Till Statsrådet och chefen för iinansdepartementet

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigan- de den 21 mars 1969 har chefen för finans— departementet, statsrådet Sträng, den 20 maj 1969 tillkallat departementsrådet i finansde- partementet Hans Fridolin, byråchefen i kontrollstyrelsen Einar E:son Thulin och de— partementssekreteraren i finansdepartemen- tet Bo Willart som sakkunniga med upp- drag att se över gällande bestämmelser på punktskatteområdet i de delar som inte ses över i annat sammanhang eller som nyligen varit föremål för översyn. Departements- chefen har uppdragit åt Fridolin att vara ordförande samt vidare förordnat byråche- fen i kontrollstyrelsen Allan Schultz att vara expert och byrådirektören i kommerskolle- gium Fritz Andersson att vara sekreterare åt de sakkunniga.

Utredningsmännen har antagit benäm- ningen 1969 års punktskatteutredning.

Till utredningen har i olika sammanhang överlämnats framställningar och förslag i frågor med avseende på den aktuella punkt— beskattningen (se Bilaga 1).

Utredningen har funnit det naturligt att dela upp sitt arbete på dels en översyn av de materiella reglerna för de aktuella punkt- skatterna, dels en översyn av de regler som gäller för beskattningsförfarandet på punkt- skatteområdet. Förstnämnda del av utred- ningsuppdraget har nu slutförts och utred- ningen får härmed såsom ett delbetänkande Överlärnna Översyn av vissa punktskatter De materiella reglerna.

Utredningen räknar med att kunna slut— föra den återstående delen av utrednings- uppdraget, dvs. översynen av beskattnings— förfarandet, under innevarande år.

Stockholm i juni 1970.

Hans Fridolin Bo Willart Allan Schultz

Einar E:son Thulin

/Fritz A ndersson

• Sida 4
•  Original

. _ Jill-l! Jill," ifall” H: 151 'l't-llnl'i

» -il ,'r; Invrirm' Mallarna-sme *

rf a_i! tur» ** '»"- Iirllliwnlm11 u-Tiimn

, . IPB L'nllt'lrrrr. .:mrl- ningar, » ) [Mä—Q _ linimiflnridt' Itevu ' ' * **".I' "I-ll. llllI'I'l'tlT')” Inu *.* - W namn* ," .t'limtö'lbtr»

ant—atm....mri '

., __ ., 3? Hartwall: *llrr. .' » , .'."l _.13 imrlmrl'mvö' ..?.» ...... ...... _.- i mantrat-urea *»

...l'l .Ilu q" . ulul: .

,ileiii ..lm' ')tl **: llwnmmemxr *.

Marware 1. 'i»

nu!» .. "öl! lgh—tra».- tal:-Ir ...-... t'm,1|l»snr,aqut-gair»* rl djungel.:

• Sida 5
•  Original

Sammanfattning

Kapitel 1 Utredningsuppdraget m. m. . .

Kapitel 2 Den särskilda varuskatten 2.1 Gällande ordning 2.2 Historik ............ 2.3 Beskattningen i andra nordiska län- der .............. 2.4 Produktion, import och export av choklad- och konfektyrvaror 2.5 Till utredningen överlämnade skri- velser ............. 2.6 Erfarenheter från tillämpningen . . 2.6.1 Skatten på choklad— och kon- fektyrvaror ........ 2.6.2 Skatten på tekniska preparat 2.7 Utredningens överväganden och för- slag .............. 2.7.1 Skatten på choklad- och kon- fektyrvaror ........ 2.7.1.1 Varuområdet 2.7.1.2 Skatteformen . . 2.7.1.3 Restitution av skatt vid export ....... 2.7.2 Skatten på tekniska preparat 2.7.2.1 Varuområdet 2.7.2.2 Skatteformen . 2.7.3 Prover och gåvor m.m. . . .

Kapitel 3 Utjämningsskatten 3.1 Gällande ordning 3.2 Historik

11 11 12

14

16

16 18

18 21

21

22 22 25

31 31 31 34 35

3.3 Beskattningen i andra nordiska län- der .............. 3.4 Utredningens överväganden och för- slag

Kapitel 4 Försäljningsskatten 4.1 Gällande ordning 4.2 Historik 4.3 Till utredningen överlämnade skri- velser 4.4 Utredningens överväganden och för- slag 4.4.1 Skatten på guldsmedsvaror 4.4.2 Skatten på knutna mattor

Kapitel 5 Pälsvaruskatten .......

5.1 Gällande ordning 5.2 Historik 5.3 Erfarenheter från tillämpningen 5.4 Utredningens överväganden och för- slag

Kapitel 6 Skatten på malt- och läske- drycker ............. 6.1 Gällande ordning 6.2 Historik ............ 6.3 Beskattningen i andra nordiska län- der .............. 6.4 Utredningens överväganden och för- slag

Kapitel 7 Omsättningsskatten på motor- fordon

38 38 39 39 40 40

41 41

45 45 46 47

47

49 49 50 50

50

• Sida 6
•  Original

7.1 Gällande ordning 7.2 Historik 7.3 Beskattningen i andra nordiska län-

der .............. 7.4 Till utredningen överlämnad skrivelse 7.5 Utredningens överväganden och för—

slag ..............

Kapitel 8 Den allmänna energiskatten . . 8.1 Gällande ordning 8.2 Historik 8.3 Beskattningen i andra nordiska län- der .............. 8.4 Till utredningen överlämnade skrivel- ser .............. 8.5 Utredningens överväganden och för- slag .............. 8.5.1 Skatten på bränslen 8.5.1.1 Varuområdet 8.5.1.2 Skattskyldigheten 8.5.2 Skatten på elektrisk kraft 8.5.2.1 Beskattningsvärdet för kraft som förbrukas av registrerade producen- ter ......... 8.5.2.2 Gatubelysningskraft 8.5.2.3 Skattskyldigheten 8.5.2.4 Definitionen av beskatt- ningsår ....... 8.5.3 Kraftvärmeverken 8.5.4 chsättning av skatten vid in- dustriell tillverkning ..... 8.5.5 Avdragsbestämmelserna . . . 8.5.6 Upphävande av viss övergångs- bestämmelse ........

Kapitel 9 Bensin-, gasol- och brännolje- skatterna samt den särskilda skatten på motorbränslen ......... 9.1 Gällande ordning

9.2 Historik ............

9.3 Till utredningen överlämnade skrivel- ser ............... 9.4 Utredningens överväganden och för- slag .............. 9.4.1 Bensinskatten .......

9.4.1.1 Varuområdet 9.4.1.2 Beskattningen av ben- sin med tillsats av smörj- olja ........ 9.4.1 .3 Skattskyldigheten 9.4.1.4 Avdragsbestämmelser- na .........

9.4.2 Brännoljeskatten ......

53 53

53

55 55 57

58 58 58 58 58 60 61

61 63 64

64 64

65 66

66

67 67 68

69

70 71

72

Bilagor

Förteckning över skriftliga framställ- ningar ............. 95 Grafisk framställning av skattebe- lastningen per viktenhet för chok- lad- och konfektyrvaror

• Sida 7
•  Original

Sammanfattning

Utredningens uppdrag har varit att göra en teknisk översyn av de delar av punktbe- skattningen som inte är eller nyligen varit föremål för översyn. I enlighet härmed har utredningen omfattat följande punktskat— ter: den särskilda varuskatten, utjämnings— skatten, försäljningsskatten, pälsvamskat- ten, skatten på malt- och läskedrycker, om- sättningsskatten på motorfordon, energi— skatten och skatterna på bensin, brännolja och gasol. En given förutsättning har varit att punktskatterna skall ge i stort sett oför- ändrade intäkter.

Beträffande den särskilda varuskatten har utredningen funnit att nuvarande beskatt— ning efter värde av choklad- och konfektyr- varor medfört så stora tillämpnings— och kontrollproblem att den inte bör bibehållas utan ersättas av en beskattning efter vikt av dessa varor. Av skattetekniska skäl bör skatten utgå med en enhetlig skattesats för hela varuområdet. Skattesatsen föreslås till 2: 20 kr. per kg, räknat på varans vikt in— klusive detaljhandelsemballage. Vidare fö- reslås vissa justeringar och preciseringar av varuområdet i syfte att erhålla en klarare gränsdragning mellan skattepliktiga och icke skattepliktiga choklad- och konfektyrvaror. Dessa justeringar medför även vissa kon— sekvensändringar i förordningen om utjäm- ningsskatt. En utvidgning av skatteområ— det i syfte att åstadkomma konkurrensneu- tralitet med exempelvis sötsaksliknande bak- verk avvisas. Skatteplikten för sockerfria

konfektyrer föreslås bibehållen. Möjlighet till restitution av särskild varuskatt som be— lastar icke varuskattebelagda exportvaror, t. ex. biscuits och wafers, förordas.

Beträffande den särskilda varuskatten på tekniska preparat har förteckningen över varuskattebelagda varor reviderats i syfte att undanröja vissa vid den praktiska till- lämpningen konstaterade gränsdragnings- problem. Ändringarna går huvudsakligen i liberaliserande riktning. Beträffande de tek- niska preparaten föreslår utredningen att nuvarande värdebeskattning bibehålls.

För båda varuområdena föreslås skatte- plikt för gratisprover, gåvor och andra ut- tag ur verksamheten för annat ändamål än försäljning.

Beträffande försäljningsskatten har ut- redningen undersökt möjligheterna att un- danröja de olägenheter av teknisk art som påtalats särskilt i fråga om skatten på guld- smedsvaror. Utredningen konstaterar att skatten numera fungerar bra och inte kan anses mera betungande än andra punktskat- ter. Anledning saknas därför att föreslå nå- gon ändring i skattens konstruktion. Där— emot har utredningen inte funnit någon _skatteteknisk lösning när det gäller de på- talade svårigheterna att upprätthålla beskatt- ningen av guldsmedsvaror med hänsyn till förekommande smuggling och skattefria in- köp vid utlandsresor. Kritiken mot försälj- ningsskatten på denna grund anses därför befogad. Olika metoder att åstadkomma en

• Sida 8
•  Original

skattelindring för det konstnärliga ädelsmi- det diskuteras men utredningen nödgas kon- statera att en sådan måste avvisas av skatte- tekniska skäl. Även skatten på knutna mat- tor har medfört Vissa skattetekniska pro- blem, som bl.a. sammanhänger med att skatten vid import utgår efter vikt men an- nars efter värde. Detta har bidragit till att den särskilda högre viktskattesatsen vid skattepliktig import för mattor av natur- silke föreslås slopad.

När det gäller pälsvaruskatten konstate- rar utredningen att denna dels gett upphov till vissa tillämpningssvårigheter, dels blivit föremål för kritik i internationella sam- manhang, särskilt inom EFTA. Utredning- en har prövat olika alternativa lösningar men finner att även dessa skulle vara tek- niskt ohanterliga eller icke invändnings- fria från internationell synpunkt. Med hän- syn även till den relativt ringa avkastning- en av skatten ifrågasätter utredningen skat— tens bibehållande.

I fråga om skatten på malt- och läske- drycker föreslås att även importvaror in- ryms under beskattningen i stället för att som nu beläggas med en mot skatten sva- rande tull. I likhet med vad som redan gäl- ler för öl och starköl föreslås beskattning av lättöl och läskedrycker som förtärs inom tillverkningsställe. Vidare föreslås möjlig- het till justering av skatteredovisningen vid kundförluster.

Beträffande omsättningsskatten på mo- torfordon föreslås att skatt skall utgå, när tidigare icke skattepliktigt fordon efter om- byggnad omregistreras till skattepliktigt for— don.

Beträffande den allmänna encrgiskatten föreslås skatt på viss fotogen för drift av motorfordon och viss ändring av beskatt- ningen av koksbränslen. I fråga om skat- ten på elektrisk kraft bör enligt utredning- en beskattningsmyndigheten ges rätt att fö- reskriva att skatt skall utgå med visst be- lopp per ki-lowattimme vid stor förbruk- ning av egenproducerad kraft. Gatubelys- ningskraften föreslås antingen bli belagd med en enhetlig skatt oavsett kostnaden för kraften eller bli helt skattefri. Beskattnings-

året för skatten på elkraft föreslås ändrat till kalenderår. Kraftvärmeverken föreslås få redovisa skatt på grundval av den hos abonnenterna uppmätta värmeförbrukning- en. Vidare föreslås vissa ändringar som be- rör skattens redovisning.

l fråga om skatterna på bensin och bränn- olja föreslås bl. a. skattefrihet för kemiskt ren bensin och för motoralkohol och indu- stribensin i småförpackningar. Viss ändring av reglerna om skattskyldighetens inträde förordas för att undanröja olikheter i be- skattningen. Vidare föreslås åtgärder som gör det möjligt att ta ut skatt vid under- låten registrering och vid missbruk av möj- ligheten att mot försäkran inköpa motor- bränsle skattefritt.

• Sida 9
•  Original

1. Utredningsuppdraget m. m.

Vårt uppdrag har varit att se över gällande bestämmelser på punktskatteområdet i de delar som inte nu ses över i annat samman- hang eller som nyligen varit föremål för översyn. Några andra direktiv har inte med- delats.

Frågan har gällt att göra en teknisk över- syn av vissa delar av punktbeskattningen. Det har däremot inte ankommit på oss att behandla de olika punktskatternas vara eller inte vara i skattesystemet eller att göra några bedömningar beträffande avvägning— en av de i sammanhanget aktuella punkt- skatterna. Den tekniska översynen har skett under den förutsättningen att punktskatterna skall ge i stort sett oförändrade intäkter för staten. Vi har dock ansett oss oförhindrade att diskutera och även framlägga förslag som får direkta återverkningar på skatteut- fallet, om därmed mera betydande teknis- ka fördelar kan uppnås eller andra inte en- bart tekniska olägenheter kan undanröjas. Vi har därvid i några fall haft anledning beakta internationella aspekter och förplik- telser. Av oss framlagda förslag eller disku- terade åtgärder med sådana verkningar går väsentligen i liberaliserande riktning, men detta kan enligt vår mening dock inte be- traktas som annat än av främst tekniska skäl motiverade jämkningar i punktbeskatt- ningen.

Vid sammanträffanden som vi har haft med företrädare för några av de berörda branscherna har man i allmänhet framfört

önskemål om en punktskatteavveckling. Man har hänvisat till vad allmänna skatte- beredningen uttalat härom i sitt betänkan- de Nytt skattesystem (SOU 1964: 25) och till tidigare framförda yrkanden, bl. a. i framställningar till Kungl. Maj:t. Som yt- terligare skäl för en punktskatteavveckling har åberopats den i prop. 1970: 70 före— slagna och numera av riksdagen beslutade höjningen av mervärdeskatten från 10 % till 15 % den 1 januari 1971. Då det här gällt ett spörsmål som legat utanför vårt utredningsuppdrag har vi endast på detta sätt velat redovisa den syn på den här aktu- ella punktbeskattningen som framförts i nämnda sammanhang.

Vårt uppdrag har vidare enligt direkti- ven varit begränsat til-l de delar av punkt- beskattningen som inte nu är eller nyligen varit föremål för översyn. En sådan över- syn angående tobaksbeskattningen slutför- des år 1968 av tobaksskatteutredningen (Stencil Fi 1968: 12). Utredningens förslag behandlades i en proposition med förslag om bl.a. höjd tobaksskatt som förelades och antogs av 1970 års vårriksdag (prop. 1970: 8, BeU 2, rskr 52). Med hänsyn här- till har tobaksbeskattningen inte omfattats av vår översyn.

Vi har vidare haft att beakta det utred- ningsarbete på punktskatteområdet som pågår inom bilskatteutredningen och al- koholpolitiska utredningen. På grundval av ett av bilskatteutredningen hösten 1968 av-

• Sida 10
•  Original

givet betänkande angående traktorbeskatt- ning (SOU 1968: 50) infördes den 1 januari 1970 skatt på traktorer i en form som över- ensstämmer med den årliga automobilbe— skattningen. Hösten 1969 avgav bilskatte— utredningen ett delbetänkande Fordonsbe- skattningen (SOU 1969: 45) vari framlagts förslag om viss omläggning av automobil— skatten. Proposition på grundval av det- ta betänkande har avlämnats och kommer att behandlas av 1970 års höstriksdag. Yt- terligare frågor med avseende på vägtrafik- beskattningen är under behandling av utred- ningen. Bl. a. kommer frågan om övergång till en s. k. kilometerbeskattning för lastbi- lar och släpvagnar att tas upp i det fort- satta utred-ningsarbetet. I detta samman- hang torde utredningen komma in på skat- ten på brännolja och eventuellt även på skatterna på bensin och gasol. Med hänsyn till det anförda har vår översyn ej omfattat automobilskatten eller traktorskatten. Vis- sa tekniska frågor rörande skatterna på mo- torbränslen har vi dock funnit anledning att ta upp, bl.a. på grund av den nära anknytningen av dessa skatter till den be- skattning av motorbränslen som sker i form av allmän energiskatt. I detta sammanhang kan också nämnas att den särskilda omsätt- ningsskatten på motorfordon, den s.k. bil- accisen, omfattas av vår översyn.

Alkoholpolitiska utredningen har i upp- drag att göra en allomfattande översyn på det nykterhetspolitiska området och har härvid även att ta upp beskattningen av al- koholhaltiga drycker, dvs. skatterna på sprit, vin och öl. Med hänsyn härtill har vi inte behandlat beskattningen av sprit och vin. Beskattningen av öl regleras i samma förordning som beskattningen av läskedryc- ker. Vi har haft särskild anledning att ta upp läskedrycksskatten och har i anslutning härtill ansett oss oförhindrade att även be- handla några tekniska frågor rörande be- skattningen av maltdrycker.

I fråga om punktbeskattade varor gäller med vissa undantag att de även omfattas av mervärdeskatten. Undantagen härifrån är begränsade till beskattningsområdet för den allmänna energiskatten, dvs. till motorbräns-

len, olje- och kolbränslen samt elkraft. Med hänsyn till att det energis'kattebelagda om- rådet ej omfattas av mervärdeskatten kan energiskatten anses utgöra ett komplement till mervärdeskatten och därmed hänföras till den generella indirekta beskattningen. Vi har dock betraktat energiskatten som en punktskatt och den har därmed ingått i vår översyn. Vi har därvid även på en punkt funnit motiverat att ta upp en fråga som gäller gränsdragningen i skattepliktshänseen- de mellan energiskatten och mervärdeskat- ten. Sistnämnda skatt har i övrigt inte be- rörts av vår översyn och utanför denna har vi även ansett oss böra ställa de olika regle- ringsavgifter och motsvarande som sam- manhänger med jordbruksregleringen. Slut- ligen är att nämna att vissa av oss föreslag- na ändringar medför konsekvensändringar i tulltaxan och vissa andra författningar.

I enlighet med det anförda har vår i det- ta betänkande behandlade översyn omfat— tat följande punktskatter: den särskilda va— ruskatten, utjämningsskat-ten, försäljnings- skatten, pälsvaruskatten, skatten på malt- och läskedrycker, omsättningsskatten på motorfordon, energiskatten samt skatterna på bensin, brännolja och gasol. Vad som beträffande dessa punktskatter redovisas i det följande är resultatet av en översyn av de materiella reglerna. Det återstår för oss att slutföra översynen av bestämmelserna rörande beskattningsförfarandet, vilket vä- sentligen regleras i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatt- ning.

• Sida 11
•  Original

2. Den särskilda varuskatten

2.1. Gällande ordning

Enligt förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt (omtryckt 1960: 612; senast änd- rad 1969: 467) utgår skatt på choklad- och

konfektyrvaror, parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat. Beskattningsområdets omfattning framgår av en vid förordningen fogad varuförteckning. Enligt denna förelig- ger f. n. skatteplikt för följande varor.

Tulltaxenr Varuslag

ur 17.04 Choklad- och konfektyrvaror, hänförliga till följande varugrupper: ur 18.06 choklad, med eller utan tillsats av socker eller sötningsmedel,

ur 20.04 karameller, praliner, konfekt, dragéer, kola, pastiller, tabletter, tuggummi, ur 21.07 skumstrutar, kokosbollar och dylika sötsaker, ävensom sötsaker helt eller delvis

utgörande eller innehållande kanderade eller glaserade frukter, fruktskal eller andra växtdelar ävensom ersättningsmedel härför, lakrits, innehållande mer än 10 % socker eller med tillsats av annat sötnings- eller smaksättningsmedel eller föreliggande i utformade figurer, stänger eller stycken, marsipan, mandelmassa, nougatmassa, s. k. vit choklad och andra liknande produkter i utformade figurer, stänger eller stycken, marmelad och ersättningsmedel härför i utformade figurer, stänger eller stycken.

Anm. Skatt skall icke utgå för kakao i form av pulver, flingor eller pasta, med eller utan tillsats

av socker eller sötningsmedel, ej heller för s. k. fastlagsmassa.

ur 17.05 ur 21.07 ur 33.06

ning av läskedrycker.

per: Med socker eller sötningsmedel försatta pulver och tabletter, avsedda för bered- Parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat, hänförliga till följande varugrup—

parfymer och andra luktgivande preparat såsom lukt— och toalettvatten (med undantag av preparatet sprit, glycerin och rosenvatten), parfymerat badsalt o. d.; nagelbandsvatten, nagelbandskräm, ansiktslera, ansiktsskum och andra hud- vårdspreparat, ej utgörande hudkräm, hudolja eller ströpuder och ej upptagna i följande varugrupp; hårvatten, hårolja, hårpomada, onduleringspreparat, hår- färgnings-, hårbleknings- och hårinpackningsmedel samt andra hårvårdsprepa- rat med undantag av schamponeringsmedel; hårborttagningsmedel samt medel mot transpiration med undantag av ättiketerpreparat, puder med undantag av ströpuder härunder inbegripet hudkräm, innehållande över 10 % pudersubstans (puderkråm); läppstift, smink och andra för färgning av huden avsedda preparat; nagellack, nagelpasta, nagelpolermedel, nagellack- borttagningsmedel och andra dylika för nagelbehandling avsedda preparat; ögonhårskräm, ögonbrynsstift samt andra liknande preparat för behandling av ögonhår eller ögonbryn.

Anm. Skatt utgår icke för preparat i förpackning varav framgår att preparatet är avsett speciellt

för behandling av tinnar, kvisslor eller liknande hudåkomma eller för döljande av ärr, födel- semärke eller liknande huddefekter.

ur 38.19

Kemiska kompresser och tillbehör avsedda för hårpermanentning.

• Sida 12
•  Original

Såsom närmare redovisas i ett följande avsnitt utgår dessutom en särskild utjäm- ningsskatt på choklad- och konfektyrvaror.

Skyldighet att erlägga särskild varuskatt åvilar den som inom landet yrkesmässigt tillverkar skattepliktig vara för avsalu eller för vidare bearbetning och den som inför skattepliktig vara till landet. Som tillverk- ning anses även omformning, omarbetning och i vissa fall förpackning av skatteplik- tig vara, när varan är avsedd att saluhållas i sålunda förändrat skick.

För skattskyldig tillverkare föreligger ob- ligatorisk registreringsplikt hos beskatt- ningsmyndigheten kon-trollstyrelsen. Impor- tör kan i särskild ordning bli registrerad som skattskyldig hos kontrollstyrelsen. För re- gistrerad skattskyldig inträder skattskyldig- heten, när skattepliktig vara levereras till köpare här i landet eller tas i anspråk för vidare bearbetning. Skatten redovisas och erläggs till kontrollstyre-lscn enligt ett dekla- rationsförfarande. Vid införsel av annan än registrerad importör erläggs skatten till tull- verket i den ordning som gäller för tull. Även vid sådan import är dock kontroll- styrelsen slutlig beskattningsmyndighet. Vi- sar det sig vid granskning att för låg skatt uttagits av tullverket, kan kontrollstyrelsen påföra den ytterligare skatt som skall utgå.

Skatten utgår med 50 procent av be- skattningsvärdet. Detta värde är i princip för choklad- och konfektyrvaror varans pris vid försäljning i större poster till gros- sist och för parfymer, kosmetika o.d. va— rans pris vid försäljning till detaljist. I be- skattningsvärdet inräknas inte den särskilda varuskatten och inte heller utjämningsskatt eller mervärdeskatt. Ett und-antag från des- sa allmänna regler gäller, då annan än re- gistrerad importör inför skattepliktig vara för omformning, förpackning eller tillverk- ning av annan vara eller eljest för annat ändamål än försäljning. Beskattningsvärdet är då varans tullvärde med tillägg av tull.

För registrerad skattskyldig gäller som huvudregel, att skatt skall redovisas fort- löpande i deklarationer för varje kalender— månad. Deklaration skall inges till kon- trollstyrelsen inom 45 dagar efter kalender-

månadens utgång. Enligt deklarationen upp- lupen skatt skall erläggas inom samma tid som gäller för deklarationsskyldighetens fullgörande. Kontrollstyrelsen kan dock fö- reskriva att deklaration skall avse kalender- kvartal. Styrelsen kan också föreskriva kor— tare eller längre respittid för skatteredovis- ningen (lägst 15 dagar och högst 2 måna- der).

Även när skatt skall utgå vid införsel tillämpas ett deklarationsförfarande. Impor- tören skall till tullmyndigheten avge dekla- ration beträffande importvarans beskatt- ningsvärde. Vid införsel av vara för om- formning eller annan med tillverkning jäm- ställd åtgärd eller för annat ändamål än försäljning skall importören i stället för deklaration avge särskild försäkran rörande ändamålet med införseln.

Förordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbcskattning är tillämp- lig på den särskilda varuskatten.

Intäkten av den särskilda varuskatten uppgick för budgetåret 1968/69 till 267 milj. kr. Härav utgjorde 254 milj. kr. kon- trollstyrelsens andel och 13 milj. kr. tull- verkets. Av kontrollstyrelsens uppbörd föll 155 milj. kr. på choklad- och konfektyr— varor och 99 milj. kr. på tekniska prepa- rat. För budgetåret 1969/70 beräknas in— komsten av den särskilda varuskatten till 275 milj. kr. och för budgetåret 1970/71 till 285 milj. kr. I beloppen ingår inte ut- jämningsskatt.

2.2 Historik

En särskild beskattning av choklad- och konfektyrvaror och av vissa tekniska pre- parat infördes år 1941. Skatten kallades ur- sprungligen varuskatt men namnet ändra— des den 1 januari 1961 till särskild varu- skatt för att undvika förväxling med den allmänna varuskatten som införts den 1 ja- nuari 1960. Samtidigt med varuskattens in- förande upphävdes 1939 års förordningar om industrisockerskatt och om glykosaccis.

Varuskatten utformades redan från bör- jan som en värdeskatt, dvs. som en skatt bestämd till viss procent av den skatteplik-

• Sida 13
•  Original

tiga varans värde (beskattningsvärdet). Den- na form har skatten alltjämt, vilket dock inte innebär att skattens utformning i dag är densamma som när den infördes. Skat- ten har sålunda varit föremål för flera änd- ringar avseende såväl beskattningsområdets omfattning som skattens höjd och beskatt- ningsvärdets bestämmande. Det har också förekommit inslag av specifik beskattning, dvs. skatt har utgått med visst belopp per enhet.

Beskattningsområdet har i sin nuvarande omfattning varit oförändrat sedan den 1 juli 1965 bortsett från den 1966 införda skattefriheten för s.k. aknepreparat. De 1965 vidtagna ändringarna innebar bl.a. att skatteplikten för schamponeringsmedel, tandkräm och vissa andra artiklar slopades. Redan tidigare hade dock andra inskränk- ningar i beskattningen genomförts. Sålun- da slopades skatteplikten för mandelmassa i bulk och för fastlagsmassa år 1950, för rån och wafers år 1960 och för glass år 1963. Vidare kan nämnas att skatt utgick på socker och sirap under åren 1958—1965 och på spelkort åren 1961—1965.

För socker och sirap samt spelkort gäll- de specifika skattesatser, medan skatten på övriga varor alltsedan införandet haft for— men av värdeskatt. Från början gällde en enhetlig skattesats för choklad- och konfek- tyrvaruområdet men differentierade skatte- satser för det kemisk-tekniska varuområ— det. Fr.o.m. den 1 juli 1965 gäller skatte- satsen 50 % för samtliga varor.

Beskattningsvärdet bestämdes från början i fråga om inom riket tillverkad vara till priset exklusive skatt till detaljist eller, om försäljning till detaljist inte förekom, till det pris exklusive skatt som tillverkaren kunde antas ha betingat sig vid sådan försäljning. Enligt kontrollstyrelsens anvisningar skulle i det fall tillverkaren bedrev försäljning ute- slutande till grossist, priset till detaljist ut- göra beskattningsvärde. Bedrevs försäljning enbart till konsumenter skulle beskattnings- värdet utgöra viss procent av konsument— priset (den s. k. konsumentprisregeln).

För importerad vara gällde som beskatt- ningsvärde varans tullvärde (i regel cif-vär-

det) med tillägg av tull. Den 1 juli 1946 ändrades beskattningsvärdet för i-mportvara som var avsedd att försäljas i oförändrat skick till varans pris vid försäljning till de- taljist och det föreskrevs att importören skulle deklarera detta beskattningsvärde till tullmyndigheten. I fråga om importvaror, avsedda att omformas eller bearbetas på annat sätt, bibehölls tullvärdet med tillägg av tull som beskattningsvärde.

År 1953 ändrades beskattningsvärdet till det lägsta pris exklusive skatt som den skatt- skyldige tillämpade vid försäljning i större poster till återförsäljare med vilken han inte stod i intressegemenskap eller, om sådan försäljning inte förekom, det lägsta pris som den skattskyldige kunde antas ha till- lämpat vid sådan försäljning. Som beskatt- ningsvärde fick dock inte tillämpas pris som gällde endast för en mindre del av den skattepliktiga försäljningen. Förekom inte försäljning i större poster till återför— säljare eller förelåg intressegemenskap el- ler annat förhållande av sådan art att till— lämpade priser inte kunde godtas, bestäm— des beskattningsvärdet enligt särskilda av kontrollstyrelsen meddelade anvisningar.

Skälen till denna omläggning av regler- na för beskattningsvärdet var i huvudsak följande.1 För prissättningen hade det s.k. bruttoprissystemet blivit helt dominerande. I praktiken hade detta medfört en av fabri- kanterna dirigerad och låst prissättning ända fram till konsumenterna. Inom såväl chok- lad- och konfektyrbranschen som den ke- misk-tekniska branschen tillämpades fram till våren 1952 ett system med bundna brut— topriser till konsument och fixerade han- delsmarginal—er i distributionsleden. Detta system upphävdes vid nämnda tidpunkt och ersattes med en friare prissättning. Härige- nom blev det svårare att fastställa beskatt- ningsvärde. Framför allt ansågs att den möj- lighet till sänkning av konsumentpriserna som en fri prisbildning under fri konkur- rens erbjöd inte borde motverkas genom en bindning av varuskatten till högre vär- den. Genom det ändrade beskattningsvärdet

1 En utförligare redogörelse för skälen till ändringen lämnas i prop. 1953: 138.

• Sida 14
•  Original

ansåg man att konkurrensviljan och princi- pen om pris efter prestation skulle främjas. Ändringen får även ses i samband med den lagstiftning mot kon'kurrensbegränsning- är inom näringslivet som då förbereddes och som bl.a. resulterade i förbud mot bruttoprissättning med verkan fr.o.m. den 1 juli 1954.

De år 1953 införda beskattningsvärde- reglerna gäller alltjämt för choklad- och konfektyrvaror. De särskilda av kontroll- styrelsen meddelade hjälpreglerna (detaljist- prisregeln och konsumentprisregeln) har fort-löpande anpassats till aktuella förhål- landen. År 1955 utarbetade kontrollstyrel- sen dessutom på grundval av vunna erfa- renheter från tillämpningen av 1953 års regler mera preciserade definitioner och an— visningar beträffande beskattningsvärdets bestämmande. I allt väsentligt gäller allt- jämt vad kontrollstyrelsen därvid meddelat. I dessa anvisningar förklaras bl. a., att med försäljning i större poster skall i princip förstås försäljning till grossist, att intresse- gemenskap mellan säljare och köpare skall anses föreligga bl. 3. när vissa tillverknings— kostnader eller reklamkostnader o. likn. ej inräknats i tillverkarens pris utan överförts på återförsäljaren och därmed inräknats i dennes pris (s.k. kostnadsöverflyttning) samt att som en mindre betydande del av den skattepliktiga försäljningen skall anses del som ej överstiger 20 % av den totala skattepliktiga försäljningen.

År 1962 återinfördes priset exklusive skatt till detaljist som beskattningsvärde för skattepliktiga tekniska preparat. Anledning- en härtill var att de år 1953 införda bestäm- melserna om beskattningsvärdet medfört särskilt stora tillämpningssvårigheter för detta varuområde, bl. a. beroende på att branschstnukturen här var en annan än på sötvarusidan. Försäljningen av skatteplikti— ga tekniska preparat skedde nämligen då i stor utsträckning direkt till detaljister eller genom de skattskyldiga närstående företag. I fall då ingen försäljning till grossist före- kom, uppstod osäkerhet om hur beskatt- ningsvärdet skulle bestämmas. Vidare befa- rades att ändringar i branschstr-ukturen i

syfte att nedbringa beskattningsvärdena skul- le bli följden om anknytning av beskatt- ningen till grossistpriset bibehölls. Några större risker för prisbindning ansågs inte heller vara förknippade med en återgång till detaljis-tpriset som beskattningsvärde för de ekniska preparaten.

Utöver vad nu anförts kan nämnas att då förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbcskattning gjordes till- lämplig på den särskilda varuskatten, även vissa ändringar fick vidtas i varuskatteför- ordningen. År 1960 tillkom bestämmelser som beredde möjlighet för importör att bli registrerad hos kontrollstyrelsen och där- med få redovisa skatt till styrelsen i samma ordning som gäller för tillverkare i stället för att erlägga skatten till tullverket i sam- band med införseln. Ändringen påkallades bl. a. av våra åtaganden i EFTA.

Slutligen kan nämnas att fr.o.m. den 1 juli 1968 en särskild avgift tas ut vid im- port av biscuits och wafers som innehåller choklad (SFS 1968: 361). Avgiften, som ut- går med 2 kr. per kg chokladinnehåll, är avsedd att motsvara den skattebelastning som den särskilda varuskatten (medför på inhemska sådana varor.

2.3 Beskattningen i andra nordiska länder

I Danmark är såväl choklad— och konfek— tyrvaror som parfymer och kosmetiska pre- parat belagda med särskild skatt. För de sistnämnda varorna är skatten utformad som en värdeskatt i producent- och impor- törledet. Skattesatsen utgör 37% % och ut- går på ett beskattningsvärde som är lika med konsumentpriset inklusive alla avgif- ter (även mervärdeskatt) enligt prismärk— ning som den skattskyldige är ålagd att åsätta varan. Vid betalningen av skatten får avdrag göras med belopp motsvarande mervärdeskatteeffekten i priset.

Skatten på choklad- och konfektyrvaror är av särskilt intresse eftersom beskattning- en av dessa varor den 1 februari 1969 la— des om till en ren viktskatt. Tidigare var skatten utformad som en kombinerad vikt- och värdeskatt på försäljning från grossist

• Sida 15
•  Original

till detaljist. Värdeskattedelen beräknades därvid i princip på det orabatterade priset till detaljist enligt prislista efter avdrag för däri ingående viktskatt.

Den nya viktskatten är i fråga om skatt- skyldigheten anknuten till ett registrerings— förfarande. Obligatorisk registreringsskyl- dighet åvilar tillverkare, medan importörer, grossister och större detaljhandelsföretag har möjlighet att bli registrerade som skatt— skyldiga. Skattskyldigheten begränsas här- igenom till försäljningar till icke registrera- de köpare och till införsel av icke registre- rade importörer. Skattesatsen är 6 dkr. per kg och utgår på varans nettovi—kt. Vid si- dan av denna skatt utgår en råvaruskatt på kakao-bönor, mandel, nötter m. fl. varor vid införsel för annat ändamål än tillverk- ning av skattepliktiga choklad- och konfek- tyrvaror. Vid import av biscuits, wafers o. likn. varor utgår en »daekningsafgift» för i varan ingående choklad.

Av kommentaren till förslaget om över- gång till en ren viktskatt för den danska choklad- och konfektyrvarubeskattningen framgår att önskemål om en omläggning av skattesystemet framförts från bransch- håll. Det hävdades att systemet med pris- listor till följd av förändringar i handelns struktur inte längre kunde säkerställa en likformig beskattning av varor av samma slag. Företag som enbart levererade till s. k. supermarkets och andra lågprisföretag gyn- nades av skattesystemet jämfört med före- tag som sålde i smärre poster till enskilda detaljister. Vidare påpekades att värdeskat- ten fick en accentuerad effekt på priserna vid av kostnadsskäl betingade prishöjningar. En annan nackdel med det gäll-ande syste- met var att olikheter i beskattningen upp— stod i de fall värdeskatten måste bestäm- mas på grundval av detaljhandelspriset. I sådant fall fick ett enhetligt avdrag om 24 % göras för att från beskattningen un— dandra den del av priset som utgjorde de- taljhandelsmarginalen.

Branschen förordade en övergång till en ren viktbeskattning. I regeringsförslaget av- visades en differentierad viktbeskattning med hänsyn till svårigheterna att avgränsa

olika skattepliktiga varor. Det ansågs även rimligt att mildra den höga beskattningen av de relativt dyrare chokladvarorna. Där- med skulle också önskemål från utveck— lingsländerna bli tillgodosedda.

I Finland utgår särskild skatt på chok- lad- och konfektyrvaror. Skatten är utfor- mad som en viktskatt, baserad på varans nettovikt, och utgår med differentierade skattesatser. Skatten tas ut i producent— och importörledet. Vid skatteredovisningen får inhemsk producent dra av ett belopp mot- svarande skillnaden mellan inhemskt pris och världsmarknadspris på för tillverkning- en av skattepliktiga varor använda jord- bruksvaror. Denna avdragsrätt utgör en mot- svarighet till det svenska systemet med rå- varuprisutjämning. Någon särskild skatt på skönhetsmedel o. d. utgår inte i Finland.

I Norge utgår punktskatter på såväl chok- lad- och konfektyrvaror som kosmetiska preparat o. d. Skatterna tas ut i producent- och importörledet och var fram till den 1 januari 1970 utformade som värdeskat- ter med i princip priset exklusive skatt till detaljist som beskattningsvärde. Skattesat- serna utgjorde 66 2/3 % för choklad- och konfektyrvaror och 40 % för kosmetiska preparat. Från ingången av 1970 utgår skat- ten på choklad- och konfektyrvaror som viktskatt med en enhetlig skattesats om 5 nkr. per kg, räknat på nettovikten. Den— na skattesats motsvarar en värdeskatt om ca 60 %, varför omläggningen innebar viss skattesänkning. Omläggningen byggde på förslag som framlagts av en särskild kom- mitté, vars majoritet ansåg att de med vär- deskatten förenade kontrollsvårigheterna, önskvärdheten av en lika beskattning av samma slags varor oavsett distributions- system och möjligheten till större likhet i beskattningen mellan inhemska och impor- terade varor samt den stimulans till kvali- tetsförbättringar som en viktskatt erbjöd talade för en övergång till denna skatte- form. Man var medveten om att en enhet— lig viktskatt skulle medföra en höjd be- skattning av sockerkonfektyrerna, men å andra sidan ansågs det inte möjligt att fin- na entydiga och praktiskt tillämpliga krite-

• Sida 16
•  Original

rier för att skilja dessa varor från choklad- varorna.

Utöver nämnda sk'atter utgår i Norge en särskild skatt på chokladinnehållet i impor- terade biscuits och på alkoholinnehållet i importerade kosmetiska preparat.

I Island utgår särskild skatt på choklad- och konfektyrvaror. Skatten är utformad som en ren viktskatt.

2.4 Produktion, import och export av choklad- och konfektyrvaror

I tabellen på sid 17 lämnas uppgifter om produktion, import och konsumtion av choklad- och konfektyrvaror under åren 1960—1969. Därav framgår att den svenska produktionen under denna tid ökat från 48000 ton till 65 700 ton. Produktionsut- vecklingen har emellertid varit ojämn. En kraftig uppgång noteras runder åren 1960— 1962 följd av viss nedgång för åren 1963 och 1964. En återhämtning skedde däref- ter med stigande produktionssiffror för åren 1965—1967, medan en ny tillbakagång note- ras för år 1968.

Endast en mindre del av produktionen exporteras. Exportandelen har dock stigit från ca 3,5 % år 1960 till ca 7 % år 1968. Av exporten sistnämnda år på ca 4 700 ton gick ca 60 % till EFTA-länder.

Importen har ökat mycket kraftigare än den inhemska produktionen och har sedan år 1960 mer än tredubblats. Särskilt mar- kant är importökningen för chokladvaror från 650 ton år 1960 till ca 5 000 ton år 1968, vilket innebär att importvarornas an- del av konsumtionen av chokladvaror stigit från 2,6 % till 13,6 %. Beträffande socker- konfektyrer, som svarar för över två tredje- delar av den samlade importen av choklad- och konfektyrvaror, var den kvantitativa importandelen redan år 1960 så hög som 15,1 % av konsumtionen och har därefter stigit till 26,6 %. För hela choklad- och konfektyrvaruområdet tillhopa steg import- andelen från 9 % till 20,3 % under perio- den.

Importen kommer i huvudsak från EFTA-

länder. Dessa länders andel av importen har ökat från ca 60 % år 1960 till ca 75 % år 1968. Av de olika EFTA-länderna har Finland ökat sin andel av totalimporten från 2 % till 18 % och Danmark från 13 % till 16 %. Storbritanniens andel har mins- kat från 46 % till 38 %, vilket likväl inne- bär en ökning i kvantitet från ca 2 400 ton till 5 800 ton.

Konsumtionen av choklad- och konfek- tyrvaror har under 60-talet ökat från 50 800 ton till ca 76 500 ton, dvs. en ökning med 50 %. För första gången sedan år 1963 kan viss konsumtionsminskning konstateras för år 1968. Den faller helt på chokladvaruom- rådet, medan konsumtionen av sockerkon- fektyrer närmast visar en stagnation.

Av den totala konsumtionen av skatte— belagda sötsaker faller ca 51 % på socker- konfektyrer och 49 % på chokladvaror. An- delen sockerkonfektyrer är relativt hög i Sverige jämfört med förhållandena i fler- talet övriga västeuropeiska länder.

Svenska Choklad- och Konfektyrfabri- kantföreningen har för utredningen redo— visat en undersökning av lönsamheten för de tio företag som ingår i föreningen. En— ligt undersökningen gick sju av företagen med förlust under år 1968. Dessa ej vinst- givande företag uppges sysselsätta i runt tal hälften av arbetskraften inom branschen. Som orsak till dessa ogynnsamma vinstför- hållanden har inte minst framhållits de ne— gativa verkningarna av den särskilda varu- skatten.

2.5 Till utredningen överlämnade skrivelser

I skrivelse den 15 oktober 1968 till finans- departementet, vilken överlämnats till ut- redningen, har Svenska Choklad— och Kon- fektyrfabrikantföreningen upprepat tidigare framförda yrkanden om en avveckling av den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror. Som skäl härför har an- förts dålig lönsamhet ino-m branschen och därmed sammanhängande risker för syssel- sättningen samt att skatten avsevärt försvå- rar branschens konkurrensläge, produkt-

• Sida 17
•  Original

Produktion m. m. i Sverige av varuskattebelagda choklad- och konfektyrvaror 1960—1969

Chokladvaror Sockerkonfektyrer Totalt

Produk- Kon- _Import Produk- Kon- Import Produk- Kon— Import

tion Import Export sumtion 1 % av tion Import Export sumtion 1 % av tion Import Export sumtion i % av Är ton ton ton ton kons. ton ton ton ton kons. ton ton ton ton kons.

1960 24 939 652 825 24 766 1961 27 750 1 041 1 021 27 770 1962 31 494 1 285 1 981 30 798 1963 30 967 1 563 2 032 30 498 1964 30 269 2 286 1 950 30 605 1965 33 388 2 819 2 294 33 913 1966 34 972 3 890 2 089 36 773 1967 35 504 4 794 2 014 38 284 1968 34 2711 5 059 2 099 37 231 1969 .. 5153 2125 ..

22 993 3 921 890 26 024 15,1 47 932 4 573 1 715 50 790 24 583 4 270 1 083 27 770 15,4 52 333 5 311 2 104 55 540 27 306 4860 1 444 30 731 15,8 58 800 6 154 3 425 61 529 1 25 334 4 823 1 719 28 458 16,9 56 321 6 386 3 751 58 956 1 25 963 6 170 1 312 30 821 20,0 56 232 8 456 3 262 61 426 1 27 353 7 209 1 323 33 239 21,7 60 741 10 028 3 616 67 152 14,9 29 091 8 507 1 683 35 915 23,7 64 063 12 397 3 772 72 688 17 1 31 231 9 884 2 075 39 040 25,3 66 735 14 678 4 089 77 324 19 0

314501 10 460 2 618 39 292 26,6 65 7211 15 519 4 717 76 523 20 3 .. 10877 2769 .. .. .. 16030 4894 .. ..

....» ......

cum—Qmwmo Nm?mthNM

..

v—nv—v—t

2.6. Erfarenheter från tillämpningen

I det följande lämnas en redogörelse för er- farenheter från tillämpningen av gällande bestämmelser rörande beskattningsvärdet. Vad som anförs har konfirmerats i allt vä- sentligt vid de sammanträffanden som ägt rum med företrädare för berörda bransch- intressen.

2.6.1. Skatten på choklad- och konfektyrvaror

Beskattningsvärdet är i fråga om choklad- och konfektyrvaror lika med lägsta priset vid försäljning av varor i större poster till återförsäljare, dvs. i princip grossistens in- köpspris. Sker sådan försäljning till någon med vilken den skattskyldige står i intresse- gemenskap, får dock priset inte användas som beskattningsvärde. I detta fall — liksom när någon försäljning i större poster till åter- försäljaren inte förekommer — skall som beskattningsvärde användas ett beräknat vär- de, nämligen det pris den skattskyldige kan antas ha betingat sig vid försäljning i stör— re poster till fristående återförsäljare. Vidare gäller att pris som endast avser en mindre betydande del av försäljningen inte får be— gagnas som beskattningsvärde. Erfarenheterna visar att de på detta sätt utformade beskattningsvärdereglerna inbju- der till åtgärder och arrangemang i syfte att nedbringa skattebelastningen. Detta har blivit särskilt markerat under senare tid,

• Sida 19
•  Original

framför allt beroende på köparnas starka position i en bransch som karakteriseras av hård konkurrens på utbu'dssidan och stor priskänslighet. För att förhindra att skatten förrycker konkurrensvillkoren har olika kompletterande regler och anvisningar för skattens beräknande meddelats av kontroll- styrelsen. Det har dock inte varit möjligt att härigenom undvika ojämnheter i beskatt— ningen. Exempel skall i det följande lämnas på svårigheter som beskattningsmyndighe- terna ställs inför vid tillämpningen av ifråga- varande regler.

Vid intressegemenskap i form av fullstän— dig integration mellan tillverkare och åter- försäljare kan den skattskyldige finna det fördelaktigt att tillämpa exceptionellt låg prissättning för att erhålla ett på detta pris baserat beskattningsvärde. Men även i and— ra fall, där samma uppenbara intressege- menskap inte föreligger, har skatten genom sin konstruktion visat sig animera till sam- verkan mellan skattskyldig säljare och åter- försäljare i syfte att ernå låga beskattnings- värden. Vanligt är att leverans, såvitt an- går den för beskattningsvärdet styrande de— len av försäljningen, sker enligt klausulen ab fabrik eller motsvarande, varigenom frakt och andra med varans befordran till köparen förenade kostnader undandras från beskattning. Vidare förekommer att åter- försäljaren tar på sig kostnader för reklam och andra försäljnings—befrämjande åtgärder för att på detta sätt reducera beskattnings- värdet. Sistnämnda förhållande leder ofta också till att återförsäljaren som kompen— sation tillerkänns ensamförsäljningsrätt eller annan liknande favör. Detta sker trots att kontrollstyrelsen enligt meddelade anvisning- ar förklarat att företeelser av angivna slag utgör former av intressegemenskap och till följd härav inte godtagit av nämnda förhål- landen influerade priser som beskattnings- värden. Att skatten genom sin konstruktion gett upphov till olika grader och former av selektiv försäljning med återverkningar på skatteutfallet torde stå utom tvivel.

För reglering av de fall då ingen försälj- ning i större poster till återförsäljare sker har kontrollstyrelsen utfärdat de tidigare

nämnda det-aljist- och konsumentprisregler- na. Enligt detaljistprisregeln, som används när försäljning sker uteslutande eller huvud- sakligen till detaljist, skall beskattningsvär- det utgöra viss procent av det orabatterade priset till detaljist exklusive särskild varu- skatt och mervärdeskatt men inklusive ut- jämningsskatt. Enligt konsumentprisregeln, som används när försäljning sker uteslutan- de eller huvudsakligen till konsument, utgör beskattningsvärdet viss procent av konsu- mentpriset exklusive mervärdeskatt men in- klusive såväl särskild varuskatt som utjäm— ningsskatt.

Dessa hjälpregler baseras på de rabatt- villkor som tillämpas av branschens stor- företag och jämkas tid efter annan i den mån rabattvillkoren ändras. Likväl ger des- sa schablonregler inte alltid adekvata ut- slag. Exempelvis kan en tillämpning av de- taljistprisregeln på import i vissa fall leda till beskattningsvärden understigande impor- törens inköpspris, dvs. cif-värdet med tillägg av tull. För att i sådana fall uppfylla kra- vet på en beskattning -i överensstämmelse med det pris som importören kan antas ha betingat sig vid försäljning i större poster till återförsäljare kan bestämningen av be- skattningsvärdet bli en förhandlingsfråga mel-lan den skattskyldige och beskattnings— myndigheten.

Ett annat problem föreligger beträffande försäljningar till de stora kedjeföretagen i detaljthandelsledet. Dessa fungerar som både grossister och detaljister. Ofta tillverkas va- ror speciellt för dessa kedjeföretag och va- rorna levereras då som regel i särskilda för— packningar med vederbörande kedjas varu- märke eller benämning. Med hänsyn till sin dominerande ställning kan dessa före— tag erhålla särskilt förmånliga priser. I prin- cip är konsumentprisregeln tillämplig på dessa försäljningar. Men då regeln bygger på rabattförhållanden'a inom den traditionel- la detaljhandeln, skulle den vid tillämpning på kedjeföretagens speci-alartiklar leda till orimligt låga beskattningsvärden. Kontroll- styrelsen har därför föreskrivit att det av- talade priset exklusive särskild varuskatt och mervärdeskatt skall utgöra beskattningsvär-

• Sida 20
•  Original

Ett av de största problemen för beskatt- ningsmyndigheterna är att avgöra vad som kan godtas som lägsta pris vid försäljning i större poster. Anknytningen av beskatt- ningen till detta pris bygger på principen om pris efter prestation, vilket i detta sam— manhan g kan sägas innebära att lägre distri- bu-tionskostnader för leveranser i större pos- ter skall ta sig uttryck i lägre priser. En säljare kan i enlighet härmed tillhandahålla prislista med priser som graderats efter le- veransstorlek. I regel tillämpas prislistor med grundpriser jämte en efter kvantiteter differentierad rabattskala.

En ytterligare förutsättning för bestäm- ningen av beskattningsvärdet är enligt hu- vudregeln att som lägsta pris inte kan god- tas pris som tillämpas för endast en mindre betydande del av den skattepliktiga försälj- ningen. Bakgrunden härtill är givetvis att ett exceptionellt lågt pris vid enstaka för- säljningar inte skall kunna läggas till grund för beskattningen.

Kontrollstyrelsen har därför föreskrivit att minst 20 % av den skattepliktiga för- säljn-ingen skall ske till det lägsta pris som skall få tillämpas som beskattningsvärde. Tillämpas det lägsta priset för en mindre del av försäljningen, skall det närmast hög- re pris som tillsammans med lägsta priset täcker 20 % av den skattepliktiga försälj— ningen vara beskattningsvärde. En på detta sätt utformad regel utgör incitament för de skattskyldiga att pressa priset för den del av försäljningen som blir bestämmande för beskattningen och ta igen inkomstbortfallet härav i priserna på den övriga försäljning- en. För att motverka sådana i första hand av skatteskäl betingade åtgärder har kon— trollstyrelsen föreskrivit att den skattskyl- dige skall vara beredd att sälja hela sin produktion av viss vara till det för denna som beskattningsvärde tillämpade lägsta pri- set. Det är uppenbart att tillämpningen och kontrollen av denna s.k. 20 %-regel er- bjuder stora svårigheter och problem. Ett speciellt problem sammanhänger med tolk- ningen av begreppet beskattningsvärde för varan i fall, då vissa varor i ett sortiment

säljs med högsta rabattsatsen medan andra skattepliktiga varor säljs med lägre rabatt. Om försäljningen av förstnämnda varor re- presenterar minst 20 % av hela den skatte- pliktiga försäljningen uppkommer frågan, om den högsta rabattsatsen skall få tilläm- pas även för bestämningen av beskattnings— värdena för övriga varor i sortimentet. Det förekommer fall, då mer [än 20 % av to- tala -försäljningen avser en eller ett fåtal varor ur ett större sortiment till en enda köpare som erhåller högsta rabatt. Enligt kontrollstyrelsen får i sådant fall priset till storköparen inte läggas till grund för be- stämningen av beskattningsvärdet för för- säljningen av andra varor till köpare som erhåller lägre rabatt.

Om försäljningen till pris med högsta ra- batt nedgår under 20 % av hela den skat- tepliktiga försäljningen får detta pris i prin- cip inte längre användas som beskattnings- värde. Nedgången kan emellertid bero på oförutsedda eller tillfälliga omständigheter och det kan finnas anledning tro på en åter- uppgång i försäljningen till pris med högsta rabatt. Här föreligger risk för att återhämt- ningen åstadkommes genom medveten för- säljning av vissa partier till underpris. Frå- gan om och i så fall från vilken tidpunkt beskattningsvärdet skall höjas måste enligt nuvarande bestämmelser bedömas från fall till fall. Detta ter sig mindre tillfredsställan— de från såväl beskattningsmyndigheternas som de skattskyldigas synpunkt.

Inom choklad- och konfektyrindustrin till- lämpas genomgående ett prissystem med grundpriser och rabatter. Grundpris är i re- gel priset till detaljist. Storföretagen tilläm- par system med differentierade kvantitets- rabatter av i stort sett samma modell. Om sådant företag genomför en rabattjustering, brukar i allmänhet de andra storföretagen följa efter. Småföretagen inom branschen tillämpar en mera individuell och heterogen prissättning och rabattg—ivning. Här förekom- mer grossistrabatter med upp til 50 % av grundpriset. Det kan med viss säkerhet an— tas att rabatter av denna storleksordning är en följd av beskattningsreglerna och ett medel att [med hjälp av beskattningen häv-

• Sida 21
•  Original

Problem av samma art och ofta än mera svårbemästrade föreligger på importsidan. Det förekommer en intermittent och inte sällan spekulationsbetonad import, för vil- ken det föreligger uppenbara svårigheter att upprätthålla en jämn beskattning. Ibland redovisas för sådan import beskattningsvär- den som sammanfaller med cif-värde jämte tull. För att få ett så lågt beskattningsvärde godtaget kan importören sälja 20 % av ett importparti till cif-värdet, medan väsentligt högre priser tas ut för resten av partiet. Om beskattningsmyndigheten ifrågasätter impor- törens beredvillighet att sälja hela partiet till det som beskattningsvärde uppgivna pri- set, kan den invändningen göras att den utländske leverantören lämnar viss provi- sion som är fullt tillräcklig för importörens försäljningsverksamhet. Här tillkommer att importörens försäljning eller i vart fall den för beskattningen avgörande delen i stor utsträckning sker genom leverans fritt kaj importhamnen, varigenom lagerkostnader och transportkostnader inom landet faller på köparen. Även mer reguljär import sker på sätt som nu antytts.

Sammanfattningsvis har från kontrollsty- relsens sida framhållits att utvecklingen un- der de senaste åren särskilt på distribu- tionssidan gjort bristerna i det gällande värdeskattesystemet så påtagliga att det framstår som olämpligt.

2.6.2 Skatten på tekniska preparat

På detta område gäller som beskattnings- värde det pris som den skattskyldige betingar sig vid försäljning till detaljist. Hittills har denna utformning av beskattningen fungerat tillfredsställande. Utvecklingen har dock medfört att säljare av framför allt lågpris- varor i allt större utsträckning måste distri— buera sina varor via ofta detaljistägda gros— sister. Vid sådan försäljning skall beskatt- ningsvärdet bestämmas till det pris den skattskyldige kan antas ha betingat sig vid försäljning till detaljist. Beskattningen an-

knyts med andra ord till det pris som den skattskyldiges kund betingar sig.

2.7 Utredningens överväganden och förslag

Den särskilda varuskatten har formen av vad som brukar kallas en producentskatt. Skattskyldighet åvilar producenter av skatte- pliktiga varor och därmed jämställda im- portörer av sådana varor. Vid skattens till- komst var denna konstruktion av skatten na- turlig såväl med hänsyn till förhållandena inom de branscher som berördes av skatten som av skattetekniska skäl. Även om de strukturella branschförhållandena sedan un- dergått förändringar, bl. a. genom en ökad fristående grosshandel, har vi utgått från att någon omläggning av skattens princi- piella konstruktion inte bör ske, såvida man inte härigenom kan uppnå väsentliga skatte- tekniska fördelar. Detta gäller även med beaktande av 'att skatten omfattar två helt skilda varuområden utan några direkta be- röringspunkter inbördes. Som i det följan— de skall visas har vi inte funnit att en för- ändring av skattens konstruktion skulle ge några sådana fördelar. Våra i det följande redovisade överväganden och förslag går därför ut på att inom ramen för skattens nuvarande allmänna konstruktion åstadkom- ma lösningar som bättre än gällande regler erbjuder en likvärdig beskattning och där- till »underlättar tillämpningen och kontrollen av skatten. Här liksom eljest har dessutom den givna förutsättningen varit att skatten ska-ll ge en i stort sett oförändrad intäkt för staten.

Mot denna bakgrund är det i första hand två frågor som våra överväganden inriktats på. Den ena gäller beskattningsområdenas omfattning och avgränsning. Den andra gäl- ler frågan om den nuvarande formen av värdeskatt bör bestå eller ersättas av en specifik beskattning. Dessa frågor behand- las i det följande var för sig i särskilda av- snitt för de båda varuområdena. Därvid be- handlas först beskattningen av choklad- och konfektyrvaror och därefter beskattningen av tekniska preparat. I ett avslutande av- snitt behandlas några för båda områdena gemensamma frågor.

• Sida 22
•  Original

2.7.1 Skatten på choklad— och konfektyr- varor

2.7.1 .1 Varuområdet

Avgränsningen av beskattningsområdet för en omsättningsskatt av punktskattetyp er- bjuder ofta svårigheter och problem. Bort- sett från rent skattetekniska synpunkter är det önskvärt att en naturlig avgränsning er- nås. Var gränsen än dras mellan skatteplik- tiga och skattefria varor är det emellertid svårt att undvika att närbesläktade och kon- kurrerande varor hamnar på ömse sidor om skattepliktsgänsen. Från branschhåll har framhållits att nuvarande avgränsning för choklad- och konfektyrvarubeskattningen medfört ogynnsamma verkningar för bran- schen. Man har sålunda pekat på att det förhållandet att sådana med sötsaker direkt konkurrerande varor som »snacks» av olika slag och vissa bakverk inte omfattas av den särskilda varuskatten verkar hämmande för sötvarubranschen i olika hänseenden. Detta har framförts mera som argument för ett slopande av sötvarubeskattningen än som skäl för en utvidgning av denna. Vi vill i an- slutning härtill framhålla att vi inte ansett oss böra överväga andra ändringar av be- skattningsområdet än sådana som framstår som särskilt motiverade av rent skattetek- niska skäl.

De avgränsningsproblem som uppstått i fråga om sötvarubeskattningen synes fram— för allt vara att hänföra till de med skat- tepliktiga sötvaror konkurrerande bakver- ken. Vissa bakverk står onekligen sötvaror- na mycket nära. Som exempel härpå kan nämnas 'av marsipan eller liknande massa framställda varor med eller utan choklad- överdrag och med sådant överdrag tillver- kade kex och därmed jämförliga bakverk. Skillnaden mellan sådana varor och kon- fektyrvaror med avseende på tillverknings- metod, förpackning, distribution etc. har blivit allt mindre. Vissa typer av konfek- tyrliknande bakverk tillverkas också i stor skala i direkt konkurrens med t. ex. skatte- pliktiga praliner. En beskattning av vissa typer av bakverk kan således te sig motive-

rad för att nå större konkurrensneutralitet i beskattningen.

Enligt nuvarande ordning är varans klas- sificering i tulltaxan avgörande för om ett sötsaksliknande bakverk är skattepliktigt el- ler ej. Är varan hänförlig till tulltaxenr 17.04 (sockerkonfektyrer) eller 18.06 (chok- lad och chokladvaror) är den i princip skat— tepliktig. Faller den däremot under tull- taxenr 19.08 (bakverk även innehållande kakao) är den skattefri, eftersom varor hän- förliga till detta nummer överhuvud ej är skattepliktiga. Frågan om vilket tulltaxe- nummer en vara rätteligen skall hänföras till kan i tveksamma fall hänskjutas till tullsamarbetsrådet i Bryssel.

En beskattning av sötsaksliknande varor, hänförliga till tulltaxenr 19.08 skulle inne— bära en ny gränsdragning, vid vilken den primära anknytningen av beskattningen till vad som i tulltaxehänseende faller under sötvaruområdet inte längre skulle gälla. Följden skulle bli nya gränsdragningspro- blem, vilka säkerligen inte skulle bli enklare än vad den nuvarande gränsdragningen medfört. Dessutom skulle man få en vä- sentlig ökning av antalet skattskyldiga, var- vid nytillskottet troligen till betydande del skulle utgöras av mindre företag. Vår upp- fattning är därför att en beskattning av sötsaksliknande bakverk skulle medföra skattetekniska olägenheter som väger tyng- re än de konkurrensmässiga skäl som kan anföras för en sådan utvidgning av be- skattningen. Vi har därför inte ansett oss böra föreslå någon ändrad gränsdragning mellan skattepliktiga sötsaker och skatte- fria bakverk.

I vissa länder är gällande sötvarubeskatt- ning utformad utan anknytning av beskatt- ningsområdet till varornas klassificering i tulltaxehänseende. Detta är bl. a. fallet be- träffande den danska skatten på choklad- och konfektyrvaror. I den danska lagen härom anges de varukategorier som är skat— tepliktiga utan någon hänvisning till tull— taxan, men med ett speciellt tillägg av inne- börd att skatteplikt föreligger även för and- ra varor som med hänsyn till beskaffenhet, användning eller smak kan betraktas som

• Sida 23
•  Original

ersättningsvara eller efterapning av skatte- pliktig vara.

Vi har övervägt ett liknande system för den svenska sötvarubeskattningen men fun- nit att den primära anknytningen av skat- teplikten till tulltaxan har så stora fördelar att den bör behållas. Detta gäller inte endast beträffande sötvarubeskattningen utan ock- så i fråga om beskattningen av tekniska pre- parat.

Sötvarubeskattningen är i princip avsedd att träffa färdigvaror. Utformade figurer, stänger eller stycken av mandelmassa eller liknande massa utgör sålunda skattepliktiga varor, medan sådan massa i bulk är skatte- fri. Det sistnämnda gäller emellertid endast massor hänförliga till tulltaxenr 17.04 men inte massor som innehåller kakao och där— för faller under tulltaxenr 18.06. Det är från praktiska synpunkter en nackdel att bulkmassorna behandlas olika i skattehän- seende, särskilt som även en obetydlig in- blandning av kakao gör en vara hänförlig till 18.06 och därmed skattepliktig. Likformig- het skulle kunna åstadkommas genom att antingen 17.04-massorna inryms under skat- teplikten eller 18.06-massorna undantas från skatteplikt. Det förstnämnda alternativet skulle innebära en skärpt beskattning som knappast kan motiveras av skattetekniska skäl. Däremot kan det senare alternativet övervägas. Det bör härvid beaktas att av- dragsrätt föreligger för skatt som erlagts för varor som används vid tillverkning av andra skattepliktiga varor. Skattefrihet för 18.06-massorna skulle därför innebära en reell Skattelättnad endast för tillverkare av icke skattepliktiga varor, i första hand för tillverkare av glass och bakverk. Då en skattebeläggning av dessa halvfabrikat i nå- gon mån har en utjämnande effekt mellan å ena sidan skattebelagda konfektyrvaror och å andra sidan skattefria glassvaror och bakverk, får det anses tveksamt om ett un- dantag från skatteplikt för 18.06-massorna kan förordas. En sådan åtgärd skulle även kunna medföra vissa problem i fråga om blockchoklad. Denna vara är skattepliktig och bör enligt vår mening förbli skatteplik- tig med hänsyn till skatteplikten för andra

chokladvaror avsedda för direkt konsum- tion. Skattefrihet för flytande chokladmas- sa men inte för blockchoklad skulle te sig stötande. Skäl kan således anföras både för och emot en likabehandling av halvfabri- kat under 17.04 och 18.06. Då emellertid de med den nuvarande ordningen förknip- pade tekniska svårigheterna synes vara av mindre betydelse och en skattefrihet för chokladmassoma skulle kunna medföra vis- sa nackdelar i konkurrenshänseende, har vi inte ansett oss böra föreslå någon ändring av beskattningen av dessa varor.

Enligt anmärkning i förteckningen över skattebelagda varor omfattar skatteplikten inte kakao i form av pulver, flingor eller pasta och ej heller s.k. fastlagsmassa. Sist- nämnda undantag torde ha motiverats av att mandelsmassa som används i hemmen för tillverkning av fastlagsbullar inte an- setts böra beskattas hårdare än den massa som används vid yrkesmässig tillverkning av sådana bakverk. Undantaget har orsa- kat inte obetydligt merarbete för kontroll- styrelsen. Särskilda anvisningar har fått med- delas för att klargöra undantagets omfatt- ning med avseende på förpackning, märk- ning, tiden för varans försäljning osv. En- ligt vår mening är undantaget inte längre sakligt motiverat och vi föreslår att det slopas. Påpekas bör att mandelmassa i för- packningar över ett kilogram i sådant fall alltjämt skulle vara skattefri.

Av uttalande i prop. 1960: 164 framgår att undantaget för kakao i form av pasta är avsett att gälla endast för sådan pasta som används för beredning av drickchoklad. Det föreligger viss oklarhet huruvida un- dantaget för kakao i form av pulver och flingor också skall gälla enbart för bered- ningar för framställning av dryck. Med hän- syn härtill föreslår vi att det klart anges att undantaget för ifrågavarande kakaopro- dukter generellt skall gälla, när varan är avsedd för framställning av dryck. Det bör tilläggas att vi inte haft anledning att ta upp frågan om gällande skattefrihet för glasspulver, glasspasta (glassmassa) eller puddingpulver. Dessa varor liksom glass förutsätts således alltjämt vara skattefria.

• Sida 24
•  Original

Enligt gällande bestämmelser föreligger skatteplikt för sötsaker som utgörs av eller innehåller kanderade eller glaserade frukter, fruktskal eller andra växtdelar och ersätt- ningsmedel för sådana varor. Varor av det- ta slag är hänförliga till tulltaxenr 20.04. Vidare föreligger skatteplikt för sådana med socker eller sötningsmedel försatta pulver och tabletter som är avsedda för beredning av läskedrycker (ur tulltaxenr 17.05 och 21.07). Dessa varor har numera ringa be- tydelse och bör enligt vår mening kunna undantas från beskattning.

Skatteplikt föreligger vidare för socker- fria konfektyrer, hänförliga till tulltaxenr 21.07. Som tidigare nämnts har till utred- ningen överlämnats en till finansdeparte- mentet ingiven framställning om undantag från särskild varuskatt för sådana konfek- tyrer. Som skäl härför har åberopats, dels att de högre tillverkningskostnaderna för sådana konfektyrer medför en väsentligt högre skattebelastning för dessa varor än för sockerkonfektyrer av motsvarande slag, dels att de sockerfria konfektyrerna inte har samma kariesbefrämjande verkningar som sockerkonfektyrerna. Av sistnämnda skäl har socialstyrelsen tillstyrkt framställ- ningen, medan den avstyrkts av såväl kon— trollstyrelsen och generaltullstyrelsen som sötvaruindustrin.

För sockerfria konfektyrer används rå- varor som f.n. ställer sig inte oväsentligt dyrare än socker. Detta medför högre till- verkningskostnader och högre priser för dessa konfektyrer än för sockerkonfekty- rer av i princip samma slag. Härav följer högre beskattningsvärden och högre skatt för de sockerfria konfektyrerna, vilket en— ligt framställningen medfört att de inte kan hävda sig i konkurrensen med sockerkon- fektyrema. Verkningar av nu antytt slag är ofrånkomliga vid en värdebeskattning. En sådan beskattning ger i absoluta tal räk— nat automatiskt högre skatt för dyrare va- ror och man kan därför säga att skatten bidrar till att öka prisskillnaden mellan dyra och billiga varor av i princip samma slag. Vi anser dock inte detta utgöra bärande skäl för att undanta sockerfria konfektyrer

från beskattning. Även om de har förtjäns- ten fråi hälsosynpunkt, är det dock fråga om kmfektyrer av i princip samma slag som er av de dominerande skattepliktiga varugrtppema. Ett undantag för de socker- fria kcnfektyrerna skulle också medföra skattetekniska komplikationer. Med hänsyn härtill och då vi i det följande kommer att föreslå en omläggning av beskattningen till en beskattning efter vikt, vilket i väsentlig grad bör undanröja de påtalade olägenhe- terna, inser vi att de sockerfria konfekty- rema altjämt bör omfattas av beskattningen.

I enighet med det anförda föreslår vi att skattepiikten slopas för varor hänförliga till tulltaxenr 17.05 och 20.04 samt i fråga om varor hänförliga till tulltaxenr 21.07 be- gränsas till sockerfria konfektyrer. Skatte- plikten för de sockerfria konfektyrerna an— ser vi böra anges under en särskild punkt i förteckningen över skattebelagda varor. Skatteplikten i övrigt blir begränsad till varor hänförliga till tulltaxenr 17.04 och 18.06. Härav följer, att fruktbercdningar, hänförliga till tulltaxenr 20.06, t. ex. socker- fri mandelmassa, även i fortsättningen blir skattefria. För att underlätta gränsdragning- en mellan skattepliktiga och skattefria va- ror föreslår vi vidare att skatteplikten ut- formas som en i princip generell skatte- plikt för varor hänförliga till tulltaxenr 17.04 och 18.06 med exklusivt angivna in- skränkningar i denna generella skatteplikt i enlighet med vad vi förordat i det före— gående.

I jämförelse med nuläget innebär vårt förslag, att skatteplikt införs för varor hän- förliga till tulltaxenr 17.04, varunr 907, och för andra till tulltaxenr 18.06, varunr 905, hänförliga varor än beredningar för framställning av dryck. Som exempel på varor som härigenom inryms under beskatt- ningen kan nämnas dekorationsblommor och liknande till tårtor, druvsockertablet- ter utan smaktillsats, kross av karameller o.d. samt vissa typer av strössel. Denna utvidgning av beskattningsområdet är enligt vår mening motiverad med hänsyn till den större enkelhet och klarhet som ernås i frå- ga om avgränsningen av det skattepliktiga

• Sida 25
•  Original

varuområdet. Vi förutsätter dessutom att råvaruprisutjämningen och utjämningsskat— ten liksom hittills anknyts till det skatte- pliktiga varuområdet.

Förteckningen över det skattepliktiga va- ruområdet skulle i enlighet med det anförda få följande utseende i vad avser sötvaru- beskattningen.

Tulltaxenr Varuslag

ur 17.04 Sockerkonfektyrer, icke innehållande kakao, med undantag av fondantmassor, mandelmassor, pastor orh andra liknande halvfabrikat i bulk. ur 18.06 Choklad och chokladva'or samt andra födoämnen innehållande kakao, med un— dantag av glass, glasspufver, glasspasta (glassmassa) och puddingpulver samt pul- ver, flingor, pastor och fytande beredningar för framställning av dryck. ur 21.07 Konfektyrer, ej hänförliga till annat nummer, med undantag av pastor och andra

liknande halvfabrikat i bulk.

Under den givna förutsättningen att ut- jämningsskatten även i fortsättningen an- knyts till beskattningsområdet för sötvaru- beskattningen föranleder vårt förslag vissa konsekvensändringar i tulltaxan. Eftersom vid ett genomförande av vårt förslag samt- liga till 17.04 B hänförliga varor blir belag- da med utjämningsskatt, bör uppdelningen av denna underposition i varor belagda med

utjämningsskatt och andra varor slopas. I fråga om nuvarande underposition 18.06 B 1—2 föreslår vi att de varor som undantas från särskild varuskatt och därmed också från utjämningsskatt specificeras under 18.06 B och att en ny underposition 18.06 C får omfatta de utjämningsskattebelagda va- rorna. I enlighet härmed föreslår vi följande lydelse av de nämnda underpositionerna.

17.04 B Andra slag 7 % 18.06 B Pulver, flingor, pastor och flytande beredningar för framställning

av dryck 20 %

C Andra slag 7 %

2.7.1 .2 Skatteformen

Den nuvarande formen för sötvarubeskatt- ningen inger allvarliga betänkligheter. Re- dan 1952 års kommitté för indirekta skat- ter uttalade sig i sitt år 1957 avgivna be- tänkande (SOU 1957: 13) kritiskt mot skat- tens utformning och förordade en övergång från värdeskatt till viktskatt. Någon sådan omläggning kom inte till stånd och vi kan endast konstatera att behovet av en om— läggning av sötvarubeskattningen i dagens läge ter sig än angelägnare än tidigare.

En värdeskatt som inte är fast knuten till faktiskt erlagda vederlag eller avtalade pri- ser medför erfarenhetsmässigt tillämpnings— och kontrollsvårigheter. Om t. ex. priset till grossist skall utgöra beskattningsvärde, men den skattepliktiga försäljningen i verklighe- ten sker direkt till detaljist, eller om för- säljning sker till grossist, när priset till de- taljist skall utgöra beskattningsvärde, måste beskattningen grundas på beräknade priser eller i särskild ordning fastställda värden.

Samma svårigheter kan uppstå om prissätt- ningen påverkas av intressegemenskap mel- lan säljare och köpare.

I fråga om sötvarubeskattningen har be- stämningen av beskattningsvärdet till lägs- ta pris vid försäljning i större poster till återförsäljare medfört att beskattningsvär- det i allmänhet är ett annat än det faktiska försäljningspriset. Som framgått av den tidi- gare redogörelsen för erfarenheterna har denna bestämning av beskattningsvärdet medfört svårlösta tillämpningsproblem. Mot denna bakgrund har vi först undersökt om olägenheterna med beskattningen i dess nu- varande utformning kan undanröjas enbart genom ändring av beskattningsvärdet.

En lösning som inte tagits upp i den tidi- gare diskussionen är att i stället för lägsta pris vid försäljning i större poster använda det verkliga priset vid försäljning till gros- sist eller därmed jämförbar köpare som beskattningsvärde. En sådan bestämning av beskattningsvärdet skulle innebära att be— skattningen i större utsträckning än f.n.

• Sida 26
•  Original

skulle knytas till faktiska försäljningspriser. Behov skulle dock föreligga av komplette- rande regler för beskattningen vid försälj- ning direkt till detaljist eller förbrukare och vid intressegemenskap. Förutom att därige- nom olägenheter av samma slag som de nu- varande skulle kvarstå, skulle denna lösning gynna storköpare och inbjuda till distribu— tionstekniska åtgärder i syfte att uppnå skat- temässiga fördelar. Redan nu antydda för- hållanden ger vid handen, att en anknyt- ning av beskattningen till faktiska grossist- priser eller jämförliga priser vid försäljning i större poster inte erbjuder någon tillfreds- ställande lösning. Vi har därför avvisat en sådan omläggning av sötvarubeskattningen.

Ett annat nära till hands liggande alter- nativ är att i likhet med vad som år 1962 skedde i fråga om beskattningen av tekniska preparat återgå till den före år 1953 gällan- de ordningen med priset till detaljist som beskattningsvärde. Anledningen till att söt- varubeskattningen inte omfattades av 1962 års ändring var främst att tillämpningssvå- righeterna då inte var så stora på sötvaru- sidan som på preparatsidan, men också att en återgång till de tidigare reglerna för- väntades medföra starkare prisbindningar för sötvaruområdet än för preparatområdet. Vi har avvisat detta alternativ inte endast med hänsyn till att beskattningen även vid denna lösning skulle i betydande omfatt- ning sakna anknytning till de faktiska pri- serna utan också av hänsyn till gällande lagstiftning mot konkurrensbegränsning. Av samma skäl anser vi det uteslutet att tilläm- pa konsumentpriset som beskattningsvärde.

Nu diskuterade men avvisade ändringar av beskattningsvärdet har byggt på skattens nuvarande konstruktion med skattskyldighe— ten knuten till producenter och importörer av skattepliktiga varor. Kvar står därmed frågan, om man genom ändring även av skattskyldighetsreglerna skulle kunna åstad- komma en värdebeskattning av sötvaror utan rådande olägenheter. De lösningar som i sådant fall står till buds är att konstrue— ra om skatten till en partihandelsskatt eller detaljhandelsskatt. Ingen av dessa skattefor- mer utgör emellertid något realistiskt alter—

nativ. En partihandelsskatt skulle medföra problem av samma slag som de tidigare av- visade lösningarna och dessutom innebära ökat antal skattskyldiga. Genom övergång till en detaljhandelsskatt skulle man visser- ligen uppnå att sötvarubeskattningen grun- dades på faktiska priser. Antalet skattskyl- diga skulle emellertid bli avsevärt mycket större och omspänna detaljhandelsföretag inom flera branscher och med skiftande varusortiment. Ett stort antal detaljister skulle härigenom bli skattskyldiga både till särskild varuskatt och till mervärdeskatt, varvid skattskyldigheten i förstnämnda hän- seende skulle omfatta endast en del av om- sättningen.

Teoretiskt föreligger möjligheten att und- vika sådan dubbel skattskyldighet genom att ersätta den fristående sötvarubeskatt- ningen med en höjd mervärdeskatt på chok- lad— och konfektyrvaror. Erfarenheterna av differentierade skattesatser för en generell indirekt beskattning i bl.a. mervärdeskat- tens form visar emellertid att sådana åtgär- der eller lösningar medför svåra tillämp- nings- och kontrollproblem. Vi anser såle- des att det inte är någon framkomlig väg att undanröja skattetekniska olägenheter med en punktskatt genom att ersätta den- na med en höjd mervärdeskatt för det punktskattebelagda varuområdet. Följden härav skulle endast bli att det tillskapas ännu större olägenheter för mervärdeskat— tens tillämpning. Vad nu sagts äger enligt vår mening generell giltighet och gäller inte endast sötvarubeskattningen. Vi avvisar där- för bestämt sådana lösningar.

Under hänvisning till det anförda har vi kommit till den slutsatsen att en tillfreds- ställande lösning av sötvarubeskattningen inte kan åstadkommas med bibehållande av värdeskatteprincipen utan att en över- gång bör ske till en specifik viktbeskatt- ning. Vi är medvetna om att man vid en sådan omläggning av beskattningen inte längre uppnår en avkastning som automa- tiskt följer prisutvecklingen eller konsum- tionen enligt löpande priser och att vid en viktskatt skatteincidensen för den en- skilda varan ökar vid sjunkande priser och

• Sida 27
•  Original

minskar vid stigande priser. Dessa vad man skulle kunna kalla statiska egenskaper hos en viktskatt kan emellertid motverkas ge- nom skattesatsjusteringar och bör därför inte utgöra något allvarligt hinder för en viktbeskattning, om en sådan skatteform för sötvarubeskattningen har andra väsent- liga förtjänster.

En viktskatt har uppenbara fördelar från kontrollsynpunkt. Möjligheterna att prissätt- ningsvägen nå en lägre skattebelastning bort- faller. Detta bidrar till att en enhetlig eller likvärdig beskattning kan upprätthållas. Man uppnår också att en och samma vara be— skattas lika oberoende av produktionsför- hållanden, distributionssätt, integrationsför— hållanden etc. Ett annat förhållande av viss betydelse är sötvarubeskattningens utform- ning i de övriga nordiska länderna. Även om förhållandena i dessa länder inte helt skulle överensstämma med förhållandena i vårt land kan konstateras att sötvarubeskatt- ningen lagts om från en värdebeskattning till en enhetlig viktbeskattning i Danmark och Norge och att denna skatt i Finland och Island sedan länge utgått som en viktskatt. Det kan även påpekas att en viktskatt skulle ge en förmånligare beskatt- ning av de i tillverkningshänseende dyrare sockerfria konfektyrerna och därmed un- derlätta marknadsföringen av sådana varor i konkurrensen med sockerkonfektyrer. Öns- kemålen om skattefrihet för sockerfria kon- fektyrer skulle därmed i viss mån bli till- godosedda.

Vid de sammanträffanden som utredning— en haft med företrädare för producenter, importörer och återförsäljare av choklad- och konfektyrvaror har man haft en över- vägande positiv inställning till en övergång till viktbeskattning, även om man därvid gjort vissa förbehåll beträffande den tek- niska utformningen av en sådan beskatt- ning.

Under hänvisning till det anförda har vi funnit bärande skäl tala för en omläggning av sötvarubeskattningen till en beskattning efter vikt. I det följande behandlas den tek- niska utformningen av en sådan sötvarube- skattning med särskilt beaktande av de syn-

punkter som framförts från branschhåll vid nyssnämnda sammanträffanden och vid kon- takter med tullverket. Den därvid domine- rande frågan har varit om en viktskatt skall vara enhetlig, dvs. utgå enligt en enda skat- tesats, eller differentierad med olika skatte- satser för olika varuslag.

Innan vi tar upp denna fråga har vi dock ansett lämpligt att behandla vad som skall utgöra beskattningsvikten. Denna kan be- stämmas till antingen rena nettovikten eller vikten inklusive det emballage i vilket va- ran saluhålls (detaljhandelsemballaget).

En till nettovikten anknuten skatt måste sättas högre än om även detaljhandelsembal— laget inräknas i beskattningsvikten. Enligt gjorda beräkningar är i fråga om choklad— och konfektyrvaror vikten inklusive detalj- handelsemballage i genomsnitt ca 107 % av nettovikten.

Den utjämningsskatt som utgår på varu- skattebelagda konfektyrvaror beräknas på vikten inklusive detaljhandelsemballage. Det- samma gäller vissa vikttullar. Praktiska skäl torde ha varit avgörande vid valet av denna beräkningsgrund i dessa fall.

I Danmark, Finland och Norge utgår skatterna på choklad- och konfektyrvaror på varans nettovikt.

Vissa skäl kan tala för att basera söt- varubeskattningen på nettovikten. Detta skulle emellertid kräva att även utjämnings- skatten läggs om till en nettoviktbeskatt— ning. Vid kontakter med beskattningsmyn- digheterna har man uttalat sig för att ut- jämningsskatten även i fortsättningen skall utgå på vikten inklusive detaljhandelsem— ballage. Med hänsyn härtill anser vi oss böra förorda att även sötvarubeskattningen vid övergång till viktbeskattning anknyts till vikten inklusive detaljhandelsemballage, dvs. det emballage som varan saluhålls i.

De till utredningen framförda synpunk- terna i fråga om en enhetlig eller differen- tierad viktskatt kan sammanfattas enligt föl- jande.

Inom Svenska Choklad- och Konfektyr- fabrikantföreningen, som representerar stör— re företag i branschen, är meningarna dela- de. Företag med produktionen huvudsakli-

• Sida 28
•  Original

gen inriktad på chokladvaror förordar en enhetlig skatt. Som skäl härför har främst åberopats att man därmed undgår de gräns- dragningsproblem som en differentierad viktskatt drar med sig. Man har även hän- visat till att enhetliga viktskatter införts i Danmark och Norge. Andra företag inom föreningen förordar däremot en differentie- rad skatt med lägre skattesats för socker- konfektyrer än för chokladvaror. Som skäl härför har åberopats att en enhetlig skatt kan befaras medföra minskad avsättning av sockerkonfektyrer och därmed innebära ris— ker för sysselsättningen vid de oftast mindre företag som inriktat sig på sockerkonfekty- rer.

Det största företaget inom branschen, som står utanför fabrikantföreningen, för- ordar en enhetlig viktskatt under åberopan- de bl.a. att en sådan skatt skulle kunna bidraga till en ökning av den förhållandevis låga konsumtionen av chokladvaror i Sve- rige.

Sveriges Sötvaruindustriers Förening, som representerar de mindre producenterna av sötvaror, anser att en viktbeskattning ger ett försämrat konkurrensläge för de till för- eningen anslutna företagen. Av viktskatte- alternativen förordas en differentierad skatt. Liknande synpunkter har framförts av Ko- operativa F ärbuna'et.

Konfektyrgrossisternas Riksförbund för- ordar en differentierad skatt med lägre skattesats för sockerkonfektyrerna än för chokladvarorna. En enhetlig skatt bedöms redan på kort sikt leda till en konsumtions- förskjutning mot chokladvaror, så att chok- ladvaromas andel av den totala konsum- tionen ökar från nuvarande 50 % till 65 % och sockerkonfektyrernas andel minskar till 35 %. De tekniska svårigheterna med en differentierad skatt anser man vara över- drivna under hänvisning till att en uppdel- ning redan görs för statistiska ändamål. Man framhåller vidare att länder, vilkas export till Sverige i huvudsak utgörs av sockerkon- fektyrer, vid en enhetlig viktskatt riskerar en nedgång i denna export utan möjlighet till kompensation härför genom ökad ex- port av chokladvaror.

Enligt uttalanden vid kontakter med tull- verket (generaltullstyrelsens tariffbyrå) får- ordas bestämt en enhetlig skatt under åbe- ropande att en differentierad skatt skulle medföra stora kontrollsvårigheter ifråga om importbeskattningen.

De från branschhåll framförda synpunk- terna får ses mot bakgrund av att socker- konfektyrerna är i genomsnitt billigare än chokladvarorna och att betydande prisskill- nader förekommer inom sötsaksområdet, från några kronor till flera tiotal kronor per kg. För att en omläggning till viktbe— skattning inte skall medföra förändringar i skattebelastningen för enskilda varuslag erfordras en långtgående differentiering av skattesatserna. Uppställs kravet att viktskat- ten skall ge en oförändrad skattebelastning för olika varor, ter sig en omläggning inte endast meningslös utan också ogenomför- bar i praktiken. För att fördelarna med en viktskatt skall tas till vara måste man enligt vår mening acceptera att skattebelastningen för enskilda varor eller varuslag förändras i jämförelse med vad den nuvarande vär- deskatten medför. De realistiska alternati- ven för en viktbeskattning är enligt vår uppfattning en enhetlig viktskatt för hela sötvaruområdet eller en differentierad skatt med en skattesats för chokladvaror och en annan för sockerkonfektyrer. Samma upp- fattning har framkommit vid de samman- träffanden som vi haft med företrädare för branschen.

De nyss påpekade skillnaderna i priser för chokladvaror och sockerkonfektyrer framgår klart av följande sammanställning, som anger de genomsnittliga saluvärdena ab fabrik och cif-värdena för skattebelagda inhemska och importerade sötvaror under år 1967 enligt industri- och handelsstatisti- ken.

Uppgifterna i tabellen belyser endast de genomsnittliga prisskillnaderna. De ger ingen vägledning beträffande skattebelastningen uttryckt per viktenhet. Inte heller ger den någon upplysning om prisspridningen inom eller mellan de båda varugrupperna.

För att få ett säkrare underlag för be- dömningen av skattebelastningen per vikt-

• Sida 29
•  Original

Kr. per kg

Tulltaxenr Varuslag Inhemska varor Importvaror ur 17.04 Sockerkonfektyrer 4: 48 2: 79 ur 18.06 Chokladvaror 6: 29 4: 42

enhet har kontrollstyrelsen för vår räkning inhämtat specificerade uppgifter från de 20 största inhemska tillverkarna om skattens storlek i kr. per kg för företagens avsätt- ning år 1968 av skattebelagda sötvaror. Des- sa uppgifter som representerar ca 90 % av 1968 års totala produktion har omräknats för att visa skattebelastningen för hela kon- sumtionen av inhemska varor. Resultatet av denna undersökning redovisas i följande tabell och dessutom grafiskt i Bilaga 2. Någon motsvarande beräkning i fråga om importvarorna har ej varit möjlig, varför importen redovisas i tabellen utan specifi- cering.

Tabellen bekräftar inte endast att socker- konfektyrerna har i genomsnitt lägre pri- ser än chokladvarorna utan också att det förekommer betydande prisskillnader både inom och mellan de båda varuslagen. Samti- digt kan emellertid konstateras att den do- minerande delen av den inhemska produk- tionen sammanfaller i prishänseende. För drygt tre fjärdedelar av sockerkonfektyrer- na och drygt två tredjedelar av choklad- varorna redovisas en skattebelastning under

3 kr. per kg. En skattebelastning över 5 kr. per kg noteras för endast en relativt liten kvantitet. Det finns inget som tyder på att bilden blivit nämnvärt annorlunda om spe- cificerade uppgifter funnits att tillgå i frå— ga om importvarorna. Ej heller har man att räkna med några större förändringar beträffande varuområdets sammansättning i nuläget jämfört med år 1968.

De nämnda förhållandena visar att skill- naderna i skattebelastning i jämförelse med nuvarande värdeskatt kommer att bli rela- tivt små för den helt övervägande delen av varuområdet, oavsett om skatten utformas som en enhetlig eller för de båda varusla- gen differentierad viktskatt. De fördelar som viktskatten erbjuder de dyrare varorna blir av begränsad omfattning totalt sett. Detta gäller också de nackdelar som vikt- skatten kan medföra för de billigaste socker- konfektyrerna.

Intäkten av den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror (exkl. utjäm- ningsskatt) uppgick år 1968 till 165 milj. kr. För den i tabellen redovisade totala kvantiteten av inhemska och importerade

Kvantitet i ton inkl. detaljhandelsemballage

Skatt i kr. per kg Sockerkonfektyrer Chokladvaror Totalt Inhemska varar högst 0: 99 6 758 1 551 8 309 1— 1:99 10 628 7 846 18 474 2— 2:99 5 342 12 931 18 273 3— 3: 99 3 090 5 736 8 826 4— 4: 99 1 660 2 404 4 064 5—- 5: 99 524 562 1 086 6— 6: 99 42 928 970 7— 7: 99 340 340 8—— 8: 99 133 133 9— 9: 99 215 215 10—10: 99 10 10 28 044 32 656 60 700 Importvaror 10 452 5 057 15 509 38 496 37 713 76 209

• Sida 30
•  Original

varor motsvarar denna skatteintäkt en ge- nomsnittlig skattebelastning om 2: 17 kr. per kg. Detta belopp representerar således den skattesats som skulle ha gett oföränd- rad intäkt för staten om skatten i stället varit utformad som en enhetlig viktskatt. Beräkningen avser förhållandena år 1968. Prisutvecklingen har därefter inte varit så- dan att någon egentlig justering med hän— syn härtill behöver ske. Skattesatsen för en enhetlig viktskatt för hela sötvaruområdet bör därför kunna bestämmas till avrundat 2: 20 kr. per kg.

Skattesatserna för en differentierad vikt- skatt kan inte bestämmas lika lätt. Med led— ning av uppgifterna i tabellen avseende de inhemska varorna har vi kommit fram till att skattesatsen borde kunna bestämmas till 1:80 kr. per kg för sockerkonfektyrer och till 2: 70 kr. per kg för chokladvaror. Vi ut— går därvid från att förstnämnda skattesats skall gälla även för sockerfria konfektyrer hänförliga till tulltaxenr 21 .07.

Det är uppenbart att en differentierad viktskatt totalt sett skulle närmare ansluta sig till den gällande värdeskatten än en en- hetlig viktskatt. Ser man till hela varusor- timentet kan det dessutom med visst fog hävdas att en enhetlig viktskatt skulle gyn— na de genomsnittligt dyrare chokladvaror- na, eftersom viss del av den skatt som nu belastar dessa kan sägas bli överförd på de i genomsnitt billigare sockerkonfekty- rerna. Dessa skulle få en högre skattebe— lastning än vad som svarar mot priserna och nuvarande värdeskatt.

Av den tidigare redogörelsen har fram- gått att man från vissa branschhåll befarar att en enhetlig viktskatt skulle medföra en betydande minskning av konsumtionen av sockerkonfektyrer. Det är förståeligt att så- dana synpunkter förs fram av företag som är inriktade på de billigare sockerkonfek— tyrerna. Det är också naturligt att man bland företag som är inriktade på de dyrare chokladvarorna ser en fördel i en enhetlig viktskatt. Det kan emellertid ifrågasättas, om det vid en övergång till viktskatt med den skattebelastning det här är fråga om blir så stora konsumtionsförändringar som

man befarar inom vissa delar av bran- schen. Mot sådana verkningar talar det för- hållandet att den övervägande delen av både sockerkonfektyrerna och chokladva- rorna faller inom samma prisområde. Det är därför också ännu mera ovisst om de relativt små skillnaderna i skattens storlek vid en enhetlig respektive differentierad viktskatt kan få några ytterligare verkning- ar med avseende på konsumtionen.

Det har från visst håll hävdats att ande— len sockerkonfektyrer av den totala söt- varukonsumtionen skulle vara osedvanligt hög i Sverige och att detta skulle bero på de billigare sockerkonfektyrernas gynnade ställning i nuvarande beskattningssystem. Konsumtionen av sockerkonfektyrer och chokladvaror varierar emellertid avsevärt även i länder som inte har någon särskild skatt på sötvaror. Andra faktorer än skatte- förhållandena torde här spela in.

Av intresse för frågan om enhetlig eller differentierad viktskatt är den utveckling som skett i Danmark och Norge, där en- hetliga viktskatter nu tillämpas. I Danmark, där en viktskatt om 6 dkr. per kg infördes den 1 februari 1969, har enligt statistiska uppgifter för första halvåret 1969 utveck- lingen inte gått i den väntade riktningen. Den genom omläggningen gynnsammare beskattningen av chokladvaror medförde så- ledes ingen försäljningsökning för dessa me- dan försäljningen av sockerkonfektyrer öka- de inte oväsentligt trots en höjd beskattning. I Norge, där en enhetlig viktskatt om 5 nkr. per kg infördes så sent som den 1 ja— nuari 1970, synes under de två första må- naderna av år 1970 Viss försäljningsökning ha skett av chokladvaror och viss produk- tionsminskning av sockerkonfektyrer. Av de anförda uppgifterna kan man dock inte dra några bestämda slutsatser om verkning— arna av övergången till viktskatt i dessa länder.

För en enhetlig skatt talar främst skatte- tekniska skäl. Även en uppdelning i endast två grupper skulle erbjuda betydande svå- righeter i praktiken. Visserligen görs redan nu för statistiska ändamål en uppdelning som går längre än vad som skulle erfordras

• Sida 31
•  Original

vid den ifrågasatta skattedifferentieringen. Det kan dock antas att denna uppdelning inte sker med den noggrannhet som erford- ras för skatteändamål. Även om principen för varornas klassificering under tulltaxenr 17.04 eller 18.06 kan förefalla enkel, kan klassificeringssvårigheter uppkomma i prak- tiken. Sålunda erfordras i vissa fall labora- torieundersökning för att med säkerhet kon- statera om en vara innehåller kakao. De praktiska svårigheter som skulle uppstå vid blandade förpackningar ligger i öppen dag. En differentierad skatt skulle därför med- föra ett ökat kontrollbehov och ett merar- bete för såväl de skattskyldiga som beskatt- ningsmyndigheterna.

Nu antydda förhållanden har haft avgö- rande betydelse för att man i Danmark och Norge infört enhetliga viktskatter. Det är också uppenbart att en övergång till en enhetlig viktskatt för sötvaruområdet har väsentliga fördelar från skatte- och kon— trolltekniska synpunkter. Vi föreslår där- för att sötvarubeskattningen ges formen av en enhetlig viktskatt med skattesatsen 2: 20 kr. per kg och med varans vikt inklusive detaljhandelsemballage som beskattnings- Vikt.

2713 Restitution av skatt vid export

Särskild varuskatt som erlagts för råvaror och halvfabrikat som ingår i varuskattebe- lagda färdigvaror får enligt förordningen dras av i skatteredovisningen till kontroll- styrelsen. Ingår råvaran eller halvfabrikatet i en icke skattebelagd vara, t. ex. i bakverk enligt tulltaxenr 19.08, finns däremot inte denna avdragsmöjlighet utan skatten belas- tar färdigvaran. För att åstadkomma samma skattebelastning på importerade varor inför- des den 1 juli 1968 en särskild avgift om 2 kr. per kg chokladinnehåll på biscuits och wafers hänförliga till tulltaxenr 19.08.

Vid export av varor som innehåller varu- skattebelagda råvaror eller halvfabrikat finns möjlighet att få denna skatt avlyft, om färdigvaran är belagd med särskild varu— skatt men inte om färdigvaran är skattefri. Detta förhållande har påtalats i en till ut-

redningen överlämnad skrivelse från Svens- ka Choklad- och Konfektyrfabrikantföre- ningen som hemställt att möjlighet till skat- teavlyftning vid export införs för skatte- pliktig choklad som ingår i icke skatteplik- tiga varor som biscuits och wafers. Fram- ställningen har tillstyrkts av kontrollstyrel- sen.

Vid införandet av den särskilda import- avgiften ansågs problemet på exportsidan inte vara av den storleksordningen att sär- skilda åtgärder var påkallade. Exporten av biscuits och wafers har emellertid ökat un- der senare år och utgjorde 1969 ca 12 milj. kr. Enligt uppgifter från de exporterande fö- retagen föll härav drygt 1 milj. kr. på va- ror innehållande choklad. Vi anser det skä- ligt att särskild varuskatt som belastar icke varuskattebelagda exportvaror skall kunna restitueras.

2.7.2 Skatten på tekniska preparat

2.7.2.1 Varuområdet

Skatteplikten för tekniska preparat omfat- tar parfymer, toalettmedel och kosmetiska preparat ur tulltaxenr 33.06 samt kemiska kompresser och tillbehör avsedda för hår— permanentning ur tulltaxenr 38.19. Olika synpunkter och önskemål beträffande av- gränsningen av det skattepliktiga varuområ— det har framförts till oss såväl från bransch- håll som från beskattningsmyndigheternas sida. Vid de diskussioner som i denna fråga förts med företrädare för tillverkare, impor- törer och andra återförsäljare har såväl marknadsmässiga som skattetekniska syn- punkter framförts som motiv för ändringar av beskattningsområdet. Från beskattnings— myndigheternas sida har påpekats att be- skattningsområdets utformning medfört be- tydande gränsdragningsproblem på vissa punkter.

Av marknadsmässiga skäl har önskemål framförts, bl. a. från parfymhandelns sida, om ett slopande av skatteplikten för parfy- mer, eau de cologne o.d. Man har härvid- lag särskilt framhållit att försäljningen inom

• Sida 32
•  Original

landet av dessa varor i hög grad påverkats av de ökade utlandsresorna och de möjlig- heter till skattefria inköp som erbjuds i sam- band därmed. Annars har man från bransch- håll framfört den uppfattningen att några mera genomgripande ändringar av beskatt- ningsområdet inte bör göras med hänsyn till att detta skulle kunna få strukturmäs- siga återverkningar för branschen med kon- sekvenser som ej kan överblickas. De kon- kreta förslag om ändringar av beskattnings- området som framförts i övrigt är därför av mera begränsad räckvidd och har främst skattetekniska motiv.

Ett förhållande som särskilt påtalats är att gällande utformning av beskattningsom— rådet medför att likartade varor i vissa fall bedöms på olika sätt i skattehänseende och att en mindre förändring i varans samman- sättning kan göra den skattefri. Ett exempel härpå är att skatteplikt föreligger för rak— vatten som innehåller mindre än 5 % fett. Ökas fetthalten till minst 5 % anses varan som skattefri hudkräm. Mot skattefrihet för fettbaserade hudkrämer står skatteplikt för exempelvis hudbalsam, som är baserad på glycerol eller växtslem, trots att varorna har exakt samma användning. Vidare gäller att skattefrihet kan ernås för puderkräm ge— nom att puderhalten minskas till högst 10 %, oaktat att varan även vid sådan sam- mansättning kan ha tydligt färgande egen- skaper.

Ett annat påtalat förhållande är att likar- tade varor på grund av skillnader i sam- mansättningen klassificeras olika i tulltaxe- hänseende och därmed också i skattehän- seende. Som exempel härpå kan nämnas att ett parfymerat badtillsatsmedel som även utgör rengöringsmedel hänförs till tulltaxenr 34.02 och därmed är skattefritt. Däremot hänförs sådant medel utan rengörande ef- fekt till tulltaxenr 33.06 och är därmed skattepliktigt. Här kan också nämnas att man framhållit svårigheterna att på objek- tiva grunder bedöma om en vara är luktgi- vande eller färgande, vilket i Vissa fall har avgörande betydelse för skatteplikten.

I nu nämnda och andra jämförliga fall anser man en ändrad avgränsning av be-

skattningsområdet vara påkallad. Därvid har också ifrågasatts om inte avgränsningen tek- niskt borde lösas med utgångspunkt från en i princip generell skatteplikt för alla va- ror hänförliga till tulltaxenr 33.06, varvid undantagen skulle anges specifikt. Från be- skattningsmyndigheternas sida har det även framhållits att skatteplikt för alla slag av hudkrämer skulle medföra betydande skat- tetekniska fördelar.

Det har inte ankommit på oss att föreslå några mera radikala omläggningar av be- skattningsområdet. Även om skattetekniska skäl kan åberopas för en i princip gene- rell beskattning av hudkrämer har vi inte ansett oss böra framlägga förslag härom med hänsyn till att detta skulle betyda en väsentlig utvidgning av beskattningsområ- det. Här liksom eljest har vi begränsat över- vägandena och förslagen till sådana iind- ringar som framstår som motiverade inom ramen för en i stort sett oförändrad beskatt- ning. Med hänsyn härtill har vi inte heller ansett oss böra ta upp frågan om generellt undantag från skatteplikt för parfymer och liknande varor.

Men även mot bakgrund av nu anförda principiella synpunkter har de nyss anför- da exemplen visat att vissa ändringar av beskattningsområdet är motiverade. Det framstår som otillfredsställande att snarlika varor och varor med samma användning behandlas skattemässigt olika. Det är också uppenbart att beskattningsområdets nuva- rande avgränsning bidragit till uppkomsten av varor vilkas sammansättning mera be- stäms av möjligheten att få fram en skatte- fri produkt än av vad som från andra syn- punkter varit naturligt. Våra överväganden har därför inriktats på att undanröja så- dana olikheter i skattehänseende och sam- tidigt därmed åstadkomma en klarare gräns- dragning mellan skattepliktiga och skatte- fria varor.

Det nuvarande beskattningsområdet om- fattar i första hand varor hänförliga till tulltaxenr 33.06. Därutöver föreligger skatte- plikt endast för kemiska kompresser och tillbehör för hårperrnanentning hänförliga

• Sida 33
•  Original

till tulltaxenr 38.19. Sistnämnda varor har numera fått en starkt begränsad använd- ning. Andra medel som bygger på helt an- nan teknik har kommit i stället och fått en allt större marknad. Det rör sig här om va- ror av helt annat slag än sådana som omfat— tas av skatten på tekniska preparat. Vi har därför inte ansett oss böra föreslå en ut— vidgning av beskattningsområdet till att om- fatta andra än nu skattepliktiga varor för hårpermanentning. I stället föreslår vi att skatteplikten slopas för ifrågavarande till tulltaxenr 38.19 hänförliga varor som nu- mera praktiskt taget försvunnit ur markna- den. Härigenom innebär förslaget att be- skattningsområdet begränsas till varor ur tulltaxenr 33.06.

Vi har i detta sammanhang övervägt för- slaget att liksom i fråga om sötvarubeskatt- ningen utgå från en generell skatteplikt för varor hänförliga till det aktuella tulltaxe- numret och specifikt ange de varor som skall vara undantagna från skatteplikt. Då en på detta sätt utformad varuförteckning skulle bli betydligt mera omfattande än en specificerad uppräkning av de skatteplikti- ga varorna i överensstämmelse med vad som nu gäller, har vi valt att bibehålla det

sistnämnda systemet. Förslaget innebär att de skattepliktiga varorna sammanförs grupp- vis med undantagen inom varje grupp spe- cificerade.

Enligt vår mening bör beskattningsområ- det ges en primär avgränsning till parfy— mer, toalettmedel och kosmetiska preparat för personligt bruk. Detta medför att exem- pelvis preparat för rumsparfymering ställs utanför beskattningen. Jämfört med nuva- rande förhållandet innebär detta viss in- skränkning i skatteplikten, samtidigt som man uppnår en klarare avgränsning av denna.

Inom ramen för den nu nämnda avgräns- ningen av beskattningsområdet bör de varu- slag som omfattas av skatteplikten närmare specificeras. Som redan antytts går försla- get i denna de] ut på att närbesläktade va- ror sammanförs gruppvis med angivande av de inskränkningar som vi anser bör gö- ras i skatteplikten inom varje grupp. I en- lighet härmed och i överensstämmelse med tidigare anförda mera principiella synpunk- ter föreslår vi att förteckningen över det skattepliktiga varuområdet i vad avser be- skattningen av tekniska preparat utformas enligt följande.

Tulltaxenr Varuslag

ur 33.06 För personligt bruk avsedda preparat av följande slag: parfym, parfymkräm, toalettvatten, rakbalsam och liknande preparat, med undan- tag av badtillsatsmedel och preparatet sprit, glycerin och rosenvatten,

puder, puderkräm, ansiktslera, ansiktsskum, ansiktsmask, smink och läppstift, med undantag av vitt ströpuder, puderkräm med pudersubstans om högst 5 %, ofärgat cerat och preparat som är avsett speciellt för behandling av finnar eller lik- nande hudåkomma eller för döljande av ärr, födelsemärke eller liknande huddefekt, preparat för behandling av naglar, med undantag av nagellackborttagningsmedel och nagelvittpennor, hårvårdspreparat, med undantag av medel för enbart schamponering, preparat för behandling av ögonhår och ögonbryn, hårborttagningsmedel, medel mot transpiration, med undantag av ättiketerpreparat och fotvårdsmedel.

Jämfört med gällande skatteplikt innebär detta förslag följande ändringar.

I varugruppen parfym m.m. anges rak- balsam som skattepliktig vara utan någon inskränkning. Detta innebär en generell skat- teplikt för varan oavsett sammansättningen. Nuvarande skattefrihet för rakbalsam och

liknande med en fetthalt över 5 % upp- hör således. Därmed bortfaller gränsdrag- ningsproblem samtidigt som en enhetligare beskattning uppnås. Förslaget innebär vida- re att badtillsatsmedel undantas från be- skattning. Vi har här beaktat den skatte- frihet som redan föreligger för sådana me-

• Sida 34
•  Original

del som hänförs till tulltaxenr 34.02. I valet att inrymma dessa medel under beskatt- ningen eller att undanta nu till tulltaxenr 33.06 hänförliga skattepliktiga badtillsats- medel från skatteplikt har vi funnit övervä- gande tekniska skäl tala för det sistnämn- da alternativet. Förslaget avser således ett generellt undantag från skatteplikt för nämn- da varuslag och innebär därmed viss in- skränkning av beskattningsområdet. Beträffande varugruppen puder m.m. in- nebär förslaget att andra än de särskilt an— givna hudvårdspreparaten ställs utanför be- skattningen. Härigenom blir exempelvis hud- krämer baserade på glycerol,'växtslem e. d. skattefria i likhet med vad som redan gäl- ler i fråga om fetthaltiga hudkrämer och hudoljor. Undantag från skatteplikt före- slås för puderkräm med pudersubstans om högst 5 %. Nu föreligger skattefrihet vid en puderhalt om högst 10%. Förslaget in- nebär därmed viss skärpning av beskatt- ningen och torde innebära att flertalet fär- gande hudkrämer, bl.a. flytande make-up, inryms under beskattningen. För denna ut- vidgning kan åberopas både tekniska skäl och kravet på enhetlighet i beskattningen. En av skattetekniska skäl betingad skärp- ning av beskattningen ligger också i att un- dantaget för ströpuder föreslås bli begrän- sat till endast vitt ströpuder. Vidare inne- bär förslaget att nu gällande skatteplikt för »andra för färgning av huden avsedda pre- parat» bortfaller. Härav följer att vissa nu skattepliktiga varor undantas från beskatt- ning, t. ex. färgande ansiktsvatten och fär- gande solskyddsmedel. Det kan synas omo- tiverat att göra undantag för varor med så utpräglad kosmetisk effekt som färgning av huden. Det föreligger emellertid stora svå- righeter att avgöra om ett preparat är fär- gande. Följden härav har blivit att i prak- tiken endast sådana preparat beskattas som har en påtagligt färgande effekt eller som i' _reklamen uppges vara färgande. En på sådana grunder bestämd skatteplikt är otill- fredsställande och då vi inte kunnat finna. någon objektiv grund för beskattningen har vi ansett oss böra förorda att skatteplikten begränsas i enlighet med det anförda.

I fråga om varugruppen preparat för be- handling av naglar föreslås två undantag. Det ena gäller medel för borttagning av na- gellack och är betingat av att det viktigaste medlet härför, nämligen aceton, inte be- skattas om det säljs i neutral förpackning utan angivande av att varan är avsedd för just ifrågavarande ändamål. Under sådana förhållanden är det inte möjligt att upp- rätthålla en beskattning av dessa medel. Det andra undantaget gäller nagelvittpennor. Detta är motiverat av att det förekommer pennor i den allmänna handeln som inte är avsedda för men väl kan användas för samma ändamål som de pennor som under benämningen nagelvittpennor säljs t.ex. i parfymhandeln. Det bör tilläggas att pre- parat för behandling av nagelband enligt vårt förslag blir skattefria såsom hudvårds- preparat.

Beträffande övriga specificerade varu- grupper avviker förslaget från nu gällande beskattning endast på en punkt. Det gäller undantaget för fotvårdsmedel i varugrup— pen medel mot transpiration. Förslaget in- nebär skattefrihet för alla fotvårdsmedel. oavsett om de har transpirationshämmande effekt, och är betingat av svårigheterna att avgöra vilken effekt ett sådant medel kan ha i nämnda hänseende. Även här har vi beaktat det otillfredsställande i att uppgif- ter i reklamen för ett fotvårdsmedel kan bli bestämmande för skattepliktfrågan.

Vårt i enlighet med det anförda utfor- made förslag i fråga om skatteplikten för tekniska preparat innebär både utvidgningar och inskränkningar i förhållande till det nu— varande beskattningsområdet. Det rör sig dock om begränsade ändringar, vars åter- verkningar på skatteunderlaget och skatte- utfallet kan förväntas bli av ringa betydelse.

2.7.2.2 Skatteformen

Skatten på tekniska preparat är utformad som en värdeskatt med det pris som varan i allmänhet betingar vid försäljning till de-

• Sida 35
•  Original

taljhandlare som beskattningsvärde. Då vi beträffande choklad- och konfektyrvaror fö— reslagit en övergång från värdeskatt till vikt- skatt, uppställer sig frågan om även be- träffande de tekniska preparaten en sådan omläggning av skatten bör ske. Härvid bör beaktas att de svårigheter som uppstått att administrera värdeskatten på choklad- och konfektyrvaror inte har gjort sig gällande beträffande de tekniska preparaten. En vikt- skatt för det heterogena varuområde det här är fråga om framstår dessutom som tekniskt omöjlig, om man önskar bibehålla en i förhållande till varans värde någorlun- da likformig beskattning. Den omständig- heten att man vid en bibehållen värdeskatt på de tekniska preparaten får två olika skat- teformer inom ramen för den särskilda va- ruskatten kan inte ges någon avgörande be- tydelse. Redan i nuvarande system tillämpas olika regler i fråga om beskattningsvärdet för de båda varugruppema. Vi anser därför att skatten på tekniska preparat även i fort- sättningen bör utgå efter värde.

De nuvarande reglerna för beskattnings- värdet har gällt sedan den 1 april 1962. Samma regler tillämpades också före den 1 juli 1953. Under mellantiden tillämpades de regler som ännu gäller för choklad- och konfektyrvaror, dvs. beskattningsvärde lika med lägsta pris vid försäljning till grossist. I viss mån har en utveckling motsatt den som ledde till återinförandet av priset till detaljist som beskattningsvärde ägt rum un- der senare år. Försäljning till grossist har sålunda fått ökad omfattning. Detta med- för att beskattningsvärdet i många fall inte blir lika med vederlaget för varan utan med det pris grossistens kund, dvs. detaljhand- laren, betalar. Detta innebär också en viss prisbindning. En återgång till de under åren 1953—1962 gällande reglerna synes emel- lertid inte böra ifrågakomma med hänsyn till erfarenheterna från choklad- och kon- fektyrbeskattningen. Ej heller synes andra former av värdebeskattning erbjuda något tänkbart alternativ (jämför redogörelsen på sid. 25 f). Vi föreslår med hänsyn härtill att nuvarande skatteform bibehålls utan ändring av beskattningsvärdet.

Enligt förordningen om särskild varuskatt inträder skattskyldighet för vara som till- verkas i riket eller införs till riket av re- gistrerad importör, när varan levereras till köpare eller tas i anspråk för vidare bear- betning. Detta innebär bl.a. att vara för vilken inget vederlag utgår, t.ex. gratis- prover och gåvor, inte blir beskattade. Fram till år 1968 utgick skatt, om någon form av vederlag för annan produkt eller tjänst ut- gjorde villkor för varans erhållande, t.ex. att ett gratisprov erhölls vid köp av annan vara. I ett regeringsrättsutslag år 1968 fast- slogs emellertid att skattskyldighet inte före- ligger för en sådan gratisvara, om den till- handahålls endast under kortare tid och försäljningen av den vara som måste köpas för att gratisprovet skall erhållas sker till dessförinnan gällande pris.

I de fall då skatten skall erläggas vid import föreligger skattskyldighet även för prover och gåvor.

Då det för beskattningsmyndigheten är förenat med svårigheter att hålla utlämning- en av prover och gåvor under kontroll, bör övervägas om skattefriheten för gratispro- ver och gåvor skall bibehållas. Särskilt sy- nes det olämpligt att göra skattskyldighe- ten för en viktskattebelagd vara beroende av om något vederlag utgår för varan. Men även för tekniska preparat, där gratispro- ver har relativt stor omfattning, synes en skattebeläggning motiverad. Visserligen kan problem uppstå när det gäller att fastställa beskattningsvärde för gratisprover, men des- sa svårigheter torde kunna bemästras ge— nom anvisningar från beskattningsmyndig- heten. Det synes även angeläget att jäm— ställa skattebeläggningen vid import och leverans från tillverkare och registrerade importör i detta hänseende.

Vi har även uppmärksammat att skatt inte utgår om skattskyldig tar ut en skatte- pliktig vara ur rörelsen för egen räkning. Enligt vår mening saknas anledning att så- dana uttag skall vara skattefria.

En beskattning i nu nämnda fall kan åstadkommas genom att skattskyldighet fö-

• Sida 36
•  Original

reskrivs även i fråga om uttag ur rörelsen för annat ändamål än försäljning. Vi före- slår en författningsändring i enlighet här- med. Denna ändring innebär dock inte att uttag av vara för produktionstekniskt ända- mål, t.ex. kontroll eller analys av varan, skall anses som skattepliktigt liksom ej hel- ler andra uttag som kan förekomma under tillverkningsprocessen.

• Sida 37
•  Original

3. Utjämningsskatten

3.1. Gällande ordning

Enligt förordningen (1960: 258) om utjäm- ningsskatt (senast ändrad 1969: 716) utgår särskild skatt på sådana choklad— och kon- fektyrvaror som är belagda med särskild varuskatt med undantag dock för pulver och tabletter för framställning av läskedryc— ker. Vidare utgår utjämningsskatt på fon- dantmassor och liknande halvfabrikat med mindre än 80 % sötningsmedel, s.k. fast- lagsmassa, biscuits, wafers, mellanöl (öl av typ B) och starköl. Denna skatt har tillkom- mit av speciella skäl som huvudsakligen sammanhänger med vår anslutning till EFTA. De varor som omfattas av utjäm- ningsskatten räknas samtliga som industri- varor i EFTA-hänseende. Detta innebär att tullarna på dessa varor gradvis avvecklats i fråga om handelsutbytet mellan EFTA- länderna. Däremot ingår de vid tillverk- ningen använda jordbruksråvarorna inte i EFTAzs tullavvecklingsprogram. Då priser- na på dessa jordbruksvaror är olika i olika EFTA-länder, skulle tillverkarna av ifråga- varande färdigvaror i länder med en hög prisnivå, t.ex. Sverige, komma i ett sämre konkurrensläge än tillverkare i länder med lägre råvarupriser. Med anledning härav in- fördes i Sverige samtidigt med att tullav- vecklingen i EFTA påbörjades ett system med råvaruprisutjämning. Systemet går ut på att tillverkarna av bl. a. de nu aktuella färdigvarorna får sina viktigaste jordbruks-

varor till världsmarknadspris.

Tekniskt sker prisutjämningen på så sätt att tillverkarna, som köper sina råvaror till ordinarie priser, vid redovisningen av ut- jämningsskatt till staten får dra av ett be- lopp beräknat på den faktiska råvaruför-_ brukningen enligt av jordbruksnämnden fastställda prisutjämningsbelopp per kg. I. princip motsvarar utjämningsbeloppen in—Å förselavgiften. För mellanöl och starköl har dock avdraget fastställts till visst belopp per liter färdigvara, eftersom råvaruförbruk- ningen är tämligen konstant för dessa varor..

I fråga om skattskyldighet, upphörd m. m. gäller i stort sett samma bestämmelser för utjämningsskatten som för den särskilda va-. ruskatten. Beträffande mellanöl och starköl. som införs till riket uppbärs skatten 'dock alltid av tullverket.

Skattesatserna är för choklad- och kon- fektyrvaror samt biscuits och wafers 60 öre per kg, för fondantmassor och liknande samt fastlagsmassa 35 öre per kg, för mel- lanöl 5 öre per liter och för starköl 6 öre per liter. I beskattningsvikten ingår även vikten av det emballage i vilket varan salu- hålles (detaljhandelsemballaget).

Intäkten av utjämningsskatten uppgick budgetåret 1968/ 69 till drygt 73 milj. kr. Härav föll inemot 62 milj. kr. på choklad- och konfektyrvaror samt biscuits och wafers, drygt 2 milj. kr. på fondantmassor o. d. och inemot 10 milj. kr. på mellanöl och stark—

• Sida 38
•  Original

öl. Prisutjämningsbidragen uppgick samma budgetår till drygt 76 milj. kr.

3.2 Historik

Utjämningsskatten infördes med verkan fr.o.m. den 1 juli 1960. Därefter har be- skattningsområdet utvidgats vid två tillfäl- len. Den 1 januari 1967 infördes utjäm- ningsskatt på mellanöl och starköl och den 1 juli 1968 vidtogs samma åtgärder beträf- fande fondantmassor, pastor och andra lik- nande halvfabrikat i bulk samt fastlags- massa. Skattesatsen var från början 50 öre per kg och höjdes den 1 juli 1966 till 60 öre per kg. Utjämningsskatten på mellanöl och starköl höjdes den 1 januari 1970 från 3 resp. 4 öre per liter till 5 resp. 6 öre per liter.

3.3 Beskattningen i andra nordiska länder

Av nordiska länderna är det endast Finland som har en motsvarighet till den svenska utjämningsskatten som en komponent i ett prisutjämningssystem.

3.4. Utredningens överväganden och förslag

Våra förslag beträffande den särskilda varu- skatten aktualiserar vissa konsekvensänd- ringar även i utjämningsskatten. Denna är beträffande choklad- och konfektyrvarorna i princip anknuten till skatteplikten enligt förördningen om särskild varuskatt. Som anförts i det föregående har vi förutsatt att anknytningen bibehålls. Härav följer att den föreslagna utvidgningen av beskattningsom- rådet för den särskilda varuskatten till att omfatta även varor med stat. nr 17.04.907 och 18.06.905 (se sid. 00) medför att dessa varor även beläggs med utjämningsskatt. Det motsatta gäller de sötsaker under tulltaxenr 20.04 som vi föreslagit skall undantas från särskild varuskatt. Av oss föreslagna un- dantag från särskild varuskatt för pulver och tabletter för framställning av läske- drycker gäller varor som redan är undan- tagna från utjämningsskatt.

Vi har även föreslagit att nuvarande nn-

dantag från särskild varuskatt för s.k. fast- lagsmassa slopas. Denna vara är belagd med utjämningsskatt men enligt den lägre skat- tesats som gäller för halvfabrikat i bulk un- der tulltaxenummer 17.04. Skattesatsen för dessa varor är 35 öre per kg. Som en följd av den föreslagna beskattningen av fastlags- massa enligt förordningen om särskild varu- skatt bör denna vara beläggas med samma utjämningsskatt som varuskattebelagda söt- saker i allmänhet, dvs. med 60 öre per kg.

Med anledning av den föreslagna över- gången till en viktbeskattning av choklad- och konfektyrvaror har vi övervägt att låta utjämningsskatten ingå i den särskilda varu- skatten på dessa varor. Då emellertid utjäm- ningsskatt utgår även på andra varor än sådana som omfattas av den särskilda varu- skatten, t. ex. wafers, biscuits och öl, har vi inte funnit en sådan lösning ge några praktiska fördelar. Vi har härvid särskilt beaktat att ändringar i utjämningsskattens storlek inte har något samband med uttaget av särskild varuskatt. Övervägande skäl ta- lar därför enligt vår mening för att ut- jämningsskatten för samtliga varor alltjämt regleras i en särskild författning. Härav föl- jer att förordningen om utjämningsskatt vid ett genomförande av våra förslag beträffan- de den särskilda varuskatten behöver änd- ras på några smärre punkter, bl.a. beträf— fande skatten på fastlagsmassa i enlighet med det ovan anförda.

• Sida 39
•  Original

Försäljningsskatten

4.1. Gällande ordning

Enligt förordningen (1948: 85) om försälj- ningsskatt (senast ändrad 1965: 911) utgår skatt vid yrkesmässig försäljning inom lan- det och vid införsel till landet av knutna

mattor och ädelmetallvaror, ädelstenar o.d. Beskattningsområdets omfattning framgår av en i förordningen intagen förteckning. Enligt denna föreligger skatteplikt f.n. för följande varor.

Tulltaxenr Varuslag

ur 58.01 ur 71.01—71.03 ur 71.12—71.14 ur 71.15

niskt bruk

I särskilda anmärkningar till förteckning- en stadgas, dels att skatt skall utgå för ur- arrnband av ädel metall även om de är fästa- de vid ur, dels att skatt inte skall utgå för varor som tidigare varit föremål för försälj- ning och ej heller för ordnar, medaljer och märken, där de utdelas som förtjänsttecken eller utan betalning.

Skyldighet att erlägga försäljningsskatt åvilar registrerade säljare och oregistrerade importörer av skattepliktiga varor. Den som yrkesmässigt säljer skattepliktig vara av egen tillverkning är skyldig att vara registrerad hos kontrollstyrelsen som säljare av sådan vara. Frivillig registrering kan efter ansökan medges av kontrollstyrelsen för den som yr- kesmässigt säljer skattepliktig vara av an- nans tillverkning. Skattskyldigheten inträder för den som är registrerad när försäljning sker till konsument eller oregistrerad åter- försäljare eller när uttag ur rörelsen för annat ändamål än försäljning sker. Vid skat-

Mattor, knutna, även konfektionerade Naturpärlor och ädelstenar, ej utgörande artiklar för tekniskt bruk Varor av ädel metall, ej utgörande artiklar för tekniskt bruk Varor av naturpärlor eller av ädelstenar, ej utgörande artiklar för tek-

tepliktig import inträder skattskyldigheten vid införseln.

Skatten utgör 20 % av beskattningsvär- det. Vid skattepliktig import av mattor ut- går skatten dock med visst belopp per kg (lägst 10 och högst 100 kr.). Dessutom fö- reskriVS viss minimiskatt per kalenderår för registrerad säljare. Beskattningsvärdet utgör i princip försäljningspriset inklusive försälj- ningsskatt men exklusive mervärdeskatt. Vid skattepliktig införsel är beskattningsvärdet, om varan införs för försäljning, det pris inklusive skatt som varan kan antas kom- ma att betinga vid försäljning till konsument och annars varans tullvärde jämte tull med tillägg av 25 %.

Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndig- het i fråga om försäljning inom landet och generaltullstyrelsen i fråga om skattepliktig import.

Registrerad skattskyldig redovisar och er— lägger skatt till kontrollstyrelsen enligt dekla-

• Sida 40
•  Original

ration. Enligt huvudregeln skall deklaration inges för varje kalendermånad senast 45 da- gar efter utgången av den månad deklara- tionen avser. Skatt enligt deklarationen skall erläggas inom samma tid. Kontrollstyrelsen kan dock föreskriva att deklaration skall avse kalenderkvartal. Styrelsen kan också föreskriva kortare eller längre respittid för skatteredovisningen (lägst 15 dagar och högst 2 månader). Ett deklarationsförfaran- de tillämpas även beträffande skattepliktig import, dock inte om skatten utgår efter vikt eller om varan införs för annat ända- mål än försäljning. I sådana fall skall i stället försäkran rörande ändamålet med införseln avlämnas. Deklaration och försäkran som avlämnas vid import granskas slutligt av kontrollstyrelsen.

Förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbcskattning är tillämp- lig på försäljningsskatten.

Intäkten av försäljningsskatten uppgick budgetåret 1968/69 till 52 milj. kr., varav 51 milj. kr. uppbars av kontrollstyrelsen och ca en milj. kr. av tullverket. Av den influtna skatten föll ca 45 milj. kr. på guld— smedsvaror och således ca 7 milj. kr. på mattor. För budgetåren 1969/ 70 och 1970/ 71 beräknas oförändrade intäkter.

4.2. Historik

Den 1 januari 1941 infördes en allmän om- sättningsskatt med skattesatsen 5 %. Redan samma år skärptes skatten till 20 % för vissa mera lyxbetonade varor, bl.a. mat— tor, guldsmedsvaror och grammofonvaror. Denna skärpta omsättningsskatt bibehölls även efter det den allmänna omsättnings— skatten i övrigt upphävts den 1 januari 1947, men ersattes den 1 juli 1948 såvitt avser nyssnämnda varor med en beskatt- ning enligt den alltjämt gällande förord- ningen (1948: 85) om försäljningsskatt. År 1965 slopades försäljningsskatten på gram- mofonvaror.

Viss ändring av bestämmelserna om re- gistrering genomfördes år 1965. Tidigare gällde att kontrollstyrelsen inte kunde vägra en tillverkare registrering för såväl egen

tillverkning som för inköpta varor. Ej heller kunde tillverkare avregistreras så länge till— verkningen ej upphört. Detta förhållande hade utnyttjats av mindre nogräknade före- tag på så sätt att registrering begärts för företag som uppgivits skola bedriva till- verkning eller genom att sådant registre- rat företag övertagits. Därefter hade skatte- fria inköp gjorts och varorna sålts utan att skyldigheten att redovisa och erlägga skatt fullgjorts. Härigenom hade betydande skat- tebelopp undandragits statsverket. Genom författningsändringen fick kontrollstyrelsen möjlighet att diskretionärt pröva om tillver- kare även skall få rätt till skattefria inköp av annans tillverkning.

4.3 Till utredningen överlämnade skrivelser

I en till utredningen överlämnad skrivelse har Guldsmedsbranschens samarbetsnämnd hemställt om en avveckling av försäljnings- skatten på guldsmedsvaror. I skrivelsen framhålls att den svenska guldsmedsbran- schens situation är prekär på grund av vä- sentligt minskad efterfrågan inom landet. Inte minst beror detta på att det ställer sig väsentligt billigare att, t. ex. vid turistresor, inköpa guldsmedsvaror i utlandet, vilka se- dan kan införas skattefritt. Även illojal för- säljning inom landet, som sker utan skatt, har enligt skrivelsen medverkat till den ogynnsamma utvecklingen och den dåliga lönsamheten för branschen.

I detta sammanhang kan också nämnas, att vi haft kontakt med utövare av konst- närligt ädelsmide, vilka hemställt om en avveckling eller nedsättning av försäljnings- skatten på konstnärliga arbeten. Därvid har erinrats om att 1967 års bevillningsutskott uttalat sig för en jämkning av skatten till förmån för det konstnärliga ädelsmidet, t.ex. genom en regel för nedsättning av beskattningsvärdet för sådant arbete (BeU 1967: 31).

Till utredningen har också överlämnats skrivelser i vilka yrkanden framförts om en avveckling av försäljningsskatten på äkta mattor.

• Sida 41
•  Original

Från branschhåll har önskemål om en av- veckling av försäljningsskatten framförts upprepade gånger under senare år. Som skäl härför har i första hand åberopats skat— tens negativa verkningar i avsättnings- och konkurrenshänseende. Detta gäller beskatt- ningen i dess helhet, men i särskilt hög grad den skatt som utgår på ädelmetallvaror. I fråga om denna del av försäljningsskatten har möjligheterna till skattefria inköp och skattefri införsel i samband med utlands- resor särskilt framhållits som en väsentlig orsak till en ogynnsam utveckling för de på hemmamarknaden arbetande företagen. Det- ta förhållande har också kommit till uttryck i det utlåtande av 1967 års bevillningsutskott (BeU 1967: 31) som Guldsmedsbranschens samarbetskommitté åberopat i sin till utred- ningen överlämnade skrivelse. Däri uttalar utskottet bl. a. följande i anledning av mo- tionsyrkanden om en avveckling av försälj— ningsskatten.

För den reguljära guldsmedsbranschen har olägenheterna av den Obeskattade resandeinför- seln av ädelmetallvaror, av guldsmuggling och vissa former av illojal skatteundandräkt blivit ytterst besvärande. Härtill kommer att själva Skatteformen får anses vara förhållandevis mera betungande för de skattskyldiga än övriga exi- sterande punktskatter. Utskottet är med hänsyn till de redovisade olägenheterna berett att biträ- da motionäremas uppfattning att en avveckling av försäljningsskatten bör komma till stånd så snart det ekonomiska läget medger detta.

Det har inte ankommit på oss att behandla frågan om en avveckling av försäljnings- skatten. Vi kan emellertid konstatera att den kritik som skatten utsatts för vid sidan av dess verkningar i marknads- och konkurrens- hänseende också har sin grund i rent skatte- tekniska förhållanden. Vårt arbete har där- för inriktats på att undersöka möjligheterna att undanröja eller minska de olägenheter av teknisk natur som vidlåder skatten. Eftersom de tekniska frågorna främst berör beskatt— ningen av ädelmetallvaror, är det denna del av försäljningsskatten som vi ägnat särskild uppmärksamhet. Vi har därvid även ansett oss böra ta upp frågan om åtgärder för att

åstadkomma lättnader i beskattningen av det konstnärliga ädelsmidet mot bakgrund av att denna fråga särskilt uppmärksammats av riksdagen både år 1965 och år 1967.

4.4.1. Skatten på guldsmedsvaror

De framförda anmärkningarna av mera klart skatteteknisk natur går ut på att för- säljningsskatten speciellt i vad avser beskatt- ningen av ädelmetaller i tillämpningshänse- ende är mera betungande än andra punkt- skatter och att det föreligger svårigheter att upprätthålla beskattningen.

Anmärkningama i tillämpningshänseende torde avse det förhållandet, att försäljnings- skatten i stor utsträckning tas ut i detaljhan- delsledet. Att detta blivit fallet samman- hänger med att åtskilliga företagare inom guldsmedsbranschen utan egen tillverkning utnyttjat möjligheten att bli registrerade som skattskyldiga. Därigenom kan de inköpa skattepliktiga varor för återförsäljning utan skatt och behöver inte driva verksamhet med beskattade lager. Med denna fördel följer emellertid det merarbete som föranleds av skyldigheten att ta ut och redovisa skatt på omsättningen och att iaktta de särskilda bok- föringsföreskrifter som meddelats av kon- trollstyrelsen. Till detta kommer en dubbel skattskyldighet för indirekt skatt eftersom samtliga skattskyldiga till försäljningsskatt även är skattskyldiga till mervärdeskatt. De har därmed att fortlöpande fullgöra två skil- da skatteredovisningar.

Före omläggningen av den generella in- direkta beskattningen till en mervärdeskatt förelåg endast i begränsad omfattning dub- bel skattskyldighet till indirekt skatt för andra än skattskyldiga till försäljningsskatt. Mervärdeskattens föregångare —— den all- männa varuskatten — var i princip kon- struerad som en detaljhandelsskatt och ut- gick därmed i ett senare led än som nor- ma-lt gäller för punktskatterna. Mervärde- skatten omfattar samtliga led i produk- tions- och distributionskedjan och som följd härav föreligger numera dubbel skattskyl- dighet till indirekt skatt för alla som om- fattas av punktskatterna. Detta gäller även

• Sida 42
•  Original

skattskyldiga till energiskatt, trots att det energiskattebelagda området ställts utanför mervärdeskatten. Det kan därför knappast längre hävdas att skattskyldiga till försälj- ningsskatt i förevarande hänseende har en särställning jämfört med skattskyldiga till annan punktskatt, såvida man inte lägger särskild betydelse i att försäljningsskatten tas ut i detaljhandelsledet i större utsträck- ning än andra punktskatter.

Den dubbla skattskyldigheten till indi— rekt skatt, som således numera kan sägas gälla generellt, har sin grund i den all- männa utformningen av systemet för indi- rekt beskattning. Vi har i annat samman- hang berört möjligheten att undgå detta genom att ersätta punktbeskattningen med en höjd mervärdeskatt på nu punktskatte- belagda varor. Vi har emellertid av skatte- tekniska skäl bestämt avvisat att i nämnda syfte gå över till en differentierad mervär- deskatt. Med hänsyn härtill och med be- aktande dessutom av de fördelar som ligger i att skattskyldiga till försäljningsskatt kan bedriva verksamhet utan skattebelastning på sina lager av skattepliktiga varor anser vi det saknas anledning att närmare gå in på frågan om försäljningsskattens princi- piella konstruktion. Vi är dessutom av den uppfattningen att skatten i tillämpningshän- seende numera fungerar bra, inte minst be- roende på att kontrollstyrelsen genom för- fattningsändring år 1965 fått ökade möj- ligheter att inskrida mot missbruk av möj- ligheten att bli registrerad som skattskyl- dig för försäljning av varor av annans till- verkning.

Det andra påtalade förhållandet, nämli- gen svårigheterna att upprätthålla beskatt- ningen och undgå skatteundandräkt, hänger bl.a. samman med att beskattningen gäller varor som genom sitt värde inbjuder till smuggling och därtill lätt kan smugglas. Härtill kommer de praktiska svårigheterna att kontrollera att resandes införsel av va- ror som inköpts utomlands håller sig inom gränsvärdet för gällande tull- och skatte- frihet, f. n. 275 kr. Det är dessutom svårt att vid tullkontrollen avgöra vad som ut— gör resefömödenheter som får införas tull-

och skattefritt utan någon värdebegräns- ning. Nu nämnda förhållanden innebär uppenbara risker för skatteundandräkt och det är också fullt klart att det på dessa vä- gar sker en inte obetydlig införsel av varor, som inte blir beskattade. Detta kan också ske på så sätt att skattepliktig vara säljs här i landet på sätt som gör transaktionen till en exportförsäljning varefter varan åter- införs utan att någon skatt kommer att utgå.

Vissa åtgärder har vidtagits för att mot- verka de nämnda förhållandena, bl.a. ge- nom förbud för skattefri försäljning om- bord på fartyg i intemordisk trafik och genom inskränkningar i den skattefria för- säljningen ombord på flygplan. Sådana åt- gärder har dock begränsad effekt och löser inte problemet vid införsel av varor som inköpts i utlandet.

Nu antydda problem är av sådan art att de skulle föreligga oavsett vilket system som väljs för en beskattning av ädelmetall- varor o.d. Svårigheterna att upprätta en effektiv kontroll vid införseln är också uppenbara vad gäller både resandetrafiken och smuggling. Detta är förhållanden som man svårligen kan tänkas komma till rätta med. Vi har inte heller funnit någon skat- teteknisk lösning av detta problem och får därmed konstatera att i förevarande hän- seende försäljningsskatten är behäftad med inte oväsentliga olägenheter och att kriti— ken mot skatten på denna punkt har fog för sig.

Som tidigare nämnts har vi ansett oss böra ta upp den bl. a. av riksdagen be— handlade frågan om åtgärder i syfte att åstadkomma skattelättnader för det konst- närliga ädelsmidet. De härför åberopade skälen synes främst vara, att värdet av så- dana arbeten ofta till väsentlig del består i själva utformningen och utförandet och endast till mindre del i materialet. Efter- som skatten utgår på hela värdet menar man att dessa arbeten blir hårdare beskat- tade än mera standardbetonade och fabriks- rnässigt framställda ädelmetallvaror. Skat- ten har härigenom fått speciellt oförmån-

• Sida 43
•  Original

liga verkningar för det konstnärliga ädel- smidet.

Mot bakgrund av nämnda förhållande har det legat nära till hands för oss att undersöka, om en övergång till någon form av viktskatt skulle erbjuda en lösning för att åstadkomma en Skattelättnad för det konstnärliga ädelsmidet. Alternativen här- för är antingen en råvaruskatt eller en får- digvaruskatt. Beskattningen omfattar inte endast ädelmetallvaror i egentlig mening utan även naturpärlor och ädelstenar. I frå- ga om sistnämnda varor förekommer så sto- ra prisskillnader att vi enbart av denna an- ledning anser en viktskatt på dessa varor måste avvisas. Detta skulle betyda an- tingen att nuvarande värdebeskattning av dessa varor skulle få bibehållas eller att dessa varor skulle få undantas från beskatt- ning.

Redan det anförda gör att ett viktskat- tesystem framstår som orealistiskt. Vi vill dock tillägga att även en till obearbetade ädelmetaller begränsad viktskatt inrymmer betydande olägenheter inte endast av tek- nisk natur. En sådan beskattning skulle medföra en avsevärd fördyring av råvaran och därmed en kraftig belastning för samt- liga skattskyldiga tillverkare av ädelmetall- varor. Man har att räkna med ökad risk för smuggling och svåra tillämpningspro- blem skulle uppkomma i fråga om den be- skattning, som vid införsel måste ske även av ädelmetallvaror. Ett upprätthållande av nuvarande skattefrihet för t. ex. dentalguld och ädelmetall för tekniskt bruk skulle ock- så medföra komplikationer. Vi anser oss därför inte kunna förorda övergång till en råvaruskatt på ädelmetaller.

En viktskatt baserad på förbrukningen av ädelmetall och halvfabrikat hos tillver- kare av varor, som omfattas av försäljnings- skatten, skulle ge upphov till liknande kon- trolltekniska svårigheter och samma pro- blem beträffande importen som en renod- lad råvaruskatt. Vi anser oss därför böra avvisa även en sådan utformning av skat- ten.

Vissa av de antydda olägenheterna skul- le undgås vid en beskattning efter vikt av

färdigvaror. Andra olägenheter skulle dock tillkomma. En sådan viktskatt måste tas ut i producentledct, eftersom skattens belopp knappast torde kunna fastställas genom vägning hos återförsäljarna. Nu registrera- de återförsäljare skulle därmed int.: längre kunna köpa varor i obeskattat skick. Här- igenom skulle nuvarande konkurrensförhål- landen rubbas till nackdel för dem som en- dast säljer varor av annans tillverkning. Härtill kommer att en viktskatt på färdig- varor skulle medföra väsentliga förskjut- ningar i skattebelastningen för enskilda va- ror. Inte endast det konstnärliga ädelsmi- det skulle gynnas utan också andra varor med ett i förhållande till vikten högt vär- de, t. ex. smycken med infattade ädelste- nar. För att undvika en sådan icke avsedd skattelindring skulle värdeskatten kunna bi- behållas för smycken med infattade ädel- stenar eller för alla smycken. Bortsett från att man då inte skulle hjälpa de ädelsme- der som framställer dessa varor skulle det emellertid enligt vår mening vara olämpligt med olika skattesystem för olika slag av guldsmedsvaror.

Sammanfattningsvis kan sägas att en vikt- skatt på guldsmedsvaror skulle medföra så- dana skattetekniska svårigheter och sådana förskjutningar i skattebelastningen mellan olika kategorier av skattskyldiga och varor att den inte kan förordas. De principiella invändningarna mot en viktskatt gäller även om endast vissa varuslag beläggs med vikt- skatt och värdeskatten bibehålles för andra.

Vi har även övervägt om det skulle vara möjligt att helt undanta vissa varukatego- rier från skatt på ett sätt som skulle kom- ma ädelsmidet till godo. För att tillgodose detta intresse synes ofrånkomligt med ganska omfattande undantag. Detta skulle få till följd att skatten måste höjas på de alltjämt skattepliktiga varorna. Om t.ex. skatten slopades på silvervaror skulle skat- tsn på guldvaror få höjas från 20 till 30 %, för att skatteintäkten skulle bli oförändrad. Härigenom skulle guldsmedsbranschens svå- righeter när det gäller avsättningen av dy- rare guldvaror säkerligen skärpas. Vi anser oss därför inte kunna förorda en minsk-

• Sida 44
•  Original

ning av det skattepliktiga varuområdet i syfte att bereda lättnader för ädelsmidet.

Kvar står därmed enligt vår mening en- dast att åstadkomma en skattelättnad för ädelsmidet genom generella bestämmelser avseende hela varuområdet. En sådan lös- ning skulle vara att föreskriva en lägre skat- tesats eller reducerat beskattningsvärde för varor som säljs direkt av producenten till konsumenten och där kostnaden för ädel- metallen understiger viss procentuell del av varans värde. En sådan regel skulle inne- bära en komplikation av skatteberäkningen men denna skulle kunna förenklas genom att värdet av ädelmetallen beräknas scha- blonmässigt. Antag att regeln föreskriver att skatten skall utgå med endast 10 % av värdet om kostnaden för ädelmetallen un- derstiger 25 % av varans värde exklusive skatt och att silvervärdet enligt schablonen är 500 kr. per kg. I en silvervara som är värd 1 000 kr och väger 100 g skulle kost-. naden för silvret således vara 50 kr. eller 5 % av värdet. Varan skulle därmed kvali- ficera för den lägre skattesatsen.

Vi anser emellertid att även detta alter- nativ är förenat med så betydande brister i skattetekniska och kontrolltekniska hän- seenden att det måste avvisas. Då dess- utom en generell sänkning av skatten som visserligen inte endast skulle komma det konstnärliga ädelsmidet utan hela guld- smedsbranschen till godo, inte utgör en fråga, som det ankommit på oss att ta ställ- ning till, nödgas vi konstatera, att det inte varit möjligt att finna någon godtagbar lös- ning för en skattelättnad för det konstnär- liga ädelsmidet.

4.4.2. Skatten på knutna mattor

Även försäljningsskatten på knutna mattor har medfört vissa skattetekniska problem, bl. a. svårigheten att upprätthålla beskatt- ningen vid auktionsförsäljning och ambule- rande försäljning. Skatten på mattor ger jämfört med skatten på guldsmedsvaror obetydlig avkastning. I sammanhanget bör nämnas att denna skatt nu endast träffar

importerade varor, till Övervägande del från utvecklingsländer.

Den viktskatt som tas ut vid import av annan än registrerad utgår med högre be- lopp för mattor innehållande natursilke (100 kr. per kg oavsett knuttätheten) än för mattor av annat material (10—40 kr. per kg beroende på knuttätheten). Då mattor av natursilke numera prismässigt inte skiljer sig från andra mattor i sådan utsträckning att en särskild skattesats för dessa är mo- tiverad, föreslår vi att de skattesatser som gäller för andra mattor tillämpas även för mattor innehållande natursilke. Härigenom erhålles även en skatteteknisk förenkling.

Viktskattesatserna ger i vissa fall lägre och i andra fall högre skatt än värdeskatten. Det kan därför ibland vara lönande för en registrerad importör att betala skatten vid införseln i stället för vid försäljningen. Det- ta är en oundviklig följd av systemet med två skilda skatteformer och omöjligheten att ytterligare differentiera viktskattesatsema med hänsyn till kvalitetsskillnader eller att tillämpa en värdebeskattning även vid im- port. Någon sådan ändring av beskattning- en förordas således inte. Vi har inte heller funnit skäl föreslå någon ändring av skatte- satserna med hänsyn till prisutvecklingen, eftersom priserna inom denna bransch fluk- tuerar avsevärt och någon anpassning till prisutvecklingen inte är möjlig.

• Sida 45
•  Original

5. Pälsvaruskatten

5.1. Gällande ordning

Enligt förordningen (1943:477) om päls- varuskatt (omtryckt 1960: 118, senast änd— rad 1961: 637) utgår skatt, dels i form av styckeskatt på beredning av pälsskinn inom landet, dels i form av värdeskatt på impor- terade pälsvaror. Importbeskattningen om- fattar beredda pälsskinn, även hopfogade till tavlor etc. (tulltaxenr 43.02), varor av pälsskinn hänförliga till tulltaxenr 43.03, handskar tillverkade av eller med foder el— ler besättning av pälsskinn (ur tulltaxenr 42.03), huvudbonader med pälsskinn till övertyg eller foder (ur tulltaxenr 65.03— 65.06) samt kläder av textilmaterial, för- sedda med krage, uppslag eller annan be— sättning av pälsskinn (ur tulltaxenr 60.05, 61.01 och 61.02). Skattskyldighet åvilar den som inom riket yrkesmässigt bereder päls- skinn och den för vars räkning skattepliktig pälsvara införs.

Den styckeskatt som utgår vid bered- ning av pälsskinn inom landet skall mot- svara 10 % av det beräknade värdet av ifrågavarande skinnslag vid utlämning från beredningsstället. Tre gånger årligen utfär- das kungörelse med förteckning över de beskattningsvärden och skattebelopp för oli— ka skinnslag som skall gälla under närmast följande kalendertertial. På detta sätt sker en fortlöpande anpassning av beskattningen av inom landet beredda skinn till prisut-

vecklingen. Nu gällande förteckning åter- finns i kungörelsen 1970: 91.

Vid import utgår skatten med viss pro- cent av varans värde enligt 3 & tulltaxe- ringsförordningen med tillägg av tull. Skatte- satsema utgör för beredda lösa skinn 10 %, för hopsydda skinn 8 %, för varor av päls- skinn 6 % och för kläder av textilmaterial med pälsbesättning 4 %, eller där pälsdelens storlek är ringa, 2 %.

Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndig- het i fråga om beredning inom landet och generaltullstyrelsen vid införsel. Beredare av skinn skall till kontrollstyrelsen insända deklaration inom en månad efter varje ka- lenderkvartals utgång. I deklarationen skall anges antal och slag av under kvartalet be- redda skinn som utlämnats från berednings- stället eller tagits i anspråk för vidare be— arbetning. Avdrag får göras för oanvänd- bara skinn och för skinn som utförts ur ri- ket.

Förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är tillämp- lig på pälsvaruskatten.

Intäkten av pälsvaruskatten uppgick bud- getåret 1968/ 69 till 11,4 milj. kr. Härav erlades 3,6 milj. kr. till kontrollstyrelsen och 7,8 milj. kr. till tullverket. För vart- dera av budgetåren 1969/ 70 och 1970/ 71 beräknas intäkten till ca 12 milj. kr.

• Sida 46
•  Original

En särskild pälsvarubeskattning infördes år 1941 som ett komplement till den året in- nan införda femprocentiga allmänna om- sättningsskatten. Pälsvarubeskattningen var utformad som en värdeskatt med skatte- satsen 15 % och utgick i princip vid för- säljning till konsument.

Då denna utformning av skatten visade sig vara mindre lämplig omlades beskatt- ningen med verkan fr.o.m. den 1 juli 1943 genom den alltjämt gällande förord— ningen (1943:477) om pälsvaruskatt. Den därvid genomförda omläggningen innebar en styckebeskattning av inom landet bered- da skinn med olika skattesatser för olika slag av skinn och med skattskyldigheten knuten till beredaren samt en värdebeskatt- ning av importerade beredda skinn och vis— sa arbeten därav efter en skattesats av 15 % av importvärdet jämte tull. År 1948 höjdes skatten på importerade pälsvaror till 20 %. Eftersom styckeskatten på inom landet be- redda skinn motsvarade en genomsnittlig skattebelastning av 15 % av skinnens värde i berett skick, gav skatten ett visst skydd åt den inhemska skinnhanteringen. Detta skydd ökade under 1950-talet genom att skatte- incidensen på inhemska skinn sjönk till ca 10 %. Ett skatteskydd låg även däri att skat- ten på importerade konfektionerade varor beräknades på hela varuvärdet, medan mot— svarande inhemska varor belastades endast med skatten på ingående pälsskinn.

Nämnda skatteskydd eliminerades i prin- cip genom en ändring av beskattningen med verkan fr.o.m. den 1 januari 1962, varige- nom skatten fick sin alltjämt gällande ut- formning. Bakgrunden härtill var följande.

Vid Sveriges anslutning till EFTA måste en anpassning av vår beskattning ske bl. a. till EFTA-konventionens bestämmelser om avskaffande av protektionistiska element i de interna skatterna. Av denna anledning uppdrogs åt en särskild utredningsman att utreda frågan om pälsvaruskattens utform— ning. I utredningspromemorian häröver fö- reslogs en enhetlig värdeskatt om 15 % på lösa skinn och på skinn ingående i kon—

fektionerade varor. Skatten skulle utgå så- väl på den inhemska produktionen som tid import. Vidare föreslogs efter mönster frin andra punktskatter ett system med registre— rade skattskyldiga som skulle redovisa ozh erlägga skatt enligt ett deklarationsförfaran- de. Registreringen skulle vara obligatorisk för beredare och frivillig för körsnärer, kcn— fektionärer, grossister etc. Icke registrera- de importörer skulle betala skatt vid inför- seln. Beskattningsvärdet skulle i fråga cm lösa skinn och till tavlor hopsydda skinn ut— göra det avtalade vederlaget eller —— vid skat- tepliktig import — tullvärdet med tillägg JV tullen. I fråga om konfektionerade varor skulle beskattningsvärdet utgöra det beskatt- ningsvärde som skulle ha åsatts om i xa- ran ingående skinn levererats särskilt.

Detta förslag genomfördes ej. Av Vld som framkom vid remissbehandlingen drog departementschefen (prop. 1961: 106)! näm- ligen den slutsatsen att det föreslagna syste- met visserligen skulle likställa importvaror- na med den inhemska produktionen men att det var behäftat med så avsevärda olä- genheter från praktisk synpunkt att det inte kunde förordas. Detsamma gällde vissa al— ternativa förslag som framförts vid remiss— behandlingen. Departementschefen fann där— för att skatten fortfarande måste tas ut enligt skilda principer på inhemsk produktion och på importvaror. Även inom ramen för ett sådant system ansågs det emellertid möjligt att göra skattebelastningen lika för inhems— ka och importerade varor. Därför föreslogs nuvarande system som avsåg att hålla skat- tenivån på inhemska skinn konstant vid tio procent och som genom att skattesatserna vid import differentieras med hänsyn till den större eller mindre mängden ingående pälsskinn och till manufaktureringskostna- derna även syftade till en likvärdig skatte- belastning på importerade och inhemska färdigvaror.

Trots de försök som gjorts för att ge lika behandling av inhemska och importerade varor har pälsvaruskattens utformning blivit föremål för kritik inom EFTA. Vid en undersökning som gjordes av EFTA-rådet år 1967 i syfte att utröna om medlemssta-

• Sida 47
•  Original

ternas indirekta skatter var utformade i överensstämmelse med konventionens be- stämmelser riktades anmärkning mot den svenska pälsvaruskatten i följande två av- seenden:

a) dyra importerade skinn kan i vissa fall komma att belastas med högre skatt än i Sverige beredda skinn,

b) skatten vid import av färdigvaror kan i vissa fall skilja sig från skatten på mot— svarande inhemska varor. '

I anledning härav har EFTA:s råd re- kommenderat Sverige att ändra pälsvaru- skatten så att nämnda fall av olikheter i beskattningen undanröjs.

5.3. Erfarenheter från tillämpningen

Rent allmänt erbjuder en beskattning av pälsvaror vissa problem beroende på den speciella karaktären hos dessa varor. Det är sålunda svårt för en icke fackman att bestämma ett skinns art, kvalitet och värde. Lönbearbetning av pälsskinn utomlands medför kontrolltekniska svårigheter och pälsvaror som inköps utomlands undgår lätt beskattning.

Särskilt har strävandena att trots den oli- ka utformningen av skatten på inhemska och importerade varor åstadkomma en lik- värdig beskattning medfört ett relativt om- fattande och tekniskt besvärligt arbete hos kontrollstyrelsen. Det åligger kontrollstyrel- sen att tre gånger årligen inkomma med förslag till beskattningsvärden för här be- redda skinn. Dessa skall i princip baseras på värdena av oberedda skinn som införts under en tidigare referensperiod med tillägg för beredningskostnader. Uppgifter om impor- ten erhålles från tullverket. Då importpri- serna inte alltid återspeglar den verkliga prisnivån i Sverige tas i vissa fall även hän- syn till värdet av oberedda inhemska skinn. Även andra avsteg från en strikt tillämpning av reglerna måste ibland göras, ofta efter förhandlingar med branschen. I vissa fall förekommer ingen import av ett visst skinn- slag under en längre tid, vilket medför att beskattningsvärdet kvarstår oförändrat trots att prisnivån kan ha förändrats. De ibland

stora prisvariationema inom de olika varu- grupperna mellan olika kvaliteter kan också leda till felaktiga beskattningsvärden. I vissa fall har man därför fått göra ytterligare upp- delningar, t. ex. av persiangruppen.

5.4. Utredningens överväganden och förslag

Det är ganska allvarliga anmärkningar som från EFTA:s sida riktats mot pälsvaruskat— tens utformning. Pälsvaruskatten torde ock- så vara den enda svenska skatt mot vilken sådana erinringar gjorts i internationella sam- manhang. Vi har därför i första hand ansett oss böra pröva om det är möjligt att mo- difiera skatten så att kritiken från övriga EFTA-länder undanröjs.

Tidigare utredningar rörande pälsvaru- skatten har alla kommit fram till att en fullständig likställighet mellan inom landet beredda och importerade skinn inte kan åstadkommas så länge skilda system tilläm- pas vid beskattningen inom landet och vid import. Ej heller nuvarande system ger så- dan likställighet eftersom importvaror allt— jämt behandlas oförmånligare än motsva- rande inhemska varor när det gäller skinn som har ett högre värde än beskattnings- värdet (dvs. det värde som ligger till grund för styckeskatten) för inom landet beredda skinn. Detta förhållande har fortlöpande kritiserats av företag och myndigheter i andra EFTA—länder.

I fråga om skinn som är billigare än be- beskattningsvärdet för inom landet bered- da skinn inträder det motsatta förhållandet att importen gynnas i förhållande till den inhemska beredningen. Detta har sannolikt lett till viss löneberedning utomlands av billigare svenska skinn till förfång för svenska beredare. Det bör härvid beaktas att diskrimineringen av dyrare importerade skinn inte kan >>kompenseras>> av att billi- gare skinn gynnas.

Schabloniseringen av importskatten för konfektionerade varor, vilken också påta- lats i EFTA, kan givetvis också medföra antingen högre eller lägre skatt än som be- lastar motsvarande inhemska varor.

En likformig beskattning förutsätter allt-

• Sida 48
•  Original

så antingen att styckeskatt införs även för importvaror eller att värdeskatt tillämpas även för inhemska varor. Båda dessa alter- nativ har tidigare övervägts. En stycke- skatt på importen har därvid ansetts ute- sluten redan av det skälet att det vid im- port av konfektionerade varor är omöjligt för tullen att avgöra antal och slag av skinn som har använts vid tillverkningen. Även om uppgift härom kan avkrävas im- portören, är möjligheterna att kontrollera dessa uppgifter ytterst begränsade. Även vi anser därför en styckebeskattning av im- porten otänkbar.

Alternativet med värdeskatt på såväl in- hemska som importerade varor låg som nämnts till grund för det icke genomförda förslag som lades fram 1961. I det följande skall prövas om en på annat sätt utformad värdebeskattning kan erbjuda en likvärdig beskattning.

Det skulle vara i princip möjligt att an- ordna en likformig beskattning av beredda lösa skinn enligt värdeskatteprincipen ge- nom att skatten på inhemska skinn liksom nu knyts an till skinnens beredning men utgår på skinnens värde i stället för med visst belopp per styck. För importerade beredda skinn skulle skatten även i fort- sättningen tas ut i samband med importen. Till skillnad mot nu skulle skattskyldighe- ten vid inhemsk beredning åvila beredaren endast om han är ägare till skinnen och annars den som lämnat in skinnen för be- redning. Skattskyldighcten skulle inträda vid utlämningen från beredningsstället. Be— redare och den som yrkesmässigt låter be- reda skinn skulle vara skyldiga att registre- ra sig hos kontrollstyrelsen. Med denna an- ordning skulle man underlätta fastställan- det av beskattningsvärdet för skinn som lämnas in för löneberedning, vilket är en av de största svårigheterna vid en värdebe- skattning av inom landet beredda skinn.

Även denna lösning skulle emellertid vara förenad med avsevärda olägenheter. Det skulle således leda till att antalet skatt- skyldiga, när det gäller inom landet be- redda skinn, skulle öka avsevärt. För när- varande är endast åtta beredare anmälda

som skattskyldiga hos kontrollstyrelsen. Skulle kretsen av skattskyldiga utvidgas på sätt ovan antytts skulle ett stort antal gros- sister, körsnärer och pälsdjursuppfödare bli registreringspliktiga. Enligt uppgift är an- talet grossister ca 175 st., antalet körsnä- rer och motsvarande ca 3 000 st. och an- talet uppfödare troligen över 1 000 st. Hur stor del av dessa som lämnar in skinn för beredning är inte känt, men även om re- gistreringsskyldigheten skulle begränsas till företag med en viss minimiomsättning är det uppenbart att antalet skattskyldiga skul— le bli relativt stort. På grund av rörelsens art torde det i många fall vara svårt att upp— rätthålla en effektiv skattekontroll hos de nytillkomna skattskyldiga. Redan av kon- trolltekniska skäl får det därför anses yt— terst tveksamt om systemet kan förordas.

En annan väsentlig brist hos en på angi- vet sätt utformad värdebeskattning är att den inte skulle lösa problemet med impor- terade färdigvaror. Då det får anses ute- slutet att ta ut skatt enbart på värdet av ingående skinn — vilket i så fall fick fast- ställas på basis av helt okontrollerbara upp- gifter från importören - måste skatten även i fortsättningen tas ut på färdigvarans hela värde, inklusive värdet av textilmaterial o. d., men med schablonmässigt reducerade skat- tesatser. Även om det vore möjligt att för- fina schabloniseringen av skattesatserna yt- terligare, skulle likväl risker för över— eller underkompensation i det enskilda fallet kvarstå. Det är därför ej troligt att ovan skisserade lösning skulle accepteras i EFTA.

Vi har därför funnit att det inte är möjligt att utforma pälsvaruskatten på ett sådant sätt att den samtidigt uppfyller kraven på enkel- het och säkerhet i tillämpningen och EFTA- konventionens förpliktelser i fråga om lika— behandling av importerade varor. Med hän- syn härtill och med beaktande även av den relativt ringa avkastningen av skatten ifrå- gasätter vi om inte pälsvaruskatten hör av- vecklas.

• Sida 49
•  Original

6. Skatten på malt- och läskedrycker

6.1. Gällande ordning

Enligt förordningen (1960: 253) om tillverk— ning och beskattning av malt- och läske- drycker (senast ändrad 1970: 6), skall till- verkare av sådana drycker erlägga skatt. Med maltdryck förstås jäst odestillerad dryck med malt som huvudsakligt extrakt- givande ämne. Maltdryckerna indelas i lätt- öl (alkoholhalt högst 1,8 viktprocent), öl av typ A (alkoholhalt högst 2,8 viktprocent), öl av typ B eller s.k. mellanöl (alkoholhalt högst 3,6 viktprocent) och starköl (alkohol- halt över 3,6 viktprocent). Starköl med al- koholhalt över 4,5 viktprocent får i princip inte säljas här i landet. Lättöl indelas i färskt och lagrat. Till läskedrycker hänförs kolsyrat mineralvatten och annat kolsyrat vatten enligt tulltaxenr 22.01 A samt smak- satta kolsyrade drycker enligt tulltaxenr 22.02 A. För rätt att tillverka öl eller stark- öl fordras tillstånd av kontrollstyrelsen. Om- förpackning av maltdrycker får ske endast av tillverkare av sådana drycker. Förordningen innehåller även närmare bestämmelser om varornas sammansättning, utlämning, märkning och saluhållande. Så- lunda stadgas bl.a. att malt- och läske- drycker som är avsedda för inhemsk kon- sumtion får saluföras endast i slutna kärl eller behållare, som godkänts av kontroll- styrelsen eller med avseende på rymden blivit märkta enligt 14 5 lagen (1934: 162) om mått och vikt. Utan hinder härav får

dock läskedrycker utlämnas i öppet kärl från automat, som godkänts av kontroll- styrelsen eller blivit vederbörligen justerad.

Skatten utgår med följande belopp per liter:

lagrat lättöl 12 öre öl av typ A 60 öre öl av typ B (mellanöl) 1 kr. 30 öre starköl 2 kr. läskedrycker 33 öre

Skattskyldigheten inträder, då varan ut- lämnas från tillverkningsställe eller — i fråga om öl och starköl — när sådan vara för- tärs inom tillverkningsstället. Beskattnings— myndighet är kontrollstyrelsen. Tillverkare skall insända deklaration och erlägga skatt till styrelsen för varje kalendermånad senast 15 dagar efter utgången av den månad deklarationen avser. Kontrollstyrelsen kan dock medge att deklaration får lämnas sena- re, dock inte senare än tre månader efter beskattningsperiodens utgång. I deklaration får avdrag göras bl. a. för myckenhet som tillverkats vid annat tillverkningsställe eller belagts med tull vid införseln. Enligt praxis gäller avdragsrätten den kvantitet som den skattskyldige mottagit under beskattnings— perioden.

Förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är tillämp- lig på denna skatt.

För öl av typ B och starköl utgår dess- utom utjämningsskatt.

Skatten på malt- och läskedrycker in—

• Sida 50
•  Original

bringade budgetåret 1968/ 69 401 milj. kr. (därav maltdrycker 308 milj. kr. och läske- drycker 93 milj. kr.). För budgetåren 1969/ 70 och 1970/71 beräknas skatteintäkten till 490 resp. 640 milj. kr.

Vid införsel av skattepliktiga drycker tas skatten ut i form av tull.

6.2 Historik

Beskattning av maltdrycker infördes i Sve- rige år 1903. Skatten utgick i form av en maltskatt till år 1939, då en produktbeskatt- ning infördes. Skatt på läskedrycker inför- des år 1940. 1960 års förordning innebar en huvudsakligen författningsteknisk moder- nisering och förenkling av tidigare gällande bestämmelser. Bl.a. gjordes förfarandeför- ordningen då tillämplig på öl- och läske- drycksbeskattningen. År 1965 infördes en ny skatteklass för maltdrycker i och med att tillverkning och försäljning av mellan- öl blev tillåten. Den 9 februari 1970 höjdes skattesatserna för andra skattebelagda malt- drycker än lagrat lättöl.

6.3 Beskattningen i andra nordiska länder

Skatt på maltdrycker och läskedrycker före- kommer i samtliga nordiska länder. I fråga om maltdrycker utgår skatten i alla länderna med visst belopp per liter, varvid skatte- satserna differentierats efter alkoholinne- hållet — i Danmark även efter extraktinne- hållet. Beträffande läskedrycker omfattar skatteplikten i Danmark och Island mine— ralvatten, lemonader och liknande alkohol- fria läskedrycker. I Norge beskattas alkohol- fria kolsyrade drycker samt kolsyra för framställning av drycker av sådant slag som inte är avsedda för försäljning. I Finland be- skattas samtliga drycker hänförliga till tull- taxenr 22.01 och 22.02 samt produkter un- der tulltaxenr 21.07 och 22.09 för fram- ställning av drycker (t.ex. essenser). Skat- ten utgår i alla länderna med visst belopp per liter, för kolsyra i Norge dock med visst belopp per kg.

6.4. Utredningens överväganden och förslag

Författningsmässigt skiljer sig skatten på malt- och läskedrycker från övriga punkt- skatter i det hänseendet att den omfattar endast inom landet framställda varor. För importerade drycker gäller att tullen har bestämts till en nivå som innefattar skatten på inhemska varor.

Enligt vår uppfattning saknas anledning att längre bibehålla nuvarande mot princi- pen för övriga punktskatter avvikande sy- stern för beskattning av importerade malt- och läskedrycker. I stället bör den för in- hemska varor gällande skatten tas ut även på importerade varor. Denna skatt bör er- läggas i den ordning som är föreskriven beträffande tull. Vi förutsätter därvid att tullen på maltdrycker sänks i motsvarande grad och att tullen på läskedrycker slopas, eftersom denna är lika med skatten. Vi föreslår därför att skatteförordningen och tulltaxan (1968: 25) ändras i enlighet här- med.

I fråga om malt- och läskedrycksskatten föreligger i motsats till vad som gäller öv- riga punktskatter ingen avdragsmöjlighet för kundförluster. Från branschens sida har framförts önskemål om att sådan möjlighet införs även för denna skatt. Vi anser det rimligt att förordningen även i detta hän— seende bringas i överensstämmelse med öv- riga punktskatteförfattningar.

Som tidigare nämnts föreligger skattskyl- dighet för öl och starköl som förtärs på tillverkningsstället. Däremot utgår ingen skatt för lättöl och läskedrycker i sådant fall. Enligt vår uppfattning bör en kon— sumtionsskatt av det slag det här är fråga om drabba all konsumtion. Vi föreslår där- för att lättöl och läskedrycker jämställs med öl och starköl i detta avseende.

I skrivelse till chefen för finansdeparte- mentet den 18 februari 1964 hemställde Sve- riges Vattenfabrikanters Riksförbund om åt- gärder för åstadkommande av enhetliga skatteregler för läskedrycker som utskänks från automater av s.k. prem'm- och post— mixtyp. Medan läskedrycker som utskänks från den förra typen av apparat beskattats

• Sida 51
•  Original

vid utlämningen från läskedrycksfabrik, sker ingen beskattning av läskedrycker från den senare, eftersom tillverkningen där sker i själva apparaten och de läskedrycker, som i dessa fall tillhandahålls för omedelbar konsumtion i öppna kärl, inte kan anses vara utlämnade från tillverkningsställe i för- ordningens mening.

Även vid de kontakter som vi haft med branschen har man påtalat den konkurrens- snedvridning som ligger i skattefriheten för automatframställda läskedrycker och fram- fört önskemål om någon form av beskatt- ning av denna läskedryckstillverkning. I första hand har man därvid tänkt sig en fast årlig avgift för innehav av läskedrycks- automat.

Kontrollstyrelsen har för vår räkning lå- tit undersöka omfattningen av framställ- ningen av läskedrycker i s. k. postmix-auto- mater. Därvid har framkommit, att antalet läskedrycksautomater av denna typ som i dagens läge är i bruk uppgår till omkring 800. Av dessa är ett 30-tal av myntautomat- typ och resten automater konstruerade för manuell betjäning. Med ledning av uppgifter från bryggerier som levererar sirup för auto- matframställning av läskedrycker kan den to- tala årskvantiteten färdiga läskedrycker upp- skattas till ca tre milj. liter, dvs. omkring en procent av den totala skattepliktiga ut- lämningen. Det skattebelopp det rör sig om är således av storleken en milj. kr. för år.

Mot bakgrund av det anförda har vi övervägt möjligheterna att inrymma de au- tomatframställda läskedryckerna under be- skattningen. Vi har därvid kommit fram till att det är uteslutet att knyta an en sådan beskattning till den utlämnade kvantiteten färdiga läskedrycker hos automatinnehava— ren. En från skattesynpunkt godtagbar be— stämning av framställda kvantiteter färdiga drycker är inte möjlig. Ett annat alternativ skulle vara att i stället beskatta de råvaror i form av sirup och kolsyra som används vid framställningen. En sådan råvarubeskatt— ning inrymmer emellertid gränsdragnings- problem och andra skattetekniska kompli- kationer av sådan art att även denna lös— ning måste avvisas. Vår uppfattning är där-

för att en beskattning av automatframställ- da läskedrycker måste ges en rent schablon- mässig form och att den tänkbara lösningen är en till innehavet av läskedrycksautomat anknuten årlig avgift. Även denna skatte- form är dock förenad med komplikationer, bl. a. i kontrollhänseende. Dessutom ger en enhetlig årsavgift ingen likformig beskatt- ning, eftersom den inte tar hänsyn till den mängd dryck som framställs i automaten. Vår slutsats är därför att de skattetekniska och andra olägenheter som är förknippade med en beskattning av automatframställda läskedrycker inte står i rimligt förhållande till den skatteintäkt som skulle erhållas där- igenom, dvs. ca en milj. kr. Inte heller sy- nes skattefriheten för dessa läskedrycker hittills haft några egentliga konkurrenssned- vridande verkningar. Med hänsyn härtill har vi inte framlagt något förslag till beskatt— ning i vad avser ifrågavarande läskedrycker.

• Sida 52
•  Original

7. Omsättningsskatten på motorfordon

7.1. Gällande ordning

Enligt förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall (senast ändrad 1969: 71) utgår omsättnings- skatt på personbilar, med skåp-, stations- vagns- eller personbilskarosseri utrustade lastbilar med en tjänstevikt ej överstigande 1 800 kg. samt motorcyklar, allt i den mån fordonen inte är eller tidigare varit upp- tagna i bilregister. Från skatteplikt är un- dantagna brandbilar, ambulanser och mo- peder samt motorcyklar som är inrättade som invalidfordon och konstruerade för en hastighet av högst 30 km/tim. Skattskyldig- het åvilar inhemska tillverkare och importö- rer av skattepliktiga fordon. Tillverkare skall vara registrerad hos beskattningsmyndighe- ten. Importör, som yrkesmässigt bedriver införsel av skattepliktiga fordon för för- säljning till återförsäljare kan efter ansökan bli registrerad hos beskattningsmyndigheten. Skattskyldigheten inträder för inom riket tillverkat fordon när fordonet levereras till köpare eller tas ut från rörelse utan sam- band med försäljning. Detsamma gäller for— don som importeras av registrerad impor— tör. Vid annan import inträder skattskyl— digheten vid införseln.

Skatten utgår i fråga om personbilar och lastbilar med ett belopp motsvarande 190 % av fordonets tjänstevikt i kilogram. För bi- lar med högre tjänstevikt än 1 600 kg till— kommer dessutom 240 kr. för varje fullt

femtiotal kg varmed tjänstevikten överstiger 1600 kg. För motorcyklar är skatten 350 kr. om tjänstevikten ej överstiger 75 kg, 460 kr. om tjänstevikten är över 75 kg men ej över 160 kg och 700 kr. om tjänstevikten är högre.

Beskattningsmyndigheter är beträffande omsättning inom landet kontrollstyrelsen och vid import generaltullstyrelsen.

Registrerade skattskyldiga redovisar skatt enligt ett särskilt deklarationsförfarande. Deklaration skall i princip avlämnas för varje kalendermånad och insändas inom en månad efter utgången av den månad som deklarationen avser. Kontrollstyrelsen kan medge annan redovisningsperiod än kalen- dermånad. Skatt som skall utgå vid införsel erläggs till tullverket samtidigt med tullen.

Kontrollstyrelsens upphörd av omsätt- ningsskatt på motorfordon utgjorde budget- året 1968/ 69 ca 425 milj. kr. Till tullverket erlades under samma tid ca 6 milj. kr. För budgetåret 1969/ 70 beräknas intäkten till 490 milj. kr.

7.2 Historik

Den nu gällande förordningen om omsätt— ningsskatt på motorfordon trädde i kraft den 1 december 1956. Redan dessförinnan hade emellertid omsättningen av vissa mo- torfordon varit föremål för särskild beskatt- ning. Sålunda infördes den 24 oktober 1951

• Sida 53
•  Original

en tillfällig skatt vid tillverkning och import av personbilar och motorcyklar i ersättning för en tidigare samma år införd tillfällig skatt vid registrering av fordon. Skatten, som gällde t.o.m. den 19 december 1953, var utformad som en värdeskatt med kon- sumentpriset inklusive skatten som beskatt- ningsvärde. Den 1 februari 1955 infördes en särskild investeringsavgift på personbilar och vissa mindre lastbilar samt motorcyklar. Avgiften erlades av ägaren till fordonet vid registreringen. Denna avgift kompletterade en då utgående allmän investeringsavgift på bussar och tyngre lastbilar. Avgiften varie- rade efter fordonens tjänstevikt och ålder. Övergången år 1956 till den ännu gällande beskattningen motiverades främst med en önskan att dämpa ökningstakten i bilismens expansion.

Genom 1956 års förordning undantogs de begagnade fordonen från skatteplikt. ] samband därmed höjdes skatten något så att den motsvarade ungefär 12 % av for- donens pris i detaljhandeln (tidigare ca 10 %). Skattehöjningar har därefter genom- förts med verkan fr.o.m. den 1 maj 1960 (endast bilar), den 1 januari 1966 (bilar och motorcyklar), den 20 november 1968 (bilar) och den 1 maj 1969 (motorcyklar). Skatte— höjningen år 1960 var betingad av att be- gagnade personbilar o. motsv. samtidigt un- dantogs från allmän varuskatt. Höjningarna år 1968 och 1969 var betingade av mot- svarande undantag från mervärdeskatt.

År 1959 och 1963 vidtogs vissa ändring- ar av bestämmelserna om skattefrihet för motorfordon till invalider.

Omsättningsskatten på motorfordon in- räknas inte i de s.k. automobilskattemed- len och är därmed inte specialdestinerad till vägväsendet.

7.3 Beskattningen i andra nordiska länder

Samtliga nordiska länder har motsvarighe- ter till den svenska omsättningsskatten på motorfordon. I Danmark avser skatten for- don för personbefordran (även bussar) och i Norge härutöver även lastbilar. I Finland omfattar beskattningen bilar med en vikt

under 1800 kg och motorcyklar. I Island utgår skatt på fordon med en lastförmåga under 3000 kg och motorcyklar. Skatten utgår i dessa länder i förhållande till for- donets värde.

Beskattningsvärdet är i Danmark priset till konsument exklusive avgiften, i Finland och Norge fabrikspriset exklusive skatt för inhemska fordon och cif-värdet jämte tull och andra införselavgifter för importerade fordon och i Island fordonets fob-pris. I Danmark och Norge utgår skatt även då en begagnad bil byter ägare enligt skattesatser som varierar efter fordonets ålder och vikt eller cylindervolym.

7.4 Till utredningen överlämnad skrivelse _

I skrivelse den 10 september 1968 har AB Svensk Bilprovning påpekat ett visst förfarande varigenom man kringgår beskatt— ning. Det gäller vissa mindre busstyper, som i standardutförande har sådant antal sittplat- ser att fordonet enligt vägtrafikförordning— en skall registreras som buss. När sådan registrering skett avlägsnar man så många sittplatser, att fordonet i stället blir hänför- ligt till personbil. Härefter omregistreras for? donet till personbil. Då skatteplikten enligt omsättningsskatteförordningen inte gäller fordon som är upptaget i bilregister upp- kommer ingen skyldighet att erlägga om- sättningsskatt vid omregistreringen. Kon- trollstyrelsen har i yttrande över skrivelsen funnit skäl tala för att en beskattning kom— mer till stånd i dessa fall.

7.5. Utredningens överväganden och förslag

Omsättningsskatten på motorfordon har i stort sett fungerat tillfredsställande. Den enda ändring av nuvarande bestämmelser som ifrågasatts gäller den fråga som tagits upp i ovannämnda skrivelse från Aktiebo- laget Svensk Bilprovning.

Enligt förordningen utgår skatt på per- sonbilar, med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustade lastbilar med en tjänstevikt av högst 1 800 kg och motor- cyklar, dock icke för fordon som är eller

• Sida 54
•  Original

varit upptagna i bilregister. Syftet med den- na inskränkning är att skatten endast skall drabba fordonet en gång och alltså inte utgå på begagnade fordon.

Bussar av en typ som lätt kan ändras till personbilar började saluföras år 1965. Skattens konstruktion har medfört att ett som buss registrerat fordon som ändras så att det vid omregistrering blir klassificerat som personbil inte blir belagt med omsätt- ningsskatt. Omklassificeringen till personbil medför också att fordonet blir belagt med lägre fordonsskatt. Vidare är försäkrings- premierna avsevärt lägre för en personbil än för en buss.

Försäljningen av de typer av bussar det här är frågan om har under senare tid upp- gått till drygt 2000 per år. Av dessa har något hundratal omregistrerats till person- bil. Även om det beskrivna förfarandet så- lunda inte fått någon större omfattning sy- nes åtgärder böra vidtagas för att förhind- ra ett sådant kringgående av beskattningen.

Detta skulle enklast kunna ske genom att inrymma bussar med en tjänstvikt av förslagsvis högst 1 800 kg under skatteplik- ten. Detta skulle emellertid medföra en inte oväsentlig utvidgning av beskattning- en. Vi förordar därför en lösning, som med— för beskattning endast av sådana bussar som omregistreras till personbil. I enlighet härmed föreslår vi, att skatteplikt skall före- ligga för fordon som är eller tidigare varit upptaget i bilregister, när det omregistreras till personbil eller annat skattepliktigt for- don. Skattskyldighet föreslås i sådant fall inträda vid omregistreringen och åvila for- donets ägare. Skatten påföres denne genom särskilt beslut av kontrollstyrelsen med led- ning av anmälan från registreringsmyndig- heten om verkställda omregistreringar av här ifrågavarande slag.

• Sida 55
•  Original

8. Den allmänna energiskatten

8.1. Gällande ordning

Enligt förordningen 1957:262 om allmän energiskatt (omtryckt 1964: 350; senast änd- rad 1969: 470) utgår skatt för bensin och gasol,1 vissa andra bränslen som kol, koks, motorbrännolja2 och eldningsolja samt elek- trisk kraft.

För energiskatten på bensin och gasol gäller, bortsett från skattesatserna, bestäm- melserna i förordningen (1961: 372) om ben- sinskatt resp. förordningen (1964: 352) om gasolskatt. För bensin som används för fram- ställning av stadsgas skall dock energiskat- teförordningens bestämmelser om andra bränslen än bensin och gasol gälla. Skatte- satsen är i fråga om bensin 9 öre per liter (för bensin som används för framställning av stadsgas 1,6 öre per liter) och i fråga om gasol 7 öre per liter (2 öre för gasol för drift av buss med en tjänstevikt överstigan- de 3 000 kg).

Energiskatt på andra bränslen än bensin och gasol utgår för stenkol, koks, kol- och koksbriketter, stybb av stenkol och koks samt för motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor. Skatt utgår inte för inhemska fasta bränslen. Följande skattesatser gäller f.n.:

Stenkol 12 kr per ton Koks 14 kr per ton Kol- och koksbriketter 6 kr per ton Stybb av stenkol och koks 6 kr per ton Motorbrännoljor och eldnings-

oljor (eldningsolja 1 och 2), skatteklass I 25 kr per m3 Eldningsoljor (eldningsolja 3

och högre) och bunkeroljor,

skatteklass II 16 kr per ma

Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndig- het. I de undantagsfall då skatten skall tas ut vid införseln är generaltullstyrelsen be- skattningsmyndighet.

Den som är registrerad hos kontrollsty- relsen såsom producent, återförsäljare eller förbrukare av skattepliktigt bränsle, redovi- sar och erlägger skatten till kontrollstyrel- sen enligt ett särskilt deklarationsförfarande. Införs sådant bränsle till riket av någon som inte är registrerad, erläggs skatten av denne till tullverket. Registrering är obliga- torisk för den som inom riket producerar skattepliktigt, flytande bränsle. Frivillig re- gistrering kan bl.a. medges den som i stör- re omfattning återförsäljer eller förbrukar skattepliktigt bränsle eller håller sådant bränsle i lager.

Skattskyldigheten inträder när varan le- vereras till icke registrerad köpare inom lan— det eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning. Registrerad skattskyldig har således rätt att lägga upp Obeskattade la- ger. För den som utan att vara registrerad inför skattepliktigt bränsle till riket inträ- der skattskyldigheten vid införseln.

Registrerad skattskyldig skall insända de- klaration —- normalt avseende kalenderkvar— tal — vanligtvis senast en månad efter redo- visningsperiodens slut. I deklaration får av- drag göras bl.a. om bränsle används för

1 För bensin och gasol utgår dessutom ben- sin- resp. gasolskatt samt särskild skatt på mo— torbränslen, se kap. 9. = För motorbrännoljor utgår dessutom bränn- oljeskatt och särskild skatt på motorbränslen, se kap. 9.

• Sida 56
•  Original

s.k. skattefria ändamål. Avdrag får därför göras för bränsle som förbrukas av kom— munikationsföretag för bandrift eller där- med likartat ändamål eller i fartyg eller luftfartyg. På särskild prövning av kon— trollstyrelsen får avdrag dessutom göras bl. a. för bränsle som förbrukas

för annat ändamål än energialstring (dvs. för annat än frambringande av mekanisk energi, värme eller ljus),

för framställning av bensin, gasol eller annat skattepliktigt bränsle,

i samband med tillverkning av motorer, för avprovning av motorer på provbädd c. d. utan att transportmedel därvid framförs,

"vid industriell tillverkning där bränsle- kostnaden utgör mera betydande del av till- verkningskostnaden, eller

vid produktion av skattepliktig elektrisk kraft.

Energiskatt på elektrisk kraft utgår på kraft för både industriell och annan för- brukning. Skatt utgår dock inte för kraft som framställs inom riket av producent, som förfogar över en installerad generatoreffekt av mindre än 50 kilowatt (kW) och som inte yrkesmässigt distribuerar kraft, och in- te heller för kraft, som till lägre effekt än 50 kW utan avgift levereras av producent eller distributör till någon som inte står i intres- segemenskap med producenten eller distribu- tören.

Skattefrihet gäller också för kraft som nyttiggöres vid produktion eller distribution av elektrisk kraft eller som förloras vid överföring, transformering eller omform- ning.

Skattesatsen är 10 % av beskattningsvär- det i fråga om kraft som förbrukas i indu- striell rörelse med större förbrukning än 40000 kilowattimmar under helt beskatt- ningsår (1/ 7—30/ 6). För övrig kraft utgår skatten med i princip 7 % av beskattnings- värdet. Kontrollstyrelsen kan efter ansökan förordna att skatten i stället skall utgå med visst belopp för kilowattimme (kWh).

Beskattningsvärdet är lika med summan av de avgifter som förbrukaren har att er- lägga för kraften. I den mån producent eller registrerad distributör själv förbrukar

kraften, är beskattningsvärdet i princip lika med summan av de avgifter, som skulle ha utgått, om kraften försålts för likartad an— vändning som hos producenten eller distri- butören.

Beskattningsmyndighet är kontrollstyrel- sen. Den som distribuerar eller förbrukar av honom producerad kraft eller distribue- rar av annan producerad kraft är skyldig att vara registrerad hos kontrollstyrelsen. Den för vars räkning elektrisk kraft överförs till riket anses som producent av kraften.

Den som förbrukar elkraft är skattskyl- dig. I fråga om distribuerad kraft redovi- sas skatten i regel av distributören.

Skatten erläggs periodvis till kontrollsty- relsen enligt deklaration. Redovisningspe- riodema ansluter sig i princip till de av den skatteredovisande tillämpade debite- ringsperioderna för kraftavgifter (i regel kvartal eller tertial). Om den skattskyldige inte distribuerar kraft är redovisningsperio— den normalt kalenderkvartal. Deklarationen skall insändas senast en månad efter redo- visningsperiodens slut.

I deklaration får avdrag göras för kraft som levererats till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål eller överförts till annat land. På särskild prövning av kontrollstyrelsen får avdrag dessutom helt eller delvis göras bl. a. för kraft som förbrukas

för annat ändamål än energialstring eller i omedelbart samband med sådan förbruk— ning,

för framställning av skattepliktigt bräns- le, eller

vid industriell tillverkning där kraftkost- naden utgör mera betydande del av till- verkningskostnaden.

Dessutom kan avdrag få göras för skatt på bensin och annat bränsle som förbrukats vid produktion av skattepliktig elektrisk kraft om avdrag inte medgivits vid redovis- ning av bensinskatt eller energiskatt för bränsle.

Förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbcskattning är tillämp- lig på den allmänna energiskatten.

Vid kontrollstyrelsens sida finns en sär-

• Sida 57
•  Original

skild rådgivande nämnd, energiskattenämn- den, med uppgift att avge yttranden om för- slag i ärenden rörande energiskatt. Nämn- den skall höras innan styrelscn fattar beslut i ärenden av principiell betydelse eller eljest av större vikt.

Intäkten av energiskatten budgetåret 1968 / 69 och den beräknade intäkten budget- åren 1969/70 och 1970/71 framgår av ne- danstående uppställning (beloppen i milj. kr.).

1968/69 1969/70 1970/71

Bensin och gasol 313 329 345 Fasta bränslen 10 Motorbrännolja 41 Tunna eldningsol-

jor 182 395 419 Tjocka eldnings-

oljor och bun- keroljor 143 Elektrisk kraft 216 236 251

Summa 905 960 1 015

Tullverkets upphörd av energiskatt kan beräknas till ca 1 milj. kr. årligen.

8.2 Historik

Den allmänna energiskatten trädde i kraft den 1 juli 1957. Den hade en föregångare i den år 1951 införda och i samband med energiskattens ikraftträdande upphävda el- skatten. Elskatten utgick under budgetåret 1951/52 för all elkraft men därefter en- dast för kraft som användes för industriellt bruk i rörelse med större kraftförbrukning än 40000 kWh räknat för helt år. På el- kraftområdet innebar införandet av energi- skatten således bl.a. att den s.k. borgerliga förbrukningen åter belades med skatt. I öv- rigt innebar införandet av energiskatten att fasta och flytande bränslen skattebelades, i fråga om bensin och brännolja utöver de särskilda drivmedelsskatterna på dessa bränslen.

De motiv som låg bakom införandet av energiskatten är redovisade i prop. 1957: 175. Med hänsyn till ökade krav på statliga insatser på energiområdet, främst i fråga om beredskapslagringen av olja och atomenergiprogrammet, ansågs det naturligt

att införa en allmän energibeskattning. Den- na bedömdcs också kunna bidra till att trygga den samhällsekonomiska balansen och ge ökat utrymme för investeringar ge- nom att dämpa konsumtionsökningen.

Energiskatteförordningen ändrades år 1959 i samband med ikraftträdandet av för- ordningen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbcskattning. Vissa skatte- satsändringar, avseende bensin och elkraft, gjordes 1958.

År 1964 genomfördes vissa ändringar i energiskatteförordningen i syfte bl. a. att nå skattemässig likställighet mellan bränsle och elkraft vid industriell produktion (prop. 1964: 60). Enligt förordningens ursprungli- ga lydelse kunde efter kontrollstyrelsens prövning avdrag få göras i deklaration för bränsle (annat än bensin) som förbrukats eller sålts för förbrukning dels för annat ändamål än energialstring och dels vid in— dustriell tillverkning där bränslekostnaden utgör mera betydande del av tillverknings- kostnaden. I fråga om bensin gällde enligt bensinskatteförordningen, som i detta av- seende även tillämpades på energiskatten, att avdrag fick göras för bensin som an- vänts för annat tekniskt ändamål än motor- drift. Några motsvarande bestämmelser fanns inte beträffande elkraft. Även om be- hovet av skattelindring i de fall då kraft- kostnadema utgjorde en mera betydande del av tillverkningskostnaderna i viss mån tillgodosetts genom att kontrollstyrelsen en- ligt bemyndigande i förordningen nedsatt beskattningsvärdet för kraft som förbrukats vid elektrokemisk eller elektrotermisk till- verkning, ansågs det angeläget att bränslen och elkraft jämställdes i detta avseende. Genom 1964 års författningsändring (1964: 270) infördes i praktiken skattebefrielse för elektrokemiskt utnyttjad elkraft och långt- gående möjligheter till skattelättnad för elektrotermiskt utnyttjad elkraft liksom för annan särskilt kostnadskrävande elkraftför- brukning inom industrin.

I samband med att år 1964 skatt inför- des på gasol för drift av motorfordon be- lades sådan gasol även med energiskatt (1964: 350).

• Sida 58
•  Original

8.3 Beskattningen i andra nordiska länder

Elektrisk kraft är skattebelagd i Norge så tillvida att vattenkraftverk belastas med en avgift om 0,2 öre per levererad kWh. I öv- rigt har våra nordiska grannländer ingen sär- skild skatt på elkraft eller på andra bräns- len än motorfordonsbränslen. Dessa nyttig- heter omfattas dock i Danmark och Norge av den generella indirekta beskattningen (mervärdeskatten). Härjämte förekommer en särskild beskattning av motorbränslen i alla de nordiska länderna.

8.4. Till utredningen överlämnade skrivelser

I skrivelsen den 2 november 1967 har kon- trollstyrelsen föreslagit införande av energi- skatt på fotogen för drift av dieselmotorer. I skrivelsen framhålls att en fotogenpro- dukt med tillsats av vissa ämnen som gör den lämpad för drift av motorfordon har börjat saluföras. Produkten ger vid förbrän- ning i dieselmotorer knappast någon rök och användes därför bl.a. i bussar i inner- stadstrafik och i fordon i gruvdrift, vid tunnelbyggen m.m. Då produkten kan an- vändas i stället för motorbrännolja talar bl.a. konkurrensskäl enligt styrelsens me- ning för att den beläggs med energiskatt.

I en med skrivelse den 27 januari 1969 överlämnad promemoria rörande vissa indi— rekta skatter tar chefen för kontrollstyrel- sen upp följande problem i fråga om ener- giskatten:

1. Energiskatt på fotogen för drift av mo- torer i dieselfordon. I promemorian fram- hålls att denna fråga kommit i ett något annat läge genom att fotogen belagts med mervärdeskatt.

2. Nedsättning av eller befrielse från energiskatt för eldningsolja som återvunnits ur oljeavfall.

3. Skattesatsen på s. k. formkoks.

4. Energiskatt på elkraft i form av stycke- skatt i vissa fall. 5 . Skattskyldighet vid underlåten registre- ring.

7. Slopande av viss övergångsbestämmel— se. Statens naturvårdsverk har med skrivelse till finansdepartementet den 19 mars 1970 överlämnat skrivelse från Halmstads stads- trafik vari även behandlas skattebeläggning- en av rök— och svavelfattigt motorbränsle (dieselfotogen) för bussar i stadstrafik.

8.5. Utredningens överväganden och förslag 8.5.1 Skatten på bränslen 8.5.1.1 Varuområdet

De bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas framgår av en särskild för- teckning i energiskatteförordningen. Utom vissa fasta bränslen är följande flytande bränslen belagda med energiskatt nämligen motorbrännoljor, eldningsoljor och bunker- oljor. Beträffande de fasta bränslena har vi inte funnit anledning att föreslå någon änd- ring av det skattebelagda varuområdets om- fattning. Däremot kommer vi i det följande att behandla en utvidgning av beskattnings- området för flytande bränslen till att omfat- ta även fotogen för drift av motorfordon.

Fotogen är en ur råolja genom destille- ring framställd produkt. Den förekommer som lysfotogen, eldningsfotogen (bränsle för förgasningsbrännare i kaminer m.m.), motorfotogen (drivmedel för traktormoto- rer) samt som jetfotogen (drivmedel för jetmotorer). De olika slagen av fotogen ka- rakteriseras bl. a. av olika flampunkt. För lys- och jetfotogen är flampunkten 45”, för eldningsfotogen 42” och för motorfoto- gen 33”.

Fotogen undantogs redan från början från skatteplikt enligt energiskatteförordningen. Då fotogen i betydande omfattning använ- des inom jordbruket för traktordrift, ansågs en skattebeläggning olämplig. Ytterligare skäl för skattefriheten var att fotogen allt- jämt på vissa håll användes till belysning och matlagning. Däremot är fotogen belagd med brännoljeskatt, om den användes till drift av motor i motorfordon. Vidare är

• Sida 59
•  Original

annan fotogen än flygfotogen belagd med mervärdeskatt.

Under senare tid har vissa oljeföretag börjat saluföra en fotogenprodukt (diesel— fotogen, »tunnelolja») som är lämpad för drift av snabbgående dieselmotor i motor- fordon. Denna produkt, som erhålles ge- nom att motorfotogen förses med vissa smörjande ämnen, t. ex. laurin- eller stearin- syra, har betydligt lägre svavelhalt än van- lig motorbrännolja och är vid förbränning så gott som rökfri. Den användes därför med fördel vid gruvdrift och tunnelbyggen, i bussar i stadstrafik etc.

Som tidigare nämnts har kontrollstyrel- sen föreslagit att denna fotogenprodukt be- läggs med energiskatt med samma belopp som för motorbrännoljor, dvs. med 25 kro- nor för m”, för att därmed undanröja den konkurrenssnedvridning som låg däri att fotogenprodukten var lägre beskaffad än vanlig motorbrännolja. I den av chefen för kontrollstyrelsen överlämnade promemorian den 27 januari 1969 framhålls att situatio- nen nu är den omvända, sedan fotogen be- lagts med mervärdeskatt. Priset för fotogen är f.n. exklusive skatt ca 30 öre per liter. Då fotogen för motorfordonsdrift är belagd med brännoljeskatt, kommer mervärdeskat- ten — om oljan köps i beskattat skick — att utgå på priset inklusive brännoljeskatt och särskild skatt på motorbränsle (30+ 31 + 5 öre). Detta ger en mervärdeskatt om f. n. ca 7 öre per liter. Detta bör jämföras med energiskatten på motorbrännolja som är 25 öre per liter. Några större bussföretag har registrerat sig hos kontrollstyrelsen som för- brukare enligt brännoljeskatteförordningen. Härigenom kan de inköpa fotogenen skatte- fritt (skatterna erläggs först vid förbruk- ningen) och får då betala mervärdeskatt med endast ca 3 öre per liter. Då företa- gen huvudsakligen bedriver passagerartrafik och sålunda inte får dra av ingående mer— värdeskatt, blir den vid inköpet erlagda mervärdeskatten definitiv.

Halmstads stadstrafik har i sin skrivelse till statens naturvårdsverk den 29 januari 1970 påtalat den extra beskattning som uppstår särskilt för oregistrerade förbruka-

re av ifrågavarande från miljövårdssyn- punkt överlägsna motorbränsle.

Vi anser i likhet med kontrollstyrelsen att konkurrenssnedvridningen mellan motor- brännolja och sådan fotogen som kan er- sätta denna bör undanröjas. Fotogenpro- dukten är genom mervärdeskatten redan nu högre beskattad än motorbrännoljan och skillnaden kommer att öka vid höjningen av mervärdeskatten den 1 januari 1971. Det får vidare anses otillfredsställande att för- brukare av fotogenprodukter genom att re- gistrera sig enligt brännoljeskatteförordning- en belastas med väsentligt lägre mervärde- skatt än oregistrerade förbrukare. Dessa skäl talar för att fotogen för drift av diesel- motorer befrias från mervärdeskatt och i stället beläggs med energiskatt. Detta föran- leder ändring utom av förteckningen till energiskatteförordningen även av 8 5 punkt 4) mervärdeskatteförordningen (1968: 430).

Vissa problem har uppstått i fråga om skattebeläggningen av eldningsolja som ut- vinns ur oljeavfall. Vissa företag tar för det- ta ändamål — mot viss avgift — emot oljeav- fall som kan härröra från såväl beskattad som obeskattad eldningsolja och motor- brännolja eller från smörjoljor, oljefärger, lacker etc. Avfallet behandlas enligt olika metoder varvid erhålles en oljeprodukt som klassificeras som eldningsolja 3 och som således är belagd med energiskatt om 16 kr. per ms. Produkten säljs till oljeföretag eller förbrukare.

Kontrollstyrelsen har mottagit förfråg- ningar rörande energibeskattningen av på detta sätt utvunnen olja. Det har därvid framhållits att kostnaderna i samband med framställningen av oljan är så stora att denna inte kan bära energiskatten. Frågan har också underställts energiskattenämn- dens prövning. som i sitt yttrande till kon- trollstyrelsen framhöll att kontrollerad re- ning och förstöring av oljeavfall av miljö- vårdsskäl på allt sätt bör underlättas. Ener- giskattenämnden tillstyrkte därför att kon- trollstyrelsen ges befogenhet att efter under- sökning i varje särskilt fall medge nedsätt- ning av eller befrielse från energiskatt för

• Sida 60
•  Original

produkt som återvinns i samband med re— ning av olejavfall o.d. under sådana för- hållanden att oanvändbara rester effektivt destrueras utan att luft- eller vattenförore- ningar uppstår.

Enligt vår uppfattning måste den ovan beskrivna processen betraktas som produk- tion av skattepliktigt flytande bränsle som medför skattskyldighet till energiskatt. Enligt 24 5 2 mom. b) energiskatteförordningen får i deklaration efter prövning av kon- trollstyrelsen avdrag göras för bränsle som förbrukats för framställning av skatteplik- tigt bränsle. Det oljeavfall som användes som utgångsmaterial i nu aktuella fall kan som nämnts härröra från såväl beskattad som obeskattad olja. Avdragsrätt hör i prin- cip föreligga för den del av oljeavfallet som härrör från beskattad olja. I praktiken är det emellertid inte möjligt att exakt beräkna denna andel. Avdraget bör dock kunna he— stämmas nöjaktigt och vi anser att kontroll- styrelsen bör vara oförhindrad att medge eller godkänna avdrag som bestämts enligt vad nu sagts när mera exakta beräkningar inte kan göras.

Energiskatt utgår på koks med 14 kr. per ton och på koksstybb och koksbriket- ter med 6 kr. per ton. Avvägningen mellan de olika skattesatserna gjordes enligt förar- betena till prop. 1957: 175 med hänsyn till priset och värmevärdet för olika bränslen.

De koksbriketter som sålunda belades med samma låga energiskatt som koksstybb utgjordes av en efter kriget tillverkad låg- värdig typ av koksbriketter. Denna typ av koksbriketter finns enligt uppgift inte längre i marknaden. Däremot har på senare tid in- troducerats en ny typ av gjuterikoks, s. k. formkoks, som är en hriketterad produkt och därför klassificeras som koksbriketter. Formkoksen består av specialförkoksad flamkol som finkrossats och blandats med ett bindemedel.

Såväl priset som värmevärdet är avsevärt högre för formkoksen än tidigare marknads— förda kokshriketter och är även högre än vad som gäller för koks för uppvärmnings- ändamål. Formkoksen hetingar sålunda f. n. ett pris om ca 150 kr. per ton, medan pri-

set på koks för uppvärmningsändamål är ca 130 kr., och priset på koksstybb ca 30 kr. Värmevärdet för formkoksen uppgår enligt uppgift till ca 7 000 kcal, medan mot- svarande siffror för koks för uppvärmnings- ändamål är ca 6700 kcal och för koks— briketter ca 5700 kcal. Under hänvisning till formkoksens höga värmevärde har kon- trollstyrelsen med stöd av inhämtat yttran- de i frågan från energiskattenämnden ifrå- gasatt om inte energiskatten på denna vara borde utgå med samma skattesats som för koks i allmänhet eller med 14 kr. per ton. Ovanstående siffror synes bestyrka att den nu saluförda nya typen av koksbriket- ter i form av formkoks är för lågt beskat- tad i jämförelse med andra koksbränslen och att en höjning av skatten från 6 kr. till 14 kr. per ton i och för sig är motiverad för formkoks för att uppnå en riktigare avväg- ning av beskattningen. Då andra typer av koksbriketter inte längre synes förekomma-, förordar vi att skatten på koksbriketter gene- rellt höjs till 14 kr. per ton. I förteckningen över skattebelagda bränslen i energiskatte- förordningen hör därför varubeskrivningen »Koks» ändras till »Koks och koksbriketter» och varubeskrivningen »Koksstybh och koksbriketter» till »Koksstybb».

8.5 . 1 . 2 Skattskyldigheten

Tillverkare av skattepliktigt bränsle är en— ligt 6 5 energiskatteförordningen skyldig att registrera sig. Tillverkare som underlå- ter att registrera sig blir retroaktivt regist- rerad av kontrollstyrelsen. Enligt ett utslag av kammarrätten år 1967 i ett mål som av- såg hrännoljeskatt kan emellertid skatt inte tas ut i efterhand för kvantiteter som av- ser tid före beslutet om registrering. Kam— marrätten anförde nämligen i sitt utslag att den omständigheten att kontrollstyrelsen re- troaktivt registrerat klaganden inte kunde medföra att denne var att anse som regist— rerad tillverkare under period före beslutet om registreringen. Av den tidigare redogö- relsen framgår att detta förhållande upp- märksammats av kontrollstyrelsen. En så- dan verkan av underlåtenhet att låta re-

• Sida 61
•  Original

gistrera sig är otillfredsställande. För att göra det möjligt att ta ut skatt i efterhand av den som underlåtit att registrera sig bör förordningen ändras så att skattskyldighet skall föreligga även för den som bort va- ra registrerad.

Då skattskyldighet — utom vid import — enligt förordningen endast föreligger för den som är registrerad, kan skatt inte ut— krävas av en icke registrerad köpare som ge- nom att avlämna i 7 & tillämpningskungörel- sen till förordningen om allmän energiskatt avsedd försäkran kunnat köpa bränsle skattefritt men använt det för skatteplik- tigt ändamål. Däremot kan vederbörande dömas för osann försäkran och för än- stiftan till falskdeklaration. Kontrollsty- relsen har som framgått av den tidigare re- dogörelsen även uppmärksammat detta för- hållande. Vi anser det rimligt att skatt— skyldighet stadgas i förordningen för den som avgett oriktig försäkran och föreslår att förordningen kompletteras i enlighet härmed.

8.5.2. Skatten på elektrisk kraft

8.5.2.1 Beskattningsvärdet för kraft som förbrukas av registrerade producenter.

Enligt huvudregeln i 14 ä 1 mom. energi- skatteförordningen är beskattningsvärdet för elektrisk kraft lika med summan av de av- gifter som förbrukaren har att erlägga för kraften. Då en producent eller registrerad distributör själv förbrukar kraften, är be- skattningsvärdet lika med summan av de avgifter som skulle ha utgått om kraften sålts för likartad användning som hos pro- ducenten eller distributören.

Värdeskatten på elkraft har i stort sett fungerat väl. Vissa problem har dock upp- stått vid bestämmandet av beskattningsvär- det för producenter med stor egenförbruk— ning.

Till belysning av denna fråga skall här i korthet redogöras för konstruktionen av elkrafttaxorna vid försäljning till industrier och för de anvisningar som utfärdats av kontrollstyrelsen för bestämmande av be-

skattningsvärdet för kraft som förbrukas av registrerad förbrukare.

Statens Vattenfallsverks normaltaxor, vil- ka varit normgivande även för andra kraft- företags taxor, kan tjäna som typexempel på hur taxorna för kraft vid försäljning till industrier är konstruerade. Avgifterna för kraften utgörs här dels av en fast av— gift och en effektavgift, vilken varierar med effektbeloppet och leveranssättet (leverans- spänningen), dels av en energiavgift i öre per kWh, som sjunker med stigande utnyttj- ningstid. Mängdrabatter ges om energimäng— den överstiger viss gräns.

Årseffekten i normaltaxorna anges som medelvärdet av de fyra högsta kvartstim- meseffekterna uppmätta under olika måna- der. Effektavgift utgår dock lägst på 80 % av den abonnerade effekten. Utöver de nämnda avgifterna kan tillkomma avgift för överuttagning av reaktiv effekt samt ett påslag betingat av prisregleringsklausul.

Hur genomsnittspriset per kWh kan va- riera vid olika utnyttjningstider och olika kraftuttag visas i tabellerna nedan med prisexempel framräknade efter Vattenfalls- verkets normaltaxa 1, leveranssätt 1.

Varierande kraftuttag. Utnyttningstid = 6000 tim/ år. kW öre/kWh Index [ 000 4,033 100 5 000 3,873 96,0 20 000 3,648 90,5 40 000 3,568 88,5 Varierande utnyttjningstid. Kraftuttag: 20000 kW. Tim./år öre/kWh Index 3 500 4367 100 5 000 4,017 80,9 6 000 3,648 73,4 7 000 3,34] 67,3 8 000 3,1 1 1 62,6

Av tabellerna framgår att den samman- lagda effekten av kraftuttagets storlek och utnyttjningstiden kan medföra betydande va-

• Sida 62
•  Original

riationer för priset per kWh. Förutom dessa två faktorer inverkar prisvariationer mellan olika delar av landet. Sålunda ger Vattenfalls norrlandstaxa ett ca 20 % lägre värde än verkets mellansvenska taxa.

Kontrollstyrelsen har i cirkulär nr 2/ 1965 föreskrivit hur beskattningsvärdet skall be- stämmas för kraft som förbrukas av regist- rerad förbrukare. Av de fem metoder som anges i cirkuläret är den numera helt domi- nerande att applicera Vattenfallsverkets el- ler (i Sydsverige) Sydsvenska Kraftaktiebo- lagets normaltaxor på kraftförbrukningen. Denna metod ger tillfredsställande resultat i fråga om krafteffekter upp till ca 50000 kW. Vid större effekt än ca 50 000 kW har det däremot visat sig att normaltaxoma in— te kan läggas till grund för beräkningen av beskattningsvärdet eftersom normaltaxoma inte tillämpas vid försäljning av så höga ef- fekter.

En annan metod som anges i cirkuläret är att tillämpa inköpstaxa för förbrukningen i dess helhet. Denna får tillämpas om minst en tredjedel av den egenförbrukade kraften inköps. En tredje metod är att tillämpa för— säljningstaxa även för den förbrukade kraf- ten. Denna metod får användas om elkraft säljs för likartad användning som i den egna rörelsen och den sålunda försålda kraften utgör minst en tredjedel av den egenförbru- kade kraften. De två nu nämnda metoderna används blott i enstaka fall.

En fjärde metod är att bestämma be— skattningsvärdet efter tabeller intagna i det nämnda cirkuläret. Tabellerna uttrycker normaltaxoma i en annan form och anger beskattningsvärden upp till en effekt på 100 000 kW. Denna metod utgör således en- dast en variant av normaltaxoma. Även ta— bellerna används numera endast i enstaka fall.

Den femte metoden som anvisas gäller krafteffekt översigande 100 000 kW och in- nebär att styrelsen i särskild ordning fast- ställer beskattningsvärdet. Enligt praxis till- lämpas denna metod numera vid effekter överstigande 50 000 kW (50 MW).

Som tidigare nämnts har bestämmandet av beskattningsvärdet för producenter med

stor egenförbrukning medfört vissa pro- blem. Normaltaxorna tillämpas i regel inte vid försäljning av krafteffekter av storleks- ordningen 50 MW och mer. I dessa fall bestäms priserna genom särskilt upprättade kontrakt. För de allra största industriella förbrukarna, som i regel tillgodoser en be- tydande och ofta övervägande del av sitt kraftbehov med egna kraftresurser, är det självfallet svårt att avgöra vilka avgifter, som skulle ha utgått om hela kraftbehovet inköpts. I vissa fall finns det överhuvudta- get inte ett enda exempel på kraftleveran- ser av jämförbar storleksordning från fri— stående kraftföretag till industriföretag.

Ett sätt att komma till rätta med proble- men med att bestämma beskattningsvärdet för producenter med mycket stor förbruk- ning är att fastställa detta efter en schablon- metod, som så nära som möjligt ansluter sig till prissättningen på kraftmarknaden. Nedan skisseras huvuddragen i en tänkbar sådan schablonmetod.

För kraftuttag från ca 50 MW, vilket vid en utnyttjningstid på 6 000 tim/år innebär en energimängd på ca 300 milj. kWh (300 GWh), fastställs beskattningsvärdet i öre per kWh för energiintervall på 50—100 GWh vid en utnyttjningstid på 6 000 tim/år. Här kan nämnas att samtliga av de största kraft— förbrukarna har utnyttjningstider som inte understiger 5 000 tim/ år.

Med utgångspunkt från beskattningsvär- de enligt tillämpligt energiintervall multi- pliceras värdet med en faktor beroende av utnyttjningstiden. För beräkning av utnytt- ningstidens inverkan skulle normaltaxoma användas. Dessa taxors genomsnittspriser har visat sig ha i stort sett samma relativa beroende av utnyttjningstiden vid olika stora kraftmängder. Tidsfaktorn fastställs för olika intervall av utnyttjningstider, förslags- vis om 200 timmar.

Beskattningsvärdet måste också justeras med hänsyn till var i landet kraftförbruk- ningen sker. Om beskattningsvärden anges för mellansvenska områden blir t. ex. »om- rådesfaktorn» för Övre och Mellersta Norr— land 0,8. För Sydsverige skulle motsvaran- de faktor bli 1,02. En särskild faktor för del

• Sida 63
•  Original

av Södra Norrland på 0,9 torde kunna över- vägas.

De i den skisserade schablonmetoden in— gående beskattningsvärdena bör av beskatt- ningsmyndigheten kontinuerligt jämföras med kraftpriserna och vid behov justeras.

För registrerade förbrukare, som använ- der mindre kraft än 300 GWh per år skulle normaltaxor fortfarande tillämpas vid be- skattningsvärdets bestämmande. I gränsskik- tet riskerar man att schablonmetoden, ge— nom omräkning med hänsyn till utnyttj- ningstid och förbrukningsområde, kan ge högre värde än normaltaxa, varför det bör stadgas att det lägsta värdet i så fall får an- vändas.

En nackdel med den ovan skisserade schablonmetoden för en värdeinriktad styc- keskatt är att den kräver en bestämning av effektvärdet. I de fall där schablonmetoden skulle komma att användas är just effekt- bestämningen ett av de besvärligare momen- ten. Ett sätt att undvika denna svårighet är att fastställa utnyttjningstidema efter en mer schablonartad metod.

Vi föreslår att kontrollstyrelsen ges befo- genhet att fastställa skatten på ovan an- givna sätt. Författningstekniskt kan detta ske genom att orden »efter ansökan» utgår i 15 ä 1 mom. energiskatteförordningen.

8.5.2.2 Gatubelysningskraft

Gatu- och vägbelysningen omhänderhas i regel av kommunerna. På landsbygden före- kommer även att vägbelysningen sköts av den elektriska distributionsföreningen på orten eller av särskilt bildade föreningar.

Då kommunerna själva har hand om gatu- belysningen sker detta vanlig-en genom egna elverk. Debiteringen av kraftavgifterna är varierande. I vissa fall debiteras avgifter efter helt taxemässiga principer. I andra fall utgår ett anslag, som förutom elkraft- kostnaden kan täcka även andra driftkost- nader. Det förekommer även att verket ålagts att självt stå för kraftkostnader eller för samtliga driftkostnader.

När gatu- och vägbelysningen sköts av belysningsförening eller liknande är varia—

tionerna i fråga om kraftdebiteringen också många. Ibland betalar kommunen elkraften helt taxemässigt. I andra fall utgår ett an- slag, som kan avse kraftkostnaderna enbart, inkludera andra driftkostnader eller enbart avse andra driftkostnader, såsom underhåll av ledningsnät och lampbyten. Även andra varianter än de nämnda förekommer både när det gäller kommunala elverk och för- eningar.

I princip är beskattningsvärdet för gatu- belysningskraft lika med summan av de för kraften debiterade avgifterna. Som framgått ovan är det ofta vanskligt att avgöra vilka avgifter, som har debiterats för kraften, och dessa kan dessutom genom intressegemen- skap vara lägre än vad som motiveras av kostnaderna för ifrågavarande kraft.

Kontrollstyrelsen fann det redan år 1957 nödvändigt att med stöd av 16 ä 2 mom. och 17 & energiskatteförordningen komplet- tera huvudregeln för beräkning av beskatt- ningsvärde för gatubelysningskraft. Före- skrifterna har modifierats vid två tillfällen, senast år 1963, då styrelsen förklarade att skatten för gatubelysningskraft i princip skulle utgå med 0,5 öre för kWh. Dock skulle skatten, om kraftpriset före den 1 ok- tober 1963 varit högst 7 öre per kWh och detta pris ej påverkats av intressegemen— skap, även i fortsättningen redovisas som värdeskatt med 7 % av kraftavgifterna så länge dessa förblev oförändrade. För kraft som förbrukas inom industriellt driftställe skulle skatt utgå efter samma norm som för annan inom driftstället förbrukad kraft.

De år 1963 översedda föreskrifterna an- gående beskattningen av gatubelysningskraft medförde endast en temporär förbättring av förhållandena. Fortfarande föreligger en inte önskvärd olikformighet i beskattningen av ifrågavarande kraft. I sammanhanget bör beaktas ett regeringsrättsutslag, vilket inne- bar att skatt inte skulle utgå för gatubelys- ningskraft, som levererades av en förening som från kommunen endast erhöll smärre bidrag avsedda att täcka lampbyten o. dyl.

Förhållandena är nu att en styckeskatt om 0,5 öre per kWh utgår för merparten av all gatubelysningskraft. Viss kraft värdebeskat-

• Sida 64
•  Original

tas efter ett beskattningsvärde om högst 7 öre per kWh och för viss kraft utgår ingen skatt.

Totalt förbrukad gatu- och vägbelysnings— kraft i landet var enligt Statistiska Central- byrån 566 milj. kWh år 1968. Nu torde års- förbrukningen ha passerat 600 milj. kWh. Om all gatubelysningskraft beskattades med 0,5 öre per kWh skulle skatteuppbörden så— ledes bli ca 3 milj. kr. per år.

Vi anser att nuvarande olikformighet i beskattningen av gatubelysningskraft bör undanröjas. Detta skulle kunna ske genom att beskattningsvärdet generellt fastställs till 7 öre per kWh för gatubelysningskraft vil- ket ger en skattebelastning om 0,49 öre per kWh. Detta skulle dock medföra skärpt beskattning i vissa fall och skattebeläggning i andra fall då skatt f.n. ej utgår. För att undvika sådana verkningar skulle en möjlig lösning vara att helt befria gatubelysningskraf- ten från energiskatt. Med gatubelysningskraft bör enligt vår mening jämställas inte endast kraft för allmän väg- och gatubelysning och belysning av vägmärken eller andra trafikan- ordningar utan även kraft för belysning av gång- och biltunnlar och liknande offentliga platser, även om denna belysning inte ingår i det ordinarie gatubelysningsnätet. Med hän- syn till att starka skäl enligt vår mening kan anföras för båda de anförda åtgärderna har förslag till författningsändringar ej ut- arbetats.

8.5.2.3 Skattskyldigheten

Under 85.12 har vi föreslagit vissa änd- ringar med avseende på skattskyldigheten vid underlåten registrering och missbruk av försäkran. Motsvarande ändringar bör gö— ras även i fråga om skatten på elektrisk kraft.

8.5.2.4 Definitionen av beskattningsår

Enligt 14 5 förordningen förstås med be- skattningsår tiden 1 juli—30 juni. Definitio- nen av beskattningsår har sin betydelse där- igenom att förbrukningen av elkraft under beskattningsåret i vissa fall är avgörande

för om skatt skall utgå med tio eller sju procent av kraftens beskattningsvärde. Så- lunda utgår skatt med tio procent för kraft som förbrukas i industriell rörelse med en förbrukning av mer än 40 000 kilowatttim- mar för driftställe under helt beskattningsår och med sju procent i övriga fall.

Bestämningen av beskattningsåret till 1 juli—30 juni har i praktiken visat sig mindre lämplig, eftersom avläsning av kraftförbruk- ningen i många fall inte sker vid halvårs- skiftet. Om avläsningsperioden t. ex. är ter- tial sker avläsningarna omkring den 1 ja- nuari, den 1 maj och den 1 september. Där- emot sker nästan alltid avläsning omkring den 1 januari. Vi föreslår därför att beskatt- ningsåret skall vara lika med kalenderår.

Vid övergången till den nya definitionen av beskattningsår uppstår frågan hur skatten skall beräknas under tiden ] juli—31 decem- ber året före omläggningen. Den lämpli- gaste lösningen synes vara att förbrukningar under hela kalenderåret före omläggningen får bli bestämmande för den skattesats, som skall gälla under senare hälften av detta år.

8.5.3. Kraftvärmeverken

Under senare tid sker värmeförsörjningen i tätorter i ökad omfattning genom fjärr— värmeverk, varifrån det producerade vär- met distribueras till ett stort antal konsu- menter. För att bättre utnyttja energiinne- hållet i använt bränsle kombineras i allmän- het värmeverken med kraftverk så att så- väl värme som elektrisk energi utvinns. Så- dana anläggningar benämns kraftvärmeverk.

Enligt 25 5 2 mom. f energiskatteför— ordningen kan kontrollstyrelsen medge skat- teavdrag för bränsle som förbrukats vid kraftproduktion. Tillämpningen av detta författningsrum erbjuder regelmässigt inga svårigheter, då enbart elektrisk kraft fram- ställs, eftersom en i huvudsak bestämd rela- tion mellan förbrukat bränsle och framställd elektrisk kraft i allmänhet föreligger. Så. är emellertid ej fallet i kraftvärmeverken

I kraftvärmeverken framställs såväl värme som elektrisk kraft, varvid fördelningen mellan energislagen måste anpassas efter

• Sida 65
•  Original

efterfrågan som kan skifta beroende exem- pelvis på temperaturförhållanden och till- gången på elektrisk kraft. Vid överskott på elkraft kan det t. o. m. förekomma att er- forderlig uppvärmning av hetvatten i kraft- värmeverken sker på elektrisk väg. Kontroll- styrelsen har med hänsyn till dessa förhål- landen nödgats utfärda detaljerade anvis- ningar rörande beräkningen av skatten på det bränsle som skall anses åtgå för värme- produktionen och på den del av den interna kraftförbrukningen som skall anses fall-a på värmeproduktionen. Dessa anvisningar har fått baseras på komplicerade och osäkra be— räkningar.

För att emå ett förenklat deklarations- förfarande och en förenklad skattekontroll har från såväl kontrollstyrelsens som kraft- värmeverkens sida ifrågasatts ett förfarande av innebörd att kraftvärmeverken skulle erlägga skatt för producerat värme och pro- ducerad elkraft men i egenskap av regist- rerade skattskyldiga få göra skatteavdrag för allt vid värme- och kraftproduktionen förbrukat bränsle. Då skatten på värmet helt skulle motsvara den skatt som nu erläggs för bränsle och elkraft som förbrukas vid framställningen av värme skulle omlägg— ningen inte innebära någon ändring av den faktiska skattebelastningen för kraftvärme- verken. Författningstekniskt bör frågan där- för lösas så att kontrollstyrelsen ges befogen- het att medge kraftvärmeverken att redo- visa skatten på bränsle och elkraft på grund- val av den hos abonnenterna uppmätta vär- meförbrukningen. För de olika kraftvärme- verken bör hänsyn härvid tas till värme- förlusterna i nätet på sådant sätt att skatten kommer att motsvara bränsle- och elför- brukningen i varje enskilt fall.

8.5.4. Nedsättning av skatten vid industriell tillverkning

Enligt den ursprungliga lydelsen av energi- skatteförordningen (1957z262) kunde be- skattningsmyndigheten (dvs. kontrollstyrel- sen eller, då skatt skall erläggas vid inför- seln, generaltullstyrelsen) medge skälig ned- sättning av skatten om vid industriell till-

verkning kostnaden för bränsle uppgick till mera betydande del av tillverkningskostna- den (10 & tredje stycket).

I samband med omläggningen av bensin- skatten år 1961 slopades nyssnämnda be- stämmelse i energiskatteförordningen och ersattes med ett stadgande att på särskild prövning av kontrollstyrelsen skulle ankom- ma huruvida och i vad mån — under samma förutsättningar som tidigare för skattened- sättning — avdrag fick göras i deklaration avseende annat bränsle än bensin och mo- torsprit. Stadgandet intogs i 24 ä 2 mom. som en ny punkt f (1961: 374). Ändringen som hade föreslagits av kontrollstyrelsen på föranstaltande av energiskattenämnden mo- tiverades med att det var lämpligt att frågor om skattenedsättning prövades av en enda myndighet nämligen av kontrollstyrelsen. För att de som erlagt skatt till tullverket inte skulle gå miste om någon förmån förut- sattes det att kontrollstyrelsen inte skulle vägra registrering där avdrag kan ifråga- komma.

Genom förordningen 1964: 270 infördes motsvarande avdragsmöjlighet som för bränsle även för elektrisk kraft som förbru— kats eller försålts för förbrukning vid in- dustriell tillverkning, där kraftkostnaden ut- gör mera betydande del av tillverknings- kostnaden (25 ä 2 mom. e).

Systemet med avdrag har i stort sett fun- gerat tillfredsställande. Det har emellertid fått till följd att avdraget kan tas upp till prövning i kammarrätten, eftersom deklara- tionens slutsumma efter avdrag utgör det slutligt fastställda skattebeloppet. Det har inträffat att skattskyldig som genom beslut av kontrollstyrelsen medgivits skattenedsätt- ning enligt 24 5 2 mom. f eller 25 ä 2 mom. e genom besvär hos kammarrätten begärt nedsättning för tid som ligger före den för vilken kontrollstyrelsen kan medge nedsätt- ning enligt förfarandeförordningen. Sådana besvär har också bifallits av kammarrätten.

Vi anser inte att en lämplighetsfråga av angivet slag bör prövas av kammarrätten. Ett överklagande av kontrollstyrelsens be- slut i en skattenedsättningsfråga som är be- roende av en skälighetsbedömning torde i

• Sida 66
•  Original

stället böra prövas av Kungl. Maj:t, som också i förekommande fall kan medge skat- tebefrielse för förfluten tid. Vi föreslår där- för en återgång till det före år 1961 gäl- lande systemet att nedsättningen får göras i form av ett avdrag på det belopp skatt- skyldig har att erlägga enligt deklarationen. Detta avdrag bör alltså ligga utanför det deklarerade beloppet. Härigenom skulle en- dast deklarationsbeloppet men inte det be— talningsmässigt gjorda avdraget falla under kammarrättens prövningsrätt. Lagtekniskt kan detta göras så att tredje stycket i 10 5 enligt energiskatteförordningens ursprung- liga lydelse återinförs. Motsvarande bestäm- melse bör även införas i den del av för— ordningen som behandlar elektrisk kraft, förslagsvis som ett tillägg till 17 5.

8.5.5. Avdragsbestämmelserna

Avdrag i deklaration för engergiskatt får göras i de fall som anges i 24 och 25 55 energiskatteförordningen. Enligt 7 5 kun- görelsen (1964: 351) med tillämpningsföre- skrifter till förordningen om allmän energi- skatt får oregistrerad inköpa bränsle eller elektrisk kraft utan påföring av skatt eller med nedsatt skattepåföring endast om han avgett försäkran att bränslet eller kraften skall användas för ändamål som avses i 24 5 eller 25 5 förordningen. Anordningen med försäkran är emellertid inte upptagen i själva energiskatteförordningen. Vi före- slår därför att i förordningen kompletteras i enlighet härmed. Vidare bör i tillämpnings- föreskrifterna specificeras i vilka fall försäk- ran erfordras för skattefria inköp.

8.5.6. Upphävande av viss övergångsbestäm- melse

Enligt övergångsbestämmelse till energiskat- teförordningen skall den som vid förord- ningens ikraftträdande den 1 juli 1957 he- drev rörelse som avses i 6 å andra stycket förordningen (återförsäljning, förbrukning eller lagerhållning av skattepliktigt bränsle) och som därefter gör ansökan om registre- ring hos kontrollstyrelsen i särskild deklara-

tion uppge i vad mån hans lager av skatte- pliktigt bränsle minskat eller ökat från ut- gången av juni månad 1957 till tidpunkten för ansökningens ingivande. Har lagret minskat skall belopp motsvarande den på minskningen belöpande skatten inbetalas till styrelsen. Har lagret ökat äger den regi- strerade göra avdrag för den på ökningen belöpande skatten.

Det har föreslagits att denna övergångs- bestämmelse upphävs, bl. a. med hänsyn till att nu mer än 10 år förflutit sedan den till- kom och det ofta inte är möjligt att få upp- gift om lagerhållningen den 30 juni 1957.

Vi anser att tillräckligt starka skäl för ett bibehållande av den deklarationsskyldighet som stadgas i ovannämnda övergångsbe- stämmelse inte längre föreligger och före- slår därför att den upphävs.

• Sida 67
•  Original

9. Bensin-, gasol- och brännoljeskatterna samt den

särskilda skatten på motorbränslen

9.1 Gällande ordning

För bestridande av det allmännas kostnader för vägväsendet uttas skatter på motordriv- medel enligt förordningarna (1961: 372) om bensinskatt, (1961: 653) om brännoljeskatt och (1964: 352) om gasolskatt. Dessutom utgår för dessa varor skatt enligt förord- ningen (1966: 21) om särskild skatt på mo- torbränslen. Denna senare skatt är dock inte specialdestinerad till vägväsendetl. Enligt förordningen om bensinskatt skall skatt erläggas för bensin och andra motor- bränslen, som innehåller minst 70 viktpro- cent bensin, samt för vissa alkoholer och alkoholblandningar avsedda för användning till motordrift (motoralkohol). Den som in- om riket tillverkar bensin, varmed förstås samtliga skattepliktiga Varor enligt ovan, är skyldig att vara registrerad hos kontroll— styrelsen. Den som i större omfattning åter- försäljer eller förbrukar bensin eller håller bensin i lager kan efter ansökan registre- ras hos kontrollstyrelsen. Skattskyldighet in- träder när bensin av den som är registre— rad levereras till köpare som icke är registre- rad eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning. För bensin, som av annan än registrerad införs till riket inträder skatt- skyldigheten vid införseln. Skattskyldig är den registrerade eller, vid skattepliktig im- port, den för vars räkning införseln äger rum. I de undantagsfall då skatt skall utgå vid införsel är generaltullstyrelsen beskatt- ningsmyndighet och i övriga fall kontroll-

styrelsen. Bensinskatten utgår sedan den 1 juli 1965 med 43 öre för liter.

Skatteplikt föreligger inte för mineralolje- produkt, som införs till riket för att vid oljeraffinaderi användas uteslutande som rå- vara vid tillverkning av bensin. Enligt för- ordningens avdragsbestämmelser erläggs inte skatt för bensin och motoralkohol, som an- vänds för jämvägsdrift, civil och militär luftfart, avprovning av motorer eller annat tekniskt ändamål än motordrift. Vidare kan efter särskild prövning av kontrollstyrelsen skatteavdrag göras för bensin, som förbru- kats eller försålts för förbrukning vid pro- duktion av skattepliktig elkraft.

Enligt förordningen om brännoljeskatt ut- går skatt för brännolja, som är ägnad att användas till drift av motor i motorfordon eller i traktor eller motorredskap som till- hör klass I enligt traktorskatteförordningen (trafiktraktor och registrerat motorred- skap)? Begreppen motorfordon etc. har här- vid samma innebörd som i vägtrafikförord— ningen. Den som inom riket tillverkar bränn- olja är skyldig att vara registrerad hos kon- trollstyrelsen och den som i större omfatt- ning från depå försäljer brännolja kan efter ansökan registreras hos kontrollstyrelsen.

1 Motorbränslen är även belagda med allmän energiskatt, se kap. 8. ' Vad som i brännolje- och gasolskatteför- ordningarna sägs om motorfordon skall enligt SFS 1969: 301 resp. 1969: 303 gälla även sådan traktor (traiiktraktor) eller sådant motorredskap som tillhör klass I enligt traktorskatteförord- ningen (SFS 1969: 297).

• Sida 68
•  Original

Även förbrukare, som nyttjar brännolja så- väl för drift av motor i motorfordon som för annat ändamål, kan efter ansökan regi- streras hos kontrollstyrelsen.

Skattskyldighet inträder för registrerad tillverkare och registrerad leverantör då brännolja levereras till kö- pare, som inte är registrerad, eller tas i an- språk för annat ändamål än försäljning,

för registrerad förbrukare, då obeskattad brännolja påfylls bränsletank i motorfor- don, vartill han är ägare, eller av honom överlåts till den som inte är registrerad,

för den som icke är registrerad, då bränn- olja för hans räkning införs till riket eller då obeskattad brännolja påfylls bränsletank till motorfordon, vartill han är ägare, samt

för icke registrerad tillverkare och icke registrerad leverantör, då han levererar obe- skattad brännolja till köpare under sådana förhållanden att det icke är uppenbart att oljan är avsedd för annat än motorfordons- drift.

Skatten utgår med 31 öre för liter för registrerad tillverkare eller leverantör och vid införsel till riket och med 34 öre för li— ter i annat fall. Den högre skattesatsen, som således gäller för registrerad förbru- kare, sammanhänger främst med att denne i sin deklaration kan få göra avdrag för brännolja som använts för drift av tipp- nings- eller lastningsanordningar c. (1.

I de undantagsfall då skatt skall utgå vid införseln är generaltullstyrelsen beskatt- ningsmyndighet och i övriga fall kontroll— styrelsen.

Enligt förordningen om gasolskatt skall skatt erläggas för gasol och annan vara, som helt eller till huvudsaklig del består av gasformiga kolväten och som används till drift av motor i motorfordon eller i traktor eller motorredskap som tillhör klass I enligt traktorskatteförordningen (trafik— traktor och registrerat motorredskap). Skatt— skyldig är ägare av fordon som är inrättat för att drivas med gasol. Den som är skatt- skyldig enligt gasolskatteförordningen skall vara registrerad hos kontrollstyrelsen, som även är beskattningsmyndighet. Skatten ut- går med 29 öre för liter utom i fråga om

buss, vars tjänstevikt överstiger 3 000 kilo- gram, då skatten utgör 22 öre för liter. Förordningen (1959: 92) om förfarardet vid viss konsumtionsbcskattning är tillänp- lig på bensin-, brännolje- och gasolskatterna. Enligt förordningen om särskild skatt på motorbränslen utgår skatt för bensin )Ch brännolja med 5 öre för liter och för gisol med 4 öre för liter. Skatten tas ut i de fall då skatt utgår enligt förordningarna om ben- sinskatt, brännoljeskatt eller gasolskatt. Be- stämmelserna i dessa förordningar tillärrpas i princip även för den särskilda skatten. Intäkten av dessa skatter budgetiret 1968/ 69 och den beräknade intäkten fud- getåren 1969/70 och 1970/71 framgår av nedanstående uppställning (milj. kr.):

1968/69 1969/70 1970/71

Bensinskatt 1 492 1 565 1 640 Gasolskatt — * —— Brännoljeskatt 319 350 375 Särskild skatt på

motorbränslen 225 238 250

9.2 Historik

Före den nuvarande bensinskatteförord- ningens tillkomst utgick skatt på bensin och motorsprit (motoralkohol) enligt 1929 års förordning om särskild skatt å bensin och motorsprit. Skatten erlades i fråga om im- porterad bensin till tullverket i samma ord- ning som beträffande tull. För bensin och motorsprit som tillverkades inom landet var kontrollstyrelsen beskattningsmyndighet, och skatten erlades enligt ett deklarations- förfarande.

Införandet av nu gällande bensinskatte- förordning innebar en modernisering av bensinbeskattningen i anslutning till de pri- ciper som hade blivit vägledande vid annan lagstiftning på punktskatteområdet. I sam- band därmed höjdes skatten på motorsprit, som tidigare varit lägre än bensinskatten, till samma nivå som den senare. Skattesatsen har därefter höjts vid två tillfällen, den 1 januari 1962 och den 1 juli 1965.

Skatt på brännolja som används för drift av motorfordon infördes i Sverige år 1935. Beskattningen grundades ursprungligen på

• Sida 69
•  Original

deklarationer angående förbrukningen, som de skattskyldiga fordonsägarna avlämnade halvårsvis till länsstyrelserna. I samband med en omläggning av skatten år 1955 över- fördes kontrollen från länsstyrelserna till kontrollstyrelsen, som då blev beskattnings- myndighet. Systemet med deklarationer från fordonsägarna bibehölls. Detta system var emellertid förenat med stora olägenheter såväl för fordonsägarna som för beskatt- ningsmyndigheten. Bl. a. medförde det stora antalet skattskyldiga — i början av 1960-ta- let ca 27 000 — att skattekontrollen blev mycket betungande. Efter ingående utred- ningar, varvid även andra lösningar disku- terades, t. ex. en förhöjd fordonsskatt eller skatt efter körlängd, framlades i prop. 1961: 114 förslag till nu gällande brännolje- skatteförordning. Genom den nya förord- ningen kom brännoljeskatten liksom bensin- skatten som regel att tas ut redan vid leverans från oljeföretagen och fordonsägarna befria- des från skatteredovisningen. Endast i fråga om vissa förbrukare som använde brännol- ja för både skattepliktigt och skattefritt än— damål (t.ex. för lastbilar och traktorer) bi- behölls det tidigare förfarandet. Antalet skattskyldiga har genom omläggningen ned- bringats till f.n. ca 3 000.

Gasolskatten infördes år 1964 som ett komplement till skatterna på de traditionella motorbränslena.

Den särskilda skatten på motorbränslen infördes år 1966 av statsfinansiella skäl. Den är till skillnad från bensin-, brännolje- och gasolskattema inte specialdestinerad till vägväsendet.

9.3 Till utredningen överlämnade skrivelser

I sin med skrivelse den 27 januari 1969 till chefen för finansdepartementet överlämna- de promemoria rörande vissa indirekta skat- ter tar chefen för kontrollstyrelsen upp föl- jande frågor rörande brännoljeskatten och bensinskatten:

9.4. Utredningens överväganden och för- slag

I det följande kommer vi att diskutera vissa skattetekniska frågor som aktualiserats vid den praktiska tillämpningen av motorbräns- lebeskattningen. Dessa hänför sig uteslutan- de till bensin- och brännoljeskatteförord- ningarna. I fråga om gasolskatten, som hit- tills fått en ytterst begränsad praktisk till- lämpning, har vi inte funnit anledning före- slå några ändringar. Som tidigare nämnts gäller bestämmelserna i bensin-, brännolje- och gasolskatteförordningarna även för den särskilda skatten på motorbränslen. Vad som i det följande sägs om bensin- och bränn- oljeskatterna avser därför även den sist- nämnda skatten.

9.4.1. Bensinskatten 9.4.1.1 Varuområdet

Skattepliktiga varuslag enligt bensinskat- teförordningen är dels bensin och andra motorbränslen som innehåller minst 70 vikt- procent bensin (ur tulltaxenummer 27.10), dels, under förutsättning att de är avsedda att användas för motordrift, denaturerad etylalkohol (etanol) och andra acykliska al- koholer samt blandningar innehållande så- dana alkoholer (ur tulltaxenr 22.08, 29.04 och 38.19). Ehuru någon ändring av det skat- tebelagda varuområdet inte är avsedd, bör vissa smärre justeringar göras av skattetek— niska skäl.

Vad först angår bensin är i princip all slags bensin skattepliktig, alltså även ke-

• Sida 70
•  Original

miskt ren bensin. Anledningen till att skatte- plikten gjorts generell är att även sådan bensin som inte är avsedd för motordrift kan tillsättas motorbensin i sådana propor- tioner att blandningen fortfarande kan an- vändas för motordrift. Detta skäl gör sig emellertid inte gällande beträffande kemiskt ren bensin, eftersom priset på denna är så högt att inblandning i motorbränslet inte är lönande. Det synes därför möjligt att gene- rellt undanta kemiskt ren bensin från skatte- plikten, varigenom systemet med deklara— tionsavdrag eller försäkran för t.ex. på sjukhusen använd sårbensin kan slopas. Detta undantag bör anges i 1 5 punkt a) förordningen.

Praktiska svårigheter har uppstått att — särskilt vid import — avgöra när skatt skall utgå på alkoholer och alkoholblandningar, beroende på att varans tillämnade använd- ning inte framgår av varans beskaffenhet. I praktiken ifrågakommer skatteplikt en- dast för etylalkohol, metylalkohol och iso— propylalkohol, medan övriga acykliska al— koholer icke anses vara avsedda för motor- drift. Det synes därför lämpligt att skatte- plikten genom ändring av 1 5 punkt b) för— ordningen även formellt begränsas till dessa alkoholer.

Karburatorvätska som innehåller ovan- nämnda alkoholer och är avsedd att till- sättas bensin för att förhindra isbildning anses utgöra skattepliktig vara, eftersom den förbränns i motorn. Sådan alkohol, t.ex. isopropylalkohol, användes även för andra ändamål, t.ex. som tillsatsmedel till vind- rutespolarvätska och som låsolja, och är då skattefri. Det förekommer att exempel- vis isopropylalkohol förpackas i plastkuddar om 50—100 cm3 vars innehåll är avsett att användas i vissa fall som karburatorvätska. i andra fall som vindrutespolarvätska. Ofta är sammansättningen av vätskan sådan att det är tveksamt om skatteplikt föreligger. Med hänsyn till dessa skattetekniska svårig- heter föreslår vi att generell skattefrihet stadgas för motoralkohol i särskilda för- packningar under en liter.

Även bensin säljs i småförpackningar, t. ex. som fläckbensin. Om bensinen utgörs

av kemiskt ren bensin blir den skattefri en- ligt de av oss föreslagna generella skattefri- heten för sådan bensin. Rör det sig däremot om annan bensin, t. ex. industribensin, före- ligger i princip skatteplikt även för småför- packningar. Även mervärdeskatt utgår för bensin i detaljhandelsförpackningar. For- mellt kan skattefrihet enligt 7 5 f) erhållas för bensin som skall användas för annat tek— niskt ändamål än motordrift (t. ex. fläckur- tagning), men härför fordras försäkran från förbrukarna. Då sådan försäkran knappast kan erhållas när det gäller varor som säljs i detaljhandeln till allmänheten, anser vi lämpligt att generell skattefrihet medges även för bensin i småförpackningar under en liter. För att förhindra missbruk bör skatte- friheten dock endast gälla bensin som är av- sedd för annat tekniskt ändamål än motor- drift.

Skattefriheten för motoralkohol och ben- sin i småförpackningar kan tekniskt åstad- kommas genom ett tillägg av denna inne- börd till 1 å andra stycket förordningen.

Vi kommer i ett senare avsnitt att föreslå avdragsmöjlighet för skattepliktig alkohol och bensin som säljs till oregistrerad köpare för förpackning i småförpackningar.

9.4.1.2 Beskattningen av bensin med tillsats av smörjolja

Som bekant tillsätts smörjolja till bensin som skall användas i tvåtaktsmotorer. Den därvid uppkomna blandningen av bensin och smörjolja, som fortfarande hänförs till tulltaxenummer 27.10, är i princip en skat- tepliktig vara. Emellertid är bensinstationer- na normalt oregistrerade och bensinen säljs således i beskattat skick till dessa. För smörj- olja utgår inte bensinskatt men väl mervär- deskatt. Den blandning som äger rum på bensinstationerna anses inte utgöra tillverk- ning av skattepliktig vara, då kunden anses köpa bensinen och smörjoljan var för sig.

I flertalet fall uppstår inga komplikatio- ner då bensinen blir belagd med bensinskatt och smörjoljan med mervärdeskatt. Ett spe- cialfall utgör emellertid den försäljning av färdigblandad bensin för tvåtaktsmotorer

• Sida 71
•  Original

som kan äga rum från skattskyldig till exem- pelvis tillverkare av bilar för provkörning etc. Varan beskattas då i sin helhet som bensin. En annan komplikation har sin grund i att vissa företag med detaljförsälj- ning är registrerade som skattskyldiga. Ef- tersom blandningen av bensin och smörjolja här sker hos den skattskyldige skulle for- mellt skatt tas ut på den därvid uppkomna produkten i sin helhet.

För att komma till rätta med dessa pro- blem bör bensinskatteförordningen ändras så att i bensin inblandad smörjolja alltid blir skattefri. Vi föreslår därför en ändring av bestämmelserna i 2 5 andra stycket om skattepliktig volym av innebörd att tillsatt smörjolja inte skall ingå i den skattepliktiga volymen.

9.4.1.3 Skattskyldigheten

Enligt 3 & bensinskatteförordningen inträder skattskyldigheten för den som är registrerad vid leverans till oregistrerad köpare. Nor- malt är bensinstationerna inte registrerade, varför skatteplikten inträder när varan 'le- vereras till bensinstation. Som nyss nämnts är emellertid vissa företag med detaljförsälj- ning registrerade och det förekommer också i inte obetydlig omfattning att oljeföretagen har egna bensinstationer. I dessa fall skulle skatteplikten formellt inträda först vid för— säljningen från bensinstationen till kunden. Härigenom uppstår en konkurrenssnedvrid- ning därigenom att de registrerade detalj- handelsföretagen får fördelar dels genom den senare tidpunkten för beskattningen, dels genom att svinnet vid bensinstationerna inte blir beskattat. Några oljeföretag har genom kommissionsförsäljning uppnått sam- ma skatteeffekt som om den bensinstations- föreståndare som svarar för detaljförsälj- ningen varit registrerad. För att undanröja denna konkurrenssnedvridning är en författ- ningsändring enligt vår mening påkallad. I 3 & bensinskatteförordningen bör därför första stycket a) ändras så att skattskyldig- het inträder även vid leverans till eget för- säljningsställe för detaljförsäljning. Tillverkare av bensin är enligt 5 & ben-

sinskatteförordningen skyldig att registrera sig. För att den som underlåtit att registrera sig inte skall undgå skatt (se närmare härom under 8.5.1.2 där motsvarande bestämmelse i energiskatteförordningen behandlas) bör 3 5 förordningen ändras så att vad under punkten a) stadgas gäller den som är eller bort vara registrerad enligt 5 5.

Då skattskyldighet — utom vid import — enligt bensinskatteförordningen endast före- ligger för den som är registrerad, kan skatt inte utkrävas av en icke registrerad köpare som genom att avlämna i 4 & bensinskatte- kungörelsen avsedd försäkran erhållit ben- sin skattefritt men använt den för skatte- pliktigt ändamål. Däremot kan vederböran- de dömas för osann försäkran och för an- stiftan till falskdeklaration. Vi anser det rimligt att skattskyldighet stadgas i bensin- skatteförordningen för den som avgett orik- tig försäkran och föreslår att förordningen kompletteras i enlighet härmed (jfr den föreslagna ändringen av energiskatteför- ordningen under 8.5.l.2).

9.4.1.4 Avdragsbestämmelserna

Avdrag i deklaration för bensinskatt får gö- ras i de fall som anges i 7 %. Enligt 4 & ben- sinskattekungörelsen (1961: 373) får oregist- rerad inköpa bensin utan påföring av skatt eller med nedsatt skattepåföring endast om han avger försäkran att bensinen skall an- vändas för ändamål som avses i 7 5 för- ordningen. Anordningen med försäkran är emellertid inte behandlad i bensinskatteför- ordningen. I likhet med vad vi föreslagit i fråga om energiskatten bör i bensinskatte- förordningen kompletteras i enlighet här- med. Vidare bör i bensinskattekungörelsen anges i vilka fall försäkran erfordras för skattefria inköp.

Enligt 7 5 f bensinskatteförordningen får avdrag göras för bensin som förbrukats el- ler försålts för förbrukning för annat tek- niskt ändamål än motordrift. I princip bor- de därför avdrag få göras även för bensin som används i bensindrivna bilvärmare, ef- tersom bensinen i dylikt fall inte används för drift av motor. Önskemål om rätt till

• Sida 72
•  Original

sådana avdrag har också framförts. Det skulle emellertid vara förenat med mycket stora tekniska svårigheter att kontrollera riktigheten av sådana avdrag, bl. a. därför att bilvärmarna i många fall är kopplade direkt till bränsletanken. Av praktiska skäl men också med beaktande av att de kvanti- teter det här är fråga om torde vara relativt små anser vi inte att avdragsrätt bör före- ligga för bensin som används i bilvärmare.

Med tekniskt ändamål avses även använd— ning som råvara till eller beståndsdel i an- nan vara. Avdrag medges sålunda för ben- sin som användes för tillverkning av färger, lacker, lim etc. Det har emellertid förekom- mit att avdrag begärts för bensin som an- vänts för tillverkning av en som motor- bränsle avsedd eller i varje fall användbar produkt, som inte är skattepliktig enligt ben- sinskatteförordningen. Givetvis bör avdrag ej medges i sådana fall.

Färghandlare som köper industribensin av ett oljeföretag för förpackning i småför- packningar har med stöd av 7 & förord- ningen medgivits rätt att mot försäkran för- värva denna skattefritt. Med hänsyn bl. a. till den av oss föreslagna skattefriheten för motoralkohol och industribensin i småför— packningar under en liter bör det särskilt anges i förordningen, att avdrag får göras för motoralkohol och industribensin som av registrerad tillverkare eller leverantör mot försäkran säljs till icke registrerad köpare för förpackning i sådana småförpackningar. Avdraget bör gälla endast vid försäljning till den som verkligen förpackar varan i småförpackningar och inte till den som av— ser att sälja varan i lös vikt, även om högst en liter kommer att säljas vid varje för- säljningstillfälle. I första hand torde färg— handelsgrossister komma att utnyttja den- na avdragsmöjlighet, som bör framgå av den nya lydelsen av 7 5 f förordningen.

9.4.2. Brännoljeskatten

I fråga om brännoljeskatten synes några problem avseende det skattepliktiga varu- området inte föreligga. Däremot har vissa skattskyldighetsfrågor aktualiserats vid den praktiska tillämpningen.

Brännoljeskatteförordningen ger i motsats till energi- och bensinskatteförordningama möjlighet för kontrollstyrelsen att i vissa fall ta ut skatt av icke registrerad. Sålunda stadgas i 4 & andra stycket e skattskyldig- het bl. a. för icke registrerad, då obeskat— tad brännolja påfylles fordon till vilket han är ägare. År 1966 infördes en ny punkt (1 i nyssnämnda författningsrum enligt vilken skattskyldighet föreligger för icke registre- rad tillverkare och icke registrerad leveran- tör då han levererar obeskattad brännolja till köpare under sådana förhållanden att det inte är uppenbart att brännoljan är av— sedd för annat än motorfordonsdrift. Ge- nom detta tillägg avsåg man göra det möj- ligt att påföra t. ex. en bensinstationsinne- havare skatt för försålda kvantiteter obe- skattad brännolja för drift av sådana for- don.

I praktiken har komplikationer uppstått vid tillämpningen av dessa bestämmelser beroende på definitionen på obeskattad olja i 1 % tredje stycket. Enligt denna definition förstås med obeskattad brännolja sådan olja för vilken skattskyldighet icke inträtt innan den förvärvats.

Den motorbrännolja som finns på bensin- stationerna är normalt beskattad, dvs. skat- ten ingår i priset på oljan. Emellertid kan sådan motorbrännolja köpas utan skatt om köparen på särskild blankett försäkrar att oljan skall användas för annat ändamål än drift av motorfordon, trafiktraktor eller re- gistrerat motorredskap. Bensinstationsinne- havaren får därefter kreditering från sitt ol- jeföretag av skatt för olja som sålts mot så- dan försäkran och oljeföretaget tar upp de mot försäkran sålda kvantiteterna som skat- tefri försäljning i sina deklarationer till kon- trollstyrelsen. Detta i förordningen eller till- lämpningsföreskrifterna inte reglerade sy- stem med försäkran har införts för att und- vika ett omfattande restitutionsförfarande.

Säljer bensinstationsinnehavare olja utan skatt mot osann försäkran — han kan t. ex. ha tankat oljan i en lastbil trots att han godtagit en försäkran att oljan skulle an- vändas till en jordbrukstraktor — kan skatt inte utkrävas av honom, eftersom bränn-

• Sida 73
•  Original

oljan enligt ovannämnda definition inte an- ses som obeskattad. Skattskyldigheten in— trädde nämligen när oljan levererades till bensinstationen. Samma situationen kan uppstå om skatten i stället utkrävs av den som avgett den osanna försäkran.

För att förhindra att här avsedda kompli- kationer uppstår vid tillämpningen av 4 & c och d brännoljeskatteförordningen bör de- finitionen på obeskattad brännolja i l & tredje stycket ändras. Då det förhållandet att skattskyldighet inträtt innan oljan för— värvats inte är någon garanti för att skatt verkligen erlagts eller för att erlagd skatt inte avlyfts synes det olämpligt att defini- tionen anknyter till skattskyldighetens in- träde. I stället föreslår vi följande defini- tion som tar hänsyn till om skatt verkligen belastar oljan vid transaktionen i fråga: »Med obeskattad brännolja avses i förord- ningen brännolja, för vilken skatt icke på- förts eller för vilken påförd skatt avlyfts.»

Ett annat fall av bedrägligt förfarande är följande. Ett oljeföretags chaufförer, som le- vererar eldningsolja till olika fastigheter av— lämnar därvid inte all den olja som skulle levereras utan behåller en del för egen räkning. Dessa kvantiteter säljs till (icke re- gistrerade) bensinstationsinnehavare till pris utan brännoljeskatt. Bensinstationsinnehava- ren säljer därefter oljan som motorbränsle till samma pris som vanlig beskattad motor- brännolja men levererar inte in någon bränn- oljeskatt till kontrollstyrelsen. Det har dis- kuterats vem som i detta fall skall anses som skattskyldig. Krav torde inte kunna riktas mot oljeföretaget om detta kan visa att det bedrägliga förfarandet skett utan dess vetskap eller vilja och inte heller mot den slutlige kunden, som inte kan antas ha känt till att oljan var obeskattad. Chauffören skulle kunna betraktas som skattskyldig ef- tersom han i egenskap av icke registrerad leverantör levererat obeskattad brännolja till köpare under sådana förhållanden som av— ses i 4 5 (1 förordningen. Slutligen skulle krav kunna riktas mot bensinstationsinne- havaren eftersom denne levererat obeskat- tad olja till kund som uppenbarligen skulle använda den för motorfordonsdrift. Sist—

nämnda alternativ synes vara mest rimligt. Med nuvarande definition av obeskattad brännolja är det dock tveksamt om skatt kan utkrävas av den slutlige säljaren, dvs. bensinstationsinnehavaren, entligt 4 5 (1. Vi förordar att skattskyldighet för denna sälja- re föreligger i fall som nu nämnts.

Tillverkare av enligt brännoljeskatteför- ordningen skattepliktig vara är enligt 3 & skyldig att registrera sig hos kontrollstyrel- sen om denna inte medgivit annat. Tillver- kare som underlåter att registrera sig blir retroaktivt registrerad av kontrollstyrelsen. För att göra det möjligt att i sådana fall ta ut energiskatt och bensinskatt även för tid före beslutet om registrering har vi fö- reslagit viss ändring av energi— och bensin- skatteförordningama i det föregående. I fråga om brännoljeskatten kan som nämnts skatt i vissa fall tas ut även av icke regist- rerad tillverkare (4 % d förordningen). Det synes likväl lämpligt att även i fråga om brännoljeskatten göra motsvarande ändring- ar som föreslagits beträffande energi- och bensinskatterna.

Under 9.4.1.3 har vi föreslagit att skatt- skyldighet till bensinskatt skall inträda när registrerad levererar bensin till eget försälj- ningsställe för detaljförsäljning. Motsvarande bör gälla i fråga om brännoljeskatt och i konsekvens härmed även beträffande ener- giskatt för bränsle.

• Sida 74
•  Original

10. F örfattnin gsförslag

I enlighet med vad vi i det föregående förordat beträffande de materiella regler- na för de av oss behandlade punktskatter- na har förslag till författningsändringar ut- arbetats. Dessa förslag redovisas i det föl— jande beträffande samtliga de behandlade skatterna utom försäljningsskatten. I fråga om denna har vi endast förordat den änd- ringen, att den särskilda högre skattesat- sen för mattor som innehåller natursilke vid import — 100 kr per kg — slopas och att sålunda sådana mattor i importskatte- hänseende likställs med andra skatteplik- tiga mattor. Detta förslag berör endast den vid förordningen om försäljningsskatt som silaga fogade förteckningen över varor för vilka sådan skatt skall erläggas och inne- oär att vad som i förteckningen anges för mattor, innehållande natursilke, utgår.

Författningsförslagen tar inte sikte på annat än de av oss förordade ändringarna i materiellt hänseende. En annan fråga som aktualiserats i sammanhanget är, att kon- trollstyrelsen, som är beskattningsmyndig- het för samtliga här behandlade punktskat- ter, den 1 januari 1971 uppgår i ett nytt centralt verk, riksskatteverket, som därvid övertar kontrollstyrelsens uppgifter på punktskatteområdet. Härav följer att kon- trollstyrelsen skall ersättas med riksskatte- verket i samtliga fall där kontrollstyrelsen förekommer i författningstext.

Vi har emellertid erfarit att en allmän författningsmässig översyn pågår i anled-

ning av att riksskatteverket tillkommit och tar över uppgifter som nu åvilar kontroll- styrelsen och andra myndigheter. Med hän- syn härtill har vi i våra författningsförslag inte ersatt kontrollstyrelsen med riksskatte- verket utan endast anknutit de föreslagna nya bestämmelserna till författningamas ti- digare lydelse.

• Sida 75
•  Original

1) Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt

Härigenom förordnas, att 2 5 1 mom., 3 5, 4 & 1 mom., 6 5 och 8 5 1 mom. för- ordningen (1941: 251) om särskild varuskatt samt bilagan till förordningen skall ha

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Zä.

l.1 Skattskyldighet inträder

a) för vara, som tillverkas inom riket, när varan av tillverkaren levereras till kö- pare eller tages i anspråk för vidare be- arbetning;

b) för vara, som införes till riket av någon som blivit enligt 5 & registrerad så- som importör, när varan av denne levere— ras till köpare eller tages i anspråk för vidare bearbetning eller ock, vid avre- gistrering, ingår i hans lager; samt

c) för vara,————________

15. Till staten ———————————— (bensinskatt) för

a) bensin ävensom andra motorbränslen, som innehålla minst 70 viktprocent ben- sin (ur tulltaxenummer 27.10); samt

b) alkohol (etanol, etylalkohol, denatu- rerad, andra acykliska alkoholer ävensom andra än under a) avsedda blandningar, som innehålla sådana alkoholer, allt un- der förutsättning att varorna är avsedda för användning till'motordrift (ur tulltaxe- nummer 22.08, 29.04 och 38.19).

Skatt skall dock icke utgå för mineral- oljeprodukt, som införes till riket för att vid oljeraffinaderi användas uteslutande såsom råvara vid tillverkning av bensin.

Vad i ____________

2

Skatten utgår _________ Skatten beräknas efter varans fakture- rade volym. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt eller sker fakturering an- norledes än enligt vedertagna grunder,

Senaste lydelse 1965: 78.

a) bensin, annan än kemiskt ren ben— sin, ävensom andra motorbränslen, som innehålla minst 70 viktprocent bensin (ur tulltaxenummer 27.10); samt

b) metylalkohol (metanol), etylalkohol (etanol), pröpylalkohol, isopropylalkohol och andra än under a) avsedda bland- ningar, som innehålla sådana alkoholer (ur tulltaxenummer 22.08, 29.04 och 38.19), allt under förutsättning att va- rorna äro avsedda för användning till mo- tordrift (motoralkohol).

Skatt skall dock icke utgå för mineral- oljeprodukt, som införes till riket för att vid oljeraffinaderi användas uteslutande såsom råvara vid tillverkning av bensin. Skatt skall ej heller utgå för bensin, som är avsedd för annat ändamål än motor- drift, eller motoralkohol, när varan till- handahålles i särskild förpackning om högst en liter. skattepliktiga varuslag.

&. 1 — — — för liter.

Skatten beräknas efter varans fakture- rade volym. I denna skall dock icke in- räknas smörjolja som tillsatts bensin för motordrift. Kan skatten icke beräknas på

• Sida 90
•  Original

äger beskattningsmyndigheten fastställa grunder för beräkning av volymen.

Skattskyldighet inträder

a) för bensin, som av den som är re- gistrerad enligt 5 & levereras till köpare, som icke är sålunda registrerad, eller ta- ges i anspråk för annat ändamål än för- säljning eller ock, vid avregistrering, in- går i hans lager, när leveransen, ianspråk- tagandet eller avregistreringen sker; samt

b) för bensin, som av annan än re— gistrerad införes till riket, när införseln sker.

Skattskyldig är i fall som avses i första stycket a) den registrerade och eljest den för vars räkning införseln äger rum.

sådant sätt eller sker fakturering annor— ledes än enligt vedertagna grunder, äger beskattningsmyndigheten fastställa grun- der för beräkning av volymen.

Skattskyldighet inträder

a) för bensin, som av den som är eller bort vara registrerad enligt 5 & levereras till köpare, som icke är sålunda registre- rad, eller till eget försäljningsställe för de- taljförsälining eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager, när leveransen, ianspråktagandet eller avre- gistreringen sker;

b) för bensin, som av annan än registre- rad införes till riket, när införseln sker;

c) för bensin, för vilken med stöd av 7 5 2 mom. sista stycket skatt icke påförts eller påförd skatt avlyfts, när bensinen återförsälies eller tages i anspråk för skattepliktigt ändamål.

Skattskyldig är i fall som avses i första stycket under a) den som är eller bart vara registrerad, under b) den för vars räkning införseln äger rum och under 0) säljaren eller förbrukaren.

7 5.1

1 mom. I deklaration ______

f) förbrukats eller försålts för förbruk- ning för annat tekniskt ändamål än mo- tordrift, samt

______ därvid framföres,

f) förbrukats eller försålts för förbruk- ning för annat tekniskt ändamål än mo- tordrift eller för framställning av vara som ej är lämpad eller avsedd för motor- drift eller som försålts för att förpackas i sådan särskild förpackning om högst en liter som avses i I 5 andra stycket, samt

g) av den ———————————— svensk frihamn. 2 mom. På särskild ———————————— elektrisk kraft.

ISenaste lydelse 1964: 271

Konungen eller den myndighet Ko- nungen bestämmer äger medgiva att ben— sin som angives i denna paragraf må in— köpas av annan än registrerad utan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran till

• Sida 91
•  Original

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) den skattskyldige angående bensinens an- vändning.

Demia förordning träder i kraft den 1 januari 1971. För obeskattad bensin som registrerad förvarar på försäljningsställe för detaljförsäljning inträder skattskyldighet vid förordningens ikraftträdande.

• Sida 92
•  Original

7) Förslag till

Förordning om ändringiförorduingen (1961: 653) om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 1, 4 och 7 55 förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

] 5.1

Till staten —————————— — — följande brännolja

Skatt skall ————————— enligt traktorskatteförordningen Med obeskattad brännolja avses i för- ordningen brännolja, för vilken skattskyl- dighet icke inträtt innan den förvärvats.

Med obeskattad brännolja avses i för- ordningen brännolja, för vilken skatt icke påförts eller för vilken påförd skatt av- lyfts.

Begreppen ———————————— i bilregister Vad som ————————— enligt traktorskatteförordningen.

4 5.2

Skattskyldighet föreligger, förutom i fall som i andra stycket c) och d) sägs, endast för den som är registrerad enligt 3 5.

Skattskyldighet inträder

a) för registrerad tillverkare och regi- strerad leverantör då brännolja av honom levereras till köpare, som icke är regi- strerad enligt 3 5, eller tages i anspråk för annat ändamål än försäljning eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager;

Skattskyldighet föreligger, förutom i fall som i andra stycket c) och d) sägs, en- dast för den som är eller bort vara re- gistrerad enligt 3 &.

Skattskyldighet inträder

a) för registrerad tillverkare och regi- strerad leverantör då brännolja av honom levereras till köpare, som icke är regi- strerad enligt 3 5, eller till eget försälj- ningsställe för detaljförsälining eller tages i anspråk för annat ändamål än försälj- ning eller ock, vid avregistrering, ingår i hans lager;

b) för registrerad —————— i motorfordon. Med ägare ————————— eller saluvagnslicens. 7 &. Registrerad tillverkare ———————————— till riket. På särskild ———————————— från köparen

1Senaste lydelse 1969: 301 2Senaste lydelse 1966: 222

• Sida 93
•  Original

Konungen eller den myndighet Ko- nungen bestämmer äger medgiva att bränn- olja som angives i första stycket må inkö- pas av annan än registrerad utan skatt mot försäkran till den skattskyldige an— gående oljans användning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971. För obeskattad brännolja som registrerad förvarar på försäljningsställe för detaljförsäljning inträder skattskyldighet vid förordningens ikraftträdande.

• Sida 94
•  Original

8) Förslag till Förordning om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdesskatt

Härigenom förordnas, att 8 5 förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

8 5.1 Från skatteplikt ———————————— eller försäljning. 4) elektrisk kraft, värme samt gas, flyg— fotogen och annat bränsle för uppvärm- ning eller energialstring dock icke ved, torv, T-sprit eller annan fotogen än flyg- fotogen,

5) allmänna nyhetstidningar — — — —

(Se vidare anvisningarna.)

4) elektrisk kraft, värme samt gas, flygfotogen, fotogen för drift av snabb- gående dieselmotor och annat bränsle för uppvärmning eller energialstring dock icke ved, torv, T-sprit eller annan fotogen än flygfotogen och fotogen för drift av snabbgående dieselmotor,

________ om tobaksskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971.

1Senaste lydelse 1970: 183.

• Sida 95
•  Original

Ko'mmuniketionedepartementet

Snöskotern - fordonet och föraren. [9] Körkort och körkortereqietrering. [26]

Finanedepertementet

Upphandinq av byggnader. Del 2. Administrationen. [18] Understödeioren'mgar. [23] Aspiretioner, möjligheter och ekattemorel. [25] Tjänstgöringebetyg. 2 Decentrelieering av statlig verksamhet. [29] Stordrittaiördelar inom industriproduktionen. [30] Kiiomeierbeekattning. [36] Översyn av vissa punktskatter. [37]

Utbildningedepertementet Om stat och kyrka. [2] Yrkesutbildning-beredningen. 1. Reformerad lärarutbild- ning. [4] 2. Yrkesteknlek högskoleutbiidning. [B] Fria läromedel. 10] Kompeteneutre ningen V. Behörighet. "meritvärderin . etu— duäsrogjroe. Specielundereöknin er av kompeten | er.- 2 ( tkommer senare.) Vi. V er till högre utbildn nu. 21 (Utkommereenemi .

mogiek' utbildning och tankning." [22]

Jordbrukedepartementet Statligt stöd till fiekehamner; [5]

Hendeisdepartementet Rationell baneinhendel. [24]