Till Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

Genom beslut den 13 juni 1969 bemyndiga- de Kungl. Maj:t chefen för jordbruksde- partementet att tillkalla högst sju sakkunni- ga för att se över stödet till jordbruket i norra Sverige.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 24 juni 1969 som sakkunniga generaldi- rektören Ingvar Widén, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare Uno Hedström, hemmansägaren Filip Jo- hansson, numera överdirektören Stig Jo- hansson, ledamöterna av riksdagens andra kammare Elias Jönsson och Gunnar Lund- mark samt numera ledamoten av riksdagens andra kammare Nils Åsling. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades samtidigt av- delningsdirektören 0 Gunnar Jeppsson.

Den 26 september 1969 förordnades tf. professorn Ulf Renborg och byrådirektören Sven-Olof Myresten att vara experter åt de sakkunniga. Vidare förordnades den 16 fe- bruari 1970 direktören Erik Swedberg så- som expert åt de sakkunniga. Härutöver har avdelningsdirektören Hugo Danell bi- trätt de sakkunniga.

Vi har arbetat under benämningen utred- ningen om stöd till jordbruket i norra Sve- rige.

En stor del av våra sammanträden har förlagts till olika platser i norra Sverige, var- vid överläggningar har ägt rum med företrä- dare för berörda länsmyndigheter och orga- nisationer. Sådana sammanträden har hållits i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,

Västernorrlands och Värmlands län. Dess- utom har utredningens ordförande haft överläggningar med företrädare för jordbru- ket i Gävleborgs län. Vi har även haft över- läggningar på riksplanet med olika myndig- heter, utredningar och organisationer. Bl. a. har vi samrått med glesbygdsutredningen i frågor av gemensamt intresse.

Sedan utredningsarbetet nu slutförts får vi överlämna betänkande med förslag till stat- ligt stöd åt jordbruket i norra Sverige.

Stockholm den 21 oktober 1970

Ingvar Widén

U no Hedström Filip Johansson Stig Johansson Elias Jönsson Gunnar Lundmark Nils Åsling

/0. Gunnar Jeppsson

• Sida 4
•  Original

• Sida 5
•  Original

2. Översikt över jordbrukets förutsättningar och dess

plats i näringslivet i norra Sverige

2.1. Inledning

Av de i direktiven återgivna uttalandena av 1967 års riksdag framgår att jordbruket i norra Sverige även för framtiden borde få särskilt stöd. Detta motiverades med att det vid utformningen av de generella bestäm- melserna inte varit möjligt att helt ta hänsyn till de särskilda förhållandena i landsdelen.

I detta och följande kapitel lämnas en re- dogörelse för och analyseras de särskilda förhållanden som råder i norra Sverige och som är av betydelse för jordbruket. Redogö- relsen omfattar i huvudsak de områden som nu erhåller särskilt statligt jordbruksstöd, dvs. Norrland, delar av Svealand samt norra delen av Älvsborgs län.

Norra Sverige utgör tillsammans med an- gränsande delar av grannländerna det nord- ligast belägna område i världen som män— niskan i någon större omfattning exploaterat för agrara ändamål. Områdets fysisk— geografiska förutsättningar ur jordbrukssyn- punkt behandlas i närmast följande avsnitt. Områden i kustlandet med angränsande älv- dalar liksom områdena i Svealand och Dals- land koloniserades förhållandevis tidigt. Sveriges läge nära det tättbefolkade Väst- europa torde ha haft betydelse för denna tidigare kolonisation av bättre och centra— lare belägen bygd i området.

Stora delar av Norrlands inland saknade däremot länge bofast agrar befolkning. Ko- lonisationen fick här större omfattning först

under 1800—talet i samband med ökad be- folkningstillväxt och ett ökat intresse på riksplanet för aktiv kolonisationspolitik i Norrland. Inflyttning skedde främst från kustlandets och älvdalarnas stora byar som sedan följdes av inre kolonisation genom generationsutflyttning successivt.

2.2. Naturliga förutsättningar för jordbruk

Den del av landet som behandlas här omfat- tar drygt 70 % av Sveriges totala landareal men endast knappt 20 % av landets åker- areal. Områdets utsträckning i nord-sydlig riktning är avsevärd. Naturförhållandena varierar betydligt inom området.

I fråga om landskapstypeu kan norra Sve- rige grovt indelas i fjällområdet, norrlands- terrängområdet med dels bergslagsterrängen dels bergkullslätterna i inre Norrland och den norrländska flacka kustbygden. I söder kommer man delvis in i den mellansvenska slättbygden. Den ur jordbrukssynpunkt vik- tigaste delen av Norrland, kustbygden, ligger på en höjd som varierar mellan havsytan och 200 m över havet.

Jordarterna (figur 2: 1) domineras ytmäs- sigt sett av urbergsmorän som härrör från nedisningsperioderna under kvartärtiden. Det nordsvenska inlandet, som till större delen ligger ovan högsta kustlinjen, täcks i huvudsak av näringsfattig moränmo och moränsand. Stora arealer organogena jordar förekommer även i inlandet. I Storsjöbyg—

• Sida 10
•  Original

Figur 2.'1. Sveriges indelning i åkerjordsområ- den efter matjordstypen.

Beteckningarnas fmörkhetsgrader följer i stort sett lerhalten; svart = hög lerhalt, vitt = låglerhalt.

Miällera och moiordar, även i alven 1. Norrländska kustbygden och Bergslagen. 2. Mellersta och sydvästra Värmland, Dals- land och Bohusläns skogsbygd. F inmolera 3. Värmländska slättbygden. Alv: styv mellan- lera eller finmolera. Moränleror, även i alven 4. Dalarnas moränlerområde. 5. Jämtlands moränlerområde. Urbergsmorän (moränsand, moränmo), även i alven 6. Nordsvenska inlandet.

• Sida 11
•  Original

Figur 2:2. Årets medeltemperatur. Medeltal 1901-1930.

Källa: Atlas över Sverige.

• Sida 12
•  Original

Figur 2:3. Vegetationsperiodens längd, antal dygn.

den och kring Siljan samt i fjällområdet förekommer områden med näringsrik kalk— moränlera som härrör från kambrosilur- berggrundens kalksten och lerskiffer.

I den norrländska kustbygden, delar av Bergslagen, Värmland och Dalsland före- kommer sedimentära jordarter, främst mo, mjäla och mjällera, avsatta under glacial el- ler postglacial tid. Dessa jordarter förekom- mer även långt upp i älvarnas dalgångar. De är ofta mullrika. Jordarterna är av va- rierande bördighet, bl.a. beroende på ur- sprungsmaterialet och finkornigheten.

Klimatet är förutom längs fjällkedjan och längs en smal kustremsa i södra Norrland

övervägande av kontinental typ med kalla vintrar och relativt varma somrar. Övervä- gande västliga vindar ger stora nederbörds- mängder i fjällområdena, medan mängderna för övrigt är måttliga.

Årsmedeltemperaturen (figur 2: 2) ligger i norra Norrlands inland och fjälltrakter samt i södra Norrlands fjälltrakter under OOC. I övriga områden överstiger medel- temperaturen 0”. Detta gäller således bl. a. för de ur jordbrukssynpunkt mest intres— santa områdena, nämligen den norrländska kustbygden samt det jämtländska silurområ- det. Isotermen för +5o går från norra Uppland genom norra delarna av Väst- manland och genom mellersta Värmland.

Vegetationsperiodens längd (figur 2: 3), dvs. den tid under vilken dygnets medeltem- peratur överstiger +3”, är i Norrbottens och Västerbottens inland ca 160 dagar, inom Norrbottens och Västerbottens kustland ca 170 dagar samt inom Västernorrland, delar av Kopparbergs län och norra Värmland ca 180 dagar. Inom Gävleborgs län är vegeta- tionsperiodens längd 190—200 dagar liksom i södra delen av Kopparbergs län samt i mel- lersta och södra Värmland. I de norra de- larna av landet kompenseras den korta vege- tationsperioden delvis av att dagarna är längre än söderut.

Förekomsten av frost under tiden mellan sådd och skörd är av avgörande betydelse för möjligheten att odla vissa växter. Frost- frekvensen är störst inom områden av landet med kontinental karaktär, dvs. inlandsområ- den. Storsjöbygden har ett relativt lågt antal frostdagar.

Den största årsnederbörden i Sverige fal- ler inom fjälltrakterna, närmare bestämt längs norska gränsen från och med Jämt- landsfjällen i söder till och med Riksgräns- fjällen. Utanför fjällen är nederbördsvärden över 800 mm sällsynta. Bl. a. längs Norr- lands östkust finns enligt fig. 2: 4 områden med högre nederbörd än i omgivande områ— den. Dessa kan urskiljas längs hela kusten men är särskilt framträdande någon mil inåt land mellan Haparanda och Boden, mellan Skellefteå och Umeå och vidare mellan Sundsvall och Hudiksvall. Inom dessa om—

• Sida 13
•  Original

Figur 2:4. Årsnederbörd. Medeltal 1901—1930.

Källa: Atlas över Sverige.

350

450 500

• Sida 14
•  Original

näringsgrenar.

Procentuell andel förvärvsarbetande i

jordbruk, _ .. ..

skogsbruk varav industri service- S.a for varvsarbetande Område m. m. jordbruk m. m. yrken % antal S 17,7 11,8 43,8 38,5 100 122 077 W 14,2 8,6 47,0 38,8 100 118 412 X 13,9 9,1 46,5 39,6 100 123 723 Y 15,3 10,1 39,0 45,7 100 116 337 Z 29,0 18,4 25,6 45,4 100 54 081 AC 23,1 15,3 33,3 43,6 100 93 108 BD 15,1 8,1 36,9 48,0 100 98 896 S:a norra Sverige 17,3 10,0 40,6 42,1 100 726 634 (= S och W—BD) Riket ] 1,8 9,6 42,1 46,1 100 3 449 897

råden når årsnederbörden över 600 mm. Under sommaren är kusterna utpräglat regnfattiga och det är i stället inlandet, som erhåller de större nederbördsmängdema.

De nederbördsfattigare delarna av Sverige finns i nordligaste Norrlands inland där inom stora områden nederbörden går under 450 mm. Lika liten nederbörd får kustlan- det kring Luleå och Piteå. där speciellt som- marnederbörden är mycket låg. 450 mm underskrides även inom ett område i typisk regnskugga väster om Östersund.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de naturliga förutsättningarna för jordbruk inom landets norra delar är mindre gynn- samma än inom övriga delar av Sverige. Årsmedeltemperaturen är låg. Vegetations- perioden är kort, vilket dock delvis kom- penseras av de långa dagarna. Jordarna är till mycket stor del av typen mjällera och mojordar.

2.3. Jordbrukets plats i näringslivet

Inom det område vi här behandlar föreligger givetvis betydande olikheter i fråga om det sätt på vilket näringslivet och, som en vä- sentlig del däri, jordbruket utvecklats och det läge vari det i dag befinner sig. I de söd- ra delarna och i kustbygden har jordbruk med binäringar gamla anor. Exempelvis var kustbygden så långt norrut som i Norrbot- tens län redan under sen medeltid centrum

för en kultur som var uppbyggd kring en kombination av jordbruk, fiske, sjöfart och köpenskap. Framför allt i norra Norrland har emellertid kolonisationen i betydande ut- sträckning skett i sen tid. Inte minst gäller detta inlandet där en relativt stor befolkning erhöll sin försörjning genom jordbruk i kombination med olika binäringar. Nyod- ling pågick i stor omfattning långt in på 1900-talet. I Norrbottens och Västerbottens län ökade åkerarealen ända fram till 1950- talet. Därefter har en minskning av åker- arealerna skett i hela norra Sverige.

Intill industrins frammarsch under 1800- talet var lantbruket den dominerande nä- ringsgrenen i Sverige. 80 a 90 % av befolk- ningen var knuten till jordbruk med binä- ringar. Omkring år 1900 hade lantbrukets befolkningsandel i landet gått ned till 50 % för att nu vara ca 12 %.

Utvecklingen av övrigt näringsliv, bl. a. industri, har i norra Sverige kommit i gång senare än i landet i övrigt. Detta illustreras av att lantbrukets (jordbruk, skogsbruk m.m.) befolkningsandel nedgick till 50 % i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län först under 1910- och 1920-talen, i Norrbottens län under 1930- talet samt i Jämtlands och Västerbottens län inte förrän under 1940-talet. Läget 1965 framgår av tabell 2:1 som visar fördel- ningen av antalet förvärvsarbetande på någ— ra huvudgrupper näringsgrenar.

• Sida 15
•  Original

1 >”

X Figur 2: 5. Sveriges indelning i produktionsom- råden och riksområden.

> Riksområden. Södra och Mellersta Sveriges M slättbygder : Gss + Gmb + Gns + Ss. Södra och mellersta Sveriges skogs- och dalbygder : Gsk + Ssk. Norra Sverige : Nn + Nö.

Gss

GÖTALAND;

SÖDRA SLATTBYGDER G_rnb GOTALANDS MELLANBYGDER

ng

GOTALANDS SKOGSBVGDER

Gns GOTALANDS

NORRA SLATTBYGDER Ss

SVgALANDS SLATTBYGDER

Ssk MELLERSTA SVERIGES SKOGSBYGDER Nn NORRLAND NEDRE Nö NORRLAND ÖVRE

• Sida 16
•  Original

I tabell 2: 1, som grundar sig på folk- räkningsmaterial har till industri förts gruv- drift, tillverkningsindustri och byggnads- verksamhet samt såsom serviceyrken sam- manförts handel, samfärdsel och tjänster.

Av tabellen framgår att speciellt i Jämt- lands och Västerbottens län en stor andel av befolkningen alltjämt är beroende av jord- och skogsbruk för sin försörjning. Den minskning av sysselsättningen i jord- och skogsbruk, vilken som en följd av näringar- nas rationalisering pågår, har under de se- naste tio åren inte kompenserats till fullo genom ökad sysselsättning i andra näringar. Detta har lett till en befolkningsminskning under 1960-talet i de sju här behandlade länen. Jämtlands län visar den största minsk- ningen, ca 1500 personer eller omkring 1 % per år.

2.4. Områdesindelning

I detta kapitel har data redovisats länsvis. I jordbruksstatistiken sker ofta en redovisning av data efter annan områdesindelning. Fort- sättningsvis kommer uppgifter att lämnas dels för administrativa områden, dels för områden som avgränsas med hänsyn till na- turliga förutsättningar för jordbruk.

Någon kartredovisning av den administra— tiva indelningen torde inte här behöva gö- ras. Det skall endast nämnas att huvudpar- ten av dataredovisningen kommer att ske länsvis. I tabellerna anges länet endast med länsbokstaven. Vanligen redovisas liksom i tabell 2: l uppgifter endast för de sju länen Värmland (S), Kopparberg (W), Gävleborg (X), Västernorrland (Y), Jämtland (Z), Väs— terbotten (AC) och Norrbotten (BD). I ta- bellerna och kommentarerna till dessa be- nämns hela det område som dessa sju län omfattar »norra Sverige».

I vissa sammanhang redovisas i det föl- jande uppgifter fördelade på naturliga jord- bruksområden, produktionsområden och riksområden, dvs. den indelning som vid si- dan av den administrativa indelningen an- vänds i lantbruksstatistiken. Av figur 2: 5 framgår riksområdenas och produktionsom- rådenas läge och omfattning. För undvi—

kande av missförstånd redovisas det nordli- gaste riksområdet i texten konsekvent som »riksområdet Norra Sverige».

Uppgifter för naturliga jordbruksområden redovisas endast för de båda nordligaste lä- nen, nämligen för följande områden: Västerbottens län, kustlandet Västerbottens län, inlandet Norrbottens län, kustlandet Norrbottens län, inlandet.

Västerbottensläns inland omfattar länets Lapplandsdel. Norrbottens läns inland om- fattar länets Lapplandsdel samt Junosuando kommun och Muonionalusta församling (norra delen av Pajala kommun). Återstå— ende delar av länen hänförs till resp. läns kustland.

• Sida 17
•  Original

3. Arbetskrafts- och strukturutvecklingen i jordbruket

3.1. Markan vändning

Enligt 1969 års lantbruksregister finns i norra Sverige (S, W, X, Y, Z, AC och BD län) vid brukningsenheter med mer än 2 ha åker avrundat 554 000 ha åker

11 000 ha kultiverad betesmark 39 000 ha annan gräsbärande mark 2 977 000 ha skogsmark.

Detta innebär att i dessa län finns 18 % av landets åkerareal, 8 % av den kultiverade betesmarken samt 51 % av den med jord- bruk sambrukade skogsmarken. 1965 års fastighetstaxering redovisar totalt inom norra Sverige 16 125 000 ha skogsmark, vil- ket utgör inte mindre än 71 % av rikets to- tala skogsmarksareal.

I tabell 3: 1 redovisas arealen åker, kulti- verad betesmark samt skogsmark inom lä—

S+W+X , /

Yo Z + kustlandet l AC + BD

Inlandet l ÅC+ BD

S:a norra Sverige

Riket

&

W/

10—20 2—5 5-10 20-50 50—he Figur 3:1. Procentuell fördelning av åkerarealen på olika storleksgrupper. Källa: Lantbruksregistret 1969. SOU 1970: 72 17

• Sida 18
•  Original

Tabell 3:I . Areal åker och kultiverad betesmark vid brukningsenheter med mer än 2 ha åker enl. 1969 års lantbruksregister samt total skogsmarksareal enl. 1965 års fastighetstaxering.

Åker Kultiverad betesmark Skogsmark Län Andel inom Andel inom Andel inom Område Ha nza Sverige, % Ha mer Sverige,% Ha nza Sverige, % S 129 329 23,3 1 739 15,4 1 285 600 8,0 W 69 086 12,5 1 129 10,0 2 023 786 12,6 X 81 488 14,7 1 304 11,5 1 421 620 8,8 Y 68 701 12,4 2 089 18,5 1 849 973 11,5 Z 50126 9,0 1 990 17,6 2 553 797 15,8 AC 99 317 17,9 1 755 15,5 3 209 426 19,9 BD 56 314 10,2 1 308 11,5 3 781496 23,4 S:a norra Sverige 554 361 100 11 314 100 16125 698 100 S:a riket 3 034 652 141 698 22 618 748

Tabell 3.2. Åkerareal vid brukningsenheter med mer än 2 ha åker med fördelning på storleks- grupper. Lantbruksregistret 1969.

Hektar åker inom olika storleksgrupper

Län Område 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50— S:a åker

Absoluta tal S 10 624 21 307 25 808 16 588 20 067 34 935 129 329 W 6 407 9 934 16 648 12 299 13 836 9 962 69 086 X 4 947 14 572 25 840 16168 12 684 7 277 81 488 Y 11 143 21 720 18 700 8 257 5 327 3 554 68 701 Z 7 896 14 586 15 533 5 917 4 220 1974 50126 AC 12144 29 293 33 359 15 089 6 950 2 482 99 317 Kustlandet 6 277 24 173 31 694 14 865 6 874 2 482 86 365 Inlandet 5 867 5 120 1 665 224 76 —— 12 952 BD 8 000 15 090 14 811 7 629 6 064 4 720 56314 Kustlandet 5 766 12 839 14 098 7 549 6 030 4 720 51 002 Inlandet 2 234 2 251 713 80 34 — 5 312 S:a norra Sverige 61 161 126 502 150 699 81 947 69 148 64 904 554 361 S:a riket 133 965 333 947 590 976 460 289 562 039 953 436 3 034 652 Relativa tal S 8,2 16,5 20,0 12,8 15,5 27,0 100 w 9,3 14,4 24,1 17,8 20,0 14,4 100 X 6,1 17,9 31,7 19,8 15,6 8,9 100 Y 16,2 31,6 27,2 12,0 7,8 5,2 100 Z 15,8 29,1 31,0 11,8 8,4 3,9 100 AC 12,2 29,5 33,6 15,2 7,0 2,5 100 Kustlandet 7,2 28,0 36,7 17,2 8,0 2,9 100 Inlandet 45,3 39,5 12,9 1,7 0,6 — 100 BD 14,2 26,8 26,3 13,5 10,8 8,4 100 Kustlandet 11,3 25,2 27,6 14,8 11,8 9,3 100 Inlandet 42,1 42,4 13,4 1,5 0,6 — 100 S:a norra Sverige 11,0 22,8 27,2 14,8 12,5 11,7 100 S:a riket 4,4 11,0 19,5 15,2 18,5 31,7 100

• Sida 19
•  Original

Tabell 3:3. Medelareal åker per brukningsen- het (BE) med minst 2 ha åker enl. jordbruks- räkningarna 1961—1966 och lantbruksregistret 1969 samt medelareal skogsmark per enskilt ägda taxeringsenheter med skogsmark enl. 1965 års fastighetstaxering.

Skog Åker Medelareal, ha per enskilt ägd Medelareal tax.enhet med ha per BE skogsmark

Län samt med mer Område 1961 1966 1969 än 2 ha åker

S 10,7 12,4 14,2 36,3 W 9,7 11,7 13,1 45,7 X 10,2 11,6 13,3 56,7 Y 6,5 7,2 8,8 54,1 Z 6,7 7,5 9,0 79,6 AC 7,0 8,0 9,7 57,4 Kustlandet 7,8 9,2 11,1 — Inlandet 4,3 4,6 5,2 _ BD 6,5 7,6 9,7 73,5 Kustlandet 7,0 8,2 10,6 — Inlandet 4,5 4,8 5,2 —

S:a norra

Sverige 6,0 7,0 11,1 61,2 S:a riket 14,2 16,4 18 7 41,5

)

nen i norra Sverige samt varje läns andel av resp. ägoslag.

Åkerarealens fördelning på storleksgrup- per redovisas i figur 321 och tabell 3: 2. Härav framgår att 34 % av åkerarealen inom norra Sverige tillhör storleksgruppen 2—10 ha åker och att 27 % av arealen åter- finns bland brukningsenheter med 10—20 ha åker. Motsvarande tal för riket är 15 resp. 20 % .

Bland länen i norra Sverige är variatio- nerna stora beträffande åkerarealens fördel— ning på storleksgrupper. Inom S, W och X län tillhör ca 24 % av åkerarealen bruk- ningsenheter av storleken 2—10 ha åker, inom övriga län i norra Sverige är motsva- rande tal av storleksordningen 41—47 % och inom inlandet i AC och BD län 85 % .

Andelen åkerareal som brukas i enheter av minst 50 hazs storlek uppgår i norra Sve- rige till 12 %. Huvudparten av denna åker- areal finns inom S, W och X län. Totalt inom riket brukas 31 % av åkerarealen vid

Medelarealen för brukningsenheterna in— om norra Sverige uppgick enl. 1966 års jordbruksräkning till 7,0 ha åker mot 16,4 ha inom riket. 1969 hade dessa tal ökat till 11,1 resp. 18,7 ha. Ökningen av medelarea- len till 1969 torde delvis vara skenbar och bero av att tillarrenderad mark i större ut- sträckning än tidigare medräknats i bruk— ningsenheternas åkerareal. Såsom framgår av tabell 3: 3 är skillnaderna mellan länen stora. S län redovisar en medelareal per brukningsenhet år 1969 av 14,2 ha åker, X och W län drygt 13 ha, medan inlandet inom AC och BD län har en medelareal per brukningsenhet av 5,2 ha.

Medelarealen skogsmark för enskilt ägda taxeringsenheter, vari ingår mer än 2 ha åker, är för norra Sverige 61,2 ha och för ri- ket i dess helhet 41,5 ha. Se vidare tabell 3: 3.

Hittillsvarande förändring av åkerarealen i norra Sverige karakteriseras av en ökning fram till 1950-talet och därefter av en minskning. Åkerarealen hade således som framgår av figur 3: 2 och tabell 3: 4 sin största omfattning år 1951 då den vid bruk— ningsenheter med mer än 2 ha uppgick till 725 000 ha. Under 1930- och 1940-talen på- gick inom de två nordligaste länen en omfat— tande nyodlingsverksamhet. Åren 1932— 1956 ökade åkerarealen inom BD län med 26000 ha eller 48 %, inom AC län med 24 000 ha eller 24 %. Inom övriga län i nor- ra Sverige har åkerarealen under perioden 1932—1956 minskat något eller i stort sett varit oförändrad. Under åren 1956—1961 har en minskning skett inom samtliga län i norra Sverige. Perioden 1961—1969 mins- kade åkerarealen inom norra Sverige med 101 700 ha eller 15,5 %. Motsvarande minskning för hela riket under samma peri- od var 7,9 %.

3.2 F öretagsstruktur

Antalet brukningsenheter i norra Sverige med mer än 2 ha åker uppgick enligt 1969 års lantbruksregister till ca 50000, vilket utgör en knapp tredjedel av rikets totala antal. 1969 redovisades inom landet ca

• Sida 20
•  Original

Index 180— 170- //xx iso- // X / Xx 150- / // X 11.0- / Xx / /——-——. / ' X X 130” / _/ * / ./ X X 120 // /»/ X X BD—lön 110 /-/_ _____ ix AC—l'dn /.// ,-..-_- ”"7—' __"x_ 1004 ....... 90" ix. /Hela riket f/Norra Sverige __ _l- ao- x_l xXÄ'i'iåR —x - un *Åxs —1ön 70" w—l'dn 60% 1927 1932 1937 1941. 1551 1956 1561 15159

Figur 3:2. Åkerarealens förändring åren 1927—1969

79 500 brukningsenheter av storleken 2—10 ha. 42 % av dessa eller 33 500 finns inom norra Sverige.

Av tabell 3: 5 framgår att brukningsenhe- terna i norra Sverige till övervägande delen

enligt jordbruksräkningarna. lndex 1927 : 100.

är små. 67,1 % av brukningsenheterna åter- finns i storleksgruppen 2—10 ha och 1,6 % i gruppen 50 ha och mer. Motsvarande tal för riket är 49,0 % resp. 6,1 %.

Ägarna brukar i norra Sverige själva sin

Tabell 3.4. Åkerarealen vid brukningsenheter över 2 ha åker 1927—1969 enligt jordbruksräk- ningar och lantbruksregister.

] OOO-tal ha åker, år

Län Område 1927 1937 1951 1956 1961 1969 S 178 175 171 168 152 129 W 96 99 97 90 77 69 X 106 107 106 101 95 82 Y 86 88 89 89 83 69 Z 60 60 62 60 58 50 AC 90 105 123 123 118 99 BD 47 61 77 80 73 56 S:a norra Sverige 663 695 725 711 656 554 S:a riket 3 563 3 590 3 527 3 488 3 296. 3 035 20 SOU 1970: 72

• Sida 21
•  Original

Tabell 3 :5. Antal brukningsenheter inom olika storleksgrupper enligt 1969 års lantbruksregister.

Antal brukningsenheter inom olika storleksgrupper, ha åker S:a antal

Län bruknings- Område 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50— enheter Absoluta tal

S 2 899 2 880 1 770 660 522 393 9 124 W 1 801 1 359 1 129 498 362 125 5 274 X 1 337 1 910 1 764 666 342 95 6 114 Y 3 033 2 937 1 333 336 141 45 7 825 Z 2 116 1 972 1 070 245 113 30 5 546 AC 3 186 3 885 2 352 620 191 35 10 269 BD 2156 2 072 1045 312 160 63 5 808 S:a norra Sverige 16 528 17 015 10 463 3 337 1 831 786 49 960 S:a riket 35 513 43 950 39 852 18 463 14 485 9 892 162 155 Relativa tal S 31,8 31,6 19,4 7,2 5,7 4,3 100 W 34,1 25,8 21,4 9,4 6,9 2,4 100 X 21,9 31,2 28,8 10,9 5,6 1,6 100 Y 38,8 37,5 17,0 4,3 1,8 0,6 100 Z 38,3 35,6 19,2 4,4 2,0 0,5 100 AC 31,0 37,9 22,9 6,0 1,9 0,3 100 BD 37,0 35,7 18,0 5,4 2,8 1,1 100 S:a norra Sverige 33,0 34,1 20,9 6,7 3,7 1,6 100 S:a riket 21,9 27,1 24,6 11,4 8 9 6 1 100

åker i större utsträckning än i den södra delen av landet. Endast 4 % av bruknings- enhetema var 1969 helt arrenderade, medan 33 % av enheterna var delvis arrenderade. Medelarealen för de helt ägda brukningsen- heterna var 8,2 ha, för de helt arrenderade 15,4 ha och för de delvis arrenderade 16,0

ha. Under åren 1961—1969 ökade den ar- renderade arealen inom norra Sverige icke blott relativt utan även i absoluta tal, nämli— gen från 101300 ha till 134 900 ha, dvs. med 33 600 ha.

Ägareförhållandena i skogsmarken bely— ses av tabell 3: 6. Därav framgår att i norra

Tabell 3.6. Rikets produktiva skogsmarksareal procentuellt fördelad på ägaregrupper 1964. Skogsstatistisk årsbok 1964—1965 (Riksskogstaxeringen).

Allmänna skogar Enskilda skogar

Övriga

Aktie- Övriga

Krono- allmänna bolags- enskilda S&ntlirga

skogar skogar skogar skogar ga Län Areal Område procentuell andel av hela skogsarealen ] 000 ha S 2 4 38 56 1 271 W 13 1 1 33 43 2 031 X 6 6 42 46 1 454 Y 7 3 44 46 1 899 Z 5 5 47 43 2 549 AC 32 5 24 39 3 202 BD 54 7 10 29 3 957 S:a norra Sverige 23 6 30 41 16 363 S:a riket 19 6 25 50 22 794 SOU 1970: 72 21

• Sida 22
•  Original

Tabell 3.7. Antal brukningsenheter med skog och med mer än 2 ha åker inom olika storleks- grupper. RLF:s jordbruksregister 1962—1964.

Antal bruk- Antal brukningsenheter i olika storleksgrupper, ningsenheter ha skogsmark Medel- utan med högst över areal för Län skogs- skogs- 10 11—25 26—50 51—100 101—200 200 BE med Område mark mark skog Absoluta tal S 2 021 12 404 3 402 3 777 2 940 1 554 525 206 39,1 W 749 6 933 851 1 807 2 211 1 326 584 154 50,1 X 1 422 8 348 1 325 1 759 1 961 1 978 1 033 292 59,9 Y 2 515 10 570 2138 2 432 2 267 2 107 1 244 382 57,5 Z 1 105 7 613 940 1 468 1 658 1 634 1 250 663 86,3 AC 1 500 15 429 1 703 3 328 4 268 3 758 1 792 580 60,4 BD 1 570 9 796 788 1 595 2 678 2 640 1 450 645 82,5 S:a norra

Sverige 10 882 71 093 11 147 16166 17 983 14 997 7 878 2 922 61,0 S:a riket 62 596 170 500 44 272 46 312 40 215 25 309 10 507 3 885 44,3 Relativa tal Norra Sverige — 100 15,7 22,7 25,3 21,1 11,1 4,1 —— Riket —— 100 25,9 27,2 23,6 14,8 6,2 2,3 ——

Sverige krono- och bolagsskogarna svarar för en större andel än i riket i dess helhet. Stora arealer kronoskogar finns främst i Norrbottens och Västerbottens län, medan aktiebolag äger relativt stor andel av skogs- arealen i södra Norrland. Den privatägda skogsmarkens andel uppgår i norra Sverige till 41 % mot 50 % i hela riket.

Sambandet mellan jordbruk och skogs- bruk belyses av följande uppgifter från RLF:s jordbruksregister 1962—1964. Upp- gifter från lantbruksregistret saknas på denna punkt ännu. Den privatägda skogs- marken inom norra Sverige vid bruknings- enheter med mer än 2 ha åker uppgick till 4 337 000 ha eller 62,7 % av hela den pri- vatägda skogsmarken i landsdelen. Motsva— rande tal för hela riket var ca 7 569 000 ha eller 64,4 % .

Av de i RLF-registret vid denna tidpunkt redovisade 82 000 brukningsenheterna inom norra Sverige med mer än 2 ha åker hade 86,7 % skogsmark, att jämföra med 73,1 % för riket. Medelarealen skogsmark vid bruk- ningsenheter med skog och med över 2 ha åker var enligt uppgifterna i nämnda register i norra Sverige 61 ha och i hela landet 44 ha.

Inom norra Sverige hade enligt RLF-re- gistret 1962—1964 63,7 % av de kombine- rade jord- och skogsbruksföretagen mindre än 50 ha skogsmark, mot 76,7 % för hela landet. Vid denna jämförelse bör beaktas den lägre boniteten i de norra delarna av landet. Fördelningen av brukningsenheter på storleksgrupper efter skogsmarksareal fram- går av tabell 3: 7.

Förändringar i antalet brukningsenheter mellan 1927 och 1969 redovisas i tabell 3: 8. Medan antalet jordbruk för landet i sin hel- het började avta under 1930-talet, nådde norra Sverige det största antalet bruknings- enheter under 1940-talet. Ökningen under 1930- och 1940-talen skedde till övervä- gande delen i de två nordligaste länen.

Från 1951 har en minskning ägt rum i samtliga här behandlade län. Under perio- den 1951 till 1961 minskade antalet bruk- ningsenheter i norra Sverige med totalt 18 %, vilket ungefär motsvarar minsknings- takten för hela landet. För perioden 1961— 1969 redovisas i norra Sverige en minskning med 31000 brukningsenheter eller 38 %. Motsvarande minskning för hela landet var 30 %. Den snabbare minskningen i norra Sverige torde sammanhänga med att an-

• Sida 23
•  Original

1000-tol 500

375

xx .. x XOvr. nötkreatur

,___.._.—

I 125 ?g. _ —2_ får XY / X- a—eå—-_$1£LL. __" i ————— Hästar 'N-_ xxx ___________ x____..——__.______ 1937 1941. 1951 1956 1951 1966 15569

Figur 3:3. Antal husdjur i norra Sverige åren 1937—1969. Källa: Jordbruksräkningarna 1937—1966 Lantbruksregistret 1969 Anm.: Antal får l937—1961=s:a får » » 1966 och 1969=får exkl. lamm

delen små brukningsenheter är större än i den södra delen av landet (jämför tabell 3: 5).

3.3. Djurbestånd

Antalet husdjur har under de senaste decen- nierna minskat i norra Sverige. Såsom fram- går av figur 3: 3 gäller detta speciellt antalet kor. Från inemot 500 000 kor i början av 1940-talet hade antalet 1969 nedgått till 170000. Från 1961 till 1969 har koantalet minskat med 34 % i norra Sverige och med 29 % i hela landet. I norra Sverige finns

Vid en kartläggning av strukturförhållan— dena i jordbruket är det av stort intresse att se i vad mån det finns husdjur vid bruk- ningsenheterna. Uppgifter härom redovisas i tabell 3: 9. Av tabellen framgår allmänt att antalet enheter med djur är relativt sett lägre i norra Sverige än i hela landet. Speciellt stor andel enheter med djurbesättningar har Västerbottens län. Frekvensen nötkreatur- och svinbesättningar är betydligt lägre inom storleksgruppen 2—10 ha åker än för övriga storleksgrupper.

Kor finns således i norra Sverige vid 60 % av brukningsenheterna och vid 65 % i hela riket. Den ringa frekvensen av nötkreaturs- besättningar vid de mindre jordbruken kan tolkas så, att jordbruksdriften vid många småbruk i huvudsak upphört.

De brukningsenheter som har kor är till övervägande delen enheter med små besätt- ningar (tabell 3: 10). Inom norra Sverige redovisas 29 760 brukningsenheter med kor varav 37 % har en besättningsstorlek av 1—3 kor och 50 % en besättningsstorlek av 4—9 kor. Motsvarande tal för hela riket är 28 resp. 45 %. Inom norra Sverige redovi- sas 355 besättningar med mer än 25 kor vilket motsvarar 1,2 % av områdets samt- liga kobesättningar. Antalet kor per besätt- ning uppgick år 1969 inom norra Sverige till 5,7. Motsvarande tal för riket var 7,7.

Antalet svin höll sig under 1950-talet i stort sett konstant i norra Sverige vid om— kring 110 000. Under 1960-talet har emeller-

Tabell 3 :8. Antal brukningsenheter med över 2 ha åker 1927—] 961, enligt jordbruksräkningarna samt 1969 års lantbruksregister.

Antal brukningsenheter, år

Län Område 1927 1937 1951 1961 1969

S 18815 18426 17342 14164 9124 W 13 630 13 376 11 904 7 893 5 274 X 12 733 12 483 11748 9 370 6114 Y 14 361 15 095 14 932 12 752 7 825 Z 9 556 9 802 9 968 8 554 5 546 AC 15 922 18 465 19 500 16 940 10 269 ED 8 898 11 063 13 043 11 301 5 808 S:a norra Sverige 93 915 98 710 98 437 80 974 49 960 S:a riket 307 395 307 319 282 187 232 920 162 155

• Sida 24
•  Original

Tabell 3.9. Antal samt relativ andel brukningsenheter med kor, nötkreatur, svin resp. får inom länen i norra Sverige samt vid brukningsenheter av olika storlek inom hela området norra Sverige. Lantbruksregistret 1969.

Därav brukningsenheter med

kor nötkreatur svin får Totala

Område antalet Andel Andel Andel Andel Storleksgrupp BE Antal 0.2, Antal ", Antal "1, Antal ”;, Län S 9 124 4 932 54,1 5 356 58,7 2 489 27,3 705 7,7 W 5 274 2 802 53,1 3 034 57,5 1 315 24,9 405 7,7 X 6 114 3 246 53,1 3 529 57,7 2 093 34,2 485 7,9 Y 7 825 4 877 62,3 5 205 66,5 1 759 22,4 430 5,5 Z 5 546 3 420 61,7 3 695 66,6 816 14,7 398 7,2 AC 10 269 7 232 70,4 7 587 73,9 2 640 25,7 831 8,0 BD 5 808 3 251 56,0 3 430 59,1 372 6,4 366 6,3 Norra Sverige

2— 5 16 528 6 971 42,8 7 505 45,4 2 531 15,3 1 264 7,6 5—10 17015 10 358 60,9 11 091 65,2 3 602 21.2 1 294 7,6 10—20 10 463 7 841 74,9 8 317 79,5 3 236 30,9 683 6,5 20—30 3 337 2 658 79,6 2 827 83,5 1 218 36,4 209 6,3 30—50 1 831 1 394 76,1 1 496 81,7 663 36,2 111 6,1 50— 786 538 63,4 600 76,3 234 29,8 59 7,5 S:a norra Sverige 49 960 29 760 59,6 31 836 63,7 11 484 23,0 3 620 7,2 S:a riket 162 155 105 563 65,1 117 290 72,3 63 624 39,2 10136 6.3

tid en viss minskning skett, så att för 1969 endast 78 600 svin redovisas eller 3,8 % av landets samtliga svin.

Knappt en fjärdedel av jordbruken i norra Sverige har svin. Såsom tabell 319 vi- sar har Norrbottens och Jämtlands län sär- skilt låg frekvens av svinbesättningar.

Brukningsenheter som har svin är till

större delen enheter med mycket små besätta ningar, 76 % har blott 1—2 svin och 13 % 3—9 svin. Motsvarande tal för riket är 32 resp. 20 %. Antalet besättningar inom norra Sverige med mer än 100 svin uppgår till 121 . Antalet svin per besättning är 6,8 inom norra Sverige år 1969 mot 32,5 för riket (tabell 3: 11).

Tabell 3:10. Antal brukningsenheter med kor fördelade efter kobesättningarnas storlek. Lant- bruksregistret 1969.

Antal BE med kor fördelade efter kobesättningarnas storlek

Län Antal Kor per Område 1—3 4—9 10—24 25—49 50—74 75—99 100— S:a kor besättn. S 2 348 1 992 491 72 21 2 6 4 932 27 413 5,6 W 1 069 1 166 499 60 4 _ 4 2 802 18 767 6,7 X 807 1 861 554 15 5 3 l 3 246 21 121 6,5 Y 1 905 2 567 380 21 3 l — 4 877 24 659 5,1 2 1 119 1 778 473 47 3 _ — 3 420 20 894 6,1 AC 2 561 3 964 676 27 4 — f 7 232 38 379 5,3 BD 1 178 1 636 381 53 1 1 1 3 251 19 023 5,9 S:a norra

Sverige 10 987 14 964 3 454 295 41 7 12 29 760 170 256 5,7 Rel. fördeln. 36,9 50,3 11,6 1,0 ,1 — 100 S:a riket 29 688 47 622 25 436 2 328 289 96 104 105 563 815 797 7,7 Rel. fördeln. 28,1 45,1 24,1 2,2 0,3 0,1 0,1 100 24 SOU 1970: 72

• Sida 25
•  Original

Tabell 3:11. Antal brukningsenheter med svin fördelade efter svinbesättningarnas storlek. Lant- bruksregistret 1969.

Antal BE med svin fördelade efter svinbesättningarnas storlek Svin per

Län 100— Antal be- Område 1—2 3—9 10—24 25—99 499 500— S:a svin sättn. S 1 823 301 166 144 47 8 2 489 28 533 11,5 W 908 241 91 65 9 1 1 315 9 441 7,2 X 1 666 311 58 41 17 — 2 093 9 663 4,6 Y 1 555 120 32 41 9 2 1 759 7 897 4,5 2 733 46 18 16 3 — 816 2 527 3,1 AC 1 748 494 255 123 18 2 2 640 17 794 6,7 BD 318 31 10 8 4 1 372 2 802 7,5 513 norra Sverige 8 751 1 544 630 438 107 14 11 484 78 657 6,8 Rel. fördeln. 76,2 13,4 5,5 3,8 0,9 0,1 100 S:a riket 20 592 12 962 12 048 13 757 3 876 389 63 624 2 065 125 32,5 Rel. fördeln. 32,4 20,4 18,9 21,6 6,1 0,6 100

Antalet får exkl. lamm i norra Sverige uppgick 1969 till 39 250, vilket svarar mot 26 % av rikets fårstam. 7 % av bruknings— enheterna har får. Av dessa har två tred- jedelar under 10 får. Endast 10 % av besätt- ningarna har 25 får eller flera.

3.4 Arbetskraften i lantbruket l kapitel 2 har redovisats hur lantbruksbe- tolkningen i norra Sverige, med viss efter—

släpning i förhållande till landet i övrigt, har minskat hittills under 1900-talet. Utveck— lingen 1940—1965 av antalet förvärvsarbe— tande inom jord- och skogsbruk i landsdelen redovisas i tabell 3: 12. Uppgifter lämnas där även om fördelningen på län för 1965. Tabell 3: 12 visar att andelen förvärvsar- betande i jordbruk, skogsbruk m. m. i norra Sverige nedgått från 41 till 17 % under pe- rioden 1940—1965. För enbart jordbruk är

Tabell 3:12. Antal förvärvsarbetande i jordbruk och skogsbruk i norra Sverige samt deras procentuella andel av samtliga förvärvsarbetande enligt folkräkningarna 1940—1965.

Antal förvärvsarbetande Andel av de förvärvsarbetande, %

Jordbruk, Jordbruk, Område skogsbruk skogsbruk År Jordbruk Skogsbruk m. m. Jordbruk Skogsbruk m. m. Område År 1965 S 14 411 7 205 21 662 11,8 5,9 17,7 W 10 206 6 656 16 872 8,6 5,6 14,2 X 11 223 5 747 17 208 9,1 4,6 13,9 Y 11 769 5 901 17 845 10,1 5,1 15,3 Z 9 974 5 697 15 699 18,4 10,5 29,0 AC 14 253 7 096 21 463 15,3 7,6 23,1 BD 8 023 6 657 14 951 8,1 6,7 15,1 S:a norra Sverige 79 859 44 959 125 700 1 1,0 6,2 17,3 S:a riket 332 139 67 253 407 560 9,6 1,9 11,8 År S:a norra Sverige 1940 220 357 75 616 298 405 30,6 10,5 41,5 1950 156 960 58 602 217 720 21,8 8,1 30,3 1960 84 122 58 934 144 139 11,5 8,1 19,8 1965 79 859 44 959 125 700 11,0 6 2 17,3

• Sida 26
•  Original

Tabell 3:13. I jordbruk sysselsatt arbetskraft över 15 år inom riksområdet Norra Sverige, juni 1961—1968. Lejd arbetskraft

Brukare och Totala antalet deras fam.- Fast Tillfälligt sysselsatta medlemmar anställd anställd personer År M Kv M Kv M Kv M Kv Index (1956 = 100) (76 270) (61 250) (1 360) (1 390) (5 320) (1 060) (82 950) (63 700) 1961 80,8 81,1 75,7 86,3 76,7 102,8 80,5 81,6 1962 75,8 75,6 79,4 81,3 78,2 95,3 76,0 76,0 1963 70,7 70,0 69,1 64,0 64,5 94,3 70,0 70,3 1964 61,9 63,6 73,5 76,3 54,3 107,5 61,6 64,6 1965 56,8 55,4 60,3 46,8 30,6 42,5 55,2 55,0 1966 50,2 47,7 53,7 43,9 27,6 34,0 48,8 47,3 1967 34,7 33,7 42,8 28,1 18,6 32,5 33,8 33,6 1968 29,1 25,4 49,0 32,7 20,7 30,8 28,9 25,7 Absoluta tal 1961 61 650 49 700 1 030 1 200 4 080 1 090 66 760 51 990 1962 57 780 46 280 1 080 1 130 4 160 1 010 63 020 48 420 1963 53 960 42 890 940 890 3 430 1 000 58 330 44 780 1964 47 190 38 980 1 000 1 060 2 890 1 140 51 080 41 180 1965 43 310 33 940 820 650 1 630 450 45 760 35 040 1966 38 270 29 190 730 610 1 470 360 40 470 30 160 1967 26 449 20 645 582 391 988 345 28 019 21 381 1968 22 196 15 565 667 455 1 099 326 23 962 16 346

motsvarande tal 30 resp. 11 %. Uppgifterna om sysselsättningen i jordbruk 1960 och 1965 är inte jämförbara på grund av en överskattning 1965 av antalet gifta medhjäl- pande kvinnor.

För att dels få en bättre uppfattning om sysselsättningsutvecklingen i början av 1960- talet, dels få de senaste årens utveckling be- lyst redovisas i tabell 3: 13 uppgifter för 1961—1968 om den i jordbruk sysselsatta ar- betskraften i riksområdet Norra Sverige. Dessa uppgifter bygger på juniinventeringar- na som omfattar ett stickprov av bruknings- enheter med minst 2 ha åker och personer över 15 år. Enligt denna tabell var år 1968 drygt 40 000 personer sysselsatta i jordbruket inom riksområdet Norra Sverige. Av dessa utgjordes nära 38 000 eller ca 94 % av bru- kare och deras familjemedlemmar. Motsva— rande procenttal för hela landet uppgick till 86.

Mån inom gruppen brukare och deras fa- miljemedlemmar har minskat mycket kraf- tigt under 1960-talet. År 1961 redovisades inom denna grupp ca 62 000 män inom riks- området Norra Sverige och år 1968 ca

22 000 män, vilket svarar mot en minskning av 64 %. Motsvarande minskning inom hela landet är 45 % .

Kännedom om jordbrukarnas åldersför- delning är av betydelse om man vill söka be- döma jordbrukets framtida utveckling. I ta- bell 3: 14 redovisas antalet brukare länsvis fördelade på fem åldersgrupper.

Andelen äldre brukare är något högre i norra Sverige än i riket i övrigt. Sålunda är ca 27 % av brukarna i norra Sverige 60 år eller däröver. Motsvarande andel för hela landet är 24 %. Det är speciellt Koppar- bergs län som har stor andel äldre brukare. men även Västernorrlands, Värmlands och Jämtlands län ligger över genomsnittet för norra Sverige. Västerbottens län ligger gynn- sammast till i detta avseende. Andelen yngre brukare är genomgående låg i norra Sverige vilket tyder på svag rekrytering till jordbru— karkåren. Såsom framgår av tabellen är en- dast omkring 11 % av brukarna där under 40 år. Motsvarande andel för hela riket och för Malmöhus län är respektive 15 och 19 %.

Jordbrukarnas medianålder, som har be-

• Sida 27
•  Original

Tabell 3:14. Antal brukare vid brukningsenheter med mer än 2 ha åker inom länen i norra Sverige fördelade efter ålder den 26 juni 1969 enligt lantbruksregistret samt uppskattad median- ålder för dessa.

Antal brukare i åldern

Län —39 40—49 50—59 60—66 67— Okänd Median- Område år är år är år ålder Summa ålder

Absoluta tal S 1 066 2 021 2 726 1 824 910 1 252 9 799 54,5 W 616 1086 1615 1 181 530 601 5 629 55,0 X 790 1 372 1 896 1 228 427 540 6 253 54,0 Y 813 1 748 2 480 1 703 558 682 7 984 54,5 Z 631 1 239 1 803 1 158 450 617 5 898 54,5 AC ] 331 2 688 3 442 2 054 525 793 10 833 53,0 BD 723 1 367 1 988 1 174 382 582 6 216 54,0 S:a norra Sverige 5 970 11 521 15 950 10 322 3 782 5 067 52 612 54,5 S:a riket 25 845 39 447 51 177 30 887 10 186 13 141 170 683 53,0

Relativa tal S 10,8 20,6 27,8 18,6 9,3 12,9 100 W 11,0 19,3 28,6 21,0 9,4 10,7 100 X 12,6 21,9 30,4 19,6 6,8 8,7 100 Y 10,2 21,9 31,1 21,3 7,0 8,5 100 Z 10,7 21,0 30,6 19,6 7,6 10,5 100 AC 12,2 24,8 31,8 19,0 4,9 7,3 100 BD 11,7 21,9 32,0 18,8 6,2 9,4 100 S:a norra Sverige 11,4 21,9 30,3 19,6 7,2 9,6 100 S:a riket 15,2 23,1 30,0 18,0 6 0 7,7 100

räknats med ledning av uppgifteri 1969 års Tabell 3: 15 visar att det finns ett klart lantbruksregister, är i norra Sverige 54,5 år samband mellan brukarnas ålder och bruk- att jämföra med 53 år för landet i genom- ningsenheternas storlek. Brukarnas ålder är snitt. således högst vid de minsta egendomarna.

Tabell 3:15. Antal brukare vid brukningsenheter med mer än 2 ha åker inom norra Sverige fördelade efter ålder den 26 juni 1969 enligt lantbruksregistret. Uppgifter för olika storleks- grupper efter åkerarealen.

Andel brukare i åldern, %

Summa Storleksgrupp, —39 40—49 50—59 60—66 67— Okänd _ Median- ha åker år är år är år ålder % antal ålder 2,1— 5,0 7,7 17,6 28,5 22,0 10,4 13,8 100 17 161 56,5 5,1— 10,0 9,4 20,5 31,2 21,4 7,5 10,0 100 17 909 55,0 10,1— 20,0 13,4 25,8 32,2 17,8 4,8 6,0 100 11 159 52,5 20,1— 30,0 19,7 29,7 31,2 12,6 2,3 4,5 100 3 565 49,5 30,1— 50,0 24,7 31,0 28,8 11,3 1,7 2,5 100 1 972 48,0 50,1—100,0 31,8 33,4 23,8 7,1 1,1 2,8 100 719 45,0 100,1— 32,3 34,6 22,9 4,7 1,6 3,9 100 127 44,5 Summa 11,4 21,9 30,3 19,6 7,2 9,6 100 52 612 54,5

• Sida 28
•  Original

4. J ordbruksproduktionen och förädlingsledet

4.1. Vegetabilieproduktion

De naturliga förutsättningarna för jordbruk i Norrland och nordvästra Svealand begrän— sar växtodlingen till att nästan helt utgöras av vallväxter och foderspannmål. Areal av olika grödor redovisas i tabell 4: 1.

Den areal brödsäd och oljeväxter som re- dovisas i tabellen odlas huvudsakligen i söd- ra Värmland samt i viss utsträckning i Gävleborgs och Kopparbergs län. Fodersäd odlas i samtliga här medtagna län, men od- lingen har sin tyngdpunkt i de södra de- larna. Vallen är den gröda som har den största omfattningen. Den dominerar främst i de fyra nordligaste länen där den tar i an- språk omkring 3/ 4 av åkerarealen. Vallarea- len har minskat under 1960-talet, medan fo- dersädsarealen ökat. En viss potatisodling finns i samtliga här redovisade län.

Avkastningsnivån i växtodlingen belyses av tabell 4: 2, där normskördarnas storlek i de olika länen angetts i förhållande till riks- medeltalet.

Normskördarna för fodersäd ligger såle- des i norra Sverige i allmänhet 20 51 30 % under riksmedeltalet. De aktuella skördarna i södra Norrland och i Kopparbergs län har dock under den senaste S—årsperioden legat på en något högre nivå än vad norm- skördama anger. Vallskörden ligger i norra Sverige 15—25 % under riksmedeltalet. Normskörden för matpotatis ligger gynn— sammast till av samtliga grödor, endast obe-

tydligt under riksmedeltalet. De aktuella po- tatisskördarna har dock i Norrland under den senaste 5-årsperioden allmänt legat läg- re än normskördarna.

Växtodlingen är såsom framgår av det föregående väsentligen inriktad på foderpro- duktion. Detta gör att handeln med vegetaa bilier är begränsad. Sålunda är den salu- förda kvantiteten brödsäd och fodersäd liten i Norrland. varför det finns få centrala spannmålsmagasin och torkar i området. De handelsförda kvantiteterna potatis har större betydelse och man synes räkna med en ut- ökning av potatishandeln i Norrland. Så t. ex. sker inom jordbrukets ekonomiska för— eningar en utbyggnad av lager- och hante- ringsanläggningar.

4.2. Animalieproduktion

4.2.1. Mjölkproduktion och mejeriindustri

Mjölkproduktionen är av stor betydelse i stora delar av vårt land. bl. a. i norra Sve- rige. Den utgör där jordbrukarens främsta inkomstkälla. Ungefär 2/ 3 av inkomsten av försålda jordbruksprodukter kommer så- lunda från mjölken.

Såsom redovisats i kapitel 3 har antalet kor minskat starkt under de senaste decen- nierna. Från 1961 till 1969 har koantalet i Värmland och i länen norr därom minskat från totalt 258 000 till 170 000. Det innebär en minskning med 5,0 % per år mot 4,2 %

• Sida 29
•  Original

Tabell 4:1. Åkerjordens användning i norra Sverige (7 län) åren 1961 och 1969. Jordbruks— räkningen 1961 och lantbruksregistret 1969.

1961 1969

Gröda ha % ha % Höstvete 5 348 4 632 Vårvete 4 589 397 Råg 1 677 1 108

S:a brödsäd 11 614 2 6 137 1 Kom 64 813 119107 Havre 67 315 41 493 Blandsäd 21 342 9 947

S:a fodersäd 153 470 23 170 547 31 Oljeväxter 750 _ 3 628 1 Vall till hö 375 053 273 312 Vall till frö 7 889 2 438 Vall till bete 36 978 44 594

S:a vall 419 920 64 320 344 58 Grönfoder m. m. 8 651 1 8 405 l Potatis 17 416 3 14 469 3 Övriga växtslag 876 — 862 —— Träda och obrukad åker 43 411 7 29 969 5 Totalt 656 108 100 554 361 100 per år för hela riket. I tabell 4: 3 redovisas Mjölkproduktionen har liksom antalet antalet kor och minskningstakten länsvis. Vidare lämnas i figur 4: 1 (se efter 5. 32) en kartmässig redovisning av antalet kor per kommunblock i Norrland samt Kopparbergs och Värmlands län. Kartan ger en bild av mjölkproduktionens lokalisering.

Tabell 4.2. Normskördar 1969 för riket och länen i norra Sverige. SCB:s meddelande J l970:13.

Höst- Vall- Mat-

kor gått ner såväl i norra Sverige som i lan- det i övrigt. Dock är minskningen av mjölk- produktionen mera begränsad beroende på den starka avkastningsuppgången sedan slu-

Tabell 4:3. Antal kor vid brukningsenheter med mer än 2 ha åker åren 1961 och 1969 samt den årliga minskningstakten i norra Sverige. Jordbruksräkningen 1961 och lantbruks- registret 1969.

Län vete Korn Havre skörd potatis Antal kor Årlig procentuell _ mmskn. perioden Relativa fal (riksmedeltalet = 100) Lan 1961 1969 1961—1969 3 62 75 7' 80 93 s 40 670 27 413 4,8 W 68 76 74 85 92 X 63 67 71 85 84 W 25 486 18 767 3,7

X 31 206 21 121 4,7 ä' : ;; 23 217) 32 Y 39 757 24 659 5,8

'" Z 29 737 20 894 4,3

gg : ;; åå ;; åå AC 59 683 38 379 5,3

BD 31 681 19 023 6,2 Absoluta tal S:a norra Riket, Sverige 258 220 170 256 5,0 kg/ha 3 739 2 830 2 716 5 761 23 956 S:a riket i 155 408 815 797 4,2 S OU 1970: 72 29

• Sida 30
•  Original

Mjölkinvägning, milj. kg Årlig förändring, %

Område 1960/61 1966 1969 1960/614969 1966—1969 Värmland, Dalarna 0. Gästrikland 197 213 209 + 0,7 — 0,7 Nedre Norrland1 189 214 197 + 0,5 — 2,7 Västerbotten 123 129 114 _ 1,0 — 4,1 Norrbotten 67 70 62 — 0,9 — 3,7 Summa 576 626 582 + 0,1 — 2,4 S:a riket 3 298 3 239 2 971 — 1,3 _— 2,8

1 Region Nedre Norrland, se ngur 412.

tet av 1950-talet. Under perioden 1958— 1967 har avkastningen per ko ökat med i medeltal 110 kg per år, att jämföra med 89 kg för riket. Detta är ett resultat av övergång till annan ras, av avelsarbete och förbättrad utfordring.

Tabell 4: 4 visar förändringarna under 1960-talet i mjölkinvägningen vid meje— rierna dels i riket dels i olika delar av norra Sverige. Det kan i sammanhanget nämnas att i norra Sverige levereras ca 90 % av den producerade mjölken till mejeri. Tabellen visar att mjölkproduktionen i norra Sverige var högre 1966 än produktionsåret 1960/ 61. Under de senaste åren har en minskning skett, framför allt i Norrbotten och Väster- botten, där minskningen 1966—1969 har va- rit 3 a 4 % per år i genomsnitt. Under det senaste året har minskningen i mjölkpro— duktionen fortsatt och torde i norra Sverige komma att överstiga 5 %.

Mejeriindustrin i norra Sverige drivs helt i jordbrukets ekonomiska föreningars regi. Från ett ursprung i många små mejeriföre- ningar har en koncentration successivt ägt rum till större föreningar och till mejeriför- bund. Landet har numera indelats i fem re- gioner. Inom varje region arbetar man med sikte på en enda mejeriförening. Man har också diskuterat en enda landsomfattande mejeriförening. Regionindelningen innebar för Norrlands del att där bildades två regio- ner, Regionen Nedre Norrland och Regio- nen Övre Norrland. De övriga är Östra, Västra och Södra regionerna. Övre Norr- landsregionen hade vid årsskiftet 1969/70

fyra mejeriföretag med tillsammans 21 me- jerier. De fyra företagen är Västerbottens södra mejeriförening, Skellefteortens mejeri- förening, Lappmarkens mejeriförening samt Norrbottens läns producentförening. En fu- sion pågår mellan Västerbottens södra meje- riförening, Skellefteortens mejeriförening och Lappmarkens mejeriförening. Namnet på den nya föreningen avses bli Norrmejerier och verksamheten skall starta 1 januari 1971.

I nedre Norrlandsregionen fanns vid års- skiftet 1969/ 70 tre mejeriföretag: Södra Hälsinglands mejeriförening, Nedre Norr- lands producentförening (NNP) och Ånger- manlands mejeriförening. Dessa tre företag hade tillsammans 14 mejerier. NNP är en branschblandad förening som började sin verksamhet den 1 januari 1970. Till NNP har Jämtlands mejeriförening, Sundsvalls MC samt N:a och V:a Hälsinglands mejeri- förbund anslutit sig. Vid samma tidpunkt

övertog Ångermanlands mejeriförening verksamheten vid Örnsköldsviksortens an- delsmejeriförening.

Av Östra regionen ligger inom nuvarande stödområde Dalarnas mejeriförening med fem mejerier, Gefleortens mejeriförening med två mejerier och de norra delarna av Örebro-Ortens mejeriförening. Av Västra regionen ligger inom stödområdet Värrn- landsmejerier med f.n. 6 mejerier samt del av Västra Dals mejeriförening (tillhör Väst- svenska Mejeriernas centralförbund). Den aktuella mejeriorganisationen redovisas i fi- gur 4: 2 och i tabell 4: 5. I tabellen redovisas även invägningen av mjölk per företag un-

• Sida 31
•  Original

Regiongräns + + + + *- Mejeritöreningsgruns ————— Lönsgröns

Områden Regionen Övre Norrland

1. Norrbottens läns producentförening 2. Lappmarkens mejeriförening 3. Skellefteortens mejeriförening 4. Västerbottens södra mejeriförening

R egionen Nedre Norrland

5. Nedre Norrlands producentförening (NNP)

6. Ångermanlands mejeriförening

7. Södra Hälsinglands mejeriförening

Delar av Östra och Västra regionerna 8. Dalarnas mejeriförening 9. Gefleortens mejeriförening 10. Värmlandsmejerier 11. Örebro-Ortens mejeriförening

Figur 4:2. Mejeriorganisationens regionala indelning i norra Sverige, januari 1970.

der 1969.

En koncentration av mejerihanteringen till färre driftsplatser pågår. Enligt uppgifter från Svenska Mejeriernas Riksförening (SMR) beräknas antalet mejerier i norra Sverige vid årsskiftet 1970/71 ha nedgått från de i tabell 4: 5 angivna 49 till 42.

Kostnaderna i mejeriindustrin, särskilt eventuella skillnader mellan norra Sverige och övriga delar av landet, har på vårt upp- drag utretts genom Sveriges lantbruksför- bund. Lantbruksförbundet har därvid sökt beräkna och bedöma skillnaderna mellan norra Sverige och övriga delar av landet i fråga om sådana kostnader i mejerihante- ringen som är regionalt betingade. Kostna- derna som har beräknats för olika moment i mejeriprocessen avser 1969. Vid utred-

ningen har följande framkommit. Uppsamlingskostnaderna är bl. a. på grund av de stora avstånden höga i norra Sverige. De har beräknats till i medeltal 4,51 öre per kg invägd mjölk mot 2,86 öre för övriga Sverige. Skillnaden i uppsamlings- kostnader, 1,65 öre per kg, motsvarar en to- tal merkostnad av 9,6 milj. kr för norra Sve- rige. Skillnaden i genomsnittlig mejeristorlek mellan norra och övriga Sverige (se tabell 4: 5) bedöms öka merkostnaden för inväg- ning och allmän mjölkbehandling med 0,5 öre per kg, vilket för hela den invägda kvantiteten mjölk i norra Sverige motsvarar en total merkostnad av 2,9 milj. kr. Kostnaderna för förpackning och fram- ställning av konsumtionsmjölk (k-mjölk), grädde m. m. beräknas i norra Sverige vara 1 öre högre per kg k-mjölk än i landet i öv-

• Sida 32
•  Original

Tabell 4.5. Mejeribranschens organisation i norra Sverige den 1.1.1970 samt mjölkinväg- ning 1969. SMst statistik.

Antal Mjölkinvägnlng drifts- 1969, milj. kg Region platser Per drifts- Mejeriföretag 1969 Totalt plats Övre Norrland Norrbottens läns producentför. 5 62 12,5 Skellefteortens mf1 4 42 10,5 Västerbottens Södra mfl[ 6 58 9,7 Lappmarkens mf1 6 14 2,3 523 Övre Norr- land 21 176 8,4 Nedre Norr/and Ångermanlands mf 4 51 12,7 NNP 10 117 11,7 Södra Hälsing- lands mf 1 29 28,9 S:a Nedre Norr- land 15 197 13,1 Dalarnas mf 5 70 14,0 Gelleortens mf 2 51 25,2 Värmlands- mejerier 6 88 14,7 S:a av ovan- stående 49 582 1 1,9 Övriga delar av landet 135 2 389 17,7 S:a riket 184 2 971 16,1

1 Sammanförs den 1 jan. 1971 till Norrmeje- ner.

rigt. Detta beror på skillnader i förpack- ningsanläggningarnas storlek. Merkostnaden uppskattas till 3,2 milj. kr.

För smör uppskattas skillnaden i tillverk- nings- och förpackningskostnader mellan norra och övriga Sverige till ca 10 öre per kg. Totalt motsvarar detta en merkostnad i norra Sverige av 1,07 milj. kr. För osttill- verkningen har det inte varit möjligt att upp— skatta någon kostnadsskillnad mellan olika delar av landet.

Distributionskostnadema för mejeripro- dukter har för norra Sverige beräknats till genomsnittligt 3,71 öre per kg och för övriga Sverige till 3,34 öre per kg. Merkostnaden

blir således 0,4 öre per kg. Den totala mer— kostnaden uppskattas till 1,4 milj. kr.

Den totala merkostnaden i mejerihante— ringen i norra Sverige jämfört med övriga delar av landet uppskattas enligt lantbruks- förbundets utredning till ca 18 milj. kr för år 1969. Detta motsvarar i medeltal för hela norra Sverige en merkostnad av 3 öre per kg invägd mjölk. Huvuddelen av denna mer- kostnad (2/ 3) förklaras av högre uppsam— lings- och distributionskostnader, medan en högre mejerikostnad svarar för endast en mindre del (1/3). Den totala merkostnaden kan enligt lantbruksförbundet förklaras av regionala olikheter mellan undersökta regio- ner.

I detta sammanhang bör redovisas att pri- set på k-mjölk är högre i de norra delarna av landet än i södra Sverige. Därigenom kompenseras de norrländska mejerierna i viss mån för sina högre kostnader.

4.2.2 Kött— och fläskproduktion

Såsom framgår av figur 3:3 har minsk- ningen av koantalet i norra Sverige under de senaste 15 åren inte motsvarats av någon minskning av övriga nötkreatur. Tvärtom har en viss ökning ägt rum. För totala anta— let nötkreatur i landsdelen innebär detta en genomsnittlig minskning med 2,7 % per år under 1960—talet att jämföra med en minsk- ning med 5,0% för enbart kor. Minsk- ningen är starkast i Norrbottens, Västernorr- lands och Västerbottens län.

Den här redovisade utvecklingen torde sammanhänga med att man under 1960-talet i ökande utsträckning har fött upp sina kal— var och låtit slakta dem som ungnöt. Den andel spädkalvar som slaktas har i norra Sverige numera nedgått till hälften av om- fattningen i början av 1960-talet. Genom— snittligt slaktades 1969 något mer än 10 % av spädkalvama i landsdelen. Den största kvarvarande kalvreserven finns i Norrbot- tens och Jämtlands län.

Den ökade uppfödningen av ungnöt har tillsammans med ökad utslaktning av kor medfört att storboskapens andel av nötslak- ten i norra Sverige ökat från 42 % år 1961

• Sida 33
•  Original

av_ den,, % , ANTAL KOR högra HW _ Enl.lontbruksregistret den 26 juni 1969

1111 , . Redovisning per kommunblock ”Judah . =100 kor i

Pants av

man". å . _Ftirtomam . mnebärdqun Mmm . lmedeumm % att kcr. Mm. ,_ 16113,va .

”klingan ' ullilEl'lgm-hh il öltuppsinaii D111 ungnötlh f Whitlm1| [Mmmm ! iO—taletGm _ vtmeränwi *. len. Denna ' finnsillonlri '

navungm'ih , tlakmingarin : andelavnitti- in42%ir1%1

somm * '

F

_- Ldnsgröns Kommun blocksgräns

D 50 100 km ===i==l==l==|=

• Sida 34
•  Original

• Sida 35
•  Original

Tabell 4:6. Slakteriföreningarnas slakt av kött. Sveriges slakteriförbunds årsredovis— ningar. Slaktad årlig kvantitet, ton Årlig medeltal medeltal förändring Slakteri- 1961— 1968— 1961— förening 1963 1969 1969, A, Norrbotten 1 390 1 454 + 0,6 Västerbotten 5 067 5 221 + 0,4 Jämtland 2 377 2 594 + 1,2 Nedre Norr- landl 2 946 3 303 + 1,6 Kopparberg 1 665 2 140 + 3,2 Värmland 4 690 4 234 —- 1,4 Summa 18 135 18 946 + 0,6 S:a rikets samt]. slak- teriför- eningar 125 289 134 523 + 1,0

1 Område 4 figur 423.

till 61 % år 1969. Medelvikterna på slakt- kropparna såväl av storboskap som av större kalv har vidare ökat under 1960-talet. Detta beror till stor del på en successiv övergång till tyngre kreatursraser.

I tabell 4: 6 redovisas uppgifter om ut- vecklingen av köttproduktionen under 1960- talet. Tabellen anger de mängder kött av nöt (inkl. kalv), får och häst som slaktats vid slakteriföreningarna. Slakten av får och häst påverkar talen endast obetydligt. Den pågående ökningen av fårstammen har dock medfört att slakten av får och lamm i den redovisade delen av norra Sverige ökat från ca 200 ton i början av 1960-talet till ca 600 ton år 1969.

Tabellen visar en i huvudsak oförändrad produktion av kött under 1960-talet. Det

Tabell 4.7. Besiktigad svinslakt. Veterinär- styrelsens besiktningsstatistik.

Slaktad årlig kvantitet, ton åxå?) d ri n g

Slakteri- medeltal medeltal 1962/63— förenings- 1962— 1968— 1968/69 område 1963 1969 % Norrbotten 306 195 — 7,2 Västerbotten 2 220 1 803 — 3,4 Jämtland 251 94 — 15,0 Nedre Norr-

land 767 894 + 2,6 Kopparberg 1 139 819 — 5,3 Värmland 2 493 3 056 + 3,4 Valbo slak-

teri (del av SGS) 1 007 1 390 + 5,5 Summa 8 183 8 251 + 0,1 S:a riket 203 800 229 700 + 2,0

bör dock erinras om att i runt tal 10 % av slakten beror av pågående minskning av koantalet.

Fläskproduktionen har relativt begränsad omfattning i norra Sverige. Medan norra Sveriges andel av landets köttproduktion är ca 14 %, utgör motsvarande andel av fläsk- produktionen mindre än 4 %. Tabell 4: 7 visar den besiktigade svinslaktens omfatt- ning vid början och slutet av 1960-talet. Därav framgår att fläskproduktionen ökat i de sydliga delarna av norra Sverige men minskat i de nordligare delarna. Särskilt märks att fläskproduktionen har mycket li- ten omfattning i Jämtlands och Norrbottens län.

Inom slakteribranschen svarar slakteriför— eningarna för huvuddelen av den' besikti- gade slakten i norra Sverige eller ca 87 %, medan privatägda slakterier svarar för en

Tabell 4:8. Privatslakteriernas slakt 1969. Veterinärstyrelsens besiktningsstatistik.

Slaktad

Slaktad kvantitet, ton kvantitet Antal per

Slaktförenings- Stor— Större Mindre Total slak- driftspl., områden boskap kalv kalv Får Häst Svin slakt terier ton Norrbotten 440 51 10 8 39 149 705 3 235 Västerbotten 466 85 3 4 35 155 748 1 748 Summa 906 144 13 12 74 304 1 453 4 363

• Sida 36
•  Original

__ Reginngröns ++++++ Sluktuilöreningsqrdns —————— Länsqräns

Figur 4:3. Slakteriorganisationens regionala in- delning i norra Sverige, januari 1970.

Områden Norrlandsregionen

1. Norrbottens slakteriförening

2. Västerbottens slakteriförening

3. Nedre Norrlands producentförening (NNP) 4. Nedre Norrlands slakteriförening

Övriga regioner

5. Kopparbergs läns andelsslakteriförening 6. Värmlands slakteriförening 7. Stockholm—Gävle slakteriförening (SGS) 8. Örebro läns slakteriförening

mindre del. Härutöver förekommer en viss hemslakt.

Inom den föreningsägda slakteriorganisa— tionen syftar man till en indelning av lan— det i fem regioner. Föreningarna i Norrland med undantag av Gästrikland avses bilda en enda region. Visst samarbete på region- planet har förekommit redan under 1969.

I Norrlandsregionen fanns 1969 fyra slak— teriföreningar, Nedre Norrlands slakteriför- ening, Jämtlands slakteriförening, Väster- bottens slakteriförening och Norrbottens slakteriförening. Av dessa har Jämtlands slakteriförening från den 1 januari 1970 in- gått i den branschblandade organisationen Nedre Norrlands producentförening (NNP). Nedre Norrlands slakteriförening och Väs- terbottens slakteriförening har från den 1 juli 1970 gått samman och bildat en ny förening, benämnd Norrlands slakteriför- ening. Den regionala slakteriorganisationen illustreras av figur 4: 3. Omfattningen av och strukturen inom de privatägda och föreningsägda delarna av slakteribranschen framgår av tabellerna 4: 8 resp. 4: 9. Slak- teriema i Norrlandsregionen redovisar 1969 i medeltal per driftsplats en slaktad kvan- titet av ca 1500 ton, återstående del av norra Sverige ca 5 000 ton och övriga för- eningsslakterier i landet i medeltal per drifts- plats ca 13 000 ton slaktad vikt. De fyra privatslakterier som förekommer i norra Norrland slaktade 1969 i medeltal endast ca 360 ton.

Kostnaderna i föreningsslakterierna i nor— ra Sverige har undersökts av Sveriges lant- bruksförbund. Jämförelser har därvid gjorts mellan slakterier i norra och mellersta Sve- rige år 1968. Med norra Sverige avses här liksom tidigare norrlandslänen samt Värm— lands och Kopparbergs län. I mellersta Sve- rige innefattas här Stockholms, Östergöt- lands, Jönköpings, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Västmanlands län.

Sammanfattningsvis redovisar lantbruks- förbundet att transport— och slakterikostna— dema i norra Sverige befunnits vara högre för samtliga djurslag och kostnadsställen. Se vidare tabell 4: 10. Den totala merkost- naden har uppskattats till ca 4 milj. kr.

34 % av merkostnaden anges bero av högre intransportkostnader per kg samt 26 % av högre kostnader på grund av lägre medelvikter än i Mellansverige. Återstående 40 % av merkostnaden kan enligt lantbruks- förbundet delvis bero av slakteriernas ringa storlek. Såsom framgår av redovisningen i

• Sida 37
•  Original

Slaktad kvantitet, ton

Slaktad kvantitet per Antal driftspl.,

Stor- Större Mindre Total

Slakteril'örening boskap kalv kalv Får Häst Svin slakt slakterier ton Norrbotten 1 198 127 58 27 68 36 1 514 1 1 514 Västerbotten 4 254 710 49 103 226 1 626 6 968 4 1 742 Jämtland 2 187 147 78 91 153 84 2 740 2 1 370 Nedre Norrland 2 617 307 61 194 215 727 4 121 3 1 374 Kopparberg 1 893 167 19 113 72 659 2 923 1 2 923 Värmland 3 421 671 22 156 206 3 109 7 585 1 7 585 Valbo slakteri

inom SGS 2 243 249 18 47 73 1 390 4 020 1 4 020 Summa 17 813 2 378 305 731 1 013 7 631 29 871 13 2 298 Övriga

föreningar 102 220 10 263 499 2 169 1 916 187 766 304 163 23 13 224 S:a rikets samt- _

liga slakteri- ' föreningar 120 033 12 641 804 . 2 900 2 929

det föregående är sålunda slakterierna i nor- ra Sverige betydligt mindre än i mellersta och södra Sverige. Det främsta skälet till detta är de långa transportavstånden och därmed sammanhängande höga transport- kostnader.

Tabell 4:IO. Merkostnader för slakterier i norra Sverige jämfört med mellersta Sverige 1968. Sveriges lantbruksförbund.

Merkostnad

öre/kg totalt Djurslag slaktvikt 1 OOO-tal kr- Storboskap 14,46 2 229 Större kalv 17,68 484 Mindre kalv 24,91 72 ' Får och lamm 34,62 216 Svin 12,31 860 Sugga 13,87 99 Summa 14,80 3 959 SOU 1970: 72

195397 334034 36 9 279

• Sida 38
•  Original

5. Gällande bestämmelser för särskilt stöd till jordbruket i norra Sverige

5.1. Inledning

Särskilt statligt stöd till jordbruket i norra Sverige har utgått sedan lång tid tillbaka. Stödet har utgått i form av pristillägg på jordbruksprodukter samt såsom rationalise- rings— och produktionsbefrämjande stöd. Vissa stödåtgärder har gällt enbart Norr- land medan de flesta har kommit även and- ra områden norr om de mellansvenska slätt- bygderna till godo. Syftet med de statliga insatserna har varit att förbättra produk- tionsapparaten tekniskt och strukturellt samt att förbättra inkomsterna för jordbrukarna i landsdelen. Motivet har varit de särskilda förhållanden som har rätt dels i fråga om naturliga förutsättningar för jordbruk, dels i fråga om näringens struktur och tekniska nivå.

I samband med beslutet av 1967 års riks- dag om riktlinjer för jordbrukspolitiken ut- talade föredragande departementschefen (prop. 1967: 95) att det vid utformningen av dessa inte varit möjligt att helt ta hänsyn till de särskilda förhållandena i norra Sve- rige. Av flera skäl borde emellertid en be- tydande jordbruksproduktion även i fort- sättningen upprätthållas i dessa delar av lan- det. Med hänsyn härtill borde jordbruket där även i framtiden få särskilt stöd. Riks- dagen godkände dessa uttalanden (JoU 1967: 25 och 31, rskr 280) och beslöt i en— lighet med Kungl. Maj:ts förslag, att särskilt rationaliserings- och prisstöd även i fort-

sättningen skulle utgå i huvudsak enligt oförändrade bestämmelser.

5.2' Särskilt prisstöd

I.syfte att förbättra inkomsterna för jord- brukarna i Norrland och delar av mellersta Sverige utgår regionalt jordbruksstöd i form av extra mjölkpristillägg och fraktbidrag för fodersändningar. Vidare är slaktdjursavgif- tema i Norrland utom Gästrikland reduce- rade i förhållande till landet i övrigt.

Extra mjölkpristillägg, som utgör ett stat- ligt pristillägg på mjölk i norra Sverige, har utgått sedan 1941. Under vissa perioder har stöd till mjölkproduktionen dessutom utgått i annan form, bl. a. såsom körlinjebidrag och s.k. clearingtillägg. År 1952 slopades sistnämnda båda stödformer och det stat- liga stödet koncentrerades till det extra mjölkpristillägget. De grunder, efter vilka detta tillägg utgått, har ändrats vid flera tillfällen. Senast skedde detta år 1962. Syf- tet med bidraget är att kompensera produ- centerna i de norra delarna av landet för sämre produktionsförutsättningar betingade av klimat, jordmån rn. rn.

Bidraget är ej begränsat till någon viss storleksgrupp utan utgår till alla som leve— rerar mjölk till mejeri, oavsett leveranser- nas storlek. De delar av Sverige, där det extra mjölkpristillägget utgår, domineras av småbruk. Bidraget har därför kommit att

• Sida 39
•  Original

Tabell 5:I. Extra mjölkpristilläggets storlek i olika områden enligt gällande bestämmelser." Statens jordbruksnämnds cirkulär 1962179.

Område

Öre per kg mjölk- fett

Öre per kg 4 %-is mjölk

]. Vid mejerier i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker, vid mejerierna i Gäddede och Sveg i Jämtlands län samt vid meje- riet i Backe i Västernorrlands län;

I a. vid andra mejerier i Norrbottens län än ovan avses samt vid Jörns och Norsjö mejerier i Västerbottens län ävensom för den mjölk, som från förutvarande leverantörer till sistnämnda tvenne mejerier levereras till Skellefteå mejeri; 11. vid Skellefteå mejeri i övrigt samt vid andra mejerier i Västerbottens och Jämtlands län än ovan avses ävensom för den mjölk som från förutvarande leverantör till det numera nedlagda mejeriet i Särna, Kopparbergs län, levereras till Mora mejeri; 111. vid mejerier i Västernorrlands län med undantag av mejeriet i Backe samt vid Ljusdalsortens mejeriförenings mejeri i Hälsing- land; lV. vid mejerier i Hälsingland i övrigt samt vid mejerierna i Leksand, Mora (med ovan vid II angivet undantag) och Vansbro i Kopparbergs län; V. vid mejerier i Gästrikland med undantag för mjölk, som levereras från producenter inom Uppsala och Västmanlands län, vilka skall äga uppbära extra mjölkpristillägg med 35 öre per kg mjölkfett, samt vid andra mejerier i Kopparbergs län än ovan

260

150

10,4

9,2

8,4

6,8

6,0

avses, ävensom vid mejerier i Värmlands län, i Örebro läns bergslag samt för den mjölk, som från förutvarande __ leverantörer till det numera nedlagda mejeriet i Nora, Orebro läns bergslag, levereras till mejeriet i Örebro, ävensom vid mejerierna i Tössbo och Vedbo härader och Åmåls stad i Älvsborgs län samt 56 2,2 . vid mejerierna i Skärplinge och Tierp, Uppsala län, och

Östervåla, Västmanlands län, med undantag för mjölk, som levereras från producenter inom Gästrikland, vilka skola äga uppbära extra mjölkpristillägg med 56 öre per kg mjölkfett. 35

uppfattas som en form av småbrukarstöd. Enligt gällande bidragsskala, som infördes 1962, utgår det extra mjölkpristillägget med belopp varierande inom olika områden mel- lan 35 öre och 260 öre/kg mjölkfett för den vid mejerierna invägda mjölken. Se ta- bell 5: 1. Producent erhåller extra mjölk- pristillägg för mjölk och grädde som invägs vid mejeri i Norrland och vissa delar av Svealand och nordligaste Götaland.

Det extra mjölkpristillägget utbetalas av statens jordbruksnämnd från riksstatsansla- get för stöd åt det mindre jordbruket. Svens- ka mejeriernas riksförening administrerar stödet. Bidragets totala årliga storlek och de genomsnittliga beloppen per bidragsta—

1,4

gare framgår av tabell 5: 2.

F raktbidrag för fodersändningar till vissa delar av norra Sverige har sedan 1930-talet utbetalats av statsmedel. Under slutet av 1950-talet drog dessa bidrag en genomsnitt- lig årlig kostnad av 1 300000 kr. Bidragss givningen begränsades från 1960 så att den rymdes inom en ram av 500 000 kr. (prop; 1960: 62, JoU 18 och 32, rskr 305). Inom denna ram skulle fraktbidrag utgå till vissa mera avlägset liggande delar av Norrland, som fick vidkännas särskilt dryga transport- kostnader vid inköp av fodermedel.

Fraktbidrag för transport av fodermedel utgår enligt statens jordbruksnämnds cirku-

• Sida 40
•  Original

Tabell 5 :2. Utbetalat belopp av extra mjölk- pristillägg åren 1960/61—1969/70.

Tabell 5:3. Fraktbidrag för fodersändningar till vissa delar av Norrland.

Genom-

snittligt belopp Antal Utbetalat per bi— bidrags- belopp drags- År tagare milj. kr tagare, kr 1960/61 66 770 32,1 481 1961/62 63 165 34,6 547 1962/63 59 780 39,5 660 1963/64 56 315 41,4 735 1964/65 48 500 41,5 856 1965/66 46 960 41,6 886 1966/67 42 335 39,7 938 1967/68 37 425 38,0 1 015 1968/69 33 920 37,7 1 111 1969/70 29 962 37,1 1 237

lär 1968: 61 och 1969: 5 med 2 kronor och 50 öre per deciton vid försäljning från an- nan kommun i riket än de i det följande nämnda till jordbrukare i:

Kommun Län

den del av Fjällsjö kom- Västernorrland mun, som tidigare utgjorde

Tåsjö kommun

Frostviken Jämtland Dorotea, Vilhelmina, Västerbotten Åsele, Fredrika, Örträsk,

Lycksele, Stensele, Tärna, Sorsele, Malå Arvidsjaur, Arjeplog, Norrbotten Jokkmokk, Gällivare, Kiruna, Karesuando, Pajala, Junosuando, Tärendö, Korpilombolo, Övertorneå med undantag av den del, som tidigare ut- gjorde Hietaniemi kommun

Bidragsberättigat fodermedel är fodersäd, kli av vete och råg, vetefodermjöl, olje- kraftfoder eller foderblandning. Den som sålt varan skall kvartalsvis avge deklaration härom till Svensk spannmålshandel, ekono- misk förening, som för jordbruksnämndens räkning utbetalar fraktbidrag. Medlen an— visas från och med 1968/ 69 under anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Dessförinnan anvisades medel för ändamålet under reservationsanslaget Bidrag till produktionsbefrämjande åtgärder i Norr-

Anvisat Utbetalat Budgetår belopp kr belopp kr 1961/62 500 000 235 693 1964/65 100000 277 '575 1965/66 350 000 347 106 1966/67 300 000 333 261 1967/68 350 000 389 822 1968/69 350 000 311 443 1969/70 350 000

land m.m. Under de senaste åren anvisade och utbetalda belopp framgår av tabell 5 : 3.

Differentiering av slaktdjursavgi fter är den tredje av de inledningsvis nämnda formerna av prisstöd som f.n. förekommer. Slakt- djursavgiften utgör en av jordbruksnäringens interna regleringsavgifter. När överskott på viss jordbruksprodukt uppstår inom landet och export måste ske till lägre pris än det inhemska, får jordbrukarna gemensamt bära exportförlusten. Sådana förluster täcks bl. a. med interna regleringsavgifter, som upptas vid leverans av vissa jordbruksprodukter.

Slaktdjursavgifterna var ursprungligen li- ka stora i hela landet. För nötkreatur in- fördes 1959 en differentiering, som innebar att avgiften reducerades i Norrland med undantag av Gästrikland. Differentieringen gäller numera endast för storboskap. För bäst var slaktdjursavgiften på motsvarande sätt differentierad åren 1959—1967. För svin har avgiften varit differentierad sedan år 1963.

Slaktdjursavgifterna är differentierade på följande fyra områden:

6.2. Inkomsternas sammansättning

Den andel av jordbrukarnas inkomster som utgörs av nettointäkt av jordbruksfastighet redovisas i tabell 6: 5 för storleksgrupper och områden.

Tabellen visar att för de norra delarna av landet utgör andelen nettointäkt av jord- bruksfastighet ca 40 % av den sammanräk- nade inkomsten, vilket kan jämföras med ca 60 % för riket. Andelen jordbruksin- komst är som väntat lägst i de mindre stor- leksgruppema. Den låga andelen inkomst av jordbruk i norra Sverige beror uppenbarli- gen på att de mindre jordbruken där an— talsmässigt dominerar.

Utvecklingen över tiden visar såväl för hela landet som för norra Sverige att an— delen nettointäkt av jordbruksfastighet mins- kar något år från år. Den del av inkomsten som ej utgör intäkt av jordbruksfastighet härrör huvudsakligen av inkomst av tjänst. Eftersom det för framtiden liksom nu kan vara aktuellt att beräkna ett inkomstförbätt— rande stöd utifrån likvider för försålda pro-

Tabell 6:5. Nettointäkt av jordbruksfastighet i procent av sammanräknad inkomst per brukningsenhet 1968. SCB:s deklarations- undersökning.

Storleks- grupp, ha Samtliga åker brukn.- Område 5—10 10—20 20—30 30—50 enheter

Nö 36 50 75 70 36 Nu 44 63 69 75 43 Ssk 40 57 63 73 40 Ss 33 48 78 81 63

S:a riket 47 64 80 81 58

• Sida 48
•  Original

Tabell 6:6. Samtliga kontanta inkomster i lantbruket 1968, procentuellt fördelade på inkomstslag. SCB:s deklarationsunders ökning och från SCB inhämtade uppgifter.

Område Hela Inkomster av Nö Nn Ssk Ss riket Mjölk 46 40 31 24 24 Övriga ani-

malier 22 17 30 24 37 S:a animalier 68 57 61 48 61 Vegetabilier 3 6 14 40 27 Skogsbruk 20 26 17 4 7 Övrigt 9 l 1 8 8 5 Summa relativtal 100 100 100 100 100 absoluta tal, genomsnitt per BE, (avrundat tal)kr 154001900028 20062 60046 900

dukter, skall här redovisas något om sam- mansättningen av samtliga kontanta inkoms- teri jordbruket (tabell 6: 6).

Enligt tabell 6: 6 härrör i de tre nordli- gaste produktionsområdena 65 år 75 % av lantbruksinkomsterna från det egentliga jordbruket, dvs. animalie- och vegetabilie— produktion. Av sistnämnda inkomster kom— mer i Norrlandsområdena 90—95 % av ani- malieprodukter, i mellersta Sveriges skogs- bygder ca 80 % och i medeltal för riket

ca 70 % av animalieprodukter. De anima- liska produkterna består såsom tabellen vi— sar i Norrland huvudsakligen av mjölk. Så- lunda svarar mjölken i övre och nedre Norr- land för 70 %, i mellersta Sveriges skogs- bygder och Svealands slättbygder för 50 % och i hela landet för 40 % av animaliein- komsterna. Detta innebär att mjölken i öv- re Norrland svarar för 46 % av samtliga inkomster i lantbruket, medan genomsnittet för landet är 24 %.

Vissa skillnader i lantbruksinkomstens sam- mansättning föreligger mellan olika stor- leksgrupper. Här skall endast nämnas att animalieproduktionen och framför allt mjölkproduktionen har en något mer do— minerande ställning vid de mindre jordbru- ken än vid de större.

Det extra mjölkpristillägget har särskilt för de större mjölkproducenterna i norra Sverige en relativt stor betydelse. Av mjölk- leverantöremas sammanräknade inkomst (nettoinkomst) utgöres i Norrlandsområde- na genomsnittligt ca 7 % av det extra mjölk- pristillägget. Den närmare fördelningen av mjölkpristillägget på brukare belyses av ta- bell 6: 7.

Såsom korrigering av uppgifterna i tabell 6: 7 bör nämnas att antalet jordbruk utan mjölkproduktion numera har ökat till ca 40 % i norra Sverige. Det innebär att de

Tabell 6.7. Extra mjölkpristilläggets fördelning på brukare 1965. Examensarbete av S Holm-

ström—H Lundell, lantbrukshögskolan.

Extra mjölkpristillägg per brukare

0 1—500 501—1 000 1 001— över Samtliga

Område kr kr kr 1 500 kr 1 500 kr grupper Antal brukare Nö 6 700 630 1 830 11 800 810 21 770 Nu 7 510 50 10 160 4 250 600 22 570 Ssk 5 150 7 610 390 20 20 13 190 Värmlands slättbygder 1 220 1 730 140 40 20 3 150 Hela området 20 580 10 020 12 520 16 110 1 450 60 680

Procentuell fördelning av antal brukare Nö 31 3 54 4 100 Nu 33 0 45 19 3 100 Ssk 39 58 3 0 0 100 Värmlands slättbygder 39 55 4 1 1 100 Hela området 34 17 20 27 2 100 46 SOU 1970: 72

• Sida 49
•  Original

itabellen angivna procenttalen för antal brukare som erhåller mjölkpristillägg bör reduceras något. Sammanfattningsvis kan sägas att av de jordbrukare som erhåller extra mjölkpristillägg omkring hälften får mindre än 1000 kr per år, medan lika många erhåller mer än 1 000 kr per år. Till sistnämnda grupp hör huvuddelen av bi- dragstagama i nedre Norrland.

• Sida 50
•  Original

7 Jämförande studie rörande lönsamhet och

utvecklingsmöjligheter för jordbruket i norra och

mellersta Sverige

7.1. Inledning

Det nu utgående prisstödet till norrländskt jordbruk är avsett som en kompensation för de jämfört med andra delar av landet sämre produktionsförutsättningama. Såsom ett un- derlag för våra överväganden om det fram— tida stödbehovet har vi ansett det vara an— geläget att få tillgång till ett material, som möjliggör analys av och jämförelser i fråga om det ekonomiska resultatet av jordbruks- drift i norra Sverige och i andra delar av landet. I detta syfte har professor Ulf Ren- borg vid lantbrukshögskolan på vårt upp— drag utfört en undersökning rörande lön- samhet och utvecklingsmöjligheter för jord- bruket i olika delar av norra och mellersta Sverige. Den fortsatta framställningen i det— ta kapitel utgör en sammanfattning av delar av den fullständiga rapporten över under- sökningen.1 Återstående del redovisas i ka- pitel 11.

Syftet med undersökningen har bl.a. va- rit att studera hur det ekonomiska resulta- tet vid jordbruksföretag av olika typ skiljer sig mellan olika områden i norra och mel- lersta Sverige till följd av naturliga, produk- tionstekniska och miljömässiga olikheter mellan områdena. Vidare har vid några driftsinriktningar orsakerna till konstaterade lönsamhetsskillnader analyserats. Slutligen har även undersökts vilka utvecklingsmöj-

ligheter jordbruksföretagen i norra Sverige har vid nuvarande förhållanden.

7.2. Undersökningens uppläggning

Undersökningens syfte har varit att belysa förhållandena i de delar av Sverige där ext- ra mjölkpristillägg f.n. utgår samt att där- vid göra jämförelser med andra områden. En begränsning av studien till vissa typom- råden har av olika skäl varit nödvändig att göra. Typområdena har utvalts efter ett för- farande där först området med mjölkpris- tillägg uppdelats i 36 primärområden, i stort sett enligt indelningen i naturliga jordbruks— områden. För dessa primärområden har en rad faktorer som mätare av naturliga, eko- nomiska och produktionstekniska förutsätt- ningar för jordbruket studerats. Efter stu- dier av dataserier för dessa faktorer har pri- märområdena sammanförts i sex olika se— kundärområden med så långt möjligt likar- tade förutsättningar. Ett typområde har se- dan lagts ut i vart och ett av fem sekundär- områden. I det sjätte området som består av inlands- och fjällbygder (utom Jämtlands silurområde) har något typområde ej lagts ut. Typområdena har valts dels så att de representerar ett sekundärområde, dels så

1 Renborg. Ulf och Lindqvist, Lennart, Lön— samhet och utvecklingsmöjligheter för jordbru- ket i norra och mellersta Sverige. En jämförande företagsekonomisk studie (stencil), Lantbruks- högskolan, Uppsala 1970.

• Sida 51
•  Original

att variationen mellan dem blir så stor som möjligt. De fem typområdena är:

Kils kommunblock, södra delen (skördeupp— skattningsområde 734) i Värmlands län (S, K) Sunne köping i Värmlands län (S, S) Sundsvalls kommunblock och Matfors kommun i Västernorrlands län (Y)

Bräcke kommunblock i Jämtlands län (Z, B) Östersunds kommunblock i Jämtlands län (2, Ö)

Piteå kommunblock, östra delen i Norrbottens län (BD)

Typområdena i södra delen av landet är två. De har valts ut att representera: Mälar-Hjälmarbygden (Kumla kommunblock)

(T) Falbygden i Skaraborgs län (Skördeuppskatt- ningsområdena 691 och 703) (R)

I fortsättningen betecknas typområdena med de inom parentes angivna symbolerna.

För varje uttaget typområde har tidigare insamlade uppgifter kompletterats med data om naturliga, ekonomiska och produktions- tekniska förhållanden. Dessa har valts ut så att de skall belysa de viktigaste tänkbara skillnaderna i förutsättningarna för jord- bruksdrift mellan typområdena. Materialet har diskuterats med och accepterats av dels

Tabell 7:l. Studerade företag.

lokala sakkunniga från berörda lantbruks- nämnder, dels representanter för jordbru- kets ekonomiska föreningsrörelse och Jord- brukets Utredningsinstitut.

Tillgängligt bokförings- och deklarations- material har ej varit tillräckligt geografiskt specificerat för att kunna ligga till grund för de lönsamhetsjämförelser som utförts. Ej heller skulle en meningsfylld renodling av de regionala skillnaderna kunna göras med ett bokföringsmaterial även om sådant förelåg. Andra faktorer än de som här skall studeras påverkar ju resultaten vid de en— skilda gårdarna. Det har därför blivit nöd— vändigt att för lönsamhetsstudiema bygga upp syntetiska kalkyler för vissa företagsty— per. Dessa företagstyper har sedan lönsam- hetsberäknats under de förhållanden, som råder i de olika typområdena. Härav följer att individuella variationer inte kunnat be- aktas. Företagstyperna specificeras i tabell 7: 1.

Företag F 1 representerar nudrift vid mjölkproducerande företag med mellan 10 och 20 ha åker. Mindre företag ingår ej i undersökningen, då de vid givet prisläge och teknik inte beräknas kunna ge sin brukare full sysselsättning till rimlig inkomst ens vid

Företagnr Fl FZ F3 F4 FS F6 F7 F8 F9 F10F11 Åker, ha 15 30 30 30 70 70 50 25 25 50 15 Mjölkkor, st 9 15 21 25 50 — — —— —-— — — Kvigor, stk 3 5 —— 7 14 — — —— — —— — Mellankalvar, stk 3 5 — — —— —— —— _ _ — —- Slaktnöt, stk 3 5 — —- —— 100 —- — 40 — 20—30 Modersuggor, st —— —— —— —— — — 50 — —— — — Slaktsvin, stk — — — — — — 900 —— — — —— Får, tackor —— —— — — —— —— — 150 —— — — mask årlig avverkn. 180 180 180 180 180 180 100 180 180 180 180 Insatta arb.tim. 2 500 2 800 3 000 3 400 5 400 3 000 3 100 1 600 1 5001 300 1 100—1 400 varav lejda 0 0 200 600 2 600 200 300 0 0 0 0 Byggnader a b c d e f g h i a a

a = helt avskrivna b = ladugården ombyggd för 80— 90 000 kr e = ladugården ombyggd för 65— 73 000 kr d = ladugården nybyggd för 185—207 000 kr e = ladugården nybyggd för 430—482 000 kr f = ladugården nybyggd för 285—319 000 kr g = stall nybyggt för 338—379 000 kr h = ladugård ombyggd för 18— 20 000 kr i = ladugård ombyggd för 92-103 000 kr k = antal uppfödda djur per år

• Sida 52
•  Original

skuldfrihet. I företag F 11 har nudriftsföre- taget F 1 förvandlats till ett deltidsjordbruk med köttproduktion. Samtliga övriga företag är utvidgningar av nudriftsföretaget i olika riktningar och till olika omfattning.

Med stöd av uppgjorda kalkyler för de in- gående produktionsgrenarna och av material främst från den jordbruksekonomiska un- dersökningen för övriga intäkter och kost- nader har ekonomiska data skaffats fram för de angivna företagen. Kalkylernas grundmaterial har hämtats från de områ- deskalkyler som regelbundet sammanställs av lantbrukshögskolans konsulentavdelning. Detta har anpassats till typområdenas för- hållanden med hjälp av de tidigare om— nämnda dataserierna som inhämtats spe- ciellt för denna undersökning. Det fram- ställda grundmaterialet har justerats vid dis- kussioner med lantbruksnämndernas lokala expertis. Lönsamhetsberäkningarna kommer därigenom framför allt att avspegla de re- gistrerade skillnaderna mellan typområdena i fråga om naturliga, ekonomiska och or- ganisatoriska förhållanden.

För de angivna företagen har enligt nor- mala rutiner räknats fram en serie mått på lönsamhet och likviditet vid olika finan- sieringsalternativ. Lönsamheten redovisas i denna sammanfattning såsom arbetsersättning, ersättning för eget arbete och timersättning för eget arbete.

Likviditeten har registrerats som kontantöverskott efter skatt och amortering det femte året efter starten av företaget för tre finansieringssituationer

40 000 kr. eget kapital, 172000 kr. eget kapital, dvs. 75 % av kapitalbehovet i nudrift,

230 000 kr. eget kapital, dvs. 100 % av kapitalbehovet i nudrift.

Den första finansieringssituationen avser att belysa en nytillträdandes situation, den andra en genomsnittlig situation med 25 % skuldsättning och den tredje en vanlig si- tuation för en äldre konsoliderad företagare.

Beräkningarna har genomförts på Upp— sala Datacentrals dator CDC 3600. Härige- nom har det blivit möjligt att snabbt ta fram

och justera de gjorda beräkningarna samt att snabbt genomföra de kalkyler av pris- förändringars effekter på lönsamhet och lik- viditet, som behövs för överväganden röran- de konsekvenserna av olika stödsystem. Med detta material som grund har det blivit möjligt att analysera lönsamhets-, likviditets— och utvecklingsproblem i olika områden och göra jämförelser mellan områden.

Analyserna inleds i det följande genom att jämförelser görs beträffande lönsamhet och likviditet företagstyp för företagstyp i de olika typområdena. Jämförelserna utförs genomgående vid två olika skördenivåer. Den ena är normskördenivån enligt skörde- skadeskyddets uppgifter. Denna nivå repre- senterar som bekant en genomsnittlig skör- denivå för resp. område och gröda. I norra Sverige tillhör stora delar av de arealer, som ligger till grund för normskördeberäkning- arna, företag där endast extensivt jordbruk bedrivs. Skördenivåerna på utvecklingsbara jordbruk ligger därför sannolikt högre än normskörden. Det har därför ansetts lämp- ligt att komplettera skördeuppgifterna med en skördenivå som enligt uppskattningar av lokal växtodlingsexpertis är möjlig att uppnå vid god teknik i respektive områden. Denna s. k. »möjliga skördenivå» ligger i de båda jämförelseområdena 20—30 % högre än normskördenivån. I typområdena är skillna- den 30—50 %. Klyftan mellan känd och tillämpad teknik tycks alltså vara större i norra Sverige än i jämförelseområdena.

Nämnda jämförelser belyser sålunda olik- heterna mellan typområden vid givna pro- duktionsinriktningar. En sådan studie tar ej hänsyn till att vissa produktionsinriktningar kan vara mest fördelaktiga i ett område medan andra inriktningar kan vara bäst i ett annat område. Analysen har därför kompletterats med studier av ekonomin hos de företag som i respektive typområden ger det bästa resultatet.

I ett särskilt avsnitt analyseras sedan för några centrala företagstyper de viktigaste orsakerna till lönsamhetsskillnaderna mellan områden.

Den bild som i hittills angivna analyser ges av jordbruksföretagens ekonomiska si-

• Sida 53
•  Original

Tabell 7.2. Ekonomiskt resultat av företag F 1 i olika typområden. Prisnivå 1969.

Typområde R T S, K S, S Y Z, B Z, Ö BD Arbetsers., totalt, 100-tal kr normskörd 128 117 83 77 121 109 110 114 möjlig skörd 148 138 117 116 136 135 136 142 Arbetsers. kr/tim normskörd 5,10 4,68 3,31 3,09 4,82 4,38 4,39 4,55 '”- möjlig skörd 5,91 5,53 4,69 4,64 5,44 5,38 5,42 5,70 Kontantöverskott, 100-tal kr vid 40 000 kr eget kapital normskörd 53 45 22 18 46 39 40 42 möjlig skörd 64 56 45 43 55 53 54 58 vid 172 000 kr eget kapital normskörd 163 154 135 131 156 149 151 153 möjlig skörd 175 165 154 152 165 163 166 168 vid 230 000 kr eget kapital normskörd 192 181 163 158 183 175 178 179 möjlig skörd 202 191 181 178 191 187 191 193

tuation i olika typområden visar ett statiskt nuläge. Av stor betydelse är dessutom före- tagens utvecklingsmöjligheter och företagar- nas möjligheter att välja mellan ett flertal lönsamma produktionsinriktningar. Ju större utvecklingsmöjligheterna och valfriheten rö- rande driftsinriktningar är desto fördelak- tigare är miljön för företagare med varieran- de kunskaper, intressen, kapitaltillgångar och resurskombinationer. Det framtagna grundmaterialet används även för att belysa olikheterna i dessa möjligheter mellan olika typområden. Detta görs så att man för varje område analyserar de ekonomiska konse— kvenserna av att det 15 ha stora mjölk- produktionsföretaget utvecklas på olika sätt till allt större företag. Detta är möjligt då samtliga företagstyper byggts upp med det angivna företaget F 1 som bas och utvecklats från detta genom marktillköp och investeringar. Ju flera av de aktuella ut- vecklingsriktningarna och företagen som vi- sar tillfredsställande ekonomiskt resultat desto större är jordbrukets utvecklingsmöj- ligheter och jordbrukarnas valfrihet i typ- området i fråga.

7.3. Lönsamhetsskillnader för givna företag i olika typområden

Analysen av lönsamhets- och likviditetsskill- nader har inletts genom att samma företags

resultat i olika typområden jämförts. Detta har skett genom att för varje företag F 1 till F 10 analysera uppställningar som den i tabell 7: 2 redovisade. Där har lönsamhets- tal och kontantöverskott för nudriftsföre- taget F 1 sammanställts för alla typområden. Det skulle föra för långt att här redovisa en- skildheterna i analysen för samtliga företag. Vi nöjer oss därför med att här summera dess huvudresultat.

När lönsamhetsjämförelserna mellan typ- områden görs för mjölkföretag'en F 1 till och med F 5 erhålles följande bild av arbets- ersättningen, både totalt och per timme. Ge- nomgående ligger värmlandsområdet här svagast till. Avståndet upp till de andra typ- områdenas resultat är särskilt iögonenfallan- de vid normskördarna men är något inhäm- tat vid den möjliga skördenivån. De båda sydliga jämförelseområdena i Skaraborgs och Örebro län ger i det minsta mjölkföre- taget, startföretaget F 1, i stort sett samma arbetsersättning som de fyra norrländska typområdena. Med ökande storlek hos mjölkproduktionsföretagen förbättras de norrländska och försämras de båda sydliga (R och T) områdenas lönsamhet. I det störs- ta mjölkproduktionsföretaget med 50 kor ligger sålunda typområdena i Skaraborgs, Örebro och Värmlands län i stort sett på samma arbetsersättning och betydligt lägre än de fyra i stort sett jämngoda norrländska

• Sida 54
•  Original

områdena i Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län. Kontantöverskotten visar att samtliga typområden är i stort sett lik— värdiga när det gäller att föra startföretaget F 1 genom den mest känsliga perioden av en uppbyggnad. Med ökande företagsstorlek uppkommer skillnader i likviditetssituatio- nen vid start så att även i detta avseende företagen i typområdena i Skaraborgs, Öre— bro och Värmlands län kommer att ligga allt sämre till än företagen i de norrländska typområdena. Dessa olikheter i ekonomiskt resultat kan främst föras tillbaka på att i mjölkproduktionsföretagen det extra mjölk- pristillägget förmår uppväga olika olägenhe— ter av den norrländska lokaliseringen. Lön— samhetsolikheternas orsaker redovisas, så- som tidigare nämnts, längre fram.

Lönsamhetsjämförelsen mellan de olika typområdena ger för köttproduktionsföreta- gen en helt annan bild. Arbetsersättningen granskas först. Med viss genomgående över- lägsenhet för skaraborgsområdet ligger detta samt örebro- och värmlandsområdena bäst till beträffande alla företag och på en i stort sett jämställd nivå. Detta gäller i varje fall vid den möjliga skördenivån. Vid norm- skörd ligger arbetsersättningen vid de värm- ländska företagen klart lägre än vid de båda andra områdenas företag. Betydligt sämre arbetsersättning uppvisar däremot alla före- tag i de fyra norrländska typområdena. De- ras underlägsenhet ökar med stigande före- tagsstorlek och med allt nordligare läge. Motsvarande bild gäller i stort även för kontantöverskotten under den känsligaste delen av företagsstarten. Särskilt stora nack- delar har härvid det största köttproduktions- företaget när det förläggs till typområdet i Norrbottens län. Det bör i sammanhanget erinras om att i stort sett enhetliga priser på kött och fläsk gäller i olika delar av lan- det.

Variationen i svinproduktionsföretagens lönsamhet liknar närmast den som nyss re- dovisats för köttproduktion. Här samlar sig dock typområdena mera klart i tre olika grupper. Gruppen med den fördelaktigaste situationen, både med hänsyn till arbetser- sättning och kontantöverskott, innefattar fö—

retagen i skaraborgs- och örebroområdena samt i södra delen av det värmländska typ- området, Kil. Därefter kommer, på en tyd- ligt lägre nivå och likaså för båda de eko- nomiska måtten, företagen i norra delen av det värmländska typområdet, Sunne, samt i Västernorrland och Jämtland. Det oför- delaktigaste resultatet och betydligt lägre än övriga, nås av företaget i det norrbottniska typområdet.

Det kreaturslösa företaget visar som vän- tat betydligt sämre ekonomiskt resultat i typområdena från och med norra delen av värmlandsområdet och norrut än i typom— rådena söder därom. Lönsamhetsskillnader— na hänger främst samman med färre grödor och lägre skördar ju längre norrut i landet man kommer.

7.4 Lönsamhetsskillnader för bästa och näst bästa företag i olika typområden

7.4.1. Företag med bästa lönsamhet

Jämförelserna mellan olika områden beträf— fande jordbrukets lönsamhet utsträckes i detta avsnitt, inom ramen för de tillgäng- liga kalkylerna, till att ta hänsyn till respek— tive typområdes bästa möjligheter. Detta görs så att för varje typområde uttas de två företag som ger den bästa timersättningen till företagarfamiljens arbete. Härvid görs till en början den begränsningen att en- dast sådana företag studeras, där familjen har heltidssysselsättning.

Tabellerna 7: 3 och 7: 4 visar vilka före- tag, som ger bäst företagsekonomisk lön— samhet. Det totala arbetsersättningen utgör brukarens andel av hela årsarbetsersättning- en i företaget. Arbetsersättningen per timme avser ett genomsnitt för hela den kalkyle- rade arbetsåtgången. Kontantöverskottet har beräknats för två alternativa planeringssi- tuationer.

I båda fallen beräknas kontantöverskot- tet för brukaren, som antas svara för upp till 2 800 arbetstimmar tillsammans med sin hustru. Vid den ena planeringssituationen utförs vad som i tabell 7: 1 kallas lejd ar- betskraft av en familjemedlem, t. ex. en son

• Sida 55
•  Original

Tabell 7:3. Ekonomiskt resultat av de två bästa heltidsföretagen i resp. typområde vid norm- skörd och vid 1969 års priser.

Typområde R T Lönsamhet Bästa företag = bf F 7 F 7 Näst bästa företag = nbf F 1 F 1 Total arbetsersättn. 100-tal kr bf 215 248 nbf 128 117 Arbetsersättn., kr/tim bf 7,67 8,87 nbf 5,10 4,68 Kontantöverskott, 100-tal kr vid 40 000 kr eget kapital bf: utan lejd arbetskraft —14 8 med lejd arbetskraft —24 2 nbf : utan lejd arbetskraft 53 45 med lejd arbetskraft 53 45 vid 172 000 kr eget kapital bf: utan lejd arbetskraft 107 123 med lejd arbetskraft 99 117 nbf : utan lejd arbetskraft 163 154 med lejd arbetskraft 163 154

F7 F7 FS FS F5 F5 Fl Fl F3 F3 F3 F3

191 118 199 180 197 169 83 77 140 125 128 131

6,84 4,22 7,10 6,43 6,31 6,02 3,31 3,09 4,99 4,47 4,57 4,70

—1 —71 —32 ——50 —61 ——112 —l 6 —94 ——1 58 ——l93 —208 ——268 . 22 18 55 46 48 55 ' ' 22 18 47 37 40 45

121 76 93 83 77 42 112 59 —4 =39 —53 ——113 135 131 170 160 164 170 135 131 162 152 156 162

till brukaren, som nöjer sig med en arbets- ersättning, som svarar mot den företagseko- nomiska löneförmågan. I den andra situa- tionen däremot betalas den lejda arbetskraf-

ten med lantarbetarlön. Då ]öneförmågan inte når upp till lantarbetarlönen minskar brukarens arbetsinkomst och kontantöver- skott, då mängden lejt arbete ökar.

Tabell 7. 4. Ekonomiskt resultat av de två bästa heltidsföretagen i resp. typområde vid möjlig skörd och vid 1969 års priser.

S,K s,s Y Z,B z,ö BD

F7 F7 F5 FS FS FS F6 F6 F7 F7 F7 F3

356 233 225 214 219 217 176 164 169 163 186 176

12,71 8,32 8,03 7,65 7,83 7,76 6,28 5,86 6,05 5,81 6,66 6,28

98 18 ——31 —61 —60 —81 99 8 —1 34 —-1 74 —l69 ———192 —78 =90 —33 —51 —30 76 ——90 ——1 02 —51 —70 —46 70

213 145 111 92 93 73 214 139 20 —20 -——14 —37 74 63_ 108 100 115 192 63 51 96 83 104 185

Typområde R T Lönsamhet Bästa företag = bf F 7 F 7 Näst bästa företag = nbf F 6 F 1 Total arbetsersättning 100—tal kr bf 308 361 nbf 183 138 Arbetsersättn., kr/tim bf 10,99 12,89 nbf 6,54 5,53 Kontantöverskott, 100-tal kr vid 40 000 kr eget kapital bf : utan lejd arbetskraft 43 67 med lejd arbetskraft 41 69 nbf: utan lejd arbetskraft —1 14 56 med lejd arbetskraft —125 56 vid 172 000 kr eget kapital bf: utan lejd arbetskraft 160 181 med lejd arbetskraft 158 182 nbf: utan lejd arbetskraft 37 165 med lejd arbetskraft 28 165 SOU 1970: 72

• Sida 56
•  Original

Av tabellerna 7: 3 och 7: 4 framgår att fö- retaget F 7 är bäst ur lönsamhetssynpunkt i de fyra sydligaste och företaget F 5 i de fyra norrländska typområdena. F 7 är det fullt utbyggda svinföretaget med 50 suggor. F 5 är det fullt utbyggda mjölkproduktions- företaget med 50 kor. Det näst bästa före— taget är vid normskörd startföretaget med 9 kor i de fyra sydliga områdena. I Norr- land kommer här i stället det halvstora mjölkkoföretaget F 3 in.

Vid möjlig skörd visar sig det specialise- rade köttföretaget F 6 vara det näst bästa företaget i de sydligaste områdena, utom i kumlaområdet där startföretaget F 1 är näst bäst. Fläskföretaget F 7 kommer fram som näst bästa företag i de tre områdena i nedre Norrland och mjölkproduktionsföre- taget F 3 i typområdet i Norrbottens län. Skillnaderna mellan fläskföretaget F 7 och de medelstora mjölkföretagen F 3 och F 4 är små i de tre områdena i nedre Norrland.

I stort sett kan alltså sägas att mjölken do- minerar de båda bästa heltidsföretagen i de fyra norrländska typområdena oberoende av skördenivå vid 1969 års prisläge. På något svagare grunder kan sägas att svin- och köttproduktion dominerar de båda bästa företagen i de tre sydliga områdena obe- roende av skördenivån vid samma prisläge. Dock spelar här mjölkproduktionen viss roll vid den lägre skördenivån.

En jämförelse beträffande lönsamhetslä- get visar att arbetsersättningen i respektive områdens bästa företag i allmänhet ligger högst i typområdena i Skaraborgs och Öre— bro län. Vid normskördenivå ligger företa- gen i de övriga typområdena i flertalet fall 3 000 år 5000 kr. lägre i årsersättning än medeltalen för typområdena i Skaraborgs och Örebro län. Vid möjlig skördenivå lig- ger företagen i det sydliga värmlandsområ- det, Kil, i stort sett på samma nivå som fö- retagen i de båda bästa typområdena i Ska— raborgs och Örebro län. Alla övriga typom- råden 1igger vid denna skördenivå 10000 år 12 000 kr. lägre i årlig arbetsersättning än medeltalet för fläskföretagen i skaraborgs- och örebroområdena, men i stort sett på samma nivå som kött- och mjölkföretagen

i dessa områden. Endast i några få fall finns det avvikelser från denna bild.

Genomgången av kontantöverskotten vi- sar att jordbrukarna i de fyra norrländska typområdena och i det nordliga värmlands- området, Sunne, sannolikt har mindre möj- ligheter att bygga upp sina mest lönsamma företag, än vad man har i de mellansvenska områdena.

En mindre analys av deltidsföretagens konkurrensförmåga har genomförts. Analy- sen visar att köttproduktionsföretagen F 11, F 8 och F 9 är förhållandevis goda alterna- tiv i de tre sydligaste typområdena i Skara- borgs, Örebro och Värmlands län. Något av dem ligger i dessa områden alltid som näst bästa företag före det som nämnts i tabellerna 7: 3 och 7: 4. Härvid har lönsam- heten mätts per arbetstimme som beräknas åtgå för jordbruket. Detta betyder att före- tagen endast undantagsvis kan konkurrera om inte tillgång till deltidsarbete utanför jordbruksföretaget föreligger. Nämnda del- tidsföretag med köttproduktion kan vid 1969 års prisläge ej konkurrera i förmåga att ge timersättning med de mjölkföretag, som dominerar i de fyra norrländska typ— områdena.

7.4.2 Bästa företag med kontantöverskott större än 10 000 kr.

I föregående avsnitt har de två ur lönsam- hetssynpunkt bästa företagen beskrivits. Här tillfogas dessutom kravet, att likviditeten måste vara sådan, att brukarens familj får ett kontantöverskott efter skatt och amor- teringar på minst 10 000 kr. att leva av un- der de ur likviditetssynpunkt mest kritiska åren.

Det är främst de stora kapitalkrävande företagen F 5, F 6 och i viss mån F 7 som ger likviditetsproblem. Nya serier över bästa och näst bästa företag vid det uppställda likviditetskravet har räknats fram för tre olika finansieringssituationer. I det första fallet förutsätts inget statligt bidrag till inre rationalisering. I det andra fallet antas så— dant bidrag utgå till 25 % av den kalkyle- rade kostnaden för ny- och ombyggnad av

• Sida 57
•  Original

Tabell 7.5. Ekonomiskt resultat vid de två bästa företagen med minst 10 000 kr i kontantöver- skott vid 172 000 kr i eget kapital, prisnivå 1969, inget tinansieringsbidrag och normskörd.

Typområde R T S, K S, S Y Z, B Z, Ö BD Bästa företag = bf F 71 F 7 F 7 F 1 F 3 F 3 F 3 F 3 Näst bästa företag = nbf F 11 F 1 F 1 F 3 F 4 F 1 F 1 F 1 Total arbetsersättning, 100-tal kr bf fam.företag 215 248 191 77 140 125 128 131 nbf fam.företag 128 117 83 51 137 109 110 114 Kontantöverskott, 100-tal kr bf fam.företag 107 123 121 131 170 160 164 170 nbf fam.företag 163 154 135 121 125 149 151 153

1 Tabellen förutsätter att brukaren och den anställda arbetskraften delar arbetsersättningen lika per timme (familjeföretag). Om anställd arbetskraft betalas med 12 kr/tim blir bf F 1 och nbf F 3.

ekonomibyggnad samt täckdikning. Högsta bidragsbelopp för nybyggnad har satts till 100 000 kr. och vid ombyggnad till 25 000 kr. Lägsta belopp för dikningsbidrag har satts till 5 000 kr.

I det tredje fallet antas de nybyggda spe- cialiserade mjölkföretagen F 4 och F 5 samt kött- och svinföretagen F 6 och F 7 i Värmland och Norrland erhålla sådant stöd som utgår till särskild rationalisering (SR). Bidragsandelen har satts till 40 % av den kalkylerade kostnaden för inre rationa- lisering. För driftsrationalisering räknas med 40 % bidrag till skillnaden mellan livvärde och slaktvärde vid inköp av rekryterings- djur och med 20 % bidrag till Specialma- skiner. .

Materialet redovisas här för två olika planeringssituationer. I den ena räknas med ett eget kapital på 40000 kr. vid start av de bästa företagen. I den andra antages att

en innehavare av nudriftsföretaget F 1 med normal skuldsättning bygger upp de bästa företagen. Hans eget kapital beräknas upp- gå till 17 2 000 kr.

Beräkningarna visar att vid normskörd och ett eget kapital på 40 000 kr inget före- tag i något område uppfyller kravet på 10000 kr i kontantöverskott ens då stats- bidrag utgår.

Vid den möjliga skördenivån och 40 000 kr i egen kapitalinsats når endast två av slaktsvinsföretagen F 7 över den uppsatta likviditetsgränsen och detta först då ratio- naliseringsbidrag utgår. Det sker i typom- rådena på Svealands slättbygd, dvs. i kum- la- och kilområdena.

I planeringssituationen med 172000 kr i eget kapital analyseras först det fall där- inget statligt bidrag till inre rationalisering utgår. Kalkylresultatet har sammanställts i tabellerna 7: 5 och 7: 6 för de båda skörde-

Tabell 7:6. Ekonomiskt resultat vid de två bästa heltidsföretagen med minst 10 000 kr i kon- tantöverskott vid 172 000 kr i eget kapital, prisnivå 1969, inget finansieringsbidrag och möjlig skörd. Typområde R T S, K S, S Y Z, B Z, Ö BD Bästa företag = bf F 7 F 7 F 7 F 7 F 51 F 3 F 72 F 3 Näst bästa företag = nbf F 1 F 1 F 1 F 1 F 71 F 1 F 32 F 1 Total arbetsersättning, 100-tal kr bf fam.företag 308 361 356 233 225 158 186 176 nbf fam.företag 148 138 117 116 169 135 164 142 Kontantöverskott, 100-tal kr bf fam.företag 160 181 213 145 111 180 115 192 nbf fam.företag 175 165 154 152 108 163 186 168

1 Vid 12 kr/tim till anställd arbetskraft bf F 3 och nbf F 4. ” Vid 12 kr/tim till anställd arbetskraft bf F 3 och nbf F 1.

• Sida 58
•  Original

nivåerna. Som vi ser av tabellerna domine- rar vid kravet på minst 10 000 kr i kontant- överskott fortfarande fläskföretaget F 7 bil- den av de bästa företagen i de mellansvens- ka områdena R, T och S, medan det stora köttproduktionsföretaget F 6 har fått vika för de mindre kapitalkrävande mjölkföre- tagen F 1 och F 3. I de norrländska typ- områdena dominerar fortfarande mjölkföre- tagen bilden av de båda bästa företagen. Det är dock ej det största företaget F 5 med 50 kor utan ombyggnadsfallen F 3 med ett 20-tal mjölkkor, som ger det bästa resulta- tet, när det ökade likviditetskravet ställs.

Jämförelsen av lönsamheten hos de båda bästa företagen mellan områden är svår att göra då bilden är mycket spittrad. I stort sett skulle dock höjningar av arbetsersätt- ningen i norrlandsområdena med 4 år 6 000 kr per år vid normskörd och 5 ä 9 000 kr vid möjlig skörd föra upp arbetsersättningen där till genomsnittet för de båda bästa före- tagen i de mellansvenska jämförelseområ- dena. Värmlandsområdet är fortfarande av- vikande från de övriga områdena med södra delen, S,K, mest lik de övriga mellansvenska områdena och den norra delen, S,S, vid möjlig skörd mest lik de norrländska områ- dena och vid normskörd ännu ofördelakti- gare. Det sagda gäller under förutsättning att inga statliga bidrag utgår.

Då i denna planeringssituation ett 25 %- igt statsbidrag till inre rationaliseringsåtgär- der underlättar finansieringen, gäller för de tre sydliga områdena, R, T och S, tabellerna 7: 3 och 7: 4 samt för de norrländska områ- dena, Y, Z och BD, i huvudsak tabellerna 7: 5 och 7: 6. Fläsk— och köttföretagen do- minerar sålunda härvid bilden i Mellansve- rige och de för ett 20-tal kor utbyggda mjölkföretagen i ombyggda hus i Norrland. Skillnaderna i arbetsersättning till brukarna mellan söder och norr blir därigenom i den- na situation t. o. m. större än vad som angi- vits i avsnitt 7.4.1, där ingen hänsyn till lik- viditeten togs. Kontantöverskotten ligger dock närmast högre i de nordliga områ- dena, Y, Z och BD, än i de sydliga. I de norrländska typområdena är det sålunda t.o.m. vid ett 25 '%-igt stöd svårare än i

Mellansverige att bygga upp stora jord- bruksföretag. Detta gäller vid 1969 års pris— nivå.

Om man i Värmland och Norrland räknar med ett 40 %-igt statsbidrag till inre ratio- naliseringsåtgärder, dvs. en höjning upp till SR-stöd, blir det möjligt att ur likviditets- synpunkt bygga upp det största mjölkpro- duktionsföretaget F 5. Skillnaderna i lön- samhet mellan de norra och de södra om- rådena blir härvid desamma som angivits i avsnitt 7.4.1.

7.5 Lönsamhetsskillnademas orsaker

De tidigare observerade skillnaderna i lön- samhet mellan företag i olika områden byggs upp av såväl positivt som negativt verkande olikheter. Sålunda kan t. ex. en lägre lönsamhet i en nordlig i förhållande till en sydlig placering av ett företag bero av en lägre skörd per arealenhet och ett lägre pris per skördad enhet i det nordliga området, men samtidigt motverkas av en lägre kostnad för markutnyttjandet i det nordliga än i det sydliga området. Orsakerna- till lönsamhetsskillnaderna mellan företag i olika områden analyseras i detta avsnitt med hjälp av det tidigare insamlade data- materialet rörande typområdena. Analysen begränsas till ett fåtal viktiga företag, näm- ligen startföretaget F 1 samt de stora före- tagen för produktion av mjölk, F 5, av kött, F 6, och av svin, F 7. Dessa anses lämpliga eftersom de, såsom framgår av föregående avsnitt, i allmänhet tillhör de bästa företagen i de olika typområdena.

Analysen genomförs så, att skillnaderna i arbetsersättning mellan områdena redovi- sas totalt och uppdelade på olika påverkan- de faktorer. Genomgående redovisas avvi- kelsen från typområdet i Skaraborgs län. Faktorema har grupperats efter sådana som beror på den ekonomiska miljön respektive av naturen givna olikheter. Till de förra hör sådana faktorer som prisskillnader på pro- dukter, förnödenheter, mark, markanlägg- ningar, byggnader etc. Till sådana olikheter som beror av naturförhållanden räknas främst skillnader i hektarskördar samt de

• Sida 59
•  Original

Tabell 7.7. Total skillnad i arbetsersättning och dess fördelning på olika poster vid jämförelser mellan typområdet R och övriga typområden för företagen F 1 och F 5, 100-tal kr.

Typområde R T S, K S, S Y Z, B Z, Ö BD Företag F 1 : Skillnad vid möjlig skörd p.g.a olika mjölkpris — +9 +9 +9 +50 +54 +54 +68 spannmålspris — 0 ——l —1 —2 —2 —2 —7 övriga priser — —1 —5 —4 —1 6 —-20 —24 —24 naturliga förutsättn. —— —19 —34 —36 —44 —45 —40 —43 Total skillnad vid möjlig skörd — —11 ——31 =32 ——1 2 —1 3 —12 —6 normskörd —— —11 —45 —51 —7 —-19 —1 8 —14 Företag F 5: Skillnad vid möjlig skörd p.g.a. olika mjölkpris — +50 +50 +50 +275 +300 +300 +37S byggnadskostnad —— 0 0 0 —l 9 —30 —30 —45 spannmålspris _- 0 —3 —4 —8 —8 —7 ——29 övriga priser — —3 ——20 —22 ——50 —56 —59 —65 markkostnad — ———3 +133 +135 +163 +145 +135 +106 naturliga förutsättn. —77 ——1 53 ——1 68 —201 ——212 —190 —l97 Total skillnad vid möjlig skörd — —33 + 7 —9 + 160 + 139 + 149 + 145 normskörd —— —35 —59 ——94 + 163 + 127 + 121 + 105

olikheter i foderstater och växtodlingspla- ner som orsakas dels av olika hektarskör- dar, dels av olika lång betesperiod. Det har inte varit möjligt att i analysen dela upp ef- fekterna av dessa naturgivna olikheter. De redovisas därför genomgående under be- nämningen skillnader i naturliga förutsätt- ningar. Priser och övriga data avser 1969.

Skillnader i produktionsteknik föreligger också mellan områdena. Dessa skillnader består främst av olika intensitet i växtod- lingen vid normskördenivå. Vid den högre skördenivån förutsätts däremot samma in- tensitet i samtliga områden. Vad som i redo- visningen nedan kallas skillnader p. g. a. oli- ka naturliga förutsättningar innefattar där- för också skillnader i tillämpad teknik i växtodlingen vid normskördenivå.

Resultatet av analysen redovisas här kort- fattat dels i tabellerna 7: 7 och 7: 8, dels i följande sammanfattande kommentarer. I tabellerna görs fördelning på olika faktorer endast för alternativet möjlig skörd.

Den starkast negativt verkande faktorn till de fem norra typområdenas nackdel är

vad som här kallas naturliga förutsättningar. Häri inräknas såsom nämnts inte bara de lägre hektarskördama i dessa områden i för- hållande till jämförelseområdena utan även nödvändiga kompletteringar i foderstater och ändringar i växtodlingsplaner för att kompensera för dessa lägre hektarskördar och för kortare betesperioder i de fem nordliga typområdena.

Vid arealutökning motverkas dock dessa sämre naturliga förutsättningar i de nord- liga områdena av att markvärdena är lägre där än i de båda sydliga jämförelseområ- dena. I inget av de närmare undersökta fal- len är dock den positiva effekten av låga markvärden lika stor som den negativa ver- kan av sämre naturliga förutsättningar.

I den ekonomiska miljön verkar dels för- nödenhetsprisema, dels byggnadskostnader- na försämrande på lönsamheten i de fem nordliga typområdena vid jämförelse med de två sydliga områdena. Effekterna av dessa högre priser och kostnader är dock betydligt mindre än av skillnaderna i na- turliga förutsättningar. Särskilt anmärk—

• Sida 60
•  Original

Tabell 7.8. Total skillnad i arbetsersättning och dess fördelning på olika poster vid jämförelser mellan typområdet R och övriga typområden för företagen F 6 och F 7, 100-tal kr.

Typområde R T S, K S, S Y 2, B 2, Ö BD Företag F 6: Skillnad vid möjlig skörd p.g.a. olika köttpris — + 13 + 25 + 25 —25 —25 —25 —50 byggnadskostnad — O 0 0 —1 2 —20 ——20 —30 spannmålspris — —3 —2 —1 0 —1 + 1 ——4 övriga priser — —4 —20 —20 ——32 —39 —42 —40 markkostnad — —3 +133 +134 + 163 + 145 +135 +106 naturliga förutsättningar _ —74 —144 —158 —212 ——222 —199 ——211 Total skillnad vid möjlig skörd — —71 —8 —20 ——1 18 —162 ——1 50 —229 normskörd — —65 —69 ——-105 —126 —183 —185 ——282 Företag F 7: Skillnad vid möjlig skörd p.g.a. olika Häskpris —— +60 +91 +9l +48 +78 +78 +36 byggnadskostnad —— 0 0 0 —1 5 ——24 —24 ——36 slaktd j ursavgif t —— O 0 0 + 18 —1 8 + 18 + 54 spannmålspris —— 0 ——32 —44 —45 ——45 —44 —155 övriga priser — + 2 ——l 6 —l 8 —38 —-46 —47 ——54 markkostnad — —2 + 86 + 85 + 104 +92 + 86 + 67 naturliga förutsättningar _ —1 —76 ——197 ——225 —234 —202 —224 Total skillnad vid möjlig skörd — +59 +53 —83 —153 —161 —135 —312 normskörd —— + 37 ——26 —-—107 —141 —123 —88 —318

ningsvärd är dock den starka relativa lön- samhetssänkande effekt som i det norrbott- niska typområdet orsakas av höga foder— sädspriser och byggnadskostnader.

De sammanlagda effekterna av de hittills nämnda faktorerna, som i förhållande till jämförelseområdena är negativa i de fem nordliga typområdena, motverkas endast i mjölkproduktionsföretagen i väsentlig grad av högre produktpriser. Mjölkpriset är högre huvudsakligen på grund av det extra mjölk- pristillägget. I startföretaget med 15 ha åker och 9 mjölkkor motverkas de negativa ef- fekterna ej fullständigt genom det högre mjölkpriset. I det stora mjölkproduktionsfö- retaget med 50 kor räcker däremot det högre mjölkpriset till för att täcka effek- terna av de negativt verkande faktorerna. För de övriga företagen, där kött och fläsk produceras, motverkas de negativt verkande faktorerna ej av motsvarande högre priser. Här kvarstår därför lönsamhetsolikheter av

tidigare angivet slag mellan liknande före- tag i olika områden.

7.6. Jordbrukets utvecklingsmöjligheter

Såsom redan nämnts i avsnitt 7.2 har det ansetts önskvärt att, såsom komplement till redovisningen av den aktuella ekonomiska situationen i typområdena, belysa företagets utvecklingsmöjligheter. I detta syfte görs område för område en analys av huruvida företaget med nio kor, F 1, med ekonomisk fördel kan utvecklas till större företag. Vid denna analys har det stjämformiga diagram över utvecklingsvägar följts, som anges i figur 7: 1. I detta kan urskiljas alternativa utvecklingsvägar, nämligen åt mjölkproduk- tion — F 2 till F 5 —, åt köttproduktion — F 11, 9, 6 och 8 —, åt svinproduktion — F 7 — och åt kreaturslös drift — F 10. Stjärnformade diagram av den typ som visas i figur 7:1 har studerats. Avsikten

• Sida 61
•  Original

Kött

FG. 70 hd,100 ungnöt

&

F8.25 ha,150 tackor

Xx

FS. 25 m,m ungnöt

F 11 .15 ha, 20—30 ungnöt

I I | | | | i | l | | | I !

Mjölk

F5.70 ha,50 kor

/

Flo.30 hu,25 kor

F3.30 ha, 21 kor

i=2_3o ho,15 kor

F1.15 hu,9 kor

F7. 50 ha, 50 suggor,900 slaktsvin

Flösk

F 10. 50 ha

Växtprodukter

Figur 7:I. Analyserade utvecklingsvägar för nuföretaget på 15 ha åker (F 1).

har härvid varit att följa utvecklingen av arbetsersättningen och kontantöverskottet när startföretaget utvecklas till större mjölk— företag, till köttproducerande företag samt till svinproduktion och till kreaturslös drift. Följande två mått har utvalts för att regist- rera de ekonomiska konsekvenserna av ut- veckling åt dessa olika håll:

a) familjens arbetsersättning per timme nedlagt arbete.

b) kontantöverskottet per företag vid en skuldsättning i det ursprungliga företaget : 25 %, dvs. ungefärligen motsvarande riksgenomsnittet.

Utvecklingsmöjligheterna har analyserats dels vid normskördenivå, dels vid den högre nivå som kallats möjlig skörd. Analysen av- ser vidare den i avsnitt 7.4.1 beskrivna pla- neringssituationen, då allt arbete utförs av familjemedlemmar, som delar arbetsersätt- ningen lika efter arbetsinsatsens storlek.

Utvecklingsmöjligheter mot en viss före- tagstyp har antagits föreligga när såväl ar- betsersättning som kontantöverskott i denna företagstyp är högre än i startföretaget F I . Härvid har kontantöverskottet i deltidsföre- tagen F 8, 9, 10 och 11 ansetts ge ett högre

bidrag till familjens levnadskostnader, när det är större än halva kontantöverskottet i F 1. Detta är en enkel regel som kan dis- kuteras ur flera synpunkter. Den förutsätter t. ex. att jordbrukaren, som önskar ändra sitt företags driftsform eller storlek, är till— fredsställd även med en liten förbättring av sitt nuvarande ekonomiska läge utan att fråga efter att tillfredsställa en viss specifi- cerad lönsamhetsnivå, som skulle kunna ligga åtskilligt över den nuvarande. Det för- utsätter också, att övergången från en före- tagstyp till en annan ej medför anpassnings- och tillväxtkostnader. Sådana kostnader har nämligen ej räknats in i kalkylerna. När vi i analysen trots detta använder de angivna enkla reglerna för att urskilja utvecklings- möjligheter, har det sina givna skäl. Som ti- digare nämnts har kalkylerna för de olika företagen främst inriktats på att göras så jämförbara som möjligt, ej på att noggrant kunna specificera den absoluta storleken av lönsamhetsmåtten. Man måste därför nöja sig med att rangordna lönsamhetsmått utan att diskutera hur många som uppnår givna, absoluta tröskelvärden. Avsaknaden av hän- syn till anpassnings- och tillväxtkostnader

• Sida 62
•  Original

Wixtprrr—

Vöxtprod.

Vöxtprod .

FIO. 41,23

det prod.

| Fro. 4,56

Vöxtprod .

F7. -2,57 |

——) Kontontöverskott ah timersättning högre än i Fl, d_v.s. utvecklingsmöjlighet föreligger. ___) Timersöttningen högre än i F1. ”'"-"") Kontunlöverskottet högre "cin i Fl.

a = utan linansieringsbldmg, b: rutionuliseringsbidrag , C =sörskilt rationaliseringsbidrag.

Figur 7:2. Arbetsersättning i kr per timme samt utvecklingsvägar vid normskörd, 75 % eget kapital i F 1 samt tre olika finansieringssituationer. Prisnivå 1969.

• Sida 63
•  Original

Fusk _ Vöxlprod.

detprod.

__) Kontantöverskott & timersättning högre än i Fl, d.v.s. utvecklingsmöjlighet föreligger. '_'—% Timersättningen högre än i Fl. """-"') Kontuntöverskottet högre än i Fl.

Cl = utan finansieringsbidrug , b: rotionaliseringsbidmg , C : särskilt rotionnliseringsbidrug.

Figur 7:3. Arbetsersättning i kr per timme samt utvecklingsvägar vid möjlig skörd, 75 % eget kapital i F 1 samt tre olika finansieringssituationer. Prisnivå 1969.

• Sida 64
•  Original

Tabell 7:9. Kontantöverskott vid 75 % eget kapital för företaget F 1 i olika typområden, 100- tal kr.

Typområde

R T S, K S, S Y Z, B Z, Ö BD Normskörd 163 154 135 131 156 149 151 153 Möjlig skörd 175 165 154 152 165 163 166 168

sammanhänger med att det ännu ej finns tillräckligt goda kunskaper tillgängliga för att infoga dem i analysen. Rent allmänt kan dock beträffande dessa hinder för tillväxt sägas, att de sannolikt är större ju större storleksändringar som görs. Det är även möjligt att anpassnings- och tillväxtkostna- dema är högre i norra Sverige än i sydligare delar av landet. Detta sammanhänger i så fall med att man inte har samma tradition i fråga om stora företags skötsel i norra som i södra Sverige.

I figurerna 712 och 7: 3, där för varje företagstyp anges den tidigare använda sif- ferbeteckningen för företaget samt arbets- ersättningen i kronor per timme, markeras utvecklingsmöjlighet mot en viss företags- typ med en heldragen linje från F 1. Med en prickad linje anges att endast kontant- överskottet är högre än i F 1. På motsva- rande sätt visar en streckad linje att endast arbetsersättningen är högre än i F 1. Med bokstäverna a, b och c anges vid vilken fi— nansieringssituation en utvecklingsmöjlighet eller en förbättring av kontantöverskottet uppstår. I situation a utgår inget statligt fi- nansieringsbidrag, i situation b vanligt ra- tionaliseringsbidrag. De tre finansieringssi- tuationerna har närmare beskrivits i av- snitt 7.4.2.

Kontantöverskotten i företaget F 1 som ligger till grund för analysen av utveck- lingsmöjligheterna framgår av tabell 7: 9.

7.6.1. Områdesanalyser

I det följande analyseras de olika typområ- denas utvecklingsmöjligheter enligt angivna linjer i anslutning till figurerna 7: 2 och 7: 3. Kommentarerna avser finansieringssi- tuationen utan statliga bidrag.

Skaraborgsområdet: Trots många utveck- lingsmöjligheter åt såväl kött- som svinföre- tag med stigande arbetsersättning tillåter likviditetssituationen endast utveckling av deltidsföretagen på köttsidan. Samtliga des- sa tre deltidsföretag står dock öppna. Ett mindre svinföretag än det angivna F 7 bör också ha möjligheter särskilt vid den högre skördenivån. Inga utvecklingsmöjligheter fö- religger åt mjölksidan eller mot kreaturslös drift. Bilden är i stort densamma vid norm— skörd som vid möjlig skörd.

Örebroområdet: Utvecklingsmöjligheterna är här i stort desamma som i föregående område. Dock synes de ej så mångsidiga åt köttsidan. På båda skördenivåema är ur ar- betsersättningssynpunkt utveckling mot så- väl kött- som svinföretag möjlig. Kontant- överskottet under det mest kritiska året till- låter expansion åt båda hållen vid den högs- ta skördenivån men endast köttproduktion vid deltidsföretag vid den lägre nivån. Ett något mindre svinföretag än det genomräk- nade är sannolikt möjligt även i detta områ- de vid den lägre skördenivån. Utveckling mot mjölkproduktion och mot kreaturslös drift är ej möjlig.

Värmlandsområdena: Vid normskördeni- vån uppvisar dessa områden en mycket oen- hetlig bild utan egentliga givna utvecklings- möjligheter från startföretaget. Köttproduk- tionsföretagen på deltid är likviditetsmässigt möjliga men visar endast i det mest exten- siva fallet förbättringar av arbetsersättning- en per timme. Denna förbättring är dess- utom mycket blygsam. Svinföretaget ger sannolikt en förbättrad arbetsersättning men ur likviditetssynpunkt måste företaget an- tingen göras mindre eller startas av företa- gare med större mängd eget kapital än i ex- emplet. I varje fall i kilområdet bör företag

• Sida 65
•  Original

av denna typ innebära en utvecklingsmöj- lighet vid normskörd.

Vid den högre skördenivån ökas utveck- lingsmöjlighetema väsentligt. Svinföretag och deltidsföretagen med köttproduktion re- presenterar möjliga utvecklingsvägar i hela området. Även mjölken blir aktuell i detta område vid den högre skördenivån. Bilden är dock oklar. Arbetsersättningen stiger nämligen först vid stor ökning av koantalet. Det egna kapitalet i det genomräknade fal- let räcker dock ur likviditetssynpunkt endast till en liten, ej lönsam ökning av koantalet.

Det kreaturslösa företaget ger inga ut- vecklingsmöjligheter.

De fyra områdena i Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län: Dessa om- råden visar i stort samma utvecklingsmöj- ligheter. I samtliga ligger dessa främst inom mjölkproduktionen. I typområdena i Jämt- lands och Västernorrlands län synes svinfö- retaget ge klart förbättrad arbetsersättning per timme vid den höga skördenivån. Ut- vecklingen av sådana företag kräver dock något mindre företag eller något mer kapi- tal än företagaren i exemplet har tillgängligt. I annat fall hotas likviditeten under upp- byggnadsskedet.

Ett särdrag i bilden av de norrländska typområdena är, att alla deltidsföretagen F 8, 9 och 11 med köttproduktion är likvi- ditetsmässigt möjliga. Inget av dem ger dock större arbetsersättning per timme än startföretaget.

Det kreaturslösa företaget ger ej heller i de norrländska typområdena några utveck- lingsmöjligheter från startföretaget.

Med hjälp av statliga rationaliseringsbi— drag öppnas nya utvecklingsmöjligheter mot fläskproduktion i de fyra sydligaste områ- dena. Nya utvecklingsmöjligheter mot mjölk i Värmland och Norrland och mot fläsk i nedre Norrland kan skönjas för de företag som kan få stöd genom den särskilda ratio- naliseringsverksamheten.

7.6.2. Summering och diskussion av före— tagarnas valmöjligheter och tillväxtkostna- dernas effekt

Analysen visar på väsentliga olikheter i ut- vecklingsmöjlighetema mellan de två syd- liga typområdena i Skaraborgs och Örebro lån på ena sidan och de fyra norrländska områdena i Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län på den andra. Värmlands- området är mer oenhetligt men visar uppen- barligen närmast samma utvecklingsmöjlig- heter som de båda övriga sydliga områdena. I 1969 års prisläge gäller i huvudsak föl- jande.

De sydliga typområdena har i första hand andra utvecklingsmöjligheter än de norr- ländska. I de sydliga områdena ligger ut- vecklingsmöjlighetema främst i olika typer av kött- och svinproducerande företag. I de norrländska områdena är — med något un— dantag — mjölkproduktionen den enda möj- ligheten. De sydliga typområdena har där- till i nuvarande prisläge flera utvecklings- möjligheter än de norrländska. Detta fram- går av att många varianter av kött- och svin- företag uppenbarligen ger utvecklingsmöj- ligheter från startföretaget i de sydliga typ- områdena, medan det är ytterst tveksamt hur det mjölkföretag ser ut, som ger ut- vecklingsmöjligheter i de norrländska typ- områdena. Det framgår också av att många av utvecklingsmöjlighetema i de sydliga om- rådena är deltidsalternativ i en miljö med sannolikt bättre möjligheter att erhålla del- tidssysselsättning än i de norrländska typ- områdena. Detta samtidigt som inga av de registrerade utvecklingsmöjlighetema i norr- landsområdena är deltidsalternativ.

Allt detta innebär att jordbrukarna i de sydliga typområdena i den situation som rådde år 1969 uppenbarligen har större val- frihet vid utvecklingen av sina företag och vid val av sysselsättning i eller utom sitt eget företag än vad de norrländska jord— brukarna har. Att öka valfriheten i det norr- ländska jordbruket torde vara av central be- tydelse för att ge företagarna där bättre möj- ligheter att utnyttja sina varierande förut- sättningar.

Den bild som här tecknats av olikheterna

• Sida 66
•  Original

mellan utvecklingsmöjlighetema i de södra och norra typområdena, kan komma att skärpas om man i analysen för in hänsyn till anpassnings- och tillväxtkostnader. Detta baseras på att anpassnings- och tillväxtkost- nadema främst har effekt på de största före- tagen. En närmare analys av föreliggande kalkylmaterial visar att både ur lönsamhets- och likviditetssynpunkt de stora norrländska mjölkproduktionsföretagen är mera känsliga än de stora sydliga svinföretagen för ökande utgifter under ett introduktionsskede.

• Sida 67
•  Original

r

1" 1. E.

- Y

.A 1 a 1 c 1 p 1 E 1 F. 1 &? V 'i 1 1 1 1 t 1 L. | 14 1 rr 82" -32 Figur &! rj- r'3'l OMRÅDEN FOR SARSKILD RATIONALISERING 90 (SR)den ljuli 1970 .30 -— Dessutom redovisas översiktligt bättre jordbruksområden __ (gul f'drgbeteckning) 29- —29 28 -28 e,- 27- BD '27 __ 8 _ 26— 'i: -26 _ . *st ;. _ fx. "':'— ”' 25 X ' Q'»- -25 t') _ X __ XX xN—_ m- _ —21. x_x Å — xxsx II *xx __ xi; // 23. . » -za Xx . xx *1 AC &. &: -22 21- * -21 * ä (ii .? | _ _”X' .li . . _ (Xx h'gfå 'ål' % 20 —x-x . ;;. _20 0. xxx ja . _. ? xxx ' _ . nr 94 M -19 ?- T ' M _ 14 mi + .. 17— 47 & SR-område 116- _ Minst 50 ha bestående åker pr lll. ekon. "5 kartblad (625 ho)enligt lantbruksstyrel- sens åkerinventering 1966-67.Med be- —— stående åker förstås areal som uppfyller "_ vissa tekniska-ekonomiska kriterier. 5. Endast angränsande 1/1- ekon.kdrtblad _]5 T som tillsammans omfattar minst 200 ha bestående åker har medtagits. _- -———-—- Ldnsgrdns _ lo- 414 _j _ 13- -l3 121 -12 _* r: 1_. '. 1 11- ( *" ) I J __ _ *» FO- -l(l Q 9_ —9 . —8 8 9 sp 190 1530 km A L b i t': l 6 l 'E I 1'= I é 1'1 | I J [ K | L [ 1'4 N

• Sida 68
•  Original

.l

• Sida 69
•  Original

8. Resultat av rationaliseringssträvandena

8.1. Det generella rationaliseringsstödet

I kapitel 3 redovisas uppgifter om jordbru- kets strukturutveckling i norra Sverige. Där- av framgår att under perioden 1961—1969 minskade antalet brukningsenheter med 38 % och arealen åker med 15,5 %. Me- delarealen åker per brukningsenhet ökade samtidigt från 6 till 11 ha. Takten i struk- turrationaliseringen var därmed klart snab- bare i norra Sverige än i den södra delen av landet. En närmare analys av omfatt- ningen av lantbruksnämndemas verksamhet under de senaste åren tyder på att takten i strukturrationaliseringen alltjämt ökar i norra Sverige, medan en uppbromsning tycks ha skett i övriga delar av landet. Den högre takten i den norra delen av landet får ses mot bakgrund av den rådande strukturen med en relativt stor andel mindre jordbruk.

Till denna utveckling har det statliga ra- tionaliseringsstödet medférkat. För hela lan- det gäller att vid omkring 40 % av tillskotts- förvärven står lantbruksnämnd som säljare av marken. Om man även räknar in de ra- tionaliseringsfall där statligt ekonomiskt stöd lämnas, omfattar lantbruksnämndernas med- verkan minst två tredjedelar av tillskotts- förvärven.

Den relativt sett höga takten i struktur- rationaiiseringen motsvaras av en hög akti- vitet från lantbruksnämndemas sida, när det gäller inköps- och försäljningsverksamheten. Drygt hälften av antalet försäljningar av

mark som nämnderna gör, förekommer i norra Sverige (norrlandslänen samt Koppar- bergs och Värmlands län). Detta bör ses mot bakgrund av att knappt en tredjedel av landets brukningsenheter är belägna där. Även i fråga om andra delar av lantbruks— nämndernas verksamhet förekommer en hög aktivitet i de norra delarna av landet. Om- fattningen av den statliga ekonomiska stöd- givningen till jordbruksrationaliseringen i norra Sverige visas i tabell 8: 1.

Den nordsvenska andelen av stödet bör jämföras med det förhållandet att 31 % av landets brukningsenheter finns i norra Sve- rige. Andelen täckdikningsstöd bör ses i re- lation till att 18 % av landets åkerareal åter- finns i norra Sverige. Tabell &] visar en hög frekvens för norra Sverige förutom i fråga om statsbidragsgivningen till yttre ra- tionalisering även till uppförande av eko- nomibyggnader.

Såsom en belysning av stödets fördelning efter jordbrukens storlek visas i tabell 8: 2 hur statsbidragen till ekonomibyggnader för- delar sig.

8.2 Det särskilda rationaliseringsstödet

8.2.1. Verksamhetens omfattning

Den särskilda rationaliseringsverksamheten (SR) har under de 10 år den pågått efter hand kommit att omfatta allt större delar av framför allt jordbruksbygderna i norra Sve-

• Sida 70
•  Original

Tabell 8:1. Statligt ekonomiskt stöd till jordbrukets rationalisering under budgetåren 1967/68 och 1968/69 enligt statistik över lantbruksnämndernas verksamhet.

Norra Sveriges

Beviljat belopp, mllj. kr andel av totalt i norra i hela beviljat stöd i Stödform Sverige landet landet, % Yttre rationalisering: lånegaranti 22,7 ]20,9 19 statsbidrag 8,6 16,9 51 Inre rationalisering: ekonomibyggn., lånegaranti 31,0 102,0 30 » , statsbidrag 7,1 8,8 81 » , SR-bidrag 9,6 9,7 99 täckdikning, lånegaranti 3,3 21,9 15 » , statsbidrag 1,6 3,8 24 » , SR-bidrag 1,0 1,0 100 Jordförvårvslån 5,1 66,7 8 18,8 70,4 27 Driftslån

rige. Totalt har fram till den 30 juni 1970 för särskilt rationaliseringsstöd godkänts 161 områden med 445 utvecklingsbara bruk- ningsenheter. SR-områdenas omfattning och läge i förhållande till de bättre jordbruks- områdena framgår av figur 8: 1 (se före s. 65). Fördelningen på län framgår av tabell 8: 3. Tabellema om SR-verksamhetens om- fattning grundar sig på de årliga redogörel— ser som lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrel- sen och Skogsstyrelsen gemensamt inger till Kungl. Maj:t. På vissa punkter har komplet- teringar gjorts.

Omfattningen av den yttre rationalise— ringen inom de godkända områdena belyses i tabell 8: 4.

De i tabell 814 angivna arealema utgör medelvärden för de brukningsenheter (SR- gårdar) som under året utökat sin areal.

Tabell 8:2. Antalet statsbidrag till ekonomi-

Dessa enheter utgör dels sådana som gjort en första utbyggnad, dels sådana som i ett senare skede anskaffat ytterligare tillskotts- mark.

I undersökningar,1 där man har följt brukningsenhetemas utveckling under flera år, visar det sig att enheterna successivt ut- ökar sin areal. Enligt Dahlgrens undersök- ning hade ca 270 gårdar, som från en areal av 20 ha åker och 100 ha skogsmark under

1 Dahlgren, Carl-Eric, Undersökning av effek- ten av den koncentrerade rationaliseringen samt faktorer som påverkar spridningen. — Med- delanden från institutionen för ekonomi och statistik (stencil), Lantbrukshögskolan, Uppsala 1969. Ericson, Filip, Räkenskapsresultat från KR-

gårdar 1964—1968 (stencil), Lantbruksstyrelsen, Solna 1970.

Tabell 8.3. Antal områden och bruknings- enheter inom SR-verksamheten intill den 1.7.1970.

byggnader med fördelning på storleksgrupp Antal åker efter arealutvidgning under 1967/68 och 1968/69. bruknings- Län områden enheter Storleksgrupp Norra Sverige Återstående del ha åker % av landet, % P 2 —— S 4 15 0—20 12 3 w '4 22 21—30 31 15 X 14 14 3l—50 , 38 47 Y 26 72 51— 19 35 Z 26 65 Summa 100 100 AC 27 88 Summa antal BD 48 169 objekt 347 152 Summa 161 445 66 SOU 1970: 72

• Sida 71
•  Original

Tabell 8:4. Omfattningen av den årliga yttre rationaliseringen inom den särskilda rationalise- ringen intill den 1.7.1970.

Tidsperiod

Brukningsenheter som blivit föremål för yttre rationalisering

medelareal, ha

före yttre rationalisering

efter yttre

an tal rationalisering enheter åker skog åker skog

1/71960—31/8 1964 1/9 1964—30/6 1965 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70

166 15 73 23 103 61 20 l 1 1 28 146 78 20 99 27 135 94 22 109 29 147 86 21 80 29 108 64 23 98 33 137 93 26 122 35 163

första hälften av 1960-talet började byggas ut med hjälp av särskilt stöd år 1966 en areal av i medeltal omkring 35 ha åker och 114 ha skogsmark. Utvidgningen av SR- företagen belyses vidare i lantbruksstyrel- sens räkenskapsresultat. För 94 bruknings- enheter, vilka samtliga torde ha ingått i nyssnämnda grupp om 270 enheter, hade så- lunda medelarealen år 1968 ökat till 46 ha åker och 117 ha skogsmark. Medelarealen år 1966 för dessa 94 enheter var 37 ha åker och 105 ha skogsmark. Inom parentes kan här erinras om att medelarealen för samt- liga brukningsenheter med mer än 2 ha åker i norra Sverige år 1966 var ca 7 ha åker och 60 ha skogsmark.

Omfattningen av den beräknade bidrags- berättigade investeringsverksamheten för inre rationalisering och driftsrationalisering samt beräknade och beviljade statsbidragsbe- lopp inom de hittills godkända områdena framgår av tabell 8: 5. I beloppen beviljade statsbidrag har inräknats bidragen oavsett från vilket anslag de erhållits. I tabell 8: 5 redovisas vidare länsvis byggnadsverksam- hetens hittillsvarande omfattning inom de godkända områdena.

Vid studium av tabell 8: 5 här man hålla i minnet att endast de fyra nordligaste länen var med från den särskilda (koncentrerade) rationaliseringsverksamhetens början år 1960. Liknande verksamhet inleddes året

Tabell 8.5. För godkända områden beräknade investeringskostnader, exkl. markanskaffning, beräknade och beviljade statsbidrag samt investeringar i ekonomibyggnader intill den 1.7.1970, ] OOO-tal kr. Beräknad Beräknat - total totalt Beviljat 33311 mig?)”; ?;gggägrn' kostnad statsbi- totalt Därav för ' ' exkl. drags- statsbi- ekonomi— under Län markköp behov drag byggn. byggn. färdiga P 554 195 194 128 — — S 12 745 4 239 463 338 1 1 W 8246 3120 2915 2413 2 20 X 6 987 2 569 2 098 1 787 3 8 Y 35 872 13 875 7 957 6 398 29 27 Z 38 594 14141 9 737 7 239 - 9 45 AC 40 431 15 285 8 786 6 180 28 30 BD 91 838 32 545 23 089 15 195 41 106 Summa 235 267 85 969 55 239 39 678 113 237 SOU 1970: 72 67

• Sida 72
•  Original

Tabell 8.6. Beviljade statsbidrag till verksamheten för särskild rationalisering fördelade på olika ändamål (inkl. bidrag från rationaIiseringsanslaget), 1 OOO-tal kr.

Täckdik-

ning o. __

övrig Maskin- Ovrig

Ekonomi- inre anskaff— drifts-

Budgetår byggn. ration. ning Djur ration. Summa 1960/61—1964/65 12 354 2 664 1 681 544 727 17 970 1965/66 3 697 499 181 350 36 4 743 1966/67 5 644 649 222 475 60 7 070 1967/68 7 132 1 027 365 940 261 9 725 1968/69 5 602 1 054 270 583 273 7 782 1969/70 5 249 1 333 358 441 568 7 949 Summa 39 678 7 226 3 077 3 333 1 925 55 239 Procentuell fördelning på ändamål 72 13 6 6 3 100

därpå i Kopparbergs län. Från den 1.7.1965 kom den särskilda rationaliseringen att om- fatta samtliga i tabellen angivna län. I Älvs- borgs län beröres dock såsom tidigare nämnts endast dalslandsdelen.

Av tabell 8: 5 kan vidare utläsas att den särskilda rationaliseringen hittills haft unge- fär lika stor omfattning i de tre länen, Väs- ternorrland, Jämtland och Västerbotten. Däremot har den varit av nära tre gånger så stor omfattning i Norrbottens län. I Värmland och Dalsland har den hittillsva- rande verksamheten varit av ringa omfatt- ning.

De beviljade statsbidragens fördelning på skilda ändamål samt bidragsgivningens ut- veckling under senare år redovisas i tabell 8: 6. Uppgifterna för 1969/70 är prelimi- nära.

Tabell 8: 6 visar att 85 % av statsbidra- gen till särskild rationalisering går till stöd åt anläggningar, huvudsakligen till uppfö- rande av ekonomibyggnader. Återstående 15 % går till stöd åt driftsrationalisering. Liksom i tabell 8: 5 är hela statsbidragsbe- loppet till inre rationalisering och driftsra- tionalisering medräknat. Härigenom blir be- loppen för olika budgetår jämförbara. Det framgår sålunda att den särskilda rationa- liseringsverksamheten ökat i omfattning t.o.m. år 1967/68, då bidrag beviljades med nära 10 milj. kr. Därefter har bidrags— givningen stannat på en nivå som är ungefär 2 milj. kr lägre. Denna utveckling belyses närmare i tabell 8: 7 som redovisar omfatt- ningen av den byggnadsverksamhet som er- håller särskilt rationaliseringsstöd.

Under den senare hälften av 1960-talet

Tabell 8:7. Ekonomibyggnadsinvesteringar inom SR-verksamheten.

Antal brukningsenheter med ekonomibyggnadsinvesteringar som under angiven tid

påbörjats i

färdigställts

hela i hela

Budgetår BD AC Z Y X W S P området området 1960/61—1964/65 50 29 19 35 (13) 146 50

1965/66 25 6 6 — — 2 — — 39 50 1966/67 18 8 10 8 3 3 — —— 50 39 1967/68 17 5 7 2 3 3 — — 37 50

1968/69 20 6 10 2 1 1 l —— 41 34 1969/70 17 4 2 9 4 — 1 — 37 14

Summa 147 58 54 56 11 22 2 — 350 237

• Sida 73
•  Original

har således 40 a 50 brukningsenheter per år byggts upp till rationella enheter med hjälp av det särskilda rationaliseringsstödet. En viss uppbromsning kan spåras för de senaste åren. Som jämförelse kan nämnas att av en år 1964 utförd utredning kan utläsas att lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen och Skogsstyrelsen uppskattat det antal bruk- ningsenheter som borde bli föremål för siir— skild rationalisering till ca 130 per år, varav ca 100 i de fyra nordligaste länen. Denna uppskattning grundades på uppgifter från berörda länsorgan.

De i verksamheten deltagande bruknings— enheterna har i betydande utsträckning er- hållit hjälp från lantbruksnämnderna med driftsplanering, markkartering m. m. En om- fattande kursverksamhet har vidare bedri- vits för berörda jordbrukare. Upprustning inom skogsbruksdelen har under medverkan av skogsvårdsstyrelsen skett i stor utsträck- ning. Åtskilliga områden berörs av nybil- dade samverkansområden för skogsbruket.

8.2.2. Faktorer som påverkar omfattningen

Omfattningen av den hittills genomförda särskilda rationaliseringen ger anledning överväga om denna är tillräcklig. Om man vill påverka takten i uppbyggandet av fullt rationella brukningsenheter, bör man först klarlägga de faktorer som verkar hindrande och främjande på denna. Det är då i första hand av intresse att få kunskap om jord- brukarnas inställning. En enkätundersökning utfördes år 1966 vid lantbrukshögskolan av Dahlgren (se 3. 66). Resultaten av denna redovisas i det följande i sammandrag. Som komplettering har vi under sommaren 1970 inhämtat berörda lantbruksnämnders upp- fattning i ämnet.

Lantbrukshögskalans enkät omfattade samtliga gårdar, 274 stycken, som den 1 juli 1966 hade erhållit SR-bidrag. Som jämfö- relsegrupp tjänade ett antal jordbruk i Norr- bottens län, som inte erhållit SR-stöd, men som hade sådant läge och sådan storlek att de i dessa avseenden uppfyllde gällande be- stämmelser för att få detta stöd.

De invervjuade lantbrukarna fick ange i vilken grad olika faktorer verkat respektive skulle verkat främjande eller hindrande i deras beslut att acceptera SR-verksamheten. Frågorna gällde ett antal faktorer inom vart och ett av följande områden: ' a) den enskilde individen och familjen b) företaget c) lönsamheten och kapitalet d) risk och ovisshet e) institutionella faktorer.

Resultaten redovisas för varje område. Här anges endast de faktorer som mera all-. mänt betraktas som viktiga.

a) Den enskilde individen och familjen

SR-jordbrukarna angav nästan enbart främ- jande faktorer, däribland främst familjens positiva inställning samt bättre möjligheter att utnyttja befintlig arbetskraft m. m. inom familjen. Jämförelsegruppen fann huvudsak- ligen hindrande faktorer, sådana som för hög ålder och avsaknad av efterträdare samt för höga krav på arbetsinsats.

b) Företaget

Såsom mest främjande faktorer vad gäller företaget angav SR-jordbrukama att SR- verksamheten är enda möjligheten att ut- veckla företaget samt att befintliga resurser, åker och maskiner, kan utnyttjas bättre. Jämförelsegruppen var delvis av samma me- ning. Sistnämnda grupp fann dock främst hindrande faktorer. !

Sådana hinder var brist på mark och lämpliga ekonomibyggnader. Vidare ansågs målsättningen i fråga om företagsstorlek och avkastning för hög.

c) Lönsamheten och kapitalet

Utsikterna till bättre lönsamhet Och lev- nadsstandard angavs som starkt främjande av SR-jordbrukama men även i ganska stor utsträckning av jordbrukarna i jämförelse- gruppen. Sistnämnda grupp redovisade trots detta starka hinder. Man hade för litet eget kapital, man var rädd för skuldsättning, för-

• Sida 74
•  Original

sämrad lönsamhet. och likviditetssvårigheter. Även SR-jordbrukarna hade i viss utsträck- ning känt dessa faktorer såsom hindrande.

d) Risk och ovisshet

SR-jordbrukarna hade i viss utsträckning känt sig tveksamma om kalkylerade inkoms- ter kunde uppnås och om prisutvecklingen på jordbrukets produkter och produktions- medel skulle bli gynnsam. För jämförelse- gruppen var denna osäkerhet betydligt star- kare, särskilt gällde detta ovissheten om pris- utvecklingen.

e) Institutionella faktorer

De institutionella faktorerna, främst det statliga ekonomiska stödet men även lant— bruksnämndernas hjälp vid markanskaffning och genom rådgivning ansågs av SR-jord- brukarna vara av stor betydelse. Även jord- brukarna i jämförelsegruppen uppfattade i stor utsträckning nämnda faktorer som'posi- tiva. En del av dem ansåg emellertid lant- bruksnämndemas inblandning i företagets utformning och drift vara alltför stor.

Sammanfattningsvis visar denna under— sökning, att när jordbrukaren står inför frå- gan om han skall acceptera'att med sär- skilt rationaliseringsstöd bygga ut sittföre- tag, vissa faktorer uppfattas som hindrande, andra som främjande. De jordbrukare som redan beviljats SR-stöd ansåg i nu nämnd ordning följande faktorer vara främjande: det statliga ekonomiska stödet, förväntning- ar'om bättre lönsamhet och levnadsstandard, ökad hjälp från lantbruksnämnden bl. a. vid tillköp av mark, familjens positiva inställå ning och att SR erbjöd "enda möjligheten att utvidga företaget. Jämförelsegruppen an— såg — om än i något mindre grad — såsom främjande det statliga ekonomiska stödet, hjälpen från lantbruksnämnden vid tillköp aV'mark och genom rådgivning samt, i viss mån, förväntan om bättre lönsamhet.

Medan de främjande faktorerna i första hand har redovisats av SR-jordbrukarna, har de hindrande främst redovisats av jämförel- segruppen, dvs; sådana. jordbrukare som

vid intervjutillfället inte erhållit SR-stöd. Sistnämnda grupp angav som hindrande fak— torer osäkerheten om prisutvecklingen och det ekonomiska resultatet i jordbruket, brist på eget kapital och ovilja att skuldsätta sig, för hög ålder och avsaknad av efterträdare, för hög målsättning i fråga om arbetspresta— tion, besättningsstorlek m. m. I viss begrän— sad utsträckning ansåg SR-jordbrukarnzl brist på eget kapital, risk för likviditetssvå- righeter och osäkerhet om prisutvecklingen i jordbruket utgöra hindrande faktorer.

I enkäten rill Iantbruksnämndema har vi begärt in svar på vissa frågor om bl.a. de faktorer som är av betydelse för benägen- heten att starta uppbyggnad av jordbruks— företag med hjälp av SR-stöd. Redan vid våra besök i olika län anfördes som ett pro— blem i samband med den särskilda rationa- liseringen svårigheten att vid nuvarande mjölkpris nå lönsamhet i de utbyggda före— tagen. I lönsamhetsfrågan hade redan på— börjats en särskild undersökning. Vederbö— rande lantbruksnämnder tillfrågades därför i vad mån nämnden ansåg att en återhål- lande inverkan på verksamheten berodde av andra faktorer än svag lönsamhet såsom av bristande utbud på mark, svårigheter att fin- na lämpliga brukare eller finansieringspro- blem. -

En inledande fråga om behovet av och förutsättningarna för att öka takten i upp- byggandet av företag med hjälp av särskilt rationaliseringsstöd besvarades genomgåen- de med att behöv och förutsättningar för en sådan ökning finns. I Norrbottens län, där verksamheten redan har relativt stor omfattning, gäller detta dock endast för vis- sa områden. I Värmlands län behövs sär- skilt rationaliseringsstöd främst i den jord- bruksbetonade mellanbygden.

' Vid sidan av svårigheten att nå tillfreds- ställande lönsamhet har lantbruksnämnder- na i allmänhet funnit det bristande utbudet av åker för sammanföring till större enheter vara ett hinder i verksamheten. I Norrbot- tens län anges dock detta hinder vara av mindre betydelse.

I allmänhet anser nämnderna att vissa

• Sida 75
•  Original

svårigheter, åtminstone i en del områden, föreligger att finna brukare, som har för- utsättningar att driva SR-jordbruk. Delvis sammanhänger dessa svårigheter med den osäkerhet man känner i fråga om de fram- tida förutsättningama för jordbruk. Lant— bruksnämnden i Västernorrlands län befa- rar att rekryteringssvårighetema inom en nära framtid kommer att öka som en följd av den ogynnsamma åldersfördelningen bland jordbrukarna.

Flera lantbruksnämnder framhåller finan— sieringssvårigheterna i nuvarande kreditläge som ett hinder. Risken för likviditetssvårig- heter verkar också avskräckande. En nega— tiv attityd till SR-verksamheten inorn jord— brukargrupper omnämns slutligen av lant- bruksnämnderna i Kopparbergs och Väster- bottenslän som en återhållande faktor för verksamheten.

8.2.3 Lönsamhetssituationen vid uppbyggda SR—företag '

Det är givetvis angeläget att få veta om de företag" som byggs med. särskilt rationali- seringsstöd uppnår ett tillfredsställande eko- nomiskt resultat; Vi har i det syftet genom- fört en undersökning rörande lönsamheten vid ett _antal SR-gårdar som helt eller nästan helt ,byggts ut till den ursprungligen plane- rade produktionen. Till grund för våra be- räkningar ligger en för samtliga gårdar ob- ligatorisk, av lantbruksstyrelsen föreskriven bokföring. Bokföringen påbörjas normalt i samband med att en gård godkänns för SR—stöd. De första årens bokslut är därför starkt påverkade av de regelmässigt stora investeringarna och begränsade inkomsterna i uppbyggnadsskedet.

Genom lantbruksstyrelsens försorg görs numera årligen utifrån boksluten lönsam— hetssammanställningar för vissa grupper av SR—gårdar. I dessa sammanställningar kan lönsamhetsutvecklingen följas t. o. m. 1968 års bokslut. Dessutom har lantbrukshögsko— lans institution för ekonomi och statistik gjort en specialstudie på ett antal SR-gårdar där även lönsamheten belyses (se fotnot s. 66).

Bokföringen ger tillfredsställande under— lag för beräkning av SR-jordbrukarnas ar— bets— och kapitalinkomster. För lönsamhets- beräkningarna erfordras emellertid även uppgift om de sammanlagda kapitalinveste— ringarna i företagen och företagarfamiljer- nas arbetsinsats. Eftersom en kontinuerligt förd arbetskraftsredovisning ej föreligger utan dessa uppgifter grundas på en uppskatt- ning av brukaren, föreligger viss osäkerhet vid beräkning av familjens arbetsinsats. Ge— nom jämförelse med för respektive fastig— het vid planeringen enligt vedertagna norm— värden beräknad arbetsförbrukning bör dock godtagbar säkerhet kunna erhållas.

Vid beräkning av kapitalinvesteringen för respektive fastighet föreligger också viss osä- kerhet i fråga om själva fastighetsvärdet. Här har i princip använts samma beräk- ningssätt som tillämpas i den jordbrukseko- nomiska undersökningen (JEU) utom i fråga om fastighetsvärdena. Byggnadsårets taxe- ringsvärde har uppräknats med köpeskil- lingskoefficienten. Till detta värde har adde- rats kostnader för marktillköp samt 50 % av nyinvesterat belopp i byggnader och di— ken. Överpriset har vid uppräkning av taxe- ringsvärdena i samtliga fall uppskattats till 70 % . Denna metod ger genomgående något högre fastighetsvärden än om JEU:s metod tillämpas.

För vår undersökning har valts ut de går- dar i Norrbottens, Västerbottens och Jämt- lands län som uppfyller följande kriterier:

l. Gårdarna skall för åren 1966—1968 ha tillförlitliga bokslut och under samtliga 3 år ha uppnått lägst 75 % av den planerade produktionen.

2. Gårdarna skall i huvudsak vara inrik— tade på mjölkproduktion och ha uppnått en medelavkastning av lägst 4 000 kg mjölk per ko och år. Sedan ett mindre antal gårdar med ofull- ständiga bokslut utsorterats har bokslut från det antal gårdar som anges i tabell 8: 8 be- arbetats. Vid beräkningarna har gårdarna fördelats på två storleksgrupper där gränsen mellan grupperna satts vid 20 mjölkkor (planerat antal). De 22 enheterna med högst 20 kor

• Sida 76
•  Original

Tabe/I && Antal i undersökningen ingående SR-gårdar med mjölkproduktion i Norr- bottens, Västerbottens och Jämtlands län.

Antal gårdar

med högst med över

Län 20 kor 20 kor Summa BD 12 28 40 AC 6 13 19 Z 4 10 M Summa 22 51 73

benämns i fortsättningen grupp I och de 51 enheterna med över 20 kor kallas grupp ll.

För att belysa de tekniska betingelserna återges i tabell 8: 9 uppgifter om areal ägd åker och skogsmark samt antal mjölkkor i medeltal per gård liksom även om mjölk- avkastningen i medeltal per ko och år. I denna tabell liksom i följande redovisas upp- gifter för de båda grupperna gårdar för vart och ett av åren 1966—1968.

Det bör anmärkas att tabellen 8: 9 inte återspeglar hela den storleksrationalisering som ägt rum. Huvuddelen av arealökning- arna har nämligen skett före 1966 vid nu ifrågavarande gårdar.

För jämförelse med i tabellen angiven avkastningsnivå kan nämnas att i JEU in— gående gårdar i produktionsområdet Övre Norrland år 1966 hade en mjölkavkastning av 3 530 kg samt att kontrollanslutna gårdar inom samma område 1965/ 66 hade en me- delavkastning av 4 330 kg 4 %—ig mjölk per ko och år.

Kapitalinvesteringarna har, såsom delvis

Tabell 8:9. Areal ägd åker och skogsmark, antal kor per gård samt mjölkavkastning, mjölk per ko och år.

berördes i början av detta avsnitt, beräknats på följande sätt. Eftersom SR-gårdarna vid- tagit omfattande investeringar i mark, mark— anläggningar och byggnader under löpande taxeringsperiod, har fastighetsvärdena fram- räknats genom uppräkning av byggnadsårets taxeringsvärde med köpeskillingskoefficien- ten vartill adderats kostnad för markköp och 50 % av kostnaden för byggnader och markanläggningar. I övrigt har värdena bc- räknats på samma sätt som i JEU med in— vestering i ekonomiska föreningar, 60 f? av inventariernas återanskaffningsvärden. medelvärdet av in— och utgående djurvärde samt 25 % av jordbrukets kostnader exklu— sive räntor som rörelsemedel. Kapitalinvcs- teringarna redovisas i tabell 8: 10.

Vid beräkning av räntekostnaderna för i företagen investerat kapital har, liksom i den jordbruksekonomiska undersökningen. använts procentsatsen 5,9 för åren 1966 och 1967 samt 6,1 för år 1968. En viss upp- fattning om företagens finansiering kan cr- hållas genom att jämföra i tabell 8: ll åter- givna beräknade räntekostnader och den ränta företagen erlagt för respektive år. Det förefaller således som om de större före- tagen (grupp II) har lägre andel eget kapital än de mindre företagen.

Intäkterna vid SR-företagen redovisas i tu— bell 8: 12. Intäkterna från försäljning av djurprodukter utgör 80 % av de totala in— täkterna för åren 1966—1968 i grupp I och 84 % i grupp II. Intäkterna från skogsbruk utgör för de tre åren i grupp I ca 7 % och i grupp 11 ca 6 %. Intäkterna för samtliga

kg 4 Ӂ.-ig

Medelareal, ha

Antal kor Mjölkavkastning År åker skogsmark per gård kg per ko och år Grupp I : 22 gårdar 1966 21,2 107,9 16,3 4 550 1967 22,3 110,0 17,6 4 570 1968 22,4 1 10,0 18,4 4 840 Grupp 11." 51 gårdar . 1966 27,3 134,3 21,9 4 680 1967 27.6 144,9 25,1 4 900 1968 29,5 152,0 27,1 5 190 72 SOU 1970: 72

• Sida 77
•  Original

Tabell 8:10. Investerat kapital per gård, kr.

Ekon. Inven- Rörelse-

År Fastighet föreningar tarier Djur medel Summa Grupp I .' 22 gårdar 1966 131 300 7 200 47 600 41 300 17 800 245 200 1967 134 200 8 900 50 200 44 500 19 000 256 800 1968 134 700 10 600 53 700 47 900 20 200 267 100 Grupp II: 51 gårdar 1966 179 700 8 200 60 300 57 800 19 200 325 200 1967 192 500 9 900 70 200 67 300 23 400 363 300 1968 204 400 11 400 76 900 74 400 25 500 392 600 Tabell 8:11. Ränteutgifter samt beräknade räntekostnader kr. per gård.

Grupp 1 Grupp 11

Beräknad Verklig Beräknad Verklig År råntekostn. ränteutgift råntekostn. ränteutgift 1966 14 500 5 440 19 200 10 930 1967 15100 5 620 21400 13 870 1968 16 300 6 600 23 900 15 880 Tabell 8:12. Intäkter, kr per gård.

Växtprod. Djurprod. Skogsprod. Körslor o. Bostads- och inkl. inkl. minus arb. utan- hyreskostn.,

Är skadeers. efterlikv. div. kostn. för jordbr. räntor m. m. Summa Grupp !: 22 gårdar 1966 ——20 59 100 7 990 700 5 090 72 860 1967 5 570 65 300 6 330 1 860 6 090 85 150 1968 2 470 75 970 4 340 2 570 6 090 91 440 Grupp 11: 51 gårdar 1966 —190 82 010 7 390 2 480 5 460 97 150 1967 9 260 96 390 8 080 2 500 6 450 122 680 1968 3 090 116 850 5 430 2 170 6 480 134 020

Tabell 8:13. Kostnader exklusive familjens arbete och ränta på eget kapital, kr per gård.

_ Räntor . Övr. Mark— Byggn. o. kapi- Övr.

Foder- Gödsel- rörl. an- och tal- fasta År Löner medel medel kostn. läggn. ledn. Invent. kostn. kostn. Summa Grupp I : 22 gårdar 1966 2 690 13 610 3 640 3 150 750 4 880 8 490 5 440 3 590 46 240 1967 2 180 19 340 4 456 4 204 710 5 340 9 950 5 620 3 790 55 590 1968 2 855 22 520 4 650 4 163 792 5 460 10 570 6 600 4 470 62 080 Grupp 1] : 51 gårdar 1966 4 500 24 860 5 130 4 690 1 020 5 650 12 480 10 930 5 030 74 290 1967 4 890 34 140 6 580 6 580 1 160 6 450 14 480 13 870 5 870 94 020 1968 5 180 36 770 7 190 7 600 1 040 6 560 17 130 15 400 6 470 103 340 SOU 1970: 72 73

• Sida 78
•  Original

Tabell 8:14. Arbets- och kapitalinkomst, kr per gård.

År Grupp I Grupp 11 1966 26 620 22 860 1967 29 560 28 660 l968 - — 29 360 30 680

i undersökningen ingående gårdar domine- ras sålunda starkt av djurprodukterna och då i första hand mjölken. Intäkterna har mellan åren 1966 och 1968 Ökat med 26 % eller årligen med 8 % för grupp I och 36 % eller årligen med 11 % för grupp II. Denna intäktsökning beror i huvudsak på utökning av koantalet och förbättring av mjölkav- kastningen. Intäktsskillnaden mellan grupp I och _II utgör i medeltal 34 800 kronor.

I kostnaderna, som redovisas i tabell 8: 13 ingår inte värdet av familjens arbete och inte heller ränta på eget kapital. För mark- anläggningar anges standardiserad avskriv- ning och för byggnaderna standardiserade avskrivnings- och underhållskostnader. För inventarierna anges standardiserad avskriv- ning med tillägg för underhålls- och hyres- kostnader. '

Arbets- och kapitalinkomsterna redovisas i tabell 8: 14. Någon större skillnad mellan de båda'grupperna föreligger inte. En när- mare:. ”granskning av bokslutsmaterialet vi- _ sar att några nämnvärda skillnader ej hel- ler föreligger mellan länen.

Lönsamheten redovisas för jord- och skogs-' bruk '.sammantaget. Eftersom skogsuttagen

varierat mellan de olika åren har treårsme- deltal använts som skogsinkomst vid lön- samhetsberäkningarna. Efter denna utjäm- ning kan de skillnader, som framkommer mellan de tre åren, i huvudsak hänföras till jordbruksdelen.

Familjens arbetsinkomst redovisas i tu- bell 8:15. Denna har framräknats genom att till arbets- och kapitalinkomsten addera erlagda ränte- och kapitalkostnader och sub— trahera beräknad ränta för i lantbruket in- vesterat kapital, vilka belopp återfinnes i tabell 8: 11. Med hänsyn till det begränsade antalet gårdar från respektive län lämpar sig materialet inte för en jämförelse mel- lan länen.

Av gruppmedeltalen framgår att famil— jens arbetsinkomst ökat från 15 800 kr till 21700 kr i grupp I och från 14200 kr till 24 200 kr i grupp II under de tre aktuel- la åren. Spridningen i materialet illustreras av diagram (figurerna 812 och 8: 4), där familjens arbetsersättning 1968 lagts in för varje enskild gård som ingår i undersök— ningen.

För beräkning av ersättningen per arbets— timme krävs uppgifter om arbetsinsatsens storlek. Såsom tidigare framhållits har ar- betsinsatsen uppskattats av brukaren för egen och familjemedlemmarnas del. Som fa- miljemedlemmar räknas här brukaren, hust- run och barn under 16 år. Barn över 16 år tillgodoräknas avtalsenlig arbetslön. En jäm- förelse med för respektive gård beräknad ar- betsåtgång visar att den av brukarna upp-

Tabell 8:15. Familjens genomsnittliga arbetsersättning,.kr.

Arbets- Erl. ränte— Beräknad Familjens Familjens arbets- och kapi- och kapi- ränta på arbetser- ersättn. (utjämnad

År talinkomst talkostn. inv.kapital sättning skogsinkomst)l

Grupp 1: 22 gårdar 1966 26 620 5 440 14 500 17 560 15 800 1967 29 560 5 620 15 100 20 080 19 800 1968 29 360 6 600 16 300 19 660 21 700

Grupp 11 : 51 gårdar 1966 22 860 10 930 19 200 14 600 14 200 1967 28 660 13 870 21400 21 100 19 900 1968 30 680 15 880 23 900 22 600 24 200

1 Skogsinkomsten beräknad efter medeltal för 1966—1968 för samtliga tre år. 74 sou 1970: 72

• Sida 79
•  Original

skattade tiden är högre i flertalet fall. Detta kan delvis bero på att viss del av familjens arbete med olika grundförbättringsåtgärder av brukaren redovisats som jordbruksarbete. Arbetskrävande förbättringsåtgärder har va- rit nödvändiga under de första åren med hänsyn till att hävden på de tillköpta area- lerna ofta varit eftersatt. Tillskottsarrenden av åker i uppbyggnadsskedet kan också ha inverkat på arbetsåtgången.

Beräkningarna av arbetsersättning per tim- me har med hänsyn till anförda omständig- heter baserats på dels brukarens uppgifter och dels i respektive driftsplan beräknad arbetsförbrukning. Eftersom uppgift från brukaren saknas i många fall eller är alltför osäker har här redovisats endast beräkning- ar för arbetsåtgång enligt driftsplan. Resul- tuten avseende år 1968 återges för de en- skilda gårdarna i diagram (figurerna 8:3 och 8: 5). I dessa diagram redovisas ej re- sultaten från gårdar med negativ arbetser— sättning. Däremot har medelarbetsersätt- ningen beräknats utifrån resultaten av alla i resp. grupp ingående gårdar. Av diagram— men framgår att det föreligger en betydande spridning mellan gårdarnas ekonomiska re- sultat. Under år 1968 har i grupp I tre går- dar uppnått en ersättning per arbetstimme, som överstiger avtalsenlig lantarbetarlön. Yt- terligare fyra gårdar i gruppen har uppnått i det närmaste avtalsenlig arbetsersättning (avvikelse mindre än 10 %). En tredjedel av i gruppen ingående gårdar. har. sålunda för år 1968 i stort sett uppnått den lönsam— het som uppställts som minimimålsättning vid planeringen, medan två tredjedelar klart underskridit den. I medeltal har familjerna ] gruppen erhållit en arbetsersättning mot- svarande ca 70 % av avtalsenlig lantarbe- tarlön.

I grupp II har tio gårdar erhållit en ar- betsersättning som överstiger avtalsenlig lantarbetarlön. Ytterligare tre gårdar har er- hållit i det närmaste avtalsenlig arbetsersätt- ning (avvikelse mindre än 10 %). Även i denna grupp har sålunda omkring en tredje— del av gårdarna för år 1968 uppnått den vid planeringen uppställda minimimålsättningen medan två tredjedelar klart underskridit den.

I medeltal har familjerna i gruppen erhållit. en arbetsersättning motsvarande ca 67 % av avtalsenlig lön.

År 1966 uppnådde två gårdar i grupp 1 en arbetsersättning, som översteg avtalsenlig lön och ytterligare två gårdar låg i närhe- ten. Motsvarande resultat för år 1967 var fem gårdar över avtalsenlig lön och två som i det närmaste uppnått den.

För grupp II hade tio gårdar en arbets- ersättning som översteg avtalsenlig lön år 1966 och ytterligare två gårdar låg i ome- delbar närhet. År 1967 var resultatet i den- na grupp något bättre såtillvida att tolv av gårdarna uppnådde avtalsenlig lön med yt- terligare fyra gårdar i omedelbar närhet.

Jämförelserna med avtalsenlig timlön har av tidigare nämnda skäl här gjorts med ut- gångspunkt från den arbetsersättning som räknats fram på grundval av arbetsförbruk— ningen enligt respektive gårds driftsplan.

• Sida 80
•  Original

Krlår Figur O:! Familjens arbetsersättning pet år, 1958

L0 000-—

30000—

Grupp 1 (skogslnkomsten , medeltal 1966 - 1958)

Medelinkomst 21 400:-

20 000—

10000—

Krltim IL —

13—

Figur

Hilti.

8:21 Familjens arbetsersättnlng per timme, 1968 Grupp 1 Arbetsförbruknlng enligt driftsplan

Lön enligt luntarbotuwvtcl

______ M gelgtbjtsfjsåmlingjöl glupp | (5:95).

lim

• Sida 81
•  Original

Kr/br

Figur S:t. Familjens arbetsersättning per år, 1968 Grupp 11 ( skogsinkomsten, medeltal 1966 4968)

60 000

50 000

LO 000

30 000

Medelinkomst ZL 200:-

20 000

10 000

• Sida 82
•  Original

Figur G:s Familjens arbetsersättning per timme, 1968 Grupp' D

Arbetslörbrukning enligt driftsplan.

lantarbeturuvtul

___________ ng _fg'r_qt_gpp_l:l (6:74)

• Sida 83
•  Original

9. Sannolik framtida utveckling för jordbruket vid

nu gällande förutsättningar

I kapitel 3 har vi redogjort för den hittills- varande struktur- och arbetskraftsutveck- lingen i jordbruket i norra Sverige. Därefter har i kapitel 4 redovisats uppgifter om jord— bruksproduktionens utveckling under senare år samt dess nuvarande omfattning. Mot bakgrund av uttalandet av 1967 års riks- dag, att en betydande jordbruksproduktion även i fortsättningen borde upprätthållas i norra Sverige, har vi ansett det angeläget att söka bilda oss en uppfattning om hur jordbruksproduktionen kan väntas utveckla sig i denna landsdel förutsatt att nuvarande stödbestämmelser alltjämt skulle gälla. I an- slutning härtill görs även bedömning av bl. a. den framtida sysselsättningen och markanvändningen inom jordbruket. Mot bakgrund av det framlagda materialet kan sedan en diskussion föras om vilken om- fattning i stort jordbruket i den norra de- len av landet på sikt bör ha. Vi vill sär- skilt poängtera att redovisningen :" detta ka- pitel inte utgör någon plan för den fram- tida utvecklingen av jordbruket i norra Sve- rige, utan endast ett försök att bedöma de nuvarande utvecklingstendenserna.

I norra Sverige är animalieproduktionen mera dominerande än i landet i övrigt. Så— som redovisats i kapitel 6 kommer i Norr- land av summan kontanta inkomster i egent- ligt jordbruk, dvs. animalie— och vegetabilie- produktion, något mer än 90 % från ani- malieproduktionen. Härav utgör mjölklikvi- derna den övervägande delen (70 %). För

framtidsbedömningarna har därför valts att först göra bedömningarna av det framtida antalet husdjur av olika slag för att därefter utifrån bl. a. grovfoderbehovet beräkna den sannolika åkerarealen. Härur erhålles sedan producerad mängd av olika varor. Beträf- fande mjölk görs en jämförelse mellan pro- duktion och konsumtion. Framtidsbedöm- ningarna avser genomgående år 1980.

9.1. Animalieproduktion

Antalet kor har under 1950- och 1960-talen minskat i hela landet, men minskningen har varit snabbare i norra Sverige än i mellersta och södra delarna av landet. Även antalet svin har minskat något i norra Sverige, me- dan antalet får liksom i övriga delar av lan- det ökat något.

I tabell 9: 1 redovisas länsvisa uppgifter om antalet kor åren 1961 och 1969. För antalet kor har först gjorts en mekanisk framräkning till 1980 med utgångspunkt från den årliga, procentuella förändringen under perioden 1961—1969. Därefter har som jämförelse redovisats en prognos av Svensk husdjursskötsel (SHS).1 Dessa beräk- ningar ger för norra Sverige 96 800 resp. 114 200 kor. Den procentuella framräkning- en ligger sålunda 15 % lägre än SHS:s prog- nos. Vid en granskning av dessa tal av så-

1 Hökås, G. och Oscarsson, G., Svensk mjölk- produktion 1980 — Meddelande nr 24, Svensk husdjursskötsel ek. för., 1969.

• Sida 84
•  Original

Tabell 9:1. Antal husdjur i norra Sverige 1961 och 1969 samt, enligt bedömning, 1980. Jord- bruksräkningen 1961 och lantbruksregistret 1969 samt Svensk husdjursskötsels (SHS) med- delande nr 24. Konstaterad utveckling Framräkn. Årlig % av förändr. SHS- Bedöm- Djurslag förändr. 1961—1969 prognos ning Län 1961 1969 1961—1969 till 1980 1980 1980 Kor S 40 670 27413 —4,80 16000 18300 16000 W 25 486 18 767 —— 3,75 12 300 12 200 11000 X 31206 21 121 —4,75 12400 16200 14000 Y 39 757 24 659 —— 5,80 12 800 15 700 13 000 2 29 737 20 894 — 4,30 12 900 14 400 13 000 AC 59 683 38 379 —— 5,35 21 000 25 400 22 000 BD 31681 19023 —6,20 9400 12000 11000 Norra Sverige Kor 258 220 170 256 — 5,0 96 800 114 200 100 000 Avelssvin 9 945 8 350 7 500 Slaktsvin, antal besiktigade

per år 130 200 114 200 103 000 Tackor och baggar 1 39 250 58 000

1 Med 1969 jämförbar uppgift saknas.

väl centralt som regionalt placerad expertis, dels hos jordbrukets organisationer, dels hos den statliga lantbruksorganisationen har man överlag bedömt det sannolikt att antalet kor 1980 blir lägre än enligt SHS:s prognos, men något högre än framräkningstalen vi- sar. Den nedåtgående trenden väntas kom- ma att bromsas något av den pågående ut- byggnaden av rationella jordbruksföretag.

Med anledning därav redovisas en länsvis bedömning av koantalet, som för hela norra Sverige ger 100 000 kr. Detta tal bör med viss osäkerhetsmarginal kunna antas som prognos för 1980 vid nu gällande bestäm- melser för statligt stöd. De i tabell 9: 1 re- dovisade länstalen är relativt sett mindre tillförlitliga.

Mjölkmängden 1980 vid nyssnämnda ko-

Tabell 9:2. Den årliga mjölkproduktionen inom länen i norra Sverige 1968 enl. SHS samt 1980

enligt bedömning.

1968 enl. SHS 1980 enl. bedömning Total Mejeri- Total Mejeri- mjölk- leve- mjölk- leve- produk- ranser produk- ranser Antal Avkastn. tion milj. Antal Avkastn. tion milj. Län kor per ko milj. kg kg kor per ko milj. kg kg S 28 300 3 460 98 89 16 000 4 860 78 75 W 19 300 3 890 75 68 11 000 4 830 53 50 X 22 200 3 870 86 77 14 000 4 830 68 65 Y 25 100 3 350 84 75 13 000 4 740 62 57 Z 21 100 3 550 75 67 13 000 4 720 61 58 AC 40 900 3 150 129 116 22 000 4 690 103 98 BD 18 800 3 670 69 62 11 000 4 760 52 50 S:a norra Sverige 175 700 3 500 616 554 100 000 4 790 477 453 S:a hela riket 843 000 3 920 3 306 3 065 — — — — 80 SOU 1970: 72

• Sida 85
•  Original

Tabell 9.3. Produktion av mjölk och åtgång av konsumtionsmjölk inom länen i norra Sverige vid alternativa befolkningstal 1980.

Konsumtionsmjölk

Produktion enligt Vid en befolkning enl. Vid en befolkning enl. bedömning länsstyrelsernas målsättning prognos 0 mm" kg Kon- Medel- Kon- Medel- Lägsta sum- kon- sum- kon- Total månads- Befolk- tion sumt. Befolk- tion sumt. produk- produk- ning milj. milj. ning milj. milj. Län tion tion antal kg/år1 kg/mån antal kg/år1 kg/mån S 78 5,1 292 200 49,1 4,1 279 600 47,0 3,9 W 53 3,5 286 000 48,0 4,0 263 700 44,3 3,7 X 68 4,4 313 900 52,7 4,4 296 000 49,7 4,1 Y 62 4,1 286 000 48,0 4,0 265 500 43.1 3,6 Z 61 3,9 139 000 23,4 1,9 95 300 16,0 1,3 AC 103 6,7 250 700 42,1 3,5 223 500 37,5 3,1 RD 52 3,4 258 500 43,4 3,6 208 500 35,0 2,9 S:a norra Sverige 477 31,1 1 826 300 306,8 25,6 1 623 100 272,7 22,7

1 Konsumtionen per person har antagits bli 168 kg mjölk med 4 % fetthalt.

antal redovisas i tabell 9: 2. För jämförelse lämnas även uppgift om 1968 års mjölk- produktion länsvis fördelad enligt SHS:s meddelande nr 24. Från samma källa har tagits avkastningen per ko år 1980. Den to- tala mjölkmängd som sålunda bedöms kom- ma att produceras år 1980 i de sju här redo- visade länen uppgår till 477 milj. kg. Detta motsvarar 76 % av den genomsnittliga år- liga mjölkproduktionen 1968 och 1969 i denna del av landet.

I tabell 9: 3 har gjorts ett försök att län för län jämföra produktionen av mjölk med åtgången av konsumtionsmjölk för år 1980. Förekommande mjölkprodukter och gräddc har omvandlats till 4 %-ig mjölk. På kon- sumtionssidan redovisas två alternativ, grun- dade på olika befolkningstal. Det första hän- för sig till länsstyrelsernas målsättning en- ligt länsplanering 1967 (SOU 1969: 27) och kan betraktas som ett maximialternativ. Be- folkningstalet i det andra alternativet grun- dar sig på länsstyrelsernas uppfattning om rådande utvecklingstendenser, men har av inrikesdepartementet bearbetats så att läns- beräkningarna blir mera jämförbara (pro- gnos O). Konsumtionen år 1980 har på grundval av material från statens jordbruks- nämnd beräknats till 168 kg 4 %-ig mjölk per person och år. Eftersom säsongvaria-

tioner i mjölkproduktionen förekommer har en jämförelse gjorts mellan lägsta månads- produktion och medelkonsumtionen per må- nad. Lägsta månadsproduktion 1980 har med ledning av uppgifter från Svenska Me- jeriernas Riksförening uppskattats till ca 6,5 % av årets totala produktion.

Vid en befolkning år 1980 enligt länens målsättning uppstår enligt tabell 9: 3 brist på konsumtionsmjölk i Kopparbergs och Norrbottens län viss tid av året. Sådan brist kan uppkomma i ytterligare några län.

Om befolkningstalet utvecklas i överens- stämmelse med prognos 0 uppstår enligt ta- bell 9: 3 år 1980 brist på konsumtionsmjölk endast i Kopparbergs län under viss tid av året. Enligt uppgift från mejerihåll i Norr- botten förekommer f. n. under en del av året brist på konsumtionsmjölk. Konsumtionen synes i denna landsdel vara högre än ge- nomsnittligt för landet. En viss förhöjning av mjölkkonsumtionen per capita förekom- mer allmänt under höstmånaderna samti- digt som produktionen når minimum. Om hänsyn tas till detta visar det sig att brist på konsumtionsmjölk vid befolkningsprognos 0 sannolikt uppstår förutom i Kopparbergs län även i Norrbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län. Svårigheter uppstår vidare på sina håll för mejeriindustrin genom att

• Sida 86
•  Original

Tabell 9:4. Årlig produktion av kött i norra Sverige, medeltal för 1968 och 1969 samt bedöm- ning för 1980. Veterinärstyrelsens besiktningsstatistik och Sveriges slakteriförbunds årsredovis-

ningar. Stor- Större Mindre S:a nöt- boskap kalv kalv kreatur Far Häst Summa 1968—1969, per år Antal besiktigade slaktdjur 99 589 38 619 17 053 155 261 47 589 4 672 207 522 Medelvikt, kg 203 74 20 15 355 Besiktigad, slaktad mängd, ton 20 243 2 874 342 23 459 735 1 657 25 851 Uppskattad total slakt (inkl. hemslakt), ton 27 143 1980 Antal slaktdjur 67 100 24 740 3 160 95 000 73 900 73 900 Medelvikt, kg 224 82 21 17 Total slakt, ton 15 031 2 041 68 17 140 1 256 18 500

avbrott i osttillverkningen måste göras vissa tider under året. Klara överskottsområden blir alltjämt Jämtlands och Västerbottens län.

Totalt för de sju här redovisade länen väntas tillgången på mjölk täcka efterfrå- gan på konsumtionsmjölk år 1980 även un- der höstmånaderna. Detta torde gälla också vid en befolkningsutveckling enligt länens målsättning, även om marginalerna därvid blir knappare. Däremot blir tillgången på produktmjölk begränsad.

Beträffande övriga djurslag redovisas i ta- bell 921 det för 1980 med utgångspunkt från hittillsvarande utveckling och länsex— pertisens förslag bedömda antalet avelssvin, antalet producerade slaktsvin per år samt antalet tackor och baggar. Slaktsvinsproduk— tionen har därvid antagits minska något i förhållande till nuläget.

Utifrån det bedömda djurantalet görs i ta- bell 9: 4 en beräkning rörande köttproduk- tionen 1980. Vid denna beräkning antages att 3 % av antalet födda kalvar slaktas som spädkalvar, 26 % som större kalv och 39 % som ungnöt. Återstoden används för rekry- tering. Medelviktema har uppskattats med ledning av slakteriförbundets statistik. Så- som jämförelse redovisas köttproduktionens nuvarande omfattning. För att något ut- jämna svängningarna mellan olika år anges den besiktigade slaktens omfattning i ge- nomsnitt per år för 1968 och 1969. För att

(avrundat)

erhålla ett med talet för 1980 jämförbart tal bör icke-veterinärbesiktigad slakt, s.k. hemslakt, läggas till. Ett tillägg för 1968— 1969 med 5 % bedöms såsom rimligt. Med ledning av beräkningarna uppskattas kött- produktionen i norra Sverige år 1980 ha nedgått till ca 70 % av nuvarande produk- tion.

Beträffande fläskproduktionen anges i ta— bell 9:1 antalet avelssvin 1961 och 1969. För 1980 har gjorts en bedömning på lik- mande sätt som för korna. Vidare redovisas antal besiktigade slaktsvin för bl. a. 1969. Slaktsvinsproduktionen antas minska till 1980 procentuellt lika mycket som antalet avelssvin, dvs. ca 10 %, eller uttryckt i slakt- vikt från 8251 ton genomsnittligt 1968— 1969 till 7425 ton år 1980. Det har inte varit möjligt att göra någon beräkning för den totala svinslakten i norra Sverige. cf— tersom hemslaktens omfattning i detta om- råde inte är känd.

Den redovisade bedömningen innebär att den samlade produktionen av kött och fläsk i norra Sverige vid förut angivna förutsätt-- ningar väntas nedgå med ca 25 % till 1980. Renslakten är därvid inte inräknad.

I tabell 9: 5 har sammanställts uppgifter om animalieproduktionens utveckling enligt den gjorda bedömningen. En summering av kaloriinnehållet i denna produktion indike- rar en minskning av produktionen fram till 1980 med 24 %.

• Sida 87
•  Original

Tabell 9.5. Animalieproduktionens storlek i norra Sverige 1965—1980.

1965—1966 1968—1969 medeltal medeltal Produkt per är per år 1980 Mjölk, milj. kg 690 631 477 » , milj. megakalorier 332,5 320,3 258,9 Kött, milj. kg 41,4 27,1 18,5 » , milj. megakalorier 75,8 50,1 34,2 Fläsk, milj. kg 7,3 8,2 7,4 » , milj. megakalorier 25,8 29,1 26,7 Summa milj. megakalorier 434,1 399,5 319,8 Relativtal 109 100 80

Konsekvenserna för förädlingsledet av en produktionsminskning av den storlek som angetts i det föregående har på vår önskan utretts av lantbruksförbundet. Denna under- sökning utgör en komplettering av de i ka- pitel 4 redovisade beräkningarna om kost- naderna i förädlingsindustrin.

För nwjerierna angavs i kapitel 4 kostna- den i norra Sverige överstiga den i övriga delar av landet med ca 3 öre per kg till mejeri levererad mjölk. Vid en minskning av mjölkproduktionen enligt det föregående, vilket innebär ca 18 % minskning av meje- rileveranserna till 1980, beräknar lantbruks- förbundet att kostnaderna kommer att öka med 4 öre och intäkterna med 2 öre per kg mjölk. Nettoeffekten väntas alltså bli i me— deltal 2 öres kostnadsökning per kg mjölk, vilket torde återspeglas i motsvarande minskning av avräkningspriset. Effekten väntas bli ojämnt fördelad och bli starkast i Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbot-

tens län. Speciellt väntas anläggningar för osttillverkning få försämrat kapacitetsut- nyttjande. Såsom förutsättning för lant- bruksförbundets beräkningar gäller att anta- let driftsplatser blir oförändrat under 1970- talet. 1969 års prisnivå har tillämpats.

I slakterierna uppgår enligt kapitel 4 mer— kostnaden f. n. till ca 4 milj. kronor per år i förhållande till landet i övrigt. Detta mot- svarar omkring 16 öre per kg. Vid den lägre slaktvolym som har bedömts för 1980 ökar enligt lantbruksförbundet kostnaden per kg kött och fläsk med 1 öre för intransport av slaktdjur och med 5 öre för fasta kostnader och administrationskostnader eller samman- lagt med 6 öre. Beräkningarna anges gälla under förutsättning att nuvarande företags— struktur samt förädlings- och transporttek- nik inte förändras under 1970-talet. På grund av väntade skillnader i produktions- utvecklingen antas kostnadsstegringen bli olika stor i skilda områden. Särskilt stor

Tabell 9.6. Åkerarealens användning i norra Sverige 1961 och 1969 samt, enligt bedömning, 1980, hektar. Jordbruksräkningen 1961 och lantbruksregistret 1969.

Konstaterad utveckling

Bedömning för

Grödgrupper 1961 1969 1980 Brödsäd 11 614 6137 5 000 Oljeväxter 750 3 628 1 000 Fodersäd 153 470 170 547 152 000 Vall 428 571 328 749 201 000 Potatis 17 416 14 469 13 400 l:!elträda 15 400 11 726 9 900 Ovrigt 876 862 1 000 S:a brukad åker 628 097 536 118 383 300 Obrukad åker 28 011 18 243 6 700 Total åker 656 108 554 361 390 000 SOU 1970: 72 83

• Sida 88
•  Original

Tabell 9:7. Areal åker inom länen i norra Sverige år 1969 enligt lantbruksregistret samt år 1980 enligt framräkning, lantbruksstyrelsens åkerinventering och enligt bedömning.

Konstaterad utveckling Åkerareal 1980 enligt

Förändring Framräkning Lantbr.st:s per år efter %- åkerinventering, 1969 1961—1969 förändring bestående Bedöm-

Län ha % 1961—1969 åker ning S 129 329 _ 2,0 103 500 69 275 89 000 W 69 086 — 1,3 59 800 32 000 54 000 X 81 488 — 1,9 65 600 49 700 60 000 Y 68 701 —— 2,3 53 200 38 300 45 000 Z 50126 — 1,7 41500 23150 38 000 AC 99 317 —— 2,1 78 600 62 425 70 000 BD 56 314 — 3,2 39 200 30 700 34 000 S:a norra Sverige 554 361 — 2,1 441 400 305 550 390 000 S:a hela riket 3 034 652 — 1,1 2 700 000 1 925 300 —

minskning av slakten väntas i Kopparbergs, Nedre Norrlands och Västerbottens slakteri— föreningsområden. Dessutom bör nämnas att det i Norrbotten redan skett en stark nedgång i produktion, varför kapacitetsut— nyttjandet där redan är lågt.

9.2. Vegetabilieproduktion

För grupper av grödor redovisas i tabell 9: 6 uppgifter om hittills konstaterad utveck- ling och för 1980 bedömd areal. Underlag för bedömning har varit en mekanisk fram- räkning länsvis till 1980 med utgångspunkt från den årliga procentuella förändringen under perioden 1961 till 1969. Vallarealen, den dominerande grödan i norra Sverige, har bedömts på grundval av grovfoderbeho- vet för de i tabell 9: 1 upptagna husdjuren och för år 1980 beräknats till ca 150000 ha. En motsvarande beräkning av vallbe- hovet har gjorts för 1969. Det visade sig då att den statistiskt redovisade vallarealen för år 1969 var drygt 30 % högre.

Samma relation mellan behovsvall och statistiskt redovisad vall har antagits kom— ma att gälla även 1980, vilket ger en vall— areal av ca 200 000 ha.

Den i tabell 9: 6 bedömda totala åkerare- alen inom länen i norra Sverige uppgår till 390 000 ha är 1980. Denna arealsiffra samt resp. läns totala areal åker 1980 har i tabell

9: 7 jämförts med en länsvis framräkning till 1980 med utgångspunkt från den procentu- ella årliga minskningen under perioden 1961 —1969, vilket ger 441 000 ha totalt för norra Sverige. Vidare har jämförelse gjorts med lantbruksstyrelsens inventering »Åkerjor- dens framtida omfattning och lokalisering» vilken redovisade 305 000 ha bestående åker inom norra Sverige år 1980.

Den totala åkerarealen 1980 inom norra Sverige, som enligt bedömningen uppgår till 390 000 ha, rymmer 6 700 ha obrukad åker samt 49000 ha icke utnyttjad eller svagt utnyttjad vall. Den mera effektivt utnyttja- de åkerarealen i norra Sverige skulle såle- des enligt vår bedömning uppgå till ca 330 000 ha är 1980 under de förut redovi- sade förutsättningarna.

9.3. Sysselsättning och jordbruksbefolkning

Det är av intresse att i detta sammanhang studera den sannolika framtida utvecklingen av sysselsättning och befolkning i jordbru- ket. Detta kan göras med utgångspunkt dels från konstaterad hittillsvarande sysselsätt— nings- och befolkningsutveckling, dels från den i det föregående redovisade bedömning- en av produktionsutvecklingen.

Enligt 1965 års folkräkning uppgick an— talet förvärvsarbetande i egentligt jordbruk i de sju län som här hänförs till norra Sve—

• Sida 89
•  Original

Tabell 9:8. Förvärvsarbetande befolkning inom egentligt jordbruk enl. folkräkningens definitioner år 1965 samt är 1980 enl. framräkning och be- dömning. Folkräkningarna 1960 och 1965.

Konstaterad utveckling Framräkning Bedömning

Antal för- Framräkning Framräkning värvsarbe- av antal för- av antal för— tande, fram- värvsarbe- värvsarbe- Årlig pro- räkn. enligt Bedömd för- tande enligt Bedömd för- tande enligt Antal för- Antal för- centuell förändring ändring i bedöm % ändring i bedömd % värvsarbetande värvsarbetandc förändring 1960—1965, procent per 1965—1975, procent per 1975—1980, Län 1960 1 1965 '-' 1960—1965 till år 1980 år 1965—1975 till år 1975 år 1975—1980 till år 1980

⁴ 150 ² 820 ³ 540

S 17 999 13 438 — 5,7 5 570 _. 9,0 5 230 W 12 103 9 360 -— 5,0 4 340 »! 9,0 3 550 X 12 654 10 270 — 4,1 5 480 — 8,0 4 460 Y

'n'/lif)

³ 410 ² 950

14 023 11 012 —— 4,7 5 240 —— 9,0 4 290 Z 12522 9517 -— 5,3 4200 —9,0 3710

""U”. evv vv vv

url-n

AC 18 496 13 609 —— 6.0 5 500 -— 8,0 5 910 4 700 BD 10 404 7 028 — 7 5 2170 — 9,0 2 740 2180

Summa 98 201 74 234 _ 32 500 — 29 890 _ 23 750

' Folkräkningens uppgifter om antal förvärvsarbetande inom egentligt jordbruk och boskapsskötsel (kod 010) år 1960 har justerats på följande sätt: Samtliga förvärvsarbetande utom medhjälpande gifta samboende kvinnor enl. folkräkningen 1960 har adderats med en approximativ beräkning av antalet medhjälpande gifta samboende kvinnor inom egentligt jordbruk år 1960 (tab. 5:23.2 Sammanställning av data rörande lantbruket, tillägg 11, lantbruks— styrelsen. Dnr S 392/70). Dessa beräkningar baserar sig på SCB:s meddelande »lnformation i prognosfrågor» 1969z5. Dessa justeringar medger jämförelser mellan 1960 och 1965 års folkräkningar. ² Enligt folkräkningen 1965.

• Sida 90
•  Original

Tabell 9.9. Bedömning av utvecklingen till 1980 för jordbrukssektorn i norra Sverige vid nu- varande stöd till jordbruket där.

1980 enligt be- 10 % större 10 % lägre 1966 1969 dömning produktion produktion Åkerareal, ha 590 0001 554 400 390 000 420 000 350 000 Index (1969 = 100) 106 100 70 76 63 Antal kor 199 300 170 300 100 000 1 10 000 90 000 Index 117 100 59 65 53 Produktionsvolym (endast animalier) milj. megakal. 434,1 399,5 319,8 351,8 287,8 Index 109 100 80 88 72 Antal förvärvsarb. ijordbruk (inkl. arbete i egen skog)2 69 300 56 900 27 700 31 000 25 000 Index 122 100 49 55 44

¹ 572500 enligt 1966 års jordbruksräkning; talet här uppräknat med hänsyn till beräknad underskattning, SCB medd. ] l970:30.

? De för 1966 och 1969 angivna talen har erhållits med ledning av de tidigare för 1965 och 1980 redovisade talen 74 000 resp. 27 700.

rige till 74 000, varav 17 000 medhjälpande gifta kvinnor. I tabell 9: 8 redovisas två al- ternativa trender av antalet förvärvsarbe— tande fram till 1980. Den första utgår från 1960—1965 års trend. Eftersom senare in- venteringar visar en snabbare minskning av sysselsättningen i jordbruk har ett andra al— ternativ med högre procentuell minskning framräknats. De båda alternativen ger 32 500 resp. 23 800 förvärvsarbetande 1980.

Med ledning av arbetsåtgångstal vid ra- tionell drift har beräknats följande arbets- kraftsbehov vid den produktionsvolym som konstaterats 1965 och vid den som prog- nosticerats för 1980.

1965 1980

Antal årsverken i jordbruk enligt arbetsåtgångstal Antal förvärvsarbetande i egentligt jordbruk (exkl. ar- bete i skog) Dito, inkl. arbete i egen skog (18 % tillägg)

34 500 13 500

60 700 23 500 74 000 27 700

Uppgifterna för 1965 har beräknats uti- från kända data. Antalet förvärvsarbetande överskrider för 1965 det beräknade antalet årsverken med ca 75 %. Samma förhållande har i beräkningen antagits gälla för 1980.

De båda beräkningarna ger som synes ungefär likartade resultat. Som jämförelse

kan nämnas att för nu ifrågavarande län ilänsplanering 1967 (SOU 1969:27) har nuvarande utveckling beräknats ge 35 0011 förvärvsarbetande i jordbruk, skogsbruk och fiske, varav något mindre än 25 000 torde hänföra sig till egentligt jordbruk.

År 1965 utgjorde befolkningen inom egent— ligt jordbruk 6,8 % av den totala befolk— ningen i norra Sverige. Vid 23500 för- värvsarbetande i egentligt jordbruk 1980 kan bcfolkningsandelen beräknas till ca 2,5 %. För service av skilda slag torde få beräknas en befolkningsandel av ungefär samma storlek, varför i runt tal 5 % av befolkningen i norra Sverige år 1980 kan sägas vara beroende av basnäringen jord- bruk. Om jordbrukets omfattning exempel- vis blir 10 % lägre än som förut antagits. bör det resultera i att befolkningen blir 0,5 % lägre än väntat. En sådan reduktion motsvarar ca 8 000 personer.

9.4. Sammanfattning

I följande sammanställning redovisas sam- manfattningsvis den i det föregående gjorda bedömningen av utvecklingen fram till 1980 för jordbruket i norra Sverige vid nuvaran- de stödbestämmelser. Vidare anges motsva— rande uppgifter vid 10 % högre resp. 10 % lägre produktionsvolym.

• Sida 91
•  Original

Bedömningen för 1980 är givetvis inte exakt. Talen bör anges med en viss margi- nal. Så t. ex. kan antalet förvärvsarbetande komma att ligga mellan 25 000 och 30000 vid den prognosticerade produktionsvoly- men.

När jordbruket minskar i omfattning, för- svåras och fördyras vidareförädling av och handel med jordbruksprodukter. Detta kan väntas leda till lägre priser för försålda pro- dukter på sätt som redovisats i slutet av av- snitt 9.1. En sådan utveckling torde i sin tur resultera i en accelererad nedläggning av jordbruk. För att illustrera detta fall har i tabell 9: 9 också tagits med den lägre pro- duktionsvolymen. Det högsta alternativet motsvarar ungefärligen den produktion som kan erhållas vid ett koantal enligt SHS:s prognos.

• Sida 92
•  Original

10. Målsättning och principiella överväganden

10.1. Inledning

I samband med att 1967 års riksdag fasl- ställde riktlinjerna för den fortsatta jord— brukspolitiken uttalade föredragande depar- tementschefen (prop. 1967: 75) att det vid behandlingen av principerna för prissätt- ningen på jordbrukets produkter inte varit möjligt att helt ta hänsyn till de särskilda förhållandena i norra Sverige. Av flera skäl ansåg departementschefen att en betydande jordbruksproduktion även i fortsättningen borde upprätthållas i dessa delar av landet. Med hänsyn härtill borde jordbruket där även i framtiden få särskilt stöd. Riksda- gen (JoU 1967: 25, rskr 280) anslöt sig här- till och beslöt i konsekvens härmed att sär- skilt statligt stöd till jordbruket i denna landsdel alltjämt skulle utgå. De tidigare gällande riktlinjerna för detta stöd fick kvar- stå oförändrade.

Vårt uppdrag är att med utgångspunkt från bl. a. 1967 års riksdagsbeslut se över det särskilda statliga stödet till jordbruket i norra Sverige. Översynen har ansetts mo- tiverad av att det förflutit relativt lång tid sedan principerna för det nuvarande stödet fastställdes. Under denna tid har den tek- niska och ekonomiska utvecklingen i åt- skilliga avseenden ändrat förutsättningarna för jordbruksproduktionen i norra Sverige. I föregående kapitlen har lämnats en redo- görelse för jordbrukets situation i dessa de— lar av landet och den utveckling som där

synes vara på väg. Mot denna bakgrund har vi att överväga behovet och utformning- en av särskilda statliga insatser. Först skall emellertid målet för sådana åtgärder inom jordbrukspolitikens ram diskuteras och när- mare preciseras.

10.2. Gällande mål inom jordbrukspolitik och regionalpolitik

Särskilda stödåtgärder för jordbruket i en viss landsdel kan sägas vara ett uttryck för en kombination av jordbrukspolitik och re- gionalpolitik. Här skall återges vissa huvud- punkter inom politiken på dessa båda om- råden som är av betydelse för vårt utred- ningsuppdrag.

Den nationella jordbrukspolitikens mål kan kortfattat anges i följande båda punkter.

1. Jordbruksnäringen skall under så långt möjligt samma betingelser som gäller för näringslivet i övrigt till lägsta möjliga kost- nader för samhället och konsumenterna åstadkomma en jordbruksproduktion av den storlek som bedöms erforderlig med hänsyn till försörjningsberedskapen.

2. De i jordbruk sysselsatta skall ges möj- lighet att nå en ekonomisk standard som är likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar. Det har genom 1967 års beslut klarare än tidigare angetts att jordbrukspolitiken skall ha samma huvudsyfte som den all- männa ekonomiska politiken. Bl. a. inne-

• Sida 93
•  Original

bär målet att man eftersträvar effektivast möjliga produktion, vilket tar sig uttryck i att samhället med olika medel främjar en fortsatt snabb rationalisering. Statens med- verkan, som sker genom lantbruksnämnder- na, är särskilt inriktad på strukturrationali- sering. Rationaliseringsarbetet väntas under överskådlig tid komma att domineras av ar- betet med att bygga upp bärkraftiga familje- jordbruk.

Jordbrukspolitikens mål innebär vidare bl.a., att en viss minskning av jordbruks- produktionens omfattning skall ske. Minsk- ningen gäller i första hand en sådan an- passning att överproduktion så vitt möj- ligt undviks. Därutöver skall eftersträvas en minskning av produktionen ned till den nivå som erfordras för en god livsmedelsbered- skap.

För prissättningen på jordbruksprodukter kan gällande politik bl. a. sägas innebära en avvägning mellan på ena sidan strävan efter att till lägsta möjliga kostnad för samhället och konsumenterna åstadkomma en viss produktion och på andra sidan målet att möjliggöra för de i jordbruk sysselsatta att nå en med andra grupper i samhället lik- värdig ekonomisk standard.

Den redovisade målsättningen för jord— brukspolitiken syftar således till en effekti- visering av näringen samtidigt som en viss begränsning av produktionsvolymen efter- strävas. Denna målsättning förutsätter främst en krympning av i jordbruket in- satta produktionsresurser, bl.a. arbetskraft. En sådan politik leder till att produktionen tenderar att koncentreras till de områden där de gynnsammaste naturliga och ekono- miska förutsättningarna för jordbruk finns. Om inga särskilda åtgärder vidtas kan man således räkna med att den eftersträvade pro- duktionsminskningen främst drabbar sådana områden som har relativt sett sämre förut- sättningar för jordbruksdrift, däribland Norrland och delar av norra Svealand, men givetvis även skogs- och mellanbygder i söd- ra Sverige. En sådan svagare produktionsut- veckling återspeglas också, särskilt för övre Norrland, i de uppgifter som redovisats i ka— pitel 4.

De människor som lämnar jord- och skogs— bruket till följd av dessa näringars rationa- lisering och i förekommande fall produk- tionsminskning har i stora delar av norra Sverige svårigheter att finna nytt arbete. En flyttning till södra och mellersta Sverige och främst storstadsområdena där utgör ofta enda möjligheten att få en utkomst. Som en reaktion mot en befolkningskoncentration till ett fåtal områden i landet har statsmak- terna med stöd av en utbredd opinion på senare år efter hand satt in allt större re- surser på en lokaliserings- eller regionalpo- litik. Resultaten av den hittillsvarande stöd- verksamheten har enligt uttalande i prop. 1970: 75, s. 185, dock inte varit tillräckliga för att i skogslänen neutralisera verkning- arna från sysselsättningssynpunkt av den fortgående och snabba minskningen av ar- betstillfällena inom jord- och skogsbruket.

Den ekonomiska politiken har sedan länge inriktats på nationella mål, sådana som snabb ekonomisk tillväxt, full syssel- sättning, stabil prisnivå, balanserad utrikes- handel och rättvis välfärdsfördelning. Ge- nom regionalpolitiken har den ekonomiska politiken tillförts ytterligare ett mål, nämli- gen regional balans. Detta innebär att med effektivitetssträvandena och ökad ekono- misk tillväxt skall förenas bättre jämvikt i den näringsgeografiska utvecklingen. Häri- genom skall en sådan fördelning av väl- ståndet åstadkommas att ökad jämlikhet i ekonomiskt, socialt och kulturellt avseende skapas mellan människor i olika regioner. Bland motiven för regionalpolitiken nämns förutom jämlikhetssträvandena även bered- skaps- och miljöpolitiska synpunkter.

I jordbrukspolitiken har sedan lång tid tillbaka ingått ett regionalt stöd åt jordbru— ket i norra Sverige. Huvudmålen för dessa insatser har senast angetts i 1967 års riks— dagsbeslut. Till det nationella produktions— målet, som bl.a. innebär att jordbruksnä— ringen till lägsta möjliga kostnader för sam- hället och konsumenterna skall åstadkomma en jordbruksproduktion av den storlek som bedöms erforderlig med hänsyn till försörj- ningsberedskapen, har i detta beslut fogats tillägget att en betydande jordbruksproduk-

• Sida 94
•  Original

tion även i fortsättningen bör upprätthållas i norra Sverige.

Såsom ett andra huvudmål gäller att ra- tionell jordbruksproduktion eventuellt i kombination med skogsbruk även i norra Sverige skall ge sina utövare en med andra yrkesutövare likvärdig ekonomisk standard.

10.3 Precisering av målsättningen

I de huvudmål som formulerats i 1967 års riksdagsbeslut är det främst det mål som gäller produktionens omfattning som kräver ett närmare övervägande. Vi har därvid att utgå från ett uttalande i våra direktiv där det sägs följande:

Även om den allmänna utvecklingen i landet mot ett mindre antal jordbruksföretag och en mindre areal jordbruksjord givetvis måste på- verka jordbruksnäringen i norra Sverige bör i enlighet med 1967 års riksdagsbeslut förutsätt- ningar föreligga för att även i fortsättningen upprätthålla en betydande jordbruksproduktion i dessa delar av landet.

Innan en närmare precisering av inne- börden av målet om produktionens omfatt- ning görs, bör olika tänkbara motiv för en viss omfattning av jordbruket i norra Svc- rige analyseras. '

Först tar vi upp sysselsättningsskälcn. Ef- tersom det i stora delar av 'norra Sverige hittills inte visat sig möjligt att utveckla det övriga näringslivet i sådan takt att arbete kan beredas åt alla dem som lämnar jord- och skogsbruket, är det ur sysselsättnings— synpunkt motiverat att i dessa områden så långt möjligt behålla en betydande omfatt- ning på jordbruket. Det innebär inte att den nuvarande strukturen med övervägande smä brukningsenheter bör behållas i syfte att ge så många människor som möjligt syssel- sättning. Såsom framgår av i kapitel 6 re- dovisade uppgifter om inkomstförhållandc- na visar det sig nämligen att småbrukarnas inkomster är relativt låga. De är vidare be- roende av ofta osäkra inkomster utanför det egna jordbruket. I de områden som har goda förutsättningar för långsiktigt bedri- vet jordbruk — sådana områden finns i för- hållandevis stor omfattning — bör tvärtom

uppbyggnad av rationella företag starkt un— derstödjas.

Även i områden där förutsättningar inte tycks föreligga att på sikt bedriva jordbruk kan det finnas anledning att med hjälp av vissa stödåtgärder för en övergångstid söka behålla detta. Sociala skäl talar sålunda för att medelålders och äldre brukare vilkas företag inte är utvecklingsbara och som inte kan omplaceras i annat yrke får möjlighet att under drägliga förhållanden stanna kvar och driva sitt jordbruk. Det måste dock bc- aktas att åtgärder i detta syfte ej får verka hindrande på angelägen strukturrationalise- ring.

I anslutning till sysselsättningsaspekterna bör det också nämnas att regionalpolitiken inte enbart syftar till ett visst antal arbets- tillfällen utan även till en differentiering av sysselsättningen på skilda yrken. Att i en region kunna behålla visst jordbruk med därtill hörande serviceyrken bör alltså vara till fördel för denna. Verksamheter av olika art i en tätort och i dess omland stöder var- andra och kan tillsammans medföra att re- gionen blir attraktiv för människor och får en gynnsam utveckling.

Det ursprungliga motivet för jordbruks- drift har givetvis varit att skaffa sig själv och så småningom traktens icke jordbrukan- de befolkning .livsmedel. Numera är befolk- ningen i en landsdel normalt inte för sin livsmedelsförsörjning beroende av att jord- bmk bedrivs där. Med nuvarande föräd- lings- och transportteknik erbjuder det knap— past några svårigheter att erhålla livsme- del från andra delar av landet. Det torde dock vara en fördel att lokalt ha tillgång till vissa färskvaror. I ett krisläge är det sär- skilt värdefullt att ha ett jordbruk som är fördelat på olika delar av landet. Framför allt såsom beredskap inför ett krigsfall är detta av vikt. Även om behovet av vissa livsmedel kan tillgodoses genom lagring, be- hövs regionalt tillgång till färskvaror av skil— da slag. Beredskapsskäl talar således för att en viss produktionsvolym behålls i jordbru- ket även i norra Sverige.

En faktor att beakta vid överväganden om jordbruksproduktionens storlek i en

• Sida 95
•  Original

landsdel är möjligheterna att till rimliga kostnader få produkterna omhändertagna för vidareförädling och marknadsföring. Tillåts produktionen minska alltför mycket blir råvaruvolymen för förädlingsföretagen otillräcklig. Vid produktionsminskning ökar nämligen kostnaden per enhet såsom redo- visats i föregående kapitel. Alternativet är en koncentration till färre driftsplatser inom förädlingsindustrin. En del torde alltjämt stå att vinna på denna väg i norra Sverige. Koncentrationen kan dock inte drivas allt- för långt med hänsyn till ökande transport- kostnader. En nedgång av jordbruksproduk- tionen leder sålunda till ökade kostnader i förädlingsledet och lägre produktpriser. Det- ta kan i sin tur få till följd att nedlägg- ningen av jordbruk påskyndas. En kedje- reaktion har därigenom startats som så små- ningom kan leda till att jordbruket i ett område i huvudsak upphör.

Även landskapsvårdssynpunkter kan i viss utsträckning motivera fortsatt jordbruks- drift. Här är det närmast fråga om att be- hålla vissa arealer öppna. Det finns sålunda partier i odlingslandskapet som äger sådant värde ur miljö— och rekreationssynpunkter att det kan vara motiverat att behålla dem öppna även om det inte går att bedriva fullt lönsamt jordbruk där. Hithörande frågor har emellertid utretts i särskild ordning ge- nom bl. a. statens naturvårdsverks försorg.

Naturvårdsverket har sålunda nyligen fö- reslagit åtgärder som syftar till att behålla sådan jordbruksmark öppen, som är på väg ur produktionen och som bedöms vara an- gelägen att bevara med hänsyn till dess be- tydelse för friluftslivet, för landskapsbilden och för det kulturellt vetenskapliga intresset. Behovet av särskilda åtgärder för landskaps- vård kan i viss utsträckning begränsas i nor- ra Sverige, om våra förslag leder till en långsammare nedläggning av jordbruks- mark.

Med ledning av den verkställda genom- gången av motiv skall vi söka närmare pre- cisera hur målet gällande omfattningen av jordbruket i norra Sverige skall anges.

Flera av de motiv som vi redovisat talar för uppehållandet av en viss produktions-

volym. Sådana motiv är angelägenheten av att i norra Sverige ha en regional livsme- delsförsörjning främst beträffande vissa färskvaror. Såsom beredskap inför ett kris- läge är behovet av detta särskilt framträ— dande. För uppehållande av en viss produk- tionsvolym talar också behovet av en till— räcklig råvaruförsörjning för livsmedelsin- dustrin i landsdelen. Sysselsättningsskäl ävensom sociala motiv talar framför allt för att ett visst antal arbetstillfällen med accep— tabel förtjänstmöjlighet bör finnas kvar i jordbruket. Därmed kan också en viss folk- mängd behållas. Från landskapsvårdssyn- punkt kan det vara av intresse att hålla vissa arealer jordbruksmark i drift.

Starkast framstår således kravet på att be- hålla en viss produktionsvolym inom jord- bruket i norra Sverige, men även en viss sysselsättning. Produktionsvolymen och sys— selsättningen är beroende av varandra, var- för båda bör kunna tillgodoses — åtmins- tone i viss mån — samtidigt. I sammanhanget bör erinras om att effektiviseringen liksom inom andra näringar leder till att behovet av arbetskraft per producerad enhet succes- sivt minskar. Dock domineras, som tidigare visats, jordbruket i den norra delen av lan— det av mjölkproduktion som är en av de mest arbetsintensiva driftsgrenarna inom lantbruket.

En precisering av vad som i detta sam- manhang avses med norra Sverige bör här göras. En granskning av i vilka geografiska områden, som de väsentligaste motiven för särskilda jordbrukspolitiska åtgärder gäller, kan ge en viss ledning. Försörjningsaspek- tema och beredskapsmotivet torde inte vara så aktuella i de södra delarna av det om- råde som nu får extra mjölkpristillägg. Även vid en stark minskning av jordbrukets om- fattning skulle livsmedelsbehovet sannolikt kunna täckas från det närbelägna mellan- svenska produktionsområdet. I de mellersta och norra delarna av nuvarande stödområde torde beredskapsmotivet vara mera aktuellt.

Frågan om i vilka områden sysselsätt- ningsskäl och allmänt regionalpolitiska mo- tiv för att uppehålla jordbruksproduktion gäller kan enklast besvaras genom en hän-

• Sida 96
•  Original

visning till det allmänna och det inre stöd- områdets utbredning. I dessa områden och framför allt i det senare föreligger svårig- heter att skapa sysselsättningstillfällen i till- räcklig omfattning. Lika väl som samhället i dessa områden stöder etablerandet av in— dustriell och annan verksamhet, bör staten där verka för uppehållande av jordbruk när acceptabla förutsättningar härför finnes.

De huvudskäl som anförts för att behålla visst jordbruk i norra Sverige torde bestå för lång tid framåt. Enligt vår mening bör man därför eftersträva att på sikt behålla en betydande jordbruksproduktion i norra Sverige.

Hur stor är då en betydande jordbruks— produktion i norra Sverige? Den frågan kan inte besvaras exakt. Det torde heller inte vara möjligt att med någon större grad av realism ange ett preciserat mål för produk- tionsvolymen vid en tidpunkt 10 eller 15 år framåt i tiden. Den nuvarande utvecklingen innebär såsom redovisats i kapitel 9 en rela- tivt snabb minskning av produktionen. I ta- bell 9: 9 har den sannolika utvecklingen vid nuvarande jordbrukspolitik redovisats. Ta- bellen visar att jordbrukets produktionsvo— lym i norra Sverige, mätt i kalorier, mellan 1966 och 1969 minskat med 9 % och att under angivna förutsättningar en ytterligare minskning till 1980 med 20 % är sannolik. En närmare analys visar att de senaste årens minskning varit starkast i övre Norrland. De angivna förändringarna av produktions- volymen bör ses mot bakgrund av norra Sveriges andel av landets jordbruksproduk- tion. Överslagsberäkningar visar att denna andel utgör ca 7 %, om man mäter produk- tionen i kalorier, och ca 12 %, om man ut- går från produktionsvärdet. Skillnaden mel— lan de båda procenttalen beror på att an- delen animalieproduktion är högre i norra Sverige än i landet i övrigt och att priset per kalori är högre för animalie— än vegeta- bilieprodukter.

Vi anser att åtgärder för stöd åt jord- bruket i norra Sverige bör utformas i syfte att söka bryta den nuvarande nedåtgående trenden i produktionsutvecklingen. Detta in- nebär inte att vare sig arealen åker eller an-

talet förvärvsarbetande i jordbruket kan för- bli oförändrade. Däremot bör åtgärderna lc- da till att jordbruket består och kan intensi- fieras i de områden som har för landsdelen goda förutsättningar för jordbruksdrift. Det blir då också möjligt att behålla en tillräck- ligt vittförgrenad förädlingsindustri med en godtagbar rationalitet.

Kravet på rationalitet eller effektivitet i jordbruksproduktionen bör gälla på samma sätt i norra Sverige som i övriga delar av landet.

Även målet om likvärdig ekonomisk stun- dard för jordbrukare och andra yrkesut- övare bör gälla lika i hela landet. Det inne- bär att det jordbruk, som enligt den i det föregående behandlade produktionsmålsäu- ningen bör finnas, på motsvarande sätt som i andra delar av landet skall — i förekom— mande fall i kombination med skogsbruk » ge sina utövare en med andra yrkesutövare likvärdig ekonomisk standard.

10.4 Huvudlinier i ett regionalt jordbruksstöd

En jordbruksproduktion av viss angiven om- fattning torde endast kunna uppehållas om rationaliserings- och standardmålen uppfyl- les. Även om det inte föreligger någon skill— nad beträffande målen för rationaliserings- verksamheten och den ekonomiska standar— den i olika delar av landet, erfordras del med hänsyn till de särskilda förhållanden som råder i norra Sverige speciella insatser för att uppfylla målen.

Inkomstnivån för jordbrukarna i norra Sverige är såsom redovisats i kapitel 6 lägre än för landet i övrigt. Detta förhållande bc- ror till stor del på att brukningsenheterna är små och att det ofta är svårt att få kom— pletterande inkomst i tillräcklig omfattning. Ett viktigt medel att förbättra situationen utgör rationaliseringsverksamheten. Olika vägar bör prövas när det gäller att öka om— sättningen per företag och att förbättra lön- samheten. Uppbyggnaden av fullt rationella enheter vid behov med särskilt, statligt ra- tionaliseringsstöd bör så långt möjligt inten-

• Sida 97
•  Original

Successiva åtgärder som syftar till upp— byggandet av rationella enheter är därvid också betydelsefulla.

Den analys av inkomstförhållandena, som gjorts i kapitel 6, tyder på att inkomstskill- nadema mellan lantbrukarna i norra Sverige och i andra delar av landet inte enbart be— ror av fastighetsstrukturen, utan även av lönsamhetsskillnader mellan jordbruk av samma storlek. Detta bekräftas av de jäm— förande lönsamhetsstudier som redovisats i kapitel 7. Under sådana förhållanden kan de uppsatta målen inte nås utan att rationa- liseringsinsatserna kompletteras med ett ge- nerellt inkomstförbättrande stöd. Det stöd av detta slag som nu utgår behöver enligt vår mening förstärkas för att åsyftat resul— tat skall nås.

Ett sådant utökat inkomstförbättrande stöd kan ge en tillfredsställande inkomst åt brukare av rationella jordbruk. Även för in- nehavare av mindre jordbruk blir det en viss inkomstförbättring. Detta bör vara av be— tydelse bl. a. för något äldre brukares möj— lighet att — i brist på godtagbart alternativ — erhålla sysselsättning genom fortsatt jord- bruksdrift. För innehavare av sådana jord- bruk, som är av begränsad storlek och som inte bedöms kunna utvecklas till fullt ratio- nella enheter, bör dessutom i viss utsträck- ning kunna ifrågakomma finansieringsstöd till förbättringar av exempelvis ekonomi- byggnader, även i sådana fall när stöd enligt nu gällande regler inte kan utgå.

Förslag till utformningen av det inkomst- förbättrande stödet liksom till vissa modi— fieringar av investeringsstödet redovisas i det följande. Där tas även upp vissa frågor rörande forsknings- och försöksverksamhet med inriktning på norrländska förhållanden.

• Sida 98
•  Original

11. Förslag om generellt stöd till jordbruket

i norra Sverige

1 1.1 Stödets utformning

Enligt våra slutsatser i föregående kapitel erfordras ett särskilt inkomstförbättrande stöd till jordbruket i norra Sverige, om det skall vara möjligt att nå de tidigare fast- ställda målen om viss omfattning på produk- tionen och viss ekonomisk standard. Detta stöd får ses såsom ett komplement till den inkomstförbättring som förutsättes ske ge- nom jordbrukets rationalisering.

Det sagda överensstämmer med uttalan- den i direktiven där vår uppgift angetts vara att se över nu ifrågavarande stöd. I direk- tiven lämnas också vissa synpunkter på hur ett sådant stöd bör vara utformat. Det bör bl. a. ges formen av ett tillägg till de inkoms- ter av jordbruket som eljest erhålles. Stö- det bör i fortsättningen inte enbart utgå till mjölkproduktion utan om det visar sig be— hövligt även till annan jordbruksproduk- tion, som med fördel kan förekomma i norra Sverige.

Ett ekonomiskt stöd, som bl. a. syftar till att uppehålla en viss produktion, bör lämp- ligen på ett eller annat sätt knytas till pro- duktionsprocessen. Detta kan åstadkommas genom att göra stödets storlek beroende av

1. någon produktionsfaktors storlek eller använd mängd av visst produktionsmedel,

2. någon eller några kostnadsposters stor- lek,

3. producerad mängd av vissa varor,

4. storleken av någon eller några inkomst— poster eller hela inkomsten av jordbruk.

Regionalt ekonomiskt stöd kan med av- seende på utbetalningssättet utgå dels som kontantbidrag genom särskild utbetalning till jordbrukaren, som pristillägg vid försälj— ning av produkter eller som subvention för att bestrida del av kostnad, dels genom av- drag på avgift till det allmänna. Stöd kan dels ges jordbrukare direkt eller genom för- medling av handels- och förädlingsled, dels helt eller delvis tillföras jordbruket i visst område kollektivt, exempelvis för att be- strida gemensamma kostnader.

För var och en av punkterna 1—4 nämns här några exempel på tänkbara stödformer.

l. Stödets storlek beroende av någon pro- duktionsfaktors storlek eller använd mängd av visst produktionsmedel.

1.1. Arealbidrag, t. ex. visst belopp per ha brukad åker (huvudformen för småbruks- stöd 1959—1967). 1.2. Bidrag beräknat efter antal mjölkkor (s. k. kontantbidrag utgick efter denna prin— cip 1948—1953 till vissa mjölkproducenter).

1.3. Bidrag begränsat efter mängd köpta produktionsmedel, t. ex. fodermedel eller handelsgödsel (produktionsmedelsbidrag).

2. Stödets storlek beroende av någon eller några kostnadsposters storlek. 2.1. Bidrag till eller rabatt vid köp av för- nödenheter, t. ex. fodermedel (jfr 1.3). 2.2. Bidrag till eller nedsättning av frakt-

• Sida 99
•  Original

kostnader för produktionsmedel och/eller produkter (jfr fraktbidrag för fodersänd- ningar).

2.3. Stöd för att täcka merkostnad för drift av förädlingsföretag, som beror av för landsdelen speciella förhållanden, t. ex. svå- righeten att åstadkomma tillräckligt stora och rationella mejerier och slakterier.

3. Stödets storlek beroende av produce- rad mängd av vissa varor. 3.1. Bidrag med visst belopp för mjölk som levereras till mejeri (används vid extra mjölkpristillägg, liksom tidigare vid allmänt mjölkpristillägg, leveranstillägg och produ- centbidrag). 3.2. Bidrag för producerad mängd kött och fläsk m. fl. produkter (3.1 och 3.2 kan benämnas produktbidrag). 3.3. Nedsättning av produktionsavgifter som ingår i prisregleringssystemet (förekom- mer vid differentiering av slaktdjursavgifter för nötkreatur och svin).

4. Stödets storlek beroende av storleken av någon eller några inkomstposter eller hela inkomsten av jordbruk. 4.1. Bidrag med viss procent på priset för någon eller några produkter (produktbidrag, jfr 3.1—3.3). 4.2. Bidrag med viss procent på de kon- tanta inkomsterna för under året försålda jordbruksprodukter. 4.3. Bidrag med viss procent beräknad på inkomsterna för försålda produkter med av- drag för utgifter i produktionen, analogt med beräkning av mervärdet vid mervärde- skatt.

För att möjliggöra en bedömning av vil- ken eller vilka stödformer som är lämpligast i detta fall, måste de krav som kan ställas på stödet gås igenom. En kortfattad sådan genomgång görs i det följande.

Stödet syftar till att öka jordbrukarnas in- komst från jordbruksdriften och därigenom indirekt verka för uppehållande av viss jord- bruksproduktion i norra Sverige. Stödet bör därför såsom redan nämnts vara på nå- got sätt anknutet till produktionsprocessen. Enligt direktiven skall vi överväga att ut- forma stödet produktneutralt. Det innebär att den konkurrenssituation mellan olika

slag av jordbruksproduktion, som skapas genom den för hela landet gällande prisreg- leringen, i princip inte bör rubbas av det regionala stödet. Viss modifiering av denna princip bör dock enligt vår mening kunna övervägas av t.ex. marknadsskäl. Vid av- vägning av stödet mellan olika produkter bör man sålunda söka undvika att effekten av detta blir ökade överskott som är svåra att avsätta.

Stödet bör vidare enligt direktiven utfor- mas så att det främjar en önskvärd rationa- lisering av jordbruket i norra Sverige. Ge- nom strukturförbättringar och annan effek— tivisering av driften finns stora möjligheter för jordbrukarna att öka sina inkomster. Det är givet att en sådan form för det gene- rella stödet bör väljas som så mycket som möjligt underlättar rationaliseringen.

Vidare föreskriver direktiven att man bör undvika sådan utformning av stödet, som innebär att produktionsavgifter sätts lägre i norra Sverige än i andra delar av landet.

Enligt direktiven bör även eftersträvas att stödets administration blir så enkel som möjligt. Stöd bör vidare inte utgå till sådana personer som uppenbarligen har jordbruket som bisyssla. Även annan avgränsning, ex- empelvis med hänsyn till ålder ifrågasätts. Avgränsningar av detta slag kan vara ak— tuella för att så långt möjligt fördela bc- gränsade anslagsmedel till dem som har störst behov av det eller så att i övrigt syftet med stödet så effektivt som möjligt uppnås.

En prövning av de redovisade, tänkbara stödformerna mot de uppställda kraven ger följande resultat.

Vad först gäller sättet för utbetalning följer av uttalandet i direktiven om produk- tionsavgifter att nedsättning av avgifter in- om ramen för prisregleringen eller för annat allmänt ändamål bör undvikas. Stödet bör således utbetalas såsom kontantbidrag i nå- gon form.

De tänkbara stödformer som redovisats under punkterna 1.1 till 4.3 vill vi mot bak— grund av de angivna kraven kommentera.

1.1. Tidigare erfarenheter av arealbidrag är mindre goda. Avgränsningen av bidrags- grundande areal är osäker. Stödet blir obe-

• Sida 100
•  Original

roende av intensiteten i jordbruksdriften, vilket är särskilt betänkligt i en landsdel där animalieproduktionen dominerar.

1.2. Beräkning av bidragsbelopp efter an- tal mjölkkor gjordes vid en tidpunkt, då många jordbrukare inte kunde leverera mjölk till mejeri. Numera behöver inte den stödformen tillgripas. Det är mera effektivi- tetsbefrämjande att beräkna stödet på pro- duktionen från nötkreaturen.

1.3 kan behandlas tillsammans med 2.1— 2.3. Dessa stödformer kan vara motiverade om det visar sig att visst produktionsmedel är dyrare eller viss kostnadspost högre i norra Sverige än i exempelvis Mellansverige. Någon avgränsning till viss grupp jordbruk torde inte vara möjlig i dessa alternativ. En nackdel med bidrag till inköp av förnöden— heter i ett visst område är att missbruk är möjligt. Varan kan nämligen säljas vidare utanför stödområdet. Vad gäller fraktbi- drag, anser vi övervägande skäl tala för att den stödformen inte bör tillämpas på annat sätt inom jordbruket än inom övriga nä- ringar.

3.1 och 3.2 samt 4.1. En utvidgning av pristilläggssystemet från att gälla enbart mjölk till även vissa andra produkter synes uppfylla de flesta krav som uppställts för nu ifrågavarande stöd. Administrationen är enkel för mjölk liksom även för slaktpro- dukter. Möjligheterna att avgränsa vissa jordbrukare från stöd är visserligen begrän- sade, men det torde vara möjligt att utesluta företag med små årliga leveranser till mejeri och slakteri från stöd. Därmed ökar emel- lertid administrationskostnadema.

3.3. Ej lämplig metod med hänsyn till ut- betalningsformen. 4.2. Att beräkna bidraget på bruttoin- komsterna för under året sålda produkter från växtodling och husdjursskötsel uppfyl- ler de flesta krav som uppställts. Möjlighe- terna att differentiera stödet till olika pro- dukter av t. ex. avsättnings- eller kostnads- skäl bortfaller dock jämfört med alternativ 4.1. Stödformen förutsätter att bidrag kan beräknas på grund av uppgifter i den all- männa självdeklarationen, sedan den grans- kats och godkänts av taxeringsmyndighe—

terna. Därvid finns goda möjligheter att gö- ra de avgränsningar av rätten till bidrag; som kan vara aktuella.

4.3. Denna form uppfyller också flerta- let ställda krav. Möjligheten att differentiera stödet mellan olika produkter bortfaller även här. Stödformen förutsätter att bidrag beräknas på grund av uppgifter i deklara— tionen för mervärdeskatt och/eller den all- männa självdeklarationen, sedan dessa grans- kats och godkänts av taxeringsmyndighe- terna. Den förstnämnda deklarationen be- höver i regel endast lämnas av den som har en skattepliktig omsättning som överstiger 10 000 kr per år. Utifrån denna genomgång synes tre hu- vudformer av stöd vara aktuella, nämligen

a) bidrag för att reducera vissa kostnads- poster,

b) bidrag beräknat utifrån producerad mängd eller produktvärde av mjölk, kött och/ eller fläsk m. m. (produktbidrag),

c) bidrag beräknat på bruttoinkomsterna av sålda jordbruksprodukter, eventuellt med avdrag för vissa utgifter.

Vi anser nedsättning av produktionsav- gifter i prisregleringssystemet vara en mind re lämplig form för stöd och föreslår att differentiering av slaktdjursavgifterna inte längre bör förekomma.

Den förstnämnda formen, reduktion av vissa kostnadsposter, kunde exempelvis komma i fråga för att sänka de relativt sett höga fodermedelspriserna i norra Sverige. Ett visst sådant stöd har sedan länge utgått såsom fraktbidrag för fodersändningar till vissa delar av inre Norrland. Enligt ett ny- ligen fattat riksdagsbeslut (prop 1970: 84, SU 105, rskr 271) införs viss generell frakt— nedsättning vid transporter från ort inom det allmänna stödområdet från den 1 januari 1971. Detta stöd kommer även jordbruket till del. Ett transportstöd inriktat på frakter till norra Sverige hade varit av större bety- delse för det norrländska jordbruket. Det synes dock inte lämpligt att speciellt för jordbruksnäringen föreslå ett sådant stöd.

Bidrag för att minska kostnadspost torde vidare vara den av de nämnda stödfor- merna, som är svårast att administrera.

• Sida 101
•  Original

Stöd bör därför i fortsättningen inte utgå i denna form. Detta innebär bl. a. att hit- tills utgående fraktbidrag för fodersänd- ningar till inre Norrland inte längre bör fö- rekomma. Beslutet om viss generell frakt- nedsättning bör givetvis alltjämt gälla även jordbruket.

Ett generellt stöd bör således utgå enligt en av de övriga båda huvudformerna för stöd. Den stödform, som bäst anknyter till produktionens omfattning och ur den syn- punkten vore att föredra, är ett bidrag be- räknat på mervärdet i jordbruksproduktio— nen på liknande sätt som vid beräkning av mervärdeskatt. En bidragsberäkning direkt från deklarationen för mervärdeskatt synes dock inte vara möjlig, eftersom i de belopp som anges där ingår omsättningen av såväl jordbruk som skogsbruk m. m. utan uppdel- ning. Inkomst av skogsbruk bör givetvis inte ingå i det belopp som läggs till grund för be- räkning av jordbruksstödet. Endast med hjälp av jordbruksbilagan i den allmänna självdeklarationen synes det vara möjligt att särskilja inkomster och utgifter i det egentliga jordbruket, vilket dock inte gäller alla utgiftsposter.

Bidrag som grundas på summan kontanta inkomster av försålda jordbruksprodukter är enklare att beräkna än bidrag som grun- das på mervärdet. Båda beräkningssätten möjliggör en begränsning till sådana jord- brukargrupper som främst anses böra stöd- jas, eftersom en individuell prövning av varje ärende måste göras. De båda beräk— ningsgrundema förutsätter en rapportering från taxeringsmyndighet till bidragsutbeta— lande myndighet. Utbetalning torde efter beräkning av bidragsbeloppet få ske en gång om året till varje bidragsberättigad brukare. I det område som nu erhåller extra mjölk- pristillägg finns över 50000 brukningsen— heter. Antalet ärenden att pröva skulle san- nolikt bli av samma storleksordning. En bi- dragsform som grundar sig på deklarations- uppgifter kommer således att innebära en avsevärt ökad arbetsbelastning för såväl tax- eringsmyndigheter som utbetalande myndig- het.

Utbetalning av produktbidrag kan ske i

form av pristillägg antingen i samband med likviden eller såsom efterlikvid t.ex. en gång årligen. Denna form är för åtskilliga produkter betydligt enklare att administrera. Hittillsvarande erfarenheter är goda av detta system, som tillämpas för extra mjölkpris- tillägg och för pristillägg på fårkött. För mjölk och slaktdjur kan bidrag utbetalas på relativt enkelt sätt. Mjölkpristilläggen, be- räknade utifrån mängden levererad mjölk, kan betalas genom mejerierna. Pristillägg för kött och fläsk kan betalas ut i samband med besiktning i kontrollslakteri eller besikt- ningsbyrå genom det slakteri eller den per- son som svarar för slakten. Utbetalning av prisstöd till potatis och andra norrländska vegetabilieprodukter är däremot svårare att organisera. I norra Sverige kommer emel- lertid mer än 90 % av jordbruksinkomster- na från animalieproduktionen och mindre än 10 % från växtodlingen. Om pristillägg utgår till animalieprodukter innebär det så- lunda att stödet beräknas på huvuddelen av inkomsterna av försålda jordbrukspro— dukter. Denna stödform medför också en möjlighet att variera stödets storlek till skil- da produkter med hänsyn till marknadsför- hållanden m.m. Stödet blir då visserligen inte helt produktneutralt, om därmed avses ett procentuellt lika stort tillägg till priset på varje produkt. I stället öppnas en möl- lighet att göra stödet produktneutralt på det sättet att lönsamhetsskillnaden mellan olika produkter utjämnas i önskad utsträckning.

Ett bidrag i form av pristillägg på förut nämnda produkter har således fördelar framför ett på samtliga jordbruksinkoms- ter beräknat stöd i fråga om administrationsv kostnader och möjligheten att variera stödet för olika produkter. Tekniska möjligheter finns med denna metod att utestänga från bidrag brukare med liten omfattning på pro- duktionen, i varje fall om utbetalningen sker årligen i efterskott. Vi återkommer senare i detta kapitel till huruvida detta är prak- tiskt lämpligt.

Vissa möjligheter finns även att vid pris— tillägg begränsa stödet till personer som ej uppnått pensionsåldern. Flertalet av dessa äldre brukare har emellertid så små jordbruk

• Sida 102
•  Original

att de torde uteslutas från prisstöd, om det skulle visa sig lämpligt att undanta mindre jordbruk från stöd.

Av det sagda följer att vi såsom stöd- form förordar pristillägg på mjölk som ]e- vereras till mejeri och på kött av nötkreatur, får och svin, som godkänts vid besiktning enligt lagen (1959: 99) om köttbesiktning m.m. Någon begränsning av stödet med hänsyn till brukarens ålder bör inte ske. Samtidigt föreslår vi, såsom tidigare nämnts, att fraktbidrag för fodersändningar och dif- ferentiering av slaktdjursavgifter inte längre skall förekomma.

11.2 Stödets storlek i olika områden

Vid överväganden om prisstödets storlek och regionala fördelning är det av intresse att jämföra det ekonomiska resultatet av jordbruk i olika delar av norra Sverige med det i mellansvenska jordbruksområden. Så- dana jämförelser har redovisats i kapitel 7. I den där redovisade undersökningen har särskild möda lagts ner på att få fram järn- förbara resultat mellan områden och mellan typföretag. Däremot är den absoluta nivån i fråga om arbetsersättning, kontantöver- skott osv. mera osäker.

Vid avvägning av prisstödets storlek i olika områden får man räkna med att jord- bruksproduktionen i stödområdet, utom i vissa delar av de sydligaste områdena, allt- jämt kommer att domineras av animalie- produktion grundad på vallfoder. Även i fortsättningen torde det väsentligen bli fråga om mjölkproduktion. Det är därför av störs- ta betydelse hur stödet till mjölkproduktio- nen avvägs.

Av det material som redovisats i kapitel 7 framgår, att det är möjligt att i flera drifts- former få en timersättning av omkring 5 kr eller däröver i de mellansvenska jämförelse- områdena. Där har vid normskörd ersätt— ningen för det lönsamhetsmässigt bästa typ- företaget beräknats till ca 8 kr/tim och för det näst bästa företaget till ca 5 kr/tim. I tabellerna 11: 1 och 11: 2 redovisas för någ- ra typgårdar hur stort prisstöd på mjölk, kött och fläsk som i olika områden skulle er-

fordras vid normskörd för att nå en timer- sättning av 6 kr, dvs. ungefär den lönsam- hetsnivå som mellansvenska jordbruksföre— tag enligt beräkningarna kan nå. Det måste än en gång påpekas att de absoluta talen i fråga om timersättning inte är tillförlitliga och att de endast bör användas för jämfö- relser mellan olika områden och typföretag. Vidare kan nämnas att vid utnyttjande av känd teknik (möjlig skörd) beräknas arbets- ersättningen i mellansvenska områden för bästa typföretag till ca 12 kr/tim och för näst bästa typföretag till ca 6 kr/tim.

Av tabellerna 11:1 och 1122 kan dras följande slutsatser beträffande områdesin- delningen. Om prisstödet skulle avvägas en- dast efter det ekonomiska resultatet skulle för mjölk inte behövas mer än två områden. För kött och fläsk skulle det räcka med tre områden.

Vad beträffar mjölkpristillägg finns en— ligt lönsamhetsberäkningarna inte något skäl att ha olika stödnivåer för typområdena i Norrbottens och Jämtlands län. Komplet- terande beräkningar visar att typområdet i Norrbotten i stort sett är representativt även för Västerbottens län. Ej heller har vi funnit att det ur regionalpolitisk eller annan be- dömningsgrund är motiverat med olika stöd- nivåer i nu nämnda län. De tre länen jämte vissa angränsande områden bör därför en- ligt vår mening utgöra ett område med en- hetligt mjölkpristillägg.

Lönsamhetsberäkningarna för typområdet i Västernorrlands län tyder på att en lägre stödnivå bör fastställas för södra Norrlands kustområden. För att nå med övriga typ— områden jämförbar lönsamhet i de värm- ländska områdena krävs enligt beräkningar- na lika högt mjölkpristillägg där som i Norr— botten — Jämtland. Emellertid finns i Värm- land, åtminstone i slättbygden, bättre möj- ligheter till ett gott ekonomiskt resultat av alternativa driftsformer. Detta motiverar en lägre stödnivå i de sydligaste delarna av stödområdet än i exempelvis Västernorr- land. För ett lägre pristillägg i den södra de- len av stödområdet talar även, att de motiv som i kapitel 10 anförts för särskilt jord- bruksstöd inte här har samma styrka som

• Sida 103
•  Original

Tabell II:]. Erforderligt pristillägg på mjölk, kött och fläsk för att vid några typföretag erhålla en timersättning som motsvarar mellansvensk lönsamhetsnivå, % på produktpris exklusive pristillägg. Område

Företag BD Z, B Z, Ö Y S, S S, K F 1 (15 ha åker, 9 kor) 26 27 27 20 30 28 F 3 (30 ha åker, 21 kor) 21 22 21 17 25 23 F 5 (70 ha åker, 50 kor) 23 21 22 16 27 25 F 6 (70 ha åker, köttdjur) 21 15 15 11 9 7 F 7 (50 ha åker, svin) 10 2 3 4 2 0 F 8 (25 ha åker, får) 16 12 12 7 8 6

längre norrut. De regionalpolitiska motiven kan illustreras med en karta (figur 11: 1) som visar avgränsningen av det allmänna och det inre stödområde, som gäller för lokaliseringsstöd m.m. De regionalpolitiska skälen för stöd får anses vara särskilt starka i det inre stödområdet.

Utifrån anförda synpunkter anser vi det lämpligt att från det nordligaste området stegvis minska stödet från norr till söder. Vi föreslår sålunda att antalet stödnivåer för mjölk minskas från nuvarande sju till fyra.

För att få underlag för gränsdragningen mellan områden för olika stödnivåer har såsom komplettering till uppgifterna om typ- områdena gjorts viss kartläggning för hela det nuvarande stödområdet rörande fakto- rer av betydelse för det ekonomiska resul- tatet av jordbruksdriften. Bl. a. har avkast- ningen i växtodlingen studerats. Även vissa priser på produkter och förnödenheter

m. m. av betydelse för det ekonomiska re- sultatet har kartlagts. De olika faktorerna har vägts mot varandra med ledning av den betydelse de visat sig ha för det ekonomiska resultatet (se avsnitt 7.5).

En av de viktigaste faktorerna för det ekonomiska resultatet är skördenivån. För att undersöka dess variation mellan områ— den har normskördevärdena för samtliga grödor sammanvägts i varje skördeuppskatt- ningsområde. Det visar sig att skördevärdet, om Kumlaområdet sätts till 100, i allmän- het varierar mellan 60 och 80. De lägsta värdena erhålls i Norrbottens inland och i västligaste Värmland. De högsta värdena finns i de delar av Uppsala och Västman- lands län, som ingår i nuvarande område för extra mjölkpristillägg. Dessa områden når delvis upp i samma nivå som Kumla— bygden. Vidare är normskördevärdet rela- tivt högt i de sydligaste delarna av nuva- rande stödområde i Värmlands och Örebro

Tabell II:2. Erforderligt pristillägg för att vid några typföretag erhålla en timersättning som motsvarar mellansvensk lönsamhetsnivå, öre per kg produkt.

Område Företag BD Z, B Z, Ö Y S, S S, K öre per kg mjölk F 1 17 17 17 13 18 17 F 3 14 14 14 11 15 14 F 5 15 14 14 11 16 15 öre per kg kött F 6 (nötkr) 160 111 110 82 70 53 F 7 (svin) 55 12 17 20 11 0 F 8 (får) 118 96 94 59 60 50 SOU 1970: 72 99

• Sida 104
•  Original

Allmänt stödområde lnre stödområde Lö nsgrö ns

Figur II:]. Gränser för stöd- område inom regionalpolitiken

• Sida 105
•  Original

En annan viktig faktor är mjölkpriset. För 1969 gällde följande producentpriser, exklusive extra mjölkpristillägg, för 4 %-ig mjölk i angivna mejeriföreningar.

0 "I ('D x P? 09

Mejeriförening

Mjölkcentralen Örebro-Ortens mf Värmlandsmejerier Gelleortens mf

Dalarnas mf Sa Hälsinglands mf Na o. Va Hälsinglands mfb Jämtlands läns mf Sundsvalls MC Ångermanlands mf Örnsköldsviksortens amf

......» www—4

anamn & oa N—maaÄaggwo Nme—noucm—

Västerbottens sa mf 58,0 Skellefteortens mf 61,1 Lappmarkens mf 62,4 Norrbottens läns pdf 66,2

Ytterligare faktorer av betydelse i sam- manhanget är byggnadskostnaderna samt priserna på foderspannmål och kraftfoder. Dessa blir något högre ju längre norrut och ju längre från kusten man kommer.

Redan av vårt förslag att minska antalet. stödnivåer följer att nuvarande gränser för mjölkpristillägg bör ändras. Även vissa de- taljändringar i övrigt bör göras med ledning bl.a. av den redovisade genomgången av faktorer av betydelse för det ekonomiska resultatet i jordbruket. De nuvarande grän- serna har dragits i mejeriområdesgränser, vilka i många fall genom sammanslagningar av mejeriföreningar blivit inaktuella. Sådana strukturförändringar inom mejeriorganisa- tionen torde komma att inträffa även i framtiden. Gränsdragningen mellan stödom- råden blir klarare angiven, om den anpassas till den administrativa indelningen. Vi före- slår därför en sådan anpassning.

Vi föreslår vidare att beträffande syd- gränsen för det område, som får mjölkpris- tillägg, endast görs smärre ändringar. Den största ändringen innebär att nu ifrågava- rande prisstöd inte bör utgå i någon del av Uppsala eller Västmanlands län. Vårt för- slag till områdesindelning för mjölkpristill- lägg (områdena I—IV) framgår översiktligt av figur 11: 2 och mera detaljerat av föl-

jande förteckning:

I. Norrbottens län,

Västerbottens län, Jämtlands län, av Västernorrlands län: Ramsele och Sol- lefteå kommunblock utom Boteå kommun,

av Kopparbergs län: Särna och Idre kom— muner. II. Västernorrlands län i övrigt,

av Gävleborgs län: Bergsjö, Ljusdals och Hudiksvalls kommunblock utom Järvsö och Iggesunds kommuner. III. av Gävleborgs län: Edsbyns, Bollnäs och Söderhamns kommunblock samt Järvsö och Iggesunds kommuner,

av Kopparbergs län: Malungs, Vansbro, Mockfjärds, Leksands, Rättviks, Orsa, Mora och Älvdalens kommunblock utom Särna och Idre kommuner,

av Värmlands län: Hagfors, Kyrkhedens, Sysslebäcks, Torsby, Åmotfors och Årjängs kommunblock samt kommunerna Gräsmark, Gunnarskog, Brunskog, Arvika och Älgå. IV. Gävleborgs län i övrigt,

Kopparbergs län i övrigt, Värmlands län i övrigt, av Örebro län: Degerfors, Karlskoga, Nora, Hällefors, Kopparbergs och Lindesbergs kom— munblock utom Frövi och Fellingsbro kommu- ner,

av Älvsborgs län: kommunblock.

Åmåls och Bengtsfors

Det bör framhållas att det på flera håll är svårt att bedöma exakt var en gränslinje mellan två stödområden bör dras. Det bör ankomma på vederbörande myndighet att besluta om detaljerna i fråga om gränsdrag- ningen.

Inom varje föreslaget stödområde före- kommer vissa skillnader i fråga om bl.a. skördenivå och därmed ekonomiskt resul- tat. Bl. a. är skördenivån något lägre i norra Lappland än i angränsande områden. Skill- naderna är dock inte större än inom andra stödområden. Differensen skulle inte moti— vera större ökning än ett tillägg av 1 ä 2 öre per kg mjölk, vilket för en genomsnittsjord- brukare där skulle betyda endast ca 200 kr per år i merinkomst.

De motiv för områdesindelning och grun- der för gränsdragning mellan områden som anförts för mjölk gäller i huvudsak även för kött och fläsk. Med utgångspunkt från detta skulle i princip områdesindelningen

• Sida 106
•  Original

————— Länsgröns Nuvarande gränser för extra mjölkpristillägg

Förslag till indetnlng av stödområden

104. Nu _öllande extra mjölk— ' pris rlldgg.öre/kg mjolk H Före-slaget stödområde. beteckning enligt texten

Figur 1 I : 2. Gränser för extra mjölkpristillägg

• Sida 107
•  Original

för prisstöd till dessa produkter kunna vara densamma som för mjölkpristillägget. Emel- lertid föreligger när det gäller slaktdjur be- tydligt större risk än för mjölk att stödbe- stämmelsemas syfte skulle kunna kringgås genom transport till ur stödsynpunkt gynn- sammare område. Av denna anledning lik- som även för att förenkla stödets admini- stration bör gränserna mellan stödområdena i huvudsak anpassas till slakteriområdes- gränser. Vi föreslår att i huvudsak följande områdesindelning skall gälla för pristillägg för kött och fläsk:

l. Norrbottens, Västerbottens och Jämt— lands län,

2. Västernorrlands län,

3. av Gävleborgs län: Hälsinglandsdelen,

4. Gävleborgs län i övrigt, Kopparbergs och Värmlands län. Detta innebär att Älvsborgs och Örebro län helt faller utanför stödområdet för kött och fläsk.

Frågan om pristilläggens storlek har in— gående övervägts med utgångspunkt från förut redovisade principer, vilket bl. a. in- nebär att det material utnyttjats, som kom- mit fram vid den företagsekonomiska under- sökningen. Såsom ett exempel ur detta ma- terial har bl. a. redovisats tabellerna 1111 och 1112. Vi har stannat för följande för- slag till pristillägg per kg till mejeri levere- rad mjölk, omräknat till en fetthalt av 4 %:

Område Öre/kg mjölk 1 13 11 9 111 7 IV 3

Det innebär att pristillägget höjs med 3—5 öre per kg mjölk i den norra hälften av stödområdet och att det även i övrigt sker en mindre höjning.

De i tabell 11: 1 återgivna uppgifterna vi- sar att kött- och framför allt fläskproduk- tionen kan nå ett ekonomiskt resultat, som ligger på mellansvensk nivå, med ett lägre procentuellt stöd än vad vi föreslagit för mjölk. För fläsk har vi funnit att något

pristillägg inte erfordras i områdena 3 och 4. Observera att dessa områden inte är iden- tiskt lika med dem för mjölkstödet. Vi före- slår följande pristillägg per kg slaktad vikt kött av nötkreatur, får och svin (avser be— siktigad slakt):

Öre per kg kött av

Område nötkreatur och får svin 1 100 30 2 75 20 3 40 _ 4 15 _

Vid avvägningen av stödnivån har vi ta- git hänsyn till det stöd som nu utgår i form av nedsättning av slaktdjursavgifter och som uppgår till ungefärligen följande belopp:

Öre per kg kött av

Område nötkreatur svin

Norrbottens län 5 9 Västerbottens län och ngermanlands norra domsaga 3 6 Jämtlands län, återstående del av Västernorrlands län samt Hälsingland 2 3

Vi har även närmare undersökt möjlighe- terna att genom transport av slaktdjur orätt— mätigt tillgodogöra sig pristillägg. Även om det inte finns anledning räkna med att man mera allmänt skulle söka kringgå stödbe- stämmelsernas syfte, går det inte att bortse från möjligheten att detta i enstaka fall skul- le kunna ske. Våra förslag beträffande såväl områdesindelning som stödnivåer har där- för utformats så, att nämnda möjligheter blir starkt begränsade. Någon större risk för att transport av slaktdjur till förmånligare stödområde skall ske föreligger således inte. En viss kontroll kan ändå behövas. Det får bl. a. förutsättas att slakteri, så vitt möjligt, ser till att bestämmelserna inte kringgås på nyssnämnt sätt. Det torde få ankomma på statens jordbruksnämnd att svara för er- forderlig kontroll. Nämnden bör därvid ha möjlighet att såsom sanktion besluta, att le— verantör fortsättningsvis inte skall erhålla pristillägg.

• Sida 108
•  Original

Enligt direktiven bör stöd inte utgå till dem som uppenbarligen har jordbruket som bisyssla, utan endast till produktion av så- dan omfattning att den har nämnvärd be- tydelse för brukarens försörjning. En strikt avgränsning efter dessa direktiv är knappast möjlig vid den stödform vi valt. För att be- döma vilken betydelse inkomsterna av sålda jordbruksprodukter har för brukarens för- sörjning skulle krävts en granskning och be- dömning av brukarens samtliga inkomster, exempelvis genom den allmänna självdekla- rationen. Det innebär således övergång till en administrativt mera arbets- och kostnads- krävande metod.

En mera schablonartad väg vore att från stöd undanta brukare med en produktion, som understiger en viss gräns. För svin- och annan slaktdjursproduktion torde det inte vara möjligt att göra en sådan avgräns- ning effektiv, eftersom småbrukaren genom försäljning av sitt eller sina slaktdjur till en granne lätt skulle kunna tillgodogöra sig stödet. För mjölkproduktion vore en av- gränsning troligen genomförbar. En sådan åtgärd skulle emellertid innebära att mjölk- priset för dessa småbrukare skulle minska med intill 10 öre per kg mjölk. Det skulle knappast vara rimligt ur social synpunkt att vidta en sådan åtgärd. Dessa småbrukare har nämligen, såsom visats i kapitel 3, re- lativt hög medelålder och kan ofta inte om- placeras i annan verksamhet. I flertalet fall finns det sannolikt ingen yngre person, som är beredd att överta det lilla jordbruket, när nuvarande brukaren upphör med drif- ten. Såvitt vi kan finna skulle ett bibehål- lande av mjölkpristillägget för brukare med ringa produktion mera sällan innebära ett hinder i jordbrukets strukturrationalisering. Merkostnaden för stödet till dessa småbru— kare torde vara motiverad av sociala skäl samt i viss mån uppvägas av besparingar i fråga om administrationskostnader vid den stödform vi förordat.

Vi föreslår således att stödet görs gene- rellt, dvs. utan avgränsning av vissa grupper brukare, inom de områden vi angivit. Funk- tionen och effekterna av det prisstöd vi föreslagit bör successivt följas. En översyn

vart tredje år dels av hur stödsystemet tek- niskt fungerar, dels av stödets storlek och ef- fekt i olika områden synes därför vara lämp- lig.

Kostnaderna för det föreslagna prisstödet kan för budgetåret 1971/ 72 beräknas en- ligt följande:

Mjölk 50 milj. kr Kött av nötkreatur och får 15 » » Kött av svin ] » » Summa 66 » »

Nuvarande prisstöd till jordbruket i nor- ra Sverige belöpte sig för 1969/70 till ca 37,4 milj. kr, vari ingår ett uppskattat be- lopp av 0,3 milj. kr till fraktbidrag för l'o- dersändningar. Återstoden utgörs av det ext— ra mjölkpristillägget. Härtill kommer effek— ten av nedsättningen av slaktdjursavgifter om ca 0,6 milj. kr. Detta belopp belastar dock inte riksstaten.

11.3. Stödets effekt på det ekonomiska re» sultatet

Effekten av det föreslagna prisstödet på lön— samhet och utvecklingsmöjligheter i jordbru- ket i norra Sverige har undersökts av pro- fessor Renborg. Följande del av detta kapi- tel utgör en sammanfattning av resultaten från denna undersökning, som får ses som en fortsättning av den i kapitel 7 redovi- sade undersökningen.

Det i det föregående redovisade förslaget till pristillägg innebär följande ändringar av nu utgående stöd i öre per kg för de olika typområdena:

S Z __

(K och S) Y (B och O) BD Mjölk + 0,8 + 2,2 + 4,6 + 3,8 Kött 15 + 73 + 98 95 Fläsk _ + 17 + 27 + 21

Effekten av dessa förstärkningar av stödet visas i tabell 11:3, där ökningen av ar- betsersättningen för olika typområden och företag angetts. Uppgifter för områdena 5,8 och Z, B redovisas inte eftersom stödets

• Sida 109
•  Original

Tabell 1 1:3. Ökningen av arbetsersättningen i några typområden och företag till följd av den föreslagna höjningen av prisstödet.

Företag S, K Y Z, Ö BD Ökning av total arbetsersättning, kr per år F 1 (9 mjölkkor) 629 2 312 3 841 3 439 F 3 (21 mjölkkor) 971 2 971 5 701 4 819 F 5 (50 mjölkkor) 2 719 9 035 16 235 14135 F 6 (köttdjur) 3 150 15 350 20 600 19 800 F7 (svin) — 10761 17091 13293 F 8 (får) 803 3 792 5 130 4 830 Ökning av arbetsersättning, kr per timme1 F 1 0,26 0,93 1,53 1,38 F 3 0,32 0,99 1,90 1,60 F 5 0,51 1,67 3,01 2,62 F 6 1,05 5,12 6,86 6,60 F 7 _ 3,47 5,52 4,29 F 8 0,50 2,37 3,21 3,02

¹ Ökningen fördelad på samtliga beräknade arbetstimmar.

ökning där är lika stor som i S,K resp. Z,Ö.

En analys av tabell 11: 3 visar, att områ- det i Jämtlands län genomgående får den största förbättringen i lönsamhet. Därnäst följer typområdet i Norrbotten. Vid samt- liga företag får värmlandsområdet minst förbättring.

Lönsamhetsförbättringen varierar också kraftigt mellan företagstyper inom de olika områdena. I samtliga områden blir förbätt- ringen i timersättning minst i startföretaget (F 1) med 9 kor och 15 ha åker och störst i ett av de stora specialiserade och kapital- krävande företagen med produktion av kött. 1 Norrland förbättras lönsamheten åtskilligt även i fläskproduktionsföretagen.

Förslaget leder till viss lönsamhetsförbätt- ring i de mindre och medelstora mjölkföre- tagen. Timersättningen i dessa höjs med 1 ä 2 kr per timme i de norrländska typom- rådena. I de stora kött- och mjölkföretagen, som i nuläget ger hygglig lönsamhet men svag likviditet jämfört med övriga företag, höjs däremot timersättningen i samma om- råden med mellan 2 och 7 kr per insatt timme. Förstärkningen av stödet gynnar därför främst jordbrukare med redan ut- byggda företag men torde också stimulera till storleksökning.

En studie av ur lönsamhetssynpunkt bästa och näst bästa företag för typområ-

dena har gjorts sedan priserna korrigerats med de föreslagna pristilläggen. I tabell 11: 4 har gjorts ett utdrag av uppgifter ur det material som därvid kommit fram.

En jämförelse med det material som re- dovisats i kapitel 7 och avser 1969 års priser visar, att vårt förslag för upp fläsk- företagen till första eller andra plats i rang- ordningen även i de norrländska områdena. Det största köttproduktionsföretaget F 6 förs upp till samma nivå som startföretaget F 1 från att tidigare ha legat långt under detta. Det ligger dock fortfarande under de båda bästa företagen.

Genom den föreslagna ändringen av stö- det utjämnas vid normskörd skillnaden mel- lan de bästa företagen i Mellansverige och Norrland. De näst bästa företagen i norr- landsområdena visar t.o.m. en klart bättre lönsamhet än de i Mellansverige.

Vid möjlig skörd når endast de bästa före- tagen i området i Jämtland upp till mellan- svensk lönsamhetsnivå. Områdena i Väster— norrland och Norrbotten ligger ca 2 kr per timme under denna nivå. De näst bästa före- tagen visar däremot mellan 1 och 4 kr per timme bättre lönsamhet i de norrländska områdena.

Möjligheterna att ur likviditetssynpunkt genomföra de mest lönsamma företagen förbättras självfallet genom en förstärkning

• Sida 110
•  Original

Tabell 1] :4. Ekonomiskt resultat av de två bästa heltidsföretagen i några typområden vid 1969 års priser korrigerade med föreslaget prisstöd.

R T 5, K Y z, ö BD Vid normskörd Bästa företag = bf F 7 F 7 F 7 F 5 F 7 F 5 Näst bästa företag = nbf F 1 F 1 F 6 F 7 F 5 F 3 Arbetsersättning, kr/tim f 7,67 8,87 6,84 8,77 10,34 8,64 nbf 5,10 4,68 3,72 6,61 9,32 6,30 Kontantöverskott, 100-tal kr, vid 172 000 kr eget kapital bf, endast fam.:s arb.kraft 107 123 121 120 172 114 nbf, endast fam.:s arb.kraft 163 154 37 115 125 195 Vid möjlig skörd bf 4 1= 7 F 7 F 7 F 5 F 7 F 5 nbf F 6 F 1 F 6 F 7 F 5 F 3 Arbetsersättning, kr/tim bf 10,99 12,89 12,71 9,71 12,17 10,38 nbf 6,54 5,53 7,33 9,52 10,84 7,89 Kontantöverskott, 100-tal kr, vid 172 000 kr eget kapital bf, endast fam.:s arb.kraft 160 181 213 140 206 138 nbf, endast fam.:s arb.kraft 37 165 98 164 155 215

av prisstödet. Vid ett eget kapital av en- dast 40 000 kr är dock knappast något av de två bästa företagen genomförbara ur lik- viditetssynpunkt. Ökar det egna kapitalet till 75 % av kapitalbehovet i startföretaget för- bättras likviditeten så att en utbyggnad mot de bästa företagen synes vara möjlig i samt- liga de redovisade områdena.

Frågan om företagens genomförbarhet ur likviditetssynpunkt har undersökts genom att man ställt kravet att kontantöverskottet skall vara minst 10 000 kr per år under de känsligaste åren.

När brukarens eget kapital endast uppgår till 40 000 kr, når såsom tidigare visats vid normskörd i nuläget inte något företag upp till ett kontantöverskott av 10000 kr ens vid högsta statsbidrag. Vid vårt förslag till prisstöd når svinföretaget F 7 i jämtlands- områdena och det största mjölkföretaget F 5 i jämtlands— och norrbottensområdena över den angivna likviditetströskeln, men först när SR-bidrag utgår.

Vid möjlig skördenivå när i nuläget en- dast det största fläskföretaget i kumla- och kilområdena upp till den angivna likvidi- tetströskeln. Detta sker dock endast under förutsättning att 25 %-igt statsbidrag till

inre rationalisering erhålles. Med det före- slagna stödet når vid denna bidragsnivå det största fläskföretaget, F 7, över likviditets- gränsen i de värmländska och jämtländska områdena. Detsamma gäller för de medel- stora mjölkproduktionsföretagen F 3 och F 2 i Jämtland och Norrbotten. Med hjälp av SR-bidrag kommer även det största mjölkföretaget F 5 i alla norrlandsområden över den angivna likviditetsgränsen.

Vid ett eget kapital av 172000 kr och vid 1969 års priser är de större mjölk- och köttproduktionsföretagen enligt de i kapitel 7 redovisade beräkningarna inte genomför- bara, om ett kontantöverskott av minst 10 000 kr krävs, med mindre än att bidrag till inre rationalisering utgår. Med det före- slagna prisstödet blir nämnda företag, som är de bästa ur lönsamhetssynpunkt, genom- förbara även utan finansieringsstöd.

Sammanfattningsvis medför den föreslag- na ökningen av prisstödet att det blir likvi- ditetsmässigt möjligt att med hjälp av SR— stöd bygga upp lönsamhetsmässigt gynnsam- ma, större mjölkföretag och i vissa områden även svinföretag, även vid ett relativt be- gränsat eget kapital. Detta är enligt beräk- ningarna f. n. inte möjligt.

• Sida 111
•  Original

En analys av vilka nya utvecklingsvägar som öppnas genom det föreslagna stödet har utförts på motsvarande sätt som analy- sen i avsnitt 7.6. En ny utvecklingsväg an- ses föreligga då såväl lönsamhet som kon- tantöverskott ökar jämfört med startföreta- get F 1. I följande sammanställning anges vid normskörd resp. möjlig skörd de typ- företag till vilka nya utvecklingsvägar öpp- nar sig för företaget F 1 genom det före- slagna stödet:

Område Vid normskörd Vid möjlig skörd

S. K F 11 (köttdjur) —— Y _. F 7 (svin) F 11 2,0 F4,F7 F4,F11 BD F 4 (mjölk) F 4

Dessa utvecklingsvägar tillkommer såle- des utöver dem som redan förut funnits och som redovisats i figurerna 7: 2 och 7: 3 i kapitel 7. Vidare förändras utvecklings- möjlighetema genom det ökade prisstödet i några fall så, att en utbyggnad blir möjlig med lägre statligt finansieringsstöd än tidi- gare.

En samlad överblick över utvecklingsvä- garna vid det föreslagna stödet ger följande bild. I kilområdet dominerar fortfarande möjligheterna att expandera mot kött- och svinföretag. I norrlandsområdena blir nu samtliga mjölkföretag utom F 2 utvecklings- vägar under förutsättning att statliga finan- sieringsbidrag utgår. I de nedre norrlands- områdena blir det också möjligt och lönsamt att övergå till fläskproduktion. I dessa om- råden ligger dessutom flera av köttföretagen strax under eller strax över gränsen för lön- sam och möjlig utbyggnad. I Norrbotten finns fortfarande inga andra utvecklings- möjligheter än åt mjölksidan.

Om effekten av stödförslaget kan sam- manfattningsvis sägas att lönsamheten för de gynnsammaste företagstyperna förs upp till en nivå, som är jämställd med resultaten i mellansvenska jordbruksföretag, att för- utsättningarna ur likviditetssynpunkt att bygga upp rationella jordbruk ökar samt att i bl. a. nedre Norrland mera differentie- rade utvecklingsmöjligheter öppnar sig för jordbruket.

• Sida 112
•  Original

12. Synpunkter och förslag rörande stödet till

rationalisering

Samma mål för rationaliseringspolitiken gäl- ler i norra Sverige som i andra delar av lan— det. Särskilda förhållanden i denna landsdel motiverar dock speciella insatser. De sär- skilda förhållandena utgör exempelvis den ogynnsamma strukturen. Vidare tycks en- ligt vad som framkommit vid den i kapi- tel 7 redovisade undersökningen klyftan mellan känd och tillämpad teknik genom- snittligt vara större i norra Sverige än i de mellansvenska slättbygderna.

Olika vägar bör prövas, när det gäller att öka omsättningen per företag och att förbättra lönsamheten. En analys rörande lämpliga vägar att bygga ut jordbruksföre- tagen har redovisats i kapitlen 7 och 11. Betydande statliga insatser görs inom ratio— naliseringsverksamhetens ram med hjälp av olika medel, såsom rådgivning, finansie- ringsstöd, aktiv inköps- och försäljnings- verksamhet avseende fastigheter.

Önskemål i fråga om ökningar och för— bättringar av de statliga insatserna, främst finansieringsstödet, har trots de insatser som redan görs, framförts från berörda jordbru— kare. Vi kommer i det följande främst att uppehålla oss vid finansieringsstödet.

12.1 Huvudtyper av rationaliseringsfall

De brukningsenheter, för vilka ansökningar om statligt finansieringsstöd görs, kan in- delas i tre grupper efter deras möjligheter att utvecklas och bestå som rationella jord-

bruksföretag i framtiden. Enheterna kan i flertalet fall föras till någon av följande grupper: bestående företag, företag med be- gränsade utvecklingsmöjligheter samt övriga företag, dvs. sådana som bedöms sakna ut- vecklingsmöjligheter. Denna uppdelning är i norra Sverige särskilt markant.

Till gruppen bestående företag hör så- dana, som redan har möjligheter till ratio- nell drift och sådana som omedelbart eller successivt kan utvecklas till rationella jord- bruk. Inom norra Sverige är det övervä- gande flertalet företag i denna grupp kom— binerade jord- och skogsbruksföretag. Jord- bruksdelen har dock eller beräknas få så- dan omfattning att den i regel ger helårsar- bete för en man och kan beräknas ge under- lag för lönsamma investeringar.

Vid planeringen av dessa företag måste beaktas att utrymme för framtida utökning finns. Det har, såsom bl. a. framgår av redo- görelsen i kapitel 8, under den senaste 10- årsperioden byggts upp förhållandevis stora företag. De expansiva företagen är som rc- gel koncentrerade till länens bättre jord- bruksområden. Hit hör bl. a. de jordbruk, som är föremål för särskilda rationalise- ringsinsatser.

Företag med begränsade utvecklingsmöj- ligheter på jordbrukssidan kan, om tillgång till viss skogsareal finns, utgöra ett någor- lunda tillfredsställande försörjningsunderlag för nuvarande brukare. Som regel är det i denna grupp aktuellt med begränsade in-

• Sida 113
•  Original

vesteringar, t. ex. dikningsåtgärder och viss om- och tillbyggnad av djurstallar. Dessa företag är ofta belägna i de yttre delarna av länens jordbruksområden eller de s.k. mel- lanbygderna med förhållandevis begränsad tillgång på åker.

Till gruppen övriga företag förs här så- dana som saknar förutsättning att utveck— las till heltidsjordbruk. I stor utsträckning innehas dessa fastigheter av brukare, som tidigare haft tillgång till skogsarbete eller annat arbete utanför den egna fastigheten. Denna grupp av företag är som regel belä- gen i länens skogs- och mellanbygder men finns även i jordbruksbygdema.

12.2 Särskild rationalisering

Uppbyggnad av bestående, rationella jord- bruksföretag kan ibland ske med hjälp av det för hela landet gällande statliga ratio- naliseringsstödet. Ofta blir det emellertid, såsom redovisats i kapitel 5, nödvändigt att sätta in särskilda rationaliseringsåtgärder (SR). Vanligen krävs samtidiga investeringar i mark, byggnader, markförbättringar samt utökning av djur- och maskinbestånd. In- vesteringarna måste därvid koncentreras till en begränsad tidsperiod, vilket i regel med- för finansierings- och likviditetssvårigheter.

Det särskilda rationaliseringsstöd, som under den senaste 10-årsperioden satts in, har varit av stor betydelse när det gällt att avhjälpa nämnda svårigheter. Genom detta stöd har i stora delar av de områden i Norr- land där förutsättningarna för jordbruk är goda, byggts upp ett — om än glest — nät av bärkraftiga brukningsenheter, som medger rationell drift med moderna metoder. Lön- samhetsberäkningar, exempelvis sådana som redovisats i kapitel 7, visar att det är denna. typ av jordbruk som har möjlighet att på sikt ge sina brukare ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte, medan de mindre jord- bruk som nu antalsmässigt dominerar har svag lönsamhet.

En förutsättning för att en betydande jordbruksproduktion skall kunna uppehål- las i norra Sverige torde vara att särskild rationaliseringsverksamhet av i huvudsak

nuvarande typ alltjämt kan bedrivas. Inom stora delar av norra Sverige pågår en snabb nedläggning av mindre jordbruk. Mellan 1961 och 1966 nedlades där omkring en tredjedel av antalet befintliga jordbruk med högst 10 ha åker. Den bättre jordbruks- jord, som överges i områden med goda för- utsättningar för rationell jordbruksdrift, måste tas om hand och brukas, om produk- tionen i landsdelen skall kunna hållas uppe vid önskad nivå.

Av redogörelsen i kapitel 8 framgår att man vid 1964 års utredning tänkte sig en uppbyggnad av ca 130 SR-jordbruk per år, men att man endast kommit upp till 40 år 50 per år med en viss uppbromsning under senare år. Sannolikt krävs under 1970-talet en ökad takt i uppbyggandet av rationella företag av full bärkraft, om den i kapitel 10 angivna produktionsmålsättningen skall nås. En stor andel av dessa företag torde liksom hittills behöva SR-stöd. Det innebär att antalet uppbyggda SR-företag per år san- nolikt bör öka med några tiotal.

Av redogörelsen i kapitel 8 framgår också att ett problem i samband med SR—verk- samheten är svårigheterna att nå tillfreds- ställande ekonomiskt resultat. Därav kan följa rekryteringssvårigheter. Lantbruks- nämnderna har i allmänhet funnit att bris- tande utbud på mark är ett hinder i verk- samheten. Vidare framhålls vissa finansie— rings- och likviditetssvårigheter såsom hin- der.

Lönsamheten för SR-jordbruk i tre län har analyserats i kapitel 8. Därav framgår att endast omkring en tredjedel av SR-går- darna uppnått tillfredsställande lönsamhet. Vid ett genomförande av våra förslag om ökat prisstöd blir enligt de beräkningar, som redovisats i föregående kapitel, lön- samheten för rationella norrländska jord- bruk iämförlig med mellansvenska.

En förutsättning för ett gynnsamt eko- nomiskt resultat är givetvis en fortsatt ef- fektivisering av driften, vilket kräver inves- teringar i tekniska hjälpmedel. Samtidigt måste kostnaderna så långt möjligt begrän- sas. Kostnaderna för byggnadsinvesteringar vid SR—gårdar har enligt en av lantbruks-

• Sida 114
•  Original

styrelsen nyligen utförd undersökning under perioden 1962—1968 ökat med 60 å 80 % per m? djurstall. De indexmässiga prishöj- ningarna har under samma 'tid varit 28 %. Den konstaterade ökningen beror delvis av standardhöjningar. Speciell uppmärksamhet bör från berörda myndigheters sida ägnas åt att endast sådana tekniska hjälpmedel installeras och sådan inredning utförs som är klart ekonomiskt motiverade.

Vid de besök vi har gjort i olika län har fö- reträdare för jordbrukets organisationer i allmänhet förklarat sig vara nöjda med gäl- lande riktlinjer för SR-stödet. I svar på en enkät har berörda lantbruksnämnder för- klarat att nuvarande bestämmelser för det statliga finansieringsstödet till särskild ra- tionalisering är lämpligt utformade med hän- syn till syftet med stödet och för att få en tillräcklig omfattning på verksamheten. Vis- sa förslag till ändringar av gällande bestäm- melser framförs dock. Dessa förslag gäller åtgärder som skulle underlätta markanskaff— ning, förbättrat finansieringsstöd, förläng- ning av uppbyggnadsperioden från 5 till 10 år samt förbättrad service från lantbruks- nämnd åt SR-jordbrukare bl. a. vid uppfö- rande av ekonomibyggnad.

I anledning av de framförda förslagen vill vi anföra följande. Med den åldersför- delning som råder bland nuvarande brukare, och den förhållandevis snabba avgång, som kan förväntas, borde markanskaffningsfrå- gan i allmänhet kunna lösas genom köp el- ler arrende. En minskad återhållsamhet synes vara på väg, när det gäller att skilja jord från skog. Detta torde i viss mån under- lätta förvärv av tillskottsåker. Långtidsar- renden godtas redan i viss utsträckning så— som markunderlag vid uppbyggande av bl.a. SR-företag. Möjligheterna härtill bör kunna öka genom den säkrare besittnings- rätt vid tillskottsarrende som blir en följd av den nya arrendelagen. Investeringsstödet i samband med arrende behandlas vidare under avsnittet 12.3.

Vid uppbyggnaden av SR-jordbruk är ka- pitalbehovet stort. Vi vill understryka vik- ten av att via kreditinrättningar av olika slag tillräckliga kapitalresurser ställs till för-

I fråga om finansieringsstödet är det an- geläget att bestämmelserna om återbetalning är så utformade att SR-företagen blir ge- nomförbara ur likviditetssynpunkt. Amorte- ringstiden för driftslån med statlig garanti är 20 år, när det gäller sambruksförening eller sammanslutning för gemensam anima- lieproduktion eller lagring eller hantering av jordbruksprodukter, och 15 år till an— nan låntagare. Med de stora driftslån det kan bli fråga om vid SR-jordbruk, kan det vara motiverat att medge längre amorte- ringstid än 15 år. Vid större driftslån kan likviditetssvårighetema vara så stora, att så- dana särskilda skäl bör anses föreligga, som möjliggör att amorteringstiden förlängs till högst 20 år. Beslutanderätten, som i sådana frågor nu ankommer på Kungl. Maj:t, bör delegeras.

Vad gäller byggnadsinvesteringar kan, en- ligt vad vi erfarit, sådana förändringar i av- skrivningsreglerna vid beskattning väntas bli föreslagna av jordbruksbeskattningskommit- tén att likviditeten därigenom förbättras. Övriga av lantbruksnämndema i detta sam- manhang framförda förslag anser vi inte böra föranleda något förslag från vår sida. Vissa av dem är av den karaktär, att det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att över- väga dem och i förekommande fall vidta lämpliga åtgärder.

Lantbruksnämnderna anser i allmänhet sina resurser vara tillräckliga vid nuvarande omfattning av SR-verksamheten. Behov av utökning av personal har dock anmälts i några fall. Vid en ökad verksamhet anser man sig dock genomgående behöva öka personalen. Behovet gäller främst byggnads- teknisk personal och rådgivningspersonal med ekonomisk inriktning. Vi förutsätter att lantbruksstyrelsen har sin uppmärksam- het fäst på behovet av personal för verksam- heten.

Sammanfattningsvis räknar vi med att ef- fekterna av Våra förslag rörande bl. a. pris- stödet skall ge ytterligare förutsättningar att bygga upp rationella företag, bl. a. med hjälp av särskilt rationaliseringsstöd. Me- delsbehovet för bidrag till särskild rationa-

• Sida 115
•  Original

lisering är f.n. i medeltal ca 200 000 kr per brukningsenhet. Om 50 brukningsenhe— ter färdigställs per år blir medelsbehovet 10 milj. kr per år. Då en ökad omfattning av verksamheten är önskvärd och kan väntas, synes det motiverat att — även om belast- ningen f.n. är lägre — tills vidare behålla nuvarande bidragsram om 17 milj. kr.

12.3 Övrig rationalisering av bestående företag

Lantbruksnämndernas planerings- och stöd— insatser har starkt koncentrerats på de be- stående och utvecklingsbara jordbruken. Målsättningen och formerna för rationalise— ringsverksamhetens bedrivande är nu stabi— liserade och funktionsdugliga för de före- kommande rationaliseringsfallen inom den- na grupp. Rationaliseringsorganen och jord- brukets företrädare synes också i stort sett vara eniga om att det statliga rationalise- ringsstödet även i framtiden bör vara starkt inriktat på de utvecklingsbara och på lång sikt bestående jordbruken. Från flera län i norra Sverige framhålls dock att nedlägg- ningen av jordbruk nu sker så snabbt, att betydande åkerarealer även inom goda jord— bruksområden vanhävdas och riskerar att växa igen, innan de med nuvarande rationa- liseringstakt kommer att ingå i de rationa- liserade företagen. Detta medför ett pro- duktionsbortfall, som fördyrar uppsamling och förädling av produkterna, samtidigt som betydande merkostnader uppkommer för iståndsättning av nergångna arealer.

Från lantbruksnämnderna har man i syfte att påskynda uppbyggandet av rationella jordbruksföretag, framfört önskemål om att statligt stöd i form av lån och bidrag skall kunna utgå till utvecklingsbara kämfastig- heter, även om åkertillköp i nu föreskriven omfattning inte genomförts eller är ome- delbart förestående. Likaså vill man ha stör- re möjlighet att lämna statsbidrag för suc— cessiv uppbyggnad av fastigheter än nu— varande bestämmelser möjliggör.

Önskemål om utökat stöd till företag med specialiserad växtodling har också framförts.

Vi vill i det följande överväga de förslag

som framförts rörande de bestående före- tagen. Vi återkommer i avsnitt 12.4 till före- tag med begränsade utvecklingsmöjligheter.

12.3.1 Yttre rationalisering som villkor för statsbidrag

Enligt 20 & kungörelsen (1967: 453) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering m. m., i fortsättningen benämnd rationalise- ringskungörelsen, utgår statsbidrag till åt- gärd för inre rationalisering endast om åt- gärden sker i samband med genomgripande och kapitalkrävande yttre rationalisering och innebär en särskilt stor och i tiden koncent- rerad investering, som kan medföra påfrest- ning på sökandens likviditet.

I lantbruksstyrelsens anvisningar till ratio- naliseringskungörelsen sägs att en yttre ra- tionalisering i form av tillköp av jordbruks- jord nyligen skall ha skett, hålla på att ske eller i undantagsfall vara väntad enligt kon- kreta planer. Det är således inte enligt an- visningarna tillräckligt att sökandens enhet bedöms som kämfastighet och att det finns mark, som ur allmän synpunkt bör tillföras enheten, så snart denna mark blir tillgänglig för yttre rationalisering. Tillskottsköp som omfattar mindre än 10 ha torde som regel inte anses så genomgripande att villkoren i 20 5 kan anses uppfyllda.

I 20 å andra stycket rationaliseringskun- görelsen ges dock vissa möjligheter att läm- na statsbidrag till inre rationalisering om särskilda skäl föreligger, även om någon kapitalkrävande yttre rationalisering inte ge- nomförts. I lantbruksstyrelsens anvisningar anförs bl.a., att i undantagsfall torde så— dana särskilda skäl som motiverar bidrag kunna anses föreligga, även om arealtill- skottet understiger 10 ha eller tills vidare helt eller i huvudsak består av tillarrendering. Förutsättningama är att den yttre rationa— liseringen är förbunden med osedvanligt sto- ra och mångsidiga kapitalinsatser för inte rationalisering och driftsrationalisering och att kapitalkrävande yttre rationalisering är nödvändig i framtiden. Dessa förutsättning— ar torde vara uppfyllda endast i bygder som nu helt domineras av mindre brukningsen-

• Sida 116
•  Original

heter, men där starka allmänna skäl talar för en snabb uppbyggnad av ett antal fullt rationella enheter.

Om lantbruksnämnd lämnar statsbidrag enligt 20 å andra stycket skall beslutet all- tid underställas lantbruksstyrelsen för pröv- ning.

Så långt anvisningarna. I de fall där nyss- nämnda särskilda skäl föreligger, kan så- lunda statsbidrag i vissa fall utgå till inre rationalisering trots att yttre rationalisering inte kommit till stånd. Följande motiv kan anföras för att i ökad utsträckning tillämpa angivna särskilda skäl i norra Sverige.

Inom de aktuella länen sker nedläggning— en av jordbruk i snabb takt även inom de bättre jordbruksområdena. Eftersom odling av säljbara grödor är mycket begränsad in- nebär åkertillskott genom arrende eller köp oftast ökad djurhållning och ökat behov av byggnadsutrymme. Bristen på byggnadsut- rymme eller rationella byggnader hos de aktiva brukarna begränsar starkt efterfrå- gan på tillskottsarrende, varför även välbe- lägen och god åkerjord blir outnyttjad och så småningom vanhävdad. Täckdikning blir heller inte normalt utförd på sådana arealer, vilket försvårar brukningen och ytterligare minskar efterfrågan från de aktiva brukar- na.

Den ifrågasatta ändringen av rationalise- ringskungörelsens tillämpning skulle kunna medverka till att åkerjorden på nedlagda en- heter snabbare kom till användning samt blev föremål för erforderliga grundförbätt- ringsåtgärder.

Uppbyggandet av rationellt brukbara en- heter skulle i viss utsträckning påskyndas. Det är troligt att antalet ansökningar om statligt stöd skulle öka om den aktualiserade ändringen genomfördes, men man kan inte med någon större grad av säkerhet förutse vilken effekt på rationaliseringstakten detta skulle komma att få.

En uppbyggnad av en rationell bruknings- enhet med stora investeringar i byggnader m.m. innebär, i det fall en betydande del av arealunderlaget utgöres av arrende, vissa nackdelar. Så t. ex. tillkommer för brukaren ett osäkerhetsmoment beträffande markin-

nehavet. Säkerheten för lånegarantier kan också förutsättas bli svårare att bedöma.

Vi finner de skäl, som anförts för en ökad tillämpning av dispensbestämmelserna i 20 % rationaliseringskungörelsen, vara bä- rande. En sådan ändring av tillämpningen bör därför ske. För att underlätta handlägg- ningen bör lantbruksstyrelsen utfärda så- dana anvisningar rörande tillämpningen av nämnda bestämmelser att underställning ej regelmässigt skall behöva ske av lantbruks- nämnds beslut. Utöver de nu gällande vill— koren bör vid ifrågasatt stöd till större in- vesteringar krävas, att strukturbedömningen för fastigheten kan göras med stor säkerhet och att erforderligt arealunderlag är säker- ställt för överskådlig tid genom tillskotts- arrende.

Våra förslag innebär ökade möjligheter att ge statsbidrag i samband med uppbyg- gandet av brukningsenheter, även om in— vesteringsåtgärd ej sker i samband med ge- nomgripande och kapitalkrävande yttre ra- tionalisering. Sådant statsbidrag kan bl. a. avse täckdikning. Vad gäller täckdikning, får vi därutöver hänvisa till att enligt lant- bruksstyrelsens anvisningar statsbidrag kan utgå till gemensam täckdikning av ett stör- re sammanhängande område uppdelat på flera brukningsenheter.

12.3.2 Stöd till företag med specialiserad växtodling

Enligt rationaliseringskungörelsen lämnas statligt stöd bl.a. till enskild person, som driver jordbruk eller på annat sätt framstäl- ler jordbruksprodukter eller som har för av- sikt att göra detta. I kungörelsen (1968: 377) om statligt stöd till trädgårdsnäringens ra- tionalisering (trädgårdsrationaliseringskun- görelsen) definieras trädgårdsnäring som yr- kesmässig framställning av trädgårdsproduk- ter eller must. Enligt lantbruksstyrelsens an- visningar till rationaliseringskungörelsen räknas produktion vid trädgårdsföretag inte till jordbruksproduktion. Trädgårdsproduk- tion som kompletterande produktionsgren vid ett jordbruksföretag kan dock räknas in i begreppet jordbruksproduktion och få stöd

• Sida 117
•  Original

enligt rationaliseringskungörelsen. Vid stöd till vidgad trädgårdsproduktion skall i så- dana fall samråd ske med lantbruksstyrel- sen. Om inkomsten av trädgårdsproduktio- nen uppgår till minst 50 % av företagets totala produktionsintäkter skall ansökan om stöd enligt anvisningarna som regel prövas enligt trädgårdsrationaliseringskungörelsen.

Vissa möjligheter finns att på jordbruks- företag i Norrland bedriva specialiserad växtodling, som exempelvis omfattar pota- tis, morötter, matkålrötter, rödbetor, Vinbär, jordgubbar osv. Ett jord- och skogsbruks- företag med en specialisering på någon eller några av dessa grödor i kombination med lämplig skogsareal bör kunna utvecklas till ett bärkraftigt företag, som kan ge fullgott försörjningsunderlag för en familj. Om före- tag av denna typ inriktas på avsättning inom enbart färskvarumarknaden, torde utrymmet bli begränsat, men om man genom kon— traktsodling åt exempelvis konservindustrin kan säkra en större avsättning, bör det fin- nas ett betydande utrymme för sådan pro- duktion.

Potatisodlingen har i samtliga norrlands— län varit föremål för rationaliseringsorga- nens intresse och har erhållit statligt stöd för uppförande av lagerhus, till mekanise- ring osv. Det sistnämnda torde i hög grad ha bidragit till eller varit en grundförutsätt— ning för den betydande utveckling denna odling haft i dessa län. Vilja och försök att utveckla även odlingen av övriga här nämn- da grödor har inte saknats, men har oftast stupat på svårigheten att på ett rimligt sätt marknadsföra de begränsade kvantiteter man haft att tillgå. Vi anser det önskvärt att rationaliseringsorganen framför allt i de nordligaste länen får bättre möjligheter att medverka till uppbyggnad av företag med specialiserad växtodling. Omfattningen av denna uppbyggnad bör väl anpassas till möj- ligheterna för industri och handel att ta hand om produkterna.

Stödet till potatisodlingen utgår enligt be- stämmelserna för jordbrukets rationalise- ring. Trädgårdsrationaliseringskungörelsen är mera restriktivt utformad, när det gäller stöd till nyetablering. Detta har motiverats

med de avsättningssvårigheter för trädgårds— produkter som i viss utsträckning förekom- mer. Stöd till nyetablering av trädgårdsfö- retag, bl.a. avseende fältmässig köksväxt- och bärodling, har lämnats endast i undan- tagsfall.

Lantbruksstyrelsen har i årets petita före— slagit att tillämpningen av nyssnämnda be- stämmelser skall ändras så att stöd i fort- sättningen får lämnas till nyetablering av trädgårdsföretag, då särskilda skäl förelig- ger. Såsom sådana särskilda skäl nämns bl.a. angelägenheten av att ett tillräckligt produktionsunderlag erhålles inom ett od- lingsområde för rationell handel och hante- ring. Vidare framhålles det såsom ett all- mänt intresse att trädgårdsföretag etableras på nya områden för att tillgodose viss lokal marknad. De skäl lantbruksstyrelsen har an— fört för stöd torde vara aktuella även i norra Sverige. Därutöver bör angelägenheten ur regionalpolitisk synpunkt att utveckla ett differentierat näringsliv i olika delar av Norrland och angränsande områden beak- tas, när ärenden om stöd till trädgårdsföre- tag behandlas. Särskilda skäl bör därför i ökad utsträckning kunna åberopas för stöd till nyetablering av trädgårdsföretag i norra Sverige. Givetvis bör dock tillses att avsätt- ningsmöjligheter för den tillämnade produk- tionen bedöms föreligga även på lång sikt.

Vi föreslår således att tillämpningen av bestämmelserna i trädgårdsrationalisen'ngs- kungörelsen ändras så, att investeringsstöd till nyetablering av trädgårdsföretag i norra Sverige skall kunna lämnas i ökad utsträck- ning.

Genom en sådan ändring av tillämpning- en av trädgårdsrationaliseringskungörelsen förbättras möjligheterna att starta trädgårds- odling i Nordsverige. Dock undanröjs där- igenom inte de finansieringssvårigheter helt, som föreligger vid igångsättning av bärod- ling. Vid nyplantering av svarta vinbär, vil- ken odling särskilt lämpar sig för norrländs- ka förhållanden, dröjer det nämligen 3—4 år, innan någon nämnvärd skörd erhålles. Det har framförts önskemål om att någon form av statsbidrag borde utgå för att bestrida vissa kostnader under de första åren.

• Sida 118
•  Original

Vi är medvetna om svårigheterna att fi- nansiera igångsättning av svartavinbärsod- ling. Statliga bidrag till omkostnaderna un- der ett företags första 3—4 år förekommer dock så vitt bekant inte i något annat sam- manhang. En möjlighet skulle givetvis vara att lämna bidrag till plantanskaffning. Me- del för eventuella bidrag kan tänkas komma från olika källor, exempelvis Norrlandsfon- den eller anslag som disponeras av arbets- marknadsstyrelsen eller lantbruksstyrelsen. Enligt vad vi erfarit utreds frågan om bär- odling f.n. av länsstyrelsen i Norrbottens län. Vi är för vår del inte beredda att på tillgängligt material lägga fram något för- slag i denna fråga. Det synes lämpligt att avvakta den pågående utredningen i Norr- bottens län.

12.4 Företag med begränsade utvecklings- möjligheter

12.4.1 Motiv för stöd

Bland de jord- och skogsbruksföretag som inte bedöms kunna utvecklas till bärkraf- tiga, rationella enheter finns företag med vissa om än begränsade utbyggnadsmöjlig- heter. Jordbrukare som tillvaratar dessa möj- ligheter kan erhålla någorlunda tillfredsstäl- lande försörjningsunderlag.

Möjligheterna att lämna statligt investe- ringsstöd till fastigheter med liten jordbruks- del är, även om viss skogsareal finnes, starkt begränsade. Enligt 8 & rationaliseringskun- görelsen utgår statligt stöd till förvärv av brukningsenhet med både jord- och skogs- bruk eller till rationalisering av jordbruks- delen i sådan enhet endast under förutsätt- ning att jordbruket kan beräknas bli så om- fattande och effektivt att investeringen i denna del blir lönsam. Nu ifrågavarande enheter har en så begränsad jordbruksdel att den inte kan bära kostnader för nyin- vestering i ekonomibyggnader eller mera omfattande mekanisering. De har följaktli- gen inte heller erhållit stöd till sådan inves— tering.

Från företrädare för jordbruksnäringen och lantbruksnämnderna främst i de nord—

ligaste länen har framhållits att man skulle kunna utveckla förhållandevis goda kombi- nerade jord- och skogsbruksföretag genom viss utbyggnad av jordbruksdelen och utök- ning av skogsarealen inom denna grupp av fastigheter. Då här aktuella enheter ofta är belägna inom områden med svårlösta sys- selsättningsproblem har man ansett det an- geläget att tillvarata och utveckla dessa för- sörjningsmöjligheter. En snabb avfolkning inom vissa områden skulle också kunna mot- verkas. Bostadsbeståndet är ofta bra, varför investeringarna kan begränsas till viss om- och tillbyggnad av djurstallar och mindre kapitalkrävande arealtillskott. Brukama har också möjlighet att till betydande del fi- nansiera rationaliseringsåtgärderna med egen arbetsinsats, varför de rena kapital- kostnadema kan begränsas ytterligare. Även om den föreskrivna företagsekonomiska prövningen visar att jordbruksdelen inte ger godtagbar lönsamhet, anser man att denna typ av företag genom lämpligt avvägt stats- bidrag till rationaliseringsåtgärder i jord- bruksdelen får en så måttlig skuldsättning att jord- och skogsbruksdelen sammantaget skulle utgöra ett förhållandevis gott försörj- ningsunderlag för nuvarande brukaren. Fö- retagstypen som sådan har sålunda inte framhållits som ett på lång sikt bestående rationellt jordbruksföretag men däremot som en betydelsefull typ av övergångsjord- bruk.

Detta ger anledning överväga om bestäm- melserna för statligt investeringsstöd bör ut- formas så att statsbidrag och lån skulle kunna utgå till begränsade investeringar i denna typ av jordbruksföretag. Om det ur samhällets och den enskildes synpunkt an- ses önskvärt att nuvarande brukare vid des- sa enheter bereds tillfredsställande försörj- ning för sin återstående yrkesverksamma tid inom den egna fastigheten, är det an- geläget att skapa lämpliga stödformer. Ett investeringsstöd till dessa jordbruk skulle av— vika från den allmänna målsättningen i ra- tionaliseringskungörelsen, som entydigt be- gränsar stödet till fastigheter vilkas jord- bruksdel kan förutses bestå på lång sikt med möjlighet till rationell och lönsam drift. Ett

• Sida 119
•  Original

sådant stöd skulle då inte utgöra den lång- siktiga rationaliseringsstimulans som kungö- relsen avser. Däremot skulle stödet främja en rationalisering på mera begränsad sikt.

Motivet för ett finansieringsstöd till jord— bruksföretag med begränsade utvecklings— möjligheter skulle således dels vara socialt, dels vara att åstadkomma en minskning av takten i produktionsnedgången i avvaktan på uppbyggnad av rationella enheter. För det berörda företaget skulle det också inne- bära en viss rationalisering.

Vi delar den här återgivna uppfattningen och anser det med hänsyn till de särskilda förhållandena i de nordligaste länen vara motiverat att införa ett begränsat investe- ringsstöd för här berörda jordbruksföretag.

12.4.2 Inventering av byggnadsbestånd

För att bl.a. undersöka vilken omfattning det ifrågasatta finansieringsstödet till före- tag med begränsade utvecklingsmöjligheter kunde tänkas få, har professor Renborg på vårt uppdrag utfört en särskild undersök— ning. De tekniska och ekonomiska förutsätt- ningama för att genom ombyggnad av be- fintliga byggnader kunna utöka mjölk- och köttproduktionen i norra Sverige har därvid- undersökts.

Undersökningen har begränsats till tre områden, nämligen Sundsvalls kommun- block oeh Matfors kommun, Piteå kommun- block samt Östersunds kommunblock. En- dast brukningsenheter med mer än 10 ha åker och 100 m2 isolerade ekonomibygg- nadsutrymmen har medtagits i undersök- ningen. Dessa enheter har grupperats efter företagstyp i bestående jordbruk, övergångs- jordbruk, dvs. sådana som bedöms ha be- gränsade utvecklingsmöjligheter, samt ej ut- vecklingsbara jordbruk. Knappt 10 % av totala antalet brukningsenheter i undersök- ningsområdena utgjordes av övergångsjord- bruk med mer än 10 ha åker och mer än 100 m2 isolerade ekonomibyggnadsutrym— men.

För de undersökta områdena gäller att flertalet ej utvecklingsbara jordbruk saknar byggnader, som är lämpliga för ombyggnad.

I sundsvalls- och östersundsområdena har omkring hälften av alla övergångsjordbruk outnyttjade ekonomibyggnader som är lämp- liga att bygga om. Däremot är byggnaderna vid huvuddelen av både övergångsjordbruk och bestående fastigheter rationellt och fullt utnyttjade i piteåområdet, vilket bl. a. för— klaras av en intensiv SR-verksamhet.

Med utgångspunkt från rådande förut- sättningar har det i allmänhet befunnits lämpligt att utöka nuvarande koantal, som vanligen är 6—10, till omkring det dubbla. Kostnaderna för ombyggnad varierar enligt beräkningarna mellan 20000 och 160000 kr. I flertalet fall stannar dock kostnaden mellan 40000 och 80 000 kr. Skillnaden i ombyggnadskostnad per nytillkommen ko är stor mellan områdena. I östersunds- och sundsvallsområdena uppgår byggkostnaden till ca 5 200 resp. 6500 kr per ko. Mot- svarande belopp för piteåområdet är ca 8 600 kr. Det påpekas dock, att det inte är helt rätt att belasta det utökade koantalet med hela ombyggnadskostnaden.

Den kalkylerade ombyggnadskostnaden är baserad på köpt material och lejd arbets- kraft. I verkligheten utför lantbrukarna själ- va en stor del av arbetsinsatsen samt skjuter till virke från egen skog. Om man dessutom utgår från att ett statligt bidrag på 25 % av den kalkylerade ombyggnads- kostnaden beviljas, kommer lantbrukamas kapitalutlägg att reduceras till 50—60 % av kostnaden.

Vid den utökning av driften som en om- byggnad möjliggör fordras vissa komplet- terande investeringar i maskiner och rörelse— kapital. Kostnaderna för dessa beräknas i genomsnitt uppgå till 50 % av den kalky- lerade ombyggnadskostnaden.

Såsom mått på det ekonomiska resul- tatet för de enskilda gårdarna har beräk- nats dels timersättningen för den ökade ar- betsinsatsen, dels den förändring av kon- tantöverskottet som beror av utbyggnaden. Både mellan områdena och mellan de en- skilda företagen råder stora skillnader i eko- nomiskt resultat. Orsaken till detta är hu- vudsakligen ekonomibyggnademas olika ut- nyttjandegrad i nuläget och de erforderliga

• Sida 120
•  Original

byggnadsåtgärdernas omfattning. De medel- tal för grupper av 5—10 jordbruk, som be- räknats visar timersättningar på mellan 3 och 10 kr för den ökade arbetsinsatsen.

Ett försök att få reda på intresset hos be— rörda jordbrukare för en ombyggnad har gjorts genom en intervjuundersökning. Det visade sig att ca 40 % av antalet intervjuade lantbrukare var intresserade av en ombygg- nad. Det starkaste motivet för en ombygg- nad var den väntade inkomstökningen. Fi- nansieringen ansågs vara det största pro- blemet i samband med ombyggnaden. Hög ålder och dålig lönsamhet var de vanligaste skälen som anfördes mot ombyggnad.

Det var främst de yngre lantbrukarna som visade sig intresserade. Genomgående har också de positivt inställda lantbrukarna större arrenderad areal. Av de lantbrukare, som var intresserade av ombyggnad, hade omkring 40 % för avsikt att upprusta eko- nomibyggnaden, även om de ej fick något bidrag. De lantbrukare som slutat med mjölkproduktion hade svårt att tänka sig att starta på nytt med denna produktions- gren.

De senaste årens minskning av mjölk- produktionen avspeglas även inom de un- dersökta områdena. Undantag är dock pi- teåområdet som i motsats till Norrbottens län som helhet uppvisar en ökning de se— naste åren. Detta beror bl. a. på den kraf- tiga uppbyggnaden av SR-företag, vilken brutit den nedåtgående trenden för mjölk- produktionen inom området. Kommer om- byggnad av ekonomibyggnader till stånd i den utsträckning som undersökningen visar, beräknas detta orsaka en ökning av mjölk- produktionen med ca 10 % i sundsvalls- och östersundsområdena samt med ca 2 % i piteåområdet.

Beträffande möjligheterna att öka nöt— köttsproduktionen har undersökningen visat att tillgången på kalvar utgör en hårdare restriktion än tillgången på byggnadsutrym- men.

12.4.3 Förslag om stöd

Såsom vi anfört i avsnitt 12.4.1 anser vi

det motiverat att införa ett investeringsstöd även till jordbruksföretag med begränsade utvecklingsmöjligheter. Detta ställningsta- gande synes så mycket mer motiverat som den redovisade undersökningen visar att ett sådant stöd skulle vara av betydelse för re- lativt många jordbrukare.

Med hänsyn till den föreslagna stödverk— samhetens natur, förmedling av investerings- stöd till jordbruk, bör lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna svara för den. Detta är inte minst nödvändigt med hänsyn till ris— ken för konflikter mellan det mera lång- siktiga rationaliseringsintresset och önskan om stöd till begränsat utvecklingsbara en- heter.

Bestämmelserna om det nya stödet bör utformas så att de bestående och utveck— lingsbara jordbrukens arealutökning inte för- svåras och fördröjs. Vid fördelning av areal- resursema inom ett område måste lantbruks- nämnderna i sin planering i första hand be- akta de rationella jordbrukens arealbehov. Den nuvarande brukarens ålder och möj- ligheter till alternativ sysselsättning bör ock- så vara avgörande för om det begränsade investeringsstödet skall kunna utgå. Det är vidare angeläget att det aktualiserade stödet inte lämnas på förmånligare villkor än som gäller för det vanliga rationaliseringsstödet.

Vi föreslår sålunda att statligt stöd för rationalisering av jordbruksdelen på bruk- ningsenhet med både jord- och skogsbruk under vissa förutsättningar skall kunna läm- nas till begränsade investeringar, även om jordbruket inte har förutsättningar att nå fullt rationell drift. Stödet bör utgå endast under förutsättning att inkomsten huvud- sakligast kommer från jord- och skogsbru- ket på den aktuella brukningsenheten och utgör ett tillfredsställande försörjningsun- derlag för nuvarande brukaren och hans familj. Vid bedömningen bör också hänsyn kunna tas till andra bestående förtjänstmöj- ligheter på orten av exempelvis skogsbruk, turism och fiske.

Detta stöd, i fortsättningen benämnt be- gränsat investeringsstöd, bör endast kunna utgå till brukningsenhet, som ej inom över- skådlig tid erfordras för rationaliseringsän-

• Sida 121
•  Original

damål. För att underlätta bedömningen fordras en översiktlig planering, som visar vilka områden som helt eller delvis kan väntas bli tagna i anspråk för uppbyggande av bestående rationella företag. I åtskilliga fall torde krävas en strukturplan, där dis- positionen av områdets markresurser för långsiktigt bestående jordbruksföretag redo- visas mera i detalj.

Enbart översiktliga bedömningar över en bygds förutsättningar för rationell jord- bruksproduktion bör emellertid, såsom på- pekas i lantbruksstyrelsens anvisningar till rationaliseringskungörelsen, inte läggas till grund för beslut om stöd till enskilda före- tag. Varje enskilt ärende måste prövas in- dividuellt och hänsyn tas till de särskilda omständigheterna i fallet.

Begränsat investeringsstöd bör kunna ut- gå under förutsättning att det av syssel- sättningsskäl bedöms vara angeläget att nu- varande innehavaren bereds förbättrade för- sörjningsmöjligheter inom den egna fastig- heten. Länsarbetsnämnden bör regelmässigt yttra sig om sökanden och dennes altema- tiva utkomstmöjligheter. I samband med be- handling av ansökan om begränsat investe- ringsstöd bör länsarbetsnämnden och lant- bruksnämnden överväga och med sökanden diskutera, om det finns andra och för denne mera fördelaktiga alternativ, såsom förvärv av bärkraftigt eller utvecklingsbart jordbruk eller övergång till annan varaktig sysselsätt- ning. Om länsarbetsnämnden inte finner den investering, vartill stöd begärts, motiverad av sysselsättningsskäl bör lantbruksnämnden i regel avslå ansökan.

Begränsat investeringsstöd bör utgå en— dast om åtgärden förbättrar företagets lön- samhet och kontantöverskott så, att famil- jen får möjligheter till en bättre försörjning än tidigare. Främsta syftet bör således vara att förbättra familjens inkomster. Kalkyler rörande det ekonomiska resultatet bör göras enligt gällande anvisningar för kalkylering i samband med stöd enligt rationaliserings- kungörelsen. Den beräknade arbetsersätt- ningen behöver dock inte vara lika stor som vid rationella jordbruksföretag under förut- sättning att likviditetsberäkningen visar ett

tillräckligt stort årligt kontantöverskott med hänsyn till beräknade levnadskostnader.

Det föreslagna stödet bör utgå i form av statlig lånegaranti och statsbidrag. Garanti bör kunna beviljas för lån till yttre och inre rationalisering samt för driftslån. Eftersom stödet är avsett som en hjälp åt den som redan driver ett företag med begränsade ut- vecklingsmöjligheter, bör garanti för jord- förvärvslån eller driftslån i samband med nyetablering inte ifrågakomma. Driftslån bör således endast kunna beviljas i samband med omläggning eller utvidgning av jord- bruksdriften.

De inre rationaliseringsåtgärder, som bör ifrågakomma för stöd, torde få begränsas med hänsyn till syftet med stödet. Endast sådana mera begränsade åtgärder, som er- fordras för att förbättra försörjningsmöjlig- heterna under nuvarande brukares återstå- ende yrkesverksamma tid, bör ifrågakomma för stöd. Det kan gälla om- och tillbyggnad av ekonomibyggnader och vissa markanlägg- ningar, t. ex. sådan mindre omfattande täck- dikning, som erfordras för den fortsatta drif- ten. Däremot bör det med hänsyn till den sannolikt begränsade avskrivningstiden inte bli fråga om att med detta stöd uppföra nya ekonomibyggnader eller utföra fullstän- dig täckdikning.

I detta sammanhang har vi diskuterat frå- gan om statsbidrag till täckdikning i samt- liga fall då åkerjorden i fråga kan bedömas bli bestående för framtiden. Vi är medvetna om att skäl kan anföras för ett sådant gene- rellt investeringsstöd till täckdikning. Den- na fråga är dock aktuell inte bara i norra Sverige, utan är av betydelse för jordbruket i hela landet och faller följaktligen ej inom vårt uppdrag. Utöver de i det föregående föreslagna reglerna bör nu gällande bestäm- melser om lånegarantier och statsbidrag för jordbrukets rationalisering i tillämpliga de- lar gälla även för det begränsade investe- ringsstödet. Dock bör lånens amorterings- tider begränsas på grund av att investe- ringarna ofta är kortsiktigare och skall av- skrivas på relativt kort tid. Överensstäm- melse mellan lånens amorteringstid och in-

• Sida 122
•  Original

vesteringsobjektens avskrivningstid bör ef- tersträvas. Amorteringstiden för rationalise- ringslån bör därför normalt begränsas till maximalt 20 år och för driftslån, i överens- stämmelse med rationaliseringskungörelsens bestämmelser, högst 15 år.

Statsbidrag bör med i det föregående an! givna begränsningar kunna beviljas till sam- ma slag av åtgärder som är bidragsberätti- gade enligt rationaliseringskungörelsen. Vär- deutjämningsbidrag bör alltså kunna utgå vid yttre rationalisering. Statsbidrag bör inte utgå till underhållsåtgärder, men däremot till vissa iståndsättningskostnader i samband med till- eller ombyggnad, som är av sådan storlek och art att bidrag kan utgå.

Statsbidrag till inre rationalisering bör ut- gå med högst ett belopp som motsvarar 25 % av kostnad som lantbruksnämnden godkänner. Dock bör summan bidrag till inre rationalisering normalt inte beräknas på större sammanlagd investering än 80 000 kr per brukningsenhet. Om särskilda skäl talar för en större investering, bör beloppet kunna höjas intill 120 000 kr. Detta innebär ett högsta statsbidrag av 20 000 kr per bruk- ningsenhet eller i särskilda fall 30 000 kr.

Bestämmelserna för det begränsade in- vesteringsstödet, som bör få karaktär av för- söksverksamhet, bör kunna tillämpas i de fyra nordligaste länen, där sysselsättnings- svårighetema är störst. Bestämmelserna bör tidsbegränsas till att gälla under tio år. De bör med hänsyn till sitt syfte ej införas i rationaliseringskungörelsen, utan meddelas i särskild ordning.

Vi bedömer att behovet av bidragsmedel och kreditgarantiutrymme blir av begränsad omfattning jämfört med behovet för den ordinarie rationaliseringsverksamheten. Det synes därför tills vidare enklast att de bi- drags- och kreditgarantiramar samt motsva- rande anslag, som ställts till förfogande för jordbrukets rationalisering. får disponeras även för detta ändamål. Särskild redovis- ning bör göras för de medel som disponeras för det nya ändamålet.

Till de företag som ej bedöms ha möjlig- heter att utvecklas till heltidsjordbruk hör stödjordbruk och deltidsjordbruk, där bru- karen i regel hämtar huvuddelen av sin års- inkomst utanför det egna jord- eller skogs- bruket. Till dessa företag lämnas ej stat- ligt rationaliseringsstöd.

Om våra förslag i föregående avsnitt ge— nomförs torde möjlighet skapas för åtskilliga jordbruk av begränsad storlek att ge en bätt- re försörjning för sin nuvarande brukare än hittills, inte bara i kustbygderna och kring Storsjön utan även i övrigt i inlandet.

Härutöver finns ett stort antal bruknings- enheter, där jordbruket endast kan ge ett litet bidrag till brukarens försörjning. Jord- brukspolitiska åtgärder för att stödja dessa företag kan inte nämnvärt förbättra inkoms- ten för brukaren. Vi är därför inte beredda föreslå några ändringar i gällande bestäm— melser på jordbruksområdet för dessa en- heter. Vi vill betona, att detta inte innebär att vi bortsett från de problem som kan fin- nas för dessa människor att få en skälig försörjning.

Vi har mot bakgrund av våra i det före- gående redovisade överväganden och för- slag haft vissa överläggningar med gles-. bygdsutredningen i fråga om stöd till jord- bruksföretag som inte bedöms såsom lång- siktigt bestående. Vi har därvid redovisat våra förslag om begränsat investeringsstöd. Vid dessa överläggningar har även diskute- rats lämpligheten av eventuella ytterligare åtgärder för att övergångsvis underlätta fort- satt sysselsättning vid mindre jordbruk i norra Sveriges glesbygder. Dessa frågor får förutsättas komma att behandlas av gles- bygdsutredningen i dess fortsatta arbete.

• Sida 123
•  Original

l3 Forskning och utvecklingsarbete

En relativt utförlig genomgång av förhål- landena inom jordbruket i norra Sverige har gjorts i det föregående. Därvid har det visat sig att det i åtskilliga avseenden finns för landsdelen specifika svårigheter och pro- blem. Dessa har i större eller mindre grad samband med näringslivs- och samhällsut- vecklingen i allmänhet.

Bland problemen kan nämnas följande:

a) En viss jordbruksproduktion är önsk- värd, men de naturliga förutsättningarna medför att produktionsalternativen är starkt begränsade.

b) Den nuvarande strukturen och den tekniska nivån i jordbruket släpar i viss mån efter i förhållande till jordbruksbygderna i södra Sverige.

c) Rationalisering av jordbruket, liksom även av skogsbruket, ger kraftigt minskad sysselsättning. Den friställda arbetskraften är på grund av bl. a. relativt hög ålder svår att omplacera i annan verksamhet.

d) Friställd arbetskraft kan ofta inte få nytt arbete i sin hembygd, vilket kunde vara önskvärt för att behålla ett tillräckligt be- folkningsunderlag för olika slag av service m.m.

Ett behov av utveckling och anpassning till dagens och framtidens tekniska och eko- nomiska förutsättningar föreligger således inom lantbruket. Vidare behövs bl. a. en ut- veckling av övrigt näringsliv, främst genom industrialisering. På dessa områden lämnar staten stöd dels genom åtgärder inom jord- brukspolitikens ram, dels genom lokalise-

ringspolitiska åtgärder m.m. En samord- ning av de olika insatserna är en förutsätt- ning för ett gott resultat. Den partiella om- organisation av länsstyrelserna, som skall ge- nomföras år 1971, innebär bl.a. en för- stärkning av länsstyrelsens ställning som pla— nerande organ. Härigenom torde möjlighe- terna till regional samordning av samhälls- insatser inom olika sektorer öka. I samma riktning verkar det arbete som pågår med upprättande av regionalpolitiska handlings- program och som innebär en uppföljning av länsplanering 1967.

De organisatoriska förutsättningarna för samordnade, regionala utvecklingsinsatser håller således på att förbättras. Däremot är erfarenheterna av sådan samordnad verk- samhet begränsade. Det skulle därför vara värdefullt, om en försöksverksamhet kunde komma till stånd, där alternativa utveck- lingsvägar testas i praktisk tillämpning.

En sådan försöksverksamhet skulle kunna gälla ett studium av olika metoder att på- verka utvecklingen inom en bygd. Exem- pelvis kunde jämförelser göras mellan på ena sidan mera generellt verkande metoder, såsom subventioner, och på andra sidan en mera direkt uppsökande verksamhet. Vidare kunde olika kombinationer av åtgärder in- om jord- och skogsbruk respektive övrigt näringsliv testas. I projektet kunde även inordnas forsknings- och utvecklingsarbete rörande respektive näring.

Ett forsknings- och utvecklingsprojekt av angivet slag kan bli mycket vittomfattande.

• Sida 124
•  Original

Delvis torde det täckas av eller vara närbe- släktat med de forskningsprojekt, som har initierats av expertgruppen för regional ut- redningsverksamhet (ERU). En redogörelse för dessa projekt har lämnats i betänkandet Balanserad regional utveckling (SOU 1970: 3). Det torde vara lämpligt att inordna även det nu skisserade projektet bland dem som' ERU initierat.

Vi har ansett oss böra fästa uppmärksam- heten på behovet av att forsknings- och ut- vecklingsprojekt av detta slag kommer till stånd. Enligt vår mening bör dock detta övervägas inom andra pågående utredningar, varför vi inte anser oss böra lägga fram något konkret förslag till åtgärder.

Forskning och försöksverksamhet med speciell inriktning på det norrländska jord- bruket erfordras för utveckling av ny tek- nik, produktutveckling m.m. Staten satsar redan betydande belopp på försöksverksam- heten i Norrland. Enligt uppgift från lant- brukshögskolan utgår till försöksverksam- heten där mer än dubbelt så stort belopp räknat per ha åker som till landet i övrigt. Centrum för forskning och försök inom det norrländska jordbruket är lantbruksförsöks- anstalten Röbäcksdalen vid Umeå.

Vi har tidigare konstaterat att det sämre utbytet inom stora delar av jordbruket i norra Sverige inte enbart beror av sämre naturliga förutsättningar, utan även av bris- ter i tillämpad teknik. De sämre naturliga förutsättningarna kan delvis kompenseras genom utveckling av odlingsmetoderna, framställning av nya sorter m. m.

Vid en målsättning som innebär att en be- tydande jordbruksproduktion skall behållas i norra Sverige, torde det på sikt vara mest ekonomiskt för samhället att satsa relativt kraftigt på forskning, försök och utveck- lingsarbete av betydelse för jordbruket där. Insatser fordras bl.a. inom följande områ- den: dränering, växtförädling, foderväxtod- ling, foderhantering, ekonomibyggnader, husdjursskötsel, produktutveckling och före- tagsformer. Ekonomiskt mest betydelsefulla är åtgärder inom de dominerande driftsgre— narna, vallodling och kreatursskötsel. Insat-

ser behövs också beträffande exempelvis kom och potatis. Åtskilligt torde stå att vinna på ett ökat samarbete mellan de nor- diska länderna inom nordkalottområdet på iordbruksforskningens område. Det bör där- för närmare undersökas vad som bör göras för att utveckla detta samarbete.

På grund av det anförda förordar vi att liksom hittills en betydande del av resurser- na för lantbrukets försöksverksamhet avde- las för norra Sverige. Vidare föreslår vi att för angelägna och klart målinriktade forsk- nings- och utvecklingsprojekt rörande jord- bruket i norra Sverige ett belopp av 5 milj. kr utöver nu utgående medel ställs till för— fogande för statens råd för skogs- och jord— bruksforskning att disponeras under en fem- årsperiod. Det bör enligt vår mening över- vägas att tillskjuta dessa medel på samma sätt som skedde då är 1969 medel härrö— rande från jordbruksprisregleringen avsat- tes för försöks- och utvecklingsarbete rö- rande foderprotein och fläskproduktion.

Såsom redovisats i kapitel 5 anvisas år- ligen ett belopp av 150 000 kr. över rikssta- ten till produktionsbefrämjande åtgärder i norra Sverige. Dessa medel bör bl. a. kunna disponeras för stöd till organisationsarbete för odling och marknadsföring av speciella grödor, t. ex. bär och grönsaker.

Bristerna i fråga om tillämpningen av känd teknik som synes vara särskilt stora i norra Sverige kan tas som ett tecken på att informationsspridningen inte fungerar tillfredsställande där. Med den kontaktpunkt mellan forskningen och det norrländska jordbruket, som Röbäcksdalen med sin per- sonal utgör, bör förutsättningarna vara goda för att forskningens rön förs ut till näringen. Vi förutsätter att lantbrukshögskolan inte försvagar de resurser som disponeras för de norrländska frågorna utan snarare byg- ger ut dem. Vad gäller lantbruksnämnder- nas rådgivning utgår vi från att lantbruks- styrelsen noga följer den verksamheten och vidtar de åtgärder som kan befinnas er- forderliga för att rådgivningen skall bli så effektiv som möjligt. Vi har erfarit att lant- bruksstyrelsen nyligen avslutat en utredning rörande rådgivningsverksamheten.

• Sida 125
•  Original

14. Sammanfattning

När riktlinjerna för jordbrukspolitiken fast- ställdes av riksdagen år 1967 godkändes bl. a. ett uttalande enligt vilket en betydande jordbruksproduktion även i fortsättningen borde upprätthållas i norra Sverige. Vid be- handlingen av principerna för prissättningen på jordbrukets produkter hade det emeller- tid inte varit möjligt att helt ta hänsyn till de särskilda förhållandena i norra Sverige. Med hänsyn härtill borde jordbruket i denna landsdel även i framtiden få särskilt stöd. De tidigare gällande riktlinjerna för detta stöd fick enligt riksdagsbeslutet kvarstå oförändrade.

Sedan det numera befunnits föreligga skäl att se över nämnda stöd, har vi erhållit upp- drag att verkställa en sådan översyn.

För att få en så god uppfattning som möjligt om jordbrukets situation i norra Sve- rige har vi besökt olika län, där vi haft överläggningar med länsmyndigheter och jordbrukets organisationer. Vi har vidare sammanställt och analyserat tillgänglig sta- tistik samt låtit utföra några specialunder- sökningar. I en sådan undersökning har ex- pertis vid lantbrukshögskolan jämfört lön- samhet och utvecklingsmöjligheter för jord- bruket i norra och mellersta Sverige (kap. 7). I en annan har det ekonomiska resultatet vid sådana jordbruksföretag som erhållit sär- skilt rationaliseringsstöd sammanställts och analyserats (avsnitt 8.2.3).

Av beskrivningen rörande nuvarande för- hållanden framgår bl. a.

att omkring 10 % av antalet förvärvsar- betande i norra Sverige är sysselsatta i jord- bruk och att denna andel är särskilt hög i Jämtlands och Västerbottens län,

att de naturliga förutsättningarna för jordbruk inom landets norra delar genom- snittligt är mindre gynnsamma än i övriga delar av landet,

att företagsstrukturen är ofördelaktig med relativt hög andel små jordbruk i norra Sverigel, exempelvis har 2/3 av antalet bruk- ningsenheter högst 10 ha åker mot 40 % för resten av landet,

att jordbrukarnas inkomster i medeltal ligger 10 år 15 % lägre än riksgenomsnittet för jordbrukare, vilket beror dels på den stora andelen mindre jordbruk, dels på lön- samhetsskillnader vid lika stora jordbruk,

att ca 240 gårdar under 1960-talet byggts upp med hjälp av särskilt rationaliserings- stöd och att familjens medelinkomst vid så- dana jordbruk åren 1967 och 1968 uppgick till drygt 20 000 kr per år,

att jordbruksproduktionen i norra Sverige f. n. minskar med ca 4 % per år, att antalet förvärvsarbetande i jordbruk minskar med 5 ä 6 % per år samt att minskningen är särskilt accentuerad i norra Norrland.

För målsättningen att på sikt upprätthålla en betydande jordbruksproduktion i norra Sverige talar bl. a. beredskapsskäl, syssel-

1 Till norra Sverige räknas i detta betänkande norrlandslänen samt Kopparbergs och Värm- lands län.

• Sida 126
•  Original

sättningsskäl och vikten av en tillräcklig rå- varuförsörjning till livsmedelsindustrin. Åt- gärder bör vidtas i syfte att söka bryta den nuvarande nedåtgående trenden i produk- tionsutvecklingen, vilket bör leda till att jordbruket består och kan intensifieras i de områden, som har för landsdelen goda för- utsättningar för jordbruksdrift. Målsättning- en i fråga om effektivitet i jordbruket lik- som i fråga om ekonomisk standard för jordbrukare bör gälla på samma sätt i norra Sverige som i övriga delar av landet. Detta innebär att rationell jordbruksproduktion — i förekommande fall i kombination med skogsbruk — även i norra Sverige skall ge sina utövare en med andra yrkesutövare likvärdig ekonomisk standard.

Med hänsyn till de särskilda förhållan- den, för vilka redogjorts, anser vi att det krävs förbättrade stödåtgärder såväl för ra- tionaliseringen som av direkt inkomstför— bättrande karaktär, om de angivna målen skall kunna nås.

Olika former för det inkomstförbättrande stödet har övervägts, bl. a. pristillägg på sål- da produkter och bidrag beräknat på brutto- inkomsterna av jordbruksprodukter, even- tuellt med avdrag för vissa utgifter. På grund av bl. a. den enklare administrationen föreslår vi att stödet skall utgå såsom pris- tillägg på mjölk, som levereras till mejeri, och på kött av nötkreatur, får och svin som veterinärbesiktigas. Mer än 90 % av jord- brukarnas inkomster av försålda animalie- och vegetabilieprodukter i norra Sverige kommer från dessa produkter, varför stödet kommer att beräknas på huvuddelen av pro- duktionen. Samtidigt föreslår vi att de nu- varande stödformerna, fraktbidrag för fo- dersändningar och differentiering av slakt- djursavgifter, skall upphöra.

Pristillägg bör utgå till huvudsakligen samma område som nu erhåller extra mjölk- pristillägg. Liksom hittills bör stödet mins— kas stegvis från norr till söder. Stödet före- slås bli generellt inom respektive områden, dvs. utan avgränsning av vissa grupper brukare efter ålder eller brukningsenhetens storlek. Kostnaden för stödet till de minsta enheterna torde vara motiverad av sociala

skäl samt i viss mån uppvägas av bespa- ringar av administrationskostnader vid den föreslagna stödformen.

Förslag till områdesindelning och stödni— våer har utarbetats med ledning av stödbe— hovet ur jordbruksekonomisk synpunkt och av regionalpolitiska skäl. Pristillägg för mjölk föreslås utgå enligt följande (områ— desindelning enligt figur 11: 2):

Område Öre/kg mjölk

]. Norrbottens,Västerbottens

och Jämtlands län, del av Ångermanlands inland samt Särna och Idre kommuner i Kopparbergs län !3 H. Västernorrlands län i övrigt

samt norra Hälsingland 9

III. Södra Hälsingland, Koppar- bergs län utom de sydöstra och nordvästra delarna samt norra och västra delarna av Värm- lands län 7 IV. Gästrikland, sydöstra delen av Kopparbergs län, Värm- lands län i övrigt, norra Dalsland och nordvästra delen av Örebro län 3

Förslaget innebär en höjning med 3—5 öre per kg mjölk i den norra hälften av stöd- området och i övrigt en mindre höjning. Områdesindelningen för köttpristillägg hör av praktiska skäl i viss mån anpassas till slakteriområdena. Pristillägg för kött före- slås till följande:

Öre/kg kött av

nötkreatur

Område och får svin

Norrbottens, Väster- bottens och Jämtlands län 100 30 Västernorrlands län 75 20 Hälsingland 40 — Gästrikland samt Koppar- bergs och Värmlands län l5 ——

För fläsk bör således pristillägg utgå en— dast i de fyra nordligaste länen och för kött dessutom i Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län.

Kostnaderna för det föreslagna prisstödet beräknas f.n. till ett årligt belopp av ca 66 milj. kr, varav 50 milj. kr avser mjölk.

• Sida 127
•  Original

Vi föreslår vissa förbättringar av det stat- liga finansieringsstödet dels till jordbruk som bedöms kunna utvecklas till rationella företag, dels till vissa jordbruk med begrän- sade utvecklingsmöjligheter.

Uppbyggande av rationella, bestående brukningsenheter kräver i norra Sverige van- ligen särskilt rationaliseringsstöd (SR, tidi- gare benämning KR). Takten i denna upp- byggnad har under senare år något brom- sats, men bör vid ett genomförande av våra förslag till prisstöd åter komma att öka. En förutsättning härför är att tillräckliga kapitalresurser via kreditinrättningama kan ställas till förfogande. Vi har funnit de sär- skilda rationaliseringsbestämmelsema vara i allt väsentligt lämpligt utformade. För att minska likviditetssvårigheterna föreslår vi likväl att lantbruksstyrelsen vid större drifts- lån till SR-jordbruk skall ges möjlighet att i vissa fall utsträcka amorteringstiden till 20 år mot nu gällande 15 år.

Enligt de för hela landet gällande ratio- naliseringsbestämmelserna kan statsbidrag till investeringar i anläggningar på vissa vill- kor utgå till bestående jordbruksföretag. En förutsättning är att investeringen sker i sam- band med genomgripande och kapitalkrä- vande yttre rationalisering. Vi föreslår att möjligheterna att bevilja nyssnämnda stats- bidrag utökas i norra Sverige. Detta bör kunna ske med åberopande av dispensbe- stämmelserna i 20 å andra stycket rationa- liseringskungörelsen i sådana fall, då erfor- derligt arealunderlag säkerställts för över- skådlig tid genom tillskottsarrende.

Våra förslag innebär vidare att investe- ringsstöd till nyetablering av trädgårdsföre- tag i norra Sverige skall kunna lämnas i ökad utsträckning.

Av sysselsättningsskäl och för att åstad- komma en minskning av takten i produk- tionsnedgången i avvaktan på uppbyggnad av rationella enheter bör i viss omfattning upprustning av jordbruksföretag med be- gränsade utvecklingsmöjligheter i de fyra nordligaste länen kunna utföras med stat- ligt stöd. Härmed avses sådana företag som inte bedöms kunna nå fullt rationell drift, men som kan ge nuvarande brukaren en till-

fredsställande försörjning. Såsom villkor för stöd bör bl. a. gälla

att brukarens inkomst huvudsakligen kommer från jord- och skogsbruket vid den aktuella brukningsenheten och att denna in- komst utgör ett tillfredsställande försörj— ningsunderlag för nuvarande brukaren och hans familj,

att ifrågavarande brukningsenhet ej inom överskådlig tid erfordras för rationaliserings— ändamål,

att investeringen förbättrar företagets lönsamhet och kontantöverskott och

att det av sysselsättningsskäl bedöms an- geläget att nuvarande brukaren bereds för- sörjningsmöjligheter vid sitt jordbruk.

Det föreslagna stödet bör utgå i form av rationaliseringsbidrag samt statlig garanti för yttre och inre rationaliseringslån ävensom för driftslån i vissa fall. Stödet bör ges en— dast till relativt begränsade investeringar. Statsbidrag till inre rationalisering bör kun- na utgå med högst 25 % av godkänd kost— nad. Bidragsgrundande investering bör fast- ställas till i regel högst 80 000 kr per bruk- ningsenhet eller i undantagsfall högst 120 000 kr. Bestämmelserna för denna form av stöd bör tidsbegränsas till att gälla under 10 år. Lantbruksnämnden i länet bör efter hörande av länsarbetsnämnden handlägga ansökningar om begränsat investeringsstöd.

Behovet av forsknings- och utvecklings- arbete rörande jordbruksproblem i norra Sverige är stort. Vi föreslår att för angeläget sådant arbete 5 milj. kr ställs till förfogande för statens råd för skogs- och jordbruks- forskning att disponeras under en femårs- period. Vi framhåller slutligen också vikten av att tillräckliga resurser alltjämt avdelas för försöksverksamhet och rådgivning inom jordbruket i norra Sverige.

• Sida 128
•  Original

Kuhn—l |D|__

i! '2 DEC 1970

• Sida 129
•  Original

• Sida 130
•  Original

• Sida 131
•  Original

Nordisk udredningsserie (Nu) 1970

Kronologisk förteckning

1. Samordnad utbyggnadsplanaring inom Nordel.

2. Uddannelses- og forskningsspergsmål.

3. Provelosladelse

4. La coupération internordique en matiéres écono- miques et culturelles.

5. Nordisk gränsregion miljövård och urbanisering.

6. Konsumentundervisning i skolan.

7. Marking av brann- og helsetarlige stoffet.

8. Nordisk trafiksäkerhetskonferens i Stockholm 20—21 april 1970.

9. lnnstilling om harmonisering av skoleordningene ide nordiske land.

(1) Vägtrafikregler. 1 1 . Narkotikaforskning.

• Sida 132
•  Original

Statens offentliga utredningar 1970'

Systematisk förteckning

Juetitied'epertementet

Grundiugberedningen. 1. Riksdeg'egruppema - Regeringa- bildningen. ['16] 2. Ereåttereför rikedegdedem'ötema. [17] 3. Allmänna vel ! våren? [27] Svensk FN'- lag. ål!) Militär-straff oc dwciplinmedel. [31] Polieenieemhållet. 32] Hemfönåljnlng. [35 Revision ev vattenlegen. [40] Gruvrittellg epeciellagstiftning. [45] Skydd mot avlyssning. [4 7] Svensk förfetminguemlm. [48] Trefiknvkterhefsbrott. [61 Förmyrderskap [67 ] n'dringer | kommissionsle'gen. [69]

Föravnredepertomentet

Värnplikmlånstgöringene civie meritvärde. [12] Foreknfng för förevamektorn'. [5 '4] Utbildning m.m. av värnpllktiga' | epecieltjånst. [65]

Saciel'deptrrtementet

Uvemedelastadgekommittén. 1. N Del [. Föreleg och motiv. [6] 2. Del. ll. Bilagor. [7] Folktemlvårdene utbvogende och reglerln. [1-1] Yrkeahdetönikrin ene finenelbringrjw

Ersättningvidvieee ukvård'endel erochHejukreeor: [56] Bättre raciaitlånSt for handlkeppee

livsmedels-redan m.m. y iivemedelstadga m.m.

Kommunlketionedeparterinentet

Snöeketem — fordonet och föraren. [9] Körkort och körkoruregietrerinq. [26

Finenedepertementet

Upphendlin ev byggnader. Del 2. Admlnietretionen. [1 8] Under: ningar. [23] Aepirefoner. möjligheter och skattemorel. [25] Tjänstgöringebetyg. Decentelieering ev ståtlig verksamhet [29] Stordrittefördeler' |no'm indu'eil'iproduktionen. [30] Kiiometerbesknttning. [36 ] Over: evvieee punktskatter. [37] Fömo u företegeinformetion och bönhendel. [38] Utbetenlng ev kommunalskatt. [62] Svensk ekonomi 1971—1975 med utblick mot 1990. [71]

Utbiidningedepertementet

Ometuochkyrke [2]

Yrkeeubiidningeb ningen. 1. Reformerad lärarutbild—

nin. [4] 2. Yrkenekni högekoleutbiidning. 8] 3. .Vie—e i'cmkochfermeceutiek yvkeeutbiid ning. [50 ..4 Yrkes- utbildrmg och arbetsliv. [5 &] Fria iuromedei [10]

kompeteneutrednlngenv. Behörighet Meritvifdering- Stu- lamp/gnos. Sp pecielundereökninfer ev 'kdmpeteneirlgor. [20 1 Vågar till högre utbild . Behö het och urval. VI :2 Vi [ger till högre utbildning. Organ nation och in- formeti on. [EJ” Pedagogiek u ldniä

och tankning. [22] Setåuaikunekapen grundskolans låg- sta [39 ] Språkundersökning blend finländska barn och ungdom" Sv_.erioe [441 skolor för konstnärlig utbildning. 7[0816] Fol bokföringsorgenieetionen' m.m.

och mellen-

_ Jordbrukedepertementet

Sutil tetöd till fiekehamner. årl] 'Dietri eterlniremen tiinetg ngeförhållenden, m.m. [53] Jordbruketi none Sverige. [72]

'Hendolsdepertementet

Rationell beneinhehdel. [24] Om lotterier. [$ 2] Svensk krigsmaterielexport. [63]

lnrikeedepertementet Expertgruppen form ionel utrednin tveksamhet '(ERU) Balanserad mimi? [33 2. Urbehleerino _Sverige. Bil edelltiliBe'ieneer-g toneiutvecklin .:C'ä 3. Regional onomlek utveckling. Bifogad-_l Ii till nåd: lone! utveckling. [15] af

etyrnin avb nedmrkeemheten. 33 Svemke tolkeuigkonmyårg[34 4] " " U ngdom— Bound. [4 3] Den äldre erbetekraiten mom byggnadsindrmrln. [46] Boendeeervic'e 2. [ 8]

Civildepertementet Berne utemiljö. [1]

industridepertementet Sygiigee energifönorlning. Energipolltikjooh orgenieetion.

Samarbetemredningen. 1. Företag och Samhälle Del 1. Fönleg med motiv samt bilagor. [4 112. Företag och Samhälle. Del 2. Hearing: med företrädare för eamhålleorgen, företeg, löntagerorgenieetioner, poli- tiske pertier m.fl. [tå] Mellenevenek gruvi uetri.[51]

Oljeirör. [57]

TEKO- utrednl en. 1. TEKO- industrierna inför 70-telet. Del I. Analys, summanföre'leg. 5912. TEKO-lndunriem'e inför 70- talet. Del ll. Bilagor. [60