SOU 1970:34

Svenska folkets inkomster

Till Statsrådet och chefen för inrikesdepartementet

Låginkomstutredningen skall enligt sina di- rektiv bl. a. söka ge ett ökat kunskapsun- derlag om storleken och sammansättningen av låginkomst— och låglönegrupperna i sam- hället. Utredningen får härmed överlämna första delen av de begärda kartläggningama.

Det i föreliggande betänkande presente- rade materialet har sammanställts vid utred- ningens kansli. Primäruppgifterna baseras till sin huvuddel på uppgifter, inhämtade ge- nom statistiska centralbyråns utredningsm- stitut. Vid uppläggningen av undersökning- arna och vid diskussionerna därom under bearbetningarnas gång har deltagit utred— ningsmannen — intill 26.10 1967 professorn Ingvar Svennilson, Stockholms universitet, och därefter fil. dr Rudolf Meidner, Insti- tutet för arbetsmarknadsfrågor — samt ex- pettema

docent Karl-Olof Faxén, Svenska arbets- givareföreningen,

fil. dr Rudolf Meidner, intill 26.10 1967, då vid Landsorganisationen,

pol. mag. Ingvar Ohlsson, fr.o.m. 26.10 1967, Landsorganisationen,

fil. kand. Gösta Edgren, intill 14.10 1969, då vid Tjänstemännens centralorganisation, samt

pol. mag. Olof Sundström, fr. o. 111. 14.10 1969, Tjänstemännens centralorganisation.

För detaljerna i den nu presenterade un- dersökningen svarar utredningens kansli. Ut- redningens huvudsekreterare är fil. kand. Per Holmberg och dess biträdande sekreterare

departementssekreterare Björn Weibo. Kapitel 5 har utarbetats av fil. kand. Mag-

nus Holm, kapitel 8 av fil. kand. Jakob Lind- berg. Bilaga 5 om fattigkriget i USA har på utredningens uppdrag författats av fil. kand. Kristina Meurle-Belfrage, sociologiska institutionen vid Lunds universitet. Stockholm den 29 maj 1970

Rudolf Meidner / Per Holmberg

I I | 1— _ ' . | I |" H" 11 _ I 1 I l l l ' 11 l | I ' " I " ' ” .HW. ' ..' ' . . . ' f_l.' ' " 11 > _ _ .. .J'.'— . '.. . .. ' . . .. '. '.. .. II 1 l l _ l " lll" _I | I I_ | _ | . .. . '.r — I_ I . 4_ | | I' I ll. _ i | | . | '. .. . ”'. 'J'...” " . , .. '. . .. J.. ' ." l .. lll—VI I.'. ... . II | 1 ':' |" . .. " ' r i.. — " lH'I'HJ': ' || | I 11 ll . | |" 'I lll ll _ II | . |”! » . . l' 'i . " . _ _ . — ..,,_ ..?, .. . .. . . w . . . |: . _ ' ... '. . ..” ' | | I. . |! . '.. | .. " _ I . .I 1. "_ ' _ _. _' _ ”'I. . . Il ll 11 l' I II ' II 11 _ l ' ' I'll ." '_' ”| .L 1 . | | .. .. ' '.- _ . . " ll Il " ' ll _ _ 1 H, I I lll _l l " |..l' ' __ | . | ' .. . ' _ | _ _ _ . . . . . , - . _ . _ . ' ...1 | ,” " ... j| . .. '.. ll " ' .'. " '.— ' 1 . , _ . . ') _-..

InnehåH

Kapitel 1. Låginkomstutredm'ngens direk- tiv och pågående arbeten. Sammanfatt— ning av det första delbetänkandet . . . . 1.1 Direktiven ........... 1.2 Pågående arbeten; samråd med andra utredningar o. d. ..... Sammanfattning av betänkandet 1.3.1 Sammanfattning av kapitel 2; om problemen vid undersök- ningar av inkomststrukturen Sammanfattning av kapitel 3; om sysselsättningsstrukturen hos befolkningen 14—74 år under kalenderåret 1966 Sammanfattning av kapitel 4; om inkomstfördelningen bland anställda ......... 1.3.4 Sammanfattning av kapitel 6; om inkomstfördelningen bland företagare och jämförelser fö— retagare—anställda Sammanfattning av kapitel 7; om sjukligheten bland befolk- ningen och om sambandet sjuklighet—inkomst . Sammanfattning av kapitel 8; om socialhjälpstagarna, deras inkomster, sysselsättning, sjuk- lighet, m.m. och om social- hjälpsberoendet i olika befolk- ningsgrupper Sammanfattning av kapitel 9; om inkomstfördelningen bland hushållen ......... Sammanfattning av kapitel 10; om förmögenhetsfördelningen 1.4 Några slutsatser av betänkandet . . 1.3

1.3.2

1.3.3

1.3.5

1.3.6

1.3.7

1.3.8

12

12

12

12

21

22

23

24

26 28

1.4.1 Befolkningen under 20 års

ålder ........... 1.4.2 Befolkningen 20—66 år . . . 1.4.3 Befolkningen 67—74 år

Kapitel 2 Om problemen vid undersök- ningar av inkomststrukturen 2.1 Kunskapsläget före låginkomstut- redningen ........... Bilden av inkomststrukturen . . . Bilden av lönestrukturen ..... Låginkomstutredningens s.k. feb- ruariundersökning ....... Jämförelser mellan den officiella in- komststatistikens totalbild av in- komststrukturen och februariunder- sökningens ........... Låginkomstutredningens sysselsätt- ningsbegrepp och den officiella in- komststatistikens ........ Låginkomstutredningens anställd- begrepp och den officiella inkomst- statistikens ........... Inkomstbegreppet hos låginkomst- utredningen och hos den officiella inkomststatistiken ....... 2.9 Individinkomst och hushållsinkomst 2.10 Om osäkerheten i låginkomstutred- ningens skattningar ....... 2.11 Grunderna för uppdelningen av be- folkningen 14—74 år i undergrupper 2.2 2.3 2.4 2.5 2.6 2.7 2.8

Kapitel 3 Sysselsättningsstrukturen hos befolkningen 14—74 år under kalenderåret 1966 ................ 3.1 Kunskapsläget före låginkomstut-

redningen

28 29 32 34 34 35 38

40

41

42

43

47

50

53

56

3.3

3.4 3.5 3.6 3.7 3.8

3.9

Några jämförelser mellan sysselsätt- ningsdata för år 1966 enligt folkräk- ning, arbetskraftsundersökningar och låginkomstutredningens mate- rial Befolkningen 14—74 är fördelad efter antal timmar i förvärvsarbete året 1966 ........... Befolkningens fördelning efter ar- betsveckor och veckoarbetstid Förvärvsarbete och utbildning Sysselsättning och geografisk region Förvärvsarbetet i olika hushållsty- per; relationen försörjare/försörjda Orsaker till bortfall av förvärvsar- bete .............. Orsaker till bortfall av förvärvsar- bete: arbetslöshet ........

Kapitel 4 Inkomstfårdelningen bla/rd an- ställda 4.1 4.2

4.3

4.4

Definitioner och avgränsningar . . Fördelningen av de anställda efter deras årliga totalinkomster . . . . 4.2.1 Jämförelse av de anställdas fördelning efter totalinkomst och efter sammanräknad in- komst Fördelning av de anställda i olika kön och åldersgrupper efter totalinkomst Fördelning av de anställda i helårs-ldelårs- och heltids-/ deltidsanställning efter total inkomst Fördelningen av de anställda efter arbetsförtjänst per arbetstimme samt sambandet mellan timförtjänst och arbetslöshet 4.3.1 Innebörden och osäkerheten i »timförtjänsten» ...... Fördelning av de anställda i olika kön och åldersgrupper efter timförtjänst Fördelningen av de anställda i åldern 20—66 år med hel— års-, delårs-, heltids- och del- tidsanställning efter genom— snittlig timförtjänst . . . 4.3.4 Arbetslöshetens samband med timförtjänstnivån Löneinkomsternas fördelning bland friska och ej arbetslösa helårs- och heltidsanställda .........

4.2.2

4.2.3

4.3.2

4.3.3

59

62 67 71 76 79 80

85

89 89

91

91

94

95

97

97

99

. 102

103

105

4.4.1 Definitioner och avgräns— ningar .......... 105 4.4.2 Löneinkomsternas fördelning efter kön och civilstånd . . . 106 4.4.3 Löneinkomsternas fördelning med hänsyn till ålder . . . . 107 4.4.4 Löneinkomsternas fördelning med hänsyn till ålder, kön och civilstånd ......... 109 4.4.5 Löneinkomstfördelningen med avseende på utbildning 114 4.4.6 Löneinkomsternas fördelning med hänsyn till geografisk region .......... 119 4.4.7 Löneinkomsternas fördelning med hänsyn till invandrare och icke-invandrare ...... 124 4.4.8 Löneinkomsternas fördelning med hänsyn till näringsgren 125 4.4.9 Löneinkomsternas fördelning med hänsyn till yrke . . . . 132 Kapitel 5 Inkomstskillnader 1966 för Itel- års- och heltidsanställda män och kvinnor 138 5.1 Resultat ............ 139 5.2 Ålder och inkomstskillnader . . . 139 5.2.1 Män ........... 139 5.2.2 Män med folkskoleutbildning 141 5.2.3 Män med realexamen eller motsvarande utbildning . 142 5.2.4 Män med studentexamen eller motsvarande utbildning samt akademiker ....... . 142 5.3 Kvinnor ............ 143 5.4 Utbildningsnivå och inkomstskill- nader ............. 144 5.4.1 Utbildningsnivå inkomst- skillnader _ män ..... 145 5.4.2 Utbildningsnivå inkomst- skillnader—kvinnor. . . . 149 5.5 Näringsgrenstillhörighet och in- komstskillnader ........ 151 5.6 Regiontyp och inkomstskillnader . 154 5.7 Sammanfattning ........ 156 5.8 Resultat ............ 157 5.9 Ålder och inkomstskillnader . . . 157 5.9.1 Män ........... 157 5.9.2 Kvinnor ......... 158 5.10 Utbildning och inkomstskillnader 158 5101 Män .......... 158 5.10.2 Kvinnor ......... 159 5.11 Näringsgrenstillhörighet och in- komstskillnader ........ 160 5.12 Regiontyp och inkomstskillnader . 160 SOU 1970: 34

Kapitel 6 Inkomstfördelningen bland före- tagare. Jämförelse mellan fåretagares och anställdas inkomstfördelning ...... 162 6.1 Delinitionssvårigheter; företagar-, inkomst- och sysselsättningsbegrep- pen .............. 162 6.2 Inkomstfördelningen bland helårs- och heltidssysselsatta företagare med inkomst helt eller huvudsakli- gen av företag ......... 6.3 Inkomstfördelningen bland företa— gare med hänsyn till kön och ålder 166 6.4 Företagarnas inkomstfördelning med hänsyn till utbildning . . . . 168 6.5 Företagarnas inkomstfördelning

164

med hänsyn till geografisk region . 169 6.6 Företagarnas inkomstfördelning

med hänsyn till näringsgren . 170 Kapitel 7. Sjukligheten bland befolk- ningen och dess samband med sysselsätt- ning och inkomstfördelning ...... 173 7.1 Inledning; underlaget för sjuklig-

hetsstatistiken ......... 173 7.2 Sambandet sjuklighet—inkomst

enligt den officiella statistiken . . 175 7.3 Sjukligheten i olika befolknings—

grupper efter kön, ålder och civil-

stånd ............. 179

7.4 Sjukligheten i olika befolknings- grupper med hänsyn till sysselsätt- ning och utbildning ....... 182 7.5 Sjukligheten i olika inkomstlägen; storleken av utbetalda sjukpenning-

belopp ............ 185 Kapitel 8. Socialhjälpstagarna jämfö- relser mellan hjälptagare och ickehjälp— tagare ifråga om inkomster, sysselsättning, sjuklighet m. m. .......... 189 8.1 Inledning ........... 189 8.2 Kunskapsläget ......... 190

8.2.1 Källor .......... 190

8.2.2 Antalet hjälptagare . . . . 191

8.2.3 Uppgifter om hjälptagarna . 192 8.3 Låginkomstutredningens material . 194 8.3.1 Jämförelser med officiell sta—

tistik ........... 194

8.3.2 Avslag på ansökan om hjälp 196

8.3.3 Kön, ålder och familjetyp . . 197 8.3.4 Socialhjälpens varaktighet . . 197 8.3.5 Sysselsättningsförhållanden . 200 8.3.6 Sjukskrivning ....... 205

8.3.7 Inkomstförhållanden . . . . 206 8.3.8 Andra åtgärder än socialhjälp 211

Kapitel 9. Inkomstfördelningen bland hus- hållen. Jämförelse mellan individernas och hushållens inkomstfördelning ...... 212

9.1 Inledning vad är »hushåll»? . . 212

9.2 Hushållsbegreppet i låginkomstut- redningen ........... 213 9.3 Inkomstfördelningen bland »in- komstenheterna» och »bostadshus- hållen» ............ 214 9.4 Inkomstfördelningen bland hushåll med olika antal vuxna personer och minderåriga barn ........ 216 9.5 Hushållsinkomstema för individer med låga inkomster ....... 218 9.5.1 Innebörden av låg individin—

komst .......... 218 9.5.2 Individ- och hushållsinkoms-

ter för personer i åldern 14—

19 år ........... 219 9.5.3 Individ— och hushållsinkoms-

ter för personer i åldern 20—

66 år ........... 221 9.5.4 Individ- och hushållsinkoms—

ter för personer i åldern 67— 74 år ........... 226

Kapitel 10 Förmögenhetsfördelningen bland anställda, företagare och övriga . 229 10.1 Kunskapsläget före låginkomstut- redningen ........... 229 10.2 Låginkomstutredningens material och jämförelse därav med taxerings- statistiken ........... 231 10.3 Förmögenheternas och tillgångar- nas fördelning enligt låginkomstut- redningens februariundersökning, allmänt ............ 233 10.4 Förmögenhetemas och tillgångar- nas fördelning med hänsyn till sys- selsättning ........... 236 10.5 Förmögenhetsfördelningen bland anställda och bland företagare 10.6 Förmögenhetsfördelningen bland vissa delgrupper av ej förvärvsarbe- tande ............. 241 10.7 Sambandet mellan inkomster och förmögenheter ......... 243

. 239

Bilagor 1. (till kapitel 5) Två regressionsmodeller 249

UKM-hb)

de använda regressionsmodellerna. . 255 . (till kapitel 5) Regiontypsindelning. . 261 . (till kapitel 5) Tabellbilaga ..... 264 . Fattigkriget i USA ........ 281 . Om inkomststrukturens förändring

1966—1970 ........... 308

1. Låginkomstutredningens direktiv och pågående

arbeten. Sammanfattning av det första del- betänkandet

l . 1 Direktircn

Enligt utdrag av protokollet över inrikes- ärenden, hållet i statsrådet den 10 december 1965, anförde chefen för inrikesdepartemen- tet följande direktiv för en utredning i syfte att kartlägga låginkomstgruppernas problem:

Vid 1965 års riksdag har i ett antal motio- ner yrkats på särskilda utredningar om lågin- komsttagarna och deras problem. I flera av re- missyttrandena över motionerna framhölls be- hovet av ökat kunskapsunderlag för att få vid- gad kännedom om storlek Och sammansättning av låglöne- och låginkomstgrupperna i sam- hället. Flertalet remissinstanser tillstyrkte att den föreslagna kartläggningen skulle komma till stånd.

I sitt utlåtande över motionerna framhöll allmänna beredningsutskottet (1965: 17) att en- ligt dess mening med låglönegrupp borde avses löntagare vilkas löneinkomst per tidsenhet är låg i förhållande till övriga löntagares förtjänst under samma tidsenhet. Med låginkomstgrupp borde enligt utskottet avses inkomsttagare —- löntagare, företagare och andra vilkas in- komst under ett kalenderår av olika anledning- ar är låg i förhållande till den allmänna årsin- komstnivån. Om en undersökning verkställs, bör denna enligt utskottets mening inriktas på hela den grupp som utskottet kallar låginkomst- tagare. För utskottet framträder det som ange- läget att få en fullständigare och objektiv bild av det faktiska tillståndet men även att i möj- ligaste mån få detta tillstånd och dess föränd- ringar förklarade och analyserade. Med den positiva inställning som framträder i remissytt- randena torde värdefullt grundmaterial vid en sådan undersökning kunna påräknas även från arbetsmarknadens och näringslivets organisa- tioner. En fortgående upprustning av samhälls-

resurserna i fråga om social forskning torde även kunna lämna väsentligt ökade möjligheter att studera och analysera insamlat material. Utskottet fann det angeläget att initiativ snabbt tas till en undersökning av låginkomstgrupper- na i samhället och att undersökningen bedrivs med sådan arbetsteknik att en allsidig belysning av problemen erhålls. Därvid bör även möj- ligheter prövas till en mer enhetligt redovisad lönestatistik, som om möjligt täcker hela ar- betsmarknaden, och till riktlinjer för en så rätt- visande bedömning som möjligt av olika lön- tagargrupper. För att snabbt få underlag för positiva åtgärder på detta område ansåg ut- skottet att en undersökning tills vidare bör be- gränsas till vad nyss angivits. När en sådan grundläggande analys verkställts och redovisats torde bättre förutsättningar föreligga att be- döma behovet av och formerna för åtgärder i de skilda hänseenden näringspolitiska, skatte- politiska, socialpolitiska och arbetsmarknadspo- litiska som motionärerna berört. I enlighet med utskottets förslag har riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställt om en undersökning i syfte att kartlägga låginkomstgrupperna och belysa de- ras problem.

En väsentlig del av samhällets ekonomiska åtgärder syftar till att förbättra villkoren för de ekonomiskt sämst ställda bl. a. genom att minska olikheterna i inkomster och levnadsstan- dard. En majoritet av vårt folk ser detta som en konsekvens av ett grundläggande krav på social rättvisa. Under senare årtionden har en inte oväsentlig inkomstutjämning uppnåtts, framför allt genom att den fulla sysselsättning- ens politik avskaffat större delen av den fattig- dom som hade sin grund i arbetslöshet och un- dersysselsättning. I förening med en stark ut- vidgning av utbildningsväsendet för både ung- dom och vuxna har denna politik också gjort det möjligt för stora grupper att överge mindre inkomstgivande arbetsuppgifter. De skatte- och

socialpolitiska reformerna har samtidigt inne- burit en inkomstfördelning till förmån för de lägre inkomstgruppema, särskilt då de gamla och barnfamiljerna. Vissa uppgifter tyder dock på att tendensen till ekonomisk utjämning un- der en följd av år kan ha varit mindre ut- präglad. Alltjämt finns stora grupper i samhäl- let som har låga inkomster. En del av de låga inkomster som registreras i inkomststatistiken beror på personliga handikapp eller på att vissa områden eller yrken missgynnats av den eko- nomiska utvecklingen.

Behovet av ett bättre kunskapsmaterial om låginkomstgruppema gör sig starkt gällande vid utformningen av skatte-, social- och arbets- marknadspolitiken. Ökad kännedom om lågin- komstgruppernas geografiska och yrkesmässiga fördelning bör kunna ge allt bättre förutsätt- ningar att bedriva denna politik effektivt.

En rad undersökningar av låginkomstgrup- perna har gjorts under senare är, främst genom statistiska centralbyråns utredningsinstitut. Från institutet har är 1960 redovisats en bearbetning av inkomststatistiken och befolkningsregistret för år 1958 och vidare har är 1961 framlagts en intervju- och registerundersökning av samma material. Dessa undersökningar har åberopats bl. a. i allmänna skatteberedningens betänkande »Nytt skattesystem» (SOU 1964: 25) och av so- cialpolitiska kommittén i dess betänkande »Ett socialpolitiskt utredningsinstitut» (SOU 1964: 59). där kommittén redogör för en särskild studie av detta undersökningsmaterial. Central- byråns utredningsinstitut har också redovisat en bearbetning av nämnda intervjuundersök- ning som avses ge en från social synpunkt ändamålsenligare uppdelning i redovisnings— grupper och en mer komprimerad analys av resultaten än som tidigare funnits tillgänglig. Inkomstuppgifterna i sistnämnda undersökning avser kalenderåret 1959.

De slutsatser som kan dras av de nämnda undersökningarna är av begränsat värde för analys av låginkomsttagarnas problem i dagens läge. Såsom framhållits i nyssnämnda av so- cialpolitiska kommittén publicerade studie kan man inte säga att låg taxerad inkomst eller låg beskattningsbar inkomst i och för sig är bevis för låg levnadsstandard. Vill man mäta lev- nadsstandarden måste därför också annat ma- terial än taxeringsstatistiken användas. Vid den nya undersökning som nu bör komma till stånd anser jag det i första hand påkallat att över- väga vilken information som erfordras för att ge låginkomstdiskussionen ett godtagbart un- derlag. En kartläggning bör enligt min mening utföras så att den kan läggas till grund för konkreta åtgärder i syfte att förbättra lågin- komstgruppemas villkor.

I den allmänna debatten har begreppet låg

inkomst kommit att få en vid och något obe- stämd innebörd. Det har sålunda använts inte bara beträffande personer som har en låg in- komst i relation till sin försörjningsplikt eller till vanligen förekommande inkomster utan an- setts tillämplig även på personer, vilkas in- komster med hänsyn till t. ex. arten av arbets- insatsen eller de förhållanden under vilka ar- betet utförts eller till vederbörandes utbildning ansetts vara alltför låga trots att de legat över den genomsnittliga inkomstnivån. Låga in- komster sammanhänger vidare i många fall med att vederbörande under den period stati- stiken avser frivilligt eller av andra skäl haft förvärvsarbete i begränsad omfattning t.ex. studerande, husmödrar med deltidsarbete och värnpliktiga.

Låginkomstbegreppet är såsom framgår av det anförda inte så klart definierat att det utan vidare kan användas för att avgränsa en spe- cialundersökning om inkomstproblematiken för personer med låg inkomst. Av detta skäl men även för att från allmän metodsynpunkt ge er- forderlig nyansering av undersökningen torde en utredning inom detta ämnesområde få avse inkomstspridningen över huvud taget, ehuru med särskild inriktning på de låga inkomsterna.

Kartläggningen av inkomstförhållanden bör avse de faktiska inkomsterna. Den bild som er- hålls ur inkomst- och lönestatistiken måste där- för kompletteras med uppgifter om inkomster som inte medräknas i nämnda statistik t.ex. socialförmåner. Olika sidor av låginkomstbe- greppet måste likaledes uppmärksammas såsom låg inkomst per arbetad timme och låg årsin- komst på grund av kort årsarbetstid.

Undersökningen bör gå ut på att dels sta- tistiskt kartlägga den reella inkomstspridningen med särskild inriktning på avvikelserna nedåt från genomsnittet, dels belysa orsakerna till att vissa grupper inte fått den andel i den allmänna standardstegring som framstår som rättvis. Den bör söka skapa en grund för att bedöma vilka metoder som kan komma i fråga för att höja inkomstnivån för de personer och grupper det gäller. Det bör i möjlig mån klarläggas huru- vida den låga inkomsten beror på personliga förhållanden eller på mera allmängiltiga om- ständigheter. Det måste vara angeläget att vin- na ökad klarhet om varför många medborgare i den fulla sysselsättningens samhälle inte kun- na komma bort från en mindre givande eller ostadig sysselsättning till en mera fördelaktig sådan. Även om utredningens uppgift inte i första hand är att lägga fram förslag till åt- gärder för att lösa låglöneproblemen kan man dock förvänta att de vunna utredningsresulta- ten likväl kommer att ge underlag för fortsatt reformarbete och eventuellt ytterligare special- undersökningar.

Den ifrågavarande utredningen bör anför- tros åt en särskilt tillkallad sakkunnig, vilken bör biträdas av experter bl.a. från arbetsmark- nadens parter.

1.2 Pågående arbeten; samråd med andra utredningar o.d.

En av de grundläggande uppgifterna för låg- inkomstutredningen utgör enligt direktiven att kartlägga inkomstförhållandena för den svenska befolkningen. Det nu föreliggande betänkandet avser en redovisning av huvud— delen av de kartläggningar, vilka hittills ägt rum. I denna redovisning behandlas därvid inkomst enligt alternativa begrepp samt be- lyses även sambanden mellan å ena sidan inkomster och å andra sidan sysselsättning, sjukskrivning och förmögenheter för skilda grupper av befolkningen.

För närvarande (maj 1970) pågår färdig- ställandet av en ytterligare kartläggning, syf- tande till att komplettera det nu föreliggan— de betänkandet genom belysning av olika befolkningsgruppers »levnadsnivå». Denna s.k. levnadsnivåundersökning, vilken utförs i samarbete med sociologiska institutionen vid Uppsala universitet, behandlar bl. a. före— komsten av olika slags handikapp, kost— vanoma, bostadssituationen, arbetsförhållan- dena och vissa fritidsaktiviteter o.d. inom olika grupper av befolkningen. Redovisning- en av denna ytterligare kartläggning avses att ske i två rapporter under resten av år 1970.

I samarbete med nationalekonomiska in— stitutionen vid Lunds universitet görs dess- utom f.n. en större studie över den offent- liga politikens omfördelningseffekter. Därvid behandlas främst skatternas och skilda of— fentliga transfereringsinkomsters verkningar i olika inkomstlägen och hushållstyper. Re- sultatet av denna studie, vilken lagts upp i samråd med finansdepartementet, kommer att redovisas under vintern 1970/71.

Utöver de här nämnda kartläggningarna har utförts eller utförs ett antal mera be- gränsade studier över skilda delproblem, vil- ka låginkomstutredningen enligt sina direk- tiv har att undersöka. Bland dessa studier kan särskilt nämnas en pilotstudie om lokal

lönebildning, som har utförts vid sociolo- giska institutionen vid Göteborgs universitet och som för närvarande fullföljs såsom ett av Riksbankens jubileumsfond finansierat forskningsprojekt. Vidare pågår i samarbete med statsvetenskapliga institutionen vid Upp- sala universitet en studie av avtalsrörelsen 1965/66 och behandlingen av låglönegrup- perna därvid; resultaten av denna studie vän- tas föreligga under 1970. En studie har gjorts av inkomstutvecklingen för män, vilka vid värnpliktsinskrivning klassificerats såsom begåvnings- eller hälsosvaga. Litteratur om USA:s »War on Poverty» har systematiskt genomgåtts och ett referat därav presente- ras såsom bilaga 5 i det nu föreliggande be- tänkandet. Slutligen har i samarbete med statens kulturråd en undersökning gjorts om skilda kulturarbetargruppers ekonomiska och sociala förhållanden, vilken undersökning väntas bli färdigställd under 1970.

Utöver det samarbete och de samråd, vil- ka nyss omnämnts, har Låginkomstutredning- en haft mer eller mindre regelbundna kon- takter med olika pågående undersöknings- projekt. Sålunda har ett flertal kontakter hafts med den grupp, som vid nationaleko- nomiska institutionen vid Uppsala universi- tet undersökt inkomstfördelningens föränd- ringar 1951—1966. Diskussioner har också ägt rum med det s.k. välståndsprojektet, där olika universitets ekonomisk-historiska institutioner behandlar bl. a. den sociala ut- vecklingen för olika befolkningsgrupper se- dan 1920-talet. Likaså har kontakter etable- rats med den vid socialdepartementet pågå- ende socialhjälpsundersökningen.

Samråd med andra pågående statliga ut- redningskommittéer har skett och sker när det gäller KSA-utredningen, konsumentut- redningen och servicekommittén. I fråga om KSA—utredningen har samrådet främst gällt utbyte av material och synpunkter på inne- börden och omfattningen av arbetslösheten bland befolkningen. Med konsumentutred— ningens och servicekommitténs sekretariat har samrådet gällt att koordinera utredning— amas begreppsapparat och terminologi, att utbyta utredningstekniska erfarenheter och att hålla varandra underrättade om utred—

ningarnas arbetsuppgifter och arbetsläge. Låginkomstutredningens material kommer att utnyttjas av konsumentutredningen i dess arbete med att analysera olika hushålls- gruppers situation. Vid låginkomstutred- ningens fortsatta arbete framstår det, sär- skilt i samband med diskussionerna om en utbyggd offentlig service- och konsument— politik för stöd åt resurssvaga hushållsgrup— per, angeläget att utredningens kontakter med dessa bägge andra kommittéer ytterli- gare utvecklas.

1.3 Sammanfattning av betänkandet

I de följande avsnitten sammanfattas, ka- pitel för kapitel, undersökningens huvudre- sultat. I avsnitt 1.4 diskuteras några av des- sa resultat i mer översiktlig form. Därvid har uppmärksamheten koncentrerats till in- komstförhållanden m.m. för befolknings- grupper med olika sysselsättningsgrad (fullt resp. partiellt förvärvsarbetande samt perso- ner utan förvärvsarbete). För sammanfatt- ningen av de inkomstskillnader inom grup- pen helårs— och heltidsanställda personer, som redovisas i kapitel 5, hänvisas till av- snitt 5.7 i nämnda kapitel.

1.3.1 Sammanfattning av kapitel 2; om problemen vid undersökningar av inkomst- strukturen

I detta kapitel har behandlats olika pro- blem i samband med undersökningar av in- komststrukturen. Det konstateras inlednings- vis att varken den traditionella inkomststa- tistiken eller lönestatistiken kunnat utnytt- jas för studier av de inkomstproblem, som låginkomstutredningen enligt sina direktiv har att undersöka. Vissa synpunkter läm- nas dock på hur den gängse officiella in- komst- och lönestatistiken skulle kunna mo- difieras för att i framtiden tillgodose de in- formationsbehov, som låginkomstutredning- en funnit angelägna.

Utredningens inkomststudier har för den skull huvudsakligen fått ske på grundval av en speciell undersökning, vilken upplagts och utförts i samråd med SCB:s utred-

ningsinstitut. För ett representativt urval om ca 12000 personer i åldern 14—74 år har således via intervjuer och insamlade regis- terdata från taxeringsmyndigheter, försäk- ringskassor och socialnämnder uppgifter er- hållits om bl. a. sysselsättningsförhållanden, inkomster, förmögenheter, utbildning, hus- hållsstorlek, sjuklighet och socialhjälp. Till de delar de införskaffade uppgifterna är jämförbara med den gängse officiella in- komststatistiken visar det insamlade mate- rialet en synnerligen god överensstämmelse med annan existerande statistik.

I kapitlet diskuteras och illustreras inne— börden av olika för inkomststudier centra- la begrepp, nämligen sysselsättnings-, an- ställd- och inkomstbegreppen samt individ- kontra hushållsinkomstbegreppen. Därvid framkommer bl.a. att det är ytterst vä- sentligt att vid inkomststudier ha en kor— rekt uppfattning och information om de mot inkomsterna svarande förvärvsarbetsinsat— serna, att anställd-begreppet i motsats till företagarbegreppet får anses som förhållan- devis entydigt och att vid valet av inkomst- begrepp »sammanräknad nettoinkomst» är mindre lämpligt främst på grund av att oli- ka skatteavdrag väger särskilt tungt i hög- re inkomstlägen. Individinkomstbegreppet har i utredningen fått en större tonvikt än hushållsinkomstbegreppet av det skälet att sysselsättningskomponenten i inkomstbild- ningen tillmätts stor betydelse.

Efter en redovisning av osäkerheten i låginkomstutredningens resultat till följd av bortfall, urvalsfel och mätfel behandlas grunderna för den uppdelning av totalbe- folkningen 14—74 år i undergrupper, vilken följts i väsentliga delar av betänkandet. Därvid har det ansetts lämpligt att först dela in befolkningen i de bägge huvudgrup— pern-a förvärvsarbetande och ej-förvärvsar- betande. Inom den förstnämnda huvudgrup— pen sker därefter en uppdelning efter yr- kesställning och efter förvärvsarbetets om- fattning. Bland de ej förvärvsarbetande sär— skiljs undergrupperna pensionärer 67—74 år, pensionärer under 67 år, studerande, gifta kvinnor med och utan minderåriga barn, icke-gifta personer med minderåriga barn

samt »övriga». Det konstateras att de eko- nomiskt och socialt mest utsatta befolknings- grupperna återfinns bland de ej förvärvs— arbetande pensionärerna, de icke-gifta möd- rarna samt framför allt »övriga».

1.3.2 Sammanfattning av kapitel 3; om sys- selsättningsstrukturen hos befolkningen 14— 74 år under kalenderåret 1966

I detta kapitel granskas först de gängse ar— betskraftsundersökningama och konstateras därvid bl. a. att 7 a 8 procent av de perso— ner, vilka däri redovisas tillhöra »arbets- kraften», saknar arbetsinkomster till följd av olika slags arbetsfrånvaro, och 15 a 20 procent har reducerade arbetsinkomster på grund av deltidsarbete. Låginkomstutred- ningens undersökningsresultat avseende sys- selsättningsförhållandena under kalenderåret 1966 jämförs i detta sammanhang med sys- selsättningsdata enligt arbetskraftsundersök- ningarnas och folkräkningamas begrepp. Medan enligt låginkomstutredningens resul- tat ca 2470 000 personer var helårs- och heltidsarbetande och ca 1 880000 var del- års— och/eller deltidsarbetande under 1966 var antalet förvärvsarbetande enligt arbets- kraftsundersökningen hösten 1966 ca 3810 000 och enligt folkräkningsbegrepp hösten 1966 ca 3 500000. Ur inkomstbild- ningssynpunkt är det av fundamentalt in- tresse att kunna urskilja de fullt förvärvsar- betande från de partiellt förvärvsarbetande, betraktat på helårsbas. Enligt låginkomstut- redningens undersökning var det av befolk- ningen i åldern 15—74 år ca 64 procent av männen, 21 procent av kvinnorna och 43 procent av båda könen, Vilka förvärvsarbeta- de på heltid och under hela året. Partiellt förvärvsarbetande var ca 25 procent av männen och 39 procent av kvinnorna, me- dan 11 procent av männen och 40 procent av kvinnorna helt saknade förvärvsarbete under år 1966.

En redovisning sker vidare av antalet faktiskt utförda arbetstimmar och fördel- ningen därav inom olika befolkningsgrup- per. Minst 1500 arbetstimmar utfördes av ca 47 procent av befolkningen 14—74 år.

Av samtliga förvärvsarbetande med lägst 1 500 arbetstimmar/år var 68 procent män i åldern 20—66 år, 25 procent kvinnor i samma ålder och 7 procent personer under 20 och över 66 år. En förvärvsarbetsinsats om 500—1499 tim/år utfördes av ca 13 procent av befolkningen. Nära 6/10 av per- sonerna med denna arbetsinsats var kvinnor i åldern 20—66 år, ca 1/4 var män i samma ålder och knappt 1/5 var personer under 20 och över 66 år. Förvärvsarbete om 1—499 tim/år utfördes av ca 10 procent av befolk- ningen 14—74 år. Nära hälften av perso— nerna med denna arbetsinsats var kvinnor i åldern 20—66 är, 4/10 personer under 20 och över 66 år samt ca 1/10 män i åldern 20—66 år. Noll arbetstimmar konstaterades för ca 27 procent av befolkningen 14—74 år. Av personerna utan något förvärvsarbete var drygt hälften kvinnor i åldern 20—66 är, nära 4/10 personer under 20 och över 66 år och ca 1/10 män i åldern 20—66 år.

Inom hushåll där mannen är löntagare var förvärvsarbetsgraden bland gifta kvin- nor högst när mannens inkomst var 15 000 —20 000 kr/år (barnhushåll) eller 20 000— 30 000 kr/år (hushåll utan barn). Från låg- inkomstsynpunkt anmärkningsvärt är att de gifta kvinnornas yrkesverksamhet inte inom någon av dessa båda hushållstyper är störst när mannens inkomst är lägst.

Inom de olika köns-, civilstånds- och ål- dersgrupperna av befolkningen är det de gifta männen i åldrarna 25—54 år, som för— värvsarbetar proportionsvis flest veckor un- der året, har de längsta veckoarbetstiderna och den lägsta andelen utan förvärvsarbete eller med partiellt förvärvsarbete. Ca 90 procent av denna befolkningsgrupp hade så- lunda år 1966 helårs förvärvsarbete (lägst 50 veckor inkl. semester), 25 a 30 procent arbetade i genomsnitt mer än 45 tim/vecka, blott 1 procent saknade helt förvärvsarbete och ca 10 procent hade delårs- eller deltids- arbete. De icke-gifta männen i samma ålder hade helårsarbete till knappt 70 procent, hade märkbart kortare veckoarbetstider, sak— nade förvärvsarbete till ca 7 procent och var delårs- eller deltidsarbetande till ca 24 pro- cent. I förhållande till de icke-gifta männen

var de icke-gifta kvinnorna, särskilt vid högre ålder, något sämre ställda i meningen att andelarna med kortare års— och vecko- arbetstider samt utan förvärvsarbete var yt- terligare något större. Gifta kvinnor utgör en särgrupp med den lägsta andelen helårs— och heltidsarbetande och den högsta ande— len deltidsarbetande inom befolkningen. Förvärvsarbetsgraden varierar även gans- ka starkt efter utbildningsnivå. Bland de gifta männen konstateras i åldrarna under 45 år den högsta förvärvsarbetsgraden när utbildningsnivån motsvarade real- eller grundskola (ev. jämte yrkesutbildning) me- dan den i åldrarna 45—64 år var högst när utbildningsnivån motsvarade studentexamen och jämförbar eller längre utbildning. För de icke-gifta männen var förvärvsarbetsgra- den i flertalet åldersgrupper lägre än de gifta männens, i varje fall vid lägre utbild- ningsnivå än studentexamen. Bland såväl gifta som icke-gifta kvinnor iakttas normalt en markant högre förvärvsarbetsgrad ju hög— re utbildningsnivån är; för kvinnor med studentexamen och jämförbar eller längre utbildning dock först efter 35 å 40 års ålder.

En studie har också gjorts av förvärvsar— betsgraden i olika geografiska regiontyper. Andelarna av befolkningen med 0, 1—49 och 50—52 arbetsveckor varierar för såväl männen som kvinnorna ganska obetydligt mellan storstäder, mellanstora städer och småstäder medan däremot för bägge könen andelen utan förvärvsarbete är större och andelen med 50—52 arbetsveckor lägre på landsbygden. Denna avvikelse ifråga om landsbygden sammanhänger delvis med att befolkningen där har markant lägre andel med högre utbildningsnivå än folkskola jäm- fört med övriga regiontyper.

Betraktas förvärvsarbete i skilda hushålls— typer konstateras att vuxna personer i bam— hushållen förvärvsarbetar oftare än vuxna personer i andra hushåll. Den högsta rela- tionen försörjd/försörjare gäller i hushåll med 2, 3 och 4 vuxna personer, den lägsta i hushåll med 1 eller 5 och flera vuxna personer. Av samtliga minderåriga bor ca 36 000 i hushåll utan förvärvsarbetande per- son, ca 40000 i hushåll med en partiellt

förvärvsarbetande och ca 130 000 i hushåll med en fullt förvärvsarbetande, vilken har minst 4 barn i hushållet.

En systematisk genomgång har gjorts av orsakerna till partiellt och obefintligt för- värvsarbete bland personer i åldern 14—74 år. Den mest framträdande huvudorsaken till bortfall av förvärvsarbete är sjukledighet, som (om kortare sjukfrånvaro än 2 veckor/ år ej medräknas) lett till att ca 1,2 miljoner personer minskat eller gått miste om för- värvsarbete. Den därnäst mest betydelsefulla huvudorsaken är öppen och dold arbetslös- het (i vid mening), som innebar reducerade förvärvsinsatser för nära 400 000 resp. 600 000 21 700 000 personer under året 1966. Summan av öppen och dold arbetslöshet ut- gjorde med andra ord grovt räknat 1 miljon personer eller drygt 20 procent av arbets- kraften. Studier var huvudorsak till partiellt eller obefintligt förvärvsarbete för närmare 700 000 personer och värnpliktstjänstgöring för i runt tal 80000. Övriga orsaker till minskat eller obefintligt förvärvsarbete för personer under 67 års ålder är med befint— liga informationer svåra att klargöra; mel- lan 250000 och 300000 män och grovt räknat ca 1 000000 kvinnor under 67 års ålder har sålunda under året 1967 varit par- tiellt eller icke alls förvärvsarbetande av an- ledningar, som kräver ytterligare undersök- ningar om önskvärda preciseringar skall kun- na göras.

1.3.3 Sammanfattning av kapitel 4; om in- komstfördelningen bland anställda I detta kapitel redovisas de anställdas in- komst- och lönefördelning med utgångs- punkt från fyra olika inkomstbegrepp: deras totalinkomster, dvs. summan av skattepliktiga och icke skattepliktiga in- komster, varvid jämförelse skett med deras sammanräknade (dvs. enbart skattepliktiga) inkomster, deras arbetsförtjänst per arbetad timme (timförtjänst) samt deras årliga löneinkomst, varvid emeller- tid enbart friska och ej arbetslösa helårs- och heltidsanställda medtagits. Vid samtliga dessa redovisningar har an-

ställda, vilka även haft företagarinkomst, uteslutits försåvitt företagarinkomsten över- stigit 15 procent av den sammanlagda för— värvsinkomsten. Därvid har ca 60000 an- ställda personer undantagits. Vid redovis- ningarna av de anställdas fördelning efter total inkomst, sammanräknad inkomst och timförtjänst har dessutom drygt 500 000 an- ställda med färre förvärvsarbetstimmar än 500 under året 1966 undantagits. När de (friska, ej arbetslösa) helårs- och heltidsan- ställdas inkomstfördelning presenterats har dessutom drygt 400 000 anställda med sjuk- frånvaro utöver 2 veckor under året 1966 undantagits. Med helårsanställning avses anställning under lägst 50 veckor under året inkl. semester, med heltidsanställning avses arbete med lägst 35 timmar per vecka.

Av sammanlagt ca 3030 000 anställda med lägst 500 förvärvsarbetstimmar under året 1966 hade drygt 18 procent en total inkomst understigande 10000 kr och ca 35 procent en total inkomst understigande 15 000 kr. Den icke skattepliktiga delen av totalinkomsten var större vid låga än vid höga skattepliktiga inkomster, vilket främst förklaras av sjuk- och arbetslöshetsersätt- ningarnas samt barnbidragens roll. Vid skat- tepliktiga inkomster om ca 10000 kr med- förde således den icke skattepliktiga in— komstdelen ett tillägg om (normalt) ca 10 procent, vid ca 25 000 kr ett tillägg om nor- malt ca 2 procent. Delas de anställda upp i de bägge undergrupperna helårs- och hel- tidsanställda samt partiellt anställda för- svinner emellertid helt nämnda samband. I stället visar det sig då att den icke skatte- pliktiga inkomstdelen inom vardera under- gruppen är i absoluta belopp ungefär den— samma oavsett nivån på den skattepliktiga inkomsten och att den icke skattepliktiga inkomstdelen är betydligt större bland de partiellt anställda. Den klara skillnaden mel- lan de bägge undergruppema sammanhäng- er främst med att de partiellt anställda har högre arbets]öshetsersättningar och i större omfattning barnbidrag jämfört med de hel- års- och heltidsanställda.

Av de helårs- och heltidsanställda hade ca 9 procent av männen och ca 41 procent

av kvinnorna lägre totalinkomst än 15 000 kr. För de partiellt anställda var motsva- rande andel ca 50 resp. 83 procent. Högre totalinkomst än 30000 kr hade ca 23 pro- cent av de helårs- och heltidsanställda män- nen och ca 4 procent av de helårs- och hel- tidsanställda kvinnorna. Motsvarande an- delar för partiellt anställda utgjorde ca 8 resp. 2 procent. Av de ca 1065 000 anställ- da med lägre total inkomst än 15000 kr var omkring en tredjedel män och två tred- jedelar kvinnor samt omkring en tredjedel helårs- och heltidsanställda och två tredje- delar partiellt anställda. För de drygt 400000 anställda med lägst 30000 kr i to- tal inkomst gällde att ca 83 procent bestod av helårs— och heltidsanställda män och ca 10 procent av partiellt anställda män.

I åldern 20—66 år hade drygt 250000 helårs- och heltidsanställda lägre totalin- komst än 15 000 kr, vilket är ca 14 procent av samtliga helårs- och heltidsanställda i denna ålder. Av dessa drygt 250000 an- ställda var omkring en tredjedel män. Bland de delårs- och heltidsanställda i ål- dern 20—66 år hade ca 60 procent eller 270000 personer lägre total inkomst än 15 000 kr, varav nära hälften bestod av män. För de deltidsanställda främst gif- ta kvinnor hade grovt räknat ca 230 000 personer eller 85 procent lägre totalinkoms- ter än 15 000 kr. Samtliga delgrupper av partiellt anställda hade absolut sett märk- bart högre icke skattepliktiga inkomster än de helårs- och heltidsanställda: för delårs- och deltidsanställda gifta kvinnor svarade dessa inkomstslag i medianinkomstläget så- ledes för ca 20 procent av totalinkomsten, för delårs- och heltidsanställda icke-gifta kvinnor för ca 14 procent, för delårs- och heltidsanställda män ca 10 procent och för helårs- och heltidsanställda män ca 2 pro- cent.

Utgår man i stället från genomsnittlig arbetsinkomst per arbetstimme kan konsta- teras att av de ca 3 030 000 anställda med lägst 500 förvärvsarbetstimmar nära 950 000 personer eller ca 31 procent hade lägre tim- förtjänst än 7:50 kr. Därav var en dryg tredjedel män. Andelen anställda med lägre

timförtjänst än 7:50 kr var bland männen ca 18 procent och bland kvinnorna ca 53 procent. Lägst 15 kr/tim gällde för ca 380000 anställda, varav omkring 5/6 var män. Av de manliga anställda hade ca 14 procent och av de kvinnliga ca 5 procent lägst 15 kr/tim. Bland männen hade ca 19 procent av de helårs— och heltidsanställda och ca 10 procent av de partiellt anställda lägst 15 kr/tim. Motsvarande andelar bland kvinnorna var 4 resp. 6 procent, vilket visar att kvinnor med högre timförtjänstnivå ar— betar förhållandevis oftare i partiellt arbete än kvinnor i mera normala förtjänstnivåer.

Av de nära 950000 anställda med lägre timförtjänst än 7:50 kr var ca tre fjärdede- lar eller 710 000 i åldersgruppen 20—66 år. Därav var ca 220 000 män och 490 000 kvin- nor, vilket motsvarar ca 13 resp. 49 procent av samtliga anställda i åldern 20—66 år. Av de nyssnämnda männen var ca 150 000 helårs- och heltidsarbetande, av de nyss- nämnda kvinnorna var ca 240000 helårs- och heltidsarbetande. Lägre timförtjänster var förhållandevis vanligare bland partiellt anställda än bland helårs- och heltidsan- ställda med undantag dock för gifta kvinnor där de delårs- och deltidsarbetande har påtagligt större andel med högre tim- förtjänst än övriga kategorier av gifta kvin- nor.

Arbetslöshetens samband med timför- tjänstens nivå har också undersökts. Såsom väntat var arbetslösheten proportionsvis högst för anställda med låga timförtjäns- ter. Sambandet arbetslöshet—timförtjänst är starkast bland män över 44 års ålder och svagast bland kvinnor under 45 års ålder. För männen över 44 års ålder var vid timförtjänster under 7:50 kr ca 9 pro- cent arbetslösa någon gång under 1966, vid timförtjänster över 15 kr ca 3 procent. För kvinnorna under 45 års ålder var vid timförtjänster under 7:50 kr ca 71/2 pro- cent arbetslösa och vid timförtjänster över 15 kr knappt 7 procent.

De (friska, ej arbetslösa) helårs- och hel- tidsanställda får i den senare och domine- rande delen av kapitlet sin löneinkomstför- delning studerad med hänsyn till

kön ålder civilstånd

utbildning geografisk region

invandrare ej invandrare

näringsgren samt

yrke.

Av de nyss omnämnda åtta variablerna har tre civilstånd, geografisk region och invandrare — ägnats det minsta utrymmet. När det gäller civilståndets roll noteras för såväl män som kvinnor större andelar lägre avlönade bland icke-gifta (ogifta, frånskil- da, änkor/änklingar) än bland gifta. Detta gäller även enligt s.k. standardberäkningar, där den olikartade åldersfördelningen för skilda civilstånd neutraliseras. Vid en lik- artad åldersfördelning för varje civilstånd och kön (enligt den för totalantalet anställ- da gällande) blir andelen icke-gifta män med lägre lön än 15 000 kr/år 12,4 procent mot 2,3 procent för gifta män. Motsvaran- de andelar för kvinnor är 34,0 procent bland icke-gifta och 31,6 för gifta. Det icke—gifta civilståndet är således för i syn- nerhet männen förenat med märkbart hög- re andel löner under 15 000 kr/år än det gifta civilståndet.

I fråga om invandrare, varmed förstås efter året 1947 inflyttade personer, konsta- teras för de helårs- och heltidsanställda nå- got större andelar med lägre lön än 15 000 kr bland manliga invandrare än bland man- liga icke-invandrare. För kvinnor gäller det- samma ovanför 34 års ålder men däremot ej därunder. De manliga invandrarnas me- dianlön inom samtliga åldersgrupper är ca 8 procent lägre än de manliga icke-invand- rarnas, de kvinnliga är i samtliga ålders— grupper ca 3 procent högre. Vid bedöman— det av dessa skillnader bör noteras att de anställda invandrarna normalt har längre ut- bildning än icke-invandrama.

De geografiska skillnaderna i lönein- komsternas fördelning har belysts på grund- val av en indelning av landet i fyra region- typer: de tre storstäderna, övriga städer med lägst 30000 invånare, städer med färre in— vånare än 30000 och landsbygd. Till stor

del på grund av de längre utbildades geo- grafiska fördelning 54 procent av de helårs- och heltidsarbetande anställda med studentexamen eller jämförlig och längre utbildning återfinns i de tre storstäderna mot 32 procent av samtliga anställda _- är särskilt andelen med lön över 30000 kr väsentligt större i storstäderna (33 pro- cent) än i de mellanstora städerna (22 pro- cent), som i sin tur har en större andel över 30 000 kr än de små städerna (19 procent) och givetvis även landsbygden (13 pro- cent). De regionala löneskillnaderna syns att döma av andelarna helårs- och heltids- anställda med lägre löner vara något större bland männen än bland kvinnorna och på- tagligt större bland anställda med kortare utbildning än bland anställda med längre utbildning. Andelen anställda med lägre lön än 15 000 kr är för vartdera könet och för varje utbildningskategori högst på lands- bygden, med undantag för män med folk- skola jämte minst ett års yrkesutbildning och för kvinnor med enbart folkskola för vilka andelarna med lägre lön än 15 000 kr är högst i mellanstora städer resp. små stä- der. Jämförs de tre stadsregiontyperna med varandra har bland männen med enbart folkskoleutbildning storstäderna större an- del anställda med lön under 15 000 kr än de övriga städerna. Av samtliga helårs— och heltidsanställda har i storstäderna 13 pro— cent, i de mellanstora städerna 18 procent, i de små städerna 15 procent och på lands- bygden 24 procent lägre lön än 15 000 kr motsvarande andelar är för män 6, 6, 4 resp. 14 procent och för kvinnor 31, 45, 46 resp. 55 procent. Med tanke på den starkt övernormala andelen anställda med längre utbildning i framför allt storstäderna är an— delarna med låga löner där förvånande hög. Lönespridningen bland de helårs- och hel- tidsanställda är i konsekvens med vad nyss redovisats allra störst i storstäderna och minst i småstäderna medan mellanstora stä- der och landsbygd intar en mellanställning.

En bearbetning har även gjorts av löne- inkomsternas fördelning inom olika län. De för männen och kvinnorna >>ogynnsammas— te» länen i meningen höga andelar anställ-

da med lägre löner konstateras vara Älvs- borg, Halland, Kronoberg, Skaraborg, Kal- mar och Gotland. Andelen anställda med högre löner än 30000 kr överstiger för männen 50 procent i Stockholms stad och län medan andelen ligger under 10 procent inom Skaraborg, Kopparberg, Halland, Jönköping och Älvsborg. För kvinnorna är det endast i Uppsala och Västerbottens län, där andelen med lön över 30000 kr över- stiger 10 procent.

Könet har mycket kraftig inverkan när det gäller andelen och antalet anställda inom olika löneinkomstklasser. Av samt- liga helårs— och heltidsanställda har 2,8 procent av männen och 13,4 procent av kvinnorna löner om högst 10000 kr/år, 7,6 procent av männen och 43,2 procent av kvinnorna högst 15 000 kr/år. Kvinnorna svarar för 27 procent av samtliga helårs- och heltidsanställda men för 64 procent av de anställda med högst 10000 kr, för 65 procent av de anställda med högst 15 000 kr och för 52 procent av de anställda med högst 20000 kr i årslön. Medianlönen är för samtliga dessa anställda 24150 kr för män och 15 900 kr (eller 34 procent lägre) för kvinnor. Den lägst avlönade tiondedelen av männen ligger under 15 680 kr och den lägst avlönade tiondedelen av kvinnorna un— der 8 180 kr. Ungefär 50 procent av kvin- norna ligger under det lönebelopp, varunder l/10 av männen befinner sig.

Låglöneproblemet är således till mycket stor del en fråga om löneklyftorna mellan könen. Räknat på medianlönerna för de hel- års- och heltidsanställda är klyftan som nämnts 34 procent. En beräkning av löne- klyftan kvinnor/män på basis av medianlö- nerna döljer dock viktiga nyanser: för de helårs- och heltidsanställda är nämligen den procentuella klyftan kvinnor/män minst just vid medianlönerna vid den >>första deci- lens» lön, varunder 1/ 10 av de anställda be- finner sig, är klyftan 48 procent för att vid medianen såsom nämnts vara 34 procent och vid den »nionde decilens» löner (varun- der 9/10 av de anställda befinner sig) utgöra 41 procent. Löneklyftan är alltså högst i de lägsta och de högsta lönenivåerna, minst i

de mittersta nivåerna.

För helårs- och heltidsanställda är löne- klyftan kvinnor/män störst bland personer med studentexamen eller jämförlig och längre utbildning (40,4 procent vid median- lönerna) och lägst bland personer med en- bart folkskoleutbildning (30,4 procent). De största löneklyftorna förekommer inom nä- ringsgrenen privata tjänster (61 procent) och byggnadsverksamhet (46 procent), den minsta inom jordbruk och samfärdsel (18 resp. 17 procent).

Könets roll för den >>totala>> löneinkomst- fördelningen belyses också av beräkningen att om det inom varje civilstånd och ålders- grupp gällt en inkomstfördelning lika med de gifta männens skulle andelen helårs- och heltidsanställda i åldern 20—64 år med lägre lön än 10 000 kr sjunka från faktiskt 2,6 till 0,3 procent. Vid lägre lön än 15 000 kr skulle andelen sjunka från faktiskt 12,3 till 2,3 procent och vid lägre lön än 20 000 kr sjunka från faktiskt 34,9 till 17,7 procent.

När det gäller högre löner, t. ex. utöver 30000 kr, konstateras att dessa domineras av männen och särskilt de gifta männen. Av 351 000 helårs- och heltidsanställda med högre löner än 30 000 kr är 336 000 eller 96 procent män. De gifta männen, som i åld- rarna 25—64 år utgör 26 procent av total- befolkningen och 52 procent av de helårs- och heltidsanställda, svarar för 89 procent av löneinkomsterna över 30 000 kr. De icke- gifta männen men framför allt kvinnorna förekommer däremot ytterst sällsynt i de högre lönelägena.

Ålderns betydelse för löneinkomsternas fördelning framkommer bl.a. genom me- dianlönerna i skilda åldersklasser. För hel- års- och heltidsanställda är denna högst (24 340 kr) i åldersgruppen 35—44 år och i förhållande därtill är medianlönen i åld- rar under 20 år ca 60 procent lägre, i åldern 20—24 år 30 procent lägre, i åldern 25—34 år 6 procent lägre, i åldern 45—54 år 2 pro- cent lägre, i åldern 55—64 år 9 procent läg- re och i åldern 65—74 år 25 procent lägre. Andelen helårs- och heltidsanställda med lägre löner än 15 000 kr är 87,5 procent i åldrarna under 20 år, 32,8 i åldern 20—24

är, 7.8 i åldern 25—34 år, 8,2 i åldern 35— 44 år, 9,4 i åldern 45—54 år, 12,7 i åldern 55—64 år och 34,2 i åldern 65—74 år. Gynn- sammaste ålder ur låglönesynpunkt är såle- des 25—34 år, ur medianlönesynpunkt 35—44 år, vilken skillnad är ett av de många ut- trycken för att lönernas spridning ökar med stigande ålder.

Eftersom det ibland görs gällande att man bör undanta löntagargrupper under t. ex. 20 eller 25 års ålder eller över 60 eller 65 års ålder vid belysandet av löneinkoms- ternas fördelning måste det framhållas att avgränsningen till enbart helårs— och hel- tidsanställda i och för sig är diskutabel och verkar kraftigt reducerande på antalen och andelarna lägre avlönade. Effekten av att från samtliga helårs- och heltidsarbetande anställda undanta åldersgrupperna 14—24 och 65—74 år blir i fråga om andelen an— ställda med lägre löner än 15 000 kr att andelen 17,8 procent för gruppen 14—74 år sänks till 12,8 procent för gruppen 20— 74 år och till 9,3 procent för gruppen 25— 64 år. Dessa sänkningar är uppenbarligen avsevärt mindre än reduktionen på grund av de delårs- och deltidsarbetandes uteslut- ning. Dessutom finns det skäl att framhålla att den här företrädesvis studerade lönta- gargruppen är exceptionellt fast knuten till arbetsmarknaden genom såväl helårs- som heltidsarbete och utgör ett urval av de mest friska och minst arbetslösa.

När det gäller löneinkomsternas fördel- ning efter ålder finns det anledning att uppmärksamma hur medianlönerna för männen med enbart folkskoleutbildning av- tar efter åldersklassen 35—44 år men fort— sätter att stiga med åldern för männen inom övriga utbildningsgrupper och för kvinnor- na inom samtliga utbildningsgrupper. Me- dianlönen för bägge könen tillsammantagna överstiger bland anställda med studentexa- men och jämförlig eller längre utbildning medianlönen bland enbart folkskoleutbilda- de med 36 procent i åldern 14—24 år, med 55 procent i åldern 25—34 år, med 88 pro- cent i åldern 35—44 år och med 127 pro— cent i åldern 45—64 år.

Utbildningens roll har berörts vid ett fler-

tal tillfällen i det föregående. Av helårs— och heltidsanställda män och kvinnor tillsam- mantagna är andelen med lön under 15 000 kr oavsett utbildning 17,8 procent — i ut- bildningsgrupp 1 (enbart folkskola) är an- delen 19,7 procent, i gruppen 2 (folkskola jämte minst ett års yrkesutbildning) 15,0 procent, i grupperna 3 och 4 (real- och grundskola, ev. jämte minst ett års yrkes— utbildning) 19,4 procent och i grupperna 5 + 6 + 7 (studentexamen och jämförlig eller längre utbildning) 1,7 procent. Den verkligt betydelsefulla gränsen ur låglöne— synpunkt är således mellan å ena sidan utbildningsgrupperna 1—4 och å andra sidan grupperna 5—7. Andelarna med högre lön än 30000 kr är för bägge könen tillsam- mantagna oavsett utbildning 21,5 procent och i de fyra nämnda utbildningskate- goriema 11,5, 24,0, 27,8 resp. 71,3 pro— cent. Även här går den mest betydelse— fulla gränsen mellan utbildningsgrupperna 1—4 och 5—7, ehuru det bör noteras att lönespridningen uppenbarligen ökar från utbildningsgruppen 1 till gruppen 2 och grupperna 3 +'4. I konsekvens därmed är medianlönerna i de fyra nämnda utbild- ningskategorierna 20680, 23 470, 22 370 resp. 38 130 kr.

Utbildningens lönehöjande roll är något större bland männen än bland kvinnorna när det gäller utbildningsgrupperna 1—4 men större bland kvinnorna än bland män- nen i utbildningsgrupperna 5—7. Utbild- ningen spelar också in i samband med ål- dern: medan medianlönen sjunker och an- delen lägre avlönade stiger för utbildnings- gmppen 1 efter 35—44 år gäller inte detta övriga utbildningsgrupper. Löneskillnaden mellan anställda med kortare och med längre utbildning ökar därmed kraftigt med åldern. Mellan utbildningsgruppen 1 och ut- bildningsgrupperna 5 + 6 + 7 är t.ex. för kvinnor i åldern 25—44 år löneskillnaden mycket stor: ungefär 9/10 av kvinnorna i utbildningsgrupp 1 har där lägre lön än det belopp varöver 9/10 av kvinnorna i utbild- ningsgrupperna 5 + 6 + 7 befinner sig.

De regionala löneskillnaderna är små för grupperna med längre utbildning men be-

tydande för grupperna med kort utbildning. Ser man på utbildningens roll inom olika näringsgrenar märks en lägre andel lågav- lönade i utbildningsgrupperna 3 +4 än i 1 + 2 enbart för jord- och skogsbruk jämte offentliga och privata tjänster medan skill- naden mellan dessa utbildningskategorier är synnerligen liten inom övriga näringsgrenar. Den största löneskillnaden mellan anställda med kortare och anställda med längre ut- bildning gäller inom jord- och skogsbruk, annan industri än metall- och verkstadsin- dustri samt offentliga och privata tjänster. I fråga om yrken återfinns de anställda med längre utbildning (5 + 6 + 7) till drygt 90 procent inom tekniskt m.m. arbete, ad- ministrativt arbete och kameralt—kontors- tekniskt arbete, där det för de bägge först- nämnda yrkesgrupperna syns gälla att den stora andelen anställda med längre utbild- ning >>drar upp» lönenivån även för de an- ställda inom dessa yrkesgrupper med kor- tare utbildning. I yrken med liten andel längre utbildad arbetskraft iakttas inte nå- gon motsvarande >>uppdragning>> av de kor- tare utbildades lönenivå.

Mellan näringsgrenarna konstateras också betydande skillnader i andelarna anställda med lägre löner. De i särklass högsta an- delarna helårs- och heltidsanställda med lägre löner än 15 000 kr gäller dessa fyra näringsgrenar: jord- och skogsbruk (28 pro— cent), annan industri än metall- och verk— stadsindustri (21 procent), handel (27 pro- cent) och privata tjänster (46 procent). Samma fyra näringsgrenar har även de högsta andelarna anställda med löner under 20000 kr. Byggnadsverksamhet och sam- färdsel har de lägsta andelarna anställda med lön under 15 000 kr (8 resp. 5 procent) och även under 20 000 kr.

Betraktas enbart männen och utbildnings- grupperna 1+ 2 återkommer de nämnda fyra näringsgrenarna som de, vilka har de högsta andelarna anställda med lägre löner. För enbart kvinnor gäller detsamma ehuru därvid även byggnadsverksamhet tillkom- mer som en näringsgren med exceptionellt hög andel lägre avlönade.

De näringsgrenar, som har högst andelar

hclårs— och heltidsanställda med högre löner än 30000 kr är byggnadsverksamhet och offentliga tjänster 37 resp. 31 procent. Inom den förstnämnda men ej den sist- nämnda av dessa bägge näringsgrenar är samtidigt andelen lägre avlönade liten (för män och kvinnor tillsammantagna). För of- fentliga tjänster är andelen lägre avlönade i utbildningsgrupperna 1+ 2 ungefär lika stor som genomsnittet för samtliga närings- grenar.

Medianlönerna oavsett kön för de stude- rade åtta näringsgrenarna varierar från 16520 kr (privata tjänster) till 27 040 kr (byggnadsverksamhet), vilka belopp ligger 25 procent under resp. 23 procent över ge- nomsnittet för näringsgrenarna. Att privata tjänster intar denna extrema plats samman- hänger delvis med att kvinnorna i denna näringsgren har en relativt sett ännu mer extrem bottenposition (medianlön : 11 490 kr), vilket mer än uppväger det faktum att männen inom privata tjänster har den näst högsta medianlönen bland näringsgrenarna (29 860 kr).

Merinformationen från löneinkomsternas fördelning efter yrkesgrupper är synnerligen begränsad eftersom den officiella och här tillämpade yrkesklassificeringen är i hög grad influerad av såväl näringsgrens- som utbildningsindelningarna. Yrkesgruppema servicearbete, lantbruks— och skogsarbete samt kommersiellt arbete har således föga oväntat efter de föregående redovisningarna de högsta andelarna helårs- och heltidsan— ställda med lägre lön än 15 000 kr 43,1, 27,6 resp. 28,8 procent. Därtill kommer kameralt—kontorstekniska yrken med en an- del under 15 000 kr av 28,5 procent. De lägsta andelarna med lön under 15 000 kr har yrkesgruppema administrativt arbete (0 procent), tekniskt m. m. arbete (7,2 procent) och transport- och kommunikationsarbete (9,1 procent). De nämnda fyra yrkesgrup- perna med högst andelar anställda med lön under 15 000 kr intar också denna position när det gäller enbart utbildningsgrupperna 1 + 2. Medianlönen i yrkesgruppen service- arbete är den lägsta bland de studerade åtta yrkesgrupperna; denna lägsta medianlön ut-

gör 16 540 kr och ligger 30 procent under genomsnittet för alla yrken. Lantbruks- och skogsarbete jämte kameralt och kontorstek- niskt arbete kommer därnäst med median- löner, som understiger genomsnittet för samtliga yrken med 16 a 17 procent. Den högsta medianlönen har yrkesgruppen admi- nistrativt arbete: 40 070 kr eller 82 procent över genomsnittet.

Av de åtta här beskrivna variablerna förefaller i synnerhet kön och utbildning på ett dominerande sätt prägla de an- ställdas löneinkomstfördelning. Ålder och geografisk region tillkommer såsom i regel >>löneförsvagande>> eller »löneförstärkande» omständigheter, vilka dock sällan kan mera påtagligt kompensera inflytandena från kö- net och utbildningen och vilka dessutom ofta slår på olika sätt för i synnerhet de skilda utbildningsgrupperna. >>Invandrar>>- status och för männen civilståndet har ock- så en viss betydelse men avsevärt mindre än ålder och geografisk region. Inflytandena från näringsgren och yrke — där det sist- nämnda begreppet är i så hög grad närings- grens- och utbildningspåverkat att det bor- de kunna utmönstras i sin nuvarande bety- delse är svårare att karakterisera. Det förefaller som om vissa av näringsgrenarna, särskilt då byggnadsverksamhet jämte han- del och privata tjänster, till följd av mans- eller kvinnodominans har effekter på löne- inkomstens fördelning som skulle kunna be- tecknas såsom i första hand »köns-effekt- förstärkande». Näringsgrenar med stor man- lig dominans skulle i så fall ha en tendens till högre löneläge än näringsgrenar med stor kvinnlig dominans, vilket skulle göra könets roll i inkomstfördelningen ännu mer påtaglig. Denna effekt är analog med den effekt, som en starkt övernormal andel längre utbildade inom en viss yrkesgrupp förefaller ha på lönenivån för även de an- ställda med kortare utbildning inom yrkes- gruppen.

1 tabell 1: 1 sammanfattas vissa uppgifter från kapitel 4 om omfattningen av antalet lågavlönade anställda enligt olika mått.

Omfattningen av lågavlönade grupper be- ror främst på dels hur man avgränsar grup-

3. Av totalt ca 3 030 000 anställda med minst 500 förvärvsarbetstim/år hade året 1966 ca 1 1 60 000 » » » » >> 560 000 » (18 >> ) » >> 1 070 000 » (35 » ) » » » 310 000 » (10 » ) » >> 950 000 » (31 » ) » »

))

670 000 personer (22 procent) lägre sammanräknad inkomst än 10 000 kr (38

» 15 000 >>

»

total inkomst än 10 000 kr

» 15 000 »

timförtjänst än 5.00 kr

>> 7.50 ».

Av totalt ca 1 625 000 friska, ej arbetslösa helårs- och heltidsanställda hade året 1966

» 15000 >>

b. ca 90 000 personer ( 6 procent) lägre årslön än 10 000 kr » 290 000 » (18 » ) » »

» 650 000 » (40 » ) » » » 20000 »

pen »anställda», dels vilken inkomst- eller lönegräns man utnyttjar som kriterium på låg lön. Skulle med »låg» lön avses löner under den timförtjänstgräns, som låg till grund för de särskilda låglönepåslagen en- ligt det centrala avtalet år 1969 mellan LO och SAF (ca 9: 60 kr) och som året 1966 ungefärligen motsvarade 7: 50 kr, kan man konstatera att de lågavlönades antal utgör i runt tal 900000 51 1000 000 eller nära en tredjedel av samtliga anställda. Betraktas enbart anställda i åldern 20—66 år blir an- talet lågavlönade vid samma kriterium i stäl- let 700000 är 750000 eller omkring en fjärdedel av samtliga i denna ålder.

Av anställda med låg lön per arbetstimme kan något mindre än hälften beräknas ha låg löneinkomst per år huvudsakligen eller enbart på grund av den låga timförtjänsten. För drygt hälften av dem har emellertid även andra omständigheter än den låga timförtjänsten bidragit till låg årslönein- komst. Sjuklighet och arbetslöshet är där- vid några av de mest framträdande förkla- ringarna i all synnerhet som de därav drabbade särskilt förekommer bland lönta- gargrupperna med låg timförtjänstnivå.

1.3.4 Sammanfattning av kapitel 6; om in- komstfördelningen bland företagare och jäm— förelser företagare—anställda1

Belysningen av företagargruppens inkomst- struktur har i detta kapitel utförts efter i huvudsak samma grundläggande principer, som följts vid redovisandet av de anställ- das lönestruktur. Sålunda har utvalts de fö— retagare, vilka varit helårs- och heltidssyssel-

satta (och sjuka högst 14 dagar under året) och vilkas företagsinkomster svarat för åt- minstone 85 procent av den totala förvärvs— inkomsten. Självfallet har man även efter en sådan avgränsning anledning att vara syn- nerligen varsam med slutsatserna av en stu— die av företagarnas inkomstfördelning. Till denna försiktighet bidrar framför allt osäker- heten i företagsinkomstemas beräkning och i volymmåttet för företagarnas arbetsinsat— ser. Man kan vänta att låginkomstutredning- ens s.k. levnadsnivåundersökning kommer att ge något säkrare besked om företagar— gruppens förhållanden.

Jämfört med inkomststrukturen för ana- loga löntagarkategorier märks bland före— tagarna en märkbart större inkomstskillnad mellan män och kvinnor samt en påtagligt starkare ökning i andelen låginkomsttagare vid stigande levnadsålder. Utbildning utöver folkskola är vidare mer inkomsthöjande för företagare än för anställda. Även de re- gionala inkomstskillnadema är större bland företagarna än bland löntagarna ehuru med undantaget att företagarna i mellan- stora städer (30 000—100 000 invånare) har den lägsta andelen låga inkomster. Också in— komstskillnadema mellan näringsgrenarna är större bland företagarna än bland de an- ställda. Jordbruksföretagarna har som grupp betydligt lägre inkomster än övriga företa- gare.

Eftersom företagarnas sammansättning ef- ter kön, ålder, utbildning, region och nä- ringsgren avviker starkt från löntagarnas kan en mycket väsentlig del av deras högre

1 För sammanfattningen av kapitel 5, se av- snitten 5.7—5.12.

andel låginkomsttagare och deras lägre me- dianinkomst förklaras av dessa avvikelser. Då andelen kvinnor och andelen yngre sysselsatta är betydligt lägre bland företa- garna verkar dessa faktorer i höjande rikt- ning för företagargruppen när dess inkomst- fördelning och medianlöner jämförs med de anställdas — den högre andelen bland företagarna när det gäller korttidsutbilda- de, landsbygdsbosatta och jordbrukssyssel- satta verkar å andra sidan sänkande i ännu högre grad vid en sådan jämförelse.

Grovt räknat omkring hälften av skillna- den i medianinkomsterna mellan helårs- och heltidssysselsatta företagare och anställda medianinkomsten för företagare var år 1966 ca 16500 kr och för löntagare ca 22700 kr — kan beräknas sammanhänga med dessa olikheter i de bägge gruppernas sammansättning efter kön, ålder, utbildning, region och näringsgren. En märkbar del av den därefter återstående skillnaden sam— manhänger sannolikt med den tidigare an- tydda svårigheten att avgränsa helårs- och heltidssysselsättning på samma sätt för före- tagare och anställda.

Den största svårigheten att göra en rätt— visande inkomststudie för företagargruppen och en rättvisande jämförelse mellan denna grupp och de anställda ligger emellertid i att företagsinkomsternas beräkning uppen- barligen är förenad med betydligt större osäkerhet än löneinkomsternas beräkning. Det är därför med det hittills redovisade materialet inte möjligt att uttala sig om an- delen >>verkliga låginkomsttagare» är stör— re bland företagarna än bland de anställda.

1.3.5 Sammanfattning av kapitel 7; om sjuk— ligheten bland befolkningen och om sam- bandet sjuklighet—inkomst

I detta kapitel har sjukligheten inom be- folkningen belysts på grundval av de hos landets försäkringskassor noterade sjukpen- ningdagarna under 1966. Bl.a. eftersom ca en fjärdedel av den vuxna befolkningen ej är delaktig i sjukpenningförsäkringen och eftersom försäkringen innehåller speciella regler om karensdagar, högsta antal sjuk-

penningdagar, sjukdomsbegreppet och för— värvsinkomsternas översättande till sjukpen— ningklasser kan dessa sjuklighetsdata inte anses ge en fullständig bild av sjukligheten hos befolkningen.

Enligt den officiella sjuklighetsstatistiken, redovisad i publikationen »Allmän försäk- ring», gäller de högsta sjuktalen försäkra- de med inkomster motsvarande 10 200— 16 000 kr/år och de lägsta sjuktalen försäk- rade med inkomster motsvarande minst 30 000 kr/år. För de förvärvsarbetande sva- rade 1966 de 50 procenten i de lägsta sjuk— penningklasserna för 57 procent av samtliga förvärvsarbetandes sjukpenningdagar. Kvin- nor under 45 års ålder har enligt samma statistik något högre sjuktal än män, före— tagargruppen något högre sjuktal än lön- tagargruppen och försäkrade i Stockholm och Göteborg väsentligt högre sjuktal än i det övriga landet. För män väger fyra diagnosgrupper tyngre i lägre än i högre inkomstlägen: mentala sjukdomar och psy- koneuroser, cirkulationsorganens sjukdomar, skelettets och rörelseorganens sjukdomar samt skador genom yttre våld och förgift- ning. För kvinnor iakttas motsvarande en- bart ifråga om diagnostypen skelettets och rörelseorganens sjukdomar. Vid högre in- komstlägen har tre diagnostyper större vikt än vid lägre inkomster: allergiska sjukdo- mar, ämnesomsättningssjukdomar och nu— tritionsrubbningar, digestionsorganens sjuk- domar samt senilitet jämte opreciserade fall. Detta gäller såväl män som kvinnor. För de 161000 folkpensionärerna med förtids- pension och sjukbidrag svarar mentala sjuk- domar, psykoneuroser och patologiska per- sonlighetstyper för ca 40 procent av samt- liga pensionsorsaker, skelettets och rörelse- organens sjukdomar för ca 17 procent, nervsystemets och sinnesorganens sjukdomar för ca 12 procent och cirkulationsorganens sjukdomar för ca 11 procent.

Vid bearbetningarna av låginkomstutred- ningens material framkommer att icke-gifta personer har väsentligt högre sjuktal än gif- ta personer, att äldre personer har märk- bart högre sjuktal än yngre samt att kvin— nor har något högre sjuktal än män blott

i åldrarna under 45 år. Persongruppen med övernormala sjuktal år 1966 hade även starkt övernormala sjuktal under åren 1960 —65. För förvärvsarbetande iakttas högre sjuktal bland de partiellt förvärvsarbetande än bland helårs- och heltidsarbetande, vilket är en av de omständigheter som tyder på att förvärvsarbetande personer med över- normal sjuklighet därmed i relativt stor ut- sträckning lämnar arbetskraften och sålunda går miste om bl. a. rättigheter från sjukför- säkringen. Sjuktalen konstateras vidare sjun- ka mycket påtagligt vid stigande utbildnings- nivå.

Ett antal bearbetningar har vidare skett för att mera i detalj utröna sjuklighetens samband med inkomstnivån. Praktiskt taget samtliga resultat därifrån visar att sjuklig- heten avtar med stigande inkomstnivå. Sjuk- penning utbetalades 1966 till ca 38 procent av de sjukpenningförsäkrade personerna. Av de personer, som erhöll sjukpenning, mottog ca en tredjedel högst 100 kr, en dryg tredje- del 100—500 kr och blott ca 3 procent mer än 3 000 kr. Medianbeloppet för utbetald sjukpenning utgjorde i samtliga sjukpen- ningklasser 230 kr — samt 135 kr i lägsta och 335 kr i högsta sjukpenningklassen.

1.3.6 Sammanfattning av kapitel 8; om so- cialhjälpstagarna, deras inkomster, sysselsätt- ning, sjuklighet m. m. och om socialhjälps- beroendet i olika befolkningsgrupper

Socialhjälp utgick år 1966 enligt lågin- komstutredningens undersökning till ca 2,3 procent av befolkningen i åldern 14—74 år, vilket är lägre än motsvarande andel enligt den officiella socialhjälpsstatistiken (3,8 pro— cent). Av hjälptagarna var ca 1/4 »långtids- fall», dvs. hjälp hade utgått under minst 9 av årets månader. Hushåll utan minderåriga barn fick långvarig hjälp oftare än bambus— håll. AV 1966 års hjälptagare hade omkring 3/5 erhållit hjälp även 1965 och närmare 1/3 så tidigt som 1960. Antalet personer, som mottagit hjälp även 1960—65, var för- hållandevis störst i åldersgruppen 45—66 år och bland kvinnor. AV 1966 års kvinnliga hjälptagare i åldern 45—66 år fick mer än

hälften socialhjälp under vart och ett av åren 1960—65.

För männen gällde som väntat att avsak- nad av förvärvsarbete var väsentligt van- ligare bland hjälptagarna än bland icke— hjälptagarna. Intressant är dock att över en fjärdedel av de manliga hjälptagarna hade helårsarbete under undersökningsåret. I den- na siffra inkluderas emellertid även perso- ner, vilka under året var långvarigt sjuk— skrivna (med bibehållen anställning). Grup- pen helårsarbetande, ej långvarigt sjukskriv- na hjälptagare var naturligtvis mindre; bland de manliga hjälptagarna utgjorde den drygt 14 procent. Inom en åldersgrupp, 25—44- åringama, uppgick dock de helårsarbetande »friska» männen till nära 1/4 av samtliga män med socialhjälp.

Av fullt eller partiellt förvärvsarbetande män var, bland hjälptagarna, nära 1/5 ar- betslösa minst tre veckor under året mot ca 5 procent av icke-hjälptagarna. Av samtliga hjälptagare (män och kvinnor) var nära 40 procent sjukskrivna mer än två veckor under 1966 och nära 1/3 under längre tid än en månad; motsvarande andelar bland icke- hjälptagarna var ca 16 resp. 12 procent.

Personer med socialhjälp saknade långt oftare än icke-hjälptagarna inkomster av förvärvsarbete. För hjälptagare vilka hade inkomster av förvärvsarbete uppgick me- dianinkomsten till omkring hälften av me- dianinkomsten för övriga förvärvsarbetande personer. Låga hushållsinkomster var lika— ledes väsentligt vanligare bland hjälptagarna. Hjälptagare utan barn avvek mest ofördel- aktigt från motsvarande familjetyp bland icke-hjälptagare vad gällde andelen personer med låga hushållsinkomster.

Flertalet hjälptagare hade inte, enligt so- cialregistrens uppgifter, erhållit kontakt med arbetsvård, socialläkare eller nykterhetsvård.

Karaktäristiskt för mottagare av social- hjälp är sålunda att de väsentligt oftare än andra har obefintligt eller partiellt förvärvs- arbete, är arbetslösa och/eller sjuka samt i konsekvens därmed har extremt låga för— värvs- och hushållsinkomster. Det är dock anmärkningsvärt att inte fler av befolkning- en i motsvarande sysselsättnings-, sjuklig-

hets- och inkomstsituation erhåller social- hjälp. En indikator på vilka befolknings- grupper, som har störst behov av social- hjälp, ger uppgifterna att

ca 16 procent av icke-gifta mödrar erhållit socialhjälp;

ca 9 procent av män med lägst två sjukvec- kor och lägst tre arbetslöshetsveckor erhållit socialhjälp;

ca 9 procent av män och kvinnor med lägre hushållsinkomst (inkl. icke skattepliktiga in- komster) än 5 000 kr erhållit socialhjälp;

ca 7 procent av personer med längre sjuklig- het än en månad erhållit socialhjälp; och att

ca 61/2 procent av männen helt utan för- värvsarbete under året erhållit socialhjälp.

Det kan också nämnas att drygt 6/10 av hjälptagarna fick högst 1000 kr i social— hjälp under året, medan ca 1/3 fick mellan 1000 och 4000 kr. Det är uppenbart att mycket få kan leva helt eller ens huvudsak- ligen på socialhjälp. Bara drygt 7 procent av hjälptagarna mottog mer än 4000 kr i so- cialhjälp under året; detta motsvarar 0,2 pro— cent av samtliga personer i låginkomstutred- ningens urval.

1.3.7 Sammanfattning av kapitel 9; om in- komstfördelningen bland hushållen

När man övergår från att studera indivi— dernas inkomstfördelning till att studera hus- hållens möter ett flertal principiella och praktiska problem. Det mest framträdande ligger i själva hushållsbegreppet, där låg- inkomstutredningen valt att utgå från »bo— stadshushållen» enligt i huvudsak bostads- räkningarnas mönster. Vid jämförelse mel- lan bostadshushålls- och inkomstenhetsbe— greppen kan bl.a. konstateras att av de drygt 2,3 miljonerna icke-gifta inkomsten- heterna i åldrarna över 15 år inte fler än omkring 4/10 hade »egna» bostadshushåll medan så mycket som omkring 6/ 10 bod- de hos föräldrar, vuxna barn, andra anhö- riga, andra än anhöriga eller i kollektivhus- håll o.d. Dessutom har mer än en tredje- del av de icke-gifta inkomstenheterna med »egna» bostadshushåll gemensam bostad med annan vuxen person. Antalet icke-gif- ta inkomstenheter utan *»eget» bostadshus—

håll ocn sammanboende med andra vuxna personer är således nästan lika många som antalet män eller kvinnor i samboende gif- ta par. Och i drygt hälften av de samboende gifta parens hushåll bor förutom de själ- va även minst en annan vuxen person.

Av de drygt 2,7 miljonerna bostadshus— hållen i Sverige var 1966 ca 1 miljon hus— håll med minderåriga barn. Bortses från hushåll där föreståndaren är äldre än 74 år visar låginkomstutredningens undersök- ningar att den hushållstyp, där särskilt låga bruttoinkomster (beskattningsbara och ej be— skattningsbara) var vanligast, år 1966 bestod av en vuxen person utan barn. I ca 43 pro— cent av dessa hushåll var bruttoinkomsten högst 10 000 kr, i ca 59 procent högst 15 000 kr. Undantas hushållen med bostadsförestån- dare över 66 års ålder är låginkomster van- ligast i hushållstypen en vuxen jämte minder- åriga barn 33 resp. 56 procent hade där år 1966 lägre bruttoinkomster än 10 000 och 15 000 kr. Av hushållen med minst två vux- na och med minderåriga barn hade 8 pro- cent lägre bruttoinkomst än 15 000 kr. När i dessa hushåll antalet barn var tre eller fler steg andelen hushåll med högst 15 000 kr i inkomst till 11 procent, vilket bl. a. innebär att barnantalet i låginkomsthushållen är pro- portionsvis större än i hushållen med högre inkomst.

En jämförelse mellan individernas sam- manräknade inkomster (= summan av be- skattningsbara inkomstslag) och deras total- inkomster (= summan av beskattningsbara och icke beskattningsbara inkomstslag) visar att medianinkomsten för hela befolkningen i åldern 14—74 år utgjorde 9 400 kr i sam— manräknad inkomst under året 1966 mot 10 590 kr i totalinkomst; när de icke be- skattningsbara inkomsterna läggs till de be- skattningsbara stiger sålunda medianinkoms- ten med ca 11 procent. Vad som främst utmärker skillnaden mellan fördelningarna av sammanräknad inkomst och totalinkomst är att antalet och andelen personer med noll-inkomster är markant lägre i den senare fördelningen. Men även enligt det totala in- komstbegreppet utgör personerna med låga inkomster en stor andel av befolkningen i

åldern 14—74 år. Så många som en tredjedel hade sålunda lägre totalinkomst än 5000 kr under året och nära hälften lägre total- inkomst än 10 000 kr.

Huvuddelen av kapitel 9 ägnas jämförel- ser av individ- och hushållsinkomster i olika grupper, varvid för bägge dessa inkomster avsetts de totala (beskattningsbara och ej beskattningsbara) inkomsterna. Vid dessa jämförelser har befolkningen fördelats efter främst ålder (14_l9, 20—66 och 67—74 år) och sysselsättningsgrad.

Medan ca 96 procent av I4—I9-åringarna hade lägre individinkomst än 15 000 kr un- der 1966, bodde ca 12 procent i hushåll med lägre sammanlagd inkomst än 15000 kr. Andelen med så låg hushållsinkomst var något större bland de helårs- och heltids- arbetande 14—19-åringarna än bland stude- rande med inget eller obetydligt förvärvs- arbete under året. Skillnaden torde främst kunna förklaras med att de fullt förvärvs- arbetande l4—19-åringarnas föräldrar nor- malt har lägre inkomster än de studerande ungdomarnas föräldrar.

Av 20—66-åringarna hade 27,3 procent motsvarande ca 1290 000 personer _ lägre individinkomst än 5 000 kr, men av dessa bodde minst 950000 i hushåll med högre sammanlagd inkomst än 10000 kr. Den stora majoriteten av personer i denna ålder med mycket låga individinkomster le- ver alltså i hushåll tillsammans med andra inkomsttagare med högre individinkomster. Särskilt gäller detta gifta kvinnor. Omkring lOOO 000 gifta kvinnor hade mindre än 5000 kr i individinkomst, men av dessa bodde 80 procent i hushåll med 15 000 kr eller mer i hushållsinkomst.

När personerna i åldern 20—66 år fördelas efter sysselsättningsstatus finner man som väntat att inte bara individinkomst utan ock— så hushållsinkomst minskar med sysselsätt- ningsgraden. Men medan för männen ande— len med låga hushållsinkomster (lägre än 15000 kr) var markant större bland de partiellt förvärvsarbetande än bland de hel- års— och heltidssysselsatta, var för kvinnorna andelen med låga hushållsinkomster ungefär densamma bland partiellt och fullt förvärvs-

arbetande. Förklaringen torde vara, att kvin- norna som regel förvärvsarbetar i större ut- sträckning när övriga hushållsmedlemmar har låga än när de har höga individinkoms- ter. Av 20—66-åringama med förvärvsar- bete minst 500 timmar under året hade ca 314 000 lägre hushållsinkomst än 15 000 kr. Bland de ej förvärvsarbetande (inkl. för- värvsarbete 1—499 timmar) i samma ålder uppgick motsvarande grupp till 350000 a 400 000 personer.

Av de förvärvsarbetande i åldern 20—66 år med lägre hushållsinkomst än 15 000 kr var ca två tredjedelar anställda och omkring hälften helårs- och heltidsarbetande.

Av inkomstfördelningen för olika delgrup- per av ej förvärvsarbetande i åldern 20—66 år _— pensionärer, studerande, gifta kvinnor med resp. utan barn, icke gifta med barn samt »övriga» _ framgår bl. a. att gifta kvinnor (oberoende av barnförekomst) upp- visar de största andelarna med låga individ- inkomster. men samtidigt de lägsta ande- larna med låga hushållsinkomster, att en oväntat liten andel av de studerande har låg hushållsinkomst och att de tre grupper av ej förvärvsarbetande i denna ålder, vilka har de högsta andelarna låga hushållsinkomster är pensionärer, icke gifta med barn och »öv- riga» (dvs. ej förvärvsarbetande, ej gifta, ej pensionerade, ej studerande personer).

Av samtliga personer i åldern 67—74 år hade ca 83 procent lägre individinkomst och ca 63 procent lägre hushållsinkomst än 15 000 kr. Även för denna åldersgrupp var sambandet mellan å ena sidan sysselsätt— ningsgrad, å den andra individ— och hus— hållsinkomster påtagligt.

Det kan också konstateras att för huvud- delen av de 67—74-åringar, vilka helt sak- nade förvärvsarbete under 1966, översteg totalinkomsten endast obetydligt folkpensio— nens ålderspensionsbelopp.

Antal personer med låga hushållsinkomster i olika befolkningsgrupper; sammanfattning

Av tabell i: 2 framgår det absoluta antalet personer med hushållsinkomster understi- gande 15 000 kr under år 1966 i olika grup-

Tabell 1: 2. Antal personer med individ- och hushållsinkomst år 1966 understigande 15 000 kr uppdelade på olika ålders- och befolkningsgrupper.

Antal personer med individ- och hushållsinkomst under 15 000 kr

Befolkningsgrupp 14—19 år 20—66 år 67—74 år S:a 14—74

Förvårvsarbetande helår och heltid 19 800 152 700 5 800 178 300 partiellt, dock lägst 500 tim./år 20 400 154 800 16 000 191 200

Ej förvärvsarbetande

(inkl. 1—499 tim. förv.arb.)

studerande 33 900 25 100 — 59 000 pensionärer 1 600 127 000 279 100 407 700 gifta kvinnor med barn 1 700 40 800 42 500 » » utan » . . 67 900 (ingår i pens.) 67 900 icke gifta med barn 2 200 8 700 10 900 övriga 5 300 80 700 _ 86 000

Summa 84 900 657 700 300 900 1 043 500

per av befolkningen i åldern 14—74 år.

Om man med »låginkomsttagare» avser personer med lägre såväl individ— som hus- hållsinkomst än 15 000 kr återfinns således närmare två tredjedelar av dessa i de s.k. aktiva åldersgruppe-rna 20—66 år. Av total— antalet personer med »låga inkomster» sva- rar pensionärerna för ca 40 procent, de fullt och partiellt förvärvsarbetande för ca 35 procent, gifta kvinnor med eller utan barn för ca 10 procent, »övriga» (ej förvärvsarbe- tande, ej studerande, ej gifta, ej pensionera— de) för nära 10 procent, studerande för 5 procent och icke-gifta med barn för ca 1 procent. De angivna antalsuppgifterna är minimisiffror emedan data om hushållsin— komsten saknas för en viss del av befolk- ningen. Framför allt syns av denna anled- ning antalet personer i gruppen >>övriga>> i verkligheten vara betydligt högre — uppskatt- ningsvis närmare 200 000 personer.

Mot denna presentation kan främst in- vändas att man använt samma gräns för hushållsinkomsten oavsett hushållets storlek. För ett enpersonshushåll utan barn är t. ex. 15 000 kr i inkomst mindre ekonomiskt och socialt kännbart än för ett hushåll med flera personer. Men även denna invändning är för vissa befolkningsgrupper diskutabel. Skulle det nämligen vara så att t. ex. för— värvsarbetande personer i aktiva åldersgrup— per av ekonomiska skäl >>valt>> att vara ogifta

eller att begränsa antalet hushållsmedlemmar kommer inkomstnivå och hushållsstorlek att vara positivt korrelerade. Om ändock hän- syn tas till hushållsstorleken innebär detta främst att gränsen för en >>låg>> hushållsin- komst bör sättas högre i åldern 14—66 år än i åldern 67—74 år. Anledningen är självfallet att det är i åldersgruppen 14—66 år som hus- hållen innehåller minderåriga barn; före- komsten av barn är därvid vanligast bland de förvärvsarbetande personerna med låga inkomster och naturligtvis även bland gifta eller icke-gifta kvinnor med minderåriga barn. I dylikt fall blir den s. k. aktiva ålders- gruppens och särskilt då de förvärvsarbe- tande grupperna däri dominans bland låg- inkomsttagarna ännu mer påfallande än vad som följer av den gjorda redovisningen.

1.3.8 Sammanfattning av kapitel 10; om förmögenhetsfördelningen

Uppgifter om förmögenhetsförhållandena bland befolkningen förekommer i den år- liga taxeringsstat'istiken, som emellertid har tre grundläggande brister: förmögenheter un- der 100 000 kr redovisas ej, vissa typer av tillgångar (främst i försäkringsfonder) redo- visas ej och värdet av fastighetstillgångar underskattas eftersom taxeringsvärdena här i stor utsträckning understiger marknadsvär— dena. I konjunkturinstitutets sparundersök-

ningar, senast utförda år 1958, förekommer ej dessa brister.

I kapitalskatteberedningens liksom i låg— inkomstutredningens undersökningar över förmögenhetsförhållandena år 1966 ingår uppgifter även om förmögenheter under 100 000 kr men gäller i övrigt samma brister som i-taxeringsstatistiken. Detta innebär att låginkomstutredningens bearbetningar avser fördelningen av bruttotillgångar om totalt ca 150 miljarder kr hos landets hushåll och skulder om totalt nära 50 miljarder kr me- dan uppskattningsvis tillgångar till ett värde av totalt 40 a 50 miljarder kr ej ingår. Drygt 17 miljarder därav utgör tillgångar i försäk- ringsfonder, vilka främst återfinns hos högre inkomsttagare och förmögenhetsägare. Hu- vuddelen av de övriga oredovisade tillgång— arna motsvarar undervärdering av fastighe— ter. Låginkomstutredningens belysning av förmögenhetsförhållandena syns därför vara mer verklighetsbetonad för hushåll och per- soner med obefintliga eller små förmögenhe- ter/ tillgångar än för hushåll och personer med större.

Året 1966 saknade ca 90 procent av be— folkningen 14—19 år såväl förmögenheter som tillgångar. Inom åldersgruppen 20—74 år saknade ca 56 procent av inkomstenhe- terna nettoförmögenhet och ca 50 procent av dem tillgångar. Betraktas i stället för in- komstenheterna de enskilda individerna fin— ner man i åldersgruppen 20—74 år att drygt 50 procent av de icke-gifta männen och kvinnorna saknade förmögenheter och till- gångar medan ca 30 procent av de gifta männen och drygt 80 procent av de gifta kvinnorna saknade förmögenheter sist— nämnda bägge andelar blir något lägre om tillgångarna studeras i stället för nettoför- mögenheten. För hela befolkningen 20—74 år gällde år 1966 att ca 55 procent av per- sonerna hade en nettoförmögenhet av noll och ca 70 procent en nettoförmögenhet av 0—10000 kr. Andelen gifta par i åldern 20—74 år med en sammanlagd nettoförmö— genhet om noll var ca 28 procent och om 0—10000 kr ca 47 procent; motsvarande andelar i fråga om tillgångar utgjorde ca 22 resp. 37 procent. Andelen icke-gifta per-

soner i åldern 20—74 år med nettoförmögen- het om noll var ca 53 procent och om 0—10000 kr ca 70 procent; motsvarande andelar i fråga om tillgångar utgjorde 48 resp. 66 procent.

Såväl nettoförmögenhet som tillgångar och skulder växer systematiskt med stigan- de inkomst. I särskilt hög grad växer där- vid skulderna, dvs. proportionen mellan skulder och tillgångar påverkas kraftigt när inkomsten ökar. Vid förmögenheter av 1— 10000 kr saknas sålunda skulder i ca 2/3 av fallen, vid förmögenheter över 100000 1 ca 5 procent av fallen. Förmögenheten ökar normalt med åldern upp till ca 50 år, varefter den successivt avtar något. Företa- garnas nettoförmögenhet är i genomsnitt ca 5 gånger större än de anställdas. För samtliga förmögenhetsägare gäller att till- gångarna vid små förmögenhetsvärden (un- der 10000 kr) huvudsakligen finns place— rade i annan fastighet än jordbruksfastig- het och i lösören medan vid stora förmö— genhetsvärden (över 200000) tillgångarna huvudsakligen är placerade i annan fastighet än jordbruksfastighet jämte aktier och ford- ringar.

Förmögenheternas förekomst och storlek har för männen ett starkt samband med graden av förvärvsarbete. Av helårs- och hel- tidsanställda män i åldern 20—66 år hade år 1966 således ca 55 procent större till— gångar (inkl. ev. makas) än 10000 kr me- dan motsvarande andel för partiellt förvärvs- arbetande män var ca 36 procent och för icke—förvärvsarbetande män ca 37 procent. Vissa av de framkomna uppgifterna tyder på att männen med stora tillgångar förvärvs- arbetar partiellt i stället för helår och hel- tid oftare än andra män. För gifta kvinnor iakttas att förvärvsarbete är vanligast vid obefintliga eller små tillgångar i hushållet. För icke-gifta kvinnor i åldern 20—66 år är förvärvsarbetet vanligast vid tillgångar om 10 000—50 000 kr, något ovanligare vid obetydligare tillgångar och märkbart ovan- ligare vid större tillgångar.

I de nyss redovisade sammanfattningama av kapitlen i det föreliggande betänkandet har behandlats »strukturerna» inom befolkning- en med hänsyn till i tur och ordning syssel- sättning, inkomster, sjuklighet, socialhjälp och förmögenheter. Även om olika huvud- grupper inom befolkningen därvid blivit i huvudsak konsekvent beskrivna i dessa skil- da sammanhang kan det vara svårt att för en bestämd folkgrupp få en mera samlad bild av dess ekonomiska situation. Av detta skäl skall avslutningsvis ett försök göras att för huvudgrupperna av befolkningen beskri— va deras situation på grundval av informa- tionerna i betänkandets olika kapitel. Först belyses därvid förhållandena för personer under 20 år, därefter för olika delgrupper av 20—66-åringar och till sist för personer i åldern 67—74 år.

1.4.1 Befolkningen under 20 års ålder

Eftersom undersökningarna begränsats till befolkningen 14—74 år har huvuddelen av de minderåriga barnens (under 16 år) situa- tion ej speciellt studerats. Av kapitel 9, vil— ket gäller hushållens inkomstfördelning, framgår emellertid att det förekommer be- tydande variationer i inkomsterna hos barn— hushållen. Låginkomstutredningens under- sökningar för inkomståret 1966 visar att i barnhushåll med en vuxen person ca 1/3 hade lägre bruttoinkomst (inkl. ej skatte- pliktiga inkomster, före avdrag av skatt) än 10 000 kr och drygt hälften lägre än 15 000 kr. Samtidigt hade ca 8 procent av bamhus- hållen innehållande lägst två vuxna personer lägre bruttoinkomst än 15 000 kr. Skillna— den i ekonomisk situation mellan dessa bäg— ge typer av barnhushåll framträder också starkt i kapitel 8, enligt vilket ca 16 procent av icke-gifta kvinnor med minderåriga barn uppbar socialhjälp mot ca 2 procent av de gifta paren med barn.

För omkring 90 procent av hushållen gäl— ler regeln att större försörjningsansvar gent- emot minderåriga bam är förenat med större inkomster. Undantag från denna regel note—

ras för dels hushållen med ensamstående försörjare, dels hushållen med tre eller flera barn. Barnantalet är således proportionsvis något större i låginkomst- än i höginkomst- hushållen. Av de totalt ca 1 miljon barn- hushållen låg 1/5 under en bruttoinkomst året 1966 av ca 20 130 kr och 1/5 över en bruttoinkomst av ca 41 700 kr i den först- nämnda gruppen fanns ca 360 000 barn och i den sistnämnda ca 330 000. En bidragande omständighet i dessa sammanhang är att (enligt kapitel 3) ca 40000 barn bodde i hushåll utan någon förvärvsarbetande vuxen person, likaledes ca 40000 barn i hushåll med enbart en partiellt förvärvsarbetande person samt ca 130 000 barn i hushåll med minst fyra barn och blott en enda fullt för- värvsarbetande vuxen person.

I åldersgruppen 14—19 år fanns enligt kapitel 3 drygt 700 000 personer, varav ca 400 000 kan hänföras till heltidsstuderande, knappt 150 000 till partiellt förvärvsarbetan— de (lägst 500 tim/år) och likaledes knappt 150 000 till helårs- och heltidsarbetande. Förvärvsarbete om lägst 500 tim/år var nå- got vanligare bland männen (ca 43 procent) än bland kvinnorna (ca 38 procent). För omkring 12 procent av männen och 11 pro- cent av kvinnorna redovisades året 1966 en »öppen » arbetslöshet, vilket är en högre andel än i någon annan åldersgrupp. Sjuk- ligheten syns däremot enligt kapitel 7 vara avsevärt lägre bland 14—19-åringarna än i högre åldrar. Dock fanns i denna ålder ca 3 000 ä 4 000 förtidspensionärer.

Av de helårs- och heltidsanställda i åldrar- na under 20 års ålder hade enligt kapitel 4 ca 80 procent av männen och ca 94 procent av kvinnorna lägre bruttoinkomst än 15 000 kr. Motsvarande andelar bland 20—66- åringarna var ca 6 procent för männen och ca 35 procent för kvinnorna. Medan 14— 19-åringama svarade för omkring 8 procent av de fullt och partiellt anställda i samtliga åldrar utgjorde de ca 1/4 av samtliga an— ställda med lägre bruttoinkomst än 15 000 kr. Medianbeloppet för de helårs- och hel- tidsanställda 14—19—åringarnas bruttoinkomst var året 1966 ca 11 800 kr för männen och ca 9 800 kr för kvinnorna, vilket utgjorde

ca hälften resp. två tredjedelar av motsva- rande belopp bland 20—66-åringarna.

Den genomsnittliga timförtjänstcn bland de anställda l4—l9-åringarna var 1966 knappt 5 kronor; för männen ca 5:40 kr och för kvinnorna ca 4:40 kr, för helårs- och heltidsanställda ca 4: 85 kr och för par- tiellt anställda ca 5 kr. Medan ca hälften av l4—l9-åringarna hade lägre timförtjänst än 5 kr var motsvarande andel bland 20—66- åringarna ca 6 procent. Av de anställda i samtliga åldersgrupper med lägre timför- tjänst än 5 kr utgjorde 14—19-åringarna drygt 1/3, med lägre timförtjänst än 7: 50 kr knappt 1/4.

Betraktas i stället 14—19-åringarnas hus- hållsinkomster (se kapitel 9) finner man att ca 12 procent av dem bor i hushåll med lägre hushållsinkomst än 15 000 kr. Den allra högsta andelen (ca 15 procent) med så låga hushållsinkomster förekom bland hel- års- och heltidsarbetande ungdomar, den allra lägsta (ca 8 procent) bland studerande ungdomar. Denna skillnad sammanhänger främst med att 14—19-åriga barn till föräld- rar med låga inkomster förvärvsarbetar of- tare än övriga barn.

Förmögenheter är bland 14—19-åringar sällsynta; de förekom år 1966 enligt kapitel 10 hos ca 12 procent av männen och ca 9 procent av kvinnorna, vilket i absoluta tal motsvarar ca 41 000 resp. 26 000 personer. Eftersom huvuddelen av dessa förmögenhe— ter torde ha samband med arv eller gåvor från föräldrar eller släktingar kan det note— ras att pojkarna därvid syns ha behandlats något mera generöst än flickorna.

1.4.2 Befolkningen 20—66 år

I de s.k. aktiva åldersgrupperna 20—66 år fanns året 1966 totalt ca 4730 000 perso- ner, varav knappt hälften eller 2220 000 var förvärvsarbetande heltid (lägst 35 tim/ vecka) under hela året (lägst 50 veckor), om sjukledighet med bibehållen anställning e. d. jämställs med arbete. Drygt en femtedel eller ca 1 080 000 personer var partiellt för— värvsarbetande, dock lägst 500 tim/år, och knappt en tredjedel eller 1 430 000 personer

förvärvsarbetade inte alls eller mindre än 500 tim/år. Av kapitel 3 framgår att de båda viktigaste orsakerna till det partiella och obe— fintliga förvärvsarbetet i åldrarna 20—66 år var sjuklighet och arbetslöshet. Sjuklighet, inkl. förtidspensionering, innebar att för- värvsarbetet minskades eller helt bortföll för uppskattningsvis närmare 1300 000 perso- ner under 67 års ålder. Arbetslösheten, såväl den »öppna» som den »dolda» (inkl. »par- tiella»), innebar motsvarande bortfall för uppskattningsvis omkring 1000 000 perso— ner. Medan sjukligheten tilltar med stigande ålder syns arbetslösheten vara förhållande- vis störst i de yngre åldersgrupperna. Bland männen är partiellt och obefintligt förvärvs- arbete i varje åldersgrupp proportionsvis märkbart vanligare hos de icke—gifta, bland kvinnoma däremot hos de gifta.

Storleken av individernas bruttoinkomster (skattepliktiga och icke skattepliktiga) beror framför allt på graden av förvärvsarbete. Av samtliga 4 730 000 personer i åldern 20—66 år hade således enligt kapitel 9 ca 52 pro- cent eller nära 2 500 000 personer egna bruttoinkomster understigande 15 000 kr. För de fullt förvärvsarbetande var motsva- rande andel 19 procent, för de partiellt för- värvsarbetande 65 procent och för de icke förvärvsarbetande 97 procent — eller uttryckt i personantal hade ca 400 000, 700 000 resp. knappt 1400 000 personer bruttoinkomster understigande 15 000 kr. I synnerhet de par- tiellt och icke alls förvärvsarbetande perso- nerna är således för sin försörjning i hög grad beroende av inkomsterna hos eventuellt övriga hushållsmedlemmar.

Utgår man i stället från hushållens brut- toinkomster finner man att ca 14 procent eller närmare 700 000 personer i åldern 20 —66 år bodde i hushåll med lägre total bruttoinkomst än 15 000 kr varav om- kring 1/4 av personerna var fullt förvärvs— arbetande, likaledes omkring 1/4 var par— tiellt förvärvsarbetande (dock lägst 500 tim/ år) och ca hälften var ej förvärvsarbetande. Även om huvuddelen av personerna med låga egna inkomster och med partiellt eller obefintigt förvärvsarbete alltså lever i hus- håll med medelstora eller höga inkomster

är det uppenbart att bristande förvärvsar- betsmöjligheter svarar för en mycket väsent- lig del av låginkomstsituationen för perso- nerna i aktiv ålder.

Av de ca 1430 000 personerna i åldern 20—66 år med obefintligt eller obetydligt (lägre än 500 tim/år) förvärvsarbete svarar männen för ca 15 procent och kvinnorna för ca 85 procent. Den största delgruppen utgörs av ca 950 000 gifta kvinnor, av vilka visser- ligen omkring 90 procent hade lägre egna bruttoinkomster än 5 000 kr men inte mer än ca 10 procent levde i hushåll med lägre bruttoinkomst än 15 000 kr och ca 40 pro- cent levde i hushåll med högre bruttoin— komster än 30 000 kr. Bland de gifta kvin- norna var enligt kapitlen 3, 9 och 10 för- värvsarbete ovanligast i åldrarna 25—34 och över 54 år, vid de lägre utbildningsnivåerna, vid förekomst av minderåriga barn, när man— ncn (i de fall han var löntagare) hade an- tingen särskilt låg eller hög lön samt när mannen hade medelstor eller större förmö— genhet. Som grupp betraktad hör de gifta kvinnorna utan förvärvsarbete således nor- malt till de ekonomiskt bättre ställda i sam- hället. Det bör dock framhållas att vissa sämre utbildade gifta kvinnor med lågavlö— nade män och ofta även med minderåriga barn också ingår bland »hemmafruarna» och där utgör en mindre gynnsamt ställd undergrupp.

Ytterligare tre delgrupper återfinns bland befolkningen 20—66 år utanför arbetsmark- naden. En delgrupp består av drygt 200 000 pensionerade personer, varav omkring 3/4 förtidspensionerade med allmän pension. Närmare 75 procent av pensionärerna hade lägre egen bruttoinkomst än 10 000 kr, 60 a 70 procent levde i hushåll med lägre sam- manlagda bruttoinkomster än 15 000 kr. Inkomstuppgifterna tyder på en förhållande- vis svag ekonomisk situation, vilka uppgifter dock något nyanseras av att så mycket som ca 2/3 av pensionärerna har en positiv netto- förmögenhet. Den andra delgruppen utgörs av ca 100 000 studerande varav inte mer än ca 1/4 lever i hushåll med lägre hushållsin- komster (brutto) än 15 000 kr.

Den tredje delgruppen är ca 210 000 icke-

gifta, icke-pensionerade och icke-studerande personer. Av dessa var omkring 1/10 ensam- stående kvinnor med barn, omkring eller drygt 60 procent hade lägre bruttoinkoms- ter än 10000 kr, ca 70 procent hade obe- fintlig förmögenhet och nära 20 procent hade lägst 90 sjukpenningdagar/år (att jäm- föra med ca 31/2 procent bland totalbefolk- ningen 20—66 år) utan att för den skull vara förtidspensionärer eller sjukbidragsmot- tagare. Uppenbarligen hör denna sistnämnda delgrupp av 20—66-åringar utanför arbets- marknaden till den ekonomiskt och socialt mest utsatta delen av den svenska befolk- ningen. Det kan uppskattas att allra högst 1/4 av personerna i delgruppen mottog so- cialhjälp under året.

Betraktas därefter de ca 1 080 000 perso- nerna i åldern 20—66 år med partiellt för- värvsarbete (lägst 500 tim/år) finner man att omkring 2/3 av dem hade lägre brutto- inkomster än 15 000 kr och att ca 15 pro- cent levde i hushåll med lägre samman- lagda inkomster än detta belopp. Medan icke-skattepliktiga inkomster för fullt för- värvsarbetande personer enligt kapitel 4 nor— malt motsvarade ca 500 kr/år eller 2 a 3 procent av bruttoinkomsten utgjorde dessa inkomstslag för de partiellt förvärvsarbe- tande personerna normalt ca 1 500 kr/år el— ler 13 a 14 procent av bruttoinkomsten. Denna skillnad återspeglar främst de par- tiellt arbetandes högre ersättningar från sjukpenning- och arbetslöshetsförsäkring.

Av de partiellt förvärvsarbetande i åldern 20—66 år svarade männen för ca 4/ 10. Om— kring 1/10 av samtliga gifta män och 1/4 av samtliga icke-gifta män var partiellt för- värvsarbetande, nära nog generellt i form av delårsarbete och såsom anställda. Den ge— nomsnittliga timförtjänsten var ca 10 pro— cent lägre för partiellt arbetande manliga löntagare än för fullt förvärvsarbetande. För kvinnorna i åldern 20—66 år iakttas att de partiellt förvärvsarbetande var något fler än de helårs- och heltidsarbetande, att omkring" 3/4 bestod av gifta kvinnor och drygt 4/5 av anställda. Den genomsnittliga timförtjäns- sten var bland anställda kvinnor obetydligt (ca 4 procent) lägre vid partiellt förvärvs—

arbete än vid fullt, varvid dock är att märka att »yttergruppen» kvinnor med särskilt få förvärvsarbetstimmar per är normalt hade lika hög eller högre timförtjänst än de hel- iirs— och heltidsanställda samtidigt som »mel- langruppcn» av partiellt förvärvsarbetande normalt hade märkbart lägre timförtjänst.

För partiellt förvärvsarbetande såväl män som kvinnor iakttas enligt kapitel 7 en högre sjuklighet än för fullt förvärvsarbetande och märks enligt kapitel 4 en proportionsvis större (»öppen») arbetslöshet vid lägre ge- nomsnittliga timförtjänster än vid högre. Av kapitel 10 framgår att partiellt förvärvsar- betande män påtagligt oftare saknar förmö- genhet än fullt förvärvsarbetande ehuru sam- tidigt noteras att män med något större för- mögenheter förvärvsarbetar partiellt en aning oftare än män med obefintliga eller små för— mögenheter. Bland de partiellt förvärvsarbe- tande gifta kvinnorna är obefintliga eller små förmögenheter (inkl. makes) förhållan— devis något vanligare än bland fullt eller icke-alls förvärvsarbetande gifta kvinnor. Av kapitel 8 följer att de förvärvsarbetande socialhjälpstagarna särskilt i åldersgrup— pen 45—66 år _. varit partiellt arbetande proportionsvis betydligt oftare än icke—hjälp- tagarna. Det är således uppenbart att de drygt 150 000 partiellt förvärvsarbetande personerna med lägre hushållsinkomster (brutto) än 15 000 kr — av dessa var ca 2/3 anställda och omkring hälften män har en ekonomiskt svag situation huvudsakligen i samband med svårigheter att få och behålla fullt förvärvsarbete. Denna svaga situation förstärks av att de partiellt arbetande i regel har något lägre timförtjänster och i sam— band därmed även högre sjuklighets— och arbetslöshetsrisker och lägre förmögenheter än de fullt förvärvsarbetande.

För personerna med fullt förvärvsarbete (helår och heltid) kan låga inkomster främst ses som en konsekvens av låga förtjänster per arbetad tidsenhet.

Omkring 19 procent av de ca 2 200000 helårs- och heltidsarbetande personerna i ål— dern 20—66 år — eller ca 420 000 personer _ hade lägre individinkomster (brutto) än 15 000 kr, varav drygt en tredjedel eller

omkring 160 000 också levde i hushåll med lägre sammanlagda inkomster än 15 000 kr. Av de nämnda ca 420 000 personerna var ca 260 000 anställda (2/3 kvinnor) och ca 160000 företagare eller medhjälpande fa- miljemedlemmar (1/3 kvinnor); av de nämn- da ca 160000 personerna var ca 100000 anställda (2/3 kvinnor) och ca 60 000 före- tagare (1 /5 kvinnor). Av samtliga helårs- och heltidssysselsatta män i åldern 20—66 år hade bland de anställda ca 28 procent inte några tillgångar (inkl. ev. makas) mot bland före- tagare ca 8 procent. För icke-gifta kvinnor var motsvarande andelar omkring 50 pro- cent.

När de helårs- och heltidsanställdas in— komster studeras närmare finner man att personernas utbildning, kön och ålder star- kast påverkar inkomstnivån. I åldersgrup- pen 20—66 år hade bland löntagarna ca 6 procent av de fullt arbetande männen (ca 85 000 personer) och ca 35 procent av de fullt arbetande kvinnorna (ca 175 000 per- soner) lägre bruttoinkomst än 15 000 kr; medianbeloppen för bruttoinkomsten var ca 24 000 resp. 16 500 kr.

För fullt anställda män och kvinnor till— sammantagna hade ca 20 procent av perso- ner med enbart folkskoleutbildning lägre in- komst än 15 000 kr, medan motsvarande andel för personer med lägst studentexa- men o.d. var knappt 2 procent. Medelin- komsten bland högskoleutbildade anställda var i bägge könen ca 21/2 gånger större än bland anställda med enbart folkskoleutbild- ning. Lönerna var totalt sett högst i ålders- gruppen 35—44 år; i åldern 20—24 år låg de normalt ca 30 procent lägre och i åldern 55—64 är ca 6 procent lägre. Det kan där- utöver nämnas att fullt förvärvsarbetande icke—gifta män i varje åldersgrupp hade lägre inkomster än gifta män medan motsvarande civilståndsskillnad ej noteras för kvinnorna.

Jämfört med utbildnings- och könsfakto- rerna har i regel invandringsstatus, närings- gren, yrke och geografisk region en mera underordnad roll för löneskillnaderna. Det kan dock konstateras att åtminstone de man— liga invandrarna normalt har något lägre löner än icke-invandrare samt att privata

tjänster, jord— och skogsbruk och handel har proportionsvis märkbart fler lägre avlönade än andra näringsgrenar. Storstadsregioner och landsbygd innehåller bland manliga helårs— och heltidsanställda högre andelar lägre avlönade än medelstora och små stä- der; de uppvisar i konsekvens därmed också den största lönespridningen.

När det gäller löneskillnaderna har såväl de fullt som de partiellt förvärvsarbetande anställdas genomsnittliga arbetsförtjänster per timme studerats. Av de ca 2 750 000 an- ställda (med lägst 500 arbetstimmar/år) i åldern 20-66 år hade ca 61/2 procent eller ca 170 000 personer lägre genomsnittlig tim— förtjänst än 5 kr och 26 procent eller ca 700 000 personer lägre timförtjänst än 7: 50 kr. Inemot 14 procent eller ca 400 000 per- soner hade högre timförtjänst än 15 kr. Även i detta sammanhang har könet och utbildningen den mest avgörande betydelsen för löneskillnaderna: i de lägre lönelägena dominerar således kvinnor med lägre ut- bildning, i de högre lönelägena män med högre utbildning. För såväl män som kvin- nor gäller bland de anställda enligt kapitlen 4 och 7 att arbetslöshet och sjuklighet är förhållandevis störst vid lägre lönelägen.

Man kan summera den här gjorda genom- gången av inkomststrukturen hos befolkning— en 20—66 år så att låginkomstproblemen i denna åldersgrupp framför allt samman- hänger med dels att vissa befolkningsgrup-

er har svårigheter att få och stanna i för- värvsarbete, dels att olika befolkningsgrup- per i förvärvsarbete har en låg arbetsinkomst per arbetad timme eller annan tidsenhet. För speciella befolkningsgrupper är dessa bägge omständigheter hopkopplade _ således har t. ex. icke-gifta män både en sämre arbets— marknadssituation och vid förvärvsarbete sämre löneläge än gifta män. Vidare är ett lågt löneläge såsom visats förenat med stör— re arbetslöshets— och sjuklighetsrisker än ett högre löneläge, vilket samband också inne- bär att en utsatt arbetsmarknadssituation är hopkopplad med lägre lönelägen.

Vad som framkommit i kapitel 8 om so- cialhjälpsmottagarnas sysselsättningsförhål- landen är härvid också av intresse. Svårig—

heter att klara försörjningen genom förvärvs- arbete utgör naturligtvis en huvudorsak till socialhjälpsbehoven. Det är dock anmärk- ningsvärt att så många av hjälptagarna be- hövde hjälp, trots att de hade förvärvsarbete under hela året (och inte var sjukskrivna un- der mer än högst 14 dagar). Av de 25—44— åriga männen med socialhjälp befann sig nära 1/4 i denna situation; för hela gruppen manliga hjälptagare (14—74 år) uppgick an- delen till ca 14 procent.

Utöver arbetsmarknads- och förtjänstsi- tuationen spelar givetvis även försörjnings- situationen en betydande roll. vilket å ena sidan betyder att de gifta kvinnorna såsom grupp har en relativt gynnsam ekonomisk situation även när de ej förvärvsarbetar men å andra sidan leder till att de icke-gifta och icke-pensionerade personerna utanför ar— betsmarknaden representerar den sannolikt mest omfattande delgruppen av ekonomiskt- socialt utsatta personer i åldern 20—66 år.

1.4.3 Befolkningen 67—74 år

Av de ca 835 000 personerna över 66 års ålder var ca 482 000 i åldersgruppen 67— 74 år. Förvärvsarbete inom denna sistnämn- da grupp var ovanligt: endast ca 6 procent hade helårs- och heltids förvärvsarbete, en- dast ca 8 procent hade partiellt förvärvsar— bete minst 500 tim/år. Förvärvsarbete var betydligt vanligare bland männen än bland kvinnorna. För de fullt förvärvsarbetande personerna var bruttoinkomsten som regel obetydligt lägre än inom åldern 20—66 år, vilket bl. a. sammanhänger med att inkoms- ten här kommer från såväl förvärvsarbete som pension. För de partiellt förvärvsarbe- tande är bruttoinkomsten i regel högre i ål— dern 67—74 år än i åldern 20—66 år. Bland de icke-alls förvärvsarbetande i åldern 67— 74 år gällde att ca 80 procent hade lägre egna bruttoinkomster än 10 000 kr och 55 a 60 procent bodde i hushåll med lägre sam- manlagda inkomster än 10000 kr. Förmö- genhetssituationen hos denna äldsta befolk- ningsgrupp var i förhållande till yngre per— soner klart gynnsammare: medianbeloppet för tillgångar (inkl. ev. makas) var bland

cj förvärvsarbetande 67—74—åriga män ca 20 000 kr mot ca 12 000 kr bland fullt för- värvsarbetande anställda män i åldern 20— 66 år.

Betänkandets inkomstuppgifter avser så- som framgått året 1966. Utvecklingen 1966 —l970 är inte närmare känd. Vissa bedöm- ningar av inkomststrukturens förändringar under denna period har emellertid gjorts och redovisas i bilaga 6. De tyder på att inkomstfördelningen är i huvudsak densam- ma 1970 som 1966. Man kan få en grov uppfattning av 1970 års inkomstfördelning om 1966 års inkomstbelopp höjs med ca 30 procent.

strukturen

2.1 Kunskapsläget före låginkomstutred- ningen

Den främsta kunskapskällan vid studier om svensk inkomst- och förmögenhetsstruktur är sedan länge de sammanställningar, vilka görs av Statistiska centralbyrån (SCB) på grundval av inkomsttagarnas och förmögen- hetsägarnas självdeklarationer för beskatt- ningen. Dessa sammanställningar redovi- sas mest utförligt i den årliga publikationen »Skattetaxeringarna samt fördelning av in- komst och förmögenhet», ingående i serien Sveriges officiella statistik (SOS) och i dag- ligt tal benämnd den officiella inkomststatis- tiken.1

Inkomst— och förmögenhetsdata från det- ta underlag återfinns även i de med tio eller fem års mellanrum gjorda folkräkningarna, vilka också publiceras i serien SOS. En ge- nomgång av den officiella inkomststatisti- kens och folkräkningarnas inkomst- och för- mögenhetsuppgifter för hela perioden 1945» 1964 har relativt nyligen gjorts av koncen- trationsutredningen och redovisas i kap. VI av dess betänkande om >>Ägande och in- flytande inom det privata näringslivet» (SOU 1968: 7).

Den officiella inkomststatistikens data har vid enstaka tillfällen använts såsom bas för urvalsundersökningar i syfte att belysa speciella befolkningsgruppers inkomstför- hållanden. I detta sammanhang bör särskilt omnämnas den undersökning av personer

Om problemen vid undersökningar av inkomst-

med låga inkomster 1958—1959, som utförts vid SCB och som redovisats i Statistisk Tid- skrift nr 11/1960 och 5/1961 jämte i bila- ga 3 till socialpolitiska kommitténs betän- kande med förslag om ett socialpolitiskt forskningsinstitut (SOU 1964: 59). Denna undersökning byggde på den officiella in- komststatistikens inkomstdata för ett ur— val av ca 3 000 personer, för vilka kom- pletterande uppgifter inhämtades genom hänvändelse till kommunernas socialregis- ter och genom personliga intervjuer med personerna i urvalet.

Av specialundersökningar, som baserats på den officiella inkomststatistiken, kan dessutom nämnas en undersökning om pen- sionärernas inkomstförhållanden för in- komståret 1965. Denna har gjorts av pen- sionsförsäkringskommittén och redovisats 1 kap. 4 i dess betänkande »Pensionstillskott m.m.» (SOU 1968: 21). Undersökningen avsåg ett urval av blott en 1/3 % av samtliga folkpensionärer och belyser huvudsakligen ålderspensionärsgruppens förhållanden. En annan specialundersökning på basis av den officiella inkomststatistiken är kapitalskatte- beredningens bearbetningar av inkomstta— garnas förmögenhetsförhållanden vid slutet av inkomståret 1966. Resultaten därav har presenterats i kapitalskatteberedningens be- tänkande SOU 1969: 54, kap. 9.

En ytterligare kunskapskälla vid vissa in—

1 Fr. o. m. inkomståret 1967 år publikationens namn ändrat till »Inkomst och förmögenhet».

komststudier är den officiella lönestatisti— ken, som framställs vid SCB med utgångs- punkt från uppgifter från företagen. Des- sa uppgifter är i stor utsträckning summa- riska, dvs. bygger på lönesummor för större eller mindre kollektiv av anställda jämte motsvarande arbetstimsummor. Redovis— ningen av den officiella lönestatistiken görs årligen i publikationen »Löner», ingående i SOS, samt för industriarbetare dessutom kvartalsvis numera månadsvis i SCB:s Statistiska meddelanden. I »Löner» redovi- sas genomsnittliga tim- eller dagsförtjänster eller månadslöner för jordbruksarbetare, trädgårdsarbetare, skogsarbetare, industriar- betare, byggnadsarbetare, vissa grupper han- delsanställda, restauranganställda, vissa grup- per transportarbetare, industritjänstemän, banktjänstemän och försäkringstjänstemiin.. Offentlig reguljär lönestatistik publiceras i annan ordning för kollektivavtalsanställda i statlig och i kommunal tjänst samt för må- nadsavlönade tjänstemän i statlig och stats- understödd verksamhet.

Vid skilda arbetsmarknadsorganisationer framställs regelbundet särskild lönestatistik för förhandlingsändamål. I första hand kan därvid nämnas Svenska arbetsgivareför- eningens (SAFzs) lönestatistik för arbetare, som är tillgänglig för bl. a. Landsorganisa- tionen (LO) och dess förbund. Vid SAF framställs även en lönestatistik avseende tjänstemän vid föreningens medlemsföretag vilken i många branscher görs i samarbete med resp. fackförbund. Den här nämnda förhandlingsstatistiken är ej offentlig. Mot- svarande icke-offentlig statistik framställs också för vissa områden utanför SAF, bl. a. för KF:s företag samt för sjöfarten och skogsbruket.

Medan den officiella inkomststatistiken i princip täcker samtliga landets inkomstta- gare och dessutom avser individuella in- komstuppgifter karakteriseras den offentli- ga lönestatistiken bl.a. av att väsentliga löntagargrupper ej omfattas därav och dess- utom av att uppgifterna i stor utsträckning är av summarisk art. För att utröna möjlig- heterna till att framställa en bättre täckan- de och mindre summarisk lönestatistik ge-

nomförde SCB i samband med de regul— jära kvartalsvisa arbetskraftsundersökning- arna vid två tillfällen år 1964 tilläggsunder- sökningar avseende de aktuella vecko- och månadsförtjänsterna för de löntagare, som ingick i urvalet om totalt ca 12 000 perso- ner. En redovisning av dessa tilläggsunder- sökningars resultat återfinns i Statistisk Tidskrift 1966: 5. Av olika skäl har dock sådana löneundersökningar ej upprepats.

Genom de vid lantbruksstyrelsen utför- da jordbruksekonomiska undersökningarna har vidare årliga uppgifter om inkomstför- hållandena för denna företagargrupp erhål- lits. Dessa uppgifter har bl.a. utnyttjats för de jämförelser mellan jordbrukarin- komster och industriarbetarinkomster, var- på prissättningen för jordbruksprodukter enligt statsmakternas beslut baserades fram till strax efter 1960-talets mitt. I denna jäm- förelse framräknades industriarbetarnas in- komster med utgångspunkt från den offi- ciella lönestatistikens uppgifter för denna löntagargrupp.

2.2 Bilden av inkomststrukturen

Av den officiella inkomststatistiken erhålls en totalbild av inkomststrukturen på basis av det inkomstbegrepp, som är aktuellt i skattesammanhang. Med »inkomst» avses den s.k. sammanräknade nettoinkomsten, varmed förstås summan av skattepliktiga inkomster efter avdrag för »intäkternas för- värvande» och för »underskott i förvärvs- källa». Då betydande inkomster ej är skat- tepliktiga och då avdragen delvis samman- hänger med inkomstanvändningen lider den— na inkomststatistik av uppenbara brister. Till detta bidrar det förhållandet att in- komstgränsen för deklarationsskyldighet är (f. n.) 2 400 kr och att ett betydande antal (f.n. ca 300000) personer med inkomster uteslutande eller huvudsakligen av folk- pension medgivits rätt att inte avge själv- deklaration, varigenom de inte heller kom- mer med i inkomststatistiken.

Denna totalbild kan differentieras med hänsyn till inkomsttagarnas

kön

ålder civilstånd

yrkesställning näringsgren bosättningsort (stad—landsbygd jämte län).

Av dessa variabler redovisas samtidigt yrkeställning + näringsgren + stad/ landsbygd

kön + ålder + civilstånd stad/ landsbygd + ålder stad/ landsbygd + kön + civilstånd yrkeställning + ålder yrkesställning + kön + civilstånd stad/ landsbygd + län

samt redovisas sambandet mellan männens och kvinnornas inkomstfördelning för sam- taxerade inkomsttagare. Förmögenhetsför- delningen finns redovisad utan någon sam- tidig inkomstredovisning för

stad/ landsbygd + län samt stad/ landsbygd + yrkesställning + nä- ringsgren.

Kombinationen förmögenhet—inkomst finns redovisad enbart för stad/ landsbygd och således utan uppdelning efter kön, ål- der, civilstånd etc. Med förmögenhet avses generellt enbart den skattepliktiga nettoför- mögenheten, dvs. bruttotillgångarna redo- visas ej separat och ej heller efter skilda tillgångsslag såsom fastigheter, aktier etc.

Internationellt sett torde den bild, som vi genom den officiella inkomststatistiken har av inkomststrukturen i Sverige, vara tämligen god. Bilden behöver emellertid kompletteras om man skall få ett tillfreds- ställande underlag för de verklighetsbeskriv- ningar och åtgärdsanalyser, som efterlyses i låginkomstutredningens direktiv. Särskilt på följande punkter krävs en komplettering:

1. Inkomststatistiken skall kunna visa hur de enskilda personernas inkomster motsva- ras av faktiskt utfört förvärvsarbete och hur skilda orsaker till bortfall av förvärvsin- komster (arbetslöshet, sjukdom m.m.) spe- lar in. Förutom kompletterande personupp- gifter om sysselsättning och sjuklighet be- hövs därvid även uppgifter om personer- nas utbildning och försörjarsituation samt

för de förvärvsarbetande dessutom yrkes— ställning och näringsgren.

2. Inkomststrukturen behöver redovisas så att inkomstfördelningen för olika befolk- ningsgrupper framgår klarare. Bl. &. bör hel- års— och heltidsyrkesverksamma, partiellt yrkesverksamma, studerande, långvarigt ar- betslösa, långvarigt sjuka, pensionärer och »hemmafruar» kunna särskiljas från var- andra vid inkomststudierna. Vidare bör bl. a. geografiska regioner preciseras på ett mera ändamålsenligt sätt än enbart genom stad/ landsbygd och län, exempelvis genom upp- delning efter A-regioner.

3. Inkomstbegreppet behöver modifieras. F.n. är detta begrepp relevant främst ur skattepolitisk synpunkt. Även de socialpoli- tiskt, arbetsmarknadspolitiskt och fackligt politiskt relevanta synpunkterna bör beak- tas vid precisering av inkomstbegreppet. Detta innebär bl. a. att löneinkomster (fö- re olika avdrag) är viktigare än sammanräk- nade nettoinkomster när löntagargrupper- nas inkomststruktur skall belysas samt att inkomster från den allmänna försäkringen — om möjligt även arbetslöshetsförsäkring- en tillföres. En kompletterad bild av inkomststruktu- ren enligt dessa tre punkter innebär att man bygger vidare på den bild, som redan nu existerar genom den officiella inkomststatis- tiken. Det är här inte fråga om någon radi- kal omläggning utan snarare om en nyan- sering och precisering med hänsyn tagen till andra användningsområden för inkomst- statistiken än de snävt skattepolitiska. Givetvis kan diskuteras mera drastiska modifieringar i inkomststatistiken än de nyss nämnda. Särskilt inkomstbegreppet är därvid aktuellt. Vid förändringar i detta be- grepp kan man följa endera eller bägge av dessa två riktningar:

a) Det för individen mest relevanta kon- tantinkomstbegreppet är disponibel inkomst, dvs. inkomst efter avdrag för skatt och ef- ter tillägg för transfereringar. Dessa avdrag och tillägg måste emellertid om politi- kens omfördelande verkningar skall kunna klargöras vara redovisade explicit och tillsammans med inkomsten före skatteav-

Tabell 2:I. Omfattningen av sociala transfereringar enligt låginkomstundersökningen 1958—1959.

Ensamstående med lägre dekl. inkomst än 6 000 kr antal personer

Summa sociala förmåner kr

Gifta par med lägre dekl. inkomst än 10 000 kr antal personer

0 444 000 73 000

1—1 000 160 000 102 000

1 OOO—2 000 30 000 82 000 2 OOO—4 000 123 000 62 000 över 4 000 15 000 20 000 Totalt 772 000 339 000

dragen och transfereringstilläggen. Framräk- nandet av disponibel inkomst innebär för den skull ett tekniskt starkt komplicerande inslag. Bl. a. måste de drygt 40 olika sociala transfereringsslag, som nu förekommer in- om ramen för social—, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken, systematiseras med hän- syn till sina funktioner och med hänsyn till om individ eller hushåll skall betraktas så- som mottagande inkomstenhet. Ett lösan- de av dessa svåra tekniska problem kräver därför en lång planeringstid. Inom lågin— komstutredningen pågår ett arbete därmed, vars resultat emellertid inte kan redovisas i det nu föreliggande betänkandet utan först i ett senare sammanhang.

På tal om önskvärdheten av att övergå till disponibel inkomst såsom bas för in- komstfördelningsstudier bör även framhål— las två principiellt betydelsefulla omständig- heter. Den ena är att fördelningen av de s.k. faktorinkomsterna, dvs. inkomster av förvärvsarbete och kapitalinnehav, under al- la förhållanden måste betraktas som den pri- märt intressanta inkomstfördelningen vid förklarande eller åtgärdsdiskuterande in— komststudier. Det är nämligen karaktären av faktorinkomsternas fördelning, vilken yt- terst avgör utformningen av den inkomst— omfördelning som skatte- och socialpoli- tiken åsyftar. Den disponibla inkomstens fördelning blir ur analytiska och politiska synpunkter därför sekundärt intressant, ef— tersom åtgärderna för eftersträvandet av en viss typ av disponibel-inkomst-fördelning all— tid måste bero av den faktorinkomstfördel- ning som ligger >>i botten».

Den andra omständigheten, som bör

framhållas när betydelsen av disponibel-in- komst-studier diskuteras, är att fördelning- arna över faktorinkomster och över dis- ponibla inkomster uppenbarligen inte avvi- ker radikalt från varandra. Av SCB:s låg- inkomstundersöknin g 195 8—1 95 9 kunde man t.ex. utläsa hur de delar av befolkningen 16—66 år, som under året 1959 hade lägre deklarerade inkomster än 6 000 kr för en- samstående och 10000 kr tillsammans för gifta par, var fördelade efter storleken av de sammanlagda skattepliktiga eller skatte- fria sociala transfereringarna (folkpensio— ner, barnbidrag, studiebidrag, socialhjälp, familjebostadsbidrag, ersättning från sjuk-, moderskaps- och arbetslöshetsförsäkring); se tabell 2: ].

Som synes var de sociala transferering- arna 1959 obefintliga eller obetydliga för hu- vuddelen av de »låga» inkomsttagarna. För ca 66 procent av personerna med »låga» inkomster var summan av transfereringar— na högst 1 000 kr/år, för ca 4 procent mer än 4 000 kr (se vidare SOU 1964: 59 sid. 90 f). Någon väsentligt annorlunda bild av in- komststrukturen framkommer således knap— past om man övergår från faktorinkomst till disponibel inkomst vid analyserna. Som redan nämnts pågår dock inom låginkomst— utredningen analyser på basis av bägge in- komstbegreppen.

b) En alternativ eller kompletterande in- riktning när inkomstbegreppet skall utveck- las är att vidga inkomstbegreppet till ett välfärdsbegrepp. Bilden av kontantinkoms— ternas fördelning söker man då få ersatt med eller vidgad till en bild av individernas totala situation, där de ekonomiska resur-

serna utgör enbart en komponent medan hälsa, sysselsättningssituation, bostadsför- hållanden, kostvanor, familjesituation, fri- tidsanvändning etc. utgör ytterligare centra- la komponenter. En undersökning efter så- dana linjer över befolkningens »levnads- nivå» och fördelningen inom befolkningen av skilda levnadsnivåkomponenter pågår se— dan 1968 inom låginkomstutredningen. En offentlig rapport därom beräknas bli publi— cerad under 1970.

I det nu föreliggande betänkandet har ambitionerna begränsats till att ge en bild av inkomststrukturen, där i första hand för- värvsinkomsterna redovisas. Dessa inkoms— ter belyses här brutto och således före skat- teavdrag och transfereringsinkomster. Vid sidan av förvärvsinkomsternas fördelning kommer även förmögenhetemas fördelning att redovisas i ett av de kommande kapit- len. Data om disponibla inkomster och om olika slags välfärdskomponenter utelämnas alltså här men redovisas av utredningen på ett senare stadium.

2.3 Bilden av Iönestrukturen

Den offentliga lönestatistiken möjliggör inte någon total belysning av lönestrukturen på arbetsmarknaden utan enbart en partiell. Detta sammanhänger framför allt med föl— jande tre egenskaper i den offentliga löne- statistiken:

1. Representativiteten i skilda statistik-- grenar är svag för exempelvis arbetarna inom industrin kan beräknas att mindre än 70 procent av samtliga personer i denna lön— tagarkategori omfattas av statistiken.1 An- ledningen till den svaga representativiteten är här och i flertalet andra statistikområ— den främst ett ofullständigt företagsregister som bas för materialinsamlingen. Det är sannolikt att den i statistiken ej medtagna löntagardelen innehåller proportionsvis fler lägre avlönade än vad som förekommer bland de i statistiken medtagna; anledning- en är att det i företagsregistren saknas fram- för allt många mindre företag, där lönelä— get i regel är lägre än vid medelstora och större företag. Inom vissa andra statistik-

grenar, t. ex. den för tjänstemän inom in- dustri och byggnadsverksamhet, tillkom- mer den omständigheten att statistiska upp- gifter enligt anvisningarna för statistiken ej skall omfatta löntagare i »ledande ställning» e. (1. Belysningen av höga löner har därige- nom inskränkts.

2. Betydande arbetsmarknadssektorer in- går inte alls i den offentliga lönestatistiken. Bl. a. förekommer där inte några uppgifter om lönerna vid kommunala arbetsplatser, vid sjöfarten eller vid husligt arbete.

3. För stora delar av de statistikbelysta arbetsmarknadssektorerna gäller att statisti- ken är summarisk, dvs. avser genomsnitts- förtjänster för större delgrupper av löntaga- re på basis av uppgifter från företagen över lönesummor och arbetstidssummor. Sådan summarisk statistik förekommer bl.a. för arbetargrupperna inom industrin och inom byggnads- och anläggningsverksamhet. Inom dessa betydande statistikgrenar är möjlighe- ten att belysa lönestrukturen starkt begrän- sad eftersom antalet eller andelen löntagare med förtjänster under skilda nivåer ej kan redovisas. Om den f.n. sekretessbelagda lönestatis- tiken vid arbetsmarknadens organisationer blir offentlig skulle vissa av de anförda bristerna reduceras. Särskilt skulle detta gäl- la vad som nämnts vid punkten 3 _ or- ganisationernas lönestatistik avser nämligen just att ge en mera differentierad bild av lö- nestrukturen och bygger därför i regel på individuella i stället för summariska primär- uppgifter från företagen. Problemen med den svaga representativiteten och med ute- lämnandet av betydande arbetsmarknads- sektorer i lönestatistiken skulle dock i hu- vudsak kvarstå även om organisationernas statistik gjordes helt offentlig. Generellt om såväl offentlig som icke- offentlig lönestatistik gäller vidare att dess uppläggning varierar avsevärt olika statis- tikgrenar emellan. Sålunda är det svårt

1 Enligt folkräkningen 1965 fanns inom egent- lig industri jämte gruvor nära 900 000 arbetare, i SCB:s lönestatistik för industriarbetare år 1966 redovisas nära 1,1 miljard arbetstimmar vilket vid en arbetstid om 1 800 timmar/år och arbe- tare motsvarar ca 600 000 personer.

eller omöjligt att utnyttja lönestatistiken för t. ex. konsekventa lönenivåjämförelser mel- lan näringsgrenar, åldersgrupper, yrken, geo- grafiska regioner m. m. beroende på att des- sa variabler behandlas olika i de skilda sta- tistikgrenarna. Ett arbete i syfte att åstad- komma mera enhetliga normer vid statis— tikuppläggningen pågår sedan 1963 vid SCB i samarbete med en särskilt tillkallad expertgrupp för arbetsmarknadsfrågor. Det- ta arbete torde resultera i att statistiken suc- cessivt görs mera användbar för jämförande lönestudier.

En ytterligare grundläggande fråga när det gäller den nuvarande lönestatistikens användbarhet är statistikens lönebegrepp. Här kan konstateras att man i lönestatisti— ken överlag får en bild av positions- eller be- fattningslönerna, dvs. de i någon mening normala genomsnittsförtjänsterna per tim— me, dag, vecka eller månad för olika ar- beten/ befattningar vid företagen.1 Däremot redovisas i regel ej den anställdes faktiska arbetsinkomst. Att lönebegreppet fått den- na innebörd i statistiken beror främst på att den så ofta utnyttjas som underlag för löneförhandlingar, där olika arbetens/be— fattningars relativlöner skall bestämmas oav- sett vilka personer som fullgör arbetena.

Av denna anledning är lönestatistiken svår eller omöjlig att utnyttja såsom en »in- komststatistik för löntagare». Medan man i en inkomststatistik önskar informationer för olika personkategorier om bl.a. för- värvsinkomsternas storlek under en någor- lunda lång period i regel ett år är man i lönestatistiken främst intresserad av före- tagskostnadernas storlek vid en viss tidpunkt oavsett personerna som fullgör arbetena. Ut de synpunkter, som låginkomstutredningen har att anlägga, vore det önskvärt att när- mare utveckla möjligheterna att modifiera den nuvarande lönestatistiken så att den bättre än f.n. tillgodoser även andra be- hov än de vid löneförhandlingar aktuella » främst då även socialpolitiska och arbets- marknadspolitiska informationsbehov.

Med hänsyn till problemets svårighetsgrad nödgas vi här avstå från en sådan närma- re diskussion om tänkbara förändringar i

lönestatistiken. Man kan emellertid tänka sig följande förändringar i lönestatistiken för att den skall bättre tillgodose de nämnda behoven:

a. Lönestatistiken utformas så att den även kan fullgöra uppgiften av en inkomst- statistik för löntagare. Detta förutsätter att statistiken över löneinkomsterna generellt baseras på observationsperioder av t. ex. ett års längd. Vidare krävs att uppgifter gene- rellt inhämtas om de anställdas veckoarbets- tider, antal arbetsveckor under året, ar- betslöshet, sjuklighet, kön, ålder, utbild— ning, näringsgren, yrke, geografiska region m.m. Troligen måste en statistik med den— na inriktning basera huvuddelen av sitt un- derlag på uppgifter inhämtade direkt från löntagarna. I låginkomstutredningens un- dersökningar har i princip det här beskrivna tillvägagångssättet använts. De i kapitel 4 och 5 nedan presenterade beskrivningarna av lönestrukturen bygger sålunda på upp- gifter om arbetstid m.m., vilka inhämtats från de anställda.

b. Lönestatistiken utvecklas till en än- nu mera renodlad positions- eller befatt- ningslönestatistik än f.n. Därvid skulle det vara möjligt att låta statistiken generellt av- se mycket korta tidsperioder, t.ex. en en- da dag. Vidare skulle det generellt bli ovid- kommande vilka egenskaper personerna i positionerna/ befattningarna har i fråga om t. ex. kön, ålder, utbildning, hälsa m.m. ef- tersom statistiken skulle gälla positionerna och ej personerna. Genom en sådan statis— tik skulle det bli möjligt att studera arbets- marknadens positionslönestruktur, varvid enbart företagens egenskaper med hänsyn till t. ex. näringsgren, geografisk region, stor- lek, ägareförhållande o.d. motiverade dif- ferentieringar utöver dem som redovisning- en av själva positionsstrukturen kräver. Den enskilda löntagarens möjligheter att utnytt— ja lönestrukturen fick sedan klargöras ge- nom en kompletterande statistik över syssel— sättningsförhållandena, under loppet av t. ex.

1 Positions- eller befattningslön kan definieras på många sätt. Det gemensamma för detta löne- begrepp är emellertid att statistiken däröver av- ser att mäta lönenivån vid ett visst slag av arbete oberoende av vilka personer som utför arbetet.

ett år. Därvid skulle bl. a. kunna framgå de med olika positioner sammanhängande sys— selsättningsmöjligheterna och de mellan oli- ka positioner skiftande rekryteringsmönstren i fråga om kön, ålder, utbildning o.d. Man kan också uttrycka den här skisserade tan- kegången så att om positionsstrukturen kombinerades med sysselsättningsstrukturen i någon form av »matriser» skulle behoven av såväl statistik för förhandlingsändamål som statistik för social- och arbetsmarknads- politiska ändamål kunna tillgodoses i ett enda sammanhang.

Låginkomstutredningen har i sina studier av inkomststrukturen för löntagare inte kun- nat utnyttja den befintliga offentliga löne- statistiken eftersom denna inte är konse- kvent upplagd med hänsyn till de aspekter, som nyss beskrivits och som syns böra föl- jas försåvitt statistiken skall vara använd- bar äien i social- och arbetsmarknadspoli- tiskt inriktade analyser. För att öka kun- skaperna om positionslönestrukturen och om de enskilda löntagarnas möjligheter att utnyttja den har emellertid utredningen ini- tierat och bekostat planeringen av en studie över den lokala lönebildningen, vilken stu- die f.n. fullföljs inom ramen för ett av Riksbankens jubileumsfond finansierat pro- jekt vid Institutet för arbetsmarknadsfrå- gor. I denna studie torde såväl de metodo- logiska som de statistiska problemen i sam- band med undersökningar om löneinkoms- ternas struktur komma att bli ingående be- lysta.

De ovan skildrade förhållandena har vi- dare motiverat att låginkomstutredningen i sitt nu föreliggande betänkande fått bely- sa lönestrukturen med hjälp uteslutande av det av utredningen själv insamlade materia- let. Därvid har två metoder använts: dels har strukturen av löneinkomsterna under ett år för helårs- och heltidsarbetande lönta- gare redovisats, dels har för samtliga i ma- terialet ingående löntagare även deltids- och delårsarbetande redovisats struktu- ren av löntagarnas beräknade genomsnitt- liga timförtjänster (kap. 4 och 5). Till skill- nad mot den gängse lönestatistiken belyses i utredningens redovisningar lönerna främst

i deras egenskap av inkomster medan po- sitionslöneaspektema blott framkommer an- tydningsvis.

2.4 Låginkomstutredningens s.k. februari- undersökning

För att kunna beskriva inkomst- och löne— strukturen i Sverige på ett så detaljerat sätt, som förutsätts i låginkomstutredningens di- rektiv, kom utredningen i sitt inledande ar- bete snart till ståndpunkten att den existe- rande inkomst- och lönestatistiken utgjorde otillräckliga underlag. Efter samråd med Arbetsmarknadsstyrelsen och Statistiska cen- tralbyrån (SCB) beslöt utredningen därför att i anslutning till SCB:s reguljära arbets- kraftsundersökning i februari 1967 insamla vissa uppgifter om sysselsättnings—, utbild- nings-, hushålls- och inkomstförhållandena avseende kalenderåret 1966 för samma per- soner, som ingick i arbetskraftsundersök- ningen. Dessa personer utgjorde ett repre- sentativt urval av personer i åldern 14—74 år och uppgick till 11 782.

Svaren på de tilläggsfrågor, som i sam- band med telefonintervjuer ställdes till nämnda urval av personer via SCB:s ut- redningsinstitut, kompletterades under res- ten av 1967 med uppgifter från taxerings- myndigheter, försäkringskassor och social- nämnder. Därigenom erhölls ytterligare data om inkomster, förmögenheter, sjuklighet, försäkringscrsättningar och socialhjälp. På grundval av detta kompletterade material har därefter bearbetningar gjorts för be- lysningar av befolkningens

sysselsättning

inkomster

förmögenheter

sjuklighet och

socialhjälp.

Huvuddelen av det nu föreliggande be- tänkandet baseras på resultaten från dessa bearbetningar.

För närmare detaljer om urvalsmetoder m.m. vid SCB:s arbetskraftsundersökning i februari 1967 hänvisas till Statistiska Med- delanden, serie V 1967: 6. De av lågin— komstutredningen utformade tilläggsfrågor-

na till arbetskraftsundersökningen och de av utredningen utsända frågeformulären till taxeringsmyndigheter, försäkringskassor m.m. kan erhållas från utredningens kansli. När det gäller bortfallet vid intervjudelen av undersökningen kan nämnas att det utgjorde 509 personer eller 4,6 % av hela urvalet. För praktiskt taget hela detta bortfall har inkomst-, sjuklighets— och socialhjälpsupp- gifter dock erhållits. Av bortfallet kom 33 personer på s.k. naturligt bortfall (avlidna eller boende i utlandet) medan 302 personer var vägrare, 127 personer ej anträffbara och 47 personer på vårdinstitutioner o.d. Konsekvenserna av bortfallet kommer att diskuteras i avsnitt 2.10.

2.5 Jämförelser mellan den officiella in- komststatistikens totalbild av inkomststruk— turen och februariundersökningens

Genom den undersökning om inkomster m.m., som låginkomstutredningen genom SCB utförde i februari 1967 och som av- såg förhållandena under året 1966, har en betydligt mer differentierad bild av inkomst- strukturen erhållits än den som framgår av den officiella inkomststatistiken. Bl.a. har uppgifterna om sysselsättningsförhål]andena under 1966 kunnat utnyttjas så att inkomst- spridningen vid olika grader av förvärvsar— bete belysts. För att bedöma hur februari- undersökningens totalbild av inkomststruk- turen förhåller sig till den officiella inkomst- statistikens har en speciell bearbetning gjorts. Därav framgår i första hand det ungefärliga tillskottet av inkomsttagare som inträffar när man inte uppsätter någon inkomstgräns för medtagande i statistiken. I den officiella in- komststatistiken finns en sådan gräns, ut- görande 2400 kr för ensamstående eller äkta makar. I februariundersökningen har de vid intervjuerna uppgivna inkomsterna använts när taxeringsmaterialet ej innehöll inkomstuppgifter (under eller över nämnda gräns).

Både februariundersökningens och den officiella inkomststatistikens uppgifter av- ser i detta sammanhang för jämförbarhe- tens skull »sammanräknad nettoinkomst»

dvs. skattepliktiga inkomster minus av— drag för intäkternas förvärvande och av- drag för underskott i förvärvskälla — ehu- ru som nämnts februariundersökningen kompletterats med intervjudata när inkomst saknats i taxeringsmaterialet. På ytterliga- re en punkt avviker de bägge undersök- ningarna: medan den officiella inkomststati- stiken avser personer i samtliga åldersgrup- per har i februariundersökningen åldersgrän- serna 14-74 år satts. Eftersom antalet in— komsttagare under 14 år är obetydligt, högst några tusen, har den nedre åldersgränsen i februariundersökningen bedömts inte nämnvärt påverka jämförbarheten. Däre- mot har för att åstadkomma jämförbarhet mellan de bägge materialen undantagits per- soner över 66 års ålder.

Antalet personer under 67 års ålder med inkomst året 1966 utgjorde enligt den of- ficiella inkomststatistiken 3 902 000,1 en- ligt februariundersökningen (uppräknade tal) 4068 000 eller 166000 (4,3 %) fler. Därvid bör dock noteras att i februariun— dersökningen inkomstuppgifter inte kunnat erhållas varken genom intervjuer eller ge- nom taxeringsmyndigheter för ca 67000 personer (i uppräknade tal), varav drygt hälften visat sig ha haft något förvärvs- arbete under 1966 och för den skull också måste antas ha haft inkomster. Skillnaden om 166000 personer gäller 71000 män och 95 000 kvinnor samt fördelas ålders- vis så att 85000 faller på åldrar under 25 år, 62000 på åldrarna 25—54 år och 19000 på åldrarna 55—66 år. Februariun- dersökningens tillskott av inkomsttagare är förhållandevis större för kvinnorna (6,1 %) än för männen (3,0 %) och förhållandevis betydligt större i åldrarna under 25 år (11,3 %) än i de högre åldersgrupperna (2,7 resp. 2,3 %).

Fördelningen av inkomsttagare på in- komstklasser enligt de bägge materialen framgår av tabell 2: 2.

1 Av »Skattetaxeringarna» (SOS) för inkomst- året 1966 framgår (sid. 35) att 25 000—30 000 inkomsttagare i Stockholms stad ej är medtagna i den officiella inkomststatistiken emedan man där (men ej i det övriga landet) enbart medtagit personer med beskattningsbar inkomst.

Tabell 2: 2. Antal personer i åldrar under 67 år med inkomst fördelade efter storleken av sammanräknad nettoinkomst enligt officiell inkomststatistik och enligt februariundersökningen.

Tusental pers. enligt Proc. fördelning enligt

oli". ink. februari- off. ink. februari-

Inkomst kr statistik undersökn. statistik undersökn. 0 _ (1 322,8) _ — 1— 10 000 1 237,2 1 362,4 31,7 33,5 10 000— 15 000 616,3 612,2 15,8 15,0 15 000— 20 000 696,7 722,4 17,9 17,8 20 000— 25 000 601,1 616,8 15,4 15,2 25 000— 30 000 330,4 315,7 8,5 7,8 30 000— 50 000 340,2 348,6 8,7 8,6 50 000—100 000 69,2 78,8 1,8 1,9 100 000— och mer 10,7 11,3 0,3 0,3

Totalt med inkomst 3 901,9 4 068,1 100 100

Som väntat faller huvuddelen av skill- naden i antalet inkomsttagare mellan de bägge materialen på den lägsta inkomstklas- sen 1—10000 kr. I inkomstklasserna där- över kan man notera relativt obetydliga av- vikelser, där februariundersökningens ( upp- räknade) antal något understiger den offi- ciella inkomststatistikens i inkomstlägena 10 000-15 000 kr och 25 000—30 000 kr medan det motsatta gäller i övriga inkomst- lägen. Avvikelserna i inkomstklasserna över 10000 kr kan huvudsakligen förklaras av slumpfel beroende på att antalsuppgifterna baseras på en urvalsundersökning. Dess- utom kan avsaknaden av inkomstuppgifter för ca 67 000 personer i februariundersök— ningen förklara avvikelserna till någon del.

Man kan således konstatera att lågin— komstutredningens totalbild av inkomst- strukturen kommer mycket nära den offi- ciella inkomststatistikens. Utredningens ma— terial kan med hänvisning därtill väntas ge en representativ bild av inkomststrukturen när även andra inkomstbegrepp än den of- ficiella inkomststatistikens »sammanräknad nettoinkomst» används och när partiella belysningar av strukturen görs. Det bör be— tonas att i det föreliggande betänkandet ut- redningen blott undantagsvis kommer att använda det inkomstbegrepp »sammanräk- nad nettoinkomst», som varit utgångspunk- ten i den nyss skildrade jämförelsen.

2.6 Låginkomstutredningens sysselsättnings- begrepp och den officiella inkomststatisti- kens

Som nämnts har ett av huvudsyftena med låginkomstutredningens februariundersök- ning varit att möjliggöra en analys av in- komststrukturen mot bakgrunden av för- värvsarbetets struktur. Av den officiella in- komststatistiken för inkomståret 1966 fram- går, att av inalles 4600 000 inkomsttagare i samtliga åldrar var 3 782000 yrkesverk- samma i egenskap av företagare eller an- ställda, varvid med anställda jämställs s.k. medhjälpande familjemedlemmar med lön i någon form. Enligt februariundersökningen var under kalenderåret 1966 4 140 000 per- soner yrkesverksamma under någon period. varav 195000 dock >>endast under någon vecka>>. Bortses från denna sistnämnda grupp med obetydligt förvärvsarbete kons- tateras således en skillnad om ca 160000 yrkesverksamma personer, som återfinns i februariundersökningen men ej i den offi- ciella inkomststatistiken. Med hänsyn till att februariundersökningens bortfall motsvarar ca 287000 personer, vilkas sysselsättning under 1966 ej är känd men där huvuddelen torde ha varit förvärvsarbetande mer än >>endast någon vecka», är den verkliga skill- naden mellan de bägge materialen sannolikt drygt dubbelt så stor som de angivna 160 000 personerna.

Tabell 2: 3. Antal personer med förvärvsarbete fördelade efter storleken av sammanräknad nettoinkomst enligt officiell inkomststatistik och enligt februariundersökningen.

1 000-talförv.arb.pers. enligt Proc. fördelning enligt

Inkomst kr off. ink.stat. febr.unders. off. ink.-stat febr.unders. 0 _ 299,5 _ 7,6 1— 10 000 1 090,0 1 027,7 28,8 26,1 10 000— 15 000 620,0 576,3 16,4 14,6 15 000— 20 000 703,7 686,4 18,6 17,4 20 000— 25 000 606,5 593,5 16,0 15,0 25 000_ 30 000 333,7 301,8 8,8 7,7 30 000— 50 000 344,8 340,7 9,1 8,6 50 000—100 000 71,1 74,6 1,9 1,9 100 OOO— 11,4 10,2 0,3 0,3 Uppgift saknas _ 33,9 _ 0,9

Summa 3 782,0 3 944,6 100 100 Därav med inkomst 3 782,0 3 645,1

En jämförelse mellan den officiella in- komststatistikens och februariundersökning— ens inkomstfördelning av förvärvsarbetan- de personer ger vissa anvisningar om hur skillnaden mellan de bägge materialen är sammansatt; se tabell 2: 3.

Det förhållandet att den officiella inkomst- statistiken avser inkomsttagare i samtliga åldrar medan februariundersökningen av- ser inkomsttagare i åldern 14—74 år sak- nar här nämnvärd betydelse, eftersom yt- terst få förvärvsarbetande finns i ålders- gruppema under 14 och över 74 år. Jäm- förelsen mellan de bägge materialen visar främst två skillnader: dels finns i februari- undersökningen ca 300000 förvärvsarbe— tande med noll i uppgiven inkomst och utan motsvarighet i den officiella inkomststatis- tiken, dels finns i den officiella inkomststa— tistiken ca 140000 förvärvsarbetande in- komsttagare utan motsvarighet i februari- undersökningen varav huvuddelen finns i inkomstläget 1—15000 kr. Februariunder— sökningens förvärvsarbetande noll-inkomst- grupp består till ca en tredjedel av s. k. med- hjälpande familjemedlemmar. främst kvin- nor. Orsaken till att den officiella inkomst- statistiken å andra sidan redovisar så många fler förvärvsarbetande i inkomstläget 1— 15 000 kr är framför allt de uppskattnings- vis omkring 200 000 förvärvsarbetande per- sonerna i februariundersökningens bortfall, vilket bortfall är större än det >>tillskott» av

inkomsttagare som erhållits genom att man för förvärvsarbetande personer satt in inter- vjuvägen erhållna inkomstdata när inkomst- uppgift från taxeringsmyndighet saknats.

Den här gjorda jämförelsen illustrerar på ett tydligt sätt svårigheterna att analysera sambanden mellan inkomst och förvärvs- arbete. I den officiella inkomststatistiken har man schematiskt undantagit såväl alla förvärvsarbetande med noll-inkomster som de förvärvsarbetande med inkomst under den deklarationsfria gränsen (f.n. 2400 kr för ensamstående eller gifta makar till- sammans), vilket lett till att mellan 350 000 och 400 000 förvärvsarbetande personer därigenom ej medtagits. I februariundersök- ningen finns dessa personer med, varvid dock måste konstateras att bortfallet i den- na undersökning i någon mån försämrar jämförbarheten med den officiella inkomst— statistikens absoluta tal.

2.7 Låginkomstutredningens anställd-be- grepp och den officiella inkomststatistikens

Genom att välja ut gruppen »anställda» bland de förvärvsarbetande personerna kan en väsentlig del av de nyss omnämnda svå- righeterna undgås. Undantagandet av före- tagargruppen och av gruppen medhjälpan— de familjemedlemmar innebär nämligen att de i sysselsättnings- och inkomsthänseende

mest svårpreciserade delarna av de för- värvsarbetande personerna elimineras. Av den officiella inkomststatistikens 3 782000 förvärvsarbetande inkomsttagare var 3 384 000 eller 89,5 % »anställda», av feb— ruariundersökningens 4 140 000 förvärvsar- betande personer (bortfallet ej medräknat) var 3650000 eller 88,2% »anställda». Skillnaden mellan antalet anställda enligt de bägge materialen ca 264 000 personer — är i själva verket större eftersom februari— undersökningens nämnda antalssiffra ej in— kluderar ett bortfall om uppskattningsvis ca 125000 anställda. Medräknas bortfal- let överstiger därför februariundersökning- ens siffra för antalet anställda den officiel— la inkomststatistikens med närmare 400 000.

Vid definitionen av yrkesställningen dvs. egen företagare, medhjälpande famil— jemedlem, anställd har den under året dominerande yrkesställningen (i förvärvsar- betstid räknat) fått gälla såsom rubrik för personen. En närmare granskning utifrån den officiella inkomststatistikens material av förvärvsinkomstkällorna för personerna med yrkesställningen »anställd» visar att mindre än 2 % eller i uppräknat tal ca 60 000 per— soner förutom löneinkomst haft inkomst av jordbruksfastighet eller egen rörelse, var- vid normalt de sistnämnda inkomsterna ut- gjort en obetydlig andel av den totala in- komsten från förvärvsarbete. Benämningen »anställd» sådan den används i februariun- dersökningen kan med hänsyn därtill an- ses ge en synnerligen entydig karakteristik på arten av förvärvsarbetet, dvs. arbete mot lön. Det kan nämnas att motsvarande entydighet inte kan konstateras för personer med (den huvudsakliga) yrkesställningen »företagare», av vilka under året 1966 ca 42 % förutom inkomst av jordbruksfastig- het eller rörelse hade inkomst av tjänst.

Man kan utgå från att den officiella in- komststatistikens och februariundersökning— ens material beträffande både antalet an— ställda och deras fördelning på skilda in- komstklasser uppvisar en nära överensstäm— melse när man tillämpar inkomstbegreppet »sammanräknad nettoinkomst». Medhjäl- pande familjemedlemmar räknas visserligen

som anställda i den officiella inkomststatis- tiken men ej i februariundersökningen. I praktiken syns dessa nära nog undantags— löst vara exkluderade i den förstnämnda sta- tistiken därför att de saknar nominella in— komster eller har så låga inkomster att de undgår deklarationsplikt. Vidare upptar den officiella inkomststatistiken personer isamt- liga åldrar medan februariundersökningen gäller endast personer i åldrarna 14—74 år. Inte heller denna skillnad syns i fråga om gruppen anställda spela någon större roll eftersom det knappast förekommer några anställda med deklarationspliktiga inkoms- ter under 14 och över 74 års ålder.

Totalantalet anställda enligt den officiel- la inkomststatistiken för inkomståret 1966 är som nämnts 3 384000 enligt februari- undersökningen 3 424 900 (i uppräknade tal och exkl. bortfall) när de anställda med >>endast någon veckas» förvärvsarbete bort— räknas. Februariundersökningen omfattar således exkl. bortfall ca 39 000 eller 1,2 % fler personer än den officiella inkomststa- tistiken, inkl. bortfall omfattar februariun— dersökningen ca 160000 eller knappt 5 % fler personer.

Jämförs den officiella inkomststatistikens och februariundersökningens material när det gäller fördelningen av de anställda ef— ter storleken av deras sammanräknade net- toinkomst blir resultatet såsom framgår av tabell 2: 4.

Den i tabell 2: 4 redovisade jämförelsen visar att överenstämmelsen mellan de bäg- ge materialen måste betecknas som när- mast överraskande god. Detta omdöme gäl- ler såväl det absoluta antalet »anställda» som innebörden av »anställd-begrcppet» och de anställdas fördelning på skilda inkomst- klasser.

I detta sammanhang är det knappast nå— gon större mening att ytterligare jämföra de bägge materialen om fördelningen av sammanräknad nettoinkomst för anställda. Däremot framstår det som väsentligt att studera hur inkomstfördelningen förändras när man inför variabeln om sysselsättning- ens omfattning, som förekommer i februari- undersökningen men ej i den officiella in-

Tabell 2: 4. Anställda fördelade efter sammanräknad nettoinkomst enligt officiell inkomst- statistik och enligt februariundersökningen.

Antal personer

Rel. fördeln. (%) enligt (1 OOO-tal) enl.

Inkomst kr ink.-stat. febr.unders. ink.-stat. febr.unders. 0 34,11 1,0 1-— 10 000 963,2 998,1 28,5 29,1 10 000— 15 000 540,2 516,9 16,0 15,1 15 000— 20 000 640,2 642,7 18,9 18,8 20 000— 25 000 562,5 571,1 16,6 16,7 25 000— 30 000 305,5 287,1 9,0 8,4 30 000— 50 000 305,6 303,8 9,0 8,9 50 000—100 000 58,3 62,3 1,7 1,8 100 000— 8,3 8,6 0,2 0,3

Summa 3 383,7 3 424,9 100 100

* De anställda med noll i sammanräknad nettoinkomst har i regel fått obefintlig sådan inkomst p. g. a. olika slags avdrag vid taxeringen.

komststatistiken. Denna variabel är kons- truerad så att personerna klassificerats så- som fullt förvärvsarbetande (: lägst % av helårs- och heltidsarbete), partiellt förvärvs- arbetande eller icke-förvärvsarbetande (ej förvärvsarbetande anställda utgörs bl.a. av sjuka personer med bibehållen anställning). Av de 3 424900 anställda med i inkomst- deklaration eller intervju uppgiven inkomst gäller fullt förvärvsarbete för 2 441 200 per- soner (71,3 procent), partiellt förvärvsarbete för 736 000 personer (21,5 procent) och ic— ke-förvärvsarbete för 122 400 personer (3,6 procent). Dessutom har 125 000 personer — eller rättare sagt: en så stor del av låg- inkomstutredningens urval, som i uppräk- nade tal motsvarar detta antal ej besvarat intervjufrågorna om förvärvsarbete m. m. i februari 1967. Detta bortfall (3,6 procent) redovisas i den strax efterföljande tabellen som en grupp för sig.

Innan en tabell över inkomstfördelningen bland dessa fyra kategorier av anställda pre- senteras finns det anledning att något kom- mentera den grupp förvärvsarbetande, som enligt februariundersökningen och av allt att döma även enligt den officiella inkomst- statistiken ej är »anställda» och ej heller »företagare» utan hänförts till gruppen »öv- riga». Den fullt och partiellt förvärvsarbe- tande delen av gruppen »övriga» utgör (exkl. bortfall) 482 600 personer eller knappt 1/5 av hela övrig-gruppen; därav är nära hälften

fullt och drygt hälften partiellt förvärvsar- betande. Det kan antas att den förvärvsarbe- tande delen av övrig-gruppen utgörs av en i yrkesställningshänseende oklar och hetero- gen samling personer: beroende uppdrags— tagare, medhjälpande familjemedlemmar med lön, lärlingar och praktikanter m.m. På goda grunder kan i så fall också antas att huvuddelen av de förvärvsarbetande in- om övrig-gruppen vid en liberal tolkning av anställd-begreppet bör hänföras till »an— ställda». Av detta skäl har i den nedan— stående tabellen dessa förvärvsarbetande ta— gits upp såsom en speciell kategori av an- ställda.

I tabell 2:5 anges sålunda inkomstför- delningen för:

a) alla »anställda» (: 3424 900 perso- ner inkl. bortfall, dvs. : b + 0 + d + e)

b) de fullt förvärvsarbetande av dessa (: 2 441 200 personer)

0) de partiellt förvärvsarbetande av des- sa (= 736 300 personer)

d) de icke-förvärvsarbetande av dessa (= 122 400 personer)

e) intervjubortfallet (= 125 000 personer)

f) de fullt förvärvsarbetande inom »öv- rig»-gruppen (: 230 300 personer).

g) de partiellt förvärvsarbetande »övrig»-gruppen (: 252 300 personer).

Inkomstfördelningen i bortfallet (e) avvi- ker som synes inte påtagligt från inkomst-

bland »anställda»

inom

Tabell 2: 5. Anställda fördelade efter sammanräknad nettoinkomst inom kategorierna a—g (se textens definition).

»Anställda», kategori »Övriga», kateg.

Inkomst kr a b c d e f g antal personer (I OOO-tal) 0 34,1 7,7 12,9 11,0 2,6 82,6 195,8 1— 10 000 998,1 289,9 585,0 92,1 31,1 46,9 42,0 10 000— 15 000 516,9 399,2 91,2 7,6 19,0 30,1 5,7 15 000— 20 000 642,7 585,6 26,4 4,4 26,4 23,7 2,7 20 000— 25 000 571,1 535,6 12,4 3,7 19,4 12,9 1,5 25 000— 30 000 287,1 267,7 3,2 1,0 15,2 9,6 0,7 30 000— 50 000 303,8 290,3 4,2 1,7 7,5 17,1 3,3 50 000—100 000 62,3 58,5 1,2 0,5 2,1 5,8 0,5 100 000— 8,6 6,5 — 0,5 1,6 1,6 _ uppgift sakn. (125,0 se e) —— (70,0) Summa 3 424,9 2 441,2 736,3 122,4 125,0 230,3 252,3 relativ fördelning (%) 0 1,0 0,3 1,8 9,0 2,1 35,9 77,6 1— 10 000 29,1 11,9 79,4 75,3 24,9 20,4 16,6 10 000— 15 000 15,1 16,4 12,4 6,2 15,2 13,1 2,3 15 000— 20 000 18,8 24,0 3,6 3,6 21,1 10,3 1,1 20 000— 25 000 16,7 21,9 1,7 3,0 15,5 5,6 0,6 25 000— 30 000 8,4 11,0 0,4 0,8 12,2 4,2 0,3 30 000— 50 000 8,9 11,9 0,6 1,4 6,0 7,4 1,3 50 000—100 000 1,8 2,4 0,2 0,4 1,7 2,5 0,2 100 000— 0,3 0,3 —— 0,4 1,3 0,7 Summa 100 100 100 100 100 100 100

fördelningen bland samtliga anställda (a). Något entydigt mönster i avvikelserna mel- lan dessa bägge fördelningar kan inte iakt- tas. Dock kan konstateras att bortfallet in- nehåller proportionsvis något färre anställ— da i lägre inkomster än 10000 kr än vad som gäller för samtliga anställda. Inkomst— fördelningen bland icke-förvärvsarbetande anställda (d) visar för drygt 4/ 5 av denna grupp lägre inkomster än 10000 kr, vil- ket är väl förenligt med hypotesen att fler— talet personer i gruppen förvärvsarbetar >>endast någon vecka» eller haft längre tjänstledighet, arbetslöshet, sjukledighet o. (1. med bibehållen anställning och ofta med vissa bibehållna löneinkomster. Bland fullt förvärvsarbetande »övriga» (f) uppvisar in— komstfördelningen en betydligt större andel noll-inkomster och inkomster under 10 000 kr än vad som gäller för de fullt förvärvs-

arbetande xanställda» (b). I inkomstklas— serna över 30 000 kr finns däremot samti- digt en förvånansvärt hög andel inkomstta- gare i den fullt förvärvsarbetande »övrig»- gruppen, vilket bekräftar att man i denna grupp har en mycket heterogen samling personer. Bland de partiellt förvärvsarbe- tande >>övriga» (g) dominerar nollinkoms- tema synnerligen påtagligt och i den mån inkomster noterats är dessa härvid i två fall av tre lägre än 10000 kr. Jämförs dessa förhållanden med situationen bland partiellt förvärvsarbetande »anställda» (c) konstate- ras för dessa sistnämnda en påtagligt gynn— sammare inkomstfördelning.

Den största och lättast definierbara grup— pen anställda av de skilda delgrupper, som nyss redovisats, är de »fullt förvärvsarbe- tande» (b). Denna grupp har i det förelig- gande betänkandet ägnats särskilt stort in-

tresse dels därför att den i sysselsättnings- hänseende är betydligt mer homogen än övriga grupper i befolkningen, dels därför att man här kan urskilja speciellt sådana låginkomstgrupper vilkas låga inkomster in- te sammanhänger med liten sysselsättnings- volym utan med en låg lön per arbetad tidsenhet. Således behandlar kapitlen 4 och 5 i betänkandet nära nog uteslutande de fullt förvärvsarbetande anställda. Anställd- grupperna med begränsad sysselsättningsvo— lym får dock sina inkomstförhållanden be- lysta i vissa delar av kapitel 4.

2.8 Inkomstbegreppet hos låginkomstutred- ningen och hos den officiella inkomststa- tistiken

I de hittills gjorda jämförelsema mellan låginkomstutredningens februariundersök- ning och den officiella inkomststatistiken har utgångspunkten varit inkomsttagarnas »sammanräknade nettoinkomst». Denna in— komst utgör summan av

inkomst av jordbruksfastighet (A enl. de- klarationsblanketten)

inkomst av annan fastighet (B) inkomst av rörelse eller delägarskap i rö- relse (C, D)

inkomst av tjänst (E) inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet (F) samt

inkomst av kapital (G) sedan denna summa (: »sammanräknad in- komst») reducerats för »underskott i för— värvskälla». De i samband med inkomst- deklaration eller taxering förekommande avdragen i övrigt kan indelas dels i »avdrag för intäkternas förvärvande», vilka kan ske för varje inkomstslag A—G, dels övriga all- männa avdrag såsom för kommunalskatt, försäkringsavgifter, periodiskt understöd el- ler s.k. förvärvsavdrag. Avdragen för in- täkternas förvärvande påverkar således så- väl den »sammanräknade nettoinkomsten» som den »sammanräknade inkomsten», un- derskott i förvärvskälla påverkar ej den »sammanräknade inkomsten» men väl den »sammanräknade nettoinkomsten», de öv-

riga allmänna avdragen påverkar inte något av dessa bägge inkomstbegrepp.

När man studerar inkomststrukturen för samtliga inkomsttagargrupper kan det vara ändamålsenligt att utgå från antingen den sammanräknade nettoinkomsten eller den sammanräknade inkomsten. Vid studier av skilda delgrupper av inkomsttagare är dock ofta dessa bägge inkomstbegrepp mindre lämpliga. För t.ex. löntagargrupperna är det i regel själva löneinkomsten (vid El och E2 i deklarationsblanketten), som är det centrala inkomstbegreppet medan övriga in- komstslag och avdragen har sekundärt in- tresse. För pensionstagare är pensionsin- komsten (E3 och E4) det centrala inkomst- begreppet, för jordbrukare inkomst av jord- bruksfastighet (A), för andra företagare rö— relse- eller delägarinkomster (C och D). ] huvuddelen av detta betänkande kommer dessa nu nämnda inkomstbegrepp att ut- nyttjas vid belysningen av speciella befolk- ningsgruppers inkomststruktur.

För de fullt förvärvsarbetande (se defi- nition på sid. 45) anställda har en speciell undersökning gjorts för att klargöra hur storleken av deras avdrag för intäkternas förvärvande (»Avdrag under E») förhåller sig till deras sammanräknade nettoinkoms- ter. Av samtliga fullt förvärvsarbetande an- ställda personer (2441 200) har 1605 900 eller 66 procent enligt taxeringsmyndighe- ternas uppgifter »Avdrag under E» översti- gande 100 kr. Avdragens förekomst och storlek i skilda inkomstklasser framgår av tabell 2: 6.

Tendensen i fråga om avdragens fördel- ning på inkomstklasser är som synes all- deles entydig: ju högre inkomst desto stör- re avdrag. I inkomstklassema under 15 000 kr har ca 42 procent avdrag utöver 100 kr. I inkomstklasserna över 50 000 kr är mot- svarande andel 86 procent. När avdrag ut- över 100 kr förekommer är avdraget i in- komstklasserna under 15 000 kr minst 2 000 kr i ca 11 procent av fallen; i inkomstklas- serna över 50000 kr är motsvarande an- del ca 50 procent.

Effekten av »Avdrag under E» på in- komstfördelningen kan åskådliggöras med

Tabell 2: 6. Storleken av »Avdrag under E» för fullt förvärvsarbetande anställda,inkomståret 1966. Avdragets Antal anställda (1 OOO-tal) med sammanräknad nettoink. (1 000 kr) storlek kr 0—10 10—15 15—20 20—25 25—30 30—50 50—100 100—_ Totalt 0— 100 141,7 156,9 210,6 194,1 66,6 53,4 7,5 (1,6) 835,3 101— 800 122,0 177,0 245,8 217,0 98,0 100,6 11,8 (0,5) 975,8 801—2 000 19,6 40,9 82,3 70,8 47,8 64,7 14,9 (1,1) 343,7 2 001—— 6,6 24,4 46,4 53,9 55,3 71,6 24,2 (3,2) 286,4 Summa 289,9 399,2 585,6 535,4 267,7 290,3 58,4 (6,4) 2 441,2 relativ fördelning, procent 0— 100 48,9 39,3 36,0 36,3 24,9 18,4 12,8 (25,0) 34,3 101—— 800 42,1 44,3 42,0 40,5 36,6 34,7 20,2 (7,8) 40,0 801—2 000 6,8 10,2 14,1 13,2 17,9 23,3 25,5 (17,2) 14,1 2 001— 2,3 6,1 7,9 10,1 20,7 24,7 41,4 (50,0) 11,7 Summa 100 100 100 100 100 100 100 (100) 100

konstaterandet att av totalt nära 700000 fullt förvärvsarbetande anställda under 15 000 kr i sammanräknad nettoinkomst har ca 62 000 (eller 9 procent) »Avdrag under E» med 801—2000 kr och ca 32000 (eller 5 procent) avdrag med mer än 2000 kr. Betraktas i stället de fullt förvärvsarbetan— de anställda med sammanräknade nettoin- komster över 30000 kr, vilka totalt ut- gör ca 355000 personer, har 91000 (el- ler 26 procent) av dem »Avdrag under E» med 801—2 000 kr och 99000 (eller 28 procent) med mer än 2 000 kr.

Här skall inte diskuteras det rimliga i att övergå från netto— till bruttoinkomst så- som nyss skildrats. Det har i detta sam- manhang inte varit möjligt att skilja såda-

na slags »Avdrag under E», som har en direkt anknytning till den innehavda an- ställningen (t.ex. resor i tjänsten, arbets- kläder, arbetsverktyg), från andra »Avdrag under E» med anknytning till mera per— sonliga omständigheter (t. ex. långa reseav- stånd bostad—arbete, bilresor i st. f. buss- resor, förekomst av studielån m.m.). I den mån bruttoinkomsten enbart utgörs av lön och man eftersträvar studier av löneinkoms- ternas fördelning torde dock bruttoinkoms- ter i regel vara något lämpligare utgångs- punkt än nettoinkomster. Detta omdöme gäller givetvis i än högre grad när effekter- na av avdrag för »Underskott i förvärvs- källa» diskuteras.

I tab. 2: 7 har storleken av »underskott

Tabell 2: 7. Storleken av avdrag för »underskott i förvärvskälla» för fullt förvärvsarbetande anställda, inkomståret 1966.

Avdragets Antal anställda (1 OOO-tal) med sammanräknad nettoinkomst (1 000 kr) storlek kronor 0—10 10—15 15—20 20—25 25—30 30—50 50—100 100— totalt 0— 500 283,0 380,3 529,0 443,2 216,1 209,9 31,6 (1,1) 2084,6 501—1 000 1,6 8,6 30,0 40,6 18,2 29,3 6,0 (0,5) 135,3 1 001—5 000 3,7 10,3 44,9 48,9 29,6 42,5 15,5 (3,2) 198,9 5 001— 1,6 1,6 2,7 3,8 8,5 55,3 (1,6) 31,2 Summa 289,9 399,2 585,7 535,5 267,7 290,2 58,5 (6,4) 2 441,2 relativ fördelning, procent 0— 500 97,6 95,3 86,9 82,8 80,7 72,3 54,0 (17,2) 85,4 501—1 000 0,6 2,0 5,1 7,6 6,8 10,1 10,3 (7,8) 5,5 1 001—5 000 1,3 2,6 7,7 9,1 11,1 14,6 26,5 (50,0) 8,1 5 001— 0,6 — 0,3 0,5 1,4 2,9 9,1 (25,0) 1,3 Summa 100 100 100 100 100 100 100 (100) 100 48 SOU 1970: 34

Tabell 2: 8. Helårsarbetande personer med lägst 10000 kr i löneinkomst år 1966 och andelen därav med andra inkomster än lön.

Pro- 1 000- centuell tal andel Totalantal personer med lön över 10 000 kr och med 50—52 arbetsveckor 1 881,6 Därav med inkomst av pension och livränta 85,4 4,5 Därav med inkomst av periodiskt understöd 6,9 0,4 Därav med inkomst av fastighet (inkl. jordbruk) 127,8 6,8 Därav med inkomst av egen rörelse 17,9 1,0 Därav med inkomst av tillfällig förvärvsverk- samhet 37,7 2,0 Därav med inkomst av kapital 253,5 13,5

i förvärvskälla» redovisats för fullt för— värvsarbetande anställda.

I inkomstklasserna under 15 000 kr har som synes över 95 procent av de anställda högst 500 kr i avdrag för »underskott i förvärvskälla» i inkomstklasserna över 50 000 kr har drygt 10 procent sådant av- drag om lägst 5 000 kr. Adderas »avdra- gen under E» med avdragen för underskott i förvärvskälla finner man att drygt 70 pro— cent av de anställda med lägre sammanräk- nad nettoinkomst än 15 000 kr har avdrag med högst 500 kr medan ca 38 procent av de anställda med högre inkomst än 50000 kr har avdrag om lägst 5 000 kr.

Det är mot bakgrund av dessa uppgifter om sambandet mellan inkomst och skatte- avdrag uppenbart att den sammanräkna— de nettoinkomsten för i synnerhet anställda i högre inkomstlägen kraftigt understiger

bruttoinkomsten. Klyftan såväl i absoluta som i relativa tal — mellan netto- och brut- toinkomst ökar med andra ord ju större inkomsten är.

För att bedöma den sammanräknade net- toinkomstens förmåga att ange löneinkoms- tens storlek för anställda måste inte enbart avdragen från löneinkomsten studeras utan också förekomsten av sådana sidoinkomster utöver lön, som ingår i sammanräknad net- toinkomst. Sådana sidoinkomster utgörs av pensioner, livräntor, periodiskt understöd, fastighets— och rörelseinkomster, inkomst från tillfällig förvärvsverksamhet och kapi— talinkomster. På grundval av de i februari 1967 genomförda intervjuerna har för lön- tagare och företagare, som förvärvsarbe- tat 50—52 veckor under året 1966 och som haft lägst 10000 kr i löneinkomst under året (därvid bortfaller nära nog samtliga företagare i gruppen), konstaterats frekven— ser för inkomster utöver lön enligt tabell 2: 8.

Bortses från inkomsterna av periodiskt understöd, vilka för denna grupp av hel.- årsarbetande personer förekommer ytterst sällan, finner man en fördelning efter löne- inkomstens storlek av de skilda inkomstsla- gen enligt tabell 2: 9.

Förekomsten av pension och livränta och av rörelseinkomst är som synes vanligast i de lägsta och högsta löneinkomstlägena medan förekomsten av inkomster från fas— tighet, tillfällig förvärvsverksamhet och ka- pital blir vanligare med stigande lönein- komst. Trots att det här presenterade ma— terialet inte avser storleken utan enbart ex— istensen av andra inkomster än lön finns det anledning antaga att en inkomstfördel-

Tabell 2: 9. Den procentuella andelen personer med annan inkomst än lön bland helårsarbe- tande personer med lägst 10 000 kr i löneinkomst år 1966.

Proc. andel av pers. i löneink.klass (1 OOO-tal kr)

Inkomstslag 10—1 5 15—20 20—25

Samtliga över

25—30 30—50 50— 10000 kr

Pension, livränta 6 4 Fastighet 4 9 Egen rörelse 1,4 Tillfällig förv. 1 4 Kapital 8 9

ning för löntagare avseende bruttoinkomster i stället för löneinkomster leder till en ut- ökad inkomstspridning, främst innebärande högre personantal och andelar i de högre inkomstlägena (med löner över 30000 kr). Det är särskilt fastighets-, rörelse- och ka- pitalinkomsterna, som medverkar därtill. Även i de lägsta inkomstlägena synes vis— serligen pensions- och rörelseinkomster bidra till en viss förskjutning uppåt i inkomstska- lan, men förskjutningen blir uppenbarligen måttligare i och med att inkomsterna från fastighet, rörelse och tillfällig förvärvsverk- samhet där är förhållandevis sällsynta.

De sammanvägda effekterna på de an- ställdas inkomstfördelning av avdragen och av sidoinkomsterna utöver lön har inte kun- nat erhållas. Av de hittills redovisade bc- arbetningama av avdrag och sidoinkoms- ter framgår dock att löneinkomstfördelning- en för de anställda kan i stort sett mycket väl överensstämma med fördelningen av de anställdas sammanräknade nettoinkoms- ter. I de lägre inkomstklasserna är nämligen såväl avdrag som sidoinkomster mindre van- liga och lägre medan i de högre inkomst- klasserna såväl avdrag som sidoinkomster är vanligare och högre. Huruvida avdra- gen och sidoinkomsterna förhåller sig till varandra på motsvarande sätt för även and— ra inkomsttagargrupper än helårsanställda har inte undersökts.

I det nu föreliggande betänkandet är så- ledes de använda inkomstbegreppen nära nog generellt knutna till de i taxeringssam- manhangen aktuella definitionerna. Nor- malt eftersträvas sådana inkomstbegrepp, som mäter inkomsten »brutto» och som så- ledes inte innehåller avdrag för underskott i förvärvskälla eller andra allmänna avdrag. För anställda har inte heller kostnader för intäkternas förvärvande avdragits, vilket däremot något inkonsekvent skett för före- tagares inkomster, enär dessa slags avdrag i en betydligt högre grad återspeglar ofrån- komliga element i företagens ekonomiska transaktioner. Företagarnas redovisade in- komster är således här systematiskt under- skattade jämfört med de anställdas. När det gäller inkomsterna »netto» behandlas

dessa av utredningen i ett senare samman- hang, nämligen i samband med redovis- ningen av skatte- och transfereringseffekter- na och av de disponibla inkomsternas för- delning.

2.9 Individinkomst och hushållsinkomst

På ett tidigt stadium av låginkomstutred- ningens arbete diskuterades ingående huru- vida vid belysandet av befolkningens in- komststruktur huvudvikten skulle läggas vid inkomsterna för individerna eller inkoms- terna för hushållen. I de fall hushållsinkoms- ten skulle redovisas gällde frågan om man skulle utgå från matlagningshushåll, bostads- hushåll, inkomstenhet e.d. efter mönster från olika typer av officiella undersökning- ar. Med hänsyn till den betydelse, som ge- nomgående i förevarande betänkande lagts vid sysselsättningsaspektema, har det nyss nämnda problemet automatiskt blivit löst så att huvudvikten fått läggas på individin- komsterna och deras struktur. För de an- ställda inkomsttagargrupperna, vars inkoms- ter ägnas en avsevärd del av betänkandet, är det ur de lönepolitiska aspekterna ovid- kommande om löneinkomsten förvärvas av en gift eller ogift person eller av en person med eller utan minderåriga barn. Även ur skattepolitiska aspekter är f.n. tendensen att betrakta civilstånd och bamförekomst som ovidkommande. Ur de socialpolitiska aspekterna är däremot alltjämt hushållsin- komsten en väsentlig utgångspunkt, vilket motiverat att kapitel 9 i det föreliggande be- tänkandet ägnats hushållsinkomsterna. Så sker delvis också i kapitel 8 om social- hjälp. Vidare behandlas i kapitel 10 för- mögenhetsstrukturen hos befolkningen med utgångspunkt från såväl individ- som hus- hållsenheter.

2.10 Om osäkerheten i låginkomstutred- ningens skattningar

En särskild orsak till osäkerhet ligger i det bortfall, som noterades i fråga om intervju- frågorna till februariundersökningen men vars karaktär dock kan till stora delar be-

T abell 2: 10. Procentuell fördelning efter storleken av sammanräknad nettoinkomst för bort- fallet resp. icke-bortfallet i februariundersökningen.

Män Kvinnor Män + kvinnor Inkomst kr bortfall icke-bortf. bortfall icke-bortf. bortfall icke-bortf. 0 16,9 10,5 29,1 36,5 22,3 23,4 1—10 000 17,3 18,0 34,3 37,3 24,9 27,7 10 000—15 000 8,4 11,1 11,2 11,6 9,7 11,3 15 000—20 000 15,3 17,4 11,7 8,0 13,7 12,7 20 000—25 000 13,6 18,3 3,3 3,5 9,0 10,8 25 000—30 000 10,9 9,6 0,9 1,2 6,4 5,4 30 000—50 000 6,7 11,3 2,1 1,0 4,7 6,1 50 000— 2,7 2,9 0,4 0,2 1,7 1,6 Uppg. sakn. 8,1 0,9 7,1 0,8 7,7 0,9 Samtliga 100 100 100 100 100 100

lysas genom de inhämtade registeruppgif- terna från taxeringsmyndigheter, försäk— ringskassor och socialnämnder. Bortfallet, som uppgick till 509 personer av det totala urvalet om 11 782 personer, fördelades ef- ter orsak på dessa rubriker:

I procent Antal av hela personer urvalet Död, utomlands 33 0,3 Ej anträffad 127 1,1 Vågrare 302 2,7 Sjukdom, på sjukhus _ o. d. 33 0,3 Ovrigt 14 0,1 Totalt bortfall 509 4 6

I uppräknade tal motsvarar bortfallet 287 000 personer eller 4,8 procent av hela befolkningen 14—74 år. Skillnaden mellan tidigare nämnda 4,6 procent och sistnämn- da 4,8 procent beror på att urvalet skett med olika kvoter för skilda befolknings- grupper. Bortfallets andel är störst bland icke-gifta kvinnor och män med 5,8 resp. 5,7 procent, något över genomsnittet för gifta män med 5,1 procent och lägst för gifta kvinnor med 3,4 procent. Efter kön och ålder varierar bortfallet på följande sätt:

Åldersgrupp, år Män Kvinnor 14—24 2,7 2,2 7.5—54 6,8 4,0 55—66 6,8 7,7 67—74 5,0 7,2 SOU 19702 34

Hos bägge könen är bortfallet lägst inom företagargruppen (2,5 procent) och de an- ställda (3,7 procent) samt högst inom »öv- riga» (6,9 procent). Ett väsentligt högre bortfall gäller bland socialhjälpsmottagare 12,9 procent för män och 8,8 procent för kvinnor _ än bland övriga personer, där bortfallet utgör 5,1 resp. 4,0 procent. Betraktas bortfallet bland befolkningsgrup- per med olika antal sjukdagar iakttas ett markant högre bortfall när antalet sjukda- gar överstiger 90; här är bortfallet 9,7 procent bland männen och 8,0 procent bland kvinnorna. För personer, som erhåller fa- miljebostadsbidrag, är det relativa bortfal- let mindre än hälften jämfört med andra personer.

Man bör mot bakgrunden av dessa kons- tateranden utgå från att bortfallet kan ha en snedvridande effekt på särskilt de skatt- ningar av absoluta personantal och inkomst- fördelningar, som redovisas för icke-gifta personer över 24 år med socialhjälp och längre sjuklighet samt utanför företagar- och löntagargrupperna. Den allra minsta sned- vridningen p. g. a. bortfallet kan väntas gäl— la förvärvsarbetande gifta kvinnor under 55 års ålder. En ytterligare precisering av bort- fallets eventuellt snedvridande effekt kan fås genom att redovisa fördelningen efter sammanräknad nettoinkomst för bortfall resp. icke-bortfall - se tabell 2: 10.

I fråga om personer, för vilka inkomst- uppgift saknas såväl enligt intervjuerna som enligt taxeringsmyndigheternas noteringar,

kan antas att de domineras av ej anträff- bara personer med i regel obetydliga in- komster.

Det är tydligt att bortfallet för männens del lett till en underrepresentation av sär- skilt de låga inkomsterna. Noll-gruppen jäm— te grupperna 1—10000 kr och »uppgift saknas» uppgår till drygt 42 procent av hela bortfallet mot knappt 30 av icke—bort- fallet. För inkomstgruppema över 10000 kr är den motsvarande överrepresentatio— men (i den relativa inkomstfördelningen) i stort sett jämnt utspridd på de skilda in- komstklasserna. När det gäller kvinnorna leder bortfallet _ om gruppen »uppgift saknas» antas vara dominerad av låga in- komster inte alls till någon underrepre- sentation av låga inkomster. De tre grup- perna nollinkomster + 1—10 000 kr + »upp- gift saknas» utgör här 70,5 procent av bortfallet mot 74,6 procent av icke-bort- fallet. Däremot konstateras ett proportions- vis särskilt stort bortfall i inkomstklas- serna 15 000—20 000 kr och över 30000 kr, innebärande att i relativfördelningar an- delen kvinnor i dessa inkomstlägen blir nå- got underskattad. Totalt för bägge könen konstateras att bortfallet är något större i inkomstlägena under 10 000 kr än däröver. Här angivna olikheter mellan bortfalls- och icke-bortfallspopulationema har ytterst be- gränsade verkningar i de relativfördelningar, vilka redovisas i betänkandet.

Skattningar över absoluta antalet inkomst- tagare får därför i det följande karaktären av minimiskattningar, där underskattning- en för männen och för bägge könen till- sammantagna är mest påtaglig i inkomst— lägena under 10000 kronor. Underskatt- ningen kan där röra sig om storleksord— ningen 7 år 8 procent när uppdelningar ef- ter kön, civilstånd och ålder ej göres, me- dan den i inkomstlägena däröver rör sig om storleksordningen 4 år 5 procent. Vid redo— visningen av det absoluta antalet personer i skilda köns-, civilstånds- och åldersgrupper innebär bortfallet underskattningar av ofta ' ännu större storlek i inkomstlägena under 10000 kr för t.ex. icke—gifta kvinnor över 54 års ålder således ca 15 procent —

medan den för andra grupper blir ännu lägre än 4 a 5 procent.

Utöver den osäkerhet i resultaten, vilken sammanhänger med det nyss beskrivna bort- fallet, tillkommer osäkerheten på grund av att låginkomstutredningens undersökningar bygger på ett urval. För den skull är varje skattning av antal eller andelar av personer i skilda inkomstklasser m.m., vilka redo- visas i detta betänkande, behäftad med ett urvals— eller slumpfel. Med utgångspunkt från den statistiska teorin kan urvals- eller slumpfelets storlek bedömas med ledning av s.k. konfidensintervall, angivande exem- pelvis att ett visst framräknat värde (abso- lut eller procentuellt) med 95 procent san- nolikhet ligger innanför detta värde i 2 gånger standardavvikelsen. Vid SCB:s ut— redningsinstitut har approximativa beräk- ningar utförts av konfidensintervaller för de värden, som framräknats i huvuddelen av de i föreliggande betänkande ingående tabellerna m.m. Dessa intervall har ej åter— givits i de tryckta tabellerna utan förekom- mer enbart i form av arbetstabeller inom utredningens kansli. De publicerade tabel- lernas utformning liksom textkommentarer- na kring varje tabell är emellertid avpas- sade med hänsyn till de gjorda beräkning- arna av urvals- eller slumpfelens möjliga storlek.

Slutligen bör här framhållas att man för- utom bortfalls- och urvalsfelen kan vänta sig mer eller mindre betydande mätfel i ut- redningens resultat. Mätfelen uppkommer av flera skäl: genom att det förekommer systematiska »minnesfel» t.ex. i svaren på intervjufrågorna om antalet arbetade vec- kor, arbetslöshetsveckor m.m. eller genom att utnyttjade variabler (t. ex. om förmögen- heter, utbildning, sjukdagar, yrke) på ett ofullständigt eller missvisande sätt uttryc- ker vad man egentligen önskar informatio- ner om. Ofta torde de här exemplifiera— de mätfelen vara av allvarligare art än de tidigare behandlade bortfalls- och urvals- felen. Det har tyvärr inte varit möjligt in- om ramen för utredningens resurser att be— lysa storleksordningarna av mätfelen i de skilda sammanhangen. Svårigheten däri och

kostnaderna därför är nämligen i regel syn- nerligen betydande, vilket kan illustreras med att en precisering av mätfelen i t. ex. arbetstidsvariabeln skulle krävt att utred- ningen för varje anställd person i urvalet direkt hos de enskilda arbetsgivarna inför- skaffat detaljerade arbetstidsuppgifter för hela året 1966.

2.1 ] Grunderna för uppdelningen av be- folkningen 14—74 år i undergrupper

I sysselsättnings- och inkomststudier kan be- folkningen uppdelas efter en rad alternati- va grunder. I huvuddelen av låginkomstut— redningens undersökningar har, såsom när- mare motiverats i avsnitt 2.9 ovan, tyngd- punkten lagts på individernas förhållanden medan hushållens situation ägnats förhål- landevis mindre utrymme. Orsaken därtill är främst att utredningen fäst stor vikt vid sysselsättningens roll i inkomstbildningen.

Vid uppdelningen av befolkningen i un- dergrupper har för den skull ett huvudkri— terium varit huruvida personerna förvärvs— arbetat eller ej. För de förvärvsarbetande grupperna har ytterligare uppdelning se- dan skett efter yrkesställning och efter ka- tegorierna helårs-, delårs-, heltids- och del- tidsarbetande. För de icke-förvärvsarbetan- de har ytterligare uppdelning skett i un- dergrupperna ålderspensionärer, pensionä- rer under 67 års ålder, studerande, gifta kvinnor med och utan minderåriga barn, icke-gifta med minderåriga barn samt »övri- ga».

Befolkningen 14—74 år har därigenom delats upp efter grundprincipen att perso— nerna karaktäriserats efter arten av syssel— sättning eller försörjning. Det är emellertid uppenbart att även en sådan klassificering kan diskuteras dels därför att många pensio- närer, studerande, gifta kvinnor och ensam- stående föräldrar visserligen har en del av sin försörjningssituation beskriven genom dessa använda rubriker men ändock av oli— ka skäl samtidigt förvärvsarbetar, dels där- för att vissa av de ej förvärvsarbetande per- sonerna kan samtidigt vara t. ex. gifta kvin- nor och pensionärer, delr därför att grän-

sen mellan förvärvsarbetande och ej—för- värvsarbetande rimligen inte bör sättas så att 1 eller 10 arbetstimmar/år medför att en person hänförs till de förvärvsarbetande medan noll arbetstimmar medför att per- sonen hänförs till de ej förvärvsarbetande.

Dessa problem är allra mest framträdan- de för de gifta kvinnorna, vilkas försörj- ningssituation visserligen primärt framgår av deras civilstånd men vilka samtidigt har även andra i sammanhanget betydelsefulla karakteristika. För de ] 851 000 gifta kvin— norna i åldern 14—74 år konstateras såle- des att året 1966

ca 113000 också var ålderspensionärer (67—74 år),

ca 60000 också var pensionärer under 67 är,

ca 778 000 också var förvärvsarbetande lägst 500 tim/ år,

ca 230000 också var förvärvsarbetande 1—499 tim/år och

ca 16 000 också var studerande. Även om rubriken »gifta kvinnor» därför måste anses innebära en irrelevant karakte- ristik för många personer i denna befolk- ningsgrupp är det tydligt — eftersom ändock drygt hälften av de gifta kvinnorna varken levde på pension, förvärvsinkomster eller studiemedel och eftersom dessutom av de förvärvsarbetande gifta kvinnorna flertalet hade delårs- eller deltidsarbete — att för hu- vuddelen av de gifta kvinnorna deras civil- stånd får anses vara en god indikator på de- ras försörjningsstituation.

Problemen om hur befolkningen lämpli- gen bör uppdelas har med beaktande av syn- punkter som de nyss anförda lösts så att personer med lägst 500 förvärvsarbetstim- mar generellt förts till den förvärvsarbetan- de befolkningen och så att personernas egen- skap av förvärvsarbetande ansetts »över- ordnad» deras egenskap av pensionärer, stu- derande, gifta kvinnor och icke-gifta med minderåriga barn. Detta har inneburit ett överförande av

ca 80000 ålderspensionärer (67—74 år) av totalt ca 481 000 (17 procent)

ca 116000 andra pensionärer ( —66 år) av totalt ca 382 000 (35 procent)

Tabell 2: 11 . Befolkningen 14—74 år uppdelad i kategorier efter sysselsättnings- eller försörj- ningssituation 1966 samt efter kön och ålder.

Därav män (1 OOO-tal) Därav kvinnor (1 OOO-tal)

Antal i åldern (år) i åldern (år) pers. Befolkningsgrupp 1 OOO-tal 14—19 20_66 67—74 14—19 20—66 67—74 Förvärvsarbetande (lägst 500 timmar) 3 652 156 2 131 54 131 1 165 13 därav: anställda 3 030 136 1 737 30 115 1 006 7 företagare 249 _ 213 12 _ 22 2 medhj. fam.-medl. 94 3 4 1 1 82 2 anställda/företagare (komb.) 236 16 152 10 14 42 2 uppgift om yrkesställning saknas 43 1 25 1 2 13 1 Ej förvärvsarbetande 2 287 216 250 165 224 1 182 250 därav: pensionärer 67—74 år 415 _ _ 165 _ _ 250 yngre pensionärer 225 7 71 — 4 143 _ studerande 496 197 55 _ 200 31 _ gifta kvinnor med barn under 16 år 571 _ _ _ 7 564 _ gifta kvinnor utan barn 345 _ _ —— — 345 _ icke-gifta med barn 23 _ 1 _ 4 17 _ övriga 214 12 123 _ 9 70 _ Totalt 5 939 372 2 381 219 356 2 348 263

ca 190 000 studerande av totalt ca 675 000 (28 procent)

ca 778 000 gifta kvinnor av totalt ca 1 851 000 (42 procent) samt

ca 82000 icke-gifta personer med min— deråriga barn av totalt ca 104 000 (79 pro- cent)

från rubrikerna pensionärer etc. till någon av rubrikerna under de förvärvsarbetande befolkningsgrupperna. Av totalt ca 3 362 000 personer i åldern 14—74 år med rubriker- na pensionärer etc. har således ca 1 250 000 eller drygt en tredjedel därigenom förts till den förvärvsarbetande befolkningsgruppen _ och av de totalt ca 3 652 000 förvärvsar- betande personerna med lägst 500 förvärvs- arbetstimmar består således ca 1250 000 eller ca en tredjedel av personer, som för- utom att vara förvärvsarbetande även är pensionärer, studerande, gifta kvinnor eller icke-gifta personer med minderåriga barn.

Konsekvenserna av dessa principer för uppdelningen av befolkningen 14—74 år framgår närmare av tabellen 2: 11.

Bland den förvärvsarbetande delen av

befolkningen bör åtskillnad framför allt gö- ras mellan dem som förvärvsarbetade un— der hela året med heltidsarbete och de del- års— och/ eller deltidsarbetande. Jämställs sjukfrånvaro under bibehållen anställning med arbetad tid hade av totalt 3,65 miljoner förvärvsarbetande 2,38 miljoner eller ca två tredjedelar helårs- och heltidsarbete medan 1.27 miljoner eller en tredjedel hade par- tiellt förvärvsarbete. Av de förvärvsarbe— tande personerna i åldern 20—66 år hade år 1966 drygt 400 000 personer eller ca 19 procent av samtliga helårs- och heltidsar- betande lägre total inkomst (inkl. icke skat- tepliktiga inkomstslag) än 15 000 kr att jämföra med ca 700 000 personer eller ca 65 procent av de partiellt arbetande un- der samma inkomstnivå.

För de ej förvärvsarbetande inom befolk- ningen urskiljs sinsemellan synnerligen avvi- kande delgrupper. De båda pensionärsgrup— perna under och över 67 års ålder har mätt efter totala inkomster ungefär likar- tade inkomstförhållanden: året 1966 hade ca 88 procent resp. 83 procent av dem läg— re totalinkomster än 15 000 kr. För stu-

derandegruppen var andelen med låga in- komster ännu större men här iakttas 51 and- ra sidan t.ex. att studerande 14—19—åring- ar normalt bor i hushåll med högre total- inkomster än helårs- och heltidsarbetande jämnåriga. Även bland de gifta kvinnorna är det inte individinkomsten utan hushålls- inkomsten, som är av intresse att studera. Medan 98 år 99 procent av de ej förvärvs- arbetande gifta kvinnorna hade lägre indi- vidinkomster än 15 000 kr bodde »blott» ca 12 procent av dem i hushåll med lägre totalinkomst än 15 000 kr att jämföra med ca 10 procent bland de förvärvsarbetande gifta kvinnorna. Nämnda ca 12 procent gäller ej förvärvsarbetande gifta kvinnor med eller utan minderåriga barn; för del— gruppen med barn var andelen med lägre hushållsinkomst än 15 000 kr ca 7 procent och för delgruppen utan barn var andelen ca 20 procent. För ej förvärvsarbetande icke—gifta personer (dvs. kvinnor) med min— deråriga barn hade samtliga lägre individ— inkomster än 15 000 kr och bodde ca 50 procent i hushåll med lägre hushållsinkoms- ter än detta belopp.

Av de urskiljbara ej förvärvsarbetande grupperna märks således att de gifta kvin— norna såsom grupp är den inkomstmässigt bäst ställda medan pensionärer och icke- gifta mödrar är sämst ställda. Det förekom- mer emellertid bland de ej förvärvsarbe- tande även en »övrig—grupp» omfattande mellan 210000 och 220000 personer, var— av 9/10 är i åldern 20—66 år och nära 2/3 utgörs av män. Denna övrig—grupps inkomst- förhållanden är till stor del okänd till följd av ett extremt stort bortfall inom gruppen vid intervjuundersökningen. Enligt taxe— ringsmyndigheternas noteringar, där bort- fallet var relativt obetydligt, hade dock ca 80 procent av övrig-gruppen noll-inkoms- ter eller inkomster om högst 10 000 kr. En- ligt försäkringskassornas noteringar, där bortfallet var ännu mindre, hade ca 20 procent av övrig-gruppens personer fler sjukpenningdagar än 90 under år 1966 att jämföra med ca 3 1/2 procent för hela be- folkningen 20—66 år. Det är således uppen- bart att befolkningsgruppen »övriga», vilken

består av icke-studerande, icke-pensionera- de, icke-förvärvsarbetande och i regel icke- gifta personer med en genomsnittsålder av knappt 50 år, som grupp betraktad är den i skilda ekonomiska och sociala samman- hang mest utsatta delgruppen av befolk- ningen.

3. Sysselsättningsstrukturen hos befolkningen 14—74

år under kalenderåret 1966

3.1Kunskapsläget före låginkomstutred- ningen

Kunskaperna om sysselsättning och arbets- marknadssituation i Sverige baseras huvud- sakligen på två källor. Den ena är folkräk- ningarna, senast utförda 1950, 1960 och 1965 av SCB samt redovisade i serien Sve- riges Officiella Statistik (SOS). Folkräk— ningarna bygger på uppgifter, vilka inhäm- tats direkt från varje i riket bosatt person vid folkräkningstidpunkten numera den 1 november vederbörande år. Av folkräk- ningarna framgår antalet personer, som vid folkräkningstidpunkten hade förvärvsarbete av en omfattning motsvarande »minst halv normal arbetstid». Personer, som var tillfäl- ligt frånvarande från arbete och som haft förvärvsarbete under 4-månadersperioden närmast före folkräkningstidpunkten, skall också anses såsom förvärvsarbetande. I folk- räkningsredovisningarna är de förvärvsar- betande regelmässigt uppdelade efter kön, civilstånd, ålder, yrkesställning, näringsgren, yrke och geografiska regioner. Vid vissa folkräkningar har även uppgifter om utbild- ning inhämtats och redovisats. Den icke- förvärvsarbetande befolkningen behandlas och redovisas betydligt mera summariskt. Inte sedan folkräkningen 1945 har således en mera detaljerad redovisning av exempel- vis de studerande, de handikappade och de pensionerade befolkningsgrupperna ägt rum.

Den andra kunskapskällan är arbetskrafts-

undersökningarna, som sedan augusti 1961 utförs varje kvartal av SCB:s utredningsin- stitut i samråd med Arbetsmarknadsstyrel- sen (AMS). Fr.o.m. år 1970 utförs dessa undersökningar varje månad. Redovisning- arna sker i SCB:s Statistiska Meddelanden. Arbetskraftsundersökningarna är baserade på ett representativt urval av befolkningen över 14 års ålder. Urvalets storlek har 1961- 1969 varit ca 12 000 personer eller 0,2 pro- cent av den vuxna befolkningen; varje höst sedan 1966 har dessutom utvidgade under- sökningar gjorts för ett urval, omfattande ca 60000 personer eller 1 procent av den vuxna befolkningen. Undersökningarna sker i regel genom intervjuer per telefon och gäl- ler uppgifter om förhållandena under en vecka med avseende på antal arbetade tim- mar, arbetslöshet, frånvaro från arbete, yr- keställning, näringsgren, yrke o. d.

Den förvärvsarbetande befolkningen ka- rakteriseras i arbetskraftsundersökningarna efter fyra kriterier:

a) personer »i arbetskraften», vilka ut- görs av sysselsatta jämte arbetslösa perso- ner,

b) »sysselsatta» är personer, som under mätveckan utfört något förvärvsarbete eller som då hade anställning, var egna företa- gare o. (1. men var tillfälligt frånvarande,

c) »arbetslösa» är personer, som är ar- betssökande eller väntar på att återgå till arbete varifrån de är permitterade eller vän- tar på att inom 30 dagar börja ett utlovat

arbete eller skulle sökt arbete om de inte varit tillfälligt sjuka,

(1) personer »i arbete», dvs. personer som faktiskt arbetat under mätveckan (= sysselsatta med avdrag för tillfälligt från- varande).

Den icke-förvärvsarbetande befolkningen indelas i arbetskraftsundersökningarna i ka— tegorierna arbetande i eget hushåll, stude- rande och värnpliktiga, arbetsoförmögna och övriga. Vid vissa av undersökningarna har genom tilläggsfrågor specialundersök- ningar gjorts om exempelvis arbetskraftens eller befolkningens utbildning, rörlighet, lö- neförhållanden, innehav av bisysslor, ar- betsresor och arbetsvårdsbehov.

På basis av folkräkningar och arbets- kraftsundersökningar har en rad analyser m.m. utförts, bl. a. för de ekonomiska Iångtidsutredningarna (t.ex. SOU 1966:8 och 1968: 24) och för KSA-utredningen (stencilerat delbetänkande, Inrikesdeparte- mentet 1967: 3). SCB har även i publika- tionsserien Information i prognosfrågor re- dovisat olika bearbetningar av material från folkräknings- och arbetskraftsundersökning— ar, se t.ex. Information i prognosfrågor 1968: 4 om »Arbetskraftsberäkningar 1960— 1980».

Utöver folkräkningar och arbetskraftsun— dersökningar finns ytterligare informations- källor, ehuru av mera begränsad användbar- het, om sysselsättningsförhållandena i lan- det. Vid AMS utarbetas således sedan lång tid en månatlig arbetsförmedlingsstatistik, varav bl.a. framgår antalet vid arbetsför— medlingarna anmälda lediga platser. arbets- sökande personer och arbetslösa personer. Vid Konjunkturinstitutet utförs sedan 1950- talets slut s.k. konjunkturbarometerunder- sökningar, av vilka framgår bl. a. industrins, byggnadsföretagens och handelns brist på arbetskraft av olika kategorier vid slutet av varje kvartal.

För att belysa arten av de informationer, som arbetskraftsundersökningarna ger om befolkningens sysselsättningsförhållanden, skall här — se tabell 3: 1 återges storleken av olika befolkningsgrupper enligt de fem undersökningarna under året 1966. De an-

givna befolkningssiffrorna avser således si- tuationen under en vecka i mitten av varje kvartal.

Ur de synpunkter, som låginkomstutred- ningen har att behandla, är i första hand det inkomstbringande förvärvsarbetet av bety- delse vid bedömandet av de nyss redovisade informationerna. Personerna med sådant förvärvsarbete utgörs dels av befolkningen »i arbete», dels de tillfälligt frånvarande p. g. a. semester medan övriga delgrupper »i arbetskraften» saknar arbetsinkomst även om vissa av dem delvis kompenseras för ute- bliven arbetsinkomst genom arbetslöshets— och sjukförsäkring, värnpliktsersättningar, strejkunderstöd o.d. Av personerna >>i ar- betskraften» var det således i februari 1966 ca 10 procent samt i maj, augusti och no- vember 7 ä 8 procent, vilka saknade arbets- inkomster. Vidare hade vid de olika under- sökningarna 15 å 20 procent av personerna »i arbetskraften» deltidsarbete, varav när— mare en tiondel var att hänföra till partiell arbetslöshet, med en därigenom minskad ar- betsinkomst.

Reduktion av sysselsättning och därmed arbetsinkomster till följd av arbetslöshet be— rör tre delgrupper i tabellen 3: 1, nämligen arbetslösa + deltidsarbetande p. g. &. arbets- marknadsskäl + latent arbetssökande. Den andra av dessa gruper har i arbetskraftsun— dersökningarna preciserats så att däri ingår personer, som deltidsarbetar p. g. a. att »det är dåligt med arbete till följd av material— brist eller reparation av fabrik eller maskin». De latent arbetssökande är personer, som uppgett att de »skulle sökt arbete om de an- sett sig kunna få lämpligt arbete på bostads- orten».1 Arbetslöshetens omfattning 1966 blir därvid enligt arbetskraftsundersökning— arna som framgår av tabell 3: 2.

Enligt KSA-utredningens delbetänkande (Inrikesdepartementet 1967: 3, kap. 1) var mindre än hälften av de arbetslösa tillhöran- de den första av de tre här belysta katego- rierna, försäkrade i arbetslöshetskassa. Ma» joriteten av samtliga arbetslösa, motsvarande

1 I det följande används »latent arbetssökan- de» och »latent arbetslösa» som synonyma be- grepp.

Tabell 3:1. Befolkningen över 14 års ålder uppdelad i olika sysselsättningskategorier o. (1. enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar 1966 (1 000 tal personer).

utvidgad undersökning

Befolkningsgrupp Februari Maj Augusti November hösten -66 I arb.-kraften (14— år) 3 789 3 837 3 915 3 821 3 814 därav arbetslösa 65 59 59 40 55 sysselsatta 3 724 3 778 3 856 3 761 3 759 tillf. frånvarande, totalt 360 271 644 241 276 varav genom sjukdom 192 127 117 116 149 semester 42 56 435 30 48 vpl.tjg. 32 26 26 29 32 arbetskonflikter — __ 1 1 4 övrigt 94 61 64 65 65 därav i arbete 3 364 3 507 3 213 3 519 3 517 varav deltidsarbete p. g. &. arbetsmarknadsskäl 47 43 45 53 46 varav deltidsarbete p. g. a. andra skäl 680 648 525 638 618 Ej i arbetskraften (14— år) 2 468 2 433 2 373 2 487 2 493 därav latent arbetssökande 149 116 125 135 147 arbete i eget hushåll ! 272 1 247 1 284 1 267 1 266 studerande och vpl. 485 507 101 529 527 arbetsoförmögna 261 253 246 222 238 övriga 449 427 743 469 462 Hela befolkningen 14— år 6 257 6 270 6 288 6 308 6 307

6 a 7 procent av personerna »i arbetskraf- ten», blir således ej kompenserade för bort- fallet av arbetsinkomst.

Att döma av tabell 3: 1 är sjukdom den näst efter arbetslöshet vanligaste orsaken till reducerad sysselsättning och inkomst. Mellan 3 och 5 procent av personerna »i arbetskraften» var 1966 sjukfrånvarande en- ligt arbetskraftsundersökningarna, vilket i detta sammanhang innebär frånvarande hela mätveckan. Kortare sjukfrånvaro än en vecka är nämligen ej medtagen. Vilken rela- tion, som finns mellan sjukfrånvarande per-

soner »i arbetskraften» och arbetsoförmög- na personer »ej i arbetskraften», är inte klargjord. Det finns anledning förmoda att en viss del av dessa sistnämnda arbetsoför- mögna utgörs av personer, som har en läng- re bortovaro från förvärvsarbete i samband med sjukdom. I så fall innebär det uppgiv- na antalet sjukfrånvarande personer »i ar- betskraften» en mer eller mindre kraftig underskattning av sysselsättningsbortfallet till följd av sjukdom.

Den mest avgörande frågan när arbets- kraftsundersökningarna (eller folkräkningar-

Tabell 3: 2. Antal arbetstösa personer (1000-tal) enligt arbetskraftsundersökningarna 1966.

Utvidgad undersöka. Febr. Maj Aug. Nov. hösten -66 Arbetslösa 65 59 59 40 55 Partiellt arbetslösa 47 43 45 53 46 Latent arbetslösa 149 116 125 135 147 Totalt 261 218 229 228 248 58 SOU 1970: 34

na) skall användas som underlag för be— dömningar av sysselsättningens betydelse för inkomstbildningen är emellertid knappast dc odistinkta uppgifterna om arbetslöshet och sjuklighet. Den främsta bristen är i dessa sammanhang nämligen att befolk- ningens sysselsättningsförhållanden belyses enbart under en så kort period som en vecka. Man vet därigenom inte hur sys— selsättningen varit för individer och grup- per av befolkningen under den längre pe- riod, som i regel behöver överblickas i sam— band med inkomststudier. Visserligen har — i SCB:s Information i prognosfrågor 1968:4, appendix C redovisats »brutto— strömmarna» in i och ut ur arbetskraften mellan två mätveckor med ett års mellan- rum. Men därav framgår givetvis inte hur sysselsättningen varit under året mellan des— sa mätveckor.

Även om arbetskraftsundersökningar och folkräkningar ger förhållandevis goda in— formationer om den generella arbetsmark- nadssituationen och sysselsättningsstrukturen vid de tidpunkter som undersökningarna och räkningarna avser, har de sålunda inte ansetts ge ett tillfredsställande underlag för låginkomstutredningens studier av sysselsätt- ningens roll för olika befolkningsgruppers inkomstförhållanden. Utredningen har för den skull efter samråd med AMS och SCB:s utredningsinstitut — låtit utföra en särskild undersökning, innebärande att vid den reguljära arbetskraftsundersökningen i februari 1967 de ca 12 000 personerna däri erhöll ett antal tilläggsfrågor avseende sys— selsättning, inkomster m. in. under hela ka- lenderåret 1966. Syftet med dessa tillägg"- frågor var primärt att få uppgifter om be- folkningens faktiska sysselsättningsstruktur under år 1966 med särskild tonvikt på sådant förvärvsarbete som varit förenat med in- komster. Rapporter om vissa av undersök— ningsresultaten har tidigare redovisats i AMS: s >>Meddelande från utredningsbyrån» nr 1967: 43 och även i KSA-utredningens delbetänkande 1967, avsnitt 1.3.3. I det följande återgivna data grundas till sin hu- vuddel på speciella bearbetningar för låg-

inkomstutredningen ehuru även nyssnämn- da material ibland utnyttjats.

3.2 Några jämförelser mellan sysselsätt- ningsdata för år 1966 enligt folkräkning, arbetskraftsundersökningar och låginkomst- utredningens material

Innan de för låginkomstutredningen bear- betade sysselsättningsuppgifterna redovisas mera i detalj synes det för orienteringens skull lämpligt att belysa de väsentligaste skiljaktighetema mellan informationerna om sysselsättningen år 1966 enligt folkräknings-, arbetskraftsundersöknings- och låginkomst- utredningens material. Eftersom den senaste folkräkningen utfördes hösten 1965 har ut- nyttjats den framskrivning därav till hösten 1966, vilken utförts av SCB och redovisats i Information för prognosfrågor 1968:4, appendix B. Av de arbetskraftsundersök- ningar, vilka utfördes under 1966, har ut- nyttjats den utvidgade undersökningen hös- ten 1966 på basis av ett urval om 1 procent av den vuxna befolkningen.

Tabell 3: 3 visar totalantalet förvärvsar- betande personer enligt de tre materialen, varvid i fråga om arbetskraftsundersökning— en dess uppgifter om personer »i arbets— kraften» använts och i fråga om låginkomst— utredningen uppgifterna om antalet perso- ner med minst 1 veckas förvärvsarbete un— der 1966 använts. Därvid har för samtliga personer i bägge dessa material sjukfrån- varo med bibehållen anställning o.d. lik— ställts med förvärvsarbete.

Av den totala befolkningen i åldern 14— 74 år, dvs. 5,94 miljoner personer, var ca 59 procent förvärvsarbetande enligt folkräk— ningsbegreppet, ca 64 procent enligt arbets- kraftsundersökningens och ca 73 procent enligt låginkomstutredningens begrepp. Det snävaste förvärvsarbetsbegreppet är folkräk- ningens, som i princip gäller situationen den 1 november och dessutom exkluderar perso- ner i deltidsarbete av mindre omfattning än halv normal arbetstid. Enbart genom denna begränsning för deltidsarbetande har drygt 300000 personer ej kommit att räk- nas såsom förvärvsarbetande. Den väsent-

Tabell 3:3. Antal förvärvsarbetande personer 1966 enligt folkräkningsbegrepp, arbetskrafts- undersökning och låginkomstutredningens material.

l OOO-tal personer i arbetskraften e. d.

Icke-g.

Män Gifta kvinnor kvinnor Totalt

a) hösten 1966, enl. folkräkningsbegrepp 2 298 672 534 3 502

b) hösten 1966, enl. arbetskraftsundersökning 2 385 830 599 3 814 0) år 1966 enl. låginkomstutredn.; arbete 1—52

veckor 2 607 1 040 704 4 351

ej förvärvsarbetande 14—74 år enl. a 674 1 180 584 2 441 » » 14—74 » » b 587 1022 519 2129 » » 14—74 » » c 365 812 414 1 592

b—a=deltidsarbete mindre än 1/2-tid 87 158 65 312 c—b=förvärvsarbete 1966, dock ej mätveckan under

hösten 222 210 105 537

ligaste skillnaden mellan folkräkningssiff— roma och arbetskraftsundersökningens antal ligger på denna punkt, eftersom det sist- nämnda avser allt förvärvsarbete ned till 1 tim/ vecka. Låginkomstutredningens upp- gifter visar att antalet personer med för- värvsarbete under andra perioder av året 1966 än mätveckan på hösten var ca 540000, varav ca 4/10 var män och 6/10 kvinnor. I själva verket är antalet perso- ner »i arbetskraften» under andra delar av året än mätveckan på hösten något större, eftersom arbetslösa personer utan något som helst förvärvsarbete under 1966 ej in- går i låginkomstutredningens nämnda siff- ror. På grundval av frågorna om arbets- lösheten under året kan man skatta antalet personer i arbetskraften (inkl. arbetslösa) under andra delar av året än mätveckan på hösten till ca 580 000.

Genom låginkomstutredningens data kan vidare beräknas hur många förvärvsarbe— tande, som varit »fullt» förvärvsarbetande dvs. arbetande lägst 50 veckor (inkl.

Tabell 3:4. Antal förvärvsarbetande personer komstutredningen.

semester och sjukfrånvaro med bibehållen anställning) och med lägst 35 timmar i ge— nomsnittlig arbetstid per vecka. I tabell 3: 4 anges antalet personer i »fullt» förvärvs- arbete under året jämfört med dels data en- ligt folkräkningsbegreppet, dels samtliga per— soner med 1—52 arbetsveckor enligt låg- inkomstutredningen.

De »fullt» förvärvsarbetande i meningen heltidsarbetande, vilka inte alls kan urskiljas i folkräkningsmaterialet, motsvarar ca 81 procent av de förvärvsarbetande enligt ar- betskraftsundersökningarna. Med hjälp av låginkomstutredningens material kan konsta- teras att de »fullt» förvärvsarbetande (hel- års- och heltidsarbetande) utgör: ca 71 procent av förvärvsarbetande enligt folkräkningen, ca 65 procent av förvärvsarbetande enligt arbetskraftsundersökningen och ca 57 procent av förvärvsarbetande 1—52 veckor enligt låginkomstutredningen.

Omvänt betyder detta att drygt 1 miljon personer eller nära 1/3 av de förvärvsarbe-

enligt folkräkningsbegrepp och enligt lågin-

l OOO-tal personer

Gifta Icke-g. Män kvinnor kvinnor Totalt Hösten 1966, enligt folkräkningsbegrepp 2 298 672 534 3 502 År 1966, med 1—52 arbetsveckor 2 607 1 040 704 4 351 År 1966, enbart »fullt» förvärvsarbete 1 860 284 330 2 474 60 SOU 1970: 34

Tabell 3:5. Förvärvsarbetsgrader enligt folkräkningsbegrepp (FR), arbetskraftsundersök- ningen hösten 1966 (AKU) och låginkomstutredningen (LIU 1—52 = sysselsatta 1—52 veckor; LIU 50—52 = sysselsatta 50—52 veckor och lägst 35 timmar per vecka).

Mån (2 918 OOOi befolkn. 15—74 år) Kvinnor (291 5000 i befolkn. 15—74år)

Ålder FR AKU LlUl—52 LIU50—52 FR AKU LIU1—52 LIU50—52

15—19 45 53 85 23 42 47 75 20 20—24 67 75 93 44 53 62 81 38 25—34 93 95 98 79 42 53 64 21 35—44 96 97 98 88 49 60 68 24 45—54 95 96 96 82 47 60 67 28 55—64 88 88 91 77 33 43 51 18 65—74 18 40 48 21 8 11 14 3

15—74 78 82 89 64 40 49 60 21 Män+ kvinnor (5 833 000 i befolkningen 15—74 år)

Ålder FR AKU LIU1—52 LIU50—52

15—19 44 50 80 21 20—24 59 69 87 41 25—34 63 75 81 52 35—44 74 79 83 56 45—54 65 78 82 55 55—64 60 65 71 47 65—74 21 24 30 12

15—74 59 65 75 43

tande enligt folkräkningen, ca 1 350 000 per- soner eller drygt 1/3 av de förvärvsarbe- tande enligt arbetskraftsundersökningen samt nära 1900 000 personer eller drygt 4/10 av de förvärvsarbetande med 1—52 ar- betsveckor under 1966 hade en reducerad arbetsinsats och arbetsinkomst som följd av delårs- och/eller deltidsarbete. I detta sam- manhang har konsekvenserna av arbetslös- het utöver 2 veckor/år beaktats, dvs. har perioder av arbetslöshet utöver nämnda gräns frånräknats vid fastställandet av an— talet »fullt» förvärvsarbetande. Sjukfrån- varo med bibehållen anställning o.d. har däremot som tidigare nämnts likställts med förvärvsarbete, vilket inneburit att det bland personerna med »fullt» förvärvsarbete ingår närmare 500000 med sjukfrånvaro utöver 2 veckor under året.

När det gäller olika orsaker till reduce- rade arbetsinsatser eller till att en person ej är med »i arbetskraften» har nyss an— förts effekterna av arbetslöshet och sjuk- frånvaro. Det är inte möjligt att i folkräk—

ningsmaterialet explicit urskilja dessa orsa- kers betydelse. Och av arbetskraftsunder- sökningarna framgår som nämnts i avsnit— tet 3.1 ovan relativt odistinkta uppgifter där- om. Även andra grupper av orsaker till re- ducerat eller obefintligt förvärvsarbete än arbetslöshet och sjukfrånvaro är svåra eller omöjliga att belysa med ledning av data från folkräkningar och arbetskraftsunder- sökningar. Några jämförelser mellan de tre materialen i fråga om nu nämnda omstän— digheter skall därför inte här göras utan des- sa omständigheter kommer att behandlas i ett senare sammanhang i förevarande kapi- tel med utgångspunkt främst från resulta- ten av låginkomstutredningens bearbetning— ar (se avsnitt 3.8 och 3.9).

Slutligen skall här redovisas en jämfö— relse mellan yrkesintensiteter eller förvärvs- arbetsgrader enligt folkräknings-, arbets- kraftsundersöknings- och låginkomstutred- ningsmaterialen. Dessa intensiteter anger procentandelen förvärvsarbetande i skilda köns-, ålders- och civilståndsgrupper. Avvi—

kelserna mellan de tre materialens inten- sitetssiffror gör det möjligt att lokalisera de delgrupper av befolkningen, för vilka av— vikelserna mellan de olika förvärvsarbets- begreppen slår särskilt kraftigt (tabell 3: 5).

De fyra olika förvärvsintensiteterna upp— visar den största överensstämmelsen sinse- mellan för männen i åldersgruppema 35— 54 år, där 95 år 98 procent av alla män förvärvsarbetar enligt folkräkningsbegreppet, arbetskraftsundersökningen och låginkomst- utredningens uppgifter om förvärvsarbetan- de 1—52 veckor medan 82 å 88 procent var helårs- och heltidsarbetande enligt låg- inkomstutredningens material. Även för männen i åldersgrupperna. 25—34 år och 55—64 år är överensstämmelsen relativt god. När det gäller männen under 25 år och över 64 år samt kvinnorna i samtliga åldersgrupper konstateras däremot mycket betydande skillnader mellan de fyra olika förvärvsintensiteterna, vilket för männens del främst sammanhänger med att delårs- arbete är vanligt i nämnda åldersgrupper och för kvinnornas del med att såväl delårs- som deltidsarbete är så ofta förekommande. De största skillnaderna mellan förvärvsin- tensiteterna noteras för kvinnorna i åldern 35—44 år, där 60 procent var förvärvsar- betande lägst 1 tim/ vecka enligt arbets- kraftsundersökningen på hösten, 49 procent var lägst halvtidsarbetande enligt folkräk- ningsbegreppet, 68 procent hade förvärvs- arbete någon gång under året men »blott» 24 procent förvärvsarbetade på heltid under hela året. Detta innebär att antalet och an— delen förvärvsarbetande kvinnor i denna åldersgrupp var nära tre gånger större en- ligt det vidaste förvärvsarbetsbegreppet än enligt det snävaste.

Ur inkomst- och försörjningssynpunkter är dessa skillnader mellan förvärvsintensi- tetema av väsentligt intresse. Skall man ut- trycka hur stor del av befolkningen, som helt försörjer sig av eget förvärvsarbete, är det nämligen det snävaste av de här använda förvärvsarbetsbegreppen som bör vara den främsta utgångspunkten. Det är sålunda av befolkningen i åldern 15—74 år ca 64 pro- cent av männen, 21 procent av kvinnorna

och 43 procent av bägge könen, vilka genom förvärvsarbete på heltid och under hela året söker försörja sig själva utan stöd av offent- liga och privata inkomstöverföringar. De under ett år partiellt förvärvsarbetande, dvs. av befolkningen 15—74 års ca 25 procent av männen och 39 procent av kvinnorna, är däremot i regel i påtagligt större behov av sådana inkomstöverföringar för sin försörj- ning. Detta gäller självfallet i ännu högre grad den del av befolkningen, vilken inte alls förvärvsarbetar och vilken året 1966 utgjor- de 11 procent av männen och 40 procent av kvinnorna i åldern 15—74 år.

3.3 Befolkningen 14—74 är fördelad efter antal timmar i förvärvsarbete året 1966

Med ledning av låginkomstutredningens in- tervjuundersökning i februari 1967 kan man beräkna hur befolkningen fördelar sig efter antalet faktiskt utförda arbetstimmar under kalenderåret 1966. Därvid har för varje person antalet arbetsveckor under året mul— tiplicerats med det av personen uppgivna antalet timmar för genomsnittlig arbetstid per arbetsvecka. Eftersom i undersökningen arbetsveckorna skulle innefatta även sjuk- frånvaro under bibehållen anställning o.d. har det vid intervjuerna uppgivna veckoan- talet reducerats med sjukfrånvarotiden, vil- ken omräknats till »sjukveckor» genom att antalet sjukpenningdagar enligt försäkrings- kassornas noteringar först ökats med 3 (== karensdagar) och sedan dividerats med 7. Inte heller arbetslöshetsperioder ingår i den nedan redovisade årsarbetstiden. Däremot ingår övertid, extraarbeten (bisysslor) och betald semester.

Hur befolkningen året 1966 var förde— lad efter antalet faktiskt utförda (och betal- da) arbetstimmar enligt nyss beskrivna defi- nitioner framgår översiktligt av tabell 3: 6.

Som framgår av tabellen hade en 73 procent av befolkningen 14—74 år förvärvs— arbetat åtminstone någon timme under året; för männen var denna andel ca 87 procent och för kvinnorna ca 62 procent. Av de i tabellen redovisade delgrupperna av befolk— ningen var förvärvsarbete vanligast bland

Tabell 3: 6. Befolkningen 14—74 är fördelad efter antalet faktiskt utförda arbetstimmar år 1966. Proc. fördelning efter antal arbetstimmar Antal pers. 100— 500— 1000— 1500— 2000 Uppg. Befolkningsgrupp 1000-tal 0 1—99 499 999 1499 1999 o mer sakn. Totalt 1449 år män 371,6 27,5 4,5 24,9 8,2 6,6 6,1 20,4 1,9 100 kvinnor 355,8 35,7 6,1 20,3 7,7 6,6 6,6 15,9 1,0 100 män+kv. 727,3 31,5 5,3 22,7 8,0 6,6 6,3 18,2 1,5 100 20—66 år män 2 380,9 5,9 0,4 2,6 3,5 4,5 9,0 68,7 5,3 100 kvinnor 2 349,4 36,6 2,2 9,3 9,2 9,8 9,7 19,0 4,2 100 män+ kv. 4 730,4 21,1 1,3 5,9 6,3 7,1 9,4 44,0 4,7 100 67—74 är män 218,7 61,0 4,5 6,9 5,6 4,8 1,9 11,1 4,1 100 kvinnor 262,8 88,4 2,0 2,2 1,6 0,2 1,0 1,7 3,0 100 män+kv. 481,5 75,9 3,2 4,3 3,4 2,3 1,4 6,0 3,5 100 14—74 år män 2 971,2 12,7 1,2 5,7 4,2 4,8 8,2 58,4 4,8 100 kvinnor 2 968,0 37,7 2,7 10,0 8,3 8,6 8,6 17,1 3,6 100 män+ kv. 5 939,2 26,9 1,9 7,9 6,3 6,7 8,4 38,8 4,2 100

männen 20—66 år, där ca 94 procent hade sysselsättning åtminstone någon timme, me- dan bland 14—19-åringarna och bland kvin- norna 20—66 år motsvarande andel utgjor- de 60 å 70 procent. Bland 67—74-åringar- na var förvärvsarbete ovanligast: endast ca 39 procent av männen och ca 12 procent av kvinnorna hade här något förvärvsarbe- te under året. Man ser av tabell 3: 6 också att förvärvsarbetets volym var markant lägre för kvinnorna än för männen inom samtliga åldersgrupper. Detta iakttas även inom den yngsta gruppen trots att där praktiskt taget inte några kvinnor är förhindrade att för- värvsarbeta p. g. a. tillsyn av egna barn och trots att där lika stor del (ca 68 procent) av såväl männen som kvinnorna ägnat sig åt studier under observationsåret.

Om man med fullt förvärvsarbete avser lägst 1 500 timmars faktiskt förvärvsarbete hade året 1966 ca 47 procent av befolk— ningen 14—74 år arbete av sådan omfatt- ning, vilket kan jämföras med att ca 40 procent uppgivit sig ha helårs- och heltids förvärvsarbete. En del av det partiella för— värvsarbetet (delår och/eller deltid) är såle- des av sådan omfattning att det motsvarar fullt förvärvsarbete. Medan ca 99 procent av helårs- och heltidsarbetande hade lägst

1 500 timmars förvärvsarbete, varav 10 pro— cent 1 500—1 999 timmar, hade sålunda ca 28 procent av de delårs- och/eller del- tidsarbetande lägst 1 500 timmars förvärvs- arbete. Räknat med utgångspunkt från per- sonerna med åtminstone någon timmes för- värvsarbete under året hade ca 63 procent lägst 1500 timmars förvärvsarbete. Denna andel, som alltså ungefärligen uttrycker pro- portionen fullt förvärvsarbetande av samt- liga förvärvsarbetande, utgjorde ca 83 pro- cent för männen 20—66 är, drygt 40 pro- cent för männen 14—19 år och kvinnorna 20—66 år, omkring 35 procent för kvinnor- na 14—19 år och männen 67—74 år samt knappt 25 procent för kvinnorna 67—74 år.

Arbetsvolymens fördelning bland för- värvsarbetande i olika yrkesställningar fram- går närmare av tabell 3: 7. Förutom yrkes— ställningarna anställda, företagare och med- hjälpande familjemedlemmar har i denna tabell upptagits en grupp företagare-anställ— da, vilken är en »kombinationsgrupp» för anställda med företagarinkomster översti- gande 15 procent av den totala förvärvs— inkomsten och företagare med löneinkoms— ter överstigande samma andel av den totala förvärvsinkomsten.

Av de förvärvsarbetande befolknings—

Tabell 3: 7. Fördelningen av antalet faktiskt utförda arbetstimmar bland förvärvsarbetande (lägst 500 tim/år) i olika yrkesställningar år 1966.

Antal pers. 500— 1 000— 1 500— 2 000 uppg. Yrkesställning ] OOO-tal 999 1 499 1 999 o mer sakn. totalt Anställda 3 030,4 10,2 10,6 14,1 61,6 3,6 100 Företagare 249,1 2,7 4,7 8,2 81,7 2,6 100 Medhj. familjemedlemmar 93,9 19,0 36,7 20,1 23,6 0,6 100 Anställda/företagare 236,1 14,4 12,1 11,0 55,4 7,0 100 Uppgift om yrkesställning saknas 42,5 14,1 3,7 10,0 48,1 24,1 100 samtliga 3 661,7 10,2 10,8 13,6 61,3 4,2 100

grupperna är det de >>rena>> företagarna, med obefintligt eller obetydligt lönearbete, som har den förhållandevis längsta årsar- betstiden. Ca 90 procent av dem förvärvs- arbetar således lägst 1500 tim/år. För de anställda är motsvarande andel ca 76 pro- cent. Inom kombinationsgruppen anställda- företagare är normalt årsarbetstiden kortare, vilket bl. a. visar sig i att ca 66 procent där har lägst 1500 arbetstimmar/år. Den grupp förvärvsarbetande, som har den allra

kortaste årsarbetstiden, utgörs av de med- hjälpande familjemedlemmama (i regel före- tagarhustrur). Här är det inte mer än ca 44 procent, som förvärvsarbetar lägst 1 500 timmar per år.

Går man till speciellt de befolkningsgrup- per i åldern 14—74 år, som har pension eller studerar eller är gifta kvinnor eller är ensamstående förälder till minderåriga barn, kan man här vänta särskilt stor andel icke- förvärvsarbetande eller partiellt förvärvsar-

Tabell 3:8. Fördelningen av faktiskt utförda förvärvsarbetstimmar bland pensionärer, stu- derande, gifta kvinnor och ensamstående kvinnor år 1966.

Proc. fördelning efter antal arbetstimmar

Antal pers. 100— 500— 1000— 1500— 2000 uppg. Kategori 1000-tal 0 1—99 499 999 1499 2000 o mer sakn. totalt Pensionärer 809,7 67,5 2,9 5,4 4,1 3,9 2,9 8,9 4,3 100 därav män 14—19 år 10,6 19,8 9,9 35,4 9,4 — 10,3 15,1 —— 100 20—66 är 118,7 46,4 1,4 7,6 3,2 9,0 5,4 20,7 6,4 100 67—74 är 218,7 61,0 4,5 6,9 5,6 4,8 1,9 11,1 4,1 100 kvinnor 14—19 år 6,9 .. .. . , . . .. .. .. .. (100) 20—66 är 192,0 63,2 2,2 5,0 5,8 5,3 4,3 8,4 5,8 100 67—74 är 262,8 88,7 2,0 2,2 1,5 0,2 1,0 1,7 2,7 100 Studerande 675,2 35,2 6,0 30,7 12,0 10,3 2,4 0,7 2,7 100 därav män 14—19 är 250,0 37,7 6,0 33,7 10,3 8,2 2,4 1,7 100 20— år 101,9 17,8 2,7 30,8 16,2 18,9 4,3 2,7 6,5 100 kvinnor 14—19 år 245,3 44,8 7,8 27,7 10,1 6,8 1,3 0,2 1,3 100 20— år 77,9 19,9 4,3 29,9 17,9 16,5 3,7 2,2 5,5 100 Gifta kvinnor (ej pens. eller stud.) 1 662,3 40,2 2,6 10,4 9,9 11,0 9,4 13,3 3,2 100 därav med minderåriga barn 936,8 43,2 3,4 12,6 10,7 9,9 8,8 8,6 2,8 100 utan minderåriga barn 725,5 36,4 1,4 7,5 8,9 12,5 10,1 19,3 3.8 100 Icke-gifta kvinnor med minderåriga barn 104,2 14,4 0,5 6,8 10,3 9,4 14,8 41,3 2,6 100 Totalt 3 251,4 45,1 3,3 13,2 8,9 9,1 6,5 10,5 3,4 100 64 SOU 1970: 34

betande. Tabellen 3:8 bekräftar detta medan nämnda grupper svarar för ca 40 procent av befolkningen i åldern 14—74 år var år 1966 deras andel av de förvärvs— arbetande med lägst 1500 förvärvsarbets- timmar/år ca 20 procent och deras andel av de förvärvsarbetande med 1—1 499 tim/ år omkring 80 procent.

De i tabell 3: 8 angivna befolkningsgrup— perna utmärks samtliga av att de vid obe— fintligt eller obetydligt förvärvsarbete än- dock i regel har försörjningsmöjligheter ge- nom offentliga och/eller privata transfere- ringsinkomster. Trots detta eller på grund av sådana inkomsters otillräcklighet har ca 56 procent av de icke-gifta mödrarna, ca 29 procent av de gifta (ej pensionerade) kvinnorna utan barn samt ca 26 procent av de manliga pensionärerna i åldern 14— 66 är faktiskt förvärvsarbete om lägst 1 500 tim/ år. Övriga här nämnda befolkningsgrup- per har däremot märkbart lägre andel per- soner med förvärvsarbete av denna omfatt- ning; bland gifta kvinnor med barn var an- delen ca 17 procent, bland manliga pensio- närer 67—74 år och kvinnliga pensionärer under 67 år ca 13 procent och bland stude- rande över 19 år knappt 7 procent. Omvänt konstateras att den högsta andelen med obe- fintligt eller obetydligt förvärvsarbete gäl- ler för kvinnliga pensionärer över 66 är (ca 93 procent har högst 499 arbetstimmar/ år), studerande under 20 är (ca 80 procent), manliga pensionärer 67—74 år (ca 72 pro— cent) och pensionärer under 20 är (ca 65 procent). Partiellt förvärvsarbete om 500— 1499 timmar/år var förhållandevis vanli- gast bland äldre studerande och gifta kvin— nor med eller utan barn.

Studeras sammansättningen av befolk- ningen i förvärvsarbete av olika omfatt- ning konstateras personerna med lägst ] 500 timmars faktiskt förvärvsarbete den- na fördelning:

Män 20—66 år Gifta kvinnor 20—66 år Icke-gifta kvinnor 20—66 år Personer 14—19 år Personer 67—74 år

1852 000( 68%) 376 000 ( 14%) 299 000 ( 11%) 179 000 ( 6%)

35 000 ( 1%)

totalt 2 740 000 (100%)

Av de gifta kvinnorna i åldern 20—66 år hade här knappt hälften eller ca 168 000 minderåriga barn; av de icke—gifta kvinnor- na hade ca 1/3 eller 39 000 minderåriga barn.

Betraktas de 769 000 personerna med 500—1 499 timmars faktiskt förvärvsarbete under året 1966 finner man att dessa utgjor- des av

Män i åldern 20—66 år 190 000 ( 24%) Gifta kvinnor i åldern 20—66 år 355 000 ( 46%) Icke-g. kvinnor i åldern 20—66 år Personer 14—19 år Personer 67—74 är

totalt

90 000( 12%) 106 000( 14%) 27000( 4%) 769 000 (100%)

Av de gifta kvinnorna i denna grupp hade 193 000 eller drygt hälften minderåri- ga barn, av de icke-gifta kvinnorna 15 000 eller omkring %.

Går man vidare till de 582000 perso— nerna med 1—499 timmars faktiskt för- värvSarbete under 1966 blir sammansätt- ningen denna:

Män 20—66 år Gifta kvinnor 20—66 år Icke-gifta kvinnor 20—66 år Personer 14—19 år Personer 67—74 år

72 000 ( 12%) 223 000 ( 38%) 49 000 ( S%) 203 000 ( 34%) 36 000 ( 6%)

582 000 (100%

Här hade 149 000 eller ca 2/3 av de gifta kvinnorna och 7 000 eller ca 1/7 av de icke- gifta kvinnorna minderåriga barn.

De 1 595 000 personerna utan något som helst förvärvsarbete under 1966 hade följan— de sammansättning:

totalt

Män 20—66 år Gifta kvinnor 20—66 år Icke-gifta kvinnor 20—66 år Personer 14—19 år Personer 67—74 år

141 000 ( 9%) 711 000 ( 45%) 148 000 ( 9%) 229 000 ( 14%) 366 000 ( 23%)

totalt 1 595 000 (100%)

Av de gifta kvinnorna hade ca 410000 eller knappt 2/3 minderåriga barn och av de icke-gifta ca 11 000 eller 1/13. I detta sam- manhang kan i fråga om männen och de icke-gifta kvinnorna i åldern 20—66 år, till- sammans nära 290000 personer, nämnas att ca 176 000 var förtidspensionärer eller älderspensionerade före 67 års ålder me-

Antal Därav hade . . . procent följande antal förvärvsarbetstimmar

Mannens inkomst kvinnor av tjänst, kr (1 OOO-tal) O 1—499 500—1 499 1 500— totalt Gifta kvinnor med minderåriga barn

—10 000 49,1 42 15 22 21 100 10 000—15 000 39,3 47 17 19 18 100 15 000—20 000 132,8 40 14 25 21 100 20 000—30 000 369,0 44 17 22 17 100 30 000—40 000 116,1 49 20 18 13 100 40 000— 80,0 55 17 14 15 100

Totalt 786,2 45 17 21 17 100

Gifta kvinnor utan minderåriga barn

—10 000 73,0 44 12 24 20 100 10 OOO—1 5 000 49,7 46 5 26 23 100 15 000—20 000 131,1 43 9 19 28 100 20 000—30 000 223,1 33 11 22 34 100 30 000—40 000 63,4 47 7 19 27 100 40 000— 48,7 54 7 18 21 100

Totalt 589,0 41 9 21 29 100

dan 24 000 var studerande och drygt 90 000 hör till en »restgrupp» av icke-gifta, icke- studerande och icke—pensionerade personer.

Som synes dominerar männen i åldern 20—66 år inom gruppen med lägst 1500 tim/är medan gifta kvinnor är den största befolkningsgruppen bland personerna med förvärvsarbete av lägre omfattning. För de gifta kvinnorna är andelen med minderåri- ga barn lägre ju större omfattning förvärvs- arbetet har. Männen i åldern 20—66 år är den näst största delgruppen bland förvärvs- arbetande 500—1499 tim/år, medan 14— 19-åringarna är den näst största delgruppen vid 1—499 tim/år. Bland de icke-alls för- värvsarbetande dominerar gifta kvinnor, pensionärer 67—74 år samt personer 14— 19 år.

När det speciellt gäller gifta kvinnors förvärvsarbete är det uppenbart att ett större antal omständigheter påverkar stor- leken av denna befolkningsgrupps förvärvs- arbetsinsatser än vad som är aktuellt för öv- riga befolkningsgrupper. I det följande (av- snitt 3.5) nämns därvid utbildningsnivån, som syns ha större effekt på förvärvsar- betsgraden för gifta kvinnor än för övriga. Låginkomstutredningen har för att få ytter— ligare information om förhållandena bakom

de gifta kvinnornas förvärvsarbetsgrad även undersökt sambandet mellan å ena sidan dessa kvinnors faktiskt utförda förvärvsar- betstimmar och å andra sidan deras mäns inkomstnivå; därvid har dock enbart hushåll där männen är löntagare medtagits. Resul- tatet av denna specialundersökning samman- fattas i tabell 3: 9.

De gifta kvinnorna med minderåriga barn har som synes den högsta förvärvsverksam— heten när mannens inkomst är 15 000— 20000 kr och den lägsta när mannens in- komst överstiger 30000 kr. För de gifta kvinnorna utan minderåriga barn konstate— ras däremot den högsta yrkesverksamhets- graden när mannens inkomst är 20 000— 30 000 och den lägsta när mannens inkomst är över 40 000 kr. Det ur låginkomstsyn- punkt mest anmärkningsvärda är att de gif- ta kvinnornas yrkesverksamhet inte inom någon av dessa bägge hushållsgrupper är störst när mannens inkomst är lägst; för barnhushållen är kvinnornas yrkesverksam— het visserligen störst i en inkomstklass un- der den för männen vanligaste medan för hushållen utan barn kvinnornas yrkesverk- samhet är störst vid den för männen van— ligaste löneinkomstnivån.

Tabell 3:10. Befolkningen 14—74 år efter kön och civilstånd.

antal veckor i förvärvsarbete och uppdelad på

Män Kvinnor Män + kv.

Antal arbets- icke- icke— icke- veckor 1966 gifta gifta totalt gifta gifta totalt gifta gifta totalt 0 134,5 211,1 345,6 791,2 380,9 1 172,1 925,7 592,0 1 517,7 1—9 21,5 130,9 152,4 90,9 111,6 202,5 112,4 242,5 354,9 10—19 23,7 79,0 102,7 89,4 51,2 140,6 113,1 130,2 243,3 20—29 26,9 71,7 98,6 84,0 54,5 138,5 110,9 126,2 237,1 30—39 39,6 60,4 100,0 76,5 35,8 112,3 116,1 96,2 212,3 40—49 109,0 82,7 191,7 92,6 60,8 153,4 201,6 143,5 345,1 50—52 1 381,2 449,3 1 830,5 561,6 360,4 922,0 1 942,8 809,7 2 752,5 Uppgift saknas 93,1 56,6 149,7 64,8 61,2 126,0 157,9 117,8 275,7 Totalt 1 829,6 1 141,6 2 971,2 1 851,1 1 116,9 2 968,0 3 680,7 2 258,5 5 939,2

3.4 Befolkningens fördelning efter arbets- veckor och veckoarbetstid

I de närmast föregående avsnitten har be- folkningen och olika grupper därav stude- rats med hänsyn till årsarbetstiden 1966. Eftersom årsarbetstiden beror av dels an— talet arbetsveckor under året, dels veckoar— betstiden under dessa veckor finns det an- ledning att något beskriva hur dessa bägge komponenter var för sig är sammansatta. Med arbetsveckor avses därvid även semes- ter och sjukfrånvaro med bibehållen an- ställning o.d., med veckoarbetstid avses ge- nomsnittlig arbetstid per vecka inkl. över- tid, extraarbeten o. d.

Hur befolkningen 14—74 år fördelades efter antal arbetsveckor under året 1966 framgår av tabell 3: 10, där även en upp- delning efter kön och civilstånd gjorts.

Av samtliga personer med 1—52 för— värvsarbetsveckor (ca 4142000) återfinns oavsett kön och civilstånd ca 9 procent i klassen 1—9 veckor, 5 51 6 procent i var och en av klasserna 10—19, 20—29 och 30—39, drygt 8 procent i klassen 40—49 veckor samt ca 67 procent i klassen 50— 52 veckor. Mellan köns- och civilståndsgrup— perna består den största skillnaden i att me- dan de gifta männen med 1—52 arbets- veckor till ca 86 procent finns i klassen 50—52 veckor är motsvarande andel för icke-gifta män, gifta kvinnor och icke—gif— ta kvinnor något högre än 50 procent. Bland

de icke-gifta av bägge könen finns det pro- portionsvis fler med 1—9 veckor än bland gifta, vilket förklaras av att de yngre stude- rande med relativt få arbetsveckor/år här är ganska många. Bland de gifta iakttas att fördelningen mellan de olika klasserna 1— 49 arbetsveckor är synnerligen jämn för kvinnornas del medan männen blir propor- tionsvis allt fler i klasserna med högre vec- koantal.

Om befolkningen 14—74 år (exkl. bort- fall) grupperas i femårsklasser — ovanför 55 år dock i tioårsklasser — framkommer en fördelning efter antalet arbetsveckor un- der året 1966 enligt tabell 3: 1].

Utgår man från personerna med förvärvs- arbete någon gång under året (1—52 veckor) finner man den allra högsta procentuella andelen förvärvsarbetande i åldersgruppen 20—24 år (87 procent) och 40—49 år (85 procent). För personerna med förvärvsar— bete 50—52 veckor under året iakttas enbart ett maximum för andelen förvärvsarbetan- de, nämligen i åldersgruppen 40—44 år Den lägsta andelen förvärvsarbetande åter- finns i åldrarna under 20 år och över 64 år.

Delårsarbetet (1—49 veckor) är vanli- gast i de allra yngsta och äldsta åldrar- na. I åldersgrupperna under 25 år är det vanligare än helårsarbetet (50—52 veckor) för att i åldersgruppen 35—39 år ligga på minimum ca en fjärdedel av helårsar- betet och först i åldersgruppen över 64 är återigen närma sig samma omfatt— ning som helårsarbetet. Det är betecknande

Tabell 3:11. Befolkningen 14—74 år efter antal veckor i förvärvsarbete och uppdelad i ål-

dersgrupper.

Antal personer (1 OOO-tal) med förvärvsarbete Procentuell andel för- under veckor värvsarbetande Åldergrupp () 1426 27—49 50—52 totalt 1—52 v 50—52 v 14—19 221 276 66 134 696 68 19 20—24 80 163 113 270 626 87 43 25—29 86 58 65 268 477 82 56 30—34 87 40 52 247 427 80 58 35—39 82 34 40 283 439 81 64 40—44 75 34 50 329 488 85 67 45—49 77 38 61 332 509 85 65 50—54 102 35 47 300 484 79 62 55—64 262 57 75 494 888 71 56 65—74 429 52 31 96 609 30 16 14—74 1 403 788 602 2 752 5 644 75 49

att i de åldrar, där delårsarbetet är van— ligast (under 25 och över 64 år), förvärvs— arbetet oftast omfattar mindre än halva året medan i mellanåldrarna delårsarbetet of- tast omfattar mer än halva året.

Av samtliga ca 1,4 miljoner personer i åldern 14—74 år utan förvärvsarbete är hu- vuddelen i åldrarna under 25 och över 54 är; ca 64 procent av dessa personer är i nämnda åldersgrupper. Även bland de för- värvsarbetande med 1—26 arbetsveckor do- minerar samma åldersgrupper ca 70 pro- cent är i åldrarna 14—24 och 55—74 år. Samma åldersgrupper har en andel av 47 procent bland de förvärvsarbetande med 27—49 arbetsveckor och 36 procent bland de helårsarbetande.

I de hittills lämnade uppgifterna ingår så- väl heltids- som deltidssysselsatta personer. I tabell 3: 12 har de ca 2,75 miljoner per- soner i åldrarna 14—74 är, vilka varit hel- årssysselsatta (SO—52 arbetsveckor), förde- lats med hänsyn till ålder och genomsnitt- lig veckoarbetstid inkl. övertid och extra- arbeten.

Det bör framhållas att för samtliga per— soner med förvärvsarbete under någon vec- ka (1—52 veckor) andelen deltidsarbetande är något större än vad som gäller för för- värvsarbetande hela året (SO—52 veckor). Av den förstnämnda gruppen hade 17 pro- cent en genomsnittlig veckoarbetstid un— derstigande 35 timmar, av den sistnämnda var motsvarande andel som synes 13 pro—

Tabell 3:12. Personer förvärvsarbetande 50—52 Veckor fördelade efter veckoarbetstid och uppdelade efter ålder.

Genomsnittlig veckoarbetstid, timmar; 1 OOO-tal personer Därav proc. andel med

mindre än mer än

Åldersgrupp 1—15 16—34 35—45 46 och mer totalt 35 timmar 45 timmar 14—19 2 3 116 12 132 4 9 20—24 2 9 232 27 269 4 10 25—29 5 12 207 44 267 6 16 30—34 10 21 163 52 247 13 21 35—39 9 30 183 62 283 14 22 40—44 11 41 203 73 328 16 22 45—49 13 38 202 78 331 15 24 50—54 7 28 193 71 300 12 24 55—64 19 60 304 109 492 16 22 65—74 13 12 49 21 96 26 22 14—74 90 255 1 852 549 2 745 13 20

Tabell 3: 13. Befolkningen 14—74 är fördelad efter antal arbetsveckor och uppdelad i ålders-, köns- och civilståndsgrupper.

Gifta män Icke-gifta män 1000- proc. andel med arb.-v. 1000- proc. andel med arb.-v.

Kön och tal tal ålder pers. 0 1—26 27—49 50—52 0—52 pers. 0 1—26 27—49 50—52 0—52 14—19 355 28 41 11 20 100 20—24 73 1 9 13 69 100 249 9 34 20 37 100 2.5—34 322 1 3 11 85 100 136 4 7 21 68 100 35—44 388 l 1 7 91 100 74 5 4 11 80 100 45—54 402 l 2 8 89 100 91 10 8 19 63 100 55—64 351 7 3 8 81 100 86 14 9 10 67 100 65—74 199 49 11 9 31 100 86 61 15 4 20 100 14—74 1 736 7 4 9 80 100 1 078 19 25 14 42 100

Gifta kvinnor Icke-gifta kvinnor 1000- proc. andel med arb.v. 1000- proc.andel med arb.v.

Kön och tal tal ålder pers. 0 1—26 27—49 50—52 0—52 pers. 0 1—26 27—49 50—52 0—52 14—19 13 40 30 15 15 100 328 36 38 8 18 100 20—24 134 30 22 15 34 100 170 10 24 18 48 100 25—34 365 42 19 12 27 100 81 11 10 16 63 100 35—44 402 35 15 10 40 100 63 14 6 18 62 100 45—54 410 36 13 12 39 100 94 20 6 12 62 100 55—64 309 56 9 7 28 100 142 37 8 10 45 100 65—74 153 85 5 4 6 100 175 87 5 2 6 100 14—74 1 787 44 14 10 32 100 1052 37 19 10 34 100

cent. De helårsarbetande har sålunda ge— nomsnittligt längre veckoarbetstider än de delårsarbetande.

Den nyss presenterade sammanställning- en utvisar att endast ca 3 procent av de hel- årssysselsatta personerna har 1—15 timmars genomsnittlig veckoarbetstid och att märk- bart högre andel än så enbart gäller för åldersgruppen 65—74 år. Betraktas i stället deltidsarbete i meningen 1—34 timmars veckoarbetstid framgår det tydligt att så- dant deltidsarbete är sällsynt i åldrarna under 30 år, att deltidsarbetet i åldrarna 30—64 år omfattar 12—16 procent av de förvärvsarbetande utan något åldersbundet mönster, samt att i åldrarna över 64 år deltidsarbetet är allra vanligast.

Av sammanställningen framgår vidare omfattningen av veckoarbetstider utöver 45 timmar. Som synes har ca 20 procent av samtliga helårssysselsatta denna längre veckoarbetstid andelen är låg i åldrarna

under 25 år, för att stiga till 21—24 pro- cent av de sysselsatta i åldersgrupperna över 29 år. Att veckoarbetstider av denna längd är så vanliga synes främst sammanhänga med förekomst av övertids- och extraarbe— ten, ehuru det även bör framhållas att före- tagargruppen bland de sysselsatta ofta upp— givit långa veckoarbetstider.

Kombineras uppgifterna om arbetsveckor med personernas ålder, kön och civilstånd framkommer resultaten enligt tabell 3:13.

Jämförs först gifta och icke-gifta män kan man konstatera hur i samtliga ålders- grupper andelen utan förvärvsarbete är på- tagligt större för de icke-gifta (ogifta, änk- lingar, frånskilda). Medan 1 procent av de gifta männen i åldrarna 20—54 år ej för- värvsarbetar under året är motsvarande an- del för de icke-gifta männen 7 procent. Delvis synes denna skillnad bero på att de icke-gifta männen studerar till högre åldrar än de gifta, delvis på att de icke-gifta män-

men är sjuka, handikappade o.d. i större utsträckning än de gifta. Även i åldrarna över 54 år har de gifta männen en lägre andel ej förvärvsarbetande.

De skillnader, som här konstateras mel- lan civilståndsgrupperna för männen, gäller även för förvärvsarbetande under 1—26 veckor. Blott i åldrarna under 25 år och över 64 år är det mer än 3 procent av samtliga gifta män, som förvärvsarbetar 1—26 veckor, medan för icke-gifta män inte någon åldersgrupp har så låg andel förvärvsarbetande 1—26 veckor som 3 pro- cent. Även andelen förvärvsarbetande 27— 49 veckor är i samtliga åldersgrupper un- der 65 år större för icke-gifta män än för gifta. I konsekvens med dessa förhållanden märks i samtliga åldersgrupper betydligt högre andelar med förvärvsarbete 50-52 veckor för gifta män än för icke-gifta män. Den åldersgrupp, där andelen helårsarbetan- de är högst, sammanfaller visserligen för bägge civilståndsgrupperna (35-44 år) men är också där påtagligt större bland de gifta männen (91 procent) än bland de icke-gifta (80 procent).

För kvinnorna är andelen utan förvärvs- arbete eller med delårsarbete generellt — för såväl gifta som icke-gifta och i samt- liga åldersgrupper påtagligt högre än för männen. Andelen personer utan för- värvsarbete är bland gifta kvinnor lägst inom åldersgruppen 35—54 år (35 å 36 procent), medan den bland icke-gifta kvin- nor är lägst i åldersgruppen 20—34 år (10 år 11 procent); motsvarande andelar är bland gifta män 1 procent och för icke- gifta män 7 procent.

De delårsarbetande med 1—26 arbets- veckor utgör en med åldern sjunkande andel bland både de gifta och de icke-gifta kvin- norna —— 30 procent i gruppen 14—19 år och 5 procent i gruppen 65—74 år för gifta kvinnor, 38 procent i gruppen 14—19 år och 5 procent i gruppen 65—74 år för icke-gifta kvinnor. På denna punkt kan iakt- tas en avvikelse gentemot männen, vilka oavsett civilstånd har lägst andel delårsar- betande 1—26 veckor i åldersgruppen 35— 44 år. För de delårsarbetande med 27—49

veckor kan bland såväl män som kvinnor och såväl gifta som icke-gifta noteras att (bortsett från icke-gifta kvinnor under 20 är) andelen med sådant delårsarbete min- skar med stigande ålder. De icke—gifta män- nen har i samtliga åldersgrupper högre an— del i förvärvsarbete 27—49 veckor än såväl gifta män som gifta och icke-gifta kvinnor.

Andelen helårsarbetande är för de gifta kvinnorna högst inom åldersgrupperna 35— 54 år (40 procent) medan denna andel för de icke-gifta kvinnorna är högst inom ål— dersgrupperna 25—54 år (62 51 63 procent). Motsvarande andelar är bland männen 90 resp. 69 procent. De proportionsvis mest betydande skillnaderna i andelen helårsar- betande mellan civilståndsgrupperna är för kvinnorna i åldersgruppen 25—34 år (27 procent för gifta, 48 procent för icke-gifta), medan den för männen är i åldersgruppen 20—24 år (69 procent för gifta, 37 procent för icke-gifta).

Även den genomsnittliga veckoarbetsti- den uppvisar stora avvikelser mellan könen, civilståndsgrupperna och åldern. För män- nen med helårsarbete (50—52 veckor) är andelen med deltidsarbete (mindre än 35 tim. veckoarbetstid) i åldrarna under 65 år ca 3 procent för både gifta och icke— gifta i samtliga åldersgrupper. För gifta kvinnor iakttas i huvudsak en med stigande ålder ökande andel deltidsarbetande sc tabell 3: 14 — medan för icke—gifta kvinnor andelen med deltidsarbete i samtliga ålders- grupper under 55 år är mycket eller rela- tivt begränsad.

Andelen helårsarbetande med mer än 45 timmar genomsnittlig veckoarbetstid vari- erar likaså: 28 procent av de gifta män— nen, 20 procent av de icke-gifta männen, 5 procent av de gifta kvinnorna och 12 pro- cent av de icke-gifta kvinnorna hade denna långa veckoarbetstid. För männen och de icke-gifta kvinnorna var denna andel sti- gande upp till ca 30 års ålder, varefter den var i stort sett konstant inom resp. kön och civilståndsgrupp. Bland de gifta kvin— norna var däremot andelen med lång vec— koarbetstid högst i åldersgrupperna under 30 år och över 64 år.

Tabell 3:14. Andel deltidsarbetande (proc.) bland helårsarbetande gifta kvinnor i olika ål- dersgrupper. Andel Andel Ålder deltidsarb. % Ålder deltidsarb. % 20—24 17 45—49 50 25—29 25 50—54 41

30—34 55 55—64 59 35—39 54 65—74 72 40—44 50 20—74 47

Sammanfattningsvis kan om sysselsätt- ningsförhållandena inom olika köns-, civil- stånds— och åldersgrupper sägas att de gifta männen i åldrarna 25—54 år utgör en sär- grupp i den meningen att här gäller den högsta förvärvsverksamhetsgraden, de längs- ta veckoarbetstiderna och den lägsta andelen utan förvärvsarbete eller med delårs- och deltidsarbetande. Ca 90 procent av denna befolkningsgrupp har helårsarbete, 20—35 procent arbetar i genomsnitt längre än 45 tim/ vecka, 1 procent saknar helt förvärvs- arbete under året och ca 10 procent har delårs- eller deltidsarbete. De icke-gifta männen i samma ålder har helårsarbete till knappt 70 procent, har kortare veckoarbets— tider, saknar förvärvsarbete under året till ca 7 procent och är delårs- och deltidsar- betande till ca 24 procent. Även i åldrarna över 54 år är de icke-gifta männen sämre ställda än de gifta, ehuru det bör noteras att också den sistnämnda gruppen då får en försämrad ställning främst genom korta- re sysselsättning under året och en ökning i andelen personer utan sysselsättning. I förhållande till de icke-gifta männen har de icke—gifta kvinnorna något lägre andelar hel— årsarbetande, något lägre andelar med lång arbetstid, märkbart högre andelar utan för- värvsarbete och något högre andelar med delårs- och deltidsarbete. Skillnaderna mel- lan männen och kvinnorna tilltar därvidlag med stigande ålder. De gifta kvinnorna slut- ligen utgör en särgrupp därigenom att de i samtliga åldrar har en låg andel helårsar- betande, en låg andel med lång veckoar- betstid, en hög andel utan förvärvsarbete och en hög andel deltidssysselsatta del- årsarbetets andel är däremot inte högre än

för icke-gifta män eller kvinnor, däremot betydligt högre än för de gifta männen. De här redovisade förhållandena återverkar självfallet i hög grad på storleken av de förvärvsinkomster, som personerna i de skil- da köns-, civilstånds- och åldersgrupperna kan tjäna in.

3.5 Förvärvsarbete och utbildning

Från undersökningar i andra sammanhang vet man att utbildning har samband med förvärvsarbetets omfattning — och därmed förvärvsinkomstema dels genom att ut- bildning minskar förvärvsarbetets omfatt— ning i yngre åldersgrupper, dels genom att längre utbildning ökar förvärvsarbetets omfattning i övriga åldersgrupper. När det gäller den förstnämnda effekten kan näm- nas att elevfrekvensen (: antal heltidsstu— derande i % av befolkningen) under perio- den 1960—65 inom åldersgruppen 15—19 år steg från 37 till 51 procent och inom åldersgruppen 20—24 år från 11 till 13 procent. Enligt låginkomstutredningens un- dersökningar studerade inom åldrarna 14— 74 år under hela eller del av kalenderåret 1966 ca 675000 personer, vilket motsva- rar ca 50 procent av befolkningen i ålders- gruppen 14—24 år eller ca 12 procent av befolkningen 14—74 år. Av dessa studeran- de personer var ca en tredjedel eller 240 000 personer helårsstuderande utan något för— värvsarbete alls under året (huvudsakligen 14—15-åringar) medan ca två tredjedelar eller närmare 440000 personer studerade hela eller del av året och dessutom förvärvs- arbetade åtminstone en vecka under samma ar.

Tabell 3:15. Befolkningen 14—74 är fördelad efter antal utbildningsår.

Därav l OOO-tal pers. i utbildn. 1 OOO-tal pers. Därav andel %

Antal år i 1 OOO-tal pers. hela eller del av exkl. de i utbildn. förv.-arbetande utbildning i febr. -67 året 1966 1966 50—52 veckor mindre än

6 127,6 ca 130 31 6— 8 3637,4 ca 330 » 3 310 54 9—11 1 167,3 » 190 » 980 59 12—14 484,3 » 100 » 385 62 15 år och mer 221,3 » 50 » 170 77 Samtliga 5 638,1 ca 670 ca 4 975 55 (exkl. bortfall)

Låginkomstutredningens undersökningar 14—74 år och för 66 procent av de helårs- avseende sysselsättningsförhållandena för befolkningen 14—74 år under kalenderåret 1966 har även gällt sambandet mellan för— värvsarbete och utbildning. Utbildningen har karakteriserats dels genom antalet genom— gångna utbildningsår (i heltidsundervisning), dels genom »utbildningsnivån» i februari 1967 efter en skala i sju steg där 1 : folkskola, fortsättningsskola 2 : folkskola samt yrkesutbildning i minst ett år 3 : realexamen, grundskola, högre folk- skola, flickskola, folkhögskola 4 : detsamma som 3 samt yrkesutbildning i minst ett år 5 : studentexamen 6=studentexamen samt yrkesutbildning i minst ett år 7 : examen från universitet eller högskola. Såsom tidigare omnämnts motsvarade de i undersökningen medtagna personerna drygt 5,9 miljoner personer, varvid ett bortfall om ca 160000 män och ca 130 000 kvin- nor ingår. Eftersom bortfallet huvudsakligen återfinns i åldersgrupperna över 40 år kan det antas att detta innebär en underskatt- ning främst av utbildningsgrupperna med kortare utbildningstid. Med framhållande av detta bortfall kan tabell 3: 15 sägas ge en god bild av hur befolkningen i 14—74 års ålder är sammansatt i utbildningshänse- ende och hur utbildningen återverkar på förvärvsarbetsgraden. En utbildningstid om högst 8 år gällde för 67 procent av befolkningen i åldern

arbetande i samma åldrar. Från 9 t.o.m. 11 års utbildningstid gällde för 21 procent av befolkningen 14—74 år och från 12 t. o. m. 14 års utbildningstid 8 procent; mot- svarande andelar bland den helårsarbetan- de befolkningen utgjorde likaledes 21 resp. 8 procent. Gruppen med längst utbildnings- tid, 15 år och mer, utgjorde 4 procent av befolkningen 14—74 år och 5 procent av de helårsarbetande.

Utbildningstidens längd är kortare för kvinnorna i åldersgruppen 14—74 år än för männen i samma åldersgrupp. Medan 64 procent av männen i dessa åldrar hade kor- tare utbildningstid än 9 år var motsvarande andel för kvinnorna 69 procent. Och medan 14 procent av männen hade lägst 12 års utbildningstid var motsvarande andel för kvinnorna 11 procent. Betraktas enbart yr- kesutbildning var det 29 procent av män- nen och 24 procent av kvinnorna, som hade lägst ett års dylik utbildning av perso- nerna med lägst ett års yrkesutbildning hade bland männen ca hälften och bland kvinnor- na knappt en tredjedel lägst tre års yrkes- utbildning.

J ämförs utbildningsfördelningen enligt de bägge utbildningsmått, som använts (utbild- ningstidens längd resp. »utbildningsnivå»), framkommer väsentliga merinformationer (tabell 3: 16).

Det framgår här att utbildningsnivåerna 1 och 2 omfattar betydligt fler personer än som noteras för närmast analoga grupp mätt efter utbildningstid 4 212 000 perso-

Tabell 3: 16. Jämförelse av befolkningens utbildningssammansättning enligt antal utbildnings- år och enligt utbildningsnivå.

Antal år i 1 OOO-tal därav förvärvs- 1 OOO-tal därav förv.-arb. utbildning personer arb. 50—52 v. utbildningsnivå personer arb. 50—52 v. högst 8 år 3 765,0 1 817,1 ] (folkskola) 3 544,8 1 682,4 2 (dito+yrkes- utbildn) 667,4 395,2 9—11 år 1 167,3 569,0 3 (realskola, »grund» etc.) 622,7 249,4 4 (d:o +y1'kes— utbildning) 486,2 254,6 12—14 är 484,3 231,4 5 (studentex.) 91,7 41,2 6 (d:o+yrkes— utbildning) 128,3 54,2 15 år och mer 221,3 130,3 7 (akademisk ex.) 102,7 75,1 Samtliga 5 638,1 2 747,8 Samtliga 5 653,4 2 751,9

ner mot 3765 000. Skillnaden, eller om— kring 450000 personer, har således en utbildningsnivå understigande realskola, grundskola o. d. men en utbildningstid över- stigande den gängse för nämnda nivå. Den väsentligaste förklaringen till denna avvikel— se är att yrkesutbildning av olika art ej fått slå igenom på måttet för utbildningsnivån så som rimligen borde ha skett; av totalt 1 473 000 personer i åldern 14—74 år med yrkesutbildning hade 603 000 lägst tre års yrkesutbildning. Spegelbilden därav är som synes att antalet personer med utbildnings- nivåerna 5, 6 och 7 är betydligt färre än antalet personer med närmast analoga ut- bildningstid — 322000 personer finns på nivåerna 5, 6 och 7 medan 706 000 perso— ner har lägst tolv års utbildningstid.

I tabell 3: 16 har upptagits antalet för-

värvsarbetande under 50—52 veckor året 1966. Dessa antal bör inte direkt relateras till motsvarande befolkningssiffror för att man skall kunna uppfatta hur förvärvsar- betsgraden varierar med utbildningsnivå e. d. Såsom tidigare nämnts verkar nämligen de studerande i yngre åldersgrupper kraftigt minskande på antalet (helårs-) förvärvsarbe— tande i speciellt vissa utbildningsgrupper. Av denna anledning har förvärvsverksamhets- graderna i skilda utbildningsnivåer beräknats för åldersgrupperna 25—74 år, för vilka ut— bildningen bland den alldeles överväldigande majoriteten av befolkningen är avslutad (ta— bell 3: 17).

Som framgår av tabellen ökar förvärvs- verksamhetsgraden med stigande »utbild- ningsnivå» betydligt mer påtagligt bland kvinnorna än bland männen. Det är vidare

Tabell 3:17. Befolkningen 25—74 år fördelad efter utbildningsnivå och de förvärvsarbetan- des andel i olika utbildningsgrupper.

Antal pers. 25—74 år ] OOO-tal Därav förvärvsarb. 50—52 veckor (%)

Utbildningsnivå män kv män+kv. män kv. män+kv.

1 1 422 1 570 2 992 72 30 50 2 291 195 486 84 37 65 3 122 168 290 84 42 60 4 144 187 331 82 46 61 5 31 16 47 86 47 72 6 47 31 78 79 44 65 7 76 21 97 82 57 87

1—7 2133 2188 4 321 76 34 54

Ant. pers. med 50—52 v. förv.-

Proc. andel med tim. i veckoarbetstid

Utbildningsnivå arb., 1 OOO-tal 1—15 16—34 35—45 46— totalt 1+2 2069,3 3,6 9,4 65,8 21,2 100,0 3+4 501,8 1,2 10,2 73,5 15,1 100,0 5+6+7 168,7 2,2 4,8 68,5 22,5 100,0 Samtliga 2 739,8 3,1 9,3 67,6 20,0 100,0

av intresse att de utbildningsnivåer, som avser även yrkesutbildning (2, 4 och 6), avviker från det generella mönstret: bland männen är förvärvsverksamhetsgraden i ut- bildningsnivåerna 4 och 6 lägre än i när- mast omkringliggande nivåer, bland kvin- norna gäller motsvarande i utbildningsnivå 6. Detta förhållande motiverar slutsatsen att det bortsett från de lägsta utbildnings- nivåerna synes vara »allmänutbildningen» mer än »yrkesutbildningen», som påverkar förvärvsverksamhetsgraden, samt att det finns skäl att i skilda sammanhang parvis slå samman i varje fall nivåerna 3 och 4 respektive 5 och 6.

Hittills har förvärvsarbetsgraden uttryckts via andelen helårsarbetande i skilda utbild- ningsgrupper. Tas även hänsyn till delårs- arbetet förstärkes snarast det skildrade sam- bandet mellan utbildningsgrad och förvärvs- arbetsgrad; de delårsarbetandes andel i olika utbildningsgrupper avtar som regel med sti- gande utbildningsgrad. Motsvarande iakttas även beträffande den genomsnittliga vecko- arbetstiden — se tabell 3:18.

Deltidsarbetets (under 35 tim/ vecka) an- del är nästan hälften så stor i den högsta utbildningsgruppen som i den lägsta. I kon— sekvens härmed har den längsta veckoar- betstiden (över 45 tim.) störst andel i den högsta utbildningsgruppen, trots att det i den lägsta utbildningsgruppen finns den största proportionen företagare med en re— dovisad ovanligt lång veckoarbetstid.

Utbildningens samband med förvärvsar- betsgraden har i det föregående behandlats i huvudsak oberoende av kön, civilstånd och ålder. Kopplas också dessa sistnämnda fak- torer in blir givetvis bilden av nämnda sam- band mer komplicerad. Först bör därvid

uppmärksammas att utbildningsgraden up— penbarligen har ett väsentligt inflytande på äktenskapsbildningen och därmed på civil- ståndsfördelningen. Andelen gifta i olika ålders- och utbildningsgrupper varierar som framgår av tabell 3:19 betydligt.

Andelen gifta personer är i åldersgruppen 20—24 år som synes påtagligt lägre än normalt för såväl manliga som kvinnliga personer med längre utbildning. Motsvaran- de gäller i åldersgrupperna över 24 år för kvinnorna men däremot ej för männen — de längst utbildade männen har högst andel gifta i åldern 25—34 år medan i åldrarna 35-64 år den högsta andelen återfinns i mellangrupperna 3+4. Eftersom det gifta civilståndet som sådant inverkar höjande på männens men sänkande på kvinnornas förvärvsverksamhet är dessa varierande an- delar mellan utbildningsgrupperna icke ovä- sentliga vid analyser av förvärvsinkomster- na i de skilda utbildningsgrupperna. Dess- utom finns det anledning antaga att dessa variationer i andelen gifta relativt väl av- speglar även variationerna i försörjningsbör- dor mellan personer med olika utbildning.

Efter denna beskrivning av sambandet mellan utbildning och civilstånd är det dags att även redogöra för förvärvsarbetsgradens variationer köns-, ålders- och civilståndsvis mellan skilda utbildningsgrupper — se tabell 3: 20.

För männen gäller som synes att den högsta förvärvsverksamhetsgraden i regel återfinns bland gifta inom utbildningsnivå- erna 3+4, ehuru i åldrarna 45—64 år de gifta männen inom utbildningsnivåerna 5+6+7 ligger ännu högre. De icke—gifta männen inom utbildningsnivåerna 1—4 syns i samtliga åldrar ha en påtagligt lägre

Andel gifta (%) i åldersgruppen

Kön och ut— bildningsnivå 20—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65—74 tot. 20—74 Män l+2 25,5 69,9 82,6 79,8 78,3 69,8 71,6 3 +4 23,0 68,6 92,2 92,4 94,1 79,6 69,0 5+6+7 11,7 73,8 83,7 86,8 89,4 79,7 64,0 1—7 22,6 70,2 84,1 81,5 80,6 69,8 70,6 Kvinnor l+2 60,3 82,6 86,5 82,2 69,5 46,6 72,6 3 +4 37,9 80,6 89,4 78,6 55,9 51,9 68,8 5+6+7 20,3 81,7 74,2 69,6 55,9 51,9 54,1 1—7 39,1 81,9 86,5 81,5 68,4 46,7 71,0

yrkesverksamhetsgrad än de gifta männen. Bland kvinnorna är de gifta kvinnornas yr- kesverksamhetsgrad lägre än de icke-gifta kvinnornas utom när det gäller kvinnor i utbildningsnivåerna l+2 över 64 års ålder och i utbildningsnivåerna 5+6+7 i ålders- grupperna 20—29, 45—54 och 65—74 år. För de gifta kvinnorna iakttas i samtliga åldrar under 55 år att utbildningsgrupperna 3+4 har högre yrkesverksamhetsgrad än

utbildningsgrupperna l+2 samt att i samt- liga åldrar över 40 år utbildningsgrupperna 5+6+7 syns ha högre yrkesverksamhets— grad än utbildningsgrupperna 3+4. Att de högsta utbildningsgrupperna i åldern 30— 34 år har lägre yrkesverksamhetsgrad än de övriga är en aning överraskande men tor- de främst sammanhänga med att de gifter sig vid senare ålder och därmed får barn senare än övriga kvinnor (se ovan). Bland

Tabell 3:20. Förvärvsarbetsgrad (antal förvärvsarbetande 50—52 veckor iproc. av samtliga) inom olika kön, civilstånd, åldersgrupper och utbildninggrupper.

Gifta, i utbildningsnivå Icke-gifta, i utbildningsnivå

Kön och ålder l+2 3+4 5+6+7 1—7 l+2 3+4 5+6+7 1—7

Män 14—1 9 — -— — 26 13 — 20 20—24 79 58 27 69 49 35 6 37 25—29 86 86 70 84 70 66 (50) 67 30—34 86 92 87 87 70 (79) (70) 71 35—39 92 92 86 92 84 (100) (100) 86 40—44 90 93 89 90 75 (67) (67) 74 45—49 90 88 100 90 68 (33) (80) 66 50—54 87 88 96 88 56 (80) (100) 58 55—64 80 83 93 81 66 (75) (80) 67 65—74 30 48 (26) 31 19 (14) (100) 19 20—74 79 89 82 80 56 47 31 42

Kvinnor 14—19 7 38 15 21 15 — 18 20—24 28 46 20 34 63 49 13 48 25—29 23 26 44 25 64 73 (43) 66 30—34 25 37 22 28 60 (63) (50) 60 35—39 30 46 (36) 34 58 (100) (50) 65 40—44 43 48 63 45 55 (78) (71) 59 45—49 39 51 (86) 41 62 (83) (75) 65 50—54 36 43 (75) 37 54 (72) (60) 58 55—64 29 24 (50) 28 42 (61) (75) 45 65—74 54 10 (75) 6 4 (24) (67) 5 20—74 30 39 44 32 39 58 28 34

Anm. Delgrupper med färre observationer i urvalsundersökningen än 20 har satts inom parentes.

Tabell 3:21. Procentuell andel med noll arbetsveckor under året inom olika ålders-, köns- civilstånds- och utbildningsgrupper.

Gifta, i utbildningsnivå Icke-gifta, i utbildningsnivå

Kön och ålder l+2 3+4 5+6+7 1_7 l+2 3+4 5+6+7 1_7 Män 25_29 0,5 5,1 6,5 1,8 4,5 _ _ 4,3 30_34 _ _ 5,4 0,7 3,4 _ _ 2,4 35_39 _ _ _ 5,5 _ _ 4,3 4o_44 2,0 _ 1,5 6,7 _ _ 6,1 45_49 0,3 _ _ 0,3 11,8 _ _ 10,7 50_54 2,3 _ _ 1,8 10,1 _ _ 9,3 55—64 7,9 6,3 2,4 7,4 13,9 (25,0) (20,0) 14,4 Kvinnor 25_29 44,8 32,7 21 ,2 39,8 17,9 3,3 4,3 2,9 30_34 47,8 38,9 38,1 44,8 11,9 _ _ 7,9 35-39 45,9 24,7 (18,2) 40,0 15,0 _ (25,0) 13,0 4o_44 31,4 32,4 21,0 31,0 17,0 _ _ 13,0 45—49 31,3 24,6 (27,3) 35,0 18,5 (8,3) _ 6,0 50-54 44,2 34,1 (12,5) 42,2 29,6 (5,6) (20,0) 25,0 55—64 55,4 58,2 (50,0) 55,4 38,2 (32,3) (33,3) 37,4

de icke-gifta kvinnorna har utom i ålders- grupperna över 54 år utbildningsgruppen 3+4 högre yrkesverksamhetsgrad än övri- ga utbildningsgrupper och har i åldrarna över 40 års ålder utbildningsgruppen l+2 den lägsta yrkesverksamhetsgraden.

En låg yrkesverksamhetsgrad kan ses så- som indikator på särskilt hög risk för låga inkomster. Tabell 3:21 visar den procentu- ella andelen med noll arbetsveckor under året 1966 inom olika ålders—, köns-, civil- stånds- och utbildningsgrupper (åldersgrup- pen under 25 år och över 64 år är ej medtagna).

Åldersfaktorn förefaller för samtliga ut- bildningsnivåer verka särskilt negativt ur förvärvssynpunkt i och med inträdet i ål- dersgruppen 55—64 år för männen och 50—54 år för kvinnorna. Civilståndsjakrorn synes särskilt kännbar för icke-gifta män i utbildningsnivåerna l+2 samt för gifta kvinnor i samtliga utbildnings- och ålders- grupper, i synnerhet dock för utbildnings- nivåerna 1+2 under 40 års ålder. Utbild- ningsfaktorn synes verka så att låg utbild- ningsnivå (l+2) är förenad med högre an— delar icke-förvärvsarbetande i bägge könen och i samtliga åldersgrupper medan utbild- ningsnivån 3+4 eller däröver generellt är förenad med markant högre andelar för- värvsarbetande.

I dessa redovisningar över utbildningens

samband med sysselsättningen skall slutli- gen presenteras hur utbildningen varierar inom olika yrkesställningar. Detta framgår av tabell 3:22, där förutom yrkesställning även kön redovisas.

De kvinnliga företagarna har som synes en högre andel med utbildningsnivå utöver l+2 än de manliga. Utbildningsolikheterna mellan olika yrkesställningar är vidare stör- re bland männen än bland kvinnorna.

3.6 Sysselsättning och geografisk region

I undersökningen över sysselsättningsför- hållandena under kalenderåret 1966 togs även hänsyn till bostadsorten. Vid bearbet- ningen av materialet klassificerades orterna efter »regioner» enligt följande: 1. Stor-Stockholm, Stor-Göteborg och Stor- Malmö 2. Övriga städer med invånarantal över 30 000 3. Övriga städer med invånarantal av högst 30 000 4. Landsbygd enna klassificering kan självfallet kriti—

seras ur skilda synvinklar men torde dock i huvudsak tillgodose önskemålet att grovt ange den grad av differentiering m.m. på arbetsmarknaden, som personer på olika ortstyper möter.

Befolkningen (exkl. bortfall) i åldern 14—

Tabell 3:22. Företagare, medhjälpande familjemedlemmar och anställdas fördelning efter utbildningsnivå.

Procentuell fördelning på utbildningsnivå

Yrkesställning, kön I+ 2 3 + 4 5 + 6 7 Totalt

Män Företagare 86,9 10,9 0,7 1,5 100,0 Medhj. fam.—medlemmar 90,0 10,0 — 100,0 Anställda 76,2 15,7 4,3 3,8 100,0 Samtliga 77,9 15,0 3,7 3,4 100,0

Kvinnor Företagare 78,0 16,6 3,5 _ 100,0 Medhj. fam.-medlemmar 94,8 4,4 0,8 100,0 Anställda 68,2 27,1 3,2 1,5 100,0 Samtliga 70,8 24,9 3,0 1,3 100,0

74 år och de förvärvsarbetande därav förde- lade sig på de fyra regionerna som fram- går av tabell 3: 23.

För befolkningen 14—74 år gällde ett visst kvinnoöverskott i regionerna 1—3 (stä— der) och ett visst kvinnounderskott i region 4 (landsbygd). Dessa variationer i köns- proportionerna torde främst sammanhänga med den högre efterfrågan på kvinnlig ar- betskraft i städerna, som tar sig uttryck i att stadsregionernas andel av de kvinnliga förvärvsarbetande i hela riket är större än samma regioners andel av den kvinnliga befolkningen.

Motsvarande kommer också fram vid en fördelning av befolkningen 14—74 år efter antalet arbetsveckor året 1966 (tabell 3:24).

Andelen personer med noll arbetsveckor är för såväl män som kvinnor lägst i stor- städerna (region 1) och störst på landsbyg- den (region 4). Skillnaden i denna andel mellan storstäder och landsbygd utgör för männen 3,4 procent-enheter och för kvin-

norna 11,3. Om andelen av befolkningen med noll arbetsveckor varit densamma i re- giontyperna 2—4 som i storstäderna hade personerna helt utan förvärvsarbete i stället för det faktiska antalet av 337000 män och 1164 000 kvinnor varit ca 290000 män och 1010 000 kvinnor; minskningen skulle till drygt 80 procent ha fallit på landsbygden.

Delårsarbetet (1—49 veckor) var i för— hållande till befolkningen 14—74 år mest omfattande på landsbygden för männen och i storstäderna för kvinnorna. Helårsarbetet (50—52 veckor) motsvarade för männen i regiontyperna 1—3 genomgående 67 a 68 procent av befolkningen och för kvinnorna i samma regiontyper 35 år 36 procent. På landsbygden var däremot andelen helårs- arbetande märkbart lägre, ca 62 procent av männen och ca 28 procent av kvinnorna. Det är således uppenbart att både den man- liga och den kvinnliga befolkningens möjlig- heter till förvärvsarbete är väsentligt mind—

Tabell 3:23. Totalbefolkningens (14—74 år) och den förvärvsarbetande befolkningens för— delning efter geografiska regiontyper.

Befolkning 14—74 år Förvärvsarbetande (1—52 veckor)

l OOO-tal proc. fördela. 1 OOO-tal proc. fördela. Region män kv. män kv. män kv. män kv. 1 778 807 27,7 28,6 698 517 28,3 31,1 2 434 469 15,5 16,6 384 290 15,6 17,4 3 436 456 15,6 16,1 386 277 15,6 16,7 4 1 157 1 094 41,2 38,7 1 000 578 40,5 34,8 Hela riket 2 805 2 825 100,0 100,0 2 469 1 622 100,0 100,0

Tabell 3:24. Befolkningen 14—74 är fördelad efter antal arbetsveckor 1966 i olika region— typer.

Proc. fördelning av befolkningen 14—74 år efter ant. arbetsveckor

Män Kvinnor 0 1—26 27—49 50—52 tot. 0 1—26 27—49 50—52 tot. ] 10,2 12,3 9,7 67,8 100,0 35,9 17,2 11,2 35,7 100,0 2 11,5 10,6 11,0 66,9 100,0 38,1 14,9 10,8 36,2 100,0 3 11,5 9,9 10,9 67,7 100,0 39,3 14,9 11,6 34,2 100,0 4 13,6 12,9 11,8 61,7 100,0 47,2 15,6 9,2 28,0 100,0 Hela riket 12,0 11 9 11,0 65,1 100,0 41,2 15,8 10,4 32,6 100,0

re på landsbygden än i städerna, medan däremot några systematiska skillnader i des- sa möjligheter mellan städer av olika stor- lek ej kan konstateras.

Utgår man från enbart de helårsarbe- tande för att se hur deras genomsnittliga veckoarbetstider varierar mellan regionty- perna finner man för männen att deltids- arbetet oberoende av ortstyp är synnerligen begränsat; endast ca 3 ä 4 procent av män- nen hade kortare veckoarbetstider än 31 timmar. Särskilt långa veckoarbetstider, dvs. mer än 45 timmar per vecka, gällde för 20 procent av de heltidsarbetande männen i region 1, för 21 procent i region 2, för 18 procent i region 3 och för 26 procent i region 4. Den exceptionellt höga andelen på landsbygden sammanhänger med att fö- retagargruppen där är särskilt rikt represen- terad och att företagarna som regel uppgi- vit märkbart längre veckoarbetstider än lön- tagarna.

Bland de helårsarbetande kvinnorna är andelen deltidsarbetande (högst 30 tim/vec— ka) ca 34 procent i regionerna 1 och 2,

ca 36 procent i region 3 och drygt 38 pro- cent i region 4. Å andra sidan är andelen med särskilt lång veckoarbetstid, mer än 45 tim/vecka, högst i region 4 (ca 10 pro- cent) och lägsti region 1 (ca 6 procent).

Fördelningen av befolkningen 14—74 år med hänsyn till »utbildningsnivå» och re- gion är slutligen också av intresse. Denna fördelning framgår av tabell 3: 25.

Andelen av befolkningen med enbart folk— skoleutbildning (utbildningsnivå 1) eller med enbart folkskoleutbildning jämte minst ett års yrkesutbildning (nivå 2) är påtagligt läg- re i storstäderna än i övriga städer, där andelen i sin tur är lägre än på landsbyg- den. Skillnaden mellan större och mindre städer liksom mellan städer och landsbygd i denna andel är ännu större bland männen än bland kvinnorna, vilket innebär att män- nens »övertag» i utbildningshänseende i storstäderna övergår i ett motsvarande »övertag» för kvinnorna på landsbygden. I samtliga regioner är dock andelen män med lägst studentexamen (nivåerna 5—7) högre än motsvarande andel för kvinnorna.

Tabell 3:25. Befolkningen 14—74 år i olika regiontyper, fördelad efter utbildningsnivå.

Män

Kvinnor

Proc. fördeln. på nivå Proc. fördeln. på nivå

Region l+2 3+4 5+6 7 Totalt l+2 3+4 5+6 7 Totalt 1 62,6 23,4 8,4 5,6 100,0 65,7 27,6 5,4 1,3 100,0 2 71,3 20,7 4,8 3,2 100,0 70,9 24,6 3,4 1,1 100,0 3 75,9 17,6 4,4 2,1 100,0 73,7 22,8 2,4 1,1 100,0 4 84,5 12,4 2,0 1,1 100,0 82,6 15,6 1,7 0,1 100,0 Hela riket 75,1 17,5 4,6 2,8 100,0 74,4 21,7 3,1 0,8 100,0 78 SOU 1970: 34

T abell 3:26. Förvärvsarbetets omfattning år 1966 i hushåll med olika antal vuxna personer.

Av dessa vuxna personer är (1 OOO-tal) i

Antal Antal fullt partiellt Antalet vuxna pers. i hushåll vuxna pers. förvärvs- förvärvs- ej förvärvs- hushållet (16 år och äldre) 1 OOO-tal 1 OOO-tal arbete arbete arbete 1 753 753 420 101 232 2 1 541 3 081 1 625 491 965 3 407 1 222 651 200 371 4 115 459 248 67 146 5 och fler 24 124 71 13 41 Totalt 2839 5 639 3 015 871 1 754

3.7 Förvärvsarbete! i olika ltushållstyper; relationen försörjare/ försörjda

I undersökningen över sysselsättningsför- hållandena kalenderåret 1966 ställdes även frågan hur många helt, partiellt eller icke alls förvärvsarbetande personer, som fanns i intervjupersonernas hushåll under större delen av året. Till hushållet fördes a) alla familjemedlemmar som bott i samma bo- stadslägenhet under året, b) tillfälligt från- varande familjemedlemmar såsom värnplik- tiga och sjuka, c) studerande familjemedlem- mar mantalsskrivna på hushållets adress samt d) inneboende mantalsskrivna på adres- sen. Med helt förvärvsarbete avsågs hel- tids förvärvsarbete minst nio månader un- der året jämte deltids förvärvsarbete un- der hela året för så vitt deltidsarbetet mot- svarade % eller mer av full arbetstid. I praktiken har därmed personer med för- värvsarbete utöver ca 1 400 tim/ år hänförts till denna kategori. Arbete under blott någ- ra »enstaka dagar» under året har jäm— ställts med obefintligt förvärvsarbete.

Om de vuxna personerna i hushållen för- delas efter dels antalet vuxna per hushåll, dels förvärvsarbetets grad enligt nyss redo- visade kriterier blir fördelningen enligt ta- bell 3: 26.

Hushållen med 1, 2 eller 3 vuxna sva- rade mot 95 procent av samtliga hushåll och för 90 procent av samtliga vuxna per— soner i hushållen. Andelen fullt förvärvs- arbetande personer av samtliga vuxna per— soner utgjorde 54 procent; denna andel var lägst 53 procent (i 2 vuxen—person-hushål—

len) och högst 57 procent (i hushåll med minst 5 vuxna). De partiellt förvärvsarbe- tandes andel av samtliga vuxna personer utgjorde 15 procent, varierande från 11 pro- cent i hushållen med minst 5 vuxna perso— ner till 16 procent i hushållen med 2 eller 3 vuxna personer. Andelen icke-alls—för- värvsarbetande var oavsett hushållstyp 31 procent, varierande från 30 procent i 3- vuxna-person-hushållen till 32 procent i hus- hållen med minst 4 vuxna personer.

Fördelningen efter sysselsättningsgrad är således förvånansvärt likartad bland per— sonerna i de här redovisade skilda hushålls- typerna. Detta likartade mönster försvin- ner emellertid när hushållen differentieras med hänsyn till förekomsten av minder- åriga barn (under 16 år). Hushållens för— delning efter förekomst av minderåriga barn samt de vuxna personernas fördelning efter sysselsättningsgrad framgår av tabell 3:27.

Förvärvsarbetet, såväl det mera fullstän- diga som det partiella, är vanligare bland de vuxna medlemmarna i bamhushållen än bland de vuxna medlemmarna i de barnlösa hushållen. Hushåll med 5 eller fler vuxna är dock därvid ett undantag. Hushållstypen med störst andel förvärvsarbetande är hus- håll med en vuxen person och med minder— åriga barn, där 85 procent av de vuxna är fullt eller partiellt förvärvsarbetande. Störst andel icke—förvärvsarbetande konsta- teras inom hushåll med 5 eller fler vuxna personer och med minderåriga barn samt inom hushåll med 2 vuxna personer och utan barn (38 procent).

Vid uttolkningen av dessa variationer i

Tabell 3:27. Vuxna personer i olika hushållstyper med fördelning efter förvärvsarbetets om-

fattning.

Fördelning (i %) av vuxna hushållsmedlemmar i hushållen Antal Antal Därav utan minderåriga barn med minderåriga barn vuxna hush. m. min- fullt part. inget fullt part. inget pers. 1 000- derår. förv.- förv.- förv.- förv.- förv.- förv.- i hush. tal barn % arb. arb. arb. totalt arb. arb. arb. totalt 1 753 8 55 13 32 100 66 19 15 100 2 1 541 55 48 14 38 100 56 17 27 100 3 407 42 53 16 31 100 54 19 27 100 4 115 39 53 15 32 100 56 14 30 100 5 0. fler 24 43 61 12 27 100 52 10 38 100 Totalt 2 839 40 52 14 34 100 56 17 27 100

sysselsättningsgrad mellan skilda hushålls— typer synes det framför allt angeläget att peka på förekomsten av pensionärer, som verkar höjande på andelen icke-förvärvsar- betande i de barnlösa hushållen med 1 el- ler 2 vuxna personer och i bamhushållen med 4 eller fler vuxna. Däremot torde inte förekomsten av vuxna barn (16 år och äldre) i hushållen verka i lika grad höjande på andelen icke-förvärvsarbetande i olika hushållstyper, eftersom även de studerande vuxna barnen som regel har åtminstone något partiellt förvärvsarbete. Av de nära 700 000 1-personshushållen utan minderåri- ga barn kan således ca 160000 beräknas utgöra personer i åldrarna 65—74 år och av de ca 700 000 2-personershushållen utan minderåriga barn kan ca 100000 hushåll beräknas bestå enbart av boende i åldern 65—74 år. Övriga ca 250 000 ej institutions- boende personer i åldersgruppen 65—74 år bor i hushåll, där det även finns vuxna personer i yngre åldrar än 65 år, och de ingår därvid ofta i hushåll där det dessutom finns minderåriga barn.1

Ur den här använda statistiken över hus- hållens sysselsättningsförhållanden är det även möjligt att göra en översiktlig belys- ning av relationen försörjare/försörjda i oli- ka hushållstyper och av variationerna i des- sa relationer.

Av sammanställningen i tabell 3: 28 fram- går klart att relationen försörjd/försörjare är högst i hushåll med 2 vuxna personer andelen minderåriga barn är där störst och andelen förvärvsarbetande lägst. Där-

näst kommer hushållen med 3 och med 4 vuxna personer. De minsta och de största hushållen med 1, 5 och 6 eller flera vuxna har den proportionsvis lägsta re- lationen försörjda/försörjare. Motsvarande slutsatser kan dras även om försörjnings- bördorna beräknas med utgångspunkt från konsumtions- i stället för personenheter.

En ytterligare belysning av försörjnings- bördornas variationer ger en studie av an- talet förvärvsarbetande i hushåll med min- deråriga barn (under 16 år) se tabell 3: 29.

Cirka 36 000 barn bor således i hushåll utan förväerarbetande person och cirka 40 000 i hushåll med en partiellt förvärvs- arbetande. Och cirka 130000 barn bor i hushåll med en fullt förvärvsarbetande per- son, som har minst fyra barn i hushållet.

3.8 Orsaker till bortfall av förvärvsarbete

Av totalbefolkningen i åldern 14—74 år var år 1966 såsom tidigare redovisats i det- ta kapitel ca 2 470 000 personer eller 42 procent hel- års- och heltids förvärvsarbetande

ca 1 880 000 personer eller 32 procent par- tiellt förvärvsarbetande och ca 1 590 000 personer eller 26 procent inte alls förvärvsarbetande.

Vid denna uppdelning av befolkningen har sjukfrånvaro med bibehållen anställ— ning o. d. likställts med förvärvsarbete, vil-

1 Se Bostadsstyrelsens »Statistik, utredning- ar, information» nr 1969:3 ang. åldringarnas boendeförhållanden år 1965.

Tabell 3:28. Fördelningen av personer i olika hushållstyper efter försörjare- och försörjd- situation.

Andel %) av dessa pers. som är

Antal Antal pers. Antal vuxna hushåll i hushållen minderår. fullt part. pers. i hush. 1 OOO-tal 1 OOO—tal barn förv.-arb. förv.-arb. försörjda1 1 753 852 12 49 12 45 2 1 541 4 660 34 35 13 58 3 407 1 493 18 44 13 50 4 115 528 13 47 13 47 5 19 107 10 51 10 43 6 eller fler 5 30 7 (53) (8) (43) Summa 2 839 7 671 30 39 11 55

1 Därmed har avsetts de icke-förvärvsarbetande vuxna, 50% av de partiellt förvärvsarbetande samt de minderåriga barnen.

ket bl. a. inneburit att ca 460 000 personer med sjukfrånvaro om lägst 2 veckor/år hän— förts till helårs- och heltidsarbetande i stål- let för till partiellt förvärvsarbetande. Bort— fall av förvärvsarbete till följd av arbets— löshet, studier, värnpliktstjänstgöring m.m. har däremot fått helt påverka denna klassi- ficering av befolkningen.

Sammansättningen av de »fullt», partiellt och icke alls förvärvsarbetande efter kön, ålder och civilstånd har i det föregående också belysts. År 1966 var således av de helårs— och heltidsarbetande ca 70 procent män i åldern 20—66 år, ca 25 procent kvinnor i åldern 20—66 år och ca 5 procent personer i åldern 14—19 och 67—74 år. Motsvarande tal för de partiellt förvärvs— arbetande var 20 resp. 60 och 20 procent och för de icke—alls förvärvsarbetande 10 resp. 55 och 35 procent.

Bland männen var det partiella förvärvs— arbetet ovanligast i åldersgruppen 35—44

är (ca 10 procent av männen i denna ål- dersgruPP), där också det helt obefintliga förvärvsarbetet var förhållandevis lägst (ca 2 procent av männen i åldersgruppen). Över och under denna ålder var såväl det par- tiella som det obefintliga förvärvsarbetet på— tagligt vanligare. Bland kvinnorna var det partiella förvärvsarbetets omfattning om- kring eller drygt 40 procent inom ålders- grupperna 20—64 år medan de icke-alls-för- värvsarbetande var förhållandevis fåtaligast inom åldersgruppen 35—44 år (drygt 30 procent av kvinnorna i åldersgruppen) och under 25 års ålder (ca 20 procent av kvin— norna i åldersgruppen).

När det gäller orsakerna till att personer- na i åldersgruppen 14—74 år förvärvsarbe- tat partiellt eller icke-alls är det synnerligen svårt att få någon klar och entydig bild av mönstret. Som tidigare redovisats i av- snittet 3.1 försöker man i de reguljära ar- betskraftsundersökningama dela upp de per—

Tabell 3:29. Minderåriga barn fördelade efter antal förvärvsarbetande i barnhushållen.

Följande ant. (1 OOO-tal) barn bor i hushåll med antal förvärvs- arbetande Antal barn i Antal hush. hushållet (l OOO-tal) 0 1/2 1 11/2 2 eller fler 1 533 9 14 196 142 171 2 394 13 15 399 212 149 3 150 7 7 231 118 87 4 eller fler 58 7 4 131 73 42 Summa 1 135 36 40 957 545 449 SOU 1970: 34 81

soner >>i arbetskraften», som varit tillfälligt frånvarande under mätveckan efter orsaks- rubrikerna

sjukdom

semester

värnpliktstjänstgöring

arbetskonflikter och

övrigt, varvid det visar sig att sjukdom, »övrigt» och under sommarmånaderna semester är dominerande fråvaroorsaker. I samma un- dersökningar uppdelas vidare befolkningen »ej i arbetskraften» efter rubrikerna

arbete i eget hushåll studerande

värnpliktstjänstgöring

arbetsoförmåga och övriga.

Arbete i eget hushåll svarar här normalt för omkring hälften av personerna »ej i arbetskraften» medan studier och arbets— oförmåga normalt svarar för vardera om- kring en femtedel. Dessutom mäts den s.k. latenta arbetslösheten bland personerna »ej i arbetskraften» med hjälp av frågan om personerna skulle ha sökt förvärvsarbete om det funnits lämpliga arbetstillfällen på bo— stadsorten.

På KSA-utredningens uppdrag har vid SCB:s arbetskraftsundersökning i februari 1968 vissa tilläggsfrågor ställts för att få en något klarare bild av orsakerna till varför personerna »ej i arbetskraften» inte för- värvsarbetade under mätveckan. Vid dessa tilläggsfrågor sökte man framför allt få en ytterligare uppdelning av de gängse orsaks- grupperna »arbete i eget hushåll» och »öv— rigt» i de alternativa grupperna barntill- syn, vård av annan anhörig, hälsoskäl, ål- dersskäl, ekonomiska skäl och ovilja att förvärvsarbeta. Resultatet av denna special— undersökning har ännu ej offentliggjorts. Under hand meddelade resultat visar dock att för män i åldersgruppen 20—65 år ut- gjorde studier och hälsoskäl de domine- rande orsakerna till obefintligt förvärvsar- bete medan för kvinnorna i åldern 20—65 år och utan minderåriga barn hälsoskäl, hushållsarbete, studier, åldersskäl och latent arbetslöshet var de dominerande orsakerna.

För kvinnor med minderåriga barn anfördes framför allt barntillsyn som huvudorsak till obefintligt förvärvsarbete ehuru också hus- hållsarbete, latent arbetslöshet och hälso- skäl var vanligt förekommande huvudorsa- ker. Det är emellertid även med hänsyn tagen till dessa resultat tydligt att orsaks- begreppen är svåra att hålla åtskilda från varandra och att bl. a. åldersskäl, hälsoskäl, ekonomiska skäl, latent arbetslöshet, barn- tillsyn och hushållsarbete ofta sammanfal- ler hos en och samma person. Sannolikt är det omöjligt att utan mera ingående in— tervjuundersökningar få ett nöjaktigt och för bl. a. politiska åtgärdsdiskussioner läm- pat informationsunderlag om de partiellt och icke-alls-förvärvsarbetande personernas situation.

Om man såsom i låginkomstutredningens undersökningar studerar förhållandena un- der ett helt år är det möjligt att få en nå- got klarare bild av orsakssammanhangen bakom det partiella och obefintliga förvärvs— arbetet än vad som följer av arbetskrafts- undersökningar o.d., där blott en enda veckas förhållanden granskas. I den s.k. februariundersökningen 1967 ställdes efter mönster av arbetskraftsundersökningarna frågor om huvudorsaken till det partiella och obefintliga förvärvsarbetet och svaren därpå sammanfattas i tabell 3: 30. Totalan- talet partiellt förvärvsarbetande personer i denna tabell understiger totalantalet enligt tidigare gjorda redovisningar (1,88 miljoner personer), Vilket beror på att enbart de del- årsanställda här medtagits.

Den mest entydiga kategorin av orsaker till partiellt eller obefintligt förvärvsarbete utgör studier. De i tabellen 3:30 lämnade uppgifterna därom överensstämmer väl med tidigare redovisade, se bl. a. tabell 3:8 ovan. Omkring 85 procent av det partiella eller obefintliga förvärvsarbetet för 14—19-åring— arna förklaras således av studier.

När det gäller övriga orsakskategorier är det emellertid betydligt svårare att tolka innebörden av den nyss presenterade redo- visningen. I fråga om rubriken sjukdom är det således anmärkningsvärt

a) att ca 114 000 eller nära en fjärdedel

Tabell 3: 30. Antal (1 OOO-tal) personer i åldern 14—74 år med förvärvsarbete 1—49 veckor samt utan förvärvsarbete fördelade efter huvudorsak till delårsarbete resp. obefintligt för- värvsarbete, uppdelade efter kön och ålder.

Män Kvinnor 14—19 20—44 45—66 67—74 14—74 14—19 20—44 45—66 67—74 14—74

Huvudorsak är år är år är år år år år är Förvärvsarbetande 1—49 veckor Studier 162 86 2 — 250 133 68 2 — 203 Sjukdom 3 29 53 8 93 5 30 43 2 80 Barntillsyn — — —— — — 6 10 6 113 Hushållsarbete — —— 4 2 6 3 97 92 6 198 Arbetslöshet 23 80 59 4 166 13 61 32 1 107 Annat 10 121 41 30 202 8 52 57 9 125

Totalt 198 316 159 44 717 168 410 232 18 828 Icke alls förvärvs- arbetande Studier 91 18 l — 110 108 16 — — 124 Sjukdom 3 15 2 44 124 2 18 106 60 186 Barntillsyn — — — 5 188 9 —— 202 Hushållsarbete 1 3 3 7 1 123 293 71 488 Arbetslöshet — — — _ 1 11 19 1 32 Annat 2 12 12 92 118 2 12 47 108 169

Totalt 95 46 78 139 358 117 368 474 240 1 199

av personerna i åldern 67—74 år angivit sjukdom som huvudorsak till partiellt eller obefintligt arbete,

b) att ca 163 000 partiellt förvärvsarbe- tande och ca 206000 icke-alls förvärvsar- betande personer i åldrarna under 67 år an- givit sjukdom som huvudorsak medan sam- tidigt »blott» drygt 160000 (se kapitel 7) uppbar förtidspension eller sjukbidrag från den allmänna försäkringen under år 1966,

c) att trots att sjukfrånvaro under bi- behållen anställning o.d. i den s.k. febru- ariundersökningen likställts med förvärvs- arbete ca 163000 partiellt förvärvsar- betande och en okänd del av de ca 206 000 icke alls förvärvsarbetande uppenbarligen ej haft eller kunnat bibehålla någon anställ— ning när de varit sjuka, samt

(1) att eftersom sjukfrånvaro under bi— behållen anställning o. d. likställts med för— värvsarbete — en kraftig underskattning skett ifråga om sjuklighetens arbetsminskan- de konsekvenser; såsom närmare redovisas i kapitel 7 har ca 500000 av personerna med helårs förvärvsarbete och ca 400000 av personerna med delårs förvärvsarbete

varit sjukfrånvarande med bibehållen an— ställning o.d. minst 2 veckor/år (och i genomsnitt under 7 a 8 veckor), vilka per— sonantal alltså ej ingår i uppgifterna i tabell 3:30. Medan för åldrarna under 67 år ca 370000 personer redovisas i tabell 3:30 som partiellt eller icke alls förvärvsarbetan- de till följd av framför allt sjukdom är det således i realiteten närmare 1 300 000 per— soner under 67 års ålder, för vilka för— värvsarbetstiden reducerats minst 2 veckor/ år under året 1966.

Även orsakskategorierna barntillsyn och hushållsarbete visar sig vid en närmare granskning vara svåra att tolka. För de ca 1040 000 kvinnorna i befolkningen, vilka har omvårdnaden av minderåriga barn, har en särskild bearbetning gjorts för att utröna hur de partiellt och icke alls förvärvsarbe— tande kvinnorna i denna grupp uppgivit hu— vudorsakerna till sitt reducerade eller obe— fintliga förvärvsarbete (tabell 3:31).

Ehuru ca 275000 kvinnor med barn i förskoleåldern anfört barntillsyn som hu- vudorsak till partiellt eller obefintligt för- värvsarbete har ca 110000 av kvinnorna

Tabell 3:31. Kvinnor ligt förvärvsarbete.

med minderåriga barn efter huvudorsak till reducerat eller obefint—

Antal kvinnor (1000- Antal kv. (1000-t) tal) utan förvärvs— med förvärvsarbete Ant. kv. arbete p.g.a. 1—49 veckor (1000-t) med för- barn— hush.- öv- barn— hush.- öv- v.arbete Totalt Kvinnor i hushåll där tillsyn arbete rigt tillsyn arbete rigt 50——52 v. (1000-t) yngsta barnet= 0—6 år 181 72 20 94 37 47 117 568 yngsta barnet= 7—16 år 21 98 30 19 72 39 194 473 Totalt 202 170 50 113 109 86 311 1.041

med lika små barn i stället anfört hushålls- arbete och närmare 70000 övriga orsaker (arbetslöshet, sjukdom, studier, »annat»). För kvinnor i hushåll, där yngsta barnet är 7—16 år, har blott ca 40000 av de to- talt ca 280000 kvinnorna med obefintligt eller partiellt förvärvsarbete anfört barntill- syn som huvudorsak att jämföra med ca 170000 i fråga om hushållsarbete och ca 70 000 i fråga om övrigt. Av de ca 690 000 kvinnor, som enligt tabell 3:30 uppgivit hushållsarbete som huvudorsak till obefint- ligt och partiellt förvärvsarbete, har således ca 110000 barn under 7 år, ca 170000 barn i åldrarna 7—16 år och ca 410000 icke några minderåriga barn alls. Varken »barntillsyn» eller »hushållsarbete» kan med hänsyn till dessa resultat sägas vara några entydiga rubriker för de förhållanden, som kan ha orsakat bortfallet av förvärvs- arbete.

Vad som här sagts om sjukdom, barn- tillsyn och hushållsarbete är i princip även giltigt beträffande arbetslöshet. I tabell 3: 30 framkommer som synes totalt ca 305 000 arbetslösa personer, varav ca 273 000 bland de partiellt förvärvsarbetande. Med hänsyn till arbetslöshetsproblemets stora betydelse har ett särskilt avsnitt se 3.9 i det följande ägnats åt en belysning av den »öppna» och den »dolda» arbetslöshetens omfattning året 1966. Därav framgår bl.a. att inalles 376 000 personer varit aktivt ar— betssökande någon gång under detta år, vil— ket i enlighet med gängse definitioner mot- svarar den »öppna» arbetslösheten. Detta

antal är ca 70 000 större än vad som fram- kom i tabell 3:30 vilket sammanhänger med att också åtskilliga studerande, hushållsar- betande m.fl. personer aktivt sökt arbete. Utöver de ca 376000 »öppet» arbetslösa personer finns en »dold» arbetslöshet, be- stående av deltidsarbetande personer med önskan om heltidsarbete jämte partiellt el- ler icke alls förvärvsarbetande personer med önskan om (mer) förvärvsarbete men utan tillgång till arbetstillfällen och/eller barn— tillsynsanordningar på bostadsorten. Det är synnerligen vanskligt att skatta storleken av den dolda arbetslösheten; i avsnitt 3.9 an- förs dock storleken därav till mellan 600 000 och 700 000 personer.

Slutligen finns i orsakskatalogen rubri— ken >>annat». Nära 230000 personer har anfört »annat» som huvudorsak till par— tiellt förvärvsarbete, varav ca 80000 kan beräknas gälla värnpliktstjänstgöring. Nära 290000 personer har anfört »annat» som huvudorsak till obefintligt förvärvsarbete, varav ca 200000 är i åldern 67—74 år. Rubriken »annat» betecknar här sannolikt främst att personerna dragit sig tillbaka från förvärvsarbete utan samband med sjuk- dom, arbetslöshet o. d.

Man kan sammanfatta vad som här sagts om orsakerna till partiellt och obefintligt förvärvsarbete sålunda:

1. Av de inledningsvis som helårs- och heltidsarbetande rubricerade 2 470 000 per- sonerna är det i realiteten ca 2000 000, som faktiskt förvärvsarbetat lägst 50 vec- kor/ år (inkl. semester) och lägst 35 tim/

vecka. Omkring eller drygt 460 000 perso— ner har varit sjukfrånvarande med bibehål- len anställning o.d. under lägst 2 veckor/ är och kan därför hänföras till partiellt förvärvsarbetande.

2. De inledningsvis som partiellt förvärvs- arbetande rubricerade ca 1880 000 perso— nerna borde strängt taget utökas med de nyssnämnda ca 460000 personerna. Bort- ses emellertid därifrån kan bland de par— tiellt förvärvsarbetande urskiljas följande delgrupper med hänsyn till huvudorsak till det partiella förvärvsarbetet:

a) studerande: ca 450 000 personer

b) sjuka (ej med anställning e. d.): ca 170 000 personer

c) »öppet» arbetslösa: ca 180 000 personer

d) »dolt» arbetslösa: ca 200 000 personer

e) värnpliktstjänstgörande (ej Stud.): ca 80 000 personer

f) i hushållsarbete, barntillsyn, övrigt: ca 800 000 personer

Dessutom bör framhållas att framför allt sjuklighet och arbetslöshet reducerat för- värvsarbetstiden för personer, som även utan dessa frånvaroorsaker ej skulle stått »till arbetsmarknadens förfogande» under hela året. Sjuklighet (med bibehållen anställning o. d.) har således reducerat förvärvsarbets- tiden för ca 400 000 partiellt arbetande och arbetslöshet (öppen och dold) för ca 270 000 partiellt arbetande utöver de nyss redovisade personerna.

3. Bland de icke—alls förvärvsarbetande ca 1 590 000 personerna i åldern 14—74 år kan urskiljas dessa delgrupper med hän- syn till huvudorsak till det obefintliga för- värvsarbetet:

a) studerande: ca 230 000 personer

b) pensionerade över 66 års ålder: ca 360 000 personer

c) pensionerade under 67 års ålder: ca 180 000 personer (1) »öppet» arbetslösa:

e) »dolt» arbetslösa: ca 300 000 personer

f) i hushållsarbete, barntillsyn, övrigt: en 480 000 personer

Det framgår av dessa sammanställningar att restgrupperna i »hushållsarbete, barn- tillsyn, övrigt» bland de partiellt och icke alls förvärvsarbetande är synnerligen om- fattande. Kvinnorna dominerar däri —män- nens andel av de partiellt förvärvsarbetan- des restgrupp utgör dock ca 1/ 4 och av de icke alls förvärvsarbetandes mellan 1/ 10 och 1/5. Utan betydligt mer ingående undersökningar än de här utförda syns det inte möjligt att klargöra sammansättningen av dessa restgrupper på ett meningsfullt sätt.

3.9 Orsaker till bortfall av förvärvsarbete: arbetslöshet

De tilläggsfrågor, som ingick i den s.k. februariundersökningen 1967 och avsåg för- hållandena under året 1966, gällde även huruvida personerna i urvalet sökt arbete någon gång och hur lång tid de varit ar- betssökande. Enligt svaren på dessa frå- gor uppgick antalet arbetssökande under året 1966 eller antalet arbetslösa, om man följer de definitioner som används i arbetskraftsundersökningarna till ca 376 000 personer. Ställda i relation till hela arbetskraften var således 8,6 procent arbets— lösa någon gång under året. Enligt de ar- betskraftsundersökningar, vilka utfördes un- der 1966, var i genomsnitt ca 61000 per- soner arbetslösa under de mätveckor dessa undersökningar avsåg och hade arbetslös- heten för nämnda arbetslösa varat i medel— tal 7,3 veckor.

De arbetslösa personerna under 1966 he- stod av ca 221 000 män och 155 000 kvin— nor, varav ca 87 000 resp. 23 000 uppgav sig vara medlemmar i erkända arbetslös— hetskassor. Medianen för arbetslöshetens längd var ca 71/2 veckor för såväl män som kvinnor och var ungefär densamma för såväl medlemmar som icke-medlemmar

Tabell 3:32. Personer som varit arbetslösa (= arbetssökande) någon gång under 1966 med fördelning på kön och ålder.

Män Kvinnor Män+kvinnor

1000—tal i % av 1000-tal i % av 1000-tal i % av Ålder pers. arb.kraften pers. arb. kraften pers. arb. kraften 14—19 år 32 12 23 11 55 11 20—24 » 34 11 28 11 62 11 25—34 » 47 10 32 11 79 10 35—44 » 26 6 30 9 57 7 45—54 » 40 8 28 8 68 8 55—66 >> 38 8 13 5 50 7 67—74 » 4 5 l 4 5 5 Totalt 221 8 155 9 376 9

i arbetslöshetskassor. Hur arbetslösheten var fördelad efter kön och ålder framgår av ta- bell 3:32.

Den högsta arbetslösheten gällde som sy- nes för både männen och kvinnorna i åld- rarna under 35 år. I de högre åldrarna är det vanskligt att tolka arbetslöshetssiffror— nu eftersom många personer här enligt olika undersökningar1 lämnar arbetskraften ef- ter att ha sökt arbete utan framgång under en längre tid. Särskilt gäller detta kvin- norna. Ur denna synpunkt måste de här re- dovisade arbetslöshetssiffrorna betraktas så- som minimisiffror.

I tabell 3:33 har de ca 376000 arbets— lösa personerna fördelats med hänsyn till arbetslöshetens art.

Arbetslösheten har som framgår av ta- bellen lett till att den helårsarbetande grup— pen av de förvärvsarbetande blivit reduce- rad med ca 180000 personer eller 8 pro- cent och den delårsarbetande gruppen ul- ökats med ca 17 procent. Dessutom har för ca 6 procent av de delårsarbetande den fak- tiska förvärvsarbetstiden reducerats på grund av arbetslösheten. Inkomsten från

förvärvsarbete minskade för de av arbets— löshet drabbade personerna med i genom— snitt ca 14 procent när det gäller personer som utan arbetslöshet skulle varit helårs- arbetande och med i genomsnitt drygt 20 procent när det gäller övriga förvärvsar- betande. En viss del, i genomsnitt ca en fjärdedel, av dessa bortfallna arbetsinkoms- ter kan beräknas ha blivit kompenserade av ersättning från arbetslöshetskassor.

Som tidigare nämnts bör de här anförda uppgifterna om arbetslöshetens omfattning betraktas såsom minimiskattningar, beroen- de bl.a. på att arbetslöshetsdefinitionen in- nebär att personerna skall ha varit arbets- sökande och att personer som förgäves sökt arbete viss tid ofta upphör att vara arbets- sökande. Utöver de ca 376 000 någon gång under 1966 arbetslösa personerna vilka hit— tills berörts, förekommer således även en dold arbetslöshet. På grundval av svaren på tilläggsfrågorna i den s. k. februariundersök- ningen 1967 kan man skatta åtminstone en

1 Se t. ex. AMS Meddelande från utrednings— byrån 1969: 30 Bruttoförändringar för de arbets- lösa 1967—1968, sid. 7.

Tabell 3:33. De arbetslösa efter arbetslöshetens art.

Män Kvinnor Män+kv. a) inte alls förvärvsarbetande under 1966 ca 9.000 ca 29.000 ca 37.000 b) helårsarbetande men utan arbete »någon vecka>> » 46.000 » 20.000 » 66.000 c) skulle varit helårsarbetande utan arbetslöshet » 118.000 » 62.000 » 180.000 d) skulle varit delårsarbetande även utan arbetslöshet » 48.000 » 44.000 » 92.000 Totalt ca 221.000 ca 155.000 ca 376.000 86 SOU 1970: 34

del av den dolda arbetslösheten. Sålunda uppgav

a) ca 102 000 under 1966 deltidsarbetan- de personer att de arbetade deltid huvudsak- ligen på grund av bristande tillgång på hel- tidsarbete,

b) ca 202000 ej förvärvsarbetande per- soner att de inte kunnat förvärvsarbeta hu- vudsakligen på grund av svårigheter att ord- na barntillsyn,

c) ca 113000 delårsarbetande personer att de arbetat delår huvudsakligen på grund av svårigheter att ordna barntillsyn,

d) ca 30 000 ej förvärvsarbetande perso- ner att de ej kunnat finna något heltids- eller deltidsarbete.

Vid de gängse arbetskraftsundersökning- arna, avseende förhållandena under en vec— ka, har frågorna vid b, c och d ej ställts. När det gäller a) har frågats om de deltids- arbetande arbetar deltid »av arbetsmarknads— skäl», varvid hösten 1966 ca 46 000 perso— ner tillhörde denna kategori. I arbetskrafts- undersökningarna ingår vidare en fråga, nå- got påminnande om d) ovan, nämligen om ej förvärvsarbetande personer »skulle ha sökt arbete om de ansett sig kunna få lämp— ligt arbete på bostadsorten». Hösten 1966 tillhörde ca 147 000 personer denna grupp av s.k. latent arbetslösa, vilket avsevärt överstiger de ca 30 000 som ovan framkom- mit avseende hela året 1966.

Utgår man för gruppen d) från nämnda 147 000 i stället för den lägre siffran, som förutsätter ett aktivt arbetssökande, konsta- teras att den totala dolda arbetslösheten (inkl. »partiellt») året 1966 utgjorde åt- minstone 102000 + 202000 + 113000 + 147 000 = 564 000 personer. Tas hän- syn till att den utnyttjade siffran för la- tent arbetslöshet avser enbart en vecka un— der 19661 kan man skatta omfattningen av den totala dolda arbetslösheten till mel- lan 600000 och 700000 personer, varav knappt hälften hade något förvärvsarbete under året medan drygt hälften helt sak- nade förvärvsarbete. Medan den »öppna» arbetslösheten som ovan nämnts berörde ca 376000 personer eller ca 8,6 procent av arbetskraften motsvarade summan av öppen

och dold arbetslöshet grovt räknat ] miljon personer eller drygt 20 procent av arbets- kraften.

Dessa i runt tal 1 miljon personer är så- ledes arbetslösa i den meningen att de un— der 1966 varit utan förvärvsarbete eller haft partiellt förvärvsarbete men skulle förvärvs- arbetat (ytterligare) om inte olika omstän— digheter främst bristande tillgång på ar— betstillfällen och/eller anordningar för barn- tillsyn lagt hinder i vägen. Skillnaden mellan öppen och dold arbetslöshet ligger huvudsakligen däri att öppet arbetslösa per- soner aktivt sökt arbete medan de dolt ar- betslösa personerna av olika skäl ej gjort detta. För vissa grupper av dolt arbetslösa, främst de deltidsarbetande som önskat hel— tidsarbete, torde dock ett aktivt sökande efter heltidsarbete ha ägt rum i vissa fall.

Huvuddelen av de dolt arbetslösa utgörs av kvinnor. För männen utgör den här framkomna dolda arbetslösheten drygt 20 000 personer eller ca 10 procent av den öppna arbetslösheten. Den består till unge- fär lika delar av deltidsarbetande med ön— skan om heltidsarbete och av personer som skulle sökt arbete om de ansett att möj— ligheter existerat att få lämpligt arbete på orten. För kvinnorna utgör den här fram- komna dolda arbetslösheten grovt räknat ca 600000 personer och 400 procent av den öppna arbetslösheten. Ungefär hälften av den dolda arbetslösheten hos kvinnorna består av personer, som inte kunnat för- värvsarbeta eller minskat sitt förvärvsarbete till följd av svårigheter att ordna barntill- syn. Omkring en femtedel består av del- tidsarbetande, som önskat heltidsarbete. Mellan en fjärdedel och en tredjedel är kvinnor, som skulle sökt arbete om de an-

1 Enligt Information i prognosfrågor1968z4 sid. 133 var ca 7 000 av de latent arbetssökande studerande. Bortses från denna delgrupp var ca 1/3 av de latent arbetssökande hösten 1966 även latent arbetssökande hösten 1967 medan nära 1/2 övergått till de övriga i befolkningen utan- för arbetskraften och resten övergått till arbets- kraften under det mellanliggande året. Siffran för latent arbetslösa personer med eller utan nå- got förvärvsarbete under hela 1966 syns med hänsyn till dessa informationer kunna uppskat- tas till mer än 200 000.

sett att möjligheter förekommit att få lämp- ligt arbete på orten. Man kan vidare be- räkna att av de dolt arbetslösa kvinnorna en dryg fjärdedel faktiskt förvärvsarbetat minst 500 timmar, en knapp fjärdedel fak- tiskt förvärvsarbetat 1—499 timmar och omkring hälften inte förvärvsarbetat alls un- der året 1966.

Medan det är möjligt att ungefärligt bc- räkna det arbetstids- och inkomstbortfall, som den öppna arbetslösheten föranlett (se ovan), kan motsvarande inte göras när det gäller den dolda arbetslösheten. Detta sam- manhänger främst med att man inte vet hur lång tid av året 1966, som de dolt ar- betslösa personerna varit ofrivilligt utan ar- bete. Vidare är en stor del av den dolda arbetslösheten knuten till svårigheterna att ordna barntillsyn och det är omöjligt att mera exakt bedöma effekten av ett undan- röjande av dessa svårigheter.

4 lnkomstfördelnin gen bland anställda

4.1 Definitioner och avgränsningar

Av de totalt nära 4,2 miljoner personer, vilka enligt kap. 3 förvärvsarbetade minst en vecka under året 1966, var ca 3 650000 eller ca 88 procent ”anställda”. I dessa an- tal ingår ej ett intervjubortfall om ca 5 procent. Med ”anställning” avses avlöna! arbete åt annan. I de fall en person varit sysselsatt som s.k. medhjälpande familje- medlem (i regel hustrur eller vuxna barn i företagarhushåll) har någon anställning inte ansetts föreligga. Därigenom har drygt 110 000 personer eller ca 3 procent av samt— liga sysselsatta definitionsmässigt undanta- gits från gruppen anställda.

Huruvida en förvärvsarbetande person förts till anställd-gruppen beror primärt på personens eget svar på frågan om yrkes— ställning (dvs. företagare-anställd-medhjäl— pande familjemedlem) vid den intervju, som företogs i samband med den s.k. feb- ruariundersökningen 1967. När person un— der 1966 haft förvärvsarbete i mer än en yrkesställning har den i tid räknat huvud- sakliga yrkesställningen fått gälla. För den helårs— och heltidssysselsatta delen av de anställda har undersökts i vilken utsträck- ning de anställda förutom löneinkomster även haft inkomster av jordbruksfastighet och/eller rörelse. Därvid framgick att ca 5 procent av samtliga helårs- och heltidsan- ställda också hade företagarinkomst, varav

i omkring en tredjedel av fallen företagar- inkomsten emellertid understeg 15 procent av den totala förvärvsinkomsten från an- ställning och företag. Begreppet ”anställd” får sålunda anses vara synnerligen entydigt och gruppen ”anställda” får anses vara en relativt väl avgränsad grupp av samtliga förvärvsarbetande. I syfte att öka entydig- heten har i de följande kapitlen från an- ställd-gruppen undantagits sådana anställ- da, vilkas inkomster från jordbruksfastig- het och/eller rörelse överstigit 15 procent av den totala förvärvsinkomsten. Detta un- dantagande innebär räknat på de helårs- och heltidsanställda, att drygt 60000 per- soner eller knappt 4 procent ej medtagits i huvuddelen av gjorda bearbetningar av de anställdas inkomstfördelning.

Inom gruppen anställda varierar års- och veckoarbetstiderna väsentligt. Man kan i detta sammanhang urskilja fyra olika ka- tegorier av anställda, nämligen

helårs- och heltidsanställda helårs- och deltidsanställda delårs- och heltidsanställda delårs- och deltidsanställda. Med helårsarbete avses arbete under lägst 50 veckor under året, inräknat semes- ter men ej arbetslöshet o.d., med heltids- arbete avses en veckoarbetstid av genom- snittligt minst 35 timmar under de full- gjorda arbetsveckorna.

De under året 1966 ca 3 650000 anställ-

deltidssysselsättning.

Antal personer Därav antal pers. (1 OOO-t.) (1 OOO-tal) med lägst 500 arb.tim./år Kategori män kvinnor totalt män kvinnor totalt helårs- och heltidsanst. 1 510 557 2 067 1 510 557 2 067 helårs- och deltidsanst. 36 250 286 23 208 231 delårs- och heltidsanst. 475 394 869 372 231 603 delårs- och deltidsanst. 40 276 316 12 99 111 uppg. saknas 71 38 109 (71) (38) (109) Totalt 2132 1515 3 647 1988 1 133 3121 därav med 1—499 arb.tim. 144 382 526 — — ——

da personerna fördelade sig på nämnda fyra sysselsättningskategorier såsom fram- går av tabell 4: 1.

Av de under året anställda hade som sy- nes drygt 70 procent av männen och ca 37 procent av kvinnorna helårs- och heltids- anställning. Bland de ej helårs- och hel- tidsanställda dominerade för männen del- års- och heltidsanställningar medan för kvinnorna grupperna med deltidsanställ- ningar var avsevärt större. Undantas an- ställda med mindre än 500 arbetstimmar/år — här dominerar bland männen studeran- de och bland kvinnorna de gifta med min- deråriga barn jämte studerande — reduce- ras i synnerhet de delårsarbetandes antal kraftigt, nämligen med ca 1/3. Det kan till- läggas att i tabell 4: I ingår även anställda, vilka har företagarinkomster överstigande 15 procent av den totala förvärvsinkoms- ten.

När i de efterföljande delarna av före- varande kapitel de anställdas inkomstför- delning närmare studeras har delgruppen helårs- och heltidsanställda ägnats särskilt stort intresse. Anledningen är att denna delgrupp utgör en i sysselsättningshänseen- de tämligen homogen grupp bl.a. i det av- seendet att deras förvärvsarbete i större utsträckning än för övriga delgrupper kan antas syfta till att ge huvuddelen av in- komstunderlaget för försörjningen av dem själva jämte ev. anhöriga. För att öka ho- mogeniteten inom delgruppen helårs- och heltidsanställda har dessutom i vissa sam-

manhang denna grupp reducerats med de personer, vilka varit sjuka minst 14 dagar (dvs. uppburit sjukpenning under minst 11 dagar) under året. Därigenom har gruppen minskats med ca 415 000 personer eller ca 20 procent.

De återstående bland de helårs- och hel- tidsanställda utgörs i dessa sammanhang således av personer, som haft anställning under lägst 50 veckor med i genomsnitt lägst 35 timmars veckoarbetstid och varit arbetslösa mindre än två veckor och sjuka mindre än två veckor under året samt dess- utom haft lägst 85 procent av den totala förvärvsinkomsten från anställning. Totalt utgör denna grupp anställda, vilken i för- enklad form fortsättningsvis rubriceras som ”friska och ej arbetslösa fulltidsanställda”, 1595 000 personer eller något mindre än hälften av samtliga under år 1966 anställda.

I flertalet av de redovisningar, som i det följande presenteras av de anställdas in- komstfördelning, har låginkomstutredningen utnyttjat taxeringsmyndigheternas notering- ar om inkomst av tjänst eller — i de fall sådana noteringar saknats — beloppet för inkomst av tjänst enligt intervjusvaren vid den s.k. februariundersökningen 1967. Där- vid har några avdrag för intäkternas för- värvande ej gjorts (se dock härom kap. 2 sid. 47). I lönebeloppen ingår således alla arbetsersättningar, inkl. semesterlön- och ersättning, helgdagslön, övertids— och skift— tillägg samt värdet av naturaförmåner. Vi- dare ingår inkomster av extraarbete (”extra-

Det följande kapitlet har disponerats så- lunda:

a. I avsnitt 4.2 redovisas fördelningen av samtliga anställdas årliga totalinkomster, varmed förstås summan av beskattnings- bara inkomster (av tjänst, företag, pension, kapital m.m. utan avdrag för underskott i förvärvskälla eller allmänna avdrag) och icke-beskattningsbara inkomster (av sjuk- försäkring, arbetslöshetsförsäkring, social- hjälp, barnbidrag m.m.). Redovisningarna upptar delgrupperna helårs— och heltids-, helårs- och deltids-, delårs- och heltids- samt delårs- och deltidsanställda, varvid dock personer med kortare faktisk arbets- tid än 500 tim/år ej är medtagna. Uppdel- ning görs mellan män och kvinnor och i några grova åldersgrupper.

b. I avsnittet 4.3 redovisas för samma delgrupper av anställda som nyss beskrivits fördelningen av de anställdas arbetsförtjänst per arbetad timme. Därvid har med arbets- förtjänst avsetts enbart inkomst av tjänst och har vid arbetstimmarnas beräkning fråndragits sjukdagar och arbetslöshetspe- rioder. Även arbetslöshetens samband med timförtjänstnivån behandlas i detta sam- manhang.

0. I avsnitten 4.4.1—4.4.9 redovisas för- delningen av löneinkomster under hela är 1966 för enbart den friska och ej arbets- lösa fulltidsarbetande delgruppen av de an- ställda. Därvid sker även uppdelningar av löntagarna efter kön, civilstånd, ålder, ut- bildning, region, näringsgren m.m. Med hänsyn till det stora antalet uppdelningar har dessa avsnitt kommit att uppta huvud— delen av kapitlet.

4.2 Fördelningen av de anställda efter deras årliga totalinkomster

4.2.1 Jämförelse av de anställdas fördelning efter totalinkomst och efter sammanräknad inkomst

Huvudskälet till att man i det förevarande avsnittet om löntagarnas inkomstfördelning valt att utgå från deras totala inkomster

(och ej enbart löneinkomster) är att det därigenom blir möjligt att även något be- lysa konsekvenserna på inkomsterna av de icke-skattepliktiga utbetalningarna från för- säkrings- och arbetslöshetskassor vid lönta- gares sjukdom resp. arbetslöshet. Vid indel- ningen av de anställda efter helårs- och del- årsarbetande kan vidare de drygt 400000 personerna, vilka haft helårsanställning men varit sjuklediga minst 14 dagar, föras till de helårs- i stället för delårsarbetande. I och med att totalinkomstbegreppet används kommer emellertid dels alla andra skatte- pliktiga inkomster än inkomst av tjänst, dels alla andra icke—skattepliktiga inkoms- ter än sjuk- och arbetslöshetsersättningar att läggas till inkomsten. Bl. a. kommer där- igenom också kapitalinkomster, socialhjälp, familjebostadsbidrag, barnbidrag och in- komster av uthyrda rum att finnas med i totalinkomsten. Utbetalningarna från för- säkrings- och arbetslöshetskassor dominerar dock totalt sett över dessa andra inkomster. Hur inkomstfördelningen bland de an- ställda påverkas av att icke-skattepliktiga inkomster tillkommer framgår av tabell 4: 2, där samtliga anställda med lägst 500 tim- mar i årlig faktisk förvärvsarbetstid förde- lats på inkomstklasser efter sammanräknade inkomster (= summan av samtliga skatte- pliktiga inkomster) och totala inkomster. Som synes innebär tillskotten av de icke- skattepliktiga inkomsterna, där såsom nämnts sjuk- och arbetslöshetsersättningar- na dominerar, förhållandevis måttliga kon- sekvenser i de anställdas inkomstfördelning. Såväl i absoluta som i relativa tal inträffar

1 I detta kapitel sker inte någon speciell redo- visning av fördelning av »extraknäck» med hän- syn till kön, ålder, civilstånd, näringsgren, yrke m. rn. En färsk specialundersökning om »OH'ent- liga tjänstemäns bisysslor» har redovisats i ett offentligt betänkande med denna rubrik (SOU 1969: 6), avgivet av Bisyssleutredningen. I detta betänkande presenteras bl. a. statistiska data över bisysslor i skilda löneklasser och en jäm- förande statistisk studie över bisysslor hos tjäns- temän inom den enskilda industrin. På såväl den statliga som den privata sektorn visar det sig att omfattningen av bisysslor är påtagligt större i högre lönelägen än i lägre och påtagligt större bland grupper med akademisk utbildning än bland grupper utan sådan utbildning.

Tabell 4: 2. Samtliga anställda med lägst 500 arbetstimmar/år fördelade efter dels samman- räknad inkomst dels totalinkomst.

Antal pers. (l OOO-tal) med vidstående Andel (%) pers. med vidstående samman- samman- Inkomst räknad total räknad total kr inkomst inkomst skillnad inkomst inkomst skillnad 1— 5000 211,2 117,5 93,7 7,0 3,9 —3,1 5 000—10 000 455,1 437,1 —— 18,0 15,0 14,4 —0,6 10 000—15 000 489,7 510,8 + 21,1 16,2 16,9 -,—0,7 15 000—20 000 614,9 628,2 + 13,3 20,3 20,7 +0,4 20 000—25 000 571,0 590,2 + 19,2 18,8 19,5 +0,7 25 000—30 000 298,8 339,4 + 40,6 9,9 11,2 + 1,3 30 000—40 000 241 ,7 249,4 + 7,7 8,0 8,2 +0,2 40 000—60 000 103,7 111,1 + 7,4 3,4 3,7 +0,3 60 000— 44,6 47,7 + 2,1 1,5 1,5 — Summa 3 030,4 3 030,4 100 100 därav under 10 000 kr 666,3 554,6 —111,7 22,0 18,3 ——3,7 15 000 » 1 156,0 1 065,4 — 90,6 38,2 35,1 —3,1 20 000 » 1 770,9 1 693,6 _ 77,3 58,5 55,8 —2,7

de största förändringarna i de bägge in- komstklasserna 1—5 000 kr och 25 000— 30 000 kr, medan i övriga inkomstklasser förändringarna är betydligt mindre. Total- inkomstfördelningen är emellertid något mindre ojämn än den sammanräknade in- komstfördelningen. Detta framkommer för- utom av tabell 4: 2 även av tabellen 4: 3 över beloppen för undre kvartiler, media- ner och övre kvartiler enligt de bägge för- delningarna.

Inkomstspridningen för de anställda blir således något reducerad om totalinkomster i stället för sammanräknade inkomster stu- deras, vilket återspeglar hur de icke-skatte- pliktiga inkomstslagen väger tyngst i de lägre inkomstlägena. Detta utgör dock i sin tur till väsentlig del en reflex av det förhållandet att arbetslösheten och sjuklig-

heten är proportionsvis märkbart större för anställda i lägre lönelägen än för anställda i högre lönelägen — se vidare därom i av- snittet 4.3.4 och i kap. 7.

Uppdelas löntagarna i de bägge huvud— grupperna helårs- och heltidsanställda och partiellt anställda (delår och/eller deltid, dock lägst 500 arbetstimmar/år), vilka året 1966 svarade för 2007 000 resp. 1024 000 personer, finner man i konsekvens med vad som nyss konstaterats att de icke-skat- tepliktiga inkomsterna väger avsevärt tyng- re bland de partiellt anställda än bland de helårs- och heltidsanställda. Om man byg- ger ut den senast presenterade tabellen över beloppen för undre kvartiler, medianer och övre kvartiler genom att dela upp de an- ställda i de här nämnda huvudgrupperna framträder detta klart — se tabell 4: 4.

Tabell 4: 3. Undre kvartil, median och övre kvartil för sammanräknad inkomst och total inkomst; samtliga anställda med förvärvsarbete om lägst 500 tim/år.

Enligt fördelningen för

sammanräknad inkomst total inkomst skillnad Undre kvartil 10 930 kr 11 980 kr +] 050 kr Median 17910 » 18 580 » + 670 » Övre kvartil 24420 » 24 900 » + 480 » Övre kvartil undre kvartil 13 490 kr 12 920 kr 570 kr 92 SOU 1970: 34

Tabell 4: 4. Belopp för median samt undre och övre kvartiler enligt fördelning av samman- räknad inkomst och av total inkomst; med uppdelning på helårs- och heltidsanställda och par- tiellt anställda.

Enligt fördelningen för

sammanräknad total inkomst inkomst skillnad Helårs- och heltidsanställda (2 007 000 personer) Undre kvartil 15 930 16 460 + 530 Median 21 110 21 640 + 330 Övre kvartil 27 120 27 670 + 550 Övre kvartil — undre kvartil 11 190 11 210 + 20 Partiellt anställda (1 024 000 personer) Undre kvartil 6 040 7 210 +1 170 Median 9 710 11 250 +] 540 Övre kvartil 15 900 17 120 +1 220 Övre kvartil undre kvartil 9 860 9 910 + 50

I den helårs- och heltidsanställda grup- pen ingår drygt 400 000 löntagare, vilka va- rit sjukfrånvarande med bibehållen anställ- ning minst 14 dagar under året. Den domi- nerande delen av skillnaden mellan totalin- komst och sammanräknad inkomst kan här beräknas bestå av sjukpenningutbetalningar till dessa sjukfrånvarande personer (jfr. kap. 7). Av de partiellt anställda har ca 250 000 personer varit sjukfrånvarande minst 14 da- gar, vilket innebär en proportionsvis något större utbetalning av sjukpenning till denna grupp. Därutöver har huvuddelen av utbe- talningarna från arbetslöshetskassor gått till den partiellt anställda löntagargruppen, vil- ka dessutom fått relativt stora tillskott av icke-skattepliktiga inkomster från barnbi- drag, familjebostadsbidrag och socialhjälp. När det speciellt gäller barnbidragen bör nämnas att de vid beräknandet av totalin- komsten normalt förts på barnens mödrar, vilket inneburit att medan blott 6 å 7 pro- cent av totalantalet helårs- och heltidsan- ställda har barnbidrag inräknade i sina to- talinkomster blir motsvarande andel bland de partiellt anställda ca 25 procent. Om- kring en tredjedel av skillnaden mellan hel- års- och heltidsanställdas och partiellt an- ställdas icke—skattepliktiga inkomster (dvs. räknat efter medianbeloppen 530 resp. 1.540 kr) kan hänföras till enbart denna

skillnad i andelen barnbidragsmottagare.

Det framgår av tabell 4: 4 tydligt att in- komstspridningen bland de anställda knap- past minskas alls genom tillskotten från icke- skattepliktiga inkomster försåvitt man stu- derar de helårs- och heltidsanställda och de partiellt anställda var för sig. Anledningen är framför allt att sjukpenningbeloppen lik- som arbetslöshetsersättningarna är relatera- de till storleken av löneinkomsten och att barnbidragen är konstanta i de olika in— komstlägena. Dessa förhållanden kompen- seras tydligen mycket måttligt av att social- hjälp, familjebostadsbidrag o.d. på grund av inkomst- eller behovsprövning väger tyngst i de lägre inkomstklasserna.

Efter denna genomgång av hur totalin- komsten och sammanräknade (skatteplikti- ga) inkomster förhåller sig till varandra skall redovisas hur de anställda är förde- lade med hänsyn till enbart totalinkomst. Redovisningen sker här dels med hänsyn till olika kombinationer av helårs- och del- års- samt heltids- och deltidsanställning, dels för män samt gifta och icke-gifta kvin- nor, dels efter en grov åldersindelning: 14— 19 år, 20—66 år och 67—74 år. Vid åtskill- naden mellan helårs- och delårsanställning följs härvid principen att sjukfrånvaro un- der bibehållen anställning likställs med fak- tiskt arbetad tid, vilket bl.a. inneburit att

Tabell 4: 5. Fördelning av de anställda efter total inkomst samt med uppdelning av de anställda efter kön och helårs— och heltids—/partiellt anställda.

Helårs- och heltidsanställda Partiellt anställda

Total inkomst kr män kvinnor män kvinnor 1 OOO-tal pers. 1 454,3 552.2 448,5 575,3 relativ fördelning proc., 1— 5 000 0,3 1,7 5,3 13,8 5 000—10 000 2,3 10,5 21 ,9 43,1 10 000—15 000 6,6 29,2 22,3 26,4 15 000—20 000 19,2 34,8 21,9 10,2 20 000—25 000 29,7 13,6 14,8 3,0 25 000—30 000 18,6 6,3 5,7 1,7 30 000—40 000 14,2 2,3 4,8 1,4 40 000—60 000 6,4 1,4 1,8 0,3 60 000 och mer 2,6 0,3 1,5 0,1 Totalt 100 100 100 100 medianbelopp kr 23 640 16 240 15 110 9 200

drygt 400000 helårs- och heltidsanställda med en sjukfrånvaro av lägst 14 dagar un- der året ej förts till de partiellt sysselsatta.

4.2.2 Fördelning av de anställda i olika kön och åldersgrupper efter totalinkomst

Av de ca 3 030 000 anställda med åtminsto- ne 500 faktiskt utförda förvärvsarbetstim— mar under året 1966 bestod 1903 000 av män och 1 127000 av kvinnor. En fördel- ning av dessa män och kvinnor efter total- inkomstens storlek har skett i tabell 4: 5, varvid inom vartdera könet en uppdelning även gjorts mellan helårs- och heltidsan- ställda (inkl. sjukfrånvarande minst två vec- kor) och partiellt anställda (delår och/eller deltid, dock lägst 500 arbetstimmar).

Den totala inkomsten understeg året 1966 15 000 kr för drygt 9 procent av de helårs- och heltidsanställda männen och för drygt 41 procent av de helårs- och heltidsanställ- da kvinnorna. Motsvarande andelar för par- tiellt anställda var ca 50 procent i fråga om männen och ca 83 procent i fråga om kvin- norna. Medianbeloppet för totalinkomsten låg bland de partiellt anställda männen ca 37 procent under motsvarande belopp bland helårs— och heltidsanställda; för kvinnorna var skillnaden drygt 43 procent. Kvinnor- nas medianbelopp för total inkomst var bland helårs- och heltidsanställda ca 31 pro-

cent lägre än männens och bland partiellt anställda ca 39 procent under. Det är såle- des uppenbart att de anställda kvinnornas totalinkomster avsevärt understiger män- nens och särskilt stor är skillnaden för de partiellt anställda.

Av de sammanlagt ca 3 030 000 anställda med lägst 500 förvärvsarbetstimmar hade året 1966 omkring 1065 000 eller 35 pro- cent lägre total inkomst än 15 000 kr och ca 406000 eller 131/2 procent högre än 30000 kr. Hur dessa anställda i lägre och högre inkomstlägen fördelas efter kön och efter sysselsättningstyp framgår av tabell 4: 6.

Av samtliga anställda med lägre total inkomst än 15 000 kr utgjorde således 45 procent partiellt anställda kvinnor. Och av samtliga anställda med högre total inkomst än 30000 kr var ca 83 procent helårs- och heltidsanställda män.

De nyss redovisade uppgifterna gäller anställda oavsett ålder. Delas de in i ål— dersgrupperna 14—19, 20—66 och 67—74 år finner man i den yngsta gruppen ca 251000 (8 procent), i mellangruppen 2743 000 (91 procent) och i den äldsta gruppen ca 37000 (1 procent). Det par- tiella förvärvsarbetet dominerade klart inom bägge könen inom den äldsta ålders- gruppen; mindre än 1/3 var här helårs— och heltidsanställda. I den yngsta åldersgrup-

h—.-:.—:.s _ _. Mm.-mmm...... ___. "I:. Al ___. _ ___ __

Tabell 4: 6. Antal helårs- och heltidsanställda och partiellt anställda personer (med förvärvs- arbete under lägst 500 tim/år) med total inkomst av högst 15 000 kr, 15 000—30 000 kr och lägst 30000 kr.

Total inkomst, kr

15 000— —15 000 30 000 30 000—

Älä/l." helårs- och heltidsanställda 135 000 982 000 338 000 partiellt anställda 223 000 189 000 37 000 Kvinnor: helårs- och heltidsanst. 228 000 302 000 22 000 partiellt anställda 479 000 86 000 10 000

pen var andelen helårs— och heltidsarbetan- de ca 50 procent för såväl män som kvin- nor medan bland 20—66-åringarna de sva- rade för ca 77 procent för männen och ca 49 för kvinnorna.

Räknat efter total inkomst var året 1966 proportionen anställda med lägre inkoms- ter störst bland 14—19-åringarna och lägst bland 67—74-åringarna. Andelen med läg- re totalinkomster än 15 000 kr var i olika köns— och åldersgrupper såsom redovisas i tabell 4: 7.

De anställda i åldersgruppen 14—19 år svarade för drygt 8 procent av samtliga an- ställda men för ca 26 procent av samtliga anställda med lägre total inkomst än 15 000 kr och för noll procent av de anställda med högre total inkomst än 30 000 kr.

En kompletterande men likartad bild fås av medianinkomsterna i de olika köns- och åldersgrupperna, vilka redovisas i tabell 4: 8.

Att den äldsta åldersgruppen har de högsta medianinkomsterna sammanhänger

uteslutande med att den totala inkomsten här inkluderar även pensioner. I övrigt iakt- tas att inkomstskillnaderna mellan manliga och kvinnliga anställda ökar med åldern: för helårs— och heltidsanställda var kvin- nornas medianinkomst ca 17 procent lägre än männens i den yngsta åldersgruppen mot ca 26 procent i åldersgruppen 20—66 år — för partiellt anställda var motsvarande skill— nad 21 resp. 43 procent.

4.2.3 Fördelning av de anställda i helårs-l delårs- och heltids—/deltidsanställning efter total inkomst

För de anställda i åldersgruppen 20—66 år har en ytterligare uppdelning skett i under- grupperna

helårs- och heltidsanställda

helårs- och deltidsanställda delårs- och heltidsanställda samt delårs- och deltidsanställda

Tabell 4 : 7. Andel anställda med lägre total inkomst än 15000 kr efter sysselsättningsgrad, kön och ålder.

Procentuell andel med lägre total inkomst än 15 000 kr

helårs- och heltidsanställda partiellt anställda

Ålder män kvinnor män kvinnor 14——l9 år 79,2 93,6 97,6 97,2 20—66 » 5,9 35,2 41,1 81,8 67—74 » 5,9 . . 35,7 . . 14—74 år 9,2 41,4 49,5 83,3 SOU 1970: 34 95

och åldersgrupper.

Medianbelopp (kr) för total inkomst

helårs- och heltidsanställda partiellt anställda

Ålder män kvinnor män kvinnor 14—19 år 11 830 9 790 8 290 6 520 20—66 » 23 990 17 840 16 770 9 560 67—74 >> 26 130 . . 17 520 . . 14—74 år 23 640 16 240 15 110 9 200

i syfte att belysa olikheterna i totalinkoms- ternas fördelning mellan dessa grupper. Så- som framgår av tabell 4: 1 ovan är antalet män i de andra och fjärde delgrupperna (med deltidsarbete) synnerligen begränsat i åldern 20—66 år fanns här blott ca 19 000 män. Även antalet icke-gifta kvin- nor med deltidsarbete är i åldern 20—66 år obetydligt —— drygt 40000 — varför i det följande avsnittet deltidsarbetet endast re- dovisas för de gifta kvinnliga anställda. Det bör vidare nämnas att i den här aktuella åldersgruppen återfinns ca 104000 anställ- da, för vilka uppgifterna om arbetstid är

så ofullständiga att de fått utgå ur den föl- jande redovisningen. I de föregående av- snitten har dessa dock redovisats såsom partiellt anställda.

Hur totalinkomsterna inom de skilda un- dergrupperna fördelades år 1966 framgår av tabell 4: 9, där dessutom medianbeloppen inom resp. grupp framgår.

Bland de helårs- och heltidsanställda hade år 1966 för männen ca 6 procent och för kvinnorna (oavsett civilstånd) ca 35 procent lägre total inkomst än 15 000 kr. I förhål- lande till männens medianinkomst ligger de gifta kvinnornas medianinkomst ca 28 pro-

Tabell 4: 9. Anställda 20—66 år med helårs-, delårs—, heltids- och deltidsarbete fördelade efter storleken av total inkomst.

Deltidsanställda Heltidsanställda med _" med helårsanställning delårsanställning helårs- delårs— anst. anst. icke-g. gifta icke-g. gifta _ Total inkomst kr män kv. kv. män kv. kv. gifta kv. gifta kv. 1 OOO-tal pers. 1 377,7 237,7 254,5 272,0 78,4 98,9 175,6 82,5 relativ fördeln. procent 1—— 5 000 0,2 2,0 0,8 4,0 10,9 12,0 10,4 19,7 5 000—10 000 1,0 6,6 5,5 18,1 31,0 44,0 46,5 54,3 10 000—15 000 4,7 31,0 24,8 23,3 37,6 28,9 27,5 18,9 15 000—20 000 19,3 35,1 41,2 26,1 13,2 11,9 8,3 2,6 20 000—25 000 31 ,1 13,3 16,9 16,0 4,0 2,2 1,8 3,3 25 000—30 000 19,4 7,2 6,8 4,6 1,4 0,5 3,1 0,7 30 000—40 000 14,9 3,0 1,9 5,2 0,7 -— 2,5 0,6 40 000—60 000 6,7 1,5 1,7 1,8 0,6 0,6 — 600000chmer 27 02 04 08 07 — _ —

»

totalt 100 100 100

andel (%) under 15 000 kr 5 9 , 39,6 31 ,1 medianbelopp kr 23 990 16 480 17 300

100 100 100 100 100

45,4 15 880

79,5 84,9 11 080 9 320

84,4 9 260

92,9 7 790

_». m.. ...-__- _- ”A_MMJMMMMWM__ ___—___—

Tabell 4:10. Skillnad i medianbelopp för total inkomst och för sammanräknad inkomst efter sysselsättningsstatus. Män, icke—gifta kvinnor och gifta kvinnor.

Män Icke—gifta kvinnor Gifta kvinnor för helårs- och heltidsanställda 450 kr 540 kr 770 kr » delårs— » >> 1 520 » 1420 » 990 » » helårs- och deltidsanställda . . . . 940 » >> delårs- » » 1430 »

cent och de icke-gifta kvinnornas ca 31 pro- cent lägre. I absoluta tal hade ca 81 000 män, ca 94000 icke-gifta kvinnor och ca 79000 gifta kvinnor lägre total inkomst än 15 000 kr. Bland de delårs- och heltidsanställda hade ca 45 procent av männen och drygt 80 procent av kvinnorna lägre total inkomst än nyssnämnda belopp. De gifta kvinnor- nas medianinkomst understiger här männens med ca 41 procent, de icke-gifta kvinnornas med ca 30 procent, Antalet män med lägre total inkomst än 15 000 kr var i denna grupp ca 123 000, icke-gifta kvinnor ca 63 000 och gifta kvinnor ca 84 000.

För de deltidsanställda gifta kvinnorna iakttas att delgruppen med helårsanställ- ning har ungefär samma totalinkomstför- delning och medianinkomst som de gifta heltidsanställda med delårsarbete. Delårs- och deltidsanställda gifta kvinnor har såsom väntat de lägsta inkomsterna av samtliga grupper.

För de här studerade åtta delgrupperna av anställda har en jämförelse skett av to- talinkomster och sammanräknade inkoms- ter för att få en uppfattning om storleken av de icke skattepliktiga delarna av total- inkomsterna inom resp. delgrupp. Skillna- den i medianbeloppen för total och för sam- manräknad inkomst, dvs. i stort sett median- beloppet för den icke skattepliktiga inkoms- ten, framgår av tabell 4: 10.

De icke skattepliktiga inkomsterna är så- lunda mätt utifrån medianbeloppen — ca 1000 kr större för delårs- än för hel- årsanställda i fråga om såväl män som icke-gifta kvinnor. Denna skillnad syns främst återspegla de delårsanställdas högre inkomster av arbetslöshets- och sjukförsäk- ringsersättningar. För de gifta kvinnorna iakttas hur storleken av de icke skatteplik-

tiga inkomsterna är större ju lägre syssel- sättningsgraden är, vilket framför allt åter- speglar förhållandet att proportionen kvin- nor med minderåriga barn och således med barnbidrag — är högre för kvinnorna med den lägre sysselsättningsgraden.

4.3 Fördelningen av de anställda efter ar- betsförtjänst per arbetstimme samt samban- det mellan timförtjänst och arbetslöshet

4.3.1 Innebörden och osäkerheten i ”timför- tjänsten"

För huvuddelen av löntagarna är inkoms- ten under t.ex. ett år nära nog helt bero- ende av dels omfattningen av förvärvsar- bete under året, dels förtjänsten under själ- va förvärvsarbetet. Den förstnämnda fak- torn har belysts i kapitel 3 ovan, den sist- nämnda kommer att belysas i detta avsnitt om timförtjänstens nivå bland de anställda. Storleken av en persons timförtjänst har därvid beräknats såsom kvoten mellan den totala förvärvsinkomsten under år 1966 och antalet arbetstimmar under samma år, där detta antal erhållits genom att multiplicera antalet arbetsveckor under året med den ge- nomsnittliga veckoarbetstiden. Låginkomstutredningens uppgifter om de anställdas förvärvsinkomster under året 1966 har i regel hämtats via taxeringsmyn- digheterna och avser summan av intäkt från anställning eller annan lön samt intäkt från jordbruksfastighet och rörelse. Såsom tidi- gare nämnts har för de anställda sådana personer, vilkas inkomst av företag över— stiger 15 procent av den totala förvärvsin- komsten, ej räknats som anställda i utred- ningens bearbetningar. I de fall uppgifter om lön saknats hos taxeringsmyndigheterna

men uppgivits i samband med utredningens intervjuundersökning i februari 1967 har intervjusvaret i stället utnyttjats.

Vid beräkningen av antalet arbetstimmar under år 1966 har — eftersom antalet ar- betsveckor vid den s.k. februariundersök- ningen 1967 definierades inklusive sjukle- dighet med bibehållen anställning e.d. — antalet arbetstimmar angetts till

(Wii)”, 7

där V = uppgivet antal arbetsveckor, S = antalet sjukpenningdagar (enligt försäk- ringskassans notering), 3 = antalet karens- dagar i sjukförsäkringen 1966 och T = ge- nomsnittligt antal arbetstimmar per vecka enligt intervjusvar.

Osäkerheten i de framräknade timför- tjänstbeloppen sammanhänger med osäker- heten i såväl årsinkomst- som arbetstids- uppgifterna. Eftersom bägge dessa uppgif- ter får bedömas som särskilt osäkra för företagargrupperna har utredningen avstått från timförtjänstberäkningar i fråga om denna kategori av förvärvsarbetande. När det gäller löntagargrupperna, som innehål- ler en synnerligen låg andel personer med även företagarinkomster, kan med hänsyn till förfarandet vid inkomsttaxeringen åt- minstone inkomstuppgiften bedömas som förhållandevis tillförlitlig.

Däremot är arbetstidsuppgifternas kvali- tet mera diskutabel. I synnerhet uppgifterna om den under året genomsnittliga vecko- arbetstiden får anses vara behäftade med betydande osäkerhet, bl.a. sammanhäng- ande med att löntagare med bisysslor och med ofta förekommande övertidsarbete sannolikt inte alltid medtagit sådan arbets- tid vid besvarandet av intervjufrågorna. Detta torde dock helt eller delvis uppvägas av att många löntagare sannolikt uppgivit sin genomsnittliga veckoarbetstid utan hän- syn till sådan frånvaro, som ej har sam- band med sjuklighet eller arbetslöshet utan som sammanhänger med annan bortovaro från arbetet utan rätt till lön (permission, tjänstledighet m.m.). Något underlag för bedömning av hur dessa varandra kom-

penserande snedvridningar i timförtjänstbe- räknandet förhåller sig till varandra har tyvärr inte stått till buds. Det finns därför skäl att varna för intrycket av precision i det följande avsnittets timförtjänstredovis- ningar.

De framräknade timförtjänsterna inne- fattar således i princip löner från bisysslor, övertidsarbete, skiftarbete, obekväm arbets- tid o.d. Däremot ingår ej ersättningar från försäkrings— eller arbetslöshetskassor och ej heller värdet av semesterlön eller -ersätt— ning, eftersom i årsarbetstiden medräknats även semesterveckor.

Man kan i någon mån genom att jäm- föra fördelningen av timförtjänster och för- delningen av sammanräknade (dvs. skat- tepliktiga) inkomster för den helårs- och heltidsanställda löntagargruppen få en viss uppfattning om rimligheten i de framräk- nade timförtjänsterna. I tabell 4: 11 har en sådan jämförelse skett.

Som synes har klassindelningen i fråga om timförtjänsten konstruerats så att grän- serna för årsinkomstklassernas belopp divi- derats med 2000. Den bristande överens— stämmelsen mellan årsinkomst- och timför- tjänstfördelningarna kan uttryckas så att om klassgränserna för timförtjänsten sänkts med ca 7 procent upp till ca 7:50 kr/tim och med ca 10 procent i klasserna däröver alternativt om klassgränserna för årsin- komsten höjts med ca 7 procent upp till ca 15 000 kr och med ca 10 procent däröver skulle fördelningarna blivit nära nog iden- tiska. Det går dock inte utan vidare att säga om detta mönster i avvikelserna mellan de bägge fördelningarna sammanhänger med att vecko- och årsarbetstiderna är kortare i högre lönelägen än i lägre eller om avdra- gen ”för intäkternas förvärvande” vid den sammanräknade inkomstens beräkning är proportionsvis större i högre lönelägen än i lägre eller om andra skattepliktiga in- komster än löneinkomster är vanligare och större i högre lönelägen än i lägre. Sanno- likt samverkar samtliga dessa tre omstän- digheter till avvikelserna mellan fördelning- arna. Med hänsyn därtill framstår den här redovisade fördelningen av genomsnittliga

=-__A .__—_ Mmm-..—og a_k—2

_- =_ .a- :..—_a

-;-—_ .a. t». _-

___—*;-

Tabell 4:11. Helårs- och heltidsanställda fördelade efter dels sammanräknad inkomst per är, dels arbetsförtjänst per arbetstimme år 1966.

Sammanräknad Antal pers. Genomsnittlig Antal pers. inkomst, kr/år 1 OOO-tal timförtjänst, kr ] OOO-tal l— 5 000 27,7 — 2,50 32,3 5 000—10 000 106,3 2,50— 5,00 112,0 10 000—15 000 278,3 5,00— 7,50 368,3 15 000—20 000 479,8 7,50—10,00 586,4 20 000—25 000 499,1 10,00—12,50 432,4 25 000—30 000 268,5 12,50—15,00 182,7 30 000—40 000 213,8 15,00—20,00 181,8 40 000—60 000 96,1 20,00—30,00 81,8 60 000 och mer 37,1 30,00 och mer 29,0 Totalt 2 006,5 2 006,5 medianbelopp kr 21 120 9,59

timförtjänster som rimlig mot bakgrunden av andra och mindre osäkerhetspräglade inkomstfördelningar i låginkomstutredning- ens material.

4.3.2 Fördelning av de anställda i olika kön och åldersgrupper efter timförtjänst

I tabell 4:11 har de ca 2007 000 helårs- och heltidsanställda under året 1966 för- delats efter storleken av deras genomsnitt- liga timförtjänst. Utvidgas den studera- de populationen till att avse samtliga ca 3030 000 anställda med lägst 500 faktiskt utförda arbetstimmar under året framkom-

mer en fördelning i enlighet med tabell 4: 12. I denna tabell har en uppdelning gjorts dels mellan män och kvinnor, dels mellan helårs- och heltidsanställda och par- tiellt anställda (lägst 500 tim/år).

Andelen anställda med lägre timförtjänst än 7:50 kr var 1966 totalt drygt 31 procent, motsvarande nära 950000 personer. För männen var motsvarande andel ca 18 pro- cent (= nära 350000 personer), för kvin- norna ca 53 procent (= ca 600000 perso- ner). I fråga om männen iakttas en större andel under 7:50 kr/tim bland de partiellt anställda än bland de helårs- och heltids- anställda — ca 29 mot ca 15 procent

Tabell 4:12. Fördelning av de anställda efter genomsnittlig timförtjänst och med uppdelning efter kön, ålder och helårs- och heltidsanställda/partiellt anställda.

Genomsnittlig Samtliga anställda

Helårs- o. heltidsanställda Partiellt anställda

timförtjänst, kr män kvinnor m.+kv. män kvinnor m.+kv. män kvinnor m.+kv. 1 OOO-tal pers. 1 902,8 1 127,5 3 030,4 1 454,3 552,2 2 006,5 441,5 575,4 1 023,9 rel. fördeln., procent —— 2,50 1,1 4,3 2,3 0,6 4,2 1,6 2,7 4,4 3,7 2,50— 5,00 4,5 13,6 7,9 3,1 12,0 5,6 9,0 15,1 12,4 5,00— 7,50 12,5 35,4 21,0 11,0 37,6 18,4 17,5 33,3 26,3 7,50—10,00 28,2 24,7 26,8 30,0 27,2 29,2 21,9 22,3 22,1 10,00—12,50 22,7 10,3 18,1 25,0 12,4 21,5 15,1 8,3 11,3 12,50—15,00 10,7 3,3 8,0 11,5 2,8 9,1 8,1 3,9 5,8 15,00—20,00 10,1 3,2 7,5 11,5 2,6 9,1 5,5 3,7 4,5 20,00—30,00 4,8 1,6 3,6 5,2 1,1 4,1 3,5 2,1 2,7 30,00— 1,7 0,2 1,1 2,0 0,1 1,4 0,9 0,3 0,6 uppgift sakn. 3,7 3,3 3,6 _ — 15,8 6,6 10,6 totalt 100 100 100 100 100 100 100 100 100 SOU 1970: 34 99

Tabell 4:13. Kvartil- och medianbelopp för timförtjänsterna inom skilda grupper av anställ- da.

Samtliga, kr/tim.

Helårs- o. heltidsanst. Partiellt anställda

m. kv. m.+kv. m. kv. m.+kv. m. kv. m.+kv. Undre kvartil 8,03 5,45 6,65 8,36 5,59 7,42 6,34 5,29 5,60 Median 10,21 7,14 9,14 10,53 7,25 9,59 8,97 7,04 7,76 Övre kvartil 13,25 9,43 11,96 13,63 9,45 12,35 11,99 9,49 10,55

medan i fråga om kvinnorna denna andel var ungefär densamma bland dessa bägge undergrupper av anställda, nämligen drygt 50 procent.

Betraktas i stället de högre timförtjäns— terna konstateras att drygt 13 procent av samtliga anställda hade mer än 15 kr/tim. Av männen hade ca 16.5 procent (: ca 320000 personer) och av kvinnorna ca 5 procent (= ca 60000 personer) högre för- tjänst än nämnda belopp. Medan denna högre förtjänst var betydligt ovanligare bland partiellt än bland helårs- och heltids- anställda män (ca 10 resp. 19 procent) gäll— de det motsatta förhållandet bland kvin- norna. Här hade ca 6 procent av de par-

tiellt anställda högre timförtjänst än 15 kr mot knappt 4 procent av de helårs- och heltidsanställda.

På grundval av tabell 4: 12 kan en unge— färlig beräkning av kvartil- och medianbe— loppen för timförtjänsterna inom de skilda grupperna av anställda göras. Resultatet redovisas i tabell 4: 13.

Som synes ligger de helårs- och heltids- anställdas timförtjänster högre än de par- tiellt anställdas såväl i kvartilerna som i medianen — med undantag blott för kvin- norna, där den övre kvartilförtjänsten bland de partiellt anställda är något högre än mot- svarande belopp bland helårs- och heltids- anställda. Detta undantag kan uppfattas

Tabell 4: 14. Fördelning av de anställda (med lägst 500 tim/år) efter genomsnittlig timförtjänst med uppdelning efter ålder och kön.

Genomsnittlig 14—19 år 20—66 år 67—74 år timförtjänst, kr män kv. m.+kv. män kv. m.+kv. män kv. m.+kv. 1 OOO-tal pers. 136,0 114,8 250,8 1 736,9 1 005,7 2 742,6 30,0 7,0 37,0 rel. fördeln., procent — 2,50 6,3 16,0 10,7 0,6 2,9 1,5 7,9 2,50— 5,00 36,5 44,5 40,2 2,0 10,1 4,9 8,7 5,00— 7,50 42,9 32,1 37,9 9,9 35,9 19,4 25,9 7,50—10,00 8,6 3,3 6,2 29,8 27,2 28,8 18,8 10,00—12,50 2,9 1,8 2,4 24,3 11,3 19,5 19,6 12,50—15,00 1,2 1,9 1,5 11,5 3,5 8,6 8,6 15,00—20,00 — — 11,0 3,6 8,3 2,8 20,00—30,00 —— =— 5,2 1,8 4,0 2,9 30,00— — — _ 1,9 0,3 1,3 -— uppgift sakn. 1,6 0,5 1,1 3,9 3,6 3,8 4,5 totalt 100 100 100 100 100 100 100 andel (%) un- der 7,50 kr 85,7 92,6 88,8 12,5 48,9 25,8 42,5 andel för hel- års- och hel- tidsanställda 89,3 97,2 93,4 11,0 48,6 20,9 (53,0) part. anst. 85,5 87,7 86,5 18,7 49,0 36,5 (38,4) 100 SOU 1970: 34

Antal anställda Därav män

Kvinnor

Genomsnittlig med högst vidstå- timförtjänst, ende förtjänst 14—19 20—66 67—74 14—19 20—66 67—74 kr ] OOO-tal pers. l OOO—tal pers. 1 OOO-tal pers.

— 5,00 309 58 45 4 69 130 2 — 7,50 947 117 217 12 106 491 4 ——10,00 1 760 128 734 17 110 764 5

som en indikator på att det partiella för- värvsarbetet är förhållandevis vanligare bland kvinnor i högre timförtjänstlägen än bland kvinnor i lägre.

Hittills har timförtjänsterna för de an- ställda belysts oavsett ålder. Indelas de an- ställda i de tre åldersgrupperna 14—19, 20— 66 och 67—74 år finner man att timför- tjänstfördelningen avviker kraftigt mellan dessa grupper. Detta framgår närmare av tabellen 4: 14.

För omkring hälften av 14—19-åringarna låg timförtjänsterna under 5 kr och för drygt 90 procent låg de under 7:50 kr. De partiellt anställda av ungdomarna hade i regel något högre timförtjänst än de hel— års- och heltidsanställda. De kvinnliga ung- domarnas koncentration till särskilt låga timförtjänster var ännu mer påtaglig än de manligas. För 20—66-åringama iakttas den lägsta andelen med låga timförtjänster bland männen och därvid särskilt de hel- års- och heltidsanställda. Bland kvinnorna märks här att andelen med låga timför- tjänster är ungefär densamma för helårs- och heltidsanställda som för partiellt an- ställda, dvs. nära 50 procent hade lägre timförtjänst än 7:50 kr. För 67—74-åring- ama, där männen dominerar bland de an-

Tabell 4:16. Medianbelopp för timförtjänst grupper.

ställda, är andelen med lägre timförtjänster något mindre än för kvinnorna i ålders- gruppen 20—66 år.

En mera detaljerad bild av sammansätt- ningen av de anställda med låga timför- tjänster ger tabell 4: 15. Det bör i sam— band därmed noteras att uppgifter om tim- förtjänst saknas för ca 109000 anställda, varför uppgifterna i tabellen måste betraktas såsom minimisiffror.

Av de anställda med en timförtjänst om högst 5 kr är kvinnorna i åldern 20—66 år den största delgruppen och kvinnorna i ål- dern 14—19 år den näst största. Går man till de anställda med en timförtjänst om högst 7:50 kr blir fortfarande kvinnorna i åldern 20—66 år den största delgruppen men är männen i samma åldersgrupp den näst största. Även de anställda med högst 10 kr/tim domineras av männen och kvin— norna i åldern 20—66 år. Uppdelas lönta- garna med timförtjänster under 5, 7:50 och 10 kr på undergrupperna helårs- och hel- tidsanställda och partiellt anställda finner man att grovt räknat hälften av de anställ- da under nämnda förtjänstnivåer återfinns i vardera gruppen. Med hänsyn till att de partiellt anställda svarar för ca en tredje- del av samtliga anställda men för omkring

inom olika köns-, ålders- och sysselsättnings-

Medianbelopp (kr) för timförtjänst

helårs- o. heltidsanställda partiellt anställda samtliga anställda

m. kv. m.+kv. m. kv. m.+kv. rn. kv. m.+kv. 14—19 år 5,23 4,55 4,85 5,51 4,34 4,98 5,37 4,40 4,91 20—66 » 10,75 7,62 9,85 9,75 7,32 8,27 10,60 7,45 9,44 67—74 » 7,50 .. 7,34 9,09 .. 8,52 8,59 (6,78) 9,14 14—74 år 10,53 7,25 9,59 8,97 7,04 7,76 10,21 7,14 9,14 SOU 1970: 34 101

genomsnittlig timförtjänst.

Heltidsanställda med

Deltidsanställda med

Genomsnittlig helårsarbete delårsarbete .. timförtjänst, %% kr m. i.-g. kv. g. kv. m. i.—g. kv. g. kv. gifta kv. gifta kv. 1 OOO-tal pers. 1 377,3 237,7 254,5 272,0 78,4 98,9 175,6 82,5 rel. fördeln., procent 2,50 0,4 4,6 1,5 2,0 6,5 3,3 0,9 3,9 2,50— 5,00 1,4 9,2 6,7 4,2 17,1 14,2 10,8 8,5 5,00— 7,50 9,2 40,5 35,2 15,9 35,2 39,1 40,6 31,4 7,50—10,00 31,2 27,7 32,7 31,0 24,4 28,2 26,5 27,0 10,00—12,50 26,1 12,2 15,2 22,7 9,3 8,7 9,2 10,4 12,50—15,00 12,1 2,5 3,6 11,4 3,4 4,4 4,0 5,9 15,00—20,00 12,2 3,0 2,8 7,4 2,7 1,1 5,5 7,7 20,00—30,00 5,5 0,2 2,1 4,2 0,7 0,6 2,5 4,6 30,00— 2,1 0,2 1,2 0,6 0,5 0,7 Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100 medianförtj. kr 10,75 7,23 8,00 9,78 6,88 7,08 7,36 8,07 andel (%) under 7.50 kr/tim. 11,0 54,3 43,4 22,1 58,8 56,6 52,3 43,8

median f. total årsinkomst. enl. tabell 4: 9 23 990 16 480 17 300 15 880 11 080 9 320 9 260 7 790

hälften av de anställda med låga timför- tjänster är det således uppenbart att de partiellt anställda är särskilt starkt repre- senterade i dessa låga lönelägen.

Belysningen av timförtjänsterna i de skil— da åldersgrupperna kan avrundas med en presentation av medianbeloppen för tim- förtjänsterna bland anställda i skilda köns-, ålders- och sysselsättningsgrupper (tabell 4: 16).

Den lägsta medianförtjänsten förekom- mer som synes bland partiellt anställda kvinnor i åldersgruppen 14—19 år (4:34 kr/tim), den högsta bland helårs- och hel- tidsanställda män i åldersgruppen 20—66 år (10:75 kr/tim).

4.3.3 Fördelningen av de anställda i åldern 20—66 år med helårs-, delårs-, heltids— och deltidsanställning efter genomsnittlig tim— förtjänst

I avsnittet 4.2.3 ovan har fördelningen ef- ter årlig total inkomst redovisats för an- ställda i åldern 20—66 år med hänsyn till

skiljaktighetema mellan undergrupperna

helårs- och heltidsanställda helårs- och deltidsanställda delårs- och heltidsanställda samt delårs- och deltidsanställda.

Därvid presenterades de bägge grupperna med deltidsarbete enbart för gifta kvinnor eftersom män och icke-gifta kvinnor så sällan arbetar i denna sysselsättningstyp. ] det följande avsnittet görs en analog redo— visning av samma grupper med hänsyn till den genomsnittliga timförtjänsten.

Denna redovisning kan lämpligen sam- manfattas i tabell 4: 17.

I stort sett samma mönster framkommer i timförtjänst- som i totalinkomstfördel- ningarna för de olika kategorierna av an— ställda. För männen noteras att de delårs- anställda har inte enbart färre arbetstim— mar/år utan också lägre genomsnittlig tim- förtjänst jämfört med de helårsanställda: de delårsanställdas totalinkomst var ca 34 procent och deras timförtjänst (medianbe- lopp) ca 9 procent lägre. Motsvarande iakt-

Tabell 4:18. Medianbelopp för timförtjänst samt procentuell andel med timförtjänst under 5 kr resp. över 12,50 kr. Gifta kvinnor med olika sysselsättningsstatus.

Timförtjänst (kr) median Andel under 5 kr, (% Andel över 12,50 kr (%)

heltid deltid S:a heltid deltid sca heltid deltid S:a helår 8,00 7,36 7,75 8,2 11,7 9,6 8,7 12,0 10,0 delår 7,08 8,07 7,44 17,5 12,4 15,2 6,6 18,2 12,1 summa 7,73 7,53 7,66 10,8 12,0 11,0 8, 14,2 10,4

tas för de icke-gifta kvinnorna, där de del- årsanställda hade ca 33 procent lägre total inkomst och ca 5 procent lägre timförtjänst (medianbelopp) än de helårsanställda. Skill- naden mellan männen och de icke-gifta kvinnorna består främst däri att medan de delårsanställda männen har förhållandevis avsevärt fler personer i timförtjänstlägen under 7:50 kr och avsevärt färre i timför- tjänstlägen över 10 kr jämfört med de hel- årsanställda så har de delårsanställda kvin- norna förhållandevis fler både under 5 och över 12:50 kr/tim än de helårsanställda. Även för de gifta kvinnorna kan konstate- ras att —— för de heltidsanställda grupperna helårsanställning normalt är förenad med högre timförtjänst än delårsanställ- ning. Här var året 1966 de delårsanställdas totalinkomst ca 46 procent lägre och deras timförtjänst (medianbelopp) 11 procent läg- re än de helårsanställdas.

[ fråga om de gifta kvinnorna, som är den enda köns- och civilståndsgruppen med förhållandevis många deltidsanställda, är det möjligt att mera i detalj studera tim- förtjänstnivån vid skilda sysselsättningsty- per. Tabell 4: 18 visar för de anställda gifta kvinnorna med lägst 500 förvärvsarbetstim- mar hur helårs-, delårs-, heltids- och deltids- arbetet är förenat med skilda förtjänstnivåer.

Den lönemässigt sämst ställda delgrup- pen av anställda gifta kvinnor är som sy— nes delårs— och heltidsanställda. Median- timförtjänsten är här lägst (7:08 kr), an- delen med särskilt låg timförtjänst är här högst (17,5 procent under 5 kr) och ande- len med särskilt hög timförtjänst är här minst (6,6 procent över 12:50 kr). De hel- års- och deltidsanställda syns vara den där- näst sämst ställda delgruppen. Mediantim-

förtjänsten är även här låg, andelen med särskilt låg timförtjänst hög. Å andra si- dan finns bland dessa deltidsanställda även relativt många med högre timförtjänster, vilket återspeglar att de deltidsanställda kvinnorna är en mer heterogen delgrupp än de heltidsanställda. Ännu mer heterogen sammansättning syns gälla för delårs- och deltidsanställda. Här återfinns den högsta mediantimförtjänsten (8:07 kr), den högsta andelen med särskilt hög timförtjänst (18,2 procent över 12:50 kr) men samtidigt ock- så en förhållandevis stor andel med låga timförtjänster.

Sammanfattningsvis kan konstateras att ”yttergrupperna" heltids- och helårsanställ- da samt delårs- och deltidsanställda har en lönemässigt bättre situation än ”mel- langrupperna" helårs- och deltids- samt delårs- och heltidsanställda. Om man be- traktar även den grupp gifta kvinnor, som förvärvsarbetat kortare tid än 500 timmar under året 1966 och för vilka timförtjänst- uppgifter förekommer beträffande ca 190000 personer, finner man i konsekvens med vad nyss sagts en ännu högre median- timförtjänst nämligen 9:51 kr. Denna förtjänst är väsentligt högre än för någon av de tidigare behandlade fyra delgrupper- na med lägst 500 arbetstimmar/år.

4.3.4 Arbetslöshetens samband med timför- tjänstnivån

Under året 1966 berördes ca 186000 (6,1 procent) av de ca 3 030 000 anställda med lägst 500 förvärvsarbetstimmar av arbets- löshet i den mest begränsade meningen, dvs. enligt kriteriet att de varit utan an— ställning och aktivt arbetssökande. Modi-

Tabell 4:19. Arbetslösheten bland anställda med lägst 500 förvärvsarbetstimmar, fördelade efter timförtjänst och uppdelade efter kön och ålder.

Genomsnittlig timförtjänst, kr

5,00— 7,50— 10,00— 12,50—— Kön och ålder —5,00 7,50 10,00 12,50 15,00 15,00— totalt Män 14—44 år 1 OOO-tal personer 86,8 167,2 319,0 265,8 120,4 173,8 1 133,0 därav arbetslösa, % 11,8 13,6 5,5 5,2 6,0 5,1 7,1 45—74 år 1 OOO-tal personer 18,1 65,1 19 ,3 157,2 78,2 137,8 654,7 därav arbetslösa, % 12,8 8,3 ,9 5,5 6,4 3,0 6,3 14—74 år 1 OOO-tal personer 107,5 238,2 53 ,3 432,1 204,0 315,9 1 831,8 därav arbetslösa, % 12,0 12,0 ,5 5,3 6,1 4,1 6,8 Kvinnor 14—44 år 1 OOO-tal personer 143,3 268,3 16 ,6 74,7 21,7 32,8 709,4 därav arbetslösa, % 7,7 7,1 ,1 5,0 4,9 6,7 6,2 45—74 år ] OOO-tal personer 58,4 131,1 110,1 41,1 16,1 23,7 380,4 därav arbetslösa, % 8,1 4,5 4,4 2,5 3,4 2,2 4, 14—74 är 1 OOO-tal personer 201,8 399,4 278,7 115,8 37,8 56,5 1 089,7 därav arbetslösa, % 7,8 6,3 4,2 4,1 4,2 4,8 5,7 Män och kvinnor 14—74 år ] OOO-tal personer 309,3 637,6 812,9 547,9 241,7 372,3 2 918,5 därav arbetslösa, % 9,3 8,4 5,7 5,0 5,8 4,2 6,4

fleras arbetslöshetsbegreppet så att även deltidsarbetande, vilka söker eller önskar heltidsarbete, medräknas ökar arbetslös- hetssiffran bland de anställda till ca 235 000 personer (7,8 procent). Medräknas dessutom personer, som sagt sig vara delårs- eller deltidsanställda på grund av svårigheter att ordna barntillsyn, bland de arbetslösa stiger siffran till ca 275 000 (eller 9,1 procent).

I och med att anställda med färre för- värvsarbetstimmar än 500 och att ej för- värvsarbetande personer saknas i de nyss- nämnda arbetslöshetstalen innebär dessa tal en underskattning. Det kan nämnas att av de ca 554000 personerna med 1—499 arbetstimmar under året 1966 ca 41000 (7,4 procent) varit aktivt arbetssökande, ca 69000 (12,5 procent) varit arbetssökande eller önskat heltids- i stället för deltidsar- bete samt ca 119000 (21,5 procent) varit arbetssökande, önskat heltids- i stället för

deltidsarbete eller varit partiellt förvärvs- arbetande p. g. a. svårigheter att ordna barn— tillsyn.

För de ca 3 030000 anställda med lägst 500 förvärvsarbetstimmar under året 1966 har låginkomstutredningen beräknat arbets- löshetens omfattning bland anställda i olika timförtjänstlägen. Resultatet framgår av ta- bell 4: 19, där de anställda fördelats efter genomsnittlig timförtjänst med uppdelning på kön samt åldersgrupperna 14—44 år och 45—74 år. Arbetslösheten har i detta sam- manhang beräknats enbart efter det snä— vaste kriteriet, dvs. att till de arbetslösa endast räknats personer som aktivt sökt ar- bete. I tabellen ingår ej ca 112000 anställ- da, för vilka uppgifter om arbetslöshet och/ eller timförtjänst saknas.

Det framgår av tabellen att anställda med lägst 15 kr/tim i timförtjänst bland männen har omkring en tredjedel och bland

kvinnorna omkring två tredjedelar så stor relativ arbetslöshet som de anställda med högst 7:50 kr/tim. Sambandet lönenivå. —— arbetslöshet är starkast bland de äldre män— nen och svagast bland de yngre kvinnorna. Varken bland männen eller kvinnorna mins- kar den relativa arbetslösheten undantags— löst med stigande förtjänst: för männen och de äldre kvinnorna är vid timförtjäns— ter av 12:50—15:00 kr andelen arbetslösa något större än vid närmast lägre timför- tjänstklass, för de yngre kvinnorna stiger den relativa arbetslösheten något i timför- tjänstklasserna över 10 kr. För samtliga stu— derade grupper av anställda gäller dock att arbetslösheten är proportionsvis högst vid lägre timförtjänster än 7:50 kr. Medan de anställda under denna förtjänstnivå utgjor- de ca 32 procent av samtliga anställda sva— rade de för ca 44 procent av arbetslösheten bland de anställda (med lägst 500 arbets- timmar/år).

Arbetslöshetens samband med timför- tjänstnivån vid den mest vidsträckta defi- nitionen på arbetslöshet har likaledes un- dersökts. För männen och de äldre kvin- norna blir därvid de nyss konstaterade sambandet arbetslöshet _ förtjänstnivå än- nu något mera utpräglat. För kvinnorna i åldern 14—44 år ändras däremot karaktä- ren av sambandet så att arbetslösheten blir proportionsvis störst vid högre timförtjänst- nivåer. Bland de yngre kvinnorna blir an- delen arbetslösa inkl. partiellt arbetslösa och arbetslösa p.g.a. barntillsynsproblem såle— des ca 15 procent för kvinnorna i timför- tjänstlägen under 10 kr mot ca 18 procent i timförtjänstlägen över 10 kr. Detta kan tolkas så att benägenheten att öka sitt för- värvsarbete bland yngre kvinnogrupper är störst bland delgrupper med det högsta eko- nomiska utbytet av ett ökat förvärvsarbete.

4.4 Löneinkomsternas fördelning bland fris— ka och ej arbetslösa helårs— och heltidsan- slällda

4.4.1 Definitioner och avgränsningar

Den resterande delen av förevarande kapi- tel skall uteslutande ägnas åt en redovisning

av inkomstförhållandena för den grupp av anställda, som under året 1966 varit helårs- och heltidsanställda och som varken varit sjuka eller arbetslösa mer än två veckor un- der året. Avsikten med denna begränsning har varit att studera den årliga löneinkoms- ten för sådana anställda, vilka är allra mest homogena i sysselsättningshänseende. De har högst 15 procent av sina totala för- värvsinkomster från andra källor än lön, de har varit förvärvsarbetande under hela året utan andra avbrott än för semester och en ytterst begränsad arbetslöshet eller sjuk- frånvaro, de har haft en genomsnittlig vec- koarbetstid om lägst 35 timmar. Årslöne- beloppen är hämtade från personernas de- klarationsblanketter och har ej reducerats för ”kostnader för intäkternas förvärvande" m.m. När i några fall årslönebelopp sak- nats har intervjuuppgifter i stället använts.

Genom de här anförda begränsningarna har antalet ”verkligt” helårs- och heltids- arbetande löntagare blivit ca 1625 000. Detta antal har framkommit efter reduce- ringar med:

ca 60000 personer med företagarinkoms- ter överstigande 15 procent av den totala förvärvsinkomsten

ca 150000 personer med arbetslöshet ut- över två veckor samt

ca 415 000 personer med sjukfrånvaro ut- över två veckor.

Totalt har därmed ca 625 000 löntagare, vilka varit ”anställda” eller "stått till ar- betsmarknadens förfogande” under hela året och för heltidsarbete, undantagits från de följande redovisningarna. För samtliga dessa undantagna grupper gäller att ande- len med låga redovisade årsinkomster och timförtjänster är märkbart högre än för de återstående helårs— och heltidsanställda per- sonerna (se kapitel 6, 7 och avsnitt 4.3.4 ovan). När i den följande redovisningen av inkomstfördelningen för de helårs- och hel— tidsanställda vissa delgrupper framträder såsom i särskilt hög grad präglade av höga andelar lågt avlönade bör man såle- des vara medveten om att undantagandet av i synnerhet de arbetslösa och sjukfrån- varande i sig inneburit en kraftig minsk-

Tabell 4:20. Helårs- och heltidsanställdas fördelning efter årslön och med uppdelning efter kön och civilstånd.

Relativ fördelning, procent, för

män kvinnor män + kvinnor Löneinkomst 1 OOO-tal kr gifta icke-g. tot. gifta icke-g. tot. gifta icke-g. tot. —— 10 000 0,2 10,5 2,8 6,2 19,1 13,4 1,2 14,4 5,6 10 000— 15 000 2,3 16,2 5,8 25,9 32,9 29,8 6,4 23,7 12,2 15 000— 20 000 14,5 26,6 17,5 39,4 29,6 34,0 18,9 27,9 21,9 20 000— 25 000 28,7 26,5 27,6 17,7 11,3 14,1 26,2 19,7 24,6 25 000—— 30 000 19,9 9,9 17,5 6,2 4,0 5,0 17,6 7,3 14,2 30 000—— 40 000 19,0 7,9 16,3 1,7 2,4 2,1 16,1 5,4 12,5 40 000— 60 000 10,8 1,5 8,5 2,3 0,4 1,2 9,3 1,0 6,5 60 000—100 000 3,2 0,9 2,7 0,6 0,2 0,4 2,7 0,6 2,0 100 000— 0,8 — 0,6 — — — 0,7 — 0,5 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 l OOO-tal pers. 895,5 298,0 1 193,9 191,6 239,8 431,4 1 087,1 537,8 1 624,9

ning av lägre avlönade anställda. Även un- dantagandet av partiellt anställda har —— bortsett från de gifta kvinnorna bland de anställda — inneburit en reduktion av grupperna i framför allt de lägre förtjänst- lägena.

I de följande avsnitten redovisas de (fris- ka, ej arbetslösa) helårs- och heltidsanställ- da med uppdelningar efter

kön (4.4.2) civilstånd (4.4.2) ålder (4.4.3)

kombination av kön —— ålder civil- stånd (4.4.4)

utbildning (4.4.5) geografisk region (4.4.6) invandrarstatus (4.4.7) näringsgren (4.4.8) yrkesgrupp (4.4.9).

4.4.2 Löneinkomsternas fördelning efter kön och civilstånd

Det har ansetts lämpligt att i raden av mera detaljerade redovisningar först uppehålla sig något vid löneinkomstfördelningen för de faktiskt helårs- och heltidsarbetande an- ställda uppdelade efter kön i kombination med civilstånd. Tabell 4: 20 visar situatio- nen ur denna aspekt.

Av tabellen framgår dels det tidigare konstaterade förhållandet att kvinnorna

som grupp har markant lägre löner än män- nen som grupp, dels det mindre allmänt kända att icke-gifta personer (dvs. ogifta, frånskilda, änkor/änklingar) i bägge könen har lägre löner än gifta personer. Av de helårs- och heltidsanställda har sålunda drygt 43 procent av kvinnorna lägre löner än 15 000 kr/år mot knappt 9 procent av männen _— av de icke-gifta i bägge könen har ca 38 procent lägre lön än 15 000 kr/år mot knappt 8 procent av de gifta. Såsom strax skall visas är denna skillnad mellan män och kvinnor genomgående i alla ålders— grupper medan däremot skillnaden mellan civilstånden är genomgående för männen men ej för kvinnorna i samtliga ålders- grupper.

Den köns- och civilståndsgrupp, som har den klart gynnsammaste inkomstfördelning- en, är de gifta männen. De utgör 55 pro- cent av samtliga helårs- och heltidsanställ- da men enbart knappt 8 procent av de hel- års— och heltidsanställda med lägre årslön än 15 000 kr. Den klart ogynnsammaste inkomstfördelningen har de icke—gifta kvin- norna, som utgör ca 15 procent av samt— liga helårs- och heltidsanställda men så mycket som 43 procent av samtliga med lägre årslön än 15 000 kr. De icke—gifta männen och de gifta kvinnorna har en ganska likartad inkomstfördelning och sva- rar tillsammans för ca 50 procent av samt-

Löneinkomst (kr) i resp. decil bland anställda

Decil Kvot nr män kvinnor män + kv. kvinnor/män 0,5 12 320 5 310 9 250 0,43 1 15 680 8 180 12 300 0,52 2 18 820 11 570 15 610 0,61 3 20 750 13 240 18 100 0,64 4 22 330 14 630 20 050 0,66 5 (median) 24 150 15 900 21 960 0,66 6 26 330 17 040 23 980 0,65 7 29 190 18 610 26 680 0,64 8 33 660 20 880 30 940 0,62 9 41 620 24 400 38 560 0,59 9,5 51 960 29 230 47 370 0,56

liga helårs- och heltidsanställda med års- lön under 15 000 kr.

Spegelbilden av dessa förhållanden finner man i de högre lönelägena. Av totalt ca 106000 helårs— och heltidsanställda med högre lön än 40000 kr är 91 procent gifta män, 4 procent icke-gifta män, 4 procent gifta kvinnor och 1/2 procent icke-gifta kvinnor. Och av samtliga gifta helårs- och heltidsanställda gifta män är ca 15 procent över 40000 kronorsgränsen mot ca 7 pro- cent för icke-gifta män, ca 5,5 för gifta kvinnor och ca 1,5 för icke—gifta kvinnor.

Man kan finna det otillfredsställande att så som här skett slå samman alla ogifta, frånskilda och änkor/änklingar till en enda civilståndsgrupp ”icke—gifta". Urvalets stor- lek vid låginkomstutredningens undersök- ningar möjliggör emellertid ej en sådan yt- terligare differentiering efter civilstånd. Av den officiella inkomststatistiken, där åt- skillnad görs mellan ogifta och förut gifta, kan dock utläsas att i de högre inkomstlä- gena men ej i lägre och ordinära —— det återfinns nästan lika många förut gifta som ogifta anställda.

En kompletterande bild av männens och kvinnornas löneinkomstfördelning oavsett civilstånd ger de i tabell 4:21 redovisade decilinkomsterna.

Lönespridningen är som synes betydan- de: medan 5 procent av de helårs- och hel- tidsanställda år 1966 hade lägre lön än 9250 kr/år hade 5 procent av dem samti- digt högre lön än 47 370 kr/år. Av tabellen framgår också att löneklyftan mellan hel-

års— och heltidsanställda män och kvinnor vid medianlönerna utgör ca 34 procent.

Man kan dock iaktta att klyftan kvinnor/ män är minst vid medianinkomsten och störst vid de lägsta och de högsta decilin- komsterna. Denna iakttagelse motiverar slutsatsen att löneskillnaden mellan män och kvinnor mätt efter medianlönerna bör betraktas såsom missvisande — löneklyftan mellan könen är i regel större än vid me- dianläget.

4.4.3 Löneinkomsternas fördelning med hänsyn till ålder

Det är allmänt känt att lönerna varierar starkt med åldern. Indelas de helårs- och heltidsanställda i åldersklasser finner man för män och kvinnor tillsammantagna en inkomstfördelning i skilda åldersklasser en- ligt tabell 4: 22.

Den ogynnsammaste inkomstfördelningen — i betydelsen stor andel i låga lönein- komstklasser — gäller i åldrarna under 20 år, därnäst i åldrarna över 64 år. Gynnsam- mast inkomstfördelning råder i åldersgrup- pen 35—44 år, ehuru det kan noteras att andelen med högre löneinkomster (över 30000 kr) är störst i den närmast högre åldersklassen 45—54 år. I tabellens sista rad har angivits medianåldern inom varje löneinkomstklass. Det är påtagligt hur me- dianåldern stiger kraftigt mellan inkomst- klasserna 10 000—15 000 och 15 000—20 000 kr samt ovanför 40000 kr, vilket framför allt uttrycker hur inkomstspridningen ökar

Tabell 4:22. Helårs- och heltidsanställdas fördelning efter årslön och med uppdelning efter ålder; oavsett kön. Båda könen.

Relativ fördelning (%) efter löneinkomst (l OOO—tal kr)

Antal Åldersgrupp, personer, 10— 15— 20— 25— 30— 40— 60— 100 år 1 OOO-tal —10 15 20 25 30 40 60 100 -—— Tot. l4—l9 107,1 45,8 41,7 8,9 2,6 1,0 — _ 100 20—24 l97,0 3,7 29,1 36,0 21,5 5,6 3,3 0,9 »- — 100 25—34 358,7 2,2 5,6 22,2 30,1 17,6 15,5 5,9 0,8 0,2 100 35—44 359,8 1,6 6,6 16,1 28,9 18,6 15,8 9,0 3,2 0,1 100 45—54 332,4 2,5 6,9 19,0 26,5 16,8 16,4 9,4 3,5 1,0 100 55—64 239,l 4,0 8,7 25,8 24,1 12,6 12,2 8,3 3,1 1,1 100 65—74 31,0 9,0 25,2 30,3 20,3 8,4 5,2 — _ 1,6 100 14—74 1 625,9 5,6 12,2 21,9 24,6 14,2 12,5 6,5 2,0 0,5 100 medianålder i inkomstklassen _ 19 24 3 8 39 41 42 44 47 53 39 med stigande ålder i varje fall t.o.m. med såväl god hälsa som en mer än normalt 55—64 år.

Tabell 4: 22 visar även hur de yngsta och äldsta åldrarna väger särskilt tungt i de bägge lägsta inkomstklasserna, under 15 000 kr. Av totalt ca 290 000 helårs- och heltids- anställda med lägre lön än 15 000 kr/år återfinns ca 94000 i åldern 14—19 är, ca 65000 i åldersgruppen 20—24 år och ca 41 000 i åldersgruppen 55—74 år —— medan ca 89000 är i mellanåldrarna 25—54 år. Man har i debatten ibland anfört att det är missvisande att i den totala löneinkomst- fördelningen medta de åldersgrupper, som har en särskilt hög andel anställda med låga löner. Därvid har främst omnämnts åldersgruppen 14—19 år ehuru även åld- rarna 20—24, 55—64 och 65—74 år ofta lagts till. Det måste i samband med såda- na synpunkter anmärkas att varje avgräns- ning i åldershänseende är godtycklig, i all synnerhet när man som här behandlar an- ställda med helårs- och heltidssysselsättning

fast anknytning till arbetsmarknaden. För åldersgruppen 14—19 år syns kanske god- tyckligheten vara något mindre allvarlig än för de andra av nämnda åldersgrupper, ef- tersom många anställda i dessa yngsta år- gångar har anställning i kombination med någon typ av utbildning. Det bör för denna grupp även nämnas att antalet 14- och 15— åringar är ytterst obetydligt bl.a. eftersom den nioåriga grundskolan ej möjliggör för- värvsarbete (helårs) förrän vid 16 år.

Tabell 4: 23 visar hur andelen anställda med låga löner varierar beroende på hur åldersgränserna dras.

Medianlönerna och lönespridningen inom de skilda åldersgrupperna kompletterar i viss mån den nyss presenterade bilden av löne— inkomsternas fördelning inom åldersgrup- perna. l tabell 4: 24 anges medianlönen och lönespridningen enligt måttet (D9,5—D0,5)/ Dä, vilket sistnämnda mått alltså visar löne— skillnaden mellan den 5:e procenten högst

Tabell 4:23. Procentuell andel helårs- och heltidsanställda med låg lön i olika åldersgrupper. Båda könen.

Antal helårs— och Procentuell andel med löneinkomst (l OOO-tal kr)

Åldersgrupp, heltidsanst.

år 1 OOO-tal —10 10—15 15—20 ——20 14—74 1 625,9 5,6 12,2 21,9 39,7 20——74 1 518,25 2,7 10,1 22,8 35,6 20—64 1 487,8 2,6 9,7 22,6 34,9 25—64 1 290,8 2,5 6,8 20,6 29,9 25—54 1 051,7 2,1 6,3 19,4 27,8 108 SOU 1970: 34

Tabell 4: 24. Medianlönebelopp och löne- spridningsmått för helårs- och heltidsanställ- da, oavsett kön.

Äldersgrupp, Medianlön, D9.5—D0.5 ar kr D5 14.,19 10400 (1,50) 20!24 17 200 1,11 25—34 22 950 1,23 35444 24 340 1,62 45—54 23 850 1,93 55—64 22 250 2,09 65—74 18 230 1,62 14—74 21 960 1,74

avlönade och den 5:e procenten lägst avlö- nade i relation till medianlönen.

Medianlönen är som framgår högst (24 340 kr) i åldersgruppen 35—44 år, där även andelen anställda med löner under 20000 kr är lägst. I förhållande till denna ”bästa" medianlön ligger medianlönen i ål- dersgruppen

lll—19 är ca 60 procent lägre, 20 24 ,, ,, 29 ,, ,, 25—34 ,, ,, 6 ,, ,, 45—54— ,, ,, 2 ,, ,, 55—64 ,, ,, 9 ,, ,, och

65—74 ': n 25 51 ”

Inkomstspridningen inom åldersgrupper- na ökar obetydligt från 20—24 år till 25— 34 år. Därefter ökar emellertid spridningen kraftigt t.o.m. 55—64 år för att i gruppen 65—74 år återgå till samma storlek som i 35—44-årsgruppen.

4.4.4 Löneinkomsternas fördelning med hänsyn till ålder, kön och civilstånd

I de bägge närmast föregående avsnitten har framkommit att den klart gynnsammas- te löneinkomstfördelningen — i meningen liten andel anställda med lägre löner —— gäller för de gifta männen och de klart ogynnsammaste för de icke-gifta kvinnor- na. Icke-gifta män och gifta kvinnor intar en mellanställning. I åldershänseende upp- visar åldersgruppen 35—44 år den gynn- sammaste och grupperna 14—19 jämte 65— 74 år den ogynnsammaste fördelningen. När

kombinationen ålder-kön-civilstånd nu kom- mer att behandlas kan det förutskickas att de nyssnämnda konklusionerna inte rubbas på något avgörande sätt. Det samman- hänger med att i den ”totala” löneinkomst- fördelningen, utvisande t. ex. att 288000 helårs- och heltidsanställda har högst 15 000 kr i årslön och 351400 lägst 30000 kr, det råder ett samspel mellan bl.a. faktorerna ålder—kön-civilstånd. [ detta samspel har såväl lönenivån för de olika ålders-, köns- och civilståndskategorierna som yrkesverk- samhetsgraden för resp. kategori stor bety- delse.

I den mån lönenivå. och yrkesverksam- hetsgrad för dessa skilda kategorier är po- sitivt korrelerade kommer den relativa vik- ten i den ”totala” löneinkomstfördelningen för dessa olika kategorier också att vara positivt korrelerad med lönenivån. Ålders-, köns- och civilståndsgrupper med låg rela- tivlön får således låg vikt vid beräknandet av den ”totala” inkomstfördelningen, grup- per med hög relativlön får hög Vikt.

Sådana positiva samband mellan löneni- våer och yrkesverksamhetsgrader i olika ål- ders-, köns- och civilståndskategorier kan också faktiskt konstateras. Om medianlö- nen för samtliga helårs- och heltidsanställ- da sätts lika med 100 och yrkesverksam- hetsgraden (se kap. 3) för samtliga 50—52— veckorsarbetande också sätts lika med 100 framgår den relativa medianlönen och den relativa yrkesverksamhetsgraden av tabell 4: 25 .

Proportionen män-kvinnor i antalet hel- års- och heltidsanställda är 73—27 mot 50 —50 i befolkningen; att den manliga ande- len bland de anställda är större än bland befolkningen och den kvinnliga andelen mindre inverkar givetvis kraftigt på den ”totala” löneinkomstfördelningen när män- nens ”relativa” medianlön är 110 och kvin- nornas 72. En motsvarande, ehuru mindre markant proportionsförskjutning gäller med avseende på civilståndet mellan gifta och icke-gifta män, däremot ej mellan gifta och icke-gifta kvinnor. För kvinnorna noteras högre ”relativ" medianlön bland gifta än bland icke-gifta, vilket dock inte hindrar en

Tabell 4:25. Relativ medianlön och relativ yrkesverksamhetsgrad efter kön och civilstånd.

Proc. andel av Relativ yrkes-

Köns— och Relativ verksam- befolkning helårs- civilståndsgrupp medianlön hetsgrad 14—74 år och helt. gifta mån 119 163 31 55 icke-gifta män 90 ”0 86 133 19 18 gifta kvinnor 79 72 65 67 32 12 icke-gifta kvinnor 67 69 18 15 Samtliga 100 100 100 100

lägre yrkesverksamhetsgrad hos de först- nämnda. Bortsett från denna avvikelse kan alltså iakttas att löntagargrupper med hög- re relativlön har högre yrkesverksamhets- grad och därmed större andel bland de an- ställda än löntagargrupper med låg relativ- lön.

Analoga iakttagelser görs även i fråga om åldersgrupperna. I tabell 4: 26 visas för skilda åldersgrupper den "relativa" median— lönen, den "relativa” yrkesverksamhetsgra— den (enligt kap. 3, för 50—52-veckorsarbe- tande) samt åldersgruppens andel av befolk- ningen 14—74 år resp. av samtliga helårs- och heltidsanställda.

Här bekräftas att högre löneläge i en ål- dersgrupp är förenat med en märkbart hög- re andel anställda i denna åldersgrupp än vad som är fallet vid lägre löneläge.

Det här sagda innebär inte något försök till kausal tolkning av innebörden t. ex. att låg lön för en viss ålders-, köns- och civil- ståndsgrupp leder till minskad yrkesverk- samhetsgrad eller att låg yrkesverksamhets- grad och lågt löneläge i en viss befolk— ningskategori bägge skulle bero av någon tredje omständighet. Det är tillräckligt att notera hur av rent aritmetiska skäl den ”totala” löneinkomstfördelningen är starkt

påverkad av yrkesverksamhetsgradens va- riationer mellan ålders-, köns- och civil- ståndsgrupperna och att dessa variationer faktiskt är i hög grad korrelerade med lö- nenivån. Vid en annan struktur i yrkes- verksamhetsgraderna hos befolkningen och vid en annan korrelation mellan yrkesverk- samhetsgrad och lönenivå. skulle alltså —— vid given befolkningsstorlek och -samman- sättning när det gäller ålder, kön och civil- stånd —— den ”totala” inkomstfördelningen kunna bli väsentligt annorlunda än den faktiska. Den rådande korrelationen yrkes- verksamhetsgrad/lönenivå är av den beskaf- fenheten att den ”totala” löneinkomstför— delningen påverkas proportionsvis starkare av befolkningskategorier med höga relativ- löner än av kategorier med låga.

I konsekvens med de här beskrivna me- kanismerna kan man behandla lönein- komsternas fördelning efter ålder, kön och civilstånd ganska schematiskt. I synnerhet gäller detta för högre löneinkomster. Av samtliga 351000 helårs- och heltidsanställ- da med löneinkomster över 30000 kr är 336000 män, varav 305000 gifta och 327000 i åldern 25—64 år. Av samtliga helårs- och heltidsanställda gifta män i ål- dersgruppen 25—64 år har 35,5 procent

Tabell 4:26. Relativ medianlön och relativ yrkesverksamhetsgrad efter ålder.

Åldersgrupp, år

14—19 20—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65—74 l4—74

»relativ» medianlön 47 78 »relativ» yrkesverksamhetsgrad 39 88 andel av befolkningen, 14—74 år 12,3 11,1 andel av helårs- och heltids-

anställda 6,6 12,1

102 111 109 101 83 100 116 135 131 114 33 100 16,0 16,4 17,6 15,7 10,8 100 22,0 22,1 20,5 14,8 1,9 100

Tabell 4:27. Helårs- och heltidsanställdas fördelning efter årslön och med uppdelning efter ålder, kön och civilstånd; relativ fördelning.

Gifta, lön 1 OOO-tal kr Icke-gifta, lön 1 OOO-tal kr

Ålder

kön, 10— 15— 20— 10— 15— 20— år —10 15 20 30 30— tot. —10 15 20 30 30— tot. (892 200 personer) (298 000 personer) Mån

14—19 . . 28,1 41,1 13,9 6,9 — 100

20—24 1,5 4,4 30,4 43,5 10,2 100 5,4 14,6 36,1 37,8 6,1 100 25—34 0,5 12,5 56,3 30,7 100 2,4 8,2 29,6 44,3 15,5 100 35—44 1,6 8,4 53,3 36,6 100 3,0 8,9 22,3 42,9 23,9 100 45—54 0,2 1,4 12,7 44,6 41,0 100 2,2 6,5 23,4 55,2 12,7 100 55—64 0,3 3,7 22,3 40,4 33,3 100 6,6 8,2 29,5 44,2 11,5 100 65—74 — 22,7 42,7 23,3 11,3 100 7,3 19,8 20,3 52,7 — 100 14-—-74 0,2 2,3 14,6 48,9 34,0 100 10,5 16,2 26,5 36,5 10,3 100 (191 600 personer) (239 100 personer) Kvinnor

14—19 .. 56,5 40,3 3,2 _ — 100

20—24 4,3 52,3 30,4 13,0 100 2,8 51,3 41,3 4,6 _— 100 25—34 5,6 16,9 48,0 26,7 2,8 100 11,8 19,3 40,0 24,7 4,2 100 35—44 7,7 20,9 37,1 29,5 4,8 100 1,9 19,0 34,0 39,5 5,6 100 45—54 6,9 21,8 41,5 21 ,9 7,9 100 11,4 20,0 30,0 30,2 8,4 100 55—64 3,4 31,0 38,4 23,8 3,4 100 20,7 24,3 34,1 15,7 5,2 100 65—74 55,0 33,0 12,0 — 100

14—74 6,2 25,9 39,5 23,8 4,6 100 19,1 33,0 29,6 15,3 3,0 100

lägst 30 000 kr i årslön — motsvarande an- anställda med lägre löneinkomster än delar är för icke-gifta män 11,2 procent, för gifta kvinnor 5,1 procent och för icke- gifta kvinnor 5,7 procent. I åldersgruppen 20—24 år är motsvarande andelar 10,3 pro- cent för gifta män, 6,1 procent för icke- gifta män och 0 procent för kvinnor; i ål- dersgruppen 65—74 år är andelen 10,9 pro- cent för gifta män och 0 procent för öv- riga. Huvudintresset beträffande högre lö- neinkomster måste således inriktas på de gifta männen i åldern 25—64 år, som ut- gör 26 procent av totalbefolkningen 14—74 år, 52 procent av samtliga helårs- och hel- tidsanställda och svarar för 89 procent av personerna med löneinkomster utöver 30000 kr för samtliga dessa anställda. Bland de gifta männen i åldersgruppen 25 —64 år är andelen med lön utöver 30000 kr/år högst i delgruppen 45—54 år (41,0 procent) och lägst i 25—34 år (30,7 pro- cent).

I de lägre löneinkomstlägena kan situa- tionen inte beskrivas så enkelt. Bland de ca 91 000 resp. 288 000 helårs- och heltids-

10000 resp. 15 000 kr/år dominerar dock följande fyra kategorier: icke-gifta kvinnor under 25 år, icke—gifta män under 25 år, icke-gifta kvinnor 25—64 år och gifta kvin- nor 25—64 år. Tillsammantagna svarar dessa fyra kategorier för 89 resp. 83 pro- cent av de anställda med lägre löner än 10000 resp. 15 000 krlår. Utsträcks in- komstgränsen till 20 000 kr, varunder det finns 644000 helårs- och heltidsanställda, sjunker dessa fyra kategoriers andel till 65 procent. Detta sammanhänger med att just mellan 15 000 och 20000 kr ytterligare ål- ders-, köns- och civilståndsgrupper utöver de fyra nämnda börjar väga tungt. Den största delgruppen i löneinkomstlägena un- der 20000 kr blir i stället gifta män i ål- dern 25—64 år.

I tabell 4: 27, där inkomstklasserna över 20000 kr dragits samman till två, visas mera i detalj ålders—, köns- och civilstånds- grupperna med låga löner.

Man ser av tabellen att andelen lågt av- lönade inom de skilda ålders-, köns- och

Tabell 4:28. Procentuell andel helårs- och heltidsanställda i åldern 20—64 år med låg löne- inkomst efter kön och civilstånd. Faktiska värden och värden enligt standardberäkning.

Procentuell andel av helårs- och heltidsanställda, 20—64 år med lägre löneinkomst än

10 000 kr 15 000 kr 20 000 kr

enl. stan- i verklig- enl. stan- i verklig- enl. stan- i verklig- Kön, civilstånd dardber. heten dardber. heten dardber. heten gifta män 0,3 0,2 2,3 2,5 17,8 16,0 icke-gifta män 3,6 10,5 12,4 26,7 39,7 43,9 gifta kvinnor 5,9 6,2 31,6 32,1 71,7 71,5 icke-gifta kvinnor 9,6 19,1 34,0 42,1 71,6 76,7

civilståndsgrupperna generellt är minst för de gifta männen, oavsett om gränsen dras vid 10000, 15 000 eller 20000 kr. De icke- gifta männen har i varje åldersgrupp på- tagligt högre andelar under dessa tre in- komstgränser än de jämnåriga gifta män- nen. Betraktas enbart kvinnorna, som i varje åldersgrupp har påtagligt högre an- delar med lön under 15 000 och 20000 kr än även de icke-gifta männen, är det svårt att iaktta något konsekvent mönster inne- bärande att de icke-gifta skulle ha någon systematiskt större andel med lägre löner jämfört med de gifta. De högsta andelarna med lägre löner inom de skilda åldersgrup- perna återfinns ungefär lika ofta bland de gifta som bland de icke—gifta kvinnorna. Granskas löneinkomsterna under 10000 eller 15 000 kr med avseende på åldern år 25—34 år gynnsammast för männen och 35—44 år för kvinnorna medan den ogynn- sammaste åldersgruppen är under 25 år för bägge könen. Med avseende på kön har kvinnorna generellt högre andelar anställda under 15 000 kr och med avseende på civil- stånd har de icke-gifta männen generellt högre andelar än de gifta medan för kvin- norna civilståndet inte spelar någon enty- dig roll. För löneinkomster under 20000 kr är den gynnsammaste åldern normalt 35— 44 år (för icke-gifta män dock 45—54 år) och den ogynnsammaste generellt under 25 år. Med avseende på kön har kvinnorna ogynnsammare inkomstfördelning än män- nen och med avseende på civilstånd har de icke-gifta männen högre andelar än de gif- ta medan civilståndet inte spelar någon en-

tydig roll för kvinnorna.

Genom s.k. standardberäkningar kan i någon mån betydelsen av ålders-, köns- och civilståndskomponenterna renodlas. Två dy- lika beräkningar har utförts: en där inom var och en av de fyra köns- och civilstånds- grupperna i åldern 20—64 år den relativa åldersfördelningen antagits vara densamma och lika med den för samtliga helårs- och heltidsanställda gällande samt en där inom var och en av de fem åldersgrupperna den relativa köns- och civilståndsfördelningen antagits vara densamma och lika med den för samtliga helårs- och heltidsanställda gällande. Resultaten av den förstnämnda standardberäkningen, vilken således i prin- cip belyser andelen anställda inom köns- och civilståndsgrupperna sedan åldersvariatio- nerna mellan dessa grupper neutraliserats, redovisas i tabell 4: 28.

De faktiska variationerna mellan köns- och civilståndsgrupperna i fråga om ålders- sammansättning har jämfört med den stan- dardiserade ålderssammansättningen inne- burit en viss sänkning av andelen anställda under 20000 kr bland de gifta männen medan för gifta kvinnor ålderssamman- sättningen inte har någon nämnvärd in- verkan vare sig nedåt eller uppåt i fråga om andelarna under de tre inkomstgrän- serna. Däremot har för icke-gifta såväl män som kvinnor den faktiska åldersför- delningen medfört en stark uppgång 1 an- delen anställda med lägre löner särskilt under 10000 och 15 000 kr men även un- der 20000 kr — jämfört med andelarna enligt den standardiserade åldersfördelning-

Tabell 4:29. Procentuell andel helårs- och heltidsanställda med låg löneinkomst efter ålder. Faktiska värden (inom parentes) och värden enligt standardberäkning.

Andelen (%) helårs- och heltidsanställda i åldern

Löneinkomst lägre än 20—24 år 25—34 år 35—44 år 45—54 år 55—64 år 10 000 kr 2,6 (3,7) 2,6 (2,2) 1,7 (1,6) 2,8 (2,5) 4,3 (4,4) 15 000 kr 20,7 (32,7) 8,8 (7,8) 9,1 (8,3) 10,9 (9,4) 14,6 (12,8) 20 000 kr 53,3 (68,7) 32,0 (30,0) 27,4 (24,4) 30,2 (29,4) 41,6 (38,6)

en. Även vid en och samma åldersfördel- ning enligt den här gjorda förutsättningen är andelen anställda med lägre lön än 10000, 15 000 eller 20000 kr allra lägst bland de gifta männen medan de icke-gifta männens andelar fortfarande är näst lägst. Andelen gifta kvinnor med lägre löner på- verkas inte nämnvärt av standardberäk- ningen medan andelen icke-gifta kvinnor reduceras, dock inte till lika låga andelar som för gifta.

Den andra standardberäkningen, vilken alltså gäller andelen anställda med lägre lön än 10000, 15 000 eller 20 000 kr under förutsättningen att den relativa köns- och civilståndsfördelningen är densamma inom var och en av åldersgrupperna, kan sägas visa åldersfaktorns inverkan neutraliserad från köns- och civilståndskomponenterna. Resultaten av denna beräkning framgår av tabell 4:29, där de faktiska andelarna i resp. åldersgrupp anges inom parentes.

Som väntat har den faktiska köns- och civilståndsfördelningen störst inverkan på

låglöneandelama inom åldersgruppen 20— 24 år. De betydande sänkningar, som in- träffar vid standardberäkningen i denna yngsta åldersgrupp, motsvaras av ganska måttliga stegringar i låglöneandelarna inom var och en av de övriga fyra åldersgrup-

perna. En sista kalkyl har gjorts i syfte att be- lysa skillnaderna i inkomstfördelningen mellan ålders-, köns— och civilståndsgrup- perna. Även denna kalkyl har standardbe- räkningens karaktär, i det att de gifta män- nens relativa löneinkomstfördelning inom varje åldersgrupp tillämpats även på icke- gifta män, gifta kvinnor och icke-gifta kvin- nor. Frågeställningen har därvid varit: hur många helårs- och heltidsanställda skulle ha underskridit löneinkomstgränserna 10000, 15 000 och 20 000 kr om samtliga anställda inom varje åldersgrupp haft en löneinkomst- fördelning lika med de gifta männens? Sva- ret på denna fråga framgår av tabell 4:30.

Om i varje åldersgrupp inom 20—64 år de gifta männens löneinkomstfördelning

Tabell 4:30. Antalet helårs- och heltidsanställda försåvitt gifta mäns löneinkomstfördelning gällt för även kvinnor och icke-gifta mån.

Antal (1 OOO-tal) m. lön understigande (kr)

vid fördelning = gifta män enl. faktisk fördelning

Kön, civilstånd 10 000 15 000 20 000 10 000 15 000 20 000 gifta män 1,6 17,2 139,6 1,6 17,2 139,6 icke-gifta män 1,2 6,8 50,6 9,4 33,0 102,5 gifta kvinnor 0,5 4,0 31,3 11,9 59,5 135,2 icke-gifta kvinnor 1,1 6,1 42,8 16,3 74,4 143,7 samtliga 4,4 34,1 264,3 39,2 184,1 521,0 andel (%) av anställda 20—64 år i alla inkoms- ter 0,3 2,3 17,7 2,6 12,3 34,9 SOU 1970:34 113

grupper.

Män Kvinnor Män + Kv.

antal median- antal medianlön antal medianlön Ålder l OOO-t. lön kr 1 OOO-t. kr 1 OOO-t. kr 14—24 166,9 17 180 137,4 13 050 304,3 14 740 25—34 286,0 24 650 359,9 22 950 35—44 278,1 26 350 ”6,7 17 890 360,9 24 340 45—64 441,2 25 180 134,1 17 210 575,2 23 320 65—74 26,2 19 100 5,3 10 260 31,5 18 230 14—74 1 198,4 24 150 533,5 15 900 1 631,9 2] 960

gällt för även icke-gifta män och för kvin- nor skulle således totalandelen och total- antalet helårs- och heltidsanställda med lön under 10000 kr varit 1/9, under 15 000 kr ca 1/6 och under 20000 kr ca hälften av de faktiska andelarna och antalen.

En analog kalkyl, där de icke-gifta kvin— nornas inkomstfördelning inom varje ål- dersgrupp tillämpas för även gifta kvinnor och för män, ger till resultat att i stället för det faktiska antalet helårs- och heltidsan- ställda med lön under 10 000 kr om 39 000 personer (20—64 år) antalet skulle ha blivit ca 142000. Antalet anställda under 15 000 kr, som faktiskt är ca 184000 (20—64 år), skulle därvid ha stigit till ca 475000, och antalet anställda under 20000 kr, som fak- tiskt är ca 521000 (20—64 år), skulle ha stigit till ca 1000 000 personer. Detta räk- neexempel belyser likaledes effekten på den ”totala” löneinkomstfördelningen av olik- heterna mellan männens och kvinnornas in- komstfördelning.

I det följande skall bortses från civil- ståndsfaktorn, vars statistiska effekt på in- komstfördelningen såsom ovan visats är obetydlig för kvinnorna men påtaglig för männen. Tabellen 4: 31 visar medianlöner- na för män och kvinnor i olika åldersgrup- per oavsett civilstånd. Med hänsyn till ur- valets litenhet i vissa köns- och åldersgrup- per har vissa sammanslagningar skett av åldersgrupperna.

Här bekräftas tidigare konstateranden att det bästa löneläget normalt gäller inom ål- dersgruppen 35—44 år. Studeras det bak- omliggande statistiska materialet finner man

dessutom att lönespridningen är lägst i ål- dersgruppen 20—24 år för att öka med sti— gande ålder t.o.m. åldersgruppen 55—64 år. Denna utveckling av löneinkomstsprid- ningen syns framför allt vara känneteck— nande för männen. För kvinnorna tyder decilfördelningarna på att lönespridningen inom varje åldersgrupp är något lägre än för männen och att den inte ökar med ål- dern lika starkt som för männen. Materia- let medger dock inte någon mera förfinad analys av storleken i dessa skillnader mel- lan könen utan håller enbart för uttalan- den om riktningen av förekommande ten- denser.

4.4.5 Löneinkomstfördelningen med avse- ende på utbildning

I låginkomstutredningens undersökningar har två utbildningsmått använts: dels an- talet år i heltidsundervisning, dels ”utbild- ningsnivå” enligt en sjugradig skala där 1 betecknar folkskola, 3 realskola och grund- skola o.d., 5 studentexamen o.d. samt 7 akademisk examen o.d. samt 2, 4 och 6 anger yrkesutbildning under minst ett år utöver folkskola, real- och grundskola resp. studentexamen. När löneinkomsternas för- delning studeras med hänsyn till utbild- ningen kommer enbart ”utbildningsnivån”, i det följande utbytt mot det mera värde- neutrala ordet utbildningsgrupp att an- vändas som mått på utbildningen, vilket ty- värr innebär en avsevärd underskattning av antalet personer med mera långvarig ut— bildning utanför de reguljära studievägarna

Tabell 4: 32. Helårs- och heltidsanställdas fördelning efter löneinkomst och med uppdelning efter kön och utbildning.

Relativ fördelning (%) efter löneinkomst (1 OOO-tal kr)

Kön, Antal utbild- personer 10— 15— 20— 25— 30— 40— 60— ningsgrupp 1 OOO-tal —10 15 20 25 30 40 60 100 100 tot. Mån 1 683,0 2,8 6,9 22,7 34,2 18,0 11,3 3,3 0,6 0,1 100 2 211,9 2,3 5,7 12,4 30,1 20,5 20,4 7,4 1,0 0,2 100 3 +4 197,2 4,2 4,0 13,1 17,7 17,4 23,9 15,3 4,1 0,3 100 5+6+7 101,5 —— 1,6 1,6 6,0 8,0 27,5 32,0 17,5 5,8 100 summa 1 193,6 2,8 5,8 17,5 27,6 17,5 16,3 8,5 2,7 0,6 100 Kvinnor

1 218,9 16,8 34,2 38,1 8,7 2,1 — — — 100 2 52,4 15,5 33,2 31,5 13,8 3,1 3,0 100 3 +4 135,4 9,6 26,5 30,6 22,0 6,6 3,5 1,2 — — 100 5+6+7 24,8 — 2,2 20,6 19,4 25,6 10,8 14,8 6,5 — 100 summa 431 ,4 13,4 29,8 34,0 14,1 5,0 2,1 ,2 0,4 — 100 Mån+kvinnar

1 901 ,9 6,2 13,5 26,5 28,0 14,2 8,5 2,5 0,4 0,1 100 2 264,2 4,9 11,1 16,2 26,8 17,0 17,0 5,9 0,9 0,2 100 3 +4 332,6 6,3 13,1 20,2 19,5 13,0 15,6 9,6 2,4 0,2 100 5+6+7 127,3 — 1,7 5,3 8,6 11,4 23,2 28,3 15,2 4,6 100 summa 1 624,9 5,6 12,2 21 ,9 24,6 14,2 12,5 6 5 2,0 0 5 100

(se kap. 3 avsnitt 5). På grund av de små frekvensema i urvalet av personer i vissa utbildningsgrupper har i fortsättningen sam- manslagningar skett av personer i grupper- na 5, 6 och 7, vilket innebär att student- examen och jämförlig utbildning jämte yr- kesutbildning och högskoleutbildning där- utöver sammanförs i en enda grupp. Vida- re har utbildningsgrupperna 3 och 4 sam- manslagits av analoga skäl.

Löneinkomsternas fördelning oavsett ål- der med hänsyn till kön och utbildnings- grupp framgår för de helårs- och heltids- anställda av tabell 4: 32.

Även i denna inkomstfördelning iakttas verkningarna av det tidigare omnämnda förhållandet att befolkningsgrupper med låg yrkesverksamhetsgrad har lägre lönelä- ge och därmed är underrepresenterade i in- komstfördelningen i förhållande till sin an- del i befolkningen. I åldrarna 25—74 år, där utbildningen för praktiskt taget alla personer är färdig och där mer än 4/5 av de anställda i tabell 4: 32 återfinns, är ca 58 procent av de helårs- och heltidsanställ-

då i utbildningsgruppen 1 (= enbart folk- skola) medan motsvarande andel för hela den jämnåriga befolkningen utgör 69 pro- cent. Av de helårs- och heltidsanställda i samma åldrar utgör utbildningsgrupperna 5 + 6 + 7 (= studentexamen och längre utbildning) 9 procent, att jämföra med 5 procent i hela den jämnåriga befolkningen. Under- resp. överrepresentationen samman- hänger med de i kap. 3 närmare beskrivna förhållandena, enligt vilka såväl yrkesverk- samhetsgrad som andel helårs- och heltids- arbetande inom varje åldersgrupp och för bägge könen stiger med längre utbildning. Särskilt markant stiger den för kvinnorna.

Tabell 4: 32 visar tydligt att utbildningen har ett mycket stort inflytande på lönein- komsternas storlek och på deras fördelning på inkomstklasser. Särskilt gäller detta vid en utbildning motsvarande studentexamen eller längre. Här förekommer knappast alls några löneinkomster under 15 000 kr — andelen utgör enbart 1,7 procent medan för samtliga utbildningsgrupper 17,8 pro- cent har lägre lön än 15 000 kr. Högre lö-

neinkomster än 40000 kr gäller för 48,1 procent av de helårs- och heltidsanställda i utbildningsgrupperna 5 + 6 + 7 att jämföra med 9,0 procent för samtliga utbildnings- grupper.

Jämförs löneinkomstfördelningarna mel- lan utbildningsgrupperna 1, 2 och 3+4 finner man avsevärt måttligare skillnader: medan 19,7 procent av de anställda i utbild- ningsgrupp 1 ligger under 15 000 kr är mot- svarande andel 16,0 procent i grupp 2 och 19,4 procent i grupperna 3 + 4. I inkomst- lägen över 40000 kr finns 3,0 procent av de anställda i utbildningsgruppen 1, 7,0 pro- cent i gruppen 2 och 12,2 procent i grup- perna 3 + 4. Medan andelen lägre lönein- komster framstår som ganska konstant i de olika utbildningsgrupperna 1—4 ökar där- emot andelen i högre löneinkomster med stigande nummer på utbildningsgruppen, vilket återspeglar att lönespridningen ökar vid längre utbildning. Detta gäller för män och kvinnor tillsammantagna samt för en- bart män. Bland de kvinnliga anställda av- tar däremot andelen lägre avlönade (under 15 000 kr) med längre utbildning när man jämför grupperna 1 och 2 med grupperna 3 och 4.1

Om inkomstfördelningen inom skilda ut- bildningsgrupper studeras med avseende på inte enbart kön utan också ålder finner man de i tabell 4: 33 återgivna procentuella andelarna i inkomstlägena upp till 15 000

1 Det statistiska materialet över sammanräk- nad nettoinkomst har bearbetats med avseende på var och en av utbildningsgrupperna 1—7. För samtliga (anställda, företagare och övriga) visar, när i utbildningsgrupperna 1—4 alla under

kr, 15 000—30 000 kr och över 30 000 kr i de olika ålders-, köns- och utbildningskate- gorierna.

När man ser utbildningens effekter på löneinkomsternas fördelning åldersgrupps- vis framgår det klarare än eljest hur ut- bildningsgruppen ] för såväl männen som kvinnorna och i alla åldrar har den ogynn- sammaste fördelningen medan utbildnings- grupperna 5 + 6 + 7 har den gynnsammas- te. Kontrasten förefaller vara allra starkast mellan dessa "ytterpolerl' i åldrarna 45— 64 år.

Mellan utbildningsgrupperna 1, 2 och 3 + 4 iakttas för männen över 24 års ålder en med stigande ålder ökande effekt av ut- bildningen på inkomstfördelningen, där grupp 2 blir successivt allt gynnsammare i förhållande till grupp 1 och grupp 3 +4 blir successivt allt gynnsammare i förhål- lande till grupp 2. För kvinnorna är det i åldersgruppen 25—34 är tveksamt om det över huvud taget är någon skillnad i an- delen lägre löner mellan grupperna 2 och 3 + 4, medan i åldersgrupperna 35—44 och 45—64 år det blir allt fördelaktigare att vara i utbildningsgrupp 3 + 4 jämfört med gruppen 2.

En något mera preciserad bild av in— komstskillnaderna i olika utbildningsgrup- per ger medianlöneberäkningar. Medianin- komsterna inom de nyss behandlade ut- bildnings-, köns- och åldersgrupperna för

10 000 kr och i grupperna 5—7 alla under 15 000 kr i sammanräknad nettoinkomst borttas ur materialet, detta material följande andelar per- soner med sammanräknad nettoinkomst över 30 000 kr:

Andel (%) med sammanräknad nettoinkomst över 30000 kr i grupp

1 2 3 4 5 6 7 totalt män 10,3 22,4 14,0 38,7 58,5 71,6 85,1 18,9 kvinnor 0,6 2,5 4,8 9,6 8,8 20,9 54,2 4,9 summa 8,1 18,1 11,4 25,7 44,5 68,7 79,3 15,5 antal pers. i 1 OOO-tal med inkomst över 10 000 resp. 15 000 kr. 1 582 389 390 272 45 51 82 2 805

Resultatet visar något av inkomstfördelningens skillnader mellan dels utbildningsgrupperna 3 och 4, dels utbildningsgrupperna 5, 6 och 7. Som redovisas på sid. 47 ff underskattar de sammanräk- nade nettoinkomsterna åtminstone för anställda i högre lönelägen de verkliga inkomsterna.

Tabell 4: 33. Helårs- och heltidsanställdas fördelning efter löneinkomst och med uppdelning efter ålder, kön och utbildning.

Män Kvinnor andel (%) med löneinkomst av (1 OOO-tal kr)

Ålder och utbildning ——15 15—30 30— tot. —15 15—30 30— tot.

14—24 år utbildningsgr. 1 40,0 57,5 2,5 100 81,8 18,2 _ 100 » 2 33,7 55,0 10,8 100 70,2 29,8 — 100 » 3+4 36,4 58,2 5,4 100 66,0 34,0 —— 100 » 5+6+7 14,3 85,7 —— 100 — (100,0) — 100

25—34 år utbildningsgr. ] 4,4 82,1 13,5 100 43,6 56,4 _ 100 » 2 1,0 77,3 21,7 100 11,4 88,6 — 100 » 3 +4 2,0 62,4 35,6 100 13,0 83,6 3,4 100 » 5 6+7 1,6 20,0 78,4 100 9,2 64,6 26,2 100

35Å44 år

utbildningsgr. 1 4,7 76,5 18,8 100 36,8 73,2 — 100 » 2 1,8 62,5 35,7 100 29,3 70,7 —— 100 » 3 +4 — 45,2 54,8 100 10,1 84,9 5,0 100 » 5+6+7 — 35,6 64,4 100 50,1 49,9 100

45*64 år utbildningsgr. 1 5,3 75,9 19,8 100 42,4 57,6 — 100 » 2 2,0 55,2 42,8 100 31,5 52,8 15,7 100 » 3+4 — 28,2 71,8 100 13,3 69,6 17,1 100 » 5+6+7 1,3 9,6 89,1 100 — 56,4 43,6 100

65—74 år utbildningsgr. 1 20,4 76,9 2,7 100 100,0 — —— 100

helårs— och heltidsanställda framgår av ta- bell 4: 34.

Jämförs kvinnornas och männens me- dianlöner finner man för samtliga ålders- grupper den lägsta skillnaden i medianlö- nerna (i procent av männens) inom utbild- ningsgrupperna 5 + 6 + 7 (31,5 procent) och den högsta i utbildningsgruppen 2 (38,5 procent) och gruppen 3 + 4 (37,5 procent). I åldersgruppen 45—64 år är dock denna klyfta störst i utbildningsgruppen 3 + 4 (40,7 procent) och 5 + 6 + 7 (40,4 procent) men lägst i gruppen 1 (30,4 procent). Jäm- förs medianlönerna i utbildningsgrupperna konstateras, om medianlönen för utbild- ningsgruppen 1 sätts lika med 100, de in- dexserier, vilka framgår av tabell 4:35.

Indexserierna blir självfallet annorlunda inom skilda åldersgrupper. I åldern 14—24

år blir indextalet för utbildningsgrupperna 5 + 6 + 7 (grupp 1 = 100) när det gäller bägge könen 155, i åldern 25—34 år blir motsvarande indextal 155, i åldern 35—44 år 188, i åldern 45—64 år 227. Medianlö- nen stiger nämligen förhållandevis måttligt med åldern ovanför 24 år inom utbild- ningsgruppen 1 men däremot betydligt snabbare inom utbildningsgrupperna 5 + 6 + 7. Man kan också uttrycka detta kon- staterande så att löneklyftan mellan utbild- ningsgrupperna ökar med stigande ålder. Detta avsnitt om utbildningens betydelse i inkomstfördelningen skall avslutas med några uppgifter om löneinkomsternas sprid- ning inom och mellan utbildningsgrupperna på grundval av beräkningarna av decilför- delningarna inom skilda köns-, ålders- och utbildningsgrupper. Med hänsyn till urva-

Tabell 4:34. Medianlöneinkomster för helårs- och heltidsanställda i olika utbildnings—, köns- och åldersgrupper.

Medianinkomst (kr) för

män och kvinnor tillsammantagna i utbildningsgrupp

Åldersgrupp, år 1 2 3+4 5+6+7 totalt 14—24 14 300 15 300 14 590 19 510 14 740 25—34 21 510 24 650 24 150 33 380 22 950 35—44 22 490 24 670 26 050 42 320 24 340 45—6 21 250 27 140 31 320 48 310 23 320 65—74 18 230 14 850 21 660 . . 18 230 14—74 20 680 23 470 22 370 38 130 21 960

Enbart män i utbildningsgrupp Enbart kvinnor i utbildningsgrupp

Åldersgrupp, 5 + 6 5 + 6 år 1 2 3+4 +7 tot. 1 2 3+4 +7 tot. 14—24 16310 17810 17790 22940 17180 11410 13070 13760 18130 13050 25—34 22450 24980 27250 33960 24650 35—44 24200 26350 31810 45740 26350 15 740 18000 20040 29440 17 890 45—64 22950 27580 38540 50020 25180 15980 18210 22840 29 820 17210 65—74 18 730 22210 35210 19070 . 10260 14—74 22300 24980 27930 40480 24150 14800 15370 17450 27 720 15900

lets litenhet skall åldersgrupperna under 25 och över 64 år ej medtas och skall för kvin- norna åldersgrupperna 25—34 och 35—44 år sammanslås. Inkomstspridningen anges genom den första, femte och nionde deci- lens belopp inom resp. kombination av kön, ålder och utbildning. Det statistiska måttet (Dg—D1)/D5 nyttjas här för att jämföra spridningen av lönerna mellan skilda kom- binationer. Det kan framhållas att samman- slagningarna av utbildningsgrupperna 3 och 4 samt 5, 6 och 7 sannolikt leder till en större spridning inom resp. sammanslagna grupper än inom varje sådan grupp för sig.

Tabell 4: 36 kan tjäna som utgångspunkt

för jämförelser av löneläget inom och mel- lan olika utbildnings-_. köns- och åldersgrup- per. Man iakttar t. ex. att den bäst betalda l/lO-delen av 25—44-åriga kvinnor i utbild- ningsgrupp l överskrider en lönegräns (D,, : 20 890 kr), vilken är ungefär lika med grän- sen för den lägst betalda 1/10-delen av jämn- åriga kvinnor i utbildningsgrupperna 5 + 6 + 7 (D1 = 20030 kr). Det framgår också att för såväl männen som kvinnorna den lägsta decillönen (DI) i utbildningsgrupper- na 5 + 6 + 7 inom samtliga redovisade ål- dersgrupper är högre än medianlönerna (D,-,) i utbildningsgruppen 1, ofta också än den i utbildningsgruppen 2. Detta innebär

Tabell 4:35. Medianlön för män och kvinnor i olika utbildningsgrupper. (Medianlönen i ut- bildningsgrupp ] har satts lika med 100).

utbildningsgrupp

1 2 3 + 4 5 + 6 + 7 medianlön för män 14—74 år 100 112 125 182 >> » kvinnor 14—74 år 100 104 118 187 » » bägge könen 14—74 år 100 113 108 184 118 SOU 1970: 34

Tabell 4: 36. Decillöner och löneinkomstfördelningens spridning för män och kvinnor inom skilda ålders- och utbildningsgrupper.

Mån 1 utbildningsgrupp Kvinnor i utbildningsgrupp

Ålder, deci-

ler, mått 1 2 3+4 5+ 6+7 totalt 1 2 3+4 5+6+7 totalt

25—34 år D, 16910 19300 18980 23760 18130 D, 22 450 24 980 27 350 33 960 24 650 D, 31 750 38 000 40 870 55 180 38 540 mer 25—44 år spridning 0,66 0,75 0,80 0,93 0,83 9 860 13 460 13 820 20 030 11 570 15 740 18 000 20 040 29 440 17 890 35—44 är 20 890 23 730 27 520 44 700 25 790 D, 17 730 20 120 21 620 30 270 19 020 0,70 0,57 0.68 0,84 079 D, 24 200 26 350 31 810 45 740 26 350 D, 35 120 40 070 47 420 76 760 43 410 spridning 0,72 0,76 0,81 1,02 0,93

45—64 år

D, 17 040 20 090 21 600 26 470 17 690 7 650 5 520 8 580 17 430 9 100 D, 22 950 27 580 38 540 50 020 25 180 15 980 18 210 22 840 29 820 17 210 D, 33 690 44 340 56 610 76 450 46 690 21 700 30 830 33 420 71 230 28 250

spridning 0,73 0,88 0,91 1,00 1,15 0,88 1,39 1,09 1,80 1,11

alltså att den lägst avlönade 1/10—delen av anställda med studentexamen eller jämför- lig och längre utbildning generellt har lö- ner, som överstiger vad drygt hälften av de jämnåriga anställda med enbart folkskole- utbildning ofta även minst ettårig yrkes— utbildning har i lön.

När det gäller lönernas spridning inom de olika utbildnings-, köns- och åldersgrup- perna iakttas för männens del att sprid- ningen ökar med såväl utbildningsgruppens nummer som åldern. Den största lönesprid- ningen bland männen iakttas sålunda bland 45—64-åringar i utbildningsgrupperna 5 + 6 + 7, den minsta spridningen bland 25— 34-åringar i utbildningsgruppen 1. För kvinnorna noteras inte motsvarande regel- bundenhet. Vidare har kvinnorna i utbild— ningsgrupperna 5 + 6 + 7 den största löne- spridningen medan mellan grupperna 1—4 rangordningen varierar. Bland yngre kvin- nor är det utbildningsgruppen 2, som har den lägsta spridningen, bland äldre är det utbildningsgruppen l. Jämförs männens och kvinnornas lönespridning med varandra kon- stateras en lägre spridning bland kvinnorna i yngre åldrar men en större spridning i högre åldrar.

Generellt kan om de redovisade sprid- ningsmåtten inte uttalas något om sprid- ningen är stor eller liten i någon absolut mening utan måtten möjliggör endast jäm- förelser av lönespridningen mellan skilda grupper av anställda. Från rimlighetssyn- punkter kan dock göras gällande t.ex. att ett spridningstal av nära 0,5 (se yngre kvin- nor i utbildningsgrupp 2) visar på en låg lönespridning också absolut sett eftersom där återfinns ca 80 procent av personerna inom ett löneintervall motsvarande me- dianlönebeloppet i halva detta belopp. Ett spridningstal nära 1,00 anger däremot en stor eller mycket stor lönespridning — se bl.a. kvinnor i åldern 45—64 år och i utbildningsgrupperna 2—7 eller jämnåriga män i utbildningsgrupperna 5 + 6 + 7.

4.4.6 Löneinkomsternas fördelning med hänsyn till geografisk region

Bland de omständigheter, som är av in- tresse vid studierna av de anställdas löne- inkomstfördelning, ingår även den geogra- fiska aspekten. Såsom närmare beskrivits i kap. 3 har i låginkomstutredningens bear- betningar av befolkningens förvärvsarbete,

Tabell 4:37. Procentuella andelen helårs- och heltidsanställda, fördelade efter regiontyp och

utbildningsgrupp.

Antal helårs- o. heltids- Rel, fördelning (%) på utbildningsgr. anställda Andel proc. Regiontyp ] OOO-tal kvinnor 1 2 3 +4 5 + 6 + 7 totalt I 512 28,1 45,1 16,9 24,8 13,2 100 II 293 29,7 51,0 19,1 22,5 7,4 100 111 294 26,2 56,0 17,2 20,3 6,5 100 IV 526 23,4 67,8 13,5 15,3 3,4 100 riket 1 625 26,5 55,4 16,3 20,5 7,8 100

inkomster m.m. landet indelats i fyra re- giontyper: storstäder (typ I = Storstock- holm, Storgöteborg och Stormalmö), mel- lanstora städer (typ II = städer över 30000 invånare, dock ej storstäder), småstäder (typ III = övriga städer) och landsbygd (typ IV). Vid den regressionsanalys, som redovisas i kap. 5, har en avvikande re- gionindelning gjorts med utgångspunkt från rikets indelning i A—regioner; vad som framför allt utmärker denna alternativa in— delning är att Stockholm/Södertäljeregionen behandlats för sig och att man för denna region noterar att männen (men ej kvin- norna) bland de anställda har märkbart högre löneinkomster än i övriga storstads- regioner.

För samtliga förvärvsarbetande personer konstateras i kap. 3 att av befolkningen 14—74 år förvärvsarbetar i storstäderna 83 procent hela eller del av året, i övriga stä- der 74 procent och på landsbygden 70 pro- cent. Deltidsarbetet är förhållandevis lika omfattande i samtliga regiontyper medan delårsarbetet är oftast förekommande i stor- städerna för kvinnor och på landsbygden för män. Yrkesverksamhetsgraden är för männen något större och för kvinnorna av- sevärt större i städerna än på landsbygden. Av befolkningen 14—74 år svarar utbild- ningsgrupperna 5 + 6 + 7 (studentexamen och jämförlig eller längre utbildning) för 10 procent i storstäderna, 5 ä 6 procent i övriga städer och 2 procent på landsbygden.

Samtliga dessa skillnader mellan region- typerna återspeglas, ibland i förstärkt om-

fattning, när enbart den helårs- och heltids- anställda delen av befolkningen studeras. I tabell 4:37 återges några av de karakteris- tiska dragen i sammansättningen av de hel— års- och heltidsanställda.

Konsekvenser på löneinkomsternas för- delning har dels den på landsbygden lägre yrkesverksamhetsgraden varigenom den ”to- tala” löneinkomstfördelningen i hela riket blir gynnsammare än om yrkesverksamhets— graden varit densamma oavsett regiontyp, dels den lägre andelen kvinnor bland hel- års- och heltidsanställda i regiontyperna III och IV som också innebär en gynnsammare ”total” inkomstfördelning i hela riket jäm- fört med vad som skulle gällt vid samma andel kvinnor i olika regioner, dels den olikartade utbildningssammansättningen hos de anställda varigenom i regiontyp I den ”totala” inkomstfördelningen blir gynnsam- mare och i regiontyp IV ogynnsammare än fördelningen för hela riket. Yrkesverksam- hetsgraden och kvinnoandelen företer inte så stora skillnader mellan de tre stads-re- giontyperna medan utbildningssammansätt— ningen uppvisar stora avvikelser även mel- lan dessa regiontyper.

Totaleffekten på löneinkomsternas för- delning av de här nämnda omständigheter- na är vansklig att bedöma. En standardbe— räkning där den i regiontyp I gällande könssammansättningen och utbildningssam— mansättningen tillämpats på regiontyp IV visar emellertid att andelen helårs— och hel- tidsanställda i regiontyp IV med lönein- komster under 15 000 kr skulle bli 22,0 pro-

cent — mot i verkligheten 23,9 procent — och att andelen med löneinkomster över 30000 kr skulle bli 21,6 procent _ mot i verkligheten 12,6. Genom den i förhållan- de till storstäderna avvikande sammansätt- ningen efter kön och utbildning har såle- des andelen lågt avlönade stigit något men framför allt andelen högre avlönade sjun- kit kraftigt. Den särskilt i regiontyp IV lägre yrkesverksamhetsgraden har effekten att den för hela riket faktiskt gällande an- delen helårs- och heltidsanställda med lön under 20 000 kr höjts. Skulle yrkesverksam- hetsgraden i regiontyperna I—III gällt även för regiontyp IV hade således andelen an- ställda med lön under 20000 kr varit 36,6 procent i stället för faktiska 39,6 procent. Även i detta sammanhang fungerar således den tidigare beskrivna mekanismen varige- nom den positiva korrelationen relativlön —— yrkesverksamhetsgrad leder till att be- folkningsgrupper med låg relativlön blir svagare representerade i löneinkomstfördel- ningen.

För att inte effekterna av den mellan re- giontyperna varierande utbildningssamman- sättningen, vilken är större än variationerna i yrkesverksamhetsgrad och könsproportio- ner, skall störa redovisningen har i den föl- jande tabellen (tabell 4: 38) inkomstfördel- ningen presenterats så att den inom varje utbildningsgrupp anges efter uppdelning på de fyra regiontyperna. Samtliga åldersgrup- per (14—74 år) ingår bland de helårs- och heltidsanställda, vilka utgör grundvalen för tabellen.

Det framgår ej av tabell 4:38 men kan framräknas därur att för män och kvinnor tillsammantagna och i samtliga utbildnings- grupper andelen anställda med lön under 15 000 kr är dubbelt så hög i regiontyp IV som i regiontyp I —— eller 23,9 procent jäm- fört med 12,9 procent. Även vad gäller an- delen anställda med lön under 20 000 kr är skillnaderna i det närmaste lika kraftiga 52,3 procent i regiontyp IV mot 29,8 procent i regiontyp I. Skillnaden i ande- larna under 15 000 och under 20000 kr mellan regiontyperna I och IV är som fram- går av tabellen proportionsvis något större

bland männen än bland kvinnorna och är för bägge könen genomgående inom var och en av utbildningsgrupperna. De mellan— regionala skillnaderna i löneinkomsternas fördelning är allra lägst för männen i ut- bildningsgrupperna 5 + 6 + 7; för kvinnor- na i samma utbildningsgrupper är urvalet så litet att man här bör undvika slutsatser. Allra störst är de mellanregionala skillna- derna bland männen i utbildningsgrupp 1.

Jämförs löneinkomstens fördelning inom skilda regiontyps-, utbildnings- och köns- grupper av helårs— och heltidsanställda med varandra noteras vidare att regiontyp IV har den högsta andelen med lön under 15 000 kr inom fem av de åtta utbildnings- och könsgruppema. Undantagen är männen i utbildningsgruppen 2 (där regiontyp II har störst andel under 15 000 kr), kvinnorna i utbildningsgruppen 1 (där regiontyp III har störst andel) och kvinnor i utbildningsgrup- perna 5 + 6 + 7 (där urvalets litenhet dock motiverar att inte några slutsatser dras). Mellan de tre typerna av städer är det en- bart bland kvinnorna i utbildningsgrupperna 1, 2 och 3 +4, där storstäderna har lägst andel anställda under 15 000 kr — bland männen är det, kanske något överraskande, småstäderna (mindre än 30000 invånare), som i dessa utbildningsgrupper har den lägs- ta andelen anställda under 15 000 kr. Inom utbildningsgruppen 1 är det storstäderna, som redovisar den största andelen män med lägre lön än 15 000 kr.

Det är enbart i fråga om lönerna över 30000 kr, där andelen anställda inom skilda utbildningsgrupper är allra högst i storstäderna för att utan undantag sedan successivt avta när motsvarande andelar i mellanstora städer, små städer och lands- bygd jämföres. Någon skillnad mellan män och kvinnor i detta mönster för de högre lönerna kan ej iakttas. De nu nämnda iakt- tagelserna motiverar slutsatsen att löne- spridningen totalt för samtliga utbildnings— grupper men även inom var och en av ut- bildningsgrupperna är störst i storstäderna och lägst i de små städerna. Huruvida lö- nespridningen inom de små städerna över- skrider landsbygdens är inte möjligt att ut-

Tabell 4: 38. Helårs- och heltidsanställdas fördelning efter löneinkomst och med uppdelning efter regiontyp, utbildning och kön.

proc. andel med lön (1 000 kr)

Utbildngrupp Antal regiontyp 1 000 —15 15—20 20—30 30— totalt Män Utbildngr. 1 683,0 9,7 22,7 52,3 15,3 100 regiontyp I 167,1 6,8 11,6 55,5 26,0 100 II 107,4 4,1 16,5 52,3 23,0 100 III 123,6 3,5 25,1 55,7 17,1 100 IV 284,8 16,3 30,6 45,1 12,0 100 Utbildngr. 2 211,9 8,0 12,4 50,6 29,0 100 regiontyp I 69,0 6,4 8,7 48,7 36,2 100 II 41,9 11,8 5,3 54,6 28,3 100 III 42,3 5,1 18,3 52,5 24,1 100 IV 58,6 9,2 17,6 48,2 25,0 100 Utbildn.gr. 3+4 197,2 8,2 13,1 35,1 43,6 100 regiontyp I 76,1 6,5 11,5 26,6 55,3 100 II 40,2 8,2 8,2 44,5 39,1 100 III 37,2 6,0 8,9 48,8 36,3 100 IV 43,7 12,5 23,9 30,1 33,5 100 Utbildngr. 5+6+7 101,4 1,6 1,6 14,0 82,8 100 regiontyp I 55,9 1,9 1,9 12,6 83,6 100 11 16,2 — 16,7 83,3 100 III 13,6 —— — 20,3 79,7 100 IV 15,7 3,5 3,5 10,3 82,7 100 Samtl. utbildngr 1 193,6 8,5 17,6 45,8 28,1 100 regiontyp I 368,2 6,0 9,6 41,7 42,7 100 II 205,8 6,1 11,3 53,7 28,9 100 III 216,7 4,1 19,4 51,6 24,9 100 IV 402,8 14,4 26,9 42,5 16,2 100 Kvinnor Utbildngr. ] 218,9 51,0 38,1 10,9 —- 100 regiontyp I 63,9 39,2 38,4 22,4 — 100 [I 41,8 51,9 39,2 8,9 —— 100 III 41,| 58,1 35,3 6,6 — 100 IV 72,1 56,9 38,7 4,4 100 Utbildn.gr. 2 52,4 48,6 31,5 16,9 3,0 100 regiontyp I 17,7 32,7 43,6 17,5 6,2 100 II 14,1 54,2 31,7 10,7 3,4 100 III 8,2 46,8 20,6 31,6 — 100 IV 12,4 65,6 21,6 12,8 — 100 Utbildngr. 3+4 135,4 36,1 30,6 28,6 4,7 100 regiontyp I 50,7 25,4 34,4 33,9 6,3 100 II 25,7 37,1 27,4 29,3 6,1 100 III 22,5 43,9 36,3 29,8 — 100 IV 36,6 51,4 24,1 20,3 4,2 100 Utbildngr. 5+6+ 7 24,8 2,2 20,6 45,0 32,1 100 regiontyp I 11,7 4,7 14,7 39,6 41,0 100 II 5,4 21,1 40,8 38,1 100 III 5,4 — 19,9 60,0 20,1 100 IV 2,3 — 51,8 48,2 100 Samtl. utbildn.gr. 431,4 43,2 34,0 19,1 3,7 100 regiontyp I 144,0 30,7 35,7 27,3 6,3 100 II 87,0 44,7 33,4 17,3 4,7 100 III 77,1 45,9 33,0 19,7 1,4 100 IV 123,3 55,0 33,0 10,8 1,2 100

tala sig om med mindre än att löneinkoms— terna under 15 000 kronor uppdelas ytter- ligare.

Några exakta medianlöneberäkningar har ej utförts när det gäller lönerna inom skilda regiontyper. Med utgångspunkt från de re- dovisade inkomstfördelningarna ger emel- lertid beräkningar via interpolation inom de mittersta inkomstklasserna de resultat för män och kvinnor och samtliga utbild— ningsgrupper tillsammantagna, vilka fram- går av tabell 4: 39.

I regiontyperna I och II överstiger me- dianlönerna hela rikets med 12 resp. 3 pro- cent, i regiontyp III understiger medianlö- nen rikets medianlön med mindre än 1/2 procent och i regiontyp IV understiger me- dianlönen rikets med 11 procent. Kvartillö- neberäkningar för de fyra regiontyperna visar att lönespridningen bland helårs- och heltidsanställda är störst i storstäder och minst i småstäder, medan mellanstora stä- der och landsbygd visar upp ungefär samma spridning.

Löneinkomsterna har även fördelats på inkomstklasser länsvis och för vartdera kö- net. Någon ytterligare uppdelning efter t. ex. ålder och utbildning har i detta samman- hang ej varit möjlig med tanke på urvalets litenhet i materialet utan bearbetningarna har skett för männen totalt och kvinnorna totalt inom varje län. Även om länen i många fall är en mindre lämplig enhet för indelningar kan det ändock vara av visst intresse att granska resultaten av denna bearbetning.

De län, där andelen helårs- och heltids- anställda män med löner under 20000 kr överstiger 1/3 är följande sju:

Tabell 4:39. Medianlöner i olika regiontyper.

Iämtland — 47,8 procent under 20 000 kr Alvsborg 45,8 » » » » Halland _— 40,9 » » » » » Kronoberg 38,7 » » » » » Skaraborg — 37,4 » » » » » Kalmar 36,6 » » » » » Blekinge — 33,6 » » » » »

De övriga länen, där andelen män med löner under 20 000 kr överstiger riksgenom- snittet (26,1 procent), är Kristianstad, Väs- terbotten, Gotland, Norrbotten och Öster- götland. Lägst andelar har Stockholms län (7,1), Stockholms stad (10,7), Uppsala län (13,3), Gävleborg (19,8) och Göteborgs och Bohus län (20,8 procent).

För kvinnorna konstateras att andelen hel- års- och heltidsanställda med lön under 20 000 kr/år inte i något län understiger 55 procent. De lägsta andelarna med lön un- der detta belopp förekommer i Stockholms stad (55,2), Uppsala län (59,5) och Jämt- land (58,5 procent) —— de högsta andelarna med över 90 procent förekommer i Kal- mar, Blekinge, Gotland, Kristianstad och Älvsborgs län. De sju län, där andelen hel- års- och heltidsanställda kvinnor med lön under 10 000 och 15 000 kr är allra högst, anges nedan:

10 000 kr/år: Hallands län (32,8) Västernorrland (26,5) Skaraborg (25,8) Kronoberg (24,4) Örebro (23,5) Jönköping (22,1) Kalmar (21,7)

15 000 kr/år:

Västernorrlands län (77,8) Halland (77,0)

medianlön i regiontyp I (storstäder) » >> » II (mellanst. st.) » » » III (små städer) » » » IV (landsbygd)

medianlön i hela riket

24 660 kr 22 630 » 21 880 » 19 460 »

21 960 kr

Värmland (64,2) Kronoberg (62,5) Älvsborg (61,4) Örebro (58,8) Kalmar (56,0)

De för både männen och kvinnorna ogynnsammaste länen med hänsyn till an- delen lågt avlönade kan konstateras vara Älvsborgs, Hallands, Kronobergs, Skara- borgs, Kalmar och Gotlands län.

Om man sedan går till de län, som har särskilt höga andelar med anställda där lö- nen överstiger 30 000 kr, finner man endast fyra län ovanför riksgenomsnittet: Stock— holms stad, Stockholms län, Jämtlands och Gävleborgs län. Av de helårs- och heltids- anställda männen har i Stockholms stad 54,1 procent och i Stockholms län 51,1 pro- cent högre lön än 30000 kr/år; motsvaran- de andel är i Jämtland 39,1 och i Gävle- borgs län 30,8 procent. Särskilt låga ande- lar (högst 15 procent för männen) noteras i Skaraborgs, Kopparbergs, Hallands, Jön- köping och Älvsborgs län. För kvinnorna är det endast i två län, Uppsala och Väster- botten, där andelen med lön över 30000 kr/år överskrider 10 procent.

Med hänsyn till urvalets storlek bör åt- minstone för vissa län de här redovisade andelarna anses synnerligen osäkra. För att i någon mån bedöma rimligheten i resulta- ten har en jämförelse skett med den offi- ciella inkomststatistiken. Av denna framgår att för män och kvinnor tillsammantagna och med sammanräknade nettoinkomster överstigande 5 000 kr andelen inkomsttagare med inkomst mellan 5 000 och 15 000 kr är högst inom Gotlands, Jämtlands, Östergöt- lands, Älvsborgs, Skaraborgs, Kronobergs, Kalmar, Värmlands och Hallands län. Des— sa län är med undantag för Östergötland omnämnda i det föregående såsom län, där andelen lågt avlönade för män eller kvin- nor är störst. Givetvis krävs dock ett be- tydligt större urval än det som använts vid låginkomstutredningens undersökningar för att precisionen vid regionala inkomstjäm- förelser skall bli nöjaktig.

4.4.7 Löneinkomsternas fördelning med hänsyn till invandrare och icke-invandrare

Med ledning av folkbokföringsnumren kan man i låginkomstutredningens urval särskilja den grupp av personer, vilka inflyttat till Sverige från utlandet efter året 1947, från övriga personer. Om man benämner dessa inflyttade personer ”invandrare” kan kon- stateras att av de 1 197 000 manliga helårs- och heltidsanställda 71 000 (= 6,0 procent) är invandrare och att av de 433 000 kvinn- liga helårs- och heltidsanställda 30 000 (= 6,9 procent) är invandrare. Eftersom det ur- val, som låginkomstutredningen arbetar med i sina undersökningar, är så pass begränsat medger inte materialet på denna punkt någ- ra mera ingående studier av invandrarnas löneinkomstfördelning jämförd med icke- invandrares. En grov uppdelning efter kön och ålder i det senare fallet efter ålders- grupperna 14—34 och 35—74 år har dock gjorts och resultatet av bearbetningen blir då såsom redovisas i tabell 4: 40.

Som framgår av tabellen är, bland de yngre männen. andelen med lön under 15 000 kr 14,5 procent för invandrare och 15,6 procent för icke-invandrare; dras grän- sen vid 20 000 kr blir andelarna i stället 47,3 resp. 35,2 procent. Bland de äldre männen är andelarna med lön under 15 000 kr 5.2 procent för invandrare och 4,1 procent för icke-invandrare; vid gränsen 20000 kr kommer 26,2 resp. 19,5 procent därunder. Generellt kan således om männen sägas att invandrarna har en mindre gynnsam löne- inkomstfördelning. Medianlönen för man— liga invandrare inom bägge åldersgrupper- na ligger ca 8 procent lägre än för manliga icke-invandrare. Det kan i sammanhanget noteras att invandrarna i regel har en nå- got längre utbildning —— såväl av allmän art som i fråga om yrkesutbildning —— än icke—invandrare, vilket motiverar den nega- tiva slutsatsen att löneskillnaderna till de manliga invandrarnas nackdel ej kan för- klaras av utbildningsfaktorn.

När det gäller kvinnorna är bland den yngre gruppen andelen med lön under 15 000 kr/år 42,5 procent för invandrare

efter invandrare och icke-invandrare.

Antal Relativ fördelning (%) efter löneinkomst (1 OOO-tal kr)

Kön, ålder pers. invandring 1 000 ——10 10—15 15—20 20—25 25—30 30— tot. Mån 14—34 är 451,8 6,1 9,4 20,5 28,9 16,0 19,1 100 invandrare 30,5 1,8 12,7 32,8 34,6 3,6 14,6 100 icke-invandrare 421,3 6,4 9,2 19,6 28,5 17,0 19,3 100 Mån 35—74 är 743,0 0,7 3,5 5,7 29,3 18,4 32,4 100 invandrare 40,8 5,2 21,0 30,1 22,5 21,1 100 icke-invandrare 702,2 0,7 3,4 15,4 29,2 18,1 33,2 100 Kv. 14—34 är 211,2 17,3 37,5 32,1 10,6 2,5 100 invandrare 14,2 15,5 27,0 40,9 7,7 3,9 — 100 icke-invandrare 197,0 17,5 38,3 31,1 10,7 2,4 100 Kv. 35—74 är 220,2 9,6 22,3 35,8 17,5 8,6 6,2 100 invandrare 15,7 13,5 23,4 26,5 23,5 6,7 6,5 100 icke invandrare 204,5 9,3 22,2 36,5 17,1 8,8 6,1 100

och 55.8 procent för icke-invandrare. Inom den äldre gruppen är motsvarande andelar 37,1 resp. 31,5 procent. För kvinnorna är alltså bilden inte lika entydig som för män- nen. Medianlönen för kvinnliga invandrare i bägge åldersgrupperna är ca 3 procent hög— re än för icke-invandrare.

Självfallet är det här redovisade resulta- tet inte tillfyllest för annat än den summa- riska slutsatsen att för helårs- och heltids- anställda invandrare råder något sämre lö- neförhållanden, i varje fall när det gäller männen och troligen även när det gäller kvinnor över 34 års ålder. Skall ytterligare informationer erhållas om löneförhållan- dena för speciellt invandrare — t. ex. i frå- ga om olikheter mellan olika ”generatio- ner” invandrare — krävs ett större urval än det som stått låginkomstutredningen till buds.

4.4.8 Löneinkomsternas fördelning med hänsyn till näringsgren

När de anställdas löneinkomstfördelning differentieras efter näringsgrenar möter man dels det tidigare vid åtskilliga tillfällen diskuterade problemet om konsekvenserna av att såsom här begränsa studierna till en-

bart helårs- och heltidsanställda, dels det nya problemet att indelningen av de syssel- satta efter näringsgren måste betraktas som en indelning efter en praktiskt och princi- piellt ofta synnerligen diffus karakterisering av skilda företag, branscher och ekonomis— ka aktiviteter. Det förstnämnda problemet kan till stora delar belysas statistiskt —— och så sker också i det följande. Det senare problemet får däremot främst enbart kon- stateras i detta sammanhang; den här följ- da indelningen av näringsgrenarna enligt det i Sverige och internationellt officiellt godtagna klassificeringssystemet ISIC (= In- ternational Standard Industrial Classifica- tion of All Economic Activities) innebär t.ex. att den i lönebildningshänseende vä- sentliga uppdelningen mellan privata och offentliga arbetsställen till stora delar igno- reras och att indelningen av företag efter deras huvudsakliga produktionsinriktning särskilt för många anställda vid produk- tionsmässigt starkt differentierade företag medför en intetsägande näringsgrensrubri- cering. Dessa och andra egenskaper i ISIC bidrar till att den följande redovisningen blir i hög grad schematisk.

En jämförelse mellan det i kap. 3 be- handlade materialet om sysselsättningens

Antal anställda, 1 OOO-tal

uteslutn. '- därav rn. återstår p. g. a. återstår ISIC därav rn. 50—52 v. l/l-år o. sjukd. för ink.- Näringsgren nr samtl. 1—49 v. 0. 1/1 tid lll-tid m.m. studier Jord- och skogsbruk 0 184 93 9 82 18 64 Industri 1—3,5 ] 233 328 62 843 181 662 Byggnadsverksamhet 4 323 113 6 204 55 149 Handel 6 613 220 85 308 45 263 Samfärdsel 7 258 78 15 165 37 128 Off. och priv. tj. 8 1 036 442 155 439 74 365 Samtliga näringsgrenar 3 747 1 274 332 2 041 415 1 630 struktur för befolkningen 14——74 år och därav uteslutna p. g. a. materialet om de helårs- och heltidsan- sjukledighet utöver 14 da- ställdas inkomstfördelning visar bl. a. att gar m. m. = 415 000 .,

antalet anställda med minst en veckas ar- betstid under året med minst 1 tim/vecka utgör 3 647 000 personer medan antalet an- ställda med helårs- och heltidsarbete i låg- inkomstutredningens inkomststudier utgör 1630 000. Skillnaden däremellan är alltså drygt 2 miljoner personer. Det är självklart att en uteslutning av denna majoritet an- ställda i en näringsgrensindelad inkomstför- delningsstudie måste aktualisera frågan om uteslutningens varierande konsekvenser på de skilda näringsgrenarnas inkomstfördel— ning. Skillnaden om drygt 2 miljoner an- ställda kan totalt för näringsgrenarna be- räknas ha uppkommit på följande sätt:

totalt antal hel- och del- års-, hel- och deltidsan- ställda = 3 647 000 pers. därav arbetande 1—49 veckor = 1 274 000 ,,

således med arbete 50— 52 veckor

därav med veckoarb.tid under 35 tim/vecka

= 2 373 000 pers.

332 000 ,,

således med arbete 50— 52 veckor med lägst 35 tim/vecka = 2 040 000 pers.

således kvar att bearbeta vid inkomstfördelnings- studier = 1 630000 pers.

Innan de helårs- och heltidsanställdas lö- neinkomstfördelning i skilda näringsgrenar behandlas framstår det som önskvärt att få en uppfattning om hur skillnaden mellan samtliga anställda och enbart (friska, ej arbetslösa) helårs- och heltidsanställda för- delas efter näringsgrenarna. En beräkning därav, delvis med hjälp av uppskattningar, redovisas i tabell 4: 41.

Nära 2/3 av skillnaden mellan å ena si- dan samtliga anställda och å andra sidan de helårs- och heltidsanställda, vilkas års— inkomster studeras i detta sammanhang, består som synes av delårsarbetande (1—49 veckor). Denna grupp sysselsatta utgörs av nästan lika många män som kvinnor, där männen främst återfinns i åldrarna under 25 och över 64 år och där kvinnorna har en förhållandevis jämn åldersfördelning samt främst utgörs av gifta kvinnor. I pro- portion till summan av helårs- och delårs- anställda svarar de delårsanställda för 31 procent av jord- och skogsbrukets anställ- da, för 43 procent av de anställda inom of— fentliga och privata tjänster och för 37

Tabell 4:42. Samtliga anställda jämförda med helårs- och heltidsanställda i fråga om närings- grenstillhörighet samt andel kvinnor och andel i de högsta utbildningsgrupperna.

Förd. på när.gr. Andel kvinnor Andel (%) i utb.gr.

rel. fördeln. (%) % 5+6+7 l/l-år 0. lll-år o. 1/l-år o. samtl. l/l-tid samtl. 1/1—tid samtl. lll-tid Jord- och skogsbruk 10,3 3,9 27,4 4,9 1,8 3,3 Industri 31,0 40,7 26,3 17,4 3,5 4,0 Byggnadsverksamhet 8,7 9,1 5,7 3,0 2,1 1,1 Handel 16,7 16,1 52,8 40,4 6,0 6,6 Samfärdsel 7,0 7,8 22,1 14,3 6,9 7,1 Off. och priv.tj. 26,3 22,4 57,9 51,1 14,4 19,5 Samtliga näringsgrenar 100 100 40,3 26,6 6,7 7,8 procent inom handel — medan byggnads- stället för — som nu faktiskt är fallet — verksamhet uppvisar en andel av 35 pro- cent, samfärdsel 31 procent och industri 27 procent. Med hänvisning till vad som tidi- gare i detta kapitel redovisats om lönerna i olika åldrar, kön m.m. är det uppenbart att uteslutandet av de delårsanställda med- för en gynnsammare bild av löneinkomst- fördelningen (räknat efter lön per arbetad tidsenhet) inom framför allt jord- och skogsbruk, offentliga och privata tjänster och handel i förhållande till vad som skulle ha framkommit om någon uteslutning av de delårsanställda ej ägt rum. Analogt in- nebär uteslutandet av de delårsanställda att industrin, byggnadsverksamheten och sam— färdseln visserligen också uppvisar en gynn- sammare bild av inkomstfördelningen ge— nom de delårsanställdas uteslutning men in- te i samma grad som för de nyssnämnda näringsgrenarna.

När det gäller deltidsarbetet, som ju do- mineras av de gifta kvinnorna, konstateras bland de helårsanställda särskilt höga an- delar inom offentliga och privata tjänster samt handel. Undantagandet av de deltids- anställda leder alltså till att löneinkomster- nas fördelning för främst dessa bägge nä- ringsgrenar ”dras uppåt”, d.v.s. ter sig gynnsammare jämfört med om dessa ej ute- slutits. Denna konsekvens skulle även iakt- tas om lönerna per arbetad tidsenhet var grundval för löneinkomstfördelningarna i

de verkliga lönerna per år. Storleksordningen av den snedvridning, som löneinkomstfördelningarna drabbas av genom att enbart helårs- och heltidsanställ- da medtas, kan således bedömas variera mellan näringsgrenarna på detta sätt:

M ycker stor snedvridning:

offentliga och privata tjänster handel

Stor snedvridning:

jord- och skogsbruk

Ganska stor snedvridning:

byggnadsverksamhet samfärdsel

Måttlig snedvridning:

industri

Med ”snedvridning” avses sålunda under- skattning av antal och andelar anställda med låga löner per arbetad tidsenhet.

I tabell 4:42 redovisas vissa skillnader mellan samtliga anställda (3 647000 pers.) och den studerade gruppen helårs- och hel- tidsanställda (1 630 000 pers.).

Någon åldersindelning av de helårs- och heltidsanställda inom de olika näringsgre- narna har ej gjorts. För samtliga närings- grenar är emellertid andelen helårs- och

heltidsanställda i åldern 14—24 år 18,7 procent mot 24,6 procent för samtliga an- ställda och i åldern 65—74 1,9 mot 4,4 procent. Eftersom för samtliga anställda andelen i åldern 14—24 år är allra högst inom handel samt offentliga och privata tjänster (30,2 resp. 26,3 procent) är det sannolikt att andelen yngre är högst inom samma näringsgrenar även när det gäller de helårs— och heltidsanställda. Den lägsta andelen yngre finns för samtliga anställda och därmed sannolikt även för de helårs- och heltidsanställda inom jord- och skogs— bruk, samfärdsel och byggnadsverksamhet.

En standardberäkning har utförts för att få fram andelarna av de helårs- och hel- tidsanställda med löner under 15 000 kr resp. 20000 kr om deras fördelning efter näringsgren och kön varit densamma som bland samtliga anställda oavsett års- och veckoarbetstid. Resultatet därav belyser i någon mån konsekvensen av att delårs- och deltidsarbetet har en så ojämn fördelning på näringsgrenarna. Dessa beräkningar utvisar att andelen helårs- och heltidsanställda med lön under 15 000 kr/år i så fall skulle ha ut- gjort 22,5 procent mot faktiskt 17,7 pro- cent och att andelen under 20000 kr/år skulle ha utgjort 47,2 mot faktiskt 39,6 pro- cent. Dessa betydande skillnader säger nå- got om effekten på den ”totala” lönein- komstfördelningen av uteslutandet av de delårs- och deltidsanställda.

Den faktiska fördelningen av de helårs- och heltidsanställdas löneinkomster i skilda näringsgrenar framgår i sammandrag av ta- bell 4:43 nedan, där med hänsyn till ut- bildningens stora roll näringsgrenarna kom- binerats med utbildningsgrupp. Näringsgre- narnas inkomstfördelning har där ansetts bli mest rättvisande belyst om manliga och kvinnliga anställda redovisas tillsamman- tagna. Näringsgrensindelningen följer som ovan nämnts ISIC-indelningen, varvid den- na klassificerings l-siffernivå utnyttjats. Ett par undergrupperingar har dock skett med ledning av ISIC:s 2-siffernivå: metall- och verkstadsindustri (nr 34—38) redovisas för sig, övrig industri för sig, övervägande of- fentlig verksamhet (nr 81—84, vård, under-

visning, förvaltning) för sig och övervä- gande privata tjänster (nr 85—89, med bl.a. hotell- och restauranger, husligt ar- bete, konsultföretag) för sig.

Andelen helårs- och heltidsanställda med lön under 15 000 kr/år är totalt för nä- ringsgrenar och utbildningsgrupper högst i privata tjänster (46,2 procent), jord- och skogsbruk (28,1 procent), handel (26,9 pro- cent) och annan industri än metall- och verkstadsindustri (20,7 procent). Lägst an- del anställda med lön under 15 000 kr/år iakttas för samfärdsel (5,0 procent) och byggnadsverksamhet (8,4 procent). Ser man på andelen anställda med lön över 30000 kr/år är denna andel högst _ eller omkring 1/3 inom byggnadsverksamhet och of- fentliga tjänster. En ganska hög andel gäl- ler också för privata tjänster, vilket är nå- got förvånande med tanke på den samtidi- ga höga andelen lägre avlönade. Den störs- ta lönespridningen förekommer uppenbarli- gen inom den sistnämnda näringsgrenen och dessutom inom handel.

Också inom utbildningsgrupperna 1 och 2 intar privata tjänster, jord- och skogsbruk, handel jämte annan industri än metall- och verkstadsindustri en särställning genom märkbart högre andelar anställda med lön under 15 000 kr/år jämfört med övriga nä- ringsgrenar. Inom utbildningsgrupperna 3 och 4 är det samma fyra näringsgrenar, vil- ka har den största andelen anställda med lön under 15 000 kr —— för handel iakttas därvid det speciella att andelen i utbild- ningsgrupperna 3 och 4 är större än i ut- bildningsgrupperna 1 och 2 medan i de tre andra näringsgrenarna denna andel är läg- re. Räknat på samtliga anställda med lön under 15 000 kr/år dominerar industri, han- del och privata tjänster: i utbildningsgrup- perna 1 och 2 svarar de för 76,1 procent av samtliga med lägre lön än 15 000 kr, i utbildningsgrupperna 3 och 4 för 73,0 pro- cent och i samtliga utbildningsgrupper för 84,4 procent.

En del av skillnaderna mellan näringsgre- narnas löneinkomstfördelning sammanhäng- er med variationer i andelen kvinnliga an- ställda och i andelen anställda med längre

Tabell 4: 43. Helårs- och heltidsanställdas fördelning efter löneinkomst och med uppdelning efter näringsgren och utbildning.

Rel. fördeln. 1 OOO-tal kr Rel. fördeln. l OOO-tal kr

Antal Antal. pers. 15— 20— pers. 15— 20— Näringsgren ] 000 —15 20 30 30— tot. ] 000 —15 20 30 30— tot. utbildningsgrupperna l+2 utbildningsgrupperna 3+4 jord- och skogs— bruk 54,1 31,0 34,0 29,0 6,0 100 7,7 21,0 36,2 42,9 — 100 industri 546,4 15,8 26,0 46,4 11,8 100 88,1 18,7 19,1 34,0 28,2 100 därav metall 252,1 9,5 20,8 57,5 12,2 100 46,5 16,8 17,0 34,1 33,8 100 » övrig 294,3 21,3 30,3 37,0 11,4 100 41,6 21,0 21,5 33,7 21,9 100 byggn.verks. 125,l 9,1 8,3 48,9 33,7 100 21,4 5,1 15,4 28,4 51,1 100 handel 178,1 26,2 29,5 33,4 10,9 100 67,2 35,2 15,3 14,3 35,2 100 samfärdsel 91,6 5,3 17,2 61,0 16,5 100 27,2 6,0 20,3 51,9 21,8 100 övriga tjänster 170,6 31,7 25,3 29,6 13,4 100 121,0 16,8 23,6 37,4 22,2 100 därav off. tj. 109,2 17,9 29,6 35,8 16,7 100 100,3 13,1 25,1 41,8 19,7 100 >> priv. tj. 61,4 56,1 17,5 18,5 7,9 100 20,7 34,3 16,0 15,7 34,5 100 samtl. närings- grenar 1 166,0 18,9 24,2 42,6 14,3 100 332,6 19,4 20,2 32,6 27,8 100 utbildningsgrupperna 5 + 6+7 samtliga utbildningsgrupper jord- och skogs- bruk 2,1 — 24,7 75,3 100 63,9 28,1 33,1 30,6 7,5 100 industri 26,2 2,1 4,3 14,5 79,1 100 661,0 15,7 24,2 43,5 16,6 100 därav metall 14,2 — 22,8 73,2 100 312,8 10,2 19,0 42,3 18,4 100 » övrig 12,0 4,7 9,5 4,6 80,2 100 342,8 20,7 28,8 35,4 14,7 100 byggnadsverk- samh. 1,6 _ 100,0 100 148,1 8,4 9,2 45,5 36,9 100 handel 17,3 3,2 12,8 31,0 53,0 100 262,6 26,9 24,7 28,3 19,8 100 samfärdsel 9,1 _ 34,9 65,1 100 127,3 5,0 16,7 57,5 20,8 100 övr. tjänst 70,4 1,5 4,8 17,7 76,0 100 362,1 20,7 20,6 29,6 28,4 100 därav off. tjänster 60,6 1,7 4,8 18,7 74,8 100 270,0 12,6 22,3 34,2 30,9 100 därav priv. tjäns- ter 9,8 — 4,9 9,9 85,2 100 92,1 46,2 15,9 17,1 21,8 100 samtliga närings- grenar 126,3 1,7 5,3 20,0 73,0 100 1 624,9 17,7 21,9 38,7 21,7 100

utbildning. Ju lägre andel kvinnliga anställ- da och ju högre andel anställda med längre utbildning desto lägre andel med lägre lön än 15 000 kr eller 20000 kr förekommer det i näringsgrenarna. Betydelsen av varie- rande proportioner anställda med längre utbildning framgår vid jämförelser av in— komstfördelningen för samtliga anställda oavsett utbildning med fördelningen för en- bart anställda i utbildningsgrupperna ] + 2. Skillnaden mellan bägge dessa delgrupper i andelen anställda med lön under 15 000 kr är för alla näringsgrenar tillsammantagna obetydlig: 17,7 resp. 18,9 procent. En obe- tydlig skillnad mellan andelen lägre avlö- nade för samtliga utbildningsgrupper och för utbildningsgrupperna 1 + 2 iakttas inom industri, byggnadsverksamhet, handel

och samfärdsel, där proportionen anställda med längre utbildning är liten. För jord- och skogsbruk men framför allt för offent- liga och privata tjänster är skillnaden vä- sentligt större: inom jord- och skogsbruk är andelen med lön under 15 000 kr 28,1 procent oavsett utbildningsgrupp mot 31,0 procent inom utbildningsgrupperna I+ 2, inom offentliga tjänster är andelarna 12,6 resp. 17,9 procent, inom privata tjänster 46,2 resp. 56,1 procent. Det är inom de sist— nämnda bägge näringsgrenarna med deras förhållandevis många längre utbildade an- ställda, där utbildningsfaktorn har störst betydelse för näringsgrenens ”totala” in- komstfördelning. Inom övriga näringsgre- nar spelar inkomsternas fördelning bland de anställda utan längre utbildning den all-

Tabell 4:44. Andel helårs- och heltidsanställda med lön under 15 000 och 20 000 kr efter kön och näringsgren.

Andel (%) under 15 000 kr Andel (%) under 20 000 kr

utb. grupp 1—7 utb. grupp l+2 utb. grupp 1—7 utb. grupp 1+ 2

m+ m+ m+ m+ Näringsgren m kv kv. m kv kv m kv kv m kv kv Jord- och skogsbruk 27,7 49,8 28,1 30,3 75,0 31,0 60,7 83,1 61,2 63,6 100,0 65,0 Metall- och verkst. 6,6 42,8 10,2 6,4 40,0 9,5 23,2 84,8 29,2 24,9 84,2 30,3 Annan ind. 9,8 54,7 20,7 10,3 57,2 21,3 37,1 88,1 49,5 39,4 91,5 51,6 Byggn.verks. 7,1 50,5 8,4 7,5 100,0 9,1 15,4 87,8 17,6 15,9 100,0 17,4 Handel 10,8 50,7 26,9 9,8 50,7 26,2 28,8 85,2 51,6 33,2 89,0 55,7 Samfärdsel 4,5 8,6 5,0 5,3 5,2 5,2 18,0 44,2 21,7 18,5 58,5 22,5 Off. tjänster 3,5 22,2 12,6 5,7 31,4 17,9 11,2 60,1 34,9 17,1 80,9 47,5 Priv. » 7,4 69,3 46,2 13,8 75,0 56,1 19,3 87,6 62,1 33,6 91,3 73,6 Samtliga närings- grenar 6,6 43,0 17,7 9,3 50,4 18,9 23,1 76,8 39,6 29,6 87,2 43,1

deles dominerande rollen för den "totala" fördelningen.

Övergår man därefter till frågan om be- tydelsen av olika proportioner kvinnliga an- ställda inom näringsgrenarna möter man egentligen två delfrågor: dels hur männens och kvinnornas löneinkomstfördelning (el- ler löneskillnaderna mellan könen) varierar mellan näringsgrenarna, dels hur den skif- tande andelen kvinnor inom näringsgrenar- na påverkar näringsgrenarnas ”totala” in- komstfördelning. I bägge dessa delfrågor kan den följande tabellen 4: 44 över ande- len helårs- och heltidsanställda män och kvinnor med lön under 15 000 kr och 20 000 kr ge en anvisning om graden av löneolik- heterna mellan könen i de skilda närings- grenarna och om effekten därav på nä- ringsgrenarnas ”totala” fördelning.

Den i särklass största skillnaden mellan männens och kvinnornas andelar med låg lön (under 15 000 kr) såväl totalt för utbild- ningsgrupperna som inom utbildningsgrup- perna 1+2 iakttas för privata tjänster. Även om andelen lågt avlönade män där något överstiger genomsnittet för närings- grenarna ligger för kvinnorna andelen låg- avlönade ännu mer utöver motsvarande ge- nomsnitt för kvinnor. Byggnadsverksamhet uppvisar också en stor kontrast mellan an- delen lågt avlönade män och andelen lågt avlönade kvinnor; i utbildningsgrupperna 1 + 2 överstiger denna skillnad t.o.m. den

som gäller inom privata tjänster. Handel, annan industri (än metall- och verkstadsin- dustri) och för utbildningsgrupperna 1 + 2 jord- och skogsbruk uppvisar de därnäst största skillnaderna mellan andelen män under 15 000 kr och andelen kvinnor under samma gräns. Inom offentliga tjänster och sarrtfärdsel råder de lägsta skillnaderna mel- lan könens andelar anställda under 15 000 kr/år.

Går man i stället till 20 OOO-kronorsgrän— sen och andelen anställda därunder föränd- ras bilden väsentligt. Den största skillnaden mellan männens och kvinnornas andelar noteras för byggnadsverksamhet, varefter handel och privata tjänster jämte metall- och verkstadsindustri kommer strax däref- ter. Offentliga tjänster uppvisar här också en stor skillnad i andelen män och andelen kvinnor under 20 000 kr, ungefär av samma storleksordning som inom annan industri. San'zfärdsel och jordbruk har de minsta skill- naderna i dessa andelar.

Konsekvensen på löneinkomsternas för- delning av olika proportioner kvinnliga an- ställda är som synes minst för samfärdsel, där också löneklyftan kvinnor — män syns vara lägst. Den största konsekvensen gäller för byggnadsverksamhet, där andelen kvin- nor bland de helårs- och heltidsanställda är synnerligen liten (3 procent) och där av denna orsak den höga andelen lågt avlö- nade kvinnor knappast alls drar ned ande-

Tabell 4: 45. Medianlöner för helårs- och heltidsanställda män och kvinnor i skilda närings- grenar.

Män Kvinnor Män+kv.

Jord- och skogsbruk 18 380 kr (15 010 kr) 18 040 kr Industri 22 960 » 14 810 » 21 510 »

därav metall- o. verkst. 23 530 » 17 920 » 22 670 »

» övrig industri 22 170 » 14 560 » 19 930 »

Byggnadsverksamhet 27 540 » (14 900 ») 27 040 » Handel 19190 » 14910 » 19480 » Samfärdsel 24 960 » 20 710 » 24 000 » Tjänster 30 540 » 17 130 » 22 250 »

därav off. tjänster 30 500 » 18 670 » 23 740 »

» priv. » 29 860 » 11 490 » 16 520 » Samtliga näringsgrenar 24 150 15 900 21 960

len lågt avlönade i näringsgrenen. Också inom privata tjänster har könsproportionen avsevärd effekt, varvid såväl hög andel kvinnliga anställda som stor löneskillnad mellan könen spelar in.

Det är vanskligt att göra en rättvisande sammanvägning av de skilda näringsgre- narnas situation när det gäller andelen läg- re avlönade. Endast två näringsgrenar vi- sar i samtliga studerade avseenden en en- tydig bild — andelen lågt avlönade män och kvinnor var för sig och tillsammantag- na samt dessutom i de skilda utbildnings- grupperna är nästan undantagslöst lägst inom samfärdsel och offentliga tjänster. De övriga sex redovisade näringsgrenarna kan inte bedömas lika entydigt. Ett försök till sammanvägning med hjälp av rangordning- arna i näringsgrenarnas andelar med löner under 15 000 kr resp. 20000 kr för vart- dera könet och inom de olika utbildnings- grupperna visar att jord- och skogsbruk har de flesta delgrupper anställda med hög andel lägre avlönade, tätt åtföljd av i tur och ordning handel, annan industri och pri- vata tjänster. Därefter är avståndet ganska långt till metall- och verkstadsindustri och byggnadsverksamhet. Inom offentliga tjäns- ter och samfärdsel är det ovanligast med delgrupper, där andelen anställda med lön under 15 000 och 20000 kr är hög.

Vänds blicken i stället till näringsgrenar, kön och utbildningsgrupper med stor andel anställda med lön över 30 000 kr kan kon— stateras att man därvid praktiskt taget en- bart har att studera männen —— av 351 400

personer med lägst 30 000 kr/år i lön är 2,2 procent kvinnor, varav i sin tur 2/3 är i of- fentlig tjänst. I utbildningsgrupperna 1+ 2 är det ca 14 procent, som har löner om lägst 30 000 kr, i grupperna 3 + 4 utgör motsva- rande tal 28 procent och i utbildningsgrup- perna 5 + 6 + 7 73 procent. Som framgår av tabell 4: 43 svarar industrin för ca 31 procent av samtliga anställda med löner över 30 000 kr mot ca 41 procent av samtliga anställda i alla lönelägen. Offentliga tjänster svarar för ca 24 procent av de anställda med över 30 000 kr — mot ca 17 procent av de anställda i samtliga lönelägen.

Några exakta medianlöneberäkningar har ej utförts för de helårs- och heltidsanställda inom de skilda näringsgrenarna. Med hjälp av de redovisade inkomstfördelningarna kan man dock för samtliga utbildningsgrupper tillsammantagna ungefärligt beräkna me- dianlönerna i näringsgrenarna — se tabell 4: 45.

För män och kvinnor tillsammantagna är medianlönen lägst inom privata tjänster, jord- och skogsbruk samt handel och annan industri (än metall- och verkstadsindustri). Högst är medianlönen för könen tillsam- mantagna inom byggnadsverksamhet och offentliga tjänster. För männen enbart iakt- tas de lägsta medianlönerna inom jord— och skogsbruk, handel och annan industri och den högsta för offentliga och privata tjäns- ter samt byggnadsverksamhet. Bland kvin- nor är medianlönen lägst för privata tjäns- ter, annan industri och handel — högst inom samfärdsel, offentliga tjänster och

metall- och verkstadsindustri.

Spännvidden mellan högsta och lägsta medianlöner, uttryckta såsom relativlöner där samtliga näringsgrenar=100, är för män och kvinnor tillsammantagna 75—123 (privata tjänster resp. byggnadsverksamhet). För enbart männen är motsvarande spänn- vidd 76—126 (jord- och skogsbruk resp. byggnadsverksamhet), för enbart kvinnor 72—130 (privata tjänster resp. samfärdsel). Lönespridningen mellan näringsgrenarna syns att döma av dessa resultat således vara större för kvinnor än för män. Kvinnornas medianlöner understiger männens med i ge- nomsnitt 34 procent. Störst är skillnaden inom privata tjänster, där kvinnornas me- dianlöner understiger männens med 61 pro- cent, och inom byggnadsverksamhet där skillnaden är 46 procent. Den minsta skill- naden gäller inom jord- och skogsbruk samt samfärdsel med 18 resp. 17 procent.

Den här presenterade schematiska bilden av löneinkomsternas fördelning efter nä- ringsgren är som tidigare framhållits miss— visande främst genom att den gäller enbart helårs- och heltidsanställda. Missvisningen därigenom syns vara betydligt större än den som eventuellt följer av att någon ålders- eller regiontypsindelning ej skett. Skulle samtliga anställda —— även delårs- och del— tidsarbetande ha medtagits hade själv- fallet medianlönerna reducerats och ande- larna anställda med lägre lön höjts framför allt inom offentliga och privata tjänster, handel samt jord- och skogsbruk. I särskilt hög grad skulle de redovisade uppgifterna om kvinnornas löneförhållanden inom des- sa näringsgrenar ha påverkats av en sådan utökning i den studerade populationen.

4.4.9 Löneinkomsternas fördelning med hänsyn till yrke

När inkomstfördelningen skall belysas efter yrke har man skäl att i viss analogi med vad som anfördes om näringsgrensindel- ningen först framhålla dels att begränsning- en av inkomststudierna till enbart helårs- och heltidsanställda har varierande konse- kvenser inom olika yrken, dels att en indel-

ning av yrkesverksamma personer efter yr- ken innebär både en höggradig godtycklig- het och betydande risker för medvetna eller omedvetna försök till någon slags hierar- kisk rangordning av de yrkesverksamma. Medan den förstnämnda omständigheten kan någorlunda väl statistiskt beskrivas är det svårare att göra en korrekt bedömning av innebörden i ett yrkesklassificeringssys- tem och inte minst det i låginkomstut- redningens bearbetningar utnyttjade ISCO = International Standard Classification of Occupations), som i svenska och en del in- ternationella sammanhang är officiellt sanktionerad.

ISCO:s indelning av yrkena på s.k. en- siffernivå innebär att de sysselsatta hänförs till någon av följande yrkesgrupper:

0. Tekniskt, naturvetenskapligt, samhälls- vetenskapligt och humanistiskt arbete (inkl. bl.a. hälso- och vårdarbete, pedagogiskt arbete).

1. Administrativt arbete.

2. Kameralt och kontorstekniskt arbete (bl.a. kassa-, bokförings- och maskinskriv- ningsarbete).

3. Kommersiellt arbete (bl.a. affärsbi- träden, agenturarbete).

4. Lantbruks—, skogs- och fiskeriarbete.

5. Gruv- och stenbrytningsarbete.

6. Transport- och kommunikationsarbete. 7 o. 8. Tillverkningsarbete.

9. Servicearbete (bl.a. husligt arbete, fas— tighetsskötsel) och militärt arbete. I låginkomstutredningens bearbetningar har gruppen militärt arbete (ISCO nr 98) förts samman med gruppen 0 och har grup- perna 5, 7 och 8 förts samman till en grupp tillverkningsarbete. ISCO:s indelningsprinciper är svåra eller omöjliga att inse. I inte obetydlig grad är de påverkade av synpunkter från närings— grensindelningen: grupp 3 Kommersiellt ar- bete avser i fråga om anställda i huvudsak detaljhandel, grupp 4 aVSer beträffande an- ställda i huvudsak arbetare inom jord- och skogsbruk, grupp 6 avser i huvudsak arbe- tare inom samfärdsel, grupperna 5, 7 och 8 avser i fråga om anställda huvudsakligen arbetare inom industri och byggnadsverk-

samhet, grupp 9 (exkl. militärt arbete) gäl- ler i huvudsak näringsgrenen privata tjäns- ter. Vad ISCO för löntagargrupperna fram- för allt innebär är ett urskiljande av tekno- logiska, utredande, vårdande och administ- rativa-kamerala arbeten från övriga arbeten, vilket bl. a. framgår av att drygt 90 procent av samtliga helårs- och heltidsanställda i ut- bildningsgrupperna 5 + 6 + 7 är koncentre- rade till yrkesgrupperna 0, 1 och 2. I sam- ma tre yrkesgrupper finns däremot enbart ca 1/3 av de anställda inom övriga utbild- ningsgrupper.

De här anförda egenskaperna i en yrkes- indelning enligt ISCO medför att redovis- ningen av löneinkomsternas fördelning med ledning därav inte ger särskilt många ytter- ligare informationer än vad som framgick av närmast föregående avsnitt om inkoms- ternas näringsgrensvisa fördelning. Innan en schematisk presentation görs av lönein- komsternas fördelning efter yrken bör någ- ra uppgifter lämnas om delårs— och del- tidsarbetets roll i de skilda yrkesgrupperna. De delårsarbetandes andel av samtliga hel- och delårsarbetande utgör för samtliga yr- kesgrupper tillsammantagna ca 34 procent och denna andel är praktiskt taget den- samma inom alla de åtta yrkesgrupper, varpå låginkomstutredningens bearbetning- ar baserats —- med undantag för yrkes- grupp 1 (administrativt arbete) där andelen delårsarbetande är ca 7 procent och yrkes- gruppen 91—94 (servicearbete) där andelen delårsarbetande är 49 procent. Av samtliga heltids- och deltidsarbetande är totalt för alla yrken 20 procent deltidsarbetande. Nä- ra denna andel ligger yrkesgrupperna O (tekniskt m.m. arbete), 2 (kameralt och kontorstekniskt arbete) och 4 (lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete). Väsentligt högre andel deltidsarbetande återfinns i yrkes- gruppen 3 (kommersiellt arbete) med 31 procent och yrkesgruppen 91—94 (service- arbete). Väsentligt lägre andel deltidsarbe- tande har yrkesgruppen ] (administrativt arbete), yrkesgruppen 5, 7 och 8 (tillverk- ningsarbete) samt yrkesgruppen 6 (trans- portarbete) med 3, 7 resp. 12 procent del- tidsarbetande.

En begränsning till helårs- och heltids- anställda i inkomstfördelningsstudier inne- bär alltså jämfört med studier av samtliga anställda snedvridningar enligt följande skala:

Ytterst stor med vridning:

servicearbete

M ycker stor snar/vridning:

kommersiellt arbete

Stor .s'ncdvr'idning: lantbruks- och skogsarbete kameralt o. d. arbete tekniskt m. m. arbete

Måttlig snedvridning:

transport— o. d. arbete tillverkningsarbete

Obetydlig snedvridning:

administrativt arbete

Med ”snedvridning” menas liksom tidi- gare att begränsningen till helårs- och hel- tidsanställda leder till underskattning av an- tal och andelar anställda med låga löner —— även räknat per arbetad tidsenhet.

Även åldersfördelningens variationer mel- lan de olika yrkesgrupperna har konsekven- ser på deras löneinkomstfördelningar. An- delen helårs- och heltidsanställda under 25 års ålder är totalt för yrkesgrupperna knappt 15 procent och ungefär samma an- del iakttas inom yrkesgrupp 3 (kommersiellt arbete), yrkesgrupp 6 (transport- o.d. ar- bete) och yrkesgrupp 5, 7 och 8 (tillverk- ningsarbete). Yrkesgruppen l (administra- tivt arbete) har inte någon anställd under 25 års ålder i låginkomstutredningens ma- terial, yrkesgrupp 4 (lantbruks- och skogs- arbete) har blott 5 procent under denna ål- der och yrkesgrupperna O (tekniskt m.m. arbete) och 91—94 (servicearbete) har ca 10 procent yngre än 25 år. Endast i yrkes- gruppen 3 (kameralt och kontorstekniskt arbete) är andelen anställda under 25 är hög, nämligen ca 34 procent. Åldersfaktorns roll i löneinkomstfördelningen kan således

Tabell 4: 46. Helårs- och heltidsanställdas fördelning efter löneinkomst och med uppdelning i skilda yrkes- och utbildningsgrupper.

Rel. fördeln., 1 OOO-tal kr Rel. fördeln., 1 OOO-tal kr

Antal Antal pers. 15— 20— pers. 15— 20— Yrkesgrupp 1 000 —15 20 30 30— tot. 1 000 ——15 20 30 30— tot. utbildningsgrupperna l+2 utbildningsgrupp 3+4 0+98 (tekn. m. m.) 128,7 10,7 14,6 40,1 34,6 100 lll,l 7,9 15,1 39,5 37,5 100 ] (administr.) 12,3 _ —— 25,8 74,2 100 21,3 2,4 22,5 75,1 100 2 (kameralt) 88,7 29,5 53,0 30,8 6,7 100 87,2 31,9 29,4 28,8 9,9 100 3 (kommers) 96,1 29,3 24,0 28,1 18,6 100 33,2 31,1 9,8 13,3 45,8 100 4 (lantbruk) 53,5 29,4 34,2 30,3 6,1 100 8,8 18,4 3l,5 37,7 12,4 100 6 (transport) 94,6 11,6 19,5 57,5 11,4 100 17,5 3,0 38,0 40,5 18,5 100 5, 7, 8 (tillv.) 599,5 14,1 25,2 49,2 11,5 100 38,4 28,5 25,9 37,0 8,5 100 91—94 (serv.) 93,5 44,5 24,0 23,1 7,4 100 15,3 32,3 10,7 35,8 21,2 100 Totalt 1 166,0 18,9 24,2 42,6 14,3 100 332,6 19,4 20,2 32,6 27,8 100 utbildningsgrupp 5+6+7 samtliga utbildningsgr. 0+98 79,1 0,7 1,4 16,5 81,4 100 318,9 7,2 11,5 34,2 47,1 100 1 20,1 — 2,8 8,2 89,0 100 53,7 — 2,0 17,9 80,1 100 2 15,1 3,6 22,3 45,5 28,6 100 191,0 28,5 30,6 31,0 9,9 100 3 6,0 9,2 18,7 8,7 63,4 100 135,3 28,8 17,3 23,7 27,2 100 4 0,6 —- (100,0) 100 62,8 27,6 33,6 31,9 6,9 100 6 2,7 — 60,4 39,6 100 114,8 9,1 21,9 55,1 12,3 100 5, 7, 8 2,7 20,6 20,6 40,1 18,7 100 640,6 15,0 25,2 48,6 13,2 100 91—94 —- __ —- — — 107,8 43,1 22,4 24,1 9,4 100 Totalt 126,3 1,7 5,3 20,0 0 100 1 624,9 17,7 21,9 38,7 21,7 100 förväntas vara mest påtaglig i den sist- yrkesgrupp näringsgren nämnda yrkesgruppen medan den i övrigt 3 handel är ganska eller mycket begränsad. Det kan 4 jord- 0_ skogsbruk vidare nämnas att andelen kvinnor i skilda 5, 7, g industri yrkesgrupper också är högst inom gruppen 91_94 privata tjänster 3 de svarar för nära 70 procent av samt- liga anställda. Endast i yrkesgruppen 91— Motsvarande överensstämmelse iakttas 94 (servicearbete) närmar sig andelen kvin- nor denna höga andel (61 procent).

Med de här nämnda kommentarerna kan det nu vara lämpligt att redovisa lönein- komsternas fördelning för de åtta yrkes- grupperna. Män och kvinnor har i tabell 4: 46 sammanslagits och redovisningen giil- ler förutom totalantalet anställda i yrkes- grupperna även en indelning efter utbild- ningsgrupper.

En jämförelse med motsvarande tabell över inkomstfördelningen näringsgrensvis (se tabell 4: 43) visar för samtliga utbild- ningsgrupper och för utbildningsgrupperna 1 + 2 och 3 + 4 såsom väntat en god över- ensstämmelse i andelarna anställda med lön under 15 000 och under 20 000 kr mellan följande yrkesgrupper och näringsgrenar:

emellertid ej för utbildningsgrupperna 5 + 6+ 7 (studentexamen och jämförlig eller längre utbildning), vilket givetvis samman- hänger med att det är denna kategori an- ställda som framför allt befolkar yrkes- grupperna 0, 1 och 2. När man övergår från närings- till yrkesklassificering innebär alltså detta i sak att de anställda med längst utbildning inom skilda näringsgrenar dras ut ur näringsgrenarna och tillförs de tre nämnda yrkesgrupperna, medan de anställ- da i övrigt blir kvar i yrkesgrupper med stark anknytning till besläktade näringsgre- nar. Yrkesgruppen 3, dominerad av kvin- nor, kommer dessutom att ”ta hand om” de olika näringsgrenarnas personal med även kortare utbildning.

Tabell 4: 46 bekräftar således det tidigare

Tabell 4: 47. Medianlöner för helårs- och heltidsanställda män och kvinnor i skilda yrkes- grupper.

Medianlön, kr, för

män kvinnor män+ kv.

Tekniskt, naturvetensk. rn. m. 37 770 20 150 29 170 Administrativt arbete 43 050 33 480 40 070 Kameralt arbete 24 480 16 590 18 510 Kommersiellt arbete 28 050 14 060 21 380 Lantbruks- o. skogsarbete 18 570 13 800 18 330 Transport- o. d. arbete 23 100 14 280 22 700 Tillverkningsarbete 22 320 14 390 21 480 Servicearbete 19 860 12 450 16 540

Samtliga yrkesgrupper 24 260 15 980 21 960

framkomna förhållandet att servicearbete, lant- och skogsarbete och kommersiellt ar- bete (främst detaljhandel) har de högsta an- delarna helårs- och heltidsanställda med lö- ner under 15000 och 20 000 kr/år. Detta gäller totalt oavsett utbildningsgrupp och för utbildningsgrupperna l+2, medan i utbildningsgrupperna 3 +4 även tillverk- ningsarbete hör till yrkesgrupperna med högst andelar anställda med löner under nämnda belopp. Transport- och kommuni- kationsarbete har däremot (liksom närings- grenen samfärdsel) bland de lägsta ande- larna anställda med lön under 15 000 och 20000 kr. Av tabellen framkommer ny in- formation främst genom att man utläser hur även yrkesgruppen 2 (kameralt och kontorstekniskt arbete) hör till yrkesgrup- perna med de högsta andelarna anställda med lön under de anförda beloppen. En yt- terligare ny information är att yrkesgrup- pen tekniskt, naturvetenskapligt m.m. ar- bete (0 + 98) och administrativt arbete (1) har synnerligen låga andelar anställda med lön under 15 000 och 20 000 kr. Detta gäl— lcr såväl totalt som inom varje utbildnings- grum).

De anställda i de bägge sistnämnda yr- kesgrupperna har den generellt gynnsam- maste löneinkomstfördelningen. De längre utbildade i dessa yrkesgrupper har också mer än genomsnittliga andelar anställda med mer än 30000 kr i lön. Det förefal- ler som om den i utbildningsgrupperna 5 + 6 + 7 stora proportionen högre avlö- nade i yrkesgrupperna 0 + 98 och 1 ”dra-

git med sig” de anställda i samma yrkes- grupper med kortare utbildningstid. Även i utbildningsgrupperna 1 + 2 och 3 + 4 är nämligen andelarna med lägre löner betyd- ligt mindre liksom andelarna med högre lö- ner betydligt större inom yrkena 0 + 98 och 1 än i varje annan yrkesgrupp. Inom yrkes- gruppen 2 (kameralt och kontorstekniskt arbete) har de anställda med längre utbild- ning en låg andel med löner över 30000 kr och uppvisar i konsekvens därmed de med kortare utbildning en över normalt hög andel lägre avlönade.

En redovisning av lönesituationen i de skilda yrkesgrupperna bör lämpligen också innehålla en jämförelse mellan gruppernas medianlöner. Dessa har här — se tabell 4:47 beräknats medelst interpolation inom de mittersta löneinkomstklasserna.

I konsekvens med vad som framkom för de olika näringsgrenarnas medianlöner fö- rekommer bland yrkesgrupperna de lägsta medianlönerna inom servicearbete och lant- bruks- och skogsarbete. Medianlönerna inom yrkesgrupperna transport- och kom- munikationsarbete och tillverkningsarbete överensstämmer ganska väl med dem inom samfärdsel resp. industri gällande. De bäst avlönade inom dessa bägge näringsgrenar tillhör dock yrkesgrupperna 0, 1 och 2. Även yrkesgruppen kommersiellt arbete har för kvinnor en medianlön, som ganska väl överensstämmer med den i näringsgrenen handel konstaterade.

För helårs- och heltidsanställda män och kvinnor tillsammantagna har yrkena inom

dardberäkning.

Relativ medianlön

standardberäknad verklig Yrkesgrupp 0+98 (tekniskt m. rn.) 142 133 >> 1 (administrativt) 194 182 » 2 (kameralt) 103 84 » 3 (kommersiellt) 102 97 » 4 (lantbruks o. d. 82 83 » 6 (transport o. d.) 93 103 » 5, 7, 8 (tillverkning) 92 98 » 91—94 (servicearb.) 80 71 Samtliga 100 100

servicearbete den klart lägsta medianlönen —— ca 30 procent under genomsnittet för samtliga yrken. Yrkena lantbruks- och skogsarbete jämte kameralt och kontors- tekniskt arbete har medianlöner 16 a 17 procent under genomsnittet för alla yrken. Medianlöner, som med 2 a 3 procent un- derstiger detta genomsnitt gäller för yrkena inom tillverkningsarbete (däri ingår då även byggnadsarbetaryrkena) och inom kommer- siellt arbete. Transport- och kommunika- tionsyrkenas medianlön ligger ca 3 procent över genomsnittet. I toppen ligger yrkes- grupperna 0 och 1 _ tekniskt m.m. arbete och administrativt arbete — där medianlö- nerna överstiger genomsnittet med 33 resp. 82 procent.

Betraktas i stället medianlönerna bland män och kvinnor var för sig iakttas för yr- kesgrupperna 0 och 1 alltjämt betydligt högre medianlöner och för yrkesgrupperna 4 och 91—94 alltjämt betydligt lägre me- dianlöner än genomsnittligt. Inom de fyra övriga yrkesgrupperna avviker männens och kvinnornas ”relativa” medianlöner vä- sentligt från vad som gäller för könen till- sammantagna, vilket beror på kraftigt va- rierande könsproportioner och på varieran- de löneklyftor kvinnor/män inom yrkes- grupperna. Den förstnämnda faktorn slår särskilt hårt för yrkesgruppen 2 (kameralt och kontorstekniskt arbete), där andelen kvinnor är störst av alla yrkesgrupper me- dan löneklyftan kvinnor/män ungefär mot- svarar genomsnittet för samtliga yrken. I yrkesgruppen 2 är därför den relativa me—

dianlönen för män 101, för kvinnor 104 men för könen tillsammantagna 84. Det motsatta förhållandet noteras för yrkes- grupperna 6 och 5, 7 och 8 —— transport- resp. tillverkningsarbete — där kvinnoan- delen är avsevärt lägre än genomsnittligt för yrkena och där såväl männens som kvinnornas relativa medianlöner om 90 å 95 stiger till ca 100 för bägge könen till— sammantagna.

Den enda möjligheten att komma ifrån konsekvenserna av de så kraftigt varierande kvinnoproportionerna syns vara att stan- dardberäkna medianlönen utifrån antagan- det att denna proportion är densamma i samtliga yrkesgrupper. I så fall skulle —— vid en kvinnoandel om generellt 50 procent —— medianlönerna för yrkesgrupperna bli mera jämförbara; se tabell 4: 48.

Inför en dylik omräkning måste man emellertid fästa uppmärksamheten vid att man i så fall utgår från givna löneklyftor kvinnor/män, vilka klyftor i och för sig kan anses vara lika ”godtyckliga” e. d. som de varierande andelarna kvinnor. Det minst godtyckliga syns därför trots allt vara att i en karakteristik av en yrkesgrupps (eller en näringsgrens) relativa löneläge utgå från den faktiska medianlönen, löneinkomstför- delningen m.m. för bägge könen tillsam- mantagna. Att det sedan inom varje yrkes- grupp (näringsgren) råder interna löneklyf- tor, bl.a. mellan manliga och kvinnliga an- ställda, får anses vara en sak för sig. I så fall kan för yrkesgrupperna konstateras en särskilt liten löneklyfta kvinnor/män inorn

Tabell 4:49. Procentuell andel anställda i tillverkningsarbete med löneinkomst under 15000 kr resp. 20000 kr i olika åldrar.

Andel anställda i tillverkningsarbete med löneinkomst under

15 000 kr 20 000 kr

14—74 år 25—74 år 25—64 år 14—74 år 25—74 år 25—64 är män 9,6 3,6 3,1 33,1 26,5 25,3 kvinnor 55,2 49,9 49,4 92,0 86,7 86,7 män+kv. 15,0 9,0 8,5 40,2 33,1 32,1

yrkesgruppen 1 och yrkesgruppen 4 men särskilt stora löneklyftor inom yrkesgrup- perna 3, 0 + 98, 6 och 91—94.

Lönespridningen mellan yrkesgrupperna kan karakteriseras genom spännvidden från den lägsta till den högsta relativa median- lönen. som — om samtliga yrkens median- lön sätts = 100 — utgör 71—182 (service- arbete resp. administrativt arbete) för bäg- ge könen tillsammantagna mot 77—177 för enbart män (lantbruks- och skogsarbete resp. administrativt arbete) och 78—211 för enbart kvinnor (servicearbete resp. admi- nistrativt arbete). Liksom i fråga om nä- ringsgrenarna är således lönespridningen mellan yrkena större bland kvinnor än bland män.

De här beskrivna löneinkomstfördelning- arna och medianlönerna avser såsom nämnts helårs- och heltidsanställda i samt— liga åldersklasser 14—74 är tillsammantag- na. Den dragning nedåt i fördelningar och medianlöner, som inträffar genom att även åldrarna under 25 och över 64 år ingår, är jämfört med snedvridningen till följd av de delårs- och deltidsarbetandes uteslutning up- penbarligen av mindre betydelse. För den största yrkesgruppen, tillverkningsarbete, har emellertid en specialbearbetning gjorts i syfte att belysa hur andelarna anställda med lön under 15 000 kr resp. 20000 kr förändras om åldersgruppen 14—74 år ut- byts mot åldersgruppen 25—64 år eller 25 —74 är. Resultatet framgår av tabell 4: 49.

Andelarna för åldersgrupperna 25—74 och 25—64 år uppvisar synnerligen obetyd- liga skillnader sinsemellan. Däremot är det särskilt för männen och för könen tillsam- mantagna påfallande att andelarna för ål-

dersgruppen 14—74 år påverkats starkt av den allra yngsta åldersgruppen, i syn- nerhet när andelarna under 15 000 kr be- traktas. Inom yrkesgruppen tillverkningsar- bete motsvarar proportionen anställda un- der 25 år ungefär genomsnittet för samt- liga yrkesgrupper, vilket är fallet för även yrkena kommersiellt arbete och transport- och kommunikationsarbete. Inom yrkes- gruppen administrativt arbete är andelen anställda under 25 år noll och låga andelar gäller också inom tekniskt m.m. arbete jämte lantbruks- och skogsarbete. Endast inom yrkesgruppen kameralt och kontors- tekniskt arbete är andelen anställda under 25 år påtagligt högre än inom andra yrkes- grupper. Medan uteslutandet av anställda i åldersgruppen 14—24 är således i vissa av yrkesgrupperna märkbart sänker ande- larna anställda med löner under 15 000 kr i något mindre grad även andelarna med löner under 20000 kr påverkar uteslutandet av denna yngsta åldersgrupp medianlönerna mera måttligt. De manliga anställda i yrkesgruppen tillverkningsarbete får sålunda sin medianlön höjd med blott ca 3 procent om åldersgruppen 14—74 år ersätts med åldersgruppen 25—64 år.

5. Inkomstskillnader 1966 för helårs- och heltids- anställda män och kvinnor

En studie med hjälp av regressionsmodeller

I föreliggande kapitel studeras med en re- gressionsanalytisk ansats inkomster och in- komstskillnader för individer och/ eller grup— per av individer med skilda karakteristika.

De resultat som redovisas nedan avser helårs- och heltidsarbetande anställda, som i huvudsak varit friska under undersöknings- året (1966).

Med helårs— och heltidsarbete avses att personerna skall ha haft sysselsättning (inkl. semester) minst 50 veckor under 1966 och att den normala veckoarbetstiden under året överstigit 35 timmar. Med anställda avses personer som haft sin huvudsakliga syssel- sättning som anställda samt minst 85 % av sin totala förvärvsinkomst som inkomst av tjänst. Med inkomst avses inkomstslaget in- komst av tjänst minus avdrag för intäkter- nas förvärvande. Inkomsten räknas brutto — alltså före skatt och transfereringar. Fris- ka anses de personer vara som under året ej haft fler än 14 sjukdagar anmälda till för- säkringskassan.

Av utredningens ursprungliga urval om ca 11000 individer i åldern 14—74 år upp- fyllde 3 061 individer de ovan givna villko- ren om sysselsättning, sysselsättningsstatus och sjukdomsstatus.

Regressionsanalysen baserar sig således på samplet om 3 061 individer varav 2 232 styc— ken är män och resten 829 är kvinnor.

Regressionsmodellerna som användes kan

ges något olika tolkningar. Den enklaste va— rianten är att betrakta dem som rent de- skriptiva, dvs. anse att de ger en beskrivan- de bild av hur inkomster och inkomstskill- nader för olika kategorier i det undersökta materialet ser ut.

En annan något mer sofistikerad variant är att betrakta modellerna som stokastiska modeller. Allmänt kan man säga att en in- divid med vissa karakteristika (t. ex. en viss utbildning och en viss ålder) där tänkes få sin inkomst bestämd som en förväntad in- komst, vilken beror just av vilka karakteris- tika (utbildning och ålder) individen har samt en slumpkomponent. För en mer tek- nisk diskussion av de använda modellerna hänvisas till bilaga 1.

Två något skilda regressionsmodeller har använts _ en additiv och en multiplikativ. Dessutom har modeller med och utan sam- spel (interactions) estimerats. I de fall då samspel förekommer i modellen antas fak- torerna i denna ej vara oberoende av var- andra. Förekommer således samspel mellan t. ex. utbildning och ålder innebär detta att inkomstskillnader mellan olika utbildningar kommer att vara beroende av inom vilken åldersgrupp jämförelsen göres och vice versa.

De faktorer som medtagits i analysen är kön, ålder, utbildning, näringsgren och re- giontyp. I det empiriska arbetet har en viss tonvikt lagts på den multiplikativa model- len då denna av vissa a priori och empiriska skäl antagits kunna ge den bästa beskriv-

ningen av materialet. För en närmare redo- visning av dessa resonemang hänvisas till bilaga 2.

Modellernas förklaringsvärde varierar nå- got med modelltyp och utformning. Model- lerna torde dock i allmänhet predicera (för- utsäga) inkomster och inkomstskillnader re— lativt väl för aggregat av individer.

Förklaringsvärdet hos olika modeller lik- som skilda sätt att använda analysresultaten på finns redovisade i bilaga 2.

5.1 Resultat

Vid en jämförelse av de i analysen ingående faktorernas relativa betydelse har två nå- got skilda jämförelsenormer använts. Dessa är dels ett mått som belyser varje enskild faktors relativa nettobidrag till regressionens totala förklaringsvärde, dels ett mått som belyser den maximala inkomstskillnaden inom resp. faktor (t.ex. skillnaden mellan akademiker och folkskoleutbildade inom faktorn utbildning).

Oberoende av vilken jämförelsenorrn som användes kommer faktorerna utbildning och ålder att vara mer betydelsefulla än fakto- rerna näringsgren och regiontyp, då det gäl- ler att belysa inkomsternas spridning. Detta gäller för både män och kvinnor.

Av de undersökta samspelen (interaktio- nerna) tycks för männens del utbildning X ålder och i viss mån utbildning X närings- gren vara de viktigaste medan för kvinnor- del de betydelsefullaste samspelen är ål- der X näringsgren, utbildning X näringsgren samt samspelet utbildning )( regiontyp. Be- tydelsen av samspelen skall emellertid. med undantag för samspelet utbildning X ålder, inte överdrivas. En mer teknisk och statis- tisk redogörelse för huvudfaktorernas och samspelens relativa betydelse finns redovi- sad i bilaga 2.

5.2 Ålder och inkomstskillnader

5.2.1 Män

Som redovisats ovan har vi ett signifikant samspel mellan ålder och utbildning. Detta

innebär att inkomstskillnader mellan olika åldrar kommer att vara beroende av inom vilken utbildningskategori, som vi gör jäm- förelsen. Resultaten gäller för övrigt ceteris paribus, dvs. de andra i analysen ingående faktorerna konstanthållna.

Till att börja med kan vi studera diagram 1 och 2.

Diagram I

Ålder-inkomstprofil för helårs- och heltids- arbetande män. Modell utan samspel. Regressionskoefficient (logaritmerad form)/ inkomst.

+1.o- +o,e_ +o,s_ + 0.4- +o,z—

ion —————————

åldersklass

| | | . | , —19 20—24 25—34 135—44 45—54 55—64 65—

Diagram 2

Ålder-inkomstprofil för skilda utbildnings- nivåer. Helårs- och heltidsarbetande män. Modell med samspel.

Regressionskoefficient/ inkomst.

+H) m.m.-u- = Akademiker

+0.E- —-qA--- = Studentexamen m.m. 44,15” ———0——— = Realexamen m.m. +044 _K— = Folkskela m.m. +O.2

5:00

—-O,2

—0,4

, —19 zo'—24 253—34 95'—44_ 45'—s4 sel/54 G's—

Ålder-inkomstprofilen har, som synes av diagram 1 och 2 oberoende av modellval, dvs. av utbildningsnivå, det utseende som

Formen av ett upp- och nedvänt U på ålder-inkomstprofilen leder ofta till slutsat- sen att inkomsten skulle stiga med åldern fram till ett visst åldersår för att därefter avtaga. En sådan slutsats ligger vid första påseendet nära till hands men kan dessvärre vara helt felaktig. Skälet är att man gör ett analogiresonemang, som ej behöver vara riktigt. mellan inkomstutvecklingen över ti- den för individer födda ett visst år och in- komsterna för dessa och andra individer födda vid andra tidpunkter ett visst inkomst- år.

Det redovisade utseendet på ålder-inkomst- profilen i diagram 1 och 2 kan nämligen uppstå trots att inkomsten över tiden för, varje enskild åldersgrupp, ökar med Vissa procent år från år. Detta kan illustreras med ett starkt förenklat exempel.

Antag. att alla individer inträder på ar- betsmarknaden vid samma åldersår. Antag vidare att alla individer, väl inne på arbets- marknaden, till sin begynnelseinkomst får vissa procentuella inkomstökningar år från år men att denna procentuella inkomstök- ning avtar efter ett visst givet antal år på arbetsmarknaden. Antag slutligen att be- gynnelseinkomsten stiger med en viss pro- cent per år och att denna procentökning är större än den avtagande procentökning man får efter det ovan givna antalet är på arbetsmarknaden.1

Om dessa tre antaganden gäller har man ett fall där inkomsten ökar kontinuerligt över tiden för individen men där man i en tvärsnittsanalys får samma ålder-inkomst- profil som redovisas i diagram 1 ovan. Re- sonemanget framgår även av diagram 3.

Kurvan AAl, BB1 och CC1 är inkomst- profiler för personer födda säg 1900, 1910 resp. 1920, vilka alla har inträtt på arbets— marknaden då de uppnått 20 års ålder. För varje åldersgrupp ökar inkomsten kontinuer- ligt med åldern (och antalet år på arbets- marknaden) kurvorna AAl, BB1 resp. CCI.

Studerar vi nu sambandet inkomst-ålder på ett tvärsnittsmaterial, säg år 1960, får vi kurvan DDl, ty då har AAl, BB1 och CC1 40, 30 resp. 20 år på arbetsmarknaden och

Samband mellan ålder-inkomst vid tidsserie— och tvärsnittsanalys.

| i | r i I | if

35 40 45

antal år på arbete- marknaden

är 60, 50 resp. 40 år gamla.

Av diagram 2 framgår att utseendet på ålder-inkomstprofilen varierar något med utbildningsnivån. För de folkskoleutbildade redovisas stigande inkomster för åldrarna upp till 55 år, därefter avtar inkomsten. För de övriga utbildningsnivåerna redovisas ökande inkomster upp till 65-årsåldern och därefter avtagande. Dessa skillnader i ålder- inkomstprofilen för olika utbildningsnivåer har ofta tagits som belägg för att olika ut- bildningar har olika inkomstutveckling över tiden.

Resonemanget ovan bygger liksom det ti— digare på analyser av tvärsnittsmaterial. Man kan nu liksom tidigare visa att det är möjligt att sambandet ålder-inkomst egent- ligen är lika för de skilda utbildningsnivåer— na, om man tar hänsyn till skillnaden 1 an- talet cir på arbetsmarknaden.

Låt oss därför återgå till diagram 3. An- tag att kurvan DD1 är den ålder-inkomst- profil som observeras för folkskoleutbildade personer som inträdde på arbetsmarknaden vid 15 års ålder och där kurvans högsta

1 Resonemanget kan naturligtvis preciseras i matematisk form. Avsikten här är emellertid endast att på ett enkelt sätt illustrera ett möjligt samband mellan tidsserie- och tvärsnittsstudier.

punkt observeras efter 40 år på arbetsmark- naden, dvs. när individerna är ca 55 år. Personer med 30 resp. 50 år på arbetsmark- naden år då 45 resp. 65 år gamla. Samban- det åldersår—inkomst i en tvärsnittsstudie för de folkskoleutbildade framgår då av kurvan DD1 i diagram 4.

Antag nu att personer med mer utbild- ning än folkskola inträder vid högre ålder på arbetsmarknaden. Vi kan t.ex. antaga att personer med akademisk examen inträ- der på arbetsmarknaden vid 25 års ålder, dvs. 10 år senare än personer med folkskole- utbildning.

Har vi nu i överensstämmelse med dia- gram 3 samma inkomstutveckling efter an- talet år på arbetsmarknaden för akademiker och folkskoleutbildade personer innebär detta att tvärsnittskurvorna av typ DDl i diagram 3 åtminstone är parallella medan de måste ligga fasförskjutna i förhållande till varandra då man studerar ålder-inkomst- profilen efter åldersår. Den självklara anled- ningen härtill är att vid lika antal år på ar- betsmarknaden för akademiker och folk- skoleutbildade personer är de förra tio år äldre än den senare emedan de inträder just 10 år senare på arbetsmarknaden. Resone- manget ovan illustreras schematiskt i dia— gram 4 där DD1 står för folkskoleutbildade personer och DD11 för akademiker.

Diagram 4

Samband mellan ålder—utbildning—antal år på arbetsmarknaden och inkomst.

inkomst

ålder

Om vi i diagram 4 utbyter ålders-axeln mot antalet år på arbetsmarknaden skulle DD11 i stället intaga läget DD111, dvs. ett läge parallellt med DDl.

Sammanfattningsvis kan vi således säga att det är möjligt att inkomsten ökar konti- nuerligt med åren och att inkomstutveck— lingen efter antalet år på arbetsmarknaden är densamma för skilda utbildningsnivåer trots att resultaten vid en tvärsnittsstudie vid första påseendet skulle leda till rakt motsatta slutsatser.

Vi skall senare i avsnittet utbildning-in— komst återkomma till dessa resonemang och problem.

Studerar man nu regressionsmaterialet närmare ser man att åldersfaktorn utan hän- syn till samspelet ålder—utbildning redovisar en maximal genomsnittlig inkomstskillnad på ca 170 %. Tar vi hänsyn till samspelet ålder )( utbildning finner man emellertid att den maximala inkomstskillnaden för perso- ner med folkskola är ca 130 %, för per- soner med realskola ca 100 % och för per- soner med studentexamen eller mer ca 60 %. Härvid bör det poängteras den relativt star- ka betydelse för resultaten som de yngsta förekommande ålderskategorierna i varje ut- bildningsgrupp har.

5.2.2 Mån med folkskoleutbildning

Utpräglat lägre inkomster än övriga åldrar har för de folkskoleutbildade, män under 24 år och män över 65 år. Detta gäller särskilt starkt för personer under 19 år som redo- visar genomsnittsinkomster som utgör unge- fär 40% av motsvarande inkomst för ål- dersgruppen 45—54 år. Omvänt kan vi säga att dessa senare genomsnittligt har drygt dubbelt så stora inkomster som män under 19 år. Män i åldern 20—24 år och över 65 år har genomsnittligt inkomster som utgör 70 resp. 75 % av den genomsnittliga inkoms- ten för män i åldern 45—54 år. Åldrarna 25—64 år uppvisar för personer med folk- skola inkomstskillnader mellan olika åldrar på maximalt ca 13 %.

Man kan också se att de procentuella in- komstskillnaderna mellan på varandra föl-

jande åldersklasser tenderar att vara störst i de yngsta åldersklasserna samt att därefter avtaga upp till åldern 45—54 år varefter de åter ökar något.

5.2.3 Män med realexamen eller motsva- rande utbildning

Liksom för män med folkskola gäller för män med realexamen eller motsvarande ut- bildning att de yngre har utpräglat lägre in- komster än de äldre. Således har män i åld- rarna 20—24 år genomsnittliga inkomster som utgör ca hälften av inkomsterna för män i åldrarna 45—64 år. Dessa senare åld- rar har alltså drygt 2,5 ggr så hög inkomst som de förra. Även åldrarna 25—34 år och 65— år uppvisar markant lägre inkomster än åldrarna 45—64 år. Dessa uppvisar genom- snittliga inkomster som är 30 resp. 20% högre än motsvarande inkomster för män i åldrarna 25—34 resp. 65— år.

Man kan för män med realexamen eller motsvarande utbildning (liksom för män med folkskoleutbildning) konstatera att de procentuella inkomstskillnaderna mellan på varandra följande åldersklasser tenderar att vara störst i de yngsta åldersklasserna samt att därefter avta upp till 64-årsåldern var- efter de åter ökar.

5.2.4 Män med studentexamen eller mot- svarande utbildning samt akademiker

Till att börja med kan vi konstatera att vi inte har (observerat) några akademiker un- der 25 år med helårs- och heltidsarbete och endast 3 individer med studentexamensut- bildning under 25 år. Det är därför rimligt att koncentrera jämförelsen av inkomsterna till åldrarna över 25 år.

Både för män med studentexamensutbild- ning och akademiker gäller att åldrarna 25— 34 år och 65— år uppvisar lägre inkomster än framförallt åldrarna 45—64 år. För de båda utbildningskategorier vi nu diskuterar gäller att männen i åldrarna 45—64 år har drygt 60 resp. 30 % högre inkomster än män i åldrarna 25—34 år och 65— år.

För män med studentexamen redovisas

måttliga inkomstskillnader mellan åldrarna 35—44, 45—54, 55—64 år. Analysresultaten redovisar för de nämnda åldrarna en maxi— mal inkomstskillnad på ca 7 %.

För samma tre ålderskategorier framträ— der för akademikerna ett något annat möns— ter. Åldersgruppen 35—44 år har här betyd- ligt lägre inkomster än de två övriga åld- rarna. Således tycks män i åldrarna 45—64 år ha inkomster som är drygt 20 % större än inkomsterna för män i åldern 35—44 år. Mellan åldrarna 45—54 och 55—64 tycks inkomstskillnaderna vara små och kan högst uppgå till ett par procent. Det bör här poängteras att den redovisade olikheten i mönstret för akademiker och studenter byg- ger på olikheter i samspelsestimaten. Dessa är (statistiskt sett) relativt osäkra för åldrar— na 35—44 år varför man får ta resultaten med reservation.

Å andra sidan är det möjligt att denna skillnad för åldrarna 35—44 år mellan män med studentexamen och akademiker kan förklaras med skillnader i yrkeskarriären. Analysresultaten skulle då indikera att män med studentexamen når högre inkomster och sin »topp» i karriären tidigare än aka- demikerna. De senare skulle således nå sina högsta inkomster vid något högre ålder än män med studentexamen.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera, att de i varje utbildningskategori yngsta före- kommande åldrarna har väsentligt lägre in- komster än åldrarna kring 35—54 år. Van- ligen utgör de yngres inkomster mellan 50 och 60 % av inkomsterna för män i åldern 45—54 år. Män med folkskola och över 55 år samt män med annan utbildning och över 65 år redovisar lägre inkomster än de medelålders männen. Dock långt ifrån så låga inkomster som de yngstas. Studerar vi inkomstskillnaden mellan olika åldrar i ka— tegorien 25—64 år kan vi konstatera att des- sa ökar med ökad nivå på utbildningen — ca 13, 31 och 57 % för män med resp. folk- skola, realexamen och studentexamen eller mer.

inledningsvis kan vi konstatera att för kvin- nornas del förekommer inget betydande samspel mellan ålder och utbildning. Nu uppträder för kvinnornas del emellertid ett samspel mellan ålder och näringsgren. Sam- spelet ålder X näringsgren är dock inte sig- nifikant och de flesta av de redovisade koef— ficientestimaten är små med relativt stora standardavvikelser. Några av estimaten är dock stora och med relativt sett små stan- dardavvikelser. Med hänsyn tagen till dessa senare finns det således goda skäl att be- handla samspelet ålder X näringsgren en smula styvmoderligt. Vidare bör det påpekas att man för kvinnornas del i modellen med samspel slagit ihop åldrarna 55—64 och 65— år. Detta har gjorts dels för att åldern 65— år innehöll mycket få observationer dels då det framkommit att ingen av kvinnorna i åldersgruppen 65— år var äldre än 65 år.

Ålder—inkomstprofilen för kvinnor fram- går av diagram 5.

Diagram 5

Ålder-inkomstprofil för helårs— och heltids- arbetande kvinnor. Modell med samspel.1 Regressionskoefficient (logaritmerad form)/ inkomst

i l l * | —19 20—24 25—34 35—44'45—54 ss— åldersklass

Härav framgår att ålder-inkomstprofilen för kvinnorna i princip har samma utseende som ålder-inkomstprofilen för männen. De resonemang som fördes för männen i sam— band med diagram 3 om sambandet mellan ålder och inkomst gäller givetvis även för

Åldersfaktorn tillåter för kvinnornas del maximala genomsnittliga inkomstskillnader på knappt 70 %, vilket är något mindre än vad som redovisats för männen.

Den 70 %-iga inkomstskillnaden erhålles mellan kvinnor i åldrarna 35—44 och 45—54 år jämfört med kvinnor i åldrarna upp till 19 år.

Bortser man från de yngsta (klassen —19 år) kvinnorna blir den maximala inkomst- skillnaden »endast» 39 %. För kvinnor mel- lan 25 och 64 år är motsvarande inkomst- skillnad ca 11 procent.

Den viktigaste tendensen man kan utläsa av samspelet ålder )( näringsgren tycks vara skillnader mellan textilindustri m.m. och nä- ringen privata tjänster jämfört med övriga näringar. Med reservation för osäkerheten i samspelsestimaten tycks kvinnor över 55- årsåldern ha betydligt lägre inkomster än övriga åldrar inom näringarna textilindustri m.m. samt privata tjänster. Som ex. kan nämnas att kvinnor över 55 år inom privata tjänster har ca 30% lägre inkomster än kvinnor i åldern 35—54 år inom samma nä— ringsgren.3

Inom de övriga näringarna tycks med hänsyn tagen till samspelsestimaten — in- komstskillnaderna åtminstone minska mellan å ena sidan åldrarna 35—54 år och å den andra sidan åldrarna 55— år. I själva verket redovisas för alla näringsgrenar utom textil- industri m.m. samt privata tjänster högre inkomster för åldrarna 55— år än för åldrar- na 45—54 år, dvs. den nedåtgående trenden i diagram 5 efter 55 år byts mot en svagt uppåtgående.

De starkt negativa koefficienter som redo- visas för kvinnor i åldrarna —19 år och 20—

1 Hänsyn har här ej tagits till koefficienterna i samspelet ålder )( näringsgren. 2 Se diskussionen på s. 140 och diagram 3. 3 Det bör påpekas att inom näringsgrenen »privata tjänster» ingår näringen (yrket) »hus- ligt arbete». Om de äldre företrädesvis finns inom detta yrke men de yngre företrädesvis inom andra yrken, kan åldersskillnaden vara att hänföra till denna yrkes/näringsgrensskillnad. Detta är en möjlighet men den återstår att bevisa. Mot- svarande resonemang kan dock inte tillämpas för textilindustrin m.m.

Tabell 5:I. Genomsnittliga inkomsskillnader mellan helårs- och heltidsarbetande män och kvinnor med folkskoleutbildning i skilda åldrar.

Genomsnittliga inkomstskillnader i

Åldersklass procent män/kvinnor

Genomsnittliga inkomsskillnader i kro- nor män/kvinnor

——19 8 20—24 37 25—34 51 35—44 55 45—54 62

692 4 416 7 406 8 722 9 839

24 år redovisades även för männen. Denna ålderseffekt är dock mindre uttalad för kvinnornas del. Detta har i och för sig en naturlig förklaring i det förhållandet att regressionens intercept för kvinnornas del är avsevärt mycket lägre än för männen. Om vi observerade en lika stor negativ koeffi— cient för de yngsta kvinnorna som för de yngsta männen skulle detta innebära att kvinnorna under 20 år, genomsnittligt, skulle ha en timlön på under 3 kr vid en årsarbets- tid om 2 000 timmar.

Det redovisade koefficientförhållandet tillåter emellertid en mindre teknisk och mer intressant slutsats. Inkomstskillnaderna mel- lan män och kvinnor tenderar att vara lägst i unga år för att därefter öka. Detta kan illustreras med ett par inkomstestirnat som byggts upp från regressionsmodellerna. I ta- bell 5: 1 anges genomsnittliga inkomstskill— nader i procent och kronor mellan män och kvinnor med folkskoleutbildning.

Tar vi hänsyn till samspelet ålder X ut- bildning för männen innebär detta, att in- komstskillnaderna mellan män och kvinnor med högre utbildning än folkskola tenderar att vara lägst i åldrarna upp till 34 år för att därefter öka. Detta mönster förstärks med ökad nivå på utbildningen.

5 .4 Utbildningsnivå och inkomstskillnader

Då vi nu skall studera sambandet utbildning och inkomst måste vi ta hänsyn till de sam- spelseffekter som existerar mellan utbild- ningsfaktorn och övriga faktorer i analysen. Som tidigare har konstaterats föreligger vis- sa skillnader mellan könen då det gäller be-

tydelsen av utbildningens samspel med öv- riga faktorer. Således framkom ur varians- analysen för männens del signifikanta sam- spel mellan utbildning och ålder samt mel- lan utbildning och näringsgren. Det förra samspelet har redan delvis behandlats i samband med analysen av sambandet ålder- inkomst. För kvinnornas del förekommer utbildning i signifikanta tvåfaktorsamspel med näringsgrens- och regiontypsfaktorn.

Av de numeriska resultaten framgår dock att regressionskoefficienterna för samspelen utbildning X näringsgren och utbildningX regiontyp i analysen av kvinnorna i allmän- het är små både absolut sett och i förhållan- de till sina resp. standardavvikelser.1 Det- samma kan med några få undantag sägas gälla för samspelet utbildning X närings- gren för männen. Interaktionen ålder X ut- bildning i analysen av männens inkomst- skillnader har redan tidigare visat sig vara relativt betydelsefull.

Det förefaller därför motiverat att för männens del explicit ta hänsyn till samspe- let utbildning X ålder i analysen samt att till en början bortse från interaktionen ut- bildning X näringsgren men att senare, där så är nödvändigt, modifiera resultaten med hänsyn till det nyss nämnda samspelet. Ana- logt finns det för kvinnornas del skäl att först i ett senare skede modifiera resultaten av sambandet utbildningsnivå och inkomst med hänsyn till de relevanta interaktioner- na. För att ge resultaten bättre överskådlig- het kommer män och kvinnor att behandlas separat.

1 Dessa slutsatser baseras på estimat upp- byggda på fler än 15 st observationer.

Som vi redan tidigare har observerat har vi för männen ett samspel mellan utbildning och ålder. Detta innebär vilket tidigare påpekats att de inkomstskillnader som ob- serverats mellan olika utbildningskategorier kommer att vara beroende av inom vilken åldersgrupp vi gör jämförelsen och vice versa.

Vi kan nu först studera diagram 6 och 7 som ger sambandet utbildningsnivå-inkomst för olika åldrar och där diagram 6 avser skilda teoretiska utbildningskategorier utan yrkesutbildning medan diagram 7 avser skil- da utbildningskategorier med yrkesutbild- ning.

Normalt väntar man sig att inkomstnivån skall stiga kontinuerligt med utbildnings- nivån. Som framgår av diagram 6 och 7 gäller detta förhållande för åldrarna över 35 år medan åldrarna under 35 år i vissa fall visar en sjunkande inkomstnivå med sti- gande utbildningsnivå.

Diagram 6

Regressionskoefficient (inkomst)

+ 1 ,01 53 55—64 år 45—54 år 440,87

+O.6—

+O,4

20—24 år

—19år

utbildning

Regressionskoefficient (inkomst) 1 .o— +0,8_ 40,6— / A +0,4— +o,2— i0,0 »

_0,2_

_014_

_O,6_

_lQår

_0]8_

| 2 4 6 utbildning

Denna senare tendens kan emellertid ges en relativt enkel och samtidigt trolig förkla- ring. Om den relevanta variabeln är antal år på arbetsmarknaden och inte antalet ål- dersår skulle man vänta sig en med utbild- ningen stigande inkomstnivå vid lika antal år på arbetsmarknaden. Den i en viss ålders— kategori med stigande utbildningsnivå sjun- kande inkomstnivån skulle då kunna förkla- ras med att vi jämför personer med mycket olika antal år på arbetsmarknaden. Denna tendens skulle vara särskilt utpräglad i yng- re åldrar då personer med högre utbildning och därmed längre utbildningstid endast har ett par år på arbetsmarknaden jämfört med personer med kortare utbildningstid. Detta implicerar naturligtvis att för att förklara sambanden ålder—inkomst och ålder—utbild- ning-inkomst kausalt är det antalet år på arbetsmarknaden och inte antalet åldersår,

Regressionskoefficient (inkomst) + 1,0 -— + 0.8— + 0,6 + 0,4—— + 0,3 — i0,0_ ___0'2 _ —-0,4_ _ _05-

—O,8-— —1 ,O

/X utbildning 7 = akademiker

utbildning 5 = studentexamen m. m. utbildning 3 = realex. m. m. utbildning 1 = folkskola m.m.

l llll % l l 5 1015 20253 3540

Diagram 8

Sambandet inkomst-utbildning-antal år på arbetsmarknaden. Helårs- och heltidsarbe- tande män.

dvs. hur gammal en person är, som är den intressanta variabeln.1

För att belysa ovanstående resonemang skall vi anta att följande ungefärliga sam- band råder mellan utbildningsnivå, antal ål— dersår och antal år på arbetsmarknaden (ta- bell 5: 2).2

Med hjälp av regressionskoefficienterna för respektive åldersklass (antal åldersår) och utbildningskategori kan man nu kon— struera diagram 8 som anger sambandet in—

Tabe115:2. Sambandet antal åldersår-utbild— ning-genomsnittligt antal år på arbetsmark- naden.

utbildning

Antal åldersår 1 3 5 7

—19 2 — — — 20—24 7 5 — 25—34 14,5 12,5 9,5 5 35—44 24,5 22,4 19,5 14,5 45—54 34,5 32,5 29,5 24,5 55—64 44,5 42,5 39,5 34,5 65— 54,5 52,5 49,5 44,5 146

antal år på arbets—

| I I marknaden 45 50 55

komstnivå-antal år på arbetsmarknaden för de olika utbildningskategorierna.

För varje givet antal år på arbetsmarkna- den (t. ex. 10 år, 20 år osv.) kan nu samban- det utbildning-inkomstnivå konstrueras. Det— ta är gjort i diagram 9.

Ur diagram 9 framgår klart att inkomsten stiger kontinuerligt med ökad nivå på ut—

Diagram 9 Regressionskoefficient (inkomst)

l.O—' 35 år på arbetsmarkn. 25 .. .. ., '1—0,8—— Cl45u / 15 .. -;yo,e— 10 .. arm— +0.2—— iOD- _o'2_ _ol4_ —O.S

] 1 | | 1 3 5 7 utbildning

1 Detta hindrar inte att det ur vissa sociala aspekter kan vara antalet åldersår som är den »intressanta» variabeln. 2 Jämför det analoga resonemanget på s. 140 f. i avsnittet ålder-inkomst, och diagram 4.

Tabell 5 :3. Inkomstskillnader (inkomstkvoter) i olika åldrar mellan på varandra följande utbildningsnivåer. Helårs- och heltidsarbetande män.1

Ålder/utbildning 3/1 5/3 7/5 4/2 6/4 25—34 1,14 0,97 1,60 1,15 0,98 35—44 1,20 122/1,12?) 1,31/l,592) 1,21 1,34/1,172 45—54 1,32 1,09 1,60 1,34 1,14 55—65 i 148 1 14 1 59 149 171 65__ : > 3 9 )— oberoende av ålder 1,19 1,12 1,59 1,20 1,17

1 Tabellresultaten ges som punktskattningar och med reservation för de förhållandevis stora standardavvikelser som kan förekomma i framför allt kolumnerna 5/ 3, 7/5, 6/4. I själva verket kan för 5/3 och 6/4 ingen signifikant skillnad mellan tabellvärdena säkras fr.o.m. åldern 35—44 år. För kolumnen 7/5 gäller motsvarande för alla de redovisade åldrarna. ? Samspelsestimatet för utbildning S(studentcxamen) och åldern 35—44 år är mycket osäkert och inte signifikant skilt från motsvarande samspelsestimat för utbildningsnivå 3 (realexamen) eller 7 (akademiker) varför den först angivna siffran varar mot de fall då hänsyn tas till skillnaden i sam- spelsestimaten, medan den andra siffran gäller för det fall då inga skillnader mellan samspelsesti- maten antas föreligga.

bildningen för varje givet antal år på ar- betsmarknaden. Den sjunkande inkomstni- vån med ökad nivå på utbildning för vissa utbildningskategorier i åldrarna 25—34, 20— 24, —19 år som observerades i diagram 6 och 7 kan således förklaras av att skilda utbildningskategorier i dessa åldrar har olika antal år på arbetsmarknaden. Mera konkret innebär detta t. ex. att i åldersklassen 25—34 år har personer med realexamen genomsnitt- ligt ca 13 år på arbetsmarknaden medan motsvarande siffra för män med student- examen är ca 9 år. Av diagram 9 kan vi även göra ett annat konstaterande. Utbild- nings-inkomstprofilen tenderar att ha starkt lika form oberoende av vilket antal år på arbetsmarknaden profilen gäller, dvs. kur- vorna i diagram 9 är i hög grad parallella. Parallelliteten skulle innebära att de pro- centuella inkomstskillnaderna mellan olika utbildningskategorier är desamma eller myc- ket små, efter åtminstone minst 10 år på arbetsmarknaden eller vilket är samma sak det skulle inte finnas något betydande samspel mellan utbildning och antalet är på arbetsmarknaden efter ca 10 år på denna. Genom att individer i samma ålder med olika lång utbildning har olika antal år på arbetsmarknaden uppträder ett samspel mel- lan utbildning och antalet åldersår. Samtidigt bör det poängteras att det fö- religger en viss om än svag tendens till öka-

de procentuella inkomstskillnader mellan ut- bildningsnivåerna med ökat antal år på ar- betsmarknaden. Denna tendens till samspel är dock betydligt svagare än i samspelet åldersår X utbildning. Det bör slutligen på- pekas att det fordras empiriska tidsseriestu- dier för att styrka de förda resonemangen.

I tabell 513 redovisas, för olika åldrar, inkomstskillnader (inkomstkvoter) mellan på varandra följande teoretiska utbildningsni- våer utan eller med yrkesutbildning.

Av tabell 5: 3 framgår att inkomstskillna— den mellan män -med realexamen och män med folkskola tenderar att vara lägst i unga år för att därefter öka med åldern. Således har männen med realexamen i åldern 25— 34 år ca 14 % högre inkomster än män med folkskola i samma ålder medan motsvaran— de inkomstskillnad i åldern 55—64 år är 48 % . Jämför vi nu män med studentexamen och män med realexamen finner man att ingen väsentlig inkomstskillnad 'kan noteras i åldern 25—34 år. I åldrarna 35 år och uppåt tycks män med studentexamen ha ca 12 % högre inkomster än män med real- examen. Denna inkomstskillnad tenderar dessutom att vara relativt stabil.1

Män med akademisk utbildning tycks obe- roende av åldersklass ha ca 60 % högre in- komster än män med studentexamen. Stu-

1 Jämför noten 1 och 2 till tabell 5:3.

Tabell 5:4. Inkomstskillnader (inkomstkvoter) i skilda åldrar mellan individer med olika utbildningar och individer med enbart folkskoleutbildning. Helårs- och heltidsarbetande män.

Ålder/utbildning 2/1 311 4/1 5/1 6/1 7/1 25—34 1,14 1,11 1,06 1,26 1,72 35—44 1,20 1,34 l,46/l,321 1,72/1,551 1,92 45—54 1,11 1,32 1.48 1,44 1,68 2,29 22:64 1 1,48 1,65 1,65 1,97 2,66 oberoende av ålder 1,11 1,19 1,32 1,32 1,55 2,10

1 se noten 1 och 2 till tabell 5:3.

Utbildning | =Folkskola eller motsvarande Utbildning 2=Folkskola eller motsvarande samt yrkesutbildning i minst ett år Utbildning 3= Realexamen eller motsvarande Utbildning 4= Realexamen eller motsvarande samt yrkesutbildning i minst ett år Utbildning 5= Studentexamen eller motsvarande Utbildning 6=Studentexamen eller motsvarande samt yrkesutbildning i minst ett år Utbildning 7=Akademiker (examen från universitet eller högskola)

derar vi nu de inkomstskillnader som gäller mellan yrkesutbildad arbetskraft — kolum- nerna 4/ 2 och 6/ 4 kan vi konstatera sam- ma mönster som ovan.1

Det kan också vara intressant att studera yrkesutbildningens inkomsteffekt. Inkomst— skillnaderna mellan yrkesutbildad och icke- yrkesutbildad arbetskraft är relativt bety— dande, oberoende av den teoretiska utbild- ningsnivån. Analysresultaten visar att bland män med folkskoleutbildning tycks individer med minst ett års yrkesutbildning ha ca 11 % högre inkomster än de utan yrkesut— bildning. På realexamensnivå tycks män med yrkesutbildning ha ca 12 % högre in— komster än män utan yrkesutbildning. Slut- ligen tycks män med studentexamen och yr- kesutbildning ha ca 17% högre inkomster än män med motsvarande teoretiska utbild- ning men utan yrkesutbildning.

Vi har redan tidigare konstaterat den in- komsthöjande effekt som högre teoretisk utbildning tycks ha. Det är nu möjligt att konstatera en liknande inkomsthöjande ef- fekt av yrkesutbildningen. De redovisade siffrorna visar dessutom en tendens till ökad effekt av yrkesutbildning med ökad nivå på den teoretiska utbildningen. Denna slutsats är dock något osäker. Ett annat sätt att se yrkesutbildningens effekt är att jämföra en lägre teoretisk utbildningsnivå med yrkesut— bildning och en närmast högre liggande teo-

retisk utbildningsnivå utan yrkesutbildning. Även här kan man konstatera en kraftig inkomsthöjande effekt av yrkesutbildningen som tenderar att minska inkomstskillnader- na mellan de nämnda grupperna. En lägre teoretisk utbildning kan således till en del kompenseras med yrkesutbildning.

Slutligen kan vi studera de inkomstskill- nader som uppstår mellan folkskoleutbilda- de individer utan yrkesutbildning och indi- vider på övriga utbildningsnivåer. Vi gör så- ledes en jämförelse med de folkskoleutbil- dade personerna som bas. Det kan finnas flera skäl till att man väljer just folkskole- nivån som jämförelsenorm för de andra ut— bildningsnivåerna. Ett skäl är att folkskole- utbildning är den lägsta skolnivån som vi har. Ett annat skäl är att denna utbildnings- kategori omfattar ca 58 % av männen.

Vi kan av tabell 5: 4 konstatera att in— komstskillnaden mellan män med folkskola och män med realexamen eller högre utbild— ning tenderar vara lägst i unga år (ålders- klassen 25—34 år) för att därefter öka med ökad ålder och ökad nivå på utbildningen. Vi har redan tidigare berört inkomstskillna- derna mellan män med realexamen och män med folkskola.

1 I och för sig är detta naturligt då samspels— termerna a priori antagits vara parvis lika för utbildningarna 1 och 2, 3 och 4 samt 5 och 6.

Av tabell 5: 4 framgår att i åldern 25—34 år har män med studentexamen ca 26 % högre inkomster än män med folkskola. I åldern 45—54 år är denna inkomstdifferens ca 44 %, för att sedan öka till ca 65 % i åldrarna över 55 år.

Män med akademisk examen har ca 72 % högre inkomster än män med folkskola om vi gör jämförelser i åldern 25—34 år. I ål- dern 45—54 år och 55— år har akademikerna 2,2 resp. 2,6 gånger så hög, dvs. 120 21 160 % högre inkomst än män med folkskoleutbild- ning.

Slutligen skall vi något beröra samspelet utbildning )( näringsgren. Detta samspel in- nebär att inkomstskillnader mellan olika ut— bildningar skulle vara beroende av inom vilken näringsgren som jämförelsen göres och vice versa. Från samspelsestimaten kan vi konstatera en tendens till minskade in- komstskillnader mellan män med realexa- mensutbildning och män med folkskoleut— bildning inom näringsgrenarna metall m.m. och övrig industri, detaljhandel samt sam— färdsel, medan ökande inkomstskillnader kan noteras för byggnadsindustrin, finans- företag m.m. och partihandel, samt privata tjänster.

Denna tendens till olikheter i inkomst— skillnader mellan realexamens- och folk- skolenivån mellan olika näringsgrenar torde enklast kunna förklaras med olikheter i yr- kessammansättningen. De minskande in- komstskillnaderna i vissa näringar skulle kunna förklaras med att realskoleutbildade och folkskoleutbildade i dessa näringar har relativt sett mer likartade yrken än i andra näringsgrenar. I näringar med ökade in— komstskillnader skulle det omvända förhål- landet gälla. Som tidigare poängterats är de flesta av samspelsestimaten statistiskt osäkra varför redovisade slutsatser bör tas med en viss reservation.

5.4.2 Utbildningsnivå — inkomstskillnader kvinnor

Inledningsvis konstaterades att inget samspel råder mellan ålder )( utbildning för kvin— nornas del. Däremot finns samspel mellan

utbildning X näringsgren och utbildning )( regiontyp. Som emellertid framgår av de numeriska resultaten påverkar dessa sam— spel inte nämnvärt de inkomstskillnader som redovisas mellan olika utbildningar. In- komstdifferenser mellan olika utbildningar är således oberoende av ålder och påverkas i allmänhet mycket lite av inom vilken nä- ringsgren och/eller regiontyp som vi gör jämförelsen.1 Utbildningsnivå-inkomstprofi- len utan hänsyn till samspelen framgår av diagram 10.

Diagram 10

Utbildningsnivå-inkomstprofil för helårs— och heltidsarbetande kvinnor. Regressionskoefficient (inkomst)

+ 1 ,o. + 0,8- +o,s- +o,4_

+ 02-

"*0

___0'2..

_o,4—

| | 1 -l l 1 2 3 4 5+6+7 utbildning

Utbildning 1=Folkskola eller motsvarande Utbildning 2: Folkskola eller motsvarande samt yrkesutbildning i minst ett år Utbildning 3=Realexamen eller motsvarande Utbildning 4=Realexamen eller motsvarande samt yrkesutbildning i minst ett år Utbildning 5 =Studentexamen eller motsvarande Utbildning 6=Studentexamen eller motsva- rande samt yrkesutbildning i minst ett år Utbildning 7=Akademiker (examen från uni- versitet eller högskola)

Av diagram 10 framgår klart att inkomst- nivån stiger kontinuerligt med utbildnings- nivån. Vi kan således konstatera samma för- hållande mellan utbildning och inkomst för kvinnorna som för männen. Mera speciellt gäller för kvinnornas del att personer med realexamen tycks ha genomsnittliga inkoms-

1 Dessa slutsatser har dragits från samspels- estimat baserade på Her än 15 observationer.

ter som är ca 15 % högre än inkomsterna för individer med enbart folkskoleutbild- ning. Kvinnor med studentexamen eller hög— re utbildning redovisar inkomster som är ca 52% högre än inkomsterna för kvinnor med utbildning på realexamensnivå.1 Den teoretiska utbildningsnivån har således en klart inkomsthöjande effekt. Att samma för— hållande gäller för yrkesutbildningen kan åskådliggöras av att kvinnor med folkskola och yrkesutbildning har ca 12 % högre in- komster än kvinnor med enbart folkskola och att kvinnor med realexamen och yrkes- utbildning redovisar inkomster som är drygt 8 % högre än inkomsterna för kvinnor med samma teoretiska grundutbildning men utan yrkesutbildning.

De ovan redovisade inkomstskillnaderna torde med mindre modifikationer gälla för alla näringsgrenar utom förädlingsindustrin m.m. där en tendens till minskade inkomst- skillnader mellan individer med realexamen resp. folkskola kan iakttagas. Samma ten— dens kunde iakttagas för männen och den enklaste förklaringen var då och är troligen även nu att individer med folkskole- resp. realskoleutbildning tenderar att ha samma yrken i större utsträckning i industrin än i övriga näringar.

Vi kan också för kvinnorna liksom för männen studera de inkomstskillnader som redovisas mellan individer med enbart folk- skoleutbildning och individer med annan skolunderbyggnad. Jämförelsen göres såle- des med de folkskoleutbildade kvinnorna som bas (jämförelsenorm). Kvinnor med en- bart folkskola utgör drygt hälften av alla helårs- och heltidsarbetande kvinnor och folkskola är den kortaste skolutbildning Vi har, varför vissa skäl finns för att välja just kvinnor med folkskoleutbildning som bas. Resultaten av jämförelsen framgår av ta- bell 5 : 5.

Vi kan således se att kvinnor med real- examen och yrkesutbildning genomsnittligt har ca 25 % högre inkomster än kvinnor med folkskola. Kvinnor med studentexamen eller längre utbildning tycks genomsnittligt ha ca 71 % högre inkomster än kvinnor med enbart folkskola.

Tabell 5:5. Genomsnittliga inkomstskillna- (inkomstkvoter) mellan individer med skilda utbildningar och individer med enbart folk- skoleutbildning. Helårs- och heltidsarbetan— de kvinnor.

utbildning 2/1 3/1 4/1 5+6+7/l Inkomstkvot 1,12 l,]5 1,25__l,7l

Slutligen kan vi jämföra inkomstskillna- der mellan män och kvinnor på olika ut- bildningsnivåer.

För de folkskoleutbildade tycks männen ha ca 63 % högre inkomster än kvinnorna. Detta gäller oberoende av ålder och region- typ samt med undantag av näringarna sam- färdsel, offentlig förvaltning och tjänster. 1 näringsgrenarna samfärdsel och offentlig förvaltning skulle inkomstskillnaderna ten- dera att vara något mindre mellan män och kvinnor medan det motsatta förhållandet skulle gälla för privata tjänster.

För de övriga utbildningskategorierna måste en viss hänsyn tas till den ålders— kategori inom vilken jämförelsen görs av inkomsterna för män och kvinnor. Orsaken är naturligtvis samspelet ålder X utbildning som observerats för männen men ej för kvinnorna. Med hänsyn tagen till detta sam- spel tycks män med utbildning över realexa- mensnivån och i åldern 25—34 år ha inkoms- ter som är ca 37 % större än inkomsterna för kvinnor med motsvarande ålder och ut— bildning.2 Denna inkomstskillnad mellan

1 För kvinnornas del har i modellen med sam- spel utbildningsnivåerna 5, 6 och 7 slagits sam- man till en nivå 5+6+7. Andelning härtill är att så få kvinnor observerats med utbildning på studentexamensnivå och däröver. I anslutning härtill kan anmärkas att i modellen utan sam- spel estimerades regressionskoeflicienter för varje enskild utbildningsnivå. En överrraskande god samstämmighet befanns då föreligga mellan resultaten för män och kvinnor. Detta skulle i så fall innebära att inkomstskillnader mellan olika utbildningskategorier, procentuellt sett, skulle vara lika för män och kvinnor. Med hän- syn till den osäkerhet i estimaten som uppkom— mer för kvinnornas del p.g.a. ett fåtal observa— tioner i de högre utbildningskategorierna har vi emellertid valt att presentera resultaten på det i texten ovan angivna sättet. 2 Härvid har antagits att utbildningsfaktorns huvudeffekter har samma regressionsestimat för män som för kvinnor. Detta antagande kan inte anses allt för orimligt med hänsyn till de fun- na resultaten. Jfr tabellbilagan och noten 1 ovan.

män och kvinnor när i 45—54 års ålder upp till ca 76 % för att i 55—64 års ålder nå 99 %. Liksom för de folkskoleutbildade tycks inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor med realexamen eller högre utbild- ning minska i näringarna samfärdsel och of- fentlig förvaltning men öka i näringen pri- vata tjänster.

Sammanfattningsvis kan vi således kon- statera betydande procentuella (och natur— ligtvis krontals) inkomstskillnader mellan män och kvinnor. För alla utbildningar ut- över folkskola tenderar inkomstskillnaderna att öka med ökad ålder.

Den naturligaste förklaringen till detta ål- dersberoende ligger givetvis i förklaringen till att samspelet ålder )( utbildning är sig- nifikant för männen men ej för kvinnorna. Denna förklaring innebär, i sin enklaste form, att män med högre utbildning har en annan yrkeskarriär än kvinnorna. Mer kon- kret skulle detta innebära att i unga år har männen inte avancerat till »högre» och mer välbetalda positioner i yrkeshierarkin utan har ungefär samma positioner som kvinnor- na. Med ökad ålder och därmed ökat antal år på arbetsmarknaden skulle männen jäm— fört med kvinnorna nå »högre» och mer välbetalda positioner på yrkesskalan. Av detta följer givetvis att inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor ökar med ökad ål- der. Orsaken till de skillnader som antytts mellan olika näringsgrenar behandlas i föl- jande avsnitt.

5.5 Näringsgrenstillhörighet och inkomst- skillnader

I detta avsnitt behandlas inkomstskillnader som kan hänföras till skillnader i individer- nas näringsgrenstillhörighet.

Från föregående avsnitt känner vi till att näringsgrensvariabeln uppträder i samspel med utbildningsvariabeln för både män och kvinnor samt för kvinnornas del dessutom i samspel med åldersfaktorn. Från den tidi- gare redovisningen känner vi också till, att många av samspelsestimaten är osäkra och därför bör tolkas med en viss försiktighet. Med hänsyn till att de mest välutbildade

männen och kvinnorna är svagt represente- rade i många näringar har vi valt att göra den huvudsakliga inkomstjämförelsen mel- lan olika näringsgrenar för personer med folkskole— eller realexamensutbildning.

Med några få undantag redovisar de olika näringsgrenarna relativt små regressions— koefficienter och dessutom är standardav- vikelsen ofta stor i förhållande till koeffi- cientestimaten. Detta innebär att inkomst- skillnaderna mellan personer i olika näring- ar, med några undantag, är relativt obetyd- liga och/eller att näringsgrenstillhörigheten har en ringa eller icke entydig effekt på in- komstnivån. Detta kan tyckas vara en myc- ket negativ slutsats men man bör då kom- ma ihåg att den är positiv i den meningen att det annars inte varit möjligt att dra slut- satsen om näringsgrenstillhörighetens ringa inkomstdifferentierande effekt.

Undantagen från denna regel utgör för männen näringarna1 jord- och skogsbruk samt fiske, textil- och träindustriz. bygg— nadsindustri, detaljhandel samt privata tjäns- ter.

För kvinnorna utgöres undantagen av nä- ringarna textil- och träindustri, samfärdsel, offentlig verksamhet samt privata tjänster.

För män med folkskola gäller att inkoms- terna ceteris paribus i näringarna jord- och skogsbruk samt fiske, textil- och träin- dustri, detaljhandel samt privata tjänster tenderar att vara lägre än i andra näringar. Detta gäller i särskilt hög grad näringen jord- och skogsbruk samt fiske. För män i

1 Följande mer preciserade kodlista kan ges. För övrigt hänvisas till SCB:s kodlista för nä- ringsgrenar i arbetskraftsundersökningen (AK) september 1966 samt kodlistan i tabellbilagan. SCszod

1. 01—04 Jord- och skogsbruk, jakt och fiske

2. 23—36 Textil-, beklädnads-, sömnads-, trä-, möbel- och inredningsindustri

5. 40—41 Byggnadsindustri

7. 60—69 Detaljhandel

8. 71—73 Samfärdsel m.m.

9. 81—84 Offentlig förvaltning, hälso- och

sjukvård, undervisning m.m. 10. 85—89 Privata tjänster Härvid gäller att andelen män i textil- res- pektive träindustrin är approximativt lika stor medan det för kvinnorna gäller att andelen i textilindustrin är dominerande.

byggnadsindustrin gäller det motsatta för— hållandet, dvs. att inkomsterna — ceteris pa- ribus tenderar att vara högre än i de and— ra näringarna.

För kvinnorna gäller att textilindustrin (och träindustrin) samt näringen privata tjänster uppvisar väsentligt lägre inkomster än övriga näringar medan samfärdsel och offentlig verksamhet tenderar att redovisa högre inkomster än övriga näringar. Det kan här påpekas att näringarna jord- och skogsbruk samt byggnadsindustri tenderar att ge samma effekt på inkomstnivån för kvinnorna som för männen. Vi har emeller- tid allt för få (anställda) kvinnor i dessa näringar för att våga oss på några bestämda slutsatser.

Näringsgrensvariabeln tillåter genomsnitt— liga inkomstskillnader på maximalt ca 49 % för männen och ca 54 % för kvinnorna. För männen med folkskola avser skillnaden nä- ringarna jord- och skogsbruk samt fiske kontra byggnadsindustrin medan skillnaden för kvinnornas del avser näringarna sam- färdsel m.m. kontra privata tjänster. Här— vid bör det dock påpekas att estimatet för kvinnorna är betydligt osäkrare än för män- nen.1

Vid jämförelser av inkomster och löner inom olika näringar användes ofta industrin som jämförelsenorm. Vi skall i detta sam- manhang utnyttja näringen 3, dvs. metall-, gruv- och grafisk industri som ett slags rikt- märke.

För männen med folkskola gäller då att sysselsatta inom metallindustrin genomsnitt- ligt har 32 % större inkomst än män syssel— satta i jord— och skogsbruk eller fiske. Om— vänt kan vi säga att män sysselsatta i de se- nare näringarna genomsnittligt har en in- komst som utgör drygt tre fjärdedelar av inkomsten för individer sysselsatta i metall- industrin m.m. Män arbetande i textil- och träindustri redovisar lägre inkomster än män i metallindustrin m.m. Således har män med folkskola i metallindustrin en inkomst som genomsnittligt är ca 10 % större än in- komsten för männen i textil- och träindu- strin. För kvinnorna gäller att motsvarande inkomstskillnad skattats till ca 18 %. Med

hänsyn tagen till den relativt stora sprid- ningen för estimaten i analysen av kvinnor- na kan man inte statistiskt säkerställa den— na skillnad mellan män och kvinnor. Sam- spelet ålder X näringsgren för kvinnorna skulle innebära att inkomstskillnaderna mel- lan metall— och textilindustrin accentuerades relativt kraftigt för de äldre kvinnorna (55— år) och minskade något för de yngre kvin- norna (—24 år). Inkomstskillnaden mellan män med folkskola sysselsatta i metallin- dustrin och män arbetande i detaljhandeln eller servicenäringar (privata tjänster) är ge— nomsnittligt ca 7%, dvs. av ungefär sam- ma storleksordning som skillnaden mellan metall— och textil- och träindustrin. Män i byggnadsindustri slutligen tycks ha inkoms— ter som ligger ca 15 % över inkomsterna i metallindustri m.m. För män med real- skoleutbildning tenderar inkomstskillnader- na mellan metallindustrin m.m. och detalj- handeln samt mellan byggnadsindustrin och metallindustrin att öka något.

För kvinnornas del bör man framför allt notera den relativt stora inkomstskillnaden mellan personerna i metallindustrin m.m. och de sysselsatta i näringen privata tjäns- ter. Skillnaden har skattats till drygt 30 %. Med hänsyn till samspelet ålder )( närings— gren torde denna inkomstskillnad accentue- ras för kvinnor över 55 år och minska nå- got för kvinnor under 25 år. Den starkt ne- gativa effekten på inkomstnivån av näring- en privata tjänster kan delvis förklaras med att yrkena (näringarna) husligt arbete i jord— bruks- och övriga hushåll återfinns under rubriken privata tjänster.

Slutligen bör det kanske framhållas att vi inte kunnat konstatera någon (betydande) inkomstskillnad mellan metallindustri m.m. och övrig industri näring 3 i analysen. Detta kan kanske förefalla förvånande för många då det i den allmänna debatten ofta redovisas relativt betydande skillnader mel— lan de genomsnittliga timförtjänsterna i des- sa näringar. Härvid är två förklaringar möj-

1 Beräknar man approximativa 95 % :iga konfidensintervall finner man att männens esti- mat ligger mellan 42 och 58 % medan kvinnorna ligger mellan 40 och 68 %.

liga. Den ena bygger på att timinkomstskill- nader ceteris paribus verkligen skulle existera mellan metallindustrin m.m. och övrig industri, men att dessa skulle kompen- seras av extraarbete eller längre arbetstid för personer i den lägst betalda näringen — övrig industri. Detta motsäges emellertid av utredningens material om arbetstidens längd för olika näringar, där inga betydande skill— nader kunnat konstateras.

Den andra och mer intressanta förklaring- en bygger på skillnaden mellan regressions- analysens — ceteris paribus ansats och and- ra faktorers inflytande på den genomsnitt- liga inkomsten.

Studerar man vårt material närmare fin- ner man nämligen dels att andelen yrkesut- bildade personer på folkskolenivå är betyd— ligt större i metallindustri m.m. än i övrig industri, dels att andelen sysselsatta i Stock— holm-Södertäljeregionen är betydligt större i metallindustri m.m. än i övrig industri.

Eftersom de yrkesutbildade individerna och de personer som bor i Stockholm-Söder- täljeregionen har väsentligt högre inkoms- ter än de individer som icke är yrkesutbil- dade och icke bor i Stockholm—Södertälje- regionen kan detta medföra att den vanli- gen observerade inkomstskillnaden mellan metall- och övrig industri är orsakad av olikheter i fördelningen av andelen yrkes- utbildade sysselsatta och andelen sysselsatta i olika regiontyper. Således beror inte in- komstskillnaderna mellan metall- och övrig industri på industrigrcnen som sådan.

Vill man förklara inkomstskillnaderna mellan jord- och skogsbruk m. m.. textil— och träindustri m.m. och övriga näringar kan man eventuellt använda en så kallad struk- turomvandlingsmodell.

Att i detalj beskriva en sådan modell skulle i detta sammanhang föra allt för långt. Vi skall här endast antyda hur pro- cessen verkar.1 Produktivitetsförbättringar i ekonomin leder till utbuds- och inkomstök- ningar i ekonomin. Med inkomstökningen följer (normalt) en ökande efterfrågan. Ut- bud- och efterfrågan behöver dock (för vis- sa sektorer) ej ha ökat lika mycket, dvs. en tendens till obalans finns på marknaden.

Uppstår utbudsöverskott kommer sektorer, vars produkter är pris- och inkomstoelastis- ka att träffas ogynnsamt av strukturomvand- lingen vid trögheter i produktionsfaktorernas rörlighet. Den ogynnsamma påverkan inne- bär att vinstläget och ersättningen till pro— duktionsfaktorerna (ex. löner) påverkas i negativ riktning.

Att de relativt sett låga inkomsterna inom jordbruk, jakt och fiske till stor del kan för- klaras med en strukturomvandlingsmodell är väl helt klart. Motsvarande resonemang torde även i viss mån kunna tillämpas på textil- och träindustri m. m., åtminstone om man tar hänsyn till den vikande efterfrågan som förstärkts p. g. a. ökande importkonkur- rens.

Visst stöd för den här redovisade förkla- ringen finns då jordbruks-, textil- och trä- näringarna visat en avtagande sysselsätt— ningsvolym från 1940-talet och framåt.? De berörda näringarna tycks jämfört med and— ra näringar också ha en markant nedgång både absolut och relativt sett i antalet före— tag samt tendenser till svag räntabilitet.3

Intressant är i detta sammanhang även att den konstaterade inkomstskillnaden mel- lan textilindustrin m.m. och övriga näringar är större för de äldre (55— år) kvinnorna än för de yngre. Detta skulle kunna tolkas så att en strukturomvandling träffar den äldre och troligen trögrörligare delen av arbets— kraften relativt sett hårdare än den yngre.

Vidare kan man konstatera en intressant näringsgrensskillnad mellan män och kvin- nor: Enligt analysresultaten skulle de pro- centuella inkomstskillnaderna givet ålder, utbildning och regiontyp mellan män och

1 En strukturomvandlingsmodell under eko- nomisk tillväxt finns exemeplvis relativt enkelt och mer fullständigt beskriven i K.G. J ungenfeldt: Tillväxtteori, Stencil, Stockholm 1966. 2 Förutsätter man att produktivitetstillväxten och den tekniska rationaliseringen går i unge- fär samma takt i alla näringar kommer vikande marknader för vissa sektorer att avspegla sig i en minskande sysselsättningsvolym. Jfr SOU 1968:5, Koncentrationsutred- ningen sid. 191—237, Lönebildning och sam- hällsekonomi (EFG-rapporten), Stockholm 1968 samt Magnus Holm PM 35 Låginkomsutrted- ningen (intern arbetspromemoria för lågin— komstutredningen) Stencil, Stockholm 1969.

kvinnor vara minst i näringarna samfärdsel och offentlig förvaltning, dVS. näringar med rent offentliga eller med starka drag av of— fentlig verksamhet (inom samfärdsel finns post- och telekommunikationer, SJ m.m.). Om detta skall tolkas så att man i offentlig verksamhet jämfört med andra näringar lå- ter könsfaktom spela mindre roll vid löne- sättningen och/eller befordringsärenden lå- ter vi emellertid vara osagt.

Det bör slutligen påpekas att vi inte kan »bevisa» några kausalsamband i sträng me- ning. Vi kan endast ge en eller flera möjliga förklaringar till de erhållna analysresultaten.

5.6 Regiontyp och inkomstskillnader

Från de tidigare avsnitten vet vi att region— typsfaktorn förekommer i ett samspel med utbildning för kvinnorna. Detta samspel ger emellertid inga stora koefficientestimat eller visar några entydiga tendenser. Vi skall där- för bortse från detta samspel. Således anses de redovisade inkomstskillnaderna gälla ce- teris paribus, dvs. i princip avser inkomst- skillnaderna individer i olika regiontyper men med samma ålder, utbildningsnivå och näringsgrenstillhörighet.

För en exakt beskrivning av de olika re— giontyperna hänvisas till tabellbilagan och kartan där. I korthet innebär regionindel- ningen följande. Regiontyp 5 avser Stock- holm/ Södertälje A-regioner. Regiontyp 4 omfattar Göteborgs, Malmö/ Lunds och Häl- singborg/ Landskronas A-regioner. Region- typen 3 omfattar i princip A—regioner med en befolkning varierande mellan 97 000 och 183 000 personer. Härvid har undantag gjorts för vissa kommunblock som karakte— riserats som glesbygdsområden och som där- för förts till regiontypen 1. Detsamma gäller för vissa kommunblock inom regiontypen 2, vilken annars omfattar A-regioner med mel- lan 30- och 90000 invånare. Regiontypen 1 är ett försök att konstruera en glesbygds- region och omfattar i princip Norrlands in- land utom Östersunds stad samt de västra delarna av Dalarna, Värmland och Dals- land. Dessutom ingår Gotland och några smärre områden i mellersta Sverige, främst

Studerar vi nu det empiriska materialet närmare finner man att regiontypsvariabeln tillåter genomsnittliga inkomstskillnader på maximalt ca 20 % för både män och kvin- nor.

För männens del kan vi inte konstatera några procentuella inkomstskillnader mellan individer i regiontyperna 1 t. o. m. 4. Dessa regioner uppvisar nästan samma värden på regressionskoefficieterna och någon skillnad mellan koefficienterna går inte att statistiskt säkerställa.

Däremot är inkomstskillnaden mellan Stockholm/Södertäljeregionen och övriga regioner betydande. Således tycks männen i Stockholm/Södertäljeregionen genomsnitt— ligt ha inkomster som är inte fullt 20 % stör- re än inkomsterna för personer bosatta i öv- riga regiontyper. För kvinnornas del kan vi inte observera några statistiskt Säkerställda procentuella inkomstskillnader mellan per- soner i regiontyperna 1 t.o.m. 3. Däremot visar region 4, dvs. Göteborg, Malmö/Lund. Hälsingborg/Landskronaregionen, en något inkomsthöjande effekt. Resultaten från re- gressionen tyder på att kvinnorna i region 4 genomsnittligt skulle ha ca 7 % större in- komster än kvinnorna i region 1 t.o.m. 3. Estimatet är dock något osäkert. På samma sätt kan vi skatta den procentuella inkomst- skillnaden mellan kvinnor i Stockholm/Sö— dertäljeregionen och kvinnor i regionerna 1 t.o.m. 3 till ca 15 %. Kvinnorna i Stock— holm/Södertäljeregionen skulle dessutom genomsnittligt ha inkomster som med ca 8 % översteg inkomsterna för kvinnor i Gö- teborg, Malmö/ Lund, Hälsingborg/Lands- kronaregionen.

Av resultatet ovan framgår klart att en viss ganska starkt regional effekt existerar och påverkar inkomstnivån. Detta gäller framför allt Stockholm/Södertäljeregionen som genomsnittligt uppvisar högre inkoms- ter än övriga regiontyper. Det kan kanske förefalla förvånande att inga avgörande in- komstskillnader kan konstateras mellan re- gionerna 1 t.o.m. 4 för männen och 1 t.o.m. 3 för kvinnorna. Vid studier av ge- nomsnittsinkomster/ sysselsatt osv. har man

för dessa sistnämnda regiontyper funnit be- tydande inkomstskillnader. Det är emeller— tid mycket möjligt att dessa redovisade in- komstskillnader åstadkommits av skilda ut- bildnings-, näringsgrens- och åldersfördel- ningar i de olika regiontyperna. När man sedan, som i denna regressionsanalys, korri- gerar för dessa olikheter i utbildnings-, nä- ringsgrens- och åldersfördelningarna för- svinner även huvuddelen av inkomstskillna— derna i åtminstone regiontyperna 1 t.o.m. 3. Man kan i utredningens material lätt konstatera att exempelvis utbildningsfördel- ningarna är starkt skilda i de olika regioner- na. Således har glesbygdsregionerna fler personer med enbart folkskoleutbildning och färre personer med yrkesutbildning och framför allt färre akademiker än övriga regiontyper.

Den stora inkomstskillnaden mellan Stockholm/Södertäljeregionen och övriga regioner kvarstår dock fortfarande.

En intressant möjlighet att göra en jäm— förelse av de här funna resultaten erbjuder en studie av regionala inkomstskillnader ut- arbetad av V. Fuchs.1 Denne studerar de regionala inkomstskillnaderna i USA. Fuchs allmänna slutsatser är att regionala inkomst— skillnader förklaras helt av skillnader i ar- betskraftens sammansättning (utbildning), städernas storlek och andelen fackförenings- organiserade. För svenskt vidkommande torde väl den sist givna förklaringen till re— gionala inkomstskillnader knappast vara ak- tuell. En för vårt vidkommande mer intres- sant slutsats är emellertid att Fuchs finner ett starkt samband mellan förtjänster och stadsstorlek, som inte kan förklaras av nå- gon korrelation mellan stadsstorlek och and- ra variabler;2 Ännu intressantare är emeller- tid vissa resultat som tyder på att inkomst- skillnaderna mellan de större och mindre städerna först blir betydande då de större städerna uppnår i det närmaste miljonstor— lek.3 Detta stämmer ganska exakt med de resultat vi fått fram i utredningens material.

Att här ge någon entydig eller fullständig förklaring till de regionala inkomstskillna— derna är inte möjligt.

En förklaringsmöjlighet till de regionala

inkomstskillnaderna skulle ligga i skillnader i produktivitet mellan olika regiontyper. För att med säkerhet kunna fastställa sådana produktivitetsskillnader skulle man behöva ha tillgång till en produktionsfunktion för varje region vilket vi inte har. Produktivi- tetsfördelar i vissa regioner antas hänga samman med förekomsten av positiva exter- na effekter och interna stordriftsfördelar för företagen.

Argumenteringen är nu att områden med relativt sett stor befolkning och ett differen- tierat näringsliv inom en begränsad yta områden med hög agglomerationsgrad bättre skulle kunna tillgodogöra sig dessa externa effekter och stordriftsfördelar och därmed få ett produktivitets- och inkomst— övertag över andra ref'ioner.4

Regiontypsindelningen i denna studie är ett försök att mäta agglomerationsgraden och där regiontypen ] (glesbygd) har den lägsta och regiontypen 5 Stockholm/Söder- täljeregionen den högsta agglomerationsgra- den.5 Resultaten av regressionsanalysen skul- le då vid första påseendet innebära att Stockholm/Södertäljeregionen skulle ha ett produktivitets- och inkomstövertag över andra regioner, medan skillnader mellan öv- riga regiontyper skulle vara mycket små. Vi skall då komma ihåg att analysen base- ras på helårs- och heltidsarbetande indivi- der. Vid lönerigiditet skulle således oför— månliga produktivitetsförhållanden i vissa regioner avspegla sig i lägre sysselsättnings- nivå för dessa regiontyper jämfört med öv- riga regiontyper. Man kan empiriskt fast— ställa att sysselsättningsnivån varierar pro-

1 Victor R. Fuchs: Differentials in hourly earnings by region and city size. 1959. OCC Paper 101/1967. National Bureau of Economic research. 2 Dessa är förutom ålder, utbildning, ras, även storlek på företagen o.s.v. 3 Victor R. Fuchs: a.a. sid 25. 4 Jfr Åke Andersson: Arbetsmarknadspolitik, lokaliseringspolitik eller regionalekonomisk poli- tik, SOU 1968:62. 5 Utredningens regionindelning har i hög grad baserats på ett arbete av Åke Andersson och Gösta Guteland. »En regional och sektoriell mo- dell för konsistensprövning av den nationella långtidsplaneringen och de regionala utveck- lingsplanerna.» (Stencil Stockholm 1968).

portionellt med den använda regionindel- ningen. Således har Stockholm/Södertälje- regionen lägre antal arbetslösa/ lediga plat- ser än övriga regioner.1

Sammanfattningsvis kan vi således säga att det är möjligt att inkomstskillnaden mel- lan Stockholm/Södertäljeregionen och övri- ga regioner speglar ett produktivitetsöver- tag för Stockholm/Södertäljeregionen, och att lägre sysselsättningsnivå i regioner med låg agglomerationsgrad (ex. glesbygd) även speglar oförmånliga produktivitetsförhållan— landen gentemot övriga regioner.

Slutligen bör det spekulativa draget i ana- lysen ovan än en gång understrykas. Vi har således givit en möjlig förklaring till och inte bevisat en teori för de observerade inkomst- skillnaderna.2

5.7 Sammanfattning

I det redovisade kapitlet studeras inkomster och inkomstskillnader med en regressions— analytisk ansats. De resultat som redovisas avser helårs- och heltidsarbetande anställda som i huvudsak varit friska under undersök- ningsåret (1966). Med helårs- och heltidsar— bete avses att personerna skall ha haft sys— selsättning (inkl. semester) minst 50 veckor under året samt att den normala veckoar- betstiden överstigit 35 timmar. Anställda an- ses personer vara som haft sin huvudsak— liga sysselsättning och inkomst (minst 85 % av sin totala förvärvsinkomst som inkomst av tjänst) som anställda.

Friska anses de personer vara som under året ej haft fler än 14 dagar anmälda till försäkringskassan.

Det inkomstbegrepp som används är in- komstslaget »inkomst av tjänst» minus av- drag för intäkternas förvärvande.3 Inkoms- ten räknas brutto alltså före skatt och transfereringar.

AV utredningens ursprungliga urval om ca 11 000 individer i åldrarna 14—74 år upp- fyllde 3 061 personer de ovan givna villko- ren om sysselsättning, sysselsättningsstatus och sjukdomsstatus. Regressionsanalysen ba- serar sig således på de 3 061 individerna.

Regressionsmodellerna som användes kan

ges något olika tolkningar. Den enklaste varianten är att betrakta dem som rent deskriptiva, dvs. anse att de ger en beskri— vande bild av hur inkomster och inkomst— skillnader för olika kategorier ser ut i det undersökta materialet. Den additiva model— len ger då genomsnittsinkomster och in- komstskillnader i kronor medan den multi- plikativa modellen ger inkomstskillnader i procent.

En annan något mer sofistikerad variant är att betrakta modellerna som stokastiska modeller. Allmänt kan vi säga att en indi- vid med vissa karakteristika (t.ex. utbild- ning och ålder) där tänkes få sin inkomst bestämd som en förväntad inkomst, vilken beror av just vilka karakteristika (utbild- ning och ålder) individen har, samt en slumpkomponent. För en mera ingående dis- kussion av de använda modellerna hänvisas till bilaga 1.

Som tidigare nämnts har två något skilda regressionsmodeller använts en additiv och en multiplikativ. Dessutom har modeller med och utan samspel (interactions) estime- rats. I de fall då samspel förekommer i mo- dellen antas faktorerna i modellen ej vara oberoende av varandra. Om samspel före— kommer mellan t.ex. utbildning och ålder innebär detta att inkomstskillnaderna mellan olika utbildningar kommer att vara beroen- de av inom vilken åldersgrupp vi gör jäm- förelsen och vice versa.

De faktorer som medtagits i analysen är kön, ålder, utbildning, näringsgren och re— giontyp. I det empiriska arbetet har en viss tonvikt lagts på den multiplikativa modellen då denna av vissa a priori och empiriska skäl antagits kunna ge den bästa beskriv- ningen av materialet.

Modellernas förklaringsvärde varierar nå- got med modelltyp och utformning, men modellerna torde i allmänhet prediciera in-

1 Jfr Åke Andersson och Gösta Guteland a.a. sid. 88. 2 Ingen kan emellertid påstå att de regionala inkomstskillnaderna beror av skilda köns-, ålders-, näringsgrens- och utbildningsfördel- ningar i de olika regionerna. 3 Punkten E på sid. 2 i deklarationsblanketten.

komster och inkomstskillnader relativt väl för aggregat av individer.

58 Resultat

Vid en jämförelse av de i analysen ingåen- de faktorernas relativa betydelse har två nå- got skilda jämförelsenormer använts. Dessa är dels ett mått som belyser varje faktors relativa nettobidrag till regressionens totala förklaringsvärde, dels ett mått som belyser den maximala inkomstskillnaden inom resp. faktor (t.ex. skillnaden mellan akademiker och folkskoleutbildade inom faktorn utbild— ning).

Oberoende av vilken jämförelsenorm som man använder kommer utbildning och ålder att vara mer betydelsefulla faktorer än nä- ringsgren och regiontyp, då det gäller att belysa inkomsternas spridning. Detta gäller för både män och kvinnor. Av de under- sökta samspelen tycks för männens del ut- bildning X ålder och i viss mån utbildning )( näringsgren vara de viktigaste medan för kvinnornas del de betydelsefullaste samspe- len är ålder )( näringsgren, utbildning )( nä- ringsgren samt samspelet utbildning )( re— gion. Betydelsen av samspelen skall emeller- tid, med undantag för samspelet utbildning )( ålder, inte överdrivas.

5.9 Ålder och inkomstskillnader 5.9.1 Män

Som tidigare redovisats har vi för männen ett signifikant samspel mellan ålder och ut- bildning. Inkomstdifferenser mellan olika åldrar kommer således för männens del att vara beroende av inom vilken utbildnings- kategori som vi gör jämförelsen och vice versa. Resultaten gäller annars ceteris pari- bus, dvs. de andra i analysen ingående fak- torerna konstanthållna. Ålder-inkomstpro— filen uppvisar oberoende av utbildningsnivå den form man normalt finner i tvärsnittsana— lyser formen av ett upp- och nedvänt U. Detta innebär att många drar slutsatsen att inkomsten ökar fram till ett visst åldersår för att därefter avtaga. För folkskoleutbil-

dade skulle inkomsten avta efter 55-års- åldern medan motsvarande inkomstminsk- ning för de övriga utbildningskategorierna skulle ske först i 65—årsåldern.

Man kan således dra två slutsatser. För det första att inkomsten ökar fram till ett visst åldersår för att därefter avtaga och för det andra att inkomstutvecklingen över tiden skulle vara olika för skilda utbildningskate- gorier.

Dessa slutsatser baseras på tvärsnittsma- terial och kan vara helt felaktiga. Skälet är att man gör ett analogiresonemang. som ej behöver vara riktigt, mellan inkomstutveck- lingen över tiden för individer födda ett visst år och inkomsterna för dessa och and- ra individer födda vid andra tidpunkter ett visst inkomstår.

Man kan nämligen visa att det är möj- ligt att inkomsten för varje enskild ålders- grupp ökar kontinuerligt med åldern (tiden) trots att man i en tvärsnittsstudie finner att inkomsten avtar efter något visst givet an— tal åldersår. Likaså kan man visa att det är möjligt att folkskoleutbildade individer och personer med övriga utbildningar har sam— ma inkomstutveckling över tiden om man tar hänsyn till skillnader i antalet år på ar— betsmarknaden. Dessa resonemang redovi- sas utförliga på sid. 139—141 och i viss mån på sid. 145—147.

En närmare studie av de numeriska re- sultaten visar, om vi tar hänsyn till samspe- let ålder X utbildning, att den maximala in- komstskillnaden mellan olika åldrar för män med folkskola är ca 130% och för män med realexamen ca 100 % och för män med studentexamen eller akademiker ca 60%. Som vi skall se spelar de yngsta förekom— mande åldrarna i varje utbildningskategori en avgörande roll för resultaten. Detta är naturligtvis detsamma som att säga att in- divider som nyss inträtt på arbetsmarkna- den har en för varje utbildningsnivå mar- kant lägre inkomstnivå än övriga åldrar.

Lägre inkomster än övriga åldrar redovi- sar även de äldre männen, 65— år, tenden- sen är här emellertid inte alls så stark som för de unga.

Bortser vi från åldrarna under 19 år blir

den maximala inkomstskillnaden mellan oli- ka åldrar för folkskoleutbildade män redu— cerad från 130 % till 45 % och studerar vi enbart åldrarna 25—64 år blir motsvarande siffra endast ca 13 %. För realexamensut— bildade män i åldern 25—64 år är den maxi- mala inkomstskillnaden drygt 30 % medan den är ca 60 % för akademiker eller män med stttdentexamensutbildning. Det skall kanske här poängteras att vi gör relativjäm- förelser givet utbildningsnivån. Detta inne- bär att för akademikerna sker åldersjämfö- relser av inkomsterna på en väsentligt högre inkomstnivå än för exempelvis de folkskole- utbildade.

Tar vi hänsyn till utbildningsnivåns in- komsteffekt skulle man kunna säga att utomordentligt låga inkomster i förhållande till övriga åldrar redovisar män med folk- skola eller realexamen under 19 år och i nå- gon mån även de som är 20—24 år och över 65 år.

5 .9.2 Kvinnor

För kvinnornas del uppträder inget betydan- de samspel mellan ålder och utbildning. Denna skillnad gentemot männen torde enk- last kunna förklaras med olikheter i yrkes- karriären. Mera konkret skulle detta inne- bära att män med högre utbildning »avan- cerar» till högre och mer välbetalda yrkes- positioner i större utsträckning än kvinnor med motsvarande utbildning.

Ålders- och inkomstprofilen för kvinnor har samma utseende som för männen dvs. inkomstnivån stiger fram till ett visst ålders- år för att därefter avta.

För männen visades att det är möjligt att inkomsten för varje given åldersgrupp ökar kontinuerligt med åldern, trots att man i ett tvärsnitt kan finna en nedgång i inkomster- na för på varandra följande åldersgrupper. Givetvis gäller samma resonemang för kvin- nornas del.

Åldersfaktorn tillåter maximala inkomst— skillnader på ca 70% för kvinnornas del. Skillnaderna gäller ceteris paribus, dvs. obe- roende av de andra faktorerna i analysen.

Liksom för männen spelar de yngsta kvin-

norna en avgörande roll för resultaten. Bort— ser man nämligen från kvinnor under 19 år blir inkomstskillnaderna mellan olika åldrar >>endast» 37 %. För kvinnor mellan 25—64 år är motsvarande inkomstskillnader ca 11 %.

Således framgår det klart att de yngre kvinnorna har väsentligt lägre inkomster än de äldre. Detta gäller framför allt kvinnor under 19 år men även de i åldrarna 20—24 år.

Analysresultaten visar även en tendens till olika ålder—inkomstskillnader i olika närings- grenar. Med reservation för en viss osäker- het i resultaten gäller, att kvinnor över 55 år tycks ha lägre inkomster än övriga åld- rar inom textilindustrin m.m. samt närings- grenen privata tjänster. Inom näringen pri— vata tjänster finns yrket husligt arbete som kan tänkas redovisa låga inkomster och främst vara företrätt av högre åldrar. De äldres relativt de yngres sämre situation inom textilindustrin skall kanske tolkas så att strukturomvandlingen träffar äldre och trögrörligare arbetskraft hårdare än yngre.

När det gäller inkomstskillnader mellan män och kvinnor kan vi konstatera att dessa tenderar att vara lägst i unga år för att där- efter öka med åldern och ökad nivå på ut- bildningen.

5.10 Utbildning och inkomstskillnader 5.10.l Män

Samspelet ålder )( utbildning innebär givet- vis att inkomstskillnader mellan olika utbild- ningskategorier kommer att vara beroende av inom vilken åldersgrupp vi gör jämförel- sen. Med hänsyn till detta gäller resultaten ceteris paribus, dvs. de andra i analysen in- gående faktorerna konstanthållna. Allmänt kan vi konstatera att såväl ökad teoretisk utbildning som yrkesutbildning har en klart inkomsthöjande effekt eller annorlunda uttryckt — inkomstskillnaderna mellan indi- vider med olika teoretisk utbildning och/ eller yrkesutbildning är betydande. Samspe- let ålder X utbildning innebär att inkomst- skillnaderna mellan de olika utbildningska- tegorierna är minst i unga år (25—34) för

att därefter öka med åldern. För samspelet ålder X utbildning kan vi också konstatera att det tycks vara mest betydelsefullt för in- komstskillnaderna mellan å ena sidan de folkskoleutbildade och å andra sidan perso- ner med realexamen eller högre utbildning. Förklaringen till detta samspel brukar i all- mänhet hänföras till skillnaden i yrkeskar- riären — individer med längre utbildning »avancerar» i högre grad än individer med kortare utbildning. Man kan emellertid visa att skillnader i antalet är på arbetsmarkna- den mellan personer med skilda utbildning- ar (utbildningstider) kan vara en väsentlig orsak till att inkomstskillnaden mellan olika utbildningar blir beroende av inom vilken åldersgrupp som jämförelsen göres (se sid. 145—147).

Studerar vi de numeriska resultaten när- mare kan man konstatera att män med folk- skola och minst ett års yrkesutbildning har ca 11 % högre inkomster än de utan yrkes— utbildning. På realexamensnivån tycks de yrkesutbildade ha 12 % högre inkomster än de icke yrkesutbildade, medan motsvarande siffra för män på studentexamensnivån är ca 17 %.

Jämför man inkomstskillnader mellan män med olika utbildningar och tar de med enbart folkskola till jämförelsenorm kan man konstatera att realexamensutbildade har ca 14 % högre inkomster i åldern 25—34 år. Denna inkomstskillnad växer sedan till ca 48 % i åldrarna över 55 år.

I åldern 25—34 år tycks män med student- examen resp. akademisk examen ha inkoms- ter som är ca 6 resp. 72% högre än in- komsterna för män med folkskoleutbildning i samma ålder. Inkomstskillnaden ökar med ökad ålder så att i 55—årsåldern har akade- mikern genomsnittligt drygt dubbelt så stor (2,6 ggr) och män med studentexamen 65 % större inkomster än män med folkskola i samma ålder.

5 .1 0.2 Kvinnor

Redovisade inkomstskillnader gäller ceteris paribus, dvs. de andra faktorerna i analysen konstanthållna. Liksom för männen kan vi

för kvinnorna konstatera att inkomstnivån stiger med ökad utbildning. Inkomstskillna- derna mellan skilda utbildningsnivåer är så- ledes betydande.

Kvinnor med realexamen tycks ha in- komster som genomsnittligt är ca 15 % hög— re än inkomsterna för kvinnor med enbart folkskola. Medan kvinnor med studentexa— men eller högre utbildning1 har ca 1,5 ggr så hög inkomst som kvinnor med realexa- men och 1,75 ggr så hög inkomst som kvin- nor med folkskola. Ökad teoretisk utbild- ning har således en klart inkomsthöjande effekt. Detsamma gäller för yrkesutbild- ningen. På folkskolenivån har kvinnor med yrkesutbildning ca 12 % högre inkomster än kvinnor utan yrkesutbildning. Motsvarande inkomstskillnad på realexamensnivån är ca 8 %.

Vi kan nu kort jämföra inkomster för män och kvinnor på olika utbildningsnivåer.

För personer med folkskola tycks män- nen genomsnittligt ha drygt 60 % högre in- komster än kvinnorna eller, vilket är sam- ma sak, kvinnornas inkomst utgör ca 3/5 (60 %) av männens. För övriga utbildnings- kategorier måste en viss hänsyn tas till sam- spelet ålder )( utbildning. Som exempel kan nämnas att män med realexamen i åldern 25—34 år har inkomster som är ca 37 % hög- re än inkomsterna för kvinnor med motsva- rande ålder och utbildning. Denna inkomst- skillnad mellan män och kvinnor ökar med åldern för att i 55—64-årsåldern vara nästan 100 %, dvs. männen har då dubbelt så höga inkomster som kvinnorna.

Slutligen kån man notera att de procen- tuella inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor tenderar att vara lägre i näringarna samfärdsel och offentlig förvaltning jämfört med andra näringar. Detta beröres något i avsnittet om näringsgrenstillhörighet och in- komstskillnader.

1 I analysen av kvinnorna har man av preci- sionsskäl varit tvungen att slå ihop de tre högsta utbildningsnivåerna. Vid en analys då dessa tre nivåer hålles isär redovisar kvinnorna praktiskt taget samma procentuella inkomstskillnader mellan olika utbildningar som männen. Resul- taten är dock osäkra.

5.11 Näringsgrensfillhörighet och inkomst- skillnader

Med några undantag redovisas relativt små inkomstskillnader mellan olika näringsgre- nar.

Undantagen utgör för männen dels nä- ringarna jord- och skogsbruk samt fiske m.m., textil- och träindustri, byggnadsin- dustri. detaljhandel samt i någon mån pri— vata tjänster. För kvinnorna utgöres undan- tagen av textil- och träindustrin, samfärd- sel, offentlig förvaltning och -tjänster.

För män med folkskola gäller att inkoms- terna inom jord- och skogsbruk m.m., tex- til- och träindustri, detaljhandel samt pri- vata tjänster tenderar att vara lägre än i andra näringar. Detta gäller särskilt närings- grenen jord- och skogsbruk som redovisar för männen genomsnittliga inkomster som är ca 3/ 4 av inkomsterna för män inom me- tallindustrin med motsvarande utbildning. Inom textilindustrin m.m. tycks inkomster- na för männen utgöra ca 90 % av inkoms- terna inom metallindustrin m. in. För kvin- norna gäller att motsvarande inkomstskill— nad skattats till ca 83 %.

För kvinnorna redovisas lägre inkomster än i övriga näringar även inom näringen privata tjänster. Markant högre inkomster än övriga näringar har för männen bygg- nadsindustrin -— ca 15 % större än inkoms- terna inom metallindustrin m.m. och för kvinnorna näringarna samfärdsel och of- fentlig förvaltning. Detta innebär även att inkomstskillnaderna mellan män och kvin- nor i dessa två näringar är mindre än i öv- riga näringar. Om detta skall tolkas så att man inom näringar med rent eller med star- ka drag av offentlig verksamhet jämfört med andra näringar låter könsfaktorn spela mindre roll vid lönesättningen och/ eller be- fordringsärenden låter vi emellertid vara osagt.

Slutligen kan vi konstatera att några be- tydande inkomstskillnader ej har kunnat på— visas mellan metallindustrin och övrig in— dustri.

5.12 Regiontyp och inkomstskillnader

Regiontyperna har skapats genom att man sammanfört A-regioner med likartad befolk- ningsstorlek till ett antal regiontyper. Dessa har i analysen uppgått till 5 stycken där re- giontypen 5 avser Stockholm/ Södertälje A- region. Regiontyp 4 omfattar Göteborgs, Malmö/ Lunds och Hälsingborg/Landskro- na A-regioner. Regiontypen 3 omfattar i princip A-regioner med en befolkning mel- lan 97- och 183 000 personer. Härvid har undantag gjorts för vissa kommunblock som karakteriserats som glesbygd och därför förts till regiontypen 1. Detsamma gäller för vissa kommunblock inom regiontypen 2, vilken annars omfattar A-regioner med mel- lan 30- och 90000 invånare. Regiontypen 1 är ett försök att konstruera en glesbygds- region och omfattar i princip Norrlands in— land utom Östersunds stad samt de västra delarna av Dalarna, Värmland och Dals- land. Dessutom ingår Gotland och några smärre områden i mellersta Sverige, främst i Småland.

För männens del kan vi inte konstatera några procentuella inkomstskillnader mellan regiontyperna 1 t.o.m. 4. Däremot är in- komstskillnaderna mellan Stockholm/Söder— täljeregionen och övriga regioner betydande. Således tycks männen i Stockholm/Söder- täljeregionen ha ca 20 % högre inkomster än män sysselsatta i övriga regiontyper.

För kvinnorna gäller att ingen inkomst- skillnad av betydelse har kunnat konstateras mellan regiontyperna 1 t.o.m. 3. Däremot visar regiontyp 4, dvs. Göteborg, Malmö/ Lund, Hälsingborg/ Landskrona A-regioner en inkomsthöjande effekt så att kvinnorna i denna region har ca 7 % större inkomster än kvinnorna i regiontyp 1 t.o.m. 3. Kvin— norna i Stockholm/Södertäljeregionen har inkomster som är ca 15 % högre än inkoms- terna för kvinnor i regiontyperna 1 t.o.m. 3 och ca 8% högre än inkomsterna för kvinnor i Göteborg, Malmö/Lund, Hälsing- borg/ Landskronaregionen.

Det bör poängteras att inkomstskillnader- na för såväl män som kvinnor gäller obe- roende av utbildning, ålder och närings-

grenstillhörighet. De vanligen konstaterade inkomstskillnaderna mellan »glesbygd» och övriga regiontyper förutom storstads- regionerna — förekommer inte i denna studie. Detta kan förklaras på flera sätt.

I denna analys har vi, i motsats till i andra regionalekonomiska analyser, korri- gerat regionala inkomstskillnader för skill- nader i regionernas utbildning-, ålders- och näringsgrensfördelningar.

(Detta innebär att regioner med t. ex. oli- ka mängd högt utbildad arbetskraft och därmed sammanhängande inkomstskillna- der, får sina inkomstskillnader korrigerade för just denna olikhet i arbetskraftens ut- bildningssammansättning.) Vidare avser denna analys endast anställda med helårs- och heltidsarbete. I de fall då man studerar inkomster/ sysselsatt för olika regioner kan de naturligtvis tänkas att skillnader i syssel- sättningsnivån medför regionala inkomst- skillnader, som försvinner eller minskas då man, som i denna analys, endast studerar personer med helårs— och heltidsanställning.

En förklaringsmöjlighet till de regionala inkomstskillnaderna skulle ligga i produk- tivitetsskillnader mellan olika regiontyper.1 Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att det är möjligt att inkomstskillnaden mel- lan Stockholm/Södertälje-regionen och öv— riga regioner speglar ett produktivitetsöver- tag för Stockholm/Södertälje-regionen och att en lägre sysselsättningsnivå då man har lönerigiditet nedåt i »glesa» regioner kan spegla oförmånliga produktivitetsför- hållanden gentemot övriga regioner.

Det bör dock påpekas att detta är en möjlig förklaring till och inte ett bevis för en teori om hur de observerade inkomst- skillnaderna uppkommit.

1 Detta belyses närmare i avsnitt 5.6. SOU 1970: 34

6. Inkomstfördelningen bland företagare. Jämförelse

mellan företagares och anställdas inkomstfördelning

6.1 Definitianssvårigheter; företagar-, in- komst- och sysselsättningsbegreppen

Av de drygt 4,1 miljoner personer, som en- ligt kap. 3 förvärvsarbetade minst en vecka under året 1966, var 382 000 eller 9,2 pro- cent »företagare». Därvid har man med företagare avsett personer, som vid intervju- undersökningen februari 1967 själva uppgav sig ha förvärvsarbetat uteslutande eller hu- vudsakligen (mätt efter arbetstid) som så- dana. Antalet företagare i låginkomstutred- ningens material överensstämmer väl med antalet enligt den officiella inkomststatis- tiken för inkomståret 1966, där 398 000 i denna yrkesställning redovisas. Skillnaden i personantal ca 16000 _ kan till om- kring två tredjedelar förklaras med det in- tervjubortfall, som inträffade i låginkomst— utredningens undersökning. I den officiella inkomststatistiken är definitionen på före- tagare: »inkomsttagare som driver egen rö- relse eller som arbetar för egen räkning utan att ha någon anställd (självständig yr- kesutövare)». Det är uppenbart att detta företagarbegrepp kan anses nära nog helt identiskt med det i låginkomstutredningen använda.

Vid belysande av företagargruppens in- komstfördelning är det nödvändigt att när- mare granska innebörden av dels det nämn- da företagarbegreppet, dels det för företa- garna tillämpade inkomstbegreppet, dels det inom företagargruppen aktuella sysselsätt-

nings— och förvärvsarbetsbegreppet. En så- dan granskning krävs både för att företa- garnas inkomstfördelning skall kunna tol- kas och för att jämförelser med de anställ- das inkomstfördelning skall kunna göras.

När det gäller företagarbegreppet är det uppenbart att gränsen mellan företagare och anställd är synnerligen flytande. Av bear- betningarna avseende helårs- och heltids- sysselsatta företagares förvärvsinkomster framgår exempelvis att:

ca 12 procent uppgivit enbart inkomst av tjänst (: lön)

ca 45 procent uppgivit såväl inkomst av företag som inkomst av tjänst och

ca 43 procent uppgivit enbart inkomst av företag

I den förstnämnda delgruppen (12 pro- cent) och i en betydande del av den andra delgruppen (45 procent) har företagarin- komsten helt resp. delvis uttagits i form av lön. I den and-ra delgruppen ingår därjäm- te personer, som alternerat mellan förvärvs- arbete i egna företag och förvärvsarbete såsom anställda i andra företag. De före- tagare, som uppburit förvärvsinkomster från uteslutande egna företag, var mindre än hälften av samtliga företagare.

För att kunna göra någorlunda menings- fulla studier av företagargruppens inkomst- förhållanden har för den skull gjorts en avgränsning innebärande att huvuddelen av bearbetningarna inskränkts till att avse en- bart sådana företagare, vilkas företagarin-

Tabell 6: ]. Helårs- och heltidssysselsatta företagare; löneinkomsternas fördelning bland företagare med enbart löneinkomster och företagarinkomstemas fördelning bland företagare med enbart företagarinkomster.

Procentuell fördelning av företagare med enbart

Inkomst, kr lön företagarinkomst 1— 5 000 12,7 5,3 5 000—10 000 3,7 21,1 10000—15000 14,3 19,9 15 000—20 000 16,0 17,6 20 000—30 000 21,3 20,0 30 000 och mer 32,0 16,1

Totalt 100,0 (= 32 000 pers.) 100,0 (= 144 000 pers.)

komster (av jordbruksfastighet och/eller rö- relse) utgjort lägst 85 procent av deras to- tala förvärvsinkomster (dvs. av företag plus tjänst). Vidare har uteslutits företagare, för vilka redovisats noll i företagarinkomst; för omkring tre fjärdedelar av dessa fanns emel- lertid löneinkomster redovisade. Av totalt ca 260 000 helårs- och heltidssysselsatta fö- retagare har därigenom ca 75000 uteslu— tits från större delen av bearbetningarna, som sålunda avser företagare med redovi- sade företagarinkomster och med obefint- liga eller obetydliga andra förvärvsinkoms- ter.

Effekten av denna uteslutning kan bely- sas av tabell 6: 1 som visar förvärvsinkoms- ternas fördelning bland helårs- och heltids- sysselsatta företagare med enbart lönein- komster och med enbart företagarinkoms- ter.

Som synes är inkomstspridningen väsent- ligt större bland företagarna med enbart lö- neinkomster än bland företagare med en- bart företagarinkomster. De lägre men fram- för allt de högre inkomsterna är sålunda vanligare i den förstnämnda gruppen. Me- dianinkomsten för företagarna med enbart löneinkomster är vidare märkbart högre omkring 21 500 kronor mot omkring 16 000 kronor för företagare med enbart företagar- inkomster. Uteslutandet av företagare med enbart eller huvudsakligen löneinkomster innebär främst att inkomstspridningen mins- kas och att antalet/andelen inkomsttagare reduceras förhållandevis mer i högre in- komstklasser än i lägre.

Delvis sammanhänger den nyss beskriv- na effekten med att inkomstbegreppet för företagarna avviker starkt från vad som gäl- ler för de anställda. Med företagarinkomst har i låginkomstutredningen avsetts de be- lopp, som taxeringsmyndigheterna fastställt under delrubrikerna inkomst av jordbruks— fastighet, inkomst av rörelse och inkomst av delägarskap o. d. (motsvarande A, C och D i deklaration-sblanketten). I regel har dessa inkomstbelopp erhållits såsom skillnaden mellan redovisade bruttointäkter och redo- visade bruttoutgifter »för intäkternas för- värvande». Därvid har intäktssumman ofta påverkats av värderingen av förekommande naturainkomster medan utgiftssumman ännu oftare påverkats av hur driftsutgifter och avskrivningar beräknats.1 Nettoinkomsten för företagaren är således beroende av in- komstslag och transaktioner, som förekom- mer betydligt mera sällan för de anställ- da eller helt saknar motsvarighet för fler— talet anställda.

I den mån företagarnas naturaförmåner värderas i underkant, deras driftsutgifter kan anses besläktade med privata konsum- tionsutgifter och deras avskrivningar ba- seras på t.ex. alltför korta avskrivningsti— der är det uppenbart a—tt företagarinkomster— na är ett betydligt sämre mått på levnads— nivå 0. d. än vad löneinkomsterna är för de anställda. Jämförbarheten mellan företagar- nas och de anställdas inkomstfördelning rubbas i så fall avsevärt. Å andra sidan kan

1 Jfr. Meddelanden från Konjunkturinstitu- tet, serie B: 33, kap. 3.

Tabell 6: 2. Andel (procent) delårs- och del- tidsarbetande, arbetssökande, m. m. bland företagare resp. anställda.

Andel (procent) bland företagare anställda

Personer med delårsar-

bete (1—49 veckor) 17 35 personer med deltidsar-

bete (1—34 timmar per vecka) 6 16 personer som varit arbets- sökande 1966 2 7 personer med veckoar— betstid om lägst 50 timmar 49 7 personer över 64 år 12 4 personer på landsbygd

(ej städer) 67 32 personer inom jordbruk,

skogsbruk och fiske 40 5

konstateras att i ca 30 procent av företagar- hushållen finns det s.k. medhjälpande fa- miljemedlemmar, vilkas förvärvsarbete inte ger några redovisade inkomster för dem själva. Inkomsterna från dessa personers förvärvsarbete framkommer i stället (indi- rekt) såsom en del av inkomsten hos hus- hållsföreståndaren :företagaren. Om och i vilken grad denna omständighet uppväger den tendens till systematisk underskattning av företagarinkomsterna, som nyss diskute- rats, är inte möjligt att uttala sig om. Där- emot syns påförandet av medhjälpande fa- miljemedlemmars arbetsavkastning på fö- retagarinkomsterna leda till att inkomst- spridningen inom företagargruppen ökar.

Vid tolkningen av inkomstuppgifterna och -fördelningarna för företagargruppen bör man med hänsyn till vad nyss anförts vara synnerligen försiktig. Särskild försik- tighet måste också iakttas vid jämförelse mellan företagar- och löntagarinkomster, emedan de sistnämnda får bedömas vara ett betydligt säkrare mått på den ekonomiska situationen. Belysningen av företagarinkoms- tema har i detta kapitel således till väsent- lig del en orealistisk karaktär. I de senare under 1970 redovisade resultaten av lågin- romstutredningens s. k. levnadsnivåundersök— ning väntas emellertid de reala levnadsför- hållandena för företagargruppen bli säkra- re belysta.

Utöver problemen kring företagar- och företagarinkomstbegreppen tillkommer pro- blemet att sysselsättnings— och förvärvsar- betsvolymen är särskilt svårpreciserad för företagare. Tabell 6: 2 ger bestämda anvis— ningar om att innebörden av »förvärvsar- bete» inte är densamma för företagare och för anställda.

Delårs- och deltidsarbetet är som fram- går markant lägre bland företagarna än bland de anställda, arbetslösheten likaså. Det kan tänkas att vad som för de anställda öp- pet redovisas såsom delårsarbete, deltids- arbete och arbetslöshet för företagarnas vidkommande ofta motsvaras av en dold un— dersysselsättning, som i studier av här ak— tuellt slag formellt jämställs med faktiskt ar- betad tid. Gränsen mellan arbetstid och icke-arbetstid liksom mellan förvärvsarbe- te och icke-förvärvsarbete (inkl. arbetslös- het) är betydligt mera diffus för företagarna än för de anställda. I konsekvens därmed är företagarnas veckoarbetstider längre och andelen äldre bland företagarna högre än bland de anställda. Företagarna torde själva kunna reglera sina a-rbetsförhållanden i hög- re grad än de anställda och torde ofta ha större frihet än de anställda att välja mellan mindre effektivt arbete under en längre ar- betstid och mera effektivt arbete under en kortare arbetstid.

Till följd av de här påtalade skillna- derna kan man utgå från att vad som för företagargruppen betecknas såsom helårs- och heltidsarbete inrymmer en inte obetyd- lig del av vad som för löntagargruppen hän- förs till delårsarbete, deltidsarbete och ar- betslöshet. Jämförelser mellan företagare- och löntagargruppernas inkomstfördelning blir även härigenom missvisande.

6.2 Inkomstfördelningen bland helårs— och heltidssysselsatta företagare med inkomst helt eller huvudsakligen av företag

För att få fram en »genuin» företagar- grupp, där företagarinkomsten är den hu- vudsakliga förvärvsinkomstkällan, har som tidigare nämnts urskiljts de företagare för vilka företagarinkomsterna år 1966 var po-

Tabell 6: 3. Helårs- och heltidssysselsatta företagare fördelade efter företagarinkomst och uppdelade på grupper efter löneinkomstens andel av total förvärvsinkomst.

Företagarinkomst, kr, 1 OOO-tal personer

5 000 10 000 15 000 20 000 1— _ — — — 30000 Uppg.

Grupp 0 5 000 10 000 15 000 20 000 30 000 —— sakn. totalt 3. Samtliga lll-års och

lll-tids 39,0 21,5 45,9 39,7 36,4 41,5 31,5 4,3 259,8 b. därav utan löneinkomst 9,1 7,5 29,9 28,4 25,1 28,5 22,9 —— 151,4 c. därav med lön ( 15 %

av förv.inkomst — 2,7 5,9 8,1 8,6 9,7 7,5 — 42,4 d. därav med lön > 15 %

av förv.inkomst 29,9 11,3 10,1 3,2 2,6 3,3 1,1 (4,3) 65,9 Relativ fördelning & 15,0 8,3 17,7 15,3 14,0 16,0 12,1 1,7 100,0 b 6,0 5,0 19,7 18,8 16,6 18,8 15,1 — 100,0 c — 6,3 13,9 19,1 20,3 22,8 17,7 — 100,0 d 45,4 17,2 15,3 4,9 4,0 5,0 1,7 6,5 100,0 b—l—c, dock exkl. O—grupp — 5,5 19,4 19,7 18,2 20,7 16,5 — 100,0

sitiva och utgjorde lägst 85 procent av de totala förvärvsinkomsterna. etraktas de helårs- och heltidssysselsatta företagarna (sjuka högst 2 veckor) utesluts därigenom mellan 1/ 4 och 1/3 av totalantalet företa- gare. De genom 85 %-regeln uteslutna fö- retagarna är proportionsvis flest i de fall där företagarinkomsten är lägst, vilket fram— går av tabellen 623 över de helårs— och heltidssysselsattas företagarinkomstfördel- ning.

För samtliga helårs- och heltidssysselsat- ta företagare (a) har 41 procent lägre fö- retagarinkomster än 10 000 kr per år me- dan motsvarande andel för företagare med lägst 85 procent av den totala förvärvsin- komsten från företag (b+c, exkl. noll- grupp) utgör 25 procent. Skillnaden mellan dessa andelar beror på att 85 %-regeln främst medför uteslutning av företagare,

där löneinkomsterna spelar stor roll för den totala förvärvsinkomsten och vilka hu- vudsakligen förekommer där företagarin- komsten är obefintlig eller låg. I företagar- inkomstlägena under 10000 kronor ute- sluts nästan hälften av totalantalet före- tagare genom 85 %-regeln, i företagarin— komstlägena över 20000 kronor däremot blott var sextonde.

Framtas den löntagargrupp, som är hel- års— och heltidssysselsatt (med högst 14 da- gars sjukdom under året) och vilkas lönein— komster är lägst 85 procent av deras tota— la förvärvsinkomster, kan en jämförelse gö- ras mellan analoga företagar- och löntagar- kategorier. Jämförelsen görs i tabell 6: 4.

Andelen företagare med lägre företagar- inkomster än 10000 kr är ca 25 procent, andelen löntagare med lägre löneinkomster än 10 000 kr är 5 1/2 procent. Motsvarande

Tabell 6: 4. Företagar- och löneinkomstfördelning för helårs- och heltidssysselsatta företagare resp. anställda med huvuddelen av förvärvsinkomster från företag resp. tjänst.

procentuell fördelning av helårs- och heltidssysselsatta med företags- res. löneinkomster om (kronor)

ant. pers. 1— 5 000— 10 000—— 15 000— 20 000— 1 OOO-tal 5 000 10 000 15 000 20 000 30 000 30 000 totalt Företagare 184,8 5,5 19,4 19,7 18,2 20,7 16,5 100,0 Anställda 1 624,7 1,2 4,3 12,1 21,8 39,1 21,4 100,0 SOU 1970: 34 165

Tabell 6: 5. Företagarinkomsternas fördelning bland manliga och kvinnliga företagare med helårs- och heltidssysselsättning och med huvuddelen (lägst 85 %) av förvärvsinkomster från företag. Procentuell fördelning av företagare med företagarinkomst av (kronor)

antal pers. 1— 5 000— 10 000— 15 000—— 20 000—— 30 000 Kön 1 OOO-tal 5 000 10 000 15 000 20 000 30 000 o. mer totalt Män l71,6 4,7 17,8 20,1 18,7 21,3 17,4 100,0 Kvinnor 13,2 16,8 39,5 15,6 12,0 12,4 3,6 100,0 Män + kvinnor 184,8 5,5 19,4 19,7 18,2 20,7 16,5 100,0

andelar under 15 000 kr är 441/2 resp. 171/2 procent. Medianinkomsten för före-, tagarna är ca 16500 kr mot ca 22700 kr för de anställda. Inkomstspridningen är samtidigt betydligt större bland företagar- na än bland de anställda — skillnaden mel- lan övre och undre kvartilinkomst (kvartil- avståndet) utgör ca 16 000 kr för företagar- na mot ca 12700 kr för de anställda. Vid bedömningen av de här anförda skillnader- na måste ihågkommas den stora osäkerhet, vilken gäller för företagarinkomstbegreppet liksom förvärvsarbetsmåttet bland företa— garna.

6.3 Inkomstfördelningen bland företagare med hänsyn till kön och ålder

Begränsar man sig till företagargruppen med helårs- och heltidssysselsättning och med företagarinkomster, som uppgår till lägst 85 procent av den totala förvärvsin- komsten, kan konstateras att blott ca 13 000 personer eller 7 procent av de 185 000 före- tagarna i denn-a grupp är kvinnor. Med hän— syn till urvalets storlek kommer därför upp- gifterna om dessa kvinnliga företagares in- komstfördelning att vara synnerligen osäk- ra. Även om därför starka reservationer krävs för tillförlitligheten i den i tabell 6: 5 redovisade inkomstfördelningen för den kvinnliga företagargruppen är det dock klart att de har avsevärt lägre företagarinkomster än den manliga företagargruppen.

För de manliga företagarna konstateras att 221/z procent har lägre redovisade före- tagarinkomster än 10 000 kr/år, för de kvinnliga är motsvarande andel drygt 56

procent. Medianbeloppet för de manliga företagarnas företagarinkomst utgör ca 17000 kr/år mot ca 9200 kr/år för de kvinnliga företagarna. Inkomstspridningen i absoluta tal är vidare större bland männen än bland kvinnorna: skillnaden mellan öv- re och undre kvartilinkomst (kvartilavstån— det) är drygt 16000 kr för männen mot knappt 13 000 kr för kvinnorna. Den rela- tiva inkomstspridningen, uttryckt t. ex. i kvartilavståndets proportion av medianin- komsten, är dock större bland de kvinnliga än bland de manliga företagarna.

Studeras företagarnas inkomstfördelning med avseende på ålder måste först anmär- kas att antalet företagare under 25 år är mycket litet. Av de helårs- och heltidssys- selsatta företagarna med lägst 85 procent av förvärvsinkomsten från företag (ca 185 000 personer) är inte fler än knappt 3 000 el- ler ca 1 1/2 procent yngre än 25 år. För den skull har studiet av företagarnas inkomst- fördelning efter ålder begränsats till ålders— gruppen 25—74 är, vilken grupp till följd av urvalets litenhet sedan ytterligare inde- lats i blott tre undergrupper: 25—44, 45—64 och 65—74 år. Sammanslås de manliga och kvinnliga företagargrupperna framkommer företagarinkomsternas fördelning i tabell 6: 6.

Det framgår tydligt att företagarinkoms- terna genomsnittligt är högst inom ålders- gruppen 25—44 är, lägre i gruppen 45—64 år och lägst i gruppen 65—74 år. Detta tar sig bl.a. uttryck i att andelen företagare med lägre företagarinkomst än 10000 kr är ca 151/2, 261/2 resp. 51 procent i de nämnda tre åldersgrupperna och att median- inkomsterna utgör ca 19 000, 15 900 resp.

Tabell 6: 6. Företagarinkomsternas fördelningi olika åldersgrupper för helårs— och heltidssys- selsatta företagare med huvuddelen (lägst 85 %) av förvärvsinkomsten från företag.

Proc. fördelning av företagare med företagarink. av (kr)

Antal pers. 1— 5 000— 10 000—— 15 000— 20 000— 30 000— Ålder, år ] OOO-tal 5 000 10 000 15 000 20 000 30 000 o. mer totalt 14—24 (2,7) — —— — — 25—44 62,3 1,7 13,9 19,2 19,1 26,1 19,9 100,0 45—64 105,0 6,1 20,3 18,3 30,7 20,4 15,1 100,0 65—74 14,7 18,5 32,3 32,1 6,7 10,4 100,0 14—74 184,8 5 5 19,4 19,7 18,2 20,7 16,5 100,0

9 900 kr. Företagsinkomsternas spridning i absoluta tal är ungefär lika stor inom ålders- gruppen 25—44 år som inom åldersgruppen 45—64 år medan den är betydligt mindre i den äldsta åldersgruppen.

Inkomstfördelningen efter kön och ål- der för den här studerade företagargruppen skiljer sig påtagligt från motsvarande in— komstfördelning bland den analoga lönta— gargruppen (helårs— och heltidsanställda, lägst 85 procent av förvärvsinkomsten är löneinkomst). För företagargruppen ligger kvinnornas medianinkomst ca 46 procent lägre än männens, för löntagargruppen lig— ger kvinnornas medianinkomst ca 36 pro- cent lägre än männens. Inkomstklyftan mel- lan könen är således märkbart större bland företagarna än bland de anställda.

Även inkomstfördelningen efter ålder uppvisar stora olikheter mellan företagare och anställda. Andelen företagare och an— ställda med företagsinkomst resp. lönein- komst under 10 000 och 15 000 kr framgår av tabell 6: 7.

De låga inkomsternas andel ökar som sy- nes med åldern för såväl företagare som anställda men andelsökningen är betydligt

Tabell 6: 8. Medianinkomster för företagare och anställda i olika åldrar.

företagare anställda 25—44 år 19 000 kr 24 700 kr 45—64 år 15 900 » 24 300 » 65—74 år 9 900 » 17 000 » 14—74 år 16 500 » 22 700 »

mera markant för företagarna. Motsvaran- de framkommer även för medianinkomster- na (tabell 6: 8).

Inom åldersgruppen 45—64 år är median- inkomsten för företagarna 16 procent läg- re än inom åldersgruppen 25—44 år me- dan motsvarande skillnad för anställda en— dast är 2 procent. Lika påfallande är kon- trasten när åldersgruppen 65—74 år betrak— tas: medianlönen i denna högsta ålders- grupp ligger bland företagarna ca 48 pro- cent under medianlönen i åldern 25—44 år; motsvarande skillnad bland de anställda ut- gör ca 31 procent. Man kan också uttrycka det nu skildrade förhållandet så att den re- dovisade inkomstklyftan mellan företagare och anställda ökar med åldern. I gruppen 25—44 år utgör denna klyfta ca 23 procent,

Tabell 6: 7. Andel (procent) företagare och anställda i olika åldrar med företagar- resp. löne- inkomst under 10 000 kronor och under 15 000 kronor.

Andel (%) med företagar- resp. löneinkomst under

10 000 kr 15 000 kr företagare anställda företagare anställda 25—44 år 15,6 2,1 34,8 8,1 45—64 år 26,4 3,2 44,7 11,2 65—74 år 50,8 5,5 82,9 29,2 SOU 1970: 34 167

Tabell 6: 9. Företagarinkomsternas fördelning efter företagarnas utbildning; helårs- och hel- tidssysselsatta företagare med huvuddelen (lägst 85 %) av förvärvsinkomsten från företag.

Proc. fördeln. av företagare m. företagarink. (kr)

Antal pers. 5 000 10 000 15 000 20 000 30 000 1 000- 1— — — — — o. mer Utbildning tal 5 000 10 000 15 000 20 000 30 000 Totalt Folkskola (enbart) ]41,3 6,9 20,8 20,9 18,1 23,2 10,2 100 Folkskola + yrkesutbild- ning 22,0 —- 16,9 14,8 19,5 14,9 33,9 100 Real-, grundskola o. d.+ ev. yrkesutb. 17,6 2,9 15,2 17,9 18,4 12,2 33,4 100 Studentex. o. längre 2,7 —— — — —— (100) (100) Uppgift saknas 1,1 — (50) (50) (100) Summa 184,8 5,5 19,4 19,7 18.2 20,7 16,5 100

för att stiga till ca 35 procent i åldern 45—64 år och ca 42 procent i åldern 65—74 år. Totalt för åldrarna 14—74 år är median— inkomsten för företagare ca 27 procent lägre än den för löntagare. Den omständig- heten att inkomstskillnaden mellan företa- gare och anställda ökar med stigande ålder är väsentlig att beakta också därför att ål- dersstrukturen är så olika inom dessa bägge inkomsttagargrupper. Medan medianåldern bland helårs- och heltidsanställda utgör ca 40 år är den bland helårs- och heltidssys- selsatta företagare ca 50 år. En viss del av de redovisade inkomstskillnaderna mellan företagare och anställda kan således förkla- ras av den olikartade ålderssammansätt- ningen.

6.4 Företagarnas inkomstfördelning med hänsyn till utbildning

Av de ca 185 000 helårs- och heltidsyssel- satta företagarna med företagarinkomster, som utgör lägst 85 procent av den totala förvärvsinkomsten, hade ca 141000 eller drygt tre fjärdedelar enbart folkskoleutbild- ning. Av den resterande fjärdedelen hade något mer än hälften folkskola samt yrkes- utbildning. Ungefär en tiondel hade real- examen, grundskola o. (1. medan ca 1 1/2 pro- cent hade studentexamen eller jämförlig och längre utbildning.

För de manliga och kvinnliga företagar— na tillsammantagna var 1966 företagarin-

komsterna fördelade med hänsyn till ut- bildning enligt tabell 6: 9.

Som väntat är andelen företagare med låga inkomster högst inom gruppen folk- skoleutbildade nära 28 procent hade här lägre företagsinkomster än 10000 kronor och ca 48 1/2 procent lägre än 15 000 kro— nor. Motsvarande andelar för folkskole- och yrkesutbildade var ca 17 resp. knappt 32 procent, d.v.s. påtagligt lägre. För före- tagare med realskola, grundskola o.d. jäm- te eventuell yrkesutbildning var andelen med låga inkomster något större än för fö— retagare med folkskole- och yrkesutbild- ning. När det gäller företagarna med stu— dentexamen jämte eventuell ytterligare ut- bildning är antalet i urvalet så litet att nå— gon slutsats ej bör dras.

I konsekvens med dessa skillnader mel- lan olika utbildningsgrupper är medianin- komsten för de folkskoleutbildade (enbart) lägst: 15 400 kronor per år mot 19 700 kro- nor per år för folkskole- och yrkesutbilda- de och 18 800 kronor per år för företagare med realexamen, grundskola jämte even- tuell yrkesutbildning. Hela företagargrup- pens medianinkomst utgör 16 500 kr/ år.

Jämförs företagargruppens inkomstfördel— ning i olika utbildningsgrupper med lönta- garnas framkommer ett i princip likartat mönster, ehuru andelarna löntagare med lägre löneinkomster än 10 000 och 15 000 kr/år generellt är lägre och medianinkoms- terna högre i varje utbildningsgrupp (tabell 6: 10).

Tabell 6: 10. Andel (procent) personer med lägre årsinkomst än 15 000 kronor samt medi- aninkomster bland företagare och anställda i olika utbildningsgrupper.

Andel (%) under 15 000 kr Medianinkomst

företagare anställda företagare anställda Folkskoleutbildning (enbart) 48,6 19,8 15 400 20 900 Folkskola + yrkesutbildning 31,7 15,6 19 700 24 200 Real- eller grundskola + ev. yrkesutbildning 36,0 19,7 18 800 23 100 Samtliga oavsett utbildning 44,6 17,6 16 500 22 700

Av denna jämförelse ser man bl.a. att yrkesutbildningen ovanpå folkskoleutbild- ningen verkar mer inkomsthöjande för fö— retagaregruppen än för löntagargruppen. Medianinkomsten för folkskole- och yr- kesutbildade överstiger nämligen median- inkomsten för folkskoleutbildade med 28 procent för företagare men »blott» med 16 procent för de anställda. Motsvarande gäller även när de real- eller grundskole- utbildade (inkl. ev. yrkesutbildning) jämförs med de folkskoleutbildade; inkomsten för den förstnämnda gruppen ligger här 22 procent högre ifråga om företagarna och 10 procent högre ifråga om anställda.

I samband med jämförelsen mellan före- tagare och anställda bör framhållas att ut- bildningssammansättningen skiljer sig starkt åt mellan dessa bägge grupper. Av de hel- års- och heltidssysselsatta med lägst 85 pro— cent av förvärvsinkomsten från företag resp. tjänst är ca 77 procent av företagarna och ca 55 procent av löntagarna folkskole- utbildade. Motsvarande andelar för folk—

skole- och yrkesutbildade är ca 12 resp. 16 procent, för real- eller grundskoleutbil— dade (jämte ev. yrkesutbildning) ca 10 resp. 20 procent samt för gymnasieutbildade el— ler längre utbildade ca 1 1/2 resp. 8 procent. Skulle de anställdas utbildningssammansätt- ning ha varit densamma som företagarnas hade deras medianlön utgjort ett 4 år 5 pro— cent lägre belopp än det faktiska beloppet.

6.5 Företagarnas inkomstfördelning med hänsyn till geografisk region

Omkring två tredjedelar av de helårs- och heltidssysselsatta företagarna med huvudde— len (lägst 85 procent) av sin förvärvsin- komst från företagarinkomster var 1966 verksamma på landsbygden, dvs. utanför städerna. Den övriga tredjedelen var förhål- landevis jämnt spridd på de tre regionty- perna storstäder, mellanstora städer (över 30000 inv.) och småstäder. Av tabell 6:11 framgår hur den här utvalda företagargrup— pens företagarinkomster är fördelade i de

Tabell 6: I] . Företagarinkomstemas fördelning i olika regiontyper för helårs- och heltidssyssel- satta företagare med huvuddelen (lägst 85 %) av förvärvsinkomsten från företag.

Proc. fördeln. av företagare rn. företagarink. (kr)

Antal pers. 5 000 10 000 15 000 20 000 1 000- 1— — _— 30 000 Regiontyp tal 5 000 10 000 15 000 20 000 30 000 — Totalt Stor-Sthlm, Stor-Göte- _ borg, Stor-Malmö 25,6 6,3 24,8 14,6 10,7 18,8 24,8 100 Övriga städer över 30 000 inv. 15,0 3,7 6,8 21,5 35,8 32,2 100 Städer med mindre än 30 000 inv. 18,8 3,3 11,1 28,4 19,9 22,9 14,4 100 Landsbygd 124,3 6,4 21, 20,8 18,9 19,1 13,3 100 Uppgift saknas 1,1 — —— —— — — Hela riket 184,8 5,5 19,4 19,7 18,2 20,7 16,5 100 SOU 1970: 34

Tabell 6: 12. Andel (procent) personer med lägre årSinkomst än 15 000 kronor samt medi- aninkomster bland företagare och anställda i olika regiontyper.

Andel (%) under 15 000 kr Medianinkomst (kr/år)

företagare anställda företagare anställda Storstäder 45,7 13,5 17 000 25 300 Mellanstora städer 10,5 18,0 25 000 23 300 Småstäder 42,8 15,5 16 800 22 700 Landsbygd 48,7 24,1 15 300 19 700 Hela riket 44,6 17,6 16 500 22 700

fyra regiontyper, som riket indelats i vid huvuddelen av bearbetningarna.

Överraskande är att andelen företagare med lägre företagarinkomst än 10 000 kr/år är allra högst inom storstäderna — 31 pro- cent — medan andelen är lägst inom mellan- stora städer (knappt 4 procent). I småstä- derna är motsvarande andel ca 14 1/2 procent och på landsbygden ca 28 procent. Flyttas gränsen för låga inkomster upp till 15 000 kr/år finner man att andelen företagare med inkomster därunder är 40 å 50 pro— cent i storstäder, småstäder och landsbygd mot »blott» ca 10 1/2 procent inom de mel- lanstora städerna. Varför denna regiontyp avviker så påfallande i detta sammanhang är vanskligt att bedöma men kan åtminstone delvis bero på att andelen jordbrukare och andelen kvinnor bland de mellanstora stä— dernas företagare är lägre än inom övriga regiontyper. Antalet observationer i urvals- undersökningen är dessutom så pass litet inom denna regiontyp att det s.k. slump— felet är betydande.

Medianinkomsten för företagare i stor- städer och småstäder är av ungefär sam- ma storlek och ligger några enstaka procent över medianinkomsten för hela riket (16 500 kr/ år). Inom de mellanstora städer- na ligger medianinkomsten drygt 50 pro- cent över medianinkomsten för hela riket och på landsbygden ca 7 procent under.

Jämförs företagarnas och de anställdas in- komstfördelning i de olika regiontyperna finner man därför relativt olikartade möns- ter. Tabell 6: 12 visar således bl. a. att de mellanstora städerna för löntagarnas del ej intar den bland företagarna konstaterade särställningen.

Skillnaden mellan storstäder och lands- bygd är som synes betydligt påtagligare för de anställda än för företagarna. Andelen med låga inkomster är således ungefär den- samma i dessa bägge regiontyper ifråga om företagarna men är för de anställda näs- tan dubbelt så hög på landsbygden som i storstäderna. Medianinkomsten i storstäder- na överstiger medianinkomsten på lands- bygden med ca 28 procent för löntagarna och med ca 11 procent för företagarna.

Företagare och anställda har en starkt av- vikande sammansättning när det gäller bo— sättning inom de olika regiontyperna. Me- dan omkring två tredjedelar av företagar- na återfinns på landsbygden är motsvaran— de andel för löntagarna knappt en tredjedel. Skulle löntagarna ha varit fördelade på de olika regiontyperna i samma proportion som företagarna hade deras inkomster såsom grupp varit lägre än vad som nu faktiskt är fallet. En standardberäkning, där lön- tagarnas andelar i olika regiontyper satts till samma andelar som för företagarna och där deras medianlöner i varje regiontyp an- tagits vara de ovan redovisade, ger till re- sultat att löntagarnas medianlön för hela riket blir ca 7 procent lägre än den nu fak- tiskt konstaterade.

6.6 Företagarnas inkomstfördelning med hänsyn till näringsgren

Ungefär hälften av de ca 185000 helårs- och heltidsysselsatta företagarna med hu— vuddelen (lägst 85 procent) av förvärvsin- komsten från företagsinkomst arbetade in- om jordbruk, skogsbruk och fiske. Industri och byggnadsverksamhet svarade för knappt

Tabell 6:13. Företagarinkomsternas fördelning efter näringsgren för helårs- och heltidssyssel- satta företagare med lägst 85 % av den totala förvärvsinkomsten från företagsinkomst.

Proc. fördeln. av företagare m. företagarink. (kr)

Antal pers. 5 000 10 000 15 000 20 000 1 000- 1— — — — 30 000 Näringsgren tal 5 000 10 000 15 000 20 000 30 000 o. mer Totalt Jordbruk, skogsbruk och fiske 89,4 9,7 27,5 22,8 17,3 15,0 7,7 100 Industri och byggnads- verksamhet 33,3 1,6 6,3 17,9 22,5 27,5 24,1 100 Handel 29,4 3,6 14,4 19,9 20,0 22,1 20,0 100 Samfärdsel 16,7 — 16,0 12,8 35,7 35,5 100 vriga tjänster 16,0 — 30,4 9,9 16,6 20,0 23,1 100 Samtliga näringsgrenar 184,8 5,5 19,4 19,7 18,2 20,7 16,5 100 Därav stadsnäringar 95,4 1,7 11,7 16,8 19,1 25,0 24,7 100

en femtedel, handeln för en sjättedel samt samfärdsel och >>övriga tjänster» för var- dera knappt en tiondel av denna företagar- grupp.

Inkomstfördelningen bland företagarna inom dessa olika näringsgrupper framgår av tabell 6: 13.

Den största skillnaden i företagarinkoms- ternas fördelning föreligger som synes mel- lan jordbruket (inkl. skogsbruk och fiske) å ena sidan och övriga näringsgrenar (»stads- näringar») å andra sidan. Medan andelen företagare med lägre företagarinkomst än 10000 kr/år utgör drygt 37 procent är

motsvarande andel inom stadsnäringama drygt 13 procent. Lägre företagarinkomst än 15 000 kr/år gäller för 60 procent av jord- bruksföretagarna mot ca 30 procent bland övriga företagare. Bland företagarna utan— för jordbruket är andelen låga inkomster högst inom »övriga tjänster» och handel, påtagligt lägre inom industri och byggnads- verksamhet samt allra lägst inom samfärd- sel.

Även räknat efter medianinkomsten är jordbruksföretagarnas inkomster klart läg- re än övriga företagares: 12500 jämfört med 20300 kr/år. Inom stadsnäringama

Tabell 6: 14. Andelarna med lägre inkomster än 10000 och 15 000 kr/år samt medianinkom- sterna för företagare och anställda inom olika näringsgrenar.I

Andel (%) med företagar- resp. löneinkomst under

10 000 kronor

Näringsgren företagare anställda

15 000 kronor företagare anställda

medianinkomst kr/år företagare anställda

Jordbruk, skogsbruk

och fiske 37,2 12,4 Industri, byggnads-

verksamhet 7,9 4,3 Handel 18,0 6,4 Samfärdsel —— 1,3 Övriga tjänster 30,4 8,1 Samtliga näringsgrenar 24,9 5,5 därav stadsnäringar 13,4 5,2

60,0 29,1 12 800 18 300 25,8 14,6 20 600 23 100 37,9 26,8 18 000 19 800 16,0 13,2 25 900 24 900 40,3 20,5 17 900 23 000 43,6 17,6 16 500 22 700 30,2 17,1 20 300 22 900

! Det bör vid tolkningen av tabellen noteras vad som i den tidigare texten sagts om a) att de an- ställdas inkomster imotsats till företagarnas ej beräknats efter »avdrag för intäkternas förvärvan— de» 0. d., b) att sysselsättningsbegreppet helårs— och heltidssysselsatt sannolikt är betydligt snävare för de anställda varför en fullt korrekt jämförelse egentligen förutsätter att vissa partiellt anställda skulle tillföras anställdgruppen samt c) att jämförelsen enbart avser den delgrupp av företagarna, som helt eller nästan helt saknar löneinkomster.

är medianinkomsten högst för samfärdsel (25 900), varefter kommer industri och byggnadsverksamhet (20600) och handel jämte övriga tjänster (18 000 resp. 17 900).

I stort sett motsvarar detta mönster vad som iakttas för den analoga löntagargrup- pen, dvs. helårs- och heltidsanställda med lägst 85 procent av förvärvsinkomster från lön. Tabell 6: 14 visar andelarna med låga inkomster och medianinkomsterna för före- tagare och anställda inom de skilda närings- grenarna.

Med undantag för samfärdsel är andelen personer med låga inkomster påtagligt läg- re bland företagarna än bland de anställ- da. De största skillnaderna mellan företaga- re och anställda i dessa andelar återfinns inom jordbruket och övriga tjänster.

Medianinkomsten för anställda är för samtliga anställda ca 38 procent högre än medianinkomsten för företagare. Störst är denna skillnad inom jordbruket ca 43 procent — medan den inom stadsnäringar- na utgör ca 13 procent. Inom stadsnäring- ama är de anställdas medianinkomst ca 4 procent lägre än företagarnas när det gäl- ler samfärdsel, 11 a 12 procent högre när det gäller industri, byggnadsverksamhet och handel samt ca 28 procent högre när det gäl— ler övriga tjänster.

Den synnerligen olikartade fördelningen på olika näringsgrenar för företagare och anställda spelar självfallet en avsevärd roll för skiljaktighetema i inkomstfördelningen mellan dessa bägge grupper. Skulle de an- ställda varit fördelade på näringsgrenarna i samma proportioner som företagarna ha- de vid rådande löneskillnader mellan nä- ringsgrenarna medianlönen för samtliga an- ställda varit drygt 10 procent lägre än den faktiska medianlönen.

7. Sjukligheten bland befolkningen och dess samband med sysselsättning och inkomstfördelning

7.1. Inledning; underlaget för siuklighetssta- tistiken

Av den mångfald omständigheter, som på- verkar och påverkas av inkomstfördelning— en inom befolkningen, är bristerna i hälso— tillståndet en av de mest framträdande. De kausala sammanhangen är därvid i regel ytterst komplicerade att klarlägga. Endast för en grupp personer, nämligen sådana som har medfödda svårare hälsobrister el— ler som vid ung ålder drabbats av svårare hälsobrister, är det uppenbart att dessa bris- ter är direkta orsaker till låga inkomster un- der personernas vuxna levnad. Hälsobris- terna leder här till låga inkomster dels ge- nom att personernas förmåga att förvärva egna arbetsinkomster allvarligt reducerats eller försvunnit, dels genom att personer- na ingår äktenskap c. d. i betydligt lägre omfattning än andra personer och därmed inte kan bli delaktiga av »privata inkomst- transfereringar» i samma grad som andra grupper (jfr. i sistnämnda sammanhang med kap. 9 avsnitt 9.5.1).

I övriga fall av hälsobrister är emellertid det kausala sambandet mellan hälsa och inkomst (sysselsättning) betydligt mindre klart. Man kan här förutsätta både att hälsobrister leder till låga inkomster och att låga inkomster leder till hälsobrister. Från bl. a. studier på basis av brittiskt sjuk— försäkringsmaterial1 vet man sålunda att personer, som har låga arbetsinkomster och

som drabbas av en mera långvarig sjuk- dom, mycket ofta upplevt en längre period före det »definitiva» insjuknandet känne— tecknad av successivt försämrad hälsa och därmed även inkomstnivå. I den mån en hälsodefekt inte uppträder plötsligt är det med andra ord möjligt att vårdåtgärder och inkomstkompensationer via sjukförsäkring o. d. sätts in alltför sent för att förhindra att en person med normala inkomster får ut- präglat låga inkomster. Oavsett det här skildrade förhållandet är det samtidigt up- penbart att låga förvärvsinkomster för fullt friska personer kan vara förenade med ex— traordinära hälsorisker eftersom de låga in- komsterna här ofta åtföljs av speciella ar- bets-, bostads- och kostförhållanden. I re— dovisningen senare under 1970 av resul- taten från den pågående s.k. levnadsnivå- undersökningen torde låginkomstutredning- en komma att närmare belysa dessa slags hälsorisker.

Sambandet hälsa—inkomst kommer i det följande kapitlet därför främst att behand— las utan hänsyn till de kausala sammanhang- en. Vad som här redovisas blir huvudsakli— gen en presentation av sjukligheten bland den svenska befolkningen under året 1966,

1 Utredningen har haft tillgång till en ännu opublicerad studie »Some Social Effects of Long-term Sickness» av J. H. Veit Wilson vid University of Essex, som för ett urval av lång- tidssjuka personer gjort ett antal intervjuer m.m. för att utröna bakgrunden till verkningarna av deras sjukdom.

baserad på den s.k. februariundersökning- en 1967 för ett representativt urval om ca 12 000 personer av befolkningen 14—74 år. Förutom intervjusvaren vid denna under- sökning har utredningen haft tillgång till data från landets försäkringskassor om an- talet perioder och dagar, varunder de ut- valda personerna enligt kassornas register varit sjuka, samt om sjukpenningklass och ev. pensioner för personerna.

Genom denna insamling av data från försäkringskassorna har den officiella sta- tistiken över befolkningens sjuklighet, redo- visad i den årliga publikationen »Allmän försäkring» (SOS), kunnat kompletteras på en rad avsnitt av intresse ur inkomstfördel- ningssynpunkt. Även i publikationen »All- män försäkring» och i de stencilerade rap- porter, vilka utges av Riksförsäkringsver- kets matematisk—statistiska byrå, finns gi- vetvis åtskilligt underlag för belysning av samma problem. Vad som främst saknas i den sistnämnda statistiken är uppgifter om sjuklighetens omfattning och spridning i oli- ka befolkningsgrupper med hänsyn till sys- selsättning, lönenivå, utbildning o.d. samt uppgifter om de utbetalda sjukpenningbe- loppens storlek i de enskilda fallen.

När man bedömer sjuklighetsstatistiken för befolkningen eller olika grupper därav är det nödvändigt att ta hänsyn till effek- terna av de försäkringsregler, vilka tilläm- pas vid utgivande av sjukpenning. Därvid måste främst följande omständigheter be— aktas:

a. Av befolkningen är samtliga mantals- skrivna över 16 års ålder tillförsäkrade sjuk- vårdsförmåner. Vid slutet av 1966 omfatta- des 6 072 000 personer av denna rättighet. Av dessa var 4 748 000 personer eller ca 78 procent dessutom tillförsäkrade sjukpen- ning om lägst 5 kr/dag vid fullständig arbetsoförmåga och efter i regel tre dagars karenstid. Statistiken över sjuklighet (sjuk- perioder och sjukdagar) bygger enbart på dessa ca 4 3/4 miljon försäkrades förhållan- den, medan övriga drygt 1,3 miljoners sjuk- ledighet ej finns registrerad. Av de drygt 1,3 miljonerna utgjordes ca 213 000 av per- soner i åldern 16—19 år, ca 73 000 av per-

soner över 66 års ålder, ca 163 000 av för- tidspensionärer och sjukbidragsmottagare i åldern 20—66 år samt ca 175 000 av andra personer i åldern 20—66 år. Sjuklighetsstatis- tiken baseras på förhållandena hos den del av befolkningen, som hade inkomster av förvärvsarbete om lägst 1800 kr/år eller som var gifta och med mannen samboende kvinnor. Vid slutet av 1966 var antalet per- soner med lägst 1800 kr/år i förvärvsin- komst 3 751000 och antalet gifta kvinnor utan egen förvärvsinkomst eller med lägre förvärvsinkomst än nämnda belopp 997 000.

b. På grund av de nämnda tre karensda- garna, Vilka gällde fram t.o.m. 1966 (där- efter har gällt en karensdag), har mycket kortvariga sjukdomsfall ej blivit registrera- de. För ålderspensionärer med sjukpenning- försäkring, dvs. med inkomst av förvärvs- arbete om lägst 1800 kr/år, gäller vidare rätten till sjukpenning med en begränsning till 180 dagar. Antalet sjukpenningförsäkra- de ålderspensionärer var vid slutet av 1966 ca 97 000, vilkas ev. sjuklighet således ofta inte alls eller blott ofullständigt registrerats. En ofullständig registrering sker vidare p. g. a. att vid observationsårets slut, i det nu aktuella sammanhanget således slutet av 1966, ca 12 procent av de under året registrerade sjukdomsfallen ännu var oavslu- tade.

c. För att erhålla sjukpenning och där- med bli registrerad för sjuklighet fordras att den försäkrade är arbetsoförmögen p. g. a. »sjukdom». Begreppet sjukdom syns i de flesta kortvariga fall tolkas av den för- säkrade själv medan i medellånga och läng- re sjukdomsfall läkarintyg krävs och därmed läkarens tolkning blir utslagsgivande. Hur olika grupper av försäkrade och läkare tol- kar sjukdomsbegreppet har veterligen inte närmare undersökts. Det finns dock anled- ning förmoda att den försäkrades yrkes— och sysselsättningssituation kan väsentligt påver- ka denna tolkning. Vidare torde vissa ty- per av arbetsoförmåga, t. ex. i samband med alkoholmissbruk, ofta inte hänföras till sjuk- dom.

d. Inplaceringar i sjukpenningklass aktua- liserar problemet om under- eller överför-

säkring. Enligt riktlinjerna för denna inpla- cering skall sjukpenningklassen bero på storleken av »den inkomst av förvärvsar— bete i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas komma att tills vidare åtnjuta av eget arbete antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av an- ställning) eller eljest (inkomst av annat för- värvsarbete)... Beräkning av inkomst av förvärvsarbete grundas på uppgifter av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller på den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades inkomst».1 Det är tänk- bart att olika grupper av försäkrade utnytt- jar dessa relativt elastiska regler på olika sätt; vidare står det klart att rapportering— en av inkomstförändringar till försäkrings- kassorna lider av vissa brister. För gruppen helårs- och heltidsanställda män med högst ca 10 dagars sjuklighet under 1966 visar en jämförelse mellan sjukpenningklassen vid detta års slut och löneinkomstens storlek under året att ca 64 procent varit i rätt sjukpenningklass, ca 20 procent i alltfön låg sjukpenningklass och ca 16 procent i alltför hög.2 En viss tendens till underför- säkring kan alltså konstateras med en mot- svarande underregistrering av sjuklighet som tänkbar effekt.

De här redovisade fyra omständigheterna syns tillsammantagna innebära att den of- ficiella sjuklighetsstatistiken liksom de av låginkomstutredningen utnyttjade sjuklig- hetsdata innebär en underskattning av sjuk- lighetens omfattning bland den svenska be- folkningen och olika delar därav. Graden av underskattning varierar självfallet mellan olika befolkningsgrupper; för förtids— och ålderspensionärerna kan underskattningen väntas vara särskilt stor.

7.2. Sambandet sjuklighet—inkomst enligt den officiella statistiken

I den officiella publikationen »Allmän för- säkring» redovisas sjukligheten efter tre oli— ka mått:

antalet sjukpenningfall, dvs. antalet under året avslutade sjukdomsfall som föranlett sjuk-

penning, per 100 inskrivna sjukpenningförsäk- rade,

sjuktal, dvs. antal sjukpenningdagar per in- skriven sjukpenningförsäkrad,

varaktighetstal, dvs. antal sjukpenningdagar per sjukpenningfall.

Under året 1966 var antalet sjukpenning- försäkrade vid årets slut totalt 4748 000 personer och antalet avslutade sjukpenning- fall 3 115 000, d.v.s. ca 66 procent av de försäkrade. Antalet försäkrade personer med avslutade sjukpenningfall utgjorde dock inte fler än ca 1738 000 eller knappt 37 procent av samtliga sjukpenningförsäkrade; varje sjuk person var således sjuk i genom- snitt närmare två perioder under året. Sjuk- talet var för samtliga sjukpenningförsäkrade 15,6, dvs. de av sjukpenningförsäkringen omfattade 4 748 000 personerna erhöll sjuk- penning för i genomsnitt 15,6 dagar. Varak- tighetstalet utgjorde för samtliga sjukpen- ningförsäkrade 20.8, vilket innebär att för de faktiskt avslutade sjukpenningfallen er- sättning utgick under i genomsnitt nära 21 dagar och att de sjuka personerna uppbar sjukpenning för i genomsnitt drygt 37 da- gar under året.

Av dessa olika mått är det främst sjuk- talet, som har intresse vid en studie av sjuk- lighetens variationer mellan olika befolk- ningsgrupper. Såväl sjukpenningfallsfrekvens som varaktighetstal påverkas nämligen starkt av om en persons sjuklighet under året varit uppdelad på en eller flera perio- der, vilket kan i relativt hög grad samman- hänga med existerande försäkringsregler och med andra för sjuklighetens bedömande ovidkommande tillfälligheter. Även sjuktalet lider av vissa svagheter, främst emedan där- av inte framgår hur stor del av en befolk- ningsgrupp som varit helt frisk under året eller hur stor del som drabbats av särskilt utdragen sjuklighet.

1 Se t.ex. »Allmän försäkring 1966» (SOS) sid. 9. 2 I en artikel 1969 i Tidskrift för allmän för- säkring redovisas (av A. Sundvik) resultatet av en s.k. O-klassutredning, varvid undersökts en grupp personer utan tilläggssjukpenningförsåk- ring och utan pension e. d. Ca 40 procent av de undersökta personerna blev därvid placerade i sjukpenningklass som en följd av utredningen.

Tabell 7: ]. Antal sjukpenningdagar per inskriven sjukpenningförsäkrad (sjuktal) med fördel- ning efter sjukpenningklass, män och kvinnor, åren 1966 och 1967.

Antal försäkrade pers. (1 OOO-tal) i sjukp.klasser vid slutet av Sjuktal år Sjukpenning- Inkomst av förv.arb. klass uppgår för år till kr 1966 1967 1966 1967 0 lägre än 1 800 1 323,9 1 357,7 — — 1 (g. kv) lägre än 1 800 993,0 957,7 13,4 13,0 2 1 800— 2 600 187,2 171,9 11,8 10,7 3 2 600— 3 400 67,2 61,8 12,1 13,1 4 3 400— 4 200 68,6 62,6 12,6 15,1 5 4 200—— 5 000 51,4 45,9 15,7 16,4 6 5 000— 5 800 77,3 67,3 16,5 18,6 7 5 800— 6 800 99,6 85,6 17,3 18,9 8 6 800— 8 400 169,2 145,7 18,0 18,7 9 8 400—10 200 212,8 183,5 19,5 19,8 10 10 200—12 000 177,0 138,4 21,1 25,3 11 12 000—14 000 315,8 251,6 22,6 26,1 12 14 000—16 000 368,7 295,6 21,8 27,1 13 16 000—18 000 310,3 281,9 19,6 23,1 14 18 000—21 000 564,0 555,4 15,9 19,4 15 21 000—24 000 1 081,5 369,3 11,1 17,9 16 24 000—27 000 — 349,1 —— 13,0 17 27 000—30 000 — 186,9 — 12,2 18 30 000—33 000 —— 170,6 —— 11,7 19 33 000—36 000 — 86,0 — 11,8 20 36 000—39 000 — 59,2 _ 8,9 21 39 000— 213,1 — 7,9 0—21 (betr. sjuktal dock 1—21) 6 07 7 6 114,9 15,6 16,9 3—21 3 56 4 3 609,6 16,4 18 2

Sjuktalen redovisas i den officiella stati- stiken efter bl.a. storleken av tillförsäkrad sjukpenning i skilda befolkningsgrupper, vil— ket ger en möjlighet att konstatera sjuklig- hetens samband med inkomstnivån. I tabel- len 7: 1 återges sjuktalen året 1966 inom de olika sjukpenningklasserna. Eftersom den högsta sjukpenningklassen 1966 avsåg alla inkomster om lägst 21 000 kr/år medan för året 1967 gällde en utbyggd sjukpenning- klasskala där den högsta klassen avsåg in- komster om lägst 39 000 kr, återfinns i ta— bellen även detta års sjuktal; det bör vid jämförelser mellan åren observeras att ka- renstiden i sjukpenningförsäkringen utgjor- de endast en dag år 1967 mot tre dagar år 1966.

Av tabellen framgår bl. a. att den högsta sjukligheten år 1966 gällde inom inkomst- klasserna 10 200—16 000 kr och år 1967 in— om inkomstklasserna 10 200—18 000 kr. Vid lägre inkomst än 10 200 kr och högre än 16 000 resp. 18 000 kr var sjuktalet påtag-

ligt lägre. De allra lägsta sjuktalen gällde 1967 vid högre inkomster än 30000 kr. Snedheten i sjuklighetsfördelningen mellan inkomstklasserna kan också uttryckas så att av de ca 3 750 000 personerna år 1966 med förvärvsinkomster om lägst 1 800 kr de 50 procenten med de lägsta inkomsterna svara- de för ca 57 procent av samtliga sjukpen- ningdagar.

I den officiella sjuklighetsstatistiken re- dovisas sjuktalen i olika sjukpenningklasser även i kombination med försäkringskassor (i huvudsak de olika länen) samt med de försäkrades ålder, kön och slag av förvärvs- inkomst. Därvid har emellertid sjukpenning— klasserna sammanslagits i så få grupper att det är svårt eller omöjligt att dra slutsatser i dessa sammanhang. Bortsett från åldrarna över 50 år syns dock kvinnornas sjuktal nor- malt vara högre än männens, något som till större delen förefaller sammanhänga med kvinnornas större andel i de lägre sjukpen- ningklasserna där såsom redan påvisats sjuk-

Tabell 7: 2. Relativ fördelning av antal sjukpenningdagar per sjukförsäkrad efter sjukdoms- orsak för män och kvinnor i olika sjukpenningklasser året 1966.

Män i sjukpenningklass Kvinnor i sjukpenningklass

9—11 (8 400—

12—14

Diagnos

(14 000— (21000— (8 400— 14 000 kr) 21 000 kr) och mer)

12—14 15

(14 000— (21 000 kr 14 000 kr) 21 000 kr) och mer)

15 9—11

Antal sjukpenningförsäkrade

1 OOO-tal 299 890 967 406 354 114 Sjuktal i samtliga sjukdomar 20,2 19,3 10,8 22,1 16,7 13,3 därav proc. andel p. g. a. I Infektionssjukdomar o. d. 2,5 2,0 2,4 2,6 1,7 2,1 II Tumörer 1,6 2,1 1,9 3,2 3,1 3,1 III Allerg. sjukd.

Amnesomsättnsjukd. Nutrtionslrubbn. 1,4 2,0 2,3 1,9 2,0 3,5 IV Blodibid. organsjukd.

o. blodsj. 0,5 0,4 0,3 1,7 2,7 0,7 V Mentala sjukd.

Psykoneuroser o. d. 11,5 9, 8,7 13,3 11,8 16,3 VI Nervsystemets o.

sinnesorg. sjukd. 7,4 5,5 5,8 4,9 3,3 4,1 VII Cirk.org:s sjukd. 13,8 9,9 8,4 6,0 5,4 7,5 VIII Respirat.org. sjukd. 10,8 11,8 14,3 14,9 17,0 15,6 IX Digestionsorg. sjukd. 6,5 11,2 12,1 7,1 7,6 9,3 X Uro-genitalorg. sjukd. 1,6 2,1 2,7 8,6 9,2 8,3 XI Hav.skap., förloss-

ningssjukd. — —— 3,2 3,5 2,0 XII Hudens o. underhu-

dens sjukd. 1,3 1,7 1,5 1,6 1,6 0,9 XIII Ske]. o. rörelseorgsj. 21,1 21,4 19,2 16,3 14,5 10,5 XIV Medfödda missbildn. 0,5 0,2 0,4 0,2 0,2 — XVI Senilitet, ofullst.

precis.fall 3,9 5,5 6,2 6,9 7,4 7,7 XVII Skador gm yttre våld

o. förgiftningar 16,2 14,8 13,9 7,6 9,1 8,4 S:a I—XVII 100 100 100 100 100 100

talen för bägge könen är större än i de hög— re klasserna. Vidare kan konstateras att i flertalet sjukpenningklasser företagargrup- pen (ca 337 000 personer vid slutet av 1966) hade något högre sjuktal än löntagargrup- pen (ca 3 226 000 personer). De geografiska olikheterna i sjuktalen framstår dessutom som synnerligen stora. De högsta sjuktalen för samtliga sjukpenningklasser konstateras 1966 för Stockholms stad och Göteborgs stad (19 a 20), de lägsta för Östergötlands, Skaraborgs, Malmöhus och Hallands län (11 a 13).1

I en stencilerad rapport 1968: 4 b från Riksförsäkringsverkets matematisk-statistis- ka byrå presenteras en fördelning av antalet sjukpenningdagar efter sjukdomsorsaker i

skilda sjukpenningklasser. Eftersom sjuk- domsorsakema inte alls finns belysta i låg- inkomstutredningens undersökningar och ef— tersom det måste anses i hög grad intressant att utröna i vad mån vissa diagnoser är särskilt vanliga bland lägre resp. högre in- komsttagare skall här återges ett utdrag ur nämnda rapport. Det sker i tabell 7: 2, där för män resp. kvinnor i sjukpenningklasser- na 14—18, 20—25 och 28 kr antalet sjukpen- ningdagar fördelats på sjukdomsorsaker

1 Givetvis får dessa skillnader i sjuktal ej tol- kas så att »hälsotillståndet» är sämst i Stock— holms stad och Göteborgs stad och bästi Öster- götlands, Skaraborgs, Malmöhus och Hallands län. Skillnaderna i sjuktal kan i stället samman- hänga med t. ex. att tillgången på läkare är vä- sentligt större i de förstnämnda områdena.

enligt i huvudsak den förutvarande medici— nalstyrelsens klassifikation av sjukdomar, skador och dödsorsaker (1957 års upplaga). Fördelningen efter sjukdomsorsak presente- ras här såsom en relativ fördelning, varvid antalet sjukdagar i samtliga diagnoser sätts lika med 100. Därigenom framkommer var— je sjukdomsorsaks relativa vikt inom varje köns- och sjukpenninggrupp.l

För männens del är det som synes främst fyra diagnosgrupper, som väger tyngre i läg- re än i högre inkomstlägen: mentala sjuk- domar och psykoneuroser (V), cirkulations— organens sjukdomar (VII, särskilt hjärtsjuk- domar), skelettets och rörelseorganens sjuk- domar (XIII) och skador genom yttre våld och förgiftning (XVII). I sjukpenningklas— sema 9—11 svarar dessa fyra diagnosgrup— per för ca 63 procent, i sjukpenningklassen 15 för ca 50 procent av samtliga sjukdagar. För kvinnornas del konstateras motsvarande enbart för diagnosgruppen XIII, medan det i övrigt är vanskligt att uppfatta att någon viss sjukdom väger särskilt tungt i de lägsta sjukpenningklassema. Här synes även i mot- sats till männen mentala sjukdomar och psykoneuroser samt cirkulationsorganens sjukdomar ha den största vikten i den högs— ta sjukpenningklassen.

Betraktas å andra sidan de sjukdomar, som väger tyngst i de högre inkomstlägena, finner man för både männen och kvinnorna tre diagnosgrupper: allergiska sjukdomar, ämnesomsättningssjukdomar och nutritions- rubbningar(III), digestionsorganens sjukdo— mar (IX, magsår, gallsten m.m.) och seni- litet jämte ofullständigt preciserade fall (XVI). Dessa tre diagnosgrupper tillsam- mantagna svarar för männens del för ca 12 procent av samtliga sjukdagar i de låg- sta sjukpenningklasscrna och för ca 21 pro- cent i den högsta; motsvarande andelar för kvinnorna är ca 16 resp. ca 21 procent. För männens del men ej för kvinnornas märkes dessutom att sjukdomsgrupperna respirationsorganens sjukdomar (V III, bl. a. övre luftvägsinfektioner och influensa) och uro-genitalorganens sjukdomar (X, bl. a. njursjukdomar) väger tyngre i högre än i lägre inkomstlägen.

Jämförs männens och kvinnornas sjuk— domsbild finner man således relativt bety- dande skillnader däremellan. För männen har sjukdomsgrupperna digestionsorganens sjukdomar (IX), skelettets och rörelseorga- nens sjukdomar(XIII) och skador genom ytt- re våld och förgiftning (XVII) en märkbart större vikt än för kvinnorna; i sjukpenning- klasserna 12—14 svarade dessa tre grupper för 47 och 31 procent av männens resp. kvinnornas totala sjuklighet. Däremot har kvinnorna proportionsvis större sjuklighet än männen när det gäller respirationsorga- nens sjukdomar (VIII), uro-genitalorganens sjukdomar (X) och givetvis även havande- skaps- och förlossningssjukdomar (XI). Des- sa sjukdomsgrupper svarar i sjukpenning- klasserna 12—14 för ca 14 och 30 procent av männens resp. kvinnornas totala sjuk- lighet.

Det bör här slutligen nämnas att i rap- porten 1968: 2 från Riksförsäkringsverkets matematisk-statistiska byrå en fördelning skett av de 161 000 folkpensionärerna med förtidspension eller sjukbidrag vid 1966 års början efter ålder och invaliditetsorsak. Nå- gon belysning av dessa pensionärers inkoms- ter ges dock ej, även om det av publikatio- nen >>Allmän försäkring 1966» framgår att drygt 56 procent också har kommunalt bo- stadstillägg (att jämföra med ca 52 procent för ålderspensionärerna), att ca 18 procent av dem har såväl folkpension som ATP samt att 92 procent av dem är icke-gifta. Av tabell 7: 3 framgår antalet folkpensionärer med förtidspension eller sjukbidrag år 1966 i förhållande till totalbefolkningen i olika åldersgrupper.

Den helt dominerande invaliditetsorsaken är för samtliga åldrar och för bägge könen sjukdomsgruppen mentala sjukdomar, psy- koneuroser och patologiska personlighets- typer, vilka svarar för ca 40 procent av samtliga förtidspensionärer och sjukbidrags- mottagare. Skelettets och rörelseorganens

1 Det måste betonas att »sjukdomsorsaken» sannolikt har ett starkt samband med arten av förvärvsarbete dels genom att olika arbeten in- nebär olika hälsorisker, dels genom att en och samma hälsobrist ej behöver innebära samma grad av arbetsoförmåga i alla yrken.

Tabell 7: 3. Antalet folkpensionärer med förtidspension eller sjukbidrag i olika åldrar i pro- cent av totalbefolkningen i resp. åldersgrupp.

Åldersgrupp, procentuell andel

16—29 år 30—44 år 45—59 år 60—66 år 16—66 år Män 0,9 1,4 3,8 12,3 3,1 Kvinnor 0,8 1,5 4,2 10,2 3,1

sjukdomar svarar för ca 17 procent, nerv— systemets och sinnesorganens sjukdomar (bl.a. epilepsi och ögonsjukdomar) för ca 12 procent och cirkulationsorganens sjukdo- mar för ca 11 procent av förtidspensioner- na och sjukbidragen.

Med det här nämnda har redovisats det väsentligaste av den officiella sjuklighetssta- tistikens material till de delar, som detta material belyser sambandet hälsa-inkomst. Det bör återigen betonas att vad som redo- visats ej får uppfattas som en allmän sjuk- lighetsstatistik utan endast avser sjukdoms- fall som föranlett utgivande av sjukpenning

och endast de sjukdagar för vilka sjukpen- ning utbetalats.

7.3. Sjukligheten i olika befolkningsgrupper efter kön, ålder och civilstånd

Enligt låginkomstutredningens bearbetning— ar var fördelningen efter antalet sjukpen- ningdagar året 1966 i olika köns-, ålders- och civilståndsgrupper inom befolkningen såsom framgår av tabell 7: 4.

Först bör i anslutning till denna tabell anmärkas att sjukförsäkringsreglerna leder till att sjukligheten systematiskt underskat-

Tabell 7: 4. Personer i olika köns-, ålders- och civilståndsgrupper fördelade efter antalet sjuk- penningdagar år 1966.

Antal proc. fördelning efter antal sjukpenningdagar 1966 Ålder, kön pers. Uppg. civilstånd WIOOO-tal 0 1—4 5—11 12—25 26—60 61—89 90— sakn. Totalt ]6—24 år 1 ]20,9 68,2 8,2 9,2 7,4 4,7 1,0 1,0 0,2 män, gifta 78,8 62,3 10,5 9,1 10,5 6,3 1,4 — 100 » icke-g. 495,5 70,7 8,2 9,7 6,4 2,9 1,0 0,7 0,4 100 kv., gifta 152,8 60,7 8,6 9,9 8,8 8,3 1,0 2,4 0,3 100 » icke-g. 393,2 69,3 7,7 8,5 7,4 5,1 0,9 1,1 _ 100 25—44 år 1 907,3 62,8 8,9 8,7 7,2 7,7 1,6 3,0 0,1 100 män, gifta 738,2 63,4 11,6 9,0 6,8 5,6 ],0 2,5 0,2 100 » icke-g. 228,9 63,1 6,2 8,6 6,7 8,4 2,4 4,6 — 100 kv., gifta 789,3 63,9 6,5 8,7 8,1 8,5 1,6 2,6 0,1 100 » icke-g. 150,8 53,4 12,0 7,4 5,4 13,0 3,4 5,0 0,3 100 45—66 år 2 139,5 63,0 5,7 6,7 6,9 8,6 3,4 5,5 0,2 100 män, gifta 839,0 62,4 6,9 6,7 6,5 8,9 3,0 5,4 0,1 100 » icke-g. 216,5 62,6 5,2 5,4 7,4 7,9 2,2 8,9 0,5 100 kv., gifta 787,0 61,8 5,5 7,7 7,7 8,5 4,3 4,5 0,1 100 » icke-g. 297,0 68,2 3,0 5,1 5,8 8,7 3,3 5,9 — 100 67—74 är 488,6 83,0 2,0 2,3 2,1 3,7 1,5 3,3 —— 100 män, gifta 149,1 81,2 1,4 2,8 3,5 5,5 1,0 4,5 — 100 » icke-g. 66,9 90,6 1,5 1,6 —— 2,3 1,6 2,4 — 100 kv., gifta 112,8 83,6 2,1 0,9 3,2 3,9 1,5 4,8 —- 100 » icke-g. 149,8 86,6 2,8 3,3 1,1 2,5 2,0 1,7 100 16—74 är män 2 813,5 65,9 7,9 7,6 6,5 6,5 1,8 3,7 0,2 100 kv. 2 832,6 65,8 6,0 7,4 7,0 7,8 2,5 3,4 0,1 100 män + kv. 5 646,1 65,8 7,0 7,5 6,7 7,1 2,2 3,6 0,2 100 SOU 1970: 34 179

tats för i synnerhet åldersgrupperna 16—24 år och 67—74 år där en mycket stor andel av befolkningen (ca 27 resp. ca 85 procent) inte är tillförsäkrad sjukpenning eller är »utförsäkrad» och för den skull automatiskt placerats i gruppen med sjukpenning i noll dagar. Vidare saknar ca 130 000 förtidspen- sionärer och sjukbidragsmottagare (företrä- desvis icke-gifta) i åldersgruppen 45—66 är rätt till sjukpenning och har också dessa för den skull placerats i gruppen med noll sjukdagar. Den åldersgrupp, där sjukförsäk- ringsreglerna har den minsta effekten i form av missvisande sjuklighetstal, utgörs således av 25—44—åringarna. Här är de gifta män— nen den minst sjukliga befolkningsgruppen: ca 75 procent har högst 4 sjukpenningda- gar och ca 21/2 procent lägst 90 sjukpenning- dagar. Gifta kvinnor i samma åldersgrupp uppvisar en obetydligt större sjuklighet än de gifta männen. För icke—gifta män i ål- dersgruppen är andelen med högst 4 sjuk— penningdagar ca 69 procent och med lägst 90 sjukpenningdagar 7 procent, för icke-gif- ta kvinnor är motsvarande andelar ca 65 resp. 81/2 procent.

Det är således uppenbart att vid given ålder civilståndet har ett markant större samband med sjukligheten än könet. Samma slutsats skulle framkomma ännu påtagligare för åldersgruppen 45—66 år, försåvitt grup- pen förtidspensionerade här överfördes från noll sjukdagar till lägst 90 sjukdagar. De icke-gifta männens betydligt större sjuklig— het i förhållande till de gifta männen är helt konsekvent med det i kap. 3 iakttagna för- hållandet att förvärvsarbetsgraden är lägre för de icke-gifta männen och med den i kapitel 4 redovisade omständigheten att även fulltidsanställda icke-gifta män vid gi- ven ålder m.m. har lägre förvärvsinkoms- ter än gifta män. För kvinnornas del mot— svaras dock ej de icke-giftas högre sjuklig- het av lägre förvärvsarbetsgrad eller lägre förvärvsinkomster i förhållande till de gifta.

Jämförs männens och kvinnornas sjuklig- het med varandra finner man i åldersgrup— perna under 45 år en något lägre sjuklig- het för såväl gifta som icke-gifta män. Över denna ålder gäller däremot det omvända,

dvs. männen uppvisar här oavsett civil. stånd en något större sjuklighet än kvinnor— na. När det slutligen gäller åldern är det uppenbart att sjukligheten ökar med stigan- de ålder. I tabell 714 framkommer detta särskilt påtagligt i fråga om personerna med mer än 25 sjukpenningdagar, som i åldern 25—44 år svarar för 12,3 procent av befolk- ningen mot i åldern 45—66 år 17,5 procent. Därvid bör såsom nämnt även beaktas att förtidspensionärcrna ej hänförts till gruppen med särskilt många sjukdagar; skulle så ha skett blir sjuklighetens stegring med åldern ännu mer framträdande.

Såsom antyddes i inledningen till detta kapitel har ofta en mera långvarig sjuklig- het hos en person innan den »definitivt» inträffar föregåtts av ett successivt försäm— rat hälsotillstånd. För att i någon mån belysa detta har låginkomsturedningen för de ut— valda personerna i februariundersökningen i sin insamling av data från försäkringskassor— na inhämtat uppgifter inte enbart om sjuk- penningdagarna under året 1966 utan ock- så under åren 1960—65. I tabell 7: 5 visas för de personer, vilkas sjukpenningdagar året 1966 utgjorde lägst 30, den procentuel- la andelen med lägst 30 sjukpenningdagar även vart och ett av åren 1960—65.

Beaktas att av samtliga sjukpenningför- säkrade personer andelen med lägst 30 sjuk— penningdagar/år varit lägre än 12 procent i åldersgruppen 25—44 år och lägre än 15 procent i åldersgruppen 45—66 år under åren 1960—66 inser man av den redovisade tablån att personer med övernormal sjuklig- het ett visst är även haft övernormal sjuk- lighet under relativt många år dessförinnan. Såsom också framgår av tablån tenderar därvid sjukligheten för sådana personer att successivt tilltaga för varje är, betydligt star— kare än vad som för samtliga försäkrade inträffar vid stigande ålder. Sjuklighetens ökning över en längre period sker i detta sammanhang som synes snabbare för yng- re personer än för äldre men däremot iun- gefär samma takt för män och kvinnor i samma åldersgrupp.

I tabell 7: 6 redovisas på ett mera full— ständigt sätt sambandet mellan antalet sjuk-

Tabell 7: 5. Andel personer med lägst 30 sjukpenningdagar 1960—1965 av personer med lägst 30 sjukpenningdagar 1966.

antal personer (1 000) med lägst 30 sjukpenningdagar under året 1966

män kvinnor män kvinnor 25—44 år 25—44 år 45—66 år 45—66 år

År 43,1 59,4 81,1 85,3 därav hade följande andel (%) lägst 30 sjukpenningdagar

1960 44 34 46 47 1961 41 44 50 44 1962 41 38 55 57 1963 47 59 62 53 1964 52 55 62 58 1965 67 51 78 64

penningdagar under året 1966 och det totala antalet sjukpenningdagar under hela sexårs— perioden 1960—65. Eftersom mönstret för män och kvinnor är så likartat redovisas bägge könen tillsammantagna.

I ett hänseende är tabellen missvisande: personer som förtidspensionerats 1960—65 ingår här med noll sjukdagar 1966 men med i regel ett stort antal sjukdagar 1960—65. Missvisningen är särskilt markant för ålders— gruppen 45—66 år, där huvuddelen av för- tidspensioneringarna äger rum, och innebär att skillnaden mellan de bägge åldersgrup— pernas sjuklighetsfördelning framstår som mindre än den verkligen är.

Huvudintrycket av tabell 7: 6 är att sam—

bandet mellan sjukligheten 1966 och sjuk- ligheten 1960—65 är synnerligen påtagligt i bägge åldersgrupperna. Omkring 3/ 4 av personerna i åldersgruppen 25—44 år hade såväl lägre antal sjukdagar 1966 än 15 som lägre antal sjukdagar 1960—65 än 100; i ål— dersgruppen 45—66 år var motsvarande an- de] ca 2/ 3. Av personerna med högst 100 sjukdagar 1960—65 hade ca 80 procent i den yngre åldersgruppen och ca 70 procent i den äldre åldersgruppen högst 14 sjukda— gar 1966. Och av personerna med mer än 100 sjukdagar 1960—65 hade i bägge ål- dersgrupperna omkring hälften mer än 30 sjukdagar 1966.

Tabell 7: 6. Befolkningen 25—44 och 45—64 år med fördelning efter dels antal sjukpenning- dagar 1966, dels totalantalet sjukpenningdagar 1960—65.

Proc. andel med följ. ant. sjukp.dgr. 1960—65

Antal sjukpenning- Antal pers. 101 och uppg. Ålder dagar 1966 1 OOO-tal 0—15 16—50 51—100 mer sakn. totalt 25—44 år 0 1 197,2 58,6 22,2 10,5 8,5 0,2 100 1—14 373,3 34,0 33,7 17,0 14,3 1,0 100 15—30 133,2 28,9 25 ,7 20,2 24,9 0,3 100 31—89 143,9 18,8 21,8 19,8 39,2 0,3 100 90— 56,8 15,0 10,2 12,3 59,7 2,8 100 Uppg. sakn. 2,9 . . . . . . . . . . .. Totalt 1 907,3 47,4 24,3 13,2 14,8 0,3 100 45—66 är 0 1 348,0 52,7 19,3 11,4 15,9 0,7 100 1—14 302,9 29,9 25,4 20,2 24,3 0,2 100 15—30 154,6 22,6 18,4 22,3 35,1 1,6 100 31—89 213,2 17,6 12,9 18,3 47,0 4,2 100 90— - 117,6 15,1 10,8 9,6 61,7 2,8 100 Uppg. sakn. 3,1 . . . . . . . . . . . . totalt 2 139,4 41,6 19,4 14,0 24,2 0,8 100 SOU 1970: 34 181

antal sjukpenningdagar.

Antal Proc. fördeln. efter antal sjukp.dagar 1966 pers. uppg.

Befolkningskategori 1 OOO-tal 0 1—ll 12—25 26—89 90— sakn. totalt Förvårvsarbetande 3 651,9 60,6 18,7 8,2 9,9 2,4 0,2 100 (lägst 500 tim/år) därav helårs- o. heltidsanställda 2 006,5 57,4 22,1 8,6 9,6 2,3 —— 100 partiellt anställda 1 023,9 57,5 17,9 9,3 12,0 2,7 0,5 100 helårs- och heltids-

företagare 345,0 79,0 8,6 4,8 6,4 1,2 100 partiellt sysselsatta

företagare 140,2 69,6 10,7 3,9 12,1 3,3 0,4 100 medhj. fam.medl. 93,9 79,3 8,7 5,8 5,2 1,2 —— 100 Ejförvårvsarbetande 2 287,3 76,8 6,1 3,7 7,4 5,3 0,9 100 (inkl. förv.arb. 1—499 t) därav pensionärer 67— är 418,8 85,6 3,8 2,0 5,0 3,7 — 100 pensionärer under 67 år 224,9 70,6 4,2 3,0 12,5 9,4 0,2 100 studerande 495,6 94,4 2,2 1,1 0,8 0,6 1,0 100 g. kvinnor med barn 570,7 71,2 9,3 6,8 9,8 2,9 100 g. kvinnor utan barn 345,3 64,6 9,5 6,4 12,0 6,8 0,5 100 icke g. kv. med barn 22,5 64,6 11,4 5,0 9,5 9,5 — 100 övriga 213,5 61,6 6,8 1,0 8,0 19,0 5,9 100

7.4. Sjukligheten i olika befolkningsgrupper med hänsyn till sysselsättning och utbildning

I låginkomstutredningens nu föreliggande betänkande har genomgående eftersträvats att belysa hur sysselsättningen påverkar in- komsterna. Vid fullt förvärvsarbete blir som regel individ- och hushållsinkomsten högre än vid partiellt förvärvsarbete, vilket i sin tur ger högre inkomster än när förvärvsar- bete saknas. Man kan förvänta att en av de främsta omständigheter, som påverkar eller har samband med sysselsättningen, utgörs av sjukligheten. En grundläggande hypotes är därvid givetvis att befolkningsgrupper med övernormal sjuklighet har en undernor— mal sysselsättningsvolym, vilket dock vid ett perfekt fungerande sjukförsäkringssystem inte skulle behöva vara liktydigt med även undemormala inkomster.

Hur sjukpenningdagarnas fördelning året 1966 varierade med hänsyn till graden av förvärvsarbete framgår av tabell 7: 7. Vid särskiljandet av gruppen helårs- och hel- tidsförvärvsarbetande från partiellt förvärvs- arbetande har i detta sammanhang sjukpe- rioder med bibehållen anställning e. d. lik-

ställts med perioder av faktiskt förvärvsar- bete. Detta har inneburit att bland de 2 351 000 helårs- och heltidsarbetande ingår ca 455 000 med 12 eller fler sjukpenning- dagar; dessa sistnämnda personer skulle om helårsarbetet definierats såsom faktiskt förvärvsarbete lägst 50 veckor per år — i stället ha hänförts till gruppen partiellt för— värvsarbetande personer.

För några här upptagna befolkningska- tegorier särskilt pensionärer och stude- rande är den angivna sjuklighetsfördel- ningen helt intetsägande emedan huvudde- len av dessa grupper ej omfattas av någon sjukpenningförsäkring. Även för kategorien »övriga» är det omöjligt att tolka sjuklig- hetsfördelningen emedan en stor del av personerna här ej är delaktiga i sjukpen- ningförsäkringen; däri ingår nämligen defi- nitionsmässigt icke-gifta, icke-förvärvsarbe- tande, icke-pensionerade och icke-studeran- de personer. Gruppen ej förvärvsarbetande icke-gifta kvinnor med minderåriga barn omfattas däremot som regel av sjukpenning— försäkringen men är å andra sidan så fåtalig att fördelningen blir behäftad med betydan- de osäkerhetsmarginaler.

Även för de förvärvsarbetande befolk- ningsgrupperna och för de ej förvärvsarbe- tande gifta kvinnorna under 67 år, vilka samtliga skall omfattas av sjukpenningför- säkringen, kan de uppgivna sjuklighetsför- delningarna ifrågasättas eftersom här iakttas en märkbar skillnad mellan låginkomstut- redningens antalsuppgifter och den officiel- la sjukförsäkringsstatistikens. Enligt publi- kationen »Allmän försäkring 1966» var vid slutet av 1966 antalet sjukpenningförsäkra- de löntagare 3 226 000, företagare 337 000 (varjämte 53 000 begärt och erhållit undan- tagande från försäkring för tilläggssjukpen- ning) samt 997 000 gifta kvinnor och järn- ställda. Dessa antal avviker från låginkomst- utredningens så att försäkringen omfattar ca 3 procent fler löntagare (om medhjäl- pande familjemedlemmar likställs därmed), ca 20 procent färre företagare och ca 6 pro- cent fler gifta kvinnor än utredningens an- talssiffror. För löntagare och gifta kvinnor kan dessa skillnader möjligtvis förklaras ge- nom att låginkomstutredningens antal avser förhållandena under ett år medan försäk- ringsstatistikens avser förhållanden vid slu- tet av året. Ifråga om företagarna är dock skillnaden så stor att den ovanstående tabel- lens sjuklighetsuppgifter för denna grupp måste tolkas med särskilt stor försiktighet.

Utnyttjas emellertid uppgifterna i tabell 7:7 så att man studerar hur antalet per- soner med ett större antal sjukpenningda- gar under 1966 (26—89 och 90 eller mer) fördelar sig på skilda befolknings- och sys- selsättningskategorier framkommer en del av intresse. Totalt hade således 1966 ca 741 000 personer lägst 26 sjukpenningdagar, varav ca 451000 eller 61 procent avsåg förvärvsarbetande personer och ca 290 000 eller 39 procent ej förvärvsarbetade. Efter- som de förvärvsarbetande oavsett sjuklighet motsvarade likaledes 61 procent av total- befolkningen i åldern 14—74 år måste rim- ligen med tanke på att sjukpenningför- säkringen ändock primärt gäller just för- värvsarbetande en betydande del av per- sonerna som insjuknat i mera långvariga sjukdomar i samband med sin sjukdom ha lämnat arbetskraften och övergått till be-

folkningen utanför arbetskraften. Av de 290 000 ej förvärvsarbetande personerna med lägst 26 sjukpenningdagar under 1966 hänfördes således ca 85 000 till ålders- el- ler förtidspensionärer, ca 7000 till stude- rande och ca 58 000 till »övriga», vilket ger en antydan om hur överflyttningen av för- värvsarbetande personer med längre sjuk- lighet till ej förvärvsarbetande äger rum. Eftersom det samtidigt förekom ca 140 000 »hemmafruar» med en sjuklighet av lägst 26 sjukpenningdagar finns det också anled- ning förmoda att en viss del av de förvärvs— arbetande gifta kvinnorna vid längre sjuklig- het i stället blir hänförda till gruppen »hem— mafruar».

Det här belysta överförandet av långva— rigt sjuka bland de förvärvsarbetande till icke förvärvsarbetande befolkningsgrupper framträder ännu mer markant när personer med lägst 90 sjukpenningdagar studeras. To- talt förekom 1966 ca 211 000 personer med sjukpenning under så lång tid. Därav var ca 89 000 eller 42 procent förvärvsarbetan- de, vilket är en betydligt lägre andel än de förvärvsarbetandes andel i totalbefolkningen 14—74 år (ca 61 procent). Av de ca 122 000 ej förvärvsarbetande personerna med lägst 90 sjukpenningdagar året 1966 var ca 36 000 ålders- eller förtidspensionärer, 3 000 studerande och 41 000 >>övriga» me- dan ca 42000 var »hemmafruar». Det sy- nes således uppenbart att en mycket väsent- lig del av de sjukpenningförsäkrade för- värvsarbetande vid längre sjuklighet lämnat eller fått lämna sina anställningar o.d. för att övergå till någon av delgrupperna bland de ej förvärvsarbetande. En viss del har därvid haft en redan utgående ålders— eller förtidspension att falla tillbaka på, andra har blivit >>hemmafruar>>, en obetydlig del har blivit studerande och en relativt märk- bar del har gått till restgruppen »övriga».

Studeras sjuklighetsfördelningen bland speciellt de förvärvsarbetande befolknings- grupperna kan man på basis av tabell 7: 7 konstatera dels att grupperna med partiellt förvärvsarbete (delår och/eller deltid) upp- visar större andel långtidssjuka är de fullt förvärvsarbetande (helår och heltid), dels att

Tabell 7: 8. Andelen personer med lägst 12 sjukpenningdagar 1966 bland olika delgrupper av förvärvsarbetande (lägst 500 tim/år).

Andel (%) med lägst 12 sjukpenningdagar bland

anställda företagare samtl. Kön, ålder fullt partiellt fullt partiellt förv.arb. Mån 14—44 år 16,8 19,7 9,2 5,2 16,7 45—74 » 22,3 31,7 14,1 28,9 22,6 14—74 år 19,1 23,4 12,2 22,4 19,2 Kvinnor 14—44 år 21,8 26,1 14,8 12,8 22,9 45—74 » 29,0 24,6 13,5 16,3 24,1 14—74 år 24,2 25,6 14,1 14,2 23,3 Män + kv. 14—44 år 18,2 23,1 9,9 13,2 19,0 45—74 » 24,0 27,4 14,0 25,3 23,1 14—74 år 20,5 24,6 12,4 19,7 20,7

i varje fall de fullt förvärvsarbetande före- tagargrupperna uppvisar lägre sjuklighet än motsvarande löntagargrupper. Av de full- tidsarbetande anställda hade ca 12 procent lägst 26 sjukpenningdagar att jämföra med ca 15 procent för de partiellt arbetande anställda; motsvarande andelar bland före- tagarna utgjorde ca 71/2 resp. 151/2 procent. Skillnaden mellan fullt och partiellt för- värvsarbetande torde sammanhänga med att sjukliga personer har svårare att få full- tidsarbete än mindre sjukliga. Den konstate- rade skillnaden i sjuklighet mellan anställ- da och företagare torde däremot vara sken- bar av publikationen »Allmän försäkring 1966» (sid. 26) framgår således att sjuktalet bland företagare t.o.m. är något högre bland företagare än bland anställda.

Fördelas de förvärvsarbetande grupper- na med hänsyn till kön, ålder, yrkesställ- ning och fullt/ partiellt förvärvsarbetande kan ytterligare några slutsatser dras om sjuk- lighetsmönstret. Tabell 7: 8 visar hur ande- len personer med lägst 12 sjukpenning- dagar under året 1966 varierar med hänsyn till nämnda variabler för de förvärvsarbe- tande.

Såsom tidigare nämnts får den framkom- na skillnaden i sjuklighet mellan företagare och anställda ses såsom skenbar. Skillnaden i sjuklighet mellan män och kvinnor är sär-

skilt framträdande i åldrarna under 45 år, medan i högre åldrar denna skillnad avtar el- ler för vissa delgrupper (företagare och par- tiellt sysselsatta anställda) upphör. Detta kan bero på att sjukliga kvinnor lämnar arbets- kraften i större omfattning än sjukliga män. Och detta skulle i så fall vara konsekvent med den iakttagna skillnaden i sjuklighet mellan fullt och partiellt förvärvsarbetande, vilken skillnad är obetydlig bland kvinnor- na men betydande bland särskilt de äldre männen. I den mån det partiella förvärvs- arbetet är ett utslag av större sjuklighet sam- tidigt som männens anknytning till arbets- marknaden är fastare än kvinnornas fram- kommer givetvis sjuklighetsskillnaden mel- lan fullt och partiellt arbetande avsevärt tydligare för männen.

Låginkomstutredningen har även låtit be- arbeta sjuklighetsdata för befolkningsgrup- per i olika utbildningsnivåer. Även om den- na bearbetning ej gjorts så att utbildning och sysselsättning hopkopplats kan en redovis— ning av resultaten vara av intresse i före- varande sammanhang. Praktiskt taget samt- liga personer i delgruppen män 25—44 år är nämligen förvärvsarbetande; för kvin- norna gäller som tidigare redovisats i kap. 3 att yrkesverksamhetsgraden stiger påtag- ligt med höjd utbildningsnivå.

Det är som framgår av tabell 7: 9 all-

utbildningsnivå. Andel (%) med lägst 26 sjukpenningdagar bland

Utbildningsnivå män 25—44 år män 45—66 år kv. 25—44 år kv. 45—66 enbart folkskola 13,6 19,9 14,8 17,6 d:o + yrkesutbildn. 8,1 13,0 14,8 21,0 realex., grundskola 7,2 16,7 10,8 16,2 d:o + yrkesutbildn. 6,2 14,8 13,6 12,4 studentexamen 9,7 13,6 10,1 (11,3) d:o + yrkesutbildn. 5,5 10,1 12,0 (7,9) 10,7 akademisk examen 4,0 10,2 7,8 (13,2)

Samtliga 10,6 17,6 14,1 17,5

Anm. De inom parentes angivna andelarna grundar sig på uppgifter för färre personer än 20.

deles uppenbart att det gäller ett starkt sam- band mellan sjuklighet och utbildningsnivå. Allra starkast är detta samband för män- nen i åldern 25—44 år, där folkskoleut- bildade har ca 31/2 gånger högre sjuklig- het än akademiskt utbildade. För kvinnor- na och för männen över 44 års ålder är motsvarande proportion ungefärligen 2: 1. I brist på andra informationer kan man för- moda att dessa skillnader i sjuklighet främst sammanhänger med effekterna av varieran— de såväl sysselsättnings- och arbetsplatsför- hållanden som levnadsförhållanden i övrigt mellan personerna i olika utbildningsnivåer, vilket förmodande får stöd av den ovan i tabell 7: 2 redovisade skillnaden i sjukdoms- orsaker i olika inkomstlägen.

7.5 Sjukligheten i olika inkomstlägen; stor- leken av utbetalda sjukpenningbelopp

I anslutning till tabell 7:l ovan konstatera- des att enligt den officiella sjuklighetssta- tistiken »sjuktalet», dvs. genomsnittsantalet sjukpenningdagar per inskriven sjukpenning- försäkrad, år 1966 var högst i inkomst- klasserna 10 200—16 000 kronor och lägst i inkomstlägena över 30 000 kronor. Vidare kunde i anslutning till tabell 7: 2 studeras hur olika sjukdomsorsaker hade olika vikt i de skilda inkomstklasserna. Ytterligare in- formationer om sambandet mellan sjuklig- het och inkomst framgår ej av den offici- ella sjuklighetsstatistiken.

När låginkomstutredningen för den skull haft att i sina studier belysa sambandet sjuklighet—inkomst något mer detaljerat har följande bearbetningar gjorts:

a) fördelningen efter antalet sjukpenning- dagar år 1966 i olika klasser av samman— räknad nettoinkomst för män resp. kvin— nor i åldern 16—74 år,

b) fördelningen efter antalet sjukpenning- dagar år 1966 i olika klasser av löne- resp. företagarinkomst för helårs- och heltids- sysselsatta män och kvinnor,

c) fördelningen efter antalet sjukpenning— dagar år 1966 i olika klasser av arbetsin- komst per faktiskt arbetad timme för man- liga och kvinnliga anställda.

Därutöver har bearbetningar, vars resul- tat nyss redovisats i avsnittet 7.4, gjorts om sjukligheten för befolkningsgrupper med oli— ka utbildning dock utan någon hopkopp- ling med inkomsten i de olika utbildnings- kategorierna. Det skulle varit önskvärt att dessutom ha bearbetat sjuklighetsmönstret med hänsyn till de förvärvsarbetandes nä- ringsgren, yrke och geografiska region men detta har p.g.a. urvalets litenhet ej skett.

Vid bearbetningen för att studera sjuk- lighetens variationer mellan olika klasser av sammanräknad nettoinkomst (a. ovan) har samtliga ej sjukpenningförsäkrade personer jämte hemmafruar undantagits. Därvid har framkommit en fördelning inom olika in- komstklasser av sjukpenningdagarna enligt tabell 7: 10.

Tabell 7:10. Antalet sjukpenningdagar 1966 för sjukpenningförsäkrade personer exkl. hemma- fruar med fördelning efter sammanräknad nettoinkomst 1966.

Män Kvinnor antal sjukp.dgr., proc. fördeln. antal sjukp.dgr., procfördeln.

Sammanräknad pers. pers. nettoinkomst 1 000- 1— 15— 1 000- 1— 15— kronor tal 0 14 89 90— tot. tal 0 14 89 90— tot.

—10000 393 51 18 16 14 100 777 55 21 19 5 100 10 000—15 000 254 49 22 20 9 100 327 47 29 20 3 100 15 000—20 000 493 54 22 21 3 100 236 53 26 18 3 100 20 000—25 000 531 59 24 15 2 100 102 63 20 15 2 100 25 000—30 000 284 68 20 11 1 100 73 66 19 11 4 100 30 000—50 000 329 70 19 10 1 100 50 000—— 85 80 9 10 1 100 uppg.sakn. 38 .. .. .. .. .. 32 .. .. .. .. ..

Totalt 2 407 59 20 16 4 100 1 541 55 23 18 4 100

Mot en bearbetning av detta slag kan in- vändas dels att vissa av de sjukpenning- försäkrade personerna varit försäkrade en- bart under en del av året med påföljd att antalet sjukdagar därigenom noterats till ett lägre antal än det verkliga, dels att de utbetalda sjukpenningbeloppen ej ingår i den sammanräknade nettoinkomsten. För att ut- röna betydelsen av den förstnämnda in— vändningen har en jämförelse skett av per- sonernas sjukpenningtillhörighet vid årets början med sjukpenningtillhörigheten vid dess slut. Därvid framkom att av de un- der året sjukpenningförsäkrade 2407 000 männen ca 112 000 (knappt 5 procent) och av de 1 541000 kvinnorna ca 116 000 (eller 71/2 procent) ej var sjukpenningför- säkrade vid årets början eller slut. Några allvarliga snedvridningar av resultaten upp- kommer således knappast genom detta för- hållande. När det gäller effekten av att ut- betalda sjukpenningbelopp ej ingår i den sammanräknade nettoinkomsten kan näm- nas att detta belopp översteg 2 000 kr un- der 1966 för blott ca 88 000 män och 34 000 kvinnor, varav huvuddelen avsåg personer i de högre sjukpenningklasserna. Inte hel- ler härigenom kan rimligen tolkningen av tabellen riskera att allvarligt snedvridas.

Av tabell 7: 10 kan sålunda den entydiga slutsatsen dras att sjukligheten mätt i an- talet sjukpenningdagar _ är lägre ju högre inkomsten är. Medan för männen andelen

med minst 15 sjukpenningdagar utgjorde 30 procent vid en sammanräknad nettoin- komst under 10 000 kr var andelen 11 pro- cent bland männen med högre inkomst än 50 000 kr. För kvinnorna var motsvarande andel i lägsta inkomstklassen 24 procent mot 15 procent vid högre inkomst än 25 000 kr. Det kan noteras att i motsats till vad som framkom i tabell 7: 1 sjukligheten en- ligt tabell 7: 10 är högst i den lägsta in- komstklassen. Denna skillnad torde sam- manhänga med att den sammanräknade nettoinkomsten trots detta inkomstbegrepps svaghet (jfr avsnitt 2.8) ändock är ett bätt- re mått på en persons inkomstnivå än sjuk- pcnningklassen.

Såsom nämnts har en bearbetning även skett av sjuklighetsfördelningen bland hel- års- och heltidssysselsatta förvärvsarbetande i olika inkomstklasser, varvid i stället för sammanräknad nettoinkomst utnyttjats den verkliga arbetsinkomsten. I tabell 7: 11 redo- visas för helårs- och heltidsanställda män det därvid framkomna resultatet.

Eftersom löneinkomsten ej inkluderar ut— betalda sjukpenningbelopp och eftersom lö— nebortfallet vid mera långvarig sjuklighet är betydande är åtminstone i den lägsta inkomstklassen de angivna värdena något missvisande. Även efter korrigering för des- sa omständigheter syns det klart att sjuk- ligheten är större ju lägre löneinkomsten är. Av intresse är att sjukligheten vid en

Tabell 7:11. Antalet sjukpenningdagar 1966 för helårs— och heltidsanställda manliga löntagare med fördelning efter löneinkomst 1966.

25—44 år

antal sjukpenningdagar

45—66 år

antal sj ukpenningdagar,

antal procentuell fördelning antal procentuell fördelning

Löneinkomst pers. pers. _— kronor 1 OOO-tal 0—14 15—89 90— tot. 1 OOO-tal 0—14 15—89 90— tot. 10 000—15 000 25,6 68 24 8 100 38,4 59 23 18 100 15 000—20 000 1 14,7 79 18 3 100 141,8 73 23 4 100 20 000—25 000 227,0 84 14 1 100 169,2 80 18 2 100 25 000—30 000 149,7 90 9 1 100 93,9 87 12 1 100 30 000—40 000 106,6 92 7 1 100 89,0 87 12 1 100 40 000—50 000 34,3 95 5 — 100 34,3 90 10 — 100 50 000 och mer 35,3 93 6 1 100 53,5 86 13 1 100

Totalt 693,2 87 11 2 100 620,1 81 16 3 100

inkomst över 50 000 kr visar sig vara något större än i närmast lägre inkomstklass; den- na skillnad är dock inte statistiskt säker- ställd.

För att komma förbi problemen med sjukpenningbeloppens borträknande från in— komsten och den bortfallna löneinkomsten vid sjuklighet har slutligen en bearbetning skett för att utröna sjukligheten vid olika nivåer på den faktiska arbetsinkomsten per arbetad timme. Därvid ingår således ej ut- betalda sjukpenningbelopp i inkomsten och ej heller ingår sjukledigheten i arbetstiden. Resultatet av bearbetningen framgår av ta— bell 7: 12.

Att döma av det här redovisade resulta- tet är sambandet sjuklighet—inkomst något mindre klart än vad som framgått av ti- digare presenterade bearbetningar. Detta mindre klara samband beror till väsentlig

del på att de bägge åldersgrupperna 16—44 resp. 45—74 år är alltför breda, varigenom den yngsta gruppens lägsta löneklass kom- mit att inbegripa ett stort antal särskilt ung och särskilt frisk arbetskraft samtidigt som den äldsta gruppen innefattar just de åldrar, där sjukligheten stiger särskilt starkt med åldern. I tabell 7: 11 ovan spelar dessa omständigheter mindre roll eftersom där ej ingår löntagare under 25 och över 66 års ålder.

Som avslutning på detta avsnitt skall läm- nas några uppgifter om storleken av utbe- talda sjukpenningbelopp under år 1966. Av de ca 43/4 miljon sjukpenningförsäkrade personerna detta år erhöll ca 1 820000 el— ler drygt 38 procent sjukpenning utbetald till sig. Omkring en tredjedel av dessa 1,8 miljoner personer mottog därvid högst 100 kr sammanlagt under året i sjukpenning,

Tabell 7: 12. Andel personer med lägst 12 sjukpenningdagar under år 1966 bland helårs- och heltidsanställda löntagare med olika löneinkomst per faktiskt arbetad timme.

andel (procent) med lägst 12 sjukpenningdagar bland

Lön/timme män män kvinnor kvinnor öre 16—44 år 45—74 år 16—44 år 45—74 år 500— 750 16 22 18 32 750—1 000 19 22 22 29 1 OOO—1 250 17 26 24 32 1 250—1 500 18 23 31 22 1 500— 12 18 Totalt 17 22 21 29 1 OOO-t. pers. 815 584 298 165 SOU 1970: 34 187

drygt en tredjedel mottog mellan 100 och 500 kr, medan ca 3 procent mottog 1 500— 2 000 kr, ca 3 procent 2000—3 000 kr och likaledes ca 3 procent mer än 3 000 kr. Av de ca 183 000 personer, vilka 1966 erhöll minst 1 500 kr i sjukpenning tillhörde ca 47 procent de bägge högsta sjukpenningklas- sema, motsvarande högre lön än 18 000 kr/ år, vilka innehöll ca 29 procent av samtliga sjukpenningförsäkrade. Medianbeloppet för den utbetalda sjukpenningen till de perso- ner, vilka mottog sådan, utgjorde ca 230 kr. I lägsta sjukpenningklassen (5 kr/dag) var motsvarande medianbelopp 135 kr, i den högsta (28 kr/dag) 335 kr.

8 Socialhjälpstagarna — jämförelser mellan hjälp-

tagare och icke-hjälptagare i fråga om inkomster, sysselsättning, sjuklighet, m. m.

8.1. Inledning

Från kommunernas socialnämnder inför- skaffades uppgifter om vilka av undersök- ningspersonerna som hade erhållit social- hjälp under 1966. Det är därför möjligt att inom låginkomstutredningens urval jäm— föra socialhjälpstagarna i en rad avseenden med dem som inte erhöll sådan hjälp under undersökningsåret.

Genom tillgången till en kontrollgrupp behöver analysen inte inskränkas, som i åtskilliga tidigare undersökningar om social- hjälp, till redovisningar av hjälptagarnas för- delning på skilda variabler såsom kön, ålder, civilstånd, familjetyp, etc. utan dess— utom kan det relativa antalet hjälptagare inom olika befolkningsgrupper anges. Såda- na uppgifter kan bidra till belysning av frå- gan, vilka som har det sämst ställt i sam- hället. Inom vilka grupper är det vanligast att socialhjälp måste komplettera andra ty- per av inkomster?

Det är emellertid uppenbart, att förekomst av socialhjälp är ett tveksamt mått på »fat- tigdom». Visserligen kan man om under- sökningar av en grupp hjälptagare säga, som Gunnar Inghe i »Fattiga i folkhem- met», att den noggranna behovsprövningen medför att »risken för att icke fattiga» skall komma med i urvalet är »praktiskt taget obefintlig». Men det finns bestämda skäl mot antagandet, att det skulle föreligga full identitet mellan hjälptagargruppen och den

grupp av människor, som har det »sämst Ställt».

För det första är själva lagstiftningen om socialhjälp utformad så, att vissa hjälpbe- hov prioriteras framför andra. I socialhjälps- lagen görs åtskillnad mellan s.k. obligato- risk hjälp, som kommunerna har skyldighet att utge i vissa preciserade fall, och s.k. frivillig hjälp, som kommunerna har rätt, men inte skyldighet, att bevilja. Obligatorisk hjälp skall utgå till personer, som är arbets— oförmögna på grund av minderårighet, ål- derdom, sjukdom, invaliditet »eller eljest bristande kropps- eller själskrafter» och vi- dare till personer, »som av hälsoskäl bör hel-t eller delvis avhålla sig från arbete». Ytterligare villkor för obligatorisk hjälp är att den hjälpbehövande saknar medel och att hans hjälpbehov inte kan tillgodoses på annat sätt.

Några regler om när frivillig socialhjälp kan utgå finns däremot inte i lagen. Det bestämmer kommunerna, i praktiken social— nämnderna, själva. Kunskapen är också be- gränsad om hur kommunerna bedömer hjälpbehov av andra slag är de som avses bli tillgodosedda genom obligatorisk hjälp. Det förefaller emellertid rimligt att anta en större restriktivitet inför hjälpbehov orsaka- de av exempelvis arbetslöshet eller »miss— skötsamhet» än av arbetsoförmåga. Det är med andra ord troligt, att vissa kategorier av >>fattiga» får socialhjälp lättare än andra, redan därför att den ena gruppens hjälpbe—

hov enligt lag är prioriterat.

Viktigare är de följder, som socialhjäl— pens individuellt behovsprövade karaktär för med sig. Om någon skall få socialhjälp be- stäms inte bara av hans faktiska ekonomiska situation, utan även av socialnämndens be- dömning av hans hjälpbehov. När det gäl- ler den frivilliga socialhjälpen har få försök gjorts att skapa enhetlighet vid denna be- dömning. I propositionen till den nuvarande socialhjälpslagen uttalade departementsche— fen, att hjälpen inte bör »utmätas så snålt, att vederbörande nätt och jämnt hålles över svältgränsen, men å andra sidan bör hjäl- pen inte heller vara så frikostig, att hjälp- tagaren beredes en högre levnadsstandard än den, på vilken fullt självförsörjande med- borgare i små omständigheter lever».1 Hjälp- tagarnas standard får alltså inte överstiga den som de sämst betalda förvärvsarbetan- de har. Hjälptagama bör också mer än »nätt och jämnt» hållas över svältgränsen. Inom dessa ramar har sålunda kommuner- na frihet att bestämma socialhjälpens om- fattning, liksom de har frihet att avgöra vil- ka som överhuvud skall komma i åtnjutan- de av (frivillig) socialhjälp.

Vilken praxis de olika kommunerna där- vid följer, och i vilken utsträckning de be— dömer identiska hjälpbehov olika, är inte kartlagt. Man vet att det relativa antalet hjälptagare varierar kraftigt mellan kommu- nerna. I vissa kommuner överstiger hjälp- tagarna 10 procent av befolkningen, medan andra bara har något enstaka hjälpfall un- der ett år. De utbetalade medelbeloppen per hjälpfall uppvisar också stora variationer. Det finns vidare en samvariation mellan medelbeloppens höjd och de s.k. normbe— lopp, som för många kommuner är vägle- dande vid behovsprövningen. I en av social- departementet nyligen utförd undersökning av ett urval kommuner fann man att skill— naderna i fråga om normbeloppens höjd mellan de undersökta kommunerna uppgick till nära 60 procent.2 Så stora variationer kan knappast förklaras enbart med att lev- nadskostnadema är olika i olika kommuner.

Vilka av de fattiga som skall få social— hjälp bestäms ju emellertid även av den

hjälpbehövandes egen bedömning av hjälp- behovet. Under senare tid har vissa ansträng- ningar gjorts att ge den kommunala social- hjälpen en mer uppsökande prägel. En or- ganiserad verksamhet av detta slag före- kommer dock ännu så länge mycket spar— samt. För att få socialhjälp måste man fort— farande som regel själv kontakta socialnämn- den. Motståndet mot att ta detta steg är av allt att döma alltjämt utbrett. Det tycks även skifta i styrka mellan olika typer av kom— muner och mellan olika grupper av män- niskor. I intervjuer med företrädare för vis- sa kommuners socialnämnder, som företogs inom ramen för socialdepartementets nämn— da undersökning, uppgavs sålunda olust, skamkänslor och till och med rädsla inför att söka socialhjälp vara vanligt särskilt i mindre jordbrukssamhällen och även vanli- gare bland de äldre i befolkningen än bland yngre.

En viktig fråga, vid sidan av frågan hur många och vilka som får socialhjälp, är där- för hur många och vilka som inte får sådan hjälp, trots att de skulle behöva den. Hur omfattande är med andra ord de otillfreds- ställda hjälpbehoven? Några undersökning- ar som kunde belysa detta problem har ve- terligen inte företagits. Inte heller lågin- komstutredningens material kan användas för att besvara den typen av frågor. An- tydningar om hjälpbehovens tänkbara stor— leksordning kan man emellertid erhålla ge- nom att inte bara ange i vilken utsträckning hjälptagarna jämförda med icke hjälptagar- na har exempelvis utpräglat låga inkoms- ter, utan även vilken andel av de utprägla- de låginkomsttagarna som får socialhjälp. För låginkomstutredningens urval kommer de både typerna av jämförelser 'att utföras parallellt i det följande.

8.2. K unskapslägct 8.2.1 Källor

I den löpande årsstatistiken över social- hjälpen redovisad av statistiska central—

1 Proposition nr 177/1955, sid. 276. 2 Socialhjälpen i län och kommuner 1967. Socialdepartementet 1969: 9 Stockholm 1969.

byrån i publikationen Socialvården -— läm- nas uppgifter om antalet hjälptagare (till vilka räknas samtliga personer i en familj med socialhjälp, sålunda även ev. minder- åriga bam) och antalet familjer med social- hjälp (s.k. hjälpfall) under redovisningsåret, fördelade efter bl. a. kön, ålder, civilstånd, familjetyp och barnantal. Härutöver redovi- sas bl.a. hjälpens varaktighet under året. Materialet fördelas delvis på städer och landsbygd. Vissa länsredovisningar förekom- mer också. I några tabeller sätts uppgifter- na om antalet hjälptagare (resp. hjälpfall) i relation till folkmängden.

Av de särskilda socialhjälpsundersökning- ar som genomförts har endast en avsett lan- det som helhet. Denna undersökning, som utfördes av socialstyrelsen, omfattade ett urval av de hjälpf—all, vilka var aktuella un- der april månad 1959.1 Där redovisades åt- skilliga data utöver årsstatistikens, såsom fö- rekomst av sjukdom och arbetslöshet bland hjälptagarna, dessas inkomstförhållanden, m.m. Frågan i vilken utsträckning hjälp- tagarna i olika avseenden avvek från nor- malbefolkningen kunde emellertid bara be- svaras ofullständigt och osäkert, eftersom man saknade kontrollgrupp.

Övriga undersökningar har avsett hjälp- tagare, eller urval av hjälptagare, i enskilda kommuner. I vissa av dessa studier har hjälptagargruppen jämförts med en kontroll- grupp av icke- hjälptagare. En omfattande undersökning av det senare slaget utgör Inghes »Fattiga i folkhemmet», avseende ett urval av ca 500 långvariga hjälptagare i Stockholm under 1943 och lika många kon- trollfall.2 En annan större undersökning av hjälptagare i Stockholm genomfördes i slu- tet av 1950-talet.3 Senare har ett antal mindre socialhjälpsundersökningar utförts i bl. a. Stockholm, Göteborg, Malmö och Lund.4

En studie av annat slag utgör socialde- partementets tidigare nämnda kartläggning av socialhjälpen i kommunerna 1967. Den utgår till största delen från officiell statistik och försöker bl. a. fastställa socialhjälpens relativa omfattning i olika typer av kom— muner och även att studera samband mel-

lan å ena sidan socialhjälpen, å den andra arbetslöshet, sjukskrivning, rn. m. i olika de- lar av landet och under olika är.

8.2.2. Antalet hjälptagare

Det relativa antalet socialhjälpstagare i lan- det antalet hjälptagare i relation till total- befolkningen har varit anmärkningsvärt konstant under hela 1900—talet. Under pe- rioden från 1948 har andelen hjälptagare, liksom i början av 1900—talet uppgått till omkring fyra procent. Under 1920—talet steg andelen med någon procentenhet och under 1930-talets svåra arbetslöshet med ytterligare några procent (det högsta pro- centtalet redovisades 1933, då andelen hjälp- tagare uppgick till 9,5 procent). Från 1940— talets början sjönk talet igen och har där— efter undergått endast obetydliga variatio- ner.

Antalet hjälptagare är relativt sett högst i de största städerna och lägst på lands- bygden. Skillnaderna är dock inte stora. År 1967 var siffran för hela landet 4,1 pro- cent, för de 20 största städerna 5,1 procent och för landsbygden 3,4 procent.

1 1959 års socialhjälpsundersökning, Sveriges officiella statistik, Stockholm 1961.

2 Inghe, G., Fattiga i folkhemmet, Stockholm 1960. 3 Utredning angående socialhjälpen i Stock- holm. Stadskollegiets utlåtanden och memorial (bihang) nr 86 år 1960. 4 Exempel på sådana undersökningar är: Hansson, G., Lunds stads socialhjälpsklientel 1961. Sydsvenska socialinstitutet, Lund. Stencil 1962. Undersökning av vissa socialhjälpsfall med lång- varig hjälptid (i Stockholm). Socialnämndens tjänsteutlåtande nr 13 år 1964. Bohm, K., Om uppkomsten av socialhjälpsbero- ende i barnfamiljer. Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet. Stencil 1966. Barnfamiljer med socialhjälp. Malmö stads social- förvaltning. _Stencil 1968. Altvall, L., Ostergård-Osterhus. En slumstudie i Malmö. Socialförvaltningen i Malmö, Malmö stads fastighetsnämnd, Drätselkontorets stati- stikavdelning, Sociologiska institutionen vid Lunds universitet. Stencil 1968. Socialhjälpsundersökning i Göteborg Göteborgs socialförvaltning. Stencil 1968. Dahlberg, A., m.fl. Inställning till socialhjälp. En jämförelse mellan socialhjälpstagare och icke-socialhjälpstagare i Västra Frölunda. So- cialhögskolan i Göteborg. Stencil 1968.

1967.

Andelen hjälptagare är sedan länge högre i Norrland än i övriga delar av landet. I Norrland, främst Norrbottens län, gäller även i motsats till det allmänna mönstret att antalet hjälptagare är förhållandevis fler i glesbygdskommuner än i kommuner med högre tätortsgrad. I vissa Norrlands-kom- muner uppbär mer än 10 procent av be- folkningen socialhjälp.

8.2.3. Uppgifter om hjälptagarna Kön och ålder

Bland hjälptagarna har kvinnorna sedan länge varit fler än männen. Kvinnornas övervikt inom. hjälptagargruppen är dock numera liten. År 1966 utgjorde enligt den officiella statistiken kvinnorna drygt 52 pro- cent av de vuxna hjälptagarna.

Tidigare var personer 67 år och äldre kraftigt överrepresenterade bland hjälpta- garna. Efter folkpensionsreformen 1948 sjönk emellertid antalet äldre hjälptagare markant. År 1941 utgjorde hjälptagare i åld- rarna 67 år och äldre 19,4 procent av samt- liga i denna åldersgrupp; 1950 hade siffran mins-kat till 6,6 procent och 1959 till 4,3 procent. I 1959 års socialhjälpsundersökning var de äldsta (67 år och äldre) något un- derrepresenterade i hjälptagargruppen i för- hållande till samma åldersgrupps andel av totalbefolkningen. De s.k. minderåriga hjälptagarna (15 år och yngre) var däremot kraftigt överrepresenterade, vilket samman- hänger med att andelen hjälptagare är sär- skilt hög i vissa typer av barnfamiljer (jfr nedan). Lägst var relativa antalet hjälpta- gare i åldersgruppen 16—29 år.

Civilstånd och familjetyp

Enligt 1959 års undersökning utgick social- hjälp påfallande ofta till frånskilda. Totalt utgjorde hjälptagarna i åldern 16—66 år un- der april 1959 en procent av befolkningen i motsvarande åldrar. Men av de frånskilda kvinnorna erhöll inte mindre än 8,5 pro- cent socialhjälp under månaden och av de frånskilda männen 4,5 procent. Även för

änkor och änklingar (under 67 år) var talen höga, 3,9 resp. 2,0 procent.

Bland de olika familjetyperna hade social- hjälp särskilt ofta utgått till ensamstående kvinnor med minderåriga barn (6,9 pro- cent, vilket angavs vara en minirnisiffra). Medan såväl makar utan barn som makar med 1—2 barn hade erhållit socialhjälp i nå- got mindre utsträckning än hela befolkning- en, översteg andelen hjälptagare för makar med 3 eller flera barn klart totalsiffran. Även i 1957 års Stockholmsundersökning fan-n man, att socialhjälp särskilt ofta före- kom till ensamstående mödrar och till fa- miljer med många barn.

Sysselsättningsförhållanden

I 1959 års undersökning hade socialhjälp något oftare utgått till företagare (exkl. jord- brukare) än till anställda. Av jordbrukarna hade endast 1 per 1000 uppburit social- hjälp under undersökningsmånaden.

Enligt samma undersökning hade bara ca 22 procent av samtliga hjälpfall haft av- lönat arbete under undersökningsmånaden och majoriteten av dessa hade varit enbart delvis sysselsatta (deltidsarbete eller »till- fällighetsarbete»). 17 procent hade haft an- tingen hel- eller deltidsarbete under måna- den. Högsta andelen sysselsatta (hel- eller deltid) hade makar med barn (ca 31 pro- cent), men även ensamstående mödrar för- värvsarbetade i jämförelsevis stor utsträck- ning (ca 22 procent). Under året före un- dersökningsåret (1958) hade drygt hälften (56 procent) varit utan sysselsättning.

Vilka är orsakerna till att så få av hjälp— tagarna har arbete? Först och främst är en mycket stor del av dem inte >>aktuella på ar- betsmarknaden» på grund av hög ålder, sjukdom, invaliditet, vård om minderåriga barn, m.m. I 1959 års undersökning fördes ca 40 procent av hjälpfallen till denna kate- gori.

Härtill kommer arbetslösheten. Ett givet- vis mycket osäkert mått på arbetslöshetens roll för socialhjälpens omfattning utgör upp- gifter om förändringar av hjälptagargrup— pens storlek under olika konjunkturlägen.

Som tidigare nämnts steg antalet hjälptagare markant under de svåraste arbetslöshetsåren i början av 1930-talet. Även under senare år föreligger tendenser till samband mellan ar- betslöshetens och socialhjälpens omfatt- ning.1 Tidigare redovisades i den löpande statisti- ken >>orsaker>> till hjälpbehoven. Denna >>or- saksstatistik» var naturligtvis inte särskilt tillförlitlig. Den kan emellertid antyda ar- betslöshetens roll under olika perioder. I Stockholm bedömdes exempelvis arbetslös- het ha orsakat hjälpbehoven i ca 20 pro- cent av fallen under 1920-talets första år; 1932 hade denna siffra stigit till 55 pro- cent och 1933 till drygt 70 procent. Där- efter sjönk andelen äter och uppgick 1938 till ca 30 procent.

En annan typ av data utgörs av uppgif- ter om i vilken utsträckning hjälptagarna varit arbetslösa, oberoende av om arbets- lösheten bedömts »orsaka» hjälpbehovet el- ler ej. Enligt 1959 års undersökning upp- gick de arbetslösa till ca 25 procent av de ej sysselsatta inom gruppen »aktuella på ar- betsmarknaden». Här kan även nämnas en undersökning från Malmö av barnfamiljer med socialhjälp under maj 1967, i vilken man fann att en tredjedel av de icke för- värvsarbetande männen saknade arbete på grund av arbetslöshet, pågående arbetsvård eller omskolning?

I nkomst förhållanden

I de undersökningar, där man sökt att klar- lägga hjälptagarnas inkomster och jämföra dem med normalbefolkningens, har man inte oväntat funnit dels att en mycket stor del av hjälptagarna saknat inkomster av för- värvsarbete och dels att av inkomsttagare med socialhjälp har en långt högre andel än av totalbefolkningen haft mycket små inkomster.

Inghe fann att 2/3 av 1943 års långvariga hjälptagare helt saknat inkomst. I 1959 års undersökning hade omkring hälften av hjälp- fallen ingen taxenad inkomst under året före undersökningsåret. I Malmö-undersökning- en av barnfamiljer med socialhjälp saknade ca 45 procent av de samboende och ca 71

procent av de ensamstående hjälptagarna inkomst under månaden före undersöknings- månaden.

Enligt 1959 års undersökning hade 4/5 av hjälptagare med taxerad inkomst under 1958 en årsinkomst (sammanräknad netto— inkomst) understigande 7000 kronor mot drygt 2/5 av samtliga inkomsttagare. Bara knappt nio procent av hjälptagarna mot ca 36 procent av samtliga hade årsinkomster över 10 000 kronor. Av inkomsttagare med årsinkomster under 5 000 kronor hade 11 per 1000 erhållit socialhjälp, medan ande- len hjälptagare uppgick till bara 1 per 1 000 bland personer med årsinkomster översti- gande 10 000 kronor.

Även om hjälpberoendet sålunda var hög- re bland personer med de lägsta inkoms- terna, får andelen hjälptagare sägas ha va- rit måttlig även inom denna grupp. En av statistiska centralbyrån utförd undersök- ning3 av personer med låga inkomster un- der åren 1958 och 1959 uppvisade samma bild. Av undersökningens icke gifta med en deklarerad årsinkomst under 6 000 kro- nor hade bara 3 procent uppburit social- hjälp och/eller mödrahjälp över 500 kro- nor. För gruppen icke gifta med en års- inkomst under 2000 kronor uppgick an- delen till 7 procent.

Det kan till sist nämnas, att man i Malmö- undersökningen också fann att socialhjäl- pen endast måttligt höjde hjälptagarnas in- komstnivå. Även sedan den utgivna social- hjälpen adderats till de taxerade inkoms- terna hade 13 procent av de samboende och ca 58 procent av de ensamstående hjälp- tagarna inkomster understigande 5 000 kro- nor.

Sjuklighet

Eftersom sjukdom är en av huvudindikatio- nerna för socialhjälp, är det inte förvånan- de att en mycket stor del av hjälptagarna, enligt alla undersökningar, lider av olika .1 Se socialdepartementets nämnda undersök- ning. 2 Barnfamiljer med socialhjälp. Malmö 1968. ** Cederblad, C. O., Statistisk undersökning av personer med låga inkomster. Statistisk Tidskrift 1960:11 och 1961: 5.

sjukdomar. Inghe fann att 90 procent av de undersökta hjälptagarna var fysiskt sju- ka. I 1959 års undersökning uppgavs ca 70 procent av hjälpfallen vara sjuka. Högst var denna andel bland ensamma kvinnor utan barn (85 procent) och bland makar utan barn (77 procent).

Alkoholmissbruk och kriminalitet

Alkoholmissbruk och kriminalitet var, en- ligt Inghes undersökning, betydligt vanli- gare bland hjälptagarna än inom hela be- folkningen. I 1959 års undersökning be- tecknades omkring var tionde av de vuxna hjälptagarna som alkoholmissbrukare. Av de frånskilda männen bedömdes hela 39 pro- cent vara missbrukare, av de ogifta män- nen 25 procent.

Enligt samma undersökning hade 15 pro- cent av de vuxna hjälptagarna dömts för straffregisterbrott. I de tre största städerna översteg andelen 20 procent.

Bostadsförhållanden

I flera undersökningar har man funnit, att hjälptagarnas bostadsförhållanden är sämre än icke-hjälptagares. Oftare än andra bor hjälptagarna i »omoderna, dåligt utrusta- de, oreparerade och vanskötta bostäder», konstaterade Inghe.1 I 1959 års undersök- ning fann man, att av hjälptagarna var barn-familjema ofta trångbodda. Detta gäll- de ca 1/3 av ensamstående kvinnor med barn och nära hälften av makar med barn. Även Stockholms-undersökningen (1960) och Malmö-undersökningen av barnfamil- jer med socialhjälp kom till liknande resul- tat.

I olika undersökningar av hjälptagare i större städer har man även funnit, att an- delen hjälptagare är väsentligt högre i dåli- ga, nedslitna och fattiga bostadsområden,2 liksom i stadsdelar, där en särskilt stor del av befolkningen tillhör de lägre socialgrup- per—na.s

Socialhjälpens varaktighet

I den löpande statistiken redovisas hjälpfal- len fördelade efter »hjälpmånader», dvs.

det antal kalendermånader, under vilka hjälp till uppehälle har utgått. Enligt detta mått har hjälpens varaktighet minskat un- der senare år. Det genomsnittliga antalet hjälpmånader sjönk sålunda från 5,0 år 1957 till 4,3 år 1966 och andelen 12-må— nadersfall från 19 procent år 1957 till 13 procent år 1966.

Den officiella statistiken visar även att relativa antalet långtidsfall är särskilt högt bland de ensamstående kvinnorna och sär- skilt lågt bland de ensamstående männen.

En annan fråga är hjälpens varaktighet under längre tidsperioder än ett kalenderår. På den punkten ger årsstatistiken ingen in- formation. Medan man sålunda vet att an- delen helårsfall minskar vet man ingenting om utvecklingen av antalet flerårsfall.

Olika undersökningar har emellertid vi- sat, att flerårsfallen utgör en mycket stor del av samtliga hjälptagare. Enligt 1959 års undersökning hade sålunda ca 90 procent av de undersökta fått socialhjälp minst nå- gon gång under en femårsperiod före un- dersökningsåret. Nära 30 procent av fallen hade erhållit hjälp under vart och ett av de fem åren.

8.3. Låginkomstutredningens material

8.3.1. Jämförelser med officiell statistik

I vissa avseenden skiljer sig uppgifterna om 1966 års hjälptagare i låginkomstutred- ningens material påtagligt från den i Social— vården 1966 publicerade officiella statisti— ken. Några sådana avvikelser — och vad dessa kan bero på skall inledningsvis dis— kuteras.

Antalet hjälptagare

Enligt den officiella statistiken erhöll 3,8 procent av befolkningen socialhjälp under år 1966. I låginkomstutredningens urval var andelen lägre, 2,3 procent.

I den officiella statistiken räknas samt-

1 a.a., sid. 502. 2 Slumstudien i Malmö (jmf. not 4, sid. 191). 3 Stockholms-undersökningen (jmf. not 3, sid. 191).

liga personer i en familj, där någon uppburit socialhjälp, som »hjälptagare» (om en gift man erhållit hjälp, betraktas sålunda även hans hustru och deras ev. minderåriga barn som hjälptagare). Även i låginkomstutred- ningens undersökning har hjälpberoendet i familjen varit avgörande för klassificeringen; en urvalsperson har förts till hjälptagargrup- pen, om någon i hans familj enligt socialre- gistrets anteckningar uppburit socialhjälp Linder år 1966.

En skillnad är dock, att medan den offi- ciella statistiken redovisar antalet hjälpta- gare i hela befolkningen, gäller låginkomst- utredningens undersökning l4—74-åringar.

I absoluta (uppräknade) tal uppgick an- talet hjälptagare i urvalet till ca 137000. Enligt Socialvården 1966 var antalet vuxna hjälptagare (dvs. hjälptagare över 15 år) vä- sentligt fler, ca 196 000. I den senare siffran inkluderas sålunda även åldersgruppen 75 år och äldre, vilken inte ingår i låginkomst- utredningens urval. Antalet hjälptagare i denna ålder uppgick år 1966, enligt den of- ficiella statistiken, till ca 17900 personer. Samtidigt redovisar emellertid låginkomst- utredningen 14—15-åriga hjälptagare, vilka inte medräknats i den nämnda officiella siffran över antalet vuxna hjälptagare. Stor- leken av denna grupp framgår inte av offi- ciell statistik. Men samtliga minderåriga hjälptagare uppgick detta år till drygt 101 000; om dessa vore åldersmässigt jämnt fördelade skulle antalet 14—15-åringar ha varit ca 12 700. För att större jämförbarhet skall erhållas med låginkomstutredningens material bör alltså dels de 17900 äldsta hjälptagarna subtraheras från och dels de approximativt 12 700 hjälptagarna i 14— lS-årsåldern adderas till den officiella siff- ran över antalet vuxna hjälptagare. Det- ta innebär, att skillnaderna i fråga om an- talet hjälptagare enligt låginkomstutredning- ens urval och enligt officiell statistik bara reduceras med drygt 5 000 personer om man tar hänsyn till att de båda populatio- nerna är åldersmässigt något olika avgrän- sade.

En annan tänkbar förklaring är bortfall i låginkomstutredningens material. Förfråg-

ningar om bl.a. socialhjälp utgick till se— cialregistren i samtliga kommuner, i vilka undersökningspersonerna hade varit kyrko- bokförda under året.1 En person kan emel- lertid få socialhjälp även från en kommun, i vilken han inte är kyrkobokförd. Om en urvalsperson fick hjälp från en sådan kom— mun under 1966, registrerades han sålunda inte som hjälptagare i utredningens under- sökning.

En del av den konstaterade skillnaden förklaras vidare av dubbelräkningar i den officiella statistiken. Uppgifterna om anta- let hjälpfall i den officiella statistiken ba- seras på årsredovisningar från kommunerna. Vid bearbetningen av kommunernas statis- tik företas inga korrigeringar för fall, vilka uppburit socialhjälp från flera kommuner under året. Dessa personer kommer därför att räknas som två eller flera fall, beroende på antalet kommuner, som vederbörande erhållit hjälp från. Detta gäller uppgifter om antalet hjälpfall. Vid redovisningen av antalet hjälptagare blir felet ännu större. Om exempelvis mannen i en familj, bestående av föräldrar och tre minderåriga barn, un— der ett år erhållit socialhjälp från tre olika kommuner, redovisas detta enda hjälpfall som inte mindre än 15 hjälptagare i den of- ficiella statistiken.

Det står alltså klart, att antalet hjälp- fall och framför allt antalet hjälptagare är lägre i verkligheten än enligt officiella upp- gifter. Inte heller här är det emellertid möj- ligt att uppskatta felets storlek. Det bör tilläggas, att detta fel naturligtvis varierar med de olika hjälptagargruppernas geogra- fiska mobilitet. Om man exempelvis antar att till Sverige nyinvandrade personer har en särskilt hög geografisk rörlighet, bör des— sa bli speciellt kraftigt överrepresenterade i den officiella hjälptagarstatistiken.

Det bör tilläggas, att uppgiften rörande antalet hjälptagare enligt låginkomstutred- ningens undersökning naturligtvis är en punktskattning, vars statistiska osäkerhet kan utgöra ytterligare en bidragande förkla- ring till den bristande överenstämmelsen

1 Kyrkobokföringsuppgifter hämtades från bl. a. femtondeföddaregistret.

med den officiella siffran. Det angivna ta— let, ca 137 000, omges sålunda av ett kon- fidensintervall på approximativt t 17000 (på 95-procentsnivån).

Socialhjälpens varaktighet

För hjälptagarna inom utredningens urval redovisas i det följande uppgifter om hjäl- pens varaktighet under år 1966, dvs. antalet kalendermånader, under vilka socialhjälp ut- gått. Enligt dessa uppgifter var hjälpen of- tare långvarig än enligt den officiella so- cialhjälpsstatistiken. Av hjälptagarna i låg- inkomstutredningens material uppbar så- lunda ca 25 procent hjälp under 9—12 kalen- dermånader mot ca 20 procent enligt So- cialvården 1966.

Det är sannolikt, att denna skillnad åt- minstone delvis beror på att man i den officiella statistiken bara fördelar en del av hjälpfallen efter hjälpens varaktighet, nämligen endast de som uppburit s. k. hjälp till uppehälle. Då hjälpen avsett annat än uppehälle exempelvis kostnader för vård på sjukvårdsinrättning, andra läkarvårds- el- ler medicinkostnader och kostnader för in- ackordering i enskilt hem redovisas så— lunda inga uppgifter rörande varaktigheten. Socialhjälp av detta senare slag har en jämförelsevis betydande omfattning. Av de ca 149000 hjälpfallen 1966 erhöll sålunda drygt 40 procent annan hjälp än hjälp till uppehälle (ett icke uppgivet antal av dessa uppbar dock dessutom hjälp till uppehälle).

I låginkomstutredningens material lämna— des däremot uppgifter om hjälpens varaktig- het för i princip samtliga hjälptagare.1 Om varaktigheten är längre för annan hjälp än för >>hjälp till uppehälle» skulle detta kunna förklara överrepresentationen av långvariga fall i utredningens undersökning. Åtskillig hjälp av den typ, vilken inte räknas som hjälp till uppehälle, tenderar också att vara särskilt långvarig. Detta gäller >>vård på sjukvårdsinrättning»; av de 4924 hjälpfall, som erhöll sådan hjälp år 1966, hade enligt Socialvården ca 35 procent en vårdtid på minst 360 dagar under detta år. Det torde också till stor del gälla hjälp till andra

läkarvårds— och medicinkostnader — vil— ken i väsentlig omfattning kan antagas ut- gå till äldre, kroniskt sjuka personer2 och även t. ex. kostnader för inackordering i en- skilt hem.

Det finns vidare skäl att tro, att vissa av de faktorer, vilka antogs ha bidragit till skillnaderna i fråga om antalet hjälp- tagare, har haft betydelse även i detta sam- manhang. I den mån personer i urvalet fått hjälp (uteslutande) från en kommun, i vil- ken de ej varit kyrkobokförda, har de som nämnts inte förts till hjälptagargruppen. Det förefaller rimligt att antaga att socialhjälpen i sådana fall tenderar att vara mer kortvarig än när hjälpen utbetalas från kommuner, där hjälptagarna är kyrkobokförda (och alltså som regel mera stadigvarande bosatta). Detta kan ha medfört en viss underrepresen- tation av kortvariga fall i materialet.

Även dubbelräkningarna i den officiella statistiken har sannolikt spelat en roll. Om någon får socialhjälp under t.ex. ett par månader från en kommun, ett par måna- der från en annan och kanske ytterligare ett par månader från en tredje kommun, betyder detta att vad som i realiteten är ett långtidsfall i officiell statistik redovisas som flera kortvariga fall. Detta bör inne— bära en viss överrepresentation av kortvari- ga fall i den officiella statistiken.

Det bör tilläggas, att dubbelräkningarna medför ytterligare ett fel i de officiella redo- visningarna. Eftersom ett hjälpfall där i okänd omfattning räknas som flera, blir även uppgifterna om hjälpbeloppen per hjälpfall missvisande. Dessa hjälpbelopp per fall är i realiteten högre än vad som fram— går av den officiella statistiken.

8.3 .2 Avslag på ansökan om hjälp Från socialregistren begärdes inte bara upp- gift om vilka som hade fått socialhjälp utan även om vilka som hade sökt men inte er- 1 I ett litet antal fall —- 4 procent av samtliga hjälptagare i urvalet —— har dock socialnämn- derna inte angett varaktigheten eftersom hjäl- pen varit av engångskaraktär.

2 Jmf Socialhjälpen i län och kommuner 1967, sid. 79 och 189.

Barn- Erh. Erh. ej Antal personer Civilstånd förekomst soc.hj. soc.hj. Summa 1 OOO-tal Gifta Ja 2,0 98,1 100,0 1 865,8 Nej 1,6 98,4 100,0 1 755,13 Summa 1,7 98,3 100,0 3 621,1 Icke-gifta Ja 16,0 84,1 100,0 119,4 Nej 2,6 97,4 100,0 2 104,8 Summa 3,4 96,7 100,0 2 224,2 Summa 2,3 97,7 100,0 5 845,2

hållit hjälp. Antalet avslag visade sig vara anmärkningsvärt lågt. Av samtliga personer som sökt socialhjälp under året hade endast något drygt 4 000 eller ca tre procent fått avslag.

Den låga siffran är av intresse. Om den överväldigande majoriteten av dem som sö— ker hjälp också beviljas den skulle detta, med hänsyn till den ingående behovsprövningen, kunna tyda på att det stora flertalet vänder sig till socialnämnden först i situationer av verklig nöd. Det förefaller dock sanno— likt att människor avstår från att söka hjälp, därför att de bedömer en ansökan som ut- siktslös, t.ex. efter ett negativt besked på en preliminär förfrågan. Hur vanligt detta kan vara går givetvis inte att uppskatta.

8.3.3. Kön, ålder och familjetyp

Enligt den officiella statistiken är, som nämnts, de kvinnliga hjälptagarna något fler än de manliga. Detta gällde även inom låginkomstutredningens urval. Det relativa antalet hjälptagare var dock bara obetydligt högre bland kvinnorna. Av samtliga kvinnor i urvalet erhöll 2,5 procent socialhjälp mot 2,2 procent av männen.

Intressant är att andelen hjälptagare vari- erade endast obetydligt även mellan de oli- ka åldersgrupperna (14—25, 26—44, 45—-. 66 samt 67—74 år). Socialhjälp förekom nå— got oftare bland icke-gifta (ogifta, från- skilda, änkor och änklingar) än bland gifta (3,4 resp. 1,7 procent). För såväl gifta som icke-gifta gällde vidare, att antalet hjälpta— gare var förhållandevis fler bland barnfa— miljer än bland familjer utan barn. De icke- gifta med barn skilde sig markant från öv— riga grupper. Inte mindre än 16 procent av icke-gifta med barn uppbar socialhjälp un- der 1966 (mot 1,6—2,6 procent inom de an- dra kategorierna).

Skillnaderna mellan könen inom de oli- ka civilstånds- och barnförekomstkategori— ema var genomgående obetydliga.

8.3.4. Socialhjälpens varaktighet Hjälpen: varaktighet under år 1966

Av hjälptagarna var ca % långtidsfall, dvs. erhöll socialhjälp 9—12 månader under år 1966 och drygt 1/4 korttidsfall, dvs. erhöll hjälp under högst en kalendermånad. Fyra procent mottog enbart engångsbelopp. Som

Tabell 8.'2. Hjälpens varaktighet under 1966. Procent.

Antal hjälpmånader

Engångs- Ant. pers. 1 2—4 5—8 9—12 belopp Summa 1 OOO-tal Mån 26,7 28,1 16,4 24,7 4,2 100 65,1 Kvinnor 27,4 28,5 14,2 26,1 3,7 100 71,6 Samtliga 27,1 28,3 15,2 25,4 4,0 100 136,81

1 För 1 person (544 i uppräknade tal) saknas uppgift om varaktigheten.

Antal hjälpmånader

Barn- 0—4+en- Antal personer Civilstånd förek. gångsbelopp 5—12 Summa 1 OOO-tal Gifta Ja 69,3 30,8 100,0 36,7 Nej 49,8 50,1 100,0 27,0 Summa 61,0 39,0 100,0 63,7 Icke—gifta Ja 69,8 30,2 100,0 19,0 Nej 53,7 46,4 100,0 54,0 Summa 57,8 42,2 100,0 73,1 Samtliga 59,4 40,6 100,0 136,8

framgår av tabell 8:2 var skillnaderna mel— lan könen obetydliga också i fråga om hjälpens varaktighet under året.

Hjälptagare utan barn fick långvarig hjälp oftare än barnfamiljerna. Detta gällde för såväl gifta som icke-gifta (tabell 8: 3).

Hjälpens varaktighet under åren 1960- 1966

Som tidigare påpekats ger den officiella statistiken ingen information om hjälpens varaktighet under längre tidsperioder än ett kalenderår. För låginkomstutredningens urval erhölls uppgifter från socialregistren även om hjälp hade utgått under åren 1960 —1965. Den eventuella hjälpens varaktighet (antal hjälpmånader) under vart och ett av dessa år angavs också.

Det kan först konstateras, att social- hjälp under åren 1960-65 var väsentligt vanligare bland 1966 års hjälptagare än bland dem som inte fick hjälp 1966. Skill—

naderna var, som framgår av tabell 8:4, stora.

Av de som inte uppburit socialhjälp un- der 1966, hade bara ca 1 procent erhållit hjälp under åren 1960—65. Av 1966 års hjälptagare hade över 58 procent fått so- cialhjälp 1965 och mellan 1/4 och 1/3 så tidigt som 1960. Av 1966 års hjälptagare hade vidare kvinnorna erhållit hjälp i stör- re omfattning än männen under alla år utom ett. Medan som tidigare framgått kö— nen inte skilde sig nämnvärt i fråga om hjälpens varaktighet under 1966, var så- lunda andelen återkommande fall (flerårs- fall) högre bland kvinnorna än bland män- nen. Denna tendens framgår även på annat sätt av materialet (jmf. nedan).

Av 1966 års hjälptagare var andelen som uppburit hjälp även under de tidigare jäm- förelseåren särskilt hög i åldersgruppen 45—66 år. Detta gällde för både män och kvinnor. Nära 70 procent av 1966 års man— liga hjälptagare i denna åldersgrupp hade

Tabell 8: 4. Andel hjälptagare l960—1965 bland personer som erhöll resp. ej erhöll socialhjälp 1966.

Erhöll socialhjälp 1966 Erhöll ej socialhjälp 1966

Erhöll soc.hjälp

1960—65 Män Kv. Totalt Män Kv. Totalt 1965 59,1 57,3 ,2 0,6 0,8 0,7 1964 42,7 46,3 ,6 0,8 0,9 0,8 1963 35,2 43,6 ,6 1,1 0,9 1,0 1962 29,5 41,5 ,7 0,9 1,2 1,0 1961 29,4 35,8 ,7 1,0 1,2 1,1 1960 22,9 33,7 ,5 1,0 1,2 1,1 Ant. pers. (1 OOO-tal) 65,7 71,6 137,3 2 857,7 2 849,2 5 706,9 198 SOU 1970: 34

Tabell 8:5. Andel hjälptagare 1960—1965 bland personer vilka uppbar socialhjälp under högst 1 månad resp. 9—12 mån. 1966.

Erhöll socialhjälp

Erhöll soc.hj.

Kön 1966 1965 1964 1963 1962 1961 1960 Män högst 1 månad 42,5 27,3 21,1 18,4 18,2 15,0 (antal personer i 1 OOO-tal: 17,9) 9—12 månader 89,9 66,51 56,5 39,6 36,6 30,1 (antal personer i 1000-tal: 16,1) Samtl. hjälptag. (män) 59,1 41,92 35,2 29,4 29,4 24,8 (ant. pers. ] OOO-t.: 65,7) Kv. högst 1 månad 36,8 23,1 28,7 31,6 34,3 26,6 (antal personer i 1 OOO-tal: 19,7) 9—12månader 85,5 68,2 61,7 56,1 48,1 42,6 (antal personer i 1 OOO-tal: 18,7) Samtl. hjälptag. (kv.) 57,3 46,3 43,6 41,5 35,8 33,8 (ant. pers. 1 OOO-t.: 71 ,6)

1 Uppg. saknas för 3, 4 % av 1966 års långtidsfall.

» » 0, 8 % av 1966 ars hjälptagare

sålunda fått hjälp även under 1965. Av 1966 års kvinnliga hjälptagare i åldern 45— 66 år fick mer än hälften socialhjälp un- der vart och ett av åren 1960—1965. An- delen återkommande fall var sålunda sär- skilt hög bland de medelålders kvinnorna.

En annan huvudtendens är att hjälp un- der åren 1960—65 oftare hade utgått till personer med långvarig hjälp under 1966 än till personer med kortvarig hjälp un- der detta år. Sambandet åskådliggörs av tabell 8: 5, av vilken framgår andelen hjälp- tagare under åren 1960—1965 dels inom gruppen långtidsfall 1966 (: hjälp 9—12 månader under året), dels inom gruppen korttidsfall 1966 (: hjälp 1 månad).

Hjälp under de tidigare jämförelseåren var alltså för båda könen markant vanli— gare bland 1966 års långtidsfall än bland 1966 års korttidsfall. Hela 90 procent av de manliga långtidsfallen under 1966 mot 42,5 procent av korttidsfallen hade uppbu- rit hjälp även 1965. För kvinnorna upp- gick motsvarande andelar till 85,5 resp. knappt 37 procent. Även under 1960-talets första år var skillnaderna mellan de båda hjälptagargrupperna betydande, om än inte

lika påtagliga som 1965 .

Det är emellertid intressant att en så stor del också av 1966 års korttidsfall hade fått hjälp under jämförelseåren. Inslaget av år från år återkommande hjälpbehov var uppenbarligen avsevärt även bland enmå— nadsfallen.

Det kan också konstateras, att det fanns ett starkt samband mellan hjälpens var- aktighet under 1966 och varaktigheten un- der jämförelseåren. Av 1966 års långtids— fall (9—12 hjälpmånader) hade sålunda en väsentligt större del varit långtidsfall än korttidsfall under åren 1960—65. Medan ca 60 procent av de manliga långtidsfallen 1966 och drygt 53 procent av de kvinnliga fick hjälp under 9—12 månader även 1965, hade ingen i denna grupp uppburit hjälp så kort tid som en månad under 1965 .

Drygt 21000 personer, dvs. ca 16 pro- cent av 1966 års hjälptagare, erhöll social- hjälp varje år under perioden 1960—66. Av dessa var nästan 2/3 (14000 personer) kvinnor. Inom denna grupp var hjälptiderna under året längre än för samtliga hjälpta— gare. Mellan ca 40 och ca 55 procent av dessa hade sålunda uppburit hjälp 9—12

Män Kvinnor

Antal arb.veckor med soc.hj. utan soc.hj. med soc.hj. utan soc.hj. 0 34,7 11,6 48,2 40,3 1—26 13,7 11,7 22,8 15,5 27—49 23,3 10,6 7,2 10,5 50—52 28,2 65,8 20,3 33,0 Uppg. sakn. —— 0,3 1,5 0,7 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal pers. 1 OOO-tal 65,7 2 857,7 71,6 2 849,2

månader under vart och ett av jämförelse- åren.

8.3.5. Sysselsättningsförhållanden S ysselsättni ngsgrad

Över 1/3 av 1966 års manliga hjälptagare saknade förvärvsarbete under året mot nå- got över 10 procent av de manliga icke- hjälptagarna. Drygt 1/4 av männen med so- cialhjälp arbetade under hela året mot nära 2/3 av männen utan hjälp.1 De kvinnliga hjälptagarna avvek inte oväntat väsentligt mindre från kvinnor utan socialhjälp både i fråga om andelen ej sysselsatta och an— delen helårsarbetande (tabell 8: 6).

Av män med sysselsättning under året ha- de ca 56 procent av hjälptagarna mot ca 25 procent av icke-hjälptagarna arbete un- der bara en del av året. Inslaget av deltids- arbete (mindre än 35 veckoarbetstimmar) var obetydligt i båda grupperna. Även för de förvärvsarbetande kvinnorna gällde att en lägre andel av hjälptagarna hade syssel-

sättning under hela året (tabell 8:7 och 8: 8).

Om man därefter ser på relativa anta- let hjälptagare i de olika kategorierna, vi- sar det sig för männens del att denna an- del som väntat var lägst bland de helårs- och heltidsarbetande, högre bland de par- tiellt sysselsatta och högst bland de ej för- värvsarbetande. För kvinnorna är tenden- sen mindre tydlig. Bland de helårsarbetan— de var visserligen antalet hjälptagare förhål-

1 Med helårsarbete har här avsetts 50—52 anställningsveckar: även sjukskrivningsperioder med bibehållen anställning har därvid inklude- rats. En dryg fjärdedel av de manliga hjälpta- garna behövde sålunda socialhjälp trots att de antingen hade arbetsinkomster under hela året eller kompensation från sjukförsäkringen för in- komstbortfall under sjukdomsperioder. Grup- pen helårsarbetana'e hjälptagare med ingen eller obetydlig (högst 14 dagar) sjukskrivning var na- turligtvis avsevärt mindre. Bland de manliga hjälptagarna uppgick dessa till drygt 14 procent. Andelen var dock högrei åldersgruppen 25—44 är. Där utgjorde de helårsarbetande utan lång- varig sjukskrivning ca 23 procent av samtliga män med socialhjälp.

Tabell 8: 7. Sysselsättningsstatus för personer med förvärvsarbete under år 1966. Hjälptagare resp. icke-hjälptagare. Procent.

Män Kvinnor

Sysselsättningsstatus med soc.hj. utan soc.hj. med soc.hj. utan soc.hj. Helår, heltid 40,0 73,1 30,1 37,6 helår, deltid 3,8 1,7 10,2 18,2 delår, heltid 53,6 22,7 34,1 24,7 delår, deltid 2,6 2,6 26,5 19,4

Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 antal pers. (l OOO-tal) 42,3 2 511,5 36,1 1 673,2 uppg. sakn. (1 OOO-tal) 0,5 16,0 1,0 27,5

Tabell 8: 8. Relativa antalet hjälptagare efter sysselsättningsstatus. Procent.

Män Kvinnor

Antal pers. Proc. Antal pers. Proc. Sysselsättningsstatus (i l OOO-t.) hjälptag. (i 1 OOO-tal) hjälptag. Helår, heltid 1 851,7 0,9 640,7 1,7 Helår, deltid 43,1 3,7 308,9 1,2 Delår, heltid 592,0 3,8 425,7 2,9 Delår, deltid 67,2 1,6 333,8 2,8 Ej förv.arb. 352,9 6,5 1 183,0 2,9

landevis lägst, men bland ej förvärvsarbe- tande kvinnor var socialhjälp bara obetyd— ligt vanligare än bland samtliga kvinnor och inte alls vanligare än bland de delårs- sysselsatta. Förklaringen är naturligtvis att de gifta »hemmafruarna» utgör en så stor del av samtliga kvinnor utan förvärvsarbe- te.

a) Sysselsättningsgrad och ålder

Bland männen var skillnaderna i sysselsätt- ningsavseende mellan hjälptagare och icke- hjälptagare, till hjälptagargruppens nack- del, särskilt stora lför de medelålders (45— 66 år). Av de manliga hjälptagarna i den- na ålder saknade ca 43 procent förvärvs- arbete under 1966 mot bara ca 6 procent av icke-hjälptagarna. Anmärkningsvärt nog var inom hjälptagargruppen avsaknad av förvärvsarbete vanligare bland de medelål- ders än bland de yngsta, l4—24—åringarna (tabell 8: 9). Samma tendens framträder när man ser på andelen helårsarbetande i olika åldrar. I alla åldersgrupper var de helårs— arbetande förhållandevis färre bland hjälp- tagarna. Men även här var skillnaden störst för 45—66-åringarna. En knapp fjärdedel av

män med socialhjälp i denna ålder hade arbete under hela året mot ca 80 procent av män utan hjälp i samma ålder.

Av intresse är vidare, att det fanns be- tydande skillnader mellan hjälptagare och icke-hjälptagare i fråga om sysselsättnings- grad även för de ålderspensionerade. Me- dan ca 61 procent av de äldsta (67—74 år) männen utan socialhjälp saknade sysselsätt- ning under året, översteg andelen 83 pro- cent för de manliga ålderspensionärerna med socialhjälp. Relativa antalet helårsarbetande var i dessa åldrar låg både bland hjälpta- gare och icke-hjälptagare; men de helårsar- betande var, relativt sett, dubbelt så många bland ålderspensionärer utan hjälp (ca 18 procent) som bland ålderspensionärer med hjälp (9 procent).

b) Sysselsättningsgrad och familjetyp

Avsaknad av förvärvsarbete var vanligare och helårsarbete ovanligare bland icke-gif— ta män och bland män utan minderåriga barn än bland gifta män och män med barn -— detta gällde såväl hjälptagare som ic- ke-hjälptagare. Men i alla familjetyper låg andelen ej förvärvsarbetande avsevärt hög-

Tabell 8: 9. Relativa antalet män i olika åldrar utan förvärvsarbete under 1966. Hjälptagare resp. icke-hjälptagare. Procent.

Ålder Ant. pers. (l OOO-tal) 14—24 25—44 45—66 67—74 Samtliga Hiälptagare 12,9 24,0 22,5 6,3 65,7 Ej hjälptagare 681,8 938,4 1 027,1 210,2 2 857,7 Med hjälp (%) 32,3 15,7 42,9 83,4 34,7 Utan hjälp (%) 17,5 1,8 6,4 60,9 11,6

Tabell 8:10. Relativa antalet hjälptagare inom olika näringsgrenar. Båda könen. Procent.

Proc. Antal personer

Näringsgren hjälptagare (1 OOO-tal) Jord- o. skogsbruk m. m. 1,4 426,0 Tillverkningsindustri 2,0 1 337,2 Byggnadsindustri 1,9 371 ,3 Handel 1,5 710,8 Samfärdsel 2,3 305,4 Offentliga tjänster 1,3 743,8 Övriga privata tjänster 3,0 383,6 Uppgift saknas 3,6 29,2

Samtliga 1,9 4 307,2

re och andelen helårsarbetande avsevärt läg— re bland män med hjälp än utan. Särskilt stor var skillnaden för gifta män utan barn, där bland männen knappt 14 procent av icke-hjälptagama mot nära 53 procent av hjälptagarna saknade sysselsättning, och ca 24 procent av hjälptagarna mot ca 72 pro— cent av icke-hjälptagarna var helårsarbe— tande.

För kvinnornas del är främst den sär- ställning som de icke-gifta mödrarna in- tar av intresse. För både de kvinnliga hjälptagarna och de kvinnliga icke-hjälpta- garna gäller, att ingen annan familjetyp ha- de en så låg andel ej förvärvsarbetande och en så hög andel helårssysselsatta som de icke-gifta mödrarna. Inom denna grupp avvek vidare hjälptagarna endast måttligt från icke-gifta mödrar utan hjälp i fråga om sysselsättningsgrad, Andelen utan förvärvs- arbete var här obetydligt högre bland hjälp- tagarna (19,8 procent) än bland icke-hjälp- tagarna (17,5 procent). Andelen helårsar— betande var bara sex procent lägre i hjälp- tagargruppen. Det förefaller därför som om skillnader i sysselsättningsgrad inte kan ses som någon viktig faktor bakom det tidiga— re påpekade förhållandet, att de icke-gifta mödrarnas hjälpberoende påtagligt översti- ger alla andra familjetypers.

Yrkesslällning och näringsgren

Av de ca 80 000 hjälptagare som hade för- värvsarbete åtminstone någon period un— der 1966, var ca 75000 anställda. Även relativt sett fick anställda socialhjälp of- tare än företagare, även om skillnaden var

måttlig. (Inom kategorin »medhjälpande fa- miljemedlemmar» hade ingen i urvalet re- gistrerats som hjälptagare under 1966.) Två procent av de anställda i urvalet mot 0,9 procent av företagarna erhöll hjälp under året. Det (något) högre hjälpberoendet för anställda gällde för båda könen.

Relativa antalet hjälptagare i olika nä- ringsgrenar framgår av tabell 8: 10. Det bör observeras, att i jämförelsen självfallet en— bart ingår personer med förvärvsarbete (un- der hela eller del av året) och att hjälpbe- roendet var lägre inom denna grupp än bland de ej sysselsatta.

Andelen hjälptagare varierade endast obetydligt mellan näringsgrenarna. Högst var andelen (frånsett den grupp, för vilken uppgift om näringsgrenstillhörighet saknas) för kategorin »övriga privata tjänster», lägst för »offen—tliga tjänster».

A rbetslöshet

a) Arbetslöshetens omfattning bland hjälp— tagare och icke-hjälptagare

Arbetslöshet dvs. ja-svar på intervjufrå— gor om man saknat men sökt arbete — var avsevärt vanligare bland hjälptagarna än bland personer utan socialhjälp. Inom den grupp av manliga hjälptagare som hade för- värvsarbete (minst 1 vecka) under år 1966 var ca 18 procent arbetslösa tre veckor eller mer av året mot ca 6 procent av manliga icke-hjälptagare med förvärvsarbete. Arbets- lösheten var högst, och avvek mest från icke-hjälptagarnas, bland de medelålders männen (45—66 år), där ca 21 procent av

Tabell 8:11. Relativa antalet män i olika åldrar som var arbetslösa (sökte arbete) tre veckor eller mer under år 1966. Enbart män med förvärvsarbete under minst någon del av året (1—52 arbetsveckor). Hjälptagare resp. icke—hjälptagare.

Ålder Antal pers. ( l OOO-tal) 14——24 25—44 45—66 14—66 Hjälptagare 8,7 20,2 12,8 41,8 Ej hjälptagare 554,8 920,3 955,1 2 430,3 Med hjälp (%) 18,6 16,2 20,8 18,1 Utan hjälp (%) 7,1 5,3 5,8 5,9

hjälptagarna uppgav sig ha sökt arbete minst 3 veckor under året (tabell 8: 11).

Även inom den grupp av kvinnor som förvärvsarbetat någon del av året, förekom arbetslöshet något oftare bland hjälptagar- na (ca 10 procent) än bland icke-hjälpta- garna (ca 5 procent).1

Om man sedan ser på förekomst av ar- betslöshet bland män inom olika familje- typer och därvid fortfarande inskränker jämförelsen till dem, som hade förvärvsar- bete under någon del av året — kan konsta— teras, att bland hjälptagarna uppgav sig män med minderåriga barn betydligt of- tare ha varit arbetslösa än män utan barn. Av de gifta manliga hjälptagarna med barn hade sålunda inte mindre än omkring 1/4 varit arbetslösa minst tre veckor under året, mot ca 4 procent av gifta manliga icke- hjälptagare med barn.2 Bland gifta män utan barn hade av hjälptagarna ca 15 pro- cent varit arbetslösa minst tre veckor mot ca 9 procent av icke-hjälptagarna. Inom ka- tegorin icke-gifta män utan barn slutligen uppgav sig ingen hjälptagare, men ca 4 pro- cent av icke-hjälptagama, ha varit arbets-

lösa minst tre veckor.

De hittills angivna arbetslöshetstalen av— ser som framgått personer vilka hade för- värvsarbete minst en vecka under år 1966. Bilden bör bli en annan, när man ser på den bland hjälptagarna betydande grupp som under året helt saknade förvärvsarbe- te. Det är sannolikt att dessa till stor del utgörs av personer som på grund av låg eller hög ålder, långvarig sjukdom eller andra omständigheter inte är »aktuella på arbets- marknaden». Som framgår av tabell 8: 12 skiljer sig också åldersfördelningen avsevärt mellan de som saknade och de som hade förvärvsarbete under året. I tabellen har en- dast männen medtagits.

För både hjälptagarna och icke-hjälpta- garna gällde, att de äldsta (67—74 år) utgjor- de en väsentligt större del av personer utan

1 Antalet i urvalet ingående arbetslösa kvinn- liga hjälptagare med förvärvsarbete under någon del av året var emellertid så lågt, att det angivna procenttalet för hjälptagargruppen måste bedö— mas som mycket osäkert. 2 Gruppen av icke gifta manliga hjälptagare med minderåriga barn i urvalet var så liten, att jämförelser inte är möjliga.

Tabell 8: 12. Åldersfördelning bland män utan arbete och bland män med 1—52 arbetsveckor under år 1966, hjälptagare resp. icke-hjälptagare. Procent.

Män med 0 arb.veckor Män med 1—52 arb.v.

Ålder Hjälptag. Ej hjälptag. Hjälptag. Ej hjälptag. 14—24 18,3 36,2 20,4 22,3 25—44 16,5 5,2 47,2 36,6 45—66 42,3 19,9 30,0 38,0 67—74 23,0 38,8 2,4 3,1 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 ant. pers. (1 OOO-t.) 22,8 330,1 42,9 2 518,0 SOU 1970: 34 203

Tabell 8: 13. Relativa antalet medlemmar av arbetslöshetskassa inom olika kategorier. Endast män med 1—52 arbetsveckor under år 1966. Procent.

Antal pers. Därav medl. av arb.— Kategori (1 OOO-tal) löshetskassa % Män utan socialhjälp 2 508,8 48,4 Män med socialhjälp 42,9 40,5 Arb.lösa män minst 3 veckor, ej socialhjälp 145,5 52,9 Arb.lösa män minst 3 veckor med socialhjälp 7,6 64,5

Anm. För ca 17 800 av icke-hjälptagarna saknas uppgift om antingen arbetslöshet eller medlems- skap i arbetslöshetskassa. I procentberäkningarna ingår endast de, om vilka uppgift i resp. avseende

föreligger.

förvärvsarbete än av personer med arbe- te. Men medan de äldsta och de yngsta (14— 24 år) tillsammans kraftigt dominerade bland icke-hjälptagare utan arbete, var bland hjälptagarna dessa båda åldersgrupper i minoritet även bland personer utan ar- bete. Avsaknad av förvärvsarbete tycks allt- så sammanhänga med (låg eller hög) ålder väsentligt oftare för icke-hjälptagarna än för hjälptagarna.

Detta kunde vara ett skäl att vänta sig att andra förhållanden, såsom långvarig sjukdom men även arbetslöshet, oftare skul- le föreligga bland hjälptagare utan arbete än bland icke-hjälptagare utan arbete. Det visar sig emellertid a—tt inslaget av arbets- löshet enligt det mått som begagnats, var förhållandevis lågt inom denna grupp av hjälptagare, även om det något översteg den uppgivna arbetslösheten bland icke— hjälptagare utan arbete. Av de manliga hjälptagarna utan förvärvsarbete sade sig knappt 7 procent ha varit arbetslösa minst tre veckor under 1966, mot drygt 2 procent av motsvarande icke-hjälptagargrupp. Bland hjälptagarna var denna arbetslöshet helt koncentrerad till den yngsta åldersgruppen. Arbetslöshet under tre veckor eller längre tid uppgavs inte ha förekommit hos någon enda av de 25—75-åriga hjälptagarna utan förvärvsarbete under året.

Det bör dock understrykas, att det här kan röra sig om en underskattning av den faktiska arbetslösheten. Som framgått har i denna undersökning personer, vilka sak- nat, men uppgivit sig ha sökt, arbete räk- nats som arbetslösa. Få av hjälptagarna helt utan förvärvsarbete under året sade sig

alltså ha försökt att få arbete. En orsak härtill kan i vissa fall vara, att man be- dömt möjligheten att finna ett arbete som små eller obefintliga.

b) Omfattningen av socialhjälp till arbets- lösa

Bland hjälptagare med förvärvsarbete under någon del av året var sålunda arbetslöshet betydligt mera ofta förekommande än bland motsvarande grupp av icke-hjälptagare. Samtidigt kan konstateras, att bara mycket få av de arbetslösa hade uppburit social- hjälp under året. Av de drygt 150 000 män med förvärvsarbete under någon del av året och arbetslöshet under minst tre veckor hade drygt 7500 eller ca 5 procent er- hållit socialhjälp. Denna andel var något högre än bland förvärvsarbetande män med ingen eller ringa arbetslöshet (högst 2 vec— kor) av de nära 2400 000 män som till- hörde denna kategori fick drygt 35 000, el- ler 1,5 procent, socialhjälp.

c) Arbetslöshet och socialhjälp bland med- lemmar av arbetslöshetskassor

Man kan vänta sig att bland de arbetslösa borde socialhjälp främst behöva utgå till personer som inte är medlemmar av ar- betslöshetskassor. Av tabell 8: 13 framgår, att män utan socialhjälp oftare var med- lemmar i dessa kassor än män med social- hjälp. Vidare var, bland både hjälptagare och icke-hjälptagare, medlemsskap i arbets- löshetskassa vanligare bland de som upp- gav sig ha varit arbetslösa under minst

Tabell 8: 14. Relativa antalet personer i olika åldrar sjukskrivna under minst 15 dagar är 1966. Hjälptagare och icke-hjälptagare. Båda könen. Procent.

Ålder Antal pers. (1 OOO-tal) 14—24 25—44 45—66 67—74 Samtliga Hjälptagare 29,1 47,6 48,5 12,2 137,3 Ej hjälptagare 1 319,7 1 851,1 2 073,0 463,0 5 706,9 Med hjälp (%) 23,0 50,6 39,1 25,6 38,5 Utan hjälp (%) 9,3 16,7 21,8 9,6 16,3 Skillnad 13,7 33,9 17,3 16,0 22,2

tre veckor än bland personer med ingen eller ringa arbetslöshet. Av tabellen fram- går emellertid också att inom gruppen ar— betslösa under minst tre veckor var i det- ta material medlemsskap i arbetslöshetskas- sa något vanligare bland hjälptagarna (ca 65 procent) än bland icke-hjälptagarna (ca 53 procent). Samtliga jämförelser inskrän- ker sig till män med förvärvsarbete minst en vecka under år 1966.

Att sålunda de arbetslösa hjälptagarna of- tare var med i arbetslöshetskassor än de arbetslösa icke-hjälptagarna kan te sig för- vånande. Det bör dock observeras, att inga uppgifter föreligger om huruvida ersättning utgått från kassorna. I många fall kan det röra sig om medlemmar, vilka »utförsäk— rats» och därigenom förlorat det ekono- miska stödet från kassan.

8.3.6. Sjukskrivning

Förekomst av sjukskrivning bland hjälptagare och icke-hjälptagare

Sjukskrivning, särskilt under längre perio— der, förekom betydligt oftare bland hjälp- tagarna än bland personer utan hjälp. Av hjälptagarna var nära 40 procent sjukskriv- na mer än två veckor under år 1966, och ca 30 procent under längre tid än en må- nad. Relativa antalet sjukskrivna under 15 dagar eller mer bland personer med resp. utan hjälp framgår av tabell 8: 14.

Totalt var sjukskrivning under mer än två veckor drygt 22 procentenheter vanliga- re bland hjälptagarna än bland icke-hjälp— tagarna (ca 38 resp. 16 procent var sjuk— skrivna mer än två veckor). Den högsta

sjukskrivningssiffran återfanns bland de 25 —44-åriga hjälptagarna; bland dessa hade över hälften varit sjukskrivna under mer än två veckor. I denna åldersgrupp var ock— så skillnaden i fråga om andelen sjukskriv- na mellan personer med och personer utan hjälp störst (ca 34 procentenheter).

Omfattningen av socialhjälp till sjukskrivna

Samtidigt som mera långvarig sjukskrivning var påtagligt mera vanlig inom hjälptagar- gruppen, gäller här som för de arbetslösa att bara få av även de långvarigt sjuk- skrivna uppbar socialhjälp. Ca 616 000 per- soner var enligt undersökningen sjukskrivna längre tid än en månad under 1966. Av dessa erhöll ca 41000, knappt 7 procent, socialhjälp.

Till såväl arbetslösa som sjukskrivna ut- gavs sålunda socialhjälp i bara några få pro- cent av fallen. Man kan fråga sig om hjälp- beroendet var högre inom den grupp, där både arbetslöshet och sjukskrivning hade förekommit under året. Relativa antalet hjälptagare inom denna grupp, liksom inom grupperna sjukskrivna men ej arbetslösa, a'rbetslösa men ej sjukskrivna samt varken sjukskrivna eller arbetslösa, framgår av ta- bell 8:15. Med »sjukskrivna» avses sjuk— skrivna under mer än två veckor; med »ar— betslösa» avses arbetslösa under minst tre veckor. I tabellen har endast männen med- tagits.

Av de ca 36 000 män som var både sjuk- skrivna och arbetslösa under året, hade för- hållandevis något fler uppburit socialhjälp än av de enbart sjukskrivna och de enbart arbetslösa. Men även bland de såväl sjuk-

Tabell 8:15. Relativa antalet hjälptagare inom olika sjukskrivnings— och arbetslöshetskate- gorier. Sjukskrivna = sjukskrivna under mer än två veckor. Arbetslösa = arbetslösa under minst tre veckor. Endast männen. Procent.

Ant. pers. Kategori Hjälptag. Ej hjälptag. Summa ] OOO-tal1 Varken sjukskrivna eller arbetslösa 1,3 98,7 100,0 2 309,4 Sjukskrivna, ej arbetslösa 5,2 94,8 100,0 425,3 Arbetslösa, ej sjukskrivna 4,7 95,3 100,0 124,8 Både sjukskrivna och arbetslösa 9 1 90,9 100,0 35,9

1 För ca 28 000 personer, varav ca 3 700 hjälptagare, saknas uppgift om sjukskrivning och/eller arbetslöshet.

skrivna som arbetslösa måste hjälpberoendet sägas ha varit måttligt; inte heller inom den- na grupp översteg antalet hjälptagare tio procent av samtliga.

8.3.7. Inkomstförhållanden Männens inkomster av förvärvsarbete

Som väntat var andelen personer helt utan inkomst av förvärvsarbete väsentligt hög- re inom hjälptagargruppen. Drygt 37 pro- cent av de manliga hjälptagarna mot ca 15 procent av män utan socialhjälp tillhörde denna kategori. Högst var naturligtvis an- delen för såväl män med som utan hjälp — bland de äldsta (67—74 år), där drygt 2/3 av hjälptagarna och nära hälften av icke- hjälptagarna saknade inkomst. De därnäst högsta siffrorna över relativa antalet män utan inkomst återfanns bland de yngsta (14—24 år); även detta gällde för både

hjälptagare och män utan hjälp.

Om man i stället ser på vilken ålders- grupp bland de manliga hjälptagarna som mest ofördelaktigt avvek från motsvarande grupp av icke-hjälptagare i fråga om an- del inkomstlösa, visar sig detta vara de me- delålders (45—66 år) männen, där ca 38 procent av hjälptagarna mot bara ca 6 pro- cent av icke-hjälptagarna saknade inkomst sålunda en skillnad på 32 procent, mot 16—19 procent för övriga åldersgrupper. An- märkningsvärt är, att denna skillnad, till hjälptagarnas nackdel, sålunda var ungefär lika stor för 67—74—åringarna som för 14—44- åringarna. Detta antyder att möjligheten att erhålla inkomster från förvärvsarbete även för ålderspensionärernas del tycks vara av inte oväsentlig betydelse för om social- hjälpsbehov skall uppstå.

Inkomstfördelningen bland de ca 40 000 manliga hjälptagare som hade inkomst av förvärvsarbete var, i alla åldersgrupper,

Tabell 8:16. Relativa antalet manliga inkomsttagare i olika åldersgrupper med högst 5 000 kr resp. över 20000 kr i inkomst av förvärvsarbete under år 1966. Hjälptagare resp. icke— hjälptagare. Enbart män med känd inkomst. Procent.

Ålder

Årsinkomst Antal pers. (kr) (1 OOO—tal) 14—24 25—44 45—66 67—74 Samtliga Hjälptagare 6,6 18,6 13,9 2,1 41,1 Ej hjälptagare 452,9 894,1 952,5 107,2 2 406,7 1—5 000 Hjälptagare (%) 33,0 23,6 34,5 (72,7)1 31,3 Ej hjälptagare (% 20,8 1,9 5,8 50,6 9,2 Skillnad 12,2 21,7 28,7 —1 22,1 20 001— Hjälptagare (%) 8,4 23,5 —1 11,9 Ej hjälptagare (%) 19,0 71,8 57,6 9,2 53,5 Skillnad 10,6 48,3 57,6 —1 41,6

1 Bastalet för hjälptagargruppen är så lågt, att jämförelsen omöjliggörs. 206 SOU 1970: 34

Tabell 8: 17. Medianinkomster av förvärvsarbete under år 1966 bland manliga inkomsttagare i olika åldersgrupper. Hjälptagare resp. icke-hjälptagare.

Medianinkomst (kr) Skillnad i medianinkomst

Ålder Hjälptag. Ej hjälptag. (kr) (%)

14—24 7 544 11 725 4 181 55,4 25—44 13 109 24 750 11 641 88,8 45—66 7 526 22 230 14 704 195,4 67—74 3 437 4 944 1 507 43,8 Summa 9 457 21 020 11 563 122,3

långt mera ogynnsam än för de drygt 2 400000 manliga icke-hjälptagarna med inkomst. Relativa antalet män inom de bå— da kategorierna med årsinkomster på högst 5 000 kr resp. mer än 20000 kr framgår av tabell 8: 16.

Nästan 1/3 av de manliga hjälptagarna med inkomst av förvärvsarbete hade högst 5000 kr i inkomst under år 1966, mot knappt 10 procent av icke-hjälptagarna. För ca 12 procent av hjälptagarna i denna kate- gori mot över hälften av icke-hjälptagarna översteg årsinkomsten 20 000 kr. Ingen hjälptagare, men ca 20 procent av män utan hjälp, hade inkomster över 30 000 kr.

Även bland inkomsttagarna var förhål— landena mest ogynnsamma för de medelål- ders hjälptagarna vid jämförelse med icke— hjälptagarna. För över 1/3 av de 45—66- åriga männen med socialhjälp uppgick års— inkomsten till högst 5 000 kr, mot ca 6 pro-

cent av icke-hjälptagarna i samma ålder. Inte någon hjälptagare i denna ålder, mot nära 58 procent av icke-hjälptagarna, hade en årsinkomst överstigande 20000 kr.

De medelålders hjälptagarnas särställning framgår ännu tydligare vid den jämförelse av de olika kategoriernas medianinkomster, som redovisas itabell 8: 17.

Den procentuella skillnaden i medianin- komst mellan de olika hjälptagar- och icke- hjälptagargrupperna uppgick till praktiskt taget 200 procent för de medelålders män- nen.

Kvinnornas inkomster av förvärvsarbete

Även bland kvinnorna saknade hjälptagar- na oftare än icke-hjälptagarna inkomster av förvärvsarbete. Skillnaden var dock mar- kant lägre än bland männen; totalt inskränk— te den sig till drygt 4 procent (nära hälften

Tabell 8: 18. Relativa antalet kvinnliga inkomsttagare i olika åldersgrupper med högst 5 000 kr resp. över 15 000 kr i inkomst av förvärvsarbete under år 1966. Hjälptagare resp. icke- hjälptagare. Enbart kvinnor med känd inkomst. Procent.

Ålder

Årsinkomst Ant. pers. (kr) (1 OOO-tal) 14—24 25—44 45—66 67—74 Samtliga Hjälptagare 7,7 11,5 15,5 1,1 35,7 Ej hjälptagare 366,8 575,7 556,7 39,6 1 538,8

1—5 000 Hjälptagare (%) 63,6 49,7 51,9 (50,7)1 53,7 Ej hjälptagare (%) 31,0 30,1 32,6 73,1 32,3 Skillnad 32,6 19,6 19,3 —1 21,4 20 001— Hjälptagare (%) _ 13,3 14,2 (—)I 10,4 Ej hjälptagare (%) 15,1 31,6 28,3 5,6 25,9 Skillnad 15,1 18,3 14,1 ——1 15,5

1 Bastalet för hjälptagargruppen är så lågt, att jämförelser omöjliggörs. SOU 1970: 34 207

Tabell 8: 19. Medianinkomster av förvärvsarbete under år 1966 bland kvinnliga inkomsttagare i olika åldersgrupper. Hjälptagare resp. icke—hjälptagare.

Medianinkomst (kr) Skillnad i medianinkomst

Ålder Hjälptag. Ej hjälptag. (kr) (%)

14—24 3 931 8646 4715 119,9 25—44 5 100 9 871 4 771 93,5 45—66 4 818 8 812 3 994 82,9 14—74 4 657 8 932 4 275 91,8

av de kvinnliga hjälptagarna mot drygt 45 procent av icke-hjälptagarna saknade in- komster). För de yngre kvinnorna (14—44 år) var denn-a skillnad något större (drygt 10 procent), medan mönstret var det om- vända för de äldre (45—74 år) kvinnorna, där inkomstlöshet var något vanligare bland kvinnor utan socialhjälp än bland kvinnor med sådan hjälp. Förklaringen måste na- turligtvis sökas i att »hemmafruar» utgör en avsevärd del av alla kvinnor utan in- komst av förvärvsarbete.

Bilden blir helt annorlunda, när jämfö— relsen begränsas till inkomstfördelningen bland kvinnor med inkomst av förvärvsar- bete under året. Relativa antalet kvinnliga inkomsttagare med årsinkomster på högst 5 000 kr resp. över 15 000 kr framgår av tabell 8: 18.

Medan sålunda inga stora olikheter kun- de konstateras mellan kvinnor med och kvinnor utan hjälp i fråga om andelen in- komstlösa, var skillnaderna påtagliga, och nästan lika stora som för männen, vad gäl- ler andelen utpräglade låginkomsttagare. För över hälften av hjälptagarna mot en knapp tredjedel av icke-hjälptagarna över- steg årsinkomsten inte 5 000 kr. Störst var denna skillnad för de yngre kvinnorna.

Inkomster över 15 000 kr var även be- tydligt ovanligare bland de kvinnliga hjälp- tagarna. Bara en enda kvinnlig hjälptagare i urvalet hade en årsinkomst, som översteg 20 000 kr.

De kvinnliga inkomsttagamas medianin- komster framgår av tabell 8: 19. Den äldsta åldersgruppen (67—74 år) har inte medta— gits, eftersom antalet kvinnliga hjälptagare med förvärvsinkomster i denna ålder var så lågt.

De kvinnliga icke-hjälptagarnas median- inkomst var nära dubbelt så hög som de kvinnliga hjälptagarnas. Skillnaden var på- tagligast för de yngsta och minskade sedan med åldern.

Socialhjälpens omfattning bland personer utan inkomst och med låg inkomst av förvärvsarbete

Hjälptagarna saknade väsentligt oftare än icke—hjälptagarna inkomster av förvärvsar- bete. Av inkomsttagarna var extremt låga inkomster avsevärt vanligare bland personer med socialhjälp än bland personer utan hjälp. Vilken andel av personer utan in- komst och med extremt låga inkomster fick socialhjälp? Se tabell 8: 20.

Bara drygt 5 procent av de ca 450000 inkomstlösa männen uppbar socialhjälp un- der år 1966. En exakt lika låg andel erhöll hjälp av de drygt 230 000 manliga inkomst- tagare, vilkas årsinkomster uppgick till högst 5 000 kr. Av de drygt 460 000 män, vilkas inkomster av förvärvsarbete inte översteg 10 000 kr fick 4,7 procent socialhjälp.

Bland 25—66-åriga män — för vilka upp- gifterna om inkomstlöshet resp. mycket små inkomster med säkerhet oftare än för de yngsta och äldsta avspeglar en reell »fattig- dom» — var andelen hjälptagare högre. In— om den inkomstlösa gruppen hade sålunda ca 14 procent av de 25—44-åriga männen och ca 12 procent av de 45—66-åriga män- nen socialhjälp. Av män med 1—5 000 kr i årsinkomst uppbar drygt 20 procent av 25—44-åringarna och 8 procent av 45—66- åringarna hjälp. För manliga inkomsttagare med årsinkomst på högst 10000 kr upp- gick motsvarande procenttal till 12 resp. 7

Tabell 8: 20. Relativa antalet hjälptagare bland personer utan inkomst av förvärvsarbete resp. med 1—5 000 kr samt 1—10 000 kr i inkomst av förvärvsarbete under år 1966. Procent.

Inkomst av förvärvsarbete (kr)

Befolkningsgrupp 0 1—5 000 1—10 000 Mån Med hjälp 5,5 5,5 4,7 Utan hjälp 94,5 94,5 95,3 Summa 100,0 100,0 100,0 Antal pers. (] OOO-tal) 449,4 233,7 461,8 Kvinnor Med hjälp 2,7 3,7 2,9 Utan hjälp 97,3 96,3 97,1 Summa 100,0 100,0 100,0 Antal pers. (l OOO-tal) 1 362,2 516,5 868,9

procent. För övriga ålderskategorier bland männen och för samtliga ålderskategorier bland kvinnorna gäller, att andelen variera- de mellan ca 2 och ca 4 procent.

Hiälptagarnas och icke—hjälptagarnas hus- hållsinkomster

För hjälptagarna utgör de hittills anförda uppgifterna över inkomst av förvärvsarbete ett särskilt otillräckligt mått på de faktiska konsumtionsresurserna, eftersom hjälptagar- na i större utsträckning än andra är gamla, sjuka, etc och därför får förutsättas upp- bära, förutom socialhjälp, även ålders- och sjukpension, sjukpenning, o.s.v. oftare än icke—hjälptagarna.

Av större intresse är därför uppgifter om hjälptagarnas resp. icke—hjälptagarnas s.k. hushållsinkomst. Denna är lika med hus- hållsmedlemmarnas sammanlagda bruttoin— komst, varmed med inkomst inte endast av- ses deklarationspliktiga inkomster, såsom in- komst av tjänst, pension, liv-ränta, egen rö- relse och kapital utan även alla typer av icke deklarationspliktiga inkomster, såsom barnbidrag, sjuk— och moderskapspenning, studie-, omskolnings— och familjebostadsbi— drag, arbetslöshetsunderstöd, socialhjälp, lot— terivinster etc. (jmf kap. 9).

Ett problem med dessa uppgifter om hus- hållsinkomster är att bortfallet här är stort. För ca 8 procent av de gifta och ca 15 pro— cent av de icke-gifta hjälptagarna lyckades

intervjuarna inte erhålla uppgift om hus— hållsinkomstens storlek; motsvarande siffror för icke-hjälptagarna var ca 6 resp. ca 10 procent. Något försök att fastställa bort- fallets sannolika hushållsinkomstfördelning har inte gjorts här, men vissa analyser av detta bortfall, redovisade i annat samman- hang (se kap. 2 avsnitten 2.10 och 2.11), stö- der antagandet, att låga hushållsinkomster är överrepresenterade inom denna grupp.

Hur än bortfallet tänks fördelat bland hjälptagarna resp. icke-hjälptagarna, har de förra en klart mera ogynnsam inkomstför- delning än de senare, även enligt detta mått. Frånsett bortfallet hade ca 6 procent av de gifta hjälptagarna med minderåriga barn extremt låga hushållsinkomster, högst 5 000 kr under år 1966, mot 0,3 procent av icke-hjälptagarna inom denna familje- typ. För gifta utan barn var motsvarande andel ca 8 procent (hjälptagarna) och ca 1 procent (icke-hjälptagarna); för icke gifta utan barn ca 12 procent (hjälptagarna) mot ca 5 procent (icke—hjälptagarna). Den enda familjetyp där det inte fanns någon nämn— värd skillnad mellan personer med och per- soner utan hjälp i fråga om andelen med så låg hushållsinkomst var icke gifta med min- deråriga barn (dvs. till helt övervägande del icke gifta kvinnor med barn), av vilka ca 3 procent bland såväl hjälptagare som icke- hjälptagare hade en hushållsinkomst på högst 5 000 kr.

Dessa siffror är till följd av bortfallet alltså minimital, vilka med största sanno-

Tabell 8: 21. Relativa antalet personer inom olika familjetyper med högst 10 000 kr i hushålls- inkomst under år 1966. Hjälptagare resp. icke-hjälptagare. Procent. Minimivärden (bortfallet

exkluderat).

Antal personer Gifta Gifta Icke-gifta Icke-gifta (1 OOO-tal) med barn utan barn med barn utan barn Hjälptagare 36,7 27,0 19,0 54,5 Ej hjälptagare 1 829,1 1 727,7 100,3 2 049,7 Procent Hjälptagare 16,3 40,0 27,4 41 ,6 Ej hjälptagare 1,5 10,6 10,5 15,6

likhet är för låga. Samma reservation gäller de procenttal, som redovisas i tabell 8: 21 över andelen personer i olika familjetyper, vilkas hushållsinkomster ej översteg 10 000 kr. I tabellen 8: 22 har bortfallet adderats till dessa tal, dvs. tabellen anger hur hög andelen personer med hushållsinkomster på högst 10000 kr blir, om samtliga i bort- fallet tänks ha haft så låg inkomst. Den första tabellen redovisar sålunda minimi- värden, den andra maximivärden.

För en påfallande hög andel av hjälpta- garna, särskilt inom de hushållstyper, vilka saknade minderåriga barn, uppgick hushålls- inkomsten till 10 000 kr eller därunder. Detta gällde, enligt minimitalen, ca 40 pro- cent av både gifta utan barn och icke gifta utan barn. Ser man på maximitalen, stiger dessa andelar till 46 procent för gifta utan barn och ca 59 procent för icke gifta utan barn. För hjälptagare med minderåriga barn uppgick motsvarande andel, enligt minimi- siffrorna, till ca 16 procent för gifta och ca 27 procent för icke gifta (maximivärden: ca 27 resp. 36 procent). Enligt såväl mini- mi- som maximitalen var skillnaderna mel-

lan hjälptagare och icke-hjälptagare i fråga om andelen personer med låga hushållsin- komster störst i de barnlösa familjetyperna (gifta resp. icke gifta utan minderåriga barn), där denna andel var omkring 25—30 procentenheter högre bland personer med än bland personer utan hjälp.

Samtidigt är det anmärkningsvärt, att mycket små hushållsinkomster var så pass vanliga även bland personer utan hjälp. Bland icke gifta och bland gifta utan barn inom gruppen av icke-hjälptagare varierade andelen personer med hushållsinkomster av högst 10 000 kr från ca 10 till ca 16 pro- cent, enligt minimitalen (maximivärden: från ca 16 till ca 26 procent).

Socialhjälpens omfattning bland personer med små hushållsinkomster

Tidigare konstaterades att relativa antalet hjälptagare var lågt också bland personer med små eller obefintliga inkomster av för- värvsarbete. Även när man ser på andelen hjälptagare bland personer med extremt små totalinkomster (hushållsinkomster), måste

Tabell 8: 22. Relativa antalet personer inom olika familjetyper med högst 10 000 kr i hushålls- inkomst under år 1966. Hjälptagare resp. icke-hjälptagare. Procent. Maximivärden (samtliga personer i bortfallet antas ha haft en hushållsinkomst av högst 10 000 kr).

Antal personer Gifta Gifta Icke-gifta Icke-gifta (1 OOO-tal) med barn utan barn med barn utan barn Hjälptagare 36,7 27,0 19,0 54,5 Ej hjälptagare 1 829,1 1 727,7 100,3 2 049,7 Procent Hjälptagare 26,5 46,0 35,7 59,1 Ej hjälptagare 6,2 17,6 15,8 26,2 210 SOU 1970: 34

Tabell 8: 23. Relativa antalet hjälptagare inom olika familjetyper bland personer, vilkas hus- hållsinkomster ej översteg 10 000 kr under år 1966. Procent.

Gifta Gifta Icke-gifta Icke-gifta med barn utan barn med barn utan barn Samtliga Med hjälp 17,6 5,5 33,0 6,6 7,6 Utan hjälp 82,4 94,5 67,0 93,4 92,4 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Antal pers. (1 OOO-tal) 33,9 194,8 15,8 341,6 586,1

siffran uppfattas som anmärkningsvärt låg. Av de 133 000 personer (minimital), vilkas izuslzz'zllsinkomst ej översteg 5 000 kr år 1966, uppbar endast ca 9 procent social— hjälp. Procenttalet var som väntat högre för de ca 26000 gifta med så låga hus- hållsinkomster (ca 17 procent) än för de ca 107 000 icke gifta i samma inkomstklass (ca 7 procent).

Av tabell 8:23 framgår andelen hjälpta— gare inom olika familjetyper med hushålls— inkomster på högst 10 000 kr under året.

Socialhjälpstagarna utgjorde mindre än en tiondel (7,6 procent) av samtliga perso— ner med hushållsinkomster på högst 10 000 kr. Bland de inom denna inkomstklass helt dominerande familjetyperna — gifta utan barn och icke gifta utan barn var relativa antalet hjälptagare ännu något lägre.

8.3.8. Andra åtgärder än socialhjälp

Från socialnämnderna erhölls uppgift inte bara om socialhjälp utbetalats till undersök— ningspersonerna, utan även om dessa enligt anteckningar i socialregistren hade varit fö- remål för andra åtgärder, såsom kontakt med nykterhetsnämnd, socialläkare eller ar- betsvård. Här skall om dessa uppgifter bara konstateras, att det överväldigande flertalet av hjälptagarna inte hade varit aktuella för de nämnda typerna av åtgärder. Ca 94 pro- cent av hjälptagarna hade sålunda inte er- hållit kontakt med den kommunala arbets- vården, likaså 94 procent hade inte fått kontakt med socialläkare och för ca 86 procent hade nykterhetsnämnden inte varit inkopplad. Vad statlig arbetsvård beträffar, saknade socialregistren i flertalet fall (ca 63 procent) uppgift om huruvida hjälpta—

garna hade varit aktuella för detta eller ej.

Det kunde finnas skäl att tro, att dessa åtgärder hade varit vanligare bland dem som fick socialhjälp under lång tid av året än bland korttidsfallen, eftersom olika ty- per av rehabiliteringsätgärder oftare borde bli aktuella för de långvariga hjälpfallen. Ingen tendens i denna riktning kunde dock konstateras.

9. Inkomstfördelningen bland hushållen. Jämförelse

mellan individernas och hushållens inkomst-

fördelning

9.1 Inledning -— vad är »hushåll»?

I huvuddelen av låginkomstutredningens kartläggningar har tonvikten lagts vid indi- vidernas inkomststruktur och ej hushållens. Anledningen är bl.a. den betydelse utred- ningen genomgående tillmätt sysselsättnings- aspekterna i inkomstbildningen. Den främs- ta inkomstkällan utgörs nämligen av arbets- inkomster och dessa inkomsters storlek sam- manhänger med individens sysselsättnings- volym jämte arbetsinkomsten per arbetad tidsenhet. För den majoritet av inkomstta- gare, som består av löntagare, är det ur fackligt-politiska aspekter ovidkommande om arbetsinkomsten förvärvas av en person i den ena eller den andra hushållssituatio- nen. Även ur de skattepolitiska aspekterna blir år 1971 hushållsställningen (civilstånd, barnantal m.m.) till stor del ovidkomman- de. Ur vissa socialpolitiska aspekter är dock alltjämt hushållsinkomsten en väsentlig ut- gångspunkt för olika bedömningar. Av det- ta skäl ägnas det följande kapitlet åt en belysning av hushållsinkomsternas struktur. Därvid sker samtidigt en jämförelse mel— lan hushålls- och individinkomsternas struk- tur.

Vid belysningarna av hushållens inkoms- ter m.m. är det angeläget framhålla att hushållsbegreppet ej är entydigt. Vid skilda undersökningar om hushållens förhållanden har man sålunda opererat med olika för till- fället lämpade enheter. Således använde ex—

empelvis 1958 års hushållsbudgetundersök— ning begreppet matlagningshushåll, 1960 och 1965 års bostadsräkningar bostadshus- håll och 1955—58 års sparundersökningar inkomstenheter. Matlagningshushåll och bo- stadshushåll sammanfaller nästan helt be- greppsmässigt. Eftersom med bostadshus- håll avses den grupp personer, som är man— talsskrivna såsom bosatta i en lägenhet, be- ror avvikelsen mellan detta begrepp och matlagningshushållsbegreppet på att vissa personer antingen ej bor där de är mantals— skrivna eller trots mantalsskrivning i den faktiska bostaden ej är hushållsmedlemmar i den trängre mening »matlaget» innebär. Mellan bostadshushålls- och inkomstenhets- begreppen råder däremot en mycket påtag- lig skillnad, beroende främst på att det sist- nämnda begreppet enbart differentierar per- sonerna över 15 års ålder efter om de är gifta eller ej. Med inkomstenhet avses näm- ligen ensamstående person eller gift par, inberäknat ev. minderåriga barn, oavsett om den ensamstående personen sammanbor med annan vuxen person.

Antalet bostadshushåll och antalet in- komstenheter utgjorde vid slutet av år 1965 enligt bostadsräkning och befolkningsstatis— tik sålunda 2788 000 resp. ca 4200 000. Omkring 142000 personer var därvid in- komstenheter utan att ingå i bostadshus- håll de bodde i kollektivhushåll (ålder- domshem m.m.) eller i andra slags hus— håll (»utan känd hemvist» m.m.). Av in-

komstenheterna var antalet gifta par ca 1870 000, varav 1800 000 utgjordes av samboende gifta par med »egna» hushåll. De icke-gifta inkomstenheterna bestod av 2330 000 personer, varav inte fler än ca 980000 hade »egna» hushåll. Ca 70000 gifta—par-inkomstenheter och ca 1350 000 ensam-person-inkomstenheter saknade alltså »egna» hushåll. Hur personerna i dessa in- komstenheter bodde framgår av denna sam- manställning:

ca 140 000 bodde i kollektivhushåll, sak- nade »känd hemvist» c. d.,

ca 900000 bodde i egenskap av vuxna barn (16 år och äldre) hos föräldrar,

ca 70 000 bodde i egenskap av föräldrar hos vuxna barn,

ca 130 000 bodde hos andra anhöriga än föräldrar eller vuxna barn,

ca 250000 bodde hos andra vuxna per- soner än anhöriga.

totalt ca 1490 000 personer (16 år och äldre) bodde ej i »egna» hushåll.

Av den här gjorda jämförelsen kan man bl. a. dra slutsatsen att inkomstenheten »gif— ta par» är missvisande av främst den an- ledningen att i bostadshushållen med gifta par mycket ofta ingår även andra vuxna personer än de gifta paren — nämligen vux- na barn, föräldrar, släktingar och andra. I drygt hälften av hushållen med gifta par bor sålunda andra vuxna personer och i flertalet av dessa fall har de andra vuxna personerna egna inkomster. Även inkomst— enheten »ensamstående» är missvisande så tillvida att mindre än en tredjedel av des- sa personer bor i hushåll med en enda vuxen person och mer än två tredjedelar bor till— sammans med andra vuxna (gifta par eller »ensamstående»).

Det är därför uppenbart att en uppdel- ning av hushållsenheterna enbart eller främst med utgångspunkt från civilståndet hos hus— hållsmedlemmarna leder till en synnerligen skev bild av den faktiska hushållsstruktu- ren, sådan den framkommer om i stället matlagnings- eller bostadshushållen är ut- gångspunkt. Av de totalt 4200 000 in- komstenheterna motsvarar de bägge huvud-

kategorierna »gifta par» och ensamstående sålunda de faktiska sammanboendeförhål— landena för blott grovt räknat ca 1 700 000 enheter medan för ca 2500 000 enheter dessa huvudkategorier inte alls ger någon adekvat beskrivning av hushållstyperna.

9.2 H uslzållsbegreppet i låginkomst- utredningen

I låginkomstutredningens undersökning i februari 1967 om inkomster m.m. fördes till samma hushåll a) alla hushållsmedlem— mar som bott i samma bostadslägenhet un- der 1966, b) tillfälligt frånvarande familje- medlemmar såsom värnpliktiga och sjuka, c) studerande familjemedlemmar mantals— skrivna på hushållets adress samt (1) inne— boende mantalsskrivna på hushållets adress. De uppsatta kriterierna sammanfaller i priu— cip med bostadsräkningamas hushållsbe— grepp. När förhållandena ändrats under året har de under året dominerande förhållan— dena varit avgörande för påförda uppgif- ter.

Med hänsyn till att de i februariunder— sökningen utvalda individerna varit i åldern 14—74 år har full jämförbarhet ej kunnat uppnås mellan hushållsuppgifterna i denna undersökning och motsvarande uppgifter en- ligt bostadsräkningen 1965. I bearbetning— arna av februariundersökningen har hus— hållen karakteriserats med utgångspunkt från »bostadsföreståndarna» i grundmate— rialet, vilka således samtliga befinner sig i åldern 14—74 år. Till »bostadsförestånda- re» har liksom i bostadsräkningen 1965 räknats mannen i hushåll med samboende män och kvinnor samt i övriga hushåll den person på vilken vilat det största ekono- miska ansvaret för hushållets ekonomi. I uppräknade tal har därvid antalet bostads- hushåll enligt februariundersökningen be— räknats till ca 2714 000 att jämföra med 2778 000 enligt bostadsräkningen 1/11 1965. Avvikelsen sammanhänger dels med bortfallet i februariundersökningen, dels med denna undersöknings uteslutande av personer över 74 års ålder. Eftersom en be- tydande del (15 år 20 procent) av befolk—

Tabell 9: ]. Hushållens fördelning efter bostadsföreståndarens kön, antalet vuxna personer och barnförekomst år 1966.

Antal hushåll (1 OOO-tal), där bostadsföreståndaren är

Antal vuxna pers. i hushållet, förekomst av minderåriga barn man kvinna totalt 1 vuxen person, med barn 5 50 55 1 » » , utan barn 314 376 690 2 el. fler vuxna pers., med barn 884 58 942 2 » » » » , utan barn 880 147 1 027

Totalt 2 083 631 2 714

ningen över 74 års ålder bor i kollektivhus— håll och en ännu högre andel bor hos vuxna barn eller andra anhöriga är andelen hus- hållsföreståndare i befolkningen över 74 års ålder förhållandevis låg. Överensstämmelsen mellan februariundersökningens och bostads- räkningens hushållsantal kan med hänsyn till dessa omständigheter betraktas som syn- nerligen god.

Enligt februariundersökningen fördelade sig de 2714 000 hushållen efter bostads- föreståndarens kön, antalet vuxna personer i hushållet och antalet barn i hushållet så som framgår av tabell 9: 1.

Enligt dessa uppgifter, vilka också över- ensstämmer väl med den senaste bostads- räkningens, är ca 77 procent av bostads- föreståndarna män och innehåller ca 37 av hushållen barn. I hushållen med en vuxen person domin