SOU 1970:43

Ungdom - bostad

Till Statsrådet och chefen för inrikesdepartementet

Genom beslut den 15 augusti 1968 be- myndigade Kungl. Maj:t chefen för inri- kesdepartementet att tillkalla högst sju sak- kunniga med uppgift att utreda frågor om ungdomsbostäder.

Med stöd av detta bemyndigande tillkal- lades den 19 september 1968 såsom utred- ningsmän dåvarande statssekreteraren Ing- var Carlsson, tillika ordförande, tjänsteman- nen Birgit Friggebo—Rydberg, förbundssek- reteraren Bengt Hallberg, direktören Per Olof Håkansson, ombudsmannen Inga-Lill Landqvist, direktörsassistenten Owe Lunde— vall och ungdomskonsulenten Bertil Stock— haus. Samtidigt förordnades departements- sekreteraren Gunnar Vingedal att vara sek- reterare åt utredningen. Den 6 december 1968 förordnades filosofie licentiaten Ulla Bergström att vara biträdande sekreterare åt utredningen. Såsom expert åt utredningen förordnades den 31 oktober 1968 teknolo- gen Ulf Dahlsten.

Den 3 november 1969 erhöll statsrådet Ingvar Carlsson begärt entledigande från sitt uppdrag som ledamot och ordförande. Samtidigt förordnades folketshuschefen Thage G Peterson att vara ledamot, tillika ordförande i utredningen. Den 2 februari 1970 erhöll teknologen Ulf Dahlsten begärt entledigande från sitt uppdrag som expert åt utredningen.

De sakkunniga har antagit namnet ung- domsbostadsutredningen.

Utredningen får härmed vördsamt över-

lämna betänkandet >>Ungdom—Bostad. Ser- vicebostäder för ungdom mfl». Det åt de sakkunniga lämnade uppdraget är där— med slutfört.

Särskilda yttranden har avgetts dels av ledamoten Friggebo—Rydberg dels ledamö— terna Hallberg och Lundevall.

Stockholm i juni 1970.

Thage G Peterson

Bengt Hallberg Birgit F riggebo-R ydberg Inga—Lill Landqvist Per Olof Håkansson

Bertil Stockhaus Owe Lundevall

/ Gunnar Vingedal

Ulla Bergström

ll'1 .." ..' ..I.'|'I V.L' |I

;llpgll. 1l"'l:.H

, . L ,

. "_l Ilv._.|."l-r'l'” , i. ...»1'»

.F " :... ,, ., ',:

.--"'l-.-l.|.r..

,...-n-

.*J_|'.F.l'|l . _ _. - ., ,,”. "'|'-

. l..-—r... " .l-Ö"|:'|'-':-.

23. A Erhållit lägenhet under år1968,utan barn. . . 23 B Erhållit lägenhet under

år1968,medbarn. . .

Önskade och tilldelade bostadsstorlekar, utan

barn ........

Önskade och tilldelade bostadsstorlekar, med barn

26. A Erhållit lägenhet under

år1968,utanbarn. . .

Erhållit lägenhet under

år 1968, med barn . .

Avvisade erbjudanden

om bostad ......

Ungdomarnas möjlighet

att erhålla bostad 1968

Attityder till åtskillnad bland förvärvsarbe- tande och studerande ungdom ....... Fulltidsarbetande icke gifta, 20—24 år 1966,

nettoinkomst av lön i

1000-tal kronor. . . .

Samtliga icke gifta 20— 24 år 1966, alla slag av inkomster

22

24

25

26B

27

28

29

3:1

3:2

Kapitel 4 Ställningstaganden och förslag till åtgärder Tabell 4:

Tabell 4:

Tabell 4:

1 Bostadsproduktionens regionala fördelning . .

2 Län från statens bosätt- ningslånefond 3 Kommunal borgen för lån till bostadsrättslägenhet

Kapitel 5 Projekteringsunderlag får ser- vicebostäder

Tabell 5 :

Diagram

1 Mått och kostnadsupp- gifter för olika krav- nivåer, med relationstal Jämförelse mellan rela- tiv kostnad per lägenhet för serie A, B och C samt 511

104

105

104

106

107

108

108

109

109

110

112

115

87

88

152

166

168

213

Diagram 5: 2

Bilaga 1

Tabell A

Tabell B

Tabell C

Tabell D Tabell E

Tabell F

för respektive standard- nivå 1, 2 och 3 Jämförelse mellan rela- tiv kostnad per m lä- genhetsyta för serie A, B och C samt för respek- tive standardnivå 1, 2 och 3 ........

Fakta om specialbostä— der Rum i specialbostäder efter kommungrupp. Kvantitativ omfattning — utvecklingen under 1960-talet ...... Rum i specialbostäder efter byggherre och före— komst av statligt stöd Rum i specialbostäder efter utrustningsstan- dard ......... Rum i specialbostäder länsvis år 1968 Lägenheter efter lägen- hetstyp åren 1961—68 . Uthyrningsrum i bo- stadsproduktionen år 1968 .........

214

215

234

235

236

236

237

237

Sammanfattning

Mål — medel —- motiv

I följande sammanfattning redovisas utred- ningens förslag och rekommendationer sys- tematiskt i sina huvuddrag mot bakgrund av de mål som utredningen uppställt. De medel utredningen föreslår preciseras i an- slutning härtill. Kortfattade motiveringar lämnas även till de föreslagna åtgärderna.

Sammanfattningen över utredningens un- dersökningar m.m. återfinns i anslutning till respektive avsnitt i kapitel 3.

Utredningen har funnit att de mål som bör uppnås för att förverkliga bl. a. direkti— vens intentioner kan formuleras på följande sätt.

Mål:

1. att skapa ökade möjligheter till indi- viduellt boende för ungdomar m. fl. småhus— håll

2. att skapa tillgång till god bostadsstan- dard, service och gemenskap

3. att underlätta rörlighet inom och till bostadsmarknaden, särskilt på expanderan- de orter

4. att erbjuda bostäder till självkostnad och utan enskilt vinstintresse

5. att genom rationell projektering och produktion åstadkomma ekonomiskt utfor- made servicebostäder av sådan kvalitet att de kan ersätta inneboendemarknaden och även på lång sikt finna efterfrågan

6. att integrera de nu förefintliga special-

bostadsformerna så att de kan utnyttjas av alla

7. att med åtgärder som är ägnade att tillfredsställa bostadspolitiska och bostadsso- ciala krav, i övrigt skapa förbättrad till— gång till bostäder för småhushåll (främst yngre ensamstående)

Utredningens diskussion utgår från kravet på en fortsatt hög samhällelig ambitions- grad i bostadspolitiken, som bl. a. tar sig uttryck i ett delat ansvar mellan stat och kommun för bostadsförsörjningen. Legalt sett täcker nuvarande bostadsförsörjningslag rn. fl. författningar här föreslagna åtgärder. Förändringar i föreslagen riktning kan så— ledes ske inom ramen för redan befintlig lagstiftning främst bostadslånekungörelsen, som förutsättes bli föremål för omarbet— ning i administrativ väg.

Preciseringar till varje mål sker på nästa och föl- jande sidor.

Mål 1: att skapa ökade möjligheter till individuellt boende för ungdomar m fl småhushåll

Medel

3) inom bostadslånekungörelsens ram införs särskilda lånevillkor för servicebostäder för ungdom m.fl. genom att de nu gällande be- stämmelserna om studentbostäder vidgas att

gälla generellt

b) allmännyttiga och rikskooperativa bo- stadsföretag utgör huvudmän på orter där be- hov av servicebostäder föreligger, studentbo- stadsföretagen uppgår i eller ombildas till all- männyttiga bostadsföretag

c) lån för ändamålet utgår till: 1) nyproduktion av servicebostäder i såväl insprängda former som i särskilda fastigheter

2) s.k. tillskottsrum i nyproduktionen som åtskiljes från en huvudlägenhet och uppfyller den utrymmes- och utrustningsstandard som erfordras 3) för upprustning av lägenheter som upp- fyller standardkraven och skall nyttjas av hu- vudman som servicebostäder

d) lån utgår till huvudmän för servicebostä— der då bostäderna i projektet huvudsakligen tilldelas personer i ungdomsgruppema och and- ra rörliga småhushåll

e) bostäderna torde i första hand utformas för ensamstående. Dock bör ensamstående med barn under skolåldern övergångsvis kunna nytt- ja bostaden. Studerandefamiljernas problem uppmärksammas i den lokala planeringen av bostäder

f) behovet av studerandebostäder tillgodoses fortsättningsvis genom produktion av service— bostäder. Fördelning av bostäder sker i sam- råd mellan bostadsförmedlingarna och de olika intressegrupperna på orten samt huvudmannen

Motiv

a) de nu förefintliga reglerna för student- bostadslån synes utredningen väl ägnade att tillämpas även för en bostadsproduktion vid— gad till andra grupper. Inga subventioner ut- går, men pantvärdesberäkningarna är förmån- ligare

b) det är angeläget att dels stimulera intres- set för planering och byggande av servicebo- städer dels underlätta en samordning mellan befintliga företag och intressegrupper på om- rådet

c) behov föreligger av ett differentierat ut— bud av bostäder av denna typ, bostadstyper- na skall kunna varieras efter lokala bedöm- ningar

d) härigenom ges en möjlighet att även till— godose vissa andra gruppers bostadsförsörjning (t. ex. frånskilda, invandrare eller nyinflyttade i olika åldrar utan egen bostad)

e) utformningen av servicebostäderna (rums- typer) gör att dessa ej kan anses lämpliga som stadigvarande bostad för mer än en person. Studerandefamiljernas bostadsproblem kan emellertid även i fortsättningen lösas med viss begränsad produktion av familjelägenheter av genomgångstyp

f) med en generell produktion av service- bostäder föreligger ej behov av särproduktion för studerande. Behovsanalysen för olika grup— per kan med fördel ske gemensamt i den kom- munala bostadsbyggnadsplaneringen

Mål 2: att skapa tillgång till god bostadsstandard, service och gemenskap

Medel

a) i planeringen tillses att servicebostäderna integreras med övrig bebyggelse och med den områdesservice som finns eller planeras

b) nuvarande inventarielån till studentbostä- der ombildas till inventarielån för servicebo- städer, samtidigt förbättras villkoren genom höjning av lånebeloppet, till 2 000 kronor per enkelrum

Motiv

a) det är socialt värdefullt att servicebostä- der planeras i närhet till allmän social service, kulturdistribution, kommunikationsleder, kom- mersiella centra, som nyttjas av alla samhälls- grunper

b) behov föreligger att hyra möblerade bo- städer (rum). En högre ytstandard kräver mer möbler, varför lånebeloppet bör räknas upp. Redan i dag är lånen otillräckliga för rum i studerandebostäder och ungdomshotell. En funktionell möblering är en förutsättning för god bostadsstandard

c) till inventarier i gemensamhetslokaler kan 300 kronor per enkelrum utgå

c) visst behov föreligger av gemensamhets- lokaler i fastighet som innehåller servicebo- städer. Behovet kan som regel enbart bedömas för det enskilda projektet. Gemensamhetslo- kaler (TV-rum, motionslokaler etc.) bör utrus- tas på ett funktionellt sätt

Mål 3: att underlätta rörlighet inom och till bostadsmarknaden, särskilt på expanderande orter

Medel

Motiv

a) lokala behovsanalyser genomföres konti- nuerligt av kommunerna

b) genom produktion av servicebostäder för rörliga småhushåll skapas ett marginellt till- skott på bostadsmarknaden

c) de boende bör vid inflyttning i service- bostad registreras vid bostadsförmedling eller vidtagit motsvarande åtgärd för erhållande av permanent bostad

d) regler om högsta normala in- och av- flyttningsålder uppställes ej

e) bostäderna upplåtes med korttidskontrakt

a) den lokala bostadsmarknadens villkor blir avgörande för behovsbedömningen. I bostads- byggnadsprogrammen skall en vägning ske av olika krav på bostadsproduktionens utform- ning för olika efterfrågegrupper

b) valfriheten ökas mellan olika boendefor- mer. Nyinflyttad arbetskraft kan lättare erhål- la bostäder vilket ökar möjligheten till arbets- platsbyten och därmed sammanhängande bo- stadsbyten

c) åtgärden är önskvärd om utslussningen på bostadsmarknaden skall ske i önskad tid

(1) boendet skall vara av genomgångskarak- tär. Någon avflyttningsålder bör dock ej sti— puleras, då en sådan bestämmelse kan upp- levas som otrygg. Genom giftermål, flyttning eller höjda inkomster blir det för flertalet inom något år aktuellt med annan bostad. Regler av detaljerad karaktär kan fastställas lokalt

e) avsikten att skapa en »rörlighetsreserv» på bostadsmarknaden får inte elimineras ge- nom att de boende har bytesrätt till bostaden

Mål 4: att erbjuda bostäder till självkostnad och utan enskilt vinstintresse

Medel

3) produktion och förvaltning av servicebo— städer anförtros allmännyttiga och rikskoopera- tiva bostadsföretag, vilka arbetar utan enskilt vinstintresse

b) tillskottsrum administreras och uthyrs av bostadsföretagen, ej av moderlägenhetens inne- havare

Motiv

a) de rörliga småhushållens svaga ekonomi gör att produktions- och förvaltningskostnader måste hållas låga, för att bostäderna skall vara ekonomiskt överkomliga

b) nuvarande uthyrnings- och inneboende- rum bekostar delvis hyran för moderlägenheten, vilket inte accepteras för tillskottsrum

Mål 5: att genom rationell projektering och produktion åstadkomma ekonomiskt utformade service- bostäder av sådan kvalitet att de kan ersätta inneboendemarknaden och även på lång sikt

finna efterfrågan

Medel

Motiv

a) genom funktionsstudier och tekniskt ut- vecklingsarbete preciseras yt— och utrustnings- kraven under hänsynstagande till de framtida standardkraven (bostadsstyrelsen, byggforsk— ningen och övriga forskningsinstitutioner på området)

a) en högre standard är nödvändig men mås- te kombineras med större rationalitet i pro- duktionen om den skall kunna göras ekono— miskt konkurrenskraftig. De vitt skiftande bo- stadstyper som nu existerar är ett hinder för en sådan rationalitet

Mål 6: att integrera de nu förefintliga specialbostadsformerna så att de kan utnyttjas av alla

Medel

Motiv

a) en lokal samordning mellan nu befintliga och framtida huvudmän för bostäderna åstad- kommes

a) det stora bestånd av t.ex. studerandebo- städer som nu finns föreslås integrerat under gemensam huvudman liksom nyproduktionen. Fördelar uppnås vid hyressättning, utnyttjande och för rörligheten inom bostadsbeståndet vid en sådan integration. Om speciella vård- och tillsynsfunktioner anses nödvändiga för viss ål- dersgrupp (exempelvis för yngre studerande) kan åtgärder vidtagas för att organisatoriskt och funktionellt särskilja sådana bostäder inom ramen för servicebostäderna

Mål 7: att med åtgärder som är ägnade att tillfredsställa bostadspolitiska och bostadssociala krav, i övrigt skapa förbättrad tillgång till bostäder för småhushåll (främst yngre ensamstående)

Medel

3.) bostadsförmedlingsverksamheten utbygges så att förmedling och kontroll av goda inne- boenderum sker i kommunal regi. Normalkon- trakt distribueras kostnadsfritt av förmedlingen till hyresgäst/ uthyrare

b) bostadsbyggnadsprogrammen komplette- ras (genom anvisningar utfärdade av bostads— styrelsen) med data om det lokala planerings- läget för tillgodoseende av speciella bostads- behov, härvid skall såväl servicebostadsproduk- tionen som annan bostadsproduktion redovisas i den utsträckning det har betydelse för be- dömningen av bostadsförsörjning på orten

c) ensamstående likställs med gifta utan barn vid tilldelning av bostad genom bostadsför-

medling

d) lägsta ålder för anmälan vid bostadsför- medling sänks till 16 år

e) bosättningslån skall kunna utgå till en- samstående utan barn

f) kommunerna tecknar borgen för lån till bostadsrättsinsatser

Motiv

a) en sanering av inneboendemarknaden är nödvändig även med andra medel än nypro- duktion av servicebostäder för ungdom. m.fl. Denna kan med fördel ske även genom för— medling av goda uthyrningsrum

b) kommunernas planering bör i ökad ut- sträckning baseras på analyser av skilda ef- terfrågegruppers behov. Den hittillsvarande bo- stadsproduktionen har i dominerande grad ut- gått från bostadsbehovet hos familjehushållen

c) de ensamstående får inte diskrimineras vid bostadstilldelningen

d) nuvarande åldersgräns är i regel 18 år. En sänkning till 16 år är angelägen dels för behovsbedömningen av servicebostäder dels för att underlätta de enskilda individernas an- passning på bostadsmarknaden

e) därmed underlättas bl. a. integrationen mellan ensamstående och övriga boende i bo- stadsområdena genom att den ensamståendes ekonomiska möjligheter att inneha egen lägen— het förstärks. Nuvarande förhållande innebär en diskriminering av ensamståendes hushålls- bildare utan barn

f) åtgärden underlättar för många att efter- fråga bostadsrättslägenheter

Direktiv. Uppläggningen av utredningsarbetet

A Direktiven för utredningen

Direktiven för arbetet inom ungdomsbostads- utredningen återfinns i statsrådsprotokollet över inrikesärenden den 15 augusti 1968. I anförande till detta protokoll yttrade dåva— rande chefen för inrikesdepartementet, stats- rådet Johansson bl. a. följande:

Behovet av sådana bostäder som är sär- skilt ägnade att tillgodose ungdomens bo— stadsefterfrågan kräver ökad uppmärksam- het vid planeringen av bostadsförsörjning- en. Flera skäl talar för detta. Näringslivets expansion i tätorterna, framförallt de stör- re städerna, i förening med minskande till- gång på arbetstillfällen i mindre orter och på landsbygden medför betydande flytt- ningsrörelser. En följd härav är att inte minst den yngre arbetskraften i allt högre grad måste söka sin utkomst utanför hem— orten. Detta i sin tur leder till att de unga i ökad utsträckning vill bilda hushåll och skaffa egna bostäder. Antalet studerande vid universitet och högskolor beräknas öka starkt, vilket ställer krav på en fortsatt stor produktion av bostäder för dem. Även studerande vid andra läroanstalter kan behö- va speciella bostäder. Behovet av särskilda bostäder för ungdom förstärks av att benä- genheten att upplåta en del av bostad till inneboende av allt att döma minskar.

För studerande vid universitet och hög- skolor uppförs sedan länge särskilda student-

bostäder. Dessa inryms antingen i student- bostadshus, vilket innebär att samtliga lä- genheter i huset är avsedda för enbart stu- denter, eller i vanliga flerfamiljshus. Som byggherre och förvaltare av studentbostads- husen fungerar i regel särskilda stiftelser med stark förankring i studenternas egna or— ganisationer. Erfarenheterna av dessa stif- telsers verksamhet har varit övervägande goda. I lånesammanhang är studentbostads- stiftelserna likställda med allmännyttiga bo- stadsföretag. Bostäderna finansieras med stöd av statliga bostadslån, varvid beräk— ningen av pantvärdet sker enligt särskilt gynnsamma bestämmelser. En särskild stat- lig låneform finns för att täcka kostnader- na för inventarier i studentlägenheter.

Utöver studentbostäderna har särskilda, för ungdom avsedda bostäder tillkommit hu- vudsakligen i Stor-Stockholm. Vanligen byggs dessa bostäder i form av ungdoms- hotell, vilka kan finansieras med statliga bostadslån. I en del andra orter har sär- skilt under senare år byggts olika slags s. k. ungkarlsbostäder, vilka åtminstone delvis är avsedda att tillgodose den förvärvsarbetan- de ungdomens bostadsbehov. Oftast har så- dana bostäder tillkommit under medverkan av kommunen samt någon industri eller ide- ell organisation.

Frågan om ungdomens bostadsförsörjning har vid olika tillfällen uppmärksammats i riksdagen, senast genom motioner vid 1968 års riksdag (I: 732 och II: 940 samt II: 935).

I dessa motioner, vilkas behandling har upp- skjutits till höstsessionen, yrkas på utredning av frågor som berör ungdomsbostäder.

Enligt min mening är det angeläget att frågan om ungdomens bostadsförsörjning så snart som möjligt blir närmare belyst. Sak- kunniga bör tillkallas för att ställa samman det material och göra de bedömningar som kan bilda underlag för statsmakternas ställ- ningstaganden

De sakkunniga bör mot bakgrund av ak- tuella tendenser inom utbildningsväsen och näringsliv söka bilda sig en någorlunda sä- ker uppfattning om det framtida behovet av ungdomsbostäder. När det gäller beho- vet av bostäder för studerande vid eftergym- nasiala utbildningsanstalter bör de sakkun- niga samråda med studentbostadskommittén.

De sakkunniga bör vidare ta del av de erfarenheter som hittills vunnits av olika sätt att tillgodose ungdomens bostadsbehov samt ange de huvudkrav som bör uppfyl- las när det gäller ungdomsbostädernas loka- lisering, utformning och utrustning. I detta sammanhang bör särskilt prövas om man i den framtida produktionen bör göra skill— nad mellan bostäder för studerande ungdom och förvärvsarbetande ungdom eller om man bör eftersträva lösningar som kan va- ra gemensamma för dessa grupper. Vidare bör prövas om bostäder för ungdom bör samlas i särskilda hus eller integreras i öv- rig bebyggelse i form av avskiljbara uthyr- ningsrum eller på annat sätt. Utredningen bör även överväga i vad mån åtgärder för att rusta upp och förbättra lägenheter i det äldre bostadsbeståndet kan göra sådana lä- genheter ägnade att tillgodose ungdomens bostadsefterfrågan.

För att bedöma dessa frågor torde det bli nödvändigt att samla in material som be- lyser vilka olika funktioner som behöver fyllas i bostäder för den ena eller andra ka- tegorin. De sakkunniga torde härvid kunna ha utbyte av ett nära samråd med bl. a. sta- tens institut för byggnadsforskning. När de sakkunniga överväger hur ungdomsbostäder- na bör vara utformade för att väl tjäna sitt ändamål bör de beakta resultatet av såväl dylika funktionsstudier som gjorde under-

sökningar angående ungdomarnas värdering- ar och önskemål i fråga om bostadens ut- formning och utrustning. Behovet av ser— vicekomplement till bostäderna bör belysas. De sakkunniga bör härvid samråda med ser- vicekommittén.

Det ligger i sakens natur att behov och önskemål måste avvägas mot kostnaderna för deras tillgodoseende. Standardisering och typisering i nyproduktionen ger ekonomis- ka fördelar och bör därför uppmärksam- mas vid denna avvägning.

Ungdomsbostäderna torde i stor utsträck- ning få karaktär av genomgångsbostäder. Man får räkna med att en och samma hy- resgäst i allmänhet bebor lägenheten under en relativt begränsad tid. Mot denna bak- grund kan det måhända vara ändamålsen- ligt att ungdomsbostäderna tillhandahålles i möblerat skick. De sakkunniga bör pröva denna fråga.

Vidare bör övervägas vilka former av hu- vudmannaskap som är lämpliga när det gäl- ler byggnadsskedet och bostädernas förvalt- ning. Därvid bör studeras vilka rationalise- ringseffekter som står att vinna genom lo- kal och regional samordning. De erfaren— heter som vunnits i fråga om studentbo- städer bör också beaktas.

En förutsättning för att ungdomsbostäder skall produceras i behövlig omfattning torde vara att de kan finansieras med statliga bostadslån. De sakkunniga bör pröva om några ändringar i nuvarande låneregler är motiverade med hänsyn härtill. Även reg- lerna om inventarielån bör ses över. En all- män utgångspunkt bör därvid vara att lån- givningen inte skall inrymma några subven— tioner. I dessa frågor bör de sakkunniga hål- la kontakt med den utredning som nyligen tillsatts med uppgift bl.a. att se över stu- diemedelssystemet och som även har att be- akta frågan om de studerandes bostadskost- nader.

Jag har här huvudsakligen uppehållit mig vid frågor som gäller nyproduktion eller upprustningsåtgärder för att få fram bostä- der som är lämpliga för ungdom. De sak— kunniga bör emellertid vara oförhindrade att också ta upp spörsmål av annan art som

kan ha samband med ungdomens bostads— försörjning, t. ex. frågan om villkor för upp- låtelse av bostad och om ungdomarnas ti- digare utflyttning ur föräldrahemmet bör och kan dämpas genom förbättrad planering av familjebostädema.

B. Till utredningen överlämnad friksdags- motion

Kungl. Maj:t beslöt den 9 maj 1969 att till ungdomsbostadsutredningen överlämna riks- dagsskrivelse av den 11 april 1969, nr 106 jämte motionen 19691111166 om hyressätt- ning för inackorderingsrum och tredje lag— utskottets utlåtande nr 11, samt därvid ge utredningen i uppdrag att mot bakgrund av utredningsresultatet överväga behovet av åt- gärder i fråga om hyressättningen för in— ackorderingsrum.

C. Arbetets bedrivande m. m.

Kommittén har genom en hearing med re- presentanter från de största kommunala bo- stadsförmedlingarna samt genom en i sam- arbete med bostadsstyrelsen utformad enkät till de större bostadsförmedlingarna sökt er- hålla en uppfattning om den bostadsefter- frågan från ungdomsgruppema som registre- ras vid bostadsförmedlingarna.

Genom en enkät som landstingen har besvarat inhämtades uppgifter om deras bostadsinnehav.

Egna sociologiska undersökningar av stör- re omfattning har inte utförts med hänsyn dels till kravet på snabbhet i utredningens direktiv, dels till att sådana utredningar re- dan utförts, varför en sammanställning och analys av dessa kommit i första hand.

I samarbete med låginkomstutredningen har med anslag från Kungl. Maj:t viss data— bearbetning skett av låginkomntutredningens intervjuserier, avseende för ungdomsbostads— utredningen relevanta inkomsttagargrupper. I en med studentbostadskommittén gemen— sam skrivelse hemställde utredningen hos chefen för inrikesdepartementet den 2 feb— ruari 1969 att medel skulle ställas till för—

fogande för en utredning inom statens in— stitut för byggnadsforskning angående pro- jekteringsunderlag för genomgångsbostäder för ungdom i enlighet med ett av instiutet upprättat förslag. Departementschefen före— skrev att statens råd för byggnadsforskning skulle beredas möjlighet att pröva frågan om anslag för ifrågavarande ändamål från fonden för byggnadsforskning. Inom statens institut för byggnadsforskning har sedermera i samarbete med utredningen vissa studier företagits i enlighet med framställningen. Re— sultatet av dessa presenteras i kapitel 5.

Utredningen företog 1—5 juni 1969 en stu— diresa till Malmö/Lund, Köpenhamn och Göteborg för studier av studentbostäder, inackorderingshem, bostadshotell och den danska ungdomsbostadsorganisationen UNG- BO. En redogörelse för UNGBO lämnas i en särskild internationell översikt.

Samråd har ägt rum med servicekommit- tén och kontakt har hållits med 1968 års studiemedelsutredning. Utredningen har hål- lit 18 sammanträden. I samband med dessa har också studerats studentbostäder, ung— domshotell m. m. i Stockholmsområdet.

1. Bostadsmarknaden och ungdomen

1.1. Bostadsbestånd och bostadsproduktion 1.1.1 Inledning

I bostadsstatistiska sammanhang används två huvudbegrepp för att bedöma utbudssitua— tionen på marknaden, dels det faktiska be- ståndet av bostäder, dels tillskottet i form av nyproduktion. Avgången av bostäder genom rivning, sammanslagning och konto- risering medför förändringar i beståndets sammansättning som gör att en mätning av utbudet måste ske med vissa intervaller och utföras i form av allmänna bostadsräkning- ar (f. n. vart 5:e år). De senaste uppgifterna om det faktiska bostadsbeståndets samman— sättning finns således i 1965 års bostads- räkning, varvid storlekssammansättning, hushållsstruktur och regional fördelning är de intressantaste uppgifterna för en be- dömning av bostadsmarknadens effekter för olika efterfrågegrupper.

Nyproduktionen kan analyseras årligen och är självfallet intressant även för andra år än de senaste. Den förändring som sker mellan bostadsräkningarna är till inte obe- tydlig del beroende av det årliga nytillskot- tet och medför på längre sikt förskjutning- ar i beståndets sammansättning. Emeller- tid utgör varje årsproduktion i dagens lä- ge endast ca tre procents tillskott till bo- stadsmassan, varför förskjutningar i års- produktionen t.ex. avseende lägenhetsstor- lekar inte sätter större spår i bostadsbe- ståndet förrän på lång sikt. Konjunktur—

förändringar medför kortsiktiga svängning- ar i efterfrågan främst på nya bostäder, me- dan utbudet på lång sikt anpassas efter hus- hållsstruktur och befolkningsutveckling i an- tal och beträffande regional fördelning.

En viktig efterfrågefaktor är reallöneut— vecklingen. Bostadsbyggnadsutredningen fann för sin del1 att bostadsefterfrågans in- komstelasticitet i sin helhet var större än 1, vilket teoretiskt sett innebär att vid varje procents ökning av inkomsten ökar bostads- efterfrågan med mer än 1 procent. Skill- nader kunde iakttas för olika åldrar och hushållstyper. För ogifta män och kvinnor mellan 20 och 24 år erhölls en inkomstelas— ticitet av 1,5, vilket avspeglade den snab- ba hushållsbildningen.

Den interna befolkningsutvecklingen har medför ett starkt tryck på expansionsorter- nas bostadsproduktion. Ett utbudsunderskott har funnits i dessa orter, vilket bl.a. kom- mit till uttryck genom en omfattande re— gistrering av bostadssökande vid bostadsför- medlingarna. Ett motsvarande utbudsöver- skott har tidvis kunnat konstateras i vissa orter och föreligger nära nog ständigt i gles— bygderna.

De starkaste efterfrågebestämmande fak- torerna är således inkomstökningen och ur— baniseringen, men även avgången ur bo- stadsbeståndet genom rivning, sammanslag- ning och kontorisering har stor betydelse.

1 SOU 1965: 32, s 165 ff. Betänkandet Höjd bostadsstandard.

Tabell I:] Nyproduktionens storlekssam- mansättning.

år % Typ 1949 1955 1960 1965 1968 _] rk 19 20 21 19 19 2 rk 36 32 22 17 18 3 rk 30 25 29 30 29 4 rk 11 14 20 23 21 5 +rk 5 8 9 11 13

Betydelsefulla för efterfrågeutvecklingen är också förändringar i hushållsstrukturen samt befolkningstillväxt och invandring.

Den högkonjunktur som i stort sett rått sedan krigets slut har samtidigt medfört så- väl en stor reallöneökning som en accelere- rad inflyttning till allt större befolknings- koncentrationer. Utbudet på bostadsmark- naden har på dessa orter inte tillgodosett efterfrågan.

1.1.2. Produktionsutveckling och bostadsbestånd

Bostadsbeståndet ökade mellan 1945 och 1965 från omkring 2,1 miljoner lägenheter till 2,9 miljoner. Under perioden hade nära 1,1 miljoner lägenheter faktiskt produce- rats, vilket avspeglar den stora avgången i form av övergivna, sammanslagna, sanerade eller till annat ändamål använda bostäder. I själva verket skedde en kvalitativ förbätt- ring av bostadsbeståndet som medförde en markant högre bostadsstandard såväl för yta som för utrustning.

Antalet rum per lägenhet ökade i ny- produktionen och gav den procentuella för- delning på skilda lägenhetstyper (inkl. små- hus) under olika är, som framgår av tabell 1: 1.

Som framgår av tabellen har den föränd- rade produktionsstrukturen främst innebu- rit att 2-rumslägenheterna minskat medan de större typerna ökat, även om en viss minskning skett under 1960—talets senare del även för deras andelar. De små bostäderna (—1 rk) har i tiden behållit en oförändrad produktionsandel.

I bostadsbeståndet har däremot följande

Tabeil 1:2 Bostadsbeståndets storlekssam- mansättning.

Typ % Bostadsräk- ning år _] rk 2 rk 3 rk 4 rk 5+rk 1945 38 31 16 8 7 1960 26 32 23 12 8 1965 23 28 25 14 9 _

förändringar uppstått i fördelningen av lä- genhetsstorlekar (tabell 1: 2).

Av denna sammanställning framgår, trots den ringa ökning en årsproduktion medför i bostadsbeståndet, att väsentliga förändring- ar har skett mellan bostadsräkningarna. Det— ta har sin grund i den stora avgången ur be— ståndet som särskilt drabbat de äldre och mindre lägenheterna.

Bostadsräkningen 1965 redovisar att an- talet bostäder ökade med ca 200000 mel- lan 1960 och 1965, dvs. med 7 %. Som framgår är detta ett blygsamt nettotillskott i förhållande till det bruttoantal lägen- heter som producerats under perioden. Det— ta antal uppgår till ungefär 415000. Bc- träffande hustyperna ökade enfamiljshusen under perioden med 12 %, tvåfamiljshu- sen (som är en ovanlig bostadsform) minska— de med 22 % medan flerfamiljshusen, som är mest vanliga, ökade med 12 %. Räknat i kvalitetsgrupper, där 1 är den högsta kva- litén och 7 den sämsta, har grupperna 1—2 ökat med 34 %, grupp 3 har minskat med 5 % och de allra sämsta grupperna 4—7 har minskat med hela 30 % genom rivning, sanering eller andra åtgärder under perio- den.

Lägenhetsstorlekarnas förändring som framgår av FoB 65, belyses av att ett rum och kök med varianter minskat med 14 % och uppgår till 404 000 i 1965 års bostads- räkning. Två rum och kök har minskat med 3 % och uppgår till 819 000. Tre rum och kök har däremot ökat med 15 % till 710 800. Fyra rum och kök har ökat med 31 % till 403 100 och fem rum och kök och större har ökat med hela 35 % till 271 100. Till de större kategorierna om fyra och fem rum och kök och större hänförs som

regel alla småhus, varför ökningen till stor del har sin förklaring i produktionen av så- dana. Övriga bostäder, vilka består av rums- lägenheter, speciallägenheter och där upp- gift saknas om storleken, uppgår till 267 500 och har ökat med 15 %. Här döljer sig naturligtvis en kompensation för det min- skade antalet smålägenheter om ett rum och kök och det är främst att hänföra till spe- cialbostäder av olika typer såsom studeran- debostäder, ålderdomshem, ungdomshotell, pensionärsbostäder etc.

Bakom de redovisade procenttalen döljer sig en kvantitativt expansiv utveckling av bostadsbyggandet, som kan illustreras med följande siffror sedan 1950-talets början.

Bostadsproduktion (årsmedeltal för perioder)

1951—1955 50 300 1956—1960 64 200 1961—1965 82 800 1966 89 400 1967 100 200 1968 106 200 1969 109 000

Produktionens inriktning har på flera sätt än här kan anges förändrats till högre kvali- tativa värden.

1.1.3. Bostäder för småhushåll

Enligt ett traditionellt synsätt är de små lägenhetsvarianterna främst lämpade för småhushållen, i första hand de ensamståen- de. Under perioden 1960—1965 har enper- sonshushållen ökat med 19 % och tvåper- sonshushållen med 10 %. Dessa hushåll be- räknas fortsätta att öka starkt. Självfallet utgör detta faktum inget skäl att betrakta småhushållen endast som efterfrågare av små bostäder. Men det är rimligt att anta att deras efterfrågan i första hand gäller sådana, såväl inom det befintliga beståndet som i nyproduktionen.

För det stora flertalet ensamstående för- blir smålägenheten även på lång sikt ett rea- listiskt alternativ (ofta det enda). Tillskottet av smålägenheter, definierade som 2 rk och mindre, kommer även i fortsättningen

att vara betydande även om det är osäkert om det kan kompensera avgången genom rivning etc.

För de små bostäderna (1 rk och därun- der) har utvecklingen i nyproduktionen va- rit relativt stabil medan andelen i bostads— beståndet starkt minskat. I statistiken fram- går att dessa lägenheter till helt övervägan- de del finns i flerfamiljshus och att en förskjutning inom kategorin kan konsta- teras till olika typer av »rumsbostäder», of- ta i kollektiva självhushåll. Under 1960-ta- let har följande förändringar ägt rum i ny- produktionen.

Av tabellen 1: 3 framgår att det enbart är rum i specialbostäder som har ökat sin andel av produktionen med nära nog en fördubbling under 1960-talet. Statistiken sä- ger oss att expansionen i första hand är att hänföra till studentbostäder och ålderdoms- hem. Sammanlagt utgör rumsvarianterna ca 17 % av flerfamiljshusproduktionen. Till detta kan läggas ca 7 % lägenheter om ett rum och kök, varför andelen små lägenhe- ter uppgår till 24 % i flerfamiljshus. I det— ta sammanhang bortses helt från 2 rk-va- rianter, då dessa i icke obetydlig utsträck- ning bebos av familjer även om de bo- stadsstatistiskt sett betraktas som småbo- städer.

En variant på inneboenderummen utgör de s.k. uthyrningsrummen, som ibland är lika fullständigt utrustade som mindre lä-

Tabell 1:3 Procentuella andelen för lågen- heter utan kök (rumstyper) och lägenheter med 1 rk i nyproduktionen.1

Typ%

Lgh utan År kök 1 rk Totalt 1961 12 7 19 1962 12 7 19 1963 14 7 21 1964 11 7 18 1965 13 6 19 1966 12 6 13 1967 14 6 20 1968 13 6 19

1 I småhus har andelen lägenheter utan kök regelmässigt uppgått till ca 1 % och 1 rk till 1 a 2 %.

Tabell I:4 Fördelning av rumsbostädernas andel i flerfamiljshus.

Typ %

1 rum1 _ År Spec.bost. Övriga 1 rkvr 1961 6,0 2,0 6,7 1962 5 8 1,8 6 6 1963 8,7 2,1 5,7 1964 6,9 1,5 5,2 1965 6,7 1,1 5,9 1966 8,8 1,0 4,6 1967 10,8 1,3 5,0 1968 9 5 1,7 4,6

1 Definitionerna av olika former av rum i specialbostäder framgår av SOS Bostadsbyg- gandet ur vilken följande definition hämtats.

År 1961 infördes begreppet specialbostäder i bostadsbyggnadsstatistiken. Med specialbostä— der avses vissa former av kollektiva bostäder, av vilka de vanligaste utgörs av:

studentbostäder och bostäder för andra stu-

derande, bostäder för personal vid sjukhus och andra vårdanstalter, bostäder för anställda vid affärsföretag, ålderdomshem, temporära åldringsbostäder och ungdomshotell. (Se vidare Bilaga 1. Fakta om specialbostäder).

industri- och

genheter, även om ytorna är mer begrän- sade. Följande tabell visar deras förekomst i nyproduktionen 1968, fördelade på regio— ner och lägenhetstyper (förekommer en- dast i flerfamiljshus). Statistiken finns ännu endast för 1968.! Rummen är av högre klass än vanliga inneboenderum och är bätt- re funktionellt planerade, men utgör inte en självständig bostadsform.

Tabell I:5 Lägenheter med uthyrningsrum 1968.

Lägenhetstyp i nypro- duktionen med uthyr- ningsrum Totalt 3rk 4rk 5rk 6rk Hela riket 1888 837 891 158 2 Storstads-

områdena 370 98 169 103 —— Riketiövrigt 1518 739 722 55 2

1.2 Ungdomen och bostäderna

Intresset för ungdomens bostadsfrågor har flera orsaker. De unga är nytillträdande som

bostadsefterfrågare, de är en rörlig grupp i samhället beroende på utbildningsförhållan- den, arbetsförhållanden och äktenskapsbild- ning. Dessutom har de unga i jämförelse med äldre grupper lägre medianlön. Dessa förhållanden kommer i fortsättningen att re- dovisas och värderas i betänkandet.

De former och regler som har tillämpats vid tilldelningen av nyproducerade och äld- re bostäder är av betydelse särskilt för ung- domen, redovisas i avsnitt 1.3. De typer av specialbostäder som hittills producerats för skilda ungdomsgrupper redovisas i ka- pitel 2. Utredningens principiella syn på dessa och integrationsfrågoma med övriga bostäder behandlas i kapitel 4.

Det ligger i sakens natur att även andra grupper än de unga kan ha liknande vill- kor på bostadsmarknaden. Dessas förhållan— den belyses i kapitel 3.

I det följande kommer ungdomens bo- stadsförhållanden att kartläggas främst ge- nom studier av bostadsstatistiken.

1.2.1. Civilstånd och bostadsinnehav

En mycket betydande skillnad när det gäl— ler eget bostadsinnehav finns fortfarande mellan gifta och ogifta. Andelen hushålls- föreståndare (i bostadshushåll) per 100 per- soner i respektive grupp var 1965 följande:2

Gifta

sam-

boende Ogifta Ogifta Ålder män män kvinnor 16—29 år 78 1 3 20—24 år 93 10 16 25—29 år 97 26 37

En del av skillnaderna mellan gifta och ogifta kan förklaras av att de gifta in— om åldersgrupperna är något äldre än de ogifta och har något högre inkomster, som

1 Enligt statistiken för preliminära beslut om statliga bostadslån för 1968, uppgick antalet lägenheter med uthyrningsrum till 2 332 (enbart statligt belånade flerfamiljshus). En viss ökning av uthyrningsrummens förekomst i nyproduk- tionen kan alltså konstateras. ” Folk- och bostadsräkningen 1965 (FoB 65). Uppgifterna i tabellerna avser, där inte annat uppges, hela riket.

100

90 . ogifta män

80. X 70 X

60

ogifta kvinnor

50 40

30 20

fd gifta kvinnor / . ___, ogifta kvinnor ogifta män

.I':,/./

10 ___;zå/ _-fd gifta mån

möjliggör egen bostättning (se kapitel 3 an- gående låginkomstutredningens intervjuma- terial). Den största delen av olikheten mås- te dock förklaras på annat sätt: normer hos samhället och den enskilde samt rådande bostadsförmedlingsprinciper.

Eftersom civilståndet i så hög grad är avgörande för boendeformen, är andelen gifta vid olika åldrar av stort intresse (se diagram ]: l).

Kvinnorna gifter sig vid något tidigare ålder än männen och giftermålsfrekvensen bland yngre och medelålders personer är högre. Vid 20 års ålder är redan 24 % av kvinnorna gifta och medianåldern för gif- termål är för kvinnornas del 23 år. Vid 25 år är endast 27 % ogifta och vid 30 år 13 %. Andelen ogifta fortsätter att sjun- ka något fram till 38 år, då endast 8 % är ogifta. Från 48 år och i de äldre åldrar- na är andelen ogifta något högre och lig- ger för 60-åringarna på 14%. Andelen f.d. gifta är låg och blir av någon bety- delse först kring 50-årså1dern, då den upp- går till 11 % för att stiga tämligen raskt därefter.

Männen gifter sig alltså några år senare än kvinnorna. Vid 20 års ålder är endast 5 % gifta. Vid 25 år är jämnt hälften gif- ta och vid 30 år har de ogiftas andel sjun- kit till 23 %. Av 35-åringarna är 17 % fort- farande ogifta och andelen ogifta förändras

sedan inte mycket. Den är bland 45-åring— arna 14 % och lika många vid 55 år samt vid 65 år. Andelen f.d. gifta är lägre bland männen än bland kvinnorna och uppgår bland 50-åringarna till 6 %. Vid 65 års ålder är 11 % av männen f. d. gifta.

1.2.2 De gifta ungdomarnas boende- förhållanden

Bland vuxna gifta är antalsefterfrågan på bostäder mättad med hushållskvoter på 100 eller något lägre. Situationen är delvis annorlunda för de yngsta gifta, särskilt i Stor-Stockholm och i glesbygden.

I åldrarna upp till 19 år är hushållskvo- ten för hela riket 78. Relativt få har eget hushåll i Stor-Stockholm, 55 av 100, samt i glesbygden. Förklaringen för Stor-Stock- holms del är dels det rådande utbudsunder- skottet, dels de generellt låga inkomsterna i dessa åldrar som hindrar en del famil— jer från att bilda eget hushåll. Den senare förklaringen gäller i ännu högre grad för glesbygden. Här dominerar stora hushåll med vuxna hemmaboende barn.

Även i åldersgruppen 20—24 år råder ett underskott på bostäder för de gifta. För riket är hushållskvoten 93. Underskot- tet är även i den här gruppen störst 1 Stor- Stockholm och i glesbygden. Hushållskvo- ten är 85 i Stor-Stockholm och 88 i gles—

Gifta — samboende Stor— Stor-

män Stockholm Göteborg —19 år 55 70 20—24 år 85 91 25—29 år 94 97 30—34 år 97 98 35—44 år 99 99 45—54 år 99 99 55—64 år 99 100 65—66 år 99 100 67—w år 98 98

bygden. Ett visst underskott finns kvar än- nu i åldrarna 25—29 år. För Stor-Stock- holm har hushållskvoten stigit till 94 och i glesbygden till 93 (riket 97). De gifta ung- domar som inte har eget hushåll bor i re- gel hos anhöriga (tabell 1: 6).

Den starka geografiska rörligheten hos unga människor sker i första hand inom och till storstadsregionema och större tät- orter, som har underskott på bostadsmark— naden. Dessa förhållanden belyses närmare i kapitel 3.

Beträffande gifta hushåll föreligger som framgår av tabell 117 ett klart samband mellan hushållsföreståndarens ålder och trångboddhet. (Trångboddheten bland ogif— ta framgår av tabellerna 1:10 och 1:11). Dessa förhållanden kommer närmare att analyseras i kapitel 4.

Bland de yngsta gifta hushållen upp till

Malmö— Lund Samtl. Gles- Hela regionen tätort bygd riket 83 80 66 78 95 94 88 93 98 97 93 97 99 99 95 98 99 99 97 99 100 99 99 99 100 100 99 99 99 99 98 99 99 98 93 97

24 år dominerar smålägenheter på 2 rum och kök eller mindre. I den yngsta grup— pen, där mannen är högst 19 år, har en- dast ungefär 10 % en bostad på 3 rum el- ler mer. 1 rum och kök och mindre är lika ofta förekommande som 2 rum och kök. Trångboddheten är också mycket hög, 30 % trångbodda hushåll enligt norm 1 och 81 % enligt den mer krävande norm 2.1 I åld— rarna 20—24 år är 2 rum och kök den van- ligaste bostadsstorleken, medan andelen med 1 rum och kök eller andra l-rumsvarianter

1 Trångboddhetsnorm 1: ett hushåll räknas som trångbott om antalet boende överstiger två per bostadsrum, köket oräknat. Enpersons- och tvåpersonshushåll räknas aldrig som trång- bodda. Trångboddhetsnorm 2: ett hushåll räknas som trångbott om antalet boende i lägenheten överstiger två per bostadsrum, köket och var- dagsrummet oräknade. Enpersonshushåll räk— nas aldrig som trångbodda.

Tabell 1 : 7 Bostadsstorlekar och andel trångbodda bland gifta hushåll enligt FoB 65.

Bostadsstorlekar I+ r Gifta män 1 k 1 2 samboende 1+rkv rk rk —19 år 9,0 34,2 45,6 20—24 år 6,7 19,2 48,3 25—29 år 4,1 9,0 40,5 30—34 år 2,3 4,6 28,9 35—39 år 2,0 3,5 25,4 40—44 år 1,7 3,0 22,5 45—49 år 1,7 3,5 23,5 50—54 år 1,9 4,6 25,2 55—64 år 2,3 7,9 24,8 65—66 år 2,5 11,0 32,0 67—w år 3,4 15,3 33,0 Samtliga 2,9 7,7 30,1 SOU 1970: 43

3 4+ Andel trångbodda rk rk norm 1 norm 2 9,2 2,0 30,4 81,2 19,7 6,1 15,9 59,6 30,3 16,0 9,5 45,9 32,3 31,9 8,4 39,9 33,0 36,1 10,1 37,1 36,2 36,6 7,3 34,3 31,9 39,4 6,1 30,7 31,7 36,6 5,0 27,5 32,0 33,0 3,4 23,8 28,3 26,2 0,2 0,2 25,4 22,9 1,7 2,2 30,0 29,3 5 7 32,8

har sjunkit från 43 % bland de yngsta till 26 % bland 20—24-åringarna. Trångboddhe- ten är fortfarande betydande med 16 % trångbodda hushåll enligt norm 1 och 60 % enligt norm 2.

Utvecklingen mot större bostäder fort- sätter bland 25—29 åringarna. Endast 13 % har bostäder om 1 rum och kök eller mind- re. Den vanligaste bostadstypen är fortfa- rande 2 rum och kök, som innehas av 41 %. 3 rum och kök har 30% och 4 eller fler rum och kök 16 %. Trångboddhe- ten enligt norm 2 är fortfarande rätt stor eller 46 %.

I åldrarna 30—34 år har man nått fram till den storleksfördelning av bostäderna som sedan i stort sett råder fram till pen- sionsåldrarna. Endast 7% bor i 1-rums— typer. 29 % bor i 2 rum och kök och 32 % har 3 resp. 4 eller fler rum. Genom utgles— ning i hushållen sjönk trångboddheten en- ligt norm 2 från 40 % bland 30—34 åring- arna till 24%, där hushållsföreståndaren var 55—64 år. Trångboddheten enligt norm 1 avtog först från 40-årsåldern, då den ut- gjorde 7 % för att gå ned till 3 % i åldern 55—64 år.

De gifta hushållens bostadsstorlekar av— speglar den fortgående standardhöjningen ifråga om bostäder liksom dynamiken i fa-

miljebildningen. Bland de medelålders gif- ta, som satte bo på 1940-talet och i början på 1950-talet, när tvårummaren var den vanligast producerade bostadSStorleken, är det nu endast 1/4 som bor i tvårummare, me- dan % har 3 eller fler rum och kök.

Med ökande familjestorlek och därmed krav på utrymme minskar i den yngre me- delåldern antalet hushåll boende i smålä- genheter om högst 2 rum och kök. Genom att hushållen av materialet att döma i viss utsträckning flyttar från ett bestånd av små- lägenheter, torde ett begränsat antal lägen- heter kunna ställas till andra efterfråge- gruppers förfogande. Jämfört med totalan— talet smålägenheter bebodda av familjehus— håll torde det dock röra sig om en tämli- gen blygsam andel.

För att tillskottet av successionslägenhe— ter skall bli av betydelse, fordras emellertid en mycket större rörlighet bland familje- hushållen. En stor del av de medelålders och äldre familjehushållen har vuxna fa- miljemedlemmar (utöver makarna). Dessa hushåll nås inte av den rörlighetsstirnule- rande effekt som t. ex. det statligt/kommu— nala bostadsstödet till barnfamiljerna med- för.

Liksom när det gäller bostadens storlek och andelen trångbodda hushåll, visar det

Tabell 1: 8 Bostadens kvalitet1 hos gifta hushåll. FoB 65.

Kvalitetsgrupp

Gifta män samboende 1

—19 år 0,5 20—24 år 66,7 25—29 år 77,6 30—34 år 81,5 35—39 år 81,5 40—44 år 80,3 45—49 år 77,6 50—54 år 72,5 55—64 år 64,0 65—66 år 54,2 67—w år 54,4

N UA ! ON x]

44,1 28,9 18,7 15,3 14,5 14,8 16,3 19,7 26,7 33,3 33,4

m

... qb quNp—H—N—q

. mcmowbmm—hå ».

amqo&0wmm

4;

..

».

åUl-få-låwyNHHNOO

»

1 Kvalitetsgrupp 1 = va+av+wc+cv+bad+sp+kyl

2 = va+av+wc+cv+bad

» 3 = va+av+wc+cv » 4 = va+av+wc » 5 = va+av+cv » 6 = va+av » 7 = saknar va och/eller av

sig att bostadens kvalitet är sämre för de unga gifta hushållen än för de medelål— ders. I de yngsta hushållen, där mannen är under 20 år, bor % i bostäder tillhörande kvalitetsgrupperna 3—7, dvs. bostäder med allvarliga utrustningsbrister. Endast 1 % har fullgoda bostäder som hör till kvalitetsgrupp 1. Även i åldern 20—24 år har 30 % bostä- er tillhörande kvalitetsgrupp 3—7.

De unga gifta hushållen utgörs i allmän- het av barnfamiljer. För en stor del av des- sa hushåll gäller att samhällets bostadsso— ciala ambitioner ännu inte kunnat förverk- ligas. Unga hushåll kännetecknas av låga inkomster. För att kunna efterfråga en full- god bostad är de beroende av samhällets ekonomiska stöd. I den mån standardefter— släpningen beror på brist på fullgoda bo- städer, är en fortsatt hög bostadsproduktion avgörande för inhämtningen.

1.2.3 De ogifta ungdomarnas boende- förhållanden

Statistiken visar att ungdomar som gifter sig tidigt ofta kan ta steget direkt från för- äldrahemmet till en egen bostad. Orsakssam- bandet mellan giftermål och bostadstilldel- ning är dock något oklart. Ofta innebär för- hållandet att en kontrahent erhållit bostad också att han kan förverkliga sina äkten- skapsplaner. Men kanske oftare medför äktenskap att det blir lättare att få bostad — inte minst om äktenskapet föranletts av att kontrahenterna har fått barn tillsam- mans. I detta fall kan familjen bli priori- terad av bostadsförmedlingen. Behovet av genomgångsbostäder är därigenom mindre för de gifta (bortsett från vissa grupper, studerande m. fl.).

De gifta förekommer därför inte annat än undantagsvis som inneboende. Denna oostadsform som är av mer tillfällig natur, domineras helt av de ogifta. För dessa utgör inneboenderummen ett genomgångsboende. Med inneboende avses person, som för egen del disponerar viss del av en bostadslägen- het — vanligen ett rum — för vilket en över— enskommen hyra erlägges till lägenhetsin-

nehavaren. Den inneboende antas inte ha någon egentlig hushållsgemenskap med lä- genhetsinnehavaren och hans hushåll.

Särskilt för utflyttad ogift ungdom blir si- tuationen annorlunda än för de gifta. Flytt- ningen går ofta till större tätorter med bo- stadsbrist. Ungdomarna har ingen bytes- lägenhet från hemorten. Ofta har man inte ekonomisk möjlighet att efterfråga nybygg— da smålägenheter. En mycket betydande del av ungdomarna hamnar i inneboende- rum. Hur stor gruppen exakt är går inte att avgöra. De inneboende tillhör vid bo- stadsräkningarna »övriga» i bostadshushåll, tillsammans med samboende, personer som hyr lägenhet i andra hand m.fl. Man har skäl att anta, att drygt hälften av »övriga» i bostadshushåll ingående ungdomar är inne- boende, vilket för åldrarna 16—29 år bety- der ca 60000 personer.1 Härtill kommer skolinackorderade och inneboende, i hem- orten skrivna studiemedelsberättigade, vilka tillsammans är minst 25 000 ungdomar. En försiktig uppskattning av de inneboende ung- domarna ger följaktligen ett antal på 85 000 personer. Inneboende är vanligast i åldern 16—24 år.

Den övervägande delen av inneboende utgörs av ungdomar, även om det finns grupper av vuxna, såsom flyttande, skils- mässofall och invandrare, vilka är hänvi- sade till inneboendesystemet.

Inneboenderummen kännetecknas ofta av brister ifråga om utrustning och möjlig- het till ostört privatliv (se avsnitt 3.11.3 an- gående inneboenderummen).

1.2.3.1 Hemmaboende, egna hushållsföre- ståndare och övriga vid olika ålder

I årsklasserna 16-24 år, då majoriteten av ungdomarna fortfarande är ogifta, är den dominerande boendeformen hemmaboende hos föräldrar. Det faktum att en del ung- domar tidvis bor utom hemmet, t. ex. skol- inackorderade, kan inte skymma helhets-

1 En undersökning av inneboenderummen i Stockholm, utförd av fastighetskontoret, styrker antagandet.

Hemmaboende Egna hushålls- »Övriga» i hos föräldrar föreståndare bostadshushåll Män 16—19 år 236 874 3 013 7 613 20—24 år 190 051 24 586 22 871 25—29 år 47 090 24 031 13 789 Kvinnor 16—19 år 201 457 6 793 18193 20—24 år 105 135 26 850 26 638 25—29 år 16 414 17 540 8 615

bilden. Ännu i åldersgruppen 25—29 år, då de ogifta minskat kraftigt i antal, bor fort- farande mer än hälften av de ogifta männen hemma hos föräldrarna.

Kvinnorna har traditionellt flyttat hem- ifrån tidigare än männen. Denna skillnad avspeglar sig i antalet utflyttade i gruppen 16—19 år, där andelen är mer än dubbelt så stor bland kvinnorna som bland männen. Påfallande många eller drygt 18000 kvin- nor i denna ålder hör till »övriga» i bostads- hushåll. Egna hushållsföreståndare är få- taliga bland dessa ungdomar men dock mer än dubbelt så många bland kvinnor som bland män.

Inom åldersgruppen 20—24 år återfinns den numerärt största gruppen av från hem- met utflyttad ogift ungdom. Män och kvin- nor utgör tillsammans ungefär 100 000 per- soner. Lika många har eget hushåll som

tillhör »övriga» i bostadshushåll. I åldern 25—29 år är eget hushåll betydligt vanliga- re än att man är inneboende e. (1. Av kvin- norna är fler bosatta utanför hemmet än de som bor kvar hos föräldrarna.

Bland de ungdomar som står för eget ogift hushåll är en stor del samboende med en eller flera personer. AV männen 16—29 år bor endast 62 % ensamma mot 71 % av kvinnorna i samma ålder. Det är vanliga- re att man delar bostad med annan vuxen person, 21 %, än med barn, 13 %.

Låginkomstutredningens intervjuer1 visar att endast 1/4 av hushållsinnehavarna i ål- dern 20—29 år är ortsbor, medan den helt övervägande delen utgörs av inflyttad ung- dom. Hushållsbildningen bland ogifta ung- domar är således till stor del en följd av

1 Levnadsnivåundersökningen 1968.

Tabell 1:10 Bostadsstorlekar och andel trångbodda bland ogifta hushåll. FoB 65. Mån.

Bostadsstorlekar

1 +r

Mån 1 k ogifta 1+rkv 1 rk —19 år 42,5 30,8 20—24 år 33,1 33,0 25—29 år 30,7 29,0 30—34 år 26,8 27,0 35—39 år 39,1 20,0 40—44 år 20,6 24,9 45—49 år 18,4 24,3 50—54 år 16,8 25,2 55—64 år 15,2 26,8 65—66 år 15,4 27,8 67—w år 16,3 27,6 Samtliga 31,0 31,4

Andel trångbodda

2 rk 3+rk Norm 1 Norm 2 17,5 9,1 0,4 16,7 22,5 11,3 0,4 15,4 24,2 16,1 0,3 11,4 25,0 21,1 2,3 10,0 19,3 21,6 1,8 8,5 25,1 29,4 1,4 7,8 26,2 31,1 1,1 7,0 26,7 31,2 0,9 6,5 27,2 30,8 0,7 6,1 28,0 28,8 0,8 6,2 26,7 29,4 0,6 6,0 22,1 15,5 2,9 15,0 SOU 1970: 43

Bostadsstorlekar

1 +r Kvinnor 1 k ogifta 1+rkv 1 rk

—19 år 55,8 27,0 20—24 år 48,9 30,4 25—29 år 44,7 30,7 30—34 år 38,2 30,5 35—39 år 33,9 28,8 40—44 år 30,7 28,8 45—49 år 28,4 27,7 50—54 år 26,0 28,3 55—64 år 23,8 28,9 65—66 år 22,0 30,3 67—w år 25,6 28,0

Samtliga 34,9 29,6

näringslivets strukturomvandling och av ur- baniseringen. Kvinnornas högre hushålls- kvoter kan härledas till att de på grund av arbetsmarknadsfaktorer oftare än männen tvingas flytta till andra orter, främst tätor- ter, för sin utkomst. Eget hushåll är även mycket vanligare i tätorter än i glesbyg— den. I åldern 25—29 år hade 1965 43 % av ogifta kvinnor i tätorter eget hushåll mot endast 5 % i glesbygden. Den ökade urba- niseringen torde medföra ökad hushållsbild— ning bland ogifta ungdomar. Fortfarande gäller dock, att ungdomar som inte för sitt arbete eller för studier måste byta vistelse- ort, i allmänhet bor kvar i föräldrahemmet tills man gifter sig och bildar eget familje— hushåll.

De ogifta ungdomshushållen har oftast bostäder om 1 rum och kök eller mindre.

Andel trångbodda

2 rk 3+rk Norm 1 Norm 2 11,4 5,8 0,2 14,8 14,7 6,0 2,1 13,2 17,9 6,7 2,0 12,5 22,8 8,5 2,0 11,8 26,0 11,3 1,5 10,5 26,0 14,5 1,1 8,8 27,0 16,9 0,8 7,6 27,2 18,5 0,6 6,4 26,9 20,4 0,5 5,1 26,8 20,9 0,4 4,4 25,1 21,3 0,3 3,9 22,1 13,4 1,3 10,5

Detta gäller särskilt för kvinnornas del. Trångboddheten i hushållen får betraktas som ringa. Trångboddheten enligt norm 1 förekommer knappast. Enligt norm 2 är 11—17 % av männen 16—29 år trångbodda och 13—15 % av kvinnorna i samma ål- der. Detta tyder på att de talrika flerper- sonshushållen bebor två eller fler rum och kök, medan de cnsamboende ungdomarna till övervägande del har enrumslägenheter. Ogifta i medelåldern som har eget hushåll, har däremot rätt ofta bostäder om två eller fler rum. Det är troligt att den högre in- komsten 1 vuxna åldrar och en högre an- språksnivå varit avgörande.

När det gäller bostadens kvalitet visar de ogifta ungdomarnas bostäder stora brister och standarden är genomgående lägre än för de gifta hushållen, med undantag för

Tabell 1:12 Bostadens kvalitet bland ogifta hushåll. FoB 65. Mån.

Kvalitetsgrupp

Män ogifta 1 —19 år 21,7 20—24 år 37,2 25—29 år 45,2 30—34 år 45,2 35—39 år 40,4 40—44 år 36,0 45—49 år 31,8 50—53 år 26,0 55—64 år 20,8 65—66 år 17,2 67—w år 16,6 SOU 1970: 43

2 3—6 7 71,1 6,0 1,2 6,7 49,7 6,4 6,9 42,2 5,7 6,8 40,5 7,5 6,9 41,2 11,5 6,4 42,9 14,7 6,7 42,3 19,2 6,5 44,5 23,0 5,6 43,9 29,7 5,3 40,8 36,7 4,7 40,0 38,7

Kvalitetsgrupp

Kvinnor ogifta 1

—19 år 24,0 20—24 år 41,4 25—29 år 55,5 30—34 år 63,1 35—39 år 64,4 40—44 år 64,4 45—49 år 61,0 50—54 år 55,4 55—64 år 48,2 65—66 år 43,9 67—w år 39,5

de yngsta gifta, upp till 19 år, vilka har en ännu lägre utrustninsstandard än ogifta hus- håll i samma ålder.

1.2.3.2 Trångboddhet bland hemmaboende ungdom

En skälig bostadsstandard för ungdomar i och över tonåren är tillgång till eget rum. Fortfarande finns det bland hemmaboen- de ungdomar ett inte ringa antal, som inte har denna förmån. Andelen uppgår totalt till mellan 22 och 37 % i åldrarna 16—30 år enligt levnadsnivåundersökningen 1968.!

Tillgång till eget sovrum hörde starkt samman med bostadens storlek. Om denna bestod av 2 rum och kök, hade endast 57 % eget sovrum. Inte heller ogifta hemmaboen- de i 3 rum och kök hade alltid tillgång till eget sovrum, utan 40% saknade sådant. Av hemmaboende med bostad om 4 rum och kök hade 79 % eget sovrum. Ännu bättre bostadsförhållanden förelåg om man hade bostad om 5 eller fler rum och kök, då hade 89 % eget sovrum. Om man betrak-

M (.a-) I ON Nl

q 9

QOXNIQOXPONONXIOO OXNOAMNDXDOXONNIUJOO

».

HOOOUIAJQN—v—mo (>onmelequ

4.

..

v

u v

åmmmeNNm-h Nooow—nqy-moomqb HkD—IAOOOOOOONOUJUI

n—nu—n

tar ungdomar utan eget sovrum som trång- bodda, var detta således fallet med bortåt hälften av ungdomar i hushåll boende i 2 rum och kök och 40 % i 3 rum och kök.

Ungdomarna fick även uppge om de ansåg sig ha tillgång till ostört rum. Då detta begrepp inte preciserades, får måt— tet närmast betraktas som en subjektiv upp— levelse av hemmiljön. Även en del ung— domar utan eget sovrum uppgav sig ha tillgång till ostört rum. I åldrarna 16—30 år ansåg 13—20 % att de inte hade tillgång till ostört rum. Liksom när det gällde eget sovrum, spelade bostadens storlek en roll även i detta sammanhang. Av ogifta boende i hem om 2 rum och kök uppgav 36 % att de inte hade något ostört rum. 17 % i 3 rum och kök saknade denna förmån, medan andelen endast uppgick till 5 % bland de som bodde i större bostäder.

Av de studerande ungdomarna i åldern 16—20 år hade 13 % eller 1/5 av samtliga studerande inte tillgång till ostört rum, vil-

1 Låginkomstutredningens levnadsnivåunder- sökning 1968.

Tabell 1:14 Hemmaboende ungdomars bostadsförhållanden.

Ogifta som bor kvar hos föräldrarna

16—20 år Har eget sovrum 71 Har tillgång till ostört rum 87 Har tillgång till ostört rum av studerande 87

21—25 år 26—30 år 31— år 78 63 82 86 80 86 94 _ _— sou 197): 43

ket pekar på bristef' i boendestandarden. Andelen i åldern 21—25 år var lägre och utgjordes av 6 %. Antingen har ungdomar med mindre lämplig studiemiljö i hemmet hunnit skaffa sig annan bostad när man nått upp till denna ålder, eller också får det tolkas som att det främst varit ungdomar från hem med goda bostadsförhållanden : hög socialgrupp, som studerat vidare.

En stor del av tvårumsbostädema för fa- miljer med hemmaboende ungdomar och en inte ringa del av trerumsbostäderna uppvi- sar följaktligen brister i utrymmesstandar- den som upplevs negativt av de boende.

1.3 Förmedlingsprinciper vid bostads- förmedlingar

Av stor betydelse vid bedömningen av bo- stadsmarknadens funktion är vilka regler som gäller vid tilldelning av bostäder. För— medlingsverksamhetens principer och om- fattning har varit föremål för en statlig ut- redning.1 Följande översikt baserar sig på denna redogörelse. Översikten har främst ett historiskt intresse då förmedlingsprinci- perna i enskilda detaljer förändrats tid ef- ter annan.

Bostadsförmedlingsverksamheten hör till den icke specialreglerade kommunala kom- petensen. Härav följer att anvisningsverk— samheten verkat under riktlinjer som ej varit enhetliga och som motiverats av de olika kommunernas enskilda behovsbedöm- ning. Bostadsförmedlingsutredningens be- tänkande innehöll därför dels en redovis- ning aV de olika förmedlingsprinciperna, dels vissa rekommendationer till kommu- nerna om hur anvisningsförfarandet skulle läggas upp.

Utredningen konstaterade att verksam- heten var mycket oenhetligt organiserad och, att förmedling kunde äga rum i andra for- mer än inom ramen för en särskild kom— munal bostadsförmedling (t. ex. kommunalt eller kooperativt bostadsföretag). I större och expanderande kommuner hade däremot förmedlingsverksamheten en särskild kom— munal fakultativ uppgift, som motiverades av kravet på större inflytande över bostads-

marknaden »i syfte att åstadkomma en så rättvis och ändamålsenlig fördelning av le— diga lägenheter som möjligt». Självfallet får bostadsanvisningsprinciperna störst be- tydelse på orter med omfattande bostads- efterfrågan. Utredningen fann det naturligt att i första hand inrikta sig på förhållandena i dessa och lämnade därför en mer översikt— lig bild av förhållandena i övrigt. I det föl- jande skall i korthet redogöras för de prin— ciper som har gällt för anvisning av bostad från olika större förmedlingar.

I Stockholm2 har ett bostadsband upp- ställts (kyrkobokföring), som utformats som krav på en viss tids bosättning. Detta i kom- bination med Specialregler för tilldelningen med hänsyn till familjens storlek innebar att familjer gynnades före ensamstående och nyinflyttade.

Genom den bostadsclearing som ägt rum mellan olika orter har emellertid en bostadssökande från annan kommun kun— nat tillgodoräkna sig tidigare väntetid. Med hänsyn till inflyttningstrycket har effekten av denna verksamhet för Stockholms del varit obetydlig.

Mellan sökande av samma hushållstyp av- gör ansökningstiden turordningen. Makar utan barn och blivande makar utan barn har i princip satts före ensamstående.

Som s. k. katastroffall har behandlats fa- miljer med tre eller fler barn utan bo— stad, eller de som är ytterst trångbodda el- ler bor i undermåliga bostäder (av hälso- vårdsnämnden utdömda bostäder). I vissa fall har avvikelse medgetts från turordnings— principen — bortsett från sociala och medi- cinska indikationer — då en sökande önskat »byta ned» sig i storlek eller standard.

Bytesverksamheten har varit av ringa om— fattning när det gäller direkta byten inom förmedlingens ram, däremot har s.k. till- skottsbyten ägt rum, varvid en större lägen- het ställts till en byteskedjas förfogande i vilken minst fyra parter ingått.

Förtur har getts för evakueringsfall, vård-

1 Bostadsförmedlingsutredningen. Kommunal bostadsförmedling, SOU 196711. ? Uppgifterna avser tiden före den gemensam— ma bostadsförmedlingens tillkomst i Stor- Stockholm.

personal, lärare, byggnadsarbetare, nyanställ- da i enskilda eller allmänägda företag, po- lismän samt teknisk personal hos staden. I vissa fall har det dock varit fråga om re- na tjänstebostäder.

Ensamstående har anvisats lägenhet om högst ett rum och kök samt makar och bli- vande makar utan barn högst tre rum och kök. Större lägenheter förbehölls hushåll om tre eller flera personer.

Anmälningsåldern hos förmedlingen var lägst 18 år, i vissa fall 16 år. Barn som upp- tagits som medsökande till föräldrar har tillgodogjorts dessas väntetid. Detta gäller även medsökande hustru eller blivande hust- ru.

Riktlinjerna för förmedlingsprinciperna har omprövats årligen av förmedlingens sty- relse.

I Göteborg har inte skrivningstvång fun- nits, men utifrån kommande sökande har haft två års längre väntetid. Tiden var av- görande, men av personer med lika vänte- tid anvisades lägenhet till den med största bostadsbehovet.

Förtur meddelades personer vars verk- samhet hade betydelse för staden. Katego- riförturer omprövades varje kalenderår. Ål- dersgränsen för sökande har varit 18 år.

Malmö har ej heller haft skrivningstvång. Förutsättningen för att sökande från an- nan ort skall få samma rätt att konkurrera om bostad är att han genom yrkesverk- samhet är knuten till staden. Förtur tilläm- pades på sociala och medicinska grunder.

Högst 20 % av bostäderna har tillfallit nyinflyttad arbetskraft och bostadsansökan har i regel mottagits endast av den som fyllt 20 år.

I övriga kommuner med särskild kom- munal bostadsförmedling — ett 100-tal — fanns i regel inga detaljerade riktlinjer för verksamheten. Kommunmedlemmarna har dock haft företräde om de saknat bostad. I Stor-Stockholm har skrivningstvånget till- lämpats vid de flesta förmedlingarna. Re— servationer för samhällsviktig personal är vanliga. Behovsprinciper har allmänt före— kommit. Turordningsprincipen har dock va- rit en huvudregel som tillämpats inom grup—

per med samma bostadsbehov. Sociala och medicinska katastroffall har fått förtur. Mi- nimiåldern för ansökan var som regel 18 år.

Bostadsförmedlingsutredningen fann inte skäl att föreslå att förmedlingsverksamhe- ten skulle överflyttas till annan huvudman än kommunen. Ej heller önskade man spe- cialreglera densamma.

Kommuntillhörigheten bedömdes som en mindre lämplig anvisningsgrund i ett sam- hälle med stor rörlighet hos arbetskraften och på bostadsmarknaden. Konkurrens på lika villkor av tillgängliga bostäder inom en viss ort borde eftersträvas. Ur såväl in— dividuell som nationell ekonomisk synpunkt torde en fri bostadsmarknad vara angelä- gen. Kommuntillhörigheten borde således inte inverka på rätten att bli anvisad lä- genhet genom kommunal bostadsförmed— ling.

Beträffande förtur ansåg utredningen att sådan måste accepteras i en situation med utpräglad brist på bostadsmarknaden och under förutsättning att de motiverades av sociala eller medicinska skäl, lokaliserings- eller arbetsmarknadspolitiska skäl samt av behovet av nyckelpersoner för samhälle och näringsliv. Dessutom för s.k. evakuerings- fall.

En renodlad behovsbedömning avvisade utredningen av demokratiska rättviseskäl och ur rättssäkerhetssynpunkt. Den tidsmäs- siga turordningen förordades, men de öv- riga anvisningsgrunderna skulle snävt be- gränsas ansåg utredningen. Ansvaret för lä- genhetsreservationer för olika samhällsvik— tiga områden skulle ligga hos kommunens styrelse eller fastighetsnämnd. Från poäng- beräkningssystem av olika typer tog utred- ningen avstånd.

Särskild uppmärksamhet borde ägnas åt att inom det befintliga bostadsbeståndet an- visa bostäder åt dem som ej hade råd med en nyproducerad bostad. Ökad tillgång av sådana s.k. successionslägenheter, som ställs till dessa gruppers disposition, var en för- utsättning för att dessa ej skulle få för långa väntetider genom att tvingas avstå erbju- danden om nybyggda lägenheter.

I fråga om åldersgränser framhölls att

behovet av en mer varaktig bostad först aktualiseras i 20-årsåldern, efter värnplikts— tjänstgöring, studier och yrkesutbildning. Familjebildningen påverkade även denna tidpunkt. Giftermål ingås som regel över myndighetsåldern, varför det borde över- vägas om inte bostadsanmälan kunde ske först efter myndighetsålderns inträde. Man fann emellertid skäl att förorda den gängse åldern 18 år.

Departementschefen delade utredningens synpunkter på anvisningsprinciperna som även stöddes av en stark remissopinion.

Ungdomsbostadsutredningen. Det kan kon- stateras att utredningen inte närmare anu— lyserade bostadsköernas sammansättning el- ler tog någon särskild hänsyn till de va- rierande behov som finns inom olika ål- dersgrupper. I dessa avseenden ger bostads- köanalyser bättre vägledning vid en be- dömning av anvisningsnormernas inverkan för de yngre efterfrågegrupperna. Den tids— mässiga turordningen går sålunda ut över de nytillträdande efterfrågegrupperna, medan en behovsprioritering måhända skulle kom- ma att medge bostadsanvisningar även till de unga. Som regel kommer dock familjer att betraktas som mer angelägna efterfrågare än ensamstående, varför behovsprincipen en- dast i undantagsfall kan bli till fördel för de senare. I bostadsförmedlingssystemets idé ligger också att en prioritering skall ske, den— na har således hittills inneburit nackdelar för de ensamstående.

2 Specialbostäder för ungdom m. 11.

Inledning

I Sverige utgörs i dag bara en mindre del av det totala bostadsbeståndet och nypro- duktionen av speciella bostadsformer.1 Den svenska bostadspolitiken har inriktats på att skapa generella lösningar och undvika speciallösningar för skilda kategorier på bo- stadsmarknaden. Emellertid har tid efter annan skäl ansetts föreligga att genom spe- cialåtgärder lösa vissa begränsade gruppers akuta bostadsproblem. Motiveringarna för detta har varit skiftande (se resp. avsnitt). För de skilda typerna av sådana kategori- bostäder har ofta en historisk eller traditio- nell motivering funnits, som mer eller mind- re anpassats i tiden efter nya krav. Av tabell 2:1 framgår den kvantitativa omfattningen av skilda former av bl. a. speciella ungdoms- bostäder som i fortsättningen kommer att belysas i detalj.

Det kan med fog anföras att en stark ka- tegorisering av bostadsmarknaden minskar rörligheten och att därmed den enskildes valfrihet och anpassning på marknaden för— svåras (Jfr avsnitt 4.1). Emellertid har de speciella bostadsformerna visat en expan- siv utveckling inom nyproduktionen — främst då studentbOStäderna. I ett skede med i övrigt stark tillväxt av bostadsbyggandet får detta anses vara ett yttryck för svårighe- erna att inom ramen för den reguljära bo- stadsproduktionen lösa dessa gruppers pro— blem, i första hand på de större expansions—

orterna.

Ur olika aspekter är en prövning av den nuvarande specialbostadsproduktionens om— fattning, inriktning och funktionella utform— ning angelägen. En samordning mellan skil- da typer av bostäder skall enligt Kungl. Maj:ts direktiv till utredningen övervägas, varvid ett friare utnyttjande kunde ske gene- rellt och därvid tillfredsställa vidgade grup- pers berättigade önskemål. Härigenom und- viks även en olämplig segregation mellan olika boendegrupper. Dessa samordnings- frågor behandlas i kapitel 4.

2.1 Elevhemmen för gymnasiestudier 2.1.1 Bakgrund och utveckling

Det gymnasiala skolstadiet har expanderat snabbt under senare decennier. En del sko- lor har kommit att få mycket stora upptag- ningsområden. Detta är särskilt fallet med yrkesskolorna, där grenar av nyckelkaraktär kan ha ett riksomfattande elevunderlag. För att tillgodose elevernas bostadsbehov finns därför sedan länge en inbyggd inackor—

1 Definitioner

a) Med specialbostäder avses vissa former av kollektiva bostäder, vilka omnämns i not till ta— bell 1:4 (Se vidare Bilaga 1, Fakta om special- bostäder).

b) Med genamgdngsbastäder menas allmänt skilda bostadstyper med snabb genomströmning av boende t. ex. studentbostäder och ungdoms— hotell.

ningar m. rn.

1. A Inneboende 16—29 år mantalsskrivna 1. B Skolinackorderade (+ studiemedels-

berättigade)

1. C Uthyrningsrum (omfattning ej utnyttjande)

2. Studentbostäder

3. Elevhem

4. Ungdomshotell (inkl diverse former av ung- domshem m m)

5. Kollektiva industri- bostäder (alla åldrar)

6. Arbetsmarknadsverkets förläggningsbyggnader

7. Offentliga tjänstebostäder (statens, kommunernas, främst landstingens vård- personalbostäder) små- bostäder

Befintliga (delvis skat- tade uppgifter) Årstillskott

minst 60 0001

ca 25 000

ca 20 000

27 660 enkelrum 5 099 famlgh ca 14 000

ca 1 500

6 800 ca 10 400

1 888 (-69)

3 236 (-68)

ca 500

ca 100

ca 150 ca 400

Aktuell nyproduktion

ca 2 000

4 332 (prel. lånebeslut -70)

5 000 (7 år) ca 2 000

600 (69/70)

Behov på lång sikt (planerat)

Visst konjunk- turberoende

Jfr 3

12 626 enkelrum 3 524 famlgh

(prognOS) Jfr 1 B

JfrlA

(ca 50000 centralt och lokalt förvaltade ingen fullständig statistik

tillgänglig)

1 Angiven siffra grundar sig på mycket osäker officiell statistik. Det reella antalet inneboende tor- de vara avsevärt högre.

deringsverksamhet i form av elevhem, vilka planeras och uppförs av skolkommunen. Behovsbedömningen görs regionalt av läns- skolnämnden, som har skyldighet att pla- nera inom sitt verksamhetsområde. Skol- överstyrelsen granskar och behovsprövar

projekten.

Motiveringarna för elevhemsverksamhe- ten har varit utbildningspolitiska. På många mindre orter har ingen alternativ boende- möjlighet stått till buds. Rent bostadssocia- la aspekter torde inte ha spelat någon nämn- värd roll vid utformningen av hemmen.

Under de senaste decennierna" har en

Tabell 2: 2 Elevhem 1965 efter storlek och skolform.

Elevhemmets kapacitet

_ 15 el. 16— 40 » 41— 60 » 61—— 90 » 91—120 » 121—150 » 151— >> Samtl. hem SOU 1970: 43

Elevhem huvudsaklingen avsedda för elever i

Gymnasier (1969)

7 11 1

19

Centr. verk- stadsskola, komm. o. enskild yrkesskola

10 13 13

4 9 10 8

67

Yrkesskola för vård— nadsyrken

# b—l N MONUÅI WCXND

Lantbruks-, 1anthush.-, skogs-, o. trädgårds— skola

Il ”* u—axooun—

Riksyrkes- Sjömans- skola skola (1969) 1 __ 1 1 _ 1 — 4 2 3 8 33

stark utbyggnad av elevhemsverksamheten ägt rum, främst i anslutning till vårdyrkes- skolorna.

2.1.2 Omfattning och utformning

Elevhemmen för det gymnasiala stadiet ha- de år 1965 12052 platser. Hemmen är oftast avsedda för en enda läroanstalts ele- ver. Någon integration mellan elever vid gymnasium och yrkesskola har ännu inte kommit till stånd.

Elevhemmen för gymnasiet omfattade 614 platser, fördelade på 14 hem. Av des— sa låg flertalet på platser i norra Norrland där eleverna har lång eller svår skolväg, el— ler också i delar av mellan- och sydsverige med inslag av skärgårds- eller kustbefolk- ning.

Yrkesskolhemmen rymde 11438 platser på 185 hem. Dessa var belägna över hela landet.

Yrkesskolans elevhem är i genomsnitt be- tydligt större än gymnasiehemmen och rym- mer inte sällan mellan 100 och 200 elever. För gymnasiehemmen är ett elevantal mel— lan 16 och 60 vanligast. Personaltätheten är även väsentligt lägre vid yrkesskolhemmen, där ibland ett föreståndarpar kan svara för upp till 200 elever.

Gällande riktlinjer för elevhemsstandar- den utfärdades 1966 av skolöverstyrelsen och avser hem för gymnasiets elever. För yrkesskolhemmen finns ingen normering av utförandet. Bland de standardkrav, som re- kommenderas för gymnasiehemmen, ingår följande:

Gemensamhetsutrymmen (mat-

sal, dagrum TV-rum) 4 m2/elev Enkelrum (inkl tvättställ, vissa förv.utrymmen) 8 m2/elev Dubbelrum (inkl tvättställ,

vissa förv.utrymmen) 15 m2/2 elever Toalettrum 1 st/5 » Dusch 1 st/5 >> Badrum 1 st/15 » Klädvårdsrum 6 m2/ 15 » Förrådsskåp 1—2 mz/ 15 »

För hemmen rekommenderas en storlek för högst 30 elever, som dock där skäl före— ligger kan omfatta högst 40 elever. I flera fall har man med gott resultat byggt två

hem om 30 platser vardera intill varandra och kunnat samutnyttja gemensamma ut— rymmen, såsom centralkök, matsal och fri- tidslokaler.

Boendestandarden har höjts under 1960— talet, då endast enkelrum producerats. I den äldre produktionen dominerar dock dubbelrummen. Yrkesskolhemmen känne- tecknas av lägre hygienstandard, eftersom i regel fler elever skall dela på utrustning- en.

Servicen i elevhemmen omfattar helin- ackordering. Morgonmål och middagsmål intas alltid i hemmet. Då elevhemmens ka- pacitet ofta inte räcker till på orterna, bru- kar en del elever hyra privatrum och inta sina måltider på elevhemmet. Veckostäd— ning av rummen är regel och sänglinne till- handahålles.

Anknytningen till skolväsendet innebär att hemmen betraktas som en fortsättning till skolarbetet och därvid ersätter familje- hemmet, främst ur ordnings- och övervak- ningssynpunkt. Ordningsregler fastställs lo- kalt. Vanligen får besök av en person av samma kön förekomma efter inhämtat till— stånd av föreståndaren. Tystnad brukar va- ra påbjuden vid viss tidpunkt på kvällen. Rummen skall i princip endast användas för läxläsning och vila.

Könsmässig åtskillnad eftersträvas. Om anläggningen motiverar mer än ett hus upp- förs skilda hem för flickor och pojkar. I annat fall förläggs de till skilda vånings- plan. En integration av olika studierikt- ningar av praktisk och teoretisk art anses även medföra problem, då ungdomar med ringa krav på eftermiddags- och kvällsstu— dier kan störa de mer upptagna eleverna. För att möta fritidsproblemen vid yrkes- skolhemmen är ofta en fritidskonsulent an- ställd, medan vid gymnasiets hem förestån— daren skall svara för denna verksamhet.

2.1.3 Planerad och projekterad produktion

Skolöverstyrelsen beräknar att behovet av elevhemsplatser uppgår till 5 000 under sju år. För detta behövs 15 5 mkr fördelade med 15 mkr vardera för budgetåren 1969/ 70 och

Tabell 2: 3 Elevhem 1965 vid olika skolformer efter slag av huvudman.

Elevhem huvudsakligen avsedda för elever i

Gymnasium Olika yrkesskolor

Huvudman antal hem antal platser1 antal hem antal platser1 Primärkommun 3 174 10 327 Landsting 5 261 149 9 784 Stiftelse 6 179 7 299 Företag 4 364 Skogsstyrelsen 1 20 Skogsvårdsstyrelse 8 288 Hushållningssällskap 4 126 Arbetsmarkadsverket 2 230

Samtliga 14 614 185 11 438

1 Inklusive platser använda för elever vid andra skolformer.

1970/ 71 samt 25 mkr för de följande fem budgetåren. Att ramen begränsas till 15 mkr i början av perioden beror på att de enskilda skolkommunemas planering ej kommit igång.

Skolöverstyrelsen har framställt önske— mål om en särskild investeringsram för elev- hemmen enligt sjuårsprogrammet. Medlen ingår dock alltjämt i den investeringsram som avser skolbyggnader för grundskola och gymnasium.

Svårigheter har funnits att på det lokala planet effektivisera utbyggnaden. Härtill kommer osäkerheten om produktionens kvantitativa omfattning.

2.1.4 Huvudmannaskap och finansiering

En mångfald av huvudmannaskap förekom- mer. Medan primärkommuner engagerat sig i huvudmannaskapet för såväl gymnasiets elevhem som yrkesskolans, är landsting of- tast verksamma inom yrkesskoleområdet. Skyldighet för primärkommun eller lands— ting att uppföra elevhem föreligger inte. Statsbidrag kan utgå till uppförande och inredning av elevhem. För hem avsett för lärjungar vid allmänt läroverk, kommunalt gymnasium, fackskola, kommunal mellan- skola, statsunderstött handelsgymnasium el— ler enskild läroanstalt under överinseende av skolöverstyrelsen kan bidrag utgå till landsting, annan kommun, stiftelse eller en- skild sammanslutning. Statsbidraget utgår

enligt gällande kungörelse med 75 % av de verkliga kostnaderna, men där särskilt skäl föreligger, kan bidrag beviljas med be- lopp upp till 90 % av produktionskostna— den. I allmänhet syns under senare år stif— telser ha fått bidrag med 90 %, medan bi- dragen till elevhem där kommunen är hu- vudman i regel stannar vid 75 %. Produk- tionskostnad per plats utgör ca 30000 kr. Även till föreståndarebostad utgår bidra- get.

För anskaffande av lokaler för elevhem samt inventarier och inredning i anslutning till kommuners eller landstingskommuners yrkesskolor kan statsbidrag utgå. Detta ut- görs av hälften av bidragsunderlaget. Även till hyra av elevhemslokaler kan bidrag ut- gå.

Till driften av yrkesskolhem utgår inte statsbidrag. Hem för gymnasieelever erhål- ler årligt bidrag med 5 500 kr till förestån- darens avlöning. Vid dubbelhem om var- dera 30 platser utgår dock bidrag endast till en föreståndare.

Driftskostnaden för elevhemmen subven- tioneras i betydande utsträckning av huvud- männen. Subventionen är störst för hem med landsting som huvudman och kan upp- gå till mer än 200 kronor per elevplats och månad. Av eleverna upptages avgift som varierar mellan hemmen. För gymnasiets hem brukar en månadsavgift av 250—350 kronor vara regeln. Vid yrkesskolhemmen är elevavgiften lägre. Statligt inackorderings- bidrag utgår med 100 kronor per månad.

2.2 Ungdomshotellen i Stackholm

2.2.1 Bakgrund och utveckling

Under trycket av den starka inflyttningen av ungdom till Stockholm under 1940-ta- let tillkom år 1945 Stiftelsen Hem för Ungdom. Stiftelsen har enligt stadgarna att arbeta för »tillkomsten av goda hem i Stockholms olika stadsdelar för ensamståen- de mindre välsituerade ungdomar i upp- växt- och utbildningsåren i syfte att be- främja skötsamma ungdomars utveckling och utbildning till goda yrkesmän och med- borgare genom skapande av en uppfostran- de miljö med låga bostadskostnader». Stif- telsen bildades av personer verksamma in- om social- och ungdomsarbete, samt folk- rörelserepresentanter.

Till ett första förverkligande av sina syf— en lät stiftelsen uppföra en »ungdomsby» i Midsommarkransen, som senare ändrat namn till Hägerstens ungdomshotell. Detta hotell stod färdigt år 1947. Ungdomsbostä- derna försökte stiftelsen utforma så att de skulle ge ungdomarna »verklig trivsel och hemkänsla». Utöver att varje hyresgäst för- sågs med eget möblerat rum, var varje våning utrustad med ett flertal lokaler för fritidsverksamhet. Ungdomarna ålades att till självkostnadspris lösa kuponger för två måltider om dagen under 25 dagar per månad i den restaurang som hörde till an- läggningen. Dispens kunde dock beviljas de ungdomar, som genom arbete eller studier var förhindrade att äta angivet antal mål- tider i stiftelsens matsalar.

Bostäderna rönte stor efterfrågan från ungdomarnas sida. Under åren har därför ytterligare fem ungdomshotell uppförts, nämligen i Björkhagen 1956, Hässelby 1957, Nybohov 1962, Gubbängen 1964 samt En- skede 1969.

2.2.2 Omfattning och utformning

Hösten 1969 fanns vid ungdomshotellen plats för 844 ungdomar. Ungdomshotellen är en typ av kollektivhus med inbyggd ser- vice för ungdomar. I hyran ingår förutom

komplett möblering även regelbunden städ- ning samt sänglinne och handdukar.

Alla hotell är utrustade med rum för tvätt, torkning och strykning. TV-rum finns även på alla hotell. Sällskapsrum utan TV finns i Gubbängen, Hägersten och Hässel- by. Bordtennisrum finns i Hässelby och Hä- gersten, motionsrum i Enskede, där man även har tillgång till simbassäng. Bastu finns i Hägersten och Enskede.

Samtliga hyresgäster i ungdomshotellen bor i enkelrum, som dock är av varierande storlek. I Gubbängen och Enskede har alla enkelrum en yta av 12 m2 exkl. entréyta m.m. I Hässelby har flertalet rum en yta på 14,9—16,8 m2. I Björkhagen är det do- minerande ytmåttet på rummen 11,6 m2, i Hägersten 10 m2 och i Nybohov 9,9 m2.

Hygienstandarden har stigit och man har i de senare projekten eget badrum. Dubblet- terna i Gubbängen delar på badrum, medan det i Hässelby, Björkhagen och Hägersten finns badrum i varje våningsplan. I Häger- sten är även toaletterna gemensamma för flera hyresgäster.

För matlagning finns i Enskede kokskåp till varje bostad. I Gubbängen har varje dubblett och enkelrum en kokplatta. Vå- ningskök för kaffekokning och enklare mat- lagning finns i Hägersten, Björkhagen, Häs- selby, Nybohov och Gubbängen. Hotellen i Hägersten, Nybohov, Hässelby, Björkha- gen och Gubbängen har måltidsobligato- rium, där hyresgästen är skyldig att lösa 25 måltidskuponger per månad, gällande som betalning för lunch eller middag. För kupongerna kan också erhållas matlåda el- ler kaffe, te och smörgåsar. Om hyresgästen av olika anledningar är förhindrad att ut— nyttja restaurangen, kan befrielse fås från måltidsskyldigheten. I Enskede är på försök måltidsobligatoriet slopat, eftersom hyres- gästen har tillgång till kokskåp.

Kontakten mellan hyresvärden och hy- resgästen sköts på varje hotell av en före- ståndare — i dagligt tal kallad husmor. Hon skall organisera och leda arbetet inom ho- tellet, bl. a. vara arbetsledare för städper- sonalen. Hon har att svara för lokaler och inventarier, informera hyresvärden om ma-

terielförslitning och om något går sönder. Husmor kontaktar hantverkare m.fl. för att få smärre reparationer utförda och sva- rar för dagligt underhåll. Hon svarar för viss ekonomisk redovisning, att uppbära hy- ra eller dela ut hyresinbetalningskort och försälja för hyresgästerna obligatoriska mål- tidskuponger till hotellets restaurang. Hon har att så långt det är praktiskt möjligt och efter omständigheterna lämpligt övervaka att av hyresvärden utfärdade »anvisningar och ordningsföreskrifter för hyresgästerna» efterföljs, men också att ge gästservice. Hon är den hyresgästerna i första hand har att vända sig till med frågor, önskningar och problem som rör boendet, t. ex. om de be- sväras av grannar, vill ta emot en gäst för natten eller har svårigheter att klara hy- ran. Arbetsuppgifterna är således vittförgre- nade och sträcker sig över både förestån- dar-, Vicevärd, reception/portvakt— och ku- ratorfunktioner. Någon reception/portvakt finns endast på det nyaste hotellet i Enske- de, kurator finns inte på något av hotellen. Inte heller finns något organ för hyresgäs- ternas medinflytande.

Barnavårdsnämndens organ Ungdoms- upplysningen har hand om rumsförmedling- en. För att vinna inträde fordras att man är i ålders 15—22 år, är bosatt i Stor-Stock- holm eller studerar eller arbetar där. Vida- re fordras godtagbar ekonomi, skötsam- het samt till stadens bostadsförmedling in- lämnad bostadsansökan. På grund av svå- righeten att erhålla permanentbostad i Stock- holm, gäller tillsvidare att man har rätt att bo kvar till 25 års ålder. Den som inte vid denna ålder lyckats ordna någon annan bostad, får förtur till det i samma regi driv- na hotellhemmet för vuxna i staden.

Bostäderna upplåts mot korttidskontrakt enligt ett särskilt kontraktsformulär, vari specialvillkoren preciseras. Löptiden är tre månader, med en månads ömsesidig upp- sägning. Bostäderna upplåtes i möblerat skick. Hyran inkluderar kostnaderna för detta och även samtliga övriga förvaltnings- kostnader (bl.a. el, värme, vatten, fönster- tvätt, städning, sängutmstning, linne och handdukar samt tvätt av dessa, förbruka-

de glödlampor, elräkningar samt toalett- och hushållspapper).

Bland »Anvisningar och ordningsföre- skrifter» upptagna regler, gäller de viktigas- te bestämmelserna om besök. Besök på rummen är endast tillåtna mellan klockan 08.00—23.00, lördagar, sön- och helgdagar mellan 08.00—24.00. Nattgäster får endast hysas efter föreståndarens i förväg inhäm- tade medgivande. Dessa ordningsföreskrif- ter gäller dock inte på Enskede ungdoms- hotell. Där är i kontraktet en bestämmel- se intagen om att bostaden endast är avsedd för en person.

2.2.3 Planerad och projekterad produktion

Ungdomshotell planeras och är under upp- förande både i och utanför Stockholm. Stif- telsen Hem för Ungdom medverkar vid pro- jektering och förvaltning även i andra kom- muner. I Botkyrka, Lidingö och Solna är stiftelsen engagerad i konkreta projekt, om- fattande ca 1000 bostäder. Verksamheten baseras på en överenskommelse som träf— fats mellan Stor-Stockholms kommuner om stiftelsens medverkan.

Inom Stockholms stad pågår utredning- ar om ca 650 ytterligare bostadsenheter på skilda håll inom staden.

En sociologisk utredning har tillsatts i samarbete med stiftelsen och Stockholms barnavårdsnämnd, med uppdrag att stude— ra hyresgästernas sammansättning och bo- stadspreferenser m.m. Stadskollegiet i Stockholm har uttalat att den fortsatta pla- neringen och produktionen av ungdoms- hotellen skall fortgå under tiden dessa stu- dier företas. Studierna skall utmynna i ett aktionsprogram för den fortsatta utbyggna- den av ungdomsbostäder.

2.2.4 Huvudmannaskap och finansiering

Majoriteten av Stiftelsen Hem för Ungdoms styrelse utses av Stockholms stadsfullmäkti- ge. Huvudmännen, som utses efter förslag av styrelsen, utgör den högsta beslutande församlingen (årsmötet).

Stiftelsen är ansvarig för driften av ung-

domshotellen, men den administrativa och ekonomiska förvaltningen sköts av Stiftel- sen Hotellhem i Stockholm. Denna stiftel- se är ett av staden ägt förvaltningsföretag med uppgift att förvalta personalbostäder, ungkarlsbostäder m.m. i hotellform inom staden (bl. a. åt sjukvårdsförvaltningen).

Ungdomshotellen har byggts av stadens allmännyttiga bostadsföretag. Stiftelsen Hem för Ungdom är således hyresgäst i de ung- domshotell som de förvaltar. Endast ett ungdomshotell ägs av stiftelsen. Bostäder- na har uppförts med sedvanlig bostadsfi— nansiering för allmännyttiga bostadsföretag. För verksamheten har stiftelsen erhållit sta- dens borgen på lån och mindre direkta ka- pitaltillskott. Verksamheten är ekonomiskt självbärande, hyresgästerna erlägger hyror och restaurangavgifter som utan kommunal subvention täcker driftskostnaderna. En viss hyresutjämning mellan äldre och yngre ung- domshotell förekommer. Till anskaffning av inventarier och utrustning har Stockholms stad beviljat räntebärande amorteringslån. I det senaste ungdomshotellet (Enskede) uppgick kostnaden för inventarier till 2 600 kr per lägenhet.

I hotellservicen ingår, som tidigare nämnts, förutom möblerat bostad även städ- ning, linnebyte etc. samt personlig servi- ce. Månadshyran uppgick (nov. 1969) till följande belopp:

ditionella boendeformen. Från 1880-talet och fram till 1920-talet uppfördes i Upp- sala och Lund enstaka studenthem, i regel på initiativ av religiösa eller idella organi- sationer. Det sammanlagda antalet rum i dessa studenthus uppgick vid 1920—talets början i Uppsala till omkring 120 och i Lund till omkring 30.

Under 1940-talet steg antalet studerande vid universitet och högskolor mycket raskt. Vid krigsutbrottet 1939 uppgick de hög- skolestuderandes antal till ca 11000 för att år 1950 uppgå till närmare 17 000. Uni- versitets- och högskolestäderna känneteck- nades samtidigt av en stark inflyttning av övriga ungdomsgrupper, varför konkurren- sen om inackorderingsrummen skärptes. Mot bakgrund av denna försämring på bo- stadsmarknaden samt det generella behovet av studentsociala stödåtgärder ansåg man att staten borde stödja byggandet av sär- skilda studentbostäder i universitets— och högskolestäderna.

Statligt stöd till produktion av student— bostäder tillkom genom beslut av 1950 års riksdag. För studentbostadshus bevilja- des kapitalsubventioner i form av ränte- och amorteringsfria tilläggslån samt ränte- subventioner på samma villkor som för bo- stadsbyggandet i allmänhet. Lånens storlek bestämdes från fall till fall med hänsyn till hyresnivån för studentrum på orten.

Hotell Rumstyp Hägersten Enkelrum Björkhagen Enkelrum Hässelby Enkelrum Dubblett Nybohov Enkelrum Gubbängen Enkelrum Enskede Enkelrum

2.3 Studentbostädema 2.3.1 Bakgrund, utveckling

Studentbostädema är i Sverige av relativt sent datum. Sedan gammalt har de stude- rande vid universitet och högskolor varit hänvisade till den allmänna bostadsmark- naden, där inackorderingsrum varit den tra-

Tillkomstår Månadshyra kronor 1947 235 1956 21 5—260 1957 205—270 380 1962 295—3 20 1964 280—3 10 1969 390

1957 års riksdag beslöt att tilläggslånet borde utgå med ett fast belopp per rum i såväl kategorihus som för rum insprängda i vanliga flerfamiljshus. För rum i kategori- hus fastställdes lånebeloppet till 5000 kr, för s.k. insprängda rum till 3 000 kr samt för familjebostäder till högst 10000 resp. 6 000 kr.

Genom kungörelse den 5 oktober 1962 omlades lånesystemet, vilket bl.a. medför- de att tilläggslånen ersattes med ränte- och amorteringsfrihet för ett lika stort lånebe- lopp i form av bostadslån. Som förutsätt- ning för den ränte- och amorteringsfria de- len av bostadslånet gällde att kommunen utan kostnad tillhandahöll tomtmark eller i vissa fall lämnade tomtkostnadsbidrag.

I enlighet med beslut av 1967 års riks- dag (prop. 1967:100 ang. bostadspolitiken m.m., statsutskottets utlåtande 1967:100) slopades den räntefria och stående lånede- len fr.o.m. årsskiftet 1967/68. Då utgick även villkoren om kommunal markupplå— telse ur lånevillkoren från samma tidpunkt. Riksdagens beslut innebar vidare att kapi— talkostnaderna för studentbostäder omför- delas i tiden på samma sätt som för övri- ga bostäder. (Jfr avsnitt 2.3.4.2 ang. finan- siering av studentbostäder.)

Bostadsstyrelsen utarbetade anvisningar rörande studentbostadsbyggandet, vilka trädde i kraft den 1 januari 1963. Dessa innebar bland annat följande. Kårortsorga- net (kårortens centrala studentorganisation), skall bedöma behovet av framtida bostä- der, följa planering och projektering osv. Det skall vidare samordna uthyrning av studentrum och studentlägenheter. Student- bostadsföretag, som kan ha valfri juridisk form, skall arbeta utan enskilt vinstsyfte och i styrelsen ha minst en styrelseledamot ut- sedd av kommunen och minst en utsedd av kårortsorganet.

Lokal samordning av studentbostadsverk- samheten i de äldre universitetsorterna har nu i stort sett genomförts. På de nya filial- orterna verkar självständiga studentbostads- företag i ett intimt samarbete med kom— mun eller kommunens allmännyttiga bo— stadsföretag. (Jfr avsnitt 2.3.4.1 ang. hu- vudmannaskap för studentbostäderna.)

Från och med år 1968 utökades rätten till studentbostad till att omfatta samtliga studiemedelsberättigade studerande.

Enligt bostadsstyrelsens tillämpningsföre- skrifter och anvisningar till 20 & bostads- lånekungörelsen (II 2), avses med student- bostadshus ett hus där bostäderna huvud-

sakligen förbehålls studerande vid de läro- anstalter och utbildningslinjer, som omfat- tas av förordnande enligt 1 & första styc- ket studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401). Enligt särskild bestämmelse (II 3 a) beviljas lån till studentbostadsfö— retag för studentbostadshus i universitets— och universitetsfilialorterna. Som allmänna förutsättningar gäller vidare, att den no- minella studietiden är mer än ett läsår, att bostäder inte iordningställs i erforderlig om— fattning genom landsting eller annan huvud- man, samt att läroanstalten är statlig, stats— understödd eller ställd under statlig till- syn.

l950-talet kännetecknades av ett livligt studentbostadsbyggande. Byggherrar var i regel nationer eller stiftelser. Objekten var ofta små, många av dem med ett rumsanf tal understigande 100.

Byggnadsobjekten har under 1960-talet ökat i storlek. Den vanligaste objektstorle- ken är 300—600 rumsenheter, men variatio- nerna är stora. Mindre objekt är i regel be- lägna i filialorterna, större i universitets- städema. De stora objekten har visat sig vara ekonomiskt gynnsamma. Servicestan- darden är i allmänhet avsevärt högre än för motsvarande bostadsbyggande i den all- männa marknaden. Studentbostadsområde— na har ofta kommit att planeras utan sam- band med kringliggande bebyggelse. De

Diagram 2:I Antal enkelrum istuderande- bostäder

20000

10 000

1965

1955 1960

tämligen stora och isolerade studentområ— 2.3.2 Omfattning och utformning dena har delvis motiverats med nödvändig— 2_3'2_1 Befintliga studentbostäder heten att inom rimlig tid få fram det er- forderliga antalet bostäder. Stockholm

Befintliga studentbostäder i Stockholm — inklusive viss produktion som färdigställts 1969 — fördelar sig enligt nedanstående sam- manställning, i vilken dubbletter räknats som två enkelrum.

Familje- Summa Enkelrum lägenhet lägenheter Stiftelsen Stockholms Studentbostäder 3 926 519 4 445 Övriga stiftelser 1 062 68 1 130 Insprängda studentbostäder 188 68 256 Summa 5 176 655 5 831 Göteborg klusive viss produktion som färdigställts un- Befintliga studentbostäder i Göteborg — in- der 1969 — fördelar sig enligt följande:

Familje- Summa Enkelrum lägenheter lägenheter Stiftelsen Göteborgs Studenthem 2 803 366 3 169 Insprängda studentbostäder 792 274 1 066 Summa 3 595 640 4 235

Lund i Lund inkluderas den produktion, som I nedanstående tabell över studentbostäder färdigställs under år 1969.

Familje- Summa Enkelrum lägenheter lägenheter Akademiska föreningens studentbostäder 4 415* 1 131" 5 546 Ovriga studentbostadsstiftelser 2 741 72 2 813 Summa 7 156 1 203 8 359

* varav 255 i Malmö ** varav 44 i Malmö

Uppsala

Den 1 maj 1969 hade i Uppsala färdig- ter) och 1434 familjelägenheter. Bostäder- ställts 7 349 enkelrum (inkl. rum i dubblet- na fördelar sig enligt följande:

Familje- Summa Enkelrum lägenheter lägenheter Stiftelsen Studentstaden 4 535 1 114 5 649 Ovriga stiftelser 2 814 320 3 134 Summa 7 349 1 434 8 783

Samtliga studentbostäder i Umeå har upp- förts och förvaltas av Stiftelsen Umeå Stu- dentbostäder. Stiftelsen har uppfört 2675 enkelrum och 739 familjelägenheter. Bland befintliga enkelrum har inkluderats vissa rum som är under uppförande.

Linköping Den 1.1.1969 hade i Linköping färdigställts

759 enkelrum och 98 familjelägenheter, av Stiftelsen Studentbostäder i Linköping.

Örebro

Den 1.1.1969 hade i Örebro färdigställts 592 enkelrum och 266 lägenheter, av Stiftel— sen Örebro Studentbostäder.

Växjö Stiftelsen Studentbostäder i Växjö har upp— fört 156 enkelrum och 59 familjelägenheter.

Karlstad

I Karlstad hade den 1.1.1969 färdigställts 303 enkelrum och 5 familjelägenheter, av Stiftelsen Karlstads Studentbostäder.

2.322 Bostädernas funktionella utformning

Studentbostädema är oftast förlagda till ka- tegorihus. Under 1960-talet har dock en del bostäder placerats i vanlig flerfamiljs- husbebyggelse, s.k. insprängda lägenheter. Dessa är tämligen vanliga i Göteborg, där 792 av 3 595 enkelrum utgörs av inspräng- da rum, medan andelen är liten på övriga studieorter. Sålunda är de insprängda en- kelrummen i Stockholm endast 188 av 5176. Insprängda enkelrum brukar förbe- hållas de något äldre studerandena.

Det förekommer vidare i några fall att en grupp studerande tillsammans hyr en koventionell flerrumslägenhet. Någon ensta— ka gång har en insprängd lägenhet plane- rats speciellt för ett studerandekollektiv, bl. a. i Masthugget i Göteborg.

Storleken på studentrummet varierar, mi— nirnistorleken är numera 12 m2. Den van- ligaste rumsstorleken i de nyare rummen är 12—14 m?. Härtill kommer tambur, gar-

derobsyta och hygienutrymme, varför den totala ytan för enkelrum jämte biutrymmen brukar uppgå till 19—20 m2. Enkelrum med pentry är några kvadratmeter rymligare. Vid gruppkökslösningar bör rummets andel i det gemensamma köket jämte matplats läg- gas till rumsytan. Ytåtgången i fastigheten per rum är då lika stor vid gruppkök som vid individuell kokmöjlighet enligt nu gäng- se planlösning utan speciell matplats.

Enkelrummen uthyres alltid möblerade. Rummen är regelmässigt försedda med ar- betsbord, bokhylla, säng, soffbord, ett par stolar samt armaturer.

Veckostädning av de gemensamma ut- rymmena förekommer överlag. Dessutom är veckostädning även av enkelrummen re- gel utom i Göteborg, där de studerande själva numera ombesörjer rumsstädningen. Familjelägenheterna städas alltid av hyres- gästen.

Mathållning

Den dominerande utformningen av mathåll- ningsfunktionen för ensamstående stude- rande är gruppkökslösningen. Ett antal stu- derande, i regel med sina rum grupperar- de kring en korridor, delar på ett kök som numera brukar vara försett med matplats. Antalet studerande som delar på gruppkö- ket varierar. Trenden går dock, bl.a. av kostnadsskäl, mot en ökning av antalet, som nu vanligen utgörs av 10—12 stude- rande. Matplatsen är i en del nyare projekt skilt från köket med en dörr. Köket är bl.a. försett med spis med ugn samt kyl- skåp, gemensamt för de boende.

Egen kokmöjlighet förekommer i viss utsträckning i Lund, där man genom en är 1966 gjord sociologisk undersökning kom fram till att flertalet studenter önskade egen kokmöjlighet. Man uppför därför de s.k. fyrklöverhusen med eget pentry, ut- rustat med spis med ugn, diskbänk och kyl- skåp samt försett med dörr. Fyrklöverrum- men uppgår f.n. till ett drygt tusental i Lund. Även i Örebro har man börjat upp— föra fyrklöverhus. På övriga studieorter är rum med egen kokmöjlighet få.

Tabell 2:4 Samband mellan förekomst av gemensamhetslokal ooh anläggningsstorlek.

Antal bostadsenheter:

(enkelrum, dubbelrum, familjelägenheter):

Gemensamhetslokal —50 51—100 101—150 151—200 201—300 301— Total Bordtennisrum

Finns 2 5 6 4 8 10 35 Finns ej 15 9 4 1 5 15 49 Motionsrum

Finns 2 1 1 2 2 12 20 Finns ej 15 13 9 3 11 13 64 Bastu

Finns 10 10 6 5 11 21 63 Finns ej 7 4 4 _ 2 4 21 TV-rum

Finns 9 11 8 4 9 17 58 Finns ej 8 3 2 l 4 8 26 Tvättstuga

Finns 1 3 6 _ 7 16 33 Finns ej 16 11 4 5 6 9 51 Sällskapsrum

Finns 3 4 5 2 3 10 27 Finns ej 14 10 5 3 10 15 57 Gillestuga

Finns 4 2 1 2 2 1 12 Finns ej 13 12 9 3 11 24 72 Musikrum

Finns 1 1 l — 2 6 11

Finns ej 16 13 9 5 11 19 73 Fotolab

Finns —— 4 5 3 3 10 25 Finns ej 17 10 5 2 10 15 59 Tidskriftsrum

Finns — — — — 1 5 6

Finns ej 17 14 10 5 12 20 78 Hobbyrum

Finns — 3 2 -— 1 4 10

Finns ej 17 11 8 5 12 21 74 Bibliotek

Finns 1 2 1 1 1 — 6 Finns ej 16 12 9 4 12 25 78 Taverna

Finns — 1 —— 1 2 1 5

Finns ej 17 13 10 4 11 24 79 Bar, matservering, restaurang

Finns 1 1 1 3 — 1 7 Finns ej 16 13 9 2 13 24 77

Några studenthem uppförda i början av 1950-talet saknar kokmöjlighet. Man har genom bostadsvaneundersökningar och gjor- da erfarenheter kommit fram till att kok- möjlighet är önskvärd och utnyttjas av de allra flesta.

En knapp tiondel av studentbostadsan- läggningarna är försedd med restaurang el- ler bar. Måltidstvång förekommer inte. An- läggningens storlek visar inget samband med förekomsten av restaurang.

Familjelägenheterna är försedda med

köksutrustning av i flerfamiljshus gängse slag.

Personlig hygien

Studentbostädema utrustas numera alltid med individuell hygienutrustning, vilken i regel består av we, tvättställ samt dusch. Ett mindre antal rum är försedda med bad- kar i stället för dusch. Tre fjärdedelar av studentbostadsanläggningarna är vidare för— sedda med bastu, vilken är vanligt före- kommande även i små bostadsobjekt. I de äldre studentfastigheterna delar man vanli- gen flera på en dusch, ibland även på wc. Familjelägenhetema är försedda med bad— rum av i flerfamiljshus gängse typ med bad- kar.

Tvätt

Tvättstuga förekommer i knappt hälften av studentbostadsanläggningarna och är säll- synt i mindre och äldre fastigheter på högst 100 bostadsenheter.

Motion

Knappt hälften av anläggningarna är för- sedda med bordtennisrum, vilket är tämli— gen vanligt i anläggningar med över 100 bostadsenheter. En fjärdedel har motions- rum, som huvudsakligen är belägna i de stora anläggningarna med över 300 bostads- enheter.

Två tredjedelar av bostadsanläggningarna är försedda med TV—rum, som dock är mind- re vanliga i de små anläggningarna på högst 50 bostadsenheter. En tredjedel har säll- skapsrum utan TV och dessa sällskapsrum är vanligast i de största anläggningarna. Ett tiotal anläggningar är försedda med gil— lestuga, vars förekomst inte har något sam- band med anläggningens storlek.

F oto, hobby

En tredjedel av bostadsanläggningarna har fotolaboratorium, främst de stora anlägg- ningarna. Tio har vidare hobbyrum, som förekommer oavsett anläggningsstorlek.

2.3.3 Planerad och projekterad produktion

Följande sammanställning klargör läget för den fortsatta studentbostadsproduktionen på de olika universitetsorterna.

Stiftelsen Stockholms Studentbostäder har erhållit utfästelse om reservation av tomt- mark på Järvafältet för ca 3100 rumsen- heter. Stiftelsen har till Huddinge kommun hemställt om mark för 515 enkelrum, 120 dubletter och 190 familjelägenheter. I kv Rio i Stockholm har utlovats mark för 350 enkelrum

Stiftelsen Göteborgs Studenthem har fört diskussioner med Göteborgs stad om mark- tilldelning för igångsättning av ca 850 lä- genheter under vardera av åren 1970 och 1971. För närvarande är emellertid student- bostadssituationen och kostnadsläget i Gö-

Studieort Pågående produktion (1969) Projekterad produktion Stockholm 800 enk.r 550 fam.]ägh 300 enk.r. 12 famlgh Göteborg 1 470 enk.r. 341 famlgh Lund 640 enk.r 1 688 enk.r 324 famlgh Uppsala 1 344 enk.r 1 350 enk.r 750 fam.]gh Umeå 155 fam.]gh 1 500 enk.r 840 fam.]gh Linköping 1 337 enk.r 153 fam.]gh Orebro 524 enk.r 610 enk.r Växjö 225 enk.r 50 fam.]gh Karlstad 29 famlgh 64 enk.r 10 fam.]gh Pågående och projekterad produktion totalt

Enkelrum ]] 852 F_amiljelgh 3 214 SOU 1970: 43

teborg sådant att inom Göteborgs Förenade Studentkårer viss tveksamhet råder om lämpligheten av ytterligare studentbostads- byggande utöver redan pågående och pro- jekterad produktion.

Akademiska Föreningen i Lund har mark disponibel i området Östra Torn för ytter- ligare ca 2 000 lägenheter utöver de redan projekterade. Dispositionen av området har ännu inte fastställts.

Stiftelsen Linköpings Studentbostäder har i Lambohofsområdet fått mark för ca 4 000 enkelrum och 1300 familjelägenheter för studentbostadsändamål.

För Stiftelsen Örebro Studentbostäder har i området Östra Almby avsatts tomtmark för ca 2 700 enkelrum. Möjligheten att av- sätta ytterligare tomtmark för studentbo- stadsändamål betecknas som goda.

För Stiftelsen Studentbostäder i Växjö har i Teleborgsområdet planerats för ca 1700 enkelrum och 340 familjebostäder. Tekniskt sett kan utbyggnaden fortgå i den takt kvottilldelningen medger. Såväl student— kåren som studentbostadsstiftelsen och sta- den är emellertid tveksamma om utbygg- naden bör sättas i gång innan besked läm- nats om tidpunkten för igångsättning av filialbygget.

I Karlstad omfattar studentbostadskvoten för år 1970 ca 100 rum. För det fortsatta byggandet av 100—125 lägenheter per år finns mark reserverad.

Totalt skulle följaktligen i landet finnas mark reserverad eller i andra former lut- lovad för ca 23000 rumsenheter. Stock- holm intar en särställning på grund av svå— righeterna att kunna erhålla lämplig mark för studentbostadsbyggandet.

Under förutsättning att ovanstående pro- duktion genomförs, skulle antalet rumsen- heter i studentbostäder i mitten på 1970— talet uppgå till ca 83 000.

2.3.3.1 Studerandeantalet

Stockholm

I skrivelse den 13 september 1968 till Storstockholms planeringsnämnd redovisade Stockholms Studentkårers centralorganisa—

tion (SSCO) att det vid organisationens 29 medlemskårer sammanlagt fanns 380 000 in- skrivna studerande. SSCO ansåg att tidigare uppskattning av studerandeantalet år 1972 till 40 000 studerande var för låg, men re- dovisade dock inte något högre tal i nämnda skrivelse.

Göteborg

Antalet studentbostadsberättigade studeran- de uppgick enligt uppgift från Göteborgs för- enade studentkårer (GFS) vt 1969 till 15 900 i Göteborg. I preliminära uppskattningar av studerandetalets utveckling räknar GFS med en nettoökning av ca 1 000 studerande un- der 1970 och 1971 samt med ca 500 till sammanlagt 18 400 studentbostadsberättiga- de studenter år 1972.

Lund

Antalet studentbostadsberättigade studeran- de uppgick vårterminen 1969 till ca 20 400 i Lund och 2 300 i Malmö. Någon prognos över studerandeantalets utveckling har inte gjorts av studentkåren. Man räknar dock med att hittillsvarande ökningstakt kommer att avta. Studerandetalet 1972 uppskattas till ca 25 000 i Lund och ca 5 000 i Malmö.

Uppsala

Antalet studentbostadsberättigade studeran- de uppgick vt 1969 till ca 21 000 i. Uppsala enligt uppgifter från Uppsala studentkår. Kåren har icke gjort några direkta progno- ser för studerandeantalets utveckling. Man har emellertid konstaterat att ökningstakten numera avtagit och räknar tills vidare med en nettoökning av studerandeantalet med ca 1 000 per läsår.

Umeå

Umeå studentkår har beräknat ökningen av antalet studentbostadsberättigade studerande enligt följande:

1969 7 820 1970 8 900 1971 9 660 1972 10 700

Linköpings studentkår har i PM den 26 november 1968 uppskattat studerandeanta- lets utveckling t. o. m. ht 1974.

Studentkårens uppskattning redovisas i nedanstående uppställning.

ht 69 3 050 ht 70 3 886 ht 71 4 760 ht 72 5 694 ht 74 6 368 ht 73 6 690 Örebro

Örebro studentkår har i PM höstterminen 1968 uppskattat antalet studentbostadsbe- rättigade studerande i Örebro enligt föl- jande:

ht 1969 3 000 1970 3 720 1971 4 000

Beträffande universitetsfilialen synes stu- dentkårens uppskattning i huvudsak över— ensstämma med Universitetskanslersämibe- tets fördelning av ramtalet för studerande vid universitet och högskolor. Även i Öre— bro torde man kunna emotse ett överskri- dande av de uppskattade närvarotalen.

Växjö

Antalet studentbostadsberättigade studeran- de i Växjö uppgick vårterminen 1969 till 1460, av vilka 1100 studerade vid uni- versitetsfilialen och 360 vid lärarhögskolan. Till höstterminen 1969 beräknades stude- randeantalet stiga till totalt 1760. F.n. räknar man med att det i ett slutläge kom-

mer att finnas 3 500—5 000 studentbostads— berättigade studerande i Växjö.

Karlstad

Antalet studentbostadsberättigade studeran- de i Karlstad kan med ledning av uppgifter från universitetsfilialen och lärarhögskolan uppskattas enligt följande:

vt 1969 1 550 ht 1969 2 000 ht 1970 2 600 ht 1971 3 250 SOU 1970: 43

F.n. räknar man med att det i ett slut- läge kommer att finnas 4 000—5 000 student— bostadsberättigade studerande i Karlstad.

2.3.3.2 Studentbostadstillgången

Stockholm

Beräknat med förutsättningen att 35 % av familjebostäderna bebos av homogent gifta, dvs. studerande gift med annan studerande finns f.n. i Stockholm studentbostäder för 6 060 personer, vilket svarar mot 16 % av medlemmarna i. de studentbostadsberättiga- de kårerna. År 1972 uppgår motsvarande tal till 8800 personer resp. 22% varvid beräkningarna baserats på att endast den nu pågående produktionen samt den planerade produktionen i Huddinge och Hallonbergen kommit till stånd. Procenttalet är baserat på 40000 studentbostadsberättigade stude- rande.

Göteborg

Beräknat med samma förutsättningar som tidigare kan f. n. studentbostad beredas 4460 personer eller 29 % av studenterna i Göteborg. Beräknat på stiftelsens produk- tionsplan samt GFS uppskattning av stu— derandetalets utveckling uppgår motsvaran— de tal år 1972 till 6 390 respektive 35 %.

Lund

Beräknat med förutsättningen av 35 % ho- mogena äktenskap i familjelägenheterna kan f.n. bostad i studentbostad beredas 8 370 personer eller 41 % av de studentbostads- berättigade studerandena i Lund. I Malmö uppgår motsvarande tal till 304 resp. 11 %. Sedan den nu igångsatta och planera- de studentbostadsproduktionen färdigställts, finns i Lund studentbostäder för ca 11 150 personer. Vid en ökning av studerandetalet enligt studentkårens uppskattning skulle år 1972—73 ca 45 % av de studentbostadsbe- rättigade kunna erhålla studentbostad.

Uppsala

Med tidigare redovisad beräkningsgrund kan f.n. bostad i studentbostad beredas

9300 personer eller ca 45 % av de stu- dentbostadsberättigade studerandena i Upp— sala. Sedan den nu igångsatta och plane- rade studentbostadsproduktionen färdig— ställts, disponeras i Uppsala studentbostä— der för ca 13 000 studerande. Även vid en ökning av studerandeantalet med 1 000 stu— derande per år skulle över 50 % av de studentbostadsberättigade kunna erhålla stu— dentbostad år 1972—73.

Umeå

Beräknat med samma förutsättningar som tidigare kan f.n. studentbostad erbjudas 3 680 personer i Umeå, eller 47 % av de studentbostadsberättigade studerandena. Be- räknat på ovan relaterade byggnadsplaner och utveckling av studerandeantalet kom- mer motsvarande tal 1972 att uppgå till 6 500 personer respektive 61 %.

Linköping

Genomförandet av stiftelsens tidigare redo— visade produktionsplan skulle innebära att av närvarande studerande ht 1971 ca 44 % kunde beredas plats i enkelrum och 7 % i familjebostad. Studentbostadsproduktion enligt tillgänglig kvot ger talen 31 % resp. 3 %. I det senare fallet har fömtsatts att produktionen enbart inriktat sig på enkel- rum. Då uppskattningen av närvarotalen, som tidigare påpekats sannolikt är för låg, kommer den procentuella andelen studenter som kan erbjudas studentbostad att vara lägre. Det bör särskilt poängteras att upp— byggnaden av den högre utbildningen i Lin- köping vid nämnda tidpunkt ännu icke nått fortvarighetstillstånd. Som framgår av redo- visade närvarotal har sålunda tekniska hög— skolan endast nått halva sin planerade stor-' lek.

Örebro

Baserat på studentkårens uppskattning av närvarotalet, skulle år 1971 ca 36 % av de studerande, kunna beredas plats i enkelrum och 9 % i familjebostad. I denna beräkning har halva den planerade bebyggelsen i Alm- by beräknats vara färdigställd. Då uppskatt— ningen av närvarotalen sannolikt är för låg

kommer den procentuella andelen studenter som kan erbjudas studentbostad att vara lägre. Helt eller delvis kan detta kompen- seras genom de ovan nämnda insprängda studentbostäderna i Brickebacken.

Växjö

Höstterminen 1969 kunde ca 20 % av de studerande erbjudas studentbostad. Varken studentkåren eller stiftelsen upplver bostads— situationen som hotfull, vilket bl. a. kan illustreras med den tidigare berörda tvek- samheten rörande utbyggnaden av Tele— borsgområdet. Vidare uppges marknaden

för uthyrningsrum ha stor potential av goda rum till konkurrenskraftiga priser.

Karlstad

Höstterminen 1969 kunde ca 20 % av de stu- derande erbjudas studentbostad. Baserat på tidigare redovisad bostadsplanering och stu— derandeutveckling skulle andelen studeran- de med studentbostad uppgå till ca 18 % ht 1971.

Såväl studentkåren som studentbostads- stiftelsen räknar med att det i den allmänna hyresmarknaden finns en rumsreserv, som hittills icke behövt utnyttjas.

2.3.4 Huvudmannaskap och finansiering 2.3.4.1 Huvudmannaskap

Enligt bostadsstyrelsens anvisningar till 20 & bostadslånekungörelsen avses med student- bostadsföretag bolag, förening eller stiftel- se, som har till huvudsaklig uppgift att äga studentbostadshus och som ej är allmän- nyttigt bostadsföretag. Företaget skall vidare arbeta utan enskilt vinstsyfte, och i styrel- sen skall ingå kommunal representation. Om företaget ej är en studentsammanslutning utses styrelsens övriga ledamöter av den stu- dentsammanslutning för vars räkning bostä- derna uppförs. Om synnerliga skäl förelig- ger får dock styrelseledamöter utses av an- nan än kommun och studentsammanslut— ning. Med studentsammanslutning avses i anvisningarna studentkår, studentnation el- ler av dessa bildad organisation. Även an-

nan sammanslutning kan efter hörande av kårortsorganet godtas som studentsamman— slutning.

Av anvisningarna framgår klart att hu— vudmannaskapet för studentbostadsföreta— gen skall ligga hos de obligatoriska student- sammanslutningarna, dvs. kår eller nation, och endast efter hörande av kårortsorganet kan annan sammanslutning, t.ex. idella föreningar, godtas som huvudmän för bo- stadsföretag.

Intresse i huvudmannaskapsfrågan torde därför i första hand knyta sig till frågan om hur stark den kommunala representa— tionen tillåtits bli enligt stadgarna för res- pektive studentbostadsstiftelse. I nedanstå- ende sammanställning redovisas styrelsesam— mansättningen i det centrala studentbostads- företaget på respektive kårort.

Som framgår av sammanställningen har Studentsammanslutningen i normalfallet be— hållit majoriteten i styrelsen och överlåtit 1—3 mandat till kommunen. Vissa student- bostadsföretag skall här kommenteras när- mare.

1. Stiftelsen Studentstaden, Uppsala

Stiftelsen har behållit sin gamla organisa— tionsform. Utöver studentkåren (8), kom- munen (3) och universitetet (3) tillsätter universitetskanslern en ledamot i stiftelsens högsta beslutande organ (direktionen). Ifrå— gavarande ledamot (enl. praxis universite- tets rektor) är tillika direktionens ordföran- de. Dessutom tillsätter direktionen själv två ledamöter; nämligen sekreterare och verk- ställande direktör. Härigenom kan student- kåren bevaka majoritetsställningen. I reali— teten har mandattänkande av detta slag inte förekommit. Direktionen drar endast upp stiftelsens allmänna målsättning och ger and- ra organ (arbetsutskott och byggnadskom- mitté) i uppdrag att fullfölja målsättningen. Arbetsutskottet, som i realiteten är stiftel- sens styrelse, utses till 5/6 av direktionen. Det sjätte mandatet tillsätts av kårortsorganet, Uppsala studentbostadsnämnd. Byggnads- kommittén : arbetsutskottet plus ett man— dat samt adjungerad expertis.

Studentsammanslutningen har icke majori- tet i stiftelsen. Av sju mandat utser studen- terna tre och kommunen tre. Det sjunde utses av universitetets rektor efter samråd med rektorerna vid övriga studentbostads- berättigade läroanstalter i staden.

3. Stiftelsen Stockholms Studentbostäder

Studentsammanslutningen utser samtliga le- damöter i stiftelsen. Den kommunala repre- sentationen tillgodoses genom att ett mandat stadgeenligt skall besättas på förslag av Stockholms stads fastighetsnämnd.

4. Studentbostadsföretagen i Karlstad och Växjö

Studentkårerna i Karlstad och Växjö har formellt inte status som kårortsorgan, var- för den studentsammanslutning som har att utse styrelse i bostadsföretagen är Göte- borgs Förenade Studentkårer resp. Akade— miska Föreningen i Lund. I realiteten har ledamöterna utsetts på förslag av filialkå- ren, med undantag av en kårortsorganets egen representant. Den senare har förmod— ligen ansetts vara en brygga mellan moder- kår och filial och bidragit med erfarenhe- ter av studentbostadsbyggande m. m. De båda övriga filialortsstudentkårerna, som själva är kårortsorgan, har också till styrel- serna i bostadsföretaget utsett personer med motsvarande uppdrag.

Allmänt kan konstateras att kommuner- na har ett starkare inflytande i bostadsföre— tagen på filialorterna, antingen direkt ge- nom att fler än ett mandat stadgeenligt till- faller kommunen, eller indirekt (Örebro) ge- nom att studentkåren besätter sina mandat med kommunalmän och/eller personer från kommunens allmännyttiga bostadsföretag. Bakgrunden till dessa förhållanden är med all sannolikhet att bostadsfrågan bedömdes som så viktig vid valet mellan olika filial- ortsalternativ, att det legat i kommunens direkta intresse att medverka positivt i stu- dentbostadsstiftelserna eller att direkt initie-

utsedda av studentsam- utsedda av utsedda av Summa Företag manslutning kommun annan mandat Stiftelsen Studentstaden i Uppsala 8 3 6 17 Akademiska Föreningens studentbostäder,

Lund 10 2 12 Stiftelsen Göteborgs Studenthem 3 3 1 7 Stiftelsen Stockholms Studentbostäder 8 — — 8 Stiftelsen Umeå Studentbostäder 6 1 —— 7 Stiftelsen Orebro Studentbostäder 6 1 —— 7 Stiftelsen Studentbostäder i Linköping 3 2 — 5 Stiftelsen Karlstads Studentbostäder 4 3 —— 7 Stiftelsen Studentbostäder i Växjö 4 1 — 5

ra bildandet av sådana. I de äldre univer- sitetsorterna har studentbostadsstiftelserna stundom — åtminstone av en del kommu- nalmän — upplevts som en belastning med sina tidigare rättigheter till fri tomtmark.

2.3.4.2 Finansiering av studentbostäder (åå 20, 26 och 27 i bostadslånekungörelsen)

För lån till studentbostadshus gäller nume— ra endast särskilda bestämmelser beträffan- de fördjupning av bostadslån och för pant— värdets beräknande. Således förekommer inga kapitalsubventioner. Generellt gäller att studentbostäder jämnställs med allmännyt— tiga företag och således erhåller lån med 30 procent av låneunderlaget, intill 100 % av pantvärdet.

Begreppen studentbostadsföretag och stu— dentbostadshus definieras i kommentarerna till 5 20 i bostadslånekungörelsen. I & 26 nämnda kungörelse, framgår att lån till stu- dentbostäder kan fördjupas med 25 % av låneunderlaget mot 10 % i vanliga allmän- nyttiga bostadsföretag. Denna möjlighet att utöka statslånet sammanhänger med de för- månligare pantvärdesberäkningar som stu- dentbostäderna åtnjuter enligt & 27 i kun- görelsen. Genom att pantvärdet fastställes efter produktionskostnadema och enligt schabloner kan det inträffa att underliggan- de krediter inte når upp till bostadslånets undre gräns sedan statslånet har förskjutits

uppåt i sämre läge genom de förmånliga beräkningarna av produktionskostnader och pantvärde.

Oavsett detta kan det även i andra fall hända att de bottenlånebeviljade kreditinsti- tuten ej finner möjligheter att ge lån intill 70 % av pantvärdet. I sådana fall kan na- turligtvis även fördjupning av statslånet komma i fråga. Enligt uppgifter från bo- stadsstyrelsen förekommer inte fördjupning i någon större omfattning. Kreditläget i allmänhet har heller inte inverkat speciellt menligt på kreditgivningen till studentbo- städer.

I 5 27 framgår att pantvärdet för stu- dentbostadshus beräknas enligt grunder som Kungl. Maj:t fastställer särskilt. I dessa föreskrifter framgår vilka utrymmen som pantvärdesbestämmes med utgångspunkt från produktionskostnadema. Förutom ut- rymmen för bostadsändamål gäller detta för de lokaler som uppräknas i samband med & 20, dvs. lokaler för husets drift och förvaltning samt lokaler för studenthälso- vård, barnstugor, bilplatser och mindre ge- mensamhetsutrymmen.

Låneunderlaget bestäms efter schabloner såväl för bostäder som för andra lokaler än de ovan angivna.

Tabell över villkor för låneunderlag (lu), pantvärde (pv) och kapitalkostander (k) för studentbostäder med tillhörande lokaler, (pk : produktionskostnad):

lu pv k a. Bostäder schablon pk paritetslån b. Lokaler (enl 20 & II 2) » » nominella 0. Andra belåningsbara lokaler (enl 19 å) » schablon nominella d. Lokaler i pv — » _ 48 SOU 1970: 43

Inventarielån (enl. Kungl. kung. 1959 nr 371), kan för anskaffning och förnyel— se av inventarier utgå från en särskild låne- fond. De allmänna bestämmelserna för lå— net framgår av 5 1 jämte anvisningar i kungörelsen.

Lån beviljas intill 1 400 kr för enkelrum och intill det dubbla för familjebostad. Åter- betalning sker genom avbetalningar under högst 15 år. Räntan är fast under lånets löptid och bestäms av den normalränta för statens utlåningsfonder som gäller vid tid- punkten för lånets beviljande. (För budget- året 1969/ 70 var räntan fastställd till 6,25 %).

2.3.4.3 Studentbostädemas hyror

Hyresnivån i studentbostäder bestäms själv- fallet av fastigheternas kapitalkostnader, reparationsavsättningar, inventariekostnader och driftskostnader. Kapitalkostnaderna kan för likvärdiga fastigheter variera kraftigt med tiden för deras färdigställande, och än mer mellan olika kårorter. Underhållskost— naderna kan vara svåra att skatta mellan olika fastigheter inom samma bostadsföre- tag även om de i princip kan antas vara lika stora för likvärdiga enheter. Driftskost- naderna är mycket komplicerade att förde- la rättvist inom ett stort fastighetsbestånd.

Hyreskalkyler baserade på en i möjligaste mån strikt kostnadsfördelning mellan olika fastigheter har medfört en hyressplittring in- om varje kårort. Främst har kapitalkostna- derna slagit igenom i form av låga hyror i

de äldre husen och höga i de nyare. Hyres- splittringen accentueras ytterligare genom att de tidigare statliga subventionerna och den kommunala marksubventionen ännu lig- ger kvar i det äldre bostadsbeståndet medan nyproduktionen belastas med samtliga kost- nader.

I avsikt att söka undvika hyressplittring tillämpas på vissa kårorter hyresutjämnings— system, vilka i princip är uppbyggda på ensartat sätt. Systemen uppläggs med vissa baspoäng varefter tilläggs- och/eller av- dragspoäng tilldelas varje enskild lägenhet efter sådana kriterier som yta, gruppstorlek, sanitär utrustning, miljö, läge etc. Den to- tala kostnaden bostadsföretaget räknat fram inom sitt fastighetsbestånd för den följande hyresperioden divideras med det totala po- ängtalet på samtliga hyresobjekt. På detta sätt erhålls vilken kostnad varje poäng re- repsesenterar för hyresgästen. För varje lä— genhet bestäms härefter hyran genom multi- plikation av lägenhetens poängtal och det framräknade basvärdet. I vissa fall tillkom:- mer städnings- och inventariekostnader till den framräknade bashyran. Hyresutjäm- ningssystem av refererat slag tillämpas kon- sekvent i Lund, Stockholm och Göteborg medan Uppsala och Umeå utjämnar hyror- na genom viss omfördelning av driftskost- naderna. Båda kårorterna förbereder emel- lertid till följd av subventionsbortfallet en övergång till ett utjämningsförfarande likt det som tillämpas på övriga kårorter. På filialorterna är hela studentbostadsproduk- tionen ännu nyproducerad och med så jämn

Tabell 2:5 Studentbostadshyror vt 1969. Enkelrum.

Hyresnivå kronor per år

——1 700 1 701— 2 201— 2 701— 3 200— S:a Ort 2 200 2 700 3 200 % Uppsala 40 60 100 Lund 3 19 72 6 100 Stockholm 100 100 Göteborg 23 15 13 49 100 Umeå 10 48 42 100 Örebro 100 100 Linköping 100 100 Karlstad 73 100 Växjö 100 27 100 SOU 1970: 43 49

Hyresutjämningssystemet utesluter inte av- sevärda hyresskillnader, men hyresskillna— derna är då relaterade till bostadens stan- dard, läge etc. Genom det detaljerade po- ängberäkningsförfarandet uppstår många hyresnivåer. I nedanstående sammanställ- ning har hyrorna vårterminen 1969 sam- manförts i grupper och den relativa ande- len bostäder inom varje hyresgrupp redovi- sas för varje kårort. I den mån flera stu- dentbostadsföretag är verksamma inom kår— orten har uppgift om hyresläget inhämtats endast från huvudföretaget på orten.

2.4. Industrins bostäder för ensamstående anställda

2.4.1. Bakgrund och utveckling

Att industrin byggt bostäder åt sina an- ställda är en företeelse med gamla anor. Exempel härpå är de arbetarbostäder som brukar finnas vid äldre fabriker eller bruk. Bostadsbeståndet omfattar såväl familjebo- städer i flerfamiljshus som småhus som ung- karlsbostäder, dels permanenta och dels i flyttbara enheter. Ingen statistik finns an— gående omfattningen av industrins bostads- innehav totalt i landet.

Vid mitten på 1940-talet bildades Indust- riens Bostadsförening som enligt stadgarna har till syfte »att främja bostadsfrågans rationella lösning vid industrien genom att skapa kontakt med de fackmän av olika slag, som hos de enskilda industrierna syss- la med bostadsfrågan samt genom att fort- löpande till medlemmarna lämna råd och upplysning i frågor som omfattas av för- eningen». Föreningen har numera ungefär 120 medlemmar, de flesta stora eller me- delstora industriföretag.

Motiven för industrins bostadsbyggnads- verksamhet är numera främst personalpoli- tiska. I remissvar till Kungl. Maj:ts pro- position angående ny hyreslagstiftning ytt- rade Industriens Bostadsförening:1

»Att äga och förvalta bostäder är en

ekonomisk belastning för bruksföretagen, som därmed får sämre konkurrenskraft i förhållande till företag, som inte behöver engagera sig i bostadsfrågan. Orsaken till att ett flertal av bruksföretagen f.n. och såvitt vi kan se ännu under överskådlig tid framåt inte kan avveckla det egna bostadsinnehavet är att företagens bostadsbestånd är av livs- viktig betydelse för möjligheten att erhålla arbetskraft. Detta gäller i alldeles särskild grad det stora antal företag, som ligger in- om influensområdet av en större ort med ett differentierat utbud på attraktiva arbetstill- fällen.

Företagens bostadsinnehav och den fria dispositionsrätten till de egna bostäderna utgör så länge bostadsbristen inte avvecklats på de större orterna en nödvändig förut- stättning för att produktionen skall kunna upprätthållas inom industrien. Dessa före- tag fungerar dessutom som en sluss för den arbetskraft, som med arbetsmarknadsmyn— digheternas hjälp önskar flytta från orter med arbetslöshet till arbetsplatser, där det finns gott om arbete. Dessa företags bo- stadsbestånd, oftast äldre bostäder med re- lativt låg hyra, används i många fall som övergångsbostäder för den nyinflyttade ar- betskraften. Avtlyttningsklausulerna i hy- reskontrakten i företagens bostäder gör det möjligt för företagen att få bostäder lediga för nyinflyttade och ökar alltså rörligheten mellan orter med undersysselsättning och sådana med goda arbetsmöjligheter».

Av föreningens medlemmar har under årens lopp uppförts ett betydande antal bo- städer, bl.a. för ensamstående. Byggan— det av ungkarlsbostäder hade störst omfatt- ning under åren 1947—1961 för att senare uppgå till något hundratal enheter per år. Funktionellt har även utformningen föränd- rats under åren från ett starkt kollektivt inslag till ett individuellt boende. Bostäder för ensamstående uppförda under 1960-ta— let har i allmänhet eget bad— eller dusch- rum och egen kokmöjlighet.

1 Kungl. Maj:ts proposition 1968: 91 angå- ende ny hyreslagstiftning, s 79.

Tabell 2: 6 Industrins ungkarlsbostäder.1 Produktion 1944—1966.

Prod.år Totalt 1944 46 1945 49 1946 166 1947 662 1948 398 1949 306 1950 381 1951 389 1952 756 1953 458 1954 219 1955 337 1956 238 1957 483 1958 433 1959 225 1960 203 1961 282 1962 186 1963 252 1964 64 1965 149 1966 154

1 Medlemmar i Industriens Bostadsförening.

2.4.2 Omfattning och utformning Under åren 1944—1966 har av medlem- mar i Industriens Bostadsförening uppförts 6836 ungkarlsbostäder. Dessa är i regel belägna inom dyrortsgrupp III. Utöver de permanenta bostäderna har under åren an- skaffats flyttbara förläggningar, egenägda eller förhyrda från arbetsmarknadsstyrel—l sen. När det gäller bostadens utformning finns i huvudsak två varianter: förläggningar och individuellt utrustade bostäder. Dessutom finns en del äldre småbostäder utan kollektiva inslag, vilka ofta utgörs av tidigare familjelägenheter. Förläggningarna är en betydande del av ungkarlsbostäderna. Här är hygienutrym- men, matlagninsutrustning, sällskapsut- rymmen etc. kollektivt utformade. Flerta- let enheter utgörs av enplanspaviljonger, men en del är permanenta flervånings korri— dorhus. Eget rum är numera vanligare än delat. Enpersonsrummen har i allmänhet en rumsyta på 7—10 m2. Någon gång är rummen försedda med kokskåp, medan hy— gienutrustningen är kollektiv. Hygienstandarden är varierande. Ibland

Enkelrum utan Enkelrum med Dubbletter kokmöjl. % kokmöjl. % m m % 21,7 73,9 4,3 67,3 32,7 — 12,0 84,4 3,6 47,1 51,1 1,8 70,1 28,9 0,3 64,7 34,6 0,7 73,5 18,6 6,9 59,1 35,0 5,9 47,5 50,6 1,9 36,9 60,5 2,6 65,8 33,7 0,5 23,7 76,0 0,3 58,1 41,5 0,4 19,3 79,9 0,8 38,1 59,1 2,8 41,8 58,2 — 44,3 55,7 -— 12,8 86,9 0,3 20,4 79,6 —— — 100,0 —— -— 100,0 __ 44,3 51,7 4,0 —— 92,2 7,8

är rummen försedda med tvättställ, men vanligen är även dessa kollektiva. Toalett delas ofta av 6 personer, men kan i en del fall vara avsedda för upp till 15 personer. Dusch brukar delas av flera, vanligast dock 10—15 personer. Förläggningarna brukar vara försedda med pentry eller kokvrå samt med dagrum ofta med TV. Köksutrustning- en förutsätter tillgång till måltider på annat håll. Tvättmöjlighet saknas ibland. Bastu förekommer i en del förläggningar,

Förläggningarna är alltid möblerade. Städning dagligen av rum och gemensamma utrymmen anges vara regel, liksom att ar- betsgivaren håller med sänglinne.

De individuellt utrustade ungkarlsbostä— derna har oftast eget bad- eller duschrum samt kokskåp eller kokvrå. Den senare bru- kar inte innehålla matplats. I något äldre bostäder kan badrummet vara gemensamt, medan toalett och kokmöjlighet tillhör varje enskild bostad.

Dessa smålägenheter är rymligare än stu— dentbostäder med egen hygien— och kok- möjlighet. Lägenhetsytan är ofta 27—33' m2. I senare projekt innehåller inte sällan bostaden även en sovalkov, en planlösning

Gemensamma utrymmen utöver tvättstu- ga saknas i regel. Där sällskapsrum finns brukar de nyttjas mycket litet.

Bostäderna uthyres oftast fullt möblerade. När det gäller städservice, är praxis väx— lande. I en del fall städas rummen dagli— gen genom arbetsgivarens försorg medan andra inte städas av denne.

De individuellt utrustade bostäderna bru— kar upplåtas till anställda av båda könen och med vitt skild yrkesinriktning, medan förläggningarna alltid är avsedda för det ena könet och ofta endast för kollektivan- ställda.

Man anser inom en del industriföretag det vara önskvärt att ensamstående anställ— da, där så är möjligt skall ha tillgång till en individuellt utrustad bostad. Yngre an- ställda har på vissa håll varit tveksamma när det gällt att acceptera bostad i förlägg— ning. Man anser vidare att denna bostads- variant även på sikt utgör ett nödvändigt komplement till de permanenta bostäderna, eftersom behovet av arbetskraft växlar och det uppstår tillfällen, då möblerad bostad snabbt måste finnas tillgänglig för nyanställ- da ensamstående.

2.4.3. Planerad och projekterad produktion

Någon samordning av framtida produktion förekommer inte. Det finns skäl anta att den minskning av industrins bostadsproduk- tion som skett under 1960—talet kommer att fortsätta.

2.4.4. Huvudmannaskap och finansiering

Bostäderna ägs direkt av företagen eller ge- nom företagsägda stiftelser.

Av material insamlat under år 1968 av Industriens Bostadsförening från anslutna medlemsföretag framgår att hyrorna för för- läggningarna var låga. Medianhyran utgjor— de 125 kronor per månad för möblerat en- kelrum med daglig städning. Hyrorna varie- rade betydligt. Medan 25 % av förläggning— arna hade hyror som understeg 100 kronor per månad, var månadshyran 150 kronor

eller högre för 24 %. Nästan undantagslöst var hyrorna subentionerade av företagen. Hyressubventionen för förläggningsrummen uppgick till högre belopp än för de indi-, viduella bostäderna. Den del av hyran som täcktes av företaget uppgick ofta till 1 500 kronor per rum och år. Omsättningen av hyresgäster är en svårighet vid hyressätt— ningen. Denna varierar, men generellt tor— de det vara svårt att överskrida en belägg- ning på 85 % i förläggningarna på grund av rörligheten.

Hyrorna för individuella bostäder med egen hygien— och kokmöjlighet var högre. I regel låg månadshyrorna år 1968 inom intervallet 190—260 kronor per månad för möblerad bostad.

2.5 Arbetsmarknadsverkets förläggningar 2.5.1 Bakgrund och utveckling

Under de senaste decennierna har arbets- marknadspolitiska åtgärder kommit att om- fatta allt fler människor, särskilt de i om- skolning och beredskapsarbeten. Ett nöd- vändigt villkor för att verksamheten skulle kunna genomföras, har varit bostadsfrå- gans ordnande för berörda personer. Ofta har omskolning och beredskapsarbeten va— rit förlagda till orter där förläggning varit det enda bostadsalternativet. Förläggningar- nas antal har därför ökat med åren, främst de för omskolningselever.

2.5.2. Omfattning och utformning

Vid mitten av år 1969 disponerade arbets- marknadsstyrelsen 10 400 platser i förlägg-

Antal platser 30.6.1969 Elever, riksyrkesskolor 936 » omskolningskurser 2 375 Anställda, storarbetsplatser 648 » övriga beredskapsarbeten 2 561 Vapenfria tjänstepliktiga 208 Flyktingar 275 Omfiyttade arbetslösa, Malmö och Göteborg 436 Vid fabrik ej uttagna 518 Summa 7 957 SOU 1970: 43

ningar. Av dessa var ca 2000 uthyrda till kommuner som förläggning och 450 till an- nat ändamål. Styrelsens övriga förläggning— ar användes enligt tablå på föregående sida.

Elevförläggningar vid omskolningskurser innebär bostad i enpersonsrum om 7,5 in2 eller tvåpersonsrum om 10,2 m2. Hygien— utrustning och kokmöjlighet är kollektivt ut— formade. Vid enpersonsrum är hygienstan- darden 1 toalett per 6 personer, 1 tvätt- ställ per 4 personer samt 1 dusch per 12 personer. För tvåpersonsrummen är motsva— rande l toalett och 1 tvättställ per 6 perso- ner samt 1 dusch per 24 personer. Gemen- samt finns pentry för tillredning av kaffe- mål. Paviljongerna rymmer även dagrum, vanligen med TV, tvättstuga och, i 24— personspaviljong, även matrum. En sär- skild matsalsbarack för huvudmål brukar finnas, såvida man inte ordnat med ele— vernas mathållning på annat sätt. Förestån- daren är tillgänglig under dagtid. Kurator finns i anslutning till kursverksamheten.

Arbetsmarknadsstyrelsen strävar i första hand efter att placera omskolningsleverna i inneboenderum på den öppna marknaden.

Förläggning ordnas där rum inte finns till— gängliga. Elevförläggningar fanns i mitten av år 1969 på 53 orter. Dessutom förekom det i viss omfattning, att arbetsmarknads- styrelsen själv hyrde bostäder åt eleverna. Denna verksamhet omfattade drygt 700 bo- städer på 10 platser.

Storarbetsplatserna var (mars 1969) beläg- na på nio platser i landet, ofta i mindre tätorter. Dessa förläggningar var avsedda för omflyttad arbetskraft från Norrland och från Kopparbergs eller Värmlands län. Stor- arbetsplatserna är förlagda till regioner med efterfrågan på arbetskraft och strävan är att söka omplacera de anställda så snart som möjligt i det reguljära arbetslivet. Pa— viljongerna är i princip lika utförda som för omskolningseleverna, men man har all— tid eget rum om 7,5 mg.

Övriga beredskapsförläggningar ligger i re— gel i glesbygden. Liksom vid storarbetsplat— serna har man alltid eget rum. Bostadens utförande är även i övrigt lika som storar- betsplatsernas förläggningar.

För att höja boendestandarden har man på senare tid börjat uppföra en särskild fri- tidspaviljong vid förläggningarna. Den in— nehåller bordtennisrum, hobbyrum och bas— tu.

Förläggningarna tillhandahålles alltid möblerade. När det gäller städservice är praxis växlande. På vissa håll städas såväl rum som gemensamma utrymmen dagligen, medan man i en del fall städar rummen 2—3 gånger i veckan. Bäddning ombesörjs av den boende själv.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att förläggningar är nödvändiga för att trygga bostadsförsörjningen vid snabb omlokalise- ring av arbetskraft.

2.5.3. Planerad och projekterad produktion

Under budgetåret 1969/ 70 beräknas beho- vet av förläggningsplatser i egna byggnader öka med ca 950.

För budgetåret 1970/ 71 beräknas behovet av platser i egna byggnader öka med 300 avseende omskolningsverksamheten, 160 avseende överflyttad arbetskraft, 50 för va- penfria tjänstepliktiga och 940 för uthyr- ning till kommuner och företag. Den totala ökningen uppgår således till 1450 platser. Kostnaderna för dessa beräknas till 21,0 milj. kr.

Styrelsen har utvecklat en idé om en mindre förläggningsbyggnad för ensambo- ende, vilken även skall kunna användas som. familjeförläggning (familjebos-tad). Det se- nare möjliggöres därigenom att byggnaden givits en sådan planlösning och konstruktion att man med en innervägg, som är mon— terbar i två alternativa lägen, kan anordna byggnaden för antingen det ena eller andra ändamålet.

Byggnaden omfattar för ensamboende fyra sovrum, varav tre om 9,0 rn2 och ett om 12,0 m2. Vidare finns ett fullständigt utrus- tat kök samt matplats för fyra personer. Hygienutrustningen är kollektiv och består av badrum med wc och tvättställ samt duschrum med wc. Ett gemensamt förråd finns även i byggnaden. Styrelsen avser att låta nyanskaffningen under budgetåren

1969/70 och 1970/71 i huvudsak bestå av byggnader med detta utförande.

2.5.4. Finansiering

Produktionskostnaden för ett enkelrum om 7,5 rn2 jämte del i gemensamma utrymmen uppgår till ca 10000 kronor. För uppsätt- ning av paviljong på plats tillkommer en kostnad av ca 2 500 kronor per rum. Inven- tarier i enkelrum beräknas kosta 1 500 kro- nor. Dagskostnaden (kapitalavskrivning och drift) per rum varierar men är i medeltal 9 kronor för ett enkelrum.

Anställda vid storarbetsplatser och övriga beredskapsarbeten betalar ingen hyra. Vid bostad i förläggning innehålles dock en del av bortaliggningsbidraget. För elever vid omskolningskursema innehålles på motsva- rande sätt det månatliga hyresbidraget, som eljest uppgår till 125 kronor i dyrort III, 150 kronor i dyrort IV och 175 kronor i dyrort V.

2.6 Statsverkets innehav av enkelrum och dubbletter

Enligt uppgift från Statens personalbostads- delegation disponerade statsverket år 1969 4827 enkelrum och 474 dubbletter. De största bostadsförvaltande myndigheterna var fortifikationsförvaltningen med 2 910 bostäder, byggnadsstyrelsen med 921 och karolinska sjukhuset med 710. Nybyggnads- verksamheten var av liten omfattning. En- dast 752 bostäder hade tillkommit år 1962 eller senare. Dessa tillhörde oftast fortifi- kationsförvaltningen, där de ofta bestod av elevhotell vid försvarets anläggningar, samt av karolinska sjukhusets personalbostäder. Flertalet bostäder är belägna i landsortsstä- der eller vid militära förband på landsbygd— den. Genom sammanslagningar och konto- risering minskas beståndet successivt. Be- ståndet är utspritt på en mängd orter i små poster, tillhöriga skilda huvudmän. Hu- vudprincipen för hyressättningen av stats- verkets bostäder är att hyran skall motsvara vad en likvärdig bostad betingar på den allmänna hyresmarknaden på orten. En viss

eftersläpning av den statliga sektorn kan dock konstateras. Åtgärder för en lyftning av hyresnivån i statens ifrågavarande bostä- der företas emellertid f. n.

Utöver här nämnda bostäder hyr karolins— ka sjukhuset ett stort antal enkelrum på den allmänna hyresmarknaden liksom ett antal familjebostäder, som delas upp och hyrs ut som enkelrum med del i kök.

Uppgifter saknas för principerna vid till- delning och utnyttjande av bostäderna. Sta— tistik saknas även över ålderssammansätt- ning och boendetid.

Statsverkets strävan är att i görligaste mån komma ifrån tjänstebostäderna och i stället nyttja bostäder på den allmänna bostads— marknaden

2.7. Kommunernas personalbostäder 2.7.1 Bakgrund och utveckling

Under äldre tid var det regel att huvudmän- nen för sjukhusen tillhandahöll bostäder för sina anställda. Oftast var dessa bostäder be- lägna inom själva institutionsområdet och befattningarna var förenade med bostads— tvång. På grund av bostadsunderskottet på senare tid tvingades landstingen och kom- munerna stående utanför landsting att även i fortsättningen svara för de anställdas bo- stadsförsörjning, som av huvudmännen be- traktats som en nödvändig förutsättning för att klara nyrekryteringen av personal. Många vårdinstitutioner är dessutom belägna på orter, där ingen annan möjlighet finns att ordna bostäder. Genom åren har därför dessa huvudmän anskaffat ett stort och va- rierat bestånd av personalbostäder.

Primärkommunerna brukade fram till 1960-talets början planera in personalbostä— der på ålderdomshemmen. Främst på grund av önskemål från de anställdas sida har man frångått detta system och bostäder erhålls i stället på den reguljära bostadsmarknaden. Antalet personalbostäder på ålderdomshem- men minskar även genom att de tas i bruk för annat ändamål.

För åldringssjukvårdens personal inne- har Stockholms socialnämnd ett relativt

stort antal bostäder, i allmänhet belägna i speciella fastigheter intill vårdinstitutioner- na. En utbyggnad av beståndet planeras. Från år 1971 övergår åldringssjukvården i Stockholm till storlandstingets huvudmanna- skap.

2.7.2. Omfattning och utformning

För att belysa omfattningen av landstings- kommunernas innehav av personalbostäder utsändes i november 1969 en enkät till landstingen samt till sjukvårdsförvaltning- arna i de tre kommunerna utanför landsting; Stockholm, Göteborg och Malmö. I enkä- ten ombads landstingen redogöra för total- beståndet av bostäder, antalet småbostäder om högst 1 rum och kök, bostadsplanering beträffande småbostäder, finansiering och hyror. Samtliga huvudmän har besvarat en- käten.

Av de inkomna svaren framgår, att lands- tingen och de tre sjukvårdsförvaltningarna tillsammans förfogar över ett stort bestånd av personalbostäder, totalt ungefär 34500 bostäder. Av dessa var närmare 22 000 10- kalt förvaltade, dvs. de beläggas och ad- ministreras av respektive institutionsledning. Bostäderna är i de flesta fall belägna inom institutionsområdet eller i dess omedelbara närhet. Ibland ligger de inom vårdbyggnad och även inom vårdavdelning. Bortåt 14 000 bostäder förvaltades av landstingskanslierna. En inte oväsentlig del av dessa senare bo- städer är belägna utan närmare anknytning till någon vårdinstitution.

I enkäten ombads huvudmännen uppge fördelningen av småbostäder på olika bo- stadstyper, lokalt och centralt förvaltade. Stockholm har därvid inte haft möjlighet att göra denna uppdelning, men viss led- ning har getts angående den sannolika för- delningen. För landet i övrigt uppgick små- bostäderna till följande antal:

Tillsammans med småbostäderna i Stock- holm uppgick antalet småbostäder i lands- tingens och de tre sjukvårdsförvaltningarnas regi i slutet av år 1969 till närmare 25 000 bostäder om högst 1 rum och kök. Enkel- rummen är den vanligaste bostadstypen och detta är särskilt förhållandet med de lokalt förvaltade bostäderna. Av de centralt för- valtade var lägenheter om 1 rum med kok- skåp/kokvrå vanligast, medan enkelrummen kom i andra hand. Dubbletter eller lägen- heter om 1 rum och kök var relativt ovan- liga.

Det helt övervägande antalet lokalt för- valtade småbostäder var möblerade. I all— mänhet uppgav landstingen att så var fallet med 90—100 % av bostäderna. Beträffande de centralt förvaltade småbostäderna varie- rade möbleringspraxis mellan huvudmän- nen. Vanligast var dock drygt hälften möb- lerade, enligt landstingens uppgifter.

Det starka inslaget av korttidsboende i småbostäderna framträdde tydligt. En stor majoritet av landsting uppgav, att i de 10— kalt förvaltade småbostäderna mer än 50 % av de boende avflyttar inom 2 år. Lägst omsättning förekom i en del glesbygdslän. Sålunda uppger landstingen i Västernorr- land, Kopparberg, Kronoberg och Kalmar läns norra landsting en omsättning på högst 35 % under 2 år. Göteborg och Stockholm hade å andra sidan en mycket hög omsätt- ning, Göteborg 95—100 % och personal- hotellen i Stockholm 140 % på 1 år.

Vid sidan av småbostäderna förekom det på flera håll, att huvudmännen möblerade stora lägenheter och till ensamstående an- ställda hyrde ut rum med tillgång till kök och hygienutrymme. Denna boendeform sy- nes dock ha slagit mindre Väl ut ur förvalt- ningssynpunkt.

Enkelrum Dubbletter 1 rkvr 1 rok Totalt

Lokalt förvaltade 12 191 766 2 558 1 161 16 676 Centralt

förvaltade 1 958 169 2 409 447 4 983

Samtliga 14 149 935 4967 1 608 21 659

___—___;—

2.7.3. Planerad och projekterad produktion

Huvudmännen lämnade även uppgifter om pågående nyproduktion av småbostäder samt det planerade behovet under de närmaste åren. På grund av den år 1971 förestående sammanslagningen av Stockholms sjuk- vårdsförvaltning med Stockholms läns lands- ting kunde genom oklarheter om den fram- tida planeringen inga prognoser lämnas av dessa huvudmän.

12 huvudmän meddelade, att ingen ny- produktion var aktuell och att inte heller någon sådan planerades inom de närmaste åren. På ett par håll stod även småbostäder tomma. Två landsting deklarerade, att en- ligt deras uppfattning borde primärkommu- nen svara för allt bostadsbyggande inom sitt område.

15 huvudmän hade antingen en aktuell nyproduktion och/eller planerade en sådan. Uppgifterna avsåg i de flesta fall de när- maste åren 1970 och 1971. Planerat behov jämte aktuell nyproduktion uppgick till ca 2700 bostäder, varav ca 1000 lokalt för— valtade och 1700 centralt förvaltade. Till den senare gruppen tillkommer två perso- nalhotell, som Stockholm avsåg att färdig- ställa till år 1972. En del huvudmän plane- rar således en omfattande utbyggnad av personalbostadsbeståndet.

Endast en huvudman hade erhålilt små- bostäder genom tilldelning av primärkom- mun. Förhandling pågick på något håll om att erhålla bostadskvot men hade ännu inte lett till något resultat. Uppsala läns lands- ting, som tilldelas 200 bostäder årligen av Uppsala stad, hade helt reserverat denna kvot för bostäder om 2 rum och kök, på grund av den mycket stora efterfrågan av denna bostadstyp.

2.7.4. Huvudmannaskap och finansiering

De flesta av huvudmännen förfogade såväl över lokalt genom vårdinstitutionerna som centralt genom kanslierna förvaltade bostä- der. Som tidigare nämnts, var dock det sto- ra flertalet av bostäderna lokalt förvaltade. I den nyproduktion som förutsågs, domine—

Vad gäller ägandeformer för de dispone- rade bostäderna, visade det sig, att nästan alla huvudmän såväl ägde som förhyrde småbostäder. I allmänhet utgjorde de för— hyrda bostäderna en liten del, närmast ett komplement till egenägda fastigheter. I stor— stadsområdena, såväl Stockholm som Göte— borg och Malmö utgjorde å andra sidan de förhyrda bostäderna flertalet. På en del håll hade huvudmännen inköpt bostadsrätts- lägenheter. Det förekom även, att fastighe- ter från kooperativa bostadsföretag förhyr— des. På tre håll skedde bostadsproduktio- nen genom en landstingets bostadsstiftelse.

De egenägda bostäderna var nästan un— dantagslöst egenfinansierade, utan statliga lån.

16 huvudmän subventionerade hyrorna. Vanligen skedde detta med hänvisning till avflyttningsklausulen, som medförde att man måste lämna bostaden vid anställningens upphörande. Men även tjänstebostadstvång— et eller bostadens läge anfördes. För av- flyttningsklausulen brukade en hyresnedsätt- ning på 3—15 % ske, för tjänstebostads- tvånget 5—20 %, om bostaden låg inom vårdavdelning med 8 %, inom vårdbyggnad 3—5 %, sjukhusområde 2—3 % eller om bo— staden var belägen på ort, där ingen annan uthyrning av möblerade bostäder förekom, med 5 %. På ett par håll hade hyresned- sättning skett på grund av de mycket höga hyrorna i den senaste produktionen. Stock— holms sjukvårdsstyrelse subventionerade hy- rorna med 20—25 %.

2.8 Bostadshotell m. m. för ensam- stående

Under 1960—talet har ungdomarnas och and- ra ensamståendes bostadssituation uppmärk- sammats på flera håll i landet. Genom kom— munalt engagemang har bostadshus för en_ samstående uppförts i bl. a. Stockholm, Göteborg, Sundbyberg, Uppsala och Troll— hättan och ett planeras i Järfälla. På enskilt initiativ har det tillkommit bostäder för en- samstående i bl. a. Karlskrona. En dell projekt har formen av bostadshotell. Bo-

städerna är i de flesta fall mycket centralt belägna, ofta på saneringstomter, som be- funnits olämpliga för familjelägenheter. Bo- stadsstorleken är 1 rum med kokskåp/kok- vrå och badrum/dusch, i några fall även 2 rum med kokvrå. I allmänhet finns i fas- tigheterna en del kollektiva inslag, såsom sällskapsrum med TV, bastu, motionsrum och tvättstuga. I regel är bostäderna till- gängliga för ensamstående i alla åldrar. Of- ta uthyrs bostäderna möblerade. I Stock— holm och Göteborg innehåller hyreskontrak- tet en klausul om att bostaden om 1 rum är avsedd för endast en person. Något organ för hyresgästernas medinflytande i förvaltning eller planering av ny bebyggelse finns inte vid anläggningarna.

Som exempel på nyuppförda bostadshus för ensamstående redogörs för projekt i Gö- teborg, Sundbyberg och Karlskrona.

2.8.1. Bostadshotell i Göteborg 2.8.1.l Bakgrund och utveckling

De senaste decennierna har en kraftig ex- pansion av framförallt exportindustrin ägt rum i Göteborg och staden har tillförts mycket arbetskraft, såväl inhemsk som in— vandrad. För att klara bostadsförsörjningen för inflyttad arbetskraft har därför de stora industrierna uppfört bostadspaviljonger eller t.o.m. anskaffat husbåtar. Dessa bostä- der rymde år 1967 ca 2000 boende. Från kommunalt håll ansåg man denna bostads- standard som alltför låg och de boendes situation som otrygg på grund av avflytt- ningsklausulen, som medförde att hyres- gästen vid byte av anställning måste flytta från bostaden. Staden beslöt därför att upp- föra fem bostadshotell med sammanlagt 2 000 bostäder.

2.8.1.2 Omfattning och utformning

Hittills har två bostadshotell färdigställts, nämligen Svartedalen, beläget i industri— distriktet på Hisingen samt Bergsjön, belä-, get ungefär en mil från stadens centrum in- åt landet i ett nytt bostadsområde. Tillsam-

mans rymmer hotellen 642 enkelrum och 135 dubbletter. Av de senare är 34 avsedda för makar eller samboende par, medan öv— riga dubbletter och enkelrum är reserverade för ensamstående. Rummen är försedda med ljus kokvrå och bad eller dusch. Rums- ytan är 13,0—14,4 m'l. Lägenhetsytan är för enrumsbostäderna 22,6—27,8 mi”. En del lägenheter är försedda med sovalkov. Rummen uthyrs möblerade. Städning var- annan vecka ingår i servicen liksom säng- linne.

Av gemensamma utrymmen finns i Berg— sjön sällskapsrum med TV, motionslokal och bastu samt tvättstugor. l bottenvåning- en finns även en cafeteria liksom en ser- vicebutik för dagligvaror. Svartedalen har likaså sällskapsrum med TV, bastu, mo- tionslokal och tvättstuga. Här finns det även klädvårdsrum i varje våningsplan.

På båda hotellen finns en heltidsanställd husmor, som förmedlar kontakter mellan hyresgäst och hyresvärd.

Drygt hälften av bostäderna är reserve— rade för de stora industriernas anställda, vilka har förtur till bostäderna. Övriga bo- städer uthyrs till andra anställda, pensionä- rer och studerande. Alla hyresgäster tecknar eget kontrakt, varför man inte är bunden till någon arbetsgivare för att få behålla bostaden. Kontraktet innehåller några sär- bestämmelser. Den viktigaste är att bosta- den om 1 rum endast upplåtes för en per- son.

2.8.1.3 Planerad och projekterad produktion

Göteborgs stads bostadsaktiebolag uppför f.n. ytterligare två bostadshotell med till- sammans ca 1 150 bostadsenheter. Genom annan huvudman uppförs även ett hotell. Bostadshotellen beräknas vara färdiga år 1971—1972.

2.8.1.4 Huvudmannaskap och finansiering

Huvudman och förvaltare för bostadshotel- len är Göteborgs stads bostadsaktiebolag. Husen är finansierade med sedvanliga stat-

liga lån. För inventarier har ett särskilt lån upptagits, med femårig amorteringstid. In- ventariekostnaden per rum uppgår till 1 900 kronor för enkelrum.

I Svartedalen uppgår månadshyran (in- klusive ovannämnda service) för lägenhet om 22,6 m2 till 352 kronor och för lägen- heter om 27,8 m2 till 391 kronor. I Berg- sjön är hyran 351—358 kronor/ månad för lägenheter med en yta av 25,5—25,8 m2. Dubbletterna i Svartedalen med yta på 38,9 m2 betingar en månadshyra på 536 kronor samt för 40,6 m2 555 kronor, medan dubb- letterna i Bergsjön på 40,4—40,8 m2 kos- tar 540-543 kronor/månad. Vidare beta- lar hyresgästerna en depositionsavgift på 20 kronor/månad, vilken återbetalas vid av- flyttning, om den inte har behövt använ- das för reparationer e. d. För bilinneha- vare tillkommer avgift för bilplats.

2.8.2. Sundbyberg, kvarteret Banken

De ensamståendes bostadssituation har va- rit prekär i Sundbyberg. För att klara de inflyttades bostadsförsörjning hade de stora industrierna måst anskaffa ett betydande an- tal bostadspaviljonger, en boendeform som inte ansågs tillfredsställande. När det blev aktuellt med nybyggnation av det centralt belägna kvarteret Banken, vände sig därför industrierna till kommunen med önskemål om att där måtte uppföras ett större antal lägenheter för ensamstående. Kommunen anslöt sig till denna handlingslinje. I decem- ber 1968 stod fastigheten inflyttningsfärdig. Denna innehåller 234 lägenheter om 1 rum och kokskåp med bad, 9 dubbletter samt 74 lägenheter om 2 rum och kök. Kokskåpslägenhetema har en totalyta av 26,5—28,6 mg, varav rummet upptar ca 14 m2. Lägenheten är försedd med rym- lig klädkammare. En del lägenheter uthyrs till de stora industrierna i staden, medan resterande hyrs ut direkt till hyresgästen. Industrierna har möblerat sina lägenheter. Av gemensamma lokaler finns i fastighe- ten bastu, motionsrum och två festlokaler med kokmöjlighet, som får hyras. I fastig- heten finns vidare en reception, öppen mor—

gon och kväll, där man bl. a. kan köpa bil— jetter till bastu och motionsutrymmen. En tvättstuga för självtvätt och inlämningstvätt finns även. Avsikten är vidare att man ge- nom receptionen skall förmedla önskad städ- hjälp.

Ägare och förvaltare av fastigheten är sta- dens allmännyttiga bostadsföretag, Fastig- hetsaktiebolaget Förvaltaren. Hyran för en— rumslägenheterna uppgår för omöblerad bo- stad till 321: 80 för den minsta storleken och till 337: 34 för den största per månad. För dubblettema är månadshyran 417: 58.

I Sundbyberg planeras ett nytt bostads- hus med liknande utformning för 150 hy- resgäster. Detta beräknas vara inflyttnings- färdigt år 1971—72.

2.8.3 Karlskrona, kvarteret Reval.

I Karlskrona råder brist på små men väl- utrustade bostäder. Genom enskilt initia- tiv har därför hösten 1969 färdigställts en fastighet med 26 bostäder för ensamståen- de. Lägenhetsstorleken är 1 rum och kok- vra:

Antal Rumsyta Totalyta 4 st. 15 m”, med bad 25 rn2 4 » 12 >> » » 19 » 12 » 12 » » dusch 19 >>

Bostäderna uthyrs möblerade eller omöb- lerade efter hyresgästens önskemål. Drygt hälften beräknas bli möblerade. Om hyres- gästen önskar, ombesörjs veckostädning ge- nom värdens försorg.

I fastigheten finns gemensamt för hyres- gästerna gillestuga med pentry, bastu samt tvättstuga. Vidare finns reception öppen un— der dagtid fram till kl. 22. Då fastighe- ten är mycket centralt belägen på en sane- ringstomt, finns i närheten tillgång till res- tauran ger och butiker.

Bostäderna är tillgängliga för alla ensam- stående utan åldersbegränsning. Hyreskon- traktet innehåller inga särbestämmelser, var- för t.ex. två personer under kortare tid tillsammans kan disponera en lägenhet.

Husen är finansierade med statliga lån.

Ägare är Liljeströms Byggnadsaktiebolag, Karlskrona. Hyran för de mindre storlekar- na uppgår till ca 250 kronor per månad för omöblerad lägenhet och 375 kronor för de större lägenheterna.

2.9. Inackorderingshem för ungdom 2.9.1 Bakgrund och utveckling

Förutom mellanskolans elevhem finns i lan- det ett betydande antal inackorderingshem för ungdomar i tonåren: &) enligt 1960 års barnavårdslag skall i barn- hemsplanen upptas bl. a. landstingens upp- tagningshem för ungdomar 16—20 år (före— trädesvis i åldern 16—17 år). Socialstyrel- sen svarar för att hemmens planering och verksamhet är i enlighet med barnavårds- lagen samt sköter inspektionen av hemmen. Upptagningshemmen har funktionen av institutioner för vård och tillsyn av ungdom i åldern 16—20 år, vilka är missanpassade eller lever under sådana förhållanden, att de löper allvarlig fara för att missanpassas. En del ungdomar är omhändertagna av bar- navårdsnämnd, medan andra placerats ge- nom föräldrarnas försorg. b) ytterligare ett stort antal inackorderings- hem har tillkommit runt om i landet. Moti- vet för tillkomsten har ofta varit ungdomar- nas förvärvssituation: att man velat hjälpa antingen studerande eller förvrävsarbetande ungdom på en viss ort. En mängd hem har vidare tillkommit för att vara i hemmets ställe för ungdomar med bristfälliga hem- förhållanden eller som saknar hem på orten.

2.9.2. Omfattning och utformning

a) Hösten 1969 fanns 40 upptagningshem i verksamhet. Av dem är 25 belägna i stor- stadsregionerna, nämligen 15 i Stockholm, 6 i Göteborg och 4 i Malmö. 15 ligger i landsorten. Regionsamverkan förekommer mellan landstingen. I några fall är ungdo— marna placerade på hem, huvudsakligen av- sedda för yngre tonåringar.

Befintliga hem rymmer i regel 8—30 ung— domar. Enligt å 56 barnavårdslagen skall

ungdomar över 12 års ålder vistas på hem för antingen flickor eller pojkar.

Personaltätheten är hög på upptagnings- hemmen. I regel finns föreståndare och bi- trädande föreståndare, ungdomshemsassi- stent, husmor och ekonomipersonal. Även nattetid finns personal tillgänglig på hem- men. Alla hem har tillgång till läkare.

Standarden på planerade ungdomshem framgår av »Riktlinjer för planering av barnhem, utarbetade år 1967» av social- styrelsens barna— och ungdomsvårdsbyrå:

»Upptagningshem för äldre tonåringar bör ha 6—8 platser, samtliga förlagda till enkelrum. Rumsytan bör vara 8—9 mi). Inom varje hem bör finnas ett badrum, ett separat duschrum samt ett tvättrum med minst två tvättställ och två separata toalett- rum. Expedition och jourrum skall finnas på varje hem, men kan tillgodoses i ett rum».

Gemensamt för hela hemmet skall finnas bl. a. matrum, dagrum, kök, läsrum hobbyrum, lokaler för fysisk träning. Mat-, dag— och läsrum tillsammans bör ha en golv- yta av 4 m2 per person.

Man strävar efter att förlägga nya hem i våningsplan i vanlig bebyggelse för att undvika anstaltsprägel. Hobbyrum, mo- tionsrum el. dyl. förläggs ofta i souterräng- plan.

Ungdomarna erhåller alltid helinackorde- ring i hemmen. Det förutsätts att ungdomar- na antingen är förvärvsarbetande på heltid eller studerande.

b) När det gäller övriga inackorderingshem, redogör Socialkalendern 19671 för 54 såda- na hem. Liksom landstingens upptagnings— hem är även dessa hem små till omfattning- en. 42 hem hade högst 19 platser, 6 hade 20—29 platser och 6 30—50 platser. Alla hem utom ett var avsedda för antingen flickor eller pojkar. Hemmen var i regel reserverade för ungdomar 15—20 år gam- la. 15 hem var till för enbart studerande ungdom och 7 för förvärvsarbetande, me- dan 3 vände sig till såväl studerande som förvärvsarbetande. Ett stort antal hem vän-

1 Socialkalendern 1967 (Kommunförbundets förlag 1968) s 27—32.

de sig främst till ungdom från bristfällig hemmiljö.

2.9.3. Planerad och projekterad produktion

Någon mer betydande produktion av upp- tagningshem för tonåringar är inte att för- vänta. För övriga inackorderingshem finns ingen sammanhållande planering.

2.9.4. Huvudmannaskap och finansiering

Huvudman för upptagninshemmen är lands- ting eller stad utanför landsting. För övriga inackorderingshem förekommer som huvud- man landsting, primärkommun genom bar- navårdsnämnd, föreningar, stiftelser och in- dustriföretag.

När det gäller finansiering av upptag- ningshemmen rekommenderar landstingsför- bundet att en vårdavgift uttages som utgör 75 % av basbeloppet, f. n. 12 kronor/dygn. Denna erlägges av barnavårdsnämnd eller i en del fall av föräldrar. Det förekommer även att intagna tonåringar med förvärvs— arbete själva betalar denna avgift.

Vid övriga inackorderingshem brukar även tonåringar med förvärvsarbete betala viss avgift, alternativt betalas denna av för— äldrarna. Resterande kostnader tillskjuts av huvudmannen eller av vederbörande kom- mun.

2.10 Attityder till och erfarenheter av speciella boendeformer för ungdom

Några statliga utredningar och åtskilliga so— ciologiska undersökningar har behandlat speciella boendeformer för ungdomar. Det har därför ansetts som behövligt att komplet- tera beskrivningarna aV boendeformerna med dessa utrednings- och undersöknings- resultat (utan någon särskild värdering från utredningens sida): Ungdomsvårdskommitte'n tog i sitt slutbe- tänkande1 upp frågan om hur ungdomens bostäder lämpligen bör planeras. Vid sidan av hyresrum, försedda med egen ingång, tvättställ och toalett i s.k. elastiska lägen- heter, samt vanliga smålägenheter, finansi-

erade analogt med pensionärsbostäder, före— slog man två specialformer av bostäder för ungdomar:

dels inackorderingshem för ungdom i ål- dern 14—18 år. Dessa hem bör vara små, med högst 10—12 platser, och förestås av ett föreståndarpar. Då ungdomarna har blyg- samma inkomster, måste samhället hjälpa till ekonomiskt såväl vid uppförande som vid drift. Kommittén föreslog, att ärendet måtte hänskjutas till socialstyrelsen för vidareut- veckling.

dels kollektiva bostadshus för ungdom 18 år och äldre. Dessa hus torde främst bli be- hövliga i större städer med stor inflyttning av ungdom. De kommuner eller allmännyt- tiga stiftelser, som kom att uppföra ifråga- varande bostadshus med vissa gemensamma anordningar, borde efter ansökan hos bo- stadsstyrelsen kunna få åtnjuta samma vill- kor härför som förutsatts för studentbostä— derna.

Bostadsbyggnarlsutredningcn2 lät i sitt be- tänkande fil.lic. Gunnar Åsvärn utföra en specialstudie av kollektivhusen. En po- sitiv inställning redovisades till kollektivhus för ungdomar: »En annan kategori med sär- skilt påtagliga behov av viss gemensam ser- vice är förvärvsarbetande och studerande ungdom, som inte bor i sina hem. För des- sa har i många fall ordnats särskilda ung- domsbostäder i syfte att underlätta anpass- ningen till ny miljö bland nyinflyttad ung- dom och överhuvudtaget att utgöra ett al- ternativ till inneboendesystement.» Efter en beskrivning av Stiftelsen Hem för Ung- doms ungdomshotell i Stockholm anför ut- redningen »anläggningarna har visat sig motsvara de krav som ställs på ändamåls— enliga och trivsamma ungdomsbostäder, och efterfrågan på rum är mycket stor».

Den allmänna inställningen till kategori- bebyggelse är annars sedan flera decennier tillbaka negativ. När det gäller pensionärs— bostäder strävar man medvetet efter att för- lägga dessa i övrig bebyggelse. Såväl de

1 SOU 1951: 41 Ungdomen möter samhälle 5 65. 2 SOU 1965: 32 Höjd bostadsstandard, s 535 —554.

planerande instanserna som pensionärerna själva anser det olämpligt att segregera åld- ringarna från andra hushåll.

en är 1967 tillsatta servicekommitze'n' har också uttalat sig emot kategoribebyggel— se. Man tänker sig servicekärnor där olika lokaler förläggs tillsammans så att ett effek- tivt utnyttjande och hög flexibilitet erhålls. Kring dessa bör en sådan sammansättning av bostadsbeståndet eftersträvas, så att man får en blandning av olika hushållstyper. Därmed skapas förutsättningar för ett sta- bilare underlag för differentierad service.

Vid enkäter och intervjuer med personer bosatta i kollektivhus eller som visat in- tresse för dylika, har man genomgående föredragit blandade hushållstyper. Av bo- ende i Marieberg och Hässelby familjehotell i Stockholm år 19642 ansåg 90 % att alla hushållsslag borde blandas. I Lund år 19673 menade 80 % att det i servicehuset borde finnas alla slag av hushåll. Både i Stock— holm och i Lund utgjordes majoriteten av de tillfrågade av vuxna personer, med el- ler utan barn.

Även ungdomar har vid ett antal tillfäl— len fått ge uttryck för sin inställning till att bo i olika former av kategoribebyggelse. Någon klar definition på kollektivhus eller servicehus har aldrig formulerats. Man har sålunda inte bestämt vilken »minimimängd service» eller vilka serviceformer som skall finnas för att ett hus skall anses vara kol- lektivhus. Frågorna har ibland avsett kate— gorihus med hög grad av service, t. ex. ungdomshotell, hus med viss grad av kollek— tiva anordningar, såsom studentbostäder, eller hus utan annan service än vad som ingår i reguljär familjebostadsbebyggelse, hus där dock endast ungdomar förutsatts bo.

Vid en enkät i Uppsala 19664 med ett urval ungdomar mantalsskrivna i staden el- ler förvärvsarbetande där men bosatta på annat håll samt skolungdom i åldern 16— 25 år, fick man bland olika former av bo- städer ange hur man helst önskade bo. Ung- domshotell föredrogs av 0,9 %. Utrednings- männen ansåg att det ringa intresset för ung- domshotell till en del kan förklaras av bris-

tande kännedom om dessa bostäder. Det kunde tänkas att man i stället valt en liten lägenhet. Av ungdomar som varken var förlovade eller hade stadigt sällskap valde 10,2 % enkelrum med kokskåp/ kokvrå och 35,3 % 1 rum och kök. Bland ungdomar som hade stadigt sällskap valde 4,4 % en- kelrummet och 29,5% 1 mm och kök. Bland förlovade ungdomar nöjde sig endast 10,2 % med 1 rum och kök eller mindre Även bland de mycket unga var det många som önskade sig en bostad om 2 rum och kök eller ännu större. Några prisuppgifter på bostäderna lämnades inte vid enkäten. Önskemålen för många ungdomar måste an- ses som orealiserbara av ekonomiska skäl. För det stora antal ungdomar som bodde kvar i föräldrahemmet var någon flyttning inte för dagen aktuell och det torde vara svårt att föreställa sig bostadsbehov och eko- nomiska resurser för dem.

Vid intervjuer i Stockholm och tre av sta- dens inre förortskommuner samt i Eskils— tuna år 19665 med ungdomar 19, 22. och 25 år gamla, fick de uppge hur de helst ville bo. Endast undantagsvis uppgav man ungdomshotellet som det mest önskvärda bostadsalternativet. Inte heller för bostads- hus för enbart ungdomar visade man något större intresse, bara 10 % eller mindre valde detta alternativ. Flertalet sade sig föredra vanlig flerfamiljshusbebyggelse. Många ön- skade bo i småhus. Liksom när det gällde ungdomarna i Uppsala får bostadsönskemå— len tolkas åtminstone till en del som prefe— renser på sikt, som inte avspeglar dagens möjligheter. Vid dessa intervjuer presente- rades ungdomshotellen med beskrivning jäm- te kostnadsuppgifter. Det är dock troligt, att det förhållandet att flertalet inte på an- nat sätt stiftat bekantskap med denna boen- deform gjort att intresset blivit lågt vid in—

1 SOU 1968: 38 Boendeservice 1, s 15. 2 Bo och bedöma, kollektivhus i Stockholm. Jussil—Vestbro 1964, s 35. 3 Servicehus i Lund. Generalplanekommitte'n 1967 s 21. * Ungdomens bostadsönskemål. Uppsala 1967 Trost—Bengtsson s 5: 1. 5 Ogifta stadsungdomars bostadsvanor och bostadsönskemål. Bergström. Byggforskning— ens rapport 15/68, 5 143.

En intervjuundersökning i Lund år 19661 med i staden mantalsskrivna ungdomar i ål- dern 16—29 år visade även att man i all- mänhet föredrog vanlig flerfamiljsbebyggelse framför bostadshus för enbart ungdomar. Frågan lydde: »Om det kostade lika myc— ket, var skulle Ni då vilja bo: Ni har två hustyper att välja emellan: Ett hus för ogift ungdom eller övriga småhushåll — alltså inte barnfamiljer — där man har tillgång till kollektiv service, eller ett vanligt bostads— hus med alla åldrar och hushållstyper? In- tresset för ungdomsbostäder visade sig ha samband med ungdomarnas boendeförhål- landen. Mer intresserade var de som bodde hemma, där 34 % var positiva, eller inne— boende, 37 % medan de som hade egen bo— stad visade ett litet intresse för denna boen- deform, 14 %. De hemmaboende ungdomar- na var unga, i regel tonåren, de inneboen- de oftast i åldern 18—22 år. Inkomsterna var i regel låga, 1000 år i månaden eller mindre. Den bostad de önskade sig var oftast 1 rum och kök eller kokvrå.

När ungdomar boende på ungdomshotel- len i Stockholm hösten 19672 tillfrågades hur de helst Ville bo, var det endast en mycket liten andel, 9 % av männen och 5 % av kvinnorna, som sade sig föredra ung— domshotellet. Flertalet sade sig vilja bo i smålägenheter. Av kvinnorna önskade 43 % en omöblerad lägenhet om 1 rum och kök och 39 % 2 rum och kök eller större. Genom att hyra ut en del av servicebostäderna för ungdom omöblerade skulle man således täc- ka en större del av efterfrågesektorn, särskilt för kvinnorna. Männen valde omöblerad 1-rumslägenhet i 28 % av fallen och 2 eller fler rum i 39 %. Ungdomshotell var dock mer efterfrågat bland de yngre männen 16— 20 år, där 20 % valde denna boendeform. De yngre ungdomarna, både män och kvin— nor visade även ett visst intresse för möble- rade smålägenheter. Möblerad l-rumslägen- het valde 14 % både av männen och kvin- norna. Endast 4 % av kvinnor i åldern 21— 25 år önskade sig en möblerad 1-rumslägen- het. Önskemål om bostad på ungdomsho- tell hade inget samband med inkomsten.

Efterfrågan på lägenheter om 2 rum eller mer visade sig däremot ha samband med årsinkomsten. Den var dock så stor som 36 % redan i inkomstklassen 15 000 kr per år för att sedan stiga ytterligare till 51 % bland ungdomar med en årsinkomst på 20 000 kr eller mer.

De refererade intervju- och enkätresul— taten visar klart, att ungdomarna vid val mellan vanliga smålägenheter i flerfamiljs- hus och olika typer av specialbostäder för ungdomar föredrar den vanliga blandade bebyggelsen. Den negativa inställningen till särskilda ungdomsbostäder kan möjligen till en del förklaras av en från många socialo- giska undersökningar känd tveksamhet inför nya och oprövade alternativ.

Även om många ungdomar enligt ovan refererade undersökningar således synes fö- rcdra de vanliga bostäderna och icke gärna vill uppträda som särskild grupp måste ock- så socialpsykologiska teorier om ungdomar- nas relationer till varandra och samhället observeras.

Ungdomsgrupperna har en viktig funktion när det gäller att övervinna spänningar och friktioner, som skapats genom andra insti- tutioner, såsom skolan eller arbetet. Grup- perna lär sig dels de vuxna rollerna, men de betonar å andra sidan klyftan mellan de unga och vuxenvärlden. Så småningom kommer identifikationen med vuxenrollen att dominera medan identifikationen till de särskilda ungdomsgruppema försvagas.

Vissa av tidigare refererade undersök- ningar tyder på att hos en del ungdoms— grupper intresse finns för att i varje fall under en övergångsperiod söka en special- lösning av bostadsproblemen.

Vid den på s. 57 nämnda enkäten i Upp- sala fick ungdomarna även svara på en frå- ga: Skulle Ni vilja bo i ett bostadshus som är avsett endast för ungdomar (såväl gifta som ogifta). Totalt svarade 58,1 % jakan— de. Andelen ja-svar för 16—17-åringarna var 67,3 %, för 18—19-åringarna 65,8 %,

1 Ungdom och bostad, Lund 1967, Karsten— Carlsson Ill, 5 27. 2 Ungdomshotell i Stockholm Sjögren (Manu- skript).

vid 20—21 år 64,2 %, 22—23 år 52,0% och 24—25 år 33,9 %. Civilståndet spelade roll för inställningen till ungdomsbostads- hus. Mest intresserade var de som varken var förlovade eller hade stadigt sällskap, 64,6 %, medan de förlovade och med sta- digt sällskap intog en mellanställning med 57,5 % respektive 57,8 % positiva. De gifta var mindre intresserade av ungdomsbostads- hus, 45,2 %. Nuvarande boendeform hade betydelse för inställningen. Av ungdomarna boende i föräldrahemmet var 64,1 % posi- tiva, av inneboende 53,3 % och av ungdo- mar i studenthus 63,0 %. Om man hade egen lägenhet, var man mindre intresserad, framförallt om man hade insatslägenhet. Mer positiva var ungdomar som önskade en liten lägenhet. Bland de som valt enkelrum med kokskåp/kokvrå var 76,0 % positiva, bland de som föredrog 1 rum och kök 66,3 %. Intresset sjönk med ökande behov av bostadsyta. Inställningen hade även sam- band med socialgruppstillhörighet. Mest po- sitiva var ungdomar ur socialgrupp III med 61,8% och de studerande, 62,5 %. Om man tillhörde socialgrupp II eller I var man inte lika positiv, de intresserade utgjorde 46,9 % respektive 43,1 %.

Vid en enkät med studenter bosatta på studenthemmen Volrat Tham och Chalmers i Göteborg 19651 togs frågan upp, om man föredrog kategoribostäder eller lägenhet in- sprängd i annan bebyggelse. Det visade sig att inställningen hade samband med civil- ståndet. Av ogifta studenter föredrog 75 % studenthemmet medan bland de gifta 56 % hellre önskade bo i insprängd lägenhet och 37 % sade sig vilja bo på studenthem.

När man intervjuade ogifta studenter i Lund år 19662 och frågade om deras in- ställning till kategoeriområden för studenter i relation till insprängd bebyggelse, visade det sig att flertalet föredrog kategoribebyg- gelse, om man därigenom fick möjlighet till bättre områdesservice. 76 % föredrog studentkvarter eller studentstadsdel, medan endast 10 % valde insprängda lägenheter under dessa förhållanden. Det visade sig emellertid föreligga en statistiskt säkerställd skillnad mellan äldre och yngre studenter i

denna fråga. Av de äldre, 28 år eller mer, föredrog 23 % insprängda lägenheter och 18 % studenthus medan bland studenter 27 år eller yngre endast 9 % valde studentlägen- heter i insprängd bebyggelse och 13 % stu— denthus.

Ungdomarna som bodde på ungdomsho- tellen i Stockholm 1967 fick redogöra för sin inställning till kollektivhus för endast ogifta ungdomar eller om man föredrog kol- lektivhus för alla åldrar och hushållstyper. I motsats till de vuxna intervjupersonerna 1 Marieberg, Hässelby och Lund var man kritisk till tanken att blanda hushållstyperna 57 % ansåg detta vara sämre än nu, medan endast 26 % tyckte att detta vore bättre.

Resultaten från dessa undersökningar ta— lar för att man i tonåren och upp till unge- fär 25-årsåldern har en postitiv identifika- tion med ungdomsgruppema och att detta ger utslag i preferens för ungdomsbostäder. Det är de ensamstående ungdomarna som önskar bo i dessa, främst ungdomar som nu bor hemma, är inneboende eller bor i studentbostäder.

När man gifter sig eller blir etablerad i yrkeslivet, försvinner behovet av ungdoms- grupper och man slutar att identifiera sig med ungdomar — man accepterar sin vux- enroll.

Där ungdomsbostäder är en gängse bo— stadsform, såsom är fallet med studentbo- städerna, finner man att de som har möjlig- het att välja detta bostadsalternativ flyttar dit, som framgår av material från Lund, år 19633. Medan under första och andra läsåret de flesta bor inneboende eller hos föräldrar, väljer man sedan att bo i student- bostad. Denna tilldelas i regel efter ancien- nitetsprincipen, vilket gör att nykomlingar inte har möjlighet att få bo i dessa bostäder. Studentbostaden blir däremot den helt do— minerande bostadsformen bland de som kan välja denna.

Nackdelarna med specialbostäder för ung—

1 Studenthemmet. Göteborg 1965. Hugosson _Nelhans, s 27. ” Studentbostadens utformning och sociala roll. Lindberg 1967 s 101. KTH Lund. 3 Studentundersökningen 1963. Bäckström— Larsson Lund 1964, s 36—37.

domar torde vara mycket små. Ungdomar- nas boendevanor skiljer sig i tre väsentliga avseenden från pensionäremas, för vilka man strävar bort från kategoribebyggelse. Ungdomarna lämnar dagligen bostaden för att arbeta eller gå i skola. Man är vidare mycket rörligare och kan därigenom vidga sin bekantskapskrets. Genom giftermål, flyttningar och ändrade inkomstförhållanden kommer ungdomens småhushåll att bli av kort varaktighet. Man uppger emellertid, att man trivs bra i ungdomsbostäderna. På ungdomshotellen i Stockholm var det endast 2% som uppgav dålig trivsel, medan de flesta var mycket nöjda med sin bostad. Studenterna har likaså uppgivit att de trivts och när de velat flytta har detta i regel be- rott på förestående familjebildning.1 På ungdomshotellen i Stockholm var medianbo- endctiden för de äldre flickorna, 21—25 år, 1,45 är och för pojkarna i samma ål- der 1,26 år. Ungdomar på 20 år eller yngre hade kortare boendetider, vilket dels berodde på att man sällan flyttade in före 18 års åldern och på pojkarnas värnplikt som medförde avflyttning för många. Att man bor så länge på ungdomshotellen tyder på att dessa på ett korrekt sätt och till be- låtenhet fyller sin uppgift som genomgångs- bostad.

Att ungdomsbostäder betraktas med viss skepsis bland de ungdomar som inte är stu- denter, torde till viss del ha sin förklaring i att ungdomarna inte själva upplever sin bostadssituation som temporär.

Hälften av kvinnorna är gifta vid 23 år och av männen vid drygt 25 år. Flytt- ningsfrekvensen är mycket hög. Den en- skilde ställer dock inte sin situation i rela- tion till några sannolikhetstal. Om han inte avser att gifta sig inom en överskådlig fram- tid eller har yrkesplaner som medför flytt- ning, är det svårt för honom att i förväg avgöra hur lång tid han kommer att ha be- hov av en genomgångsbostad. Han kom- mer därför att se sitt bostadsbehov mer statiskt än vad det verkliga förhållandet medger.

2.11. Exempel på specialbostädernas utform- ning

I det följande presenteras tio olika varianter på specialbostäder för ungdom m.fl. Alla är enpersonswbostäder för korttidsboende men skiljer sig eljest åt i väsentliga avseen— den: inplacering i miljö, storlek, grad av kollektivisering.

Åtta av bostäderna ligger i särskilda hus för specialbostäder. Undantag är exempel 4, studerandebostad med gruppkök i Stigber— get, Göteborg, där en grupp på åtta rum placerats i en fastighet som i övrigt mest innehåller familjelägenheter. Även exempel 6, studerandebostad med kokskåp i Göte— borg, är insprängt i reguljär bebyggelse. Med undantag för exempel 5, fyrklöverhus i Lund, är i övriga specialbostäder rummen förlagda kring en korridor. I fyrklöverhu— sen har rummen egen ingång och är place- rade med fyra enheter kring en våtkärna, där var och en har hygien- och kokutrymme.

Ett par bostäder är mycket små, nämli- gen nr 1, arbetsmarknadsverkets paviljong samt nr 2, elevhem för gymnasieungdom. Rymligast är nr 7 industrihotell, nr 3 ung- domshotell samt nr 8 personalhotell.

De flesta specialbostäderna har egen hy- gienutrustning. Paviljongen samt grupp- köksrummet har dock helt kollektiv utrust- ning, medan till elevhemmet hör eget tvätt- ställ.

Matlagningsutrustningen varierar i hög grad. AMS-paviljongen och elevhemmet saknar all utrustning i bostaden, men i vå- ningsplanet finns möjlighet till kaffekok— ning el. dyl. Gruppköksrummet i Göteborg har, som framgår av namnet, ett kollektivt kök för samtliga åtta boende, försett med rymlig matplats. Övriga bostäder har kok— vrå eller kokskåp. Matplats för två perso— ner finns på ungdomshotellet, industrihotel— let samt till bostadshotellet Bergsjön i Göte- borg. I övriga bostäder får man använda skrivbord eller soffbord till måltider.

Förvaringsstandarden är synnerligen väx- lande. Oftast finns två eller tre fasta enhe-

1 SOU 1961: 35, s 184.Ändamålsen1iga stu- dentbostäder.

ter. Endast en enhet finns emellertid i pa- viljongen, elevhemmet och gruppköksrum- met (kompletterad med utrymmen i vånings- plan). Bäst utrustat är industrihotellet i Oxelösund med fyra förvaringsenheter.

Skrivbord finns i de flesta bostäderna, men saknas i industrihotellet eller bostads- hotellet Bergsjön. Standarden är mycket oli— ka, bäst utrustade är i detta avseende stu- dentbostäderna.

Planritningarna är i skala 1: 50.

Exempel ]

Arbetsmarknadsverkets bostadspaviljong Ägare: Arbetsmarknadsverket Arkitekt: Arbetsmarknadsverkets byggnadsde- talj Enplanspaviljong med 12 enkelrum Kollektiv utrustning: dagrum, pentry, tvätt- och

torkrum

Exempel 2

Elevhem för gymnasiestudier, kv Boye, Uppsala Ägare och förvaltare: Uppsala läns landsting Arkitekt: Sten Gumaelius SAR, Uppsala Färdigt år 1969 Två tvåplans elevrumsbyggnader om vardera 31 platser, avbytarbostad och föreståndarbo- stad samt byggnad innehållande matsal och samlingsrum Kollektiv utrustning: matsal, samlingsrum, dag- rum, putsrum

?

Exempel 3

Ungdomshotell :" kv Kvarnberget, Rinke- by, Stockholm Ägare: AB Hyreshus Förvaltare: Stiftelsen Hotellhem . Arkitekt: Bertil Ringqvist SAR, Stock- holm Beräknas bli färdigställt vid årsskiftet 1971/72 souterrängvåning, Femvåningshus med tillsammans 176 lägenheter om rum med pentry

Kollektiv utrustning: sällskapsrum med pentry, TV-rum, tvättstuga och kläd- vårdsrum

Studerandebostad i fyrklöverhus, Lund

Studerandebostad med gruppkök, Stigberget, Göteborg Ägare: Svenska Riksbyggen Förvaltare: Stiftelsen Göteborgs studenthem Arkitekt: Svenska Riksbyggens arkitektkontor, Göteborg Färdigt år 1969 I tre fyravånings huskroppar har insprängts åtta grupper om vardera åtta rum Kollektiv utrustning: tvättstuga

Exempel 5

Ägare och förvaltare: Akademiska Föreningen, Lund Arkitekt: Hans G Westman SAR, Lund Färdigt år 1968 Enplanshus (ibland tvåplans) med fyra bostäder om rum och pentry

Kollektivt -—

Insprängd studerandebostad vid Dr Forselius gala, Göteborg Ägare: Göteborgshem AB Förvaltare: Stiftelsen Göteborgs studenthem Arkitekt: Jan Snis SAR, Göteborg Färdigt åt 1960 Två sexvånings huskroppar, totalt 206 insprängda rum med kokskåp Kollektiv utrustning: tvättstuga

Exempel 6

Exempel 7

Industrilzotell i kv Poppeln 14, Oxelösund Ägare och förvaltare: Trafik AB Oxelösunds Jernverk Arkitekter: Vestergren & Marcus arkitekter SAR, Johanneshov Färdigt år 1966 Trevåningshus med 33 lägenheter om 1 rum och kokvrå samt 3 lägenheter om 2 rum och kokvrå Kollektiv utrustning: Tvättstuga, hobbyrum

jEEliJl

© så

lll-gl

B E] I !

C ( |...

||D De --. & mg

Exempel 8

Personal/rotel! för elever och anställda inom sjukvården, Sabbatsberg, Stockholm Ägare: AB Hyreshus Förvaltare: Stiftelsen Hotellhem Arkitekter: Uddenberg-Hjelm Arkitektkontor AB, Stockholm Färdigt år 1967 Tiovåningshus med totalt 244 lägenheter om rum med pentry Kollektiv utrustning: dagrum med TV, kläd- vårdsrum, tvättstuga, motionsrum

Exempel 9

Bostadshotell i Bergsjön, Göteborg A gare och förvaltare: Göteborgs stads bostadsaktiebolag Arkitekt: Nils Einar Eriksson Arkitektkontor AB, Göteborg Färdigt år 1969 Tre trevåningshus med totalt 352 lägenheter om 1 rum och kokvrå, 72 om 2 rum och kokvrå samt tre familjelägenheter för fastighetspersonal. Kollektiv utrustning: dagrum med TV, bastu, motionslokal, servicebutik, cafeteria, tvättstuga samt tvättinlämning

Exempel I 0

Långtidshotell i kv Reval, Karlskrona Ägare och förvaltare: Liljeströms Byggnadsaktiebolag Arkitekter: B Gustavsson och G Savås, SAR, Stockholm Färdigt år 1969 Fyravåningshus med 26 lägenheter om 1 rum och kokskåp Kollektiv utrustning: gillestuga med pentry, bastu, tvättstuga, reception

och framtidstrender

3.1. Befolkningsutveckling

Statistiska centralbyrån har med utgångs— punkt från rikets folkmängd den 31 decem- ber 1965 utarbetat en projektion av befolk— ningen vid slutet av vart femte år 1970— 2000 med fördelning på åldersklasser och civilstånd. I projektionen har inräknats en nettoimmigration om 50000 personer per femårsperiod.

I den viktiga hushållsbildande ungdoms- åldern 20—29 år förutses befolkningen mins— ka starkt mellan åren 1970 och 1980 för att sedan åter öka i antal (dock utan att uppnå 1970 års nivå).

De icke gifta i åldern 20—29 år beräknas minska med 90 000 personer under perioden 1970—1980. Fram till år 1990 ökar sedan denna grupp i stället kraftigt sitt antal med bortåt 70000 personer. En mindre ökning förutses även därefter till år 2000. För de medelålders icke gifta beräknas antalet kon- tinuerligt stiga hela tiden fram till år 2000. Under trettioårsperioden beräknas ökningen bli närmare 100 000 personer varav 2/3 un- der periodens senare del. Ännu större är emellertid ökningen för de icke gifta pensio— närerna. Denna grupp, som i stor utsträck- ning konkurrerar med de yngre om de mindre lägenheterna, förutses öka med 160000 personer fram till år 1990.

För den gifta befolkningen förutses en likartad utveckling. Ungdomar upp till 29 år minskar med ungefär 70000 personer

Ungdomens bostadsbehov — bakgrundsfaktorer

fram till år 1985. Särskilt stark är nedgång- en mellan åren 1975 och 1985. Därefter ökar åter de unga gifta hushållen så att antalet år 2000 är lika högt som år 1970 eller 642000. De medelålders gifta ökar un- der hela perioden i antal. Totalt ökar grup- pen med närmare en halv miljon människor. De gifta pensionärerna ökar även i antal, särskilt stark är ökningen under 1970-talet. Efter 1990 minskar emellertid denna grupp. År 2000 är dock deras antal 100000 fler än är 1970.

Befolkningsprojektionens antagande om en nettoimmigration på 10 000 personer år- ligen är med stor sannolikhet för lågt. Den faktiska nettoimmigrationen under åren 1966—1969 uppgick till ungefär 25000 per- soner årligen. Då majoriteten av immigran— terna är ungdomar under 30 år, finns det skäl anta, att ungdomsbefolkningen inte kommer att minska så kraftigt som förut- ses. En viss nedgång antalsmässigt är dock sannolik.

3.2. Urbanisering och regional omflyttning

Sedan början på 1900-talet har industriali- seringen inom Sverige pågått i ökad omfatt- ning. Industri och handel har koncentrerats till större enheter. Servicenäringarna har vi— dare utvecklats mycket snabbt på senare tid. Samtidigt har en rationalisering skett inom jordbruk och skogsbruk. De nämnda fakto- rerna har legat bakom den omflyttning som

Icke gifta (inkl. samboende) Gifta År 20—29 år 30—64 år 65—w år —29 år 30—64 år 65—w år 1970 629 714 561 641 2 718 551 1975 575 729 619 630 2 796 627 1980 538 742 657 594 2 892 678 1985 574 741 691 573 2 923 708 1990 605 740 719 612 2 950 717 1995 618 767 719 635 3 047 687 2000 611 807 705 642 3 176 650

lett till en befolkningsminskning på lands— bygden och en ökning i tätorterna. Utveck- lingen för stadsnäringarna har dock inte varit likformig. En del industrigrenar har varit särskilt framgångsrika, medan andra mött sådana svårigheter att företag tvingats att minska sin verksamhet eller att helt upp- höra. Ibland har dessa stagnerande bran- scher spelat en stor roll för vissa bygder.

Tätortsbefolkningen utgjorde enligt folk- räkningen år 1940 inte fullt 56 procent för att stiga till 72,7 procent år 1960 och 77.4 procent år 1965.

Den kraftiga befolkningsströmmen från glesbygd till tätort avspeglas i flyttnings- statistiken. Åren 1951—1960 uppgick antalet till1

Uttlyttade

Från tätort till Från tätort till tätort glesbygd

793 359 121 974

Från glesbygd till Från glesbygd till tätort glesbygd

292 705 177 299

Glesbygden fick således vidkännas en bety- dande befolkningsförlust — närmare 300 000 flyttade till tätorter, medan endast ungefär 120 000 personer flyttade i motsatt riktning, från tätort till glesbygd. Den största delen av flyttningarna gick emellertid mellan tät— orter, ofta i etapper, från mindre till större tätorter, varvid storstadsregionerna utgör slutetappen för många. Av befolkningstill- växten under åren 1960—1968 i tätorterna låg 77 % på tätorter med mer än 10000 invånare.2

De tillväxtcentra som totalt dominerar. när de absoluta lokala förändringarna stu- deras, är områden i och kring Stockholm. där under perioden 1960—1965 folkmängden ökat med mer än 80 000 invånare, Göteborg med mer än 40000 invånare, Malmö med mer än 20 000 invånare och inre Mälardalen med likaså mer än 20 000.3

En betydande minskning av befolkningen kan däremot konstateras i hela Norrland med undantag av vissa kuststäder, Kiruna och Malmberget samt i hela västra Svea- land.

Den pågående befolkningskontraktionen påvisas bland annat av det förhållandet att år 1960 bodde 54 procent av befolkningen i områden som lokalt ökat mer än riksgenom- snittet, medan motsvarande andel år 1965 var 57 procent.

Avfolkningen av glesbygden och de mind- re tätorterna beräknas fortsätta. Glesbygds— befolkningen, som år 1965 uppgick till 23 procent av totalbefolkningen, beräknas kom- ma att minska till 17 procent år 1980.2

Enligt av länsstyrelserna år 1967 utarbe- tade prognoser kommer befolkningstillväx- ten fram till år 1980 att ske i industrialise- rade kommuner, medan övriga kommuner står stilla eller får vidkännas befolknings- minskning. Det senare är särskilt markant i de s. k. stödlänen.4

De tre storstadsregionerna är viktiga i

1 Statistisk Årsbok år 1968, s 85. = Glesbygd, Arbetsgruppen för glesbygdsfrå- gor, Stockholm 1969, s 8. 3 Urbaniseringsprocessen, Sture Öberg: total- och tätortsbefolkningens förändringar 1960—— 1965, Lund 1969, s. 17. 4 Bilaga 13 till statsverkspropositionen 1969, Inrikesdepartementet, 5. 96—108.

befolkningsgeografiska sammanhang. En allt större del av den svenska befolkningen kom- mer troligen att i framtiden bo i storstads- regionerna. Befolkningstillväxten i storstads- regionerna är till största delen ett resultat av den inrikes migrationen. De inrikes net- toflyttningsvinsterna är störst i de tre stor- stadsområdena, framförallt i Stor-Stock- holm. Storstadsregionerna har emellertid inte högre flyttningsintensitet än landet i övrigt. utan nettovinsten skapas av en myc- ket låg utflyttning.

För landet i dess helhet kan man särskilja mellan tre typer av kommuner i flyttnings- hänseende..1

1 kommuner med lågt invånarantal, låg inflyttning och låg utflyttning

2 kommuner med ganska stora centralor— ter, hög inflyttning och hög utflyttning

3 storstadsregioner med ganska låg in- flyttning men ännu lägre utflyttning.

För ungdomens bostadssituation är brut- toinflyttningen den väsentliga faktorn, efter- som inflyttade mer sällan kan tillgodogöra sig de utflyttades bostäder, särskilt inte ung- domar utan bytesbostad.

3.3. Sysselsättning och rörlighet

Ett starkt samband råder mellan befolk- ningsomflyttningen och näringslivets för- änderlighet. Koncentrationstendenser och strukturella förändringar inom näringslivet (i vid mening) medför omflyttning av ar- betskraft. Sysselsättningen inom urbana nä- ringsgrenar (inkl. utbildning) har stadigt ökat som tidigare framgått av befolknings- statistiken.

Sambandet mellan näringslivsutveckling och befolkningsomflyttning är uppenbart. Lika klart står sambandet mellan befolk- ningsomflyttningen och bostadsbehovet. På orter där bruttoflyttningen ger ett posi— tivt flyttningsnetto (= ökning) uppstår de svåraste problemen att tillgodose efterfrå— gan. Likväl är det på dessa orter som ar- betsmarknaden kan erbjuda sysselsättning.

I högkonjunkturer förstärks flyttningsten— densema och de större sysselsättningsorter-

nas expansion med åtföljande kapacitetspro— blem för bostadsförsörjningen. Den moder- na arbetsmarknadspolitiken arbetar även med rörlighetsstimulerande medel, såväl i högkonjunkturer som vid ekonomisk depres- sion, med avsikt att åstadkomma bättre ba- lans på arbetsmarknaden.

Någon statistik rörande omfattningen av de hundratusentals årliga flyttningar, vilka är förenade med arbetsplatsbyte, föreligger inte.

Den starka befolkningsomflyttningen kommer med all sannolikhet att fortsätta i samband med den pågående omstrukture— ringen av näringslivet. I bilaga till stats- verkspropositionen 19692 framhålles: >>Flytt- ningen från glesbygden i skogslänen måste i betydande utsträckning inriktas även mot underskottsområden (på arbetskraft) i de södra och mellersta delarna av landet.»

En ökning förutses därför av antalet per- soner som erhåller starthjälp för att börja anställning på annan ort. Starthjälp utgick budgetåret 1967/ 68 till 22 468 personer och beräknas öka till 30 000 personer under bud- getåret 1969/ 70.

I det följande kommer flyttningsstatisti- ken att studeras närmare med avseende på de flyttandes ålder och kön. Åldern är en viktig faktor för flyttningarna. Vid en un— dersökning beträffande flyttningar i mitten av 1960-talet3 befanns emellertid att utbild- ningen spelade ännu större roll om man höll ålder och andra bakgrundsfaktorer konstanta. Ju högre utbildning, desto större var flyttningsintensiteten. Med denna under- sökning som grund kan man dra slutsatsen att flyttningarna relativt sett kommer att öka i framtiden, i takt med den höjda ut- bildningsnivån. Eftersom det främst är yng- re personer som utbildas, kommer denna tendens att slå igenom snabbt. Studerande—

1 Urbaniseringsprocessen. Torvald Gerger: Den svenska flyttningen i mitten på 1960-talet — med särskild hänsyn till storstadsregionernas roll, Stockholm 1968. 2 Bilaga 13 till statsverkspropositionen 1969: Inrikesdepartementet s. 19. 3 Torvald Gerger: Urbaniseringsprocessen. Den svenska tlyttningen i mitten på 1960-talet — med särskild hänsyn till storstadsregionernas roll, Stockholm 1968.

Tabell 3: 2 A. Den inrikes omllyttningen1 efter kön och ålder i femårsklass'er 1962—1966. Män. ha På 1 000 av medelfolkmängden i motsvarande ålder

Ålder 1962 1963 1964 1965 1966

___—___ Män

_ 4 87,90 102,61 110,51 114,73 112,61 5— 9 65,23 59,69 63,99 66,00 64,36 10—14 42,58 41,02 43,52 44,72 44,34 15—19 59,33 56,97 57,67 56,66 54,48 20—24 157,08 152,16 156,90 158,00 152,51 25—29 154,69 153,84 163,62 165,82 164,41 30—34 100,27 95,80 103,92 104,78 106,05 35—39 67,33 64,00 69,07 70,53 69,20 4044 48,80 47,22 49,25 49,15 48,88 45—49 36,26 35,00 36,98 37,95 37,76 50—54 26,64 26,26 27,32 27,62 27,68 55—59 21,37 20,93 21,37 20,77 21,22 60—64 18,97 18,46 18,01 18,28 18,06 65—69 21,06 20,59 20,87 20,66 20,36 70—74 14,92 14,73 15,02 14,74 15,01 75—79 14,05 13,55 13,80 14,07 13,10 80—84 12,94 12,73 13,32 14,68 13,87 85—89 13,30 11,55 13,38 13,29 12,46 90—94 13,71 14,98 12,33 10,14 11,54 95— 2,16 6,85 11,24 17,79 15,03 Summa 62,54 61,14 64,93 66,51 66,15

1 Flyttningar över församlingsgräns, dock ej mellan församlingar inom Stockholm ochGöteborg. Där en församling är delad på kyrkobokföringsdistrikt eller tillhör två eller flera kommuner, har varje sådan församlingsdel jämställts med en församling.

Tabell 3:2B. Den inrikes omflyttningen1 efter kön och ålder i femårsklasser 1962—1966. Kvinnor. M_— På 1 000 av medelfolkmängden i motsvarande ålder

Ålder 1962 1963 1964 1965 1966

___—___— Kvinnor

— 4 97,49 99,90 107,33 113,63 111,17 5— 9 65,55 59,21 65,08 65,64 63,97 10—14 42,86 41,19 43,99 44,80 43,48 15—19 117,39 112,83 112,06 111,26 113,82 20—24 215,79 209,57 217,48 219,43 213,28 25—29 137,76 136,08 145,55 145,66 144,78 30—34 78,97 75,65 81,95 82,85 82,46 35—39 55,22 51,52 54,26 56,52 54,93 40—44 40,21 38,34 40,48 39,89 39,40 45—49 30,81 29,22 30,69 31,84 31,05 50—54 24,62 23,64 24,46 24,44 24,74 55—59 21,27 20,73 20,89 20,98 21,28 60—64 21,66 20,69 21,26 20,63 19,94 65—69 19,57 18,24 18,92 18,43 18,44 70—74 16,10 15,54 15,54 15,00 14,43 75—79 13,79 14,18 13,78 14,32 13,63 80—84 12,98 13,67 13,31 14,24 13,70 85—89 13,63 14,33 12,58 14,67 16,05 90—94 14,89 12,67 13,23 13,82 12,87 95— 18,20 13,92 15,84 23,32 16,13 Summa 65,24 63,51 67,12 68,59 67,66

1 Flyttningar över församlingsgräns, dock ej mellan församlingar inom Stockholm och Göteborg. Där en församling är delad på kyrkobokföringsdistrikt eller tillhör två eller flera kommuner, har varje sådan församlingsdel jämställts med en församling.

De flyttande fick vid nämnda undersök— ning uppge vilket skäl som varit det vikti- gaste för att flyttningen kommit till stånd. Arbetsmarknadsskälen visade sig dominera. Mer än hälften uppgav arbets— och löneför- hållanden såsom avgörande. På andra plats kom bostadsförhållanden, medan familje- skäl nämndes i tredje hand.

En grupp som tillkommer är invandrar- na, vilkas problem direkt sammanhänger med arbetsbyten och som i sin helhet utgör en nettoefterfrågegrupp på bostadsmarkna- den.

3.3.1. Flyttning vid olika ålder och kön

Den starka geografiska rörligheten i sam- hället belyses av flyttningsstatistiken. Vid mitten av 1960-talet flyttade drygt en halv miljon personer årligen. Med flyttning av- ses därvid flyttning över församlingsgräns, dock ej mellan församlingar inom Stock- holm eller Göteborg.

Antal personer År

505 837 1964 522 462 1965 522 371 1966 Den inrikes omflyttningen domineras i

hög grad av ungdomar. Av vuxna flyttande är 60 % mellan 15 och 29 år. Antalet flyt- tande ungdomar var år 1966 239 567 per- soner, eller närmare en kvarts miljon. Kvinnorna har traditionellt flyttat hem— ifrån tidigare än männen. Denna tendens finns fortfarande kvar. I åldern 15—19 år, som framgår av tabellerna 3: 2A och 3: 2B, har 114 av 1000 kvinnor flyttat på ett år mot 54 män. Även i åldern 20—24 år har kvinnorna högre andel flyttningar, nämligen 231 av 1000 mot 152 av 1000 män. Anledningarna härtill är kvinnornas lägre giftermålsålder, men även att de ogif- ta kvinnorna flyttar hemifrån av bl.a. ar- betsmarknadsskäl. I åldrarna från 25 år och uppåt dominerar däremot männen. Bland 25—29-åringarna flyttade 164 av 1 000 män mot 145 av 1 000 kvinnor. Ännu

i åldern 30—34 år flyttar ganska många män, 106 av 1 000, medan för kvinnornas del den egentliga migrationsåldern nu börjat upp— höra. Endast 82 av 1 000 har flyttat på ett år. För båda könen är flyttningstalen låga efter 35 år.

Som man kunnat förvänta på grund av de flyttandes i allmänhet unga ålder, är en stor del av flyttarna ensamstående. Vid un- dersökning av inrikes omflyttning i mitten av 1960-talet1 befanns, att av 100 flyttnings- enheter var 59 ensamflyttare mot 41 familje- flyttare.

3 .3 .2 Invandrarna

Alltsedan andra världskriget har en bety- dande invandring skett till Sverige. Antalet invandrare har fluktuerat tämligen kraftigt genom åren, främst beroende på arbets- marknadsläget. Under 1960-talet har brutto- invandringen varierat mellan 25000 och 66 000 personer årligen:

År Antal invandrare 1960 26 143 1961 29 619 1962 25 084 1963 26 950 1964 30 334 1965 49 586 1966 46 970 1967 29 983 1968 36 198 1969 66 000 (prel. uppgift)

Invandringen har således ökat under 1960- talets senare del. Särskilt markant är steg- ringen under de sista åren, med en topp- siffra 1969 på 66 000 personer. Invandrarna kännetecknas av stor rörlighet. En betydan— de del utvandrar efter en längre eller kor— tare tids vistelse i landet. Andelen återflyt— tade brukar uppgå till 35—40 %.2 Av dessa utvandrat tre fjärdedelar efter kortare vistel- setid än fyra år i Sverige.

Invandrarna skiljer sig åldersmässigt mar-

1 Torvald Gerger: Urbaniseringsprocessen. Den svenska flyttningen i mitten av 1960-talet — 11315ch särskild hänsyn till storstadsregionernas 2 Invandringen. Problematik och handlägg— ning, SOU 1967: 18, s. 34.

Civilstånd

Ålder Ogifta Gifta F. d. gifta Summa 0—— 4 2 895 2 895 5— 9 1 969 1 969 10—14 1 269 . . 1 269 15—19 3 472 390 5 3 867 20—24 5 116 2 114 40 7 270 25—29 2 296 2 531 133 4 960 30—34 746 1 841 113 2 700 35—39 302 1 261 96 1 659 40—64 398 2 006 452 2 856 65—84 90 231 217 538 Summa 18 553 10 374 1 056 29 983

kant från totalbefolkningen genom den hållanden finns inget material insamlat som starka dominansen av yngre åldrar: Bland vuxna invandrare år 1967 var 68 % under 30 år, vilket kan jämföras med 60 % bland flyttande svenskar vid mitten av 1960-talet. Den största åldersgruppen bland invandrarna bestod av personer 20—24 år, som uppgick till 7270, varav 5116 ogifta. En stor del av invandrarna var ännu yngre. Åldersgruppen 15—19 år innehöll 3 867 per- soner. de allra flesta ogifta. Ännu i åldern 25—29 år fanns många ogifta, 2296 perso- ner, även om i denna ålder de gifta hunnit bli något fler eller 2531 personer. I åld- rarna över 30 år övervägde de gifta. In- vandrargruppen innehöll många barn och de gifta hushållen bestod till större delen av barnfamiljer.

Invandrarna och särskilt de ogifta söker sig i mycket stor utsträckning till de expan- siva regionerna i landet. Av vuxna ogifta invandrare år 1967 bosatte sig 59 % i stor- stadslänen, varav 38 % i Stockholms stad och län, 9 % i Malmöhus län och 12 % i Göteborgs och Bohus län. En del medel— stora och mindre tätorter innehåller likaså ett mycket stort inslag av invandrare, t. ex. Borås och Olofström.

Under 1960—talets senare del har antalet icke—nordiska invandrare ökat och med dem även språkproblemen. Av betydelse för assi- mileringen är därför att en boendemiljö kan erbjudas, där tillfälle finns till kontakt med svenskspråkiga.

När det gäller invandrarnas boendeför—

gäller för hela landet. Däremot har under- sökningar gjorts i olika kommuner eller av »invandrarnation» inom enstaka kommun.

Av dessa undersökningar framgår2 3 4 att det i de tre storstadsregionerna håller på att växa fram invandrarkolonier i inner- stadsdelar med äldre och omodern bebyg- gelse. Inga undersökningar har gjorts av motsvarande företeelse i övriga tätorter, men det förefaller sannolikt att en sådan utveck- ling äger rum även på andra håll. En olyck- lig språklig och social segregation tenderar att uppstå genom den påvisade isoleringen.

Undersökningar i Malmö3 5 har även på- visat att invandrarna mer än inflyttade svenskar bor i smålägenheter och ofta är trångbodda. Av jugoslaver i Malmö boende i lägenheter om 1 rum och kök hade 40 % trepersonshushåll eller större. Ännu större visade sig standardskillnaden vara i utrust- ningshänseende mellan jugoslaver och svens- kar som samtidigt inflyttat till Malmö. Me- dan 89% av svenskarna hade såväl eget wc som centralvärme i lägenheten, var detta

1 Befolkningsförändringar 1967, del 3. Statis- tiska centralbyrån, s. 120. 2 Förslumningen av Stockholms innerstad. Ericsson-Oxenstierna-Tollin, kulturgeografiska inst., Stockholms universitet. 1968, s. 175, 178. 3 Utländsk arbetskrafts anpassning. Björn— berg-Flirst. Sociologiska inst., Göteborgs uni- versitet, 1958. 4 Jugoslaver i Malmö. Socialförvaltningen i Malmö m.fl. 1967. 5 Östergård-Österhus. En slumstudie i Malmö. Altvall, Malmö 1969, s. 32.

Gymnasiet åk 1 Fackskolan åk 1 Yrkesskolan åk 1

Antal 16— ___—— _— Läsår åringar G-frekv. Elevplatser F—frekv. Elevplatser Y—frekv. Elevplatser 1969/70 108 920 31,1 33 900 17,6 19 180 36,0 39 240 1970/71 104 400 32,8 34 210 21,5 22 420 38,0 39 630 1971/72 106 690 33,2 35 400 21,6 23 030 38,5 41 050 1972/73 107 330 33,3 35 730 22,0 23 610 39,0 41 850 1973/74 106 400 34,5 36 690 22,5 23 930 39,5 42 010 1974/75 104 880 35,0 36 750 23,0 24 190 1975/76 104 500 35,5 37 100 23,5 24 550 1976/ 77 102 000 36,0 36 700 24,0 24 480 1977/78 104 100 36,5 38 000 24,5 25 500

endast fallet för 23 % av jugoslaverna.

En undersökning i Göteborg1 av hos ut- länningspolisen anmälda icke-nordiska in- vandrare åren 1956—1965 visade att invand- rarnas första bostad ofta var undermålig. 59 % bodde i hyresrum och 23 % i barack, husbåt eller hotell. Endast 18% dispone- rade över lägenheten. Äldre invandrare hade oftare bostad i lägenhet än yngre, lik- som personer tillhörande socialgrupp I. Det visade sig även, att invandrare som lämnat Göteborg haft en besvärligare bostadssitua— tion än de med lika lång vistelsetid som stannat kvar. Bland de som bott 8—10 år i staden fanns endast 16 % i hyresrum och 3 % i barack, husbåt eller hotell, medan 81 % nu bodde i lägenhet. Invandrare som avflyttat hade i mindre utsträckning än kvarstannande erhållit lägenhet. Under- sökarna kom fram till slutsatsen, att bo- stadssituationen har betydelse för anpass- ningen och avflyttm'ngen och att det före— föll troligt, att många rest för att de haft en dålig bostadsstandard.

Någon statistik angående invandrarnas inkomstförhållanden föreligger inte. Det finns dock skäl att anta att de har lägre in- komster än svenska medborgare i samma ålder, eftersom invandrarna är överrepre- senterade i låglöneyrken såsom textilindu- stri, serviceyrken samt hälso- och sjukvård.

De är däremot underrepresenterade i tjänstemannayrken, inom administrativt, ka— meralt och kontorstekniskt arbete. Liksom när det gäller ungdomar i allmänhet får man därför räkna med att invandrarna har

en svag ekonomi som begränsar deras möj— lighet att efterfråga en god bostad.

3.4. Studerandeutvecklingen

Gymnasium och fackskola har expanderat mycket raskt under 1960-talet. År 1961 mot- svarade antalet nybörjare i gymnasiet ca 20 % av årskullen l6—åringar. År 1968 hade denna andel ökat till ca 32 %. Fackskolan hade vid starten 1963 endast 1,2 % av års- kullen 16-åringar för att öka till 14,8 % år 1968. Yrkesskolan har utvecklats betydligt under denna tid. —

Även för 1970-talet förutses en expansion för dessa skolformer, men i lugnare takt. Skolöverstyrelsens långtidsbedömning, 'kom- pletterad med statistiska centralbyråns prognos 1975/76—1977/78 för gymnasium, yrkesskola och fackskola, beräknar följande intagningar:

Totalt åk 1

Läsår Frekvens Elevplatser 1969/70 84,7 92 320 1970/71 92,3 96 260 1971/72 93,3 99 480 1972/73 94,3 101 190 1973/74 96,5 102 630

Vid mitten av 1970-talet skulle enligt den- na prognos praktiskt taget hela årskullen

1 Utländsk arbetskrafts anpassning. Björn-

berg-Först. Sociologiska inst., Göteborgs uni- versitet, 1968.

Även på vuxenundervisningens område väntas en fortsatt expansion äga rum. För den riksrekryterade s.k. varvade undervis- ningen, där en del av utbildningen sker vid statens skolor för vuxna, f.n. i Norrköping och Härnösand, beräknas elevtillströmning- en bli följande:

Läsår Antal elever 1969/70 3 150 1970/71 3 500 1971/72 4 000 1972/73 4 500 1973/74 5 000

Skolöverstyrelsen förutsätter att även den lokalt rekryterade vuxenutbildningen kom- mer att expandera. En prognos har gjorts för elevtillströmningen till grundskolans högstadium, fackskolan och gymnasiet fram till läsåret 1973/ 74:

Vuxen- elever vid grundskolans högstadium, fackskola, Läsår gymnasium 1969/70 28 000 1970/71 32 000 1971/72 36 000 1972/73 40 000 1973/74 44 000

Elevantalet vid dessa skolformer jämte yr- kesskolan förutses öka från 104000 elever läsåret 1969/ 70 till 114000 läsåret 1973/ 74.

I ett alltmer studiemedvetet samhälle kommer sannolikt olika orters möjlighet att erbjuda vuxenutbildning att spela en roll för deras attraktivitet. Inget material finns emellertid som belyser andelen vuxenstu- derande som bytt vistelseort för att få till- fälle till studier.

Statistiska centralbyrån har gjort en pro- gnos för beräknat antal närvarande stude- rande vid universitet och högskolor fram till läsåret 1979/ 80. En del studiemedelsberättigade utbildnings- linjer är ej medräknade i prognosen. Det

rör sig mest om utbildningsanstalter med tämligen få elever. Den största gruppen utanför är elever i lärarutbildningen. När- varande vid klasslärarutbildning för lågsta- diet är ca 4 000 elever och för mellanstadiet ca 6000 elever. Någon nämnvärd utbygg- nad av klasslärarintagningen förutses inte i skolöverstyrelsens prognos fram till läs— året 1974/ 75. Lärarhögskolans ämneslärar- utbildning omfattar läsåret 1970/ 71 2400 elever. Någon prognos är ännu inte upp- gjord för ämneslärarutbildningen.

I prognosen skiljes mellan »direktinskriv- na» och »övriga». Med »direktinskrivna» avses studerande med fullständig (svensk) gymnasieutbildning som påbörjat sina uni- versitets- eller högskolestudier inom fyra år efter fullbordad gymnasieutbildning. Med »övriga» studerande avses i princip alla andra, dvs. dels studerande med fullständig gymnasieutbildning som börjat sina studier vid universitet/ högskola mer än fyra år ef- ter det gymnasiestudierna avslutats, dels studerande som skrivits in enligt de nya reg— lerna för personer som fyllt 25 år, samt öv— riga som saknar fullständig gymnasieutbild- ning — de »traditionella» dispensfallen.

Elevtillströmningen från allmänt gymna— sium till universitet och högskolor synes de senaste åren ha legat vid 80 procent. För tekniska och ekonomiska gymnasier är över- gången lägre, men har ökat markant på se- nare år. Enligt tidigare redovisad prognos väntas inte gymnasiet expandera i större omfattning under 1970-talet. Övergången till högre studier ligger redan så högt, att någon nämnvärd ökning av tillströmningen från dessa grupper inte är att förutse under det kommande decenniet. Enligt prognosen skulle de »direktinskrivnas» antal endast öka från 73 700 läsåret 1969/ 70 till 78600 läsåret 1979/ 80.

De universitets- och högskolestuderande har tidigare nästan alltid haft fullständig gymnasieutbildning. På senare år har emel- lertid antalet dispensinskrivna ökat väsent- ligt. Under 1966 och 1967 ansökte samman- lagt nära 3 000 personer om dispens för uni- versitetsstudier. Av dessa ansökningar be- viljades 75 procent. Statistik saknas för se-

Tabell 3: 5 Beräknat antal närvarande studerande vid universitet och högskolor.

___—___—

Fria fakulteter

Spärrade »Direkt- _ Läsår utbildningslinjer inskrivna» »Övriga» Summa ___—___ 1969/70 30 500 73 700 17 600 121 800 1970/71 32 000 80 600 23 200 135 800 1971/72 33 100 85 500 27 900 145 500 1972/73 33 775 86 800 32 900 153 475 1973/74 33 900 81 800 36 800 152 500 1974/75 33 950 75 200 40 800 149 950 1975/76 34 550 74 800 42 800 152 150 1976/77 34 750 75 300 45 300 155 350 1977/78 34 800 76 300 46 400 157 500 1978/79 34 800 77 400 48 800 161 000 1979/80 34 800 78 600 51 200 164 600 ___—___—

nare år, men enligt uppgifter från universi- teten har antalet dispensinskrivna ökat yt— terligare sedan 1967.

Fr.o.m. den 1 juli 1969 får personer som fyllt 25 år och som arbetat i minst 5 år studera vissa ämnen upp till tvåbetygsnivå vid de filosofiska fakulteterna. Det tredje kvartalet 1969 inskrevs 530 personer enligt de nya bestämmelserna. Flera faktorer pe- kar på att tillströmningen av studerande som skrivs in enligt dessa regler kan kom- ma att öka väsentligt i framtiden.

Vid sidan av undervisningen vid univer- siteten och universitetsfilialerna förekommer motsvarande undervisning i form av s.k. decentraliserade kurser anordnade av uni- versitetskanslersämbetet och universitetscirk— lar anordnade av folkbildningsorganisatio- nerna. Höstterminen 1967 fanns i dessa kur- ser och cirklar ca 8 000 elever. Därtill kom— mer uppskattningsvis 2000 deltagare i aka- demisk undervisning per korrespondens. Den externa universitetsutbildningen har expanderat synnerligen snabbt under senare år. Antalet elever i folkbildningsorganisatio- nernas universitetscirklar har mer än tre- dubblats mellan åren 1965 och 1968. Un- der samma tid har deltagarantalet i univer— sitetskanslersämbetets kurser ungefär för- dubblats. Antalet deltagare i korrespon— densundervisning har också ökat kraftigt. Dessa undervisningsformer förutses även i framtiden öka i snabb takt. De organisato— riska gränserna mellan extern universitets-

utbildning och universitetsutbildning av tra— ditionell typ torde successivt komma att suddas ut. Detta innebär bl.a. att det i framtiden inte blir möjligt att dra några skarpa gränser mellan olika kategorier av studerande. Redan i dag är ett stort antal kurs- och cirkeldeltagare inskrivna vid nå- got universitet.

Den hittillsvarande utvecklingen, liksom aviserade reformer rörande bl.a. behörig- hetsregler och återkommande utbildning, motiverar ett antagande om fortsatt ökad tillströmning av studerande utan fullbordad gymnasieutbildning och studerande som fullbordat sin gymnasieutbildning långt före övergången till studier vid universitet och högskola (mer än fyra år). I prognosen har därför antalet nyinskrivna »övriga» stude- rande antagits öka starkt t.o.m. 1979/80. Detta innebär att medan läsåret 1970/71 23 000 beräknas studera, har antalet ökat till 40 800 läsåret 1974/75. Året 1979/80 är antalet så högt som 51 200. Vid beräkning— arna har antagits en studietid på två—tre år för »övriga» studerande.

Då någon erfarenhet av verkningarna av de nya intagningsbestämmelserna knappast gjorts ännu, är beräkningarna självfallet mycket preliminära. Om de vuxenstuderan- de i framtiden skulle få möjlighet att av- lägga full examen, kommer närvarosiffror- na att stiga mycket väsentligt jämfört med prognosen.

På grund av den väntade starka tillström—

ningen av vuxenstuderande, har man såle— des att motse en fortsatt kraftig ökning av de universitets— och högskolestuderandes an- tal. Enligt prognosen skulle dessa öka från 121800 läsåret 1969/ 70 till 164600 läsåret 1979/ 80.

Det väntade tillskottet av vuxenstuderan- de kommer att inverka på efterfrågan av studerandebostäder. Men sannolikt har en större del av de vuxenstuderande redan sin bostadsfråga löst, än vad som är fallet med »direktinskrivna» studerande. Andelen del- tidsstuderande är troligen även betydligt högre. Den grupp av vuxenstuderande som kommer att efterfråga studerandebostad kan förväntas ha starka krav på ett indivi— duellt boende. Man är möjligen också van vid en högre bostadsstandard. Å andra si- dan kan en nödvändig dubbel bosättning — med familjen på annat håll — begränsa hyresbetalningsförmågan. En annan fråga är, om dessa studerande i större utsträck- ning än övriga kommer att efterfråga fa- miljebostäder.

3.5. Hushållsbildning, hushållsstruktur

Med utgångspunkt från statistiska central— byråns befolkningsprognos har inom bo- stadsstyrelsen hushållsbildningen beräknats fram till år 1980, samt behovet av bostäder

För gifta samboende par existerar knap- past något annat bostadsalternativ än egen lägenhet. I ett balanserat bostadsmarknads- läge kan därför antalet hushåll i denna grupp väntas vara i det närmaste lika med antalet gifta par, möjligen med undantag för de yngsta och de äldsta åldersklasserna.

Förändringen av den icke-gifta befolk- ningens hushållskvoter (inklusive den lilla gruppen icke samboende gifta) är avsevärt svårare att bedöma. Den bestäms av en rad faktorer såsom individernas ålder, kön och inkomster samt bostadsbeståndets samman— sättning och hyror.

Vid beräkningen av hushållskvoter för år 1975 och 1980 har antagits att det antals- mässiga underskottet, framförallt i stor- stadsområdena, har försvunnit och ett ba- lansläge uppstått. Realinkomsten antas öka med 3 procent om året. Inkomstelasticiteten i de olika åldersklasserna har antagits vara 1,5 för 20—24 år, 0,9 för 25—29 år, 0,7 för 30—34 år, 0,5 för 35—44 år och 0,4 för 45—64 år.

För 1970 har en vidare bedömning skett, där utgångspunkten varit, att endast in- komstökningen haft betydelse för hushålls— bildningen, medan det antalsmässiga under— skottet kvarstått. Antalet hushåll bland gifta samboende och ge

!) Tabell 3 : 6 Antagna hushållskvoter i procent för icke—gif ta.1 1965

1960 1965 1970 uppräknade 1975 1980 Män 15—1 9 1 l 2 3 4 5 20—24 8 10 1 5 1 8 26 31 25—29 21 27 33 3 5 44 51 30—34 32 36 40 41 49 54 35—44 43 47 52 50 58 62 45—64 62 65 68 66 71 73 65—w 66 69 71 69 74 77 Kvinnor 15—1 9 2 3 4 4 6 7 20—24 13 17 25 27 41 49 25—29 33 42 50 51 66 75 30—34 46 56 63 64 77 84 35—44 57 64 70 67 78 85 45—64 68 74 77 75 80 83 65 —w 70 73 75 73 77 80

1 Hushållsföreståndare per 100 personer.

Tabell 3: 7 Antal hushåll 1965 samt beräknat antal 1975 och 1980 efter föreståndarens civil- stånd och ålder.

] OOO-tal hushåll

1965 1970 1975 1980

Gifta samboende 1 799 1 910 2 020 2 077 —24 53 64 58 57 25—29 141 196 204 179 30—34 164 191 253 258 35—44 391 362 383 468 45—64 773 780 761 728 65— 277 317 361 387 Icke gifta 978 1 092 1 230 1 333 ——24 65 99 145 173 25—29 52 77 101 100 30—34 40 47 72 78 35—44 103 98 105 132 45—64 344 356 342 336 65—- 374 415 465 514 Samtliga 2 777 3 002 3 250 3 410

icke gifta i olika åldrar har därefter fram- räknats enligt tabell 3: 7. För icke gifta unga hushåll liksom för pensionärshushåll förutses en kraftig ökning antalsmässigt, medan däremot de medelål- ders hushållen med föreståndare i åldern 45—64 år beräknas minska i antal. För åld- rarna under 30 år är ökningen mycket stark och innebär mer än fördubbling av antalet fram till år 1980, då man har 273 000 hus- håll mot 117000 år 1965.

De yngsta gifta hushållens antal, där man- nen är högst 24 år, förutses hålla ett kon- stant antal. Den närmast äldre gruppen, 25—29 år, beräknas däremot öka i antal fram till 1975, för att sedan åter minska.

Storleksfördelningen av hushållen har se- dan beräknats, jämfört med hushållsbestån— det 1960 och 1965. Ungefär 60 % av hus- hållen 1980 beräknas bestå av högst två per- soner och mindre än en tiondel av minst fem personer. Ökningen av enpersonshushållen är

I absoluta tal beräknas antalet enpersons— och tvåpersonshushåll komma att öka med vartdera mer än 300000 under hela perio- den 1966—1980, medan antalet hushåll med minst tre boende förändras obetydligt. An- talet småhushåll beräknas öka mest i åld- rarna över 45 år med över 400000. De största tillskotten kommer alltså från krym- pande familjer. Även i ungdomsåldrarna upp till 30 år beräknas dock ökningen bli stor, eller inemot 150000 med tyngdpunk- ten på enpersonshushåll.

Med dessa antaganden skulle hushållen år 1975 och 1980 få en sammansättning som framgår av tabell 3: 8.

Bostadsstyrelsen har funnit att inkomst- elasticiteten för utrymme 1965 var väsentligt lägre än är 1960. Vid beräkningen av hushål- lens fördelning på olika bostadsstorlekar har därför tre olika antaganden (alt. 1, 2, 3) gjorts:

1. Samma inkomstelasticiteter som 'bo- särskilt stark: stadsbyggnadsutredningen redovisade för Procent hushåll med boende 1 2 3 4 5 + Summa 1960 20 27 22 1 8 1 3 100 1965 22 28 21 17 12 100 1975 27 31 19 14 9 100 1980 28 32 1 8 14 8 100

Antal hushåll

1965 2 778 000 1980 alt. 1 3 410 000 » 2 3 410 000 » 3 3 410 000

hushåll av olika storlek i tätorter 1960 till- lämpas oförändrade.

2. De inkomstelasticiteter som beräknats för hushåll av olika storlek i tätorter 1965 tillämpas fortfarande. Antalet rumsenheter har ökats så att trångboddhet enligt normen mer än två boende per boningsrum avveck- lats 1975.

3. Med utgångspunkt från resultaten av alternativ 2 ökas utrymmesstandarden så att trångboddhet enligt normen mer än två boende per boningsrum utöver kök och var— dagsrum avvecklats för hushåll med två el- ler fler boende till 1980. I beräkningen för 1975 har endast hälften av den då beräkna- de trångboddheten avvecklats. Realinkomstökningen antas uppgå till 3 procent per år, uttryckt som ökning av hus- hållens nettoinkomst. Beräkningarna ger för- delning på lägenhetstyper enligt ovanstående

Därav i % boende i högst

1 rk 2 rk 3 rk 4+ rk 23 29 25 23 15 26 26 33 18 27 27 28 1 1 23 30 36 tablå.

Med utgångspunkt från detta förutses följande förändringar under åren 1966— 1980 (tabell 3: 9).

För de minsta lägenheterna upp till 1 rum och kök väntas en minskning av antalet. Vid alternativ 3, där lägenheterna förutsätts bebos av endast enpersonshushåll, beräknas antalet minska med över en kvarts miljon lägenheter. I kvalitetsgrupp 1—2 motses dock en betydande ökning av smålägenheterna. Vid alternativ 3 beräknas sålunda ett till- skott på ca 100000 lägenheter. Dessa ökar med ca 350000 lägenheter enligt alternativ 2, där trångboddhet enligt norm 1 avses vara avvecklad. För moderna tvårumslägen- heter förutses enligt samtliga tre alternativ en kraftig utbyggnad. För alternativ 2 be- hövs t.ex. närmare en halv miljon lägen- heter.

Tabell 3 : 8 Antal hushåll efter storlek samt hushållsföreståndarens ålder och civilstånd 1965— 1980. Tusental.

1 OOO-tal hushåll

Totalt

Hushållsstorlek Hfzs ålder 1965 1975 1 boende 621 873 —29 73 170 30—44 71 101 45—— 477 602 2 boende 770 1 002 —29 76 1 15 30—44 92 107 45— 602 780 3 boende 585 611 —29 93 128 30—44 158 191 45— 334 292 4+ boende 802 765 —29 69 99 30—44 378 420 45— 355 246 Summa 2 778 3 251

Därav gifta samboende

1980 1965 1975 1980 959 — — —— 190 —— — — 118 — — _— 651 — — — 1 105 553 768 852 114 49 65 58 141 59 72 96 850 445 631 698 600 499 525 520 118 81 108 98 211 137 167 187 271 281 250 235 746 747 728 706

89 , 64 93 81 467 360 403 445 190 323 232 180

3 410 1 799 2 021 2 078 SOU 1970: 43

Tabell 3: 9 Beräknade förändringar i bostadsbeståndet.

Bestånd 1965 1 OOO-tal rumsenheter Totalt 10 291 Kvalitetsgrupp 1—2 7 030 1 OOO-tal lägenheter Totalt 2 875 —l rk 662 2 rk 822 3 rk 714 4+ rk 677 Kvalitetsgrupp 1—2 1 877 ——1 rk 300 2 rk 499 3 rk 523 4+ rk 555

lnom bostadsstyrelsen förutses en kraftig avgång av lägenheter inte endast i glesbyg- den utan även i många mindre tätorter på grund av näringslivets omvandling. Ett stort utbyggnadsbehov finns däremot i storstads- regionerna och övriga expansiva områden.

3.6. S kilsmässor

Sedan lång tid tillbaka har skilsmässorna visat en ökning i absoluta tal — de senaste åren har antalet uppgått till drygt 10000 per år. Skilsmässorna förekommer främst i storstäderna. Av de totalt 183 036 frånskil- da enligt FoB 1965, bodde hälften i de tre storstadsregionerna, men endast knappt 10 % i glesbygden.

Skilsmässor är inte något som särskilt kännetecknar de yngre, utan förekommer tämligen jämnt fördelade över åldrarna:

Äktenskapsskillnader år 1967

Ålder Män % Kvinnor % ——29 26,6 37,4 30—49 56,8 51,8 50— 16,6 10,8 100,0 100,0

Drygt hälften av de frånskilda befann sig således i åldrarna 30—49 år, medan ca 27 %

Beräknad förändring 1966—80

Alternativ

1 2 3

4 110 3 425 4 580 7 370 6 685 7 840 725 725 725 _122 —14 —266 114 150 6 222 258 366 511 331 619

1 723 1 723 1 723 240 348 96 437 473 329 413 449 557 633 453 741

av männen och 37 % av kvinnorna var un— der 30 år.

Vid skilsmässan brukar den part som får hand om vårdnaden av de minderåriga bar— nen (barn finns i ungefär 2/3 av skilsmässo- fallen) även få disponera familjebostaden. Den andra parten hamnar därvid ofta i en svår bostadssituation, där inneboenderum, ungkarlshotell el.dyl. utgör de enda boen- dealternativen. Oftast är det mannen som måste avstå från bostaden. Av alla frånskil- da män hade enligt FoB 1965 endast 62 % egen bostad mot 80 % av kvinnorna. Många frånskilda gifter om sig inom relativt kort tid. Vid skilsmässan uppstår därför för fler- talet av olika skäl behov av en temporär lösning på bostadsfrågan. För många kom- pliceras situationen av att underhåll till fa- miljen inverkar på deras hyresbetalningsför- måga.

3.7. Inkomster, sparande och hyror

Ungdomens möjlighet att efterfråga skilda bostadstyper är beroende av relationen mel— lan inkomster och hyror. Det står klart att inkomster varierar mellan olika åldrar, kön och bostadsorter. Ett närmare studium av detta förhållande har ansetts angeläget, trots de svårigheter som föreligger att statistiskt

mäta och redovisa fakta på området.

En rätt allmän uppfattning är att de yng- re har större möjlighet än andra att avsätta en stor del av inkomsten till hyra eller att spara på bekostnad av konsumtionsutgifter- na. Aktuella undersökningar finns inte på detta område men genom en sammanställ- ning av skilda undersökningsresultat kan viss belysning av detta förhållande erhållas. Hyreskostnaderna varierar med hänsyn till bostädernas storlek och kvalitet, samt har ett klart samband med bostadens ålder. I de hyresreglerade bostäderna är hyran förhål- landevis låg även för centralt belägna lägen- heter. För inneboenderum däremot kan hy- ran vara mycket hög.

Det föreligger emellertid inte på hyres- området ett material som fullständigt bely- ser de faktiska kostnaderna. Då uppgifter om hyror och preferenser i fråga om accep- tabel hyresnivå baseras på intervju- och enkätundersökningar, får dessa bedömas med stor marginal för felaktigheter i mate— rialet.

Behovet av bostäder på kort och lång sikt kan ej med någon säkerhet fastställas. Från samhällets sida har åtgärder satts in för att stimulera skilda efterfrågegrupper att öka sin bostadskonsumtion, främst de som de- finierats som trångbodda (barnfamiljer) el- ler haft låg hyresbetalningsförmåga (pen— sionärer). Genom åtgärder för att ned- bringa byggnadskostnaderna med kapital- subventioner och bostadskostnaderna med hyresreglering samt individuella stödåtgär- der, har efterfrågan på bostäder ökat, även bortsett från andra efterfrågeskapande fak- torer. I den mån åtgärderna inte varit av generell karaktär har yngre ensamstående utan barn ej erhållit något särskilt stöd för sin bostadskonsumtion. I kombination med ökande inkomster har dock efterfrågan starkt expanderat för alla grupper.

3.7.1. Inkomster och sysselsättning. Lågin- komstutredningens intervjumaterial

Låginkomstutredningen genomförde i feb- ruari 1967 en intervjuserie, omfattande ca 12000 personer i åldrarna 14—74 år. Un-

dersökningens syfte var att kartlägga in- komstförhållanden, sysselsättning och sjuk- lighet. Det insamlade materialet avsåg för- hållanden under kalenderåret 1966. För att belysa ungdomarnas villkor. har ungdoms— bostadsutredningen särskilt låtit bearbeta data från dessa intervjuer.

Med löneinkomst bland fulltidsarbetande avses nettoinkomst innan skatten avdragits. Vid redovisningen av inkomster för samtliga individer har vidare medräknats även icke skattepliktiga belopp såsom studiebidrag, omskolningsbidrag, värnpliktsbidrag, sjuk- penning, socialhjälp etc.

Ungdomar är generellt en låginkomst— grupp. Anledningarna härtill synes vara två: betydligt färre ungdomar än vuxna är full- tidsarbetande. Ute i förvärvslivet har vidare de unga klart lägre löner än vuxna — många befinner sig i början av en yrkeskarriär.

3.7.1.1 Förvärvsintensitet

Tabellen 3: 10 redovisar förvärvsarbetstiden vid olika åldrar. Andelen fulltidsarbetande var markant låg bland ungdomar i åldern 14—24 är, nämligen endast 32% av män- nen och 29% av kvinnorna. Som jämfö- relse kan nämnas att i gruppen män i åldern 25-54 år är 85 % fulltidsarbetande. Bland tonåringarna dominerade skolgången. Där- för arbetade de endast under ferieveckorna. Antalet ungdomar med högst 9 arbetsveckor under år 1966 var drygt en halv miljon eller 536 000. Bland de icke förvärvsarbetande unga kvinnorna hade vidare en del hunnit gifta sig och ägnade sig nu åt hemmet.

En så hög andel som 29 % av ungdomar- na i åldern 14—24 år arbetade under en del av året eller 10 till 49 arbetsveckor. Denna grupp var sålunda lika stor som de heltids- arbetande.

3.7.1.2 Inkomst bland fulltidsarbetande

Medianlönen för såväl män som kvinnor, gifta och ogifta, ligger i åldrarna upp till 25 är klart lägre än för de medelålders. (Tabell 3: 11 A och 3: 11 B.) En stor andel har myc- ket låga årsinkomster. Bland de ogifta män-

Diagram 3:1 Fulltidsarbetande icke gifta, 20 -24 år 1966, nettoinkomstav lön i 1000-tal kronor

% Inkomsttagare Män Kvinnor

50

40

30

20

10

Löneinkomst Tkr/år

0— 10— 15— 20— 25— 30— 40— 0- 10— 15— 20— 25— 30— 40- 10 15 20 2.5 30 40 10 15 20 25 30 40

Tabell 3: 10 Befolkning 14—74 år, fördelad efter förekomst och omfattning av förvärvsarbete året 1966, 1000-tal personer

Män i åldern Kvinnor i åldern Antal veckor med ___—___ ___—__.— förvärvsarbete 14—24 25—54 55—64 65—74 14—74 14—24 25—54 55—64 65—74 14—74 0 121 29 38 149 337 180 480 223 281 1 164 1— 9 125 8 3 17 153 110 70 15 8 203 10—24 105 26 13 15 159 79 129 29 8 235 25—29 111 135 41 26 333 88 187 42 10 327 50—52 216 1 193 343 78 1 830 187 566 151 18 922 Totalt 0—52 678 1 411 438 285 2 812 644 1 432 450 325 2 851 Totalt 1—52 557 1 382 400 136 2 475 464 952 227 44 1 687 Procentuell andel med minst 25 arbets- . veckor 48 96 88 37 77 43 53 43 9 44 Procentuell andel med minst 50 arbetsveckor 32 85 78 27 65 29 40 34 6 32

___—__—_—.___————_———

Anm. I arbetstiden inräknas semester och sjukledighet med bibehållen anställning.

Diagram3:2 Samtliga icke gifta 20—24 år 1966, alla slag av inkomster

Män

% Inkomsttagare

40

30

20

10

0 1— 10— 15- 20— 25— 30- 40— 10 15 20 25 30 40

nen i åldern 14—19 år hade 38 % en års- inkomst understigande 10000 kronor och 79 % högst 15000. Kvinnorna hade ännu lägre inkomster, i motsvarande ålder, 57 % under 10 000 kronor och 97 % högst 15 000 kronor. Många hade även i åldern 20—24 år låga inkomster, särskilt bland kvinnorna.

3.7.1.3 Inkomster för samtliga ungdomar

Tabellerna 3: 12 A—C upptar inkomster år 1966 för samtliga individer i olika åldrar. För ungdomarnas del framträder här klart den sammanlagda effekten av låg andel full- tidsarbetande och låga löner.

I åldern 14—19 år saknar bortåt hälften av samtliga helt inkomst och ungefär 40 % har låg inkomst understigande 10 000 kro- nor. Bland 20—24-åringarna har de flesta hunnit skaffa sig inkomst, om än i regel låg. Ungefär 40 % av de ogifta hade inkomst upp till 10000 kronor. Inkomsterna bland männen var mer spridda än bland kvinnor-

Kvinnor

Inkomst Tkr/år

1— 10- 15- 20— 25- 30- 40— 10 15 20 25 30 40

na. Medan endast 13 % av kvinnorna hade inkomster överstigande 15 000 kronor, var andelen högre eller 32 % bland de ogifta männen. Också de gifta hushållen, där man- nen var högst 24 år, uppvisade i allmänhet låga inkomster. 26 % av hushållen hade en årsinkomst på högst 15 000 kronor och 19 % mellan 15 000 och 20 000 kronor. Så- lunda kan 45 % av de här aktuella unga gif- ta hushållen betecknas som låginkomsthus- håll.

3.7.l.4 Regionala inkomstskillnader

Genom låginkomstutredningens intervjuer har konstaterats stora regionala inkomst- skillnader, såväl för män som för kvinnor.

Tabell 3: 13 A visar inkomstfördelningen för de unga gifta hushåll, där mannen är högst 29 år. Den ekonomiska situationen var mycket olika i storstad och på lands- bygd. Medianinkomsten för de gifta hushål- len var 27450 i storstadsregionerna, 23 550

Tabell 3: 11 A. Löneinkomst bland fulltidsarbetande, män, relativ fördelning, mer än 35 veckoarbetstimmar

Civ.st.

Gifta

Ogifta

Ålder

14—19 20—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65—74

Summa

Löneinkomst i 1 OOO-tal kronor

0—10

ln

v—vVONkDN

10—15

__.mrsf N N

” mvwwcwo: QH '—

NO '—

sro % o man» e en

...nu.—

v—tkD—QWNW N

15—20

26,5

20—25

42,0 32,5 29,8 24,3 26,5 14,5 28,8

4,9 28,5 30,9 34,3 31,8 34,4 39,8

26, 5

25—30

0!

XDGOQ'OOOOO O ONOW'OOOO

30—40 40—60 60—100 100—

Uppgs. Summa

100,0 100,1 100,0 100,0

99,9 100,0 100,0

100,0 100,0 99,9 99,9 100,0 100,0 100,0 100,1

99,9

Medianlön

22 550 25 950 27 200 27 800 24 500 18 200 26 050 11 450 19 150 21 650 22 300 22 800 20 800 20 300

19400

Tabell 3: 11 B . Löneinkomst bland fulltidsarbetande, kvinnor, relativ fördelning, mer än 35 veckoarbetstimmar.

Löneinkomst i 1 OOO-tal kronor

Civ.st. Ålder 0—10 10—15 15—20 20—25 25—30 30—40 40—60 60—100 100— Uppg.s. Summa Medianlön

Gifta 14—1 9 — — 20—24 51,1 30,4 1 25—34 16,9 48,0 2 2 1

— 100,0 4 3 5 6 35—44 7,7 20,9 37,1 6 9 3 4

-—— —— 100,0 — —— — 99,9 14 500 — —— 100,0 17 900 0,9 — — 100,0 17 900 3

88005

45_54 21,8 41,6 55—64 31,0 38,4 65—74 100,0 _

_ _ 100,1 17 600 ,4 _ _ 1oo,o 17 000 _ _ 100,o 12 500

,3 0,6 _ _ 100,1 17150

1! 1, 3,

Summa 25,9 39,5 17,7 6,2 1,7 40,3 3,2 —— 51,4 41,3

2

Ogifta 14—19 5 ,5 8 ,8 19,3 40,0 9 2

6 6 -— 100,0 8 850 20—24 2, — —— — 100,1 14 600 25—34 11 — 100,0 17 400 1 —- 100,0 1 9 300 1

100,1 18250

2 35—44 19,0 34,0 2 45—54 1 , 19,7 29,5 20,1 1 5 55—64 20,0 23,3 33,3 10,0 3,3 99,9 15 000 65—74 50,1 26,4 —— 11,8 —— — 11,8 100,1 10000 0 9

Summa 19,0 32,6 29,3 11,2 4,0 2,3 0,4 0,2 — 99,9 14 800

Tabell 3: 12 A. Inkomster för icke gifta män vid olika ålder. Procentuell fördelning.

Inkomst i 1 OOO-tal kronor

Median— Ålder 0 1—10 10—15 15—20 20—25 25—30 30—40 40—60 60—100 100— Uppg. 5. Summa inkomst

14_19 49 2 38,2 9,2 2,7 20_24 7,9 40,0 20,9 21,0 25—34 6,5 18,6 16,3 26,2 35_44 8 2 17,1 16,4 22,2 45_54 10,7 28,6 17,7 16,2 55—64 10,9 27,0 12,6 20,7 1,7 0,0 1000 14 800 65—74 15,5 60,5 7,4 5,5 0,0 0,0 1000 5 700

Summa 22,2 34,4 14,2 14,2 0,3 0,0 100,0

___—M

0,0 0,0 0,0 1,9 0,0

0,0 100,0 _— 0,0 100,0 10 500 0,0 100,0 1 6 600 0,0 100,0 1 6 900 0,0 100,0 1 3 000

'. o.

o. » ..

.. ..

Nwhqum o—untxm'nsr thqoom oense?—

..

..

OOOO_V*1&DO OOOOOOO OOwQW—W OOOONv—O koaxmqol-no Ohoaxxomln Nv—t—n—t

.. .—

_. O '". O N. N 00. N _. ON

Tabell 3: 12 B. Inkomster för icke gifta kvinnor vid olika ålder. Procentuell fördelning.

Inkomst i 1 OOO-tal kronor

Median- Ålder 0 1—10 10—15 15—20 20—25 25—30 30—40 40—60 60—100 100— Uppgs. Summa inkomst

____________________—____________—_____.__—————————

14—19 52,3 39,7 20-24 7 9 43,8 25-34 8,3 27,6 35_44 9 9 25,3 45_54 10,4 33,0

0,0 0,0 100,0 — 0,0 0,0 100,0 10,000 0,0 0,0 100,0 12,500 0,0 0,0 100,0 12,450 0,0 0,0 100,0 11,700 55—64 10,5 47,9 0,0 0,0 100,0 8,300 65—74 20,9 61,9 0,0 0,0 100,0 5,000

__________________—______________.___—______—————

* Summa 24,4 42,5 0,0 0,0 100,0

_____________________________—___—___—_______—————-——————————

o. n

'. o. a n

..

v—qu—tv—tv—t

o.

o—héwvm _

_Qthmm __Nxoco'nsr

ovan-com.—

.. ..

CNNIXNQIAMXD &OIOOOKNOQ'ON mNNN—q omornoq oooo—oo OOOhmmm ooooo—to oov-n—ivnoxo oo—Nmmo oomqaaq OOQINMNO

N.. 0 Q O N» v—1 sq !— 5". m sq ON [N.. ND '—

Median- inkomst

Uppg.s. Summa

60—100 100—-

60

40

20 25 25 30 30——40

15 15 20

10

Inkomst i 1 OOO-tal kronor 1—10

Tabell 3: 12 C. Inkomster för gifta hushåll vid olika ålder. Procentuell fördelning. 0

Ålder (mannens)

i de medelstora städerna, 22 300 i de mindre städerna men endast 20 900 på landsbygden. Andelen låginkomsthushåll med högst 20 000 kronors årsinkomst var betydande eller 45 % på landsbygden. Denna andel mins- kade med ökande kommunstorlek och upp- gick i storstadsregionerna endast till 20 %. Även för de icke gifta ungdomarna upp till 29 år samvarierade inkomst och region, med lägst inkomst på landsbygden. Inkomstskill- naderna mellan regionerna var dock relativt små. I hela landet dominerade de låga in» komsterna, medianinkomsten i storstäderna var 5 500 kronor mot 4 200 på landsbygden.

0,7 100,0

0,7

3 .7.2 Sparande

3,7

Jämfört med vuxna personer anslår ungdo- marna i åldern upp till 24 år en liten del av inkomsten till sparande. De kortsiktiga kon- sumtionsvarorna synes uppta större delen av deras inkomster, vilket framgår av 1957 års undersökning av hushålls relativa inköp av varaktiga konsumtionsvaror.1 Genomsnittlig sparbenägenhet är definierad som totalt spa- rande i relation till total disponibel inkomst, inklusive inkomstvinster. Eftersom det in— samlade materialet är från mitten av 1950- talet, kan dock förskjutningar ha inträffat ifråga om sparbenägenheten.

Sparandet står dels i samband med in- komstens storlek, dels till aktuella utgifts-

15,7 21,0 11,9

17,2

1 1957 års sparundersökning konjunkturinsti tutet serie B. Tabell 4 s. 69 (del 1).

12,7

Tabell 3:14. Sparbenägenhet och inköp av konsumtionsvaror i olika åldrar (1957).

7,9

Inköp av var- aktiga konsum-

:E' tionsvaror i rela- Genomsnittlig tion till disponi- Ålder Sparbenägenhet bel inkomst % q 0—24 —0,6 10,8 0 25—29 2,8 15,5 30—34 7,0 9,2 2 35—39 9,5 10,8 ; 40_44 7,5 11,0 & 45——49 9,1 9,0 50—54 19,3 5,3 0, ,, ,,. v ,,. 4 =:- 55—59 6,5 9,3 'T 9" "T T "I” "INT 60—64 8,7 4,4 vomvwn-n-ri 65— 0,7 2,1 v—1 N N m V' ") KD

Tabell 3: 13 A. Inkomster för gifta hushåll, olika regioner. Procentuell fördelning, mannen —29 år.

1 OOO-tal kr/år

Median- Region 0 1—10 10—15 15—20 20—25 25—30 30—40 40—60 60—100 100— Uppgs. Summa inkomst

I Storstäder I, II Städer större än 30 000 inv. 3 111 Övriga städer 1 IV Landsbygd 2, V Uppgift saknas 15

4 3,8 5,1 9,8 22,0 14,4 27,5 13, 0,9 0,0 1, 100,0 27 450 2 12,6 8 1 10,0 22,6 13,6 14,5 8 6 11,2 11,8 15,0 22,8 15,4 17,0 3 0 10,5 12,7 19,6 28,2 10,2 11,9 4, 8 9 1 2 49,5 5,9 6,5 2,3 2,6

7

6 0,9 0,4 5 ,2 0,0 0,0 2 2 0,4 0,0 0, 5 0,0 0,0 5

4 4 100,0 23 550 ,1 100,0 22 300 4 100,0 20 900 8 100,0 6 900

Tabell 3: I 3 B. Inkomster för icke gift ungdom 14—29 år i olika regioner. Procentuell fördelning.

1 OOO-tal kr/år Median-

Region 0 1—10 10—15 15—20 20—25 25—30 30—40 40—60 60—100 100— Uppg.s. Summa inkomst

IStorstäder 32,2 32,5 15,7 1 , I II Städer större än 30 000 inv. 29,4 41,0 15,6

0 4 0,2 0,2 0,0 0,0 100,0 5 500 8 0

111 övriga städer 31,3 36,8 18,3 10,4 8 6 6 4

,5 ,6 0,0 0,0 0,0 0,0 100,0 5 000 ,3 0,0 0,0 0,0 0,0 100,0 4 800 ,1 0,0 0,0 0,0 0,0 100,0 4 200 ,0 0,0 0,0 0,0 0,0 100,0 4 750

IV Landsbygd 31,6 41,2 15,5 V Uppgift saknas 37,8 25,7 11,0 1

0000

behov, vilka generellt är starkare eller sva- gare beroende på ålder. Familjebildning och barnsbörd ger klara utslag i möjligheter att spara och i behovet att inköpa varaktiga konsumtionsvaror.

3.7.3 Hyror

Ungdomen har konstaterats vara en låg- inkomstgrupp. Det förefaller rimligt anta, att en väsentlig del av inkomsten måste an- slås för bostadskostnader hos den självstän- digt boende ungdomen. En annan viktig fråga är, hur stor andel av sin inkomst som ungdomar är villiga att satsa på bostaden.

Våren 1966 intervjuades i Lund ogift ungdom mellan 16 och 33 år samt frånskil— da 35—44 år.1 Medianinkomsten per månad var för gruppen 1 320 kronor. Medianhyran per månad utgjordes av 187 kronor, bland ensamboende något mindre eller 160 kro— nor, för delad bostad ca 200 kronor. För ensamboende innebar detta en medianhyra på 12 % av inkomsten.

Såväl hos inneboende som hos egna bo- stadsinnehavare fanns en utbredd önskan om bättre bostadsstandard, i första hand större utrymme men även bättre hygien- standard. Det fanns god marginal för högre hyreskostnad och en villighet att betala den, även om detta innebar en hyreskostnad upp till 20% av inkomsten. Endast en mindre grupp ansåg sig kunna betala för insats- lägenhet.

En intervjuundersökning i Stockholm med tre inre förortskommuner samt i Es- kilstuna med ogift ungdom år 19662 gav för egna bostadsinnehavare i Stockholm en me- dianhyra på 200 kronor, i förortskommu- nerna med i regel modern bebyggelse 260 kronor och i Eskilstuna med till större de- len äldre bostäder 150 kronor. Medianmå— nadsinkomsten var i Stockholm 1 580 kro- nor, i förortskommunerna 1 460 kronor och i Eskilstuna 1 380 kronor. Ungdomarna uppgav sig vilja satsa mer av sin inkomst för att därigenom få en bättre bostad. När man fritt fick välja mellan prissatta bo- stadsalternativ, anslogs i medeltal 28—30 % av inkomsten till hyra. Yngre ungdomar

och kvinnor var därvid beredda att anslå mer till hyra än äldre ungdom och män. Vid parvisa jämförelser mellan olika kon— sumtionsutgifter såsom kläder, semester och fritid etc. kom bostadsutgifterna att bli den utgiftspost som man helst ville satsa mer på. På ungdomshotellen hösten 19673 tog hy— ran i medeltal 15—20 % av inkomsten. En- ligt ungdomarnas egna åsikter var hyrorna moderata. Bland bostadssökande vid bama- vårdsnämndens ungdomsupplysning där så- väl rum i ungdomshotell som inneboende- rum förmedlas, fanns en svag tendens att vid lägre inkomst föredra möblerat rum, vilket kan bero på de högre bostadskostna- derna för ungdomshotellen. De boende på ungdomshotellen hade även högre inkomst än vad ungdomsbefolkningen i Stockholm hade. För samtliga män i ungdomsbefolk— ningen i åldern 16—24 år var medianinkoms— ten 16115 kronor mot 17661 bland ung- domshotellens manliga gäster. För kvinnor— na var inkomsten 13 699 hos ungdomsbe— folkningen och 16379 bland de boende på. ungdomshotellen. Det fanns dock ett ganska stort antal hyresgäster med låga inkomster. 27% av männen och 18 % av kvinnorna hade en årsinkomst understigande 10000 kronor. Majoriteten av ungdomarna sade sig föredra en bostad i egen lägenhet, vilket torde innebära, att man var beredd att ac- ceptera en inte oväsentlig ökning av boende- kostnaden. Undersökaren kom vidare fram till slutsatsen, att det kan vara vanskligt att ange en gräns som kan anses som »godtag— bar ekonomi» för att hyresgästen ska klara av bostadskostnaderna på ungdomshotell. Det är möjligt att en sådan gräns ligger på olika nivå för olika individer beroende på deras levnadsstil och övriga omkostnader. Vid undersökning av göteborgsstudenters bostadsprefercnser år 19694 presenterades

1 Ungdom och bostad. Karsten-Carlsson. Stadsarkitektkontoret Lund 1967. 2 Ogifta stadsungdomars bostadsvanor och bostadsönskemål. Bergström. Byggforskningens rapport 15/68. 3 Ungdomshotell i Stockholm — syfte och funktion. Sjögren. Stockholms barnavårdsnämnd 1970 (manuskript). 4 GFS serviceutredning. Undersökningsrap- port 1. Göteborg 1969.

bland andra bostadsalternativ även det i förhållande till andra studentbostäder rela— tivt dyra s.k. »Krokslättsalternativet», in- kluderande rum, kokvrå med matplats och badrum, med en totalyta på 28 rn2 och en månadshyra på 330 kronor. Denna typ rön- te dock liten efterfrågan bland de studen- ter som rekryterar studentrummen. Under- sökaren sammanfattade därför resultatet: Av materialet att döma synes man i första hand böra rekommendera byggande av stu- dentbostäder som ger möjligheter till enskilt boende med egen tillgång till kokmöjlighe- ter. Dock inte av sådan storlek och stan- dard att hyran måste sättas i nivå med vad som i dag gäller för Krokslättsalternativet.

Sammanfattning

Ungdomarnas hyreskostnader ligger enligt de refererade undersökningarna på en så- dan nivå att flertalet är villiga att satsa en större andel av sina inkomster på en god bostad. Enligt utredningarna är man i all- mänhet villig att anslå 20 % av inkomsten till hyran. Även ungdom med låga inkoms- ter efterfrågar i viss utsträckning special- bostäder. Att ange någon undre inkomst- gräns för de bostadssökande är inte lämp- ligt. I de låga inkomstlägena finns dock en viss tveksamhet mot de dyrare boendealter- nativen.

3.8 De förändrade sexualvanorna

Utredningen vill rikta uppmärksamheten även på de resultat som nyligen framkom- mit rörande sexuallivet i Sverige och de krav som från dessa utgångspunkter kan ställas på bostäder. Det är främst utveck- lingen av den sexuella debutåldern som har relevans vid en sådan bedömning.

Åldern vid den sexuella debuten har sjunkit väsentligt jämfört med tidigare ge- nerationer. Vid en nyligen gjord undersök- ning av sexualvanorna1 framkom, att av ungdom 18—20 år endast 20% saknade samlagserfarenhet, bland 21—25-åringama 7 %. För såväl män som kvinnor hade ge- nomsnittsåldern vid debuten sjunkit. Sprid-

ningen, de individuella variationerna var dock betydande. Sexuell debutålder för ung- dom 18—30 år var:

Under 13 år 0”

/0 14—15 år 12% 16—17 år 37% 18—19 år 3 % 20—26 år 1 % 27 år eller äldre 0%

För det stora flertalet sker således nu- mera inledningen till sexuallivet i 16—l9-års- åldern.

Man får således ha i åtanke att majori— teten av ungdomar på 16 år och uppåt har ett aktivt sexualliv. Detta bör ställa krav på bostadens utformning så att den möjliggör ett ostört privatliv, vilket kan vara en förut- sättning för ett harmoniskt sexualliv.

3.9 Ungdom och social anpassning

Många ungdomar kämpar med sociala an- passningssvårigheter. Mellan kriminalitet och ålder finns sålunda ett samband.2

Även när det gäller grövre former av brottslighet med intagning på fångvårdsan— stalt som påföljd är ungdomarna överrepre- senterade.

Undersökningar har visat att asocial miljö föder brottslighet. Miljöns materiella och andliga torftighet tenderar att gå i arv. Aso— cial och kriminell ungdom kommer i regel från en miljö som i många avseenden, bl. a. i fråga om bostäder, är bristfälligare än många jämnårigas. Attityden till omvärlden är negativ och misstänksam. För att bryta denna onda cirkel fordras därför insatser från ansvarigt håll. Bland annat måste en god bostad kunna erbjudas ungdomar som befinner sig i farozonen.

Antalet människor som årligen lämnar anstalter av olika slag är stort. Från fång- vårdsanstalterna utskrevs år 1968 12038 personer. Ungdomsvårdsskolorna placerade samma år 1644 ungdomar för vård utom skola. Från allmänna vårdanstalter för al-

1 SOU 1969: 2 Om sexuallivet i Sverige. Utred- ningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i

undervisnings- och upplysningsarbetet (USSU). 2 Statistisk Årsbok 1969, tab. 320 s. 292.

Tabell 3: 15 I första instans till ansvar fällda personer, vilka ådömts påföljd som antecknats i kriminalregistret, efter ålder.

Antal per 100 000

Ålder i åldersgruppen 18—20 år 1 355 21—24 år 1 020 25—29 » 707 30—39 » 523

koholmissbrukare utskrevs år 1968 med övervakning 2 641 personer. En betydande del av de människor som kommer ut från anstalterna är ungdomar. Gemensamt för många av dem är stora svårigheter att ordna en ny tillvaro vid utskrivningen. Återanpass- ningen hindras ofta av brist på en lämplig bostad.

3.10 Bosmdsförmedlingsenkårens resultat 3.10.1 Inledning

Genom bostadsförmedlingarna fördelas nästan alla av de nyproducerade lägenhe- terna, främst i stora och medelstora kom- muner. Ett betydande antal äldre ledigbliv— na lägenheter förmedlas likaså. I Stor-Göte- borg samt i medelstora och ett flertal mind- re kommuner uppgår de äldre förmedlade lägenheterna till ett större antal än de nya. I Stor-Stockholm och Stor—Malmö är dock de äldre lägenheternas andel väsentligt lägre.

I en situation då knapphet råder på bo- städer spelar därför bostadsförmedlingar- nas prioriteringsprinciper en viss roll när det gäller att styra olika gruppers bostads- innehav. Bakom förmedlingarnas agerande står samhälleliga värderingar. Förmedlingar- nas register kan lämna högst väsentliga upp- lysningar om till vilka grupper en stor del av de lediga bostäderna förmedlas.

Det bedömdes därför som angeläget för utredningens ställningstaganden att erhålla uppgifter om i vilken utsträckning icke gifta ungdomar utan lägenhet, som avsåg att bil- da enpersonshushåll, kom i fråga för till- delning av lägenheter. En enkät har därför utsänts till bostadsförmedlingarna i de tre

storstadsregionerna, samt till övriga kom- muner med invånarantal på minst 20000 personer. I kommuner med färre invånare saknas tämligen ofta bostadsförmedling. Det är även främst i de större kommunerna som ungdomar har svårt att ordna sin bo— stadsfråga. Nyproduktionen av bostäder är även till övervägande del förlagd till dessa, som därför bedömdes som mest intressanta ur ungdomarnas perspektiv. Enkätens inne- håll framgår av bilaga 3. I enkäten med— togs ungdomar bosatta i kommunen, födda tidigast år 1944 samt anmälda vid ortens bostadsförmedling. Ungdomar med resp. utan barn åtskildes i materialet, då dessa grupper med säkerhet skilde sig väsentligt från varandra i olika avseenden, såsom an- språk på bostadsstorlek och även kunde be- räknas prioriteras annorlunda vid bostads- förmedlingen. Ungdomarna har även delats åldersmässigt i en yngre grupp, född 1949— w1 samt en äldre född 1944—1948.

I enkäten ombads förmedlingarna redo- göra för antalet under kalenderåret 1968 förmedlade bostäder till de aktuella ung- domsgruppema. Bostäderna skulle redovi- sas med avseende på lägenhetsstorlek och modernitetsgrad samt anmälningsår för de sökande. Vidare efterfrågades den kvarstå- ende ungdomsköns storlek med fördelning på ålder, kön, nuvarande bostadsförhållan- de och sysselsättning.

Ett mått på bostadsförmedlingamas möj- lighet att tillgodose ungdomarnas bostads- efterfrågan får man genom att ställa anta- let förmedlade bostäder i relation till vid årets slut kvarstående bostadssökande.

Viktiga frågor är vidare i vilken utsträck- ning erbjudna bostäder svarar mot ungdo- marnas ekonomiska resurser, deras syn- punkter på bostadens läge, utrustningsstan— dard samt om bostadsområdet har tillräck- lig service. Dessa frågor aktualiseras på för- medlingarna i form av avvisade erbjudan- den om bostad. Därför medtogs även frå- gor om frekvenser av avvisade bostäder på grund av dessa skäl.

År 1968 var ett år med relativt svag kon—

1 och senare.

junkturutveckling. Därav följde en mindre omfattande invandring. Dessa förhållanden kunde tänkas påverka ungdomarnas möjlig- het att erhålla bostad. En fråga ställdes där- för, om man i kommunen under det senaste året hade märkt någon skillnad i detta av- seende och i så fall anledningen härtill.

På några håll har bostadsförmedlingar som en service till de boende även börjat förmedla möblerade rum. För att klarlägga förekomsten av sådan verksamhet, tillfråga- des bostadsförmedlingen om de själva eller någon annan kommunal instans skötte för- medling av möblerade rum.

Tolkningen av enkätens resultat får ses mot det förhållandet att bostadsförmedling- ens uppgifter inte ger någon fullständig bild av ungdomarnas bostadsönskemål och till- godoseendet av dessa. En del ungdomar som behöver bostad är inte anmälda vid bo- stadsförmedling. Andra, troligen främst de yngsta sökande, på de stora bristorterna har inget aktuellt bostadsbehov eller ekonomisk möjlighet att överhuvudtaget ta emot en bostad i det reguljära bostadsbeståndet, om en sådan skulle erbjudas dem. En del, såväl nyproducerade som äldre lediga lägenheter, förmedlas på annat sätt än genom bostads- förmedlingen. Genom brist i aktualitetskon- trollen av registret kan även en del sökande stå kvar, trots att de redan fått sin bostads- fråga löst. Med beaktande av dessa reserva- tioner torde dock enkäten lämna en bild i stort av de ensamstående ungdomarnas bo- stadsefterfrågan och förmedlingarnas möj- lighet att tillgodose denna.

Samråd beträffande enkätens utformning har skett med bostadsstyrelsens planerings- byrå, som även utsände enkäten och insam— lade svaren. Enkäten daterades den 6 maj 1969. Svarsinsamlingen pågick till den 1 ok- tober 1969. En del kommuner hade inte möjlighet att besvara enkäten, beroende ibland på registrens uppläggning eller om- läggning eller i något fall på personalsitua- tionen. Av registerskäl kunde inte Göteborgs bostadsförmedling lämna ett fullständigt svar och därför har kommunerna i Stor- Göteborg utelämnats vid redovisningen. Av kommuner utanför storstadsregionerna med

50 000 eller fler invånare har svaren utebli- vit från Uppsala, Borås, Umeå och Skellef- teå. I storleksklassen 20 000—49 999 kunde ej svar lämnas från Kristianstad, Piteå, Ron- neby, Katrineholm, Avesta, Ludvika, Sand- viken och Boden.

Bostadsförmedlingarnas organisation och arbetssätt skiftar. Stor-Stockholms bostads- förmedling har lämnat uppgifter för de till förmedlingens område hörande 30 kommu- nerna. I övrigt har på de flesta håll bostads- förmedlingen utgjort ett självständigt kom- munalt organ. I några fall handläggs bostadsförmedlingsverksamheten av annat kommunalt organ. Det förekommer även i några kommuner att register över bostads- sökande förs av allmännyttigt företag, HSB eller annat kooperativt bostadsföretag.

De redovisade svaren härrör sig från föl- jande antal förmedlingar, uppdelade på in- tervall efter ortens storlek:

Stor-Stockholm ] Stor-Malmö 5 Övriga kommuner med 50 OOO—w invånare 12 20 000—49 999 invånare 24

Summa 42

De deltagande kommunerna tillhör de expansiva kommunblock i landet, för vilka enligt länsstyrelserna en positiv befolknings- utveckling är att förutse för åren 1960— 1980. Vid årsskiftet 1968/ 69 hade de en sammanlagd total befolkning på 3 318166 invånare.

3.10.2 Kvarstående sökande den 31 dec. 1968

En mycket betydande del av anmälda sö— kande vid bostadsförmedlingarna tillhör storstadsregionerna. Den 31 dec. 1968 stod i Stor-Stockholmskön anmälda totalt 169 062 personer och i Stor—Malmö 43 474. I övriga kommuner (exkl. Göteborg) med över 50000 invånare, vilka besvarat bostadssty- relsens årligen återkommande enkät för år 1968, fanns 68137 i bostadskö och i kom- muner med 20 000—49 999 invånare 31 887 anmälda.

För ungdomskön var skillnaden mellan storstadsregionerna och övriga medtagna kommuner ännu mer markant. AV 56 233 anmälda ungdomar upp till 24 år utan egen bostad, vilka sökte bostad av annat skäl än giftermål, var 41515 bosatta i Stor-Stock- holm och 4805 i Stor-Malmö (se tabell 3: 16). Här kan nämnas att Göteborg, som ej besvarat enkäten, den 31 dec. 1967 hade en kö av ungdomar från motsvarande grupp på 14 036 personer.

Inom kommungruppen med 50 OOO—w in- vånare fanns 6 646 ungdomar anmälda. Det förekom mycket stora variationer kommu- nerna emellan när det gällde antalet anmäl- da ungdomar. Medan Västerås med 110000 invånare hade 834 ungdomar i bostadskön, var antalet det dubbla eller 1636 i Örebro med 89 000 invånare. Södertälje med 55 000 invånare hade en stor ungdomskö på 1 073 personer. I Eskilstuna med 66 000 invånare stod endast 95 i kö och även i Luleå med sina 57000 invånare var kön kort, endast 116 personer. Ett samband kan skönjas — i kommuner med en stor total bostadskö är även ungdomskön omfattande och innehål— ler en större andel av totalantalet sökande. Detta förhållande pekar på att ungdomar bosatta i bristorterna i stor utsträckning ti— digt anmäler ett bostadsbehov på sikt.

I kommuner med 20 000—49 999 visade inte ungdomskön denna stora antalssplitt- ring utan de sökande samvarierade tärnli- gen väl med ortens invånarantal. Inom kommunerna uppgick de sökandes antal till:

ner hade högst 10 sökande. Totalantal sö- kande med eller utan barn var 2 746.

Den stora kön av ungdomssökande i Stor—Stockholm innebar att denna grupp utgjorde 25 % av hela bostadskön. På and- ra orter var ungdomarna däremot en liten grupp i förhållande till den totala kön. I Stor-Malrnö var de 11 % av kön, i övriga kommuner med mer än 50000 invånare 10% och 9 % i de mindre kommunerna. På grund av den stora variationen av kö— storleken inorn intervallet 50 OOO—w invå- nare utgjorde ungdomarna i Eskilstuna en- dast 3 % och 7 % i Hälsingborg men 12 % i Södertälje samt 14 % i Örebro.

Som framgår av tabell 3: 16 utgjorde ung- domarna i Stor-Stockholm hela 44% av sökande utan egen lägenhet, dvs. de nytill- trädande konsumenterna. Även på en del andra håll var deras andel hög, sålunda 38 % i Stor-Malmö, 42% i Södertälje, 41 % i Norrköping och 40 % i Örebro. Es- kilstuna hade däremot en så låg andel som 9 %. I kommuner med 20 000—49 999 var ungdomarna 32% av anmälda utan egen lägenhet.

Åldersmässigt bestod de sökande till stör- re delen av ungdom 20—24 är, nämligen 43 354 mot 13719 under 20 år. Av den yngsta gruppen var hela 10652 bosatta i Stor-Stockholm. De utpräglade bristorterna hade en stor andel av sökande under 20 år, medan övriga orter hade endast ett fåtal så unga sökande. I den yngsta gruppen utgjor- de kvinnorna majoriteten eller 7788 mot

Sökande utan barn

—50 51—100 101—150 151—200 201—300

08

Antal kommuner

4 4 2

Sökande med barn

1—10 11—30

Antal kommuner 9

14

Drygt hälften av kommunerna hade högst 100 sökande utan barn. Antalet sökande med barn var överlag rätt litet, 9 kommu-

5 931 män. Detta stämmer väl med andra iakttagelser angående kvinnornas tidigare utflyttning, såsom det mycket större antalet

Tabell 3: 16 Kvarstående sökande 31.12.1968.

Enligt »bostadsstyrelsens» enkät Icke-gifta födda 1944—w i % av

Inom kommunen bosatta Enligt »ungdoms- Inom kom. bosatta

utan egen lägenhet bostadsutred— sökande utan egen Erhållna lgh av samt- ningens» enkät lägenhet liga fördelade lgh Hela antalet Därav icke-gifta födda Hela antalet ————-—————— 1968 enl. »bostads- sökande Totalt icke-gifta 1944—w sökande Totalt Icke-gifta styrelsens enkät»

Stor-Stockholm 169 062 94 880 78 805 41 515 25 44 53

Stor-Malmö1 43 474 12 481 10 683 4 805 11 38 45 P!

Kommuner med 50 OOO—w inv.

Västerås 5 892 1 924 1 742 489 8 25 28 Norrköping 7 781 2 024 1 896 834 11 41 44 Örebro 11 712 4 084 3 908 1 636 14 40 42 Hälsingborg 8 895 2 578 2 256 662 7 26 29 Linköping 6 257 1 941 1 905 671 11 35 35 Gävle 6 574 2 351 2 167 506 8 22 23 Eskilstuna 3 354 1 097 951 95 3 9 10 Sundsvall 4 793 1 426 1 231 373 8 26 30 Luleå 1 746 459 445 116 7 25 26 Södertälje 8 604 2 544 2 310 1 073 12 42 46 Jönköping 2 529 866 657 191 8 22 29 Summa 68 137 21 294 19 468 6 646 10 31 34

MV KDOOMOOMMQWVIVQ' Vä

Kommuner med mindre än 50 000 inv.2 31 887 8 549 7 539 2 746 9 32 36 Samtliga deltagande kommuner 317 001 138 751 117 734 56 233 18 41 48

'till')

1 Staffanstorp ej medtaget. ” Exkl. Härnösand.

Sökande utan barn Sökande med barn

Födda 1944—48 Födda 1949—w Födda 1944—48 Födda 1949—w

Förvärvsarbetande 72 60 Studerande 18 35 Övri ga 10 5

100 100

kvinnliga ensamhushåll i denna ålder.

Bland 20—24-åringama var kvinnorna däremot färre än männen. För ensamsö- kande var antalet 22 774 män mot endast 16 747 kvinnor. Antalet egna hushåll bland ogifta i denna ålder är lika stort för kvin- nor som för män. En förklaring till skillna- den kan vara att männen i större utsträck- ning står i kö med tanke på en framtida familjebildning. De aktuellt bostadssökande skulle med andra ord vara något lägre bland männen.

Ett betydande antal kvinnor eller 4326 hade barn. Av dessa bodde 3015 1 Stor- Stockholm. Flertalet av kvinnorna var i ål- dern 20—24 år. I stockholmskön var även 1 196 män med barn anmälda. Inför denna uppgift bör man göra reservation för fel i materialet.

De flesta deltagande kommunerna kunde även redovisa ungdomarnas sysselsättning. Men materialet blir något mindre intres- sant därför att av de stora studieortema endast Lund finns med. Det visade sig emel- lertid att de förvärvsarbetande dominerade på alla orter och i alla åldrar, således även i Lund.

Andelen förvärvsarbetande är något läg- re i den yngre gruppen, i stället är de stu- derandes andel högre bland de ungdomar

72 63 14 16 14 21 100 100

som inte har barn. Bland ungdomar med barn har »övriga» » en något större andel i den yngsta ålderskategorin.

Om man sedan ser på nuvarande bo- stadsförhållanden, visar det sig att fler- talet bodde kvar i föräldrahemmet (tabell 3: 18).

Bland ensamstående med barn var ande- len boende i hyresrum hög i åldern 20—24 är, nämligen 23 %. I Stor-Stockholm var andelen av samma storleksordning eller 24 %, liksom i kommuner med 20 000— 49 999 invånare. Bostadssituationen för den- na grupp är prekär för flertalet.

I samma åldersgrupp med ungdomarna utan barn visade det sig att de inneboendes andel var påfallande låg i Stor-Stockholm, endast 12 %. Däremot var tämligen många inneboende eller 24% i kommuner med 50 OOO—w invånare och ännu något högre eller 32 % i kommuner med 20 000—49 999 invånare.

Totalt fanns i Stor-Stockholm 4638 in- neboende anmälda. Vid en undersökning år 1966 fann Stockholms statistiska kontor att i Stockholm fanns mantalsskrivna minst 7 000 inneboende ungdomar i åldern 16—24 år. Endast en knapp tredjedel av dessa var anmälda till någon bostadsförmedling. En- kätresultaten pekar åt samma håll. Sannolikt

Tabell 3: 18 Nuvarande bostadsförhållanden. Samtliga deltagande kommuner (% sökande).

Sökande utan barn

Bor i

Föräldrahemmet 74 Möblerat rum 16 Övrigt 10 100

Sökande med barn

Födda 1944—48 Födda 1949—w Födda 1944—48 Födda 1949—W

79 52 78

8 23 11 13 25 11

100 100 100 SOU 1970: 43

Tabell 3: 19 Kvarstående sökande. Kön/Födelseår.

Män Kvinnor

Sökande föd— Utan barn Med barn Utan barn Med barn da 1944—w i _— _— — Samtliga % av samtliga Födda Födda Födda Födda Födda Födda Födda Födda födda icke gifta bo- 1944—48 1949—w 1944—48 1949—w 1944—48 1949—w 1944—48 1949—w 1944—w stadssökande

Stor-Stockholm 16 428 4 174 643 663 11 608 4 984 2 074 941 41 515 53 Stor—Malmö1 2 425 96 45 5 1 779 127 279 49 4 805 45

Kommuner med

50 000 w inv.

Västerås 166 61 Norrköping 354 45 Örebro 546 227 Hälsingborg 269 42 Linköping 292 74 Gävle 206 56 Eskilstuna 47 7 Sundsvall 115 24 Luleå 44 1 Södertälje 394 142 Jönköping 77 15 Karlstad 215 37

Summa 2 725 731 1

— 104 126 19 13 489 28 —— 229 55 115 33 834 44 — 540 277 35 11 1 636 42 — 226 79 33 12 662 29 —— 214 69 14 8 871 35 — 149 65 24 6 506 23 —- 27 11 3 —— 95 10 -— 151 52 27 4 ' 373 30 _ 55 13 3 — 116 26 1 334 155 32 13 1 073 46 —- 61 25 13 —— 191 29 — 220 63 184 40 767 39 l 2 310 990 502 140 7 413 35

Imi—lllIINI

DOS?

Kommuner med

20 000—49 999 inv. 967 196 30 7 905 391 225 88 2 809 37

Samtliga deltagande

kommuner 22 774 5 255 734 676 16 747 6 561 3 099 1 227 57 073 48 ___—___..—

1 Staffanstorp hade ingen bostadskö maj 1969.

är mindre än hälften av de inneboende i Stor-Stockholm anmälda vid bostadsför- medling. En tänkbar förklaring till denna låga andel kan vara att många lever under så föränderliga levnadsvillkor, att någon permanent bosättning ännu inte är aktuell för dem.

Den starka dominansen av hemmaboende ungdomar är anmärkningsvärd med tanke på det ringa inslaget av ortens egen ung- dom bland hushållsföreståndarna i denna ålder, där de inflyttade överväger.

Beträffande anmälningsår till bostadsför- medlingen föreligger en klar skillnad mellan främst StorStockholm och de mindre kom- munerna (se tabell 3:20 A—B). Medan i Stor-Stockholmskön bland ungdomar utan barn endast 19% har anmält sig så sent som 1968/ 69, är motsvarande andel 61 % i kommuner med 20 000—49 999 invånare. Stor-Malmö och kommuner med 50 OOO—w invånare intar en mellanställning med 48— 46 % anmälda dessa år. I Stor-Stockholm är i stället andelen anmälda år 1966 eller tidigare mycket stor, nämligen 56 % mot 20 % i kommuner med 20 000—49 999 invå- nare, 26 % i Stor-Malmö och 29 % i kom- muner med 50 OOO—w invånare.

När det gäller sökande med barn finns ingen sådan skillnad mellan Stor-Stockholm och övriga kommuner. Anmälda åren 1968/ 69 är 63 % i Stor-Stockholm, 56 % i Stor- Malmö, 59 % i kommuner med 50 OOO—w invånare och 69 % i de mindre kommuner- na. I denna grupp ingår således ett starkt inslag av sökande med ett snabbt uppkom- met, akut behov av bostad. Detta behov är av samma karaktär i storstaden som i mindre städer.

En betydande skillnad finns mellan Stor- Stockholm och övriga kommuner när det gäller önskad lägenhetsstorlek bland kvar- stående sökande (se tabell 3: 21). Bland sö- kande utan barn önskar i Stor-Stockholm 78% en bostad om minst 2 rok. Endast 3 % nöjer sig med kokvrålägenheter, medan 19 % föredrar ] rok. I Stor-Malmö önskar 55 % minst 2 rok och liksom i Stor—Stock— holm är det endast i undantagsfall man önskar en kokvrålägenhet. Andelen som

önskar 1 rok är dock större här eller 41 %.

Bland ungdomar bosatta i kommuner inom storleksintervallet 50 OOO—W invånare är preferensen mycket växlande. I städer med maximistorlek för tilldelning av bostad till ensamstående och där regeln även tilläm- pas, önskar en stor grupp ungdomar kok- vrålägenhet. Denna andel uppgår till 32 % i Västerås, 52 % i Örebro, 15 % i Linkö— ping och 24 % i Eskilstuna. I dessa städer tilldelades ensamstående endast i undantags— fall bostad om 2 rok eller mer och andelen som önskar så stora bostäder är liten, dock i Eskilstuna 34 %. Önskemål om 1 rok är i stället mycket vanliga. I städer som inte har maximiregel eller som inte tillämpar denna är andelen önskemål om minst 2 rok hög, i Norrköping 56 %, i Hälsingborg 61 %, i Sundvall 74 %, i Jönköping 65 % och i Karlstad 59%. I kommuner med 20 000—49 999 invånare är andelen 44 %, medan 13 % önskar kokvrålägenhet och bortåt hälften 1 rok.

Bilden av ungdomens bostadsönskemål, som kommit till uttryck vid bostadsförmed- lingarna, är således splittrad. I Stor-Stock- holm har ungdomarna något högre inkoms- ter än i landet i övrigt och därmed bättre hyresbetalningsförmåga. Å andra sidan är väntetiden för en bostad mycket lång. Det är därför troligt att en del önskemål avser preferenser på något längre sikt. I kommu- ner med tillämpad maximiregel synes den- na i mycket hög grad styra önskemålen: man efterfrågar inte en bostadstyp som man inte kan räkna med att få. På orter där man inte hindras av en sådan regel och där kö- tiden är något kortare än i storstaden, sy- nes en stor del av ungdomarna — rätt kraf- tigt varierande mellan orterna men dock omkring hälften av de sökande — föredra en lägenhet om främst 2 rok eller i en del fall en ännu större bostad.

Bland ensamstående med barn är önske- mål om tvårumslägenheter det vanligaste. För samtliga sökande uppgår denna andel till 61 %. Ungefär lika många önskar lä- genhet om 3 eller fler rok som 1 rok, näm- ligen 17 % resp. 20 %.

I denna grupp nöjer man sig ytterst säl-

Därav i % anmälda sedan år 1962 ——-————-——— eller Totalt 1969—68 1967 1966 1965 1964 1963 tidigare Stor-Stockholm 37 194 19 25 21 15 10 6 4 Stor-Malmö1 4 427 48 26 16 8 2 0 0 Kommuner med 50 OOO—w inv. Västerås 457 61 26 8 3 2 — —- Norrköping 683 45 19 15 11 7 3 0 Örebro 1 590 53 22 12 8 4 1 0 Hälsingborg 616 46 9 18 9 7 1 »— Linköping 649 42 28 17 5 5 3 0 Gävle 476 35 39 15 7 3 0 1 Eskilstuna 92 39 26 24 4 6 1 — Sundsvall 342 48 26 14 7 3 0 2 Luleå 113 62 17 7 7 2 5 0 Södertälje 1 025 33 26 18 13 6 3 1 Jönköping 178 40 27 21 8 2 2 0 Karlstad 535 55 22 13 6 3 l 0 Summa 6 756 46 25 15 8 4 2 0

Kommuner med 20 000—

49 999 inv. 2 459 61 19 10 6 3 1 0 Samtliga kommuner 51 337 27 25 19 13 8 5 3

1 Staffanstorp hade ingen bostadskö maj 1969.

Tabell 3: 20 B. Kvarstående sökande med barn efter anmälningsår.

Däravi % anmälda sedan år 1962 ___—___— eller Totalt 1969—68 1967 1966 1965 1964 1963 tidigare Stor-Stockholm 4 321 63 10 8 7 5 4 3 Stor-Malmöl 378 46 22 17 10 3 1 1 Kommuner med 50 OOO—w inv. Västerås 32 72 22 3 -— 3 —— —- Norrköping 151 65 15 9 3 3 4 1 Örebro 46 76 15 7 — 2 -— — Hälsingborg 46 66 13 11 2 4 4 — Linköping 22 86 9 5 — — -— — Gävle 30 50 30 14 3 3 -— — Eskilstuna 3 33 67 — — — —— — Sundsvall 31 68 16 10 3 3 — — Luleå 3 67 — 33 — — — -—— Södertälje 48 48 29 9 6 4 2 2 Jönköping 13 69 23 —— 3 _ — —— Karlstad 232 49 17 14 7 3 —— -— Summa 657 59 22 10 5 3 1 0 Kommuner med 20 000—49 999 inv. 350 69 19 7 2 2 1 — Samtliga kommuner 5 736 62 13 9 7 4 3 2

1 Staffanstorp hade ingen bostadskö maj 1969.

Därav önskar — lägenhetstyp

1 rum utan Ej Totalt kök 1 rkv 2+rkv 1 rk 2 rk 3+rk angivet Stor-Stockholm1 37 194 — 2 1 19 58 20 0 Stor-Malmöa 4 427 0 3 1 41 41 14 0 Kommuner med 50 000—w inv. Västerås 457 0 17 15 59 9 0 —— Norrköping 683 2 4 — 38 45 11 — Örebro 1 590 — 22 30 46 1 — 1 Hälsingborg 616 — 1 — 38 45 16 — Linköping 649 — 11 4 72 11 2 -— Gävle 476 — 8 — 49 39 4 — Eskilstuna 92 1 24 —— 41 31 3 — Sundsvall 342 — 1 — 23 60 14 2 Luleå 1 13 — 3 — 67 22 4 4 Södertälje 1 025 _— l -— 27 40 3 29 Jönköping 178 3 2 — 30 55 10 — Karlstad 5 35 -— 12 — 28 48 11 1 Summa 6 756 0 10 9 43 28 5 5 Kommuner med 20 000—49 999 inv. 2 459 1 12 1 42 39 5 0 Samtliga kommuner 51 337 0 3 2 25 52 17 1

1 Stor-Stockholm 1 rum utan kök+l rkv föres till 1 rkv. ” Staffanstorp hade ingen bostadskö maj 1969.

lan med kokvrålägenheter. Andelen önske- mål om minst 2 rok är något större i Stor- Stockholm än i landet i övrigt. I ett par medelstora kommuner, Gävle och Linkö- ping, nöjer man sig i stället ofta med 1 rok.

3.10.3 Erhållna lägenheter 1968

Ett mått på bostadsförmedlingens möjlighet att tillgodose de ensamstående ungdomar- nas bostadsefterfrågan är antalet under ett år förmedlade bostäder i relation till kvar- stående sökande vid årets slut. Vid enkäten har en del förmedlingar lämnat uppgifter avseende antal sökande några månader in på år 1969. Måttet är därför något unge- färligt men ger ändå en god bild av för- medlingarnas effektivitet.

Materialet ger en klar föreställning om sambandet mellan möjligheten att erhålla lägenhet och bostadsortens storlek för sö- kande med och utan barn. Även med beak- tande av att måhända ett betydande antal

av de anmälda ungdomarna inte har något aktuellt behov av bostad, måste resultatet sägas entydigt visa att någon förmedling av bostäder inte kan sägas existera i storstads- regionerna till ungdomar utan barn och att denna grupp är illa tillgodosedd även i öv- riga kommuner. Likaså för ungdomar med barn är situationen mycket prekär i Stor- Stockholm. Den kan inte heller anses till— fredsställande i Stor-Malmö eller övriga

Tabell 3:22 Erhållna lägenheter 1968/kvar- stående sökande.

Ungdomar födda 1944—w

Utan barn Med barn Stor-Stockholm 0,8 3,5 Stor-Malmö 5,0 27,2 Övriga kommuner 50 OOO—w invånare 11,8 41 ,2 20 000—49 999 invånare 19,4 64,0 SOU 1970: 43

Därav önskar — lägenhetstyp

1 rum utan Ej Totalt kök 1 rkv 2+rkv 1 rkv 2 rk 3+rk angivet Stor-Stockholm1 4 321 — 1 1 16 62 20 0 Stor-Malmö2 378 — 1 1 24 65 9 -— Kommuner med 50 OOO—w inv. Västerås 32 — 3 22 22 50 3 — Norrköping 151 —— — —— 30 57 13 -— Örebro 46 — 2 7 22 63 4 2 Hälsingborg 46 — — —— 26 65 9 — Linköping 22 — — — 64 36 _ —— Gävle 30 — -—— — 60 40 — —— Eskilstuna 3 -— — — 33 67 — — Sundsvall 31 — —— — 39 58 3 _ Luleå 3 —— — —— — 100 — — Södertälje 48 —— — _ 33 52 _ 15 Jönköping 13 — —— — 15 85 — — Karlstad 232 -— 1 —— 30 56 11 2 Summa 657 — 1 2 31 56 8 2 Kommuner med 20 000—49 999 inv. 350 — 5 1 38 52 4 —— Samtliga kommuner 5 736 0 1 1 20 61 17 0

1 Stor-Stockholm 1 rum utan kök+1 rkv föres till 1 rkv. 2 Staffanstorp hade ingen bostadskö maj 1969.

kommuner över 50 000 invånare. I de mind- re kommunerna med 20 000—49 999 invåna- re är läget ett annat. Närmare 2/3 av sökan- de med barn har under året tilldelats egen bostad.

Som framgår av tabell 3: 16 är ungdo- marna även klart missgynnade jämfört med andra bostadssökande. Ungdomarna utgjor- de 25 % av Stor-Stockholms bostadskö men endast 3 % bland dem som tilldelats bostäder. Motsvarande andelar för Stor— Malmö var 11 % resep. 4 %, för de större övriga kommunerna 10 % resp. 5 % och för de mindre 9 % resp. 5 %. Medan en klar diskriminering sker i landets kommuner, har situationen i Stor-Stockholm blivit ett nästan fullständigt utestängande från bo- stadsdistributionen. Andelen till ungdomar förmedlade lägenheter uppgick till mellan 3 % och 8 % av samtliga förmedlade bo- städer.

I samtliga berörda kommuner tillsam- mans förmedlades år 1968 2645 lägenheter

till ungdomsgruppen, varav 1 860 till ensam- stående och 785 till ungdomar med barn. De deltagande kommunerna omfattade stör- re delen av de expansiva kommunerna i landet, där höga hushållskvoter finns för ogifta ungdomar. Vid FoB 1965 innehades 61 242 bostäder av ogift hushållsförestånda— re i åldern 16—24 år. Den hittillsvarande sti— gande trenden för ogifta ungdomars hus- hållsinnehav har säkerligen medfört att an- talet stigit sedan dess. Det låga antalet för- medlade lägenheter klargör att en betydan— de del av ungdomars bostäder förmedlas på annat sätt än genom bostadsförmed- lingarna.

När det gäller storleken på förmedlade lägenheter (tabell 3: 23) varierar praxis i synnerligen hög grad mellan kommunerna. På en del håll utgör de stora lägenheterna en stor andel. Lägenheter om tre eller fler rum och kök uppgick sålunda till 29 % i Stor-Stockholm, 23 % i Stor—Malmö, 20 % i Hälsingborg och 35 % i Sundsvall. Å and—

Därav i % erhållit nedanstående lägenhetstyp

1 rum utan 1 2 + 1 2 3 + Totalt kök rkv rkv rk rk rk Obesv. *Stor-Stockholm1 289 _ 15 5 27 22 29 1 Stor-Malmö 221 12 24 4 13 24 23 _ Kommuner med 50 OOO—w inv.? Västerås* 168 3 58 5 27 6 1 _ Norrköping 176 11 42 3 33 6 5 _ Örebro* 59 7 61 3 25 2 2 _ Hälsingborg" 69 1 25 _ 26 28 20 _ Linköping* 66 11 23 4 32 26 4 _ Gävle 34 _ 27 15 27 28 3 _ Eskilstuna* 86 19 46 2 26 7 _ _ Sundsvall 34 _ 9 _ 12 44 3 5 _ Luleå* 34 3 26 _ 59 9 3 _ Södertälje 53 2 39 2 36 21 _ _ Jönköping 17 47 18 _ 29 6 _ _ S umma 796 ' 8 41 3 30 1 3 5 —

Kommuner med 20 000—49 999 inv. 476 7 33 4 36 18 2 _ Samtliga kommuner 1 860 7 33 4 29 17 10 0 Därav

kommuner som har en regel: Endast för ensam— stående utan barn 468 11 30 5 29 16 9 0 Aven för ensam- stående med barn 526 2 34 5 28 14 16 l Saknar regel 866 7 34 3 29 20 7 _

* Regel finns om max. lägenhetsstorlek för ensamstående. 1 Stor-Stockholm 1 rum utan kök+1 rkv föres på ] rkv. 2 Uppgifter saknas för Uppsala, Borås och Karlstad.

ra sidan fanns det flera medelstora kommu- ner där ingen enda sökande får en så stor bostad. Detta var fallet i Eskilstuna, Jönkö— ping och Södertälje. I många kommuner ha— de sökande i enstaka fall fått tre eller fler rum. Andelen i kommuner med 20 000— 49 999 invånare var endast 2 % . Skillnaderna var lika stora beträffande förmedling av två rum och kök. Det betyd- de i allmänhet att i kommuner med stor tillgång till lägenheter med tre eller fler mm hade även många tvårumslägenheter förmedlats. Andelen två rum och kök var i Stor-Stockholm 22% och i Stor-Malmö 24%. Bland de medelstora kommunerna hade många stor förmedling av sådana lä- genheter: Sundsvall 44 %, Gävle och Häl- singborg 28 %, Linköping 26 % samt Sö-

dertälje 21 %. Å andra sidan var förmed- lingen mindre än 10 % i Västerås, Norrkö- ping, Örebro, Eskilstuna, Luleå och Jön- köping. I de mindre kommunerna var den 18 %.

Beträffande de minsta lägenhetstyperna, 1 rum utan kök samt 1 rum med kokvrå, är variationerna lika stora. Av bostäder om 1 rum utan kök förmedlades totalt 7 % till ungdomarna. På de flesta håll förekom inte alls denna bostad, som dock var mer vanlig i ett par kommuner: Jönköping med 47 % och Eskilstuna 19 %. Lägenheter om 1 rum med kokvrå anvisades däremot i flertalet kommuner. Mest förekommande var denna typ i Örebro, 61 %, Västerås 58 %, Eskils- tuna, 46 %, och Norrköping, 42 %. Rela- tivt få eller 15 % hade i Stor-Stockholm

Tabell 3: 23 B. Erhållit lägenhet under år 1968, med barn.

___________f____._—__————

Därav i % erhållit nedanstående lägenhetstyp

f_—

1 rum utan 1 2+ 1 2 3 + Totalt kök rkv rkv rk rkv rk Obesv. ___—____________,————— *Stor-Stockholm1 153 _ 6 8 18 37 28 3 Stor—Malmö 103 l 8 1 19 55 16 _ Kommuner med 50 000_w inv.2 Västerås* 36 _ 3 19 42 13 _ Norrköping 44 _ 11 _ 39 32 18 Orebro* 30 3 20 20 27 27 3 _ Hälsingborg* 13 _ 8 _ 46 23 23 Linköping* 14 _ _ 14 36 36 14 — Gävle 19 _ 5 16 16 58 5 Eskilstuna* 15 _ _ _ 40 53 7 Sundsvall 42 _ 2 _ 12 60 26 _ Luleå* 21 _ 10 — 33 57 _ Södertälje 21 5 14 _ 28 48 5 _ Jönköping 16 _ 6 _ 50 44 _ _ Summa 271 1 8 6 32 43 10 _ Kommuner med 20 000—49 999 inv. 224 2 32 44 12 — Samtliga kommuner 785 1 8 5 27 44 15 0 Därav kommuner som har en regel: Endast för ensam- stående, utan barn 154 1 5 3 28 49 14 _ Aven för ensam- stående med barn 241 0 7 10 24 39 18 2 Saknar regel 390 2 9 3 28 45 13 _ ________________————-———

* Regel finns om max. lägenhetsstorlek för ensamstående. 1 Stor-Stockholm 1 rum utan kök+1 rkv föres på 1 rkv. 2 Uppgifter saknas för Uppsala, Borås och Karlstad.

fått 1 rum med kokvrå. I Stor-Malmö var andelen högre, 24 %. Denna bostadstyp var vanlig i de mindre kommunerna och utgjor- de 33 %. Bostäder om 2 rum med kokvrå var sällsynta och förekom i någon utsträck- ning endast i Gävle med 15 %.

Även beträffande förmedlingen av lägen- heter om 1 rum och kök förelåg stora skill- nader mellan kornrnunerna. För samtliga kommuner utgjorde denna storlek 29 %. Vanligast var 1 rum och kök i Luleå 59 % , Södertälje 36 % och i kommuner med 20 000—49 999 invånare med 36 %. I Stor- Stockholm hade 27 % anvisats denna bo- stadstyp och i Stor-Malmö endast 13 %. I jämförelse med Stor-Stockholm hade där i

stället anvisats fler bostäder om 1 rum utan kök samt 1 rum med kokvrå.

Totalt skiljer sig under år 1968 till ung- domar förmedlade lägenheter i fråga om storlek inte oväsentligt från önskemålen hos i kön kvarstående ungdomar:

I jämförelse med önskemålen har ungdo- marna tilldelats fler små lägenheter. Skill- naden mellan önskemål och anvisade bo- städer är störst beträffande 2 rum och kök, som önskats av 52 % men förmedlats en- dast till 17 %. I stället har förmedling i stor utsträckning skett av kokvrålägenheter, nämligen 37 % mot önskat 5 %. För bostä- der om 1 rum och kök är önskemålens an- del ungefär lika stor som tilldelningen. För

Tabell 3: 24 Önskade och tilldelade bostadsstorlekar, utan barn. ___—___—

1 rum 1 utan kök rkv

Önskat 0 3 Tilldelat 7

de största lägenheterna om 3 rum eller fler överstiger även önskemålen tilldelningen.

Även för ungdomar med barn har en för- skjutning skett mot mindre lägenheter, men inte lika markerat (tabell 3: 25).

Andelen önskemål om 2 rum och kök är 61 %, medan tilldelningen är 44 %. I stäl- let har något fler anvisats 1 rum och kök, 27 % mot önskade 20 %. Av kokvrålägen- heterna har tilldelats 13 % medan endast 2 % önskat denna bostadstyp.

I några städer är andelen kokvrålägen- heter som förmedlats till ungdomar med barn påfallande hög. Detta är fallet i Öre- bro med 40 % och i Västerås med 22 %.

Lägenheter som tilldelats ungdomar var till helt övervägande del fullt moderna:

Samtliga deltagande kommuner

Sökande Sökande utan barn med barn Fullt modern 91 89 Ej fullt modern 9 11

De yngres bostäder i landet består till en mycket stor del av lägenheter i kvalitets- grupp 3—7. Dessa halvmoderna eller omo- derna bostäder distribueras följaktligen på annat sätt än genom bostadsförmedlingen.

När det gäller anmälningsår till bostads- förmedlingen för de ungdomar som erhål- lit lägenhet, visar det sig (tabell 3: 26), att

rkv rk rk rk 2+ 1 2 3+

2 25 52 17 l 4 29 17 10 0

skillnader i kötidens längd endast förekom- mer mellan Stor-Stockholm och övriga kommuner. Frånsett Stor-Stockholm har en mycket stor del i övriga kommuner stått i kö relativt kort tid, upp till två år. För sö- kande utan barn är denna andel 1" Stor- Malmö 68 %, i övriga kommuner med 50 OOO—w invånare likaså 68 % och 74 % i de mindre kommunerna. I Stor-Stockholm är motsvarande andel endast 18 %.

Samma skillnad mellan Stor-Stockholm och landet i övrigt går igen beträffande kö- tiden för ungdomar med barn. Högst två års kötid har 50 % i Stor—Malmö, 60 % i övriga kommuner med 50 OOO—w invånare och hela 79 % i de mindre kommunerna. I Stor-Stockholm är andelen 41 %.

Den relativt korta kötiden för ungdomar- na talar starkt för att tilldelningen av bo- städer huvudsakligen skett efter sociala kri- terier. Denna princip har även gällt i Stor- Stockholm. Men på grund av Stockholms utomordentligt svåra bostadssituation har nytillkommande fall med besvärlig bostads- situation inte på samma sätt kunnat beak- tas.

Med undantag för sökande med barn i de mindre kommunerna, synes bostadsför- medlingen för de ensamstående i första hand tillgodose sociala förtursfall, medan däremot ungdomar som inte är att hänföra till denna kategori sällan har kunnat få bo- stad genom förmedlingen.

Tabell 3: 25 Önskade och tilldelade bostadsstorlekar, med barn. __M—

1 rum 1 utan kök rkv

Önskat 0 1 Tilldelat ] 8

2 + 1 2 3 + rkv rk rk rk

1 20 61 17 0 5 27 44 15 0

Därav i % anmälda vid bostadsförmedlingen sedan år

__ Ej an- 1968— 1962 el mälda Totalt 69 1967 1966 1965 1964 1963 tidigare vid bf Stor-Stockholm 289 7 11 11 13 12 23 23 Stor-Malmö 221 40 28 16 11 4 _ 1 Kommuner med 50 OOO—w inv.1 Västerås 168 50 28 13 7 1 _ 1 _ Norrköping 176 51 20 17 7 4 1 _ — Orebro 59 66 21 3 2 3 3 2 _ Hälsingborg 69 35 23 23 13 4 2 _ _ Linköping 66 30 14 12 17 20 7 _ _ Gävle 34 35 29 6 1 5 3 _ 12 _ Eskilstuna 86 41 31 16 4 6 1 1 _ Sundsvall 34 15 23 35 15 9 3 _ _ Luleå 34 32 32 15 1 5 3 3 _ _ Södertälje 53 34 34 6 6 15 2 3 _ Jönköping 17 41 29 _ _ 18 12 _ _ Summa 796 43 25 14 9 6 2 1 _ Kommuner med 20 000—49 999 inv. 476 45 29 14 7 4 1 0 0 Samtliga kommuner 1 860 37 24 14 10 6 5 4 0 1 Uppgifter saknas för Uppsala, Borås och Karlstad. Tabell 3 : 26 B. Erhållit lägenhet under år 1968, med barn. Därav i % anmälda vid bostadsförmedlingen sedan år ___—___— Ej an- 1968— 1962 el mälda Totalt 69 1967 1966 1965 1964 1963 tidigare vid bf Stor-Stockholm 153 33 8 11 12 9 10 17 _ Stor-Malmö 103 27 23 17 13 12 7 1 _ Kommuner med 50 000_w inv.1 Västerås 36 47 45 8 _ _ _ _ _ Norrköping 44 27 14 7 30 14 4 4 _ Örebro 30 17 17 43 20 3 _ _ _ Hälsingborg 13 23 15 39 15 8 _ _ _ Linköping 14 43 21 22 7 _ _ 7 _ Gävle 19 10 32 21 16 16 5 _ _ Eskilstuna 15 40 33 13 14 _ _ _ _ Sundsvall 42 10 48 26 14 _ 2 _ _ Luleå 21 76 24 — _ __ __ _ _ Södertälje 21 33 33 24 5 _ 5 _ _ Jönköping 16 25 31 19 19 _ _ 6 _ Summa 271 30 30 19 14 4 2 1 _ Kommuner med 20 000—49 999 inv. 224 45 34 14 5 2 0 _ _ %

1 Uppgifter saknas för Uppsala, Borås och Karlstad.

Tabell 3:27 Avvisade erbjudanden om bo- stad.

Avvisanden, %

Sökande Sökande utan barn med barn Skäl Bostaden för dyr Sällan eller aldrig 20 18 Ibland 50 44 Ofta 30 38 För låg utrust- ningsstana'ard Sällan el aldrig 74 68 Ibland 22 28 Ofta 4 4 Olämpligt läge Sällan eller aldrig 46 44 Ibland 42 46 Ofta 12 10 Otillräcklig service Sällan eller aldrig 92 62 Ibland 6 32 Ofta 2 6

3.10.4 Avvisade erbjudanden om bostad

Ungdomar är en grupp som i flera avseen- den skiljer sig från andra bostadskonsumen- ter. I jämförelse med vuxna har de unga en betydligt lägre inkomststandard. Utmärkan- de för ungdomar är också deras mycket starka betoning av hygienutrustningens be- tydelse. De bostäder som i allmänhet er- bjuds ungdomar kan i viss mån sägas vara marginella. De tillhör de minsta bostadsty- perna, i regel enrumslägenheter. Smålägen- heterna är oftare halvmoderna eller omoder- na än de större och i regel nyare bostäderna.

Till bostadsförmedlingarna ställdes där- för en fråga om deras erfarenheter av att ungdomar avvisat erbjudna bostäder. De skäl som nämndes var: att bostaden varit för dyr; att den haft för låg utrustnings- standard; att läget varit olämpligt i förhål- lande till t.ex. arbetsplatsen eller att bo- stadsområdet haft otillräcklig service t. ex. i fråga om daghem. Svarskategorierna var tre: avvisanden sällan eller aldrig (0—10 %), ibland (10—30 %) eller ofta (mer än 30 %).

Det visade sig att kommunstorleken inte spelade någon roll för frekvensen avvisan-

den, vare sig för ungdomar med eller utan barn. En väntad skillnad, t. ex. i fråga om lägets (avståndets) större betydelse i kom— muner med stort invånareantal fanns såle— des inte.

Sökande med barn avvisar oftare bostad av olika skäl. Skillnaden mellan ungdoms— grupperna är dock betydande endast när det gäller otillräcklig service, vilken ytterst sällan är anledning till avvisanden från ung— domar utan barn. Har man däremot barn, avvisas bostaden i ganska många fall av detta skäl. Totalt uppger bostadsförmed- lingarna att detta är fallet »ibland» i 32 % och »ofta» i 6 %. Med största säkerhet är det bristen på daghem i området som gör att dessa ungdomar måste avvisa erbjudan- den.

Den ojämförligt vanligaste orsaken till av- visanden från ungdomarnas sida, är bosta— dens kostnad. Ungefär 80 % av bostadsför- medlingarna uppger, att avvisanden av det-' ta skäl brukar förekomma i deras kommun »ibland» eller »ofta». Situationen tycks vara allvarligare för de ungdomar som har barn. I denna grupp är frekvensen »ofta» 38 % mot 30 % för övriga. De allra flesta lägen- heter som förmedlats till ungdomar är fullt moderna. Troligen har många ungdomar svårt att orka med de höga hyrorna i ny- producerade bostäder och detta gäller i sär- skilt hög grad de ensamma unga föräld— rarna.

Avvisanden för att bostaden haft för låg utrustningsstandard uppges förekomma hos 30 % av förmedlingarna, dock vanligen en- dast »ibland». Då endast ca 10% av de förmedlade bostäderna inte var fullt moder- na skulle detta likväl tyda på ett visst mot- stånd från ungdomarnas sida att acceptera inte fullt moderna lägenheter.

Drygt hälften av förmedlingarna uppger att avvisanden förekommer, därför att bo- staden haft ett olämpligt läge. För en så rör- lig grupp som ungdomarna får detta be- traktas som anmärkningsvärt högt och på— visar betydelsen av funktionella avstånd mellan bostad—arbetsplats och bostad—cent- rum. Som nämnts var avvisanden lika ofta förekommande i de mindre kommunerna

med 20 000—49 999 invånare som i större kommuner. Troligen upplevs avstånden på olika sätt i kommuner av skilda storlekar så att man på orter med längre avstånd kommit att acceptera dessa i viss mån.

3.10.5 Ungdomens bostadssituation 1968 jämfört med tidigare

Större delen av år 1968 kännetecknades av svag konjunkturutveckling. Ett annat ut- märkande drag för året var i regel höga hy- ror för bostäder i nyproduktion. Jämfört med föregående år producerades dock flera lägenheter. Dessa förhållanden kunde tän- kas medföra, att en eftersatt efterfråge- grupp, som de ensamstående ungdomarna utgör; skulle ha lättare än åren tidigare att erhålla bostad. Det visade sig också, att närmare hälften av förmedlingarna uppgav, att en lättnad inträtt.

Malmö stad uppgav, liksom Stor-Stock- holm, att ingen skillnad kunde märkas. Bo- stadssituationen för ungdomar i kommuner med 20 000—49 999 invånare synes inte ha förändrats mer än i de större kommuner- na med 50 OOO—w invånare. I båda fallen uppgav bortåt hälften av förmedlingarna att det blivit lättare att få lägenhet, medan ungefär lika många meddelade att ingen skillnad kunde märkas. Som orsak till lätt- naden uppgav 12 kommuner en större ny- produktion av lägenheter. Eftersom denna är inriktad på större lägenheter, har rörlig- heten ökat i bostadsmassan, vilket kom- mit ungdomarna till godo. Endast en kom- mun säger sig ha byggt mer smålägenhe- ter, färdigställda år 1968. Fyra kommuner uppger att ungdomens bostadssituation för- sämrats under det gångna året. I två har byggts för få smålägenheter och i en har bostadstilldelningen överhuvud varit otill- räcklig. En kommun har på grund av kon- junkturuppgången fått många immigranter, som konkurrerat med ortens egna ungdo- mar om bostäderna.

3.10.6 Förmedling av möblerade rum

Tio förmedlingar uppgav sig även ha hand om förmedling av möblerade rum. På en

del håll var verksamheten av betydande om- fattning: i Malmö 146 rum, Eskilstuna 335 rum, Jönköping 268 rum, Nybro 159 rum och Landskrona 148 rum. I några kommu- ner hade däremot förmedlingen en blygsam omfattning: Staffanstorp 2 rum, Oskars- hamn 10 rum och Trollhättan 25 rum. An- delen ungdomar bland hyresgästerna upp— gick i allmänhet till 50—80 %.

I Stockholm sköter barnavårdsnämndens ungdomsupplysning rumsförmedling och rådgivning i bostadsfrågor till ungdomar. I Kalmar sköter ortens turistbyrå rumsför- medlingen, medan man i Uddevalla med gott resultat samarbetar med en privat för- medling.

3.10.7 Sammanfattning

1. Enkäten utsändes till de tre storstadsregio- nerna samt övriga kommuner med 20 000 el— ler fler invånare. Enkäten avsåg ogifta ung- domar födda år 1944 eller senare anmälda vid bostadsförmedling, bosatta i kommunen, utan egen bostad, vilka sökte bostad av an- nat skäl än giftermål. De större kommuner som inte kunde besvara enkäten var Göte— borg, Borås, Uppsala, Umeå och Skellefteå.

2. En mycket stor del av ungdomskön eller ca 41000 av ca 56000 var anmälda vid Stor—Stockholmsförmedlingen. Ca 5 000 var anmälda i Stor-Malmö. På bristorterna var ungdomskön stor och många ungdomar under 20 är anmälda. Flertalet anmälda var dock i åldern 20—24 år.

3. De förvärvsarbetande utgjorde majo— riteten av de sökande. Hemmaboende var betydligt vanligare än bostad i hyresrum e. d. Bland sökande med barn 20—24 år bod- de dock 23 % i hyresrum.

4. Bland sökande utan barn önskade 52 % 2 rok och 17 % 3 rok, medan 30% önskade enrumsbostad. Önskemålen var likartade bland sökande med barn. 61 % önskade 3 rok, 17 % 2 rok och 22 % enrumsbostad. Tilldelningsprinciperna varie- rade mycket mellan kommunerna. På en del håll utgjordes en stor del av ungdomsbo- städerna av 2 eller fler rum och kök. På andra orter tilldelades ungdomarna i över

Lättare Svårare Ingen skillnad Stor-Stockholm _ _ 1 Stor-Malmö 2 _ 3 Övriga kommuner med 50 OOO—w invånare 6 _ 8 20 000—49 999 invånare 12 4 8

90 % enrumsbostäder. Totalt bestod tillde- lade lägenheter i stor utsträckning av mind- re bostäder än önskemålen i bostadskön.

5. 90 % av de tilldelade lägenheterna var fullt moderna. Totalt tilldelades ensam- stående ungdomar i berörda kommuner är 1968 2645 lägenheter. Detta låga antal in- nebär att en stor del av ungdomens bostä— der, främst de halvmoderna eller omoder- na, distribueras på annat sätt än genom bostadsförmedling.

6. Endast en blygsam del av de sökan- de fick sitt bostadsbehov tillgodosett ge- nom bostadsförmedling år 1968 — i Stor- Stockholm en av hundra sökande utan barn, i Stor-Malmö en av tjugo, i större städer en av tio och i de mindre städerna en av fem. Även sökande med barn fann litet ge- hör för sitt bostadsbehov, i Stor-Stockholm en av tjugofem. Endast i de mindre städer- na var situationen bättre, där två av tre sö- kande med barn fick bostad under 1968. Bostadsförmedlingarna synes i första hand tillgodose sociala förtursfall, medan övriga ungdomar sällan kan få bostad genom för- medlingen. Ungdomarnas bostadssituation har ett klart samband med ortens storlek.

7. Flertalet bostadsförmedlingar uppgav, att det förekom att ungdomar brukade av- visa bostäder därför att dessa var för dyra, liksom på grund av olämpligt läge. För låg utrustningsstandard eller otillräcklig service var mer sällan skäl till avvisanden. Ensam- stående med barn avvisade emellertid of- tare bostäder av de senaste skälen.

3.11 Ungdom och bostad

3.11.1 Den hemmaboende ungdomens bo- stadssituation

Den dominerande boendeformen bland ogift ungdom såväl i tätorter som på lands-

bygden är fortfarande hemmaboende hos föräldrarna. Majoriteten bor kvar i föräld- rahemmet tills man gifter sig och bildar eget familjehushåll. I kapitel 1 har redo— gjorts för förekomsten av eget rum bland hemmaboende, där familjebostäder om två och i viss utsträckning även tre rum konsta- terades ha brister som bostäder för hemma— boende ungdom. Ett par sociologiska under- sökningar har mera i detalj tagit upp den hemmaboende ungdomens situation:

Ungdom och bostad. en undersökning av yngre ogifta och frånskilda och deras bo- stadssituation. Karsten-Carlsson, Lund 1967

Intervjuerna omfattade ogift ungdom 16—33 år och frånskilda 35—44 år. De flesta hem- maboende var i åldern 16—20 år. Ungdo- marna hade i regel låga inkomster, 10 % ingen inkomst alls. En fjärdedel hade i ge- nomsnitt 150 kronor per månad och unge- fär lika många mellan 300 och 800 kronor. 40 % hade inkomster över 900 kronor. Nå- got mer än hälften betalade inget alls för sig hemma. Genomsnittet för vad ungdo- marna betalade var 180 kronor per månad.

Ungdomarna fick redogöra för sina hob- bies i bostaden. En vanlig hobby var musik i alla former, antingen man lyssnade eller spelade själv. Bland flickorna var sömnad av olika slag mycket förekommande. När- mare 40 % upgav sig emellertid inte ha nå- gon särskild hobby hemma. Det gällde van- ligen skolungdomar i dessa fall.

Var fjärde hemmaboende uppgav, att han kände sig störd eller besvärad av de andra som bodde i lägenheten när det gällde um— gänge med vänner och bekanta. Nästan lika många trodde att de själva störde de med- boende vid besök.

Två tredjedelar av alla hemmaboende skulle vilja flytta hemifrån och hyra en egen bostad. Flyttningsorsaken var i de allra flesta fall en önskan att vara oberoende el- ler ostörd. Föräldrahemmets storlek eller modernitet uppgavs av ungdomarna som mindre väsentlig i detta sammanhang. Även med högre standard på hemmet skulle lik- väl majoriteten önska en egen bostad.

Under något eller några år efter utflytt- ningen från föräldrahemmet, i stort sett i åldrarna mellan 18 och 22 år, var ansprå- ken på bostadens utrymme och kvalitet inte särskilt stora. I denna ålder kunde bostaden betraktas som ett slags genomgångsbostad, tills anspråken på utrymme och standard några år senare ökar med stigande inkomst.

Ogifta stadsungdomars bostadsvanor och bo— stadsönkemål. Bergström. Rapport 15/68 från byggforskningen.

Intervjuer 1966 med ogift ungdom 19, 22 och 25 år gamla, bosatta i Stockholm med tre förortskommuner samt i Eskilstuna. Lik— som i Lund kännetecknades även här de hemmaboende ungdomarna av låga inkoms- ter. 13—17 % saknade helt inkomst och för övriga låg medianmånadsinkomsten i Stock- holm på 1 060 kronor, i förorterna på 1 100 och i Eskilstuna på 1 160 kronor. Ungefär 40 % betalade inget för sig hemma. De be- lopp som övriga ungdomar betalade visade stor variation, i medeltal uppgick månads- hyran i Stockholm till 210 kronor, i föror- terna till 200 och i Eskilstuna till 190 kro- nor.

En betydande del av fritiden ägnades åt umgänge med vänner och bekanta. De allra flesta ungdomarna brukade ta emot besök hemma varje vecka. Musik var en vanlig hobby. 70 % brukade höra på grammofon och ungefär 30% musicerade själva. 50— 75 % brukade hålla på med skrivarbete hemma. Handarbeten av olika slag var en omtyckt syssla. Fotoarbeten omnämndes som hobby av 15—20 %.

Ett stort antal ungdomar, 37—52 %, upp- gav att de inte ansåg sig kunna syssla med vad de ville, när andra familjemedlemmar

hade besök i bostaden. Ungefär 20 % ansåg vidare, att de kände sig störda av familjen om de gick till sängs tidigare.

I Eskilstuna hade många hemmaboende egen bil, 42 % mot endast 21 % i Stock- holm och 25 % i förorterna.

Flyttningsviljan var mycket uttalad bland hemmaboende i Stockholm och förortskom- munerna, där ca 70% önskade flytta. I Eskilstuna däremot var det endast 40 % som ville flytta och flertalet där skulle före- dra, att familjen i sin helhet flyttade till en bättre bostad. Det vanligaste flyttningsmoti- vet var också i Stockholm och förorterna önskemål om egen lägenhet, vilket dock endast nämndes av 14 % i Eskilstuna, där i stället önskan om en större bostad domi- nerade.

Sammanfattning

När det gäller de hemmaboende ungdomar- nas flyttningsvilja, ger således de refererade undersökningarna något motstridande resul- tat. I Lund liksom i Stockholm önskade en stor majoritet flytta hemifrån till egen bo- stad och anledningen härtill var främst en önskan om oberoende från föräldrarna, me- dan hemmets storlek och standard syntes spela en mindre väsentlig roll för flyttnings- viljan. I Eskilstuna däremot ville de flesta bo kvar. Om man var mindre nöjd med hemmet, föredrog man att familjen sökte sig en bostad med högre standard. En möj- lig förklaring till skillnaden i attityder kan vara, att i Eskilstuna dominerade ungdom ur socialgrupp III. I Lund och Stockholm var däremot tjänstemannayrken vanliga. Från tidigare undersökningar är det känt, att ungdom i arbetarmiljö tenderar att bo kvar hemma i större utsträckning, även om de har ekonomiska resurser till självstän— digt boende.

Hemmaboende ungdom har ett livligt kamratumgänge hemma och friktioner med den övriga familjen är inte ovanliga i dessa sammanhang. Utövandet av musik i olika former kan även verka konfliktskapande.

Den hemmaboende kännetecknas av i re- gel låg inkomst. Vid mitten på 1960-talet låg

medianinkomsten bland de som hade någon inkomst på ungefär 1000 kronor per år. Bortåt hälften betalar inget alls för sig hem- ma. Bland de som betalar synes genom- snittssumman vara cirka 200 kronor per månad.

3.11.2 Ungdom i specialbostäder

3.11.2.1 Ålder, boendetider

Specialbostäderna är ofta avsedda för ung— dom i en viss situation, (elevhem, stude- randebostäder, upptagningshem) eller för ungdom inom ett visst åldersintervall (ung- domshotellen). Därigenom kommer de bo- ende att kännetecknas av stor åldershomo- genitet.

På elevhemmen liksom på upptagnings- hemmen bor ungdom i de övre tonåren. Inom vårdyrkesskolorna är dock spridning- en uppåt åldersmässigt ganska stor.

Ungdomshotellen står öppna för ungdom i åldern 15—25 år. Mycket få hyresgäster tillhör emellertid de äldsta och yngsta år- gångarna. Endast 9 % var under 19 år och 7 % över 23 år. Medelåldern hos de boende var 21,5 år. Boendet är således mycket starkt koncentrerat till åldern 19—23 år.

På studenthemmen dominerar stort åld- rarna 20—25 år. I Stockholm är något högre åldrar dock mer förekommande, beroende på att deltidsstudier är relativt vanliga.

För landstingens personalbostäder är ål- dersfördelningen hos hyresgästerna endast känd för Stockholms sjukvårdsförvaltnings personalhotell. Det stora flertalet av de bo- ende är ungdom upp till 25 år:

Ålder Andel 16—20 23 21 —-25 50 26—30 13 31—40 7 41— 5 100

Medianåldern för kvinnorna var 22 år och för männen 25 år. Även om ungdomar- na dominerade mycket starkt bland hyres—

gästerna fanns det dock 12 % i åldern över 30 år.

På Göteborgs kommunala bostadshotell Svartedalen och Bergsjön, där ingen ålders- spärr finns, övervägde liksom på personal- hotellen de yngre åldrarna, dvs. under 30 ar:

Andel Ålder Svartedalen Bergsjön 19—20 4 10 21 _25 34 24 26—30 21 26 31—40 22 l 7 41 _ 19 23

En så betydande andel som 20 % av de boende befann sig här i åldrarna över 40 år.

Vid arbetsmarknadsverkets omskolnings- och beredskapsförläggningar är genom- snittsåldern högre än vid tidigare berörda specialbostäder. Omskolningseleverna är vanligen i åldern 25—40 år, med en median- ålder på 30 år. Vid storarbetsplatser och övriga beredskapsarbeten sysselsätts mest medelålders arbetskraft i åldern 45—59 år.

Boendetiderna för Specialbostäderna ger klart vid handen karaktären av genomgångs- bostäder. I studerandebostäderna bor man några år under studietiden. På ungdomsho- tellen var år 1967 medianboendetiden 1 år och 3 månader. Variationerna var dock stora. Medan 49 % hade bott högst 9 måna— der, fanns det å andra sidan 29 % med en boendetid på mer än 2 år. Inga skillnader i boendetider fanns mellan olika åldrar eller mellan könen.

Genomgångsboendet markerades av de grupper som huvudsakligen rekryterade gäs— terna. Till 2/3 utgjordes dessa av inflyttad ungdom. Närmast föregående bostad var oftast inneboenderum. I andra hand kom man dock från föräldrahemmet. Bland poj- karna kom rätt många från militärförlägg- ning.

Den hastiga genomströmningen i lands- tingens småbostäder har behandlats i kapi- tel 2.

Även Göteborgs bostadshotell karaktäri- serades av korttidsboende. Medianboende-

tiden på Svartedalen år 1969 var 6 måna- der. Men det fanns här liksom på ungdoms- hotellen ett inte ringa antal hyresgäster som bott en lång tid. Inte så få bodde fortfaran- de kvar sedan invigningen år 1966.

Vid omskolningsförläggningarna är ge- nomsnittstiden för boende 5—6 månader. Storarbetsplatserna har ännu kortare ge- nomströmningstid. Vid Tyresöförläggningen var t. ex. medelboendetiden 3 månader.

3.11.2.2 Attityder till bostadsintegration

Vid val av umgänge tenderar man allmänt att föredra personer med liknande bak- grund. Såväl inhemska som utländska un- dersökningar har påvisat, att ungdom i sär- skilt hög grad väljer sin bekantskapskrets selektivt. Man prefererar i mycket stor ut— sträckning jämnåriga, med samma civil- stånd, utbildning och sociala bakgrund. Denna tendens får större betydelse genom att den allt längre och mer specialiserade utbildningen ger människor olika symbol- miljö. Specialbostäder avsedda endast för studerande ungdom verkar förstärkande på denna segregationstendens.

tt par nya svenska undersökningar har tagit upp frågan om ungdomens inställning till integration i boendet mellan förvärvs- arbetande och studerande ungdom.

Ungdomshotell i Stockholm — syfte och funktion. Sjögren. Stockholms barnavårds— nämnd 1970 (manuskript)

På ungdomshotellen är förvärvsarbetande och studerande ungdom nu helt integrerad

på samma våningsplan. Vid intervjuer hös- ten 1967 ställdes frågan, hur man bedömde: ett särskiljande av de olika grupperna. Så- väl förvärvsarbetande som studerande be- dömde ett särskiljande negativt. De för- värvsarbetande var dock till inte ringa del likgiltiga för frågeställningen (tabell 3: 29).

Integreringen mellan förvärvsarbetande och studerande ungdomar verkar av detta, åtminstone ur hyresgästernas synpunkt, inte vara något problem på ungdomshotellen.

Erfarenheterna från ungdomshotell tyder på en positiv erfarenhet av att föra samman förvärvsarbetande och studerande ungdom på samma våningsplan. Detta talar till för- män för en integrering av studerandebostä- der och kollektivbostäder för förvärvsarbe— tande ungdom. Men vid ett sådant samgå- ende tillkommer ändå en rad ytterligare fak- torer, vars effekt inte kan förutsägas av denna undersökning. På ungdomshotell är t.ex. de studerande i minoritet medan de vid ett samgående mellan studerandebostä— der och ungdomshotell lätt skulle kunna bli i majoritet. I studerandebostäderna är hu- vudparten därtill akademiker, medan fler- talet av de studerande på ungdomshotell bedriver studier på gymnasienivå och troli— gen varvat studier med förvärvsarbete.

Göteborgs förenade studentkårers service- utrednz'ng 1969, undersökningsrapport 1

Vid denna enkät med 616 studenter be— handlades bland annat studenternas syn på eventuell isolering i samhället samt frågan om integrerat boende.

Tabell 3: 29 Attityder till åtskillnad bland förvärvsarbetande och studerande ungdom. ___—_

Huvudsysselsättning ___a

Är både för— värvsarbetande Förvärvs- och studerande arbetande Studerande Totalt

%&

Bättre 18,2 21,1 18,5 20,3 Sämre 54,5 33,5 56,5 39,8 Gör detsamma 27,3 44,5 15,0 39,3 Vet ej 0,0 0,9 0,0 0,6 & Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 N 55 465 124 644

___—x—

Först ställdes en fråga: Upplever Du Dig i egenskap av studerande vid universitet el- ler högskola isolerad från andra samhälls- grupper? Endast en mindre del uppgav sig vara kraftigt eller mycket isolerad, men där— emot var det många som ansåg sig vara i någon mån isolerad. Tillsammans var det 70 % som uppgav sig isolerade i någon be- märkelse. De studerande som bodde i stu- dentrum liksom studentlägenhet kände sig betydligt starkare isolerade än de som bod— de hemma eller hade egen lägenhet.

En fråga ställdes om man ansåg att stu- denthemmen hade en förstärkande effekt på isoleringen. Uppenbarligen ansåg man all- mänt, att studenthemsmiljön verkar förstär— kande på isoleringen från andra samhälls— grupper. 80 % av respondenterna svarade i den riktningen. Av de som bodde i student- bostad var det dock en något lägre andel eller 70% som hyste denna uppfattning, som var betydligt vanligare bland de stude- rande som bodde på annat sätt.

Studenterna fick även ta ställning till för- slaget att öppna studenthemmen för icke- studerande ungdom. 64 % instämde därvid fullständigt eller med tvekan med förslaget att integrera ungdomsgruppema. 20 % hade en mot förslaget kraftigt avvikande uppfatt- ning. Bland studenter med bostad i student- rum var dock denna andel något större eller 25 %, medan 47 % var för en integration. Kvinnorna var mer positiva än männen och äldre studenter mer än yngre. Undersök- ningen kommer fram till att inställningen till förslaget att öppna studenthemmen var så positiv att risken för ett massivt motstånd från de studerandes sida måste bedömas som relativt liten.

Sammanfattning

De två undersökningarna behandlar visser- ligen endast två tämligen begränsade grup- per av ungdomar men synes dock ha ett stort allmänt intresse.

Majoriteten av ungdom är positivt inställd till integration mellan förvärvsarbetande och studerande ungdom. Endast en minori- tet har en därifrån kraftigt avvikande upp-

fattning. Intervjuerna med ungdomshotel- lens hyresgäster ger dock vid handen, att hela frågan tycks vara av rätt ringa intresse för många ungdomar.

3.11.3 De inneboende och deras bostads- situation

Någon särskild statistik över personer som är inneboende finns inte. Vid folk— och bo— stadsräkningarna ingår de inneboende i ka— tegorin »övriga» i bostadshushåll tillsam- mans med en del andra grupper. De största av dessa är samboende, dvs. personer som utan att vara släkt med hushållsförestånda- ren tillsammans med denne disponerar över hela bostaden, samt personer som hyr hel bostad i andra hand. Det är vanskligt att söka uppskatta hur stor andel av »övriga» i bostadshushåll som utgörs av inneboende, dvs. person som för egen del disponerar viss del av en bostadslägenhet —- vanligen ett rum — för vilket viss överenskommen hy- ra erläggs till lägenhetsinnehavaren. Vid en undersökning 1966 kom Stockholms stads statistiska kontor fram till att av hushåll som hyst ungdomar i åldern 16—29 år, vil— ka mantalsskrivits som »övriga» i bostads- hushåll, var 60 % att anse som inneboende- hushåll. Det är emellertid osäkert om det- ta resultat går att generalisera till andra or— ter eller åldrar.

»Övriga» i bostadshushåll omfattade vid FoB 1965 3,2 % av samtliga i bostadshus- håll eller 242202 personer. Relativt sett hade en minskning skett sedan närmast före- gående bostadsräkning år 1960, då motsva- rande andel var 3,4 %. Absolut var däremot antalet oförändrat. Tätorterna innehöll en högre andel eller 3,4 % mot 2,6 % i gles- bygden. Den relativa minskningen var av samma storleksordning i såväl tätort som glesbygd. Dessa uppgifter talar för att nå- gon väsentlig antalsmässig förändring av de inneboende inte hade skett under åren 1960— 1965, varken i tätort eller glesbygd.

Stockholm hade en betydande andel »öv- riga» i bostadshushåll eller 5,7 % av samt- liga, medan Göteborg och Malmö däremot visade en andel som något understeg den

för samtliga tätorter. Åldersmässigt var »övriga» i bostadshushåll koncentrerade till personer i åldern 20—24 år där de utgjorde 8.3 %.

Mantalsuppgifterna ger emellertid ingen fullständig bild av de inneboendes antal, eftersom de faktiska boendeförhållandena kan avvika från de registrerade. Ett bety— dande antal studerande ungdomar är skriv— na i föräldrahemmet, men hyr under en stor del av året rum på studieorten. Det torde även vara relativt vanligt, att ungdomar är mantalsskrivna i föräldrahemmet under en övergångstid, medan de etablerar sig på ar- betsmarknaden, även om de i verkligheten bor som inneboende på annan ort och kan- ske byter bostad ganska ofta.

En del undersökningar under åren 1963— 1969 har insamlat data om unga inneboende och deras bostadssituation. Undersökningar- na avser med ett undantag antingen man- talsskrivna ungdomar i storstad och några medelstora städer eller också studentpopula- tioner i några universitetsstäder. Då inne- boende studenter mer sällan är mantals- skrivna på studieorten, kan dessa undersök- ningar anses komplettera varandra.

3.11.3.1 Bakgrundsdata

De inneboende var till helt övervägande del inflyttade ungdomar och bland dessa var majoriteten nyinflyttade eller hade bott högst några år på orten. Bland studenterna dominerade de nyinskrivna, varefter de in- neboendes antal hastigt sjönk med antalet läsår. Inneboende ungdomar var nästan all- tid ogifta, medan gifta sällan bodde i hyres- rum.

Rörligheten var hög. Bland mantalsskriv- na inneboende i Stockholm 1966 hade 43 % flyttat från adressen 7—8 månader efter rnantalsskrivningstillfället. I stockholmsför- orter hade drygt hälften av ungdomarna flyttat två eller flera gånger de senaste två åren, i Stockholm och i Eskilstuna hälften. Inneboende synes vara vanligast i 19—24- årsåldern.

3.11.3.2 Bostadens standard

Huvuddelen av ungdomarna hyrde ensamt rum, 70—80 %. De studerande hade något oftare än förvärvsarbetande eget rum. In- vandrare hade däremot mer sällan än svens- kar denna tillgång. Endast mycket sällan delade tre eller fler på ett rum. Rummen var i de allra flesta fall möblerade.

Egen ingång hade 20—30 % av rummen. Ofta kunde man komma in till sitt rum någorlunda direkt från tamburen eller hal- len. Omkring 10 % hade dock inte så välbe- lägna rum, utan måste antingen själva pas- sera annat rum eller låta annan passera sitt rum på väg till kök eller dylikt.

Bostäderna var i allmänhet utrustade med centralvärme och wc. Eget wc för de inne- boende fanns i 20—30 %. Eget bad- eller duschrum var däremot sällsynt. Mellan 55 % och 75 % av ungdomarna hade till- gång till bad- eller duschrum hos värden.

När det gällde matlagningsmöjligheterna, visade det sig att man oftast kunde koka kaffe eller te i bostaden. Fullständig till- gång till värdens kök hade endast en mindre del av ungdomarna eller 30—43 %. En del ungdomar hade viss mer begränsad tillgång till kokmöjlighet hos värden. De bristande matlagningsresurserna i bostaden avspegla- de sig i matvanorna. De inneboende åt of- tare ute och mindre ofta hemma än andra ungdomar, som bodde i föräldrahemmet, i studerandebostäder eller hade egna lägen- heter.

Förvaringsmöjligheterna var i många fall bristfälliga. Nära var femte inneboende sak- nade egen garderob. Kvaliteten på befint- liga garderober var troligen växlande, då e. betydande del av inneboenderummen var belägna i äldre fastigheter. Klagomål på möjligheterna till klädförvaring var rätt vanliga. En del ungdomar ansåg sig även ha svårt att få plats med tillhörigheter så- som sporttillbehör och hobbyartiklar.

En ganska stor grupp av ungdomar var missnöjda med möjligheter för veckotvätt och ännu något fler ansåg torkmöjligheter- na otillfredsställande.

3.11.3.3 Samlevnadsproblem

Som nämnts delade hyresvärd och hyres- gäst ofta utrymmen i bostaden såsom kök, wc, badkar, kommunikationsytor eller dy- likt. Detta kunde tänkas medföra irritation eller begränsningar i utnyttjandet av bosta- den, därför att man störde varandra. Detta visade sig också ganska ofta vara fallet. Vid besök hos de inneboende ansåg dessa i 20— 30% att de måste dämpa ljudnivån med tanke på vården. Av samma skäl ansåg lika många sig förhindrade att utnyttja TV eller radio som de önskade. När besöksrestriktio- ner förekom hade de oftast formen av för— bud mot att ha gäster sent på kvällen. Unge- fär 20—40 % ansåg sig själva störda av ljud från värdens bostad.

De inneboende var missnöjda med sina möjligheter att kunna ta emot gäster i bo- staden och ansåg sig kunna ta emot färre gäster åt gången än andra ungdomar. Bland de inneboende fanns det ganska många, som endast mer sällan tog emot besök hem- ma. Detta kan förmodligen förklaras dels av de nämnda begränsningarna, dels på grund av att dessa ungdomar i större ut- sträckning var nyinflyttade och inte hunnit skaffa sig bekanta på orten.

Några studentbostadsundersökningar vi- sade att rökförbud inte var ovanliga utan förekom i ungefär vart femte fall. Man- talsskrivna ungdomar angav lägre siffror för rökförbuden. En förklaring kan vara, att studenterna stör mera med rökning, efter- som de troligen vistas längre tider i bosta- den än förvärvsarbetande.

3.11.3.4 Hyrorna

Hyrorna karaktäriserades av en betydande variation. Vid en undersökning i Stockholm 1966 renodlades gruppen inneboende med eget rum med hänsyn till standarden, men den stora variationen kvarstod likväl oför- ändrad.

Uppgivna medianhyror härrör sig från

olika orter och år, vilket försvårar jämför- barheten. Mänadshyrorna låg år 1966 på 170 kronor i Stor-Stockholm enligt två un— dersökningar (180 kronor för ensamt och 150 kronor för delat rum). I Eskilstuna samma år var medianhyran 120 kronor, me— dan den i Lund är 1964 uppgick till 128 kronor samt några kronor högre i Malmö samma år.

Genomsnittshyran för ensamt rum bland inneboende som var förvärvsarbetande i Stockholm år 1966 tog 12 % av bruttoin- komsten. Hyran visade ingen samvariation med inkomsten, utan uppvisade i stället hög hyresprocent vid låga inkomster och vice versa. På grund av inkomstolikheten mellan könen hade männen lägre hyresprocent än kvinnorna, nämligen 10 % mot 13 %. An— delen med en hyresprocent på 15 % eller mer var så stor som 43 % av kvinnorna mot endast 16% av männen. Endast ett litet fåtal ungdomar uppvisade hyresprocent på 20% eller mer. Månadshyran upptog för flertalet av dessa förvärvsarbetande ungdo- mar, särskilt bland männen, således en för- hållandevis ringa del av inkomsten. I jäm— förelse med ungdomar som hade egen lägen— het tvingades dock en mycket stor del av de inneboende att ofta äta ute, lämna bort tvätt etc., vilket hade fördyrat deras lev— nadsomkostnader.

Såväl hyresbeloppen som standarden på den bostad man erbjöds, visade således stora variationer. En viktig fråga är om kvalitet och hyra samvarierar. Några förhållanden talar för att så inte alltid var fallet. Vid stockholmsundersökningen år 1966 visade det sig att ungefär hälften av ungdomarna erhållit bostaden genom informella kontak- ter med vänner och bekanta. Endast 20 % av rummen hade fåtts genom rumsförmed- ling och lika många genom arbetsgivare. De båda sistnämnda förmedlingsformerna torde innebära en viss grad av normering. Ungdomar i Stor-Stockholm och Eskilstuna tillfrågades år 1966, om de ansåg rumshyran normal, hög eller låg i förhållande till den standard de åtnjöt. En relativt liten del eller 30—45 % uppgav hyran som normal, medan lika många uppgav en hög som låg hyra.

3.11.3.5 Flyttningsönskan och inställning till inneboenderum

De inneboende ungdomarnas flyttningsvilja har behandlats i flera undersökningar. Över- lag var flyttningsönskan starkt uttalad.

Inneboende ungdomar har även hypote- tiskt fått välja mellan inneboende och andra boendeformer. Vid undersökningar år 1966 i Stor—Stockholm, Uppsala och Eskilstuna var alternativen förutom hyresrum bland annat ungdomshotell och egen lägenhet. Ingen enda föredrog inneboenderummet.

Vid undersökning av studenternas prefe- renser i Göteborg 1969 fick man välja mel- lan prissatta inneboenderum, studentrum samt studentlägenhet. Medan studenterna i allmänhet valde den boendeform de själva hade vid intervjutillfället, föredrog hälften av de inneboende i stället studentrummet. En minoritet på var tredje valde emellertid inneboenderummet, som fick flera val än den dyrare studentlägenheten. De som valt inneboenderummet hade låga inkomster och bestod till stor del av yngre manliga stude- rande. Denna senare grupp äter ute i stor utsträckning och tillgodogör sig därför inte de ekonomiska fördelar som tillgång till kokmöjlighet medför. Resultatet tyder på att en viss tvekan kan finnas hos innebo- ende med begränsade ekonomiska tillgångar att acceptera ett väsentligt dyrare boende- alternativ.

Studenterna, som verkligen har ett bo- stadsalternativ till inneboenderummet, får vanligen efter några terminers studier stu- dentrum och väljer denna boendeform i de allra flesta fall. Det är endast ett mycket ringa fåtal som under dessa förhållanden föredrar att bo kvar i inneboenderum.

3.11.3.6 Sammanfattning

De bostäder som erbjuds den nyinflyttade, ogifta grupp av ungdomar som de innebo- ende utgör, är synnerligen heterogena i olika avseenden och motsvarar sällan ungdomar- nas bostadsvanor och skäliga önskemål. Me-

dan ungdomar i hög grad prioriterar hygien- utrustningen i bostaden, saknar en stor del av de inneboende all tillgång till bad eller dusch eller också får de dela hygienutrym— met med värden. Matlagningsmöjligheterna är för majoriteten begränsade eller saknas, varigenom ungdomarna hänvisas till dyrbart uteätande. Friktioner som hämmar rörelse- friheten i bostaden och restriktioner av olika slag är även så vanligt förekommande, att en stor del av bostäderna får anses som mindre lämpliga enbart av dessa skäl. Hyresvariationema är mycket stora. Ge— nomsnittshyran är dock, med reservation för att undersökningarna ligger några år tillbaka i tiden vilket försvårar jämförelser, inte oväsentligt lägre än för ungdomshotel— len och i vart fall de nyare studentrummen.

3.11.3.7 Undersökningar som legat till grund för redogörelsen

Bostadsundersökm'ngen 1963. SSCO Stock- holm 1963

Studentundersökningen 1964. Umeå stu- dentkår 1966

Studentundersökningen 1963. Lund 1964. Bäckström-Larsson

Uppsalastudenters bostadsönskemål. Upp- sala 1965 . Trost—Zetterström

Ungdom och bostad. En undersökning av yngre ogifta och frånskilda och deras bo— stadssituation. Stadsarkitektkontoret, Lund 1967. Karsten-Carlsson

Studentbostadens utformning och sociala roll. En intervjuundersökning bland lunda- studenter 1966. Lindberg, KTH, Lund

Ungdomens bostadsönskemål. Uppsala 1967. Bengtsson-Trost

Ogifta stadsungdomars bostadsvanor och bostadsönskemål. Bergström, byggforskning- ens rapport 15/1968, Stockholm

Inneboende ungdomars bostadsförhållan- den år 1966. Stockholms stads statistiska kontor 1968

GFS Serviceutredningen 1969. Undersök- ningsrapport 1. 1969 Göteborg

3.12 Specialbostäder. Funktionsstudier ur sociologiska och socialpsykologiska aspekter

3.12.1 Bostad och komplementlokaler

Produktionen av specialbostäder för ungdo- mar m. fl. har under det senaste decenniet följts upp av ett antal undersökningar om deras användning samt de boendes värde- ring av bostaden och dess komplementloka- ler i skilda avseenden. Olika former av spe— cialbostäder har emellertid blivit mycket olika uppmärksammade. Studentbostädema har under åren blivit föremål för ett stort antal undersökningar. En omfattande un- dersökning har även nyligen gjorts av ung- domshotellen. Övriga former av specialbo- städer har däremot inte alls följts upp be- träffande användningen. Åldersmässigt för— delar sig dock de undersökta grupperna över ett rätt stort intervall, eftersom ungdoms- hotellens gäster i regel är i åldern 18—22 år, medan studenterna i kollektivbostäder oftast är 20—25 år gamla.

I det följande redovisas resultat från ne— danstående bostadsundersökningar:

1. SOU 1961: 35 Ändamålsenliga stu- dentbostäder. 1957 års studentbostadsutred- ning. Enkät utförd i slutet av 1950-talet med 2258 ogifta studenter, vanligen i åldern 234—25 år och bosatta i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg.

2. Studentrummets mått — en studie av utformning och möblering av studentbostä- der utförd av arkitektgrupp a4 under led- ning av arkitekt SAR John Sjöström, SSSB, Stockholm. Möbleringsvaneundersökning genomförd år 1962 i Stockholm, omfattan- de 699 studenter bosatta på studenthemmen Domus, Jerum och Nyponet samt 42 stu- denter, som hyrde rivningslägenheter.

3. Studentundersökningen 1964. Anders— son. Umeå studentkår. Enkät med 697 mestadels ogifta studen- ter, inskrivna vid Umeå studentkår 1964.

4. Studenthemmet. Hugosson-Nelhans. Göteborg 1965. Enkät genomförd våren 1965 med 253 studenter, gifta och ogifta, bosatta på stu— denthemmen Volrath Tham och Chalmers.

5. Uppsalastudenternas bostadsönskemål. Trost-Zetterström. Sociologiska institutionen Uppsala 1965. Enkät med 777 studenter, gifta och ogif- ta, inskrivna vid Uppsala universitet vårter- minen 1965.

6. Ungdomens bostadsönskemål. Bengts- son-Trost. Sociologiska institutionen Upp- sala 1966. Enkät med 2245 ungdomar i åldern 16— 25 år mantalsskrivna i Uppsala eller ej man— talsskrivna men förvärvsarbetande eller stu- derande där.

7. Studentbostadens utformning och so- ciala roll. Lindberg. KTH, Lund 1968. Intervjuer år 1966 med 730 ogifta stu- denter bosatta i vissa studentbostäder eller inneboende i Lund.

8. Ogifta stadsungdomars bostadsvanor och bostadsönskemål. Bergström. Rapport 15/1968 från byggforskningen. Intervjuer år 1966 med 607 ungdomar, 19, 22 och 25 år gamla, bosatta i Stock- holm, tre av Stockholms inre förortskom- muner samt Eskilstuna.

9. Ungdomshotell i Stockholm, syfte och metod. Sjögren. Barnavårdsnämnden, Stock- holm (manuskript). Intervjuer hösten 1967 med 667 ungdo- mar bosatta på ungdomshotellen i Stock- holm.

3.12.1.1 Rummets storlek, utrustning och funktioner

Undersökningarna angående bostadsrum— men i specialbostaden har främst tagit upp dess användning för arbete, samvaro och rekreation.

1. SOU 1961: 35 Ändamålsenliga student- bostäder

Av studenterna hade 40 % bott mindre än 1 år i de nuvarande studentrummen, 32 % mer än 1 år men mindre än 2 år, resterande längre tid.

Studenterna fick uppge, om de ansåg rummets storlek tillräcklig. Det visade sig, att de minsta rummen med en storlek un-

derstigande 11 ni2 inte räckte till enligt stu- denternas uppfattning. 67% ansåg dessa rum för små, medan andelen missnöjda sjönk till 14 % bland dem som bodde i rum om 11—13 m2. Rummen var regelmässigt möblerade med säng, arbetsbord, arbetsstol, bokhyllor och en bekväm stol. Därtill hade ungefär hälften av studenterna kompletterat möbleringen med egna möbler, främst med bekväma stolar eller med bord (läsbord, radiobord eller soffbord).

Enkäten tog upp en del funktioner, som brukade utföras på rummen. Studentrum- met fyllde en stor uppgift som arbetsrum — ungefär halva arbetstiden om ca 10 tim— mar/ dygn förlades genomsnittligen till rum- met. Vistelsen på rummen upptog i genom- snitt 9-11 timmar per dygn. Att rummet skulle fylla en sällskapsfunktion, framgick även av de möbelkompletteringar som var vanliga.

För arbetet behövdes bokhyllor och bok- bestånden visade sig vara större i Uppsala och Lund (medianlängd på bokhyllorna ca 4 m) än i Stockholm och Göteborg (median- längd ca 2,5 m).

Utredningen drog den slutsatsen, att det i det närmaste var ogörligt att anpassa alla studentbostadens skiftande funktioner till ett rum med en yta på 12 m2, utan ansåg att studentrummet endast i undantagsfall borde byggas mindre än 14 m2.

2. Studentrummets mått

Studenterna hade i medeltal bott 11—13 må- nader på studenthemmen.

Av den genomförda möbleringsinvente— ringen att döma användes studentrummet inte bara som studiecell, utan nyttjades ock- så i viss utsträckning som sällskapsrum. Det allmängiltigt användbara studentrummet borde därför möbleras såväl med arbets- plats som med sittgrupp. Härav följde att den bekväma stolen borde kunna placeras mitt- emot sängen, vilket krävde en minsta rums- bredd av 3 m.

En sittgrupp som möjliggjorde en större diskussionsgrupp kunde emellertid vid bred- den 3 m ej bekvämt kombineras med en

arbetsplats vid fönstret. Krav på. arbets- plats vid fönster gav minimibredden 3,6 m. Vid 3 m rumsbredd medförde detta krav ett sämre utnyttjat, proportionerat och be- lyst rum.

Fasta möbler accepterades med en viss tvekan där de förekom men krävde särskild omtanke. Man ville ofta anpassa arbetsbor- dets placering efter läsvanor, utsikt och in- syn.

Rummets minsta djup var vid kompakt möblering 3,6 m vid rumsbredden 3 m och 3 m vid rumsbredden 3,6 m. Fullskalestu- dierna gav emellertid vid handen, att dessa rum gjorde ett mycket pressat intryck och att ett större djup var att föredra vid bredd- måttet 3,6 m. Närmaste meningsfulla rums- djup var 3,6 m, som dubblerade antalet möbleringsalternativ.

Rumsbredden 3,6 gav i förhållande till rumsbredden 3 m en viss utökning av korri- dorytorna men en minskning av entréut- rymmet. Sekundärytoma ökades alltså ej genom att rumsbredden ökade från 3 m till 3,6 m. Rumsytorna behövde ofta vid de grupprumslösningar, där garderoberna pla- cerades direkt till rummet, ökas med gar- derobernas serviceyta.

Beträffande rummets arbetsfunktion kom man till att minimimåttet för skrivbord var 150 X 80 cm men att 170 )( 90 cm vore önsk- värt. Då skulle man få plats med en uppsla- gen A4-pärm på båda sidorna om skrivplat- sen. När det gällde bokförvaring fann man att 35 % av studenterna hade mindre än 3 hyllmeter böcker, 45 % hade 3—5 m.

En hyllängd på 5 m skulle alltså tillfreds- ställa 80 %. 5 % hade dock mer än 7 hyll- meter böcker och möjlighet för utbyggnad av bokhyllan borde därför ordnas. Då skriv- maskin var tämligen vanligt förekomman- de, borde möjligheten att planera in skriv— maskinsbord beaktas.

När det gällde sällskapsfunktionen, an- såg arbetsgruppen, att rummet borde rym- ma fyra sittplatser runt fåtöljbordet.

Beträffande matlagningsfunktionen fann man vid inventeringen att de flesta studen- ter förvarade mat på rummet tillsammans med teservis, kokplatta och kastrull. Enligt

utredningens uppfattning borde dock ingen annan matlagning än te- och kaffekokning förekomma på rummet, medan övrig till- redning borde ske i våningskök. Utredning- en tar inte upp till diskussion frågan om måltidsutrymme på rummet.

För klädförvaring erfordrades skåp om 180 )( 60 cm till tak.

De krav som enligt utredningen borde ställas på ett studentrum var en rymlig, i förhållande till dagsljuset vridbar arbets- plats, en bekväm sittgrupp för diskussioner, hygienutrymmen i nära anslutning till rum- met och minst 180 cm förvaring. Vid full- skaleförsök konstaterades att eventuella krympningar ej kunde ske på friytornas be- kostnad.

4. Studenthemmet. Göteborg 1965

Två tredjedelar av studenterna var 24 år el- ler äldre. 70% hade bott på studenthem- met mer än ett år.

Studentrummen på de båda hemmen var lika stora, nämligen 12 m2. Andelen som var missnöjda med rummets storlek var dock betydligt större på Volrath Tham, där 36—38 % ansåg rummet vara för litet mot 17—20 % på Chalmers. En tänkbar förkla- ring till skillnaden var att rummen på Vol- rath Tham var rektangulära, medan de på Chalmers var kvadratiska, varför rummen måhända upplevdes såsom olika stora. Man var på Chalmers mer nöjd med formen på sitt rum.

Enkäten tog även upp frågan, hur myc- ket tid studenterna brukade tillbringa på rummet. För studier på rummet använde 34 % 3 timmar eller mindre, 23 % 4 tim- mar och 42 % 5 timmar eller mer. För fri- tid och måltider på rummet använde 42 % 3 timmar eller mindre, 26 % 4 timmar och 32 % 5 timmar eller mer.

Matplats i egentlig mening saknades i en- kelrummen på båda studenthemmen. Mat- lagning i större omfattning var vanlig på Volrath Tham, medan man på Chalmers i regel endast tillredde kaffemål. Förtäringen skedde antingen vid skrivbordet eller soff- bordet. Ganska många studenter var miss—

nöjda med sina matplatser. Av de boende i Volrath Thams höghus ansåg 54% att matplatsen inte var tillfredsställande. Ande- len missnöjda på Chalmers studenthem upp- gick till 29—34 %. När mer fullständig mat- lagning förekommer, får följaktligen skriv- bord och soffbord anses som mindre till- fredsställande matplatser.

5. Uppsalastudentemas bostadsönskemål

Studenterna fick besvara en fråga: »Vad ska ingå i ett möblerat studentbostadsrum?» Ett antal fasta svarsalternativ presenterades och svarskategorierna utgjordes av »bör ab- solut ingå», »bra om det finns» samt »bör ej ingå».

Om man sätter gränsen till vad som ab— solut bör ingå i ett studentrum till vad som minst 70 % uppgivit som absolut nödvän— digt, skulle ett studentrum utrustas med säng, sänglampa, skrivbord, skrivbordshurts, Skrivbordsstol, soffbord, fåtölj, vanlig stol, bokhylla och persienner samt mjuk matta. Bra om det fanns men inte nödvändiga an- sågs vara nattduksbord, skrivmaskinsbord, byrå, papperskorg, rullgardin och central- antenn.

Sängkläder såsom huvudkuddar, täcken samt sänglinne och handdukar ville man hålla sig med själv. Beträffande bokhyllor- nas längd ansåg 72% av studenterna att 6—10 hyllmeter behövdes.

Studenternas önskemål visade, att man önskade en relativt omfattande och kom- plett möblering för ett rum som skulle an- vändas som sovplats, arbetsplats och säll- skapsrum.

9. Ungdomshotell i Stockholm, syfte och funktion

Ungdomarna hade i medeltal bott 1 år på ungdomshotellen och flertalet var i åldern 19—22 år.

Rummen på ungdomshotellen varierade i storlek från 6,88 m2 till 20,13 m2. De van- ligaste rumsstorlekama var 10—15 m2.

Knappast någon av ungdomarna ansåg rummet vara för stort. Sätter man ansprå-

ken att minst hälften av hyresgästerna skall vara nöjda med enkelrummets storlek, bor- de detta ha en yta på minst 10 m2. Krävde man att minst 75 procent skulle vara nöjda med rumsstorleken kom man till en golvyta om minst 15 m2. Man kan av resultaten dra den slutsatsen, att ungdomshotellens hy- resgäster hade minst samma anspråk på rumsstorlek som studenter i studentbostad.

Man kunde vänta sig, att med stigande ålder anspråken steg på rumsstorlek, vilket också var fallet. Männen var vidare något mer anspråksfulla än kvinnorna.

Ålder 16—20 år 21—25 år Män För stort—lagom stort rum 62% 49% För litet rum 38% 51% Kvinnor För stort—lagom stort rum 65% 60% För litet rum 35% 41 %

När det gällde huvudsysselsättning, tänk- te sig utredaren, att vid övergång från studier till förvärvsarbete skulle följa ökade anspråk på rumsyta då större ekonomiska resurser skulle ge möjlighet till anskaffning av utrustning av olika slag. Hypotesen stämde emellertid endast för kvinnornas del, där något färre bland de studerande var missnöjda med rummets storlek. Det var möjligen så att övergången till förvärvsar- bete för kvinnornas del var mer förenad med anpassning till egen bosättning med anskaffning av utrymmeskrävande utrust- ning än vad fallet var för männen. Oavsett huvudsysselsättning var det — enligt före- ståndarna — i stället vanligt att pojkarna skaffade sig teknisk utrustning, t. ex. stereo- anläggningar, vilka kunde kräva väl så stort utrymme.

Något oväntat hade däremot inte årsin— komst något samband med inställningen till rummets storlek. Av förvärvsarbetande hy- resgäster med högst 14 999 kr i årsinkomst ansåg 40 % att rummet var för litet mot

45 % av hyresgäster med 15 OOO—19999 kr i årsinkomst och 42 % av hyresgäster med 20 000 kr eller mer i årsinkomst. Detta kun- de tyda på att de intervjuade inte nämnvärt sammankopplade hyreskostnad med önskad rumsstorlek eller att de bedömde hyressteg- ringen som ringa i förhållande till värdet av ett större rum. Det uteblivna sambandet kunde också tyda på att det mer var ålder och huvudsysselsättning än variationer i in— komst som för dessa ungdomar dikterade deras behov att skaffa egna saker, som de önskade få plats med.

Botiden på hotellet hade inverkan på åsikten om rummets tillräcklighet och detta gällde särskilt för kvinnornas del. Av kvin- nor som bott mindre än 1 år, var 30 procent missnöjda med rummets storlek mot 47 pro- cent bland dem som bott 1—7 år. Motsva- rande andel bland männen var 42 resp. 49 procent.

Vid intervjun togs även upp hur mycket fritid man brukade tillbringa på rummet. Det framgick att rummet spelade en väsent- lig roll för fritidslivet. Man tillbringade i medeltal 2,4 kvällar i veckan hemma på rummet tillsammans med kamrater. Vid samvaron brukade man spela grammofon, lyssna på radio eller prata. Ensam hemma på rummet var man i medeltal 2,0 kvällar i veckan, varvid man likaledes spelade grammofon, lyssnade på radio eller läste. Ungefär hälften brukade syssla med någon hobby åtminstone en gång i veckan.

Hyresgästerna tillfrågades även om sin åsikt beträffande rummets utrustning.

Endast 6 procent ansåg rummet vara mer utrustat än vad som svarade mot deras behov. Av dessa ville 3 procent bli av med skrivbordet, som de tyckte var onödigt. De förvärvsarbetande ungdomarna, som utgjor- de närmare 80 procent, hade tydligen även de behov av ett skrivbord, vilket enligt före- ståndarna användes till mångahanda göro- mål.

Drygt hälften eller 53 procent ansåg rum- met vara mindre utrustat än vad som sva— rade mot deras behov. Det som oftast sak- nades var förvaringsmöbler av olika slag.

Saknas nu Lådor, byrå (för förvaring) 25% Skåp med hyllor (bl. a. för porslin) 20% Fåtölj, soffa 15% Garderober 10% Beträffande förvaringsutryrnmena var

ungdomshotellen i Björkhagen och Nybohov utrustade med två enkelgarderober för gångkläder, de övriga ungdomshotellen med en enkelgarderob. Alla hotellen rymde en enkelgarderob för linne och smutskläder. I Gubbängen fanns vidare ett underskåp för porslin och torrvaror. Enligt föreståndarna dokumenterade sig bristen på förvaringsut- rymmen i att linneskåpet ofta användes till förvaring av bröd, porslin, kaffe och lik— nande.

Sammanfattning

Studerande och förvärvsarbetande ungdo— mar synas enligt de refererade utredningar- na ha ungefär samma anspråk på rummens storlek, utformning och utrustning.

Såväl studerande som förvärvsarbetande använder sitt rum i betydande utsträckning för umgänge.

För de studerande ungdomarna är rum- met vidare en viktig arbetsplats, även om dess betydelse varierar för skilda studie- riktningar. Ett skrivbord med ytan 170 X 80 cm skall kunna inrymmas. För bokförvaring erfordras plats för 5 hyllmeter böcker med möjlighet till komplettering.

För förvaring, utöver bokhyllor, erford— ras fyra förvaringsenheter om 60 X 60 cm.

De refererade undersökningarna har inte behandlat krav på rummet i samband med tillfälliga övernattningar. Från andra un- dersökningar är dock känt, att ungdomar ofta brukar ta emot nattgäster.

3.12.1.2 Mathållning, måltider

Mathållningen för de boende i specialbo- städerna kan vara ordnad på olika sätt.

a. huvudmålen serveras på matservering i anslutning till bostaden. Kompletterande

utrustning för egen tillagning av kaffe m. m. brukar finnas.

b. de boende har möjlighet att själva laga sina huvudmål i kokvrå, pentry eller kokskåp i bostaden.

e. den egna matlagningsmöjligheten är kollektiv och förlagd t. ex. till gruppkök för ett antal boende. I gruppköket brukar även finnas matplats.

Matservering för huvudmålen är regel vid elevhemmen, befintliga ungdomshotell, upptagningshem liksom vid alla typer av förläggningar, både arbetsmarknadsverkets och industrins. Gruppköken är den vanli- gaste formen för mathållning i studentbo- städer för ensamstående. Övriga former av specialbostäder är utrustade med kokvrå, pentry eller kokskåp för individuell mat- hållning.

Vid undersökningar har dels tagits upp frågan, i vilken utsträckning ungdomarna använder sig av möjligheten att laga mat. Vidare har behandlats inställningen till oli- ka alternativ för mathållningens ordnande och kravnivåer på utrustning.

1. SOU 1961: 35 Ändamålsenliga student- bostäder

Det visade sig, att de studenter (ogifta, i re- gel i åldern 23—25 år) som hade tillgång till matlagningsmöjlighet, använde sig av denna i hög grad. 50—80 % brukade laga middag hemma och 9—22 % lunch. En könsskillnad förelåg beträffande matlagningsvanorna. 88 % av kvinnorna mot 60 % av männen brukade dagligen laga mat hemma. Kaffe- mål el. dyl. lagade praktiskt taget alla.

Önskemål om matlagningsutrustning var vanliga. De som inte hade tillgång till dylik i huset, kompenserade detta med egna elek- triska apparater: 66 % hade elektrisk vat- tenvärmare och 31 % elektrisk kokplatta. Matlagningsvanorna avspeglade även beho- vet av köksutrustning. Där sådan inte in- gick brukade likväl 64 % koka kaffe el. dyl., 17% lagade lunch på rummet och 11% middag.

Avståndet till matservering syntes spela en viss roll. Studenter som bodde i inspräng-

da lägenheter lagade oftare mat hemma än de som bodde i de mer centralt belägna kategorihusen.

3. Studentundersökningen 1964 i Umeå

En fråga ställdes, om man var villig att flyt- ta in i studentbostad utan tillgång till kok- möjlighet men där hyran skulle bli lägre. Endast 6 % svarade jakande. I regel utgjor- des de positiva av inneboende ungdomar utan tillgång till kök, vilka under dessa för- hållanden ändå hellre skulle föredra stu- dentrum utan kokmöjlighet. Undersökaren drar slutsatsen, att man inte i Umeå kan bygga studentbostäder utan tillgång till kok- möjlighet.

4. Studenthemmet. Göteborg 1965

På studenthernmet Volrath Tham, där möj— lighet fanns till matlagning, användes den— na möjlighet flitigt. Ungefär 60 % brukade tillreda måltider, medan resten nöjde sig med kaffemål e. d. Ugnen som fanns i kö- ken var mycket utnyttjad. Kvinnorna laga— de mat i större utsträckning än männen.

Studenterna blev tillfrågade vilken köks- standard de önskade kosta på sig till ett in- dividuellt studentrum. Flertalet valde pen- try utan matplats (47 %). I andra hand kom kokskåp med diskbänk utan matplats (25 %), på tredje plats pentry med matplats och fönster (17 %). Endast 10 % nöjde sig med kokskåp utan diskbänk. Det förelåg ingen skillnad mellan anspråk hos äldre eller yngre studenter.

En fråga ställdes om studenterna var in- tresserade av restaurang i anslutning till bo- staden. Denna rönte ett stort positivt intres- se. 65 % svarade jakande på frågan. På Volrath Tham fanns redan en restaurang och studenterna på Chalmers studenthem var på grund av bristande matlagningsmöj- ligheter i bostaden hänvisade till att äta sina huvudmål ute.

5. U ppsalastudenters bostadsönskemål

Studenterna fick för ett antal lokaler, som brukar planeras in i bostadsområden, ange

om de ansåg dessa vara »mycket viktiga», »viktiga» respektive »ej nödvändiga».

Matsal och konditori rönte ett relativt li— tet intresse från studenternas sida. 54 % an- såg matsalen ej nödvändig och för kondi- toriet var intresset ännu mindre, då 72 % tyckte att ett sådant inte var nödvändigt i bostadsområdet.

Det visade sig vid undersökning av mat- vanoma att av studenter som bodde i kate- gorihus brukade hela 81 % äta lagad mat hemma dagligen. Andelen var ännu något högre eller 84 % bland dem som bodde i insprängd lägenhet. 24 % av studenter i ka- tegorihus och 15 % av dem som bodde i insprängd lägenhet åt lagad mat ute dagli- gen. Kaffe eller te lagade praktiskt taget alla hemma dagligen.

Egen matlagning var sålunda vanligare i Uppsala än i Göteborg, vilket dock kunde förklaras av att fler i Göteborg har tillgång till lagad mat i samband med studierna (chalmerister, medicinare).

6. Ungdomens bostadsönskemål. Uppsala 1966

I samband med undersökning av intresset för ungdomsbostadshus ställdes frågor om mathållningens ordnande. Ungdomarna fick besvara frågan: »Om Ni finge välja mellan att oftast äta ute, hemma i bostaden eller i matsal avsedd endast för husets hyresgäs- ter, vilket skulle Ni då föredra?»

Det helt dominerande önskemålet var att äta hemma i bostaden, vilket föredrogs av 85 %. I husets matsal önskade 9 % äta sina huvudmål och 6 % ute.

Man fick även uppge hur viktigt man an- såg det vara med en matservering i anslut- ning till huset. I konsekvens med föregå- ende svar ansåg endast 23 % detta vara mycket viktigt.

Uppsalaungdomarna gav sålunda en klar preferens för individuell matlagningsmöjlig- het.

7. Studentbostadens utformning och sociala roll

Den majoritet av studenter som föredrog individuell kokmöjlighet fick välja utföran- det av denna bland två prissatta alternativ. 84% valde kokvrå (litet rum med köks- utrustning, 450 kronors årskostnad). Endast 15 % nöjde sig med kokskåp (köksutrust- ning i skåp, placerat i entré, 200 kronors

lagning i de små köken. Utanför centrum användes de trånga anläggningarna i lika stor utsträckning som de rymliga. Antagli- gen spelade de större avstånden till matser- vering in här.

En annan indelningsgrund av utrymmet för gemensamhetsköket användes även, nämligen antalet sittplatser i matplatsen per person.

årskostnad). Sittplatser/person Antalet missnöjda När det gällde utrustning i gemensamt '" kök, gruppkök, stannade de flesta eller 57 % ((;,ååig'gg 35,32 för ett standardutrustat kök, årskostnad 150 0280—1110 7% kronor, medan 37 % valde ett rikligare ut- rustat kök (större skåp, låsbart kylfack, års- kostnad 175 kronor). Mot denna bakgrund ter sig en standardförbättring av gruppkö- ken inte så angelägen.

Studenter med bostad i gruppköksalter- nativ tillfrågades, om de brukade laga mat själva samt om de brukade utnyttja mat- platsen för måltider. Det visade sig, att 90—95 % med bostäder belägna utanför stadskärnan såväl lagade mat som använ- de matplatsen. De som bodde i city åt där- emot ute i större utsträckning. Av de som hade de minsta köks- och matplatsutrym- mena i city var det hela 21 % som inte brukade laga mat själva och 42 % som inte använde matplatsen för måltider.

Man frågade även studenterna efter de- ras åsikt om matplatsen. Det visade sig att åsikten hängde samman med tillgången till yta per individ.

Missnöjet hade sålunda ett bestämt sam- band med tillgång till yta per individ. Att man var mest missnöjd i centrum kan bero på att anläggningarna där var äldre och mer nerslitna. Något samband mellan yt- tillgång och matlagningsfrekvens fanns en- dast i centrum, där fler avstod från mat-

Det synes av undersökningen som om platsantalet är av väl så stor betydelse som utrymmet per individ för kök/ matplats i m2 räknat.

9. Ungdomshotell i Stockholm, syfte och funktion

Syftet med ungdomshotellen har varit att försöka bjuda goda hem för ensamstående mindre välsituerade ungdomar i uppväxt- och utbildningsåren. Som ett led i detta vil- le man se till, att ungdomarna fick åtmins- tone ett huvudmål per dag med god och näringsriktig mat till förhållandevis lågt pris. Ungdomshotellen hade därför utrustats med restauranger och hyresgästerna fått för- binda sig att månadsvis lösa 25 kuponger, som berättigade till lunch eller middag i ho- tellets restaurang. Befrielse från kupongskyl— digheten kunde lämnas, om hyresgästen på grund av arbete eller annan orsak hade svårt att infinna sig till måltiden. I varje ungdomshotell har dessutom funnits vå- ningskök eller pentry för morgonmål, upp- värmning e. d.

Läge Utrymme per individ, kök+matplats Missnöjd Centrum 1,1—1,9 m2 84%

» 2,0—2,9 m2 18% » 3,0— rn2 8% Utanför centrum 1,1—1,9 m2 36—40%

» » 2,0—2,9 m2 15—20% » >> 3,0— m2 2—9% 126 SOU 1970: 43

Mycket viktigt Mycket viktigt + viktigt

Kök/pentry/kokskåp till rummet 67% Middagsrestaurang 45% Kök och matrum för 10—20 hyres-

gäster 33% Lunchrestaurang 26% Kiosk 25% Automat för matvaror 20%

Kök/pentry/kokskåp till rummet 87% Middagsrestaurang 79% Kiosk 69% Automat för matvaror 68% Kök och matrum för 10—20 mat-

gäster 68% Lunchrestaurang 53%

Vid intervjun ställdes hyresgästerna inför frågan, hur de helst skulle vilja ordna för sina huvudmål, om de finge välja fritt och utan hänsyn till den nuvarande måltidsku- pongskyldigheten.

Totalt Ute 1 1 % På hotellets restaurang 6% Egen tillagad mat på rummet eller i våningsplanets kök 12 % Omväxlande ute och på hotellets restaurang 1 1 % Omväxlande ute och egen tillagad mat 23% Omväxlande på hotellets restaurang och egen tillagad mat 15% Omväxlande ute, på hotellets restaurang och egen tillagad mat 23% Summa 100% Ej på hotellets restaurang 46%

Inte oväntat var det nära hälften av de intervjuade som oftast ville äta sina huvud- mål någon annanstans än på hotellets res- taurang. De flesta ville emellertid kunna växla plats för sina huvudmål. Endast elva procent ville oftast äta ute, sex procent på hotellets restaurang och tolv procent egen tillagad mat på rummet eller i vånings- planets kök.

Ur tabellen kunde vidare framläsas att: 73 % vill ha möjlighet att kunna laga sin egen mat,

54 % vill ha möjlighet att kunna äta på hotellets restaurang,

37 % vill ha möjlighet att både kunna laga sin egen mat och äta på hotellets res- taurang. Om gästerna tvingas att välja en- dast en plats för sina huvudmål, talar re- sultaten för att följande alternativ vore de i nämnd ordning helst önskade:

1. Äta egen tillagad mat på rummet eller i våningsplanets kök.

2. Äta på hotellets restaurang. 3. Äta ute.

De intervjuade fick även ange, hur bety- delsefulla de för sin del ansåg ett antal an- ordningar för matfrågans ordnande vara.

Svaren tyder återigen på att flertalet vill ha möjlighet att kunna laga egen mat. Man kan därtill finna, att betydligt fler tycktes föredra att göra det i anslutning till rum- met än i ett våningskök, även om detta en- dast var avsett för 10—20 hyresgäster. Om- kring hälften ansåg det mycket viktigt med en restaurang, främst för middagsmål, i ho- tellet. Många hade även förordat en auto- mat för matvaror, vilken var önskad bland dem som ville ha möjlighet till egen mat- lagning.

Somliga anordningar erhöll låg preferens. Så var fallet med automat för varma dryc- ker och automat för färdiglagade rätter. Snackbar för varm korv, hamburgare, mjölk, juice etc. och kafé/ konditori verkade inte heller att ha upplevts som särskilt an- gelägna anordningar. Möjligen kan hyres- gästerna anse dessa anordningar som onö- diga, emedan den service de gav i stor ut- sträckning redan erhålles genom restaurang- erna och våningsköken.

Preferens för våningskök gav bland bak- grundsvariabler endast utslag mot huvud- sysselsättning. Av de heltidsstuderande har 40 % framhållit våningsköket som mycket viktigt mot 31 % av dem som förvärvsar- betar och endast 27 % bland dem som både förvärvsarbetar och studerar. En möjlig för- klaring är att de som studerar på heltid till- bringar mest tid under dagen på hotellet och de som både förvärvsarbetar och stu- derar minst. Ju mer tid man tillbringar där, desto större möjlighet till och/ eller behov av

social kontakt med andra hyresgäster har man. Våningsköket skulle i så fall fylla en viss social funktion.

Inställningen till kök/pentry/kokskåp till rummet var könsbetingad medan inställ- ningen till middagsrestaurang hade samband med kön, ålder och huvudsysselsättning:

a) Mycket viktigt

Män

Kök/pentry/kokskåp till rummet 54%

56%

skulle en planering av ungdomshotell för flic- kor i alla de undersökta åldrarna samt för män på 20 år eller mer, utan pentry e. d. va- ra emot ungdomarnas uttalade önskemål.

De refererade undersökningarna ger klart besked om att ungdomar över tonåren lik- som flickor i de övre tonåren föredrar egen kokmöjlighet framför restaurang för sina

Kvinnor Totalt

16—20 21—25 år 16—20 21—25 år Män Kvinnor 77% 76% 55% 76% 40% 34% 56% 37%

Middagsrestaurang 70% b) Bedömning av kök/pentry/kokskåp till rummet och av middagsrestaurang som »mycket viktigt» och huvudsysselsättning:

49%

huvudmål. Den lösning som flertalet öns- kar är eget pentry eller kokvrå. Kokskåp innebär en för låg utrustningsstandard. En

Förvärvsarbetar Förvärvs— och studerar

66% 46%

Kök/pentry/kokskåp till rummet Middagsrestaurang

Det var kvinnorna, både yngre och äldre, som var mest intresserade av kök/pentry/ kokskåp till rummet.

Positivt inställda till middagsrestaurangen var däremot främst yngre män och stude- rande.

Något samband mellan årsinkomst och möjlighet till matlagning i anslutning till rummet förelåg inte. För middagsrestau- rangen fanns det största intresset i den lägs- ta inkomstklassen med årslön på 1—14999 kronor (55 %) mot 40 % i nästa inkomst- intervall 15 000—19 999 kronor/år.

Sammanfattning

Resultaten pekar på att flertalet hyresgäs- ter önskar matlagningsmöjligheter i anslut- ning till det egna rummet. Om möjligt kom- pletterad med en restaurang, då främst för middagsmål. Endast de yngre männen sät- ter restaurangen i främsta rummet.

Med den starka preferens för egen matlag— ningsmöjlighet som undersökningarna visar,

arbetar Studerar Totalt 69% 65 % 68 % 41 % 60% 45 %

rätt stor minoritet föredrar emellertid vå- ningskök eller gruppkök, vilket även synes fylla en social funktion. Pentry/ kokvrå är i allmänhet tillräcklig utan matplats enligt de undersökningar, där ungdomarna fått uttala sig. I Göteborg var dock drygt hälf- ten missnöjda med de nuvarande matplats- förhållandena, där skrivbord eller soffbord fick användas för måltider.

Undersökningarna visade klart, att där man har tillgång till kokmöjlighet, använ- des denna i mycket stor utsträckning för huvudmål. Kvinnorna var mer benägna än männen att laga maten själva. Närhet till matservering syntes även spela en Viss roll.

I de ungdomsbostäder, där man likväl väljer gruppkökslösningen, behöver ytan per individ för kök och matplats vara minst 3,0 m2 med en sittplats per individ i matgrup- pen.

För pojkar i tonåren och flickor i de yngre tonåren torde den lämpligaste lös- ningen av mathållningen vara att servera dagliga måltider.

Enkelrum med standardmöblering i Kungshamra, Solna. Stiftelsen Stockholms Studentbo- städer.

(Ovan) Vardagsrum i familjelägenhet i studentbostadsområdet Kungshamra, Solna. Stiftelsen Stock- holms Studentbostäder.

(Nedan) Gruppkök i studentbostadshuset Forum, Stockholm. Stiftelsen Stockholms Studentbostäder.

En inneboende

B-rr, jag är som en inneboende, jag hyr ett möblerat rum; värdinnan är mäkta troende hon fyller varenda tum varenda tum i mitt rum med bilder och tänkespråk, med fula och tarvliga bilder och dåliga tänkespråk.

Jag sitter med hängande armar, jag sitter med ryggen i krum mens skymningen rullar sitt dunkelljus som en valsmelodi kring mitt rum . . . jag gäspar — värdes förlåta, mitt hjärta är sjukt och nervöst, jag löser en korsordsgftta som ännu ingen har löst.

Dom pratar om mej i huset att jag varken ser eller hör, men vinden hör jag och suset i almen därutanför, en fågel ser jag som irrar

långt bortom hank och stör . . . jag sitter och stirrar och stirrar och ingenting kommer mej för.

Jag är som en inneboende som fryser jämt i sitt rum, och jag är som en dåligt pressad växt i ett herbarium.

Nils Ferlin

Ur En döddansares visor

Torftig boendemiljo. Direkt entré från korridor skapar bullerstörning. Möbleringen spartansk.

Inneboenderummens tristess drabbar marginalgrupper i samhället som t. ex. ensamstående med barn och de frånskilda.

På olika håll i landet görs insatser för småhushåll genom bl. a. insprängda enheter i vanlig bostadsbebyggelse. Insprängda smålägenheter för ungdomar och ensamstående i Karlstad. Boendeytan är ca 20 m2 och i projektet som omfattar 1000 lägenheter finns inplanerat 50 enheter enligt bi'- den. Samtliga ligger i bottenplanet med uteplats till varje enhet. Förrådsutrymme finns in- rymt i trapphuset. Projektör: Svenska Riksbyggen.

Med enkla medel åstadkommes ett tillfredsställande alternativ till inneboendemarknaden. Vånings- planet försett med gruppkök och klädvårdsrum med veckotvättmaskin. Standardmöblering. Stiftel— sen Hem för Ungdom, Stockholm.

»Storstugan», kv. Marknaden i Täby. 3 rok+uthyrningsrum. Boendeytan är c:a 20 m2. Projektör: HSB.

UTHYRNINGSRUM

Bostädernas utrustning för personlig hygien är av mycket varierande standard. Äldre anläggningar har därvid betydligt lägre standard än yngre. Mellan olika bostads- varianter är även skillnaden mycket stor. Anläggningar för yngre ungdomar, elevhem och upptagningshem, har kollektivt utfor- mad hygienutrustning. Förläggningsbostä- der har också kollektiv utrustning, ofta av mycket låg standard. Nyare studentbostä- der, ungdomshotell liksom på kommunalt och enskilt initiativ byggda bostadshotell c. d. har däremot individuellt utrustade bo— städer, ibland försedda med dusch, ibland med badkar. Studentbostäder är inte sällan utrustade även med bastu. "

Ungdomarna har vid flera enkäter och intervjuundersökningar uttalat sig för en hög hygienstandard. Enligt enkätundersök- ningen» Ungdomens bostadsönskemål» Upp- sala 1966 med ungdomar i ålder 16—25 år, ansåg 98 % det vara mycket viktigt »att det var bra ordnat för personlig vård och hygien». AV fjorton bostadsfunktioner kom denna på första plats. Intervjuundersök- ningen »Ogifta stadsungdomars bostadsva- nor och bostadsönskemål», som riktade sig till ungdomar 19, 22 och 25 år gamla i Stockholm, tre förortskommuner till Stock- holm samt Eskilstuna 1966, visade likaså att »att det var bra ordnat för personlig vård och hygien» kom på främsta plats bland arton önskemål vid viktighetsgrade- ring.

Intervjuundersökningen »Ungdomshotell i Stockholm syfte och funktion» har tagit upp frågan, hur angeläget man ansåg det vara med eget bad- eller duschrum. Detta graderades som »mycket viktigt» av 73 % bland ungdomarna. Endast 8 % ansåg eget bad- eller duschrum vara oviktigt. Fler kvin- nor än män ansåg det mycket viktigt med eget bad- eller duschrum, nämligen 79% mot 64%. Detta kan tyda'på att flickor- na är mer medvetna än pojkarna om an- ordningar för personlig hygien. Men diffe- rensen kan även förklaras av att flickorna drar sig mer än pojkarna för att passera en

gemensam korridor på väg till och från badrummet.

Om man föredrar dusch eller badkar har även tagits upp vid ett par undersökningar. I »Ogifta stadsungdomars bostadsvanor och bostadsönskemål» var badkar det domine- rande önskemålet till en enrumslägenhet. Dusch föredrogs endast av 11—27 %, medan resten ville ha badkar.

Intervjuundersökningen »Studentbostadens utformning och sociala roll» i Lund 1966 tog upp frågan, om man önskade byta ut duschen mot badkar för en merkostnad av 25 kronor per år. Ungefär en tredjedel öns- kade göra detta, fler kvinnor än män.

Dessa undersökningar ger sålunda något motsägande resultat, när det gäller prefe- rens för badkar eller dusch. Förklaringen är troligen den, att studentrurnmen i Lund var utrustade med dusch och att man vant sig vid denna. I bostäder är annars badkar det förekommande. Troligen prefererar man det som man är van "vid, även om kvinnor- na mer än männen sätter värde på badkar.

När det gäller bastun, har dels tagits upp intresset för tillgång till bastu, dels utnytt- jandet av befintlig bastu.

Vid intervjuerna på ungdomshotellen 1967 tillfrågades ungdomarna om hur angelägen de ansåg bastun vara. 41 % av männen mot 25 % av kvinnorna ansåg bastu vara myc— ket viktig, medan omvänt 22 % av männen och 37 % av kvinnorna ansåg bastun vara oviktig för trivseln.

»Studentbostadens utformning och sociala roll» tog även upp bastun. Man fick rang- ordna åtta servicelokaler i fastigheten, bland dem bastun. För männen kom denna på första plats, medan kvinnorna var mindre intresserade och placerade bastun på femte plats.

»Studenthemmet» Göteborg 1965 lät även studenterna rangordna åtta komplementlo- kaler. Här var bastun den mest efterfrågade lokalen, som valdes av drygt hälften av de tillfrågade. Någon uppdelning mot bak- grundsvariabler, t. ex. kön, skedde inte.

När det gäller användningen av bastun framgår av undersökningar att i runda tal ungefär hälften av ungdomarna brukar an-

vända denna. SOU 1961: 35 »Ändamålsenliga student- bostäder» visade att 44% besökt bastun åtminstone en gång under terminen. Av dem var hälften mer flitiga besökare.

»Studenthemmet» Göteborg 1965 visade att 55 % besökte bastun åtminstone någon gång i veckan, av männen 70 %, bland kvinnorna färre. I Lund 1966 besökte 186 av 436 studenter bastun åtminstone en gång i månaden.

Sammanfattning

Ungdomarna anser att det är synnerligen viktigt att det är bra ordnat för deras per- sonliga vård och hygien i bostaden. Detta innebär för den stora majoriteten önske- mål om egen hygienutrustning. När det gäl- let valet mellan dusch eller badkar synes det alternativ man har tillgång till spela roll liksom den väljandes kön. Kvinnor fö- redrar i allmänhet badkar. Bastu är efter— frågad mest av männen och synes användas av ungefär hälften av ungdomarna.

3.12.1.4 Tvätt och klädvård

Tillgång till en välutrustad tvättstuga synes spela en icke oväsentlig roll för ungdomar- nas trivsel. Vid intervjuundersökningen »Ungdomshotell i Stockholm, syfte och funktion» tillfrågades de bosatta ungdomar- na hur viktigt de för sin del ansåg det vara med tvätt-, tork-, mangel- och strykrum. Hela 70 % ansåg detta vara mycket viktigt och 18 % viktigt. Endast 3 % bedömde tvättstugan som oviktig. Eftersom hotellet höll ungdomarna med lakan och handdukar och tvätt därav, var det huvudsakligen veckotvätt av underkläder och dylikt som hyresgästerna själva hade att ombesörja. Flertalet ungdomar var ensamstående. I den situationen sätter man tydligen stort värde på att ha tillgång till en välutrustad tvätt- stuga i anslutning till bostaden.

Vid enkäten »Ungdomens bostadsönske- mål» Uppsala 1966 fick man även uppge sin angelägenhetsgradering av tvättstugan. Av de ungdomar som mycket gärna ville bo i

ett bostadshus för enbart ungdomar var det 86 % som ansåg det mycket viktigt att det var bra ordnat i bostaden för tvätten.

»Studentbostadens utformning och sociala roll» Lund 1966 lät studenterna rangordna åtta servicelokaler i fastigheten. Tvättstugan kom därvid på första plats. Flertalet stu- denter önskade vidare kunna komma till tvättstugan inomhus. Framförallt kvinnorna önskade ha tvättstugan på bekvämt aVStånd.

Lundaundersökningen tog upp använd- ningen av den nuvarande tvättstugan. Man ställde antalet studenter per tvättmaskin i relation till utnyttjandefrekvensen.

Materialet indelades i tre klasser: 130— 80 personer per maskin, 79—56 samt 55—25 personer per maskin. Den sistnämnda grup— pen skilde sig från de andra vid utnyttjan- det av tvättstugan. I denna grupp var det 46 % som använde tvättstugan två eller flera gånger per månad mot ca 20 % bland övriga studenter. Andelen som aldrig an- vände tvättstugan var ca 50% i grupper där 130—56 skulle samsas om en maskin mot 32% i grupper med 55—25 studenter per maskin. Lundaresultaten tyder på att många drar sig för att använda maskinen, om för många skall utnyttja den.

»Uppsalastudenters bostadsönskemål» Uppsala 1965 tog upp frågan hur ofta man brukade använda tvättstugan. Endast 7 % använde inte tvättstugan. 44 % brukade tvätta där en gång i månaden, 21 % två gånger och 28 % mer än två gånger per månad.

Klädvårdsrum förekommer i en del ung- domsbostäder, ibland i samband med tvätt- stugan, ibland som ett separat utrymme försett med strykutrustning, eventuellt även försett med symaskin. Ungdomshotellen är utrustade med klädvårdsrum och enligt fö- reståndarna brukar dessa rum vara flitigt utnyttjade.

»Studentbostadens utformning och sociala roll» tar upp frågan, om man är intresserad av att mot en liten hyreshöjning förse stu- dentbostaden med klädvårdsrum, vilka vid undersökningstillfället inte brukade före- komma i bostäderna. Två olika alternativa utföranden presenterades:

1. klädvårdsrum för ca 20 personer med tvättho och torkskåp samt utrustning för strykning m.m. Årskostnad 50 kronor.

2. ett enklare klädvårdsrum utan tvätt— möjligheter men med strykutrustning. Års- kostnad 25 kronor.

Det dyrare alternativet valdes av 34— 42 % och det enklare utan tvättmöjligheter av 14—18 %, medan 43—47% inte brydde sig om att kosta på något klädvårdsrum. Utredaren kom fram till att man borde förse studentbostäderna med klädvårdsrum, utrustade för småtvätt.

Sammanfattning

Resultaten av undersökningarna visar, att det för ungdomarna är viktigt att ha till- gång till tvättstuga på nära håll. Det torde främst vara veckotvätt som är aktuell för dem. Enligt mångas önskemål bör fastighe- ten vidare vara försedd med klädvårdsrum.

3.12.1.5 Komplementlokaler till bostaden i fastigheten

Flera undersökningar har behandlat frågor rörande önskvärdheten av komplementloka- ler i fastigheten. I allmänhet har ungdomar- na fått ange viktighetsgraden hos olika 10- kaler, »den viktigaste», »mycket viktigt» etc.

1. SOU 1961:35 Ändamålsenliga student- bostäder

Studenterna fick bland åtta bostadskomple- ment ange vilken de ansåg vara den vikti-

gaste. Rangord- nings- Andel Lokal nummer val Sällskapsrum 1 26 Tvättstuga 2 20 Gemensamt förråds- utrymme 3 18 Individuellt förrådsut- rymme 4 14 Klädvårdsrum 5 12 Gymnastik-pingpong 6 6 Annat utrymme 7 3 Hobbyrum 8 1 SOU 1970: 43

Enligt utredningens uppfattning synes det finnas anledning att betrakta sällskapsrum, tvättstuga. klädvårdsrum samt förrådsut- rymme som önskvärda komplementlokaler i studentbostadsanläggningar.

4. Studenthemmet. Göteborg 1965

Studenterna fick här bland åtta komple- mentlokaler ange vilka tre de ansåg vara de viktigaste för dem själva.

Rangordnings- nummer Andel Lokal Män Kvinnor val Bastu ] 3,5 21 % Motionshall 2 3,5 19 Kiosk öppen även söndagar 4 1 16 Gasquekällare 3 5 14 Solaltan 6 2 1 1 Läsrum med bibliotek 5 6 1 3 Hobbyrum 7 7 6 Konferensrum 8 8 0

Bastu, motionshall, söndagsöppen kiosk, gasquekällare och solaltan synes enligt den- na göteborgsundersökning vara av intresse för studenterna som bostadskomplement, medan hobbyrum och konferensrum vunnit ringa intresse.

5. U ppsalastudenters bostadsönskemål

De mest efterfrågade gemensamma loka- lerna synes vara bastu, TV-rum, tidnings-

Mycket Ej

Lokal viktig Viktig nödvändig Sällskapsrum 22 29 50 Gillestuga 10 29 61 TV-rum 43 44 1 3 Radio- och

grammofon-

rum 7 19 74 Tidningsrum 39 29 32 Läsrum 20 25 54 Musikrum 21 40 39 Andaktsrum 8 14 78 Hobbyrum 21 39 41 Skrivmaskins-

rum 1 4 3 1 55 Motionsrum 36 38 26 Bastu 54 29 16 Konditori ] 1 17 72 Matsal 21 25 54

rum och motionsrum. Litet efterfrågade är däremot radio- och grammofonrum, an- daktsrum samt gillestuga. Inte heller kon- ditori, skrivmaskinsrum, läsrum eller mat- sal synes ha mötts av något större intresse.

7. Studentbostadens utformning och sociala roll

Studenterna fick använda »marker» för »köp» av komplementlokaler till bostaden. Köp av en lokal innebar därvid att man fick mindre medel att köpa annan lokal. Studenterna fick välja mellan åtta lokaler.

Rangordningsnummer Lokal Män Kvinnor Totalt Tvättstuga 4 l 1 TV-rum 2 2 2 Bastu 1 5 3 Motionslokal 3 4 4,5 Sällskapsrum 5 3 4,5 Musikrum 6 6 6 Hobbyrum 7 7 7 Andaktsrum 8 8 8

Mellan lundastudenternas åsikter och uppsalastudenternas önskemål ett år tidiga- re föreligger en ganska hög rangkorrelation (frang=0,82). Bastu och musikrum synes dock vara något angelägnare för uppsala- studenterna, medan man i Lund gett större vikt åt sällskapsrum och motionslokal.

9. U ngdomshotell i Stockholm, syfte och funktion

Ungdomarna fick för ett antal komplement- lokaler ange om, de ansåg dessa vara myc- ket viktiga, viktiga eller oviktiga för sin trivsel. Vid redogörelsen har medtagits någ- ra anordningar för mathållning, hygien m.m. som referenspunkter när det gäller intresset.

Sällskapsrum med pentry och/eller kök för abonnemang, vilket nu inte finns på' nå- got av hotellen, har bedömts som lika vik- tigt som det på alla' hotellen befintliga TV- rummet. Detta kan förklaras med att många hyresgäster har skaffat egen TV och att

Mycket Mycket viktig+ Lokal viktig viktig Tvätt-, tork-, mangel- och strykrum 79 97 Middagsrestaurang 45 79 TV-rum 22 73 Sällskapsrum med pentry/kök som kan abonneras av en eller flera hyresgäster för samkväm, bjudningar, dans m. m. 23 70 Bastu 32 69 Motionshall 24 63 Lunchrestaurang 26 53 Bordtennisrum 16 50 Sällskapsrum utan TV 9 47 Läs- och studierum 13 36 Annan fritidslokal 12 30

man med fördel kan titta på TV i det egna rummet. Parties och större bjudningar räc- ker däremot inte det egna rummets storlek och utrustning till för. Behov av utrymme för en sådan typ av aktivitet måste därför sägas vara ganska stort på ett ungdomsho- tell. Detta sällskapsrum bedömdes även som viktigare av yngre än av äldre hyresgäster. Troligen är de yngre hyresgästerna mer kamratorienterade än de äldre och har där- för större behov av denna typ av sällskaps- rum.

Angelägenheten av TV-rum och av läs- och studierum har inga märkbara samband med kön, ålder eller huvudsysselsättning. Möjligen skulle man ha väntat att de stu- derande oftare än andra skulle ha betonat betydelsen av ett särskilt läs- och studie- rum. Men förmodligen anser de det egna rummet som mer attraktivt och kanske lika studievänligt.

Motionshallen har som väntat i första hand prefererats av manliga hyresgäster. Den har bedömts som »mycket viktig» av 30 % av männen mot 20 % av kvinnorna.

Sammanfattning

De redovisade undersökningarna har omfat- tat ungdomar som i regel varit i 18—25-års- åldern.

TV-rum synes komma högt i angelägen- hetsgrad bland komplementlokalerna. En

majoritet önskar ha tillgång till kollektiv TV, som av ungdomarna placeras högt i rang näst efter tvättstuga. TV-rum med möjlighet att se båda TV-programmen bör därför lämpligen inplaneras.

Ett sällskapsrum med tillgång till pentry/ kök för abonnemang är efterfrågat av ung- domarna. Detta utrymme får anses angeläg- nare ju lägre utrymmes- och utrustnings— standard den egna bostaden har.

När det gäller andra komplementlokaler spelar bostadens tillgång till lokaler i om- givningen en mycket stor roll. Resultat från Lund 1966 redovisade i »Studentbostadens utformning och sociala roll» visar att när studentbostaden låg i stadens centrum med god tillgång till aktiviteter av olika slag i omgivningen, användes inte bostaden i stör- re utsträckning för sociala aktiviteter eller matlagning.

Motionsrum/motionshall betraktas som viktig av många ungdomar. Den har även en kontaktskapande funktion.

Sällskapsrum utan specificerad funktion har medtagits vid ett par undersökningar och har kommit högt eller ganska högt på intresselistan. Från bland annat studentbo- städerna har man emellertid den erfaren- heten att sällskapsrum utan någon ytterli- gare funktion används mycket litet. De är inte lämpliga som kontaktyta, då ungdo— marna drar sig för att gå till sällskapsrum- men, om dessa saknar någon kontaktska- pande »ursäktsfunktion».

Intresset för hobbyrum är ringa i här ak- tuella åldrar. Musikrum och andaktsrum uppleves inte heller i regel som angelägna av ungdomarna. Dessa komplementlokaler, liksom musiköverspelningsrum och mörk- rum, torde därför vara aktuella endast i stora projekt.

3.12.1.6 Service i bostaden. Möbler och städning

Specialbostäderna för ungdom m.fl. till- handahålls i de flesta fall fullt möblerade. Undantag är bland annat en del av indu- strins bostäder, vissa av landstingens små— bostäder liksom en del av de i kapitel 2 be-

skrivna småbostäderna i Sundbyberg och Karlskrona. Möbleringsstandarden varierar i betydande utsträckning, såväl kvantitativt som kvalitativt.

För vissa former av specialbostäder så- som elevhem, upptagningshem eller förlägg- ningsbostäder är det knappast ett realistiskt alternativ att tillhandahålla bostäderna omöblerade. Med de boende i specialbostä- der för något äldre ungdomar, nämligen i studerandebostäder och ungdomshotell har efterhörts inställningen till omöblerade rum.

De ogifta studenterna har därvid i flera undersökningar förklarat sig ha ringa in- tresse för omöblerade bostäder. Detta gällde studenterna i Göteborg, Lund, Uppsala och Umeå. En möblering av nuvarande stan- dard föredras vidare framför enkel bas- möblering eller en mera påkostad möbel- standard.

Ungdomshotellens gäster förklarade sig även vid intervjuer hösten 1967 önska en fullständig möblering, varvid nuvarande standard borde kompletteras med bättre för- varingsmöbler och bekvämare Sittmöbler. Endast en mycket liten minoritet önskade färre möbler.

Den klara preferensen för möblering av i stort sett gängse slag kan till dels förkla- ras av att ungdomarna har vant sig vid hur en specialbostad för ungdom skall vara ut— rustad. När ungdomskommittén i Uppsala år 1968 i en enkät till ungdom som var in— tresserade av en bostad i den s.k. Hagbard— fastigheten för ensamstående ungdom, visa- de det sig att av 60 intressenter hela 50 före- drog en omöblerad bostad, medan endast 5 önskade fullständig möblering.

Till ungdomsbostäderna kan en selektion ha ägt rum, så att de som önskat en omöble- rad bostad avstått från att söka in där. Tro- ligen har dock också ungdomarna påver- kats av rådande utformning av bostäderna. Sannolikt skulle emellertid en del ungdomar föredra en omöblerad korttidsbostad.

När det gäller städservicen i specialbo- städerna, ordnas skötsel av de gemensam- ma utrymmena genom förvaltarens försorg. Rummen städas även i de flesta fall. Undan- tag är dock bland annat studerandebostä-

derna i Stockholm och Göteborg samt en del industribostäder.

På ungdomshotellen i Stockholm sköts rumsstädningen genom förvaltningen. Vid intervjuerna med hyresgästerna hösten 1967 efterhördes även inställningen till denna ser- vice, som ju i viss mån påverkar hyran. Det visade sig att städningen upplevdes positivt av de flesta. Den ansågs som mycket viktig av 45 % och som oviktig av endast 25 %. Männen var mest positiva. Av dem ansåg 59 % veckostädningen mycket viktig mot 35 % av kvinnorna. Resultaten kan möjli- gen generaliseras så att städservicen anses som bekväm och prisvärd för den som har vant sig vid sådan service.

3.122 Individuella och kollektiva bostads- funktioner. Referat ur sociologiska under- sökningar

Som har framgått av kapitel 2, redovisning— en av specialbostädernas utformning, bru- kar dessa i regel innehålla större eller mind- re inslag av kollektiva funktioner. Detta kan gälla viktiga dagliga funktioner såsom hy- gien eller mathållning, vilken senare kan vara ordnad genom gruppkök eller matser- vering. Mycket ofta är utrymmen för sam- varo, avkoppling eller motion utformade för kollektivt bruk. Den utveckling som för- siggår inom vissa former av specialbostäder, går entydigt från ett kollektivt mot ett mer individuellt boende.

Flera skäl har åberopats för de kollek- tiva inslagen. Ett viktigt motiv är att skapa kontaktytor för de boende, vilket i första hand är behövligt för nykomlingar utan etablerad bekantskapskrets. Ett annat vä- sentligt motiv är att kunna nedbringa boen- dekostnaderna genom att fler delar på sam- ma yta eller utrustning. För de yngre grup— perna på elevhem och upptagningshem till- kommer vidare en önskan från ledningens sida om möjlighet till övervakning och till- syn.

Den kollektiva utformningen och motiven för denna skapar flera frågeställningar.

1. Hur värderas kollektivt eller individu- ellt utförda bostadsfunktioner av de boende

Vilka är motiven för val av kollektiva bo- städer?

2. Påverkar bostadens utformning indivi- dens sociala beteende? Vilka faktorer är av betydelse för det sociala samspelet?

3. Finns det skillnader mellan olika grup- per när det gäller värdering av bostadens kollektiva utformning? Flera studentbostadsundersökningar har tagit upp frågan om individuellt eller kol- lektivt boende. Vid beaktande av resultaten är det dock nödvändigt att observera ett par faktorer. För det första tenderar man kraf- tigt att föredra det boendealternativ man själv har vid frågetillfället eller i varje fall en sådan bostadsutformning som man själv känner till. För det andra gör den snabba standardutvecklingen i bostäderna att önske- mål som registrerats endast för några år se- kan, kan avspegla en redan inaktuell bo- stadsstandard.

U ppsalastudenternas bostadsönskemål . U pp-

sala universitet, sociologiska institutionen, 1965, sid. 28

Vid enkät våren 1965 i Uppsala tillfrågades studenterna vilket de föredrog för sin del bland tre bostadsalternativ med varierande grad av kollektivboende. Alternativen var prissatta. Med högre kollektiviseringsgrad följde lägre boendekostnad. Det mest kol- lektiva boendet innebar, att man delade så— väl hygien- som mathållningsutrustning med andra. Ett alternativ gav egen hygienutrust— ning men gemensam matlagningsmöjlighet, medan det tredje gav helt individuellt bo- ende.

Det visade sig att den nuvarande bosta— dens utformning spelade roll vid svaren. Ungdomar som bodde i studerandebostäder med kollektivt boende, valde detta i större utsträckning än ungdomar som bodde hos släkting eller i hyresrum. I det förra fallet valde 57 % alternativet med kollektiv mat- hållning men egen hygienmöjlighet. 20% valde även kollektiv hygienutrustning, me- dan endast 17 % stannade för det individu- ella boendet. Bland ungdomar som bodde i

annan miljö, fördelade sig åsikterna mer jämnt. Det individuella rummet valdes av 29 %. Det mest prefererade alternativet med gemensam mathållning valdes av 38 %, medan 22 % önskade även kollektiv hygien- utrustning. Individuellt boende förekom knappast alls bland studerandebostäderna vid mitten på 1960-talet. Hänsyn till prissätt- ningen har troligen också spelat en viktig roll.

Studenthemmet. Hugoson-Nelhans, Göte- borg 1965

År 1965 utfördes även en enkät bland stu- denter i Göteborg med frågor om individu- ellt eller kollektivt boende. I enkäten ingick dels studenter bosatta på Chalmers student- hem, dels på studenthemmet Volrath Tham. På Chalmers bodde studenterna individu- ellt. Inga gemensamma hygien- eller mat- hållningsanordningar fanns. På Volrath Tham bodde studenterna i rumsgrupper om två, tre, fyra eller fem rum med gemensam hygienutrustning och med gruppkök. Stu- denterna tillfrågades om de för sin egen del föredrog individuellt rum eller grupprums- system. Det visade sig att på Chalmers, där man bodde individuellt, föredrog 89 % det- ta alternativ. På Volrath Tham var däremot åsikterna delade. Hälften föredrog grupp- rumssystem, medan lika många hellre öns- kade individuellt boende. Undersökarna tolkar resultaten så, att man på grund av knapphet på individuella rum, på Volrath Tham fått in studenter som i själva verket hellre hade önskat ett individuellt boende.

De väsentligt ökade kontaktmöjligheter, som gruppköken innebar, kunde förväntas ge utslag i det sociala samspelet mellan de boende i dessa studerandebostäder. Vid gö- teborgsundersökningen fick studenterna re- dogöra för i vilken utsträckning det när- mare vänumgänget även bodde på student- hemmet. Det visade sig emellertid, att nå- gon skillnad i kontaktmönstret mellan de båda studenthemmen inte fanns. Vännerna var i regel bosatta på annat håll. På båda hemmen hade endast 18 % någon närmare vän bosatt i rumsgruppen eller i samma

korridor. De vänner som bodde på hemmen hade man ofta känt även före inflyttningen, inte sällan var vännerna studiekamrater. Det kunde inte konstateras något inflytande på vänvalen från bostadens kollektiva utform— ning.

Ungdomshotell i Stockholm, syfte och me- tod. Siögren, Stockholms barnavårdsnämnd 1970 (manuskript)

Liksom bland göteborgsstudenterna var det även på ungdomshotellen endast en mindre andel som skaffat sig vänner bland husets ungdomar. De vänner man hade var i stor utsträckning tidigare bekanta. Att kontakt— möjligheterna i huset utnyttjades så litet be- rodde dock inte på att dessa var bristfälliga. En majoritet på 2/ 3 ansåg kontaktmöjlig- heterna på hotellet vara goda eller mycket goda. Troligen var de flesta nöjda med de kontakter man hade. Vid tillfrågan, hur man skulle vilja tillbringa en vanlig var- dagskväll, var det endast 11 % som sade sig helst vilja använda kvällen till umgänge med kamrater från hotellet.

Studentbostadens utformning och sociala roll. Lindberg, KTH, Lund 1967

Vid intervjuer med studenter i Lund är 1966 fick man liksom i Göteborg året innan upp— ge om man föredrog individuellt boende, i detta fall rum med pentry eller grupprums— lösning. Resultatet överensstämmer i hög grad med göteborgsundersökningen. Om man själv bodde i studentrum med egen ut- rustning, valde man i 90 % denna lösning. Bland studenter boende i grupprumsanlägg- ningar föredrog hälften rum med pentry, medan andra hälften valde grupprumslös- ning. Vid undersökningstillfället rådde stark överefterfrågan på rum med egen utrust- ning. Liksom i Göteborg fick därför troli- gen många bo i en kollektivlösning som inte motsvarade deras egentliga bostadsönske- mål.

I Lund efterfrågades även motivet för va- len. Det visade sig, att om man föredrog grupprumslösningen, var ekonomiska skäl

dominerande. Endast 1/ 3 uppgav skäl som hade med kontakt och gemenskapsbehov att skaffa. Ungefär hälften betonade vidare, att det var mycket viktigt att kunna leva ett ostört privatliv i bostaden. Bland de som valt pentrylösningen var motsvarande andel högre eller 66 %, medan bara 8 % ansåg det mycket viktigt att tillgodose be- hov av gemensamma utrymmen för sam- varo.

En väntad skillnad mellan äldre och yng— re studenter förelåg inte. Undersökarna hade förutsett, att de yngre i högre grad skulle välja grupprumsaltemativet. Någon skillnad mellan åldrarna i fråga om valen fanns dock inte.

Undersökningarna i Lund är 1966 be- handlade även ingående grannkontakterna i rumsgruppen. I rummen med pentrylösning- ar, där inga gemensamma anordningar fanns, saknades praktiskt taget allt grann- umgänge. I knappt hälften av korridorerna hade någon enstaka kontakt etablerats, me- dan de övriga inte alls kände varandra. Att man var isolerad i korridoren, behövde na- turligtvis inte alls innebära att man var iso- lerad i staden.

Rum med gruppkök innebar för flerta- let, att man kände till sina grannar i rums- gruppen, även om andelen isolerade var rätt hög i de små eller mycket stora grup- perna, medan grupper om 10—14 personer syntes fungera bäst i kontakthänseende.

Gruppköken hade sålunda en stor bety- delse för kontaktskapandet i gruppen. En viktig faktor för utnyttjandet av bostadens sociala miljö var dock dess läge i staden. Om bostaden låg centralt, utnyttjades den inte i nämnvärd utsträckning för sociala gruppaktiviteter. Likaså steg andelen isole- rade i grupperna. Ett centralt läge innebar, att en mängd aktiviteter flyttades ut ur bo- staden.

Bostadens läge, liksom gruppens storlek, hade således betydelse för det sociala sam- spelet. Även andra faktorer var viktiga. Grupper, där båda könen var ungefär lika representerade, kännetecknades av god kon- takt. Däremot var medlemmarnas ålder, stu- dietid eller sociala härkomst utan betydelse.

Grupper där medlemmarna kom från olika sociala skikt, fungerade således lika bra som i ursprungshänseende homogena grupper.

Tidigare refererade undersökningar har påvisat att ungdomarna reagerat mycket olika inför kollektivt utförda bostäder. En dansk studentundersökning har studerat dessa förhållanden mer i detalj.

Kollegietrivsel. Mörch. DIS' kollegiestudie- gruppe. Köpenhamn 1968

År 1967 genomfördes en intervjuundersök- ning med danska studerande, bosatta i stu- derandebostäder i Köpenhamn och Århus. På grundval av sin åsikt om vad de främst väntade sig av ett studerandekollektiv, in- delades de studerande i tre personlighetsty- per. »Sociala» ansågs de vara, som först och främst önskade möjlighet till kontakt och fritidsaktiviteter. De »privata» betona- de i första hand möjligheten till ostört pri- vatliv och arbetsro. »Neutrala» studerande satte i första rummet de praktiska möjlig- heterna som bostaden erbjöd, eller också lämnade man svar som hörde hemma i alla tre kategorierna.

Den »neutrala» typen var något övervä- gande med 42 % bland de studerande mot 30 % »privat» typ och 28 % »social». De »sociala» utgjorde således vid den danska undersökningen bortåt en tredjedel, medan man i Lund året innan i den refererade un- dersökningen kom fram till att en sjättedel av studenter i kollektiva bostäder tillhörde denna typ. Man förklarar i Danmark skill- naden mellan preferenserna med att det rå- der mycket knapp tillgång till studerande— bostäder, vilka samtliga är av kollektiv ut- formning, och att därför andelen »social» typ blivit överrepresenterad. Den verkliga andelen »social» typ bland ungdomar anser man vara betydligt lägre än en tredjedel.

Bland männen var något fler »social» typ än bland kvinnorna. Andelen uppgick bland männen till 33 % mot endast 17% bland kvinnorna, där i stället fler tillhörde den »neutrala» typen, 64% mot 36% bland männen. Med högre ålder steg andelen »privat» typ något, från 26 % bland stu-

derande på högst 20 år till 38 % bland de som var 27 år eller äldre. På motsvarande sätt sjönk andelen »social» typ från 36 % bland de yngsta till 24 % i den äldsta grup- pen. Den »neutrala» typen hade inget sam- band med ålder.

Indelningen i personlighetstyper visade sig hänga samman med värderingar som hade med bostaden att göra, samt med bo- stadsbeteenden. Den »sociala» typen gav ut- tryck för större intresse för gemensamhets- lokaler av kontaktskapande typ såsom bil- jardrum, bordtennisrum och matservering. Den »neutrala» och den »privata» typen var däremot mer intresserad av tvättstuga, sy— och strykrum samt skrivrum och biblio- tek. »Sociala» ungdomar var mindre intres- serade av omöblerade rum och större rums- storlekar. Man föredrog fullständigt möble- rade rum i högre grad än andra ungdomar. Den »privata» typen önskade däremot att satsa sina resurser på omöblerade och stör- re rum.

Beträffande socialt beteende skilde sig den »sociala» typen från övriga ungdomar när det gällde umgänge med ungdomar bo- satta utanför rumsgruppen men i samma hus. De »sociala» hade i större utsträck- ning fler bekanta, fyra eller fler, medan däremot ingen skillnad fanns beträffande andelen med en, två eller tre bekanta. Det var även fler bland de »sociala» ungdo- marna som uppgav sig gärna vilja anslå mer tid till samtal med andra personer bo- ende i huset. Tillsammans med önskemå- len om komplementlokaler i huset ger re- sultaten intryck av att dessa ungdomar har ett mer extensivt umgängesmönster. När det gällde umgänge inom rumsgruppen förelåg ingen mer påtaglig skillnad till den »sociala» typens förmån.

Liksom i Lund visade det sig även här vara de grupper, där könen ingick i ungefär lika stora andelar, som visade den största trivseln.

När det gäller planering av studerande- bostäder för framtiden, kom den danska undersökningen fram till följande slutsats:

»Det visar sig att det icke är realistiskt att betrakta de boende som en samlad en—

het, men det är nödvändigt i en planerings- situation att göra klart för sig, att kollegier- na skall uppfylla förväntningar från helt olika kategorier av unga. Som exempel kan nämnas, att det är viktigt att ta hänsyn till om de studerande är mer eller mindre so- cialt inställda, eftersom det bland boende— populationen finns både studerande som väntar och önskar att kollegiet skall vara en form av kollektiv, och andra som sätter värde på att kollegiet endast är en bostad och inte tjänar andra funktioner än just denna.»

The Urban Neighborhood: A sociological perspective. Keller, New York, 1968, sid. 159

Liknande slutsats för boendemiljön i stort påvisas från USA.

Studier av både oplanerade och planera- de bostadsområden har visat, att det finns åtminstone två typer av boende individer. Varje typ har olika och måhända ofören- liga begrepp om privatliv och relationer till nära och mer avlägsna grannar. Den ena typen kan benämnas »sällskaplig» och den andra »reserverad». En »sällskaplig» per- son flyttar in i ett område med förväntning- ar att ha varma, vänskapliga relationer till grannar, den »reserverade» har ingen så— dan önskan. Hans behov av ostört privatliv är starkare än hans behov av sällskap och han väntar att grannarna först och främst skall respektera detta behov. Detta inne- bär emellertid inte, att den »reserverade» typen avvisar alla sociala kontakter. Tvärt- om, när han försäkrat sig om att grannska- pet respekterar hans privatliv, kan snabbt goda relationer utveckla sig med personer som han finner lämpliga. Den viktiga punk- ten är att »reserverade» personers grann- relationer inte beror på positionen som granne utan på lämpligheten som person, medan för »sällskapliga» individer relatio- nerna är initierade och senare vidmakthåll- na på grund av den rumsliga positionen som granne.

Resultaten från Göteborg och Lund ta- lar för att majoriteten av studenterna där

föredrar ett individuellt boende. Ekonomis— ka skäl har emellertid stor betydelse och gör att en inte ringa grupp väljer grupp- rumslösningen, därför att hyreskostnaderna då blir lägre. Slutligen finns en minoritet av ungdomar, som uppger behovet av so- cial kontakt och gemensamhet som det vikti- gaste vid valet av bostad, vilket kommer dem att föredra en kollektivt utformad bostad. I Lund tillhörde en sjättedel av kollektivt boende studenter den sistnämnda gruppen. Detta kan dock möjligen innebära en un- derskattning av gruppen, eftersom det kan ställa sig lättare att uppge ett ekonomiskt motiv för sitt val än ett mer känslomässigt betonat.

Sammanfattning

De danska och amerikanska undersökning- arna talar för att det är personer med skild personlig läggning som prefererar bostäder med kollektiv respektive individuell utform- ning.

Om man sedan går till den verkan på det sociala samspelet som en kollektivt utfor- mad bostad medför, så verkar det sanno- likt, att bostaden inte spelar någon mer på- taglig roll för valet av det närmaste um- gänget. Genom andra undersökningar är det känt att bostaden och dess omgivning inte inverkat på yngre vuxnas vänumgänge, vilket således rimmar väl med här refere- rade undersökningar.

När det gäller grannkontakter synes där— emot bostäder med inslag av kollektiva funktioner under vissa betingelser verka starkt kontaktfrämjande. Grupper, där kö- nen är ungefär lika representerade, funge- rar i kontakthänseende bättre än grupper där ena könet dominerar. Bland student- grupper synes även heterogenitet i fråga om ålder och social bakgrund vara utan bety- delse, de heterogena grupperna fungerar lika bra i det sociala samspelet.

4 Ställningstaganden och förslag till åtgärder

4.1. Integrationsfrågor, utredningens princi— piella Ställningstaganden

Under senare år har förts en intensiv dis- kussion om boendemiljön. Ett av de mera uppmärksammade problemen har varit gra— den av integration. Det torde råda stor sam- stämmighet i uppfattningen att uppdelning i bostadsområden efter inkomst, ålder o.dyl. är olycklig. En kategorisering motverkar en god boendemiljö. Inte minst har lärdomar dragits av de s.k. barnrikehusen, som bygg- des på 1930-talet.

Även ur servicesynpunkt synes en integre- ring av hushållen vara angelägen, vilket be- lyses med följande citat ur Servicekommit- téns betänkande (SOU 1968: 38): »— — — en sådan sammansättning av bostadsbeståndet att en blandning av olika hushållstyper er- hålles (bör eftersträvas). Därmed skapas förutsättningar för ett stabilare underlag för differentierad service. — - _»

Ungdomsbostadsutredningen vill för sin del ansluta sig till den principiella uppfatt- ning som kommer till uttryck i Servicekom- mitténs betänkande.

Även med denna grundläggande inställ- ning kan emellertid inte speciella åtgärder uteslutas för att tillfälligt lösa vissa grup- pers behov. Erfarenheten har visat att de vanliga bostadstypema inte tillräckligt snabbt täcker alla behov.

4.1.1. Studerande och yrkesarbetande ungdom

Under efterkrigstiden har antalet studerande vid universitet och högskolor femdubblats. På universitetsorter har denna snabba ex- pansion framtvingat särskilda åtgärder för att åstadkomma ett tillfredsställande utbud av bostäder. Detta byggande har huvudsak- ligen tagit form av studentbostadshus, ibland inordnade i den vanliga bebyggelsen, ofta koncentrerade till särskilda »studentstäder».

Antalet ungdomar, som nu bor i dessa specialbostäder, är betydande och en kraf- tig utbyggnad av beståndet av studentbostä— der förutses i de prognoser som gjorts av studentbostadskommittén.

Kritik mot segregationen av studentbostä- derna framfördes relativt tidigt. Sålunda föreslog 1957 års studentbostadsutredning att andra ungdomar av vitt skilda kategorier utan hänsyn till utbildning, social härkomst och arbetsinriktning, skulle beredas tillträde till studentbostäderna. Utredningen föreslog, att frågan skulle göras till föremål för sär- skild utredning under medverkan av lands- ting och primärkommuner.

Några skillnader mellan studenters och förvärvsarbetandes bostadsvanor och bo— stadsanspråk av sådan art att en integration skulle stöta på praktiska svårigheter, har inte kunnat konstateras.

Studerande ungdom sägs ha en friare dygnsdisposition än de förvärvsarbetande. Detta lägger dock inte hinder i vägen för en integration. I de ungdomsbostäder, där man tillämpat integration mellan studerande och förvärvsarbetande, nämligen ungdoms- hotellen i Stockholm, har inget problem uppstått i fråga om skilda dygnsrytmer. Ungdomarna intar där en klart positiv in- ställning i integrationsfrågan.

Av nämnda skäl får en fortsatt segrega- tion genom studerandebostäder ej anses lämplig. Mot bakgrund av samhällets bo- stadspolitiska ambitioner måste en integra- tion eftersträvas mellan studerande och för- värvsarbetande ungdom. Redan nu skulle de befintliga anläggningarna kunna utnytt- jas för en vidgad grupp.

4.1.2. Ungdom och andra bostadshushåll

Mot bakgrund av den principiella inställ- ning, som här redovisas som inledning till detta kapitel, kan frågan ställas om icke integrationen kan drivas ett steg vidare. Finns över huvud taget behov av särskilda ungdomsbostäder? Överensstämmer inte ungdomens önskemål om bostadens utseen- de och karaktär med övriga gruppers be- hov?

Av bostadsförmedlingsenkäten framgick att flertalet ungdomar främst önskar sig en egen lägenhet. Mot den bakgrunden fram- står åtgärder för att underlätta de ungas bostadsanskaffning och bostadsinnehav på den allmänna bostadsmarknaden som sär- skilt angelägna. Dessa åtgärder kan vara av såväl ekonomisk som fördelningspolitisk na- tur.

En studie av bostadsmarknaden visar dock att det för vissa grupper krävs en övergångs- lösning av bostadsfrågan. Men avkall får därför inte göras på boendestandarden. Re- dan tidigare har pekats på den snabba ök— ningen av universitetsstuderande. Utbygg- nadstakten har varit lika snabb för gymna- sier, yrkesskolor och motsvarande utbild- ningsanstalter.

Antalet studerande kommer att fortsätta att växa. Inte minst insatserna på vuxenut-

bildningens område kommer att betyda att nya kategorier söker sig till utbildningsor- terna.

Utbildningen tvingar ofta de unga att bo utanför föräldrahemmet. Endast undantags- vis är en egen lägenhet överkomlig. I dessa fall söker man vanligen en sådan lösning av bostadsfrågan att man undviker kostnaden för insats och möblering.

Det är emellertid inte enbart utbildnings- expansionen som bidragit till det svenska samhällets befolkningsmässiga rörlighet. Än- nu större betydelse har de strukturella för- ändringarna inom näringslivet. Den fort- gående koncentrations— och urbaniserings- processen medför att det varje år flyttar stora skaror från glesbygd till tätort.

En stor majoritet av dem som flyttar är ungdomar. År 1966 var av den flyttande vuxna befolkningen (över 14 år) 60 % un- der 30 år.

Samhället måste känna ett ansvar för att ungdomar och andra, som flyttar från hem- miljön för att fortsätta sin utbildning eller börja ett arbete, får en tillfredsställande bostadsmiljö på den nya orten.

Den egna lägenheten är inte alltid ett alternativ som omedelbart kan realiseras. Innan man bestämmer sig för att slutgiltigt stanna på en ort går flyttningen ofta i etap- per. Även kostnadsskäl kan göra att man inte omedelbart vill binda sig för den egna lägenheten.

Inneboenderummen kan inte betraktas som en tillfredsställande lösning, även om det gäller ett tidsbegränsat boende. Utred- ningen tar upp dessa till en särkild kritisk granskning i avsnittet 4.9.2.

Också andra grupper kräver speciell upp- märksamhet. Invandrarna bor nu ofta un- dermåligt. Särskilt den första tiden riskerar de att utnyttjas för privat vinning. I skils- mässofall kan även krävas en tillfällig lös- ning av ett bostadsproblem.

Till sist kan nämnas ett behov som växer för varje år. Förr fann ungdomen det natur- ligt att bo kvar hos föräldrarna till dess man själv inträdde i äktenskapet. Allt fler fin- ner detta vara en alltför kraftig inskränkning i den personliga friheten. De som av dessa

skäl söker sig bort från föräldralägenheten har kanske inte en betalningsförmåga som är tillräcklig för en egen lägenhet. Inackor- deringsrummet är behäftat med nackdelar liknande dem som föranledde flyttningen från föräldrahemmet.

I de situationer som här åberopats, före- ligger behov av speciella insatser för att komma till rätta med akuta bostadsproblem. Dessa är inte av renodlad ungdomskaraktär, även om efterfrågan domineras av ålders- grupper under 30 år.

Det är mot denna bakgrund utredningens förslag om bostäder med utbyggd service måste bedömas.

Man bör i planeringen utgå från att den stora majoriteten av sökande till dessa bo- städer är ungdomar. Det bör inte uteslutas att även andra i begränsad omfattning har intresse av denna boendeform. Förhållan- dena varierar givetvis från kommun till kommun och några generella bedömningar av åldersfördelningen går inte att göra.

Om man undantar elevhem m.m. för de yngsta åldersgrupperna, där behov av speci- ell tillsyn föreligger, kan en blandad ålders— sammansättning inte möta några invänd- ningar. Tvärtom innebär detta en vidgad integration i enlighet med de principiella riktlinjer utredningen anslutit sig till.

I kapitel 2 har redovisats olika nu före— fintliga former av ungdomshotell, student- bostäder, elevhem m.m. Som framgår av de olika exemplen kan dessa servicebostäders utformning vara av vitt skild karaktär. Dels varierar projektens kvantitativa omfattning från det insprängda rummet till områden med tusentals studenter, dels är inslaget av service växlande.

Utredningen uttalar sitt avståndstagande från den områdesvisa koncentrationen av en viss kategori människor som skett i univer- sitetsorterna. Det kan ha varit en nödvän- dig åtgärd då man tvingats till exceptionella insatser för att möta ett snabbt stigande studerandeantal. Exemplen manar dock inte till efterföljd.

Men även bortsett från dessa extrema fall kvarstår betydande variationsmöjlighe- ter. Vilken lösning som är att föredra måste

bestämmas utifrån de lokala förutsättning- arna. Ungdomsbostadsutredningen ser bl.a. som sin uppgift att ställa planlösningar och idéskisser till de lokala organens förfogande. Detta sker i kapitel 5.

Servicebostäder av genomgångstyp kan åstadkommas i varierande former och behö- ver ej planeras i särskilda områden eller fas- tigheter. Huvudsaken är att rimliga bostads- funktioner tillgodoses på ett rationellt sätt. Detta kan ske vare sig produktionen utförs i samlade projekt eller insprängt i vanlig bostadsbebyggelse.

Sveriges förenade studentkårers bostads- grupp har i ett betänkande diskuterat inte- grationsfrågan och kommit till följande slut- satser:

»Med begreppet integrering avses här so— cial integrering. En ”fysisk” integrering på så sätt att bostadslägenheter av differentierat utförande placeras intill varandra garante- rar inte att de som bebor dessa lägenheter kommer i närmare kontakt med varandra. En sådan kontakt kan erfarenhetsmässigt endast erhållas om en medveten satsning görs på kollektiva serviceinrättningar. Det är därvid väsentligt att hänsyn tas till att en inrättning ges ett underlag som vare sig är för litet eller för stort. Om framför allt det senare inträffar fyller inte inrättningen sin funktion som kontaktyta —— man lär ald- rig känna igen dem som besöker inrättning- en. Kravet på viss storlek sammanhänger med ett önskemål om att ge den enskilda möjlighet att själv välja sitt närmaste um- gänge.

En slutsats av ovanstående är, att en viss grad av fysisk kategorisering, t.ex. av eko- nomiska skäl, inte behöver innebära att för- utsättningarna för en social integrering sak- nas.»

Det är ett jämlikhetskrav för ungdoms- bostadsutredningen att bostadsområdena ut- formas så att inte klasskillnad uppstår i bo- endet genom en ensidig social sammansätt- ning av de boende. Samtidigt måste skilda gruppers berättigade bostadsbehov tillgodo- ses på ett rationellt sätt. Dessa båda krav strider icke mot varandra, utan bör i en förnuftigt utförd samhällsplanering kunna

kombineras i de enskilda bostadsområdena så att en större jämlikhet uppnås.

4.2. Ungdomen och det befintliga bostads- beståndet

4.2.1. Inledning

Det svenska samhället kännetecknas av en stark befolkningsmässig rörlighet. Denna har samband med strukturella förändringar i näringsliv och samhälle, som medfört kon- centrations- och urbaniseringseffekter sedan lång tid tillbaka. Arbetstillfällen och stu- diemöjligheter har lokaliserats till större orter i landet, vilket inneburit valmöjlighe— ter mellan olika arbetsplatser och utbild- ningsvägar för den enskilde. Detta har be- främjat en ökad yrkesmässig rörlighet. De senaste årtiondenas invandring har ytterli- gare ställt krav på samhällets resurser, främst i de större orterna. Den nya sam- hällstypen har medfört förändringar i sam- livet mellan människor.

För bostadsmarknaden innebär denna rör- lighet till och inom de större orterna stora kapacitetsproblem. Tillskottet av bostäder kan aldrig på kort sikt tillfredsställa hela den bruttoefterfrågan som uppstår. I för- ening med en snabbt stigande levnadsstan- dard och därmed krav på ökad boendestan— dard har tätorternas bostadsproblem accen- tuerats.

Bostadsförmedlingarnas stora antal an- mälda bostadssökande är ett tecken på att utbudet av bostäder icke motsvarar efter- frågan. I viss utsträckning är dock denna efterfrågan skenbar, då en registrering vid bostadsförmedlingarna ofta sker långt in— nan den enskilde har realistiska möjligheter att acceptera en erbjuden bostad. Den irl- dividuella budgetrestriktionen inverkar inte vid den tidpunkt då bostadsanmälan inges, utan först då ett bostadserbjudande faktiskt aktualiseras. Därtill kommer att många an- sökningar vid bostadsförmedlingarna avser byten och önskemål om bostad i särskilda lägen som är svåra att realisera. För unga människor, invandrare och frånskilda m.fl. grupper, kräver bostaden i nyproduktionen

en ekonomisk uppoffring som det tar tid att åstadkomma. Dessutom utgör en permanent bostad inte alltid det rimliga alternativet på kort sikt; många anser sig ej intresserade av att i alltför unga år binda sig vid en större permanent bostad innan ett faktiskt personligt behov föreligger. Detta utesluter inte att de registreras vid bostadsförmed- lingarna som efterfrågare av permanentbo- städer.

Under väntetiden löses bostadsfrågan på ett temporärt och ofta ur boendesocial syn— punkt mindre ändamålsenligt sätt. Innebo- endesystemet är känt för sina brister, men utgör ofta det enda alternativet för de nämnda gruppernas bostadsförsörjning. De s.k. uthyrningsrummen som förekommer i nyproduktionen är en mer utvecklad variant av inneboendesystemet och ger ett bättre funktionellt bostadsutnyttjande, men är inte ett självständigt boende.

Den starka befolkningsmässiga rörlighe- ten motsvaras även av en rörlighet inom bostadsbeståndet som emellertid är otillräck- lig, främst av två skäl, nämligen bostads— marknadens stela institutionella karaktär och den otillräckliga tillgången på bostäder i de orter som har ett efterfrågeöverskott.

Den första faktorn har samband med bo- städernas orörlighet samt skillnader i läge, standard och kostnader som uppstått dels genom den geografiska lokaliseringen, dels genom produktionens skiftande ålder. Man kan påstå att en bostad sällan kan ersättas av en annan, utan att den enskilde vid ett byte får göra avkall på någon fördel för att uppnå en förbättring av sin totala bo- stadssituation.

En fortsatt produktion av enbart ett be- gränsat antal typer av bostäder främst av- sedda för barnfamiljer, kan inte lösa de rörlighetsproblem av antytt slag som finns för de grupper som inte efterfrågar en per- manent bostad, utan i första hand önskar självständigt boende av genomgångskarak- tär. En slutsats av detta blir att bostadspro- duktionen måste innehålla en rik variation av bostadstyper, om en reell valfrihet skall kunna åstadkommas och inga efterfråge- grupper med socialt motiverbara behov skall

systematiskt eftersättas på marknaden. De bostadspolitiska åtgärderna måste ha som mål en bostadsmarknad som tillförsäkrar bostadskonsumenterna en hög grad av val- frihet.

På en bostadsmarknad med antalsmässigt underskott utgör en förutsättning för rör- lighet att individerna har en bostad som kan utgöra bytesobjekt. Rörligheten måste kun- na ske såväl uppåt som nedåt i standard- hänseende. Här har de samhällsstyrda bo- stadsförmedlingarna möjlighet att informe- ra allmänheten om de alternativ som finns på marknaden. För de stora grupperna utan bostad utgör emellertid inte denna rörlig- hetsstimulerande politik någon omedelbar lösning på deras problem. Bostadsförmed- lingsprinciperna har utformats efter sociala kriterier, ofta i kombination med ett tur- ordningssystem. I båda fallen prioriteras traditionellt de fullständiga familjerna och grupper med kort anmälningstid missgyn- nas, främst ungdom, frånskilda och inflyt- tade ensamstående. (Förslag till förändring- ar av dessa principer upptas till behandling under 4.7).

Vad som krävs för dessa grupper är ofta en tillfällig bostadsform som utformas så nära ett permanent boende som möjligt i avseende på självständighet, bostadsstandard och allmänna hyresvillkor. En avskärmning från andra boende måste aktivt motverkas, även segregation i socialgrupper, yrkesgrup- per och åldersgrupper skall undvikas. Utred- ningens principiella uppfattning i dessa frå— gor har redovisats i tidigare avsnitt.

4.2.2. Bostadsbyggnadsutredningen 1965

Den senaste analysen av bostadsefterfrå— gans struktur gjordes av bostadsbyggnads- utredningen, vars huvudbetänkande avgavs 1965.1 I det omfattande betänkandet ägna- des begränsat utrymme åt de speciella bo- endegruppernas behov. Allmänt redovisas dock en positiv attityd till dessa grupper. Bostadsbyggnadsutredningen prioriterade utrymmesstandardhöjning före utrustnings- standardhöjning mot bakgrund av det be— fintliga bostadsbeståndets storlekssamman—

sättning. Bostadsbyggnadsutredningens prio- ritering äger sannolikt giltighet på lång sikt, medan de små lägenheternas antal i dagens nyproduktion icke tillfredsställer dagsefter- frågan som den tar sig uttryck i bl.a. bo- stadsförmedlingarnas register. I detta läge kan en ökad produktion av bostäder för ungdom m.fl. utgöra en länk mellan kra- ven på kort respektive lång sikt. Konflikten mellan dessa krav behöver i varje fall inte bli lika stark som tidigare.

Utredningen konstaterade att det bland bostadskonsumentema finns en del som av olika anledningar behöver bostäder av en annan utformning än den gängse på mark- naden. Anledningarna härtill skiftar. Bland dessa konsumenter finns ungdomar som lämnar föräldrahemmet på grund av utbild- ning eller yrkesarbete och varken vill eller kan av ekonomiska skäl anskaffa en bostad av vanlig typ. Servicebehovet måste beaktas, liksom ett visst behov av kamratliv och fri- tidssysselsättningar.

Äldre personer och handikappade med fysiska rörelsesvårigheter kan även ha ett berättigat behov av specialbostäder. Dessa kan utformas såväl med avseende på ut- rustningsdetaljer som speciella anordningar i bostadsområdet. Behov av regelbunden tillsyn och vård finns ofta. Psykiskt sjuka eller utvecklingshämmade som arbetar på öppna marknaden och ej är i behov av vård på anstalt, behöver stöd för sin samhälls— anpassning. Servicebehovet finns även för dessa men det är av ett annat slag.

Utredningen ansåg att det var självklart att även dessa gruppers behov och önske- mål skulle tillgodoses och att de borde ges en hög prioritet i konkurrensen om produk- tionsresurserna.

Bostadsbyggnadsutredningen fann att de inte hade resurser att ta upp frågor som rörde utformningen av bostäder för dessa kategorier. I stället ingav utredningen en skrivelse till Kungl. Maj:t som sedermera ledde till att institutet för byggnadsforsk- ning fick medel att utföra vissa studier av

1 SOU 1965: 33, Höjd bostadsstandard, s. 498 ff.

småhushållens bostadsefterfrågan. I samråd med socialpolitiska kommittén utfördes stu- dier rörande åldringar och handikappade. I samarbete med Riksbyggens ungdomsråd ut- fördes även en utredning om ogifta stads- ungdomars bostadsvanor och bostadsönske- mål.1 I huvudsak har dock resurserna satts in på att tekniskt studera de funktionella och ekonomiska konsekvenserna av småbo- städer för åldringar och handikappade samt att genom studentbostadskommittén bl. a. studera erforderlig utrustning för »kollek- tiva självhushåll».

Bostadsbyggnadsutredningen hade den uppfattningen att man så långt det var eko— nomiskt och praktiskt försvarbart skulle in- rymma specialbostäderna i den vanliga be- byggelsen. Bl.a. av det skälet att anord- ningar av servicekaraktär och för fritidssys- selsättningar kommer generellt att öka i framtida bostadsområden. För kategorier med behov av tillsyn och vård krävdes dock fortfarande särskilda byggnader. Bristen på vårdpersonal talar för detta jämte förhål- landet att boendeformen i vissa fall kan stå nära ett direkt samhälleligt omhändertagan- de. Sedan byggforskningen utfört grundläg- gande studier på dessa områden är det bo- stadsstyrelsen som tillsammans med medi- cinsk och social sakkunskap utfärdar re— kommendationer rörande utformningen av sådana bostäder.

Departementschefen anförde i 1966 års statsverksproposition att en omfattande re- missopinion stod bakom utredningens syn- sätt på de speciella boendekategoriernas bo- stadsbehov. Enligt departementschefen var det viktigt att de planerande organen beak- tar dessa vid utformningen av lägenheter och bostadsmiljö. Däremot var han icke be- redd att förorda en prioritering vid tilldel- ning av lånemedel för ändamålet.

Då speciallägenheterna för studenter och ungdomar inte var av permanent karaktär, förelåg enligt departementschefen inga olä- genheter att sammanföra bostäderna i sär- skilda hus. Men genom ombyggnads- och moderniseringsåtgärder kunde dock redan existerande smålägenheter ställas till olika boendegruppers förfogande. Statsutskottet

hade ingen erinran mot vad departements- chefen anfört i dessa frågor.

4.2.3. Ungdomsbostadsutredningens allmän- na synpunkter

Den allmänna inställningen har sedan 1940- talet varit negativ till byggande av kategori- hus. Delvis kan detta härledas till de erfa- renheter som 1930-talets barnrikehusbyggan- de gav. I dessa hus placerades familjer med många barn i lägenheter med efter våra da- gars uppfattning låg utrymmesstandard. Problem av social karaktär uppstod med ti- den i dessa områden då ungdomar utan chans till egen bostad bodde kvar. I vissa fall fick även nästa generation barnfamiljer temporärt inhysas hos föräldragenerationen. Omstruktureringen har emellertid efter någ— ra årtionden 1ett till att dessa bostäder i dag i stor utsträckning bebos av barnlösa famil- jer och ensamstående. Byggande av perma- nenta bostäder för ett övergående behov hos vissa barnfamiljer löste således inte pro- blemen på längre sikt, även om det förbätt- rade deras akuta bostadssituation.

Även om standard och utrymme är högre nu än förr bebos nya bostäder i en domi- nerande grad av yngre gifta familjer med eller utan barn.2 Genom bostadsförmed- lingarnas prioriteringsprinciper och det fa- miljepolitiska stödet har barnfamiljerna i första hand erhållit bostäder i nya områden. Detta har också varit en i stort sett accep- terad politik med hänsyn till efterkrigsti- dens bostadsmarknad. I ett läge med större balans och valfrihet ter sig problemen nå— got annorlunda. Ett varierat utbud av bo- städer på bostadsmarknaden blir en förut- sättning för ökad valfrihet.

De senaste årens debatt om service i bo- stadsområden har belyst dessa problem. I servicekommittén3 söker man främst att nå generella lösningar avsedda att tjäna hela

1 Ogifta stadsungdomars bostadsvanor och bostadsönskemål. Bergström, Byggforsknings- rapport 15/68, Stockholm 1968. 2 Stockholms stads fastighetskontor har be- lyst detta i en undersökning av de nyinflyttades sammansättning i stadsdelen Tensta år 1969. 3 Jfr SOU 1968: 38, Boendeservice ].

bostadsområden och som även är tillämp- liga för befintliga sådana. Tillgången på bo- städer med en ökad grad av service bör i ett läge med större rörlighet på. bostads- marknaden ge ytterligare tillskott till valfri— heten. Genom byggande av bostäder för rörliga småhushåll av olika typer — främst för ensamstående, varav ungdomar, stude- rande, handikappade, invandrare, frånskilda etc. utgör flertalet — kan även en på lång sikt felaktig överproduktion av smålägen- heter i den reguljära bostadsproduktionen undvikas. De bostadsmarknadsekonomiska kraven kan således på såväl längre som kor- tare sikt bättre tillgodoses om ett större ut- bud av bostäder av varierande typer tillförs marknaden.

Genom de strukturella förändringarna i samhälle och näringsliv genereras den sedan länge pågående urbaniseringen. I den ut— sträckning som det nu kan bedömas kom- mer hushållsstrukturen att förändras i rikt- ning mot en större andel småhushåll. Sam- tidigt kan en stigande inkomstnivå prognos- tiseras, främst inom de urbaniserade områ- dena.

Genom dessa omständigheter skärps kon— flikten i fråga om synen på bostadsförsörj- ningens inriktning på lång och kort sikt. De senaste åren har en livlig debatt ägt rum om Storleksfördelningen inom nyproduktio- nen av bostäder. Detta har skett mot bak- grund av den aktuella sammansättningen av det befintliga bostadsbeståndet, med avse— ende på utrymmesstandarden samt den på— gående saneringen, kontoriseringen och sam- manslagningen inom detta.

En omstrukturering av näringslivet under- lättas om samhället kan anvisa flyttande arbetskraft lämpliga bostäder i de expansi— va tätorterna. Ur individuell synpunkt mås— te även en bostadsform som står neutral gentemot en viss arbetsgivare vara att före- dra före en bostad i en förläggning eller en tjänstebostad som upplåtes av arbetsgiva- ren. Sannolikt föreligger här ett gemensamt intresse mellan samhälle, anställd och före- tag, då de senare knappast kan betrakta en egenproduktion av bostäder som en uppgift vilken i första hand bör vila på dem. Ten-

densen att överlåta byggandet av sådana bo- städer från företag till bl. &. kommunala bo- stadsföretag tyder på detta. Den spontana utvecklingen som belysts i kapitel 2 pekar dels på behovet av insatser av detta slag, dels på det ansvar kommunerna alltmer känner för denna bostadsproduktion.

Genom en rörligare bostadsmarknad un- derlättas en tidsenlig rörlig arbetsmarknads— politik och därmed den ekonomiska utveck- lingen. En generellt större rörlighet på bo- stadsmarknaden tillgodoser även kravet på bättre behovsanpassning inom det befintliga bostadsbeståndet. Åtgärder som kan vidta- gas i rörlighetsstimulerande syfte på bo— stadsmarknaden ger således dubbla effekter.

Det bör understrykas att de enskilda in- dividernas fria val av bostad ej får begrän- sas. Inga restriktioner får finnas för ensam- stående m.fl. att erhålla bostäder i den öv- riga bostadsproduktionen.

Det måste dock ses som orealistiskt att vissa grupper med speciella krav och villkor alltid skall kunna tillgodoses vid tilldelning— en av bostäder. Även om t. ex. handikapp- anpassning slår igenom generellt i bostads- planeringen kan inte alla med särpräglade och individuella handikapp ges en accepta— bel bostad i normalproduktionen. Särskilda åtgärder måste i sådana fall vidtagas. Detta får inte hindra en integration av olika bo- endeformer inom ett och samma bostads- område.

Utredningen eftersträvar, genom att före- slå ett rörligt bostadsbestånd, att åstadkom- ma ett tillskott på bostadsmarknaden — en rörlighetsreserv — av bostäder med snabb genomströmning av boende. Genom de re- lativt korta boendetiderna som kan förvän— tas och blandningen av olika efterfråge- grupper undvikes negativa kategoriserings— effekter.

Den tekniska utformningen av dessa bo- städer skiljer sig icke från den minsta per- manenta bostaden. Hur hyresvillkor och standardkrav skall utformas redovisas i det följande. Att formerna för denna typ av bo- stadsproduktion kan variera bör understry- kas.

De bostäder som uppförs eller avsätts för

ändamålet, står sedan till de rörliga efter- frågegruppernas förfogande. Det krav som ställs på bostadsmarknadens anpassning till en dynamisk efterfrågesituation kan lättare tillgodoses. Beståndet av sådana bostäder tillgodoser således ständigt nya grupper av efterfrågare och fungerar som en slussnings- mekanism till bostadsmarknaden i övrigt.

4.2.4. Smålägenheterna i bostadsbeståndet och nyproduktionen

Som framgår av kapitlen 1 och 2 (inled- ningen) utgör i dag de små bostäderna en icke obetydlig andel av det totala bostads- beståndet, framförallt i äldre stadskärnor. Av dessa är ca 280 000 lägenheter om högst 1 rok samt 365000 om 2 rok nyuppförda sedan 1945.

Ur bostadssocial synpunkt är det otill- fredsställande att en relativt stor del av des- sa smålägenheter bebos av trångbodda hus- håll enligt gällande norm, ibland flerbarn- familjer. Bundenheten vid en viss bostad kan ha andra motiv än de rent ekonomiska. Sär- skilt på mindre orter där läge och individuel- la preferenser fäller utslaget.

Det vore angeläget att stimulera en ökad rörlighet inom bostadsbeståndet med om- flyttning av hushåll av olika storlekar till bostäder som bättre motsvarade ett objek- tivt behov. Dvs. att trångboddheten enligt gällande normer skulle minskas.

Medlen för detta kan sägas vara av två slag, dels ekonomiska stimulanser, dels en utökad bytesservice i samhällets regi. Med den hyressplittring som kännetecknar bo- städer av olika ålder är det ofta ekonomis— ka skäl som fäller utslaget om en familj skall söka en (ny) bättre bostad. Det samhäl- leliga bostadsstödet åt barnfamiljer har till viss del en sådan omflyttningsstimulerande effekt. Det är önskvärt att detta bidragssys- tem alltmer byggs ut så att den önskade sti- mulanseffekten uppnås. Vad utredningen er- farit pågår f.n. studier inom socialdeparte— mentet med detta syfte som även innefattar de ensamstående.

Omsättningen i det äldre bostadsbestån- det kan dock aldrig styras så att gifta och familjer med barn hindras från att nyttja

smålägenheter. Betydande stimulanser som insätts i form av familjestöd i syfte att öka deras efterfrågan av större bostäder, garan- terar icke en sådan effekt. Därigenom kom- mer också smålägenheter även i framtiden, om ock i begränsad utsträckning, sannolikt att nyttjas av familjehushåll. På så vis be- gränsas utbudet av mindre lägenheter för de expanderande grupperna av småhushåll. Mot den bakgrunden framstår det som nödvän— digt med fortsatt byggande av smålägenhe- ter för en lösning av bostadsfrågan för oli- ka kategorier av småhushåll, som efterfrågar nyproducerade lägenheter.

Ett genomströmningsproblem av den art som ungdomars m.fl. bostadsfråga utgör under en viss tid, kan således inte lösas en- bart genom byggande av permanenta små- lägenheter. Den dynamik som känneteck- nar särskilt de yngres ekonomiska villkor och hushållsbildning, innebär att för många ett korttidsproblem uppstår som kan lösas tillfredsställande genom en produktion av bostäder av genomgångskaraktär. Denna grupp av självständiga men ekonomiskt sva- ga ungdomar m. fl. har lika rätt till dräglig och funktionell bostadsstandard som andra i motsvarande ålder, som genom familje- bildning eller ekonomiskt oberoende kan lösa sin bostadsfråga på ett tillfredsställan- de sätt inom ramen för det reguljära bo- stadsbeståndet. Dessa synpunkter hindrar icke att åtgärder bör vidtagas för att gene- rellt underlätta de yngres anpassning på bostadsmarknaden i sin helhet.

Den nyproduktion av smålägenheter som ändock förekommer, samt de redan existe- rande bostäderna av denna typ, bör genom åtgärder inom bostadsförmedlingarnas ram bättre kunna tillgodose de små hushållens önskemål. En specialdestination av bostä- derna till ungdomar synes dock varken lämplig eller önskvärd. De efterfrågegrup- per som önskar permanenta mindre lägen- heter också på lång sikt, består inte i första hand av ungdomar. Standardkraven stiger även för dessa grupper och bostäder om 2 rok synes dag icke utgöra en överstandard för de ensamstående.

Genom en generellt större rörlighet på

bostadsmarknaden som åstadkommes ge- nom att bostadsförmedlingsverksamheten ges en mer serviceinriktad karaktär bl.a. genom förmedling av bostadsbyten inom det befintliga bostadsbeståndet (med eller utan tillskottslägenhet i byteskedjan), kan en högre grad av behovsanpassning åstad— kommas. Verksamhetens omfattning begrän- sas emellertid av att lämpliga bostäder inte alltid står att uppbringa som bytesobjekt på marknaden, särskilt är detta fallet vid inter- regionala bostadsbyten. Man får förutsätta att en omflyttningsverksamhet i första hand kommer att få effekt inom de större lokala bostadsmarknaderna.

4.2.4.1 heter

Modernisering av äldre smålägen-

Till utredningen har i direktiven givits upp- drag att även överväga i vad mån åtgärder för att rusta upp och förbättra lägenheter i det äldre bostadsbeståndet kan göra sådana lägenheter ägnade att tillgodose ungdomens bostadsefterfrågan.

Kungl. Maj:t tillkallade den 19 december 1968 en utredning om åtgärder för sanering av det äldre bostadsbeståndet. Denna utred- ning har vida direktiv då det gäller ombygg- nadsfrågor. Den statliga låneform som nu finns för upprustning av flerfamiljshus skall prövas mot bakgrund av vunna erfarenhe- ter. Vissa ändringsförslag har redan pre— senterats. Det framgår av direktiven för sa- neringsutredningen att den har befogenhe— ter att föreslå tekniska och ekonomiska åt- gärder för samlade insatser i saneringsavse- ende såväl för upprustning och modernise- ring som totalförnyelse av äldre bostads— områden. Arbetet bedrives i intimt samar— bete med statens råd för byggnadsforskning som utför omfattande grundläggande stu— dier av i huvudsak teknisk natur.

Med hänsyn till att den av ungdomsbo— stadsutredningen hos Kungl. Maj:t begärda projekteringsutredningen icke kunnat kom— ma till stånd i den utsträckning som förut- sattes i programmet, kan ungdomsbostadsut- redningen för sin del endast angripa frågan om utnyttjande av äldre smålägenheter som

Mot denna bakgrund kan ungdomsbo- stadsutredningen icke närmare gå in på åt- gärder av teknisk och ekonomisk natur för modernisering av lägenheter i det befintliga bostadsbeståndet, så att dessa kan användas för ungdomsbostäder.

4.3 Produktion av servicebostäder för ung- dom m. fl.

4.3.1 Individuellt boende — standardkrav

Stora och växande skaror av ungdom läm- nar årligen hemorten för arbete eller stu- dier. Även bland dem som bor kvar på or- ten önskar många frigöra sig från föräldra- hemmet, ibland på grund av brister i hem- miljön, oftare kanske beroende på en strä— van efter självständighet. Många andra grup- per (invandrare, frånskilda etc.) har ett i princip likartat bostadsbehov. Under en övergångstid kan därför en speciallösning av ungdomens bostadsproblem behövas.

Relaterade undersökningar har givit väg- ledning beträffande användningen av nu- varande ungdomsbostäder och även belyst ungdomarnas värdering av olika fuktioner.

Erfarenheterna ger anvisning om att bo— staden skall ge möjlighet till självständigt boende med ostört privatliv. I ungdomsåren spelar även kamratlivet en viktig roll. Sam- tidigt är bostaden för många också en ar- betsplats. Ungdomsbostadsutredningen fö- reslår därför särskilda bostäder för de skilda efterfrågegruppernas behov. Benämningen servicebostäder motiveras i avsnittet 4.3.2.l. Även andra åtgärder föreslås för dessa grup- pers anpassning till bostadsmarknaden.

Vad gäller bostadens tekniska gestaltning måste denna utformas med tanke på dels behovet av integration dels behovet av av- skildhet. Viktigt är att tillgodose kravet på en rymlig och ljus arbetsplats samt en sam- varogrupp för minst fyra personer.

Enligt utredningen bör stort avseende fäs— tas vid bostadens hygienutrustning. Utred- ningen finner därför skäl tala för att ser— vicebostäderna förses med egen fullständig hygienutrustning, vilket innebär tvättställ

De flesta ungdomar föredrar även egen matlagningsutrustning till bostaden. En del studenter uppger sig dock trivas bättre med gruppkök på grund av de goda kontakt- möjligheter som detta ger. Hittills uppför- da studerandebostäder på universitets- och filialorter är till övervägande delen utförda med gruppkök. Utredningen anser att ser- vicebostäderna i regel bör förses med egen kokmöjlighet till rummet.

Befintliga kollektivlösningar i studerande- bostäder har redovisats. Vid planeringen bör även den grupp tillgodoses, som före- drar en kollektivt utformad bostad. Kol- lektiva grupper med 10—12 boende synes fungera bäst socialt.

En individuellt utrustad bostad måste vara försedd med tillräckliga förvaringsut— rymmen, varför servicebostaden bör förses med minst fyra fasta förvaringsenheter om 60 x 60 cm jämte kapphylla.

Väsentligt är att bostaden har en sådan ljudisolering att de boende inte stör var- andra. Detta kan åstadkommas genom att bostäderna förses med lägenhetsskiljande väggar och ges en god isolering mot korri- dor och trapphus.

Bostaden bör därjämte ge goda kontakt- möjligheter mellan de boende, med hänsyn härtill kan bostäderna förses med kontakt— skapande tillskott t.ex. motionsrum, bastu ev. någon enkel form av servering. Utred- ningen anser starka skäl tala för samvaro- rum för gemensamt utnyttjande. Tillräckliga och väl utformade kontaktmöjligheter är en förutsättning för att en integration mellan de boende skall kunna komma till stånd. För anläggningar av detta slag kan student- bostädernas utformning vara vägledande.

De ovan angivna standardkraven ligger till grund för projekteringsstudien i kapi- tel 5.

På sina håll förekommer det att arbets— givare möblerar en större lägenhet och hyr ut rum med tillgång till kök och bad till ensamstående anställda. Mot bakgrund av de dokumenterade bostadsönskemålen mås— te detta — i varje fall på längre sikt — betrak- tas som en mindre god lösning av bostads-

En speciell form av enpersonsbostad ut- görs av förläggningar i paviljongtyp. Även i framtiden torde denna form vara nödvän— dig vid snabbt uppkommande och över- gående bostadsbehov. Utredningen anser emellertid att den nuvarande utformningen av dessa paviljonger inte kan tillgodose skä- liga önskemål från de boende. Främst borde rumsytan utökas så att möjlighet till sam- varo finns. Egen toalett och tvättställ är även ett nödvändigt standardkrav. Förva- ringsutrymmet bör utökas till två enheter. Ljudisoleringen bör likaså förbättras.

I flera avseenden gäller dessa synpunkter även elevhemmen vid det allmänna skolvä—

sendet.

4.3.2. Servicebostäder

För lösandet av det kortsiktiga bostadsbehov som ofta uppstår för ungdomar, invandra- re, frånskilda m. fl., fordras särskilda bostä— der som kan ställas till dessa gruppers för- fogande. I det föregående har redogjorts för önskemålen från de mer rörliga enper- sonshushållen beträffande servicebostadens funktionella utformning. Då många inte kan eller önskar binda sig för möbelinveste- ringar, bör en funktionellt möblerad bostad kunna ställas till förfogande. För att lämna de boende större valfrihet bör de förvaltan- de huvudmännen om möjligt komplettera de möblerade lägenheterna med omöblerade. Servicebostäder kan inplaceras i bebyg- gelsen på olika sätt, antingen uppförda i särskilda fastigheter eller insprängda i an- nan bebyggelse. Dessa former har både för- och nackdelar. Utredningen kan därför in- te göra någon generell rekommendation i denna fråga, som bör avgöras efter lokala förhållanden. Ungdomsbostadsutredningen vill dock framhålla att om servicebostäder anordnas i särskilda fastigheter får dessa icke uppföras så att de kommer att bilda egna områden. Om utredningens principiella syn- punkter i integrationsfrågan skall beaktas måste en fastighet med enbart servicebostäa der inplaceras i annan bebyggelse. Servicebostäder i särskilda fastigheter stäl-

ler sig lätta att administrera och förvalta. Det kan rationellt ordnas med städning, linnebyte och annan service. Man kan vida- re förse bostäderna med de komplement- lokaler, som efterfrågas speciellt av dessa boendegrupper, såsom TV—rum och kläd- vårdsrum. Genom inplanering av motions- rum, bastu etc. kan kontakter mellan de boende underlättas. En stor nackdel med särskilda fastigheter är den risk för social och kulturell isolering från andra grupper, som föreligger. Genom integration med öv- riga efterfrågegrupper och att service skapas gemensamt för de boende i hela bostadsom- rådet, bör dock denna nackdel till stor del kunna elimineras. Den sedan 1967 arbetan- de statliga servicekommittén har bland an- nat till uppgift att lösa frågor rörande integ- rerad områdesservice.

Med grupper av servicebostäder inplane- rade i flerfamiljshus kan risken för social isolering elimineras. Denna form torde vara särskilt lämplig på orter, där behov inte fö- religger av mer omfattande byggande av denna bostadstyp. En sådan grupp av bostä- der kan även förses med viss Specialservice: TV—rum, klädvårdsrum etc. För att kontak— ter skall etableras med andra hushåll torde erfordras någon gemensamhetslokal i fastig- heten. En förutsättning för de insprängda bostadsenheterna i grupp bör vara att dessa utformas så att standardkraven för individu- ellt boende uppfylles.

Ett annat alternativ utgör de insprängda lägenheterna, antingen nyproducerade eller i äldre upprustade bostadshus. Äldre små- lägenheter har ofta fördelen av ett cen- tralt läge. Ifråga om kontaktmöjligheter mellan de boende brukar fastigheterna vara bristfälliga. För de insprängda bostäderna talar enligt gjorda undersökningar att ung- domar vid bostadsval föredrar smålägenhe— ter framför kollektiva bostäder.

Insprängda servicebostäder kan även ha formen av tillskottsrum (jfr 4.3.2.2), dvs. bostäder som kan anslutas till en moder- lägenhet. Tillskottsrummen bör ha samma standard som övriga insprängda lägenheter. Genom denna planering kan familjelägen— heten utökas, när t. ex. barnen blivit större.

Tillskottsrum med en högre standard än den nu gängse för uthyrningsrum kan således bli en väl fungerande bostad såväl för ett enpersonshushåll som för en växande fa- milj.

För de yngre (i tonåren) som nu bor i elevhem erfordras en utökad boendeser- vice. Dessa ungdomar har behov av en kontinuerlig kontakt med en föreståndare för hemmet. Mathållningen torde även få ordnas genom hemmet. En integration med övrig bebyggelse för att lösa denna fråga vore rationell, eftersom denna funktion sy- nes vara mycket kostnadskrävande i nu be- fintliga hem. En utveckling av skolbespis— ningsverksamheten till att även lämna mål- tidsservice till andra grupper än de som arbetar i skolan, ev. kompletterad med mat— distribution, är en väg att underlätta mat- hållningen.

Ungdomarna är vidare speciellt beroende av att fritidsaktiviteter är väl ordnade, vil- ket likaså lämpligen kan ske genom in— tegrerad service.

Av bostadsförmedlingsenkäten har fram- gått, att de unga ensamma föräldrarna är en eftersatt grupp. Under en övergångspe- riod, medan den personliga situationen för- ändras eller familjebostad ordnas, bör där- för ensamstående med småbarn kunna dis- ponera en servicebostad.

Att stipulera en övre åldersgräns för de boende i servicebostäderna anser utredning- en vara olämpligt. I de enpersonsbostäder som finns för alla åldrar, t. ex. Göteborgs bostadshotell och Stockholms personalhotell för sjukvårdsanställda, förekommer ett inte ringa antal boende Över 30 år. Avflyttningen bör inte heller kringgärdas med bestämmel- ser utan först ske, när den boende finner det lämpligt.

4.3.2.l Benämningsfrågor

Enligt utredningen bör bostäder för ungdom m.fl. på lämpligt sätt uppfylla följande funktioner:

1. Möjlighet till ostört privatliv. 2. Möjlighet till individuell matlagning.

3. Möjlighet till personlig hygien och and- ra funktioner inom bostadens ram.

4. Möjlighet till service ifråga om tvätt, TV-rum, motionsutrymmen, möblering, ev. städning, mathållning osv.

5. Möjlighet till gemenskap med andra boende.

Gjorda undersökningar bland boende på ungdomshotell, i studenthus och kollektiv— hus visar att en god servicetillgång jämte möjlighet till ett ostört privatliv spelar den största rollen för flertalet.

Bostaden bör även ge möjlighet till kon- takter för den som önskar detta, men lämna valet till den boende själv.

Benämningarna ungdomshotell och bo- stadshotell täcker en del av bostadens funk- tioner såsom möjlighet till ostört privatliv och en del önskade serviceformer som möb- lering, städning och linne, vilka är efter- frågade av många. En viktig egenskap hos bostaden är att den snabbt kan ställas till rörliga gruppers förfogande. Bostaden bör emellertid erbjuda även annat, som inte för flertalet inryms i hotellbegreppet, såsom egen kokmöjlighet, gemensamhetslokaler o. dyl. För många människor anknyter tro- ligen hotellbegreppet till ett mycket tillfäl— ligt exklusivt boende och till opersonliga relationer, vilket uppfattas negativt.

Ett lämpligt namn på bostäderna bör be- tona de funktioner som bostaden har att erbjuda de boende. Av denna anledning bör namnet genomgångsbostad undvikas. Att bostäderna får kort genomloppstid är riktigt. I ordet genomgångsbostad kan dock intolkas att bostaden skulle vara av lägre kvalitet. En hög omsättning av boende är emellertid en förutsättning för att bostäder- na skall kunna fylla sin uppgift för kort— siktiga bostadsbehov.

Servicebostäder är enligt utredningens mening det lämpligaste namnet.

Denna benämning förpliktar i två avseen- den, dels att huvudmannen grundligt tänker igenom de boendes servicebehov och dels att gemensamhetsbehovet diskuteras. I det senare fallet bör man ha som mål att ge möjlighet till samvaro.

4. 3 .2.2 Tillskottsrum

Med tillskottsrum avser utredningen bo- stadsrum med egen ingång, försett med er- forderliga sekundärutrymmen (toalett, tvätt- ställ, dusch, förvaringsutrymmen och kok— skåp) samt med förbindelse eller möjlighet att på enkelt sätt ordna förbindelse med in- tilliggande moderlägenhet. Rummet skall kunna utnyttjas antingen som självständig lägenhet, servicebostad, eller som del av den bostadslägenhet med vilken den har förbin- delse.

Tillskottsrummet innebär i förhållande till uthyrningsrummet att hyresgästens ställ- ning stärks. Tillskottsrummet står helt fritt emot moderlägenheten, det förvaltas av bo- stadsföretaget, som även kan svara för möb- leringen. Ekonomiskt har hyresgästens ställ- ning förbättrats, då ingen enskild Vinst på- läggs hyran, såväl hyra som kostnad för möblering skall utgå till självkostnad.

Kontraktsvillkoren för hyresgästen bör vara analoga med vad som gäller för övriga servicebostäder.

Tillskottsrummen är också att betrakta som ett komplement till familjebostäderna. Många ungdomar har behov av frigörelse från föräldrarna men önskar ändock behål- la en viss kontakt med föräldrahemmet. En servicebostad i form av tillskottsrum an- knutet till moderlägenheten kan möjliggöra detta.

Utformningen av tillskottsrummen bör vara lika med andra insprängda servicebo- städer. Utrymmet skall tillåta en rymlig och ljus arbetsplats samt en samvarogrupp för minst fyra personer. Förvaringsutrustningen bör vara fyra fasta enheter om 60 X 60 cm samt kapphylla. Eftersom tillskottsrummen är ett alternativ till inneboenderummen, bör de vara funktionellt möblerade.

Av bland annat ekonomiska skäl, av— skrivning av inventarier etc. måste rummen fungera som servicebostäder en viss tid. Där— efter kan tillskottsrummet hembjudas till in- nehavaren av moderlägenheten. Om denne så önskar, kan tillskottsrummet införlivas med lägenheten och upphör därmed att fungera som självständig bostad. Tillskotts-

rum förutsättes dock fungera som service- bostad i 10 år.

Under den nämnda tioårsperioden kan familjemedlem från moderlägenheten hyra tillskottsrummet som servicebostad och iklä- der sig (eller föräldrarna) hyresgästens för- pliktelser gentemot förvaltningen.

För de s.k. uthyrningsrummen måste en höjd standard som motsvarar tillskottsrum- mens åstadkommas. När det gäller anvisning- ar om uthyrningsrummens utformning har samarbete ägt rum mellan bostadsstyrelsen och ungdomsbostadsutredningen. Anvisning— arna i den nya upplagan av God Bostad be- träffande uthymingsrummen har skett med hänsynstagande härtill.

Det är angeläget att produktionen av de nuvarande s.k. uthyrningsrummen snarast ses över. Kvantitativt har dessa blivit en allt större grupp i nyproduktionen vilket framgår av bostadsstatistiken. Om inte en förändring kan ske av uthyrningsrum till tillskottsrum föreligger risker för ett på sikt permanent och omfattande inneboende- system, vilket inte står i överensstämmelse med en social bostadspolitik för alla efter- frågegrupper. Målet måste vara att avveck- la de 5. k. uthyrningsrummen.

4.4. Lokal behovsanalys

Tidigare presenterade data om ungdomens boendeförhållanden, inkomster och bostads- preferenser kan lätt leda till generaliserande slutsatser som inte står i överensstämmelse med ett verkligt behov av bostäder för den— na grupp. De data som frambringats har ett stort intresse, men avser i första hand de ungdomsgrupper och orter som undersök- ningarna direkt berört. Tidpunkten för un- dersökningarnas genomförande spelar även stor roll vid en bedömning av deras värde, samt det faktum att ungdomsgenerationer- na snabbt avlöser varandra. Genom rörlig- heten i samhällslivet, konjunkturförändring- ar och skiftande individuella preferenser sker hela tiden förändringar av de faktiska förhållandena samt av värderingar och atti- tyder. Utredningens allmänna slutsats att de unga i egenskap av nytillträdande bo-

stadskonsumenter på bostadsmarknaden i större eller mindre utsträckning har svårt finna en lämplig bostad på kort sikt, finner dock stöd i materialet. Skillnaderna härvid- lag är ofta av ekonomisk natur, men även regionala faktorer spelar en stor roll.

Utredningen har visat på den starka in- flyttningen till vissa tätorter i landet som kommer att ske under överskådlig tid, samt även redovisat vilka expansionsplaner som finns för byggande av studerandebostäder på utbildningsorterna. Behovet av insatser på detta område är väl dokumenterat. Att generellt ange det framtida bostadsbehovets omfattning vad avser ungdomsbostäder för hela riket låter sig däremot icke göra. Med hänsyn till att planeringen för bostadsför- sörjningen och bostadsbyggandet är en kom— munal huvuduppgift och att utredningen finner det motiverat att betrakta olika ty— per av specialbostadsproduktion mot bak— grund av den allmänna situationen på bo- stadsmarknaden, kan icke behovet kvanti- fieras.

Utredningen ser Specialbostäderna som kompletterande bostadstyper i bostadsbe- stånd och bostadsproduktion. Omfattningen av denna produktion blir också som regel av marginell betydelse för orten i fråga. Det är angeläget att planering, finansiering och drift av dessa bostadstyper så litet som möj- ligt skiljer sig från vad som gäller för bo- städer i övrigt. Att t.ex. elevhemmen vid det allmänna skolväsendet bör planeras som övriga smålägenheter, integreras med övrig bebyggelse och finansieras med stat— liga bostadslån, står klart för utredningen. Utredningens förslag om servicebostäder gäller således även denna grupp.

Skilda bidrags- och finansieringssystem för olika typer av specialbostäder bör ej före- komma. Därmed ökar kommunernas ansvar för behovsanalys och planering av denna typ av bostadsbyggande. Tillgodoseende av skif— tande bostadsbehov samlas under kommu- nalt huvudansvar och får sin praktiska ut— formning genom allmännyttiga och koope- rativa bostadsföretag, som generellt finansie- rar produktionen med statliga bostadslån (jfr 4.5).

Intlyttningslärdiga lägenheter. Relativa tal.

Kommungrupper 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 Storstadsområden 34 29 32 34 34 39 Övriga städer 40 43 42 40 43 41

med 20 000— inv. 25 28 27 27 28 32 33 med —-20 000 inv. 15 15 14 15 12 11 8 Övriga köpingar 7 7 7 6 6 5 Övriga landskommuner 19 21 21 20 17 15 Riket 100 100 100 100 100 100 100

Det bör ankomma på kommunerna att i samråd med andra intressenter (skolväsen- det, universitetsmyndigheterna, landstingen, arbetsmarknadsverket, ungdomsorganisatio- ner m.fl.) utarbeta en lokal behovsanalys som ingår i det årligen upprättade bostads— byggnadsprogrammet. De orter som är ålag— da att upprätta bostadsbyggnadsprogram är som regel de större och expansiva med en i dag omfattande bostadsproduktion.

Utvecklingen av bostadsproduktionen i storstadsområden och större tätorter har se- dan år 1965 varit expansiv. Städer med in- vånarantal överstigande 20 000 har ökat sin relativa andel starkt, medan de mindre kommunernas andel minskat kraftigt. Ut— vecklingen under 1960—talet illustreras av tabell 4.1. (För 1969 utgjorde storstadsregio- nernas andel av bostadsbyggandet drygt 39 %).

Utvecklingen står helt i överensstämmel— se med riksdagens uttalande år 1965 och se- nare, att bostadsbyggandet skulle ökas i storstadsområdena och ett tillräckligt stort bostadstillskott tillkomma i expanderande industriorter. Efterfrågeutvecklingen på des- sa orter motiverade denna politik.

Med beaktande av den snabba expansio- nen av tätorternas bostadsbyggande synes utrymme finnas för en ökad andel service- bostäder inom ramen för det totala bostads— byggandet. Från och med 1965 begränsas den statliga långivningen av statsmakterna genom att en ram i antal lägenheter fast- ställs avseende såväl flerfamiljshus som små— hus. Ramen fördelas på län och storstads- områden av bostadsstyrelsen, medan för- delningen på kommunblock och kommuner

görs av länsbostadsnämnderna. Från och med år 1970 sker fördelningen av ramarna för beslut om bostadslån i kvadratmeter vå- ningsyta. Detta underlättar för kommuner- na att inrikta bostadsproduktionen mot fler mindre bostadsenheter utan att därmed för- lora något av bostadsbyggandets volym. Med hänsyn till att denna fördelnings— grund tillämpas, föreslår utredningen att den särskilda kvoteringen beträffande stu- dentbostäder icke vidare tillämpas vid för- delningen av bostadsramen på länen. Det blir, om utredningens förslag förverkligas, varken möjligt eller motiverat att särskilja olika typer av speeial/ servicebostäder med hänsyn till de boendes grupptillhörighet.

4.4.1. Bostadsbyggnadsprogrammen

Mot ovanstående bakgrund finner ungdoms- bostadsutredningen det angeläget att de år— ligen av större kommuner upprättade »rul- lande» femåriga bostadsbyggnadsprogram- men kompletteras med material som belyser bl.a. de rörliga småhushållens1 bostadssi- tuation och bostadsbehov.

För detta föreslås att ett särskilt blankett— material utarbetas av bostadsstyrelsen. I det- ta bör småhushållens aktuella sammansätt- ning redovisas och även de aktuella bo- stadsförhållandena för dessa grupper. Inne— boendesystemets förekomst analyseras här- vid särskilt. Med hänsyn till att behovet av konkreta insatser på kort sikt ofta är an-

* Med småhushåll avses här ensamstående med eller utan barn och samboende tvåperson— hushåll, samt studerandefamiljer.

geläget samt svårigheterna att bedöma ut- vecklingen på lång sikt av respektive grup- pers antal, synes en nulägesbeskrivning vara tillfyllest.

De insatser av konkret karaktär som den företagna analysen kan komma att leda till skall även redovisas. Byggande av service- bostäder i skilda former under perioden (särskilda hus, insprängda enheter etc.) skall alltså framgå av programmet. I vilken ut- sträckning hushåll som är nytillträdande på bostadsmarknaden erhåller bostad och i vil— ken form, bör anges. Härvid blir bostads— förmedlingarnas uppgifter i viss mån väg- ledande. Antalet nyinflyttade hushåll utan byteslägenhet som inte anmäler sitt bostads— behov till bostadsförmedlingen, bör även uppskattas. Likaså de hemmaboendes ak- tuella önskemål om egna bostäder.

Hårför kan komma att krävas studier i form av intervju- och enkätundersökningar. Metoderna för sådana undersökningar samt en modell för den lokala behovsanalysen bör utvecklas av bostadsstyrelsen och redo- visas i anvisningarna till bostadsbyggnads- programmen.

4.5. Huvudmannaskap för servicebostäder

Mot bakgrund av bl. a. utredningens syn på behovet av integration av de boende, finner utredningen skäl att föreslå åtgärder som eliminerar skillnader mellan bostäder för olika efterfrågegrupper. Detta kan åstad- kommas bl. a. genom att förändringar före— slås i fråga om de administrativa och fi- nansiella Villkoren för produktion av nu- varande student- och specialbostäder.

I utredningens direktiv uttalar departe— mentschefen att lämpliga former för huvud— mannaskap i byggnadsskedet och vid bostä- dernas förvaltning skall övervägas, varvid rationaliseringseffekter som står att vinna genom lokal och regional samordning skall studeras.

Beträffande frågor rörande upphandling och produktion av servicebostäderna finner utredningen inte skäl betrakta dessa på an- nat sätt än vad som i övrigt gäller på bygg- nadsmarknaden. Det är självfallet av värde

att bostäderna upphandlas genom anbuds- konkurrens varigenom hyreskostnaderna för de boende kan förväntas bli lägre. I detta sammanhang vill utredningen även erinra om den av departementschefen 1969 till- satta utredningen rörande åtgärder för att förbättra konkurrensförutsättningarna inom bostadsbyggandet m.m., som har att pröva i vilken mån krav på konkurrens lämpligen kan knytas till exempelvis bostadslånegiv- ningen.

Ungdomsbostadsutredningen har enligt di- rektiven att ange de byggherrar som kan vara huvudmän och ansvara för projektering och förvaltning av de servicebostäder som utredningen föreslår.

Det kommunala ansvaret för bostadsför- sörjningen som tar sig uttryck i aktivt enga- gemang i bostadsproduktion och förvalt- ning har till uppgift att begränsa spekulativa vinstintressen på detta område. En uttalad politik från statsmakternas sida är att hu— vuddelen av nyproducerade flerfamiljshus skall förvaltas av företag som arbetar utan enskilt vinstintresse och i nära samarbete med kommunerna.

Till de s.k. självkostnadsföretagen räknas sålunda de allmännyttiga bostadsföretagen (inklusive studentbostadsföretagen) samt de rikskooperativa bostadsföretagen HSB och Svenska Riksbyggen. Dessa företags andel av produktionen uppgick år 1968 till 75 % av lägenheter i flerfamiljshus med prelimi- nära beslut om statliga bostadslån. Till detta kommer att företagen sedan lång tid verkat på bostadsmarknaden och har ett bestånd av äldre smålägenheter som ofta kan inte- greras förvaltningsmässigt med servicebostä- derna. Det bör i detta sammanhang påpekas att de allmännyttiga företagen har möjlighet att tillämpa hyresutjämning mellan bostäder av varierande ålder och kostnader.

Utredningen finner den nuvarande splitt- ringen i byggandet av specialbostäder på skilda huvudmän olycklig. Särskilt gäller detta då huvudmannen utgör arbetsgivare eller motsvarande för de boende. Utred- ningen eftersträvar att i sitt förslag i hu— vudmannafrågor så långt det är möjligt an— knyta till befintliga byggherreföretag på bo-

stadsmarknaden och till befintliga finansie- ringsformer. Det är ur flera aspekter ange- läget att servicebostäderna kommer till stånd under så likartade ekonomiska och adminis- trativa villkor som möjligt. Detta är en för- utsättning för att utredningens mål skall kunna uppnås. De aspekter som ägt rele- vans för utredningens bedömning av beho- vet av gemensamt huvudmannaskap för ser- vicebostäder är följande:

1. Integrationsaspekten

a) Bland de boende

Denna aspekt medför krav på att de boende i befintliga bostäder integreras med av- seende på ålder, kön och sysselsättning. Det är ett mål att den framtida produktionen utformas så att inga institutionella hinder reses mot denna integration. Utnyttjandet av bostäder skall även vara i stort sett utbyt- bart; man skall kunna flytta mellan olika bostadsområden med servicebostäder där så- dana förekommer.

b) I bostadsområdet

Det är angeläget att servicebostäderna i största möjliga utsträckning inplaneras fy- siskt i övrig bebyggelse så att någon skillnad inte uppstår mellan olika bostadshushåll. Detta gäller både särskilda fastigheter med servicebostäder och insprängda bostadsen- heter.

2. Rationaliserings— och erfarenhetsaspekten

Det är av vikt att den framtida produktio- nen kan ske i rationella former och i någor- lunda stora enheter, så att erfarenheter av produktion och förvaltning av denna bo- stadstyp kan tillvaratas under det nya hu— vudmannaskapet.

3. Geografisk aspekt

Möjlighet att uppföra servicebostäder bör finnas inom kommuner där behov bedöms föreligga att engagera sig i denna typ av

bostadsproduktion. (Jfr avsnitt 4.4 Lokal behovsanalys). Huvudmannaskapet bör fin- nas i riksomfattande bostadsföretag eller i företag som är allmänt företrädda i kom- munerna.

4. Ekonomisk aspekt

Med hänsyn till efterfrågegruppens genom- snittligt låga inkomster är det angeläget att bostädernas hyreskostnad kan begränsas ge- nom åtgärder av olika slag. T. ex. förmån— liga kapitalkostnadsvillkor och självkost- nadshyressättning. Rent hyresförhållande förutsättes.

5 . Serviceaspekten

a) I bostadsförvaltningen skall kunna ingå direkt service i bostaden, bestående av t. ex. städservice, möbelutrustning och underhåll. Bostadshyran skall täcka även serviceåta- ganden. Huvudmannan bör därför ha för— valtningsintresse före ekonomiskt intresse av verksamheten (dvs. inget enskilt vinstin— tresse).

b) Bostadsområde som rymmer service- bostäder skall erbjuda god allmän service, varför en samplanering med övrig bebyg- gelse, eventuellt inom samma bostadsförvalt- ning är önskvärd.

För att produktionen av servicebostäder skall kunna uppfylla de krav som kan här- ledas ur ovannämnda aspekter, föreslår ut- redningen att huvudmannafrågan löses på i princip följande sätt:

1. Allmännyttiga bostadsföretag engage- ras som huvudmän för servicebostäder.

2. Bostadsrättsföreningar bildade och för- valtade av rikskooperativa bostadsföretag (HSB och Svenska Riksbyggen) engageras som huvudmän för serivcebostäder.

3. De nuvarande studentbostadsföretagen uppgår i eller ombildas till allmännyttiga bostadsföretag. Kommunal styrning och insyn, vilken är motiverad utifrån den lokala behovsana— lysen och kommunens ansvar för bostads- försörjningen, åstadkommes genom att kom— munal majoritet enligt gällande regler krävs

i styrelse för allmännyttigt bostadsföretag samt kommunal representation (minst en ledamot) i bostadsrättsförening.

4.5.1 Nuvarande förhållanden

Mot ovanstående bakgrund framstår de nu- varande studentbostadsföretagens inriktning och verksamhet som alltför begränsad för den produktion av servicebostäder som ut- redningen föreslår.

Studentbostadsföretag finns (som framgår av kapitel 2), dels i de fem univeristetsstä- derna Uppsala, Lund, Stockholm, Göteborg och Umeå, dels i de nya filialorterna, Öre- bro, Linköping, Växjö och Karlstad. Före- tagen är organiserade som självständiga ju- ridiska enheter, stiftelser (med undantag för Lund, där studentbostäderna ingår i Akade- miska Föreningens verksamhet). På några av filialortema har de gemensam administra- tion med de allmännyttiga bostadsföretagen på platsen. Organisation och omfattning har redovisats i kapitel 2.

De fem större studentbostadsföretagen har samlat lång erfarenhet av förvaltning av den speciella typ av bostäder som stu- dentbostäderna utgör. De är också av en sådan storlek att de ur företagsekonomisk synpunkt torde vara tillräckligt stora för- valtningsenheter för att möjliggöra rationell drift och bilda underlag för en fortsatt bo- stadsproduktion med annan och vidgad in- riktning.

I orter, där det nu finns studentbostads- företag, föreligger också ett stort behov av servicebostäder. Det förefaller sannolikt att utbyggnaden av servicebostäder i övrigt inte blir av så stor omfattning att särskilda före- tag för denna produktion är administrativt motiverade.

Starka skäl talar enligt utredningens upp- fattning för att befintliga studentbostäder utnyttjas som servicebostäder.

Intresse för ett vidgat utnyttjande av stu- dentbostäderna finns bland studenternas or- ganisationer och företag på olika universi- tetsorter. I skrivelse till bostadsstyrelsen den 13 oktober 1969 hemställde stiftelsen Göte- borgs Studentkår om tillstånd att låta hyra

ut ett antal studentbostäder, som förvaltas av stiftelsen till andra än sådana för vilka lån till studentbostäder var avsett. Antalet rum för ändamålet var 200. Uthyrningen skulle ske under en tvåårsperiod och rum- men upplåtas till ungdomar i åldrarna 18—30 år, registrerade i bostadsförmed- lingens kö för enrumsbostäder.

Av bostadsstyrelsens tillämpningsföreskrif- ter till 20 % bostadslånekungörelsen fram- går att studentbostäderna skall vara avsedda för studerande som är inskrivna vid vissa läroanstalter och som kontinuerligt följer undervisningen. Med hänsyn till de nu gäl- lande grunderna för långivningen till stu- dentbostäder — där subventionsmomentet är mycket uttunnat och bestämmelserna i öv- rigt endast skiljer sig i detaljer från bestäm- melserna för vanliga flerfamiljshus — var en sådan styrning av bostäderna till enbart vissa studerande inte utan vidare given an- såg bostadsstyrelsen.

Bostadsstyrelsen medgav därför den 11 december 1969 att stiftelsen utan hinder av gällande tillämpningsföreskrifter fick hyra ut 200 av de av stiftelsen förvaltade lägenheterna till personer som avsågs med skrivelsen. Tillståndet gäller t.v. intill ut- gången av 1971 och under förutsättning att Göteborgs stad inte har någon erinran mot uthyrningen. Stiftelsen skall efter den an- givna tiden lämna en redogörelse till styrel- sen om hur verksamheten har utfallit. En särskild sociologisk undersökning äger rum under försöksperioden.

Även övriga större studentbostadsföretag har visat ett motsvarande intresse för en viss integration med andra boende.

Studentorganisationerna har genom de s. k. kårortsorganen ett avgörande inflytande över företagen. I de fem äldre universitets- städerna är dessa företag av betydande stor- lek vad beträffar förvaltade bostäder.

Förutom de större studentbostadsföreta- gen, finns ett antal mindre företag av olika karaktär, som stöder sig på studentnationer, nykterhetsföreningar och liknande. Det är givetvis önskvärt om även dessa bostäder kunde integreras, men vissa praktiska pro- blem torde uppstå i och med att beslutsin-

stansema är många, samt att donationsbe- stämmelser förekommer. Utredningen anser det inte vara aktuellt att med särskilt för- månliga statliga lån stödja någon nyproduk- tion i företag av detta slag.

Utredningens syn på elevhemmen vid det allmänna skolväsendet baseras på bedöm- ningen av den tillämnade produktionens storlek — 5 000 rum under en sjuårsperiod — som är av sådan omfattning att en pröv- ning av elevhemsbyggandet ur bostadspoli- tisk och bostadssocial synpunkt är angelä- gen. Följande ekonomiska och administra- tiva synpunkter kan anläggas på produk- tionen av elevhem.

Genom finansieringssystemets uppbygg- nad, som helt skiljer sig från vad som i öv- rigt gäller för bostadsväsendet, erhålls ingen fortlöpande bostadsfunktionell prövning av projekten. De kommunala förmedlingsorga- nen är således ej engagerade att ur låne— och bidragstekniska synpunkter granska byggnadshandlingarna. Länsbostadsnämnder och bostadsstyrelse är inte inblandade i be- slutsprocessen. Om huvudmannen för pro- jektet är en landstingskommun sker heller ingen byggnadsteknisk prövning inom bygg- nadsnämndens ram; regelrätt byggnadslovs— ansökan inlämnas ej, endast en anmälan av projektet inges till byggnadsnämnden.

Finansieringen anknyter i första hand till bidragssystemet för skolbyggnader, som ver- kar under andra förutsättningar än bostads- finansieringen. De beräknade kostnaderna, ca 35 000 kr per elevplats, synes ej heller fördelaktigt skilja sig från kostnaderna för t. ex. studentbostäder med avsevärt högre in- dividuell standard. De gemensamma utrym- mena m. m. är dock mer omfattande i elev- hemmen.

Det ingår emellertid inte i utredningens uppdrag att lämna förslag i dessa frågor. Utredningen finner det dock angeläget att förhållandena rörande elevhemmen upp- märksammas mot bakgrund av utredningens allmänna synpunkter.

Med landstingens m. fl. offentliga huvud- mäns personalbostäder är förhållandet likar- tat. I den mån behovet av personalbostäder anses behöva tillgodoses genom särskild pro-

duktion, bör i stor utsträckning de allmänna servicebostäderna vara ett lämpligt alterna- tiv till fortsatt egenregibyggande. Huvud- mannaskap för byggande och förvaltning synes väl kunna överlåtas till de reguljära bostadsföretag som utgör huvudmän för ser- vicebostäder. Även i detta fall bör det be- fintliga beståndet av personalbostäder (ca 25 000 enkelrum) integreras med övriga ser- vicebostäder. Utredningen förutsätter att re- spektive huvudmän är medvetna om de för- delar som härigenom kan vinnas och att en integration därför kan åstadkommas på fri- villig väg.

4.5.2 Studentbostadsföretagen ombildas

Utredningen föreslår att de befintliga stu- dentbostadsföretagen uppgår i eller ombildas till allmännyttiga bostadsföretag. Den kun- skap och förvaltningserfarenhet som finns hos nuvarande studentbostadsföretag bör kunna tillvaratas i samband med att styrelse för de allmännyttiga företagen utses.

De befintliga studentbostadsföretagen kan i och för sig fortsätta sin verksamhet som förvaltare av det redan befintliga bostads- beståndet, men någon nyproduktion kan icke ske med mindre än att ombildning kommer till stånd. Om nytt huvudmannaskap ej accepteras, kan studentbostadsföretagen således endast fortsätta sin verksamhet med samma statliga lånevillkor vid nybyggnad som gäller för enskilda byggherrar. Frågor rörande statliga bostadslån till företag som producerar servicebostäder behandlas i föl- jande avsnitt.

Övergångsbestämmelser beträffande utnytt- jande av de nuvarande studentbostäderna förutsättes utformade på det lokala planet, isamråd med kommunen. Överväganden rörande företagsekonomiska frågor, som t. ex. fusioner mellan allmännyttiga bostads- företag och studentbostadsföretag samt for- mell företagsbildning (Akademiska För— eningen i Lund) förutsättes även kunna lö- sas lokalt. Anvisning av servicebostäder för alla kategorier bör enligt utredningens för- slag ske via kommunalt organ (bostadsför- medling).

Beträffande familjebostäder för studenter i det fall sådana finns bör specialvillkor uppställas. Utredningen anser dock att pro— duktion av denna typ av servicebostäder —- där den överhuvud förekommer — bör begränsas till ett minimum. Man kan förut- se att tillgången på familjebostäder på de flesta orter i landet kommer att förbättras, inte minst sedan servicebostäderna för en- personshushåll tillkommit på marknaden. Med de bestämmelser som f.n. gäller vid bostadsförmedlingarna och med hänsyn till utredningens förslag att mantalsskrivnings- tvång icke bör förekomma för anmälning till bostadsförmedling, kan inte studentfa— miljer sägas ha ett i jämförelse med övriga familjer så trängande bostadsbehov att fort- satta specialinsatser är motiverade.

4.5.3 Allmännyttiga och rikskooperativa fö- retag engageras

Den mest lämpliga formen för byggande och förvaltning av servicebostäder torde vara ätt uppgifterna vilar ortens allmännyt- tiga bostadsföretag. Det kommunala ansva- ret understrykes därmed, kontakten med kommunal behovsbedömning och planering bör bli naturlig. Företagen har som regel en omfattande förvaltningserfarenhet och pro- duktionskapacitet. Genom att ett allmännyt- tigt bostadsföretags hela bostadsbestånd finns som bas, ökar dessutom möjligheterna att lösa de individuella bostadsbehoven vid tillfällen då förändringar äger rum i hus- hållsbildningen.

De allmännyttiga bostadsföretagen, som finns representerade i praktiskt taget alla kommunblock, upplåter sina bostäder på hy- resvillkor. Statliga bostadslån uppgår till 30 % av låneunderlaget, varför skillnaderna mot de villkor som gäller för studentbostads— företagen blir relativt obetydliga.

Hyresutjämning förekommer och en sam- ordning för enhetlighet i byggadministra- tion och förvaltning eftersträvas av riksor- ganisationen Sveriges allmännyttiga bostads- företag (SABO). Antalet företag på varje

ort som kan engageras som huvudmän för servicebostäder bör vara begränsat. Detta är en förutsättning för rationell produktion och förvaltning. Förvaltningen av service- bostäder kräver större arbete än förvaltning av traditionella bostäder. Den större rörlig- heten bland de boende — den genomsnitt- liga boendetiden blir kort — samt behovet av möblering och viss annan service ställer krav på samordning och enhetlighet på de flesta orter. Fler objekt förvaltade av sam- ma huvudman leder också till ökad rationa- litet och lägre kostnader. De allmännyttiga bostadsföretagens utbredning och omfattan- de produktion torde möjliggöra byggande av servicebostäder på ett varierat sätt: särskilda fastigheter, insprängda enheter och familje- bostäder med tillskottsrum.

De ovan redovisade synpunkterna på de allmännyttiga bostadsföretagen kan i flera avseenden sägas vara giltiga även för de rikskooperativa bostadsföretagen, HSB och Svenska Riksbyggen. Ur integrationssyn- punkt är det värdefullt om bostadshus med bostadsrättslägenheter kan kompletteras med servicebostäder i hyresform.

Dessa företag arbetar över hela landet via bostadsrättsföreningar som bildas och förvaltas av lokala organ, moderföreningar eller distriktskontor. Bostadsrättsföreningar- na arbetar emellertid i förhållande till de allmännyttiga bostadsföretagen under andra villkor. Särskild bostadsrättslagstiftning och andra lånevillkor tillämpas. Hyresutjämning mellan olika bostadsrättsföreningar är svår att åstadkomma. Därigenom blir de tekniska frågorna mer komplicerade att lösa (jfr av- snitt 4.6), men med hänsyn till de rikskoope- rativa företagens omfattande bostadsproduk— tion och förvaltningserfarenhet anser utred— ningen att dessa skall beredas möjlighet att i sin verksamhet även inrymma servicebo— städer.

Krav på kommunal representant i bostads- rättsförening med servicebostäder uppställs oavsett om kooperativ moderförening finns på orten eller ej, med hänsyn till att de boen- de annars inte har någon representant i den bostadsrättsförening som äger och förvaltar servicebostäderna.

4.5.4 Samordningsfrågor

Då de allmännyttiga och rikskooperativa fö- retagen generellt arbetar under i lagstiftning normerade former, samt i administrativt av- seende söker tillämpa rationella organisa- tionsformer, ofta i samarbete med eller efter direktiv från riksorganisationerna, synes det obehövligt att utredningen ägnar samord- ningsfrågorna särskild uppmärksamhet ge- nom att förorda föreskrifter eller utfärda rekommendationer.

På orter med ombildade studentbostads- företag och där det även finns andra före- tag som är engagerade som huvudmän för servicebostäder, föreligger sannolikt behov av lokal eller regional samordning av verk- samheten. I de fall företagsekonomiskt mo- tiverade fusioner eller andra åtgärder för samordning synes befogade kan emellertid detta endast avgöras på det lokala planet. Det är då naturligt att kommunen, i egen- skap av ansvarig för bostadsförsörjningen på orten och majoritetsägare i de allmän- nyttiga företagen, utformar de åtgärder som kan vara motiverade. Inom SABO-företa- gen pågår planering som skall göra det möj- ligt att i takt med kommunsammanlägg— ningarna även sammanslå de allmännyttiga företagen i varje kommunblock. Den före— tagsstruktur som på detta sätt åstadkom- mes på sikt, synes helt tillfredsställande för produktionen av servicebostäder.

4.6. Finansiering

4.6.1. Nuvarande bestämmelser

I bostadslånekungörelsen (% 15) stadgas: »Bostadslån för hus där bostadslägenheter är förbehållna viss kategori boende utgår en- dast om övriga bostadssökandes berättiga- de intressen icke uppenbart åtsidosättes där— igenom att lägenheterna är avsedda för en- samstående, pensionärer, studenter eller an- nan kategori beträffande vilken det finns särskilda skäl att godtaga sådant förbehåll».

I paragrafen utpekas främst tre kategorier som kan anses förebringa sådana särskilda skäl (ensamstående, pensionärer och studen- ter).

För bostäder till pensionärer och studen- ter finns i kungörelsen särskilda lånevill- kor som är fördelaktigare i förhållande till vad som i övrigt gäller för statlig bostads- lånegivning. För bostadsbyggande till »en- samstående» i annan mening finns inga särskilda villkor i kungörelsen. För perso- nalbostäder (ungkarlsbostäder) och ung- domshotell finns alltså inga sådana bestäm- melser.

Under avsnittet 2.3.4.2. Finansiering av studentbostäder (55 20, 26 och 27 i bo- stadslånekungörelsen), har översiktligt re- dovisats de låneregler som speciellt avser studentbostäder. Att studentbostadsföreta- gen åtnjutit särskilda och förmånligare vill- kor har sammanhängt med deras svaga eko- nomiska ställning (bl.a. saknas grundfond) samt med det studiesocialt motiverade beho- vet av bostäder utan kapitalinsats från de boende. Toppfinansiering har, förutom svå- righeter att finna sådan, icke varit en ur hyreskostnadssynpunkt acceptabel utväg för att täcka eventuellt uppkomna överkostna- der i produktionen.

I 5 20 bostadslånekungörelsen framgår att Kungl. Maj:t meddelar särskilda be- stämmelser rörande lån till studentbostads- företag. Dessa bestämmelser är följande;

1) Med studentbostadsföretag avses bo- lag, förening eller stiftelse som har till hu- vudsaklig uppgift att äga studentbostadshus och som ej är allmännyttiga bostadsföretag.

2) Med studentbostadshus avses hus där bostäderna huvudsakligen förbehålles stude- rande vid de läroanstalter och utbildnings- linjer, som omfattas av förordnande enligt l & första stycket studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401). Med bostäder jäm- ställes härvid lokaler som behöves för hu- sets drift och förvaltning och för student- hälsovård samt, i den mån de är avsedda för dem som bor i studentbostadshus, barn- stugor, bilplatser, mindre utrymmen för ge- mensamt bruk och matserveringar.

3) Lån till studentbostadsföretag för ny- eller ombyggnad av studentbostadshus ut- går med 30 procent av låneunderlaget un- der följande förutsättningar.

a) Lånet avser hus i ort där antalet så- dana studerande som avses under 2) och förhållandena på bostadsmarknaden är så- dana att de studerandes bostadsbehov bör tillgodoses genom byggande av studentbo- stadshus.

b) Företaget arbetar utan enskilt vinst- syfte och i dess styrelse ingår kommunal representant. Om företaget ej är en student- sammanslutning, utses styrelsens övriga le- damöter av den studentsammanslutning för vars räkning huset bygges. Om synnerliga skäl föreligger får dock styrelseledamöter ut- ses av annan än kommun och studentsam- manslutning. I sådant fall utses en ledamot av kommunen, en av studentsammanslut- ning och övriga ledamöter av personer el- ler företag som är fristående i förhållande till egentliga byggnadsföretagarintressen.

För lån till studentbostadshus gäller nume- ra särskilda bestämmelser endast på det sätt att lånet kan fördjupas med större del än lån för andra flerfamiljshus och att pantvärdet kan bestämmas att motsvara den av länsbostadsnämnden godkända pro— duktionskostnaden för bostäder och vissa lokaler (bostadslånekungörelsen, 26 och 27 55 samt anvisningar därtill).

Den särskilda bestämmelsen 3) a) skall anses innebära att lån till studentbostadsfö- retag kan utgå för studentbostadshus 1 or- ter där universiteten och deras filialer är belägna (Uppsala, Lund/Malmö, Göteborg, Stockholm, Umeå, Örebro, Växjö, Linkö- ping, Karlstad). Som allmänna förutsätt- ningar gäller vidare att den nominella stu- dietiden är mer än ett läsår, att inte bo- städer i erforderlig omfattning iordning— ställts genom landsting eller annan huvud- man och att läroanstalten är statlig, stats- understödd eller ställd under statlig till- syn.

Studentbostädema skall vara avsedda för studerande som är inskrivna vid läroanstal- ten och kontinuerligt följer undervisningen.

Som framgår av 2) är förutsättningen för att huset skall anses som studentbostads- hus att det innehåller mer än hälften av

antingen bostäder, avsedda för studenter, eller av vissa närmare angivna lokaler.

Såsom lokal som behövs för husets drift och förvaltning anses bl. a. lokal för före- ståndare eller fastighetsskötare samt expedi- tionslokal (kontor).

Med mindre utrymmen för gemensamt bruk skall i detta sammanhang avses mind- re motionssal, hobbyrum, mindre bibliotek och liknande utrymmen.

Matserveringar bedöms med utgångs- punkt från huruvida de i det särskilda fal- let kan anses motiverade med hänsyn till bl. a. kök eller köksutrustning i bostadslä- genheterna.

Enligt bestämmelserna under 27 % bo- stadslånekungörelsen bestäms pantvärdet till belopp motsvarande de godkända produk- tionskostnadema endast beträffande de lo- kaler som kan anses falla under 2). Detta medför att för andra i och för sig belå- ningsbara lokaler pantvärdet bestäms på för flerfamiljshus sedvanligt sätt. Om någon av de förutsättningar för belåning med 30 % av låneunderlaget som angivits i det före- gående inte uppfylls, utgår lån till student- bostadsföretaget enligt de regler som gäller för vanliga flerfamiljshus. För lägenheter som är avsedda för studerande och som in- går i sådana hus — s. k. insprängda student- bostäder — gäller inte någon därifrån avvi- kande bestämmelse.

4.6.2. Servicebostadslån

För att åstadkomma en styrning i den rikt— ning som utredningen föreslår, bör lånereg- lerna ändras så att byggande av särskilda studentbostäder ej längre blir möjligt på nuvarande villkor. Medel för att genom- föra förslaget utgörs av en särskild låne- form, benämnd servicebostadslån, vilken föreslås ersätta nu tillämpade lån till stu- dentbostadsföretag, som medger att statliga lån utgår intill 100 % av pantvärdet och i princip kan täcka produktionskostnaden. Servicebostadslån innebär således att lån till servicebostäder utgår intill 100 % av pant- värdet till allmännyttiga företag och riks- kooperativa bostadsrättsföreningar.

Som stimulans till byggande av service— bostäder bör de bestämmelser som nu gäl- ler för byggande av studentbostäder i hu- vudsak överföras till att gälla för de all— männyttiga företagen och för av rikskoope- rativa bostadsföretag bildade bostadsrätts- föreningar som uppför servicebostäder. Pantvärdet skall utöver schablonberäkning— en kunna utsträckas till godkänd produk- tionskostnad, fördjupningsmöjligheterna skall uppgå till 25 % och en precisering av kom- pletterande utrymmen och lokaler som skall ingå i låneunderlag och pantvärde görs i sär- skilda bestämmelser till bostadslånekungö- relsen.

Ungdomsbostadsutredningen föreslår att bostadslånekungörelsen med tillämpningsfö— reskrifter och anvisningar omarbetas i ad- ministrativ väg så att de berörda paragra- ferna (åå 15, 20, 26 och 27) formuleras om att i tillämpliga delar gälla serviceboåtäder och servicebostadslån som ersättning för lån till studentbostadsföretag/ hus.

Preliminära beslut om nuvarande lån till studentbostadshus bör icke lämnas efter den 1 juli 1971. Det torde ankomma på bo- stadsstyrelsen att efter statsmakternas even— tuella beslut utfärda närmare övergångsföre— skrifter härom.

Servicebostadslån föreslås även utgå till bostadsrättsförening bildad och förvaltad av rikskooperativt företag under följande för- utsättningar:

]. Särskilt låneunderlag räknas fram för servicebostäderna.

2. Som lånevillkor stadgas att uthyrning- en skall ske enligt självkostnadsprincip, mot- svarande vad som tillämpas inom allmän- nyttiga företag. Hyreskontraktet ges även en utformning som garanterar detta.

3. I bostadslånekungörelsen intages bestäm- melser för bostadsrättsförening som äger och förvaltar servicebostäder vad avser ut— hyrningsvillkor och dispositionsrätt. Då länsbostadsnämnden har att godkänna änd— ringar i bostadsrättsförenings stadgar, erhålls en garanti för att servicebostäderna inte ut- nyttjas i spekulativt syfte.

4. Anvisningar av boende till service- bostäder skall ske via kommunalt organ (i

förekommande fall bostadsförmedling), el- ler på annat sätt som avtalas med kommu- nen. Kommun är förmedlingsorgan för stat- liga lån och kan efter framställning hos läns- bostadsnämnden erhålla förmedlingsrätten till bostäderna.

5. Som villkor för servicebostäder skall gälla att bostadsrättsföreningen åtager sig — i förekommande fall genom kooperativ moderförening — förvaltning av möbler och inre underhåll av servicebostäderna. Utredningen föreslår att låneberäkning för servicebostäder kan ske dels för sär- skild fastighet (i sådant fall dock endast med allmännyttigt företag som huvudman), dels för i annan bebyggelse insprängda bo— stadsenheter (till skillnad från vad som nu gäller för studentbostäder), dels för tillskotts- rum som planeras till moderlägenhet men som i förvaltningshänseende särskiljes vid uthyrning till annan än lägenhetsinnehava- ren. I det senare fallet stadgas i kungörelsen en lägsta nyttjandetid för servicebostaden, som villkor för lånet (10 år). Denna tid är motiverad även utifrån behovet av inven- tarier, som bör avskrivas minst under en 10-årsperiod. Även för upprustning av äldre smålägen— heter, så att dessa kan utnyttjas som ser- vicebostäder, anser utredningen att service- bostadslån skall kunna utgå. Utformning- en av dessa lån bör emellertid anstå till dess saneringsutredningen lämnat sitt för- slag. Det bör ankomma på bostadsstyrelsen att bevaka denna frågas fortsatta hand- läggning. Tills vidare föreslås att de regler som i dag gäller för lån till ombyggnad för studentbostadsföretag tillämpas. Den merbelastning som utredningens för- slag kan komma att medföra för lånefonden för bostadsbyggande, är svår att uppskatta. Att låneutbetalningarnas ökning genom de generösare villkoren för pantvärdesberäk— ning blir av begränsad omfattning kan dock härledas ur skillnaderna för under senare år byggda studentbostäder mellan prelimi- närt och slutligt pantvärde. Vid jämförelse finner man att skillnaden mellan det preli— minära (framräknade) pantvärdet och det slutliga, som vid denna bostadskategori ej

_M» ru— _!

avsevärt bör skilja sig från verklig produk- tionskostnad, varierar mellan 5—8 %. Men det finns även projekt där skillnaden är praktiskt taget obefintlig.

De senaste årens projekt är i regel myc— ket stora och visar sig ligga på relativt lå- ga preliminära kostnader jämfört med tidiga- re studentbostadsprojekt. Detta kan tyda på att en tendens till lägre produktionskostna- der föreligger under förutsättning av pro— duktion i långa serier. Bostadsstyrelsen har under senare år betraktat en kostnad per rumsenhet på ca 25 000 kronor som täm- ligen normal. Skillnader i preliminära och slutliga produktionskostnader per rumsenhet i studentbostäder i olika kårorter är dock betydande.

Omfattningen av den framtida produk- tionen aV servicebostäder kan inte med så- kerhet uppskattas (jfr avsnittet 4.4 Lokal behovsanalys). Bostädernas speciella drag gör dock att produktionen torde bli av marginell omfattning. Antalet rum i stu— dentbostadshus som färdigställdes 1968 upp- gick till 3 236 st. Om detta antal rumsbo- städer med de nya bestämmelserna skulle öka till 5 500 enheter årligen skulle vid en antagen genomsnittlig produktionskostnad av 30000 kronor1 per enhet en förmånli— gare pantvärdesberäkning innebära ökade kapitalutgifter över lånefonden för bostads- byggande med mellan 2,5 och 4 miljoner kro— nor för det totala antalet servicebostäder. Merbelastningen för nytillkomna bostadsen- heter blir således begränsad. I denna be- räkning har ej hänsyn tagits till effekter av eventuell fördjupning av statslånen.

4.6.3. Inventarielån

Utredningen föreslår att särskilda lån för inventarier och utrustning beviljas för ser- vicebostäderna. Ränte- och amorteringsvill- kor föreslås vara lika med de som nu gäl- ler för lån från lånefonden för inventarier i studentbostäder. Återbetalningstiden är högst 15 år.

Lånebeloppet, som fr.o.m. budgetåret 1970/ 71 utgör 1 500 kronor, torde behöva höjas med hänsyn till utredningens förslag

som medför krav på en mer fullständig möblering av bostäderna. För en rimlig funktionell standardmöblering torde enligt vad utredningen erfarit ett belopp av lägst 2000 kr per enkelrum vara erforderligt.

Utredningen har konstaterat att kostna- derna för möbelutrustning varierar högst avsevärt emellan olika nu förefintliga pro- jekt. Till viss del har detta samband med upphandlingen och möjligheterna att köpa möbler i långa serier. Utredningen finner dock icke skäl att frångå den hittills till- lämpade principen om schablonberäkning per rumsenhet. Ur administrativ synpunkt synes olika former av låneunderlagsberäk— ningar som detaljerat styr medelsanvänd— ningen icke vara att föredra. Schablonbe- räkningssystemet står även i överensstäm- melse med de kommunala låne- och bidrags- former som hittills har tillämpats för kom- munala ungdomsbostäder m. m.

Bestämmelserna för lånefonden föreslås ändrade så att lån utgår dels för lägenhe- ter, dels för gemensamhetsutrymmen. Be- loppet för inredning och utrustning av gemensamhetslokaler föreslås uppgå till högst 300 kronor per servicebostadslägen- het.

För samtliga former av servicebostäder kan huvudman erhålla inventarielån.

Den nu förefintliga lånefonden för in- ventarier i studentbostäder föreslås ombil- dad till en lånefond för inventarier i ser- vicebostäder. Från fonden skall huvudman för servicebostäder äga rätt att uppta lån för anskaffning och förnyelse av inventarier. Lånefonden föreslås även överflyttad från utbildningsdepartementets huvudtitel till in- rikesdepartementets i samband med att bo- stadslånekungörelsen omarbetas beträffan- de lån till servicebostäder.

Merutgiften över lånefonden för inven- tarier i servicebostäder torde vid en pro- duktion av 5 500 servicebostäder (om alla utnyttjar de medel som står till förfogande) uppgå till drygt 4 miljoner kronor.

1 Hänsyn har vid beloppets antagande tagits till den av utredningen föreslagna höjda utrust- ningsstandarden och ökningen av bostadsutrym- met.

Utredningen har i kapitel 1 översiktligt re— dovisat de regler som tillämpas vid förmed- ling av bostäder genom kommunala bostads- förmedlingar. I kapitel 3 har utredningen analyserat den enkät som utsänts till bo- stadsförmedlingarna och som rörde de yng- re ensamståendes bostadssituation.

Mot bakgrund av detta material finner ut- redningen skäl att rekommendera förmed- lingarna vissa förändringar av förmedlings— principerna. Utredningen kan i detta sam- manhang endast uttala rekommendationer då bostadsförmedlingsverksamheten är en kommunal angelägenhet och arbetar under olikartade villkor. Bostadsförmedlingar finns ej heller i alla kommuner.

De bostäder som berörs i bostadsförmed- lingarnas verksamhet kan indelas i två hu- vudgrupper, nyproducerade och äldre (suc— cessionslägenheter). De förra utgör i regel huvudparten av förmedlande bostäder och är genomsnittligt större och har högre hy- reskostnad. Successionslägenheterna är ofta mindre typer och har lägre hyror.

Successionslägenheterna kan ofta fristäl- las till förmedling genom att redan etable- rade hushåll erhållit större, ofta nyproduce- rad lägenhet genom bostadsförmedlingen. De nytillträdande hushållen har däremot inget sådant objekt att erbjuda. Det är följ- aktligen alltid lättare att genom innehav av en bostad även av låg klass kunna agera på bostadsmarknaden och erhålla en lämpliga— re bostad. De nytillträdande bostadskonsu- menterna (ofta de yngre) erbjuds i första hand nyproducerade bostäder. Detta har samband med principerna för tilldelning av bostäder som i regel utformas så att vissa grupper prioriteras i tilldelningen. I huvud- sak kan dessa principer vara av följande slag.

a) tidsturordning efter anmälningsdatum

b) behovsprövning (utgår från boende- förhållanden, trångboddhet och antal barn)

c) reservationer för särskilda efterfråge- kategorier (främst sociala och medicinska förturer och kommunal personal, s. k. »nyc- kelmän»)

e) ekonomiska kriterier — betalningsför- måga

f) lägsta anmälningsålder (i regel 18 år).

Konsekvenserna vid en tillämpning av de ovanstående principerna i kombination blir att olika bostadssökandes möjligheter att in- om rimlig tid erhålla en direktförhyrd bo— stad starkt varierar. Generellt sett har be- hovsprioriteringen medfört följande grupp- indelning i rangordning:

1. ensamstående (främst mödrar) med barn

2. gifta hushåll med barn

3. gifta hushåll utan barn

4. personer som ämnar ingå äktenskap

5. övriga ensamstående (ungdomar, från- skilda, nyinflyttade m. fl. delgrupper).

För den sista gruppen har reglerna om lägsta anmälningsålder och största bostad inneburit en nära nog total utestängning från tilldelning genom bostadsförmedling— arna i de större tätorterna.

Genom att bostadsproduktionen har in- riktats mot större bostadstyper har den främst kunnat tilldelas familjehushåll och betalningsstarka bostadssökande. Hushålls- kvoterna avspeglar därför bl. &. skillnader mellan gifta och ogifta i möjligheterna att erhålla egen bostad. De regionala skill- naderna på bostadsmarknaden har accen- tuerats i storstadsområdena, där utbudet av bostäder varit markant mindre än efterfrå- gan. Den vid bostadsförmedlingarna regis- trerade efterfrågan återfinns därför i första hand i storstäderna, men även mindre ex— pansiva orter uppvisar en bruttoefterfrågan som inte kan tillgodoses på kort sikt.

Behovs- och tidsturordningsprinciperna fö— rekommer i praktisk tillämpning i kombi- nation, varvid tidsturordning tillämpats in- om grupper med lika behov.

Ogifta ensamstående — främst ungdomar — har missgynnats. En för de ensamstående ofördelaktig behovsprioritering och kort kvalifikationstid medför att bostadsmarkna- den icke i större omfattning erbjuder någon bostadsmöjlighet för dessa grupper. Bostads— förmedlingen fördelar dock endast en mind- re del av det totala antalet bostäder och bo-

[ 1 l l

stadsbyten (bortsett från lägenheter i ny- produktion och hos allmännyttiga företag). En marknad existerar som ger främst betal- ningsstarka efterfrågegrupper snabbare till— gång till bostäder. Ett icke obetydligt antal av de ensamstående bostadssökande utgör således en ekonomiskt svag grupp i sam- hället som kvarstått sedan andra grupper fått sin bostadsfråga tillgodosedd.

De åtgärder som utredningen rekommen- derar baserar sig på ett något annorlunda synsätt på förmedlingsverksamhetens 'upp- gifter än det gängse förekommande. Bo— stadsförmedlingsutredningen rekommende- rade ur rättsäkerhetssynpunkt att renodlad tidsturordning skulle tillämpas. Som följd härav torde dock vid en i stort lika vänte- tid en prioritering ske av personer eller hus— håll med större behov. I realiteten kommer alltså knappast en renodling av principerna att kunna upprätthållas.

Vidare leder en tidsturordning som hu— vudprincip till ineffektivitet i förmedlings- verksamheten på grund av att bostadsför- medlingarna måste anvisa bostäder till hus— håll som vanligen redan har sin bostads- fråga nöjaktigt löst och som därför säger nej till erbjudanden som inte uppfyller myc- ket speciella krav.

Alternativ till tidsturordning är således en behovsprövning, där emellertid de ensam- ståendes behov av bostad prioriteras högre än nu. De bör därför jämställas med öv— riga barnlösa hushåll.

Utredningen anser det sannolikt att bo- stadsförmedlingarnas effektivitet kunde öka om större rörlighet kännetecknade bostads- marknaden. I första hand bör därför eko- nomiska stimulanser insättas för vissa hus- håll med angelägna bostadsbehov (trång— bodda flerbarnsfamiljer). De nuvarande bo- stadstilläggen till barnfamiljer bör således utformas så att familjehushållen stimuleras att söka större bostäder i nyproduktionen. Det åligger emellertid inte ungdomsbostads- utredningen att föreslå utformning av så- dana tillägg.

Den verksamhet som på senare tid på— börjats vid vissa bostadsförmedlingar arbe— tar med nya generella medel för att åstad-

komma ökad rörlighet. Informationsverk— samheten blir därför av väsentligt intresse. I den mån bostadsförmedlingen inte när alla efterfrågegrupper bör en uppsökande verk— samhet eftersträvas, som går ut på att er- bjuda större bostäder till trångbodda famil— jer och samtidigt redovisa de ekonomiska förmåner som kan utgå vid ett bostadsbyte.

När de uppflyttande trångbodda hushål- len erhållit ny bostad bör mindre succes- sionslägenheter i första hand erbjudas till ensamstående m. fl. vilka i viss utsträckning utgör permanenta enpersonshushåll. På det— ta sätt kommer de mindre hushållen inte att konkurrera med de större om familjebostä- der i nyproduktionen.

Som tidigare berörts i skilda sammanhang föreslår utredningen att förmedling av ser— vicebostäder, tillskottsrum och uthyrnings-/ inneboenderum sker i kommunal regi. En samtidig anmälan om permanent bostad in- ges (i det fall boendetiden inte är av högst tillfällig natur). Detta är nödvändigt om servicebostäderna skall kunna fullgöra sin uppgift som sluss till den övriga bostads— marknaden genom att boendetiden blir kort. Samtidigt går inte de bostadssökande miste om Väntetid i förmedlingen.

Med hänsyn till åldersfördelningen i ser— vicebostäder och andra boendeformer med kort genomströmningstid föreslår utredning- en att den nedre åldersgränsen för anmälan till bostadsförmedling sätts till 16 år (nu i allmänhet 18 år). Detta underlättar främst yngre förvärvsarbetande ungdomars möjlig- het att i tid kvalificera sig för bostadstill— delning.

På de orter som ännu tillämpar mantals- skrivningstvång för anmälan vid bostadsför- medling, föreslås att detta slopas, inte minst med hänsyn till studerande som efter ett an— tal år söker sig tillbaka till hembygden, men likväl är berättigade till en god bostad un— der studietiden.

4.8. Ungdomen och ekonomin

Av låginkomstutredningens intervjuserier har framgått, att ungdomen generellt är en låginkomstgrupp och att skälen till detta är

två: dels en liten andel helårsarbetande, dels de lägre lönerna bland de förvärvsar- betande ungdomarna jämfört med vuxna.

Efterfrågare av servicebostäder utgörs sannolikt främst av inflyttad ungdom med en mer stabil förvärvssituation, heltids för- värvsarbetande eller studerande.

För studerande på gymnasial nivå förut- sätts föräldrarna svara för den huvudsak- liga försörjningen. Studiemedelsberättigade studerande vid universitet och andra efter- gymnasiala utbildningsanstalter erhåller år- ligen f.n. 8 400 kronor som lån och bidrag vilket skall räcka till uppehälle under 10 månader av året.

Jämfört med studiemedelsberättigade ung- domar synes förvärvsarbetande under 20 år ha en sämre ekonomisk ställning, kvinnor i åldern 20—24 år en därmed jämförbar och män i samma ålder en något bättre eko- nomi.

I synnerhet de förvärvsarbetande ogifta flickorna i åldern 14—19 år hade låga in- komster. År 1966 uppgick dessa bland full— tidsarbetande för 57 % till högst 10000 kronor, medan 40 % hade löner mellan 10000 och 15000 kronor. Löner översti- gande 15 000 hade endast 3 % av flickorna mot 20 % av pojkarna i samma ålder. Lö- ner av denna storleksordning torde ge myc- ket litet utrymme för bostadskostnader. Lik- väl har ett betydande antal flickor under 20 år flyttat från föräldrahemmet, medan för pojkarna utflyttningen knappast börjat ännu.

Den största gruppen av utflyttad ogift ungdom återfinns i åldern 20—24 år. I den- na ålder understiger lönerna fortfarande de vuxnas. För kvinnorna var lönerna blyg- samma. 51 % hade årslöner mellan 10 000 och 15 000 kronor, medan 41 % hade nå— got mer eller 15 000—20 000 kronor. Män- nens löner var mer spridda. 44 % hade års- löner överstigande 20 000 kronor, medan å andra sidan 20 % förtjänade högst 15 000 kronor.

De icke fulltidsarbetande hade synnerli- gen låga inkomster. Av samtliga icke gifta män 20—24 år hade 69 % inkomster på högst 15 000 kronor. Bland kvinnorna var

Även de unga gifta hushållen känneteck- nades av låga inkomster. I familjer, där mannen var i åldern 20—24 år hade 45 % högst en hushållsinkomst på 20 000 kronor och 26 % högst 15 000 kronor.

Såväl för gifta som för ogifta samvarie- rade inkomsten med region så att inkoms- terna var högst för ungdomen bosatta i storstadsregionerna och lägst på landsbyg- den.

De sparvaneundersökningar som finns är relativt föråldrade. Dessa påvisar dock, att sparbenägenheten är ringa i åldrarna un- der 30 år, medan i stället en relativt stor an- del av inkomsten används till inköp av var- aktiga konsumtionsvaror. Det är med störs- ta sannolikhet familjebildningen som orsa- kar detta.

Ett stort antal ungdomar deltar dock i det s.k. lönsparandet, vilket innebär, att man varje månad sparar 10 % av bruttolönesum- man. Den 31 dec. 1969 fanns 146 000 lön- sparare i åldern 15—30 år. Genomsnittlig be- hållning uppgick till 1 900 kronor.

En attitydundersökning från år 19661 ut- förd på uppdrag av kommittén för det all- männa lönsparandet, ger viss belysning åt frågor om ungdomens bostadssparande. Lön- sparande var tämligen ovanligt i åldern un- der 20 år. Av 15 —19 åringar var det 6 % som lönsparade eller tidigare sparat, mot 24 % i åldern 20—24 år och 27 % i åldern 25—30 år.

Många ungdomar hade planer på att an- skaffa bostad under den närmaste tiden. Bland ogifta lönsparare var denna andel % mot hälften bland ogifta icke lönsparare. Långtifrån alla, som planerade att skaffa annan bostad, sparade emellertid för detta ändamål. Av ogifta lönsparare var det hälf- ten som sparade till bostaden men endast 30 % bland icke lönsparare. Bland låga in- komsttagare var bostadsspararna färre. Med inkomster under 20 000 kronor/ år bostads— sparade 44 % av lönsparama mot 27 % bland övriga ogifta på denna inkomstnivå.

1 Sparande och bostad, en attitydundersök- ning bland ungdom år 1966. Kommittén för all— männa lönsparandet. Stockholm 1967.

mA.—Ma,. : a

Andelen steg väsentligt med högre inkomst och uppgick till 72 % bland lönsparare med inkomst om 20 000—25 000 kronor samt 47 % bland övriga som hade denna in- komst.

Endast en mindre del av de ungdomar som har planer på en ny bostad är sålunda aktiva bostadssparare och denna andel har samband med inkomsten. Först bland rela— tivt höga inkomsttagare är bostadsspararna många.

En stor del av ungdomarna har således blygsamma inkomster. Man har för ogift ungdom konstaterat ett samband mellan in- komst och utflyttning från hemmet. Med stigande inkomster ökar andelen utflyttade, särskilt de med eget hushåll. Låg inkomst hindrar därför en del ungdom från att flyt— ta hemifrån.

Mot denna bakgrund har ungdomsbo- stadsutredningen även funnit skäl att över- väga åtgärder som allmänt underlättar främst de unga ensamståendes möjligheter till bätt- re anpassning på bostadsmarknaden.

Det kan därvid konstateras, att samhället nu bidrar till de gifta ungdomarnas bosätt- ning och till att höja barnfamiljernas bo- stadsstandard, medan däremot de ogifta ungdomarna inte i något avseende får stöd. De statliga och kommunala bostadstilläggen är avsedda för barnfamiljer i låga inkomst- lägen. Ungdomsbostadsutredningen finner att ett familjepolitiskt bostadsstöd stimule- rar omflyttningen inom bostadsbeståndet. En sådan omflyttning är särskilt värdefull om de friställda successionslägcnheterna kan anvisas till andra grupper än familjehus- hållen, bl.a. ensamstående och lågavlönade hushåll.

Generellt sett är ungdomens ekonomiska situation i dag sådan att många har svårt att efterfråga en modern bostad (med san- nolikhet även en nybyggd servicebostad). Utredningen har erfarit att visst statligt ut- redningsarbete pågår i syfte att utvidga bo— stadsstödet även till ensamstående. I vissa kommuner har även fråga väckts att vidga den kommunala delen av stödet att även gälla dessa grupper.

Dessa frågor finner utredningen vara av

stor betydelse för ungdomens bostadsför— sörjning, men direktivens utformning som begränsar arbetet till i huvudsak andra om- råden samt direktivens krav på skyndsam- het har icke medgivit att utredningen fun— nit möjlighet att närmare gå in på dessa frågor.

4.8.1. Bosättningslån till ensamstående utan barn

Vid utredningens studium av ungdomens ekonomiska villkor har uppmärksamhet rik- tats mot de statliga bosättningslånen som i dag utgör ett stöd till de familjebildande och ofta nytillträdande bostadskonsumen- terna.

De nuvarande bestämmelserna för erhål- lande av statligt bosättningslån är följande.

Trolovade eller äkta makar eller man och kvinna vilka stadigvarande sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden kan under vissa förutsättningar av riksbanken erhålla lån från statens bosättningslånefond. Detsamma gäller ensamstående ogift per- son, som avser att tillsammans med eget minderårigt barn bosätta sig i familjebo— stad. Med ogift likställes änka, änkling el— ler frånskild.

Lån beviljas för bosättning i familjebo- stad och är avsett för inköp av:

1. möbler eller andra bosättningsföremål

2. redskap, verktyg eller liknande före— mål, som kan underlätta hemarbetet eller vara av betydelse för hemmets trevnad eller familjens försörjning.

Lånebeloppets storlek fastställes efter prövning i varje särskilt fall. Högsta låne- belopp är 6 000 kronor.

Lånetidens längd fastställes likaledes från fall till fall. I allmänhet bestämmes tiden till 5 år. Längsta lånetiden är 8 år.

Vissa lånesökande har vid bosättnings- tillfället och under de närmaste åren där- efter låg återbetalningsförmåga, medan in- komsterna kan beräknas stiga senare. I så— dana fall kan amorteringsfrihet medges un- der i allmänhet högst 3 år. Lån av denna typ kan beviljas sökande, som beräknas få svårigheter att verkställa amorteringar un-

Nya lån

Budgetår Antal 1962/63 6 729 2 888 1963/64 7 546 3 301 1964/65 8 953 3 493 1965/66 10 829 4 177 1966/67 11 084 4 353 1967/68 9419 4434 1968/69 8 553 4 396 1969/70

(beräknat) 10 000 5 000 1970/71

(beräknat) 11 000 5 200

der de första åren, t. ex. genom att han (hon) studerar, startar egen rörelse, övertar jordbruksfastighet o. dyl. Då amorteringsfri- het under viss tid medgivits, skall lånet vara slutbetalt senast 5 år efter utgången av den amorteringsfria tiden. Ränta skall dock er— läggas under hela lånetiden.

I varje kommun finns ett ortsombud som har till uppgift att hjälpa lånesökande med råd och anvisningar.

Investeringsanslag till fonden anvisas över socialdepartementets huvudtitel. Utveckling- en av låneverksamheten framgår av samman- ställningen i tabell 4: 2.

En ökning av såväl antal som belopp för nyutgivna län har skett med anledning av att från och med den 1 juli 1969 dels till- kommit en ny kategori låntagare — ogifta sammanboende, som ej har barn — dels lånemaximum höjts från 5000 till 6000 kronor.

Ungdomsbostadsutredningen finner beho- vet av ekonomiskt stöd för ensamstående som bildar eget hushåll vara lika stort som för de grupper som f.n. har rätt att er- hålla bosättningslån, vare sig vårdnad om barn föreligger eller ej. Utredningen före- slår därför att bosättningslån kan utgå en- ligt samma grunder som nu gäller även till ensamstående hushållsbildare utan barn.

4.8.2. Kommunal borgensteckning på lån till förvärv av bostadsrätt

En betydande del av såväl äldre som ny- producerade bostäder utgörs av bostadsrätts-

Medelbelopp kr

Avbetalningar Totalbelopp milj kr milj kr

19,4 13,9 24,9 15,0 31,3 17,4 45,2 21,2 48,3 27,3 41,7 33,1 37,6 33,6 50,0 35,0 57,2 37,5

lägenheter. Av de lägenheter i flerfamiljshus, för vilka preliminärt beslut meddelades om statliga lån under åren 1960—1968, upp- fördes 29 % av kooperativa bostadsföretag. För att kunna efterfråga bostadsrättslägen- het erfordras ett visst kapital, sparat eller på annat sätt tillgängligt. En viktig fråga är, i vilken utsträckning de yngre kan göra sig gällande inom denna sektor av bostadsmark- naden.

I skilda sammanhang har krav rests på åtgärder som skulle underlätta för betal- ningssvaga grupper att efterfråga bostads- rättslägenheter.

Det bör framhållas att olika möjligheter står till buds att täcka insatskostnaden bort- sett från det personliga bostadssparandet som bostadsrättsformen är avsedd att upp- muntra.

De bostadskooperativa företagen främst HSB och Riksbyggen har en viss kreditgiv- ning på området. Det är emellertid en natur- lig strävan från dessa att begränsa denna verksamhet.

En väg som på senare tid framförts i den allmänna debatten är att staten vidgar sin långivning till bostadsrättsproduktionen ge- nom att öka den statliga låneandelen till 98 % (nu 95 %) av låneunderlaget. Detta är emellertid en generell bostadspolitisk åt- gärd som inte särskilt gynnar de grupper som utredningen finner skäl att stödja. Proble— men för dessa torde ändå kvarstå.

En väg som vissa kommuner redan idag tillämpar är att teckna borgen på lån till

förvärv av bostadsrätt. Bestämmelserna här- för kan utformas på olika sätt i skilda kom- muner.

Författningsstödet för kommunal bor- gensteckning på bostadsrättslån återfinnes i lagen den 10 juli 1947 om kommunala åt- gärder till bostadsförsörjningens främjande. Där stadgas i 55 1 att kommun, om den så finner påkallat för att främja bostadsför— sörjningen inom kommunen eller bostadsför- sörjningsområdet, äger ställa medel till för- fogande att enligt de grunder och i den ordning kommunen bestämt, användas till åtgärder i syfte att nedbringa den enskildes kostnader för anskaffande eller innehav av fullvärdig bostad.

Statligt lån till bostadsföretaget eller rätt för vederbörande person till statligt bostads- stöd utgör ej villkor för det kommunala stödet. Det enda villkoret för rätten att utge det kommunala bostadsstödet är att det skall vara ägnat att förbättra bostadsförsörjningen och ha till syfte att nedbringa den enskildes kostnader för förvärv och innehav av full- värdig bostad. Kostnaderna nedbringas ge- nom den räntereducering med 11/2 % som banker tillämpar vid kommunal borgen.

När bostadsstödet lämnas som borgen på lån inom ramen för den underställnings- fria lånerätten får amorteringstiden inte överstiga fem år. Några bestämmelser om hur höga lånebeloppen får vara i de olika fallen finns inte när borgen tecknas inom den underställningsfria låneramen.

Utan Kungl. Maj:ts tillstånd får vidare enligt SFS 701/1967 borgen lämnas för lån högst 10 år till bostadsrättshavare i hus med statligt lån, varvid dock lånebeloppet inte får överstiga 21/2 % av lägenhetens an- del av låneunderlaget.

Sedan 1 januari 1969 är genom att bo— stadsrättskontrollagen upphört att gälla, överlåtelsevärdena marknadsprisbestämda, varför bl.a. härav den underställningsfria lånerätten utgör en begränsad andel.

Olika villkor har som nämnts ställts upp i kommunerna för den kommunala borgens- teckningen.

Begränsningen har införts både relativt och absolut för hur omfattande borgens-

teckningen får vara i det enskilda fallet. Dessutom har krav uppställts på viss boende- tid i kommunen eller att den lånesökande har anknytning till kommunen, genom t. ex. en arbetsplats.

Hur dessa regler är utformade i vissa Stor-Stockholmskommuner framgår av ta- bell 4: 3, som även visar den årliga omfatt- ningen av borgensteckningarna (uppgifterna avser år 1969).

Med hänsyn till de fria överlåtelsepriserna på bostadsrättslägenheter har dessutom be- gränsningar införts avseende beräkningen av det högsta underlagsbelopp som kan ligga till grund för borgensteckningen. En regel som tillämpas är att borgen icke tecknas på grund- val av överlåtelsebelopp som överstiger grundavgiften och verkställda amorteringar i statligt belånade bostadsrättsföreningar.

Som villkor har vidare uppställts att två av kommunen godkända borgensmän, varav den ena må vara låntagarens maka/make, såsom för egen skuld tecknar borgen för återbetalning av de kapitalbelopp jämte rän- ta samt de övriga kostnader, som kommunen till följd av sin borgen kan nödgas utgiva och att låntagaren till säkerhet för borgens- teckningen hos kommunens styrelse pant- sätter sitt bostadsrättsbevis med därå tecknad överlåtelse in blanco, dessutom överlämnar låntagaren till kommunens styrelse en av bo- stadsrättsföreningen utfärdad förbindelse att

a) till kommunens styrelse som säkerhet överlämna bostadsrättsbeviset med överlå- telse in blanco påtecknad så snart beviset utställts,

b) omedelbart underrätta kommunens styrelse om låntagaren resterar för avgift till föreningen eller i förekommande fall med hyra,

c) omedelbart underrätta kommunens sty- relse därest låntagaren anhåller om att få överlåta bostadsrätten eller lägenheten,

d) icke utan kommunens styrelses med- givande lämna tillstånd till dylik överlåtelse,

e) vid realisation av bostadsrätten på grund av låntagarens underlåtenhet att full— göra sina skyldigheter mot föreningen efter täckande av egna fordringar tillhandahålla långivaren så mycket av överskottet, som

Tabell 4:3 Kommunal borgen för lån till bostadsrättslägenhet

Bosatt antal år % av bostads-

Kommun i kommunen rättsinsats Dock högst Antal fall/år Danderyd 3 60 5 000 10—20 Gustavsberg _ — — 25—30 Märsta 2 b) 50 5 000 20—25 Nacka 3 b) 75 — 40—50 Saltsjöbaden 3 b) 75 — 10—15 Sollentuna 3 75 — —— Solna a) _— _ _ 10 Stockholm _ c) —— —— Täby 2 75 —— 35 Vallentuna — 60 — 30—35

a) Ger direkta lån till insaten.

b) Eller med arbetsplats i kommunen.

c) 2,5% ev bostadsrättens andelsvärde. motsvarar fordran på låntagaren. bostadsutredningen.

Ungdomsbostadsutredningen rekommen- derar för sin del att de kommuner som för- medlar statliga lån till bostadsrättsförening— ar, ger möjlighet för de som efterfrågar bostadsrättslägenheter att på vissa villkor erhålla kommunal borgen på lån till förvärv av bostadsrätt i fastigheter med statlig be- låning. Bostadsrättsföreningar som ej finan— sieras med statliga lån, avses ej komma ifråga.

Härvid bör villkoren utformas med hän- syn till den lokala bostadsmarknadens för- hållanden och i förekommande fall till bo- stadsförsörjningsområdet i sin helhet. I om- råden med flera kommuner bör reglerna va- ra gemensamma och t. ex. eventuella kvalifi- kationstider räknas vid bosättning eller ar- bete i hela bostadsförsörjningsområdet.

4.9. H yreslagsfrågor Inledning

Till ungdomsbostadsutredningen har av Kungl. Maj:t uppdragits att mot bakgrund av utredningsarbetet i övrigt överväga be- hovet av åtgärder i fråga om hyressättning- en för inackorderingsrum. Uppdraget för- anleddes av riksdagens bifall till tredje lag- utskottets utlåtande över motionen 1969: II: 166 om hyressättning för möblerade rum, vari utskottet hemställde att motionen jäm- te utlåtande skulle överlämnas till ungdoms—

Motionärerna, fru Holmqvist m.fl., an- förde att vissa hyresvärdar bedriver en yr- kesmässig uthyrningsverksamhet i andra hand som i många fall tenderar att få en karaktär av uppskörtning gentemot utpräg- lat betalningssvaga grupper. Hyressättning- en är ofta obillig på orter med betydande bostadsbrist. De grupper som drabbas är främst ensamstående, yngre ensamma möd— rar, frånskilda och invandrare. Studerande samt förvärvsarbetande ungdomar utgör dock merparten. Motionärerna anförde att det finns starka skäl för att även hyresgäs— ter i inackorderingsrum bör få hyrans skä- lighet prövad på laglig grund.

4.9.1. Nu gällande lagstiftning m.m.1

Lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m.m. innebär för det stora flertalet bo- stads— och affärslägenheter ett system som karakteriseras av att avtalsfriheten satts ur spel. Enligt detta system, som regleras i 3 % hyresregleringslagen, skall hyran i princip prövas och fastställas i förväg av en statlig myndighet, nämligen hyresnämnd och vid överklagande av hyresnämndens beslut av statens hyresråd.

Bestämmelserna i lagen äger enligt huvud- regeln tillämpning i varje stad, köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade minst 2000 invånare, där ej Kungl.

1 Jfr 3 LU utl. nr 11 år 1969.

Maj:t annorlunda förordnar samt i annan tätbebyggd ort som Kungl. Maj:t bestäm- mer. Kungl. Maj:t äger även bestämma, att lagen i ort där den gäller skall äga tillämp- ning endast i fråga om visst eller vissa slag av lägenheter.

Hyreskontrollen enligt 3 & hyresregle- ringslagen äger tillämpning dels på lägen- het som är avsedd att helt eller till väsent- lig del användas till bostad och som inte hyrs ut möblerad, dels på lägenhet som inte är avsedd att helt eller till väsentlig del an— vändas till bostad (lokal), om hyran den 1 januari 1942 inte var fastställd att utgå med växlande belopp för skilda tider. En- ligt 3 & första stycket får hyresvärden inte ta emot, träffa avtal om eller begära högre hyra än som motsvarar den för lägenheten tillåtna grundhyran. Från denna huvudregel görs dock vissa undantag. Från och med den 1 januari 1969 gäller att lägenhet i hus eller del av hus som färdigställts efter ut- gången av år 1968 är undantagen från hy- resregleringen. Har hus eller del av hus un- dergått omfattande ombyggnad som avslu- tats efter utgången av år 1968 skall hyres- nämnden vidare på framställning av hyres- värd eller hyresgäst förordna att lagen skall upphöra att gälla för huset eller husdelen. Undantagna från hyresregleringen är även upplåtelser i första hand i sådant av kom- mun eller av kommunalt eller därmed jäm- ställt bostadsföretag förvaltat hus som Kungl. Maj:t bestämmer.

Ett annat system för hyreskontroll gäller enligt & 6. Detta system, som i huvudsak gäller endast för möblerade lägenheter, in- nebär att hyran fastställs först efter fram— ställning från hyresgästen. Om hyran för sådan bostad är avsevärt högre än lägenhe- tens beskaffenhet och andra omständighe— ter föranleder äger hyresnämnden sätta ned hyran efter vad som anses skäligt. Nämn- den kan därvid också föreskriva att lägen- heten i fortsättningen skall vara underkas— tad hyreskontroll enligt 3 5. Som regel gäl- ler nämndens beslut fr.o.m. den dag då beslutet meddelas eller den senare dag som nämnden bestämmer. Om det av särskild anledning är skäligt, får nämnden dock be-

stämma att beslutet skall avse också för- fluten tid.

Hyresregleringslagen innehåller vidare i 7—8 a åå bestämmelser om besittningsskydd. Huvudprincipen (7 5) är att om hyresvärd uppsagt hyresavtal utan att hyresrätten är förverkad hyresnämnden äger på framställ- ning av hyresgästen förklara uppsägningen ogiltig, om den strider mot god sed i hyres- förhållanden eller i annat fall är obillig. Från och med den 1 januari 1969 gäller be- sittningsskydd enligt lagen endast lokaler.

Fr.o.m. den 1 januari 1969 gäller hyres- regleringslagen inte lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad (prop. 1968: 91, 3 LU 50, rskr 286). Inackorderingsrummen är således numera undantagna från hyres— regleringen.

Hyresregleringslagen gäller till och med den 31 december 1971. En successiv regional och kategorimässig avveckling av hyres- regleringen har dock skett, senast genom statsmakternas beslut år 1968 rörande bl. a. nyproduktionen. Hyresregleringen gäller nu framför allt det äldre bostadsbeståndet i en- skild ägo i de större tätorterna.

Den nya hyreslagen, som trätt i kraft den 1 januari 1969, vilar på principen om av— talsfrihet för parterna. Detta innebär att regleringen av hyrorna upphör och att hy— ran i första hand bestäms genom avtal mel- lan parterna. Hyresgästen skall emellertid, när det gäller en bostadslägenhet, kunna på— kalla myndighets prövning aV hyrans skä- lighet. Hyra som vid sådan prövning be— finns vara oskälig skall sättas ned till skä- ligt belopp. Prövning av detta slag skall alltid kunna ske när hyresvärden som vill- kor för förlängning av hyresförhållande fordrar högre hyra. Denna spärr mot oskä— lig hyra bör främst betraktas som ett me- del att säkerställa det besittningsskydd som enligt förslaget skall tillkomma hyresgäs- ten. Detta skydd skall inte kunna sättas ur spel genom obilliga hyreskrav. På orter med en mera utpräglad bristsituation på bostads- marknaden skall dessutom prövning kun— na ske också av s.k. förstagångshyra, dvs. i allmänhet hyra som bestäms första gången som ett avtal sluts mellan två parter angå-

ende viss bostadslägenhet. Syftet med denna prövningsmöjlighet är att förhindra en av bristsituationen föranledd stegring av hyres- nivån.

Prövningen av hyrans skälighet skall gå till så att den aktuella hyran jämförs med hyran för lägenheter i allmännyttiga företag, som med hänsyn till bruksvärdet kan anses likvärdiga från konsumentsynpunkt. Man skall därvid beakta sådana omständigheter som lägenhetens storlek, läge, utrustning, un- derhåll, yttre miljö och övriga omständig- heter som kan påverka bruksvärdet.

Om den prövade hyran visar sig vara vä- sentligt högre än jämförelsehyran, skall den sättas ned till skäligt belopp.

Prövning av hyrans skälighet kan enligt lagen ske endast i sådana fall då hyresgäs- ten har rätt till förlängning av hyresavtalet, dvs. åtnjuter besittningsskydd. Sådant skydd föreligger om ej någon viss i lagen angiven situation är för handen. Undantagen avser bl.a. dels att hyresförhållandet upphör in- nan det varat längre än nio månader i följd, dels att fråga är om upplåtelse av bostads- lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad (45 & första stycket p. 1 och 2). Det kan anmärkas att hyresgäst som hyr fristå- ende möblerad lägenhet däremot åtnjuter besittningsskydd.

Under förarbetena till det nämnda un- dantagsstadgandet beträffande del av upp- låtarens bostad anförde hyreslagskommittén bl.a. (SOU 1961: 47 s. 81) att vissa kate— gorier av bostadsupplåtelser kännetecknas av att en nära personlig kontakt etableras mellan upplåtare och hyresgäst. Framför allt gäller detta när upplåtelsen avser del av upplåtarens bostad. Hänsynen till upplåta- rens personliga förhållanden måste anses på— kalla att sådana upplåtelser lämnas utanför optionsreglernas tillämpningsområde. Det är härvid likgiltigt, om upplåtaren innehar bo- staden med äganderätt, bostadsrätt eller hy- resrätt eller om den uthyrda delen av bo- staden upplåtits i möblerat eller omöblerat skick.

Hyreslagstiftningssakkunniga anförde bl. a. att ifrågavarande slag av bostadsupplåtelse enligt de sakkunnigas mening var minst

lämpad som underlag för en rätt till för- längning av hyresavtalet mot upplåtarens vilja (SOU 1966: 14 s. 121).

Det föreslagna undantaget sattes inte i fråga av någon vid remissbehandlingen av de båda nämnda betänkandena.

Förslag till ny hyreslagstiftning, grundat framför allt på hyreslagstiftningssakkunni- gas nämnda betänkande, förelades riksdagen genom proposition 1967: 141. I denna före- slogs även att hyresregleringen skulle av- vecklas vid utgången av år 1968.

Det nyss berörda undantaget från besitt- ningsskyddsreglerna beträffande upplåtelse av bostadslägenhet, som utgör del av upp- låtarens lägenhet, föranledde i propositio- nen inte något uttalande från föredragande departementschefens sida, som är av intresse i detta sammanhang (prop. 1 87 f.).

Propositionen återkallades sedermera (skri- velse 1967: 174).

I den förut nämnda propositionen 1968: 91 framlades på nytt förslag till hyreslag. Förslaget var med något undantag likaly- dande med det som förelades riksdagen år 1967. I propositionen föreslogs vidare att giltighetstiden för hyresregleringslagen skulle förlängas till utgången av år 1971 och att lagen skulle ändras i vissa hänseenden.

Ändringarna innebar bl. a. att hyresregle— ringslagens bestämmelser om besittnings- skydd upphävdes beträffande bostadsupplå- telser (hyreslagens bestämmelser blev i stål- let generellt tillämpliga) och att från hyres- regleringen undantogs lägenhet, som utgör del av upplåtarens egen bostad. Förslaget till ändringar i hyresregleringslagen byggde inte på någon särskild utredning, över vilken be- rörda myndigheter och organisationer fått tillfälle att yttra sig.

I propositionen anförde föredragande de- partementschefen bl. a. (prop. s. 66 ff.), att det var en fördel om hyreslagens besittnings- skyddsbestämmelser vann tillämpning även i fråga om bostadsupplåtelser som omfatta- des av hyresregleringen. Besittningsskyddet för bostadshyresgäst enligt förslaget till hy- reslag ansågs åtminstone beträffande orter med mera påtaglig bostadsbrist likvärdigt med hyresregleringslagens besittningsskydd.

sgång, ;._ _-__. ,f...

i

I vissa avseenden var det t.o.m. överlägset. Detta gällde särskilt bostadsupplåtelse i an— slutning till bostadsanställning. En övergång till hyreslagens regler fick emellertid till följd att besittningsskydd inte kom att gälla för lägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad. I sin tur förde detta med sig att hyresregleringen inte kunde behållas för sådan lägenhet. Eftersom det redan i prin- cip rådde avtalsfrihet för dylika hyresobjekt kunde en sådan ordning godtas.

Riksdagen antog lagförslagen.

Vid riksdagsbehandlingen av hyreslagstift- ningen väcktes motioner såväl år 1967 (ll: 1083) som år 1968 (II: 1148) med hem- ställan att skälighetsprövningen av hyres— sättningen skulle gälla även för inackorde— ringsrum och möblerade lägenheter samt del av lägenhet.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande vid 1968 års riksdag (3 LU 1968: 50) anförde tredje lagutskottet följande.

»Enligt propositionsförslaget omfattar be- sittningsskyddet inte lägenheter som utgör del av upplåtarens bostad, dvs. bl.a. inac- korderingsrum. Hänsyn till upplåtarens per- sonliga förhållanden anses nämligen påkalla att sådana upplåtelser lämnas utanför op- tionsreglernas tillämpningsområden. Undan- tagets berättigande har inte ifrågasatts från något håll och bedömningen måste ske med utgångspunkt från att det skall bestå. Hyres- spärren enligt propositionsförslaget har till huvudsaklig uppgift att utgöra ett komple- ment till besittningsskyddet; detta skall inte kunna sättas ur spel genom obilliga hyres- krav. Om hyresreglering i egentlig mening är däremot inte fråga. Med hänsyn till det samband som råder mellan besittningsskyd- det och hyresspärren är det inte möjligt att införa en skälighetsprövning av det slag som motionärerna ifrågasatt utan att rubba grun- derna för förslaget. Det må f.ö. anmärkas att enligt vad förut nämnts denna lägenhets- kategori i propositionen föreslagits undan- tagen från hyresregleringen utan att detta väckt gensaga. Till sist bör här erinras om att fristående möblerade lägenheter omfat— tas av besittningsskyddsreglerna och således

också av bestämmelserna om villkoren för den fortsatta förhyrningen och om prövning av förstagångshyra. Motionärernas önske- mål härvidlag är således redan tillgodosett. Motionen II: 1148 bör med hänsyn till vad nu sagts inte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

Statsmakterna beslöt år 1956 att en suc- cessiv regional och kategorimässig avveck- ling av hyresregleringen skulle påbörjas den 1 juli 1956 (prop. 1956: 163, 3 LU 28, rskr 382). Som förberedelse härtill antogs lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal, den s.k. be- sittningsskyddslagen. Lagen, som var att anse som ett provisorium i avbidan på om— arbetning av hyreslagen, gäller fr.o.m. den 1 januari 1969 endast övergångsvis. Enligt lagen ägde hyresgäst i princip rätt till nytt hyresavtal, när hyrestiden till följd av upp- sägning eller annan orsak gick ut. Besitt- ningsskyddet kompletterades med bestäm- melser som hindrade att det sattes ur spel genom oskäliga hyreskrav. Från besittnings— skyddet undantogs bl.a. lägenhet, som upp- låtits till bostad i möblerat skick och upplå- telse från hyresgästs sida av del i förhyrd bostadslägenhet. Lagen har tillämpats på orter där hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd icke gällt.

I anslutning till beslutet om successiv av- veckling av hyresregleringen diskuterades även frågan huruvida regleringen borde om— fatta möblerade enkelrum. Härom må näm- nas följande.

Hyresregleringskommittén föreslog i be- tänkandet SOU 1955: 35 att den kategori- mässiga avvecklingen skulle omfatta även möblerade enkelrum.

Kommittén anförde härvid följande.

»Det torde vara klart, att hyresreglering— en medfört en minskad benägenhet att hyra ut möblerade rum dels på grund av risken för uthyraren att ej kunna bli av med en olämplig hyresgäst, dels såsom en följd av den relativa hyressänkningen. — — — En för- bättring av uthyrningsviljan i förevarande hänseende synes vara önskvärd under alla

förhållanden. Om utbudet av möblerade rum ökades, skulle enpersonshushållens kon- kurrens om de minsta bostadslägenheterna uppenbarligen minska.

Givetvis föreligger Viss risk för att en av- veckling av regleringen beträffande möble- rade rum i en bristsituation kan verka hårt mot de ensamstående. Å andra sidan är det icke uteslutet, att upphävande av hyreskon- trollen och än mera uppsägningsskyddet kan föranleda ökat utbud av dessa hyresobjekt. Härigenom skulle olägenheterna av regle— ringens upphävande mildras.

Kontrollen över nu ifrågavarande hyres— förhållanden torde numera fungera på så- dant sätt, att uthyrarna i regel få ut en hyra, som de finna tillräcklig. Det torde för närvarande vara så, att frågan om skälig- heten av hyran för ett möblerat rum i fler- talet fall drages under hyresnämnds pröv- ning endast om hyresgästen blir uppsagd. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, om hy— reskontrollen över de möblerade rummen numera har lika stor betydelse som tidi— gare.»

Förslaget att upphäva hyresregleringen för möblerade enkelrum mötte vid remissbe- handlingen kritik från åtskilliga håll.

Departementschefen anförde (prop. s. 41) att reglerna om besittningsskydd icke lämp- ligen kunde göras tillämpliga på de möble- rade enkelrummen. En avveckling av hyres- regleringen skulle därför ställa stora grup- per av hyresgäster, ofta personer med små inkomster, utan varje skydd mot hyreshöj- ningar och obefogade uppsägningar. I då— varande läge på hyresmarknaden ansåg sig departementschefen icke kunna tillstyrka, att hyresregleringen generellt upphävdes beträf- fande de möblerade enkelrummen.

Vid riksdagsbehandlingen yrkades i mo- tioner (11458 och II: 596 samt II: 733) att möblerade enkelrum skulle undantas från hyresregleringen.

Tredje lagutskottet anförde i sitt av riks- dagen godkända utlåtande (3 LU 1956: 28) följande.

»Här föreligger den kategori, beträffande

vilken olägenheterna av en avveckling sy- nes minst framträdande men i fråga om vil- ken även verkningarna av hyresregleringens bibehållande ter sig minst oförmånliga. Till- gång och efterfrågan torde redan nu i stort sett bestämma hyrornas höjd, och någon större ökning av tillgången skulle väl knap- past bli följden av att hyresregleringen släpptes. Eftersom målet är en avveckling av regleringen så snabbt detta utan alltför stora sociala vådor låter sig göra, synes det starkt motiverat med en snar avveckling 'ae- träffande möblerade enkelrum. Vad som emellertid orsakar någon tvekan är att hy- reskontrollen kan beräknas ha en viss all- mänt återhållande effekt på hyressättning- en å uthyrningsrum i storstäderna samt nå- hända också i universitetsstäderna, där till- gången på dylika rum fortfarande lär vara knapp. Då reglerna om besittningsskydd föreslås icke komma att gälla rum som upp— låtes i möblerat skick och hyresgästerna i sådana rum utan hyresregleringens skydd därför även skulle vara oskyddade mot ove- fogade uppsägningar, finner utskottet let vara lämpligt att avvakta, huruvida genom en kombinerad regional och kategorimässig avveckling fortsatt skydd möjligen kan ae- redas hyresgästerna på de orter, där skydd alltjämt må anses behövligt. Vid fortsatta överväganden om en kategorimässig avveck— ling anser utskottet de möblerade enkelru'n- men höra till den typ av lokaler som främst bör komma i åtanke.»

Statsmakternas beslut innebar att hyres— regleringslagen tills vidare skulle omfa'ta även de möblerade enkelrummen. En src- cessiv regional avveckling påbörjades ene]- lertid, varigenom allt större områden enlgt Kungl. Maj:ts beslut helt eller delvis tn- dantogs från lagens tillämpning. Under ie— nare tid gällde hyresregleringen för möbe— rad lägenhet, utgörande del av uthyrarms bostad, i åtta större städer (SOU 1966:14 s. 67). Det sista steget i denna utvecklng togs genom statsmakternas beslut år 1968, som innebar att upplåtelse av lägenhet scm utgör del av upplåtarens bostad helt under- togs från hyresregleringslagen.

i i :, .:ci ar.;- sar;

SOU 1970:43 1

4.9.1.1 Tredje lagutskottet, vårsessionen 1969

Den nya hyreslagen, som trätt i kraft den 1 januari 1969, vilar på principen om av- talsfrihet för parterna. Hyran bestäms såle- des i första hand genom avtal mellan par- terna. Bostadshyresgäst kan emellertid på- kalla myndighets prövning av hyrans skälig- het. Så kan alltid ske när hyresvärden som villkor för förlängning av hyresförhållandet fordrar högre hyra. På orter med mera ut- präglad bostadsbrist kan prövning dessutom ske av s.k. förstagångshyra, dvs. i allmän- het hyra som bestäms första gången ett av- tal sluts mellan två parter angående viss bostadslägenhet.

Rätten att få hyrans skälighet prövad är begränsad till sådana fall då hyresgästen har rätt till förlängning av hyresavtalet, dvs. åtnjuter besittningsskydd. Bland undantagen från reglerna om besittningsskydd har upp- tagits bl.a. det fall att fråga är om upplå— telse av lägenhet som utgör del av upplåta- rens egen bostad.

Fr.o.m. den 1 januari 1969 har också från hyresregleringslagens tillämpning un- dantagits upplåtelse av lägenhet som nyss nämnts.

l motionerna anförs att de nämnda una dantagen fått till följd att de inneboende nu helt saknar skydd mot obilliga hyres- krav. Sådana krav förekommer enligt mo- tionärernas mening i många fall. De anser därför att det bör undersökas om hyresla- gens spärregler kan tillämpas även beträf- fande denna kategori av boende eller om den på andra vägar kan beredas skydd mot oskäliga hyreskrav. Motionärerna föreslår att ungdomsbostadsutredningen får i upp- drag att utreda frågan om skälighetspröv- ning av hyressättning för inackorderingsrum och del i lägenhet.

Vid den tidigare diskussionen av denna fråga har man — under hänvisning till den nära personliga kontakt som uppstår mel- lan hyresgäst och upplåtare och hänsynen till den senares personliga förhållanden — utgått från att hyreslagens regler om besitt- ningsskydd inte lämpligen kan göras till—

lämpliga beträffande inackorderingsrum- men. Mellan besittningsskyddet och hyres- spärren råder det sambandet att den senare har till huvudsaklig uppgift att utgöra ett komplement till besittningsskyddet på så sätt att detta inte skall kunna sättas ur spel ge- nom obilliga hyreskrav. Besittningsskyddet för med sig att en norm måste ställas upp för hyressättningen. Omvänt gäller att en hyresspärr som inte är förenad med skydd mot obefogade uppsägningar har vissa svag- heter. Med hänsyn till det samband som sålunda råder mellan besittningsskydd och hyresspärr, möter det svårigheter att få till stånd ett effektivt och samtidigt lämpligt skydd mot obilliga hyreskrav av det slag som motionärerna åsyftar. Otvivelaktigt förekommer emellertid missförhållanden i form av uppskörtningar m.m. på markna- den för inackorderingsrum. Enligt utskot- tets mening är det önskvärt att man på lämpliga vägar söker komma till rätta med dessa problem.

4.9.2. Ungdomsbostadsutredningen

4.9.2.1 Inneboenderummen

Mot bakgrund av det material om innebo- enderummen1 som presenterats i kapitel 3, finner utredningen det angeläget att för sin del anföra vissa kritiska synpunkter på den- na boendeform. Särskilt på de större expan- sionsorterna som kännetecknas av en hög bostadsefterfrågan från grupper av nyin- flyttade, studerande och invandrare, har i regel bostadsmarknaden för dessa en karak- tär som inte är godtagbar. Till stor del är det de möblerade inneboenderummen som utgör enda bostadsalternativet. Undantag kan förekomma, men som regel utgör rum- men såväl vad beträffar utrustning som ut- rymme en ovärdig bostadsform. Dessutom är kostnaderna för dessa rum i förhållande till standarden ofta hög. Brister i utrustning och standard medför som tidigare visats, ökade levnadskostnader utöver hyran.

1 Inneboenderum används här som synonym

beteckning till såväl inackorderingsrum som ut- hyrningsrum.

Hyresgästen får i det äldre bostadsbestån— det ofta till en oproportionerlig del med- verka att täcka upplåtarens egen bostads- kostnad, utan att därför äga några rättighe— ter av laglig natur till bostaden. Att uthyr- ningsverksamheten kommer till stånd trots det ibland obekväma intrång den kan med— föra för upplåtaren, underlättas av att in— täkten är skattefri. Kostnader för möbler och annan service torde med hänsyn till standarden vara låg för upplåtaren.

Med hänsyn till inneboenderummens rätts- liga läge som redovisats i det föregående och de svårigheter som föreligger att på denna väg reglera villkor och hyra, finner utredningen inte skäl att föreslå några sär- skilda skyddsbestämmelser för hyresgäster till dessa rum. Det synes utredningen mind- re lämpligt att kräva besittningsskydd till inneboenderum för att kunna upprätthålla en effektiv hyresspärr, särskilt som sådana åtgärder bl. a. skulle kunna innebära en per- manentning av inneboendesystemet, till nackdel såväl för hyresgäst som uthyrare.

Frågan om inneboenderummen måste ses mot bakgrund av den allmänna bostadsso- ciala situationen för de grupper som är hän— visade till denna bostadsform och därför står alternativa boendeformer i förgrunden vid utredningens bedömning. Utredningen finner att en sanering av marknaden främst kan erhållas genom en konkurrens från and- ra boendeformer. Till huvudsaklig del ut- gör inneboendesystemet ett genomgångsbo— ende i avvaktan på en permanent bostad, varför en nyproduktion av bostäder under andra villkor och former är mest angelägen. Hur sådana bostäder skall byggas och för- valtas har redovisats av utredningen.

Det är emellertid realistiskt att anta att inneboendesystemets omfattning allt fram- gent kommer att vara stor på expansions- orter med ett äldre centralt beläget bostads- bestånd. Härtill kommer en viss nyproduk- tion av s.k. uthyrningsrum. Som upplåtelse— form skiljer sig dessa inte i princip från inneboenderummen även om den tekniska standarden ofta är väsentligt högre.

Det är ovisst i vilken utsträckning efter- frågan och utbud av inneboenderum är

konjunkturkänslig. Benägenheten att hyra ut rum kan antas vara starkare då uthyra- rens ekonomi kräver det tillskott uthyr- ningen ger. Utbudet av rum skulle därför antas vara större i lågkonjunkturer. Erfa— renhetsmässigt kan dock konstateras att ut- hyrarna ofta är ensamstående med lägre inkomster, som disponerar en större bo- stadslägenhet. För dessa är ofta ut- hyrningen ett permanent villkor för att upprätthålla en viss levnadsstandard. Efter- frågan på möblerade rum är starkast i hög- konjunkturer då inflyttningstrycket ökar till de expansiva tätorterna. I de allra största orterna finns dock ett permanent efterfrå— getryck som inte nämnvärt påverkas av kon— junktursvängningarna, tendenser till förslum- ning och gettobildning förekommer emeller— tid starkare här.

Man skulle förmoda att den ökande lev- nadsstandarden minskar benägenheten, sär— skilt hos familjer, att hyra ut rum. Sanering av ett äldre bostadsbestånd kan även med— föra reduceringar av lägenheter med inne— boenderum.

Med den kostnadsutveckling och den stor- lekssammansättning som kännetecknat ny- produktionen under senare år, har det för många familjehushåll som anvisats bostä— der i nya områden, blivit nödvändigt att genom uthyrning finansiera bostaden på kortare eller längre sikt. I viss utsträckning har detta underlättats av att lägenheterna från början planerats med s.k. uthyrnings- rum (med egen ingång, högre hygienstan- dard samt förvarings— och kokmöjligheter). Denna flexibla lägenhetstyp gör det möjligt för familjer att successivt öka bostadsut- rymmet. Det statliga och kommunala bo- stadsstödet till barnfamiljer ger emellertid dessa hushåll ökade möjligheter att själva disponera hela bostaden. Att uthyrnings- rummen — ofta torftigt möblerade — för den inneboende icke i princip skiljer sig från traditionella inneboenderum står klart.

Hyressättningen för inneboenderummen är helt marknadsstyrd. Läge, standard och efterfrågan är de starkast prisbildande fak— torerna. Säsongsmässigt ökar efterfrågan (t.ex. under hösten då studier påbörjas).

Ungdomsbostadsutredningen finner att de skilda formerna av inneboenderum utgör ett otillräckligt substitut för andra bostads- alternativ och att de under inga omständig- heter får betraktas som ett acceptabelt komplement på bostadsmarknaden. Åtgär- der för att begränsa inneboendeformens avigsidor bör dock vidtagas i samhällets regi med hänsyn till att det även i framtiden kommer att finnas möblerade hyresrum på bostadsmarknaden.

Som en ren service till de bostadssökande anser utredningen att bostadsförmedlingar- na bör engagera sig i förmedling av inne- boenderum. Marknaden blir då mer över- blickbar för den enskilde, inte minst med hänsyn till de ofta skrupelfria privata ut- hyrningsbyråer som arbetar på marknaden. En sanering av dessa är även önskvärd och bör kunna ske genom inrättande av en kom- munal rumsförmedling. Genom kommunal annonsering kan även de stora grupper nås som annars erhållit rum genom svar på pri— vat annonsering från enskilda uthyrare eller uthyrningsbyråer.

Förmedling i kommunal regi finns på några få orter i landet. I Stockholm funge- rar Ungdomsupplysningen som förmedlan— de organ för såväl ungdomshotellen som för möblerade inackorderingsrum (byrån stod dock under huvudmannaskap av bar- navårdsnämnden, icke bostadsförmedling— en). I Uppsala rekommenderade den lokala ungdomsbostadskommittén1 att förmedling av inneboenderum skulle ske vid bostads- förmedlingen. Kommitténs undersökning av förekomsten av kommunala rumsförmed- lingar i landet samt förslag med anledning av denna återfinns i bilaga 4.

Invändningar kan möjligen göras gent- emot denna förmedlingsverksamhet med motivering att den inte skulle ta hänsyn till skillnader i sociala behov och ekonomiska villkor hos enskilda rumssökande. Utred- ningen finner det dock motiverat att helt bortse från sådana kriterier och i stället be— trakta verksamheten som en serviceåtgärd. En viss risk föreligger att förmedlingsverk- samhet på en marknad med stor efterfrågan på möblerade rum kan bli ett medel för ut-

hyrare att lättare erhålla hyresgäster till sina rum, även om de inte uppfyller rimliga standard— och kostnadskrav. Erfarenheten från Stockholm visar dock att det i första hand är de mer välrenommerade uthyrarna som vänder sig till Ungdomsupplysningen och att däri finns en viss garanti för kvali- tet. Rummen inspekteras av byråns tjänste— män stickprovsvis, för kontroll av kvalite- ten; om denna inte är tillfyllest åtar sig icke byrån förmedlingsuppdraget. Det är inte möjligt att generellt rekommendera vilka åt- gärder som bör vidtagas från en bostadsför- medlings sida i kontrollavseende. Detta är en avvägningsfråga som endast kan bedö- mas av den enskilda bostadsförmedlingen.

En åtgärd för att skapa ökad klarhet mellan hyresgäst och uthyrare om avtals- villkoren för hyresförhållandet är införande av s. k. normalkontrakt för möblerade rum. Ungdomsupplysningens kontraktsformulär för möblerade rum kan stå som förebild (se bilaga 2). Detta formulär distribueras kostnadsfritt av byrån till uthyraren i två exemplar och innehåller möjligheter till eko- nomiska och praktiska preciseringar av hy— resförhållandet. Ungdomsbostadsutredning- en rekommenderar att sådana kontraktsfor- mulär kostnadsfritt distribueras av de kom— munala bostadsförmedlingarna som förmed— lat rum åt hyresgäst/ uthyrare.

Det bör bli möjligt för personer från 16 år att utnyttja rumsförmedlingsservicen, denna nedre åldersgräns står även i överens- stämmelse med vad utredningen anser bör gälla som generell nedre åldersgräns vid bo- stadsförmedlingarna. Inte minst mot bak- grund aV det redan stora och ökande an— talet skolinackorderade är denna ålders- gräns erforderlig. En ytterligare fördel med det rekommenderade rumsförmedlingssyste- met genom kommunala bostadsförmedling- ar är att de rumssökande samtidigt kan re- gistreras som sökande till en permanent bo- stad, varigenom en anpassning lättare kan ske till den reguljära bostadsmarknaden. Det

1 Utredning av kommittén för lösande av den icke studerande ungdomens bostadsfråga samt inrättande av en kommunal rumsförmedling för viss ungdom. Uppsala 1969.

är angeläget att sökande som förmedlats ett möblerat rum icke går miste om någon väntetid till en mer lämplig bostad.

4.9.2.2 Upplåtelsevillkor för servicebostäder

Utredningens förslag innebär att en kraftig integration eftersträvas. Av denna anledning blir det avsevärt svårare att åstadkomma användbara »normalkontrakt» för denna typ av bostäder än vad som är fallet t. ex. för studentbostäder eller bostäder av en- hetlig typ för en viss ungdomsgrupp. För sådana grupper finns också tämligen fasta regler och gränser för vad som avgör om en person tillhör gruppen eller upphör att tillhöra densamma.

Det blir angeläget att i en integrerad bo- stadsproduktion för ungdomar m.fl. bygga på erfarenheterna från de olika kontrakts— typer som nu finns för olika kategorier och söka åstadkomma den enhetlighet som är praktiskt möjlig inom ramen för nuvarande lagstiftning.

Gemensamt för den nu avsedda uthyr— ningen är emellertid att den som tillhanda— håller bostäder för uthyrning måste räkna med att kunna nyttja lägenhetsbeståndet just för det åsyftade ändamålet utan att en hyresgäst oberättigat hindrar det med stöd av hyreslagen. De bestämmelser i hyresla— gen som i detta sammanhang skall beak- tas är:

1. reglerna om besittningsskydd (45—53 åå).

2. reglerna om rätt att byta lägenheten, om rätt att överlåta till samboende och att upplåta lägenheten i andra hand (34—40 55).

3. reglerna om makes rätt att övertaga hyresrätten (8 5).

Om dessa bestämmelsers betydelse kan följande anföras.

l. Besittningsskydd. Det kan allmänt sä- gas att besittningsskyddet (= rätten att ef- ter uppsägning få ett hyresförhållande för— längt mot hyresvärdens bestridande) är myc- ket svagt, om det vid avtalets tillkomst före- kommit dels klara uttalanden om uthyr- ningens syfte (t. ex. för student som är be- rättigad till studentbostad enligt vissa be-

stämmelser), dels klart uttryckts att avtalet skall upphöra efter uppsägning då vederbö— rande ej längre tillhör den berättigade kate- gorien. Endast i mycket sällsynta undantags— fall, t.ex. att en studentska får barn och det anses socialt obilligt att hon ej får bo kvar, bör en avvägning av parternas intres- sen kunna leda till förlängning av hyresför- hållandet, dock knappast annat än på kor- tare sikt.

Även om en hyresgäst i fall som nu av- ses sålunda med all sannolikhet måste flyt- ta då de avtalsmässiga förutsättningarna för uthyrning ej längre är för handen, kan hy- resgästen likväl genom att efter uppsägning påkalla besittningsskydd fördröja lägenhe- tens friställande för annan hyresgäst. Erfa- renheterna från studentbostäderna eller Stockholms stads ungdomsbostäder och lik- nande bostadsformer av annat slag visar dock, att den praktiska risken är liten. För att undvika den ringa risk som likväl kan föreligga kan hyresvärden och hyresgästen träffa avtal enligt 45 5 2 st. hyreslagen om att hyresavtalet ej skall vara förenat med rätt till förlängning efter uppsägning i viss situation, t. ex. då viss åldersgräns nåtts el- ler då hyresgästen ej längre tillhör den be— rättigade kategorin. Om hyresförhållandet varat högst 9 månader, då överenskommel— se om avstående träffas, fordras för över- enskommelsens giltighet att den godkänns av hyresnämnden. Det ligger i sakens na- tur att hyresnämnden antagligen skulle god- känna sådan överenskommelse i fall som nu avses. När besittningsskyddet sålunda av- ståtts, kan hyresvärden omedelbart efter av- talstidens slut begära avhysning hos över— exekutor.

Vissa betänkligheter finns dock mot tan- ken att hyresavtalen beträffande service- bostäder generellt skulle förses med över- enskommelse om avstående från besittnings- skyddet. Det är svårt att knyta avståendet till en situation som är så klar att ingen tve- kan råder om att besittningsskyddet har av- ståtts; hyresgästen kan alltså tänkas påstå att den situation, i vilken avståendet skulle gälla, ej föreligger. Det skulle även med fog kunna sägas vara en onödig administrativ

omgång att hänskjuta ärenden angående godkännande av överenskommelse om av- stående från besittningsskyddet till hyres- nämnden, när fördelarna därav är så ringa i förhållande till företagens och myndig- heternas merarbete med saken.

Utredningen finner det därför icke möj- ligt att förorda ett generellt avstående från besittningsskydd.

2. Byte m.m. Dessa regler är så utforma— de att byte, överlåtelse till samboende eller upplåtelse i andra hand knappast skulle kunna medgivas mot hyresvärdens bestri- dande.

3. Äkta makars bostad. Make som erhål- ler hyresrätten till den gemensamma lägen- heten genom bodelning vid hem- eller äk- tenskapsskillnad, har ovillkorlig rätt att in- träda i hyresförhållande gentemot hyresvär- den. Om man inte kan hindra att en hyres— gäst i en bostad, som är avsedd för en per- son, tar sin make till sig i lägenheten (vilket beror på hur hårt man vill skriva avtalen och göra dem respekterade), kan alltså komplikationer uppstå, då den kvarboende maken söker behålla lägenheten. Om den kvarboende maken är lika berättigad att bebo lägenheten som den avflyttande, upp— står inga problem, men om så ej är förhål- landet torde hyresvärden få svara med upp- sägning, varvid tiden för kvarboendet beror på den avtalade hyrestidens längd. Vid en sådan uppsägning är besittningsskyddet ganska svagt, låt vara att ett visst skydd kan tänkas ges t. ex. kvarboende hustru med barn. Att hyreslagens regler skulle behöva änd- ras så att servicebostäder i och för sig ej omfattas av besittningsskyddet är mindre troligt. Lagen har sökt undvika generella undantag och, i den mån de förekommer, uppställt sådana som kan hyrestekniskt klart avgränsas. Utredningen föreslår därför inga ändringar i hyreslagen.

5 Projekteringsunderlag för servicebostäder

5.1. Inledning

I samarbete med ungdomsbostadsutredning- en har statens institut för byggnadsforsk— ning utarbetat och kostnadsstuderat ett pro- jekteringsunderlag för servicebostäder.

Projekteringsuppdraget har gällt utarbe— tande av ett planeringsunderlag för enper- sonsbostäder måttanpassade till ett modul- system, samt utredning av variationer i kost— nader vid olikn planlösning och lägenhets— storlekar.

De olika planserierna har byggts upp med ett begränsat antal preferensrum, som till- kommit genom systematiska möbleringsstu- dier.

Planexemplen bör främst ses som en be- skrivning av en metodik i tillämpningen av ett modulsystem och en måttsamordning av lägenheternas planelement.

Något ställningstagande till materialet har icke skett från ungdomsbostadsutredningens sida. Utredningen har emellertid funnit det angeläget att redovisa materialet för bygg- herrar och projektörer som arbetar med den- na typ av bostadsproduktion.

Under arbetets gång har kontinuerligt samråd ägt rum med bostadsstyrelsens tek- niska byrå samt med byrådirektör Tomas Lundblad, studentbostadskommittén. Profes— sor Sven Olof Brattgård har konsulterats be- träffande handikappfrågor. Projekteringsun- derlaget har utarbetats av arkitekt SAR Christina Engdahl. Kostnadsberäkningarna

har utförts av ingenjör Stig Johansson. Pro- jektledare har varit arkitekt SAR Sven Thi— berg.

Studiens allmänna målsättning samt rikt- linjerna för utrymmes- och utrustningsstan— darden har angivits av ungdomsbostadsut- redningen.

Standardkraven för servicebostäderna har av ungdomsbostadsutredningen preciserats på följande sätt;

Rummet

Ljus arbetsplats med plats för skrivbord 170 )( 90 cm samt bokhyllor, 5 hyllmeter med möjlighet till komplettering Sovplats, 210 )( 95 cm Sällskapsutrymme för 4 personer, där sängen ingår i gruppen Flera möbleringsalternativ skall finnas

Lägenheten

Hygienutrymme inrymmande dusch eller badkar, toalettstol och tvättfat Förvaringsutrymme, 4 st 60 X 60 cm gar- derober. Dessa bör ej placeras i rummet. Kapphylla, 60 cm. Bostadsenheten förses med lägenhetsskiljan- de väggar och ljudsluss.

I våningsplan Klädvårdsrum med tvättho, torkskåp och strykutrustning

Städredskapsrum I övrigt gäller följande krav:

Kravnivå ] , gruppkök med matplats Rumsgrupp om 10 till 12 rum

Gruppkök med matplats, yta 3 m2/ boende, försedd med 2 spisar, diskbänkar, bered— ningsbänkar, kylskåp och förvaringsutrym- men

Kravnivå 2, pentry, ej matplats

Pentry med diskbänk, kylskåp, kokplattor och förvaringsutrymme

Kravnivå 3, pentry med matplats

Pentry med diskbänk, kylskåp, kokplattor och förvaringsutrymme Matplats för 2—3 personer

5.2. Projekteringsförutsättningar 5.2.1 Modulanpassning

Modulanpassningen har gjorts i enlighet med byggstandardiseringsutredningens re- kommendationer.

Varje lägenhet har anpassats till ett mo- dulnät med maskvidden 3M (3 X 10 cm) i lägenhetens utsträckning längs fasad och med maskvidden lM (1 X 10 cm) i lägen- hetens utsträckning på djupet.

Fasadmått skall vara n X 3M minus 2M. I första hand väljes mått nX 6M minus 2M. Härvid har förutsatts att lägenhetsskil- jande väggar oavsett om de utförs bärande eller som lättväggar har en större tjocklek än 15 cm.

Djupmått skall vara n )( lM. Modullin— jens läge i fasad och i vägg mot korridor el- ler loftgång kan variera beroende på kons- truktionssystem.

Delmått skall vara 11 )( IM. Härvid har förutsatts att icke bärande mellanväggar pla— ceras tangentiellt i förhållande till modulnä— tet, samt att de har en tjocklek på 10 cm.

För lägenheter i serie B med en större fasadlängd än 5,00 meter förutsätts den rumskiljande mellanväggen vara bärande samt ha en tjocklek på mer än 15 cm. Kan denna vägg ges en tjocklek på 10 cm kan

FIGUD 4 MODULANPASSNING sx 6x6M (man) 6M . .5: 2 $ % I: ,0 e 2 & E.: 2 &

lägenheternas fasadmått i vissa fall minskas med 3M (30 cm). Modulanpassningen framgår av figur 1.

5.2.2. Handikappanpassning

Kravet på handikappanpassning har icke drivits hårdare än att varje lägenhet skall vara besöksanpassad för rullstolsbunden person.

Dörrbredd (karmyttermått) har därför valts till 90 cm. Hänsyn måste tagas till trösklarnas utformning.

Hygienutrymmen har givits sådana mått och sådan placering av inredningsenheterna att WC-stol och tvättställ kan utnyttjas av rullstolsbunden person.

Lägenhet som skall bebos av handikappad förutsätts specialplanerad i varje enskilt fall.

5 .2.3 Planorganisation och hustyper

Någon åtskillnad mellan de lägenheter som skall förläggas insprängda i allmän hyreshus— bebyggelse och de som skall förläggas i nå- gon form av gemensamhetsanläggning har

FI SUR 2 PLANOQGÅNISATION EX

PLÅNSEHE A

PLANSERIE B

HANSERIE C

ensam.»? zoN MED uveiENRUM, FÖRVARING ocu sv. KOKE'Nl-IET'

icke gjorts. Samma planformer och samma kollektiva bostadskomplement är tänkbara i bägge fallen.

Lägenheterna kan förläggas på båda si— dor om en mittkorridor (serie A och B) eller i vissa fall utefter en loftgång (serie C).

Serie A har entré- och hygienutrymme in- nanför bostadsrummet mot korridoren, var- vid rummets breddmått bestämmer lägen- hetens breddmått.

Serie B har entré- och hygienutrymme sidoordnat i förhållande till bostadsrummet, varför lägenhetens breddmått väsentligt ökas. I gengäld ger denna serie möjlighet till dagsljus i hygienrum, ev. klädkammare eller pentry.

Serie C har pentrydel mot loftgång och entrésida samt bostadsrummet förlagt till motstående fasad. Våtenhet och ev. kläd— kammare har därför ett indraget läge.

Planorganisationen framgår av figur 2.

5 .2.4 Möbelinnehåll

Som en given förutsättning för planstudierna bestämdes i samråd med ungdomsbostads- utredningen ett möbelinnehåll bestående av:

säng arbetsbord stol(ar) fåtölj soffbord (bokhylla)

Möblernas mått och deras inbördes pla— cering har valts i enlighet med de studier som utförts av arkitekt SAR Alice Thiberg (SlB rapport Planutformning av bostads- rum). Vissa s.k. möbelrutor kan inom sig rymma flera olika möbeltyper och möbel- uppställningar vilket garanterar att en plan- lösning med utgångspunkt från dessa rutor ger en hög grad av flexibilitet i möbleringen.

Möbelinnehållet framgår av figur 3 och 4:

5 .2.5 Bostadsrum

Rummets mått har studerats med hänsyn tagen till ett givet möbelinnehåll och med hänsyn till en modulanpassning. Studium

MÖBGLINNEHÅLL SÄNG ?Oxano ' FÅTÖLJ ameo ' 90 ao - 210 . . BO . ...... G ' ...... ED .., ao . . 60 . - 4.60 . - 400 . 670.432) 5055 E 5'5 sommyöe H::___ eo .50 . ___- . BOKHYLLAILÅG ” 40 meon 4 MÖBELINNEHÅLL MÖBELRUTOR sx. B 4.60 + 4.6o+ _ 460 + BIL-— 150 + 9? . . _ _ L_____ . .too. - reo . 4.60 - —6o- (nxöo - 4.90 - - 240 - KQMBINATIONER AV RUTOR :x. .4.6o - 4.60 - - 340 ::40 1 90100 1 . 2,10 -wo. ' -9o- KOMBAV euron een

Fl'T GENERELLT RUM

ÅLTERNATIVA MÖBLERINGAR E X.

MÖBLALT. FINNS

masten—mrs oeu SITTPLATS KAN SKIFTAS.

ALTCQNATNA DÖPQPLACEQlNGAR 91. ÖVEPYTA FÖQ EXTRA MÖBLER ocu week/Kp (srRECKADE)

FIGUQ 5 BOST'ADSPUMMETS MÅTT" PLANSERIE A ocu (:

m..e4oo.-e4m- _e7oo

40,5 1qe 11,6

3700

11,5 44,9 42,6

% :

neon 6 :a msoattgäxy DE . enn LGH E BOSTADSRUMMETS MÅTr PLANSERIE B. WMSADMÅTT

[. 5400 .]

. 3100 . . 3100 . . 6400 - å' ' . . .. 44,5 11.9 .. 42.6 %

44.7 .. 42,4 429 .. 43.6

4000

? 43'6 42.4 42.5 43.6 '

av olika möbleringsalternativ har givit till resultat ett stort antal olika rum. För den slutgiltiga redovisningen har valts de rum som ur möbleringssynpunkt varit de bästa. Förslag till möblering redovisas för varje lägenhet.

Dessutom har varje rum testats vad av-' ser följande egenskaper:

Rummet skall kunna möbleras med ar- betsbordet vid fönstervägg.

Rummet skall rymma sittgrupp för sam— varo för fyra personer, där sängen ingår i gruppen.

Önskvärt är att rummet rymmer mat- grupp för fyra personer runt arbetsbordet.

Önskvärt är att rummet rymmer en extra sovplats för en eventuell nattgäst.

Redovisningen av dessa egenskaper är gjord i tabellform för varje lägenhet.

Strävan efter en flexibel möblering samt önskan att kunna ordna en sittgrupp runt sängen har gjort att lösningar med sovalkov uteslutits ur planstudiema.

Bostadsrummets mått framgår av figur 5 och 6.

FLGUF? ? FOPVARING

ALT. 4 ENBART uöcsxÅp

i ___.i . 60 . . 450 . - 240 -

ALT. 2 _, ENBART KLADKAMMADE

4.80

+ BOKHYLLECÖRVAQING

ALT. 3

KOMB. AV KLÄDKAMMNQC OCH HöeeKÅP + El .. + - 120 60 . 60 .

+E+ .60.

' - PÅ GOLV ELLER VÄL-36

Varje lägenhet har försetts med minimum 60 X 60 cm kapphylleförvaring (1), 180 X 60 cm klädförvaring (2), samt 60 X 60 cm högskåpsförvaring av annat än kläder (3). Önskvärt är att klädförvaringen kan ökas till 240 X 60 cm.

Förvaringen har lösts med kapphylla och högskåp eller med klädkammare utrustad med minst ett högskåp plus klädstång.

Varje lägenhet skall dessutom rymma bok- hylleförvaring (4) minimum 5 hyllmeter. Denna förvaring har lösts antingen med ut- rymme för högskåpsförvaring 60 X 60 cm (önskvärt 120 X 60 cm) eller med bokhyllor fritt placerade på golv eller hängande på vägg. I de lägenheter där förvaring av art (4) saknas förutsätts möbelinnehållet kom- pletterat med bokhyllor i någon form.

Förvaringen framgår av figur 7.

5 .2.7 Utrymme för personlig hygien

Varje lägenhet har försetts med eget WC och tvättställ samt dusch eller normalbad-

(-4 4 i)” ___-l . .60.

4.20

KAN ERSÄTTAS av BOKHYLLEFÖQVARING PÅ GOLV ELLE: vlee

+ BOKHYLLEEÖRMNG

kar 160 X 70 cm. Någon standardskillnad har ej ansetts föreligga mellan dusch och badkar. Det är däremot så att rummets och lägenhetens yta måste ökas om bad väljes istället för dusch. Man kan därför ändå säga att lägenheter med badrum har en högre standard än lägenheter med dusch.

I samtliga planer är hygienutrymmet så utformat att WC-stol och tvättställ kan ut— nyttjas av rullstolsbunden person.

Hygienrummen redovisas i planerna med eventuell överyta för stammar för rördrag- ningar.

Hygienutrymmet illustreras av figur 8 och 9.

5.2.8 Kokmöjlighet — matplats

Varje boende skall ha tillgång till kokmöj- lighet antingen individuellt inom lägenheten

FIGUQ 5 HYGIENEUM BADRUM

2000

1700

BESÖKSANPASSAT FÖR RULLSTOLSBUNDEN PERSON

BESÖKSANFASSAT FÖR RULLSTOLSBUNDEN PERSON

Lägenheter som saknar individuell kok- möjlighet förutsätts kompletterade med ett gruppkök (standardnivå 1) som delas av 10—12 boende där varje boende har en an— del på 3 m2.

Kokmöjligheten inom lägenheten är löst med kokskåp utan särskild matplats (stan- dardnivå 2) eller med kokskåp plus särskild matplats (standardnivå 3). Gruppkökets pla— nering har icke medtagits i dessa studier.

Kokskåpet består av en bänkenhet på mi— nimum 120 X 60 cm samt överskåp 120 X 30 cm, utrustad med disklåda, kokhäll samt kylskåp. Kokskåpet kan kompletteras med ett högskåp 60 X 60 om eller ges en längd på 180 X 60 cm och rymmer då även ugn.

Kokenheten placeras antingen i avskilt pentry eller i anslutning till entréutrymmet. Lösningar med kokenheten placerad i bo—

DUSCH PUM

FUNGERAR FÖR PERMANENT BOENDE QULLST'OLSBUNDEN PEQSCN

KAN BEBOS AV HANDIKAPRÅQ KAN BEBOS AV HANDlKAPPAD OM BADKAPET UTBYTS MOT DUSCl-i. ÄVEN MED BADKAPET KVAQ

FIGUP 9 LJYGIEN PUM Ex. EX. BADRUM DUSCl—HQUM

4800 8 e & 4600

UYGIENDUMMEN REDOVISAS | PLANERNA MED ÖVERYTA FÖR Ev. STAMMAR.

stadsrummet har ansetts icke önskvärda från ungdomsbostadsutredningens sida.

Matplatsen är dimensionerad för 2—3 per- soner och alltid förlagd utanför själva bo- stadsrummet.

5.2.9. Kollektiva bostadskomplement

Varje lägenhet förutsätts ha tillgång till olika kollektiva bostadskomplement, där förråd och tvätt- och klädvårdsrum är nödvändiga komplement samt sällskapsrum, hobbyloka— ler, bastu och motionsutrymmen är önskvär- da komplement.

Omfattningen av de kollektiva bostads- komplementen framgår till en del av grun- derna för kostnadsjämförelsen och får i öv- rigt lösas i varje enskilt fall.

5.3. Förutsättningar för kostnadsjämförelser

Kostnadsberäkningarna har utförts i enlighet med bostadslånekungörelsens anvisningar för beräkning av låneunderlag och pant- värde.

Beräkningarna innefattar endast bygg- nadskostnader. Sålunda har inga kostnader för exploatering, finplanering eller bilupp- ställning inräknats.

De jämförande kostnadsberäkningarna är gjorda med lägenheterna förlagda i ett kon- ventionellt hus med rektangulär planform, tre våningsplan och 20 lägenheter per plan.

De vertikala kommunikationerna har be- räknats med hänsyn tagen till gällande brandbestämmelser vad gäller maximering av våningsyta per trapphus samt vad gäller nödutrymningsvägar. Trapporna har där bo- stadsdjupet så tillåtit, utförts med raka trapplöp. Kommunikationsytan är inräknad i våningsytan.

Ett gemensamt utrymme för klädvård och städredskap per våningsplan ingår i kostna- derna samt är inräknat i våningsytan.

För de lägenheter som saknar egen kok- möjlighet (standardnivå 1) är räknat med ett gruppkök på 30 m2 per 10 lägenheter. Köks— ytan (3 rn2 per lägenhet) är inräknad i lä- genhetsytan.

Källarvåningen har antagits helt utschak- tad. En konstant del har beräknats inredd innehållande pannrum, tvättstuga, skydds- rum, toalett och fastighetsförråd.

Byggnadsstommen har antagits utförd en- ligt följande:

källargolv stålglättad betong våningsbjälklag stålglättad betong vindsbjälklag betong, värmeisole- ring yttertak takstol, panel, papp, tegel källaryttervägg betong, isolering, ce- mentputs våningsyttervägg betong, mineralull, fasadtegel mellanvägg, bärande betong mellanvägg, ej lättbetong

bärande

loftgång stålglättad betong loftgång, räcke fasadtegel

trappa betongtrapplöp, ce- mentmosaik

Grundläggningsförhållandena har förut- satts vara goda med en grundläggning av enkelt utförande.

Inredning jämte ytbehandling av väggar och tak samt golvbeläggning har beräknats efter normal standard.

Uppvärmning sker konventionellt med 01- jeeldad panna och radiatorer.

Ventilationsanläggningen består av en me- kanisk fläktanordning för evakueringsluft med fläktkammare på vinden.

Den sanitära utrustningen har beräknats vara av normal standard med varm— och kallvattenledningar i koppar.

Stark— och svagströmsinstallationer har beräknats vara utförda i normal standard och utformning. Samtliga fasta armaturer i såväl bostäder som gemensamma utrym- men ingår liksom även signalanordning och tomrör för tele till varje bostad, Likaså in- går centralantenn för radio och TV i beräk- ningarna.

5.4. Redovisning 5.4.1 Redovisning av lägenhetsplaner

Lägenheterna redovisas med planer i skala 1:100 och med förslag till möblering av rummen i skala ] : 200.

Dessutom visas exempel på insprängning av lägenheter i några typiska lamellhuspla— ner i skala 1: 200.

I betänkandet redovisas en begränsad del av utredningsmaterialet.

För varje lägenhet redovisas i tabellform rummets egenskaper, utrymme för förva- ring, utrustning för personlig hygien, utrust- ning för matlagning, rumsyta, lägenhetsyta samt byggnadskostnad uttryckt i relationstal.

Ytor och kostnader redovisas i rn2 och re- lationstal medan övriga egenskaper redovi- sas i kodform enligt följande uppställning.

A Bostadsrum M öblerbarhet

Definierad som antal rimliga placeringar av sängen.

1: En placering 2: Två placeringar 3: Tre placeringar 4: Fyra eller fler placeringar

Sittgrupp

Definierad som samvarogrupp för fyra per- soner, där sängen ingår i gruppen.

1: Sittgrupp med en fåtölj och en stol, dock ej samtidigt med ljus arbetsplats

2: Sittgrupp med två fåtöljer, dock ej samtidigt med ljus arbetsplats

3: Sittgrupp med en fåtölj och en stol samtidigt med ljus arbetsplats

4: Sittgrupp med två fåtöljer samtidigt med ljus arbetsplats

Matplats

Definierad som matgrupp för fyra personer runt arbetsbordet.

1: Ryms ej 2: Ryms med »klämda» funktionsmått och en ev. ommöblering samt extra stolar

3: Ryms men extra stolar förutsättes 4: Ryms, samt lägenheten rymmer även fyra stolar

Definierad som möjlighet att i rummet ställa en extra säng utan att denna kommer med långsida mot fönstervägg.

l: Ryms ej 2: Ryms med »klämda» funktionsmått och en ev. ommöblering

3: Ryms, dock med en ev. ommöblering

B Lägenhet Förvaring

Definierad som kapphylla plus antal hög- skåp eller klädstångslängd i klädkammare samt ev. förvaringszon, 60 cm, för böc- ker o.d.

l: 5 X 60 cm

2: 6 X 60 cm

3: 7 X 60 cm

4: 8 X 60 cm eller mer

H ygienrum

Definierat som duschrum eller badrum. l: Duschrum fungerande för rullstolsbun- den person

2: Badrum besöksanpassat för rullstols- bunden person och genom utbyte av badka- ret mot dusch fungerande för rullstolsbun- den person 3: Badrum fungerande för rullstolsbun- den person

Kokmöjlighet

Definierad som kokenhet inom lägenheten eller del i gruppkök.

1: Gruppkök 2: Kokskåp i anslutning till entré utan separat matplats

3: Pentry (ljust) utan separat matplats 4: Kokskåp i anslutning till entré med se- parat matplats

5: Pentry (ljust) med separat matplats

5.4.2. Redovisning av kostnader

För varje lägenhet redovisas: fasadlängd

djup våningsyta lägenhetsyta byggnadskostnad per lägenhet byggnadskostnad per rn2 lägenhetsyta

Ytor redovisas dels i m2 dels i relations- tal. Kostnaderna redovisas i relationstal. För relationstalsberäkningen har lägenhet Sc an- tagits ha värdet 100.0.

Uppgift om byggnadskostnader per lä- genhet har angivits i anslutning till redovis- ningen av planerna. Samtliga uppgifter åter- finns i tabell 5.1.

Jämförelse mellan relativa kostnaden för serie A, B och C samt för respektive stan— dardnivå 1, 2 och 3 redovisas i diagram 5: 1 och 5: 2.

5.4.3. Kommentarer till materialet

Av planexemplen framgår, att de olika breddmåtten vid serie A och C ger olika konsekvenser för entréutformning och möb- lerbarhet hos bostadsrummet.

Breddmått 3100 medger endast dusch- rum. Förvaringen måste lösas med klädkam- mare.

Breddmått 3400 medger duschrum och garderober i entrézonen, men då kan inte sängen placeras med långsida mot inner- vägg. Placeras dörren i hörn ryms badrum och sängen kan placeras med långsida mot innervägg. I gengäld måste förvaringen lö- sas med klädkammare.

Breddmått 3700 medger duschrum och garderober samt sängen placerad med lång- sida mot innervägg. Lösning med badrum är ur måttsynpunkt olämplig.

Breddmått 4000 medger alltid badrum och garderober i entrézonen samt sängen placerad med långsida mot innervägg.

Vidare framgår att rummets breddmått eller djupmått bör vara 4000 för att sängen skall kunna placeras med kortsida mot in- nervägg.

Av kostnadsjämförelsen framgår, att se- rie B är dyrare än serierna A och C, detta beroende dels på det stora fasadmåttet dels på en stor erforderlig korridoryta. Kan lä- genheterna i serie B förläggas insprängda

och därmed kommunikationsytan minskas blir serie B:s lägenheter avsevärt billigare.

Av kostnadsjämförelsen framgår också, att lägenheter med gruppkök är dyrare än motsvarande lägenheter med kokskåp. Detta beror på att så pass stor yta som 3 rn2 ut- görande del i gruppkök inräknats i lägen- hetskostnaden för lägenheter utan egen kok— möjlighet.

LÄGENHET A.4.1a.

_ 3400

RUMSYTA

MÖBLEQBADLILT SfTTORLpp MATPLÅTS

EXTRA SOVPLATS

LÄGENuErSYi-A

EÖRVARlNO LIYGIENRUM KOKMÖULIGHET

BYGGN. KOSTN . RELTAL.

10,5

NOJ-**

ns

48,0 mg (+ Sma)

AA

5300

LÄGENHET

A, 4.20.

RUMSYTA

MÖBLEQBARHFT SITTGRUPP MATPLATS

ExTRA SOVPIATS

LÅGENNETSYTA EBRVARiNG

HYGlENRUM KOKMOauet-um'

BYGGN. KOSTN. DELTAL

42,9m2

(alu-ÄN

24,2 (+ 3) m?

AQ.;

401, 7

5 300

LÄGENHET A. 4. 25

3700

RUMSYTA

MÖBLEREARHET SITTGRUPP MATPLATS

ExrRA SOVPLATS

LÅGENRETSYTA EORVARTNO

HYGlENQUM KOKMöaLle—uE—r

BYGGN. KOSTN. RELTAL.

41,9 m2

(:'()läN

49,6 (+ 3) mz

96,2

7100

LÅeENuET A.1. sa

. 5400 ,

RUMSYTA 11,6 m2 MÖBLERBARuEr ?. StrrGRupp 3 MATPLATS 5

EXTRA SOVPLÅTS 2

LM EN HETSYTA 24,1 (+ 3) m2 FÖRVARING 2 l—IYGIENRUM 5 KOKMÖULIGHET 1

BYGGN. KOSTN. . REL TAL 406, 5

;100

LÄGENHET A.1,3d

3100 .

RUMSYTA

MÖBLEQBAQHET SITTGPUPP MATPLATS

EXTRA SOVPLATS

LÄGENLIETSYTA

FÖRVARING, H YGI EN PUM . KOKMÖULIGHET

BYGGN. KOSTN. DELTAL.

99, &

LÄGENHET A.2. 44

RUMSYTA 41.6 ru*

MÖBLEREARHET- 1 SITTGQUPP 'I MATPLATS 5 EXTRA SOVPLÅTS 2

LÄGENHETOYTA 22,1 m”— FÖRVARING 4

umaENRUM 1 KOKMÖJLlGHET ?.

BYGGN . KOSTN . RELTAL 97.5

RLMSYTA 12,4 m'1

MÖBLEPBARHFT 5 srrrGRupp 4 mm./ms 4 EXTRA sovrum-s 2

LÄGENHFTSYTA 24,8 m?

EbRVARlNG 3 uyelENRuM 2 KOKMÖJLIGHET' 2

BYGGN. KOSTN. DELTA—L. 1063

LÄGENHET A.2. sc

, 3700

RUMSYTA 11,5 mi MÖBLEREARRET 2 SITTGPUPP 4 MATPLATS 4 EXTRA SOVPLATS 2

LÄGENHETSYTA 22,9 m2

EORVARlNG & uyG1ENRUM 1 KOKMÖJLIGHET 2 BYGGN. KOSTN. RELTAL 1oo.O

nczmåv 5.03»

zomrnnwvncna ." m:...mncnv L Känga & när moSurram N

rwmmzzrlaäf n.... .:» non/xväzm ._

thmiUcZ * XOxZOUrÖLna. .—

W! WOZ. ICQ—Z. Burg-PF KDU. O

LÅeENuET A. 3. ca.

RUMSYTA 12,4 m2 MÖBLERBARRE—r 3 SlTTGRUPP 4 MATPLÅTS 4 EXTRA SOVPLATS 2

LÄGENHETSYTA 27, 2 11:72

FÖRVARING :s wa ENRUM 3 KOKMöaLIGuE—r 4

EYGGN. KOST-l.. RELTAL 112, 9

LÄGENHET A. 3. se

sewe-WA 11,5 m2

MÖBLEREARHEr : 2 sn—rGRUPP 4 HATRLATS 4 EXTRA SOVPLATS 2

L'AGENHETSS'TA 25,2 m?- EbRVARTNG . ?;

H>G|ENRUM 1 KOKMOJLIGHET 4

BYGGN. KOSTN. RELTAL 1oa,4

LÄGENHET 5. 1. 96.

RUMSYTA' _. . 11 . 9 m?

MÖBLEREARHET 2 SITTGRUPP 3 MATRLATs 5 EXTRA sas/PLATS :;

LÄGENHETSYTA 19,2 (w) ml

FÖRNARING 1 HYGIENRUM 1 KOKMOJUGHET 1

ByGGN. NOSTN. ,_ RELTAL .101,2 ”

c.a? ..Zhnua .%wa 285 G LuJQJBZxox » 13765»: 4 azåq>uoh NE Ano oäw (Sååå » 9.4.E>on (uta m. 9.73an » aguoth _. Ezånuamoz de m_mv (Sas—ä

59 .? m .ruJZuOMJ

LÄGENHET &. 2.110.

RUMSYTA 12,4 m2 MOELEREARHET 4 SITTGRUPP :a MATPLATS 2 EXTRA SOV PLATS 2

LÄGENHETSYTA 25,6 mz

EORVARTNG s HYGICNPUM 2 KOKMÖULIGHRT 2

BYGG/N. KOSTN. RELTAL 116,4

LÄGENHET s. 2 11 b

RUMSYTA 11,5";2 MÖBLEREARHET 3 SITFGQUPP 3 MATPLATS 2

EXTRA SON/PLATS 1

LÄGENHETSYTÅ 25,7 m?-

FOWARTNG 3 HyGlENRUM 1 KOKMÖULIGHE'I' 2

BYGGN. KOSTN. RELTAL 11o,6

LÄGENHET B. 2.120.

RUMSYTA 12,4 m2

MÖBLERBAJRHET 4 SITTGRUPR 3 MATPLATs 2 * ExTRA sas/MTG 2

LÄGENHETsyTA 28,0 m2

EöRVARlNG & HYGIENRUM 2 KOKMÖJLIGHET & BYGGN. KDE—TN. RELTAL 1233

3700

LÄGENHET B. 2.121;

RUMSYTA 11, 5 m2 MöELEREARHEr :1 STTTGRUPP 3 MATRLATs 2 EXTRA SW PLATS 1

LXGENHETSYTA 24,8 m2

FÖRVARING :, HYG1ENRw 1 - KOKMOJLIGHET 3

BYGGN. KOSTN. RELTAL 145. 1

LÄGENHET 5.3.15a

7600

RwsyTA 12.4 ma MÖBLERBARHE—r 4 SITTGRUPP :s MATPLATS 2 EXTRA 80VPLAT$ 2

LÄGENHFTSYTÅ 50,4 #

EORVARNG :s H>G1ENRUM 3 KOKMÖJLJGLIE'T 5

BYSGN KOSTN . RELTAL 131,5

il

o o

;; LÅGENHETGYTA 28.1 ml FÖRVARiNG & HYGIENRUM 1

LAGENHET' 5.3.16a

. 5500 . RUMSYTA 11,6 m? MÖBIIRBARHET 1 s1TTGRURF 5 MATPLN'S 4 EXTRA SOVPLATS 2

LÄGENHET-sym 29.2 ma

FöRVARlNG 2 HYGlENDUM & KOKMÖJLJGHET 5

BYGG/N . KOSTN . REL TN— 1220

LÄGENHET c. 3.182

RUMSYTA 11,6 m* MÖBLEREARHET 2 SITTGDUPP 3 MATPLATS 4 ExTRA SOVPIATS 2,

LÄEENHETSYTA 343111”-

RORVAR1NG 2 HYGENRUM & KOKMÖULDGHFT 5

BYGGNKOSTN. 12s,o

LÄGENHET c. 3.18b

. 5100 .

' RUMSYTA 10,5 1113 MÖBLERBARHET 2 SITTGDUPP 5 MATRLATG 2 EXTRA SOVPLATS 4

LÅGENHETSYTA 01.6 ”12

FORVARTNG 2 HYGTENRUM 1 kOKMOJLI GHET 5'

BYGGN. KOSTN. 2. REL TAL 116, e m

4020

LÄGENHET C. 3.190.

4000 RUMSYTA 42, 4 ml MÖBLEREARHET 3 SITTGRUFR 4 MATPLAT'S 4 EXTRA SOVPLATS 2

LÅGENHETSYTA 32,0 1112

FÖRVARING ?) , HYGIENPLM &

KOKMÖJLIGHET 5

eye—GN . KOSTN . RELTAL 122", &—

LÄGENHET c. 5. 19 b

. 331-00

QUMSYTA 11,5 "ml MÖBLEREARHET 2 GITTGRURR 4 MATPLATS 4 EXTPA SOVPLATS 2.

LÄGENHET'SYTA 29.6 ml

FÖRVARING ö HVGIENRUM 1 KOKMÖJLIGHET s

SYGGN. kOST'N. _ , REL. TAL 1 16,0

EXEMPEL FÅ INSPPÄNGD LÄGENHET SERIE A

6000

EXEMPEL PÅ INSFRÄNGD LÄGENHET SERIE 5

- 3313—3900 - 2700—3300 . 5100—8100 -2$'00—E00 . 3300—3900 -

Byggnadskostnad Mått _— Ytor Per m, Fasad- . .. lägenhets- Lägenhets- längd Djup Våmngsyta Lagenhetsyta Per lgh , yta beteckning m m m2 rel.tal m2 rel.tal rel.tal rel.tal l 2 3 4 5 6 7 8 9 A. l.la* 3,40 5,30 30,5 94,1 21,0 91,7 91,8 100,0 lb » 5,60 31,7 97,8 22,0 96,1 93,8 97,5 lc » 5,90 32,8 101 ,2 23,1 100,9 95,7 94,8 2a* 4,00 5,30 34,6 106,8 24,2 105,7 101,7 96,2 2b* 3,70 » 32,5 100,3 22,6 98,7 96,2 97,4 3a* 3,40 7,10 37,4 115,4 27,1 118,3 106,5 90,0 3b » 7,40 38,6 1 19,1 28,2 123,1 108,3 87,9 3c » 7,70 39,7 122,5 29,2 127,5 1 10,3 86,5 3d* 3,10 7,10 34,8 107,4 25,0 109,2 99,8 91,4 3e » 7,40 35,9_ 110,8 25,9 1 13,1 101,7 90,0 3f >> 7,70 37,0 1 14,2 26,9 1 17,5 103,5 88,0 A. 2.4a* 3,40 6,50 31,2 96,3 22,1 96,5 97,5 101,0 4b » 6,80 32,4 100,0 23,1 100,9 99,6 98,7 4c » 7,10 33,6 103,7 24,1 105,2 101,7 96,6 5a* 4,00 6,20 34,7 107,1 24,8 108,3 106,7 98,5 5b » 6,50 36,0 lll,1 26,0 113,5 109,0 96,0 5c* 3,70 6,20 32,4 100,0 22,9 100,0 100,0 100,0 5d » 6,50 33,7 104,0 24,1 105,2 102,2 97,1 A. 3.7a 3,70 7,10 36,2 111,7 26,3 114,8 110,2 95,9 7b* 3,40 » 33,6 103,7 24,1 105,2 103,0 97,9 7c » 7,40 34,8 107,4 25,2 1 10,0 105,1 95,5 7d » 7,70 36,0 111,1 26,2 1 14,4 107,1 93,6 Sa* 4,00 6,80 37,4 115,4 27,2 l18,8 112,9 95,0 % » 7,10 38,8 1 19,8 28,4 124,0 115,2 92,9 8c* 3,70 6,80 34,9 107,7 25,2 110,0 108,4 98,4 811 » 7,10 36,2 111,7 26,3 114,8 110,5 96,2 B. 1. 9a* 5,20 3,70 33,8 104,3 22,2 96,9 101,2 104,4 % 4,90 » 32,3 99,7 21 ,1 92,1 97,8 106,1 10a* 5,50 4,00 37,1 1 14,5 25,0 109,2 109,0 99,8 10b 5,20 » 35,5 109,6 23,8 103,9 105,8 lOl,8 B. 2.11a* 6,40 » 37,8 116,7 25,6 111,8 1 16,4 104,0 llb* » 3,70 35,7 110,2 23,7 103,5 110,6 106,8 12a* 7,00 4,00 41,1 126,9 28,0 122,3 123,9 101,3 12b* 6,70 3,70 37,3 115,1 24,8 108,3 115,1 106,2 B. 3.152* 7,60 4,00 44,3 136,7 30,4 132,8 131,3 98,9 15b* » 3,70 41,9 129,3 28,1 122,7 125,2 102,0 16a* 5,50 5,30 40,7 125,6 29,2 127,5 122,0 95,6 l6b 5,20 » 38,7 119,4 27,6 120,5 118,1 98,0 172 5,50 5,20 40,1 123,8 28,6 124,9 121 ,1 97,0 171) 5,20 » 38,1 117,6 27,0 117,9 115,3 97,7 C. 3.18a* 3,40 10,20 41,2 127,2 34,7 151,5 125,0 82,5 18b* 3,10 10,20 38,0 117,3 31,6 138,0 116,8 84,7 19a* 4,00 8,00 38,5 118,8 32,0 139,7 122,8 87,9 19b* 3,70 » 35,9 110,8 29,6 129,3 116,0 89,7 19c » 8,30 37,1 114,5 30,7 134,1 118,0 88,0

* Dessa lägenheter redovisas i bildmaterialet.

Diagram S:] Jämförelse mellan relativ kostnad per lägenhet för serie A, B och C samt för respektive standardnivå ], 2 och 3.

Diagram 5:2 Jämförelse mellan relativ kostnad per m lägenhetsyta för serie A, B och C samt för respektive standardnivå l, 2 och 3.

m? LY

Internationell översikt

Norden

a) Den danska ungdomsorganisationen UNGBO

Landsföreningen UNGBO består av intres- senter för olika kooperativa bostadsföre- ningar i Köpenhamn; samorganisationen för allmännyttiga bostadsföretag, kommunala myndigheter och Danska Statens Social- forskningsinstitut. Dess uppgift är att i sam- råd med bostadsföreningar producera och förvalta bostäder för ungdom. Målsättning- en är att verka för främjande av barns och ungas trivsel i det moderna samhället.

Föreningen har till uppgift att vägleda vid projektering och uppförande av barn — och ungdomsinstitutioner, med särskild vikt på barn —— och ungdomshotell (-pensioner), samt småbostäder avsedda för unga (hybler). Or- ganisationen skall kunna driva sådana insti- tutioner och sörja för boendeservice.

Föreningen är godkänd av socialministe- riet att utöva barn-avårdande verksamhet. Detta hindrar icke att arbetsuppgifterna är både bredare och smalare. Till exempel kan verksamheten omfatta ungdomar i allmän— het men även handikappade ungdomar kan få speciell hjälp.

Styrelsen är sammansatt av forskare och representanter från centrala och lokala so- ciala myndigheter, kooperativa och allmän- nyttiga bostadsföretag.

UNGBOs första egentliga verksamhetsår var 1967/ 68, men bygger på tidigare erfa-

renheter av ungdomspensioner m.m. i Kö- penhamnsområdet sedan 1960-talets början. Emellertid har det visat sig att även i andra större städer i Danmark finns behov av sär- skilda insatser för ungdomens bostadsför— sörjning.

Vid utgången av 1968 disponerade UNG- BO 800 rumsenheter. Ett projekt planeras även med 300 rumsenheter på Grönland.

Bostädernas utformning

Som exempel på utformningen kan nämnas anläggningen vid Englandsvej på Amager. Den ingår i ett bostadsområde, som i fär- digt skick kommer att omfatta 1 800 lägen- heter, skola, barnstugor, fritidscentrum, bu- tikscentrum, servicehus med restaurang, budcentral m. m.

Antalet ungdomsbostäder i området upp- går till 265. De finns utspridda i botten- våningen av områdets källarlösa hus. De är fördelade på sektioner om vardera 3 ä 4 rum försedda med ett förrum med garde- rob och tvättställ. Till varje sektion hör ett badrum, ett städ— och förvaringrsum samt en toalett. Tre sektioner (9—12 lägenheter) delar normalt på ett samlingsrum med pent- ry, vissa sektioner har dock eget pentry. I liknande anläggningar som projekteras f.n., planeras toalett till varje rum och eget sam- lingsrum till varje sektion. Rummen är av varierande storlek (12—15 m2).

UNGBO hyr bostäder för ungdom från

kooperativa företag som byggt och projek- terat bostäderna. Insatserna, ca 6 %, har slagits ut på övriga bostäder i området.

Hyran inkluderar enkel möblering, lyse, värme, sänglinne, städning av gemensamma utrymmen, mjölk och varm mat 5 dagar i veckan. Beroende på rumsstorlek kan hyran variera, f. n. är den 275 Dkr för de minsta rummen och 425 Dkr för de största. Vid inflyttningen erläggs en depositionsavgift motsvarande två månadshyror. Detta belopp återbetalas vid avflyttning med avdrag för eventuell hyreseftersläpning.

Principiellt skall driften vara självbä- rande genom hyresintäktema. Landsföre- ningen har för sin verksamhet under 1968 fått bidrag från stat och kommun med 60 000 Dkr och från en social bidragsfond 50 000 Dkr.

Av hänsyn till övriga boende inom sek- tionen är permanent samboende inte tillå- tet. Tillfälliga övernattningar är däremot de boendes ensak. All områdesservice är till- gänglig för ungdomsbostädernas hyresgäster på samma villkor som för övriga boende.

En del av de som ungdomsbostäder pla- nerade rummen har tills vidare reserverats som gästrum. Dessa utnyttjas dels för till- fälliga gäster hos familjerna i området, dels för ut- och inländska ungdomsgrupper av olika slag vid kortare besök i Köpenhamn. Vid underbeläggning lånas rummen ut till Huvudbangårdens hotelltjänst.

Alla hus inom området är elementbyggda. Standardiseringen är långt driven. Varje trapphusplan omfattar tre lägenheter av vil- ka den minsta helt eller delvis kan föras till någon av de andra respektive delas mel- lan dessa. Upptagning av nya dörrar har förberetts och kostar 150 Dkr att genomfö- ra. I de större lägenheterna kan vardagsrum- met genom en flyttbar vägg delas i två rum eller behållas som ett stort rum.

Efterfrågan och de boendes sammansättning

Vid en första utannonsering av 176 st rum söktes dessa av över 2 000 personer i Kö- penhamn. Platserna fördelades enligt socia- la kriterier. Fördelningen sker i olika bo-

endegrupper under överinseende av social- rådgivare. Den sociala betoningen är såle- des mycket stark.

De sökande rangordnades i första hand efter behov av egen bostad bedömt mot bak- grunden av aktuella boendeförhållanden. I andra hand eftersträvades en representativ köns- och yrkesfördelning. De inflyttande fördelade sig i olika avseenden enligt föl- jande: '

Kön:

kvinnliga 58,5 % manliga 41 ,5 %

Ålder: 17—18 år 25 % 19—20 år 50 % 21—24 år 25 %

Sysselsättning: under utbildning inom handel och kontor 35 % övriga i praktisk yrkesutbildning 24 % högskolestuderande 11 % övriga studerande 22 % yrkesverksamma 8 %

Månadsinkomster:

utan egen inkomst eller understödd av hem eller samhälle 32 %

— 600 Dkr 13 %

600—_ 800 Dkr ll % 800—1 000 Dkr 18 % 1 OOO—1 200 Dkr 8 % 1 200— 18 %

Sociala förhållanden: barn till ensamstående 48 % föräldralösa 15 %

24 % av samtliga stod eller hade stått un— der tillsyn av barnavårdsmyndigheter. En övervägande andel av de inflyttade kom från mycket trångbodda hem — delade sov- rum med föräldrarna, ofta i lägenhetens en- då rum etc.

Av olika skäl dominerar kvinnorna vid UNGBOs anläggningar (samma gäller för ungdomshotellen i Stockholm). De unga kvinnorna bor längre tid och blir genom- snittligt sett äldre hyresgäster än de man— liga (som ofta får avbryta sin boendetid p. g. a. militärtjänst). Maximiålderna för bo— ende hos UNGBO är 25 år.

Det anses vara nödvändigt att de boende har inkomster som motsvarar 800 Dkr/ må- nad för att de skall kunna betala ca 325

kr/månad för ett mindre rum inkl. viss kost och service, förutom personliga utgif- ter. De flesta (5/ 7) kunde detta.

Övrigt

Landsföreningen UNGBO bedriver vid si- dan om denna uthyrning en kombinerad pensionats— och övervakningsverksamhet bland ungdomar under 18 år. Ett trapphus om 7 våningar har iordningställts med 7 uthymingsrum och ett gemensamt större rum. Detta motsvarar två vanliga lägenhe- ter. Den tredje lägenheten disponeras av en övervakare, avlönad av staden. Systemet har visat sig vara billigare och ge en snab- bare rehabilitering än institutioner med mot— svarande uppgifter.

UNGBO är ett intressant exempel på möjligheten att variera utbudet av skilda typer av ungdomsbostäder. De olika förvalt- ningsenhetema varierar i omfattning mel- lan 10 och 200 rum. Verksamheten är un- der uppbyggnad och har starka sociala drag. Blandningen av såväl socialmedicinska som bostadssociala uppgifter kräver stor insats av fackutbildad personal.

Inom UNGBOs förvaltning finns olika bostadstyper med varierande grad av indi— viduellt boende. Möjlighet skall finnas att inom organisationens ram erhålla bostad med successivt högre standard och grad av individualitet. Genom detta fostras de unga till »boendemognad» som också är ett mål för organisationen.

b) Den norska statliga ungdomsbostadsut- redningen

I september 1969 tillsatte Kommunal- og Arbeidsdepartementet en statlig kommitté med 9 ledamöter med uppgift att utreda vissa problem beträffande bostadsförhållan- den för studenter och övriga elever i icke- obligatoriska skolor, samt lärlingar. Bak— grunden till tillsättandet var följande. Utbyggnaden av studenthemmen i Norge tog fart under slutet av 1940—talet. Under perioden 1950—1960 lämnade staten hjälp i form av lån med upp till 55—60% av

anläggningskostnaden genom Husbanken. Resterande täcktes genom tillskott från kommunerna (8 000—10 000 NKr per rum), institutioner och gåvor från näringslivet. Tomter ställdes kostnadsfritt till förfogande av berörda kommuner. I slutet av 1950-talet blev det klart att Studentförbundet inte mäk— tade att på detta sätt finansiera utbyggandet av studentbostäderna i det tempo som det starkt stigande behovet gjorde nödvändigt.

Studenternas bostadsfråga togs därför upp i statsbudgeten för år 1961—62. Ett förhål- landevis stort byggprogram om ca 11000 rumsenheter för studenter och seminarier som staten hade ansvar för planerades. Sta— ten skulle tillskjuta ett kapital på 50 % och 50 % skulle utgå som lån från Husbanken. Utbyggnaden av dessa bostäder har skett i den takt som byggklara tomter har kunnat ställas till förfogande. Det har visat sig vara svårt att få fram erforderliga tomter och staten har därför måst delta i anskaffandet av dessa. Under åren 1961—1969 har över statsbudgeten beviljats drygt 102 miljoner NKr för uppförandet av studerandebostäder vid universitet, högskolor och seminarier. Ca 8 300 rumsenhter har uppförts av pla- nerade drygt 11 000 rumsenheter.

Studentförbundet i Oslo har etablerat en egen byggnads- och arkitektavdelning, som bl. a. har utarbetat normer för rummen. Bå- de dessa normer och fördelningen av stats- bidragen diskuteras mellan de olika student- sammanslutningarna. Kyrko- och undervis- ningsdepartementet fastställer i samråd med finansdepartementet den övre gränsen för kostnad per rum vid fördelningen av stats- bidragen.

Frågan om bostäder för elever vid yrkes- och fackskolor, som fylkena för det mesta har ansvaret för, togs upp i stortinget för budgetåret 1967—68 i samband med bidrag till skolungdom och studenter. Det uttalades då, att man bör söka att placera dessa sko- lor så att de flesta av eleverna kan bo hem- ma, men att det i åtskilliga fall, särskilt för de tekniska skolorna, blir nödvändigt att skaffa fram särskilda rum. Ansvaret för det- ta borde i första hand tillkomma skolans huvudman, eventuellt i samarbete med den

kommun där skolan är belägen. I åtskilliga fall har statsbidrag getts till elevhem vid dessa skolor under anslaget till kommunala skolbyggnader. I betydande grad har Hus- banken bidragit till finansieringen, särskilt sedan det våren 1969 blev tillåtet att lämna lån till bostäder för elever vid alla icke-obli- gatoriska skolor (tidigare åldersgräns 19 år) liksom till kollektivhushåll.

Kommunaldepartementet har funnit det nödvändigt att ta upp till behandling de sär- skilda bostadsproblem som finns för spe- ciella kategorier av bostadssökande, (ensam- stående vuxna, äldre, handikappade, sjömän etc.). Kommunalkommittén i stortinget har även understrukit betydelsen av att utreda och främja bostadsbyggandet för grupper med speciella behov.

Studentbostadsbyggandet har hittills ge- nomförts till största delen i form av stora projekt, vilket kan ha varit berättigat med hänsyn till rationellt byggande och drift. Frågan har emellertid uppstått om det inte vore bättre ur miljösynpunkt att i större el- ler mindre utsträckning integrera student- bostäderna i vanliga bostadsprojekt.

Med utgångspunkt från aktuella och förut- sebara behov av särskilda bostäder för stu- denter, elever vid icke-obligatoriska skolor samt praktikanter skall den statliga ung- domsbostadskommittén:

a. Diskutera och komma med förslag be- träffande standard och kostnader som bör ligga till grund för de närmaste årens byg- gande, eventuellt differentierat med hänsyn till de boendes ålder och utbildningens art. Förslagen bör klarlägga de ekonomiska kon- sekvenserna för de studerande, stat och kommun, samt lägga vikt vid att ge en rim- lig balans mellan de olika kategorierna av studerande.

b. Utreda frågan om integration av stu- dent- och elevbostäder i vanliga bostadspro- jekt, samt om eventuell integration av bo- städer för studenter och elever. Kommittén bör behandla olika organisationsformer och i nödvändig utsträckning utarbeta organisa- tionsplaner och föreslå ändringar i existe- rande bestämmelser.

Genom hänvändelse till vederbörande de- partement i fem övriga länder har vissa uppgifter inhämtats om åtgärder för främ- jande av ungdomens bostadsförsörjning. De erhållna upplysningarna hänför sig mer eller mindre direkt till de i hänvändelsen till de- partementen refererade huvudsynpunkterna i direktiven för ungdomsbostadsutredningen. Uppgifterna är inhämtade och samman- ställda av f.d. byråchefen Just Gustavsson, bostadsstyrelsen.

a) Västtyskland

Något statligt stöd till anskaffning av bo- städer för förvärvsarbetande ungdom synes icke förekomma. Däremot har på grund av den katastrofala bristen på bostäder för studenter vid krigets slut och den därefter följande masstillströmningen till universitet och högskolor offentligt stöd till student- bostadsförsörjningen framstått som en vik- tig uppgift.

I november 1969 hade förbundsbostads- ministern att i förbundsdagen besvara en fråga om förbundsregeringen hade möjlighet att enligt lagstiftningen om bostadsbidrag (Wohngeld) eller genom subvention till husägare medverka till ökat utbud av bo- städer för studenter vid sidan om student- bostadsbyggandet (uppförande av student- hem, Studentenwohnheime). Genom nyligen gjorda undersökningar hade konstaterats att det fortfarande rådde tryckande bostadsnöd bland studenterna.

I sitt svar konstaterade ministern att Wohngeld inte kan utbetalas till medlem- mar av familjehushåll som endast tillfälligt bor utanför hemmet, och som sådana be- traktas ogifta studenter under sin vistelse vid universiteten. Frågan om möjligheten att lämna all ungdom som undergår något slag av utbildning — ej bara studenter — ett bidrag till bostadskostnaderna är emellertid sedan länge föremål för samråd med för- bundsländernas bostads- och utbildnings- ministrar. Enligt förbundsbostadsministems uppfattning bör kostnaderna för bostad utan-

för hemorten betraktas som en del av utbild- ningskostnaderna och frågan om bidrag till dessa bostadskostnader därför lösas inom ramen av samhällets åtgärder till stöd för ungdomens utbildning.

Förbundsregeringen är emellertid mycket angelägen om att söka ställa förbundsmedel till förfogande för att väsentligt förbättra de studerandes bostadsförsörjning. Väsent- ligen sker detta genom byggandet av sär- skilda studenthem. Ministern har emellertid varit och är alltjämt inställd på att med hjälp av lån från förbundet främja tillkoms- ten i de olika förbundsländerna av bostads- rum för studerande vid sidan av student- hemsbyggandet. I ett av förbundsländerna, Niedersachsen, har man med framgång lyc- kats härmed. Däremot har det hittills varit svårt att få övriga förbundsländer tillräckligt intresserade av sådana åtgärder. Förhand- lingar härom pågår emellertid.

Beträffande studenthemsbyggandet må följande upplysningar tilläggas. De är häm- tade ur en rapport i januari 1969 från Ministerium fiir Städtebau und Wohniungs- wesen till ett av förbundsdagsutskotten (Aus- schuss fiir Kommunalpolitik, Raumordnung, Städtebau und Wohnungswesen). Under åren 1961—1968 tillkom drygt 30000 platser i studenthem. Delat rum förekommer i stor omfattning, men andelen eget rum ökar. Till finansieringen hade bidrag genom för- bundslån beviljats med något över 50 milj. DM.

Genomsnittskostnaderna uppgår till 18 000—20 000 DM och fördelar sig med 2000—2 200 DM på tomtkostnader, med 14000—16000 DM på byggnadskostnader och med (max.) 2200 DM på inrednings- kostnader.

Studenthemmen skall vara självbärande, inkomsterna måste täcka utgifterna, varför stor sparsamhet skall iakttagas redan vid hemmens uppförande. Mänadshyrorna måste anpassas till studenternas sociala ställning. Detta kräver ett särskilt slag av finansiering som erfarenhetsmässigt visat att ungefär följande fördelning av finansieringsbehovet är starkt önskvärd.

te- och amorteringsfri insats (minst 10 %) tillsammans 20 % b) Medel från förbundsländerna 40 % c) Förbundsmedel 40 %

I förbundsländerna varierar proportionen mellan medel från de 5. k. ungdomsplanerna och statliga byggnadslån. Medverkan från förbundet fördelar sig så, att en mindre del kommer från bostadsdepartementet (me- del från återbetalning av förut beviljade lån, Riickflussmittel), 6,5 %, och återstoden av de 40 % från Bundesministerium fiir Familie und Jugend (medel från förbunds- ungdomsplanen).

Vinterläsåret 1967/ 68 uppgick det totala studentantalet till inemot 450000 och an- talet tillgängliga studenthemsplatser till drygt 48000. Trots den relativt stora ökningen av platsantalet under 60-talet hade man inte kommit längre än till knappt 11 % student- hemsplatser. Det har ansetts önskvärt att man komme upp till 30 % .

Verkställda kalkyler visar bl.a. att det skulle behövas i runt tal 20 år för att uppnå ett sådant procenttal vid nuvarande finan- sieringsstöd till omkring 4000 nya platser per år, även om byggnadskostnaderna inte steg och studentantalet inte ökades. Rap- porten avslutas med konstaterandet att minst en fördubbling av det hittillsvarande student- hemsbyggandet under de närmaste åren är nödvändig, om man skall kunna uppnå en märkbar förbättring av kvoten mellan an- talet studenthemsplatser och studentantalet. Det skulle för 8 000 platser och ett finan- sieringsstöd motsvarande 40 % av total- kostnaden 20000 DM per plats betyda ett stöd från förbundet med 64 milj. DM per år. Minst lika stort belopp måste då ställas till förfogande av förbundsländerna.

b) England

När det gäller bostadsförsörjningen för stu- derande och andra unga människor som inte kan bo hemma, skiljer man mellan fem fall. Bostäder tillhandahålls i särskilda bygg- nader (halls of residence) a) av universiteten

Särskilda bostäder Uthyrnings- Dagstu- el. hem rum denter Totalt 1 OOO-tal Universitet (Storbritannien) 76 97 36 209 Vidarutbildning på heltid (England och Wales) 3 22 51 76 Lärarutbildning (England och Wales) 43 35 28 106 391

för deras studenter, b) av kommuner för elever i högre skolor (colleges) för vidare- utbildning efter avslutad skolgång (further education), c) av kommuner och frivilliga organisationer för elever i seminarier (teacher training colleges). (1) En fjärde möjlighet representeras av uthyrningsrum (lodgings), och slutligen e) anskaffas separa- ta (self-contained) lägenheter eller uppförs särskilda hem, ungdomshotell (hostels) för förvärvsarbetande ungdom av kommuner eller frivilliga organisationer.

Studerande inom den högre utbildningen fördelades under läsåret 1968/69 på sätt som framgår av ovanstående tabell.

För läsåret 1971/ 72 räknar man med att totalantalet kan stiga till 450000 och för läsåret 1980/ 81 under vissa förutsättningar till omkring 800000. Hur stort antalet då får bli skall avgöras av regeringen. Ett bland andra viktiga överväganden som här- vid måste göras är behovet av bostadsan- skaffning och finansiella medel härför vid antagen tillgång på uthyrningsrum och an- talet universitetsstudenter och andra stu- derande som kan bo hemma.

Universitetens bostadsanskaffning

Det finns tre olika finansieringsmöjligheter: 1) privata donationer, 2) 100 % statlig ka- pitalsubvention och 3) privata lån komplet- terade med begränsat statligt stöd.

De privata donationema spelar en blyg- sam roll. På grund av andra anspråk på byggnadsverksamhet rekommenderar Uni- versity Grants Committee (det organ som tilldelar universiteten statsmedel) nu 100 % kapitalsubvention till bostadsanskaffning en- dast under exceptionella omständigheter. För sådant ändamål beviljas omkring en (1)

miljon pund om året, och denna belopps- nivå torde inte komma att överskridas. Pro- jekt finansierade genom privata lån, vilket är en ny företeelse, kommer att under de närmaste åren resultera i omkring 3000 relativt billiga studentbostäder. Studenterna förutsätts här inte behöva betala högre av- gifter än deras inkomster räcker till ehuru dessa avgifter möjliggör återbetalning av ka- pitalet, vilket inte gäller om avgifterna i andra fall. University Grants Committee, som betraktar denna lånefinansiering som det effektivaste och mest ekonomiska sättet att anskaffa studentbostäder under 1970-ta- let, har föreslagit utbildningsdepartementet (Department of Education and Science) en viss ökning av det statliga stödet för att garantera att projekten går ihop.

Bostäder till elever i skolor för vidare- utbildning anskaffas av kommuner som är ansvariga för denna skolverksamhet. Pro- jekten måste kunna rymmas inom byggnads— program fastställda av utbildningsdeparte- men—tet. Den nuvarande polytekniska utveck- lingen förutsätts komma att öka antalet ele- ver i här ifrågavarande utbildningsanstalter, för vilka bostäder behöver anskaffas.

Bostäder till elever i seminarier (lärarut- bildning) anskaffas av kommuner och —- med statsbidrag till 80 % — av frivilliga organisationer som är ansvariga för denna utbildning. Projekten måste rymmas inom program fastställda av utbildningsdeparte- mentet. Då man väntar en jämförelsevis li- ten expansion .av dessa seminarier under 1970-talet, behövs det endast få ytterligare bostäder för denna kategori.

Uthyrningsrum för studenter och stude- rande Det är svårt att uppskatta tillgången på ut- hyrningsrum under 1970-talet. Skäl talar för

både ökning och minskning. I den mån längre resor kommer att kunna accepteras, öppnar sig nya möjligheter till uthyrning av rum. Bostadslagen år 1969 om förbätt- ring av befintliga äldre bostadshus i städer och förorter kan kanske också komma att öka tillgången på uthyrningsrum inom om- råden som förut inte kunde ställa sådana till förfogande. Å andra sidan försvinner så småningom äldre rymliga enfamiljshus, och nya tenderar att vara för små för att ta emot inneboende. Människor upphör också att behöva hyra ut rum för att få inkomster och utgifter att gå ihop. Och somliga före- drar andra hyresgäster än studenter och and- ra studerande. Ofta är universitet och högre skolor belägna i samma städer och konkurre- rar då om uthyrningsrum. Andra möjlighe- ter till uthyrning av rum blir aldrig tagna i anspråk, därför att det inte finns några universitet eller högre skolor i närheten. Utbildn-ingsdepartementet har igångsatt en mindre undersökning för att få en uppfatt- ning om hur många universitetsstudenter som borde kunna bo hemma i stället för att resa till ett avlägset universitet. Vad resulta- tet än blir är det klart att ett försök av departementet att tvinga studenter att bo hemma och studera vid ett universitet på orten skulle strida dels mot sådana institu- tioners frihet att själva välja sina studenter, dels mot försöken att koncentrera och ra- tionalisera undervisningen. Vilka besparing- ar man skulle göra, om antalet dagstudenter ökades väsentligt, ärinte ännu klarlagt.

Utbildningsdepartementets och University Grants Committee's allmänna slutsats är att även om antalet hemma— och inneboende studenter skulle öka, så behöver man ändå anskaffa ett mycket stort antal nya bostäder, framför allt för universiteten och vidareut- bildningen.

Separata lägenheter eller ungdomshotell för förvärvsarbetande ungdom anskaffas av kommunerna eller frivilliga organisationer t. ex. KFUM och KFUK. Förutsatt att de frivilliga organisationerna ges karaktären av allmännyttiga bostadsföretag (housing asso- ciations) och upplåter bostäder att hyras av alla typer av unga människor, kan de

erhålla kommunala lån ävensom årliga stats- bidrag på 12—15 pund per rum i ungdoms- hotell och statliga subventioner till finansi- eringen av separata hyreslägenheter för unga människor. Ungdomshotell som tar emot ut- ländska studenter är berättigade till bidrag från British Council (en sorts motsvarig- het till Svenska institutet) av medel som disponeras för att hjälpa sådan—a studenter (Overseas Students Welfare Expansion Pro- gramme). Bostadsanskaffning för unga män- niskor har hittills inte framstått som särskilt angeläget, och åtgärder för sådant ändamål har därför vidtagits i endast mycket begrän- sad omfattning.

Det har ifrågasatts om man inte som in- strument för anskaffning av ytterligare stu- dentbostäder med bidrag av allmänna me- del skulle anlita en sorts, redan i det före- gående nämnda, allmännyttiga bostadsföre- tag (housing associations), närmare definie- rade i 1957 års bostadslag. Sådana bostads- företag är berättigade till samma statsbidrag (inkl. bidrag till ungdomshotell) som kom- munerna för sin bostadsanskaffning (local authority housing). En förutsättning härför är dock att avtal om deras verksamhet träf- fats med kommunen och godkänts av bo- stadsministern. Med dennes medgivande kan en kommun stödja en housing association med både lån och bidrag.

Det hela hänger på kommunens inställ- ning. I praktiken har det av flera olika skäl ibland varit svårt att uppnå det nöd— vändiga avtalet med kommunen. Bl. a har man betraktat bostadsanskaffning för stu- denter som en utbildnings- och inte som en bostadspolitisk angelägenhet. Man har ock- så haft svårt att erhålla garanti för att kli- ente-let i de planerade studentbostäderna skulle bli framtida hyresgäster i kommun- ägda bostäder — enligt praxis ett subven- tionsvillkor. Ett tredje skäl har varit den stora efterfrågan på tillgängliga finansie- ringsresurser för bostadsanskaffning från- sett studenternas behov. Ibland har man, när det gällt utländska studenter, velat und- vika risken för dubbel subventionering (jfr ovan).

Bostadsdepartementet har emellertid bru-

kat godkänna kommunalt stöd till housing associations som på initiativ av något lämp- ligt organ bildats med uppgift att anskaffa bostäder i ungdomshotell (hostels) som inte är knutna till någon viss utbildningsanstalt utan öppna för såväl studenter och andra studerande som unga människor i allmän- het inom ett visst område. Vidare har man anse-tt att housing associations som bildats av universitet för anskaffning av bostäder åt gifta studenter (i allmän-het med högre examina) och deras familjer bör vara be- rättigade till stöd i form av lån och bidrag från kommunen, givetvis förutsatt dess egen positiva prövning.

Man räknar med att studentorganisatio- nerna kommer att kräva utvidgning av gäl- lande bestämmelser så att alla slag av stu- denter genom housing associations kan er- bjudas bostäder, såväl i separata lägen- heter som i studenthem (hostels). Student- opinionen finner detta vara ett bättre al- ternativ — studenterna känner sig i viss mån mera engagerade i en sådan lösning — än bostäder som ställs till förfogande av olika utbildningsinstitutioner. Frånsett studentopi- nionen kommer det, när alla de högre ut- bildningssektorerna snabbt expanderar, att finnas skäl att överväga former för gemen- sam bostadsanskaffning för olika utbild- ningskategorier. Studenterna är själva mot- ståndare till »segregation» inom den högre utbildningen. Man hoppas också ekonomiskt kunna vinna på lösningar i stor skala.

Det föreligger emellertid avsevärda prak- tiska svårigheter. Enligt bostadsdepartemen- tets erfarenhet krävs det åts-kuil'lig expertis för att starta housing associations och väl- tränad personal för bostadsförvaltningen. Man ifrågasätter om studenterna själva re- presenterar den nödvändiga kompetensni- vån. Studenternas inställning förändras ock- så snabbt. Bostäder tillkomna med offent- ligt stöd kanske inte kommer att vara at- traktiva efter några år, och hur garanterar man då återbetalningen av offentliga bo- stadslån? En annan synpunkt är att den stan- dard som representeras av separata lägen- heter tillkomna med hittillsvarande stödfor- mer inte motsvarar vad studenterna behö-

ver, så att nya, dvs. lägre normer skulle behöva utarbetas. Bostäder anskaffade för studenternas behov skulle kanske tendera att bli mindre användbara för andra än- damål.

Som ett alternativ till offentligt stöd åt housing associations bildade för anskaff— ning av studentbostäder överväger man in- om utbildningsdepartementet att ge bidrag eller lån till godkända studentorganisationer och låta »institutionerna» finansiera sin bo- stadsanskaffning på de sätt som angivits i det föregående.

c) Nederländerna

Anskaffningen av bostäder till förvärvsar- betande ungdom förefaller ej vara samma problem i Holland som i Sverige. Inre flytt- ningsrörelser spelar ej samma roll i ett betydligt mindre land med jämn spridning av centra för industri, administration och vetenskaplig forskning. Därtill kommer att ett väl utvecklat kommunikationssystem ger tolerabla avstånd mellan bostad och arbets- plats.

Hem för förvärvsarbetande ungdom har byggts i några få kommuner. I mycket få fall har erkända allmännnyttiga bostadsföre— tag (housing associations) som byggt sådana hem beviljats statliga lån som bidrag till fi- nansieringen. Samtidigt har dessa bostads- företag också fått bidrag till årskostnader- na som i övrigt täcks av hyrorna.

I princip kan lån och årliga bidrag till byggnader av särskilt slag beviljas inom det holländska bostadsstödsystemet. Fortsatt stöd till hem för förvärvsarbetande ungdom kom- mer dock endast att lämnas i undantagsfall på grund av de mindre tillfredsställande er- farenheter man hittills gjort (bl. a. har man haft svårigheter att möta en konstant efter- frågan).

Bidrag till fritidsanordningar i de nämnda ungdomshemmen kan på vissa villkor er— hållas från socialdepartementet.

Frågan om gemensamma bostäder för stu- derande och förvärvsarbetande ungdom är icke aktuell.

Flertalet universitetsstudenter bor hos si-

na föräldrar eller som inneboende i hyres- rum. Universitetens studentbostadsstiftelser bygger dess-utom nya hyreshus, förbättrar lä- genheter i egna äldre bostadshus eller upp- för småhus för uthyrning. Hyreslägenheter- na och småhusen är icke ofta förlagda till koncentrerade områden med bara sådana, och såtillvida kan studentbostäderna sägas vara integrerade i den vanliga bostadsbebyg- gelsen. I de senaste studentbostadsprojekten hyrs lägenheterna i flertalet fall ut med en- kel möblering.

Totala antalet av stiftel-serna i början av 1969 uthyrda studentrum var 13 000. Sam— tidigt befann sig omkring 10000 rum på planerings- eller byggnadsstadiet.

Produktions-kostnaderna för ett student- rum varierar mellan 13 000 och 15 000 hol- ländska floriner. Härvid är markkostnaden (omkr. 1200 fl.) och möbleringen (1100 fl.) itt-beräknad.

Den månadshyra studenterna har att be— tala är beroende av den av utbildningsmi- nistem fastställda allmänna »studentbudge- ten».

Den nuvarande (1969) maxi—mihyran per månad är 62 fl., exkl. 33 fl. för ljus, vatten och uppvärmning. Den hyra studenterna be- talar är inte tillräcklig för att täcka student- bostadsstiftelsernas totalkostander. De får därför årliga bidrag med omkring 600 fl. per student.

Studentbostädema finansieras med lån för vilkas förräntning och amortering stiftelser- na kan erhålla statsgaranti.

Det föreligger f.n. en tendens att öppna studentbostäderna även för studerande vid institut för högre yrkesutbildning, vilket skulle kunna leda till integration beträffande bostadsförsörjningen för dem som erhåller universitets- och annan utbildning.

Ansvarig för statens åtgärder för att fr-äm- ja studenternas bostadsförsörjning är i Hol- land utbildningsministern.

(1) Frankrike

I Frankrike är frågan om de yngsta ål— dersgruppernas bostadsförsörjning föremål för regeringens ständiga uppmärksamhet.

Bland åtgärderna för bostadsanskaffningåt unga människor syns byggandet med stat— ligt stöd av ungdomshotell för unga arbeta- re (foyers de jeune travailleurs) vara av särskilt intresse.

Ungdomshotell. Uppgifterna i det följande om ungdomshotellen är hämtade ur en upp- lysningsskrift om verksamheten som utgi— vits i samverkan med l'Union des Foyers de Jeune Travailleurs (U. F. J. T.) i Paris, till vilken flertalet ungdomshotell är anslut- na.

De fullt utbyggda ungdomshotellen, som har allmännyttig karaktär, dvs. bedriver sin verksamhet utan vinstsyfte, har en tre- dubbel uppgift. De skall erbjuda de ung- domar de har att ta emot såväl bostäder som måltider samt tillfälle att deltaga i or— ganiserad fritids- och kulturell verksamhet. De skall ersätta det hem de unga måst lämna genom förflyttning från hemorten, vilket bedöms som betydelsefullt för dem som är under 18 år och befinner sig i ett övergångsstadium. De skall vidare bereda si- na hyresgäster en lämplig miljö för deras fortsatta allmänna och yrkesmässiga utbild- ning och för deras utveckling till dugliga medborgare.

Ungdomshotellen skall ta emot ensamstå- ende, ogifta ungdomar av båda könen i åld- rarna 14—25 år. Det kan vara fråga om lär- lingar eller förvärvsarbetande arbetare och tjänstemän men även elever i gymnasier och tekniska läroverk som saknar internat.

Fritidsverksamheten leds av anställda ung- domsledare som också har att övertaga en del av föräldrarnas uppfostrande uppgifter.

Även ungdomar som inte bor på ung- domshotellen skall där kunna intaga sina måltider och deltaga i fritidsverksamheten, vilket förutsätter att de blir medlemmar i ungdomshotellets förening. Härigenom kom- mer ungdomshotellet att fylla en uppgift i stadsdelens eller ortens allmänna ungdoms- verksamhet.

Ungdomshotellen löser naturligtvis inte alla arbetande ungdomars bostadsproblem. Somliga har svårigheter att anpassa sig till de kollektiva regler som hotellen måste till- lämpa. Andra önskar efter några års vistel-

se i ett ungdomshotell bo ensamma. Det behövs därför tillgång till mindre hyreslä- genheter för sådana ungdomars behov och kollektiva serviceanordningar i närheten av sådana bostäder.

Antalet ungdomar mellan 15 och 25 år var den 1 januari 1963 drygt 6,3 miljoner. Tre år senare var motsvarande antal drygt 7,3 miljoner. Enligt den ena av två omfat- tande utredningar om behovet av ungdoms- hotell fanns det den 1 januari 1963 »ensam- stående ungdomar» (i åldrarna 14—25 år, som var ogifta och inte bodde hemma) till ett antal av 628 340, av vilka 470 000 ar- betade i städer eller på landsbygden och bodde ensamma. Det förutses i utredningen att antalet sådana ungdomar vid utgången av innevarande år (1970) skall ha ökat till 900 000, varav 700 000 med arbete.

År 1965 fanns det närmare 700 ung- domshotell som kunde ta emot över 35 000 arbetande ungdomar av båda könen. Enligt den s. k. femte långtidsplanen skall i fort- sättningen plats beredas i ungdomshotell för ytterligare 15 000 ungdomar, varav 1200 under femårsperioden 1966—1970.

Planeringen av ett ungdomshotell på en ort förutsätter omsorgsfull lokal behovsut- redning, vilken inte är så helt lätt att göra. Ortens ekonomiska utvecklingsmöjligheter och den planerade utbyggnaden av skolvä- sendet bör naturligtvis beaktas. Men det räcker inte med en beräkning av antalet ar- betande ungdomar på orten som inte bor hemma och som uppfyller vissa villkor. Den blivande föreståndaren för ungdomshotel- let, som om möjligt bör medverka vid be- hovsutredningen, bör också bevaka att all- männa förutsättningar av psykologisk och ekonomisk natur skapas, så att intresset för att flytta till ungdomshotellet blir så stort som möjligt.

Det föreligger ingen laglig skyldighet för kommunerna att bygga ungdomshotell. Ini- tiativet kan också tas av andra. Detaljera- de anvisningar om hur'detta skall ske har utfärdats av arbetsdepartementet (1954) och av hälsovårds- och befolkningsdepartemen- tet (1960).

Vid valet av lämplig plats för anläggande

av ett ungdomshotell bör bl. a. närheten till arbetsplatser, tillgången på goda kommuni- kationer samt förekomsten av fritidsanord- ningar beaktas. Som redan nämnts bör ung- domshotellets restaurang kunna mottaga ungdomar bosatta i omgivningen. Förutom den angivna betydelsen härav för den lokala ungdomsverksamheten innebär detta också ökade kontaktmöjligheter ungdomar emel- lan samt ökade inkomster för hotellet. Även om tekniska och ekonomiska skäl kan an- föras för förläggande av ett ungdomshotell till utkanten av ett samhälle, medför detta sällan alla de nämnda fördelarna. I den nämnda upplysningsskriften rekommenderas därför förläggande av ett ungdomshotell till någon stadsdel som varit föremål för stads- ombyggnad (rénovation urbaine) och ofta är centralt belägen.

Vad ungdomshotellets storlek beträffar kan naturligtvis olika lösningar ifrågakom- ma. Man skiljer mellan mindre (med 30 å 40 sängar för ungdomar under 18 år), me- delstora (med 50 åt 120 sängar) och större ungdomshotell (med ofta över 150 sängar). Den lämpliga storleken uppges vara ett ho- tell med 60 å 120 sängar. Som skäl anförs att anläggningskostnaderna kan amorteras i lämplig takt och att en trivsam stämning kan bevaras inom hotellet. Då antalet sängar överstiger 80, bör de inneboende uppdelas på olika avdelningar med utbildade ung- domsledare som föreståndare. Alternativt kan uppgiften att utöva tillsyn inom en av- delning uppdragas åt ett gift par som då måste erbjudas en lägenhet inom avdelning- en. En annan lösning är att bygga två ho- tell intill varandra, ett för flickor och ett för pojkar med gemensamma matsalar och fritidsanläggningar. Ett ungdomshotell kan också bestå av ett antal villor.

I fråga om rekryteringen av inneboende rekommenderas att ungdomshotellen hålls öppna för alla kategorier av ungdomar och inte endast för t. ex. dem som arbetar inom ett visst företag, som kommer från Nordaf- rika eller som är elever i samma yrkessko- la. Frågeställningar som föranleder olika bedömning är, om plats skall bered-as i sam-ma ungdomshotell för såväl skol-ungdom

som förvärvsarbetande ungdom liksom om man skall ha gemensamma ungdomshotell för flickor och pojkar. Om det inte är fråga om större städer, där ett mycket stort behov föreligger, understryks att det erfarenhets- mässigt kan ta flera månader och upp till ett år att få fram lämpliga inneboende till nybyggda ungdomshotell och att det är vik- tigt att målmedvetet bedriva en rätt upp- lagd informationsverksamhet.

Som redan framhållits är en av ungdoms- hotellens uppgifter att främja ungdomarnas hälsa samt deras fysiska och kulturella ut- veckling. De bör därför, utom bostadsrum och matsalar, omfatta samlingslokaler, bib- liotek, diskotek, klubbrum med TV etc., och i närheten bör finnas idrottsplatser. För denna del av hotellens verksamhet skil- jer man mellan två olika lösningar. Ung- domshotellet kan ligga i närheten av en ungdomsgård. I så fall kan fritidsanondning- arna begränsas till samlingslokaler till kom- plettering av ungdomsgårdens lokaler. Fri- tidsverksamheten blir då huvudsakligen för- lagd till ungdomsgården, vilket förutsätter goda kontakter mellan hotellföreståndaren och såväl ungdomsgårdens föreståndare som övriga ledare för den lokala ungdomsverk- samheten. Är ungdomshotellet i stället för- lagt till utkanten av samhället på avsevärt avstånd från andra inrättningar för fritids- verksamhet, får dess egna anordningar för fritids- och kulturell verksamhet en betyd- ligt större omfattning men bör också kunna stå till förfogande för andra ungdomar än dem som bor i hotellet.

Vid byggandet av ungdomshotell tilläm- pas naturligtvis gällande byggnadslagstift- ning, dock med vissa avvikelser som varierar med olika möjliga typer av finansiering. In- nan en arkitekt kan gripa sig an uppgiften att utarbeta själva byggnadsprogrammet är det därför nödvändigt att formerna för fi- nansieringen fastställts.

Den fördelaktigaste finansieringen erhålls om ungdomshotellen uppförs av s.k. HLM- företag. HLM betyder Habitations å Loyers Modérés (bostäder med låga hyror) och representerar en typ av bostadsföretag utan enskilt vinstsyfte (enligt en särskild lagstift-

ning tillkommen redan på 1890-talet) som åtnjuter direkta statliga lån till reducerad ränta och numera svarar för inemot en tred- jedel av det årliga bostadsbyggandet. Byg- gandet av ungdomshotell kan också finansi- eras med statligt garanterade lån från en hypoteksbank (Crédit Foncier) men med högre (subventionerad) ränta och kortare amorteringstid. I båda fallen är det nöd- vändigt att anlita kompletterande finansie- ringsformer, varav det finns ett stort antal med mer eller mindre förmånliga villkor. I det följande lämnas några kortfattade upp- gifter om HLM—fallet som syns vara det vanligaste.

Enligt gällande lagstiftning skall HLM-or- ganisationen som utför byggnadsarbetet va- ra ägare till tomten men kan också arrende- ra denna på 65 år; med arrendet följe-r för- köpsrätt. Detaljerade bestämmelser med krav eller rekommendationer gäller i fråga om hotellens storlek (högst 150 platser), om skilda avdelningar för inneboende av olika kön, för arbetare och studerande, för äld- re och yngre, om bostadsrummens minimi- och maximistorlek samt utrustning liksom om restaurangen, sanitetsanordningar, admi- nistrativa kontorslokaler och samlingsloka— ler s—amt andra obligatoriska resp. valfria ut- rymmen. Bostäder för föreståndare och per- sonal finansieras som HLM:s hyres-bostäder, och lånen till dem räknas därför inte in under ramen för den maximala totalkost- naden för ungdomshotellen. Enligt allmänna föreskrifter är värmeledning obligatorisk, varmvatten skall finnas i alla gemensamma tvättrum, och golvbeläggningen skall vara av god kvalitet och starkt ljudisolerande.

Den totala kostnaden för ett ungdomsho- tell får inte överstiga ett visst belopp per 1112 bostadsru-msyta med viss differentiering mell-an de tre regionerna, nämligen 900, 800 och 700 francs. Kostnaderna för andra lokaler och övriga an—skaffningskostnader har därvid beaktats genom att stor-leksbe- stämmelserna i fråga om bos-tadsrummen modifierats uppåt enl-igt vissa regler. Så kan ytterligare ske — med högre maximikostnad som resultat - om ungdomshotellet byggs i område med omfattande pågående stads-

ombyggnad eller på tomt där dyrbara grund- arbeten måste utföras.

Själva byggnadskostnaden får inte över- skrida 65 % (i den tredje regionen 70%) av totalkostnaden. Om den beräknade bygg- nadskostnaden för bostadsrum och gemen- samma lokaler överskrider den enligt be- räkningsreglerna för HLM framräknade maximikostnaden, kan en kompletterande finansieringspl-an godkännas. Den leder dock ej till högre HLM-lån utan måste genom- föras med hjälp av andra låneformer.

HLM-lån — dvs. lån på samma villkor som för lån till HLM:s hyreshus enligt be- stämmelser utfärdade år 1966 — beviljas med ett belopp som motsvarar 95 % av den maximala totalkostnaden, alltså i de tre re- gionerna med 855, 760 och 655 francs per rn2 bostadsrumsyta. Räntesatsen är 2,60 % och amorteringstiden 40 år, vilket ger en annuitet på 4,24 %. Under de tre första åren medges uppskov med amorteringen och förfallna räntor avskrivs. Om länet inte överskrider 80 % av den maximala total- kostnaden blir räntesatsen endast 1 % och amorteringstiden förlängs till 45 år, vilket ger en annuitet på 2,93 %. Dessa betydligt gynnnsammare villkor förutsätter att det återstående kapitalbehovet på 20 % kan fi- nansieras och därutöver eventuellt tilläggs- program.

Huvudddelen av ungdomshotellets löpan- de inkomster för bestridande av de årliga förvaltningskostnaderna — personalens lö- ner och sociala avgifter, kostnader för in- köp av livsmedel etc., allmänna omkostna- der samt ränta och amortering av upptagna lån till byggnads- och inrednin-gskostnader- na — utgörs av avgifterna från de ungdomar som bor i hotellen eller där intar sina mål- tider. Därtill kommer olika former av sub- vention, bl. a. från de lokala myndighetema. En del av ungdomarna kan erhålla individu- ella bidrag till sina avgifter. Sålunda kan ungdomar under 18 år få bidrag från Di- rection de la Population et de 1”Action so— ciale. Deras ekonomiska förhållanden blir då underkastade regelbundet återkommande granskning. De organ som handhar utbetal- ningen av barnbidrag (Caisses d'Allocations

familiales) beviljar också ibland bidrag till unga arbetare i ungdomshotell. Lärlingar kan erhålla bidrag från socialdepartementet.

Ett ungdomshotell förvaltas i regel av en enskild förening enligt 1901 års lag om sådana. Det är önskvärt att representanter för de lokala ungdomsorganisationerna in- går i dess styrelse ävensom av sina kam- rater utsedda företrädare för dem som bor i hotellet. Ägs ungdomshotellet av ett HLM- företag eller av annat för ändamålet bildat bolag, upprättas mellan ägaren och den för- ening som förvaltar hotellet ett 12-årigt hy- reskontrakt enligt särskilda bestämmelser. Det kan naturligtvis förlängas. För bygg- nadernas underhåll svarar ägaren.

Man är numera klart medveten om att man behöver personal i ungdomshotellen som är utbildad inte endast för förvaltningsuppgif- ter utan även för det ömtåliga arbete av so- cial och pedagogisk karaktär som hotellets ledning innebär. Det finns ännu inga of- fentliga bestämmelser som reglerar förestån- darskapet i ett ungdomshotell, men sådana är under utarbetande. Inom U. F. I . T. och några andra till den anslutna organisatio- ner har man vidtagit åtgärder för fortbild- ning av redan tjänstgörande personal och för utbildning av föreståndare, förvaltare och ungdomsledare för framtida behov. Det finns redan tre skolor för ändamålet som rekommenderas av U. F. J. T. Initiativ har också tagits till utarbetande av bestämmelser som reglerar personalens kvalifikationsvill- kor, löneförmåner, pensioner, arbetstid och semester m. m.

Studentbostäder i HLM-hus. Enligt be- stämmelser utfärdade gemensamt av finans-, bostads— och utbildningsdepartementen i de- cember 1968 skall bostäder för såväl gifta som ogifta studenter undantagsvis kunna upplåtas i HLM:s hyreshus. Det skall kunna ske på begäran av de statliga regionala or- gan som handhar vissa delar av universite- tens verksamhet (Centres régionaux des Oeuvres universitaires). För studenter avsed- da lägenheter får uppgå till högst 10 % av samtliga HLM-lägenheter i en universi- tetsstad och högst 20 % av lägenheterna i ett hus.

Mellan ett Centre régional des Oeuvres universitaires och den lokala HLM-organi- sationen upprättas ett hyreskontrakt på 49 år. Utbildningsdepartementet betalar till HLM-organisationen förutom hyran ett en- gångsbidrag motsvarande, per lägenhet, 15 % av HLM:s maximala byggnadskostnad. Lägenhetshyran skall vara densamma som för övriga hyresgäster i huset och detsamma gäller övriga villkor. Det regionala univer- sitetsorganet hyr sedan ut lägenheter och en- kelrum till gifta och ogifta studenter (de senare dominerar och kan även få hyra mer än ett enkelrum i den mån större lägenhets— typer ej tas i anspråk av gifta par) mot en av organet fastställd hyra som utöver HLM—hyran täcker vissa avgifter organet förpliktat sig att betala, t.ex. för brand— och skadeförsäkringar samt underhåll och reparation av möbler. Universitetsorganet möblerar nämligen studentbostäderna.

Lägenheter för ensamstående i HLM-fa- miljehotell. Slutligen skall konstateras att finans—, bostads— och socialdepartementen gemensamt utfärdat bestämmelser i juni 1966, enligt vilka lokala HLMzorganisatio- ner kan bygga familjehotell med hyreslä- genheter och kollektiva serviceanordningar avsedda för såväl åldringar (ensamstående eller gifta par) som ensamstående medel- ålders eller yngre personer. Närmare till- lämpningsföreskrifter utfärdas av statssekre- teraren för bostadsfrågor som också kan modifiera de grundläggande bestämmelser- na. De tekniska standardkraven och rums- ytebestämmelserna och de högsta medgivn'a kostnader-na motsvarar i hög grad vad som gäller för ungdomshotell byggda av HLM— företag. Villkoren för statens finansiella medverkan genom lån är desamma. Hyres- avtal upprättas mellan den lokala HLM-or— ganisationen som ägare och det förvaltnings- företag av social karaktär som förvaltar ett familjehotell.

e) Förenta staterna

I USA förekommer inga andra statliga åtgärder till förmån för ungdomens bostads- försörjning än de direkta :lån som den fede- rala regeringen beviljar enligt studentbo-

stadsprogrammet. Det betyder naturligtvis inte att det inte förekommer olika former av bostäder avsedda för unga människor, men de är helt resultatet av privata initia- tiv på den fria bostadsmarknaden.

I början av 1967 publicerades av USA:s första, 1965 tillkomna bostads- och stads— byggnadsdepartemen-t — U.S. Department of Housing and Urban Development, HUD — en i augusti 1966 reviderad informations- skrift om studentbostadsprogrammet — Guide to the College Housing Program — ur vilken i det följande några uppgifter lämnas. I sitt förord meddelade den förste bostadsministern, Dr Robert C. Weaver, bl. a. att kongressen 1950 hade antagit ett College Housing Program för att medverka till tillgodoseendet av det bostadsbehov som betingades av den snabba ökningen av ef- terfrågan på högre utbildning vid colleges (mindre universitet), universitet och sjukhus med utbildningsverksamhet.

Från tid till annan hade medel ställts till förfogande för detta ändamål. Senast hade enligt 1965 års lag om Housing and Urban Development (ändring av Title IV i 1950 års bostadslag) beslutats att 300 miljoner dollar under vart och ett av fyra budgetår (1/7—30/ 6) skulle få användas för bevil- jande av lån till studentbostäder med högst

3% ränta. Tre fjärdedelar .av alla de insti- tutioner som var berättigade till sådana lån hade åtnjutit stöd till bostadsförsörjningen för sina studenter. Ansökningar hade in— kommit från alla de 50 'förbundsstaterna (jämte District of Columbia med huvudsta- den Washington, Puerto Rico och Virgin Islands). De godkända ansökningarna mot- svarade byggande av bostäder för mer än 650000 studenter jämte hundratals matsa- lar, samlingslokaler och olika former av häl- sovårdsservice (sjuksalar m.m.). Enligt en i annat sammanhang lämnad uppgift hade de flesta av de understödda institutionerna ett registrerat antal studenter av mellan 2 000 och 5 000. Mindre än 10 % av insti- tutionerna hade 20 000 eller fler studenter.

Lånen kunde ursprungligen sökas endast av colleges, universitet och andra institutio- nerför högre utbildning, antingen offentliga

eller privata men utan enskilt vinstsyfte. Ge- nom en lagändring 1965 utvidgades pro- grammet till att omfatta även Vissa offentli- ga institutioner för yrkesutbildning och tek— nisk undervisning. Lå-n kan vidare sökas av för ändamålet bildade allmännyttiga (utan enskilt vinstsyfte) studentbostadsföretag och slutligen av vissa av statlig myndighet god- kända sjukhus som bedriver högre utbild- ning.

Studentbostadsprogrammet är helt begrän- sat till bostäder och därmed sammanhäng— ande lokaler. Lån får alltså inte användas för finansiering av undervisningslokaler, bib- liotek och laboratorier och inte heller för gymnastiksalar, idrottsplatser, teatrar eller kapell.

Vad bostadsbehovet beträffar kan lånen användas såväl till nyproduktion som för till- och ombyggnad av befintliga bostäder och även för förvärv av befintliga bostads- hus. Bostäderna kan avse både gifta och ogifta studenter, collegelärare under deras. första tjänstgöringsår och vid sjukhus såväl läkare som studerande sjuksköterskor. Bo- städerna kan bestå av studentrum, lägenhe- ter i flerfamiljshus eller enfamiljshus.

Lån beviljas ej om sökanden skulle kunna finansiera sitt projekt lika fördelaktigt ge— nom kredit från annat håll. Sökanden skall själv deltaga i finansieringen i största möj- liga utsträckning. Lånets relativa storlek va- rierar och avgörs från fall till fall. Det lö— per på högst 50 år. Räntan fastställs av bo- stadsministern årligen den 1 juli. Den ränte- sats som gäller när ett lån beviljas förblir oförändrad under lånets löptid. Lånen åter- betalas med fast annuitet. Ansökningarna prövas och lånen beviljas av bostadsdeparte- mentets sju regionala kontor vilkas områ- den omfattar olika kombinationer av för- bundsstater.

Studentbostadsföretagen skall bära sig själva. En hyra fastställs därför som skall täcka de årliga kostnaderna, dvs. såväl drift- kostnader (inklusive underhåll) som kapital— utgifter. Erfarenheten har visat att man där- vid bör räkna med blott 90 % beläggning (dock med 95 % i bostäder för gifta studen— ter och för lärare).

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av ledamoten Friggebo- Rydberg

Bostadskonsumenten är betjänt av att det på bostadsmarknaden förekommer ett fler- tal företag och däribland företag av olika slag som producerar och förvaltar bostäder. Konkurrensen mellan olika företag ökar konsumentens valfrihet. Även om förhållan— dena på bostadsmarknaden länge varit så- dana, att den överflödande efterfrågan del- vis satt konkurrensens positiva effekter ur spel har tävlan mellan olika företag ändå varit en värdefull tillgång och bidragit till bostadsproduktionens utveckling. I takt med att — vad nyproduktionen beträffar — balans mellan tillgång och efterfrågan börjar uppnås på allt fler orter ökar konkurrensens värde. Därtill kommer att oavsett om en reell kon- kurrenssituation föreligger utgör möjlighe- ten att jämföra mellan olika företag och olika typer av företag ifråga om bostädernas pris och kvalitet en för konsumenten värde- full faktor.

De kommunala bostadsföretagen har spe- lat en värdefull roll för att förstärka den stimulerande konkurrensen och ge konsu- menterna möjlighet till jämförelser.

Också ifråga om servicebostäderna kan anföras skäl för en ordning, som möjliggör att konkurrens och jämförelsemöjligheter bi- behålles. Skäl kan dock också anföras i detta speciella fall för att servicebostäderna ska stå under full offentlig kontroll. Det särskilda

samhälleliga stödet kan vara svårt att före- na med ett markn—adsekonomiskt system. Ett osmidigt reglerings- och kontrollsystem skul- le fordras. Även praktiska skäl kan anföras. Som utredningen framhåller, bör antalet hu- vudmän för servicebostäder på en ort vara begränsat med hänsyn till möjligheterna för en rationell förvaltning.

Jag delar utredningsmajoritetens bedöm- ning att praktiska skäl talar för att konkur- rensaspektema i detta fall bör komma i andra hand och att produktionen av bostä- der med servicebostadslån bör förbehållas företag under samhällelig kontroll.

Då man således avstår från möjligheten till konkurrens framstår det å andra sidan som så mycket angelägnare att kravet på offentlig kontroll inte eftersätts. Detta nöd- vändiggör enligt min mening, att produktio— nen helt måste förbehållas kommunala före- tag eller företag där samhället har ett do- minerande inflytande.

Utredningsmajoriteten har föreslagit, att utöver kommunala företag även de »riksko- operativa företagen» HSB och Svenska Riks- byggen ska få uppföra bostäder med servi- cebostadslån. I dessa företag föreslås sam- hället ha endast en m—inoritetsrepresentation varför önskemålet om samhällelig kontroll inte är tillgodosett. Därtill kommer tungt vägande praktiska skäl, som talar mot att möjligheterna till servicebostadslån ska ut- vidgas till dessa företag. Utredningsmajori- teten anför själv dessa skäl bl. a. önskemålet

att begränsa antalet huvudmän för servicebo— städerna på en ort och möjligheter till en ra- tionell förvaltning samt de tekniska problem, som uppstår genom att de kooperativa före- tagen arbetar med annan form av bostads- upplåtelse än vad som här avses. Servicebo- städerna avses upplåtas mot hyresrätt medan de kooperativa företagen upplåter bostäder mot bostadsrätt. Jag anser inte att som majo— riteten anför, >>hänsyn till de rikskooperativa företagens omfattande bostadsproduktion och förvaltningserfarenhet» skulle vara vä- gande skäl för att bortse från dessa problem.

Utöver servicebostadslånen som enligt min mening 'bör förbehållas kommunala bostads- företagen, bör övriga företag, som önskar producera servicebostäder av det slag som denna utredning avser, kunna få del av de mer generösa regler som bör gälla för bo- städer med service över huvud taget.

Andra företag än kommunala, som byg- ger bostäder som till sin funktion är lik- artade med utredningens servicebostäder bör kunna få rätt till de mer generösa låne- bestämmelser, som bör gälla för bebyggelse med serviceanordningar i övrigt enligt det förslag folkpartiet framlagt senast i motion 1:467 vid 1970 års riksdag. Där förordas — med hänsyn till angelägenheten att sti- mulera bebyggelse med serviceanordningar — att statliga bostadslån bör medges upp till 95 % av låneunderlaget inom 95 % av pantvärdet för servicehus i de fall, då byggherre eller förvaltare är enskilt bostads- företag.

Särskilt yttrande av ledamöterna Hallberg och Lundevall

Ungdomsbostadsutredningen föreslår i sitt betänkande att de särskilda bostäderna för ungdom m.fl. skall benämnas »servicebo- städer». Som motiv därför anförs att bo- städerna dels skall uthyras möblerade samt eventuellt förses med vissa komplementlo— kaler och dels att viss service av mer be- gränsad omfattning ifråga om tvätt, städ— ning och mathållning skall kunna lämnas till de boende.

För vår del kan vi ansluta oss till ut—

redningens förslag betr. behovsanalys, ut— formning, finansiering och huvudmannaskap för de särskilda bostäderna för ungdom m.fl. Däremot anser vi benämningen »ser- vicebostäder» i förevarande sammanhang mindre lämplig och den kan vara ägnad ska- på förvirring och tveksamhet då det gäller de- finitionen av servicehus och boendeservicens utformning och innehåll i övrigt. Den stat- liga servicekommittén har att pröva frågor rörande boendeservicen. I avvaktan på ser- vicekommitténs förslag beträffande boende- servicen bör beteckningen »servicebostäder» för viss typ av bostäder icke användas.

Enligt vår mening kan man då det gäl- ler behovsanalys, upplåtelse samt finansie- ring etc. av de bostadstyper, som behand- las i ungdomsbostadsutredningens betänkan- de, använda benämningen >>bostäder för ung- dom m. fl.» eller den nuvarande i statistiskt sammanhang nyttjade beteckningen »spe- cialbostäder».

Studentbostäder, bostäder för personal vid sjukhus och andra vårdanstalter samt bo- städer för anställda vid industri— och af- färsföretag har redan före år 1961 ingått i bostadsstatistiken.1 Dessa jämte lägenhe- ter i pensionärshem redovisades som en un- dergrupp av flerfamiljshusen, benämnda hus för speciella bostadsändamål. Däremot har bostäder för andra studerande än de vid universitet och högskolor (elevbostäder) samt bostäder för åldringar i ålderdoms- hem icke medtagits före år 1961. I detta sammanhang bör uppmärksammas att den form av kollektiva bostäder som i bostads- byggnadsstatistiken betecknas som rum i spe- cialbostäder icke räknas som bostadslägen- het i 1960 och 1965 års folk- och bostads- räkningar.

Lägenhet. Med vanlig bostadslägenhet förstås en bostad, som är avsedd för ett enskilt hushåll (ensam person eller familj eller annan mindre grupp av sammanhö- rande personer) och som ur byggnadstek- nisk synpunkt är avskild från andra bostä- der. Bestämmande för en bostads avskild- het är den byggnadstekniska indelningen av huset och ej formen för upplåtelsen.

Som vanliga bostadslägenheter räknas först och främst bostäder utrustade med kök eller kokvrå och avsedda för enskilda hushåll. Som vanlig bostadslägenhet räknas även bostad utan kök eller kokvrå men avsedd för ett enskilt hushåll, dock med följande undantag:

Fakta om specialbostäder

I anslutning till vissa lägenheter inrättas rum med egen ingång från trapphuset, för- sedda med erforderliga sekundärutrymmen (toalett, tambur ev. kokskåp). Rummen kan utnyttjas antingen som del av den lä- genhet, till vilken de är anslutna, eller som självständiga bostäder. Dylika rum benämns uthyrningsrum. Uthyrningsrum redovisas icke som självständiga lägenheter utan som delar av de lägenheter, till vilka de är an- slutna. Fr.o.m. 1961 gäller, att bostads— rum i småhus även om de har egen ingång och är utrustade med tambur, egen toalett och kokskåp m.m., icke räknas som själv- ständiga lägenheter utan som uthyrnings- rum, dvs. som del av en större lägenhet. Detta gäller, även om rummet är avsett att användas som separat bostad och om för- bindelsen med lägenheten tillfälligt är av- stängd. (Se tabell F.)

En specialbostad är avsedd för flera en- skilda hushåll eller personer. I specialbo- staden är de utrymmen, som disponeras av de olika hushållen eller personerna, icke helt avskilda från varandra. Vanligen be- står specialbostaden av ett antal enkelrum (specialrum) grupperade kring en gemensam korridor (som ej tillhör det egentliga trapp- huset) och dessutom av vissa andra gemen— samma utrymmen såsom sällskapsrum, kök, tvätt- eller badrum.

Vid beräknandet av antalet lägenheter i

1 Jmf SOS bostadsbyggandet.

specialbostäder bortses helt från gemensam- ma utrymmen (sällskapsrum, matsal etc.). Dubblett räknas som två specialrum, även om den är avsedd att användas av ett hus— håll. Varje specialrum räknas som en lägen- het. Fr.o.m. år 1961 särredovisas de lä- genheter om ett rum, som utgörs av spe- cialrum.

Begreppet Specialhus infördes fr.o.m. år 1961. Specialhus utgörs av hus, i vilka minst halva våningsytan avser specialbostä- der. Dylika hus har, i den mån de tidigare ingått i statistiken, jämte pensionärshem med statsbidrag, redovisats som en under- grupp av flerfamiljshusen och benämnts hus för speciella bostadsändamål. Fr.o.m. 1961 redovisas bostäderna i pensionärshem som vanliga bostadslägenheter.

Med rum förstås ett utrymme om minst 7 in?, som har direkt dagerbelysning ge- nom fönster och som är avskiljbart från angränsande utrymmen; avgränsningen be- höver ej utgöras av dörr.1

Som rum räknas ej kök, kokvrå, bad- rum, klädkammare och andra utrymmen med en i förhållande till golvytan mera om- fattande fast inredning för speciella ända— mål, ej heller entrérymmen (tamburer, hal- lar e. d.) avsedda enbart för förbindelse mellan andra utrymmen och för förvaring av ytterkläder o.d. Hallar, som är större än 7 m2, har direkt dagerbelysning genom fönster och lämpligen kan inrymma möbel- grupp, t.ex. för matplats, räknas däremot som rum.

Ett huvudsakligen för matlagning inrett utrymme räknas som kök om det upptar en total golvyta — icke endast fri golvyta — av minst 7 m2 och har direkt dagerbe- lysning genom fönster, som kokvrå, om det upptar en golvyta mindre än 7 m2 men dock är av sådan storlek att en person kan vistas däri, eller om det är 7 1112 eller stör- re men saknar direkt dagerbelysning genom fönster, och som kokskåp, om det är av så ringa storlek att en person ej kan vistas däri. Förekomsten av kokskåp redovisas icke.

Kokvrå i förening med matvrå redovi- sas som kök, om den sammanlagda golv—

ytan är minst 7 m2 och ettdera utrymmet har direkt dagerbelysning genom fönster.

1 Enligt anvisningarna till bostadsbyggnads— statistiken är fr o m 1966 minimistorleken för rum resp kök 7 m”. Tidigare gällde 6 m”.

Tabell A. Rum i specialbostäder efter kommungrupp.Kvantitativ omfattning -— utvecklingen under 1960-talet.

Därav avsedda för

åldringar personal vid studen- _— i tem- ter i sjuk- porä- stu- ungdo- hus ra åld- dent- mar i och indu- rings- bo- övriga und- vård- stri o. i ålder- rings- övriga Alla stads- stude- doms— anstal- aHärs- doms- bostä- kate- rum hus rande hotell ter företag hem der gorier 1961 3 215 909 120 — 378 87 1 691 — 30 62 3 097 1 141 154 180 32 183 1 397 _ 10 63 5 050 2 166 326 268 548 123 1 609 —— 10 64 4 167 492 217 — 620 59 2 722 —— 57 65 4 656 1 590 471 9 187 64 2102 61 172 66 5 468 2 164 187 — 212 — 2 760 60 85 67 7 745 3 641 491 73 105 120 3 094 126 95 68 6 913 3 236 346 28 97 18 2 930 153 105 1968 Storstadsområdena 2 407 1 562 57 28 76 — 597 —— 87 Stor-Stockholm 1 181 782 57 28 76 -— 174 — 64 Stockholm 1 007 782 57 28 76 — — —- 64 Stor-Göteborg 695 509 —— — —— -— 171 — 15 Göteborg 572 509 —— — — — 48 — 15 Stor-Malmö 531 217 _— -— — — 252 —— 8 Malmö 263 255 —- — — — -— — 8 Riket i övrigt 4 506 1 674 289 —— 21 18 2 333 153 18 Kommuner med 50 000— inv. 2 553 1 674 281 —- — 18 562 -— 18 30 000—49 999 inv. 312 —— — — — —— 312 — — Övriga kommuner 1 641 — — -— 21 — 1 459 153 ——

Därav uppförda för

staten, allmän- landsting, nyttiga kooperativa enskilda Alla rum kommuner företag företag företag 1961 3 215 2 064 967 8 176 därav med statligt stöd 1 001 42 951 8 — 1962 3 097 1 545 1 357 16 179 därav med statligt stöd 1 361 —- 1 345 16 — 1963 5 050 2191 2 445 114 300 därav med statligt stöd 2 681 58 2 445 114 64 1964 4 167 3 115 743 — 309 därav med statligt stöd 824 12 743 — 69 1965 4 656 2 366 1 921 —— 369 därav med statligt stöd 1 990 77 1 861 — 52 1966 5 468 2 987 2 252 -- 229 därav med statligt stöd 2 312 60 2 252 — — 1967 7 745 3 430 3 945 27 343 därav med statligt stöd 4 183 134 3 945 27 77 1968 6 913 3 434 3 282 15 182 därav med statligt stöd 3 491 171 3 282 15 23 1968 Rum avsedda för studenter i studentbostadshus 3 236 —— 3 236 —— —— därav med statligt stöd 3 236 —— 3 236 — — övriga studerande 346 245 — —— 101 därav med statligt stöd -— —— — -— — ungdomar i ungdomshotell 28 — —— —— 28 därav med statligt stöd —— -— — —— —— personal vid sjukhus och vårdanstalter 97 88 9 _ —— därav med statligt stöd 9 —— 9 —— —— personal vid industri- och affärsföretag 18 — 18 — -— därav med statligt stöd 18 — 18 —— —— åldringar i ålderdomshem 2 930 2 930 —— _ — därav med statligt stöd — — —— —— —— åldringar i temporära åld- ringsbostäder 153 153 — —— — därav med statligt stöd 153 153 -— — -— övriga kategorier 105 18 19 15 53 därav med statligt stöd 75 18 19 15 23

Därav

med egen med egen toalett toalett och eget utan eget utan egen Alla rum badrum badrum toalett 1961 3 215 609 1 046 1 560 62 3 097 467 1 532 1 098 63 5 050 829 2 560 1 661 64 4167 133 3317 717 65 4 656 1 134 2 675 847 66 5 468 1 795 3 086 587 67 7 745 2 878 3 834 1 033 68 6 913 2 977 3 889 47 1968 Rum avsedda för studenter i studentbostadshus 3 236 2 628 608 — övriga studerande 346 65 281 —- ungdomar i ungdomshotell 28 28 —— — personal vid sjukhus och vårdanstalter 97 76 5 16 personal vid industri- och affärsföretag 18 18 — — åldringar i ålderdomshem 2 930 84 2 838 8 åldringar i temporära åldringsbostäder 153 40 113 — övriga kategorier 105 38 44 23

Tabell D. Rum i specialbostäder länsvis år 1968.

___—___— Därav rum avsedda för

personal vid åldringar

studen- ter i sjuk— i tem- stu- ungdo— hus porä-

dent- mar i och indu- ra åld- bo- övriga ung— vård- stri o. i ålder- rings- övriga

Alla stads— stude- doms- anstal- atl'ärs- doms— bostä- kate- rum hus rande hotell ter företag hem der gorier

Riket 6 913 3 236 346 28 97 18 2 930 153 105 Stockholms län 1 235 782 57 28 76 — 228 — 64 Uppsala län 866 712 77 — — — 77 — — Södermanlands län 204 — — —— _ —— 204 — — Östergötlands län 418 288 —— — _ — 130 — — Jönköpings län 303 — 160 —— — —— 125 — 18 Kronobergs län 40 — — — —— — 40 —— — Kalmar län 270 —— — — — —— 270 — — Gotlands län — _— — — — — —— —— — Blekinge län 12 —— — — — — — 12 — Kristianstads län 44 — —— — ——- — 44 —— —— Malmöhus län 704 271 — —— 9 —— 416 — 8 Hallands län — —— — — — — — — — Göteborgs och Bohus län 810 509 —— —— 5 — 281 — 15 Alvsborgs län 60 —— — — — — 60 — — Skaraborgs län 152 — —— — —— — 152 — — Yärmlands län 147 — — — 7 — 122 18 —- Örebro län 484 306 —— — —— — 178 — — Västmanlands län —— — —— —— — — — — — Kopparbergs län 106 — — — — — 98 8 — Gävleborgs län 430 — —— — -— —— 351 79 — Västernorrlands län 116 — — —— — 18 70 28 — Jämtlands län 36 —— — — — — 36 — — Västerbottens län 428 368 52 —— — — — 8 — Norrbottens län 48 _— — —— — — 48 — ——

Flerfamiljshus, Specialhus och icke-bostadshus

1961 62 63 64 65 66 67 68

Procentuell fördelning Flerfamiljshus, Specialhus och icke-bostadshus 1961

62 63 64 65 66 67 68

Alla lägenheter

53 342 53 565 58 223 60 416 69 268 62 140 71 908 72 648

100 100 100 100 100 100 100 100

Därav

1 rum i specialbostäder övriga

3215 3097 5 050 4167 4656 5468 7 645 6913

”o

». .

.

_..- UIOOOOQNOQOO

Tabell F. Uthyrningsrum i bostadsproduktionen år 1968.

Riket

Storstadsområdena Stor-Stockholm Stockholm Stor-Göteborg Göteborg Stor-Malmö Malmö Riket i övrigt

Kommuner med 50 000 inv Kommuner med 30 000—49 999 inv Kommuner med 29 999 inv—

Alla lägenheter

] 888

370 307 108

24

39 34 1518

544 1 84 790

Lägenhetstyp 3 rk

837

98 75

8 21

2

739

228 82 429

4rk

891

169 130 37 3

36 33 722

282 102 338

1 069 970 1 197 914 1 063 616 968 1 218

v

qonMHmo

»

».

___—HNHN ..

5rk

158

103 102 63

1 rum och kokvrå

3 587 3 522 3 315 3 119 4 075 2 854 3 612 3 371

nu»:

».

..

åM-håhUIUtONOX QOONXDNNIONQ

6rk

HYRESKONTRAKT för möblerad bostad

........................................................................................................................ uthyr (uthyrare)

(hyresgäst)

från och med den / 19 och tills vidare möblerad bostad med adress i ................................................................................................ kommun.

Bostaden rum och vad som i övrigt sägs här nedan. Den överenskomna hyran per månad är .................................... kronor och skall utan anfordran betalas i förskott för en månad åt gången. Bo—

staden uthyres i befintligt skick.

Bestämmelser (det som ej gäller strykes)

1. UPFSÄGNING

Bostaden skall efter uppsägning från uthyraren eller hyresgästen avträdas fjorton dagar efter upp— sägningen.

KOKMÖJLIGHETER

2. a) Hyresgästen disponerar kök tillsammans med uthyraren eller med annan hyresgäst. b) Hyresgästen disponerar eget kök. c) Hyresgästen disponerar icke kök.

d) Överenskommelse för användning av kök:

3. a) Hyresgästen får ha egen kokplatta/el—kokare i den förhyrda bostaden. b) Uthyraren tillhandahåller kokplatta/el-kokare i hyresgästens bostad.

c) Hyresgästen får ej ha kokplatta/el-kokare i den förhyrda bostaden.

LINNE 4. a) Uthyraren håller lakan, örngott, handdukar.

b) Hyresgästen håller själv lakan, örngott, handdukar.

STÄDNING

5. . Överenskommelse om städning:

...........................................................................................................................................................................................................

TOALE'IT 6. a) Hyresgästen disponerar egen toalett.

b) Hyresgästen disponerar toalett tillsammans med uthyraren eller med annan hyresgäst.

BAD 7. a) Hyresgästen" disponerar eget badrum/duschrum.

b) Hyresgästen disponerar badrundduschrum tillsammans med uthyraren eller med annan hyresgäst.

c) Överenskommelse för användning av badrum/duschrum: ..............................................................................

d) Hyresgästen har icke tillgång till badrum/duschrum.

TELEFON 8. a) Hyresgästen har tillgång till telefon enligt följande överenskommelse: ...................................................

b) Hyresgästen har icke tillgång till telefon.

RÖKNING 9. a) Hyresgästen får röka i den förhyrda bostaden.

b) Hyresgästen får ej röka i den förhyrda bostaden.

BESÖK 10. Överenskommelse om besök i den förhyrda bostaden: .................................................................................... RADIO/TV 11. a) Hyresgästen äger rätt att inneha radio/TV i den förhyrda bostaden.

b) Hyresgästen äger ej rätt att inneha radio/TV i den förhyrda bostaden.

UTRYMMEN 12. Utöver vad ovan nämnts, har hyresgästen tillgång till följande utrymmen (extra garderob,

egen tambur, vindsutrymmen, källarutrymmen etc.) ..................................................................................

.....................................................................................................................................................................................................

.................-........-..................nu.....uumuuu.......................-....-..................... ...............................................................................

13. ..................................................................................................................................................................................................

....................................................................................................................................................................................................

...............................................................................................................................................................................................

Hyresgästen förbinder sig att följa de regler och villkor, som lägenhetsinnehavaren/uthyraren för sin del har att iaktta gentemot hyresvärden/lägenhetsägaren.

Detta kontrakt har upprättats i två. originalexemplar, av vilka uthyraren och hyresgästen tagit var sitt exemplar.

...............................................................................................................................................................................................

Undertecknad ansvarar såsom för egen skuld, tills full betalning sker, för det enligt. detta kontrakt

omyndige ............................................................................................................................... åliggande hyresbeloppet. (hyr-ersätta) '

............................................................ den / 19 .

..................................................... nu än".

........................................................ ; dnu__

telefon ......................................................

På rund av denna dag träffad överenskommelse från uthyrarens sida g skedd uppsägning hyresgästens

upphör kontraktet att gälla från och med den / 19

.................................................................................. den / 19 .

Kontraktsfomulimt är utarbeta: " UNG— DOMSUPPLYSNTNGEN - småkoka! md: byrl. för .ridgivning och rumsförmedling till ungdomar.

Enkätformulär till bostadsförmedlingarna

Uppgifterna skall endast avse personer som söker eller som har erhållit hyres- och bostadsrättslägenheter.

Kvarstående sökande

I redovisningen skall endast medtagas i kom- munen bosatta icke-gifta ungdomar utan egen lägenhet vilka är födda år 1944 eller senare och som söker lägenhet av annan orsak än giftermål. I vissa frågor är ung- domarna uppdelade på två grupper: födda 1944—48 och födda 1949 eller senare.

Med sökande utan egen lägenhet avses de som icke själva hyr lägenhet direkt av värd eller disponerar lägenhet med ägande- rätt eller bostadsrätt samt de som innehar egen lägenhet men är uppsagda till avflytt- ning.

Uppgifterna om kvarstående sökande bör helst avse den 1 maj 1969. Tidpunkten skall anges på formuläret under avdelning I.

A nmälningsår

Med anmälningsår avses det år fr.o.m. vilket sökanden oavbrutet stått anmäld i re— gistret. Om en sökande varit anmäld flera gånger skall alltså sista anmälningsdatum räknas.

Erhållna lägenheter

Samtliga lägenheter förmedlade till icke- gifta ungdomar födda 1944 eller senare och som var bosatta i kommunen samt saknade egen lägenhet skall redovisas. Således skall även lägenheter förmedlade till ungdomar som icke tidigare funnits upptagna i bo- stadsförmedlingens register medtagas. Där- emot skall icke medtagas de lägenheter som förmedlats till ungdomar därför att de äm- nade gifta sig.

Uppgifterna angående sökande som er- hållit lägenhet skall avse kalenderåret 1968.

Avvisade erbjudanden om bostad

Med »sällan eller aldrig» avses att 0—10 % av erbjudanden om bostad avvisats, med >>ibland>> att bostad avvisats i 10—30 % samt med >>ofta>> att mer än 30 % av de erbjudna bostäderna har avvisats.

ENKÄT ANGÅENDE UNGDOMAR ANMÄLDA VID BOSTADSFÖRMEDLINGARNA

Uppgifterna skall avse icke-gifta sökande utan egen lägenhet, vilka är födda år 1944 eller senare och som söker lägenhet av annan orsak än giftermål.

Utan barn Med barn Födda Födda Födda Födda

I Kvarstående sökande (den / 1969) 1944—48 1949—w 1944—48 1949—w

Totalt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Fördelning på kön Mån ............................. Kvinnor ..........................

2 Fördelning efter sysselsättning Förvärvsarbetande ..................... Studerande .................. Övriga el. uppgift saknas . . . . . .

3 Nuvarande bastadsfö'rhållanden Bor i föräldrahemmet . . . . . . . . . I—_Iyr i möblerat rum ........... Övriga ......................

4 Anmälningsår Sökande anmälda sedan år 1968 ....................... 1967 ....................... 1966 ....................... 1965 ....................... 1964 ....................... 1963 ....................... 1962 el. tidigare .............

5 Önskad lägenhetsstorlek 1 rum utan kök ............... 1 rum med kokvrå ............. 2 el fler rum och kokvrå ....... 1 rum och kök ................ 2 rum och kök ................ 3 rum och kök eller större ...... storlek ej angiven ..............

Utan barn Med barn II Erhållit lägenhet under 1968 Totalt . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Fördelning på lägenhetstyp Erhållit lägenhet på

1 rum utan kök .............. 1 rum med kokvrå ............ 2 el. fler rum med kokvrå ..... 1 rum och kök ............... 2 rum och kök ............... 3 el. flerrum och kök.............

7 Fördelning efter modernitetsgrad Erhållit fullt modern lägenhet . . » ej fullt modern lägenhet

8 Anmälningsår Sökande anmälda sedan år 1968 ...................... 1967 ..................... 1966 ..................... 1965 ..................... 1964 ..................... 1963 ....................... 1962 el. tidigare ................ ej anmälda vid bostadsförmed-

lingen........................ ............................................................................................................................................................

III Avvisande av erbjudanden om bostad av olika orsaker Sätt kryss i den ruta som bäst stämmer med Eder erfarenhet

Utan barn Med barn 9 a) Avvisande för att bostaden :] Sällan el. aldrig D Sällan el. aldrig varit för dyr förekommer [ Ibland |: Ibland [] Ofta |: Ofta b) Avvisande för att bostaden :] Sällan el. aldrig [:| Sällan el. aldrig haft för låg utrustnings- j Ibland |: Ibland standard förekommer :] Ofta [] Ofta c) Avvisande för att bostadens ] Sällan el. aldrig [: Sällan el. aldrig läge varit olämpligt t. ex. i :| Ibland [ Iblnad förhållande till arbetsplatsen :| Ofta D Ofta förekommer d) Avvisande för att bostads- :] Sällan el. aldrig [: Sällan el. aldrig området haft otillräcklig ] Ibland [ Ibland service t. ex. ifråga om dag- [] Ofta [] Ofta hem förekommer

10 Finns det någon regel i Eder kommun angående den största bostad som kan tilldelas sökande med olika hushållsstorlek?

Ensamstående Ensamstående utan barn med barn |] Ja [I Ja D Nej D Nej

I så fall vilken?

11 Har de icke-gifta ungdomarnas möjlighet att få lägenhet förändrats i Eder kommun de senaste åren?

D Det har varit lättare att få lägenhet [ Det har varit svårare än förut att få lägenhet [: Ingen skillnad

Vilken är orsaken till förändringen?

12 Förekommer i Eder kommun även att bostadsförmedlingen anvisar inneboenderum? D Ja [] Nej

Hur stor andel av hyresgästerna uppskattar Ni vara icke-gifta ungdomar upp till 24 år?

Förekommer i Eder kommun annan form av kommunal rumsförmedling?

!: Ja [] Nej I så fall vilken?

den .......................................

bostadsförmedlingens adress

postnummer och postadress

i Uppsala utförd undersökning om förekomsten av kommunala rumsförmedlingar m. m.

Av kommitténs undersökningar har tydligt framgått att ungdomen inte väljer att bo i inneboenderum om andra bostadsmöjlighe- ter finns. På grund av bristen på lämpligare bostäder får man dock räkna med att inne- boenderummet även i fortsättningen kom- mer att vara en vanlig bostadsform för ung- dom och att man därför får ägna uppmärk- samhet åt uthyrningsformer och förmed- lingsservice även för dessa bostäder.

Rumsförmedling knuten till den kommu- nala bostadsförmedlingen har prövats i två städer, Sundbyberg och Solna.

I Stockholm har Barnavårdsnämnden en rumsförmedling och i Nybro finns en rums- förmedling knuten till det allmännyttiga bo— stadsföretaget Nybro Bostads AB. I korthet skall här redogöras för erfarenheter från dessa städer.

Sundbyberg

Hösten 1965 startades en kommunal rums- förmedling som en avdelning av Bostads- förmedlingen. Verksamheten fortsätter allt- jämt.

Avdelningen förestås av en särskild tjäns- teman med deltidsanställning, fem timmar om dagen. Rumsförmedlingen följer den öv- riga förmedlingens öppethållandetider och har således även kvällsmottagning en gång i veckan. Anmälningar om lediga rum har man sökt få in bland annat genom att dis— tribuera folders om verksamheten till alla

hushåll i Sundbyberg, samt genom annon- sering i pressen.

Det har dock visat sig svårt att få in anmälningar via dessa åtgärder och tjänste- mannen på rumsförmedlingen uppger därför att hon systematiskt ringer upp hushållen i staden för att kunna få fram ytterligare rum.

För att kunna få anvisning på rum krävs att man är kyrkoskriven i Sundbyberg och har fyllt 18 år.

Registrering och anvisningar följer ett lik- artat system som man har för den övriga förmedlingsverksamheten.

År Antal Förmedlade rum 1966 20 » » 1967 1 6 » » 1968 1 5

Solna

Under två månader 1967 pågick vid den kommunala bostadsförmedlingen i Solna ett försök att få i gång en rumsförmedling som komplement till bostadsförmedlingen. An- nonsering i dagspressen gav dock endast två anmälningar om lediga rum som resultat. Rumsförmedlingen upphörde därför och man har inga aktuella planer att göra något nytt försök.

Stockholm

I ett annat avsnitt av utredningen har kom— mittén redogjort för den verksamhet som stiftelsen »Hem för ungdom» bedriver ge—

nom att bygga och driva ett antal 5. k. ung- domshotell. I anvisningen av hyresgäster till dessa ungdomshotell medverkar Barnavårds- nämndens Fritidsavdelning till vilken en sär- skild byrå, den s.k. Ungdomsupplysningen är knuten.

Ungdomsupplysningen har till uppgift att bedriva rådgivnings- och upplysningsverk- samhet samt rumsförmedling för till Stock- holm nyinflyttad och där boende ungdom. Rumsförmedlingen som är den uppgift som kräver största delen av byråns arbetskapa- citet är av betydande omfattning. Således bereddes under år 1968 inte mindre än 1 114 ungdomar bostad genom byråns för- sorg. Av dessa placerades 580 i privatrum och 534 i ungdomshotell.

Anmälningar om privatrum får byrån hu- vudsakligen genom annonser i dagspressen. Byråns rumsförmedlande verksamhet har en social inriktning, vilket bland annat in- nebär att man har en särskild rumskontroll. Den omfattade under år 1968 371 privat- rum av vilka 20 underkändes för förmed- ling. Vid kontrollen av de erbjudna rummen har man inte bara bedömt standarden på rummen utan även sökt ta ställning till rumsuthyrarens personliga lämplighet som uthyrare till bostadssökande ungdomar. En annan insats i syfte att förbättra trygghets— förhållandena för såväl uthyrare och hyres- gäster av privatrum, är det kontraktsformu- lär som man utarbetat, tryckt och distribu- erat.

Formuläret tillhandahålles kostnadsfritt för uthyrningar inom Stor-Stockholmsom— rådet, oavsett om uthyrningen sker genom Ungdomsupplysningens förmedling eller på annat sätt. Stockholms privata uthyrnings- byråer har kostnadsfritt erbjudits formulä- ret. Ingen av dem har dock begagnat sig av erbjudandet.

Byråns personaluppsättning uppgår till en konsulent, en byråassistent, en första assi-

stent, en ungdomsassistent, en assistent samt en kontorist.

Nybro

År 1966 beslöt Nybro stadsfullmäktige att utreda möjligheterna av en rumsförmedling

Beslutet ledde till att det allmännyttiga bostadsföretaget Nybro Bostads AB börja- de en försöksförmedling i juli 1966.

Förmedlingen handhas av en kontorist vid företaget som uppger att arbetet med för— medlingen tar ca två å tre timmar om dagen av hennes arbetstid.

Anmälningar om lediga rum fick man till en början in som resultat av annonser i ortspressen. Under senare tid har dock an- nonsering blivit mindre nödvändig eftersom verksamheten nu blivit känd och rumsuthy- rarna därför spontant tar kontakt med rums- förmedlingen. Tillgången på uthyrningsrum är också god.

Några särskilda krav på ålder eller kyrko— skrivning inom kommunen ställer man inte som krav för rumsanvisning. Var och en som är i behov av ett rum kan anmäla sig vid förmedlingen och erhåller då tre adres- ser på rum som anmälts lediga. Den rums- sökande får sedan själv svara för kontakten med de rumsvärdar som anvisats honom.

Det kan nämnas att månadshyrorna för möblerade rum ligger Väsentligt lägre än i storstadsregionerna och rör sig om månads- avgifter mellan 110—125 kr.

År Antal Förmedlade rum 1967 99 » » 1968 1 86

Utöver ovannämnda städer har frågan va— rit föremål för fullmäktiges intresse utan att leda till praktiska åtgärder. —

Linköping

År 1963 väcktes förslag om kommunal rumsförmedling. Ärendet bordlades och har inte varit föremål för ny behandling. (In- hämtat dec. 1969)

Nacka

År 1966 väcktes förslag om kommunal rumsförmedling, gemensam för alla. Försla- get föranledde ingen åtgärd.

År 1966 väcktes förslag om kommunal bo- stads- och rumsförmedling. Förslaget har ännu icke lett till konkreta åtgärder och Umeå saknar såväl kommunal bostadsför- medling som kommunal rumsförmedling. (Inhämtat dec. 1969)

Norrköping

År 1964 beslöt fullmäktige att Bostadsför- medlingen skulle medverka i en invente— ring av inneboenderummen.

Förslaget hängde samman med att Bo- stadsförmedlingen tillfälligt medverkade i uthyrning av rum i lägenheter med speciellt dyra hyror. Några aktuella planer på att engagera sig i förmedlingen av hyresrum har man inte.

Lidingö

År 1964 tillsatte fullmäktige en utredning som skulle göra en inventering av de möble- rade uthyrningsrummen som fanns inom kommunen. Den tillsatta utredningen avslu- tade sitt arbete samma år och föreslog bl. a. att Lidingö Bostadsförmedling eller en ide- ell stiftelse skulle ha hand om uthyrning av möblerade rum och lägenheter. Fullmäk- tige beslöt dock att lägga ärendet till hand- lingarna utan åtgärd.

Lund

År 1965 väcktes i stadsfullmäktige förslag om en snabbinventering av möblerade rum. På Bostadsförmedlingen i Lund uppger man att man inte har någon kännedom om re- sultatet av denna utredning eller om den slutförts. Några planer på en kommunal rumsförmedling har man inte. I huvudsak är det studenter som frågar efter möblerade rum och för dessa har studentkåren en egen rumsförmedling som synes fungera tillfreds- ställande.

I universitetsstäderna har studentkårerna egna rumsförmedlingar.

Studentkåren i Uppsala

I Uppsala uppgav studentkårens socialom- budsman att man gått ifrån ett tidigare

system med central registrering av rumssö- kande och rumsuthyrare och med anvisning enligt en särskild köordning. Detta blev ad- ministrativt alltför besvärligt. Man har där- för övergått till ett enklare förfarande som innebär att adresser på inringda lediga rum, annonseras på en anslagstavla utanför recep— tionen. De rumssökande kan sedan utan re— gistrering eller turordning själva välja bland de lediga rummen. Lediga rum får man in genom annonsering i lokalpressen. Mottag- ning av anmälningar om rum och annonse- ring av dem på en anslagstavla sköts av en kontorist som en deluppgift av hennes övriga göromål. Den som hyrt ett på detta sätt ledigannonserat rum skall själv anmäla detta till receptionen. I allmänhet görs det dock av rumsuthyraren.

Studentkåren i Lund

Av studentkåren i Lund, som varit först med sistnämnda uthyrningssystem bekräf- tas de goda erfarenheterna. I Lund sköts rumsuthyrningen som ett komplement till arbete med uthyrning och fördelning av stu- dentlägenheter. Förmedlingen sköts även här av en kontorist som har en särskild telefon- tid 13 00—1500 då hon tar emot anmäl- ningar om lediga rum.

På studentorterna gäller naturligt nog att rumsefterfrågan är störst vid terminsstarter- na, särskilt då vid höstterminens början. Därefter avtar efterfrågan successivt. Det har framhållits från studentkårernas rums- förmedlingar att tillgången på uthyrnings- rum varit bättre hösten 1968 än någon höst under de föregående åren.

Kommittén har också varit i kontakt med en av Uppsalas privata uthyrningsfirmor.

Man uppger även där att man har ett inrtyck av att tillgången på uthyrningsrum förbättrats under senare år.

Detta ville man förklara med att de nya 3—4 rumslägenhetema med höga hyror gjort det nödvändigt för många lägenhets- innehavare att av ekonomiska skäl hyra ut ett rum. Samtidigt har tillkomsten av ett stort antal studentbostäder dämpat efterfrå- gan på de privata uthyrningsrummen. Den ökade produktionen av studentlägenheter

har också medfört att studenterna inte lång— re så självklart föredras som hyresgäster av uthyrarna. En hel del rumsuthyrare anser t.ex. att den förvärvsarbetande ungdomen är att föredra då de kan förväntas bo kvar en längre period. Man är däremot osäker om en students boendestabilitet eftersom denne i allmänhet betraktar inneboenderum- met som en kortvarig genomgångsbostad i avvaktan på studentlägenhet.

Kommitténs ställningstagande

Kommunal rumsförmedling

För ungdom i åldern 18—21 år är innebo- enderummet den efter föräldrahemmet van— ligaste bostadsformen.

Om man samtidigt tar hänsyn till att ing- en av de i bostadsenkäten 1489 tillfråga- de önskade flytta till inneboenderum om det fanns annat bostadsalternativ och att samtliga de 227 ungdomar som bodde i in- neboenderum önskade annan bostad, bör man kunna faststlå att inneboenderummet är en nödfallsåtgärd som man får använda då ingen annan bostad står till buds.

Men även om uthyrningsrummen inte är attraktiva kommer de att behövas för över- skådlig tid, eller så länge vi inte har till- räckligt med smålägenheter. I stor utsträck- ning är det ungdomar och andra ensamstå- ende, som i avvaktan på anvisning av en mindre lägenhet får hyra möblerade rum. En rumsförmedling med anknytning till den kommunala rumsförmedlingen bör därför prövas.

Med hänsyn till de negativa resultat som gjorts vid försök med rumsförmedling vid bostadsförmedlingen i Solna och med tanke på att den fortfarande pågående rumsför- medlingsverksamheten vid bostadsförmed- lingen i Sundbyberg knappast förefaller att ge utdelning av förmedlade rum i propor- tion till de resurser man gett den, vill kom- mittén tillstyrka en modifierad form av kommunal rumsförmedling. Kommittén fö- reslår således en väsentligt förenklad form av kommunal rumsförmedling knuten till den lokala bostadsförmedlingen, den bör i sin uppläggning närmast utformas som

rumsförmedlingsverksamheten vid student- kårerna i Lund och Uppsala.

En av bostadsförmedlingens kontorister bör ha hand om mottagning av anmälning- ar till lediga rum. Dessa bör sedan skrivas in i ett särskilt register som läggs ut i bo- stadsförmedlingens mottagningslokal. Rums- sökande kan sedan själva slå i registret och ta kontakt med någon uthyrare vars rum intresserar dem.

Kontraktsformulär bör finnas tillgäng- liga och kommittén vill understryka att kon- trakt bör upprättas även vid förhyrning av möblerade rum. Anmälningar om lediga rum bör bostadsförmedlingen kunna få dels ge- nom annonsering i dagspressen, dels genom att personer som fått anvisning på större lägenheter genom bostadsförmedlingen tem- porärt kan anmäla sig för uthyrning av nå- got rum.

Det kan nämnas att Uppsala Studentkår på kommitténs förfrågan förklarat sig in- tresserad av samordning av lediganmälda rum mellan studentkårens rumsförmedling och stadens kommunala rumsförmedling.

Med hänsyn till kostnader, personalåt- gång och möjligheten av att hyra ut de mind- re lämpliga rummen på annat sätt avstår kommittén från att rekommendera kontroll av rummens kvalité och hyresvärdamas per- sonliga lämplighet som rumsuthyrare.

Till bostadsförmedlingen får man enligt nuvarande bestämmelser inte anmäla sig fö- re 18 års ålder. Men även om man anmä- ler sig dit så snart man uppnått 18 år är tillgången på smålägenheter så begränsad att ensamstående ungdom under 21 år över- huvudtaget icke kan räkna med något bi- stånd från bostadsförmedlingen. Kommittén anser att man därför bör sänka den tillåtna lägsta anmälningsåldern vid bostadsförmed- lingen till 15 år.

___—___

Nordisk udredningsserie (NU) 1970

Kronologisk förteckning

Samordnad utbyggnadsplanering inom Nordel. Uddannelses- og forsknlngsspargsmål. Pravelasladelse. La coopération internordique en maliéres écono— miques et culturelles. Nordisk gränsregion miljövård och urbanisering.

.U' F&F-"':'”

Statens. offentliga utredningar 197-o

Systematisk förteckning.: '

Justitiedep'ertementet

Grundig beredningen. 1. Riksdag gsgrupperna - Rege- ring sbi ningen. [16] 2. Ersättare t r rlksdagsledam'ö—i terne. [1713 .Allm'ånna val på. våren? [27] Svensk FN- lag. [19] Militära st'graii och disciplinmedeli. [31] Polisen i samhället. [32] Hemlörsällning. [35] Revision av vattenlagen. [46]

Föreversdepartenientet . Värnplikistj'a'nstgöringens civila meritvärde. *[12] .

Socialdepertementet

lesrriedeisstadgekommittén. 1. Ny 'Iivsmedeieetedpa m.m. Del I. Förslag Och motiv. [6] 2. Ny livsrnede s— stadga m.m. Del II. Bilagor. [7]

Folktandvårdens uibyggande och reglering. [11]

Kommunikationer!epartementet

Snöskoter'n — fo'rd'onet och föraren-. [9] . Körkort och vkörkorisreglstrerlng: '[26]

Finanedepa'riementet

nghandling av byggnader. Del 2. Administrationen Understödsiöreninlgsår. [23] Aspiratlpner. öl heter och skatternoral. Tjänstgorlngebetyg. Decentrallserlng av .atatllg verksamhet. [29] Siprdrihsiördelar inom industriproduktlonen Kilgometerbeskattnln [36] Översyn av vissa psunk.tskatter [37] Förtrolig töretagslntorma'lon och börshandel.

[251 [ml [381

Utblldnlngsdepertementet

Om stat och kyrka. 2] Yrkesutbildningsbe're n'mg'en. 1. ballldnlng. [4] 2. Yrkesteknisk högskoleUtblldning. ria läromedel. [10]

Kompetensutrednlngen V. Behörighet. meritvärderlng.

.studleprognos. Specialundersökningar av kompetens- iråg or. [20] (Utkommer senare.) VI. Vägar till högre utbildning. [211 Pedagogisk utbildning och forskning.

Sexualkunskapen p'å grundskolans låg-22 och mellan— stadier. [39]

Reformerad läraren-—

Jordbruksdepartementet Statligt stöd |||| fiskeha'mn'er: [a]

'Hend'eledeperte'mentet *Ratl'onell bensinhandel. [24]

ln'rlkee'departementet

Expertgruppen för regional utrednl'n'gsve'rkeamhet (ERU)-1. Balanserad regional utveckling.] [3 2. Ur- benlseringen ! Sverige Bilegedel l tll ea dinserad 'r'egi'onal utveckling. [14']3. Regionalekono'mlsk utveck- ling. Bilagedel || till Balanserad regional utveckling. 151 edel för styrning av byggnadsverkeamh'eten. [se] Svenska folkets inkomster. [34] (Utkommer senare) ;Ungdom — Bostad. [43]

,Clvlldepartementet Berns utemiljö. [1]

Industridepartemen'tet

Sveriges energiförsörinlng. Energipolltlk och organl- _. eetlon. [13] Samarbetsutredninge'p. 1. Företag och Samhälle. Bel

Förslag med motiv samt bilagor. [41] 2. Företag och Sam & semhåilsorgan, tiska panier m.fl.

förelag, löntagarörgenlsationer poll—

[421

Ari'm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningar-, " na's nummer i den kronologiska förteckningen

lle. Del 2. Hearings med företrädare för ,