SOU 1971:66

Mellanölsfrågan

Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet

Alkoholpolitiska utredningen (APU) har i uppdrag att framlägga de förslag till utform- ning av alkoholpolitiken och därav betingade författningsändringar som den finner lämpli- ga.

Till ledamöter i utredningen har kallats f. d. riksdagsmannen Sigurd Lindholm, tilli- ka ordförande. riksdagsledamöterna Astrid Bergegren, Karl Boo och Alf Wennerfors, redaktören Olaus Nyberg. direktörerna Olof Burman. Gunnar Erbacke och Rune Her- mansson, byråchefen Arne Hillbo och chefs- rådmannen Stig Jungefors.

Att såsom experter biträda utredningen har förordnats byrådirektören John Collett (statistik), byråchefen Anders Englund (in— formation), docenten Erland Jonsson (socio- logi), sekreteraren K. G. Larsson (försälj-

ningslagstiftning m.m.), lektorn Tom Nils- son (sociologi), forskarassistenten Ulf Ryd- berg (medicin) och lektorn Lars Sundgren (undervisning).

Utredningens huvudsekreterare är konsu- lenten Sven-Gunnar Carlsson. Biträdande sekreterare är hovrättsassessorn Anders Sten- dahl.

Såsom en etapp i arbetet får APU härmed överlämna betänkandet ”Mellanölsfrågan”. Betänkandet omfattar förslag till nya försälj— ningsregler för mellanöl samt till vissa in- formationsinsatser.

Reservationer har avgivits gemensamt, dels - av herrar Burman och Nyberg, dels av herrar Hillbo och Wennerfors.

Stockholm den 3 augusti 1971

Sigurd Lindholm A strid Bergegren Karl Boo Olof Burman Gunnar E rbacke Rune Hermansson Arne Hillbo Stig Jungefors Olaus Nyberg Alf Wennerfors /Sven-Gunnar Carlsson, A nders Stendahl SOU 197 1 :66 3

w_ ». . ...är-12 lir"!

".*Wi'u'E'mr NÄL-'JWHHWJ'nu-w ... ._ '"." ”' "flat-”lr?. ' _ Famn-uf _. ,i. ..'| '( läli ni.." lh. '.;- .'q;,- ”.HIL. Mm. _'| JIE-D. ';.Hkrhrrn :nn'l AH”. am.: www.... ». . »...ui- ._ '|' '.._ [V' 'i'! .| #?nln-nl iam . u; ,. m..; .'._.. HL! : ' I.,Ltli',rit.-,nh'r._1' H* |..im r . ' .Jn h ' ,

i: ! n'rlJ rf.. —Il' |*.é- " ' 'ta-'” "' " h- UE." SW ll. . Jenny;! lli—ri .01' 593154 '..qu ..n. '_'irujglhutinw -u.'- -mJ»u=-7r _ "- PM.-Fl &” ' —..9.' L.M.—ö ..nrr-ml "" .. ,; . &_.nm'i'mä ! .wml—i'. lm'f' 1|'|,1.| ' ' ."".rsih'l' '. SFI”? ..", "'|' _. .: '.'z'i1|'-.'r.||[=.|..r. |.'fil.._ || "|__-

:m-,_..-.|-ql|'.l1tg,,,;1. 1111?th. Wing..- ;. , |.L.'.- '..l'. _; _ _va . mun”) :'ul'rI. rT-rri'rrhf . .."I ......»h1..-,_.. ..._.;,.:. :F ' ' 'Ln ' '_le " .l |...f. ?Il "h" | "l'll1l_l _|. 411. " " _ I1lukMJle_E-IILPI [ ll: ”ni"-E [|] llli'm'_'1.|-_I=IH F . | ...i» ME. »I-J .! ”all..-:....Jw trä.-l.;"w

' "|." _.I .J'I' .f'

ll; I'J'" ..".II "i? lill... . _ ]I ll " ”|. . I 'I "I & 1 full k.. 'I! " ' _ I I

. ...-.nu

”(vagga.-åh . . |! '...

lnnehåH

Skrivelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet

Sammanfattning

Författningsförslag ............

Kapitel 1 Inledning ........... l.1 APUzs uppdrag och arbete 1.2 Mellanölsdebatten 1 .2.1

tänkande 1970150 . . . . Skatteutskottets betänk- ande 197123 ....... Hittills vidtagna åtgärder

1.2.2 1.2.3

1.3 Alkoholpolitikens' mål för de ungas konsumtionsvanor 1.3.1 Debutålderns betydelse

för ett blivande alkohol- beroende

Kapitel 2 Lägesbeskrivning 2.1 inledning .............. 2.2 Historik. Ölets alkoholhalt i

Sverige under 1900-talet

2.2.1 Tiden fram till 1923 års maltdryckstillverknings- förordning ......... 1939 års maltdryckstill- verkningsförordning . . . 1944 års nykterhets- PJ ro N 2.2.3

Bevillningsutskottets be-

11

17 17 18 18

20 21

21

21 22

24 24

24

24

24

2.3

2.4

kommitté Vanligt öl Starköl Departementschefen vid 1954 års riksdag ..... 1954 års lagstiftning 1956 års rusdrycksför- säljningsutredning . Departementschefen vid 1957 års riksdag ..... 1957 års lagstiftning 1961 års ölförsäljnings- förordning ......... 2.2.101965 års beslut ...... Kortfattad redogörelse för gäl- lande rätt 2.3.1

2.2.4

2.2.5 2.2.6

2.2.7

2.2.8 2.2.9

De olika maltdryckerna. Beskattningen ...... Regler om utminutering av öl .............. Regler om utskänkning av öl Vissa särskilda bestäm- melser om ölförsäljning Konsumtionsutvecklingen 2.4.1 Konsumtionsutvecklingen för maltdrycker ....... Konsumtionsutvecklingen under perioden för drycker med högre alko- holhalt ............ 2.4.3 Konsumtionsutvecklingen

2.3.2 2.3.3

2.3.4

2.4.2

25 25 26

26 27

27

28 29

29 29

29

29

30

30

30 31

31

32

2.5

2.6

2.7

2.8

i Sverige jämförd med andra länder ........ Den officiella statistiken över alkoholmissbruk ......... 2.5.1 Antalet alkoholmiss- brukare enligt kontroll- styrelsens straffregister Fylleribrottens utveck- ling Trafiknykterhetsbrottens utveckling .......... Utvecklingen i Finland ...... 2.6.1 Mellanölets införande .. Konsumtionsutvecklingen Tillståndsgivningen . . - - Övervakningen av utmi- nuteringen och utskänk- ningen av mellanöl . . . . Den finska riksdagens bedömning. Ölets verkningar på fysiska och psykiska funktioner 2.7.1 inledning 2.7.2 Ölets verkningar på den mänskliga organismen 1951 års undersökningar 1959 års undersökningar 1963 års undersökningar 2.5.2 2.5.3

2.7.3 Undersökningar om förekomsten av delirium tremens hos öl- resp. spritmissbrukare ..... Effekter av alkohol på psykologiska funktioner Undersökningar som rör mel- lanölets skadeverkningar 2.7.4

2.8.1 Kontrollstyrelsens s.k. mellanölsundersökningar Undersökningarnas uppläggning Resultat av 1968 års un- dersökning ........ Resultat av 1970 års un- dersökning ........ 2.8.2 Socialstyrelsens mellan- ölsundersökningar . . . . 2.8.3 Kontrollstyrelsens un- dersökningar av fylleris- ternas berusningskällor

32

36

36 36 38 38 38

39

39

40 40

41 41 41 42

42

43

44

44

44

45

45

51

2.10

2.11

2.12

2.13

2.14

Undersökningar om alkoholva- nor och attityder ......... 53 2.9.1 Skolöverstyrelsens un- dersökningar ....... 53 2.9.2 APU:s alkoholvaneun- dersökningar ....... 55 Inledning ......... 55 Ölkonsumtionens frek- vens i olika åldrar. Pro- cent ............. 55 Totalkonsumtionens för- delning på olika alkohol- sorter ............ 56 Inställning till ölkon— sumtion .......... 58 2.9.3 Svenska Bryggareför- eningens attitydunder- sökning 1970 ....... 60 Populationens represen- tativitet .......... 60 Konsumtionsdata 60 Bedömning av alkohollä- get .............. 61 Användning av alkohol 62 Försäljningsformer 63 2.9.4 SIFO:s intervjuunder- sökning 1971 bland ung- dom i åldrarna 12—24 år 64 Vissa mer begränsade undersök- ningar rörande mellanöls'pro- blematiken .............. 66 Sammanfattning av resultaten av de sociologiska undersök— ningarna under 2.9 och 2.10 . . 66 Försöksverksamhet med mel- lanölsförsäljning .......... 68 2.12.1 Försöksverksamhet med utskänkning av öl på marketenterier ...... 68 2.122 Sociologisk undersök- ning i samband med för- söksförsäljningen på marketenterierna 69 Resultat av överläggningar mel- lan kontrollstyrelsen och före- trädare för bryggerinäringen och livsmedelshandeln ........ 70 Särskild s.k. policykommitte för mellanölsfrågan ........ 71 SOU 1971:66

2.16

Andra förslag till åtgärder rö- rande mellanölsProblem bland ungdom ............... Ungdomens levnadsförhållan- den och ”'ungdomskulturerna” 2.16.1 Biologisk och social mognad .......... 2.162 Boendeförhållanden 2.163 Inkomstförhållanden . . 2.16.4:Fritidsvanor och fritids- aktivitet .......... 2.165 Sexualvanor ........ 2.166 Utbildning ......... 2.167 Ungdomskulturerna

Kapitel 3 Ld'gesbedömning .' ...... 3.1

Mellanölets skadeverkningar. Den totala alkoholkonsumtio- nens ökning ............ 3.1.1 Det registrerade fylleriet 3.1.2 Trafiknykterhetsbrottens utveckling .......... 3.1.3 De ansvariga myndig- heternas bedömning Försöksverksamheten på utskänkningsområdet Mellanölets betydelse för alkoholvanorna i stort ............. Vilka missbrukar mellan- öl? .............. Sammanfattning av lä- gesbedömningen .....

Kapitel 4 Diskussion av olika tänkbara

åtgärder ................. _. . . 4.1 Inledning .............. 4.2 Försäljningsförbud. Försäljning

i systembutikerna. Förstatligan- de av bryggerinäringen. Skatte- politiska åtgärder. Reklamfrå- gan

4.2.1 4.2.2

Försäljningsförbud

Försäljning i systembuti- kerna ............ Bryggerinäringens för- statligande ......... Skattepolitiken ...... Reklamen

4.2.3

4.2.4 4.2.5

71 73 73 73 73 74 75 76 76

79

79 80

80

81

82

82

83

83

85 85

85 85

86 87 87 87

4.3 4.4

4.5

4.6

4.7

4.8

4.9

4.10

Sänkning av ölets alkoholhalt Begränsning av det enskilda vinstintresset inom utminute- ringen ................ Åldersgräns för inköp av mel- lanöl 4.5.1 4.5.2 4.5.3 4.5.4 4.5.5

Historik .......... Utländsk lagstiftning Diskussion ......... Försäljning över disk Möjligheter att agera inom gällande lag Tidsbegränsningar för mellan- ölsförsäljning ............ 4.6.1 Historik .......... 4.6.2 Gällande rätt ....... Utminutering ....... Utskänkning ....... 4.6.3 Diskussion ......... Åtgärder beträffande pubar och diskotek m. m. 4.7.1 Bakgrund ......... 4.7.2 Åtgärder inom ramen för gällande lagstiftning 4.7.3 Höjning av åldersgränsen Förpackningsstorlekar m.m. . . 4.8.1 Utminuteringen ..... 4.8.2 Utskänkningen ...... 4.8.3 Diskussion ......... Försäljning av mellanöl endast gemensamt med andra hushålls— varor

Kapitel 5 APU:s förslag ......... 5.1

5.2

Utgångspunkterna för bedöm- ningen ................ Förslag till åtgärder 5.2.1 Åldersgräns vid utminu- tering ............ 5.2.2 Tidsbegränsning för öl- försäljning ......... 5.2.3 Höjd åldersgräns vid ut- skänkning ......... 5.2.4 Åtgärder inom ramen för gällande lagstiftning 5.2.5 Information ........ Målsättning och mål- grupper ...........

88

89 89 90 90 91

96 96

97 98 98 98 98 98

99 99

101

101 103

103

104

104

104 104

104

Underlag .......... 106 Innehåll och utformning 106 Genomförande ...... 106 Media ............ 107 Tid ............. 107 Effektmätning ...... 107 Organisation och resur- ser .............. 107 Kapitel 6 Kommentar till lagtexten 109 Reservation av herrar Burman och Nyberg .................... 111 Reservation av herrar Hillbo och Wen- nerfors .................... 113 Bilaga 1 .................... 118 Tabellförteckning 1. Pris och skatt per cl alkohol 100 % för vissa drycker ....... 29 2. Konsumtionen av öl och starköl i liter per invånare över 15 år . . . . 31 3. Konsumtionen i liter alkohol 100% per invånare över 15 år 32 4. Antal omhändertaganden för fyl- leri per 1000 invånare 1963— 1970 ................... 36 5. Den relativa utvecklingen av tra- fiknykterhetsbrotten ...... 37 6. Trafiknykterhetsbrott som föran- lett strängare påföljd än enbart böter i åldersgruppen 15—20 åri absoluta tal och i procent av samt- liga dömda varje är .......... 37 7. Misstänkta fall av trafiknykter- hetsbrott med bil i åldersgruppen 15—20 år i absoluta tal och i procent av samtliga misstänkta varje år ................. 37 8. Misstänkta fall av trafiknykter— hetsbrott med moped i åldersgrup- pen 15—17 år i absoluta tal och i procent av antalet misstänkta var— je år ................... 38

9—19.Tabeller från kontrollstyrel- sens mellanölsundersökning 1970. 46—50 9. Förändring av nykterhetstillstån-

10.

11.

13.

14.

17.

18.

19.

20.

21.

det till följd av mellanölets infö- rande Andelen myndigheter som upp- gett att nykterhetstillståndet för- sämrats resp att problem uppstått . Antal myndigheter som uppgett att nykterhetstillståndet försäm— rats resp. att problem uppstått, indelade efter kommunstorlek

46

47

. Antal nykterhetsnämnder som an-

gett att nykterhetstillståndet för- sämrats indelade efter de grupper som avsetts Försämring av nykterhetstillstån- det i form av storkonsumtion, till— fällighetsberusning eller regelbun- den berusning. (Nykterhetsnämn- der) Antal barnavårdsnämnder som an- gett att nykterhetstillståndet för- sämrats indelade efter de grupper som avsetts

47

47

48

. Försämring av nykterhetstillstån- det i form av storkonsumtion. till- fällighetsberusning eller regelbun- den berusning. (Barnavårdsnämn-

der) 48

. Antal nykterhetsnämnder som un—

der 1968 och 1969 mottagit klagomål om storkonsumtion eller berusning av öl indelade efter de grupper som avsetts Antal barnavårdsnämnder som un- der 1968 och 1969 mottagit klagomål om storkonsumtion eller berusning av öl indelade efter de grupper som avsetts Sammanfattning av svar på frågan om problem förekommit med mellanöl bland skolungdomar i Stockholm. Göteborg och Malmö Problem under fritid och/eller skol- tid (Rektorsområden) ........ För fylleri omhändertagna förde— lade efter ålder och huvudsakligt berusningsmedel ........... Gymnasisternas konsumtion av olika slags alkoholdrycker 1956, 1961 och 1967

48

49

50

50

52

vaneundersökning ........ 55 —59 nomsnittet för 16 andra länder 22. Ölkonsumtionens frekvens i olika 1950—1969 ............... 33—35 åldrar .................. 55 23. Jämförelse mellan försäljningen i riket 1968 och konsumtionen i ungdomsmaterialet och riksmate- rialet .................... 56 24. Totala alkoholkonsumtionen i olika åldersgrupper fördelad på olika dryckessorter ......... 57 25. Totala alkoholkonsumtionen i olika konsumentgrupper fördelad på olika dryckessorter ....... 57 26. Föräldrarnas inställning till even- tuell öl-. vin- och spritkonsumtion 58 27—28. Allmänhetens uppfattning om mellanölet fört med sig ökat alko— holmissbruk bland ungdomar . 58—59 29—33.Tabeller från SIFO-undersök-

ning 1971 ............. 64—65 29. Andel icke-konsumenter (%) i olika åldersgrupper ......... 64

30. Uppgiven konsumtionsfrekvens bland ungdomar 12—24 år för mellanöl. starköl. vin och sprit- drycker ................. 64 31. Andel konsumenter som uppger sig vid varje konsumtionstillfälle bruka dricka alkoholdrycker mot- svarande 16 cl spritdrycker eller mer. Ålder och kön ......... 65 32. Konsumtionsmängd mellanöl un- der ”senaste” veckoslutet. Ålders—

kategorier i procent ......... 65 33. 18-arsgränsens tillämpning på mel- lanölskonsumenter under 18 år . 65 34. Försöksverksamhet med ölut— skänkning på militära marketente- rier .................... 68 35. Helårsverksamma självbetjänings— butiker inom KF i storleksgrupper 1970. Medelförsäljning per vecka och butik gruppvis totalt samt tnalt- och läskedrycker ....... 92

Diagram förteckning Diagram 1—6

Utvecklingen av sprit-, vin- och ölkon-

"911171th 'MWI |- .'—_'_'*'-" 'mt-nwv- Arnim-u ' ..1. |t.r|t|r..||i.l._|.'muv'1' '_4 _ .." ”' '1'|'l-'"l

." .' r".ll-11| '. |'

'L—t' fir '— |' | .r. |. 'i'.-111. 'in'-"” .."r ( n' '? J""; ,:i'" " ?"" til.-"tliii-ttltl's"" w» |||... -, # '=' '- . äär-"T': - | Määtt' ”.:-W P | :" — . . ' ." r. "1 . , (_? .. . |||-- " | _ | . l:a”: ". ||| - q,!” ("_-J,- "'|'!!- , .. ”år ""

_. Lii . qmj'gmdpl .- mer-_|. H-m | ä' - .:W' ',. r.”.'—_,I|j'IV=Llll .'| .

""' i'm 115221th hahtullhglm :-__"._p|'_|u_' ___|""_ rVWiWWl'4"—-1å ru- "tt'vi-l--1'-».. .

" |||". '|r"1' jimolp". eu _l'l' l" =|l|'1l' !"." _:7." ' F -."|.' kjy." ' |: |" Ulm '_r'_ "

iii-gå.? ' m- hAtio': -"|'ll L. ”7131"? |. ||I' " ' '4'”: ._.|'_"F"" -._ Q&AM' "' " Hei. |||. » Jat-,'fw aug. .,| 4 ... mitt; Pi. ||—

:'|| ' | ,, 1"*W'3""" '. J . . -"' . ingå-gå |!l- ::l'l? ll.|'|'.|!l|'l|'h|' |" .L| .. i] 4.1”. " ' - . ""P'. _; ";. nuit..- "” a|.n||'|' "' # h.. _Ä'IE' 'P'H' ___ __ . . ' "' .l't n' 1' hulimin ||| .. _|. , ns? "- |- ' . ., .' 1' åå ";; _,ti... '— "WL” , j . . . . in .fi-rip .|'|i.w||u-»n'-'= »IHHHE— *"- jaga '|' .»|| wait-||| | ”I"-' Ilan-Liz

' r|H|-1#|.|*'|11'-|'li'i'”: hål/l!!! Edirjw',"

.'l' r 5511 iw .t'l'.” | '|I '|1.| '. ”| .'

» %*T' .1 .1'|"|'|'.|||."' |.2'1T."' "är? träull. |. I u1|n1||.|'l.|"..._ien' (|| r.: maa. larma-tunad u'Iklmr-a "'I. . h —.' . _ . ltlh'rsl'tigivt.',)ituip|ligå..

.31 i'FHi' "!jll..1'|||lullt!' rti”!!! 'if-Nåt "' "'|"'

_ ' cd'] mulligk wiu'itrt"'|"'4'1""'|— " "'

"|| ina—multi! ...1|--- 11,15!

|| | i..].lli- || '_':J wummlk

'Illl | Ik;

| ". _-£' _.udu | . av | |

|. ' _ ' aq—mu'll'wn'ljlmi' ml.-lurd'läqhulr I _em_ _. . "Haifa; qgamunt'. 'lsj wmanhul ”mina

'å' mewmww - L'L.____ %%"??? FFF! 55111 älg-ngar |) Jim"! _an ""' 'i' r-"h ' MFC/”__ . . - ";—langsitu .

Sammanfattning

Betänkandet behandlar frågan om verkning- arna av mellanölets införande den 1 oktober 1965 samt vilka åtgärder som bör företagas med anledning härav.

Utvecklingen på alkoholområdet efter 1965 företer oroande drag. Den totala alkoholkonsumtionen räknat per invånare över 15 år har stigit kraftigt till följd av den ökande maltdrycksförsäljningen. Detta mås- te — även om den officiella statistiken i övrigt inte ger något säkert besked om utvecklingen av alkoholmissbruket efter mel- lanölets införande — inge starka betänklig- heter. Vidare föreligger ett stort antal rap- porter om storkonsumtion och missbruk av mellanöl bland ungdom i landet. I vilken om- fattning ett sådant missbruk existerar är inte möjligt att ange med någon säkerhet. Det finns emellertid uppenbarligen anledning att se allvarligt på situationen.

Mellanölsfrågan framstår som ett ung- domsproblem. Det missbruk som förekom- mer bland äldre synes inte vara av den omfattningen att det bör föranleda att mellanölsfrågan bryts ut till särbehandling bara för dess skull.

När det gäller mellanölet och ungdomen bör enligt APU:s mening malet för alkohol- politiken vara att uppnå att någon konsum- tion av betydelse ej förekommer i de yngre tonåren eller tidigare samt att eventuella konsumtionsvanor utvecklas så att storkon- sumtion och vanemässigt bruk motverkas.

Det missbruk av mellanöl som förekom-

mer bland ungdomen kan bottna i sociala missförhållanden eller liknande orsaker — olyckliga hemförhållanden, anpassningssvå- righeter i skola eller arbete, självhävdelsebe- hov, brister i fråga om aktiverande fritids- sysselsättning inom orten etc. _ som det kan vara mycket svårt att komma till rätta med. Det kan med fog göras gällande att om mel- lanölet göres mera svårtillgängligt man angri- per endast symptom, inte roten till det onda. Genom att försvåra åtkomsten av mellanöl utan att undanröja de bakomlig- gande orsakerna till missbruket riskerar man att detta kanaliseras till andra medel, vilkas verkningar kan vara allvarligare än mellan- ölets. Man kan vidare inte utesluta en viss langning av öl. Dessutom ligger det mycket i uppfattningen att olägenheterna i första hand bör mötas med undervisning och ökad information i övrigt. Dessa invändningar är viktiga. Samhället bör söka undanröja de djupare liggande orsakerna till missbruket och information och undervisning bör använ— das för att förebygga olägenheterna. APU finner emellertid att missbruket bland ung- domen fått en sådan omfattning för närva- rande att samhället inte kan underlåta att ingripa med mera direkt verkande medel för att söka komma till rätta med missförhållan- dena. Härvid ligger det närmast till hands att söka minska konsumtionen bland ungdomen genom att begränsa mellanölets lättillgänglig- het. Att tillgängligheten har betydelse för totalkonsumtionens storlek är väl belagt

liksom att det kan finnas ett samband mellan totalkonsumtionens storlek och skadefrek- vensen.

Vid valet av åtgärder bör man dock nalkas frågan med en viss försiktighet. Ett skäl härför är den tidigare nämnda ovissheten om problemens omfattning, ett annat är att de hittills vunna erfarenheterna av mellanölsför- säljningen knappast är tillräckliga för att man skall kunna besvara frågan om det under denna tid ändrade dryckesmönstret pa längre sikt kan bidraga till att bryta sprit- traditionen i landet, Även mera allmänt sett synes det lämpligt att i första hand pröva huruvida inte åtgärder av mera begränsad räckvidd skulle vara tillfyllest för att vända utvecklingen.

APU har funnit skäl att i detta sarnman— hang diskutera för- och nackdelar med ett stort antal åtgärder. Till de ingripanden som APU f.n. inte vill förorda hör genomföran- det av försäljningsförbud, försäljning enbart i systembutiker eller kommunalt kontrollera- de butiker, förstatligande av bryggerinäring- en, skärpta skattepolitiska atgärder, begräns- ningar av reklamen och sänkning av ölets alkoholhalt. [ stället föreslär APU utifrån den tidigare angivna målsättningen att atgär- der vidtages som direkt tar sikte på att begränsa mellanölsrnissbruket bland ung— dom. Salunda förordar APU att en lagstad- gad åldersgräns vid 18 är införes vid utminu- tering av mellanöl. APU har emellertid funnit att regeln inte skulle få tillräcklig effekt om den inte kombineras med en bestämmelse av innebörd att den i självbe- tjäningsbutikerna gällande ordningen för öl- försäljning ändras. Uppenbarligen måste det nämligen av psykologiska skäl ofta ställa sig svårt för den som tjänstgör vid en snabb— köpskassa att i förekommande fall ta ifrån kunden den vara han redan är i besittning av. Om ölet säljs över disk så att det i stället utlämnas till kunden kommer man ifrån denna svårighet och vinner dessutom att allmänheten i högre grad blir medveten om försäljningsförordningens bestämmelser och att expediterna får en ökad ansvarskänsla för att dessa iakttages. Efterlevnaden av den

föreslagna regeln om aldersgräns kan härige- nom antas bli tillfredsställande. De kompli- kationer som en dylik omläggning av försälj— ningssätt skulle innebära för en del av livsrnedelshandeln — främst i form av kost- nader för ombyggnad och för nyanställning av personal — har inte ansetts vara av den arten att de bör lägga hinder i vägen för bestämmelsens genomförande. Den nya för- säljningsordningen föreslas träda i kraft den 1 februari 1972.

Den föreslagna åldersgränsen för inköp av mellanöl i livsmedelsbutikerna gäller enbart mellanölet och ej — trots att vissa skäl kan åberopas för en sådan ordning den alkohol- svagare pilsnern.

1970 års affärstidskommitte har i ett nyligen framlagt betänkande föreslagit att affärstidsregleringen bör slopas helt. Nu gällande lag på området reglerar även de tider under vilka öl ma säljas. Från de synpunkter APU har att företräda saknas anledning att motsätta sig förslaget, under förutsättning att utminuteringen av öl anord- nas pa sätt här ovan föreslagits.

När det gäller Utskänkningen föreslas inga ändring i nu gällande lagstiftning. APU framhaller dock att tillämpningen av lagstift- ningen bade i fråga om utminutering och utskänkning mäste skärpas och erinrar om vikten av att stor försiktighet iakttas vid prövning av ansökningar om rätt att sälja mellanöl — särskilt när det gäller utskänk- ningssidan » att övervakning och i samband därmed även information intensifieras samt att ölförsäljningsförordningens päföljdssys- tem bringas i verksamhet om det skulle visa sig att erinringar och anvisningar i det enskilda fallet inte är tillräckliga.

De atgärder som i det föregående aktuali— serats och den skärpning i tillämpningen av förefintliga bestämmelser som förordats för- utsätter informationsinsatser av skilda slag. Härutöver behöver information användas i en mera brett upplagd insats för att bekämpa ölmissbruket. APU framlägger ett förslag till riktlinjer för en sådan upplysningsverksam- het. Viktiga mälgrupper för denna informa- tion är regionala och lokala myndigheter

som har att svara för och berörs av olika frågor i samband med tillständsprövning och efterlevnaden av bestämmelserna. personer inom handeln och på utskänkningsställen som direkt eller indirekt berörs av utminute- ring respektive utskänkning av öl, föräldrar till barn som dricker öl eller som befinner sig i en ålder där de riskerar att lockas till mellanölskonsumtion, skolans och ungdoms- gardarnas olika befattningshavare, ledare och instruktörer inom olika organisationer och exempelvis Hem- och skola—föreningars sty- relseledamöter, skol- och klassombud osv., samt naturligtvis ungdomarna själva. Infor- mationsinsatserna bör även inom de olika malgrupperna differentieras; de måste t. ex. inom ungdoms- och föräldragrupperna an- passas till den situation gentemot mellanölet vari den unge befinner sig.

Utöver information till här berörda mal- grupper förordar APU att en kraftig satsning göres lokalt i syfte att öka och bredda olika former av attraktiva och stimulerande fritids- sysselsättningar för de aktuella åldersgrup- perna. Som ett viktigt inslagi informationen bör inga att entusiasmera till sådana insatser fran kommuner och olika ungdomsorganisa- tioner samt att göra ungdomarna uppmärk- samma pa vilka alternativ som erbjuds.

Genomförandet av dessa atgärder föreslas ske genom en kombination av centralt och lokalt styrda insatser,

Genom differentieringen av informationen pa olika malgrupper och även inom dessa får massmedia huvudsakligen spela en kampanj- stimulerande och stödjande roll. Saväl radio och TV som pressen bör emellertid stimule- ras till insatser längt utöver vad som tidigare varit vanligt inom detta informationsomrade.

Olika former av mätning av uppnådda effekter av informationen bör ingå i plane- ringen av insatserna säväl centralt som lokalt.

För planering och genomförande krävs dels en central ledningsgrupp underställd en huvudman, dels en referensgrupp vari ingår representanter för olika berörda myndighe- ter, och dels en arbetsgrupp bestående av erfaret folk vad gäller denna typ av arbete.

APU föreslår på grundval av gjorda be-

räkningar att ett belopp om 3,5 miljoner kronor avsätts för att täcka de med infor- mationsinsatserna förenade kostnaderna.

APU fäster slutligen uppmärksamheten på de förslag till insatser rörande ungdomens mellanölskonsurntion vilka utarbetats i samar— bete mellan representanter för Skolöverstyrel- sen och socialstyrelsen. De åtgärder som där föreslås kan enligt APU :s bedömning med för- del inarbetas i APU :s förslag till informations- insatser i stor skala.

väninna -' " _v._' "" ' ' I ""."__-'| Tlf!" ? :|* ". ._'|'| "i ' 5.1 l.|u|| l"' |..l ["-'I - J._ .'..r11|' ILI |." !. '|." l.'"'. '.|.?* . '_"". '. ' J *: ,!' lur-_.Hr'17L'iu 1'..r' * '| . ..' &'-'_ '

"' "'t: _thll' vil-ul _

' ...a'|;.';.=. .. t...". .... :

'-'|" "flax '» _. . '.__. |_. ha 1155” !" åf'v' "I?!" 75" '_'. "1'L.,i|.|" ' H.- " ' " |".4 . aa_amw..a. _-» .. »._-.|_ 4»v.|.-.|.|.|I'.-'|u'f.||>| = -.._,| '-l'|h1"_.'1-.%'£ .. _||.|_|"d"'|:.'...""' — _ ' ' ' :"H-t'ulr .f ' "_t_.-".'—"'— " '|.' .'| . ,n' ...i. ul. .'. . . '_'" * _ _._g_l=' ' T." o|_ 'uFriIÄ' |.» | .||_.r . l.| .' ' |' lJ'_'.

- — fl : .AA'r't' ..Jl' ? J'- __ hh". """"c"""ä:1:l= |||u"'|'..|1. |.' |.'.| .. ."'-| .' rt-"| *. _""""I'i*'lt||"' ..: 4. hf ' å'. .." ||'_ .|'| '|'|"|'|"F||||A|' T' '|' ' "| ..- .... . . "'r'...|2|.|_ ,._ ||| ___". ..- ludd-51, ... . _|; .:u'll'. _' |f| .|_.'_. | .|...- "||| .: " ":=" ' ||| . ' "|||-| " ""'l'. '%F'Zln '_'l. . | . .. .'|.— . w,! ååh" ..' ,'. '.. "_ , .l . -|.. ' . ll » M.:. ”ww; .;J'i ... Hah....l. ' |||F'4' 'a'—__ 'I.

'. | '_|'.||'|.|1|in " 'hr fm.” 1" '.'..g |.Jh1'"||l',.|' .'..|l|.|||r...l'"r1l|' ".m. H.M'u |""' :- " lurat-' ' ""'""l'_ _ -l'|.'.....n-.. '|'... | |.. .. +.'.t|->"'_'-.'_, "s'l'lf'tå'LI'-'__;.|.|';|'|.'.'|-|'di!|h1'i=i|| Mhi'l&|-|."|WWH$A_1 ' " "' År” EHg'huäth fl|_| Wir-' I'"'|| | . mur—ag ""—' '. ' ' "'|'. | |||. ||| ||||.|'.[ ".I'lvl" '| MTI: _|”: ..-w" ..__....u|.».—"

'%äa .I:|. ru I ' lul'l .Ehbi'l.1i-"*_'P _ '.l'.' . |l'_ .'. '|'.. . rl . .. ||.. |!" ._"' ä||.:uil|lr"'.l'g-1u-».-' L." .. -_| .. fi. |. F.;a mm]- ':'-.'. -. ...... ||. =..." 'u'fj'f'lq'n' ' ' ...|.".,.'..|'.'. r '|' ' '_ ._ .. ÅååT ”. .lfl Häll: ..ntll'L" ”Mm ' 1.5.1]. m. '||'.l|.|.. |'| ul Pi"! "L"" _”b'l'Jlluwbg la__lr||'|.' luui'f'u'a WW"””WMMN . _11'slaul'm'i'läf'llwfl'le " Huan Hal; .. E'P'. #

_, Elg =:l' _|"."l .r'..'q' | .'|. l1'|.'. "'.—' -_ 9'" ”__| _'||:l' . _..='

'I

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961 :159)

Härigenom förordnas,

dels att 1, 21, 22 och 34 55 ölförsäljningsförordningen (1961:159) skall ha nedan angivna

lydelse,

dels att i samma förordning, närmast efter 32 &, skall införas en ny paragraf, 33 &, av

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

lå

Med öl förstås maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 3,6 viktprocent.

(Föreslagen lydelse)

Med öl förstås maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 3,6 viktprocent. Öl är av typ A, om alkoholhalten är högst 2,8 viktprocent, och i annat fall av typ B.

Zlå

Vid utminutering och utskänkning skola alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning.

Matvaruhandlare må bedriva utminutering endast i anslutning till försäljning av mat- varor.

Matvaruhandlare må bedriva utminutering endast i anslutning till försäljning av matva- ror. [ matvarubutik skall öl av typ B utläm- nas genom betjäning över disk.

På försäljningsställe må öl icke förvaras i annat kärl än det vari drycken levererats av tillverkaren. Ej heller må öl, som är avsett för försäljning. av återförsäljare förändras. Hembryggd maltdryck må icke förvaras på försäljningsställe.

22å

Öl mä icke utskänkas till den som kan antagas ej hava fyllt 16 år.

Öl mä icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. Sådan person må icke tillåtas uppehålla sig på försäljnings- ställe.

Vid utminutering ma” öl av typ B icke utlämnas till den som kan antagas ej hava fyllt 18 är.

Öl ma vidare icke utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. Sådan person mä icke tillåtas uppehålla sig på försäljnings- ställe.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Ej heller mä öl utlämnas, dä särskild anledning till misstanke föreligger att varan är avsedd att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning.

Ej må någon såsom ombud eller pa" därmed jämförligt satt med anskaffande av öl av typ B tillhandagä den som kan antagas ej hava fyllt 18 år eller missbruka alkoholhal- tiga drycker eller vara berörd av sådana drycker eller annat berusningsmedel.

33 &

Upph. g. KF 31 maj 1963. Den som tillhandagår någon med anskafl fande av öl i strid med föreskriften i 22 5 femte stycket dömes såsom för olovlig försäljning enligt vad i 32 59 stadgas.

Öl, med vilket förfarits på sätt i första stycket sags, skall, jämte karl och emballage, förklaras förverkat.

34%

Bryter någon i annat fall än i 32 & sägs Bryter nagon i annat fall än i 32 och 33 3939 mot vad i denna förordning är stadgat eller sägs mot vad i denna förordning är stadgat mot föreskrift som meddelats med stöd av eller mot föreskrift som meddelats med stöd förordningen, straffes med böter, högSt 300 av förordningen, straffes med böter. högst kronor. 300 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 februari 1972.

1. Inledning

1 .1 APU :s uppdrag och arbete

Enligt direktiven för sitt uppdrag har APU att behandla alla de spörsmål som är av betydelse för alkohol- och nykterhetspoliti- ken. med undantag för de frågor som rör vård av alkoholskadade. I direktiven framhål- les, att det står utredningen fritt att under utredningsarbetets gång föreslå delreformer.

] förevarande betänkande kommer APU att behandla frågan om verkningarna av mellanölets införande samt framlägga för- slag i syfte att begränsa de skadliga effekter som mellanölets saluförande i nuvarande former åstadkommit.

APU har att på grundval av erfarenheterna från 1954 års alkoholpolitiska reform och med ledning av aktuella forsknings- och undersökningsresultat söka utforma riktlin- jerna för den framtida alkoholpolitiken samt framlägga förslag till åtgärder i överensstäm— melse därmed. Grunden måste härvid vara vetenskapliga och erfarenhetsmässiga rön om vilka faktorer som orsakar alkoholskador och om vilka effekter som olika åtgärder kan tänkas medföra. För att skaffa sig ett underlag för sådana bedömningar har APU tagit initiativ till genomförandet av ett antal vetenskapliga undersökningar och viss för- söksverksamhet.

Resultaten härav är ännu inte till alla delar redovisade för APU. Sä skall till stor del ske under innevarande år, då huvudparten av undersökningarna beräknas kunna publiceras för allmän kännedom.

Till mellanölsfrågan hör bl. a. spörsmålen om det enskilda vinstintressets begränsande inom alkoholhanteringen (statligt inflytande över bryggerinäringen, försäljning av öl i statligt eller kommunalt kontrollerade buti- ker, reklamfrågan), prispolitikens utform- ning samt skapandet av normer för alkohol- vanorna (påverkan av attityder till alkohol— bruk och alkoholmissbruk, uppläggning av undervisning och upplysning i alkoholfrå- gan). Spörsmålet om hur tillverknings- och försäljningsreglerna för öl skall utformas är också av central betydelse för alkoholpoliti- kens under senare är markerade önskan att mildra dryckesseden genom att söka föra över konsumtionen på drycker med låg alkoholhalt.

Av det sagda torde framgå vikten av att de alkoholpolitiska övervägandena sker utifrån en helhetsbedömning. Det kan med fog göras gällande att vad som fordras för att på lång sikt kunna begränsa alkoholskadorna är en serie av insatser inom ett samlat alkoholpo— litiskt program. I detta måste samhällets inställning till alkoholbruk och alkoholmiss- bruk klart anges och riktlinjerna dragas upp för en attityd- och normskapande upplys- nings- och undervisningsverksamhet. Samhäl- lets i dessa former uttalade strävan måste uppenbarligen stödjas genom skiftande åtgär- der av såväl positiv som begränsande och för- bjudande art, inriktade på att länka in kon- sumtionsvanorna i ett önskvärt mönster.

Främst av nu anförda skäl har APU — så länge resultaten av de på APU:s initiativ

utförda undersökningarna inte föreligger el- ler kritiskt granskats — ansett sig i princip böra avstå från att framlägga förslag till dellösningar av alkoholpolitiska frågor. Un- dantag från denna princip kan dock ifråga— komma, om det rör sig om klart avgränsade problem där särskilda förhållanden påkallar en förtursbehandling.l Det sagda kan emel- lertid inte utesluta möjligheten att under utredningsarbetets gång ingripa med åtgär- der, om det skulle visa sig att alkoholens skadeverkningar till följd av situationen inom ett visst område märkbart ökar. Ej heller utgör det anförda tillräckliga skäl för att avvakta med sådana åtgärder, vilka inte rimligen kan väntas strida mot de i det slutliga förslaget uppdragna riktlinjerna. När det gäller mellanölsfrågan har riksdagen vid två tillfällen krävt att den skall förtursbe- handlas.

APU anser att de skador och skaderisker som kan hänföras till konsumtionen av mellanöl bland ungdom är av så allvarlig natur att åtgärder för att begränsa dem bör vidtagas redan innan ett samlat förslag till alkoholpolitiska åtgärder kan presenteras.

1 .2 Mellanölsdebatten

Under senare tid har förts en livlig debatt rörande mellanölets skadeverkningar. I sam- band med beslutet om mellanölets införande höjdes varnande röster.2 Det framhölls att det med hänsyn till den breddning av alkoholvanorna som gjort sig gällande bland ungdomen och kvinnorna framstod som betänkligt att utöka sortimentet av alkohol- drycker för fri försäljning, utan att frågan prövats i ett större sammanhang. Vidare påpekades att kunskaperna om ölets betydel- se som tillvänjningsdryck. och då framför allt bland ungdomen. var begränsade, samt att detsamma gällde betydelsen av ölet som en påspädningsdryck, vilken fullständigar ett med andra drycker påbörjat rus. Slutligen uttalades farhågor för att mellanölet skulle orsaka betydande besvär ur ordningssyn- punkt samt kunna leda till alkoholism och ett betydande missbruk. Utsikterna för att

mellanölet skulle kunna konkurrera med sprit, vin och starköl bedömdes som mycket små, medan det fanns goda grunder för att anta att den vanliga pilsnern i det långa loppet skulle komma att konkurreras ut.

1.2.1 Bevillningsutskottets betänkande 1970150

i riksdagen har väckts ett flertal motioner med förslag till åtgärder som i olika avseen- den skulle beröra mellanölsförsäljningen i form av restriktioner eller försöksverksam- het. Behovet av information på detta område har också framhållits.

Med anledning av vid vårriksdagen 1970 väckta motioner i detta ämne uttalade bevillningsutskottet i betänkande nr 50 är 1970.

De motioner som behandlas i detta betän— kande berör frågor av nykterhetspolitisk natur. Vissa motionärer påfordrar begränsa- de ingrepp i fråga om försäljningen av mellanöl, medan andra begär mera generella åtgärder för att på längre sikt dämpa konsumtion och missbruk av alkohol. Av motiveringarna för motionsyrkandena fram- går att det i samtliga fall främst är den starkt ökande mellanölskonsumtionen och följder- na därav som oroat motionärerna. Det finns enligt utskottets mening anledning att mot bakgrunden av den femåriga erfarenhet som nu föreligger i fråga om mellanölet närmare överväga effekterna av dess införande.

Motiveringen för mellanölets införande var främst att tillskapa en måltids- och sällskapsdryck av annan kvalitet än tidigare förekommande ölsorter. Mellanölct har up- penbarligen under den tid det funnits i marknaden tillvunnit sig popularitet. Vissa negativa konsekvenser av mellanölets infö- rande kan dock nu konstateras även om det registrerade fylleriet minskat och spritkon- sumtionen under samma tid i stort sett varit oförändrad.

De enligt utskottets mening mest negativa verkningarna av mellanölets införande har varit den starka konsumtionen bland ung-

! APU har sålunda 1970 avgivit ett PM med förslag om organisationen för utskänkningskontrol- len.

2 Se bl. a. bevillningsutskottets betänkande 1965: 32 s. 8 ff.

domen och ölkonsumtionens ogynnsamma effekt på trafiksäkerheten.

Det har såväl i massmedia som i de föreliggande motionerna framförts åtskilliga spekulationer beträffande orsakerna till ung- domens missbruk av mellanöl. ] flera av motionerna skymtar tanken att bryggeriin- dustrins reklam härvid skulle ha varit av stor betydelse. Utskottet har i annat samman- hang uttalat sig för förbud mot spritreklam men därvid framhållit att den nykterhetspo- litiska betydelsen av en sådan åtgärd inte fick överdrivas. Utskottet anser sig i stort sett kunna anlägga samma synpunkter på inskränkningar i ölreklamen. De väsentliga orsakerna till ett ökat bruk av mellanöl i allt lägre åldrar beror säkert inte enbart på reklamen. Till förklaringarna hör givetvis att varan varit lättåtkomlig, vilket motiverat motionsyrkandena om en lagfäst l8-årsgräns för inköp av mellanöl.

Motionerna väcktes vid vårriksdagens bör- jan. Därefter har emellertid vidtagits vissa åtgärder som är av betydelse för mellanöls- frågan, såsom den av vårriksdagen beslutade skärpningen av maltdrycksskatten, som däm- pat ökningstakten i mellanölskonsumtionen, liksom att handeln från och med den 1 april 1970 frivilligt tillämpar en 18-årsgräns för ölinköp och att bryggerierna och handeln från samma tid förbundit sig att iaktta vissa begränsningar i ölreklamen. Vårriksdagen beslöt också inte obetydliga anslagshöjningar till statens ungdomsråds upplysningsverk- samhet och systembolaget har tillsammans med trafiksäkerhetsverket startat en omfat- tande reklamkampanj för att belysa bl.a. mellanölets risker i trafiken. Det kan också nämnas att alkoholinformationen från och med innevarande läsår fått en fastare plats i skolundervisningen. Även om dessa åtgärder var för sig kan betecknas som obetydliga bidrag till lösningen av mellanölsfrågan fram- står dock den samlade aktiviteten som ett uttryck för att flertalet av de parter som närmast har ansvar för problemen inte står passivt avvaktande inför dessa.

De åtgärder som förordas i motionerna är som tidigare nämnts av mycket varierande slag. En motionär vill att mellanölet endast skall få säljas genom systembolaget på samma villkor som rusdrycker, andra vill ha en lagstadgad lS-årsgräns vid försäljning i handeln. Vidare framförs förslag om intensi- fierad upplysningsverksamhet, ökad forsk- ning och försöksverksamhet, restriktivare regler för tillstånd till utskänkning av mellan- öl, avskaffande av skatten på läskedrycker m. m.

Ett försök till sammanfattning av diskus- sionerna kring mellanölet ger vid handen att de väsentligaste olägenheterna på kortare sikt av den ökade mellanölskonsumtionen får anses vara de av motionärerna påvisade ungdoms- och trafiksäkerhetsproblemen, me- dan på längre sikt konsumtionsökningen kan skapa problem som nu är svåra att över- blicka. Utskottet finner att de påtalade olägenheterna väger tungt. Även om man på mellanölets kreditkonto bokför den upp- skattning som varan rönt bland de stora konsumentgrupper, där något missbruk inte kan påvisas, ter sig utvecklingen oroande.

Utskottet är inte berett att för närvarande förorda någon hastigt verkande lösning av det slag som förordas i motionen 11:572 och som går ut på att mellanölet endast får säljas av systembolaget. En sådan åtgärd skulle uppenbarligen få nykterhetspolitiskt goda effekter i fråga om ungdomens missbruk men till priset av administrativa och ekono- miska konsekvenser som är svåra att över- blicka. Enbart den utbyggnad av systembu- tikerna som skulle erfordras måste dra mycket betydande kostnader om man betän- ker att den totala mellanölsvolymen är väsentligt större än bolagets nuvarande för- säljningsvolym. Det kunde då finnas starkare skäl att överväga om mellanölet bör bibehål- las eller om alkoholgränsen bör sänkas.

Enligt utskottets mening bör större avse- ende fästas vid förslagen om ökad informa- tion i alkoholfrägan och om restriktioner i fråga om utskänkningen av mellanöl. Särskilt tillkomsten av en mängd s.k. pubar, som uteslutande utskänker mellanöl, motiverar att utskänkningsfrågorna också blir föremål för särskild uppmärksamhet.

Även om utskottet här huvudsakligen behandlat de frågor som mera renodlat sammanhänger med mellanölet får detta inte undanskymma att de redovisade problemen ytterst sammanhänger med den samlade alkoholpolitiken, som nu är föremål för en översyn inom den alkoholpolitiska utred- ningen. I motionerna l:99 och 11:11] har begärts riksdagsskrivelse av innebörd att utredningen skall påskynda sitt arbete och få ytterligare direktiv om särskilda undersök— ningar och försök. Utskottet anser det vara principiellt tveksamt att genom tilläggsdi- rektiv begränsa handlingsfriheten hos en parlamentarisk utredning i de stycken där utredningen fått i uppdrag att verkställa en förutsättningslös prövning. Däremot möter det enligt utskottets mening inte något hinder att — om förhållandena ändras under den tid en utredning pågår — en viss del av

ämnesområdet tas upp till förtursbehandling. Enligt utskottets bedömande har _ trots de ovan redovisade åtgärderna under innevaran- de år * mellanölsfrågan utvecklats på ett sådant sätt att det finns skäl att begära att dessa problem behandlas med förtur. Utskot- tet, som delar motionärernas oro för den nykterhetspolitiska utvecklingen, anser för sin del att riksdagen i de här behandlade frågorna emellertid bör avvakta den alkohol- politiska utredningens överväganden, vilka — om riksdagen godkänner detta betänkande ; får förutsättas ske med utgångspunkt i de här uttalade synpunkterna.

Vad slutligen gäller motionsyrkandet om en lagfäst åldersgräns på 18 år för inköp av mellanöl får detta yrkande i huvudsak anses tillgodosett genom den frivilliga överenskom- melse härom som träffats mellan de berörda parterna. Frågan om ett lagfästande av överenskommelsen torde för övrigt komma att prövas av alkoholpolitiska utredningen.

Riksdagen godkände betänkandet.

1.2.2 Skatteutskottets betänkande 197113

Med anledning av ett flertal motioner i mellanölsfrågan vid 1971 års vårriksdag uttalade skatteutskottet bl. a. följande.

Frågan om alkoholpolitiska åtgärder för att komma till rätta med de problem som den ökade mellanölskonsumtionen skapat behandlades av 1970 års höstriksdag, som avvisade motionsvis framförda förslag i så— dant syfte. Riksdagen godkände då ett betänkande (1970250) av ett enhälligt bevill- ningsutskott, som uttalade sin oro för utvecklingen på detta område och som ansåg att det fanns skäl att begära att frågan togs upp till behandling med förtur av alkohol- politiska utredningen. Utskottet ansåg dock att riksdagen borde avvakta utredningens överväganden, vilka förutsattes ske med utgångspunkt i de synpunkter utskottet uttalat.

De motioner beträffande nykterhetspoliti- ken som behandlas i detta betänkande innehåller i huvudsak samma yrkanden och motiveringar som framfördes i de av höst- riksdagen behandlade motionerna. Flertalet motionärer yrkar att mellanölsfrågan tas upp med förtur av alkoholpolitiska utredningen och att samhällsinformationen i alkoholfrå— gan kraftigt förstärks. Vissa motionärer vill ge utredningen detaljerade tilläggsdirektiv om hur mellanölsproblemen skall lösas,

medan andra kräver omedelbara lagstift- ningsåtgärder i fråga om mellanölet, såsom förbud mot tillverkning och försäljning, fördubblad skatt eller försäljning endast genom systembolaget.

Skatteutskottet vill först konstatera att bakgrunden till de nu föreliggande motions- yrkandena i stort sett är densamma som bevillningsutskottet redovisade i sitt betän- kande vid 1970 års höstriksdag. Utveckling- en därefter tyder inte på någon påtaglig förändring av nykterhetsläget. Det registrera- de fylleriet visar viss nedgång under år 1970, och alkoholkonsumtionen kan betecknas som oförändrad. Den tidigare mycket starka ökningstendensen i mellanölskonsumtionen har brutits. Utskottet kan därför inte finna att förutsättningarna för en bedömning av mellanölsfrågan har ändrats sedan riksdagen senast behandlade detta spörsmål. Skatte- utskottet kan med hänsyn därtill i princip ansluta sig till bevillningsutskottets uttalan— den vid 1970 års höstriksdag. Enligt utskot— tets mening bör riksdagen inte nu besluta om ändringar som rubbar förutsättningarna för alkoholpolitiska utredningens överväganden. ] fråga om behovet av ökad samhällsinfor- mation i alkoholfrågan delar utskottet mo— tionärernas uppfattning men anser att sådana åtgärder kräver en långsiktig och ingående planering för att ge bästa resultat. Frågan om ökad information bör följaktligen prövas av den pågående utredningen.

I flera motioner framskymtar otålighet över att alkoholpolitiska utredningen ännu inte framlagt några egentliga förslag. Skatte- utskottet vill med anledning härav erinra om att även tidigare mera vittomfattande utred- ningar rörande alkoholpolitiken visat sig ta åtskillig tid i anspråk och att den pågående utredningen fått mycket omfattande uppgif- ter enligt sina direktiv. Enligt vad utskottet under hand erfarit avser alkoholpolitiska utredningen att fram- lägga sitt huvudbetänkande under hösten 1972. Som tidigare nämnts förutsatte bevill- ningsutskottet att utredningen skulle finna skäl att behandla mellanölsfrågan med för— tur. Även skatteutskottet anser att så bör ske. Utskottet vill understryka vikten av att nytillkommande problem på alkoholområdet behandlas så snabbt som möjligt. Erfarenhe- terna visar att ju tidigare ett alkoholberoen- de uppstår desto svårare blir konsekvenserna. Enligt utskottets mening är därför skynd- samma åtgärder nödvändiga för att bryta den ogynnsamma utvecklingen i fråga om ung- domens konsumtion av mellanöl. Utskottet finner alltså i likhet med flertalet motionärer

att alkoholpolitiska utredningen skyndsamt bör behandla mellanölsfrågan och framlägga förslagi detta ärende.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionsyrkandena i vad de avser en skyndsam behandling av mellanölsfrågan, medan utskottet beträffande övriga yrkan- den förordar att de i avvaktan på resultatet av alkoholpolitiska utredningens arbete inte föranleder någon åtgärd.

Riksdagen godkände betänkandet.

1.2.3 Hittills vidtagna åtgärder

Vad man nu — på grundval av drygt fem års erfarenhet av mellanölsförsäljningen # anser sig kunna konstatera är en breddning av alkoholkonsumtionen, ett ökat bruk av mellanöl i allt lägre åldrar, ett missbruk bland ungdomen och ogynnsamma effekter på trafiksäkerheten. Vidare har risken för att mellanölet skulle utgöra en ”inkörsport” till drycker med högre alkoholhalt ofta påtalats. Under år 1970 genomfördes — säkerligen under intryck av den förda debatten — vissa åtgärder som främst tog sikte på att begränsa ungdomens bruk av mellanöl. Handeln åtog sig att från och med den 1 april 1970 tillämpa en 18-ärsgräns för inköp av mellanöl samt att iakttaga vissa begränsningar i ölre- klamen. Debatten kan härutöver sägas ha haft den positiva effekten att den medfört en ökad medvetenhet om de risker som är förknippade med en överdriven mellanöls- konsumtion och om de sociala olägenheter som en sådan konsumtion kan leda till. Å andra sidan bör framhållas, att den förda diskussionen ofta bara delvis belyst de föreliggande problemen. Någon säker metod för att mäta omfattningen av de alkoholska- dor som kan sättas i direkt samband med förtäring av mellanöl finns inte. De antagan- den som gjorts om att mellanölskonsumtio- nen skulle ha lett till ett ökat antal rattfylleri- och rattonykterhetsbrott eller att den skulle medföra en risk för ett ökat missbruk av starkare drycker är sålunda inte belagda. Detta skall ytterligare beröras i det följande.

1.3 Alkoholpolitikens mål för de ungas kon- sumtionsvanor.

1.3.1 Debutålderns betydelse för ett bli- vande alkoholberoende

En fråga av stor alkoholpolitisk betydelse som i detta sammanhang är av särskilt intresse är huruvida åldern när man börjar sitt alkoholbruk har samband med hur alkoholvanorna utvecklas vid vuxen ålder. Det finns ett flertal undersökningar som syftar till att belysa detta spörsmål.

På initiativ av den nordiska nämnden för alkoholforskning gjordes 1960 och 1964 intervjuundersökningar i Stockholm, Oslo, Köpenhamn och Helsingfors för att under- söka alkoholvanorna hos pojkar födda 1941, 1943 och 1945. Samma pojkar intervjuades vid båda tillfällena, vilket gjorde att man kunde få en uppfattning om hur deras alkoholvanor utvecklats. Det visade sig där- vid att de 14-åringar som 1960 druckit spritdrycker, drack 1964 som 18-åringar oftare och i större kvantiteter (uttryckt i alkohol 100 %) än de 14-åringar som 1960 endast druckit vin och öl. Dessa i sin tur drack oftare och i större kvantiteter än dem som i 14-årsåldern aldrig druckit alkohol- drycker.

En av fylleristraffutredningen gjord sam- manställning visar att ju yngre en person är vid den första fylleriförseelsen, desto större är återfallsrisken. Av dem som begick sin första fylleriförseelse i åldern 15—17 år återföll 73 procent mot 10 procent av dem, som var i åldern 45—47 år då de första gången gjorde sig skyldiga till fylleri. Antalet förseelser per person i olika åldrar visade enligt utredningens material en liknande tendens.1

Från medicinsk expertis har i denna fråga ofta uttalats att man erfarenhetsmässigt vet att ett regelbundet alkoholbruk hos barn och ungdom är förenat med större risker för medicinska skador än motsvarande bruk hos äldre personer.

' SOU1968z55 s. 196 f.

Det finns alltså undersökningar som visar att det finns ett klart samband mellan tidigt etablerade alkoholvanor och en kommande hög alkoholkonsumtion. Det är dock inte möjligt att av resultaten från dessa och liknande undersökningar utan vidare draga slutsatsen att en tidig alkoholdebut är avgörande för ett mera avancerat alkohol- bruk vid högre ålder. De ungdomar som tidigt kommer i kontakt med alkohol skiljer sig ofta också på många andra sätt från sina jämnåriga, och det kan lika gärna vara dessa förhållanden som är av störst betydelse för att de börjar brukar alkohol vid tidig ålder och att de senare fortsätter att ha en förhållandevis hög konsumtion. De som även i andra hänseenden är sämre ställda är alltså utsatta för större risker när det gäller alkoholmissbruk, vilket kraftigt understryker behovet av att skapa ett skydd för ungdo- men mot dessa risker. En annan faktor som antas ha betydelse för alkoholvanornas ut- veckling hos en ung människa är om erfaren— het av alkoholförtäring huvudsakligen göres bland föräldrar eller bland kamrater — i det första fallet tenderar alkoholvanorna att bli mer måttliga.1

Det må i detta sammanhang slutligen antecknas att samhället när det gäller barns och ungdoms alkoholbruk får anses ha en skyldighet att skydda de unga mot att deras bristande kunskaper och erfarenheter utnytt- jas till skada för dem själva.

1.3.2 Målsättningen

Det i närmast föregående avsnitt visade sambandet mellan tidigt utvecklade alkohol- vanor eller alkoholvanor utformade huvud- sakligen i kamratkretsar och ett senare ådagalagt avancerat alkoholbruk utgör — även med beaktande av tidigare gjorda reservationer — i förening med de medicins— ka risker som anses föreligga tillräckliga skäl för att utforma alkoholpolitiken när det gäller ungdomen i syfte att uppnå att någon konsumtion av betydelse ej förekommer i de yngre tonåren eller tidigare samt att eventu- ella konsumtionsvanor utvecklas så att stor-

konsumtion och vanemässigt bruk motver- kas. Det sagda gäller särskilt drycker med hög alkoholhalt men också mellanölet, vilket blivit en dryck som ungdomen ofta dricker tillsammans med sina kamrater och i situa- tioner där man kan befara att det inte sällan förekommer ett socialt tryck mot en hög konsumtion.

Det är självfallet inte möjligt att ge någon entydig innebörd åt sådana begrepp som storkonsumtion och vanemässigt bruk. När det gäller hur man vill påverka den enskilde individens konsumtion är faktorer som ve- derbörandes ålder, fysiska och psykiska utveckling, kön m. ni. av betydelse. Vad som för en människa kan vara en riskfylld konsumtion behöver inte vara det för en annan.

Problemen är stora och svårlösta. De ungdomar som missbrukar öl är i många fall uppvuxna i hem där det råder störningar i de emotionella förhållandena mellan barnen och föräldrar/vårdnadshavare. Ofta är föräld- rarna skilda eller familjen av andra skäl splittrad. Den sociala miljön framstår inte sällan som torftig. Ungdomarna har ofta att kämpa med anpassningssvårigheter i skolan eller på arbetsplatsen och har till följd av sin bakgrund sämre förutsättningar att uppfylla de krav som samhället i skilda hänseenden ställer på dem. Dessa faktorers betydelse för uppkomsten av olika former av missbruk är väl omvittnad. Åtgärder som på ett rationellt sätt angriper missförhållanden som har sin rot i den sociala miljön tjänar därför ofta ett alkoholpolitiskt syfte. Genom sådana åtgärder bekämpas inte bara en rad orsaker till alkoholmissbruk — de bidrager också till att skapa bättre förutsättningar för att med traditionellt alkoholpolitiska medel undantränga missbruket. De alkoholpolitiska skälen för ingripanden i syfte att förbättra hem- och boendemiljö, skolmiljö, arbets- platsmiljö etc. är emellertid blott en del av de bevekelsegrunder som kan åberopas i sammanhanget. Att närmare utveckla och

1 Se Hauge, Ungdom og alkohol, Oslo 1966.

beskriva de socialpolitiska och allmänpoli- tiska åtgärder som ur alkoholpolitisk syn- punkt framstår som önskvärda faller dock utanför APU:s uppdrag. Alkoholpolitikens huvuduppgift är att genom åtgärder, vilka primärt syftar till att påverka konsumtions- vanorna, begränsa alkoholskadorna. En del av dessa åtgärder är inriktade på att skapa alternativa miljöer, såsom alkoholfria fritids- miljöer eller över huvud mera skyddade miljöer än vad t. ex. pubar och diskotek kan erbjuda ungdomen. När det gäller sådana allmänpolitiska åtgärder som inte direkt siktar till att bekämpa alkoholmissbruket men som är väsentliga för det förebyggande arbetet måste APU begränsa sig till att anvisa olika tänkbara möjligheter. En sådan diskus- sion har emellertid ansetts böra anstå till huvudbetänkandet.

2. Lägesbeskrivning

2.1. Inledning

Detta kapitel kommer främst att ägnas åt en presentation av statistiskt material och olika undersökningar som är ägnade att belysa mellanölsfrågan. Referaten har bl.a. av ut- rymmesskäl gjorts kortfattade. 1 de fall då undersökningar föreligger endast i stencil och bedömts vara av allmänt intresse lämnas emellertid en mera utförlig redovisning. Inledningsvis må dock sägas några ord om utvecklingen före 1965 och om gällande rätt på området.

2.2. Historik. Ölets alkoholhalt i Sverige under ] 900-talet

2.2.1. Tiden fram till 1923 års maltdrycks- tillverkningsförordning

Under början av 1900-talet bestod malt- dryckskonsumtionen —— bortsett från svag- dricka — till övervägande del av tämligen starka ölsorter, benämnda lageröl, pilsneröl m. rn. Alkoholstyrkan växlade i lageröl mel- lan 3,6 och 4,7 viktprocent och i pilsneröl mellan 3,2 och 4,2 viktprocent. De mellan- starka maltdryckerna, som kallades lagerdric- ka, pilsnerdricka o.dyl., svarade för en mindre del av konsumtionen. Genom 1917 års rusdrycksförsäljningsförordning hänför- des öl med mer än 3,6 volymprocent (ungefär 2,8 viktprocent) alkohol till rus— drycker, medan de mellanstarka maltdryc- kerna, sammanfattade under benämningen

pilsnerdricka, underkastades de friare be- stämmelserna i pilsnerdricksförsäljnings- förordningen. Redan dessförinnan hade emellertid bryggerierna på grund av råvaru- bristen under krigsåren måst minska inbrygg- ningsstyrkan i maltdryckerna, Ar 1918 var således alkoholstyrkan i den maltdryck som skulle motsvara pilsnerdricka ibland inte högre än 1,0—1,5 viktprocent. Efter krigets slut upptogs inte tillverkningen av sådana maltdrycker som var underkastade bestäm- melserna i 1917 års rusdrycksförsäljnings- förordning.

Denna ordning i fråga om starkare malt- drycker lagfästes år 1922 genom ett provi- soriskt starkölsförbud Och är 1923 genom den fram till 1954 års alkoholpolitiska reform gällande lagstiftningen om förbud mot försäljning av exportöl.

Genom 1923 års maltdryckstillverknings— förordning höjdes pilsnerdrickats maximi- styrka till 3,2 viktprocent alkohol.

2.2.2 1939 års maltdryckstillverkningsför- ordning

1934 års maltdryckskommitte föreslog en höjning av pilsnerdrickats alkoholhalt till 3,4 viktprocent samt att starkölsförbudet skulle bestå. Kommittén menade att en höjning från 3,2 till 3,4 viktprocent skulle göra det möjligt för bryggerierna att tillverka ett pilsnerdricka som i tekniskt avseende skulle vara märkbart överlägset det dåvarande. Man räknade med att framställda krav på stark-

ölets frigivande då skulle förlora i aktuali— tet och starkölsförbudets ställning för fram- tiden befästas. Kommittén ansåg att en försäljning av starköl skulle medföra stora svårigheter för systembolagen, eftersom det bedömdes som uteslutet att sälja starköl på samma sätt som pilsner. Utminuteringen bedömdes skola bli av betydande omfattning och till skada för nykterhetstillståndet, om inte särskilda åtgärder i form av ransonering eller prishöjning vidtogs. Kommittén ansåg dock att det skulle vara mycket svårt att med någon nämnvärd effekt genomföra en ransonering och att en tillräckligt prohibitiv prishöjning skulle väcka stort politiskt mot- stånd. Vidare skulle inte Utskänkningen kunna ordnas tillfredsställande, då man inte utan stark försämring av nykterhetstillstån- det kunde tillåta försäljning av starköl på pilsnerkaféer, medan dessa a andra sidan skulle lida oskälig skada, om Utskänkningen förbehölls sprit- och vinrestauranger. Detta skäl ansåg kommittén ensamt avgörande.

I 1939 års maltdryckstillverkningsförord- ning behölls alkoholgränsen för pilsnerdricka vid 3,2 viktprocent. Starkölsförbudet lämna- des som tidigare nämnts också orubbat.

Under och efter andra världskriget blev emellertid bryggerierna på grund av spann- målsbristen underkastade vissa restriktioner i fråga om inbryggningsstyrkan. Alkoholhal— ten i pilsnerdricka var sålunda under åren 1941—1942 ca 2.5. 1943—1944 ca 2,2 och 1945—1949 ca 2,5—2,6 viktprocent. På grund av en överenskommelse mellan 1944 års nykterhetskommitté och bryggareför- eningen var alkoholhalten från och med senare delen av år 1949 begränsad till 2,8 viktprocent; för s.k. julöl låg dock gränsen vid 3,2 viktprocent. Denna överenskommelse ersattes under tiden den 1 juni 1953—den 1 oktober 1955 av provisoriska lagbestämmel- ser av samma innehåll.

2.2.3 1944 års nykterhetskommitté Vanligt öl

Kommittén ansåg att det visat sig möjligt för de svenska bryggerierna att med den lägre

alkoholhalten framställa en dryck, vars smak i stort sett godtagits av den stora allmänhe- ten och mot vars hållbarhet inga allvarliga anmärkningar riktats. Genom dåvarande la— boratorn Leonard Goldbergs undersökningar fann kommitten visat att tröskelvärdet för påvisbar alkoholpåverkan för de flesta män- niskor torde ligga omkring eller nägot under två flaskor 3,2-procentigt öl, medan det däremot för en 2,6-procentig maltdryck låg ovanför två flaskor, ofta närmare tre, även om de individuella olikheterna kunde vara betydande. Det syntes kommittén rimligt att ölets alkoholhalt bestämdes så att måttlig förtäring i fråga om flertalet personer inte medförde påvisbar påverkan. Då en måttlig förtäring knappast kunde omfatta mer än två flaskor vid samma tillfälle, föreföll en alko- holhalt av ca 2,6 viktprocent lämplig ur denna synpunkt.

För att man skulle behålla en låg alkohol- halt i ölet talade också enligt kommitténs mening den gynnsamma verkan som det dåvarande ölets beskaffenhet syntes ha haft på fylleriet. Medan tidigare ca 10 procent av fylleristerna uppgivit öl som berusningskälla, stannade denna siffra efter kriget vid 2—3 procent. Man fann det också anmärknings- värt att de alkoholistanstalter, som företrä- desvis tog emot yngre eller mindre avance- rade missbrukare, inte längre ansåg sig ha några rena pilsneralkoholister. Med en lägre alkoholhalt ökades — framhöll kommittén slutligen — förutsättningarna för en friare försäljningsverksamhet än den dåvarande.

Kommittén sammanfattade sin uppfatt- ning i uttalandet att det vanliga ölet inte borde vara starkare än att det kunde säljas utan besvärande kontrollbestämmelser och inte svagare än att det kunde tillfredsställa kraven på en god maltdryck som måltids- dryck. Med denna utgångspunkt fann kom- mittén en alkoholhalt på ca 2,6 viktprocent lämplig. Maximigränsen syntes emellertid böra sättas något högre, framhöll kommit- tén, och hänvisade till att bryggerierna sedan krisinskränkningarnas upphörande frivilligt hållit alkoholhalten under 2,8 viktprocent. Kommittén föreslog därför att den maximala

alkoholhalten i vanligt öl sattes till 2,8 viktprocent.

Starköl

Nykterhetskommittén föreslog att starköls- förbudet skulle slopas. Som skäl härför anfördes att starkölet kunde väntas minska förbrukningen av vissa spritdrycker, att missnöjet med måltidstvånget kunde väntas bli mindre om starköl tillhandahölls utan sådant tvång, att det skulle bli lättare att göra restauranglunchen spritfri om starköl fick serveras vid denna samt att starkölet kunde beräknas bidra till en önskvärd av- spänning i debatten om restaurangrestriktio- nerna.

Kommittén framhöll emellertid riskerna för ett försämrat nykterhetstillstånd om starkölet frigavs fullständigt och föreslog därför att starkölets alkoholstyrka maxime- rades till 4,5 viktprocent, att det skulle tillhandahållas i samma former som gällde för rusdrycksförsäljningen och att försälj- ningspriset skulle sättas tämligen högt.

2.2.4. Departementschefen vid 1954 års riksdag

Departementschefen framhöll inledningsvis att det syntes ogörligt att i frågan om ölets alkoholhalt nå fram till entydiga resultat på grundval av erfarenheter från vårt eget land och utlandet. Det stod heller inte utan vidare klart att man, genom att införa starkare öl, huvudsakligen skulle kunna uppnå en över- gång från starkare drycker till öl _ en kon- kurrens med svagare eller alkoholfria drycker kunde också befaras. Departementschefen fortsatte.l

Gynnsammare förutsättningar torde emel- lertid skapas, om en höjning av ölets alkoholhalt samordnas med andra åtgärder för att främja en övergång från starkare till svagare eller helt alkoholfria drycker. Om ölet i nämnvärd utsträckning kunde trädai stället för spritdryckerna, synes detta vara av värde ur nykterhetssynpunkt. Härvidlag må hänvisas till Goldbergs undersökningar, som visar att ölalkoholens verkningar är mindre

skadliga än effekten av motsvarande mängd alkohol i form av sprit. Det ligger nära till hands att sammanställa undersökningarnas resultat med de förut nämnda gynnsamma erfarenheterna från Danmark och Storbritan- nien.

Till förmån för att tillåta försäljning av starkare ölsorter har också anförts önskemå— let att ställa ingripandena i handeln med olika alkoholdrycker i förhållande till deras alkoholstyrka. Redan nuvarande ordning att tillåta en avsevärd konsumtion av spritdryc- ker men helt förbjuda försäljning av starkare maltdryckssorter kan sägas innebära en in— konsekvens. Denna skulle framträda ännu mera efter motboksransonen'ngens slopande.

Det övervägande flertalet bland remissor- ganen uttalar sig också i likhet med nykter- hetskommitténs majoritet för att starkare öl i någon form skall få tillhandahållas.

1 diskussionen har man huvudsakligen rört sig med två alternativ. Det ena, som omfattas av nykterhetskommitténs majoritet och fler- talet yttranden, går ut på att hålla det vanliga ölets alkoholhalt på samma låga nivå som nu, 2,8 viktprocent, samt att tillåta försäljning av starköl på upp till 4,5 vikt— procent under samma förutsättningar som egentliga rusdrycker. Det andra alternativet, som förordas av bl. a. kontrollstyrelsen, innebär fortsatt starkölsförbud men höjning av det vanliga ölets alkoholhalt till förkrigs— nivä eller däröver, 3,2—3,6 viktprocent.

Endast dessa båda alternativ synes kunna komma i fråga. Jag kan icke godtaga det i vissa yttranden framförda förslaget att både återinföra starköl och höja halten i det vanliga ölet.

Till förmån för det av kontrollstyrelsen m.fl. förordade alternativet talar vissa skäl. Ett återinförande av starkölet innebär utan tvivel risker. Det 3,2-procentiga ölet synes däremot, såvitt Goldbergs undersökningar ger vid handen, vara relativt ofarligt. En för flertalet konsumenter normal kvantitet, en flaska, ger sålunda icke märkbar påverkan. Vid en förtäringsmängd av två flaskor blir hos de flesta människor påverkan endast föga märkbar.

Mot detta alternativ talar att ett öl med den ifrågasatta halten icke på samma sätt som starkölet kan bli en konkurrent till spritdryckerna. För att ölet skall få någon nämnvärd betydelse ur denna synpunkt borde halten i enlighet med kontrollstyrel— sens förslag höjas utöver förkrigsnivän till

1 Prop. 19541151 s. 489 f.

3,4 eller 3,6 procent. Att hålla det vanliga ölets alkoholhalt så hög torde emellertid innebära åtskilliga olägenheter och nödvän- diggöra en förhållandevis restriktiv försälj- ningslagstiftning.

Kommittémajoritetens förslag innebär att det vanliga ölet hålles vid en nivå som kan anses relativt betryggande ur nykterhetssyn- punkt. Icke minst med hänsyn till de höga kraven på nykterhet i nutidens arbetsliv torde det vara värdefullt att det öl som användes till måltidsdryck hålles vid sådan nivå. En annan fördel är att försäljningslag— stiftningen kan undergå en välbehövlig för- enkling.

Starkölet torde, såsom förut antytts, ha helt andra möjligheter än förkrigspilsnern att konkurrera med spritdryckerna. Oaktat ett återinförande av starkölet kan vara förenat med vissa risker, synes därför kommittéma- joritetens förslag vara att föredraga framför ett starkare vanligt öl och fortsatt starköls- förbud. Man torde f. ö. näppeligen behöva befara att ett återinförande av starkölet skulle betyda en återgång till äldre tiders förhållanden. Den allmänna hyfsningen av alkoholvanorna torde inverka även här. De med starkölet förbundna riskerna synes i allt väsentligt kunna motverkas genom en försik- tigt utformad försäljningslagstiftning. Såsom i det följande skall närmare utvecklas, harjag i detta avseende funnit skäl att gå längre än kommittén.

Jag vill alltså förorda att alkoholhalten i vanligt öl liksom nu maximeras till 2,8 viktprocent samt att starköl med en alkohol- halt av högst 4,5 viktprocent skall få tillhandahållas.

Departementschefens förslag till försälj- ningslagstiftning för starkölet var restriktiva- re än kommitténs: Starkölet jämställdes i fråga om Utskänkningen helt med spritdryc- kerna.

2.2.5 1954 års lagstiftning

1954 års ölförsäljningsförordning prägladesi förhållande till den tidigare ordningen av en liberalare och mindre detaljerad reglering. Ett väsentligt skäl för att en sådan föränd- ring ansågs kunna äga rum var att alkoholhal- ten i det öl, vars försäljning reglerades i förordningen, var förhållandevis låg: den skulle överstiga 1,8 men inte 2,8 viktpro- cent. Försäljningen av starköl — vartill alltså

räknades maltdryck med en alkoholhalt överstigande 2,8 viktprocent — reglerades däremot i rusdrycksförsäljningsförordningen. För utminuteringen av starköl gällde i huvudsak samma allmänna föreskrifter som för rusdrycker. Utskänkning kunde äga rum på alla restauranger med spriträttigheter utan särskilt medgivande. Restauranger med enbart vinrättigheter kunde erhålla rätt att utskänka starköl endast när särskilda skäl förelåg. Öv- riga utskänkningsställen var helt uteslutna från möjlighet till starkölsutskänkning.

2.2.6 1956 års rusdrycksförsäljningsutred- ning

Enligt sina direktiv hade utredningen bl.a. att rikta sin uppmärksamhet på utminute- ringen och utskänkningen av starköl och att överväga lättnader i fråga om denna dryck. Utredningen uttalade härom.1

Sådana lättnader är att se som ett led i statsmakternas strävanden att försöka uppnå en förskjutning inom konsumtionen från spritdrycker till svagare drycker. Dessa strä- vanden är enligt vår mening naturliga. Man måste räkna med att befolkningens stora flertal är alkoholkonsumenter. Konsumtio- nen i vårt land har sedan länge främst varit inriktad på spritdrycker — en tendens som snarast förstärkts efter den 1 oktober 1955. I detta läge synes åtskilligt vara att vinna, om man kan mildra dryckessederna genom att i större utsträckning inrikta konsumtionen på svagare drycker. När det gäller att konkurre- ra med den dominerande spritdrycken, brännvinet, torde maltdryckerna, såsom på- pekats i särskilda utskottets utlåtande till 1954 års riksdag, äga de största förutsätt- ningarna. Härvid synes främst starkölet kun— na få betydelse. Vi får i detta sammanhang även erinra om att maltdryckerna, enligt vad numera är känt, i förhållande till alkoholhal- ten har en mindre stark berusningseffekt än spritdryckerna.

Förbrukningen av starköl håller sig för närvarande på en oväntat låg nivå. Denna dryck har alltså inte spelat den roll som man

1 Ändrade riktlinjer för rusdrycksförsäljningen. Stencilerat betänkande avgivet den 7 januari 1957, s. 67.

nykterhetsreform.

Att efterfrågan på starköl kommit att bli ringa torde bero på att priset på starköl är relativt högt och att antalet försäljningsstäl- len _ inom såväl utminutering som utskänk- ning _ är ganska begränsat. Vi har funnit oss böra föreslå tämligen långtgående åtgärder i båda dessa hänseenden.

Utredningens förslag innebar att starköls- skatten skulle differentieras så att tillverk- ning av en lättare typ starköl med en alkoholhalt på högst 3,6 viktprocent möjlig- gjordes. Utredningen ansag att om sortimen- tet av maltdrycker kunde utökas på detta sätt, skulle detta innebära att maltdryckerna fick större möjligheter att konkurrera med spritdryckerna. Ett starköl med så pass hög alkoholhalt som 4,314,4 viktprocent kunde visserligen tjäna som sällskapsdryck, exem- pelvis som ersättning för grogg o.dyl. Ett sådant öl var dock enligt mångas mening onödigt fylligt och alkoholstarkt. En alko- holhalt på ca 3,5 viktprocent ansågs tillräck- lig för att erhålla en verkligt god och ur teknisk synpunkt tillfredsställande malt— dryck.

Förslaget om införande av en särskild skattesats för starköl om högst 3,6 viktpro- cent ansågs inte böra föranleda ändrade försäljningsbestämmelser. Båda slagen av starköl skulle alltså hänföras till rusdrycker och få säljas endast genom systembolaget till allmänheten och restauratörerna.

2.2.7. Departementschefen vid 1957 års riksdag

! proposition 1957zl43 uttalade departe- mentschefen inledningsvis, att i de av 1954 års riksdag antagna principerna för nykter- hetspolitiken ingick att försäljningslagstift- ningen borde vara jämförelsevis fri och att de restriktioner som föreskrevs skulle vara klart motiverade. Han erinrade vidare om, att det var en genomgående strävan att försöka främja en övergång inom konsumtionen till svagare drycker samt att starkölet införts för att skapa ett alternativ till spritdryckerna,

särskilt brännvinet, men att starkölet därvid kommit att spela en långt mindre roll än väntat.

Enligt departementschefens mening borde man gå vidare på den inslagna vägen och genom lättnader i restriktionerna för svagare drycker åstadkomma en mer markerad skill- nad mellan dessa drycker och spritdrycker- na. Detta skulle kunna ske genom att på sätt rusdrycksförsäljningsutredningen föreslagit införa ett öl av lättare typ, innehållande en alkoholhalt av högst 3,6 viktprocent. Depar- tementschefen delade utredningens uppfatt- ning att man inte utan vidare borde jämställa det nya ölet med vanligt öl men ansåg att betänkligheterna mot en sådan ordning främst sammanhängde med de speciella problem som förelåg beträffande de s.k. ölkaféerna samt att vissa skäl talade emot att sälja ett starkare öl genom kringföring. Han fortsatte därefter:l

Däremot föreligger det enligt min mening inte något avgörande hinder emot att tillåta försäljning av det ifrågasatta lättare starkölet i livsmedelsbutikerna. De talrika yrkanden om friare bestämmelser för detta öl som framförts vid remissbehandlingen tar ocksåi allmänhet sikte på att möjliggöra sådan försäljning. Jag vill i sammanhanget erinra om att statsmakterna vid 1954 års reform- beslut i fråga om det vanliga ölet gjorde bestämda uttalanden till förmån för avhämt— ningsförsäljningi livsmedelsbutiker. Erfaren- heterna ger icke vid handen att den därvid gjorda bedömningen skulle vara oriktig. Tvärtom har det visat sig, att denna försälj- ningsform, som tidigare endast förekommit inom mindre områden, kunnat införas över praktiskt taget hela landet utan att såvitt känt föranleda nämnvärda olägenheter.

lntages den ståndpunkten att det nya ölet skall få säljas i livsmedelsbutikerna, kan man självfallet ifrågasätta, om alkoholhalten bör sättas så högt som utredningen föreslagit. Enligt min uppfattning talar emellertid goda skäl för att i denna del godtaga utredningens ståndpunkt. Avsikten är inte att det nya ölet skall ersätta ölet av klass II. Företages de nyss antydda begränsningarna med avseende på utskänkning och kringföring torde så inte heller bli fallet. Meningen är i stället att tillföra marknaden en ny typ av maltdryck,

' Prop. 19571143 5. 77.

motsvarande den i Danmark gängse, och på så sätt ge maltdryckerna bättre möjligheter att konkurrera med brännvinet. Om detta syfte skall kunna förverkligas, är det enligt min mening nödvändigt att den nya drycken blir av god kvalitet. Motsvarande danska ölsort innehåller 3,4 ä 3,5 viktprocent. För att ölet skall kunna hålla denna styrka bör gränsen av tillverkningstekniska skäl sättas vid 3,6 viktprocent.

2.2.8 1957 års lagstiftning

Förslaget om införande av ett öl med en alkoholhalt av högst 3,6 viktprocent föll i riksdagen. 1957 tillkom dock vissa bestäm- melser angående starkölsförsäljningen av in- nebörd att kretsen av utskänkningsställen för starköl vidgades samt att måltidstvänget avskaffades.

2.2.9 1961 års ölförsäljningsförordning

År 1961 tillkom den nu gällande ölförsälj- ningsförordningen. [ fråga om ölets alkohol- halt innebar denna lagstiftning ingen föränd- ring i förhällande till vad som gällde dess- förinnan. För en kort sammanfattning av förordningens bestämmelser må hänvisas till avsnitt 2.3 nedan.

2.2.10 1965 års beslut

] proposition 196594 erinrade departe- mentschefen om att frågan om att genom en ytterligare differentiering på maltdrycksom- rådet främja övergången frän spritdrycker till svagare drycker länge varit aktuell samt om

det 1957 framlagda förslaget att införa ett s.k. mellanöl. Han ansåg nu tiden vara mogen att ånyo taga upp denna fråga.

Förslaget, som godtogs av riksdagen, inne- har att vid sidan av de gängse maltdryckerna skulle få förekomma ett öl med en högsta alkoholhalt, som låg mellan det dåvarande ölet (högst 2,8 viktprocent) och starkölet (högst 4,5 viktprocent). Mellanölet skulle få säljas i livsmedelsbutiker och i övrigt salufö- ras under samma villkor som öl. Möjlighet gavs att begränsa utskänkningstillständ till att avse öl av dittillsvarande typ.

Bestämmelserna trädde i kraft oktober 1965.

den 1

2.3. Kortfattad redogörelse för gällande rätt

2.3.1. De olika maltdryckerna. Beskattningen

Enligt ölförsäljningsförordningen förstås med öl maltdryck vars alkoholhalt överstiger 1,8 men icke 3,6 viktprocent. Maltdryck med högre alkoholhalt benämnes starköl. Överstiger alkoholhalten i ölet inte 2,8 viktprocent räknas det till typ A. i annat fall till typ B. De bestämmelser som reglerar försäljningen av öl är gemensamma för öl av typ A och B. För starköl utgår sedan februari 1970 maltdrycksskatt med 2 kro- nor per liter, medan denna skatt för öl av typ A är 60 öre per liter och för öl av typ B (mellanöl) 1 krona 30 öre per liter. För lagrat lättöl (maltdryck, vars alkoholhalt ej överstiger 1,8 viktprocent) utgör maltdrycks-

Tabell] Pris och skatt per cl alkohol 100 % för vissa drycker under andra kvartalet 1971.

Varuslag Butelj- Alkohol- Utminute- Skattl Pris Skattl storlek halt ringspris kr/l per cl per cl cl volym- alkohol alkohol

procent Kr/but Kr/l örc örc

Absolut rent Brännvin 75 40 37,25 49,67 37,91 124 95 Billigaste starkvin 75 ca 19 12,25 16,33 9,40 86 49 Billigaste lättvin 75 ca 11 4,75 6,33 2,86 58 26 Svenskt starköl 33 5_62 1,52 4,61 2,00 82 36 Svenskt öl typ B 33 4,42 1,20 3,36 1,30 83 30 Svenskt öl typ A 33 3,42 0,82 2,48 0,60 73 18

' Exkl. mervärdeskatt, tull och utjämningsskatt 2 Beräknade genomsnittsvärden. Observera att alkoholstyrkan i betänkandet i regel anges iviktprocent.

skatten 12 öre per liter. Färskt lättöl är fritt från sådan skatt.

Av intresse i förevarande sammanhang kan också vara hur pris och skatt för vissa typer av alkoholhaltiga drycker utformats. Detta framgår av tabell 1.

2.3.2. Regler om utminutering av öl

I ölförsäljningsförordningen finns regler om försäljning i form av partihandel och detalj- handel. Detaljhandel sker genom utminute— ring eller utskänkning.

Rätt att utminutera öl tillkommer den som erhållit tillstånd därtill och den som äger utminutera rusdrycker (sprit, vin, stark- öl). Tillstånd skall som regel meddelas matvaruhandlare och den som yrkesmässigt tillverkar öl, lättöl eller läskedrycker, samt, under vissa förutsättningar, genom kommu- nal medverkan inrättade allmännyttiga malt- drycksföretag. Något sådant företag finns inte numera. Det företag som har rätt att ut- minutera rusdrycker, systembolaget, säljer inte annat öl än starköl i sina butiker. Tillstand till utminutering (att gälla tills vidare) meddelas av polismyndigheten i den ort där försäljningsstället är beläget.

2.3.3. Regler om utskänkning av öl

Rätt att utskänka öl tillkommer den som erhållit tillstand till detta och den som har rätt att utskänka rusdrycker. Utan tillstånd får öl utskänkas i vissa fall (vid heminackor- dering, i kollektivhusmatsal och personal- matsal).

Tillständ kan meddelas till ärsutskänk- ning, dvs. utskänkning året runt eller årligen under viss tidsperiod, eller till tillfällig utskänkning. Arsutskänkningstillständ med- delas av länsstyrelsen i det län där utskänk- ningen skall bedrivas. Tillstånd till tillfällig utskänkning meddelas av polismyndigheten på orten. För trafikutskänkning, dvs. ut- skänkning på fartyg, tåg eller flygplan, gäller särskilda regler.

Över ansökan om tillstånd till årsutskänk- ning skall, utom då det gäller trafikutskänk-

ning, yttranden inhämtas frän polismyndig— heten 'och fullmäktige i den kommun där utskänkningen är avsedd att bedrivas. Full- mäktige skall höra kommunens nykterhets- nämnd. Till årsutskänkning som avstyrkts av kommunens fullmäktige får tillstånd inte meddelas. Undantag härifrån stadgas dock då det från allmän synpunkt anses påkallat att årsutskänkning äger rum på hotell eller pensionat i en ort som är betydelsefull för turistväsendet (turistutskänkning). När det anses påkallat av särskilda förhållanden, kan närmare föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande meddelas i samband med ut- skänkningstillständet.

2.3.4. Vissa särskilda bestämmelser om ölförsäljning

Gemensamt för utminutering och utskänk- ning gäller att den som har befattning med försäljningen därvid skall verka för att nykterhet och ordning främjas.

Utöver vad nu sagts är bl.a. följande bestämmelser om försäljningen av öl av intresse.

Vid all detaljhandel skall alkoholfria dryc- ker finnas att tillgå i tillfredsställande urval och omfattning. Matvaruhandlare får bedriva försäljning av öl endast i anslutning till matvaruförsäljningen. Öl får inte säljas till den som är synbart berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel. Inte heller får öl utlämnas, då det finns särskild anledning att misstänka att ölet är avsett att användas i berusningssyfte eller till olovlig försäljning. Öl får ej utskänkas till den som kan antas inte ha fyllt 16 är. Någon sådan gräns finns inte i fråga om utminuteringen.

När det gäller de tider då öl får utminute- ras gäller affärstidslagens bestämmelser. Öl får alltså utminuteras på tider då yrkesmässig detaljhandel får bedrivas. Enligt affärstidsla- gen är vanlig affärstid vardagar mellan klockan 8 och 20. Om det med hänsyn till allmänhetens intresse är påkallat för särskilt fall, kan kommunalt organ medge affärstid utöver den vanliga. 1 så fall har ansetts att öl får säljas under samma tid.

Utskänkning av öl får inte börja före klockan 7. Den skall ha avslutats senast klockan 22 om inte tillståndsniyndigheten föreskrivit tidigare eller medgivit senare tidpunkt eller om inte senare tidpunkt är tillaten på grund av att sådan tidpunkt gäller för utskänkning av rusdrycker.

Beträffande tillsynen åligger det länssty- relse, polismyndighet och kommunal nykter- hetsnämnd att övervaka att bestämmelserna enligt ölförsäljningsförordningen och de fö- reskrifter som meddelats med stöd av förord- ningen iakttas. Kontrollstyrelsen — från årsskiftet 1970/71 riksskatteverket — utövar tillsyn över tillämpningen av förordningen och utfärdar erforderliga föreskrifter och anvisningar. Tillstånd till utminutering kan återkallas vid missbruk eller missförhållan— den eller då förutsättningarna för rätt att utminutera öl ej längre föreligger. Då det anses erforderligt för ordningens upprätthål- lande, kan länsstyrelsen eller polismyndig- heten för visst tillfälle förbjuda utminutering och utskänkning av öl eller föreskriva in- skränkningari dessa avseenden.

Det ankommer på riksskatteverket att följa den allmänna utvecklingen inom ölhan- teringen.

2.4. K onsumtionsurvecklingen

2.4.1 Konsumtionsutvecklingen för malt-

drycker

Mellanölet fick saluföras från och med den 1 oktober 1965. Försäljningen av mellanölet fick omedelbart stor omfattning. År 1966 såldes i runt tal 159 miljoner liter mellanöl och 1969 var motsvarande siffra 311 miljo- ner liter. En viss stagnation i uppgången kan noteras för 1970. då 314 miljoner liter mellanöl såldes. Försäljningsutvecklingen för samtliga maltdrycker utom lättöl redovisas i tabell 2.

Mellanölsförsäljningen orsakade en kraftig nedgång i konsumtionen av öl av typ A. År 1964 såldes 228 miljoner liter sådant öl mot 72 miljoner liter 1970. Antalet tillstånd till utminutering av öl har enligt

TabellZ Konsumtionen av öl och starköl i liter per invånare över 15 år.

År Starköl Öl 11 B Öl 11 A Totalt 1960 1,67 4 34,0 35,7 1961 1,83 — 34,6 36,4 1962 2,04 _ 33,6 35,6 1963 3,35 — 36,5 39,9 1964 3,15 — 37,8 41,0 1965 3,31 6,71 33,2 43,2 1966 2,49 25,9 19,3 47,7 1967 3,472 31,5 16,4 51,3 1968 5,92 38,7 14,3 58,9 1969 5,26 49,5 12,2 67,0 1970 4,83 49,6 11,3 65,7

1 Enbart 4:e kvartalet. 2 Under tiden 1/11 1967—14/7 1968 pågick för— söksverksamhet med fri försäljning av starköl i två län. riksskatteverkets statistik minskat betydligt under perioden 1963—1970, från 24 742 till 17 415, varav 16 788 tillstånd till matvaru- handlare. Detta förklaras av den pågående strukturrationaliseringen inom handeln.3 Antalet försäljningsställen med tillstånd till årsutskänkning av öl har däremot kraftigt ökat under samma period, från 2986 till 5180. Härtill skall läggas antalet försälj- ningsställen med tillstånd till årsutskänkning av rusdrycker, varmed följer rätt att också utskänka öl. Under perioden 1963—1970 har sådana tillstånd ökat från 1 764 till 2 153.

Självfallet har utvecklingen fått märkbara återverkningar även på totalkonsumtionen för riket, räknat i liter alkohol 100 % per invånare över 15 år. Denna konsumtion var är 1964 5,43 liter och 1970 7,23 liter. Mellanölskonsumtionen 1970 utgjorde räk— nat i samma mått 2,23 liter. Ökningen av totalkonsumtionen är huvudsakligen att hän- föra till mellanölet, se tabell 3.

2.4.2. Konsumtionsutvecklingen för drycker med högre alkoholhalt

Av intresse i detta sammanhang är också, om införandet av mellanölet medfört några

3 Enligt uppgift från Handelns utredningsinstitut fanns vid årsskiftet 1970/71 13 040 dagligvarubuti- ker. Sannolikt avregistreras inte meddelade ölförsälj— ningstillstånd (vilka gäller tills vidare) i samma takt som butikerna läggs ned.

S:a

Är Sprit- Vin Stark- Ö111 B 01 11 A drycker öl

1960 3,00 0,61 0,09 _ 1,12 4,82 1961 3,16 0,66 0,10 _ 1,14 5,06 1962 3,23 0,69 0,11 — 1,11 5,14 1963 3.01 0,69 0,18 * 1,20 5,08 1964 3,29 0,73 0,17 — 1,24 5,43 1965 3,41 0,75 0,18 0.301 1,09 5,73 1966 3,37 0,78 0,14 1,14 0,64 6,07 1967 3,40 0,85 0,18 1,39 0,54 6,36 1968 3,23 0,89 0,31 1,70 0,47 6,60 1969 3,26 0,95 0,28 2,18 0,40 7,07 1970 3,34 1,05 0,272 2,18 0,392 7,23

' 1indast4ze kvartalet. 7- 1970 framkom att starköl och öl typ A höll något högre alkoholhalt än man tidigare räknat med.

Hänsyn har tagits härtill.

verkningar när det gäller konsumenternas val av starkare alkoholdrycker. Härvid kan note— ras, att försäljningen av starköl minskade med ca 25 procent aret efter beslutet om mellanölet. Denna nedgång var emellertid blott tillfällig. År 1969 såldes dubbelt så mycket starköl som 1966 och tre gånger så mycket som 1960. Detta kan dock ha samband med den fria starkölsförsäljningen i Göteborgs och Bohus län samt i Värmlands län. Beträffande sprit och vin går det inte att konstatera nägra nämnvärda förändringar i den tendens som försäljningsstatistiken visar för dessa drycker, om man jämför åren närmast före och efter 1965: spritkonsum- tionen har under åren 1962—1970 varit förhållandevis konstant, medan vinkonsum— tionen under samma period oavbrutet ökat. Beträffande spritdryckerna mä erinras om att prishöjningar skett 1963, 1966 och 1968 (samt 1970).

2.4.3. Konsumtionsutvecklingen i jämförd med andra länder

Sverige

Frågan huruvida alkoholkonsumtionens ut- veckling i Sverige under senare år skiljer sig från andra jämförbara länders är också av intresse i diskussionen huruvida mellan- ölets införande haft någon inverkan på spritkonsumtionen. Det skulle nämligen kun- na göras gällande att om spritkonsumtionen i

andra länder ökat efter 1965, skulle en liknande utveckling ha varit att vänta även i Sverige. En utebliven konsumtionsökning skulle alltså kunna tolkas som en effekt av mellanölets införande.

I diagram 1—3 presenteras sprit-. vin- och ölkonsumtionens utveckling # kurvorna vi— sar förändringar i konsumtionen, ej dennas storlek — i Sverige jämförd med genomsnit- tet för 16 andra länder under åren 1950—1969. Kurvorna grundar sig på ovägda medeltal (vilket innebär att förändringar i konsumtionen i t.ex. Luxemburg och U.S.A. väger lika). Med hänsyn härtill och till andra felkällor bör diagrammen tolkas med försiktighet. Det kan emellertid noteras att kurvorna för ölkonsumtion å ena och spritkonsumtion å andra sidan företer en snarlik utveckling, med undantag för att kurvan för ölkonsumtionen i Sverige stiger kraftigt under perioden 196541969, medan kurvan för spritkonsumtion under samma tid ligger kvar omkring bastalet 100. Tar man 1950 som basår är det emellertid att märka att ökningen av öl- och spritförtäringen i Sverige inte varit lika stor som genomsnittet för jämförelseländerna, vilket är särskilt markant när det gäller spritdryckerna. En annan utveckling kan konstateras för vinet, se diagram 2.

] diagram 4—6 jämföres på motsvarande sätt den faktiska konsumtionen av de olika dryckessorterna.

Diagram ] Spritkonsumtionen, i liter 100 % per invånare, i Sverigejämförd med genomsnittet för 16 andra länder, 1950—1969. Index 1950 = 100

Index Index

160 160

Australien Italien

Belgien Luxemburg _ _ 150 _ Canada Norge II. ” — 150

Danmark Polen , England USA , Finland Västtyskland I 140 _ Frankrike Österrike J _, 140

Holland Östtyskland ,. _, __ _

I I I 130 — ,. - J — 130 I I / 120 _ / ' — 120 I ' I * "' ,. _ _l 1 10 — —' 1 10 / Sverige , .. & _ - _» M 100 V,! V 100 90 _- _ 90 30 1 | | . 1 | | | | | | | | | | | | | 80

1950 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69

Diagram 2 Vinkonsumtionen, i volymliter per invånare, i Sverige jämförd med genomsnittet för 16 andra länder, 1950—1969. Index 1950 = 100

Index Index 600 600 500 —- 500 Sverige 400 — " 400 Australien Italien 300 — Belgien Luxemburg _ 300 Canada Norge Danmark Polen England USA Finland Västtyskland 200 _ Frankrike Österrike " 200 Holland Östtyskland -'-—_-_—_'_A—_____-————___—___-- 100 " " ' _ 100 0 1 1 | | | | | | | | | | | 1 | 1 | 1 0 1950 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 SOU 1 97 1 :66 3 3 3

Diagram 3 Ölkonsumtionen, i volymliter per invånare, i Sverigejämförd med genomsnittet får 16 andra länder, 195041969? Index 1950 = 100

Index Index 170 170 I I 160 — , — 160 1 Australien Italien / _ Belgien Luxemburg 150 Canada Norge 150 Danmark Polen ,. - __ .. England USA Finland Västtyskland , 140 _ Frankrike Österrike / 140 Holland Östtyskland f'” 130 »— l'*—--/ 130 I / 120 — n—_/ 120 lä , 8 I Sverige I 110 *— — 110 f”! I 100 WAN 100 90 | | | 1 | | 1 1 I L | l l 1 1 L | 90 1950 51 52 53 54 55 56 57 56 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 34 sou l971:66

Diagram 4 Spritkonsumtionen, i liter 100 % per invånare, i Sverige jämförd med genomsnittet för 16 andra länder, 1950—1969.

Liter Liter 100 % 100 % 3,0 3,0

Sverige 2,5 2,5 2,0 _ — 2,0 F _ _ I 4- — _ _ l 4- G' " 1,5 _ _ _ - ' _ 1.5 _ _ _ _ _ _ _ _- - _ - _ _ _ _- _ _ _ _ * - , Australien Italien 110 " Belgien Luxemburg ' 110 Canada Norge Danmark Polen England USA Finland Västtyskland _ Frankrike Österrike 015 '— Holland Östtyskland _ 0.5 | I 1 l l l l l 1 l 1 | J_ | I l l [

1950 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 69 69

Diagram 5 Vinkonsumtionen, i volymliter per invånare, i Sverige jämförd med genomsnittet för 16 andra länder, 1950—1969

Volym- Volym liter liter 25 -— -4 25 I .. /'__———-—___ I * _. _ - _ " ' 20 _ , , v _. I _ , I _ _ ' 15 _ Australien Italien __ 15 Belgien" Luxemburg Canada Norge Danmark Polen England USA Finland Västtyskland 10 _ Frankrike Österrike _. 1( Holland Östtyskland Sverige 5 _ - 5

[ l I I l l l l l l l l l 1 I I | ]

1950 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69

Diagram 6 Ölkonsumtionen, i volymliter per invånare, i Sverige jämförd med genomsnittet för 16 andra länder, 1950—1969

Volym- 80 8 liter ' Australien Italien J' Belgien Luxemburg '- _ Canada Norge ,' __ 7 70 '— Danmark Polen ,” ' _- - " England USA [I Finland Västtyskland ' _ _, ' Frankrike Österrike ,. _ _ _ __ _ Holland Östtyskland I — 6 60 I 4- — _. I- — _a , )! 50 _ r ' — 5 _ 4 Sverige 40 — 4 30 — — i 20 — _ ; 10 —- __ 1

! l 1 I l I I I I L J I I I l l I I

Vad angår den inledningsvis ställda frågan ger materialet inte underlag för några säkra slutsatser. Det må emellertid framhållas att spritkonsumtionen i Sverige sedan slutet av 1950-talet legat på en förhållandevis kon- stant nivå och att alltså en skillnad mellan den svenska och den internationella utveck- lingen kan konstateras långt före 1965. Ökningen av ölkonsumtionen efter 1965 motsvaras inte av någon förändring i fråga om konsumtionen av sprit eller vin.

2.5. Den officiella statistiken över alkohol- missbruk

2.5.1. Antalet alkoholmissbrukare kontrollstyrelsens straffregister

enligt

Vart tredje år har vid kontrollstyrelsen genomförts en stickprovsundersökning be- träffande personer, som under en treårspe- riod antecknats i styrelsens register över förseelser och brott begångna under alkohol— påverkan eller för att de blivit föremål för nykterhetsvårdande åtgärd. De två senaste undersökningarna avser tiden 1.7. 1961— 30.6. 1964 och 1.7. 1964—30.6. 1967. På grundval av de vid stickproven erhållna re- sultaten har styrelsen beräknat värden för hela populationen.

Antalet personer som antecknats i kon- trollstyrelsens straffregister under perioden 1.7.1964—30.6.1967 har beräknats till 135 360 mot 134412 för treårsperioden dessförinnan. Medianåldern var under först- nämnda period 33 år mot 35 år under perioden 1.7.1961—30.6.l964. Nedgången i ålder beror på en ökad andel antecknade bland dem som var 20—27 år och en minskad andel i åldersgruppen 43—52 år. Andelen 16—19-åringar var under den senare perioden 7% mot 8% under den närmast föregående treårsperioden.

Antalet personer som var antecknade för s.k. enkelt fylleri (inklusive förargelseväc- kande beteende och våldsamt motstånd) uppgick 1961/64 till 96 824 och 1964/67 till 95 070. Även antalet personer anteck- nade för fylleri i kombination med brott

hade sjunkit, från 15 024 till 9 510. Där- emot hade antalet personer som gjort sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott ökat från 25 440 till 30 810.

2.5.2. Fylleribrottensutveckling

Antalet omhändertaganden för fylleri, räk— nat per 1 000 invånare över 15 år steg under perioden 1963—1967 från 17,1 till 20,2 men har därefter sjunkit till 17,9 (1968), 17,4 (1969) och 16,4 (1970). Bland ungdomar i åldern 15—20 år är motsvarande siffror 14,6 (1963), 18,9 (1967), 17,1 (1968) och 17,9 (1969). Samma siffra för 15—19-åringar var 1970 14,1. Det totala antalet omhänderta- ganden för fylleri bland ungdomar i åldern 15—20 år var 12159 under 1968, 12403 under 1969 och 9265 (15—19 år) under 1970. Antalet fyllerifall bland ungdom un- der 15 år var resp. 234, 254 och 288. Se vi- dare tabell 4.

Tabell 4 Antal omhändertaganden för fylleri per 1 000 invånare.

År Antal omhändertaganden för fylleri per 1 000 inv.

över 15 år ungdomar ungdomar 15—20 år 15—17år 1963 17,1 14,6 8,8 1964 18,6 15,8 9,9 1965 19,5 18,8 11,2 1966 19,3 18,4 11,4 1967 20,2 18,9 12,5 1968 17,9 17,1 11,5 1969 17,4 17,9 11,4 1970 16,4 14,11 10,9 1 15—19 år. 2.5.3 Trafiknykterhetsbrottens utveckling

Med trafiknykterhetsbrott avses här såväl rattfylleri som det lindrigare brottet ratt- onykterhet. Den tillförlitligaste metoden som är praktiskt möjlig för att erhålla ett mått på denna brottslighets utveckling synes vara att ställa antalet brott — eller möjligen antalet till statens rättskemiska laboratorium insända blodprov — i relation till antalet mo-

torfordon (inklusive mopeder).1 Utveck- lingen efter år 1963 är inte entydig, se tabell 5. När det gäller 1967 års siffror bör anmär- kas att många personer avstod från att köra motorfordon den närmaste tiden efter om- läggningen till högertrafik detta år. Detta ty- der på att den relativa brottslighetens om— fattning var något högre detta år än vad som framgår av de redovisade siffrorna. Å andra sidan kan en skärpt övervakning under denna tid ha bidragit till en ökad upptäckts— frekvens.

Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott har på grundval av statistiska centralbyråns officiella statistik gjort vissa beräkningar om utvecklingen bland ungdomen av sådana trafiknykterhets— brott som har föranlett strängare påföljd än enbart böter, dvs. i huvudsak rattfylleri med bil.2 Enligt dessa beräkningar har rattfylleri- brotten med bil ökat stadigt bland de unga, såväl i absoluta tal som i förhållande till de äldre, se tabell 6. När det gäller utvecklingen av den totala trafiknykterhetsbrottsligheten bland de unga, vari ingår även rattonykterhet med bil, har en bedömning kunnat göras för åren 1960, 1962, 1968 och 1969, se tabell 7. Denna statistik avser samtliga misstänkta fall av trafiknykterhetsbrott med bil som har föranlett blodprovsundersökning, dvs. inte bara rattfylleri- och rattonykterhetsfall utan också fall som har befunnits ligga under 0,5 0/00 och därför inte utgjort brott. Någon beräkning av hur stor andel sistnämn- da fall utgjorde har inte låtit sig göra för åren 1960 och 1962. Åren 1968 och 1969 var

Tabell 5 Den relativa utvecklingen av trafik— nykterhetsbrotten.

Tabell 6 Trafiknykterhetsbrott (huvud- brott), som har föranlett strängare påföljd än enbart böter, dvs. i huvudsak rattfylleri med bil, i åldersgruppen 15—20 är3 dels i absolu- ta tal och dels i procent av samtliga dömda varje år. År Antal4 Procent Åldersgruppens procentandel av hela befolkningen

1963 229 6,5 10,7 1964 282 7,0 1965 306 8,0 1966 340 8,1 1967 377 8,5 1968 407 9,0 9,3

3 Det bör här anmärkas att antalet fall i åldern 15—17 år är så få att de inte nämnvärt påverkar dei tabellen angivna siffrorna. 4 Inkl. åtalseftergifter för underåriga. Dessa åtals- eftergiftcr är synnerligen fåtaliga.

den så stor som 31 resp. 28 %, siffror som var betydligt högre än för andelen straffria fall i alla ålderskategorier (1960 15 %, 1962 14%, 1968 16% och 1969 17 %). 1 anslut- ning till tabell 7 må vidare anmärkas, att 20-åringarna inte ingår i talen för åren 1960 och 1962, till skillnad från åren 1968 och 1969. Ökningen i brottstalen från åren 1960 och 1962 till åren 1968 och 1969 är dårföri själva verket mindre än vad de redovisade siffrorna anger.

Tabell 7 Misstänkta fall av trafiknykterhets- brott med bil i åldersgruppen 15—20 år dels i absoluta tal och dels i procent av samtliga misstänkta varje år.

År Antal Procent År Antal blodprov Antal brott 1960 3995 955 per 1 OOO-tal per 1 OOO-tal 1962 1 1945 12_15 motorfordon motorfordon 1968 cirka 2 125 15 1969 cirka 2 500 17 1963 5,045 4,289 1954 5300 4340 5 I dessa tal ingår inte 20-åringarna. 1965 6,199 5,315 1966 6 1967 6425 ilägg ' Tabellmaterial och andra uppgifter i det föl- 1968 6077 ” jande är hämtade från betänkandet ”Trafiknykter- 1969 6442 hetsbrott. Förslag 1970” (SOU 1970:61).

2 Se SOU 1970:61 s. 52f.

Tabell 8 Misstänkta fall av trafiknykterhets- brott med moped i åldersgruppen 15—17 är dels i absoluta tal och dels i procent av samtliga misstänkta varje år.

År Antal Procent 1960 240 6,5 1962 284 9,1 1968 cirkal 350 38 1969 cirka 1 400 40

Vad angår antalet trafiknykterhetsbrott med moped finns för åren 1960, 1962, 1968 och 1969 uppgifter om antalet misstänkta fall som föranlett blodprovsundersökning, se tabell 8. Siffrorna för 1968 och 1969 bygger dock på stickprov.

I anslutning till denna tabell anför kom- mitten.1

Vid tolkningen av dessa siffror uppkom— mer frågan hur stor andel som belöper på fallen under 0,5 0/00, dvs. de fall som har befunnits inte utgöra brott och som därför bör dras av för att man skall få en rättvisare bild av antalet brott. Härvidlag kan nämnas att när det gäller samtliga åldersgrupper tillhopa, andelen fall under 0,5 o/oo utgjor- de år 1960 8%, år 1962 9%, år 1968 15 % och är 1969 18 %, således en ökning under dessa år. Möjligt är att denna ökning helt eller till huvudsaklig del är att hänföra till de yngsta mopedförarna. Ser man enbart till åldersgruppen 15—17 år föreligger visserligen inte för åren 1960 och 1962 några uppgifter om andelen fall under 0,5 o/oo, men år 1968 var andelen sådana fall 26% och år 1969 32 %. Det är sålunda i denna åldersgrupp sannolikt fråga om en betydande ökning av andelen straffria fall i förhållande till åren 1960 och 1962.

2 .6 Utvecklingen i Finland

2.6.1. Mellanöletsinförande

Den 1 januari 1969 trädde väsentliga föränd- ringar i den finska alkohollagstiftningen i kraft. Till de centrala reformerna hörde att utminutering av mellanöl (maltdryck inne- hållande mer än 2,25 men mindre än 3,7 viktprocent alkohol) under förutsättning av alkoholbolagets medgivande och vederbö-

rande kommuns samtycke blev tillåtet i livsmedelsbutiker samt att utskänkning av mellanöl under samma förutsättningar fick bedrivas i samband med ”förplägnadsrörel- se” och i vissa andra fall. Den åldersgräns som tidigare gällt för köpare av alkohol- drycker (21 år) sänktes så, att öl och vin ef- ter reformens ikraftträdande fick säljas till dem som fyllt 18 år.

Det är i förevarande sammanhang av intresse hur man från finskt håll bedömer verkningarna av beslutet. Följande uppgifter är — när ej annat anges — hämtade ur OY Alko AB:s förvaltningsråds berättelse över alkoholförhållandenas utveckling är 1969.

K onsumtionsutvecklingen

Ett resultat av den nya lagstiftningen blev en kraftig ökning av alkoholkonsumtionen; räk- nat i alkohol 100% steg förbrukningen per invånare från 2,88 liter till 4,21 liter. Denna stegring härrörde i huvudsak från maltdryc- kerna, beträffande vilka konsumtionen i nyss angivna mått 1968 var 0,94 och 1969 2,11 liter, alltså en ökning med drygt 124 procent.

T illståndsgivningen

Vid beviljandet av tillstånd till utminutering av mellanöl har alkoholbolaget ansett sig böra bifalla ansökan om det inte under utredningen (yttrande inhämtas bl.a. från polisen) framkommer något som tyder på att sökanden är olämplig. Butikslokalerna måste vidare uppfylla de i hälsovårdslagen och hälsovårdsförordningen uppställda kraven.

När det gäller utskänkningstillstånden har särskilt de svagast skötta kafe- och matser- veringsrörelserna ansetts vara i så hög grad utsatta för störningar, att tillstånd ej bevil— jats.

Under år 1969 tillämpade alkoholbolaget närmast följande principer vid beviljandet av tillstånd att utskänka mellanöl:

1) man har krävt att vederbörande inne- har näringstillstånd,

1 SOU 1970:61 5.54.

2) i allmänhet har ett krav likaså varit, att mat kunnat erhållas i företaget, 3) tillstånd har ej beviljats de företag, som varit svagast skötta Och där ordningen

varit svårast att upprätthålla, 4) företag, vilkas kunder i betydande utsträckning bestått av barn och skolelever, har i allmänhet ej erhållit utskänkningstill-

stånd, 5) företag i samband med servicestation har kunnat erhålla tillstånd endast om rörelsen haft avsevärd betydelse som matstäl- le.

Slutligen må anmärkas att Alko ej tillåtit att man vid utskänkningsställena säljer mel— lanöl till avhämtning.

Enligt bolagets bedömning har dessa in— skränkningar vid beviljandet av utskänk- ningstillstånd i praktiken visat sig vara ändamålsenliga. Vid 1969 års utgång bedrevs utskänkning av mellanöl i alla städer och köpingar. Av landskommunerna saknade 74 eller 16,7 % utskänkningsställe för mellanöl. För utskänkning erforderligt samtycke hade lämnats av 487 kommuner, och det saknades i 34 kommuner. Omkring 20 % av kaferörel- serna saknade i slutet av år 1969 tillstånd att utskänka mellanöl på grund av att samtycke från kommunens fullmäktige saknades och i synnerhet till följd av den återhållsamma linje, som iakttagits vid beviljandet av ut- skänkningstillstånd.

Övervakningen av utminuteringen och ut- skänkningen av mellanöl

Alkoholbolagets förvaltningsråd gör här föl- jande uttalande.l

Förändringen av handeln med mellanöl innebar, att över 100 000 arbetstagare, an- ställda på utminuterings- och utskänknings- ställen, tillfördes kretsen av dem som verk- ställer en central del av den nya alkohollag- stiftningen, lagen om mellanöl. I syfte att undvika missförhållanden måste därför sär- skild uppmärksamhet ägnas informationen för de nya företagarna och deras anställda. Jämte Alko har företagarnas organisationer och centralaffärer dragit försorg härom. Det kan generellt konstateras, att svårigheterna

vid handeln med mellanöl har visat sig vara mindre än väntat. Enligt såväl kontrollmyn— digheternas som Alkos iakttagelser har speci- ellt inom minutförsäljningen funnits mycket litet att anmärka. T. ex. iakttagandet av åldersgränsen 18 år har ej medfört nämnvär- da svårigheter. På grund av överträdelser och missförhållanden har Alko under år 1969 helt indragit ett utminuteringstillstånd och i fem fall avbrutit försäljningen för viss tid. Därjämte har man nödgats tilldela varningar och anmärkningar. Vid utskänkningen av mellanöl uppträdde — såsom väntat — mera störningar än vid utminuteringen. Verkligt allvarliga allmänna missförhållanden har lik— väl ej yppat sig. Då utskänkningsställena för mellanöl inledde servering av mellanöl var de flesta rörelseidkarna och deras personal ovana vid ölutskänkning. Den övervakning, som Alko i likhet med polisen bedrev, var därför i början huvudsakligen av rådgivande och vägledande karaktär. Endast då uppsåt- liga och allvarliga överträdelser konstaterades tillgreps strängare åtgärder. Redan under senare delen av året ansågs dock initialskedet vara förbi och greppet skärptes. Under året indrogs rättigheterna att utskänka mellanöl definitivt för åtta företagare och på viss tid för 34. l tretton fall utgjorde utskänkning till person under 18 år åtminstone partiell orsak. Även vid utskänkningen av mellanöl synes bristen på yrkeskunnig personal vara det centrala problemet. Då man för närva- rande icke är i stånd att tillgodose behovet att utbilda ens de egentliga utskänkningsres- taurangernas personal, vore det önskvärt, att utöver den av företagarna meddelade utbild- ningen t.ex. de lokala delegationerna för nykterhets- och alkoholärenden skulle an- ordna kurser för personalen i de kaféer, som utskänker mellanöl.

Den finska riksdagens bedömning

Alko AB:s förvaltningsråds berättelse för verksamheten 1969 överlämnades den 27 augusti 1970 till den finska riksdagen, som med anledning härav beslöt att godkänna ett av ekon'omiutskottet avgivet betänkande. I detta uttalades i mellanölsfrågan följande.

I berättelsen konstateras, att det vid utskänkningen av mellanöl — såsom väntat — uppträdde mera störningar än vid utminute-

l OY Alko AB:s förvaltningsråds berättelse över alkoholförhållandenas utveckling år1969, s. 20 f.

ringen. Verkligt allvarliga allmänna missför- hållanden har likväl ej yppat sig. Också enligt en utredning som utskottet erhållit har en betydande del av förplägnadsrörelserna till följd av mellanölsserveringen förlorat i snygghet och trevnad. Ordningsstörningar har likaså förekommit i kaféerna mera än tidigare. Emedan såväl Alko som polisen enligt berättelsen likväl under senare hälften av berättelseåret sedan initialskedet var förbi skärpt greppet ifråga om övervakningsåtgär- derna, anser utskottet det inte i detta skede vara skäl att för berättelseårets vidkomman- de desto mera befatta sig med saken. Alkos förvaltningsråds beslut om att man icke på utskänkningsställen för mellanöl fått sälja mellanöl för att bortföras, är likaledes enligt utskottets åsikt en ändamålsenlig åtgärd som träffar det rätta. Utskottet förutsätter att man vid utskänkningen av mellanöl alltjämt håller sig till den stränga övervakningens linje och att man vid behov vidtar t. o. m. radikala åtgärder, närmast indragning av tillstånd, såvida störningar i framtiden före- kommer, samt att man vid övervakningen av utskänkningen fäster särskild uppmärksam- het vid att åldersgränsbestämmelserna i lagen om mellanöl följes.1

2.7. Ölets verkningar pa” fysiska och psykiska funktioner

2.7.1. Inledning

[ förevarande avsnitt skall ej behandlas de verkningar som alkohol _ i öl såväl som i andra drycker — har på olika funktioner hos människan. Här skall blott nämnas vissa undersökningar som utförts i syfte att utröna huruvida maltdryckerna i sina effek- ter skiljer sig från andra alkoholhaltiga drycker. Under senare år har alkoholpoliti- ken präglats av en markerad strävan att åstadkomma en övergång från spritdrycker till svagare drycker. När det gäller att få till stånd en övergång till maltdrycker kan skälen härför anges i följande punkter.

a) Alkohol i öl har inte lika stark påverkanseffekt (fysiologiskt och psykolo— giskt) som samma mängd alkohol i spritdryc— ker.

b) Det tar längre tid att utveckla ett alkoholberoende om man huvudsakligen

c) För att berusa sig på öl (klass II) fordras att man dricker betydande vätske- kvantiteter; för att t. ex. enbart på mellan- ölsförtäring uppnå en alkoholkoncentration i blodet som närmar sig 1,5 promille (gränsen för rattfylleri) fordras en vätskekonsumtion av en storleksordning som för det stora flertalet människor måste framstå som obe- haglig.

d) De olika dryckesslagen kan förknippas med vissa typiska användningsområden. Ölet har blivit en måltidsdryck, använd även i vardagslag, och på senare tid en sällskaps- dryck särskilt bland ungdomen. Vinet har mer karaktär av måltidsdryck vid festliga tillfällen medan en del spritdrycker, framför allt brännvin och vodka men även i viss mån whisky inte sällan används i direkt berus- ningssyfte. Även om detta är en grov indelning, framträder mönstret klart och synes ligga så fast, att man vid en övergång från sprit till svagare drycker skulle kunna hoppas på en avsevärd nedgång av alkohol- skadorna.

En utförligare analys av med här berörda förhållanden sammanhängande frågor kom- mer att lämnas i APU:s slutbetänkande.

2.7.2. Ölets verkningar på den mänskliga organismen

Det finns ett flertal undersökningar av maltdryckers verkan på den mänskliga orga- nismen, varvid jämförelser gjorts med andra alkoholdrycker. Här nedan skall kort redo- visas dels en undersökning om ”Verkan på den mänskliga organismen av maltdrycker med olika alkoholhalt” (Goldberg, SOU 1951:44), dels en undersökning av huruvida

1 I en undersökning av hur den nya finska alko- hollagstiftningen inverkat på konsumtionsvanorna hävdar den finländske alkoholforskaren Klaus Mä- kelä att av ölkonsumtionen konsumeras en större del än förr (1969 jämfört med 1968) imycket små kvantiteter, men att också ölets användning i berus— ningssyfte ökat. Sc tidskriften Alkoholpolitik 4/1970 s 151.

sammansättningen av en maltdryck har nå- gon betydelse för alkoholens verkan (Gold- berg, SOU 1959:46), och dels en undersök- ning rörande blod- och urinalkoholkurvans förlopp när alkoholen intagits i samband med mat (Bonnichsen m. fl., SOU 1963:72). De benämnes i fortsättningen 1951, 1959 och 1963 års undersökningar.

1951 års undersökningar

De av Goldberg i SOU 1951:44 redovisade undersökningarna har sammanfattats på föl- jande sätt.l

Dessa undersökningar avsåg tre olika slag av maltdrycker med 1,9, 2,6 och 3,2 viktprocent alkohol och genomfördes med ett stort antal försökspersoner under varie- rande förhållanden. Blodalkoholkurvan följ- des systematiskt i varje enskilt försök, graden av påverkan bestämdes med en lång serie kvantitativa prov och verkan ställdes i relation till den påvisade blodalkoholhalten. En jämförelse gjordes även med verkan av varierande mängder sprit. Undersökningarna klarlade, att det föreligger en markant skillnad i verkan mellan sprit och maltdryc- ker. Alkoholverkan på organismen blev ge- nomgående större, om alkoholen intogs som sprit än vid förtäring av samma mängd alkohol som maltdryck. Orsaken visade sig främst bero på skillnaden i uppnådd blod- alkoholhalt. Brännvin ledde ej blott till en högre halt av alkohol i blodet, med ett 30—60 % högre maximum och en kurva som förlöpte 20—30 % över nivån för maltdrycks- kurvan. Alkohol från sprit kvarstannade dessutom i regel längre tid i blodet än alkohol från maltdrycker. Skillnaden kunde inte förklaras som en ren utspädningseffekt. Maltdryckerna uppvisade nämligen en lägre kurva och en mindre verkan än motsvarande mängd utspädd alkohol, t. ex. grogg.

Enligt Goldberg i SOU 1959:46 har finska undersökningar av Pihkanen (1957) och av Takala, Pihkanen och Markkanen (1957) i princip bekräftat dessa resultat. De finska forskarna visade, att efter förtäring av en och samma mängd alkohol som sprit (folkkonj ak), resp. som maltdryck (finskt öl, med 3,6 viktprocent alkohol) var verkan av maltdrycken mindre. Bl.a. visade Pihkanen,

att orsaken härtill var att maltdrycken kvarstannade längre tid i magsäcken och hade en högre buffertförmåga.2 Vid de andra undersökningarna framkom bl.a., att förtä- ring av sprit i större utsträckning ledde till aggressivitet, medan förtäring av maltdrycker # med uppnående av samma blodalkoholhalt — i större utsträckning ledde till sömnighet och dåsighet.

Goldberg framhåller även, att de av andra utländska forskare påvisade skillnaderna i verkan av sprit resp. maltdrycker varit mindre än de som framkommit vid under- sökningar här i landet. En orsak till dessa olikheter kan vara att metodiken i en del fall växlat och i en del fall inte tillåtit kvantitativ bedömning. En annan orsak kan vara att de maltdrycker som förekommer i skilda länder inte är identiska till sin sammansättning och i realiteten har olika verkan.

] 95 9 års undersökningar

Resultaten av dessa undersökningar har av Goldberg sammanfattats på följande sätt.3

Vid förtäring av samma mängd alkohol med olika drycker blir skillnaderna i blod- alkoholhalt avsevärda. De högsta blodalko- holkurvorna framkommer efter förtäring av sprit. Därnäst kommer i tur och ordning kurvorna för starkviner och olika slag av lättviner (röda och vita). De lägsta kurvorna framkommer efter förtäring av maltdrycker. Lägst ligger kurvorna för öl och lagrat lättöl.

Vid förtäring av t.ex. en flaska pilsner uppnås en maximal blodalkoholhalt av 0,10—0,11 promille. Denna alkoholmängd har helt lämnat blodet på 45—60 minuter. Organismen omsätter vid förtäring av smärre alkoholmängder omkring en och en halv flaska öl per timme. Det behövs förtäring av avsevärda mängder för att leda till en påvisbar alkoholpåverkan. En förtäring av fyra—sex flaskor inom loppet av en halvtim—

1 SOU 1959:46 s. 98. 1 SOU 1959:46 s. 123 f. 1 SOU 1959:46 s. 98.

2 Med buffertförmåga förstås dryckens förmåga att motstå ändringar i sin surhetsgrad under interkan av magsäckens saltsyra och tarmens alkaliska safter. 3 SOU 1959:46 5.123 f.

me är nödvändigt för att en alkoholhalt av 0,5 promille skall kunna uppnås, en vätske- kvantitet som bereder flertalet måttliga alkoholförtärare stora besvär. Härtill kom- mer, att alkoholförbränningen av en malt- dryck av klass II stiger med en ökning av den förtärda mängden. En fördubbling av den förtärda mängden medför en fördubbling av förbränningshastigheten.

Den dryck, i vilken alkoholen intages, spelar således — tillsammans med den totala mängden alkohol — en avgörande roll för den uppnådda alkoholhalten och därmed för alkoholens verkan.

Enär verkan av en alkoholhaltig dryck ökar mer än blodalkoholhalten, blir skillna- derna i verkan mellan olika slags drycker större än skillnaderna mellan blodalkohol- kurvorna. Verkan av maltdrycker är — vid tillförsel av samma alkoholmängd — betyd- ligt mindre än verkan av sprit: av starköl omkring 1/3 av verkan av motsvarande mängd sprit, av öl omkring 1/6, och av lagrat lättöl 1/8—1/10.

Det har vidare klart visats, att ett samband föreligger mellan maltdryckernas samman- sättning och deras verkan. Det är inte alkoholhalten, extrakthalten eller stamvört- styrkan var för sig som är avgörande för verkan utan i stället den relativa extrakthal— ten (förhållandet mellan alkoholhalt och ex- trakthalt) och därmed förjäsningsgraden. En hög relativ extrakthalt, som motsvarar en låg kvot alkoholhalt/extrakthalt, och en låg för- jäsningsgrad, medför en lägre blodalkohol- kurva — och därmed en mindre verkan — än en låg relativ extrakthalt, dvs. en hög kvot al- koholhalt/extrakthalt och en hög förjäs- ningsgrad.

Den blodalkoholhalt, som råder i organis- men under en längre tidrymd, måste över- stiga ett visst kritiskt gränsvärde för att kroniska skadeverkningar skall framkomma. Detta innebär att risken för skadeverkningar efter förtäring av maltdrycker, som leder till den lägsta blodalkoholhalten, måste bli avse- värt mindre än efter förtäring av sprit, som snabbare leder till hög blodalkoholhalt.

] 963 års undersökningar

[ 1951 och 1959 års undersökningar hade försökspersonerna förtärt alkoholdryckerna på fastande mage. I 1963 års undersökningar genomfördes försök med förtäring av alko— hol dels efter 5—6 timmars fasta, dels 1—2

timmar efter måltid. Den tid som åtgick för konsumtionen och mängden förtärd alkohol per kg kroppsvikt tilläts variera något. Försöken avsåg enligt undersökarnas upp- fattning att återspegla förtäring av alkohol i det dagliga livet. Under dessa förhållanden utjämnades den skillnad man annars får i blodalkoholmaximums storlek om alkoholen dricks i form av sprit, vin eller öl, om det inte rörde sig om mycket stora mängder sprit. Materialet visade ej heller någon signifikant skillnad i blodalkoholmaximums höjd mellan personer som förtärt sprit respektive öl.

Andra undersökningar har visat en sänk— ning av blodalkoholhalten, om alkoholen intas tillsammans med föda, varvid sänk— ningen var störst för spritdrycker och mindre för andra dryckesslag.1

2.7.3. Undersökningar om förekomsten av delirium tremens hos öl— resp. spritmissbru- kare

I en 1965 publicerad undersökning, utförd som en del i ett samnordiskt projekt om förekomsten av delirium tremens i de nordis- ka länderna, framkommer resultat som be- lyser långtidsverkningarna av olika alkohol- haltiga drycker.2 Sålunda ökade antalet fall av delirium tremens i Köpenhamn från 18 fall 1954 till 37 fall 1960 (106 %). samtidigt som spritkonsumtionen ökade med 90 % och ökningen av öl-, vin- och totalkonsumtionen uppgick till resp. 25, 22 och 32 %. I det av Nielsen undersökta materialet delirium tre- mens-patienter hade 5 % missbrukat alkohol under kortare tid än 5 år, 17 % mellan 5 och 10 år och 38 % under längre tid än 20 år. 1 en svensk undersökning fann Lundquist att 31 % av deliranterna missbrukat alkohol kortare tid än 10 år medan knappt 19% hade ett alkoholmissbruk som varat längre

1 SOU 1970:61 s. 84. ? Nielsen,. Johannes, Delirium tremens in Copenhagen. Acta Psychiat. Scand. 41, Suppl. 187, s. 92 ff. (1965).

än 20 år.1 Det förefaller alltså som om delirium tremens inträffar tidigare i Sverige än i Danmark i förhållande till missbrukets varaktighet. En orsak härtill kan vara kon- sumtionsmönstret. Medan de danska patien- terna huvudsakligen konsumerat spritdryc- ker i 21 % av fallen, var motsvarande andeli Lundquists undersökning 60 %.

Nielsen framhåller att en studie av sam- bandet mellan priset på alkohol, totalkon- sumtionen, frekvensen delirium tremens och dödsfall i alkoholism visar att ett förhållan- devis högt spritpris och ett relativt lågt ölpris är korrelerat till en låg frekvens delirium tre- mens och en låg dödsfallsfrekvens i alkoho- lism.2

2.7.4. Effekter av alkohol på psykologiska funktioner

De finska forskarna Pihkanen och Takala har sökt att jämföra de psykologiska effekterna efter å ena sidan eau—de-vie-förtäring och å andra sidan starkölsförtäring. Undersökningen utfördes genom frivillig medverkan av anställda på det finska alko- holbolaget. Man ville se hur alkohol föränd- rade beteendet isociala situationer. Försöks- personerna fick föra gruppdiskussioner rö— rande kontroversiella ämnen samt ställdes inför samarbetsfrågor, där de fick i uppgift att komma fram till lösningar av problem som de hade olika åsikter om. Deras beteen- den klassificerades efter ett visst schema. Alkoholförtäringen anpassades efter kropps- vikt och dryck så att blodalkoholkurvan skulle löpa likartat för alla. Försökspersoner- na drack i genomsnitt 40 cl eau-de-vie eller 3,5 liter starköl per försökskväll. Jämförelser gjordes mellan beteendena hos dem som druckit eau-de-vie, hos dem som druckit starköl och hos kontrollgrupper som inte drack alkoholdrycker. Man fann att berus— ning över huvud ökade uttrycken för nega- tiva känsloreaktioner, såsom att visa motvil- ja, söka sänka andras anseende och hävda sig själv eller ge uttryck för annan åsikt. Ökningen var dock betydligt starkare i eau-de-vie-grupperna än i ölgrupperna. Ten-

densen att upprepa påståenden eller fraser visade den starkaste stegringen i förhållande till kontrollgrupperna, särskilt stark bland dem som druckit starköl. Man sökte även mäta förmågan att stå emot besvikelser och fann därvid att berusning ökade uttrycken för aggression, särskilt för dem som druckit eau-de-vie.

Också vid institutionen för teoretisk alko- holforskning vid Karolinska institutet har — i samarbete med psykologiska institutionen vid Stockholms universitet — gjorts under- sökningar rörande alkoholens verkan på psykologiska funktioner.3 Av intresse i detta sammanhang är att man utfört mätningar av effekten av alkohol i varierande doser och i form av olika drycker. Undersökningarna hade karaktären av experiment, utförda under laboratoriemässiga förhållanden med manliga försökspersoner, som också var sina egna kontroller. Alkoholen förtärdes i samt- liga undersökningar på fastande mage. Ex- perimentsessionerna sträckte sig över tids- perioder om sex till tjugo timmar. För att registrera effekterna av alkoholen användes olika undersökningsmetoder, vilket medgav kvantitativ utvärdering av förändringar i fysiologiska och psykologiska funktioner. 1 testbatteriet ingick prov som mäter motoris— ka funktioner, snabbhet, reaktionsförmåga, uppmärksamhet, korttidsminne och intellek- tuella faktorer. För att få frågan hur

1 Lundquist, Gunnar, Delirium tremens. Enjäm— förande studie av uppkomstbetingelscr, förlopp och prognos vid delirium tremens. Meddelande nr 10 från institutet för maltdrycksforskning. Stock- holm 1960. 2 Några långtgående slutsatser bör inte dragas. Alkoholforskarna Wallgren och Barry hävdar dock att Nielsens resultat tyder på att — om man jämför öl med drycker med högre alkoholkoncentration — det föreligger en klart lägre sannolikhet för att ölkonsumtion skall åstadkomma ett fysiskt beroen— de till alkohol. Å andra sidan är komplikationer som orsakas av bristande balans i näringstillförseln enbart avhängiga mängden intagen alkohol och ej vissa bestämda drycker. (Wallgren & Barry, Actions of alcohol, Amsterdam 1970, s. 827.) 3 Myrsten, Anna-Lisa, Effekter av alkohol på psykologiska funktioner, Meddelande nr 21 från institutet för maltdrycksforskning. Stockholm 1969.

alkoholpåverkan upplevs subjektivt belyst tillämpades självskattningsmetoder av olika slag, En metod som därvid visade sig användbar var att man lät en person bedö— ma en företeelse, t.ex. en ljusintensitet eller ljudstyrka i förhållande till en samtidigt presenterad standard. Den subjektiva intensi— teten hos standarden åsattes ett numeriskt värde, ofta 10, och personen skulle med en siffra ange den subjektiva intensiteten hos jämförelseobjektet, t.ex. 5 om han ansåg den vara hälften så stor, 25 om han ansåg den vara två och en halv gånger så stor. När det gällde variabler som t.ex. subjektiv berusning och koncentrationsförmåga måste standarden definieras utanför försökssitua- tionen. Om man t. ex. ville att försöksper- sonen skulle skatta sin koncentrationsför— måga vid en viss tidpunkt, gav man som referens standarden 10 = ”din normala kon- centrationsförmåga vid den här tiden på dagen”. Försökspersonen uppmanades att göra en jämförelse och med en siffra ange hur många gånger större eller mindre hans subjektiva koncentrationsförmåga just då var i förhållande till hans normala.

Vid en undersökning av effekterna av öl och whisky (tolv försökspersoner) gavs alko— holen i tre olika doser: 0.36, 0.48 och 0.60 g alkohol per kg, vilket motsvarar 1.0, 1.33 och 1.67 ml whisky eller 12.8, 17.0 och 21.3 ml öl (klass 11 A, 2.8 viktprocent alk.) per kg kroppsvikt. Dryckerna förtärdes inom 20, 25 eller 30 minuter, beroende på dos.

Resultaten visade att blodalkoholhalten efter ölförtäringen låg på en lägre nivå än efter whiskyförtäringen, trots att den abso- luta rnängden alkohol som tillförts var densamma. Maximivärdet efter ölkonsum- tion inträffade senare och var lägre än maximivärdet efter whiskyförtäring, och blodalkoholvärdena låg under hela förloppet något lägre för de två större doserna under ölbetingelsen än under whiskybetingelsen. Med ökande dos poängterades skillnaderna mellan de två dryckerna.

Vid en jämförelse av den subjektiva berusningen under de två dryckesbetingelser— na framgick det klart att den subjektiva

påverkan var lägre efter öl än efter whisky. Dessutom kunde konstateras att skillnaden tenderade att bli större med ökande dos. Kurvorna för den subjektiva berusningen följde i den första fasen i stort sett samma förlopp som blodalkoholkurvorna, men av— tog i snabbare takt under den senare fasen.

Sammanfattningsvis uttalar Myrsten att undersökningarna visat att det föreligger en klar skillnad i effekt mellan whisky å ena, och öl å andra sidan. Den subjektiva berus- ningsgraden är högre och prestationen iett psykomotoriskt prov sämre efter whiskyför- täring än efter förtäring av öl med samma absoluta alkoholmängd. Således skulle stark— sprit ge upphov till mera uttalad påverkan än öl i kvantiteter som motsvarar samma abso- luta alkoholmängd. Denna skillnad mellan dryckerna kan inte förklaras enbart med olikheter i blodalkoholkoncentrationen, ef- tersom skillnaden är större än som motsvarar dessa olikheter.

2.8 Undersökningar som rör mellanölets skadeverkningar1

2.8.1 Kontrollstyrelsens s.k. mellanölsun— dersökningar2

Undersökningarnas uppläggiing

För att belysa den effekt införandet av mellanölet haft på nykterhetstillståndet har kontrollstyrelsen under våren 1968 och våren 1970 gjort riksomfattande enkäter. Dessa gick ut, förutom till polisdistrikten i de tre storstäderna, till ett slumpmässigt urval av landets övriga polisdistrikt. Enkät- formulären tillställdes vidare skolstyrelser, nykterhetsnämnder, barnavårdsnämnder och (1968) socialnämnder i dessa polisdistrikt. Genom enkäterna ville man få en uppfatt- ning om de berörda myndigheternas syn på mellanölsbeslutet och kartlägga de eventuella olägenheter som det nya ölet medfört.

1 Jfr. även under 2.10. 2 Stencilerade PM 3.10.68 (Kuhlhorn) och 14.9.70, Dnr 1:70/70.

Samma myndigheter (utom socialnänmderna) tillfrågades 1970.

Resultat av 1968 års undersökning

Av de tillfrågade 250 nykterhetsnämnderna ansåg ungefär 40 % att införandet av mellan- ölet försämrat nykterhetstillståndet. [ de tre storstäderna förnekade man en negativ ef- fekt och i mindre kommuner hade man en mera positiv uppfattning om reformen äni medelstora städer.

Drygt en tredjedel av barnavårdsnämnder- na, drygt en femtedel av socialnämnderna och 17 % av skolstyrelserna bedömde verk- ningarna av mellanölsbeslutet som negativ. Polisen uppgav i 20 fall av 30 att ölproblem tillkommit sedan beslutet, dock framhöllsi 17 av dessa 20 fall att de uppkomna problemen inte hade någon större omfatt- ning och/eller att dessa haft övergångskarak- tär.

Av de nykterhetsnämnder som uppgett försämring ansåg 18 % att såväl det tillfälliga som det systematiska missbruket både hos ungdomar och vuxna hade ökat. 58 % uppgav att missbruksökningen hos ungdomar var av mera tillfällig karaktär medan miss- bruksökningen hos vuxna var både tillfällig och systematisk eller ospecificerbar. 25% var av den uppfattningen, att det huvudsak— ligen rörde sig om en ökning av det tillfälliga missbruket hos ungdomar.

Endast 7 % av de tillfrågade nykterhets- nämnderna uppgav att det efter reformen förekommit ett större antal överträdelser av försäljningsbestämmelserna.

Av de skolstyrelser, som uppgav att mellanölet medfört problem, ansåg den övervägande majoriteten att dessa problem endast visat sig i samband med nöjesarrange- mang, skoldans etc. Endast några få uppgav att problem förekommit under den ordinarie skoltiden. Uppgifter om att elever skulle ha varit alkoholpåverkade under lektionerna eller att några elever skulle systematiskt missbruka öl förekom inte i skolstyrelsernas svar.

Polismyndigheterna anmärkte ej sällan fi

synnerhet i de större kommunerna ) att nedskräpningen genom burkar och tomglas blivit större. I allmänhet hade man observe- rat, att ungdomar börjat konsumera öl och man hänvisade till de risker som alkoholkon- sumtion innebär.

Sammanfattningsvis konstaterades att de myndigheter som hade en negativ uppfatt- ning om mellanöl ansåg att problem upp- kommit i första hand hos ungdomar. Huvud— sakligen hade man observerat ungdomar, som konsumerat öl vid olämpliga tillfällen och på olämpliga platser. Rapporteringar om direkt berusning eller missbruk i form av skadeverkningar var däremot sällsynta.

Resultat av 1 970 års undersökning

1 en på kontrollstyrelsen upprättad prome- moria av den 14.9.1970 uttalas bl.a. följan- de.

Frågorna i 1968 och 1970 års enkäter är snarlika, dock har i den nya undersökningen tillkommit frågor om de nuvarande bestäm- melsernas ändamålsenlighet beträffande till- ståndsmyndighet vid årsutskänkning och ut- minutering samt övervakningsmyndighet vid ölförsäljning. Totalt har i 1970 års enkät 760 myndigheter tillfrågats. Bortfallet är 2 nyk— terhetsnämnder och 7 barnavårdsnämnder. Samtliga tillfrågade polismyndigheter och skolstyrelser har besvarat enkäten.

Liksom vid tolkningen av 1968 års under— sökning gäller här att det till stor del är fråga om de olika myndigheternas egna uppfatt- ningar och bedömningar. Dessa är uppenbar- ligen av stort allmänt intresse eftersom det här rör sig om de lokala myndigheter som har det direkta ansvaret för nykterhet, ordning osv. Myndigheternas uppfattningar i den berörda frågan påverkas helt naturligt av vederbörandes nykterhetspolitiska värdering- ar och utgör inte något mått på faktiska förhållanden. Många myndigheter anger även att man ur det statistiska materialet ej kan utläsa om förhållandena har ändrats.

Jämförelsen i tabell 9 mellan undersök- ningarna 1968 och 1970 ger vid handen att andelen myndigheter som anser att nykter- hetstillståndet försämrats resp. problem upp- stått till följd av mellanölet har stigit med mellan ca 12 och 25 procentenheter.

En undersökning har gjorts av hur de enskilda myndigheterna har svarat på nu

Tabell 91 Har under 1968 och 1969 nykterhetstillståndet förändrats till följd av mellanölet resp. har under 1968 och 1969 problem uppstått till följd av mellanölet?

Enkät 1970 Enkät 1968 Nykterhetstillståndet är Myndighet Oföränd- Försäm- Förbätt- Vet ej Ej svar Försämrat rat rat rat nykterhets— tillstånd Nykterhets- nämnd 81 (33 %) 145 (59 %) 2 (1 %) 15 (6 %) 2 (1 %) 40 % Barnavårds- nämnd 88 (36 %) 137 (56 %) 1 (0 %) 12 (5 %) 7 (3 %) Enkät 1970 Enkät 1968 Problem har uppstått Myndighet Nej Ja Vet ej Problem har uppstått Polismynd. 7 (21 %) 26 (79 %) — 67 % Skolstyr. 135 (57 %) 100 (42 %) 2 (1 %) 17 %

1 Tabellnumren har här och i det fortsatta citatet anpassats till den löpande nummerordningen i betänkandet.

avsedda frågor i båda enkäterna. Antalet myndigheter som berörs av denna undersök- ning är 231 nykterhetsnämnder, 33 polis- myndigheter och 237 skolstyrelser," barna- vårdsnämnderna tillställdes ej hithörande fråga 1968 och ingår alltså inte i denna analys. Resultatet av analysen redovisas i tabell 10.

Tabellen visar bl.a. att den nämnda ökningen av mellan ca 12 och 25 procent- enheter är en nettoökning, utgörande skill- naden mellan en större andel myndigheter som konstaterat försämring/problem endast 1970 och en mindre andel som gjort detta endast 1968 (t. ex. för polismyndigheterna 21 — 9 = 12 %). Beträffande de skolstyrelser som 1970 uppgett problem är det i över 2/3

av fallen (29% av 42 %) fråga om nytill- komna problem.

Av tabellen kan vidare utläsas andelen myndigheter som kan antas ha konstaterat en fortlöpande ökning av olägenheterna av mellanölet (t. ex. 58 % av polismyndigheter- na) och andelen myndigheter som sedan mellanölets införande ännu inte har konsta— terat några ökade problem (t. ex. 55% av skolstyrelserna).

För att se om myndigheternas uppfatt- ningar om ev. problem skiljer sig mellan olika kommuner beroende på kommunstor— lek har tabell ]] framräknats ur enkätmateri- alet. Det framgår att bland storstäderna anger 2 av de 3 barnavårds- och nykterhets- nämnderna att en försämring ägt rum. Den

TabellIO Andelen myndigheter som uppgett att nykterhetstillståndet försämrats resp. att problem uppstått.

Nykterhets— Polis- Skol- nämnder myndigheter styrelser [ båda enkäterna 31 % 58 % 13 % Endast i enkäten 1968 8 % 9 % 3 % Endast i enkäten 1970 29 % 21 % 29 % l ingen av enkäterna 32 % 12 % 55 % Summa 100% 100% 100%

Tabellll Anta] myndigheter som uppgett att nykterhetstillståndet försämrats resp att problem uppstått, indelade efter kommunstorlek.

Kommunstorlek Nykterhetsnämnd Barnavårdsnämnd Skolstyrelse Antal Därav Antal Därav Antal Därav myndig— med myndig— med myndig- med heter uppgi- heter uppgi- heter uppgivna ven för- ven för- problem sämring sämring Storstäderna 3 2 3 2 3 3 lnv. 50 000—99 999 5 4 5 4 5 4 lnv. 10 000—49 999 37 29 37 26 37 28 Inv. högst 9 999 198 110 193 105 192 65 Totalt: hela enkäten 243 145 238 137 237 100

tredje, Malmö, har ingen uppfattning om nykterhetstillståndets ev. förändring till följd av mellanölet," en kraftig nedgång av fylleriet har registrerats. Samtliga 3 berörda skolsty- relser är överens om att en försämring har skett. [ orter med 10 000—49 999 inv. och orter med 50 000—99 999 inv. har mellan 70 och 80 % av myndigheterna uppgett en försämring. Myndigheterna i de orter som har högst 10 000 inv. är mindre negativa; ca 55% av nykterhets— och barnavårdsnämn- derna anför en försämring av nykterhetstill- ståndet. Av skolstyrelserna är det här ca 34 % som angett att problem förekommit.

Av dem som anfört försämring har enligt tabell 12 143 (98 %) angett att nykterhets- tillståndet försämrats bland ungdom eller ungdom och vuxna. För vuxna är motsvaran- de siffror 78 (53 %).

Försämringen anses i de bägge storstäder- na med uppgiven försämring omfatta enbart ungdom. 3 av de 4 nykterhetsnämnder som uppger försämring i orter med 50 000— 99 999 invånare anger också att försäm- ringen gäller enbart ungdom. De övriga 139 nykterhetsnämnderna som uppgett för- sämring fördelar sig ungefär lika på svaren ungdom samt ungdom och vuxna.

Tabell 12 Antal nykterhetsnämnder som an- gett att nykterhetstillståndet försämrats in- delade efter de grupper som avsetts.

Ungdom Vuxna Både Totalt ungdom och vuxna

67 (46 %) 2 (l%) 76 (52 %) 145

Av tabell 13 kan utläsas att tillfällighets- berusning bland ungdom har angetts av sammanlagt 132 (93 %) av de nämnder som anfört försämring bland ungdom (antingen enbart tillfällighetsberusning eller sådan i kombination med storkonsumtion eller/och regelbunden berusning). Motsvarande siffra för regelbunden berusning är 20% och för storkonsumtion 10%. För vuxna gäller att tillfällighetsberusning och regelbunden be— rusning angetts av 60 resp. 59% och storkonsumtion av 22% av de nykterhets- nämnder som anfört att nykterhetstillstån- det försämrats.

Av tabell 14 framgår att 91% av de barnavårdsnämnder som anfört att en för— sämring ägt rum hänför denna till åldersgrup-

Tabell 13 Försämring av nykterhetstillståndet i form av storkonsumtion, tillfällighetsberus- ning eller regelbunden berusning. (Nykterhetsnämnder).

Storl Tillf. Reg. Stor Tillf. Stor S:a

Tillf. Reg. Tillf.

Reg. Ungdom 2 (1 %) 104 (73 %) 9 (6 %) 9 (6 %) 15 (11 %) 4 (3 %) 143 Vuxna 6 (8 %) 21 (27 %) 25 (32 %) 5 (6 %) 15 (19 %) 6 (8 %) 78

1 Stor = Storkonsumtion utan berusning; Tillf. = tillfällighetsberusning; Reg. = regelbunden berusning.

Tabell 14 Antal barnavårdsnämnder som angett att nykterhetstillståndet försämrats indelade efter de grupper som avsetts.

Under 15 15—17 Över 17 Under 15 15—17 Under 15 år Totalt är och och 15—17 överl7 1547 och över 17 5 (4 %) 27 (20 %) 8 (6 %) 32 (23 %) 35 (26 %) 30 (22 %) 137

Tabell 15 Försämring av nykterhetstillståndet i form av storkonsumtion, tillfällighetsberus- ning eller regelbunden berusning (Barnavårdsnämnder).

Stor' Tillf. Reg. Stor Tillf. Stor Totalt Tillf. Reg. Tillf. Reg. l (l %) 97 (71 %) 1 (l %) 12 (9 %) 21 (15 %) 5 (4 %) 137

' Förkortningarnas betydelse, se not till tabell 13.

pen 15—17 är (antingen ensam eller i kombination med de två andra åldersgrup- perna). Motsvarande siffra för gruppen under 15 år är 49% och för gruppen över 17 år 54 %.

Av tabell 15 framgår att tillfällighetsbe- rusning klart dominerar. De flesta, 99 %, har angivit att det gällt tillfällighetsberusning (antingen enbart eller i kombination med storkonsumtion och/eller regelbunden berus- ning). Motsvarande procentsatser för regel- bunden berusning är 20 % och för storkon- sumtion 14 %.

Klagomål om storkonsumtion hade totalt inkommit till knappt 20 % och klagomål om ölberusning till ca 57 % av nykterhetsnämn- derna, tabell 16. Hos 91 % av de nykterhets- nämnder som erhållit klagomål om ölberus- ning har dessa gällt ungdom (antingen enbart ungdom eller ungdom och vuxna). Motsva- rande siffra för vuxna är 62 %.

Totalt hade till ca 12% av barnavårds- nämnderna inkommit klagomål om storkon—

sumtion och till ca 54 % hade inkommit klagomål om ölberusning, tabell 17. 88 % av de nämnder som uppgett att klagomål om öl- berusning inkommit angav att klagomålen gällde gruppen 15—17 år (antingen enbart denna grupp eller i kombination med övriga grupper). Motsvarande siffror för grupperna under 15 år och över 17 år var 48 resp. 56 %. Vad beträffar klagomål om storkonsumtion gällde detta främst grupperna 15—17 år och över 17 år, där 83 resp. 69% av dem som uppgett att klagomål om storkonsumtion in- kommit angav att klagomålen gällde dessa grupper. För gruppen under 15 år är mot- svarande siffra 31 %.

l enkäten till nykterhetsnämnderna ingick även en fråga om det inom kommunen under 1968 och 1969 hade förekommit överträdel- ser av bestämmelserna om ölförsäljning. 30 % av nykterhetsnämnderna uppgav att överträdelser förekommit, 20 % svarade vet ej och övriga 50 % svarade nekande. Av dem som uppgett överträdelser svarade 55 % att

Tabell 16 Antal nykterhetsnämnder, som under 1968 och 1969 mottagit klagomåll om storkonsumtion eller berusning av öl indelade efter de grupper som avsetts.

Ungdom Vuxna Både ungdom Totalt och vuxna Klagomål om storkonsumtion 13 (27 %) 18 (38 %) 17 (35 %) 48 Klagomål om ölberusning 54 (38 %) 13 (9 %) 74 (53 %) 141

1 Observeras bör att det här gäller faktiska klagomål som inkommit medan svaren i de tidigare redovi— sade frågorna bygger på den svarandes uppfattning om nykterhetstillståndets förändring.

Tabell 17 Antal barnavårdsnämnder som under 1968 och 1969 mottagit klagomål1 om stor- konsumtion eller berusning av öl indelade efter grupper som avsetts.

Under 15—17 Över 17 Under 15 15—17 Under 15 Totalt 15 15—17 Över 17 15—17 Över 17 Klagomål om storkon- sumtion 1 (3 %) 4 (14 %) 4 (14 %) 4 (14%) 12 (41 %) 4 (14%) 29 Klagomål om ölberus— ning 5 (4 %) 23 (17 %) 10 (8 %) 30 (23 %) 36 (27 %) 28 (21%) 132

1 Observeras bör att det här gäller faktiska klagomål som inkommit medan svaren i de tidigare redovisade frågorna bygger på den svarandes uppfattning om nykterhetstillståndets förändring.

de avsåg försäljning från butiker och butiks- bussar, 40 % serveringsrörelser och resteran- de 5 % försäljning från bryggarbilar. Polismyndigheterna som i 26 av de 33 utvalda distrikten uppgett att problem finns med mellanölet framhåller dock i några fall att dessa inte är av större omfattning. 1 13 polisdistrikt anför polismyndigheten att den för fylleriförseelse misstänkta personen ofta hänvisar till mellanölskonsumtion.1 Vidare har mellanölet enligt några polismyndigheter i många fall varit orsaken till att personer begått andra brott, såsom tillgreppsbrott, misshandel och i en del fall t.o.m. rån. Problem har i ett tiotal distrikt uppstått i anslutning till utskänkning och/eller utminu- tering av öl. Några anför att svårigheter uppstått med ordningen och att nedskräp— ningen genom tomburkar och tomglas blivit större. Ett tiotal polisdistrikt har observerat att ungdomen i större utsträckning än tidigare konsumerar öl och att öl i vissa fall användes av ungdom i rent berusningssyfte. Av de 100 skolstyrelser som anfört pro- blem med mellanöl bland skolungdom hän- för 68 skolstyrelser problemen till fritiden medan 4 anger problem under skoltid. Resterande 28 uppger problem både under skoltid och fritid. Olägenheterna under skol- tid hänför sig i regel till enstaka elever och enstaka skolor i kommunerna. Uppgifterna om problem bygger här i många fall på upphittade tomburkar och en förmodad konsumtion. De skolstyrelser som angett att elever skulle ha uppträtt berusade eller påverkade av öl under skoltid är mycket få. Den övervägande delen av dem som anger problem under fritiden hänvisar till att dessa förekommer i samband med nöjestillställ- ningar såsom skol- och diskotekdanser eller vid speciella fester såsom luciavaka, termins- avslutning, party i hemmet e. dyl. Även här

gäller -— dock icke i samma utsträckning som för problemen under skoltid — att uppgifter- na i många fall bygger på en förmodad konsumtion, på en förmodan att inköpt öl skall missbrukas, på upphittade tomburkar. 1 en del fall bygger uppgifterna på upplysning- ar från ungdomarna själva.

Förhållandena i de tre storstäderna är av speciell karaktär och skolstyrelserna där har därför sänt ut kontrollstyrelsens enkät till besvarande av varje rektorsområde. Svaren redovisas i tabellerna 18 och 19.

Av tabell 18 framgår att ungefär hälften av rektorsområdena i Stockholm och Göte- borg anfört problem. För Malmös del gäller att ungefär vart femte område rapporterat att problem förekommit med mellanöl bland skolungdomar. Tabell 19 visar att proble— men i Malmö undantagslöst angetts till enbart fritiden. 1 Stockholm hänför ca 90 % och i Göteborg nästan 100% av de som angett problem dessa till fritiden (antingen enbart fritid eller fritid och skoltid). För skoltid är motsvarande siffror för både Stockholm och Göteborg ca 40 %.

Skolstyrelserna i de tre storstäderna har även inkommit med kommentarer vilka återges nedan.

Stockholms skoldirektion anför i huvud- sak följande: Av rektorsområdenas kommen- tarer till frågorna framgår att ölkonsumtion påvisats i långt större utsträckning än vid föregående undersökningstillfälle. Problem har uppkommit under såväl skoltid som

1 Det är enligt en vid sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet utförd undersökning ”Om ungdom alkohol och förbud" uppenbart att ungdomar ofta ljuger om vad de druckit när de blir tagna för fylleri. Det finns en tendens att uppge mellanöl som berusningsmedel när man i själva verket druckit starksprit.

Tabell 18 Sammanfattning av svar på frågan om problem förekommit med mellanöl bland skolungdomar i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Antal rektorsområden Summa som svarar rektors- områden Ja Nej Vet Ej ej svar

Stockholm 49 49 4 — 102 Göteborg 21 25 — 6 52 Malmö 7 30 — — 37 fritid, framför allt vid skolor i stadens

ytterområden. Enstaka skolor har angivit, att det förekommit att elever kommit så påver- kade till lektioner att de fått omhändertagas och sändas hem. Framför allt har ölkonsum- tion förekommit under frukostraster, då öl tydligen inköpts i närliggande butiker eller köpcentra. Man har anledning att vänta en förbättring i detta förhållande efter de ändrade försäljningsregler som gäller sedan den 1 april 1970. I första hand synes dock problemen vara koncentrerade till icke skol- tid. I samband med skoldanser, diskotekdan- ser, luciafester o.dyl. har ölkonsumtion förekommit, i vissa fall med tydlig berus- ningseffekt. [ flera av enkätsvaren har angi- vits att på ungdomsgårdar eller i deras omedelbara närhet förekommer betydande ölkonsumtion. Frågan synes vara aktualise- rad i olika föräldraföreningar. Tyvärr har ölkonsumtionen tydligen blivit vanlig i allt lägre åldrar. Fall har förekommit även på mellanstadiet. Flera skolor har uttryckt förmodan att öl i betydande omfattning konsumeras på skolungdomens privata sam- mankomster och fester. ] samband med ölkonsumtion har förekommit skadegörelser,

Tabell19 Rektorsområden som svarat ”ja” på frågan i tab 18, besvarar frågan om pro- blem förekommit under skoltid och/eller fri- tid enligt följande.

Skoltid Fritid Skol— Summa och fritid Stockholm 5 28 16 49 Göteborg 1 12 8 21 Malmö — 7 — 7

bl.a. fönsterkrossning med ölburkar och ölglas. Öl förtärs i portgångar, källare och parker, varvid givetvis olika problem upp- kommer, såsom störande uppträdande, ned- skräpning etc. Skolförvaltningen ser allvarligt på problemet och i skilda arbetsgrupper är problemet redan föremål för bearbetning. Skolförvaltningen i Göteborg anför i hu- vudsak följande: Enligt rektorernas rapporter har i enstaka fall högstadieelever uppträtt i skolan påverkade av mellanöl. Vid några tillfällen har elever öppet druckit öl på skolgården. Tomma ölburkar har upphittats på skolans toaletter, vilket tyder på öldric- kande i skolan. Öldrickning har också före- kommit i portgångar i skolan näraliggande fastigheter. Efter lunchrasten har enstaka högstadieelever vid några tillfällen misstänkts vara påverkade av mellanöl. På låg- och mellanstadierna har enligt rapporterna mel- lanölsdrickande endast förekommit i några få fall under skoltid. Från ett par rektors- områden rapporteras att mellanölsdrickande är en vanlig företeelse på kvällarna i vissa ungdomsgäng. Det har förekommit att elever i årskurserna 8 och 9 regelbundet druckit mellanöl. Det har angetts att det i några fall varit fråga om missbruk. I något fall uppges elever ha gjort regelbundna inköp av mellan- öl i vissa butiker. I samband med skoldanser, klassfester och besök på fritidsgårdar före- kommer mellanölsförtäring, enligt rapporter från flera områden. Under lördagar och lovdagar har skolungdomar från högstadiet uppträtt påverkade av mellanöl enligt rap- porter från flera håll. 1 ett fall har en skolgård blivit platsen för öldrickande ung- domar på kvällarna. Vid gymnasiet har problem redovisats från två skolenheter och problemen gäller fritid. Elever har i ett fall varit påverkade i samband med s. k. inspark och det har förekommit klagomål från grannar. Även vid andra elevfester har det förekommit stor ölkonsumtion. Skolstyrelsen i Malmö anför sammanfatt- ningsvis: Under skoltid har inga problem förmärkts. Däremot har under fritid i ensta- ka fall i samband med skoldanser och besök på diskotek viss berusning förekommit, som delvis tillskrivits konsumtion av mellanöl. Slutligen återges här ett uttalande från Skolstyrelsen i Södertälje som även genom underenkät till rektorsområdena inhämtat deras uppfattning: ”Av det redovisade mate- rialet finner Skolstyrelsen att bruket av mellanöl i skolan är ett förhållande som bör uppmärksammas. Situationen är dock f.n. sådan att bruket av mellanöl inte kan bedömas som något stort problem.”

Av det ovan redovisade enkätmaterialet framgår att andelen myndigheter som har en negativ attityd till mellanöl har stigit med 12 till 25 procentenheter mellan enkäterna 1968 och 1970. Konsumtionssiffrorna för öl kan också tyda på ett under de senaste åren ökat missbruk till följd av ölet. Konsumtio- nen av starkare maltdrycker per invånare över 15 år omräknat till alkohol 100% har nämligen under de senaste 5 åren mer än fördubblats. Av enkätsvaren från polismyn- digheter och skolstyrelser framgår i en del fall att ett ökat bruk av mellanöl förekom— mer i framför allt lägre åldrar. Särskilt framhåller man att den konsumtion som äger rum vid pubar samt skol- och diskotekdanser ofta kan medföra olägenheter.

Många polismyndigheter och skolstyrelser uppger emellertid att problemen icke är av större omfattning och att dessa ibland enbart hänför sig till enstaka personer. Att märka är vidare att enkätsvaren allmänt sett inte ger något mått på problemens storlek. Detta gäller särskilt nykterhets— och barnavårds- nämndernas svar, vilka ju heller inte medger någon kvantifiering. Fylleriförseelserna visar ingen ökning men här kan bl. a. en attityd- förändring och tillgången på personal hos polismyndigheterna ha påverkat statistiken.

Slutligen kan påpekas att svaren på 1970 års enkät inhämtades under en period då debatten om ungdomen och mellanölet var ganska livlig. Bland annat kom överenskom- melsen om 18-årsgränsen vid utminutering av öl till stånd under denna period. Som redan tidigare framhållits är det den svarande myndighetens egen uppfattning som i regel framkommer. Mot bakgrund av detta kan den livliga debatten ha påverkat en del enkätsvar.

Situationen under de senaste åren när det gäller ungdom och alkohol är dock sådan att denna fråga kräver stor uppmärksamhet från samhällets sida och bör fortlöpande studeras.

2.8.2 Socialstyrelsens mellanölsundersök-

ningarl

Socialstyrelsen har i början av år 1970 infordrat svar från de allmänna vårdanstalter- na för alkoholmissbrukare på frågan. om bruket av mellanöl på ett kännbart sätt påverkat förhållandena vid vårdanstalten. Av de 22 vårdanstalter som inkom med svar ansåg 19 att så inte skett, medan 2 svarade

"ja, i viss utsträckning”, och 1 ”ja, tidigare”. De som svarat jakande ansåg att mellanölets lättillgänglighet medfört ökat missbruk hos patienterna och varit bidragande till återfalli alkoholmissbruk med stundom åtföljande vårdbehov. Patienterna försökte inte sällan inhandla mellanöl i till anstalten närliggande butiker. Bristande ansvar hos vissa affärsin- nehavare syntes underlätta dessa inköp. I vissa fall hade mellanölsmissbruk förekom— mit inom anstaltområden. Kombinationen av mellanöl och annat berusningsmedel (ofta tabletter) hade också förekommit.

I en enkät till länsnykterhetsnämnderna i landet har endast två av dessa på socialstyrel- sens fråga om mellanölet förorsakat problem i nykterhetshänseende svarat i nekande rikt- ning, nämligen nämnderna i Kalmar län (ej kännbara problem) och i Malmöhus lån (ej i större omfattning). Övriga nämnder som svarat (20) framhåller att det förekommer problem, särskilt bland ungdomen.

Bland de olägenheter som nämns är, att ungdomar i allt lägre åldrar börjat använda mellanöl, ofta i direkt berusningssyfte, att föräldrarna bagatelliserar problemen, skolk från skolan, bråk och uppträdanden på ungdomsgårdar, pubar och dansställen samt vid klassfester och motsvarande samlingar, ökad ungdomsbrottslighet samt vandalise- ring.

2.8.3 Kontrollstyrelsens undersökningar av fylleristernas berusningskällor2

Kontrollstyrelsen verkställde 1970 en under- sökning rörande fylleristernas berusningskäl- lor. Undersökningen avsåg samtliga omhän- dertaganden för fylleri som gjordes under veckan 31,5—6.6. 1970. Närmast föregående undersökning av detta slag avsåg veckan l.6—7.6. 1969. Liknande undersökningar har tidigare gjorts 1957, 1959, 1962 och 1964 och avsåg samtliga under juni månad resp. är gjorda omhändertaganden för fylleri.

1 Steneilerad PM 7.9.70, Dnr 1:342/70. 2 Stencil, Dnr SN 4:259/18.

Tabell 20 För fylleri omhändertagna fördelade efter ålder och huvudsakligt berusningsme- del. Ålder, år Huvudsakligt berusningsmedel Summa Sprit Vin Starköl Öl Alkohol Tablet- Uppgift utan ter e.d. saknas närmare speci- fikation 0— 14 — — — — — — — 15? 17 13 2 1 13 14 — 2 45 18—20 25 7 8 32 35 l 5 113 21—24 95 23 2 27 92 2 14 255 25—29 112 18 3 12 83 6 20 254 30—39 180 38 3 24 153 3 24 425 40—49 188 24 1 16 173 2 35 439 50—59 121 22 1 19 130 2 14 309 60—69 77 11 — 13 65 — 6 172 70f 11 1 — 3 7 — — 22 Summa 822 146 19 159 752 16 120 2 034 Procent 40,4 7,2 0,9 7,8 37,0 0,8 5,9 100 Genom snitts— ålder 40,1 38,2 26,3 34,0 40,1 33,2 38,0 39,2

1969 och 1970 års undersökningar utfördes genom bearbetning inom kontrollstyrelsen av kopior av de rapporter som de lokala polismyndigheterna upprättat i samband med omhändertagandena. Resultaten av de fyra första och de två senaste årens under- sökningar är ej helt jämförbara. I det följande anges endast siffror för 1969 och 1970, varvid de förra satts inom parentes.

Antalet omhändertaganden för fylleri i hela landet uppgick under den aktuella veckan till 2034 (2205), varav 67 (76) gällde kvinnor. Dessa senare har i det följande ej särredovisats.

Åldersfördelning samt huvudsakligt berus— ningsmedel framgår av tabell 20. Det vanli- gaste berusningsmedlet var spritdrycker, som uppgavs av 40 (37) % av samtliga. Öl uppgavs av 8 (7) % och vin av 7 (7) %. Mindre vanligt var fylleri på grund av starköl l (l) % och ta- bletter l (4) %.

Av de anförda siffrorna kan beräknas att mot 100 som uppgav sprit som berusnings- medel uppgav 18 (18) vin, 2 (2) starköl och 19 (18) öl.

Väsentligt är emellertid att i inte mindre än 37 (31) % av samtliga fall angavs endast alkohol utan närmare specifikation, vartill kommer 6 (13) % som helt saknade uppgift om berusningsmedlet. [ promemorian utta- las, att redovisningen av berusningskällorna med hänsyn till dessa betydande ofullstän— digheter får anses vara av ringa värde.

Medelåldern för dem som uppgav sprit- drycker som berusningsmedel var ungefär 40 (38) är. Motsvarande siffror för vin var 38 (39) år, för starköl 26 (26) år samt för öl 34 (31) är. Medelåldern för de öl- och starköls- berusade var alltså förhållandevis låg.

I fråga om berusningsgraden utgör enligt undersökningen antalet redlöst berusade. alltså omhändertagna som är ur stånd att utan hjälp förflytta sig gående, ungefär 6 (7) % av samtliga fyllerister. Av dem som förtärt spritdrycker var cirka 7 (9) % redlöst berusade. Motsvarande siffror vid vinförtä- ring var 3 (2) %, vid ölförtäring 4 (3) % samt vid förtäring av tabletter 5 (10) %. Av dem som förtärt vin och öl var det alltså bara ett fåtal som varit redlöst berusade.

2.9 Undersökningar om alkoholvanor och attityder1

2.9.1 Skolöverstyrelsens undersökningar2

Skolöverstyrelsen har 1956, 1961 och 1967 låtit genomföra enkätundersökningar bland gymnasister i näst högsta ringen resp. näst högsta årskursen. Styrelsen har velat studera gymnasisternas alkoholvanor mot bakgrund av variabler som ofta visat sig ha betydelse för vanor och normbildning, nämligen kön, ålder, socialgrupp, hemmiljö, skolortens stor- lek samt föreningsaktivitet.

Den del av undersökningarna som i före- varande sammanhang har störst intresse är hur gymnasisternas vanor när det gäller konsumtion av olika slags alkoholdrycker förändrats under de undersökta perioderna. Gymnasisterna fick svara på följande frågor: Hur ofta har Du under det senaste året druckit brännvin, konjak, whisky, likör eller annan sprit? Hur ofta har Du under det senaste året druckit vin? Hur ofta har Du under det senaste året druckit starköl? Hur ofta har Du under det senaste året druckit mellanöl (öl klass 11 B)? Hur ofta har Du under det senaste året druckit öl klass 11 A (t. ex. pilsner, lager, porter)?

Alla dessa frågor hade samma svarsalterna- tiv:

Aldrig Vid enstaka tillfällen Någon gång i månaden 4. Någon gång i veckan (1967 med tillägget ”eller oftare”)

WMP—'

Svaren kan avläsas ur tabell 2].

Det är tydligt att pojkarna 1967 drack sprit och starköl oftare än flickorna. Av pojkarna drack 54% mellanöl regelbundet (varmed i undersökningen förstås minst någon gång i månaden) mot 36 % av flickor- na. Jämfört med tidigare år hade sprit— och starkölsdrickandet ökat kraftigt, inte minst bland flickorna. Vinkonsumtionen visade inga större förändringar, medan ölet av pilsnertyp hade gått tillbaka.

Här skall även i korthet redogöras för vilka förändringar som enligt undersökning- arna har skett i gymnasisternas attityder till alkoholbruk.

Gymnasisterna ombads välja ut det av nedanstående tre påståenden som närmast motsvarade deras uppfattning om vilket som bör vara riktmärket för samhällets alkohol- politik:

1 Jfr även under 2.10 ? Gymnasisternas alkoholvanor 1967. Redogö- relse för en enkät, utförd av Skolöverstyrelsen. Del I och II. Stencil. För en mera utförlig sammanfatt- ning av undersökningarna (del 1), se Alkoholfrågan 5/1969, s. 151 f.

TabellZI Gynmasisternas konsumtion av olika slags alkoholdrycker 1956, 1961 och 1967. Procent. Spritkonsumtion 1956 1961 1967 Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor Druckit sprit senaste året 1. Aldrig 38 42 34 38 16 23 2. Vid enstaka tillfällen 50 53 46 53 49 62 3. Någon gång i månaden 10 5 18 8 29 14 4. Någon gång i veckan 1 03 2 1 6 1 Summa 1004 100 100 100 100 100 Antal 419 318 691 628 791 644 Därav uppgift saknas 6 1 —5 — - —

3 Beteckningen ”0” innebär att andelen uppgår till mindre än 0,5 %. 4 Procenttalens summa anges här liksom i fortsättningen till 100 även om summan av de enskilda procenttalen p. g. a. avrundning är en annan.

” ”

5 Beteckningen —

innebär att ingen uppgift finns noterad.

Vinkonsumtion 1956 1961 1967 Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor

Druckit vin senaste året

1. Aldrig 26 15 23 18 17 13 2. Vid enstaka tillfällen 56 58 45 55 51 57 3. Någon gång i månaden 14 21 24 21 25 25 4. Någon gång i veckan 4 6 8 6 7 5 Summa 100 100 100 100 100 100

Antal 419 318 691 628 791 644

Därav uppgift saknas 6 2 — — — —

Starkölskonsumtion 1956 1961 1967 Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor

Druckit starköl senaste året

1. Aldrig 52 76 45 68 31 47 2. Vid enstaka tillfällen 36 21 36 27 40 38 3. Någon gång i månaden 9 2 14 3 21 12 4. Någon gång i veckan 2 1 5 2 7 3 Summa 100 100 100 100 100 100

Antal 419 318 691 628 791 644

Därav uppgift saknas 3 1 — — 2 2

Konsumtion av öl klass 11 A 1956 1961 1967 Pojkar Flickor Pojkar Flickor Pojkar Flickor

Druckit öl senaste året

1. Aldrig 39 63 28 52 40 48 2. Vid enstaka tillfällen 33 25 32 31 37 36 3. Någon gång i månaden 12 6 16 7 12 9 4. Någon gång i veckan 16 6 24 10 11 7 Summa 100 100 100 100 100 100

Antal 419 318 691 628 791 644

Därav uppgift saknas 2 1 — — 1 —

Mellanölskon- sumtion 1967 Pojkar Flickor Druckit mellanöl senaste året 1. Aldrig 15 25 2. Vid enstaka tillfällen 31 39 3. Någon gång i månaden 28 22 4. Någon gång i veckan eller oftare 26 14 Summa 100 100 Antal 791 644

Alternativ 1 : ”Man bör försöka minska all alkoholkonsumtion.”

Alternativ 2: ”Man bör inrikta sig på att bekämpa missbruket men inte den måttliga konsumtionen.”

Alternativ 3: ”Alkoholkonsumtion är var- je människas privatsak.”

Det rådde betydande olikheter i inställ- ning till alkoholbruket i stort hos svarsper- soner med olika alkoholvanor. Jämfört med 1956 och 1961 hade inställningen 1967 överlag blivit ”liberalare”. Spritkonsumen- terna utgjorde en allt större del av det

undersökta materialet, och andelen av dessa som ansåg att samhället varken borde söka minska alkoholkonsumtionen eller alko- holmissbruket, hade ökat från 4 % 1956 till 14% 1967. I hela materialet hade denna andel ökat från 3% 1956 till 14% 1967. Procenten som ansåg att man borde minska all alkoholkonsumtion hade minskat från 34 år 1956 till 31 år 1961 och till endast 15 år 1967. Andelen som förordar att samhället skall bekämpa alkoholmissbruk är klart störst och har hela tiden legat mellan 60 och 70 %. Olikheterna i alkoholpolitisk inställ- ning mellan könen är 1967 liksom tidigare betydande. 11% av pojkarna ville minska allt alkoholbruk mot 19 % av flickorna. Andelarna som ansåg att alkohol var en pri— vatsak var 1967 18 % resp. 10 %.1

2.9.2 APU:s alkoholvaneundersökningar

Inledning Sociologiska institutionen vid Stockholms

universitet har på uppdrag av APU gjort ett

1 Kommentaren till undersökningarna är utred- arens, fil. kand. Sune von Hofsten, egen.

Tabell 22 Ölkonsumtionens frekvens i olika åldrar. Procent.

Män Kvinnor 15—17 18—20 21425 15—17 18—20 21—25 Frekvens pilsner En gång i veckan el. oftare 8 18 16 5 8 6 Mer sällan 36 30 34 29 33 35 Dricker ej, ej uppgift 56 52 50 66 59 59 Summa 100 100 100 100 100 100 Frekvens mellanöl En gång i veckan el. oftare 15 37 52 13 16 27 Mer sällan 36 38 26 34 47 41 Dricker ej, ej uppgift 49 25 22 53 37 32 Summa 100 100 100 100 100 100 Frekvens starköl En gång i veckan el. oftare 3 11 17 6 8 5 Mer sällan 26 50 49 21 35 38 Dricker ej, ej uppgift 71 39 34 73 5 7 5 7 Summa 100 100 100 100 100 100 n 198 201 381 261 210 392 5 6 SOU 1971 :66

antal undersökningar i syfte bl.a. att få en grund för en beskrivning av alkoholvanorna i Sverige. En riksomfattande enkätundersök- ning (RUS) har gjorts på ett slumpmässigt urval av befolkningen i åldersgrupperna 15—70 är omfattande ca 3200 personer. Undersökningen genomfördes med början den 10 oktober 1967 och fältarbetet avslu- tades i januari 1968. Bortfallet uppgick till ca 20 %. Under våren och sommaren 1968 genomfördes en motsvarande undersökning på ett slumpmässigt urval av befolkningen i åldern 15425 är (UNG) omfattande ca 2 000 personer. Bortfallet var i denna under- sökning omkring 19 %.

1 det följande redovisas de resultat från UNG som i förevarande sammanhang är av intresse.

Av tabell 22 framgår att männen genom- gående är ölkonsumenter i större utsträckning än kvinnorna. Mellanölskonsumtion synes vara mera frekvent än pilsner- och starköls- konsurntion bland säväl män som kvinnor. Att man dricker starköl är något mer sällsynt än att man dricker pilsner. Detta beror främst på konsumtionsmönstret iden yngsta ålderskate- gorin, där pilsnerkonsumtion är vanligare än starkölskonsumtion. Bland de äldre finns inte denna skillnad mellan pilsner- och starköls— konsumtion. Bland de äldre männen är det i stället så att starkölskonsumtionen är vanli— gare.

Totalkonsumtionens fördelning på olika al- koholsorter

Hur alkoholkonsumtionen fördelar sig på olika dryckesslag presenteras här för olika ålders- och konsumentgrupper. Uppdelning- en är intressant så tillvida att den belyser om

äldre och yngre skiljer sig åt beträffande konsumtionens struktur. Man kan till exem- pel förvänta sig att konsumtionen bland de yngre i liten utsträckning utgöres av sprit, medan spritens andel av konsumtionen kan väntas vara större bland de äldre. Även ölkonsumtionens relativa betydelse belyses. 1 tabell 23 presenteras en jämförelse mellan ungdomsmaterialet (åldrarna 15—25 är) och hela riksmaterialet (åldrarna 15—70 år) samt totala försäljningssiffrorna i riket 1968. Siffrorna har beräknats så att total- konsumtionen för varje dryckessort har omräknats till motsvarande kvantitet 100 % alkohol. Sedan har sortens andel av totalkon- sumtionen i 100 % alkohol beräknats.

Av tabellen framgår att försäljningssiffror- na och riksmaterialets siffror skiljer sig åt. Öl- och vinkonsumtionens andel av totalkon- sumtionen är större i riksmaterialet än i försäljningsstatistiken. Då man jämför ung- domsmaterialet med de övriga materialen framgår tydligt att ungdomarnas konsumtion i större utsträckning utgöres av öl och i mindre utsträckning av sprit än vad som gäller för befolkningen totalt. Då det gäller ölkonsumtionens andel av totalkonsumtio- nen, är skillnaden mellan ungdomsmaterialet och försäljningsstatistiken särskilt stor, då det gäller starkölets andel. Starkölet svarar för en större andel av totalkonsumtionen i ungdomsmaterialet än i försäljningsstatisti- ken. Konsumtionen i olika ungdomsgrupper har studerats mer ingående.

I tabell 24 redovisas konsumtionens för- delning på alkoholsorter i olika åldersgrupper. Tabellen visar att männens konsumtion i större utsträckning än kvinnornas utgöres av sprit. Vin svarar för en större andel av

Tabell 23 Jämförelse mellan försäljningen i riket 1968 och konsumtionen i ungdomsundersök— ningen och riksundersökningen. Procentuell fördelning på alkoholsorter.

II A [I B III Vin Sprit Summa Försäljningen i riket 1968 7 26 5 13 49 100 Ungdomsundersökningen 8 31 16 17 28 100 Riksundersökningen 421 19 39 100 ' Finns ej uppdelat på ölsorter. SOU 1971:66 57

Tabell 24 Totala alkoholkonsumtionen i olika Procentuell fördelning.

Sort Män, ålder Kvinnor, ålder 15—17 18—20 21—25 Totalt 15—17 18—20 21—25 Totalt

ör 11 A 10 9 7 8 7 8 5 7 Ö] 11 B 31 29 32 31 29 26 33 30 Starköl 16 18 17 17 18 19 11 15 Lättvin 8 6 8 8 16 19 17 17 Starkvin 8 7 5 8 11 8 11 10 Sprit 27 31 31 30 19 20 23 21

Summa 100 100 100 100 100 100 100 100

kvinnornas än av männens konsumtion.

Bland männen svarar sprit för en större andel av konsumtionen bland de äldre än bland de yngre. Öl klass 11 A och starkvin visar lägre siffror bland äldre än bland yngre. Andelen av konsumtionen som består av mellanöl är i stort sett lika i de olika åldersgrupperna.

Bland kvinnorna svarar mellanölskonsum- tionen för en större andel bland de äldre än bland de yngre. Samma förhållande gäller spritkonsumtionen. Öl klass 11 A och klass lll visar lägre siffror bland de äldsta.

Då tabellerna är beräknade på totalkon- sumtionen i de olika grupperna, innebär detta att de få storkonsumenternas konsum- tion får en mycket stor vikt och undanskym- mer hur ”normalkonsumentens" dryckes- mönster ser ut. Detta kan i viss mån belysas av tabell 25 som redovisar konsumtionens struktur i grupper med olika stor totalkon- sumtion.

Tabell 25 Totala alkoholkonsumtionen iolika

Tabellen visar att konsumtionens struktur är olika i de olika konsumtionskategorierna.

Bland männen är konsumtionen av öl klass 11 A relativt sett lägre bland konsumen- ter med större konsumtion medan öl klass 111 och spritkonsumtionen är relativt sett större. Även lättvinkonsumtionens relativa andel av totalkonsumtionen är något lägre bland storkonsumenterna.

Bland kvinnorna är konsumtionen av öl klass 11 B och klass lll relativt sett större bland dem med stor totalkonsumtion. Lätt- vins- och pilsnerkonsumtionen är något större bland småkonsumenterna. Spritkon- sumtionens andel av totalkonsumtionen är ungefär lika stor bland stor- och smakonsu- mentet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att ungdomarnas dryckesstruktur avviker från de äldres på så sätt att ungdomarna relativt sett dricker mer öl och mindre sprit.

De unga männens konsumtion utgöresi

konsumentgrupper fördelad på olika dryckes-

sorter. Procentuell fördelning.

Av respondenten skattad årskonsumtion omräknad idl alkohol 100 %

Män Kvinnor

1—3 4—19 20—49 50— 1—3 4—19 20— ÖI 11 A 24 10 8 8 11 11 5 01 11 B 34 35 31 31 23 30 31 Starköl 6 13 13 19 5 11 17 Lättvin 12 8 8 7 25 18 16 Starkvin 6 8 6 5 12 11 9 Sprit 18 26 34 30 24 19 22

Summa 100 100 100 100 100 100 100

Män Kvinnor Öl Vin Sprit Öl Vin Sprit Antal 780 780 780 863 863 863 Är emot det 15 22 39 15 19 40 Är inte helt nöjda med det 8 10 12 8 11 10 Godkänner med vissa förbehåll 42 38 26 38 38 23 Gillar det helt 19 11 5 16 10 3 Vet ej 14 14 13 18 18 19 Ej uppgift 2 5 5 5 4 5 Summa 100 100 100 100 100 100

större utsträckning av sprit och i mindre utsträckning av vin än vad som gäller för de unga kvinnorna. Även ölkonsumtionen är relativt sett något större bland männen.

Bland både män och kvinnor svarar spritkonsumtionen för en större andel av totalkonsumtionen bland de äldre än bland de yngre och en större andel bland storkon- sumenter än bland dem med liten konsum- tion.

Bland männen tenderar mellanölets andel av konsumtionen att sjunka med stigande totalkonsumtion.

Bland' kvinnorna tenderar mellanölets an— del av konsumtionen att stiga med stigande totalkonsumtion och även med stigande ålder.

Lättvinets relativa andel av konsumtionen sjunker bland männen med ökande ålder och totalkonsumtionsstorlek.

Bland kvinnorna minskar lättvinets relati- va betydelse med ökande totalkonsumtions- storlek. För kvinnorna kan man dock ej

påvisa en relativ minskning med stigande ålder.

Inställning till ölkonsumtion

Hur föräldrarnas inställning till ungdomarnas alkoholkonsumtion upplevs av ungdomarna själva framgår av tabell 26.

För både män och kvinnor gäller att de upplever föräldrarna såsom mer positiva till konsumtionen ju lägre alkoholprocent dryc— ken har. lnga nämnvärda skillnader kan konstateras mellan män och kvinnor i detta avseende.

I RUS förekom en fråga om mellanölet enligt respondentens uppfattning medfört ett ökat missbruk bland ungdomar. Svaren på frågan framgår av tabellerna 27 och 28 där en uppdelning av materialet gjorts på ål- der, kön och konsumtionsvanor.

Av tabell 27 framgår att fler ansåg att missbruket ökat än de som ansåg motsatsen.

Tabell 27 Har mellanölet fört med sig ökat alkoholmissbruk bland ungdomar? Fördelning efter respondenternas ålder.

Mellanölet har fört med Män Kvinnor Totalt

sig ökat alkoholmissbruk ” .

bland ungdomar. 15—25 26—45 46— 15—25 26—45 46— Man Kvmnor

Helt och hållet riktigt 18,7 15,4 25,0 19,0 23,5 32,7 20,1 26,7 I stort sett riktigt 13,5 12,6 18,9 13,4 17,8 14,6 15,4 15,5 Tveksam, vet ej 31,6 41,9 41,5 43,1 46,3 39,0 39,2 42,4 I stort sett felaktigt 15,5 12,1 6,9 11,1 6,4 4,0 10,8 6,3 Helt och hållet felaktigt 19,7 17,2 5,2 12,6 4,6 4,9 12,9 6,3 F.j uppgift 1,0 0,9 2,5 0,8 1,4 4,9 1,6 2,8 Summa 100,0 100,1 100,0 100,0 100.0 100,1 100,0 100,0

Tabell 28 Har mellanölet fört med sig ökat alkoholmissbruk bland ungdomar? Fördelning efter respondenternas konsumtionsvanor.

Mellanölet har fört med sig ökat alkoholmissbruk hos

ungdomar.

Helt och hållet riktigt

I stort sett riktigt Tveksam, vet ej

I stort sett felaktigt Helt och hållet felaktigt ätwvgh

Summa

Av respondenten skattad årskonsumtion omräknad i dl alkohol 100 %

Män dricker ej 41A 185 253 33 6,2 43

100,0

143

24,8 22,2 42,3

5,1 1,3

100,0

4—19

17,6 16,1 40,6 14,3 10,1

1,2

99,9

20—49

15,0 12,7 40,3 13,7 17,7

0,7

100,1

50—99

125. ILO 425 133 193

14

99,9

100—

IOA 53 403 139 285 25

100,1

Kvinnor dricker ej

43,0 13,7 29,7 2,6 3,8 7,3

100,1

1—3

24,3

roh 103 04

7

100,0

Ca 40 % var dock tveksamma. Något större andel kvinnor än män tyckte att mellanölet medfört en missbruksökning. De yngre trod- de i större utsträckning än de äldre att missbruket ej påverkats av mellanölet. Detta gällde speciellt män i åldrarna 15—25 år. Tabell 28 visar att ju större den egna konsumtionen är desto mindre benägen är man att instämma i påståendet att mellan- ölet medfört ett ökat ungdomsmissbruk. Detta gäller såväl män som kvinnor. De som själva ej dricker alkoholdrycker har i störst utsträckning instämt i påståendet.

2.9.3 Svenska Bryggareföreningens attityd- undersökning 1970l

Informationskonsult AB har under våren 1970 på uppdrag av Svenska Bryggareför- eningen genomfört en attitydundersökning med ett representativt urval av befolkningen. 1 det följande skall i korthet redogöras för undersökningens uppläggning och resultat.

Ett utsänt formulär besvarades av 995 svenska medborgare efter ett totalt bortfall om 9 %.

Populationens representativitet

Av de intervjuade var 51 % män och 49 % kvinnor. 40% kom från storstadsområden, 40 ('n från övriga städer och tätorter och resterande 20 % från ren landsbygd. 5 % var yngre än 15 år och 20 % äldre än 65.1 övrigt var åldersfördelningen sådan att kategorierna 16—25 är, 26—35 är osv. till 65 år vardera utgjorde 15 % av populationen. Industriar- betare var underrepresenterade (6 %) medan tjänstemännen var överrepresenterade (20 %). Den genomsnittliga inkomsten låg omkring 15000 kr/är. 50% befann sig i intervallet 15 000—50 000 och 17 %, främst studerande, saknade egen inkomst.

Konsumtionsdata

Två tredjedelar uppgav sig konsumera malt- drycker åtminstone en gång i veckan (21 % varje dag, 11 % varannan dag, 17 % två

gånger i veckan, 17% en gång i veckan). 15% avstod helt från öl. Männen i stå- der/tätorter (s/t) var kraftigt överrepresen- terade bland ”oftaförbrukarna” (34% av dem drack öl varje dag, 14 % varannan dag) och lika klart underrepresenterade bland dem som aldrig drack öl ('4 % mot 15 % för genomsnittet). Rakt motsatt förhållande räd— de för kvinnor i s/t samt för ren landsbygds- befolkning. För kvinnornas del kan man också notera, att de låg något över genom- snittet bland dem som drack öl en gångi veckan. Ungdomsgruppen, 16—25 år, skiljde sig på flera punkter från de genomsnittliga värdena med klart färre varjedagsförbrukare och klart färre som aldrig drack öl. Närmare 70% av ungdomarna låg i intervallet var- annan dag — två gånger i månaden mot 50 % i totalmaterialet — med högsta värde på en gång i veckan. Med stigande hushållsinkomst ökade successivt antalet förbrukningstillfäl- len. 44 % av de högsta inkomsttagarna konsumerade öl dagligen, mot 11% bland dem som tjänade upp till 5 000 kr/är.

42 % brukade vanligtvis dricka ett glas öl eller mindre vid varje tillfälle, 36 % en flaska om 28—33 el, 12 % en burk om 45 c1,4 % två flaskor och 7 % tre flaskor eller mera. Storförbrukarna fanns främst i den yngsta åldersgruppen, 16—25 år, och bland de studerande, vilka i huvudsak utgjordes av samma personer. Tendensen var dock något mer utpräglad i studerandegruppen. Bland dem som drack tre flaskor eller mera var studerandegruppen i absolut majoritet (63 %). Det var ändå betydligt vanligare att de studerande drack ett glas eller mindre (26 %), en flaska (25 %). en burk (21 %). två flaskor (6 %) än att de drack tre flaskor eller mera (17 %).

På fråga om den egna alkoholkonsumtio- nen förändrats de senaste fem åren svarade 55 % att någon förändring ej ägt rum, 12 % att vinet ökat på starkspritens bekostnad, lika många sade att ölet ökat och starkspri-

1 Ett sammandrag av en promemoria av professor Åke W. Edfeldt och fil. mag. Erik Järhult, daterad oktober 1970.

ten minskat, 5 % drack mer öl och mindre vin, 4% mer mellanöl och mindre starköl, 7 % drack mer av alla drycker och 4 % hade helt slutat. Förändringarna i konsumtions- mönstret stod helt naturligt att finna främst hos de unga, där 24% hade ökat sin konsumtion av alla drycker och fler än genomsnittet hade även ökat ölkonsumtio- nen på starkspritens bekostnad. Endast 30 % hade ej ändrat vanor. Män i s/t hade ökat såväl sin vin- som ölkonsumtion på starkspri- tens bekostnad och samtidigt i högre ut— sträckning gått över från starköl till mellan- öl. Som tidigare påpekats var studerande- gruppen till stor del identisk med lågin- komsttagarna, vilket gav samma utslag — en ökning av den totala alkoholförbrukningen. [ högsta inkomstskiktet hade vinet ökat och man hade gått över från starköl till mellanöl.

1 en fråga som berörde inställning till helnykterhet, sade sig 4 % vara organiserade nykterister, 30 % sympatisörer, 28 % indiffe- renta, 15 % motståndare och 22 % svarade vet ej. Nykteristema dominerade på lands— bygden med dubbelt så många organiserade och något fler sympatisörer, kvinnor i s/t hade också fler sympatisörer, medan männen i s/t var underrepresenterade bland sympati- sörerna och överrepresenterade bland mot- ståndare och indifferenta. Den yngsta ålders- gruppen hade betydligt färre sympatisörer (15 % mot 30 i totalsamplet) och endast 2 % var organiserade. Ungdomen tog inte ställ- ning till helnykterhet, vilket den höga andelen ”vet ej”-svar visar (37 %). Den starkaste förankringen för helnykterhetens idé fanns i åldrarna 46—75 år med 35 % sympatisörer. Där var ”vet ej”-svaren också relativt få. Andelen organiserade Och sympa— tisörer var högre i de lägre inkomstklasserna mellan 5 000 och 25 000 kr/är medan de högre inkomsttagarna var överrepresenterade bland motståndarna Och de indifferenta. De som saknade inkomst hade en mycket hög andel ”vet ej”-svar (45 %). Samma tendens visade sig om man ser till utbildningsnivå. där gränslinjen gick mellan studentexamen och universitetsutbildning å den ena, och lägre skolutbildning å den andra sidan. Sva-

rande med folkhögskoleutbildning hade den största andelen sympatisörer.

Av organiserade nykterister drack endast 57% aldrig öl, 64% aldrig vin och 76% aldrig sprit. Bland sympatisörerna var mot- svarande siffror 24 % för öl, 19 % för vin och 33 % för sprit. För ölets del bör man hålla i minnet, att nykteristerna i sitt svar kan ha avsett lättöl, vilket är en av nykterhetsrörel- sen accepterad maltdryck.

Drygt 55 % hade ej barn i hushållet och av de resterande tillät 23 % barnen att dricka öl hemma, 21 % vin och 10% sprit. Övriga tillät ej. lnom tjänstemannasektorn accepte- rades i högre grad att barnen drack öl och vin i hemmet medan sprit ej tilläts i samma utsträckning som genomsnittet.

Bedömning av alkohollaget

Den återstående delen av intervjuundersök- ningen pejlar attityder till vissa bestämda frågeställningar, De svarande har haft att välja mellan två klart definierade ändpunkter med hjälp av en 6-gradig skala.

Det mest definitiva instämmandet i hela undersökningen gavs påståendet att alkohol- missbruket stigit i allt yngre åldrar alltsedan mellanölet började säljas fritt i handeln. 90 % ansåg det — därav 64 % i svarskategori 1, 16% i 2 och 10% i 3 — och endast 10% trodde inte på ett ökat alkoholmissbruk — varav 6%, i kategori 6. Korstabuleringarna visar emellertid på avsevärda differenser i bedömningen. Män i s/t var underrepresen- terade (53% i svarskategori ] och 82 % i 1—3 mot genomsnittet 64 resp. 90 %). Motsvarande överrepresentation fanns bland kvinnor i s/t (71 resp. 94 %) och bland landsbygdsbefolkningen (71 resp. 95 %). 1 de tre åldersgrupperna kan en förskjutning noteras i det att de yngre hade sin tyngd- punkt förskjuten till svarskategorierna 2 och 3, men i samtliga fall utgjorde 143 omkring 90 %. Personer sysselsatta inom industri och servicenäringar var något underrepresente- rade och hemmafruar hade en överrepresen- tation i kategori 1 med 73 %. För tjänste- männens del förelåg en förskjutning till

svarsalternativ 2. Studerandegruppen följde genomsnittet. lnkomstmässigt kan inga egentliga avvikelser konstateras — förhållan- det 90—10 var stabilt, men i inkomstklasser- na 10 000—1 5 000 och över 50 000 kr/år var det starkaste instämmandet mindre uttalat. En av de mera markanta nyanserna var av- hängigt utbildningsstandarden, där personer med studentexamen och akademiska exami- na i endast 51 % i båda grupperna hade an- givit alternativ 1. För akademikernas del var förhållanden instämmande — icke instäm- mande 85—15. Ölkonsumenternas attityd var något splittrad, men bland varje— dagskonsumenterna fanns en klar under- representation (54 resp. 81 %) och helt följd- riktigt en överrepresentation bland dem som drack öl sällan. Vad betyder slutligen sympa- tier för helnykterhet och förändring i alko- holvanor? De som ej ändrat vanor följde samplets genomsnitt. Den lägsta instäm- mandeprocenten stod att finna i gruppen som ökat sin mellanölsförtäring — endast 44% i svarskategori 1 och 27 % i katego- rierna 4—6 trodde inte på ett ökat missbruk hos ungdomen. Ett likartat fast ej så marke- rat utslag återfanns hos motståndarna till den organiserade nykterheten.

55 % trodde helt att mellanölet var den egentliga orsaken till den antagna stegringen av missbruket och endast 19 % befann sig på ”nej—sidan".

Ungdomsgruppen låg nära samplets ge- nomsnitt — t.o.m. något över, vilket också gällde de studerande. De som drack ofta hade en mildare inställning. Än mer marke- rad blev tendensen om man ser till konsum- tionsförändringar. De som drack mer öl var inte i så hög utsträckning benägna att tilldela mellanölet en avgörande roll, medan 85 % av dem som slutat dricka befann sig i kategori 1. De som drack mindre öl hade samplets genomsnittsvärden. Likaså var inställningen till helnykterhet avgörande för de svarandes attityder, men även motståndarna till nyk- terhetsrörelsen ansåg till 45 % att mellanölet var huvudorsaken.

Användning av alkohol

Vissa frågor sökte spegla attityder till nytt- jande av olika alkoholhaltiga drycker till vardags och till fest. På frågan om det är bra/inte bra att dricka mellanöl till maten befann sig 19% av de tillfrågade i vardera änden av skalan. De övriga fördelade sig enligt en approximativ normalfördelnings- kurva med någon övervikt bland dem som tyckte att det var bra att dricka mellanöl till maten. Ungdom mellan 16 och 25 år hade lägre instämmandevärden, vilket ytterligare accentuerades i studerandegruppen, där en- dast 12 % helt godtog påståendet att det är bra att dricka öl till maten. l åldrarna 26—45 är var en centrering klart märkbar med underrepresentation i såväl svarskategori 1 som 6. Personer över 45 år följde i stort samplets genomsnittsvärden. ”U—fördel- ningen” — tendensen till polarisering — kom också till uttryck för personer med enbart folkskola. En av de mest positiva katego- rierna utgjordes av inkomsttagare mellan 5 000 och 10 000 kr där 31 % helt instämde. Det klaraste sambandet stod att finna om man såg till ölkonsumtion. Varje- och var- annandagskonsumenterna tyckte det var fullt naturligt att dricka öl till maten — över huvud speglade konsumtionsvanorna ganska väl graden av instämmande på dessa frågor. De frekventa vindrickarna såg fördelarna i att förtära vin till maten, de som tog en snaps till maten ville inte heller fördöma den vanan. På samma sätt avspeglades för ölets del inställning till helnykterhet och föränd- ring i alkoholvanorna i det att nykteristerna till 75 % mer eller mindre icke ansåg det till- rådligt att dricka öl ofta. Siffran var nästan den omvända bland de intervjuade som drack mer öl än tidigare.

Frågan om vin till vardags besvarades balanserat med en tendens åt negations- hållet. 24% tyckte definitivt inte det var lämpligt och hälften så många instämde helt. Här förelåg inga skiljaktigheter om man ser till kön och bostadsort, däremot var ålders- gruppen 46—75 är mer gynnsamt inställd. Ungdom och studerande var kraftigt under-

representerade bland dem som accepterade regelbunden vinförtäring.

Den åsiktsförskjutning mellan öl och vin som kunde konstateras blev total när man gick till dagligt bruk av starksprit. Endast 7 % fanns i svarskategorierna 1 och 2 och över 80 % sade nej. Precis tvärtom var attityden till vatten som måltidsdryck och en särskilt hög instämmandegrad fann man hos kvinnor i s/t och hemmafruar.

Så till frågorna om alkohol i festliga sammanhang. Här rangordnades dryckerna med vin främst, tätt följt av öl och sist sprit. 90 % tyckte mer eller mindre att vin var en lämplig festdryck med 65 % i kategori ]. Motsvarande siffror för öl låg på 85 % resp. 58 % och sprit 75 % resp. 44 %. De som helt tog avstånd från öl i festsammanhang utgjor- de endast 7 % — motsvarande för vin 5 %Och för sprit 13 %. Den positiva inställningen gick igenom hela materialet och nyanserna var svaga mellan olika grupper. Endast i en grupp var man kritisk mot öl — nämnligen inom nyk- teristernas led och två andra små grupper hade en balanserad fördelning _ de som aldrig drack öl och de som slutat dricka alkoholhal— tiga drycker. T.o.m. kvinnor i s/t och hem- mafruar som visat sig kritiska till en rad andra företeelser låg över genomsnittsvärdena.

I princip samma fördelning av svaren som på frågan om öl till maten erhölls på frågan om det är ”inne" att bjuda på öl i alla åldrar, men polariseringen var mer märkbar. 30% godtog helt påståendet Och 27 % förkastade det. 56 % totalt accepterade påståendet. Även på denna fråga avvek kvinnornas svarsmönster från det gängse mönstret med en överrepresentation för ett instämmande, medan män i s/t följde samplet i övrigt. Här var också tendensen starkare i ungdoms- gruppen som såg öl som en ”innedryck”. En nyans som framträngde här, var för- delningen avseende inkomst. Mellanskikten (5 000—25 000 kr) har en markerad över- representation i svarskategori 6. medan hög- Och låginkomsttagarna ansåg det mer natur- ligt att bjuda på öli alla åldrar.

Att mellanöl inte anses vara en rusdryck framgick av svaren på en fråga. 43 % ansåg

bestämt att 11 B var en måltidsdryck och totalt instämde över 70 % i det påståendet. En påtaglig gränslinje skiljde å ena sidan männen i s/t (50% i 1) och landsbygdsbe- folkningen (32% i 1) 4 mer än vanligt markerad. De studerande hade en något ambivalent hållning med en underrepresen- tation i kategori 1 och överrepresentation i 2 och 3. De enda som tyckte mellanöl var en rusdryck var de organiserade nykteristerna. Bland dem som slutat dricka alkohol låg 32%i 1 och37%i6.

För starkölets del däremot var man mer benägen att se det som en rusdryck än mellanölet, men fortfarande var fördelningen jämn. 47 % ansåg det vara en måltidsdryck och 53 % en rusdryck.

Försäljningsformer

Inställningen till nuvarande försäljningsfor- mer och några hypotetiska ändringsförslag undersöktes. Av de tillfrågade ville 67 % inte dra in mellanölet, därav 42 % i kategori 1. men en minoritet om 20 % ville starkt förbjuda mellanöl. Män i s/t var avgjort motståndare mot tanken på att dra in 11 B, kvinnor i s/t låg på samplets genomsnitt och landsbygdsbefolkningen var klart för ett för- bud. En brytning gick också mellan personer under 45 år och äldre. Här liksom vid ett par tidigare tillfällen förenade sig de två yngsta ålderskategorierna. De mest slåen- de differenserna gav korstabuleringen med avseende på konsumtion, där 86 % av varje- dagskonsumenterna av öl ville behålla mel- lanölet, medan endast 26 %» av dem som aldrig dricker öl hyste samma uppfattning. Ännu något större spännvidd fanns mellan dem som drack mer mellanöl och dem som slutat dricka. Knappast någon annan fråga i undersökningen uppvisade en så total mot- sättningi för Och emot.

Än mer bestämda blev attityderna om man ser till raksummeringen på en fråga. om mellanölet enkom skall få säljas i systembo- lagets butiker. 44% motsatte sig det defini- tivt och 64% totalt, medan 24 % helt ville överföra försäljningen dit. Tendenserna är

slående lika i alla yrkes-, ålders— eller bostad/könsgrupper, med i samtliga fall en ökning i kategori 1 Och 6 i jämförelse med föregående fråga.

62 % instämde helhjärtat i den l8-årsgräns för inköp av mellanöl som infördes den 1 april 1970 och 78 % totalt. Endast 12 % tog helt avstånd. Motsvarande siffror för en 16-årrsgräns tillfredsställde endast 25 % full- ständigt och 35 % totalt. medan 49% tog definitivt avstånd från den lägre åldersgrän- sen.

2.9.4 SIFO:s intervjuundersökning 1971 bland ungdomi åJdrama 12—24 år]

Inledning

År 1971 gjorde SIFO en undersökning där 1 689 ungdomar i åldrarna 12-24 år inter- vjuades vid personliga besök. Fältarbetet påbörjades den 24 februari och avslutades den 8 april. Bl. a. ställdes frågor om ungdo- marnas alkoholkonsumtionsvanor. Bortfallet uppgick till 15 %.

K onsumtionsvanomas utveckling

Materialet ger en viss ledning för hur konsumtionsvanorna utvecklas under ung- domsären, se tabell 29.

I kommentarerna till undersökningen på- pekas att tre av fyra ungdomar i åldern 12—13 år har alkoholdebuterat och i nästa ålderskategori (14—15 år) är det en av tio ungdomar som aldrig druckit alkohol. Där-

Tabe1129 Andel icke-konsumenter (%) i oli- ka åldersgrupper.

Åldersgrupp Dryck

Mellanöl Starköl Vin Sprit 12—13 år 55 90 44 82 14—15 år 22 63 22 54 16—17 år 11 38 14 28

efter minskar antalet successivt till 2 % i grup- pen 22—24 år. Som framgår av tabellen är vin och mellanöl de två vanligaste debut- dryckerna.

Konsumtionsfrekvensen framgår av tabell 30.

Mellanöl är den dryck som brukas oftast, därefter vin, sprit och starköl. Av kommentarerna framgår att det upp till 16 år inte föreligger någon egentlig skillnad mellan pojkar och flickor. I de högre åldrarna har emellertid männen högre kon- sumtionsfrekvens för öl och sprit. För vin har kvinnorna en något högre frekvens än männen.

De intervjuade ombads också att ange hur mycket de brukade dricka av olika sorter vid varje tillfälle. Svaren omräknades därefter i starksprit på det sättet att 10 cl sprit ansågs motsvara 30 cl vin, 72 cl starköl OCh 90 cl mellanöl. Av särskilt intresse är hur stor andel av de tillfrågade som uppgav sig vid varje konsumtionstillfälle bruka dricka alko- holdrycker som motsvarade 16 cl starksprit eller mer. Detta framgår av tabell 3].

Enligt undersökningen skulle alltså sprit-

1Svenska Bryggareföreningen. Rapport från SIFO:s ungdomsundersökning 1971. 25.5.1971 Stencil.

Tabell 30 Uppgiven konsumtionsfrekvens bland ungdomar 12—24 år för mellanöl, starköl, vin och spritdrycker. Procent.

Mellanöl Starköl Vin Sprit Mer än 2 ggr/veckan 9 0 0 0 2 ggr/veckan — l g/mån 54 29 38 30 Mindre än 1 g/mån 17 29 43 37 Aldrig 19 41 17 32 Vet ej 0 1 1 1 SOU 1971:66 65

Tabell 3] Andel personer (i %) som uppger sig vid varje konsumtionstillfalle bruka dricka alkoholdrycker motsvarande 16 cl spritdrycker eller mer. Ålder och kön.

Mellanöl Starköl Vin Sprit Pojkar 12—15 år 7 2 3 6 Flickor 12—15 år 2 2 7 Pojkar 16-19år 11 13 12 42 Flickor 16—19 år 1 1 2 11 Pojkar 20—24 år 2 13 13 61 Flickor 20—24 år 0 0 4 13 drycker vara den dryck som är vanligast vid månaden” —, och — ”En gång i månaden

”storkonsumtionstillfållen”. Undantaget är den yngsta åldersgruppen pojkar, där mellan- ölet spelar en större roll än övriga drycker.

Av dem som brukade dricka mellanöl of- tare än 2 gånger i veckan uppgav 5 % att de brukade dricka mer än 2 burkar per gång. Motsvarande siffror för dem som brukade dricka öl — ”2 gånger i veckan till 2 gånger i

Tabell 32 Konsumtionsmängd mellanöl un- der ”senaste” veckoslutet. Ålderskategon'er i procent.

Konsumerad mängd 11 B 12— 14— 16— 13 år 15 år 17 år Ickekonsumenter/drack ej 11 B senaste veckoslut 94 33 77 1— 33 cl 3 5 9 34— 45 cl 1 4 6 46- 90 cl 1 1 4 90—135 cl 0 2 2 136 cl eller mer 1 l 2

Tabell 33 lS—årsgränsens tillämpning på mel- lanölskonsumenter under 18 år. Procent.

12— 13 år

14— 15 år

16- 17 år

Har aldrig försökt köpa

själv 60 48 35 Har hindrats vid några

eller alla försök att själv köpa öl 14 18 12 Har aldrig hindrats 25 35 54 66

eller mer sällan” — var 11 % respektive 5 %. Beträffande vin och sprit kan man konstate- ra ett starkare samband mellan hög konsum— tionsfrekvens och den förtärda mängden alkohol.

På en fråga om hur mycket mellanöl den intervjuade konsumerat under det ”senaste veckoslutet” fördelade sig svaren på sätt som framgår av tabell 32.

Av tabellen framgår fördelningen för åldersgrupperna t. o. rn. 17 år. Totalt uppgav 29 % av ungdomarna i åldern 12—24 år att de druckit mellanöl under det senaste vecko- slutet.

Berusningsmedel

I undersökningen ställdes också till dem som uppgivit att de någon gång känt sig påverka- de en fråga om vilket medel som kommit till användning senaste gången. Av samtliga angav 57 % starksprit, 33 % vin, 12 % starköl och 19% mellanöl. Att procenttalen sam- manlagt överstiger 100 beror på att vissa ungdomar använt flera sorter. Mellanölet dominerar som påverkningskälla i den yngsta ålderskategorin (12—15 år), där det uppgavs av 55 % av pojkarna och 43 % av flickorna.

Åldersgränsen

För att utröna vilken effekt den frivilliga 18—årsgränsen haft tillfrågades de som drack mellanöl och var under 18 år om gränsen verkat hindrande. Svaren framgår av tabell 33.

2.10 Vissa mera begränsade undersökningar kring mellanölspro blematiken

Utöver de här ovan under 2.8 och 2.9 refererade undersökningarna — som haft riksomfattande karaktär — har APU haft tillgång till andra undersökningar med en mindre bred uppläggning. De ger redan av den anledningen inte underlag för några generella slutsatser, men saknar fördenskull inte intresse. Man bör emellertid vid läsning- en halla i minnet att urvalets representati- vitet kan ifrågasättas och att tillförlitligheten av erhållna data i flertalet fall inte närmare analyserats.

Bland dessa undersökningar må till en början nämnas en trebetygsuppsats, utförd vid pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet.] Den berör förhållandena vid Stockholms ungdomsgårdar och har rönt betydande uppmärksamhet i den offentliga debatten. Enligt undersökningen — som gjordes på ett urval av 139 personer men som av undersökarna ansågs representativ för ungdom vid ungdomsgårdarna i Stockholm _ var 84 % av ungdomarna mellanölskonsu- menter och hälften av dessa brukade vid varje tillfälle dricka 6 eller flera burkar eller flaskor mellanöl.

[ en rapport över en undersökning som utförts på ett urval av 122 ungdomar för att kontrollera riktigheten av bl. a. de här nämnda resultaten hävdar professor Åke W. Edfeldt att originalundersökningens material möjligen kan vara representativt för någon specifik grupp bland de ungdomar som är medlemmar vid Stockholms ungdomsgår— dar.2 Den av Edfeldt gjorda undersökningen gav till alla delar ett helt annat utfall än originalundersökningen.

lnom Skolförvaltningen i Västerås företogs i december 1966 och december 1969 under- sökningar för att bl.a. utröna skolungdo- mens i Västerås alkoholvanor.3 Enligt under- sökarens uppfattning kan man konstatera en breddning av alkoholvanorna så att ung- domar i allt yngre åldersgrupper var alkohol- konsumenter 1969jämfört med 1966.

En i april 1970 gjord enkätundersökning

bland elever vid två grundskolor och ett gymnasium i Göteborg syftar till att ge en allmän bild av ungdomens alkoholvanor samt att söka utreda mellanölets roll och hur den påverkats av försäljningsrestriktionen den 1.4.1970.4

Slutligen må nämnas en s. k. pilotstudie av ungdomars attityder till mellanöl.5 Samman— lagt 200 elever på olika utbildningsnivåer vid skolor i Östersund och Solna intervjuades. Avsikten var att söka ge en bild av hur elever i gymnasie- och fackskolor upplever ”mellan- ölsproblematiken”, hur de ser på mellanölet i förhållande till andra alkoholdrycker och vad de tror om mellanölsdrickandet.

2.11 Sammanfattning av resultaten av de sociologiska undersökningarna under 2. 9 och 2.1 0

De undersökningar som behandlas i avsnitt 2.9 och 2.10 har genomgående utförts som intervju— eller enkätundersökningar. Här skall först erinras om de felkällor som kan uppstå vid sådana undersökningar. Om resultaten från undersökningar av denna karaktär skall ha giltighet även för en större grupp än den som varit föremål för utfrågning, krävs att materialet utgör ett slumpmässigt urval ur den population till vilken man vill generalise- ra resultaten. Urvalet får ej heller vara för litet. Vidare får inte bortfallet vara för stort eller selektivt. Vid intervju- och enkätunder-

1 Mellanöl — ett ungdomsproblem. Trebetygs- uppsats i pedagogik. Stockholms universitet. Hös- ten 1970. Stencil.

Rapport över kontrollundersökning i anslut— ning till publikationen "Mellanöl — ett ungdoms- problem”. Stockholm. Maj 1971. Stencil.

3 Information från Skolstyrelsen. En undersök— ning av skolungdomens rök-, alkohol- och sniff- ningsvanor, Västerås 1967, samt en follow—up—un- dersökning härav, Västerås 1970. Stenciler. 4 Hamnered & Jansson. Om ungdom, alkohol och förbud. Tvåbetygsuppsats i sociologi vid Göte- borgs universitet. Stencil. 5 Redovisad i förslag till Skolöverstyrelsen och socialstyrelsen om preventiva åtgärder rörande ung- dom och mellanöl, av en för detta ändamål tillsatt arbetsgrupp (SMELL). April 1971. Stencil.

sökningar är frågekonstruktionen en viktig del. Oklara och mångtydiga frågor kan orsa— ka fel i undersökningen. Vid undersökningar av alkoholvanor med hjälp av frågemetoder frågar man oftast efter den genomsnittliga konsumtionen när det gäller tid och kvanti- tet. Detta medför att de erhållna konsum- tionssiffrorna jämfört med försäljnings- siffrorna för riket oftast blir för låga. Detta kan delvis bero på glömska hos de inter- vjuade men andra faktorer har också bety- delse såsom att man ej får möjlighet att ange konsumtionstopparna etc.

Man bör sålunda lägga störst vikt vid resultaten från de mer omfattande undersök- ningar som är genomförda på relativt stora slumpmässiga urval.

Som redovisats ovan (2.4) har maltdrycks- konsumtionen ökat betydligt efter införan- det av mellanöl 1965. Ökningen kan huvud- sakligen tillskrivas mellanölet. Ökningen har skett dels genom att tidigare konsumenter av främst öl typ A övergått till att konsumera mellanöl men även genom att nya konsu- mentgrupper tillkommit. Kvinnornas ölkon- sumtion har — om man jämför med tidigare, här ovan ej refererade undersökningar ) sti- git kraftigt sedan mellanölet infördes men även ungdomarnas ölkonsumtion har stigit (2.9.1).

Den allmänna opinionen har speciellt un- der de senaste åren förändrats så att man var nat för ett tilltagande ölmissbruk hos ung— domen. 1968 ansåg sålunda 40—80 % av be- folkningen över 15 år att mellanölet medfört ett ökat alkoholmissbruk hos ungdom (2.9.2). Motsvarande siffra 1970 var 90% (2.9.3). Förändringen i inställningen till ung— domens mellanölskonsumtion speglas också av de undersökningar som utförts av kon- trollstyrelsen (2.8.1).

Har ungdomens alkoholkonsumtion ökat? Få undersökningar har gjorts som belyser denna fråga. Av gymnasistundersökningarna (2.9.1) framgår att vi har en tilltagande konsumtion 1956—67 bland gymnasisterna av såväl sprit som vin och maltdrycker (bland maltdrycker för närvarande främst mellanöl). Dessa resultat torde beträffande

tendensen kunna generaliseras även till övri- ga ungdomar. Rörande utvecklingen under de senaste 2—3 åren föreligger inga motsva- rande undersökningar.

Vilken alkoholdryck är debutdryck i ungdomsåren? Ungefär tre av fyra ungdomar i åldern 12—13 år har alkoholdebuterat. [ åldern 14—15 år är motsvarande siffra nio av tio, sedan stiger andelen som alkoholdebu- terat med stigande ålder. Den vanligaste debutdrycken är mellanöl eller vin (2.9.4). Vissa data tyder på att mellanöl är vanligare som debutdryck hos pojkarna (de s.k. Västeråsundersökningarna_ 2.10).

Hur ser ungdomarnas konsumtionsmöns— ter ut? Ungdomarnas alkoholkonsumtion utgöres i större utsträckning av öl och i mindre utsträckning av sprit än vad som gäller befolkningen i övrigt (2.9.2) Ölkon- sumtionen består huvudsakligen av mellan- ölskonsumtion. Mellanölet är även den alko- holdryck som ungdomarna dricker oftast, (2.9.4). Sprit svarade 1968 för en större andel av de äldre (21—25 år) manliga ungdomarnas alkoholkonsumtion än för de yngre (15—17 år). Mellanölets andel av konsumtionen i dessa åldersgrupper var ungefär lika stor (2.9.2).

Finns det ett missbruk av mellanöl hos ungdomen? Då det gäller storkon- sumtion av mellanöl (mer än 3 flaskor per tillfälle) är den vanligast bland ungdomar (16—25 år) och bland studerande (2.9.3). Då det gäller storkonsumtion av alkoholdrycker i allmänhet (16 cl sprit eller motsvarande vid samma tillfälle) sker denna bland ungdomar främst i form av spritkonsumtion, detta gäller dock ej bland de yngsta där de få ”storkonsumenterna” oftare dricker mellan— öl (2.9.4). Att storkonsumtion av mellanöl förekommer bland vissa ungdomar framgår även av en undersökning på Stockholms ungdomsgärdar (2.10).

Har den nuvarande åldersgränsen för in- köp av mellanöl haft effekt? Att åldersgrän- sen ej kunnat upprätthållas effektivt framgår av flera undersökningar (2.9.4, 2.10).

2.12 Försöksverksamhet med mellanölsför- säl/"ning

2.12.1 Försöksverksamhet med utskänkning av öl på marketenterier

Försöksverksamheten gäller utskänkning av öl klass II B och 11 A på fasta marketenterier (även lättöl skall tillhandahållas). Den påbör- jades successivt under oktober månad 1969 och skall fortgå tills vidare. Under november 1969 hade samtliga i försöket ingående marketenterier utskänkning av öl. Samma marketenteri betjänar i några fall flera förband eller skolor. De i försöket deltagan- de förbanden, skolorna och utbildningsan- stalterna inom krigsmakten är spridda över hela Sverige med undantag för Gotland, som inte är representerat, samt övre Norrland, där endast I 20 och K 4 (samma marketen- teri) och Jägarskolan i Kiruna ingår i försöket. Totalt sker utskänkning vid 63 fasta marketenterier. Avbrott i försöksverk— samheten har skett vid F 10 under novem- ber 1969 — februari 1970 på grund av ombyggnad. Vid Krigsskolan avbröts för— söket på grund av det ringa intresset för öl- utskänkning från de värnpliktigas sida. Ut-

skänkning av öl får ske endast imarketente- riets lokaler inom kasernområde och mellan kl. 17.00 och 22.00, dock inte under tjänst— göringstid. Under försöksperioden sker kvar— talsvis rapportering från varje marketenteri med uppgifter om utskänkt kvantitet öl Il B, II A och lättöl. Vidare rapporteras om antal vpl och antal fylleriförseelser resp. kvartal och som jämförelse motsvarande kvartal året innan samt uppgifter om ev. iakttagelser och synpunkter.

Med utgångspunkt från dessa rapporter har sammanställts tabell 34.

Av tabellen framgår att den utskänkta kvantiteten 11 B inte ändrats nämnvärt under den tid försöket pågått. Konsumtionen av 11 A liksom lättöl håller sig på en blygsam nivå och uppgår för vartdera varuslaget till knappt 1/100 av 11 B-konsumtionen.

Vid jämförelse av utskänkt kvantitet II B/vpl vid de enskilda förbanden framkom- mer att de flesta ligger relativt lågt. Det finns dock några förband som jämfört med övriga ligger förhållandevis högt.

En gruppering av förbanden på orter med mer än 50 000 inv., 30 000—50 000 inv. och mindre än 30 000 inv. visar att konsumtio-

Tabell 34 Försöksverksamhet med ölutskänkning på militära marketenterier.

Tidsperiod Genom- Utskänkning Fylleriförseelser snittligt antal liter liter/vpl antal per 1000 .. .. .. l VP! 0111 B 01 II A lättöl Ol II B vp 4:e kv 1968 32163 230 7,15 l:a kv 1969 36 120 208 5,76 2:a kv 1969 21 299 129 6,06 3:e kv 1969 31655 . . .. . 170 5,37 4:e kv 1969 33 384 74 052 734 1104 2,22 173 5,18 l:a kv 1970 37 479 74 960 547 393 2,00 199 5,31 2:a kv 1970 23 019 46 875 637 647 2,04 108 4,69 3:e kv 1970 37,650 84,938 627 707 2,26 160 4,25 4:e kv 1970 32 367 69 309 497 436 2,14 149 4,60 År 1970 32 629 276 082 2 308 2 177 8 46 616 18,88 Anm. Uppgifterna för tiden före 4:e kv 1969 avser de förband som sedermera kom att ingå i försöksverksamheten. SOU 1971:66 69

nen/vpl är relativt jämnt fördelad, dock med en viss tendens till att vpl förlagda i mellan- gruppen, dvs. orter med 30 000—50 000 inv., har en något större konsumtion än i de två övriga grupperna.

En indelning efter militärområden visar att det östra militärområdet nästan genom- gående ligger högst beträffande utskänkt kvantitet Il B/vpl och särskilt då i gruppen orter med 30 000—50 000 inv., där utskänkt kvantitet II B/vpl är i huvudsak dubbelt så stor som i hela materialet.

Antalet fylleriförseelser per 1 000 vpl var under perioden 4 kv. 1969—3 kv. 1970 20 % lägre än under motsvarande tid året före. Minskningen fortsatte under 4 kv. 1970.

Att observera här är dock att antalet omhändertaganden vid de förband som icke ingår i försöksverksamheten är ej obetydligt högre än vid försöksförbanden, vilket torde peka på ett snett urval, dvs. att de förband som redan tidigare hade höga siffror för an- tal omhändertaganden icke har medtagits i försöksverksamheten. Minskningen av anta- let omhändertaganden per 1 000 vpl har vid dessa förband varit 14 % vilket således är nå- got mindre än vid de förband som ingår i för- söksverksamheten.

De av uppgiftslämnarna redovisade iakt- tagelserna visar att ölutskänkningen i de allra flesta fall fungerar utan problem och att fyl- leriförseelser till följd av ölkonsumtion på marketenteriet är ytterst fåtaliga. Det är en- dast ett förband som rapporterat att ölut- skänkningen negativt påverkat den allmänna ordningen hos den värnpliktiga personalen samt att brott mot utfärdade bestämmelser förekommer och att dessa i vissa fall synes kunna hänföras till för stor mellanöls- konsumtion. Konsumtionssiffrorna för detta förband ligger för vissa månader upp till 4 gånger över riksgenomsnittet, dock har un- der april och maj en nedgång ägt rum.

Sammanfattningsvis kan konstateras att konsumtionen av 11 B/vpl på de militära marketenterierna håller sig på en relativt låg nivå. De förband som angett mellanölskon- sumtion på marketenteriet som orsak till fyl- leriförseelser är ytterst fåtaliga. Både de sta-

tistiska uppgifterna och iakttagelserna visar att någon ökning av antalet fylleriförseelser på grund av ölutskänkningen ej har ägt rum. De insända rapporterna tyder även på att några problem av större omfattning inte har märkts under försöksperioden.

Det kan tilläggas att priset på det utskänk- ta mellanölet har varit ganska lågt. Priset för en 33 cl-flaska var exempelvis under januari månad normalt 1:50 kr. I några fall begärde man 1:75 eller 2:00 kr. Smärre prishöjningar har ägt rum i samband med skattehöjningen i februari 1970 men förhållandevis många har behållit det tidigare priset.

Den ifrågavarande försöksverksamheten pågår alltjämt och skall i enlighet med vad som planerats fortgå tills vidare.

2.12.2 Sociologisk undersökning i samband med försöksförsäljningen på marketente- rierna

För undersökningen har APU insamlat data från sex olika militärförband. Hälften av dessa är förband där öl typ B försålts på förbandets marketenteri efter tjänstens slut. Vid övriga tre förband förekom ej någon försäljning. Data har insamlats via gruppenkät. Två mät— ningar har ägt rum; den första några dagar ef- ter inryckningen och den andra sedan cirka halva tj änstgöringstiden avverkats.

756 respondenter deltog vid första och 448 vid andra mätningen. Bortfallet (308 personer) var i första hand orsakat av ”naturlig frånvaro” (sjukdom, kommende- ring eller förflyttning). En analys av det externa bortfallet visade att det finns skäl antaga att detta i inte alltför stor utsträck- ning skulle ha påverkat resultaten.

I det följande kallas förband med mellan- ölsförsäljning E-förband (experimentför- band). Förband utan mellanölsförsäljning kallas K-förband (kontrollförband).

Av resultaten framgår att det är fler på E- än på K-förbanden som ökat sin mellanöls- konsumtion mellan de båda mättillfällena (30 % respektive 17 %). Denna skillnad orsa- kas av en större förändring av antalet kon- sumtionstillfällen i E-förbanden än i K-för-

banden; 31 % respektive 17 % har ökat sin konsumtionsfrekvens. Beträffande volymen per konsumtionstillfälle är det en lika stor andel (31 %) på båda typerna av förband som uppvisar en ökning. På E-förbanden är det t. o. ni. en större andel än på K-förban- den som för mellanöl minskat sin volym per konsumtionstillfälle (30 % respektive 19 %). För övriga studerade drycker (starköl, lätt- vin, starkvin och starkSprit) har inte konsta- terats några egentliga skillnader mellan E- och K—förbanden vad gäller förändringar i konsumtionen.

I totalmaterialet gäller att 53 % ökat medan 44% minskat sin totala alkohol- konsumtion under värnpliktstiden.

2.13 Resultat av överläggningar mellan kon- trollstyrelsen och företrädare för bryggeri- näringen och livsmedelshandeln

Som redan ovan i korthet uppgivits, har de övervakande myndigheternas erfarenheter av olägenheter av mellanölsförsäljningen jämte vad som framkommit i debatten härom lett till vissa åtgärder i skadeförebyggande syfte. Sålunda har livsmedelshandelns och bryggeri- näringens organisationer samt handelsanställ- das och livsmedelsarbetarnas fackförbund vid sammanträde hos kontrollstyrelsen över- enskommit om att från den 1 april 1970 tillämpa vissa inskränkningar i handeln med mellanöl för att söka förebygga olägenheter av denna försäljning. Överenskommelsen in- nebär i huvudsak följande.

Mellanöl skall inte från butik eller bryg- geri säljas till barn eller ungdomar som kan antas vara under 18 år. Undantagsvis kan det bli fråga om legitimering. Barn och ungdo- mar som uppenbart köper för föräldrars räkning undantas från försäljningsbestäm- melsen. Anslag om åldersgränsen skall sättas upp på alla försäljningsställen där mellanöl saluföres. — Handeln och bryggerinäringen rekommenderas att inte tillämpa lockvaru— priser för öl eller lämna lockvaruerbjudanden vid ölköp. Skyltning och montage för öl förutsättes ske på ett måttfullt sätt.

Efter överläggningar med bl.a. kontroll—

styrelsen har Svenska bryggareföreningen beslutat att med verkan från den 1 april 1970 rekommendera sina medlemsföretag att iakttaga vissa begränsningar i ölreklamen. Reglerna gäller allt öl av klass II. Huvud- syftet är att förhindra all ölreklam som riktar sig till barn och ungdom. Vidare skall all reklam som knyter an till romantiska situationer eller till sex appeal undvikas. Reklam för öl får ej förekomma i publika- tioner som huvudsakligen riktar sig till ungdom, ej heller vid tillställningar eller i utbildningsanstalter eller i lokaler och insti- tutioner för ungdom. Reklam får slutligen inte göras så att den på något sätt anknyter till idrott, friluftsliv eller motorism och den får inte heller stimulera till konsumtion av öl på arbetsplatsen. I övrigt må hänvisas till bilaga 1.

Med anledning av att ovan redovisade överenskommelse om 18-årsgräns m.m. vid försäljning från butik eller bryggeri enligt kontrollstyrelsens mening visade sig allt mindre effektiv samt med hänsyn till att försäljningen av mellanöl till bl.a. ungdomar enligt styrelsens uppfattningi stor utsträck- ning skett på ett från social synpunkt inte godtagbart sätt, har i november 1970 en ny överenskommelse träffats mellan styrelsen samt livsmedelshandeln och bryggerinäringen jämte de handelsanställdas och livsmedels- arbetarnas fackförbund. Överenskommelsens text återges här nedan i fem punkter, med tillägg av kontrollstyrelsens kommentarer:

1. Försäljningsföreståndare ska se till att l8-årsgränsen för köp av mellanöl verkligen respekteras av hans personal. Anslag om l8-årsgränsen ska alltid finnas uppsatt på ett tydligt framträdande sätt vid varje monter, kassa, lager och fordon för ölförsäljning. Sådana anslag tillhandahålls av kontrollstyrelsen och distribueras genom de olika organisationerna. I denna punkt betonas föreståndarens ansvar, se 3 & Öff. Det är till honom eller av honom utsedd ansvarig ersättare som försäl- jaren (kassörskan) alltid ska vända sig när svårigheter uppstår att tillämpa försäljnings- bestämmelserna och regeln om 18-årsgrän- sen.

2. Annonsering, skyltning och exponering

av öl ska ske på ett mättfullt sätt.

Det uttryckliga förbudet mot lockpriser o. d. har slopats. I stället har införts ett generellt uttalande att handelns ; liksom bryggeriernas — reklam för öl ska ske på ett måttfullt sätt. En offensiv exponering av öli t. ex. skyltfönster eller vid montrar och kassor ska rn. a. o. inte förekomma.

3. Informationskortet ”Fem viktiga kom-i- håg vid ölförsäljning” ska alltid finnas hos all ölsäljande personal. Rättighetshavaren ska förvissa sig om att personalen förstår inne- börden av vad som sägs på kortet. Kortet tillhandahålls av kontrollstyrelsen och distri- bueras genom de olika organisationerna. Varje försäljare (kassörska) i livsmedels- butik, butiksbuss och bryggeribil ska alltså alltid kunna visa upp ett sådant kort.

4. Vid försäljning på söndagar och på vardagar efter kl. 18 ska uttagnings- eller utlämningsställe för mellanöl övervakas av ansvarig person.

Detta är en ny och viktig punkt, som har motiverats av att ölförsäljningen på sön- och helgdagar och på kvällar erfarenhetsmässigt har visat sig erbjuda speciella problem från övervakningssynpunkt. Uttalandet innebär att det i butiken ska under angivna tider finnas en person i ansvarig ställning (före- ståndare eller annan förman) som övervakar uttagnings- eller utlämningsställe för öl. Han ska m. a. 0. ha detta ställe under sådan uppsikt att han kan hindra olämplig försälj- ning. Vid förfrågan ska denna ansvariga övervakare alltid kunna namnges.

Skulle det likväl visa sig att denna försäljning sker på ett olämpligt sätt, kan polismyndigheten med stöd av 27 % Öff förbjuda ölförsäljning på kvällar och sönda- gar.

5, Det är angeläget att ölförsäljningen i pubar o. d. sker på ett från sociala synpunk- ter godtagbart sätt. Bryggerierna ska vid ölleveranser till pubar o. d. medverka härtill. Detta kan ske t. ex. genom samråd mellan de berörda företagen om utformningen av expo- nering och reklam samt av försäljningsverk- samheten.

Bryggerierna kan här göra en aktiv insats bl. a. genom måttfull exponering och reklam i puben.

Om en ölpub sköts på ett mindre tillfreds- ställande sätt så att den t. ex. blir tillhåll för ungdomar som uteslutande och i stora kvantiteter konsumerar öl, äger länsstyrelsen inskrida med åtgärder enligt 27 & Öff, ev. ge- nom att med stöd av 14 % begränsa försälj- ningen till att gälla öl av typ A (pilsner).

2.14. Särskild s. k. policykommitté för mel- lanölsfra'gan

Samarbetsnämnden i alkoholfrågan # som är ett till riksskatteverket knutet organ för samordning på alkoholområdet — beslöt i februari 1970 att tillsätta en policykommitte för mellanölsfrågan och andra alkoholpro— blem (PKMA). [ kommittén sitter företräda- re för riksskatteverket, socialstyrelsen, skol- överstyrelsen och universitetskanslers- ämbetet. Kommitténs uppgift är närmast att samordna undersökningar. information och andra åtgärder på området.

2.15. Andra förslag till åtgärder rörande mellanölsproblem bland ungdom

I april 1970 tillsatte Skolöverstyrelsen och socialstyrelsen en arbetsgrupp som hade i uppdrag att föreslå åtgärder rörande mellan- ölsproblern bland ungdom. Arbetsgruppen kallade sig för SMELL (samarbetsgrupp angående mellanöl) och framlade förslag till åtgärder i maj 1971. Dessa är främst av informativ och ungdomsvårdande natur. I det följande lämnas en kortfattad redogörel- se för förslagets innehåll.1

2.15.1. Pilotundersökning (informella inter- vjuer)

En pilotundersökning utförs och bildar un- derlag dels för försök att mäta attitydpåver- kan, dels för information om ungdomars attityder till mellanöl.

Undersökningen har genomförts och är omnämnd ovan under 2.10, 5. 67.

2.15.2. Försök att mäta attitydpåverkan

Ett försök att mäta attitydpåverkan bland ungdom genom någon form av upplysnings-

1 Preventiva åtgärder rörande ungdom och mel- lanöl. Förslag från SMELL. (Samarbetsgrupp Skol- överstyrelsen - Socialstyrelsen) April 1971. Sten- cil.

verksamhet genomförs höstterminen 1971. Med ledning av experimentet utformas infor- mationsrnaterial för olika målgrupper.

2.153. Faktaskrift, mälgruppsmaterial

handledning, speciellt

Som exempel på målgrupper och skilda slag av sammankomster nämns lärare och funk- tionärer inom elevvården i skolan, deltagare i föräldramöten, ungdomsledarträffar, diskus- sioner under lektionstid med högstadieelever och mellanstadieelever. lnformationsmateria- let bör bestå av en faktaskrift, som dels ger grundläggande kunskaper för olika målgrup- per i deras planläggning av egna insatser, studiearbete och diskussioner, dels med utgångspunkt från resultatet av pilotunder- sökningen ger problemställningar i lättill- gänglig form. I anslutning härtill bör utfor- mas en handledning som ger konkreta uppslag till studiearbete och diskussioner i olika malgrupper med hänvisningar till fakta- skriften och till specialmaterial för målgrup- perna. Specialmaterialet — i form av stillfilm, ljudband, diabilder m.m. _ skall kunna utgöra en introduktion till diskussion i målgrupperna.

2.15.4 Diskussionsmaterial om reklam

Ett material om reklam utarbetas för ung- domsgrupper. skolklasser och andra. Materia— let skall ta upp reklamfrågan i stort men ställa alkohol— och tobaksreklamen i cen- trum.

2.15.5. Popularisering av andra dryckesvanor

Åtgärder bör vidtagas för att göra lättölet mera populärt som alternativ till andra ölsorter. Lättölet bör i större utsträckning än f.n. tillhandahållas på pubar och diskotek och ev. tillhandahållas på ungdomsgårdar och i andra ungdomssammanhang. Åtgärder bör vidtagas för att hos olika organisationer skapa en ökad medvetenhet om värdet av att främja bruk av lättöl samt andra alkohol— svaga eller alkoholfria drycker.

2.15.6. Alkoholfria/alternativa fritidsmiljöer

En arbetsgrupp med deltagande från social— styrelsen, skolöverstyrelsen och kommunför— bundet föreslås skola tillsättas för att disku- tera och konkretisera modeller för en allsidi- gare kommunal fritidsverksamhet. Bland äm- nen som bör behandlas nämns dels nya arbetsformer som t. ex. ungdomskaféer, verksamhet efter modellen "Projekt Skärhol- men—Vårberg”, speciella aktiviteter för ål- dersgrupperna 10—13 år under eftermiddags- tid, dels ökade möjligheter för ungdomar att själva delta i planerings- och beslutsprocessen rörande fritidsverksamhetens organisation och innehåll, dels samverkan mellan sociala organ, fritidsförvaltning, polis och skola på lokalt plan, dels behovet av allsidig, fantasi— rik och stimulerande ungdomsverksamhet i alla bostadsområden, allaktivitetshus, träff. centra, etc., dels relationerna till barn- och ungdomsorganisationernas verksamhet, dels ock möjligheterna att skapa alkoholfria miljöer samt att öka kontakterna, samvaron och gemenskapen mellan olika åldersgrup- per.

2.15.7. Intensivverksarnhet och uppsökande arbete bland ”trasslig” ungdom

En arbetsgrupp föreslås skola tillsättas med representanter för socialstyrelsen och kom- munförbundet för att analysera intensivverk- samhetens möjligheter och utarbeta förslag till uppsökande fältverksamhet och intensiv- verksamhet i kommunal regi. lntensivverk- samheten skall ta sikte på att utveckla sociala och ömsesidiga kontakter mellan ungdomarna och vuxna handledare.

2.15.8. Konferenser

Företrädare för Ungdomsrådens samarbets— kommitté, Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund, Sveriges socionomförbund, Riksförbundet Sveriges fritid s— och hemgårdar och Kommunaltjänstemannaförbundet in- bjuds under hösten 1971 till en arbetskonfe-

rens där akutella frågeställningar och åtgärder diskuteras. Konferensen sker i regi av skol— överstyrelsen, socialstyrelsen, kommunför— bundet och CAN.

Även regionala kurser och konferenser bör anordnas.

2.16. Ungdomens levnadsförhållanden och ”ungdomskulturerna ”

[ förevarande betänkande — som sysslar med de problem som huvudsakligen rör ungdo— men — synes det angeläget att även redovisa material som kan ge en allmän bakgrund till problemen och belysa de svårigheter som kan uppstå när det gäller att lösa dem.

2.1 6.1 Biologisk och social mognad

Det antas numera allmänt att den biologiska mognaden generellt sett inträder tidigare hos ungdomen nu än förut.' Däremot debatteras ofta frågan om det förhåller sig på samma sätt med den sociala mognaden. Spörsmålet torde inte vara möjligt att besvara, eftersom några objektiva kriterier på social mognad ej lär kunna uppställas. Här må dock pekas på att man i flera västeuropeiska länder kan iakttaga tendenser att ge ungdomen en tidigare bestämmanderätt över sina egna angelägenheter. I Sverige har detta kommit till uttryck inte bara i sänkningen av myndighetsåldern utan också i lagändringar vilka ger den som fyllt 18 år ökad behörighet att för egen räkning ingå rättshandlingar.

2.162. Boendeförhållanden2

Inledningsvis må här erinras om den sedan länge pågående inflyttningen från landsbygd till städer Och tätorter. Enligt folkräkningen 1940 utgjorde tätortsbefolkningen inte fullt 56 procent. År 1965 hade denna andel stigit till 77,4 procent. Totalt sett är inflyttningen till storstadsregionerna störst. Under åren 1960—1965 ökade folkmängden i Stock- holmsregionen med mer än 80 000 invånare, i Göteborgsregionen med mer än 40000 invånare och Malmöregionen med mer än

20 000 invånare. I olika undersökningar rörande alkoholkonsumtionsvanorna har konstaterats att dryckesmönstren är olika på landsbygd och i städer. Andelen absolutister är större på landet än i storstadsregionerna.3 Den dominerande boendeformen bland ogift ungdom såväl i städer som på landsbyg- den är hemmaboende hos föräldrarna. Majo— riteten bor kvar i föräldrahemmet tills man gifter sig. Enligt låginkomstutredningens lev- nadsnivåundersökning 1968 hade mellan 22 och 37 procent av dem som var i åldrarna 16—30 år inte tillgång till eget rum. Av de studerande ungdomarna i åldern 16—20 år uppgav sig 13 procent eller 1/8 av samtliga studerande inte ha tillgång till ostört rum.

2163 lnkomstförhållanden

I februari 1967 genomförde låginkomst- utredningen en intervjuserie som omfattade ca 12000 personer i åldrarna 14—74 år. Undersökningen avsåg att kartlägga inkomst- förhållanden, sysselsättning Och sjuklighet. Materialet avsåg förhållanden under 1966. I syfte att belysa ungdomarnas villkor lät ungdomsbostadsutredningen bearbeta data från dessa intervjuer.

Andelen fulltidsarbetande visade sig vara låg bland ungdomarna i åldern 14424 år, nämligen endast 32 procent av männen och 29 procent av kvinnorna. Bland tonåringarna dominerade skolgången. De förvärvsarbetade endast under ferieveckorna. Andelen ung- domar (14—24 år) med högst 9 arbetsveckor under 1966 var 536000, medan andelen som arbetade 10—49 arbetsveckor var 29 procent (383 000).

'Se t.ex förmynderskapsutredningens stenci- lerade betänkande Ju 196711 s. 20 ang. sänkt myndighetsålder.

2 Den kommande redogörelsen är, när annat ej anges, ett sammandrag ur ungdomsbostadsutred- ningens betänkande Ungdom—Bostad, SOU 1970:43. 3 Enligt en av försäknngsbolaget Ansvar våren 1969 gjord intervjuundersökning var andelen män i åldern 17—24 är, vilka betraktade sig som helnyk— terister. i storstäderna 5 %, i övriga städer 8 % och på landsbygden 11%. För kvinnorna var motsva- rande andel resp. 6,9 och 12 %.

Medianlönen låg i åldrarna upp till 25 är klart lägre än för de medelålders. Bland de unga i åldern 14—19 år saknade bortåt hälften av samtliga helt inkomst, ungefär 40 procent hade en årsinkomst understigande 10 000 kronor och 79 procent högst 15 000 kronor. Med inkomst avses här nettoinkomst före skatt, varvid medräknats även icke skattepliktiga belopp såsom studiebidrag, omskolningsbidrag, värnpliktsbidrag, sjuk- penning, socialhjälp etc.

Ungdomen är alltså, generellt sett, en låginkomstgrupp. Den har emellertid heller inte samma typ av utgifter som den äldre befolkningen. Den dominerande boende- formen bland tonåringarna är hemma hos föräldrarna. Enligt en sociologisk undersök- ning från 1967 avseende yngre ogifta och frånskilda och deras bostadssituation betala- de något mer än hälften av de intervjuade intet alls för sig hemma. Genomsnittet för vad ungdomen betalade var 180 kronor per månad.1 Sådana omständigheter medverkar till att ungdomar trots sina ofta låga inkoms- ter har ekonomiska möjligheter att i inte obetydlig omfattning köpa konsumtions- varor. Lockelserna härtill förstärks utan tvivel väsentligt genom en intensiv reklam som ofta har ungdomen som särskild mål- grupp. Bryggeriemas mellanölsreklam är ett exempel härpå.

Enligt 1957 års Sparundersökning (kon- junkturinstitutet) upptar de kortsiktiga kon- sumtionsvanorna större delen av ungdomar- nas inkomster, och ungdomar i åldern upp till 24 år anslår jämfört med äldre personer en liten del av inkomsten till sparande.2

2.16.4. Fritidsvanor och fritidsaktivitet

1962 års ungdomsutredning påvisade att det finns stora skillnader mellan ungdomens och de vuxnas fritidsvanor. [ betänkandet "Loka- ler för ungdomsverksamhet” anförde utred— ningen härom.3

Jämförande studier kan generellt sägas visa, att de vuxna tillbringar två tredjedelar

av fritiden i hemmet mot endast en tredjedel för de unga. Medan de vuxna ofta besöker bekanta under den tid de vistas utanför hemmet, är detta mindre vanligt när det gäller de unga. Skillnaderna kan ges en rad helt naturliga förklaringar. Mest närliggande är den förhållandevis låga utrymmesstandar- den i bostäderna, som inte tillåter innelek för de yngre barnen och starkt begränsar tonåringarnas möjligheter att ta med kamra- ter hem. I en 1964 publicerad rapport från statens institut för byggnadsforskning (”Bo och bedöma; Hyreslägenheter i Stockholm; 4. Skolbarn och bostad”) redovisas en undersökning genomförd i ett antal Stock- holmsstadsdelar. Arbetsgruppen säger i sin sammanfattande kommentar bl.a.:

”. . . Barnen hade kamrater hemma i myc- ket liten utsträckning. Vardagsrummet an- vändes praktiskt taget inte alls för barnens SOVplatser, läxläsning eller kamratsamvaro. Det förefaller som om de gängse sovrums- måtten — vanligen 10 m2 — ger mycket begränsade möjligheter för barnens olika aktiviteter speciellt då det ofta är frågan om två skolbarn. Enligt moderns bedömning tenderar de att störa varandra vid läxläsning och det ringa kamratumgänget hänger sanno— likt ihop med att det inte finns ostört utrymme.

Ifråga om anordningar i området för skolbarnen var mödrarna över lag tämligen missnöjda. En tredjedel till hälften av möd- rarna ansåg att hobbylokaler, idrottsplaner och bollplaner var otillfredsställande. Det tycks som om anordningarna iområdet för de små barnen vore bra mycket mer tillfreds- ställande än de som avses för de större barnen. . .”

Fritidsutredningen har genom en intervju- undersökning bland befolkningen i åldern 18—65 år i städer och tätorter med mer än 10000 invånare försökt få en uppfattning om främst friluftslivets men också vissa andra fritidssysselsättningars omfattning och inriktning. Undersökningsresultaten visar bl.a. att de unga (18—25 år) utövar vissa aktiviteter oftare än äldre. Så är fallet beträffande biobesök, dans, att låsa vecko- tidningar, gå på idrottsevenemang som åskå- dare, utöva tävlingsidrott, utöva hobbyverk- samhet och motionsidrott. Vidare noteras att ungdomen genomgående utövar fler aktiviteter än de äldre.

1 SOU 1970:43 s. 112. 2 SOU 1970:43 s. 92. 3 SOU 1965:63 s. 31 f.

Under senare årtionden har skett en markant förändring när det gäller rekryte- ringen till olika ideella organisationer. Nyk- terhetsrörelsen stod på 1930-talet starkare än idag — de tre största organisationerna Godtemplarorden, Nationaltemplarorden och Sveriges blåbandsförbund hade 1930 resp. 122 000, 37 000 och 40 000 medlem- mar, medan medlemsantalet för de nyss nämnda sammanslutningarna år 1969 upp- gick till resp. 72000, 27 000 och 22000 medlemmar.l Bilismens genombrott medför- de dock under 1950-talet en stark ökning av medlemsantalet för en annan nykterhets- organisation, Motorförarnas helnykterhets— förbund. Under perioden 1951—1961 ökade förbundets medlemssiffra från 30000 till 150000. Därefter har dock skett en ned- gång, och medlemsantalet var vid 1970-talets början drygt 100 000.2 De angivna siffrorna avser det totala antalet medlemmar över 14 år i de olika organisationerna, men utveck- lingen inom ungdomsgrupperna har varit likartad. Att den helnyktra ungdomens sek- tor minskar framgår av i detta kapitel tidigare refererade undersökningar. För nyk- terhetsrörelsen tillkommer det problemet att # enligt undersökningar som företagits på initiativ av försäkringsbolaget Ansvar 4 det inte är ovanligt att unga medlemmar i nykterhetsföreningar använder alkohol. De dricker då framför allt öl men naturligtvis betydligt mer sällan än ungdomar i allmän- het.

De frikyrkliga organisationerna har ge- nomgått en liknande utveckling med vikande medlemstal. Förändringarna måste ses mot bakgrund av att antalet fritidsaktiviteter ökat i takt med det stigande välståndet. Idrotts- och sportföreningar, politiska för- eningar, scoutrörelsen och föreningar för olika slags hobbyverksamhet är exempel på andra organisationer som tilldrar sig ung- domens intresse. Särskilt idrottsrörelsen har varit framgångsrik: Riksidrottsförbundet, som 1930 hade 185 000 medlemmar, hade 1969 ökat detta antal till över 1 800 000.

När det gäller den fritidsgruppverksamhet som organiseras av Riksidrottsförbundet,

studieförbund och kommuner för ungdomar mellan 12 och 25 år går det att med hjälp av uppgifter från Skolöverstyrelsens samman- ställningar över sökta och utbetalda fritids- gruppsbidrag få en bild av verksamhetens utveckling. Budgetåret 1954/55 fanns 9 608 grupper med 148 504 deltagare, medan antalet grupper budgetåret 1969/70 uppgick till 138 279 med 2 321 047 deltagare. Det är dock inte känt i vilken utsträckning samma individ under ett år deltagit i flera grupper. Ökningen har varit kontinuerlig. Under sena- re år svarar antalet grupper som redovisas via Riksidrottsförbundet för ca 95 % av till- växten.3

2.165. Sexualvanor

Utredningen rörande sexual- och samlevnads- frågor i undervisnings— och upplysnings- arbetet (USSU) har i olika delbetänkanden redovisat de senaste rönen rörande sexual- livet i Sverige. När det gäller ungdomens sexualvanor ger en nyligen publicerad under- sökning vid handen, att drygt 50 procent av de tillfrågade hade haft samlagserfarenhet före 18-ärsåldern.4 Den sexuella debutåldern anses ha sjunkit väsentligt jämfört med tidigare generationer.

Det är just på detta område lätt att iakttaga hur attityder och åsikter går i en alltmer öppen och tillåtande riktning. en förändring som torde ha starkast resonans bland ungdomen.

2.166. Utbildning

Allt fler ungdomar får möjlighet att genomgå gymnasium eller fackskola. År 1961 utgjorde antalet nybörjare i gymnasiet ca 20 procent

1 Hilding Johansson, Idéer på vandring, Klippan 1970. 2 Henrik Klackenbcrg i skriften In i 70—talet, Klippan 1970. 3 Det statliga stödet till ungdomsorganisationer- nas lokala verksamhet. Betänkande från statens arbetsgrupp för "Stöd till lokal verksamhet”, avgi- vet i september 1970. Statens ungdomsråd. Dnr 481/1970. Stencil. 4 SOU 1969z2. Om Sexuallivet i Sverige.

av årskullen 16-åringar, en andel som 1968 hade stigit till ca 32 procent. År 1963 hade fackskolan 1,2 procent av årskullen lö—åring- ar och 1968 14,8 procent. Enligt prognoser- na kommer denna utveckling att fortsätta men i lugnare takt.

Samtidigt med den ökade satsningen inom undervisningsområdet har det skett en för- ändringi fråga om kunskapernas meddelande från ett tidigare auktoritärt system mot en ordning som uppmanar till kritik och själv- ständiga ställningstaganden. Det är allmänt omvittnat att detta lett till att vi idag har en frimodigare och mot vuxensamhället mera öppet kritisk ungdom än tidigare.

2.167. Ungdomskulturerna

Det är viktigt att när man talar om mellan- ölsmissbruket bland ungdomen se detta problem i ett större sammanhang. Samhället har i flera år sökt komma till rätta med ett tilltagande narkotikamissbruk bland ung- domen. Stegringen av lagförd kriminalitet har varit högst bland de yngsta. Veneriska sjukdomar visar en stigande utbredning. Också där är uppgången starkast bland de unga. Någon enkel förklaring till dessa fenomen finns inte. Man har bl.a. pekat på sådana faktorer som det stegrade tempot i livsföringen, ökade krav på konkurrens och effektivitet, monotona arbetsformer inom stora delar av industrin, allt exempel på förändringar i samhället som är ägnade att öka individens svårigheter att finna sig till rätta.

Narkomanvärdskommitten har i sitt slut- betänkande gjort en inträngande och intres- sant analys av missbrukssituationen.l APU vill som avslutning på detta avsnitt citera vad kommitten anför under rubriken ungdoms- kulturerna.

Att det finns en specifik och ytterst särpräglad ungdomskultur i våra dagar är uppenbart för var och en. Det nya är framför allt att den har en oerhört mycket bredare omfattning än någon tidigare ungdomskul- tur. 1 Sverige liksom i andra länder sprids klädmoder, jargong, de senaste ”låtarna” och

”flugorna” snabbt över landet. Beteenden, värderingar, behov och sätt att tillfredsställa behoven är överallt likartade. Det är en utpräglad tendens till konformism. Och detta synes mer eller mindre gälla hela den västerländska kulturkretsen. De socialistiska länderna bjuder ett visst motstånd, men även den s.k. järnridån tycks vara ett bräckligt skydd mot denna världskonformism. U- ländernas ungdom avviker mer från mönstret — bl.a. beroende på fattigdomen. den underutvecklade läskunnigheten och det fragmentariska kommunikationsnätet, men där förutsättningar finns t.ex. bland stor- städernas högreståndsungdom, möter man inte sällan likadana vanor och ovanor som i motsvarande skikt i Västerlandet.

Att märka är att i denna ungdomskultur är innehållet till ytterlighet brokigt. Idéer, kulturella eller politiska, förefaller att spri- das nästan lika snabbt som de sista låtarna eller klädnyckerna.

Man kan nu fråga sig vad det är i det moderna samhället som skapat särskilda förutsättningar för uppkomsten av ungdoms- kulturer som dessa. Ungdomen är ju en övergångsperiod mellan två stadier av starkt normativt tryck från omgivningens sida, dels genom familjen, dels genom internaliserade vuxenrollsförväntningar. Man kan här endast göra vissa antaganden. En förutsättning för uppkomsten av särskilda ungdomskulturer skulle kunna vara att denna övergångsperiod blivit både längre och mera pregnant än tidigare med ökade svårigheter för de unga att växa in i vuxenrollen. En annan förutsätt- ning skulle kunna vara stegrat socialt tryck på ungdomen med ökat avståndstagande från ungdomens sida mot vuxensamhället resp. den äldre generationen. Häremot ligger det nära till hands att invända att en modern och mera fri attityd i uppfostringsfrågor snarare borde ha minskat trycket på den uppväxan— de individen. En tredje förutsättning skulle kunna vara svårare identitetskris bland unga människor på grund av sociala förändringar med ökad ovisshet beträffande målsättning och ideal.

Man kan följaktligen söka förklaringar utefter tre olika linjer: a) en socialpsykolo- gisk, som har med individens socialisation att göra, b) en social, som har med samhälls- strukturen att göra, samt e) en individual- psykologisk. Vi skall i detta sammanhang endast ta upp den första punkten. De båda senare har bredare räckvidd och berör i själva

1 SOU1969:52 s. 142 ff.

verket inte bara ungdomen. De skall belysas ur skilda aspekter i senare avsnitt av detta kapitel.

Ju längre ungdomsperioden är, ju mera den avskärmas från familjen och samhället i övrigt och ju större kommunikationsmöjlig- heterna är inom den unga generationen, desto större borde möjligheterna vara för uppkomsten av specifika ungdomskulturer. Att ungdomsperioden förlängts är otvivel- aktigt. För det första har den stigande levnadsstandarden i de utvecklade länderna åtföljts av allt tidigare könsmognad. För det andra har skolgången förlängts och utbild- ningen även i övrigt breddats väsentligt, och denna utveckling fortsätter. Så småningom kommer sannolikt flertalet av de unga att gå i gymnasium och en mycket stor del att fortsätta till efterutbildningsanstalter. Detta uppskjuter deras inträde på arbetsmarknaden och därmed den tid då de som vuxna kan stå helt på egna ben. Det finns motverkande tendenser t.ex. sänkt äktenskapsålder och subventioner under skol- och högskoleåren, som medför ökat oberoende av hemmen. Men i stort sett måste det konstateras att tiden mellan den sexuella och den sociala mognaden blivit allt längre. Betydelsen härav i föreliggande sammanhang har betonats av åtskilliga forskare.

Huruvida detta åtföljts av stigande grad av avskärmning från familj och samhälle är mera ovisst. Att den förlängda utbildnings- perioden medfört en fördröjning av vuxen- rollmönstret är visserligen tydligt. Det rent ekonomiska tvånget att snabbt inrangera sig i ett ”ansvarsfullt” vuxenmönster är kanske inte heller så stort som tidigare. Samtidigt har många unga större ekonomiska möjlig- heter än tidigare att separera från familjen redan innan de börjat förvärvsarbeta. Huru- vida de begagnat sig härav i större utsträck- ning än förr i världen är veterligen icke undersökt.

Viktig är vidare den fortskridande urbani- seringen. Att befolkningsanhopning medför ökad frekvens av beteendeavvikelser är väl känt. Enligt svensk statistik är såväl själv- mord som alkoholmissbruk och kriminalitet vanligare i städer och speciellt storstäder än på landsbygden. Detsamma gäller t. ex. skils- mässofrekvens, legal och illegal abort, prosti- tution och venerisk sjukdom samt, vilket inte minst kommitténs undersökningar visat, drogmissbruk. Att märka är att det särskilt synes vara inflyttade som visar beteende- störningar av detta slag.

Med social mobilitet brukar man i sociolo-

gisk litteratur främst mena cirkulationen mellan olika sociala strata, yrkesområden och klasser. Det torde vara väl dokumenterat att denna sociala mobilitet också tilltagit un- der industrialiseringen. Framför allt har det varit en strömning från jordbruk till industri och servicenäringar, vilket är en annan sida av urbaniseringen. _

En viktig konsekvens av denna ökade rörlighet i samhället — som både gälleri rummet och de sociala relationerna — är att gamla kontakter och band försvagas. Nya knyts visserligen, men det dröjer innan dessa blir lika fasta som de tidigare. Individen fåri stort sett en lösare förankring än tidigare, han blir socialt sett ensammare, mera isole— rad, får färre verkligt varma relationer än förut. Han framstår på sätt och vis som mindre känd, anonymare än under gångna mera stabila och oföränderliga samhällsför- hållanden. Detta i sin tur medför att vad man kallar social kontroll också förändrats och framför allt i försvagande riktning. So- cial kontroll i sociologisk mening är ett kom- plext begrepp, som innefattar det inflytande i riktning mot ökad konformitet som utgår från olika organ och institutioner i samhäl- let: tradition, sedvänjor, gruppen med dess normer, samhället med dess samlevnads- regler, påbud och förbud, insyn samt hjäl— pande och korrigerande ätgärder. En föränd- rad och försvagad social kontroll ökar också risken för sociala avvikelser av olika slag.

Den ökade rörligheten i samhället ur olika aspekter och förändringen av den sociala kontrollen ökar risken för osäkerhet och vilsekommenhet hos individen och för all— män desorganisation av samhället. Det är rimligt att sådana omständigheter också bidrar att fjärma många unga från familjen och således öka förutsättningarna för upp- komsten av specifika ungdomskulturer. Rim— ligtvis måste därvid socialt belastade och eljest avvikande individer löpa större riskeri detta avseende.

Att kommunikationerna inom dagens unga generation ökat har redan påpekats. De förbättrade samfärdsrnedlen har fört olika kulturer och grupper närmare varandra och skapat möjligheter för ömsesidig influens. Massmedia, och särskilt TV, har säkerligen spelat en avgörande roll därvidlag.

Så långt torde alltså förutsättningarna för uppkomsten av ungdomskulturer och speci— fika delkulturer ha ökat, vilket enligt de sociologiska integrationsteorier vi här följt också borde ha betydelse för uppkomsten av missbrukskulturer av olika slag.

3. Lägesbedömning

3.1. Mellanölets skadeverkningar. Den totala alkoholkonsumtionens ökning

Frågan om vilka skadeverkningar som mel- lanölskonsumtionen medfört och medför är svårbesvarad. Uppseendeväckande är, att den totala alkoholkonsumtionen — räknat i liter alkohol 100 % per invånare över 15 år — stigit från 5.43 liter 1964 till 6,36 liter 1967 och 7,23 liter 1970. Under perioden 1964—1970 steg ölkonsumtionen (typ A och B). räknat i samma mått, från 1.24 liter till 2,57 liter. Av den totala ökningen, 1,80 liter, belöper alltså 1,33 liter på öl. Det ligger nära till hands att här göra en jämförelse med verkningarna av beslutet om motbokens avskaffande 1955. Den totala alkoholkon- sumtionen — beräknad på nyss angivet sätt — steg då som ett resultat främst av den friare spritförsäljningen från 4,92 liter 1954 till 5,78 liter 1956. Denna ökning ledde till i den officiella statistiken över alkoholmiss- bruk omedelbart mätbara skador. Sålunda skedde under nämnda tid en kraftig stegring av antalet fylleriförseelser per 1 000 invånare över 15 år från 7,8 till 16,1. alltså med mer än 100 procent. Likaså steg antalet trafik- nykterhetsbrott, räknat per 1 OOO-tal motor- fordon. från 5,170 1954 till 6.186 1956. Även med beaktande av de felkällor som vidlåder uppgifter av denna art kan man här utläsa ett klart samband mellan den ökade alkoholkonsumtionen och stegringen av al- koholskadorna. Detta kan förklaras med att

spriten genom 1954 års beslut gjordes avsevärt mera lättillgänglig för redan alkohol- skadade människor. När det gäller effekterna av mellanölsbeslutet 1965 föreligger inte samma otvetydiga samband.

Ökningen av den totala alkoholkonsum- tionen måste emellertid betraktas med oro. Internationell statistik tyder på att det — sett över längre tidsperioder — finns ett starkt samband mellan konsumtionsnivå och dödlighet i levercirros. Det har också visat sig, att en stor del av alkoholkonsumtionen kan hänföras till en förhållandevis liten del av befolkningen.1

En i detta sammanhang särskilt intressant fråga är huruvida totalkonsumtionens sam- mansättning (förhållandet sprit/vin/öl) har någon betydelse för alkoholskadomas om— fattning. Det är möjligt att man för att få ett resonemang kring dessa spörsmål menings- fullt måste göra en uppdelning av alkohol- skadorna i medicinska och sociala, eventuellt i ännu fler grupper. Det synes alltså tänk- bart, att konsumtionsnivån utgör en tämli- gen rättvisande allmän mätare när det gäller vissa medicinska alkoholskador men att man vid samma totalkonsumtion skulle kunna konstatera helt olika sociala skador beroende

1 Enligt resultat från försöksregistreringen i Gäv- leborgs län motsvarade antalet män som genom— snittligt köpte mer än 3 liter spritdrycker i måna— den ca 10% av den vuxna manliga befolkningen och deras sammanlagda inköp uppgick till närmare hälften av den totalt sålda kvantiteten.

Viktigt för alkoholskadornas art och om- fattning är vidare alkoholvanemönstret i stort i landet. Samma totala årliga alkohol- konsumtion hos ett par individer kan leda till skador i det ena men inte i det andra fal- let.

Även med hänsynstagande till nu anförda reservationer är det emellertid uppenbart att utvecklingen av totalkonsumtionen har stort intresse ur alkoholpolitisk synpunkt.

] debatten kring mellanölet har ofta påståtts att dess införande haft till följd, dels att ungdomar i en helt annan utsträckning än tidigare uppträder berusade och därvid upp- för sig skränigt, bråkigt och aggressivt, dels att trafiksäkerheten försämrats, dels ock att mellanölet kommit att bli en "inkörsport” till starkare drycker. 1 det följande kommer att granskas i vad mån tillgängliga utred- ningar ger stöd för dessa påståenden samt vidare göras en värdering av det i kapitel 2 redovisade materialet i syfte att få svar på frågorna om man efter mellanölets införande kan konstatera en ökning eller minskning av alkoholskadorna samt — oavsett hur man bedömer den utvecklingen — vilka särskilda problem mellanölet medfört.

3.1.1. Det registrerade fylleriet

Antalet omhändertaganden för fylleri per 1000 invånare över 15 är har under den period mellanölet saluförts sjunkit. När det gäller ungdomen är denna tendens dock inte lika stark som för alla invånare över 15 år. Siffrorna måste emellertid bedömas med försiktighet. Fylleristraffets avskaffande har sedan länge varit aktuellt, vilket kan ha påverkat polismännens bedömning i sådan riktning att det blivit färre ingripanden mot fylleri på allmän plats. Vidare kan en viss ökning av ordningspolisens uppgifter på andra områden ha medverkat till en sådan nedgång. Dessa och andra faktorer som saknar samband med det faktiska missbru- kets omfattning gör att fylleristatistiken kan antagas utgöra ett allt mera otillfredsstäl- lande mått på alkoholmissbruket i landet.

3.1.2. Trafiknykterhetsbrottens utveckling

När det gäller trafiknykterhetsbrotten har utvecklingen i absoluta tal visat en konti- nuerlig och kraftig stegring såväl före som efter 1965. Ställer man brottsligheten i relation till antalet blodprov eller brott per ] OOO—tal motorfordon blir dock bilden en annan. Under vissa år har skett en ökning och under andra en minskning av den relativa brottsligheten. Kommittén för lag— stiftningen angående trafiknykterhetsbrott har sökt belysa trafiknykterhetsbrottslig- hetens omfattning och utveckling bland ungdomar i åldern 15_30 år. När det gäller trafiknykterhetsbrott med bil bland ung- domar anser kommitten att dess material inte ger anledning till antagande att den relativa brottsutvecklingen bland de unga har varit annorlunda än när det gäller brotts- utvecklingen för äldre och yngre tillsamman- tagna. Vad angår trafiknykterhetsbrott med moped bland ungdomar finns för åren 1960. 1962, 1968 och 1969 uppgifter om antalet misstänkta fall som har föranlett blodprovs- undersökning. Dessa uppgifter har redovisats ovan i tabell 8, s. 39. Tabellen tyder på en mycket kraftig ökning av trafiknykterhets- brotten med moped bland ungdomar i åldern 1547 år, såväl i absoluta tal som i förhållande till de äldre, en ökning som synes vara påtagligt större än den som skett när det gäller bilfallen. En viss försiktighet vid tolkningen måste dock iakttagas. se ovan s. 39.

För att skaffa sig en bild av vilken roll mellanölet spelat för trafiknykterhetsbrotts— ligheten för de unga övervägde kommitten att gå igenom de uppgifter om alkoholförtä— ringen som de för trafiknykterhetsbrott misstänkta lämnat dels till polisen enligt förundersökningsprotokollet och dels till läkaren enligt protokollet vid den kliniska undersökningen. Man fann emellertid att dessa uppgifter inte gick att bygga på, eftersom det visat sig att personer som är misstänkta för trafiknykterhetsbrott gärna uppger _ för att komma i fördelaktigare dager — att de har förtärt svagare drycker än

de i verkligheten gjort. såsom vin i stället för sprit och öl i stället för vin och sprit. De misstänktas uppgifter inför rätta är i många fall förhållandevis ofullständigt antecknadei protokoll eller domar. Kommittén ansåg sig därför inte kunna genom en sådan undersök- ning få någon uppfattning om mellanölets betydelse för trafiknykterhetsbrottsligheten bland de unga.

Sammanfattningsvis uttalar kommitten, att när det gäller trafiknykterhetsbrott med bil torde ökningen av det absoluta antalet brott bland de unga åtminstone till huvud— saklig del eller kanske helt bero på den ökade förekomsten av unga bilförare i trafiken, vilket skulle kunna betyda att det inte har skett någon ökning relativt sett av denna brottslighet bland de unga. Beträffan- de sadana trafiknykterhetsbrott som begås med moped är det enligt kommitténs mening svårare att bedöma i vad mån ökningen av det absoluta antalet sådana brott beror på en ökning av de ungas andel i mopedtrafiken eller på en ökad upptäcktsfrekvens i fråga om de unga eller på ett ökat alkoholbruk hos dessa. 1 vilken grad dessa faktorer inverkat kan inte med någon säkerhet avgöras.

3.1.3 De ansvariga myndigheternas bedömning

1 de enkäter i mellanölsfrågan som gjorts av kontrollstyrelsen har bl. a. efterfrågats nyk- terhetsnämndernas och (1970) barnavårds- nämndernas bedömning av om nykterhets- tillståndet förändrats till följd av mellanölets inverkan. Uppenbarligen kan svaren — som oeksä framhålles av kontrollstyrelsen _ inte läggas till grund för några bestämda slutsat- ser om de faktiska förhållandena i detta avseende. Såväl av kontrollstyrelsens som socialstyrelsens enkäter framgår emellertid klart. att det särskilt bland ungdom före— kommer ett betydande bruk av mellanöl och att detta i flera fall lett till skador och olägenheter. Hur utbrett missbruket år går ej att ange mera exakt. Enkäterna utgör emel- lertid inte belägg för ett omfattande ölmiss- bruk i landet.

Trots att det alltså är svårt att fastställa missbrukets omfattning anser APU. att ut- vecklingen när det gäller ungdomens förhål— lande till mellanölet är oroande. Rapporter förekommer om ölberusning så långt ner i åldrarna som 10—11 år. om skolelever som på grund av mellanölsförtäring har svårt att följa undervisningen på lektionerna. om rektorer som ansett sig tvungna att inställa skoldanser därför att de på grund av en del elevers mellanölsdrickande inte kan ansvara för ordningen på dessa, om ungdomar som på kvällstid i snabbköpsbutiker inhandlar backar eller hela kassar med mellanöl. om berusade ungdomar på pubar och diskotek samt om en i samband med mellanölsförtä— ring tilltagande nedbusning, nedskräpning och vandalisering på allmänna platser och vid offentliga tillställningar, särskilt iakttagbar i de större städerna. Dessa rapporter ger var för sig och sammantagna en dyster bild av läget. Det är på grundval av erfarenheter av detta slag som många ansvariga myndigheter uttalat att nykterhetsläget efter mellanölets införande försämrats samt kontrollstyrelsen i samråd med representanter för bryggeri- industrin och den enskilda handeln ansett sig böra verka för en sanering av ölförsäljningen. Det bör dock samtidigt framhållas, att den nyss tecknade bilden kan ge en överdriven föreställning om skadornas omfattning. En del av de påtalade olägenheterna är säkerli- gen sällsynta undantagsfall. Vidare maste beaktas, att ungdomens uppträdande — även när man kan konstatera mellanölsförtäring — kan ha orsakats även av andra berusnings— medel eller eventuellt utgöra en åtminstone delvis spelad berusning. Man bör emellertid ha i minnet, att ungdomar har lägre tolerans mot alkohol än vuxna och är oerfarna när det gäller alkoholkonsumtion. vilket kan ge berusningseffekter även vid rätt sma ölkvan- titeter.

Slutligen är det för förståelsen av dessa frågor av vikt att inse, att missbruk av mellanöl i det enskilda fallet kan bottnai sociala missförhållanden eller andra orsaker — olyckliga hemförhållanden, anpassnings- svårigheter i skola eller arbete. självhävdelse-

behov, brister i fråga om aktiverande fritids- sysselsättning inom orten etc. — som det kan vara mycket svårt att komma till rätta med.

3.1.4 Försöksverksamheten på utskänkningsområdet

Den försöksverksamhet med mellanöls- utskänkning på vissa militära marketenterier, som påbörjades under andra halvåret 1969, har enligt vad som hittills rapporterats i allmänhet inte lett till missförhållanden.

3.1.5 Mellanölets betydelse för alkoholvanorna i stort

I debatten kring mellanölet har gjorts gällan— de, att mellanölet verksamt bidragit till en försämring av ungdomens alkoholvanor på det sättet att en allt större andel av ungdomen skaffat sig regelbundna sprit- och starkölsvanor. Att ungdomens alkoholvanor under senare år förändrats är belagt i de av Skolöverstyrelsen 1956, 1961 och 1967 genomförda enkätundersökningarna bland gymnasister i näst högsta ringen resp. näst högsta årskursen. Enligt den i december 1967 utförda undersökningen drack drygt varannan pojke och var tredje flicka mellanöl minst någon gång i månaden; nästan hälften av dessa drack mellanöl minst någon gångi veckan. Andelen ungdomar med regelbundna spritvanor (dvs. spritdrycksförtäring minst någon gång i månaden) hade under perioden 1961—1967 ökat från 14% till 26%. och andelen med regelbundna starkölsvanor hade under samma period ökat från 12% till 23 %. Redan för perioden 1956—1961 kan konstateras en breddning av ungdomens alkoholvanor, men förändringen skedde i långsammare takt än under den senare perioden.

Huruvida förändringen i ungdomens alko- holvanor lett till ökade skador ger de undersökningar som belyser konsumtions- vanor och attityder ej besked om. Men det kan naturligtvis göras gällande att bredd- ningen av ungdomens alkoholvanor redan i sig är oroande och kan vara ett tecken på att

Skall man då i mellanölet se den enda eller mest betydelsefulla faktorn när förändringen i ungdomens alkoholvanor förklaras?

Det må till en början erinras om att den alkoholpolitiska motiveringen för mellanöls- beslutet var att man skulle få till stånd en övergång i konsumtionen från Spritdrycker till öl. Vad man nu kan konstatera — om man först går till maltdryckskonsumtionen — är att försäljningen av öl typ A alltsedan beslutet om mellanölets införande visat en kraftig nedgång samt att starkölskonsum- tionen ökat väsentligt jämfört med år 1965 (se 5. 31). Inom detta område har alltså skett en förskjutning från det svagare, 2,8-procen- tiga ölet, till de starkare sorterna. När det gäller den nyss omtalade nedgången måste denna uppenbarligen sättas i samband med mellanölsbeslutet. I denna mening har infö- randet av mellanölet otvivelaktigt varit den direkta orsaken till en breddning av alkohol- vanorna, inte minst bland ungdomen. Finns det då några tecken som tyder på att en förskjutning i konsumtionen ägt rum från sprit till maltdrycker? De undersökningar som utförts härom ger ej något entydigt besked. Den stagnation i spritkonsumtionen som kunnat iakttagas under senare år kan helt förklaras med de skattehöjningar som genomförts. Det kan sålunda inte beläggas att ölet i nämnvärd utsträckning blivit en er- sättningsdryck för spriten. ] kritiken av mel- lanölsbeslutet framförs tvärtom ofta tanken att mellanölet skulle utgöra en ”inkörsport” till starkare drycker. Beslutet om mellanölets införande skulle enligt denna teori ha verkat i motsatt riktning än den avsedda — i stället för att bidraga till en mildring av dryckes- sederna skulle ölet utgöra en introduktions- dryck till alkoholområdet.

Det är dokumenterat att ungdomen allt tidigare skaffar sig regelbundna sprit- och starkölsvanor och att dess inställning till alkoholbruk under senare år blivit ”liberala- re”. Då man vill söka en förklaring härtill är det naturligt att i första hand anknyta till skildringen i kap 2 under rubriken ”ungdo- mens levnadsförhållanden och ungdoms-

kulturerna”. Förändringar i boende- och inkomstförhållanden, en tidigare frigörelse fran föräldra— och lärarauktoritet, ett stegrat tempo i livsföringen med åtföljande anpass- ningssvårigheter för allt större grupper av människor samt påverkan genom intryck fran utlandet är exempel på faktorer som maste antagas ha haft betydelse för utveck- lingen. Även den alltsedan 1954 års reform klart uttalade alkoholpolitiska huvudlinjen att åstadkomma en "avdramatisering" av alkoholvanorna och därmed att skapa andra attityder till alkoholbruket kan ha bidragit till uppkomsten av en mindre sträng inställ- ning till alkoholbruk Och därmed också till att man nu debuterar tidigare än förr. Att mellanölsbeslutet varit en faktor av betydel- se i detta sammanhang är sannolikt. När det gäller ungdomens mellanölsvanor har mark- nadsföringen av ölet — ungdomen har i rekla- men utvalts som särskild målgrupp — säkerli- gen spelat en inte oväsentlig roll.

När det talas om ölet som en inkörsport till starkare drycker åsyftas knappast det förhållandet att flertalet alkoholkonsumen- ter i Sverige börjar att dricka de alkohol- svagare dryckerna för att därefter successivt gå över till att även konsumera starkare drycker. Det torde vara en allmänt omfattad föreställning här i landet att de unga _ om de vill dricka alkoholhaltiga drycker — bör välja sådana med låg alkoholkoncentration. Vad man synes vilja göra gällande är att mellanölets genomslagskraft hos de unga haft till följd en attitydförändring till alko- holbruk över huvud — ibland kanske också ett beroendeförhållande till alkohol — och därmed till en tidigare debut för många när det gäller de alkoholstarkare dryckerna. Som redan sagts är det sannolikt att mellanölet spelat en roll i dessa hänseenden. Undersök- ningar som ger belägg för ett sådant antagan- de saknas emellertid. och det finns omstän- digheter som tyder på att ölets betydelse härvidlag inte skall överskattas. Sverige har sålunda sedan lång tid en internationellt sett hög spritkonsumtion. räknat per invånare. Andra länder har av tradition en stor del av sin alkoholkonsumtion koncentrerad till

maltdrycker. Det synes därför som om miljö och sedvanor är de faktorer som i främsta rummet inverkar på dryckesmönstret. En angelägen uppgift är dock att närmare få belyst frågan i vilken utsträckning förskjut- ningar i konsumtionen äger rum mellan de olika alkoholdryckerna och vilka förhållan— den som inverkar härpå.

3.1.6 Vilka missbrukar mellanöl?

Det synes som om det skulle ha uppstått en skillnad mellan äldre och yngre personers sätt att använda mellanöl. Medan mellanölet av de äldre främst drickes som måltidsdryck spelar ölet i ungdomskretsar en roll även i den sociala samvaron. Samtidigt står det klart, att de problem som uppkommit till stora delar är att hänföra till ungdomen. Även vissa vuxna använder dock mellanölet som missbruksdryck.

Det förefaller vidare som om missbruk av mellanöl bland ungdom ofta är förenat med missbruk av andra alkoholdrycker och/eller narkotika. Det har sålunda kunnat konstate- ras ett starkt samband mellan nyttjande av alkohol och hasch i ungdomskretsar.l

3.1.7 Sammanfattande lägesbedömning

Utvecklingen sedan 1965 års beslut företer oroande drag. Den totala alkoholkonsum- tionen räknat per invånare över 15 år har stigit kraftigt till följd av den ökande maltdrycksförsäljningen. Detta måste, även om den officiella statistiken i övrigt inte ger något säkert besked om utvecklingen av alkoholmissbruket efter mellanölets införan- de, inge starka betänkligheter. Vidare förelig- ger ett stort antal rapporter om storkonsum- tion och missbruk av mellanöl bland ungdom i landet, och en stor andel av befolkningen anser att det förekommer ett tilltagande ölmissbruk bland de yngre. I vilken omfatt-

1 Jonsson & Svedugård, Undersökning om när- kotikabruk bland skolungdom. Publicerad i SOU 196953 5.43 ff.

ning ett sådant missbruk existerar är dock inte möjligt att ange med någon säkerhet. Det finns emellertid uppenbarligen anledning att se allvarligt på situationen.

Kunskaperna är begränsade om missbru- kargruppens omfattning och sammansätt- ning. Vissa undersökningar tyder på, att de ungdomar som missbrukar mellanöl ofta också använder andra medel såsom starkare alkoholdrycker eller narkotika för att berusa sig.

När det gäller konsumtionsvanorna i öv- rigt har utvecklingen gått i riktning mot att ungdomar debuterar tidigare och tidigare skaffar sig regelbundna alkoholvanor. Det måste emellertid konstateras att man vet förhållandevis lite om de sociala situationer i vilka drickandet äger rum, om hur konsum- tionen ser ut vid de enskilda dryckestillfäl- lena — hur ofta är t. ex. mellanölet bara ett komplement till starkare drycker? — och om de olika attityder som finns bland ungdomen till mellanölsförtäring och hur olika tänkbara alkoholpolitiska åtgärder beträffande mellan- ölet kommer att verka.

Om den frivilliga åldersgränsen eller de andra åtgärder som vidtagits för att förebyg- ga olägenheterna av mellanölsförsäljningen generellt sett haft någon inverkan på ungdo- mens alkoholvanor är okänt.

4. Diskussion av olika tänkbara åtgärder

4.1. Inledning

I detta kapitel kommer APU att med utgångSpunkt från den 1 kap ] angivna målsättningen diskutera olika tänkbara åtgär- der som kan vidtagas för att förverkliga denna. APU väljer alltså att i fortsättningen behandla mellanölsfrågan som ett ungdoms- problem. Det missbruk som förekommer bland äldre synes inte vara av den omfatt- ningen att det bör föranleda att mellanöls- frågan bryts ut till särbehandling bara för dess skull.

Diskussionen kan emellertid uppenbarli- gen inte begränsas till åtgärder som får effekt enbart på ungdomens ölkonsumtion. Det är nämligen möjligt att skadeverkningarna bland ungdom bäst skulle kunna förebyggas genom ingripanden som påverkar all mellan- ölskonsumtion.

l närmast följande avsnitt (4.2) kommer att kortfattat behandlas vissa åtgärder som APU av där anförda skäl anser icke f. n. böra tillgripas. 1 övrigt innehåller kapitlet ej några slutliga ställningstaganden från utredningens sida. Dessa redovisas i kap 5.

4.2. Försäljningsförbud. Försäljning [ sy- stembutikerna. Förstatligande av bryggeri— näringen. Skattepolitiska åtgärder. Reklam- frågan

I debatten kring mellanölsfrågan har före- slagits att försäljningen av mellanöl skall

förbjudas, att mellanölet i försäljnings- hänseende skall jämställas med rusdrycker, att bryggerinäringen skall förstatligas samt att skatten på mellanöl skall fördubblas. Vidare har reklamens betydelse för den uppkomna situationen ofta framhållits.

4.2.1. Försäljningsförbud

Permanent försäljningsförbud

Det kan naturligtvis hävdas att ett försälj- ningsförbud för mellanöl skulle vara det mest effektiva sättet att angripa problemet. Häremot kan emellertid riktas invändningar av såväl principiell som praktisk natur.

Redan i inledningskapitlet har framhållits att mellanölsfrågan är nära förknippad med flera av de centrala alkoholpolitiska pro- blemställningarna, varav en av de viktigaste är vilken roll de alkoholsvagare dryckerna skall tillmätas för att en mildring av dryckes- sederna skall kunna uppnås. Denna bedöm- ning bör ske i samband med den samlade översyn av hela alkoholpolitiken som kom- mer att äga rum i anslutning till APU:s slutbetänkande. Det skulle därför framstå som förhastat att nu föreslå försäljnings- förbud för den alkoholsvagaste av de drycker som f. n. är föremål för missbruk av någon betydelse.

Det är heller inte möjligt att utan olägen- heter återställa situationen till vad den var före 1965 års beslut. Det är bl.a. troligt att

friställningar av arbetskraft inom bryggeri- branschen och delar av restaurangnäringen kommer att bli följden av ett försäljnings- förbud. Man kan heller inte bortse från reaktionen hos det stora flertalet konsumen- ter som uppskattar mellanölet och vant sig vid detta som en oskadlig dryck.

Det kan slutligen hävdas att det material som föreligger rörande mellanölets skade- verkningar inte utgör tillräcklig grund för en så ingripande åtgärd och att man i vart fall först bör söka nå resultat med andra metoder som mera direkt tar sikte på mellan- ölskonsumtionen bland ungdom.

Av nu anförda skäl har APU — som framgår redan av den antagna målsättningen — inte ansett sig närmare böra överväga detta alternativ.

Temporär indragning av mellanölet

1 kap. 2 har skildrats de överväganden i ölfrågan som ägde rum i samband med 1954 års reform. Man valde då mellan att ha starköl i systembutikerna eller mellanöl i de vanliga butikerna. Departementschefen utta- lade att han inte kunde godtaga förslag att både återinföra starköl och höja halten i det vanliga ölet. Vid den allmänna bedömning av alkoholpolitiken som då ägde rum beslöt man att införa starköl i systembutikerna som bästa ersättningsdryck för framför allt sprit. Det ligger nära till hands att hävda att det andra alternativet, mellanöl i de vanliga butikerna. inte borde ha införts utan att man gjorde en ny sådan allmän bedömning.

Det är uppenbart att varken den starka ökning av alkoholkonsumtionen som mel- lanölets införande medfört eller de problem som uppstått bland ungdomen förutsägs när mellanölet infördes. Om man gjort det, hade man otvivelaktigt sökt förena mellanölets införande med åtgärder ägnade att motverka olägenheterna.

Dessa båda synpunkter ger anledning överväga om man nu inte, så långt det är möjligt, skulle återställa situationen till vad den var före mellanölets införande för att frågan skulle kunna prövas i samband med

att hela alkoholpolitiken bedöms efter APU:s slutbetänkande.

En fördel med en sådan indragning tills vidare av mellanölet skulle vara att de icke önskvärda konsumtionsvanor beträffande öl som nu utvecklats och utvecklas bland viSsa ungdomar tvärt skulle avbrytas. Vill man i samband med totalbedömningen av alkohol- politiken återinföra mellanölet skulle ett försäljningsavbrott underlätta att genomföra nödvändiga förebyggande åtgärder genom att det inte skulle vara erforderligt att bearbeta redan inrotade vanor.

En tillsvidareindragning borde ocksa kun- na ge svar på frågan om ungdomen ersätter mellanölet med starkare drycker eller narko- tika eller om olägenheterna totalt sett mins- kas om mellanölet försvinner.

De olägenheter som ett försäljningsstopp skulle medföra har tidigare berörts.

Det här diskuterade alternativet skall jämföras med möjligheterna att innan den önskvärda totalbedömningen är klar agera på annat sätt för att motverka mellanölsmiss- bruket. Den fördel man skulle kunna uppnå med den nyss skisserade lösningen är som nyss sagts att den kan tänkas skapa förhål- landevis goda förutsättningar för en god effekt av de skadeförebyggande åtgärder som måste vidtagas om man även efter APU:s slutbetänkande skulle vilja ha kvar mellan- ölet. Å andra sidan skulle en indragning tills vidare skapa olägenheter som inte uppstår vid ett mera konventionellt agerande. Med hänsyn till den stora tveksamhet som måste råda rörande effekterna i sistnämnda hänse- ende av ett temporärt försäljningsförbud och till att man redan på nuvarande stadium synes kunna vidtaga åtgärder som bör vara tillräckliga för att vända en hotande utveck— ling, anser sig APU inte böra förorda det nu diskuterade förslaget.

4.2.2. Försäljningi systembutikerna

Tanken att mellanölet i försäljningshänse- ende borde jämställas med rusdrycker har framförts bl.a. i riksdagsmotioner. Mot detta förslag kan riktas samma slags invänd-

ningar som mot förslaget om försäljnings- förbud.

Härtill kommer att genomförandet skulle medföra avsevärda administrativa svårigheter och vara behäftat med betydande risker ur alkoholpolitisk synpunkt. Det må erinras om att mellanölet f.n. saluföres i omkring 13 000 butiker i en kvantitet överstigande 300 miljoner liter per år. Systembolaget — som ensamt äger sälja rusdrycker i landet — förfogar över ca 300 butiker. Medan system- bolaget årligen säljer ca 230 miljoner för- packningar säljer den enskilda handeln upp— skattningsvis 800 miljoner förpackningar mellanöl. Det är visserligen troligt att efter- frågan på mellanöl skulle sjunka kraftigt re- dan genom att det inte längre skulle tillhan- dahållas av livsmedelshandeln. Emellertid är det omöjligt att förutsäga i vilken storleks- ordning efterfrågeminskningen skulle ligga. Det är uppenbart, att ett beslut att jämställa mellanölet med rusdryckerna skulle göra det nödvändigt att bygga ut systembolagets bu- tiksnät i sådan omfattning att det skulle ta lång tid att genomföra. Den ökning av bu- tiksantalet som skulle framtvingas skulle in- nebära att begränsningen av tillgängligheten av mellanöl skulle motsvaras av att starkare drycker blev lättare tillgängliga. Det måste vidare befaras att den ökade tillströmningen av kunder till systembolagen skulle medföra risker för en försäljningsuppgång bland bola- gets varor med högre alkoholhalt. Av dessa skäl är det enligt APU:s mening olämpligt att välja denna väg till lösning av mellanölsfrågan.

4.2.3. Bryggerinäringens förstatligande

Vad angår Spörsmålet om bryggeriernas förstatligande kräver detta ingående övervä- ganden inte bara av alkoholpolitisk utan också av näringspolitisk art. och komplette- rande utredningar i sistnämnda hänseende skulle vara nödvändiga. Frågan lämpar sig därför inte för förtursbehandling.

4.2.4. Skattepolitiken

Det har ifrågasatts om man inte med hjälp av beskattningen skulle kunna få till stånd en nedgång av mellanölskonsumtionen.

Skatteinstrumentet är utan tvivel ett vär- defullt medel för att påverka konsumtions- vanorna. Det vore naturligtvis möjligt att genom en förhållandevis kraftig prishöjning nu åstadkomma en väsentlig nedgång av mellanölskonsumtionen. Mot ett sådant för- farande kan emellertid invändas att när skatten används för att uppnå alkoholpoli- tiska syften bör det ske efter en bedömning av effekterna på alkoholkonsumtionen i dess helhet. Inom APU redovisas f.n. resultaten av en undersökning om hur ekonomiska faktorer påverkar den svenska alkoholkon- sumtionens storlek och struktur. Undersök- ningen kan — även om den är begränsad till konsumtionen av rusdrycker — väntas få betydelse för APU:s förslag om den framtida prispolitiken. Detta utgör skäl att avvakta med åtgärder inom detta område.

4.2.5. Reklamen

Samhällets möjligheter att inskrida mot reklam som ur alkoholpolitisk synpunkt framstår som icke önskvärd är f.n. mycket begränsade. De skäl som främst åberopats är av tryckfrihetsrättslig natur. Frågan är i ett större sammanhang föremål för utredning av massmediautredningen, i vars direktiv det ingår att finna en sådan utformning av nya grundlagsregler att man dels får möjlighet att ingripa mot reklam och annan marknads- föring av varor, som är skadliga eller på annat sätt olämpliga och vilkas spridning därför bör motverkas, dels får en mera klarläggande reglering än nu av möjligheterna att ingripa mot reklam och andra marknads- föringsmetoder. som är att anse som otill— börliga ur konsumentsynpunkt. APU förut- sätter att massmediautredningens blivande förslag kommer att avse även ölreklamen. APU anser sig böra avvakta detta förslag.

4.3 Sänkning av ölets alkoholhalt

Vid en internationell jämförelse är malt- dryckskonsumtionen i Sverige inte hög. l Västeuropa dricks betydligt mer öl per invånare i Belgien, Västtyskland, Danmark, Österrike, Storbritannien, Irland och Schweiz än i Sverige. Jämför man den genomsnittliga alkoholhalten för maltdrycks- konsumtionen finner man att den i Sverige är lägre än i flertalet övriga länder. En jämförelse med andra länder ger alltså inga skäl för en sänkning av ölets alkoholhalt.

Vill man behålla ett öl som i alkohol- styrka ligger mellan pilsner och starköl men med lägre alkoholhalt än det nuvarande mellanölets torde alkoholhalten i detta — för att man skall kunna räkna med nämnvärd effekt — böra sänkas till 3,2 viktprocent. En sådan åtgärd kommer att bidraga till att minska den totala alkoholkonsumtionen i landet. I vilken utsträckning missbruket bland ungdom skulle minska är däremot mera tveksamt. Under åren efter 1965 har utvecklingen blivit att nu snart 40 procent av den totala alkoholkonsumtionen är att hänföra till öl. Detta förhållande kan med- föra att ölet som missbruksdryck kvarstår, om blott obetydliga förändringar ialkohol- halten vidtages. Man borde dock kunna vän- ta att ett 3,2-procentigt öl skulle bli något mindre efterfrågat som missbruksdryck. Ät- gärden skulle för övrigt kunna kombineras med andra, som mera direkt syftade till att göra ölet svårtillgängligt för barn och ung- dom.

En nackdel med förslaget är att det går ut över det stora flertalet konsumenter som uppskattar det nuvarande mellanölet som en god måltidsdryck och vilkas konsumtion inte innebär några problem ur alkoholpolitisk synpunkt. En i detta sammanhang intressant fråga är om smakskillnaden mellan ett öl med 3,6 och ett med 3,2 viktprocent alkohol är märkbar för annat än ett fåtal. Under- sökningar som belyser hur det förhåller sig härmed har inte varit tillgängliga för APU. Från bryggerinäringens sida hävdas emeller- tid med bestämdhet att ölet vid en alkohol-

halt om cirka 3,6 viktprocent får den smak som föredras av det stora flertalet männi- skor. Man hänvisar här till försäljningssiff- rorna i länder med ett relativt fritt utbud av öl med olika alkoholhalter.

En följd av den här skisserade ordningen torde med stor sannolikhet bli att skillnaden mellan det nuvarande klass ll A (2.8 viktprocent) och ett mellanöl med 3,2 viktprocent alkohol uppfattas som så liten, att det inte längre är motiverat att ha bada typerna.

4.4 Begränsning av det enskilda vinstintres- set inom utminuteringen

APU har tidigare deklarerat att utredningen inte vill förorda att försäljningen av mellanöl förs över till systembutikerna. Det finns emellertid andra vägar att genom en des- intressering åstadkomma en dämpning av ölförsäljningen. En sådan möjlighet är anvi— sad redan i gällande ölförsäljningsförordning, enligt vilken kommun kan föreslå den inskränkningen i fråga om matvaruhandlares utminutering, att den ekonomiska fördelen av försäljningen genom inrättande av särskilt företag skall göras oberoende av myckenhe- ten sålt öl. Bakgrunden till bestämmelsens tillkomst var följande.

I samband med 1954 års reform avskaf- fades kommunernas vetorätt när det gällde tillstånd till utminutering av öl. Med det kommunala vetot förstods att om kommu- nen avstyrkte en ansökan om tillstånd till ölförsäljning utgjorde detta hinder för läns- styrelse och Kungl. Maj:t att bifalla densam- ma. För att tillgodose det kommunala inflytandet över ölhandeln infördes i 1954 års ölförsäljningsförordning en bestämmelse som gav kommunerna befogenhet att med som regel bindande verkan föreslå att butiks- handeln skulle skötas av företag utan enskilt vinstintresse. Bestämmelsen kvarstår som sagt oförändrad i 1961 års förordning.

Sådana företag utan enskilt vinstintresse hade i själva verket funnits långt före 1954 års reform. De kallades allmännyttiga kafé- företag och uppkom och utvecklades i nära

anslutning till de idéer som drev fram desintresseringen inom rusdryckshandeln.l De ägnade sig ursprungligen enbart åt ut- skänkning men under slutet av 1940-talet kan man finna exempel även på företag som idkade utminutering (ofta jämsides med utskänkning). Flertalet företag som bedrev utminutering gjorde det genom livsmedels- butikerna pa orten, men det förekom även att företaget hade egna affärer. Antalet ail- rnännyttiga företag i vars verksamhet ingick utminutering av öl kom emellertid aldrig att uppgå till mer än ett tiotal. koncentrerade till Södermanlands, Jönköpings och Skara- borgs län. Antalet försäljningsställen med tillstand till utminutering av öl, tillhörande allmännyttiga maltdrycksföretag, uppgick fram till mitten av 1960-talet till omkring 350; år 1968 hade denna verksamhet helt upphört. Anledningen härtill torde främst ha varit svarigheten att finna godtagbara normer vid bestämmandet av ersättningen till de matvaruhandlare som sålde ölet — de försäl— jare som sålde mycket öl ville efter sedvanli- ga kostnadsekonomiska principer ha mer betalt än de som sålde mindre kvantiteter, något som emellertid kunde komma i strid med den i lagtexten angivna grundsatsen att ersättningen skulle vara oberoende av den sålda myckenheten. Härtill kom att systemet medförde en fördyring av varan.

Den i ölförsäljningsförordningen givna möjligheten att låta den ekonomiska förde- len av försäljningen vara oberoende av mängden sålt öl har alltså utnyttjatsi ringa utsträckning och tillgrips f.n. inte alls. Vill man göra desintresseringen effektiv torde det därför vara nödvändigt att som förutsättning för beviljande av försäljningstillstånd upp- ställa kravet att utminuteringen antingen skall ombesörjas av särskilda företag utan enskilt vinstintresse eller att den — om man vill undvika vissa av de nyss beskrivna nackdelarna — skall ske endast i för detta ändamål inrättade butiker, drivna i kommu- nal regi.

En efter nu antydda riktlinjer genomförd desintressering skulle kunna bidraga till att göra ölet mera svårtillgängligt för ungdomar

och även bringa till stånd en sänkning av totalkonsumtionen.

Flera invändningar kan dock resas. En omläggning av handeln med öl från livsme— delsbutikerna till särskilda ölbutiker framstår som en så ingripande åtgärd att den måste motiveras med att man bedömer det som omöjligt att inom ramen för nuvarande organisation komma till rätta med de förelig- gande svårigheterna.

1 övrigt ma erinras om att organisations- omläggningen skulle medföra betydande övergångssvårigheter genom att anskaffandet och planeringen av lämpliga lokaler kan beräknas bli tids- och kostnadskrävande, samt att antalet försäljningsställen under alla omständigheter skulle minska väsentligt.

4.5. Åldersgräns för inköp av mellanöl

4.5.1. Historik

Detta är inte första gången som frågan om åldersgräns för inköp av öl diskuterats i alkoholpolitiska sammanhang. I 1919 års förordning angående försäljning av pilsner- dricka stadgades, att pilsnerdricka icke fick ä försäljningsställe utlämnas till den som ej fyllt 16 år. Ursprungligen gällde förbudet endast utlämning å utskänkningsställe men utvidgades genom 1905 års förordning angå— ende försäljning av vin och öl till att gälla alla försäljningsställen. 1898 års maltdrycks- kommitté motiverade denna utvidgning med ”ett missförhållande, varöver allt emellanåt klagan från städerna försports, att nämligen arbetare ofta, då de ej vilja gå ifrån sitt arbete, sända lärpojkar eller andra minder— åriga gossar eller flickor att inköpa öl, varefter den, som sålunda avhämtat ölet, för sitt besvär gottgöres med en del av det inköpta ölet, samt att sålunda barn lätt vänjas vid öldrickande”. Det nyss nämnda stadgandet kom att gälla till den 1 oktober 1955, då en ny ölförsäljningsförordning

' En kortfattad framställning om de allmännyt- tiga kaféföretagen återfinnes i SOU 1959:46 s. 242 ff.

trädde i kraft. Denna grundades på 1944 års nykterhetskommittés undersökningar och förslag. I den nya förordningen behölls åldersgränsen 16 år vid utskänkning av öl, medan den ansågs kunna slopas i fråga om utminuteringen. Skälen härför var att ålders- gränsen för utminuteringens del ansågs ut— göra ett onödigt hinder vid den lojale konsumentens inköp av öl samt att det av maltdryckskommittén åberopade missför- hållandet inte längre torde behöva befaras, sedan de söta läskedryckerna slagit igenom. Denna ölförsäljningsförordning ersattes av 1961 års förordning, som ännu gäller. I samband med förarbetena till sistnämnda förordning lät 1954 års bryggeriutredning företaga undersökningar för att utröna öl- missbrukets omfattning. Ett resultat av un— dersökningarna var, att det ölmissbruk som förekom praktiskt taget enbart var att hänföra till personer över 25 års ålder, oftast medelålders eller äldre. Vid tillkomsten av 1961 års förordning blev det med hänsyn härtill inte aktuellt att föreslå införandet av en åldersgräns för den som ville köpa öl i butik. [ motiven betonades dock starkt försäljarnas personliga ansvar. En försäljare av öl är enligt förordningen skyldig att verka för att nykterhet och ordning främjas.

I detta sammanhang bör understrykas, att bestämmelserna främst tog sikte på ett öl med en högsta tillåten alkoholhalt av 2,8 viktprocent. Öl med högre alkoholhalt räk- nades som rusdryck och fick alltså då säljas endast till dem som fyllt 21 år. I samband med beslutet om mellanölets införande blev frågan om en eventuell åldersgräns ej väckt i riksdagen.

4.5.2. Utländsk lagstiftning

Vid en jämförelse med andra länders lagstift- ning är den svenska i nu diskuterat avseende liberal.

[ Storbritannien får ingenstans (med mindre undantag) säljas rusdrycker (vartill räknas öl) till en person under 18 år.

I Danmark finns bestämmelser som för- bjuder dels utskänkning av öl till personer

som inte har fyllt eller kan antas ej ha fyllt 18 är, dels utminutering till så unga perso— ner, om det finns skäl att förmoda att vederbörande avser att använda varorna för eget bruk.

[ Finland infördes mellanölet vid årsskif— tet 19684969. Mellanöl får där inte säljas — vare sig det gäller utminutering eller utskänkning — till den som uppenbart är under 18 år.

I Norge slutligen gäller också att öl inte får säljas till någon som uppenbart är under 18 är.

4.5 .3 Diskussion

Det finns flera skäl som talar för att man här i landet skulle i försäljningsförordningen införa en åldersgräns för inköp av öl. En sådan regel skulle kanske få sin största betydelse som ett uttryck för att samhället vill betona de med ölförtäring förenade skaderiskerna. Vidare får antagas, att en bestämmelse i lag skulle ge ett bättre stöd åt försäljaren att agera än den frivilliga överens- kommelse, som f.n. är i kraft, liksom be- stämmelsen skulle ge myndigheterna bättre möjligheter att ingripa mot överträdelser. En lagregel om en l8-årsgräns skulle därjämte ansluta den svenska lagstiftningen till övriga nordiska länders. Det kan antagas att inför randet av en sådan åldersgräns skulle ha ett brett stöd i den allmänna opinionen. Slutli- gen kan hävdas att efterlevnaden av den fri- villiga överenskommelsen jämfört med en be- stämmelse i lag i högre grad är beroende av att det finns ett kontinuerligt tryck från den- na opinion.

Vissa skäl talar för att den här ifrågasatta regeln också skall omfatta det svagare ölet av typ |] A. Visserligen har några olägenheter av hittillsvarande ordning i fråga om detta öl ej kunnat konstateras. Med hänsyn till öl- drickandets växande popularitet bland ung- domen måste det dock befaras att pilsnern kan komma att missbrukas om mellanölet göres mera svårtillgängligt.

När det gäller utformningen av bestäm- melsen kan den konstrueras som ett förbud

mot försäljning av mellanöl — alternativt allt öl # till den som kan antas ej ha fyllt 18 år och kompletteras med en bestämmelse som straffbelägger förfarande varigenom någon som ombud eller på därmed jämförligt sätt tillhandagår sådan person med anskaffande av mellanöl. Vad angår utskänkningen kan också ifrågasättas om inte en skärpning av bestämmelserna om utskänkning av mellanöl är önskvärd. Rapporterna om fall av ölberus- ning på pubar och diskotek samt bråk i och utanför dessa lokaler är oroande. Ett sätt att motverka missförhållandena — som ofta direkt kan kopplas till ölmissbruk _ skulle vara att höja åldersgränsen till 18 år också för utskänkning av mellanöl. Här må hänvi- sas till framställningen under 4.7.3, 5.98.

Det finns emellertid också skäl som talar emot införandet av en lagstadgad ålders- gräns.

Ovan har sagts. att en lagregel om en åldersgräns kanske skulle få störst betydelse som en opinionsyttring från samhällets sida. Det synes emellertid kunna ifrågasättas om denna effekt inte redan uppnåtts genom handelns åtagande i april 1970. I alla eller nästan alla affärer som säljer mellanöl finns anslag som tillkännager att försäljning ej sker till ungdom under 18 år. De flesta ölkonsu- menter och ungdomar får antagas ha känne- dom om regeln.

Det har vidare hävdats, att det skulle underlätta såväl åsiktsutbytet med ungdo- men i denna fråga som möjligheterna att genom information eller på annat sätt påverka ungdomens konsumtionsvanor om ett försäljningsförbud inte var fastslaget i lagen. På samma grunder har gjorts gällande att det skulle vara lättare att väcka intresse för förbudets upprätthållande om detta skedde på frivillig bas.

När det gäller upprätthållandet av ett åtagande eller en bestämmelse av detta slag — som berör många människor _ är det av betydelse dels att det finns förståelse för restriktionen hos den allmänna opinionen, dels att de som är ansvariga för tillämp- ningen har kunskap om regelns existens och förståelse för skälen för dess tillkomst.

Saknas någon av dessa faktorer måste man befara ett stort antal överträdelser. Att det finns så många försäljningsställen medför dessutom att kontrollen av lagbestämmelsens efterlevnad bara kan bli sporadisk. Bekym- mersamt är också, att de affärsbiträden som tjänstgör vid kassorna i snabbköpsbutikerna riskerar att hamna i svärbemästrade situa- tioner genom att självbetjäningssystemet inte lämpar sig för en regel av här diskuterad art _ sker försäljningen över disk är det betyd- ligt lättare för expediten att neka ett inköp än om kunden redan är i besittning av varan.

4.5.4. Försäljning över disk

Vad sist sagts har lett APU in på tanken att den här diskuterade lagbestämmelsen skulle kunna kompletteras med en regel som ålägger den som har tillstånd att utminutera mellanöl att sälja det över disk. Genom en sådan ordning skulle man vinna en i förhål- lande till mindre genomgripande alternativ betydligt större säkerhet för att försäljningen av mellanöl till barn och ungdom skulle minska och därjämte en ökad medvetenhet hos allmänheten om de med ölkonsumtion förbundna riskerna. Den som skall utlämna ölet kommer att i högre grad än den som sitter vid snabbköpskassan att känna sig ansvarig för att försäljningen sker enligt gällande bestämmelser. Vidare kommer anta- let butiksanställda som har att sköta den för dem ofta främmande uppgiften att kontrol- lera ölförsäljningen från social synpunkt att begränsas i förhållande till nuläget.

En sådan omläggning av försäljningssätt skulle otvivelaktigt medföra vissa komplika— tioner. Försäljning av öl över disk kan ibland kräva större utrymmen än försäljning i snabbköpsform, och lär i åtskilliga fall på- kalla mer eller mindre betydande omdispo- neringar i butikslokalerna och i vissa fall t.o.m. föranleda ett val mellan att ej salu— föra mellanöl och en ombyggnad av lokaler- na. Härutöver får man räkna med merkost- nader för anställning av personal.

Kooperativa Förbundet, Sveriges Livs- medelshandlareförbund, AB Turitz & Co och

Ahlén & Holm AB har i skrivelser till APU framlagt synpunkter på de svårigheter som detaljhandeln skulle ställas inför vid en övergång till försäljning över disk. I skrivel— serna finns också vissa överslagsberäkningar av de kostnader som en manuell ölförsäljning skulle kunna medföra. Från ett par av de nämnda företagen har hävdats, att priserna på mellanöl skulle komma att stiga med ca 30 % om förslaget genomfördes. Farhågorna för så kraftiga prishöjningar synes emellertid ogrundade. Härom må följande anföras.

! Sverige fanns 1969 13 786 dagligvaru- butiker med en sammanlagd omsättning av 16 900 miljoner kronor.1 Praktiskt taget samtliga torde haft tillstånd att sälja öl. År 1969 svarade självbetjäningsbutikerna för 86 % av hela omsättningen i dagligvaru— handeln, en siffra som är i stigande. Vid års- skiftet 1970/71 fanns enligt uppgift från Handelns utredningsinstitut 8 540 själv— betjäningsbutiker, medan i återstoden (ca 4500) kunderna betjänades manuellt. För butiker av sistnämnda slag kommer det här diskuterade förslaget inte att innebära några förändringar.

Vid bedömningen av förslagets verkningar

för olika typer av självbetjäningsbutiker är tabell 35 _ som ingår i det material Koope- rativa Förbundet ställt till APU:s förfogande — av intresse.

Man kan enligt tabell 35 räkna med att de självbetjäningsaffärer som har en årsomsätt- ning under 500000 kronor har en omsätt- ning av maltdrycker som uppgår till i genom— snitt 240 kronor i veckan, vilket grovt räknat motsvarar lika många förpackningsenheter. Eftersom en ölhandlande kund regelmässigt köper flera flaskor eller burkar per gång, måste antalet kunder som skall betjänas vara betydligt mindre. Det borde i butiker med denna omsättning inte bereda några större svårigheter att ha det för en sådan försäljning nödvändiga ölsortimentet uppställt avskilt från kunderna men tillgängligt för det affärs- biträde som tjänstgör vid snabbköpskassan. Expedieringen av ölet skulle alltså kunna ske över disken vid kassan. Vad nu sagts torde gälla även för butiker med något högre om- sättning.

Antalet dagligvarubutiker med en omsätt- ning över 3 miljoner kronor per år uppgick

1 SOU l97l:14 s. 36.

Tabell 35 Helårsverksamma självbetjäningsbutiker inom KF 1 storleksgrupper 1970. Medel- försäljning malt- och läskedrycker per vecka och butik gruppvis och totalt.

Årsom- An- % Oms. Dryckesförsäljning3 sättning tal an- butik/ per butik/vecka kr 1 000 tal kr2 butiker2 del vecka kr Läsk Klass Klass II B Summa [ 0 [| A — 499 170 8,7 7 000 160 60 180 400 500— 999 614 31,5 14 000 320 120 360 800 l OOO—l 499 457 23,4 25 000 680 250 770 1 700 1 500—1 999 294 15,0 35 000 880 330 990 2 200 2 OOO—2 999 269 13,3 50 000 1 200 450 1 350 3 000 3 000» 159 8,1 80 000 2 000 750 2 250 5 000 Summa 1 963 100 Medelförsäljning/ btk 3 200 100 60 000 1 280 480 1 440 3 200

Källmaterial

2 "Konsumentföreningarnas verksamhet 1970” s. 16 tabell 17 (KF Föreningsrevisionen). 3 Livsmedelsförsäljningen 1969 fördelad på försäljningsgrupper (KF Utredningssektionen 1970:100 Å Färnlöf) samt ”Dryckesmarknaden 1969” s. 1 tabell 1 # prognos 1970 — 73 (KF Utredningssektionen Å

Fårnlöf — P Tönus).

1969 till 1 160. Deras andel av totalomsätt- ningen var sa stor som 44 %. Enligt 1970 års långtidsutredning kan denna andel beräknas ha ökat till 72 % är 1975.1 I dessa affärer säljs alltså redan nu mycket stora kvantiteter öl, och deras andel av försäljningen kommer att öka. Till denna grupp av butiker kan hänföras de större varuhusens livsmedels- avdelningar och s.k. stormarknader. Även om självbetjäningssystemet utgör grundvalen för dessa affärers existens är det dock inte fullständigt genomfört. Avdelningar med expediering över disk är inte ovanliga när det gäller varor som kött, fisk, ost, frukt eller tobak. Ur alkoholpolitisk synpunkt förelig- ger inga hinder för att ölförsäljningen sker över samma disk sorti nämnda varugrupper. En sådan kombinerad försäljning kan vara motiverad i de fall då en särskild öldisk — som skulle fordra att en anställd på heltid var engagerad för i huvudsak ölförsäljning — skulle ställa sig onödigt dyrbar.

I ett varuhus av sist nämnd typ med hög årsomsättning — varuhuset Sigma i Västerås _ gjorde systembolaget, i syfte att få erfa- renhet av ölförsäljning i större skala, under tiden torsdagen den 13.5w1ördagen den 15.5 1971 ett försök med försäljning av mellanöl över disk. Varuhuset är beläget i Västerås' centrum. I varuhusets källarplan finns en livsmedelshall med en årsomsättning av ca 13 miljoner kronor. Livsmedelshallen hålles öp- pen måndag—onsdag 9.30—1800, torsdag— fredag 9.30—19.00 och lördag 9.0041500.

Försöket arrangerades så att den avdelning varifrån mellanöl såldes inhägnades med rep och en disk med kassaapparat ställdes upp. Varorna plockades fram efter kundens be- ställning, instämplades i kassaregistret och emballerades. Efter betalning häftades kassa- kvittot fast utanpå emballaget. Expe- dieringen sköttes av en man, som dock mellan kl. 9—15 torsdag och 15—18 fredag hade en hjälpare som anlitades för fram- plockning och emballering.

Under försöket antecknades antalet sålda enheter, antalet expedierade kunder, antalet personer som avkrävts legitimation och hur många som nekats inköp av äldersskäl (den

frivilliga 18-årsgränsen) eller på grund av onykterhet. Vidare noterades vilken tid som åtgick för arbetet med expedieringen.

Antalet försålda enheter mellanöl var under torsdagen 422. under fredagen 902 och under lördagen 1 538. På grundval av tidigare erfarenhet ansåg man sig kunna räkna med en lika stor försäljning av mellanöl under var och en av veckans fyra första dagar. Den totala försäljningen under ifrågavarande vecka beräknades därför till 4 128 mellanöl. Den tid som åtgick för för- säljningen var under torsdagen 1 timma 55 minuter, under fredagen 6 timmar 20 minu- ter och under lördagen 7 timmar 6 minuter. Därvid togs hänsyn till den tid då medhjäl- pare anlitades. Jämställer man försäljnings- veckans fyra första dagar skulle 21 timmar 6 minuter (1 266 minuter) effektiv tid behövt användas för diskförsäljningen under hela den vecka i vilken försöket ägt rum. Detta innebär att 325 (4128:1266 = 3,25) en— heter mellanöl hade kunnat säljas per minut effektiv tid under ett dagsverke. Om varje dagsverke antas kosta 130—150 kronor skul- le livsmedelshallen få göra ett påslag med ca 10 öre per enhet för att behålla nuvarande lönsamhet på mellanölet, under förutsätt— ning att ej effektiv tid utnyttjades för andra arbetsgöromål. Den effektiva tiden skulle kunna minskas om expediten fick arbeta helt ensam (enligt utredarens uppfattning behöv- des ingen medhjälpare) och om förfarandet förenklades genom att betalningen erlades i snabbköpskassan. Under de tre försöksda- garna avkrävdes ca SO-talet kunder legitirna- tion. Ca 20 ungdomar sade sig sakna legiti- mation och nekades därför inköp. Två perso- ner nekades inköp på grund av onykterhet. Dessutom observerades 30-talet ungdomar som tydligen avsett att köpa mellanöl men som avstod vid åsynen av det nya försälj- ningssystemet. Några problem i samband med försäljningsvägran uppstod ej.

Det må slutligen nämnas att ölavdelningen i Sigmahallen med självbetjäningssystemet tar i anspråk en yta av 20 m2. Den totala yta

1 SOU l971:14 s. 37.

som behöver utnyttjas för diskförsäljning är enligt beräkningar av en butiksinrednings- expert något mindre (17 m2 ). Anledningen härtill är att det inte behövs så stora utrymmen för gångvägar och för exponering av varorna.

4.5.5. Möjligheter att agera inom gällande lag

I debatten om införandet av en lagstadgad ål- dersgräns för inköp av mellanöl synes man ofta förbise att olämplig försäljning till ung- dom i många fall kan beivras även enligt öl— försäljningsförordningens gällande lydelse. I 20 % ölförsäljningsförordningen stadgas att var och en som har befattning med försälj- ning av öl därvid skall verka för att nykter- het och ordning främjas. Iakttages inte gäl- lande bestämmelser kan ölförsäljaren tillde- las varning och — vid upprepade förseelser — helt eller delvisförbjudas att saluföra öl; ev. kan också särskilda föreskrifter utfärdas.

Försäljning av mellanöl i kassar eller bac- kar till ungdomar, försäljning till skolung- dom under skoltid samt försäljning till ung- domar vid upprepade besök får — vilket ock— så kontrollstyrelsen uttalat — anses strida mot den i 20 & uttryckta principen att för- säljarna bör vara positivt verksamma för att tillgodose de sociala synpunkterna vid för- säljningen. I detta sammanhang må också erinras om den i november 1970 träffade överenskommelsen mellan kontrollstyrelsen samt livsmedelshandeln och bryggerinäringen jämte de handelsanställdas och livsmedels- arbetarnas fackförbund (se 5. 70 f).

Det synes slutligen finnas möjligheter för de ansvariga myndigheterna på området att genom positiva åtgärder bidraga till att förhållandena förbättras. Som exempel här- pa må nämnas att man i de kommuner som anser att nykterhetsläget försämrats sedan mellanölet införts kan ta initiativ till sam- arbetsträffar på lokal nivå mellan represen- tanter för kommunen och ansvariga myndig- heter samt affärsinnehavare och affärsbiträ- den. Sådant samarbete förekommer redani viss utsträckning.

4.6. Tidsbegränsningar för mellanölsförsälj- ning

4.6.1. Historik

[ 1919 års pilsnerdricksförsäljningsförord- ning fanns bestämmelser om den dagliga för- säljningstiden för pilsnerdricka. Dessa hade följande innehåll. I fråga om all detaljhandel med undantag av trafikutskänkning, ut- skänkning vid inackordering och tillfällig ut- skänkning gällde, att försäljningen inte fick fortfara efter klockan 22. Länsstyrelse ägde dock utsträcka eller inskränka tiden. Ut- sträckning fick ske då omständigheterna an- sågs föranleda behov därav, men utsträck- ningen var underkastad kommunalt veto. In- skränkning fick ske då särskilda förhållanden gjorde det nödvändigt. För utminuteringens vidkommande gällde därutöver, att utminu- tering ej fick äga rum på landet på sön- och helgdag och i stad endast till klockan 10 för- middagen. Utskänkning fick ej bedrivas un- der tid för högmässogudstjänst. Dessa be- stämmelser kompletterades med vissa före- skrifter om utlämnande m. m., vilka här skall lämnas därhän. De nu angivna försäljnings- tiderna begränsades efter det att butik— stängningslagen av den 21 juli 1948 trätt i kraft även av denna lag. Vidare fanns sär- skilda föreskrifter härom i lokala ordnings- stadgor.

1944 års nykterhetskommitte föreslog att utminuteringstiderna i normala fall uteslu- tande skulle regleras genom butikstängnings- lagen. Kringföringsförsäljning skulle dock ej få ske på sön- och helgdagar. Enligt butik- stängningslagen fick butik hållas öppen å vardagar från klockan 8 till klockan 19. Vissa livsmedelsbutiker fick därjämte hållas öppna på söndagar mellan klockan 8 och 10. När det gällde utskänkningstiderna föreslog kommitten att bestämmelsen att utskänk- ningen i normala fall ej fick fortgå efter klockan 22 skulle vara oförändrad samt att utskänkningen i regel ej skulle få börja före klockan 7 på morgonen.

Departementschef och riksdag godtog i huvudsak kommitténs förslag. Vissa sär-

bestämmelser rörande utskänkningen förbi- gås här.

4.6.2. Gällande rätt

Utminu tering

Enligt 23 & ölförsäljningsförordningen skall om de tider då öl får utminuteras gälla vadi butikstängningslagen är stadgat. Under sön- och helgdag får dock inte utminutering bedrivas från fordon.

Butikstängningslagen har nu ersatts av affärstidslagen den 16 december 1966. En- ligt lagen får yrkesmässig detaljhandel endast bedrivas under tid som medges i lagen eller med stöd av denna (affärstid). Försäljnings- ställe för sådan handel får inte hållas öppet under annan tid. Vanlig affärstid är vardagar mellan klockan 8 och 20. Om det för särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse, skall kommunens styrelse eller nämnd som utses av fullmäktige i kommu- nen medge affärstid utöver den vanliga. I så fall har öl ansetts få säljas under samma tid. Ambulerande försäljning får ske endast var- dagar 8—20.

Affärstidslagen trädde i kraft den 1 januari 1967 och gäller till och med den 31 december 1971. Vid lagens tillkomst obser- verade man inte sambandet mellan ölförsälj- ningsförordningens och butikstängnings- lagens bestämmelser. Att tiden för ölförsälj- ning utsträcktes från och med den 1 januari 1967 var alltså inte resultatet av några alkoholpolitiska överväganden.

1970 års affärstidskommitte har haft till uppgift att pröva frågan om affärstidsregle- ringen skall fortsätta efter utgången av affärstidslagens giltighetstid eller om den kan avvaras. Enligt kommitténs förslag skall affärstidslagen upphöra vid årsskiftet 1971/72.1 APU har i samråd med kommit- ten förklarat att APU i händelse av att affärstidsregleringen föreslas skola upphöra, vill utarbeta och föreslå de författnings- ändringar som till följd av regleringens upphörande kan anses påkallade av alkohol- politiska hänsyn.

I 24 & ölförsäljningsförordningen upptas bestämmelser om tidpunkter för utskänk- ningens början och om stängningstid. De avser både årsutskänkning och tillfällig ut- skänkning men äger ej tillämpning på hem- inackorderingsställen, kollektivhusmatsalar och personalmatsalar, ej heller på utskänk— ning på fartyg, järnvägstäg eller luftfartyg. Enligt 24 & får utskänkning av öl ej börja före klockan 7, och den skalli regel avslutas senast klockan 22. Den tillståndsgivande myndigheten kan emellertid — antingen i samband med tillståndets meddelande då det påkallas av särskilda förhållanden eller då det utretts att bestämmelserna i förordningen överträtts — föreskriva tidigare tidpunkt för utskänkningens avslutande än klockan 22. Vidare kan länsstyrelsen i samband med ut- skänkningstillståndets meddelande eller sena- re lämna medgivande till längre utskänk- ningstid än klockan 22, under förutsättning att det finns stadigvarande behov härav. Över ansökan som göres under tillståndstiden skall yttrande inhämtas från polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd. — Om det för särskilt tillfälle yppas behov av utskänkning efter den eljest gällande tiden, må polis- myndigheten lämna medgivande till detta.

Slutligen må nämnas, att då utskänkning av öl bedrives på grund av rätt till utskänk- ning av rusdrycker, fär ölet utskänkas under den för rusdrycksutskänkningen gällande ti- den. Dock får ölutskänkning även här börja klockan 7.

4.6.3. Diskussion

Försäljningen av mellanöl i livsmedels- handeln på kvällstid och på söndagar utgör en frestelse för ungdomar som har svårt att finna meningsfulla sysselsättningar på sin fritid. Det är känt, att intäkterna från ölförsäljning i vissa storstadsbutiker utgör en betydligt större del av den totala omsätt- ningen på kvällstid än på dagtid. Svårigheter—

1 SOU 1971233.

na att övervaka försäljningen på sön- och helgdagar och på kvällar har medfört att i den ovan (5. 70 f) nämnda överenskommel— sen från november 1970 intagits en punkt. enligt vilken det under angivna tider skall finnas en person i ansvarig ställning i butiken som övervakar uttagnings- eller utlämnings- ställe för öl.

Enligt förslag från 1970 års affärstids- kommitté skall affärstidslagen upphöra vid årsskiftet 1971/72. Vill man ha kvar en tidsbegränsad ölförsäljning måste denna allt- så — om kommitténs förslag genomföres, vilket förutsattes i det följande — direkt regleras i ölförsäljningsförordningen.

Det är uppenbart, att mellanölets lättill— gänglighet spelar en avgörande roll för uppkomsten av det ölmissbruk som kunnat konstateras främst bland ungdom.

Ett avskaffande av tidsbegränsningarna skulle innebära en inte obetydlig liberalise- ring av ölhandeln i en tid, då en skärpning av bestämmelserna är vad som närmast synes vara påkallat. Försäljningen av mellanöl på sön- och helgdagar och på kvällstid maste befaras ha bidragit till en del av de tidigare redovisade olägenheterna; genom att försvara åtkomsten av ölet under dessa tider borde skadorna kunna begränsas. Förutsätt- ningarna för att föreskrifter i ämnet också skulle upprätthållas i praktiken synes relativt goda. ! jämförelse med den ifrågasatta regeln om åldersgräns för inköp är ett stadgande om tidsbegränsning på grund av sin generella natur mindre svårt att tillämpa. Med hänsyn härtill och till att bestämmelsens efterlevnad är förhållandevis lätt att kontrollera kan man räkna med att antalet överträdelser av densamma blir ringa.

Vissa invändningar av praktisk natur kan dock göras, ivarje fall om förslaget om försälj- ning över disk inte genomföres. Om t. ex. ti- den då försäljning av öl skall upphöra be- stämts till klockan 18 uppkommer frågan om en kund, som i en snabbköpsbutik (med öp— pethållande till klockan 22) kommer till kas- san efter klockan 18 och därvid säger att han steg in i affären före denna tid, skall vara be- rättigad att inköpa det öl som han tagit från

hyllorna. Skall det avgörande vara, när kun- den kom in i butiken, när han tog ölet från hyllorna eller när han infann sig vid kassan? Den mest tilltalande lösningen av problem av denna art synes vara att tillhandahållandet av ölet ej får ske efter klockan 18. Detta synes förutsätta att ölsortimentet är uppställt i bu- tikslokalen pa ett sådant sätt att det vid den i lagen angivna tidpunkten kan täckas över eller på annat vis avskiljas så att det tydligt framgår att det inte längre är till salu. Man måste alltsa räkna med att det kan uppkomma praktiska svårigheter för affärsförestandarna genom att ölet på detta sätt ges en särställning i för- hållande till andra livsmedel. En viss irrita- tion hos allmänheten kan också förutses.

4.7 Åtgärder beträffande pubar och diskotek HI. m.

4.7.1. Bakgrund

En följd av mellanölets införande Och den därefter raskt stigande efterfrågan på öl har blivit att antalet utskänkningsställen som vid dryckesförsäljningen i första hand inriktar sig på öl starkt ökat. Två i Sverige tidigare relativt ovanliga typer av utskänkningsstäl- len, pubarna och diskoteken, har därvid kommit i blickpunkten. Båda formerna har blivit populära hos ungdomen. Förhållande- na pä en del av dessa utskänkningsställen har blivit föremål för kritik. Många har med oro iakttagit fall av ölberusning bland ungdomar även långt ner i åldrarna samt bråk och slagsmål på och utanför utskänkningsställe- na. Även om det är svårt att uttala sig generellt är det uppenbart att förhållandena på en del pubar och diskotek är otillfreds- ställande.

4.7.2. Åtgärder inom ramen för gällande

lagstiftning

Det synes — liksom på utminuteringssidan — vara möjligt att redan inom ramen för gällande lagstiftning åstadkomma förbätt- ringar på området. Här ma erinras om de tillståndsgivande myndigheternas ansvar när

det gäller prövningen av huruvida den som förestår utskänkningen med hänsyn till sina personliga förhållanden är lämplig att utöva verksamheten (11 % ölförsäljningsförord- ningen), om vikten av att behov av det begärda utskänkningstillståndet föreligger och att ett bifall inte kan tänkas medföra sociala olägenheter med hänsyn bl. a. till var utskänkningsstället är beläget, samt om möjligheterna att i samband med utskänk- ningstillståndet meddela närmare föreskrifter rörande utskänkningens bedrivande (16 5). Av än större vikt är säkerligen, att övervak- ningen av sådana utskänkningsställen som samlar stora grupper av ungdom ges prioritet och att efterföljden kontrolleras av de viktiga bestämmelserna om att alkoholfria drycker (vartill lättölet räknas) skall finnas att tillgå i tillfredsställande urval och sorte- ring samt att öl inte utlämnas till den som är synbarligen berörd av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel.

Om ett utskänkningsställe sköts på ett otillfredsställande sätt _ genom att det t. ex. blir tillhåll för ungdomar som enbart ochi stora mängder dricker mellanöl — finns det möjlighet att begränsa försäljningen till en- bart det svagare ölet av typ A.

Anledning synes vidare finnas för de tillståndsgivande organen att iaktta stor återhållsamhet när det gäller meddelande av ' tillstånd till utskänkning inom område, som användes som nöjesplats eller idrottsplats.

Den 1 juli innevarande år skedde en om- läggning av den organisation som handhar kontrollen över utskänkningen av rusdryc- ker. De ärenden som fram till nämnda dag handlades av intendenterna för utskänknings- ärenden ombesörjes därefter av länsstyrel- serna. Detta innebär att den övervakning av ölutskänkning som äger rum på rusdrycks- restaurangerna och som fram till den 1 juli utövats av intendenterna hädanefter verkstäl— les av länsstyrelsetjänstemän. Kontrollen av de utskänkningsställen som enbart utskänker öl åligger enligt ölförsäljningsförordningen länsstyrelse, polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd. l motiven till 1954 års öl— försäljningsförordning, som på denna punkt i

allt väsentligt överensstämmer med 1961 års förordning, har därvid förutsatts att den di- rekta övervakningen i huvudsak kommer att få utövas av nykterhetsnämnderna och poli- sen, men att länsstyrelsen skall hållas under- rättad om framkomna anmärkningar och av eget initiativ föranstalta om undersökningar när så finnes påkallat. Avsikten har varit att lägga huvudansvaret för övervakningen av öl- försäljningen pä länsstyrelserna.

Genom att ledningen för den övervakande verksamheten på utskänkningsomrädet från och med den 1 juli 1971 ytterligare kon- centrerats till länsstyrelserna skapas gynnsam— mare förutsättningar för att dessa skall få en bättre överblick av situationen. I samband med omorganisationen kommer att anordnas kurser där frågor rörande den nya organisatio- nens verksamhet behandlas. Därvid blir säker- ligen de problem som berör pubar och disko- tek föremål för ingående diskussion. Det sy- nes över huvud angeläget att man vid dessa kurser — där befattningshavare från såväl läns- styrelserna sorn den samordnande myndighe— ten, riksskatteverket, kommer att deltaga _ tar upp inte bara frågor som har att göra med kontrollen över utskänkningen (vartill även bör räknas hur samarbetet länsstyrelse—nyk- terhetsnämnd—polis skall bedrivas) utan ock— så de här ovan inledningsvis berörda spörsmål som uppstår vid tillståndsprövningen.

Sammanfattningsvis kan konstateras att myndigheternas möjligheter att inskrida mot missförhållanden på utskänkningsområdet (liksom när det gäller utminuteringen) långt ifrån är uttömda. Under sådana förhållanden kan det hävdas att det är mindre angeläget att genom lagstiftningsåtgärder öka utrym- met för ingripanden från samhällets sida. Vad som i första hand borde komma i fråga vore i stället en skärpning i tillämpningen av bestämmelserna.

4.7.3 Höjning av åldersgränsen

Enligt 22 & ölförsäljningsförordningen får öl inte utskänkas till den som kan antagas ej ha fyllt 16 år. Det kan diskuteras om inte denna gräns bör höjas till 18 år. En sådan åtgärd

skulle kunna motiveras på följande sätt.

Efter det att mellanölet infördes har antalet utskänkningsställen som riktar sig till en ung kundkrets ökat. Förhållandena på en del av dessa är enligt vad som inledningsvis framhållits inte tillfredsställande. Den nuva- rande bestämmelsen tog ursprungligen sikte på en svagare maltdryck än mellanöl och några alkoholpolitiska överväganden rörande lämpligheten att höja åldersgränsen gjordes inte i samband med 1965 års beslut. Vid en så låg åldersgräns som 16 år föreligger uppenbara risker att även yngre tonåringar än 16-åringar kan få köpa och förtära mellanöl — det är i många fall inte lätt att avgöra om någon är 14, 15 eller 16 år gammal. Pubens och diskotekets miljö och atmosfär bildar säkerligen ett tryck mot även de yngsta gästerna att dricka mellanöl. En höjning av åldersgränsen till 18 år skulle bidraga till att motverka detta. Övervak- ningen av en sådan regel skulle vara lättare att upprätthålla inom utskänkningen än motsvarande bestämmelse inom utminute- ringen.

Å andra sidan skulle en höjning av åldersgränsen till 18 år inom utskänkningen innebära, att mellanölet på detta område blev jämställt med vin, sprit och starköl samt att ett avsteg gjordes från den för dessa dryc- ker gällande principen att åldersgränsen skall vara lägre inom utskänkningen än inom ut- minuteringen. Principen är motiverad av att dryckesförsäljningen på restauranger och andra utskänkningsställen är reglerad och står under kontroll av olika tillsynsmyndig- heter.

4.8 Förpackningsstorlekar rn. m.

4.8.1 Utminuteringen

lnom detaljhandeln saluförs f.n. tnellanöli ett stort antal olika förpackningar. Dessa rymmer när det gäller svenskt öl bl.a. 28, 33, 45 och 75 cl. Att sälja ölet i stora förpackningar har distributionstekniska för- delar. Samtidigt kan det föreligga risk för att de stora förpackningarna leder till en ökning

av totalkonsumtionen. För många ter det sig naturligt att tömma den ölflaska eller ölburk man öppnat även om förpackningen skulle innehålla mer än man egentligen känner behov av. Det finns därför anledning att överväga om inte en övergång till enbart mindre förpackningar, som förslagsvis 28 och 33 cl, skulle vara av värde.

4.8.2 Utskänkningen

Även inom utskänkningen förekommer det f.n. att mellanöl serveras i mycket stora enheter — l/2 till 1 liter — i sejdlar och krus av allehanda slag. Genom att begränsa den högsta tillåtna mängden utskänkt volym till 28 cl per person och gång skulle man kanske också på detta område kunna minska total- konsumtionen.

4.8 .3 Diskussion

De ovan skisserade åtgärderna kan motiveras med att det för många människor innebär en psykologisk spärr att öppna en ny förpack- ning eller att beställa på nytt på en restaurang. Å andra sidan är det uppenbart att minsta fantasi ger möjligheter att kringgå metodernas grundidé för dem som sa önskar. En nackdel är vidare att åtgärderna — just genom att deras syfte att minska totalkon- sumtionen är så lätt att undvika — kan väcka misstro bland allmänheten rörande deras nödvändighet.

4.9 Försäljning av mellanöl endast gemensamt med andra hushållsvaror

En åtgärd som på vissa håll redan praktise- rats inom detaljhandeln är att tillåta inköp av mellanöl endast om andra hushållsvaror inhandlas samtidigt. Härigenom poängteras ölets roll som måltidsdryck.

Frågan om denna typ av kombinationsköp är förenlig med marknadsföringslagens be- stämmelser har varit föremål för konsument- ombudsmannens bedömande. Enligt dennes mening kan krav på kombinationsköp av detta slag allmänt sett inte godtas från

marknadsföringslagens utgångspunkter, ef- tersom de kan tvinga konsumenter att inhandla varor som de inte efterfrågar. Å andra sidan måste när det gällde mellanölet särskilda nykterhets- och ordningspolitiska skäl vägas mot de invändningar som från allmän konsumentsynpunkt kunde göras mot kombinationstvånget. Konsument- ombudsmannen kom vid denna avvägning till uppfattningen att kombinationstvånget för mellanöl även i fortsättningen borde kunna tillämpas i de begränsade former det hittills haft, vilket innebär att krav på kombina- tionsköp bör förekomma endast i de butiker där kravet är av väsentlig betydelse från nykterhets- och ordningssynpunkt.

Det torde emellertid vara svårt att vinna en mera allmän förståelse för en generell re- striktion av denna art. Den kan dock vara lämplig att tillgripa i de särskilda situationer som omnämns av konsumentombuds- mannen. Man kan t. ex. tänka sig att över- enskommelse träffas mellan den övervakande myndigheten och föreståndaren för en butik, där missförhållanden konstaterats, om att den här diskuterade typen av åtgärder skall införas på prov.

4.10 Information

Betydelsen av en omfattande och kontinuer- lig information på det alkoholpolitiska områ- det är sedan länge erkänd. 1 debatten i mellanölsfrågan har ofta — bl.a. i ett flertal riksdagsmotioner — krävts ökade insatser i detta avseende. [ en tlerpartimotion (197l:594) uttalas att en informationssats- ning genom många kanaler, med stor bredd och med sakkunnig uppläggning måste sättas in utan alltför stort dröjsmål, och att avsevärda resurser i form av statliga medel måste satsas på en sådan verksamhet. [ motionen framförs yrkandet att APU på samma gång som förtursbehandlingen av mellanölsfrågan sker även avger betänkande beträffande alkoholupplysningen.

APU arbetar f.n. med en kartläggning av informationen inom det alkoholpolitiska området. Kartläggningen omfattar vilka som

bedriver sådan verksamhet, informationens mål och innehåll, vilka media som används, vilka mottagargrupper som kan urskiljas samt effekterna av och kostnaderna för den hittillsvarande informationen. I projektet ingår att söka ta reda på inte bara den avsiktliga informationen — varmed avses information som bedrivs i syfte att direkt eller indirekt påverka människors attityder, kunskaper eller beteende vad gäller alkohol- drycker eller alternativ till dessa — utan också den icke-intentionella informationen, varmed förstås behandling i text, tal eller bild av alkoholdrycker och beteenden i anslutning till dessa men där det i framställ- ningen inte primärt finns eller kan härledas en avsikt hos avsändaren att åstadkomma sådan påverkan varom nyss talats. Exempel på denna typ av information återfinns bl. a. i litteratur, radio och TV samt i övriga massmedia t.ex. veckopressen. Vad gäller den avsiktliga informationen är syftet att i kartläggningen försöka få med all sådan information under 1970, medan kartlägg- ningen av den icke—intentionella informatio- nen begränsats till en kortare tidsperiod och till ett urval inom vissa media.

Resultaten av kartläggningen skall dels ge en sammanfattande översikt över informatio- nen på området, dels ge underlag för en värdering av informationsutbudet och dels, slutligen, tjäna som utgångspunkt för förslag till förändringar i syfte att precisera infor- mationens roll i anslutning till övriga åtgär- der inom det alkoholpolitiska området och att nå en mer rationell och effektiv total informationsverksamhet med inriktning mot de mål man vill uppnå.

Starka skäl talar emellertid för att man redan nu — innan det ovan omtalade arbetet avslutats — använder informationen som ett medel för att komma till rätta med mellan- ölsproblemet. Informationen bör därvid an— vändas dels för att underlätta genomförandet av de övriga åtgärder som APU i det följande kommer att föreslå och för att öka effekten av dessa, dels som självständigt verkande åtgärd. För att utbytet skall bli så stort som möjligt fordras — förutom att informationen

ges i form av en väl planerad, sakligt underbyggd, intensiv och kraftfull samord- nad aktion — att den resursmässigt ges en omfattning som i någon mån motsvarar de reklaminsatser, det stöd i massmedia osv. som bidragit till att skapa nuvarande situa- tion.

Det är vidare av vikt inte minst för kommande informationsarbete att planering— en sker på ett sätt som möjliggör en mätning av de effekter som uppnås genom de företagna åtgärderna.

5. APU :s förslag

5.1. Utgångspunkterna för bedömningen

När det talas om ungdomens ölmissbruk är det för förståelsen av de frågor som har samband därmed av vikt att inse, att missbruk av mellanöl ofta i det enskilda fallet kan bottna i förhållanden som det är mycket svårt att komma till rätta med. De ungdomar som missbrukar mellanöl miss- brukar inte sällan också andra alkoholhaltiga drycker eller narkotika. De kommer ofta från familjer som har det svårt i olika avseenden. Brister i kontakten mellan barn och föräldrar _ accentuerade när barnet kommer in i pubertetsåldern — är vanliga. Samtidigt kan anpassningssvårigheter uppstå även i skolan, och barnet drivs in i kamrat- kretsar med liknande problem. Den aktive- rande fritidsverksamheten på orten är ofta otillräcklig, om den över huvud existerar. Det kan därför med visst fog göras gällande, att om mellanölet göres mera svårtillgängligt angriper man endast symptom, inte roten till det onda. Genom att försvåra åtkomsten av mellanöl utan att undanröja de bakomliggan- de orsakerna till missbruket riskerar man att detta kanaliseras till andra medel, vilkas verkningar kan vara allvarligare än mellan- ölets. Man kan vidare inte utesluta en viss langning av öl. Dessutom ligger det mycket i uppfattningen att olägenheterna i första hand bör mötas med undervisning och ökad information i övrigt. Dessa invändningar är viktiga. Samhället bör söka undanröja de

djupare liggande orsakerna till missbruket och i första hand bör information och undervisning användas för att förebygga olägenheterna.

När det gäller att utifrån den tidigare angivna målsättningen ta ställning till behov och utformning av lämpliga åtgärder har APU att utgå från den lägesbedömning som lämnats i kapitel 3. Som framgår redan av vad som sagts under 3.1.7 är beslutsunderla- get i flera avseenden bristfälligt. Inte ens när det gäller skadeverkningarnas omfattning kan dessa — beroende på mätinstrumentens ofullkomlighet — uppskattas annat än i mycket grova mått. Lägger man enbart de i kap 2 redovisade undersökningarna till grund för bedömningen synes sålunda det mellan- ölsmissbruk som förekommer kunna ses antingen som en företeelse vilken i vart fall inte innebär någon ökning av det totala alkoholmissbruket, eller som uttryck för en snabbt stigande försämring av alkoholsitua- tionen bland ungdomen i landet.

Det anförda ger vid handen att det är av stor vikt att förbättra och utvidga mätme- toderna. De problem som därvid uppkom- mer rör emellertid inte enbart de spörsmål som har samband med mellanölet utan hela det frågekomplex, som APU har att arbeta med. Med hänsyn härtill och till att frågan ej heller i övrigt lämpar sig för en förtursbe- handling bör APU:s överväganden i denna del anstå. APU vill dock i detta sammanhang peka på ett par möjligheter att erhålla ökad

kännedom om problemens omfattning. Det är sålunda tänkbart att i större utsträckning än som nu sker utnyttja det material som kan erhållas från skolans elevvård.l Det borde också vara möjligt att genom insatser på det lokala planet erhålla en mer nyanserad bild av läget. Den informationsinsats på området som föreslås i det följande kommer att bl. a. engagera befattningshavare inom skolan, le— dare och instruktörer inom olika ungdoms- organisationer, styrelseledamöter inom Hem- och skolaföreningar, ledamöter av barna- vårds- och nykterhetsnämnder samt skol- och klassombud på skilda orter inom landet. Det är önskvärt att man, innan detta arbete börjar, på de olika platserna i samråd söker bilda sig en uppfattning om vilka problem som föreligger och deras storleksordning, inte bara_i fråga om mellanölet utan i fråga om hela missbrukssituationen bland ung- domen.

En viktig åtgärd från samhällets sida när det gäller att på sikt komma till rätta med mellanölsproblematiken bör alltså vara att skaffa fram ett betydligt bättre underlag för vidare agerande.

Som tidigare anförts anser emellertid APU att det tillgängliga materialet — och därvid har beaktats inte bara de i kap 2 redovisade undersökningarna utan även den opinion som kommit till uttryck genom uttalanden av enskilda personer med ansvar inom olika former av ungdomsverksamhet — utgör grund för snabba ingripanden mot mellanöls— missbruket bland ungdom. Ovissheten om problemens omfattning bör dock föranleda att man nalkas frågan med en viss försiktig- het och vid valet av åtgärder inte i första hand bestämmer sig för ingripanden som _ ehuru avsedda att begränsa missbruket bland ungdom — riktar sig mot all mellanölskon- sumtion. Till stöd härför talar också att erfarenheterna av nära sex års mellanöls- försäljning knappast är tillräckliga för att man skall kunna besvara frågan om det under denna tid ändrade dryckesmönstret på längre sikt kan bidraga till att bryta sprit- traditionen i landet. Man får i den ofta hetsiga debatt som förts i mellanölsfrågan

inte glömma bort, att i Sverige uppkommer de flesta och allvarligaste skadorna efter spritförtäring. Det är möjligt att det kommer att framstå som en förutsättning att det finns en förhållandevis alkoholsvag och lätt— tillgänglig dryck att tillgå om man skall kun- na genomföra kraftfulla åtgärder för att sän- ka spritkonsumtionen i landet.

Missbruket bland ungdomen förefaller emellertid ha fått en sådan omfattning för närvarande att samhället inte kan underlåta att ingripa med mera direkt verkande medel för att söka komma till rätta med de akuta missförhållandena. Härvid ligger det närmast till hands att söka minska konsumtionen bland ungdomen genom att begränsa mellan— ölets lättillgänglighet. Att tillgängligheten har betydelse för totalkonsumtionens storlek är väl belagt liksom att det kan finnas ett samband mellan totalkonsumtionens storlek och skadefrekvensen.

Även mera allmänt sett synes det lämpligt att i första hand pröva huruvida inte åtgärder som tar sikte på att förändra enbart ungdo- mens ölvanor, inte den stora allmänhetens, skulle vara tillfyllest för att komma till rätta med rådande missförhållanden.

Av nu anförda skäl anser APU att de under 43 och 4.4 diskuterade åtgärderna — sänkning av ölets alkoholhalt och försäljning i särskilda butiker, avkopplade från privat vinstintresse — f.n. inte bör närmare över- vägas. Detsamma gäller det under 4.8 berörda alternativet om föreskrifter rörande förpack- ningsstorlekar. Däremot torde frågan om tids- begränsningar för mellanölsförsäljningen trots dess generella natur böra diskuteras i anslut- ning till övriga tänkbara åtgärder.

1 APU har haft tillgång till en förteckning över till skolöverläkaren anmälda fall där elever använt stimulerande medel i Stockholms skolor 1963 — 70. Antalet sådana fall visade när det gäller alkohol en ökning fram t.o.m. läsåret 1968/69. Under läsåret 1969/70 har antalet anmälda fall minskat avsevärt, från 123 till 84. Som jämförelse må nämnas att antalet rapporter om thinner— eller narkotikamissbruk alltsedan läsåret 1966/67 varit betydligt större än motsvarande rapporter om alko- holbruk.

5 .2 Förslag till åtgärder

5.2.1. Åldersgräns vid utminutering

Vid bedömningen av för- och nackdelarna med en åldersgräns vid utminuteringen anser APU att övervägande skäl talar för att en sådan gräns nu införes. Gränsen synes, i likhet med vad som gäller i de övriga nordiska länderna och i överensstämmelse med den nu gällande frivilliga överenskom- melsen, böra sättas till 18 år. Vad som dock inger bekymmer år de utan tvivel sakligt underbyggda farhågor som uttalats rörande en sådan regels effekt. Det kan visserligen sägas att åtgärden inte får genomföras isolerat utan i samband med en kraftfull information, ägnad att stärka bestämmelsens efterlevnad, samt att en i lag införd ålders- gräns ger samhället bättre möjligheter att agera vid missförhållanden än motsvarande frivilliga överenskommelse. Enligt APU:s me- ning kan man emellertid inte räkna med att en regel om en lS-årsgräns vid utminute- ringen skall få bestående effekt om inte också själva formen för den nuvarande försäljningen ändras.1 Genom atti förekom- mande fall gå över från självbetjäningssystem till försäljning över disk skulle man avsevärt öka svårigheterna för ungdomar att komma över öl. Åtgärden måste också som tidigare anförts radikalt underlätta för butiksperso- nalen att tillämpa åldersgränsen. Efterlevna- den av den föreslagna regeln kan härigenom antas bli tillfredsställande.

Vad som kan anföras mot en sådan åtgärd är främst att den skulle strida mot en utveckling som går mot allt högre grad av självbetjäning och därigenom medföra högre priser för konsumenterna.

Enligt APU:s mening måste argument av distributionsteknisk art spela en underord- nad roll i alkoholpolitiska sammanhang. Även om självbetjäning av öl i det stora flertalet fall inte leder till några skador är detta inte tillräcklig motivering för att behålla systemet, om man med en annan distributionsteknik kan undvika många av de skador som nu trots allt inträffar genom att

ölet är alltför lättillgängligt för unga perso- ner. Men självfallet saknar inte förslagets kostnadsmässiga aspekter intresse. Av vad som tidigare (s. 92) anförts i ämnet synes framgå, att förslaget skulle innebära att handeln får vissa kostnader för ombygg- nadsarbeten och inredningsändringar. För en del butiker kan även tillkomma kostnader för personalförstärkningar. Vidare kan man förutse att åtskilliga butiker kan få vissa problem med den interna transporten av ölet. Såvitt APU kan bedöma torde dessa kostnader inte behöva leda till några mera drastiska prishöjningar på öl.

Enligt APU:s mening är de komplikationer som omläggningen av försäljningssätt kom- mer att medföra inte av den arten att de bör lägga hinder i vägen för åtgärdens genomfö- rande. APU vill därför förorda att den i livsmedelshandeln förekommande mellanöls- försäljningen skall ske över disk.

En särskild fråga i detta sammanhang är om även det svagare ölet (typ A) skall inbegripas i den mera restriktiva försäljning- en. Några olägenheter av den hittillsvarande försäljningen av detta öl har inte kunnat iakttagas. Skäl talar också för att alkohol- svagare drycker skall vara mera lättill- gängliga än alkoholstarkare. Det torde bl.a. på grund härav erbjuda svårigheter att vinna en allmän förståelse för en regel av den här ifrågasatta innebörden. Emellertid före- ligger vissa risker att inte i förevarande avseende jämställa öl typ A med typ B. Efter 1965 har ölet kraftigt ökat i popularitet. För de ungdomar som nu missbrukar mellanöl och som kommer att få ökade svårigheter att inhandla detta kan det ligga nära till hands att övergå till att i stället missbruka pilsner.

Vidare skulle kontrollen av bestämmel-

' I många länder där man lagstiftat om en åldersgräns för utminutering av öl sker ej någon övervakning av bestämmelsens efterlevnad, och få har kännedom om regelns existens. Så i Danmark, enligt vad som uppges från där ansvariga myndighe- ter. Jfr även Rydberg i Alkoholfrågan 1971 s. 64. Samtidigt må framhållas att problemet ungdom — mellanöl synes vara större i Sverige än i flertalet andra länder.

sens efterlevnad underlättas, om allt öl av klass II såldes enligt samma system.

APU anser dock — trots de farhågor som kan hysas i sistnämnda hänseenden — att övervägande skäl talar för att reglerna om försäljning av öl typ A f. n. lämnas oföränd— rade.

5.2.2. Tidsbegränsning för ölförsäljning

Frågan om tidsbegränsning av ölförsäljning har aktualiserats främst genom affärstids— kommitténs förslag att affärstidens reglering skall upphöra. Från de synpunkter APU har att företräda saknas anledning att motsätta sig förslaget, under förutsättning att utminu- teringen av öl anordnas på sätt här ovan föreslagits. Om förslaget om diskförsäljning inte genomföres, vill APU erinra om de synpunkter som framförs ovan under 4.6.3, 5.96.

5.2.3. Höjd åldersgräns vid utskänkning

Ovan har under 4.7.3, 5. 98, diskuterats för- oeh nackdelar med att åldersgränsen även inom utskänkningen höjes till 18 år. Enligt APU:s uppfattning bör missförhållandena på ifrågavarande område i första hand avhjälpas genom en intensifierad övervakning och information. Det finns anledning att förmo- da att länsstyrelserna i samband med att den nya organisationen för kontroll på utskänk- ningsområdet genomföres kommer att verka för att åtgärder i sådant syfte vidtages. APU bedömer det som nödvändigt att en dylik verksamhet inledes så att en sanering särskilt bland utskänkningsföretag som riktar sig spe- ciellt till ungdom kommer till stånd. Det är även av vikt att restriktivitet iakttages vid prövningen av nya ansökningar om utskänk- ningstillstånd för dylik verksamhet.

Med hänsyn till att APU alltså anser sig ha grund att antaga att förhållandena kommer att förbättras genom andra och effektivare åtgärder än en höjning av åldersgränsen samt till de invändningar som kan resas mot en gemensam åldersgräns för både utminutering

och utskänkning vill APU inte föreslå någon ändring av lagstiftningen i denna del.

5.2.4. Åtgärder inom ramen för gällande lagstiftning

Tillämpningen av gällande bestämmelser för detaljhandeln med öl måste på flera punkter skärpas. Att så inte redan har skett kan bero på otillräckliga resurser för övervakning men också på att de ansvariga myndigheterna genom bristande information från centralt håll kommit att underskatta problemens omfattning och riskerna för ungdomen.

Stor försiktighet måste iakttas vid pröv- ning av ansökningar om rätt att sälja mellanöl # inte minst när det gäller utskänk- ningssidan. Övervakning och i samband där- med även information bör intensifieras. Ölförsäljningsförordningens påföljdssystem bör bringas i verksamhet om det skulle visa sig att erinringar och anvisningar i det enskilda fallet inte är tillräckliga.

Det är APU:s bestämda uppfattning att det i förevarande betänkande presenterade materialet utgör underlag för utfärdande av direktiv om en mer restriktiv tillämpning av ölförsäljningsförordningen.

5 .2.5 Information

De åtgärder som i det föregående aktualise- rats och den skärpning i tillämpningen av förefintliga bestämmelser som föreslagits erfordrar och förutsätter i vissa fall informa- tionsinsatser av skilda slag. Härutöver bör information användas i en mera brett upp- lagd insats för att bekämpa ölmissbruket.

I det följande ges ett förslag till riktlinjer för en sådan information.

Målsättning och målgrupper

Målsättningen för informationen skall själv- fallet överensstämma med den ovan under 1.3 formulerade.

Med detta som riktmärke bör åtgärder genomföras mot olika målgrupper där åt- gärdernas inriktning. innehåll och utform-

ning styrs av uppställda delmål. En viktig målgrupp utgör sålunda de regionala och lokala myndigheter som har att svara för olika frågor i samband med tillståndspröv- ning samt för efterlevnaden av bestämmelser vad gäller utminutering och utskänkning. På det lokala planet berörs här den verksamhet som bedrives av nykterhetsnämnder, barna- vårdsnämnder, socialnämnder och fritids- nämnder. Med erforderlig differentiering in- om denna målgrupp måste syftet med informationsinsatserna bl. 3. vara att få samt- liga berörda personer att bilda sig en uppfatt- ning om mellanölsmissbrukets omfattning inom deras verksamhetsområde, inse riskerna för skador hos missbrukarna och för miss- brukets spridning, väl känna till vad samhäl- let i stort vidtar för åtgärder och vilka åt- gärder de själva förfogar över samt att ut- nyttja dessa i kombination med konkreta, förebyggande åtgärder av erforderlig omfatt- ning.

En annan målgrupp utgör de personer som inom handeln och på utskänkningsställen svarar för eller i sitt arbete direkt eller indirekt berörs av utminutering respektive utskänkning av öl. En förutsättning för att de olika bestämmelserna skall följas är naturligtvis att samtliga berörda väl känner till dessa och deras innebörd i skilda kon- kreta situationer. Därutöver är det sannolikt att efterlevnaden kan påverkas av i vilken utsträckning man känner till bevekelsegrun- derna för bestämmelserna och inte minst konsekvenserna om de inte följs. lnforma- tionen till denna målgrupp bör sålunda bl.a. inriktas på att få dessa personer att känna till något om mellanölsmissbrukets omfattning, inse riskerna, känna till något om vilka atgärder samhället vidtar samt att väl känna till de bestämmelser som utfärdats härvidlag inom vederbörandes arbetsområde och hur man i olika situationer skall bete sig för att följa dessa samt väl känna till de åtgärder som kan vidtas i de fall bestämmelserna inte efterlevs.

I anslutning härtill kan framhållas att informationsinsatser kan genomföras i syfte att underlätta efterlevnaden av bestämmel-

serna. Informationen bör utformas inte en- dast som en upplysning om gällande bestäm- melser utan med inriktning på att få kunder— nas förståelse för nödvändigheten av vissa re- striktioner och därmed bidra till att öka tole— ransen för olika typer av olägenheter.

Vad gäller föräldrarna som målgrupp bör åtgärderna differentieras efter i vilken situa- tion i fråga om mellanölet deras barn befin- ner sig. Detta skulle innebära att informa- tionsåtgärderna utformades med inriktning på dels föräldrar till ungdomar som ej dric- ker öl men vilka befinner sig i en ålder där de riskerar att lockas till mellanölskonsumtion, dels föräldrar till ungdomar som konsumerar mellanöl. Ytterligare en målgrupp utgör föräldrar till ungdom med avancerade och etablerade vanor i fråga om mellanölskon- sumtion. I dessa fall får emellertid informa- tionen till föräldrarna närmast karaktären av ett komplement till de mer radikala åtgärder som samhället tvingas vidta för att lösa dessa problem. Här finns säkert i många fall ytterligare och andra problem där alltså mellanölsmissbruk många gånger endast in- går som en aspekt.

Informationen till de båda tidigare nämn- da föräldragrupperna bör sammanfattnings— vis bl.a. inriktas på att få föräldrarna att inse de risker som är förknippade med ungdo— mars mellanölskonsumtion, att observera symptom på ett tidigt stadium, att känna till vilka åtgärder samhället vidtar och att första nödvändigheten härav, att veta var och i vilka former hjälp kan erhållas.

Även informationen till ungdomarna bör differentieras på motsvarande sätt som i fråga om deras föräldrar. Informationen till dessa målgrupper bör bl.a. inriktas på att få ungdomarna att inse riskerna, att uppleva positiva och negativa aspekter i rimliga proportioner, att känna till hur samhället i stort reagerar och varför, vilka åtgärder som vidtas och att om möjligt tillägna sig en nyanserad syn på dessa åtgärder.

Ytterligare en målgrupp utgör skolans och ungdomsgårdarnas olika befattningshavare, ledare och instruktörer inom olika organisa- tioner samt exempelvis Hem- och skola-för-

eningars styrelseledamöter, skol— och klass- ombud osv. Informationen till dessa bör dels ta sikte på mål motsvarande dem som angavs för föräldragrupperna och dels ge underlag i övrigt och anvisningar som erfordras för att skolan, ungdomsgårdar, Hem och skola-fö- reningar samt andra organisationer skall kun- na agera som samordnade komponenter i 10- kala kampanjer.

APU vill här starkt understryka vikten av att, utöver information till här berörda målgrupper, en kraftig satsning göres lokalt i syfte att öka och bredda olika former av attraktiva och stimulerande fritidssysselsätt- ningar för de aktuella åldersgrupperna. Av betydelse i sammanhanget är också att olika ungdomsorganisationer får ökade resurser för att inom resp. verksamhetsområden kunna medverka härtill. Som ett viktigt inslag i informationen ingår också att entu- siasmera till sådana insatser från kommuner och organisationer samt att göra ungdomar- na uppmärksamma på vilka alternativ som erbjuds.

Underlag

Vad gäller faktaunderlag för bedömning av läget på detta område i stort kan APU hänvisa till tidigare red0visade undersök- ningar. Dessa ger också underlag som bör utnyttjas för ytterligare detaljerad precise- ring av delmål och målgrupper liksom för innehåll och utformning.

Innehåll och utformning

lnformationsåtgärdernas innehåll bestäms naturligtvis av de mål som angivits för informationen till respektive målgrupper. Det skulle föra för långt att här närmare redovisa detta. Det bör dock betonas att det av flera skäl får anses ytterst angeläget att verkligen åstadkomma en mycket väl genom- tänkt differentiering efter målgrupper. Re- sultaten av en kampanj inom detta område är i ovanligt hög grad beroende av att man ”träffar huvudet på spiken” — ur psykologisk lika väl som kommunikations-

teknisk synpunkt. Tillgängliga resurser för förarbete i form av faktasamling. genomgång och värdering av underlag. planering och förtest av olika produkter kommer således att ha ett avgörande inflytande.

Genomförande

Vad gäller genomförandet av den skisserade kampanjen bör man enligt APU:s mening arbeta med en kombination av centralt Och lokalt styrda insatser t. ex. enligt följande.

Centralt utarbetas en informationsplan omfattande målsättning # delmål och mål- grupper # underlag, innehåll, kampanjmo— deller, utnyttjande av massmedia, tidläggning och effektmätning. Under planeringen sam- ordnas samtliga berörda myndigheter, orga- nisationer, företag osv. vad gäller åtaganden av skilda slag. Samtliga erforderliga produk- ter framställs också centralt.

Lokalt sker själva kampanjplaneringen och genomförandet inom de tidsramar osv. som anges i nyss nämnda informationsplan. Den lokala verksamheten skulle grovt sett omfat- ta följande moment.

(1) Bedömning av läget inom kommun eller delområde inom kommun.

(2) Beskrivning och precisering av läget som utgångspunkt för planering, men också som underlag för senare jämförelser av uppnådda effekter.

(3) Insamling av planeringsunderlag från t. ex. berörda skolklasser och/eller ungdoms— grupper på ungdomsgårdar, i föreningar, organisationer osv., från klassmöten i Hem- och skola-regi o. dyl.

(4) Diskussion angående inom området erforderliga åtgärder.

(5) Planering av insatser.

(6) Genomförande. (7) Effektmätning/bedömning.

Ett betydelsefullt inslag skulle här vara dels att man engagerar föräldrar, ungdomar och andra berörda i såväl bedömning av det faktiska läget, som val av åtgärder och planering av insatserna liksom också genom- förande och effektbedömning.

Med ovan skisserade uppläggning får mass- media huvudsakligen spela en kampanjsti- mulerande och stödjande roll. Detta är emellertid fullt avsiktligt och helt i analogi med vad som tidigare betonats i fråga om vikten av en klart målgruppsdifferentierad information. Såväl radio och TV som pressen bör emellertid stimuleras till insatser långt utöver vad som tidigare varit vanligt inom detta informationsområde. Utöver det ny- hetsmaterial som en kampanj av detta slag och med denna uppläggning innehåller _ t.ex. informationsplanen, lägesbedömning- en. olika kommuners eller delområdens uppläggning av ”sina” insatser, resultat från effektmätningar osv. — bör stor vikt i det centrala förarbetet läggas på att ta fram för dessa massmedia lämpligt programmaterial.

Tid

Även tidläggningen av kampanjperioden bör noga övervägas, bl. a. med hänsyn till när de olika malgrupperna lättast nås, hur konsum- tionsmönster varierar, hur lång tid som erfordras för att önskvärda förändringar skall uppnås osv.

E ffcktmäming

Som tidigare nämnts bör olika former av mätning av uppnådda effekter ingå i plane- ringen av informationsinsatserna såväl cen- tralt som lokalt. Med hänsyn till att sådana mätningar vad gäller effekten av information inom detta område hittills förekommit i uppseendevåckande liten utsträckning finner APU det synnerligen önskvärt att man utför sådana i anslutning till här skisserade åtgär- der. Betydelsen — för den fortsatta informa- tionsverksamheten — av att veta om de åtgärder man vidtagit haft avsedd effekt eller inte behöver väl knappast utvecklas närmare och inte heller den stimulans det måste innebära för dem som arbetar på det lokala planet att kunna utvärdera de egna insatser- na.

Organisation och resurser

De informationsinsatser som här skisserats kräver för planering och genomförande dels en central ledningsgrupp underställd en huvudman, dels en referensgrupp vari ingår representanter för olika berörda myndighe- ter, organisationer osv. oeh dels slutligen en arbetsgrupp bestående av erfaret folk vad gäller denna typ av informationsarbete.

APU vill i detta sammanhang fästa upp- märksamhet på de planer för ökade insatser rörande ungdomens mellanölskonsumtion vilka utarbetats i samarbete mellan represen— tanter för skolöverstyrelsen och socialstyrel- sen, se ovan 5. 71 f. De åtgärder som där före— slås kan enligt APU:s bedömning med fördel inarbetas i ovan framlagda förslag till infor- mationsinsatser i stor skala.

Enligt APU:s mening är det av utomor- dentlig betydelse för effekten av information inom detta område att en fullständig sam- ordning verkligen kommer till stånd inte minst innehålls- och tidsmässigt. Samord- ningen bör därvid även inkludera planerade insatser från bl.a. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Betydel- sen av samordning ligger i ökad effekt i närmast förestående åtgärder, men ocksåi att det utgör underlag för ett mer effektivt arbete i framtiden.

När det gäller frågan vilka ekonomiska re- surser som är nödvändiga för att informa- tionsinsatserna skall kunna genomföras på ett sådant sätt att rimliga förutsättningar skapas för att uppnå de eftersträvade effek- terna visar APU:s kostnadsberäkningar att ett belopp om 3,5 miljoner kronor för en kampanj omfattande ] 1/2 är utgör en rnini- misumma. Beloppet utgör trots allt en liten summa jämfört med dels vad man spenderat från bryggerinäringens och andras sida för att introducera och öka konsumtionen av mellanöl och dels vad samhället finner rim- ligt att satsa i form av information i preven- tivt syfte inom andra riskområden i sam- hållet.

APU föreslår alltså att ett belopp om 3,5 miljoner kronor anslås för att bestrida de

med informationsinsatserna förenade kost- naderna. Beloppet kan lämpligen fördelas på ett reservationsanslag för innevarande bud- getår på 1 miljon kronor och 2,5 miljoner kronor för nästkommande budgetår.

6. Kommentar till lagtexten

1 %

Bestämmelserna angående försäljning av öl har hittills, bortsett från regeln i 14% tredje stycket Öff, varit gemensamma för öl av typ A och typ B och någon definition av de olika öltyperna har ej funnits i Öff. Då nu speciella regler angående utminutering av mellanöl tillkommer synes för klarhetens skull den i KF om tillverkning och beskatt- ning av malt— och läskedrycker gjorda preci- seringen av vad som skall förstås med de båda typerna öl böra införas även i Öff.

21%

Enligt 6 9” andra stycket Öff kan tillstånd till utminutering av öl meddelas

a) den som yrkesmässigt försäljer mat- varor till allmänheten (matvaruhandlare)

b) den som yrkesmässigt tillverkar öl, lättöl eller läskedrycker (tillverkare)

c) företag som avses i 9 % Öff.

F.n. finns ej något tillstånd för företag som kan hänföras under c). Frågan om bestämmelsens fortsatta bestånd synes lämp- ligen böra prövas i annat sammanhang. Några särskilda föreskrifter för hur i 9å Öff avsedda företag skall bedriva utminutering av öl lär ej vara erforderliga. Sker sådan försäljning i livsmedelshandel, blir härför gällande regler tillämpliga. För gruppen tillverkare har meddelats omkring 600 till-

stånd. Denna försäljning sker i stort sett genom kringföring. Tillståndet ger emellertid tillverkare möjlighet att sälja öl även från fast försäljningsställe. Något behov av försälj- ning över disk synes inte föreligga för dessa fall. Den i 21% andra stycket föreslagna regeln anknyter därför enbart till sådana tillstånd som meddelats med stöd av 65 andra stycket a). Den som har tillstånd att utminutera öl behöver emellertid inte göra detta från ett fast försäljningsställe. Det är sålunda möjligt för en livsmedelshandlare att sälja öl från fordon om han gör detta i kombination med livsmedelsförsäljning. Vi- dare bör observeras att tillståndshavare har möjlighet att sända öl till för honom känd köpare (20 å andra stycket). Det finns ingen anledning att i detta sammanhang ompröva denna del av lagstiftningen. Uttrycket "ut- lämnas genom betjäning över disk” utvisar att betalningen inte behöver erläggas vid öl- disken. Det är enligt förslaget möjligt att där enbart förse varorna med uppgift om det be- lopp som skall betalas varefter betalningen sker i snabbköpskassan. Genom uttrycket "i matvarubutik,” anges att 21 å andra stycket andra punkten avser enbart sådan försäljning som sker från fast försäljningsställe. Kravet på att försäljningen skall ske i anslutning till matvaruförsäljningen har behållits. Detta kan få särskild aktualitet för s.k. stormarknader där butiken omfattar ett stort område och där det finns möjlighet att inrätta en särskild

avdelning för t. ex. dryckesförsäljning, skild från övrig livsmedelshandel. Öldisken skall enligt förslaget placeras så att den befinner sig i anslutning till försäljningen av matvaror. Med utminutering genom betjäning över disk bör jämställas försäljning, där ölet utlämnas från lagerlokal eller annat utrymme som ej är tillgängligt för kunderna. Detta kan bli ak- tuellt när ölet säljs i större kvantiteter och praktiska skäl hindrar förvaring bakom dis- ken. Ett särskilt uttalande härom i lagtexten har ansetts ej vara nödvändigt.

225

Det nytillkomna andra stycket avser införandet av en åldersgräns vid utminute— ringen av mellanöl. Nämnda stadgande utgör emellertid ej något hinder för den som är under 18 år att t. ex. genom äldre kamrater inköpa sådant öl. Det vore inkonsekvent om ett dylikt inhandlande genom ombud skulle tillåtas. I ett nytt femte stycke har därför , efter mönster från 205 Rff — införts en bestämmelse som förbjuder dylikt inköp. Det synes naturligt att låta stadgandet omfatta inte bara ungdomar under 18 år utan också dem som missbrukar alkoholhal- tiga dryeker eller vid tillfället är berörda av sådana drycker eller annat berusningsmedel.

Det må observeras att den nya lydelsen av 225 andra stycket också innebär förbud mot inköp genom ombud som kan antagas ej ha fyllt 18 år. Det är alltså inte tillåtet för föräldrar att skicka sina barn till livsmedels- affären för att göra familjens ölinköp.

Något särskilt stadgande om rätt för ölförsäljare att kräva legitimation torde inte vara erforderligt. I de fall då tvekan kan råda om kundens ålder har försäljaren redan på grund av 22 & första och andra styckena rätt att vägra att utlämna ölet eller som krav för utlämnande ställa att vederbörande genom legitimation kan visa att han uppnått före- skriven ålder. I fall då tvekan om åldern inte föreligger saknas på detta område behov av stadgande om skyldighet för kunderna att legitimera sig.

När det gäller påföljder för överträdelser av de nya bestämmelserna har endast en ändring eller snarare ett tillägg i gällande reg- ler bedömts erforderligt: olovligt tillhanda- gående med öl enligt 22 % femte stycket bör bedömas på samma sätt som olovlig försälj- ning och alltså i normalfallet förskylla dags- böter. Tillräckliga skäl att härutöver införa straff för försök eller medverkan till olovlig försäljning eller olovligt tillhandagående sy- nes ej föreligga. Det synes angeläget att reak- tionen mot överträdelser av ölförsäljnings- förordningens bestämmelser framför allt sker i den form som anges i 27 & (varning, med- delande av särskilda föreskrifter, indragning av tillstånd m.m.).

Ikraftträdandet

APU anser det angeläget, att de föreslagna lagändringarna, vilkas syfte är att ingripa mot akuta missförhållanden, kan träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till den tid som åtgår för remissbehandling och för handläggning i regering och riksdag synes detta dock kunna ske tidigast den 1 januari 1972. Detta är emellertid en ur handelns synpunkt olämplig tid, eftersom det måste vålla stora svårigheter att genomföra erfor- derliga omdispositioner i butikslokalerna under jul- och nyårsförsåljningen. APU före— slår därför att de ändrade bestämmelserna får träda i kraft den 1 februari 1972.

Reservationer

]. A v herrar Burman och Nyberg

I likhet med utredningens majoritet anser vi de med mellanölskonsumtionen samman- hängande skadorna och skaderiskerna, främst med avseende på ungdomen, vara så allvarliga att motåtgärder inte kan anstå i avbidan på utredningens samlade bedömning av alkolholpolitiken. De åtgärder som före- slås finner vi däremot inte ägnade att i tillräcklig grad främja en utveckling i önsk- värd riktning. Denna meningsavvikelse synes ha sin grund i skiljaktigheter i fråga om bedönmingen av dels rådande förutsätt- ningar, dels de effekter som kan väntas av de föreslagna åtgärderna.

Medan utredningens majoritet betonar vikten av försiktighet under hänvisning till ovisshet om problemens omfattning, hyser vi den uppfattningen att de skadeverkningar som nu är kända gör det nödvändigt att ingripa med åtgärder som har utsikter att på mera avgörande sätt påverka utvecklingen. lnga ytterligare undersökningar torde kunna vederlägga uppfattningen att mellanölets in- troduktion medfört en starkt ökad utbred- ning av alkoholvanor och alkoholmissbruk bland ungdom såväl på bredden som nedåt i lägre och ömtåligare åldrar; berusning bland barn är inte längre en främmande företeelse. Utvecklingen måste betraktas som ytterst allvarlig med hänsyn till både de direkta skadorna i de individuella fallen och de framtida skadeverkningar som är att befarai form av tidigt etablerat, kvarstående alkohol-

missbruk eller andra former av social insta- bilitet hos ett ökat antal individer.

Synpunkten att ungdomens ölmissbruk i det enskilda fallet kan bottna i sociala miss- förhållanden eller liknande orsaker förtjänar givetvis beaktande men får inte tagas till motiv för en defaitistisk eller passiv hållning till missbruket av den anledningen att det kan tolkas som en mer eller mindre sekundär företeelse. Det måste också understrykas att missbruket i sådana fall inte endast är ett symtom utan också en verksam faktor, som genom att träffa den som redan i andra hänseenden är vanlottad kan i väsentlig grad förstärka andra negativa faktorer och där- igenom på avgörande sätt försvåra individens anpassning.

De i betänkandets principdiskussion om ungdomen och mellanölet framförda syn- punkterna beträffande risken att missbruket kan kanaliseras från mellanöl till andra och farligare medel ger uttryck för en enligt vår mening icke tillräckligt underbyggd tilltro till mellanölet som skyddsbarriär mot andra berusningsmedel. Under alla förhållanden måste dominerande betoning läggas på den förebyggande aspekten: att förhindra att ständigt nya årsklasser utsätts för tryck i riktning mot för tidig alkoholdebut och för tidigt etablerade alkoholvanor.

Utredningens majoritet har valt linjen att i första hand pröva åtgärder som tar sikte på att förändra enbart ungdomens ölvanor, inte den stora allmänhetens. Som skäl härtill har

— jämte ovisshet om problemets omfattning — åberopats mellanölets tänkbara roll som medel att sänka spritkonsumtionen i landet. Uppfattningen att lätt tillgång till mellanöl på längre sikt måhända kan komma att påverka spritvanorna är av naturliga skäl svår att gendriva liksom hypotesen att konsum- tionskurvan för sprit skulle ha fått ett annat utseende på senare år, om inte mellanölet hade introducerats. När det gäller att bedö- ma mellanölets modifierande verkningar på alkoholkonsumtionen i stort är det dock enligt vår uppfattning befogat att fästa mindre avseende vid hypoteser än vid det faktum att mellanölet hittills inte medfört någon nedgång i förbrukningen av starkare alkoholdrycker.

Argumenteringen för åtgärdernas begräns- ning till ungdomens ölvanor präglas inte av önskvärd konsekvens. Möjligheten att skade— verkningarna bland ungdom bäst skulle kun- na förebyggas genom ingripanden som påver- kar all mellanölskonsumtion understrykes visserligen och anföres som anledning till att i betänkandet diskutera olika generellt ver- kande åtgärder. När dylika åtgärder sedan avvisas sker det emellertid på andra grunder och utan att deras underlägsenhet som medel att påverka ungdomens ölkonsumtion blivit påvisad.

Betänkandets principdiskussion om olika åtgärders verkningar med hänsyn till den ordinäre, vuxne genomsnittskonsumenten har enligt vår mening en alltför undanglidan- de prägel. Den synes närmast stödja — eller i varje fall acceptera — en grundåskådning som innebär att samhällets ungdomsproblem or- dinärt är en myndigheternas angelägenhet, i vilken gemene man förutsättes sakna engage- mang. En allvarlig diskussion av det förelig- gande problemet kan enligt vår uppfattning inte förbigå frågor som gäller samhällssolida- ritet, inbördes medmänskligt ansvar och de förväntningar som kan ställas på den ordinä- re konsumentens beredvillighet att tåla visst omak för det allmännas bästa.

De argument som anförts till stöd för tillvägagångssättet att utan mera ingående prövning från diskussion avföra lösningar av

typ försäljningsförbud eller försäljning i sys- tembutikerna kan inte anses övertygande. Enligt vår mening talar starka skäl för att mellanölets manifesterade skadeverkningar borde föranleda att denna dryck i likhet med starkölet hänföres till rusdryckerna. En lös- ning efter sådana linjer borde ha gjorts till föremål för närmare studium, varvid även bort undersökas möjligheterna att genom praktiska arrangemang motverka att ölför- säljning genom systembolaget medför ökade impulsköp av starkare drycker.

Såsom framhålles i betänkandet är det uppenbart att varken den starka ökningen av alkoholkonsumtionen eller de problem som uppstått bland ungdomen förutsågs när mel— lanölet infördes; om man gjort det hade man otvivelaktigt sökt förena mellanölets införan- de med åtgärder ägnade att motverka olägen- heterna. Samtidigt som detta konstateras finns det anledning erinra om att riksdagens bevillningsutskott år 1965 — med anledning av ett motionsyrkande att mellanölet skulle betraktas som ett försök — framhöll, att riksdagen hade möjlighet att om så påfordra- des skyndsamt besluta om åtgärder för att förbjuda försäljningen av mellanöl. Uppgif- ten att nu komma tillrätta med följderna av beslutet om mellanölets införande är svår. inte minst med hänsyn till beslutets vid- sträckta och för en bred allmänhet påtagliga verkningar. Det kan därvid ligga nära till hands att välja åtgärder av mindre ingripande natur. Enligt vår bedömning är dock de problem som utredningen haft att ta ställ- ning till så allvarliga, att det inte vore för- svarligt att låta effektiva men måhända obe- kväma och besvärliga ingrepp anstå i awak- tan på det ovissa resultatet av lättare genom- förda åtgärder.

Under åberopande av ovanstående föreslår vi, att mellanölet hänföres till rusdryckerna och försäljningen av detta öl regleras efter samma bestämmelser, som stadgas beträffan— de starkölet.

Huvudprincipen — övergång från starka till svaga drycker

En av grundtankarna bakom 1954 års alko— holpolitiska reform var att främja en över- gång från alkoholstarka till alkoholsvaga drycker. Lagstiftningen och tillämpningen av denna utformades också i linje med denna tankegång, liksom även beskattningen och samhällets alkoholinformation. Försöken att få till stånd en övergång till svagare drycker klargjordes ytterligare genom ett riksdags- beslut är 1957, då systembolagets övergångs- propaganda för svagare drycker tillkom. Reg- lerna för ölförsäljning liberaliserades 1961 och fyra år senare infördes mellanölet.

[ lagstiftningsdebatten har i skilda sam- manhang understrukits att det framför allt är ölet som lämpar sig som alternativ till stark- spriten. Också vinet har, utan att vara nämnt i de olika lagförslagens förarbeten, genom systembolagets prepaganda kommit att framstå som ett alternativ till spritdryckerna. Här bör även omnämnas de åtgärder som vidtagits för att stimulera konsumtionen av alkoholfria drycker A dit räknas förutom lättölet bl.a. de alkoholsvaga fest- och säll- skapsdryckerna.

Vi anser, att man inte kan frångå denna vägledande princip, utan att grundvalen för samhällets alkoholpolitik radikalt förändras. Innan denna princip är prövad av utred- ningen — vilket inte har skett — anser vi att så genomgripande restriktiva åtgärder, som utredningens majoritet föreslår, inte bör genomföras.

Den opinion som nu kräver restriktioner el— ler förbud mot mellanölet har i sin opinions- bildning starkt överdramatiserat de problem som är förknippade med mellanölet medan man samtidigt praktiskt taget bortsett från starkspritens roll samt de bakomliggande so- cial-, kultur-, utbildnings- och fritidspolitiska faktorerna till alkoholproblemen.

Vi anser att man bör nyansera denna mycket kortsiktiga opinionsbildning. Trots allt är ölet i huvudsak en måltids- och säll- skapsdryck och inte ett berusningsmedel. Att

motarbeta denna måltidsdryck, som har sin motsvarighet i de flesta länder, förefaller föga meningsfullt och skulle ställa vårt land i en märklig särställning. Ett ingrepp enbart mot mellanölet skulle innebära ett olyckligt avsteg från samhällets alkoholpolitiska mål- sättning och ett drastiskt utbrytande av mel- lanölet ur dess alkoholpolitiska samman- hang.

Konsum tion su [vecklingen

Motbokens avskaffande medförde en tempo— rärt mycket starkt ökande starkspritkonsum- tion. Därefter återgick spritförbrukningen i huvudsak till sin gamla _ internationellt sett höga — nivå. Från 1960 till 1965 steg kon- sumtionen oavbrutet, frånsett 1963, då en strejk vid AB Vin- & Spritcentralen hindrade distributionen under ett par månader. För- brukningen har sedan 1965 legat kvar på samma eller något lägre nivå. Internationellt var spritkonsumtionen i stigande under hela 1960-talet.

Starkvinet har bibehållits på en oföränd- rad eller svagt vikande nivå, och lättvinet har undergått en oavbruten, markant ökning.

Maltdryckerna har ökat sedan 1963. Det gäller särskilt från mellanölets införande hös- ten 1965. Åren 1968 och 1969 ägde en betydande konsumtionsstegring rum. Från och med 1970 har emellertid en stagnation inträtt inom maltdryckssektorn så att den totala konsumtionen av öl klass III, 11 B och 11 A till och med gått tillbaka. Lättölet har däremot ökat med cirka 30% under det senaste året.

Vi kan alltså konstatera att den under första hälften av 1960-talet ökade starksprit- förbrukningen upphörde samtidigt som mel- lanölet infördes. Denna stagnation har kvar- stått trots att åldersgränsen för inköp av rusdrycker sänkts till 20 år. Dessutom är det rimligt att anta att antalet starkspritkonsu- menter ökat genom att fler kvinnor och fler ungdomar använder starksprit. Detta innebär att vi i realiteten fått en lägre förbrukning per konsument.

I nuläget har vi i Sverige internationellt

sett en hög spritkonsumtion, en inte alltför betydande vinförbrukning och en alltjämt måttlig ölkonsumtion. Den sammanlagda alkoholkonsumtionen per invånare ligger på en jämförelsevis låg nivå.

Lägesbedömning

Av konsumtionsutvecklingen att döma borde det egentligen inte finnas anledning till stör- re oro över den svenska alkoholsituationeni allmänhet eller konsumtionsutvecklingen av- seende mellanölet i synnerhet. Detsamma gäller om man utgår från fylleristatistikens utveckling som dock måste bedömas försik- tigt på grund av statistikens brister. Kurvan har under åren efter mellanölets införande haft sjunkande tendens.

Men som utredningen påpekar finns det oroande tendenser, när det gäller ungdomens alkoholkonsumtion. Det är sedan årtionden tillbaka belagt att ungdomen alkoholdebute- rar tidigare och att absolutisternas antal i varje åldersgrupp minskar. Det är att anta att denna utveckling accentuerades i mitten av 1960-talet, men om detta skedde på grund av införandet av mellanölet är på intet sätt klarlagt.

När det gäller mellanölet speciellt kan man konstatera att öl dricks i relativt stor utsträckning av ungdom och denna konsum- tion har bland vissa tonåringar delvis karak- tären av storkonsumtion och missbruk. Den alldeles övervägande majoriteten använder emellertid mellanöl på ett måttfullt sätt eller avstår helt.

Det missbruk som finns kan fortfarande anses vara en övergångsföreteelse betingad av att vi tidigare inte hade något gott normalöl i den allmänna handeln. Att ändra alkohol- vanor tar avsevärt längre tid än 5—6 år. Dessutom råkade införandet av mellanölet sammanfalla med en markant förändring inom den s.k. ungdomskulturen. Denna för- ändring, som sammanhänger med ändrade ekonomiska, tekniska, sociala och kulturella förhållanden, har bl. a. inneburit att mellan- ölet blivit en del av vissa ungdomars livs- föring. Av betydelse är också den tidigare

fysiska och sociala mognaden. Det är inte bara alkoholvanorna som förändras. Även andra former i samlevnaden tycks undergå förändringar.

Men mellanölet är ingalunda den enda alkoholdryck som kommer till användning. Vi finner det högst anmärkningsvärt att ut- redningen inte på allvar tagit upp de utred— ningsresultat som belyser ungdomens totala alkoholkonsumtion.

APU:s UNG-undersökning 1968, där ca 2 000 personer i åldrarna 15—25 år ingick, visade bl.a. alkoholkonsumtionens procen- tuella fördelning på olika drycker mätt i ren alkohol.

11 A 11 B Starköl Vin Sprit Procent av samt— liga tillfrågade 15,25 år 8 31 16 17 28

Rusdryckerna starköl, vin och sprit svarade alltså för 61 % av alkoholkonsumtionen mot 39 % för öl typ A och B sammantaget.

I Svenska Bryggareföreningens attityd- undersökning 1970 ställdes vissa frågor om den egna alkoholkonsumtionen. Nedanståen- de tabell visar hur många i ungdomsgruppen som dricker 1 liter 11 B, 37 cl vin eller 12 cl Sprit eller mer per gång (motsvarande 4,5 — 5 cl ren alkohol).

11 B Vin Sprit Procent i ungdoms- gruppen 16—25 år som dricker 4,5 — 5 cl ren alkohol per gång eller mer 18 33 45 Också SIFO:s ungdomsundersökning 1971, där ca 1 700 personer i åldrarna 12—24 år intervjuades, visar hur mycket man vanligen brukar dricka per gång. Nedanståen- de tabell visar hur många av samtliga tillfrå- gade som konsumerar 3 burkar mellanöl, 45 cl vin eller 15 cl starksprit eller mer per gång (motsvarande ca 6 cl ren alkohol).

11 B Vin Sprit Procent av samtliga tillfrågade 12—24 år som dricker 6,5 cl ren alkohol per gång 3 5 25

Även uppdelat på kön och åldrar visar sig starkspriten vara den alkoholdryck som ung- domen konsumerar mest per tillfälle. Anmär- kas bör också starkspritens roll som ”starkt berusningsmedel”: 28% av pojkarna i de övre tonåren och 31 % av männen (20—24 år) konsumerar 36 cl starksprit eller mer per tillfälle.

[ SIFO-undersökningen tas vidare upp frå- gan om ungdomens berusningsmedel. Ne- danstående tabell visar vilka drycker de som någon gång känt sig påverkade — inte fullt två tredjedelar av samtliga — hade använt den senaste gången de kände sig påverkade.

Enbart sprit 41 Enbart vin 21 Enbart starköl 5 Enbart 11 B 11 Någon kombination av sprit, vin och starköl 11

Kombination mellanöl och sprit, vin och/eller starköl 8 Övriga kombinationer t. ex. thinner, hasch + alkohol 1

I endast 11 % kom alltså enbart mellanöl till användning och i 8 % var man påverkad av mellanöl och någon/några andra alkohol- drycker. Kombinationer mellan olika rus- drycker är vanligare.

l SIFO-undersökningen fick de tillfrågade också ange hur kraftigt de känt sig påverkade den senaste gången. Av dem som varit starkt berusade hade 2 % druckit enbart mellanöl.

Kontrollstyrelsens undersökning om fyl- leristernas berusningsmedel är också av in- tresse här, trots de brister som kontrollsty- relsen påtalat. Av de 45 tonåringari 15—17- årsåldern som greps under undersöknings- veckan uppgav 16 stycken rusdrycker som huvudsakligt berusningsmedel, 13 uppgav öl och för 16 personer saknas närmare specifi- kation. Av 113 personer mellan 18 och 20 år

var motsvarande siffror 40, 32 resp. 41. Det bör anmärkas att unga fyllerister ofta uppger en svagare alkoholdryck som berusningskälla för att slippa redovisa varifrån de fått till- gång till rusdrycker.

Vi anser det beklagligt att utredningen inte tillräckligt beaktat dessa utredningsre- sultat när det gäller att bedöma ungdomens konsumtionsvanor. Av ovannämnda under— sökningar att döma synes det inte ens i de yngsta åldersgrupperna föreligga några större svårigheter att få tillgång till rusdrycker. Mot den bakgrunden är det inte realistiskt att tänka sig att åtgärder enbart riktade mot mellanölet kan få de avsedda effekterna. Langningsproblemet växer och dessutom kan man befara att de ungdomar under 18 år som i dag missbrukar mellanöl antingen fort- sätter att missbruka mellanöl eller övergår att "missbruka rusdrycker och/eller andra prepa- rat.

Från dessa utgångspunkter anser vi att eventuella restriktioner riktade mot mellan- ölet bör anstå till dess utredningen klarlagt målsättningen för samhällets alkoholpolitik och ölfrågan insatts i sitt rätta sammanhang.

Lagfr'isr åldersgräns vid utminu tering

Enligt utredningens förslag skall den nuva- rande frivilliga åldersgränsen vid utminute- ring av mellanöl bli lagfäst. Förslaget kan ytligt sett förefalla naturligt och har också vissa fördelar — framför allt då sanktions- möjligheter kan knytas till I8-årsgränsen. En lagfäst åldersgräns kan emellertid inte i sig väntas bli bättre efterlevd än den nuvarande frivilliga. Man kommer att mista något av det engagemang som berörda parter visat under försöksperioden och risken finns att regeln, liksom i Danmark, Norge och Finland, kom— mer att stanna på papperet.

Det är av stor betydelse att bestämmelser utformas så att de har stöd i det allmän- na rättsmedvetandet. Man kan dessutom med rätta ifrågasätta om den föreslagna ål- dern 18 år är den bästa. Vid utskänkning ligger gränsen vid 16 år och det vore natur- ligt att om man trots allt inför en åldersgräns

vid utminutering knyta den till utskänk- ningsåldern. Vidare visar undersökningar att 60—70 % av 16—17 åringar f.n. är ölkonsu- menter.

Försäljning över disk

Som en särskild åtgärd för att effektivera åldersgränsen vid utminuteringen föreslår APU att i matvarubutik mellanöl bara skall få säljas över disk, och alltså inte genom självbetjäning, som dock skulle få tillämpas för öl av typ 11 A. En dylik åtgärd skulle bli alltför betungande praktiskt och ekonomiskt sett för stora delar av livsmedelshandeln för att vara tillräckligt motiverad av den rådande situationen beträffande mellanölet. Att ge- nomföra denna åtgärd genom en lagstiftning som måste anses ha provisorisk karaktär är mindre vålbetänkt. Behovet av åtgärden kan vidare tänkas bortfalla vid den lösning som kan bli följden av APU:s slutliga förslag (om detta t.ex. skulle innebära att mellanölet förbjöds).

Tidsbegränsning för butiksförsäljning

Affärstidskommittén föreslår i sitt betänkan- de att affärstidsregleringen skall upphöra. Detta skulle vid oförändrad öllagstiftning innebära att öl skulle få säljas dygnet runt i matvarubutiker. APU anser sig kunna godta detta under förutsättning att utredningens förslag om försäljning av mellanöl över disk vinner gehör.

För egen del har vi som förut nämnts inte biträtt förslaget om försäljning av mellanöl över disk. Om man antar att detta förslag inte genomföres bör likväl enligt vår mening någon tidsbegränsning av butiksförsäljningen inte göras. En allmän sådan tidsbegränsning skulle bli mycket svår att praktisera och inte minst att kontrollera. Det rör sigju dock om ca 14 000 matvaruhandlare som säljer öl och som exempelvis kl 18 varje kväll skulle få på något lämpligt sätt avskärma mellanölet från övriga varor om de vill fortsätta öppethållan- det efter denna tid. Förfaringssättet skulle också uppfattas såsom mycket märkligt av

den stora kundkretsen, som knappast kan väntas förstå att man på kvällstid får köpa matvaror men inte därtill hörande måltids- dryck i form av mellanöl.

En rimligare utväg är att släppa mellanöls- försäljningen lika fri i tidshänseende som matvaruförsäljningen, till vilken den till- ståndsmåssigt är bunden. Samtidigt bör emellertid understrykas att vid fall av miss- förhållanden inom försäljningen på kvällstid ingripande skall ske genom begränsning av tiden för försäljningen. Antalet fall av sådan tidsbegränsning kan väntas bli ganska ringa och ej behöva bli särskilt betungande från kontrollsynpunkt.

Förbättrad lagtillämpning

Det är angeläget att myndigheterna beslut- samt och skyndsamt griper in mot uppen- bara missförhållanden inom försäljningen, t. ex. mot butiker som hämningslöst säljer öl till ungdomar i stora kvantiteter eller mot pubar och diskotek som serverar öl till allt- för unga gäster eller i sådana mängder att de unga blir berusade. Det är i dylika fall fråga om uppenbart missbruk av den rådande fri- heten inom ölhanteringen.

Informationskampanj

På den här punkten delar vi helt APU:s uppfattning om att en omfattande informa- tionskampanj skall sättas in OCh hänvisar till majoritetens skrivning. Om informations- kampanjen skall få någon verklig effekt som bl. a. motverkan mot den kommersiella rek- lamen bör den baseras på en anslagstilldel- ning som ligger över vad majoriteten tänkt sig. Anslaget 1 milj. kr bör röra sig om ett tvåsiffrigt belopp. Här gäller det att reparera vad som försummats i ett 15-tal år. Det är också i allra djupaste mening en fråga om samhällssolidaritet och medmänskligt ansvar.

Sammanfattning

Vi anser att det är principiellt och praktiskt felak-

tigt att bryta ut mellanölet ur den alkohol- politiska helhetsdiskussionen,

att man i dagens läge inte skall gripa in med särskilda restriktioner mot mellanölet eftersom sådana snarast kan befaras få andra icke utredda negativa konsekvenser på nyk- terheten,

att man därför inte bör införa en lagfäst åldersgräns av 18 år vid utminutering av mellanöl eller stadga skyldighet att sälja mel— lanölet över disk eller föreskriva särskilda tidsbegränsningar för mellanölsförsäljningen ifall affärstidsregleringen upphör,

att det är viktigt att gällande lagregler om ölförsäljning efterlevs,

att en mycket omfattande information rörande mellanölet, riktad till olika berörda målgrupper, är ytterst angelägen och

att de social-, fritids-, kultur— och utbild- ningspolitiska faktorerna skall beaktas mera i den alkoholpolitiska diskussionen.

Regler för reklam i Sverige avseende öl

Reglernas tillämpningsområde

Dessa regler gäller reklam för öl klass 11 A och B riktad till konsumenter på den svenska marknaden.

Med "reklam" avses varje framställning i text eller bild som göres i försäljningsfräm- jande syfte.

Allmänt

Ölreklamen bör syfta till att främja strävan- dena från det allmännas sida att få till stånd en övergång från alkoholstarka till alkohol- svaga drycker.

För detta syfte ska ölreklamen verka genom saklig upplysning och med hjälp av lämpliga media. Reklamen ska vara mättfull i fråga om såväl ordval som illustrationer.

Ölreklamen ska vara så utformad att den överensstämmer med de allmänna förhåll- ningsreglerna i Internationella Handelskam- marens Grundregler för reklam.

Regler om reklambudskapets innehåll

1. Reklam för alkoholhaltiga drycker får ej främja missbruk av sådan dryck och får ej heller riktas till barn och ungdom.

2. Det är icke tillåtet att avbilda ungdom i reklamen på ett uppseendevåckande sätt eller att använda uttryckssätt som framkallar

uppfattningen att öl är särskilt lämpligt för ungdom. Argumentering som anknyter till romantiska situationer eller till sex appeal skall undvikas.

3. Uttalanden eller bilder av personer, vilka kan framstå som idoler för ungdomen, får ej användas i reklamen. Idrottsmän och artister inom nöjesbranschen får ej åberopas.

4. Reklamen får icke ges sådan utform- ning att den bibringar konsumenten uppfatt- ningen att öl befordrar hälsa och god kondition.

Regler om reklammedel

l.Reklam för öl får ej förekomma i publikationer, som huvudsakligen riktar sig till ungdom. ej heller vid tillställningar elleri utbildningsanstalter eller i lokaler och insti- tutioner för ungdom.

2. Reklam för öl får ej göras vid sport- arrangemang eller i sammanhang som på ett eller annat sätt anknyter till idrott eller friluftsliv.

3. Reklam för öl som på något sätt anknyter till motorismen får icke förekom— ma.

4. Reklamen får icke stimulera till kon- sumtion av öl på arbetsplatsen.

Fråga om viss reklamåtgärd strider mot någon av reglerna i ovanstående punkter prövas av Näringslivets Opinionsnämnd i enlighet med de regler som gäller inför nämnden.

KUNGL.mBL.

Nordisk udredningsserie (Nu) 1971

% Kronologisk förteckning

1. fgrslänginåg med relation till utbildning föräldersklasserna — r. . Harmonisering av matematikundervisningen i årskurs 1 —6 i de nordiska länderna. . Konsument- och marknadsföringsfrågor. . Nordiska transportproblem. . Nordiska ministerrådets arbetsformer.

(Mått) N

Statens offentliga utredningar 1971

Systematisk förteckning.

Justitiedepartementet Post- och inrikes Tidning:. [2] Snattari. 10-

Föraleg tr l a 'ebolegslag m.m. [15] Ny domstoisadministration. [41] Utsökningsrätt Xl. [45] Unge lagöverträdare I. [49] Rätten till abort. [58] Högste domstolens kansli. [59]

Sooialdepartementet

Femiljepeneionefrägor m.m [19] _ %äåkilda tandvårdeanordningar för vissa patientgrupper.

Försvarsdepartementet

Utredningen om handråckningavårn liktige. 1. Hand- råckning inom försvaret. 56] 2. tbildning av vissa värnpliktiga ietabetjänst. [5 ]

Kommunikationsdepertementet Ny sjömanslag. [6] Ett nytt bilregrster. [1-1] Utredningen engande befordran av farligt gods på väg m.m. 1. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande |. [20] 2. Euro- peisk överenskommelse om internationell transport av farligt ode på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överens- ommeiee om Internationell transport av farligt gods på väg. (ADR- Bilaga )B. [22] 4. Europeisk överenskom- melse om nternationell transport av farligt goda på väg. åADR) Register mm. [23] ]ömanspeneion. [30] Lastbil och Taxi. [34] Vintersjöfart. [63]

Finansdepartomentet

SOU 71. Handbok för det officiella utredningstrycket. [1] 1970 års llnptideutredning. 1. Svensk Industri under 70- telet med utb ick mot BO-talat. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillvixtaapekter 1960-1975. Bila a 4. [a 3. Arbetskrafte- resursema1965-1990. Bile a 1. 8] 4. iijövlrden i Sve- rige under 70-talet. Bilaga . [12 5. Utvecklingetendenser inom oflentlig sektor. Bilaga 6. 13] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bila & 3. 31 4] 7. Regional utvecklin ring. Bilaga . [1 ] 8. Export och import Bilaga 5. [40]

Större föremåsåfåentliga redovisning. [9]

och plane— 971 — 1 975.

Mått och vr Betelningsbelansutredningen. 1. Den svenska betalninge- baleneetatistiken. [31] 2. Valutareeerven och utrikeshan- delns finansiella struktur. Bilaga. [32]

Teknisk-översyn av kepitalbee attningen. [|46] Testutredningan. 1. Psykologiska urva smetoder inom stateförvaltningen. [47] 2. Pereonurval med hjälp av psyko- logiska undersökningar. [48] Mell'anölsfrågan. [66]

Utbildningede'partementet . _. ._ , _, . Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. [24] _ Kyrkan kostar. [29] — ' - ' Produktionsresurser för tvtooh radio iutplldningen. [36] Utredningen rörande lärarnas arbetsförhållenden. 1. Lärar- nas erbete. En statistisk arbetstidsetudie. 53] 2. iårarnae er— bete. Bila a |. Tekniska rapporter. [54] . Lärarnas arbete. Bila all. abeller. [55] . _ '

196 års utbildningsutredning 1. Unir'rersmetsstudier utan examen. [60]

2. Val av utbildning och yrke. [61] ,

3. Högre utbildning och arbetsmarknad. [62]

Jordbruksdepa rtem entet Veterinirdietrikulndelningen. m m. [a]

Handelsdepartemontet

Fri affärstid. [33 _ . . Konsumentpoliti — riktlinjer och organisation. [37]

In rikaedepe rtementet

Servioekommittén. 1. Boendeeervlee 3. Kommunatudien. [25] 2 Boendeservlce 4. Projektatudiln. 96] 3. Boende- eervrce 5. Totelkoatnadeetudien. [27] 4. oendeaervlce 6. Strukturetudier. [27] Den fria rörligheten för personer inom EEC. %35] Den svenska köpkraftautbildningen1967. [3 ] _ . KSA-utredni en. 1. Försäkring och annat kontant stöd yrd arbetslöshet. 42] 2. Arbetskraften struktur och dimeneroe ner. [_43] 3. Bilagor till KSA-utredningene betänkande. [4,4]. lnvandrarutrednlngen |. [51]

Byggandeta induetrialieering. [52] . Sanerin eutredningen. 1. anermg |. [64] 2. Sanering ||. Bilagor 65]

Civildepartementet Kommunals val. Hå Räddningstjänst. [ O]

lndustridepartementet Malm - Jord - Vatten. [17]

Anm. Siffrome inom klammer betecknar utredningemae nummer | den kronologiska förteckningen. K L Beckman! Tryckerier AB 1971 ALLF 238 71 066