SOU 1971:36
Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen
Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet
Genom beslut den 24 februari 1967 be- myndigade Kungl Maj:t chefen för då- varande ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, att tillkalla högst sju sakkunniga för att utreda frågan om användningen av radio och television i utbildningsväsendet samt för att leda försöksverksamhet inom detta område.
Med stöd av detta bemyndigande tillkal- lade dspartementschefen den 1 mars 1967 som sakkunniga direktören Rune Hermans- son, tillika ordförande, numera biträdande programdirektören Lars Ag, numera biträ— dande programdirektören Sten Sture Alle- beck, byrådirektören Stig Lundgren, nume- ra generaldirektören Jonas Orring, numera departementsrådet Ragnar Sohlman samt ge- neraldirektören Ragnar Woxén.
De sakkunniga har antagit namnet kom- mittén för television och radio i utbildningen (T RU-kommittén).
"FRU-kommitténs sammansättning har ändrats under utredningsarbetets gång. Den 12 januari 1968 erhöll ledamöterna Her- mansson och Woxén begärda entled'iganden från sina ovan nämnda uppdrag. Genom be- myndigande av Kungl Maj:t den 12 januari 1968 utökades antalet sakkunniga till åtta och förordnades samma dag landshövding- en Ragnar Edenman att vara ledamot, tilli- ka ordförande, samt rektorn vid tekniska högskolan i Stockholm, professor Göran Borg och universitetslektorn Lars-Gunnar Holmström att vara ledamöter. På egen begäran entledigades den 19 november 1968 ledamoten Allebeck med utgången av de- cember månad 1968 och den 20 februari 1969 ledamoten Ag. Som nya ledamöter förordnades samma dag programdirektören
Rolf Lundgren och sekreteraren Henry Pers- son.
Till sekreterare åt utredningen från den 1 april 1967 förordnades genom beslut den 23 mars 1967 studierektorn Jan Henrik Lundh. I samband med att Lundh erhöll uppdraget att vara chef för kommitténs pro- duktionsenhet entledigades han från sitt uppdrag den 30 januari 1969 med utgång- en av januari 1969 och samtidigt kalla.- des numera revisionsdirektören Carl-Filip Hammar att vara sekreterare från den 1 februari 1969. Hammar entledigades den 9 juli 1970 på egen begäran med utgången av september månad 1970 och samtidigt kallades lektorn Erland Bohlin att vara sek- reterare från den 1 oktober 1970. Bohlin hade genom beslut den 16 januari 1970 för; ordnats som biträdande sekreterare åt ut'- redningen från den 1 mars 1970.
För att biträda de sakkunniga vid ar- betet har departementschefen genom beslut vid olika tillfällen förordnat ett antal exper- ter, över vilka en förteckning ingår som bilaga 1 till utredningens betänkande. Som chef för kommitténs produktionsenhet har tjänstgjort ledamoten Ag tom den 31 ja- nuari 1969 samt studierektorn Lundh fr o m den 1 februari 1969.
Utredningens arbetsuppgifter har utvid— gats utöver direktiven genom tre uppdrag från Kungl Maj:t.
Den 2 februari 1968 uppdrog Kungl Maj:t åt UKÄ att i samråd med TRU-kommittén utreda frågan om användande av tv i me- dicinsk utbildning, särskilt avseende förde- larna och kostnaderna vid användning av färg-tv.
1968 års barnstugeutredning hemställde
i skrivelse till statsrådet och chefen för ut- bildningsdepartementet den 25 juni 1969 om medel för försöksverksamhet med för- skoleprogram i radio och tv. Genom beslut den 10 juli 1969 uppdrog Kungl Maj:t åt TRU-kommittén att i samråd med utred- ningen bedriva sådan försöksverksamhet i huvudsaklig överensstämmelse med de i skri— velsen angivna riktlinjerna.
Med anledning av en rekommendation från Nordiska rådet den 10 februari 1970 till regeringarna i de nordiska länderna upp- drog Kungl Maj:t den 9 juli 1970 åt TRU- kommittén »att överväga åtgärder för ett nordiskt samarbete angående material till undervisningen i radio och television».
Genom sin produktionsenhet har kommit- tén bedrivit en omfattande verksamhet för att utveckla, producera och pröva läromedel bestående av tv- och radioprogram, tryckt material mm. Inom försöksverksamhetens ram har vid produktionsenheten också full— gjorts uppdrag för olika myndigheter och andra organ.
TRU-kommittén har genom årliga anslags- framställningar och produktionsplaner samt genom en rad rapporter och promemorior kontinuerligt redovisat den verksamhet som planerats och genomförts vid produktionsen-
Kommittén har yttrat sig över ett flertal betänkanden och andra förslag och har, framför allt genom försöksverksamheten, haft fortlöpande kontakter med bl a en rad myndigheter, utredningar och institutioner. Genom studieresor utomlands och ett myc- ket stort antal utländska studiebesök vid produktionsenheten har kontakter också knutits med motsvarande verksamheter i andra länder.
Kommittén avger härmed sitt första be- tänkande Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. Avsikten är att kommit- tén senare skall överlämna ett andra betän- kande med bl a en utförligare redovisning av de pedagogiska och organisatoriska erfaren- heterna från försöksverksamheten. Betän- kandet avses också innehålla en diskussion om hur man på bästa sätt skall kunna in- föra och utnyttja läromedelssystem utan att för den skull ändra principerna för det nu- varande beslutssystemet för val av lärome- del.
Reservation har avgivits av ledamöterna Rolf Lundgren och Orring.
TRU-kommittén får härmed vördsamt överlämna sitt första betänkande.
Stockholm den 30 mars 1971
Ragnar Edenman
Göran Borg Rolf Lundgren Jonas Orring
Lars-Gunnar Holmström Stig Lundgren Henry Persson
Ragnar Sohlman
/ Erland Bohlin
Sammanfattning
Bakgrund och försöksverksamhet
Direktiven och deras fullgörande
I inledningen till TRU—kommitténs direktiv fastslås att radio och tv i olika sammanhang visat sig vara lämpliga för undervisnings- ändamål. Direktiven hänvisar bl a till erfa— renheterna från skolprogramavdelningen vid Sveriges Radio (SR), den radiokurs i stats— kunskap som genomfördes på initiativ av 1960 års radioutredning samt riksdagsbeslu- tet att utnyttja itv vid den nya tekniska hög- skolan i Linköping.
TRU-komittén fick i uppdrag att bedriva försöksverksamhet med radio och television inom vissa sektorer av utbildningsväsendet samt »inkomma med förslag till lösning av de olika principiella och organisatoriska pro- blem som är förknippade med ökad använd- ning av radio och television på utbildnings— och bildningsområdet». Försöksverksamhe- ten skulle omfatta såväl material, avsett att distribueras och användas i bandad form (videoband och ljudband med hjälp av band- spelare), som etersända program, avsedda att i första hand tas emot direkt vid sändnings- tillfället, tex av studerande i hemmet. De sektorer som anges är gymnasiet och fack— skolan, den högre tekniska utbildningen i anslutning till produktion av >>tV-lektioner» för tekniska högskolan i Linköping, de sam- hällsvetenskapliga fakulteterna och vuxenut- bildningen.
Genom senare beslut av Kungl Maj:t har försöksverksamheten utvidgats till att omfat- ta också användandet av tv i den medicinska utbildningen och produktion av förskolepro- gram i radio och tv.
De sakkunniga fick vidare i uppdrag att leda planeringen och produktionen av pro- gram för denna mångsidiga försöksverksam- het. För detta ändamål har komittén erhållit särskilda anslag över riksstaten, hittills sam- manlagt 45,6 mkr, vilka gjort det möjligt att bygga upp en produktionsenhet med full— ständig teknisk utrustning för produktion av tv- och radioprogram för undervisningen. Den fast anställda personalen vid enheten uppgår till ca 140. Härtill kommer ett myc- ket stort antal tillfälligt engagerade ämnes- experter, programmedverkande osv. För den övergripande planeringen av verksamheten inom de olika sektorerna mm och för ut— redningsändamål har en rad experter kallats att biträda de sakkunniga. En förteckning över dem återges i bilaga 1. — Försöksverk- samheten har således bedrivits av en statlig produktionsenhet, skild från SR och med egna tekniska resurser.
I direktiven talas bla om behovet av »bandade tv-lektioner», men produktionen har inte inskränkts till enbart tv- och radio- program. I linje med de principer som under senare år i allt högre grad präglat synen på planering av undervisning och framställning av läromedel har TRU i stället sökt utveckla läromedelssystem, där tv- och radio-inslagen integrerats med tryckt material, lärarledda lektioner, självstudier osv.
Direktiven förordar att man med stöd av tillgängliga erfarenheter producerar lämpligt material och prövar detta praktiskt i under- visningen i stället för att bedriva en »tids- ökande forskning», som från inlärningspsy- kologiska utgångspunkter skulle för varje moment fastställa den bästa kombinationen av medier och lärarinsatser. De principer
för läromedelsframställning som nämnts i det föregående omfattar också utprövning och utvärdering av läromedlen och särskilt engagerade fackpedagoger har svarat för så- dan utprövning i samband med att TRUS produkter prövas i undervisningen. En för- teckning över rapporterna från dessa ut- prövningar återfinns i bilaga 2.
Enligt direktiven skall de sakkunniga >>bl a utreda den organisationsform i vilken den framtida produktionen bör bedrivas, för att samhällets resurser på bästa sätt skall tas till vara». Kommittén har i detta betänkande i första hand velat lämna förslag i denna frå- ga. Som framgår av det följande finns en- ligt kommitténs mening starka skäl för att redan nu ta ställning härtill. Den översiktliga redovisning av erfarenheterna från försöks— verksamheten som återfinns i avdelning I är endast avsedd att ligga till grund för de re- sonemang och de förslag beträffande orga- nisationen av produktionsresurserna som finns i avdelning II.
Enligt kommitténs mening vore det en felsyn om man förväntade sig att försöks- verksamheten skulle kunna leda till några så definitiva resultat att frågan om tv:s och radions betydelse för undervisningen där- med vore entydigt besvarad. Tvärtom är det här fråga om ett konstant utvecklingsarbete under ständigt nya premisser. Redan vunna erfarenheter är dock tillräckliga för att mo- tivera och understryka behovet av en organi- sationslösning på produktionssidan.
Kommittén har för avsikt att i ett kom- mande betänkande ge en sammanfattning av de pedagogiska och organisatoriska effekter— na av de läromedel som utvecklats och prö- vats inom försöksverksamheten. I samband härmed kommer också vissa anslagsfrågor på mottagarsidan att diskuteras.
Försöksverksamheten
Verksamheten inom TRUS sektor för gym- nasiala skolformer och arbetsmarknadsut- bildning (T RUAS) har hittills omfattat 14 projekt. Inom universitets- och högskolesek- torn fördelar sig de 19 utvecklade projekten på samhällsvetenskap, medicin och teknik—
naturvetenskap. Det torde inte vara möjligt att med vetenskaplig Säkerhet utvinna några resultat av jämförelser mellan konventionell undervisning och användning av nya läro- medelssystem, då förutsättningarna ständigt förändras. Detta har, som ovan framhållits, även gällt TRUS verksamhet. Åtminstone inom universitets- och högskolesektorn pe- kar dock utprövningsverksamheten på att läromedelssystemen ger goda kunskapsresul- tat vare sig man jämför med konventionell undervisning, i den mån det låter sig göras, eller med de för respektive kurs uppsatta målen. I flera fall synes systemen leda till förändrade och mer kvalificerade lärarupp— gifter och till att de studerandes totala ar- betstid kan förkortas. Till dessa frågor åter- kommer kommittén i sitt andra betänkande.
Vid försöksperiodens början antog man att tv- och radioinslagen skulle bli omfat- tande i de flesta ämnen. Erfarenheterna har dock lett till en mer avvägd syn på ut— nyttjandet av dessa medier. I vissa kurser kan några smärre inslag vara lämpliga för att skapa motivation eller åskådliggöra stoffet, i andra kan det behövas tämligen omfattande inslag av elektronik. Ett exempel på en kurs med stora inslag av tv och radio är DYRK- kursen i arbetsmarknadskunskap, där bla studiebesök och intervjuer i viss mån ersatts av bandat material. Eleverna har visat sig uppskatta systemet och tillkomsten av detta läromedel synes vara en förutsättning för att kursen skall kunna ges på andra orter än Stockholm.
Inom den eterdistribuerade vuxenundervis- ningen har inriktningen av utbudet ändrats från kompetensinriktade kurser till kurser av mer allmän karaktär. Orsaken härtill är en strävan att nå de från utbildningssynpunkt mest eftersatta grupperna, framför allt per- soner med 6—7-årig folkskola som grund. I samband härmed har försöksverksamheten i viss mån svängt över till att i allt högre grad gälla distributions- och rekryteringsfrå- gor.
Man har från TRUS sida försökt sprida insatserna till vitt skilda delar av vuxenut- bildningsområdet. Samtidigt har de 14 kur- ser som hittills sänts avpassats för använd—
ning inom flera områden samtidigt, där så varit möjligt. Även de allmänna kurserna kan fungera som ett första steg i kompe- tensinriktade studier.
Exakta uppgifter om antalet deltagare i TRUS vuxenkurser går inte att ange, efter- som en stor del av de studerande bedriver studier helt på egen hand. De undersök- ningar som SRs avdelning för publik- och programforskning gör om antalet tittare på tv-program är ett mycket osäkert underlag för sådana bedömningar och visar dessutom mycket varierande siffror, bla beroende på hur många gånger ett program återutsänts och på vilka tider det sänds. Det genomsnitt- liga antalet tittare per program hösten 1970 varierade sålunda från 70 000 (kurserna Ar— betsmarknadskunskap och Känn din jord) till 620000 (Vi kallar dom u-länder). En annan mätare är antalet försålda kursböcker. Detta varierade 31.12.1970 mellan 2 500 (Arbetsmarknadskunskap på finska) och 56 200 (Företagsekonomi nu) men är då bl a beroende på om samma serie sänts flera år och om kursböckerna också utnyttjats sepa- rat eller i anslutning till att programmen an- vänts i bandad form.
Av det totala antalet studerande har en- dast en begränsad del använt sig av möjlig- heterna att deltaga i någon uppföljningskurs i anslutning till etersändningen. Under 1969/ 70 deltog drygt 9 000 personer i gruppverk- samhet i studieförbundens regi i anslutning till någon av TRUS kurser. Hösten 1970 ut- nyttjades TRU-kurser eller delar därav av ca 7 000 studerande inom den kommunala vuxenutbildningen och vid folkhögskolor.
Hösten 1969 gjordes som ett försök att nå nya grupper en aktiv informations- och re- kryteringskampanj i kombination med visst ekonomiskt studiestöd. En kraftig insats av personliga kontakter och uppsökande verk- samhet vid Rörstrands fabrik i Lidköping re- sulterade bla i att 15 % av de kollektiv- anställda anmälde sig till kursen Matematik på nytt. Nästan alla genomförde den och av dessa hade hälften aldrig deltagit i någon studiecirkelverksamhet tidigare. Fortsatt för- söksverksamhet kring desa frågor bedrivs numera av kommittén för försöksverksam-
De hittills vunna erfarenheterna av TRUS vuxenundervisning i allmänhet visar sam- manfattingsvis att prioritet bör ges åt arbetet att finna ändamålsenligare former för infor- mation och återkoppling med utbildnings- och studieorganisationer och med enskilda och ett särskilt utredningsarbete har därför påbörjats inom detta område.
TRUS verksamhet för förskolan har nyli- gen påbörjats i samråd med 1968 års barn- stugeutredning. Hösten 1971 planeras eter- sändningar av ett program per vecka. Av- sikten är främst att nå de barn som inte kan få del av de nuvarande förskoleresurserna, varför etersändning är en förutsättning för att arbetet skall ha framgång. Barnstugeut- redningen utgår dock från att behovet inte bara är begränsat till uppbyggnadsskedet av en förskola för alla barn utan att dessa pro- gram kommer att bli ett fast inslag i radio och tv.
Aktuella problem rörande eterdistribution
Vissa frågor är särskilt aktuella när det gäl- ler eterdistribuerad undervisning. I fråga om utbudet av program för skolväsendet är en väsentlig fråga om det i fortsättningen skall etersändas eller distribueras på annat sätt. TRU-kommittén räknar för sin del med att det så småningom blir en successiv nedskär- ning av eterdistributionen av dessa program. Skolväsendets behov av tv och radio skulle då i stället till stor del fyllas av läromedels- paket med inslag av tv och radio i bandad form. Detta bör i sin tur kunna bidra till att öka användningsmöjligheterna.
Såväl denna fråga som frågor rörande disponibla programtider och möjligheterna till en sådan återkoppling från de studerande som bryter ett annars ensidigt informations- flöde är beroende av den tekniska utveck- lingen. 1969 års radioutredning (RUT 69) har att ta ställning till olika möjligheter att öka etervolymen. Den snabba tekniska ex- pansionen på andra områden kan dock kom- ma att minska eterns betydelse. Det förefal- ler dock mycket osäkert när de nyheter som presenterats, t ex i fråga om tv-kassetter, kan
komma till praktisk användning i större skala i vårt land. Erfarenhetsmässigt tar så- dana förändringar längre tid än som be- tingas av den tekniska innovationen i sig. TRU-kommittén räknar därför med att det totala behovet av eterutrymme för utbild- ningsprogram kommer att vara detsamma eller öka under de närmaste decennierna.
Förslag
Behov av tv Och radio i undervisningen
Ansvaret för att det finns tillgång till effek- tiva läromedel inom utbildningsväsendet åvilar ytterst statsmakterna. Detta gäller inte minst om den begränsade men betydelsefulla del av läromedelsbehovet som avser läro- medel med inslag av radio och tv. De stora kostnaderna och de begränsade resurserna inom området gör det särskilt angeläget att insatserna görs inom de mest väsentliga be- hovsområdena. Under den närmast över- blickbara framtiden finns enligt TRU-kom- mitténs uppfattning behov av samhällsstödd produktion av sådana läromedel på främst följande områden:
— För förskoleverksamheten finns under överskådlig tid ett stort behov av både produktionsresurser och sändningstidsut- rymme. - Inom skolväsendet förutses ett visst be- hov av läromedelssystem, som innehål- ler inslag av radio och tv. — Behovet att utvidga och effektivisera den högre utbildningen kräver bl a ökade in- satser av läromedelssystem. I högre grad än i dag kan tv- och radioinslagen ut— göra väsentliga delar av dessa läromedel. Särskilt i ett system som bygger på den av 1968 års utbildningsutredning (U 68) lanserade principen med återkommande utbildning kommer behovet att vara stort av läromedelssystem, som kan ge möjlig- het till decentralisering osv. I perspektivet finns då också ett stort behov av olika former av eterdistribution (lokal, regional och central). — För den expanderande vuxenutbildning—
en krävs bl a att man utvecklar läromedel som passar vuxenstuderande och att man utnyttjar eterdistribution för att nå så många som möjligt och underlätta eller över huvud göra det möjligt för dem att studera. Detta är särskilt viktigt beträf- fande stora delar av befolkningen som har en kortare grundutbildning än den grundskolan ger. Man måste finna for- mer för en uppsökande verksamhet och nya kontaktmetoder för att stimulera des- sa grupper att börja studera. Det finns bl a behov av kompetensinriktade kurser på olika nivåer, av allmäninriktade kur- ser, som kan ingå i en allmän medborgar- utbildning och som kan berika fritiden, och av yrkesinriktade kurser, tex för interutbildning och fortbildning. Särskilda utbildningsinsatser måste också göras för t ex handikappade och invandrare.
Förutsättningar för tv och radio i undervisningen
En närmare analys visar att de ovan redo- visade behoven av läromedel med inslag av tv och radio utgår från en eller flera av föl- jande förutsättningar: 1 Sådana inslag av bild och ljud i läromed- len som kräver vissa speciella resurser för produktion och återgivning. Härmed av- ses framför allt de film- och ljudinslag genom tv/ videoband och radio/ ljudband vilka ingår i läromedelssystem. För pro- duktion av dessa inslag krävs dyrbar ut- rustning och tillgång till specialister i frå- ga om läromedelskonstruktion och tek- nik. TRU-kommittén fastslår att det finns behov av en särskild resurs för produk- tion av läromedel med tv och radio.
2 Distribution genom etern är, som ovan framhållits, av väsentlig betydelse både för förskoleverksarnheten och inom vuxen- utbildningen. Också inom det reguljära ut- bildningsväsendet har eterdistributionen haft betydelse, tex för att underlätta re- former i läroplanen. Att i dagsläget göra en total kostnadsjämförelse mellan eter- och banddistribution inom skolväsendet är mycket komplicerat. Under ytterligare
ett antal år kommer enligt TRU-kommit- téns bedömning mellanformen med eter- distribution och lokal bandn'ing att behö— vas. Trots den minskning av eterbehovet som på sikt kan föranledas tex av den tekniska utvecklingen, anser TRU—kom- mittén att det finns behov av eterdistribu- tion av vissa utbildningsprogram under en avsevärd tid framåt. 3 Anslagsfinansiering av läromedelsproduk— tion förekommer tex inom ramen för ut- bildningsmyndigheternas anslag för forsk- nings- och utvecklingsarbete och genom anslagen till SR/UTB och TRU. Detta stöd koncentreras fn till sådana lärome— del som avser att driva på läromedels— utvecklingen inom den reguljära undervis- ningen, som ger möjlighet att genomföra undervisning på olika typer av brist- områden ochi nya ämnen eller som gäller utvecklingsprojekt som kan bidra till att förbättra eller rationalisera undervisning- en. Med hänsyn till utbildningssektorns expansion måste alla möjligheter att ratio- nalisera undervisningen tas till vara. Ra- tionaliseringsvinster bör kunna uppnås ge- nom delvis självinstruerande läromedels- system, i vissa fall med stora inslag av tv och radio. Den eterdistribuerade undervis- ningen måste alltid vara finansierad ge- nom anslag eller motsvarande. TRU-kom— mittén fastslår att behov av anslagsfinan- sierad produktion av läromedelssystem med radio och tv kommer att föreligga under en avsevärd tidsperiod.
Tänkbara alternativ
En kombination av de tre förutsättningarna finns fn endast hos SR/UTB och TRU. Kommittén har sett det som sin huvudupp- gift att föreslå en organisation som i första hand kan svara för den produktion som är förenad med eterdistribution. Radio— och tv-inslagen ingår då i allmänhet i läromedels- systemen tillsammans med tryckt material m rn. För att resurserna skall utnyttjas ra- tionellt krävs en organisationsform som gör det möjligt att använda produkterna på ett flexibelt sätt. Vidare krävs att de perso-
nella och tekniska resurserna skall kunna ut- nyttjas även t ex för sådan produktion som primärt avses för banddistribution. När det gäller hur verksamheten bör bedrivas under åtminstone den närmast överblickbara fram- tiden har TRU-kommittén övervägt en rad alternativ. Några av dessa presenteras och diskuteras i kapitel 5. — Alternativ 1 innebär en direkt fortsättning av den nuvarande verksamheten inom SR/UTB och TRU i avvaktan på RUT 69, U 68 rn fl utredningar. — Alternativ 2 baseras på en uppdelning av funktionerna. Utbildningsmyndighetema svarar var för sig för den översiktliga pla- neringen och fördelningen av alla anslag för läromedelsproduktion, således även den för etersändning avsedda radio— och tv-produktionen. Eventuellt med hjälp av ett gemensamt planeringsorgan skulle de kunna lägga ut beställningar till de före- tag som konkurrerar på den fria markna— den. Dessa företag tar emot de statliga beställningarna och producerar läromed- len och de däri ingående radio- och tv- programmen. TRUs nuvarande tekniska resurser skulle kunna göras om till ett statligt elektronikbolag till alla företagens förfogande. Förslaget innebär alltså att både SR/UTB och TRU i övrigt skulle upphöra med sin verksamhet. SR skulle dock även i fortsättningen behandla frå- gorna rörande etersändning. — Alternativ 3 innebär att verksamheten de- las upp så att allt ansvar för och alla an- slag till den etersända undervisningen till- förs SR/UTB medan TRUs tekniska re- surser förs till Utbildningsförlaget. Förla- get övertar därmed också TRUs uppgif- ter i fråga om banddistribuerade lärome- del och görs till huvudleverantör av de lä- romedel som produceras genom anslags- finansiering, utom de eterdistribuerade. — Alternativ 4 utgår från en koncentration av den verksamhet som kombinerar de tre funktionerna tv—radioproduktion, eter- distribution och anslagsfinansiering genom en sammanläggning av SR/ UTB och TRU till en enhet. Enhetens huvuduppgift skulle vara att svara för den läromedelsproduk-
tion som är förenad med eterdistribution. Enheten skulle härvid bl a samordna myn- digheternas önskemål om produktion och etersändning av utbildningsprogram och göra en samlad framställning om medel härför. Enhetens resurser bör emellertid också kunna utnyttjas för beställningsupp— drag inom främst bandområdet från myn— digheter, läromedelsförlag m fl.
TRU-kommitténs ställningstagande
Efter att ha diskuterat de olika alternativen har kommittén funnit övervägande skäl tala för alternativ 4, bl a därför att en samman- slagning av de två enheterna SR/UTB och TRU är den enklaste och naturligaste lös- ningen med tanke på att två parallellt fun— gerande verksamheter redan förekommer vid dessa enheter. Genom sammanslagningen skapas en samlad organisation av den under överskådlig tid exklusiva del av läromedels— produktionen som innehåller tv och radio och som till stor del är förenad med eter- distribution. Det är väsentligt att denna or- ganisation innefattar resurser för såväl pro- gramplanering som teknik. Inriktningen av enhetens produktion styrs genom önskemål eller beställningar från myndigheter m fl, ge— nom anslagsgivning och genom att intressen- terna finns representerade i enhetens styrel- se. Bland argumenten för detta alternativ kan anföras följande: — Etervolymens begränsning och de stora produktionskostnaderna för undervis- ningsprogram gör det nödvändigt med prioriteringar. Det rör sig alltså här om utbildningspolitiska avvägningar som mås- te kunna baseras på en samlad bedömning av uppkomna önskemål om insatser och som gör det önskvärt med en samlad kost- nadsberäkning och planering av produk- tionen. Det är då lämpligast att samla de olika funktionerna till en produktionsen- het, så att de förefintliga projektplane— rings- och produktionsresurserna koncen- treras. — Enheten kan göra en prioritering från sina speciella synpunkter av inkomna
önskemål, t ex i fråga om möjligheten att använda samma program inom olika sek- torer. Den särställning som enhetens pro- duktion har gör det också i hög grad önsk— värt med en så nära anknytning som möj— ligt mellan planering, produktion och distribution. I fråga om en eventuell upp— sökande verksamhet och kontaktorgani— sation återkommer kommittén. Alternativen 1, 2 och 3 karaktäriseras alla av en spilttring av de speciella personella och tekniska resurserna för produktion av läromedel med inslag av tv och radio. Al- ternativ 3 baseras dessutom på en organi— satorisk uppdelning av produktionen med hänsyn till hur produkterna distribueras, via eter eller per band, vilket enligt kom- mitténs åsikt är orationellt. Alternativ 4 innebär tillskapande av en samlad resurs för de funktioner som kommittén funnit böra hållas ihop. Det är önskvärt att den etersända pro- duktionen hålls fri från den kommersiel- la marknadens intressen. En av invänd- ningarna mot alternativ 2 är att det inte uppfyller detta önskemål, vilket å andra sidan var en av anledningarna till upp- delningen av resurserna i alternativ 3. Som ett underalternativ kan man diskute- ra en placering av den sammanlagda enhe- ten inom Sveriges Radio (SR). Mot detta talar dock att det synes vara olämpligt att ett instrument för den statliga utbild- ningspolitiken inordnas i SR, som är ett fristående, icke-statligt företag, vilket dess- utom har annan huvudsaklig inriktning. Detta kommer att bli särskilt påtagligt i fråga om det inflytande statsmakterna, ut— bildningsmyndigheterna, folkbildningsin- tressena m fl måste ha på inriktningen av enhetens verksamhet. Detta inflytande sy— nes kunna komma i konflikt med SRs be- hov av integritet. Det är å andra sidan väsentligt att utbildningsmyndigheterna rn fl kan vända sig till en enhet vars resur- ser de har direkt inflytande över, vilket blir svårare att uppnå med en placering inorn SR. Också från ekonomisk synpunkt synes en från SR fristående ställning vara att föredra.
TRU-kommittén föreslår alltså att SR/UTBs anslagsfinansierade del och TRU samanläggs till en helstatlig enhet, att denna fortsätter den pågående verksamheten i stort sett efter samma riktlinjer som nu samt att denna en- het står som mottagare av de anslag stats- makterna anvisar för denna verksamhet och för de beställningar som myndigheter mfl härutöver kan komma att göra. Enheten fö— reslås vidare bli ett från SR fristående före- tag med egna tekniska resurser. Enhetens huvuduppgift bör vara framställning av läro— medel för den eterdistribuerade undervis— ningen. Denna produktion bör finansieras genom att enheten erhåller anslag efter stats- makternas samlade bedömning av vilka be- hov som i första hand bör täckas.
Det är dock orationellt att begränsa enhe— tens uppgift till enbart produktion av eter- sända läromedel.
— De produkter som framställs för etersänd- ning kan ibland visa sig användbara i ban- dad form inom helt andra områden av ut- bildningsväsendet än det för vilka de ur— sprungligen avsetts. Det är viktigt att pro- dukterna kan användas på detta sätt. Skulle en produkt efter etersändning kun- na försäljas i större skala bör den över— låtas på Utbildningsförlaget, då enheten inte själv bör stå för någon sådan mark- nadsföring. — Genom sammanläggningen kommer en- heten att innefatta skolmaterielsektionen inom SR/ UTB, vilken marknadsför tryck- saker m m i anslutning till skoradiopro- grammen. Detta kan i viss mån anses va- ra ett avsteg från den gränsdragning till Utbildningsförlaget som kommittén för- ordar. Då den service till skolväsendet som denna verksamhet innebär inte får försvåras genom själva sammanläggning- en, bör den övergångsvis fortsätta enligt samma riktlinjer som nu. Den fortsatta utvecklingen bör dock prövas i samråd med Utbildningsförlaget och Kommun- förbundet, som är den dominerande in- tressenten.
— För att maximalt utnyttja de resurser en-
heten förfogar över bör den kunna för— sälja tjänster till läromedelsförlag, framför allt Utbildningsförlaget. Sådana tjänster bör i första hand avse produktion av inslag av elektronik i förlagens läromedelspa— ket. Tillfällig överkapacitet i fråga om en- bart de tekniska resurserna m m bör ock- så kunna försäljas. Sådan försäljning har t ex förekommit från TRU till SR. Inom utbildningsmyndigheternas ansvars- områden finns i vissa fall behov av läro— medel i vilka det av särskilda skäl förut— sätts ingå stora inslag av tv och radio, t ex den nuvarande produktionen för tekniska fakulteten i Linköping. Om myndigheterna beslutar att finansiera produktionen av dessa läromedel, bör de kunna vända sig till enheten och köpa dess tjänster för dessa projekt. Även andra myndigheter, verk och andra samhällsorgan utan, eller med begränsade, egna utbildningsresurser bör kunna vända sig till en samhälls- ägd enhet för konsultation, produktion och uppföljning beträfande undervisning med större elektronikinslag. I vissa fall, tex där gränsdragningen mellan eter- och banddistribution är svår att göra eller där samma läromedelspaket med inslag av radio och tv kan komma att användas inom olika delar av utbild- ningsväsendet, kan det vara motiverat att enheten själv begär anslag hos statsmak- terna för planering och produktion, även om det inte rör sig om eterdistribution. Detta förutsätter dock att det förekom- mit samråd med respektive myndighet och att alla uppkomna synpunkter sam- manvägts i enhetens styrelse. Utöver de ovan nämnda arbetsuppgifter- na skulle enheten kunna vara ett service- organ för den lokala läromedelsproduk- tion med elektronikinslag som förekom— mer i allt högre grad vid universitet och högskolor, lärarhögskolor, kommunala itv- studior, inom statlig internutbildning m m. Det är också önskvärt att det finns en central resurs som med praktisk sakkun- skap kan följa den internationella utveck- lingen i fråga om utnyttjande av tv och radio i undervisningen. Enheten kan ock-
så utnyttja material utifrån och anpassa det till svenska förhållanden.
— Slutligen kan det noteras att den valda lösningen inte hindrar en organisatorisk förändring om på längre sikt sådana för- hållanden skulle uppträda, tex i fråga om distributionsmetoder, vilka skulle motivera en sådan. Utbildningsförlaget och det ny- ligen bildade företaget Svenska TV-kas- sett AB m fl berörs av de olika samver- kanslösningar som härvid kan bli aktuel- la.
Organisationsform och styrelse
TRU-kommittén har övervägt vilken före- tagsform den nya enheten bör ha och har därvid utrett alternativen myndighet, stiftel- se och aktiebolag. Kommittén konstaterar att den nya enheten inte skall bedriva vinstgi- vande affärsrörelse utan avses utföra pro- duktion i utbildningens tjänst under före- tagsmässiga former. Kommittén har, även under beaktande av vissa fördelar med ak- tiebolagsformen, funnit stiftelseformen vara den lämpligaste för att klart skilja enhetens verksamhet, som till övervägande del finan- sieras genom statsanslag, från den statliga affärsverksamheten, som skall vara själv- bärande eller ge vinst. Stiftelsen skall vara helstatlig och bör sortera under utbildnings- departementet.
Kungl Maj:t föreslås utse företagetse sty- relse. I styrelsen bör förutom ordföranden och direktören ingå representanter för ut- bildningsmyndigheterna och AMS, Folk- bildningsförbundet, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, SAF, LO, SACO och TCO. Därutöver bör enligt kommitténs me— ning enhetens personal vara representerad istyrelsen.
Till den nya enheten bör vidare knytas en vuxenutbildningskommitté med ungefär sam- ma uppgifter och sammansättning som TRUs expertgrupp för vuxenutbildningsfrå- gor (T RUVUX —- se bilaga 1). Utöver myn- dighetsrepresentation skulle alltså ingå repre- sentanter för tex folkbildningsintressena samt arbetsgivar- och arbetstagarorganisatio- nerna.
Relationen mellan det nya företaget och utbildningsmyndigheterna måste vara väl de- finierad och de grundlägande principerna för samarbetet bör fastläggas i avtal mellan en- heten och SÖ resp UKÄ. Samråd mellan myndigheten och enheten kan underlätta ar- betet, bl a i samband med att myndigheter- na skall anmäla sina önskemål och inge si- na beställningar om produktion. Innan en produktion startar måste myndigheten pre— cisera förutsättningarna genom en målbe skrivning och beslutsunderlag. Vid beställ- ning aV produktion bör för varje projekt slutas ett separat avtal, som reglerar myn- dighetens resp företagets uppgifter och be- fogenheter.
Inom den på detta sätt preciserade ramen bör enheten i alla avseenden svara för ut— formningen av läromedlen.
I fråga om de eterdistribuerade läromed— len gäller särskilda villkor genom radiolag— stiftningen mm. Även om en representant för avnämarna bör följa produktionen får detta således inte innebära någon gransk- ning som kan leda till att myndigheten tex förbjuder etersändning av produkten. Enhe- ten har hela ansvaret för denna och det torde i sista hand ankoma på dess styrelse om en produkt skall godkännas och enheten där- med ta ansvaret för den. De kursansvariga myndigheterna på. olika nivåer har sedan att ta ställning till om produkten skall utnyttjas i undervisningen eller inte. Nu relaterade förhållanden kan dock komma att ändras vid en framtida översyn av radiolagstift- ningen.
Förslagets genomförande
TRU-kommittén vill betona att det är önsk- värt med ett snabbt beslut rörande den fort- satta produktionen, såväl med tanke på de ekonomiska och tekniska fördelarna med en sammanslagning som av hänsyn till perso- nalen vid de båda enheterna. Kommittén fö- reslår därför att det nya företaget inrättas så att det kan börja sin verksamhet den 1.7. 1972. Så snart som möjligt bör en organi- sationskommitté tillsättas. Denna kommitté bör framlägga närmare förslag om den nya
enhetens organisation och resurser, förbere- da sammanslagningen av de två enheterna och för statens räkning sluta de nödvändiga avtalen med utbildningsmyndigheterna, SR, Utbildningsförlaget m fl. Det är vidare nöd- vändigt att omedelbart starta projekteringen av de nya faciliteterna i Norrköping, dit SR/UTB och TRU föreslås utflyttas enligt prop 1971: 29.
Avtal med myndigheterna
En konsekvens av de förslag som här redo- visats är att en del av de planeringsuppgif— ter samt de medel som används för produk- tion för banddistribution inom skolväsendet och den högre utbildningen, vilka under för- söksperioden varit knutna till TRU i fort— sättningen bör övergå till resp myndighet. Det förutsätts dock att myndigheterna sluter avtal med det nya företaget om slutförande av den nu pågående försöksverksamheten. Det är också rimligt att det görs ett ram— avtal mellan utbildningsmyndigheterna och företaget om de fortsatta beställningarna.
Avtal med Sveriges Radio
I samband med utflyttningen av SR/UTB måste den föreslagna organisationskommit- tén sluta avtal med SR om vissa praktiska frågor. Ett avtal måste vidare slutas om for- merna för det fortsatta samarbetet mellan de två företagen. Detta bör bl a innehålla prin- ciper för uppdelningen av den fortsatta verk- samheten samt överenskommelse om ömse- sidig möjlighet för det ena företaget att köpa resurser från det andra. Vidare är det önsk- värt att SR, som har ensamrätten till rund- radiosändningar, genom ett flerårsavtal ga- ranterar det nya företaget bestämda tidsra- mar samt genom årliga avtal tilldelar före- taget bestämda tider i veckoprogrammet. Som programutgivare bör i fortsättningen också kunna utses person inom den nya enheten. Även om SR svarar för den över- gripande planeringen och koordinationen av utbudet förutsätter kommittén att man beak- tar de särskilda synpunkter som gäller för utbildningsprogramverksamheten och att en- heten ges rimliga möjligheter att självständigt
lägga upp sitt utbud inom de givna ramarna. Den på detta sätt reglerade relationen till SR bör gälla tills vidare i avaktan på RUT 693 förslag. I detta sammanhang bör man också pröva frågan om egen sändningsrätt för den enhet som svarar för den anslags- finansierade produktionen av utbildningspro- gram.
Omfattningen av sändningstid kan beräk- nas på olika sätt. Med det beräkningssätt som kommittén valt skulle man kunna tän— ka sig att det nya företaget för en femårs- period skulle få disponera ca 30 tim/ vecka i tv på dagtid och ca 15 tim/ vecka på kvälls- tid samt viss tid lördagar och söndagar. I radio (P 2) skulle man kunna disponera ca 48 tim/ vecka. Omräknat till sändningstim- mar och skolår blir det ca 1275 tim tv och 1 325 tim radio.
Produktionsvolym och anslagsbehov
TRU-kommittén har gjort vissa beräkningar rörande produktionsvolym, produktions- och investeringskostnader, utgifter för utbildning, information, utprövning rn m, för sändning och distribution samt personalbehov. Beräk- ningarna avser att belysa den framtida stor- leksordningen av enhetens produktion och anslagsbehov. Det måste betonas att progno- serna enbart får ses som ett räkneexempel. Det måste få ankomma på den nya enhetens styrelse att avge konkreta anslagsframställ- ningar och på myndigheterna och statsmak- terna att bestämma produktionens storlek och inriktning. Enligt kommitténs beräk- ningar skulle produktionsvolymen 1975/76 uppgå till ca 650 tv-program och ca 2 200 radioprogram. Det totala anslagsbehovet be- räknas då uppgå till ca 67 mkr. I denna be— räkning har dock inte något avdrag kunnat göras för de inkomster som erhålls då ut- bildningsmyndigheterna beställer viss pro- duktion och bekostar den ur sina egna an- slag. Personalbehovet beräknas vid den tid- punkten uppgå till 280. Med ungefär denna dimensionering av enheten bör man 1979/ 80 kunna uppnå en produktionsvolym om 900—1 000 tv-program och 2 600—2 800 radioprogram.
Sammanfattning av förslagen
TRU-kommittén föreslår bl a
att TRU-kommitténs produktionsenhet sammanläggs med den anslagsfinansierade delen av Sveriges Radios utbildningspro- gramenhet till ett statligt produktionsföre— tag utanför Sveriges Radio,
att företaget blir en stiftelse sorterande under utbildningsdepartementet,
att huvuduppgiften skall vara att fram- ställa undervisningsprogram för radio och television jämte tillhörande läromedelskom- ponenter, främst för den eterdistribuerade utbildningen,
att företagets produktion skall betjäna ut- bildningsväsendet, andra myndigheter och organ, läromedelsproducenter m fl,
att företaget skall kunna vara ett service— organ för den lokala läromedelsproduktio— nen med elektronikinslag,
att produktionen för eterdistribuerad un- dervisning finansieras genom anslag till före- taget och bestäms av statsmakterna på för- slag från företaget som samordnar myndig- heternas önskemål,
att produktion avsedd för banddistribu- tion sker som uppdragsverksamhet på be- ställning från utbildningsmyndigheter och läromedelsföretag m fl,
att produktion för banddistribution i vis- sa fall, tex när läromedlen kan komma att användas inom olika delar av utbildnings- väsendet, bekostas genom anslag direkt till företaget,
att företaget, liksom hittills TRU-kom- mitténs produktionsenhet, skall ha fullstän- diga tekniska resurser för elektronikproduk- tion,
att överkapacitet i fråga om företagets re- surser skall kunna försäljas till bla Sveri- ges Radio,
att företaget beträffande framställningen av trycksaker m m i huvudsak skall replie- ra på Svenska Utbildningsförlaget Liber AB och för egen del disponera endast en be- gränsad resurs,
att företagets styrelse skall utses av Kungl Maj:t och bestå utöver ordföranden och direktören av representanter för utbildnings-
myndigheterna och AMS, Folkbildningsför- bundet, Kommunförbundet, Landstingsför- bundet, SAF, LO, SACO, TCO och före- tagets personal,
att till verksamheten skall knytas en vuxenutbildningskommitté,
att det nya företaget skall börja sin verk- samhet den 1 juli 1972,
att en organisationskommitté tillsätts så snart som möjligt,
att det nya företaget sluter avtal med ut- bildningsmyndigheterna om den fortsatta produktionen och att i samband därmed an- slagen för en del av TRUS produktion förs över till resp myndighet,
att företaget sluter avtal med SR om for- merna för det fortsatta samarbetet och om sändningstidsutrymmet samt
att företagets resurser dimensioneras för en planerad produktion år 1979/ 80 av 900— 1000 tv-program och 2600—2 800 radio- program.
Bakgrund och försöksverksamhet
1. Inledning
1.1 Återblick
Redan 1960 års radioutredning — som äg— nade utbildningsfrågorna stort intresse, bla i sitt delbetänkande II (SOU 1965:21) — pekade på de stora behoven av och möjlig- heterna till insatser inom utbildningsväsen— det och den fria folkbildningen genom ra— dio och television. Radioutredningen gav också en redovisning av utländska erfaren- heter, bla pedagogiska och organisatoriska, vilka alla talade för en ökad satsning via dessa medier. Radioutredningen uppehöll sig av naturliga skäl främst vid den eter- distribuerade utbildningsverksamheten men pekade också på möjligheterna till utnytt- jande av vad som numera benämns itv. Utredningens synpunkter ifråga om värdet och behovet av tv- och radioinsatser i ut- bildningen delades av flertalet remissinstan- ser liksom av chefen för kommunikations— departementet (prop 1966: 136). Radioutredningens konkreta förslag ifrå- ga om radio-ltvverksamhetens organisation för utbildningsändamål har däremot inte genomförts. - Radioutredningens uppdel- ning i å ena sidan »utbildningsradio/—tv>> och å andra sidan »studieradio/-tv» vann genom sin gränsdragning rakt igenom vux- enutbildningsområdet aldrig gehör hos re- missinstanser eller departementschef. För- slaget om »särskild rundradio» med sär- skilt kanalutrymme för olika sändningsrätts- innehavare, bla utbildningsmyndigheter,
bildningsorganisationer, folkrörelser och in- tresseorganisationer, mottogs positivt men bedömdes vara väl skissartat, och de tek- niska förutsättningarna ansågs inte heller fullt klarlagda. Chefen för kommunikations- departementet var emellertid beredd att överväga en fortsatt utredning i frågan. Den nya radioutredningen, RUT 69, kan i viss utsträckning sägas ha fått de därmed när- mast förknippade uppgifterna.
Många förslag som väcktes i remissvaren, men som tv hölls tillbaka inför den försöks- verksamhet som skulle igångsättas, är i dag fortfarande aktuella. Sålunda framhöll UKÄ den betydelse en utökad eterutbildning in- om universitetssektorn kunde ha då det gäl- ler att möta den väntade tillströmningen. Gymnasieutredningen pekade på en rad kombinationsmöjligheter mellan radio, tv och andra hjälpmedel eller undervisnings- former. SÖ framhöll att övervägandena om utnyttjande av dessa medier för undervis- ningsändamål borde vara en normal arbets— uppgift för bl a fackmyndigheterna.
Också i direktiven till läromedelsutred- ningen (LU), som tillkallades i januari 1966 för att utreda frågor »rörande produktion och granskning av läroböcker och andra pedagogiska hjälpmedel mm», återspeglas radioutredningens förslag:
»De sakkunniga bör vidare beakta 1960 års radioutrednings förslag och därav eventuellt föranledda åtgärder till utveckling av under- visningen med hjälp av såväl eterburna som
bandinspelade radio- och televisionsprogram. Utredningsarbetet bör på denna punkt bla utmynna i förslag till åtgärder för produk- tion av tryckt undervisningsmateriel av det slag som behövs i anslutning till undervisningspro- gram i radio och television.»
Ungefär samtidigt med radioutredningen framlades förslagen från 1963 års univer— sitetsutrcdning (U 63) om den högre utbild- ningens utbyggnad. Bland förslagen märk- tes att en ny teknisk högskolenhet skulle byggas upp i Linköping, varvid lokallös- ningar och undervisning skulle bygga på skiftsystem i kombination med intern åter- givning av videobandade föreläsningar. Denna organisation av undervisningen hade sin förebild i vissa försök i USA. När TRU senare etablerades med uppgift att bla om- besörja produktionen för Linköping, var också utgångspunkten ifråga om använd— ningen av itv ett sådant system. Statsmak- terna beslöt nämligen att förslagen rörande tv i den teknisk-naturvetenskapliga utbild- ningen vid Linköpings högskola skulle ge- nomföras. Möjligheterna att i övrigt vid un- dervisningen inom universitets- och högsko- leväsendet utnyttja tv och radio tillsammans med övriga typer av hjälpmedel skulle prö- vas och utvecklas.
Förslagen beträffande Linköping vidare- utvecklades av subkommittén för teknisk högre utbildning och forskning i Linköping (SOU 1967: 10, 55).
I vuxenutbildningspropositionen (1967: 85) framförde chefen för utbildningsdepar— tementet ett konkret handlingsprogram, in- nebärande bla att en omfattande tv-/ra- dio-produktion skulle igångsättas för olika utbildningsstadier. Detta innebar en uppfölj- ning av radioutredningens förslag om för- söksverksamhet, men utvecklingen teckna- des här med flera preciseringar jämfört med radioutredningens förslag. Ett omfattande beredningsarbete hade emellertid ägt rum inom departementen inför vuxenutbildnings- reformen, bl a också gällande tv- och radio- frågorna. Vissa resultat av den genom ra- dioutredningen initierade radiokursen i statskunskap, som planerats och produce- rats av Sveriges Radio (SR), förelåg också,
I samband med avgivandet av vuxenut- bildningspropositionen tillkallades TRU- kommittén.
1.2 TR U-kommitténr direktiv
(1) I det inledande avsnittet av direktiven konstaterar departementschefen: »Radio och television har i olika sammanhang visat sig lämpliga för undervisning». SRs skolpro- gramavdelning har erfarenheter av eterdi- stribuerade program, som dels utgör »sti- mulerande komplement till den lärarledda undervisningen», dels kan betecknas som »undervisningssystem» utan att vara lärar- ersättande av den typ som prövats utom- lands, särskilt i USA.
Beträffande verksamhet med itv hänvi- sar departementschefen först till riksdags- beslutet om inrättandet av sådan vid den nya tekniska högskolan i Linköping och till de lokala tv-kommittéerna vid tekniska hög- skolan i Stockholm och Uppsala universi- tet, som tillsatts för försöksverksamhet för detta ändamål. Han pekar också på an- vändningen av itv vid läkar- och lärarut- bildningen.
(2) >>Förslag om att effektivare utnyttja radio och television i undervisningens tjänst har vid skilda tillfällen framlagts.» Här hän- visas först till universitetskursen i statskun- skap, som genomfördes efter initiativ från 1960 års radioutredning, och förslagen från UKÄ och SR om kurser i nationalekonomi och företagsekonomi, där lärarbrist gör det svårt att tillgodose behoven av undervisning samtidigt som det »föreligger intresse för dessa ämnen från bl a folkbildningen».
Under 1966 gjordes inom ecklesiastikde- partementet i samråd med utbildningsmyn- digheterna »vissa undersökningar av hur ra- dio och television organiskt kan inbyggas i undervisningsväsendet». Man ville >>granska möjligheterna att med dessa medier — i före- kommande fall i kombination med andra _ dels få en än högre kvalitet på den vanliga lärarledda undervisningen, dels åstadkomma ett ökat antal utbildningstillfällen utan ökad insats av lärare och dels bygga ut och för- bättra vuxenundervisningen».
Enligt utländska erfarenheter kan dessa medier — såväl vid eter- som kabeldistribu- tion — användas bla för »att kvalitativt förbättra den direkt lärarledda undervis- ningen, att rationalisera utbildningen ge- nom att i viss utsträckning ersätta den lä- rarledda undervisningen, att effektivera en lärarfortbildning, att praktiskt och ekono- miskt möjliggöra undervisning för yrkesar- betande vuxna». Mediernas »möjligheter är naturligtvis av speciellt intresse för vuxen- utbildning».
(3) I det tredje avsnittet behandlas först förhållandena inom skolväsendet. SRs skol- program kan betraktas som ett erbjudande, som avnämarna inte har skyldighet att ut- nyttja.
»För att rationaliseringsvinster skall erhål- las är det enligt min mening nödvändigt att bättre anpassa radio och television till utbild- ningen och ge medierna en mer central plats i inlärningSprocessen. Först härmed är det möjligt att uppnå lärarersättande resultat. Även kvalitetsförbättringar kan självfallet uppnås.
Tiden är nu inne för att starta en samlad och mer målmedveten produktion av lärarer- sättande radio- Och televisionsprogram inom skolväsendet. Erfarenheter saknas dock av hur undervisning med dessa medier bör utformas för att totalt sett ett rationaliseringsresultat skall kunna utvinnas. Det torde dock stå klart att ett användande av radio och television i lärarersättande syfte innebär en betydande för- ändring av skolans hävdvunna arbetsformer. En genomgripande omstrukturering av under- visningssituationen är sannolikt nödvändig vil- ket talar för att de nya metoderna först bör prövas inom geografiskt begränsade områden. Ett sådant försök torde lämpligen kunna göras för fackskolans och gymnasiets del. Därvid bör strävandena inriktas mot sådana ämnen som kan ge en stor rationaliseringseffekt.»
På det postgymnasiala stadiet behövs »bandade tv-lektioner för den nya tekniska högskolan i Linköping. Dessa lektioner bör utformas så att de skall kunna komma till användning i utbildningsväsendet i övrigt i största möjliga omfattning». Med hänvis- ning till radiokursen i statskunskap anförs det angelägna i att fortsätta försöken »inom de samhällsvetenskapliga fakulteterna, i den mån rationaliseringsresultat därigenom kan uppnås.»
»Radio och television bör i ökad omfatt- ning kunna tillgodose efterfrågan för utbild- ning för vuxna. Detta gäller även den yrkesin- riktade undervisningen, bla den omskolnings- verksamhet som arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen bedriver och som utgör en av de största av samhället organiserade insatserna på vuxenutbildningens område.:
(4) Departementschefen avvisar tanken att låta »ett mera intensivt utnyttjande av radio och television i undervisningsbärande syfte» föregås av en »omfattande verksam- het, där för varje moment den bästa kom- binationen av medier och lärarinsatser fast- ställs utifrån inlärningspsykologiska utgångs- punkter».
»Ett sådant tillvägagångssätt skulle enligt min mening vara mycket tidskrävande och knappast kunna ge — ens på lång sikt — en- tydiga resultat av mera preciserat praktiskt värde. Det torde då vara bättre att med den gedigna pedagogiska erfarenhet av olika me- dier som ändå finns tillgänglig utan tidsökande forskning producera lämpligt material och praktiskt pröva detta i undervisningen. En sy- stemforskning kan då göras mer meningsfull i ett senare skede när de första erfarenheterna vunnits.»
För att framställa dessa undervisnings- program krävs »inte obetydliga resurser» och departementschefen finner det »ange- läget att produktionen av program leds centralt».
»Flera skäl talar i dagens läge mot att den splittras på skilda enheter. Erfarenheter från arbetet kan bättre tillvaratas inom en central enhet, vilket är betydelsefullt bl a med hänsyn till att verksamheten skall beröra skilda ut- bildningsnivåer. Även kravet att tillgängliga resurser utnyttjas så effektivt som möjligt ta- lar för en centralt ledd produktion.
En verksamhet av antytt slag rymmer flera praktiska och principiella problem, vilka kan lösas först efter en utredning. Jag har emeller- tid bedömt det som angeläget att snabbt börja en försöksverksamhet. Särskilda sakkunniga bör därför tillkallas med uppgift att utarbeta och inkomma med förslag till en produktions- plan för sådana program som jag angett i punkt 3. De sakkunniga bör vidare under ett övergångsskede leda planeringen och produk- tionen av dylika program.»
»Utbildningsmyndigheternas aktiva med- verkan» är nödvändig för »att uppnå de
tänkta rationaliseringseffekterna». Vid pro- gramproduktionen bör man tillgodogöra sig erfarenheterna inom SR av tv- och radio- undervisning, och de sakkunniga bör söka radioföretagets medverkan i frågor rörande den eterdistribuerade undervisningen. Där- utöver bör beaktas »de resultat som upp- nåtts i folkrörelsernas studieverksamhet och hos de speciella grupper inom de löntagar- organisationer som ägnar vuxenundervis— ningen särskilt intresse».
»En av de första uppgifterna torde bli att få fram den arbetskraft som behövs för försöksverksamheten.» Härför krävs bla god tillgång till medieutbildade programle- dare, producenter och författare.
»På grundval av de erfarenheter som fram- kommer vid produktionen av undervisningsbä- rande radio- och televisionsprogram och vid deras användning bör de sakkunniga få upp- drag att inkomma med förslag till lösning av de olika principiella och organisatoriska pro- blem som är förknippade med ökad använd- ning av radio och television på utbildnings- och bildningsområdet. De sakkunniga bör där- vid bla utreda den organisationsform i vilken den framtida produktionen av utbildningspro- gram bör bedrivas för att samhällets resurser på bästa sätt skall tas till vara.»
De sakkunniga bör ha samråd med läro- medelsutredningen och offentlighetskommit- tén samt bör »slutligen undersöka vilka kostnadsbesparingar som kan uppnås genom ett nordiskt samarbete i produktionen av utbildningsprogram».
Avslutningsvis hemställer departements— chefen om Kungl Maj:ts bemyndigande bl a
»att tillkalla högst sju sakkunniga med upp- drag att utreda frågan om användningen av radio och television i utbildningsväsendet, samt att planera och leda försöksverksamhet inom detta område».
Utredningens arbetsuppgifter har genom tre uppdrag från Kungl Maj:t utvidgats ut- över direktiven.
Kungl Maj:t uppdrog den 2 februari 1968 åt UKÄ att i samråd med TRU-kommittén »utreda frågan om användande av TV i me- dicinsk utbildning». Härvid skulle iakttas vad som anförts i en till beslutet fogad inom utbildningsdepartementet upprättad prome-
I denna promemoria konstaterades bl a:
»Med hänsyn till de höga drifts- och inves— teringskOStnaderna för färg—TV jämfört med svartvit-TV bör man, innan ett mer omfattande utredningsarbete påbörjas, söka klarlägga om det finns anledning att räkna med att förde- larna med färg-TV står i rimlig proportion till merkostnaderna».
Vidare framhålls, att utredningsarbetet och en eventuell försöksverksamhet bör in- riktas så att man kartlägger konsekvenserna av att använda tv i utbildningen, dels sådana effekter som kortare studietider, dels i fråga om olika slag av kostnader.
»Vid införande av TV som hjälpmedel i utbildningen torde krävas en genomgripande omläggning av utbildningen. om hjälpmedlets möjligheter skall kunna tillvaratas helt. Det omfattande arbete som blir nödvändigt för att åstadkomma en sådan omläggning, måste ut- föras så att resultaten kan utnyttjas vid samt— liga läroanstalter i landet. I sammanhanget bör iakttagas önskvärdheten av ett närmande i fråga om den medicinska grundutbildningen mellan de nordiska länderna.»
En eventuell försöksverksamhet »bör in- ledningsvis ges begränsad omfattning och läggas upp så att den kan byggas ut efter hand som erfarenheter vinns».
1968 års barnstugeutredning avgav den 25 juni 1969 till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet en skrivelse, vil- ken ledde till att TRU-kommittén den 10 juli 1969 av Kungl Maj:t fick i uppdrag att i samråd med utredningen göra försök med förskoleprogram i radio och tv, i huvudsak efter de riktlinjer för verksamheten som föreslagits i nämnda skrivelse.
I skrivelsen anförs bla, att 1968 års barnstugeutredning har i uppdrag att pröva formerna för och omfattningen av en för— skoleverksamhet, som på sikt kan komma alla barn till del. I utredningsuppdraget in- går också att lägga fram förslag till mål för förskolan (daghem och lekskolor) och att utarbeta anvisningar för den inre verksam- heten.
Utredningen framhåller, att det inte finns möjligheter att de allra närmaste åren bygga
ut förskolan så att den kommer alla barn till del. Under detta skede har därför tv och radio en viktig uppgift att fylla som komple- ment till förskolan. En programverksamhet som inriktas på att utnyttja medierna för »att levandegöra verkligheten, förmedla kunskaper på ett sätt som engagerar och att stimulera barnen till — för deras utveck- ling — viktiga aktiviteter» kan också skom— ma att utgöra ett betydelsefullt fast inslag i förskolans verksamhet». Utredningen »fin- ner det väsentligt att programmen riktar sig till barn 2—6 år, men att främst 4—6—åringars intressen tillgodoses». Sammanfattningsvis föreslås »försöksverksamhet med förskole- program i radio och tv med sikte på att så- dana program skall bli ett fast inslag i dessa båda medias programverksamhet».
Med anledning av en rekommendation från Nordiska rådet den 10 februari 1970 till regeringarna i de nordiska länderna upp- drog Kungl Maj:t den 9 juli 1970 åt TRU- kommittén »att överväga åtgärder för ett nordiskt samarbete angående material till undervisningen i radio och television».
1.3. Aktuella utredningar och utvecklings- tendenser inom utbildningsväsendet
Sedan TRU-kommitténs direktiv fastställdes har nya utredningar som berör olika delar av utbildningsväsendet tillkallats, samtidigt som nya drag i utvecklingen inom området blivit skönjbara.
Arbetet med den nya ungdomsskolans or- ganisation har i huvudsak avslutats, och då den genomförts räknar man med en period av stabilisering utan nya genomgripande re- former. Läromedelsutredningen (LU) har bl a lämnat förslag om att läromedlen inom ungdomsskolan skall vara fria men har ännu inte slutfört sitt arbete rörande produktion och granskning av läromedlen.
Frågor rörande tillträde till den högre utbildningen mm har behandlats av kom- petensutredningen (KU), som bla föresla- git regler för vidgat tillträde till högre stu- dier. Dimensionering, organisation och 10- kalisering av det högre utbildningsväsendet
i dess helhet utreds fn av 1968 års utbild- ningsutredning (U 68), som bl a tagit upp tanken på återkommande utbildning. De förslag som lämnats av den universitetspe- dagogiska utredningen inom UKÄ (UPU), har framför allt gällt hur man från sk ut- bildningsteknologiska utgångspunkter skall kunna effektivisera undervisningen på hög- skolenivån. Den gren inom pedagogiken som sysslar med utveckling och tillämpning av metoder för planering och genomförande av utbildning har under senare år fått en allt större plats inom det pedagogiska forsk- nings- och utvecklingsarbetet.
Pedagogikutredningen har lämnat förslag om bla den organisatoriska samordningen mellan de pedagogiska institutionerna vid lärarhögskolor och universitet, bl a med av- seende på resurserna för det pedagogiska forsknings— och utvecklingsarbetet. Utred— ningen fortsätter fn sitt arbete i vad avser vuxenpedagogiska frågor.
I anslutning till tendenser, som är aktuella inom samhällsutvecklingen i stort, har de nya arbetsformerna inom undervisningen, med deras betoning av de studerandes själv- verksamhet, lett till nya krav på möjlighe- ter för de studerande att påverka sin stu- diesituation. Ett resultat härav är tillkallan— det av en utredning rörande olika åtgärder inom skolans inre arbete (SIA), ett annat de undersökningar som görs av en arbets- grupp inom SÖ om förutsättningarna för ökad samverkan i skolan (SISK), ytterligare ett annat den försöksverksamhet som UKÄ initierat med nya samarbetsformer mellan studerande, lärare och övrig personal (FNYS). Också på det ekonomiska området har olika aktuella strävanden resulterat i en försöksverksamhet inom UKÄs område, nämligen i fråga om användande av ett programbudgetsystem, vartill kan räknas även den sk rambudgeteringen inom filo- sofisk fakultet.
I fråga om vuxenutbildningen samman— fattas utvecklingen efter den av riksdagen år 1967 beslutade reformen i propositionen nr 35 år 1970. Där ges en samlad redovis- ning av nuvarande studie- och utbildnings- möjligheter för vuxna. Vidare hänvisas till
det arbete som pågår inom olika utred- ningar och de förslag som lämnats av tex U 68 beträffande återkommande utbildning, av kompetensutredningen rörande vidgat till— träde till högre studier, av samarbetsgruppen SÖ-UKÄ-Samverkande Bildningsförbunden (SAMSUS) rörande extern universitetsut- bildning, av kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) samt av LOs arbetsgrupp för vuxenutbildningsfrågor (LOVUX) och av kommittén för försöksverksamhet med vux- enutbildning (FÖVUX) rörande försöks- verksamhet med utbildning för grupper med kort grundutbildning. I propositionen på- pekas, att en av de Viktigaste frågorna vid den fortsatta reformeringen av vuxenutbild- ningen är hur man skall nå de ur utbild- ningssynpunkt eftersatta grupperna. I sam- band därmed omnämns bl a de försök med uppsökande verksamhet vari TRU deltagit och som närmare presenteras i det följande. I detta sammanhang kan också anföras de förslag om ökad samhällelig satsning på vuxenutbildningen som 1970 framfördes i »Familj och samhälle», en rapport från TCOs familjepolitiska grupp.
Behovet av utvidgad förskoleverksamhet har, som ovan framgått, lett till att TRU på barnstugeutredningens förslag fått i upp- drag att producera program även för det- ta ändamål. I olika sammanhang har ock- så behovet av ökade utbildningsmöjligheter för de handikappade särskilt framhållits.
Utvecklingen inom utbildningsväsendet på- verkas självfallet också av vad som händer på det tekniska området. 1969 års radio- utredning (RUT 69) har till uppgift att »ut- reda frågan om ökat sändningsutrymme i ljudradion för utbildnings- och informations- ändamål mm». I samband därmed skall utredningen bl a göra en »kartläggning av de programbehov som avser utbildningsverk- samhet samt opartisk och saklig samhällsin- formation». Utredningen bör även »ägna uppmärksamhet åt frågan om administratio- nen av den programverksamhet det här gäl- ler». Här kan också noteras att staten under 1970 medverkade i bildandet av två nya fö- retag, vilka bla skall utreda möjligheterna att använda datorer resp kassett-tv för ut-
bildningsändamål. Synpunkter på den teknis- ka utvecklingen lämnas i det följande (3.5).
2. Erfarenheter av tv och radio i utbildningen
2.1. Inledning
Sveriges Radio (SR) har i olika former be- drivit utbildningsprogramverksamhet, i frå- ga om språkkurser för vuxna sedan starten 1925 och i fråga om skolradio sedan 1929. De omfattande erfarenheterna härav har vid flera tillfällen redovisats, bl a av 1960 års radioutredning. TRU-kommittén har för sin del i många avseenden för inriktningen av sin verksamhet kunnat utgå från SRs erfa- renheter. Utförligare redogörelser för or- ganisationen och verksamheten vid Sveriges Radios utbildningsprogramenhet (SR/UTB) samt för dess erfarenheter beträffande skol- program och vuxenundervisning har för det- ta betänkande utarbetats inom enheten och återges i bilaga 4.
I det följande lämnas en redogörelse för i första hand TRU-kommitténs erfarenhe- ter från dess sedan 1967 bedrivna försöks- verksamhet. Beskrivningen är i första hand avsedd att tjäna som bakgrund till en dis- kussion om den framtida organisationen av produktionen. I vårt andra betänkande har vi för avsikt att ge en sammanfattning av de pedagogiska och organisatoriska effekter- na av de läromedel som utvecklats och prö- vats i samband med försöksverksamheten. Kommittén har redan under verksamhetens gång vid flera tillfällen, bla i petitasam- manhang, haft anledning utveckla sina syn- punkter och successivt föra fram förslag, som påverkat inriktningen i fortsättningen.
Redovisningen i det följande omfattar främst synpunkter som kan påverka det framtida utbudets inriktning i stort och där- med öva inflytande på de produktionsorga- nisatoriska åtgärder som utgör huvudpunk- ten i detta betänkande. Vi har för vår del funnit att dessa åtgärder är motiverade re- dan av allmänt praktiska, ekonomiska och organisatoriska synpunkter på de fn rådan- de produktionsförhållandena.
Till TRUS försöksverksamhet har under budgetåren 1967/68—1970/71 utgått stats- anslag om tillsammans 45,6 mkr. En del av kostnaderna för de hittills genomförda projekten måste dock hänföras till utbyg- gandet av en fungerande produktionsenhet och inskolningen av personal. Oaktat detta är det dock fråga om mycket dyrbara pro- jekt. Kostnaderna är mycket varierande, bla beroende på omfattningen av elektro- nikinslagen. Dessa kan i sin tur vara olika stora beroende på projektets art. Några exempel härpå anförs i det följande (7.4.3).
Då man diskuterar kostnaderna måste hänsyn Också tas till bl a utgifterna för tek- niska resurser på mottagarsidan. De sam-* manlagda utgifterna måste också vägas mot kostnaderna för lärarinsatser osv. En rele- vant jämförelse med utgifterna för en helt konventionell undervisning är därför svår att göra, särskilt som man då också måste beakta olika kvalitetsvinster. I vårt andra betänkande kommer dessa frågor att disku- teras närmare i samband med behandlingen
av effekterna på mottagarsidan av utnytt- jande av läromedelssystem med radio och tv.
Enligt direktiven skulle försöksverksam- heten inte vara förenad med någon »tids- ökande forskning» på det inlärningspsyko- logiska området. Å andra sidan måste man självfallet utgå från det aktuella forsknings- läget och beakta de försök som förekom- mer framför allt i andra länder. Vid utvär- deringen av försöksverksamheten, t ex i frå- ga om organisatoriska och pedagogiska ef- fekter, måste man också använda tillgäng- liga vetenskapliga metoder.
Det har på senare tid blivit vanligt att i fråga om läromedel skilja mellan utpröv- ning och utvärdering. Med utprövning av- ses då alla de undersökningar som företas i samband med utvecklandet av läromedlet el- ler dess olika delar fram till den punkt där det färdiga systemet kan användas i sin helhet. Med utvärdering menas en under— sökning av det färdiga läromedlets effekter. Arbetet med utprövningen och utvärdering- en av TRUs produkter har letts av särskilt engagerade fackpedagoger och i fråga om den etersända vuxenundervisningen av en grupp inom Sveriges Radios avdelning för publik- och programforskning, PUB. De spe- ciella förutsättningarna i fråga om vuxen- undervisningen, tex den heterogena mål- gruppen, gör det för övrigt mycket svårt att på detta område utföra en utprövning eller en utvärdering i strikt mening.
Bland de inom ramen för TRUs försöks- verksamhet producerade kurserna märks främst följande, till vilka huvuddelen av utprövningsverksamheten koncentrerats.
Gymnasiala sektorn, arbets- marknadsutbildning Arbetslivsorientering (yrkesskolan, arbetsmark— nadsutbildning) Matematik (arbetsmarknadsutbildning) Fysik/ Kemi (arbetsmarknadsutbildning) Teknologi (gymnasiet) Fordonsteknik (yrkesskolan) Yrkesvägledning (gymnasiet, fackskolan) Fysiologi (vårdyrkesutbildning)
Universitets— och högskolesektorn
Företagsekonomi Anatomi
Obstetrik Hållfasthetslära
Fysik
Ritteknik Tillämpad elektronik Differential- och integralkalkyl
Vuxenutbildningssektom
Engelska (producerad av SR) Företagsekonomi Matematik på nytt
Psykologi Socialkunskap
Det handlar om dig Känn din jord Arbetsmarknadskunskap (svensk och finsk ver- sion) Vi kallar dom u-länder
Dessa projekt motsvarar emellertid ej fullt hälften av det totala utbudet (projekt som nu är under produktion inräknadve). Övriga kurser har dock till stor del kunnat baseras på erfarenheter från de ovan uppräknade och blir därför föremål för utprövning i mindre omfattning. - Härutöver har gjorts vissa andra försök och undersökningar, bl a två tester av marknadens videobandmaski- ner, färg-tv-försök inom medicinarutbild- ningen, informationsundersökningar inom vuxenutbildningen mm. Vidare har PUB i anslutning till sina rutinundersökningar av etersända program samlat in data om vuxen- utbildningsprogrammen.
En avsevärd mängd rapportmaterial före- ligger från utprövnings- och utvärderings- verksamheten. Beroende på rapporternas mer eller mindre definitiva karaktär och betydelse har de publicerats i TRUs (resp PUBs) rapportserie eller som internt arbets- material. En förteckning över de publicera- de rapporterna återfinns i bilaga 2. Mer övergripande sammanfattningar av verksam- heten på olika områden kommer att publi- ceras i TRUS rapportserie i anslutning till avgivandet av detta betänkande. I det föl- jande redovisas vissa huvudsynpunktcr på den hittillsvarande försöksverksamheten. En mer utförlig sammanfattning av de peda- gogiska och organisatoriska erfarenheterna från denna kommer också, som ovan fram- gått, att följa i vårt andra betänkande.
2.2. Sektorvisa redogörelser för TR U- konzmitténs försöksverksamhet m m
—I det följande redovisas TRUS erfarenheter av tv och radio inom skolväsendet mm, högre utbildning och vuxenutbildning. Verk- samheten vid SR/UTB på dessa områden presenteras mycket kortfattat, men en ut- förligare redogörelse för utbudet och erfa- renheterna återfinns, som ovan framgått, i bilaga 4. På förskoleområdet är en försöks- verksamhet under uppbyggnad, som prak- tiskt resulterar i vissa sändningar hösten 1971. Några synpunkter från planeringssta- -diet presenteras i avsnitt D. Förhållandena och problemen inom respektive sektor har .delvis varit av olikartad karaktär. Presen- tationsformen varierar därför. Något varie- rande principer har också tillämpats när -det gäller projekt, som endast befinner sig på planeringsstadiet.
A SKOLVÄSENDET M M
A 1 Sveriges Radios skolprogramverksamhet
Grunden för skolprogramverksamheten är ett avtal mellan SÖ och SR. Enligt detta av- tal åtar sig SR att äska medel för och producera skolprogram i radio och tv en- ligt programplaner som grundas på gemen- samt företagna undersökningar och bedöm- ningar av skolväsendets aktuella behov av läromedel. Programverksamheten finansieras av skattemedel (innevarande budgetår 18,9 mkr). Skolmaterielsektionen, som inte till- hör SRs förlag utan ingår i Utbildningspro- gramenheten, är en självbärande enhet och omsatte budgetåret 1969/ 70 drygt 8 mkr. En av SÖs skolkonsulenter är på heltid kontaktman med skolprogramverksamheten och deltar i alla sammanträden med enhe- tens planeringsorgan. I de olika produk- tionsgruppernas sammanträden deltar dess- utom ofta Sös ämnesspecialister. Sveriges
1
Radios skolkommitté fungerar som rådgi- vande organ.
Antalet etersända programenheter skol— året 1970/ 71 fördelar sig enligt uppställ- ningen nedan.1
SR inriktar i allt högre grad sin verk- samhet på produktion av större läromedels- enheter, som avser att inom ett eller flera ämnen täcka stadier, årskurser eller kurs- moment (arbetsområden). Inom vissa äm- nen byggs för närvarande upp läromedels- system, där ett omfattande utvecklingsarbete ligger till grund. Dessa system består i re- gel av tv- och radioprogram med tillhöran- de grafiskt material. Samspelet mellan lära- re, elever och läromedlets olika komponen- ter framgår av anvisningarna i lärartidskrif- ten Skolprogram-AVIN, som utkommer med sju nummer per år och gratis utdelas till alla i tjänst varande lärare.
I bilaga 4 lämnas en utförligare redogö- relse för utbudets karaktär, informations- verksamheten, utprövning och övrig forsk- ningmm.
A 2 TRUs sektor för gymnasiala skolformer och arbetsmarknadsutbildning (T RUAS)
Inledning
TRUs direktiv inskränkte arbetsområdet för försöksverksamheten på skolområdet till de gymnasiala skolformerna. Ett av skälen här- till var, att en så omfattande experiment- verksamhet borde läggas utanför det obli- gatoriska skolväsendets ram. Till denna sek- tor kom tidigt att knytas försöksverksam- het inom arbetsmarknadsutbildningen. TRUAS” verksamhet är inriktad på pro- duktion av i första hand fullständiga läro- medel, vilket innebär att samtliga i läro- planen uppställda mål och huvudmoment skall täckas beträffande samtliga årskurser i ämnet. Den primära uppgiften är att ska-
Låg- Mellan- Hög— Gymnasiala Regionala Skol- Totalt stadiet stadiet stadiet stadiet program Delta prisma Radio 1 727 185 477 429 318 265 23 30 Tv 394 85 86 102 109 — 12 — SOU 1971: 36 27
pa effektiva inlärningssituationer. Lärarin- satser, tryckt material, bandade tv-avsnitt, ljudband och övrigt material bildar integre- rade undervisningssystem med syfte att leda eleven till de uppställda målen. Eleven skall under lärarens ledning, självständigt eller i samarbete med kamraterna, tillägna sig kun- skaper, färdigheter och attityder. Den i di- rektiven anbefallda rationaliseringen och kvalitetshöjningen åstadkoms bl a genom att läraren, såsom läroplanen föreskriver, ges reell möjlighet att koncentrera sig på vä- sentliga uppgifter, där hans kapacitet ut- nyttjas på bästa sätt.
När TRUAS vid starten för verksamhe- ten diskuterade valet av försöksområden, framstod tidigt som väsentligt att finna för- söksämnen, som kan ge de mest allsidiga erfarenheterna för kommande regelmässig användning av läromedelssystem. För de gymnasiala skolformerna har ämnena valts så att de skall representera skilda krav be— träffande innehåll och metoder. Inom ar— betsmarknadsutbildningen har arbetet varit inriktat på de teoretiska ämnesstudicr som för närvarande inleder de flesta längre yr- kesutbildningskursema.
En viktig uppgift är att inventera och nyt- tiggöra insatser, som redan gjorts och görs på skilda håll. Inte minst är SRs skolpro- gramverksamhet av stort värde för arbetet inom TRUAS, och den erfarenhet som där finns samlad, har kommit ämneskurserna tillgodo genom att representanter därifrån har deltagit i ämnesgruppernas verksamhet.
TRUAS” ämneskurser prövas för närva- rande var för sig eller parvis vid några skol- enheter, men arbetet är inriktat på ett sam- lat försök vid några skolor med samtliga kurser under läsåret 1973/74. För att få fram en noggrann effektkontroll och snabbt få resultat och slutsatser om hur systemen fungerar, krävs ett intimt samarbete med de pedagogiska utvärderarna. Till TRUAS' arbetsgrupper har knutits experter från den pedagogiska institutionen vid Umeå univer- sitet.
Sedan beslut fattats om försöksämne till- kallas för varje ämne en planeringsgrupp, som består av personer, som ämnesmässigt, metodiskt och pedagogiskt företräder äm- nets olika delar. I denna grupp sker förbe- redande diskussion om kursinnehåll och rikt- linjer för arbetet. Med utgångspunkt i läro- planen sker sedan en noggrann analys av mål och innehåll i kursen. Målanalysen har visat sig vara en mycket tidskrävande del av arbetet, eftersom läroplanernas målskriv- ning vanligen saknar den stringens och de- taljutformning som är nödvändig som ett fast underlag för konstruktion av kursma- terialet. Dessutom har man velat göra mål- skrivningen klar och begriplig för elever- na, vilket ställer ytterligare krav på utform- ningen.
Under produktionsfasen arbetar en pro- jektgrupp, som består av ämnesexperter, re- daktörer och producenter. Dessa utformar i samarbete den metodiska uppläggningen, bestämmer kursens innehåll och gör me- dieanalysen. Till projektgruppen knyts äm- nespedagogiska och administrativa sakkun— niga samt försöksskolornas huvudlärare i ämnet, vilka används som referensgrupp, med vilken man successivt diskuterar ma- terialet och inhämtar synpunkter. Utvärde- rarna följer kontinuerligt arbetet.
Det färdiga kursmaterialet prövas vid ett par skolenheter, och samtidigt sker utvär- dering, som är inriktad på kunskaps— och färdighetsmätning samt mätning av elev- och lärarattityder till stoff, metoder och medier och till systemens organisatoriska former. Då de flesta av projekten gäller ämnen, där material produceras för flera årskurser, upp- kommer den situationen, att praktisk pröv- ning pågår i årskurs 1, samtidigt som ma- terial framställs för årskurs 2 osv. Detta ställer stora krav på utvärderingen, efter- som den skall ge grund för en kommande revidering av materialet men även ge svar på frågor, som är av betydelse för kon- struktionen av följande årskurser.
För att ge en samlad bild av TRUAS-projekten följer här en schematisk uppställning av ämnen försöksskolor och de tidpunkter då utprövningen börjar:
Ämne Antal Start för skolform skolor Försöksskolor försöket Yrkesvägledning 5 Borås: Bäckängsskolan 1969/70 gymnasiet Borlänge: Hagaskolan fackskolan Gävle: Borgarskolan
Nybro: Åkrahällskolan Solna: Solna gymnasium Studie- och yrkesorientering 5 Filipstad: Spångbergsgymnasiet 1971/72 gymnasieskolan Nybro: Åkrahällskolan
Stockholm: Enskede yrkesskola Täby: Tibbleskolan Östersund: Centrala verkstadsskolan Arbetslivsorientering 4 Sollentuna: Rudbecksskolan 1969/70 yrkesskolan Ostersund: Centrala verkstadsskolan arbetsmarknadsutbildning Hedemora: Omskolningscentrum vt 1970
Norrköping: » Fardansteknik 3 Handen: Centrala verkstadsskolan 1969/70 yrkesskolan Sollentuna: Rudbecksskolan arbetsmarknadsutbildning Kristinehamn: Omskolningscentrum F ysik/Kemi 2 Hedemora: Omskolningscentrum vt 1970 Matematik Norrköping: » arbetsmarknadsutbildning Anatomi-fysiologi 3 Jönköping: Centrala vårdskolan ht 1971 vårdyrkesutbildning Kristianstad: »
Linköping: Birgittaskolan Teknologi 3 Kalmar: Erik Dahlbergsskolan 1969/70 gymnasiet Sundsvall: Västermalms skola
Borlänge: Soltorgsskolan 1970/71 Svenska 2 Täby: Tibbleskolan 1970/71 gymnasiet Östersund: John Ericssonsskolan fackskolan Samhällskunskap 4 Gävle: Borgarskolan 1970/71 gymnasiet Skövde: Västerhöjdsskolan
Östersund: John Ericssonsskolan
» Wargentinsskolan
Engelska -— (Försöksskolor ännu ej fastställda) 1972/73 fackskolan Företagsekonomi 2 Stockholm: Kungsholmens gymnasium 1971/72 fackskolan Skövde: Västerhöjdsskolan Fysik 2 Kalmar: Stagneliusskolan 1971/72 gymnasiet Umeå: stra gymnasieskolan Ryska — (Försöksskolor ännu ej fastställda) 1972/73 gymnasiet
1973/74 kommer ett samlat försök med samtliga kurser vid ett par skolor att genomföras.
TR UAS' kurser för den gymnasiala sektorn
I den följande redogörelsen för de enskilda projekten läggs tyngdpunkten på de två pro- jekt, teknologi och svenska, som enligt kom- mitténs bedömning för närvarande bäst be- lyser skolverksamheten.
Teknologi Samtliga elever på teknisk linje i gymnasiet studerar ämnet teknologi. Detta är ett block- ämne, sammansatt av följande huvudmoment: material, tillverkning, konstruktionselement, mekanik, hållfasthetslära och ritteknik, ämnen, som i andra sammanhang studeras separat. Kursen omfattar cirka 350 undervisningstim-
arbetsgång genom en studieenhet
! arbetslivssituation studieplanering
arb.ex_._l_generellt
förberedelse
kunskapsbehov lärare-klass
arb.ex_._Lgenerellt
stoffbehandling © L+K
:: stoffkonkretisering ..
målpresentation , © U+d+L+h
© Tv+L—rh
inlärnings- och arbetsdel ”självgående”
övn.serie3 | övn.serie övningsserie1
2 . !
grund- komplet- osv. kurs: terande
| övn. 2 stud ier
siälv- grund- rättn. kurs: D övn.1
tördjupn. studier övn. F1
med 8' PV rättn. %
studier B Q_9+d
©
L_l.ppfol|n|ng verklighetsanknuten diagnostiskt prov Iarare-elev . tlllampmng M utförande rättning arb.ex. | ev. generellt E UD
© L+h Tv+L O
komplett. studier . L+ E '
fördjupa; studier
3.» ©
B=Iärobok (motsv.) d,D=dia h=etapphätte U=Ijudband L=lärare K=klass G=grupp E=elev
Följande tidsplan gäller för projektet, ut- tryckt i tidpunkter för försöksstarten:
a) Förförsök ht 1969
b) Försök avseende åk 1 läsåret 1970/71
c) Försök avseende reviderad åk 1 läsåret
1971/ 1972
d) Försök avseende åk 2 läsåret 1972/73 Utvecklingsarbetet har syftat dels till att åstadkomma en allmängiltig kurs, sammansatt av komponenter, som kan användas även i an- nan teknisk grundutbildning, dels att göra kur- sen så okänslig som möjligt för förändringar i den tekniska utvecklingen.
Kursens övergripande mål nås via en studie- plan, som omfattar cirka 40 studieenheter, som studeras integrerat i anslutning till ar- betsexempel i sex etapper. Arbetsexemplen av- ser att återspegla realistiska arbetsuppgifter. Studieenheterna är avgränsade, så att de sva- rar mot naturliga arbetssteg vid genomföran- det av arbetsexemplen. Varje enhet inleds med ett förberedelseavsnitt, då läraren och klassen gemensamt ställs inför de mål, prestationskri- terier och det stoff, som skall behandlas. (Ett avsnitt av målbeskrivningen med angivande av fördelningen på olika läromedelskomponenter återges i bilaga 3.) Därefter sker en gemensam studieplanering. Enskilt eller i grupp följer så studier, övningar och tillämpning på arbets- exempel och ett diagnostiskt prov, som eleven själv rättar efter givet facit.
Studieenheten avslutas med en uppföljnings- del, där lärare och elever arbetar tillsammans. Tidsåtgången per studieenhet är i genomsnitt sju lektioner. Uppbyggnaden framgår av vid- stående schematiska modell.
Elevernas prestationer följs fortlöpande ge— nom följande prov och bedömningar:
a) Prov på i studieenheten förvärvade kun- skaper
b) Prov på förmåga att använda kunskap från flera studieenheter
c) Bedömning av förmåga att lösa uppgif— ter, som ansluter direkt till i studieenheten för- värvade kunskaper
d) Bedömning av förmåga att organisera, genomföra och redovisa uppgifter, som bygger på fördjupningsstudier.
För utvärdering av det totala systemet ar- betar gruppen för närvarande med följande kriterier:
l. Skapar systemet motivation?
2. Leder systemet till en positiv attityd?
3. Åstadkommer systemet aktivitet och åter- koppling?
4. Åstadkommer systemet bestående inlär- ning?
5. Fångas de lågpresterande eleverna upp på ett tillfredsställande sätt?
6. Tillgodoser systemet de högpresterande
elevernas behov av stimulerande kreativa för- djupningsuppgifter?
Svenska Mål. Läroplanens beskrivning av ämnet har analyserats och brutits ner i ett antal huvud- mål. Vart och ett av dessa huvudmål har se- dan brutits ner i ett större antal delmål.
Planering. Försöket omfattar såväl gymna- siet som fackskolans ekonomiska, sociala och tekniska linjer. För varje linje har läsåret delats in i ett antal perioder. Under varje period ac- centueras ett bestämt moment. Periodernas om- fattning och innehåll framgår av de studiepla- ner som konstruerats. För varje period redo- visas vilket måldokument som avses.
Som ett exempel visas här en del av studie- planen för gymnasiets åk 1.
Mål- doku- Material Antal Period ment Ämnesområde lektioner 1 A Planering, bokval 13+l Röst- och talvård Skrivträning 2 B Moderna roma— ner och noveller 11 + 1 Skrivet att tala om 3 A+K Muntlig och 9+1 skriftlig framställning Färdighetsboken Skrivträning 5
Kursen för ett helt läsår består i sin helhet av ett tiotal liknande perioder. Var och en av dessa perioder beskrivs utförligt lektion för lek- tion i en studieplan, som samtliga i försöket deltagande lärare och elever använder. Ett ex- empel, avseende period 2, återges i bilaga 3.
Färdighetsprovet för period 2 gav följande resultat vid utprövningar ht 1970:
Den totala andelen rätta svar var 90 % i Tä— by och 88 % i Östersund. Detta kan anses vara mycket tillfredsställande. Tittar man på de en- skilda uppgifterna ser man att alla har lös- ningsfrekvens över 72 %. Skillnaderna mellan de olika gruppernas totala prestationer är inte märkbara. Alla eleverna utom tre hade över 80 %. Eftersom antalet elever i varje grupp var få, är det dock svårt att dra några generella slutsatser om skillnaderna,
Ett omfattande attitydtest gav bla följande resultat för samma period:
»I stort upplevs perioden Skrivet att tala om som mycket positiv. Det höga resultatet på
färdighetsprovet och de positiva synpunkterna på innehållet, metoderna och materialet stöds även av elev- och lärarkommentarerna. Det mest negativa i perioden har varit ljudbanden. Tidsramarna har varit tillräckliga. Sammanfatt— ningsvis kan påpekas att eleverna önskar en period till av den här typen».
Det finns inga systematiska skillnader mel- lan skolorna, däremot finns det skillnader mel— lan elever, som läst olika böcker. Den upplevda inlärningen överensstämmer inte helt med den faktiska. Eleverna anser, att de lärt sig någon- ting men inte mycket. Ändå tycker de, att både huvudmålet och delmålet har uppnåtts tillfredsställande, även andra åsikter om målen är positiva. Momentet Skrivet att tala om an- ses vara ganska värdefullt, och det är mycket nyttigt att ha kunskaper om det. Ljudbanden upplevs inte speciellt värdefulla, men lagom svåra och långa. Det avsnitt som innehöll ett samtal om en roman som alla eleverna läst, var värdefullt i den meningen att den underlättat gruppdiskussionen om romanen för de flesta grupper. Frågorna och beskrivningsorden samt facktermerna är värdefulla och inte för svåra. Gruppsamtalen om romanerna och novellerna har inte varit helt lyckade. De som arbetat en— skilt med uppgifterna tyckte, att det fungerat bättre än de som arbetat i grupp. Perioden har inte varit för arbetssam. Tiden är något för knapp. Eleverna vill ha perioden som den var och inte uppdelad i två bitar. Lärarna efter- lyser, att eleverna ska göra något slags konkret prestation för att höja motivationen till grupp— arbetet.
Följande hypoteser ställdes av expertgrup- pen vid planeringen av perioden. . Genom att »fritt» låta eleverna välja vilken roman de ville läsa skulle man, om man begränsade antalet titlar till åtta, få spon- tant bildade grupper, som skulle fungera bättre än om man styrde grupptillhörig- heten. . Ett enda frågebatteri, försett med utförlig kommentar, där nödvändiga beskrivnings- ord förklaras, skulle kunna fungera oavsett vilka texter man arbetar med. . Radioprogram innehållande modellsamtal kring de romaner som eleverna läst skulle hos eleverna befästa beskrivningsorden och deras betydelse samt förbättra gruppernas egna samtal. Utprövning och utvärdering har klart visat att metodikerna fungerat på avsett sätt. Ut- prövningen har givit vid handen, att det över- gripande frågebatteriet har fyllt sin uppgift, och att gruppernas samtal förbättrats efter pro- gramavlyssningen. Utvärderingen visar, att ele- verna på ett mycket tillfredsställande sätt be- härskar arsenalen av beskrivningsord.
Inför läsåret 1968/69 producerade TRUAS efter önskemål från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) tv- och radioprogram som en del av det totala yrkesvägledningsutbudet för gymna- sium och fackskola. Programmens innehåll och utformning planerades av en redaktions- kommitté, vari ingick representanter för AMS, SÖ och TRUAS. Under det första läsåret vi- sade undersökningar på ett stort antal skol- enheter, att organisatoriska svårigheter i många fall hindrade ett effektivt utnyttjande av de eter- sända programmen. Läsåret 1969/70 anordna- de därför TRUAS organisatoriska försök vid några skolenheter i syfte att pröva ut modeller för yrkesvägledningen, med särskild hänsyn ta- gen till utnyttjande av tv och radio. Även pla- neringen av dessa försök skedde i samarbete med AMS och SÖ.
Försökens uppläggning krävde inga speciella förutsättningar i form av särskild personal el- ler apparatur vid försöksskolorna. Uppgiften var snarast att finna former för att med till- gängliga personella och tekniska resurser göra yrkesvägledningen så effektiv som möjligt. In- för försöksstarten skickade skolorna efter grundlig planering in modeller med samtliga aktiviteter inom studie- och yrkesvägledningen inlagda, och dessa modeller har sedan varit föremål för pedagogisk utvärdering.
Studie- och yrkesorientering Efter framställning från SÖ och AMS har TRU-kommittén beslutat, att samarbetet skall fortsätta med ett projekt, som omfattar mate- rial för studie- och yrkesorientering i nya gym- nasieskolans årskurs 1. Materialet innehåller målbeskrivning och lektionsplanering för cirka sex lektioner att användas på skolorna under en period från december 1971 fram till valtill- fället inför årskurs 2. I kurspaketet ingår dessutom tryckt material, ett tv-program och ett antal radioprogram.
Inskolningen av de lärare, som skall handha materialet sker i samarbete med Fortbildnings- institutet i Umeå. Endast i detta projekt har TRUAS utnyttjat etern som distributionsform, eftersom materialet vänder sig till samtliga gym- nasieskolor. En utvärdering planeras i syfte att få fram erfarenheter av betydelse för fort- satt framställning av studie— och yrkesoriente- ringsmaterial, eftersom departementschefen i statsverkspropositionen för 1971 skriver, att han räknar med att försöksverksamheten inom detta område skall fortsätta.
Arbetslivsorientering
Ett material bestående av två studiehäften, tv- program och ljudband prövades föregående läsår både i yrkesskolan och arbetsmarknads-
utbildningen. Innan en användning i större skala kan ske, måste en utbyggnad av kursma- terialet göras inför starten av nya gymnasie- skolan, eftersom ämnet där har fått fördubblat timantal och delvis nytt innehåll.
Fordonsteknik
I den praktiska yrkesutbildningen såväl på yr- kesskolan som inom arbetsmarknadsutbildning— en har TRUAS framställt, prövat och utvär- derat ett ljud- och diabildsmaterial inom for- donsmekanikerutbildningen. I detta ingår 16 ljudband och cirka 500 diabilder. Detta ma- terial är »skräddarsytt» för att användas i sk stationsutbildning, vilket innebär att ele- verna för varje moment arbetar vid speciellt anpassade studieplatser.
Utvärderingen gav i stort positiva resultat och ett gott underlag för revidering av mate- rialet, som nu finns tillgängligt för reguljär användning.
Anatomi-fysiologi
I samarbete med Svenska Landstingsförbun- det utarbetas ett material för en första etapp av ämnet anatomi-fysiologi, avseende huvud- momentet Cirkulationssystemet. Projektet kom- mer eventuellt att omfatta totalt 20 tv-program och cirka 200 sidor text. Materialet är nivå- grupperat för utbildning av sjukvårdsbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor.
Samhällskunskap
Ursprungligen avsågs försöket omfatta endast årskurserna 1 och 2, men den ämnesanalys och kursplanering som kom fram genom pla- neringsgruppens arbete, utgår från en helhets- syn på den totala lärogången i ämnet, var- för man ansåg det nödvändigt att låta försöket omfatta även årskurs 3.
I årskurs 1 är kursinnehållet uppdelat i fem perioder av något varierande längd, beroende på omfattningen av de problemställningar som skall behandlas. Till varje period finns ett grundkurshäfte, som skall studeras av samtliga elever. Totalt omfattar denna för alla gemen- samma kurs ungefär 150 sidor text. Varje pe- riod har dessutom ett fördjupningshäfte av un- gefär samma omfång. Under arbetet med för- djupningsuppgiftema arbetar elever enskilt el- ler i grupp och behandlar mer ingående en del av problematiken i grundkursen. Tv-pro- grammen är, på något undantag när, alla in- tegrerade i grundkursen, medan ljudbanden till övervägande de] ingår i fördjupningsuppgif- terna. Erfarenheterna från utprövningen 1970/ 71 kommer att ligga till grund för en genom— gripande revision av materialet.
Produktionen av kursmaterialet för årskurs 2 sker i intimt samarbete med SR/UTB, efter-
som man där tidigare har gjort stora sats- ningar på detta kursavsnitt.
Engelska
Kursen vänder sig till de elevgrupper, som i den nya gymnasieskolan har en tvåårig läro- gång i ämnet. Undervisningen är uppdelad i perioder om cirka två veckor. Dessa inleds med korta tv-program, vilkas språkliga innehåll övas i varierande former under hela perioden, tex med hjälp av stordiamaterial och ljudband i helklass under lärarens ledning, med bildhäf— ten och ljudband i grupp eller enskilt och med bild— och texthäften för skrivövningar. I kurs- materialet ingår en textantologi med förkla- ringar och övningsuppgifter, avsedd för bruk i helklass. Till denna hör ljudbandsinspel- ningar av de flesta texterna. För elevernas ex- tensiva läsning ingår texthäften, som företräder olika intresseområden och är av olika svårig- hetsgrad. Dessa texter skall förses med kon- trollfrågor, med vilkas hjälp eleverna själva kan konstatera, om de uppfattat texten rätt.
De diagnostiska prov, som inleder studierna, och som sedan sätts in efter varje period, har till syfte att utröna i vilken utsträckning ele- verna har tillgodogjort sig det inlärningsstoff, som behandlats under perioden. Elever, som kommer under den fastställda miniminivån, skall under följande period förses med extra övningsmaterial för att få tillfälle att inhämta vad som brister.
Företagsekonomi
Kursmaterialet i ämnet företagsekonomi skall täcka den tvååriga lärokursens cirka 400 lek- tioner. Vid fördelningen av kursens innehåll på cirka 15 studieenheter har en sekvensering i arbetsområden använts. Detta betyder, att ele- verna i studieenheterna ställs inför arbetssitua- tioner och problem, som skall lösas. De an- knyter till de situationer som eleverna kom- mer att möta i arbetslivet, och för att lösa sina uppgifter måste eleverna skaffa sig kunskaper och färdigheter från flera företagsekonomiska områden samtidigt, tex kalkylering, marknads- föring och personaladministration. Den i kurs- planen rekommenderade integrationen kan på så sätt förverkligas.
Vid planering av en studieenhet analyseras, hur inlärningen skall anordnas, med andra ord vilken kombination av stoff, elevaktiviteter och medier, som bäst kan leda till målet. De tv- program som förekommer i kursen, syftar i regel till att presentera miljö och människor omkring de arbetssituationer som eleverna skall arbeta med.
Till varje studieenhet finns ett uppgiftshäfte, där situationer och problem, som eleverna skall lösa, presenteras. De företagsekonomiska
metoderna lär sig eleverna i metodhäften, som är utformade som programmerad undervisning, dvs eleverna arbetar i sin egen takt under några lektioner med ett material, som steg för steg leder till målet. Till kursmaterialet hör också integrerade ljudbildband.
Fysik Kursen i fysik är uppbyggd kring ett konse- kvent användande av enkla datorer för rutin- lösningar av matematiska problem. I materia- let för årskurs 1 ingår 13 tv-program, av vilka fem år ett samprojekt med SR, och 10 ljud- bildband.
Kursinnehållet i årskursen är uppdelat i åtta perioder med ett elevhäfte för varje period. Detta innehåller faktadelar, laborationsbeskriv- ningar och övningsexempel. Varje elev får dess- utom en dagbok, som innehåller målskriv- ningen, nivågrupperingen av stoffet, diagnos— tiska uppgifter för varje period samt plats för anteckningar om vilken nivå eleven har valt. Lärarhandledningen innehåller grundtankarna kring projektet, målbeskrivningen, praktiska anvisningar, problemkatalog och plats för egna anteckningar och kommentarer.
Ryska
Till skillnad från övriga TRUAS-projekt rör ämnet ryska en betydligt mindre elevgrupp. Syftet med projektet är dels att skapa ett un- dervisningssystem av sådan kvalité, att man motverkar den tendens, som nu finns till ett vikande elevunderlag i de högre årskurserna, dels att intressera ett ökat antal elever att studera ämnet.
Målskrivningen är inom språkundervisningen ett ännu tämligen obearbetat fält. Ett omfat- tande arbete läggs därför ner av planerings- gruppen på mål— och innehållsanalys för kur- sen.
Under planerings- och produktionsperioden görs förförsök med olika delar av materialet i syfte att pröva kursens metodiska upplägg- ning.
TR UAS' kurser för arbetsmarknads- utbildningen
Inom arbetsmarknadsutbildningen har TRUAS utprövat kurser i matematik och fysik/kemi, i vilka en mycket hög grad av individualisering har eftersträvats. Flera för denna undervis- ningsform speciella faktorer har beaktats vid utarbetandet av kursmaterialet. Deltagare i kur- serna tas in kontinuerligt, tex en gång per vecka och i varierande antal. Åldersskillnader och personliga förutsättningar för teoretiska studier varierar i högre grad än inom andra
utbildningsformer. I försöken deltog personer i ålder 18 till 60 år.
Inom denna del av TRUAS, verksamhets- område kan redan nu skönjas möjligheter att genom integrerade, i hög grad självgående läro- medelssystem göra undervisningen effektivare och kvalitativt bättre. Härigenom syns också möjligheter till rationaliseringsvinster före- ligga.
Matematik
Kursen har som mål dels att deltagarna efter kursen skall vara väl förberedda för sin prak- tiska yrkesutbildning, dels även ha inhämtat samtliga viktiga moment ur grundskolans ma- tematikkurs, eftersom kursen också skall ha en allmänbildande funktion.
Kursmaterialet består av 17 häften med till- hörande ljudband, inspelade för kassettband- spelare med hörlurar, vilket möjliggör arbete ihelt individuell takt. Genom självrättande diagnostiska prov efter varje kursavsnitt kan eleverna kontrollera, att kunskaperna har in- hämtats.
Fysik/ kemi Kursmaterialet består av 15 häften med ljud- band på kassetter liksom i matematikkursen. Varje kursavsnitt inleds av ett kort tv-program av stimulerande och motiverande karaktär. Del- tagarna har tillgång till enkla laborationssatser och laborerar helt individuellt efter instruk- tioner i häftena.
Erfarenheter och slutsatser
Redan nu har arbetet inom ämnesgrupperna givit många erfarenheter av betydelse för framtiden. Men först när det samlade för- söket med flera ämnen vid samma skolor genomförs, kan samtliga pedagogiska, orga— nisatoriska och ekonomiska effekter av TRUAS” undervisningssystem helt överblic- kas.
Tidigt stod det klart, att det väsentliga i TRUAS-arbetet är den systematiska plane- ringen och de organisatoriska formerna för hela integrerade undervisningssystem och inte tillförandet av de nya komponenterna tv och radio. Den i vissa avseenden förut- sättningslösa medieanalysen visar, att det är omöjligt att uppställa generella regler för mediefördelningen. Hittills gjorda erfaren- heter visar, att tv och radio är viktiga kom- ponenter, fastän de volymmässigt inte in-
Våra erfarenheter visar på behov av fort- bildning av lärare, som skall arbeta med undervisningssystem. Viss inskolning av be- rörda lärare sker inför försöksstarten och intim kontakt hålls med dem under försöks- perioden, men på sikt behövs förstärkning av dessa åtgärder liksom också insatser i lärarnas grundutbildning.
På många håll inom forsknings— och ut- vecklingsarbete på utbildningsområdet på- går för närvarande intensivt arbete med målbeskrivningsproblematiken. Så sker ock- så inom TRUAS” arbetsgrupper, där stor vikt fästs vid att göra en för både lärare och elever lättförståelig målskrivning, såväl för hela kurser som för delar därav. Detta synes vara helt i linje med de planer, som för närvarande finns inom SÖ att ändra be- tygssystemet från en relativ till en målrela- terad betygssättning.
Under försöksperioden arbetar klasserna enligt den av arbetsgruppen fastställda tids- planeringen, där tillfälle dock ges till juste- ringar, förorsakade av tex lektionsbortfall.
Inom dessa ramar finns alternativa stu- diemodeller, vilket gör det möjligt för lära- re och elever att tillsammans planera un- dervisningen. Om i framtiden undervisnings- systemen görs tillräckligt flexibla, bör helt individuella studiegångar kunna konstrueras.
TRUAS” projekt är från planeringssta- diet fram till revideringen av kursmaterialet byggda på ett lagarbete, där 805 ämnes- konsulenter och representanter från läro- plansgrupperna spelar en viktig roll, liksom också representanter från SR/UTB. Resul- tatet av TRUAS” arbete bör kunna ses som exempel på systemlösningar för vidare be- arbetning och utbyggnad i samverkan med forskning och läroplansarbete.
B HÖGRE UTBILDNING
Inledning
De svenska erfarenheterna av radio och tv inom den eftergymnasiala utbildningen hän— för sig främst till den radiokurs i statskun- skap som på den dåvarande radioutredning-
ens initiativ sändes år 1965—66 och till TRU-kommitténs försöksverksamhet sedan år 1967.
Ettbetygskursen i statskunskap krävde nor- malt en termins heltidsstudier vid en universi- tetsinstitution. Radiokursen byggde på eterbu- ren individuell undervisning under två terminer. Eterundervisningen bestod av 90 halvtimmes- lektioner, fördelade på tre program i veckan. Genom reprissändning med en termins förskjut- ning erbjöds nytillkomna intresserade och de som kommit efter tillfälle att fullfölja kursen. Undervisningen avslutades med lärarledda se- minarieövningar på olika håll i landet under en vecka samt med skriftliga prov. Kursboken sål— des i ca 20 000 exemplar. Man har dock räknat med att totalt ca 60000 personer följde kur- sen i radio. Omkring 1500 deltagare tenterade och av dessa saknade många formell behörig- het att studera vid universitet. Examinations- statistiken uppvisade inte mer än anormalr kuggningsprocent för tenterande radiokursele- ver.
TRU har i fråga om den högre utbild- ningen i enlighet med sina direktiv haft att arbeta inom i huvudsak två sektorer, dels inom det teknisk-naturvetenskapliga området, där produktionen — genom före- liggande beställningsuppdrag — helt fått in— riktas på undervisningen vid tekniska fakul- teten vid högskolenheten i Linköping (LiH), dels inom det samhällsvetenskapliga områ- det. TRU har också haft vissa uppgifter inom medicin-sektorn, om än rent kvantita- tivt obetydliga.
Det synes vara av vikt att inför redogö— relsen i det följande komma ihåg att TRUS verksamheter inom teknik-naturvetenskap resp samhällsvetenskap inte har igångsatts under likartade yttre förutsättningar. Detta gör erfarenheterna i vissa stycken olikar- tade. De pekar dock tämligen entydigt i samma riktning.
Linköpingsinsatserna är sålunda en följd av 1965 års riksdagsbeslut om den högre utbild- ningens utbyggnad till följd av U 63s förslag och närmare förslag avgivna under år 1967 av subkommittén för teknisk högre utbildning och forskning i Linköping. Införandet av tv- undervisning har varit centralt förutbestämt. Beställning på ämneskurser, leveranstider odyl har förelegat för hela produktionen. - Inom den samhällsvetenskapliga sektorn har någon sådan situation inte förelegat. En rådgivande
expertgrupp har svarat för inriktningen av pro- duktionen. Härigenom har förslag om kurser och pedagogiska försök kunnat tas tillvara både när de initierats inom TRU och när de kom- mer från »fältet».
Det bör framhållas att TRU från starten av sin verksamhet kunnat dra nytta av er- farenheter och kunnande som funnits på olika håll genom lokala försök med tv i un- dervisningen, tex vid olika medicinska in- stitutioner.
De läromedelspaket som hittills prövats är så gott som samtliga sådana som kon- struerats direkt med sikte på bandad använd- ning vid institutionsbunden undervisning.
TRUS kurser för universitets— och högskolesektorn
I det följande återfinns först en kortfattad beskrivning av kurserna. Därefter ges någ- ra exempel på planeringsgång, uppläggning och utprövning. Några citat ur måldoku- ment med angivelser av fördelningen på olika läromedelskomponenter finns i bila- ga 3. Slutligen sam-manfattas vissa erfaren- heter i fråga om målanalyser, medieanvänd— ning och effekter på undervisningen samt ges synpunkter på möjligheten att införa lä- romedelssystem med radio och tv i den hög— re utbildningen.
Samhällsvetenskap Företagsekonomi
Kursen omfattar en del av den s k halvbetygs- eller översiktskursen i företagsekonomi för samhällsvetare och jurister och omfattar 18 timmar med tv-avsnitt som växlar med själv- studier av ca 120 sidor skriftligt material samt _14 timmar lärarledd undervisning. Delar av kursen utprövades våren 1968 och hela kursen utvärderades hösten 1968.
Nationalekonomi
Kursen motsvarar ca 10 poäng. Den består av 29 tv-program om 20—40 min och en kursbok på ca 500 sidor. Avsikten med projektet är att dels tillhandahålla undervisningsmaterial för universitetsstudier (tv och kursbok kompletterad med lärarledd undervisning), dels via etersänd- ning erbjuda motsvarande stoff till vuxenstu- derande (tv, kursbok, radioprogram och upp- följningsverksamhet).
Arbetsmarknadsteknik med personaladministra— tion
Denna DYRK-kurs omfattar 20 poäng. Av de drygt 200 undervisningstimmarna är endast 44 direkt lärarledda. Till kursen hör sju tv- program om 25—30 min, 48 inslag om 5—20 min på ljudband och 100 sidor tryckt mate- rial. I reviderad form skall en del av mate— rialet användas i universitetskursen i företags— ekonomi. Därutöver undersöker man möjlighe- ten att använda materialet för etersändning inom vuxenutbildningen. Kursen utprövades delvis hösten 1970 och utvärderas våren 1971.
Undervisningsteknologi
Denna DYRK-kurs omfattar 20 poäng. Den är uppbyggd kring 15 tv-inslag om 7—50 min, 25 ljudbandinslag om 10—25 min, 400 sidor tryckt material, lärarledd undervisning, grupp- arbeten, stordia, smådia, kursböcker, filmer och sju undervisningsspel som omfattar 400 sidor. Delar av kursen utprövades hösten 1970 och kursen i sin helhet ges våren 1971 och är då föremål för en utvärdering som både gäl- ler pedagogiska och ekonomiskt—organisatoris- ka effekter.
Medicin Centrala nervsystemets anatomi (CNS) Under verksamhetsåret 1968/ 69 producerades fem tv-program, vart och ett ca 30 min långt. Programmen var avsedda att användas i un- dervisningen i anatomi av medicine studeran- de och utgöra en handledning vid dissektion av centrala nervsystemet. Textmaterial har ut- arbetats och fungerar som stöd åt tv-program— men, dvs som minnesanteckningar och repe- titorium.
Propedeutisk obstetrik Ett läromedelspaket i propedeutisk obstetrik/ gynekologi och pediatrik har planerats sedan 1969. En produktion omfattande den normala förlossningen har producerats och utprövats i undervisningen av såväl blivande läkare och barnmorskor som annan vårdyrkespersonal un- der utbildning. Under innevarande budgetår planeras ytterligare avsnitt i programserien — i första hand tre tv-avsnitt (25 minuters längd) med kompletterande textmaterial. All produk- tion görs i färg beroende på att färgen i flera sammanhang är informationsbärande ooh där- för har en pedagogisk betydelse.
Försvars- och katastrofmedicin På grund av brist på läromedel och svårighe- ter att genomföra undervisningen i ämnet har UKÄ utarbetat en målanalys i ämnet och upp-
dragit åt TRU att producera ett läromedels- paket. Med hjälp av audio-visuella hjälpmedel blir det även möjligt att framställa skeenden i kursen som inte kan visas på annat sätt och att göra undervisningen mer aktiv genom att konstruera tillämpningsövningar och spel. Ge- nom denna produktion kan kursen i försvars- och katastrofmedicin även ges ett enhetligt in- nehåll vid de olika medicinska fakulteterna. Paketet kommer att bestå av tv-program, tryckt material, diabilder m m. Produktionen kommer att äga rum under innevarande (70/71) och nästa verksamhetsår.
Fältförsök med färg-tv Under verksamhetsåret 1969/70 genomfördes försök med färg-tv i undervisningen i anatomi vid anatomiska institutionen i Uppsala. För- söket utgör ett led i TRUs försöksverksamhet i medicin, föranledd av särskilda direktiv från utbildningsdepartementet. Försöket har innebu- rit en jämförelse mellan videoåtergivning ifärg och svart-vitt och har syftat till att söka finna eventuella skillnader i pedagogisk effekt mel- lan de olika presentationsformerna. En utför- lig rapport om uppläggning av försöket och om resultaten har publicerats i TRUS rapport- serie.
Naturvetenskap-teknik Algebra
Grundkursen omfattar 34 tv-program om al- gebra i linjära rum, 4 tv-program om kom- plexa tal samt 2 tv-program om linjär pro- grammering. Exempelsamling och kursöversikt i linjär algebra har utarbetats och dessutom kurshäften i linjär programmering och kom- plexa tal.
Programmen har använts på tekniska hög- skolan i Stockholm (KTH) vid sektionerna F och B under 1968, 1969 och 1970. Kursen om- arbetas f n inför användningen i Linköping.
Mekanisk teknologi
En kurs omfattande ca 21 kurstimmar har pro- ducerats. Kursen omfattar ca 5 tim tv och res- ten assistentledd undervisning. Den används vid KTH och i viss utsträckning vid Lunds tekniska högskola (LTH) och Chalmers tek- niska högskola (CTH).
Tillämpad elektronik — försök med itv-under- visning Kursen omfattar 15 tv—program med en ge- nomsnittlig längd av ca 20 min. Dessutom om- fattar den kurslitteratur på 900 sidor text, programmerade diagnostiska prov samt labo- rationer.
Programmen har använts vid KTH under vt 1968.
Numeriska metoder och programmering Kursen omfattar 84 undervisningstimmar och är uppdelad i 2 delar, 56 timmar numeriska metoder och 28 timmar programmering. Den numeriska delen består av ca 30 % tv (inkl kor- ta pauser ca 20 % av tv-tiden), 40 % assistent- ledd övning och 30 % självständigt arbete med tillgång till viss handledning. Programmeringe- delen innehåller 2 tv-program och 14 timmar assistentledd undervisning medan resten är självverksamhet med bl a obligatoriska övnings— uppgifter. TRU har producerat ca 50 % av det tryckta material som används vid den kurs som 1970/71 går för första gången vid LiH. Cirka 60 % av den numeriska delen prövas sam- tidigt i en kurs på KTH.
Reglerteknik En provproduktion omfattande två mindre av- snitt om sammanlagt 8 undervisningstimmar har framställts. I denna produktion ingår ca 1,5 tim tv och ca 1 tim ljudband. Övrig tid är för självverksamhet och assistentledd under- visning. Avsnitten har använts vid KTH och CTH.
Fysik I Fysik I omfattar 16 tim speciell relativitets- teori, 18 tim gaslagar och kinetisk gasteori samt 16 tim klassisk termodynamik. Denna tid för- delas på 32 föreläsningstimmar och 18 räkne- övningstirnmar.
Under föreläsningstimmarna utnyttjas ett lä- romedelssystem med inslag av tv (ca 45 %) och självstudium (utan närvaro av lärare) i pro- gramhäftena (: kursboken, 450 sidor) under resterande tid. Av totaltiden har också avsatts en mindre del till diagnostiska prov och lek— torsledda diskussioner (med utnyttjande av itv— anläggning).
Kursen används första gången med början i januari 1971 vid LiH och Lunds universitet (relativitetsdelen).
Mekanik Kursen omfattar 120 timmar som är indelade i 12 st tiotimmars avsnitt (sk :paket»). Varje sådant avsnitt består av ca en halv timme långt tv-program, 5—6 timmar självständigt arbete med självinstruerande övningsmaterial och tillgång till handledning samt 2—3 timmar assistentledd övning.
TRU producerar tv-programmen och allt tryckt material och det tas i bruk första gången i november 1971. Ungefär hälften av det tryck- ta materialet prövas under 1970/71 inom sek- tor T vid KTH.
Kursen omfattar enligt läro- och timplanen fn 153 undervisningstimmar varav 134 tim planeras att produceras vid TRU, ca 60 % av dessa planeras att ha inslag av tv (ca 30 % av tiden) och självinstruerande material och ca 40 % är assistentledda övningar med inslag av självinstruerande material. Ett avsnitt om- fattande 26 tim, vilket vt 1969 utprövades på KTH och nu reviderats, skall under vt 1971 utprovas på KTH.
Matematisk statistik
Kursen omfattar 92 undervisningstimmar var- av 54 är tv-ledda och 38 är assistentledda. Av de tv-ledda timmarna upptas ca 30 % av tv- program och återstoden av självverksamhet med viss tillgång till handledning. Till kursen pro— ducerar TRU ett kurshäfte som även innehål- ler övningsuppgifter med lösningar för själv- verksamhetspauserna. Under vt 1970 prövades den första tredjedelen av kursen på KTH och viss revision av detta avsnitt har därefter före- tagits. Ny utprövning pågår vt 1971.
Ritteknik
Kursen avser att informera om de ritningsreg- ler och föreskrifter som tillämpas inom me- kaniska industrier samt att genom ritövningar ge färdighet i att utföra enklare sådana rit- ningar.
Kursen omfattar 35 undervisningstimmar. 17 tv—avsnitt ingår på sammanlagt 18 % av tiden. Den har utprövats vid CTH ht 1969 och en revision har därefter gjorts. Nu används kur- sen vid LiH och CTH.
Differential- och integralkalkyl TRUS kurspaket, som består av cirka 80 tv- program och drygt 1300 sidor kompendietext, svarar mot betyget godkänd (3—5) för första årskursen vid LiH. Detta kurspaket är avsett att gås igenom på ungefär 80 av de 102 dub- beltimmar som ämnet disponerar. Den åter- stående tiden står till förfogande för repeti- tion, fördjupning, kontrollskrivningar etc.
TRUs kurs används för första gången vid LiH under läsåret 1970/ 71.
Projektet i företagsekonomi intar i viss mån en särställning då det dels varit före- mål för en mycket omfattande utprövning, delvis i förening med experiment, dels fått en mycket stor spridning och kommit till användning på många olika håll. En sam- manfattning av utprövningsverksamheten lämnas i Utvärdering av ett undervisnings-
paket i företagsekonomi på universitetsni- vå, Slutrapport, som skall ingå i TRUs rap- portserie. De viktigaste resultaten återges också i det följande.
Efter en rad förförsök vid framför allt tekniska högskolan i Stockholm började de av TRU utvecklade läromedelspaketen att användas vid LiH hösten 1970. Under det första året följs »tv—undervisningen» i Lin- köping genom en ingående utvärdering. De preliminära resultaten från den första ter- minen kommer att presenteras våren 1971.
Planeringsgången i några typfall
a) Sedan TRU-kommittén fattat beslut om för- sök med översiktskursen i företagsekonomi för samhällsvetare och jurister, utsåg prefektema vid landets institutioner i ämnet vardera en representant i en planeringsgrupp. Denna grupp analyserade och sammanställde de aktuella stu- dieplanerna och fann härvid stora differenser beträffande omfattning för olika moment i frå- ga om timtal och kurslitteratur. För att få en uppfattning om vilka krav som i verkligheten ställdes på de studerande, granskades samtliga institutioners tentamensfrågor under det senaste läsåret. Dessa visade större överensstämmelser än studieplanerna och kunde ligga till grund för en gemensam målbeskrivning. På denna har sedan produktionen uppbyggts. I den projekt- grupp som svarat för produktionen har bla ingått representanter för tre av de fem institu- tionerna i företagsekonomi.
b) Efter samråd med UKÄs delegation för viss yrkesutbildning vid universiteten (DYRK) startades förarbetena för en kurs i ämnet ar- betsmarknadsteknik, vilket delegationen före- slog skulle införas vid universiteten. Institutet för arbetsmarknadsfrågor fick UKÄs uppdrag att ansvara för den första kursen enligt en preliminär studieplan. Kursföreståndaren och huvudläraren vid denna kurs har efter samråd med UKÄ och institutet ingått i expert- och pla- neringsgruppen för TRU-projektet. På grund- val av erfarenheterna från denna kurs har en målbeskrivning och studieplan utarbetats i nära samarbete med den funktionär på UKÄ som handlägger frågor rörande fastställandet av den definitiva Studieplanen.
c) Kursen i hållfasthetslära ingår i den be- ställning av kurser för Linköpings tekniska högskola som ingick i TRUS direktiv. En pla- neringsgrupp tillsattes av TRU bestående av landets institutionschefer i ämnet och en fack- pedagogisk konsult. Genom olikheterna i de tekniska högskolornas utveckling har ämnena
vid de olika institutionerna fått stora variatio- ner i fråga om timtal och innehåll. Parallellt med utarbetandet av de lokala studieplanerna för Linköping, vilket arbete utfördes av ex- pertgrupper knutna till interimsstyrelsen, gjorde TRUs planeringsgrupp en detaljplanering av undervisningen i ämnet. Successiva revideringar av dessa planer har föranletts av bla UKÄS beslut att minska timantalet för den sche- mabundna undervisningen. Planeringsgruppens
målbeskrivning har legat till grund för pro- duktionen.
d) Erfarenheterna från bla det i e) ovan beskrivna planeringsarbetet ledde till att UKÄ på TRUS initiativ tillsatte expertgrupper för samtliga de ämnen som omfattas av linkö- pingsuppdraget. Dessa expertgrupper består av ämnesrepresentanter inte bara från de tekniska högskolorna utan i förekommande fall också från universiteten. Dessutom ingår en student- representant i varje grupp.
Exempel på uppläggning
a) Undervisningspaketet i företagsekonomi be- står av 32 timmars undervisning, varav 18 ut- görs av tv-avsnitt i kombination med skrift-
ligt material. De övriga 14 timmarna är för- delade över kursen som lärarledd undervisning. Principerna för paketets konstruktion framgår av följande skisser.
Varje ruta mot— 0 oo svarar en dubbel-
timme tv integre- rat med skriftligt material resp lä- rarledd under- visning.
0.7 . B B
Goo-
Tv-lektionerna, som består av 2—3 tv-avsnitt och skriftligt material, är i princip uppbyggda på följande sätt:
;: = 5 E E s E ?; '$ E' 13 E E E E E E E &” a a a a = ,,,Tvmrvwrvmrvmwmrv 1151010 8 1 11010 8151
min. min. min. min. min. min. min. min. min. min. min. min.
Lektion 1 Lektion 2
b) Studieplanen för ämnet hållfasthetslära omfattar fn totalt 153 lektionstimmar. En mindre del om 26 timmar har producerats och utprövats. Som framgår av bifogade skiss be- står undervisningen dels av tv-avsnitt varvade med övningsmoment med begränsad lärarin- sats, dels övningsmoment med konventionell lärarinsats. (Fig 1 , s 40)
c) Studieplanen för ämnet mekanik omfat— tar fn 120 lektionstimmar. Kursen planeras i enlighet med följande skiss (Fig 2, s 40). Tyngdpunkten är starkt förskjuten emot produk- tion av material som befrämjar självverksamhet. Undervisningen ges i 12 paket om 10 timmar, där varje paket är uppdelat på 4 delmoment. Dessa moment är
diagnostiskt prov som testar på senast ge- nomgånget paket
introducerande och motiverande avsnitt med tv-avsnitt varvade med övningar avsedda för självverksamhet; detta moment är även väl lämpat för eterdistribution
självverksamhet med programmerat material med tillgång till lärare för konsultation (även via telefon)
lektionsundervisning av uppföljande och sum- merande karaktär där olika problem tas upp och diskuteras.
Självverksamheten är avsedd att ske enskilt eller i mindre grupper.
Introd.
Teckenförklaringar:
% Tv Lärarundervisn. Diagnostiskt prov
Figur 2. Mekanik
Sjätwerksamhet, med tillgång till lärare
Exempel på utprövningar a) Utprövningar av undervisningspaketet i före- tagsekonomi har sedan ht 1968 gjorts på ca 10 000 studenter på fem orter. Dessutom har vissa mätningar gjorts vid användning av pa- ketet i extramural undervisning i Skövde, ar- betsmarknadsutbildning för ingenjörer i Umeå samt företagsintern utbildning på televerket (te- leskolan) Utprövningarna har bl a omfattat följande: — paketets förmåga att ge kunskaper upp till de angivna målen — studenters och lärares attityder till paketet samt attitydförändringar under kursens gång
tv-aVSn itt självver ksamhet
stillfilm assistentledd övning
— olika bakgrundsfaktorers ev påverkan på kunskapsinhämtningen, studentbetyg, akade- miska betyg o dyl — ev samband mellan attityder och kunskaps— nivå — jämförelse av bla de ovan angivna fakto- rerna vid etersändning av tv-avsnitten där studenterna befinner sig i sina bostäder och vid intern användning av tv-avsnitten på universitetsinstitutionema — närvarofrekvenser vid olika alternativa sätt att Sända och använda tv-paketet — Självstudiepassens betydelse för attityder och kunskaper; vissa mätningar har alltså som jämförelse gjorts i en version av paketet där självstudiepassen redigerats bort (s k ho- pad version) - olika aktiveringsinsatsers betydelse för atti- tyder och kunskaper, innebärande att stu- denterna under självstudiepassen har indi- viduellt löst uppgifterna resp arbetat i olika slags undergrupper med eller utan lärare (bikupemetodik) — kunskaper och attityder samt teknisk drift- säkerhet vid helt individualiserad undervis- ning av tv-avsnitten och det skriftliga ma- terialet; studenterna har alltså haft möjlighe- ter att själva köra tv-avsnitten på en video- bandspelare i önskad takt. För att få ett mått på paketets förmåga att ge kunskaper har i en undersökning lösnings- frekvenserna på förprov, delprov och slutprov framräknats. Godkändgränsen har bestämts ge- nom en empirisk undersökning av kravnivån hos de i kursen medverkande lärarna. Resul-
tatet blev att mellan 80 och 85 % av de ca 400 eleverna vid sluttentamen låg över de av lärarna angivna kravnivåerna. Som jämförelse kan nämnas att 65 % godkändes ht 1967 innan försöken med tv-undervisning började. Samtliga mätningar har visat att lösningsfrekvensen då man använder paketet i varje fall inte blir lägre än vid konventionell undervisning. Vid prov på teleskolans elever visade sig kunskaps- resultatet vara utomordentligt tillfredsställande jämfört med tidigare resultat.
De studerandes attityder till paketet varierar bla beroende på i vilken form och under vil- ka omständigheter undervisningen mottagits. I stort sett accepteras dock undervisningsformen av studenterna. Väsentligt förbättrade attity- der kunde konstateras under det andra för- söksåret efter det att viss revidering av ma- terialet genomförts. Ett positivt samband mel- lan attityd och lösningsfrekvens har belagts i en av undersökningarna. Enligt denna förekom alltid en hög lösningsfrekvens på ett delprov tillsammans med en positiv inställning.
Individualiserad undervisning med paketet gav bättre resultat, kunskaps- och attitydmäs- sigt sett, än kollektiv undervisning. Det före- låg ingen skillnad i kunskaper och attityder om eleverna tagit del av de tv-styrda delarna av undervisningen i hemmet, genom etersänd- ning eller genom intern—tv på en institution. över hälften av de studerande valde att ta del av tv-lektionerna i hemmet och antalet öka- de, då flera övergick till sådan extern under- visning efter att ha börjat med att följa all undervisning på institutionen.
Lärarnas positiva resp negativa attityder till paketundervisningen påverkade studenternas at- tityder och kunskaper på ett motsvarande sätt. Också lärarnas förberedelser och planering av sin medverkan i paketet gav utslag på attityder och kunskaper. När lärarna förberett sig ge- nom en speciell kurs, gav detta utslag i positiv riktning.
b) Utprövningen vid tekniska högskolan i Stockholm av paketet i algebra visar bla att studenternas uppfattning om en kurs synes vara korrelerad till intagningspoängen. Så hade sek- tion F med högsta intagningspoäng inte några större anmärkningar mot kursen i algebra, trots att det i denna kurs realiserade målet torde ligga väsentligt högre än vad som är vanligt på motsvarande kurstid vid andra högskolor.
Då en del av kursen i hållfasthetslära prö- vades framgick att en klar reduktion av lärar- insatser är möjlig. Elever som med tv-kurser fått 25 % mindre salsbunden undervisning upp- visade samma tentamensresultat som elever med konventionell undervisning.
Också försöksverksamheten med kursen i rit- teknik visade att föreläsningstiden för konven-
tionell undervisning kan ersättas med tv-under- visning. I detta fall kunde man spara in hälf- ten av föreläsningstiden. Inga signifikanta skill— nader i betyg har kunnat påvisas mellan dem som åtnjutit resp icke åtnjutit tv-undervisning.
Summering av vissa erfarenheter
Målanalyser, studieplaner
Utarbetandet av detaljerade målbeskrivning— ar som täcker verksamheten vid alla uni— versitetsinstitutioner i ett ämne har varit mycket komplicerat. Inte bara de tidigare studieplanerna utan också de nyligen av UKÄ fastställda normalstudieplanerna har visat sig ge utrymme för många olika inrikt- ningar. Ännu svårare har det i vissa fall va- rit att finna en gemensam målbeskrivning för ett ämne vid de tekniska högskolorna, där ämnesgränserna och sekvenseringen av ämnena kan skifta från högskola till hög- skola. Som exempel på resultatet av mål— analysarbetet återfinns i bilaga 3 citat ur målbeskrivningarna för bla kurserna i un- dervisningsteknologi, försvars- och katastrof- medicin, fysik I och mekanik. I citaten har också angivits fördelningen på de olika kom- ponenterna i resp läromedelssystem.
TRUS roll som samordnare vid utarbe- tandet av målbeskrivningar kan ifrågasättas och det skulle vara en fördel om de fall, där UKÄ utsett en expertgrupp för detta analysarbete kunde bli normerande i fort— sättningen. De på sådant sätt framtagna mer detaljerade målbeskrivningarna skulle där- efter kunna fastställas som normalstudiepla- ner eller tillägg till dessa. Ett sådant till- vägagångssätt för att utarbeta och fastställa målbeskrivningar har också föreslagits av universitetspedagogiska utredningen (UPU).
Härigenom skulle man kunna undvika en del av de problem som försvårat TRUS hit- tillsvarande arbete, tex då man i den ge- mensamma målbeskrivningen vill införa alla de lokala varianterna så att kursen blir så omfattande, att den inte ryms inom den an- givna ramen. Vid expertgruppens översyn av studieplanerna skulle man å andra sidan också kunna göra de nedskärningar i kurs- omfånget som i vissa fall kunnat rekommen—
deras efter den noggranna målbeskrivningen. Dessa vinster har nu inte kunnat tas till vara, då undervisningsvolymen inte kunnat ändras. En erfarenhet av försöksverksamhe- ten är också att man för att få en rättvi- sande bild av resultaten måste beakta att innehållet i tentamina korresponderar med målbeskrivningen.
Utveckling av medieanvändningen
Den syn på undervisning genom tv och ra- dio som utgjorde bakgrunden till beslutet om tillsättandet av TRU-kommittén präglade också de första kurserna som producerades för tekniska fakulteten i Linköping. Det för- utsattes härvid att man kunde banda hela föreläsningar av konventionell typ och an- vända dem som ersättning för motsvarande undervisning. Redan de första erfarenhe- terna i försöksverksamheten ledde dock till- sammans med utvecklandet av ett mer ut- bildningsteknologiskt betraktelsesätt på un- dervisningen till att TRU övergick till att producera hela läromedelssystem med integ- rerade inslag av olika medier och under- visningsformer.
Effekter på undervisningen
Kunskapsresultaten har i den mån de kun- nat jämföras med den tidigare konventionel- la undervisningen visat sig vara lika goda och i vissa fall bättre. Också i jämförelse med de kravnivåer som uppställts i sam- band med målbeskrivningen har goda re- sultat uppnåtts.
Här bör dock påpekas att det kan vara svårt att veta vilka faktorer som medver- kat till dessa och andra effekter i försöks- verksamheten. Det är troligt att en del av ef- fekterna skulle uppnås om motsvarande re- surser utnyttjades för målbeskrivning, under— visningsplanering och produktion av läro- medelssystem, även om de saknade inslag av radio och tv.
I flera fall har den noggranna målbeskriv- ningen för och planläggningen av under- visningen lett till att antalet lärarledda un- dervisningstimmar kunnat minskas jämfört
med gällande studieplaner. Då man inrik- tat sig på att också göra de studerandes självverksamhet så effektiv som möjligt har de studerandes totala arbetstid i vissa fall kunnat förkortas jämfört med vad som krävs för att uppnå motsvarande kunskapsnivå vid konventionell undervisning. I andra fall har man i stället kunnat höja kvaliteten med samma studietidsinsats.
I de flesta fall har TRUS systern lett till en omstrukturering av undervisningen, så att föreläsningarna minskat och ersatts av övningar och så att undervisningsformer i stora grupper ändrats till övningar i mind— re grupper eller individuellt arbete. Härmed sammanhänger en ändring av lärarrollen. Så har tex lektorsundervisningen i före- tagsekonomi kunnat minskas, vilket varit ett väsentligt resultat i detta ämne med svår lärarbrist. Ett exempel härpå är att under- visningen i företagsekonomi vid universitets- filialen i Örebro inte kunde starta p g a brist på lärare. Användandet av TRU-paketet blev här en förutsättning för att kursen över huvud kunde ges. Motsvarande kan sä- gas gälla DYRK—kursen i arbetsmarknads- teknik, vilken svårligen torde kunna genom— föras utanför Stockholm annat än med an- vändandet av läromedelssystem av den typ TRU fn utarbetar. Också i Linköping har man i högre grad än vid konventionell un- dervisning kunnat utnyttja assistenter för gruppundervisning och handledning. I den mån läromedelssystem är »lärarersättande» är avsikten självfallet inte att friställa lä— rare utan att tex ge dem mer meningsfulla arbetsuppgifter och använda deras tjänster på ett rationellt sätt. I vissa fall kan det också vara önskvärt att inskränka på beho- vet av tillfälliga experter som engageras för undervisningen, t ex inom vårdyrkessektorn.
Positiva effekter har kunnat noteras bå- de i fråga om kunskaper och attityder ge— nom de möjligheter till återkoppling som vid sidan om lärarinsatserna finns i denna typ av läromedelspaket, dels genom att re— sultaten av övningsuppgifter, diagnostiska prov o dyl kan ge bekräftelse på inlärning— en, dels genom att deltagarna genom syn- punktsblad osv medverkat i utprövnings-
Schemaläggningen vid tv-undervisning, framför allt vid universitetsstudier, har vi- sat sig medföra vissa problem. Beroende på uppläggningen av kurspaketen, främst medieväxlingen, har det stundom varit svårt för läraren att erhålla sammanhängande ar— betspass av lämpligt omfång. Det har å and- ra sidan visat sig svårt att motivera studen- terna att bege sig till institutionen enbart för t ex ett 30-minuters tv-program, särskilt om det förutsatt längre resor. Man har där- för försökt undvika sådana isolerade tv-av— snitt, även om de varit pedagogiskt moti- verade, tex under en period av självstu- dier. Å andra sidan skulle schemalägg- ningen underlättas, om uppläggningen var sådan att tv- och radio-avsnitten kunde eter- .sändas. Då kunde studenterna välja mellan att ta emot dem i sina bostäder eller tex på institutionen på det sätt som ovan an- gavs beträffande utprövningen av kursen i företagsekonomi.
Synpunkter på möjligheten att införa läro— medelssystem med tv och radio i den högre utbildningen
Funktionsdugliga system med inslag av ra- dio och tv har sålunda kunnat tas fram. Det har visat sig fullt möjligt att med dem ge- nomföra undervisningen och nå uppsatta mål, ibland med kortare salsbunden tid och mindre lärarinsatser. Hittills har det dock in- te varit möjligt att pröva totaleffekterna av sådana system, tex för all undervisning i ett ämne eller för hela studiegångar. In- förandet av systemen har dock i vissa fall varit förenat med problem. De studerande har ibland upplevt den nya arbetsmiljön som opersonlig, bl a därför att antalet helt lärarledda timmar minskat. I de först ge— nomförda projekten visade det sig också svårt att ge möjlighet till en individualise- ring av undervisningen. Särskilt i de pro- jekt som nu är under utprövning, tex i un- dervisningsteknologi och arbetsmarknads- kunskap, är dock kravet på individualise- ring väl tillgodosett.
I vissa ämnen med stort studerandeantal
kan besparingar göras vid en allmän använd- ning av systemen vid de berörda institutio- nerna, även om man beaktar de nedlagda produktionskostnaderna. En sådan effekt sy- nes redan ha uppnåtts i fråga om kursen i företagsekonomi som — helt eller delvis — används bl a vid flertalet av landets in- stitutioner i företagsekonomi.
Läromedelssystem av den typ som ut- vecklas tex för DYRK-kurserna i arbets- marknadsteknik och undervisningsteknolo- gi synes också vara en förutsättning för att kurser i dessa nya ämnen, där det råder stor brist på både lärare och läromedel, skall kunna genomföras på flera håll.
Försöksverksamheten inom den tekniskt- naturvetenskapliga sektorn har å andra si- dan varit förenad med stora svårigheter i dessa avseenden. Dels har det, som ovan framgått, i flera fall varit svårt att vinna enighet bland ämnesexperterna om målbe- skrivningar för kurserna, dels har det ibland varit svårt att genomföra försöken på ett sådant sätt att man kunnat ta tillvara de rationaliseringsvinster som bedömts vara uppnåbara. En rad faktorer, inbyggda i det nuvarande högskolesystemet, synes i dessa fall vara starkt begränsande på möjlighe- terna att få sådana läromedelssystem inför- da vid institutionerna. Det förefaller inte heller realistiskt att fn tänka sig att man skulle införa ett system som skulle fram- tvinga sådan användning genom centrala föreskrifter. Ett budgetsystem som ger in- stitutionerna ökade möjligheter att fritt väl- ja resursslag synes däremot vara en av för- utsättningarna för ett allmänt utnyttjande av läromedelssystem av denna typ.
De ekonomiska villkoren på mottagarsi- dan kommer inte att närmare behandlas här, då de skall diskuteras i vårt andra be- tänkande. Det avgörande i detta samman- hang är inte om läromedlen betalas via in- stitutionernas anslag eller bekostas genom andra anslag, utan att det finns personella och tekniska resurser för en läromedels- produktion av denna typ.
Från institutionernas synpunkt är det självfallet bäst om de själva kan utveckla de läromedel man vill ha. Det finns i all-
mänhet även vissa begränsade ekonomiska och tekniska resurser för sådant arbete. Vid lärosätena finns nu i allmänhet också vis- sa produktionsresurser för elektronikinslag. Lärosätenas läromedelscentraler har mycket viktiga uppgifter då det tex gäller att in- formera och motivera lärarna, så att de optimalt utnyttjar tillgängliga läro- och hjälpmedel. Läromedelscentralerna kan Vi- dare medverka i utvecklingsarbetet och i den lokala läromedelsproduktionen. Det är av flera skäl väsentligt att ta tillvara de nya pedagogiska idéer och den experimentlusta som kan finnas hos lärarna vid de olika in- stitutionerna. Samtidigt finns det dock risk för att läromedel som framställts på detta sätt inte får en i alla avseenden lika hög kvalitet och att det kan bli oekonomiskt både för institutionerna och framför allt för samhället. Det är självklart att man bör ef- tersträva att undervisningen i ett ämne på de olika studieorterna har en likartad mål- inriktning och en jämn kvalitet. UKÄ har genom enheten för pedagogiskt utvecklings- arbete och dess lokala motsvarigheter ett organ för att bl a kartlägga behovet av lä- romedel och utvecklingsinsatser. Härigenom kan de bedömningar göras som bör ligga till grund för fördelningen av det tillgäng- liga samhällsstödet för utvecklingsarbete och produktion av läromedel. Det lämpligaste torde vara att resurserna utnyttjas för en kombination av lokal och central produk- tion särskilt när det gäller framställningen av elektronikinslag. Från lokal nivå skulle man då i fråga om dessa kunna vända sig till en central enhet med specialister och avancerad utrustning för att få hjälp. Då det gäller att utveckla och producera lärome- delssystem som kräver Större insatser här- vidlag bör man dock utnyttja den centrala enheten.
Vid valet av produktionsinsatser bör det noteras att vissa speciella kursmoment kan vara särskilt lämpade för läromedel med in- slag av radio och tv. Det bör också beak- tas att behovet av ett speciellt läromedel inte behöver vara begränsat till institutionerna i ett visst ämne, utan att det också helt eller delvis kan vara användbart vid institutioner-
na i andra ämnen, vid andra fakulteter el- ler vid undervisning utanför universitets- väsendet. I ett sådant fall behöver det här antydda problemet med att få ett lärome- del infört vid alla institutioner i ett ämne inte vara avgörande för ett beslut om en produktionsinsats.
TRU har, som ovan framgått, haft posi- tiva erfarenheter av lokal eterdistribution av tv-inslagen i kursen i företagsekonomi. Möj- ligheterna att utvidga försöken med eter- sändningar inom den högre undervisningen diskuteras i det följande (kap 4) i anslut- ning till en redogörelse för de resonemang som framförts av U 68. Här kan dock på- pekas att TRU planerar att börja etersända kurser på universitetsnivå inom ramen för vuxenundervisningsutbudet 1971/ 72.
C VUXENUTBILDNING
C 1 Sveriges Radios vuxenundervisning
Alltsedan tillkomsten av Radiotjänst 1925 har olika typer av vuxenundervisning före— kommit inom ramen för den allmänna pro- gramverksamheten. Initiativet till de olika kurserna har i regel tagits av företaget som också bekostat produktionen med licens- medel (numera benämnda avgiftsmedel). En- dast för några särskilda kurser har statsan— slag utgått. Sveriges Radios folkbildnings- kommitté, som på förslag från olika orga- nisationer tillsätts av radiochefen, har en rådgivande funktion.
1964 bildades en särskild sektion inom ljudradion för vuxenundervisningen och 1969/ 70 sammanslogs denna med skolpro- gramverksamheten till utbildningsprogram- enheten (UTB).
Kursplaneringen kan sägas framför allt ha inneburit fullföljandet av en gängse folkbild- ningstradition. Sedan 1960—talet har dock i ökad omfattning även kompetensgivande och arbetsmarknadsinriktade kurser tagits upp, liksom kurser för särskilda målgrup- per, tex pensionärer osv. I stort sett kan utbudet delas upp i dels språkkurser, in- klusive en vuxenkurs i svenska på samma nivå som grundskolans högstadium och kur-
ser i svenska för utlänningar, dels allmän- na kurser. De senare har under den senas— te tioårsperioden gällt främst följande äm- nesområden: samhällsfrågor, internationell orientering, allmänna (skol)ämnen, estetiska ämnen samt fritidsämnen.
Utbudet har hittills mest bestått av radio- kurser. Vid sidan av egen tv-produktion från våren 1970 har även inköpta serier in- tegrerats i multimedieprojekt. För självstu- dier finns kursböcker och i ökad utsträck- ning också annat kompletterande material. I vissa fall förekommer kunskapskontroll ge— nom insändningsuppgifter och samarbete med korrenspondensinstitut. För användning i cirkelform har man i några fall utarbetat flanellografmaterial, lärarhandledningar osv. Kursböcker mm utges av Sveriges Radios förlag.
Antalet etersända programenheter för vuxen- undervisningen 1970/71
Beräknat antal Därav fråm- program mande språk Radio 485* 307 Tv 50 18
* Varav 108 produceras på uppdrag av TRU.
I bilaga 4 presenteras verksamheten och utbudet närmare, liksom försök och erfa- renheter när det gäller uppläggningen av kurserna och samspelet med organisationer och kursdeltagare m m.
C 2 TRUs vuxenundervisning
Organisation och inriktning
[ TRU-kommitténs direktiv underströks möjligheterna att via etermedierna nå ut till grupper som annars skulle förbli åsidosatta i utbildningshänseende, av geografiska eller andra skäl. Olika organisationer, studie- förbund och korrespondensinstitut har sökt nå dessa grupper. Härtill kommer de sats- ningar som på senare tid gjorts i fråga om kommunal vuxenutbildning. Vuxenutbild- ning har, som ovan framgått, sedan länge också bedrivits i SRs regi, främst genom
ljudradio och tryckt material. Till viss del kan man alltså säga att TRU på detta om- råde kunnat bygga vidare på SRs erfaren- heter. Kontinuerligt samarbete framför allt i fråga om planering och information mel— lan vuxenutbildningsenhetema inom TRU och SR har också förekommit. TRU har dock i högre grad än SR haft resurser till sitt förfogande som möjliggjort försöksverk- samhet i anslutning till kurserna, utprövning mm. Viktigt att betona är också det nära samarbete som rått mellan TRU och avnä- marsidan, framför allt folkbildningsorgani- sationerna, genom den inom TRU tillsatta expertgruppen för vuxenutbildning (TRU- VUX). Expertgruppen har genom sin repre- sentation med företrädare för såväl studie- förbund som LO, SÖ, SR mfl kommit att utgöra kärnan i TRUS vuxenutbildningsor- ganisation och styrt utbudets inriktning.
I TRU-uppdraget fanns angivet till vil— ka ämnesområden insatserna på vuxensidan skulle koncentreras i första skedet, nämli- gen en gymnasiekurs i engelska och en i företagsekonomi. Båda dessa kurser var kompetensinriktade och låg på en förhål- landevis hög nivå. Sedan dess har utbudet — efter förslag från TRUVUX — svängt över mot kurser av mer allmän inriktning och utan direkt sikte på kompetens motsva— rande viss nivå inom utbildningsväsendet. Detta beror bl a på en strävan att i större grad försöka tillgodose det utbildningsbe- hov som finns bland de från utbildningssyn— punkt mest eftersatta grupperna, de med 6—7-årig folkskola som grund. Bakgrunden härtill är bl a den s k LOVUX-utredningens rapport som lades fram i januari 1969 och som med stor entydighet visade att de hittillsvarande insatserna på vuxen- utbildningsområdet inte givit önskat resul- tat när det gäller att nå just dessa grupper. Nämnda förhållanden har också gjort att försöksverksamheten på vuxensidan svängt över från att främst gälla de pedagogiska aspekterna till att i högre grad kretsa kring distributions- och rekryteringsfrågorna, som utgör en del av kärnproblemet när det gäller att nå de lågutbildade i vårt samhälle. Un- der 1969/70 genomfördes också ett be-
Social kunskap
Betygsut— bildning
Gymnasie- engelska
Matematik
pä nytt X Svenska nu
Företags- X ekonomi del I
Företags- ekonomi del II och lll
gränsat försök, det sk lidköpingsprojektet, i syfte att undersöka effekterna av utöka- de rekryteringsåtgärder och studiestimule- rande åtgärder i anslutning till TRU-kur- sen »Matematik på nytt» (se närmare ne- dan). På initiativ av LO och ABF har se- dan dess en särskild kommitté inom utbild- ningsdepartementet, den sk FÖVUX—kom— mittén, tillsatts för att närmare utreda des— sa frågor och bedriva viss försöksverksam— het i anslutning härtill.
TRUs utbud på vuxensidan har styrts dels av behovsaspekten, dels av de särskilda krav försöksverksamheten ställer.
Försöksverksamheten har lett till att oli- ka pedagogiska modeller, olika medieval mm testats i produktionen men också att insatserna fördelats på de olika områden som brukar gå in under begreppen »vuxen- utbildning» .
En vanlig, men delvis förenklad, tredel- ning av begreppet vuxenutbildning är att göra den i termer av — kompetensinriktad vuxenutbildning el
Faekutbildning
Folk- bildning
Det handlar om dig
Vi kallar dom u-länder
Arbetsmark- nadskunskap
Känn din jord
betygsutbildning — allmänorienterande vuxenutbildning el
folkbildning — yrkesinriktad vuxenutbildning el fackut-
bildning
Självfallet finns inga vattentäta skott mel— lan dessa begrepp och i realiteten innehåller de flesta slag av kurser och utbildningsmo- ment mer än en av dessa aspekter. En gra- fisk återgivning av detta kan göras på sätt som återges ovan. I skissen har också pric— kats in de längre kurser som TRU produce- rat inom vuxensektorn t o m hösten 1970.
Skissen vill visa att man således från TRUS sida försökt sprida insatserna till vitt skilda delar av vuxenutbildningsområdet men också att utbudet där så varit möjligt avpassats för användning inom flera områ- den samtidigt.
Vid behovsbedömningen har man hittills inte kunnat arbeta på annat än ett pragma— tiskt sätt. Det är mycket svårare att få kon- kret underlag för en analys av vilka behov som bör prioriteras vid planeringen av kurs-
utbudet. Skall man få en uppfattning om behovet av utbildning i strängare mening, dvs avskilt från ett mer eller mindre oreflek- terat »intresse» för vuxenstudier, måste man närmare analysera dess komponenter, den enskilda individens behov (för själv- förverkligande, fullständigt socialt liv m m), samhällets behov, arbetsmarknadens behov osv. En närmare analys av dessa faktorer har påbörjats men förutsätter ett mycket komplicerat arbete.
Slutligen skall nämnas ytterligare några utmärkande drag för TRUS vuxenproduk- tion. En strävan har varit att få utbudet så sammansatt att möjligheter skall finnas för en enskild studerande, som vant sig vid eterstudier, att gå vidare i samma eller närbesläktade ämnen. I planeringen av kursutbudet över en längre period försöker man få detta krav tillgodosett. En annan princip som TRUVUX anslutit sig till och som successivt kommer att prövas i allt fler kurser är »modulsystemet», dvs tanken att dela upp kurserna i mindre delar, som kan användas fristående från varandra. Ett sådant system gör kursutbudet mer flexi- belt och möjligt att anpassa till de stude- randes ambitionsnivå, förkunskaper, studie- takt mm. Detta måste anses som ytterst angeläget på vuxenutbildningsområdet, ef- tersom de vuxenstuderande utgör en så he- terogen grupp i just dessa avseenden. Det väsentliga är också i många fall att få de enskilda konsumenterna att övervinna de barriärer de upplever inför en studiesitua- tion, och det är troligt att ett modulsystem kan underlätta detta.
Produktion och distribution
Mot bakgrund av de behovs- och försöksas- pekter som redovisats ovan har förslag om kursutbud diskuterats inom TRUVUX. De skisser till målbeskrivningar, kursutformning och uppläggning, som man här enats om, har sedan bearbetats vidare, i vissa fall in— om särskilda planeringsgrupper. (Exempel på målbeskrivningar för kurserna Matema- tik på nytt och Arbetsmarknadskunskap återfinns i bilaga 3.) Sammansättningen av
dessa arbetsgrupper har varierat beroende på kursernas inriktning. Som exempel på samarbete med berörda intressenter kan nämnas att arbetsmarknadsorganisationerna varit inkopplade i planeringen av kurserna Företagsekonomi och Arbetsmarknadskun- skap, SIDA varit engagerad i Vi kallar dom u-länder och RFSU i sexologidelen av Det handlar om dig. En kontinuerlig kontakt har också under arbetets gång hållits mellan grupperna och TRUVUX, som successivt tagit ställning till mer detaljutformade mål- analyser, kursplaner och innehållsbeskriv- ningar. Ett särskilt problem på vuxensidan utgör avnämarrepresentationen, eftersom den största avnämarkategorin utgörs av enskilda studerande. Avsaknaden av företrädare för denna studerandekategori har måst vägas upp av samarbete med företrädare för de organisationer som ordnar gruppverksamhet odyl, främst studieförbunden, testning av försöksavsnitt och återkoppling genom in— tensivstudier av studiegrupper i anslutning till etersändning av kurserna.
TRUS kurser för vuxenutbildningssektorn
Gymnasieengelska för vuxna Kursen omfattar tre terminers studier och ger kunskaper som motsvarar gymnasiekursen i engelska. Den består av 94 radioprogram a 30 minuter. Det tryckta kursmaterialet består av 3 paket, ett för varje termin (årskurs) och inne- håller textböcker, övningsböcker och en gram- matik. Till varje årskurs finns en lärarhand- ledning. Kursböckerna har producerats av Her- mods och SRs förlag. Hermods tillhandahåller även brevundervisning i anslutning till kursen.
Programmen har producerats inom vuxenun- dervisningen vid SR och sändes första gången hösten 1968—hösten 1969 och i repris våren 1970—våren 1971.
Svenska nu Kursen omfattar 32 radioprogram å 30 minuter och 6 tryckta häften. Programmen sändes med ett program per vecka under två terminer. Kur- sen har producerats av Brevskolan, Hermods och vuxenundervisningen vid SR. Häftena kan studeras oberoende av varandra. Brevundervis- ning hos Brevskolan eller Hermods. Kursen, som sändes första gången läsåret 1969/70 och i repris 1970/71, motsvarar det som föreskrivs i svenska på grundskolans högstadium.
Brush-up Time Kursen omfattar 20 radioprogram år 30 mi- nuter samt en kursbok och kan användas som förberedelse för gymnasiala studier i engelska. Den producerades inom vuxenundervisningen vid SR och boken är utgiven på SRs förlag. Brush-up Time sändes första gången hösten 1968 och i repris hösten 1969.
Företagsekonomi
Kursen består av tre delar som var och en i stort sett omfattar en årskurs på gymnasiet en- ligt kursfordringarna på ekonomisk linje. Till del 1, som ger en allmän och grundläggande orientering om företagets verksamhet, organi- sation och ekonomi, hör 13 tv- och radio- program å 30 minuter samt en kursbok, Före- tagsekonomi nu. Del 1 kan användas som en avslutad helhet och användes också på det sät- tet tex för utbildning av ledamöter i företags— nämnder. Del 2, som tar upp frågor som rör marknadsföring och redovisning, omfattar 5 tv- och 25 radioprogram Ex 30 minuter samt två kursböcker, Företagets marknadsföring och Fö- retagets ekonomiska redovisning. Del 3 ger en allmän översikt över det företagsadministrativa området och omfattar 3 tv- och 12 radiopro- gram ä 30 minuter samt kursboken Företagets administration. Samtliga kursböcker har produ- cerats av Brevskolan som även tillhandahåller brevundervisning. Till varje kursbok finns vi- dare en lärarhandledning. Kursen sändes första gången hösten 1968—hösten 1969 och i repris hösten 1969—hösten 1970.
Människor i samspel Kursen, som består av två fristående delar, ut- gör en fullständig gymnasiekurs i socialkunskap enligt fordringarna för årskurs 2 och 3 på gymnasiets humanistiska, samhällsvetenskapli- ga och ekonomiska linjer. Del 1, som behand- lar socialpsykologi, omfattar 3 tv- och 13 ra- dioprogram is. 30 minuter samt en kursbok, Människor i samspel, del 1 — socialpsykologi. Del 2 handlar om socialpolitik och består av 3 tv- och 13 radioprogram å 30 minuter och kursboken Människor i samspel, del 2 — so- cialpolitik.
Kursböckerna har producerats av Utbild- ningsförlaget och Brevskolan tillhandahåller brevundervisning i anslutning till kursen. Till varje del finns en kortfattad studieplan. Kur- sen sändes första gången läsåret 1969/70 och i repris 1970/71.
Psykologi Kursen omfattar 16 tv-program år 30 minuter och 22 radioprogram å 20 minuter samt två
kursböcker, Psykologi del 1 och 2. Kursen ger huvuddragen i gymnasiets psykologikurs och genom kompletterande studier av viss angiven litteratur eller genom brevstudier ger den det stoff som föreskrivs i gymnasiets kursplan för psykologi. Kursen sändes första gången läsåret 1969/70 och i repris 1970/71.
Matematik på nytt
Kursen lär ut praktisk matematik, som man har nytta av i vardagslivet. Den vänder sig till vuxna med kort teoretisk utbildning och motsvarar större delen av matematikkursen på grundskolans högstadium. Kursen består av 20 tv- och 18 radioprogram å 20 minuter samt 2 kursböcker, Matematik del 1 och 2. Böcker- na har producerats av Brevskolan som även tillhandahåller brevundervisning. Kursen sän- des första gången läsåret 1969/70 och i repris 1970/71.
Vi kallar dom u-länder Kursen syftar till att öka kunskaperna om den tredje världens problem. Den vänder sig i förs- ta hand till dem som inte är så väl oriente- rade i den debatt som förs om u—landsfrågor. Till kursen hör 10 tv- och 10 radioprogram, en kursbok och en utställning, som produce- rats av Riksutställningar. Kursboken Vi kallar dom u-länder distribueras av Brevskolan. Se- rien sändes första gången hösten 1970.
Arbetsmarknadskunskap
Kursen är en elementär orientering om ar- betsmarknadsfrågor och ger många fakta på ett lättfattligt sätt. Den omfattar 6 tv— och 16 radioprogram samt kursboken Arbetsmarknads- kunskap. Boken har producerats av Brevsko- lan som även tillhandahåller brevundervisning. Kursen sändes första gången 1970/71.
Arbetsmarknadskunskap på finska (Ruotsin Työmarkkinat) Kursen är finskspråkig och består av 2 tv- och 2 radioprogram samt ett kurshäfte, som producerats av Brevskolan. Kursen sändes förs- ta gången hösten 1970 och i repris våren 1971.
Det handlar om dig Kursen behandlar allmänna samlevnadsproblem (del 1) och sexualkunskap och ekonomi (del 2—3). Den omfattar totalt 20 tv—program än 30 minuter och två kursböcker. Till allmände- len (del 1) finns vidare ett kortfattat program-
ra » ra / x sa 16 lektioner en "lektion" Häfte av något vari— erande typ tv ( gymnasie- lärobok studie- "ambitions— cirkel nivåer" brevstudier & Figur 1 . Psykologi li ll li gymnasiekompetens häfte, som sammanfattar frågeställningarna i Kom igen
tv—programmen och underlättar diskussion kring de frågor programmen belyser. Brevskolan har producerat det tryckta materialet till kur- sen, som sändes första gången under läsåret 1970/71.
Känn din jord Kursen vänder sig till lantbrukare och ingår som en del i en studiecirkelkampanj för bättre kännedom om marken och dess användning. Den består av 5 tv-program å 20 minuter samt ett kurshäfte till varje tv-program och en stu- dieplan, som i första hand används vid grupp- studier. Kurshäftet har producerats av Lant- bruksförbundets korrespondensskola (LTK) som också erbjuder möjlighet till brevundervisning för enskilda och grupper. Kursen genomförs under vintern 1970/71.
En serie informationsprogram i tv, som pre- senterat de olika möjligheter till vuxenutbild- ning som finns tillgängliga för närvarande. Vidare har behandlats frågor som rör studie- teknik, studiehinder och olika vägar för finan- siering av studier för vuxna. Dessutom har ett program behandlat invandrarnas studiesi— tuation. Programserien började sändas försöks- vis under våren 1970. Totalt har det sänts 10 program i serien under 1970. Program- mens längd har varierat mellan 15 och 30 mi- nuter.
Vet du vad - liten ordbok i tv I anslutning till TRU-kvällen i TV2 under hösten 1970 har ett försök gjorts med att i ett antal korta tv-program ge förklaring till en del vanligen förekommande främmande ord.
Utställning genom samarbete med Riksutställningar
Ä IV
tio program
bok
tio program
studie- cirkel
+ andra kombinationsmöjligheter
Flertalet kurser har omfattat ett kurs- paket bestående av tv- och radioprogram, kursböcker, kurshäften, material för 'brev- studier samt ev ytterligare studiematerial i form av lärar- och elevhandledningar. Stu- diehandledningarna har, från att ha varit fristående häften, successivt kommit att in- tegreras i kursmaterialet som helhet. För att motverka effekterna av den i huvudsak enkelriktade kommunikation som eterunder- visning innebär, har stor vikt lagts vid ak- tivitetsmomentcn (exemplifieringar, övning- ar o dyl). Ett led i samma strävan har ock- så varit utarbetandet — i samarbete med Riksutställningar — av en utställning i an- slutning till u-landsprojektet. Större delen av TRUS utbud har varit av typen allmän- orienterande kurser och har inte förutsatt specifika förkunskaper i ämnet. För att möj- liggöra för en bredare studerandekategori, inte minst de från utbildningssynpunkt ef- tersatta grupperna, att följa dessa kurser har ordlistor, förklaringar, sammanfattningar in— fogats i materialet.
När det gäller det sätt på vilket de olika medierna integrerats i kurspaketen har olika modeller testats i produktionen.
minst tio sammankomster
Figur 1 . Vi kallar dam u—iänder
Gymnasiekursen i psykologi var utbyggd
' kring en modell, som dels bestod av 16 in-
tegrerade »lektioner», bestående av häftesma— terial, ett eller två radioprogram samt ett tv- program, dels gav ytterligare studiemöjligheter för deltagare som var intresserade därav, dels slutligen gav möjlighet att uppnå gymnasie- kompetens för studerande med sådana ambi- tioner. (Fig ] , s 49)
Sättet att integrera de olika medierna är självfallet beroende av distributionssättet och de mottagningsförhållanden som kan förut- ses, med hänsyn till den målgrupp kursen i fråga vänder sig till. Fördelningen mellan de olika medierna kan också anpassas till de olika gruppernas varierande ambitions- nivå och arbetsformer.
TV-programmen kan därför utnyttjas för att ge sådana översikter och sådant intres- seväckande material som kan ge behåll- ning också till den som enbart följer pro- gramserien eller ser ett enstaka program. Radioprogrammen kan i första hand anpas— sas till de gruppstuderandes krav samtidigt som de, liksom kursböcker och ev brev- studiematerial, kan utformas med tanke på enskilda studerande, som följer kursen på denna ambitionsnivå.
Som exempel på en sådan uppläggning av ett projekt kan nämnas kursen Vi kallar dom u-länder. (Fig 1 , s 50)
Som alternativ till den hittillsvarande eter— distributionen av denna typ av vuxenkur- ser kan man naturligtvis tänka sig insatser som riktar sig till mer avgränsade grupper i samhället (vissa yrkeskategorier osv) och som skulle kunna distribueras på annat Sätt, via kassetter, film m rn. Under överskådlig tid torde dock eterdistributionen bli do- minerande (se 3.5).
I detta sammanhang måste det avslut- ningsvis betonas att erfarenheterna av de första årens verksamhet visat, att man mås- te ägna betydligt större uppmärksamhet åt informations- och återkopplingsproblemen i samband med eterförrnedlad vuxenutbild- ning. Informationsverksamheten inför kurs- starten 1970 har också utvidgats väsentligt. Vidare pågår inom TRU ett utredningsar- bete med målet att utforma effektivare kon- taktvägar mellan produktionssidan och av- nämarsidan, allt i syfte att möjliggöra ett bättre återkopplingssystem.
Uppföljning och utvärdering
En detaljerad redogörelse för den hittills- varande utvärderingsverksamheten på vux- ensidan lämnas i en särskild rapport iTRUs rapportserie. Nedan följer en sammanfatt- ning av huvudpunkterna i denna redogörel- se.
När det gäller inriktningen av utvärde- ringsverksamheten måste först understry- kas att här skett en förändring under de år TRU verkat. Till en början koncentrerades insatserna till deskriptiva kartläggningar av deltagare, lärare, organisatörer och andra omständigheter i och omkring den anslutan- de kursverksamheten. Motivet för detta var naturligtvis behovet av att få ett grepp om verksamheten som underlag för fortsatt pro— duktion och distribution av vuxenkurser. Tyngdpunkten har sedermera förskjutits mot undersökningar av mer speciell karaktär, där man i stället koncentrerat sig till att när- mare analysera vissa specifika problem, tex rekryteringsfrågorna i lidköpingsundersök— ningen.
Deltagarantal
Exakta uppgifter om antalet; deltagare i TRUS vuxenkurser går inte att ange, ef- tersom en stor andel av de studerandebe- driver studierna helt på egen hand. Un- der de första åren genomfördes ett försök "med distribution av sk elevkort i kurs-
böckerna för att få grepp om de enskilda studerandena. Svarsfrekvensen blev emel- lertid så låg (uppskattningsvis ca25 %) att verksamheten fått läggas ner. En ungefärlig uppskattning av det totala deltagarantalet kan dock göras utifrån försäljningSSiffror- -na för kursböckerna och uppgifter. om anta- let tittare. Uppskattningen av antalet tv-
itittare bygger på de dagliga undersökningar
av tv-publikens storlek som utförs vid PUB. Eftersom procentandelen på utbildningspro- gram är relativt låg blir den statistiska osä- kerheten stor. Detta gäller särskilt uppgif- terna för hösten 1969.
Den stora skillnaden mellan antalet tittare per program under hösten 1969 och hösten 1970 beror på att åtminstone en repris av varje program sänts på relativt attraktiv tid (ca kl 18. 30 eller 22. 05 i TV1 eller 1 TV 7- kvällen) under hösten 1970.; Sändnings-
tiderna är alltså av stor betydelse. , !'
Tablån på s 52 ger uppgifter om bok- försäljning och tv-tittande. Om samma pro- gram visats flera gånger samma säsong har antalet tittare vid dessa. olika tillfällen sum- merats innan medelvärdet för serien uträk— nats.
Av det totala antalet studerande har en- dast en begränsad del använt sig av möjlig- heten att deltaga i någon uppföljningskurs i anslutning till etersändningen. Följande uppgifter ger en uppfattning om hur de för— delar sig på de olika typerna av uppfölj- ningsverksamhet.
Då gymnasiekurserna i engelska och fö- retagsekonomi sändes första gången 1968/ 69 deltog ca 1 800 resp 6 400 studerande i gruppverksamhet i studieförbundens regi. Under 1969/70 deltog drygt 9000 perso— ner, fördelade på ca 900 cirklar, i sådan gruppverksamhet i anslutning till någon av TRUS kurser. Under 1969/70 avlade ca 3100 personer gyrnnasiekompetens genom
Kursens namn Bokens titel
Total försåld upplaga 31.12.70
Genomsnittliga antalet tv-tittare per program hösten 1969 hösten 1970
Gymnasieengelska
materialpaket åk 1 29 300 materialpaket åk 2 14 400 materialpaket åk 3 8 600 Brush-up Time 17 500 Svenska nu
häfte 1, Språkets byggstenar 19 600 häfte 2, Vardagsskrivelser 20 200 häfte 3, Lyssna och tala 19 300 häfte 4, Beskriva och berätta 16 500 häfte 5, Övertyga och utreda 16 300 häfte 6, Möte med författare 16 200 Företagsekonomi
Företagsekonomi nu 56 200
Företagets marknadsföring 24 900 Företagets ekonomiska redovisning 20 900 Företagets administration 14 400 Psykolögi
.Del 1 13 600
Del 2 5 400 Människor i samspel
Del 1, socialpsykologi 20 900 Del 2, socialpolitik 11 300 Matematik på nytt
Del 1 23 400 Del 2 8 000 Vi kallar dom u-länder 7 600 Det handlar om dig
Del 1 6 800 Arbetsmarknadskunskap 3 200 Arbetsmarknadskunskap på finska 2 500 Känn din jord 5 400 Kom igen — Vet du vad — liten ordbok i tv —
särskild prövning efter att ha utnyttjat TRU- kurser. Hösten 1970 utnyttjades TRU-kur- ser eller delar därav av ca 3 800 studeran— de inom den kommunala vuxenutbildning- en och 3 100 studerande vid folkhögskolor.
En bidragande orsak till att användning- en av TRUS utbud inom ramen för studie— förbundens verksamhet varit begränsad sy- nes ha varit att Studieförbunden inte anpas- sat sig till de möjligheter som eterutbudet inneburit och integrerat eterkursema i sina egna lokala utbud. De ovan antydda in- formationsproblemen kan i många fall ha försvårat en sådan anpassning.
Deltagarnas utbildningsbakgrund och studiemotiv
Resultaten från kartläggningen av gymna- siekursema i engelska och företagsekono-
225 000
150 000 235 000
160 000 185 000
150 000 225 000
620 000
280 000 70 000 170 000 70 000 265 000 105 000
mi 1968/ 69 tyder på att dessa kurser i det stora hela lockat deltagare framför allt från de yngre ålderskategorierna och från grup- per med förhållandevis hög utbildningsbak- grund, dvs denna försöksverksamhet före- ter samma bild som återkommer i all vux- enutbildnin g. I företagsekonomikursen fanns det dock en tendens mot även något äldre ålderskategorier och en något bredare re- kryteringsbakgrund utbildningsmässigt sett. Det senare sammanhänger självfallet med att kursen inte krävde några direkta för- kunskaper. Intressant är också att notera könsbundenheten i studievalet, andelen kvin- nor var endast 25 % i företagsekonomikur- sen men inemot 65 % i fråga om gymnasie- engelskan. Även den yrkesmässiga fördel- ningen varierade starkt mellan de båda kurserna, också detta en effekt av kurser- nas olika ämnesinriktning.
De motiv de studerande uppgivit för si- na studier i engelska och företagsekonomi är mycket varierande trots att det är fråga om kompetensinriktade studier och rekry- teringen är relativt homogen. Endast en mindre andel av de studerande uppger en avsikt att uppnå gymnasiekompetens som skäl för sina studier. Framför allt bland de studerande med kortare grundutbildning förekommer många andra studiemotiv.
Erfarenheter av s k diagnostiska prov
Sk diagnostiska prov har dubbel målsätt- ning. Dels skall resultaten vara till hjälp vid den enskildes studieval, dels skall de ge kursanordnarna (såväl på central som 10- kal nivå) vägledning i kursuppläggning och möjlighet att anpassa undervisningen till ele- vernas studieförutsättningar. Möjligheterna till omedelbara justeringar av kursmaterial är självfallet begränsade när det gäller för- producerade radio- och tv-kurser, men re- sultaten kan framför allt ligga till grund för revidering av kursmaterialet inför kom- mande återutsändning.
Uppslutningen kring de inledande pro- ven till gymnasiekurserna i engelska och fö- retagsekonomi blev avsevärd. I företagseko- nomi inkom 18000 svar och i engelska 4000. Löftet om skriftliga svar till samtli- ga deltagare kunde därför inte hållas utan de rätta svaren fick sändas i ett särskilt tv—program. En uppföljande studie visade också att man med de inledande proven hade lyckats nå och intressera en stor an- del av de senare kursdeltagarna.
Den typ av inledande prov som man an- vände sig av i dessa kurser har en svag- het. De säger ingenting om hur väl kursen är anpassad till målgruppens kunskapsnivå. Det är också ett problem som blir mer akut i fråga om icke läroplansbundna kurser. Ett annat förfarande har därför tillämpats i kursen Matematik på nytt, där just frå— gan om kursens utgångsnivå var särskilt om- diskuterad. Som introduktion till serien sän- des ett program som visade vilka förkun- skaper som krävdes och även i stora drag vad kursen skulle komma att innehålla. Förfarandet kompletterades dessutom med
en kartläggning av kunskapsnivån hos mål- gruppen, som delvis utgjordes av personer med enbart folkskola. Ett slumpmässigt ur- val intervjuades om sina kunskaper i ma- tematik. Resultatet utvisade att kursen lagts på ungefär rätt utgångsnivå.
Information och rekrytering ( lidköpings- projektet)
De informations- oeh rekryteringssätt som kom till användning inför starten av de för- sta TRU-kurserna hösten 1968 hade sin tyngdpunkt på konventionella metoder och då främst annonsering i kursprogram och press. Sättet att informera och rekrytera deltagare varierade också mellan olika stu— dieformer och i den mån personlig kontakt och påverkan kom till användning skedde det i studieförbundens regi. Under försöks- verksamhetens gång har från TRUs sida allt större ansträngningar gjorts att sprida in- formation till studieförbunden på olika ni- våer, centralt och lokalt, samt tidsmässigt samordnat med olika förberedelsefaser på ömse håll. — Representanter för samtliga studieformer har visat sig eniga i uppfatt- ningen att allmän information på ett tidigt stadium åtföljd av en kraftig insats av per— sonliga kontakter vore det bästa sättet att öka rekryteringen till vuxenstudier.
För att testa effekten av sådana rekryte- ringsåtgärder beslöt TRU i samråd med Svenska Fabriksarbetarförbundet och ABF att genomföra en försöksverksamhet hösten 1969. Försöket genomfördes vid Rörstrands fabriker i Lidköping och knöts till TRU- kursen Matematik på nytt. Förutom att stu- dera effekten av en aktiv informations- och rekryteringskampanj i kombination med visst ekonomiskt studiestöd, ville man från TRUS sida använda sig av försökssituatio- nen och genom samarbete med berörda organisatörer och deltagare få in synpunk- ter på kursmaterialet. Resultatet av den upp- sökande verksamheten blev att av gruppen kollektivanställda vid fabriken anmälde sig 15 % (99 personer) till kursen och nästan alla fullföljde första terminens undervis- ning. Drygt hälften av deltagarna var kvin— nor och medelåldern låg ovanligt högt, de
flesta vari åldern 40—50 år. Hälften hade aldrig deltagit i någon studiecirkelverksam- het tidigare. Om inte kontaktverksamheten genomförts hade man enligt ABF kanske fått till stånd två cirklar, nu blev det tio. Resultatet blev alltså en avsevärd höjning av studieaktiviteten inom företaget. Från TRUS sida har det också varit väsentligt att försöka beakta de synpunkter på under- visning och kursmaterial som cirkelledare och deltagare framfört under kursens gång. Därigenom har en successiv revidering av prögramutformningen kunnat ske under på— gående kurs. '
Det är naturligtvis vanskligt att utifrån ett så begränsat experiment som detta dra några slutsatser när det gäller effekter av och kostnader för en uppsökande verksam- het i större skala. Fortsatt försöksverksam- het kring dessa frågor sker nu inom ramen för FÖVUX-kommitténs arbete, men mind- re försök, analoga med det som genomför- des i Lidköping, har under hösten 1970 genomförts vid Emmaboda Glasverk i an- slutning till kursen Arbetsmarknadskunskap och i Fagersta i anslutning till den finsksprå- kiga kursen om svensk arbetsmarknad.
Vissa erfarenheter av utbudet hösten 1970
Under hösten 1970 inleddes ett försök med sändning av vuxenutbildningsprogram i TV 2 på det som brukar betraktas som den mest attraktiva tittartiden kl 20—22 (var- annan veeka 21.35). Sändningarna har skett under 11 måndagar under rubriken »Vill du veta mera» och har bestått av en »upptakts- kväll» samt" 10 TRU-block med kurspro- gram. Kvällen har gett möjligheter till kompletterande kursinformation och »all- män TRU-information» genom en särskild programvärd, som också upprätthållit en konventionell »hallå-funktion». Kvällen ha- de under Större delen av ht 1970 följande ut— seende: '
kl 20.00 Det handlar om dig
'kl 20.30 (Vet du vad — liten ordbok i tv
kl 20.40 Matematik på nytt kl 21.00 'TV-nytt
kl 21.05 Vi kallar dom u—länder
studier)
Samtliga program med undantag av Vet du vad har sänts i repris i TV1 antingen på de särskilda vuxenutbildningstiderna på lör- dags- och söndagsförmiddagarna, vid 18— 19-tiden eller på sena kvällstider efter det ordinarie kvällsprogrammets slut. Därutöver har programmen sänts kl 11—12 för AV- centralernas bandning och för hemarbetan- de, skiftarbetande mm. TRU—kvällen bör alltså ha inneburit en ökning av valfriheten för tittare-studerande (dvs för dem som har mottagningsmöjligheter för TV2).
Som tidigare redovisats har det genom- snittliga antalet tittare per program (TV 1 + TV2) varit högt för serien Vi kallar dom u-länder, 620000. Det handlar om dig vi- sar lägre siffror, nämligen 280 000, men då bör också noteras att den serien inte sän- des i repris i TV1 på sen kvällstid. Det är också intressant att konstatera den betydel- se programsättningen i TV1 på samma tid torde ha haft. Vid första sändningstillfället måndagen den 28 september tittade omkring 400 000 (inkluderas TV1-tiderna uppgår an- talet till 545 000). Nästa måndagkväll star- tade i TV1 en tysk detektivserie (3 program av 1 timmes längd), som erhållit en posi- tiv förhandsbedömning i pressen, på TRU- kvällens starttid, dvs kl 20.00. Det handlar om dig som var inledningsprogrammet erhöll då och de två följande sändningstillfällena ca 200000, 130000 och 130000 tittare. Den påföljande måndagskvällen kunde no— teras en höjning till omkring 270 000. Ma- tematik på nytt och Vet du vad uppvisar samma svacka i publikintresset.
Särskilda studier över serierna Det hand- lar om dig, Vi kallar dom u-länder och TRU-kvällen som helhet har genomförts och resultaten kommer att offentliggöras när bearbetning slutförts.
Olika försök med variation i information och distribution har gjorts för att öka för— säljningen av det till kurspaketen hörande skriftliga materialet. Inför hösten 1971 pla- neras inom ett projekt i naturgeografi som har arbetsnamnet Tellus utgivning av en serie häften, som till lågt pris avses försäl- jas i pressbyråns kiosker, i tobaksaffärcr och
De hittillsvarande erfarenheterna pekar på att prioritet bör ges åt arbetet att finna ändamålsenligare former för information, kontakt och återkoppling med studieorgani— satörcr och med enskilda och ett särskilt utredningsarbete har därför påbörjats inom det området.
D FÖRSKOLAN
Verksamheten inom denna sektor har nyli- gen påbörjats. Viss planering och en del förförsök har ägt rum. En särskild PM som tar upp en rad frågeställningar i ämnet ingavs samtidigt med kommitténs anslags- framställning för budgetåret 1971/ 72.
Den nu aktuella tidsplanen för det när- maste inledningsskedet är följande
1970—71 Begränsade itv-sändningar — utprövning av programformer, mottagarsituationer m m. hösten 71 Begränsade etersändningar, tex 1—2 program/ vecka -— utprövning.
Komplettering med lärarprogram, föräldra- program. 1972 Regelbundna sändningar flera dagar i veckan. Effektundersökningar, systemutprövningar, or- ganisatoriska försök etc.
Verksamheten har — under åtminstone ett övergångsskede så länge inte allmän för- skola inrättats — främst som mål att nå de barn som inte kan få del av de nuvarande förskoleresurserna på grund av geografiska eller sociala förhållanden, platsbrist odyl. Etersändning blir då en nödvändig förut- sättning. Det skäl för etersändning som of- ta anförs beträffande värdet av föräldrar- nas och allmänhetens insyn i och känne- dom om programmen kan dessutom sägas ha speciell relevans för denna grupp.
För överblickbar tid kan man inte heller beträffande utnyttjandet av programmen i förskolorna räkna med annan distributions- form än via etern och direktmottagning i anslutning härtill. Möjligheterna att avpas— sa verksamheten i förskolorna efter sänd- ningarna är också goda. Allt för stora in- vesteringar skulle dessutom krävas för en
användning i bandad form. Möjligen kan tv-kassetter och kassettbandspelare erbjuda nya lösningar i framtiden.
3. Vissa aktuella frågor rörande eterdistribution av
utbildningsprogram m m
3.1 Skolprogram via etern eller band
En väsentlig fråga rörande distribution av utbildningsprogram är om produktionen för skolväsendet i fortsättningen skall etersän- das eller distribueras på annat sätt. Man bör härvid skilja på följande modeller.
(1) programmen produceras med sikte på direktmottagning under eterutsändning
(2) programmen produceras med tanke på att användas i bandad form, varvid di- stributionen kan ske på två sätt:
&) programmen etersänds men används först efter bandning
b) programmen distribueras på annat sätt i form av band
SRs skolprogram var från början av typ 1 men har i takt med den tekniska ut- vecklingen och de ökade resurserna på ap- paratsidan inOm skolväsendet alltmer kom- mit att gå över till typ 2.
Möjligheterna att inom skolväsendet be- gagna sig av direktmottagning Via etern (1) begränsas i hög grad av schematekniska svå- righeter när det gäller att passa sändnings- tiderna. Dessa svårigheter ökar i princip på ämneslärarstadiet (högstadiet, gymnasie- skolan) men kan vid stora integrerade skol-
Anvåndningsfrekvens i procent
enheter även föreligga för låg- och mellan— stadierna. Även lov- och studiedagar mm kan göra det svårt att utnyttja programmen, särskilt som de i allmänhet ingår i serier.
Programmen som produceras för använd- ning i bandad form (2) har i allt större utsträckning kommit att ingå i läromedels- paket där de integrerats med andra me- dier. Detta har också lett till att inslagen av tv och radio kan ges en annan utform- ning och mer begränsat omfång än de tra- ditionella >>programmen». SR har använt etern som distributionssätt (2a) medan tex TRUAS använt banddistribution (2b), vilket också är det sätt privata läromedelsprodu- center får välja.
Uppgifterna från SR angående utnyttjan— defrekvensen för skolprogram återges ne- dan. Uppgifterna avser den totala använd- ningsfrekvensen, dvs oavsett om använd— ningen gäller serier eller enstaka program eller fördelningen mellan direktmottagning och användning av programmen i bandat skick. Siffrorna för grundskolan utgör pro- cent av antalet klasser på ifrågavarande sta- dium, medan siffrorna på gymnasialt sta- dium avser procent av antalet lärare i gym- nasium och fackskola.
Stadium Skolradio Skol-tv Avser Lågstadiet 95 80 ht 68 Mellanstadiet 83 62 ht 65 Högstadiet 70 31 ht 65 Gymnasiala stadiet 60 13 ht 67 56 SOU 1971: 36
SR räknar med att de stadier där enligt ovan undersökningarna är av äldst datum numera skall uppvisa högre siffror. Sam- tidigt framhålls emellertid att den i uppgif- terna ingående andelcn av direktmottag— ning (1) klart är på tillbakagång.
Enligt de två färskaste frekvensundersök- ningarna i föregående tabell var fördelning- en mellan direkt och indirekt användning av eterutbudet hos avnämarna (1 resp 2a) föl- jande (helt 100-procentig svarsfrekvens sy- nes inte föreligga på denna punkt).
i mycket nära anslutning till etersändning— en, då de eljest snabbt förlorar sin aktuali- tet.
Huvudparten av SR/UTBs utbud på skol- området utgörs dock av läromedelspaket som täcker ett kursplancmoment eller en hel kurs och som då ersätter andra lärome- del. Dessutom förekommer punktinsatser, där utbudet är ett berikande komplement till övriga läromedel.
Det är alltså här fråga om en statsfinan- sierad verksamhet som ger kommunerna
Fördelning mellan utnyttjande avnämare, procent
Skolradio Skol—tv enbart enbart både— enbart enbart både- Stadium direktmottagning band och direktmottagning band och Gymnasialt stadium (ht 67) 0 93 2 65 20 Lågstadiet (ht 68) 14 48 36 97 0 1
Mer än hälften av SRS hela skolprogram- utbud avser ämneslärarstadierna, dvs gym- nasiala stadiet och högstadiet. På gymna- siet skulle därav — efter jämförelse mellan de två tabellerna ovan — i intet fall radio- program och i mindre än 10 procents fall tv-program användas genom direktmottag- ning. Aktuella uppgifter för högstadiet före- ligger inte men bör med hänsyn till dels den ovan redovisade totala utnyttjandefrek- vensen, dels i stort sett likartade schema— läggningssvårigheter, kunna uppskattas till endast obetydligt överstigande gymnasiets. Ytterligare videobandspelare anskaffas i rask takt och direktmottagningsfrekvensen torde därför komma att bli klart avtagande, vilket f ö gäller även övriga stadier.
Under de närmaste åren kommer dock apparatinnehavet inom vissa delar av skol- väsendet att ha en sådan begränsning att eterdistribution av program av typ 2 fort- farande är motiverad. Även i framtiden kan en produktion av program av typ 1, som alltså är förenad med etersändning, behö- vas, tex aktualitetsprogram. De nyhetssänd- ningar som används inom Språkundervis- ningen kan sägas tillhöra både typ 1 och 2. De används nämligen i bandad form men
möjlighet att erhålla subventionerade läro- medel. Mot denna bakgrund bör det beto- nas att inte bara de tekniskt-praktiska utan också de ekonomiska konsekvenserna för avnämarna inom skolväsendet bör beaktas vid diskussionen såväl om inriktningen av skolprogramverksamheten som om priorite- ringar i fråga om utnyttjandet av den till— gängliga etervolymen.
Vi räknar dock för vår del med att det så småningom blir nödvändigt med en suc— cessiv nedskärning av eterdistributionen av utbudet inom skolväsendet. Skolväsendets behov av tv och radio skulle då i stället till stor del fyllas av läromedelspaket med in- slag av tv och radio i bandad form.
3.2. Disponibel programtid
SRs skolprogram sänds fn via TV1 och P2. I nuläget har därför ännu så länge fun- nits relativt gott om eterutrymme på »Skol- programtid» om även TV2 inräknas. En verksamhet med anspråk på sådan tid är emellertid de vid TRU nu inledda försöken med förskoleprogram. Dessa program bör
kunna sändas i tv under såväl förmiddags- som eftermiddagstid. Ett av de viktigaste målen för projektet -— att nå barn som av olika skäl, bl a geografiska, inte kan få in- lemmas i förskolan — synes emellertid kräva att plats ges i en tillräckligt täckande kanal. Vi har därför i samband med vår anslags- framställning för budgetåret 1971/72 berört dessa frågor och uttryckt önskemålet att förskoleprogrammen första året bereds plats iTVl.
Denna problematik —- en kombination av krav på sändningstidpunkter, sändningsut- rymme och att kanalerna skall vara riks- täckande — går igen i flertalet fall då dylika diskussioner tas upp. Tillgången på lämplig tid för vuxenutbildningsprogram är däremot mera knapp. Detta kan främst bero på att dessa program måste sändas under den tid som är fritid för största delen av målgrup- pen. Samtidigt och av samma skäl är den- na tid mest åtråvärd även för den allmän- na programverksamheten. Det utrymme som på sistone kunnat disponeras, bla genom ett utbildningsblock på kvällstid i TV2, synes emellertid svara mot sändningsbehov och resurser när det gäller nyproduktion. En successiv ökning av sändningsvolymen blir emellertid allt mer aktuell genom det acku- mulerade behovet av återutsändningar. Upp- byggnaden av mediatek kan så småningom minska behovet av återutsändningar av en viss del av utbudet, men ett permanent åter- utsändningsbehov kvarstår, tex i fråga om »uppsökande» kurser.
Härtill kommer behoven av etersänd- ningar för högskolesektorn. Sedan stats- kunskapskursen år 1965—66 har medel icke beviljats SR för ytterligare kurser på uni- versitetsnivå. Nu planeras emellertid vissa kurser av TRU för sändning under 1971/ 72. De får då — bla mot bakgrunden av U 685 tankegångar, vilka refereras i det följande (kap 4) — ses i ett delvis nytt perspektiv. Sambruket med vuxenutbildning- en i fråga om vissa kurser på högskole- nivå, vilket efter hand kan förväntas öka, kommer att åtminstone delvis kräva attrak- tiv programtid även för högskoleprogram- men.
Vi har här nöjt oss med att belysa en del av de aktuella problemen kring sändnings- utrymme och sändningstider. De beräkning- ar som presenteras i avsnitt 7.4 såsom en följd av den nu förutsebara utvecklingen pekar emellertid mot ett behov av sändnings- utrymme för utbildningsändamål omkring år 1975 som är avsevärt större än det nu dispo— nerade. Från delvis andra utgångspunkter behandlas sändningsfrågor f n också av 1969 års radioutredning (RUT 69). Denna utred- ning har bl a dels att klarlägga behovet av program för utbildning och samhällsinfor- mation, dels att ge förslag till tekniska lösningar för ökning av sändningsutrymmet och hur detta bör disponeras. Tills RUT 69 lagt fram sina förslag får därför — liksom nu — det för utbudet av utbildningspro- gram ansvariga organet överlägga med de sändningstidsdisponerande kanalerna om sändningsutrymme och -tider.
3.3. Återkoppling
En av de vanligaste erinringarna mot att använda tv och radio i utbildningen är den minskade lärarkontakt eleven får och den ensidighet som därigenom kan uppkomma i informationsflödet.
I den typ av läromedelspaket som TRU ut- vecklar för tekniska fakulteten i Linköping och för skolsektorn och som också ingår i SR/ UTBs utbud har dock tv- och radioinslagen utformats så att de i bandad form på bästa sätt skall kunna utnyttjas i lärosalsbunden un— dervisning. I dessa paket ingår en rad mo- ment som bla i förening med medieväxlingar främjar gruppverksamhet, vilket medför en be- toning av lärarens funktion att ge handledning och återkoppling som bekräftelse på gjorda framsteg.
Också när det gäller undervisningspro- gram som distribueras via etern för direkt— mottagning, särskilt individuell sådan, kan de ursprungliga återkopplingssvårigheterna mötas genom åtgärder ingående i själva pro- gramkonstruktionen. Främst gäller detta vid färdighetsträning. I radions språkkurser har sedan länge deltagarna kunnat aktiveras på liknande sätt som numera sker i inlärnings- studior. Bla matematikkurserna, TRUS så-
väl som Sveriges Radios, innehåller också dylika moment.
Åtgärder vid sidan av programmen kan både stimulera elevaktiviteten och ge till- fälle till återkoppling. Hit hör tex kom- pletterande korrespondenskurser att bearbe— tas individuellt eller i grupp, studiecirkel- verksamhet med ledare samt kortare kurser eller seminarier med lärare. TRUS kurser har, som ovan framgått, i flera fall kombi- nerats med korrespondensmaterial, och stu- dieförbunden har i ökande utsträckning an- vänt TRUS kurser inom studiecirkelverksam- heten. Ovan har givits ytterligare ett exem- pel på ett försök med återkoppling, nämli- gen erbjudande att sända in svar på ett diagnostiskt prov i företagsekonomi, vilket ledde till att 18 000 svar insändes.
Emellertid torde den tekniska utveckling— en ge möjlighet till återkopplingsarrange- mang mellan elev och lärare även i själva sändningsögonblicket.
Sålunda har TRU bekostat utvecklingsarbe- te med en elektronisk svarsanalysator (ESAU) som försöksvis används i intern universitets- och högskoleundervisning för tvåvägskommu— nikation. ESAU som är en elektronisk men— tometer, kan emellertid också under vissa för- utsättningar anslutas till rikets telenät, vilket skulle göra det möjligt att vid direktsändning från studio etablera tvåvägskontakt mellan ele- ver som sitter i sina hem och lärare i en central eller regional studio. Mentometern anslutes till en dator och läraren kan få mycket snabba informationer om hur mycket eleverna förstår av den undervisning som meddelas och på så sätt omedelbart under sändningen anpassa sin information. TRU bedriver fn visst utveck- lingsarbete för att kunna realisera projektet.
3.4. Några utländska försök
Det är mycket svårt att få aktuellt mate- rial till en överblick av den eterundervisning som förekommer i olika länder. Vi har för- sökt följa utvecklingen genom att bevaka facklitteraturen och låta medarbetare göra studieresor och deltaga i internationella sym- posier och konferenser.
Användningen av etersända skolprogram är så internationellt etablerad att den här kan lämnas åsido. Av större intresse är för- söken att kombinera direktmottagen eter-
distribuerad vuxenundervisning med olika former av återkoppling. Vid en rad studie- konferenser arrangerade under medverkan av Europarådet har dessa frågor diskuterats. Följande uppgifter har i regel kunnat häm- tas ur det kompendium som publicerades under titeln Multi Media Systems av In- temationales Zentralinstitut fiir das Jugend- und Bildungsfernsehen i Miinchen till den senaste av dessa konferenser, Vilken hölls i Miinchen 29.4—5.5.1970. Man har vid de där beskrivna försöken mest intresserat sig för dem som registrerat sig eller på annat sätt visar en hög ambitionsnivå. Det bör dock poängteras att de etersända program- men i allmänhet också följs, mer eller mind— re reguljärt, av ett många gånger större an- tal tittare.
I provinsen Quebec i Canada är projektet Tevee ett försök att ge befolkningen i ett visst område, som drabbats av stor arbetslöshet och där en stor del av befolkningen har mycket kort grundutbildning, en möjlighet att få en ut- bildning som motsvarar årskurserna sex—nio i grundskolan. Genom utformningen av kurs- materialet och kombination med olika sociala aktiviteter vill man också stimulera deltagarnas sociala utveckling. Experiment bygger på en kombination av tv, sociala aktiviteter samt brevstudier. Härvid används bla datorer, re- petitionscentra och hembesökare.
Måndag—fredag sänds tv-program om 75 minuter. En gång i veckan samlas deltagarna i lokala Tele—Clubs och ser ett 30-minuters program som ger stoff till en diskussion om ett soeio—ekonomiskt problem. Resultatet av diskussionen sänds in till Tevee som publice- rar en sammanställning av dem i pressen.
Parallellt med tv-programmen förekommer brevstudier. Två gånger i veckan svarar del- tagarna på frågeformulär genom att markera på datakort. Korten sänds in och rättas varpå resultaten lagras för varje deltagare. Dessa er- håller bl a uppgift om procenttalet rätta svar. Alla som önskar kan deltaga i slutexamen även om de inte på detta sätt registrerats av Tevee. Repetitionscentra är öppna en gång i veckan och ger möjlighet för deltagarna att diskutera sina svårigheter och få hjälp av en lärare. Hembesökare tar regelbundet kontakt med alla deltagare. Man har upphört med enskilda pedagogiska »tutors» och rådgivning- en är mer av medmänsklig än fackmässig na- tur. För att leda diskussionerna vid Tele-Clubs har man rekryterat sk »animateurs» som följt en kortare träningskurs i att leda grupparbete.
Telekolleg i Bayern ger utbildning till fack- skoleexamensnivå under 21/2 års kvällsstudier. Undervisningen bygger på ett 30-minuters tv- program varje vardagskväll, tryckt material, brevstudier och Telekolleg-dagar. Dessa arran- geras ungefär var tredje lördag under förmid- dagen då man träffas lokalt i grupper om 15—20 deltagare under ledning av en lärare. Denne rättar också de arbetsuppgifter som del- tagarna skall sända in var tredje vecka. Vid Telekolleg-dagen kan alltså resultaten diskute- ras individuellt. 2900 elever vid Telekolleg hade i november 1969 avlagt slutexamen.
I Japan har tv-bolaget NHK sedan 1963 ord- nat undervisning som motsvarar Senior High School (årskurs 10—12) genom en kombina- tion av tv-program, brevstudier och för varje år 20 dagars obligatoriska seminarier osv vid en skola med sedvanlig undervisning. Hösten 71 startar försökssändningar för ett »universi- ty of the air». Först 1973 räknar man dock med att kunna starta den reguljära verksam- heten. Uppläggningen planeras bli ungefär den- samma som vid High School med tv-program och två veckors seminarier och handledning varje sommar.
I USA har också sedan länge undervis- ning givits genom etern på såväl High School-, Junior College- som universitetsnivå. När Bos- tons [t'-High School startade 1968 gjorde man en stor kampanj för att få ideella organisa- tioner, privatpersoner och företag att ställa lokaler till förfogande för »neighbourhood groups», som träffas varje vardagskväll till- sammans med en »tutor» och ser program- men. Den sista delen av programmet sänds alltid »live» och det finns möjlighet att ringa in frågor till programledarna. Chicago Junior College sänder bla på dagtid, delvis därför att verksamheten särskilt är avsedd för hemma- fruar och interner. De registrerade deltagar- na skickar in brevsvar en gång per vecka och deltar om möjligt i grupparbete. Läraren vid dessa kan i allmänhet nås dagligen per tele— fon och tv-läraren kan nås två timmar per vecka. Redan när man hade 600 »credit students» per kurs var utgifterna nere på en nivå som motsvarade reguljär undervisning. Kurserna används också inom denna genom direktmottagning och i bandad form.
På universitetsnivå kan nämnas ett försök i Polen att ge de grundläggande kunskaperna inom den tekniska universitetsutbildningen ge- nom tv-program, grupparbeten och brevstu- dier. De registrerade deltagarna måste ha till- stånd från sin arbetsgivare men har då ock- så rätt till tre dagars ledighet per månad för
att delta i seminarier om de inte har möjlig- het att ta mot programmen i grupp på arbets- platsen tillsammans med en handledare.
I England har det mycket uppmärksamma- de Open Universizy efter flera års förberedel- ser börjat sin undervisning i januari detta år. Organisationen är instiftad som ett helt själv- ständigt universitet. Undervisningen består av etersända föreläsningar i tv och radio, semina- rier vid lokalt organiserade studiecentra, (där de studerande också har möjlighet att se pro— grammen i bandad form), internatkurser om två veckor under sommaren samt brevstudier. Arbetsmaterialet består av häften, laborations- satser och prov (en del självrättande, en del sänds in för hand- eller maskinrättning).
Under det första året har 25 000 studerande antagits. När verksamheten är fullt utbyggd be- räknar man antalet studerande till 300 000. Ur- valet av studerande sker inte uteslutande utifrån de sökandes formella meriter utan också efter en bedömning av vilka elever som har de bäs- ta möjligheterna att klara sig.
I mer eller mindre avancerade former an- vänds itv alltmer inom högskoleundervisningen i olika länder. Den snabba utvecklingen på området har speglats i en rad konferenser som ordnats inom ramen för Europarådets kulturella verksamhet. Från den senaste kon- ferensen, som hölls i Utrecht i oktober 1970 föreligger rapporter om verksamheten i olika länder.
3.5 Den tekniska utvecklingen
Den tekniska utvecklingen i fråga om eter- distribution utreds f n av RUT 69, som bl a har att ta ställning till olika möjligheter att öka etervolymen genom kanalklyvning mm. Också utnyttjandet av satelliter kan på lång sikt inverka på dessa frågor.
Den snabba tekniska expansionen på and- ra områden kan dock komma att göra ut- nyttjandet av etern mindre betydelsefullt. Speciellt intressanta är möjligheterna att an- vända tv-k-assetter men också system med överföring av tv— och radioprogram via ka- bel. Nya sätt att utnyttja datorer kan också påverka utvecklingen. Dessa områden beva- kas bl a av två särskilda företag som etable- rades inom Statsföretag AB under 1970. De kommer därvid särskilt att beakta under- visnings- och folkbildningsväsendets intres- sen.
Det förefaller mycket osäkert när de ny- heter som redan presenterats kan komma till praktisk användning i större skala i vårt land. Det är mycket troligt att det kommer att ta lång tid innan de nya apparaterna fått en sådan spridning att de avsevärt mins- kar betydelsen av att utnyttja etern för dis- tribution av utbildningsprogram. Enligt be- dömningar i en av statskontoret utförd ex- pertutredning, presenterad under titeln En framtidsbedömning med Delfi-teknik, 1971, kommer tv-bandspelare att få en lika all- män spridning som tv-apparater nu har först i mitten av 1980-talet. Även om tekniska förutsättningar föreligger i form av appa- rater odyl åtgår erfarenhetsmässigt en av- sevärd men ofta förbisedd tid till utveck- ling av pedagogiska system och studiema- terialets utformning (» mjukvara»).
Även om eterutbudet kommer att minska på vissa områden kommer det att öka på andra. Vi räknar därför med att det totala behovet av eterutrymme för utbildningspro- gram kommer att vara detsamma eller öka under de närmaste decennierna.
4 Sammanfattning av insatsbehov och
utvecklingsmöjligheter
Den uppfattning om användningssätt och utformning beträffande tv och radio i un- dervisningen som låg till grund för tillkoms- ten av TRU-kommittén och dess produk- tionsenhet har ganska snabbt förändrats. Det är numera ofta missvisande att beskriva pro— duktionen enbart i termer av radio- eller tv-program. I stället produceras i regel kur- ser eller kursavsnitt med inslag av skilda medier. Bla behovet att efter en samman- vägning av bla ekonomiska och organisa- toriska effekter kunna göra bästa möjliga val mellan medierna har ställt stora krav på tillkomsten av utvecklade måldokument.
Tv— och radioinslag förekommer således tillsammans med andra medier såsom tryckt material, lärarledd undervisning m m. Ofta är dessa integrerade så att den samlade pro-. dukten får en direkt undervisningsbärande funktion. Radio/tv-avsnitten kan dock i va- rierande grad ha en självständig ställning. Stor spännvidd råder härvid mellan olika ämnen och kurstyper.
Vi har kunnat konstatera att det är möj- ligt att genom omsorgsfull planering och lämpligt medieval framställa läromedelssy- stem för utbildningsväsendet, som med bi- behållet utbildningsmål minskar undervis- ningsvolymen jämfört med traditionell upp- läggning, dels genom kortare kurstid, dels genom minskat lärarbehov. I vissa fall har man i stället kunnat uppnå ett större mål inom samma resursramar.
Särskilt värdefulla erfarenheter har vi
fått av verksamheten med eterdistribuerad undervisning inom vuxenutbildningssektorn. Det har bla visat sig möjligt att stimule- ra också sådana grupper som har kortare grundutbildning och som man därför sär- skilt velat nå, att deltaga i TRUS kurser. Det resultat av försöksverksamheten på det- ta område som sammanfattningsvis främst bör framhållas är att produktionen och sänd- ningen för att nå dessa grupper måste åt- följas av omfattande åtgärder för informa- tion, service och uppsökande verksamhet.
Produktionen för skolväsendet av läro- medel med tv och radio domineras fn av utbudet från SR/UTB. Detta upptar en stor del av etervolymen för utbildningsprogram. Endast i alltmer begränsad utsträckning ut- nyttjas dock detta utbud för direktmottag- ning. Direktmottagning förekommer fram- för allt på låg- och mellanstadiet. Lärome- delssystem av den typ som nu produceras inom SR/UTB och TRUAS kommer därför av allt att döma att så småningom enbart distribueras per band, även om man för den närmaste framtiden kan räkna med i stort sett samma eterbehov som nu.
Detta sammanhänger bl a med skolväsen— dets behov inte bara av själva läromedlen utan också av den subvention som denna produktion och distribution innebär för av- nämama. Produktionen förutsätter både ett kostsamt utvecklingsarbete och dyrbara tek- niska resurser. Först när TRUAS samlade
försök genomförts kan man få en klarare uppfattning av de pedagogiska, ekonomis- ka och organisatoriska effekterna för skol- väsendet av en användning samtidigt i flera ämnen av läromedelssystem. Genom verk- samheten vid SR/UTB och TRUAS har man dock redan fått goda erfarenheter på olika delområden. Man torde alltså kunna förutse ett stort behov av läromedelssystem inom ungdomsskolan. Härtill kommer tex de växande behoven av utbildning inom vårdyrkessektorn. Läromedelspaket med re- lativt stora inslag av tv torde vara väl läm- pade att täcka en del av dessa behov.
De speciella kraven på bl a individualise- ring inom arbetsmarknadsutbildningen har kunnat tillfredsställas genom av TRU pro- ducerade läromedelssystem. Ytterligare in— satser synes bli motiverade inom denna ex- panderande sektor.
Resultaten av TRUS försöksverksamhet på universitetsnivån är något motsägelse— fulla. I och för sig synes läromedelssyste- men kunna ge samma behållning i fråga om kunskaper och rationaliseringseffekter som inom övriga sektorer. Det har dock i vissa fall visat sig svårt att ta till vara de senare p g a en rad faktorer i det nuvaran- de högskolesystemet. Detta gäller framför allt läromedelssystem av den typ som pro- ducerats för tekniska fakulteten i Linkö— ping. Det har också visat sig svårt att spri- da användandet av dessa paket till andra institutioner bla beroende på skillnaderna i studieplanerna mellan olika högskolor. Ökade möjligheter för institutionerna att un- der eget redovisningsansvar fördela ansla- gen mellan lärare och läromedel kan vara en av förutsättningarna för att insatser i dessa fall skall vara motiverade. I andra fall har särskilda förhållanden gjort det av- sevärt lättare att införa läromedelssystemen. Det gäller t ex kursen i företagsekonomi, där det är brist på lärare, och DYRK-kurserna i helt nya ämnen, där det är brist på både lärare och läromedel. Allmänt gäller dock också för universitetssektorn att det finns ett stort behov av resurser för utvecklings- arbete i fråga om läromedel med större in- slag av radio och tv.
Möjligheter att bättre utnyttja tv och ra- dio inom den eftergymnasiala utbildningen bör emellertid stå att finna i annan bjud- ningsform än genom läromedelspaket med bandade inslag av radio och tv insatta i en traditionell, lärosalsbunden undervisning. Det kan erinras om att UKÄ redan i sitt yttrande över 1960 års radioutredning fram- förde ett förslag om eterdistribuerad under- visning. Numera har emellertid också U 68 — bla i debattskriften om den högre ut- bildningens funktion och struktur — redovi- sat en rad synpunkter som talar för att eter- distribuerad undervisning på sikt bör bli ett väsentligt moment i den högre utbildningen.
Bla framhåller U 68 behovet av ett nex- pansionskärl» i utbildningssysternet för att kun- na ta hand om en del av den ökade efterfrå- gan på traditionell universitetsutbildning.
Möjligheterna att verkligen kunna utnyttja ett system med återkommande utbildning för- utsätter ianspråktagande av bl a tv och radio.
Deltidsstudier, ofta i kombination med kor- tare heltidskurser, kan komma att öka i om- fattning och förutsätter flexibla distributions- former.
U 68 har redan tidigare föreslagit konkret försöksverksamhet med modellförsök för di- stribution av högre utbildning. Verksamheten skall enligt Kungl. Maj:ts uppdrag bedrivas av UKÄ. I de skisserade projekten som torde komma att bedrivas i begränsad omfattning, finns av naturliga skäl inte i utgångsläget förutsatt några direkt eterdistribuerade insat- ser. Tv och radio förutsätts dock kunna kom- ma till användning i projekten. Emellertid bör enligt vår uppfattning särskilt det projekt som benämns »vuxenskolemodellen» — en kom- bination av brevstudier och heltidsstudier — vara särskilt lämpat för vidareutveckling till insatser med etersänd undervisning.
Med utgångspunkt från U 68s resonemang och TRUS erfarenheter kan dessa tankar fö- ras vidare, utöver vad U 68 anfört.
Det är således fullt tänkbart att denna ut- veckling leder till att det visar sig att viss grundläggande utbildning kan inhämtas indi- viduellt eller i grupper utan att det till alla delar förutsätter en institutionsbunden under- visning. Läromedelssystem med lätt tillgängliga delar blir en förutsättning härför. En viss del eterdistribuerad högskoleutbildning har också en rad andra fördelar.
Den lärarledda undervisningen, som — lik- som en utbyggd studierådgivning — är en själv- klar förutsättning för genomförandet även av eterkurser, kan koncentreras till sannolikt myc—
ket korta perioder och inte kräva särskilda fas- ta resurser; härigenom bör stora besparingar kunna nås i fråga om lokaler och utrustning vid universiteten liksom givetvis minskade lä- rarkostnader.
Resurser skulle kunna omfördelas från grundutbildning till högre stadier och till forsk- ning. Det bör framhållas att det är möjligt att flexibelt utnyttja samma material via olika distributionsvägar. En kurs som produceras för användning via etersändning kan också användas i bandad form. Samtidigt med eter- sändning primärt avsedd för individuell eller eljest starkt decentraliserad mottagning bör ma- terialet således också kunna utnyttjas inom in- stitutioner som så önskar genom direktmottag— ning eller i bandad form. Den eterdistribuera- de kursen bör kunna sändas i olika versioner även tidsmässigt: Utspridd över lång tid för deltidsstuderande och allmänt vuxenstuderan- de, i koncentrerad form för heltidsstuderan- de, med olika reprissändningar o dyl.
Uppföljande verksamhet av olika slag i an- slutning till eterkursema bör, liksom fn är fallet vid olika slag av decentraliserade kur- ser och universitetscirklar, kunna bedrivas av såväl universitetsmyndighetema som studieför- bunden. Allt ansvar för studieplaner och ex- amination måste dock självfallet även i fort- sättningen helt åvila universitetsmyndigheterna.
De positiva effekterna av att etersända hög- skolekurser förstärks av att man samtidigt — som redan antytts — får ett utbud som gagnar även vuxenutbildningen, även om vissa revide- ringar kan behöva göras. Om den inledda sats- ningen på vuxenutbildning av nuvarande in- riktning skall fullföljas blir det nödvändigt att efter hand kunna ge alltfler kurser även på högskolestadiet. TRU arbetar fn med fle- ra kurser som avses kunna användas på det- ta sätt, nämligen kurserna Företagsekonomi (ca 7 poäng), Nationalekonomi (20 poäng), Ar- betsmarknadsteknik (20 poäng), och Undervis- ningsteknologi (20 poäng). TRUS arbete inom vuxenutbildningen pekar också på ett behov av vertikal kursplanering, så att man kan fort- sätta studierna från nivå till nivå (grundskola, gymnasieskola, högskola) genom olika former av modulsystem. Som exempel på en sådan vertikal användning kan nämnas att TRU un- der 1970/71 och 1971/72 sänder en allmän vuxenutbildningskurs i Arbetsmarknadskunskap. En etersändning av 20-poängskursen i Arbets- marknadsteknik skulle då kunna ses som en kompetensgivande fortsättning på den allmänna kursen.
Det är rimligt att anta att vuxenutbild- ningen i dess olika former i framtiden kommer att kräva den största delen av det
för utbildningsprogram tillgängliga eterut- rymmet, bla beroende på dess »uppsökan- de» effekt. Direktmottagning, oftast i hem— met, underlättar för många studerande att genomföra kurserna.
— I fråga om den kompetensinriktade ut- bildningen torde på lägre nivåer i all- mänhet fordras särskilt utvecklade kurser som är anpassade till de vuxnas förut- sättningar och intressen. På högre nivåer kan, som ovan framhållits, samma utbud ligga till grund för den ordinarie under- visningen och vuxenutbildningen. — Ännu större behov torde dock finnas av allmänorienterande kurser. Hit kan bla räknas vissa kurser som täcker en del av studieplanerna på högstadiet utan att vara direkt kompetensinriktade. Språk- kurser som går från nybörjarnivå till mer avancerade stadier har visat sig samla särskilt många deltagare. — Det yrkesinriktade utbudet har hittills vänt sig till vissa yrkesgrupper, tex kur- ser för jordbrukare och den fortbildnings— insats för lärare som ingår i SR/UTBs verksamhet. Många andra yrkesgrupper har motsvarande behov av fortbildning. Radio- och tV-inslagen i de läromedels— paket som kan komma att produceras för detta ändamål kan antingen distri— bueras via etern eller per band. Det har flera gånger framhållits att vux— enundervisningen måste vara förenad med olika former av uppföljningsverksamhet för att helt kunna fylla sin uppgift. För detta krävs stora insatser och förmodligen ock- så en förstärkning av organisationen på mot- tagarsidan.
Behovet av radio och tv inom förskolan kommer att öka under de närmaste åren. Etersändning blir här en naturlig förutsätt- ning för verksamhetens genomförande.
11. Förslag
5 .1 Behov av tv och radio i undervisningen
5.1.1 Översikt av behoven inom olika sektorer
Ansvaret för att det finns tillgång till effek- tiva läromedel inom utbildningsväsendet åvi— lar ytterst statsmakterna. Detta gäller inte minst om läromedel i vilka ingår inslag av tv och radio. Jämfört med det totala läro- medelsbehovet rör det sig dock här om en mycket begränsad men expanderande del. Radio- och tv-inslagen kan vara avsedda att
eterdistribueras för att tas emot direkt av de studerande eller kan användas i bandad form. De kan då distribueras per post eller bandas på en AV-central vid etersändning.
I kapitel 4 redovisades de behov av läro- medel med inslag av tv och radio som man kan förutse mot bakgrund av den verksam- het som bedrivits av SR/UTB och TRU in- om olika sektorer. En översikt med delvis andra utgångspunkter visar att det för den närmast överblickbara framtiden finns be- hov av samhällsstödd produktion av läro- medel med inslag av tv och radio på föl- jande områden. —— Barnstugeutredningens uppdrag avser formerna för en förskola som på sikt kommer alla barn till del. Framför allt under uppbyggnadsskedet, men enligt barnstugeutredningens bedömning också i fortsättningen, behövs förskoleprogram i radio och tv. Under överskådlig tid finns alltså ett stort behov av både produk-
53. Förslag om ny produktionsenhet
tion och sändningsutrymme som stöd för denna verksamhet. Inom skolväsendet förutses inte minst på grund av nya läroplaner och arbets- former ett stort behov av läromedelssy- stem, som bl a ger möjlighet till en indi- vidualiserad och aktiverande undervisning och ett rationellt utnyttjande av tillgäng- liga resurser. Grupperingen av stoffet in- om ungdomsskolan på större arbetsom- råden osv kommer också att ställa allt större krav på läromedlen. Inte minst verksamheten vid SR/UTB har visat på fördelarna med att härvid utnyttja inslag av radio och tv.
Resultat kommer här att uppnås suc- cessivt. En samlad bild av de ekonomiska och organisatoriska effekter läromedel med sådana inslag har är det dock svårt att bedöma innan bla TRUAS' samlade försök genomförts. Härmed sammanhäng- er den i 3.1 diskuterade frågan om eter- eller banddistribution av tv- och radio- inslagen, vilken också kommer att be- handlas i det följande. Behovet att effektivisera den högre ut— bildningen genom ett bättre utnyttjande av såväl de studerandes som lärarnas ar— betstid kräver bl a ökade insatser av läro- medelssystem. I högre grad än i dag kan tv- och radioinslagen utgöra väsentliga delar av dessa läromedel, förutsatt att de kombineras på ett lämpligt sätt med lä- rarinsatser och att man utnyttjar olika
tekniska distributionsmöjligheter, tex för uppspelning enskilt eller i grupp. Det finns ett flertal ämnesområden där stof- fets art eller brist på lärare och/eller lä- romedel föranleder ett särskilt behov av sådana läromedel.
Stor vikt bör också tillmätas metoder- na för införande av sådana läromedels- system. En fortsatt försöksverksamhet kan klargöra de pedagogiska och organisato- riska effekterna på undervisningen av att vissa inslag etersänds.
I samband med vuxenundervisningen nämns i det följande bl a behovet av kur— ser på efter—gymnasial nivå för studeran- de med eller utan avsikt att uppnå viss kompetens. Man kan vidare förutse myc- ket omfattande behov av nya läromedel i ett system, som bygger på den av U 68 lanserade principen med återkommande utbildning. Då kommer tex önskemålet om en decentralisering av utbildningen och de studerandes behov att lägga upp sina studier på olika sätt att göra det nöd- vändigt att utnyttja de tekniska resurser som kan underlätta lösandet av dessa problem. I perspektivet finns då också ett stort behov av olika former av eter- distribution (lokal, regional, rikstäckan- de). Inom vuxenundervisningen förekommer både kompetens-, allmän- och yrkesinrik- tade kurser och gränserna mellan dessa och övrigt utbildningsväsende är ofta fly— tande. Stora insatser på dessa områden görs bla av stat och kommun. För att komplettera och stödja dessa krävs inte bara att man utvecklar läromedel som passar vuxenstuderande utan också att man utnyttjar eterdistribution för att nå alla och underlätta eller över huvud taget göra det möjligt för dem att studera. Un- der de närmaste decennierna kommer en mycket stor del av befolkningen att allt- jämt ha haft 7-årig folkskola som enda grundutbildning vid sitt inträde i arbets- livet. I dagens läge är detta fallet beträf- fande 70 % av de yrkesverksamma. Sär- skilt i den stora gruppen invandrare finns många med en mycket varierande och
i många fall bristfällig skolbakgrund. Det är en viktig uppgift för vuxenundervis— ningen att nå alla dessa människor. Det räcker dock inte med att bara ge möj- lighet till studier, man måste finna for- mer för cn uppsökande verksamhet för att därigenom söka minska eller undan- röja de psykologiska hinder många vuxna upplever inför deltagandc i studieverk- samhet. För att utbudet av vuxenunder— visningen inte bara skall utnyttjas av en studiemedveten minoritet krävs därför, )som betonats flera gånger i det föregåen- de, nya kontaktmetoder och effektiva uppföljningsåtgärder. I anslutning till or- ganiserandet av dessa verksamheter bör man också beakta att det kan behövas möjligheter till korrespondensstudier i an- slutning till den etersända undervisningen. Dessa brevstudier bör kunna ingå som en av delarna i kursen som helhet.
Ett konstant utbud över etern av un— dervisningsmaterial i t ex kärnämnena på grundskolans högstadium är ett önskemål från folkbildningsvärlden som återkom- mit i den nu aktuella jämlikhetsdebatten. Detta krav står i samklang med den prio— ritering som statsmakterna givit dessa äm- nen inom studiecirkelverksamheten. Mot- svarande behov beträffande högre nivåer kommer successivt att öka. Det är sålun— da ett självklart önskemål att man också underlättar möjligheterna att nå högre kompetens genom kurser på gymnasie- och högskolenivå osv. I detta samman- hang kan anföras det av kompetensutred— ningen framförda förslaget att de särskil- da förkunskapskraven för olika linjer i högskolan skall kunna uttryckas som de- lar (moduler) av gymnasieskolans kurs i respektive ämne. I samband härmed före— slår utredningen att man inom vuxenut- bildningen skall ha möjlighet att få un- dervisning i sådana delar av gymnasie- skolkursen och få kunskaperna dokumen- terade.
De allmäninriktade kurserna kan ha till uppgift, dels att ingå i en allmän med- borgarutbildning, tex genom att öka kän- nedomen om hur det svenska samhället
fungerar och förändras och om interna- tionella förhållanden, dels att berika fri- tiden, tex genom kurser i språk, estetis- ka ämnen osv. Som berörts i kap. 2 är antalet deltagare i studiecirklar i anslut- ning till eterutbudet ännu relativt litet. Antalet tittare/ lyssnare är dock sett från utbildningssynpunkt stort och betydelsen av detta bör inte underskattas i en initial— situation av den typ som rått under TRUS försöksverksamhet.
Yrkesinriktade kurser behövs inte bara inom t ex gymnasieskolan, som redan be- rörts, utan också inom statliga verk, tex inom SIDA, som bland de statliga myn- digheterna antagits komma att stå för den största enskilda rekryteringen av ny personal under 1970-talet. I stor utsträck- ning kommer denna personal att få upp- gifter som experter i u-länderna. Också inom andra verk och myndigheter före— kommer en omfattande utbildning och fortbildning. Vissa delar av den övriga vuxenundervisningen kan ingå i intern- och fortbildningsutbudet såväl för yrkes- grupper inom den offentliga som den pri- vata sektorn. Samtidigt finns det själv- fallet ett behov av mycket specialiserade yrkesinriktade kurser, tex inom industri och handel, och det kan vara motiverat med resurser för ett samhällsstöd också för sådan utbildning. Fortbildningen av jordbrukare hör t ex till denna grupp och för denna har med framgång också an- vänts radio och tv med eterdistribution.
Inom arbetsmarknadsutbildningen har man redan goda erfarenheter av lärome- delssystem som ger möjlighet till indivi- dualisering och ett effektivt utnyttjande av lärarresurserna. Inom detta område finns stora behov av speciella läromedel och i många fall bör de troligen inne— hålla ganska stora inslag av tv och radio. Endast i begränsad utsträckning torde det i detta fall vara motiverat att utnyttja eterdistribution.
Särskilda utbildningsinsatser måste ock— så göras för vissa grupper inom samhäl- let, tex handikappade och invandrare. Såväl SR/UTB som TRUS erfarenheter
(t ex kurserna Svenska för invandrare resp Arbetsmarknadskunskap på finska) pekar på att etersända tV- och radiopro- gram är viktiga inslag i insatserna för "invandrare. Vid flera tillfällen (senast i riksdagsmotion 1971: 201) har betonats behovet av insatser i radio och tv för handikappade.
5.1.2 Förutsättningar för att täcka behoven
En närmare analys visar, att de ovan i all- männa termer redovisade behoven av läro- medel med inslag av tv och radio i första hand utgår från en eller flera av följande förutsättningar:
1 Sådana inslag av bild och ljud i läro- medlen som kräver vissa speciella resurser för produktion och återgivning. 2 Distribution genom etern. 3 Finansiering av produktionen genom anslag. (1) Läromedlen utgörs numera i allt stör— re utsträckning av system där man beaktar allt det som ingår i undervisningssituatio- nen. Utöver lärar- och elevinsatserna söker man integrera de för varje särskilt fall lämp- ligaste medierna, dvs tryckt material, bild- och ljudinslag genom filmer, tv/ videoband, radio/ljudband osv. Tv- och radioinslagen kan ha »förbrukningskaraktär», tex en del av det material som används i inlärnings- och itv-studior, men de kan- också utgöra delar av läromedelssystem. För produktion av dessa inslag krävs särskilt i. det senare fallet dyrbar utrustning och tillgång till spe- cialister i fråga om läromedelskonstruktion och teknik. Arbetet med att bygga upp läro- medelssystem kräver nämligen ett nära sam- arbete mellan ämnesexperter, producenter för de olika ingående delarna samt teknisk personal och utrustning. Det har ofta diskuterats om film eller videoband vore att föredra i— undervisnings- sammanhang. Det torde numera inte» råda något tvivel om att en av fördelarna med tv framför film är möjligheterna till snabb revidering av det producerade materialet. Det är emellertid inte möjligt att generellt konstatera att det ena mediet är bättre än det andra. I de flesta tv-program ingår film-
inslag och i många fall är ett tv-program en film som distribueras över etern, ev via en överföring till videoband. Fördelarna med resp medium varierar beroende på in- nehållet, behovet av speciella produktions- former, mottagarsituation etc. Övergång till tv/filmkassetter kommer att än mer utsud- da skillnaderna. Med hänsyn härtill har vi inte funnit det nödvändigt att vidare ut- veckla denn'a fråga. De produktionsresurser som diskuteras i detta betänkande måste liksom de nu. befintliga vara utrustade med såväl elektronik- som filmresurser.
Behov av en speciell resurs för produktion av läromedel med tv och radio m m före- ligger enligt vår mening
(2) De bild- och ljudinspelningar som be— handlats ovan kan distribueras till motta- garna på olika sätt. Filmer och bandkopior kan sändas med post eller bud men i många fall är det önskvärt att använda eterdistri— bution direkt till mottagarna. Som en mel- lanform kan man betrakta etersändning till AV-central eller dylikt, vilken sedan distri- buerar bandkopior till mottagarna.
Distribution av band behöver inte kom- menteras närmare, då den i princip inte av- viker från läromedelsdistribution i övrigt. I många fall sker dock distributionen av band i flera led. Ett s k moderband skickas till en AV-central, där man gör erforderligt antal kopior som i sin tur kan ställas till deras förfogande som skall använda dem.
Etersändning kan vara motiverad på olika sätt inom olika sektorer av utbildningsvä- sendet. Här skall endast nämnas de väsent- ligaste motiven för etersändning. —' Vad beträffar förskoleprogram är eter- distribution en förutsättning för att de skall nå alla barn, alltså även dem som tillbringar dagarna i sina hem eller i fa— miljedaghem. Barnstugeutredningen räk— nar' också med att förskoleprogrammen skall bli ett fast inslag i utbudet i radio och tv. — När det gäller vuxenundervisning önskar man bla stimulera allt fler med kort grundutbildning att deltaga och det kan ske genom användande av massmedier — främst tv — så att utbudet når direkt
ut i hemmen. Genom eterdistribution kan man också nå ut med undervisning till bl a glesbygder, vilket kan utgöra den enda möjligheten för många människor att få den undervisning som behövs. Möj- lighet till återkoppling har i dessa fall hittills kunnat ges tex genom korrespon- densinstitut och sk telefonjourer. Den tekniska utvecklingen kan ge större möj- ligheter härvidlag (jfr 3.3). — Inom det reguljära utbildningsväsendet har man genom etersändning och den där- med förenade subventioneringen snabbt och effektivt kunnat sprida nya pedago- giska idéer och nytt material till hela lan- det. Eterundervisning har också utgjort en förutsättning för genomförandet av vis- sa reformer i läroplanen, då brister i lä- rarutbildningen i tex engelska, matema- tik och musik kompenserats genom olika programserier för lärare och elever. Eterdistribution ger möjlighet till aktuali- tet men kan också vara ekonomiskt moti- verad och kan medverka till att rationalise- ra undervisningen. Där inte speciella skäl talar för etersändning blir valet av distri- butionsform en ekonomisk/praktisk fråga. Att i dagsläget göra en total kostnadsjäm— förelse mellan eter— och banddistribution inom skolväsendet är mycket komplicerat, då direkta och indirekta kostnader i olika led 'och hos skilda huvudmän berörs. En sådan beräkning kommer troligen också att snabbt bli inaktuell genom den tekniska ut- vecklingen. Under ytterligare ett antal år kommer enligt vår bedömning mellanformen med eterdistribution och lokal bandning att behövas. Vissa kostnadsfrågor på mottagar- sidan kommer att närmare diskuteras i vårt andra betänkande.
Den tekniska utvecklingen, tex beträf- fande kassett-tv, kan leda till att eterns be- tydelse för distribution av undervisningspro- gram kan komma att minska. Enligt de be- dömningar som redovisats i 3.5 kan man dock inte räkna med att tv-bandspelare får samma spridning som tv-apparater har i dag förrän i mitten av 1980-talet. Det synes inte heller vara realistiskt att anta att de nya apparaterna får sådan spridning och an—
vändbarhet att de helt kan täcka de ovan nämnda behoven, så att eterdistributionen skulle kunna upphöra.
Behov av eterdistribution av vissa utbild- ningsprogram föreligger enligt vår mening under en avsevärd tid framåt
(3) Anslagsfinansiering helt eller delvis av kostnaderna för undervisning och läro- medel är ett av statsmakternas viktigaste utbildningspolitiska instrument.
Inom utbildningsmyndigheterna finns sär- skilda avdelningar som har ansvaret för det pedagogiska utvecklingsarbetet i vilket läro- medelsutveckling ingår. SÖ har sålunda 18,1 mkr att fördela under budgetåret 1970/ 71 för »olika former av undersökningar inom de pedagogiska och psykologiska områdena samt utveckling och utprövning av lärome- del», och UKÄ har för »pedagogiskt ut- vecklingsarbete mm inom universitet och högskolor» 4,9 mkr. Endast en del av dessa anslag kan användas för läromedelsproduk- tion. Till dessa belopp kan dock också föras de delar som disponeras för skolväsendet och den högre utbildningen av de samman- lagt ca 43 mkr som 1970/ 71 disponeras av SR/UTB och TRU. Anslagen till myndig- heternas forsknings- och utvecklingsverk- samhet (FoU) har ökat under de senaste åren och ytterligare höjningar synes vara väl motiverade med hänsyn till de resultat som kan erhållas genom sådana insatser. När det gäller läromedelsframställning utgår subven— tioner för olika produkttyper och distribu- tionsformer. Stödet koncentreras fn till så- dana läromedel som — avser att driva på läromedelsutveckling—
en inom den reguljära undervisningen (gäller tex en del av utbudet inom” skol- radio/ tv) — ger möjlighet att genomföra undervis- ning på olika typer av bristområden och i nya ämnen (t ex Deltaprojektet för fortbildning av lärare i matematik och DYRK-kurser i nya ämnen) — gäller utvecklingsprojekt som kan bidra till att förbättra eller rationalisera under— visningen
Långtidsutredningen har visat att ut- bildningssektorn kommer att vara starkt
expanderande och kostnadskrävande även sedan ungdomsskolan blivit helt utbyggd. Alla möjligheter att rationalisera under- visningen måste därför tas till vara och sådant utvecklingsarbete som nämns i den sista punkten kommer därför att ha den allra största betydelse. Ett större utnytt- jande av läromedelssystem kan medföra rationaliseringar, tex genom att dyra lä- rarresurser kan utnyttjas bättre än i dag. Dessa läromedel måste om de ska fylla sin uppgift i många ämnen ha stora in- slag av bild och ljud. Utan att dra för vitt- gående slutsatser av de. försök som redo— visats i avdelning 1 bör rationaliserings- vinster kunna göras genom delvis själv- instruerande läromedelssystem, i vissa fall med stora inslag av tv och radio (video- band, ljudband).
Stora möjligheter till rationaliseringar bör också ligga i att många av de pro- dukter som SR/UTB och TRU nu tar fram, efter begränsade justeringar, .bör kunna användas inom flera sektorer av ut- bildningsområdet. Under det senaste året har antalet förfrågningar till TRU från intressenter såväl inom som utom landet ökat avsevärt. Från utlandet önskar man såväl vuxenkurser som universutetskurser (framför allt medicin), både hela serier och delar därav. Inom landet finns ef- terfrågan av framför allt produktionen för den eftergymnasiala utbildningen, från industrin och statliga verk för internut- bildning samt från en rad studieorgani- sationer med företagsanpassade kurser (företagsekonomi, undervisningsteknologi, arbetsmarknadsteknik). TRU har i sin nuvarande organisatoriska form inte haft möjlighet att tillgodose detta intresse an- nat än som en utvidgning av försöks— verksamheten. En fortsättning av den nu— varande verksamheten i etablerad form bör kunna medföra en rad fördelar för utbildningsområdet i dess helhet.
Den eterdistribuerade undervisningen kan inte kombineras med några direkta inkomster från mottagarna utan måste vara finansierad genom anslag eller motsv. De nu gällande principerna för finansie—
ringen av skolprogramverksamheten fast- slogs i statsverkspropositionen 1964. Pro— duktionen av vuxenundervisning inom SR/UTB bekostas av avgiftsmedel (tidi- gare benämnda licensmedel) medan TRUS produktion finansieras genom anslag över riksstaten. Det bör noteras att den eter— sända undervisningen oftast bör vara kombinerad med tryckt material osv och :att distributionen härav oftast är förenad med försäljning.
Också när det gäller att finansiera pro- duktion som primärt avses tillhandahål- las genom banddistribution kan det i vis— sa fall vara svårt att låta konsumenterna stå för hela finansieringen, tex i fråga om de ovan berörda bristområdena. Det kan därför bli nödvändigt att helt eller delvis finansiera också sådan produktion genom anslag.
Både vid eter- och banddistribution kan det alltså förekomma en kombination av anslagsfinansiering och viss försäljning till konsumenterna. Den anslagsfinansierade produktionen behöver dock inte vara kommersiell i den meningen att beslutet om investeringen i den är beroende av marknadsmässiga bedömningar om för- säljningen kan täcka kostnaderna och ge skälig vinst. Det är här fråga om avgräns- ningsproblem. då samhällsstödet kan för- delas på olika, även privata, producenter och föras in på olika punkter i produk- tion och distribution, alltifrån planering till den enskildes förvärv eller mottagan- de av produkten. Det gäller framför allt att ge samhällsstödet en inriktning mot de mest angelägna områdena och en så ' .effektiv form som möjligt. Samtidigt mås- .te strävan vara att begränsa utgifterna .och att beakta den enskildes valfrihet och »den "fria marknadens behov av konkur- rens.
Behov att genom statsanslag finansiera produktionvav läromedelssystem med ra- . dio och tv kommer enligt vår mening att ." föreligga under en avsevärd tidsperiod.
5.2 Statsunderstöda' produktion av tv och radio för utbildningen
5.2.1 Tänkbara alternativ
Den del av problemen rörande läromedels- utveckling och läromedelsmarknadcns orga- nisation som TRU, vid sidan av lärome- delsutredningen mfl, skall behandla täcker inte alla de frågor som berörts i föregående avsnitt. De tre ovan nämnda faktorerna bc— höver inte nödvändigt hänga samman; skol- film produceras och säljs på den fria läro- medelsmarknaden, anslagen för läromedels- utveckling används endast i viss utsträck- ning för projekt som innehåller inslag av radio och tv osv. En kombination av de tre förutsättningarna produktion av tv- och radioinslag, eterdistribution och anslagsfi- nansiering finns dock fn endast hos SR/ UTB och TRU.
Enligt direktiven skall vi »bl a utreda den organisationsform i vilken den framtida pro- duktionen av utbildningsprogram bör bedri- vas för att samhällets resurser på bästa sätt skall tas till vara». Vi har sett det som vår huvuduppgift att föreslå en organisations— form, som i första hand är lämplig för den del av den anslagsfinansierade läromedels- produktionen som är förenad med eterdistri- bution. De läromedel som avses härmed ut- görs inte enbart av radio- och tv-program, utan dessa utgör oftast inslag i sk multi- mediepaket tillsammans med tryckt mate- rial m m. I enlighet med utvecklingen på un- dervisningsområdet eftersträvar man nume- ra i allt högre grad att framställa lärome- delssystem, som ger en helhetslösning för undervisningen inom ett naturligt avgränsat kursavsnitt. Sådana läromedelssystem bör ha utprövats mot preciserade mål och bör in- nehålla detaljerade föreskrifter för lärare och elever hur det skall användas i under- visningssituationen och hur denna skall ut- formas.
I läromedelsutrcdningens direktiv ingick bla, som ovan (1.1.1) framgått, att fram- lägga förslag hur det till de etersända un— dervisningsprogrammen knutna tryckta ma- terialet m rn skulle produceras. Sedan dessa direktiv skrevs har dock läget förändrats
bl a genom tillkomsten av Utbildningsförla- get och den ovan redovisade utvecklingen i fråga om synen på läromedel och läro- medelssystem. Genom våra kontakter med läromedelsutrcdningen har det framkommit att utredningens förslag på denna punkt inte kommer att föreligga förrän tidigast hösten 1971. Vi finner det för vår del nödvändigt att låta våra förslag avse produktionen av de läromedel som är förenade med eterdis- tribution, sedda som integrerade helheter.
För att organisationsformen för denna produktion skall vara rationell krävs bla att den medger att produkterna kan använ- das på ett flexibelt sätt, så att de tex ef- ter viss revidering kan brukas i bandad form inom olika områden av utbildningsväsendet (se 5 69). Vidare bör de personella och tek- niska resurserna kunna utnyttjas tex för produktion av läromedel med större inslag av tv och radio, vilka primärt avses för banddistribution och som beställs av utbild- ningsmyndigheterna mfl. Det synes nämli- gen nödvändigt att i huvudsak samma re- surser kan användas även för bandproduk- ter, bla eftersom produktskillnaden mellan eter- och bandmaterial är i hög grad gli- dande och ej möjliggör en organisatorisk avgränsning.
Enligt ämbetsskrivelsen 27.6.1969 om skyldighet för skolöverstyrelsen m fl att a_n- lita Utbildningsförlaget är vederbörande ut— bildningsmyndigheter och institutioner i frå- ga om framställning och utgivning av tryck— alster och AV-material hänvisade att vända sig till detta förlag. I praktiken har efter överenskommelse med Utbildningsförlaget i ett flertal fall myndigheterna kunnat vända sig direkt till SR/UTB och TRU av prak- tiska skäl. Vi förutsätter att samma förhål- lande kan gälla i fortsättningen. Då det är lämpligt att klarhet på denna punkt skapas för myndigheterna, synes emellertid ämbets- skrivelsen böra ändras, så att man underlät- tar ett sådant rationellt utnyttjande av de speciella tekniska och personella resurserna.
Det skulle kunna invändas att TRU-kom- mittén vore förhindrad att lägga fram några förslag rörande den fortsatta produktionen av undervisningsprogram innan den pågåen-
de radioutredningen (RUT 69") tagit ställ- ning till frågan om man skall utöka sänd— ningsutrymmet och hur man skall organi- sera ev nya kanaler. Vi har dock funnit oss oförhindrade att i enlighet med våra direktiv lämna förslag om hur produktio- nen av tv och radio i undervisningen skall organiseras, särskilt som genomförandet av det förslag som presenteras i detta betän- kande inte förutsätter att frågan om ut— ökandet av kanalutrymmet lösts. Vårt för- slag kan realiseras redan inom ramen för den nuvarande etersändningsorganisationen och kräver inte heller något omedelbart ställ- ningstagande till frågan om ett cv överlå— tande av en del av SRs ensamrätt till rund— radiosändningar till annan enhet. Dessa frå— gor borde t v kunna lösas genom avtal. Våra förslag bör dock kunna ingå i underlaget för de fortsatta diskussionerna i dessa frå— gor inom RUT 69.
SRs vuxenundervisning berörs i princip inte av våra förslag. Den ingår nämligen i den allmänna programverksamheten och produktionen bekostas av de medel som finns tillgängliga för denna (fn från TV 1 och ljudradion). SR har ett självständigt an- svar för inriktningen och genomförandet av denna verksamhet inom ramen för avtalet med staten. Genom uppdraget till TRU- kommittén har också staten finansierat pro- duktion av program för vuxenundervisning- en och det är denna anslagsfinansierade pro- duktion som våra förslag avser. Anslagen föreslås emellertid gälla även en del av de behov som tidigare täckts av SRs utbud. Självfallet kan företaget inte förhindras att också i fortsättningen producera undervis- ningsprogram inom ramen för den allmän- na programverksamheten. Detta utbud bör dock anpassas till den fortsatta statsfinan- sierade produktionen, som skall bygga på en samlad bedömning av mottagargrupper- nas önskemål.
I det följande presenteras och diskuteras några av de alternativa lösningar som vi övervägt när det gäller hur verksamheten bör bedrivas under åtminstone den närmast överblickbara framtiden.
Alternativ 1. En direkt fortsättning av den nuvarande verksamheten vid SR/UTB och TRU i avvaktan på RUT 69, U 68 mfl utredningar.
Alternativ 2. Planering och finansiering av verksamheten överförs till respektive myndighet. Myndigheterna skulle, ev med hjälp av ett gemensamt planerings- och upp- handlingsorgan för läromedelsproduktion, lägga ut beställningar på produktion för etersändning till de läromedelsföretag som konkurrerar på den fria marknaden, för- handla med SR om etersändning i förekom- mande fall och finansiera verksamheten via sina anslag.
Eftersom inte alla producenter utan vi- dare torde skaffa sig den dyrbara utrust- ning och den tekniska personal som krävs för tv-produktion skulle i detta alternativ från statens sida TRUs tekniska personal och faciliteter kunna ställas till förfogande i form av ett speciellt elektronikbolag. I samband med att verksamheten i övrigt vid SR/UTB och TRU läggs mer kan den häri- genom friställda personalen täcka de behov som skulle uppstå hos läromedelsföretagen och myndigheterna av mediekunniga med- arbetare.
Detta alternativ innebär alltså en uppdel- ning av de tre ovan diskuterade förutsätt- ningarna för utnyttjande av tv och radio i undervisningen på dels myndigheterna som svarar för den översiktliga planeringen och fördelar anslagen, dels läromedelsföretagen som producerar läromedelspaketen och de däri ingående tv- och radioprogrammen, dels i förekommande fall det speciella elek- tronikbolaget som teknisk resurs, och dels SR som behandlar frågorna rörande eter- sändning
Anslagen till den eterdistribuerade vuxen- utbildningen skulle i brist på en särskild myndighet som har samma funktioner som SÖ och UKÄ på skol- och universitetsom- rådet, kunna föras till SÖ, som f n närmast är den ansvariga myndigheten, till SR, som svarar för sändningarna, eller till den ovan antydda planeringsenheten. I samtliga fall torde krävas en till vederbörande organ knu-
ten rådgivande grupp av den typ SR och TRU var för sig disponerar fn. Samma gäller tv i stort sett anslaget till förskole- program.
Alternativ 3. Allt ansvar för och alla an- slag till den etersända undervisningen till- förs SR/UTB. TRUS tekniska resurser förs till det allmänägda Utbildningsförlaget som i samband därmed övertar TRUs arbets— uppgifter i fråga om banddistribuerade lä- romedel och görs till huvudleverantör av de läromedel som produceras genom an- slagsfinansiering utom de eterdistribuerade. Personalen vid TRU fördelas mellan SR/ UTB och Utbildningsförlaget.
Alternativ 4. Koncentration av den verk- samhet som kombinerar de tre funktioner- na genom sammanläggning av resurserna för SR/UTBs anslagsfinansierade verksam- het och TRU till en enhet, vars huvud— uppgift skulle vara att svara för den anslags- finansierade läromedelsproduktion som är förenad med eterdistribution.
Denna enhet skulle kunna samordna myn- digheternas önskemål om etersändning av utbildningsprogram samt göra en samlad anslagsframställning som underlag för stats- makternas ställningstagande i fråga om den- na del av läromedelssubventionen. Enheten skulle vidare svara för anslagens använd- ning, dvs för produktion och distribution av läromedlen. Anslagen till etersänd vuxenut- bildning och förskoleprogram skulle i detta fall inte behöva inta någon särställning, men för beredning av önskemål om sådan under— visning kan särskilda kommittéer knytas till enheten, av vilka en skulle motsvara folk- bildningskommittén vid SR/ UTB och TRUS expertgrupp för vuxenutbildningen.
För att enhetens kapacitet skall utnyttjas rationellt bör den vid sidan om sin huvud- uppgift inom eterområdet bla kunna ta emot lämpliga beställningsuppdrag från myndigheter, läromedelsföretag m fl. Vidare bör självfallet från rent rationella synpunk- ter de av enheten framtagna läromedelssy- stemen avsedda för eterdistribution efter be- arbetning inom enheten även utnyttjas för insatser på andra områden inom utbildnings- väsendet.
5.2.2 Diskussion av de framförda alternativen
Alternativ 1
Detta alternativ, en fortsättning av den nu— varande verksamheten vid SR/UTB och TRU, kan illustreras genom följande figur, vilken visar fördelningen av de personella och tekniska resurserna, kontaktlinjerna mellan utbildningsmyndigheterna och pro— duktionsenheterna samt mellan produktions- enheterna och SRs etersändning. Förslaget innebär att den eterdistribuerade undervisningen produceras på två håll och att man därvid dels utnyttjar SRs teknik, dels TRUs teknik. För trycksaksproduktion i anslutning till SR/ UTBs skolprogramverk- samhet finns en självbärande skolmaterial- sektion, medan Sveriges Radios förlag pro- ducerar kursböcker för SR/ UTBs vuxenun- dervisning. TRU bedriver ingen egen för- lagsrörelse utan samarbetar i första hand med Utbildningsförlaget och Brevskolan. — Mot alternativ 1 talar bl a behovet av en fullständig samordning i fråga om plane- ring, ekonomi och produktion mellan de likartade verksamheter som nu bedrivs vid SR/UTB och TRU och önskvärdhe-
ten av ett snabbt beslut rörande den fort— satta produktionen. Från ekonomisk synpunkt är det inte rationellt att man arbetar med samma uppgifter på två håll. Totalt disponeras ca 43 mkr (varav 40 mkr riksstatsanslag) under budgetåret 1970/ 71 för utbildning via radio och television. För statsmak— ternas ekonomiska planering torde det vara otillfredsställande med denna splitt- ring av verksamheten. I statsverkspropo- sitionen för budgetåret 1971/72 har ef— ter förslag från TRU anslagen till SR/ UTB och TRU för första gången förts samman under en gemensam rubrik i riksstaten.
En ingående planering av verksamheten görs vid de båda enheterna var för sig. En gemensam intern planering av hela verksamheten skulle innebära väsentliga rationaliseringar, även om man nu i möj- ligaste mån söker undvika dubbelarbete genom kontinuerliga samråd. Det är av största betydelse att formerna för den fortsatta verksamheten vid de båda enheterna snabbt beslutas och ge- nomförs. Personalen på båda håll upple- ver den nuvarande situationen med om
Fördelning av de tillgängliga personella och tekniska resurserna m m enligt alternativ 1
SÖ x
X
TRU - skol
TRU
TRU -högre utb
TRU -vux
TRU - förskolev
TRU - teknik
UKÄ SR/UTB Sänd— ning UTB - skol , UTB - vux "
1) avgiftsfinansierad
och ser med osäkerhet på framtiden. Lo- kalsituationen är också mycket besväran— de både för SR och vid TRUS produk- tionsenhet i Stocksund och det är nöd- vändigt med ett organisationsbeslut som kan ligga till grund för ett nytt lokalpro- gram. I proposition nr 1971: 29 har före- slagits en utflyttning av TRU-kommittén och SR/UTB till Norrköping. Vi anser det nödvändigt att en sådan utflyttning är förenad med en permanent lösning av organisationsfrågan. En fortsättning av verksamheten under provisoriska for- mer synes under dessa förutsättningar vara omöjlig. — Det är inte fråga om att starta en helt ny verksamhet, vilket skulle kunna moti- vera fortsatt utredning i kombination med successiv uppbyggnad under en längre period, utan om att ge en fast organisa- tion åt en verksamhet som redan pågår. — En fortsatt försöksverksamhet vid TRU skulle knappast ge bättre underlag för beslut. Det gäller nu snarare att samla de resurser och erfarenheter som finns inom SR/ UTB och TRU så att de kan ut- nyttjas inom alla sektorer av utbildnings- väsendet. — Erfarenheterna från TRUS hittillsvaran- de arbete gör det också önskvärt med en viss omstrukturering av den försöksverk- samhet som ingår i TRUS direktiv. När det gäller skol— och universitetssektorema har stora delar av ansvaret för den över- gripande planeringen och för införandet av läromedlen på fältet kommit att ligga utanför utbildningsmyndigheternas di- rekta ansvarsområde. Det är nödvändigt att denna verksamhet på ett fastare sätt samordnas med myndigheternas utveck— lingsarbete.
Alternativ 2
Följande organisationsskisser av alternativ 2 illustrerar fördelningen av resurserna rn m enligt samma principer som gäller för skis- sen i 5.2.2.1. Här har dock också markerats det ovan nämnda behovet av ett organ som svarar för inriktningen av den etersända
vuxenundervisningen m m. I den senare av de följande skisserna har införts det ovan antydda, för utbildningsmyndigheterna ge- mensamma planeringsorganet. I båda skis— serna har förutsatts att TRUS nuvarande tekniska personal och utrustning görs om till ett statligt elektronikbolag som står till alla läromedelsproducenters förfogande. (Se 8 75 och 76.) Alternativet innebär att verksamheten vid TRU och SR/UTB avvecklas utom i fråga om TRUS tekniska personal och utrustning. Genom att såväl de personella resurserna
som produktionsuppgifterna fördelas på de olika läromedelsförlagen kommer också pro- duktionen av trycksaker mm i anslutning till etersändningarna att övertas av dessa.
Tillämpandet av den fria konkurrensens princip utgör en grundläggande skillnad mellan å ena sidan alternativ 2, å andra si- dan alternativ 3 och 4. Alternativ 2 innebär konkurrens i den meningen att olika företag tävlar om att få av myndigheterna beställd produktion, vilken helt eller delvis bekostas av statsmedel. Bland dessa beställningar in— går också de läromedel som avses etersän- das. Företagens vinstmöjligheter och ekono- miska risktagande är alltså i dessa fall mer eller mindre begränsat jämfört med deras huvudsakliga verksamhet, som bygger på företagets egna marknadsmässiga bedöm- ningar.
En utgångspunkt för detta alternativ är att myndigheterna bör ha direkt ansvar för alla anslag för läromedelsutveckling och produktion inom sitt verksamhetsområde oavsett produkttyp och d'istributionssätt. Det antydda gemensamma planeringsorganet skulle kunna bearbeta alla de berörda myn— digheternas anslag för detta ändamål.
_ Ett sådant planeringsorgan skulle därmed komma att avse hela läromedelsfältet, ej blott radio-tv-frågor. Hur läromedelsför- sörjningen i allmänhet skall ordnas får dock anses ligga utanför TRUS direktiv. — Mot alternativ 2 talar att det förutsätter att såväl Kungl Maj:t som alla de be— rörda myndigheterna har tillgång till er- forderlig expertis för planering och kost- nadsbedömning av den mycket speciali-
Fördelning av de tillgängliga personella och tekniska resurserna m in enligt alternativ 2
SÖ Vux ? UKÄ TRU - skol TRU-högre utb UTB - skol Utbildnings- Företag Företag SR SR sänd- förlaget A B m fl Vux " ning TRU—skol TRU-skol TRU—skol TRU-högre utb TRU-högre utb TRU-högre utb TRU-vux TRU-vux TRU-Vux TR U-förskolev TRU-förskolev TRU-förskolev UTB-skol UTB-skol UTB-skol Elektronik- 1) avgiftsfinansierad bolag TR Us teknik
serade verksamhet det här är fråga om. Visserligen skulle myndigheterna kunna överlåta en del av dessa bedömningar på ett gemensamt planeringsorgan, som nämnts ovan, men det torde bli svårt att göra en avgränsning av dettas kom- petensområde. Det skulle uppstå besvär- liga avgränsningsproblem åt två håll, dels i förhållande till de överordnade myndigheterna, dels i relation till de olika producentföretagen, tex i fråga om i vil- ken utsträckning man skall styra plane- ringen av de anslagsfinansierade projek- ten. Detta alternativ skulle innebära en helt ny form för anslagsäskande och me- delstilldelning för utvecklandet av läro- medel. Det skulle vidare medföra en upp- splittring av den speciella verksamhet som
utgörs av planering, produktion och distri- bution av läromedel med inslag av tv och radio. Arbetsuppgifterna för ett inom el- ler utom myndigheterna placerat plane- ringsorgan av den typ som krävs enligt denna modell skulle noga behöva över- vägas, men då vi inte anser alternativet realistiskt har vi inte funnit anledning ut- veckla frågan. I det följande anges endast några av de praktiska svårigheter som är förenade med alternativ 2. SR skulle enligt alternativ 2 få ett ansvar för vilket företags produkter som skall etersändas om inte det eventuella plane- ringsorganet får detta ansvar. Om SR skall svara för urvalet kommer lätt kom— plikationer att uppstå. SR har ambitionen att hålla rundradioverksamheten skild
SÖ UKÄ X PLANERINGS ORGAN VUX ? TRU-skol TR U-högre utb TFlU-vux TR U-försk UTB-skol Utbildnings- Företag Företag SR SR sänd- förlaget A 8 m fl Vux " ning TRU-skol TR U-skol TR U-skol TRU—högre utb TRU-högre utb TRU-högre utb TRU—vux TRU-Vux TR U-vux .. .. _. 1) avgiftsfinansierad TRU-forskolev TRU-forskolev TRU-forskolev UTB-skol UTB-skol UTB-skol Elektronik-- bolag TR Us teknik
från den kommersiella marknaden. SRs självständighet i förhållande till staten medför svårigheter för utbildningsmyn- digheterna att samplanera eterutbudet och den lokala undervisningen. — Ett system med statlig upphandling av produktion och tjänster på denna del av läromedelsområdet har bedömts vara oekonomiskt och opraktiskt. Det kan ifrå- gasättas om det över huvud är möjligt att använda ett anbudssystem för flertalet av de projekt det här är fråga om, med hänsyn till relationen mellan å ena sidan
det arbete som kräVS för att ett lärome- delsföretag skall kunna inge ett anbud och å andra sidan själva projektkostna— den och den eventuella vinsten. Splittringen av det samhällsstödda utveck— lingsarbetet på olika företag kan också göra det svårt att använda såväl det pro- ducerade materialet som produktionsmäs- siga erfarenheter i full utsträckning. De— lar av ett projekt måste nämligen ofta kunna användas i ett annat, som kanske endast på så sätt blir ekonomiskt genom— förbart.
SÖ UKÄ
Utbildnings- Vux ? SR/UTB Sändning Företag Företag förlaget A B mfl TRU-skol UTB-skol TRU-högre utb UTB-Vux 1)
1) avgiftsfinansierad TR U-teknik TRU-vux TRU-förskolev
— Liksom den allmänna rundradioverksam- heten i så stor utsträckning som möjligt hålls skild från kommersiella intressen bör det vara ett samhällsintresse att den här behandlade anslagsfinansierade och för eterdistribution avsedda produktionen av läromedel skiljs från den fria läromedels- marknaden. Vid eterdistribution finns inte möjlighet för den enskilde konsumenten att välja mellan likartade produkter från olika producenter, vilket är en av prin- ciperna för den fria marknaden. Vare sig myndigheterna beställer produktion från de olika företagen direkt eller genom ett planeringsorgan kommer det att uppstå problem i detta avseende. — Det har ovan betonats att det mest ak- tuella problemet på vuxenutbildningens område är uppbyggandet av nya kontakt- vägar och en effektiv uppföljningsverk— samhet. Erfarenheterna som redovisats i avdelning I har visat att det behövs ett kontaktorgan i nära anslutning till pro- duktionen och etersändn'ingen, vilket kan nå ut till alla de tänkbara avnämarna. Det är tveksamt om flera organisationer kan nå detta mål och det är inte minst av ekonomiska Skäl orimligt att en rad läro— medelsföretag bygger upp sådana regio- nala kontaktorganisationer. — Alternativet innebär också att det sam- lade kunnande som personalen vid SR/
UTB och TRU representerar skulle splitt- ras upp. Inte minst hänsynen till perso- nalen vid de båda enheterna gör en sådan lösning mindre lämplig.
Alternativ 3
Detta alternativ innebär att TRUS tekniska resurser förs till Utbildningsförlaget medan de personella resurserna fördelas mellan för- laget och SR/UTB. Förlaget skall alltså utöver Sin kommersiellt inriktade produk- tion även svara för huvudparten av den anslagsfinansierade läromedelsproduktionen medan SR/UTB står för den eterdistribue- rade undervisningen. På båda håll finns för- lagsrörelse för produktionen av trycksaker rn m.
För alternativ 3 talar önskvärdheten från vissa synpunkter av en »centralisering» av hela den allmänägda läromedelsproduktio- nen. Utbildningsförlaget ägs till 50 % av staten genom Allmänna Förlaget inom Stats- företag AB. Det återstående aktieinnehavet delas lika mellan Kommunförbundet och Kooperativa Förbundet (KF).
Alternativet medför vidare att all produk- tion av läromedel för den etersända utbild- ningen förläggs inom SR, vilket är fördelak- tigt med tanke på den nära anknytningen till Sändningsverksamheten och behovet att utnyttja SRS arkiv och övriga resurser.
— Mot detta alternativ talar att det innebär en dubblering av de tekniska resurser som används för anslagsfinansierad produk- tion av elektronikinslag i läromedel och en Splittring av den tillgängliga personalen på producentsidan. Under överskådlig tid kommer tillgången att vara begränsad på sådan personal som har ett speciellt kun— nande i fråga om produktion av lärome- delssystem med inslag av radio och tv. Det är inte heller rationellt att göra en uppdelning av verksamheten mellan de två produktionsenheterna genom en sträng gränsdragning mellan de fall då in- slagen av radio och tv sänds genom etern och de fall då de distribueras via band. Ur produktionssynpunkt är dessa verk- samheter mycket likartade och de kräver samma tekniska resurser och samma me— diespecialister på producentsidan. Ovan (5.2.1) har också betonats att det är önsk— värt att inte minst de läromedel som pro- duceras genom anslagsfinansiering kan användas på ett flexibelt sätt, oberoende av den distributionsform de ursprungli- gen varit avsedda för.
— Utbildningsförlagets ställning som inte helt samhällsägt, på vinstbasis drivet före- tag, vilket 'i fri konkurrens Säljer sina pro- dukter på den allmänna läromedelsmark- naden, synes svårligen kunna kombineras med uppgiften att vara huvudmottagare av de statliga anslagen för läromedelspro- duktion. En ändring av ägarförhållan- dena skulle i viss mån kunna underlätta en sådan kombination, men huvudproble- met kvarstår, nämligen förlagets ställning på läromedelsmarknaden. — Förslaget innebär vidare att man väsent- ligt utökar den statsanslagsfinansierade verksamheten inom SR. Den allmänna programverksamheten inom SR finansie- ras genom »i rundradioverksamheten in- flytande avgiftsmedel» (tidigare benämn- da >>licensmedel>>). Det synes dock vara principiellt olämpligt att ett instrument för den statliga utbildningspolitiken in- ordnas i SR, som är ett fristående, icke— statligt företag, vilket dessutom har annan huvudsaklig inriktning. Detta kommer att
bli särskilt påtagligt i fråga om det infly- tande statsmakterna, utbildningsmyndig- heterna, folkbildningsintressena m fl mås- te ha på inriktningen av enhetens verk- samhet. Detta inflytande synes kunna komma i konflikt med SRS behov av in- tegritet. Också från ekonomisk synpunkt, tex med tanke på de för enheten gemen- samma kostnaderna och resursplanering— en, synes en från SR fristående ställning vara att föredraga (se 7.4.3). Genom av- tal torde enheten ändå vid behov kunna utnyttja SRs Speciella resurser, i form av arkiv osv, liksom TRU hittills kunnat göra.
— Som ett underalternativ kan man tänka sig att lägga alla TRUS resurser och där— med förenade arbetsuppgifter till Utbild- ningsförlaget. Förlaget skulle härigenom få hand om en stor del av produktionen för etersändning, vilket i enlighet med vad som anförts beträffande alternativ 2 synes oförenligt med Utbildningsförlagets Ställning som kommersiellt företag.
Alternativ 4
Alternativ 4 innebär en samlad organisa- tion av den under överskådlig tid exklusiva del av läromedelsproduktionen som är för- enad med eterdistribution. Det är väsent- ligt att denna organisation också innehåller egna tekniska resurser. Inriktningen av en- hetens produktion styrs genom statsanslag och genom att utbildningsmyndigheterna mfl intressenter finns representerade i en- hetens styrelse. För att resurserna Skall ut- nyttjas rationellt bör enheten, enligt vad som angavs i 5.2.1, kunna använda produk— terna på ett flexibelt sätt och ta emot lämp— liga produktionsbeställningar från myndig- heter mfl. Utbildningsmyndigheterna bör tex kunna få behoven inom sina kompe- tensområden av läromedel med inslag av radio och tv täckta genom att lägga ut an- slagsfinansierade projekt direkt till enheten eller till olika läromedelsförlag, vilka i sin tur kan få tillgång till enhetens tekniska re- surser och de mediespecialister som under försöksperioden arbetat inom dessa sektorer. Det är väsentligt att även denna personal
sö UKÄ SR SR sänd- Vux Sammanslagen Utbild- Företag Företag Vux 1) ning enhet nings- A B m fl förlaget
TRU-förskolev
uraskm
TRU-skol 1 ) avgiftsfinansierad
TRU-högre utb
TRU-vux
TRU-teknik
överförs till den nya enheten, dels därför att de med Sitt kunnande om produktion av lä— romedel med radio och tv kan arbeta också inom andra sektorer, dels därför att de kan svara för beställningsuppdragen från fram- för allt utbildningsmyndigheterna. —
Enheten skulle, genom sammanläggningen av SR/UTB och TRU, få vissa personella resurser för framställning också av tryck- saker m m. För de rent förlagsmässiga upp-
gifterna, tex marknadsföring, distribution —
och lagerhållning, skulle dock enheten i för- sta hand utnyttja Utbildningsförlaget, även om också andra förlag i vissa fall kan vara
lämpliga.
— Etervolymens begränsning, särskilt vid de mest attraktiva Sändningstiderna, och de stora produktionskostnaderna gör det nödvändigt med prioriteringar. Det rör — sig alltså här om utbildningspolitiska av— vägningar, som kräver en samlad bedöm- ning av uppkomna önskemål om insatser, dels i fråga om utnyttjandet av etervoly- men, dels i traga om den subvention som
etersändning innebär. Det måste också vara i hög grad önskvärt med samlad kostnadsberäkning och planering. Det är då lämpligt att samla de olika funktio- nerna till en produktionsenhet. För att eterdistributionen skall kunna ut— nyttjas på bästa sätt fordras t v en orga- nisation som i avvaktan på RUT 69 kan svara för förhandlingar med SR om sänd- ningstid osv.
Ovan har betonats önskvärdheten av en koncentration av de förefintliga projekt- planerings— och produktionsresurserna. Det bör poängteras att medarbetarnas yr- keskunskap och den elektroniska utrust— ningen måste vara av sådan standard att programmen i fråga om kvalitet blir jäm- förliga med SRS allmänna utbud. Anslagen till den produktion av lärome- del som är förenad med eterdistribution bör gå till denna samlade produktions- enhet, som med sin överblick och erfa- renhet kan ha den beredande funktion som nämnts ovan. Enheten kan 'i Sina
petita göra en prioritering från sina spe- ciella synpunkter av inkomna önskemål, med hänsyn till exempelvis möjligheten att använda samma program inom olika sektorer och vissa kursers lämplighet för olika medier. Inte minst bör en sådan prioritering kunna ske genom att för- slaget innebär att samtliga utbildnings- myndigheter, folkbildningsorganisationer- na samt AMS och arbetsmarknadens par- ter avses vara representerade i enhetens styrelse (se 6.2.1). Statsmakternas beslut kommer dock att vara det som i sista hand avgör inriktningen av enhetens verksamhet. Den särställning som denna produktion har gör det också i hög grad önskvärt med en så nära anknytning som möjligt mellan planering, produktion, distribution och ev uppsökande verksamhet och kon— taktorganisation. Bland motiven härför kan — utöver de särskilda planeringsbe- hoven i anslutning till eterdistributionen — nämnas den komplicerade detaljpla- neringen som i många fall förutsätter ett ännu närmare samarbete med >>beställar- na» än vid annan läromedelsframställ— ning, de speciella tekniska resurserna för produktionen samt uppgifterna i anslut- ning till användningen av paketen. Uppdelningen av planeringsarbetet mellan myndigheterna och den tänkta enheten torde bli enklare än i alternativ 2, enligt vilket myndigheterna genomgående skulle förhandla med en rad olika företag. Ini- tiativet till denna form av samhällstödd produktion bör självfallet endast i un- dantagsfall ligga utanför myndigheten, som bör ha överblick över hela lärome- delssituationen inom sitt ansvarsområde och som kan göra prioriteringar mellan olika behov och olika distributionssätt. Detta förutsätter alltså ett aktivt agerande vid myndigheten. Enligt det nuvarande systemet mellan SR/ UTB och SÖ tar SR/ UTB det första initiativet Och prioriterar under insyn från SÖ de önskemål om radio/tv-paket som inkommer från läns- skolnämnder m fl. Omfattningen av myn- digheternas insatser vid detaljplanering och
produktion regleras f n i viss mån genom radiolagen. Vissa frågor 'i anslutning här- till diskuteras i det följande. Alternativen 1, 2 och 3 karaktäriseras alla av en splittring av de speciella personella och tekniska resurserna för produktion av läromedel med inslag av tv och radio. Alternativ 4 innebär att enheten får stats- anslag i huvudsak endast för produktion av de läromedel som är förenade med eterdistribution. Enhetens resurser i övrigt ställs till förfogande åt myndigheterna, de kommersiella läromedelsförlagen m fl för uppdragsverksamhet i fråga om hand- distribuerade läromedel. Då de tekniska och personella resurserna i denna enhet är mycket kostsamma är det naturligt att såväl utbildningsmyndigheterna som and- ra statliga myndigheter och det allmän- ägda Utbildningsförlaget vid behov av elektronikinslag av denna typ i allt vä- sentligt utnyttjar denna enhet. Härigenpm kan resurserna hållas samlade då enheten behåller sin icke-kommersiella ställning i den meningen att den 'inte genom egna initiativ söker konkurrera med de övriga företagen på läromedelsmarknaden. Som ett underalternativ kan man betrakta en placering av den sammanlagda enhe- ten z'nom SR. Samma skäl som angavs i diskussionen av alternativ 3 för och emot en sådan placering av läromedelsproduk- tionen för etersändning, gäller dock även i detta fall. Härutöver bör det framhållas att det är väsentligt att utbildningsmyn- digheterna mfl kan vända sig till en en- het vars resurser, inte minst i fråga om teknisk utrustning, de har direkt infly- tande över. En placering inom SR gör det svårare att få detta önskemål tillgodosett.
5.2.3 TRU-kommitténs förslag
Vi har funnit övervägande skäl tala för alternativ 4, bla därför att en samman- slagning av de två enheterna SR/UTB och TRU är den enklaste och naturligaste lös- ningen med tanke på att två fungerande verksamheter redan förekommer vid dessa. Vi föreslår alltså att SR/UTBS anslagsfinan—
sierade del och TRU sammanläggs till en helstatlig enhet, att denna fortsätter den på- gående verksamheten i stort sett efter sam- ma riktlinjer som nu samt att denna enhet står som mottagare av de anslag statsmak— terna anvisar för denna verksamhet och för de beställningar som myndigheter mfl här- utöver kan komma att göra. Med hänvis- ning till de argument som anförts i det före- gående (s 78 och 80) mot att enheten pla- ceras inom SR, föreslår vi att enheten görs till ett från SR fristående företag med, lik- som hittills vid TRU, egna tekniska resur- ser.
Den sammanlagda enhetens huvudupp- gift bör vara framställning av läromedel för den eterdistribuerade undervisningen. Denna produktion bör finansieras genom att enheten erhåller statsanslag efter en sam- lad bedömning av vilka behov som i första hand bör täckas på detta sätt och genom utnyttjande av eterdistribution. Utgångs- punkten är alltså inte en marknadsmässig bedömning av den typ som de kommersiella företagen gör. Härigenom finns det en klar gräns mellan enheten och Utbildningsför- laget.
Som ovan framhållits är det dock oratio- nellt att begränsa enhetens uppgift till en— bart produktion av etersända läromedel. — De produkter som framställs för etersänd- ning kan ibland, efter viss omarbetning, visa sig användbara i bandad form inom helt andra områden av utbildningsväsen- det än de för vilka de ursprungligen av- setts. Det är rationellt och ekonomiskt riktigt att produkterna kan användas på detta sätt och alltså ställas till förfogande för ett så mångsidigt utnyttjande som möjligt. Skulle en produkt efter etersänd- ning kunna försäljas i större skala bör den överlåtas på Utbildningsförlaget då enheten inte själv bör stå för någon så- dan marknadsföring. — Genom sammanläggningen kommer enhe- ten dock att innefatta skolmaterielsektio- nen inom SR/UTB, vilken marknadsför trycksaker mm i anslutning till skolra- dioprogrammen. Då den service till skol— väsendet som denna verksamhet innebär
inte får försvåras genom sammanlägg- ningen, bör den tv fortsätta enligt samma riktlinjer som nu. Den fortsatta utveck- lingen bör dock prövas i samråd med Utbildningsförlaget och Kommunförbun- det, som är den dominerande intressenten. För att maximalt utnyttja de resurser en- heten förfogar över bör den kunna för- sälja tjänster till läromedelsförlag, fram- för allt Utbildningsförlaget. Sådana tjäns- ter bör i första hand avse produktion av elektronikinslag i förlagens läromedelspa- ket. En viss kapacitet 'i fråga om enbart de tekniska resurserna m m bör också kunna försäljas. Sådan försäljning har t ex förekommit från TRU till SR. Inom utbildningsmyndigheternas ansvars- områden finns i vissa fall behov av läro- medel i vilka det av särskilda skäl förut- sätts ingå stora inslag av tv och radio. Den nuvarande produktionen för tekniska fa- kulteten i Linköping är ett exempel härpå. Om myndigheterna finner anledning att fi- nansiera produktionen av dessa läromedel, bör de kunna vända sig till enheten och köpa dess tjänster för dessa projekt. Även andra myndigheter, verk och dylika sam— hällsorgan utan, eller med begränsade, eg- na utbildningsresurser bör kunna vända sig till en samhällsägd enhet för kon- sultation, produktion och uppföljning be- träffande undervisning med större elek- tronikinslag. Som exempel på organ av denna typ som vänt sig till TRU för oli- ka utbildningsbehov kan nämnas social- styrelsen, AMS, centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden (CFU), riksskatte— verket, statens lantbruksinformation (SLI), trafiksäkerhetsverket, televerket, försvaret inkl civilförsvaret, landstingsförbundet, planeringsorganet för Huddinge sjukhus, vartill kommer en rad privata företag. I några fall har önskemålet härvid också gällt etersändning. Det måste i detta sammanhang ånyo fram- hållas att det här är fråga om begränsade uppdrag och att enheten inte själv tar ini- tiativ till dem. Innan enheten accepterar en sådan beställning från någon myndig- het bör det ha skett samråd med Utbild—
ningsförlagct i de fall då det kan ifråga- sättas vilken av de två enheterna som är den lämpligaste mottagaren av en viss be- ställning. Härigenom undviker man att det uppstår någon konkurrens mellan des- sa båda enheter. Den här föreslagna en- hetens verksamhet skall inte vara kom— mersiell i den meningen att investerings- besluten skulle utgå från en bedömning av projektets lönsamhet genom försälj- ning. I vissa fall, tex där gränsdragningen mel- lan eter- och bandproduktion är svår att göra eller där samma läromedelspaket med inslag av radio och tv helt eller del- vis kan komma att användas i undervis- ningen inom olika delar av utbildnings— väsendet, vilka hör till olika myndigheters kompetensområden, kan det vara motive- rat att enheten själv begär anslag hos statsmakterna för planering och produk- tion, även om det inte rör sig om eter- distribution. Detta förutsätter dock att det förekommit samråd med respektive myndighet och att alla uppkomna syn- punkter sammanvägts i enhetens styrelse. Det tillägg till enhetens fasta anslag som detta innebär kan, även om det blir jäm- förelsevis litet, bidraga till enhetens eko- nomiska stabilitet, då uppdragsverksam- heten av naturliga skäl utgör en osäker- hetsfaktor i planeringen av enhetens re- surser och verksamhet.
Utöver de ovan nämnda arbetsuppgif- terna skulle enheten kunna vara ett ser- vice-organ för den lokala läromedelspro- duktion med elektronikinslag som före- kommer i allt högre grad vid universitet och högskolor, lärarhögskolor, kommu- nala itv-studior, inom statlig internutbild- ning mm. Betydande belopp läggs fn ner på sådan produktion. Det är därför angeläget att resurserna vid dessa utnytt- jas på bästa sätt och så att produkterna får så stor användning som möjligt. En samverkan med de lokala produktionsen— heterna kan också vara lämplig för ev regionala varianter och tillägg i det eter— sända utbudet.
central resurs som med praktisk sakkun- skap kan följa den internationella ut- vecklingen i fråga om utnyttjande av elektronik i undervisningen. Enheten kan också utnyttja material utifrån och an- passa det till svenska förhållanden. Det kan i detta sammanhang anföras att det är önskvärt att det skapas en samhällelig resurs inom landet, bl a som alternativ till den nu aktuella utvecklingen av storföre— tag på den internationella läromedels— marknaden. Dessa företag kan komma att styra utbudet av läromedel genom att endast de läromedel som företaget producerar kan användas i de apparater man tillhandahåller. Slutligen kan det noteras att den valda lösningen inte hindrar en organisatorisk förändring om på längre sikt nya för- hållanden skulle tillkomma, tex i fråga om distributionsmetoder. Utbildningsför- laget och det nyligen bildade företaget Svenska TV-kassett AB m fl berörs av de olika samverkanslösn'ingar som härvid kan bli aktuella. _
— Det är också önskvärt att det finns en
6.1 F öretagsform
6.1.1 Allmänna förutsättningar
TRU-kommittén och dess produktionsenhet har hittills i vad gäller försöksverksamhet haft karaktären av myndighet, för vilken kommittén fungerat som styrelse. Instruk— tionsmässiga bestämmelser har meddelats i regleringsbrev. Författningar och andra ge- nerella bestämmelser för statsverksverksam— heten har i huvudsak tillämpats.
TRU—kommittén ingav år 1968 ett inom stats- kontoret utarbetat förslag innebärande att kom- mitténs produktionsverksamhet skulle drivas i stiftelseform. Stiftelsen skulle vara baserad på anslagsmedel. Förslaget — som närmast tog sikte på försöksperioden och motiverades genom det redan då uppkomna behovet av rättskapacitet som juridisk person — genomfördes aldrig.
Frågan om företagsform bör nu angripas från nya utgångspunkter.
Utbildningsprogramenheten utgör en av- delning inom Sveriges Radio AB. SR ägs av tidningspressen, folkrörelserna och näringsli- vet genom innehav av resp 40, 40 och 20 % av aktierna. Utbildningsprogramenhetens plats i företagets organisation framgår av riktlinjerna i prop 1966: 136. I samma pro- position fastslogs f ö SRs fortsatta ställning som aktiebolag. Den dåvarande radioutred- ningens förslag om övergång till stiftelse ge- nomfördes ej. Vi får här hänvisa till nämnda proposition.
Företagsform, styrelse m m
För den nya produktionsenhet som före- slagits i det föregående kan i första hand föl- jande konstitutionella former ifrågakomma, nämligen '
myndighet
stiftelse eller
aktiebolag. _
I det följande diskuteras dessa alternativ men däremot inte Sådana former som eko— nomisk förening eller affärsdrivande statligt verk. Ekonomisk förening förutsätter ett an- delsägareförhållande. Den nya enheten av- ses emellertid enligt vårt tidigare ställnings- tagande vara helstatlig. Alternativet affärs— drivande verk synes mindre realistiskt bla med hänsyn till rörelsens relativa litenhet.
Från formell synpunkt har fö affärsdri- vande verk samma ställning som övriga statsmyndigheter och är således ej självstän- diga juridiska personer.
Vid bedömningarna bör bl a följande för- utsättningar beaktas:
— Enhetens verksamhet har föreslagits vara hu- vudsakligen direkt anslagsfinansierad med vissa inslag av uppdragsverksamhet, i och för sig till stor del också den bekostad av an- slagsmedel. —- Enheten skall ej bedriva verksamhet som är kommersiell i den meningen att initiering- en av projekten utgår från en bedömning att kostnaderna kan täckas genom en försäljning på den fria läromedelsmarknaden. — Enheten är att betrakta som ett utbildnings- politiskt instrument till statsmakternas och ut-
bildningsmyndigheternas tjänst, främst från utbildningsdistributiv synpunkt.
6.1.2 Myndighet
För myndighetsformen talar främst den hög- gradiga anslagsfinansieringen och enhetens roll inom utbildningsväsendet. Även det hos utbildningsmyndigheterna naturligen förelig- gande önskemålet om insyn i verksamheten kan anses tala för en myndighetskonstruk- tion.
En rad erfarenheter från vår försöksverk- samhet — såväl av principiell som av prak- tisk natur — talar emellertid mot myndig- hetsformen.
Det bör också vara en naturlig uppgift för fackmyndigheterna att syssla med radio- och tv-frågor från myndighetssynpunkt, så» som ifråga om tex övergripande planering, pedagogiskt utvecklingsarbete och utbild- ningsadministration.
Det synes rimligast att betrakta produk- tionsverksamheten som en service till utbild— ningsmyndigheterna. Dessas kompetens bör inte rubbas utan snarare förstärkas i fråga om tex inriktningen av verksamheten och införandet'av läromedlen i undervisningen, vilka under försöksverksamheten kommit att betraktas som TRUs uppgifter. Även andra avnämare än de centrala utbildningsmyndig- heterna kan fö bli aktuella. Produktions- organet bör därför — från de utgångspunk- ter som här ovan diskuterats — inte heller ges myndighets uppgifter och ställning.
Betydande vikt måste emellertid också läggas vid produktionsverksamhetens karak— tär och förutsättningarna för dess ändamåls- enliga bedrivande.
— Produktionsverksamhet av aktuellt slag måste uppfattas som en mindre relevant myndighets- uppgift. — Även om verksamheten inte är vinstinriktad, förekommer i hela produktionsprocessen dag- ligen beslutssituationer av företagsmässig art. — Härvid krävs rörelsefrihet vid val av resur- ser och agerande i övrigt, som inte ens i ett genomfört programbudgetsystem torde kunna erbjudas inom ramen för de bestämmelser som trots allt måste finnas för myndighet. — Anpassning krävs till förhållandena i övrigt
inom främst radio/tv—, film- och förlags- branscherna genom det ständiga samarbetet med företag inom dessa branscher.
— Det måste anses vara fördelaktigt att enheten är en självständig juridisk person, vilket inte är fallet med myndigheter (inkl affärsdrivande verk). Detta understryks åtminstone i nuläget och för den närmaste framtiden av upphovs- rättsfrågornas läge, som inte gynnar myndig- hetsformen.
6.1.3 Stiftelse
Stiftelse bildas i regel i syfte att genom av- skiljande av kapital eller annan egendom främja viss verksamhet, varvid normalt inte förutsätts annan ekonomisk rörelse i stiftel- sen än förvaltning av medlen. Stiftelsefor- men synes således inte i och för sig vara till— skapad för exempelvis produktionsverksam— het. Emellertid finns numera exempel på vissa statliga stiftelser, bl a Rikskonserter och Svenska institutet. Båda dessa organs verk- samhet kan i viss mening sägas vara pro- duktionsinriktade. Förefintlig lagstiftning om stiftelser, 1929 års lag om tillsyn över stiftelser, gäller ej för stiftelse som har av Kungl Maj:t fastställda stadgar. En stiftelse i här avsett fall måste rimligen ha sådana av Kungl Maj:t fastställ- da stadgar. Detta synes vara en förutsättning för verksamheten vid enheten med dess ka- raktär av utbildningspolitiskt instrument. I linje härmed bör Kungl Maj:t också utse eller bestämma om styrelse samt vid behov givetvis också kunna ändra stadgarna. Be- roende på hur detta utnyttjas kan, tillsam- mans med regler i samband med anslags— givningen, en stiftelse komma att detaljregle— ras på samma sätt som är brukligt för myn- digheter. Enda skillnaden till myndighetsfor— men blir då ställningen som självständig ju- ridisk person. Å andra sidan kan en annan typ av styrning ge stiftelsen handlingsmöjlig— heter liknande aktiebolagets.
6.1.4 Aktiebolag
Aktiebolagsformen anses i regel skola förut- sätta vinstinriktad affärsverksamhet. Finan— siering av ett aktiebolag sker sålunda nor- malt genom försäljningsinkomster. Anslags-
finansiering för viss del av verksamheten förekomer dock, bl a i vissa statliga bolag, i några fall i betydande omfattning.
Ett exempel på aktiebolag med i princip enbart avgifts- och skattemedelsfinansiering är SR. Företagsformen har där ändå be— dömts som den lämpligaste, bl a med hän- syn till de sammansatta ägarförhållandena.
Aktiebolagens regler gäller likaväl för stat— liga som för privata bolag. För samtliga bo- lag antas bolagsordningen av bolagsstäm- man. I åtskilliga av de statliga bolagens bo- lagsordning är dock bestämt att ändringar i densamma skall fastställas av Kungl Maj:t. Statens inflytande utövas oftast genom ak- tieinnehavet. Staten kan vara ensam eller i varje fall dominerande aktieägare. I bolags- ordningen kan vidare bestämmas om dispo- sition av vinst, val av styrelseledamöter och revisorer etc. Utövar staten genom sitt aktie- innehav ensam — eller närmast ensam —— röst- rätten på bolagsstämman, blir innebörden av sådana bestämmelser närmast att reglera gra- den av styrningen, dvs de former i vilka det statliga inflytande skall utövas. I enlighet med reglerna i 77 & aktiebolagslagen kan exempelvis i bolagsordningen tas in bestäm- melse om att Kungl Maj:t tillsätter styrelse- ledamöter. Icke ovanligt är att styrelsen be- stäms utgöra visst antal personer av vilka Kungl Maj:t utser flertalet (bland dem ord- föranden och direktören) och bolagsstäm- man de övriga.
Förutom den styrning av ett statligt bo- lags verksamhet som ligger i vad nu sagts finns givetvis även det inflytande statsmak- terna mera långsiktigt utövar genom de all- männa riktlinjerna för verksamheten, som kan fastställas i samband med principbeslut om bolagets bildande eller i samband med anslagsbeslut. Vid anslagsgivn'ingen kan så- lunda knytas föreskrifter rörande produk- tionsplanering eller andra krav på prestatio— ner från bolagets sida. Det bör framhållas, att redan nuvarande system vid TRU med projektplanering och -budgetering fyller ett dylikt styrningsbehov.
Flertalet statliga bolag ingår i en koncern under Statsföretag AB. Verksamhetens prin— cipiella mål är här en företagsekonomiskt
godtagbar avkastning på det arbetande ka- pitalet. Statsföretag AB utgör emellertid också ett näringspolitiskt instrument. Detta innebär att företaget skall kunna engagera sig i projekt som avser att lösa uppgifter i fråga om sysselsättning, försvarsberedskap eller andra av ägaren angivna speciella upp- gifter. För dessa engagemang har Statsföre- tag att avge offert till ägaren. Det synes emellertid vara olämpligt att i Statsföretag AB inordna ett i fortvarighetstillståndet icke vinstgivande företag med uppgifter som ej är av näringspolitisk natur och vars verksamhet ej heller bidrar till utvecklingen inom kon- cernen. — Möjligen skulle från andra syn- punkter vissa praktiska fördelar i och för sig kunna nås om enheten inordnades i Statsföretag. Samordningen .med Utbild- ningsförlaget i fråga om kostnads- och in- täktsfördelning skulle underlättas. Staten skulle inte rent praktiskt behöva utöva sitt ägarinflytande direkt från utbildningsdepar- tementet. I sistnämnda hänseende kan-å and— ra sidan, med hänsyn till de utbildningspoli- tiska aspekterna, pekas just p_å det önskvär- da med en ställning för enheten under detta departement. F ö finns en rad andra statliga aktiebolag utanför Statsföretag. Enligt publi- kationen Statliga företag 70 finns f n direkt under olika departement 7 helstatliga och 10 delstatliga företag. Även om det kan finnas skäl att inte onödigtvis öka departementens engagemang i detta hänseende vore det så- ledes ingen principiell nyhet om den nya en- heten som aktiebolag skulle insorteras _un- der utbildningsdepartementet. '
6.1.5 TRU-kommitténs val av företagsform
Ovanstående utredning om de tänkbara före- tagsformerna för den nya enheten har utförts av den ekonomiskt-administrativa expert- grupp som kallats att biträda kommittén. Expertgruppen har uttalat som sin bestäm- da uppfattning att myndighetsformen inte är lämplig för den typ av verksamhet som här avses. Övriga producenter inom berörda om- råden är f 6 företag, ej myndigheter. Det måste dessutom anses vara mindre lämpligt att inrätta en tredje central utbildnings-
myndighet för detta ändamål. Vi instämmer för vår del helt i expertgruppens uppfattning.
I valet mellan stiftelse och aktiebolag har expertgruppen, som arbetat från rent teknis- ka utgångspunkter, funnit övervägande skäl tala för aktiebolag. De argument man utgått från är framför allt att stiftelseformen anses mindre ägnad som speciell företagsform för produktionsverksamhet. En stiftelse kan ut— formas så att verksamheten antingen blir reglerad som för. myndighet eller så att en ställning liknande aktiebolag uppnås, utan aktieb'olagets fördelar. Expertgruppen anser att aktiebolagsformen skulle ge en rimlig av— vägning mell'an å'ena sidan självständighet för beläget och å andra sidan inflytande för statsmakterna; Denna avvägning är särskilt viktig": med tanke på-den nära anknytningen till is"-'em sidan rundradioverksamheten, å andra sidan'utbildningsväsendet. En speciell fördéli'ans'es' aktiebolaget erbjuda när'det gäller samarbete med andra producentföre— tåg, som är aktiebolag.
Vi vill—för" vår'del framhålla att den nya enheten inte skall bedriva vinstgivande af- färsrörelse, utan: den skall under företags- mässiga former utföra produktion i utbild- ningens tjänst. Det synes inte finnas någon direkt "svensk "motsvarighet till företagsfor- men'" »non profit * corporation», som skulle vara den naturliga för denna sorts verksam- het. "Ett aktiebolag skall i princip vara inv- riktaf ' på vinstgivande affärsverksamhet och en stiftelse'sf uppgift är i allmänhet inte att svara för produktion. Vi' har dock för vår del funnit stiftelScformen i-detta fall vara den lämpligaste för att klart skilja enhetens verksamhet, som,,till övervägande del finan- sieras genom statsanslag, från den statliga affärSverks'amheten, som skall vara själv- bärande eller ge vinst. Stiftelseurkunden bör i tillämpliga delar ansluta sig till aktiebolags- lagen. '
"Vi föreslår alltså att den nya enheten får formen av en stiftelse, vars stiftelseurkund i allt väsentligt utformas så att man utnytt- jar aktiebolagsformens fördelar. Stiftelsen bör vara'helstatlig och sortera under utbild- ningsdepartementet.
|.
6.2.1 Företagets styrelse
TRU-kommittén har funnit lämpligast att styrelsen för enheten i sin helhet utses av Kungl Maj:t. I styrelsen bör ingå represen— tanter för de olika huvudintressenterna i den berörda utbildningen. Således föreslås styrelsen innehålla förutom ordföranden och direktören (självskriven ledamot) en repre- sentant för vardera följande myndigheter och organisationer: SÖ, UKÄ, AMS, Folk- bildningsförbundet, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, SAF, LO, SACO och TCO.
Härutöver bör emellertid enligt kommit- téns mening även enhetens personal vara re- presenterad i styrelsen. Utredningar pågår dock om företagsdemokrati i olika grenar av statsverksamheten. Omfattningen av och for- merna för denna representation bör där- för inte _bestämmas nu.
6.2.2 Vuxenutbildningskommitté m rn
Det förhållandet, att utbildningsmyndighe- terna är representerade i styrelsen, utgör en garanti för att skolväsendets och den högre utbildningens behov och önskemål blir beak- tade på ett tillfredsställande sätt. Den mer splittrade organisationsbilden inom vuxen— undervisningen gör det betydligt svårare att avgöra representativiteten i de önskemål som framförs beträffande vuxenutbudet. Till stöd för SRs verksamhet med vuxenunder- visning finns en folkbildningskommitté och för inriktningen av TRUs försöksverksamhet på vuxenutbildningsområdet har den särskil- da expertgruppen (T RUVUX — se bilaga 1) varit av avgörande betydelse.
Vi föreslår därför att till den nya enheten knyts en vuxenutbildn'ingskommitté med un— gefär samma uppgifter och sammansättning som TRUVUX. Utöver myndighetsrepre- sentation skulle alltså ingå representanter för tex folkbildningsintressena samt arbets- givar— och arbetstagarorganisationerna.
Så länge huvudmannaskapet för förskole- verksamheten är under utredning bör det an-
komma på barnstugeutredningen att med ut- gångspunkt från resultatet av den nu inledda försöksverksamheten med förskoleprogram eventuellt föreslå inrättandet av en motsva- rande kommitté för den fortsatta verksam— heten på området.
6.2.3 Relation till myndigheterna
Relationen mellan det nya företaget och utbildningsmyndigheterna och andra myn- digheter måste vara väl definierad. På mot- svarande sätt som fn är fallet med SRs skolprogramverksamhet bör grundläggande principer för samarbetet fastläggas i avtal mellan respektive utbildningsmyndighet och företaget (jfr 7.1). Härvid måste man beakta att utbildningsmyndigheten skall svara för den övergripande planeringen av resursin- satserna inom sitt kompetensområde samt att utgångspunkten för den anslagsfinansie- rade läromedelsproduktionen skall vara myndighetens bedömning av behoven. Vida- re måste hänsyn tas till det förhållandet att utbildningsmyndigheten har ansvaret för den utbildning som ges inom myndighetens an- svarsområde och till den organisations- och beslutsstruktur som finns inom respektive utbildningssektor. När det gäller läromedel med inslag av radio och tv kan behoven föranleda önskemål om produktion för eter- sändning,'finansierad genom anslag till enhe- ten, eller till sådan beställningsproduktion som bekostas ur myndighetens egna anslag.
Samråd mellan myndigheten och enheten kan underlätta arbetet bl a i samband med att myndigheten skall anmäla sina önske- mål och inge sina beställningar om pro- duktion. Genom sin representant i företa— gets styrelse har myndigheten möjlighet att framföra sina synpunkter vid sammanväg- ningen av olika önskemål och beställning- ar.
Behoven måste preciseras innan produk— tionen kan starta och myndigheten måste därför ställa målbeskrivning och besluts- underlag till enhetens förfogande. I den mån studie- eller läroplanen inte utformats som en detaljerad målbeskrivning bör en sådan liksom övrigt beslutsunderlag utarbetas av
expert— eller referensgrupp, som engageras av myndigheten. En av målbeskrivningens viktigaste uppgifter är att bilda underlag för den utvärdering som måste göras för att pröva i vad mån läromedlet uppfyller de fastställda kraven. Beslutsunderlaget bör bla innefatta resultatet av utbildningsmyn- dighetens pedagogiska planering vad av- ser såväl de ekonomiska som pedagogiska insatserna. Vid beställning av produktion, som tex kan avse forsknings- och utveck- lingsprojekt, bör ett separat avtal upprättas mellan myndigheten och enheten för varje projekt.
Inom den ram som på detta sätt anges av studie- och läroplaner, målbeskrivning och beslutsunderlag samt, vid uppdragsverk- samhet, av det till projektet hörande avtalet, skall enheten i alla avseenden svara för utformningen av läromedlen.
I fråga om de eterdistribuerade läromed- len måste produktionen också anpassas till de speciella krav på producentföretaget som följer av radiolagstiftningen. 8 & radiola- gen inskränker å andra sidan myndigheter- nas befogenheter: »Myndighet eller annat allmänt organ får ej i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radiopro- gram och ej heller förbjuda radiosändning eller trådsändning på grund av dess inne- håll». Härvid avses alla radioprogram (ljudradio och tv) som sänds i etern. Be- stämmelsen gäller oavsett om ett program producerats inom eller utom SR.Den gäller alltså produktionsenhetens etersända pro- duktion, även om SR överlåtit en del av sin ensamrätt till rundradiosändning på det nya företaget enligt 5 & radiolagen. De för- hållanden som radiolagstiftningen avsetts för kan komma att ändras. Det kan antagas att bla förslagen från RUT 69 kan ha sådana konsekvenser att de föranleder dylika änd- ringar.
För det nya företaget torde också i fram— tiden gälla krav på samråd med SÖ och UKÄ i fråga om utbildningsprogram i likhet med vad som stadgas i 10 å i avtalet mellan staten och SR. Samråd mellan utbildnings- myndigheten och enheten kan dels omfatta den övergripande planeringen, som ovan
framgått, dels det enskilda projektarbetet. En av myndigheterna utsedd representant för avnämarna, tex i förekommande fall en av medlemmarna i expert/ referensgruppen för målbeskrivningsarbetet, bör sålunda föl- ja produktionen på. det sätt som nu före- kommer vid SR/UTB genom SÖs skolkon- sulent och vid TRU. Detta samarbete får dock med hänsyn till radiolagen inte inne- bära någon granskning som kan leda till att myndigheten tex förbjuder etersändning av produkten, utan produktionsenheten skall ha hela ansvaret för denna. Härvid bör det framhållas att det torde ankomma på en- hetens styrelse att i sista hand avgöra om en produkt skall godkännas och enheten därmed ta ansvaret för den. I enhetens sty- relse ingår, som ovan framgått, bla repre- sentanter för utbildningsmynd'igheterna. Den producerande enhetens egen styrelse kan därvid självfallet inte sägas utöva otillbör- lig granskning stridande mot radiolagen.
I fråga om produktionsbeställningar avsed- da för banddistribution, som ej faller un- der radiolagen, bör det i varje särskilt fall anges i det ovannämnda avtalet i vad mån beställaren önskar styra projektarbetet och godkänna produkten. Beställarens direktiv kan i vissa fall, tex vid forsknings- och ut- vecklingsprojekt, vara mycket ingående. I allmänhet torde dock myndigheternas re- surser för och intresse av att för sin del granska och godkänna produkten vara be- gränsade. Åtminstone gäller detta, enligt vad vi erfarit, utbildningsmyndigheterna, som räknar med att ett sådant godkännande kan ersättas av ett utprövningsförfarande av den typ som läromedelsutredningen väntas föreslå för alla läromedel inom skolväsen- det och som i någon form också torde kom- ma att gälla för den högre utbildningen. Det är emellertid nödvändigt att samarbetet mellan enheten och utbildningsmyndigheter- na är sådant att risken för felinvesteringar i multimediepaket minimeras.
Företagets relationer till utbildningsmyn— digheterna gäller i första hand själva pro- duktionen av läromedlen. De kursansvariga myndigheterna på olika nivåer har att ta ställning till om produkterna skall utnyttjas
eller inte. Utredningen har inte förutsatt någ— ra ändringar av dessa principer för valet av läromedel, vilket som nu bör ligga på kom- muner, utbildningsnämnder osv.
6.3 F örslagets genomförande
Det har ovan (5.2.2) framhållits att det är önskvärt med ett snabbt beslut rörande den fortsatta produktionen med hänsyn till bla fördelarna från såväl samhällsekonomisk som produktionsteknisk synpunkt med en sammanslagning av de båda enheterna SR/ UTB och TRU. Också med tanke på situa- tionen för personalen vid de båda enheter— na är ett snabbt beslut nödvändigt. Vi fin- ner det därför angeläget att vårt förslag ge- nomförs snarast och föreslår att det nya företaget inrättas så att det kan börja sin verksamhet den 1.7.1972.
Så snart som möjligt bör en organisations- kommitté utses för att förbereda samman- slagningen av de båda enheterna och för sta- tens räkning sluta de nödvändiga avtalen med utbildningsmyndigheterna, SR, Utbild- ningsförlaget mfl. Organisationskommittén bör vidare behandla personal-, organisa- tions- och resursfrågor inför etablerandet av det nya företaget. De båda enheterna kom- mer i september detta år att efter samråd avge var sin anslagsframställning för bud- getåret 1972/ 73. Efter ett beslut hösten 1971 om sammanläggning av de båda en- heterna kan organisationskommittén lämna förslag till anslagsframställning för det nya företaget. Denna kan ligga till grund för en särproposition våren 1972, där riksda- gen får ta ställning till anslagen till det nya företaget.
Oberoende av förslaget om utlokalisering av verksamheten är vissa speciella problem förknippade med planeringen av den nöd- vändiga flyttningen till nya lokaler. Verk— samheten kan inte annat än under en kor- tare övergångstid fortsättas i SR/UTBs och TRUs nuvarande lokaler. Det är därför nödvändigt att omedelbart starta projekte— ringen av de nya faciliteterna i Norrköping, dit SR/UTB och TRU föreslås utflyttas en- ligt proposition 1971: 29.
7.1 Anslagsförändringar och avtal med utbildningsmyndigheterna
Förslagen i kap 5 innebär bla att en del av den planeringsverksamhet som under för- söksperioden utförts av TRU överförs till resp utbildningsmyndighet. Närmast avses då en del av de funktioner som fullgjorts av försöksledarna inom de berörda sekto- rerna. Dessa funktioner är nära förbundna med den planeringsverksamhet som före- kommer vid byrå L 4 vid SÖ och Pu-enhe- ten vid UKÄ och bör därför i fortsätt- ningen överföras till dessa verk.
I uppdraget till den i 6.3 nämnda organi- sationskommittén bör ingå att sluta avtal med utbildningsmyndigheterna om det fort- satta samarbetet. Överförandet av vissa pla- neringsfunktioner och tillskapandet av ett beställningssystem för viss del av produk- tionen kommer övergångsvis att inverka på de anslag som fn står till förfogande hos TRU, SR/UTB och utbildningsmyndighe— terna. Då dessa frågor nära sammanhänger med etableringen av det nya företaget bör det ankomma på organisationskommittén att föreslå utformningen av de ekonomis— ka relationerna mellan företaget och myn- digheterna.
Det förutsätts att i avtalet ingår en över- enskommelse om slutförande av den nu pågående försöksverksamheten. Det är ock- så rimligt att det görs ett ramavtal mellan utbildningsmyndigheterna och företaget om
Vissa frågor rörande det nya företaget
de fortsatta beställningarna. I samband med att myndigheterna lägger ut produktionsbe— ställningar på enheten bör ett särskilt av- tal upprättas, som reglerar myndighetens resp enhetens uppgifter och befogenheter i varje enskilt projekt (se 6.2.3).
7.2 Avtal ,med Sveriges Radio 7.2.1 Avtalets innehåll
I samband med utflyttningen av den an- slagsfinansierade verksamheten vid SR/ UTB kommer en del problem att behöva lösas genom avtal mellan SR och den ovan föreslagna organisationskommittén. Sålunda måste tex det nya företaget övergångsvis kunna utnyttja SR/UTBs nuvarande lokaler och vissa tekniska resurser. Ett avtal måste vidare slutas om formerna för det fortsatta samarbetet mellan de två företagen. I det- ta avtal bör bl a följande punkter ingå: — Principer för uppdelningen av den fort— satta verksamheten. SR kan självfallet också i framtiden finna det motiverat att utnyttja avgiftsmedlen för undervisnings- program, men bör härvid anpassa sitt ut- bud till den anslagsfinansierade produk- tionen (jfr 5.2.1). Den nya enhetens verk- samhet begränsas praktiskt av bl a anslag och föreskrifter i samband härmed. Ut- budet bör vidare tex kunna definieras med hänvisning till programmens målin- riktning, dokumenterad i en av en myn-
dighet (motsv) fastställd målbeskrivning. I många fall utmärks också utbildnings- insatserna av sin längre planeringstid, seriekaraktären och kopplingen till tryckt material m m.
— Ömsesidig möjlighet för det ena före- taget att köpa resurser från det andra. Det nya företaget bör sålunda kunna ha tillgång till SRs olika arkiv och eventuel- la överkapacitet i fråga om produktions- resurser. SR kan hos det nya företaget inköpa teknisk kapacitet mm. De upp— hovsrättsliga frågorna bla vid utnyttjan- de av programmaterial ur det andra fö- retagets produktion måste beaktas. — SR, som har ensamrätten till rundradio- sändningar, måste ställa en del av sänd- ningstidsutrymmet till förfogande för den del av det nya företagets produktion som avses för eterdistribution. Hittills har TRU förhandlat direkt med ledningen för resp kanal om det etersända utbudet. I fråga om tex de attraktiva kvällstiderna gäller detta också i viss mån SR/UTB. Detta förfaringssätt kan i princip tilläm- pas även för det nya företagets produk— tion. Både från de studerandes och från företagets synpunkt är det dock i hög grad önskvärt att planeringen av utbild- ningsverksamheten underlättas genom att det nya företaget genom ett flerårsavtal garanteras bestämda tidsramar med för- delning på dag— och kvällstid samt genom årliga avtal får sig tilldelat bestämda ti- der i veckoprogrammet.
Radioansvarighetslagens regler gäller också i fråga om de eterdistribuerade lä- romedlen. Enligt 3 5 i lagen skall för varje program finnas en programutgivare med uppgift att förebygga yttrandefri- hetsbrott. Hittills har personer inom SR varit programutgivare för TRUs etersän- da program. I motiven till stadgandet sägs dock uttryckligen att även en per- son, som inte är anställd hos programfö- retaget, kan förordnas om det anses lämpligt. Man bör därför till programut- givare kunna utse person inom den sam— manlagda enheten SR/UTB och TRU som uppfyller fordringarna på en sådan
(jfr 2 5 andra stycket i kungörelsen 1967: 226 om tillämpningen av radioansvarig— hetslagen). I avtalet kan i detta samman- hang även ingå överenskommelse om ut- färdande av särskilda föreskrifter för det nya företagets tjänstemän angående till- syn och ansvar rörande program motsva— rande SRs egna föreskrifter i tillämpliga delar.
SR måste självfallet svara för den övergripande planeringen och koordina- tionen av utbudet inom de tillgängliga ka— nalerna. Vi förutsätter att SR vid denna planering tar hänsyn till särskilda syn- punkter och önskemål, som gäller för ut- bildningsprogramverksamheten och som den nya enheten har att beakta i sin planläggning, och att enheten ges rimli- ga möjligheter att självständigt lägga upp sitt utbud inom de givna ramarna. — Avtalet bör gälla tills vidare i avvaktan på förslagen från RUT 69. Många av de förutsättningar som gällt för de ovan anförda avtalspunkterna kan nämligen komma att ändras genom resultatet av RUT 695 överväganden.
Oavsett om förslagen från RUT 69 kommer att innebära att särskilda kana- ler skapas för utbildningen eller om den- na verksamhet tillgodoses inom ramen för de nuvarande kanalerna, är det önskvärt att man i detta sammanhang prövar frå- gan om egen sändningsrätt för det nya företaget.
7.2.2 Omfattningen av sändningstid
Omfattningen av sändningstid för utbild— ning skulle kunna beräknas med utgångs- punkt från bl a
— behoven av utbildning över etern — ekonomiska ramar för produktion — tänkbar tid som SRs olika enheter kan avstå.
Beräkningar som baseras enbart på de båda första punkterna måste bli mycket osäkra. Vi har därför valt att göra en sam- manvägning av de rimliga ekonomiska och tekniska resurserna och den disponibla sändningstiden.
A TV 1 eller TV 2, dagtid M T O To F L
10 11 12 13 14 15
_.— l—l .. V
6,5 6,5 6,5 4,5 6,5 Summa ca 30 tim/vecka
1 beroende på televerket
B TV ], kvällstid samt lördag och söndag
10 M T O To F
L S
18
19. I 20 , .. |
22 23
1 1,5—2 1,5 1,5 1,5—2
C TV 2, kvällstid samt lördag och söndag
10 M T O To F
L S
18 19 20
21 22
23 '
15,—2 1 1
Summa B + C ca 15 tim/vecka
1,5—2 2
10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20
5+2 5+2 5+2 5+2 5+2 7 6 Summa radio: 48 tim/vecka
(Dagtid M—F ca 25 tim och kvällstid + L och S ca 23 tim. För sändning av vuxenkurser på dagtid —— sk AV—såndningar —— beräknas 5 tim/vecka)
För en femårsperiod skulle man kunna tänka sig att det nya företaget skulle dispo- nera t ex de tider som framgår av vidstående veckoschemata. Omfattningen är då den maximala för utbildningsprogram men kan antingen uppnås stegvis under perioden eller också gälla redan från början.
Omräknat till sändningstimmar per år, varvid för skolverksamheten räknas med 30 veckor och för vuxenkurserna med 25 vec- kor, ger dessa modeller:
tv radio skol- och förskoleprogram (dagtid) ca 900 ca 750 vuxenkurser (ej AV-sändningar) (kvällstid, lö och sö) ca 375 ca 575
Ovanstående skisser är exempel på hur programtid för utbildning skulle kunna pla— ceras. Inplaceringen av utbildningsprogram- men lyder under samma lagar som övriga program. För mottagarna innebär då väx- lingarna mellan allmänprogram och utbild- ningsprogram endast byte av producent.
Då det gäller att pröva hur dessa ramar för det maximala utbudet svarar mot be- hoven, kan man konstatera att utrymmet i tv under dagtid torde vara tillräckligt för behoven t ex inom skolväsendet och den re- guljära högre utbildningen för den närmaste femårsperioden.
När det gäller vuxenutbildningen, som bör sändas på kvällstid, är situationen svårare, eftersom trängseln i tv-kanalerna då är stör- re. 7—8 timmar på kvällstid i tv ger dock utrymme att hålla 15—20 programserier i luften med reprissändning under lördag— söndag. Med möjlighet att disponera bestäm— da pass bör tiden för utbildningsprogram kunna utnyttjas bättre än nu, tex genom olika programlängder, korta inslag flera
Många av de serier som sänds nu inne— håller dessutom endast ett mindre antal tv- program (tex 6 program/ år). Till detta bör komma möjlighet att få in korta informa- tionsprogram på andra tider.
I radio innebär tidsramarna en mycket begränsad utökning, vilken huvudsakligen uppnås genom ett fullständigare utnyttjan- de av de pass som disponeras. Detta kan innebära schemamässiga svårigheter, varför ökningen måste tas ut stegvis. Beträffande vuxenundervisningen kan möjligheterna att använda sändningstid före kl 08.00 (som nu används för vissa språkprogram) kanske utöka ramarna ytterligare. Vid ytterligare ökning uppstår dock koHision med musik-
Sammanställning av sändningsvolym för utbildningsprogram och troligt utnyttjande härav
Skol- och förskoleprogram + AV-sändninger (30 veckor)
tv radio
tim/ tim/ troligt ut- tim/ tim/ troligt ut- vecka år nyttjande vecka år nyttjande 1970/71 30 900 4301 20 750 595 1971/72 30 900 475 20 750 600 1972/73 30 900 535 20 750 625 1973/74 30 900 575 20 _ 750 625 1974/75 30 900 600 20 750 650 1975/76 30 900 600 20 750 650 1976/77 30 900 600 20 750 650 Vuxenutbildning (ca 25 veckor)
tv radio
tim/ tim/ troligt ut- tim/ tim/ troligt ut- vecka är nyttjande vecka är nyttjande 1970/71 82 200 140 20 575 550 1971/72 10 250 175 22 575 550 1972/73 12 300 230 24 600 575 1973/74 13 325 280 26 600 575 1974/75 14 350 325 28 625 600 1975/76 15 375 350 28 625 600 1976/77 152 375 375 28 6252 600
1 Den siffermässigt låga utnyttjandegraden beror på att det är nödvändigt med speciell schema- läggning. Varje programserie och därmed varje skolstadium, årskurs etc bör om möjligt ha gen-om- gående samma tider. Detta medför sådana luckor mellan programmen som i regel inte kan utnyttjas. 2 Stegringen från 8—15 tim/vecka under perioden beror på att behovet av sändningstid ökar på grund av en växande programbank som kan utnyttjas för reprissändningar. Av resursskäl finns det troligen inte behov av 15 tim/vecka förrän mot mitten av 70-talet. 3 Denna omfattning överskrider de ramar som angivits ovan och förutsätter alltså en ökad sänd— ningstid, tex genom utnyttjande av musikradiotid. Ett visst tillägg har gjorts genom ökning av antalet sändningsveckor.
radion. Den naturligaste utökningen bör vara 20.00—20.30 må—fr. Vidare kan man dis- kutera en förlängning av »studieåret» till 30 veckor. Det är emellertid svårt att be— döma om en utökning är nödvändig, fram- för allt med tanke på de allt bättre möj- ligheterna att erhålla och använda bandat material på radiosidan. Möjligheter bör fin- nas att minska repriserna av föregående års kurser.
1970/ 71 disponeras ca 8 mkr samman- lagt (TRU+SR) för vuxenutbildning. Av detta går ungefär 1 mkr till information, kontaktverksamhet, utprövning mm. Med tanke på att kontaktverksamheten i första hand måste utökas för att programutbudet ska kunna ge bättre effekt än i dag och det ekonomiska läget knappast kan medge vä- sentliga ökningar av medelstilldelningen är det realistiskt att räkna med att mellan 6 och 7 mkr kan disponeras årligen för direkt produktion. Då det här förutsätts att verk- samheten helt finansieras genom anslag över riksstaten, innebär dock dessa ekonomiska ramar att kompensation måste erhållas för de avgiftsmedel som i dag används för vux- enutbildning. Med en lämplig fördelning mellan nyproduktion och revidering torde det sålunda beräknade beloppet i stort sett svara mot kostnaderna för den produktion som kan rymmas inom de givna tidsramar- na under en femårsperiod.
7.3 Avtal med U tbildningsförlaget
Det nya företaget skall, enligt förslagen i kap 5, ha ett nära samarbete med Utbild- ningsförlaget. Detta samarbete bör regleras genom avtal. Syftet skall vara dels att klar- lägga arbetsfördelningen i fråga om projekt avsedda för banddistribution, dels att reglera formerna för produktion av trycksaker,
marknadsföring rn m. — I de fall där det kan ifrågasättas vilket av företagen som är den lämpligaste mot- tagaren av en viss produktionsbeställning från någon myndighet skall samråd äga rum mellan parterna innan beställningen accepteras. — Det nya företaget skall i första hand
vända sig till Utbildningsförlaget för tryck- saksproduktion, marknadsföring och dis- tribution. Utbildningsförlaget skall å sin sida i första hand vända sig till det nya företaget för sina behov av elektroniska resurser.
— Projektavtal bör också innehålla närma- re bestämmelser om formerna för samar- betet, tex principerna för de ekonomiska relationerna mellan de båda företagen.
7.4 Produktionsvolym; anslags— och personalbehov
7.4.1 Allmänt
TRU-kommitténs verksamhet har avsett vis- sa från behovs- eller försökssynpunkter sär— skilt angelägna insatsområden. SR/UTB har haft sin givna inriktning. För den nya pro- duktionsenhet i permanent form som vi nu föreslår blir uppgiften att _ inom medgiv- na ramar - på ett mer heltäckande sätt sörja för produktion av program m nr inom hela utbildningsområdet. Det blir då ock- så nödvändigt att så långt möjligt belysa den framtida storleksordningen av enhetens produktion, bla som underlag för statsmak- ternas bedömningar av den blivande enhe- tens operationella användning, resursbehov rn in.
Vi har för vår del funnit det orealistiskt att inom ramen för syftet med detta betän— kande söka åstadkomma en slutlig kvanti- fiering av produktionsbehoven med högre anspråk på siffermässig precision. Detta skulle i och för sig kräva en omfattande undersökning som dels skulle ta lång tid men framför allt med nödvändighet skulle komma att beskriva en statisk behovssitua- tion som aldrig blir aktuell. Redan den jäm- förelsevis korta period under vilken för- söksverksamheten bedrivits har visat hur behoven och inriktningen successivt föränd- ras. Det väsentliga synes vara att få under- lag för en flexibel organisation som kan an- passas till och ges resurser för en växlande behovsstruktur. Statsmakternas och utbild- ningsmyndigheternas mfl efter hand gjor— da bedömningar kommer här att spela en avgörande roll i fråga om såväl den totala
produktionen som dess fördelning på sek-
torer. Enhetens roll som ett instrument i en
planmässig utbildningsdistribution blir här- igenom starkt betonad.
På längre sikt kommer det kartläggnings- arbete som ingår i RUT 69s överväganden att ge en bild av behoven av utbildnings- program på skilda håll. För TRU-kommit- téns nu aktuella prognosbehov synes emel- lertid den mest ändamålsenliga och realis- tiska metodiken ligga i bedömningar utifrån verksamhetens nuvarande omfattning under beaktande av de utvecklingsmöjligheter och andra faktorer kommittén i sin praktiska verksamhet funnit väsentliga. En sådan be- dömning av produktionsbehov och häremot svarande anslagsutveckling m m presenteras sålunda i det följande.
De närmare beräkningar som erfordras för detaljplanering, anslagsframställningar mm kan göras först av den nybildade en- hetens styrelse eller av den ovan (6.3) före- slagna organisationskommittén. Vi anser oss sålunda inte böra föregripa ett sådant ar- bete.
Nedan givna anslagsbedömning får såle- des uppfattas som en i detaljerna icke bin- dande skiss, avsedd att belysa konsekven- serna i stort av våra i det föregående fram- lagda förslag.
Det material som redovisas nedan base- ras på bl a följande antaganden: — Produktionsplaneringen för budgetåret 1971/72 beräknas för såväl TRU-kom— mitténs produktionsenhet som SR/UTB ge en något minskad programvolym i för- hållande till vad som planlagts för inne— varande år.
— Sammanslagning till en ny produktions- enhet sker den 1 juli 1972. — Denna enhet disponerar ökad fast stu- diokapacitet senast från och med budget- året 1974/75 och då på annan plats än den nuvarande. — Tillfälliga eller rörliga inspelningsresur- ser — räknemässigt representerade av en s k mobil tv-enhet — disponeras i viss ut- sträckning från budgetåret 1972/ 73. — Övergång till färg-tv-produktion i viss omfattning sker successivt.
— Sändningstid disponeras i den omfatt-
ning som framgår i 7.2.1. I det följande görs först en bedömning av den totala produktionsvolymen 1975/ 76. Därefter diskuteras produktionskostnaderna. behovet av investeringar i teknisk utrust- ning, vissa kostnader för utbildning, infor- mation m m samt sändnings- och distribu- tionskostnader. Mot bakgrund av alla dessa beräkningar görs så en sammanställning av anslagsbehoven 1972/ 73—1975/ 76 samt en bedömning av personalbehovet under sam- ma period. Det måste betonas att prognoser- na enbart får ses som ett räkneexempel. Precisionsgraden synes dock inte kunna ökas. Bakom beräkningarna ligger för öv- rigt erfarenheterna vid SR/UTB och fem års petitaarbete för TRUs produktionsenhet.
7.4.2 Produktionsvolym
Med utgångspunkt från nu-läget och den utveckling som skisserats i avd I och kap 5 av betänkandet kan man göra en bedöm- ning av produktionsbehovet 1975/ 76. Man måste dock också räkna med att resurserna i olika avseenden — inte minst de personel- la — alltjämt kommer att vara begränsade, vilket minskar omfattningen av den totalt önskvärda produktionsvolymen.
Som mått på produktionsvolymen används 'i förevarande sammanhang antal program om 20—30 minuters längd, även om den- na angivningsmctod inte är helt rättvisande för hela arbetets omfattning. Kvantifieringen används emellertid här främst för att belysa studioresurserna. Andelen planering, tryckt material m m antas således i huvudsak sva- ra mot nuvarande förhållande inom SR/ UTB och TRU.
Som utgångsläge används som nämnts verksamheten för budgetåret 1970/ 71. An- slagen för budgetåret 1971/72 torde pga reell anslagsminskning för såväl TRU som SR/UTB ge anledning till en viss volym- minskning.
De ändrade förutsättningarna i samband med den föreslagna utflyttningen till Norr- köping och etablerandet av verksamheten där kommer uppenbarligen att föranleda ett omfattande behov av utbildning och inskol-
Beräknat utfall 1970/ 71
TRU SR Totalt
tv ra tv ra tv ra Förskolan 15 15 Grundskolan 130 900 130 900
Gymnasieskolan, arbetsmarknadsutbildning Högskolan, inkl viss vuxenutbildning Allmän och gymnasial vuxenutbildning Lärarprogram
Regionala program Annan produktion
S:a planerat 1970/71
ning av nyanställd personal. Man torde där- för få räkna med en tillfällig nedgång av produktionskapaciteten. Med hänsyn till de ekonomiska, personella och tekniska resur- ser som bedöms vara rimliga beräknas dock den nya enhetens produktionsvolym 1975/ 76 ha kunnat ökas till ca 650 tv-program och ca 2 200 radioprogram. Först under se- nare delen av 1970-talet kan man räkna med en expansion i större skala. 1979/80 kan således kapaciteten antas uppgå till 900— 1000 tv-program och 2600—2 800 radio- program. Det bör noteras att utbudet över etern blir större, beroende på antalet åter- utsändningar och repriser.
Med denna beräkning av den tänkbara produktionsvolymen har vi inte velat pre- cisera ett mål för utbudet av undervisning med inslag av radio/ ljudband och tv/video- band. Som betonats ovan (7.4.1) innebär de förslag vi framfört i det föregående att det nya företaget i stort sett skall fungera som ett serviceorgan åt myndigheterna m fl. Den totala produktionsvolymen liksom fördel— ningen på de olika sektorerna kommer där— för att vara beroende av den allmänna ul- vecklingen och successiva bedömningar och beslut vid olika instanser. Vi har därför av- stått från att fördela totalvolymen på sek— torer. Det är vår förhoppning att preliminä- ra bedömningar av behoven på olika områ- den av utbildningsväsendet skall framkom- ma i samband med remissbehandlingen av detta betänkande liksom genom RUT 69s kartläggningsarbete. Som ovan framhållits
25 50 35 315 60 365 220 60 220 60 75 50 55 415 130 465 5 70 5 70
10 265 275
20 15 20 15
355 185 225 1 965 580 2150
är det väsentliga här att det skapas en en- het som på ett flexibelt sätt kan svara mot de aktuella behoven.
7.4.3 Produktionskostnader
Som underlag för en långtidsbedömning av produktionskostnaderna erfordras en beräk- ning av medelkostnaden för produktion av tv- resp radioprogram. Produktionskostnaderna för tv varierar fn såväl inom resp enhet (SR/UTB och TRU) som mellan enheterna. Skillnaden be- ror i första hand på att TRU producerar en rad långa och därför relativt billiga se- rier tex i matematik och statistik. Vidare föreligger stora skillnader i produktionskost- nader mellan olika typer av projekt/pro— gram. I följande exempel finns inga kostna- der för trycksaker eller andra sådana pro— dukter medtagna utan endast för tv—pro— gram. Produktionskostnad per tv-program:
TRU
Nationalekonomi (universitet, vuxenutbildning) Lång serie på ca 30 program. Studioproduk— tion med enkel dekor och med filminslag från såväl egen produktion som arkiv. Ateljémate- rial i normal omfattning. Ca 30 000 kr/pro- gram.
Differential- och högskola) Mycket lång serie 60—70 program. Program- ledare i studio med skyltmaterial, cellon mm. Produktion i automatstudio. Ca 9 000 kr/ pro— gram.
integralkalkyl (universitet/
Ca 35 program. Samma typ som nationaleko— nomi ovan, men med mindre filminslag och mer komplicerat skyltmaterial samt trickfilm. Ca 25 000 kr/program.
Arbetsmarknarlskunskap (vuxenutbildning)
Kort serie (6 program). Större delen utgörs av egenfilmat material av dokumentär karaktär hämtat från olika delar av landet. Samman- bindning av filminslagen i studio. Ca 55 000 kr/ program.
Vi ka!lar dom u-länder (vuxenutbildning) Helfilmad, dokumentär serie (10 program). In- spelning utomlands i färg. Trickfilminslag. Om- fattande redigeringsarbete. 80000 kr/program. A rbetsmarknadsteknik (universitet/"högskola) Serie om 8 program. 4 helfilmade med doku- mentärt material, främst intervjuer och miljö. 4 studioproduktioner med filminslag. Ca 40 000 kr/program.
SR/ UTB
Produktionsbudgetering och redovisnings- principer på TRU och SR är svåra att jäm- föra. Här presenteras produktionskostnader för ett urval skol—tv-program från inneva- rande budgetårs produktioner. De tekniska kostnaderna är framräknade efter interu- deb'iteringens uppgifter medan personalkost- nader och overhead-kostnader är beräknade efter schablonvärden.
Bakom rubrikerna Aktualitetsprogram för högstadiet. Studioproduktion med rikligt med filminserat, skyltar, stillbilder och teckningar. Ca 52 000 kr/ program.
Människan och naturen Dokumentärfilm för mellanstadiet. Filmningar i Skåne + inköpta filmsekvenser, rekognosceringsresa rn rn. Ca 64 000 kr/ pro- gram.
Varför Tv-teater för lågstadiet. Studioproduktion med två skådespelare och regi, enkel dekor. Ca 59 000 kr/ program. Negativa tal Matematikprogram för mellanstadiet. Studioproduktion med trickfilm, skyltar, dekor och kostymer. Ca 52 000 kr/ program. Decimaltal Matematikprogram för mellanstadiet. Studioproduktion med rikligt med trickfilm, de- kor. Ca 61 000 kr/prograrn.
De angivna kostnadsmedelvärdena pekar mot att en skillnad i produktionskostnader
föreligger mellan TRU och SR/UTB. I så- dana serier som ur produktionsteknisk syn- punkt är jämförbara och som är av sam- ma typ i fråga om inriktning med hänsyn till avsedd målgrupp är TRUs produktions- kostnader lägre än UTBs.
För att kunna bedöma om denna skillnad i produktionskostnader är reell krävs en ana- lys av de olika poster som ingår. De mest omfattande kostnadsposterna avser — produktionspersonal experter, manus etc teknisk produktion — administration (overheadkostnader).
De båda första posterna är i relation till produktionsutfallet i stort sett likartade för båda produktionsenheterna. Kostnaderna för teknisk produktion skiljer sig framför allt i vad avser studio (elektronik). En jäm- förelse visar att TRUs kostnader här ligger minst 30 % under SRs. Denna jämförelse ger i stort samma resultat vare sig den avser internprislistor eller faktiska produktions- kostnader per program av olika typer.
Stora skillnader föreligger helt naturligt mellan SRs och TRUS tekniska resurser. TRU har inte resurser för inspelning med elektronik i färg. TRU har inte heller de specialresurser av skilda slag som SR för- fogar över. De jämförelser som gjorts av- ser emellertid endast produktion i svart/vitt. Med debitering efter internprislista upptas speciella resurser separat. För TRUS del in- nebär detta i vissa fall utnyttjande av SRs resurser. Kostnaderna för detta har vid jäm- förelsen inräknats i TRUs tekniska kostna— der. Slutligen finns också viss osäkerhet be- träffande hur avskrivningskostnaderna in- räknas i driftkostnaderna. TRU har i sina beräkningar en total avskrivning av samtliga tekniska resurser och byggnader under en period av 5—10 år beroende på typ av pro- jektet. På grund av de ovan angivna osäker-
etsfaktorema har en mycket försiktig jäm- förelse gjorts och de angivna procenttalen ligger därför i underkant.
En produktionskapacitet av ca 650 pro- gram/år resulterar vid en jämförelse av kostnaderna vid de två enheterna i en skill- nad på ca 1,7 mkr. En av orsakerna till den-
na skillnad är troligen att TRU som är ett relativt litet företag har större smidighet i den interna planeringen än det betydligt större SR. TRUS erfarenheter visar att man genom en flexibel resursplanering kan få en hög utnyttjandegrad av resurserna eftersom företagets totala planering är lätt överblick- bar och antalet anställda litet. I detta sam- manhang kan nämnas att TRUS nuvarande tekniska kapacitet inte kan utnyttjas fullt på grund av att omsättningen är för liten. För att de tekniska resurserna skall utnytt- jas optimalt krävs en omsättning på minst 17—18 mkr mot nuvarande 15 mkr. En sammanläggning med SR/UTB gör ett så— dant optimalt utnyttjande möjligt. Detta kan dock inte ske omedelbart vid en samman- läggning, då UTBs utnyttjande av teknik inte utan vidare kan överföras till TRU. TRU skulle dock redan nu ha möjlighet att klara en viss del av UTBs tekniska produk- tion, speciellt vad gäller Studioproduktion.
Ett av uttrycken för skillnaderna i resurs- behov är att TRU som litet företag kan ha en mindre personalstyrka på den tekniska sidan. Ett flertal befattningshavare har ut- bildats så att de kan klara olika funktioner. Vissa personalgrupper arbetar inom olika delar av tekniken, tex ljudtekniker (radio-, tv- och filmproduktion). Viss personal kan också växla mellan olika funktioner. Detta gör att antalet personer i studioteamet är mindre än vad SR normalt har och att stu— dioteamets storlek kan varieras och anpas- sas till resp produktion. En annan fördel är att man kan anställa kvalificerade med— arbetare på frilansbasis. Det kan höja kva- liteten på produkterna och minska kostna- derna, då man slipper utgifter för utbild- ning och minskar problemen att utnyttja de fasta resurserna vid lågsäsong.
I en medelkostnadsberäkning bör hänsyn tas till de möjligheter som ett från SR fri- stående företag av begränsad storlek har att hålla nere de tekniska produktionskostna- derna.
Produktionskostnaderna för radio är täm- ligen likartade vid de båda enheterna. De är fn något lägre vid SR/UTB. Orsakerna härtill är bl a att alla TRUS program är fri-
köpta så att enheten har full förfogande- rätt över dem samt att SR producerar långa språkserier.
Administrationskostnaderna för TRUS verksamhet påförs genom ett interndebite- ringssystem automatiskt varje projekt/pro- gram. Då SR ännu inte har detta system görs en jämförelse bäst genom att separera TRUS overheadkostnader och komplettera dem med de funktioner som i dag saknas men som finns inräknade i SR/UTBS kost- nader. SR/UTBS administrationskostnader består dels av centrala kostnader vid UTB dels av ett bidrag om fn ca 3,5 mkr till SRs overheadkostnader. Med samma in— gående poster kan utgifterna för administra— tion under 1970/ 71 beräknas till för TRUs del ca 2,8 mkr och för SR/ UTB ca 5,1 mkr.
I dessa belopp ingår ledning, personalav- delning, ekonomiavdeln'ing, lokalförvaltning, kontorsmateriel, utbildning, bibliotek etc. Även i detta fall ligger differensen troligen i att överbyggnaden till ett stort företag är proportionellt sett större än till ett mindre. Om de båda enheterna SR/UTB och TRU förs samman skulle detta troligen leda till besparingar i ledningsfunktioner, administra- tion m m. Oavsett detta skulle en placering av den nya enheten inom SR (UTBs vär- den ovan) för nuvarande produktion inne— bära administrativa kostnader på drygt 10 mkr medan för ett fristående företag (TRUS värden) motsvarande belopp skulle bli ca 5,6 mkr.
Vid en beräkning av produktionskostna- der bör en nedräkning med hänsyn härtill göras. Dock bör noteras att en viss del av ovanstående kostnader för UTB avser den avgiftsfinansierade delen, dvs vuxenutbild- ningen.
Slutligen bör noteras att också framtag- ningen av det i läromedlen ingående tryckta materialet i vissa fall måste anslagsfinansie- ras. Det gäller tex på universitetsområdet, där målgruppen ibland är så liten att tryck- saksproduktionen inte kan bli ett lämpligt investeringsobjekt för ett förlag eller kan göras självbärande. I dessa fall måste före- taget disponera medel också för sådan pro- duktion som ev överlåtes på underleveran-
tör. Företaget kan erhålla medlen via ansla- get till företaget eller så att de inräknas i de kostnader beställaren av produktionen har att ersätta.
Medelkostnaderna för tv-produktion kan för SR/UTBS del beräknas uppgå till ca 60000 kr/ program. Kostnaden per tv-pro- gram är betydligt lägre i en del av de projekt som exemplifierades ovan från TRUS pro- duktion. TRUS medelkostnad är ca 35 000 kr/ program. Detta sammanhänger med att kostnaderna kan hållas nere bla vid långa serier av tv-program och då programmen har den speciella karaktär som är typisk för en del av produktionen för universitets- och högskolesektorn. De framtida produktions- kostnaderna kommer därför att bero på in- riktningen av enhetens verksamhet. En över- föring av produktionsvolym från universi- tets— till vuxenutbildningssektorn medför tex en högre medelkostnad. Med ökad am- bitionsnivå i form av produktion i färg kom- mer kostnaderna att öka ytterligare. Ett fullständigare utnyttjande av TRUS studio- resurser (jfr Sid 97) skulle å andra sidan i dag medföra en sänkning av medelkostna- den med 2 OOO—3 000 kr/ program. Pro- duktionen kan vidare förväntas innehålla en del mindre kostsamma projekt av den typ som nämnts ovan. Det är därför rimligt att med ovan angivna höjda ambitionsnivå låta en medelkostnad på 45 000 kr/ program ut- göra underlag för en totalberäkning för ett tänkt läge 1975/ 76. Detta är alltså 10 000 kr mer än TRUS nuvarande kostnad och 15 000 mindre än SR/UTBS.
Det bör dock anmärkas, att denna medel- k0stnad blir helt releVant först sedan sam- manslagningen av de båda enheterna slut- förts och det nya företaget disponerar egna resurser i tillräcklig omfattning. Hänsyn har här inte heller kunnat tas till de fördyringar som kommer att uppstå, framför allt under en övergångsperiod men även i fortsättning- en, genom att verksamheten flyttas till Norr- köping.
Medelkostnaderna för radioproduktion kan på motsvarande sätt beräknas uppgå till 5 500 kr/ program.
Om de ovan angivna medelkostnaderna
införs i en beräkning av produktionskost- naderna för årets produktionsvolym Och för den volym som i 7.2.4 beräknades för 1975/ 76 erhålls följande tablå (mkr)
1970/71 1975/76
Tv antal program (motsv) 565 650 produktionskostnad 22,0 29,0 Radio antal program (motsv) 2 150 2 200 produktionskostnad 10,5 12,5 Tryckt material 1,5 1,0
S:a produktionskostnad 34,0 42,5
Som jämförelse kan anföras att med ut- gångspunkt från de värden som nu gäller för UTB, dvs vid en placering inorn SR, blir det senare beloppet ca 50 mkr vid den nuvarande lokaliseringen.
Inkomstberäkningarna har hållits låga, bla med hänsyn till att någon reguljär för- säljningsverksamhet via Utbildningsförlaget av färdiga bandprodukter m m till en bör- jan inte torde komma i gång i större skala. De första åren i den nya enhetens verksam- het blir på inkomstsidan därför huvudsak- ligen beroende av utbildningsmyndigheter- nas försöks- eller stödproduktion o dyl. Frå- gan om formerna för denna beställnings- verksamhet och utredandet av vilka kostna— der som bör ersättas av beställaren bör lö- sas i samband med det avtal som i 7.1 före- slagits skall slutas mellan organisationskom- mittén och utbildningsmyndigheterna. Om- fattningen av beställningarna kommer att bli beroende av myndigheternas planering. Det har därför inte varit möjligt att här be- räkna vilka inkomster företaget kommer att få genom dessa beställningar, varför något motsvarande avdrag från produktionskost- naderna inte kunnat göras. Utgifterna för TRUs nuvarande verksamhet för skolväsen- det och den högre utbildningen uppgår till ca 7 mkr, inkl de fasta kostnaderna.
Inkomsterna från annan beställningsverk- samhet uppgår innevarande år till ca 0,5 mkr och beräknas öka med 0,1 mkr/ år fram till 1975/76.
Räkneexemplet bygger på de i 7.4.1 angivna förutsättningarna. Det måste då noteras att takten för investeringarna i främst inspel- ningsutrustning till stor del sammanhänger med en tidsplan för lokalanskaffningen i samband med omlokaliseringen till Norr- köping. Här har räknats med att väsentligt utökad studiokapacitet skall disponeras fr o m 1974/ 75 med vissa ytterligare lokal- tillskott följande år. Vissa utrustningsan- skaffningar bör dock kunna ske redan före en flyttning, varför investeringsbehoven kunnat fördelas över flera år. Investerings- volymen är avpassad till ett successivt upp- byggande av de resurser som krävs för den år 1979/80 beräknade produktionen.
Byggkostnader har ej medtagits här. All- mänt sett är det önskvärt att dessa kan hållas nere. Samtidigt är det väsentligt att moderna och ändamålsenliga lokaler tillska- pas. Med ledning av de erfarenheter av stu- diolokaler som vunnits vid TRU bör det vara möjligt att Skissera ett lokalprogram baserat på mycket rationella studiolösningar, realiserbara med förhållandevis mycket enk- la byggnadsmetoder.
I nedanstående tabell ingår i inspelnings- utrustning även sådan för färg i vad avser fast studioproduktion. Behovet av tillfällig eller rörlig studiokapacitet med färg-resur- ser har för enkelhetens skull åskådliggjorts med kostnaden för anskaffning av en sk mobil enhet. Om andra lösningar väljs för att tillgodose behovet av rörliga eller eljest tillfällig kapacitet kan kostnaden bli en an- nan och dessutom eventuellt övergå från in- vesterings- till förhyrningskostnad.
Efter överföring av lämpliga delar av den i Stocksund befintliga utrustningen Och ny— anskaffning skulle vid investeringsperiodens slut bl a följande resurser finnas i Norrkö- ping: 1 manuell 4-kamerastudio 1 automatisk 3-kamerastudio 1 mobil enhet, komplett med videobandbuss 1 manuell 4-kamerastudio under planering 5 radiostudior 6 utrustningar till filmteam Ateljéutrustning En »tomstudio» för användning med mobil enhet eller filmning. Diverse centralutrust— ning och mätinstrument samt utrustning för service.
Som jämförelse kan nämnas att vid TRUS anläggningar i Stocksund fram till den 1 juli 1970 investerats ca 7 mkr, varav dock ca 2 mkr i byggkostnader. Av utrustningen kan en stor del beräknas vara helt avskriven vid början av den nya investeringsperiod som här ovan angivits. SR/UTB dispone- rar ingen egen utrustning. Det bör också noteras att inköpen av en del av den ut- rustning som ingår i beräkningarna ovan sammanhänger med utflyttningen till Norr- köping. TRU kan fn hyra denna utrustning av SR i Stockholm, men den nya enheten måste vid en utflyttning till Norrköping skaf- fa sig en egen uppsättning också av denna utrustning.
7.4.5 Utbildning, information, utprövning m rn
Här har upptagits vissa kostnader som inte medräknats i produktionsbudgeten, främst
Investeringskostnader, mkr
1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 Inspelnings- och ateljéutrustning Ny- och återanskaffning till Stocksund 0,5 0,7 0,7 0,2 0,1 Nyanskali'ning för Norrköping 5,5 8,5 3,5 2,5 Fordon (exkl mobil enhet) 0,1 0,1 0,1 0,1 Kontorsinventarier, övrigt 0,1 0,5 0,8 0,3 0,5 0,7 6,4 9,3 4,5 2,9 SOU 1971: 36 99
personalutbildning, information, utprövning, utvärdering och försöksverksamhet. För 1970/71 disponeras vid TRU totalt ca 2,4 mkr för dessa ändamål. Motsvarande belopp vid SR/UTB kan för 1970/ 71 beräknas till ca 1,0 mkr, varav 0,4 mkr är bidrag till skol- materielsektionen för Skolprogram-AVIN.
För den kommande perioden tillkommer kostnader för dels »reservkapital» vid en- heten för försök och egna smärre produk- tionsinitiativ, dels regional kontaktverksam- het. Med utgångspunkt häri beräknas kost- naderna för gemensamma ändamål enligt följande (mkr)
1970/71 1972/73—1975/76
Utbildning 1,2 Information, regional
kontakt- verksamhet 0,7 4,5 Utprövning, försök,
egna initiativ 1,5
Totalt 3,4 4,5
7.4.6 Sändnings- och distributionskostnader
Här beräknas medel för dels televerkets dis- tributionskostnader, dels vissa tekniska sänd- ningskostnader vid Sveriges Radio. Sist- nämnda kostnader har hittills inte debite- rats TRU. SR/UTB betalar 1970/ 71 ca 0,5 mkr.
Sändningsvolymen har diskuterats i av- snitt 7 .2.2.
Nedanstående tabell bygger på det antal sändningstimmar som därvid preliminärt be- räknats, originalsändningar såväl som repri- ser och återutsändningar. Variationer i den tidigare beräknade produktionsvolymen be- höver inte påverka sändningsvolymen, då antalet repriser kan anpassas härtill.
7.4.7 Sammanställning av omsättning och anslagsbehov
I det föregående har det antagits att den föreslagna utflyttningen och nyetableringen av företaget kommer att leda till en till- fällig nedgång av produktionskapaciteten. Under denna mellanperiod torde dock i stäl- let kostnaderna för personalutbildning kom- ma att öka i motsvarande mån. Det har inte varit möjligt att nu beräkna fördelning- en mellan dessa båda poster. Under åren fram till 1975/76 har därför en linjär ök— ning av produktionskostnader i följande sammanställning markerats inom parentes medan kostnaderna för personalutbildning m m hållits konstanta.
De beräkningar som redovisats i det före- gående ger följande sammanlagda omsätt- ning och anslagsbehov (mkr, avrundat — se sid 101). I denna beräkning av anslagsbeho- vet har, som anförts i 7.4.3, något avdrag inte kunnat göras för myndigheternas be- ställningar, då formerna för och omfattning— av denna verksamhet bl a blir beroende av det i 7.1 nämnda avtalet mellan företaget och myndigheterna. I dagsläget motsvarar pro— duktionen vid TRU för skolväsendet och den högre utbildningen en utgift på ca 7 mkr, inkl de fasta kostnaderna.
Såndnings- och distributionskostnader, mkr
1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 Sändningsvolym timmar tv 570 650 765 855 925 950 ra 1 160 1 150 1 200 1 200 1 250 1 250 Televerkets kostnader 10,9 12,0 13,9 15,2 16,4 16,7 SRs kostnader 1,0 1,0 1,0 1,2 1,3 1,3 S:a kostnad 11,9 13,0 14,9 16,4 17,7 18,0 100 SOU 1971: 36
Omsättning och anslagsbehov, mkr avrundat
1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76
Produktionskostnad 34,0 33,5 (36,0) (38,0) (40,0) 42,5 Inredning, utrustning 0,5 0,5 6,5 9,5 4,5 3,0 Utbildning, information, utprövning m. m. 3,5 3,5 4,5 4,5 4,5 4,5 Distribution 12,0 13,0 15,0 16,5 17,5 18,0 S:a kostnader 50,0 50,5 (62,0) (68,5) (66,5) 68,0 Avgår inkomster 0,5 0,5 0,5 1,0 1,0 1,0 S:a anslagsbehov 49,5 50,0 (61,5) (67,5) (65,5) 67,0
7.4.8 Personalbehov
I nu-läget (1970/71) finns vid TRU 140 anställda, vid SR/UTB 125, vartill kommer SR/UTBs skolmaterielsektion om 40 perso- ner utanför budgeten. TRU-kommittén har således att beakta den befintliga personal- tillgången likaväl som det mer kalkylmässi— ga behovet. Personalen vid skolmaterielsek- tionen kan inte omedelbart integreras i den övriga produktionen som allmänt trycksaks— kunniga projektmedarbetare, eftersom det är rimligt att gentemot skolväsendet t v be- hålla det nuvarande utbudet från sektionen. Den närmare verksamheten, sambandet med Utbildningsförlaget m m får klaras ut efter hand. En självbärande enhet har därför be- hållits tv. Dess personal antas alltjämt ic- ke belasta produktionsenhetens anslagsbud— get. Dock har det antagits att visst arbete och därmed ett antal personer vid enheten som sådan kan föras över till den allmänna produktionssidan. — Någon utökning av sektionen har i avvaktan på närmare pla- nering inte tagits upp.
TRU-kommittén har i samband med sam- manslagningen av enheterna ansett sig få acceptera en inledningsvis något för stor personalstyrka. Redan 1971/ 72 beräknas fö för de båda enheterna viss överkapaci- tet i fråga om personal, beroende på an— slagsminskningen. I samband med samman- slagningen av enheterna och den föreslagna utflyttningen kan man räkna med vissa avgångar. Omfattningen av nyanställningar kan då avpassas till behovet. Det bör här- vid beaktas att det kan krävas en längre tids
utbildning av de nyanställda innan de kan ta del i produktionen.
Med utgångspunkt från 'i det föregående framförda produktionsberäkningar kan per- sonalbehovet beräknas öka från den nuva- rande tillgången, 265 personer (skolmate- rielsektionen ej medräknad), till 275 1973/ 74 och till 280 1975/76. Personalen vid skolmaterielsektionen uppgår nu till 40. An- talet torde från 1973/ 74 kunna minskas till 30, delvis genom en övergång av personal till den övriga verksamheten.
IH Övrigt 8 Upphovsrätt
8.1 Inledning
I det följande lämnas en redovisning av vissa problem av upphovsrättslig art som kommit- tén mött under sin hittillsvarande verksam- het eller som eljest haft betydelse i det prak- tiska handlandet. I förekommande fall an- ges hur kommittén för sin del löst proble- men och vad som varit vägledande. Där- emot är inte avsikten att föreslå lösningar på eventuella upphovsrättsliga frågor. Här— vid må för övrigt erinras om att upphovs- rättslagen numera är föremål för en allmän översyn genom den nordiska upphovsrätts- utredningen som tillkallades i november 1970 (riksdagsber. 1971: Ju 54). I några frågor som ej berörs av denna utredning kan vidare snart väntas lagändring. Detta gäller för TRUS del främst upphovsrättsligt skydd åt verk framställt hos myndighet och avsett för undervisning.
Efter en mer allmän presentation av TRUS situation ur upphovsrättslig synvin— kel avser redovisningen i huvudsak att visa hur TRU förhåller sig till upphovsmän. Uppdelning har gjorts på avsnitt kallade engagemang av medverkande, användning av tidigare offentliggjort verk, ändringsrätt, spridning av program. Ersättningsfrågor tas till sist upp i ett sammanhang för sig.
Fast anställds eventuella upphovsrätt bc- rörS däremot ej. Frågan har inte varit prak- tiskt aktuell för kommittén delvis beroende på arten av kommitténs uppgift och även på själva arbetssättet som utmärks av grupp-
eller lagarbete. Med anställningen (t ex av en producent) har ansetts övergå rätt för TRU till allt normalt utnyttjande av pres- tationer i tjänsten och inom TRUS verk- samhetsområde utan särskild ersättning ut— över lönen.
8.2 Allmänt om upphovsrätti TRU-kommitténs verksamhet
Med hänsyn till arten av TRU-kommitténs verksamhet är det väsentligt att kommittén har en Så vidsträckt förfoganderätt som möj— ligt till prestationer som ingår i framställt undervisningsmaterial. Detta förhållande och intresset att uppnå bästa möjliga resul- tat av verksamheten kräver tillbörlig hän- syn till uppkommande upphovsmannaintres- sen. Samtidigt finns ännu inte legalt upp- hovsrättsligt Skydd till material som är att anse som allmän handling. Åtskilliga upp- hovsrättsliga Spörsmål för TRU har beröring med angivna omständigheter. Det gäller så— väl vid engagemang av medverkande som vid användning av tidigare offentliggjorda verk. Beträffande lån från andras verk är citaträtten ett särskilt bekymmer i det prak- tiska arbetet. En fråga som alltmer tränger på gäller ersättningar för det utnyttjande TRU i de olika sammanhangen gör anspråk på. Upphovsmännen är inte minst genom sina organisationer sålunda på väg att bli mer medvetna än tidigare om den ekono- miska betydelsen av att prestationer eller verk av deras hand utnyttjas inom undervis-
ningen. Ett speciellt spörsmål är därvid de ökade möjligheterna till bandning eller ko- piering av tv- och radioprogram med där- till hörande stödmaterial.
TRU-kommittén och därmed dess pro- duktionsenhet torde vara att betrakta som myndighet i tryckfrihetsförordningens me— ning. Inom myndighet upprättade hand- lingar är att anse som allmän handling (RÅ 1965 ref. 25). Även inspelningar brukar vara att anse som dylik handling. Med detta strikta betraktelsesätt blir även en TRU- produkt allmän handling, vilket innebär att vem som helst med hänvisning härtill kan fritt eftergöra den. Varken upphovsmannen eller, i den mån det kan vara behövligt, TRU är skyddade.
Enligt vad TRU erfarit synes dock sist- nämnda fråga vara beroende av om produk- ten offentliggörs (utges) genom TRU eller ej. Professor Svante Bergström säger sålunda i en av honom inom SÖ och UKÄ utförd utredning benämnd Vissa upphovsrättsliga frågor i samband med undervisning (SÖ— förlaget 1966):
Vill man bevara upphovsrättsligt skydd åt prestationer, som ingår i publikationer på un— dervisningens område, får man sålunda tillse att utgivningen ombesörjs av fysisk person el- ler av någon juridisk pers0n som inte utgör myndighet i tryckfrihetsförordningens mening. Det synes inte vara ett kringgående av reg- lerna om allmänna handlingars offentlighet att myndigheten föranstaltar om det förberedan- de arbetet med en publikation och att den se— dan överlåter det slutliga utgivningsarbetet till ett privat subjekt, tex ett privat förlag eller publikationens upphovsman. Upphovsrätt till prestationen torde föreligga för upphovsmannen så länge handlingen inte blivit upprättad av myndigheten. En handling av tex studiema- terials karaktär kan enligt 2 kap 5 45 tryck— frihetsförordningen inte anses upprättad, förr- än den expedierats eller, om expedition ej äger rum, då målet eller ärendet, till vilken handlingen hänför sig, blivit av myndigheten slutbehandlat. Upphovsrätten kan inte gärna gå förlorad, om myndigheten tillser att utgiv- ning sker av ett privat subjekt, innan hand- lingen expedierats eller innan vederbörande ärende undergår någon form av slutbehand- ling i tryckfrihetsförordningens mening.
Alldeles oavsett hur med denna fråga för- håller sig har TRU inte ansett den omstän- digheten att en TRU-produkt kan vara att
betrakta som allmän handling utgöra hin- der för att avtala med manusförfattare eller andra engagerade om avstående av förfo- ganderätten liksom om ersättning för av- ståendet där detta aktualiserats. I överens- stämmelse härmed beaktas i avtalen även upphovsmannens ideella rätt. I sistnämnda fall avses närmast att — så långt det är möj- ligt i avsaknad av legalt upphovsrättsskydd i sammanhanget — tillse att verket inte ut- sätts för kränkande användning. Såvitt det gäller att bli angiven i förbindelse med ver- ket är det inte alltid lika lätt att i avtalet iaktta upphovsmannens intresse eftersom det mesta arbete som utförs vid produktionsen- heten är någon form av lagarbete.
För TRU skulle det innebära uppenbara olägenheter för produktions-arbetet om man vid avtal om engagemang inte på sätt som skett även beaktat upphovsrätten i förekom- mande fall. Många kvalificerade krafter skulle annars kanske dra sig för engage— manget. Principiellt är det lika naturligt att avtal träffas om utnyttjande av upphovs- rättsliga prestationer vilka genom engage- mang beställs för viss produktion som att tillstånd och ersättning kan krävas om TRU för en produktion vill utnyttja ett tidigare offentliggjort verk. Till detta kommer att upphovsmännens organisationer allt effekti- vare bevakar deras intressen, ett förhållande som är uppmärksammat även i direktiven för den nya nordiska upphovsrättsutred- ningen. I linje med det sagda ligger att man också är på väg att till förmån för upphovs- männen överge flera av upphovsrättslagens avvägningar mellan dessas och det allmän- nas intressen vilka avvägningar föranlett en del av de begränsningar i upphovsrätten — bl a på undervisningens område — som nu finns.
För att kunna fullgöra den produktions— verksamhet som ålagts TRU-kommittén är det alltså framför allt väsentligt att teore- tiska resonemang kring myndighet och upp- hovsrätt inte får motverka praktiska och ändamålsenliga lösningar i förhållandet till upphovsmännen. I synnerhet är detta fallet om dessa lösningar är i takt med den ut- veckling som skett på det upphovsrättsliga området. TRU anser sig Sålunda ha haft
Redan vid tillkomsten av gällande upp- hovsrättslag (1960: 729) godtog statsmak- terna riktlinje om att utvidga det upphovs- rättsliga skyddet för allmänna handlingar, dvs att bland dessa sära ut vissa typer som borde ges upphovsrättsligt skydd. Frågan som återstod gällde närmast vilka särskilda grupper av handlingar som skulle undantas från huvudregeln om att hos myndighet upprättade handlingar förklaras vara fria för återgivning. Enligt huvudregeln skulle envar kunna utöva alla förfoganden enligt 2 & upphovsrättslagen (URL) som annars principiellt tillkommer upphovsmannen med ensamrätt.
Genom Kungl Maj:ts beslut den 30 juni 1961 uppdrogs åt offentlighetskommittén att utreda vilka publikationer som var av sådan karaktär att det kunde anses för statsverket angeläget att upphovsrättsligt skydd inför- des. Vidare skulle övervägas i vilken form eventuellt erforderliga bestämmelser borde meddelas. Dessa frågor torde ha åsyftats då sedermera i TRU-kommitténs direktiv an— gavs att samråd borde ske med offentlighets- kommittén. Detta samråd blev av naturliga skäl aldrig aktuellt eftersom sistnämnda kommitté i juni 1967, bara några månader efter TRU-kommitténs tillkomst, avslutade sitt arbete med betänkandet (SOU 1967: 25) Tryckfrihet och upphovsrätt. I betänkandet framlades förslag i sagda ämne, vilket emel- lertid kom att överarbetas inom justitiede- partementet av en särskild utredningsgrupp för upphovsrättsliga frågor bestående av jus- titierådet Hesser samt professorerna Berg- ström och Strömholm. Denna grupp, med vilken kommittén haft visst samråd, har i promemoria (DS In 1969: 28) avgett för- slag till sådana ändringar i upphovsrätts- lagen och tryckfrihetsförordningen att bla verk som framställts hos myndighet och är avsett för undervisning skall få upphovs- rättsskydd. Skyddet, som är tänkt att vara oberoende av om verket är framställt i för- säljningsavsikt, har ansetts påkallat inte bara av ekonomiska skäl utan även för att skydda upphovsmännen mot att framställningar som de anser felaktiga eller föråldrade mot deras vilja vinner spridning bland allmänheten.
Enligt uppgift kan man räkna med att lag- ändringar på grundval av denna promemo- ria kommer att genomföras relativt snart. I varje fall går inte frågan in under den nor- diska upphovsrättsutredningen.
Nyssnämnda utredningsgrupp har för öv— rigt i ett annat sammanhang berört TRUS avtalspraxis och på sådant sätt att man får anses ha ställt sig principiellt gillande till densamma. Gruppen har nämligen i en pro- memoria (Ds Ju 1970: 1) med förslag till ändringar i upphovsrättslagen och foto- grafilagen som väsentligaste skäl för förslag om upphävande av 17 & URL hänvisat till avtalspraxis inom TRUS verksamhet (promemorian s 50). På grundval därav framhålls att nu är av stor betydelse »att man vid bestämmande av honoraren till de medverkande tar hänsyn till den överlåtelse av upphovsrätt som avtalen sålunda innehål- ler». Enligt gruppen innebär detta »att mångfaldigande av den typ som avses i 17 & numera har ett ekonomiskt värde för upp- hovsmännen, som redan nu icke är obetyd- ligt och som kan förväntas ytterligare öka».
För TRUS eget vidkommande är det för- hållandet att envar kan fritt eftergöra en TRU-produkt som är offentlig handling mindre olägligt med tanke på dels att kom- mittén inte driver kommersiell produktion med vinstsyfte, dels att spridning av pro- dukterna kan sägas ligga i kommitténs eget intresse. Däremot kan det förhållandet att manusförfattaren eller annan upphovsman inte är skyddad komma att medföra vissa olägenheter även för TRUS del. Som nämnts ovan ansåg utredningsgruppen upphovsrätts- skydd påkallat även för att skydda upp- hovsmännen mot att framställningar, som de anser felaktiga eller föråldrade, mot deras vilja vinner spridning bland allmänheten. I vissa fall har TRU i avtal med engage- rade tillmötesgått önskemål om ett tidsbe- gränsat avstående av förfoganderätten. Tids- begränsningen har satts till fem eller tre år. Kan upphovsman, när förfoganderätten sålunda enligt avtal skulle gå tillbaka till honom, inte göra upphovsrätt gällande — tex av den anledningen att upphovsrätt inte skulle kunna återuppstå till det som en gång blivit allmän handling — är det inte
otänkbart att detta kan leda till konflikter för TRUS del. Någon gång förekommer i avtalen också sakliga begränsningar rörande den till TRU avstådda förfoganderätten så- som tex i fråga om översättning eller om användning utanför ett visst angivet om- råde av försöksverksamheten. Även här kän- ner TRU viss rättsosäkerhet. I båda fallen av begränsningar har det naturligtvis i för- sta hand varit fråga om att tillmötesgå öns- kemål från den engagerades sida.
8.3 Engagemang av medverkande
TRU engagerar för sin produktion ett stort antal utomstående för olika slags medver- kan. Den kategori kommittén vanligen vän- der sig till är lärare vilka som ämnessak- kunniga gör manus eller — mera undantags- vis — också är programledare eller pro- ducenter för visst program. Andra medver- kandekategorier hänför sig till själva inspel- ningen av program, tex regissörer eller skå- despelare. Som regel ingår TRU enskilda engagemangsavtal med vederbörande. I princip är dessa avtal att karakterisera som uppdragsavtal. Beroende på uppdragets art, tidslängd eller andra omständigheter kan dock avtalen ibland liknas vid avtal om an- ställning viss kortare tid. Kommittén anser inte att dylik »anställning» automatiskt ger TRU rätt att fritt tillgodogöra sig de enga- gerades prestationer.
I anslutning till engagemangsavtalen över- enskommes i stället med den engagerade att denne till TRU avstår förfoganderätten till sina prestationer. Avståendet innebär i all- mänhet — vilket också utsagts i numera inom kommittén upprättade Allmänna villkor till TRUS engagemangsavtal — att TRU erhål- ler rätt att för distribution genom tryck, etersändning (radio, tv) eller band (itv) be- arbeta, framföra, publicera och på annat sätt använda prestationerna eller delar där- av ävensom mångfaldiga och överlåta pre- stationerna eller det färdiga program vari de ingår. Vidare äger TRU Såvitt ej annat avtalats överlåta sagda förfoganderätt på an- nan.
I vissa fall överenskommes, som tidigare
nämnts, om begränsningar i ett eller annat avseende rörande den sålunda avstådda för- foganderätten. I något fall har sådan be- gränsning avsett utnyttjanderättens reella in- nehåll och gällt att försäljning eller uthyr- ning av kurspaket inte får ske utan förfat- tarens medgivande. TRU gör dock inte gär- na avkall på behovet av största möjliga ut- nyttjanderätt. De begränsningar som före- kommit har i stället mer haft avseende på användning i rum och tid. De kan ha före- stavats av den engagerades intresse av upp- hovsrättens ekonomiska betydelse såsom då för manus till kurspaket för tv-program i ritteknik med en firma avtalats att TRUS användning inom Skolområdet begränsas till försöksverksamhet vid högst fyra skolor. För användning därutöver har förutsatts nytt avtal med firman. Såväl den ekonomiska som den ideella sidan av upphovsrätten har varit aktuell i någrr. fall, där med veder- börande överenskommits om att nyttjande- rätten till tryckt material för radioprogram i matematik endast avser omskolningsverk- samhet. Båda sidorna av upphovsrätten be- rörs också då önskemål om tidsbegränsad överlåtelse av förfoganderätt tillmötesgåtts.
Vid de enskilda engagemangsavtalen har TRUS praxis i avseende på upphovsrättsliga frågor över huvud taget kommit att bli gans- ka beroende av önskemål som aktualiserats genom upphovsmännen själva. I den mån det ansetts möjligt har TRU för produk— tionsverksamhetens bästa förhållit sig till- mötesgående.
Ekonomiskt har den avstådda förfogande- rätten i förekommande fall som regel beak- tats endast som en del av frågan om gott- görelse för uppdraget. Endast i ett mindre antal fall har TRU i avtalen särskilt över- enskommit med den engagerade om ersätt- ning för förfoganderätten. Det har här varit fråga om fall där vederbörande upphovs- män själva fäst uppmärksamhet på saken och begärt villkor härom. Utvecklingen går dock som tidigare framhållits mot större medvetenhet hos upphovsmännen om den ekonomiska betydelsen av mångfaldigande och annat nyttjande av deras prestationer inom undervisningsområdet. Som talesmän
för deras intressen uppträder alltmer upp- hovsmannaorganisationer (Svenska teater- förbundet, Sveriges författarförbund f d Fly- co) eller fackorganisationer (SACO). Till frågor om förhandlingar med dessa organi- sationer återkommer kommittén nedan un— der avsnittet 8.7 Ersättningsfrågor.
Med den antydda utvecklingen kan även komma att aktualiseras en annan fråga som mer rör den ideella sidan av upphovsrätten. Det gäller de anspråk manusförfattare eller andra engagerade kan ha att beredas till- fälle att se eller godkänna färdigt program innan det offentliggörs. Det har ännu inte blivit aktuellt för TRU att ta principiell ställning till frågan.
Beträffande engagemang av medverkande må till sist nämnas att uppdraget kan vara av sådan art att det är tveksamt huruvida det är fråga om upphovsrättslig prestation eller ej.
På samma sätt är det ibland också svårt att hänföra upphovsrättslig prestation till viss upphovsman. Som exempel kan näm- nas följande. Det förekommer att TRU en- gagerar ämnessakkunniga att leverera fakta- underlag (programunderlag) i samband med produktion av kurspaket i visst ämne. Någ- ra särskilda krav i fråga om utformning eller dylikt ställs inte vid dessa engage- mang. I avtalet med vederbörande anges så- lunda att underlaget skall — med ledning av i förväg tillställt synopsis — levereras kon- cist Och så kortfattat som möjligt och utan avseende på pedagogisk utformning. Med hjälp av levererat faktaunderlag skriver här- efter andra personer manus. TRU ifråga- sätter i vad mån dylika ämnessakkunniga i och för sig, alltså bortsett från offentlig handlings-problematiken, kan göra gällande upphovsrättsliga anspråk beträffande Sådant faktaunderlag eller det färdiga programmet.
8.4 Användning av tidigare offentliggjort verk
Den ekonomiska medvetenheten hos upp— hovsmän eller andra rättsinnehavare i sam- manhanget förmärks naturligt nog särskilt vid fråga om användande i TRUS pro-
gramproduktion av tidigare offentliggjorda verk. I dessa fall har upphovsmännen mesta- dels tidigare erfarenheter. Det användande som för TRUS del närmast kommer i fråga är nyttjande av avsnitt ur filmer eller tryckt material eller av tidigare radio- och tv-pro— gram (inserat).
Beträffande lån av filmavsnitt är kom- mittén inte säker på om sådant lån över hu- vud taget kan hänföras under citaträtten en- ligt 14 å URL. Rättsläget förefaller oklart på denna punkt. För den händelse viss cite- ring ändå är tillåten enligt citaträttens regler har det i det praktiska arbetet visat sig svårt att i varje enskilt fall avgöra om citaträtt är för handen. En speciellt besvärlig fråga är hur kort inslaget måste vara för att citat- rätt skall kunna föreligga. I de fall citering skett med hänvisning till citaträtten har det dock aldrig rört sig om mer än någon mi- nuts filminslag. Liksom i fråga om citering av tryckt material har TRU i övrigt följt den gängse tolkningen av »god sed», näm- ligen att citatet fyller en funktion i samman- hanget och inte sker i större omfattning än som betingas av ändamålet (lojalt syfte). Med hänsyn till föreliggande svårigheter har TRU valt att tillråda sina producenter att begära tillstånd av vederbörande rättsinne- havare (producent, bolag) så snart tvekan kan uppstå vid användning av ett filmin- slag i ett program. Är det fråga om lån ur utländsk film görs oftast upp ett avtal här- om. I avtalen tidsbegränsas som regel TRUS användningsrätt. Under denna tid ges TRU rätt att i tv eller annorledes Sända program, vari avsnitt av filmen ingår, mångfaldiga och överlåta programmet, upplåta rätt till annan att mångfaldiga detsamma, överlåta kopior därav och visa programmet i tv eller annorledes. Ehuru det ännu inte blivit ak- tuellt i praktiken finns här liksom i den tidsbegränsning av den förfoganderätt som avtalats med den engagerade viss osäkerhet om rättsläget när tiden gått ut.
Det har visat sig ganska svårt att på ett sätt som tillgodoser TRUS behov få tillstånd att använda avsnitt ur spelfilm, särskilt svensk. Detta beror bl a på att vederbörande rättsinnehavare inte sällan endast har be-
Vad gäller användning av avsnitt ur tryckt material har TRU med ledning av upphovs— rättslagens bestämmelser och motiven till dessa lättare kunnat avgöra om citering fal- ler under citaträtten eller inte. För de fall det aktuella lånet sträcker sig utanför citat- rätten uppmanas TRUS producenter vända sig till vederbörande rättsinnehavare med begäran om tillstånd och för bestämmande av ersättning. Det kan nämnas att förhand- lingar för närvarande pågår mellan kom- mittén och Sveriges författarförbund. Des- sa förhandlingar avses omfatta bla ersätt- ning vid användning i program av tidigare offentliggjorda verk av förbundets medlem- mar.
I fråga om användande av avsnitt ur ti- digare radio- eller tv-program är det vanligt att TRU utnyttjar SRs programmaterial. Fle- ra problem av upphovsrättslig art hänger samman med detta, tex när och hur TRU i sin produktion kan använda intervjuer från andra program. Några fasta principer för TRUS handlande härvidlag finns ännu inte.
8.5 Ändringsrätt
TRU förbehåller sig i engagemangsavtalen rätten att bearbeta eller revidera den enga- gerades prestationer. Därvid klargörs också att ändring inte får göras som kränker den- nes litterära eller konstnärliga anseende eller egenart. Som tidigare berörts är det ännu en öppen fråga hos TRU om engagerad som så önskar skall beredas tillfälle ta del av den färdiga produkten innan den släpps ut. Vid användning av tidigare offentliggjort verk förutsätts alltid samtycke av upphovsman- nen för att ändring eller bearbetning skall få ske. Likaså anges som regel upphovs- mannen vid annonsering av det färdiga pro- grammet.
8.6 Spridning av program
Med rubriken åsyftas all vidarespridning ge— nom bandning eller kopiering av färdigt pro— gram eller stödmaterial till program som of-
fentliggjorts eller utgetts.
I avtalen mellan TRU och respektive upp- hovsmän/rättsinnehavare avstår den enga- gerade från förfoganderätt i avseende på tillhandahållna prestationer. Härigenom till- försäkras TRU rätt till mångfaldigande och vidarekopiering för egen del liksom rätt att tillåta annan detta. Utanför denna avtals— reglerade spridning står dock frågan om skydd mot sådan bandning eller kopiering som inte TRU själv svarat för eller låtit annan göra.
Eftersom största möjliga spridning av pro— dukterna kan sägas ligga i kommitténs eget intresse är det — såväl i nuläget som efter en lagstiftning om upphovsrättsskydd - prin- cipiellt följdriktigt med en fri kopiering ut- över den som redan finns i upphovsrätts- lagstiftningen. Här kommer dock den svår- reglerade frågan om ersättning in. Det gäl- ler inte Så mycket ersättning för TRUS egen del även om det finns visst ekonomiskt in- tresse att bevaka. Fastmer gäller det ersätt- ning till personer som anlitas för upphovs- rättsliga prestationer eller som personligen eller genom företrädare för sina intressen medgett att deras verk får användas.
För den fria kopiering som inom under- visningen sker av TRU-program som eter- sänts (tv/radio) eller bandats för itv eller av tryckt stödmaterial till dylika program kan sålunda upphovsmannen inte anses eko- nomiskt helt tillgodosedd genom de enskilda avtal som ingåtts om engagemang eller an- vändning. Det kan ifrågasättas om det över- huvud i praktiken låter sig göra att på rim- ligt sätt ersätta författare eller annan upp- hovsman för allt det utnyttjande av hans verk som kan komma i fråga. I viss utsträck- ning kan dock ersättning efter utnyttjande- frekvens tänkas vara möjlig, Det gäller den kopiering som genom rapportsystem eller på annat sätt skulle kunna kontrolleras. I TRUS försöksverksamhet förutsätts i stor utsträckning att, vid sidan av program som sänds direkt i etern, programmen kan in- fogas i undervisningen med hjälp av ban- dat material. Kopiering av etersända eller bandade program och distribution av ko- pioma sker via AV-centraler. Det har ock-
så blivit vanligt att åtminstone de större kommunerna förfogar över egna bandkopie- ringsapparater. Till det sagda hör i viss mån också det sedan länge förekommande livli- ga kopierandet av tryckt material inom un- dervisningen.
Det får erinras om att sakkunniga för förhandling om avtalsreglering av upphovs- rättsliga frågor på undervisningsområdet (AUU-sakkunniga), som i första hand söker få fram ett avtal beträffande fotokopiering av tryckt material i skolorna, enligt uppgift avser att behandla även bandupptagning och kopiering av band. Det är TRUS förhopp- ning att de sakkunniga Skall komma fram till en lösning i saken. Åtminstone torde de sakkunnigas arbete kunna väntas ge be- sked om möjliga lösningar i framtiden. Sam- tidigt som en fri kopiering ligger i kom- mitténs intresse är som sagt en rimligt av- vägd reglering av ersättningsfrågoma och tillmötesgående i samband därmed av upp- hovsmännens intressen viktigt för en pro- duktionsverksamhet av det slag kommittén bedriver.
Enligt direktiven för dataarkiveringskom- mittén (riksdagsber. 1968: U 48) ingår i dess uppdrag även att ur arkivsynpunkt redovisa problem och rekommendera åtgärder beträf- fande radions ljud- och bildupptagningar av betydelse i sammanhanget. Enligt vad TRU- kommittén inhämtat överväger nämnda kommitté som ett av flera alternativ att alla sändningar i ljudradio och tv skall arkive- ras och hållas tillgängliga för forsknings- eller studieändamål. Beträffande program framställda för studieändamål synes detta innebära ett visst nyttjande utöver det som eljest har åsyftats. Visst samråd har före- kommit mellan dataarkiveringskommittén och TRU-kommittén.
8.7 Ersättningsfrågor
Som tidigare sagts klargör TRU i sina en- gagemangsavtal att vederbörande avstår sin förfoganderätt till avtalade prestationer. Er- sättning för uppdraget beräknas vanligen med visst belopp per månad eller som en— gångsersättning. Vid beräkningen av dessa
belopp förekommer utan att det är utsagt i avtalet även att man beaktar den upphovs- rätt som genom avtalet avstås till TRU. Hur stor del av ersättningen som därvid avser förfoganderätten kan emellertid inte nu eko- nomiskt uppskattas. Det kan i varje fall inte utläsas som skillnaden mellan den to- tala ersättningen för uppdraget och vad som är normal gottgörelse för kommittéuppdrag, nämligen mistade löneförmåner jämte kom- mittéarvode. Hittills har endast i några få fall ersättning för upphovsrätt särskilt regle- rats genom klausul i avtalet. I dessa fall har ersättningen bestämts med visst belopp per dubbeltimme av programmet.
I sin andra promemoria har justitiede- partementets tidigare nämnda utrednings- grupp ansett TRUS avtalspraxis utvisa att mångfaldigande av den typ som avses i 17 & URL numera har ett ekonomiskt värde för upphovsmannen som redan nu inte är obetydligt och som kan förväntas ytterliga- re öka. I praktiken finns dock inte mer un- derlag för en sådan bedömning än som nyss angetts. Det kan tilläggas att den särskilda ersättning för upphovsrätt som i några fall avtalats gällde ett antal ämnessakkunniga in- om samma projekt. I dessa fall utgick vid sidan av honorar med visst belopp/arbets- dag för uppdraget särskild ersättning för upphovsrätten med visst belopp/ producerad dubbeltimme. Det kan härutöver nämnas att i ett fall en regissör erhållit visst belopp som »ersättning för att TRU erhåller fri distributionsrätt förutom etervisning».
Det är som ovan antytts först på allra senaste tid som frågorna om ersättning för upphovsrätt vid såväl engagemang som an- vändning av verk kommit mer i blickpunk- ten. Härom må anföras. TRU har i sep- tember 1970 träffat avtal med Svenska tea— terförbundet angående användningen av skådespelare, regissörer, koreografer, sceno- grafer och dansare i TRU-program. I av- talet skiljs på: 1) Program som uteslutande distribueras genom etermedia; här följs i stort sett gällande avtal mellan SR och tea- terförbundet. 2) Program som distribueras genom etermedia och/ eller genom band, därvid för distribution genom band ersätt-
ning bestämts till 50 % av gaget beträffande etermedia. 3) Program som enbart distri- bueras genom band; här följs avtalet mel— lan Föreningen Sveriges filmproducenter och teaterförbundet. 4) Program som efter att ha distribuerats genom band även distri- bueras genom etermedia. Utöver ersättning- en för användningen utgår semesterersätt- ning. —— Vidare förhandlar TRU som tidigare nämnts fn med Sveriges författarförbund. Förmodligen kommer man rörande ersätt- ningsfrågorna att anknyta till avtal mellan SR och Flyco (numera författarförbundet) vad gäller rätt till distribution genom eter- sändning (radio, tv) och genom band (itv). Vad däremot gäller mångfaldigande och den övriga användning TRU förbehåller sig är vägarna öppna. Slutligen har SACO sedan år 1969 önskat förhandlingar, varvid SACO under hand framfört bud innefattande på visst sätt fixerad norm för ersättning även för upphovsrätten. I anslutning till en fram- ställning från SACO hösten nämnda år om förhandlingar om ersättning till SACO-med- lemmar som medverkar vid framställande av program i tv och radio för undervis— ningsändamål ansåg avtalsverket att man för TRUS del borde fortsätta med konstruktio- nen med enskilda tjänsteavtal. SACO har därefter direkt hos TRU påkallat förhand- lingar rörande förutom vanlig gottgörelse även ersättning för upphovsrätt åt SACO- anslutna personer (manusförfattande lärare främst) verksamma hos TRU för framstäl- lande av undervisningsmaterial. SACO har nämligen sagt sig vara rädd för att följden av avtalsverkets avvisande inställning till förhandlingar kan bli att man hänvisas att lösa uppkommande principiella frågor på processuell väg. Risk kunde också finnas att medlemmarna rekommenderas att ej åta sig uppdrag för TRU. Att vara hänvisad till enbart enskilda tjänsteavtal medför enligt TRUS mening olägenheten av bristande en- hetlighet vid engagemang. Vid en generell avtalsreglering kan det å andra sidan vara förenat med vissa svårigheter att fastställa ersättningsprinciper. Enligt direktiven till den nya nordiska upphovsrättsutredningen kan man i högre grad än vid den nuvarande
lagstiftningens tillkomst tänkas låta ersätt- ning till upphovsmän bli föremål för kol- lektiva förhandlingar med upphovsmännens organisationer.
De för TRU största svårigheterna i er- sättningshänseende när det gäller upphovs- rätt sammanhänger med att TRU för fyllan- de av sin uppgift kräver en användning av verken som omfattar alla rättigheter. Vidare hör till bilden den i förra avsnittet berörda frågan om ersättning i samband med fri kopiering inom undervisningen.
8.8 Sammanfattning
Som framgår av det anförda är de upphovs- rättsliga problem kommittén möter i sin praktiska verksamhet i princip inte annor- lunda än vad man normalt kan möta i sam- band med programproduktion eller förlags- verksamhet. En skillnad är möjligen TRUS speciella intresse av en fullständig förfogan- derätt till upphovsrättsliga prestationer. Sålunda har TRU i sitt handlande gent- emot upphovsmännen inte dragit Sådana konsekvenser som med ett mera strikt be- traktelsesätt kunnat tänkas följa av egen- skapen av myndighet och det förhållandet att åtminstone produkt som utges eller of- fentliggörs genom TRU blir offentlig hand- ling. I konsekvens härmed har TRU inte heller i sina engagemangsavtal låtit »an— ställningen» som Sådan i något fall innebära att förfoganderätten automatiskt tillkommer TRU. I stället har TRU avtalat med veder- börande om överlåtelse av upphovsrätt och om ersättning härför. Denna mindre snäva hållning till upphovsmännen har varit natur- lig för produktionsarbetets bedrivande, inte minst som det för TRU är angeläget att tillförsäkra sig så vidsträckt rätt till nytt— jande av prestationerna som möjligt. Ge- nom uttalanden av justitiedepartementets ut— redningsgrupp i dess andra promemoria an- ser Sig TRU ha fått denna praxis accepte- rad. Från samma utgångspunkter har TRU sett sig principiellt oförhindrad att även för- handla med upphovsmannaorganisationer på området om generella avtal. Sedan även SACO hos TRU påkallat förhandlingar rö-
rande personer engagerade för framställan- de av undervisningsmaterial, har TRU nyli- gen förklarat Sig beredd att för sin del med- verka till sådana förhandlingar, vilka torde komma att inbegripa ersättning för upp- hovsrätt. Huruvida förhandlingarna blir av beror på avtalsverket.
Vid bestämmande av ersättning till upp- hovsmän möter flera svårigheter bl a när det gäller att utröna omfattningen av den band- ning eller kopiering som sker utan TRUS vetskap. För övrigt kan man knappast göra något åt sådan bandning eller kopiering så länge det står envar fritt med hänvisning till att det kan vara fråga om allmän hand- ling.
Vad avser användning av avsnitt ur film- verk eller tidigare program eller lån från andra tidigare offentliggjorda verk anser sig TRU ha löst därmed sammanhängande frå- gor på ett relativt tillfredsställande sätt. Vid lån från andra verk, som ofta blir aktuellt i det praktiska arbetet, är emellertid citat- rätten en stötesten. Framför allt gäller detta filminslag. där viss rättsosäkerhet råder.
9. Nordiskt samarbete
9.1 Erfarenheter av nordiskt samarbete
Enligt direktiven skall TRU-kommittén ock- så »undersöka vilka kostnadsbesparingar som kan uppnås genom ett nordiskt samar- bete i produktionen av utbildningsprogram». Denna fråga bör, i enlighet med Kungl Maj:ts uppdrag till kommittén den 9 juli 1970, sättas in i ett större sammanhang så att den innefattar andra former av samnordisk verksamhet i fråga om radio och tv i ut- bildningen.
SR/UTB har sedan länge nära kontakter med motsvarande organ i de andra nordiska länderna, delvis inom ramen för radioföre- tagens nordiska samarbetsavtal och EBU, European Broadcasting Union. Utöver olika typer av informationsutbyte och kontakt- verksamhet förekommer samarbete genom att man tex arrangerar samnordiska kurser för producenter av utbildningsprogram och genom att man utnyttjar varandras perso- nella och tekniska resurser vid inspelningar i de olika länderna. Man kan också få hjälp med inslag av aktualitetskaraktär från re- spektive land.
Inom skolradion förekommer vidare varje år samproduktioner av program på tyska, engelska och franska. Enligt en rotations- princip ställer varje land en producent till förfogande för dessa produktioner i Ham- burg, London respektive Paris. Ett motsva- rande försök har gjorts av skol-tv.
Man har också prövat samnordiska pro-
jekt, bla i samband med en skolradioserie om Nordkalotten. Det har dock visat sig vara mycket komplicerat att genomföra så- dana projekt med deltagare från fyra län- der. Man har därför föredragit att låta två länder gå samman om ett projekt. Den eko— nomiska vinsten har självfallet i dessa fall inte blivit så stor, särskilt inte i fråga om radioinspelningar.
När det gäller de mera kostsamma tv-pro- duktionerna kan sådant samarbete dock ge större ekonomisk vinst. Danmark och Sve- rige har Således gått ihop om två filmexpe- ditioner, den ena till Afrika och den andra till Latinamerika. Vardera land.—t svarade då för tekniken vid en resa. Båda serierna hade föregåtts av ett långt och tämligen om- ständligt förberedelsearbete med redaktio- ner i båda länderna som svarade för upp- läggningen och som försökte anpassa se- rierna till respektive lands studieplaner.
Ett flertal av de språkkurser som produce- rats av SRs vuxenundervisning har övertagits av andra nordiska radioföretag. Ett exempel på produktionssamarbete är den engelska nybörjarkursen i radio och tv, START, som fn genomförs som samproduktion mellan SR och Danmarks Radio.
Också en del av de kurser som produce- rats inom TRUS vuxenutbildningssektor har övertagits av radioföretagen i andra nordis- ka länder. TRU har också medverkat till att en kurs i psykologi, som tidigare produce— rats för etersändning, troligen kommer att
utnyttjas i bandad form i Norge. Diskussio- ner pågår fn också med sikte på att en del av produktionen i teknik—naturvetenskap och medicin skall kunna utnyttjas i Norge.
Sammanfattningsvis måste dock konstate- ras som en allmän erfarenhet att det visat sig svårt att utvinna de vinster som skulle kunna uppnås genom nordisk samproduk- tion både i fråga om produktion för skolvä- sendet och för den högre utbildningen. Den främsta anledningen till dessa svårigheter, som i första hand ligger på planeringsstadiet, är skillnaderna i studieplaner och mål. Dessa framkommer desto tydligare i den mån man önskar lägga en detaljerad målanalys till grund för produktionen. I detta samman- hang kan det noteras att nya studieplaner för den obligatoriska skolan är under utarbe- tande eller håller på att införas i såväl Dan- mark, Finland som Sverige.
9.2 Pågående utredningar och utvecklings- projekt
Nordiska kulturkommissionen har initierat flera utredningar, som undersöker möjlighe- terna till nordiskt samarbete på olika sekto- rer. Ett sådant utredningsarbete pågår fn genom expertutskottet för AV-läromedel inom det obligatoriska skolväsendet. Utskot- tet har ännu inte avgivit sin rapport, men utöver en kartläggning av förekomsten av AV-läromedel torde man kunna förvänta förslag till samnordiska multimedieprojekt. En kontaktgrupp arbetar också med mot- svarande frågor på universitetsnivån. Che- fen för TRUS produktionsenhet Jan Hen- rik Lundh ingår som svensk ledamot i den- na grupp. Gruppen har i första hand inrik- tat sig på behovet av att man sprider in- formation om tillgängliga läromedelssystem och läromedel, som kräver speciella produk- tionsresurser, tex film, radio och tv, men kommer troligen också att undersöka möj- ligheterna att underlätta samnordiska pro- duktioner. Mycket nära samarbete har också förekommit mellan TRU och den nu arbe- tande finska kommissionen för tv i den fins- ka högskoleundervisningen.
Inom vuxenutbildningen har ett samnor-
diskt multimedieprojekt för lågutbildade vux- na initierats inom ramen för en konferens- Serie arrangerad av Europarådet. I projektet deltar från svensk sida representanter för TRU och SÖ. Man har ännu inte fastställt kursens ämne utan utför fn en behovs— analys i de olika länderna. Enligt den preli- minära arbetsplanen skall testproduktioner påbörjas i slutet av 1971 och hela projektet vara avslutat 1973.
Det problem som ovan angivits som främsta hinder för nordisk samproduktion för utbildningsväsendet, nämligen olikhe- terna i läro— och studieplaner, har också va- rit föremål för utredning. En kommitté, till- satt av Nordiska kulturkommissionen, har 1970 avgivit förslag om en »nordisk harmo- nisering» av läroplanerna inom det obliga- toriska skolväsendet. Arbete har igångsatts för att förverkliga kommitténs förslag beträf- fande vissa ämnesområden. Samma strävan finns i fråga om annan utbildning, tex på universitetsnivå. Större resurser härför tor- de bli tillgängliga genom det nordiska kul- turavtal som undertecknades i mars 1971. I detta anges som en viktig uppgift för de nya samarbetsorganen att fortsätta arbetet med harmoniseringen av läroplanerna. Här- igenom ökar också möjligheterna till sam— produktioner av läromedel och därmed föl- jande kostnadsbesparingar.
Reservation
av ledamoten Rolf Lundgren
Ledamoten Orring har i en reservation an- fört övergripande anmärkningar mot be- tänkandet. Jag kan i stort sett instämma i de grundläggande invändningarna (avsnitt 1) i hans reservation och vill från mina spe- ciella utgångspunkter anföra följande.
Jag ansluter mig till betänkandets förslag att TRU:s nuvarande produktionsenhet och SR:s utbildningsprogramenhet slås samman till en produktionsenhet, men avviker från majoriteten i TRU-kommittén, såtillvida som jag föreslår att en sådan sammanslagen enhet förläggs inom ramen för SR:s organi- sation. Ett fristående rundradioföretag för utbildningsprogram bör enligt min uppfatt- ning inte komma ifråga förrän det finns sär- skilda kanaler för sådana program. Att låta två självständiga produktionsföretag — SR och det nya TRU — permanent dela på ut- rymmet inom samma kanaler är nämligen att skapa en situation som lätt kan leda till onödiga konflikter, vilket också bekräftas av erfarenheter från länder med liknande organisationslösningar.
Det nya TRU kan lätt råka i den situa- tionen att SR, som enligt radiolag och avtal med staten har ansvaret för vad som går ut i etern, anser sig tvungen att vägra utsänd- ning av en serie eller enstaka program i en serie, som det i värsta fall kan ha investerats betydande belopp i. Sådana situationer skulle givetvis kunna undvikas genom att SR hade full insyn i TRU:s produktioner hela pro- duktionskedjan igenom, men detta vore en
personalkrävande granskning och en irrita— tionsanledning, som enklast undviks genom att produktionsuppgifterna kvarligger hos, resp övertas av SR.
Det beskrivna läget skulle också kunna undvikas genom att SR fråntogs sin ensam- rätt att avgöra vilka program som skall fö- rekomma i rundradiosändning från sändare i riket (enligt 5 & radiolagen). TRU-kom- mittén har emellertid — enligt min uppfatt- ning med rätta — ansett att den inte bör gå in på den frågan i sitt betänkande, då ju en annan statlig utredning (RUT 69), som har att ta ställning till behovet av sändningsut- rymme för inte bara utbildningsprogram utan också program för allmän samhällsin- formation, med nödvändighet kommer in på sändningsrättsfrågan och frågor av orga- nisatorisk natur. Det förhållandet att dessa problem ännu inte har utretts förefaller mig vara skäl nog mot att nu bestämma sig för att sammanslå SR:s skolprogramorgan och TRU till ett särskilt produktionsföretag vid sidan av SR men beroende av SR:s rättig— heter och skyldigheter enligt radiolagen m fl föreskrifter och med krav på sändningsut- rymme i SR:s programkanaler i långt större utsträckning än hittills.
När det gäller programutformningen är det ofta ingen klar gränslinje mellan allmän- na program och vuxenundervisningspro- gram. Detta gäller framför allt om man med en vuxenkurs inte bara avser att ge underlag för studier utan också vill väcka intresse och söka uppnå studievärvande
effekter. Skillnaden består i sådant fall inte i programmens utformning utan i det för- hållandet att undervisningsprogrammen in- går i ett sammanhang utöver programserien: studier av kurslitteratur, gruppdiskussioner, korrespondens mm.
Ju närmare utbildningsprogrammen ligger den allmänna programverksamheten i äm— nesval och utformning, desto angelägnare förefaller det mig vara att de samplaneras med det allmänna utbudet inom ett och samma företag.
Så som arbetsuppgifterna skisseras i be- tänkandet för den föreslagna sammanlagda enheten har produktion av eterdistribuerade program fått en helt dominerande plats och produktion av banddistribuerade program beskrivits som beställningsuppdrag åt myn- digheter i av allt att döma begränsad om- fattning. Det förefaller mig då naturligast att förlägga denna produktion till det före- tag som framställer eterdistribuerade pro- gram här i landet, SR, så mycket mera som detta företag — även om det skulle upprättas ett nytt rundradioföretag enligt betänkandets förslag — har ambitionen att fortsätta sända både vuxenutbildningsprogram och förskole- program inom ramen för den avgiftsfinansi- erade verksamheten.
De icke eterdistribuerade programmen kan då produceras antingen av SR eller av något läromedelsproducerande företag som är berett investera i elektronisk utrustning, väl i första hand Utbildningsförlaget. För att inte hittillsvarande service till avnämarna skall försämras — de får ju den s k mjukva- ran i eterutbudet gratis och betalar endast för band och kopiering på AV-centraler, i skolor etc — bör enligt min uppfattning en- dast material- (band-) och kopieringskostna— der tas ut av avnämarna, om denna form av distribution blir aktuell. Innehållet i kasset- terna, banden etc skall alltså fortfarande till— handahållas kommuner, institutioner etc utan direkt kostnad för dem.
I betänkandet nämns det föreslagna nya företagets behov av tillgång till vissa av SR:s resurser. Detta behov är enligt min uppfatt- ning större än vad som antyds i texten. I själva verket tenderar utvecklingen att gå
mot ett så kraftigt sambruk av resurser att det också talar för samorganisation. Jag be- gränsar mig här till ett par förhållanden som inte beaktats i betänkandet. SR har som bekant en väl utvecklad distriktsorganisa— tion, och den personella och tekniska resurs som detta innebär måste komma också ut- bildningsprogrammen till godo. Detta gäller inte bara för regionala utbildningsprogram (som lärarprogrammet Skolrutan) och regio- nala komplement till läromedelspaket enligt principen »regionalradion är vårt fjärde me; dium» (1) riksskolradio 2) skol-tv 3) trycksa— ker mm 4) regional skolradio), utan det gäl- ler också all riksprogramproduktion som av olika skäl (huvudsakligen de medverkandes hemvist) måste göras i andra studior än Norrköpings. Inte minst blir det nödvändigt att för den här verksamheten utnyttja Stock— holm som distriktskontor. Ett aktivt engage- mang i verksamheten av pedagoger och and- ra medverkande som företräder olika lands; ändar och olika institutioner är förövrigt från många synpunkter önskvärt. '- "i
Vi kan alltså konstatera att den samman- slagna utbildningsprogramenheten måste repliera på SR:s distriktsorganisation liksom på en rad av SR:s centrala resurser, fram- för allt filmarkiv, inspelningsarkiv och gram- mofonarkiv, men också personella resurser som utlandskorrespondenter, SR:s interna- tionella byrå mm. Det vore verkligen inte rationellt att bygga upp motsvarande resur— ser också utanför SR. '
Också förslaget om utlokalisering av TRU:- enheten och SR:s utbildningsprogramenhet till Norrköping talar för att den samman- slagna enheten placeras inom SR:s organisa- tion. I Norrköping har SR börjat förbereda uppförandet av en av sina resurscentraler för det allmänna programutbudets regionala produktioner. Det synes då lämpligt att bilda ett gemensamt produktionscentrum för re- gionalprogram och utbildningsprogram i stället för att bygga upp en regional resurs- central inom SR:s organisation och ett pro— duktionscentrum för utbildningsprogram som ett fristående företag.
Den naturliga slutsatsen av här kort be- rörda förhållanden är enligt min uppfatt-
ning att den sammanslagna enheten TRU- UTB placeras inom ramen för SR:s organi- sation, i varje fall till dess att det upprättas särskilda kanaler för utbildningsprogram, vilket i längden torde vara det rimligaste, om man verkligen vill satsa stort på eter— burna utbildningsprogram. Utbildningsmyndigheternas inflytande över planeringen av de eterdistribuerade produkterna kan säkerställas genom avtal av det slag som sedan decennier existerar mellan SR och SÖ i fråga om skolprogram- verksamheten (enligt vilket SR åtar sig att producera skolprogram efter planer som grundar sig på »gemensamt företagna un- dersökningar och bedömningar av skolvä- sendets aktuella behov»). Beställningspro- duktioner av program för distribution på annat sätt har SR hittills inte utfört för skolväsendet. Företaget förklarade sig emel- lertid redan i samband med arbetet på Ra- dioutredningens skoldelegations betänkande (1963) berett att äta sig sådana uppdrag.
När det gäller vuxenutbildningsprogram har både SR och TRU rådgivande kommit- téer för diskussion av programplaner. Den fortsatta förekomsten av en sådan kommit— té med den vida förankring i »Organisa- tionssverige» som SR:s kommitté har ger avnämarna möjlighet till inflytande över ut- budets inriktning.
De ekonomiska vinster som på osäkra och svårbedömda grunder räknas med i be- tänkandet torde i själva verket bli små — om några alls — när SR:s interndebiterings- system är fullt utvecklat och utbildningspro- grammen i tv huvudsakligen produceras i för ändamålet speciellt byggda studior i de nya lokalerna i Norrköping. (Framställnings- kostnaderna för utbildningsprogram i ljud— radio är enligt betänkandet lägre på SR än på TRU.)
Jag föreslår alltså att den sammanslagna enheten TRU-UTB förs till SR, och avråder från att det, innan resultaten av RUT 69 föreligger, fattas beslut om att skapa ett nytt rundradioföretag.
Vad gäller beställningsförfarandet delar jag uppfattningen att det kommer an på ve- derbörande myndighet att definiera insats-
behov och i samband med det utveckla de- taljerade målbeskrivningar, men jag finner betänkandets beskrivning av produktions- processen oklar. I princip rör det sig om ett trepartsförhållande mellan beställaren av läromedlet (myndigheten), dess producent (enligt min uppfattning SR), och dess utvär- derare — en arbetsform som bör gälla obe- roende av distributionssätt, dvs vare sig programmen sänds via etern eller sprids på annat sätt. (Det förtjänar här nämnas att SR noga följer utvecklingen av nya distribu- tionsformer, bla i de nordiska rundradio- företagens pågående utredning om den nya kommunikationsteknologiens återverkan på etermedierna).
Produktionsföretagets uppgift är att fram- ställa programmen enligt givna målbeskriv- ningar. Detta uttrycks ofta som en teknisk insats. Riktigare är att tala om ett under- visningsteknologiskt betraktelsesätt. Den fö- reslagna samlade enheten TRU-UTB skall utveckla ett mediekunnande som måste lig- ga i botten för undervisningsteknologin. Ett producerande företag måste ha klart mandat att i produktionsledet självständigt fatta de beslut som det finner riktiga: att välja me- dier, att välja medverkande (författare, pe- dagogisk expertis) etc. I sista hand är det en fråga om förtroende gentemot lärarkåren, både i dess egenskap av producenter och medverkande — fast anställda eller på fri- lansbasis knutna till verksamheten — och i dess egenskap av programmens konsumen- ter. Lärare planerar lektionerna i skolan på grundval av gällande läroplan. Planering av tv- och radioserier bör principiellt ske under samma förutsättning, nämligen samspel mel— lan produktionsenhet och mottagare. Ut- prövning och revidering av produkterna är den tredje länken i produktionsprocessen och fullgörs inom produktionsenheten. Den slutgiltiga utvärderingen däremot, som ger produkten ett slags VDN-märkning, en ga- ranti att man med den kan nå de uppsatta målen, bör handhas av en instans i samhäl— let som är självständig gentemot både be- ställare och producent. Beställare, producent och utvärderare är självständiga var och en inom sitt kompetensområde, och de svarar
alltså i ett triangulärt samspel inom ett öp- pet system för en produktutveckling i tre led. Denna problematik anser jag inte har uppmärksammats på ett tillfredsställande sätt i betänkandet.
Reservation
av ledamoten Orring
1 Grundläggande invändningar
TRU-kommitténs huvuduppgift var enligt direktiven att utreda frågan om systema— tisk användning av TV och radio i under- visningen. För att skaffa sig tillräckligt un- derlag i form av praktiska erfarenheter in- om olika delar av detta problemområde skulle kommittén bedriva egen försöksverk- samhet med produktion och användning av TV och radio i olika utbildningssamman- hang. I konsekvens härmed ställdes särskilda produktionsresurser för främst TV till kom- mitténs förfogande. Vidare anför dåvaran- de ecklesiastikministern i direktiven följan- de.
:På grundval av de erfarenheter som fram- kommer vid produktionen av undervisnings- bärande radio— och televisionsprogram och vid deras användning bör de sakkunniga få upp- drag att inkomma med förslag till lösning av de olika principiella och organisatoriska pro- blem som är förknippade med ökad använd- ning av radio och television på utbildnings- och bildningsområdet. De sakkunniga bör där- vid bla utreda den organisationsform i vilken den framtida produktionen av utbildningspro- gram bör bedrivas för att samhällets resurser på bästa sätt skall tas till vara.»
Det nu av kommittémajoriteten framlag- da förslaget avser över huvud taget inte den första grundläggande delen utan endast se- nare delen av detta uppdrag. Dessutom be- gränsas förslaget ytterligare till att gälla hu- vudsakligen den del av programproduktio- nen som är avsedd för eterdistribution. Re-
dan härigenom måste det nu av majorite- ten framlagda förslaget bedömas vara så ofullgånget att det alls inte kan läggas till grund för ett mer definitivt beslut i denna fråga. Utredningsuppdraget borde enligt min bestämda uppfattning ha fullgjorts i annan ordning och förslag om organisation ha framlagts först sedan samtliga förutsättning- ar i enlighet med direktiven mer fullstän- digt utretts.
Den vid kommitténs tillkomst förhärskan- de synen på de sk etermedierna och de- ras förmodade möjligheter att åstadkomma förbättringar och rationaliseringar i under- visningen gav från början en mindre till- fredsställande inriktning av utredningsar— betet. Trots att bilden under utredningens gång i väsentlig grad har förändrats, dels genom de under försöksverksamheten vun- na erfarenheterna, dels genom det på olika håll fortgående pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet, avspeglas i det nu fram- lagda betänkandet likväl de ursprungliga utgångspunkterna med deras ensidiga in- riktning på medierna, tekniken och distri- butionsformen som det väsentliga.
Ett fullgörande av det ovan citerade ut- redningsuppdraget måste enligt min mening innefatta en ingående analys och utredning av dels vilka pedagogiska uppgifter som på olika områden har visat sig lämpligen kun- na lösas genom läromedel med inslag av radio och TV i undervisningen, dels vilka organisatoriska former som i olika utbild—
ningssammanhang bör tillämpas eller ny- skapas för undervisning av detta slag, dels vilka följder en så utformad undervisning kan väntas få för elever, lärare, skolledare och övrig berörd personal inom utbildnings— området, dels vilka tekniska och ekonomis- ka konsekvenser en vidgad radio—TV-under— visning medför för kommuner, landsting och övriga huvudmän för utbildning och dels vilka former för planering, produktion och distribution som visat sig ändamålsen- liga. Först härefter kan man, mot bakgrund av de sålunda framlagda och noggrant ut- redda förutsättningarna, ingående diskutera och analysera alternativa lösningar av orga- nisationsfrågan med samtidigt beaktande av utvecklingstendenser och pågående utred- ningar inom berörda områden.
I det nu framlagda förslaget har praktiskt taget ingen av ovan angivna frågor belysts på ett tillfredsställande sätt, i den mån de över huvud taget blivit föremål för behand- ling. Några av frågorna berörs i förbigåen- de under hänvisning till att de kommer att behandlas i ett kommande betänkande. Inte minst måste man hysa betänkligheter mot ett förslag, vars ekonomiska förutsättningar och konsekvenser är så otillräckligt belysta.
Det sägs rakt ut (2.1, avd I) att den nu framlagda redovisningen begränsas till ”syn- punkter som kan påverka det framtida ut- budets inriktning i stort och därmed öva inflytande på de produktionsorganisatoriska åtgärder som utgör huvudpunkten i detta betänkande». En sådan snäv utgångspunkt för viktiga, långsiktigt bindande beslut kan inte accepteras. Här saknas genomgående den helhetssyn på utvecklingen inom utbild- ningsområdet som är nödvändig för en rea- listisk bedömning av vilken roll en program— produktion för eter— eller annan distribu- tion kan komma att inta. Pågående och förutsedd utveckling på angränsande tek- niska områden berörs inte alls. Som exem- pel kan nämnas utnyttjande av datorer i undervisningen, utvecklingen av satellitsy- stem, möjligheter att utnyttja TV-signaler även för textinformation (tryckt material) etc. Det är uppenbart att den här antydda utvecklingen under alla förhållanden kom-
mer att fortgå. Även om dess inriktning inte kan i detalj förutses eller kontrolleras, är det klart att myndigheter, organisationer och övriga intressenter på utbildningsområ— det med vaksamhet och energi kommer att följa och påverka utvecklingen utifrån ett helhetsansvar för sina verksamhetsfält. Frå- gan om TV- och radioproduktion utgör i detta stora och komplicerade sammanhang endast en liten del. Majoritetsförslaget inne- bär att man bryter ut denna del och före- slår etablerande av ett nytt, fristående pro— duktionsföretag med utgångspunkt i eterdis- tribuerade bild- och ljudprogram, vilket av- ses verka inom en viss på förhand fastlagd ram. Att på detta sätt, genom organisatoriskt bindande åtgärder och åtaganden, begränsa möjligheterna till ett fritt, allsidigt och smi— digt agerande på hela det berörda området måste betraktas som principiellt oriktigt. Det kan alls inte vara riktigt att, så som sker i majoritetsförslaget, knyta organisa- tionen för produktion av läromedel till dis- tributionssättet. I förslaget motiveras till av- sevärd del tillkomsten av ett nytt statligt företag för produktion av läromedel med att en viss mängd och typ av program skall etersändas. Att en avsevärd och tilltagande del av läromedlen distribueras på annat sätt måste beaktas vid överväganden i fråga om planering, produktion, distribution och ut— nyttjande av sammansatta läromedelssystem.
2 Funktioner och ansvarsfördelning
2.1 Efter dessa allmänna och grundläg- gande invändningar mot det av majoriteten framlagda förslaget jämte underlaget här- för, övergår jag till en diskussion av vä- sentliga funktioner, ansvarsfördelning mm beträffande läromedelsframställning. Diskus— sionen begränsas till att gälla i huvudsak sådan läromedelsframställning som helt el- ler delvis finansieras med statliga medel, dvs sådana projekt vilka myndigheten, som ett led i sin normala verksamhet, finner nödvändigt att själv initiera och genom- föra. I tillämpliga delar skiljer sig proce- duren dock inte från övrig läromedelspro— duktion i allmänna eller enskilda produ-
2.2 Ansvaret för att det finns tillgång till goda läromedel inom det allmänna utbild- ningsväsendet åvilar ytterst statsmakterna och därmed vederbörande tillsynsmyndig— het. Behoven av insatser bevakas och ana- lyseras fortlöpande inom myndigheten som självklart också har att göra avvägningen mellan olika behov. Endast undantagsvis är det fråga om enbart läromedelsinsatser: i re- gel utgör läromedlet endast en del av eller ett komplement till mer genomgripande åt— gärder av pedagogisk—organisatorisk natur. Genom de speciella förutsättningar och hy- poteser som kom att utgöra grunden för TRU:s försöksverksamhet sattes denna över- gripande behovsanalys och prioritering del- vis ur spel. Men när det som nu gäller en fast organisationsform för den framtida pro- duktionen av utbildningsprogram måste den övergripande behovsanalysen självklart vara utgångspunkten.
2.3 När ett område där behov av utbild- ning föreligger har konstaterats och priori- terats för åtgärder, görs först en övergri- pande planering för det berörda området, innefattande fastställande av målet, bestäm— ning av tidsplan och former för genomfö- randet samt av de resurser av olika slag som erfordras.
2.4 Först härefter kan delplanering på- börjas av de olika åtgärder som behöver vidtas inom den givna ramen. Beträffande läromedelsinsatser krävs först och främst ett fullgott underlag för framställningen. Detta innebär i regel en målbeskrivning för de aktuella undervisningsavsnitten, dvs en tolkning av befintliga kursplaner avseende innehåll och aktiviteter. Då läromedelsbe- hovet gäller nya eller temporära utbildnings- insatser, måste målbestämningsarbetet bör— ja från grunden, vilket ofta medför ett rätt omfattande utvecklingsarbete. Av de hittills redovisade erfarenheterna från TRU:s försöksverksamhet framgår att betydande svårigheter och oklarheter upp- står om arbetet med bestämning av mål och innehåll i kurser och kursavsnitt inte klart
tillåts falla inom myndighetens ansvarsom- råde. Särskilt kännbara har dessa problem varit inom den högre utbildningen, medan för skolans och arbetsmarknadsutbildning— ens del arbetet redan från början kunde förankras genom medverkan av Sözs äm— neskonsulenter och läroplansexperter. Här— vid kunde man även bygga på de mycket positiva erfarenheterna av formerna för samarbetet mellan SÖ och SR/UTB.
Myndigheternas totala ansvar för såväl den övergripande planeringen som faststäl- landet av mål och innehåll i kurser och studieplaner gäller givetvis alltid, helt bort— sett från det kommande valet av medier och distributionssätt för det planerade läro- medlets olika komponenter. Producentens insats i detta skede inskränks till lämnande av de uppgifter som den ansvariga myndig- heten eventuellt kan behöva för sin preli- minära bedömning av olika kostnadsalter- nativ rn m.
På vuxenutbildningsområdet spelar den grundläggande, övergripande planeringen en än mer avgörande roll än för annan mer institutionaliserad utbildning. I detta arbete måste en intim samverkan ske mellan an— svariga myndigheter och institutioner, bild- ningsförbund, löntagarorganisationer och andra intressenter. Behovet av samordning inom vuxenutbildningsområdet har under- strukits allt starkare under senare år. Bla har SÖ påbörjat en grundlig översyn av detta område och framhåller i sina petita för 1971/ 72 att gjorda erfarenheter nu bör bilda underlag för en mer målmedveten re- sursfördelning mellan olika insatser 'i den fortsatta utbyggnaden samt för en precise— ring av mål och kvalitetskrav. I den nyligen framlagda propositionen om vuxenutbild- ning (1971: 37) föreslås omfattande åtgär- der för att tillgodose främst dem som har det största behovet av utbildning. Som en del ingår naturligtvis även åtgärder på läro— medelsområdet.
Den tidigare påpekade bristen på över- gripande planering som bas för TRU:s för— söksverksamhet har för vuxensektorns del haft särskilt märkbara verkningar. Förut— sättningarna för insatserna var från början
låsta genom att man redan bundit sig för medier o-h distributionssätt. Planeringen fick alltså begränsas till frågor om vilken typ av kurser som skulle produceras och sändas. Producent-, produktions- och distri- butionssynpunkter har här på ett mindre lyckligt sätt kommit att dominera verksam— hetens inriktning. Jag återkommer till den- na fråga med en mer detaljerad diskussion.
Det torde således framstå som helt klart att prioritering av åtgärder, resursfördel- ning och studieplanering inte minst beträf- fande vuxenutbildningen måste hållas skil- da från produktion och distribution av un- dervisningsmaterial.
2.5 Nästa steg i den här behandlade pro- ceduren är planeringen av den organisato- riska ram inom vilken läromedlet skall kom- ma till användning. Det kan här vara fråga om att antingen utnyttja eller anpassa be- fintlig organisation eller att mer eller mindre radikalt ändra den befintliga organisatio— nen (vilket för övrigt kan vara ett huvud— eller bisyfte med de planerade åtgärderna) eller att skapa organisatoriska former där sådana saknas. De organisatoriska former i vilka läromedlen skall fungera är givetvis av fundamental betydelse. Beträffande den institutionaliserade utbildningen åvilar hu- vudansvaret även här tillsynsmyndigheten. För den fria vuxenutbildningen är ansvars- fördelning och samverkansformer ännu så länge mindre väl preciserade, ehuru en rik fond av erfarenheter har samlats hos de olika institutioner som sedan lång tid varit verksamma på vuxenutbildningens område. Frågan om undervisningens organisation ligger sålunda utanför producentens verk— samhetsområde. Det kan dock i detta sam- manhang vara lämpligt att överväga sättet för distribution av olika komponenter i un- dervisningsmaterialet.
2.6 När ovan angivna led i planeringsar- betet är slutförda, vidtar så själva konstruk- tionen av kursmaterialet. Med utgångspunkt i de gjorda bestämningarna av mål, inne- håll och organisatoriska ramar sker en upp— delning av stoffet på lämpliga enheter, en-
heterna planeras i fråga om aktiviteter, ar- betsformer, kunskapskontroll etc tills man slutligen är klar att välja presentationssätt och medier för de olika delarna av mate- rialet.
Medievalet blir i sista hand beroende av en avvägning mellan de pedagogiska kra- ven, produktionskostnaderna och de prak- tiska och ekonomiska följderna för nytt- jaren.
2.7 Produktionen och mångfaldigandet (tryckning, kopiering etc) kräver i och för sig ingen särskild kommentar. Självklart skall de mest ekonomiska alternativen ut- nyttjas under beaktande av kvalitetskraven.
2.8 Valet av distributionssätt för det färdi- ga läromedlet blir i sin tur beroende av de medier som kommit till användning men också och inte minst av de regionalt och lokalt tillgängliga tekniska och personella resurserna för mottagande och utnyttjande liksom av undervisningens planerade orga- nisation.
Konstruktion, produktion och distribu- tion är uppgifter som normalt ligger inom lä- romedelsproducenternas arbetsområde. Be- träffande läromedel eller läromedelssystem, som är resultatet av ett i myndigheternas regi bedrivet forsknings- eller utvecklings- arbete, kan producentens uppgifter emel- lertid begränsas till produktion och distri- bution.
2.9 Frågan om utprövning och utvärde— ring av läromedel är för närvarande före- mål för utredning dels — i samråd med läromedelsproducenterna — inom ramen för SÖ:s pedagogiska forsknings- och utveck- lingsarbete, dels i läromedelsutredningen (LU), och skall därför inte närmare berö- ras här. I sammanhanget må dock under— strykas att utvärdering, där sådan kommer i fråga, bör anförtros fackexpertis som står helt fri gentemot såväl beställare som pro- ducent. Min ovan deklarerade syn på vilka vä- sentliga funktioner som ingår i statligt un- derstödd eller bedriven läromedelsframställ-
ning och vilka ansvarsförhållanden som där bör råda kan sammanfattas på följande sätt.
Behovsanalyser, prioriteringar och därav föranledda anslagsframställningar, övergri— pande pedagogisk planering, tolkning och precisering av kurs- och studieplaner samt planering av organisatoriska ramar för un- dervisningen måste under alla förhållanden ligga inom utbildningsmyndigheternas direk- ta ansvarsområde.
Konstruktion av kursmaterial kan anting- en ske i myndighetens regi eller överlåtas till läromedelsproducent.
Produktion och distribution ligger nor- malt inom producentens kompetensområ- de (liksom i förekommande fall marknads- föring av materialet).
Slutsatsen är given. Ovan angivna an- svarsförhållanden måste också återspeglas i en kommande organisation av produk- tionsresurser för radio och TV. Enligt kom- niittémajoritetens förslag skulle utbildnings- myndigheterna emellertid för de av dem initierade läromedelsinsatserna vara hänvi- sade till två olika förfaringssätt — beroende på distributionssättet.
För läromedelsinsatser med eterdistribue- rade inslag skulle myndigheten anmäla sitt önskemål till det nya produktionsföretaget som därefter — efter egen beredning och prioritering —- eventuellt äskar medel för verksamheten.
För läromedelsinsatser avsedda att distri- bueras på annat sätt skulle myndigheten i vanlig ordning begära egna anslag och i förekommande fall upphandla elektroniska tjänster hos det nya företaget.
Ett organisationsförslag med denna inne- börd kan inte accepteras. Först skall på- pekas att utbildningsmyndigheterna för sina behov av produktion och distribution av bla läromedel enligt gällande kungörelse har att vända sig till Utbildningsförlaget. En eventuell ändring av denna kungörelse har inte förutsetts och den skulle därjämte allvarligt ändra förutsättningarna för de för- handlingar som ledde fram till avtalet 14.3. 1968 mellan staten, Svenska kommunför— bundet och Kooperativa förbundet.
Vidare finns det redan en organisation
för produktion och distribution av etersända utbildningsprogram. På skolområdet har SR/UTB sedan länge befäst sin ställning som en smidigt fungerande institution, stän- digt lyhörd och beredd till utveckling. Ef- fektiva former för samverkan med utbild- ningsmyndigheterna har utvecklats och sta- biliserats. Genom sin fria ställning gentemot såväl statliga som enskilda intressen kan SR upprätthålla det oberoende och den publi— cistiska etik som krävs i all verksamhet in- om massmedierna. SR/UTB har sålunda i realiteten kommit att fungera som en fri- stående, specialiserad läromedelsproducent med extra stort samhällsansvar på grund av den exklusiva tillgången till sändningsrät— tigheter. På ett klarare sätt än vad som sker i betänkandet vill jag också understryka de mycket goda erfarenheter som SÖ genom- gående haft och har av samverkan i utbild- ningsfrågor med SR. Värdet av denna sam- verkan ökas ytterligare genom att den om- fattar jämväl representanter för olika lärar- organisationer.
Det finns ingen anledning att, efter en ofullständig utredning av förutsättningarna, nu bryta med denna organisation och ersät- ta den med ett nytt, från SR fristående hel- statligt företag, vars föreslagna verksamhets- former ur myndigheternas synpunkt ger föga förhoppning om smidighet och effektivitet. Det nya företaget skulle för vuxenunder- visningen komma att fungera som en utbild- ningsmyndighet, låt vara med partiella upp- gifter, vilket vore ett i hög grad irratio- nellt tillskott till redan befintliga institu- tioner. I fråga om den institutionaliserade undervisningen är avgränsningen till myn- digheterna så bristfälligt utredd att det före- slagna företagets funktioner alls inte fram- går.
Avslutningsvis under detta avsnitt måste vidare följande framhållas. Enligt överens- kommelse 14.3.1968 mellan staten, Svenska kommunförbundet och Kooperativa förbun- det upprättades 1.7.l969 Svenska Utbild- ningsförlaget Liber AB. Aktierna i det nya företaget ägs till 75 % av det allmänna. Enligt den nyssnämnda överenskommelsen (1 &) är »Parterna . . . ense om att i sam-
verkan bedriva förlagsverksamhet på utbild— ningsväsendets område i syfte särskilt att utveckla och förbättra läromedelsproduk- tionen.» Att utvecklingsarbetet i hög grad måste inriktas på ett ökat utnyttjande av radio och TV i läromedelsproduktionen är närmast en självklarhet.
Kommittérnajoritetens förslag innebär upprättandet av ett nytt, denna gång hel- statligt läromedelsförlag. Detta skulle vis- serligen i varje fall inledningsvis inrikta sig på läromedel med övervikt av radio- och TV-komponenter, men någon tvekan om att det föreslagna företaget blir ett läromedels- förlag i numera vedertagen mening kan inte råda. Så sent som i slutet av mars 1971 dis- tribuerade TRU-kommittén en stor åttasidig broschyr där företagets karaktär av lärome- delsproducent utan tvekan framgår. »TRU producerar inte enstaka tv- eller radiopro- gram. Det är undervisningssystem och ut- bildningspaket som konstrueras. Hela den aktuella undervisningssituationen analyseras och de medier som lämpar sig bäst sätts in i systemet.» (Broschyren s 3)
Alldeles oavsett om det i betänkandet av- sedda företaget skulle kunna upprättas en- sidigt av staten utan att komma i konflikt med det nyssnämnda avtalet om verksam- het på samma område, måste man ställa sig följande fråga. Kan det vara rationellt att vid sidan om ett övervägande allmänägt bolag för läromedelsproduktion med staten som största aktieägare och där verksamhe- ten skall bedrivas enligt vanliga ekonomis- ka principer, upprätta ett helstatligt skatte- finansierat företag med uppgift att bedriva en verksamhet som i väsentliga delar kom- mer att sammanfalla med den som det be- fintliga allmänägda aktiebolaget har att be- driva?
3 Nya distributionsalternativ
3.1 Med hänsyn till att just distributions- formen för utbildningsprogram spelar en av- görande roll i majoritetens argumentation för sitt nu framlagda förslag måste jag här något uppehålla mig vid utvecklingen av nya tekniker för distribution och uppspel-
3.2 Jag delar icke det i betänkandet fram- förda förmodandet att »det är mycket tro- ligt att det kommer att ta lång tid innan de nya apparaterna fått en sådan spridning att de avsevärt minskar betydelsen av att utnyttja etern för distribution av utbild- ningsprogram». (3.5, avd I.) På samma stäl— le heter det vidare: >>Även om tekniska förutsättningar föreligger i form av appa- rater odyl åtgår erfarenhetsmässigt en av- sevärd men ofta förbisedd tid till utveck- ling av pedagogiska system och studiema- terialets utformning (”mjukt/ara)» Först må, som ett tillrättaläggande av framställningen, understrykas att kassett-tek- niken är en metod för registrering, distri- bution och uppspelning av bild- och ljud- information. Till kassetter kan överföras dels nyinspelade program, dels äldre pro- duktion (TV, film etc). Kassettsystemet krä- ver alltså i och för sig ingalunda någon nyutveclding av pedagogiska system eller liknande. Sådana motiv för en avvaktande hållning föreligger inte. Vidare visar undersökningar som utförs bla i samband med projekteringen av det halvstatliga Svensk TV-kassett AB att kom- mittémajoriteten tar miste i sin bedömning av den tekniska utvecklingens förutsebara snabbhet. Det är ett faktum att uppspel- ningsapparater för videokassetter av åtmin- stone ett känt märke kommer att saluföras på den svenska marknaden sannolikt redan under det första halvåret 1972. Successivt uppträder därefter en rad andra fabrikan- ters produkter. Flera av de mest betydande företagen har enats om en gemensam stan- dard, ett betydelsefullt beslut som innebär att i Europa standardiserade kassetter, oav- sett var de tillverkas och inspelas, kan spe- las upp på vilken videokassett-bandspelare som helst (motsvarande gäller som bekant redan beträffande bandspelare för ljudkas- setter). En uttalad återhållsamhet i fråga om an- skaffning av videobandspelare för under- visningsbruk har iakttagits av åtskilliga kom- muner. Delvis har detta motiverats av oklar-
heter i standardiseringsfrågor men till stor del även av videokassett—teknikens snabba utveckling. Nya metoder inom såväl produk- tions- och kopieringsområdena medger att video- och ljudkassettkopior inom en snar framtid torde kunna erbjudas till avsevärt lägre än i dag gällande kostnader förenade med insatser från lokala AV-centraler. Med hänsyn till de utomordentligt betydelsefulla konsekvenserna, framför allt av ekonomisk natur, som den pågående utvecklingen har för såväl beställare (även statliga) som kö- pare och nyttjare av läromedel med elektro- niska inslag måste hithörande frågor utre- das med en helt annan noggrannhet än vad som skett i förevarande betänkande innan beslut fattas om upprättande av en ny en- het, avsedd att som sin huvudsakliga uppgift ha produktion av program för eterdistri- bution på icke-kommersiell basis.
3.3 Som ett ytterligare motiv för majori- tetsförslaget antyds i 5.23 (avd 11) att det är önskvärt att det skapas en samhällelig resurs, bl a som motvikt mot de nu aktuella investeringarna av storföretag på lärome- delsmarknaden. Med hänsyn till att, som ovan nämnts, videokassettsystem finns re- presenterade på den svenska marknaden ge- nom ett flertal redan etablerade företag, är det orealistiskt att förorda koncentration på endast ett system för samhällsägda aktivi- teter inom området. Däremot skall man naturligtvis med olika medel söka stimulera teknisk förbättring och vidareutveckling av apparaturen, på samma sätt som förtjänst- fullt och med framgång skett beträffande videobandspelare genom bla TRU:s under- sökningar (TRU-rapporterna nr 2, 1969 och 3, 1970). Långt ifrån att inta en passivt avvaktan- de attityd till de tekniska möjligheter som alltså inom kort står till buds bör man i stället på ett aktivt sätt söka påverka ut- vecklingen och nyttiggöra den nya tekniken i utbildningens tjänst. Än mer angeläget ter sig ett sådant agerande med hänsyn till så- väl trängseln i etern som de pedagogiska kraven på ett mer flexibelt programutnytt— jande i olika inlärningssituationer. Mer här—
En väsentlig samhällsuppgift bör vidare vara att säkra produktion av programma- terial som motvikt mot det utifrån kom- mande kassettflödet, vilket sannolikt kom- mer att dominera i begynnelseskedet, även om endast en mindre del kan antas vara av undervisningskaraktär. Redan av kvali- tativa skäl är ett samhälleligt engagemang härvidlag ofrånkomligt för att garantera det önskade inflytandet över läromedlens inne- håll och utformning. Det är emellertid nöd- vändigt att också kunna erbjuda ekonomiskt realistiska alternativ.
3.4 Detta ställer i sin tur krav på en för- utseende och ytterst noggrann planering av de tekniska produktionsresurserna. TRU:s tekniska resurser är liksom SR:s anpassade efter de traditionella kraven på kvalitet för etersändning. Detta har inneburit att man i viss utsträckning konserverat metoder och rutiner som i dag ter sig ekonomiskt och tekniskt mindre rationella. En stor perso- naluppsättning med snävt specialiserade ar- betsuppgifter och en i många fall överkvali- ficerad teknisk utrustning leder till mycket höga kostnader per inspelad programenhet. Detta kan möjligen accepteras för den all- männa televisionens del med dess övervä- gande inriktning på produktion av infor- mations- och underhållningsprogram samt med hänsyn till det internationella norm- system som så småningom utvecklats för denna typ av programproduktion. Beträffande för kassettdistributlon avsed- da utbildningsprogram kan en betydligt ra- tionellare produktionsteknik tillämpas utan att kvalitetskraven därför eftersätts. Det in- nebär bl a höggradig automatisering, kritiskt val av utrustningsdetaljer, sambruk av per- sonal för olika arbetsuppgifter och framför allt stora produktionsvolymer som garante- rar fullt utnyttjande av resurserna. Det kan då ifrågasättas — och bör naturligtvis också utredas — om det inte är naturligt att samt- liga samhällsägda elektroniska resurser inom undervisningsområdet samlas i ett enda före- tag med renodlat tekniska produktionsupp- gifter. Då subventioner för hela denna, icke
eterdistribuerade produktion rimligen inte kan komma ifråga, måste verksamheten be- drivas på kommersiell bas.
Myndigheter, institutioner samt allmän- ägda och enskilda läromedelsproducenter kan utnyttja företaget för sina behov av elektroniska inslag i läromedel, liksom man nu utnyttjar tryckerier och motsvarande för andra komponenter i undervisningsmaterial.
Jag har här velat peka på några fakto- rer och utredningsobjekt som inte har be- aktats i föreliggande betänkande. Slutligen vill jag ställa följande fråga.
Är det rimligt att, innan hithörande pro- blem fått en tillnärmelsevis tillfredsställande utredning, nu föreslå avvecklingen av en redan befintlig, utmärkt väl fungerande or- ganisation och föreslå upprättandet av ett särskilt företag med uppgift att producera eterdistribuerade (subventionerade) under- visningsprogram, ett företag som enligt vad ovan sagts kan beräknas arbeta under eko- nomiskt sett mindre rationella förhållanden — men dit myndigheter m fl likväl förutsätts vara hänvisade för upphandling av elektro- niska tjänster?
Kommittémajoriteten anför i detta sam- manhang endast »att den valda lösningen inte hindrar en organisatorisk förändring om på längre sikt sådana förhållanden skul- le uppträda, tex i fråga om distributions- metoder, vilka skulle motivera en sådan». (5.2.3)
Sådana förhållanden som möjligen kan åsyftas i det citerade uttalandet föreligger redan nu och utreds i anslutning till arbe- tet i 1969 års radioutredning (RUT 69) samt i samband med planeringen i Svensk TV-kassett AB. Resultaten av detta utred- ningsarbete måste rimligen avvaktas och be- aktas innan man framlägger förslag om orga- nisationen av TV— och radioproduktion för undervisningsändamål.
4. Synpunkter på eterdistribution av undervisningsprogram
4.1 När televisionen infördes anade man oerhörda möjligheter att med dess hjälp uträtta storverk i undervisningen. På samma
sätt har förhållandena varit i radions barn- dom. Eftersom man tills för några år se- dan varit hänvisad till att utnyttja TV via direktmottagning vid sändningstillfället och eftersom etersändningen är kringgärdad av starka legala bestämmelser kom TV-mediet att framstå som jämförelsevis exklusivt. In- ternationella erfarenheter, SR/UTB:s och TRU:s verksamhet har visat att TV visser- ligen i och för sig inte kan uträtta storverk men att den kan vara en verksam bestånds- del i läromedelssystem. Själva mediet har sålunda flyttats ner från piedestalen och in- förlivats i den arsenal av verktyg som står till läromedelsproducentens och lärarens för- fogande.
Med hänsyn till att majoritetens förslag är i så hög grad centrerat på etersändningen som distributionsform, är det nödvändigt att i detalj granska hithörande frågor.
4.2 På grund av tillgången till ljudband- spelare i skolorna förekommer numera di- rekt avlyssning av skolradioprogram i obe— tydlig utsträckning. En motsvarande utveck- ling har redan inletts på TV-sidan och kan, som framhållits i föregående avsnitt, väntas leda till en relativt snabb uppbyggnad av lokala resurser för återgivning av förprodu- cerade och på alternativa sätt distribuerade TV-program. De systematiska och jämfö- relsevis omfattande TRU-försöken på skol- området har också uteslutande utnyttjat på förhand inspelade och postdistribuerade pro— gram för TV—inslagen. Motivet är naturligt- vis, att organisationen av effektiva inlär- ningssituationer kräver att samtliga kompo- nenter i läromedlen är i samma mån till- gängliga på valfria tider och att de kan sammansättas och utnyttjas på ett sätt som står i god överensstämmelse med det över- gripande målet för utbildningsuppgifterna. Etersändning som distributionssätt för skolväsendets del kommer sålunda sanno- likt att successivt avta i betydelse i takt med den tekniska utvecklingen och utbygg- naden av de lokala resurserna, även om na- turligtvis under avsevärd tid framför allt ak- tuella program och program av engångs- karaktär, distribuerade via etern och under
medverkan av AV-centralerna, alltjämt kom- mer att ha stor betydelse för skolväsendet.
4.3 Utvecklingen på skolområdet, där TV och radio tidigast kom till en mer systema- tisk användning för undervisningsändamål, torde i själva verket kunna direkt översät- tas till all fastare organiserad utbildning. Det finns ingen anledning förmoda att kra- ven på flexibelt utnyttjande och möjlighe- ter till individualisering i den högre utbild- ningen skulle vara mindre än i skolan. Er- farenheterna från TRU:s försöksverksam- het på universitets- och högskoleområdet pekar också entydigt i denna riktning. Att härvid låta den decentraliserade utbildning- en inta en särställning är enligt min mening helt orealistiskt. Decentraliserad högre ut- bildning innebär inte, allra minst i U 68:s mening, löst organiserad utbildning av pro- visoriekaraktär. Det får förutsättas att full- goda resurser ställs till denna utbildnings- forms förfogande, antingen genom nytill- skott eller genom sambruk av resurser för annan lokal utbildningsverksamhet. TV-in- slag i läromedelssystem torde alltså även här komma att utnyttjas i bandad eller kas- setterad form.
4.4 En huvudpunkt i kommittémajoritetens förslag är vuxenutbildningens behov av eter- distribuerade undervisningsprogram. Vuxen- delen av TRU:s försöksverksamhet har ock- så givits det största utrymmet i betänkandet liksom den — sannolikt på grund av eter- sändningarna — torde vara den bäst kända delen av TRU:s insatser. Under de senaste åren har de vuxnas be- hov av utbildning allt mer kommit i för— grunden. Under denna tid har också för- märkts en intressant, viktig och riktig för— skjutning av tyngdpunkten från en inrikt- ning på vidareutbildning på gymnasial eller högre nivå mot insatser av grundutbildnings- karaktär för de i utbildningshänseende sämst ställda i samhället. Denna förändring har också speglats i TRU:s verksamhet på vux- ensektorn. Ur en mängd vittnesbörd om vuxenut- bildningen — förutom TRU:s egna redogö-
relser för sina försök vill jag särskilt nämna den andra rapporten från LOVUX (LO:s arbetsgrupp för vuxenutbildning) — växer fram en klar bild av de svårigheter som möter när det gäller att vinna lågutbildade vuxna för konsumtion av utbildning.
Rekryteringsfrågan utgör det grundläg- gande problemet. Efterfrågan på utbildning har främst kommit från dem som redan har en relativt god utbildningsbakgrund. Detta i sin tur har styrt utbudet av utbild- ning. I den nyligen framlagda vuxenutbild- ningspropositionen (prop 1971: 37) föreslås kraftfulla åtgärder för att råda bot på detta förhållande liksom en ökning av resurserna för den elementära vuxenutbildningen över huvud taget.
Genom utbud av utbildning för vuxna via etersändningar utan kombination med andra kraftfulla åtgärder är risken uppen- bar att man i första hand när de redan tämligen välutbildade medan de lågutbil- dade inte får den hjälp som de behöver. Det är sannolikt att etersändning av utbild- ning för vuxna kan bli ett viktigt hjälp- medel för lösandet av dessa frågor, detta dock endast under förutsättning att man fin- ner fastare former för ett effektivt utnytt- jande av medlet. Bla synes det värt att på ett helt annat sätt än hittills skett under- söka om inte våra studieförbund, med de- ras rikt förgrenade landsomfattande verk- samhet, skulle kunna utgöra en lämplig bas— organisation för utnyttjandet av TV och andra nya medier, oavsett distributionsform.
Med risk att upprepa vad som redan- framförts med stor tyngd från många olika. håll vill jag sålunda i korthet nämna några av de frågor som måste beaktas om insat- serna för vuxenutbildningen skall ge önskad-' effekt. Rekryteringsfrågan måste angripas på ändamålsenligt sätt, genom intensifie- rad information och uppsökande verksam- het på arbetsplatser och i hem. En enhet— lig lokal planering och samordning av olika insatser måste komma till stånd. Organi- satoriska modeller för undervisningen måste byggas upp och prövas. Försök måste gö- ras med särskilt anpassade kurs- och studie- planer. Metoder och medel för undervis—
ningen måste utvecklas och prövas. Former för aktiv studierådgivning och stimulans måste utvecklas. Lärar- och ledarutbildning- en måste ägnas särskild uppmärksamhet. De studiesociala frågorna måste lösas.
Bland alla dessa åtgärder intar naturligt- vis även utveckling och produktion av stu- diematerial och läromedel en viktig plats. TRU:s försöksverksamhet har givit intres- santa resultat ifråga om möjligheterna att också i vuxenundervisningen använda multi- medielösningar. TRU-försöken har också givit värdefulla bidrag till lösningen av flera andra av de ovan berörda problemen.
Beträffande effekten av eterdistributions- formen har man dock anledning att vara mycket tveksam. Huvudskälet för eterdistri- bution, att möjliggöra för den vuxne att i hemmet på egen hand följa och tillgodo- göra sig undervisning, kan som ovan an- tytts möjligen gälla ett begränsat antal vuxna med stark studiemotivation. Ett sådant stu- diesätt kräver dock en vilja och uthållighet utöver det vanliga.
TRU:s redovisade tittarsiffror kan vid första anblicken förefalla uppmuntrande. Frågan är bara hur mycket av undervis- ningen tittarna verkligen konsumerat. Det kan konstateras att det är en påfallande skill- nad mellan redovisade tittarsiffror och kurs- litteraturens försäljningssiffror. Dessutom vet man intet om vilka som sett program- men — var det de kortutbildade, de som i första hand skulle nås? Det kan befaras att svaret måste bli nekande. En annan risk finns med undervisningsprogram, pro- ducerade för etersändning på attraktiv sänd- ningstid. Inte bara tiden utan också pro- grammets utformning måste vara lockande, och det medför stundom att underhållnings- aspekten tar överhand på målinriktningens bekostnad. Kvalitativt högtstående under- hållningsprogram med stort informations- och bildningsvärde sänds dagligen inom ra- men för SR:s reguljära verksamhet. Men som delar i en systematiskt bedriven ut- bildningsverksamhet kan de inte betraktas. Ett klart utsagt mål och en bestämd peda- gogisk funktion måste krävas av utbild- ningsprogram liksom av övriga komponen-
Värdet av eterdistributionen för en effek- tiv vuxenutbildning kan under vissa förut- sättningar vara stort men är enligt min mening betydligt överskattat i majoritetens förslag. För att undervisningen skall bli me- ningsfylld måste likartade krav ställas som beträffande skola och högre utbildning — en fast organisation kring undervisningen med möjlighet att foga in programmen flexi- belt i väl arrangerade studiesituationer. Ut- ländska exempel på detta är The Open Uni- versity i England, Telekolleg i Bayern och det japanska N.H.K.s etergymnasium. Er- farenheterna av dessa måste enligt min me- ning beaktas väsentligt mer i den komman- de utvecklingen än vad som hittills skett.
Stora kostnader är förknippade med pro- duktion och distribution av etersända TV- program, vilket är motiverat om sändningen sker för en fast organiserad mottagarsitua- tion, såsom tex skett med radioengelskan för folkskolan och försöksskolan under 40— och 50-talen, i planmässig samverkan med det allmänna skolväsendet. Kommittémajo- ritetens förslag innebär krav på ökade re- surser för eterdistribuerad "PV-produktion för vuxenundervisning utan några som helst förslag om erforderliga åtgärder på mot— tagarsidan. Detta är en bindande priori- tering som jag inte kan biträda. Det kan befaras att förslaget skulle medföra en av- länkning av resurser från mer angelägna be- hov på vuxenutbildningens område.
4.5 I argumentationen för majoritetsför- slaget anförs att man anser behov föreligga under en avsevärd tidsperiod" »att genom statsanslag finansiera produktion av läro- medelssystem med radio och TV». Av sammanhanget framgår att denna sub- vention i första hand är bunden till distribu— tionssättet — etern. Statligt finansieringsstöd för utveckling och produktion av läromedel och läromedelssystem kommer naturligtvis att erfordras även i fortsättningen på olika områden och i skilda syften. Ansvaret för behovsanalyser och prioriteringar åvilar här, som tidigare anförts, vederbörande utbild- ningsmyndighet. Stödet kan avse olika typer
av läromedel och studiematerial, oavsett vil- ka medier som kommer till användning. Med hänsyn till den ökade andelen lärome- del av multimedietyp är det sannolikt att en stor del av det statliga stödet kommer att gå till läromedel av detta slag. Distri- butionssättet har här ingen betydelse i och för sig, utom att kostnaderna i samband med eterdistribution är väsentligt högre än för andra distributionsformer.
Det vore enligt min mening helt oriktigt att genom bifall till majoritetsförslaget för lång tid låsa statliga subventioner till en dyr distributionsform för en viss typ av läro- medel.
4.6 En fråga av vital betydelse för eter- sändning av utbildningsprogram är utrym- met i befintliga och eventuellt tillkomman- de kanaler. Kommittén har i sitt betänkande utförligt uppehållit sig vid beräknade sänd- ningsvolymer för den föreslagna nya pro- duktionsenheten. Man beräknar att omkring år 1975 behöva ett sändningsutrymme som är »avsevärt större än det nu disponera- de» (3.2). Det påpekas även att RUT 69 >>från delvis andra utgångspunkter» behand- lar sändningsfrågor. RUT 69 skall enligt direktiven göra »en närmare kartläggning av de programbehov som avser utbildningsverksamhet samt opar- tisk och saklig samhällsinformation» och vi- dare utreda »de sändningstekniska, program- mässiga, ekonomiska och organisatoriska formerna för deras tillgodoseende». Vid ut- formningen av sina förslag skall utredning- en »ta hänsyn även till utvecklingen på tele- visionens område och de sändningsmöjlig— heter i första hand inom ramen för TV1 och TV2 som denna kan erbjuda. Plane- ringen av hur olika programbehov bäst skall tillgodoses bör ske integrerat i fråga om valet av ljudradio eller TV». Finansiering- en av nytillkommande uppgifter bör ske genom andra medelsanvisningar än genom avgiftsmedel (licensmedel). Vidare anförs i direktiven för RUT 69: »De sakkunniga bör även ägna uppmärksamhet åt frågan om administration av den programverksam- het det här gäller. Olika alternativ bör här-
vidlag övervägas, varvid dock under alla förhållanden bör beaktas i vad mån Sveriges radio kan tillhandahålla tjänster och teknik vid framställning av de aktuella program- inslagen». Beträffande de särskilda nya be- hov som bör tillgodoses genom servicepro- gram av informationskaraktär nämns i di- rektiven följande: trafikfrågor, konsument- upplysning, utbildningsinformation, informa- tion om hälso- och sjukvård, sociala för- måner och olika kulturorgans verksamhet samt det särskilda behov av information som erfordras för grupper av handikappade samt etniska och språkliga minoriteter.
RUT 69 har alltså under utredning frå- gor som är avgörande för det framtida ut- rymmet för eterdistribuerade utbildnings- program. Likväl anser sig TRU-kommitténs majoritet oförhindrad att framlägga ett för- slag om ny produktionsenhet vilket helt byg- ger på att företaget får disponera en avse- värd del av utrymmet i TV-kanalerna för sändning av sin produktion.
Ett sådant förslag kan jag naturligtvis inte biträda. Resultaten av RUT 69:s utrednings- arbete måste avvaktas, innan man framläg- ger förslag om en definitiv organisation av TV- o;h radioproduktion för utbildnings- ändamål.
För att ytterligare understryka nödvän- digheten av att man, före ett beslut av det slag som kommittémajoriteten föreslår, mås- te avvakta bla resultatet av arbetet i RUT 69 vill jag framhålla följande. Tillkomsten av ett nytt företag med egen styrelse och ledning, skilt från SR, måste rimligen med- föra allvarliga principiella ozh administra- tiva svårigheter och risker för ökande byrå- krati. Enligt radiolagen är det SR som för- fogar över sändningskanaler och program- utrymme. De olika slagen av svårigheter förenade med tillkomsten av ett nytt före- tag med krav på eterutrymme snuddar man endast vid i kommittémajoritetens förslag. Majoritetsförslaget innebär också ett be- tänkligt avsteg från den viktiga principen, att det företag som disponerar eterutrym- me, skall stå helt fritt från statligt infly- tande. Tillkomsten av ett nytt, med SR sidoställt företag, med anspråk på att få på
egna villkor förfoga över en del av detta kanalutrymme innesluter frågor och svårig- heter av just det slag som det synes an- komma på RUT 69 att utreda.
5. Sammanfattning och egna yrkanden
Med hänsyn till det föregående kan konsta- teras att det nu av kommittémajoriteten framlagda förslaget om organisation av ett nytt produktionsföretag grundar sig på för- utsättningar som är i anmärkningsvärd grad ofullständigt utredda på en lång rad viktiga punkter. De mest väsentliga är samman- fattningsvis följande.
. Resultaten av TRU:s egen försöksverk- samhet har ännu inte analyserats och framlagts, framför allt icke vad gäller de pedagogiska, organisatoriska, tekniska och ekonomiska konsekvenserna av en vidgad användning av radio och TV i utbildningen för de studerande, lärarna, huvudmännen och skattebetalarna. Detta avses ske först i ett kommande betän- kande. Det kan inte vara möjligt att först besluta om en produktionsorganisation huvudsakligen med utgångspunkt i tek- niken och innan man analyserat, utrett och tagit ställning till målet för den av- sedda verksamheten.
. Den tekniska utvecklingen av nya dis- tributionsalternativ för främst TV har alls inte blivit föremål för seriös bedömning, långt mindre utredning. Därmed beaktas inte heller följderna av denna utveckling beträffande bl a krav på personal, teknik och programvolymer för produktion av kassettdistribuerade utbildningsprogram. . Produktion av TV- och radioprogram för undervisningsändamål har icke för— utsättningslöst betraktats inom ramen för en helhetsbild av det totala behovet av insatser på olika utbildningsområden. . Behovet av etersändningen som distri- butionsform för TV-insatser i vuxenut- bildningen framställs i betänkandets ar- gumentation som det verkligt bärande och självklara motivet för ett genomförande av majoritetens förslag. Detta trots att man icke kunnat redovisa utbildningsre-
sultat som är en direkt följd av själva eterdistributionen och som står i någon rimlig proportion till de kostnader som är förknippade med etersändningsproduk- tion, och trots att förslaget framläggs utan att åtföljas av några besked om erforder- liga åtgärder på mottagarsidan. . Majoritetsförslaget bygger helt på möj- ligheten att disponera en avsevärd del av utrymmet i befintliga och eventuellt tillkommande TV- och radiokanaler för sändning av det föreslagna företagets pro- duktion. 1969 års radioutredning (RUT 69) behandlar för närvarande frågan om just dispositionen av eterutrymmet för nu- varande och nytillkommande utbildnings- och informationsbehov jämte de många svårlösta principiella frågor som samman- hänger härmed. Resultaten av detta ut- redningsarbete föreligger ännu inte till någon del. 0 Arbetet inom läromedelsutredningen om- fattar frågor av avsevärd betydelse för en övergripande bedömning av lärome- delsproduktion och —distribution mm. Dessa har knappast mer än ytligt beak- tats i förevarande betänkande. . Beträffande den föreslagna enhetens rela- tioner till utbildningsmyndigheterna läm- nar majoritetsförslaget en rad principiel- la och praktiska frågor outredda och olös— ta. De ofullständiga förslag i detta hän- seende som ändock framläggs inger starka betänkligheter när det gäller utbildnings- myndigheternas möjligheter att utifrån sitt övergripande ansvar på ett smidigt sätt utnyttja det nya företaget för delar av väsentliga utbildningsinsatser. Då samtliga ovan berörda förhållanden ingående utretts och analyserats, kommer man sannolikt fram till en rad alternativa lösningar i organisationsfrågan, långt mer allsidigt belysta och verklighetsanknutna än de tre magra alternativ som majoriteten, utöver det av den själv föreslagna, valt att presentera i föreliggande betänkande.
Förutsättningar föreligger emellertid icke att nu presentera ett förslag till en varaktig lösning. Det är därför nödvändigt att, i av- vaktan på en fullständig utredning och
främst på resultaten av arbetet inom RUT 69, nu stanna för att föreslå en övergångs- lösning av icke bindande karaktär, i syn- nerhet med hänsyn till dels den stora per- sonalstab som berörs, dels de avsevärda kostnader som den här ifrågavarande verk- samheten medför.
Jag föreslår — i likhet med kommitténs majoritet — att ansvaret för de delar av TRU:s nuvarande, ej avslutade försöksverk- samhet som avser skolan och arbetsmark— nadsutbildningen samt den högre utbildning- en utan dröjsmål överförs till SÖ respektive UKÄ, vilka förutsätts via sina egna anslag få erforderliga medel att inom ramen för sitt pedagogiska utvecklingsarbete fullfölja verksamheten.
Jag biträder vidare kommittémajoritetens förslag om ett sammanförande av TRU:s och SR/ UTB:s nuvarande resurser.
Jag föreslår däremot, även om andra lös- ningar kan tänkas, att de samlade resurserna tills vrdare i avvaktan på resultaten av arbe- teti U 68, läromedelsutredningen och RUT 69 inordnas i SR:s organisation. SR/UTB förutsätts härigenom, i varje fall övergångs- vis, få ansvaret för all statsfinansierad pro- gramproduktion avsedd för etersändning. Arrangemanget kan genomföras med obe- tydliga ingrepp i nuvarande legala, organisa- toriska och finansieringstekniska förhållan- den. Den fortsatta verksamheten åtminstone vad avser Sözs område kan då ske inom ramen för redan väl prövade och etable- rade samarbetsformer.
Jag föreslår slutligen att .SÖ och UKÄ, i samband med överförandet av de ovan- nämnda uppgifterna, garanteras tillgång till erforderliga resurser hos SR/UTB för sina behov av produktion av banddistribuerade programinslag.
Bilaga 1 Förteckning över TRU-kommitténs ledamöter,
sekretariat och experter
Ledamöter
(Direktören Rune Hermansson, Stockholm, to m den 11 januari 1968) Landshövdingen Ragnar Edenman, Uppsa- la, ordf (fr o m den 12 januari 1968) (Biträdande programdirektören Lars Ag, Danderyd, to m den 19 februari 1969) (Biträdande programdirektören Sten Sture Allebeck, Stockholm, t o m den 31 de— cember 1968) Rektorn vid tekniska högskolan i Stock- holm, professor Göran Borg, Bromma (fr o rn den 12 januari 1969) Universitetslektorn Lars-Gunnar Holmström, Uppsala (fr o m den 12 januari 1969) Programdirektören Rolf Lundgren, Brom- ma (fr o m den 20 februari 1969) Byrådirektören Stig Lundgren, Johanneshov Generaldirektören Jonas Orring, Stockholm Sekreteraren Henry Persson, Barkarby (fr o rn den 20 februari 1969) Departementsrådet Ragnar Sohlman, Sund- byberg (Generaldirektören Ragnar Woxén, Stock- holm, to m den 11 januari 1968)
Sekretariat
(Studierektorn Jan Henrik Lundh, Uppsala, huvudsekreterare den 1 april 1967—den 31 januari 1969) (Revisionsdirektören Carl-Filip Hammar, Stockholm, huvudsekreterare den 1 feb- ruari 1969-den 30 september 1970) Lektom Erland Bohlin, Uppsala, biträdande
sekreterare den 1 mars 1970—30 septem- ber 1970, huvudsekreterare from den 1 oktober 1970 Departementssekreteraren Britt Griiting, Sol- lentuna, tillkallad att fr o m den 22 april 1968 som expert biträda i juridiska och administrativa frågor
Heltidsanställda experter
(Ledamoten Ag, verkställande ledamot och den 9 november 1967—den 31 januari 1969 chef för produktionsenheten) Studierektorn Jan Henrik Lundh, Uppsala, biträdande chef för produktionsenheten from den 9 november 1967 och chef för produktionsenheten fr o m den 1 feb- ruari 1969 (Tekn lic Eskil Block, Stockholm, försöks- ledare för den tekniskt-naturvetenskapliga sektorn den 30 mars 1967—den 31 de- cember 1968) Rektorn Frans—Olof Brunzell, Uppsala, för- söksledare för de samhällsvetenskapliga och medicinska sektorerna from den 1 juni 1967, biträdande chef för produk- tionsenheten fr o m den 1 februari 1969 (Ledamoten Allebeck, försöksledare för sek- torn för vuxenutbildning den 1 september 1967—den 30 juni 1968, halvtidsanställ- ning) (Rektorn Ann-Marie Furumark, Stockholm, försöksledare för sektorn för gymnasiala skolformer och arbetsmarknadsutbildning den 1 november 1967—den 15 septem-
ber 1969; expert den 9 november 1967— den 7 december 1969)
Byrådirektören Ingemar Petri, Uppsala, för- söksledare för sektorn för vuxenutbild- ning from den 15 augusti 1968, expert fr o m den 8 december 1969 Civilingenjören Jan Nilsson, Solna, försöks- ledare för den tekniskt-naturvetenskapliga sektorn from den 1 januari 1969, ex- pert fr o m den 8 december 1969 Studierektom Ann-Margret Fris, Huddinge, försöksledare för sektorn för gymnasiala skolformer och arbetsmarknadsutbildning fro m den 15 augusti 1969, expert fr o m den 8 december 1969
Expertgruppen för den tekniskt-naturveten- skapliga sektorn
Tillkallade fro m den 30 mars 1967 där ej annat anges Ledamoten Borg, ordf Universitetslektorn Gert Almqvist, Lund Professorn Bengt Joel Andersson, Stockholm Tekn lic Eskil Block, Stockholm (försöks- ledare den 30 mars 1967—den 31 de- cember 1968) Professorn Bertram Broberg, Lund Professorn Janne Carlsson, Stockholm Professorn Bertil Colding, Västerås Professorn Bengt Enander, Stockholm Professorn Herman Hallendorff, Stockholm
Professorn Bengt Holmberg, Göteborg Professorn Erik Ingelstam, Stockholm Biträdande professorn Lars Ingelstam, Stock- holm Universitetslektorn Torbjörn Västra Frölunda
Försöksledaren Nilsson (fr o m den 8 de- cember 1969)
Universitetslektorn Arne Otteblad, Göteborg (Professorn Hans Rådström, Linköping, av- led den 5 november 1970) Professorn Olof Svahn, Göteborg Civilingenjören och civilekonomen Peter Stoye, Stockholm Universitetslektorn Lars Åkerlind, Bromma Professorn Karl Johan Åström, Lund
Lagerwall,
Expertgruppen för den samhällsvetenskap- liga sektorn
Tillkallade från den 1 juni 1967 där ej an- nat anges Universitetslektorn Lars-Gunnar Holmström, Uppsala, fr o m den 10 juli 1967, (le- damot i TRU-kommittén from den 12 januari 1969), ordf
Professorn Karl-Georg Ahlström, Uppsala Universitetslektorn Willy Bergström, Upp- sala
Försöksledaren Brunzell Professorn Erik Bylund, Umeå (fro m den 15 augusti 1968) Docenten Thomas Hammar, (fr o m den 15 augusti 1968) Universitetslektorn Ingemund Hägg, Upp- sala Professorn Gunnar Johansson, Uppsala Fil kand Per Nauckhoff, Stockholm (fr o m den 8 december 1969) Professorn Gunnar Törnqvist, Lund (fr o m den 15 augusti 1968) Universitetslektorn Uno Zackrisson, Göte- borg (fr o m den 15 augusti 1968)
Danderyd
Expertgruppen för den medicinska sektorn
Tillkallade från den 1 juni 1967 där ej an- nat anges
Professorn Gunnar Ström, Uppsala, ordf Med kand Jan Alm, Bromma (from den 8 december 1969) Professorn Sam Brody, Göteborg (fr o rn den 1 maj 1968) Försöksledaren Brunzell Docenten Lars-Erik Böttiger, Lidingö (fr o m den 1 maj 1968) Professorn Ebba Cedergren, Umeå Biträdande professorn Gunnar Grant, Dan- deryd Docenten Ejnar Eriksson, Upplands Väsby (fr o m den 9 juli 1970) (Med kand Lars Körner, Göteborg, den 11 april 1969—den 7 december 1969) Professorn Bertil Lindquist, Lund (fr o m den 1 maj 1968) Docenten Erik von Rosen, Lund (fr o m den 1 maj 1968)
Medicinalrådet Gunnar Wennström, Jakobs- berg (fr o m den 1 maj 1968) Professorn Gerdt Wretmark, Linköping (fr o m den 1 maj 1968)
Expertgruppen för vuxenutbildning
Tillkallade från den 1 september 1967 där ej annat anges (Ledamoten Allebeck, ordf t o m den 31 december 1968) Ledamoten Stig Lundgren, ordf fro m den 1 januari 1969 Ledamoten Ag t o m den 19 februari 1969; tillkallad som expert from den 2 juni 1969 Lektom Torsten Eliasson, Solna Rektorn Peter Hammarberg, Lidingö Studierektom Inge Johansson, Bandhagen Ledamoten Rolf Lundgren (from den 20 februari 1969) Ledamoten Persson (fro m den 20 februari 1969) Försöksledaren Petri (fro rn den 8 decem- ber 1969) Undervisningsrådet Gösta Vestlund, Ektorp
Expertgruppen för gymnasiala skolformer och arbetsmarknadsutbildning
Tillkallade från den 9 november 1967 där ej annat anges Ledamoten Orring, ordf Försöksledaren Fris (fr o m den 8 december 1969) (Försöksledaren Furumark to m den 7 de- cember 1969) Skolkonsulenten Sten Hagander, Rönninge Rektorn Hartwig Hermansson, Gävle Undervisningsrådet Emil Hellström, Stock- holm (fr 0 rn den 1 september 1967) Byrådirektören Paul Olof Krantz, Stockholm Lektom Manne Stenbeck, Lidingö Lektom Sven-Olof Schedvin, Karlstad (Skolsekreteraren Rolf Wikstrand, Märsta, to m den 7 september 1969)
Expertgruppen för förskoleverksamheten
Tillkallade den 8 december 1969 där ej an- nat anges Chefen för produktionsenheten Lundh, ordf
Adjunkten Ulla-Britta Bruun, Södertälje
Seminarieläraren Märtha Dahlberg, Stock- holm (fr o m den 12 februari 1971) Barnbibliotekarien Britt Isaksson, Stockholm (fr o m den 12 februari 1971) Seminarieläraren Inga Nordin, Stockholm Redaktören Margit Regolo, Stockholm Fil kand Gertrud Schyl-Bjurman, Solna Fil kand Siv Thorsell, Hägersten Skolkonsulenten Ulla Terstedt, Stockholm (fr o m den 12 februari 1971)
Expertgruppen för ekonomiskt-administrati-
va frågor
Tillkallade den 15 juni 1970 där ej annat anges Huvudsekreteraren Hammar tom den 30 september 1970; tillkallad som expert fr o m den 1 oktober 1970, ordf Byråchefen Paul Almefelt, Linköping Skolradiochefen Axel Breitholtz, Lidingö
Avdelningsdirektören Bengt Dahlbom, Stockholm
Sekreteraren Gösta Larsson, Älvsjö Byrådirektören Hans Larsson, Skärholmen Utredningschefen Bror Lukkari, Jakobsberg Kanslichefen Ulla Poppius, Vällingby Departementsrådet Nore Sundberg, Band- hagen Revisionsdirektören Ivan Wahlgren, Älvsjö
Övriga experter
Avdelningsdirektören Bengt Ahlström, Stockholm (fr o m den 30 mars 1967) (Förste byråingenjören Stig Molander, Stock- holm, den 30 mars—den 8 juli 1970) (Redaktören Bertil Allander, Stockholm, den 1 juni 1967—den 30 juni 1967) Byråchefen Nils—Eric Svensson, Stockholm (fr o m den 10 juli 1967) (Studierektorn Allan Sundqvist, Södertälje, den 1 mars 1968—den 31 januari 1969) (Ingenjören Kurt Gustavsson, Stockholm, den 11 april 1969—den 8 juli 1970) Professorn Sten Henrysson, Umeå (fr o m den 11 april 1969)
Förteckning över utprövningsrapporter
1968 TRU-rapport nr 1 Integrerad undervisning i tillämpad elektronik. Ett försök vid KTH vårterminen 1968. Kommittén för television och radio i utbildningen, Stocksund, novem- ber 1968.
I 969 TRU-rapport nr 2 Undervisning av video- bandspelare för undervisningsändamål. Kom- mittén för television och radio i utbildningen, Stoeksund, februari 1969.
1970 TRU-rapport nr 3 Undersökning av video- bandspelare för undervisningsändamål. Kom- mittén för television och radio i utbildning- en, Stocksund, februari 1970.
TRU-rapport nr 4 Försök med färgtelevision inom anatomiundervisningen. Kommittén för television och radio i utbildningen, Stock- sund, oktober 1970.
Utkommer våren 1971 Utvärdering av ett undervisningspaket i före- tagsekonomi på universitetsnivå. Slutrapport.
Utvärdering av undervisningen för första års- kursen vid tekniska fakulteten i Linköping hösten 1970.
Lägesrapport från TRUs vuxensektor
Lägesrapport från TRUS universitets- och hög- skolesektor
Lägesrapport från TRUAS
I engelsk version
TRU report no. 2 Investigation of video tape recorders for educational purposes. Commit- tee for Television and Radio in Education, Stocksund, February 1969.
TRU report no. 3 Investigation of video tape recorders for educational purposes. Com- mittee for Television and Radio in Educa- tion, Stocksund, February1970.
Rapporter inom TRUAS Gymnasiala skolformer och arbetsmarknads- utbildningen
1969 Edbom, G—Lindberg L Rapport. Omskolnings- kurs i fysik—kemi i Norrköping. Ett för- försök. Avd för pedagogik, Umeå universi- tet, juni 1969.
Edbom, G—Liesirova, R Arbetslivsorientering Sollentuna—Östersund. Rapport ]. Under- sökningsplan. Avd för pedagogik, Umeå uni- versitet, september 1969.
Edbom, G—Liesirova, R Arbetslivsarientering Sollentuna—Östersund, Rapport 2. Förmät- ning. Resultat och diskussion. Avd för pe- dagogik, Umeå universitet, oktober 1969.
Lindberg, L Utredning angående television i vårdutbildningen (UT V). Rapport om resul— tat vid prövningar av UTV:s testprogram ( I ). Avd för pedagogik, Umeå universitet, oktober 1969.
1970 Edbom, G—Liesirova, R Arbetslivsorientering östersund. Rapport 3. Murare, byggnadsträ- arbetare och byggnadsbetongarbetare. Re- sultat och diskussion. Avd för pedagogik, Umeå universitet, januari 1970.
Hällgren, S—Johansson, S Film contra TV. En jämförande mediastudie. Litteraturge- nomgång och empirisk studie. Trebetygsupp— sats. Avd för pedagogik, Umeå universitet,
Lindberg, L Utredning angående television i vårdutbildningen (UT V). Rapport om resul- tat vid fortsatta prövningar av UT V:s test- program (2). Avd för pedagogik, Umeå uni- versitet, juni 1970.
Liesirova, R—Lindberg, L Om producerad un- dervisning. Avd för pedagogik, Umeå uni- versitet, vt 1970.
Edbom, G—Liesirova, R Svenska, åk 1 . T iiby— Östersund. Rapport I . Undersökningsplan. Avd för pedagogik, Umeå universitet, augusti 1970.
Edbom, G—Liesirova, R Omskolning, Norr- köping—Hedemora. Rapport ]. Resultat av undersökningen vt 1970. Avd för pedago— gik, Umeå universitet, september 1970. Edbom, G—Liesirova, R Arbetslivsorientering. Sollentuna—Östersund. Rapport 4. Resultat och diskussion. Avd för pedagogik, Umeå universitet, september 1970.
Holm, U Rapport ] från utvärdering av under- visningspaketet teknologi för gymnasiet läs- året 1969—70. Avd för pedagogik, Umeå universitet, september 1970. Edbom, G—Liesirova, R Svenska åk 1, T äby— Östersund. Rapport 2. Utvärderingsresultat av perioden Röst- och talvård. Avd för pe- dagogik, Umeå universitet, december 1970.
Edbom, G Engelska, åk ] fackskolan. Rapport 1. Preliminära resultat och diskussion från ett förprov. Avd för pedagogik, Umeå uni- versitet, december 1970.
Lindberg, L Samhällskunskap gymnasiet åk 1, Rapport ]. PERIOD I. Avd för pedagogik, Umeå universitet, december 1970.
1971 Edbom, G—Liesirova, R Svenska, åk 1. T äby— Östersund. Rapport 3. Utvärderingsresultat av perioden Skrivet att tala om. Avd för pe- dagogik, Umeå universitet, januari 1971.
Edbom, G—Liesirova, R Svenska, åk ] . T äby— Östersund. Rapport 4. Utvärderingsresultat av period 3. Muntlig och skriftlig framställ- ning. Avd för pedagogik, Umeå universitet, januari 1971.
Edbom, G Fysik, åk ], Kalmar—Umeå. Rap- port 1. Förslag till undersökningsplan. Avd för pedagogik, Umeå universitet, februari 1971.
Edbom, G—Liesirova, R Svenska, åk 1. Täby— Östersund. Rapport 5. Utvärderingsresultat av perioden Teknologi—svenska. Avd för pedagogik, Umeå universitet, mars 1971.
Lindberg, L Samhällskunskap gymnasiet åk ], Rapport 2. PERIOD II. Avd för pedagogik Umeå universitet, mars 1971.
Yrkesvägledning
1969 Ramund, B—Skoglund, M Utvärdering av yr- kesvägledningsverksamheten i Gymnasium och Fackskola. Läsåret 1968—1969. Delrap- port I. Mars 1969.
Ramund, B—Skoglund, M Utvärdering av yr- kesvägledningsverksamheten i Gymnasium och Fackskola läsåret 1968—1969. Komp- lettering till delrapport nr I. Juni 1969.
Ramund, B—Skoglund, M Utvärdering av yr— kesvägledningsverksamheten i Gymnasium och Fackskola. Läsåret 1968—1969. Del- rapport II. Juni 1969.
Ramund, Båkoglund, M Utvärdering av yr- kesvägledningsverksamheten i Gymnasium och Fackskola läsåret 1968—1969. Delrap— port III. Åk 1. Radioprogrammen »Vart leder linjen-. Augusti 1969.
Ramund, Mkoglund, M Utvärdering av yr- kesvägledningsverksamheten i Gymnasium och Fackskola läsåret 1968-1969. Delrap- port IV. Åk 3, TV-programmen »Efter gym- nasiet» I och II. Oktober 1969.
Ramund, Båkoglund, M Utvärdering av yr- kesvägledningsverksamheten i Gymnasium och Fackskola läsåret 1968—1969. Delrap- port V. Åk 1, yrkesvägledarlektionen. Ok- tober 1969.
Ramund, B—Skoglund, M Utvärdering av yr- kesvägledningsverksamheten i Gymnasium och Fackskola läsåret 1968—1969. Delrap- port VI. Åk 3 TV-programmet »Utbildning och arbetsmarknad». November 1969.
Ramund, B—Skoglund, M Utvärdering av yr- kesvägledningsverksamheten i Gymnasium och Fackskola läsåret 1968—1969. Delrap- port VII. Åk 3, yrkesvägledarlektioner. De— cember 1969.
Ramund, B—Skoglund, M Utvärdering av yr- kesvägledningsverksamheten i Gymnasium och Fackskola läsåret 1968—1969. Delrap- port VIII. Enkät till yrkesvägledare. Janua- ri 1970.
Ramund, B—Skoglund, M Utvärdering av yr- kesvägledningsverksamheten i Gymnasium och Fackskola läsåret 1968—1969. Delrap- port IX. Enkät till skolornas befattningshava- re. Februari 1970.
Ramund, BwSkoglund, M Utvärdering av yr- kesvägledningsverksamheten i Gymnasium
och Fackskola läsåret 1968—1969. Delrap- port X. Åk 3. Radioprogrammet »Senaste nytt om utbildning och arbetsmarknad.»
Ramund, B—Skoglund, M Utvärdering av yr- kesvägledningsverksamheten i Gymnasium och Fackskola läsåret 1968—1969. Delrap- port XI. Avdelning 1, åk 3. Det sista yr- kesvägledande momentet. Avdelning II åk 1. Den sista mätningen. Mars 1970.
Ramund, B—Skoglund, M Utvärdering av yr- kesvägledningsverksamheten i Gymnasium och Fackskola läsåret 1968—1969. Delrap— port XII. Mätningar i åk 2. April 1970.
Ramund, B—Skoglund, M Utvärdering av yr- kesvägledningsverksamheten i Gymnasium och Fackskola, läsåret 1968—1969. Slutrap- port. Juni 1970.
Skoglund, M Utvärdering av modellförsök med studie- och yrkesvägledning i Fackskola och Gymnasium. Läsåret 1969—1970.
Skoglund, M Bilaga till utvärdering av modell- försök med studie- och yrkesvägledning i Fackskola och Gymnasium. Läsåret 1969— 1970.
Rapporter inom universitets— och högskole- sektorn
Samhällsvetenskap
1968 Bäckström, L G Utvärdering av ett undervis- ningspaket i företagsekonomi. Rapport ]. Institutionen för pedagogik, Uppsala univer- sitet.
1969 Bäckström, L G—Skoglund, M Utvärdering av ett undervisningspaket i företagsekonomi. Rapport 2. (Utvärderingar i Lund, Göteborg och Skövde). Institutionen för pedagogik, Uppsala universitet.
Bäckström, L G—Holmberg C Utvärdering av ett undervisningspaket i företagsekonomi på universitetsnivå. Rapport 3. (Utvärdering i Örebro). Institutionen för pedagogik, Upp- sala universitet.
Bäckström, L G—Svanteson, B Utvärdering av ett undervisningspaket i företagsekonomi på universitetsnivå. Rapport 4. (Utvärdering i Uppsala). Institutionen för pedagogik, Upp- sala universitet, oktober 1969.
1970 Bäckström, L G—Hult, H Utvärdering av ett undervisningspaket i företagsekonomi på uni- versitetsnivå. Rapport nr 5. En jämförelse mellan tre olika undervisningsbetingelser med TV. Institutionen för pedagogik, Uppsala
Bäckström, L G—Hult, H Utvärdering av ett undervisningspaket i företagsekonomi på universitetsnivå. Sammanfattning. Institutio- nen för pedagogik, Uppsala universitet, hös— ten 1970.
1971 Berggren, I Utvärdering av ett block ur kurs 2 i DYRK-kursen i undervisningsteknologr'. Nr 1—71. Institutionen för pedagogik, Upp- sala universitet, januari 1971.
Berggren, I Utvärdering av utbildningsspel in- gående i DYRK-kursen i undervisningstek- nologi. Nr 2—71. Institutionen för pedago- gik, Uppsala universitet, januari 1971. Berggren, I Utvärdering av kurserna I och 2 i DYRK-kursen i undervisningsteknologi. Nr 3—71. Inst för pedagogik, Uppsala uni- versitet, mars 1971.
Medicin
1968 Karlsson, E Utvärdering av ett televisions- program vid dissektionsundervisning. Insti- tutionen för pedagogik, Uppsala universi- tet, hösten 1968.
Thomell, L—Lindman, A—Holmertz, A Samman- ställning av program KANINDISSEKTION för anatomiska avdelningen vid Umeå uni- versitet, Avd för anatomi, Umeå universitet, hösten 1968.
1970 Eklund, B—Holmberg, C Utvärdering av tre program i obstetrik. Rapport till projekt- gruppen. TRU, Stocksund, april 1970.
Domellöf, L Slutgiltig rapport över försök med ITV vid kirurgiska kliniken II, Sahlgrenska sjukhuset, Göteborg, juni 1970.
Jagell, S Rapport till TRU-kommittén över »Dissektionsserie i centrala nervsystemets anatomi». En dokumentation av projektets utveckling och evalueringsresultat. Uppsala, juni 1970.
Jagell, S—Hellström, S—Lindman, A—Ceder- gren, E Rapport till TRU-kommittén beträf- fande produktion och utvärdering av ett svart-vitt TV-program integrerat med färg- diabilder. Anatomiavdelningen, Umeå uni- versitet, 1970.
TRU-rapport nr 4 Försök med färgtelevision inom anatomiundervisningen. TRU, Stock- sund, oktober 1970.
1968 TRU-rapport nr 1 Integrerad undervisning i tillämpad elektronik. Ett försök vid KTH vårterminen 1968. TRU, Stocksund, novem- ber 1968.
Schyller, I Utvärdering av T V-undervisning i mekanisk teknologi. Sveriges Radio, avd för publikundersökningar, 1968.
1969
Bäckström, L TV-undervisning i linjär algebra vid tekniska högskolan i Stockholm ht 1969. TRU, Stocksund, 1969.
Schyller, I Prövning av ett programavsnitt i hållfasthetslära. Sveriges Radio, avd för pu- blikundersökningar, våren 1969.
Samnegård, G—Samnegård, I Integrerad un- dervisning i hållfasthetslära. Ett försök vid KTH vårterminen 1969. TRU, Stocksund, augusti 1969.
1970 Jonason, J—Samnegård, I Ritteknik. Allmän kurs. Ett försök vid Chalmers Tekniska Högskola höstterminen 1969. TRU, Stock- sund, april 1970.
Samnegård, G Mekanik. Utprövning av ett provpaket. Våren 1970, TRU, Stocksund, maj 1970.
Samnegård, G Mekanik. Sammanställning av attitydformulär m.m. från utprövningen av tre tv-styrda undervisningstimmar i mekanik vid KTH läsåret 1969—1970. TRU, Stock- sund, juni 1970.
Holmberg, C—Larsson, P Rapport angående utprövning av försöksproduktioner i Fysik !, för Linköpings Högskola, Tekniska enhe- ten. TRU, Stocksund, maj 1970.
Berggren, I Matematisk statistik. Utvärdering av ett undervisningspaket. TRU, Stocksund, september 1970.
Rapporter inom vuxensektorn
1968 Johansson, S Effektkontroller av program om studieteknik. Sveriges Radio, avd för pu- blikundersökningar, 1968.
Johansson, S Utvärdering av TRU-kurserna i engelska och företagsekonomi. Delrapport ]. Data från elevkorten i företagsekonomi och engelska. Sveriges Radio, avd för publikun- dersökningar, 1968.
1969 Johansson, S Utvärdering av TRU-kurserna i engelska och företagsekonomi. Delrapport 3.
Pedagogisk effektstudie. Sveriges Radio, avd för publikundersökningar, juli 1969.
Johansson, S Utvärdering av TRU-kurserna i engelska och företagsekonomi. Delrapport 4. Deskriptiv undersökning. Organisatörer. Sve- riges Radio, avd för publikundersökningar, augusti 1969.
Johansson, S Utvärdering av TRU-kurserna i engelska och företagsekonomi. Delrapport 5. Deskriptiv undersökning. Lärarenkät. Sveri- ges Radio, avd för publikundersökningar, september 1969.
Höijer, B Utvärdering av T RU—kurserna i eng- elska och företagsekonomi. Delrapport 7. Uppföljning av deltagare i de inledande pro- ven. Sveriges Radio, avd för publikunder- sökningar, oktober 1969. Johansson, S Utvärdering av TRU-kurserna i engelska och företagsekonomi. Delrapport 6. Elevernas attityder. Sveriges Radio avd för publikundersökningar, november 1969. 1970
Löjdquist, J Experiment med dubbelkopierade texter. Sveriges Radio, avd för publikunder- sökningar, februari 1970. Arenbro, E Attityder till matematik. Sveriges Radio, avd för publikundersökningar, februa- ri 1970.
Arenbro, E Kunskapsfrågor i matematik. Sve— riges Radio, avd för publikundersökningar, februari 1970.
Arenbro, E Effekter av informationsinsatser i samband med kursen i matematik. Sveriges Radio, avd för publikundersökningar, februa- ri 1970.
Arenbro, E Uppföljning av jordbruksprogram. Sveriges Radio, avd för publikundersökning- ar, maj 1970. Johansson, S Utbildningsdrive på ett låglöne- företag. Sveriges Radio, avd för publikunder- sökningar, maj 1970. Johansson, S Intervjuer med deltagare i TRU- kursen i psykologi. Sveriges Radio, avd för publikundersökningar, november 1970. Johansson, S Utbildningsdrive på ett låglöne- företag, del 2. Sveriges Radio, avd för publik- undersökningar, november 1970. 1971 Hedlund, A Effekter av informationsinsatser i samband med kursen »Vi kallar dom U- Iänder». Sveriges Radio, avd för publikun- dersökningar, februari 1971.
Johansson, S Uppföljning av »Ruotsin työ- markkinat». Arbetsmarknadskunskap i finsk version, Sveriges Radio, avd för publikun- dersökningar, mars 1971.
Bilaga 3 Exempel på målbeskrivningar och medieval
Några citat ur måldokument som legat till grund för TRUS produktion med angivel- ser av fördelningen på olika komponenter i läromedelssystemen.
3.1 Teknologi (gy) 3.2 Svenska (gy) 3.3 Undervisningsteknologi
3.4 Försvars- och katastrofmedicin 3.5 Fysik I 3.6 Mekanik 3.7 Matematik på nytt 3.8 Arbetsmarknadskunskap
Mål- och stoffanalys
Prestationskriteriet till huvudmålet talar om vad man
ska kunna prestera för att ha nått grundkursens mål. (Så är t ex det diagnostiska provet en test på om man lyckas med prestationen.) 5 Sedan mål och kriterier fast- målet ska kunna nås.
ställts har undersökts vilket stoff som behövs — och hur noggrant det behöver studeras — för att
© Varje studieenhet har ett huvudmål, som uttrycks i
prestationstermer x
Huvudmålets prestations- kriterium är för stort för läromedelsförfattaren att- jobba efter — och för eleven att öva och studera efter Huvudmålet, preciserat i prestationskriteriet, bryts / därför ner i ett antal delmål
© Varje delmål ges ett eller flera delkriterier = vad man ska kunna "prestera för att ha nått resp. delmål. Ovningarna är i sig själva delkriterier.
Anm. Kunskapsnivåerna längst 1. h. motsvarar:
1 = »att känna till»
2 = »att förstå innebörden»
3 = »att förstå uppbyggnaden»
eller motsv. stegring
Angelägenhetsgraden: författarens uppfattning hur angeläget detär att
MÅL
PRESTATIONSKRITERIER
BETECKNING FÖR STUDIEENHET
>Att kunna fungera
i en situation där standard kan vara aktuell
*Att kunna uppfatta en standardsituation samt kunna söka och tolka svensk standard (övn 0.1—0.2)
AZ
DELMÅL _ Att kunna
DELKRITERIER — Att
l STOFF
Angelägen- hetsgrad. 1—5
Kunskaps- nivå 1 2 3
l uppfatta att
standard är /
aktuell
standard
3 tolka informa- tion i svensk standard
kunna ange vad som är standard av artiklar, material, hjälpmedel, 'begrepp etc (övn 1.1)
>kunna beskriva sökförfarande samt avgöra om viss standard är giltig (övn 2.1—2.3)
—i en specifik situation kunna gå in i standard och söka en viss upp- gift samt rätt förstå den
(övn 3.1—3.2)
' Vad är standardisering?
Syfte med standard Grundstandard Produktstandard Kvalitet Prövningsmetoder Terminologi Variantbegränsning Standardnivåer Hur kommer standard till? Standardiseringens omfattning Standardbeteckningar Publikationsformer Anskaffning av standard Sökrutiner Orientering Fö'rsöksstandard Tolkningsexempel
ln'nln'n MV) Vamsi-mmmlnln XXXX XXX
XXXX
,man skaffar sig kunskapsnivån ifråga.
Fig 2. Måldokumentet är hämtat ur arbetshäftet för den arbetsmetodiska studieenheten A2i etapp lb.
Användningen av olika medier liksom övriga aktiviteter i en studieenhet styrs av ett kör- schema (finns i lärarpärmen). Exemplet nedan är från den arbetsmetodiska studieenheten A2, som handlar om standard. Förkortningar: L Lärare, K klass, AV audiovisuellt hjälpmedel, TM tryckt material, E elev, G3 grupp om tre elever, —> inform. från-till, H samtal.
Infor- Tid i mation Aktiviteter Studiemateriel min. Förberedelse 1 L —> K 1 Introduktion AV ——> K 2 Standardisering tv-program A2.1 LH K 3 Stoffkonkretisering och Ljudbildband A2.1 stoffbehandling Etapphäfte lb
(Lösning: Arbetshäfte AZ)
Inlårnings- och arbetsdel 2 Läromedel Arbetshäfte A2, faktadelen
Övningsmateriel Arbetshäfte AZ TM —> G, ] Faktaavsnitt 1 + övning 1.1
(— AV(L) med kontroll Lösn stordia A2.1 TM —> G,, 2 Faktaavsnitt 2 + övning Reg över sv stand.
+ AV(L) 2.1—2.2 med kontroll resp MNC 1 000, l, (gruppvis saxning mellan 810. SIS 14 14 12, 21 11 10 övningarna) Lösn stordia A2.2—4
TM -—> G,, 3 Faktaavsnitt 3 + övning Stand. samlingen
(— AV(L) 3.1—3.2 med kontroll Konstr. element resp. standard- (gruppvis saxning mellan blad i arbetshåftet. övningarna) Lösn stordia A2.5-6 TM —> G,, 4 Övning 0.1 + kontroll Stand. samlingen
(— AV (L) Konstr. element
Lösn. stordia A2.7 Extraövningar: TM —>E 5 Faktaavsnitt 2 + övning 2.3 SMS-register (— AV(L) med kontroll Lösn stordia A2.8 TM —> E 6 Övning 0.2 + kontroll SIS 84 70 01 (— AV(L) SIS 84 20 05 Lösn stordia A2.9 Uppföljning 3 E —> TM 1 Uppgift på arbetsexemplet: + L se arbetsgång i etapphäfte lb AV —> K 2 Kontroll av föregående Lösn. stordia A2.10 —> L och kommentarer E (— TM 3 Diagnostiskt prov 1—3 AV » K 4 Kontroll av diagn prov Lösn. stordia A2.1l H L Bedömning stordia A2.12
Bilaga 3: 2 SVENSKA (gy)
Litteratur MåldokumentB
Huvudmål: Lektion Arbetsformer
Delmål:
Att kunna samtala om samtida texter, framför allt skön- litterära
]. att ha studerat 1 ett antal skön- litterära texter, svenska och ut- ländska, från de senaste hundra åren.
lx)
2. att kunna ut— 3—4 trycka sin upp- levelse och tolkning av en låst text
3. att äga ett förråd av be- skrivnings- ord, med vilkas hjälp man kan samtala om en text
4. att kunna sätta lästa texter i samband med samtida sam- hälls- och kulturdebatt
5. att vara orien- 9—11 terad om vikti- gare litterära uppslagsverk tidskrifter och index
12
Eleverna väljer »fritt» bland 8 romaner. (3 veckor före periodens start)
8 grupper kommer spon- tant till stånd. Grupperna samtalar om romanerna med hjälp av frågor och beskrivningsord som finns i häftet.
Varje grupp lyssnar på sitt radioprogram. Pro- grammen ger modellsam- tal i syfte att förlänga och förbättra elevernas egna samtal. Programmet styr valet av novell.
Novelläsning och grupp- samtal. Tillämpning av lektion 2 och 3.
Samtliga elever läser en och samma roman. (påbörjas vid periodens start)
Gruppsamtal kring något centralt problem som behandlas i romanen och häftets kringmaterial.
Avslutande klass- diskussion.
Låromedlets komponenter
FRÅGEBATTERI OCH BESKRIVNINGS-
D n: 0 5 O (( _1 ( l— '— '— u:( :qut :42 _|: Må >v- Om ZE =( ::
AUTENTISKT KRING- MATERIAL TILL ROM.
Bilaga 3: 3 UNDERVISNINGSTEKNOLOGI
Utdrag ur kurs 3: Undervisningsplanering leålanalys och bestämning av innehåll (4 poäng)
1 Relationer mellan övergripande mål och mål för utformning av undervisning
2 Planeringsproblem i samband med allmän- utbildning och befattningsutbildning
3 Målanalys 3.1 målanalysens funktion 3.1.1 undervisningens utformning 3.2.1 kommunikation 3.1.3 motivation .l.4 evaluering
lika typer av mål
.2.l kognitiva mål 22 affektiva mål
2 3 psykomotoriska mål 3 3.2 0 3 3 3
5 Målbeskrivning 5.1 krav 5.1.1 kommunicerbarhet 5.1.1.l observerbarhet 5.1.1.2 mätbarhet 5.1.1.3 entydighet 5.1.2 relevans 5.2 ------------------ 5.3 ------------------
6 Nedbrytning av stoff och arbetsuppgifter och fastställande av undervisningsmål 6.1 strukturering av innehåll och arbets— uppgifter 6.2 sambandsanalys 6.3 sekvensering 6.4 målhierarki — etappmål 6.5 inlärningsstrukturer 6.6 komponentanalys 6.7 förkunskaper
Kravniväer Metod/medieval Fakta! kunskaper |_- en :s 35:25 :E .E ;; ==: ...—; :e 8 g 'D E 5 iuwuavczo ååå: --—:O'-==O E (& O & _D D- : "'th _. "' 0. m w *— ' : » 'U 00202 cu _! = = |— |— >qu==on>,_== OEDBHQQOHAMM . x X . . . . . . . . x x x x . . . . x x X x . . . O . x x x x x x x &
Beteendetermer Teori och metod 1 Känna till, beskriva (i huvuddrag) 2 Kunna ange uppgift, organisation och verksamhet 3 Kunna ange satser, begrepp, handlings- program 4 Kunna ange diagnostiska och terapeutiska åtgärder, känna till det patofysiologiska skeendet
Tillämpning (tillgång till förutsättningar för givna situationer 1 Kunna redogöra för principer i handlings- program 2 Kunna ange lösningar på organisatoriska och medicinska problem 3 Kunna ange och motivera alternativa lösningar på medicinska problem i givna katastrof- situationer (omfattar även medicinsk kunskap meddelad i andra/tidigare kurser än kursen i försvars- och katastrofmedicin)
Utdrag ur mälanalys avsnitt »Akutmedicin i katastrof- läge»
Teori och metod Tillämpning, s k spel Tv + programhäfte Lärarledd under- visning + diabilder
Omhändertagande pd skade- platsen Första hjälpen Sortering och prioritering Transporter Identifiering
unt—wi; l—Ah—lu—Aw XX
Primiär omhändertagande Andningsvård 4 3 Fri luftväg x Understödd andning x Chock 4 3 Olika former av chock Diagnostik Terapi Smärt-terapi 4 3
tan—(xx
Speciella problem i katastrof- medicinen Brännskador 4 3 Fosfor x (x) Napalm x (x) Kombinationsskador (kärnvapen) x
Mal/beskrivning Vikt: 3, 2, l (3 har högsta vikt). Betydelse för
förståelsen Kunskapskrav: A Härledning (motsv grundlig förståelse) B Användning av ett samband eller en sats i problemlösning etc C Kvalitativ diskussion, beskrivning av
experiment etc D Vara orienterad om
Metod/medieval
Vikt och kunskaps-
krav Tv + programhäf te
Ljudband (video- distrib) + häfte Lektion med själv- verksamhet i häfte Hemövning i häfte
Utdrag: Första och
andra huvudsatsen Termodynamikens andra huvudsats Bevis för att Kelvins och Clausius' for- muleringar av andra huvudsatsen är identiska Entropibegreppet Allmänna aspekter på entropi- begreppet
Carnots kretsprocess Carnots kretsprocess Värme- och köld— maskiners verk- ningsgrad Termodynamiska temperaturskalan
Clausius' teorem Clausius' teorem Definition av entropi dQ _ T Beräkning av entropi- ändringen för en reversibel adiaba- tisk process Beräkning av entropi- ändringen för en irreversibel process Beräkning av entropi- ändringen för en irreversibel process i ett slutet system Ny formulering av andra huvudsatsen: A S 2 0 i ett genom (18 isolerat system
Ldb—-
2D x
3ABC x x
3BC x x 3C x )(
2AC x
3BC x x
2BC x
3C xx
Bilaga 3: 6 MEKANIK
Krav på kunskaper dd momentet skall redovisas vid en skriftlig eller muntlig tentamen Kännazg Endast en ytlig kunskap krävs Ange: . Ange ur minnet en formel eller en sats Definiera: Kunna formulera en definition Diskutera: Tentanden bör ha en tämligen ingående kännedom om momentet och kw
diskutera alternativa; definitioner, deras relationer till varandra, enl formels giltighet och konsekvenser etc
Härleda: Härled en formel eller bevisafen sats från givna förutsättningar Problemlösning: Krav på färdighet i att tillämpa en sats|eller en formel vid problemlösning av icke helt trivala problem Experiment: Kunskaper om ett experiment eller en mätmetod även innefattande vissa praktiska detaljer men ej krav på manuell färdighet
Utdrag Kunskaps— och till- Metod] lämpningskrav medieval A l-l M M i .a % % oment A V 5 _ 3 v " ... ., == 2 5 % 2 1. 0 H *” & g, .. r» 43 s % å _ 5 s ... ': = 0 å se 2 5 o % .9. F % ”4; :5 än 0 .2 :$ 8 & > 2: $ 5 > U: M 4 G G E 0— Lu [— l— 4! :o Relativ rörelse (forts) »Tröghetskrafter» 3 2 x x x x x x Inertialsystem 3 2 x x x x Partikeldynamik i rörligt koordinatsystem 3 3 x x x x x x x Potentiell energi vid stationär rotation 2 2 x x x x x Sfäriska koordinater 1 2 x x x Rörelse relativt jorden 2 2 x x x x x x Foucaultpendel 1 3 x x x x x Havsströmmar, vindar 1 2 x x x x x Stela kroppar Translation och rotation 3 2 x x x x Existensen av entydig rotationsvektor 3 3 x x x x x Reduktionssatsen 3 3 x x x x Specialfallet plan rörelse (momentancentrum) 3 3 x x x x x x x Tröghetsmoment 3 2 x x x x x x
1 Häftesmaterial med härledningar och annan teori samt självinstruerande övningsuppgifter 2 Vid de assistentledda övningarna bör tonvikten ligga på diskussion och genomgång av principer och sammanhang. Uppgifter som fattas som svåra behandlas allt efter behov i resp grupp
Bilaga 3: 7 MATEMATIK PÅ NYTT
A & :: .se & (,, 3 > å få *5 E» E% 17 .:e :e 9— := := t— E (U 0 5 2 .a" % : "' = 0 Målanalys för avsnitt 14. Koordinatsystemet (ITF ? :a 25 E =: > Begrepp Eleven skall kunna en 0 F 04 [— å & Kunskaper: Koordinatsystemet Ge exempel på koordinatsystem som används i vardagslivet g x x x x Första axel, andra axel I ett koordinatsystem ange de olika origo komponenternas namn g x x x x Talpar Ange koordinaterna för givna punkter i de 4 kvadraterna g x x x x Interpolering Definiera begreppet g x x x x Kurvdiagram Redogöra för diagrammets uppbyggnad g x x x x Stapeldiagram Redogöra för diagrammets uppbyggnad ö x x Färdigheter: Talpar Ange den grafiska bilden av ett givet talpar ö x x Kurvdiagram Avläsa kurvdiagram, göra uppskattningar med hjälp av interpolation g x x Stolpdiagram Upprita och avläsa ö x x 146 SOU 1971: 36
Bilaga 3: 8 ARBETSMARKNADSKUNSKAP
Avsnitt 10. Företagsdemokrati få ? % ': ä 5 o i.. 'o ta” 0— g & Sl :. Målanalys: 32 o '.'—C 3 >. '$ > C 8 Begrepp Eleven skall kunna ; 94 I.. ä 5 Företagsdemokrati a) definiera begreppet x1 x2 x3 x4 b) relatera vad LO, SAF, TCO och staten anger för orsaker till att införa företagsdemokrati x x c) relatera hur man försökt skapa företags- demokrati på några olika företag x x Företagsnämndsavtalet redogöra för: a) avtalsbestämmelser vid tillsättning av företagsnämnd x x b) när samråd för beslut skall ske x x c) vilka frågor som enligt avtalet bör behandlas i nämnderna Vidareinformation hur den kan ske Delegera definiera Innehåll i tryckt material, tv- och radioprogram samt korrespondenskurs Avsnitt 10 1) Tryckt material: samtliga moment i målanalysen, en del enbart översiktligt 2) Radioprogram: Intervjuer med Fingal Ström, Finansdepartementet, Erik Elmstedt, SAF, Karl-Erik Modigh, TCO, Inge Janerius, LO Huvudfråga: Vad menar ni med företagsdemokrati? Hur långt vill ni gå? Hur långt kan de anställdas inflytande sträcka sig? 3) Tv-program: Exempel på hur man försöker öka personalens inflytande över vissa beslut på Blå Band Halmstad, i Grängeskoncemen och på Uppsala Datacentral 4) Prov att sändas till Provet testar kunskaper på vissa moment i avsnittet.
Brevskolan för rättning:
Bilaga 4 Redogörelse för organisationen och verksamheten vid Sveriges Radios utbildningsprogramenhet
A. Sveriges Radios utbud för grundskolan och gymnasieskolan
I det sk RUSKO-betänkandet 1963 (RUSKO : Radioutredningens skoldelega- tion, ordf Gunnar Helén) redovisades slut- satser av erfarenheter från skolradio och skol-tv fram till 1962. Förslag som framlagts i detta betänkande accepterades i princip i Statsverkspropositionen 1964. Sedan SR bildat Skolprogramavdelningen genom sam- manförande av skolradio, skol-tv och skol- materielsektion under gemensam ledning, ut- vecklades skolprogramverksamheten snabbt
Skiss över U TBS organisation
under 1960-talet, både ifråga om utbudets omfång och dess pedagogiska inriktning. Grundval för denna utveckling utgjorde — förutom ovan nämnda förhållanden — det avtal med SÖ som träffades i januari 1964. Detta avtal och förverkligandet av RUSKO-förslaget om speciella kontaktmän mellan SR och SÖ ledde till närmare sam— verkan än tidigare i fråga om planeringen av skolprogramutbudet. Enligt nyss nämn- da avtal skall detta utbud grundas på av SÖ och SR gemensamt företagna bedöm- ningar av skolväsendets behov av insatser
Program- direktör Rådgivande Administration kommitteer , Information + —'— — — 1 | SÖ-konsulent [_— —— --— —— FOI'SKning L— ._- ___. ___. __ _l [ I I I i Planering Planerings- och Vuxen- Produktions- ' Skol- produktionsgrupper under- kontor materiel for skolprogram visning radio-tv Lägst. Mellanst. Språk Sv So No Mu Reg.
i fråga om skolprogram. Dessa bedömning- ar baserar sig numera på ett remissförfa- rande som har utvecklats undan för undan de senaste åren. Från SR/UTB sänds i bör- jan av året en skrivelse till SÖ med en rad principiella frågor angående skolprogramut- budet nästpåföljande skolår. Denna skrivel- se går från SÖ på remiss till en lång rad institutioner och organisationer på skolans område. När dessa remisser under våren strömmar in, bearbetas de översiktligt inom SÖ och i detalj inom SR/UTB. SÖ ger un- der försommaren SR ett generellt svar på skrivelsen och anger i övergripande termer vilken inriktning man med ledning av de in- komna remisserna anser att utbudet bör få ifrågavarande skolår. UTBs planerare vas- kar ur remisserna fram var och en de in- formationer som rör hans kompetensområ- de. Detta utgör så basen för det konkreta planeringsarbete som genomförs inom UTBs planerings- och produktionsgrupper under hösten; vilket leder till att en säsongplan föreligger fram i december. Det besked som sedan ges i Statsverkspropositionen i början av januari leder till vissa justeringar i denna plan, varefter planen går till produktion och cykeln börjar igen med ny skrivelse till SÖ, remissförfarande, bearbetning av remisser- na, etc.
Det förtjänar påpekas att kontakterna med skolväsendet ingalunda inskränker sig till det nämnda samarbetet med SÖ i pla- neringssammanhang. Alltsedan skolradions begynnelse har SR haft en skolkommitté, i vilken sitter företrädare inte bara för SÖ utan också för i stort sett alla organisa- tioner på skolans område. Denna kommitté, som har rådgivande status, diskuterar prin- cipfrågor för skolprogramverksamheten.
Det mer eller mindre dagliga samarbetet med SÖ sker huvudsakligen genom den skol- konsulent vars uppgift det är att vara »sam- verkansofficer» med SR. Han deltar alltid i de sk produktkollegierna varje onsdag, där de övergripande planeringsresonemang- en förs och alla beslut om vilka produkter som skall framställas, fattas. Vidare deltar relativt ofta åtskilliga av SÖs ämneskonsu- lenter vid de ovan nämnda planerings— och
I övrigt har personalen på UTB — prak- tiskt taget alla producenter och redaktörer är fd lärare — kontinuerlig direktkontakt med avnämarna, genom att delta i studieda- gar och andra lärarkonferenscr, genom att göra besök i klasser som använder program, och genom de 5 k ledningskonferenser i ap- ril, då företrädare för landets skoldistrikt inbjuds till SRs studior över hela landet för att över öppna ledningar få information om det kommande skolårets utbud och få till- fälle att framföra synpunkter både på detta och vad som varit haver.
Alla dessa kontakter med avnämarna och de nedan berörda undersökningarna gör, att man numera inom UTB anser sig ha en tillförlitlig bild av vad som är skolväsendets akuta behov av läromedel från SR. Önske- målen om insatser från UTB har under de senaste åren blivit så stora att de långt ifrån kunnat tillfredsställas med de ekonomiska resurser som statsmakterna tilldelat enheten. Men även om UTB på senare år inte kun- nat nämnvärt öka själva programutbudet, har dock det antal lektioner som täcks eller berörs av utbudet stigit på grund av att en- heten nu långt mer än tidigare producerar läromedel, inte enbart program.
U tbudets karaktär
Utbudets omfattning och stadiefördelning framgår av skissen på sid 27. Till sin ka- raktär består utbudet av följande grund- typer: ,( 1) Punktinsatser (2) Kursplanemomenttäckande projekt (3) Heltäckande kurser (4) Lärarfortbildande program och kurser (5) Regionala program
(1) Punktinsatser
Punktinsatserna innebär inget ingrepp i lä- rarens årskursplanering. Han använder ett program med tillhörande grafisk materiel under en lektion eller rentav bara del av en lektion. Sådana insatser är tex nyhets- programmen och morgonsamlingama. De se-
nare hör till de mest avlyssnade skolradio- programmen enligt både UTBs publikunder- sökningar och AV-centralernas utlåningssta- tistik. Nyhetsprogram önskar lärare i regel vid våra sammanträffanden med dem och undersökningar visar att sådana program ut- nyttjas exceptionellt mycket av språklärare. Det visade sig t ex att 98 % av landets tysk- lärare i gymnasium och fackskola använde Nachrichten auf Deutsch hösten 1968. I det närmaste lika höga siffror visade eng- elsklärarna och fransklärarna upp för mot- svarande program på engelska och franska. En följd av det stora intresset bland språk- lärarna för aktualitetsprogram är att UTB numera sänder sådana också på spanska och ryska.
Till gruppen punktinsatser hör också det relativt sett stora utbudet av språkprogram som produceras för att ge tex strukturöv- ningar eller hörövningar som i sin tur inne- hållsmässigt ger social verklighet m m 1 and- ra länder. Även dessa program har utom- ordentligt hög lyssnarfrekvens.
(2) Ku rsplanemomenttäckande projekt
Kursplanemomenttäckande serier utgör till- sammans med heltäckande kurser huvud— parten av utbudet. Exempel på projekt som täcker kursplanemoment är Sexualkunskap för lågstadiet, Sovjetunionen för mellansta- diet (tre tv-program, tre radioprogram, elev- häfte på 32 sidor och diabildserie om 20 bilder som tillsammans ger material för 25 lektioner: 12 oä, 10 svenska, 2 teckning och 1 musik), Livsmiljö i fara för högstadiet och Filmkunskap för gymnasiet. Dylika se- rier ersätter andra läromedel i berörda mo- ment. Läraren får förutom material för ele- vernas arbete i form av radioprogram, tv- program, trycksaker och ibland diabildse- rier odyl ett förslag till uppläggning av ar- betet, vilket publiceras i lärartidskriften Skolprogram-AVIN.
(3) Heltäckande kurser
Exempel på heltäckande kurser är musik- kursema för lågstadiet och mellanstadiet, de
engelska kurserna för mellanstadiet, tyska kursen för högstadiet, Kemi för er i åttan, Teknologi för fackskolan och Naturkunskap för gymnasiet. Hit hör också innevarande skolårs stora satsning för årskurs 7, där UTB med ett antal arbetsområden täcker hela årets stoff i samhällsorientering och naturorientering. Till detta projekt är knu- ten en serie färdighetsträning i svenska, ock— så den heltäckande.
I dylika fall ersätter SRs program med tillhörande materiel andra läromedel. Lära— ren får dessutom en uppläggning "av hela årets arbete, som gör egen årskursplanering överflödig för honom.
Ett av huvudmotiven vid prioriteringar inom UTB har varit att förstärka skolans undervisning där bristsituationer av olika an- ledningar uppstått. Bristen på välutbildade lärare i musik har tex varit avgörande för att UTB sedan länge haft ett stort utbud av musikprogram. För att göra det möjligt för lärarna att arbeta efter den metodik som de ansett sig nå bäst resultat med har UTB utarbetat och sånt två till sin karaktär olikartade kurser (den ena enligt tonika-do- metoden, den andra enligt modifierad Orff- metodik). Man kan alltså med dylika utbud både styra utvecklingen av musikundervis- ningen och ge lärarna möjlighet välja me- todik. - i De engelska kurserna för mellanstadiet intar en särställning i skolprogramutbudet. De startade 1945 som försöksverksamhet i akt och mening att utröna om man med hjälp av radio- och korrespondensundervisl» ning skulle kunna införa engelska i klasser som saknade lärare med behörighet i äm- net. Försöken slog så väl ut att engelskan tio år senare kunde införas som obligatoriskt. ämne i åk 5. Det var då ett villkor att klas- ser som saknade behörig lärare skulle obli- gatoriskt delta 'i radiokursema. Senare har bestämmelserna mjukats upp, så att även behöriga lärare har fått möjlighet att följa kurserna. Bl a detta har medfört att anslut- ningen till radiokursema ökat. Fn deltar ca 90000 elever i »radioengelskans i de tre berörda årskurserna. När engelskan blir
obligatorium redan i årskurs 3 skolåret 1972 / 73, planerar UTB att komma med en ny- börjarkurs av multimedietyp, alltså även med tv-program, för denna årskurs.
(4) Lärarfortbildande program och kurser
En ökande satsning på lärarprogram är ett av de utmärkande dragen för senare års ut- veckling. Detta är inte minst en följd av skolkommitténs bestämda rekommendatio— ner i den riktningen. De två största projek- ten för lärarfortbildning hittills är Deltapro- jektet och Jetprojektet. Det förra avsåg att omskola grundskolans matematikundervisan- de lärare till att omfatta »den nya matema- tiken». Detta har skett genom ett sampro- jekt mellan SÖ, Hermods och SR. Genom tv-program, radioprogram, kursböcker, in- skickningsuppgifter, grupparbete i kollegier- na, frågelådor i radio m m omskolades skol- året 1969/ 70 ca 27 000 lärare. Innevaran- de år, då eterlektionerna sänds en andra gång, deltar ca 15 000 lärare. Den intressan- taste erfarenheten av detta stora projekt är att en omskolning av denna typ inte bara är snabbare utan också mycket billigare för samhället än konventionell kursverksamhet. Vid tiden för planeringen av Deltaprojektet beräknade SÖ kostnaderna för omskolning av lärare till ca 2 000 kr per capita. Delta— projektet har totalt kostat mindre än 100 kr per deltagande lärare.
Jetprojektet, som startar ungefär samti- digt som detta skrivs, avser att utbilda låg- stadielärare till behörighet i engelska inför introducerandet av engelska som obligato- rium i åk 3. Också i detta fall rör det sig om samverkan mellan SÖ, Hermods och SR. Projektet består av tv-program, radio— program, texthäften, inskickning av inte bara skriftliga uppgifter utan också intalningar av band för uttalsbedömning, grupparbete under lokala handledare, 35 timmars som- markurs, m m. Projektet är tvåårigt och ges i två omgångar. I den första deltar ca 5 500 lågstadielärare, och ca 6 000 beräknas anslu- ta sig till andra omgången höstterminen 1971. Kombinationen av massmedieunder- visning och expertledda gruppstudier och
kurser leder till högre per-capita-kostnad än för Delta.
Båda dessa lärarfortbildande projekt torde peka framåt. Det föränderliga samhällets stigande krav på lärarna kommer att öka behovet av fortbildning i accelererande tem- po, och massmedierna kan här alltså hjäl- pa skolmyndigheterna att lösa fortbildnings- problemen.
(5) Regionala program
Läroplanern'as och skolornas krav på att ele- verna skall nå fram till globala aspekter med utgångspunkt från närsamhället har givit den regionala skolradioverksamheten ökad tyngd. Den regionala skolradion produce— rar nu dels självständiga serier, dels upp- följningar och kompletteringar av riksskol- programserier, dels lärarfortbildande pro- gram.
De självständiga serierna behandlar äm- nen som inte kan tas upp i riksutbudet (hembygdsserier för åk 3, tex), eller de kan ta upp ämnen som i och för sig kan behandlas på riksplanet men göra det på ett till regionen anpassat sätt, som gör se- rien ifråga mer livsnära för just de områ- den där den sänds. Yrken i norr är exem- pel på denna målsättning, liksom Värmland ival.
En stor andel av den regionala skolra- dions utbud har sedan 1965 bestått av pro- gram i anslutning till de skolkonsertturnéer som Institutet för rikskonserter (IRK) an- ordnar. Denna skolradioinsats observerades i propositionen om rikskonsertverksamhe- ten, och det uttalades en önskan att den borde utökas. Anslag för sådan program- expansion har dock inte beviljats, varför programutbudet inte har utvecklats i samma takt som konsertutbudet. Ifrågavarande pro- gramverksamhet bedrivs naturligtvis i nära samverkan med IRKs pedagogiska medar- betare.
Den regionala skolradion har alltmer kommit att användas som skolprogrampa- ketens fjärde medium. Det blir nämligen allt vanligare att stora projekt i rikspro-
grammen ges en regional komplettering ge- nom den regionala skolradion, ett förhållan- de som kan göra ett projekt mycket attrak- tivare och intressantare. Serien Livsmiljö i fara, som i riksprogramverksamheten be- stod av tre tv-program och fyra radiopro- gram, kompletterades av ett eller två regio— nala program i vart och ett av SRs dis— trikt.
Den största insatsen hittills har dock re- gionalradion gjort ifråga om lärarfortbild- ning. Riksprogrammets aktualitetsprogram, Skolprisma, har nämligen i alla SRs distrikt en regional motsvarighet i Skolrutan, som i regel redigeras i nära samverkan med läns- skolnämndernas fortbildningsaktiviteter.
F lermedi em tsningar
Skolprogrammen kan sägas redan från bör- jan ha varit flermediesatsningar, såtillvida som skolradion redan från allra första bör- jan utgav elevhäften till sändningarna. Det hör alltjämt till undantagen att ett skolpro- gram är ett fristående program utan tryck- sak till. Det kan vara en morgonsamling eller en teaterföreställning, där programmet är tänkt att vara sig självt nog. Tills för någ- ra år sedan var den vanliga utbudsformen radioprogram med trycksak m m eller tv- program med trycksak m rn.
Undersökningar som genomförts beträf- fande mediernas genomslagskraft och inlär- ningseffekt visar entydigt att inget medium är klart överlägset det andra, men att en kombination av de tre medierna, det tryck- ta ordet, radio och tv, ger den bästa inlär- ningseffekten. År 1964 sände SR därför de första kombinerade radio- och tv-serierna, och en allt större del av projekten från UTB innehåller idag radio- och tv-program, elevtrycksaker, läraranvisningar i AVIN och ofta nog andra slags materiel som diabild- serier, stordias, flanomateriel, byggsatser etc. Dylika multimedieprojekt kan ställa ökade krav på avnämarnas organisation av ut- nyttjandet, och det kan stöta på praktiska svårigheter att använda dem, men de produ- ceras alltid med tillämpning av den själv- klara satsen att en kombination av olika
metoder ger bästa resultatet. En fyllig redo- görelse för praktiska erfarenheter av an— vändning av UTBs multimedieprojekt ger ett antal lärare i Programpraktikan (publi- cerad av SR 1968).
Accentueringen på flermediesatsningar har naturligtvis Också radikalt förändrat pro- ducentens uppgift. Från att ha varit radio/ tv-programproducent har han nu blivit läro- medelsproducent. Hela denna förskjutning har i sin tur medfört att arbetsuppgifter- na för den enskilde producenten kommit att beröra samtliga medier. Kraven på sam- ordning har UTB försökt tillfredsställa ge- nom en organisationsplan, där de olika me- diernas producenter sammanförs i grupper (se organigram ovan).
H äftesmateriel m m
En effekt av det ovan redovisade flermedie- tänkandet har blivit en mycket snabb ut- veckling av produktionen av tryckt mate- riel rn m. 1964 producerades ca 10 häften, 1970 ca 160, en utveckling som enklast kan karaktäriseras >>från stadiehäften till pro- jekthäften». Denna utveckling har uppskat- tats i skolorna som trots de stigande kost- naderna införskaffar materielen i stigande omfattning. Följande diagram visar medel- upplagan per produkt på respektive stadium (se underbilaga l).
Skolmaterielsektionen omsatte skolåret 1969/ 70 8 mkr och sålde en samlad upp— laga av 4 milj skolprogramhäften och -böc- ker. De höga upplagesiffrorna kan tas som bekräftelse av de vid internationella jäm- förelser höga utnyttjandesiffror som UTBs frekvensundersökningar visar upp. (Några exempel ges i underbilaga 2.)
I 11 ] ormationsverksamhet
I den lyssnarundersökning om användning- en av skolradion som RUSKO lät genom- föra höstterminen 1962 visade det sig att utnyttjandefrekvenserna redan då var höga. Kvantitativt sett var läget alltså tillfreds- ställande. Sämre var det däremot kvalita- tivt sett. Programmen med tillhörande häf-
ten användes alltför ofta utan förberedelser och med otillfredsställande efterbehandling. En följd av detta sakförhållande var infö- randet av lärartidskriften Skolprogram- AVIN, som ger lärarna information inte bara om vad som kommer i skolradio och skol-tv (i viss utsträckning också i vuxen- undervisning), utan också om hur projek- ten är avsedda att användas. Tidningen ut- kommer med sju nummer per år och ut- delas gratis till alla i tjänst varande lärare (upplaga ca 100 000).
Det råder inget tvivel om att Skolpro— gram-AVIN är en av anledningarna till att utnyttjandet av Skolprogrammen har ökat markant under senare hälften av 60-ta1et. En annan anledning är de redan nämnda ledningskonferenserna med företrädare för landets skoldistrikt, liksom UTB-personals deltagande i studiedagar och andra lärar- konferenser (under skolåret 69/ 70 avlades ca 150 sådana konferensbesök), medverkan i lärarutbildning mm. För en del större projekt görs dessutom speciella informations— foldrar. De i annat sammanhang nämnda programpunkterna Skolprisma i riksradion och Skolrutan i regionalradion ägnar också något utrymme åt information om skol- programutbudet. Trots allt som görs ifråga om information framställs ofta krav på ännu mer information och ännu tidigare infor- mation senast i skrivelse från SÖ av den 27.7.70, där det bla uttalas: »Informatio- nen har också varit effektiv och genom— trängande. Man kan emellertid av olika skäl förutse ett ökat behov av information i framtiden, varför problemen i samband där- med måste beaktas.»
U tprövning och övrig forskning
En kortfattad presentation av de sju typer av forskning och utprövning som bedrivs vid UTB ges i underbilaga 2. Ett utmärkan- de drag för hela denna verksamhet är att den är inordnad i ett större sammanhang, så att resultaten kan bidra till att ge under- lag för beslut i olika avseenden. På policy- nivå utgör sålunda forskningsresultat ett komplement till den behovsanalys som görs
på remissyttranden enligt vad som beskrivits ovan (sid 150). Frekvensundersökningar, at- titydundersökningar och experiment ger här väsentlig information. När det tex visar sig att språkprogrammen utnyttjas mer än andra program på gymnasial nivå, så kan ett sådant resultat leda till antingen att UTB satsar ytterligare på en service inom denna sektor eller att det satsas mera på mark- nadsföring av andra slags program för det- ta stadium.
Undersökningarnas besked om tillgången till bandspelare i skolorna gjorde att de tidi- gare vanliga skolradiorepriserna avskaffa- des. Den nuvarande, tydligen snabba upp- rustningen vad beträffar videobandspelare kommer sannolikt att inom loppet av de närmaste fyra-fem åren göra det möjligt att nedtrappa återutsändningama av skol-tv- program, så att vi i mitten av 70-talet ock- så i skol-tv normalt sänder ett program bara en gång. Detta friställer eterutrymme för expansion av både skol-tv-utbudet och pro- gram för andra sektorer av utbildningsvä— sendet.
På planeringsnivå kan formativa under- sökningar och pilotstudier ge beslutsunder- lag. När detta skrivs, genomgår större de- len av Projekt årskurs 7 en grundlig for— mativ undersökning, som ger producenter— na klara indikationer på vad som bör gås över och förbättras till kommande skolår. Resultaten av utprövningen av arbetsområ- dena i Projekt årskurs 7 föreligger alltså vå- ren 1971. Man kan också konstatera att de undervisningsteknologiska principer som nu tillämpas för allt större del av UTBs utbud ställer snabbt ökande krav på den lilla forskningssektion som finns (4 tjäns- ter). Den torde alltså snabbt behöva byg- gas ut.
5 [ utkommen tar
Behovet av skolprogramverksamheten ut- trycks från två håll. Från konsumenterna som trots att det inte är fråga om åläggan- den utnyttjar UTBs produkter i en omfatt- ning som torde vara unik i världen och som brukar väcka utländska kollegors avund,
och från SÖ som vid flera tillfällen marke- rat verksamhetens betydelse för att nyheter på skolans område snabbt förs ut över hela fältet, bl a genom att i tidigare citerad skri- velse uttala också detta: »Sveriges Radio har verksamt bidragit till genomförandet av beslutade skolreformer inte bara genom pro- duktion av läromedel utan även genom medverkan i centralt planerade fortbild- ningsaktiviteter i anslutning till dessa refor- mer.»
Underbilaga l. Såld medelupplaga per pro- dukt på respektive stadium. Läsåren 67/68 till 70/71, tusen ex
125 _- 120 115 __ no .- 105 -- 100 -- 95 —— 90 .-— ss -- 80 +- 75 —- 70 »- 65 ...—- so —- 55 — 50 » 45 - 40 - 35 — 30 - 25 - 20 _ 15 - 10- 5 _
ökning läsåret *— 70/71
Mellan ' Hög Gymn
Underbilaga 2. Programforskning vid ut- bildningsprogramenheten vid Sveriges Ra- dio
Den utprövningsverksamhet och forskning som bedrives vid UTB kan sammanfattas i sju olika huvudgrupper, vilka presenteras nedan.
Frekvensundersöknin gar
Resultaten från frekvensundersökningarna fungerar som beslutsunderlag för inriktning och omfattning av programverksamheten vid UTB. Undersökningar i denna kategori syf- tar främst till att ge statistiskt korrekt mått på utnyttjandefrekvenser av radio och tv på de olika stadierna i det svenska skolsyste- met. Undersökningarna genomförs på ett representativt urval i form av OSU (obun- det slumpmässigt urval). Förutom frekven- ser efterfrågas även skolans resurser ifråga om teknisk apparatur som tex videoband- spelare. Se ex A, D, F.
Formativa undersökningar (funktionsstudier)
Den väsentligaste delen i en utprövnings- verksamhet inom läromedelsproduktion ut- gör funktionsstudierna. Dessa syftar främst till att kontrollera den metodisk-pedagogis- ka uppbyggnaden hos ett läromedel. Funge- rar varje del på avsett sätt? Vad har varit bra, vad har varit dåligt? Svaren på dessa och andra frågor bildar underlag för en revidering och förbättring av produkten om detta bedöms som nödvändigt. Se ex B, C, D, G, I, N, O, P, Q, R, S.
Attitydundersökningar
Undersökningar inom denna huvudgrupp försöker ge svar på vad lärare och elever tycker om produkterna. Attitydundersök- ningarna kan vara av två slag dels allmän- na, där man undersöker attityden till skol-tv och skol-radio, attityden till att arbeta i ar- betsområden etc, dels specifika där attityden gäller särskilda serier eller delar av serier och där man inte i första hand syftar till att dra generella slutsatser. Som ett led i de allmänna attitydundersökningarna ingår en
speciellt konstruerad attitydskala enligt Li- kerlmetoden, vilken är standardiserad på mellanstadie- och högstadieelever. Se ex A, E, F, L, M, N vad beträffar allmänna stu- dier och B, C, D, G, J, K, N, O, Q, R, S vad beträffar mer specifika attitydun- dersökningar.
Pilotstudier (förundersöknin gar)
Under denna huvudgrupp sorterar sådana undersökningar som genomföres antingen före eller under framtagandet av den ifråga- varande produkten. Här försöker man få svar på vilken inriktning man skall ge en viss serie, om vissa programlösningar är lämpliga eller ej etc. Idealet vore att denna typ av undersökningar genomfördes före varje produktion eller åtminstone före var- je större sådan. Så har också skett vid UTB vad beträffar matematiksatsningen på låg- stadiet, inför årskurs 7 etc. Se ex H, ], N.
Programresearch
Under denna huvudrubrik hänföres sådant arbete som direkt omsättes i form av stoff i olika serier. Sålunda ingick en medlem i forskningsgruppen vid UTB i redaktionen för >>Opinion och massmedia» samt »Ung idag». Syftet är här att utnyttja de erfaren- heter som finns från forskning och peda- gogisk utveckling när det gäller den rena produktionen.
Experiment
En mängd problem inom läromedelsområ— det lämpar sig bättre att utpröva under mer kontrollerade förhållanden i form av en experimentell studie. Ett område där UTB under de senare åren lagt ner stort arbete gäller färg-tv, speciellt då inlärningseffekter jämförda med svartvit-tv:s. Genom noggran- na litteraturstudier och omfattande kontak- ter med forskare över hela världen har ett underlag tagits fram för egna experiment inom detta område. Som en del i ett större experiment ingick två förstudier där bla
itemanalys av ingående kunskapstest genom fördes. Se ex E, K, M.
Summativa undersökningar (kontroll av måluppfyllelse)
Denna typ av undersökningar kommer i framtiden att få allt större betydelse i och med att allt fler produktioner kommer att ha måldokument som underlag. Vid UTB håller redan undersökningar på att genom- föras inom detta område, vilket innebär att nya metoder ständigt är under utveckling vad beträffar översättningen av mål i test— uppgifter. Se ex N, Q.
Undersökningar utförda vid UTB under tiden 1967—1970
A Skolradions och skol-tv:s användning ht 1967 i gymnasium och fackskola . 44 % av lärarna hade möjlighet att lyssna till skolradioprogram via radioapparat . 39 % av lärarna angav att de lyssnat till något av terminens skolradioprogram. Till detta kommer ytterligare ett antal lärare som endast utnyttjat program från tidiga- re termin
. 63 % av de lärare som även utnyttjat program från tidigare termin har tagit 2—5 sådana program 0 93 % lyssnar till radio endast via band och O % lyssnar direkt
. språkprogrammen utnyttjas i största ut- sträckningen, i synnerhet nyhetssändning- arna
. 63 % av lärarna hade möjlighet att se skol-tv-program via tv-apparat . 8 % har möjlighet att utnyttja videoband- spelare . 13 % angav att de sett något av termi— nens skol-tv—program 0 av dessa har 65 % tagit programmet vid sändning o 20 % av dessa 13 % har endast tittat på tv Via videoband
o serierna i naturkunskap och teknologi utnyttjas i mycket hög grad
B Lärarnas inställning till skolradiokursen »Ettans musik»
. lärarna övervägande positiva trots myc- ket blandade uppfattningar om metodiken . kursen bedömes vara alltför komprime- rad och omfattande
C Lärarnas inställning till skolradiokursen »Fyrans musik»
. lärarna övervägande positiva trots ensta- ka moment som bedömes som svåra för eleverna . 3/4 av de lärare som besvarat enkäten tänkte fortsätta att använda denna kurs
D Utvärdering av aktualitetsprogrammen i radio
. övervägande positiv inställning. Program med utrikespolitiskt innehåll uppskattades mest . radioprogrammen ansågs vara lagom svå- ra . radioprogrammen ansågs vara det lämp- ligaste mediet för aktualitetsprogram
E Färg-tv-experiment: 9zans kemi
. inga skillnader i kunskapsinhämtning mel- lan »svartvitelever» och »färg-tv-elever» vare sig direkt eller efter en tid
F Skolradions och skol-tv:s användning på lågstadiet ht 1968
. av urvalets 1 198 klasser har 83 % till- gång till radioapparat. 70 % har radion placerad i klassrummet och 13 % lånar apparat från annat klassrum. Av klasser- na i skolform A har 77 % tillgång till radioapparat och av B-skoleklasserna har 95 % radioapparat. . 96 % av samtliga klasser har tillgång till bandspelare. 55 % har bandspelare pla— cerad i klassrummet och 41 % lånar band- spelare från annat klassrum. . Totalt 84 % av klasserna har haft möj- lighet att beställa inspelade radioprogram från AV-central. Av A-skoleklasserna har
88 % haft denna möjlighet jämfört med 78 % av B-skoleklasserna. . 65 % av klasserna har haft möjlighet att banda program i skolan. En större del av B-skoleklasserna än av A-skoleklas— serna har haft denna möjlighet, 76 % resp. 60 % . . 95 % av urvalets 1 198 klasser har lyss- nat till något av de skolradioprogram som sänts under hösten 1968. Av klasserna i skolform A har 95 % lyssnat jämfört med 94 % av klasserna i skolform B. . Av de 1 137 klasser som lyssnat till nå- got skolradioprogram har 14 % lyssnat en- bart direkt, 48 % enbart via band och 36 % har lyssnat både direkt och via band. Klasserna i skolform A har i mindre ut- sträckning än klasserna i skolform B lyss- nat till skolradioprogram direkt, 9 % gent- emot 25 %. 0 Skolradioprogram från tidigare termin har utnyttjats av 46 % av samtliga klas— ser. Dessa program har större del av A- skoleklassema än av B-skoleklasserna an— vänt, 52 % resp. 33 %. . 92 % av urvalets klasser har tillgång till tv-apparat. 14 % har tv:n placerad i klass- rummet, 32 % har tv:n i annat rum, 29 % har tv:n placerad i samlingsrum och 17 % har tv:n i materielrum. . 2 % av klasserna har tillgång till video- bandspelare. . 80 % av samtliga klasser har sett något av höstens skol-tv-program. Praktiskt taget samtliga av dessa klasser (97 %) har sett skol-tv-program direkt, 1 % har sett både direkt och via band. . Den bästa sändningstiden för skolradio- program är kl 10.00—10.30 anser 66 % av hela urvalet. Denna tid är också den lämpligaste för sändning av skol-tv—pro- gram enligt 72 % av urvalet.
G Undersökningar av undervisningspaketet »Livsmiljö i fara»
O knappt hälften av beställarna av häften har utnyttjat serien beroende på tidsbrist. Dessa angav att de skulle ta serien föl- jande läsår
. paketet upplevdes som något för omfat-
tande men innehållet bedömdes positivt . paketet bedömdes vara för svårt för åk 7 och i någon mån även för åk 8
H Pilotstudie av engelska för åk 3
. lärare och elever bedömde serien mycket positivt. Lärarna hade detaljanmärkning- ar mot innehållet . 80—90 % av eleverna uppnådde de stipu- lerade kunskapsmålen
I Undersökning av undervisningspaketet >>I Nordamerika»
. övervägande positiva omdömen om pro— grammen samt för häftesavsnitten i an- slutning till dessa . AVIN var den väsentligaste tionskällan . tV—programmen utnyttjades i större ut— sträckning än radioprogrammen (90% mot 77 %)
informa—
J Pilotstudie på :> Matematik för åk 1»
. sagomiljö bedömdes som underlättande för att lära eleverna i första klass mängd- lära. En fortsättning av serien rekommen— derades . eleverna upplevde tv-programmen som en form av »två-vägskommunikation»
K Inlärning och attityder till färg-tv-pro- gram i dramatik för gymnasiet
o positivare attityder hos färg-tv-eleverna men något sämre inlärning jämfört med svartviteleverna (färgen användes endast i stimulanssyfte)
L Generell frågeundersökning
. användning av generella frågor är i vis- sa lägen av stort värde. Specialkonstrue— rade attitydskalor fungerar bra . generella frågor på flera områden möj- liggör studium av trender i upplevelser— na för en elev
M Experiment rörande färgens inverkan på kunskaper och attityder i skol—tv
. (Datainsamlingen klar. Databearbetas för närvarande. Undersökningen omfattar 32 klasser uppdelade i 64 experimentgrupper fördelade på 4 experimentbetingelser)
N Utvärdering av projekt årskurs 7
. (Pågår för närvarande. Innehåller 2 steg, dels generella frågeundersökningar på 29 arbetsområden (250—300 elever på var- je) dels intensivundersökningar på 6 ar— betsområden)
0 Utvärdering av matcmatikundervisningen på låg— och mellanstadiet
. (Slutrapporteras för närvarande)
P Utvärdering av USA 70
. elevattityderna var positiva till såväl ar— betssätt som stoffgruppering G lärarna ansåg att det nya arbetssätt var något mer betungande än det gamla . tv-programmen upplevdes mer positivt än radioprogrammen
Q Utvärdering av arbetsområdet i musik »Latinamerika»
. (Pågår för närvarande. Målsättningen med undersökningen är att kontrollera dels hur läromedlet fungerar, dels om det- ta leder till måluppfyllelse)
R Attitydundersökning på svenska åk 1
. (Planeras för närvarande)
S Attitydundersökning på svenska åk 4 . (Planeras för närvarande)
B. Sveriges Radios erfarenheter av vuxen- undervisning
1 Inledning
Såväl språkkurser som föredrags- och folk- bildningsserier har förekommit i radio allt- sedan Radiotjänsts tillkomst 1925. Språk- kurser sändes t o m under den försöksverk- samhet som i ett par år föregick radioföre- tagets start.
Sveriges Radio har inte haft samhällets uppdrag att bedriva undervisning för vuxna i etern. Den vuxenundervisning som före- kommit har skett på företagets eget initia- tiv inom ramen för den allmänna program- verksamheten och på huvudsakligen ordina- rie avgiftsmedel. Kurserna har tillkommit på ungefär samma villkor som annan pro- gramproduktion. Några speciella resurser för planering, research, utvärdering och mark- nadsföring osv har ej kunnat ställas till verk- samhetens förfogande utan har måst tas ur de anslagna programmedlen. Först under se- nare delen av 60-talet har i någon utsträck- ning särskilda undersökningar rörande den eterburna undervisningen kommit till stånd och då som regel i samband med ett par större projekt med skattemedelsanslag.
De som deltar i vuxenundervisning utgör en mycket heterogen grupp i fråga om ål- der, utbildning, yrke, social status, bostads- ort, intressen 0sv, vilket allt i speciellt hög grad gäller massmediepubliken. För allmän- na kurser har i regel inte krävts speciella förkunskaper. med undantag för sådana kurser som vänt sig till särskilda målgrup— per. Språkkurser har sänts för vuxenstude- rande på olika kunskapsnivåer, från nybör- jarstadiet till postgymnasial nivå.
Man var också tidigt medveten om att etersänd vuxenundervisning inte är själv- rekryterande, i synnerhet inte om man av- ser att nå lågutbildade och svagt studiemo- tiverade, och om kanalen och tiden för sänd- ningarna inte är publikdragande. Genom att samarbete med studieorganisationer och or— ganisationer, som företrätt berörda mål- grupper, har Sveriges Radios vuxenunder- visning (SR/VUX) sökt nå ut med infor- mation till avsedda målgrupper och även strävat efter att få till stånd uppföljnings-
I stort kan radio/ tv i sin kursplanering sägas ha fullföljt en gängse folkbildningstra— dition. Under 60-talet har dock i ökad om- fattning även kompetensgivande och arbets- marknadsinriktade kurser tagits upp. Olika former av tvåvägskommunikation har i des- sa sammanhang prövats och på väsentli- ga punkter förstärkt etermediemas pedago- giska och metodiska möjligheter. Kunskaps— kontroll genom insändningsuppgifter eller genom kombination med korrespondensun- dervisning har på en gång bidragit till för- bättrad inlärningseffekt och till ökad kun- skap om mottagarnas reaktioner och studie- resultat. Tv-mediet har successivt tagits i bruk som bärare av undervisningsprogram, ofta i kombination med radio och andra me- dier i sk multimedieprojekt. Vissa större undersökningar rörande rekryteringsproces- sen och studieframgången i samband med några etermediekurser har givit värdefulla upplysningar om både positiva och nega— tiva effekter av kursuppläggningen. Det gäl- ler framför allt kursen i statskunskap, den kombinerade radio- och korrespondenskur- sen i svenska på grundskolans högstadium, Radiokonservatoriet, mfl. En stort upp- lagd intresseundersökning rörande den pre— sumtiva publiken för vuxenundervisning i radio och tv gav åtskilliga värdefulla upp- lysningar om levnadsvanor, intressen, utbild— ningsbakgrund, önskemål om ämnen och kursuppläggning etc. Förprövning av kur— ser under produktion har vidare under se- nare år blivit ett allt viktigare instrument för kursernas anpassning till publikens förutsätt— ningar och behov.
Erfarenheter och »know how» har_utan att i nämndvärd omfattning dokumenteras skriftligt förts vidare inom medarbetarsta- ben, som under årens lopp aldrig haft stör- re personell kapacitet än vad som varit oundgängligen nödvändigt för produktions- volymen. Först i mitten av 40-talet anställ- des en särskild producent för språkkurser— na. I slutet av 50-talet klarades den årliga produktionen av ett tjugutal språk- och all— männa kurser av 3-4 producenter. 1964 bildades en särskild sektion för vuxenunder- visning bestående av en chef och fem pro—
ducenter. Denna stab har först 1969/70 ut- ökats i och med att verksamheten, efter sammanslagningen med skolprogramverk- samheten till UTB, också börjat omfatta tv-produktion. I början av 1971 består sta- ben av en chef, en planerare, fyra radio- och fyra tv-producenter, tre produktionssek- reterare och 3,5 sekreterare. Sändningsti— den har under 60-talet utökats från ca 140 timmar per år i ljudradio till ca 430 timmar, vilket innebär mer än tredubbling av utbu- det. Därtill kommer from 1970 utbudet i tv.
I och med att större vikt kommit att läg- gas på kontakt och samarbete med organi- sationer och avnämare, information och uppföljning samt på multimediesatsningar har en ökad andel av den totala verksam- heten kommit att ägnas åt dessa ofrån- komliga uppgifter. Den trots detta mycket kraftiga volymökningen i sändningstid har framför allt åstadkommits genom en syste— matisk 'reprispolitik. De stora investeringar som varje kursprojekt inneburit har måst nyttiggöras genom flera utsändningar, vilket givetvis också gagnat publikens möjlighe- ter till' ett effektivare utnyttjande av kur- serna. '
Den följande framställningen är ett för- sök till deskriptiv redogörelse för 45 års verksamhet med eterburen vuxenundervis- ning. Utförligare uppgifter om en del me- ra betydelsefulla projekt eller undersökning- ar ges i speciella undersökningsrapporter, vanligen utförda av Sveriges Radios avdel- ning för publik- och programforskning. I detta sammanhang bör särskilt framhållas den undersökning rörande intresset för vuxenkurser i radio och tv som gjordes 1968 på ett representativt urval av 10 000 personer; '
2 Språkkurser
Under den senaste IO-årsperioden — 1960— 1970 — har SR sänt 78 olika språkkur- ser för vuxna, varav 27 i engelska. Kurs- utbudet har sträckt sig från nybörjarstadiet (t ex Meet the Taylors) till universitetsnivå (t ex The Seven Ages of England).
Det var dock först under tiden närmast
efter andra världskriget — med dess öka- de språkintresse — som språkundervisning- en i radio tog riktig fart. Då tillsattes ock- så en särskild producent för denna del av programverksamheten. Under senare delen av 40-talet växte utbudet till att så små- ningom omfatta i genomsnitt 6—7 språk- kurser per år och i slutet på 50-talet upp till 12 olika språkkurser årligen. Målet var att lyssnaren skulle kunna välja mellan minst 3 olika främmande språk på varie— rande nivåer under varje termin, somma- ren inräknad. Den lyssnare som startade en nybörjarkurs i ett språk skulle ha möj— lighet att fortsätta sina studier under de följande terminerna med mer och mer avan- cerade kurser. Andra lyssnare skulle ha till- fälle att med kortare serier friska upp eller bättra på sina kunskaper i ett språk.
Även i fråga om utformningen av pro- gram utvecklades nya grepp. Från att ha sänt en serie lektioner i mer eller mindre traditionellt skolmässiga former, strävade man nu efter att presentera stoff på ett sådant sätt och av sådant programvärde att språkprogrammen kunde försvara sin plats inte bara som lektioner utan även som radioprogram. Radiomediet fordrade alltså en ny form av metodik. Ljudeffekter, dels som stimuli i samband med övningar och drillar, dels för att levandegöra olika situa- tioner, infördes genomgående, teckningar och fotografier fick tjäna som underlag till bildbeskrivningar och som förklaringar till texten. Dramatiserade scener med goda skådespelare utnyttjades ofta för att ge ele- ven möjlighet att lyssna och öva in frek- venta fraser och ett naturligt vardagsspråk. Skönlitteratur presenterades alltid i tolk- ning av goda skådespelare.
Dessa grepp har utvecklats, men är fort— farande grundelement i radioundervisningen. Radion kan också låta den enskilde eleven lyssna till och härma infödda röster och på så vis träna in ett gott uttal. Även kunskap om det främmande landet kan genom au— tentiskt inspelat material förmedlas på ett sätt som ligger utanför den konventionella språkundervisningens möjligheter. Därige- nom ökas intresset och förståelsen för lan- det i fråga. Det har också varit en strävan
att anlita de bästa lärarkrafterna, inom och utom landet, både vid utarbetandet av kursmaterialet och vid presentation av pro- grammen. Genom utnyttjandet av dessa oli- ka möjligheter torde radions språkunder— visning ha spelat en förnyande roll inom språkmetodiken.
Olika typer av språkkurser
I stort kan radions språkundervisning inde- las i 2 olika typer av kurser:
1) Kurser som syftar till att förmedla färdighet i språket (nybörjarkurser, gram- matiska träningskurser, intonations- och ut- talskurser, kurser kring idiomatiska uttryck osv).
2) Kurser som syftar till att förmedla kunskap inom ett speciellt språkområde (kurser kring litteratur, kulturhistoria, his- toria, sociala och politiska förhållanden, in- dustri och ekonomi, musik osv).
En kombination av dessa typer av kur- ser förekommer också, tex de turistinrik- tade kurser, som sänts i olika språk.
Nybörjarkurser
[ språkundervisning för vuxna utanför eter- mediernas ram har ofta det kursmaterial som använts ursprungligen varit avsett för ungdomsskolans elever. Inom SR/VUX har man alltid strävat efter att göra språkkur- serna såväl innehållsmässigt som program— mässigt anpassade till vuxnas intressen och erfarenheter. Detta är särskilt påkallat vid utarbetandet av nybörjarkurser, där texter och program måste utformas på ett stimule— rande och intresseväckande sätt, trots det begränsade ordförrådet.
Den sk direktmetoden, dvs undervisning enbart på det främmande språket, har dess— utom alltid modifierats och anpassats med tanke på den vuxna publikens speciella bakgrund och svårigheter. Stor vikt har dessutom lagts vid elevens möjlighet att ar- beta på egen hand mellan radiolektioner- na, då själva radioprogrammen (1—2 ggr i veckan) inte kan anses tillfredsställande för effektiv inlärning. Sålunda har eleven givits tillfälle att fördjupa och befästa si—
na kunskaper genom det skriftliga övnings- material, som genomgående kompletterat kursböckerna. Även möjlighet till muntlig övning har lämnats via de språkskivor och band som utgivits i samband med nybör- jarkursema.
Exempel på nybörjarkurser (antal försål— da kursböcker): Meet the Taylors Engelsk nybörjarkurs av Rolf Lundgren, 1951, repris 1959 Heute bei Beckers Tysk nybörjarkurs av Bertil Carell, 1954 Bonjour Monsieur Leroux Fransk nybörjarkurs av Pierre Davoust, 1953, repris 1960: Marcelino I Spansk nybörjarkurs av Trinidad
123 000 ex 5 80 000 ex
40 000 ex
Sånchez-Maza, 1959 61000 ex Po-russki , Rysk nybörjarkurs av Sven Wahlström, 1961, repris 1966 32000 ex
Flera av kursböckerna till ovan nämnda serier används fortfarande i språkundervis- ning i olika former av vuxenutbildning.
Nybörjarundervisningen i språk har näs- tan uteslutande skett via ljudradiön. Ett av undantagen är dock den engelska tv—kur- sen. This is English
av Ian Dunlop, 1960 140000 ex
Fortsättningskurser
I allmänhet har nybörjarkurserna, som of- ta bestått av två delar, följts av olika typer av fortsättnings- och påbyggnadskurser på mellanstadiet, som
språkträningskurser, för att lära in prak- tiska vardagsfraser och utöka" ordförrådet, (t ex Treffpunkt Wort),
uttalskurser (t ex English Intonation), turistinriktade kurser (t ex Roma Olim- rica),
för att så småningom leda fram till mer avancerade kurser.
Avancerade kurser
Av tradition har de flesta avancerade kur- serna behandlat litteratur. Men efterhand
har nya ämnesområden inmutats, tex samhällsproblem (t ex Black America), samhällsförhållanden (t ex Comment vivent les Francais), ekonomi och näringsliv (t ex Réalités francaises), teknik (t ex The Scientist Speaks), politik (t ex Zweimal Deutschland), historia (t ex American Adventure), kulturhistoria (t ex Les tres riches heures de la civilisation francaise), matlagning (t ex Menus plaisirs), sång och musik (t ex Auf Fliigeln des Gesanges). Dessutom har sänts aktuella magasin, dis- kussionsprogram, deckarserier och andra program av underhållningskaraktär.
Mediemässig och metodisk utveckling
Många av ovannämnda kurser är exempel på den innovationsprocess som ständigt på- går inom språkundervisningen via radio och tv. En fullständig redogörelse för alla nya grepp och initiativ som tagits under årens lopp skulle bli för omfattande men några exempel kan framhållas:
1951 Den engelska nybörjarkursen »Meet the Taylors» innebar flera nya och mera ra- dioanpassade moment i undervisningen. Framför allt kan nämnas användandet av ljudeffekter som stimuli i övningar och grammatikdrillande visor.
1951 Autentiska radioreportage introducerades som underlag för språkundervisning. Den engelska kursen »A London Bus Ride» följdes hösten 1954 av en italiensk kurs, »Incontri in Italia».
1956
Redan innan radiovision : radiopro- gram +V diabilder) och undervisning i tv hade etablerats, gjordes en audiovisuell fransk kurs, där bilden fick den domine- rande platscn, »La France par llimage» och följdes 1958 av en liknande kurs i tyska »Ein schweizer Bilderbuch».
1957 Genom den franska kursen »Menus plaisirs» infördes matlagning som ämne i språkundervisningen. Den franska kur- sen följdes 1960 av en motsvarande ita- liensk »Cucina nostrana» och 1964 av en spansk, >>Comer a la espänola».
Nya ämnesområden för avancerade kurser
1959
1959 gjordes för första gången ett försök att även presentera konst, arkitektur och seriös musik i en språkserie. Det resul- terade i en kulturhistorisk översikt som belyste olika epoker, i Frankrikes histo- ria, >>Les tres riches heures de la civilisa- tion francaise». Denna serie följdes 1966 av en engelsk motsvarighet, »The Seven Ages of England», och 1969 av en tysk kurs, »Riickblende, eine deutsche Kulturgeschichte». Ett liknande försök gjordes 1962 i den kombinerade litterä- ra och musikaliska serien på tyska, »Auf Fliigeln des Gesanges», där man inte ba- ra presenterade lyrik från den tyska ro- mantiken utan också kända tonsättning- ar av dessa dikter. Strävan att förnya ämnesvalet för avan- cerade språkkurser har också bottnat i en önskan att tillgodose vuxnas intresse in- om aktuella områden. Detta har i sin tur fört med sig att man i många fall kun- nat lära ut ett modernt och autentiskt talspråk med adekvata ord och fraser som ännu inte existerar i ordböckerna.
1961 Ett uttryck för denna strävan var den franska kursen »Réalités francaises», där den traditionella uppfattningen av Frankrike som den humanistiska kultu- rens högborg fick vika för en aktuell presentation av det moderna, industriella Frankrike, där vetenskap och teknik nått mycket lån gt. Det starkt ökade intresset hos publiken för samhällsproblem resulterade för språkundervisningens del i några kurser kring ständigt brännande och aktuella äm— nen
I den amerikanska serien »Black Ameri- ca» belystes rasmotsättningarna i USA. Ett stort antal negersånger och i Sverige okänd negerlyrik presenterades också i serien.
1966
»Zweimal Deutschland?» behandlade det delade Tyskland — politiskt, socialt och litterärt. Framstående väst- och östtyska kulturpersonligheter medverkade i serien.
1968
I den litterära och musikaliska serien »Sound of Protest, Sound of Love» pre- senterades ett femtiotal engelska och amerikanska protestsån ger.
1966
En annan typ av aktuell samhällsoriente- ring gavs i den franska kursen »Comment vivent les Francais». Lyssnaren fick där möta representanter för olika samhälls— grupper och yrkeskategorier, och kunde jämföra sina egna levnadsvillkor med fransmannens. Materialet i flera av ovanstående kurser har varit begärligt för universitetsunder- visning, varför böckerna till några av des- sa serier kommit att ingå i den obliga— toriska litteraturen vid vissa universitets— institutioner. Program ur en del serier har också använts i skolornas gymnasieunder- visning.
Nyheter inom nybörjarundervisningen
Eftersom man med radioundervisning en- dast kan erbjuda ett begränsat antal öv- ningstillfällen och lektioner per vecka, sändes redan under 50-talet en avkortad repris av veckans huvudlektion, där de väsentliga momenten i detta program be- handlades.
1967
Ytterligare ett steg i denna riktning togs i och med att dagliga språkträningspro- gram infördes i samband med nybörjar- kursen »Je vous écoute». Eleven fick där- med tillfälle att varje dag på regelbundna tider — morgon och kväll — lyssna till och öva viktiga fraser och strukturer. Des—
sa program utformades i princip som IS- övningar. Liknande träningsprogram har införts i den italienska nybörjarkursen, »Parlate con noi», och i mera utarbetad form, i den franska nybörjarkursen, »Par- lez francais». Även möjlighet till indi- viduell kunskapskontroll har erbjudits de deltagare, som så önskat, i form av 3—5 skriftliga prov per språkkurs, i vissa fall i samarbete med korrespondensinstitut.
1970
Den franska nybörjarkursen »Parlez francais» innehåller till stora delar helt nya metodiska grepp, som bla går ut på att eleven skall lära sig kombinera och variera högfrekventa fraser, som utvalts genom databehandling. Metoden, som ej tidigare prövats i radio, vare sig i Sveri- ge eller utomlands, har visat sig mycket effektiv vid vanlig lärarledd undervisning. I detta sammanhang kan nämnas att kurs- boken Parlez francais och till kursen in- spelat material med stor framgång har an- vänts vid franskundervisning i FNs regi i Beirut.
Kombinerade radio- och tv-kurser
Frånsett tre engelska kurser 1960—1962 har SR inte haft någon egen språkproduktion i tv. Däremot gjordes ett tidigt försök att kombinera radio- och tv-undervisning i den franska kursen »Les Francais chez vous» (1964), som byggde på sju avsnitt ur en fransk-producerad tv-serie med samma namn. SR kompletterade dessa avsnitt med egna tv-inspelningar, för att anpassa mate- rialet för svensk publik, och stödde tv-pro- grammen med förberedande och uppföljan- de radioprogram. Liknande utformning fick senare den engelska serien »Walter and Connie», vars tv-del inköptes från BBC. Initiativet till de flesta ovannämnda kurser har tagits av enskilda språkproducenter, som också ansvarat för uppläggning och utform- ning.
Svenska på nytt
I samarbete med Brevskolan, LTK och Her- mods planerades en kurs och ett material, som under namnet »Svenska på nytt» kom
att sändas läsåret 1966/ 67 och omfatta ca 65 radioprogram och 15 studiebrev.
Det stod dock klart att en idealisk kom- bination mellan radio- och korrespondens- undervisning måste förutsätta en mer långt- gående integration mellan de båda medier- na, något som också eftersträvades i den version av kursen som erbjöds TRU och från hösten 1969 kom att sändas under rubriken »Svenska nu». Även denna ver- sion producerades i samarbete mellan SR/ VUX, Brevskolan och Hermods. Kursen delades nu upp i sex moment, som kunde följas var för sig men ändå tillsammans mot- svara högstadiets läroplan. Det tryckta ma- terialet och radioprogrammen knöts när- mare varann och gavs rimligare omfång än i den ursprungliga versionen. Kursen i svenska har på ett konkret sätt visat nöd- vändigheten av noggrann medieanalys och utprövning av denna typ av kurser.
Svenska för utlänningar
Flyktingströmmen till Sverige i samband med Ungemrevolten 1956 föranledde en snabbt insatt radiokurs i svenska för ungra- re. Den stora invandringen av finsktalan- de under 50- och 60—talen gjorde det ange- läget med en kurs i svenska för finsktalan- de, som startade 1961 under rubriken »Ruotsin Ruotsia» och som senare sänts i flera repriser. Tillströmningen av invand- rare från en mängd olika språkområden utanför Skandinavien gjorde det snart nöd- vändigt att åstadkomma en audiovisuell en- språkig undervisning avsedd för alla in- vandrare. En planering startades som visade att även ett sådant projekt skulle lägga beslag på betydande produktionsresurser, varför ansökan om anslag av skattemedel ingavs och snabbt beviljades. Härigenom var det möjligt att hösten 1967 starta kursen »Svenska för er 1—2» som omfattar två tv- och 86 radioprogram, och ett omfattande tryckt material, läro- och övningsböcker, lä- rarhandledning, lektionsutkast, ordlistor på 12 språk, flanellografmaterial, planscher, bild- och textkort, ljudband m m. Hela detta stora undervisningspaket har kommit till stor användning i den lokalt bedrivna
svenskundervisningen. Läroböckerna till del I har för närvarande tryckts i ca 140 000 ex. »Svenska för er» används för närvarande i 73 % av studieförbundens cirkelundervis- ning.
Del 2 av Svenska för er innehåller en del elementär samhällsinformation men behovet av en mera systematisk och genomarbetad samhällsorientering för invandrare har vux— it sig starkare. Sedan ett par år förbereder SR/VUX därför en fortsättning av Svenska för er, som skall ge en relativt fyllig sådan samhällsinformation. Denna kurs, som kom- mer att omfatta 12 tv— och 24 radioprogram, faktabok, textbok till tv-programmen, öv— ningsbok till radioprogrammen, diabilder mm, startar hösten 1971. Planeringen har skett i kontakt och samarbete med berörda myndigheter och organisationer.
Kursernas mottagande
Publikintresset kan i första hand mätas ge- nom antalet försålda exemplar av kursböc- kerna. Böcker till nybörjarkurser har alltid försålts i stort antal, även lång tid efter ra- diokursens slut. Men å andra sidan har vid undersökning konstaterats att många lyss- nar på programmen tämligen regelbundet utan att köpa böckerna.
I detta sammanhang kan nämnas att de nybörjarkurser, där böckerna bestått av en nybörjardel och en fortsättningsdel, försälj- ningssiffrorna för del II genomgående upp- gått till drygt 50 % av första delens försälj- ning. Materialet i del I har utgjort under- lag för 2—4 terminers studier.
Förprövning
Behovet av förprövningar har alltid känts stort, men sådan har ej varit möjlig att ge- nomföra annat än i liten skala. Så har t ex förprövning gjorts i slumpmässigt utvalda testgrupper i anslutning till »Gymnasieeng— elska för vuxna» (producerad av SR för TRU) och den italienska nybörjarkursen »Parlate con noi». I enstaka fall har kurs- materialet lämnats till en studiecirkel för utprövning. Inför den
engelska nybörjarkursen
»Start», som börjar i radio och tv hös- ten 1971, pågår emellertid redan sedan hös- ten 1970 en ingående förprövning. I för- söket deltar 170 personer, därav 60 enskil- da studerande och övriga i studiecirklar or- ganiserade av fem studieförbund. Det tryck- ta materialet har utgivits i provupplagor; radioprogrammen sänds lokalt över Stock- holm och distribueras dessutom i form av bandkopior. Materialet kommer att revide- ras på grundval av förprövningsresultatet.
Kurspaket
Radioundervisning består, som redan påpe- kats, inte bara av radioprogram utan även av kompletterande material, speciellt utar- betat för självstudier. För att lyssnarna skall ha möjlighet att tillägna sig kursinnehållet oberoende av radions sändningstider har ma- terialet för mera omfattande kurser utvid- gats till kompletta kurspaket, som tex kan bestå av textbok, kommentarhäfte, övnings- bok, separat ordlista, översättningar, öv— ningsband eller -skivor och programmerat häfte. För undervisning i grupp eller studie- cirkel finns dessutom lärarhandledning, dia- bilder med ljudband, bildkort och flanello— grafmaterial. I vissa fall har extra program gjorts speciellt för handledare. Som extra- hjälp för kursdeltagare provades för första gången i >Gymnasieengelska för vuxna» systemet med telefonväktare, som på be- stämda tider svarade på kursdeltagamas frågor.
Sammanfattning
Utbudet har hittills mest bestått av radio- kurser. Tv-sidan har tillgodosetts genom in— köp av språkserier från utlandet. Erfaren- heten har tyvärr visat att dessa kurser myc— ket sällan är lämpliga, eftersom de inte pro- ducerats med tanke på just den svenska publikens behov och svårigheter. Det är nödvändigt att i framtiden svenskproduce- rade tv-kurser utarbetas och att dessa kom- pletteras med radioundervisning. Det vikti- gaste är dock — i synnerhet för enskilda vuxenstuderande — att programmen inte ba-
ra är pedagogiskt genomarbetade utan att de samtidigt är lustbetonade och stimule— rande. Endast genom att välja kursförfatta— re som kan utnyttja etermediemas inneboen- de möjligheter, kan man nå goda resultat. Men lika viktigt är det att välja professio- nella och fantasifulla medverkande med god skådespelartalang som kan göra program— men attraktiva.
3 Allmänna kurser
Radioskolan för vuxna, som startade hös— ten 1958, tog upp och vidareutvecklade en folkbildningstradition som funnits i Radio- tjänsts verksamhet från företagets tillkomst. Dubbelprogrammet i radio från mitten av 50-talet skapade möjligheter för en rikare differentiering av programutbudet. Strax ef— ter dubbelprogrammets införande började därför planer ta form att införa en »Ra— dions aftonskola». Den programverksamhet som kom till stånd fick namnet Radioskolan för vuxna och den sändes i radions program 2 från hösten 1958 med inriktning på följan— de fem ämnesområden:
1. Samhällsfrågor
2. Internationell orientering
3. Allmänna (skol)ämnen
4. Estetiska ämnen
5. Fritidsämnen Denna ämnesindelning följdes i stort sett under 60-talet. En markant tyngdpunkt har dock legat på gruppen samhällsfrågor där det är särskilt värt att notera hur aktuella frågor och problem i vårt samhälle regel- bundet tagits upp. Som exempel kan näm- nas skolfrågor i samband med skolreformer— nas genomförande; tv-kursen »Våra barns skola» 1963, radio- och tv-kurserna »Växa i skolan» 1966 och »Skola för demokrati» 1969. Miljövården togs upp redan 1964 i kur- sen »Vår livsmiljö i fara». En tv- och ra- diokurs i miljökunskap sändes även i sam- band med det Europeiska naturvårdsåret 1970.
Invandrarfrågorna uppmärksammades 1967 i kursen »Svenskarna och deras in- vandrare», som tog upp anpassningspro-
blem. Som en påbyggnad på svenskunder- visningen för invandrare förbereds också en kurs i samhällsorientering för invandrare, som kommer att sändas hösten 1971.
Kvinnorna på arbetsmarknaden behand- lades 1965 i kursen >>Hemmafru byter yr- ke», som gav information om arbetsmark- naden för hemarbetande kvinnor med in- tresse för att ge sig ut i förvärvslivet.
Samlevnadsfrågor hör till de oftast åter— kommande ämnena. Könsrollsfrågan be— handlades i kursen »Jämställdhetens vill- kor» 1968.
Ekonomi hör till de återkommande äm- nena tex »Vad händer i vår ekonomi?» 1964, »Har vi råd med familjen?» 1963 och »I takt med tillgångarna» 1965.
Inom gruppen internationell orientering återfinns en rad kurser om främmande län- der och världsdelar. Bland dessa kurser har också tagits upp internationellt samarbete, tex FN-vardag i anslutning till FNs 25- årsjubileum 1965 och biståndsfrågor, tex i kursen »Från I-land till U-land» 1967.
Naturkunskapskurserna har till relativt stor del erbjudit kurser om djur och na- tur, som enligt SRs publikundersökningar hör till svenska folkets käraste ämnen, men också praktiska kurser i tex atomkunskap (Atomemas värld 1965) och biokemi (Li- vets uppkomst 1968 och 1970). Det stör- sta publikintresset mötte kursen »Ny ma- tematik för föräldrar» som gav orientering iden nya matematiken, som infördes i grundskolan från hösten 1970. Kursboken såldes snabbt i bortemot 75 000 ex.
Ett akut behov av företagsekonomiska kurser tillgodosågs i några projekt som pla- nerades och genomfördes i samarbete med olika organisationer, »Företagsspelet» 1968, som behandlade företagsledning inom mind- re och medelstor industri, »Datamaskinen och företaget» och »Människan och data- tekniken» 1969, som båda skildrade vad som sker och vilka problem som uppstår när datateknik införs i ett företag, samt »Marknadsspelet» 1970, som tog upp ak- tuella företagsekonomiska frågor inom de- taljhandeln. Samtliga dessa kurser byggde på genomarbetade praktikfall, i flera fall
dramatiserade och framförda av skåde- spelare.
En angelägen ämnesgrupp utgör de es- tetiska ämnena. Musikkurserna har omfat- tat undervisning i gitarrspel, vilket locka- de många deltagare, körsång, ensemblespel, musiklyssning och allmän musiklära. Den största satsningen utgjorde Radiokonserva- toriet 1968, som var en omfattande fort- bildningskurs i tv och radio för musiklära- re och -handledare med otillräcklig utbild- ning. Projektet genomfördes i samarbete med Musikhögskolan och SÖ, som svarade för sommar- och veckoslutskurser. Deltagar- na genomgick prov för diplom eller intyg. En utvärdering av Radiokonservatoriet gjordes av SRs avdelning för publik- och programforskning.
Som exempel på kurser som är riktade till speciella målgrupper bör även framhål- las kursen i talavläsning för hörselskada— de, »Se det du inte hör» som sänds i tv under våren 1971 och som tillkommit i samarbete med berörda myndigheter och or- ganisationer.
Radioskolans kursperioder, kursernas längd och ämnesinriktning, studiemateria- lets utformning etc, anpassades så långt möj- ligt till studieorganisationernas verksamhet och behov. Trots detta kom Radioskolans kurser ej i avsedd utsträckning att använ- das som underlag för arbetet i studiecirklar- na.
I fråga om det tryckta studiematerialet har prövats olika vägar och en utveckling har skett från små kortfattade häften till allt- mer omfattande och genomarbetade studie- och arbetsmaterial.
Bra exempel på hur bildmaterial pedago- giskt utnyttjats i samspel med radiounder- visningen är de naturvetenskapliga kurserna som tex »Livets uppkomst» och »Ny mate- matik för föräldrar» eller de estetiska kur- serna. I musikkurserna »Följ tonerna» och »Musik i närbild» gav kursböckemas för- enklade notskrift och grafiska illustratio— ner till det musikaliska skeendet väsentligt ökade möjligheter för en otränad publik att följa med i de musikverk som presente- rades. Ett av programmen i serien »Mu-
sik i närbild», om finalen i Igor Stravinskijs Eldfågeln, belönades med första pris till vuxenundervisningsprogram i radio vid Ja— pan-pristävlingen 1967, bla med hänsyn till dess goda integration mellan kurshäfte och program.
Programformen har undergått en avse- värd utveckling från 20- och 30-talens före- dragsserier till mera omväxlande program- typer. Undervisningsprogrammen har nu för tiden oftast karaktären av feature- eller blandprogram med inslag av expertmedver- kan, reportage, intervjuer, diskussioner, dra- matiseringar, sketcher, musik, osv. Ett av de viktigaste kraven på ett undervisnings- program i dag är att det skall vara i bäs- ta mening underhållande och fängslande.
Kursledarens personliga framtoning har ofta visat sig ha stor psykologisk betydelse för kursens förmåga att engagera sina del- tagare. Det har därvid varit en värdefull tillgång att inom SR kunna utnyttja medar- betare och medverkande som i andra sam- manhang redan varit kända för publiken. Produktionen av många kurser har i hög grad underlättats av att företagets olika fackredaktioner har experter och medieut- bildat folk på snart sagt alla ämnesområ- den.
En utgångspunkt för de flesta allmänna kurserna har varit att hålla dem på en ni- vå som är lättillgänglig för alla oberoende av förkunskaper. Någon annan utbildnings- bakgrund än den obligatoriska skolan har därför inte förutsatts, utom i vissa kurser där olika mått av förkunskaper varit nöd- vändiga. Som regel har kurserna vänt sig till den stora allmänheten men under sena- re år i ökad omfattning även till speciella målgrupper, hemarbetande kvinnor, pensio- närer, föräldrar, lärare vuxenundervisare, företagare, detaljhandelsanställda, hörselska- dade, invandrare osv.
Reguljär vuxenundervisning bedrevs fram till våren 1970 huvudsakligen i radio, ef- tersom fast redaktion för sådan program- verksamhet endast fanns inom ljudradion. Genom sammanslagning av Sektionen för vuxenundervisning och Skolprogramavdel- ningen 1969 till Utbildningsprogramenheten
(UTB) skapades för första gången möjlighet till reguljär produktion av både radio- och tv-program för vuxenundervisning.
Redan tidigt under 60-talet producera- des dock flera separata kurser i tv liksom kombinerade radio- och tv-kurser. I det senare fallet svarade Sektionen för vuxenun— dervisning för radioprogrammen och den pedagogiska helhetsuppläggningen, medan tv-programmen producerades av den för till— fället lämpligaste tv—redaktionen.
Vid sidan av kombinationen mellan radio och tv har i speciella kurser även tillgripits en annan kombination, nämligen med re— gionalradion. I sådana ämnen som har stark regional eller lokal prägel har det varit lämpligt att låta delar av programtiden de- las upp i regionala inslag som samtidigt sänts över skilda stationer. Så var tex fallet i se— rien »Hemmafru byter yrke», där varje program avslutades med regionala arbets- marknadsrapporter för hemmafruar. Liknan- de grepp tillämpades i kurserna »Vad hän- der i vår kommun?», »Spår från tusentals år» och »Miljökunskap».
4 Samspelet med organisationer och kurs- deltagare
Sveriges Radios Folkbildningskommitté
För vuxenundervisningen finns en rådgi- vande kommitté, Sveriges Radios folkbild- ningskommitté, som på förslag från olika organisationer tillsättes av Radiochefen för ett år i taget. Fram till 1969 bestod kom- mittén enbart av representanter för folk- bildningsorganisationerna. Efter en omorga- nisation som genomfördes detta år har kom- mittén ledamöter från följande organisa- tioner:
ordinarie suppleanter Folkbildnings- förbundet 7 5 Skolöverstyrelsens folkbildningsbyrå 1 1 LO l ] SAF ] 1 TCO 1 1 TRU 1 1 12 10 1 67
Vid kommitténs sammanträden äger dess- utom representanter för De Blindas För- ening alltid rätt att närvara.
Uppföljning i grupp
För den fortlöpande kontakten med organi- sationerna och uppföljning av det i folkbild- ningskommittén initierade samarbetet har SR/VUX formellt inte haft några ekono- miska eller personella resurser, eftersom an- slagna avgiftsmedel i likhet med vad som gäller för andra programavdelningar inom SR enbart avsett programproduktion. Trots detta har SR/VUX i samband med kur- ser, där gruppuppföljning bedömts som för— delaktigt för kursdeltagarna, strävat efter att åstadkomma den nödvändiga sampla- neringen med och informationen till de or- ganisationer som varit berörda. Exempel på sådana kurser är Växa i skolan, Skola för demokrati, Företagsspelet, Marknadsspelet, Datamaskinen och företaget, Vuxenpedago- gik och Svenska på nytt.
I samband med Växa i skolan anordnade länsbildningsförbund och länsskolnämnder på förslag av SR/VUX gemensamma regio- nala informationsmöten, dit företrädare för studieorganisationer, skolväsen och föräldra- rörelser inbjöds och där representanter för programredaktionen medverkade.
Sådan medverkan gällde också handle- darkurser, som flera studieförbund arrange— rade inför cirkelverksamhet kring kursen Växa i skolan. Kursen Skola för demokrati föregicks av ett intimt samarbete med före- trädare för lärar-, elev- och föräldraorgani- sationer samt för SÖ i planeringen av hela kursen och uppläggningen av program och tryckt material. Under uppföljningen hölls nära kontakt med hem—skola-rörelsen och med den samarbetande studieorganisationer. För den gruppuppföljning, som arrangera- des i form av studiecirklar och föräldramö— ten, utarbetades i samråd studiehandledning och diskussionsfolder.
I Vuxenpedagogik ingick som ett led i kursen veckoslutsseminarier vid två tillfäl- len. Länsbildningsförbunden åtog sig att ar- rangera seminarierna, som i regel förlades
till folkhögskolor som korta ämneskurser, för vilka SÖs folkbildningsbyrå gav dispens. Inför kursstarten anslog SÖ medel till tre regionala kurser för seminarieledare. Des- sa genomfördes under ledning av personer ur den arbetsgrupp, som lagt upp kursen i Vuxenpedagogik, och samlade ca 90 bli- vande seminarieledare. I samband med det andra seminarietillfället producerade SR/ VUX ett arbetsmaterial, bestående av ex- pertinformation, vilken etersändes för band- ning på seminarieorterna, och därtill anslu- tande arbetsuppgifter.
Länsbildningsförbunden åtog sig också att samla in deltagarkort och svarskort från kursdeltagare vid fem tillfällen och att vi- darebefordra deltagarkorten och sådana uppgifter som gav programledningen infor- mation om deltagarnas reaktioner på kursen och önskemål om programinslag. Semina- rieledare kunde i svarskorten finna syn- punkter på uppläggning och inslag på se— minarierna. En kopia av deltagarkorten åter— gick till länsbildningsförbunden och utgjor— de underlag för deras rekrytering av delta- gare till seminarierna.
I anslutning till kursen i Vuxenpedago— gik förekom också cirkelverksamhet. Spe- ciellt kan nämnas en omfattande rekryte- ring av trafiklärare, som av sin organisa- tion uppmanades att delta i denna verk— samhet liksom i särskilda seminarier för denna deltagargrupp.
Ett annat exempel på omfattande grupp- uppföljning utgjorde den verksamhet som organiserades av Stockholms stads perso- nalutbildningsnämnd i samarbete med ABF och TBV, där utöver ca 200 enskilda stu- derande ca 400 personer arbetade i ett 30- tal cirklar.
I en del kurser, tex Je vous écoute, Parlate con noi och Radiokonservatoriet, har förekommit en form av kombinerad återkoppling och kontroll av studieresultat. De som följt kurserna har erbjudits möjlig- het att anmäla sig till och delta i kunskaps- prov. Provuppgifterna har getts i program— men och deltagarna har fått skriva sina svar på tidigare utsända svarsformulär. Des- sa har skickats in till kursledningen och
bedömts av eller i samråd med den. For- mulären har därefter återsänts till kursdel- tagarna och lösningen av provuppgiftema kommenterats i ett radioprogram. I andra fall har rätta lösningar på övnings- och provuppgifter liksom översättningar varit införda i programtidningen Röster i Radio/ TV. Där har också förekommit brev- lådor, kommentarer och diskussionsuppgif— ter i anslutning till vissa kurser.
