SOU 1971:73

Fonogrammen i musiklivet

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

GenOm beslut den 11 maj 1962 bemyn- digade Kungl. Maj:t chefen för dåvarande ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att verkställa utredning angående inrättande av en statlig konsert- byrå och därmed sammanhängande spörs— mål.

Med stöd av nämnda bemyndigande till— kallades såsom sakkunniga direktören Hans Nordmark, tillika ordförande, kapellmäs- taren Gunnar Hahn, studieombudsmannen Allan Malmgren, byråchefen Hans Poppius och docenten Martin Tegen. Genom se— dermera fattat beslut kallades även för- bundsordföranden Freddy Anderson till le- damot av utredningen fr. o. m. den 5 april 1963. Sedan direktören Hans Nordmark medgivits begärt entledigande från sitt upp- drag inom utredningen kallade departe- mentschefen i stället departementsrådet Ro- land Pålsson att fr.o.m. den 20 januari 1970 såsom ordförande leda kommitténs arbete.

De sakkunniga antog namnet konsertby- råutredningen (KBU).

KBU har tidigare framlagt tre betän— kanden. Dessa är Rikskonserter (ecklesias- tikdepartementet 1962: 8, stencil). Förmed- ling av tonkonstnärer (ecklesiastikdeparte- mentet 1965: 1, stencil) samt Rikskonserter (SOU 1967: 9). Det sistnämnda är KBU:s huvudbetänkande.

Konsertbyråutredningens huvudbetänkan- de innehöll förslag om att den försöksverk- samhet med rikskonserter, som på utred-

ningens förslag bedrivits i huvudsakligen fy- ra län sedan budgetåret 1963/ 64, måtte fr.o.m. den 1 juli 1968 inrättas och utbyg- gas som en permanent verksamhet. Beslut härom fattades sedermera av 1968 års riks- dag (prop. 1968: 45, .SU 114, rskr 263). Kommittén anmälde i sitt huvudbetänkande sin avsikt att senare inkomma med en pro- memoria, belysande vissa med framställning och saluförande av grammofonskivor sam- manhängande spörsmål. Under arbetet med denna promemoria har kommittén funnit det värdefullt att ge en tämligen ingående be- skrivning av den svenska fonogrambran— schen och vissa förhållanden inom vissa näraliggande områden. Promemorian har därför fått en sådan omfattning att den nu överlämnas som ett fjärde betänkande rörande musiklivet och fonogrammen. Där"- med är utredningsuppdraget slutfört.

Under olika skeden av arbetet med det nu framlagda betänkandet har KBU biträtts av följande experter: advokaten Sven Ha— rald Bauer, musikkritikem Åke Brandel, ci- vilingenjören Stig Carlsson, förste sekretera- ren Gösta Forsström, fil. lic. Bengt Hambra— eus, redaktören Per—Anders Hellquist, redak— tören Folke Hähnel, fil. kand. Göran Lan— negren, civilingenjören Lennart Ljungberg, professorn Seve Ljungman, numera konsert- huschefen Nils L. Wallin, numera profes- sorn Bo Wallner och intendenten Karl-Gun- nar Wirén.

Förste sekreteraren Gösta Forsström har

kontinuerligt deltagit i utredningsarbetet och särskilt medverkat vid utarbetandet av ka— pitel 2 i det nu föreliggande betänkandet.

Utredningens sekreterare har följande personer varit: numera konserthuschefen Nils L. Wallin (t.o.m. den 30 juni 1967), numera regionsintendenten Sigfrid Strand (fr.o.m. den 1 juli 1967 t.o.m. den 14 november 1969) och fil. kand. Nils Johans- son (fr.o.m. den 15 november 1969). Un— der år 1970 har assistenten Rolf Karlsson tidvis arbetat inom utredningens sekretariat, under tiden 1 juli till 30 september såsom biträdande sekreterare.

Därtill anmodade har de sakkunniga se- dan föregående betänkande avlämnades av- givit följande remissyttranden:

den 28 februari 1968 över skolöversty- relsens förslag angående översyn av läro- plan för grundskolan (november 1967),

den 13 maj 1968 över skrivelse från Kul— turarbetarnas socialdemokratiska förening angående förslag till inrättande av ett stat- ligt kulturserviceorgan,

den 12 juli 1968 över 1965 års mu- sikutbildningskommittés betänkande (SOU 1968: 15) Musikutbildning i Sverige,

den 16 december 1968 över ett i Nor- diska rådet väckt medlemsförslag om ut- redning av möjligheterna för ett ökat nor- diskt musiksamarbete genom stöd åt pro- duktion och distribution av nordisk musik på fonogram,

den 3 februari 1969 över 1965 års musik- utbildningskommittés betänkande II (SOU 1968: 49) Musikutbildning i Sverige. Tim- och kursplaner samt

den 12 september 1969 över dåvarande teater- och orkesterrådets förslag Orkester- organisationen i Sverige 111. m.

Utbildningsdepartementet har den 8 no- vember 1968 till konsertbyråutredningen överlämnat en skrivelse från Föreningen Svenska tonsättares internationella musik- byrå (STIM) angående ersättning till upp— hovsmännen vid utlåning av musikaliska verk att — efter samråd med 1968 års lit- teraturutredning — tagas i beaktande vid fullgörandet av det åt utredningen lämna- de uppdraget. Utbildningsdepartementet har

vidare enligt Kungl. Maj:ts förordnande den 20 februari 1970 till 1968 års litteraturut— redning överlämnat statsutskottets utlåtan- de 1969: 163 med anledning av de likaly- ande motionerna I: 205 och 11: 224 till 1969 års riksdag om ersättning till upphovs— män vid utlåning av musikalier. Litteratur- utredningen har att i samråd med konsert- byråutredningen taga statsutskottets ovan- nämnda utlåtande under övervägande vid fullgörandet av sitt uppdrag.

Med anledning härav har konsertbyråut— redningen i skrivelse den 26 april 1971 till 1968 års litteraturutredning framlagt sina synpunkter på de ersättningsfrågor som upp- kommer i samband med offentlig utlåning av musikalier. Denna skrivelse bifogas be- tänkandet som bilaga.

Stockholm den 21 juni 1971.

Roland Pålsson

Freddy Anderson Allan Malmgren Martin Tegen / Nils Johansson

Gunnar Hahn Hans Poppius

1. Utredningsuppdraget

Våra direktiv - meddelade av dåvarande departementschefen i maj 1962 — återfinns i sin helhet i vårt huvudbetänkande Riks- konserter (SOU 1967: 9). Den huvudsakli- ga delen av vårt arbete är redovisat i tidi— gare betänkanden. I det betänkande som nu framläggs, uppehåller vi oss vid fono- gram.

Vi begränsar oss till sådana fonogram som huvudsakligen är bärare av musik. Med undantag för fonogram som framställs av dokumentära skäl, uppehåller vi oss vi- dare endast vid fonogram som är avsedda för massdistribution. Fonogram som givits andra syften, t. ex. att avspelas vid enstaka tillfällen i samband med konsertframträdan- den eller eljest förutsätter speciella avlyss- ningssituationer, berör vi endast perifert.

De avgränsningar som gjorts innebär att vi främst uppehåller oss vid musik som distribueras via grammofonskivor, ljudband och ljudkassetter. Vi uppehåller oss även kortfattat vid videoband (T V-kassetter) i den mån de huvudsakligen förmedlar musik. Sådana videoband är enligt vår mening från kulturpolitisk synpunkt att betrakta som fonogram, även om de från tekniska och juridiska synpunkter i första hand bör hänföras till en annan typ av medium. Med »fonogram» förstås således i det följande grammofonskivor, ljudband, kassetter och andra ljudmedier som huvudsakligen åter- ger musik och som är avsedda för mass- distribution.

Våra förslag berör inte direkt samtliga de områden som tas upp i beskrivningen av nuvarande förhållanden inom musiklivet el- ler i redogörelsen för förslag och utred— ningar inom detta fält. Vi har emellertid funnit det motiverat att lämna en relativt fyllig redovisning för vissa institutioner in— om musiklivet samt för musikpolitiska och andra frågor som aktualiserats genom initia- tiv i olika sammanhang. De förslag vi för fram föregriper heller inte resultaten av det arbete som pågår i de utredningar, som in- går i redovisningen.

Innan vi går över till en närmare redo- görelse för våra överväganden och förslag vill vi anlägga några principiella synpunk— ter på frågan om ett samhälleligt engage- mang i produktionen och saluförandet av fonogram.

Under utredningsarbetets gång har en på- taglig förändring skett i den allmänna in— ställningen till fonogrammen. I direktiven för konsertbyråutredningens arbete framstår grammofonskivan och andra tekniska me- dier som en konkurrent och hämsko för »den levande musiken» och dess utövare. Sålunda anfördes i allmänna beredningsut- skottet utlåtande (1962: 16) över motionen II: 625 till 1962 års riksdag, vari förslag väcktes om inrättande av en statlig konsert- byrå, att »den kraftiga expansionen i frå- ga om radio, TV och grammofon medfört särskilda svårigheter för många, även högt kvalificerade utövare av levande musik, att

få ge konserter, samtidigt som expansionen också stimulerat till ökat musikintresse». Statsrådet anknöt härtill i sin sammanfatt— ning i direktiven: »...f1era samverkande omständigheter försvårar en utveckling av musiklivet i den riktningen att så många människor som möjligt i tillräcklig utsträck- ning får uppleva musik, förmedlad direkt av högt kvalificerade tonkonstnärer. Några av dessa omständigheter är iögonfallande. Den snabba utvecklingen av tekniska media — främst grammofon, radio och television — har i och för sig givit musiklivet enaståen- de breddningsmöjligheter, men samtidigt skapat en olycklig dominans för den in- direkta upplevelsen».

Som en följd av denna delvis avståndsta- gande syn på nämnda tekniska medier la- des tonvikten i utredningsuppdraget på nöd— vändigheten att finna former för en stat- lig konsertbyråverksamhet, där framföran- den av musik genom tonkonstnärer inför publik skulle vara det väsentliga.

Under 1960-talet har — som antytts ovan —- en påtaglig förändring skett i in- ställningen till fonogram och deras sam— band med podiemusiken. Marknaden har breddats, såväl till storlek som sortiment. På det tekniska området har framsteg gjorts i riktning mot en allt bättre ljudåtergivning. Undersökningar har visat att den musik som distribueras genom massmedier i stället för att vara en hämsko för konsertmusiken i verkligheten är ett integrerat inslag i mu- siklivet. I Göran Nylöfs undersökning »Mu— sikvanor i Sverige» (bilaga till vårt be- tänkande SOU 1967: 9 Rikskonserter) fram— hålls, att de människor som går på konser- ter, också lyssnar på reproducerad musik i större utsträckning än de, som inte bevistar konserter. Fonogrammet kommer vidare att alltmer uppfattas som en självständig, me- diaegen musikform — det finns i dag exem- pel på musik som enbart är avsedd för fono- gram.

I de förslag som vi nu framlägger, och som avser vissa statliga insatser, återspeglas den förändrade synen på fonogrammen. Det är emellertid angeläget att betona, att de åtgärder som nu föreslås inte står i mot-

sättning till våra tidigare förslag och de sam- hälleliga insatser som föranletts av dessa. Som närmare framgår av kapitel 7 och 8 är de åtgärder som nu rekommenderas att se som en komplettering av de redan gjorda i syfte att också fonogrammen skall få det stöd, som motiveras av deras ställning i mu- siklivet.

Vi vill i detta sammanhang även hänvisa till vad dåvarande chefen för utbildnings- departementet anförde i fråga om massme- diedistribuerad musik i prop. 1968: 45 an- gående rikskonserter m.m. Departements— chefens synpunkter refereras i avsnitt 3.3.3.

inom musiklivet

2.1 Inledning

I den följande redogörelsen för fonogram- mens tekniska utveckling återges i stora drag både de olika inspelningsförfaranden som kommit till användning och de eko- nomiska samband som upprättats -— ofta på multinationell basis — för exploatering av dessa uppfinningar. Avslutningsvis antyds att fonogrammen inte på långt när fått sam- ma stora betydelse för den kvalificerade musiken som för populärmusiken.

2.2 Utvecklingen fram till 1920-talet

I och för sig är det ett märkligt förhål- lande att en tekniskt sett så ofullkomlig uppfinning som Edisons fonograf kunde mottas med ett så påfallande intresse och bli föremål för omfattande affärstransaktio— ner. Men 1870-talet, under vilket de för- sta primitiva fonograferna kom i använd— ning, var i eminent grad ett uppfinningar- nas och upptäckternas decennium. Riskvil- ligt kapital fanns tillgängligt för många tek- niska nyheters exploatering — främst i USA, dit många europeiska uppfinnare sök- te sig.

Någon gång under hösten 1877 lät den redan berömde uppfinnaren Thomas Alva Edison en medarbetare montera den första ljudupptagnings— och ljudåtergivningsappara- ten. Den byggde på principen att en nål, som medelst ett membran bringas att vibre-

Historik över fonogrammens utveckling och roll

ra i takt med ljudvågor från tal eller mu- sik, kan registrera dessa ljudvågor i ett spår. När nålen tvingas följa samma spår, får den membranet att svänga och återge samma ljud, som den registrerat. Den appa- rat som Edison låtit färdigställa tilldrog sig ett enormt intresse; barnramsan »Mary had a little lamb», som var de första ord som registrerades på detta sätt, försvann visser- ligen efter några få gångers uppspelning, men på dem som bevittnade uppfinningens debut gjorde det hela ett desto outplånligare intryck. Edison sökte och erhöll patent på sin uppfinning år 1878. I en artikel i North American Review i juli detta år angav Edi— son de tio möjliga användningsområden som fonografen erbjöd. De var följande: 1. Brev- skrivning och andra slag av diktering utan hjälp av stenograf. 2. Fonografisk bok som kan tala till blinda utan några ansträngningar från deras sida. 3. Undervisning i muntligt framträdande. 4. Reproduktion av musik. 5. Familjekrönika — ett register över ytt— randen, minnen etc. av medlemmar av en familj med deras egna röster; sista orden från döende personer. 6. Speldosor och lek— saker. 7. Klockor som i tydliga ord anger när det är tid att gå hem, att gå till målti- der etc. 8. Bevarande av språk i exakt re- produktion av gällande uttalsvanor. 9. Ut— bildningssyften — sådana som bevarande av en förklaring från en lärare så att en elev kan referera till den när som helst, vidare stavnings— och andra regler som in-

talats på fonografen för att bevaras i min- net. 10. I förbindelse med telefonen för att göra detta instrument till ett hjälpmedel i överförandet av permanenta anteckningar i stället för att vara mottagare av en mo- mentan och flyktig kommunikation.

Den fonograf som förespåddes dessa tio— faldiga uppgifter var emellertid långtifrån rustad att möta dem. Tennfoliet som var an- bringat runt en pappcylinder var ingen idea- lisk mottagare av ljudskriften. Somliga bok- stäver hördes utomordentligt dåligt, andra kunde lätt förväxlas sinsemellan. Cylindern måste vevas för hand, vilket gav nyckfulla och godtyckliga hastighetsväxlingar. Ett ak- tiebolag grundades under namn av Edison Speaking Phonograph Company.

I teorin var samma uppfinning redan gjord i Frankrike, när Edison började sina experiment. En ung man och bohem vid namn Charles Cros nedtecknade i april 1877 en utförlig redogörelse för ett ljud- upptagningsförfarande av samma slag som Edisons och deponerade den hos franska vetenskapsakademien — sannolikt i syfte att bevara prioriteten till uppfinningen. Hans skrift föredrogs vid ett sammanträde i aka- demien i december samma år, men då fanns fonografen redan i sinnevärlden.

Intresset för Edisons fonograf blev utom- ordentligt stort över hela USA. Men den ursprungliga modellens många bristfällighe- ter gjorde att Edison under en följd av år ägnade sig åt andra uppslag och idéer, bland dem den elektriska glödlampan.

Edisons medtävlare på uppfinningarnas område Alexander Graham Bell fortsatte utvecklingsarbetet på fonografen. Den för- bättrades i många hänseenden. Tennfoliet ersattes med en vaxad yta, den primitiva drivanordningen fick ge plats för en elek— trisk motor. Den nya apparaten patentera- des år 1886 under namnet »graphophone». Bell och hans medhjälpare sökte samarbete med Edison, som emellertid avböjde anbu— det. I stället utvecklade han en förbättrad modell av sin fonograf som 'i många hän— seenden liknade konkurrenternas.

Den förbittrade patentstrid som seglade upp bilades emellertid, när en amerikansk

affärsman Jesse H. Lippincott köpte ensam- rätten till fortsatt exploatering av båda upp- finningarna för en för den tiden enorm summa — en halv miljon dollar. Han grun- dade i juli 1888 North American Phono— graph Company och investerade ytterligare $ 200 000 i företaget.

Fonografen kom alltså redan på detta tidi- ga stadium i sin utveckling att representeras på marknaden av ett monopolistiskt företag.

Fonografen sändes nu ut över hela värl— den av talföra agenter. Den blev en stor sen— sation på Kristallpalatset i London är 1888. Den förevisades för den tyske kejsaren och andra notabiliteter i Berlin. Också svenska hovet bereddes tillfället att höra den märk- liga maskinen. Lunkans »Du gamla du friska» stod på repertoaren. Den erbjöds hugade spekulanter men den var dyr; den kostade 700 kr. år 1889, samma år som järnhandlare Slöör, bokförläggare Bonnier och instrumentmakare Stille taxerades för 12 000 kr. inkomst vardera.

Lippincott hade själv inga djärvare före- ställningar om fonografens användningsmöj- ligheter. Han trodde att dess framtid låg in- om affärslivet, där den kunde användas som diktafon. Han grundade filialföretag i de oli- ka delstaterna som skulle ägna sig åt uthyr- ning av fonografer å $ 40 per år. Men spekulationen slog fel, och Lippincott över- lämnade företaget till Edison. Också han hade samma föreställningar om fonogra- fens framtida bruk men kunde inte för- hindra att dotterbolagen började sälja fono- grafer som musikautomater. Dessa fungera— de som sena tiders juke-boxar; man lade i en 5-centare som startade motorn och så kun— de man i hörslangar avlyssna ett stycke un— derhållningsmusik på högst ett par minu- ter. Som diktafon kunde fonografen inte nå någon större marknad; framtiden låg i musikreproduktionen. Filialbolaget Co- lumbia Phonograph Company blev på det- ta område det framgångsrikaste av de många dotterbolagen. Den populäraste re- pertoaren utgjordes av Sousa-marscher, tal- sketcher av berömda komiker och framträ— danden av konstvisslare.

Edison försatte sitt bolag North American

Phonograph Company (NACP) i konkurs, då det blev ohanterligt att upprätthålla för- bindelserna med de många dotterbolagen. American Graphophone Company — det ursprungliga Bell-bolaget i branschen — kvarstod emellertid som självständig part på marknaden och inledde ett nära samar- bete med Columbia Phonograph Company. Tillsammans exploaterade de marknaden med en i jämförelse med Edison-produkter- na avsevärt billigare fonografmodell som drevs med urverksmotor.

Sedan Edison kunnat lösgöra sig ur de många juridiska komplikationer som upp- stått genom NACP:s konkurs, grundade han i januari 1896 ett nytt bolag, National Phonograph Company. Det tog upp kon- kurrensen med det nu helt självständiga Columbia Phonograph Company. Under det följande decenniet fick fonografen en vid- sträckt utbredning i USA och annorstädes som musikinstrument i hemmen och olika möteslokaler. Columbia- och Edisongrupper- na behärskade nu marknaden duopolistiskt.

Samtidigt med att Edison återkom till marknaden med sitt nya företag började den tyskfödde teknikern Emile Berliner ex- ploatera den uppfinning, som han under en lång följd av år arbetat med, nämligen grammofonen. Berliner använde cirkelrunda zinkskivor som bärare av ljudskriften. Den- na inristades horisontellt på skivan i ett spår som löpte spiralformigt från periferin in mot centrum. Efter några år utbyttes me- tallskivan mot en vaxöverdragen platta, från vilken man kunde tillverka pressmatriser för upprepad reproduktion av inspelningen. Detta innebar en enorm förbättring i för— hållande till Edisons fonografrullar, som måste reproduceras genom individuella om- tagningar.

Efterfrågan på grammofoner och gram- mofonskivor blev mycket stor, och Berliners företag fick svårt att hålla jämna steg med den. Grammofonrepertoaren inriktades lik- som fonografrepertoaren på de populära artisterna. Ofta uppträdde dessa ömsom på grammofon, ömsom på fonograf. Några ex- klusivavtal hade ännu inte slutits mellan ar- tister och producenter. Det företag i Ber-

liner-gruppen, som tillverkade grammofo- nerna och som leddes av Frank Seaman, stämdes inför rätta av Columbia Phono- graph Company för patentintrång. Seaman bröt sig loss från Berliner-gruppen och bör- jade en egen produktion av grammofonar— tiklar. I maj 1900 träffade Seamans före- tag ett avtal med Columbia—gruppen (dvs. National Graphophone Corporation och Universal Talking Machine Company å ena sidan Och Columbia Phonograph Company och American Gramophone Company å den andra). I avtalet fastslogs att grammo- fonpatentet de facto utgjorde ett intrång i Bells patent och att som en följd härav de bolag som kontrollerade Bells patent också ägde befogenhet att utnyttja grammofon- patentet på marknaden.

Eldridge R. Johnson, som övertagit pro- duktionen av grammofonartiklar åt Berli- ner-gruppen, kunde nu inte längre uppträ- da som leverantör, sedan domstolarna god- känt överenskommelsen mellan Columbia- och Seaman-företagen. Johnson hade emel- lertid börjat exploatera ett förbättrat in- spelningsförfarande och grundade ett nytt företag, som först kallades Consolidated Talking Machine Company (senare Victor Talking Machine Company). I mars 1901 upphävdes det leveransförbud som ålagts honom och han kunde nu åter gå ut på marknaden utan risk för rättsliga kompli- kationer.

Johnson hade emellertid på inrådan av sina bolagsjurister avsiktligt avstått från att patentanmäla sina förbättringsmetoder. Upp— finningarna stals av en tillfälligt anställd som anmälde anspråk på och även erhöll patent på dem. Columbiagruppen köpte upp patenten för $ 25 000. De duopolistiska företagen stod nu i en situation, där båda hade ungefär likvärdiga patenträttigheter, som de ej kunde utnyttja utan att göra in- trång på konkurrentens. Sedan båda par- ter rustat sig för en förbittrad rättslig strid, beslöt de sig år 1902 för en förlikning och slog samman sina patent. Härigenom kom de att behärska samtliga patent som gäll- de framställning av grammofoner och gram- mofonskivor. Men längre än så sträckte sig

inte överenskommelsen; konkurrensen på marknaden bestod. Än i våra dagar är Vic— tor och Columbia de två största företagen på grammofonmarknaden i USA.

Fonografen blev aldrig lika betydelsequ som handelsvara i Europa som i USA. Un- dantaget blev Frankrike, där bröderna Pathé tog upp tillverkning och försäljning av fo— nografartiklar. När verksamheten nådde sin största omfattning producerade deras an- läggning, där 3 200 man var anställda, 500 fonografer och 50000 rullar per dag. På Avenue des Italiens i Paris inrättade Pathé Freres år 1899 en »Salon du Phono- graphe», ett ovanligt elegant etablissemang, där golven täcktes av tjocka mjuka mat- tor. Kunderna tog plats i röda sammets- fåtöljer framför skåp med hörslangar. På skåpet fanns en skiva, där varje kund kunde ange sitt val, som han sedan fick lyssna på när han betalt sina 15 centimes. Pathé Fréres förtjänade 1 000 frames per dag på denna salong — en förmögenhet på den tiden.

Grammofonen nådde däremot mycket snabbt en stor utbredning i det övriga Eu- ropa. I England grundades år 1898 The Gramophone Company —— senare benämnt »The Gramophone and Typewriter Ltd» — som erhöll ensamrätten till exploate- ringen av den europeiska marknaden men måste köpa sina grammofonverk från El- dridge Johnsons företag i USA. I Tysk- land grundades Deutsche Grammophon Gesellschaft och i Frankrike Compagnie Francaise du Gramophone med gemen- sam chef i amerikanen Alfred Clark. Gram- mofonskivoma framställdes och pressades i Europa, och repertoaren var helt oberoen- de av den amerikanska. En skivfabrik grun- dades 'i Hannover under ledning av Emile Berliners bror Joseph Berliner. Man lade stor vikt vid operarepertoaren, franska chansons, wienervalser och musik av s.k. schrammelkvartetter.

De största intäkterna kom från de ryska dotterföretagen. Redan år 1900 fanns det luxuösa och välsorterade grammofonaffärer i alla större städer i Ryssland. Det var ett av många tecken på den ryska musikmark-

nadens starka beroende av det europeiska kulturlivet. Operahusen i S:t Petersburg och Moskva hämtade sina stjärnartister från he— la Europa. Den ryska marknadens efter- frågan på grammofonskivor var så stor att man måste anlägga en särskild pressfabrik i Riga för att kunna tillgodose det ständigt växande behovet. Här uppkom också me- toden att förse grammofonskivorna med pappersetiketter som angav fabrikat, inspel- ning och artister. Tidigare hade dessa upp— gifter pressats in i centrumfältet.

Kampen mellan Columbia-Seaman-grup- pen och Johnsons företag fördes nu vidare till den europeiska marknaden. Även här blev Columbia och Victor de betydelseful— laste konkurrenterna; Victor övergick efter några år till varumärket His Mastefs Voice (HMV) efter en världsberömd reklammål- ning för det engelska företaget. Varumärket fick med tiden stor spridning — i Frankrike La Voix de son Maitre, i Tyskland Die Stimme seines Herren, i Sverige Husbondens Röst, i Danmark och Norge Sin Herres Stemme, i Italien La Voce del Padrone osv. Men de båda företagen fick år 1901 en konkurrent om den europeiska markna- den. Då etablerades ett nytt bolag i Tysk- land International Zonophone Company med P. M. Prescott som ledare. På kort tid lyckades Prescott bygga upp en omfångs— rik och differentierad repertoar som väl kunde mäta sig med vad The Gramophone Company kunde erbjuda. Zonophone var det första företag som producerade dubbel- sidiga grammofonskivor.

De konkurrerande företagen inledde nu en sorts produktdifferentiering. Genom oli- ka färger och bilder på skivetiketterna kun- de man skilja mellan olika skivkategorier. Zonophones ljusblå och Gramophones rö- da etiketter angav en repertoar för den anspråksfulla och köpkraftiga publiken, mest operamusik. Vissa ryktbara artister fick alldeles egna etiketter och priser. Så var fallet med Francesco Tamagno, Nellie Melba, Adelina Patti och andra.

Zonophonegruppen i Europa övergick år 1903 till The Gramophone Company och i USA till Victor. Etiketten användes av bå-

da företagen ända fram till år 1930 för lågprisinspelningar. Prescott som dittills lett Zonophone-företaget grundade nu ett nytt företag som fick namnet Odéon. Pathé Freres som dittills uteslutande producerat fonografer och fonografrullar började nu ta upp tillverkningen av grammofonskivor. Till skillnad från de övriga grammofonföre- tagen producerade Pathé under en lång följd av år sina inspelningar med vertikal ljudskrift, motsvarande den som användes på fonografrullama, det s.k. »berg— och dab-förfarandet.

Ett par år före sekelskiftet tog en svensk mekaniker Carl Lindström upp tillverkning- en av tal— och musikapparater i Berlin. Lind- ström var bättre mekaniker än affärsman, och år 1903 måste han sälja sitt företag till ett konsortium med Max Straus som eko- nomisk ledare. Firman behöll namnet Carl Lindström, och själv återgick Lindström till den tekniska avdelningen. Max Straus fann snart att operettens lätta musa kunde er- bjuda många inspelningsobjekt, och en ström av grammofonskivor sökte sig ut till en köpvillig allmänhet. Carl Lindström AG blev på kort tid en allvarlig konkurrent till de redan etablerade koncernerna. I 24 olika länder etablerade firman dotterföretag av högst skiftande storlek och omfattning. Straus började efter några år köpa upp ett antal konkurrenter — 1910 övertog han Beka och Parlophon. År 1911 fick han fast fot i England genom att förvärva Odeon, som i sin tur haft inflytande på den engelska marknaden. Det italienska kvalitetsföretaget Fonotipia förvärvades samma år, och yt— terligare ett antal smärre företag övergick senare till Carl Lindström AG. Mängder av patent och exklusivavtal med kända artis- ter ingick i köpen och gav moderfirman än större inflytande på branschen.

Victor i USA och The Gramophone Company i England satsade stora resurser på sin sångrepertoar. Det gav företagen stor prestige om än till en början inte stora intäkter. Victors katalog över s.k. Red Label-skivor innehöll år 1912 redan 600 in- spelningar. Dess operakatalog samma år upptog bl. a. sex olika inspelningar av Van-

sinnesarian ur Donizettis »Lucia di Lam- mermoor» — gjorda av Nellie Melba, Luisa Tetrazzini, Marcella Sembrich, Maria Galvany, Graziella Pareto och Maria Mic- hailova, alla ryktbara sångerskor. Colum— hia-företaget kom under det följande de- cenniet prestigemässigt nära nog i skym- undan, då man här inte vågade konkurre- ra med Victor till följd av den lägre ränta- biliteten för dessa inspelningar. Men Co— lumbia hade ännu hållit fast vid produk- tionen av fonografrullar och lagt lika stor vikt härvid som vid skivproduktionen. Man konkurrerade med Edison-företaget Natio- nal Phonograph Company i USA och med Pathé Freres i Europa.

Fonografrepeitoaren bestod nästan ute- slutande av populär musik, virtuosnummer för klockspel och xylofon och liknande. Re- dan år 1905 hade emellertid försäljningen av fonografer och fonografrullar börjat minska. Pathé övergav denna produktion och satsade i fortsättningen uteslutande på grammofonskivor. Tillverkningen av fono- grafer upphörde i USA omkring år 1913 men ända fram till år 1929 fortsatte Edi- son—företaget att spela in fonografrullar för den runda miljon fonografer som ännu fanns i bruk i USA. Då sopade den stora ekonomiska krisen undan förutsättningarna för en fortsatt tillverkning och försäljning.

Under 1900-talets andra decennium bör- jade man — framför allt i Europa — ut— ge även större musikverk på grammofon- skiva. Inte sällan presenterade man sym- fonier och större orkesterverk på ett par skivsidor i ett således ytterst förkortat och stympat skick. Schuberts »ofullbordade» symfoni, som normalt har en speltid av ca 23 minuter, arrangerades i miniatyrfor— mat på 8 minuter. De relativt ljudsvaga stråkinstrumenten ersattes med blåsinstru— ment som kunde illudera stråkklangen.

År 1914 utgick giltighetstiden för de för- sta grammofonpatenten, och bredvid de sto- ra företagen Victor och Columbia började nu en rad mindre företag uppträda på den amerikanska marknaden — Sonora, Voca— lion, Brunswick, Okeh m.fl. I USA kom den stora utbredningen av sällskapsdansan-

det att skapa en enorm efterfrågan,på här— för lämpad grammofonmusik.

Under första världskriget förvärvades Deutsche Grammophon AG, det tyska dot— terföretaget till det engelska The Gramo- phone Company, av det helt tyska före- taget Polyphon Musikwerke AG, vilket skulle skapa åtskilliga komplikationer, när förbindelserna efter krigsslutet skulle åter- upptagas. Deutsche Grammophon förbjöds använda etiketten med HMV-hunden och att sälja inspelningar som koncernen gjort i Tyskland av Caruso, Melba, Patti och många andra. Det amerikanska Columbia- företaget avvecklade sitt engelska dotter— bolag som förvärvades av en engelsk fi- nansgrupp. Victor bestod bättre påfrest— ningarna; jazzintresset under »the roaring twenties» höll grammofonindustrin vid liv.

Efter oktoberrevolutionen i Ryssland na- tionaliserades alla där etablerade utländska grammofonföretag. Fabriker och anlägg— ningar var illa åtgångna, men redan efter något åt var produktionen åter i gång. Le- nin fäste stor vikt vid att grammofonski- van skulle tas i anspråk för den politis— ka propagandan. Ett fyrtiotal politiska an- föranden spelades in med den bristfälliga apparatur som stod till buds, och skivorna sändes ut till Sovjetunionens olika delar, där de användes på partimötena.

2.3 Utvecklingen från 1920-talet

I början av 20-talet inleddes forsknings— arbetena på ett elektro-akustiskt upptag— nings— och återgivningsförfarande som fram— för allt kunde vidga grammofonskivornas frekvensregister. Den akustiska upptagnings- metoden tillät en registrering av toner mel— lan 168 och 2000 Hz. Sammantagna kan instrumenten i en symfoniorkester prestera ett register utöver det som det mänskliga örat kan uppfatta, 20 till 20 000 Hz. Arbe— tena bedrevs i Bell-laboratiorierna och hos American Telegraph & Telephone Compa— ny (ATT). Också andra elektrokoncerner be- drev forskningar på detta område. Rund- radion hade just börjat sitt segertåg, och många av de uppfinningar som möjliggjor-

de radioutsändningarna kunde också tas i anspråk för grammofontekniken. Kombina- tionen radio och grammofon blev möjlig, så snart den elektromagnetiska högtalaren kommit i bruk. Radiogrammofonerna nåd— de stora försäljningssiffror ända fram till den stora kris som inträffade hösten 1929.

Strax innan hade Radio Corporation of America (RCA) förvärvat Victor och i fort- sättningen försåldes grammofonartiklarna under det gemensamma varumärket RCA— Victor. RCA som grundats år 1919 ägdes i sin tur av General Electric Company och American Marconi Company.

Det engelska Columbia-bolaget förvärva-- de aktiemajoriteten i Carl Lindström-grup- pen och i det franska företaget Pathé. Un- der den ekonomiska lågkonjunkturen sam- manslogs det engelska Columbia—bolaget med His Master's Voice i en koncern, Elec— tric and Musical Industries Ltd (EMI). Som. enda mer betydande konkurrent på konti— nenten kvarstod nu Deutsche Grammophon. AG. Philips—koncernen som så småningom upptagit tillverkningen av grammofoner, ra— dioapparater, ljudfilmsutrustningar m.m. företräddes på den europeiska marknaden- med skivmärkena Polyphon och Ultraphon. Detta sistnämnda märke försåldes till Tele- funken AG som ingick i AEG-koncernen.

Mitt under den ekonomiska depressionen grundades ett nytt grammofonföretag i Eng— land, Decca, som gick ut på marknaden med lågprisskivor. Det nådde en betydande framgång. Något senare grundades också i USA ett företag med samma namn — dock utan att någon förbindelse fanns med det engelska bolaget. Det skaffade sig en mängd exklusivavtal med kända jazz— och under- hållningsorkestrar och sålde Sina inspelning- ar till priser som med mer än hälften un— dersteg de eljest gängse (35 cent i stället för 75). De övriga producenterna svarade med att grunda dotterföretag som lansera— de helt nya skivmärken i lågprisgenren —- ända ned till 25 cent per skiva.

År 1938 förvärvades aktiemajoriteten i American Record Company med skivmär- kena Columbia och Brunswick av Colum- bia Broadcasting System, CBS. Därmed ha-

de också det andra stora grammofonföre- taget övergått i radiointressenters ägo. Hös- ten 1940 sänkte Columbia priserna på sina inspelningar av seriös musik från $ 2 till $1 och tvingade RCA-Victor till motsva— rande åtgärd. Omsättningen på klassisk mu- sik ökade raskt som en följd härav till det 15-dubbla. Först efter USA:s inträde i and— ra världskriget mattades försäljningen av grammofonskivor — delvis som en följd av restriktionerna i handeln med schellack. All icke-militär användning av denna vara inskränktes till det yttersta.

Under krigsåren drabbades den ameri— kanska grammofonindustrin av en långva— rig konflikt med det amerikanska musiker- förbundet, vars ordförande James C. Petril— 10 i augusti 1942 proklamerade ett totalt 'inspelningsstopp. Aktionen föranleddes av att inspelad musik i allt större utsträckning börjat ersätta framträdanden av orkestrar och ensembler med arbetslöshet bland mu- sikerna som följd. Så länge skivbola- gen kunde ta i anspråk redan gjorda in— spelningar kunde de också tillgodose ef- terfrågan på grammofonskivor. Men i läng- den var inte detta möjligt, och på hösten 1943 ingick Decca ett avtal med musiker- förbundet och fick inspelningsstoppet hävt. Avtalet stipulerade att Decca för varje för— såld skiva betalade ett visst belopp till en understödskassa hos musikerförbundet. Ett år senare kapitulerade också Columbia och RCA-Victor och ingick motsvarande avtal med musikerförbundet.

En avsevärd förbättring av inspelnings- tekniken gjordes under kriget av det eng- elska Decca-bolaget. Den utarbetades un- der bolagets försök att ge engelska marinen en serie verklighetstrogna inspelningar av olika undervattensljud som kunde användas i undervisningen i ubåtsbekämpning. När metoden togs i anspråk för musikinspel- ningar lanserades de under beteckningen »full frequency range recording», ffrr.

En metod att på elektromagnetisk väg in- registrera ljudvågor var känd alltsedan år 1899 genom den danske uppfinnaren Valde— mar Poulsens försök med magnetisering av ett tunt järnband. Hans uppfinning nådde

ingen praktisk användning, då förstärkning— en av de magnetiska impulserna visade sig vara ett svårlöst tekniskt problem. Först år 1935 kom en tysk uppfinning, kallad magne— tofonen, där man använde ett med järnoxid belagt pappersband som impulsbärare. Mag- netofonen förbättrades successivt och kun- de också användas för upptagning och åter- givning av musik. Efter kriget frigav den amerikanska ockupationsförvaltningen i Tyskland magnetofonpatentet, så att envar kunde utnyttja metoden. Magnetofonen och tonbandet — numera av varaktigare beskaf- fenhet än papper — togs i allmänt bruk i radioverksamheten, då de avsevärt under- lättade inspelning och utredigering av ra— dioprogram för en senare uppspelning.

Magnetofonen, eller bandspelaren som den senare kom att kallas, blev så småning— om ett oumbärligt hjälpmedel i grammo— fonindustrin.

Ytterligare en nyhet väntade på att ex- ploateras inom den expanderande grammo- fonindustrin. Tanken på att förlänga gram— mofonskivans speltid genom tätare spår och långsammare hastighet prövades redan år 1931 av RCA-Victor, men lämpliga upp- spelningsdon fanns inte att tillgå. Åren 1945—1946 började Columbia ett intensivt utvecklingsarbete på en långspelande (LP) skiva. Den nya skivtypen som förelåg på hösten 1947 hade en speltid på 23 minuter och roterade med 33 varv i minuten. Ski- van var pressad i ett nytt material, vinylit, som ersatte den dittills brukade blandning— en av schellack, Stenmjöl och kimrök. Co- lumbia erbjöd RCA-Victor att fritt förfoga över den nya metoden, om man bara ac- cepterade Columbias LP-teknik som norm. RCA-Victor dröjde emellertid med svaret och Columbia lanserade därför under som— maren 1948 ensamt den nya skivtypen. Uppspelningsapparater fanns redan i mark- naden, och över en miljon LP-skivor såldes fram till årsskiftet. RCA-Victor presente— rade då sin typ av LP-skivor på markna- den. De utgjordes av små skivor som spe— lades upp med 45 varvs hastighet. Spelti- den motsvarade de gamla schellackskivor— nas, dvs. högst 10 minuter per skivsida.

Konkurrensen mellan de båda bolagen blev intensiv, och förvirringen hos avnämarna tilltog. Den sammanlagda försäljningen av skivor gick ned. Andra bolag erbjöds att disponera Columbias framställningsmetoder för 33-varvsskivorna, och Mercury jämte amerikanska Decca var bland dem som ac— cepterade anbudet. En ökad efterfrågan på konsertmusik blev följden, då dessa gram— mofonskivor visade sig i hög grad lämpade för sådana inspelningar.

Först i januari 1950 förklarade RCA- Victor att man ämnade övergå till Colum- bias 33-varvsteknik. Samtidigt satte man emellertid i gång en stor reklamkampanj för sina egna 45-varvsskivor, på vilken skiv- typ en stor del av bolagets populärare re- pertoar redan var inspelad. Columbia och andra amerikanska grammofonbolag börja— de också producera 45-varvsskivor, s. k. ex- tended play (EP)- eller single play (SP) -skivor. Följden var, att alla grammofon- fabrikanter måste utrusta sina grammofon- verk för 3 hastigheter — 78, 45 och 33 varv i minuten. Senare tillkom också has- tigheten 16 1/2 varv i minuten för att mö— ta en eventuell produktion av talskivor.

I Europa fördröjdes införandet av LP— skivorna avsevärt. EMI—koncernen i Eng- land motsatte sig under fyra år övergång- en till dessa nya skivtyper och producera- de ända fram till år 1952 uteslutande 78- varvsskivor. Företagets prestige och omsätt- ning blev i hög grad lidande på denna för- halningsteknik, och konkurrenten, (engels— ka) Decca—bolaget, som redan börjat fram— ställa LP-skivor, drog betydande fördelar av EMI:s tveksamhet.

Under 1950-talet ökade avsättningen av grammofoner och grammofonskivor högst avsevärt. Orsakerna härtill var många. Det rådde i det hela taget goda konjunkturer med stigande köpkraft i alla folklager. En ökad efterfrågan kom från de nu alltmer självständiga och köpstarka tonåringarna som började utbilda en ofta egensinnig och skarpt profilerad subkultur i samhället. Nya distributionsformer uppträdde — skivklub— bar, discount houses och postorderföretag tog över en del av distributionen. Tidiga—

re var grammofonhandeln hårt styrd av pro- ducenterna; världsmarknaden var uppdelad i olika revir som de stora trustemas delbo— lag och även de enskilda grammofonhand— larna måste iakttaga. RCA-Victor sålde ma- triser till HMV i England, som pressade si- na upplagor med HMV:s etiketter och vice versa. Victor-inspelningar fick inte impor- teras av grammofonhandlare i Europa. Den lättransporterade LP-skivan gjorde sådana restriktioner onödiga, och det var i många fall omöjligt att förhindra att de överträd— des. Bättre kvalitet på inspelningarna skapa- de ett intresse för bättre Uppspelningsappa- rater bland köparna. Med tiden lanserades också en mängd grammofonkomponenter, som avsevärt bättre kunde återge inspel- ningarna.

I slutet av 1950-talet kom nästa föränd- ring av grammofontekniken, stereotekniken. Försök att återge inspelningar stereofoniskt hade gjorts redan år 1931, men de kom aldrig över experimentstadiet. År 1956 hade det engelska Decca-bolaget utprövat en ste- reoteknik som kombinerade den från fono- grafen hämtade vertikala ljudskriften med den i grammofonsammanhang gängse ho- risontala i samma spår. När ryktena spred sig om denna uppfinning, uppdrog de ame- rikanska bolagen RCA-Victor, Decca och Capitol gemensamt åt Western Electric Company att utarbeta ett motsvarande för- faringssätt. Columbia-bolaget valde att ex- perimentera på egen hand. Western Electric framlade inom ett år sin lösning på stereo- problemet, det 5. k. 45/45-förfarandet. Im— pulserna från de båda mikrofonerna ligger här i vardera »väggen» av inspelnings- spåret. Den avspelande nålens rörelser upp— delas, när den kommer i kontakt med de båda spårväggarna, i två vektorer som var för sig bildar 45o vinkel mot grammofon- skivans yta. Vardera svängningskomponen- ten förstärkes sedan på sedvanligt sätt och förs över till en separat ljudåtergivningska— nal. Columbias tekniker utprovade en me— tod, som innebar att man utnyttjade sum- man och skillnaden mellan dessa vektoriella svängningar och på detta sätt skapade de båda informationema. Grammofonindus—

trins samarbetsorgan i USA, Record In- dustry Association of America (RIAA), prö- vade de båda metoderna från Decca och Western Electric och gav sitt förord åt Western Electric, varefter Decca drog till— baka sitt förslag. Columbia avstod från att konkurrera med sin metod, som dock en- ligt fackkunskapen kan betraktas som över- lägsen den nu anammade.

Sedan man nu kommit till en överens- kommelse om att tillämpa en gemensam teknik för stereo, kunde denna exploateras i stor skala. I motsats till vad som inträf— fade, när den långspelande grammofonski- van lanserades i USA, övertog de euro- peiska företagen omedelbart den nya tek- niken.

Stereoinspelningama har under 1960-ta- let praktiskt taget eliminerat marknaden för monoinspelningarna. Avnämarnas behov av apparatur för avlyssning av stereo tillgodo- ses genom ett omfattande utbud.

Bandspelaren för hembruk har ännu in- te kunnat konkurrera med grammofonen i någon högre grad, trots att den erbjuder fler användningsområden. Med bandspela— ren har egentligen den av Edison tänkta tio- faldiga användningen av fonografen möj- liggjorts, och den brukas också i skilda sammanhang för dessa uppgifter. Av bety- delse är att en upptagning som blivit inak- tuell omedelbart kan utraderas och ersättas med en ny.

Det som sannolikt gjort bandspelaren mindre attraktiv som uppspelningsapparat är att det ännu är tämligen besvärligt att byta band och hålla reda på var de olika inspelningsavsnitten är belägna på bandet. Räkneverket är sällan exakt inställt, och det blir mer tidsödande att leta sig fram till det önskade avsnittet. På grammofonskivan avgränsas de med några blindspår, som är lätta att urskilja, och det går snabbt att flyt- ta pick-upen till önskat skivfält. På band- spelarens pluskonto står att inspelningarna är mer oömma än grammofonskivans - men avspelningshuvudet i bandspelaren mås- te hållas i lika perfekt kondition som nål- mikrofonen på grammofonen.

En bandspelare i mini-format som utnytt-

jar inspelningar som är inneslutna i en kas- sett har under de senaste åren börjat kon- kurrera med grammofonen och bandspelar— na. i standardformat. Många grammofonfö— retag saluför redan sina inspelningar på bå- da slagen av fonogram. Men ännu är tek- niken på detta nya område inte helt till- fredsställande. Den låga hastighet som man måste använda för att inte inspelningstiden skall bli alltför kort lägger hinder i vägen för en svaj- och brusfri återgivning. Det kan röra sig om en bristfällighet som rela- tivt snabbt kan avhjälpas. Vissa tekniska förbättringar på själva återgivningsapparatu— ren förefaller likaledes vara nödvändiga för att kassetten skall kunna bli en konkurrent av betydelse till grammofonskivan. Samma svårigheter att återfinna ett bestämt avsnitt kvarstår beträffande dessa bandinspelning- ar som för standardbandspelarna. Men ock- så här kan tekniska förbättringar inträffa.

2.4 F onogrammens roll

Av den ovan givna redogörelsen för fo- nogrammens tekniska och ekonomiska his- toria framgår att detta slag av uppfinningar mötte ett betydande intresse, redan när de presenterades i ett mycket ofullkomligt skick. De har därför kunnat exploateras i stor skala och med betydande vinster för sina framställare och försäljare. Men sed- da från en allmännare synpunkt represen- terar den totala fonogramindustrins pro- duktvärde endast en bråkdel av bruttona- tionalprodukten i ifrågavarande länder. Gjorda undersökningar och beräkningar i USA visar t. ex. att grammofonskiveindus— trins saluvärde i detaljhandelsledet under perioden 1921—1960 endast två gånger (1921—1922) översteg 1,4 promille, och att konjunkturkänsligheten för dessa varor pres- sade ned andelen till 0,14 promille under åren 1933—1934. Det rör sig således hela tiden om en marginell företeelse i det sto— ra ekonomiska sammanhanget. Förhållande— na torde vara likartade i övriga industriali- serade länder, framgår det av en statistisk uppställning i the International Federation of the Phonographic Industries minnesbok

1959 »The Industry of Human Happiness». Försäljningen av grammofonskivor per in- divid nådde för året 1957 en högsta siffra i USA med 1,6, närmast följt av England med 1,4 och Västtyskland med 1,0, Austra- lien med 0,9, Frankrike och Danmark med 0,7 samt Sverige, Nederländerna och Bel- gien med vardera 0,6. Lägst på denna ska- la stod Indien med 0,01 skiva per individ — vilket innebar att den totala grammo— fonskiveförsäljningen i Sverige nämnda år översteg siffran för hela Indien.

Just denna ringa andel i totalproduktionen och den påtagliga konjunkturkänsligheten för produkterna har bidragit till att reper- toaren på fonogrammarknaden blivit så mar- kerat ensidig. Från de sex inspelningarna av samma operaaria som omnämndes som typiskt redan år 1912 är steget kort till de 25 existerande upptagningarna av Tjai- kovskis första pianokonsert. I inledningsske— det av LP-epoken inspelades åtskilliga mu— sikverk som tidigare ytterst sällan — om ens någonsin — förekommit på grammo- fonskiva. Men denna för musikvänner i allmänhet, för musikforskare och pedago- ger gynnsamma situation blir med tiden allt mindre gynnsam. Antalet »deletions» (strykningar) i de internationella grammo- fonkatalogerna har en tendens att öka år från år.

När det gäller olika slag av repertoar är det också påfallande hur olika inspel- ningsföretagen behandlar den kvalificerade och den populära musiken. För den senares vidkommande spar man inga ansträngningar att komma med en aktuell repertoar —— i vetskap om att stilar, idoler och ideal väx— lar ofta över en natt. Massproduktionen av fonogram är inriktad på musikverk som har en snabb omloppstid. En mängd reklamåt- gärder drar till sig köparnas intresse; musi- ken i fråga lanseras utan kraftigare invänd- ningar från radioföretag som eljest står principiellt kallsinniga inför reklaminslag.

Läget är rakt motsatt för den kvalifi— cerade musiken. Antalet inspelningsföretag som ägnar någon avsevärd del av sina re- surser åt den aktuella repertoaren är ytterst ringa. Hos de stora, väl etablerade gram-

mofonindustrierna fylls förteckningarna över tillgängliga skivor med upprepade ny— inspelningar av några hundratal standard- verk. Dessa omfattar ett knappt representa- tivt urval av barockmusik, en försvarlig mängd musik från den romantiska och na— tionalromantiska perioden och ett knappt rudiment av musik från innevarande år- hundrade (som redan nu passerats till 7/ 10). Man kan göra tankeexperimentet att jämföra en internationell bokkatalog med en lista över nyutgivna musikverk för ett slumpvis valt år för att åskådliggöra skill- naden i aktualitet. År 1926 såg bland många andra följande litterära verk dagens ljus: Georges Bernanos: Le Soleil de Satan, Louis Bromfield: Early autumn, Bruno Frank: Trenk, John Galsworthy: The Silver Spoon, André Gide: Les fauxmonnayeurs, Feodor Gladkov: Cement, Gerhard Hauptmann: Dorotea Angermann, Ernest Hemingway: Fiesta, Franz Kafka: Das Schloss, T. E. Law— rence: Seven Pillars of Wisdom, Emil Ludwig: Bismarck, Arthur Schnitzler: Der Gang zu Weiber och Bruno Traven: Das Totenschiff — verk som omedelbart blev tillgängliga för en stor publik i den västliga världen i original och i översättningar. Sam- ma år fick bl.a. följande musikverk sina första framföranden på olika håll i värl- den: Georges Antheil: String quartet, Al— ban Berg: Lyrische Suite, John A. Carpen- ter: Sky-scrapers, Paul Hindemith: Car— dillac, Zoltan Kodaly: Hary Janos, Ernst Krenek: Orpheus und Eurydike, Leos Janacek: The Macropulos Affair, Darius Milhaud: Le pauvre Matelot, Edgar Varese: Amériques och Kurt Weill: Quodlibet. Kom- positionerna av Berg, Hindemith, Kodaly och Varese finns (helt eller delvis) på gram- mofonskiva medan de övriga ännu betraktas som oroande moderna och utmanande och därför osäljbara.

Det är bl.a. mot denna bakgrund som fonogramindustrins konstnärliga framtid måste bedömas som oviss och vansklig. Då det gäller en stor del av den kvalificerade musiken har kundkretsen fått vänja sig vid att inte efterfråga en repertoar som är av detta århundrade — utom i tekniskt hän-

seende. Det är här som de stora föränd- ringarna måste komma till stånd ty annars förvandlas industrin genomgående till en underhållningsproducent.

3. Vissa förutsättningar för utredningen och vissa

institutionella förändringar i musiklivet sedan år 1962

3.1 Skattelagstiftning

Enligt förordning (1948: 85) om försälj- ningsskatt uttogs sådan skatt på bl. a. gram- mofonvaror.1 I början av 1960-talet väck- tes vid flera tillfällen motioner om slopande av försäljningsskatten på grammofonskivor. Motionärerna ansåg det anmärkningsvärt att skatt för en viss form av konstnärlig och litterär produktion men ej för annan uttogs. Det förekommer t. ex. ingen beskattning av musik eller annat kulturutbud i radio, TV eller vid konsertframträdanden. Bevillnings- utskottet överlämnade ärendet till allmänna skatteberedningen som då utredde frågan om fördelningen mellan direkt och indirekt skatt samt skattesystemets utformning. Den 10 juni 1964 avlämnade allmänna skatte- beredningen sitt betänkande Nytt skattesy— stem (SOU 1964: 25) i vilket bl.a. ingick förslag om slopande av den ovan nämnda försäljningsskatten.

I enlighet med allmänna skatteberedning— ens betänkande föreslog chefen för finans- departementet i januari 1965 i prop. 1965: 14 rörande ändringar i skattesystemet slo- pande av försäljningsskatten på grammofon- varor.

Chefen för finansdepartementet anförde att yrkanden om slopande av den särskilda beskattningen av dessa varor framförts flera gånger, bl.a. i samband med införandet av den allmänna varuskatten. I och med höj- ningen av den senare fanns det skäl att om-

pröva frågan. Vidare ansåg departements- chefen att det här rörde sig om varor av annan karaktär än de mera lyxbetonade som försäljningsskatten i övrigt omfattade. Även från skatteteknisk synpunkt framfördes skäl för att slopa skatten på grammofonvaror, då denna utgick som en styckeskatt med fixerade skattesatser. I enlighet härmed före- slog departementschefen slopande av försälj- ningsskatten på grammofonvaror fr.o.m. den 1 juli 1965 samtidigt med en höjning av den allmänna varuskatten.

Riksdagen beslöt i enlighet med rege- ringens förslag (BeU 1965: 14, rskr 1965: 141).

Några förslag om att helt eller delvis be- fria försäljningen av grammofonvaror från mervärdeskatt har inte väckts.

3.2 Copyright och avtal 3.2.1 Gällande rätt Upphovsrätt

Den upphovsrätt som tillkommer upphovs— mannen till bl.a. musikaliska verk innefat—

1 I fråga om grammofonvaror utgick skatten enligt följande: grammofonautomater 250 kr. per styck, andra skivväxlare och grammofoner lägst 20 och högst 50 kr. per styck, samt gram- mofonskivor 0:50 kr. per spelsida med högst åtta minuters speltid och eljest 1: 50 kr. per spelsida, dvs. normalt en resp. tre kr. per skiva. Denna försäljningsskatt på grammo- fonvaror beräknades för budgetåret 1965/66 ge en intäkt av ca 10 milj./kr.

tar enligt 2 & upphovsrättslagen (URL) en- samrätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar därav och göra det till- gängligt för allmänheten. Med framställning av exemplar menas även inspelning på fo- nogram.

Upphovsrätten gäller t.o.m. femtionde året efter upphovsmannens död. Äldre verk är sålunda fria. Under giltighetstiden är upp- hovsrätten dock underkastad vissa inskränk— ningar. Av dessa är följande de viktigaste som kan tänkas beröra inspelning av fono- gram.

11 & URL föreskriver: >>Av offentliggjort verk må enstaka exemplar framställas för enskilt bruk. Vad sålunda framställts må ej utnyttjas för annat ändamål.» Bestämmel— sen innebär att det är tillåtet att på en band- spelare i hemmet spela in musik från radio och fonogram men även att ett bibliotek äger rätt att göra en bandupptagning av en skiva för en lånesökandes enskilda bruk samt vidare att en lärare äger dylik rätt för undervisning i sin klass.

I sammanhanget må erinras om att Svens- ka tonsättares internationella musikbyrå (STIM) med anledning av den väsentligt ökade användningen av bandspelare sedan upphovsrättslagens tillkomst gjort framställ— ning hos Kungl. Maj:t om utredning av frå- gan huruvida köp eller innehav av band- spelare bör beläggas med avgift i någon form. Sådan avgift utgår i Västtyskland. F.n. arbetar den nordiska kommittén för översyn av den upphovsrättsliga lagstiftning- en med förslag till sådana ändringar i lag- stiftningen som erfordras för att denna skall bringas i takt med den snabba tekniska ut- vecklingen.

17 % URL föreskriver: >>Inom undervis— ningsverksamhet må för tillfälligt bruk ex- emplar av offentliggjort verk framställas ge- nom ljudupptagning; dock må grammofon- skiva eller liknande anordning, som fram- ställts i förvärvssyfte, ej direkt eftergöras. Exemplar som framställts med stöd av den- na paragraf må ej utnyttjas på annat sätt.»

Innebörden av denna bestämmelse har — efter ett uppdrag av skolöverstyrelsen —- analyserats av professor Svante Bergström.

(Vissa upphovsrättsliga frågor i samband med undervisning, SÖ-förlaget 1966, sten— cil.) Beträffande delvis olösta frågor i sam- band med tillämpningen av 17 å (och 9 &) URL, liksom även betydelsen av den sedan lagens tillkomst väsentligt utökade använd— ningen av bandspelare hänvisas till Berg- ströms utredning. Här återges blott Berg- ströms sammanfattning av de förslag i vilka hans utredning utmynnar (s. 51 f):

(1) Genom ändring av URL 9 & bör skydd beredas studiematerial som upprättas inom statlig eller kommunal myndighet. Den pågå- ende utredningen härom bör slutföras så snart som möjligt.

(2) En utredning bör företas om frågan att utvidga 17 & URL till att omfatta även in- spelning av bild.

(3) Genom en rundabordskonferens med fö— reträdare för upphovsmän, artister, förläggare, pressen, Sveriges Radio, grammofonindustrin och filmindustrin m.fl. bör stat och kommun söka utröna, om tillräckliga förutsättningar fö- religger för att sätta igång förhandlingar om en avtalsreglering av de upphovsrättsliga frå- gorna på undervisningens område.

(4) Om förutsättningar för en sådan avtals- reglering anses föreligga, bör stat och kom- mun söka träffa en preliminär överenskom- melse med motparten om att inga rättsliga åt— gärder skall vidtas mot eventuella överträdel- ser av upphovsrättens regler inom undervis- ningsväsendet under den tid som åtgår för att slutföra avtalsförhandlingarna.

(5) Innan mera ingående förhandlingar på- börjas bör tekniska utredningar om avtalets konstruktion och innehåll företas. På båda si- dor bör man inventera sina behov och önske- mål. Lagens tolkning på olika punkter bör diskuteras. Avtalsregleringen bör lämpligen bygga på förhandstillstånd i vissa fall, avtals- licens i andra. Man bör undersöka två ersätt- ningsalternativ: ersättning till upphovsmännen enligt taxa och ersättning till upphovsmanna- organisation genom en klumpsumma, som den- na sedan fördelar mellan sina medlemmar på grundval av rapportering i någon form om vilka verk som utnyttjats.

(6) Man bör inrikta sig på så få avtal som möjligt. Skolans och universitetets förhållan- den bör regleras i samma avtal. I vissa fall måste särskilda avtal träffas, såsom med pres- sen och Sveriges Radio och eventuellt med vissa andra parter, såsom grammofonindustrin och filmindustrin.

(7) Frågan om utnyttjande av utländska verk i mindre kvalificerade fall torde tills vi- dare få lämnas åsido i avvaktan på att man kan finna någon rimlig lösning.

(8) En viss information om upphovsrätten meddelas inom undervisningsväsendet vid av- talsförhandlingarnas början och en mera ut- förlig om avtalen och upphovsrätten, när för- handlingarna slutförts.

Chefen för dåvarande ecklesiastikdeparte- mentet tillkallade år 1967 på grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande justitierådet Torwald Hesser och professorn Svante Berg- ström som sakkunniga med uppgift att för- handla om avtalsreglering av de upphovs- rättsliga frågorna på undervisningsområdet. Experter från universitetskanslersämbetet, skolöverstyrelsen och statens avtalsverk del- tar i arbetet. Uppdraget bedrives av de sak- kunniga och deras experter bl. a. genom rundabordskonferenser med företrädare för upphovsmän, artister, förläggare, press och Sveriges Radio.

Enligt 22 & URL har radio— och televi- sionsföretag rätt att på vissa villkor göra s.k. efemära inspelningar för bruk vid egna utsändningar.

23 & URL föreskriver: »Sedan litterärt eller musikaliskt verk utgivits, må exemplar, som omfattas av utgivningen, spridas vidare ävensom visas offentligt; dock må noter till musikaliskt verk ej utan upphovsmannens samtycke uthyras till allmänheten.»

Utlåning av fonogram som ett bibliotek förvärvat är sålunda fri. Avspelning av fo- nogram för utlåning till enskilt bruk är även tillåten (jämför kommentaren ovan till 9 5 URL), medan däremot avspelning för bib- liotekets eget bruk icke är tillåten på grund av inskränkningen till »exemplar som om- fattas av utgivningen». Enskild avlyssning av fonogram på bibliotek är tillåten, medan anordnande av offentlig fonogramkonsert i bibliotek i allmänhet inte är tillåtet utan till- stånd. Tillstånd för såväl avspelning som of- fentligt framförande i bibliotek erhålles ge- nom standardavtal med STIM mot en mind- re årlig avgift, för närvarande 200 kr. per bibliotek.

På grund av utvecklingen mot ökat bruk av musik i biblioteken gjorde STIM år 1968 en framställning hos Kungl. Maj:t om er- sättning till upphovsmännen i analogi med författarpenningen. Här erinras om att för-

fattare erhåller ersättning av statsmedel för biblioteksutlåning, s. k. författarpenning, ge— nom Sveriges författarfond. Motsvarande er— sättning till tonsättare ansågs vid tiden för upphovsrättslagens tillkomst i och för sig be- rättigad men icke aktuell på grund av den ringa omfattningen av utlåning av musika- lier. STIM:s framställning har av utbild— ningsdepartementet överlämnats till oss för att — efter samråd med 1968 års litteratur- utredning — tagas i beaktande vid fullgö— randet av utredningsuppdraget.

I detta sammanhang bör vidare nämnas att utbildningsdepartementet enligt Kungl. Maj:ts förordnande till litteraturutredningen överlämnat statsutskottets utlåtande nr 163 år 1969 med anledning av de två likaly- dande motionerna I: 205 och 11:224 till 1969 års riksdag angående ersättning till upphovsmän vid utlåning av musikalier. Lit- teraturutredningen har att i samråd med oss taga statsutskottets ovannämnda utlåtande under övervägande vid fullgörande av sitt uppdrag.

Med anledning härav har vi i skrivelse till 1968 års litteraturutredning framfört vå- ra synpunkter i frågan (se bilaga).

Vissa upphovsrättsliga frågor är f. n. un- der utredning inom den nordiska kommit— tén för översyn av den upphovsrättsliga lag- stiftningen (se avsnitt 4.9).

S. k. angränsande rättigheter (droits voisins)

Upphovsrättslagen inrymmer även visst skydd för upphovsrätten angränsande rättig- heter.

Sålunda föreskriver 45 & URL förbud dels mot att sångares, musikers, skådespe- lares och andra utövande konstnärers origi- nalframföranden utan samtycke inspelas, ut- sänds i radio eller TV eller genom direkt överföring görs tillgänglig för allmänheten och dels mot att gjorda inspelningar repro— duceras utan samtycke. 46 & föreskriver för- bud mot kopiering av fonogram som fram- ställts av tillverkare (grammofonfabrikanter). 47 & upptar stadgande om rätt för utövande konstnärer och grammofonfabrikanter till ersättning, då fonogram användes i radio-

och TV-utsändningar. Konstnärernas rätt i detta hänseende företräds av grammofon- fabrikanterna. Enligt 48 & åtnjuter radio— och TV-företag skydd mot inspelning och mångfaldigande av utsändning.

Samtliga fall av angränsande rättigheter begränsas av motsvarande inskränkningar i upphovsrätten, bl. a. i fråga om inspelning för enskilt bruk och inom undervisnings- verksamhet. (STIMzs ovannämnda standard- avtal för biblioteken kompletteras beträf- fande angränsande rättigheter av motsva- rande avtal med svenska gruppen av the In- ternational Federation of the Phonographic Industries, IFPI). Skyddstiden gäller i 25 år från det år då inspelningen eller utsänd- ningen ägde rum. I detta avtal representerar svenska gruppen av IFPI jämväl Svenska artisters och musikers intresseorganisation, SAMI, dvs. de utövande artister som med— verkat vid inspelningen av berörda fono- gram. Ersättningen, f. n. 200 kr. årligen för bibliotek med vilket överenskommelse in— gås, delas mellan IFPlzs svenska grupp och SAMI.

Frågan om storleken av ersättning till grammofonfabrikanter och utövande konst- närer enligt 47 & URL har prövats av högsta domstolen i det uppmärksammade målet mellan IFPI:s svenska grupp och Sveriges Radio, som avgjordes genom dom den 22 mars 1968. Domen innebar skyldighet för Sveriges Radio att för budgetåret 1961/ 62 betala ersättning för utnyttjande av skyddad grammofonmusik. Parterna enades seder- mera om storleken av den retroaktiva er- sättning som skulle utgå för åren 1962/ 63 — 1967/ 68. I februari 1969 träffades nytt avtal att gälla från den 1 juli 1968. Den i ovannämnda dom fastställda ersättningen om 10 kr. per minut i 1961/62 års pen- ningvärde uppräknad med hänsyn till pen- ningvärdeförändringen ligger enligt detta av- tal till grund för ersättningens beräkning.

Import och internationellt skydd

Import till Sverige av fonogram »för sprid— ning till allmänheten» är inte tillåten om fonogrammen framställts utomlands under

sådana omständigheter att framställningen skulle varit olaglig i Sverige (53 5 andra stycket URL). Bestämmelsen drabbar im- port av icke blott fonogram som framställts olagligt utomlands utan även fonogram som framställts enligt s.k. tvångslicensbestäm- melser i vissa länder. I sistnämnda hänse- ende har importförbudet i praktiken visat sig äga betydelse särskilt beträffande gram— mofonskivor som framställts i USA på grund av tvångsliccns; jämför högsta dom— stolens dom i det kända Samsonmålet, NJA 1961: 695.

Till följd av internationella konventioner, främst Bernkonventionen för skydd av litte- rära och konstnärliga verk och Världskon- ventionen om upphovsrätt, som tillträtts av Sverige och ett mycket stort antal länder, och i enlighet med särskild kungörelse här- om (1967:107) åtnjuter verk av utländska medborgare motsvarande skydd som svens- ka verk.

3.2.2 Organisationer och avtal Parter

Marknadsföringen och utnyttjandet av fo- nogram präglas av starka nationella och in— ternationella intresseorganisationer samt reg- lering genom standardavtal.

Tonsättarnas intressen företrädes av na- tionella utföranderättssällskap, i Sverige av STIM. Medlemmarna överlåter till STIM »för inkasso» sin rätt till offentligt utfö- rande och mekaniskt mångfaldigande. Ge— nom överlåtelse inträder STIM i tonsätta- rens ställe och träffar avtal med sådana som vill utnyttja hans verk. Avtal härom kan av- se ett enstaka tillfälle, men den stora musik- förbrukningen regleras av löpande avtal med Sveriges Radio och grupper av musikför- brukare om utnyttjande av STIMzs hela re- pertoar. På grund av STIM:s avtal med ut- föranderättssällskapen i andra länder om ömsesidig förvaltning av medlemmarnas rät- tigheter omfattar musikförbrukarnas avtal med STIM även den utländska musikreper- toaren.

Även musikförläggarna tillhör STIM och underkastar sig därigenom de regler för för-

delning av ersättningsmedel som fastställs av organisationen.

Rätten till mekaniskt mångfaldigande för- valtas för STIM:s och övriga nordiska ut— föranderättssällskaps räkning av stiftelsen Nordisk Copyright Bureau (NCB) i Köpen- hamn. NCB:s huvudmän är sålunda utfö- randerättssällskapen i de nordiska länderna. NCB träffar avtal med grammofonfabrikan- ter m. fl. om ersättning till upphovsmännen för inspelning av musik på fonogram och film. För grammofonindustrin använder NCB ett standardavtal, enligt vilket ersätt- ning för grammofonskivor utgår i form av royalty, beräknad på detaljhandelspriset av varje försåld skiva. Liksom andra länders motsvarande organisationer är NCB anslu- ten till den internationella organisationen Bureau International des Societés gerant les Droits d*Enregistrement et de Reproduction Mécanique (BIEM) med säte i Paris. NCB förvaltar BIEM-medlemmarnas repertoar i Norden och resp. BIEM-medlem förvaltar NCB:s repertoar i övriga länder.

De utövande konstnärernas intressen in- om det musikaliska området tillvaratas av Svenska musikerförbundet och Svenska te- aterförbundet. Dessa båda organisationer har i sin tur bildat Svenska artisters och mu- sikers intresseorganisation ekonomisk för- ening (SAMI) med uppgift att företräda Svenska musikerförbundets och Svenska te- aterförbundets medlemmars rättigheter en- ligt 47 å URL, dvs. rätt till ersättning för användning av fonogram i radio och TV (icke organiserade konstnärers ersättning inkasseras och fördelas mot provision). Er— sättning från Sveriges Radio som jämlikt nämnda lagrum inkasseras av grammofon- fabrikanterna (jämför högsta domstolens ovan åberopade dom av den 22 mars 1968) fördelas enligt överenskommelse lika mel— lan SAMI och IFPI.

I övrigt framträder Svenska musikerför- bundet och Svenska teaterförbundet som förhandlingsorganisationer beträffande bl. a. ersättning till sina medlemmar för inspel— ning av fonogram och framträdanden i ra- dio och TV. Sålunda föreligger kollektiv— avtal mellan Svenska musikerförbundet och

svenska gruppen av IFPI angående tariff vid grammofoninspelning (se nedan).

Den övervägande delen av den svenska grammofonproduktionen sker inom företag organiserade dels i svenska gruppen av IFPI, dels i Grammofonleverantörernas förening. IFPI förhandlar med exempelvis NCB be- träffande licensavgift för inspelningar. Grammofonleverantörernas förening beva- kar grammofonfabrikanternas gemensamma intressen, bl.a. genom upprätthållandet av ett för branschen enhetligt bonussystem i förhållande till detaljhandeln.

Gällande avtal

Förutsättningarna för musikers medver- kan vid grammofoninspelningar regleras ge- nom kollektivavtal mellan svenska gruppen av the International Federation of the Pho— nographic Industries (IFPI) och Svenska mu- sikerförbundet (»grammofonavtalet»). Med kommersiella grammofonskivor jämställs i avtalet ljudband, som bolag i egen regi låter framställa för försäljning på öppna mark— naden. Grammofonavtalet tillämpas via s. k. »hängavtal» — i vissa fall med någon avvi- kelse — också då inspelningsbolaget inte är anslutet till IFPI:s svenska grupp.

Avtalet reglerar främst ersättningsfrågor varvid förutsätts att repetition skall ingå i den tid för vilken ersättning utgår. »Vid inspelning av färdigrepeterade verk av seriös musik skall särskild uppgörelse om ersätt- ning till musikerna träffas mellan vederbö- rande bolag och Musikerförbundet» (& 1, mom. 6). Detta brukar i praktiken innebära att musikerna erhåller viss ersättning för ti- digare i annat sammanhang nedlagt repeti- tionsarbete. Enligt protokollsanteckning skall bolag, »som under avtalstiden avser igångsätta inspelningar för icke-kommersiel- la grammofonskivor, film, television eller annan likartad teknisk återgivning. . . för överenskommelse om ersättning till i inspel- ningen deltagande musiker upptaga för- handlingar med Musikerförbundet». Enga- gerads ersättning med stöd av 47 & lagen om upphovsrätt uppbärs enligt särskilt träf- fad överenskommelse av Svenska artisters

Det ovan nämnda grammofonavtalet kan sägas vara det grundläggande avtal, som reglerar villkoren för musikers medverkan vid inspelningar för grammofonskivor och tonband. Emellertid har vissa komplette- rande avtalsbestämmelser införts i senast träffade kollektiva riksavtal mellan Teatrar— nas riksförbund och Svenska musikerförbun- det avseende orkestermusiker. Till Teatrar— nas riksförbund är följande orkesterföretag anslutna: Kungliga teatern AB, Konsertföre- ningen i Stockholm, Sveriges Radio, Göte- borgs teater- och konsertaktiebolag, Stiftel- sen Malmö konserthus, Norrköpings orkes- terförening, Nordvästra Skånes orkesterföre- ning och Gävleborgs läns orkesterförening. Avtalet tillämpas emellertid även av Insti- tutet för rikskonserter då det samverkar med någon av de till förbundet anslutna institu- tionerna.

Det senast nämnda avtalet (»riksavtalet») innebär bl. a. att »musiker är skyldig tjänst- göra vid alla föranstaltningar (konserter, fö— reställningar, inspelningar m.m.) som kan anses falla inom ramen för företagets na- turliga verksamhetsområde eller som utgör ett led i samarbetet mellan företaget och andra kulturinstitutioner». Med >>inspel- ningar m.m.» avses emellertid inte inspel- ningar av grammofonskivor eller andra in- spelningar med mekaniska hjälpmedel för återgivande av musikers konstnärliga pres- tationer för företagets eller andra företags räkning med mindre särskild överenskom- melse träffats härom eller sådan rätt eljest föreligger (& 3, mom. 1).

Enligt riksavtalet kan emellertid i trots av vad som tidigare sagts musiker i viss ut— sträckning åläggas att på tjänstetid medverka vid inspelning av kommersiella grammofon- skivor eller tonband. Denna skyldighet är begränsad till högst fem timmars avspel- ningstid per spelår, varvid extra ersättning utgår. Inspelningarna skall falla in under det verksarnhetsområde som angivits i 5 3, mom. 1 (se ovan). Härvid gäller bl.a. att högst åtta minuters inspelningstid må tas ut på varje debiterad tjänstgöringstimme. De avtalsslutande parterna har i protokollsan—

teckning förklarat sig beredda att efter be- dömning från fall till fall kunna medge yt- terligare inspelningar för grammofonskiva eller tonband på de i avtalet angivna vill- koren. Denna anteckning har dock hittills inte haft någon praktisk betydelse.

3.3 Rikskonserter 3.3.1 Utredningsförslaget

Enligt förslag i vårt första betänkande (Riks- konserter, ecklesiastikdepartementet 1962: 8, stencil) inleddes efter beslut av 1963 års riksdag försöksverksamhet med rikskonser— ter år 1963. Då inrättades ett centralt kansli. I betänkandet berördes frågan om framställ— ning av grammofonskivor endast perifert och försöksverksamheten inriktades i första hand på konserter (skolkonserter, kvälls— konserter och ungdomskonserter). Vi anför- de emellertid under rubriken »Den fort- satta utvecklingen» (s. 80) att vi i ett slut- skede av rikskonsertverksamhetens utbygg- nad väntade oss att organisationen skulle innefatta bl. a. en press-, reklam- och inspel- ningsavdelning, vars uppgifter dock inte när- mare beskrevs i sammanhanget.

Vi föreslog i vårt huvudbetänkande (Riks- konserter, SOU 1967: 9) att försöksverk- samheten med rikskonserter skulle övergå i en permanent verksamhet med huvudsak- lig inriktning på produktion av kvällskon- serter, ungdomskonserter och skolkonserter samt av grammofonskivor och ljudband. Frå- gan om grammofonskiveproduktion berör— des bl. a. under rubriken »Grammofonski— vor» (s. 91 f).

En utgångspunkt var således att viss fram- ställning av grammofonskivor framledes. skulle ingå i det blivande institutets för riks— konserter verksamhet. I betänkandet fram- hölls, att organisationen i ett framtida läge- kommer att behöva kompletteras med en grammofonsektion med uppgift att produ— cera grammofonskivor och tonband, varvid initiativ till inspelningar normalt förutsattes. komma att tas av andra sektioner (s. 184 f).

I våra kostnadsberäkningar för det tänkta slutskedet (s. 194 ff) föreslog vi för punkt-

insatser och grammofonskiveproduktion ett preliminärt årligt belopp av 300 000 kr. Det anförda beloppet skulle endast markera att ett anslag var nödvändigt. De närmare be- räkningarna och övervägandena skulle, som tidigare framhållits, göras i ett avslutande skede av utredningsarbetet.

3.3.2 Remissvaren

Remissinstanserna stödde genomgående den grundtanke som låg bakom våra förslag om försöksverksamhet med rikskonserter, dvs. att samhället borde ta på sig ett ökat ansvar för att genom olika åtgärder förbättra mu- siklivets situation. En omfattande produk- tion och distribution av konserter ansågs vara ett av de medel som bör kunna ge gynn- samma återverkningar i form av uppryck- ning och förnyelse på många av musikli- vets områden. Förslaget att lägga tyngd- punkten på skolkonserter ansågs riktigt. För folkbildningsorganisationerna skulle en riks- konsertverksamhet innebära en angelägen vidgning av arbetsuppgifterna.

Vi utgick i huvudbetänkandet ifrån att kulturpolitiken för musikens vidkommande måste sättas in med åtgärder i såväl produk- tions— som distributions- och konsumtions- leden. Vidare framhöll vi att man för att lyckas måste sikta till en integrering av stödåtgärder i de olika leden, med stimu- lansbidrag och reformer över hela fältet. Trots detta anförde ett stort antal remiss- instanser att vi alltför ensidigt koncentrerat oss på traditionella insatser i distributions— ledet. Vår tilltro till konsertformen som me- del att vidga musikintresset och som distri- butionsmedium ansågs överdriven. En del remissinstanser ville ge högtalarmusiken ab- solut prioritet medan andra önskade en rim- ligare proportion mellan konsertverksamhet och möjligheten att utnyttja massmedier.

I diskussionen om mål och medel intog Föreningen Fylkingen den ståndpunkten, att det enda framgångsrika distributionssättet— om man vill undvika ett formalistiskt mu- sikliv — är återgivning genom högtalare. (Fylkingens förslag till statlig fonogrampro— duktion refereras i avsnitt 4.1.)

I fråga om avvägningen mot andra dis- tributionsmedier och åtgärder för att vidga musikintresset beklagade Teater- och orkes- terrådet — TOR — (nuvarande Teater- och musikrådet — TMR —) att vi inte sökt att precisera den funktion som radio och TV lämpligen bör ha i den framtida musik- spridningen. Vidare ansåg TOR det vara svårt att realistiskt bedöma omfattningen och karaktären av de insatser, som krävs inom det avsnitt vi koncentrerat oss på, nämligen det traditionella konsertlivet, in- nan något förslag lämnats om grammofon— skivans roll i sammanhanget. TOR framhöll att betydelsen av dessa nyare medier ökat om man ser musikområdet ur vidare syn- vinkel än vi gjort. TOR har sedermera ut- vecklat sina synpunkter på dessa och nära- liggande frågor (Orkesterorganisationen i Sverige m. m., se avsnitt 4.5).

Även Musikaliska akademin ansåg att ra- dio, television och andra massmedier i sam- manhanget inte beaktats tillräckligt.

Sveriges Radio fann att våra allmänna åsikter om de olika distributionsformernas betydelse var diskutabla. Sveriges Radio ville se hela verksamheten i ett större mu- sikkulturellt sammanhang och ansåg det me- ningslöst att som vi tala om den slutliga lös- ningen av problemet inom ett område, att degradera radio, TV och grammofon till »hjälpmedel» och lägga huvudvikten i all konsertverksamhet vid »den personliga kon- takten mellan tonkonstnären och ensembler av musiker». Den helt dominerande delen av musikpubliken nås redan nu endast via radio, TV och grammofon. Från både musi— kaliska och praktiska synpunkter ansåg Sveriges Radio de konsertmöjligheter, som dessa medier erbjuder, vara jämbördiga el— ler delvis överlägsna de som rikskonserter kan eller planerar att erbjuda. Nya musik- former uppstår som skapats enkom för de nya massmedierna. Sveriges Radio påpekade dock att rikskonsertverksamhet har en be- tydelsefull roll att fylla i musiklivet.

Svenska institutet underströk att produk- tion av grammofonskivor ter sig som ett be— tydelsefullt inslag i rikskonsertverksamhe- ten. De redan utgivna skivorna hade för

institutet utgjort ett värdefullt informations- material om såväl svensk tonkonst som svenskt musikliv. Institutet önskade en fort- satt utbyggnad av produktionsresurserna och fortsatta försök med utländsk distri- bution.

Kyrkomusikerorganisationernas samar- betskommitté underströk, att konsertlivet måste ses i relation till övriga kanaler för musikkonsumtion. Enligt kommitténs upp- fattning byggde såväl direktivens tal om >>en olycklig dominans för den indirekta upp- levelsen» som våra egna resonemang på en något föråldrad uppfattning. Grammofon- skivan ger tillgång till ett rikare urval och ett högklassigare utförande än konserter. Bandspelaren kan ge möjlighet till konser- vering och långtidsumgänge med hela ut— budet av musik i radio. Härtill kommer att en inte obetydlig del av den nutida musiken är skapad just för mekanisk återgivning.

3.3.3 Propositionen

I sin prop. 1968: 45 angående rikskonserter m.m. gjorde dåvarande chefen för utbild- ningsdepartementet en översikt över det kul- turpolitiska fältet och satte in vårt utred- ningsuppdrag i det större sammanhang vari det måste ses. Departementschefen framhöll att det >>är genom att medverka till att hela miljön ger så många tillfällen som möjligt till kontakt med konst och till information i lämplig utformning som samhället kan bi- dra till större förutsättningar för den en- skilde att nå kontakt med väsentliga kultur- värden. Det är samhällets uppgift att skapa reella förutsättningar för den enskilde att välja mellan ett större antal fritidsalternativ, där den kulturella aktiviteten finns med i olika former.

Uppenbarligen är denna valfrihet ännu starkt beskuren till följd av geografiska och sociala hinder. Möjligheter att komma i di- rekt kontakt med konstnärligt syftande te- ater, musik och bildkonst föreligger i all- mänhet endast på ett begränsat antal plat- ser. Verkligt goda valmöjligheter i dessa av- seenden föreligger endast i de allra största städerna» (s. 32).

Departementschefen framhöll vidare den betydande roll som radio, TV, film och grammofon här intar. Den omedelbara kon- takten är inte den enda möjliga vägen att uppleva konst. Departementschefen pekade på dessa moderna mediers dominerande ställning som förmedlare av konstupplevel- ser för flertalet människor. Den snabba ut— vecklingen på detta område tillmätte depar- tementschefen stor betydelse. Men med hänsyn till den breddning av kulturupple- velserna till nya befolkningsgrupper som massmedierna möjliggjort, är det emellertid också viktigt att upprätthålla och förstärka möjligheterna till direkta kontakter med konsten och dess utövare. Detta innebär en- ligt departementschefen inte någon begräns— ning av eller inskränkning i den betydelse moderna medier bör tillmätas för kultur- förmedlingen. Men ökad satsning på möj- ligheter till direkta kontakter är att betrakta som ett nödvändigt bidrag till den allsidig- het i utbud och möjligheter som bör prägla ett utvecklat samhälle.

Departementschefen tog sedan upp den kritik som riktats från åtskilliga remissin— stanser om inriktningen av samhällets mu- sikfrämjande verksamhet. I flera fall hade den av oss utvecklade linjen med huvud— syfte att ge åhörarna direkt kontakt med konstnärerna satts i fråga.

Härvid anförde departementschefen att det inte råder någon tvekan om att mass- medierna kommer att få en ständigt ökad betydelse speciellt som förmedlare av mu- sikupplevelser till medborgarna. Samhällets insatser på detta område har också ökats under senare år. Departementschefen erin- rade vidare om att vi i vårt fortsatta arbete skulle behandla frågor om ökade insatser för att stimulera framställning av grammo- fonskivor m.m. Han framhöll att ett av motiven för tillsättandet av konsertbyråut- redningen och påbörjandet av försöksverk- samheten var, att genom utbud av direkt framförd musik söka åstadkomma en viss balans i förhållande till den genom radio och grammofon återgivna musiken. Dels fick lyssnarna härigenom större valfrihet, dels fick också en inte alltför liten grupp

utövande konstnärer tillfälle att nå direkt kontakt med en publik. Även massmedier- na är för sina insatser på kulturområdet be- roende härav, menade statsrådet.

Enligt departementschefens mening finns det således ingen motsättning mellan en sats- ning på direkt kontakt lyssnare-musiker, som rikskonsertverksamheten syftar till, och strävanden att vidga musikutbudet i andra former. De olika vägarna kompletterar var- andra. Statsrådet framhöll att samarbete med radio och TV kan bli av väsentlig be- tydelse för rikskonsertverksamheten.

Den snabba tekniska utvecklingen vad gäller grammofonskivor, ljudband och ljud- återgivning har skapat mycket goda möjlig- heter att via dessa medier främja musik- intresset.

Huvudsyftet med rikskonsertverksamhe- ten bör vara att ge en så stor allmänhet som möjligt ett utbud av musik av konstnärligt hög kvalité. Utgångspunkten bör vara den direkta kontakten mellan lyssnare och konst- när, men även andra former för presenta- tion av musik bör kunna komma till an- vändning. Grammofonskivor och ljudband bör kunna utnyttjas i kombination med and- ra metoder. En ständig anpassning måste ske till vunna erfarenheter och till nya för- hållanden på musikområdet, framhöll de- partementschefen.

3.3.4 Institutets för rikskonserter utveckling

Som ovan antytts upptogs inte produktion av grammofonskivor bland de ursprungliga uppgifterna för försöksverksamheten med rikskonserter. Under försöksverksamhetens andra år uppkom emellertid förslag om att statens försöksverksamhet med rikskonserter (SFRK) skulle åtaga sig huvudmannaskap för framställning av grammofonskivor. En nämnd — nämnden för inspelning av svensk musik (NISM) —— tillsattes med uppgift att handlägga frågor rörande statligt subventio- nerad inspelningsverksamhet. I nämnden in- gick representanter för statens försöksverk- samhet med rikskonserter, Föreningen Svenska tonsättare, Föreningen Svenska po-

pulärauktorer (SKAP), Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM), Sveriges Radio samt Grammofonleverantörernas för- ening. Av administrativa skäl skulle för än- damålet givna anslag tillföras via SFRK. Avsikten var att SFRK skulle samordna sina inspelningar med Sveriges Radios utgivning av grammofonskivor. Denna hade inletts med svensk musik från 1600-talet och den skulle enligt programmet i fortsättningen också omfatta nutida svensk musik.

Denna särskilda nämnd upphörde seder- mera och SFRK erhöll departementets upp- drag att inom försöksverksamhetens ram företaga vissa försök med produktion och marknadsföring av grammofonskivor.

SFRK gav ut sin första grammofonskiva våren 1965. Under åren 1965—1966 produ- cerade SFRK sammanlagt åtta långspelande grammofonskivor varav en i samarbete med Nordiska musikförlaget. Grammofonskivor- na tillhandahölls på rekvisition direkt hos SFRK och genom försäljning vid konsert- tillfällena. Priset sattes till 15 kr. per skiva. Den grammofonskiva som framställdes i samarbete med Nordiska musikförlaget sål- des också i den reguljära grammofonhan- deln till det högre pris — ca 30 kr. —— som sådana inspelningar då brukade betinga i handeln.

Produktionen av dessa grammofonskivor mottogs mycket gynnsamt. Under tiden de- cember 1965—september 1966 hade inemot 3000 exemplar av de fyra första inspel— ningarna sålts till konsertbesökare i försöks- länen, på den årligen återkommande ut— ställningen Expo Norr i Östersund och per post. Detta överstiger vida de upplagor som svenska grammofoninspelningar av musik av motsvarande karaktär eljest brukar upp- nå. Förklaringen härtill torde vara ett lågt pris i förening med en gynnsam inköpssi- tuation.

Fram till december 1966 tillhandahölls SFRKzs inspelningar (med det nämnda un- dantaget) endast genom försäljning vid kon- serter och per post. Man var angelägen om att pröva denna senare försäljningsform, som för Sveriges del endast tillämpas av vissa skivklubbar samt av Föreningen Fyl-

kingen för de grammofonskivor som för- eningen givit ut i samarbete med Sveriges Radio. Efter denna tidpunkt salufördes ock- så SFRK:s grammofonskivor genom den re- guljära skivhandeln, sedan vissa riktlinjer för prissättningen dragits upp.

I enlighet med prop. 1968145 övergick statens försöksverksamhet med rikskonserter fr.o.m. den 1 juli 1968 till att bedrivas i reguljära former (SU 114, rskr 263). Den centrala delen av rikskonsertverksamheten organiserades därvid i form av en stiftelse, Stiftelsen Institutet för rikskonserter. Stif- telsen leds av en styrelse på tio personer, av vilka hälften utses av Kungl. Maj:t och hälften av olika intressenter inom musik- livet.

Institutet för rikskonserter anser att distri- butionen av fonogram är en kulturpolitiskt intressant fråga. På grund av att fonogram- sektionen ännu är långt ifrån utbyggd sak- nar IRK resurser för experimentverksamhet med nya distributionsvägar. Institutet har dock nyligen startat en skivklubb med post- distribution. Mot bakgrund av de erfaren- heter man har överväger men att ytterligare undersöka möjligheterna att aktivera för- säljningen vid konserter. Man har vidare övervägt att utveckla samarbetet med andra grammofonskiveproducenter genom att låta vissa IRK-fonogram ingå i kommersiella bolags kataloger och försäljningsnät. Erfa- renheterna av tidigare samproduktioner vi- sar dock att sådana insatser är förenade med vissa svårigheter. Sålunda låter sig IRKzs prispolitik inte alltid förenas med den vinstmarginal som de rent affärsmässigt ar- betande bolagen önskar ta ut. Därigenom har en prisdifferentiering uppkommit, inne- bärande att skivor försålts av IRK till ett betydligt lägre pris än vad samma skivor betingat i den allmänna handeln. Ett nyli- gen påbörjat samarbete med Konstfrämjan- det kan eventuellt komma att öppna nya dis- tributionsvägar.

En mer ingående redogörelse för Insti- tutets för rikskonserter skivutgivning, dess former och organisation följer i avsnitt 5.1.5.

Det bör även nämnas att IRK nyligen

startat en skivtestgrupp. Gruppen består av tre personer. Avsikten är att gruppen succes- sivt skall förnyas. Den arbetar helt obero— ende av IRK bortsett från att institutet arvo- derar medlemmarna och är behjälpligt vid materialanskaffningen.

Gruppen har i uppgift att ur den till- gängliga repertoaren göra ett standardurval om 100 skivor till vägledning för konsumen- terna. Detta urval avses bli successivt revi- derat och kompletterat av gruppen. Resul- taten av gruppens bedömningar kommer att publiceras av IRK och tillkännages i press- meddelanden. De skall också vara tillgäng- liga på Konstfrämjandets försäljningsställen och förhoppningsvis även hos andra detalj- handlare.

3.4 Regionmusiken

Vi föreslog i vårt huvudbetänkande Riks- konserter (SOU 1967: 9) en omorganisation av militärmusikkårerna så att de i fortsätt- ningen skulle ingå som en integrerad del i rikskonsertverksamhetens orkesterorganisa- tion. I prop. 1968: 45 angående rikskonser- ter m.m. föreslogs att militärmusikkårerna efter ytterligare utredning skulle omorgani- seras för att tillgodose såväl militära som ci- vila behov. Den 5 april 1968 tillsattes en kommitté, 1968 års musikkommitté, med uppgift att utreda frågan om militärmusik- kårernas omorganisation. Den 31 mars 1969 avlämnade kommittén sitt betänkande (Re- gionmusik, SOU 1969: 12). Prop. 1970: 31 angående regionmusik framlades till vår- riksdagen 1970. Riksdagen beslöt i enlighet med förslagen i propositionen (SU 121, rskr 282).

Riksdagsbeslutet innebar att den tidigare militärmusiken omorganiserades till en re- gionmusikorganisation den 1 juli 1971. Re- gionmusiken får genom beslutet uppgifter såväl inom försvaret som det allmänna musiklivet, där huvuddelen av insatserna förläggs inom ramen för rikskonsertverk- samheten. Viss kapacitet kommer dock att disponeras för direkt lokala insatser. Verk- samheten kommer främst att innefatta skol- konserter, framträdanden i föreningsliv och

vid vårdanstalter m.m. samt insatser till stöd för amatörmusiken.

Enligt beslutet kommer organisationen att omfatta 22 musikavdelningar, vilka skall samverka i åtta regioner. Musikavdel- ningar förläggs i huvudsak till de orter som förut haft militärmusikkårer. Det samman- lagda antalet musiker vid genomförd om- organisation kommer att uppgå till ca 600. Personalen har civil status. Den särskilda militärmusikerutbildningen är under avveck- ling. Utbildningen till musiker vid region- musiken liksom till övriga musikyrken kom- mer att ske inom det allmänna utbildnings— väsendet.

För genomförandet av omorgansiationen har en organisationskommitté tillkallats.

3.5 Sveriges Radio 3.5.1 Allmänt

Ljudradio- och televisionsverksamhet riktad till allmänheten (rundradioverksamhet) be- drivs i Sverige i former som innebär att ett företag — Sveriges Radio AB — med ensam- rätt svarar för programverksamheten.

Den ställning Sveriges Radio har som fö- retag har utformats dels utifrån att pro— gramverksamheten skall kunna bedrivas oberoende av utomstående såväl statliga som enskilda intressen, dels utifrån att statsmak- terna skall ha ett avgörande inflytande över frågor som sammanhänger med program- verksamhetens finansiering, dess totala om- fattning och expansionstakt m.m. De all- männa riktlinjer, enligt vilka Sveriges Radio äger bedriva programverksamheten, regleras i enlighet med radiolagen (1966: 755) ge- nom ett avtal mellan Kungl. Maj:t och före— taget. (Huvudprinciperna för rundradioverk- samheten fastställs dock med riksdagens godkännande.) Nu gällande avtal trädde i kraft den 1 juli 1967 och gäller t.o.m. den 30 juni 1977. I detta sammanhang synes i första hand följande del av överenskom- melsens % 7 vara av intresse:

Programmen skall vara omväxlande till ka- raktär och innehåll. De skall i skälig omfatt- ning tillgodose olika intressen i fråga om

bl.a. religion, musik, teater, konst, litteratur och vetenskap. Programmen skall skänka god förströelse och underhållning med beaktande av olika smakriktningar. Äfven mindre grup— pers intressen av mera särpräglad natur skall i görlig mån tillgodoses.

Sveriges Radios musikutbud sker till över- vägande del i radio. TV är av underordnad betydelse. Under radions musikavdelning sorterar huvudsakligen den »västerländska konstmusiken» samt till viss del jazzmu- siken, folkmusiken och viss exklusiv popmu— sik. Det övriga musikutbudet innefattar till största delen lättare underhållningsmusik. Den sorterar under underhållningsavdel— ningen.

Företaget förfogar numera över endast en fast engagerad orkester, Sveriges Radios symfoniorkester. Hela denna, delar därav och tillfälligt engagerade ensembler används i programproduktionen.

Antalet allmänna mottagaravgifter (avse- ende såväl radio som TV) var den 31 januari 1971 ca 2 525 000. Därtill kom ca 125 000 avgifter för endast ljudradio. I stort sett tor- de varje avgift motsvara ett hushåll. Antalet hushåll kan uppskattas till ca 2,9 miljoner, vilket för ljudradions del innebär en täck- ning av drygt 90 % av hushållen. Sändar— täckningen är större. För ljudradions FM— del, den intressanta i musiksammanhang, är täckningen praktiskt taget 100 %. För TV 1 var sändartäckningen vid årsskiftet 1970/71 99,6 % av den totala befolkningen. Motsvarande siffra för TV 2 var 93 % .

Byggnadsstyrelsen framlade år 1963 till Kungl. Maj:t ett förslag till byggnadspro- gram avseende nybyggnad av en stor musik— studio för Sveriges Radios räkning. Sveriges Radio har i skrivelse av den 31 maj 1968 anhållit om att Kungl. Maj:t måtte ta upp ifrågavarande byggnadsprojekt till förnyad prövning. Företaget framhåller att lokalsi- tuationen för dess symfoniorkester är an- strängd. Det är nödvändigt att orkestern får bättre arbetsförhållanden om den skall kunna fullgöra sina uppgifter i framtiden. Detta bör enligt Sveriges Radios uppfatt- ning ske genom uppförandet av en nybygg- nad. Den bör enligt företaget förläggas i

anslutning till radiohuset i Stockholm (kvar- teret Förrådsbacken).

Studion skall enligt Sveriges Radios fram- ställning i huvudsak användas som sänd- ningslokal, med eller utan publik, för Sve- riges Radios symfoniorkesters konserter i radio och TV samt vara orkesterns repe- tionslokal. Lokalen skall rymma en publik om ca 1300 personer. Totalkostnaden har av byggnadsstyrelsen uppskattats till stor- leksordningen 14 milj. kr. i prisläget den 1 april 1968.

Vi återkommer till ovannämnda förslag i avsnittet Produktionens tekniska förutsätt- ningar (8.2.5). Vi vill i detta sammanhang även hänvisa till våra redogörelser för elek- tronmusikstudion (avsnitt 3.6) samt för de pågående utredningarna TRU-kommittén (avsnitt 4.3) och 1969 års radioutredning (avsnitt 4.4).

3.5 .2 Ljudradion

Ljudradion fick ett andra program (PZ) hös- ten 1955. Fram till hösten 1960 hade båda kanalerna ett blandat programutbud. En samordning skedde dock. Den innebar att de båda kanalerna på samma tid skulle sän- da program av olika karaktär. Denna väx- lingsprincip var avsedd att gälla till dess att P2—nätet bedömdes vara tillräckligt utbyggt. Hösten 1960 ansågs P2 nå en så stor del av befolkningen att de båda kanalernas utbud enligt planerna kunde renodlas. Uppdel- ningen mellan programmen gjordes så, att allmänna program koncentrerades till P1 och »seriösa» till P2. Denna typ av ren— odling tillämpades fram till en ny kanalom- läggning i december 1966, då renodlings- principen började tillämpas på ett något annorlunda sätt (se nedan).

Våren 1961 inledde ett s.k. piratradio- fartyg utanför Sveriges kust sändningar av lätt musik riktade till svenska lyssnare. Sändningarna finansierades med reklamin- slag. Sveriges Radio föreslog år 1961 att sändningstiden för »lättare» program vä- sentligt skulle utökas »i syfte att erbjuda allmänheten ett alternativ till de illegala sändningarna». Medel beviljades. Samma år

startades den s.k. melodiradion. Den sän- des på dagtid över P2-nätet och nattetid över ett antal AM-sändare som då var lediga från ordinarie program (P1). Försöksverk- samhet med melodiradio (program 3) över 33 särskilda FM-sändare påbörjades somma- ren 1962. Därmed pågick melodiradion så gott som dygnet runt — på natten i P1, på dagen i P2 och på kvällen i P3.

År 1962 kriminaliserades sändningar av piratradiotyp. Utanför Sveriges kust statio- nerade sändare upphörde därefter med sin verksamhet. Melodiradiosändningarna fort- satte emellertid. Här har en skrivelse, över- lämnad år 1963 till dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet av den då arbetande 1960 års radioutredning, sitt in- tresse. Utredningen menade att de påbörja- de melodiradiosändningarna borde perma- nentas och förläggas till en särskild kanal, program 3. P3 skulle också ha utrymme för regionala program. Utredningen ansåg också att de båda andra kanalerna borde få utökade sändningstider. Som stöd för det sistnämnda förslaget hänvisades dels till vis- sa undersökningar rörande lyssnarvanor, dels — i fråga om program 2 — »till ange- lägenheten av att återställa den balans mel- lan olika programtyper inom det totala ut- budet som genom melodiradions tillkomst rubbats till nackdel för de seriösa och kul- turella programmen». En betydande ökning av sändningsutrymmet för den s.k. seriösa musiken föreslogs. P1 skulle vara radions huvudprogram, och i P2 borde ges plats främst för »kulturprogram», vilka specifi- ceras som »musik, teater, föredrag etc.». Enligt utredningen borde även skolprogram- men förläggas till denna kanal.

Dåvarande chefen för kommunikations- departementet tillstyrkte förslaget om etab- lerandet av en fast melodiradiokanal. Han ansåg även att den föreslagna differentie- ringen av de tre kanalerna var riktig (prop. 1964: 1 bil. 8).

Riksdagen beslöt i enlighet med försla- gen i propositionen (SU 1964: 9, rskr 1964: 105). Genom detta beslut om permanent— ning av P3-nätet etablerades melodiradion slutgiltigt.

I detta sammanhang bör påpekas att pi- ratsändningarna visserligen var den omedel- bara orsaken till att melodiradion infördes, men att även andra skäl kunde anföras. Önskemål från allmänhetens sida om till- gång till lätt musik under olika tidpunkter på dygnet var dokumenterade både genom Sveriges Radios publikundersökningar och genom Radio Luxemburgs och andra lik- nande sändares framgång även hos den svenska publiken. Sveriges Radio hade re- dan innan piratradiosändningarna påbörjats tagit upp frågan om sändningar av melodi- radiotyp med statsmakterna men inte tillde- lats medel för sådana.

Den förut nämnda programomläggningen år 1966 accentuerade den renodlingsprin- cip som beskrivits ovan. Pl fick en marke- rad tonvikt på det talade ordet. I renodling- en hade också vad som kom att kallas »mu— sikradion» — huvudsakligen förlagd till pro- gram 2 — sin betydelse. Musikradions pro- gramprinciper har beskrivits av program- direktören vid Sveriges Radio, Nils-Olof Franzén.1 Enligt denna beskrivning bjuder man under stora delar av dagen och kvällen sina lyssnare på ett kontinuerligt flöde av högklassig musik, självklart inte ett slags »kulturellt skval», utan stora konsertblock där olika musikgenrer är representerade i rik variation, tillsammans med operatöre- ställningar och program av musikbildande karaktär.

Antalet lyssnare varierar kraftigt mellan radions olika musikprogram. I de publik— undersökningar som kontinuerligt görs er— hålls lyssnarfrekvenser från 0 % för enskil- da »seriösa» musikprogram — vilket kan in- nebära upp till 70000 lyssnare — upp till 38 % (2,1—2,5 milj. lyssnare). Den senare uppgiften gäller melodiradions svensktopps— program på söndagstid.

Ljudradions sändningstid har ökat kraf- tigt under den senaste tioårsperioden, främst under 1960-talets första år. Budgetåret 1960 / 61 var sändningstiden för riksprogrammen ca 8500 timmar, budgetåret 1965/66 ca 15 500 timmar och budgetåret 1969/70 ca 17 000 timmar. Den största ökningen faller på den lätta underhållningsmusiken på

Tabell 3.1. Programstatistik för ljudradio 1.7.1969—30.6.197O

Källa: Sveriges Radios årsbok 1970

Antal Programtyp timmar Procent Musikavdelningen 2 722 15,3 Underhållningsavdelningen Kåseri med grammofon ] 987 11,1 Underhållningsmusik 37 0,2 Gammal dans 13 0,1 Blandad underhållnings- musik 98 0,5 Populärjazz 97 0,5 Ungdomsprogram av popkaraktär 400 2,4 Lätt grammofonmusik 4 935 27,7 Delsumma 10 289 57,7 Kultur— och samhälls- program 2 0411 11,4 Vuxenundervisning 559 3,1 Nyhetsredaktionen 1 116 6,3 Sport 401 2,2 Skolradio 405 2,3 Barnprogram (inkl. barn- och ungdomsteater) 458 2,6 Radioteater 236 1,3 Serieteater (inkl. barn- och ungdomsteater) 80 0,4 Underhållningsavdelningen Talad underhållning och blandad underhållning, serieproduktion och ungdomsprogram (blandprogram) 987 5,5 Övriga sändningar 1 2752 7,1 Delsumma 7 558 42,3 Totalt 17 847:) 100,0

1 Inkl. ca 52 timmar andlig grammofon- musik ” Inkl. ca 580 timmar nyheter ” Inkl. samsändningar de olika kanalerna emellan uppgick det totala antalet sändnings- timmar till 18 086

grammofon.

Den totala årskostnaden för musikavdel- ningen är f.n. ca 20,8 milj. kr. och motsva- rande kostnad för melodiradion är ca 20 milj. kr. Detta ger en kostnad per sändnings- timme om ca 7 700 kr. för musikradion och om ca 2 500 kr. för melodiradion.

Som framgår av tabell 3.1 föll närmare 60 % av ljudradions programproduktion budgetåret 1969/ 70 på musikprogram. Mu— sikavdelningens produktion — som avser kva-

1 Sveriges Radios årsbok 1964, s. 71.

Källa: Sveriges Radios årsbok 1970

Procent

Musiktyp P1 P2 P3 Totalt av totalt Andlig grammofonmusik 521 0,5 Musikavdelningen 848 1 875 2 723 26,3

Underhållningsavdelningen

Kåseri med grammofon 247 1 740 1 987 19,2 Underhållningsmusik 25 12 37 0,4 Gammal dans 7 6 13 0,1 Blandad underhållningsmusik 35 62 97 0,9 Populärjazz 97 97 0,9 Ungdomsprogram av popkaraktär 1 400 401 3,9 Lätt grammofonmusik 143 76 4 716 4 935 47,7 Summa 1 306 1 951 7 033 10 342 99,9

* Uppgift om fördelning på programkanal föreligger inte

lificerad musik — utgjorde cirka 15 % av det totala programutbudet. Något över en fjärdedel av det totala programutbudet föll inom »lätt grammofonmusik».

Fördelningen av musikutbudet på olika musikkategorier och dessas fördelning på de olika programkanalerna framgår av ta- bell 3.2. Härav framgår att den kvalifice- rade musiken (musikavdelningens produk- tion) svarade för ca en fjärdedel av det to— tala musikutbudet. Den lättare grammofon-

Tabell 3.3. Musikavdelningens vid Sveriges Radio produktion 1.7.1968—30.6.1969

Källa: Sveriges Radios årsbok 1969

Antal

Musiktyp timmar Procent Orkestermusik 376 14,6 Kammarmusik och

instrumentalsoli 256 10,0 Opera (från Kungl. teatern

och utländska scener) 225 8,8 Musikbildande program

(illustrerande musik- föredrag, frågetävlingar m. m.) 433 16,8 Seriös grammofonmusik

(innehåller alla genrer inom den seriösa musi- ken; häri ingår också programpunkterna Morgonklang och Musik- radions önskekonsert) 1 142 44,4 Jazz 130 5,1 Elektronmusikstudion 9 0,4

Summa 2 571 100 1

musiken upptog närmare hälften av musik- programmens totala tid. Anmärkningsvärt är, att närmare 70 % av det totala musikut- budet sänds i program 3.

Någon detaljerad redovisning för musik- radions produktion finns inte för budget— året 1969/ 70. En sådan redovisning för budgetåret 1968/ 69 finns emellertid. Den återges i tabell 3.3.

Grammofonmusik används enligt uppgift från Sveriges Radios musikavdelning vid merparten av de »musikbildande program- men». Detta innebär att över hälften av mu- sikavdelningens programproduktion gällde grammofonmusik under det i tabell 3.3 an- givna budgetåret. Någon uppgift om hur stor andel av ljudradions samlade musikut- bud som i regel faller på grammofon- eller annan fonogrammusik har inte stått att få. Under antagande av att omkring 60 % av musikavdelningens produktion även budget- året 1969/ 70 var grammofonmusik kan man dock av tabellerna 3.1 och 3.3 upp— skattningsvis ange andelen grammofonmu- sik av det totala musikutbudet budgetåret 1969/70 till omkring 85 % .

I en trebetygsuppsats i musikvetenskap1 redovisas vissa statistiska uppgifter rörande programproduktionen vid musikavdelning-

1 Giljam-Eriksson A., Holmberg L. och Tern— hag G.: Fin musik för fint folk; en undersökning om musikradion. Institutionen för musikve- tenskap vid Göteborgs universitet 1970. Stencil.

en för tiden den 1 oktober 1968 t.o.m. den 30 juni 1969. Den visar att den epok som är mest spelad -— mätt i spelad tid — är »wienklassicism, med Haydn, Mozart, Beet- hoven etc., ungefärlig tidsepok 1780—1820» (5. 35). Denna erhöll drygt 250 timmar, dvs. ungefär 16 % av all under perioden spelad musik. De sex vanligast förekommande mu- sikepokerna har tillsammans erhållit cirka 73 % av speltiden. Dessa epoker är, för- utom wienklassicism »”Sen— och nyroman- tik” samt ”nationell romantik”, ”högroman- tik”, ”atonal och tolvtonsmusik”, ”tidig ro— mantik” och slutligen ”högbarock'.

Den ”europeiska konstmusiken” har . . . erhållit omkring 90 % av tiden för mu- sikutsändningarna under den undersökta pe- rioden. Den övriga musiken, bestående av kategorierna ”egentlig folkmusik”, ”arrange- rad eller på annat sätt oäkta folkmusik”, ”klassisk utomeuropeisk folkmusik” samt ”jazz i vidsträckt bemärkelse”, erhåller om- kring 10 % av Speltiden.»

Man har även gjort en frekvenslista som anger det antal gånger ett verk från varje epok förekommit. Den visar för den under- sökta perioden i stort sett samma rangord- ning av musikepokerna som den typ som redovisats ovan. »De sex oftast spelade ka- tegorierna, som är samma som i listan med speltidsklassificeringen men inbördes om— kastade utgör tillsammans drygt 73 % av spelade verk. Omkring 92 % av verken till— hör den ”europeiska konstmusiken”» (s. 35).

Sveriges Radios utlandsprogram, som fi-

nansieras med allmänna skattemedel, distri- buerar — delvis med stöd av anslag från Kollegiet för Sverige-information i utlandet — band med svensk musik till utländska ra- diostationer. Utlandsprogrammet har till sig fått delegerad den rätt som beviljats Kollegiet för Sverige-information att på band överföra och mångfaldiga svensk mu- sik inspelad på kommersiella grammofon- skivor (och band). Rätten gäller ett år i tan get och är begränsad till länder utanför Europa. Utsändningen av band gäller såväl musik av underhållningskaraktär som musik av mer krävande natur. Inom Europa in- skränker sig den berörda verksamheten till en mindre distribution av grammofonskivor.

Utlandsprogrammet erhåller inte några bland i utbyte mot sin distribution av sådana till utländska stationer. Däremot finns inom den europeiska radiounionens ram ett orga- niserat utbyte av musikband för den all— männa verksamheten. Medlemsföretagen of- fererar band för fritt utnyttjande i andra länder, och de intresserade företagen väljer ur offerterna. Från Sveriges Radios sida går ut en offert varje kvartal. Den brukar om- fatta ca fem program. Det gäller nästan ute— slutande svensk musik. Enligt Sveriges Ra- dios erfarenheter sänds de enskilda pro- grammen av mellan 3 och 15 företag i den europeiska regionen. Därutöver förekom- mer också ett bilateralt utbyte av musik— band på initiativ av det ena eller andra före— taget i varje särskilt fall. Någon uppgift om i vilken utsträckning Sveriges Radio använ—

Tabell 3.4. Musikutbud totalt och per vecka i televisionskanalerna 29.11.1969—30.6.1970

Källa: Sveriges Radios årsbok 1970

Kanal 1 Kanal 2 Antal timmar Antal timmar Procent Procent av alla av alla Musiktyp Summa Per vecka sändningar Summa Per vecka sändningar Orkester- och kammarmusik 9,8 0,3 0,7 1,3 0,0 0,2 Vokalmusik 2,2 0,1 0,2 0,3 0,0 0,0 Opera, operett 4,6 0,2 0,3 — —— Balett 5,1 0,2 0,4 1,7 0,1 0,3 Musik, övrigt 16,9 0,2 1,2 2,4 0,1 0,3 Dans, övrigt 0,4 0,0 0,0 —— — Summa 38,9 1 4 2 8 5,7 0,2 0,8

der sådana band i programproduktionen har inte stått att få.

3 .5.3 Televisionen

Som framgått ovan sker Sveriges Radios musikutbud till övervägande delen i ljud- radion. Ingen av televisionskanalerna har någon särskild musikavdelning. De kan dock använda sig av företagets symfoniorkester.

Televisionens andra kanal började sina reguljära sändningar den 29 november 1969. Under perioden den 29 november 1969 — den 30 juni 1970 utgjorde de bägge tele- visionskanalernas sammanlagda sändnings- tid ca 2 400 timmar. Av dessa föll ca 45 timmar — omkring 1,9 % — på musik. Se närmare tabell 3.4 där musikutbudet i de båda kanalerna fördelats på olika typer av musik. Dessutom anges genomsnittlig sänd- ningstid per vecka under den angivna tids— perioden.

3.6 Elektronmusikstudion

Den 1 november 1969 övertogs Sveriges Radios elektronmusikstud'io av en stiftelse, Elektronmusikstudion (EMS). Stiftarna var Sveriges Radio, Musikaliska akademien samt Föreningen Fylkingens och Föreningen Svenska tonsättares stiftelse för elektronmu- sikalisk verksamhet (FylFST). Styrelseord- föranden i EMS tillsätts av Kungl. Maj:t.

Verksamheten finansieras huvudsakligen genom statsbidrag samt genom bidrag från Sveriges Radio, föreningen Fylkingen och STIM.

Stiftelsen strävar efter ett brett nordiskt och internationellt samarbete, dels inom det datatekniska och ljudtekniska området, dels med massmediainstitutionerna och de mind- re institutioner som arbetar med nya kon— taktmöjligheter med en församlad publik, dels med de olika forskningsinstitutionerna inom musikområdet och angränsande om- råden, dels med de större utländska studi— orna och inte minst med olika tonsättaror- ganisationer. Studion skall hållas öppen för alla intresserade, med eller utan traditio- nell utbildning. Den pedagogiska verksam-

heten tillmätes stor betydelse och kurser kommer i ökad omfattning att anordnas vil- ka till sin typ inte tidigare varit etablerade inom musiklivet.

Under hösten 1970 installerades en data- anläggning. Programmeringen för styrning av apparaturen beräknas bli klar hösten 1971. Studions kapacitet hänger samman med programmeringskvantiteten, dvs. en da- tamaskin är värdefullare ju större program- biblioteket är. Det är därför svårt att ange när EMS” fulla kapacitet har nåtts. Studions arbetsresultat — kompositionerna — finns till- gängliga dels på digitalband, dels på analoga band.

EMS har inte givit ut grammofonskivor. Man har heller inte f.n. planer på att göra det. Styrelsen har funnit att EMS inte skall syssla med uppgifter av distributions- eller förläggarkaraktär. Av detta skäl har något distributionsprogram för EMS inte diskute- rats. Det bör dock nämnas att Sveriges Ra- dio har givit ut tre grammofonskivor under benämningarna EMS-dokumentation 1, 2 och 3.

4. Utredningar och förslag som berör fonogramområdet

4.1. Föreningen F ylkingens förslag till statlig produktion av grammofonskivor

I januari 1965 inlämnades till dåvarande ecklesiastikdepartementet från Föreningen Fylkingen som ett led i ett långsiktigt hand- lingsprogram en promemoria avseende stat- lig produktion av grammofonskivor.

I promemorian redovisades inledningsvis de premisser förslaget byggde på. Man an- förde att samhället lägger ned betydande summor på musikalisk produktion som —- med beaktande av de nuvarande tekniska möjligheterna — distribueras på ett oeko— nomiskt och ineffektivt sätt. Man hävdade vidare att LP-skivan är ett fullgott musik- distributionsmedel; att LP-skivan som me- dium utnyttjas på ett ofullkomligt sätt, i stor utsträckning till följd av otillfredsstäl— lande ljudåtergivningsapparatur hos konsu- menterna — ett förhållande som i sin tur beror på bristande forskning och informa- tion; att framställningskostnaderna för en LP-skiva (exklusive inspelningskostnader, royalty och liknande avgifter samt omslag) endast var ca tre kr. per styck, försäljnings- priset 20—30 kr.; att en statlig produktion av grammofonskivor kräver relativt små inves- teringar, då skivtillverkningens olika mo- ment kan utföras av redan etablerade in- dustriföretag; att en tillfredsställande sprid- ning av värdefull musik på LP-skiva till skolor, bibliotek, den musikintresserade all- mänheten etc. bör säkerställas.

Fylkingen konstaterade vidare att den moderna LP-skivan av obräckbart material med riktig avspelningsutrustning har en praktiskt taget obegränsad livslängd. Fram- ställningstekniken har utvecklats snabbt och har nått en anmärkningsvärt hög nivå. Man ansåg att någon bättre metod för ljudåter- givning för massdistribution av inspelat pro- grammaterial inte var att vänta inom över- skådlig tid. Man påpekade också att LP- skivans användning inte enbart inskränker sig till musikåtergivning. Den kan bl.a även återge föredrag, dikter, teaterföreställ— ningar, intervjuer och pedagogiskt material av olika slag, exempelvis i språk- och mu- sikundervisning.

I valet mellan mono— och stereoteknik an- förde Fylkingen en rad skäl för att mono- skivan är att föredra. Förutom att stereo har sin bakgrund i kommersiella intressen (övergången från mono till stereo ger en ökad försäljning, den nya apparaturen är 50—80 % dyrare m.m.), erhålls också en försämring av ljudkvaliten (ökad ljudför- vrängning). Den större plasticitet 'i ljud— återgivningen som det hävdas att man er- håller genom stereo menade Fylkingen att man kan erhålla också genom monoåter- givning, förutsatt att högtalarna är konstrue- rade på ett visst sätt. En annan nackdel med stereoteknik jämfört med monoteknik, menade Fylkingen, är att själva lyssnar- fältet blir smalare.

Fylkingens avsikt är 1965 med rekom-

endationen var att stödja den avtagande produktionen av monoskivor och hejda — el- ler åtminstone ställa under diskussion — den ökade satsningen på stereo. Fylkingens al- ternativ till stereo var en bättre ljudkvalité hos monoapparaturen.

I en kommentar till promemorian som tonsättare Knut Wiggen, Fylkingen, tillställt oss konstateras att stereotekniken nu slagit igenom fullständigt och att det numera knap— past finns en mono-skiva att köpa i han- deln. I stället för att hejda stereoutveckling- en måste man nu inrikta sig på att försöka komma till rätta med stereotekniken. Lan— seringen av stereotekniken lyckades inte en- dast tack vare reklaminsatserna utan även därför att stereo i sig har effekter, som upp- skattas av publiken, även om dessa effek- ter förstör eller suddar ut vissa av musi- kens uttrycksmedel. Konklusionen var att publiken föredrar stereoeffekten framför be— varandet av dessa musikaliska uttrycksme- del.

När det gäller uppspelningsapparaturen framhöll Fylkingen i sin skrivelse att den tekniska kvalitén hos skivan normalt är myc- ket högre än hos de skivspelare den avspe— las med och de anslutna högtalarna. God- tagbara skivspelare finns i handeln, men de betingar ett pris av minst 600 kr. Den svagaste länken i återgivningskedjan ansåg Fylkingen vara högtalarna. Fylkingen an- såg att det ligger i öppen dag att en forsk- ningsverksamhet på dessa områden är nöd- vändig för att LP-skivans kapacitet skall kunna utnyttjas fullt ut. Därför föreslog Fylkingen att en forskningsavdelning an- knyts till den statliga organisation för in- spelning av grammofonskivor, som före- slogs i promemorian.

Fylkingen hävdade, att det nuvarande konsertväsendet är föråldrat, ineffektivt som distributionsmedel och för kostsamt. Med tanke på de tekniska reproduktionsmöjlig- heter som numera står till buds kan sam- hället ställa väsentligt större krav på musik- distributionens effektivitet. Det måste be- traktas som slöseri, menade man, att en mängd instuderingar kommer till använd- ning vid endast ett enda eller några få till-

fällen och förmedlas till allmänheten endast i en distributionsform. Principiellt borde de väsentliga delarna av musikverksamheten ar- kiveras på magnetofonband och, då så be- finns önskvärt, ges ut på grammofonskiva. Fylkingen önskade alltså en omstrukturering av konsertväsendet i syfte att anpassa det till de moderna distributionsmetoder som nu finns. Grammofonskiveutgivning borde, enligt Fylkingen, ingå som en reguljär del av det statligt stödda musiklivet.

Målet för inspelningsverksamheten borde vara en rik och differentierad repertoar på LP-skiva, inte minst med tanke på bl.a. skolornas, bibliotekens och studiecirklarnas behov. Verksamheten skulle enligt Fylking— en inriktas på ett allsidigt urval av ny och gammal svensk och utländsk musik av alla genrer: instrumental, vokal, elektronisk, konsertmusik och scenisk musik, orkester- verk, kammarmusik, verk för solo etc. Ur- valet, som enligt Fylkingen borde ske efter bedömning av angelägenhetsgrad och av kvaliteten på framträdandena, föreslogs bli anförtrott ett konstnärligt råd bestående av tre personer.

Fylkingen skisserade även en organisa— tionsmodell till ett statligt fonograminstitut som föreslogs få formen av en statlig stiftel- se eller ett statligt bolag. Organisationsför- slaget presenterades i fem punkter:

1. Central administration.

2. En inspelningsdetalj som upptar de framförda verken på magnetofonband. (Gra- vering, matrisering och pressning av skivor— na utlämnas till industrin. Fylkingen me- nade att man i ett senare skede kan över- väga inköp av graverings- och eventuellt också pressningsapparatur.)

3. En försäljnings- och distributionsavdel- ning, dels för LP-skivor, dels för uppspel- ningsapparatur, godkänd av det statliga or- ganet, inklusive serviceavdelning.

4. En forsknings- och informationsavdel-

ning. 5. Ett arkiv, som på magnetofonband samlar allt inspelat material — även så-

dana upptagningar som inte anses böra utges i skivform bör bevaras — och som kan färdigställa bandkopior t.ex. för in-

Slutligen presenterades en kostnadskalkyl för verksamheten. Den var baserad på en godtyckligt vald produktion av 100 LP- skivor (30 cm) per år i en genomsnittsupp- laga om 5 000 exemplar. Investeringarna vid starten skulle enligt förslaget uppgå till ca 500000 kr., personal- och driftskostnader 1,2 milj. kr. per år. Framställningskostnader— na för 500 000 LP-skivor beräknades i för- slaget till åtta år nio kr. per skiva. Detta skul- le medge ett försäljningspris i detaljhan- deln av elva år fjorton kr.

Vissa kommentarer till Fylkingens för- slag refereras i avsnitt 4.2 nedan.

4.2 Motion angående statligt stöd till svensk grammo jonskive produktion

I en motion till 1966 års riksdag (II: 782) framhölls att inspelning av svensk musik på LP-skiva hittills haft en blygsam omfatt- ning. Motionären (Nils Kellgren) framhöll att den största delen av den svenska mu- siken från J. H. Roman och fram till våra dagars tonsättare över huvud taget inte fanns tillgänglig på grammofonskiva.

I motionen nämndes vidare att försök att få en större skivproduktion av svensk musik till stånd har gjorts genom privata initiativ, genom Sveriges Radio och senast med statligt stöd genom rikskonsertverk- samhetens försorg. Motionären menade att det av dessa inspelningar framgår att Sverige väl kan hävda sig i den internationella kon- kurrensen, såväl vad gäller musikalisk som teknisk kvalitet.

Enligt motionärens mening har inte gram- mofonskivan någon större spridning i vårt land i jämförelse med vissa andra länder. Grammofonskivan kommer dock med all sannolikhet även här att hävda sig som ett viktigt hjälpmedel att tillgängliggöra musik för en bred allmänhet. Detta gäller inte minst skolan och musikpedagogiken. Biblio- teken kan också i allt större utsträckning förväntas bli försedda med diskotek.

Motionären tog också upp föreningen Fylkingens skrivelse till dåvarande eckle- siastikdepartementet år 1965 'i vilken skis-

seras en utveckling av den svenska gram- mofonskiveproduktionen i form av ett stat- ligt subventionerat bolag (se avsnitt 4.1). Den debatt som följde på föreningen Fyl- kingens skrivelse var enligt motionärens me- ning kontroversiell varför hela frågan bor- de bli föremål för ytterligare utredning. Härvid borde vissa juridiska och ekono- miska aspekter belysas ytterligare liksom frågan om grammofonskivans pedagogiska användning inom skolväsendet. Motionären hemställde slutligen om att riksdagen i skri- velse till Kungl. Maj:t skulle förorda till- sättandet av en utredning om statligt stöd till svensk grammofonskiveproduktion med särskilt beaktande av förslaget från För- eningen Fylkingen samt med skivproduk- tionen förknippade juridiska, ekonomiska och distributionstekniska aspekter.

Allmänna beredningsutskottet (1966: 17), som behandlade motionen, inhämtade ytt- randen från statens försöksverksamhet med rikskonserter, Sveriges Radio, STIM samt Grammofonleverantörernas förening.

Statens försöksverksamhet med rikskon- serter underströk i sitt yttrande vikten av att problemen omkring grammofonskivan, som en väsentlig men hittills relativt oprö- vad faktor inom musikdistributionen, upp- märksammas och hänvisade därvid till kon— sertbyråutredningens kommande ställnings- taganden.

STIM underströk i sitt yttrande nödvän- digheten av stöd till en större grammofonin- spelningsverksamhet av svensk musik. STIM framhöll att det förslag som Fylkingen framlagt, och som berörts i motionen, med tanke på föreningens allmänna målsättning huvudsakligen torde syfta till inspelningar av den allra nyaste musiken. Enligt STIM borde emellertid utgivningsrepertoaren få en större bredd. Man pekade på att det finns svensk musik av stort värde från 1500- och 1600-talen fram till våra dagar som inte är tillgänglig på grammofonskiva. STIM ansåg att en utredning borde till- sättas.

Sveriges Radio fann i sitt yttrande för- slaget om statligt stöd till svensk grammo- fonskiveproduktion synnerligen välmotive-

rat och att det var angeläget att det reali- serades snarast möjligt. Sveriges Radio an- förde vidare att man var intresserad av att medverka i en eventuell utredning för att söka finna en effektiv och realiserbar lös- ning av i motionen berörda problem. Som en provisorisk lösning i avvaktan på ut- redning föreslog Sveriges Radio att ett visst belopp skulle anslås till inspelningsverksam- het. Dctta skulle fördelas på institutioner, som genom tidigare inspelningsverksamhet dokumenterat intresse för detta för svensk musik så vitala område (rikskonsertorgani- sationen, STIM och Sveriges Radio).

Grammofonleverantörernas förening in- tog i sitt yttrande en annan ståndpunkt än de övriga remissinstanserna. Man ansåg att svensk seriös musik under senare år in- spelats i inte obetydlig omfattning såväl in- om landet som utomlands under medverkan av framstående konstnärer. Motionärens på- stående, att den största delen av den sven— ska musiken från Roman till våra dagar över huvud taget inte finns inspelad, an- sågs överdrivet, om därvid avsågs den från allmän synpunkt mest intressanta musiken. Inspelningen av större verk medför i regel mycket betydande kostnader, och dessa får vägas mot förutsättningarna att finna avsätt- ning för skivorna. Föreningen framhöll att enskilda bolag i många fall gjort inspel- ningar av olika svenska verk av högt mu- sikalist värde, trots att dessa inspelningar ur rent kommersiell synpunkt knappast va- rit attraktiva. Intresset för seriös musik — svensk och utländsk — i vårt land är jäm- förelsevis begränsad. Även de mest högtstå- ende inspelningar av sådan musik säljs i Sverige i relativt små upplagor i jämförelse med motsvarande försäljning i andra län- der.

Grammofonleverantörernas förening ställ- de sig vidare skeptisk till det i motionen åberopade förslaget från Föreningen Fyl— kingen. Man ansåg att de där skisserade arbetsformerna för ett statligt bolag inte föreföll grundade på praktisk erfarenhet. Inte heller ansåg man i förslaget anförda upplagor samt kostnader för produktion och distribution av skivor vara realistiska. För—

eningen tog också upp det samarbete som, för att främja inspelningar av svensk mu— sik, genom statens försöksverksamhet med rikskonserter försorg kom till stånd 1964— 1965 mellan olika intresserade parter (se avsnitt 3.3.4). Föreningen ansåg att det fanns anledning att nämnda verksamhet gavs tillfälle att fortsätta.

Avslutningsvis anfördes att de till för- eningen anslutna företagen sedan årtionden hade erfarenhet av inspelning och distri- bution av skivor såväl inom som utom lan- det och att man liksom tidigare var be- redd atti samråd med kompetent statligt or- gan verkställa inspelningar resp. distribution av aktuella verk. Man ansåg inte att be- hov förelåg av ytterligare utredningar på området utan föreslog att det tidigare nämn- da samarbetet skulle återupptagas.

Utskottet anslöt sig till de i motionen an- förda önskemålen om en utökad produktion och förbättrad distribution av grammofon- skivor. Utskottet hänvisade emellertid till konsertbyråutredningens prövning av frå- gan om grammofonskiveproduktion och där- med sammanhängande problem och den för— söksverksamhet på området som påbörjats inom statens försöksverksamhet med riks- konserter. Utskottet ansåg att konsertbyrå- utredningens betänkande borde inväntas. I enlighet härmed föranledde motionen inte någon åtgärd av riksdagen.

4.3 Kommittén för television och radio i utbildningen

I februari 1967 tillkallades sakkunniga för att utreda frågan om användningen av ra— dio och TV i utbildningsväsendet samt att planera och leda försöksverksamhet på om- rådet (kommittén för television och radio i utbildningen, TRU—kommittén).

I direktiven framhöll dåvarande depar— tementschefen att radio och TV i olika sammanhang visat sig lämpliga för under- visning. Den hittillsvarande verksamheten, i främsta hand bedriven av Sveriges Radios skolprogramavdelning, har varit utformad så att den kompletterat lärarledd undervis- ning. På senare tid har skolprogramavdel-

ningen också inriktat verksamheten mot en mera fullständig service som griper långt in i lärarnas undervisningssituation.

TRU har för sin försöksverksamhet byggt upp en produktionsenhet med egen teknisk utrustning.

Försöksverksamheten har utvecklats från att i första hand bygga på inspelning av program till planering och konstruktion av läromedelssystem, där utöver radio och TV andra medier integrerats enligt s.k. under- visningsteknologiska principer. I vissa fall har det lett till en begränsning av inslagen av radio och TV.

I anslutning till de speciella frågor som vi har att behandla kan det noteras att TRU inom ramen för sin försöksverksamhet velat underlätta utnyttjande av TRU:s program via band som ett alternativ eller komplement till direktmottagning. Genom lån av band på bibliotek — genom bibliotekens eller AV- centralernas bandnin g — kan man få tillgång till enstaka band, t. ex. om man missat sänd- ningstillfället, eller hela kurser, för studier oberoende av utsändningen eller för repe- tition. Bibliotekens resurser i detta avseende är dock f. n. små.

Möjlighet att köpa banden finns också. Detta alternativ torde i viss mån alltid vara aktuellt för att göra systemet flexibelt. I da- gens läge blir dock köp av bandkopior ganska dyrbart för den enskilde. I andra fall är möjligheterna till förvärv beskurna av resursskäl — försäljning förekommer endast till lärare o.d. TRU har därför som en komplettering till övriga former av distri- bution av ljudband, velat pröva formerna för en försäljning av ljudband baserad på en prissättning som enbart motsvarar TRU:s direkta utlägg för kopiering samt expedi- tionskostnader. Försäljningen avses främst rikta sig till enskilda men någon avgränsning synes här inte böra förekomma annat än vid en större beställning som uppenbarligen inte faller inom ramen för syftet med verk- samheten.

Resurserna för utnyttjande av videoband främst inom skolväsendet är f. n. under upp- byggnad. Enligt TRUzs bedömning är det mycket osäkert när s.k. TV—kassetter kan

komma till praktisk användning i större skala inom detta område. Utvecklingen är svår att förutspå också med hänsyn till den snabba utvecklingen på andra områden, t. ex. då det gäller användningen av datorer i undervisningen.

TRU-kommittén har föreslagit att utbild- ningsprogramenheten vid Sveriges Radio och TRU:s produktionsenhet slås samman till en ny enhet, fristående från Sveriges Radio (Produktionsresurser för tv och ra- dio i utbildningen, SOU 1971: 36). Vissa andra överväganden inom TRU refereras i avsnitt 6.1.4.

4.4 1969 års radioutredning

I juni 1969 tillsattes av dåvarande chefen för utbildningsdepartementet en kommitté med uppgift att utreda frågan om ökat sändningsutrymme i ljudradion för utbild— nings— och informationsändamål m. m. (1969 års radioutredning).

I direktiven konstaterade departements- chefen att ljudradion, trots den centrala roll som TV kommit att inta, fortfarande har en viktig uppgift bland massmedierna. Så kom- mer t. ex. radion även i framtiden att i järn— förelse med TV att inneha en dominerande roll som musikförmedlare. Radion kommer även efter det att TV 2 byggts ut att kunna ha ett rikare programutbud än vad som kan bli aktuellt för TV:s del. De relativt låga produktionskostnaderna för radioprogram möjliggör, utöver program för stora lyssnar— kategorier, produktion som är anpassad för speciella intresseriktningar och informations- behov. Ökningen från år 1955 av sändnings- tiden har främst tagits i anspråk av lätta musikprogram, melodiradiosändningarna. Ökat utrymme har också kunnat beredas även andra delar av den allmänna program— verksamheten, såsom musikradion, kultur— och nyhetsprogram av olika slag, språkun- dervisning för vuxna och andra radiokurser. Skolradion har också fått ökade sändnings- möjligheter såväl på riks- som regionplanet.

Departementschefen konstaterade vidare att det alltjämt föreligger programbehov som endast delvis torde kunna tillgodoses inom

ramen för nuvarande sändningstid. Behovet av att etermedier i större utsträckning än tidigare tas i anspråk för utbildnings- och bildningsändamål framhölls av 1960 års radioutredning. De krav som ställts på samhället i fråga om information till all- mänheten har vuxit i samma mån som sam— hällets åtaganden har vidgats och den en- skilde medborgarens rätt till aktiv upplys- ning om sina valmöjligheter betonats. För- hållandet har uppmärksammats i en rad utredningsbetänkanden rörande social upp- lysning, konsumentupplysning, statlig publi- cering och statlig information. En stor del av denna information lämpar sig för re- gionala eller lokala sändningar. Statsmakter- na har betraktat utbyggnaden av Sveriges Radios distriktsorganisations resurser som en angelägen uppgift.

I fråga om radions, i jämförelse med TV, dominerande ställning som musikförmedlare hänvisade departementschefen till de möjlig- heter i fråga om ljudåtergivning som stereo- tekniken erbjuder. Ännu så länge kan stereo— sändningar i vårt land endast anordnas på provisorisk basis. Med hänsyn till det växande intresset för stereofoni blir emeller- tid frågan om reguljära stereofoniska pro- gramsändningar alltmer aktuell.

Radioutredningen har ännu inte funnit anledning att behandla fonogramfrågor. Som nyss framgått kan emellertid utred- ningsarbetet få viss betydelse för den eter- burna musikdistributionen och musikbild— ningsverksamheten.

4.5. TOR:s förslag »Orkesterorganisationen i Sverige m. m.»

Den 16 december 1968 inlämnade Teater— )ch orkesterrådet, TOR — numera Teater- och musikrådet, TMR — till statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet ett för— slag till orkesterorganisation i Sverige m. m.

TOR konstaterade inledningsvis att orkes— terfrågorna inte kan behandlas avgränsade från musiklivet och samhället i övrigt. TOR ansåg sig bl. a. böra ägna stor uppmärksam— het åt massmediernas roll i musiklivet samt åt frågor som rör samverkan mellan olika

distributionsformer; a ena sidan den tradi- tionella estradkonserten, å andra sidan mu- sikutbud genom elektroniska media.

TOR framhöll vidare att Sveriges Radios verksamhet utan tvivel betytt mycket för att bredda musikintresset och musikkonsumtio— nen i landet. Den enskilde individen har, oberoende av bostadsort, fått möjlighet till kontakt med praktiskt taget alla slag av musik genom radions verksamhet. TOR påpekade att Sveriges Radio gjort en betydel- sefull insats när det gäller presentation av samtida musik, bl. a. genom att direkt beställa nya verk av svenska tonsättare. Med hjälp av grammofonskivor och genom överföring från andra radioföretags kon— serter har det inhemska utbudet komplette- rats och Sveriges Radio har därigenom kun- nat bjuda på en mycket stor och rikt varie- rad repertoar.

Beträffande TV ansåg TOR att man kan notera nya programformer av kontaktska- pande slag, bl. a. reportage från orkester- repetitioner samt framträdanden av beröm- da solister som själva kommenterat den musik de spelat.

Vid sidan av radio och TV har grammo- fonskivan i takt med utvecklingen av LP- och stereotekniken kommit att spela en allt viktigare roll för distribution av musik i oftast högklassigt utförande. Också ton- bandet har på senare år blivit en väsentlig faktor i detta mönster. Genom bandupp- tagningar av exempelvis radiokonserter är det numera möjligt för privatpersoner att skaffa sig ett omfattande musikarkiv.

TOR behandlade också musikbehovet och konstaterade att utbudet på estrad- konserter är större än efterfrågan. En sektor anses dock utgöra ett undantag, nämligen skolkonserterna. Här är utbudet för litet och alltför schablonartat, även i orkesterstäderna. Alla barn nås inte kon- tinuerligt.

I fråga om distribution av musik genom massmedier anförde TOR vidare att radio och TV dels kan sprida musik som fungerar som estradkonserter och dels musik som görs direkt i studio för att träffa lyssnaren eller tittaren vid apparaten utan förmedling

av närvarande publik och utan försök att skapa »konsertatmosfär» .

Estradkonserter kan via radio och TV sändas direkt eller bandas för senare distri- bution. Det är viktigt att största möjliga mångfald åstadkoms. I radio och TV med dess livliga internationella utbyte och omfattande användning av grammofonskivor blir givetvis också kvalitetskravet speciellt accentuerat. Även i denna fråga är det därför nödvändigt att skapa eller främja stor variation i fråga om ensembler, deras storlek och konstnärliga profil. Här finns möjlighet för lokala ensembler att via radio och TV erhålla nya publikkontakter. Ett brett och livligt utbyte av detta slag ansåg TOR hittills i stor utsträckning har för- svårats av den i och för sig förklarliga dominans som Sveriges Radios symfoni- orkester fått.

TOR framhöll att den elektroakustiska reproduktionen av levande musik är ett viktigt komplement till utbudet av estrad- konserter. Sådan musik kräver oftast upp- repade åhöranden innan dess värden fram- träder helt och övertygande för lyssnaren. Grammofon— och tonbandsupptagningar ger därför ovärderliga möjligheter till ett indi- viduellt anpassat musikstudium.

TOR hävdade i enlighet härmed att det är av stor betydelse att grammofoninspel- ningar görs ännu lättare tillgängliga i syn- nerhet i fråga om nyare och ovanligare verk. Sådana inspelningar skulle vara ytterst värdefulla komplement till såväl estrad- som radio- och TV-konserter.

TOR ansåg att det bör vara en angelägen- het för samhället att i dessa avseenden för- bättra kulturutbudet, t. ex. genom grammo- foninspelningar i statlig regi enligt de linjer som redan prövats av Institutet för riks- konserter. En åtgärd som enligt TOR kunde tjäna till att fördjupa musiklivet lokalt vore att alla estradkonserter togs upp på band. Dessa skulle sedan kunna förvaras på resp. orts bibliotek, där intresserade konsertbesö— kare fick möjlighet att återuppleva musiken och studera den närmare med tillgång till notmaterial och litteratur.

Dessa inspelningar skulle troligen inte nå

den perfektion som eftersträvas vid gran- mofoninspelningar. De skulle i gengäld få ett dokumentärt intresse och också vara viktiga hjälpmedel i det svenska musk- livets interna information. TOR understrik också angelägenheten av att olika svensra orkestrar och ensembler får tillfälle att göra grammofoninspelningar under idealiska stu- dioförhållanden, så att de verkligen krn dokumentera sin konstnärliga kvalitet o:h därigenom dra till sig ett ökat lyssnarintres- se.

TOR såg det vidare önskvärt att konse:t- salar utrustas så, att de kan förmedla den musik som nu i ökad utsträckning skrivs för direkt återgivning i högtalare i konsert— salar med speciell utrustning och bestämia akustiska egenskaper. Musikutövning i hern- miljö blir i allt större utsträckning musiklyts— ning via högtalare. Lyssnarens möjligheter att uppleva denna musik på ett riktigt sätt blir följaktligen beroende av vilken hög- talarutrustning han har. Det borde enligt TOR vara en angelägen uppgift för olika musikvårdande organ att på skilda sått medverka i utvecklingen på detta område, så att kvalitativt högtstående och samtidigt pts- billiga högtalare kan göras tillgängliga för den musikintresserade allmänheten.

Vad gäller distributionen av musik konsta- terade TOR att de olika distributionsvägarna måste bringas att samverka till en helhet. De måste ses som ett komplement till varandra. Även om moderna medier har praktiska fördelar och större räckvidd än estradkon- serten är det, framhöll TOR, självklart att den »levande konserten» måste utveckhs jämsides med massmediernas musikspricl- ning. Härigenom finns möjlighet att åstad— komma en rikare mångfald i musikupp- levelsen samt till att avsevärt bredda möjlig- heterna till konstnärlig konkurrens, såväl för tonsättare som för artister.

4.6. Dataarkiveringskommittén

Dåvarande chefen för utbildningsdeparte- mentet tillkallade år 1967 en utredning med uppgift att bl.a. undersöka problemen i samband med arkivering av den moderna

m_s- .. . ... .. ....

informationsbehandlingens databärare (da- taarkiveringskommittén). Enligt utredning- ens direktiv skall arbetet »i första hand av- se arkivfrågorna för databärare inom riks- arkivets huvudsakliga verksamhetsområde, dvs. den statliga förvaltningen. Med hänsyn till den mycket omfattande bild- och ljud— upptagning, som sker i annat sammanhang, främst inom Sveriges Radio, och den bety- delse detta material har för forskningen, bör utredningen i samråd med Sveriges Ra- dio även redovisa de problem och rekom- mendera de åtgärder som ur arkiveringssyn- punkt kan föreligga för sådana samlingar av ljud— och bildupptagningar hos Sveriges Radio, som är av betydelse i föreliggande sammanhang» .

Dataarkiveringskommitténs uppgift är alltså att i samråd med Sveriges Radio före- slå regler och metoder för arkiveringen av det unika material som finns hos Sveriges Radio och andra institutioner. Det gäller att utreda vilka tekniska metoder som är mest lämpliga för att bevara materialet för fram- tiden (nuvarande tekniska medier kräver en komplicerad och kostsam arkivvård) och vilka gallringsregler som skall tillämpas. Ef- tersom Sveriges Radios ljud- och bildupp- tagningar finns inspelade på olika ur arkiv- synpunkt oprövade medier har dataarkive- ringskommittén genom statens provningsan- stalt börjat låta undersöka deras arkivbe- ständighet. Detta utredningsarbete gäller i första hand film och ljud- och bildband. Kommittén är emellertid även intresserad av andra medier såsom grammofonskivan och de nya kassettsystemen.

I sin remiss angående kungl. bibliotekets m.m. förslag till anslagsäskanden för bud- getåret 1970/71 framhåller statskontoret att praktiska skäl talar för att dataarkiverings- kommittén även övertar frågan om national- fonotekets framtida ställning och uppgifter liksom samverkansmöjligheterna mellan skil— da institutioner på detta område.

4.7 M usikhistoriska museets planer

Den 18 december 1968 överlämnade mu- sikhistoriska museets styrelse till byggnads

styrelsen en promemoria angående lokal- program för museet vid överflyttning till nya lokaler.

Man framhöll i skrivelsen nödvändighe- ten av att museet i framtiden planeras som ett ljudande museum och får funktionen av ett utåtriktat musikcentrum. Verksamheten skall erbjuda varierande möjligheter till mu- sikstudium och musiklyssnande och dess- utom fungera som servicecentral för hela landet och kunna förse exempelvis skolor, bildningsförbund och enskilda med gram- mofonskivor, bandinspelningar, diapositiv, bilder och musiklitteratur samt studiemate- rial med eller utan anknytning till museets vandringsutställningar. Vidare bör museet liksom tidigare anordna konserter med ton- vikt på uppförandepraxis och ovanliga gen- rer samt andra musikaktiviteter, delvis med speciell inriktning på barn och ungdom. I planerna ingår även en ljudbar med hör- lurssystem för alla slag av musik.

För att kunna erbjuda ovan nämnda ser- vice behöver museet bl. a. en studio med skiv— och bandspelare för kopiering, mix- ning och montage samt i anslutning till kon- sertsalen apparatur för inspelning och av- spelning. Såväl de planerade forskarrummen som sammanträdesrummet och ljudbaren behöver skiv- och bandspelare, och i ut- ställningsavdelningarna fordras apparatur för koordinerad ljud-bild-återgivning, band- spelare för musikåtergivning vid visningar, en flerkanalig bandspelare för demonstra- tion av symfoniorkesterns stämgrupper samt ett antal lätta kassettbandspelare med hör- lurar för inspelade kommentarer på olika språk för enskilda besökare. För vandrings- utställningarna krävs bandspelare med så- väl högtalare som hörlurssystem och med möjlighet till samordning med bildprojek— tor.

Museets planer är en illustration av det vidgade användningsområde fonogrammen kan komma att få i de allmänna musikin- stitutionernas verksamhet.

4.8 Nordiskt musiksamarbete

Under 1960-talet har en mängd förslag och initiativ för ökat nordiskt musiksamarbete

tagits. Inom Nordiska rådet har t. ex. fram- ställts förslag om ökat samarbete mellan de nordiska operateatrarna och ökat samarbe- te inom musikterapin. Sedan år 1965 har Nordiska rådet tre gånger utdelat det nor- diska musikpriset om 50 000 danska kr. Den nordiska kulturfonden, som upprätta- des år 1966 på rekommendation av Nor- diska rådet, bidrog med ett anslag om ca 275000 danska kr. till inspelning av fyra LP-skivor med musik från de nordiska mu- sikdagarna i Stockholm år 1968. Kultur- fonden har också anslagit medel till inspel- ning och registrering av de nordiska vis— arkiven och till försöksverksamhet med år- liga nordiska tävlingar för unga instrumen- talister och sångartister. Vidare har fonden ställt medel till förfogande för beställnings- verk av nordiska kompositörer varigenom nordiska musikinstitutioner uppmuntrats att beställa musikverk av kompositörer i andra länder. Initiativen till musiktävlingarna och systemet med beställningsverken liksom andra initiativ har tagits av Nordiska kul- turkommissionen. Under 1970-talet kommer troligen bidrag på en mer permanent bas att ges för inspelningar i syfte att från år till år ge en bild av den nya nordiska musiken.

Inom ovan nämnda organ har även andra förslag och initiativ tagits syftande till ett ökat nordiskt musiksamarbete. Sådant sam- arbete förekommer också inom och genom andra institutioner som Nordisk komponist- råd, Nordisk kirkemusikråd (ursprungligen grundat år 1961 och omorganiserat år 1966), Nordisk Musikpedagogisk Union, Nordisk konservatorieråd (grundat år 1964) och Stif- telsen Hässelby, som bl. a. arrangerar de nordiska kammarmusikdagarna varje år.

I Danmark, Finland, Norge och Sverige finns nämnder för nordiskt musiksamarbete, med uppgift att dra upp riktlinjer för stöd av nordiskt samarbete inom musikområdet. Den första nämnden bildades i Sverige år 1959 medan de övriga nationella nämnder- na tillkommit senare. Till en början inrikta- des arbetet på att stödja musik- och före- läsn'ingsturnéer men på senare år har nämn- derna i högre utsträckning inriktat sig på samnordiska projekt som konferenser och

publikationer. Sedan år 1968 publicerar den svenska nämnden en skrift, Nomus Nytt, som informerar om det nordiska musklivet. Nämnderna har hos Nordiska kulturfonden ansökt om anslag för upprättande av ett centrum för nordisk musikinformation.

Av de förslag till ökat nordiskt musik- samarbete som framkommit under senare år är i detta sammanhang det medlemsför- slag som väcktes till Nordiska rådets sjut- tonde session år 1969 (A 212/ k) av intresse. Förslagsställarna hemställde om att rådet ville rekommendera regeringarna i de nor- diska länderna att utreda möjligheterna för ett ökat nordiskt musiksamarbete genom stöd åt produktion och distribution av nor- disk musik på grammofonskiva.

I medlemsförslaget konstaterades att det i dag är mycket svårt att i ett nordiskt land kunna köpa en inspelning gjord i ett annat nordiskt land. Anledningen härtill såg man i att skivbolagen har en enorm skivutgiv- ning där den seriösa musiken endast ägnas sporadisk uppmärksamhet. Problem med la- gerhållning o. (1. gör att konstmusiken blir lidande på bekostnad av den mera lättsålda underhållningsmusiken. En annan brist an- såg man vara att det ofta är svårt att få fram nypressningar av redan slutsålda skiv- utgåvor. Man pekade också på att endast en mindre del av den nordiska musiken finns inspelad på skiva.

Likaså är informationen inom Norden om vad som produceras och finns inspelat på grammofonskivor av nordisk musik mycket bristfällig. Reklam och liknande upplysning förekommer blott i blygsam skala. Den svenska Nämnden för nordiskt musiksam- arbete startade år 1968 — som ovan nämnts — en skrift, Nomus Nytt, med information om musikaktiviteter i Norden. Förslagsstäl- larna ansåg att ytterligare åtgärder i detta hänseende dock torde vara erforderliga för att vidga det nordiska musikutbytet.

Vidare berördes Nordiska kulturkommis- sionens tidigare nämnda initiativ till en ad- ministrativ ordning på nordisk bas för be- ställning av musikverk samt ett förslag rö- rande grammofonskivor med nordisk musik och kommentarer av tonsättarna själva. Mo—

tionärerna ansåg att beställning av nya nor- diska musikverk skulle kunna kombineras med en gemensam nordisk utgivning av in- spelningar av verken.

I medlemsförslaget pekade man dessutom på möjligheten att det nordiska samarbetet skulle kunna ske via ett gemensamt nor- diskt organ som, förutom att med stöd av anslag skulle kunna inköpa förefintliga in- spelningar av nordisk nyare musik, skulle kunna ta initiativ till ompressningar och ny- inspelningar och ombesörja distribution av referensexemplar till bl. a. diskotek och musikhögskolor.

Samtliga remissinstanser gav stöd åt med- lemsförslagets hemställan till regeringarna om ett ökat nordiskt musiksamarbete. Av vissa remissyttranden framgick, att de be- gränsade skivupplagorna och de höga in- spelningskostnaderna ofta har ställt hinder i vägen för en mera omfattande utgivning av nordisk musik på skiva. Som en lösning på problemet såg man att inspela orkestrar- nas ordinarie repertoar av nordisk musik på skiva eller band för att sålunda undvika kostnaderna för särskilda repetitioner före en skivupptagning, vilka inverkar fördyran- de på skivproduktionen.

Flertalet remissinstanser gav uttryck för behovet av en effektivare information om nordisk musik. Marknadsföringen av gram— mofonskivor med nordisk musik skulle kunna ske i samarbete med internationella företag, vilkas kataloger har större sprid- ning än de nordiska produktionsbolagens. Möjligheten att via radio och TV öka den internordiska informationen om grannlän- dernas musik framhölls också. Program med presentation av nordiska tonsättare kunde produceras nationellt och sedan ut- bytas mellan de olika radiobolagen. Några remissinstanser tog upp bibliotekens bety- delse för spridning av kännedom om nor- disk musik. För undervisningens vidkom— mande önskade några av remissinstanserna ett ökat antal inspelningar av nordisk musik. Beträffande stödåtgärderna till produktion av grammofonskivor framhöll några remiss- instanser statliga produktionsbidrag som en tänkbar form. Ett särskilt organ borde då

skapas med vissa administrativa funktioner i detta avseende. Några remissinstanser före- slog också inrättandet av ett samnordiskt organ för bl. a. planering av utgivningsverk- samheten rörande nordisk musik. Även för- slag om tillsättande av ett oavhängigt funge- rande nordiskt produktionsbolag framkom.

Vid utskottsbehandlingen av frågan bi- träddes remissinstansernas åsikt, att ett fas- tare organiserat musiksamarbete öppnar nya möjligheter att intensifiera den nordiska in- formationen samt att tillmötesgå den inter— nationella efterfrågan på nordisk musik. Vad gäller den internordiska informations- verksamheten framhöll utskottet särskilt ra- dions och TV:s betydelse. Beträffande pre- sentationen av nordisk musik för en bredare internationell publik nämnde utskottet det av vissa remissinstanser framförda förslaget om att marknadsföra nordiska inspelningar i samarbete med internationella företag i grammofonbranschen, varvid den nordiska produktionen skulle beaktas i kataloger med stor utomnordisk spridning.

Genom statsunderstödd produktion skulle helhetskostnaderna för framställning av grammofonskivor kunna skäras ned, vilket skulle inverka förmånligt på marknadsfö- ringen av grammofonskivor. Enligt utskot- tet borde i anledning härav former skapas för beviljande av statliga produktionsbidrag till inspelning av nordisk musik. Utskottet framhöll dock att detta bör ske utan att in- skränkningar görs av de privata bolagens handlingsfrihet. Tillskapandet av ett system för fördelning av statsbidrag är emellertid förenat med betydande svårigheter och frå- gan bör därför enligt utskottet bli föremål för ytterligare utredning. Denna fråga bör utredas i nära samarbete med den svenska konsertbyråutredningen och den av ministe- riet for kulturelle anliggender i Danmark initierade undersökningen om utgivning av dansk musik på skiva. Utskottet underströk också möjligheten att upptaga orkestrarnas ordinarie reportoar på band eller skiva, vil- ket skulle ge lägre kostnader. Ur undervis- ningssynpunkt ansåg utskottet det viktigt att frågan om utgivning av en representativ se- rie nordisk musik, omfattande även äldre

verk, behandlas, då brister f.n. föreligger i undervisningen vad gäller inspelat mate- rial.

Nordiska .rådet antog med anledning här- av en rekommendation av följande lydelse: »Nordiska rådet rekommenderar regering- arna att utreda möjligheterna för ett ökat nordiskt musiksamarbete vad gäller infor- mationen om samt produktionen och distri- butionen av nordisk musik på grammofon- skiva samt att därvid beakta behovet av statsunderstöd till denna produktion». (Re- kommendation nr 18/1969.)

Regeringarna i Norden har enats om att Danmark skall vara koordinerande land i denna fråga. Danmarks regering (ministe— riet for kulturelle anliggender) meddelade i december 1969 att den givit den danska Nomusnämnden (udvalget for nordisk mu- siksamarbete) i uppdrag att utreda de av Nordiska rådet aktualiserade frågorna med utgångspunkt i de nationella utredningar som föreligger eller pågår. I oktober 1970 har den danska nämnden & samtliga nämn- ders vägnar avgivit en skrivelse i vilken föl- jande föreslås:

»Udvalgene for nordisk musiksamarbejde kan anbefale, at der nedsaettes en faelles- nordisk komité, bestående af et medlem fra hvert af de nordiske lande og udpeget af de nordiske Nomusudvalg.

Komitéen skal have til opgave 1) At udarbejde og ajourfore et katalog over vassentlig nordisk musik, der forelig- ger kunstnerisk og teknisk forsvarligt ind- spillet på grammofonplade.

Vaerkerne bor opdeles i to hovedafsnit, nemlig i en epoke omfattende komponister, hvis livsvzerk i al vassentlighed var afsluttet för 1940, og perioden herefter.

2) At varetage indspilningen af vaasent— lige nordiske musikvmrker, som ikke fore- ligger tillfredsstillende indspillet.

Udvalgene latgger vagt på, at katalogets udarbejdelse og de lobende indspilninger sker i naert samarbejde med de nordiske radiofonier. Distributionen af grammofon- pladerne bör ske på nationalt plan gennem eksisterende distributionskanaler.

Projektet forudsaztter en årlig stötte på

Udvalgene skal foreslå, at der gennem re- geringerne i de nordiske lande, eventuelt af Nordisk Kulturfond, stilles midler til rådig- hed til at muliggore en oprettelse af ko- mitéen, og til at denne kan foretage ind- ledende droftelser med radiofonierne, de nor— diske musikerforbund og grammofonselska— berne samt de forskellige distributionskana- ler, således at denne szettes i stand til at fremkomme med helt konkrete forslag til komitéens nordiske grammofonpladekatalog og fremtidige indspilninger samt den hertil knyttede informations- og distributionsvirk— somhed, ledsaget af et budget for komitéens. hele virksomhed, forelobig for en 3-årig pe— riode.

Belobet onskes hovedsagelig til dzekning af de med forarbejdet npdvendige rejse- udgifter og kan ansaettes til 25000 dans—— ke kr.»

4.9 Nordisk kommitté för översyn av den" upphovsrättsliga lagstiftningen

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29' juni 1970 har chefen för justitiedepartemen- tet i samråd med företrädare för regering- arna i Danmark, Finland och Norge tillkal— lat sakkunniga för att verkställa en översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen.

I sina direktiv till kommittén erinrade- chefen för justitiedepartementet om att en särskild inom justitiedepartementet tillsatt" arbetsgrupp i två promemorior (justitiede- partementet 1969: 28 och 1970: 1, stenciler) lagt fram förslag om vissa ändringar i lagen, om upphovsrätt till litterära och konstnär- liga verk (URL) och lagen om rätt till foto-- grafisk bild (Fotol). Förslagen syftar bl. a. till att möjliggöra Sveriges anslutning till' den i Stockholm år 1967 reviderade Bem- konventionen för skydd av litterära och- konstnärliga verk. (URL har sedermera änd- rats på vissa punkter. SFS 1970: 488.)

Departementschefen framhöll att till följd' av den utveckling som ägt rum bl. a. på det tekniska området efter den nuvarande upp- hovsrättslagstiftningens tillkomst ett behov har framträtt till att nu företa en mera all-

—=—_a._..s____:...— _

män översyn av denna lagstiftning. Med hänsyn till lagstiftningens samnordiska ka- raktär är det naturligt att en sådan över- syn sker i nordisk samverkan. Enligt direk- tiven bör dock en revision av den upphovs- rättsliga lagstiftningen inte syfta till stora nydaningar på området; de huvudprinciper som präglar de nuvarande lagarna bör allt- jämt vara vägledande.

Som antytts ovan är en av kommitténs huvuduppgifter att framlägga förslag till så- dana ändringar i upphovsrättslagstiftningen som erfordras för att denna skall bringas i takt med den snabba tekniska utveckling som ägt rum under det senaste årtiondet och som alltjämt pågår. Departementsche- fen nämner i direktiven bl.a. de problem som uppkommer genom den tilltagande an- vändningen av inspelningsapparater (band- spelare, magnetofoner m.m.). Rätten att mångfaldiga skyddade verk för enskilt bruk gör det möjligt att med hjälp av inspel- ningsapparater göra egna inspelningar av skyddad musik. Detta kan enligt departe- mentschefen tänkas leda till en nedgång av försäljningen av grammofonskivor. De pro— blem som sammanhänger härmed bör enligt direktiven undersökas närmare av kommit- tén.

Kommittén har även att ta upp rätten till att inom undervisningsverksamhet för tillfälligt bruk framställa exemplar av of- fentliggjort verk genom ljudupptagning.

Enligt departementschefen är även de i URL reglerade s.k. angränsande rättigheter- na i behov av viss översyn. Enligt URL föreligger vid framförande av grammofon- musik i radio och television rätt för fram- ställaren och utövande konstnärer att er- hålla ersättning. Redan vid lagens tillkomst övervägdes möjligheten att utsträcka rätten till ersättning till att omfatta allt slags of- fentlig återgivning, men det ansågs försik- tigast och lämpligast att till en början be- gränsa ersättningsrätten till framförande i radio och television och att vid senare till— fälle överväga en eventuell utvidgning till andra typer av offentliga framföranden. Det synes lämpligt att även denna fråga över- vägs under utredningsarbetets gång och i

samband härmed också frågan om behörig- heten att framställa ersättningsyrkande av här avsett slag, framhöll chefen för justitie- departementet.

Som tidigare nämnts har chefen för ut— bildningsdepartementet med anledning av framställning från STIM år 1968 och skri— velse från riksdagen år 1969 hänskjutit till 1968 års litteraturutredning och oss att i samråd behandla vissa upphovsrättsliga frå- gor sammanhängande med bibliotekens öka- de utlåning av musikalier. Vi har i skrivelse till litteraturutredningen den 26 april 1971 framfört våra synpunkter i denna fråga.

5. Den svenska fonogrambranschen

5 .1 Produktion

5.1.1 Producentstruktur

Den internationella sammanslutningen av inspelningsbolag, the International Federa- tion of the Phonographic Industries (IFPI), har närmast till syfte att tillvarata bolagens intressen gentemot tonsättare, musiker och musikförlag och deras organisationer. I den svenska gruppen av IFPI ingår f. n. 14 in- spelningsbolag.

År 1958 var tolv inspelningsbolag repre- senterade i svenska gruppen av IFPI. Sam- manlagt räknade man då med att det i lan- det fanns ett tjugotal inspelningsbolag. Bo— lagen utanför IFPI:s svenska grupp var små företag, ofta av kort livslängd och med mycket liten marknadsandel. Under 1960- talets senare del har antalet inspelningsbo- lag ökat kraftigt. Enligt bedömningar av nationalfonoteket och av Sveriges Radios grammofonarkiv finns det f.n. över 100 inspelningsbolag i landet. De flesta är dock små. Många producerar endast ett fåtal in— spelningar innan de läggs ned. Årligen till- kommer ungefär ett tjugotal nya inspelnings- bolag medan nedläggningen troligen är av ungefär samma storleksordning. En del av dessa mindre inspelningsbolag är belägna utanför Stockholm och har ofta en produk- tion med lokal anknytning. Ett antal bolag är inriktade på en religiös repertoar.

Samtidigt med att en ökning av antalet

små inspelningsbolag ägt rum har en kon- centration skett bland de större bolagen. I dag dominerar tre till fyra stora bolag inom IFPI-gruppen den svenska fonogrambran- schen. Då det i Sverige inte existerar något fristående grosshandelsled inom handeln med fonogram utförs distributionen av in- spelningsbolagen själva. De stora bolagen är vanligen förbundna med utländska bolag antingen via generalagentavtal eller kon- cernförhållanden.

Antalet matrisverkstäder och presserier i landet var i början av 1960-talet omkring fem. Det nuvarande antalet kan uppskattas till femton år tjugo.

Flera företag har bildats för framtida pro- duktion av TV-kassetter. Ett av dem — Svenska TV-kassett AB — är delägt av sta- ten. Övriga intressenter i detta bolag är svenska kommunförbundet och Kooperativa förbundet. Bolagets uppgift på kort sikt är att göra detaljerade tekniska och kommer- siella bedömningar av hur TV-kassetterna bör exploateras i Sverige.

Fackmän bedömer att TV-kassetter kom- mer att introduceras på den svenska mark- naden inom ett par år. Det finns anledning att vänta att försäljningen till en början främst kommer att gälla läromedel avsed- da för storförbrukare.

5 .1.2 Tillverkning av grammofonskivor

Tillverkningen av grammofonskivor tillgår i korthet på följande sätt. Vid inspelningen

tas ljudet upp på band. Via graververk överförs det sedan på en lackskiva (matris- 1ack). Från lackskivan framställs på galva- nisk väg en fadermatris som är negativ och alltså inte spelbar. Från fadermatrisen fram- ställs på samma sätt en modermatris som är positiv, spelbar och alltså möjlig att kontrollera. Från modermatrisen framställs pressmatrisen som är negativ och som an- vänds vid pressningen.

Alla led i tillverkningskedjan utförs inte alltid inom landet. Vanligt är t. ex. att fär- diginspelade band importeras samt att gra- vering och pressning utförs i landet. Det omvända förhållandet förekommer också. Halvt färdiginspelade band, t. ex. utan sång- artist, kan importeras och inspelningen kom- pletteras med t.ex. en svensk sångartist varefter gravering och pressning sker. I frå- ga om mer krävande musik är det vanligt att inspelningen och graveringen görs i Sve- rige och att pressningen utförs utomlands.

5.1.3 Produktionskostnader

Huvudproblemet när det gäller överföring på fonogram är för stor del av den mer kvalificerade musiken att inspelningskost- naderna är mycket höga. Dessutom är ef- terfrågan på den färdiga produkten liten. Till de fasta kostnaderna vid produktion av en grammofonskiva räknas i huvudsak exekutörsarvoden, teknikerarvoden m.m., lokalhyror, kostnader för band, notmaterial o. d., författar- och/eller översättningsarvo- de för mapptext samt gravering och fram- ställning av pressmatris. Till de rörliga kost- naderna kan i huvudsak hänföras licensav- gifter och pressningskostnader. Licensavgif— terna utgår för s. k. skyddad musik t. o. m. 50 år efter tonsättarens död och betalas per LP-skiva med f. n. 8 % av skivans brutto- pris med vissa avdrag för konvolutkostna- der.

Av produktionskostnaderna är de som åsamkas i samband med inspelningen van- ligtvis de största. Dessa kan emellertid va- riera kraftigt. Inspelningskostnadernas stor- lek är i huvudsak beroende av hur många

artister som engageras, vilken typ av musik inspelningen gäller och de krav som ställs på teknisk och musikalisk kvalité. Vad gäl- ler arvoden till artister kan t. ex. en inspel- ning med symfoniorkester, beroende på ovan nämnda faktorer, variera mellan 50 000 och 150 000 kr. Motsvarande arvo- de vid inspelning med en ensam pianist torde ligga mellan 3 000 och 5 000 kr.

Grammofonbolagen ingår genom sin or- ganisation IFPI:s svenska grupp kollektiv— avtal med Svenska musikerförbundet om er- sättning till de i inspelningarna deltagande musikerna (» grammofonavtalet»).l

Inspelningar görs vanligen utanför musi- kernas ordinarie arbete och ingår inte som en del i det. Ett grammofonbolag som vill göra en inspelning hyr alltså orkestern un- der dess lediga tid. Sveriges Radio och Stockholms konsertförening har dock träf- fat avtal med resp. symfoniorkester som innebär att viss del av det ordinarie arbe- tet inkluderar inspelningsverksamhet.

För grammofonbolag eller andra institu- tioner, som t. ex. STIM och Sveriges Radio, vilka inte är medlemmar i IFPI:s svenska grupp gäller formellt inte avtalet med Svens- ka musikerförbundet, men tillämpas vanli- gen även i dessa fall.

Vissa väl etablerade artister underhand- lar i många fall själva direkt med grammo- fonbolagen om ersättningen. Det förekom- mer också att sådana artister dessutom till- försäkrar sig royalty per såld skiva. De skri-

1 Enligt nu löpande avtal beräknas ersättning- en fr. o. m. den 1 juni 1971 bl. a. enligt följande grunder. Vid inspelning med mer än 20 man ut- gör ersättningen 100 kr. per man för de två första timmarna och därefter 25 kr. per man och påbörjad halvtimme. Vid inspelning om högst 20 man utgår ersättning med 56: 50 kr. per man och titel vid en session om minst två titlar om högst fem minuters längd. Överskrider inspelningstiden i detta fall vissa angivna tidströsklar utgår dock ersättning enligt andra grunder. Vid inspelning av »seriös» musik skall konsertmästare, stäm- ledare och förste blåsare erhålla 25 % tillägg på grundgaget, dock endast om engagerad orkester omfattar minst 20 man. För musiker som enga- geras med biinstrument utgår också vissa tillägg liksom till kapellmästare. Repetitioner betalas efter samma grunder som inspelning. Efter sär- skild överenskommelse kan dock annan ersätt- ning fastställas.

ver ofta kontrakt med grammofonbolaget och förbinder sig att under viss tid inte göra inspelning hos annat bolag.

Vi redovisar i det följande en ungefärlig kostnadskalkyl för en LP-skiva med orkes- termusik. I kalkylen har förutsatts att in- spelningen gäller ett standardverk som krä- ver relativt kort repetitionstid. Vidare förut- sätts att orkestern har en standardbesättning och omfattar 80 musiker. Inspelningen antas ta tio timmar, fördelade på två femtimmars- pass under två dagar. Också redigerings- arbetet antas ta tio timmar. Kalkylen grun- dar sig vidare på ett Cirkapris i handeln om 25 kr, plus mervärdeskatt och en baspro- duktion om 1 200 exemplar. Av dessa antas 200 friexemplar reserveras för recension, reklam och liknande ändamål.

Kostnaderna skulle under ovan angivna förutsättningar belöpa sig till ca 76 000 kr. fördelade enligt nedanstående uppställning. I kalkylen är inte administrativa kostnader inräknade, ej heller allmänt redaktionella, lager- och bokföringskostnader. Om en fri— stående producent anlitas tillkommer ett ar- vode till denne om ca 2 500 kr.

Post ca kr. Lokalhyra (normal dagtid) 2 500 Arvoden till teknisk personal och hyra av inspelningsapparatur (inkl. redigeringskostnader) 2 500 Bandkostnader 500 Licenser 4 000 Nothyra 2 500 Musikerarvoden 52 000 Gravering, matrisering, pressning 5 000 Arvode för mapptext ] 000 Tryckning av mappar 4 000 Annonser 2 000 Summa 76 000

Med en försäljning om 1000 exemplar i allmänna handeln med ett pris om 25 kro- nor per styck och med 35 % återförsäljar- rabatt blir intäkterna ca 16 000 kr. Det ne- gativa saldot blir enligt denna kalkyl således ca 60 000 kr. Det bör i detta sammanhang anmärkas att svensk kvalificerad musik på grammofonskiva normalt röner ringa efter— frågan. En försäljning av en sådan produk-

tion i 1 000 exemplar anses god; i de flesta fall är den mindre. Sådan musik har vidare i regel varken efterfrågan eller någon kanal för distribution utom Sverige.

Den redovisade kalkylen avser en inspel— ning som kräver relativt många medverkan- de musiker. I exemplet svarar musikerarvo- dena för ca två tredjedelar av inspelnings- kostnaderna. Emellertid är kostnaderna inte endast beroende av antalet medverkande. Inspelning av ett nyskrivet verk av en mo- dern tonsättare kan beräknas medföra två till tre gånger så höga kostnader som ett standardverk under i övrigt liknande för- hållanden.

5.1.4 Helt kommersiell utgivning

På grund av att de stora bolagen är för- bundna med utländska bolag o;h därigenom erhåller rätt att pressa skivor på licens eller importera delvis inspelade band eller expor- tera band etc. är det svårt att definiera vad som skall menas med en inhemsk produk- tion. Vidare förekommer det att inspelnings- bolagen gör nypressningar av gamla inspel— ningar (t. ex. 78-varvsskivor).

IFPI:s svenska grupp har förtecknat ski- vor initierade av svenska inspelningsbolag, oavsett om t. ex. gravering skett utom lan- det. Nyproduktion av tidigare inspelad mu- sik (t.ex. överföring av 78-varvsskivor till LP) inräknas. Nedan avses med »enhet» varje produktion samlad under en konvo- luttitel. Har samma inspelningsmaterial an- vänts för LP och EP räknas detta som två enheter. IFPI:s lista på utgivningar 1 april 1970—31 mars 1971 upptar 590 enheter (276 LP och 314 EP och singel). Av dessa kan ca 30 sägas gälla »seriös» musik (or- kesterverk som symfonier, piano- och vio— linkonserter o.d., kammarmusik, romans- sång, körmusik och kyrkomusik). Antalet jazzskivor uppgår till ca 20. Listan kan dock inte antas vara helt fullständig då det gäller bolag utanför IFPI:s svenska grupp. Den del av utgivningen som hänför sig till bolag anslutna till IFPI:s svenska grupp redovisas i tabell 5.1.

Tabell 5.1. Skivutgivning 1.4.1970—31.3.1971 inom till IFPI:s svenska grupp anslutna gram- mofonbolag.

Antal % enheter »Seriös» musik 18 4 Jazz 13 3 Övrigt 434 93 Summa 465 100

Huvudparten av inspelningsbolagens pro- duktion är inriktad på musik som har en stor efterfrågan. Man kan då det gäller ef- terfrågan skilja på två typer av musik. Den första är ett ur försäljningssynpunkt bestän- digt sortiment med en relativt begränsad, men stabil, efterfrågan. Till denna typ av musik kan räknas klassisk musik, jazzmu- sik, >>evergreens», folkmusik etc. Den andra typen är ett s.k. modesortiment där för- säljningen av resp. skiva kan variera myc- ket kraftigt. Denna typ av musik har ofta karaktären av »färskvara». Den hör ofta ihop med >>hit>>-listor, radions svensktopp- program och liknande. Enligt uppgift be- står ca hälften av skivförsäljningen av så- dan modemusik med snabbt stegrad och snabbt avtagande efterfrågan.

Modemusiken upptar den största delen av grammofonbolagens produktion. Andra typer av musik är ofta ur lönsamhetssyn- punkt mindre attraktiva. Det är sannolikt i första hand de stora bolagen som har möj- lighet att satsa på sådana produktioner.

Den svenska skivproduktionen måste till större delen bäras ekonomiskt av försälj- ningen inom landet. Endast få svenska ski- vor säljs i någon större utsträckning på den internationella marknaden. Delvis beror det- ta på att de stora skivkatalogerna inte tar upp titlar från den »nationella» produktio- nen. Endast några få svenskproducerade skivor (eller skivor med svensk musik pro- ducerade utomlands) återfinns i dessa kata- loger. I den mån de sprids utom Sverige är det ofta fråga om exemplar som skänks via Svenska institutet, STIM, Föreningen Svenska tonsättare eller på annat liknande sätt.

Det förekommer att kommersiellt arbetan- de produktionsbolag satsar på angelägna produktioner som kan förutses bli förlust- bringande. Det ligger dock i sakens natur att de kommersiella bolagen är obenägna att i sin verksamhet innefatta fonogram som inte kan antas komma att ge vinst.

Statligt och kommunalt stöd lämnas se- dan länge åt estradmusiken. För fonogram- produktion har hittills lämnats sporadiska och blygsamma bidrag av allmänna medel. Genom Institutet för rikskonserter har emel- lertid början till ett statligt engagemang på fonogrammarknaden skett. Sedan länge fö- rekommer att vissa intressenter inom mu- sikområdet stöder inspelningsprojekt genom ekonomiska bidrag. Dessa bidrag kan läm— nas i olika former.

Olika former av subventioner

Den vanligaste formen av subvention är att produktionen fram till färdigt band (dvs. i princip de tunga fasta kostnaderna) fi- nansieras av en subventionerande part. Det medverkande grammofonbolaget tar sedan själv över produktionen och ansvarar för gravering, pressning och distribution. En an- nan form är att en subventionerande part finansierar hela produktionen. Därvid an- litas vanligen grammofonbolagens tjänster vad gäller teknisk utrustning vid inspelning, gravering och pressning samt i de flesta fall också distribution. Andra mer eller mindre vanliga former av subventioner är stödköp av grammofonskivor och att t.ex. musiker avstår från gage i samband med inspelning- en. Även andra former förekommer, liksom bland- och mellanformer mellan de nämn- da. Den avgjort största delen av ifrågava- rande subventioner kan hänföras till någon av de förstnämnda formerna: samproduk- tion eller helt subventionerad produktion. Detaljerna i fråga om kostnadsfördelning vid subventionerad produktion brukar reg- leras genom ett kontrakt som skrivs för var- je enskild produktion. Subventioner har utom i några undantagsfall utgått som

punktstöd till vissa bestämda inspelningar. Skillnaderna mellan de två vanligast före- kommande subventionsformerna kan iprin- cip sägas bestå i att den subventionerande parten erhåller större kontroll i produktions- ledet och större valfrihet i distributionsle- det genom att helt finansiera produktionen. Totalt sett ställer sig också givetvis en helt subventionerad utgivning dyrare än en sam- produktion. I gengäld erhåller den finansi- erade parten här intäkter från försäljningen. Vid samproduktion tillfaller dessa grammo- fonbolaget. (Grammofonbolaget har dock att avräkna royalty till den finansierande parten.) Helt subventionerade produktio- ner ges också ut på resp. subventionerande institutions eget skivmärke. (Egna skivmär- ken har t. ex. Sveriges Radio, Svenska ton- sättares internationella musikbyrå — STIM — och Institutet för rikskonserter.) Sampro- duktioner ges regelmässigt ut på något av det medproducerande grammofonbolagets skivmärken.

Vilken subventionsform som är lämpli- gast avgörs i regel från fall till fall. Vid mycket dyra produktioner blir skillnaden mellan helt subventionerad produktion och samproduktion ringa. Det kan vara fördel- aktigt att kunna kontrollera hela produk- tionskedjan med avseende på den tekniska kvalitet man önskar. En fördel är också att fritt kunna välja distributör. Detta är framför allt viktigt när det gäller lansering av en produktion på utländsk marknad. Nackdelar med en helt subventionerad pro- duktion är för den subventionerande par- ten i första hand det betydligt större arbete som fordras för produktionen. Vid sampro- duktioner handhas denna vanligen helt av grammofonbolaget. Det gäller dock ej vid samproduktioner med STIM, Sveriges Ra- dio och Institutet för rikskonserter.

I Sverige bedrivs subventionsverksamhet av nyss nämnt slag främst av tre institutio- ner. De är Svenska tonsättares internatio- nella musikbyrå (STIM), Sveriges Radio och Institutet för rikskonserter (IRK). STIM och Sveriges Radio bedriver kontinuerligt och planmässigt sådan verksamhet (STIM sedan 1940-talet och Sveriges Radio sedan

slutet av 1950-talet). För IRK:s del har det hittills endast varit fråga om försöksverk- samhet. En rad andra organisationer, för- eningar, fonder, sällskap och liknande fi- nansierar också grammofonskiveinspelning- ar. Dessa subventioner har dock nästan all- tid varit av tillfällig natur och oftast hört samman med jubiléer, festivaler etc. I de flesta fall har också dessa subventioner sam- ordnats med STIM:s eller Sveriges Radios stödverksamhet. Mellan Sveriges Radio, STIM och IRK förekommer också samar- bete när det gäller subventioneringsverksam- het. STIM erhåller statsbidrag för informa- tionsverksamhet rörande svensk musik. För budgetåret 1971/ 72 uppgår detta till 85 000 kr.

Mellan STIM och Sveriges Radio ingicks år 1965 ett samarbetsavtal om inspelning av populärmusik. Detta avtal har senare för- nyats. De resurser som enligt hittills in- gångna avtal ställts till förfogande beräknas räcka till år 1972 och då ha täckt inspel- ningar av populärmusik för uppskattnings- vis 800000 kr. (gager, studio- och inspel- ningskostnader inräknade).

STIM:s skivutgivning

Utgivning av grammofonskivor ingår i STIM:s huvudmål att sprida kunskap om svensk musik och svenska artister. Här sam- manfaller inriktningen med Sveriges Radios. STIM har givit stöd åt fonogramproduktio— nen sedan 1940-talet. Omkring år 1965 tog skivutgivningsverksamheten fastare organi- satorisk form bl.a. genom att en produ- centtjänst inrättades. Den största delen av STIM:s grammofonskiveproduktion har också tillkommit efter år 1965 . Förutom det tidigare nämnda samarbetet med Sveriges Radio och IRK bedriver STIM också när det gäller stödverksamhet sporadiskt sam- arbete med en rad organisationer. Bland dessa är Hugo Alfvén—stiftelsen, Peterson- Berger-sällskapet och Föreningen Svenska tonsättare. STIM använder sig av båda de vanligaste subventionsformerna. I de flesta fallen rör det sig emellertid om sampro- duktion. Under l960-talet har STIM del-

Tabell 5.2. STIM:s grammofonskiveproduk- tion under 1960-talet

Tabell 5.3. Sveriges Radios grammofonskive— produktion fr. o. rn. år 1958 till juni 1970.

EP LP EP LP Helt subventionerade Helt subventionerade produktioner produktioner Svensk »seriös» musik 5 Svensk »seriös»lmusik 15 12 samproduktioner Svensk folkmusrk 121 8 - Talsklvor 10 17 Svensk »serios» musrk 4 27 S råk kivor 46 322512 jaozzulärmusik 45 2; Skivor? med barnprogram 4 15 . . 5 ? p ___—_ Skivor till gymnastik 4 Summa 49 64 Samproduktioner : Svensk »seriös» musik 2 18 Svensk jazz 4 ' Summa 89 88 tagit som subventionerande part i ca 110 produktioner (se tabell 5 .2).

Inspelningarna består huvudsakligen av musik med svenska tonsättare. Man plane- rar enligt uppgift att öka inspelningarna av jazzmusik och »kvalificerad» popmusik un- der 1970-talet.

Ett programråd om tre personer, av vilka en representerar Sveriges Radio, beslutar om vilka verk som skall spelas in. Verksamhe- ten går i grova drag ut på att täcka »luckor» i den svenska standardrepertoaren av mu— sik som anses värdefull att ha tillgång till på fonogram.

De årliga kostnaderna för grammofon- skiveproduktion varierar. De är bl. a. bero- ende av subventionstyp, inspelningarnas ka- raktär samt omfattningen av samarbetet med andra institutioner. STIM uppskattar de årliga kostnaderna för egen del till i ge- nomsnitt ca 200 000 kr.

Sveriges Radios skivutgivning

Sveriges Radio finansierar i de flesta fall helt på egen hand de grammofonskivepro- duktioner företaget engagerar sig i även om samproduktioner också förekommer. Pro- duktionema gäller dels överföringar till grammofonskivor av inspelningar gjorda för den reguljära programverksamheten, dels inspelningar enbart avsedda att ges ut på grammofonskiva.

Det är att märka att den ekonomiska projekteringen för Sveriges Radios del vilar på delvis annan grund än för övriga sub-

1 33 1/3 varv i minuten.

ventionerande institutioner. Företaget har omedelbar tillgång till lokaler, tekniker och teknisk utrustning för inspelningsverksam- het. Sveriges Radio förfogar även över en egen symfoniorkester. Väsentligt i detta sammanhang är också att Sveriges Radio genom att föra över en inspelning till skiva minskar sina direkta kostnader för att ari-. vända samma inspelning i radioprogram. Detta förhållande uppväger i hög grad de ekonomiska åtagandena vid subventione- ringen av skivutgåvan.

Musikutgivningen på Sveriges Radios för- lag gäller i första hand svensk musik och musik med svenska artister. I praktiken har man inriktat sig på utgivningar som ur kom- mersiell synpunkt inte är attraktiva. Före-. taget ger på sitt förlag också ut inspelningar av barnprogram och liknande vilka är mer lönsamma och i någon mån uppväger de dyrbara och förlustbringande inspelningar- na. Enligt Sveriges Radios katalog över grammofonskiveproduktionen omfattade denna 177 skivor från år 1958 till juni 1970. Hälften var LP-utgåvor. Nära hälften (84) var musikskivor. Produktionen under den angivna perioden redovisas närmare i ta- bell 5.3.

IRK.'s skivutgivning

Institutet för rikskonserters skivutgivning har tidigare berörts i avsnitt 3.3. Här skall

Fonogramproduktionen vid Stiftelsen In- stitutet för rikskonserter, IRK, (och tidigare vid statens försöksverksamhet med rikskon- serter, SFRK) har hittills endast gällt gram- mofonskivor. Dessa ges ut under institutets skivmärke Expo Norr. Vid samproduktion med grammofonbolag ges samma inspelning också ut under någon av det samproduce- rande bolagets etiketter.

IRK:s skivutgivning är fortfarande att be- trakta som försöksverksamhet. IRK vill med sin utgivning ge ett allmänt stöd åt svenskt musikiv genom att initiera, oftast producera samt helt eller delvis finansiera framställ- ning av grammofonskivor som inte annars kommer i produktion. Man har därmed ex- empelvis kunnat presentera avancerad nu- tida musik. Man har kunnat berika reper- toaren av svensk musik på skiva och lan- cera svenska artister i svensk och inter- nationell repertoar.

Det bör emellertid observeras att IRK:s skivutgåvor oftast inte syftat enbart till att göra musiken tillgänglig på fonogram. Ut- givningen ingår vanligen som en integrerad del i institutets verksamhet i stort. Detta sker genom att produktionen inriktas på så- dana utgivningar som ansluter till institu- tets programverksamhet, pedagogiska verk- samhet eller informationsverksamhet. Ski- vorna kan också ha som (del)funktion att dokumentera inslag i programverksamheten (t. ex. beställningsverk).

Genom sin utgivning har IRK vidare haft möjligheter att förverkliga mål i fråga om teknisk kvalitet som gått utöver den reguljä- ra utgivningens. Fram till år 1967 utfördes flertalet inspelningar i mono-teknik, med civilingenjör Stig Carlsson som teknisk pro- ducent. Institutet är emellertid i fråga om gravering, matrisering och pressning bero- ende av förefintliga resurser utanför insti- tutet. Dessa kan nu inte ge en godtagbar teknisk kvalitet på mono-skivor. IRK:s pro- duktion har därför efter hand helt gått över till stereo. Även i fråga om denna senare teknik har IRK (liksom övriga producenter med höga krav på teknisk kvalitet) haft Svårigheter att inom landet få godtagbar

teknisk kvalitet. I vissa fall har man därför förlagt vissa delar av den avslutande tek— niska produktionen utom landet.

Fram till den 30 juni 1971 har inom ra- men för rikskonsertverksamheten utgivits 21 LP-skivor och 7 EP-skivor. Till stor del har det rört sig om inspelningar med musik av svenska tonsättare. Även utgivningar av ut- ländsk musik, sakral musik och folkmusik har förekommit. Några av inspelningarna har gjorts i anslutning till konsertproduktio— ner. Andra har använts som läromedel i an- slutning till skolkonserter. IRK har också använt fonogrammet som informations- medel.

På några undantag när har IRK svarat för hela produktionen. I några fall har sam- produktion med skivbolag förekommit. Då har i regel IRK svarat för kostnaderna fram t.o.m. inspelningen och det samproduce- rande bolaget för övriga kostnader. Även samarbete med STIM och Sveriges Radio har förekommit i några fall.

Inom institutets totala kostnadsram har normalt ca 200000 kr. anslagits åt fono- gramverksamheten under senare år. Intäk- terna från försäljningen av grammofonski- vor uppgick budgetåren 1968/69 och 1969/ 70 till vardera ca 12 500 kr. Intäkterna un- der budgetåren 1970/71 och 1971/72 beräk— nas uppgå till ca 40 000 kr. resp. ca 200 000 kr.

I Institutets för rikskonserter nuvarande organisation ingår tre avdelningar. Dessa är programavdelningen, den administrativa av- delningen och informationsavdelningen. Produktionen av fonogram sker inom en fonogramsektion, som administrativt är in- ordnad under informationsavdelningen. Fr. o. m. den 1 juli 1970 förfogar institutet över en speciell fonogramproducent med uppgift att verkställa produktioner. För så- dana uppgifter anlitas även frilansproducen- ter och produktionspersonal hos företag med vilka IRK samverkar. Repertoarråd och samordnande instans är en fonogram- kommitté bestående av fyra tjänstemän vid institutet.

Skivproduktioner kan beställas av andra avdelningar inom institutet på de senares

egen budget. Det kan här t. ex. vara fråga om skivor som i huvudsak är avsedda att fungera som läromedel och som således i första hand kan vara en angelägenhet för läromedelsavdelningen.

Distributionen av IRK:s fonogram har hittills skett genom försäljning via postor- der, i detaljhandeln, vid konserter samt ge- nom friexemplardistribution, främst via in- formationsavdelningen. Av distributionsfor- merna är postorderförsäljningen den vikti— gaste.

IRK har nyligen startat en skivklubb, kal— lad Caprice. För en årsavgift om 50 kr. er- håller medlemmarna fyra LP-skivor per post. Priset inkluderar porto och mervärde- skatt. Skivorna kommer i första hand att omfatta svensk musik och/eller svenska ar- tister. Skivorna ingår i IRK:s ordinarie pro- duktion vilket möjliggör det låga priset. Skivklubben belastas i princip nämligen en- dast de rörliga kostnader som följer med den ytterligare upplaga som framställs för skivklubbens medlemmar. Samtliga utgåvor som ingår i skivklubbens utbud kommer att säljas även genom IRK:s andra distribu- tionsvägar och till där gängse pris. Medlem- marna i skivklubben erhåller 20 % rabatt på ordinarie pris på alla skivor i IRK:s katalog.

Priset på reguljära LP-skivor är 15 kr. och LP-express - snabbutgivningar och re- portage med lägre krav på teknisk kvalité än de reguljära skivorna -— 10 kr. EP-skivor betingar ett pris av 6 kr. Till dessa priser kommer mervärdeskatt och postförskottsav- gift. (Album med flera än en skiva betingar högre pris än de ovan angivna.)

Följande nettopriser tillämpas vid försälj- ning till detaljhandeln: ordinarie LP som inte är samproducerad med annat bolag 10 kr.; LP-express 7 kr. och EP-skivor 4 kr. Det pris som köparen får betala i detalj- handeln varierar kraftigt. Det är vidare att märka att samproducerade skivor distribu- eras till detaljhandeln under annan etikett än Expo Norr av det samproducerande bo- laget och att sådana produktioner i regel är betydligt dyrare i detaljhandeln än i den av IRK organiserade postorderförsäljningen.

Direktförsäljning vid konserter har visat sig vara en mycket effektiv — men olönsam och svåradministrerad — distributionsform. Institutet avser emellertid att ytterligare sö- ka utveckla denna form av försäljning, bl. a. därför att man med den når en delvis annan publik än med de övriga försäljningsvägar- na. Priserna vid direktförsäljningen vid kon- serter är desamma som de, som tillämpas vid postorderförsäljning, bortsett från post- förskottsavgiften.

I fråga om friexemplarsdistributionen bör påpekas att — eftersom Expo Norr-skivorna oftast produceras med inforrnationsbehovet som ett av de grundläggande motiven — an— vändningen av dessa skivor som rent in- formationsmaterial är av mycket stor bety— delse.

Övriga subventionskällor

Det synes inte möjligt att ge en fullständig redovisning av den skivproduktion som helt eller delvis subventionerats av enskilda eller av institutioner som exempelvis Peterson- Berger-sällskapet och Hugo Alfvén-stiftel- sen. Sådana subventioner är som tidigare nämnts av sporadisk natur och förekommer i en rad skilda former. En ytterligare svå- righet att få en tillförlitlig bild av dessa sub- ventioners omfattning är att det av tillgäng- liga skivförteckningar inte med säkerhet framgår huruvida samproduktion förekom- mit.

Subventionernas inriktning

I Svensk skivförteckning för åren 1964— 1968 finns 317 musikskivor förtecknade. Förteckningen upptar svensk musik och mu- sik med svenska artister (se avsnitt 5.2.3). Av dessa skivor är 76 (ca 24 %) subventio— nerade eller producerade i samarbete med en från det utgivande bolaget fristående in- stans. Det bör betonas att den angivna siff- ran är behäftad med betydande osäkerhet. Att en utgivning är subventionerad kan inte antas alltid framgå av förteckningen. Vi- dare är arten av det i förteckningen mar- kerade samarbetet oklar och sannolikt skif- tande från fall till fall. Vidare kan hävdas

att en del utgivningar — framför allt av små, tillfälliga skivbolag — skulle kunna beteck- nas som en form av subventionering. Den senare typen av utgivning har emellertid in- te räknats som subventionerad. Slutligen bör påpekas att materialet avser förhållandena några år tillbaka i tiden. Såväl Sveriges Radio som STIM uppger att deras engage- mang i skivproduktion ökat under senare år.

Av de 76 skivor i Svensk skivförteck- ning som räknats som subventionerade hän— för sig 34 till Sveriges Radio, 17 till STIM, 14 till nuvarande Institutet för rikskonser- ter och 22 till övriga subventionerande in- stanser. (Genom att ett antal produktioner tillkommit i samarbete mellan subventione- rande parter överstiger summan 76.)

Av de som subventionerade betraktade skivorna innehåller 25 (ca 33 %) orkester- musik, 16 (ca 21 %) kammarmusik inkl. piano— och orgelmusik, 18 (ca 24 %) vokal- musik, 7 (ca 9 %) elektronisk musik, 4 (ca 5 %) jazzmusik och 6 (ca 8 %) folk- musik. Av skivorna med vokalrnusik inne- håller 11 sånger, 5 körverk och 2 opera- musik.

Sammanställningen tyder på att framför allt utgivning av orkestermusik varit före- mål för subvention under den angivna tids- perioden. Däremot saknas nästan helt ope— ramusik som utgör en betydande del av den kommersiella skivutgivningen. Den gjorda sammanställningen måste emellertid tas med vissa reservationer. Musiken är i några fall svår att klassificera och i många fall inne- håller skivorna en blandad repertoar.

Samtliga utom två av de subventionerade skivorna med elektronisk musik innehåller kompositioner av svenska tonsättare. På jazzskivorna medverkar svenska musiker. Av folkmusikskivorna upptar fyra utländsk musik med utländska exekutörer. (Dessa skivor är registrerade i Svensk skivförteck- ning trots att varken musik eller musiker är inhemska.) På de övriga skivorna domi- nerar svensk musik med svenska musiker. 52 skivor hänför sig till denna kategori. På en skiva utför en svensk artist utländsk mu- sik och på fem skivor exekverar svenska

musiker utländsk musik. Det är dock att märka att skivor med såväl svensk som ut- ländsk musik räknats till gruppen med svensk musik.

5.2. Fonogramuzbudet i Sverige

5.2.1 Inhemskt — utländskt

En stor del _ troligen långt över hälften — av de skivor som saluförs i Sverige im- porteras. Enligt Grammofonleverantörernas förening har enbart de fyra största distri- butionsbolagen ca 25 000 enheter (konvolut- titlar) i lager och skivorna saluförs på sam- manlagt ca 365 olika etiketter. Trots detta påfallande rika utbud är det i Sverige saluförda sortimentet selektivt till karaktä— ren. Det är nämligen bara en del av den mycket omfattande världsproduktionen som importeras. De stora internationella företa- gen inom grammofonskivebranschen utbju— der sin produktion enligt följande huvud- principer: För det första produktioner som saluförs i alla länder med dotterbolag eller generalagenter (produkter av internationellt intresse); för det andra produktioner som saluförs inom vissa länder (produkter av be- gränsat internationellt intresse); för det tred— je produktioner som endast saluförs i ett land (produkter med nationellt intresse).

Ett internationellt grammofonbolag som har dotterbolag eller generalagent i landet saluför vanligen alla skivor i den första ka- tegorin, några i den andra, ch sådana i den tredje kategorin som nästan uteslutande är producerade i Sverige. Svensk musik på skiva kan sägas tillhöra produkter av den tredje kategorin. Exempelvis den wien- klassiska repertoaren och internationellt kända s.k. pop-gruppers repertoar kan så- gas tillhöra den första kategorin.

Även inom Skandinavien existerar en na— tionell repertoar, kanske främst när det gäl— ler den mer krävande musiken. Moderna verk av t.ex. finska och norska tonsättare utbjuds ofta endast i resp. hemland.

Fonogram från inspelningsbolag som sak- nar generalagent i Sverige när endast spora- diskt svenska köpare. Sveriges Radio upp-

ger att ca 40 % av företagets årliga inköp av fonogram görs från utlandet. Ungefär 10 % skulle kunna beställas via general— agent i Sverige men väntetiden blir oftast lång, varför direktbeställningar görs i stället. På Sveriges Radio har man uppfattningen att endast produktioner från västeuropa och USA är någorlunda väl företrädda via gene- ralagenter i Sverige. '

De fyra stora distributionsbolagen upp— ges tillsammans täcka ca 90 % av den svens- ka marknaden. Av dessa bolags ca 365 skivmärken svarar 20 a 30 för ca 70 % av marknaden. Direktimport och beställningar vid sidan av generalagenternas import skulle i så fall vara av begränsad omfattning. Av den totala försäljningen av fonogram i lan- det uppges ca hälften gälla importerade fonogram, och av STIM:s inkasseringar för utförandeersättningen består ca 80 % av icke svensk musik. (Importen av grammo- fonskivor — exkl. språkskivor — uppgick år 1969 till ca 34 milj. kr.)

5.2.2. Utvecklingen under 1960-talet

Utvecklingen på den svenska grammo- fonskivemarknaden har i stort sett följt den internationella trenden. När LP-skivorna in- troducerades under 1950-talets första år öka- de den totala försäljningen. Då bandspelaren började tas i mer allmänt bruk och radions musikprogram utökades, inträdde en stag- nation. Under den första hälften av 1960- talet låg den årliga försäljningen utan större variationer kring 50 milj. kr.1 Efter år 1965 (då den särskilda försäljningsskatten på grammofonskivor avskaffades) har en konti- nuerlig och kraftig ökning av försäljning ägt rum. År 1967 uppgick försäljningen till ca 100 milj. kr., år 1969 till ca 165 milj. kr. och 1970 till ca 200 milj. kr.

Under första delen av 1960-talet såldes årligen omkring 5 milj. grammofonskivor. År 1960 föll ca en femtedel av försäljningen på LP-skivor. Utvecklingen har inneburit en stark ökning av försäljningen av denna skiv- typ, medan den sammanlagda försäljningen av EP- och singleskivor nådde sin topp år 1967 och sedan dess visat en nedåtgående

tendens. År 1970 såldes drygt 10 milj. grammofonskivor. Av dessa var ca 6 milj. LP-skivor.

Distributionsbolagen gör inte någon in- delning av olika musikgenrer. Enligt uppgift från Grammofonleverantörernas förening svarar dock den s.k. popmusiken för ca 60—65 % av den totala försäljningen och den klassiska musiken för ca 10 % .

Någon uppskattning av hur stor försälj— ningen av tonband (färdiginspelade spolar) är har inte varit möjlig att erhålla. Den mot slutet av 1960-talet inledda försäljningen av kassettband uppskattas dock under 1970 till ca 10 % av försäljningsvärdet för grammo- fonskivor.

5.2.3. Svenska tonkonstnärer på fonogram

På grund av den bristfälliga katalogisering- en och dokumentationen av fonogramutgiv— ningen i landet är det inte möjligt att detal- jerat redogöra för den hittillsvarande utgiv- ningens inriktning. Det är därför heller inte möjligt att annat än i tämligen allmänna ter- mer beskriva de svenska tonkonstnärernas representation på fonogram.

Generellt kan sägas att det finns ett stort material med musik av svenska tonsättare som inte är tillgängligt på fonogram. I fråga om de utövande musikerna kan en rad svenska operasångare, pianister, stråkkvar- tetter, symfoniorkestrar och körer höras på fonogram. Inte sällan har inspelningarna till- kommit med stöd från Sveriges Radio, STIM, Institutet för rikskonserter och andra subventionerande instanser. Emellertid är många framstående svenska artister helt ore— presenterade eller obetydligt representerade på fonogram. Inom pop— och underhållnings- sektorerna är förhållandena gynnsammare än inom sektorer med ett sämre marknads— underlag. '

En relativt fullständig förteckning över i marknaden tillgängliga EP- och LP-skivor samt tonband med kvalificerad musik av svenska tonsättare finns i »Svensk ton på

1Uppgifterna i detta avsnitt avser de till Grammofonleverantörernas förening anslutna bolagen.

skiva och band».1 I 1970 års utgåva av denna publikation är 119 tonsättare förteck— nade. Av dessa är 50 representerade på en- dast ett fonogram. (Då samma inspelning föreligger på såväl skiva som band eller på såväl EP- som LP-skiva har detta räknats som ett fonogram.) Av tonsättarna i förteck- ningen är vidare 23 företrädda på två fono- gram och 20 på mellan tre och fem. På tio fonogram eller fler är 15 tonsättare repre- senterade.

De mest företrädda tonsättarna är Hugo Alfvén (32), Wilhelm Peterson-Berger och Wilhelm Stenhammar (vardera 23), Lars- Erik Larsson (18) och Ture Rangström (16). På mellan 10 och 15 fonogram förekom- mer verk av Franz Berwald, Karl-Birger Blomdahl, Sven-Eric Bäck, Maurice Kar- koff, Erland von Koch, Ingvar Lidholm, Oskar Lindberg, J. H. Roman, Hilding Ro- senberg och Emil Sjögren.

Det är att märka att förteckningen inte ger en rättvisande bild av tonsättamas repre- sentation på skiva och band. Förteckningen avser — som nyss nämnts _ det antal skivor och/eller band på vilka tonsättarnas verk förekommer. Ingen skillnad har gjorts mel- lan fall då en tonsättare förekommer med ett mindre verk (exempelvis en sång) till- sammans med en eller flera andra tonsättare på ett fonogram och fall då fonogrammet i sin helhet upptar ett större verk eller ett flertal mindre. Någon hänsyn till omfånget av resp. tonsättares samlade produktion har heller inte tagits. Några vittgående slutsatser av materialet kan därför inte dras. Det förefaller dock som om den äldre genera- tionen l900-talstonsättares verk är relativt väl tillgodosedda i förhållande till den äldre musiken och verk av den yngsta genera- tionen.

Svensk skivförteckning2 upptar grammo- fonskivor med svensk musik (inkl. folkmu- sik) med svenska och utländska artister (inkl. jazzmusiker). Lättare musik och pop-musik ingår inte. I förteckningen ingår också svens- ka artister som deltar i utländska ensem- bler samt återutgivningar på LP-skivor av äldre svenska 78-varvsskivor.

I Svensk skivförteckning för åren 1964—

1968 finns 317 EP— och LP-skivor med mu- sik registrerade. (Det är att märka att för- teckningen för vissa skivmärken börjar ti- digare än år 1964.) Av skivorna innehåller 64 stycken (ca 20 %) jazzmusik, 14 stycken (ca 4 %) folkmusik och 9 stycken (ca 3 %) elektronisk musik. På huvudparten av jazz- och folkmusikskivorna medverkar svenska artister, i fråga om jazz inte sällan tillsam- mans med utländska musiker. Skivorna med elektronisk musik upptar i huvudsak kom- positioner av svenska tonsättare.

Av de 230 skivor som inte ingår i de tre nyss nämnda grupperna innehåller 139 styc- ken (ca 60 %) svensk musik med svenska ar- tister. Svensk musik med enbart utländska artister finns på 14 skivor (ca 6 %). Antalet skivor med enbart utländsk musik men med svenska artister är 77 (ca 33 %). Samman- lagt innehåller alltså 153 skivor (ca 66 %) svensk musik. För ungefär 65 av dessa är det fråga om sånger och körverk. Svenska artister medverkar sammanlagt på 292 ski- vor (ca 93 %). Att observera är dock att ski- vorna räknats till grupperna med svensk mu- sik i de fall ett verk av en svensk tonsätta- re förekommer på en skiva med blandad svensk och utländsk repertoar. Vidare har de skivor som har både svenska och ut- ländska artister som medverkande räknats till grupperna med svenska musiker. På ca 30 av de förtecknade skivorna ingår en en- staka svensk operaartist i en övrigt helt ut- ländsk ensemble.

Av intresse i detta sammanhang är hur skivorna fördelar sig på svenska och ut— ländska bolag. På grund av den nära an- knytningen mellan vissa i Sverige verksam- ma bolag och utländska koncerner är det emellertid svårt att bestämma vilka skivor som skall hänföras till de svenska och vilka som skall räknas som utländska. Antalet skivor som i förteckningen särskilt anges ut- givna av utländska bolag eller eljest kan an- ses ha en begränsad anknytning till den

1 Utges av STIM:s informationscentral för svensk musik. ” Åhlén, Carl-Gunnar: Svensk skivförteckning 1964—66 och Svensk skivförteckning 1967—68, Svensk tidskrift för musikforskning årgång 50 (1968) resp. årgång 51 (1969).

'svenska marknaden är 52, dvs. ca 16 % av de i förteckningen registrerade skivorna. Av dessa är sex jazzskivor på vilka, med ett undantag, svenska musiker medverkar. Av de övriga skivorna innehåller elva musik av svenska tonsättare, varav fyra verk av J. M. Kraus och tre av Franz Berwald. På des- sa skivor utförs musiken med ett undan- tag helt av utländska artister. Övriga 35 skivor upptar utländsk musik med svenska musiker. I det alldeles övervägande antalet i all är det fråga om operaartister (30 ski- vo.). Dessa skivor är i stort sett de samma som de, på vilka en enstaka svensk opera- artist nyss angivits medverka i en i övrigt helt utländsk ensemble.

Vi har ovan utgått från förteckningar över musik som finns tillgänglig på fono- gram. Nu följer en exemplifiering av bety- dande svenska kompositörer och musikverk som inte är representerade på fonogram.l

Svensk musik från tiden före år 1700 kan sägas endast ha strövis aktualitet för fonogramproduktion. 1700-talstonsättaren ]. H. Roman är företrädd på fonogram, men många av hans vokala verk finns inte tillgängliga. Johan Gottfrid Berwald, Per Brant och J. M. Kraus har skrivit intressan- ta verk som inte finns inspelade.

Från 1800-talet är kompositörer som Adolf Fredrik Lindblad och Johan Fredrik Berwald obetydligt företrädda på fonogram.

Av den svenska nationalromantikens ton- konst saknas verk som t. ex. Hugo Alfvéns femte symfoni, Wilhelm Peterson-Bergers symfoni Sunnanfärd, många av Ture Rang- ströms romanser och Wilhelm Stenham- mars första pianokonsert. Natanael Berg är helt orepresenterad på skiva. Kurt Atter- berg är relativt väl företrädd men varken den fjärde eller den sjätte symfonin finns att tillgå på fonogram.

Av mindre kända kompositörer från ti- den omkring det senaste sekelskiftet är ex- empelvis Jacob Adolf Häggs symfoni, Knut Håkansons orkesterverk Lomjansguten, Ha- rald Fryklöfs violinsonat och en del av Hen- ning Mankells pianokompositioner inte in- spelade. Adolf Wiklunds andra pianokon- sert har aldrig förts över till fonogram. Hans

första pianokonsert har bara funnits på 78-varvsskiva.

Även musik av nu verksamma tonsättare saknas i stor utsträckning på fonogram. Hilding Rosenberg har hittills komponerat sju symfonier och tolv stråkkvartetter. En del av dessa har inte spelats in; inte heller hans instrumentalkonserter för resp. piano, violin (två stycken) eller altviolin.

Nedan ges exempel på andra musikverk från senare tid som inte finns tillgängliga på fonogram.

Carl-Olof Anderberg: orkesterverk; Erik Blomberg: orkesterverk; Karl-Birger Blom- dahl: symfoni nr 2; Laci Boldemann: sym- foni nr 1, Notturno, tre sånger för sopran och orkester; Sten Broman: symfonier; Sven- Erik Bäck: violinkonsert; Csaba Deak: kam- marmusik; Hans Eklund: symfonier, kam- marmusik; Gunnar de Frumerie: klarinett- konsert, Variationer för piano och orkes- ter, sånger; Werner Wolf Glaser: orkester- verk; Björn Wilho Hallberg: Aspiration för orkester; Sven-Eric Johanson: Fotia, Vagues m.fl. orkesterverk; Maurice Karkoff: in- strumentalkonserter; Bernhard Lilja: sånger; Bo Linde: orkesterverk, violinkonsert;Tor- björn Lundquist: orkesterverk; Siegfried Naumann: Il cantico del sole för två solo- röster, blandad kör och orkester; Torsten Nilsson: kyrkomusik; Gösta Nystroem: Sin- fonia tramontana; Moses Pergament: Den judiska sången för solister, blandad kör och orkester, instrumentalkonserter, kammarmu- sik; Allan Pettersson: symfonier, Barfota- sånger; Yngve Sköld: orkesterverk; Valde- mar Söderholm: kyrkomusik; Torsten Sö- renson: kyrkomusik; Dag Wirén: instru- mentalkonserter.

Det är komplicerat och dyrbart att spela in operor och svenska operaverk har i hög grad försummats då det gäller inspelningar. Verk som saknas är t.ex. Wilhelm Peter- son-Bergers Arnljot, Karl-Birger Blomdahls Aniara (denna opera har tidigare spelats in, men utgåvan är inte längre tillgänglig) och Lars-Johan Werles Resan.

1 Sammanställningen är gjord av musikkri- kritikern Åke Brandel.

5.2.4. Fonogramarkiv Allmänt

Relativt snabbt efter det att fonografen upp- funnits och den första ljudinspelningen var ett faktum, kom man att inse ljudupptag- ningarnas värde som kulturdokument. Re- dan år 1899 inrättades i Wien ett fono- gramarkiv vid Akademie der Wissenschaf— ten. I Paris grundades Phonoteque Nationa- le år 1911. Året därpå inrättades i Köpen- hamn Statens Arkiv for historiske Film og Stemmer. Det danska initiativet uppmärk- sammades i Sverige men ledde inte till in- rättandet av en svensk motsvarighet. Frå- gan diskuterades i pressen vid flera tillfällen därefter. Det var dock först år 1955, som grunden till det nuvarande nationalfonote- ket vid kungl. biblioteket lades. Svenskt vis- arkiv, som samlar och utför inspelningar av svensk folkmusik, sång och instrumentalmu— sik, grundades år 1951. Den 1 juli 1970 för- statligades detta. Vid Sveriges Radio har ett grammofonarkiv växt fram successivt sedan 1920—talet. Av dessa tre arkiv är Sveriges Radios totalt sett det största;

Som framgår av avsnitt 4.6 arbetar data- arkiveringskommittén med vissa frågor som sammanhänger med arkiveringen av fono- gram.

Sveriges Radios grammofonarkiv

Sveriges Radio har dels ett inspelningsarkiv där arkivering av programproduktion sker (ca 20 % av produktionen), dels ett grammo- fonarkiv med samlingar av grammofonski- vor, band, fonografcylindrar och pianorul- lar.

Sveriges Radios grammofonarkiv omfat- tar ca 420 000 grammofonskivor (varav ca 130 000 78-varvsskivor), ca 1 000 fonograf- cylindrar och ca 1000 rullar för självspe- lande pianon (juni 1971). För sändningsän- damål kopieras ofta skivor till hand för att kunna säkerställa god sändningskvalitet. Den ökande användningen av fonogram i fram- för allt ljudradion gör att arkivets årliga till- växt är stor. Den årliga nyanskaffningen av grammofonskivor ligger nu på ca 24000

exemplar. Av dessa beställs ca 40 % från ut- landet efter kataloger och grammofontid- skrifter. Resten köps från skivproducenter inom landet, som varje vecka lämnar ski— vor till påseende. Av den svenska produktio- nen av grammofonskivor köps praktiskt ta- get 100 % medan ungefär 60 % av den till- gängliga utländska produktionen som går att bevaka via kataloger och tidskrifter anskaf- fas. Beslut om vad som skall anskaffas till grammofonarkivet fattas i samråd med de olika produktionsavdelningarna.

Normalt finns flera exemplar av en och samma skiva. Ett exemplar är reserverat för enbart sändning. Som ovan nämnts förs ski- vor över till band för att undvika hack och knaster vid utsändning. Sveriges Radios grammofonarkiv har inte någon speciell in- riktning på någon speciell typ av musik e. d. vilket är fallet med t. ex. nationalfonoteket och svenskt visarkiv (se nedan). Arkivet är inte offentligt. Det är endast avsett för Sve- riges Radios egna behov. Personalen omfat- tade den 1 juli 1971 37 heltidsanställda och en halvtidsanställd.

Nationalfonoteket

Av riksbibliotekarie Uno Willers år 1955 gjorda sonderingar i syfte att skapa ett ljud- arkiv efter utländsk förebild resulterade i att de flesta svenska grammofonproducenter förklarade sig villiga att kostnadsfritt leve- rera ett exemplar av varje skiva till natioJ nalfonoteket. Verksamheten började dock inte på allvar förrän år 1958. När national- fonotekets nuvarande lokaler i kungl. biblio- teket invigdes år 1962 knöts en assistent- tjänst till avdelningen. Samlingarna omfat- tade då ca 7 000 skivor. Sedan 1962 har samlingarna snabbt växt och den 1 juli 1970 omfattade samlingarna ca 100 000 grammo- fonskivor (varav ca 80 000 78-varvsskivor), drygt 1000 fonografrullar, ca 6000 band samt ca 300 rullar till självspelande pianon.

Personalen uppgick i juni 1971 till en heltidsanställd tillförordnad chef, tre del- tidsanställda katalogisörer samt två deltids- anställda skrivbiträden.

Nationalfonoteket är knutet till kungl.

biblioteket. Dess uppgifter bör ses som en utvidgning av detta biblioteks ställning som nationalbibliotek. Fonoteket har till uppgift att arkivera allt ljudmaterial av svenskt in- tresse. Med »svenskt intresse» avses varje inspelning som har någon anknytning till Sverige, oavsett om inspelningen skett inom eller utom landet. Det inkomna materialet skall göras tillgängligt för forskare, vilket bl.a. innebär att inspelningarna skall kata- logiseras och kunna avlyssnas i fonoteket. Viss kopieringsverksamhet bedrivs också. Nationalfonoteket bedriver även egen in- spelningsverksamhet som omfattar intervju- er med framträdande svenskar. Delar av detta på band inspelade material publiceras i nationalfonotekets och kungl. bibliotekets skivserie »Svenska Röster», varav hittills ut- kommit tre nummer (juni 1971). Som ett led i fonotekets inventeringsarbete får ses arbetet på en svensk nationaldiskografi, dvs. en förteckning över alla inspelade skivor parallell med Svensk bokförteckning.

Till skillnad från vad som är förhållan- det i de flesta europeiska länder existerar det inte någon lagstadgad skyldighet för pro- ducenterna att leverera inspelningar till fo- noteket. Leveranserna grundar sig på en fri- villig överenskommelse mellan producenter- na och fonoteket. Enligt överenskommelsen skall ett exemplar av varje inspelning av svenskt intresse levereras. Nationalfonoteket uppger dock att detta arrangemang har en klar tendens att försämras. Luckorna i le- veranserna har blivit större. Därmed krävs en ökad kontroll. Svårigheter uppstår bl. a. genom att nya produktionsbolag tillkommer årligen. Ofta har dessa företag en mycket kort livslängd. Resultatet kan bli, att när en producent väl spårats upp, är företaget re— dan nedlagt, eller, vanligare förekommande, har den pressade skivupplagan tagit slut och fonoteket blir utan exemplar.

Ett visst samarbete mellan nationalfono— teket och grammofonarkivet vid Sveriges Radio sker. Arkiven utväxlar bandkopior av äldre skivmaterial som endera arkivet sak- nar. Sveriges Radios grammofonarkiv över- lämnar sina överflödiga 78-varvsskivor till nationalfonoteket. Grammofonarkivet för-

ser vidare nationalfonoteket med katalog- kort över den svenska repertoaren.

Svenskt visarkiv

I samband med att Stiftelsen Svenskt vis- arkiv år 1970 omorganiserades till en statlig institution ställdes detta i Stockholm beläg- na arkiv och ortnamnsarkivet i Uppsala, dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala samt dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund under en gemensam styrelse. I denna organi- sation inordnades fr.o.m. den 1 juli 1971 också dialekt— och ortnamnsarkivet i Umeå. Institutet för ortsnamn- och dialektforsk- ning i Göteborg står utanför organisationen. Detta instituts ställning är f. n. under utred- ning.

De i myndigheten dialekt- och ortnamns- arkiven samt svenskt visarkiv ingående ar- kiven har en i förhållande till den gemen- samma styrelsen jämförelsevis självständig ställning. Till varje arkiv är knutet en råd- givande nämnd.

Svenskt visarkiv är inriktat på svenska vi- sor och svensk folkmusik, såväl vokal som instrumental. Förutom egna inspelningar görs inventeringar i olika arkiv o. d. Visar- kivet har nu den största samlingen svensk folkmusik i landet. Materialet består så gott som uteslutande av bandupptagningar. Det omfattar ca 7 500 musikinslag (juni 1971). Ungefär hälften är vokalmusik och hälften instrumentalmusik. På grund av materialets unika karaktär håller man f. n. på att kopie- ra hela materialet. Kopiorna förvaras i riks- arkivet.

Tanken att ge ut ett representativt urval av materialet på grammofonskiva har fun- nits länge, bl.a. med tanke på dess värde för undervisningsändamål. Utgivning av LP- skivor planeras. Arkivet undersöker f. n. de förvaltningstekniska och juridiska problem som är förknippade med en sådan utgiv- ning.

En av arkivets tjänstemän har till särskild uppgift att handha fonoteket, inkl. inspel- ningsverksamheten. Därtill kommer tidvis vissa extra medarbetare.

Svenska tonsättares internationella musik- byrå (STIM) har ett arkiv med bl. a. origi- nal av notmaterial, deponerade av svenska tonsättare. STIM har också en samling band och grammofonskivor med verk av svenska tonsättare och exekutörer. Det huvudsakli- ga syftet med samlingarna är att genom STIM:s informationscentral bidra till infor- mationen om svensk musik och svenska mu- siker. Materialet är tillgängligt för allmän- heten.

STIM:s samlingar omfattar bl. a. ca 500 grammofonskivor med svensk seriös musik och jazz, vilket är en nära nog fullständig samling av vad som finns på grammofon— skiva på området sedan LP-skivor började tillverkas i början på 1950-talet och en sam- ling 78-varvsskivor till ett antal av ungefär 500. Man har även ett bandarkiv med bl. a. ljudupptagningar av musik som sänts i ra— dio och TV (ca 1500 program). Man spe- lar in alla originalverk av svensk »seriös» musik som sänds i radio och TV.

Musikhistoriska museet har en ganska omfattande samling grammofonskivor för forskning och pedagogiskt bruk och för an— vändning i utställningssammanhang. Skiv- samlingen omfattar ca 3 700 skivor med tonvikt på västerländsk konstmusik före år 1830 i stilhistoriskt medvetna inspelningar, folkmusik och utomeuropeisk musik. Mu- seet har också samlingar av tonband och andra typer av fonogram. Museet bedriver viss egen inspelningsverksamhet och ger även ut skivor i samarbete med bl. a. Sve- riges Radio.

Kungl. Musikaliska akademiens bibliotek är ett av Europas största musikbibliotek. Det omfattar bl. a. ca 600 000 nummer mu— sikalier, ca 40 000 volymer böcker och tid- skrifter samt ca 18 000 brev. Där finns ock- så flera betydande handskriftsamlingar. Nå- got fonogramarkiv existerar inte men biblio- teket har för avsikt att så snart lokalfrågan kunnat ordnas även erbjuda möjlighet till avlyssning av skivor och band.

Förutom vid de nämnda arkiven bevaras ljudande material vid vissa forsknings— och

utbildningsinstitutioner samt vid vissa kon-— sertinstitutioner som spelar in och arkiverar konsertframföranden.

5 .3 Distribution 5 .3.1 Grossistled

Fyra stora distributionsbolag svarar för ca 90 % av den totala värdemässiga omsätt- ningen av fonogram i landet. Tre av dessa bolag är samtidigt inspelningsbolag nämli- gen CBS-Cupol AB, Grammofon AB Elec— tra och EMI Svenska AB. Det fjärde, Gram- mofonleverantörernas distributionscentral, ägs gemensamt av fem inspelningsbolag nämligen Karusell Grammofon AB, AB Knäppupp, Metronome Records AB, AB Philips-Sonora och Sonet Grammofon AB. Produktion och distribution är således nära sammankopplade.

Inspelningsbolagen ger ut sina produktio- ner under egna skivmärken (skivetiketter). Genom generalagentavtal eller koncernför- hållanden kan inspelningsbolagen (distribu- tionsbolagen) föra ytterligare en rad Skiv-- märken. De svenska distributionsbolagen la- gerför därför grammofonskivor av olika ur- sprung: skivor med i landet inspelad musik,, skivor som importerats och skivor med ut- ländska inspelningar som pressats på licens i Sverige under det utländska bolagets skiv- märke eller på eget skivmärke. Samma in- spelning kan därför återfinnas på olika skiv- märken.

De fyra stora distributionsbolagen är medlemmar i Grammofonleverantörernas förening, en av Sveriges grossistförbunds branschorganisationer. Föreningen represen- terar inspelningsbolagen/distributionsbola- gen i deras gemensamma uppträdande gent- emot bl. a. återförsäljare och myndigheter. En väsentlig uppgift i föreningens verksam- het består i att upprätta gemensamma för- säljningsvillkor till återförsäljarna.1

1 Vid försäljning av fonogram till återförsäl- jarna tillämpar medlemmarna i Grammofonle- verantörernas förening rekommenderade för— säljningspriser exkl. skatt minus 33 % rabatt till alla köpare. Utöver grundrabatter lämnas års- bonus baserad på vederbörande detaljhandlares totalinköp under året. Fram t.o.m. år 1965

De fyra nämnda distributionsbolagen di- stribuerar även fonogram åt inspelningsbo- lag som står utanför svenska gruppen av the International Federation of the Phono- graphic Industries (IFPI). Uppskattningsvis lagerför vart och ett av de fyra distributions- bolagen produktioner för ca sju till åtta mindre svenska inspelningsbolag. De övriga mindre svenska inspelningsbolagen handhar vanligen själva sin distribution. I vissa fall har de av Grammofonleverantörernas för- ening vägrats att använda föreningens distri- butionsnät.

Enligt uppgift från Grammofonleverantö- rernas förening lagerförde år 1970 de fyra stora distributionsbolagen 365 skivetiketter (CBS-Cupol 76, Electra 64, EMI 96 och Grammofonleverantörernas distributions- central 129 etiketter).

Vart och ett av de fyra nämnda distribu- tionsbolagen har enligt Grammofonleveran- törernas förening totalt ca 6 000 till 7 000 skivtitlar i lager.

5 .3 .2 Detaljhandel

De förändringar i detaljhandelns struktur som pågått de senaste decennierna har ock- så påverkat grammofonskivemarknaden. Framväxten av stora varuhus, köpcentra och stormarknader har minskat antalet specialaf— färer. År 1958 beräknade statens pris- och kartellnämnd att antalet återförsäljare av grammofonskivor var ca 800. Försäljningen skedde då dels från specialicerade skivbuti- ker, dels från musikaffärer och dels från bu- tiker av karaktären bok-, pappers— och ra- diohandel. Till år 1970 har enligt uppgift

varierade bonusen mellan 1 och 10 % och avsåg då inköp mellan 60000 och 2 300000 kr. Det genomsnittliga uttaget låg på 2 till 3 % beroende på att flertalet detaljhandlare gjorde inköp till så små belopp att de inte var berättigade till bonus. År 1966 skärptes bonusbestämmelserna och bo- nus utgår numera med högst 5 %. Grammofon- leverantörernas förening fastställer även betal- nings- och leveransvillkor, kvantitetsrabatter vid köp av hela förpackningar, expeditionsavgifter för små leveranser samt bidrag till annonsering m. m. Tidigare hade återförsäljarna returrätt men denna borttogs i slutet av 1950-talet och nu- mera gör återförsäljaren endast köp i fast räk- ning. (Av Institutet för rikskonserter tillämpade priser framgår av avsnitt 5.1.5).

från Grammofonleverantörernas förening antalet återförsäljare minskat till mellan 400 och 500. Vidare har, på några undantag när, de specialiserade skivbutikerna avvecklats. Allt mindre vanliga blir också de renodlade musikaffärerna. Radiohandeln upphörde i stor utsträckning med att sälja grammofon- skivor när televisionsapparater mera allmänt började saluföras. Skivförsäljningen har i stället till stor del övertagits av butiker med blandat sortiment, dvs. varuhus (år 1969 stod dessa för ca 27 % av den totala omsätt- ningen), stormarknader och liknande. För den i landet nyligen inledda försäljningen av kassettband räknar man inom branschen med att en helt ny försäljningskanal skall öppnas, nämligen bensinstationer (kassett- bandspelare antas bli vanligt förekommande i bilar).

Den ovan beskrivna förändringen i detalj- handelsledet har också lett till att möjlighe- terna att provspela grammofonskivor har minskat. Grammofonskivorna säljs i stället tillsammans med andra varor i varuhusens och storrnarknadernas självköpssortiment. Den branschkunniga personalen för gram- mofonskiveförsäljning har därmed minskat. Möjligheterna att få råd och upplysningar om grammofonskivor i samband med köpet är alltså mindre än tidigare. Kunden är där- för ofta endast hänvisad till den information som finns på skivomslaget (i många fall på främmande språk).

Lönsamheten vad gäller fonogramförsälj- ning är svår att uppskatta på grund av att försäljningen i så hög grad är kombinerad med andra varusortiment. Lönsamheten va- rierar också med den typ av musik fono- grammen innehåller. Den populära schlager- och popmusiken med oftast mycket kort omloppstid är mera lönsam än mer kvalifi- cerad musik där lageromsättningstiden hos såväl leverantör som detaljhandel är relativt lång med åtföljande stora ränte- och lager- kostnader.

5.3.3. Postorderförsäljning

Den mest betydande kanalen för distribution av fonogram vid sidan av den reguljära de-

taljhandeln är postorderförsäljningen. Den största representanten för denna distribu- tionsform i Sverige på den privata sektorn är Concert Hall i Helsingborg, en förgrening av ett internationellt företag som arbetar med egna inspelningar och nypressningar av andra bolags utgåvor av framför allt »se- riös» musik. Förutom Concert Hall finns ett större företag av samma karaktär, nämligen Svenska skivklubben i Stockholm som salu- för i den reguljära marknaden förekomman- de skivmärken och som så gott som uteslu- tande lagerför en populär repertoar. Förut- om de här nämnda företagen arbetar också bl. a. bokförlaget Det Bästa med grammo- fonskivedistribution per postorder. Denna har dock en något annan karaktär genom att man här arbetar med engångserbjudan- den med album av en viss typ av musik till särskilda målgrupper.

Den sammanlagda årliga omsättningen för de tre ovan nämnda skivklubbarna kan upp- skattas till minst storleksordningen sju milj. kr.

Concert Hall är en skivklubb som förvär- var medlemmar genom direktreklam, huvud- sakligen gruppkorsband till hushållen. Två typer av medlemskap finns, ett för seriös musik och ett för populärmusik. Medlem- skapet innebär att man abonnerar på en ny- inspelad »månadens skiva». Denna presen- teras i ett programblad som medlemmen er- håller månatligen och vari också presenteras ett flertal alternativa nyinspelningar. Con- cert Halls försäljning utgörs till ca 90 % av 30 centimeters LP-skivor med »seriös» mu- sik. Utvecklingen beskriver en kraftig ök- ning sedan starten i början av 1960-talet och en stagnation mot slutet. Antalet aktiva medlemmar var år 1970 omkring 52 000.

Svenska skivklubben förvärvar medlem- mar genom annonsering. Medlemskap er- hålls vid första inköpet men medlemmen förbinder sig ej att köpa ett visst antal ski- vor. Information ges genom annonsering och till aktiva medlemmar skickas kataloger och liknande. Svenska skivklubben uppger sig ha ca 200 000 medlemmar av vilka 10 000 be- traktas som aktiva. Vid sidan av postorder- försäljningen förekommer också viss butiks-

försäljning från företagets lokaler i Stock- holm.

Det Bästa erbjuder musik av en populär art med samlingstitlar som »Musik för mil- joner», >>Operettens underbara värld», och » Stämningsmusik» .

Som tidigare nämnts använder även Insti- tutet för rikskonserter postorderförsäljning som en distributionsform för sina fonogram.

5.4. Pris på fonogram

Enligt en utredning utförd av statens pris- och kartellnämnd1 år 1965 visade grammo- fonskivebranschen i leverantörsledet upp en mycket enhetlig bild vad gäller priser och ra- batter. De leverantörer som stod utanför Grammofonleverantörernas förening anslöt sig nära till föreningens priser och rabatter.

I fråga om detaljhandelsledet fann pris— och kartellnämnden att de i butikerna till— lämpade priserna genomsnittligt låg under riktpriserna. Sedan styckeskatten på gram- mofonskivor avvecklats den 1 juli 1965 låg butiker med provspelningsmöjligheter i ge- nomsnitt ca 3 % under riktpriserna. butiker utan provspelningsmöjlighet i genomsnitt ca 9 % under riktpriserna.

En jämförelse mellan åren 1958 och 1970 visar att priserna på LP- och EP-skivor i hu- vudsak är oförändrade. År 1958 var typ- riktpriserna 24 eller 27 kr. för LP-skivor med populärmusik och 29 kr. för LP-skivor med mer kvalificerad musik inkl. den dåva- rande styckeskatten om 3 kr. År 1965 visade priserna på LP—skivor en spridning på mel- lan 10 och 40 kr. Försäljningen var dock starkt koncentrerad till prisklasserna 28 kr. för LP-skivor med populärmusik och 30 kr. för LP—skivor med mer kvalificerad musik, styckeskatt inräknad. Ett resultat av att styckeskatten på grammofonskivor avskaffa- des år 1965 i samband med en höjning av omsättningsskatten blev att priserna på EP- och LP—skivor sjönk med mellan 6 och 8 % . De två mest förekommande prislägena var ca 26 kr. för en LP-skiva med populärmu- sik och ca 28 kr. för en LP-skiva med mer kvalificerad musik (inkl. omsättningsskatt).

1 Pris- och kartellfrågor 1965:10

Källa: Grammofonleverantörernas förening.

Pristyp Pris inkl. Försäljning Omsättning inkl. % av för- mervärdeskatt i milj. exemplar mervärdeskatt såljnings- i milj. kr. värdet Budget (LP) ca 13 kr. ca 1,0 ca 12 8 Lågpris (LP) » 18 » » 1,5 » 27 16 Standard (LP) » 27 » » 3,0 » 81 49 Artist (LP) » 30 » » 0,4 » 12 8 EP » 12 » » 0,5 » 6 4 Single » 7 » » 3,6 » 26 15 Summa ca 10 0 ca 164 100

Kännetecknande för utvecklingen under senare delen av 1960-talet har varit en ökad prisspridning på LP-skivor. En bidragande orsak härtill är att grammofonbolagen i stör- re omfattning saluför nypressningar av gam- la inspelningar. Sådana LP-skivor ligger i re- gel i de lägsta prisklasserna. Försäljningen av lågprisskivor har ökat. Detta har sanno- likt inneburit att skivklubbarna inte längre kan konkurrera lika effektivt som tidigare med annan detaljhandel.

Tabell 5.4 visar de vanligast förekomman- de prisgrupperna år 1969. Någon uppdel- ning i prisklasser mellan populärmusik och mer kvalificerad musik har inte varit möjlig att erhålla.

Av de i avsnitt 5 .3.3 nämnda skivklubbar- na är Svenska skivklubben inriktad på de i den övriga marknaden normalt förekom- mande skivmärkena. Efter skattereformen år 1965 kom klubbens priser att i genom- snitt ligga 15 % under riktpriserna. Då Con- cert Hall har egna inspelningar är det svårt att göra prisjämförelser med andra distribu- tionsformer.

I detta sammanhang bör erinras om att Institutet för rikskonserter per postorder i vissa fall säljer inspelningar under sin eti- kett (Expo Norr) till betydligt lägre pris än vad samma inspelning under annan etikett betingar i allmänna handeln (se avsnitt 5.1.5).

5 .5 F onogramapparatur

Uppspelningsapparatur för fonogram består vanligen av radiogrammofon, bandspelare

eller hela 5. k. (stereo)anläggningar beståen— de av en förstärkare, en (stereo)skivspelare, en radiodel (s.k. tuner) och en eller flera högtalare.

Försäljningsvärdet i leverantörsledet till detaljist av radioapparater och radiogram- mofoner visade en tillbakagång under perio- den 1956—1968.1 För skivspelare och bandspelare skedde en ökning under perio- den. Försäljningen av stereoförstärkare öka- de kraftigt under senare delen av 1960-talet. Försäljningen i leverantörsledet år 1968 framgår av tabell 5 .5 .

I fråga om försäljningen till detaljhandeln av stereoförstärkare och tuners, skivspelare och bandspelare visade den av pris- och kar- tellnämnden gjorda undersökningen att den- na i hög grad är koncentrerad till ett fåtal

Tabell 5.5. Leverantörsförsäljningen av stereo- förstärkare, tuners, skivspelare och bandspe- lare år 1968.

Källa: Pris- och kartellfrågor 1969: 7.

Försäljning Antal Värde (ca) Varuslag (ca) i milj. kr. Stereoförstärkare 75 000 46,8' Tuner 2 000 0,5 Skivspelare 169 000 33,0 Bandspelare 142 000 56,0

" Exkl. värdet av försålda högtalare. Försälj- ningsvärdet för stereoförstärkare och högtalare uppskattades på branschhåll till ca 72 milj. kr.

1 Uppgifterna i detta avsnitt är hämtade från en undersökning utförd av statens pris- och kar- tellnämnd (Färg-TV i radiobranschen. Pris- och kartellfrågor 1969: 7).

företag. När det gäller stereoförstärkare och tuners svarade år 1968 de tre största leve- rantörsföretagen tillsammans för 77 % av försäljningsvärdet till detaljisterna. De sex största företagen svarade tillsammans för 90 %. Motsvarande andelar var för skivspe- lare 58 resp. 81 % och för bandspelare 66 resp. 79 % .

Den tekniska utvecklingen och den mo- derna produktionstekniken medför att sam- ma slag av apparater ofta är likvärdiga även när de tillverkats på skilda håll. Detta för- hållande accentueras ytterligare av den kon- centrationsprocess som pågår samt det tek- niska samarbete som förekommer mellan olika tillverkare, såväl inom landet som ut- omlands. Komplicerade komponenter — of- ta patentskyddade — tillverkas vid ett fåtal fabriker och flertalet apparattillverkare är beroende av att köpa delar från andra till- verkare.

Standardiseringen och de långa serier som härigenom möjliggjorts i produktionen med- för givetvis en rationalisering och ett förbi!- ligande av tillverkningen. Vid marknadsfö- ringen av produkterna syns emellertid andra faktorer bestämma utvecklingen. De relativt enhetliga apparaterna i samma serie, med samma chassi, tekniska utrustning och prest- anda, förses ofta med för funktionen ovä- sentliga ändringar för olika märkesnamn och modellbeteckningar samt säljs genom sepa- rata försäljningsorganisationer.

Den trend mot allt färre produktionsenhe- ter och mot tillverkning av allt mer likartade produkter som enligt pris- och kartellnämn- dens undersökning kännetecknade radio- och TV-branschen under 1960-talet motsva- des inte av en likartad begränsning av sorti- mentet. Tabell 5.6 visar antalet märken och modeller för stereoförstärkare, tuners, skiv- spelare och bandspelare i den svenska mark- naden år 1968. Därav framgår att antalet märken och modeller är stort.

I detta sammanhang bör nämnas att sta- ten numera är engagerad i ljudåtergivnings- industrin. Ett dotterbolag till Statsföretag AB — AB Sonab — tillverkar bl. a. högtalare.

Tabell 5.6. Antal märken och modeller av stereoförstärkare, tuners, skivspelare och bandspelare i den svenska marknaden är 1968. Källa: Pris- och kartellfrågor 1969: 7.

Varuslag Antal Antal märken modeller Stereoförstärkare 44 94 Tuner l 5 17 Skivspelare 40 139 Bandspelare 39 164 SOU 1 971 : 73

6. Fonogrammens spridning

6.1. Kanaler till konsumenten

6.1.1. Detaljhandel

Det totala antalet detaljister har som redan påpekats minskat under de senaste tio åren. Detaljistledet har också ändrat karaktär så- tillvida att fonogramförsäljningen i allt större omfattning kommit att ske i själv- betjäningsbutiker tillsammans med andra va- ror varvid rådgivning, information och provspelningsmöjligheter i stor utsträckning försvunnit.

Det är förmodligen endast i de tre största städerna samt i några universitetsstäder som det i dag finns fullsorterade grammofon- skiveaffärer. En avgörande orsak till detta förhållande är sannolikt de mycket olika lönsamhetslägena för olika typer av musik. Lättare schlager- och populärmusik med låg lageromsättningstid sprids lättare till åter- försäljare än den mer krävande musiken med dess långa lageromsättningstid med åt- följande ränte- och lagerkostnader. Återför- säljarna köper, som tidigare påpekats, i fast räkning och någon returrätt existerar inte.

Enligt en utredning som Grammofonle- verantörernas förening låtit utföra är för- säljningen av grammofonskivor per invå- nare betydligt lägre på mindre orter än i större. Nedanstående uppställning redovi- sar den totala värdemässiga försäljningen i fem orter år 1969 samt försäljningen per invånare. Av tabellen framgår att drygt 25 % av den totala försäljningen i landet föll inom Stor-Stockholmområdet.

Tabell 6.1. Total försäljning och försäljning per capita i vissa orter och i hela landet av grammofonskivor år 1969.

Källa: Grammofonleverantörernas förening.

Total för- Försäljning säljning per capita Ort (1 000 kr.) i kr. Stor-Stockholm 45 000 30: 80

rebro 2 900 17: 10 Växjö 1 350 10: 50 Eslöv 360 7: 70 Lindesberg 234 4: 90 Hela Sverige 164 000 20: 50

Orsakerna till att försäljningen av gram- mofonskivor per invånare är lägre på mind- re orter är säkerligen flera. De har berörts tidigare. I de mindre orterna saknas ofta butiker och där sådana finns är sortimen— tet troligen i de flesta fall mycket begränsat.

6.1.2. Postorderförsäljning

Av de tidigare nämnda skivklubbarna har Concert Hall givit besked om sin medlems— struktur. Enligt företagets egna undersök- ningar är invånare i storstäder överrepresen- terade bland Concert Halls medlemmar. Undersökningarna tyder vidare på att det finns en övervikt av personer med hög ut- bildning, särskilt i företagets skivklubb för seriös musik.

Kommunernas insatser på det kulturella området har under senare år successivt ökat. Den största delen av kommunernas kultur- anslag faller på biblioteken. Dessa får allt- mer karaktären av kulturcentra. Vid sidan om bokutlåning anordnas t.ex. konserter, föreläsningar och uppläsningar. Fonogram finns ofta för avlyssning och/eller hemlån och på sina håll finns även bildkonst att låna hem. Biblioteken strävar numera ofta att fungera som allsidiga serviceorgan för kulturprodukter. Servicen erbjuds i regel utan avgift, dvs. subventioneras med all- männa medel.

Bibliotekens musikavdelningar är en re- lativt ny företeelse: de äldsta torde inte vara mer än ett par decennier gamla. Början var ofta mycket blygsam med endast ett fåtal skivor. Utvecklingen har dock varit snabb under 1960-talet och i dag finns det ett hundratal bibliotek med musikavdelning. (En stimulerande verkan, bl.a. vid inrättan- de av musikavdelningar, är det statliga punktbidrag som utgår till bibliotek vid star- tande av nya aktiviteter.) Enligt uppgifter från biblioteken är lokalbrist det främsta hindret att ge fonogramservice. Vid nybygg- nad planerar man emellertid numera för mu- sikavdelningar. Även brist på för uppgiften sakkunnig personal har verkat hindrande för biblioteken att ge fonogramservice.

Folkbibliotekens fonogramservice består i att allmänheten ges möjlighet att avlyssna fonogrammen på biblioteket eller att låna hem fonogrammen. Många bibliotek kom- binerar givetvis dessa möjligheter. För av- lyssning på bibliotek har man oftast inrett särskilda lyssnarrum med högtalare eller hörlursystem varigenom flera personer i samma rum samtidigt kan avlyssna var sitt musikverk. I en del fall finns båda dessa möjligheter.

Det förekommer att bibliotek i stället för att låna ut grammofonskivor spelar av dessa på band för utlåning. Därigenom får ski- vorna avsevärt större livslängd. Detta för- faringssätt har möjliggjorts genom avtal med STIM och svenska gruppen av the Interna- tional Federation of the Phonographic In-

dustries (IFPI). Biblioteket betalar en avgift av 200 kr. per år till vardera organisationen för denna rätt.

Vid eventuella skador på bandet kan en ny avspelning göras till samma band. För- faringssättet är förenat med vissa extra kost- nader såsom inköp av band och apparatur samt arbetstid för den personal som gör avspelningarna. Det finns också risk för kvalitetsförsämring vid överspelning från skiva till band. Med fullgod apparatur bör dock kvalitetsförsämringen inte vara nämn- värd.

De flesta bibliotek synes dock vara eniga om att den bästa fonogramservicen ges om det finns möjlighet att avlyssna fonogram- men på biblioteken. Förutsättningarna är att det finns ändamålsenliga lokaler samt för ändamålet utbildad personal. Vad gäl- ler den senare frågan har utredningen rö- rande utbildningen av bibliotekspersonal i sitt förslag till utbildnings- och studieplaner för bibliotekarier bl. a. upptagit information om och handhavande av ljudband och gram- mofonskivor (Utbildning för bibliotek, ar- kiv och informatik, SOU 1969: 57). Utred- ningen föreslår också att folkbibliotekarie- utbildningens avslutande termin skall kunna ägnas åt en fördjupningskurs särskilt an- passad för kommande verksamhet inom musikbibliotek.

Fram till år 1970 fanns inte någon cen- tral inköpsenhet för fonogram. Biblioteks- personalen gjorde själv upp förslag om fono- graminköp med hjälp av skivkataloger och recensioner. Från den 1 februari 1970 exi- sterar emellertid en central inköps— och di- stributionsenhet. Bibliotekstjänst AB i Lund, som sedan länge svarat för sambindning och katalogisering av böcker, viss service på publikationssidan samt produktion av in- redning och övrigt biblioteksmaterial, bygg- de då ut sin verksamhet till att omfatta även musiksidan. Den service Bibliotekstjänst här- vid ger har stora likheter med den som läm- nas i fråga om böcker; biblioteken erbjuds att prenumerera på s. k. G-servicelistor där en samling skivor presenteras och kommen- teras. De enskilda biblioteken kan från detta urval beställa skivor med tillhörande kata-

logkort. Bibliotekstjänst handhar sedan den 1 mars 1971 själv den fysiska distributionen av såväl skivor som katalogkort.

Urvalet på G-listorna bestämms av en kommitté, som huvudsakligen består av bib- liotekarier med kunskaper inom det mu- sikaliska fältet. Kommittén eftersträvar vid sitt urval att täcka in all musik — oavsett genre — som kan sägas vara konstnärligt värdefull. Biblioteken har också möjlighet att genom Bibliotekstjänst beställa sådana skivor som inte finns upptagna på listorna.

Listorna utsänds tio gånger per år och sammanlagt har fram t.o.m. år 1970 ca 850 skivor presenterats på detta sätt. Under år 1971 räknar man med att kunna erbjuda ytterligare 600 titlar. Vid sidan om denna kontinuerliga verksamhet har Biblioteks— tjänst sammanställt en standardurvalslista omfattande ungefär 530 titlar enligt föl- jande indelning: 230 klassisk musik, 220 pop, jazz, blues och annan folkmusik, 20 andliga sånger, 20 talskivor, 25 barnskivor och 15 övrigt. Detta urval finns i lager och vänder sig främst till de bibliotek som skall starta med fonogramservice och därför bygga upp ett skivsortiment.

Bibliotekstjänst uppskattar att man svarar för ca 80 % av bibliotekens skivförsörjning. Totalt har 114 abonnenter anslutit sig, av vilka 104 är kommunala bibliotek och de övriga skol- och försvarsbibliotek, AV-cen— traler etc. Det är huvudsakligen de större kommunernas bibliotek som är knutna till abonnemangssystemet; endast ett fåtal av de större och medelstora städernas biblio- tek står utanför. Däremot är ett förhållande- vis mycket litet antal av de mindre kommu- nernas bibliotek anslutna. Om dessa biblio- tek har fonogramverksamhet är den vanligt- vis så obetydlig att det inte lönar sig att be- tala den årliga abonnemangskostnaden. Man vänder sig i stället till den reguljära detalj- handeln. Dessa förhållanden belyses i ta- bell 6.2.

Det torde framför allt vara den urvals- service som Bibliotekstjänst erbjuder och det förenklade och förbilligade katalogise- ringsförfarandet som fått biblioteken att ut- nyttja den centrala servicen. Skivorna erhål-

Tabell 6.2. Antal kommuner i olika storleks- klasser och antal kommuner med bibliotek som utnyttjar Bibliotekstjänsts G-service. Uppgifterna avser år 1970. Källa: Bibliotekstjänst AB.

Kommunstorlek Totala Antalet (antal invånare) antalet abonnenter kommuner bland kom- munerna upp till 8 000 542 21 8 000—14 999 84 25 15 000—19 999 28 10 20 000—29 999 24 16 30 000—39 999 18 13 40 000—49 999 4 2 50 000—99 999 16 13 100 000 och mer 4 4 Summa 720 104

les däremot inte billigare; den tioprocentiga. rabatt man erhåller torde således inte över- stiga den man kunnat få i reguljär handel.— Bibliotekstjänst finansierar verksamheten dels med de inkomster man får via skillna- den i de rabatter man erhåller från produ- centerna och de man erbjuder biblioteken dels med abonnemangsavgifter och avgifter! för katalogkorten. Abonnemangsavgifterna är länkade till kommunernas befolknings-. underlag och varierar mellan 1 000 och 250 kr. per år.

6.1.4. Skola

Inom det allmänna skolväsendet finns i dag ingen central inköpsenhet för fonogram. Användningen av fonogram varierar mellan olika läroanstalter. Uppspelningsapparatur för skiva eller band har varje skola tillgång till och fonogram användes allmänt i ut- bildningen. Genom Svenska kommunför- bundets AV—centraler och skolöverstyrelsens centraler för pedagogiska hjälpmedel får skolorna band med inspelade program. Des- sa centraler producerar inga program utan utför och distribuerar kopior av band. De nämnda centralerna arbetar inte med grammofonskivor. Det förekommer i stället att skolorna samarbetar med bibliotekens musikavdelningar där man dels kan låna grammofonskivor, dels kan erhålla band med avspelningar från skivor.

Läromedelsförlagen producerar i allt större omfattning fonogram. Ca 90 % av dessa är tonband och omkring 5 % kassettband. Ut- bildningsförlaget Liber producerar för när- varande några hundra titlar varje år. Upp- lagorna på varje titel är några hundra exemplar. Förlaget har endast producerat ett par grammofonskivor. Man räknar med att utvecklingen skall gå mot produktion av allt fler kassettband allteftersom skolorna får uppspelningsapparatur för sådana. Pro- duktionerna är av i huvudsak två slag, näm- ligen ljudbildband (ljudband till stillfilm) och språkband.

Förutom de här redovisade kanalerna för anskaffning av fonogram anlitar skolorna detaljhandeln. Efter vad Svenska kommun- förbundet erfarit är det ofta svårt att inköpa fonogram på grund av att detaljhandeln på många orter är dåligt sorterad samt att be- ställningar ofta är besvärliga och tidskrä- vande. Vid anskaffning av fonogram med musikinslag är också bristen på information och rådgivning påtaglig.

En särskild svårighet när det gäller fono- gram med musikillustrationer är bristen på fonogram, som är avsedda eller lämpade som läromedel. Enligt den nya läroplanen för grundskolan avser man att stärka de praktiskt-estetiska ämnenas ställning och in- tegrera dem mera med övriga ämnen. När det gäller musikämnet framhålls, att det har beröring med de flesta andra ämnen. Ämnen som historia, geografi, samhällskun- skap skall kunna kombineras med illustra- tioner om musikens och konstens utveck- ling inom de berörda områdena. Som ovan framhållits är bristen på härför avpassade fonogram besvärande. Emellertid har Insti- tutet för rikskonserter på försök producerat fonogram som informations- och läromedel. Dessa är försedda med kommentarer vilka är av stor vikt i pedagogiska sammanhang. Från skolans håll menar man vidare att det är väsentligt att pedagogisk expertis anlitas vid planering och redigering av fonogram som skall användas som läromedel.

Institutet för Rikskonserter vars verksam- het till stor del är inriktad på skolkonserter producerar program där fonogram kan ingå

som hjälpmedel. Skolorna får efter en be- ställningslista ange vilka program de önskar och till institutet knutna projektgrupper ar- betar sedan ut paketprogram där olika delar kan ingå, exempelvis konsertprogram, dia- bilder, radioprogram och fonogram.

Frågor sammanhängande med eterme- diemas roll i utbildningen utreds f.n. bl.a. av kommittén för tv och radio i utbild- ningen (TRU) och 1969 års radioutredning. TRU framhåller i sitt betänkande Produk- tionsresurser för tv och radio i utbildningen (SOU 1971: 36) att möjligheterna att inom skolväsendet begagna sig av direktmottag- ning via etern i hög grad begränsas av schematekniska svårigheter. Program som produceras för användning i bandad form har i allt större utsträckning kommit att ingå i läromedelspaket där de integrerats med andra medier. Detta har också lett till att in- slagen av tv och radio kan ges en annan utformning och mer begränsat omfång än de traditionella »programmen». TRU räk- nar med att »det så småningom blir nöd- vändigt med en successiv nedskärning av eterdistributionen av utbudet inom skolvä- sendet. Skolväsendets behov och tv och ra- dio skulle då till stor del fyllas av lärome- delspaket med inslag av tv och radio i ban- dad form» (SOU 197l:36, s. 57). Detta förutsätter naturligtvis att skolorna förfo- gar över uppspelningsapparatur.

6.1.5. Studieförbund

Det moderna bildningsarbetet bland vuxna bygger i stor utsträckning på grupparbete. Det präglas av en strävan att åstadkomma aktivitet bland deltagarna. Utvecklingen in- om studieförbunden har dels inneburit, att studielitteraturen försetts med mera aktivi- tetsuppgifter, diskussionsfrågor, illustratio- ner och utrymme för anteckningar, dels att studielitteraturen i allt fler sammanhang kombinerats med olika slag av tekniska hjälpmedel (bildband, ljudband, stillfilmer, overheadsatser, blädderblock och i begrän- sad utsträckning också grammofonskivor). Allt vanligare under senare år har de s. k. inlärningsstudios blivit. Dessa har hittills framför allt använts i språkstudiema.

När det gäller fonogram har ljudbandet kommit att dominera som hjälpmedel. På praktiskt taget varje ort och inom flertalet studiecirklar finns det möjlighet att använda bandspelare. Skälen till att bandspelaren kommit att användas framför grammofonen är i huvudsak två. Det första är att band- spelaren är lättransportabel och enkel att sköta rent tekniskt. Den är dessutom oöm och är relativt okänslig för eventuella fel- manövrer. Det andra skälet är att band- spelaren redan från början kom att betrak- tas som ett mycket praktiskt arbetsredskap. Det berodde inte minst på att det mycket snart kom centralt producerade ljudband och stillfilmer. En del av dessa var avsedda att användas som upplysning och propa- ganda om studiemöjligheter etc. och andra var avsedda att användas som komplettering till cirklarnas studiematerial.

Grammofonskivan används endast spar- samt i bildningsarbetet och när den kommer till användning gäller det praktiskt taget uteslutande musikåtergivning. Antalet stu- diecirklar som ägnar sig åt att lyssna till och samtala om musik är dock få och visar proportionellt en tillbakagång. Strävanden att få utövande musikcirklar att kombinera utövandet med musiklyssning har inte haft någon större framgång, och i de fall detta sker är inslagen oftast inspelade på band. En grammofonanläggning med markant bättre ljudåtergivning är dyr och bör vara stationär. Båda dessa omständigheter är ett hinder för studieförbunden som försöker ut- nyttja både apparater och lokaler så allsi- digt som möjligt.

Så vitt kan bedömas är det inte realistiskt att räkna med någon anmärkningsvärd ök- ning av antalet musiklyssnarcirklar och då kommer troligen inte heller antalet gram- mofonanläggningar att öka i någon påfallan- de grad. Allt tyder på att studieförbunden för överskådlig tid kommer att lita till ljud- bandet och bandspelaren.

6.1.6. Konsumentinformation Fonogram Som framgår av kapitel 5 är fonogrammark- naden svåröverskådlig. På det stora antal

skivmärken som finns på den svenska mark- naden kan en och samma inspelning (var- med här avses leden fram till matriserings- färdigt band), dels finnas utgiven på olika etiketter inom ett och samma företag och land, dels av olika men sinsemellan för- bundna utgivare i olika länder. Vanligt är också att en inspelning på ett skivmärke med världsomfattande distribution endast saluförs inom vissa länder i distributions- nätet, då vanligen det land där inspelningen är gjord. Typfall för det sistnämnda förhål- landet är att flertalet inspelningar av svensk musik, som saluförs på internationella skiv- märken, trots detta vanligen återfinns endast i svensk detaljhandel.

Några offentligt deklarerade regler för lagerhållningens omfattning och tidslängd saknas inom fonogrambranschen. Varje större bolag har en internationell katalog men alla där upptagna inspelningar saluförs inte på samtliga nationella marknader. Vilka inspelningar som skall saluföras på den na- tionella marknaden avgör bolagets lokalre- presentanter. Nationella huvudkataloger fö- rekommer i USA (Schwann), Storbritan- nien (The Gramophone), Västtyskland (Bie- lefelder Katalog) och Frankrike (Disques), vilka samtliga ger periodiskt återkomman- de överblicker över den aktuella repertoa- ren inom resp. marknadsområden. Även de svenska konsumenterna blir när det gäller information hänvisad till någon av dessa kataloger vilkas nationella relevans för svenskt vidkommande som ovan framgått är diskutabel. Förutom kataloger kan kon- sumenten hämta viss vägledning från ar- tiklar om fonogram, tonsättare och artis- ter samt reklambroschyrer och annonser.

Sedan några år publiceras fortlöpande två förteckningar som partiellt täcker fono- gramutgivningen av speciellt svenskt in- tresse. Den ena, Svensk ton på skiva och band, publiceras av STIM och upptar in- spelningar med verk av svenska tonsättare, samt ett urval populärmusik och jazzmusik. Den andra, Svensk skivförteckning, publi- ceras i Svensk tidskrift för musikforskning och upptar hittills utgivningen under åren 1964—1968 av svensk musik (inklusive folk-

musik) med svenska och utländska artister (inklusive jazzmusiker). På grund av det om- fattande materialet har lättare musik och pop-musik tills vidare uteslutits. Vidare in- går svenska artister, som deltar i utländska ensembler (operasångare, jazzmusiker) samt återutgivningar på LP av äldre 78-varvsski— vor. Bägge förteckningarna täcker följakt- ligen bara en del av det totala fonogramut- budet i landet. De har heller inte någon större spridning bland konsumenterna. I fråga om kassetter finns i handeln en full— ständig publikation över svensk musik.

Någon kontinuerlig övervakning av nya inspelningar sker inte. Informationen be- står främst av recensioner i fackpress (tid— skrifter som Musikrevy, Musikkultur, Svensk tidskrift för musikforskning och Bib- lioteksbladet) och i dagspress. Denna kon- sumentupplysning är dock mestadels spora- disk och någon samordning existerar inte varför någon täckning av hela fältet aldrig kommer till stånd. Dessutom har fackpres— sen en mycket begränsad räckvidd. (Musik- revys upplaga är exempelvis ca 7 000 exemplar.)

Sveriges Radio bedriver ingen kontinuer- lig form av konsumentupplysning kring fo- nogram. Informationen kan sägas bestå i att fonogram spelas och annonseras i radio. Vissa program tar sporadiskt upp nya in- spelningar men någon kontinuerlig bevak- ning och bedömning av nyproduktion före- kommer inte.

Den information som lämnas via detalj- handeln har minskat i och med fonogram- distributionen i allt högre grad övertas av varuhus och andra typer av »självservice»- affärer där sakkunnig personal och uppspel— ningsmöjligheter vanligen saknas.

Göran Nylöf framhåller i en uppsats1 att informationsspridningen om musik, musikeve- nemang och musikverksamhet är selektiv till förmån för högre utbildade. Personer med högre utbildning är sannolikt mer intresserade av att läsa fackpress och därmed även t.ex. tidskrifter om musik, än lågutbildade. Kultur- artiklar i dagspress, recensioner etc. är ofta skrivna på ett språk som förstås bäst av de högutbildade. För dessa kan denna form av informationsspridning ha en mycket stor be- tydelse för kontaktmöjlighetema med musik.

Samtidigt utestängs en mängd människor, som inte har samma möjligheter att tillgodogöra sig en sådan text. På detta sätt skulle alltså per- soner med högre utbildning dels få mera infor- mation om möjligheter till musikaktiviteter än lågutbildade och dessutom i högre grad stimule- ras till att söka upp det befintliga musikutbu- det.

Sammanfattningsvis kan sägas att någon effektiv konsumentupplysning inte existerar beträffande fonogram och att marknaden är kvantitativt så omfattande att inte ens fackfolk förmår överblicka den. Därtill kommer att marknaden befinner sig i ex- pansion.

Fonogram apparatur

Som framgår av avsnitt 5.5 förekommer ett stort antal märken och modeller av radio— och TV-apparater och apparater för upp- spelning av fonogram på den svenska mark- naden. Detta förhållande ger skenbart stora valmöjligheter för konsumenten. I praktiken torde det emellertid vara omöjligt för en stor del av allmänheten att få en jämförande överblick vad gäller pris och kvalitet bland exempelvis bandspelare, skivspelare och hög- talare.

Viss information står emellertid till buds. Utöver de broschyrer och material som till- handahålls av tillverkare och återförsäljare förekommer artiklar av växlande kvalitet i dagspress och tidskrifter. Även handböcker finns tillgängliga. Fackmannen kan hämta vederhäftig information i utländska tidskrif— ter och publikationer.

Varudeklarationsnämnden har utarbetat normer för VDN—märkning av bandspelare. Nämnden deltar i ett projekt på nordisk basis i syfte att få fram sådana normer även för skivspelare. Utarbetande av normer för högtalare står också på arbetsschemat. Sta- tens provningsanstalt handhar bl. a. utveck— ling av mätmetoder för ljudåtergivande sy- stem. Statens konsumentråd har beviljat an- slag för detta ändamål. Anstalten provar på tillverkares räkning ljudåtergivningsappa-

1 Nylöf, Göran: Den ojämlika kontakten med musik. Några försök till förklaringar av den stra- taberoende musikaktiviteten. Institutet för riks— konserter 1970. Stencil.

rater. Dessa resultat är dock inte offentliga. Ljudtekniska sällskapet är en ideell förening som utfört en del prov på ljudåtergivnings— apparater. Resultaten meddelas bl. a. i tid- skriften Musikrevy. Föreningen är också en- gagerad i kursverksamhet rörande ljudtek- nik. Den har också en egen tidskrift som publicerar resultat av provningar. Jämföran- de tester mellan olika fabrikat är emellertid förenade med svårigheter i fråga om bedöm- ningsmetoder o. d.

Sammanfattningsvis kan hävdas att de in- satser som görs beträffande konsumentupp- lysning kring olika typer av uppSpelnings- apparater har karaktär av punktinsatser, samt att de publikationer och tidskrifter som finns på området oftast inte når en bred allmänhet.

6.2 Sociologiska undersökningar 6.2.1 Inledning

I det följande refereras delar av två socio- logiska undersökningar, nämligen »Musik- vanor i Sverige»1 och Sveriges Radios Mu- sikradioundersökning 1968. Den senare har inte offentliggjorts men har i vissa delar gjorts tillgänglig för oss. Den förstnämnda undersökningen har sökt ge en översiktlig bild av musikkonsumtionen i landet. Syftet med den senare var att beskriva musikra- dions publik ur vissa aspekter.

Musikvanor i Sverige tillkom på uppdrag av oss. I undersökningens första steg, en brett upplagd postenkät, var syftet att få en översiktlig bild av de svenska musikkonsu— menterna. Man ville i detta steg nå så många skilda kategorier som möjligt, varför någon geografisk begränsning inte gjordes. Ett begränsat antal frågor om inställning till musik och vissa former av musik samt om uttryck för musikalisk aktivitet utgjorde kärnan i postenkäten. Den andra etappen utgjordes av en intensivundersökning av ett antal personer valda med utgångspunkt i svaren på postenkäten. Här skall endast redogöras för resultatet från postenkäten och då kring olika uttryck för musikalisk aktivitet med avseende framför allt på re-

producerad musik och massmediamusik. Det redovisade materialet samlades in år 1965.

Med musikalisk aktivitet avses i under- sökningen musikutövande, konsertbesök, be- sök på musikaliska evenemang, lyssnande på reproducerad musik i form av skivor eller band och lyssnande på ett antal specifice- rade musikprogram i radio.

För postenkäten gjordes ett slumpmässigt urval av ca 2800 personer dragna inom statistiska centralbyråns basurval omfattan- de personer mellan 16 och 70 år. Bortfallet var ca 8 % .

Sveriges Radios musikradioundersökning utfördes på uppdrag av Sveriges Radios musikavdelning av sektionen för publikun- dersökningar under maj 1968. Syftet var att beskriva musikradions publik, dess sam- mansättning och dess inställning till olika musikprogram.

Musikradioundersökningen gjordes i tre steg: en introduktionsintervju, en s.k. dag- bok förd av intervjupersonerna under en vecka över de program de hört och sett i ra— dio och TV samt en avslutningsintervju. Urvalet till undersökningen gjordes ur en större och bredare upplagd enkätundersök— ning som sektionen för publikundersök- ningar tidigare gjort och som avsåg att kart— lägga allmänhetens lyssnarvanor samt in- tresse för en rad ämnen som mer eller mind— re ofta förekommer i radio- och TV-pro- gram.

Med ledning av svaren på den nämnda enkätundersökningen kunde man identifiera ett antal personer som mer än andra var in- tresserade av »seriös» musik. De »musik- intresserade» definierades med utgångs- punkt i de tillfrågades uppgivna allmänna intresse för »seriös» musik (klassisk och samtida) samt det antal av åtta angivna kategorier med »seriös» musik som de till- frågade sagt sig vara intresserade av. De »musikintresserade» utgjorde ca 7 % av det urval som ingick i den tidigare enkätunder— sökningen. Ett antal av dessa (ca 400) ut- valdes slumpmässigt att delta även i musik- radioundersökningen. Man tog också slump—

1 Nylöf, Göran: Musikvanori Sverige. Bilaga till konsertbyråutredningens huvudbetänkande »Rikskonserter» (SOU 196719).

mässigt ut ett antal andra personer (ca 100) från den tidigare undersökningen. Dessa bägge grupper sammantagna kallas i det följande »totalurvalet». De procentsatser som redovisas i det följande för totalurva— let är uppvägda med hänsyn till delurvalens storlek och delgruppernas storlek i enkät- undersökningen. Dessa procentsiffror kan därför med vissa reservationer generalise- ras till en normalpopulation.

Bortfallet uppgick till ca 5 %. Därtill korn ytterligare bortfall för de olika momen- ten i undersökningen (introduktionsintervjun ca 1 %, slutintervjun ca 14 % och dagbok ca 15 %).

6.2.2 Några resultat

Inledningsvis kan nämnas att de i Sveriges Radio musikradioundersökning ingående »musikintresserade» i flera avseenden skil- jer sig från totalurvalet. Bland de »musik- intresserade» finns således fler kvinnor än män, den yngsta åldersgruppen (14—24 år) var underrepresenterade och åldersgruppen 45—64 år överrepresenterad, personer med studentexamen eller högre utbildning är kraftigt överrepresenterad bland de »mu- sikintresserade» och likaså storstadsinvåna- re. Vidare är de »musikintresserades» in- tresse för politik, kultur— och samhällsfrå- gor större än totalurvalets. När det gäller intresse för >>brott och kriminalfall», »klä- der och mode» samt idrott skiljer de sig inte från de övriga.

Tillgång till skivspelare och bandspelare i hemmet

I Musikvanor i Sverige uppger sig 54 % av de tillfrågade ha tillgång till grammofon och 18 % till bandspelare i hemmet (se tabell 6.3). Motsvarande siffror i Sveriges Radios musikvaneundersökning är omkring 60 % resp. 35 % . Detta gäller såväl »musikintres- serade» som totalurvalet.

När hänsyn tas till åldersklasser visar det sig i »Musikvanor i Sverige» att yngre per- soner i betydligt större utsträckning än äldre har tillgång till uppspelningsapparatur. Nära 75 % av personer över 65 år har varken

Tabell 6.3. Tillgång i hemmet till grammofon eller bandspelare.

Källa: Musikvanor i Sverige (5. 134).

Procentuell andel som i hemmet har tillgång till %

varken grammofon eller bandspelare 42 enbart grammofon 40, enbart bandspelare 3 både grammofon och bandspelare 14

Summa

grammofon eller bandspelare i hemmet me- dan av personer under 25 år endast något över 25 % saknar grammofon eller band- spelare i hemmet.

Tillgången till uppspelningsapparatur i hemmet är större i grupper med hög ut- bildning än i grupper med lägre. Av per- soner med studentexamen är det 16 % som saknar både grammofon och bandspelare medan motsvarande siffra för personer med enbart folkskola är nära 50 % .

Musikvanor i Sverige visar vidare att per- soner bosatta i små städer eller på mindre orter i större utsträckning än de, som är bosatta i större städer, saknar tillgång till grammofon och/eller bandspelare. Så har t.ex. 70 % av personer bosatta i städer med över 100 000 invånare tillgång till åt- minstone endera av skiv- eller bandspelare, medan motsvarande siffra för personer bo- satta i städer av storleksordningen 30000 —100 000 invånare är ungefär 65 %, i stor- leksklassen 10 000—30 000 invånare ungefär 60 %, i storleksklassen 3 000—10 000 invåna- nare ungefär 50 %. På landsbygden och i mindre städer är andelen mindre än 50 %. Bland personer bosatta på jordbruksorter är det hela 60 % som inte kan spela skivor eller band i hemmet.

Tillgång till grammofonskivor i hemmet

I Sveriges Radios musikradioundersökning uppskattas skivinnehavet bland dem som har tillgång till uppspelningsapparatur i hushål- let. Med skivinnehav avses det ungefärliga antalet grammofonskivor i hushållet och det angivna antalet behöver alltså inte vara in- tervjupersonens egna. Skivorna delas upp

. m..."—___.-. __ ..

Tabell 6.4. Tillgång till grammofonskivor i hushållet i totalurval och bland »musikintres- serade». Procent.

Källa: Sveriges Radios musikradioundersökning.

Antal skivor Summa % 1 Musi kkategori Urval 0 1—1 0 11—20 21 — Visor och schlager Totalt 8 52 13 26 99 Musikintr. 13,5 44 16 22 96 Jazz Totalt 38 43 10 8 99 Musikintr. 31 41 9 13 94 Pop Totalt 18 20 32 30 100 Musikintr. 39 28 12 18 97 Operett och Musicals Totalt 54,5 43 1 1 100 Musikintr. 35 50 7 7 99 Orkestermusik2 Totalt 62,5 30 5 3 101 Musikintr. 16 42 17,5 23 99 Kammarmusi k Totalt 79 17 2 1 99 Musikintr. 41 38 8 11 98 Opera Totalt 83 1 5 0 1 99 M usikintr. 47 39 8 5 99 Romanssång Totalt 74 22 0 0 96 Musikintr. 60 32 2 2 96 Körmusik Totalt 80,5 16 0 0 97 Musikintr. 51 44 1 2 98 Andliga sånger Totalt 69 26 4 0 99 Musikintr. 72 22 2 2,5 99 Kyrkomusik Totalt 90 9,5 0 0 100 Musikintr. 60 35 2 2 99

1 Procentsumman understiger 100 i de fall några intervjupersoner svarat »vet ej». 3 Symfonier, piano— och violinkonserter, ouvertyrer etc.

med avseende på musikkategori. Resulta- ten redovisas dels för totalurvalet, dels för de »musikintresserade». Se tabell 6.4.

För totalurvalet visar sammanställningen att pop-skivorna i hög grad dominerar; 62 % har mer än tio skivor av denna ka- tegori. I andra hand — men långt efter — kommer visor och schlager (39 %), därefter jazz (18 %). Sedan är det ytterligare ett stort avstånd till de andra kategorierna. För var och en av dessa andra kategorier har en majoritet inte någon skiva. 1 de fall per- sonerna i totalurvalet innehar skivor i dessa andra kategorier ligger antalet starkt kon- centrerat till intervallet 1—10 skivor.

Cirka 40 % av de »musikintresserade» uppger att de har mer än tio skivor med or— kestermusik, medan motsvarande siffra för totalurvalet endast är 8 % . De »musikintres-

serade» innehar inte pop-skivor i samma ut- sträckning som totalurvalet, men 30 % upp- ger att de har fler än 10 skivor av det sla- get. Troligt är emellertid att skivinnehavet hos de intervjuades barn återspeglas här. De »musikintresserade» har markant fler skivor av samtliga kategorier med kvalifi- cerad musik och operettmusik. Endast för tre kategorier, nämligen visor och schlager, jazz och andliga sånger, kan inga anmärk- ningsvärda olikheter i skivinnehav mellan »de musikintresserade» och totalurvalet konstateras.

I Musikvanor i Sverige ställs frågan hur många skivor som köpts under de senaste tolv månaderna. Ingen skillnad görs mellan olika typer av musik eller grammofonski- vor (LP, EP, single). Endast antalet skivor redovisas. Av samtliga tillfrågade hade 64 %

inte köpt en enda skiva under perioden. Högst fem skivor hade 24 % köpt och 12 % hade köpt mera än fem skivor under perio- den.

Med ökad ålder minskar köpen av gram— mofonskivor enligt Musikvanor i Sverige. Ungefär 20 % i den yngsta åldersklassen (16—25 år) hade köpt mer än fem skivor under den angivna perioden och motsva- rande siffra för åldersklassen 25—45 år är 10% och för åldersklassen över 65 år 5 %. Personer med studentexamen är fli- tigare skivköpare än personer med lägre utbildning. Ungefär 65 % av de förra hade köpt mer än en skiva under perioden och ca 20% hade köpt mer än fem skivor. Bland personer med någon utbildning ut— över folkskola är det ungefär 50 % som köpt minst en skiva och ca 15 % som köpt mer än fem skivor under perioden. Bland personer med enbart folkskola är det ungefär 30 % som köpt minst en och ca 10 % som köpt minst fem grammofonski— vor under de närmast föregående tolv må- naderna. Vidare konstateras i undersökning- en att det finns en större benägenhet att köpa skivor bland invånare i större städer än i mindre städer och på landsbygden. I städer med över 100000 invånare är det nästan 50 % som köpt åtminstone någon skiva under de senaste tolv månaderna och nära 20 % som köpt mer än fem skivor. På orter med mindre än 3 000 invånare är det bara 25 % som köpt grammofonskivor och bara 4 % som köpt fler än fem under samma tid.

I Sveriges Radios undersökning ställs frå- gan vilken eller vilka musikkategorier man för närvarande är mest intresserad av då det gäller skivköp till dem som har till- gång till uppspelningsapparatur i hushållet. Intresset speglar i stort sett det nyss redo- visade skivinnehavet. Se tabell 6.5.

Utnyttjande av grammofon och bandspelare

I Musikvanor i Sverige visar det sig att to- talt ca 13 % av de tillfrågade spelar skivor och/eller band dagligen medan ca 29 % gör det minst en gång i veckan eller några gång- er i månaden. Återstoden, ca 58 %, spelar

Tabell 6.5. Intresset för olika musikkategorier vid skivinköp i totalurval och bland »musik- intresserade». Procent.

Källa: Sveriges Radios musikradioundersökning.

Musikkategori Total- » M usik-

urvalet intresse- ra de»

Visor och schlagers 55 21 Jazz 1 7 1 2 Pop 3 8 14 Operett och musicals 20 19 Orkestermusik1 10 51 Kammarmusik 1,5 20 Opera 1 ,5 10 Ro manssång 3,5 9 Körmusik 2 4 Andliga sånger 6 5 Kyrkomusik 0 6

1 Symfonier, piano- och violinkonserter, ou- vertyrer etc.

skivor och/eller band mindre än en gång i" månaden eller aldrig. Bland de som har tillgång till grammofon och/eller bandspe— lare är motsvarande andelar ca 23 %, 51 % och 26 % .

Det visar sig att det är de yngre ålders— grupperna som är i särklass mest aktiva i fråga om att lyssna på reproducerad musik. Av ungdomar i åldern 16—25 år lyssnar un- gefär 30 % på skivor eller band dagligen eller nästan dagligen. Motsvarande siffra för åldersgruppen 25—55 år är omkring 10 %, och bland personer över 65 är endast 3 %. Skillnaderna mellan olika utbildningskatego- rier liksom skillnaderna mellan olika bostads- regioner är när det gäller utnyttjande av uppspelningsapparatur obetydliga.

Lyssnande på musik i radio

I »Musikvanor i Sverige» anger de tillfrå- gade hur stort antal av sex utvalda musik- program de i allmänhet brukar lyssna på. De utvalda programmen avses täcka alla slag av musik: »Jazzhörnan» (jazzmusik), »Tio i topp» (popmusik), »Svensktoppen» (schlagermusik), »Grammofonkonserterna» på söndag förmiddag (klassisk musik), »Mu- sik för miljoner» (klassisk musik och »se— riös underhållningsmusik») samt program med »gammal dansmusik» utan närmare specificering. Uttrycket »i allmänhet brukar

lyssna» innebär enligt gjorda beräkningar lyssnande minst var tredje eller fjärde gång programmet sänds.

Förutom lyssnande på de sex musikpro- grammen registreras benägenheten att höra på melodiradio. Undersökningen visar att yngre människor i betydligt högre utsträck- ning än äldre lyssnar på melodiradio. Bland personer i åldern 16—25 år är det t. ex. 70 % som ofta hör på melodiradio och bara 3 % som sällan eller aldrig gör det. Bland per- soner över 65 år är det ungefär 30 %, som ofta lyssnar, medan det är 25 % som sällan eller aldrig har melodiradio på.

Ett lika entydigt samband finns dock inte mellan ålder och benägenheten att lyssna på valda musikprogram i radio. Även här visar det sig dock att äldre personer lyss- nar på ett klart färre antal program än de yngre.

Undersökningen visar att personer med högre utbildning tenderar att lyssna på ett färre antal av de valda musikprogrammen i radio i jämförelse med personer med lägre utbildning. 64 % av de med studentexamen brukar lyssna på högst två av de sex val- da musik-programmen mot endast 45 % bland personer med någon utbildning utöver folkskola och 38 % bland personer med en- bart folkskola. Detta hindrar inte att de med jämförelsevis hög utbildning kan vara lika aktiva radiolyssnare som de övriga, men de är sannolikt inte lika mångsidiga som de övriga.

Personer med studentexamen lyssnar mindre på melodiradio än de övriga. Exem- pelvis lyssnar ca 20 % bland dem aldrig på melodiradio mot ungefär 10 % av de övriga. Ingenting tyder på att hemortens storlek skulle ha något samband med mång- sidigheten i musiklyssnandet i radio. Inte heller med avseende på benägenheten att höra på melodiradio framkommer några an- märkningsvärda tendenser vid jämförelse mellan städer och orter av olika storlek.

I Sveriges Radios musikradioundersök- ning lyssnar de »musikintresserade» i större utsträckning än totalurvalet till »seriös» mu- sik i radio. De lyssnar också mer systema- tiskt.

Samband mellan olika musikaliska aktivi- reter

I >>Musikvanor i Sverige» undersöks sam- banden mellan de olika uttrycken för musi- kalisk aktivitet (musikutövande, konsertbe— sök, besök på musikaliska evenemang, lyss- nande på reproducerad musik i form av skivor eller band och lyssnande på specifi- cerade musikprogram i radio). Två alter- nativa hypoteser uppställs, nämligen att det föreligger ett konkurrensförhållande mellan aktiviteterna resp. att det råder ett kom- pletteringsförhållande.

För ett konkurrensförhållande talar att musikkonsumtion vanligen måste begränsas till fritiden som i sin tur är bestämd av ar- betstidens längd, resor till och från arbets- platsen m. m. Vidare måste de musikaliska aktiviteterna konkurrera med andra fritids— aktiviteter. Av dessa och andra skäl kan det synas rimligt att utgå från att en specia- lisering av musikintresset äger rum och även en specialisering av de musikaliska aktivi— teterna. Kan man få utlopp för sitt musik- intresse genom att lyssna till musik skulle behovet att själv lära sig spela minska. Hög aktivitet i fråga om musikutövande skulle vara förenat med låg aktivitet i fråga om musiklyssnande och tvärtom, aktiva konsert- besökande skulle ha låg frekvens grammo- fonspelande och omvänt. Vidare tänker man sig att begränsad tillgång till en viss musi- kalisk aktivitet, t.ex. konserter inför pu- blik, leder till en ökad aktivitet t. ex. i fråga om att lyssna på grammofonskivor. Enligt denna konkurrenshypotes skulle alltså nega- tiva samband råda mellan olika musikaliska aktiviteter.

Hypotesen om ett kompletteringsförhål- lande mellan de musikaliska aktiviteterna härleds från tanken att alla dessa aktiviteter skulle vara kriterier på ett och samma fe- nomen, nämligen musikintresse. Ju större musikintresse, desto större aktivitet i alla eller de flesta av dessa musikaliska aktivi- teter. Man tänker sig att lyssnande på »le— vande» musik skulle kompletteras av lyss— nande på musik på grammofonskiva och band samt lyssnande på musik i radio. En- ligt kompletteringshypotesen skulle det såle-

des föreligga ett positivt samband mellan de olika musikaliska aktiviteterna.

Resultaten av Musikvanor i Sverige pekar på att det råder ett klart positivt samband mellan aktivitet i fråga om musikutövande och aktivitet i fråga om att lyssna på »le— vande» musik. Här får alltså hypotesen om ett kompletteringsförhållande stöd. Samban- det mellan musikutövande och lyssnande på reproducerad musik (skiva och band) är ock- så klart positivt. När det gäller musikut- övande och lyssnande på musik i radio finns emellertid inte något klart samband i un- dersökningen. Sambandet mellan att lyssna på >>1evande» musik och att lyssna på repro- ducerad musik är däremot positivt och ger alltså stöd för kompletteringshypotesen. Lyssnande på grammofonskivor och ton- band tenderar således att kompletteras av besök på musikevenemang.

Även lyssnande på »levande» musik och lyssnande på de valda musikprogrammen i radio tycks komplettera varandra i viss ut- sträckning liksom lyssnande på »levande» musik och benägenheten att höra på melo— diradio. Flitiga konsertbesökare har alltså en större benägenhet att lyssna på valda musikprogram i radio samt på melodiradio än övriga. Sambandet mellan benägenheten att lyssna på grammofonskivor och att lyss- na på valda musikprogram i radio är inte lika entydigt. Det framgår dock att de, som aldrig eller nästan aldrig lyssnar på gram- mofonskivor eller band, också lyssnar mind— re på valda musikprogram i radio än övriga. Däremot synes ett positivt samband förelig- ga mellan skivspelande och lyssnande på melodiradio.

Göran Nylöf sammanfattar resultatet av sina sambandsstudier i följande punkter.

I) Aktiviteter i fråga om musikutövande, lyssnande på »Ievande» musik och lyssnande på musik på skiva eller band kompletterar varandra inbördes.

II ) Sambandet mellan aktiviteten att lyss- na på musik i radio och övriga musikaliska aktiviteter är inte särskilt påtagliga; dock må följande framhållas:

a) de allra mest aktiva musikutövarna har

inte tid eller inte lust att lyssna på musik i radio i samma utsträckning som övriga,

b) de mest sällsynta konsertbesökarna lyss— nar mindre på musik i radio än övriga,

e) de som aldrig eller nästan aldrig lyssnar på skivor eller band lyssnar mindre på musikprogram i radio än övriga,

d) skivspelande och lyssnande på melodi— radio kompletterar varandra (Musikva- nori Sverige, 5. 177).

Sveriges Radios musikradioundersökning berör också sambanden mellan olika musi— kaliska aktiviteter bland gruppen »musikin— tresserade».

I fråga om tillgång till uppspelningsappa— ratur och lyssnande till »seriös» musik i ra- dio kan inget entydigt samband med säker-' het urskiljas. Skivinnehav och lyssnande på. musikradio visar emellertid en tendens till ett positivt samband. Vad gäller P2 och helg- musiken är det i högre grad de »musik— intresserade» med ett större antal grammo— fonskivor som lyssnar. Musikradiolyssnan—— det ökar här med stigande antal grammofon- skivor med »seriös» musik.

I musikradioundersökningen finns i fråga, om musikradiolyssnande inga påtagliga skill—— nader mellan de musikintresserade som själ- va utövar musik och de som inte gör det. Sambandsmåtten ligger omkring noll. När" det gäller eget musikutövande och musik— radiolyssnande finns i materialet ingenting som pekar på att den ena musikaliska ak- tiviteten skulle förstärka eller konkurrera med den andra.

Även om de samband som erhålls i mtl—-

sikradioundersökningen är svaga — och vissa fall grundas på ett litet underlag — syns de snarare ge ett visst stöd för kompletterings- hypotesen än konkurrenshypotesen. Utövan- de av andra musikaliska aktiviteter tycks. alltså i stort sett ha positiva samband med musikradiolyssnandet.

Sammanfattning

De refererade undersökningarna visar, att tillgången på uppspelningsapparatur är störst i de yngre ålderskategorierna samt att man har större tillgång till sådan i de stora stä-

derna än på mindre orter. Personer med studentexamen har oftare uppspelningsappa- ratur än personer med lägre utbildning. An- talet grammofonskivor per hushåll visar en överväldigande dominans för kategorin pop- skivor. Antalet köpta skivor de senaste tolv månaderna visar att yngre personer köper flera skivor än äldre, att personer med stu— dentexamen eller motsvarande högre utbild- ning är något flitigare skivköpare än öv- riga samt att invånare i större städer kö- per flera skivor än invånare i mindre or- ter. Det är framför allt yngre personer som mest utnyttjar sin uppspelningsapparatur.

Sambandsstudier av olika musikaliska ak— tiviteter tyder på att det råder ett komplet- teringsförhållande mellan olika musikaliska aktiviteter. Personer som ofta bevistar kon— serter och liknande evenemang, tenderar att oftare lyssna på musik i radio, oftare spela grammofonskivor och oftare själv spela nå- got instrument än personer, som inte är lika flitiga konsertbesökare.

7. Utgångspunkter och principiella överväganden

7.1. Utgångspunkter

7.1.1. Fonogrammet och den »levande» musiken

I vårt tidigare framlagda betänkande Riks- konserter (SOU 1967: 9) diskuterades vissa aspekter på det musikaliska kommunika- tionsproblemet. Vi framhöll där bl.a. att de kulturpolitiska insatserna på detta om- råde borde syfta till att »skapa en stimulans till konsumtionsbenägenhet, dvs. lust att gå på konserter, att köpa grammofonskivor och att i övrigt anamma musiken som en själv- klar beståndsdel i de personliga kulturupp- levelserna» (s. 48).

Betänkandet koncentrerade sig sedan på de insatser som kunde göras för att befräm- ja lyssnandet till »levande» musik (framfö- rande inför publik). Detta gjordes i anslut— ning till direktiven för utredningen men ock- så utifrån uppfattningen att musikerns och lyssnarens närvaro i samma lokal represen— terar den primära och gynnsammaste lyss— narsituationen. Den syntes också represen- tera den gynnsammaste spelsituationen efter- som publikens närvaro normalt utgör en stimulans för musikern. Vi gav i rikskon- sertbetänkandet uttryck åt uppfattningen att en sådan situation utgör en mänsklig kon- taktpunkt mellan musiker och lyssnare, en kontakt som bygger på en känsla av att tillsammans ha skapat en musikupplevelse.

Den i rikskonsertbetänkandet redovisade

uppfattningen bygger på erfarenheten hos många musiker och lyssnare. Det var på denna grundval som vi utformade de i be- tänkandet framförda förslagen. De syftade till att så långt möjligt bredda möjligheter- na till direkt kontakt via musikverket mel- lan lyssnare och musiker.

Emellertid erbjuder dagens teknik också andra möjligheter att lyssna till musik. De tre huvudsakliga möjligheterna är musik i radio-TV, musik på grammofonskiva och musik på tonband. För de två senare ty- perna av musik har här använts beteckning— en fonogrammusik. Trots tekniska skillna- der i övrigt, har de tre återgivningsmetoder- na högtalarna som en gemensam kompo- nent. Högtalare finns i en rad dimensioner från sådana som är avsedda för återgivning utomhus eller i stora salar till högtalare på några millimeter avsedda för hörlurar.

Människan omges av musik i en utsträck- ning som aldrig förr. Fonogrammusiken i dagens samhälle är nära nog allestädes när- varande — via radio, grammofon och band- spelare. Denna musik har olika funktioner. En — och en mycket vanlig — funktion av fonogrammusiken är att tjänstgöra som en »ljudkuliss», som ett ackompanjemang till andra göromål. En sådan ljudkuliss får na- turligtvis inte vara för påträngande, inte för engagerande. Den fungerar ibland näs- tan utan att höras. Ändå skulle man kan- ske sakna den om den inte längre fanns tillgänglig.

(

Övergången från denna form av lyssnande till mer engagerat, upplevande lyssnande er- bjuder några mellanstadier. En växling till större uppmärksamhet och kommunikation kan ske genom olika impulser. Fonogram— met ersätter också för miljoner människor världen över den direkta konsertupplevel- sen. För vissa former av musik är det t. o. rn. fel att använda uttrycket »ersätta» efter- som det görs alltmer musik med syfte en- dast att upplevas genom högtalare — som från början syftar till fonogrammet som medium.

Fonogrammet som informationsmedel i fråga om musik, som pedagogiskt hjälpme— del vid musikundervisning och som källa för musikstudier och slutligen som arkiv- medium för att bevara musik till eftervärl— den — allt detta är andra viktiga former för fonogrammets användning.

Vilken är då skillnaden mellan högtalar- musik och >>levande» musik? Är musikupp— levelsen i de båda fallen densamma eller olikartad? Är den ena typen av musik mer värdefull än den andra?

Diskussionen om dessa frågor har många gånger vilseletts av att man ensidigt fram- hållit en speciell synpunkt. En analys av musiklyssnandet och musikupplevelsen visar emellertid att det är fråga om en samman- satt upplevelse, där en rad olika faktorer är av betydelse.

I det följande förstår vi med musikupp- levelse ett lyssnande som innebär ett enga- gemang i framförandet och musikverket samt också en viss grad av »utbyte» mel- lan lyssnare och exekutörer. För att denna kommunikation skall komma till stånd ge- nom musik som tidigare inte engagerat lyss- naren krävs emellertid av honom en viss grad av mottaglighet och öppenhet för olika former av musik. Detta har med den musi- kaliska mognaden och nyfikenheten att göra. Olika människor befinner sig på olika sta- dier och vissa kan ha fixerat sådana lyss— narvanor, som försvårar den önskvärda kommunikationen. Det krävs också en viss grad av förmåga till koncentration på lyss- nandet. Detta kan också formuleras som en önskan att genom lyssnande nå fram till ett

engagemang i musiken, ett utbyte, en upp- levelse. Ett engagerat musiklyssnande inne- bär en social upplevelse.

Lyssnarsituationen fordrar också en rela- tiv frånvaro av distraktioner av yttre art. Detta innebär något annat än den ovan be- rörda koncentrationen, dvs. den psykiska inriktningen på lyssnandet. Här är det i stället fråga om den yttre miljön. Denna bör främja lyssnarsituationen och vara fri från störande inslag som buller, samtal, annan musik etc. Gränsen för hur mycket man tål av störande buller är individuell och be- ror bl.a. på graden av koncentration. Det är inte bara fråga om frånvaro av distrak— tioner utan om positiva faktorer som under- lättar lyssnandet. Vad som underlättar är dock individuellt. Det kan t.ex. vara när- varon av andra lyssnande människor (kon- sertsalmiljö), närvaron av musiker som spe- lar eller sjunger (kanske särskilt vid opera- framförande) eller närvaron av en ombonad hemmiljö med grammofonhörna.

En annan förutsättning för att en musik- upplevelse i den nyss angivna meningen skall uppnås, är en viss grad av kvalitet i musi- kernas spel och sång. Kravet på kvalitet är dock i viss mån relativt. Man väntar sig en lägre grad av kvalitet på en musikskola- uppvisning än på en symfonikonsert. Men det finns också speciella individuella varia- tioner. En sångare kan av den ene bedömas som utmärkt, av den andra som ointressant.

Vid högtalaråtergivning krävs också en viss grad av kvalitet i det återgivna ljudet. Om med »kvalitet» här avses en återgiv- ning som så troget som möjligt förmår bära fram intentionerna bakom framförandet el- ler musikverket, så kan man här på det tek- niska planet konstatera en rad svårigheter i ljudöverföringen men också vissa psyko- logiska problem.

Tekniskt sett uppstår möjligheten till för- vrängning av ljudet på en rad punkter i överföringskedjan bl. a. vid mikrofonens pla- cering, i mikrofonens konstruktion, i upp- tagningen på tonband fram till högtalarens konstruktion och dess placering i lyssnar- rummet. På det psykologiska planet kan man konstatera, att lyssnaren tolererar ett

visst mått av distorsion (ljudförvrängning) utan att medvetet lägga märke därtill och ett något större mått av distorsion utan att bli nämnvärt störd av denna.

Gränsen för den sistnämnda graden av distorsion är individuellt skiftande. Det fö- rekommer ofta också ett slags tillvänjning vid vissa former av distorsion (förstorad basåtergivning, vissa stereoeffekter, onatur- ligt stark eller svag ljudstyrka etc.), varvid den tillvanda ljudåtergivningen betraktas som mera tillfredsställande än originallju- det i konsertsalen. I detta sammanhang är det intressant att konstatera att de moderna återgivningsmetoderna medvetet utnyttjas inom den nutida musiken. Viss nutida mu— sik är inte avsedd att avlyssnas i konsertsal utan endast via högtalare. Vidare kan en del inspelad musik — därför att den kräver speciell teknisk utrustning — endast avlyss— nas i studio.

Om man granskar nyss angivna betingel- ser för musikupplevelsen kan konstateras, att de flesta gäller i lika män för »levande» musik och högtalarmusik. En av betingel- serna — nämligen distorsionen — är dock spe- ciell för den sistnämnda formen för musik.

Man kan också konstatera vissa förde- lar och nackdelar i fråga om de olika be- tingelserna. Detta gäller dock inte enga- gemanget i framförandet och musikverket och lyssnarens mottaglighet för olika former av musik, vilka utgör ett par allmänna be— tingelser för individens förmåga till musik- upplevelse.

I fråga om frånvaron av yttre distrak- tioner och närvaron av en lyssnarvänlig miljö kan man troligen generellt säga, att konsertsalen i allmänhet är en mycket gynn- sam lyssnarmiljö, att konsertsalupplevelsen i sin tur berikar högtalarupplevelsen, och att högtalarupplevelsen också omvänt kan berika konsertsalupplevelsen. (Ovanstående gäller fonogram som reproducerar konsert- salsframförande.) Vidare gäller att högtalar— musiken alltför ofta störs av ljud och hän- delser i omgivningen, men att högtalarmu- siken också — under gynnsamma omständig- heter — kan medföra en rik musikupple- velse. En speciell fördel med fonogram är

att de kan spelas flera gånger allt efter öns— kan. En annan viktig fördel är att de kan spelas i hemmet och alltså i princip är till- gängliga för var och en vid önskat tillfälle.

Det förefaller inte längre rimligt att mana fram bilden av ett motsatsförhållande mel- lan »levande» musik och högtalarmusik. De har båda sin givna plats i dagens musikliv, de har var och en sina fördelar och de kom- pletterar varandra på ett givande sätt. I den mån problem föreligger för utveckling- en av konsertlivet har det ansetts naturligt att samhället försöker hjälpa till att över- vinna svårigheterna. I vårt huvudbetänkan- de har vi med utgångspunkt i våra direktiv koncentrerat oss på åtgärder inom konsert- livet, vilket lett till rikskonsertorganisatio- nens upprättande. Men även i fråga om fonogrammen bör vissa åtgärder övervägas — den bild av situationen som framgår av föregående kapitel synes motivera kultur- politiska insatser också här.

7.1.2. Utvecklingstendenser

I ett samhälle med utvecklad musikkultur där de grundläggande förutsättningarna ska— pats för musikutbildning, en levande kon- sertverksamhet och ett livfullt amatörmusi- cerande erbjuder fonogramtekniken i för- ening med radio- och TV-tekniken ständigt nya möjligheter att öka tillfällena till rika musikupplevelser genom en brett varierad och fortlöpande förnyad repertoar. Detta sker genom den snabba informationen och genom etermediernas enastående förmåga dels att nå ut till en stor publik, dels att med jämförelsevis låga kostnader tillgodose också mycket exklusiva minoriteters önske— mål.

I tidigare kapitel har vissa siffror redo- visats som belyser den räckvidd som fono- grammen har till en stor publik både direkt och Via radio och TV. Det är uppenbart att man härvidlag dessutom har att räkna med fortsatt kraftig expansion. Som ett ut- tryck för den samtida musikexpertisens be- dömningar kan väl följande citat från en in-- tervju med den kände dirigenten Herbert von Karajan vara belysande.

Finns det en optisk väg att närma människor till musiken?

— Inspelning av symfoniska verk för TV och TV-kassetter är ett av mina viktigaste före- havanden just nu. Vad jag vill försöka åstad- komma — och hoppas att jag kunnat visa i ett par fall — är inte ett reportage av en konsert utan en optisk interpretation av musiken med all dess spänning och avspänning, med alla dem lyriska och dynamiska värden — en bild— mässig tolkning som kan förstärka hör—upple- velsen. Jag tror, att vi här åtminstone fått upp ett spår, som visar oss vidare.

Hur ser ni på massmediautvecklingens bety- delse för musiken?

— Det blir en gigantisk utveckling på tele- visionens område med kasetter och kabeltele- vision, där man — som vi tror, om 20 år unge— fär — kommer att kunna välja ut det program man just vill se ur en enorm reservoar av möj- ligheter och beställa det genom att slå ett num- mer på en fingerskiva, som på en telefon, och då kommer det i den egna ”FV-apparaten. Un- der nära nog överskådlig tid kommer ju stads- bebyggelsens ofantliga expansion att göra det nästan otänkbart för människorna att, när de en gång tagit sig hem till bostaden efter arbets- tidens slut, fara in i stan igen med de avstånd och de trafikproblem, som råder. I stället kom- mer man att koppla in de här programmen. Apparaturen kommer att utvecklas. Jag har sett försök, där en hel vägg upptogs av en bild- ruta — det innebär nästan naturlig storlek. Vi kommer att få möjligheter, att nå en publik av en storleksordning, som vi inte skulle ha vågat hoppas på ens i drömmen. Om ni tänker på, att en konsert i Japan i dag kan ha en TV- publik på åtta miljoner människor — jag skulle behöva dirigera varenda kväll tio år i sträck i ett normalstort konserthus för att nå så många. När jag var barn, anordnade man ännu konser- ter med symfonisk musik »fiir Kenner und Liebhaber» med ett par hundra åhörare per gång -— och det bara i de större städerna.

Kommer inte den privata tillgången till TV- kassettinspelade toppföreställningar att ta död på många operainstitutioner och framkalla ar- betslöshet?

— Traktorn har tagit död på hästen. Vi kan inte vrida tiden tillbaka. Jag tror inte alls att ut- vecklingen leder till någon arbetslöshet — tänk på den enorma industri, som kommer att bli nödvändig för att täcka produktionsbehovet. Om ni jämför med skivindustrin: det är inte bara de tre eller fyra topporkestrarna som sys- selsätts. Det finns ju mycket mer att göra än de kan klara av. De minsta operateatrarna i lands- orten kommer antagligen att försvinna, därför att de inte kan motsvara kraven på standard.

Vilken inställning har ni till den elektroniska musiken? Där finns ju inte det levande partner- skap som betyder så mycket i er egen verk- samhet?

— Elektronisk musik är något annat. Det är fel att spela ut det ena mot det andra. Vi kan ännu inte veta vad dessa hörupplevelser leder fram till, om de öppnar vägar till nya insikter, om människor genom den elektroniska musi- ken kan finna vägen tillbaka till symfonierna — det ena är kanske mer för intellektet, det andra för hjärtat, jag vet det inte men det vore fel att avvisa företeelser, som bryter fram ur »tiden» med så stor kraft. Själv upplever jag den kanske som på något sätt fattig i förhål- lande till t. ex. den afrikanska musiken, där vi också möter en — för oss — nästan outfors- kad hörvärld.

De utvecklingstendenser som von Karajan beskriver kommer sannolikt att inom en snar framtid leda till en radikalt förändrad situation inom berörda områden. ADet är emellertid uppenbart att snabbheten i ut— vecklingen gör det omöjligt att i dag förutse vad som kommer att inträffa på något längre sikt. Utvecklingen kan exempelvis mycket Väl komma att leda till att den »le- vande» musiken uppenbarar sig i nya for- mer och i ett nytt förhållande till högtalar- musiken. I detta sammanhang bör också noteras, att de av von Karajan angivna ten— denserna inte enbart utgör en ur musiklivet organiskt framsprungen utveckling. De är också betingade av strävanden, som inte primärt syftar till att berika musiklivet. Det gör dem inte mindre värda att uppmärk- samma.

von Karajan har, upplyses det, numera kontrakt med ett japanskt elektronikbolag, som lägger alla hans stora instuderingar på "TV-kassettband. Detta belyser den bered- skap att möta de nya förutsättningar för musikdistributionen som industrin själv bi- drar till att skapa, men inte i första hand för att tillgodose musiklivets intressen.

7.2. Principiella överväganden

Med tanke på hur svårt det är att på längre sikt överblicka förändringarna i musiklivets institutionella förutsättningar vore det olyck- ligt om de resurser det allmänna tillför mu- siklivet genom en tidsmässigt långt syftande

styrning mer definitivt nu skulle låsas till vissa områden. Det bör i stället ankomma på de organ, som handlägger frågor inom detta fält, att noga följa utvecklingen och analysera de nya möjligheter som efter hand uppkommer och på denna grundval fort- löpande föreslå och genomföra de omdis- poneringar av resurserna som vid varje tid— punkt synes lämpliga.

Det finns säkert all anledning att redan i dag uppmärksamma von Karajans tidigare citerade värdering av möjligheterna att verk- ligen nå den mycket stora publiken i de moderna samhällena liksom hans breda be— dömning av fonogrammens musikpolitiska täckningsområde.

För rikskonsertorganisationens informa- tionsverksamhet gentemot skolpubliken har det varit naturligt att efter begränsad för— måga söka visa upp musikens värld med en sådan bredd. Det är givetvis inte möjligt utan fonogrammets hjälp.

När det gäller de mycket större krav som den samlade musikpubliken i vårt land stäl- ler, och har rätt att ställa, i detta avseende synes beroendet av en väl utvecklad fono- gramservice bli av stor betydelse. Som tidi- gare framgått fungerar den kommersiellt arbetande branschen från många allmänkul- turella synpunkter mindre väl. Produktionen är för ensidigt inriktad på den typ av musik som kan förutses ge vinst. Distributionsnätet är för glest. Informationen är otillräcklig och osystematisk. På alla de användnings- områden som här tidigare berörts synes det uppenbart att man måste räkna med ständigt ökade krav på att det allmänna träder in med bidrag till produktion och distribution av fonogram liksom till att informationen om dem fungerar allt bättre och anordnas i funktionell samverkan med etermedierna och institutioner och organisationer inom musiklivet i övrigt.

Redan under försökstiden uppdrogs det åt rikskonsertorganisationen att bedriva viss försöksverksamhet med fonogramframställ- ning. Detta har sedan förblivit en tills vidare starkt begränsad del av organisationens verk- samhet.

Med hänsyn till de tendenser som är tyd-

ligt skönjbara beträffande fonogramutveck— lingen och fonogrammets roll i det totala musiklivet, med hänsyn till vad som hänt inom det svenska musiklivet efter framlägg- gandet av vårt huvudbetänkande och med hänsyn till den framträdande roll i gestaltan- det av den statliga musikpolitiken som getts åt rikskonsertstiftelsen synes det oss önsk- värt att i första hand stiftelsen anförtros jämväl uppgiften att fortlöpande bedöma vikten av de önskemål om åtgärder som framkommer på fonogramområdet. Detta synes så mycket mer naturligt som en ange- lägenhetsavvägning måste göras mellan des- sa önskemål och anspråk på ytterligare re- surser som föreligger och framkommer för det konsertgivande och amatörmusicerande musiklivets del. Rikskonsertorganisationen har möjligheter att överblicka hela musik- livets behov och kan göra de avvägningar, som krävs med hänsyn till tillgängliga orga— nisatoriska, ekonomiska och konstnärliga re- surser.

Vid remissbehandlingen av vårt huvudbe- tänkande framfördes från flera håll bekla- ganden av att inte fonogramfrågorna sam— tidigt belysts och av att en sådan avvägning redan i det skedet ej kunnat göras. Utan att bestrida det principiellt riktiga i denna kri- tik eller dessa önskemål vill vi i detta sam- manhang understryka två inbördes sam- manhängande faktorer. De förändringar i fråga om tekniska möjligheter och musik— politiska förutsättningar som skett under 1960-talets senare del samt den opinionsför- skjutning som ägt rum har utan tvivel gett andra perspektiv än dem, som gällde år 1967. Det är inte orimligt att förutsätta fort— satta förskjutningar i perspektivet. Därför kommer situationen och avvägningen i ett visst ögonblick när en kommitté avger sitt förslag att underordnas de kontinuerliga omprövningar, som ankommer på regering- en och olika organ för kulturpolitisk pla- nering. Det viktigaste för en kommitté blir därför att skapa en sådan utgångspunkt att den fortsatta planeringen underlättas. Den perspektivförskjutning som här antytts gör att vi i dag bedömer insatser på fonogram- området som mycket angelägna och centrala

och av sådan vikt för de övergripande mål för vilka rikskonsertorganisationen skapats att de bör vägas samman med övriga delmål i denna organisations planerade expansion.

Vi utgår i detta betänkande från den situation som i dag gäller med en världs- marknadsanknuten kommersiell fonogram- produktion, som i hög grad kan utnyttja radio och TV för sin marknadsföring. Man kan konstatera att ett sådant utnyttjande inte heller i vårt land har kunnat hindras eller tillräckligt balanseras trots de principer för etermediernas verksamhet som fastställts av statsmakterna. Längre fram på 1970-talet måste man troligen allvarligt överväga ett mer styrande inflytande från det allmännas sida inom fonogramområdet. Detta gäller såväl lagstiftning som samhälleligt subven- tionerad verksamhet på såväl produktions- som distributionssidan.

Frågan om marknadsföringen av den sam- hällssubventionerade produktion vi föreslår i det följande kan troligen inte på sikt effek- tivt lösas utan stöd av ett inom statsföretag- gruppen etablerat företag med resurser att verka över hela fältet fonogram, film, TV och angränsande medier. Det ligger nära till hands att också ta till vara de gynnsam- ma förutsättningar som finns till insatser på nordisk bas inom bl. a. några av de om- råden som berörts i avsnitt 4.8. Här kan man bl. a. peka på att Institutet för riks- konserter har en systerorganisation i Norge med vilken institutet redan upprättat kon— takter på flera områden och på det nor- diska kulturtraktat som nyligen har upprät- tats.

Med hänvisning till vad som anförts här vill vi i det följande begränsa oss till en be- dömning av de för stunden föreliggande mest angelägna reformbehoven på fono- gramområdet och till förslag om ett antal näraliggande åtgärder. Syftet med dessa för- slag är att komplettera de vittgående sam- hälleliga insatser som under senare år gjorts inom andra områden av musiklivet — fram- för allt i fråga om den »levande» musiken — och därmed åstadkomma en bättre balans mellan olika vägar att nå musiklyssnaren.

8. Förslag

8.1 Allmänt

I detta kapitel pekar vi på behovet av re- former inom fonogramsektorn och redovi- sar vissa förslag till åtgärder. Förhållandena är sådana att ökade insatser från statens sida är en förutsättning för en påtaglig förbätt— ring av situationen. De förslag vi för fram gäller de omedelbara statliga åtaganden som enligt vår mening är nödvändiga för att tillgodose reformbehoven. Som vi tidi— gare påpekat i beskrivningen av de lång- siktiga behoven kan andra åtgärder senare bli aktuella.

Förslagen kan hänföras till fyra huvud- områden. Dessa är produktion av fonogram, distribution av fonogram, konsumentinfor- mation om fonogram och fonogramappara- tur samt dokumentation av ljudande mate- rial och musikforskning. Innan vi i detalj går in på reformförslagen vill vi beröra dem översiktligt.

De åtgärder som föreslås inom de an- givna områdena bör ses i ett sammanhang. För att reformerna inom resp. sektor skall få full effekt bör de samordnas. Detta för- utsätter en nära kontakt mellan de instanser som direkt ansvarar för det praktiska ge- nomförandet av reformerna inbördes och med andra organ i musiklivet. Därigenom kan också landets samlade konstnärliga och ekonomiska resurser inom berörda områden disponeras rationellt och den önskvärda sam- ordningen mellan de samhälleliga insatserna

för »levande» musik och musik på fono- gram åstadkommas.

Vi har övervägt inrättandet av ett fri- stående statligt institut eller företag med huvudsaklig uppgift att svara för den stat- ligt stödda fonogramproduktionen. Det skul- le också kunna handha andra uppgifter in- om fonogramområdet. Vi har emellertid funnit att övervägande skäl talar mot ett sådant organ. Den verksamhet vi syftar på kommer även efter inledningsskedet att fort- löpande kräva tillskott på medel eftersom den fonogramproduktion det här är fråga om måste antas bli ekonomiskt förlustbring- ande. Även åtgärderna inom övriga angivna områden kommer fortlöpande att behöva tillföras nya anslag. Detta talar mot tanken på att verksamheten organiseras i form av ett statligt företag.

Av allmänna kulturpolitiska skäl bör sta- tens insatser inom fonogramsektorn i stället anordnas på likartat sätt som statens stöd till näraliggande områden. För att den önsk- värda samordningen mellan åtgärderna in- om fonogramsektorn inbördes och med åt- gärderna för den >>levande» musiken skall komma till stånd är det lämpligt att dessa kanaliseras genom redan förefintliga organ för den statliga musikpolitiken. Därigenom kan ett samlat grepp över hela det berörda fältet lättast tas. Initialkostnaderna blir lägre än om ett nytt organ inrättas. Vidare und- viks en överdimensionering av den nödvän- diga organisatoriska ramen för verksamhe—

Det synes naturligt att de ökade statliga insatserna i första hand knyts till det redan existerande Institut för rikskonserter. Vi föreslår att institutets arbetsområde vidgas, framför allt genom en ökad och permanen- tad fonogramproduktion och en intensifie- rad konsumentinformation om fonogram. Vi föreslår vidare att institutet ges större möj- ligheter att bidra till en förbättrad fono— gramdistribution i landet. Institutet föreslås även få resurser att komplettera sin egen musikforskning genom att kunna initiera och bekosta sådan forskning vid andra in- stitutioner.

Statens engagemang inom fonogrampro— duktionen skall tills vidare syfta till

att berika repertoaren av musik på fono- gram,

att framställa fonogram särskilt lämpade som läromedel inom musikutbildningen,

att ta till vara de speciella möjligheter fonogrammet har att sprida kännedom om svensk musik och svenska musiker inom och utom landet samt

att genom inspelningar dokumentera oli- ka musikaliska företeelser på fonogram.

Fonogramproduktionen faller in som ett naturligt led i institutets övriga verksamhet. Institutets erfarenheter som producent av »levandc» musik och från dess redan in- ledda försöksverksamhet med fonogram kan därmed komma också den framtida fono- gramproduktionen till godo. Den samverkan mellan insatser inom »levande» musik och musik på fonogram som därmed kan åväga— bringas blir en mycket viktig faktor i sam- hällets stöd till musiklivet. Vidare visar er- farenheterna från institutets hittillsvarande icke permanenta fonogramproduktion att in- stitutet är väl lämpat även för denna verk- samhet.

Genom att förlägga den statligt stödda fonogramframställningen till Institutet för rikskonserter görs även vissa kostnadsbe- sparingar i förhållande till alternativet med en ny, självständig produktionsenhet. Vissa produktionsresurser inom institutet kan ut- nyttjas även för fonogramproduktionen, t. ex. i fråga om framställning av trycksaker

och annat informationsmaterial i samband med utgivningen. Liknande kostnadsbespa- ringar görs även genom att institutets orga- nisatoriska, administrativa och kamerala re- surser också tilldelas uppgifter sammanhäng- ande med institutets utökade fonogramverk- samhet.

Vi har angett fyra huvudsyften för den statliga fonogramproduktionen. Vi anser att Institutet för rikskonserter i framtiden skall svara för tre av dessa. Det gäller den re- pertoarkompletterande produktionen, pro- duktionen av fonogram som läromedel inom musikutbildningen och produktionen av fo- nogram som informationsmedel om svensk musik och svenska musiker inom och utom landet. Detta innebär varken på kortare el- ler längre sikt att det statliga stödet till fo- nogramproduktion inom de tre nämnda om- rådena enbart skall kanaliseras genom Insti- tutet för rikskonserter. Övriga institutioner som handhar dylik produktion bör även i fortsättningen på sedvanligt sätt tillföras me- del för sådan verksamhet.

Vi föreslår även åtgärder för ett in- tensifierat insamlande och bevarande av lju- dande material. Det är här fråga om in- spelningar från exempelvis konserter och operaföreställningar som inte är avsedda att genom utgivning spridas till en större allmänhet. Sådan dokumentation är inte en primär uppgift för Institutet för rikskon- serter och bör heller inte vara det i fram- tiden. Ansvaret för inspelningar av denna karaktär bör vila på andra organ som också skall bestrida kostnaderna för denna verk- samhet. Vi anser oss inte böra gå in på frå- gan om hur de dokumenterande inspel— ningarna framledes skall organiseras och vilka organ som skall svara för bevarandet. Vi vill emellertid peka på att Institutets för rikskonserter produktionsresurser lämpligen kan komma att användas vid av andra in- stanser beslutade inspelningar. Dessutom kan utgivning av dokumentärt material ske genom institutet i de fall man finner sådana inspelningar ha ett mer allmänt intresse.

Till förslagen om den statliga fonogram- produktionen, dess syften och inriktning

Statliga åtgärder är också angelägna inom fonogramdistributionen. Utanför storstads- områdena är det tillgängliga urvalet mycket begränsat. För att ge allmänheten tillgång till ett breddat sortiment skall biblioteken användas som förmedlare. Biblioteken skall dock inte fungera som inköpsställen. De skall stå till tjänst med material som kan ligga till underlag för en postorderförsälj- ning som handhas av AB Bibliotekstjänst och Institutet för rikskonserter i samarbete. En närmare redogörelse för våra övervägan- den och förslag rörande förbättringar i fono- gramdistributionen återfinns i avsnitt 8.3.

Vi föreslår även ökade insatser inom konsumentinformationen. Denna skall i för- sta hand röra fonogramrepertoar, i andra hand fonogramapparatur. Uppgifterna inom informationen skall bestå i

att kontinuerligt karaktärisera och kvali- tetsbedöma fonogram som finns tillgängliga på svensk marknad,

att ställa varje nyutgåva i relation till ti- digare jämförbara utgåvor som ännu finns på marknaden (vilket i praktiken innebär att man vägleder konsumenten i valet mel- lan dessa utgåvor),

att vägleda enskilda och institutioner, exempelvis skolor och bibliotek, i upprättan- det av fonotek för speciella ändamål,

att tillhandahålla viss information om fo- nogramapparatur,

att publicera resultaten av denna verk- samhet på sådant sätt att den når största möjliga läsekrets och att genom annonser sprida kännedom om resultaten av bedöm- ningarna,

att också genom andra åtgärder öka in- formationen till fonogramkonsumenterna.

En verksamhet av angivet slag bör uppen— barligen vara obunden av berörda produ- centintressen. Konsumentinformation av fö- reslagen omfattning förutsätter emellertid statliga insatser. Detta kan innebära vissa svårigheter att säkerställa ett förtroende för objektiviteten i bedömningarna bland kon- sumenter och producenter eftersom staten via Institutet för rikskonserter redan före- kommer — och enligt vårt förslag ytterligare

kommer att engagera sig — som producent på fonogrammarknaden. Detta förhållande skulle delvis kunna motverkas genom att informationsverksamheten förläggs till en från institutet organisatoriskt helt skild in- stans.

Trots de ovan anförda synpunkterna sy— nes det lämpligt att informationsverksam- heten organisatoriskt sammanknyts med In- stitutet för rikskonserter. Vi förslår därför att institutet skall administrera konsumentin- formation av berört slag. Det innebär att den av institutet redan inledda verksamhe- ten på detta område utvidgas och utvecklas. Förslaget förutsätter dock att de bedöm- ningar som innefattas i informationsverk- samheten görs av personer som står obe— roende i förhållande till institutet så att in- stitutet endast bildar en administrativ ram kring verksamheten. Vi återkommer till våra förslag rörande konsumentinformationen i avsnitt 8.4 och dess organisation i avsnitt 8.6.

Vi föreslår slutligen åtgärder för att till- godose behovet av dokumentation och forsk- ning. Dessa åtgärder rör inspelning och be- varande av ljudande material, katalogisering av fonogramrepertoaren samt forskning in- om ett vitt musikvetenskapligt fält. Inspel- ning och bevarande av ljudande material har vi berört tidigare. Katalogisering av fo— nogramrepertoaren är en förutsättning för en rationell inspelningsverskamhet med do— kumentär inriktning och är också av bety— delse för annan fonogramproduktion. Vi- dare är en sådan katalogisering — när det gäller den aktuella repertoaren — av vikt vid den tidigare berörda informationsverk- samheten. Musikforskning är av ett allmänt intresse för musiklivet och dessutom ett me- del att samla underlag för musikpolitiska åtgärder. Verkställigheten av de nu berörda åtgärderna skall emellertid inte i första hand vila på Institutet för rikskonserter. Den do- kumenterande inspelningsverksamheten bör — som tidigare framhållits — knytas till andra organ. Det gäller även katalogiseringen. Forskning inom det musikvetenskapliga fäl- tet skall som nu bedrivas vid ett flertal in- stitutioner. Institutet för rikskonserter skall

emellertid fortsätta med den forskning — främst med beteendevetenskaplig inriktning — som redan bedrivs vid institutet. Dess- utom skall institutet ges ökade möjligheter att genom bidrag stödja forskning vid andra institutioner. Vi återkommer till dessa frå- gor i avsnitt 8.5 .

Inom ramen för sin ökade verksamhet kan Institutet för rikskonserter också bidra till en önskvärd intensifiering av det nor- diska samarbetet inom musikens område. Vi har i avsnitt 4.8 redogjort för vissa ini- tiativ på nordisk bas. Bl.a. har Nordiska rådet antagit en rekommendation enligt vil- ken regeringarna bör utreda möjligheterna för ett ökat samarbete de nordiska länderna emellan vad gäller information och distri- bution av nordisk musik på grammofon- skiva. Det informationsutbyte som här åsyf- tas, liksom nordiskt samarbete av annat slag, bör för Sveriges del kunna förverkligas i samarbete mellan nämnderna för nordiskt musiksamarbete och Institutet för rikskon- serter.

I detta sammanhang vill vi slutligen fram- hålla att vi inte anser oss närmare böra gå in på i vilka former Institutet för rikskon- serter bör organisera de vidgade uppgifter, som det enligt våra förslag skall handha i framtiden. Vi har funnit att de föreslagna uppgifterna i stort kan rymmas inom ramen för institutets nuvarande organisation. Det vore dessutom olyckligt att låsa verksam- hetsformerna innan erfarenheter från verk- samheten har vunnits. Uppgifternas karak- tär, och den smidighet som betingas därav. fordrar att organisationen samtidigt kan an- passas efter den riktning utvecklingen tar. Till de punkter där vi trots vad som ovan anförts berör organisationen återkommer vi i avsnitt 8.6.

8.2 Produktion

8.2.1 Inledning

Av kapitel 5 torde ha framgått att den svens- ka fonogrammarknaden genom sin struktur inte ger konsumenten ett tillräckligt allsidigt urval av fonogram. Vidare har framgått att

möjligheterna för svenska tonsättare och mu- siker att exponera sin verksamhet inför lyss- nare är alltför begränsade. Samhällets stöd till fonogramproduktion bör därför utökas. En genom statliga åtgärder initierad produk- tion bör tills vidare ha till syfte att tillgodose de delar av repertoaren, som kvantitativt eller kvalitetsmässigt är underrepresenterade eller inte alls representerade på markna- den. Ett förstahandsintresse blir att spela in svenska verk och svenska artister som tidigare inte finns tillgängliga på fonogram. Vidare skall produktion av fonogram till- rättalagda för vissa speciella ändamål främ— jas, exempelvis pedagogiskt material.

Som tidigare framgått föreslår vi att de ökade statliga insatserna på fonogrampro- duktionens område i första hand kanalise- ras genom Institutet för rikskonserter. Av det nyss anförda framgår att produktionen skall utgöra ett komplement till övrig pro- duktion av kvantitativt sett relativ blygsam omfattning. Huvudsakligen blir det fråga om utgivningar som inte är kommersiellt attraktiva för övriga producenter. Så länge inte initiativ tagits för att etablera staten som en marknadskompletterande företaga— re också inom den rent kommersiella fono- gramsektorn bör emellertid Institutet för rikskonserter ges möjlighet att försöksvis ar- beta även med kommersiell syftning.

Institutets för rikskonserter utgivning skall vidare i första hand bestämmas med tanke på den svenska marknaden. Det är naturligt att exempelvis läromedelsproduktionen mås- te anpassas till svenska behov och avnäma- re. Det hindrar inte att fonogramproduk- tionen i mesta möjliga utsträckning skall lanseras på den internationella marknaden. Utgivningar med svensk musik och/eller svenska musiker torde i vissa fall ha goda möjligheter att vinna avsättning utanför Sverige. En del av produktionen skall dess- utom speciellt ha till syfte att sprida kun- skap om och väcka intresse för svensk mu— sik och svenska musiker i utlandet.

Den produktion som blir aktuell kan i huvudsak antas falla inom fyra huvudkate- gorier. Dessa är repertoarkompletterande, pedagogisk, informerande och dokumente-

rande produktion. Den sistnämnda avser in- spelning och bevarande av ljudande mate- rial av musikhistoriskt eller annat intresse. De nämnda kategorierna är delvis övertäc- kande och kan inte ses isolerade från var— andra. Produktionen inom de olika kate— gorierna måste därför samordnas. Produk- tionen måste också ske i samverkan med andra organ och institutioner inom musik- livet.

Vi är således medvetna om att de angivna kategorierna har många beröringspunkter och att de måste ses i ett sammanhang. Vi— dare kan sägas att de inte ger en fullständig bild av de uppgifter en statlig fonogram— produktion kan fylla. I den fortsatta fram— ställningen följer vi dock den angivna ka— tegoriindelningen. Den repertoarkomplette— rande, pedagogiska och informerande pro- duktionen behandlas i de närmast följande avsnitten (8.2.2—8.2.4). Till den dokumen- terande produktioncn återkommer vi i av- snitt 8.5.1.

8.2.2 Repertoarkompletterande produktion

Med repertoarkompletterande produktion avser vi dels utgivning av (svensk) musik som är orepresenterad eller ofullständigt re- presenterad på fonogram, dels utgivning av fonogram med (svenska) artister vars konst- närskap inte kan anses vara tillräckligt do- kumenterad på fonogram.

Liksom tonsättarna behöver också de ut- övande musikerna få sina prestationer in- spelade. Det är dels rent allmänt stimule- rande för dessa att bli representerade på fonogram, dels är det av stor betydelse för möjligheten att få engagemang som estrad- artist inom och utom landet. Fonogrammet har blivit ett viktigare informationsmedel än recensionen: den engagerande parten kräver ofta att få höra en artist eller ensemble på fonogram innan han tar ställning till ett engagemangserbjudande. Det är alltså ange- läget att de många framstående svenska mu- siker och sångare vars prestationer inte är tillgängliga via fonogram får tillfälle att göra inspelningar. Inte minst är det av intresse att ett ökat antal debuter på fonogram kom-

I detta sammanhang bör också framhål- las att musikernas möjligheter att nå ut via radion till stor del är beroende av att de är representerade på fonogram. Som fram- går av avsnitt 3.5.2 domineras radions mu- siksändningar av fonogrammusik.

Vidare bör beaktas att många äldre in- spelningar inte längre är tillgängliga på marknaden. Behovet av repertoarkomplette- ring gäller således inte enbart nyinspelning- ar, utan även återutgivningar av äldre in- spelningar.

Ett ökat och breddat musikutbud på fono— grammarknaden skulle bidra till vitaliteten inom det svenska musiklivet över huvud. Det finns ett behov av en sådan bredd- ning inom alla genrer. Det krävs insatser som möjliggör kontinuerliga tillskott av udda produktioner och andra produktioner som annars inte skulle komma till stånd.

Den statligt stödda produktionen av re- pertoarkompletterande karaktär skall inrik- tas på att täcka de behov i fonogramutgiv- ningen som nyss angivits. Den skall avse så- väl produktion av tidigare inte inspelade verk som nya tolkningar av redan tillgäng- liga verk och återutgivningar av äldre ut- gåvor som inte längre är tillgängliga i han- deln. Utgivningen skall ha höga konstnär- liga krav på verk och exekution och på den tekniska återgivningen. Produktionen skall givetvis inte enbart gälla musik som är avsedd att uppföras från estrad utan även den musik som i ökad utsträckning skrivs direkt för återgivning i högtalare.

Fältet för insatser för att komplettera den kommersiella utgivningen är stort. Tidi- gare har givits exempel på svenska tonsät- tare och svenska verk som det borde vara angeläget att få representerade på fono- gram. Det är emellertid inte vår uppgift att närmare och konkret gå in på frågan om vilka verk som skall inspelas. Målet bör vara att genom samplanering med olika be- rörda organ och institutioner utan onödiga dubbelutgivningar bidra till en allsidig, ba- lanserad och högklassig svensk fonogram- repertoar.

Den nödvändiga samplaneringen med and-

ra berörda instanser får inte innebära ett hinder för en subjektivt engagerad reper- toarplanering hos de enskilda producenter- na. Utgivningen måste garanteras en viss självständighet visavi t.ex. de organisatio— ner som företräder tonsättare och musiker — även om önskemål från dessa organisa- tioner är förståeliga och berättigade med tanke på de intressen dessa organisationer har att bevaka. Följden av ett alltför stort hänsynstagande till olika organisationers önskemål skulle lätt bli att den samlade ut— givningen blir präglad av ett i detta sam- manhang inte alltid önskvärt kompromiss— tänkande. Till frågan om fonogramproduk— tionens ställning i förhållande till olika in- tressenter i musiklivet återkommer vi i sam— band med förslag om inrättandet av ett råd- givande fonogramråd (avsnitt 8.6.2).

Beträffande de musiker som skall med- verka vid inspelningarna vill vi framhålla, att företrädesvis svenska musiker skall en- gageras. Med engagemanget av svenska mu- siker följer en stimulans av musiklivet som helhet, liksom det innebär en stimulans för de musiker eller orkestrar som medverkar. Att huvudprincipen skall vara, att svenska musiker engageras, får dock inte innebära att utländska musiker utestängs från med- verkan. Det kan ibland vara berättigat att musiken framförs av utländska exekutörer. Exempelvis kan detta ha en viss betydelse för att genom fonogram väcka intresse för svensk musik utom landet.

8.2.3 Pedagogisk produktion

Den moderna pedagogiken och de nya tek- niska hjälpmedel, som numera kommer till användning i skolorna fordrar för musik— ämnet bl.a. särskilda för undervisningsän- damål avsedda inspelningar. I den interna- tionella repertoaren finns en del sådant ma- terial på fonogram. Däremot föreligger svenska verk endast sporadiskt i för ända- målet lämpliga utgåvor. Nedan skall en kortfattad översikt över föreliggande behov ges.

Man kan mycket sällan, då det är fråga om större verk, spela hela kompositioner i

undervisningssammanhang. Det finns där- för behov bl.a. av antologier, t.ex. så ut- formade, att de belyser karakteristiska drag hos en tonsättare eller en komposition. Vi- dare behövs fonogram som belyser musi- kens kulturgeografiska särart genom att ge möjligheter till jämförelser mellan musik- kulturer i olika kulturområden, exempelvis avseende instrument- och röstanvändning.

Ett annat slag av pedagogiskt inriktade inspelningar som saknas, är sådana som vi- sar kompositörens och exekutörens arbete fram till det färdiga resultatet och därmed bidrar till ökat intresse och bättre förståelse för skapande verksamhet inom musikens område.

Det internationella kultursamarbetet ford- rar ibland inspelat material. Sålunda plane- ras en samnordisk sångbok, vilken bör kom- pletteras med ljudande material. Skolämne- nas integrering ger också möjlighet till nya infallsvinklar i fråga om ämnet musik. Mu- sikens utveckling i samhället kan belysas på ett mindre traditionellt sätt än vad som oftast förekommer f.n. Som exempel kan nämnas musikens funktion i industrialis- mens och folkrörelsernas framväxt och dess eventuella samband med körers och blås- och andra orkestrars uppkomst och utveck- ling. Variationerna kan vara oändliga på integreringsteman, exempelvis musiken och arbetet, musiken och fritiden, musiken och politiken, musiken och ekonomin. En förut- sättning är emellertid, att det finns lämpligt ljudande material och pedagogiskt riktigt utformade kommentarer.

Fonogram har sedan länge använts i stu- dieförbundens verksamhet. De traditionella musiklyssnarcirklarna lockar emellertid rela— tivt få deltagare. Nya former för denna sor- tens musikbildningsverksamhet måste prö- vas. Studieförbunden efterlyser liksom sko- lan särskilt utformat studiematerial, bl.a. antologier och speciellt arbetsmaterial i an- slutning till inspelningar. Man vill även för- söka utöka lyssnarverksamheten i anslutning till instrumentalcirklarna. Rikskonsertverk- samheten ger också ökad möjlighet att blan- da upp fonogramlyssnande med artistfram— trädande och att genom studiecirklar eller

i andra former förbereda och följa upp konserter och liknande estradframträdanden.

I en del fall finns redan inspelningar, som kan användas för denna verksamhet, i andra fall behövs speciella inspelningar. Detta gäl- ler som tidigare nämnts antologier för jäm- förande musikhistoriska, kulturhistoriska, politiska, sociala och andra studier. Musik kan även studeras som en del i den lokala miljön. Även här finns behov av nyinspel— ningar. Dessa kan helt naturligt inte alltid ha lokal anknytning till kompositörer och exekutörer. Däremot finns det säkert möj- lighet att göra ett antal produktioner, som tids- eller miljömässigt kan passa in i ett ämne med lokal anknytning.

Musikhögskolorna, andra yrkesinriktade musikskolor samt musikvetenskapliga insti- tutioner har behov av särskilda fonogram för sin undervisning. Gehörsundervisningen har fått en allt större betydelse i den yrkes- mässiga musikutbildningen. Under senare år har utmärkt svenskt undervisningsmaterial utkommit. Ännu är emellertid de där- för särskilt anpassade ljudande hjälpmed— len otillräckliga. Såväl för den elementära som för den högre gehörsundervisningen finns lämpliga fonogram endast sparsamt. Fonogram är vidare utmärkta hjälpmedel vid demonstration av hur instrument an- vänds för att åstadkomma olika effekter. Härvid kan bl.a. termer som pizzicato, legato och glissando åskådliggöras. På lik- nande sätt kan visas hur människorösten an- vänds under olika epoker. Sådant inspelat demonstrationsmaterial är särskilt intressant och angeläget för att belysa den moderna musikens sökande efter nya uttrycksmedel genom okonventionell användning av mu— sikinstrument och människoröst. F.n. finns fonogram av denna typ tillgängliga endast i ringa omfattning.

Av största intresse är aktivitetsbetonat material, t.ex. fonogram som vid uppspel- ning kan kompletteras med »levande» in- strumental eller vokal musik, utförd av en- staka artister eller av ensembler. På detta område synes många insatser återstå att göra. Över huvud bör nya möjligheter inom musikpedagogiken prövas efter hand som

Vi vill i detta sammanhang även peka på de lovande och lovvärda insatser som görs i samband med skolkonserter. En önskvärd komplettering och utveckling av denna verk- samhet kräver emellertid särskilda pedago- giskt utformade fonogram. Såväl vid för- beredelse för som vid uppföljning av skol- konserter är fonogrammet ett nödvändigt hjälpmedel. Här finns också möjligheter att använda »levande» musik och fonogram i kombination. Institutet för rikskonserter har för sin skolkonsertverksamhet aviserat ett betydande behov av fonogram. Det har bl. a. planer på produktion av pedagogiskt utformade fonogram innehållande såväl mu- sik som analys.

Det har emellertid visat sig att då fono— gram används som läromedel i samband med skolturnéer endast en liten upplaga er- fordras, f.n. några tiotal till några hundra- tal skivor. Visserligen kan antalet lyssnare uppskattas till det mångdubbla men det mås- te bedömas som oekonomiskt att genomföra en hel produktion med en så liten upplaga. Fonogram avsedda att tjäna som lärome- del bör därför i fortsättningen utformas så, att de i största möjliga utsträckning kan komma till användning också i anslutning till andra studieformer (studiecirklar osv.) samt vid verksamhet av den art som be— drivs av Musik för ungdom. I experiment- syfte bör någon produktion prövas där fono— grammet inte anpassas till en skolturné utan tvärtom en turné byggs upp kring ett visst studiematerial i fonogramform. Erfarenhe- terna av ett sådant försök kan utnyttjas då man söker den kostnadsmässiga fördelning mellan turné och tillhörande läromedel, som ger största möjliga pedagogiska effekt inom en given ekonomisk ram.

Med hänvisning till de stora, delvis out— nyttjade, möjligheter fonogrammet har som läromedel anser vi att fonogrammet bör an- vändas som läromedel i betydligt större ut— sträckning än vad som nu sker. De statliga insatserna på fonogramområdet bör bl.a. ta fasta på behovet av ljudande läromedel. Produktionen bör till en början främst inrik— tas på att täcka de behov som nyss angivits.

Efter hand synes i samråd med företrädare för utbildningsväsende och studieförbund ut— givningen böra vidgas till andra områden. Det kan då finnas anledning att uppmärk- samma handikappgruppernas behov; musi- ken kan inte minst för de psykiskt utveck- lingsstörda spela en mycket stor roll. Det bör vidare betonas att den repertoarkom- pletterande utgivningen, inte speciellt redi- gerad med tanke på undervisningsändamål, givetvis kommer att ha en betydelsefull upp- gift i utbildningssammanhang — musikun- dervisningen hämmas givetvis av den föga allsidiga utgivning som nu karaktäriserar fonogramproduktionen.

8.2.4 Informerande produktion Allmänt

Detta avsnitt behandlar fonogrammet som informationsgivande medium. Konsument- information om fonogram och fonogram- apparatur behandlas i avsnitt 8.4.

Varje fonogram är givetvis i något hän- seende informerande om den musik och de musiker som är återgivna på fonogram- met. Denna informerande funktion kan emellertid vara mer eller mindre medvetet utnyttjad. När det gäller konventionellt re— digerade fonogram hänger det speciella in- formationsvärdet nära samman med snabb- heten i utgivningen. När det gäller fono- gram, som är särskilt utformade med tanke på att de skall vara informerande, kan åt- minstone två områden urskiljas där fono— grammet kan och bör användas i större ut— sträckning än i dag, nämligen för det första som information inom och utom landet om svensk musik och svenska musiker samt för det andra som information om musik- evenemang före och i omedelbar anslutning till sådana evenemang.

I detta sammanhang får man inte glömma att fonogrammet förutom att vara ett ljud- bärande medium också ger goda möjlighe— ter att genom skrivet material som mapp- text eller bilagda folders, noter etc. ge in- formation om musiken. Sådan text är i själ- va verket en förutsättning för att möjlighe-

terna att informera skall kunna utnyttjas till fullo: de ljudande och skrivna inslagen bör bringas att stödja varandra.

Några skarpa skiljelinjer mellan fono— grammets informativa funktion och andra funktioner kan — som tidigare framhållits — inte dras, inte heller mellan de olika infor- mativa funktionerna inbördes. En skiva som har till syfte att presentera en artist i sam- band med en konsert kan t.ex. innehålla ett uruppförande av ett verk som inte ingår i konserten, men som ändå bidrar till att väcka intresse för denna. Vi är således med- vetna om att den ovan gjorda indelningen delvis är konstlad, men den bidrar till att klarlägga de problem som hänger samman med användandet av fonogrammet som in— formationsmedel och följs därför nedan. Först behandlas det konventionellt utfor- made fonogrammets informerande roll un- der rubriken snabbutgivning, därefter fo- nogrammet som informationsmedium för svensk musik inom och utom landet och slutligen fonogrammets användande som in- formation i anslutning till estradevenemang.

Snabbutgivning

Inte sällan har fonograminspelningar ett di- rekt samband med evenemang i det offent- liga konsertlivet (så att t.ex. en lovordad interpretation i konsertsammanhang leder till inspelning av samma verk med samma artister). Vanligen har då så lång tid för- flutit mellan den offentliga »musikhändel- sen» och utgivningen av fonogrammet (i all- mänhet mer än ett halvår), att estradeve- nemanget och fonogrammet från marknads- föringssynpunkt måste betraktas som skilda produkter. Detta är en klar svaghet hos fonogrammet som massmedium och innebär ett svårt underläge i förhållande till eter- medierna så länge de senare kan prestera direktöverföring av musikevenemang. I viss mån intar fonogrammet i fråga om upp- märksamhetsvärde en svagare ställning gent- emot pressen än vad estradevenemanget gör. I Sverige har skivan endast i fråga om pop och schlager hittills visat sig kunna presen- teras i tidsmässigt nära anslutning till be-

rört estradevenemang. Vinnande bidrag till internationella schlagertävlingar har exem- pelvis kunnat saluföras några få dagar efter tävlingen.

Utomlands har man på sina håll prövat att snabbt presentera inspelningar från kon- serter med mer krävande musik. Mest upp- märksammade är de inspelningar, som det statliga polska skivbolaget Muza gör vid den årliga Warszawafestivalen för ny musik. Skivan föreligger inom några få dagar ef— ter konserttillfället som dokument över kon— serten och kan bilda underlag för den de- batt, som ofta följer med ett uruppförande. I Sverige har Institutet för rikskonserter gjort liknande försök och bl.a. påbörjat en LP-serie kallad »Reportage».

Det finns goda skäl för att differentiera utgivningen av musik på skiva och andra fonogram genom att använda snabbutgiv- ning vid sidan av den konventionella ut- givningen för att därmed stimulera musik- livet. För det första kan det intresse som är knutet till ett visst musikevenemang tillvara— tas medan det är som störst. För det andra utnyttjas snabbfonogrammets förutsättning— ar att fungera som underlag för den aktuella debatten på ett sätt som inte är möjligt vid konventionell utgivning på grund av den långa tid som i det senare fallet i regel hin— ner förflyta innan ett musikaliskt evene- mang manifesteras på fonogram.

Snabbfonogrammets förutsättningar att tjäna som underlag för den aktuella musik— debatten grundar sig på de möjligheter ski— van ger till upprepat åhörande av en kon— troversiell komposition eller interpretation och vidare möjligheten att komplettera en given musikalisk produkt med klingande material, som förtydligar, förstärker eller differentierar upplevelsen och intrycken. Därmed kan dels åhörarna av det »levande» musikevenemanget fördjupa sin upplevelse, dels också andra få underlag för en bedöm- ning av verket och framförandet. Det är önskvärt och naturligt att ta tillvara snabb— fonogrammets möjligheter att verka som ett slags pamflett i den musikaliska debatten. Ett behov av en sådan stimulans föreligger, bl. a. för att därmed ge en större geografisk

spridning av möjligheterna att aktivt ta del i den aktuella musikdebatten.

Det bör betonas att dessa användnings- möjligheter av snabbproducerade fonogram ingalunda är att betrakta som service för en exklusiv publik. Bästa exemplet på en brett populär funktion är naturligtvis de nämnda kommersiella utgåvorna i anslut- ning till schlagerfestivaler och liknande. Motsvarande borde ofta kunna förekomma inom andra musikformer, t. ex. vid en be- märkt debutkonsert eller en internationell svensk musikframgång.

Vi är medvetna om att utgivning av snabbproducerade fonogram är förenad med vissa komplikationer. Mot tanken på snabb- utgivning av fonogram brukar invändas att sådana ofta för med sig konstnärliga och framför allt tekniska kompromisser. Såda- na kompromisser är givetvis oönskade av såväl tonsättare, musiker som konsumenter. Detta markeras bl. a. av att avtal slutits in- nebärande att medverkande musiker skall godkänna det inspelade bandet innan det an- vänds i den fortsatta produktionskedjan.

Vi vill emellertid som vår mening hävda, att det i sig förståeliga kravet på högsta möjliga konstnärliga halt inte får medföra att de stora fördelar som är förknippade med snabbutgivning kommer att bli out— nyttjade även i framtiden. Enstaka felspel- ningar bör inte hindra att inspelningen ges ut på marknaden. Kravet på perfektionen i utförandet skall i dessa fall inte vara högre än brukligt vid estradframträdanden.

I fråga om den tekniska kvalitén vill vi påpeka att produktionskedjan vid skivut- givning ingalunda i sig är mycket tidskrä— vande. En inspelning gjord vid en offentlig konsert föreligger redan omedelbart efter konserten på band som kan ligga till grund för gravering. Graveringsproceduren är icke tidskrävande, inte heller matriseringen eller pressningen, förutsatt att teknisk utrustning finns omedelbart tillgänglig. Något mera tidsödande är efterkontrollen av gravering, matrisering och pressning. Tekniska svag- heter i snabbutgivna skivor torde alltså sna- rast kunna hänföras till att felprocenten i dessa tekniska procedurer är hög och snabb-

utgivningen nödvändiggör att man kan tving- as acceptera produkter som eljest skulle ha kasserats.

Svårigheterna med snabbutgivning i da- gens läge accentueras av att de fonogram som här avses knappast är kommersiellt at— traktiva för nuvarande producenter. I da- gens situation är det alltså inte realistiskt att räkna med att grammofonindustrin skall hålla tekniska resurser i beredskap (eller ställa andra utgivningar åt sidan) för att kunna prestera en snabbutgivning inom de här avsedda musikformerna.

Med hänvisning till vad som nyss an- förts vill vi framhålla det angelägna i att den statliga fonogramproduktionen kommer att innefatta också snabbutgivning. Själv- fallet bör denna verksamhet anordnas så, att ovan berörda olägenheter blir så små som möjligt. Detta förutsätter för det första att det för konsumenten klart framgår un— der vilka betingelser och med vilka syften utgåvan tillkommit. Detta kan — åtminstone delvis — åstadkommas med information på konvolutet och på annat sätt. Vi är emel- lertid medvetna om att man inte kan antaga att informationen om det snabbproducerade fonogrammets speciella karaktär när alla köpare: snabbfonogrammet kan av några komma att uppfattas som ett fonogram i konventionell mening. Trots de alldeles spe- ciella syften som motiverar snabbproduk— tion kan man alltså inte bortse från en fort- satt obenägenhet att acceptera de brister som snabbfonogrammet nu vanligen är be- häftat med. För en framtida snabbutgivning krävs därför för det andra tillgång till mer tillförlitlig teknisk utrustning än vad som står till buds i dag (samt högre kompetens hos de personer som handhar produktio— nens tekniska sida). Detta gäller framför allt den del av framställningsprocessen, som kommer efter inspelningen. Genom ett ökat samhälleligt engagemang på fonogrammark- naden med en produktion, vars mål inte primärt dikteras av kommersiella hänsyn, kan förutsättningarna för en tekniskt god snabbutgivning antas komma att förbätt- ras. Den planerade stora musikstudion vid Sveriges Radio kan också få betydelse

i detta sammanhang (se avsnitt 3.5.1 och 8.2.5). Man bör dock inte blunda för att snabbutgivna fonogram även i framtiden kan antas komma att ha en genomsnittligt lägre teknisk kvalitet än annan utgivning.

Information om svensk musik

Fonogrammet är ett ovärderligt hjälpmedel då det gäller att få svensk musik känd och uppförd och svenska artister lanserade inom- och utomlands. Det föreligger emellertid här ett stort behov av insatser utöver den kon- ventionellt redigerade utgivningen, eftersom den reguljära utgivningen inte täcker och heller inte i framtiden kan antas komma att täcka hela det svenska musikspektrat. De insatser det här kan bli fråga om är t.ex. att till in- och utländska musikinstitutioner sända inspelningar av svensk musik gjorda vid estradframträdanden i Sverige. Detta skulle verksamt bidra till att ge t. ex. orkes- terledare och konsertinstitutioner i utlandet en bättre uppfattning om svenska musik- verk än vad enbart partitur kan ge. På mot- svarande sätt skulle den interna informa— tionen inom det svenska musiklivet förbätt- ras och stimulera till uppförande av svenska musikverk och engagerande av svenska ar— tister inom landet. Det ligger i sakens na- tur att högsta möjliga tekniska kvalitet på återgivningen inte är ett primärt krav vid produktion av fonogram med dessa syften.

I utlandet har dessa former för fono- gramutgivning redan prövats. Exempel är det tjeckoslovakiska musikinformationscen- trets serie av tonsättarporträtt och den hol- ländska Donemus—stiftelsens serie! LP-skivor som utges i kombination med partitur. I Sverige saknas — med något undantag — liknande insatser. Vi vill betona betydelsen av att sådan verksamhet utvecklas och fin— ner det vara en uppgift för den statligt stödda fonogramproduktionen.

Vi vill i detta sammanhang erinra om den distribution av band med svensk musik till utländska radiostationer som handhas av Sveriges Radios utlandsprogram (avsnitt 3.5.2).

F onogrammel som information kring ertradevenemang

Snabbfonogrammet är ett medel att ge in- formation och fånga upp ett intresse kring ett estradevenemang. Fonogrammet kan ock- så användas som ett medel att före och i omedelbar anslutning till exempelvis en konsert skapa intresse för denna. Fono- grammet har alltså här en uppgift att fylla i marknadsföringen av publika musikevene- mang. Fonogrammets möjligheter härvidlag är stora genom att dess relativa pris har sjun- kit. Kostnaderna för ett fonogram behöver i dag inte vara större än för en trycksak. Detta har konsekvenser för fonogrammet som informationsmedel, framför allt i ett initialskede då den psykologiska effekten av en sådan innovation i användandet kan för- väntas vara stor.

Institutet för rikskonserter har försöksvis använt fonogrammet på ovan angivet sätt genom förhandsutdelade materialsatser till press och andra intresserade och genom gratisutdelning av foldrar innehållande fo- nogram till närvarande publik. Vi finner det önskvärt att sådan verksamhet ytterli- gare utvecklas i landet. Detta skall dock inte innefattas i de uppgifter som den fono— gramproducerande enheten inom Institutet för rikskonserter skall ansvara för. En så- dan verksamhet är i stället en angelägenhet för de konsertgivande institutioner som fin- ner det lämpligt att använda fonogrammet på nu angivet sätt. De bör då också belas- tas kostnaderna. För Institutets för rikskon- serter del skulle det således här bli de kon- sertproducerande enheterna som skulle kom- ma i fråga. Det förefaller dock naturligt att eventuell fonogramproduktion av detta slag sker i samarbete med institutets enhet för fonogramproduktion även i de fall det kon- sertgivande organet inte är institutet självt.

8.2.5 Produktionens tekniska förutsättningar

Den statligt organiserade fonogramproduk- tionen skall självklart stå på en hög teknisk nivå. Anspråken på inspelnings- och åter-

givningsteknik kan dock variera med fono- grammets huvudsakliga inriktning. Det re- pertoarkompletterande fonogrammet och fo- nogrammet som läromedel bör ges högsta möjliga kvalitet. I fråga om fonogrammet som dokumenterande och informerande me- dia kan det vara motiverat att ha något lägre anspråk på den tekniska kvaliteten. Vad gäller snabbfonogrammet har denna ståndpunkt utvecklats tidigare i betänkandet (avsnitt 8.2.4). Liknande synpunkter kan an- läggas på fonogrammets övriga informeran— de funktioner (information utom och inom landet om det svenska musiklivet och som marknadsföringsled kring estradevenemang) samt fonogrammet som dokument. Detta sammanhänger delvis med de förhållanden under vilka en betydande andel av dessa fonogram antas komma att spelas in, näm- ligen vid framträdanden inför publik. Upp- tagningskvaliteten blir klart lidande av att inspelningen inte görs i studio på grund av mindre gynnsam akustik, minskade tekniska kontrollmöjligheter som t. ex. mikrofonpla- cering, störningar från åhörarna osv.

Den återgivningstekniska kvaliteten är även beroende av den typ av fonogram som utgivningen gäller. F. n. framstår fortfaran- de grammofonskivan som det återgivnings— tekniskt mest avancerade fonogrammet. Men hela den statliga fonogramproduktio- nen skall inte utgöras av grammofonskivor. Valet av fonogramtyp måste vara beroende av bl.a. den mottagande partens utrust- ning. Det förefaller sålunda som om en stor del av skolväsendet och den huvud- sakliga delen av studieförbunden i dag har sin uppspelningsapparatur koncentrerad till bandspelare. Även om en välredigerad skiva med tydliga nålnedsättningsspeglar ger möj- lighet till snabbare och exaktare omtagning- ar av enstaka avsnitt torde ovannämnda förhållande innebära att läromedelsproduk- tionen huvudsakligen bör komma på band.

I fråga om mono- resp. stereoteknik för grammofonskiveproduktionen är vi inte övertygade om att stereotekniken är den i alla avseenden överlägsna. Utvecklingen har emellertid, som tidigare framhållits, kommit att gå därhän att stereoskivan helt domi-

nerar produktionen. Genom bristande un- derhåll och nyanskaffning av monoappa- ratur har möjligheterna att med tillfreds- ställande kvalitet gravera, matrisera och pressa monoskivor i Sverige — och i Europa över huvud - försämrats på ett avgörande sätt. Även den dominerande delen av upp— spelningsapparaturen är numera anpassad för stereoutgivning.

Med hänsyn till vad som anförts synes det realistiskt att inrikta också den statligt organiserade grammofonskiveproduktionen på stereo.

I fråga om bandkassetten finner vi att denna kanske ännu inte nått ett utvecklings- stadium som motiverar någon omfattande statligt stödd utgivning på denna typ av fonogram under den allra närmaste fram— tiden, men att det givetvis på sikt kan bli mer aktuellt med en relativt stor statlig produktion också av sådana.

Vi har i våra överväganden betraktat TV- kassetten, i den mån den bär fram musik, som fonogram. TV-kassetten är under ett intensivt utvecklingsarbete inom olika före- tag världen över. En kommande statlig ut- givning av TV-kassetter inom det område varom här är fråga kan ännu inte överblic— kas och inte heller de lämpliga organisato— riska formerna därför. Initiativ till viss för- söksverksamhet på detta område från de statliga musikinstitutionernas sida bör emel- lertid uppmuntras.

Produktion av mer krävande musik på fonogram fordrar i allmänhet en högre tek- nisk kvalitet i tillverkningsledet än vad som är standard för den dominerande delen av produktionen. Detta kvalitetskrav betingas bl. a. av att den krävande musiken till skill- nad från exempelvis underhållningsmusiken har ett mycket stort dynamiskt omfång.

Nyss nämnda förhållande innebär att gra- vering av mer krävande musik fordrar en större noggrannhet och en mer långtgående planering än vad som annars vanligen är fallet. För att kunna utföra sådana grave- ringar behövs därför speciellt avpassad ut— rustning samt för uppgiften utbildad perso- nal. På grund av den mycket ringa produk- tion i Sverige som sker inom denna sektor

saknas i stor utsträckning utrustning och personal för sådan kvalitetsgravering. En gravering med kvalitetskrav utöver standar- den blir därför tidsödande och ständiga kon— troller måste göras för att inte felaktigheter i form av plötsliga nivåförändringar, svaj, beskärning av diskant eller bas, ändring av »mittintrycket» när det gäller stereo m. ni. skall uppstå. Att utföra graveringen utom- lands är ofta opraktiskt då det i många fall med nuvarande inspelningsmetoder visat sig fördelaktigt att den ansvarige producenten själv övervakar graveringen.

När det gäller pressning av kvalitetsski- vor är den inhemska produktionen av såda- na inte tillräckligt stor för att ge ekonomiskt underlag för en proceSS med kontroll av de enskilda skivorna. De flesta pressningar av »seriös» musik utförs utom landet.

Det föreligger alltså svårigheter att i Sve- rige uppnå den tekniska kvalitetsnivå på grammofonskivor som utgivning av återgiv- ningstekniskt krävande musik förutsätter. När det gäller sådan musik har därför den tekniska framställningsprocessen i de delar som följer efter inspelningen (gravering, matrisering och pressning) i viss utsträck- ning förlagts utom landet. Detta är ett klart otillfredsställande förhållande med tanke på den fördyrande och tidskrävande administra- tion som följer med de utländska kontak— terna. Behov av förbättringar föreligger allt- så även i fråga om den tekniska produk- tionsprocessen.

,Vi har tidigare framhållit att ett ökat samhälleligt engagemang på fonogrammark- naden kan antas komma att förbättra för- utsättningarna för en tekniskt god snabbut- givning (avsnitt 8.2_.4). Denna förbättring kan naturligtvis antas komma att gälla också andra typer av fonogram. En större produktion inom Institutet för rikskonser- ter bör rimligen leda till att institutets krav på teknisk kvalitet bättre kan drivas genom hos de företag vars tjänster tas i anspråk.

Behovet att inom landet kunna kontrahe- ra hela den tekniska framställningsproces— sen synes dock även böra tillmötesgås ge- nom aktiva statliga insatser. Det förefaller naturligt att detta sker i samband med byg-

gande av en musikstudio vid Sveriges Ra- dio i enlighet med. ett av Sveriges Radio år 1968. i skrivelse till' utbildningsdepartemen— tet framfört förslag (se avsnitt 3.5.1).

Vid remissbehandlingen av Sveriges Ra— dios skrivelse förordade ett flertal instanser att den ifrågavarande musikstudion— bör or- ganiseras så, att den med sin utrustning kan betjäna hela musiklivet. Därmed skulle ett tekniskt standardförsvar ha upprättats mot den, föga ambitiösa inställning till de åter- givningstekniska problemen som en stor del av de kommersiellt inriktade fonogrampro- ducenterna företräder. Man kan också hop- pas på att en intensifierad konsumentupp- lysning på det fonogramtekniska området för med sig ökade krav på ljudtekniken från allmänhetens sida.

Det synes lämpligt att i första hand en enhet för gravering knyts till en kommande med allmänna medel finansierad musikstu- dio. Vid en dimensionering av denna enhet bör beaktas att motsvarande behov på full- god teknisk utrustning också finns i de öv- riga nordiska länderna. Vidare bör upp- märksammas att den kommersiellt arbetan- de fonogramindustrin kan komma att för- lägga delar av sin produktion till ifrågava- rande enhet.

Vi föreslår inte att Institutet för rikskon— serter tilldelas medel för egen teknisk ut— rustning eller teknisk personal för fono- gramproduktion. Det synes tills vidare till- räckligt att institutet som nu- använder tek- nisk apparatur och teknisk personal som finns på andra håll. På längre sikt kan det bli aktuellt för institutet att- investera i egen utrustning och anställa tekniker för. att kun- na möjliggöra inspelningar på kort varsel och utanför musikstudios. Frågan om den tekniska utrustningen och den tekniska per- sonalen hänger dock samman med hur frå- gan om den: föreslagna stora musikstudion vid Sveriges Radio löses och den inspel— ningsapparatur som kommer att vara till- gänglig—där.

8.2.6 Produktionens avtalsmässiga förut—sättningar

Den statligt organiserade fonogrampro- duktionen torde i fråga om villkoren för musikernas medverkan komma att ansluta till gällande avtal mellan Svenska musiker- förbundet och IFPLs svenska grupp. Vi har tidigare pekat på önskvärdheten av att Insti- tutets för rikskonserter utgivning i ökad ut- sträckning skall avse inspelningar från estradevenemang. I den mån orkestermusi- ker anställda vid till Teatrarnas riksförbund anslutna orkesterföretag anlitas i samband med musikernas ordinarie tjänstgöring vid dessa orkesterföretag torde därvid gällande riksavtal komma att tillämpas. (En redogö- relse för de nämnda avtalen finns i av— snitt 3.2.2.)

Vissa delar av den inspelningsverksamhet som vi förutsätter komma till stånd är f.n. oreglerade i fråga om ersättning till med- verkande musiker. Det gäller främst icke- kommersiella inspelningar av dokumentär art. Vidare är t. ex. ersättning till deltagan- de musiker vid inspelning av TV-kassetter inte reglerade genom avtal. Vi har ingen anledning att närmare beröra dessa förhål- landen. Det ankommer på berörda parter att i sedvanlig ordning sluta avtal rörande de fackliga frågor som hänger samman med den vidgade inspelningsverksamhet och ut- givning som kan föranledas av våra nu fram- lagda förslag.

Frågan om ersättning till tonsättare och exekutörer för utlåning av musikalier från bibliotek har aktualiserats i flera samman- hang. Som framgår av vår bilagda skrivelse till litteraturutredningen, anser vi det lämp- ligt att Kungl. Maj:t vidtar åtgärder för att provisoriskt tillmötesgå kravet på ersättning för utlåning via bibliotek av musikalier.

8.3 Distribution

8.3.1 Allmänt

Omständigheten att fyra distributionsbolag svarar för 90 % av- grossistverksamheten och att inget av dessa står fritt från producent- intressen får i sig- anses olyckligt. Som fram-

hållits under 5.3.1 har vissa mindre pro— ducenter vägrats möjlighet att utnyttja de stora bolagens distributionstjänster. Bland producenter som fått denna möjlighet finns åter ett missnöje med det sätt på vilket deras produkter marknadsförs. Vi finner denna situation vara otillfredsställande.

Som en följd av ovannämnda missnöje har ett mindre antal producenter diskuterat möjligheten att finna en alternativ distribu- tionsväg. Man har därvid haft kontakter med AB Seelig & Co, som är bokhandelns grossistföretag. Företaget har således en be- tydande rutin då det gäller distribution av med fonogram närbesläktade produkter. En nyligen införd datarutin medför att såväl katalogproduktion som den fysiska distribu- tionen med lätthet skulle kunna utvidgas till fonogrammets område. De enskilda produ— centerna tvingas emellertid själva sköta en mera intensiv bearbetning av detaljisterna.

Vi finner det också vara otillfredsställan— de att en rad skivmärken, utan anknytning till svenska grossistföretag, endast med svå- righet kan erhållas av svenska konsumenter. Vi' ser ingen möjlighet att nu, genom stat- liga insatser, råda bot på detta. Om läget längre fram är detsamma och Institutet för rikskonserter i denna situation självt eller genom kontakter utåt kan svara för att en större del av det internationella skivutbudet görs tillgängligt för svenska konsumenter finner vi detta vara värt att stödja.

8.3 .2 Reguljär handel

På detaljhandelssidan minskar det totala an- talet försäljningsställen och de på fonogram specialiserade försäljningsställena tenderar att försvinna. Fullsorterad handel existerar således endast i de allra största städerna och i vissa universitetsorter, medan fonogram- försäljningen i övriga städer och orter — om det över huvud taget förekommer sådan — endast utgör ett underordnat komplement till annan försäljning. Det är förklarligt att så— dana inköpsställen endast kan hålla ett be- gränsat sortiment — oftast det för dagen gångbara modesortimentet — och att man inte heller kan anställa den kvalificerade

personal som behövs i samband med rekvi- sitioner och i synnerhet kundinformation. Vi finner nyss nämnda förhållanden vara otillfredsställande och oroväckande med hänsyn till den effekt detta har fått på den rumsliga spridningen av inköpsmöjligheterna och de minskade möjligheterna till rekvisi— tion och information via handeln som har inträtt.

Vi måste av ekonomiska skäl avvisa möj- ligheten att genom statliga subventioner till detaljhandeln eller genom statlig etablering söka komma till rätta med ovannämnda pro- blem.

En viss förbättring av situationen kan emellertid komma till stånd om AB Seelig & Co utvidgar sin grossistfunktion till att även omfatta fonogramsidan. Bokhandeln saluför nämligen —— till skillnad mot vad som är vanligt i utlandet — endast i un- dantagsfall fonogram. Om dess eget gros— sistföretag etablerade sig på denna mark- nad, och om ett begränsat kvalitetsurval av det totala skivutbudet skulle ställas till för— fogande är det sannolikt att åtskilliga bok- lådor skulle visa sig villiga att sprida fono- gram. Vi finner en sådan utveckling vara tilltalande, inte minst på grund av att bok- handeln geografiskt är väsentligt mycket me- ra spridd än vad fallet är med den speciali— serade skivhandeln. I fall av att behov skul— le uppstå är utvecklandet av en alternativ grossistkanal värt att aktivt stödja.

8.3.3 Postorder

Den förbättring av detaljhandelsutbudet, som införandet av en selektiv försäljning via bokhandeln skulle kunna medföra, är emellertid inte tillräcklig. De uppgifter om fonogramförsäl'jningen i olika ortstyper som lämnats i avsnitt 6.1.1 avslöjar en ansenlig skillnad i konsumtionen per invånare mellan ifrågavarande orter. Denna iakttagelse be— kräftas av de sociologiska undersökningar som redovisats under 6.2. Det är härvid att märka, att de stora skillnaderna inte återfinns mellan städer och andra orter och inte heller mellan normalstora städer och små sådana; den mest markanta skillnaden

existerar i stället mellan de tre största stä— derna och övriga orter. Två så stora städer som Örebro och Växjö, båda högskoleor- ter, har således bara ca hälften resp. en tredjedel av Stockholms per capitakonsum- tion. Vi finner således att det på samtliga platser — utom möjligen i de tre största städerna — krävs betydande förbättringar av inköpsmöjligheterna.

I avsnittet 6.1.2 påpekades att det enda postorderföretag, som lämnat uppgifter om sina kunders rumsliga spridning, funnit att storstädernas invånare är överrepresentera- de. Detta kan synas paradoxalt; denna dis- tributionskanal borde ju rimligen utnyttjas av de personer som inte har tillgång till de- taljhandelns tjänster, dvs. personer utanför storstäderna. Denna företeelse är emellertid inte unik för fonogramsektorn; liknande ten— denser kan urskiljas på t. ex. litteraturens område. Någon enkel förklaring till denna utveckling är svår att ge. En bidragande or- sak torde emellertid vara att köpvanor lätta- re etableras i det fall man kontinuerligt kom- mer i kontakt med ett utbud och samtidigt erhåller information kring detsamma. ,

Vi presenterar i det följande ett förslag om inrättandet av en kraftigt utökad post— orderverksamhet. Detta bör ses i ljuset av att vi utgår ifrån att denna verksamhet får en fast förankring på den enskilda orten och att den kompletteras med ett rikhaltigt och pedagogiskt informationsmaterial.

De fasta punkterna i postordersystemet bör vara biblioteken. Inga till kulturlivet hörande institutioner är så jämnt spridda över landet. Biblioteken kan i en framtid väntas få en allt bredare kulturambition och som ett led i denna strävan har åtskilliga bibliotek — som påtalats i avsnittet 6.1.3 — redan nu en utvecklad service på fonogram- sidan. Dessa utlånings- och avlyssningsmöj- ligheter kommer troligtvis — inte minst som en följd av den nya kommunindelningen — kraftigt att ökas. Det förefaller naturligt att sådana former för musikutnyttjande komp- letteras med köpmöjligheter.

Biblioteken skulle härvid enbart tjäna som förmedlingsställen. Informationsmaterial och de för rekvisition nödvändiga blanketterna

bör därvid finnas väl exponerade i biblio- tekslokalen. I det fall annan fonogramser- vice redan ges på biblioteket torde den för denna ansvarige kunna ge upplysningar och även — i det fall möjlighet finns —— ge köparen chans till avlyssning.

En postorderförsäljning med sådan lokal anknytning kräver naturligtvis en central varifrån informationsmaterial utsändes, till vilken rekvisitioner sändes, och som band- har den slutliga distributionen av beställda fonogram. Som redovisats under 6.1.3 hand- har Bibliotekstjänst AB i Lund dessa funk- tioner i bibliotekens nuvarande ordning för intern fonogramanskaffning. Det skulle inte bjuda på några större problem att utvidga denna verksamhet till att också omfatta de beställningar som kan komma från allmän- heten.

Vi har haft kontakt med Bibliotekstjänst och man har från detta företag visat stort intresse för en sådan utvidgning. I samband med dessa diskussioner har också kostnads— konsekvenserna vid olika ambitionsnivåer diskuterats.

Bibliotekstjänsts verksamhet på fonogram- området är inte gammal och man har så sent som den 1 mars 1971 själv övertagit den fysiska distributionen av fonogrammen. Detta tillsammans med den omständighet att utfallet av en postorderförsäljning enligt ovan beskrivna mall är svårt att uppskatta gör att man även vad kostnadskonsekven— serna anbelangar måste vara försiktig i sina beräkningar. Försök har dock gjorts. Vi har därvid utgått ifrån att det fonogramurval — med standardurval och månatligt tillskott — som Bibliotekstjänst nu har, och att den information som ges kring detta skall räcka. Vi har vidare antagit att verksamheten skul- le omfatta samtliga 700 kommunbibliotek samt att varje sådant i genomsnitt erhåller 50 exemplar av informationsmaterialet. Vi har vidare utgått ifrån att köparen av fo- nogrammen skall betala det pris som är van- ligt i handeln samt att han får vänta en å två veckor innan beställningen kan lösas ut via postförskott. Vi har slutligen antagit att de enda kostnader som uppstår på bibliote- ken är de som är förbundna med skyltställ

etc. i och för exponering av informations- och rekvisitionsmaterial. Det sammanlagda kravet på statliga subventioner skulle därvid bli ca 550000 kr. fördelat på: produktion och distribution av informationsmaterial 150000 kr., ersättning till Bibliotekstjänst för förlorade abonnemangsintäkter plus om- lagda datarutiner i samband med nedskär- ningen av väntetiden mellan beställning och erhållande av fonogrammet 160000 kr., fraktkostnader 200000 kr. samt skyltställ etc. 40 000 kr. Därtill kommer kostnaderna för en informationskampanj enligt nedan. Man kan diskutera om det fonogram- urval Bibliotekstjänst håller för bibliote— kens räkning och det informationsmaterial som presenteras i anslutning till detta ock- så är lämpat för en allmän publik. Av kostnadsskäl måste troligen detta problem skjutas på framtiden. Däremot framstår det som klart att man — åtminstone i in- ledningsskedet — med en vitt upplagd kam- panj måste upplysa allmänheten om exis- tensen av postorderförsäljningen om den- na skall nå åsyftad omfattning. Sådana in- satser är mycket kostnadskrävande och vi räknar med att 250000 kr. för det första verksamhetsåret är ett minimum.

Institutet för rikskonserter har erfarenhet från flera av de områden som nyss berörts. Som redovisats i avsnitt 3.3.4 har det för avsikt att presentera ett kvalitetsurval fono- gram. Det har vidare — främst med sin egen produktion som bas -— erfarenhet av postorder- och skivklubbsverksamhet. Slut— ligen skall institutet enligt de planer som närmare presenteras i avsnitt 8.4 stå för de informationsåtgärder som vi föreslår. Vi fin- ner det därför vara naturligt att Institutet för rikskonserter blir ansvarigt för nyss före- slagna postorderverksamhet. Institutet bör därvid samordna sin egen verksamhet på området med den som ovan föreslagits och så långt som möjligt utnyttja den distribu- tionsapparat etc. som redan är uppbyggd på Bibliotekstjänst. En omedelbar total satsning är därvid inte tvungen; en successiv utveck- ling med tillhörande experiment är snarare att föredra med tanke på de osäkerhetsmo— ment som redovisats.

De ovan angivna kostnaderna för de före- slagna åtgärderna på distributionssidan upp- går sammanlagt till 800 000 kr. Vi har fun- nit att detta är ett minimum för det första verksamhetsåret om åtgärderna skall ha en rimlig chans att bli effektiva. Institutet har sedan att årligen — utifrån de erfarenheter man vinner —- i sin anslagsframställning söka fortsatta anslag för postorderverksam- heten.

8.4. Konsumentinformation

8.4.1. Information om fonogram

Vi har tidigare framhållit att den svenska och internationella fonogrammarknaden är svår att överblicka. Till detta bidrar starkt att distributionen i allt större utsträckning övertas av varuhus och andra icke sakkun- niga dctaljförsäljare. Specialaffärerna med sakkunnig personal och möjligheter till kund- rådgivning tenderar att försvinna. Viss väg- ledning om den internationella repertoaren kan hämtas i utländska facktidskrifter, men dessa kan naturligt nog inte speciellt beakta den svenska marknaden. Dessa tidskrifter når dessutom endast ett försvinnande antal svenska läsare. I fråga om den svenska marknaden bör man visserligen inte bort- se från den kvantitativt sett inte oväsentliga konsumentupplysning som sker i facktid- skrifter och dagspress. Denna konsument- information är dock mestadels sporadisk och/eller slumpartad. Även de organ som bedriver en mer metodisk övervakning av fonogramproduktionen förfelar en teoretiskt tänkbar sammanlagd täckning av hela fältet därigenom att ingen som helst samordning dem emellan existerar. Konsumenten fam— lar på fonogrammarknaden delvis i blindo. Av det sagda torde framgå att det finns ett behov av en väsentligt utökad informa- tion om den kommersiella marknaden och på annat sätt tillgängliga fonogram. Behovet hänför sig dels till information om vilka fo— nogram som över huvud är tillgängliga, dels till information som underlättar val mellan olika tillgängliga inspelningar. I det senare fallet är det fråga om en karaktäristik av

det aktuella verket, dess framförande och skivans redigering, exempelvis om den läm- par sig för användning i pedagogiska sam- manhan g. Vidare finns behov av konsument- upplysning rörande olika fonograms teknis— ka kvalitet.

Åtgärder i syfte att täcka nyss angivna informationsbehov skulle vara av väsentligt värde för den musikintresserade allmänhe- ten, för skolor, studiecirklar och bibliotek, för musiker och tonsättare, för tidningar och tidskrifter. Sådana åtgärder ligger ock- så i grammofonbolagens och musikhandelns intresse. En effektiv information skulle ock- så bidra till att fonogrammets ställning som musikförmedlare över huvud stärks. En ve- derhäftig och systematisk information om tillgängliga inspelningar är ett allmänt intres- se för musiklivet och musikbildningen.

Konsumentinformation om fonogram bör stödjas genom statliga insatser. Vi finner att detta lämpligen bör ske genom en utveckling av det arbete inom denna sektor som redan inletts av Institutet för rikskonserter (se av-' snitt 3.3.4).

Den statliga konsumentupplysningen bör inte begränsas till den statligt stödda pro- duktionen. Den existerande kommersiella re- pertoaren rymmer stora värden. Informatio- nen skall självfallet innefatta även denna repertoar. Informationen skall gälla fono- gram — också utländska — som finns till- gängliga i Sverige. Den skall inte enbart gäl- la svårtillgänglig musik-utan även röra mu- sik som har omedelbar genklang hos en större allmänhet. Situationen torde vara jäm- förbar med den som gäller konsumtionsva— ror av annat slag om vilka staten genom förmedling av varudata vägleder allmänhe- ten och därmed stimulerar en kvalitetsin- riktad produktion.

Syftet med informationen skall i första hand vara att bidra till att marknaden blir mer överskådlig. Det är fråga om att förse allmänheten och andra berörda intressenter med förteckningar över i handeln och på annat sätt tillgängliga fonogram, med upp- gifter om inspelningar, musikverk, exekutö— rer etc. Den bör också ange i vilka sam- manhang inspelningen bäst låter sig använ-

das. Denna information kan grundas på en registrering och katalogisering av tämligen summarisk karaktär, eftersom de nämnda bedömningarna utan svårighet kan göras.

Informationen måste emellertid även gå in på mer subtila — och delvis subjektivt färgade — bedömningar om den skall få ett verkligt värde som vägledning åt köparna. Information skall exempelvis gå in på karak- täriseringar av den framförda musiken och av hur den framförs. Jämförelser mellan oli- ka inspelningar av samma verk skall således göras. Det är här fråga om en systematisk bedömning av olika inspelningars konstnär- liga kvaliteter. En bedömning av detta slag bör anordnas på ett sådant sätt, att den inte blir beroende av en enda persons upp— fattning. Bedömningen föreslås göras inom en grupp kvalificerade personer, som dels tar ställning till den enskilda produktens mu- sikaliska och tekniska värde, dels ställer det- ta i relation till andra utgåvor av samma verk och interpretens övriga produktion. Be- dömningsmetodiken i de största internatio- nella grammofontidskrifterna (t. ex. engelska The Gramophone eller amerikanska High Fidelity) kan anses vägledande för denna verksamhet, men den bör om möjligt juste— ras mot större objektivitet i slutomdömena och dessutom göras bättre tillämpbara i ut- bildningssammanhang (t. ex. genom att man konsekvent också bedömer utgåvornas pe- dagogiska värde).

Resultaten av bedömningen bör publice- ras i form av korta »recensioner» av varje enskilt fonogram, varvid självfallet skall ef- tersträvas att presentationen i möjligaste mån skall gälla objektivt fastställbara fakta medan de subjektiva »kritiska» inslagen skall vara klart utskilda ur bedömningens helhet. Varje bedömning förses med mesta möjliga diskografiska dokumentation (artis- ter, verk, inspelningstillfälle, lokal, teknik m.m.) samt med en jämförande översikt över alternativa inspelningar.

Informationen bör vidare ta sig uttryck i rekommenderade basurval för diskotek av olika storlek och med olika inriktning. Så- dana rekommendationer skulle ge vägled- ning för såväl enskilda som institutioner,-

Urvalet av fonogram som skall bli före- mål för bedömningar bör så långt möjligt sammanfalla med de fonogram som är till- gängliga i Sverige, eller kan rekvireras från utlandet utan större besvär.

Bedömningarna sammanställes lämpligen inom Institutet för rikskonserter och publi- ceras regelbundet i en enkel tryckt bulletin, som om möjligt utdelas gratis. Den kan läg- gas ut i konsertinstitutioner och musikaffä- rer samt distribueras till enskilda abonnen- ter mot täckning endast av porto- och ex- peditionskostnader. Bulletinernas innehåll re- digeras till en årsbok, som säljes till ett om möjligt subventionerat pris. Bulletiner och årsbok kan utöver fonogrambedömningar även publicera den tekniska information, som närmare berörs i avsnitt 8.4.2.

Det är av avgörande betydelse för kon- sumentinformationen att den verkligen når ut till konsumenterna. Med det nyss före- slagna förfarandet kan informationen ställas till allmänhetens förfogande gratis eller till låg kostnad. Det är dock inte tillräckligt att resultatet av bedömargruppens arbete publiceras i den ovan nämnda bulletinen. Det är givetvis viktigt att informationen får största möjliga spridning i massmedierna. Institutet för rikskonserter bör därför få särskilda medel för att komplettera infor- mationsspridningen med annonser i pressen. Om så bedöms lämpligt kan annonserna pub— liceras i musiktidskrifter men de bör i förs- ta hand placeras i dagspress. Därigenom når man inte enbart personer som kan antas redan vara relativt välinformerade. Annon- serna bör utformas på så sätt att de väcker intresse för de inspelningar som rekommen- deras. Det är värt att understryka att ge- nom annonserna ges även ett stöd till de produktioner man anser värdefulla och att det därmed också kan komma annan pro- duktion än den statligt initierade till godo. Vi föreslår att det årliga beloppet för annon- sering skall uppgå till 90 000 kr.

Vi har framhållit att ett initiativ inom konsumentinformationen skulle ha stor be- tydelse för enskilda och för ett bättre ut- nyttjande av fonogrammet inom bibliotek,

skolor och folkbildning. Omfattningen av de statliga och kommunala medel som an- slås till fonogramapparatur är betydande, och skulle med en fungerande information kunna utnyttjas bättre. I fråga om de ef— fekter ett statligt konsumentupplysningsini- tiativ skulle ha för de organ som nu hand- har sådan upplysning, vill vi framhålla, att ett sådant initiativ förmodligen skulle leda till att fackpressens betydelse minskades in- om detta fält medan dagpressen stimulerades dels att betona nyhetsaspekten dels att i hög- re grad än hittills beakta fonogrammens roll som element i musiklivets helhet; ett betrak- telsesätt som inte med samma lätthet kan till- godoses inom en detaljinriktad gransknings- verksamhet av det slag som föreslås inrättad med Institutet för rikskonserter som huvud— man. Med detta vill vi uttrycka en förmo- dan att dagspressens musikkritiker och mu- sikjournalister å ena sidan och den statliga konsumentinformationen å den andra bör kunna komplettera varandra och ge ömsesi- dig stimulans. Däremot kan ett initiativ på detta område förmodas få negativ effekt på musiklivets periodiska fackpress. Att kom- pensera denna negativa effekt genom att annonsera bedömargruppens rapporter i nå- gon av de nu existerande musiktidskrifter- na finner vi — som ovan nämnts — inte böra vara en förstahandsåtgärd eftersom de endast har en begränsad och selekterad pu- blik. Ingenting hindrar naturligtvis dessa tid- skrifter eller andra massmedier att återge rapporterna. Formerna för det statliga stöd åt dessa tidskrifter som av många skäl kan anses vara motiverat bör prövas i annat sammanhang.

Vi har övervägt införandet av någon form av premiering av kvalitetsinriktade fono— gramproduktioner samordnad med den be- dömning, som ovan berörts. Erfarenheten visar att en produktion av det slag som förekommer inom fonogramfältet stimuleras kraftigt av utmärkelser av ett eller annat slag. Detta gäller i synnerhet sådana typer av produktioner, som normalt inte bedömes som ekonomiskt bärkraftiga, dvs. i regel svenska produktioner av mer krävande mu- sik. En sådan premiering kan tyckas ha

föga att skaffa med informationsfunktionen. För att få avsedd effekt bör en eventuell premiering emellertid vara kopplad till den- na funktion. Premieringen skulle på ett dra- matiskt sätt fästa uppmärksamheten vid vis- sa produktioner varvid information om den- na effektivt skulle nå ut. Vidare förefaller det lämpligt att valet av skivor skulle göras av den instans som kontinuerligt bedömer produktionen.

Förmodligen kommer dock redan bedöm- ningarna som sådana att verka kvalitetssti— mulerande och goda resultat vid dessa ut- nyttjas i reklamen. Den ytterligare effekt som inrättandet av en utmärkelse skulle medföra är troligen försumbar åtminstone om utmärkelsen inte är förenad med ett större penningpris. Dessutom utdelas genom branschens egen försorg årligen redan nu utmärkelser till förtjänta produktioner.

Som framhållits ovan bör dock senare yt— terligare övervägas om en utmärkelse av något slag skall kopplas samman med be- dömningen av tillgängliga fonogram. Om ett fonogrampris inrättas bör vinnaren tillkän- nages bl. a. genom annonsering i dagspress.

Institutet för rikskonserter bör givetvis efter hand som erfarenheter vinnes även på andra sätt än de ovan nämnda söka bidra till en förbättrad information till fonogram- konsumenterna.

En verksamhet av ovan berörd art förut- sätter att den svenska produktionen och öv— riga i Sverige tillgängliga fonogram fortlö- pande katalogiseras. En sådan katalogise- ring skulle ske i samband med den doku- mentationsverksamhet som skall handhas av andra organ än Institutet för rikskonserter (se avsnitt 8.5.1). En nära kontakt mellan IRK och dessa organ måste alltså förutsät- tas.

8.4.2. Information om fonogramapparatur

Tidigare har information om fonogramre— pertoar behandlats. En annan sida av kon— sumentupplysningen är den tekniska infor- mationen. Under 1960-talet har intresset för ljudåtergivning starkt ökat bland allmänhe- ten. Sedan ett antal år tillhandahåller de—

taljhandeln ett brett, kvalitetsmässigt skif- tande sortiment, som snabbt förnyas. All- mänheten har stora svårigheter att orientera sig på denna marknad därför att rationella köp förutsätter tämligen ingående tekniska kunskaper. De fakta som meddelas av fabri- kanterna är i regel ofullständiga och svår— tolkade. För fackmannen finns det emeller— tid möjlighet att få vederhäftig information i svenska och framför allt utländska tid- skrifter.

En orsak till bristen på information är att ett brett underlag för upplysning saknas. På många områden inom ljudtekniken sak- nas objektiva undersökningar som skulle kunna tjäna som grund för konsumentupp- lysning. De punktinsatser i fråga om test- ning av apparatur som görs är inte tillräck- liga för en önskvärd täckning av området och vidare finns inte någon samordning av de olika undersökningar, som sporadiskt görs på olika håll.

Det torde ha framgått, att det föreligger ett uppenbart behov av teknisk konsument- upplysning inom fonogramområdet, dels för att öka konsumenternas möjligheter att göra ett rationellt val i det rådande utbudet, dels — på längre sikt — för att genom de öka- de kunskaperna hos kunderna åstadkomma en sanering av marknaden. Bristen på in- formation gäller bl. a. orientering om före- kommande tekniker för ljudåtergivning, de olika komponenterna i ljudåtergivningsked- jan samt en lämplig anpassning mellan dessa komponenter och anvisningar rörande val av apparatur med hänsyn till dess användning. Det senare är viktigt eftersom apparaturen måste anpassas till sitt ändamål och sin mil- jö. Det gäller särskilt högtalare eftersom oli- ka krav ställs på sådana i bostadsrum, sam- lingssalar, utomhusmiljöer etc. Det krävs här mer än tekniska fakta som endast kan tol- kas av ett fåtal. Genomsnittskonsumenten behöver information som jämför olika fa- brikat och som utmynnar i konkreta köp- råd för olika användningsområden, ambi- tionsnivåer och kostnadslägen. Det är vidare av vikt att anvisningar ges om hur man rätt handhar och underhåller apparatur och fo- nogram.

Vi föreslår att viss information av nyss berört slag skall bedrivas i samband med den upplysande verksamhet om fonogram- repertoaren som skall handhas av Institutet för rikskonserter. Det synes dock inte rea- listiskt att räkna med att informationen på det tekniska området kan bli lika omfattan- de som den, som gäller repertoaren, efter— som den forskning som är en förutsättning för en vittsyftande konsumentinformation saknas i dag inom landet. Som framgår av avsnitt 8.5.3 anser vi oss inte kunna gå när- mare in på frågan om på vilka områden in- om återgivningstekniken ökade forsknings- insatser är mest angelägna. Vi föreslår hel- ler inte att Institutet för rikskonserter som föreslås handha konsumentinformationen själv skall forska eller genomföra testningar av i marknaden förekommande anordningar för ljudåtergivning. Däremot skall institutet tilldelas medel vilka delvis skall kunna an- vändas till att hos andra institutioner beställa sådan forskning och sådana testningar. Där- med måste den tekniska konsumentinforma- tionen begränsas till att gälla sammanställ- ningar av resultat från den forskning som bedrivs vid andra institutioner inom landet samt av utländska forskningsrapporter.

Med tanke på den allmänt låga kunskaps- nivån som nu råder bland allmänheten, kan jämförelsevis blygsamma insatser få en be- aktansvärd effekt. Det bör i detta samman- hang också framhållas, att det är förenat med avsevärda svårigheter att på ett me- ningsfullt sätt förmedla mer djupgående in- formation inom detta område. Det är inte alldeles lätt att klart åskådliggöra det in-

ecklade samspelet mellan akustiska, meka- niska och elektro-magnetiska faktorer, ma- terialbeskaffenhet etc. vid inspelning och återgivning av ljud. Konsumentinformatio- nen om fonogramapparatur bör dock resul- tera i konkreta köpråd vid olika ekonomis- ka och andra förutsättningar.

Institutet för rikskonserter bör vidare un- dersöka möjligheterna att i samarbete med skolor och studieförbund anordna kurser i apparaturens rätta handhavande och i sam- band därmed låta utarbeta lämpligt informa- tionsmaterial.

8.5.1. Inspelning och bevarande av ljudande material

Vi behandlar i detta avsnitt sådan produk- tion som vi i avsnitt 8.2.1 kallat dokumen— terande.

Fonogrammet kan kanske huvudsakligen ses som en effektiv kanal för att tillfreds— ställa ett behov att lyssna till musik och att sprida kunskap om musik. Men det kan ock- så betraktas som ett historiskt dokument. Varje tids inspelningar får efter hand ett stort intresse för senare generationer som prov på rådande praxis i fråga om spel och röstbehandling, liksom i fråga om de stora artisternas musicerande, och anknyter där- med till den pedagogiska funktion som be— rörts ovan.

Ur en strikt musikhistorisk aspekt är fo— nogrammet som ljuddokument i första hand av intresse för musikforskare, musikstude- rande och andra grupper som är professio- nellt verksamma inom musiklivet. Med de ständigt förbättrade tekniska förutsättning- arna får emellertid inspelningar från tidi- gare epoker ett ökat intresse för den musik- intresserade allmänheten. När både musika- liska och tekniska kvaliteter står på en hög nivå har tidigare inspelningar såväl musik- historiskt som allmänmusikaliskt intresse, varvid den ovan gjorda distinktionen inte strikt låter sig göras.

De tekniska förutsättningar som nu finns ger möjlighet — och även skyldighet — att bevara ljudande dokument åt framtiden. F. 11. är den överväldigande mängden inspel- ningar gjorda med tanke speciellt på att musiken skall spridas genom fonogram och får därmed ofta en speciell karaktär, bl.a. genom de möjligheter till ingrepp i inspel- ningarna som erbjuds för att uppnå största möjliga perfektion. På grund av fonogram- branschens förutsättningar blir också vissa typer av musik orepresenterade på skiva. Vidare saknas en systematisk dokumentation av musik vid estradframträdanden; de in— spelningar som finns gjorda vid sådana till— fällen är främst gjorda på konsertinstitu- tionens egna initiativ eller tillkomna i sam-

band med radio- eller TV—utsändningar. Det är angeläget att en mer allmän och systema- tisk dokumentation av konserter och liknan- de evenemang kommer till stånd, bl. a. om- fattande upptagningar av operaföreställning- ar och av sällan eller endast någon gång in- studerad och framförd musik, framför allt svensk. Detsamma gäller rekonstruktioner av äldre musik. Också den icke professio- nella musikkulturen bör dokumenteras på fonogram. Detta område är emellertid del- vis väl tillgodosett, framför allt vad gäller folkmusiken, genom de inspelningar som bl. a. görs av svenskt visarkiv.

Sannolikt kan endast en ringa del av det material som anses böra dokumenteras ge- nom inspelningar dessutom ha ett tillräck- ligt allmänt intresse för att motivera utgiv— ning på skiva eller annat fonogram. Även om utgivningen kan förutsättas bli av täm- ligen blygsam omfattning vill vi anföra, att en inventering av de förekommande fono— gramsamlingarna visar, att det redan nu finns en mängd intressant material spritt på olika håll. Vi har tagit del av en lista över ljuddokument, sammanställd av Carl-Gun- nar Åhlén, som omfattar exempelvis inspel- ningar av Ture Rangström som berättare och som dirigent, av Wilhelm Peterson-Ber- ger och Natanael Berg, av svensk folkmusik på Runö (Estland), av sångare som John Forsell, Ellen Gulbranson, av äldre opera— föreställningar etc. Mycket av detta skulle utan tvekan vara värt att publicera på fo- nogram, t. ex. i en särskild serie med äldre ljuddokument.

Som framgått av avsnitt 5.2.4 finns fono- gramarkiv i Sverige vid ett flertal institu- tioner. Det största arkivet — Sveriges Ra- dios — är emellertid i regel inte tillgängligt för allmänheten. I övrigt är samlingarna inte tillräckligt omfattande, eller övriga resurser inte tillräckligt stora, för att täcka de in- satser som krävs på de inspelande och ar- kiverande områdena. Något allmänt fono- gramarkiv med service för allmänheten finns således inte i Sverige. Den splittring inom området, som f. n. finns synes inte rationell. Vissa av de arkiv som finns inom olika statliga institutioner bör därför föras sam-

man till ett statligt centralarkiv. Vi finner oss emellertid inte kunna gå in på frågan om vilka förefintliga arkiv som skulle in- ordnas under detta centralarkiv och hur dess verksamhet lämpligen skulle organiseras. Or- ganisationen av och verksamheten vid ett centralt fonogramarkiv är också delvis be- roende av resultatet av dataarkiveringskom- mitténs pågående arbete. Denna kommitté kommer bl. a. att lägga fram förslag om ar- kivering av Sveriges Radios produktion och om grammofonarkivets vid Sveriges Radio framtida ställning. När detta skett bör frå- gan om de organisatoriska lösningarna tas upp på nytt liksom frågan om den lagstift- ning som kan vara erforderlig.

Det centrala arkivet bör samarbeta med de olika specialarkiv som redan finns, lik- som med konsertinstitutioner, teatrar etc. Arkivet bör också ha möjlighet att själv gö- ra inspelningar eller beställa sådana. Vidare bör folkbiblioteken ha möjlighet att rekvi- rera vissa inspelningar från detta arkiv. Det är här närmast fråga om sådana inspelning- ar som är av mera speciellt slag eller av intresse för vissa forskare.

Arkivet bör fortlöpande tillföras alla i Sverige producerade fonogram. Detta bör säkerställas genom att berörda fonogram- producenter ges lagstadgad skyldighet att leverera ett exemplar till det centrala fono- gramarkivet efter det mönster som tillämpas för leverans till kungl. biblioteket och vissa forskningsbibliotek i fråga om tryckalster. Som framgått av avsnitt 5.2.4 har den fri- villiga överenskommelse, som träffats i den- na riktning visavi nationalfonoteket inte fun- gerat tillfredsställande.

Vi har tidigare framhållit att vissa doku- mentära inspelningar kan förutsättas vara av ett så allmänt intresse att en utgivning på fonogram är motiverad. Vi finner emel- lertid inte skäl att det centrala fonogramar- kivet självt handhar fonogramutgivning, då det inte synes rationellt att administrativa, tekniska och andra resurser för utgivning förläggs till detta organ. Fonogramarkivet bör i stället i sådana frågor samarbeta med institutioner som regelmässigt och i större omfattning handhar fonogramutgivning, i

.. :* ___- amma __, . .

=

första hand Institutet för rikskonserter. In— stitutet kan antas komma att bli väl förtro- get med de problem, som sammanhänger med fonogramutgivning, bl. a. de komplice— rade ersättningsfrågor till exekutörer som i vissa fall kan komma att bli aktuella samt även förfoga över väl fungerande distribu- tionskanaler.

8.5.2. Katalogisering

Tidigare har behovet av ett systematiskt in- samlande och bevarande av ljudande ma- terial berörts. Bedömningar av dokumenta- tionsbehovet på olika områden förutsätter en systematisk och kontinuerlig katalogise- ring av redan förefintliga inspelningar. Först därmed kan en inspelningsverksamhet av dokumentär natur bedrivas rationellt. Ett sådant katalogiseringsarbete kan närmast be- traktas som en form av forskning, som har betydelse också ur andra än rent musikhisto- riska aspekter. En dylik katalogisering är också en förutsättning för en effektiv kon- sumentinformation om på marknaden till- gängliga fonogram. Det föreligger alltså ett behov av en kartläggning av förefintligt in- spelat material; historiskt och aktuellt, ut— givet och icke utgivet.

En katalogisering av angivet slag — spo- radiskt påbörjad på vissa håll — föreslås bli en uppgift för det centrala fonogramar— kivet. Arkivet skall inte endast förteckna det material som insamlas genom arkivets egen försorg utan gälla allt material av in- tresse, även utländskt. Det torde i första hand bli fråga om diskografier, ordnade en- ligt samma grunder som gäller inom bib- lioteksväsendet, t. ex. efter kompositörer och exekutörer. På längre sikt bör man syfta till färdigställandet av en svensk nationaldisko- grafi.

Genom en sådan katalogisering ges möj- ligheter att tillhandahålla informationer an- gående inspelningar av olika slag. En ve- derhäftig information förutsätter tillgång till bibliotek, tidskrifter, arkiverade inspelning- ar, samarbete med andra institutioner och självständiga efterforskningar och måste handhas av en relativt kvalificerad personal.

Det synes inte möjligt att bygga upp ett bib- liotek av någon mer betydande omfattning vid fonogramarkivet utan mycket stora kost— nader. Vi förutsätter att arkivet — utöver ett mindre referensbibliotek omfattande i första hand handböcker. diskografier i böc- ker och tidskrifter — i bibliotekshänseen- de replierar på redan förefintliga biblio- tek. Däremot förutsätter vi att arkivet kom- mer att samla programblad, recensioner och liknande material. .

Det katalogiseringsbehov som ,ovan be- rörts gäller i första hand forskningsändamål. Ett liknande behov finns också bland den musikintresserade allmänheten bl. a. på grund av att fonogrammarknaden är svår- överskådlig. Insatser krävs alltså även på det sistnämnda området, men är delvis av annan och inte så djupgående natur. Vi har behandlat denna senare fråga i avsnittet om konsumentinformation (8.4.1). I nämn- da avsnitt föreslår vi att Institutets för riks- konserter informationsavdclning handhar den information, som främst riktar sig till allmänhet, skolor, studieförbund, bibliotek etc. Denna information skall bl. a. grunda sig på den katalogisering som skall göras inom fonogramarkivet och förutsätter alltså ett nära samarbete mellan arkivet och in- stitutet.

8.5.3. Forskning

Vi har tidigare initierat forskningsinsatser angående attityderna till musik i olika be- folkningsskikt och i fråga om olika musik- typer — se Göran Nylöfs »Musikvanor i Sverige» (bilaga till vårt huvudbetänkande Rikskonserter, SOU 1967: 9). Vissa delar av undersökningen refereras i det nu fram- lagda betänkandets avsnitt 6.2. Denna och några följande musiksociologiska undersök- ningar av liknande typ har väckt stort in- tresse. Göran Nylöf har sedermera engage- rats inom Institutet för rikskonserter för speciella uppdrag av musiksociologisk art. Det är angeläget att ytterligare forskning inom detta område kommer till stånd men också att den hittillsvarande — främst mu— siksociologiskt orienterade — forskningen

kompletteras med musikpsykologiskt inrik- tade undersökningar. Det kan här t. ex. va- ra fråga om undersökningar där man tar mera hänsyn till de rent musikaliska syn- punkterna och försöker undersöka samban— det mellan bestämda musikformer (musik- typer) och bestämda lyssnargrupper. Det finns också ett behov av insatser inom det musikpedagogiska tältet, exempelvis försöks- serier rörande individens musikupplevelse varav slutsatser av musikpedagogisk art kan dras. Forskning av denna art planlades på sin tid av Musikhögskolans förre rektor, Bengt Franzén, som dock aldrig hann full- följa den.

En svårighet med den typ av undersök- ningar som nyss berörts är att de tre kom- ponenterna miljö (samhälle), individ och mu- sik är ytterst mångskiftande. Miljö och sam- hälle skiftar. Individerna är också olika i fråga om begåvning, receptivitet och fan- tasi. Musiken är inte heller någon enhetlig företeelse utan uppträder i de mest varie— rande former, från populära till esoteriska. Emellertid är det just på grund av denna mångfald av stort intresse att försöka analy- sera relationerna mellan musik och miljö liksom mellan musik och individ — med hänsyn till olika musikformer. Därigenom skulle en ökad kännedom vinnas om en rad frågor som har betydelse för utformningen av den framtida musikpolitiken, dels i fråga om problem som sammanhänger med mu— sikpedagogik i begränsad mening, dels i ett mer vittsyftande perspektiv som är länkat till strävandena att utanför ramen för verk— samhet inom skolor, studiecirklar o.d. öka kännedomen om och vidga förståelsen och uppskattningen av olika slags musik.

Utöver musikforskning i traditionell me- ning och perceptions- och beteendeveten- skapligt inriktad forskning finns det anled- ning att uppmärksamma behovet av intensi- fierade insatser i fråga om produktutveck- ling och provning av ljudteknisk apparatur. Visserligen bedriver i varje fall de större bolagen forskning för att åstadkomma en förbättrad ljudåtergivning men de resultat, som denna forskning når, utnyttjas många gånger ej på grund av att de från industrins

synpunkt är svårexploaterade. Med tanke på den undermåliga tekniska kvalitet som kän- netecknar en stor del av i handeln förekom- mande apparatur är det uppenbart att ytter- ligare forskning rörande ljudåtergivning är önskvärd och att de nya möjligheterna att kombinera ljud och bild uppmärksammas i detta sammanhang. Detta fält hänger nära samman med produktutveckling och bevak- ning av tekniska nyheter. Det finns ett stort behov av en av kommersiella intressen obe- roende forskning på detta område med upp- gift att bevaka konsumenternas intressen genom att initiera och/eller bedriva forsk— ning som publiceras löpande. F.n. saknas en sådan verksamhet med undantag för viss verksamhet som bedrivs vid statens prov- ningsanstalt. I övrigt är den forskning rö- rande ljudåtergivning som bedrivs utanför företagen inte fast etablerad utan helt bero- ende av det intresse som enskilda forskare eller forskningsinstitutioner spontant visar för sådan verksamhet. Det bör understrykas att en ändamålsenlig testning av i handeln förekommande apparatur och en därpå grundad konsumentupplysning måste base- ras på forskningsresultat.

Med hänvisning till vad vi nyss anfört vill vi framhålla att den forskningsverksam- het — huvudsakligen med musiksociologisk orientering — som redan nu bedrivs inom Institutet för rikskonserter bör fortsätta och att institutet bör få ökade möjligheter att initiera forskning inom det musikvetenskap- liga fältet.

Vi vill något beröra formerna för Insti— tutets för rikskonserter framtida engage— mang för forskningssidan. Statsmaktema har för några år sedan (prop. 1969:1 s. 274, SU 1969: 46, rskr 1969: 137), efter ett pla- neringsförslag från universitetskanslersäm- betet, dragit upp riktlinjer för en forsk- ningssamverkan mellan å ena sidan statli- ga, kommunala och enskilda intressenter och å andra sidan universitetens och fack- högskolornas institutioner. En huvudtanke i dessa riktlinjer är att berörda intressen- ter skall stimuleras att på basis av kontrakts- bundna uppdrag söka lösa centrala veten— skapliga problem av grundläggande karak-

tär eller på tillämpningssidan — inom skif- tande områden av verksamhet i samhäl— let, t. ex. industriellt arbete, miljöskydd och social planering _ i samarbete med univer- sitetens och högskolornas forskare och fors- kargrupper. Den tvärvetenskapliga aspek- ten spelar en framträdande roll i förarbe- tena till här i korthet angivna riktlinjer. Det är vår uppfattning att de av oss tidiga- re berörda problemområdena — de musik— sociologiska, psykologiska och -pedagogiska liksom också vissa rent musiktekniska frå- geställningar — bör vara väl ägnade för denna typ av uppdragsverksamhet, i vilken således Institutet för rikskonserter med stöd av egna driftmedel eller i samarbete med annan eller andra intressenter på musik— livets område kan stå som beställare. Vi vill i fråga om bakgrund, villkor m.m. av- seende uppdragsverksamhet av denna ka- raktär hänvisa till universitetskanslersäm- betets publikation med anvisningar m.m., daterad den 18 november 1969.

Vi finner ingen anledning att närmare gå in på vilka områden som i första hand bör bli föremål för forskningsinsatser. In- stitutet för rikskonserter bör upprätta sam- arbete med berörda universitets- och andra institutioner som kan bidra till arbetet och bedöma angelägenheten av de redovisade behoven. Härvid måste givetvis tillgängliga personella, ekonomiska och andra resurser beaktas. I fråga om den ljudtekniska forsk- ningen vill vi emellertid tillägga, att insti- tutet inte bör anskaffa egen teknisk appa- ratur och personal som möjliggör undersök— ningar i institutets egen regi. Institutets in- satser härvidlag skall alltså begränsas till beställning och ekonomiska bidrag till un- dersökningar vid andra institutioner. Det torde här i första hand bli fråga om statens provningsanstalt, som redan nu företar lik- nande undersökningar.

Institutet för rikskonserter föreslås årli- gen få ett särskilt anslag om 100000 kr. för beställningsforskning. Det synes lämp- ligt att detta anslag i första hand används till projekt som är av direkt intresse för institutet. Det är här fråga om sådana musiksociologiska projekt, som ger vägled—

ning för bestämmande av institutets allmän- na policy samt om tekniska undersökning- ar av fonogramapparatur, som kan ligga till grund för konsumentinformation på det- ta område. Medel skall emellertid också kunna anslås till projekt av mera allmänt musikvetenskapligt intresse.

8.6. Vissa organisatoriska frågor 8.6.1 Inledning

Våra förslag innebär en utvidgning av In- stitutets för rikskonserter verksamhet. Den- na utvidgning synes i huvudsak kunna rym- mas inom ramen för institutets nuvarande organisation. De förändringar i institutets organisatoriska uppbyggnad som kan kom- ma att föranledas av utökningen av insti— tutets arbetsuppgifter finner vi oss inte ha någon anledning att närmare gå in på. Det ankommer på institutet att självt finna for— mer för de ökade insatser inom fonogram- området som det skall svara för. Det gäl- ler även samarbetet med andra instanser in- om musiklivet.

På ett par punkter vill vi dock mer de— taljerat beröra organisatoriska frågor. Det gäller repertoarvalet för fonogramproduk- tionen och arbetet inom den bedömnings- grupp som skall svara för informationen om fonogram.

8.6.2. Fonogramråd

Vi har tidigare framhållit att fonogrampro- duktionen vid Institutet för rikskonserter skall inriktas på repertoarkompletterande fonogram, fonogram anpassade som lärome— del och fonogram som informationsmedel om svensk musik och svenska musiker inom och utom landet. Vi förutsätter att fono- grammen ges ut under institutets egen eti- kett, Expo Norr. Det bör dock inte uteslutas att samproduktioner med t. ex. kommer- siellt arbetande skivbolag kan komma till stånd. Samarbete med STIM och andra lik— nande organ kan också bli aktuellt. I frå- ga om utgivningar av dokumentär art, lä- romedels- och informationsproduktioner kan samproduktioner komma att ske regelmäs—

sigt. Över huvud skall institutet arbeta i de former som i det enskilda fallet är mest lämpliga och träffa de överenskommelser med andra organ som kan föranledas här- av.

En del av fonogramutgivningen vid In- stitutet för rikskonserter kommer att di- rekt hänga samman med institutets övriga verksamhet. Det kan här vara fråga om t. ex. läromedelsproduktion i samband med skolkonserter. Sådan utgivning kan hand- has av institutet utan några särskilda or- ganisatoriska anordningar. Det är emeller- tid av vikt att fonogramproduktionen inte enbart bestäms av institutets omedelbara intressen. Utgivningen måste ses i ett vi- dare perspektiv. Vi föreslår därför att ett särskilt fonogramråd tillsätts. I fonogram- rådet skall representanter för olika intres— senter i det svenska musiklivet ingå.

Fonogramrådet skall vara rådgivande i fråga om inriktningen av den repertoarkom- pletterande produktionen och den informe- rande utgivning som inte har direkt sam- band med institutets övriga verksamhet. Det slutliga ansvaret över repertoarens samman— sättning, medverkande musiker etc. skall dock vila på institutets styrelse och led- ning. Därigenom kan den önskvärda flexi- biliteten i administrationen av produktio- nen uppnås. Som vi tidigare framhållit bör en subjektivt engagerad repertoarpolitik från de enskilda producenternas sida inte hindras. Med inrättandet av ett fonogram- råd uppnås emellertid en önskvärd balans mot institutets ledning och dess medhjälpare varigenom en allsidig bedömning av inspel— ningsbehoven underlättas.

Fonogramrådet skall fortlöpande följa ut- vecklingen inom berörda områden. Det bör ha en allsidig utblick och en nära kontakt med det svenska musiklivet i övrigt. Det bör fånga upp önskemål och idéer från oli- ka håll. Det skall vara öppet för initiativ från det lokala planet. Det bör även beakta initiativ som tas på nordisk bas. Det skall också upprätthålla kontakt med de kom- mersiella fonogramproducenterna för att sö- ka åstadkomma en samordning med de- ras utgivning.

Vi föreslår att fonogramrådet skall be— stå av tio ledamöter. Sju av dessa utses av teater- och musikrådet på förslag av Folk- bildningsförbundet, Föreningen Svenska po— pulärauktorer (SKAF), Föreningen Svenska tonsättare, Musikaliska akademien, skol- överstyrelsen och Svenska musikerförbun- det. Svenska musikerförbundet föreslår två ledamöter, övriga organ en ledamot. Dess- utom skall Institutet för rikskonserter till- sätta tre ledamöter. Dessa skall väljas så att bl.a. konsumentintressena blir tillgo- dosedda. Ledamöterna skall kontinuerligt bytas ut.

Fonogramrådet bör ha ett permanent, re- lativt självständigt sekretariat som inte är bundet av lojalitet gentemot Institutet för rikskonserter. Det är nödvändigt för att rådet skall arbeta effektivt och kontinuer- ligt och kunna erhålla tillräckligt underlag för sina rekommendationer.

Arvodena till fonogramrådets ledamöter kan beräknas uppgå till ca 25 000 kr. per år. Kostnaderna för sekretariatet kan be- räknas uppgå till samma belopp. Den sam- manlagda kostnaden för fonogramrådet skulle således årligen bli ca 50 000 kr.

8.6.3. Bedömargrupp för konsumentinformation

Vi har föreslagit att Institutet för rikskon- serter skall handha konsumentinformation rörande fonogramrepertoar och fonogram- apparatur (avsnitt 8.4).

De bedömningar som informationen om repertoaren skall grunda sig på skall ut- föras av arvodesanställda personer. Dessa skall utses för relativt kort tid, förslagsvis ett år, av styrelsen för Institutet för rikskon- serter. Bedömarnas uppgifter inom institutet skall strikt begränsas till att gälla ifråga- varande bedömningsprocedur. Genom att bedömarna på detta sätt knyts till verksam- heten på arvodesbas med utpräglat specia- liserade uppgifter av begränsad kvantitet och på kort tid motverkas en annars svår- bemästrad låsning av åsikter och bedöm- ningspolitik. Vidare kringgås svårigheten att på heltid engagera sakkunniga bedömare.

På ovan angivna grunder torde det vara möjligt att anlita såväl dags- och fackpres- sens kritiker som specialister inom skilda fack (t.ex. musikforskare och pedagoger), så långt dessa är obundna av branschintres- sen.

Riktpunkten bör vara att varje fonogram granskas av mer än en person. Individuella bedömningar av subjektiv natur bör redovi- sas offentligt. En mer allmän beskrivning av resp. fonogram (musikens karaktär o.d.) bör avfattas av bedömarna tillsammans. I övrigt ankommer det på de bedömare som vid varje enskilt tillfälle är engagerade av institutet att själva besluta om sina arbets- former.

Som tidigare framhållits förutsätter kon- sumentupplysning av den typ vi föreslår en kontinuerlig katalogisering av det ak- tuella utbudet av fonogram. Det ankommer på Institutet för rikskonserter att tillhan- dahålla bedömargruppen uppgifter som in- spelningsdata av olika slag om de fono- gram som kan antas bli föremål för bedöm- ning. Den erforderliga katalogiseringen av det aktuella fonogramutbudet skall i sam- band därmed handhas av institutet i sam- arbete med det centrala fonogramarkiv som vi förutsätter kommer att bli inrättat.

Den informationsverksamhet i tekniska frågor varom talats i avsnitt 8.4.2 organi— seras på liknande sätt, dvs. genom anli- tande av tillfälligt anställda experter. Även dessa experter tillsätts av institutets styrel- se.

Informationsverksamheten bör bedrivas i intimt samarbete med övriga statliga och andra organ inom näraliggande områden. Speciellt angeläget synes det vara att etable- ra nära kontakt med det centrala fono- gramarkivet eller eljest med de organ som handhar dokumentation av fonogram. Vida- re krävs samarbete med institutioner som förfogar över teknisk apparatur för mät- ningar och övrig utrustning som krävs för informationen om fonogramapparatur. Vi skall inte närmare beröra inriktningen av, eller formerna för, de kontakter med andra instanser som kommer att krävas för in- formationsarbetets bedrivande men vill dock

peka på möjligheten av att organisera in— struktionskurser i fonogramapparaturens rätta handhavande i samarbete med studie- förbunden.

8.7 Kostnader

Medel till Institutets för rikskonserter fo- nogramproduktion bör ges genom en an- slagsmässig konstruktion som möjliggör en stabil produktion och flerårsplanering av verksamheten. Detta låter sig bäst göras genom att medel tilldelas i form av re- servationsanslag. Dessa bör specialdestine- ras till verksamhet med fonogramproduk- tion så att de inte tas i anspråk för andra ändamål. I den mån fonogramproduktion ingår som ett led i andra av institutets verk- samhetsgrenar bör kostnaderna belasta des- sa. Detta system tillämpas redan inom in- stitutet. Vad som ovan anförts om fono- gramproduktionen bör även gälla medels- tilldelningen till institutets övriga insatser inom fonogramområdet.

Som tidigare framhållits anser vi oss in- te närmare böra gå in på formerna för fö- reslagen verksamhet. Vi redovisar därför endast översiktliga förslag till medelsför- stärkning. Institutet för rikskonserter har att självt finna den fördelning av tillgäng- liga medel inom de olika områdena som ger störst utbyte. Vi har därför inte gått in på frågan om de förstärkningar av institutets personalorganisation som kan bli aktuel- la. Dessa förstärkningar antas rymmas inom den föreslagna kostnadsramen. Vi vill i det— ta sammanhang dock framhålla att vi inte anser det lämpligt att i första hand öka antalet fast anställda fonogramproducenter vid institutet. Av flera skäl synes det i stål- let ändamålsenligt att i stället anlita free- lance—producenter i ökad utsträckning. Det- ta kan bidra till goda kontakter med de institutioner med vilka samarbete skall upp- rättas genom att producenter från dessa kan anlitas. Dessutom kan man i varje särskilt fall lättare få tillgång till den producent som är mest lämpad för uppdraget. På längre sikt kan det dock givetvis bli aktuth att öka antalet fast anställda producenter. Vi

vill i detta sammanhang erinra om att lik- nande synpunkter framförts i fråga om tek- nisk personal (avsnitt 8.2.5).

För budgetåret 1971/ 72 har institutet beviljats ett anslag av statsmedel om ca 12,6 milj. kr. Därtill kommer intäkter från institutets verksamhet. Dessa uppgick bud— getåret 1969/ 70 till drygt 1 milj. kr. För fo— nogramproduktionen har i regel avsatts ca 200 000 kr. per år.

Vi föreslår att institutet för det första året av sin utökade fonogramverksamhet tilldelas ytterligare statsmedel om 1 860 000 kr. Vi förutsätter att fonogramverksamhe- ten kontinuerligt kommer att ges ökade re- surser så att medelsförstärkningen efter en femårsperiod kommer att vara det dubbla i förhållande till startnivån.

Av det ovan angivna beloppet om 1860 000 kr. skall fonogramproduktionen tilldelas ca 550 000 kr. Ca 500 000 kr. gäl— ler kostnader för produktionen som sådan medan ca 50000 kr. — som tidigare angi- vits —— utgör de beräknade kostnaderna för fonogramrådet. Förstärkningen av produk- tionsresurserna skulle möjliggöra åtta pro- duktioner årligen av den storleksordning för vilken en kalkyl redovisats i avsnitt 5.1.3, intäkterna tillgodoräknade. Emeller- tid kan produktionen förutsättas även av- se mindre kostnadskrävande projekt va- för i det föreslagna beloppet inryms om- kring 15—20 produktioner per år.

Kostnaderna för de föreslagna distribu- tionsåtgärderna har vi redovisat i avsnitt 8.3.3. De uppgår till 800 000 kr.

I fråga om konsumentinformationen kan kostnaderna för trycksaksframställning be- räknas uppgå till ca 200000 kr. årligen. Till annonsering avsätts — som tidigare an— givits —— ett belopp om ca 90000 kr. årli— gen. Arvodena till bedömargruppens med- lemmar kan beräknas uppgå till ca 50 000 kr. per år. För inköp av fonogram för be- dömning avsätts ävenledes ca 50 000 kr. För bedömningarna krävs också uppspelnings— apparatur. För inköp av sådan beräknas ett anslag om ca 20000 kr. första året. Den- na apparatur kan givetvis användas en följd av år. Totalt uppgår kostnaderna för de

föreslagna åtgärderna inom informations- området till 410 000 kr.

Slutligen föreslår vi — som tidigare an- givits — att 100000 kr. per år avsätts för den forskning Institutet för rikskonserter skall initiera och lägga ut på andra organ.

Vi har i övervägandena om kostnaderna bortsett från de medel som kan komma att krävas vid en upprustning av resurserna för inspelning och bevarande av dokumentärt material. Dessa kostnader är avhängiga av de organisatoriska frågor som vi inte an- ser oss böra närmare beröra. Vi har heller inte beaktat den investering som skulle föl- ja med inrättandet av en graverstudio i sam- band med byggande av en stor musikstudio vid Sveriges Radio. Kostnaderna för en så— dan studio kan beräknas uppgå till storleks- ordningen 400 000 kr. Därtill kommer kost— nader för personal och andra driftkostna- der.

I följande uppställning har vi sammanfat— tat de anslagsförstärkningar till Institutet för rikskonserter som föreslås för det för- sta året med utökad fonogramverksamhet. Till de angivna beloppen kommer de me- del som institutet redan nu tilldelar sin fo- nogramverksamhet. Dessa ca 200 000 kr. synes i första hand — som nu — böra falla på fonogramproduktion, men de kan också tas i anspråk för de eventuella personal— förstärkningar som efter hand kan bli ak- tuella. Det ankommer på institutet att ef- ter vunna erfarenheter redovisa de even- tuella omfördelningar i kostnaderna för de olika grenarna av fonogramverksamheten som kan bli önskvärda och i vanlig ordning i anslagsframställning söka få dessa till stånd. Institutets intäkter från fonogramverksam- heten tas i beaktande vid den fortsatta me— delsanvisningen.

Sammanställning av föreslagen medelsför— stärkning till Institutets för rikskonserter fonogramverksamhet. Angivna belopp avser

inledningsåret. Produktion Fonogramframställning 500 000 kr. Fonogramrådet 50 000 kr. 550 000 kr. SOU 1971: 73

Distribution Ersättning till Biblioteks—

tjänst AB 160 000 kr. Informationsmaterial 150 000 kr. Skyltställ m.m. 40 000 kr. Frakt 200 000 kr. Informationskampanj 250 000 kr. 800 000 kr. Konsumentinformation

Trycksaker 200 000 kr. Annonsering 90 000 kr. Arvode till bedömargrupp 50 000 kr. Fonogram för bedömning 50 000 kr. Apparatur 20 000 kr. 410 000 kr.

Forskning 100 000 kr. Totalt 1 860000 kr.

9. Sammanfattning

9.1. Allmänt

De förslag vi fört fram i våra tidigare be- tänkanden har främst rört statliga insatser för den »levande» musiken. De har bl.a. lett till inrättandet av Institutet för rikskon- serter. I det betänkande vi nu lägger fram föreslår vi att de statliga insatserna inom musiklivet kompletteras med åtgärder inom fonogramområdet. Förslagen berör främst grammofonskivor och andra musikbärande fonogram som är avsedda för massdistri- bution. TV-kassetter — som från kulturpo- litisk synpunkt är att betrakta som fono- gram — berör vi endast perifert.

De förslag vi nu för fram gäller åtgär- der på relativt kort sikt. De begränsas till ett antal näraliggande initiativ i syfte att täcka de för stunden föreliggande mest an- gelägna reformbehoven. Senare kan frågan om ytterligare statliga insatser inom fono- gramområdet bli aktuella.

Förslagen kan hänföras till fyra huvud- områden. Dessa är

fonogramproduktion, fonogramdistribution, konsumentinformation om fonogramre— pertoar och fonogramapparatur samt dokumentation av ljudande material och musikforskning. Åtgärderna inom de angivna områdena bör samordnas sinsemellan och med övriga statliga insatser inom musiklivet. Bl.a. av detta skäl skall de av oss föreslagna ökade

statliga engagemanget inom fonogramområ- det i huvudsak kanaliseras genom Institutet för rikskonserter. Dess pågående försöks- verksamhet får därmed en permanent ka- raktär och större bredd.

9.2. F onogramproduktion

Den statligt stödda fonogramproduktionen skall genom att komplettera övrig produk- tion berika den tillgängliga repertoaren av svensk musik på fonogram och ge svenska musiker ökade möjligheter att bli represen- terade på fonogram. Ett kontinuerligt till- skott av udda produktioner och andra pro- duktioner som annars inte skulle komma till stånd medför ett ökat och breddat musik- utbud på fonogram som bidrar till vitali- teten inom musiklivet över huvud.

I den statligt stödda fonogramproduktio- nen skall också behovet av ljudande läro- medel inom musikutbildningen beaktas. Den skall vidare bidra till att sprida kännedom om svensk musik och svenska musiker inom och utom landet. Slutligen skall stöd ges till inspelningar av olika musikaliska företeel- ser som har historiskt eller annat dokumen- tärt intresse. Det sistnämnda skall dock inte vara en primär uppgift för Institutet för rikskonserter. Denna funktion skall hand- has av andra organ.

Fonogramutgivningen vid Institutet för rikskonserter måste ses i ett vitt perspektiv och får inte ensidigt styras av institutets

egna intressen. Vi föreslår därför att ett fonogramråd tillsätts som skall vara rådgi- vande i fråga om inriktningen av den reper- toarkompletterande produktionen och den informerande utgivning, som inte har di- rekt samband med institutets övriga verk- samhet. Därigenom erhålls en önskvärd ba- lans mot institutets ledning och dess med- hjälpare varvid en allsidig bedömning av inspelningsbehoven underlättas.

Fonogramrådet skall bestå av tio leda- möter. De skall kontinuerligt bytas ut. Sju av ledamöterna utses av teater- och musik- rådet på förslag av olika institutioner och organisationer inom musiklivet. Övriga tre ledamöter utses av Institutet för rikskon- serter. Dessa skall väljas så att bl.a. kon- sumentintressena tillgodoses.

Inom de tre ovan angivna områden på vilka Institutets för rikskonserter fonogram— produktion skall inriktas, förekommer re- dan viss statligt stödd utgivning. De insti- tutioner, som med statligt stöd producerar fonogram, skall även i fortsättningen på sed- vanligt sätt tillföras medel för denna verk- samhet. Våra förslag innebär således inte att Institutet för rikskonserter får en mono— polställning inom den statligt stödda fono- gramutgivningen.

9.3. F onogramdistribution

Fonogrambranschens försäljningsnät när i fråga om framför allt kvalificerad musik i begränsad omfattning ut till befolkningen utanför storstäderna. Vi föreslår att post— orderförsäljningen intensifieras som ett me- del att förbättra fonogramdistributionen. I postordersystemet skall biblioteken inpassas. Dessa täcker i förhållande till andra insti— tutioner i kulturlivet en mycket stor del av landet. De har dessutom redan i stor ut- sträckning en utvecklad service på fono- gramsidan. Biblioteken skall förmedla kö- pen, men inte själva fungera som inköps- ställen. De skall tillhandahålla informations- och rekvisitionsmaterial. I övrigt skall verk- samheten handhas i samarbete mellan In- stitutet för rikskonserter och Biblioteks- tjänst AB.

Institutet för rikskonserter skall svara för en utökad konsumentinformation om i första hand fonogramrepertoar, i andra hand om fonogramapparatur. Informationen om fo- nogramrepertoaren skall gälla en kvalitets- bedömning och karaktäristik av fonogram som görs tillgängliga på svensk marknad. Den skall också ge vägledning åt enskilda och institutioner, exempelvis skolor och bibliotek, vid upprättandet av fonotek för speciella ändamål.

Bedömningarna skall göras av en bedö- margrupp som utses av styrelsen för Insti- tutet för rikskonserter. Ledamöterna skall utses för relativt kort tid. Deras uppgifter i förhållande till institutet skall strikt be- gränsas till att gälla ifrågavarande bedöm- ningsprocedur.

Institutet för rikskonserter skall också handha viss konsumentinformation inom det ljudåtergivningstekniska området.

9.5. Dokumentation och forskning

Ökade resurser bör ställas till förfogande för inspelning av ljudande material som har musikhistoriskt intresse eller av andra skäl är värda att dokumenteras. Uppgifter inom detta område skall emellertid inte ingå i Institutets för rikskonserter primära verk- samhetsfält. De bör handhas av andra or- gan.

Vissa av de fonogramarkiv som nu finns bör sammanföras till ett statligt fonogram- arkiv. Berörda producenter bör ges lagstad— gad skyldighet att till det centrala arkivet leverera ett exemplar av alla i Sverige gjor- da fonogramproduktioner. Arkivet bör ock- så ges möjligheter att göra egna inspelning- ar. Det bör också kontinuerligt och syste- matiskt katalogisera utgivna och på annat sätt tillgängliga fonogram. På längre sikt bör arkivet färdigställa en svensk national— diskografi.

Vi framför emellertid inte några konkre— ta förslag om upprättandet av ett statligt fonogramarkiv då organisationen av och verksamheten vid ett sådant arkiv delvis är beroende av resultatet av pågående utred-

ningsarbete inom dataarkiveringskommittén.

Institutet för rikskonserter skall ges möj- lighet att komplettera sin egen — i huvud— sak beteendevetenskapligt inriktade -— mu- sikforskning genom att initiera och ge bi- drag till forskning inom musikområdet vid andra institutioner. Den på detta sätt stödda musikforskningen skall gälla ett vitt fält. Det finns bl. a. anledning att uppmärksam- rna behovet av intensifierade insatser i fråga om produktutveckling och provning av ap- paratur inom det ljudåtergivningstekniska området.

9.6. Övriga förslag

Institutet för rikskonserter skall inom ramen för sin ökade verksamhet bidra till en önsk- värd intensifiering av det nordiska musik- samarbetet.

Sveriges Radios planerade stora musik- studio skall organiseras så, att den med sin utrustning kan betjäna hela musiklivet. Det synes lämpligt att en enhet för gravering av grammofonskivor knyts till denna.

Kungl. Maj:t föreslås vidtaga åtgärder för att provisoriskt tillmötesgå kravet på ersätt- ning till upphovsmännen för utlåning av musikalier via bibliotek.

9.7. Organisatoriska frågor

Den föreslagna utvidgningen av Institutets för rikskonserter verksamhet synes i huvud- sak kunna rymmas inom institutets nuva- rande organisation. Med undantag för fono- gramrådet, som skall vara rådgivande vid fonogramutgivningen, och bedömargruppen, som skall ha uppgifter i samband med kon- sumentinformationen, föreslår vi inga orga- nisatoriska föranstaltnningar med anledning av institutets ökade verksamhet. Det an- kommer på institutet självt att finna former för dess nya uppgifter och kontinuerligt an- passa dessa efter utvecklingen. Därmed und- viks också att organisationen låses innan erfarenheter av verksamheten vunnits.

9.8 Kostnader

För institutets försöksverksamhet med fo- nogramutgivning och andra åtgärder inom

fonogramområdet har hittills i regel avsatts 0,2 milj kr. per år. För budgetåret 1971/72 har Institutet för rikskonserter beviljats ett anslag av statsmedel om totalt ca 12,6 milj. kr.

Vi föreslår att -— utöver det belopp som redan nu disponeras för fonogramverksam- het — Institutet för rikskonserter för det första året av sin permanentade och utöka- de fonogramverksamhet tilldelas ett anslag om 1,86 milj. kr. Vi förutsätter att institu— tet för detta ändamål kommer att tilldelas ytterligare resurser så att medelsförstärk- ningen efter en femårsperiod kommer att vara fördubblad i förhållande till startnivån.

Medelsförstärkningen om 1,86 milj. kr. föreslås fördelas enligt följande.

Produktion 550 000 kr. Distribution 800 000 kr. Konsumentinformation 410 000 kr. Forskning 100 000 kr. Totalt 1 860 000 kr.

Bilaga

Skrivelse från konsertbyråutredningen till litteratur- utredningen rörande ersättning vid utlåning av musikalier från bibliotek

Stockholm den 26 april 1971

Med anledning av det samråd mellan lit— teraturutredningen och konsertbyråutred- ningen i frågan om ersättning till upphovs- man vid offentlig utlåning av musikalier, som förutsatts i skrivelse till konsertbyrå- utredningen den 8 november 1968 från ut- bildningsdepartementet och i skrivelse till litteraturutredningen den 20 februari 1970 från Kungl. Maj:t vill jag på konsertbyrå- utredningens vägnar framföra följande.

Vid sammanträde mellan representanter för utredningarna den 23 april 1971 har framgått att litteraturutredningen vid denna tidpunkt inte tagit ställning till de juridiska och organisatoriska frågor som är förbund- na med författarnas och eventuellt även musikaliska upphovsmäns krav på ersätt- ning för bibliotekens fria disposition av de- ras verk för utlåning. Det konstaterades att inom båda kommittéerna den åsikten råd- de att ersättningsproblemet för båda kate- gorierna av upphovsmän var av principiellt samma slag och att en likartad lösning på sikt borde eftersträvas. Den omständighe- ten att utlåningen av musikalier inom över- skådlig framtid kunde förväntas vara av ringa omfattning menades dock kunna mo— tivera en delvis annan konstruktion och and- ra fördelningsregler för ersättningen till de musikaliska upphovsmännen.

Upphovsrättslagens 23 5 föreskriver att »sedan litterärt eller musikaliskt verk ut- givits, må exemplar, som omfattas av ut- givningen, spridas vidare ävensom visas of-

fentligt; dock må noter till musikaliskt verk ej utan upphovsmannens samtycke uthyras till allmänheten». Denna bestämmelse inne- bär att utlåning av böcker och fonogram som ett bibliotek förvärvat är fri. Förfat- tarna erhåller ersättning av staten för biblio- teksutlåning genom Sveriges författarfond. I förarbetena till gällande upphovslag på— pekades att biblioteksutlåning av musika- lier hade mycket liten omfattning. Det häv- dades dock att principiellt och med hänsyn till möjligheten att verksamheten framledes samma regler som beträffande böcker ock- så borde gälla musikalier (SOU 1956: 25).

Vi har den uppfattningen att upphovs- männen — såväl tonsättare som musiker — till musikalier som lånas ut vid bibliote- ken bör erhålla ersättning. Det gäller såväl ljudande material som notmaterial o. d.

Vi anser emellertid inte att de berät- tigade anspråk på ersättning som upphovs- männen till musikalier kan ställa vid offent- lig utlåning från bibliotek av deras verk bör föranleda ändringar i lagtexten. Den- na fråga bör i stället tills vidare regleras efter i stort sett samma principer som gäl— ler för biblioteksersättningen till författa- re. Bibliotekens huvudmän bör därför in— leda överläggningar om dessa frågor med företrädare för berörda upphovsmän. Ef- tersom staten i fråga om bokutlåningen hit— tills svarat för hela ersättningen förefaller det dock rimligt att staten också i fråga om denna ersättning — som är betydligt mind-

re till sin omfattning och ekonomiska be- tydelse — i avvaktan på de eventuella för— ändringar som litteraturutredningens sena- re förslag kan föranleda ensam svarar för en ersättningsuppgörelse med de berörda upphovsmännen. En sådan uppgörelse skul- le då kunna betraktas som en kombination av allmänt biblioteksstöd och ersättning till upphovsmännen.

Nu ifrågavarande problem synes ha viss anknytning till de upphovsrättsliga frågor- na inom undervisningsområdet. Dessa har utretts av professor Svante Bergström vil- ken i sammanfattningen av sina förslag bl. a. anför följande:

»Man bör undersöka två ersättningsal- ternativ: ersättning till upphovsmännen en- ligt taxa och ersättning till upphovsmanna- organisationen genom en klumpsumma, som denna sedan fördelar mellan sina medlem- mar på grundval av rapportering i någon form om vilka verk som utnyttjats.» (Vis- sa upphovsrättsliga frågor i samband med undervisning. SÖ-förlaget 1966, stencil.)

Vi finner att ett motsvarande betraktel— sesätt kunde anläggas även i fråga om fast- ställandet av biblioteksersättning för musi- kalier. När det gäller formerna för ersätt- ningen finner vi det emellertid uppenbart att det senare alternativet, ersättning till upphovsmannaorganisation genom en klumpsumma, synes att föredra p. g. a. att det medför avgjort lägre administrations- kostnader än det förra. Beloppets storlek bör även om det till slut ensidigt fast- ställes av statsmakterna först bli föremål för överläggningar. Frågan hur beloppen skall disponeras bör likaledes inbegripas i dessa. Det är inte givet att de bör fördelas till enskilda upphovsmän i proportion till utlåningsfrekvensen eller på liknande grund, i synnerhet inte om ersättningen till orga- nisationerna från biblioteken i förväg fast- ställs som en bestämd summa.

Konsertbyråutredningen som nu avger sitt slutbetänkande avser att i detta re- kommendera Kungl. Maj:t att vidtaga åt— gärder som avsetts i STIM:s framställning för att provisoriskt tillmötesgå kravet på er- sättning för utlåning via biblioteken av mu-

I betänkandet kommer vi att återge den- na skrivelse som dokumentation av det be— gärda samrådsförfarandet mellan kommit- téerna.

För konsertbyråutrednin gen

Roland Pålsson

Statens offentliga utredningar 1971

Kronologisk förteckning

.Arbetskraftsresurserna 1965—1990.

.Europeisk överenskommelse . Europeisk . Europeisk

. Europeisk

. Valutareserven

. SOU 71. Handbok för det officiella utredningsiryc- ket. Beckman. Fi. . Post» och Inrikes Tidningar. Norstedt & Söner. Ju. . Veterinärdistrlktsindelningen. m m. Svenska Re- produktions AB. Jo. Kommmunaia val. Esselte. C. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 80- lalet. Bilaga 2. Esselte. Fl. Ny sjömanslag. Esselte. K. .Finensiella tillväxtaspekter 1960—1975._ 1970 års långtidsutredning. Bilaga 4. Esselte. Fi. 1970 års lång- tidsutredning. Bilaga 1. Esselte. Fi. . Större företags offentliga redovisning. Esselte. Fi. _ Snatteri. Berlingske Boktryckerlet, Lund. Ju. . Ett nytt bilregister. Göteborgs Offsetryckeri AB. K. . Mlljövården i Sverige under 70—talet. 1970 års lång— tidsutredning. Bilaga 8. Esselte. Fi. .Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. 1970 års Iängtidsutrednln . Bilaga 6. Esselte. Fi. . Varuhandeln fram tll 1975. 1970 års längtidsutred- ning. Bilaga 3. Esselte. Fi. .Förslag till aktiebolagslag m.m. Tryckeribolaget. Ju _ Regional utveckling ochEplanering. 1970 års lang- s tidsutredning. Bilaga 7. selte. FI . Malm — Jord — Vatten. Svenska Reproduktions AB. |. . Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. . Familjepensionsfrägor m.m. Berlingske Boktryc- keriet, Lund. S.

om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande l. Norstedt & Söner. K

överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. Norstedt & Söner. K

överenskommelse om internationell transport av farligtKgods på väg. (ADR) Bilaga B. Norstedt & Söner. .

överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. Norstedt & Söner. K . Vuxenpedagogisk forskning och utbildning.

Berlingske Boktryckeriet, Lund. U.

. Boendeservice 3. Kommunstudlen. Esselte. ln. . Boendeservice 4. Projektstudien. Esselte. ln. . Boendeservice 5. Totalkostnedsstudien. Esselte. ln. . Boendeservice 6. Strukturstudien. Esselte. ln. . Kyrkan kostar. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. . Sjömanspenslon. Göteborgs Offsettryckeri AB. K. .Den svenske betalningsbalansstetistiken. Esselte.

Fi

och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga till Den svenska betalningsbalens- statistiken. Esselte. Fi. . Frl affärstid. Götebor s Offsettryckeri AB. H. . Lastbil och Taxi. Bec men. K. . Den fria rörligheten för personer inom EEC.

Esselte. In. . Produktionsresurser för tv och radio i utbildning-

en. Esselte. U.

37.

8

45. . Teknisk översyn av kapltalbeskattnlngen. Norstedt

47. 48. 49. . Räddningstjänst. Göteborgs Offsettryckeri AB. C. 51.

52. . Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudle.

54. 55.

58. 59.

61 . 62.

72. 73.

Konsumentpolitik-riktlinler och organisation. Tryckeribolaget. H. . Särskilda tandvårdsenordnlngar för vissa patient-

grupper. Göteborgs Offsett ckeri AB. 5. . Den svenska köpkraftsförde ningen 1967. Berlings-

ka Boktryckeriet. Lund. in. . Export och import 1971—1975. 1970 års iångtidsut-

redning. Bilaga 5. Esselte. Fl. . Ny domstolsedministration. Göteborgs Offsettryc- 42. 43.

kerl AB. Ju. . Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. Esselte. In. Arbetskraftens sturktur och dimensioner. Esselte. ln. . |Bilagor till KSA-utredningens betänkande. Esselte. n

Utsökningsrätt Xl. Norstedt & Söner. Ju.

& Söner. Fi. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltning- en. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fl.

Personurval med hjälp av psykologBiska undersök-

ningar. Göteborgs Offsettryckeri A . Fl. Unga lagöverträdare I. Esselte. Ju.

Kråaqdrerutredningen !. Göteborgs Offsettryckeri . n.

Byggandets industrialiserlng. Beckman. In.

Göteborgs Offsett ckerl AB. U. Lärarnas arbete. B laga |. Tekniska rapporter. Göteborgs Oilsett ckerl AB. U. Lärarnas arbete. ilaga ll. Tabeller. Göteborgs Offsettryckeri AB. U.

. Handråckning inorn försvaret. Esselte. Fö. . Utbildning'av vissa värnpliktiga i stabstjänst. o. Esselte. Rätten till abort. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju.

äggsja domstolens kansli. Göteborgs Offsettryckeri u

. Universitetsstudier utan examen. Göteborgs Offset- tryckeri AB. U. Val av utbildning och yrke. Göteborgs Offsettryc- keri AB. U. Högre utbildning och arbetsmarknad. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. .Vintersjöfan. Beckman. K. . Sanering !. Esselte. ln. 65. . Mellanölsfrågan. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. 67.

. Läkartiänster. Göteborgs Offsettryckeri AB. S. 69.

70. 71 .

Sanering ll. Bilagor. Esselte. In.

Ränteomfördelnlng och vinstutdelning. Göteborgs Offsettryckeri AB. ln.

Nåringspolitiken — ny verksor anisation. Göteborgs Offsettryckeri AB. .

Plan och prognos. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 9. Esselte. Fi. Bokskogens bevarande. Svenske Reproduktions Maskinell teknik vid de allmänna valen. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. Fonogrammen i musiklivet. Esselte-. U.

Anm. Om särskild tryckort ej anges är lryckorten Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1971

Systematisk förteckning

Justitledepartementet

Post- och inrikes Tidningar. [2] Snatteri. [10] Förslag till aktiebolagslag m.m. [15] Ny domstolsadministralion. [411 Utsöknlngsrätt Xl. [45] Unga lagöverträdare i. [49] Rätten till abort. [58] Högsta domstolens kansli. [59] Maskinell teknik vid de allmänna valen. [72]

Socialdepartementet

Familjepensionsfrägor m.m. [19] Särskilda tandvårdsenordningar för vissa patientgrup- per. [38]

Läkartjänster. [68]

Försvandepartementet

Utredningen om handräckningsvärnpiiktiga. 1. Hand- räckning inom försvaret. [56 2. Utbildning av vissa värnpliktiga [ stabstjänst. [57

Kommunlkatlonsdepartementet

Ny sjömanslag. [6] Ett nytt bliregister. [11] Utredningen angående befordran av farligt gods på väg m.m. 1. Europeisk överenskommelse om interna- tionell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betän- kande I. [20] 2. Europeisk överenskommelse om inter- nationell transEport av farligt gods på väg. (ADR) Bila- ga A. [21] 3. uropeisk överenskommelse om interna- tionell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga 8. [22] 4. Europeisk överenskommelse om internatio- nell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. [23] . Sjömanspension. [30]

Lastbil och Taxi. [34]

Vinterejöfart. [63]

Flnansdepartementet SOU 71. Handbok för det officiella utredningstrycket. 1

i i

1970 års iängtidsutrednlng. 1. Svensk industri un- der 70-talet med utblick mot BO-taiet. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillväxtaspekter 1960—1975. Bilaga 4. [7] 3. Arbetskraftsresurserna 1965—1990. Bilaga 1. [8] 4. Miljövärden i Sverige under 70-talet. Bilaga 3. [12] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bila- ga 6. [13] 6. Varuhandein fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och planering. Bilaga 7. [16] e. Export och import 1971—1975. Bilaga 5. [40] 9. Plan och prognos. 1970 års Iängtidsutredning. Bilaga 9. [70] Större företags offentliga redovisning. [9] Mått och vikt. [18] Betalningsbalansutredningen. 1. Den svenska betal- ningsbaiansstatlstiken. [31] 2. Valutareserven och ut- rikeshandelns finansiella struktur. Bilaga. [32]

Teknisk översyn av kapitalbeskartningen. [46] Testutredningen. 1. Psykologiska urvaismetoder inom statsförvaltningen. [47] 2. Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar. [48] Mellanölsfrägan. [66]

utbildningsdepartementet

Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. [24] Kyrkan kostar. [29] färgduktionsresurser för tv och radio i utbildningen. Utredningen rörande lärarnas arbetsförhållanden. 1. Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudie [53] 2. Lärarnas arbete. Bilaga |. Tekniska rapporter. 54] 3. Lärarnas arbete. Bilaga ll. Tabeller. [55] 1968 års utbildningsutredning. 1. Universitetsstudier utan examen. [60] 2. Val av utbildning och yrke. [61] 3. Högre utbildning och arbetsmarknad. [62] Fonogrammen i musiklivet. [73]

Jordbruksdepartementet

Veterinärdistriktsindelnlngen, m m. [3] Bokskogens bevarande. [71]

Handelsdepartementet

Fri affärstid. [33] Konsumentpolitik - riktlinjer och organisation. [37] Näringspolitiken —— ny verksorganisation. [69]

lnrlkesdepartementet

Servicekommittén. 1. Boendeservlce 3. Kommunstu- dien. [25] 2. Boendeservice 4. Projektstudien. [26] 3. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. [27] 4. Boende- service 6. Strukturstudien. [28] Den fria rörligheten för personer inom EEC. [35] Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. [39] KSA-utredningen. 1. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. [42] 2. Arbetskraftens struktur och di- mensioner. [43] 3. Bilagor till KSA-utredningens betän- kande. [44] invandrarutredningen i. [51]

Byggandets industriallsering. [52] Saneringsutredningen. 1. Sanering i. [64] 2. Sanering li. Bilagor. [65] Ränteomfördelnlng. och vinstutdelning. [67]

Clvildepartementet

Kommunala val. [4] Räddningstjänst. [50]

industridepartementet Malm — Jord —— Vatten. [17]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningar- nas nummer i den kronologiska förteckningen.

Nordisk udredningsserie (Nu) 1971

Kronologisk förteckning

1. Forskning med relation till utbildning för ålders— klasserna 16—19 . Harmonisering av rmatematikundervisningen i års- kurs 1—6 i de nordiska länderna.

. Konsument- och marknadsföringsfrägor. . Nordiska transportproblem. . Nordiska ministerrådets arbetsformer.

Ulkl.) N