SOU 1972:2
Svensk möbelindustri
N 4-0 ('?
oå (-
_ CU u,
&( *. IOTQ'
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
Statens offentliga utredningar SOU 1972:2
Industridepartementet
åvensk möbelindustri
Problem och möjligheter
Betänkande avgivet av Möbelindustriutredningen Stockholm 1972
Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm
Kungl Maj:t bemyndigade den 17 december 1970 dåvarande chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, att tillkalla en sak— kunnig för utredning av vissa frågor rörande möbelindustrin. Ut— redningsuppdraget förutsatte en samverkan med Industrins byrå för strukturstudier, vilken samtidigt på möbelindustrins uppdrag av— såg verkställa en kompletterande undersökning av möbelindustrins
exportmarknader.
Till sakkunnig utsågs direktör J. Arvid Sundin. Utredningen antog
namnet Möbelindustriutredningen.
För att bereda den sakkunnige möjlighet att vid behov få förekom—
mande frågor belysta utsågs en särskild referensgrupp.
Till ledamöter i gruppen utsågs i januari 1971 direktör Jan 0. Berg, ombudsman Gunnar Hebrant, departementssekreterare Åke Kleist, för- bundsordförande Erik Lehman, kanslirådet Karl Axel Löfberg och di-
rektör Nils—Arne Persson.
Utredningens sekreterare har fr.o.m. juli 1971 varit pol.mag. Torsten Löfgren. Från samma tid har pol.mag. Lars Nyberg biträtt beträffande vissa arbetsuppgifter. Kontorssekreterare har varit
fru Irene Blomberg.
I bifogade betänkande redovisas utredningens arbete, som därmed i sin helhet kunnat genomföras på ett år. Vid framtagningen av er- forderligt material och i samband med studiet av ämnesområdet har utredningen erhållit värdefull medverkan från olika myndigheter,
3
organisationer och enskilda företag och personer. I vissa fall har utomstående efter särskilt bemyndigande anlitats för mer omfattan— de uppdrag. Sålunda har Industrins byrå för strukturstudier verk- ställt en intervjuundersökning omfattande 20 av de större svenska möbelfabrikanterna. Studien utfördes av direktör Jan H. Larsson, IMAR—consult AB - projektledare — och civilekonom Ingemar Överberg, Tibokonsult AB.
Statistiska centralbyrån har sammanställt och bearbetat uppgifter ur statistiken över företagens vinst— och finansieringsförhållan- den. Utredningen har därigenom fått underlag för analys av möbelinp dustrins lönsamhetsutveckling. Viss analys av det framtagna mate— rialet har gjorts av Ingemar Överberg.
Underlagsmaterial för bedömning av de tekniska förhållandena inom möbelindustrin har erhållits genom en särskild studie, som utförts av direktör Bo Lagerstedt och ingenjör Rolf Orröd, båda vid Tibo- konsult AB, Nässjö.
Som nämndes inledningsvis har parallellt med Möbelindustriutred— ningen en undersökning av svensk möbelindustris förutsättningar på exportmarknaderna genomförts av Industrins byrå för strukturstudier.
Undersökningsarbetet har letts av Jan H. Larsson.
Utredningens arbete har i mycket hög grad varit beroende av samar- bete med möbelindustrins företag och organisationer. En för utred— ningens arbete och värderingar mycket väsentlig enkätundersökning
riktad till 100 företag har besvarats med anmärkningsvärt få undan- tag. Över huvud taget har utredningen mött samarbetsvilja och en
öppen attityd överallt i företagen. Utredningen riktar ett tack till industrin och i övrigt till alla dem som på olika sätt under—
lättat utredningens arbete.
Stockholm den 21 januari 1972
J. Arvid Sundin /Torsten Löfgren
Skrivelse till departementschefen ................ Kapitel 1 Sammanfattning ........................
Kapitel 2 Möbelindustrins omfattning och några utvecklingsdrag.................. 2 1 Avgränsning av branschen ................... 2 2 Branschens omfattning....................... 2 5 Storleksstrukturen ......................... 2.4 Kostnadsstrukturen ......................... 2 5 Export och import av möbler ................ 2 6 Några utvecklingsdrag ...................... 2.6.1 Utvecklingen av antalet arbetsställen och antalet sysselsatta ............ 2.6.2 Utvecklingen av produktionsvolym och produktivitet ...................... 2.6.5 Investeringsutveckling .............. 2.7 Möbelindustrin i 1970 års långtidsutredning. 2 8 Möbelindustrin i vissa länder .............. 2.8.1 Möbelindustrin i några östeuropeiska länder .............................
Kapitel 3 Tillförsel och marknadsutveckling
Importkonkurrens ...................... 5.1 Tillförsel av möbler till den svenska mark— naden ..................................... 5-1-1 Tillförselns fördelning .............
5.1.2 Den svenska möbelindustrins hemma— marknadsandelar .................... 3.2 Expertens sammansättning ................... 5.2.1 Exportandelar
5.3 Fördelningen på varugrupper — en samman- fattning .................................. 5.4 Den framtida möbelkonsumtionen ............. 5.4.1 Utvecklingen av den privata möbelkon- sumtionen fram till år 1975 ........ Försörjningsbalans för möbler 1968 och 1975.
15
16 19 20 21
25 25 27 27 29
51
54
55 57 58 59 40
41 42
45
4.1 4.2
4.6
5.1 5-2
5-5
5-4
6.1 6.2
Kapitel 4 Lokalisering — Arbetskraft ..............
tkonkurrensen ........................... Importens värdemässiga utveckling ..... Möbelimportens länderfördelning ....... Importens fördelning på varugrupper ... Aktiva importörer .....................
#wN—lH
Möbelindustrins lokalisering ................. Arbetskraft .................................. 4.2.1 Företagsledarens utbildning ........... 4.2.2 Tillgången på tekniker, ekonomer ...... 4.2.5 Kursdeltagande ........................ 4.2.4 Arbetarpersonalens utbildning ......... Löneläget inom möbelindustrin ................ Arbetsmiljön o...-e.o..u...—ouoenoeolooooio-oo Anställd personal som berörts av nedläggning— ar eller driftsinskränkningar ............... 4.5.1 Produktionsinriktningen hos nedlagda företag samt orsak till nedlägg— ningen ............................... sammafattning o...--oc...-c-to...-|.oo-ouoouo
Kapitel 5 Produktionsförhållanden och teknik ......
Samband företagsstruktur - produktionsteknik.. Ändrade tekniska betingelser under 70-talet .. 5.2.1 Stordriftsproduktion u...-o...... ooo... 5.2.2 Funktionell specialisering ............ Speciella problem ............................ 5.5.1 Produktionslokaler .................... 5.5.2 Förråds— och lagerproblem ............. 5.5.5 Produktionsstyrning ................... Företagens produktionsdata - försök till
nyckeltal ...................................
Kapitel 6 Fabrikantledets marknadsföring ..........
Möbelhandelns struktur ....................... Produkt, sortiment ........................... 6.2.1 Fabrikantledets utbud av olika produk-
ter........................o.......... 6.2.2 Sortimentsinriktning på Svenska Möbel—
mässan ............................... 6.2.5 Företagens sortimentspolitik .......... 6.2.4 Design ................................ 6.2.5 KUS' förslag till designerutbildning .. Pris ......................................... Försäljningskanaler........................... Fysisk distribution ooo-ono-uuooooonn'no-oo... Försäljningsarbetet i Sverige ................ Sammanfattning o...00.0...ooo-ooooolloooooooo.
&." N
ON m
67 68
70 71 74 74 76 77 77 79 79
80
7.1
. N
U14>w
—4 —94 —4
7.6
8.1 8.2
8.5
8.4 8.5 Kapitel 7 Export - nuläge och utvecklings—
möjligheter c...-oo-ooooouo'uo-oco-eooooo Möbelexportens utveckling .................... 7.1.1 Möbelexportens länderfördelning ....... 7.1.2 Möbelexportens sammansättning ......... Expertens betydelse för företag av olika storlek ............................... Exportarbetets organisation .................. Sveriges Möbelindustriförbunds insatser för möbelexporten ........................... Möjligheter till ökad svensk möbelexport ..... 7.5.1 Länderurvalet ......................... 7.5.2 Preliminär marknadsplan ............... 7.5.5 Organisationsförslaget ................ Kommentarer till organisationsförslaget ......
Kapitel 8 Lönsamhet och lönsamhetspåverkande fakto— rer. Företagsledarens roll .............. Specialundersökning av lönsamhet och finan— siella förhållanden ......................... Andra undersökningar av lönsamhet och finansiella förhållanden .................... önsamhetspåverkande faktorer och beteenden .. L 8.5.1 Analysens uppläggning ................. 8. 5. 2 Faktiskt beteende ..................... 8.5. 5 Företagarnas bedömning av viktiga beteenden ............................ .5.4 Självupplevda problem ................. 5 5 Bedömda problem ....................... 5 6 Faktiskt beteende — lönsamhet ......... .5. 7 Lönsamhet och produktionsinriktning ... Kommentarer till metoden ..................... Företagsledarens roll ........................
Kapitel 9 Forskning och utveckling (FoU) ..........
9.1
. N
XDXDKO
Nuvarande forskning .......................... 9.1.1 Möbelinstitutet ....................... 9.1.2 Svenska träforskningsinstitutet ....... 9.1.5 FoU-verksamhet vid företagen .......... Förslag om utökad kollektiv FoU—insats på
det trätekniska området ..................... FoU—finansieringen ........................... Plast i möbelproduktionen .................... 9.4.1 Plastens användningsformer ............ 9.4.2 Varför träet substitueras av plast .... 9.4.5 Plastens framtida roll ................
Kapitel 10 Möbelindustrins läge och problem _
10.1 10.2 10.5 10.4 10.5
en summering ............................ Möbelindustrins marknader .................... Möbelindustrins konkurrenskraft .............. Den tekniska effektiviteten .................. Viktiga områden för ökade insatser ........... Möbelindustrins framtida omfattning och sysselsättning ..............................
104 104 105 107
100 109
110 111 111 112 114 117
120 121
127 129 129 152
155 155 155 154 155 155 156
142 142 142 144 146
148 149 151 151 152 155
154 154 155 158 159
Kapitel 11 Utredningens förslag ..................... 11.1 Förslagens huvudsakliga syften ................ 11.2 Ett utbildningsprogram ........................ 11.5 Ett exportbolag för möbler .................... 11.4 Ett statligt exportstimulansprogram ........... 11.5 Ökade resurser för forskning och utveckling ... 11.6 Åtgärder för att påverka strukturomvandlingen..
BILAGOR Appendix A Direktiven
Appendix B Möjligheter för vidgad svensk möbel- export till utomnordiska länder
Appendix 20 större svenska möbeltillverkare
Appendix Utdrag ur SIFUzs förslag till ut— bildningsprogram för träindustrin
Appendix Möbelindustriutredningens enkät— undersökning
SAMMANFATTNING
I detta kapitel lämnas en kortfattad redogörelse för utredningens uppläggning samt de förslag till åtgärder som studien utmynnar i.
Möbelindustriutredningens direktiv återges i appendix A.
Branschens omfattning och utveckling tas upp i kapitel 2 som i huvudsak grundar sig på uppgifter ur den officiella statistiken. Av denna framgår att trämöbelindustrin år 1968 sysselsatte ca
15 500 personer medan branschens saluvärde samma år uppgick till ungefär 1,1 miljarder kronor. Under första hälften av 50-talet tillväxte produktionsvolymen mycket långsamt. För den senare delen av 50-talet samt 60—talet har dock den genomsnittliga årliga pro—
duktionsvolymökningen legat något över industrigenomsnittet. Till-
växten av produktiviteten (produktionsvolym per sysselsatt) inom
möbelindustrin har under perioden 1950-69 skett något långsammare
än för hela industrin. I detta sammanhang noteras emellertid att förädlingsvärdet per sysselsatt i mötelindustrin ligger under in— dustrigenomsnittet och att branschen kan karaktäriseras såsom löne- intensiv. Investeringsnivån var påtagligt låg under 60—talets första
år. En uppgång inträffade under senare delen av.60—talet. Investe-
ringarna i byggnader och anläggningar ökade därvid snabbare än investeringarna i maskiner och apparater. Utvecklingen under 1970 och 1971 innebär en nedgång av investeringarna totalt sett; på bygg—
nadssidan är nedgången väsentlig.
Kapitel 5 som behandlar tillförsel, marknadsutveckling och import- konkurrens, redovisar även de prognoser som gjorts beträffande den privata möbelkonsumtionens volymutveckling fram till 1975. Denna prognos samt prognoser över bl.a. produktionsutvecklingen samman— ställs sedan i en försörjningsbalans för möbler avseende åren 1968 och 1975. Mellan åren 1962 och 1970 ökade värdet av importen från 55 till 198 miljoner kronor. Huvuddelen av importen kommer från de nordiska länderna samt England. Ett påtagligt utvecklingsdrag är
emellertid att importen från öststaterna fått kraftigt ökade mark—
nadsandelar; från 10 % år 1962 till 50 % år 1970.
Frågor som sammanhänger med branschens lokalisering och arbets— kraftens sammansättning tas upp i kapitel . Det praktiska kunnan— det ligger högt, även internationellt sett, medan den teoretiska utbildningsnivån och "teknikertätheten" är påfallande låg inom mö— belindustrin. Kraven på insikter är emellertid höga och blir dess- utom snabbt högre inom flera områden; bl.a. de tekniska— och admi—
nistrativa områdena samt marknadsföringssidan.
I kapitel 5 undersöks i vilken utsträckning de typiska dragen i möbelindustrins företagsstruktur låter förklara sig utifrån de hit— tills rådande tekniska betingelserna. Beträffande utvecklingen fram- deles påpekas att de produktionstekniska förutsättningarna håller på att förändras, vilket bedöms få relativt vittgående effekter på
branschstrukturen.
Dispositionen av ka itel 6, som behandlar fabrikantledets marknads- föring, är uppbyggd efter en konkurrensmedelsmodell. Komponenterna
i modellen, är produkt/sortiment, pris, försäljningskanaler, fysisk distribution samt försäljningsarbete. Som bakgrund till framställ— ningen lämnas i kapitlet även en översiktlig redogörelse för struk— turen inom möbelhandeln. Ett viktigt utvecklingsdrag är framväxten
av stora, rationella distributionsenheter med - bl.a. — stort import-
kunnande.
Kapitel 7 inleds med en redogörelse för möbelexportens sammansätt— ning och utveckling enligt den officiella utrikeshandelsstatistiken. Möbelexporten har värdemässigt sett haft en mycket expansiv utveck— ling från 57 miljoner kronor år 1962 till 227 miljoner kronor år 1970. De viktigaste avnämarna är de nordiska länderna samt USA, England, Västtyskland och Schwaiz. Bilden av exportförhållandena kompletteras därefter med uppgifter från en av Möbelindustriutred— ningen utförd enkät — till 100 företag - vad gäller exempelvis exportarbetets organisation. I kapitlet sammanfattas även den studie som utförts av Industrins byrå för strukturstudier (IBS) angående möjligheterna för vidgad svensk möbelexport till utomnordiska län-
der. Nämnda studie återges i sin helhet i appendix B.
För att få ett bättre bedömningsunderlag angående möbelbranschens utvecklingsmöjligheter har utredningen låtit genomföra en special— undersökning av lönsamhet och finansiella förhållanden bland de större möbelföretagen. Resultatet av denna undersökning presenteras i kapitel 8 som även innehåller en sammanfattning av analysen röran— de lönsamhetspåverkande faktorer och beteenden, som utförts av In—
dustrins byrå för strukturstudier. I appendix C återges nämnda ana-
lys i sin helhet. 11
Kapitel 9 tar upp den FoU—verksamhet som har anknytning till möbel- området. Kapitel 10 har till syfte att sammanfattande karaktärisera den situation som möbelindustrin befinner sig i och identifiera de behov av åtgärder och insatser som behövs för att underlätta bransch— ens fortsatta strukturanpassning. Inledningsvis konstateras i kapit— let att totalmarknadens utveckling i princip inte borde vara något huvudproblem för den svenska möbelindustrin. På sikt är det emeller— tid troligt att de svenska producenterna måste släppa vissa delar av sortimentet; i första hand produkter med lågt teknik—, design— och modeinnehåll. Ett område som ställer krav på agerande från fab— rikanternas sida är utvecklingen inom detaljhandeln. För att klara anpassningen till de nya distributionsmönstren torde det bli nöd— vändigt att möbelindustrins marknadsföring effektiviseras. De an- passningar som behöver genomföras måste antas på kort sikt komma till stånd inom ramen för en given företagsstruktur. På lång sikt finns det emellertid anledning räkna med att olika förhållanden kommer att tvinga fram en förändring av företagsstrukturen. Utred— ningens förslag redovisas i kapitel 11 och återges här i samman—
fattning.
Utredningens förslag
Syftet med förslagen är främst att förstärka möbelindustrins kon-
kurrenskraft och samtidigt öka sysselsättningstryggheten på lång sikt i branschen. Till övervägande del är utredningens förslag härledda ur de behov som analyserats fram under arbetets gång och som i sina huvuddrag redovisas i kapitel 10. Utredningen har utgått från att de handelspolitiska förutsättningarna är givna. Några för—
slag berörande detta område har följaktligen inte övervägts.
a) i fråga om utbildning
att ett fyraårigt utbildningsprogram för möbelindustrin fr.o.m. 1972/75 inleds vid SIFU
att ett belopp för möbelindustrins del på 4 miljoner kronor under en fyraårsperiod för ändamålet anvisas över stats-
budgeten
i fråga om exportbolag
att fortsatt utredning rörande bildandet av ett export-
bolag avvaktas
att statsmakterna ställer i utsikt en prövning i positiv anda av en eventuell framställning om statlig finansiell
medverkan vid bildandet av ett exportbolag
i fråga om exportstimulans
att ett fyrårigt statligt exportfrämjandeprogram av TEKO/ glas-modell fr.o.m. budgetåret 1972/75 inleds för möbel—
industrin vid kommerskollegium
att med administrativ anknytning till kommerskollegium in- rättas ett sekretariat bestående av två exportkonsulenter till en beräknad årlig kostnad av 500 000 kronor
att 500 000 kronor per år anslås som bidrag till tröskel- kostnader vid enskilda och kollektiva exportprojekt enligt TEKO/glas—modell
i fråga om forskning och utveckling att de synpunkter på FoU-arbetets inriktning som framförts
beaktas vid den fortsatta handläggningen av ett prelimi—
närt programförslag från STU.
att frågor om den kollektiva FoU-verksamhetens finansie- ring utreds varvid utgångspunkten bör vara dels att nå en ökad total FoU-insats, dels att den "traditionella" prin- cipen om hälftendelning av FoU-kostnaderna mellan stat och industri tillämpas
att en informationsverksamhet startas på möbelområdet med syfte att förmedla tekniska rön i första hand från forsk-
ningsorganen till industrin men också i motsatt riktning
i fråga om strukturanpassning
att möbelindustrin fogas till de industribranscher som kan erhålla stöd enligt industridepartementets nyligen fram— lagda förslag om åtgärder för att påverka strukturomvand—
lingen i vissa branscher.
MÖBELINDUSTRINS OMFATTNING OCH NÅGRA UTVECKLINGSDRAG
2.1 Avgränsning av branschen
Med möbelindustri avses i denna utredning sådana arbetsställen - produktionsenheter — med minst fem sysselsatta i genomsnitt under redovisningsåret, där den huvudsakliga aktiviteten består av trämö— belproduktion. Denna definition överensstämmer med den som tilläm— pas i den årliga publikationen "SOS Industri", vilken utges av sta- tistiska centralbyrån (SCB). I vissa tabeller har även uppgifter över metallmöbelindustrin medtagits, men det primära syftet med föl- jande utredning är att behandla trämöbelindustrins problem. Att man i SOS Industri, med vissa undantag, endast inkluderat arbetsställen med minst fem sysselsatta i genomsnitt under året motiveras huvud— sakligen av önskemålet att få en avgränsning gentemot hantverket. Det torde finnas ungefär 500 arbetsställen inom möbelsektorn med
1 - 4 sysselsatta.
Som nämndes klassificeras ett arbetsställe till den bransch inom vilken huvuddelen av produktionen faller. Om ett företag emellertid på samma plats driver rörelse som omfattar olika aktiviteter kan företaget anmodas lämna separata uppgifter för varje aktivitet för sig,under förutsättning att aktiviteterna avviker från varandra. Be—
träffande andra kombinationer kan nämnas att om en kombination är
15
relativt vanlig eller om företaget saknar underlag för en uppdelning, fördelas inte den lokala enheten på skilda arbetsställen. En vanlig sådan kombination är sågverk i kombination med snickeri- eller möbel-
tillverkning.
För att ge ett mått på branschblandningen redovisas i industristati— stiken dels specialiseripgsgrad, dels täckningsgrad. Specialiserings— graden anger hur stor del av saluvärdet som utgörs av till ifrågava— rande näringsgren hänförliga produkter, medan täckningsgraden anger hur stor del av hela saluvärdet för dessa produkter som faller på de arbetsställen som klassificerats till branschen i fråga. För trämö— belvaruindustrin är måtten 96 respektive 95 %. Motsvarande del för
metallmöbelindustrin är 75 respektive 88 %.
2.2 Branschens omfattning
Från och med 1968 års industriberättelse har man övergått till en ny näringsgrensklassificering benämnd SNI (Svensk näringsgrens indel— ning), som bygger på den internationella standarden ISIC (Internatio— nal standard industrial classification). För möbelindustrin innebär denna omläggning att vissa data redovisas under huvudgruppen trävaru— industri (trämöbler) och vissa data under gruppen metallvaruindustri (metallmöbler). Plastmöbelproduktionen är inte särredovisad utan kan ingå i samtliga delgrupper. För år 1968 anges antalet arbetsställen inom trämöbelvaruindustrin till 545 med 15 526 sysselsatta. För me- tallmöbelindustrin uppgick samma år antalet arbetsställen till 77 med
4 065 sysselsatta. Av tabell 2:1 framgår möbelindustrins omfattning.
Trämöbelindustrins andel av sysselsättningen inom trävaruindustrin
utgjorde 20 %, och andelen av sysselsättningen inom industrin som hel-
het enligt 1968 års definition av industripopulationen var 1,8 %.
värdet 750 miljoner kronor. Saluvärdet definieras därvid som det
sammanlagda värdet av de under året för avsalu framställda produk—
terna. Förädlingsvärdet fås genom att från saluvärdet subtrahera
kostnaderna för råvaror, emballage, bränsle, el-energi, bortlämnade
lönearbeten samt transporter utförda av utomstående.
De två sista kolumnerna av tabell 2:1 visar delgruppernas relativa
betydelse sett från sysselsättnings— och produktionssidan. Ungefär
hälften av branschens totala sysselsättning och totala förädlings—
värde faller på industrin för ostoppade trämöbler, medan metallmö—
belindustrin och industrin för stoppade möbler har ungefär samma re—
lativa vikt, drygt 20 %.
Tabell 2:1. Sysselsättning och produktionsvärde i möbelindustrin 1968 Antal Antal sysselsatta Salu— Föräd— Andel av totala ar- För— bets— valt— stäl- nings- len perso— nal
Trämöbelvaru— industrin 545 2 995 därav:
stoppade
möbler
ostoppade
möbler
annan trämö— belvaruin— dustri 40 217
Metallmöbel- industrin 77 1 007
Totalt 620 4 002
Arbe— tar— per— so— nal
12 551
vär— lings— syssel— föräd- de värde sätt— lings— milj milj ningen värdet kr kr
1 069 566
79 5,5
500 20,7
1 569 100,0 100,0
Källa: SOS Industri 1968
Anm.: Annan trämöbelvaruindustri: madrasser, resårbottnar, skåp till radio och TV etc.
relationsmått tas fram.
Tabell 2:2. Tjänstemannaandel, förädlingsvärde per sysselsatt, för— ädlingsandel samt löneandel inom möbelindustrin 1968 Tjänste— Förädlings— Förädlings— Lönesumma manna— värde per värde i av andel sysselsatt i % av förädlings— % kr saluvärde värde
Trämöbelvaruin— dustrin 19,5 56 500 55,0 56,0
därav: stoppade möbler 19,2 59 600 46,1
ostoppade möbler 19,2 55 500 57,5
annan trämöbelva— ruindustri 20,0 55 400
Metallmöbelin— dustrin 24,8 40 700
Trävaruindustrin totalt 15,8 56 700
Hela industrin 26,5 44 900 Källa: SOS Industri 1968
Antalet tjänstemän i förhållande till totala antalet sysselsatta
ligger i möbelindustrin inte obetydligt under industrin som helhet. Detta återspeglar bl.a. storleksstrukturen i möbelbranschen, efter— som det genomsnittliga antalet sysselsatta per arbetsställe år 1968 var 52 personer, medan industrigenomsnittet var 65 personer och an-
delen tjänstemän normalt är lägre i mindre anläggningar.
När det gäller förädlingsvärdet per sysselsatt, ligger träindustrin klart under genomsnittet för industrin som helhet. Att med utgångs— punkt från dessa siffror dra några slutsatser om exempelvis möbelin— dustrins lönebetalningsförmåga i förhållande till genomsnittet för industrin är emellertid vanskligt, eftersom hänsyn då icke tagits
till exempelvis kapitalintensiteten, dvs. kapital per sysselsatt.
Kvoten förädlingsvärde/saluvärde har tagits med i tabellen för att
raktäriseras branschen av en hög förädlingsandel. Skillnaden gent— emot sådana typiska sammansättnings- och monteringsindustrier som bil— och varvsindustrin är markant. Inom båda dessa industrier är
nämligen förädlingsvärdets andel av saluvärdet endast drygt 40 %.
För att ge ett grovt mått på arbetsintensiteten redovisas i tabell 2:2 även lönesummans andel av förädlingsvärdet. För trämöbelindu- strin är andelen 56 %, vilket kan jämföras med genomsnittsvärdet för industrin som helhet — 52 %. Möbelindustrin kan, med utgångs- punkt från det angivna måttet, betecknas som en relativt arbetsin- tensiv bransch. Eftersom arbetsintensiteten ligger över industrige—
nomsnittet, ligger kapitalintensiteten under detta genomsnitt.
2.5 Storleksstrukturen
Som nämndes tidigare är huvuddelen av arbetsställena små inom mö— belindustrin. År 1968 fanns inom trämöbelindustrin 19 arbetsställen med mer än 100 arbetare. Av dessa 19 låg 16 i gruppen 100—200 arbe- tare och 5 i gruppen 200—500 arbetare. Detta betyder således att det inte fanns något arbetsställe i storleksgrupperna över 500 ar— betare. Inom metallmöbelindustrin fanns 9 arbetsställen med mer än 100 arbetare år 1968, varav 6 i gruppen 100—200 och 5 i gruppen
200-500 arbetare.
Fördelas antalet arbetare på arbetsställen 1 olika storleksklasser
får man den fördelningsbild som framgår av tabell 2:5.
Inom trämöbelindustrin arbetade således endast 25 % av totala anta— let arbetare i arbetsställen med mer än 100 arbetare. För metallmö—
belindustrin var motsvarande andel väsentligt högre eller 55 %.
För hela industrin gäller att drygt 1/4 av arbetarna finns vid ar- betsställen med mindre än 50 arbetare, medan för trämöbelindustrin
motsvarande andel ligger på drygt 55 %.
Tabell 2:5. Procentuell andel av totala antalet arbetare inom ar— betsställen i olika storleksklasser 1968
-10 11—20 21_5o 51—100 100—
Trämöbelvaruindustrin 15,1 16,5 25,5 19,8 25,1 därav:
stoppade möbler 8,8 15,9 24,8 29,6 20,9 ostoppade möbler 14,6 17,4 26,0 17,5 24,7
annan trämöbelvaruindustri 15,7 9,8 25,5 6,0 45,0 Metallmöbelindustrin 6,0 8,5 15,6 16,9 55,2 Hela industrin 5,7 7,1 15,7 12,4 61,1 gälla: SOS Industri 1968
2.4 Kostnadsstrukturen
Mot den här skisserade bakgrunden visas i tabell 2:4 vissa produk—
tionskostnader som procent av saluvärdet för möbelindustrin och som jämförelse även för totala träbearbetande industrin samt industrin
som helhet.
Tabell 2:4. Produktionskostnader i procent av saluvärdet i möbelin- dustrin 1968 Kostnader Trämöbel— Metallmö— Trävaru— Industrin för industrin belindustrin industrin som helhet
Råvaror 59,1 Emballage 1 Bränsle El-energi Lejda transporter Löner därav: tjänstemän arbetare
Källa: SOS Industri
De för möbelindustrin karaktäristiska dragen, som redogjorts för tidigare, framkommer även i denna tabell; exempelvis de i förhållan— de till industrigenomsnittet lägre kostnadsandelarna för råvaror. Kostnadsandelen för löner är däremot påtagligt högre än industrige— nomsnittet. De låga kostnadsandelarna för bränsle och energi indi— kerar den låga kapitalintensiteten. Ett annat sätt att bedöma kapi— :alutrustningen är att utgå från drivkraft för omedelbar drift av naskiner och apparater uttryckt i effektiva hästkrafter. För trämö— belvaruindustrin anges 79 600 hästkrafter år 1968, vilket innebär fem hästkrafter per sysselsatt. För hela industrin är motsvarande :al 17 hästkrafter per sysselsatt. En av förklaringarna till den låga kapitalintensiteten är att exempelvis stoppmöbelproduktionen
kan ske utan energikrävande maskinell utrustning.
2.5 Export och import av möbler
Den internationella handeln med möbelvaror har under senare år fått en kraftigt ökad betydelse. År 1970 exporterade Sverige möbler för 226 miljoner kronor och importerade för 199 miljoner kronor. Det tör dock observeras att siffrorna inte är helt jämförbara, eftersom exportsiffrorna i handelsstatistiken redovisas i fob—priser, medan
importen anges i cif—priser.
Ianmark var 1970 mottagarland för nära 1/5 av den totala svenska möbele orten, medan Norge var näst största avnämare med 25 %. Ande—
len till USA var samma år knappt 10 %.
Av den totala möbelimporten kom 1970 från Danmark 18 % och från Fin—
land 17 %, medan England och Norge svarade för vardera 10 %. En be— tydande del av möbelimporten — nära 50 % — kommer från de östeuro—
peiska länderna. Av dessa är Polen, Östtyskland, Rumänien och
Tjeckoslovakien i nämnd ordning de viktigaste exportörerna till Sverige. Importen och exporten behandlas utförligare i kapitel 5
och 7.
2.6 Några utvecklingsdrgg
I föregående avsnitt har lämnats en redogörelse för möbelindustrins nuvarande omfattning och struktur. För att peka på vissa trender och karaktäristiska utvecklingsdrag skall här ges data för 50— och 60—talen. I avenitt 2.7 redogörs för de bedömningar av branschens utveckling, under i första hand perioden 1970-75, som presenterats i industribilagan till 1970 års långtidsutredning ("Svensk industri
under 70—talet med utblick mot BO-talet", SOU 1971:5).
Vid en analys av tidsserierna för exempelvis antalet arbetsställen och antalet sysselsatta bör observeras att industristatistiken år 1954 tillfördes drygt 2 000 tidigare inte redovisade arbetsställen med ca 25 000 sysselsatta, som man fick kännedom om vid 1951 års fö- retagsräkning. För möbelindustrins del blev "tillskottet" 71 arbets— ställen med 599 sysselsatta. År 1964 utökades industripopulationen med 2 000 arbetsställen med nära 25 000 sysselsatta. Dessa arbets- ställen upptäcktes vid avstämningen mellan industristatistikens re- gister och det nyupprättade centrala företagsregistret. Av de ny- tillkomna arbetsställena tillfördes 67 möbelindustrin. Dessa 67 ar- betsställen sysselsatte totalt 922 personer. Även år 1966 fick mö- belindustrin i industristatistiken ett "tillskott" av arbetsställen
utan att någon motsvarande nyetablering ägt rum.
Ett annat förhållande som försvårar direkta jämförelser är över-
gången till det nya klassificeringssystem som tillämpas fr.o.m. år
1968. Som nämnts tidigare ger de nya indelningsgrunderna dock möj-
rierna avser dock endast trämöbelindustrin.
2-6—1 Etregklirsanjr anialei aräeisat'allea 9.02 antalei sysselsatta Mellan 1950 och 1967 minskade antalet arbetsställen inom trämöbelin— dustrin från 874 till 654, medan antalet sysselsatta ökade från
15 480 till 16 560 (beträffande jämförbarhet, se avsnitt 2.6). Inne— börden av detta är bl.a. att den genomsnittliga arbetsställestorle- ken ökade från 18 till 26 sysselsatta. Fördelas de sysselsatta på arbetare och tjänstemän visar det sig att andelen tjänstemän av to— tala antalet sysselsatta ökade från 11 till 19 % mellan 1950 och
1967.
I figur ?:1, sidan 24 , har tidsserierna för antalet arbetsställen
och antalet sysselsatta räknats om i indexform med basåret 1959=100.
Som jämförelse ges även sysselsättningsindex för hela träindustrin
samt industrin som helhet. Som framgår följer möbelindustrins sys— selsättningsutveckling industrigenomsnittet tämligen väl med undan— tag av år 1964 då möbelindustrin, relativt sett, i större omfattning
påverkades av imperfektionen i industristatistiken.
2.6.2 gtlegklinggn_al prgdgktigngyglym_pgh_pgoduktivitgt Möbelindustrins produktionsvolymutveckling har i figur 2:2 relap terats till motsvarande data för industrin som helhet. Produktions— volymtalen är beräknade med ledning av saluvärden som omräknats i fasta priser — s.k. deflaterade saluvärden. Ett bättre mått på vo— lymutvecklingen vore naturligtvis fastprisberäknade förädlingsvär— den. Förutsättningen är emellertid då att man känner prisutveck- lingen för exempelvis de i produktionsprocessen förbrukade råvaror-
na.
Figur 2:1. Utvecklingen av antal arbetsställen och antal syssel— satta 1950-1969. Index 1959 = 100
I I I | I I I I l I
57 58 59 60 61 62 65 64 65 66 67
Antal arbetsställen 1 trämöbelindustrin " sysselsatta i trämöbelindustrin —-—- " " i träindustrin O......Oo. || || i hela industrin
Källor: SOS Industri 1950—69 SOU 1971:5
Figur 2:2. Produktionsvolymens utveckling inom möbelindu— strin och industrin som helhet 1950-1969 Index 1959 = 100
Möbelindustrin
[Hela industrin
80
60
1 | I I l l I L | I
1950 52 54 56 58 59 60 62 64 66 68 69 Är
Källa: SCB:s och kommerskollegii nettovärde för industri— produktionsindex
De två produktionsvolymkurvorna i figur 2:2 följer varandra tämli- gen väl. Höbelindustrin hade emellertid en påtagligt svagare utveck- ling under 50—talcts första år och en inte obetydligt starkare ut— veckling under senare delen av 60-ta1et. Som en komplettering till figuren ges i nedanstående tablå den genomsnittliga årliga produk—
tionsvolymökningen i procent för olika perioder.
1950-55 1955—60 1960—67 1968—69 Trämöbelindustrin 1,6 7,1 6,6 10,9 Industrin totalt 3,5 5,8 6.5 7.9 153131 805 Industri
För att få ett mått på produktivitetsutvecklingen för möbelindustrin
har indexserien för produktionsvolymen dividerats med indexserien
25
produktivitetstillväxten i procent.
1950-55 1955-60 1960-67 Trämöbelindustrin 2,4 7,1 4,5 Industrin totalt 2,6 4,6 6,1 Källa: SOS Industri
Sett över hela perioden har produktiviteten inom möbelindustrin vuxit något långsammare än genomsnittet för industrin som helhet. Skillnaden gentemot hela industrin var särskilt påtaglig under första hälften av 60—talet. Det kan nämnas att produktivitetstill— växten för hela industrin mellan 1960—65 var totalt ca 55 %, medan motsvarande ökningstal för möbelindustrin var ungefär 20 %. Under nämnda period ökade visserligen möbelindustrins produktionsvolym snabbare än industrigenomsnittets, men samtidigt skedde en syssel— sättningsökning i branschen, som relativt sett var påtagligt snab— bare än genomsnittet för industrin som helhet. Som skall framgå ne— dan låg investeringarna i byggnader och anläggningar samt maskiner och apparater på en låg nivå under samma period, vilket tyder på att man i möbelindustrin ersatt kapital med arbetskraft. Under 60—talets senare år nådde dock investeringarna en högre nivå. Pro- duktiviteten ökade då snabbare än genomsnittet för industrin som
helhet.
Vid en analys av produktivitetssiffrorna är det viktigt att inte en— bart se på utvecklingen utan även på nivån. Det har tidigare konsta—
terats, att förädlingsvärdet per sysselsatt i möbelindustrin ligger
betydligt under industrigenomsnittet. År 1968 var dessa tal 56 500
kronor jämfört med 45 000 kronor.
2.6.5 änveåtgringsutxegkling Som nämndes i föregående avsnitt var investeringsnivån låg under 60-ta1ets första år. I tabell 2:5 redovisas investeringsutveckling-
en åren 1962-69 1 miljoner kronor, fasta priser.
Tabell 2:5. Verkställda nyinvesteringar i möbelindustrin 1962-1969 Milj kr, 1959 års priser
1962 1965 1964_ 1965 1966 1967 1968 1969
Byggnader och an— läggningar 4 5 11 13 25 17 52
Bilar 5 4 2 2 5 4 4
Maskiner och apparater 12 17 21
Summa 27 45 57 Källa: SOS Industri
Tabellens värden ges som synes i fasta priser, vilket innebär att det är investeringsvolymutvecklingen som åskådliggörs. Ett intres— sant utveoklingsdrag är att investeringarna i byggnader och anlägg— ningar under senare delen av 60—talet tenderar att ligga på en hög— re nivå och öka snabbare än investeringarna i maskiner och apparaten Detta förhållande är motsatt det som gäller för industrin som helhet Preliminära investeringsuppgifter för 1970 och 1971 tyder emellertid på en kraftig nedgång av byggnadsinvesteringarna i förhållande till nivån 1969. Maskininvesteringarna har en något lägre nivå 1970 och
1971 än 1969.
2.7 Möbelindustrin i 1970 års långtidsutredning Utredningen om den industriella utvecklingen under 70—talet, som ut-
fördes för 1970 års långtidsutrednings räkning av Industrins Utred-
ningsinstitut (IUI), grundar sina bedömningar på bl.a. en enkätun-
dersökning till ett stort antal industriföretag och på en analys av de allmänna förutsättningarna för en industriell expansion i vårt
land.
Den av industrin själv planerade utvecklingen, såsom den framkom i enkätundersökningen, överensstämmer således inte nödvändigtvis med
utredningens bedömningar.
I tabell 2:6 har sammanställts den planerade utvecklingen 1970—75
för möbelindustrin och industrin som helhet enligt enkäten.
Tabell 2:6. Den planerade utvecklingen 1970—1975, enligt enkäten 1970—1975; % per år Möbelindustrin Industrin totalt Produktionsvolym 8,1 6,1 Sysselsättning 5,9 2,2 Export 14,5 7,8
Källa: Svensk industri under 70—ta1et med utblick mot 80—talet, Nabseth, Gustafsson, Löfgren m.fl.,IUl, Stockholm, 1971.
Vid enkättillfället var således möbelindustrin optimistisk rörande
utvecklingsmöjligheterna under 70-talets första hälft.
Relateras produktionsvolymökningen till sysselsättningsökningen framkommer en planerad produktivitetsökning på i genomsnitt ca 4 % per år, vilket överensstämmer med industrigenomsnittet. Den höga siffran för exportutvecklingen skall ses mot bakgrund av exportens
nuvarande ringa betydelse.
Investeringsplanerna för perioden 1971—75 innebär en nivå som med
50 % understiger den år 1967 realiserade investeringsvolymen.
I den bedömning som IUI gör av möbelindustrins expansionsmöjlighe- ter framhålls att branschen torde ha gynnsammare förutsättningar än den övriga träbearbetande industrin, bl.a. beroende på att möbelef—
terfrågan endast delvis synes vara beroende av nyproduktionen av
bostäder. Ersättningsefterfrågan och efterfrågan för exempelvis kon- tor väger tungt. En så kraftig årlig ökning som 8,1 % betraktas dock
som osannolik. Som en trolig utvecklingstakt anges 6 % per år.
En bedömning av sysselsättningsutvecklingen görs i utredningen en- dast för den träbearbetande industrin som helhet. Under perioden
1970—75 beräknas sysselsättningen här minska med nära 2 % per år.
Ett sätt att skatta sysselsättningsutvecklingen för möbelindustrin är att utgå från antaganden om produktivitetsutvecklingen.Om man nämligen antar att denna kommer att utvecklas i samma takt som den bedömda för industrin som helhet, dvs. 6 % per år för perioden 1970-75, betyder detta en oförändrad sysselsättning om den planera— de produktionsvolymökningen realiseras. Skulle däremot produktivi— tetsutvecklingen bli snabbare — 7 a 8 % per år - innebär detta att sysselsättningen skulle minska med 1 ä 2 % per år. Om således pro— duktivitetsutvecklingen inom branschen sker snabbare än produktions—
utvecklingen minskar sysselsättningen.
Långtidsutredningens bedömning av produktions— och sysselsättnings—
utvecklingen för industrin som helhet fram till 1975 innebär en pro—
duktionsökning på 5 % per år och en sysselsättningsminskning på 1 %
per år, mätt i antal sysselsatta, och på 2 % per år, mätt i timmar.
2.8 Möbelindustrin i vissa länder
För att ge en uppfattning om möbelproduktionens omfattning i vissa länder redovisas i tabell 2:7 saluvärdet och exportvärdet 1969 samt förändringen 1960—69. Det bör observeras att produktionssiffrorna
avser företag med mer än 10 arbetare.
Tabell 2:7. Möbelproduktionens och möbelexportens värde i vissa länder 1969 __J_ Förändring Export 1960-1969 1969
% milj kr
- 280 — 95
91,0 285 170,0 170 - 260 45,4 290 — 60 340,7 650 191,5 240 195,6 310 _ 15 _ 50 _ 80
USA (1) Japan (5) Västtyskland (1) Frankrike Italien (1) Storbritannien Kanada (1) Belgien/Luxemburg (2) Holland
Danmark
Österrike (2)
Schweiz 21; Finland 1
OOOO—kANkN—PNXO uu—u—u-u.-—QU Nw-PNICCIXNNNONON-ÖOO
|?
ON U'! ..;
2 företag > 5 anställda (5 avser 1967
Källa: The Furniture Industry in Western Europe, A Statistical digest: June 1970
21% avser 1968
När det gäller de sysselsattas fördelning på små och stora enheter är överensstämmelsen med svenska förhållanden påtaglig. Av de ca 5 400 produktionsenheterna i USA har 65 % mindre än 20 anställda och 80 % mindre än 80 anställda. Av Frankrikes 1 950 möbelföretag
med mer än 10 sysselsatta låg BO % i gruppen 11-50 sysselsatta. Sam—
ma relation uppvisar Nederländerna samt Belgien/Luxemburg. Hälften
av Italiens 1 400 arbetsställen finns i storleksgruppen 11—25 sys—
selsatta.
Kolumnen i tabell 2:7, som visar förändringen 1960/69, inkluderar en prisfaktor, varför inget kan utläsas om den volymmässiga utveck— lingen. I nedanstående tablå har sammanställts produktionsvolym- siffrorna enligt uppgifter i "Growth of World Industry", Vol. 1,
1955—66, U.N.
Produktionsvolymtillväxten i möbelindustrin har därvid relaterats till den genomsnittliga tillväxttakten för industrin som helhet i respektive land 1960—66, som fått indexvärdet 100.
USA 102
England 99 Belgien 128 Sverige 100 Danmark 1 14 Norge 107
Finland 101
Av de här uppräknade länderna hade således möbelindustrin i Belgien, Danmark och Norge en tillväxttakt under perioden, som klart över— skred industrins genomsnittliga tillväxt i respektive land, medan
exempelvis branschen i Sverige tillväxt i samma takt som genomsnit—
tet för industrin som helhet.
HH lläbaliniuatairi ;. riåara äsiearepaieka Länder
Sovjetunionen
Som framgår av nedanstående tablå var möbelproduktionen i Sovjet av ringa omfattning år 1950. Under 50— och 60—talen skedde dock en
kraftig volymmässig expansion.
Inhemsk möbelproduktion 122Q 1262 1262 Bord (milj st) 2,2 6,5 11,8 Stolar (milj st) 12,0 29,0 58,0 Skåp (tusen st) 854 4 229 5 278 Soffor (tusen st) 446 2 685 1 116
Möbelexporten har hela tiden legat på en mycket låg nivå, medan där— emot importen varit relativt betydande. År 1969 uppgick möbelimpor- tens värde till ca 170 miljoner rubel. De viktigaste leverantörlän— derna var Östtyskland (47 miljoner rubel), Rumänien (46 miljoner
rubel), Polen (22 miljoner rubel) och Bulgarien (21 miljoner rubel).
Det kan även nämnas att Finlands export av möbler till Sovjet samma
I den långsiktsplan som presenterats för perioden 1971—75 anges att möbelindustrins kapacitet skall ökas, huvudsakligen genom rekon— struktion av existerande företag och utnyttjande av de modernaste teknologiska processerna. Under planperioden beräknas möbelproduk-
tionen stiga med 60 %.
m Den polska möbelindustrin, som huvudsakligen är lokaliserad till de centrala och västra delarna av landet, består av 544 statliga och kooperativa fabriker, varav 25 med mer än 1 000 anställda. Under
1970 färdigställdes fyra nya fabriker.
Möbelexporten, som år 1969 var 56 miljoner dollar, har ökat mycket kraftigt under 60—talet. Stora leveranser går t.ex. till Sverige,
Västtyskland och Holland.
Osttyskland
Den östtyska möbelindustrin har under 1960—talet kännetecknats av en snabb tillväxt av både produktion och export. Under senare år har
ungefär 1/4 av produktionen exporterats. Vad gäller exportcns län—
derinriktning är Sovjetunionen huvudavnämare och tar ungefär 60 % av
exporten. Västeuropas betydelse som marknad har ökat. Sedan 1969 uppträder Östtyskland på mässor och utställningar med det s.k. In— tecta—programmet, som består av möbler och diverse rumsinredningsde—
taljer.
Rumänien
För närvarande finns i Rumänien ca 50 större möbelfabriker, 290 me-
femtio största företagen svarar för drygt hälften av totalproduktio—
nen. Exportökningen har varit mycket kraftig under framför allt and— ra hälften av 60—talet. För perioden 1970—75 beräknas möbelproduk—
tionen öka med 50 %. Enligt planerna skall nio nya möbelfabriker
uppföras.
KAPITEL 3 TILLFÖRSEL OCH MARKNADSUTVECKLING
IM?ORTKONKURRENS
Framställningen i detta kapitel har till syfte att visa möbelpro— duktionens fördelning på olika varuslag och marknader. Som exempel på frågeställningar som skall behandlas kan nämnas: Hur har till- förseln av möbler till den svenska marknaden förändrats? Hur stor är marknadsandelen för svenska producenter inom olika varuslag? Hur
skiljer sig expertens sammansättning från importens?
Den disposition som följs innebär kortfattat att den totala tillför— seln av möbler till den svenska marknaden behandlas först. Med total tillförsel avses då svensk produktion + import - export. I den fort— satta analysen uppdelas sedan denltotala tillförseln dels i produk—
tion minus export, dvs. de svenska producenternas bidrag, dels i im- port. Med hjälp av dessa data kan sedan inhemska marknadsandelar an— ges. Efter detta redogörs kortfattat för expertens sammansättning.
En mer ingående analys av exportproblematiken görs i kapitel 7.
Indelningen i varuslag följer den s.k. tulltaxan (Brysselnomenklatu—
rens systematik), såsom den är redovisad i industristatistiken och utrikeshandelsstatistiken. När det gäller jämförbarheten mellan in— dustristatistikens saluvärde och handelsstatistikens exportvärde bör
innefattar produktion från arbetsställen med mindre än fem syssel- satta. Ett annat förhållande som påverkar jämförbarheten är att exportsiffrorna i handelsstatistiken redovisas i feb-priser, dvs. försäljningspriser med tillägg för frakt-, försäkrings— och andra distributionskostnader, som tillkommer under varornas väg från fabriksport till svensk gränsstation eller hamn, medan industri— statistikens saluvärde i princip anges fritt fabrik. Jämförbarhe— ten kompliceras också av att vissa möbelfabrikanter utvidgar si—
na leveransåtaganden och säljer fritt kund i utlandet.
5.1 Tillförseln av möbler till den svenska marknaden
Eftersom tillförseln definierats som svensk produktion + import — export kan den sägas utgöra ett grovt mått på möbelkonsumtio- nen i vårt land, exklusive marginaler och omsättningsskatt. I tabell 5:1 visas tillförselns fördelning på varugrupper i abso— luta och relativa tal åren 1960 och 1969. Tulltaxenummer och be—
nämning i klartext har angetts. Det måste framhållas att varu—
gruppsindelningen i fråga om möbler är förhållandevis grov i del;*
svenska statistiken. För att få en bättre uppfattning om vad som inkluderas under de olika tulltaxenumren hade det varit önskvärt
med en ytterligare uppdelning.
Av den totala tillförseln på 1,4 miljarder kronor år 1969 utgjor- de något mer än 25 % Sittmöbler försedda med överklädnad eller stoppning. Den avgjort största andelen, drygt 40 % av totaltill- förseln,avsåg sådana möbler som klassificerats till gruppen 94.05— —100, "andra möbler av trä samt delar därtill". Till gruppen "re—
sårbottnar, madrasser m.m." hänfördes ungefär 10 %.I förhållande
lats i takt med den totala tillförseln, vilket i löpande priser in— nebär en ökning på 410 miljoner kronor, medan gruppen "stoppade sitt— möbler" ökat sin relativa andel med 4 procentenheter eller 257 mil- joner kronor. En kraftig andelsminskning kan noteras för gruppen "re— sårbottnar, madrasser m.m.". Som skall visas senare har dock export—
värdet för denna senare grupp ökat snabbt.
Varugrupper med liten relativ vikt men med en expansiv utveckling är 94.01—910+990, "Sittmöbler av annat material" och 94.05—900, "andra
möbler av annat material".
Tabell 5:1. Tillförsel av möbler till den svenska marknaden (produk- tion + import - export) 1960 och 1969. Löpande priser. Tull— 1960 1969 »taxe- nr tkr % tkr %& .01 Sittmöbler, samt delar därtill: 11oa) försedda med överklädnad eller stoppning 116 575
191b) stolar 29 6 52 1990) andra t.ex. bänkar 11 2 37
av metall 20 50
av annat material 29
För medicinskt eller kirur- giskt bruk 25
Andra möbler: skåp, bord, vitriner,bokhyl- lor, byråar o.d., sängar
av trä 482 42 625 194 45 av metall 27 709 5 87 059 6 av annat material 16 0 6 789 0
Resårbottnar för sängar m.m. 85 298 17 154 848 11
Totglt 515 949 100 1 441 085 100 Källa: SOS:Industri och Utrikeshandel 1960 och 1969
På stommar av egen tillverkning. På inköpta stommar.
Kompletta. Träfärdiga för stoppning eller överklädning vid annan anläggning. Delar.
Kompletta. Träfärdiga för stoppning eller överklädning vid annan anläggning. Delar.
Hur den del av den svenska möbelindustrins produktion som avsattes på hemmamarknaden var fördelad på varugrupper framgår av tabell 5:2, medan importens varufördelning ges i tabell 5:5. Importen behandlas
utförligare i avsnitt 5.6.
Tabell 5:2. Svensk möbelindustris avsättning på hemmamarknaden (pro— duktion — export) 1960 och 1969. Tuil' 1960 1969 uaJiQ— nr tkr tkr 94.01 Sittmöbler, samt delar därtill: 110 förs. m. överklädn. el. stoppn. 111 537 191 stolar 26 40 199 andra t.ex. bänkar 11 56
71 + . _ 598 ). av metall 15 26
910+ 990 ,
av annat material 17
34.02 Tör med. eller kir. bruk ” 19
94.0 Andra möbler: skåp, bord, vitri— ,__v ner, bokhyllor, byråar, sängar 0 SV trä 208 380 43 553 910 200 av metall 25 ?85 ) 5 59 735 900 av annat material 174& 0 4 481
21514 chårbottnur för sängar m.m. 798 17 147 824 12
Totalt 9 560 100 1 254 202 100 11532; 505: Industri 1960 och 1969 samt *: Utrikeshandel 1960 0.1969. &) Lppfjfi om produktion saknas.
?aboll 525. Höbclimnortons fördolninm på varugrupper 1960 och 1969. m"11" 1960 1969 taxe— nr tkr ';';"; kr %7 94.01 Sittmöbler, samt delar därtill:
110 förs. m. överklädn. cl. stoppn. 4 35 191 stolar 2 12 199 andra t.ex. bänkar 210+ .v ._'Ll _ 290) 'i meta 1 25
av annat material 11
För med. eller kir. bruk 4 Andra möbler: skåp, bord, vitri- ner, bokhyllor, byråar, sängar av trä av metall 900 av annat material
94.04 Resårbottnar för sängar m.m.
Totalt 27 Källa: SOS: Utrikeshandel 1960 och 1969.
Relateras data i tabell 5:2, dvs. tillförsel till den svenska mark— naden från den inhemska möbelindustrin, med data i tabell 5:1, som avser den totala tillförseln, fås ett grovt mått på den svenska möbelindustrins hemmamarknadsandelar för olika varugrupper. Tabell 5:4 visar hur de svenska möbelprodnecnternas andel av totala till—
förseln förändrats mellan 1960 och 1969.
Tabell 5:4. Den svenska möbelindustrins marknadsandelar på hemma- marknaden 1960 och 1969. Tull- " taxe- nr 1900 1969
94. Sittmöbler, samt delar därtill:
Procentuoll fördelning
försedda med överklödnad eller stoppning stolar andra t.ex. bänkar
av metall
av annat material
För medicinskt eller kirurgiskt bruk
Andra möbler: skåp, bord, vitrinor, bokhyllor, byråar o.d., sånger
av trä av metall av annat material
Resårbottnar för sängar m.m.
Totalt
Totalt sett har således de svenska producenternas andel på hemma— marknaden minskat med 8 procentenheter - från 95 till 87 — mellan 1960 och 1969. Importen, som den är definierad här, har nämligen
ökat med 24 % per år, medan den del av den svenska produktionen, som
avsatts på hemmamarknaden ökat med 11 % per år. Den mest markanta
andelsminskningen - 26 procentenheter _ har skett för gruppen "sitt-
möbler och delar därtill av metall". År 1969 uppgick för denna grupp
"ostoppade stolar" har marknadsandelen minskat påtagligt — nämligen
från 90 till 77 %. En andelsminskning som ligger över genomsnittet
för samtliga varugrupper framkommer även för "andra möbler", dvs. skåp, bord, byråar, bokhyllor m.m. Den enda av de i tabellen redo— visade varugrupperna som visar en ökad svensk hemmamarknadsandel är
gruppen "andra Sittmöbler av trä" exempelvis bänkar o.d.
.2 Expertens sammansättning För att få jämförelse med data i föregående avsnitt visas i tabell
3:5 expertens fördelning på varugrupper åren 1960 och 1969.
Tabell 3:5. Möbelexportens fördelning på varugrupper 1960 och 1963. 1960 1969
tkr ” tkr
Sittmöbler, samt delar därtill:
försedda med överklädnad eller stoppning
stolar
andra t.ex. bänkar
av metall
av annat material För medicinskt eller kirurgiskt bruk
Andra möbler: skåp, bord, vitriner, bokhyllor, byråar o.d., sängar
av trä 17 av metall av annat material
Resårbottnar för sängar m.m.
Totalt 58 Källa: SOS: Utrikeshandel 1960 och 1969.
Värdet av den svenska möbelexporten var 1969 drygt 210 miljoner kro— nor mot knappt 40 miljoner 1960. De dominerande exportprodukterna är
skåp, bord, bokhyllor, byråar o.d., hänförliga till gruppen "andra möbler av trä" (94.03—100), med knappt 80 miljoner kronor eller
36 % av total export. Gruppens relativa betydelse har dock minskat
i jämförelse med läget 1960. Sittmöbler med överklädnad eller stopp- ning, dvs. soffor o.d. svarar för ca 20 % av exporten eller knappt
45 miljoner kronor.
5. 2-1 äxzoaangeiaz
De svenska exportandelarna varugruppvis lås genom att relatera ex— portvärdena tiD.produktionsvärdcna. Hur exportandelarna förändrats
mellan 1950 och 1969 framgår av tabell 3:6.
Tabell Bzä. Den svenska produktionens exportandelar 1960 och 1969 i procent Tull— taxe- nr 1960 1969
521511 Sittmöbler, samt delar därtill:
Proeentuell fördelning
110 försedda med överklädnad eller stoppninq
191 stolar
199 andra t.ex. bänkar
210+ . 290] av metall
3385) av annat material
94.02 För medicinskt eller kirur— giskt bruk
Andra möbler: skåp, bord, vitriner, bokhyllor, byråar o.d., sängar
av trä
av metall
av annat material
Resårbottnar för sängar m.m. Totalt
Totalt sett, dvs. för hela produktionen, har andelen ökat mellan
1960 och 1969 från 7 till 15 %. Mellan dessa år ökade nämligen 40
produktionen från 527 till 1 468 miljoner kronor och exporten från 58 till 213 miljoner kronor. Ser man på utvecklingen för de olika varugrupperna kan man konstatera stora skillnader för de två åren. Speciellt markant är ökningen av exportandelen för gruppen (94.01 210+290), "Sittmöbler av metall". I absoluta tal har exporten för denna grupp ökat från 1 miljon till 55 miljoner kronor, medan pro— duktionen ökat från 17 till 59 miljoner kronor. Även gruppen "andra möbler av metall" (94.03-200) har fått sin exportandcl kraftigt ökad. Den enda grupp som redovisar minskad exportandel är "andra sitt— möbler" (94.01—199), såsom exempelvis bänkar, pallar osv. För en ut—
förligare exportanalys hänvisas till kapitel 7.
3.3 Fördelningen på varugrnpper — en sammanfattning I tabell B:? ViSas sammanfattningsvis möbelproduktioncns, expertens
och importens procentuella fördelning år 1969.
Tabell 5:7. Nöbelproduktionens, exportens och importens procentuella fördelning år 1969 Tull— Proccnbnell fördelning taxe— nr Produktion Export Import
94.01 Sittmöbler, samt delar därtill:
110 försedda med överklädnad eller stoppning
191 stolar
199 andra t.ex. bänkar
210+ _ 2903- av metall
35198+> av annat material
94.02 För medicinskt eller kirur- giskt bruk
94.05 Andra möbler: skåp, bord, vitriner, bokhyllor, byråar o.d., sängar av trä
av metall av annat material
Resårbottnar för sängar m.m.
Som framgår är exportens och importens fördelningsbild likartad med det undantaget att grupp 94.01—191 har en relativt sett större be— tydelse i importen. Jämförs produktionens varugruppfördelning med motsvarande för export och import är atvikelsen relativt stor för gruppen 94.01—210+290, 94.01—910+99O samt 94.04, dvs. "Sittmöbler av metall" och "av annat material" respektive "resårbottnar m.m.". Det skall emellertid observeras att de två förstnämnda grupperna är 1959 endast svarade för 6 % av hela produktionsvärdet och grupp
94.04 för 11 511.
Generellt kan sägas att förbrukarstrukturen för möbler, inter—
rationcllt sett, är tämligen likartad, åtminstone på den aggrega—
Ljonsnivd som redovisats i exempelvis tabell 5:7. De varor man pro—
ducerar & st av väger även ":i ; den internationella handeln.
3.4 Den framtida möbelkonsumtioncn
Under avsnitt 9.7 redovisades 1970 Pro långtidsutrednings bedömning av möbelindustrins produktionsutveckling fram till 1975. Som trolig ntvecklingstakt angavs därvid 6 5 per år i volym.
I detta kapitel kan det vara motiverat att redovisa de prognoser som gjorts beträffande den privata möbelkonsumtionens volymutveckling fram till 1975 ("Den privata konsumtionen 1951—1975", Dahlman, Klevmarken, IUI 1971). Prognosen skall sedan användas som en kompo- nent i en s.k. försörjningsbalans för möbler avseende år 1975. För—
utom antaganden om den privata konsumtionen görs vidare bl.a. anta—
ganden för importens utveckling för att möjliggöra en skattning av
exportutrymmet. Avsikten är således att försöka få ett mått på
expertens volymutveckling under vissa givna konsistensprövade förut-
sättningar.
3.4.1 Etvegklinggn_av den privata_möbelkgngumtipnen fram tillår 1312 Den prognosmetodik som används i den ovan nämnda konsumtionsstudien bygger på teorier över bl.a. hur de privata konsumenterna fördelar sin konsumtion på olika varor och tjänster. Ett annat element i prognosen utgörs av statistiska serier över konsumtion, priser och folkmängd. Vidare görs antaganden om utveckling av exempelvis in— konster, den totala konsumtionen och de relativa priserna. Leträffande inhomntutvecklingen görs två alternativa antaganden. Haximialternativet innebär att den reala privata konsumtionen per capita ökar med i genomsnitt 3 % per år fram till 1975. Motsvarande siffra för minimialternativet är 2 %. Med en befolkningstillväxt på
är 0,6 % per år innebär detta att den totala konsumtionsvolymen
.. _, .! . antas Oka med 3,9 3 respektive 2, w.
3eträffande den historiska utvecklingen kan nämnas att den huvudgrupp
i vilka möbler ingår, dvs. hushållsutrustning, upptog 4,9 % av den
totala privata konsumtionen år 1950. thsvarande tal 1968 var 6,2 %.
Ser man på volymförändringen 1950-SG ökade konsumtionen av hushålls- ttrvstnin; med 8,5 % per år mot 4 5 för den totala privata konsum- tionen. Prognosen för perioden 1966—75 innebär en volymökning för gruppen hushållsutrustning på 5,1 % per år enligt maximialternativet. De delgrupper inom huvudgruppen hushållsutrustning som beräknas få en svagare utveckling är kyl- och frysenheter, tvättmaskiner, disk- maskiner, vilket beror på att denna utrustning i allt högre grad installeras av byggmästare och husvärdar och således inte belastar
de enskilda konsumenterna direkt utan via bostadskontot. Möbler till— hör därför de delgrupper som främst bidragit till ökningen av huvud—
gruppen hushållsutrustning. Som förklaring framhålls i utredningen
bl.a. att konsumenterna blir mer benägna att variera hemmamiljön.
Möbler får således en kortare livslängd framdeles. En annan faktor som kan hålla möbelkonsumtionen uppe är att fritidshusbebyggelsen ökar. Den volymmässiga konsumtionsökningen av möbler fram till 1975 ligger således över genomsnittet för huvudgruppen hushållsutrustnimg ( och beräknas till ca 6 & per år.
3.5 Försörjningsbulans för möbler 1968 och 1975
För att kunna utnyttja informationen om bl.a. utveckling av den privata möbelkonsumtionen behövs uppgifter om hur den totala möbel—
tillförseln fördelar sig å olika användningsområden.
I den försörjningsbalans (varubalnns) för möbler m... som 30% upp-
rättat för 1968 görs en uppdelning på en tillförselsida ock en an—
n
vändningssida såsom framgår av tabell 20.
Tabell 3:8. Försörjningsbalans för möbler 1963 och 1_75 1968 1975
mkr % mkr
Tillförsel Produktion enligt SOS Ind striä) 1 242 89 Import enligt SOS Handel3E 148 11
Summa tillförsel 390 100 Användning
Insats industri av halvfabrikat
Investering i privata företag och myndigheter 414
Privata hushållskonsum- tionen ' 732 101 Export enligt sos Handelä) 143 257 12 Summa användning 1 590 100 2 156 100
Anm: Brysselnomenklaturen 94.01, 94.02, 94.03 och 94.04, 201-202, 911—916, 919
!) Källhänvisningen avser år 1968.
Transportkostnader och handelsmarginaler på investeringsdel, konsum- tionsdel och exportdel har exkluderats i tabellen. Samma sak gäller för omsättningesratt på investeringsdel och konsumtionsdel. Motivet till detta är att dessa marginaler inte skall få påverka volymberäk— ningarna. Det är således inte i första hand nivån som sådan som är intressant utan snarare den relativa fördelningen. Avsikten är näm—
lig n att försöka upprätta en försörjningsbalans för 1975 där expor—
_:
Len faller ut som en restpost. Antaäanden måste då göras för samt-
liga variablers volymutveckling med undantag för expertens. Strävan
n
ga på "etablerade" prognoser och
har därvid ' _i' -"' Å första hand _etsbcdömningar mot bakgrund av bl.a. historiska
”inr observerade ntveeklingstendenser.
”3u53n(9h görs beträffande utvecklingen fram till 1975:
Produktionen: LUzs bedömning för perioden 1970—75, dvs. 6 % per år.
Eftersom denna tillväxtSJts ko las & 1965 års nivå ,
bebvder detta i realiteten att ökningstalet för 1
1970—75 kommer att liWNa nätet läsre än de aneivna L &; o
buiJ
,
o procenten per år.
Importen: Den årliga volvmökningen sätts till 10 %, vilket
'_'
ligger i linje med den faktiska vtvecklingen under senare delen av 60—talet. Speciellt öststatsimporten har expanderat kraftigt. Denna har hittills gällt främst planmöbler men kan utvecklas till att även
gälla stoppade möbler.
Insatsvaror Tenderar att följa samma utvecklingstakt som produk- i möbel—
. . tionsvolrmen dvs. 6 ” er år. industrin: " J ' U ” p
Investeringar Antas hålla sin andel av totala användningen, vilken i privata före— tag och myndig— heter (leve— av den ökade kontoriseringen och decentraliseringen ransmöbler):
1968 var 50 %. Efterfrågan beräknas hållas uppe bl.a.
av bl.a. statlig verksamhet.
Privata 6 % per är. Se avsnitt 3.4.1. hushålls— konsumtionen:
Exporten: Framkommer som restpost.
Resultatet av beräkningarna, med ovan givna förutsättningar, finns redovisade i högra delen av tabellen B:s. Det utrymme som finns
för en exportvolymökning blir, mot bakgrunden av de givna antagan— dena 8,8 % per år. På användningssidan innebär detta att de privata hushållens konsumtionsandel minskar från 55 % 1968 till 51 75 1975. För exporten blir motsvarande tal 10 respektive 12 %. Der svenska möbelindustrins andel av tillförseln till hemmamarknaden blir enligt kalkylresultatet 85 %, medan exportens andel av produktionen uppgår till 14 %. I jämförelse med de faktiskt uppnådda andelarna år 1909 är kalkylvärdena för 1975 obetydligt lägre. 1969 års värden var näm—
ligen 87 respektive 15 %.
Om man med utgångspunkt från uppskattningen av expertens volyr.äs— siga tillväxt vill beräkna nivån för år 1975 bör man utgå från den senast kända faktiska exportnivån och på denna applicera det årliga
tillväxttalet 9 %. En sådan kalkyl ger ett exportvärdc på 545 mil—
joner kronor år 1975.
Det är viktigt att kalkylen inte uppfattas som en prognos i ordets rätta bemärkelse, utan snarare som ett räkneexemnel. Man kan kanske säga att man kommer fram till ett tänkbart utfall om inget speciellt inträffar som radikalt ändrar bilden. Exempel på det senare kan vara handelspolitiskt betingade åtgärder såsom förändring av tullar eller växelkurser. Inbyggt i kalkylen är även antaganden om att inga stör—
re strukturella förändringar sker i branschen,t.ex. i fråga om
I den fortsatta framställningen kommer den här presenterade kalky—
len närmast att utgöra en "noll"—hypotes för exportmarknadsanalysen
i kapitel 7.
5.6 Importkonkurrensen
Under 60-talet har importkonkurrensen ökat påtagligt framför allt genom öststatsimportens växande betydelse. I detta avsnitt skall lämnas en redogörelse för importens utveckling och ättning. För att få jämförbarhet med de data över exporten äunats i kapitel 7 och appendix ? definieras importen här av tflltaxntwmmer 94.01 och 94.05 och avviker i och med detta från
redovihnin en under avsnitt 5.1.1.
3.5.1 inzortgng vördemäsgiia_u£vecklin£ ”abeil 5z9 visar importens ursprungsländer samt utveckling 1962—70.
Värdevpprifterna avser löpande priser.
Tabell 5:9. Sveriges möbelimport 1962-70 i 1 000 kronor, löpande priser Import från 1962 1964 1966 1968 1970
Totalt 55 445 64 655 96 955 134 264 198 718 Danmark 15 228 20 814 22 944 27 615 55 724 England 1 528 5 695 052 11 354 21 568 Finland 601 2 959 448 14 558 55 159 Frankrike 718 1 100 300 1 566 1 890 Holland 707 645 049 2 257 5 515 Italien 063 230 872 4 754 5 628 Norge 455 884 667 19 161 18 961 Polen 260 489 022 14 201 15 009 Rumänien - - 755 507 8 842 Tjeckoslovakien 58 187 864 799 8 520 Ungern 124 676 814 298 6 685 USA 801 259 197 441 1 606 Yästtyskland 845 294 126 905 12 790 Östtyskland 50 598 772 .598 12 761
4.4 mxw.>-Axnxnvuä—A—qox
Källa: SMI
Mellan åren 1962 och 1970 har importen i värde ökat med 165 miljo— ner kronor, nämligen från 55 till 198 miljoner kronor. De årliga ökningarna har rört sig mellan 8 och 42 miljoner kronor. Ökningen på 42 miljoner kronor skedde mellan 1968 och 1969. Mellan dessa år redovisades även periodens kraftigaste exportökning — 52 miljoner kronor. Den genomsnittliga årliga tillväxttakten för importen var
30 % mellan 1962-66 och 19,6 % mellan 1966-70.
5.6.2 Mögelimpgrteaa_länderfärdelning De viktigaste möbelexportörerna till Sverige var 1970 i nämnd ord— ning Danmark (35,7 milj kr ), Finland (53,2 milj kr ), England
(21,0 milj kr ), Norge (19,0 milj kr ), Polen (15,0 milj kr ), Väst—
tyskland (12,8 milj kr ), Östtyskland (12,8 milj kr ), Rumänien
(8,8 milj kr ), Tjeckoslovakien (8,5 milj kr ) och Ungern (6,7 milj kr ). Hur dessa länders andelar av den totala svenska möbel-
importen utvecklats Visas i tabell 5:10.
Tabell 5:10. De tio största möbelexportörernas andel av den totala svenska möbebimporten 1962, 1965 och 1970
Procentuell andel
19621965. Danmark 59,6 2896 Finland 1,8 6,5 England 4,6 4,6 Norge 16,5 17,2 Polen 9,7 15,1 Västtyskland 8,5 8,2 Östtyskland 0,1 1,5
Rumänien - 1,0
Tjeckoslovakien 0,1 5,2 Ungern 0,4 410
Källa: SMI
De nordiska länderna har således fått sin andel minskad med 14 pro— centenheter mellan 1962 och 1970. Finland är det enda nordiska land som ökat sin andel av den totala svenska möbelimporten. Öststaterna (dvs. Polen, Östtyskland, Rumänien, Tjeckoslovakien, Ungern och Jugoslavien) har under perioden ökat sin andel med 20 procentenheter - från 10 % år 1962 till 30 % år 1970. östtyskland har den snabbaste andelsökningen medan däremot importen från Polen fått minskad rela- tiv betydelse. Jämfört med 1965 är andelsminskningen ungefär 6 pro-
centenheter för detta land.
5 - 6-5 lmeoztani åösdslaiaéwå zarusryses Vid en analys av importens fördelning på varugrupper kan det vara relevant att även göra uppdelningen på ländergrupper. Tabell 5:11
ger den procentuella fördelningsbilden för år 1970.
Tabell 5:11. Importen procentuellt fördelad på varugrupper och länderområden 1970 Tull— Öststa— Övriga taxenr terna Norden länder Totalt
24.01 Sittmöblersamt delar därtill:
110 försedda med överklädnad eller stoppning
191 stolar 199 andra t.ex. bänkar
2100 290 I
av metall
3385) av annat material
94.05 Andra möbler:
skåp, bord, vitriner, bokhyl- lor, byråar o.d., sängar
av trä av metall
av annat material
SMI
Importen från de nordiska länderna dominerar således för grupperna 94.01—110, 94.01—199, 94.01—910+990, medan öststatsimportanvar störst för grupperna 94.01-191 och 94.05—100. I klartext innebär detta att de nordiska länderna är ledande när det gäller stoppmöbler, medan öststaterna är speciellt konkurrenskraftiga i fråga om trästolar och planmöbler av trä såsom exempelvis bord och bokhyllor. Det kan obser- veras att importen av trästolar från öststaterna räknat i värde upp— gick till drygt 9 miljoner kronor år 1970 och att planmöbelimporten från samma länderområde något översteg importvärdet av motsvarande varugrupp från de nordiska länderna. Värdet av den totala planmöbel— importen år 1970 var 85,5 miljoner kronor, medan motsvarande för
stoppade Sittmöbler (94.01-110) var 58 miljoner kronor.
5.6.4 Ak3i3a_impgrtö£e£
Som framgått av redovisningen ovan är det utan tvekan så att ett betydelsefullt inslag i importutvecklingen varit de ökande ande— larna från öststaterna. Emellertid blir bilden mer nyanserad om ute vecklingen studeras ländervis och varugruppsvis. Polens Sverigeex— port, som utvecklades tidigast och mest expansivt, har stagnerat un- der de senaste åren. Samtidigt har en rad "nya" länder i Östeuropa
ryckt fram. Till dessa länder hör Östtyskland och Rumänien.
Öststatsimporten är starkt koncentrerad till varugruppen trästolar
och — i mindre utsträckning - till planmöbler av trä.
Utvecklingen av öststatsimporten under 1960-talet har skett paral- lellt med utvecklingen av "stordrift" på återförsäljarsidan. Ett
begränsat antal stora företag har byggt upp en kompetens för aktiv
import i stor skala. Den kännetecknas oftast av att importören står
för egen formgivning och noggranna tillverknings— och leveransspe—
cifikationer. 50
kan innebära en fortsatt tillväxt av öststatsimporten liksom av im- porten i övrigt. De svenska möbelfabrikanternas förmåga att möta och offensivt anpassa sig till utvecklingen på återförsäljarsidan
kommer här att få avgörande betydelse.
Vad som här sagts om öststatsimporten får inte undanskymma att det totalt sett är de nordiska länderna och Storbritannien, samtliga tillhörande Efta—området, som är de viktigaste leverantörerna till
Sverige på möbelområdet.
KAPITEL 4
LOKALISERING - ARBETSKRAFT
För att komplettera framställningen i kapitel 2 skall här ges vissa strukturdata avseende dels branschens lokalisering, dels arbetskraf— tens sammansättning, utbildning och löneläge m.m. Beträffande utbild— ning och utnyttjandet av tekniker och konsulter har information bl.a. inhämtats genom en enkätundersökning som genomfördes bland ca 100 mö- belindustriföretagare i landet. I appendix E redogörs för enkätunder- sökningens syfte, uppläggning och genomförande. Här skall bara till- läggas att enkätundersökningens resultat i övrigt redovisas under
tillämpliga kapitelrubriker.
4.1. Möbelindustrins lokalisering
Möbelindustrins lokalisering år 1968, länsvis, visas i figur 4:1 där cirklarna är ytproportionella mot antalet anställda. I anslutning till varje cirkel finns dessutom angivet antalet arbetsställen och antalet sysselsatta. Det bör observeras att metallmöbelindustrin är
inkluderad i denna redovisning.
Jönköpings län hade 28 % av samtliga arbetsställen inom möbelindu-
strin och ungefär lika stor andel av totala antalet anställda i branschen. För Skaraborgs län, med möbelcentrumet Tibro, var mot—
svarande siffror 14 respektive 12 %. Hög andel av de anställda - 1QÄ- 52
Figur 4:1. Möbelindustrins lokali- sering länsvis 1968
Källa: SCB, specialbearbetning
14 Antal arbetsställen 509 " sysselsatta
— 199 200— 499
500— 999
1000—2999
uppvisar även Östergötlands län. Eftersom det i detta län endast finns 4 % av arbetsställena, innebär detta en storlek på industrin som ligger över genomsnittet för rikets möbelindustri. Orsaken till detta är att länet har en relativt stor metallmöbelindustri. I norr— landslänen och länen kring Mälardalen är möbelindustrin representerad
i ringa omfattning.
För att komplettera bilden av möbelindustrins regionala spridning och betydelse anges i tabell 4:1 möbelindustrins andel av den totala
industrisysselsättningen i respektive län är 1968.
Tabell 431 Möbelindustrins andel av totala industrisysselsättningen i respektive län 1968 Län Arbetsställen Anställda Andel i % av Andel i % av alla industri— alla industri- arbetsställen anställda
Stockholms 0,8 Uppsala 2,5 Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands
Blekinge Kristianstads Malmöhus
Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens
_. W-PMNOWONDWWWONNDOOOQXNXOGDONW
OOO—*AOO—lx'l-AOXNOU'l—KOU'l-lådw—ÅAO
www—-uuuuu—ävvn—oO—o
1 4 5 9 1 o 2 8 1 5 o 2 2 1 2 1 2 2 o o 1 o
! , , i , , 9 , | , , 7 , | ! 9 , , ! , |
,4 1 2 9 5 o 5 6 6 4 8 8 7 7 2 5 4 9 6 7 1 4
E
Källa: SCB, specialbearbetning
Av samtliga industrisysselsatta i Jönköpings län hade således ca 12 %
sin utkomst inom möbelindustrin, medan motsvarande tal för Skaraborgs
tydelsen liten.
En jämförelse mellan kolumnerna för andelen arbetsställen och andel— en sysselsatta ger vid handen att möbelindustrins genomsnittliga storlek ligger under industrigenomsnittet i samtliga län med undan-
tag för Hallands— och Värmlands län.
Inom de olika länen uppvisar möbelindustrin en spridd lokaliseringe— bild med undantag av Skaraborgs län genom dess starka koncentration till Tibro kommun. Av de 10 500 invånarna arbetar där 2 500 inom de
ca 80 möbelföretagen.
4.2. Arbetskraft
Utöver de data angående arbetskraften som redan lämnats i kapitel 2
- exempelvis antalet sysselsatta, fördelningen tjänstemän — arbetare andelen arbetare sysselsatta i olika storleksgrupper — skall bara inledningsvis kompletterasnmd fördelningen män - kvinnor. Enligt
1968 års industristatistik var antalet kvinnor bland arbetarperso— nalen i trämöbelindustrin drygt 1900. I förhållande till totala an- talet arbetare innebär detta en andel på 15 %. Som jämförelse kan
nämnas att motsvarande tal för industrin som helhet i Sverige var
20 %. Andelen kvinnor i hela trävaruindustrin var samma år 7 %.
Angående arbetarpersonalens sammansättning kan även framhållas att andelen utländsk arbetskraft är liten i möbelbranschen. I speciellt stor utsträckning gäller detta för den mindre och medelstora indu-
strin.
4.2.1. Eöretagslegpgpgs_utbilgripa I Möbelindustriutredningens enkät ombads företagsledaren att ange 55
dels sin grundutbildning (folkskola, realexamen, studentexamen eller akademisk examen), dels sin fack-/yrkesutbildning, den sistnämnda upp—
delad på olika nivåer av teknisk, ekonomisk eller annan utbildning.
Beträffande grundutbildningen visade det sig att en mycket liten del av företagarna hade studentexamen eller högre teoretkk utbildning. I den största storleksgruppen angav 7 företagare av totalt 55 högre ut— bildning än realexamen. Motsvarande tal för mellangruppen var 5 av totalt 25. Den minsta storleksgruppen uppvisade inget exempel på företagsledare med högre teoretBk utbildning än realexamen. Av före— tagarna i minsta gruppen hade 75 % endast folkskola, medan ungefär 65 % i mellangruppen och 50 % i största storleksgruppen angav denna grundutbildning. Företagarnas fack—/yrkesutbildning framgår av
tabell 4:2.
Tabell 4:2 Företagsledarnas fack—/yrkesutbildning Teknisk Ekonomisk Annan Akad.Gymn.Real.Lägre Akad.Gymn.Real.Lägre Akad.Gymn.Real.Lägre 10—25 (22) Antal
Procent
25—50 (25) Antal
Procent
50-
(55) Antal 4 4 5
Procent 12 12 12 15 Totalt — 6 - 10 5 7
Källa: Möbelindustriutredningens enkät
Anm: Siffran inom parentes avser antalet svarande företag i respek— tive storleksgrupp.
I tabellen har svaren redovisats i absoluta och relativa tal. Enligt
i minsta gruppen inte ha någon teoretisk yrkesutbildning alls. Samma sak gäller för 25 % av företagarna i mellangruppen och 15 % i största gruppen. Ser man på fördelningen mellan teknisk, ekonomisk och annan utbildning är inriktningen mot den ekonomiska delen dominerande. Ni- vån på den ekonomiska utbildningen varierar mellan de olika storleks— klasserna. Gymnasial eller postgymnasial ekonomisk utbildning finns representerad i mellangruppen och största gruppen men däremot inte i gruppen 10-25 sysselsatta. När det gäller den tekniska utbildningen finns det i enkätmaterialet inget exempel på företagsledare med högre utbildningsnivå än den gymnasiala. En differentiering av svaren med hänsyn till företagsledarens ålder, visar på en relativt sett högre grund— och fackutbildning bland företagare under 50 år i jämförelse
med åldersgruppen över 50 år.
4 - 2- 2 Eillsåasanipå ieknikeri skanamsamimi & avriat
För att undersöka tillgången på tekniker, ekonomer, designers och re- visorer efterfrågades i enkäten dels antalet heltidsanställd personal i företagen med inriktning på dessa områden, dels utnyttjandet av konsulter med motsvarande typ av utbildning. En sammanställning över
detta ges i tabell 4:j.
Siffrorna i tabell 4:5 avser absoluta tal och skall alltså ställas mot antalet svarande företag i respektive storleksgrupp som var 22
i minsta gruppen, 25 i mellangruppen och 55 i största storleksgruppen.
Vad först gäller antalet heltidsanställda civilingenjörer i möbel— industrin, fanns bland de 80 svarande företagen inget exempel på person med denna utbildning. I största storleksgruppen har två före—
tag angett att man utnyttjat konsult med civilingenjörsutbildning.
Tabell Stor- leks— grupp
10—25 (22)
Källa:
4:5 Antal hel Civil ing.
Gymnasie- ing.
O 2
Konsult: 1—100 tim
4 Konsult: 1-50 tim 1—100 tim
0 28
Konsult: 1-40 tim 1-tim ej angivet
1—25 tim
Institut— ing.
1—40 tim
17
1-500 tim 1-75 tim
tidsanställda tekniker och
Lägre
tekniker
1—20 tim 1-tim ej angivet
Möbelindustriutredningens enkät
Se tabell 4:2
ekonomer, Civil ekonomer
Gymnasie— ekonomer
1—80 tim 2-tim ej angivet
1—800 tim 1—500 tim 1-400 1-60 " 1—200 1—50 " 1—100 1—25 " 1—50 2—50
resP.
1—tim ej
angivet
Fackskole— Lägre
ekonomer
22
1-100 tim
ekonomer
4
56
1—100 tim
samt konsultutnyttjandet i antal timmar
De- signar Re- visor
Godkänd granskn. man
15 5
1—560 tim 1-50 " 1—25 " 2—tim ej angivet
22
1-500 tim 1—200 " 4-100 " resp. 1—75 tim 1-20 " 6-tim ej angivet
en vecka under det senaste året. Antalet gymnasieingenjörer är myc- ket lågt, och framförallt då i de två minsta grupperna - 1 gymnasie— ingenjör på 10 företag i storleksgruppen 10—25 sysselsatta och 1 på 5 i gruppen 25—50 sysselsatta. I gruppen över 50 sysselsatta fanns
totalt 28 gymnasieingenjörer i de 55 företagen, dvs. något mindre
än 1 per företag. Antalet civilekonomer bland de 80 svarande före—
tagen var 10, varav 8 i största storleksgruppen och 2 i mellangrup— pen. Civilekonomer på konsultbasis utnyttjades dessutom av 8 före- tag i största gruppen. Av intresse kan även vara att titta på till- gången på designer . Även här är skillnaden stor mellan den största gruppen och de två övriga. I företagsurvalet fanns sammanlagt 50 designers, varav 22 i gruppen över 50 sysselsatta. Således endast 8 bland de 47 företagen i storleksgrupperna mellan 10 och 50 syssel- satta. Samtliga grupper har redovisat konsultutnyttjande av desig-
ners, även här mest frekvent i största gruppen.
Sammanfattningsvis kan konstateras att tekniker— och ekonomtätheten är låg inom möbelindustrin. Antalet designers är dessutom förvånans— värt litet mot bakgrund av att möbelindustrin avsätter sina produk-
ter på en marknad där god design är ett viktigt konkurrensmedel.
4.2.5. Kugsdeltagånde
I företagsenkäten ställdes även en fråga om kursdeltagandet. Med kursdeltagande avsågs därvid tämligen regelbundet deltagande i före— kommande kurser anordnade av SAF, branschorganisationer och övriga.
En sammanställning av svaren lämnas i tabell 4:4.
Stor— Branschorganisa- leks— SAF—kurser tionernas kurser Andra kurser grupp Antal Antal Antal företag % företag % företag %
10-25 företagsledaren 5 25 4 18 6 27 (22) Ovriga 18 2 9 4 18 4
25—50 Företagsledaren 5 20 5 20 9 56
(25) Ovriga 5 20 5 12 4 16 7 50- Företagsledaren 21 14 42 14 42 (55) Ovriga 5 15 16 48 19 ”58
Källa: Möbelindustriutredningens enkät
Apg: Se tabell 4:2
Kolumnen för ”andra kurser" har något fler markeringar än kolumnerna för SAP:s respektive branschorganisationernas kurser. Kursdeltagan— det är mer frekvent i den största gruppen än i de två.övriga. Det
är vidare något vanligare att företaget representeras av företags—
ledaren än av annan personalkategori.
Erfarenheten från andra enkätundersökningar som genomförts bland möbelföretag i Sverige tyder på att det huvudsakliga syftet med kursdeltagande varit behov av ökad specialisering på olika områden och naturligtvis även behov av breddade kunskaper. Som motiv till konferensdeltagande har angetts behov av allmän information inom olika områden och ökade kunskaper om marknadsföring i Sverige och utlandet. Mot bakgrund av sistnämnda förhållande kan det vara in— tressant att se på huruvida man inom företagen anser sig ha till— räckliga kunskaper för att på ett tillfredsställande sätt kunna sköta försäljningen på exportmarknaderna. Ungefär hälften av före— tagen i storleksklasserna upp till 50 sysselsatta bedömer sig ha
kunskaper att sköta exportförsäljning på den nordiska marknaden.
Motsvarande för största gruppen är 90 %. Exportförsäljning till
minsta gruppen, 45 % i mellangruppen och nära 70 % i största gruppen.
Motsvarande siffror för fransktalande länder är klart lägre i samt-
liga storleksklasser.
De företag som ej ansåg sig ha kunskap att sköta export ombads ange om detta berodde på bristande språkkunskaper, dålig marknadskänne— dom eller oförmåga att administrera försäljningsarbetet. För före— tagen i de två minsta grupperna var svaren jämt fördelade på de tre områdena. Företagen i den största gruppen angav emellertid att bris— tande språkkunskaper var orsaken i större utsträckning än bristan— de marknadskännedom och oförmåga att administrera försäljningsar-
betet.
4-2-4 Arka?azpsrsoaaleas_uibilsl.nins
Generellt kan sägas att yrkeskunskaperna och yrkesskickligheten bland arbetarpersonalen inom möbelindustrin ligger på en mycket hög nivå, även internationellt sett. Detta måste naturligtvis ses mot bakgrund av den roll som denträbearbetande industrin traditionellt haft i vårt land. Möbelsnickeri var ursprungligen ett rent hant— verksyrke och har fortfarande denna karaktär i många stycken. Spe— ciellt gäller detta för de mindre arbetsställena med huvudsaklig inriktning mot stilmöbel— och stoppmöbelproduktion. Under senare
år har dock modern industriell produktionsteknik på flera håll kom— mit till användning i tillverkningsprocessen, vilket ökat behovet av personal med speciell utbildning. Detta behov kan vidare påver— kas av att nya material, exempelvis plast, i större utsträckning
kommit till användning vid möbeltillverkning.
Freden senaste gymnasieskolereformen skedde utbildningen till verk-
Utbildningen som bedrevs på 61 orter i landet var tvåårig för verk- stadssnickare. Denna utbildning kunde sedan byggas på med en ett— årig möbelsnickarekurs, som således var specialinriktad för att tillgodose möbelindustrins behov av utbildad arbetskraft. I det nu gällande utbildningssystemet är snickareutbildningen inkluderad i gymnasieskolan. Under läsåret 1971/72 sker en tvåårig yrkesutbild- ning för träindustrin på ett 40—tal orter. Under det första året är utbildningen gemensam för verkstadssnickare, båtbyggare och modell— snickare, under det andra året sker grenindelning för de tre yrkes— kategorierna. Målet för undervisningen i träteknik är att eleven
skall
inhämta kunskaper om maskiner, verktyg och material samt
om lämpliga bearbetnings— och tillverkningsmetoder
skaffa sig grundläggande färdigheter i maskinell och manuell
bearbetning
utveckla förmågan att inhämta information och data i in—
struktioner, ritningar, tabeller o.d.
förvärva insikt om säkerhetsföreskrifter av olika slag och
deras tillämpningar
att utveckla förmågan att iaktta och analysera sociala förhållanden på arbetsplatsen samt
förvärva insikt om yrkes- och arbetsförhållandenas föränder- lighet.
Det totala platsantalet är för närvarande omkring 420. En ettårig
påbyggnadskurs med specialinriktning mot möbelsnickeri finns vid
18 olika skolor och platsantalet är för närvarande ca 250. Åren
1968, 1969 och 1970 genomgick 179, 267 respektive 180 elever ett— årig påbyggnadskurs. Med undantag av år 1969 har således utbudet
4.5 Löneläget inom möbelindustrin Tabell 4:5 visar förtjänstutvecklingen för arbetare inom möbelindu— strin och som jämförelse även motsvarande för all egentlig industri
åren 1960-1969.
Tabell 4:5 Total förtjänst inom möbelindustrin och all egentlig industri åren 1960—196CI
Möbelindustrin All egentlig industri
0 Total Total Ar förtjänst förtjänst Index
1960 576 589 100 1961 617 657 108 1962 671 695 118 1963 726 745 127 1954 790 808 157 1965 867 892 151 1966 954 971 165 1967 1010 1055 179 1968 1074 1121 190 1969 1182 1219 207 Kålååz SCB, lönestatistik
Uppgifterna om förtjänstutvecklingen inkluderar, i enlighet med statistiska centralbyråns definitioner, ackords—, skift- och över— tidsersättning, helglön, semesterlön och övriga förmåner samt even— tuell permitteringslön. Det bör observeras att denna definition
inte överensstämmer med den som ligger till grund för SCB:s månat- liga redovisning. Som framgår av indexserien i tabellen har för— tjänstutvecklingen skett något långsammare i möbelindustrin än genom- snittet för all egentlig industri. Uppdelas materialet på män och kvinnor visar det sig att lönedifferensen är mindre i möbelindustrin
än genomsnittligt för all egentlig industri.
Det är viktigt att observera att de här lämnade siffrorna är genom-
snittsvärden. Förtjänsten varierar mellan olika företag och mellan
exempelvis diversearbetare och olika kategorier av yrkesarbetare. Man får således en rättvisare bild av förtjänstutvecklingen om en
jämförelse görs mellan olika branscher kategorivis.
4.4. Arbetsmiljön
Debatten om arbetsmiljön har under senare år varit mycket intensiv och fört med sig ett ökat allmänt intresse för dessa frågor. Det kan
därför vara motiverat att här något beröra denna problematik.
I den undersökning som genomförts av LO och Svenska Träindustriar— betarförbundet år 1969 (Magnusson: Arbetshygieniska och ergonomiska förhållanden inom träindustrin) företogs en enkätundersökning bland ett slumpmässigt urval arbetare inom den träbearbetande industrin. Enkätundersökningen kompletterades vidare med studiebesök i ca 15
företag.
För den träbearbetande industrin som helhet angavs buller vara det dominerande miljöproblemet. Drag var ett annat påtagligt besvärande problem. I möbelindustrin var miljöproblematiken i första hand kon-
centrerad till trädamm och buller.
I den ovan refererade utredningen behandlades ett antal arbetshygie- niska ämnesområden. Tre av dessa, nämligen damm, lösningsmedel och buller skall något beröras här. Beträffande damm anförs att det in- om möbelindustrin förekommer en rikhaltig användning av tropiska träslag. Vid bearbetning, exempelvis putsning, bildas stora damm— mängder som kan ge upphov till en överkänslighetsreaktion, varför följden blir att personalen inte längre kan arbeta med dessa trä—
slag.
När det gäller lösningsmedel gäller problematiken två huvudområden, 64
nämligen målning och lackering samt limning. Många av ämnena är giftiga, men det är inte graden av giftighet som är problemet, utan i första hand hanteringen av ämnet. Några exempel på det senare skall här ges. Ser man först på Sprutlackering och gprutmålning sker dessa arbeten huvudsakligen i sprutboxar. Boxarnas effektivi- tet är dock mycket varierande och under vissa förhållanden kan höga halter av lösningsmedel strömma ut i lokalen. Ridålackmaskiner kan orsaka påtaglig lösningsmedelsavdunstning om bearbetningen sker öppet i en lokal utan några punktutsug. Miljöförhållandena blir bättre när ridålackeringsmaskinen är sammanbyggd med torkenheter. Även dopplackering kan ge lösningsmedelspåverkan om arbetet sker
öppet i lokalen.
Som nämndes upplevdes buller som ett mycket påtagligt miljöproblem. Kapning, hyvling, användning av listmaskin och putsmaskin orsakar mycket höga bullernivåer. Det förekommer att företagen byggt in bullrande maskiner i speciella rum eller kåpor, samt att man låtit konstruera nya fastspänningsanordningar, varvid vissa ljudfrekven-
ser försvunnit.
Sammanfattningsvis kan konstateras att vissa moment av produktions- processen medför betydande miljöproblem. Möbelindustriutredningen har med hänsyn till den begränsade tid som stått till utredningens förfogande inte haft möjligheter att närmare utreda detta viktiga område. Däremot har utredningen medverkat till att problematiken tagits upp inom ramen för det arbete som bedrivs av "Delegationen
för de mindre och medelstora företagen" inom industridepartementet.
4.5 Anställd personal som berörts av nedläggningar eller driftsin— skränkningar
Hittills har redogjorts för vissa förhållanden med direkt an—
knytning till arbetskraften, dvs. utbildning, löneläge och arbets— miljö. I det här avsnittet skall en sida belysas som på annat sätt påverkar situationen för de anställda, nämligen nedläggning av före— tag och varsel om driftsinskränkningar. I tabell 4:6 visas en sam— manställning av material från Arbetsmarknadsstyrelsens utrednings— byrå. Företagen är nämligen skyldiga att rapportera eventuella var—
sel till AMS.
Tabell 4:6 Nedläggningar och varsel om driftsinskränkningar i möbelindustrin åren 1964—1971 År Antal berörda Därav ned- Antal anställ- Därav av ned— arbetsställen lagda sa som berörts läggningar totalt
1964 2 42 42 1965 1 58 58 1966 19 1967 18 1968 11 1969 7 1970 56 1971 40
Summa 154 1964-1971
Källa: AMS'utredningsbyrå
Anm: Uppgifterna för 1971 grundas på månadsrapporter och är där— för osäkra.
Beträffande varsel om driftsinskränkning skall sägas att detta inte nödvändigtvis behöver innebära att en inskränkning kommer att ske. Sannolikheten att en del av, eller hela produktionen, måste läggas ner, måste ändå bedömas som stor, eftersom ett beslut om utfärdande av varsel vanligtvis föregås av noggranna företagsekonomiska och marknadsmässiga analyser. Under alla omständigheter medför ett var—
selutfärdande påtagliga otrygghetskänslor för all anställd personal.
Ser man först på totala antalet arbetsställen som berörts av ned-
läggningar eller driftsinskränkningar åren 1964—71 framkommer att variationen är stor mellan åren. Från 1 arbetsställe är 1965 till
40 år 1971. Antalet nedlagda arbetsställen höll sig under andra hälften av 60—ta1et kring 6 ä 8 per år men gick upp till 21 år 1970 och 19 år 1971.De två högra kolumnerna visar hur många anställda som berörts. Det genomsnittliga antalet sysselsatta i nedlagda före— tag under åren 1964-71 har med något undantag rört sig mellan 20
och 40 personer. Siffran för 1970 över totala antalet anställda som berörts, nämligen 1 153, framstår som mycket hög, inte bara vid jäm- förelse med föregående år, utan även om den relateras till totala
antalet anställda inom möbelindustrin.
4-5-1 Produktionsinriktningen hos nedlagda företag samt orsak till EQÅÄÄÄEQÅQBQE _______________________
Om de nedlagda företagen grupperas efter huvudsaklig produktionsin— riktning visar det sig att nästan samtliga produktgrupper blir re- presenterade. En viss koncentration till några produktgrupper kan dock urskiljas.8åledes fanns i materialet över nedläggningar 1964—70
11 exempel på företag med huvudsaklig inriktning mot stoppmöbel—
produktion (fåtöljer och soffor). Sammanlagt 7 företag tillverkade
bord eller bokhyllor, medan 5 företag var specialiserade på kontors- möbelproduktion och 5 på stilmöbler. Att så relativt många av de nedlagda företagen fanns inom stoppmöbelgruppen skall ses mot bak— grund av att denna produktion är mycket arbetsintensiv och således har en hög löneandel. Eftersom det behövs ett mycket begränsat ma— skinkapital är det vidare relativt lätt att nyetablera. Denna "easy entry" kan i sin tur resultera i ett ökat utslag av företag. Man .kan exempelvis ha varit för optimistisk beträffande marknadsförut—
sättningarna vid etableringstillfällct.
Nedanstående tablå är en sammanställning av angivna orsaker till
gifter från företagen.
Orsak till nedläggning
Konkurs
Dålig lönsamhet
Flyttning av driften till annan ort Likviditetssvårigheter Konkurrenssituationen
Dålig orderingång, stora lager Likvidation
Lokalsvårigheter Äldersskäl
Ej angiven orsak
Antal företag 11 10 6
Det bör konstateras att avgränsningen mellan de olika orsaksområdena
är tämligen flytande. Konkurs, som 11 företag angett som orsak till
nedläggningen, måste närmast betraktas som resultat av en ogynnsam
utveckling av exempelvis orderingången eller lönsamheten.
Det kan synas något förvånande att företagsledarens ålder i endast
ett fall angetts som orsak till företagsnedläggelse.
4.6. Sammanfattning
Här har bl.a. konstaterats att teknikertätheten är mycket låg inom
möbelindustrin. Betecknande är att det inte fanns någon person med
civilingenjörsutbildning bland de 80 företag som besvarat Möbelin-
dustriutredningens enkät. I enkätföretagen fanns vidare endast 10
civilekonomer, varav 8 i storleksgruppen över 50 sysselsatta. Ut-
nyttjandet av konsulter inom teknik, ekonomi och design måste be-
tecknas som mycket lågt.
Den moderna produktionsteknik, som på sina håll kommit till an-
vändning ställer speciella krav på arbetarpersonalen och har med- fört en ökad utbildning inom företagen. Således har utbildningen av
arbetare i plastproduktionen huvudsakligen skett internt.
Generellt kan sägas beträffande möjligheterna till utbildning att
den grundläggande yrkesutbildningen torde bättre svara mot det be-
hov som finns än möjligheterna till träteknisk ingenjörsutbildning.
I inledningen till avsnittet om arbetskraften påpekades att andelen sysselsatta kvinnor är låg inom trämöbelindustrin. Mot bakgrund av att utbudsökningen av arbetskraft under 70—talet, enligt 1970 års långtidsutrednings bedömning, kommer att bestå av kvinnor, torde det bli nödvändigt att vidta sådana åtgärder som är ägnade att möjlig-
göra en ökad kvinnlig sysselsättningsandel inom möbelindustrin.
KAPITEL 5
PRODUKTIONSFÖRHÄLLANDEN OCH TEKNIK
Såsom typiska drag i möbelindustrins struktur har tidigare fram-
hållits bl.a. den begränsade genomsnittliga företagsstorleken, den höga vertikala integrationsgraden — förädlingsvärdets andel av sa— luvärdet är högt — samt den låga produktspecialiseringen hos många av branschens företag. Strukturdrag av detta slag framkommer nor—
malt som det samlade resultatet av påverkan från dels marknadsför- hållandena och dels de produktionstekniska förutsättningarna. Mark- nads— och "teknik"—förutsättningarna kan härvid verka antingen i
motsatt riktning eller ömsesidigt förstärkande. Ett försök görs ne- dan att undersöka i vilken utsträckning de typiska dragen i möbel— industrins företagsstruktur låter förklara sig utifrån de hittills rådande tekniska betingelserna. Det är vidare av intresse att kon— statera om det finns drag i den tekniska utvecklingen som kan för—
väntas få konsekvenser för företagsstrukturen under 70-talet.
Underlag för framställningen i detta kapitel har hämtats ur en un— dersökning som utförts på uppdrag av Möbelindustriutredningen av
Tibokonsult AB i Nässjö.1)
1) PM beträffande den tekniska standarden och utvecklingen inom möbelindustrin, Nässjö 1971
Sambanden mellan den traditionella branschstrukturen och de tekniska betingelserna inom möbelindustrin framstår vid en analys som tämli- gen klara. Liksom i vissa andra småföretagsdominerade branscher kan
den rådande företagsstrukturen med viss förenkling återföras till
a) förekomsten av en universell teknik b) relativt begränsade an-
läggningskostnader och c) svagt utvecklade stordriftsfördelar.
Med universell teknik avses i detta sammanhang att samma process- steg återkommer vid tillverkning av olika produkter och att i stort sett samma maskinutrustning används för de olika produkterna. Mot- satsen till den universella tekniken blir med denna definition en teknik som är hårt produktanpassad. Som typiska process-steg vid möbeltillverkning kan nämnas virkeskapning och _klyvning, foglimning, fanértillagning och —pressning, formatsågning, borrning—fräsning, montering, putsning samt ytbehandling och torkning. För vart och
ett av dessa process-steg har inom branschen utvecklats ett antal standardmaskiner — oftast av utländskt fabrikat - som återfinns
hos företagen i stort sett oberoende av produktinriktning.
Den universella tekniken torde utgöra den främsta förklaringen till att möbelindustrin jämfört med många andra industrigrenar rymmer ett förhållandevis stort antal svagt produktspecialiserade företag. Detta förhållande belystes bl.a. i Möbelindustriutredningens före— tagsenkät. I de tillfrågade företagen i minsta storleksgruppen
var det genomsnittliga antalet artiklar per företag 10. Motsvarande för mellangruppen och största storleksgruppen var 18 respektive 52.
De olika artiklarna produceras dessutom i ett flertal varianter.
De fördelar från marknadsföringssynpunkt som varit förenade med att kunna erbjuda detaljistkunderna ett rikt varierat sortiment har uppenbarligen hos dessa företag inte på ett kalkylerbart sätt upp— vägts av klara fördelar av och möjligheter till en hård produkt-
specialisering på tillverkningssidan.
Det bör observeras att den struktur, präglad av låg produktspecia— lisering, som vid de givna förutsättningarna framkommit inte utan vidare kan betecknas som ineffektiv eller orationell. Det torde dock med skäl kunna hävdas att de möjligheter till ett varierat sortiment som tekniken erbjudit hos ett betydande antal företag "överutnytt— jats" till förfång för effektivitet och lönsamhet. Eftersom olika produkter och produktvarianter normalt belastar process—stegen i varierande omfattning uppstår vid ett alltför rikhaltigt sortiment avsevärda svårigheter att planera användningen av olika maskinen— heter med därav följande klassiska flaskhals- och underutnyttjandey
problem.
Medan den låga specialiseringsgraden i möbelindustrin som här visats främst hänger samman med den traditionellt universella tekniken,
kan de övriga två inledningsvis nämnda strukturdragen - den begrän— sade genomsnittliga företagsstorleken och den höga vertikala inte-
grationsgraden - väsentligen härledas ur de begränsade anläggnings—
kostnaderna och frånvaron av mera utpräglade tekniska stordrifts-
fördelar.
Sambandet mellan begränsade anläggningskostnader och uppkomsten av en småföretagsdominerad struktur inses lätt. De begränsade investe- ringskostnader som tidigare erfordrats för viss typ av möbeltill-
verkning har underlättat nyetableringen i branschen. Expansion har
kunnat ske i små steg genom successiva nyförvärv av nästan iden— tiska maskinenheter. Till den relativt livliga nyetableringen inom möbelindustrin under tidigare decennier torde även förekomsten av
en fungerande andrahandsmarknad för snickeri—maskiner ha bidragit.
Etableringen av ett stort antal små och medelstora företag har inte
hämmats av några mera framträdande skalfördelar. Maskinenheter med markant växande kapacitet och avtagande styckeproduktionskostnader har i många tillverkningsmoment i stort sett saknats. Med viss för- enkling kan konstateras att skillnader i företagens storlek betr. vissa tillverkningsmoment i stort sett återspeglats i det skiftande antalet mer eller mindre identiska maskiner vid arbetsställena. Bortsett från de produktivitetsvinster som kunnat nås genom över— lägsen intern organisation etc. har tillverkningen i sådana fall inte kunnat ske snabbare eller billigare vid det större företaget
än vid det mindre.
Frånvaron av mera utpräglade skalfördelar i de enskilda tillverk— ningsmomenten har slutligen inneburit att även den vertikala (funk- tionella) specialiseringen i möbelindustrin länge förblivit outveck- lad. Den höga förädlingsvärdeandelen som redovisas i den officiella statistiken (jfr kap. 2) återspeglar en struktur, där det domine- rande antalet tillverkare fortfarande baserar sin produktion på den oförädlade träråvaran, vilken i den egna fabriken genomlöper samtli— ga förekommande förädlingssteg fram till den färdiga möbeln. Om man undantar stoppmöbelssektorn, inom vilken en uppdelning i stomtill- verkare och "konfektionärer" är framträdande, är underleverantör- systemet i branschen outvecklat. Bakgrunden härtill syns i stor ut-
sträckning ha varit att den tillgängliga tekniken inte medfört några
uppenbara kostnadsfördelar hos funktionellt specialiserade företag i förhållande till "fullfunktionsföretagen". Inte heller den nyss nämnda uppdelningen i stoppmöbelsektorn syns i någon egentlig mening återspegla tillvaratagandet av några typiska stordriftsfördelar i de respektive momenten utan torde snarast vara ett uttryck för de olika tillverkningsmomentens artskildhet bl.a. med avseende på per-
sonalbehoven.
5.2. Ändrade tekniska betingelser under 70-talet
På många punkter håller emellertid de produktionstekniska förut- sättningarna på att förändras, vilket torde få relativt vittgående effekter på branschstrukturen under det närmaste decenniet. Två huvudtendenser i utvecklingen är påtagliga, nämligen & ena sidan framkomsten av mera markerade förutsättningar än hittills för 5325- driftsproduktion Sserieproduktion) och å andra sidan ökade förut- sättningar för funktionell specialisering, främst i vissa av de
längst bak i tillverkningskedjan liggande leden.
5.2.1 åtgrgriftsprgduktign
Den första av de nämnda två huvudtendenserna kan anses ha fått sitt hittills mest markerade uttryck vid den senaste Hannover-mässan, vilken är den tongivande internationella mässan för snickeri- och möbelteknik. De vid mässan utställda maskinerna var i ökande utsträck- ning anpassade för stordrift och utvecklade för att utföra flera operationer i samma enhet eller linje. På så sätt kan hanterings- kostnaderna minimeras. För att en tillverkare skall kunna investera
i sådana linjeenheter fordras för ett ekonomiskt utnyttjande av maskinparken stora serier, vilket innebär att en sortimentskoncentra- 3322 måste komma till stånd. Sortimentskoncentrationen måste i vissa
fall byggs på en marknadssegmentering, dvs. att företagaren inriktar
sig på den utifrån hans förutsättningar lämpligaste marknaden. Från produktionssynpunkt ekonomiska seriestorlekar torde troligen också i en del fall innebära att den svenska marknaden blir för liten,
varför en ökande del av produktionen måste avsättas på export.
De nu redovisade ökade möjligheterna till egentlig storserieproduk— tion och en strängt organiserad line-tillverkning har tills vidare endast utnyttjats av ett begränsat antal svenska möbeltillverkare. Det kan förutses att ett betydande antal företag inom de närmaste åren måste ta för sin framtid strategiska beslut om hur man skall ställa sig till de nya möjligheter att organisera produktionen som
den nya tekniken erbjuder. Det torde vara viktigt att dessa beslut
blir baserade på en så allsidig analys som möjligt av samtliga funk—
tioner inom företaget, varvid samspelet mellan produktionsapparat och marknadsorganisation särskilt behöver uppmärksammas. I den av Tibokonsult genomförda studien fästs uppmärksamheten särskilt på de ofta förbisedda följdkostnader en maskininvestering för med sig.
Följande tänkbara problem presenteras i sammanhanget:
Maskinens kapacitet är så stor att nya maskiner måste anskaf— fas dvs. följdinvesteringar måste göras.
Maskinens kapacitet medför stora buffertlager — man får en volymmässig acceleration som kan sträcka sig ända ner till råmaterialet.
1. och 2. ovan kan medföra behov av utbyggnad av maskinhall och lager.
Hänsyn tas ej till igångsättningssvårigheter, bl.a. tid för inställning och igångkörning.
Vid produktionsavbrott under inställningstiden finns ej pa— rallellmaskin att tillgå — produktionsstopp blir följden.
Ett kortvarigt produktionsstopp medför i dolda kostnader t.ex.
a. tappat bidrag b. defekta produkter före och efter stoppet c. sjunkande produktivitet på grund av avbrott i arbetsruti- nen.
Tendenser till ökande specialisering inom funktioner som tidigare legat inom de helintegrerade möbelföretagen är i dag framträdande på flera områden. Utvecklingen kan Väntas accelerera under 70—talet. I Viss utsträckning sker den funktionella specialiseringen inga ramen för den traditionella möbelindustrin. Exempel härpå är de spe- cialister på trästommar för stoppmöbeltillverkning respektive på sVarVade detaljer för trämöbler som vuxit fram. Ett mera typiskt drag i utVecklingen syns emellertid för närvarande vara att funk— tioner som traditionellt utförts i möbelföretagen tas om hand av underleVerantör utanför den egentliga möbelindustrin. Denna utveck— ling kan komma att leda till ett läge där möbelföretagen själVa mer och mer antar karaktären av sammansättningsfabriker och marknads- förare. KonsekVenserna av en sådan utVeckling på branschens föräd-
lingsVärde och totalsysselsättning kan förväntas bli negativ.
Mest framträdande i sammanhanget är inträngandet av olika typer av plastmaterial i möbeltillVerkningen, främst i form av stommar, hyl— lor och backar, lister och beslagsdetaljer, ytmaterial osV. Denna
form av substituering torde hittills så gott som undantagslöst ha
lett till förädlingsVärdebortfall inom de traditionella möbelföre— tagen. Plastproblematiken behandlas på annan plats i utredningen
(jfr kap. 9). Här skall endast konstateras att många företag inom möbelindustrin under 70—talet måste ta ställning till om anpassning— en till plastmaterialen liksom hittills i huVudsak skall ske genom anlitande av underleverantörer utanför branschen eller om egen plast— manufakturering skall tas upp. Beslut i den senare riktningen har
hittills endast tagits av ett mycket begränsat antal möbelföretag.
Andra framträdande exempel på att funktioner öVerflyttas från möbel— företagen till deras leVerantörer utgör den allt längre driVna för— ädling som leVerantörer av olika typer av fiberskivor ägnar sina produkter. UtVecklingen går här mot att skinroducenterna leVererar kantlistade och ytputsade skivmaterial i dimensioner som kunden be— ställer. Färdigfanérade ytmaterial torde på samma sätt under 70— talet i ökande omfattning komma att offereras av tillverkare och specialiserade grossistföretag. ÄVen Vissa sågverk har numera ut— vecklat sin leVeransserVice till att omfatta färdigtorkat och aVPas—
sat Virke som vid möbelfabriken kan sättas in direkt i produktionen.
5.5. Speciella problem
I den OVannämnda teknikstudien har en kritisk granskning gjorts av förhållandena inom möbelindustrin på några speciella punkter. Omdö—
mena återges nedan i sammandrag.
5.3.1 ngdgktignslgkålgr
Enligt teknikstudien torde man grovt kunna dela in produktionsloka—
lerna i fem olika standardkategorier.
Ej godtagbara lokaler som snarast bör utmönstras 20 %
Föga ändamålsenliga äldre flerplansbyggnader i trä och sten 20 %
Relatin ändamålsenliga lokaler i ett eller tVå plan, Vissa utbyggnadsmöjligheter 20 %
Mycket ändamålsenliga lokaler i ett plan, Vissa utbyggnadsmöjligheter 20 %
Utomordentligt rymliga och utbyggnadsbara lokaler, i detalj genomtänkt planering 20 %
Detta innebär således att ca 40 % av fabrikslokalerna är så föråld-
rade och orationella att de snarast borde utmönstras. Kostnaden för
om— eller tillbyggnad av dessa lokaler är alldeles för hög. Under- hålls- och driftskostnaderna är vidare för höga; så är t.ex. brand- försäkringskostnaden för en byggnad uppförd i trä tre gånger så hög
som för en motsvarande byggnad av sten.
En viktig förklaring till produktionslokalernas låga standard är att en stor del av möbelföretagen etablerades tidigt och att en upprust— ning inte ha kunnat bedrivas i önskad omfattning. I tabell 5:l Visas en sammanställning av etableringsår för de företag som besvarat Mö— belindustriutredningens enkät. Det framgår bl.a. att hälften av före- tagen var etablerade före 1950—talets utgång. En fördelning på stor- leksgrupper visar på vissa skiljaktigheter i etableringsbilden. För den minsta storleksgruppen var 40—talet en viktig etableringsperiod, medan BO—talet var ett decennium under vilket många företag som nu
befinner sig i den största storleksgruppen etablerades.
Tabell 521. Enkätföretagens etableringsår. Fördelning på storleksklgsser.
Stgrleksgrupp 10-25 25-50 50—
Grundat år Antal företag: Summa företag
1860-69 70-79 80-89 90—99
1900—09 10-19 20—29 30-39 40—49 50-59 60-69 70—
Summa före- tag 22 25 33
F'H
mcmxn4>h=nre H4>0u0h)#-H #
Källa: Möbelindustriutredningens enkät.
Allmänt kan sägas att lagerlokalerna är för små och orationella för att möjliggöra en produktion av ekonomiska satsstorlekar. Problemen gäller såväl förråd för rå— och förbrukningsmaterial som mellanlager
av produkter i arbete och lager av färdiga produkter.
Beträffande förråd för råvaror konstateras i utredningen att de olika materialsorter som kräVS för tillverkningen hos många företag lagras på ett så orationellt sätt att några flöden från förråd till nästa steg i tillVerkningen inte kan skönjas. Råvarulager i form av brädgårdar utomhus kommer dock att försvinna i och med att underle- veranserna av dimensionerat, torkat trä såsom ovan angetts ökar. De- taljlagerfrågorna kommer däremot för många företag att bli ett prob- lem på grund av att företagen från specialleverantörer köper bl.a. skiVmaterial, som t.ex. lamell, spånplattor, board m.m., formatsku-
ret och färdigt för anVändning.
Lagren för färdiga produkter är i dag ofta för små och orationella
för att möjliggöra en produktion av ekonomisk satsstorlek. Om den
från lönsamhetssynpunkt önskVärda produktgallringen och sortimente-
koncentrationen skall kunna genomföras — för att möjliggöra en ök— ning av satsstorlekarna — måste lagerfunktionen förbättras. ÄVen den ovannämnda expansionen av underleveranser och en effektivisering av inköpsfunktionen kommer att kräva utbyggnad av lagerlokalerna, in-
förande av lagerredovisning och förbättrad kostnadskontroll.
5 . 5 .; Ergdakiignssmnins Produktionsstyrning anges i studien vara ett av de mest eftersatta hjälpmedlen i dagens möbelföretag. Detta gäller såväl större som
mindre företag. Produktionsplaneringen sker inte centralt, utan var-
je förman ansvarar ofta endast för sin avdelning, varför genomlopps— hastigheten blir lägre än som vore önskvärt, genom att man förlorar greppet öVer produktionen och ofta måste avbryta serierna under pro-
duktionsprocessen.
Många företag saknar underlag för att beräkna maskinernas belägg— ningstider. Ofta saknas till och med det enklaste underlag för att utnyttja den trängsta sektorn i fabriken, som till stor del styr hela tillverkningsprocessen. Genom att belägga denna sektor till
100 % utnyttjar man maskinparken så gott det går. Skiftkörning i den trånga sektorn kan givetvis åstadkomma ett rationellare utnyttjande av hela produktionsapparaten. Ytterligare ett sätt att lösa proble— met, är att köpa in vissa detaljer, som annars tillverkas i den trånga sektorn. AV det sagda torde ha framgått nödvändigheten av pro- duktionsstyrning för en rationell produktion, vare sig man använder
ett manuellt system eller ett mera avancerat ADB—system.
Ytterligare en bidragande orsak till att genomloppshastigheten är för låg, är den vid en flödesanalys ofta konstaterade, orationella
placeringen av maskinerna. Detta medför att internhanteringen aV
material, detaljer/halvfabrikat och färdiga produkter blir onödigt
komplicerad och kostsam, samtidigt som transportgångar lätt "korkas".
5.4 Företagens produktionsdata - försök till nyckeltal
Till belysning av de tidigare förda resonemangen återges nedan ur teknikstudien vissa produktionsdata för tillverkare av olika möbel— typer. Uppgifterna aVser lönsamma specialister, Varför siffrorna 3232 skall ses som ett genomsnitt för producenter av respektive mö-
bel-ty?-
Pinn- Bok- Tunga Stoppad stolar hyllor sängar sittmöbel
Antal modeller 15 10 Antal utföranden 10 4 Antal ytbehandl. 5 5 Antal tyger - _
Vinst före avskr. och räntor, %
Avkastn. eget kapi— tal, %
Äteransk.värde byggnader i tkr. mask/inV. i tkr.
Total inv. i anl.— tillgångar i tkr.
Omsättning i tkr.
Oms/inv kr i anl.
Oms.hast lager tot. Oms.hast råvara Dir mtl i % av oms Dir lön i % av oms
Verklig satsstorlek Genomloppstid/order
9,7
500 858
6 138 7 500
221
2,8 4,0 42,6 12,6
800
veckor 1 vecka
Som synesger olika slags tillVerkning en Varierande bild av de
produktionsmässiga förhållandena. Det kanske mest frapperande är
stoppmöbelföretagets låga investeringar i anläggningstillgångar
och låga löneandel i försäljningsVärdet.
De oVan återgiVna företagen är som nämnts alla specialister på sina
områden. För att belysa specialiseringens fördelar återges i samma
form som oVan en jämförelse mellan specialisterna på bokhyllor res-
pektiVe stoppmöbler och tillVerkare av likadana produkter, men med
brett sortiment.
Antal modeller
" utföranden ytbehandl. tyger
Vinst före avskr. och räntor
Avkastn eget kap
Återansk.värde byggnader i tkr. mask/inv i tkr.
Total inV i anl. tillgångar i tkr.
Omsättning i tkr. Oms/inv kr i anl. tillgångar Oms.hast lager tot Oms.hast råvara
Dir mtl i % av oms Dir lön i % av ens
Verklig satsstorlek
Genomloppstid/order
Speciali- Bred Speciali- Bred serad serad
40 ' 65 s 10 9 _ — 8
4 Veckor Veckor 1 vecka 2—3 Veckor
Skillnaden mellan specialisterna med ett smalt och tillverkarna av
ett brett sortiment framgår klart av ovanstående material. Löne-
andelen torde vara intressantast. Specialisterna med låg löneandel
har i regel bättre lönsamhet, bl.a. beroende på rationellare drift,
bättre utnyttjande av underleverantörer samt högre genomloppshastig—
hete
KAPITEL 6
FABRIKANTLEDETS MARKNADSFÖRING
Dispositionen av detta kapitel är delvis uppbyggd efter en konkur- rensmedelsmodell, som tar upp produkt/sortiment, pris, försälj— ningskanaler, fysisk distribution samt försäljningsarbete. Det bör dock observeras att komponenterna i konkurrensmedelsmodellen inte är rangordnade efter deras relativa betydelse. Som bakgrund till framställningen skall emellertid inledningsvis lämnas en kortfattad
redogörelse för strukturen inom möbelhandeln.
6.1 Möbelhandelns struktur
Det totala antalet försäljningsställen för möbler torde uppgå till mer än 1 600. Av dessa är 750 medlemmar i Sveriges möbelhandlares
centralförbund (SMC). Marknadsandelen för SMC:s medlemmar uppgick
1970 till ca 60 %, medan andelen för KF, IKEA reapektive övriga var
15, 12 och 13 procent. Den genomsnittliga omsättningen bland SMC—företagen samma år kan uppskattas till ca 0,5 miljoner kronor. Spännvidden är emellertid ston från företag med en omsättning på 100 000 kronor till företag med 20 miljoner kronor. KF och IKEA, som står utanför SMC, hade båda omsättningstal på mellan 200 och
250 miljoner kronor 1970. Siffrorna inkluderar dock även andra
varor än möbler. Gruppsamverkan förekommer i fyra olika grupper. År 1970 var totala antalet medlemmar i grupperna 233 och den samman-
lagda omsättningen 545 miljoner kronor.
De mest påtagliga utvecklingsdragen under senare år har varit IKEA:s snabbt ökande marknadsandel samt de frivilliga möbelkedjornas växande betydelse. Beträffande utvecklingen under 70-talet tyder mycket på att koncentrationstendenserna fortsätter i detaljhandels— ledet och att den traditionella möbelhandelns marknadsandel minskar. Framför allt är det företag med okonventionella konkurrensmedels- kombinationer och de integrerade frivilligkedjorna som torde öka sina marknadsandelar. För 1970 års långtidsutrednings räkning har Handelns utredningsinstitut (HUI) gjort en bedömning av varuhandeln fram till 1975 (SOU 1971:14). Just utvecklingen av de frivilliga kedjorna inom fackhandeln har ansetts vara av speciellt intresse, eftersom dessa i praktiskt taget samtliga fall startat under 60— talet. För att belysa dessa organisationers omfattning och för- väntade utveckling fram till 1975 har HUI utfört en särskild under— sökning. En jämförelse görs härvid mellan åren 1968 och 1975. An— talet frivilliga möbelkedjor var tre det förstnämnda året. Om— sättningen för dessa angavs till 410 miljoner kronor. Den i utred— ningen prognosticerade omsättningen år 1975 beräknades till
640 miljoner kronor. Det bör observeras att kedjorna inte sva-
rar för huvuddelen av medlemmarnas inköp. År 1968 uppgick de centrala fakturerade inköpen endast till ca 10 % av omsättningen. Fram till 1975 beräknas dock denna andel ha ökat till nära 20 %. Det är vanligt att de frivilliga kedjorna har en mångskiftande verksamhet, och att man i allmänhet räknar med att utvidga funk—
tionerna under 1970-talet. En mer ingående anale av förhållandena
och utvecklingstendenserna inom möbeldetaljhandeln görs inom Indust- rins byrå för strukturstudier. Studien beräknas komma att färdig-
ställas under slutet av januari 1972.
6.2 Produkt, sortiment
6.2.1. Eabrikåntlgdgtg gtbud.5v_qlika_p£oguktgr
För att komplettera framställningen i kapitel 3 av den svenska möbelproduktionens inriktning, visas i tabell 6:1 nedan fabrikant- ledets utbud av olika typer av hemmöbler. Uppgifterna bygger på SMI:s och SHIO:s medlemsmatriklar och tabellen har upprättats av Tibokonsult AB, Nässjö. Ett företag har klassats som marknadsförare av en viss produkt oavsett om företaget självt tillverkar eller kö— per produkten för vidare försäljning och oaVSett hur många enheter som tillverkas/köpes av respektive produkt. För att få fram antalet tillverkande företag skall antalet marknadsförande enheter i respek-
tive huvudgrupp minskas med ca 1/3.
Tabell 6:1. Fabrikantledets utbud av olika typer av hemmöbler 1970
Antal Antal fabrikanter fabrikanter
Bord 315 Förvaringsmöbler 298 Köksbord 67 Skåp 167 Andra matbord 145 Sideboards 98 Soffbord 166 Byråar 137 Toalettbord 72 Sekretärer 36 Radio—TV—bord 30 Bokhyllor 136 Skrivbord 83 Byggbara bokhyllor 70 Sittmöbler 296 Hurtsar 64 Pallar, bänkar 83 Andra hemmöbler 88 Pinnstolar 25 Speglar 19 Stolar, stoppade 81 Te-vagnar 37 Stolar, ej stoppade 78 Stålmöbler 24 Karmstolar 84 Korgmöbler 5 Fåtöljer 189 Rottingmöbler 9 Sittsoffor 170 Barnmöbler 18 Li möbler 185 Trädgårdsmöbler 27 Sängar 119 Dyschateller 46 Bäddsoffor 75 Sängskåp 17
förs av ett stortantal fabrikanter. Således kom exempelvis utbudet
av fåtöljer år 1970 från 189 företag.
6 —2-2 aoztimsnisinsikaiiapi svenska åöaelmasaaa
För att ge en uppfattning om vilka typer av möbler som Ställbs ut på Svenska möbelmässan i Stockholm återges här en jämförelse mellan 1964 och 1970 års möbelmässor. Undersökningarna genomfördes på upp—
drag av Svenska Slöjdföreningen och Möbelinstitutet.
Tabell 6:2. Antal utställare av olika typer av möbler 1964 och 1970 1964 1970
Antal utställare av enbart: Stilmöbler 17 Konventionella möbler 97
Progressiva möbler 25
Källa: Töbelvärlden 3/1970
Med stilmöbler avses i undersökningarna alla möbler med inslag av antika stilar, allmogestil eller liknande. Med konventionella möb- ler avses alla nutida möbler, där man ej spårar någon avsikt att åstadkomma något nytt och med progresseiva möbler menas sådana möbler där tillverkaren visat ambition att med formgivning eller
på annat sätt försöka att höja sig över den övriga produktionen.
En svaghet i materialet är att det är utredarens subjektiva upp- fattning som avgör till vilken grupp en viss möbel skall hänföras. Genom att samma utredningsman genomfört undersökningarna båda åren
har dock viss kontinuitet skapats.
visar antalet utställare av olika möbelkategorier.
Tabell 6:3. Antalet utställare av olika möbelkategorier
Möbelkategori 1964 1970
Antal Antal
utställare % utställare Z; Småbord, soffbord 112 70 53 Fåtöljer, sittsoffor 106 98 47 Pallar, stolar, karmstolar 103 52 25 Mat- och arbetsbord 97 54 26 Byråar, skåp 85 25 12 Förvaringsserier 70 63 30 Sängar 40 20 10 Bäddsoffor 23 22 1(
Antal utställare 210
Källa: Möbelvärlden 5/1970
Procentkolumnerna avser andelen utställare av en viss möbelkate—
gori i förhållande till totala antalet utställare.
För samtliga produktkategorier minskade således antalet utställare
mellan de två åren.
Gruppen fåtöljer och sittsoffor har ökat sin procentuella andel av totala antalet utställare mellan 1964 och 1970. Största absoluta och relativa minskningen har skett för byråar och skåp samt pallar,
stolar och karmstolar.
6.2.3 Eögetagens_sgrtimentåpglitik Av Möbelindustriutredningens enkät framgår att medeltalet till-
verkade artiklar per företag i gruppen 10-25 anställda var ca 10,
i gruppen 25—50 anställda ca 20 och i gruppen över 50 anställda 87
8, 19 respektive 23 varianter per företag.
Som en jämförelse skall återges uppgifter ur en undersökning utförd på möbelföretag i Tibro med över 10 anställda1). Av utredningen
framgår att 14 företag (av 35) har 95-100 % av omsättningen inom företagets största produktgrupp. Medelvärdet ligger strax under 80 %. Med "produktgrupp" avses i undersökningen t.ex. bokhyllor,
bord, stolar, varav flera varianter kan tänkas inom varje grupp.
Knappt hälften av de undersökta Tibroföretagen har genomfört viktigare sortimentsförändringar under de senaste 5 åren. I 10
fall har en omläggning av sortimentet till andra produkter ägt
rum, i 5 fall utökning och i 3 fall minskning av sortimentet. Som orsaker till sortimentsförändringarna har bl.a. angetts strävan till marknadsanpassning samt önskemål att få produktion i långa serier. Beträffande sortimentspolitiken framdeles angav majoriteten av företagen att man inte ämnar genomföra några sortimentsföränd—
ringar under de närmaste åren.
6.2.4 geåign
Av Tibroutredningen framgår att ungefär 3/4 av företagen inte har någon särskild avdelad personal för utvecklingsarbete. Det är en- dast de största företagen som kan bekosta en särskild utvecklings- avdelning, vilket också belyses av att 12 företag av de 30, som inte har någon produktutvecklingsavdelning, anser att finansiella resurser på ett avgörande sätt hämmar produktutvecklingsarbetet.
1)B
engtsson, Ekström, Nyberg, Sjöberg, Swahn: Utredning rörande den industriella miljön i Tibro och möjligheter för marknads- föringssamverkan i olika avseenden. Företegsekonomiska institu- tionsgruppen vid Handelshögskolan/Göteborgs universitet, 1971.
Enligt Möbelindustriutredningens enkät är majoriteten av modeller- na företagets egna, dvs. ritade av någon inom företaget, medan resten är köpta, dvs. arkitektritade. Väsentliga modellförändringar görs varje år på ca 10 % av totala antalet modeller i de båda minsta storleksgrupperna (10-50 anställda) och på ca 15 % i den största
storleksgruppen (över 50 anställda).
Erfarenheter från Tibroundersökningen tyder på att det låga arki-
tekt/designerutnyttjandet i en del fall beror på att arkitekt och möbeltillverkare betraktar varandra med ett visst misstroende; man kan inte samarbeta och gemensamt komma fram till lösningar. Därför framförs ofta kravet att arkitekten/designern bör ingå i ett
team bestående av produktions—, ekonomi- och marknadsföringsperso- nal, som planerar sortimentet utifrån företagets förutsättningar
och marknadens krav.
6 —2 - 5 äUåLfäralagJill designaratåildaiag
Det kan i detta sammanhang vara av intresse att kortfattat redo—
göra förKUS'(Konstnärsutbildningssakkunniga) förslag till fram—
tida designerutbildning, sådant det presenterats 1 SOU 1970:66. Enligt detta skall inte speciella designers utbildas för olika produkter; "....... är det önskvärt, att designern i allmänhet har ett stort register och inte enbart är specialist på ett visst slags produkter eller material. Dels är det till godo för utvecklingen inom varje produktområde om problemen angrips från olika utgångs- punkter ........" Det heter vidare: "...... Arbetsuppgifterna gäller vanligen punktdesign, dvs. medverkan i arbetslag för fram- tagande av enstaka produkter. Tendensen går emellertid också mot ett ökande antal uppgifter av typ samordning av hela produktpro—
gram och/eller utformningen av företagets hela fysiska profil ....."
Det ovan nämnda kan underlätta t.ex. produktionsmässig samverkan mellan flera möbelföretag, som tillsammans tillverkar ett enhetligt sortiment, en miljö, vare sig denna miljö är anpassad till offent—
lig eller privat konsumtion.
Nedan återges KUS' försök att särskilja de olika huvudmomenten i designarbetet: 1. Behovsanalys av produkter och produktförbättringar 2. Funktionsanal s, ur praktisk, ekonomisk,social och emotio— nell synvinkel 3. Produktionsanalys a) materialval och tillverkningsanalys b) konstruktionsanalys Distributionsanal s, fastställande av lämplig distribu— tionsmetod och utformning av produkten med hänsyn till denna 5. Syntes av ovanstående faktorer för att nå en optimal lös—
ning
Från möbelindustrins synpunkt kan punkt 4 ovan särskilt observeras
både vad gäller försäljning på hemmamarknaden och exportförsäljning—
en. Även punkt 3, dvs. val av lämpligaste material, konstruktion och
tillverkningsmetod med hänsyn till uppställda krav och tillgång till maskiner, redskap etc, måste anses mycket viktig för möbel- industrin, där nya material kommer till användning i ökad omfatt-
ning.
Några av de remissinstanser som yttrat sig över KUS' betänkande, bl.a. Svenska Slöjdföreningen och SHIO, anser att en särskild ut— bildning för möbeldesign och möbelforskning skall inrättas inom
designhögskolornas ram men i nära samband med Möbelinstitutet. 90
I SHIO:s motivering nämnes bl.a. möbeltillverkningens betydelse för det svenska näringslivet och inte minst exporten. SHIO anser vidare att det föreligger ett starkt behov av avancerad utbildning, inte bara vad gäller möbelgestaltning utan också beträffande den offentliga miljöns utformning. Redan existerande organ för bohage- forskning och tekniskt utvecklingsarbete rörande möbler bör enligt SHIO knytas till en utbildningsenhet för möbeldesign. Svenska slöjdföreningen, vars yttrande till stor del överensstämmer med SHIO:s, anser att KUS inte tillräckligt penetrerat problemen kring de studerandes möjligheter att få tillfälle till praktiktjänst— göring inom industrin under utbildningstiden. Denna sista fråga måste anses mycket betydelsefull bl.a. mot bakgrund av de OVan- nämnda svårigheterna för designers och företagsledare/tekniker att
kommunicera.
6.3 Pris
Det är mycket svårt att få en entydig uppfattning om hur prissätt- ningen på produkterna sker och i vilken utsträckning man använder priset som konkurrensmedel. Viss empirisk belysning ges i Statens pris- och kartellnämnds undersökningar samt de intervjuer som före
tagits med branschföreträdare och företagsledare.
Möbelbranschen behandlades 1962 i "Pris— och Kartellfrågor" (nr 5, 1962). Det konstaterades därvid beträffande riktprissättningen
att denna tillämpades bland ett relativt litet antal företag. Spe- ciellt i fråga om hemmöbler hade riktprissättningen liten betydelse. Det procentuella pålägg som fabrikanterna använde sig av vid rikt-
prissättning varierade mellan ca 30 och 55 %.
I den intervju— och enkätundersökning, som företogs bland möbel— företag med över 10 anställda i Tibro år 1971 och som refererats tidigare, framkom att 50 % av Tibroföretagen (totalt ca 40 företag) använde en kostnadsorienterad prissättning, medan 20 % hade en kombi- nation av kostnads- och konkurrentorienterad prissättning. Unge-
fär 85 % av företagen hade inte genomfört några väsentliga föränd- ringar i prispolitiken under de senaste 5 åren. De företag som änd— rat sin prispolitik angav som motiv bl.a. att man velat binda upp större inköpsorganisationer eller att man satsat på ett nytt sorti—
ment.
Mot bakgrund av den information som finns till hands, förefaller det som om den prispolitik många av fabrikanterna tillämpar huvud— sakligen bygger på direkt kostnadstäckning och i för liten omfatt— ning är anpassad till exempelvis kapacitetsläget eller koncentra— tionstendenserna inom handeln. Rabattsystemet är i relativt liten utsträckning styrande. Det finns även flera exempel på att nya produkter släpps ut på marknaden utan att man först gjort noggranna kalkyler — vare sig enligt självkostnadsmetod eller enligt någon särkostnadsmodell. Priset har satts med hänsyn till närmast kon- kurrerande modell, oavsett om konkurrenten har samma produktions-
förhållanden eller inte.
Det finns naturligtvis många förklaringar till den prispolitik som tillämpas. Ett förhållande som har stor betydelse i detta samman- hang är att marknadssegmentering förekommer i så liten omfattning i möbelbranschen. Om man nämligen i större utsträckning koncentre- rade och samordnade ansträngningarna till en mer avgränsad del av marknaden torde möjligheterna att föra en mer effektiv prispolitik
öka. Med ett mer begränsat sortiment ökar förutsättningarna för
att kunna avstämma åtgärderna i alla led och få dem att verka mot samma mål. Om en effektiv segmentering skall kunna genomföras måste stora krav ställas på tillgången till data av olika slag - dels in- formation om den slutliga konsumentens preferenser, dels informa- tion om köpställena och vilka faktorer som påverkar deras attrak- tivitet för olika sortiment och kundgrupper. Mot bakgrund av denna typ av information eller bedömning av förhållandena kan sedan pro—
ducenterna bedöma behovet av olika produktgrupper och vilka kund—
grupper de har största möjligheten att tillfredsställa.
6.4. Försäljningskanaler
För att få en uppfattning om försäljningskanalerna för möbler till— frågades fabrikanterna i Möbelindustriutredningens enkät om hur den totala omsättningen fördelade sig på olika avnämarkategorier.
En sammanställning av svaren lämnas i tabell 6:4—
Tabell 6:4. Försäljningskanaler för den svenska möbelindustrin år 1970
Stor— Procent av total omsättning leks—
ru 'kaA/ Möbel— Kon— Möbel- Möbel— Konsu— KF varu- ven— fab— gros- ment hus tio- riker sister nell fack— han- del
10 46 12 12 20 43 8 14 30 35 1
Möbelindustriutredningens enkät.
I samtliga storleksgrupper är den konventionella fackhandeln den viktigaste avnämaren. Som framgår av tabellen har dock de största företagen, dvs. i gruppen över 50 sysselsatta, en mindre andel av totala omsättningen på detaljister än de två övriga storleksgrup- perna, men en större andel på möbelvaruhus. Av den totala omsätt— ningen faller ungefär 10-15 % på IKEA och KF. Leveransmöbelandelen, dvs. försäljning till kontor, skolor, myndigheter och andra offent- liga miljöer m.m., utgör 10 % i de minsta storleksgrupperna och
20 % i den största gruppen. Möbelgrossister och möbelfabriker
har en mycket liten betydelse som försäljningskanal för företag i
den största storleksgruppen.
Det kan vara av intresse att något närmare se på underleverantör- sidan. Underleveranser har, som nämnts, en mycket liten betydelse för de största företagen och en relativt liten betydelse för de mindre, eftersom endast ca 10 % av dessa senare företags omsätt— ning avser leveranser till andra möbelfabriker. Exempel finns emellertid på små företag som är helt inriktade på underleveranser. Delar man upp utgående underleveranser på komponenter och färdiga möbler visar det sig att det är något vanligare att man levererar komponenter än färdiga möbler i de två minsta storleksgrupperna, medan bland de större företagen fördelningen mellan komponenter och färdiga möbler är ungefär lika, mätt i procent av försäljnings- värdet. Andelen av försäljningsvärdet översteg dock ej 25 %. Bland
de 80 företag som besvarade enkäten fanns det 5 företag, där_ut-
gående underleveranser svarade för mer än 50 % av totala försälj-
ningsvärdet.
Det material som här redovisats över möbelindustrins försäljnings—
kanaler avser förhållandena år 1970. Statistik med motsvarande för-
delning för tidigare år finns tyvärr inte tillgänglig, varför det inte går att mäta förändringen av de olika försäljningskanalernas
betydelse. Vissa utvecklingslinjer är dock urskiljbara. I en avhand—
ling från 19661) anges fyra bakomliggande orsaker till förändringar,
nämligen: 1. regelbetingade förändringar 2. tekniskt betingade förändringar kostnadsbetingade förändringar
marknadsbetingade förändringar
Förändringarna under punkt 1 hänger samman med juridiska och affärs- etiska förhållanden. De tekniskt betingade förändringarna uppkommer genom att nya produkter och tillverkningsmetoder kommer till an— vändning. Exempel på kostnadsbetingade förändringar är övergången till självbetjäning i butikerna. De marknadsbetingade förändringar- na slutligen, kännetecknas av att de har sin bakgrund i ändringar
i respektive företags kundkrets. Den ökade bilburenheten, som möj— liggör extern lokalisering av försäljningsställen, är ett exempel. Ett annat exempel är när fabrikanter går samman inför förhandlingar med frivilliga kedjor i detaljhandeln. Grunddragen i anpassnings- processen kan beskrivas på så sätt att en förändring uppkommer och så småningom påverkar företagens lönsamhet. Företagen reagerar sedan på lönsamhetsförändringen med att genomföra en anpassning i något hänseende. Man brukar skilja mellan offensiva och defensiva anpassningar. Den sistnämnda typen av anpassning är sådana som
framtvingas därigenom att en konkurrent anpassat sig först.
1)G
öran Nyberg: Framtida distributionsvägar för möbler, Handels— högskolan Göteborg, 1966.
De senaste årens utveckling inom möbelbranschen tyder på att det huvudsakligen är återförsäljarledet som genomfört offensiva an- passningar. Det är speciellt ett drag som är framträdande, nämli- gen den ökade betydelse som de okonventionella konkurrensmedels— kombinationerna och de integrerade frivilligkedjorna fått. Frivil— ligkedjorna bedriver samarbete huvudsakligen på inköpssidan. Om koncentrationstendenserna inom detaljhandelsledet fortsätter och de företag som har okonventionella konkurrensmedelskombinationer även framdeles ökar sin marknadsandel innebär detta, om man går tillbaka till uppdelningen i tabell 6:4, att den traditionella möbelhandeln får mindre betydelse som försäljningskanal för möbel— producenterna. IKEA, KF och andra företag med särpräglad profil torde öka sin betydelse som avnämare för möbelindustrin. Huruvida underleveranserna, dvs. försäljningen till andra möbelfabriker, kommer att få ökad eller minskad betydelse sammanhänger med vilka integrationsförändringar som sker framdeles och i vilken utsträck- ning exempelvis plast kommer till användning i olika typer av mö-
belprodukter.
Den fördelningsbild på olika försäljningskanaler som framgår av tabell 6:4 avser enbart försäljning inom Sverige. I appendix B lämnas en översiktlig beskrivning av distributionsformerna på
några viktiga potentiella exportmarknader.
6.5 Fysisk distribution
Det kan konstateras att transportkostnaderna väger tungt i branschen
vilket förklaras av att möbler är skrymmande varor med relativt
lågt värde per viktenhet och att möbelproduktionen är regionalt
koncentrerad, vilket för med sig långa transportsträckor. För att
få en mer fullständig bild av transportsidan tillfrågades företagen i Möbelindustriutredningens enkät hur stor del av produktionen, mätt i procent av omsättningen, som fraktades på egna bilar, på bil i övrigt samt på tåg. Fördelningen på olika transportsätt visas i
tabell 625.
Tabell 6:5. Transportsätt för möbelprodukter i Sverige år 1970
Stor- På egna bilar I övrigt på bil På tåg leks— Procent av omsättningen grunn
10-25 57 (22) 25—50 19 43 (25)
50- 22 43 (32)
Källa: Möbelindustriutredningens enkät.
Anm.: Siffran inom parentes avser antal svarande företag i respek- tive storleksgrupp-
I den minsta storleksgruppen sker transporterna nästan uteslutande
på lejda transportmedel. Företagen i de två övriga storleksgrupperna
transporterar ungefär 20 % på egna bilar. När det gäller lejda
transporter är det något vanligare att man använder sig av bil än
av tåg.
Diskussioner om fraktproblematiken har lett till att man bildat transportbolag som ordnar samlastning, oftast per järnväg. Ett exempel på detta är Titrans AB, som bildades 1963. Ägare till
detta bolag är Tibro—fabrikerna, och uppgiften är att samordna
och förbilliga frakterna. Av den anledningen har man ingått special- avtal med SJ och utländska speditionsföretag. Den bärande idén är
att köpa hela vagnar eller hela lastbilssläp.
De allmänna fraktvillkor som gäller från och med 1 februari 1972
sportsätt, alltid skall betala fraktkostnaderna vid avsändandet. Transporten skall vidare ske på det sätt som ger lägsta totalkost— nad, om inte köparen begär annat och betalar merkostnaden härför.
Fraktklausulen skall vara:
a) fritt säljarens järnvägsstation eller terminal, om order
icke uppgår till av säljaren fastställd fraktfrihetsgräns; beräknad på ordersummans storlek eller i vissa fall kvan— titeten
b) fritt köparens järnvägsstation, terminal eller lager, enligt säljarens val, vid order överstigande av säljaren fastställd fraktfrihetsgräns avlastning vid köparens lager skall ske under normal
affärstid om ej annan tid överenskommits.
En viktig fråga, som sammanhänger med den fysiska distributionen, är vem som skall lagra den färdiga produkten. Eftersom försälj— ningsställena för möbler ofta ligger i, eller i nära anslutning till, större tätorter blir hyrorna där så pass höga att det blir billigare att lagerhålla produkterna hos tillverkaren. För möbel- fabrikanterna har detta fördelen att man kan tillverka i större serier samt leverera varorna tämligen omgående och hela beställ- ningen på en gång. Det förekommer emellertid även att stora detal- jister byggt egna lagerlokaler - bl.a. i Småland - för att kunna köpa in möbler i stora partier och därigenom komma i åtnjutande av
mängdrabatt.
I enkätundersökningen tillfrågades företagen hur stor del av pro-
duktionen 1970 som tillverkades sedan order erhållits och hur stor
98
lager). Fördelningen order - lager var i storleksgruppen 25-50
sysselsatta 50 % för order och 50 % för lager. Motsvarande för- delning för den minsta och den största storleksgruppen var 60 %
för order och 40 % för lager.
6.6. Försäljningsarbetet i Sverige
Hur det personliga försäljningsarbetet bedrivs i möbelbranschen framgår av tabell 6:6. Materialet är hämtat från företagsenkäten. Procentkolumnerna avser andelen i förhållande till totala antalet
svarandeföretagi respektive storleksgrupp.
Tabell 6:6. Möbelindustrins försäljningsarbete i Sverige
Andra Stor- Per Före- Egna Provi— Svenska utställ— leks— telefon tags- resande sions- Möbel— ningar i grupp ledaren resande mässan Sverige
Antal Antal Antal Antal Antal Antal före- före— före- före- före- före-
tag, % tag % tag % tag, % tag % tag
10—25 2 9 8 2 9 13 59 10 45
3 st re- 52 st sande resande
8 32 15 60
14 st 27 st resande resande
0- 26 81 10 31 5 (32) 100 st 24 st resande resande
Källa: Möbelindustriutredningens enkät
Anm.: Se tabell 6:5.
Försäljning per telefon har, som framgår, relativt liten betydel- se. Mest frekvent var denna försäljningsmetod i den mellersta stor-
leksgruppen. I mellan 30 och 40 % av företagen fungerar företags—
ledaren sporadiskt som försäljare. Ungefär 80 % av företagen i största storleksgruppen har egna fast anställda resande. Drygt 30 % av företagen i storleksgruppen 25-50 sysselsatta har egna resande, under det att motsvarande tal för minsta gruppen är 10 %. Det genom- snittliga antalet egna resande per företag, bland de företag som har sådana, är 4, Zoch | istörsta, mellersta respektive minsta
storleksgruppen.
Provisionsresande, vilka kan arbeta för flera företag samtidigt, utnyttjas i större utsträckning av företagen i de två minsta stor- leksgrupperna än i den största. Antalet provisionsresande per före-
tag rör sig mellan 2 och 3 för samtliga storleksgrupper.
De två återstående kolumnerna i tabell 6:6 visar antalet företag som regelbundet deltar i Svenska möbelmässan och/eller har egen permanent utställning utanför företaget. Även här är skillnaden
stor mellan de större och de mindre företagen. Ungefär 85 % av de
större och 45 % av de mindre deltar i Svenska mässan, som endast
är öppen för SMI:s medlemmar. Beträffande andra utställningar i Sverige har mindre än hälften av de större företagen egna perma-
nenta utställningar.
Det är naturligtvis mycket vanskligt att bedöma de olika försälj- ningsmetodernas effektivitet. Systemet med provisionsresande har bl.a. den nackdelen att det är svårt att genomföra selektiv för— säljning - företagen får små möjligheter att agera styrande. Syste- met kan vidare få till följd att det i första hand blir de produk- ter som ger hög provision som säljs, vilket inte alltid behöver
vara den produkt som fabrikanten satsat på i sitt sortiment. För
slås ut om koncentrationsprocessen inom detaljhandeln fortsätter
och om man inte kan omorientera sig t.ex. genom att etablera sig
som underleverantör eller genom samarbete vinna marknadsmässig
slagkraft.
Att det varit fördelaktigt för många producenter att ställa ut sina produkter på mässor och andra utställningar är fullt klart. Betydelsen bör dock inte överdrivas, eftersom det finns viss risk
för att tillverkningsresurserna utnyttjas för kortsiktiga projekt.
För många möbelföretag torde det finnas anledning att ompröva den nuvarande försäljningsorganisationen. Förutsättningen för att få fram ett bättre fungerande system skulle öka om man bland företagen gjorde en uppföljning och utvärdering av nu fungerande system. Av vikt är också att marknadsföringsproblemen tas upp i ett utbildnings-
program för möbelindustrin.
6.7 Sammanfattning Beträffande produktsidan har i detta kapitel konstaterats att kon-
kurrensen är hård inom många produktgrupper. Företagens sortimente— politik kännetecknas av en tillverkning som spänner över ett brett register. Huvuddelen av företagen förefaller inte ha genomfört
några viktigare sortimentsförändringar under de senaste 5 åren och
avser inte heller att göra detta under de närmaste åren.
När det gäller produktutformningen torde det vara viktigt att denna sker i mera integrerade former än hittills. arkitekten/designern
bör ingå i ett team med teknisk personal samt personal från ekonomi-
hänsyn tagen till företagets förutsättningar och marknadens krav. Teamet bör även avgöra vilken distributionsmetod som är den lämp- ligaste. Ett viktigt moment i KUS designerutbildningsförslag är just distributionsanalysen, som bör gälla såväl försäljningen på
hemmamarknaden som på exportmarknaden.
Den prispolitik som möbelproducenterna tillämpar synes vara otill— räckligt flexibel, vilket åtminstone delvis torde sammanhänga med att marknadssegmentering är en ovanlig företeelse inom branschen.Den konventionella detaljhandeln har förblivit den viktigaste försälj— ningskanalen. Det finns påtagliga skillnader, mellan företag av olika storlek, vad gäller val av försäljningskanaler. Således
går bland de största företagen en betydligt större del av produk— tionen till möbelvaruhus och offentliga miljöer. I detta samman- hang kan det vara av intresse att notera, att genomsnittsorderns storlek rör sig mellan 3 100 och 4 800 kronor enligt resultat från Möbelindustriutredningens enkät. Dessa värden är påtagligt låga och speglar samtidigt ett annat väsentligt problem för branschen nämligen kundstrukturen. Således var exempelvis år 1970 det genom- snittliga antalet kunder 570 för företag i den största storleks— gruppen. Ur enkätmaterialet framgår även att största kundens köp år 1970 uppgick till ca 15 % av omsättningen i genomsnitt för före—
tag i storleksgruppen över 50 sysselsatta. I de två mindre stor-
leksgrupperna utgjorde största kundens köp mellan 20 och 30 % av
omsättningen.
Att bedöma effektiviteten av olika försäljningssätt är mycket vansk— ligt, men det borde vara en viktig uppgift för företagen att göra
en uppföljning och utvärdering av de försäljningssystem man nu an- vänder. Erfarenheten av deltagande i mässor och utställningar borde
även ingå i en sådan analys.
Transporterna sker för företag i den minsta storleksgruppen nästan uteslutande på lejda transportmedel. Företagen i de två övriga
storleksgrupperna transporterar ungefär 20 % av produktionenpåegna
bilar. De företag som samarbetar på transportsidan redovisar mycket
goda erfarenheter.
En viktig slutsats av framställningen i detta kapitel är att det torde vara nödvändigt för åtskilliga av företagen i möbelbranschen att inom olika områden vidta sådana åtgärder som är ägnade att möjliggöra en offensiv anpassning till koncentrationstendenserna
inom detaljhandeln.
KAPITEL 7
EXPORT — NULÄGE OCH UTVECKLINGSMÖJLIGHETER
Framställningen i detta kapitel inleds med en redogörelse för möbel- exportens sammansättning och utveckling enligt den officiella utri— keshandelsstatistiken. Den bilden kompletteras därefter med upp- gifter från Möbelindustriutredningens enkät vad gäller exempelvis exportens betydelse för företag av olika storlek samt exportarbetets organisation. I föreliggande kapitel sammanfattas även den utredning som utförts av Industrins byrå för strukturstudier, och som analy— serar möjligheterna för vidgad svensk möbelexport till utomnordiska
länder. Utredningen återges i sin helhet i appendix B.
7.1. Möbelexportens utveckling
Tabell 7:1 visar den svenska möbelexportens värdemässiga utveckling åren 1962—1970. Möbler definieras i detta sammanhang av tull— tariffnumren 94.01 och 94.05. Således ingår inte 94.02, dvs. möbler för medicinskt eller kirurgiskt bruk, eller 94.04, dvs. resår—
bottnar o.dyl.
Exporten har, som framgår av tabellen, således haft en värdemässigt
sett mycket expansiv utveckling - från 57 miljoner kronor år 1962
till 227 miljoner år 1970. Detta betyder att exporten ökade i det 104
närmaste 4 gånger mellan jämförelseåren, vilket motsvarar en årlig genomsnittlig procentuell tillväxt på nära 19 %. Under första hälf— ten av 60—talet ökade exporten årligen i absoluta tal med mellan
8 och 15 miljoner kronor, medan motsvarande för 60—talets andra hälft låg mellan 18 och 52 miljoner. Den hittills högsta ökningen, 52 miljoner, redovisas mellan åren 1968 och 1969. Som nämnts är upp- gifterna över exportens utveckling lämnade i löpande priser, vilket innebär att man inte utan vidare kan bedöma den volymmässiga till— växten. Serien över exportprisindex tyder emellertid på att export— priserna för möbler under 60—talet nära nog legat på en oförändrad nivå, med undantag av åren 1969/70 då exportprisuppgången uppskat- tats till mellan 6 och 8 %. Det måste emellertid framhållas att se—
rierna över exportprisutvecklingen är mycket osäkra.
Tabell 7:1 Sveriges möbelexport 1962-1970 i 1 000 kr, löpande_priser
Export till 1962 1964 1966 1968 1970 Totalt 56 925 80 740 105 658 144 178 225 616 1 Canada 1 218 528 2 006 Danmark 12 917 England 5 495 Finland 1 515 Frankrike 5 744 Holland 2 956 Italien 1 178 Norge 4 276
5 0 8
151 1 457 425 28 522 41 559 71 505 554 4 414 10 721 11 641 827 7 575 8 846 15 610 5 6
_»
695 455 4 052 5 519 467 367 5 787 5 792 822 454 878 1 190 220 12 605 28 000 56 701 551 5 727 6 907 10 415 002 10 944 15 645 19 692 697 12 279 9 501 10 759 608 2 607 4 987 4 822
Schweiz 505 USA 1 079 Västtyskland 129 Österrike 887
Källa: SMI.
n Am—xww wm-P—lel—s
7.1.1. Eöbelengrteps_längerfårdelning
De största avnämarna av svenska möbler år 1970 var i nämnd ordning Danmark (71,5 milj kr), Norge (56,7 milj kr), USA (19,6 milj kr), Finland (15,6 milj kr), England (11,6 milj kr), Västtyskland
(10,7 milj kr) och Schweiz (10,4 milj kr), vilket även framgår av
totala möbelexport utvecklats mellan åren 1962, 1965 och 1970.
Tabell 7:2 Utvecklingen av olika länders andel av Sveriges total— export av möbler 1962, 1965 och 1970. Procentuell andel
Land 1962 1965 1970 Danmark 22,7 25,0 51,6 Norge 7,5 9,5 25,0 USA 17,7 11,6 8,6 Finland 2,5 6,5 6,8 England 6,1 5,5 5,1 Västtyskland 14,2 15,7 4,7 Schweiz 6.2 5.6 4.5 ggålg: SMI.
Den mest påtagliga förändringen vad beträffar länderinriktningen
är att den nordiska marknaden fått en kraftigt ökad betydelse. År 1962 gick 55 % av exporten till denna marknad, medan motsvarande andel år 1970 var 65 %. Av de nordiska länderna uppvisar Norge den utan jämförelse kraftigaste andelsökningen - från 7,5 % år 1962 till 15 % år 1970. I absoluta tal innebär detta en exportökning på unge- fär 52 miljoner kronor mellan 1962 och 1970. Av de uppräknade län- derna har exporten till Västtyskland mellan samma år andelsmässigt minskat med ca 10 procentenheter. I absoluta tal har dock exporten dit ökat med 2,5 miljoner kronor. Även för USA är andelsminskningen
stor, men den absoluta ökningen mellan 1962 och 1970 uppgår ändå
till 10 miljoner kronor. År 1962 tog de i tabell 7:2 uppräknade län—
derna emot 76 % av den totala möbelexporten. Eftersom motsvarande siffror för år 1970 var 86 % innebär detta att exporten till övriga
länder fått en relativt sett minskande betydelse.
7.1.2. Möbelegpgrtegs_sammansättning Hur exporten fördelade sig på varugrupper enligt tulltaxa framgår
av tabell 7:5
Tabell 7:5. Möbelexportens fördelning på varugrupper 1960 och 1970 Varu— 1960 1970 grupp tkr % tkr %
%& Sittmöbler, samt delar därtill:
110 förs. m. överklädn. el. stoppn. 679 191 stolar 479 199 andra t.ex. bänkar 955 ågg+ av metall 158 910 990
gidåå Andra möbler:
fBav annat material 105
skåp, bord, vitriner, bokhyllor, byråar, sängar av trä 17 200 av metall 1 900 av annat material
Totalt 36 gälla: SOS utrikeshandel och SMI
De produktgrupper som under 60-ta1et haft den relativt snabbaste exportökningen är stoppade— och andra Sittmöbler av metall samt stoppadeLoch andra Sittmöbler av annat material än trä och metall (t.ex. med stammar av plast). Den kraftigaste andelsminskningen upp— visar stappade Sittmöbler och stolar av trä. Den ur exportsynpunkt
viktigaste varugruppen, dvs. 94.05.100 (andra möbler än sittmöbler,
samt delar därav, av trä) har visserligen relativt sett minskat
sin andel av totala exporten under 60-talet, men i absoluta tal ökat med 72 miljoner kronor under 10-årsperioden. Exporten av stoppade Sittmöbler har mellan 1960 och 1970 ökat med nära 40 miljoner kronor — från 6,6 miljoner kronor till 45,8 miljoner kronor, medan exporten av möbler upptagna under tulltaxenumren 94.05—200, dvs. andra möbler
än sittmöbler av metall, värdemässigt ökat med ca 25 miljoner kronor
nor mellan 1960 och 1970.
Tulltaxe— Ökning 1960—70 i nummer milj kr 94.05.100 Andra möbler än Sittmöbler av trä 72,0 94.01.110 Stoppade sittmöbler 59,2
94.01.210+ "
94.01.290 Sittmobler av metall 52,2 94.05.200 Andra möbler än Sittmöbler av metall 25,1 32'81'338+351ttmöb1er av annat material än trä 20 2 ' ' och metall , 94.05.900 Andra möbler än Sittmöbler av annat material än trä och metall 94.01.191 Stolar 94.01.199 Andra Sittmöbler, t.ex. bänkar
7.2 Exportens betydelse för företag av olika storlek
Den officiella statistiken ger ingen möjlighet att analysera hur exporten fördelar sig på företag av olika storlek. Av denna an— ledning togs frågeställningen upp i enkätundersökningen bland möbel- företagen. Några säkra slutsatser beträffande de olika storleks- gruppernas andel av totalexporten torde dock inte kunna dras av enkätundersökningen. Av de totalt 57 företag, som redogjort för exportförhållandena år 1970, fanns 5 st i storleksgruppen 10—25 an— ställda, 8 st i gruppen 25-50 samt 26 st i gruppen över 50 anställ- da. För de 5 företagen i den minsta storleksgruppen utgjorde ex- porten 2 % av totala omsättningen i gruppen. Ungefär 75 % av ex- porten gick till de nordiska länderna. I mellangruppen var mot- svarande tal 4 % respektive 20 %. Exporten från de företag i den
största gruppen som besvarat frågan utgjorde 11 % av den totala om—
sättningen i gruppen. Andelen till de nordiska länderna var 50 %.
Vad som i första hand kan synas förvånande i detta material är att företagen i mellangruppen har en så relativt sett liten export till Norden jämfört med de två övriga grupperna, samt att exporten från
de svarande företagen i den största storleksgruppen endast utgjorde
7.5 Exportarbetets organisation
I enkätundersökningen efterfrågades även hur man organiserar ex- portarbetet i företagen. Den vanligaste organisationsformen är att exporten sköts av särskilt avdelad personal på försäljningsavdel- ningen. I storleksgruppen över 50 anställda fanns det dock även flera exempel på företag med speciell exportavdelning under led—
ning av en exportchef.
Tabell 7:4 visar hur exportarbetet på de olika avsättningsmark-
naderna är organiserat.
Tabell 7:4 Organisation av exportförsäljningen. Antal företag som utnyttjar respektive försäljningskanal Stor— Land Dir. Via la— Via Via Via Eget leks— till gerh. prov— agent utl. kontor grupp detal— gros— förs. möbel- jist sist/ fabrik imp. firma 10-25 Norge 2 1 1 Danmark 1 1 Finland 1 1 Västtyskland 2 Storbritannien 1 Schweiz 1 Österrike 1 USA 2 25-50 Norge 5 2 2 Danmark 2 2 2 Finland 1 1 Västtyskland 2 1 2 Storbritannien 1 1 Schweiz 1 1 Österrike 1 USA 1 1 Holland 1 Japan 1 50- Norge 7 1 8 10 1 Danmark 7 9 9 4 Finland 8 2 7 4 Västtyskland 7 4 5 5 4 Storbritannien 8 5 6 4 1 Schweiz 10 1 1 4 2 Österrike 5 1 5 5 2 USA 6 5 12 1 Holland 4 1 4 Canada 1 1 Källa: Möbelindustriutredningens enkät.
ligast att distributionen sker direkt till detaljist. Även bland de
större företagen är denna distributionsform vanlig. Försäljningen genom agent eller provisionsförsäljare dominerar dock bland dessa företag. De större företagen har dessutom i viss utsträckning etable—
rat sig med egna försäljningskontor i utlandet.
7.4 Sveriges Möbelindustriförbunds (SMI) insatser för möbelexporten I exportfrämjande syfte har SMI arrangerat framträdanden på interna— tionella möbelmässor samt dessutom vid ett par tillfällen (1959 i Rotterdam och 1961 i London) gjort egna mässor. SMI har vidare ar- rangerat studieresor i Sverige för utländska journalister som upp- följning av mässdeltagandet. Som uppföljning av den internationella möbelmässan i London 1969 visades "The Swedish Show Flat" under våren och sommaren hos några stora varuhus och möbelaffärer i Eng- land och Skottland. En annan typ av uppföljning är att SMI:s tid- skrift Interiör två gänger om året sänds ut till ca 5 000 utländska
möbelköpare, vilka besökt Scandinavian Furniture Fair.
Tillsammans med finska, norska och danska möbelindustriförbunden an— ställde SMI år 1967 en gemensam marknadsundersökare, som sedan dess
undersökt marknaden för skandinaviska möbler i ett antal länder.
Genom avtal med Möbelfabrikantföreningen i Danmark har SMI:s med-
lemmar fått möjligheter till kreditupplysning på utländska kunder.
År 1971 beslöt SMI:s förbundsstämma att bilda ett exportutskott med fem ledamöter - samtliga väl erfarna möbelexportörer - med uppgift
att'med konkreta förslag stimulera den svenska möbelexporten".
ture Fair, som år 1976 beräknas kunna flytta in i nya lokaler på
Vestamager utanför Köpenhamn.
7.5 Möjligheter till ökad svensk möbelexport
Som förutsatts vid Möbelindustriutredningens tillkallande (jämför
direktiven, appendix A) har parallellt med utredningens arbete en
särskild studie angående möjligheterna att öka den svenska möbelex-
porten utförts av Industrins byrå för strukturstudier (IBS). Denna
studie återges i sin helhet i appendix B. Nedan lämnas en sammanfatt— ning av innehållet. Möbelindustriutredningens ställningstagande redo—
visas i kapitel 11.
I korthet är studien upplagd enligt följande: Efter inledande diskus- sioner om länderurval har ett antal tänkbara exportmarknader blivit föremål för närmare analys. Marknadskartläggningen har legat till grund för en preliminär marknadsplan som syftar till att ange unge- färlig storleksordning av svensk möbelexport och till att dra upp riktlinjer för konkurrensmedelshanteringen. Avslutningsvis presen-
teras ett organisationsförslag för förstärkta exportinsatser.
7.5.1 åäpdgrgrgalei Utgångspunkt har här varit att behandla den del av exportarbetet som synes svårast och där det för svensk del finns outnyttjade 1 affärsmöjligheter. Bl.a. av den anledningen har de nordiska länderna 1 exkluderats. Inom branschen betraktas Norden mer eller mindre som en hemmamarknad — varken avstånd eller Språkbarriärer lägger hinder i vägen. De länder som utvalts är USA, Kanada, Västtyskland, Frank— rike, Holland, Belgien—Luxemburg, Schweiz, Österrike, England och
Japan. För vart och ett av dessa länder behandlas marknadstillför—
stora olikheter. I vissa länder återfinns de potentiella konsumen— terna av svensk möbelexport i relativt breda lager, medan de i andra länder är begränsade till speciella skikt. Även distributionskanaler- na varierar mycket starkt. Några länder har ett välutvecklat grossist— nät som möjliggör distribution över ett stort antal detaljister utan särpräglade profiler, medan i andra länder exporten måste riktas di— rekt till ett selektivt urval av fackhandlare. Det finns även exempel på länder där marknaden torde behöva segmenteras så att olika sorti—
ment skall erbjudas olika säljkanaler.
För Kanada och Japan har indikerats möjligheter att exportera möbel—
delar i stället för möbler.
I utredningen framhålls att det kommer att bli mycket svårt för svenska möbler att få ett permanent fotfäste på samtliga utbudsmark— nader, om inte priset fritt svensk fabrik kan justeras nedåt. Det är naturligtvis mycket svårt att säga hur mycket priset måste sänkas,
men enligt utredarna torde det vara nödvändigt med en reduktion på
minst 10 %.
7.5.2 2rgliminär_marknadgplan
Den preliminära marknadsplanen inleds med en beskrivning av konkur— rensförhållandena på exportmarknaderna. Efter denna genomgång formu- leras ett marknadsmål. Det noteras bl.a. att segmentet skandinaviska möbler har en relativt sett sjunkande andel i flera av de analyserade länderna. Mot den bakgrunden anges två, icke alternativa målsätt-
ningar för svensk export till de utvalda länderna:
1. Nuvarande svenska andelar i segmentet skandinaviska möbler bibehålls.
2. Återtagande för svensk del av de andelar i de utvalda ländernas totalimport som segmentet skandinaviska möbler tappat till andra segment.
Enligt punkt 1 skulle man kunna påräkna volymökningar i de länder där den allmänna importbenägenheten ökar. Appliceras andelsresone— manget på en prognos över importutvecklingen i respektive land fram— kommer att en måluppfyllelse enligt punkt 1 för svensk del skulle
innebära en årlig exportökning på ungefär 4 miljoner kronor.
En måluppfyllelse enligt punkt 2 innebär att den svenska exporten under en viss period i stort sett tar igen vad segmentet förlorat under 60—talets senare del och därefter håller denna högre nivå. Enligt de kalkyler som görs blir den "återtagna exportvolymen" år 1972 ungefär 160 miljoner kronor. Eftersom organisationsförslaget görs inom grova ramar räcker det att utgå från ett totalmål i stor-
leksordningen mer än 100 miljoner kronor över nuvarande exportnivå.
En exportökning av angiven omfattning kräver ett agerande som i ut—
redningen beskrivs i konkurrensmedelstermer. Det är här frågan om
grova indikationer på vad som behövs i fråga om sortiments—, pris-,
distributions- och bearbetningspolitik. I utredningen görs i detta sammanhang ett försök till jämförelse mellan svenska tillverkares
agerande i nuläget och marknadsplanens krav på agerande.
Som ett första krav anges nödvändigheten att styra produktanpass- ning och sortimentssammansättning med utgångspunkt från varje mark— nad. Utredarna anser att svenska tillverkare för närvarande endast
i undantagsfall gör sådana anpassningar.
skall därvid prissättas på ett speciellt sätt och lågprismöbler på ett annat. Rabatter bör även utnyttjas i styrande syfte. Enligt Mö— belindustriutredningens enkät tillämpar svenska producenter samma
prispolitik på alla marknader. Av enkäten framgår även att möbler i
mellanprisklass dominerar.
Ett tredje krav gäller distributionspolitiken, och särskilt då kra— vet på omsorg vid butiksurval, på kontinuitet i förbindelserna och på direkta kontakter. Flertalet utländska kontakter anges ha knu- tits vid mässor och andra utställningar. Utredarna menar att detta kontaktsätt i vissa fall kan vara alltför passivt. Man vet ingenting om vad man eventuellt missar i möjliga affärskontakter, om man inte
samtidigt har en mer aktiv, uppsökande verksamhet.
Som ett fjärde krav har understrukits behovet av samarbete i mark— nadsbearoetning, både beträffande reklam och annat försäljningsar—
bete.
7 - 5 - 5 Qraaaiaaiignafäralagat
Utredningen presenterar två organisationsförslag, nämligen ett där en producent kan överlåta hela sin exportförsäljning till en sär- skild organisation (A) samt ett där producenten får hjälp med vissa funktioner i exportarbetet (B). De två förslagen förutsätts kunna.
genomföras oberoende av varandra.
Alternativ A kallas Eggertbolgget. Det förutsätts göra affärer med i första hand sådan utländsk möbelfackhandel, som saknar resurser för egen, aktiv inköpsverksamhet. Exportbolaget antas vidare ha en
självständig ställning gentemot de svenska leverantörerna, dvs.
skall självt få styra sin sortimentspolitik — med utgångspunkt från vad direktkontakten med marknaden ger - och följaktligen även kunna välja svenska leverantörer på samma sätt som en större svensk de— taljist. Det måste förutsättas att Exportbolaget även skall kunna lägga ut order på specialanpassade möbler och i vissa fall även på
helt nya.
För att kunna förverkliga dessa ambitioner måste Exportbolaget för- utsättas ha en fältstyrka med nära marknadskontakt. Fältpersonalens uppgifter blir då i första hand att spåra upp lämpliga detaljister, till dessa sälja en bas— eller årsorder, hålla kontakt — om än inte alltid personlig — beträffande nyttjande av säljmaterial, hålla kon— takt med de mellanhänder som kan användas och sist men inte minst:
Till Exportbolaget återföra information för sortimentsutformningen.
Exportbolaget lagerhåller sannolikt i Sverige (eller eventuellt på
annan — från transportsynpunkt — lämplig plats) det sortiment man tagit upp, vilket man med hänsyn till sina leverantörers produk— tionsplanering köpt i fast räkning. Vidare torde transporter till utländska nederlag skötas i bolagets regi, medan det däremot är en öppen fråga hur dessa nederlag skall se ut. Eftersom de måste ha kap pacitet för mellanlagringar, uttransport till detaljister, mottag- ning, expediering av kompletteringar till på annat sätt upptagna årsorder samt eventuellt för fakturering på (vissa) detaljister, torde nederlag i form av rena terminaler inte komma i fråga, utan snarare grossister eller agenter med grossistfunktioner. Med dessa får då slutas specialavtal med hänsyn till att transaktionerna har
ett något annat innehåll än vad som är normalt för dessa.
Exportbolaget bör även kunna ha till uppgift att i form av samtrans—
som i övrigt exporterar utanför bolagets ram.
Ett utbyggt exportbolag beräknas kunna exportera för 100 — 120 mil- joner kronor per år. Denna nivå beräknas kunna uppnås under det tredje verksamhetsåret. Enligt mycket överslagsmässiga kalkyler sms,
le Exportbolaget i utbyggt skick sysselsätta omkring 40 personer
Alternativ B kallas Service—funktionen. Dess huvuduppgift bör en— ligt utredningen vara att skapa kontakt mellan svenska tillverkare
och utländska handelspartners av olika slag. Detta kan bl.a. inne—
bära:
att hålla ett aktuellt återförsäljarregister (dvs. en viss utbyggnad av den information som i dag kan erhållas via
SMI:s och dess systerorganisationers marknadsanalyser)
att på uppdrag av svenska tillverkare kunna informera ut— ländska affärsförbindelser om det svenska företaget, dvs. bidra till att verkligen etablera de kontakter som man ge—
nom sin kunskap kunnat rekommendera
att arrangera utställningar eller underlätta för hågade tillverkare att delta i andras arrangemang; att arrangera egna evenemang behöver i detta sammanhang inte betyda nå- got så pretentiöst som en mässa utan kan även innebära spe—
cialexponeringar av ett mindre sortiment
att marknadsföra hos utländska köpare ett eventuellt ut-
byggt deltagande i mässor och specialexponeringar.
Förutom detta kontaktskapande bör Service—funktionen enligt försla— get kunna tillhandahålla tjänster av typ översättning, information
om nödvändiga dokument och Specialregler, kalkylering etc. Det för-
116
utsätts vidare att Service-funktionen genom sitt agerande blir en central för förfrågningar från utländska köpare och att dessa för—
frågningar sedan kanaliseras vidare.
Utredningen framhåller att service-funktionen i utbyggt skick måste innehålla minst två kvalificerade exportkonsulenter, vilket innebär att Service-funktionens kostnader för löner, resor, administration etc. inte kan understiga 300 000 kronor per år. Detta är dock inte Service—funktionens enda kostnader. Således har kostnaderna för bi— drag i samband med utställningsverksamhet kalkylerats till ungefär 200 000 kronor per år. Service—funktionens årskostnader skulle i och med detta kunna beräknas uppgå till ca 0,5 miljon kronor. I utred— ningen anges tre finansieringsalternativ för att täcka denna summa:
a) Bidrag från branschen
b) Bidrag från staten och
c) Avgiftsfinansiering, t.ex. genom att sälja tjänster på konsultbasis
Beträffande frågan om var Service—funktionen organisatoriskt skall förankras framhålls att detta inte kan närmare utredas förrän finan- sieringsfrågan fått sin lösning. Som huvudalternativ anges emeller— tid antingen förankring till statligt exportorgan eller till någon branschorganisation. En anknytning till branschorganisationen antas kunna medge en god betjäning på hemmamarknaden, medan en anknytning till ett statligt exportorgan skulle kunna förbilliga kostnaderna
för utländska marknadskontakter.
7.6. Kommentarer till organisgtionsförsléggt
Det är viktigt att de kalkyler som presenteras i samband med orgap nisationsförslaget närmast betraktas som räkneexempel. Avsikten är emellertid inte att prognosticera exportutvecklingen utan att i
stället försöka ge vissa ramvärden inom vilka ett visst agerande
omkring 100 miljoner kronor, behöver inte i och för sig vara orea— listiskthögumt bakgrund av den "nolthypotes för exportutveckling— en som presenterades i kapitel 2. Exporten framkom där som en rest—
post och innebar en årlig volymökning på 9 %. Gör man det antagandet att exportprisindex blir oförändrat fram till 1975, innebär detta att möbelexporten detta år skulle uppgå till 545 miljoner kronor. Jämfört med nivån år 1970 blir ökningen således 120 miljoner kronor, dvs. ungefär samma summa som Exportbolaget i utbyggt skick beräknas kunna omsätta. Det bör härvid observeras att exportökningen enligt försörjningsbalansberäkningarna inte förutsätter några speciella exportstimulerande åtgärder eller några organisatoriska förändringar
i exportmarknadsföringen.
När det gäller Exportbolagets förhållanden gentemot producenterna, torde det såsom framhållits i IBS' studie från flera synpunkter vara önskvärt att bolaget får agera självständigt och således inte bli styrt av fabrikanterna. Exportbolaget får alltså inte fungera som ett försäljningsbolag utan skall självt kunna påverka exempelvis pro-
duktutvecklingen efter de krav marknaden ställer.
Av Möbelindustriutredningens enkät framgår bl.a. att den helt domi- nerande delen av de svenska möbelexportprodukterna inte har något speciellt utförande eller på något annat sätt är anpassade för ut— landsmarknaden. Det är således för närvarande endast ett mycket li-
tet antal företag som har särskild tillverkning för export.
En konkret frågeställning i samband med bildandet av företag av det
skisserade slaget är hur många, och vilka producenter som Export—
bolaget skall samarbeta med. På denna punkt skall här endast konsta—
att ingå i samarbetet eftersom man redan kan anse sig ha en effek—
tivt fungerande exportorganisation.
Som framhålls i IBS—studien har organisationsförslaget presenterats inför Möbelindustriförbundets styrelse. Beträffande Exportbolaget ansåg branschrepresentanterna att denna lösning troligen skulle vara den bästa hjälpen för tillverkare utan egna exportresurser. Vidare framhålls att det stora ansvar som Exportbolaget tar på sig gent- emot sina inhemska leverantörer ställer krav på en stark ledning av bolaget, och att den självständiga ställningen gentemot inhemska le-
verantörer verkligen understrykes på allt sätt i bolagets uppbyggnad.
I Möbelindustriutredningens enkät tillfrågades företagen om de ansåg det nödvändigt att etablera exportsamarbete på ett aktivare sätt än hittills. Ungefär 2/3 av företagen svarade ja på denna fråga beträf— fande export till utomnordiska länder. Detta innebär således att det finns ett från branschen uttalat behov att få till stånd ett samar—
bete av något slag i exportfrågor.
KAPITEL 8 LÖNSAMHET OCH LÖNSAMHETSPÄVERKANDE FAKTORER
FÖRETAGSLEDARENS ROLL
Det har tidigare konstaterats att huvuddelen av arbetsställona är små inom möbelindustrin och att det genomsnittliga antalet syssel- satta per arbetsställe ligger väsentligt under genomsnittet för in— dustrin som helhet. Går man på andra storleksmått än antalet syssel— satta, exempelvis företagens marknadsandelar för olika produkter, framstår småindustrikaraktären ännu tydligare. Orsaken till detta är att specialiseringsgraden är låg och att de olika produkterna har ett stort antal tillverkare. Företag i de mindre storleksklas- serna konfronteras ofta med speciella tillväxthinder: Det egna kapi— talet räcker exempelvis inte till för att finansiera anskaffning av råmaterial och maskiner. När företaget lämnar en viss minimistorlek ställs vidare större krav på redovisning och kalkylering samt även på organisation och planering i övrigt. Andra områden som kräver ökade satsningar är marknadsföring, produktutveckling och utbildning.
Naturligtvis är det inte självklart att företagen eftersträvar en
expansion, men för många småföretag är uppdykande "tillväxtchanser"
enda alternativet till nedläggning. Oavsett företagens målinrikt- ning ligger det nära till hands att tillväxt betraktas som ett visserligen bristfälligt men ändå tämligen säkert medel att öka
Lund, 1971).
I detta kapitel skall i första hand behandlas möbelindustrins lön—
samhets- och finansieringsförhållanden samt hur lönsamheten varierar
med olika strategier. Det skall redan här framhållas att några in-
gående analyser beträffande lönsamhet och finansiering i olika stor- leksgrupper inte gjorts. Eftersom den officiella vinststatistiken endast behandlar företag med minst 50 sysselsatta, innebär detta att endast en liten del av företagen i möbolbranschen kan analyseras
med utgångspunkt från detta material. Förutom en speeialbearbetning
av denna officiella vinststatistik redovisas i föreliggande kapitel även en sammanställning av Tibokonsult AB rörande finansiella för— hållanden i 56 företag, samt räkenskapsanalyser som företagits på
32 företag i Tibro.
Avsnittet om lönsamhetspåverkande faktorer och beteenden är en sam— manfattning av den analys, som utförts på Möbelindustriutredningens uppdrag av Industrins byrå för strukturstudier och som i sin helhet
återges i appendix C.
8.1 Specialundersökning av lönsamhet och finansiella förhållanden För att få ett bättre bedömningsunderlag angående möbelbranschens utvecklingsmöjligheter har alltså Möbelindustriutredningen låtit genomföra en specialundersökning av några möbelföretags lönsamhet
och finansiella förhållanden.
Materialet, som baserats på uppgifter insamlade av statistiska
centralbyrån, omfattar 36 av de 50 största möbelfabrikerna och hän—
121
för sig till åren 1965—69. Antalet anställda i företagen 1969 varie— rade mellan 50 och 451 och omsättningen samma år mellan 3,6 och
47,5 miljoner kronor. Företagens totala omsättning uppgick till
275 miljoner kronor år 1965 och till 370 miljoner kronor år 1969. Detta innebär att de 36 företagen varit klart mer expansiva än genomsnittet för branschen som helhet. De 56 företagen, här beteck— nade "möbelindustri", är indelade i storleksgrupperna 50-99 anställda (19 företag), 100-199 anställda (15 företag) samt över 200 anställda
(4 företag).
Av undersökningen framgår att möbelindustrins lönsamhet, mätt som korrigerat resultat före skatt i förhållande till korrigerat eget kapitaL under perioden 1965—69 var sämre än för den svenska indust- rin i genomsnitt. En jämförelse med TEKO—industrin visar dock en
bättre lönsamhet för möbelindustrin utom år 1967 (se figur 8:1).
Figur 8:1. Korrigerat resultat före skatt i förhållande till korrigerat eget kapital 1965-1969
Procent 10 8 6 Hela industrin 4 " X. ._._ Möbelindustrin /— *x_ lx ' (de 56 företagen) 2 - X./ X( 0 i,_// NNöl./, NN ! Tekoindustrin _2 . 1965 66 67 68 69
Källa: Möbelindustriutredningens specialundersökning
Skillnaden i lönsamhet jämfört med hela industrin kan till en del förklaras av vissa justeringar som gjorts beträffande värdering av tillgångar och beräknat avskrivningsbehov. Avekrivningsprocenten har fastställts till 3 % på fastigheter och 10 % på maskiner och in- ventarier. Sämsta genomsnittliga lönsamhet har mellangruppen (100- 199 anställda), medan de små (50—99 anställda) och stora företagen
(200- anställda) i stort sett är likvärdiga (se figur 8:2).
Enligt branschbedömningar har lönsamheten under 1970 och 1971 ytter- ligare försvagats, framför allt beroende på en kraftig konjunkturbe-
tingad försäljningsminskning under 1971.
Att lönsamheten försämrats under 1970 och 1971 framgår även av Möbel- industriutredningens enkät. I enkäten skulle lönsamheten 1968-71 an- ges som dålig, mindre god, god eller mycket god. 1968 ansåg 59 % av företagsledarna att lönsamheten var dålig eller mindre god, 1969
var motsvarande andel 46 %, 1970 45 % och 1971 65 %. Ser man enbart på alternativet "dålig" lönsamhet var fördelningen åren 1968—71
5 %, 8 %, 11 % respektive 20 %. Studerar man fördelningen mellan
små, medelstora och stora företag, är den självupplevda lönsamheten sämre i den minsta storleksgruppen (10-25 anställda), något bättre
i mellangruppen (25-50) och bäst i största storleksgruppen (SO-).
Även om andra lönsamhetsmått väljs kvarstår konklusionen att möbel- industrins lönsamhet varit otillfredsställande. Korrigerat re— sultat före skatt plus räntekostnader relaterat till totalt arbetan—
de kapital uppvisar exempelvis för åren 1965-69 följande värden:
4,7%, 3,4%, 2,1%, 3,3% och 3,0% för de 36 företagen. Bruttoöverskot-
tet i procent av omsättningen har fluktuerat mellan 6,5% och 7,6%.
Figur 8:20 Korrigerat resultat före skatt i förhållande till korrigerat eget kapital 1965-1969
Procent 12 -
11
**, 50-99 anst., 19 företag
X 200- smet., 4 företag
Möbelindustrin (de 56 företagen)
. 100—199 anst., 13 företag
: Möbelindustriutredningens specialundersökning
Som en möjlig förklaring till den dåliga lönsamheten anges i spe— cialundersökningen bristande utnyttjande av maskinkapaciteten på
grund av alltför korta serier respektive för stort sortiment.
Av specialundersökningen tycks framgå riktigheten av hypotesen, att företag som är utsatta För stark importkonkurrens är mindre lön— samma än andra: 10 av de 36 företagen torde ha mer än halva sin omsättning på varugrupper där impor1en i dag och tidigare varit kännbar, dvs. förvaringsmöbler och "ej stoppade stolar". Av dessa tio företag är sex med i den grupp på tio företag som har den
sämsta lönsamheten av de 36.
Analysen av fivanniella förhållanden 1967—69, visar att möbelindust— rin även här är i ett något sämre läge än industrin i sin helhet. Således var t.ex. finansieringsbidrujet från den löpande verksamhe- ten under hela perioden lägre än investeringsnivån. Tendensen under perioden har dock varit positiv (se figur 8z3).
Figur 8:3. Finansieringsbidrag från den löpande verksam— heten i procent av investeringar i materiella anlägg- ningstillgångar 1967—1969
Procent 120 - i... bool |||-nu..... 50-99 anst., 19 företag 100 » 200— anst., 4 företag 80 - / . —N*N— Möbelindustrin 4' de 6 först en 60 . / ( 5 3-5 ) / '_u_. .. " '_-' 100—199 anst., 15 foretag 40 - ,! 4' f' 20 - | | 1967 68 69
Källa: Möbelindustriutredningens specialundersökning 125
åren 74,6 %, 79,3 % och 89,5 %.
Soliditeten (förhållandet mellan eget och totalt arbetande kapital) var 1969 i hela den svenska industrin 44,6 %. I möbelindustrin var motsvarande tal 35,8 % (1967 36,9 %, 1968 39,2 %). En kraftig ök- ning av de långfristiga skulderna har skett, 1968 + 6,4 miljoner kronor, 1969 + 20,9 miljoner kronor, medan tillväxten av det egna kapitalet samtidigt var relativt liten (se figur 8:4).
Figur 8:4.Eget kapital i procent av totalt arbetande kapital 1967—1969
Procent 50 r _ 45 __|—|:. ..... .. _.'. X'N:;'-.50_99 anst., 19 foretag 40 :__;:__—_-—-——_——________:100-199 anst., 15 företag 55 ;' Möbelindustrin (de 36 företagen) 50 _ _ _ _ _ ___—— —200- anställda, 4 företag
25
45
4 I I
1967 68 69
Källa: Möbelindustriutredningens specialundersökning Omsättningshastigheten på varulagret motsvarade i stort sett genom—
snittet för svensk industri och var under perioden 1967—69 5,7 ggr,
3,9 ggr respektive 4,1 ggr.
8.2 Andra undersökningar av lönsamhet och finansiella förhållanden Under våren 1971 gjordes en räkenskapsanalys på 32 möbelföretag med
1)
mer än 10 anställda i Tibro, . De undersökta företagen är indelade i storleksgrupperna 10-20, 21-40 och mer än 40 anställda med 15, 8
och 11 företag i respektive grupp.
Det framhålls i undersökningen: "....synes för alla storleksklasser och hela perioden 1965-69 gälla, att såväl kassa- som balanslikvi— diteten ligger under de normtal på 100 respektive 150—200 %, som brukar anges för verksamheter generellt. De båda likviditetsmåtten uppvisar under perioden vidare ungefär samma utveckling inom som mellan storleksklasserna. De större företagen synes således stärka sin likviditet, de minsta bibehålla den nivå som rådde vid periodens början medan företagen med 21—40 anställda uppvisar en utveckling som innebär en försämrad likviditet. En förklaring till detta kan vara, att dessa "medelstora" företag tillhör dem som har den högsta kapitalintensiteten och att just mot slutet av undersökningsperioden
större investeringar i lokaler ägt rum."
Det heter vidare: "Varken företagens självfinansieringsgrad eller aktierättsliga soliditet varierar över perioden i nämnvärd utsträck- ning; detta gäller såväl i materialet generellt som inom och mellan storleksklasserna. Båda soliditetsmåtten antar låga värden eller ca 10 %. — - — Det egna kapitalets räntabilitet visar i samtliga stor— leksklasser en avtagande tendens. Mest markant är nedgången i de
minsta företagen, medan de största företagen bäst lyckats bibehålla
1] Bengt Johannisson: 'Samarbete som ett led i de mindre före— tagens anpassning - en studie med tillämpning på möbelindust- rin i Tibro", Umeå Universitet, 1971.
förräntningsnivån. En av anledningarna till att relativt stora va— riationer i det egna kapitalets räntabilitet kan konstateras trots den relativa stabiliteten i det totala kapitalets förräntning är naturligtvis, att det egna kapitalet genomgående utgör en mycket liten del av det totala. En annan faktor, som påverkar förklaringe— bilden är, att företagsledarens löneanspråk troligen får utgöra en buffert vid varierande konjunkturer, vilket får inverkningar på det
egna kapitalets räntabilitet."
Ytterligare en sammanställning av lönsamhet och finansiella för— hållanden skall kortfattat återges, nämligen TIBO:s strukturkommit- tés utredning 1969/70. Sammanställningen grundar sig på Tibokon- sults ekonomiska rådgivningsverksamhet i 36 möbelföretag och avser
i allmänhet 1968. Urvalet är inte representativt.
Av dessa sammanställningar framgår att avkastningen på totalt in- vesterat kapital i genomsnitt var 7,9 %, kalkylmässig nettovinst i procent av omsättningen 1,7 % och täckningsbidrag i förhållande till omsättningen 25,7 %. Bästa lönsamheten uppvisar företag i storleks— gruppen 41-100 anställda. Som,jämförelse nämns att verkstadsindust— rins kalkylmässiga nettovinst i förhållande till omsättningen 1968
var 6,2 %.
Beträffande de finansiella förhållandena kan följande uppgifter ci- teras: Likviditet I (kassalikviditet, dvs. likvida omsättningstill— gångar/kortfristiga skulder) varierade mellan 0,6 och 0,9. Likvidi— tet II (balanslikviditet, dvs. totala omsättningstillgångar inklu-
sive varulager/kortfristiga skulder) varierade mellan 1,05 och
1,75. Soliditeten (dvs. redovisat kapital/totalt kapital) varierade
mellan 10 och 24 %.
Sammanfattningsvis kan sägas att den ekonomiska situationen i möbel— företagen under åren 1965-69 synes ha försvagats. Detta gäller fram— för allt lönsamheten, vilken i slutet av perioden genomsnittligt torde ha legat på en nivå som försvårat en från soliditetssynpunkt önskvärd konsolidering av företagen. Detta torde innebära, att många företag blir beroende av upplånat kapital eller nytillskott
av riskkapital för framtida investeringar i marknadsföring, pro-
duktutveckling och anläggningar.
8.3 Lönsamhetspåverkande faktorer och beteenden
I detta avsnitt skall redogöras för den djupanalys som utförts av Industrins byrå för strukturstudier (IBS) på uppdrag av Möbelindust— riutredningen. Avsikten med analysen är att kartlägga faktiska be- teenden och värderingar av beteenden i mer eller mindre lönsamma företag samt att återföra beteenden på varierande lönsamhet. Ut-
redningen återges i sin helhet i appendix C.
8 - 3 - 1 inalxsans apaläganins
Av de 36 företag som varit föremål för den ovan citerade lönsamhets- och finansieringsanalysen, valde IBS ut 20 företag för ett djupare studium. För att kunna studera förhållandet lönsamhet—beteende har man valt ut företag, som är klart mer respektive mindre lönsamma
än genomsnittet för hela gruppen. Urvalskriterium har varit lönsam— het mätt som avkastning i förhållande till totalt arbetande kapital för att få så god jämförbarhet som möjligt. Som redan nämnts var lönsamheten för de 36 företagen åren 1965—69 4,7 %, 3,4 %, 2,1 %, 3,3 % respektive 3,0 %. Motsvarande tal för de företag, som klassats som lönsammare än genomsnittet var 9,3 %, 8,0 %, 9,1 %, 8,2 % och
6,3 %, medan avkastningen för de mindre lönsamma företagen var 1,9 %,
2,5 %, — 3,0 %, — 1,3 % respektive - 2,4 %. De mer lönsamma företagen
var i genomsnitt något större än de mindre lönsamma: Medelomsätt— ningen 1969 12,6 mot 8,5 miljoner kronor, antal anställda 157 mot 118 samt medelomsättning per anställd 80 300 kronor mot 72 500
kronor.
Undersökningen har utförts med hjälp av en intervjumetod, där före— tagens beteende kartläggs och jämförs mot ett antal förutsedda
svarsalternativ inom huvudområdena ekonomi, produktion, marknads—
förin , administration samt företagsledning. Varje huvudområde har sedan delats in i för möbelbranschen relevanta delområden; 6 stycken
inom varje huvudområde, dvs. totalt 30 delområden.
Vart och ett av de 30 delområdena har formulerats som en fråga, till vilken det finns fyra svarsalternativ rangordnade bäst - sämst, där
1 är sämst och 4 bäst. Poängtalen betyder dock endast att 4 är bättre än 3 osv. Däremot är inte en "4" dubbelt så bra som ett svar som fått 2 poäng. Man kan alltså inte addera ett antal beteenden till ett totalbeteende hopsummerat från alla 30 delområdena. Däremot
kan två företag, som på samma problemområde gett sådana svar, att
de fått samma poäng, sägas ha ett någorlunda likartat beteende. Av— sikten har varit att dels kartlägga företagens faktiska beteende
inom de olika delområdena, dels att få företagarnas bedömningar av
relevanta beteenden inom samma områden kartlagda.
Intervjuerna har delats upp i en 25; och en bunden del. I den fria delen har respondenten fritt fått uttala sin uppfattning om inne— hållet i en lämplig politik för en möbeltillverkare av hans slag. Intervjuaren har sedan poängsatt de spontant avgivna åsikterna
och, i de fall samtliga delområden inte blivit intäckta, ställt
kompletterande frågor. Intervjun har därefter avslutats med den bundna delen, som helt följt det givna frågeschemat. Den bundna
delen avser att belysa hur det faktiskt går till i företaget.
I och med att intervjun kartlägger både det faktiska beteendet och företagarnas uppfattning om problemområdets betydelse, kan svaren redovisas i en matris av nedanstående typ. Trots att det endast finns fyra svarsalternativ, har matrisen delats in i sju intervall
för att hänsyn skall kunna tas till gränsfall.
Figur 8:5. Matris för svarsnoteringar vid intervjuerna
Företagens bedömning
av problemområdets betydelse, dvs. den fria delen av intervjun.
1 1-2 2 2—3 3 3-4 4 Faktiskt beteende enligt svars- alternativ, dvs. den bundna delen av intervjun.
Om poängen för det faktiska beteendet överensstämmer med poängen
för företagarens uppfattning om problemområdets betydelse, dvs. om
man lägger ner så stora ansträngningar som man anser befogat med hänsyn till problemområdets betydelse, kommer företaget att markeras
på diagonallinjen i figuren ovan. Om däremot företagaren anser att
koms, kommer företaget att markeras i figurens övre vänstra del.
8.5.2. Eaktiskt_bgtgendg
Den första typ av analys som utredarna gör, avser faktiskt beteende
i företagen. I matriserna bör alltså ett större antal markeringar finnas i de högra rutorna, dvs. svarsalternativen 5—4 och 4 (even- tuellt 3) på de områden där företagarna lagt ned de största ansträng-
ningarna.
Inom huvudområdet ekonomi tycks de flesta företagen lägga ner stora ansträngningar på att följa likviditeten, medan resultatplancring förekommer i få företag, till en del kanske beroende på att före- tagen i hög grad är kundorderstyrda. Relativt få företag utnyttjar
möjligheten att förändra kapaciteten.
Inom huvudområdet marknadsföring kan man urskilja en passiv sorti— mentspolitik, medan däremot den personliga bearbetningen av kunder
är mer aktiv.
Huvudområdet administration uppvisar den mest splittrade bilden.
Inget delområde har fått särskilt höga poäng.
Vad beträffar huvudområdet företagsledning kan sägas att VD i hög grad är ensam beslutsfattare, även om de som ansett sig ha goda med— hjälpare tycks driva beslutsfattande mera i grupp. Medlemskap i företagens styrelser bestäms inte enbart av kompetens. VD tycks för—
dela sitt intresse över samtliga funktioner i företaget.
Sammanfattningsvis kan sägas att företagen, enligt denna form av utvärdering, tycks lägga ned de största ansträngningarna på plane- ring och kontroll av likviditeten, på produktionsteknik och på
marknadsbearbetning.
8.5-3 35332a£a£n25_b2d2m£i£8_al likes-:a Effiesniea
Enligt företagarnas egen bedömning (svarsalternativen 3—4 och 4 i
matrisens vertikala dimension) anses god marknadsförin , bra lön—
samhetskontroll och finansiell planering vara väsentligt för fram—
gång i branschen. Till "god marknadsföring" räknas vettig marknads— planering, styrning av sortiment, lönsam produktutveckling, riktig prispolitik, att ha kapacitet för marknadsbearbetning samt god
distributionspolitik.
8'3'4 åjålXÄERÄQXdå BTEbÄCE
Om man sammanställer resultaten från de två ovannämnda sätten att utvärdera materialet, kan man urskilja vad utredarna betecknat som s älvunnlevda roblem, nämligen problemområden som getts en hög angelägenhctsgrad, men där det faktiska agerandet inte varit så markant som vore motiverat av områdets angivna betydelse. I matri— sen, figur 8:5, blir de självupplevda problemen markerade i övre vänstra delen. Enstaka markeringar i det aktuella fältet förekommer på ca 20 problemområden, vilket gör att man knappast kan tala om självupplevda problem, möjligen med undantag av produktions— och
marknadsplanering.
8 ' 5 ' 5 åeåöädå prgblem De ovanstående analyserna av materialet har, som framgått, gällt
faktiskt beteende i företagen, företagarnas bedömning av viktiga
förhållanden samt en jämförelse mellan de två analyserna. Ytterligare
ett sätt att utvärdera materialet är att någon utomstående gör en bedömning. För att en sådan bedömning skall vara möjlig, måste en norm för bedömningen konstrueras, vilket har skett i djupanalysen. Det skall påpekas, att denna norm kan se olika ut, beroende på vem som konstruerat denna norm och vilka värderingar denne har. I detta fall har normen konstruerats så, att den speglar vad utredarna anser
vara ett nödvändigt beteende inom olika områden för ett möbelföretag.
Om materialet utvärderas efter denna norm erhålles följande bild: Möbelindustrin har eller borde få problem på grund av brister i re— sultatplanering, produktionsplanering, sätt att variera kapacitets- utnyttjandet, marknadsplanering, sortimentepolitik/produktutveckling, distributionspolitik/kundurval, export samt målinriktning. Kvalite—
ten på produktionsutrustningen är vidare inte speciellt hög.
8.3.6. Eaktlskt_bgtgendg :_lönsgmhet
Djupanalysen tar vidare upp frågan huruvida man av materialet kan utläsa eventuell förekomst av mer eller mindre lönsamhetspåverkande faktorer eller beteenden. Om företag med bättre lönsamhet än genom— snittet har en annan strategi än mindre lönsamma företag, är det i och för sig inte något bevis för att ett specifikt beteende ger god lönsamhet eller vice versa. Man kan emellertid ha spårat en samva— riation, som förtjänar ytterligare uppmärksamhet. Studerar man ma— terialet ur denna aspekt, utkristalliseras följande områden. där de mera lönsamma företagen lagt ned större ansträngningar än de mindre
lönsamma: Kapacitetsutnyttjande, produktionsapparatens kvalitet,
kvalitetskontroll, produktpolitik samt distributionspolitik.
I utredningen förs analysen ett steg vidare i och med att man också tar med företagarens bedömning av viktiga förhållanden. Följande
fråga har därvid formulerats: Finns det något problemområde där det gått markant bättre för de företag som har ett högt värderat faktiskt beteende och där företagaren samtidigt bedömt problemom- rådet som mycket viktigt för hans egna affärsmöjligheter? Det är således här frågan om företag med högre lönsamhet än genomsnittet som markerats i matrisens övre högra del. En utvärdering enligt detta mönster visar att företag med bättre lönsamhet än genomsnit— tet särskilt unpmärksammat områdena: Produktionsplanering, kapaci— tetsutnyttjande, produktionsapparatens kvalitet, kvalitetskontroll, sortimentspolitik och produktutveckling, distributionspolitik samt
hälsovård och ergonomi.
8 - 3 - 7 lönsam—Lei or Pipzoåuå'tinziktaias
I utredningen görs även en jämförelse mellan lönsamma och mindre lönsamma företag beträffande produktionsinriktning och koncentra- tionsgrad. Med koncentrationsgrad avacs den procentuella andelen av omsättningen som faller inom ett visst produktsegment. Några större skillnader mellan företagsgrupperna kunde inte iakttas vad gällde koncentrationsgraden. Däremot var de mera lönsamma företagen i väsentligt högre grad koncentrerade till segmentet stoppmöbler där importkonknrrensen inte är så hård. Av de lönsamma företag som inte hade sin omsättning koncentrerad dit, återfanns två inom leveransmöbelsegmentet. Självklart innebär inte detta resultat att
alla resurser skall satsas på det i dag mest gynnsamma segmentet.
Däremot bekräftar det att en marknadsanpassad sortimentspolitik är
av betydelse för god lönsamhet.
8.4 Kommentarer till metoden Utredarna anser att metodens tillförlitlighet är tillfredsställande,
då det gäller att beskriva företagsinterna förhållanden. Metodiken 155
har använts tidigare och erfarenheterna säger att respondenterna, dvs. de intervjuade, väl förstår frågornas och svarens innebörd. Man förutsätter emellertid att den person, som utvärderar och poängsätter intervjusvaren, har all relevant information om före- tagen och känner till de speciella förhållanden som motiverar ett
visst agerande.
Det skall påpekas, att tidpunkten för undersökningens genomförande kan ha inverkat, åtminstone på de bedömningar företagarna gör av beteenden inom viktiga områden. Utvärderingen av materialet enligt 8.5.3 ger vid handen att marknadsföring, lönsamhetskontroll och finansiell planering bedöms som viktigast. Intervjuerna genomför— des under våren och sommaren 1971, då en konjunkturbetingad efter— frågeminskning gjorde sig gällande, varför dessa problemområden kanske då upplevdes som de viktigaste. Om undersökningen hade genom— förts under en tid, då efterfrågan varit stark, hade troligtvis
de produktionsmässiga och inte de marknadsföringsmässiga problemen
kommit mera i förgrunden.
Som nämnts har analysen genomförts på 20 av de största möbelföre— tagen. Dessa 20 företag täcker visserligen en tämligen stor del av branschens totala produktion, men de utgör en mycket liten del av det totala antalet företag eller arbetsställen, varför generella slutsatser för branschen som helhet inte utan vidare kan dras. Metoden måste dock kunna ge en indikation på vilka områden som
kan ha en positiv inverkan på företagens lönsamhet.
8.5 Företagsledarens roll
Det är utan tvekan så att många förhållanden inom småföretagsdomi- nerade branscher sammanhänger med den framträdande roll som före-
tagsledaren har. Det kan vara av intresse att komplettera fram— ställningen i detta kapitel med det material från Möbelindustri- utredningens enkät som belyser ägarformer och företagsledarnas
åldersstruktur samt samband mellan expansionsvilja och ålder hos
företagsledaren.
Den utan jämförelse vanligaste ägarformen inom möbelindustrin är familjeföretaget. Med familjeföretag avses i detta sammanhang sådana företag där aktiekapitalet till minst 50 procent ägs av en familj
eller släkt. 70 % av samtliga tillfrågade företag inom den minsta
storleksgruppen (10—25 sysselsatta) betecknade sig som familjeföre—
tag. Motsvarande tal för mellangruppen (25-50 sysselsatta) var 85 %
och för den största gruppen (över 50 sysselsatta) 90 %.
Tabell 8:1 visar företagsledarnas åldcruuiruktur bland de svarande företagen inom möbelindustrin. En uppdelning har därvid gjorts på de tre storleksgrupperna och redovisningen görs såväl i absoluta
som relativa ta].
Tabell 8:1. Företagsledarnas åldersstruktur Företags— storlek Ålder Antal syssel- satta —5o %
10—25 7 52 25—50 9 36 50— 13 40 10
Totalt 29 19 15
gälla: Möbelindustriutredningens enkät
Som framgår är genomsnittsåldern lägre bland företagare i den största storleksgruppen med 40 % under 50 år och endast 67% äldre än 65 år.
är fördelningen 28, 40 respektive 48 % för den minsta, mellersta
respektive största företagsgruppen.
I enkäten till möbelindustrin ombads företagsledaren i familjeföreta— gen ange huruvida en efterträdare var utsedd. I storleksgruppen
25—50 sysselsatta angav 40 % av företagarna att så var fallet.
Samma svar lämnades av 18 % i gruppen 10—25 sysselsatta och 27 %
i gruppen över 50 sysselsatta. För samtliga storleksgrupper gäller, med några få undantag, att efterträdaren stod i släktskapsförhållande
med nuvarande företagsledare.
Huruvida ett kommande generationsskifte i företagsledningen bedöm— des medföra ekonomiska eller juridiska problem besvarades på det
sätt som framgår av nedanstående tablå:
Svårigheter vid generationsskifte: Storleksgrupp Ja % ' Ej besvarat
10—25 3 15 2 25—50 8 55 50- 15 47
Totalt: 26
Källa: Möbelindustriutredningens enkät
I gruppen över 50 sysselsatta angav således ungefär hälften att generationsskiftet kan komma att bli problematiskt. Ett relativt
litet antal av de mindre företagen svarade ja på frågan.
Av flera anledningar kan det vara intressant att notera de förhållan—
delsom omnämnts här. Det är exempelvis inte orealistiskt att äldre
som avviker från vad en yngre företagare skulle göra inför en viss situation. Exempelvis kan expansionsviljan avta med stigande ålder på företagsledarna. I och för sig kan detta vara naturligt, med hän- syn tagen till påfrestningen i samband med en expansion av produk- tionsvolym och sysselsättning. Insikterna.om det krävande merarbete som behövs för att expandera kan medföra att företagarna medvetet begränsar rörelsens omfattning och undviker kostmäskrävande investe- ringar. I den mån detta tillämpas bland ett stort antal företag blir konsekvensen att en omodern kapitalstruktur behålls. Med de låga kapi— talkostnader som kännetecknar denna typ av företag finns möjlig— heter att kortsiktigt priskonkurrera med mer expansiva och kapital— intensiva företag, som härigenom åtminstone under ett initialskede
kan få betydande problem.
En sammanställning av hur möbelföretagen uppskattade utvecklingen av sysselsättning och omsättning fram till 1975, dels i det egna före— taget, dels i hela möbelindustrin visas i tabell 8:2. Det är natur— ligt att svaren kan vara influerade av den konjunktursituation som var rådande vid enkättillfället, varför det inte i första hand är nivån som är intressant utan snarare jämförelsen mellan olika stor-
leksgrupper.
Som framgår är man påtagligt mer optimistisk i de två största stor— leksgrupperna än i den minsta gruppen beträffande utvecklingen av
omsättningen. När det gäller sysselsättningen räknar 11 företag av
31 i största gruppen med en sysselsättningsökning på mer än 20 %
fram till 1975. I förhållande till största gruppen är det relativt
fler företagare i de två övriga grupperna som tror på att syssel-
De två högra kolumnerna i tabell 812 illustrerar företagarnas syn på utvecklingsmöjligheterna för branschen som helhet. Av materialet att döma förefaller det som storleksgrupperna över 25 sysselsatta är mer optimistiska rörande det egna företagets utvecklingsmöjlig—
het än branschens som helhet.
Tabell 8:2. Utveckling av sysselsättning och omsättning 1971-75 enligt enkäten
Stor— Utveckling i Utveckling i hela leks— eget företag möbelindustrin grupp Antal Omsätt— Antal Omsätt— anställda ning anställda ning Ant. Ant. Ant. Ant. före— före— före- före— tag % tag % tag % tag %
Ökar >2o % 4 19 35 44
Oförändrad 14 67 50 10 44 Minskar>20%__3_ 14 15 _2 12
Antal sva- rande 21 17
Ökar > 20 % 6 1 Oförändrad 16 14 Minskar > 20 %_3 _l
Antal sva— rande 25
Ökar > 20 % 11 Oförändrad 18 Minskar > 20 %__2
Antal sva- rande 31 31
Källa: Möbelindustriutredningens enkät
Finns det nu något samband mellan ålder och expansionsvilja i möbel- industrin? Ser man först på storleksgruppen över 50 sysselsatta finns
det 13 företagsledare som är yngre än 50 år. Av dessa 13 svarade 12
att man förväntade en omsättningsökning på totalt mer än 20 % fram till 1975. Motsvarande siffror för företagarna över 50 år är 13 av 20, dvs. expansionsviljan är relativt sett större bland de yngre företagarna. I den mellersta storleksgruppen, dvs. 25—50 syssel—
satta, finns i urvalet 9 företagare under 50 år. Samuiga dessa har
angivit en planerad omsättningsökning på över 20 % fram till 1975.
Av de 16 företagarnaöver 50 år har 10 gett samma svar. Även i den minsta storleksgruppen är tendensen densamma, om dock ej så ut— präglad. Självfallet bör man inte dra några större slutsatser av materialet på den här punkten. Det kan dock ha ett visst analytiskt intresse att se på svaren ur denna synvinkel, eftersom attityden åtminstone i vissa fall kan ha betydelse för företagens fortsatta
utveckling.
KAPITEL 9
FORSKNING OCH UTVECKLING (FoU)
9.1. Nuvarande forskning
FoU-verksamhet med anknytning till möbelområdet bedrivs av en rad
institutioner i vårt land. En inventering utförd av Möbelinstitutet
upptog 33 institutioner där möbelfrågor ingår som en mindre del i
ett mer omfattande verksamhetsområde. I uppräkningen ingick bl.a. universitet och högskolor och olika marknadsorganisationer. Här skall emellertid endast två forskningsinstitutioner kommenteras, nämligen Möbelinstitutet, vilket är det enda organ som har sin verk- samhet helt inriktad på FoU-arbete rörande möbler, samt Svenska trä—
forskningsinstitutet.
9.1.1. Möbelinstitutet
Möbelinstitutet (MI) grundades 1967 som en efterföljare till viss verksamhet som tidigare bedrivits av Svenska Slöjdföreningen. Huvud— man är Stiftelsen för möbelforskning, vilken representerar möbel- branschen, konsumentintressen och utbildning/formgivning. Institutet har till uppgift att "bedriva metodforskning och tillämpad forskning inom möbelområdet och konsultativ verksamhet i anslutning härtill samt att i övrigt främja forskning, utbildning och information inom
möbelområdet av intresse från konsumenternas, producenternas eller
distributörernas synpunkt". Stiftelsen har för åren 1971/72 — 1973/74 träffat avtal med styrelsen för teknisk utveckling om ett ramprogram som reglerar statens respektive möbelindustrins finansi— eringsandelar för verksamheten vid MI. Enligt avtalet uppgår de statliga bidragen till 250 000, 275 000 och 300 000 kronor för res— pektive år. För budgetåret 71/72 har institutets omslutning budgete—
1 rats till 910 000 kronor.
Mlzs huvudsakliga inriktning hittills har varit:
Studier av möbler från förbrukarsynpunkt. Häri ingår t.ex. samman- ställning av antropometriska mått och därpå grundade rekommendatio— ner beträffande möblers dimensionering och formgivning, studier av förvaringsbehov, möblers anpassning till bostäders mått etc. Utveck- ling av provningsmetoder för bestämning av teknisk kvalitet. Anvis— ningar för egenskapsredovisning.
Det framtagna underlaget utnyttjas som instrument vid bedömning av prototyper i produktutvecklingsarbete, vid jämförande test av mark-
nadens produkter och vid deklaration av varornas egenskaper.
Granskningen av marknadens möbelmodeller följs upp genom aktivt kon- sultationsarbete. Sådana granskningar resulterar vanligen i en rad
provningsuppdrag från tillverkarna.
Bland forskningsresultaten kan nämnas en undersökning av bäddmöbler, där bl.a. underlag tagits fram för standardisering av möblers och madrassers mått. Vidare en undersökning av 2235 med måttrekommenda— tioner beträffande ytstorlek, höjd, benplacering samt rekommendatio- ner beträffande vilka krav som ställs på studentbostadsmiljöer. Me— toder för bestämning av formbeständighet har utarbetats för sitsar,
hyllor m.m.
Forskningsresultaten publiceras i utredningsrapporter, marknadsöver—
synpunkt kanaliseras genom exempelvis statens konsumentinstitut.
Mlzs verksamhetsinriktning framdeles har behandlats i "Forskningsbe- hov inom möbelområdet" (Mlzs rapport nr 17, 1970). Bl.a. har uttalam att uppmärksamhet bör ägnas åt problemlösningar i producentledet samt i övrigt åt att vidga forskningsområdet. Breddning av verksam- heten avses ske på följande sätt.
Från bostadsmöbler till möbler för alla användningsområ— den.
Från möblers bruksegenskaper till alla egenskaper.
Från enbart färdigprodukternas egenskaper till att omfat- ta även material, konstruktioner och processer.
Från branschinriktad information till information även för konsumentledet. Motivet till inriktningen mot material och processer är att den nu— varande utvecklingen inom möbelområdet bl.a. kännetecknas av att nya material kommit till användning i allt större utsträckning. Ex— empel härpå är plast, stål, plåt och papper. För möbelföretagen gäl— ler det att hålla sig informerade om material och framställningsmeto- der, om konkurrensen från utlandet skall kunna mötas. Eftersom forsk— ningen på detta område är spridd på olika institutioner i Sverige och utlandet finns behov av att en samordning sker av information om så—
dana forskningsresultat som är av intresse för möbelbranschen.
9.1-2 ävenska iräferskeiegaieäiiuiei LsäFl)
STFI har liksom Möbelinstitutet en forskningsstiftelse som huvudman, och verksamheten finansieras av branschföretagen och staten enligt
ett ramavtal baserat på ett kollektivt forskningsprogram.
STFI:s målsättning är att bedriva forskning rörande skogens produk-
ter, deras sammansättning, egenskaper, rationella förädling och ut- nyttjande. Det är således i första hand frågan om forskning av be- tydelse för den svenska skogsindustrin. En stor del av resurserna ägnas åt utveckling av nya observations— och mätmetoder för såväl processer som produkter, samt standardisering av dem. Avsikten är att genom forskning och utbildning stärka industrins konkurrenskraft såväl gentemot skogsindustriprodukter från andra länder som gentemot
material baserade på andra råvaror.
Ett samarbete med industrin har organiserats bl.a. genom av indu— strin utsedda tekniska kommittéer med uppgift att tillsammans med berörda forskningschefer vid institutet föreslå forskningsprojekt. Oberoende av gränsen mellan institutets olika avdelningar (kemi, teknisk fysik, träteknik, fiberskivor, massateknik, pappersteknik, tryckpapper, analys och service) bildas för varje projekt en projekt—
grupp.
Förutom den programbudgeterade forskningen mottar STFI även forsk— ningsuppdrag inom institutets ramprogram från grupper av industrier och enskilda industrier. I allmänhet är resultaten av sådana uppdrag
förbehållna uppdragsgivarna under en tvåårsperiod.
En stor delay forskningen vid STFI torde indirekt ha ett betydande värde för möbelindustrin. Det kan dock konstateras att institutets resurser i relativtlitenomfattning använts för FoU-verksamhet med direkt och exklusiv anknytning till förhållandena inom möbelindu— strin. Exempel på en sådan verksamhet är en mellan STFI och MI i
samråd bedriven forskning rörande möbelsammansättningen.
9.1.3 Epgrxerkgaghgt_vid_förgtaggn År 1967 uppgick drifts- och kapitalkostnaderna för FoU—verksamheten inom trä— och möbelindustrin till 4,5 miljoner kronor (SCB U 1970:27 Forskningsstatistik för industrin 1967-1969). Ungefär 90 % av denna summa avsåg utvecklingsarbete, medan resterande 10 % gällde tilläm- pad forskning. För år 1969 beräknades kostnaderna till 5,9 miljoner kronor. Det bör ovserveras att vissa företag som ingår i denna stas tistik och som klassificerats som trä— eller möbelindustri, även har
produktion på andra områden.
Hur FoU—kostnaderna år 1967 var fördelade på branscher inom trä- och
möbelindustrin framgår av tabell 9:1.
Tabell 9:1. FoU-kostnaderna inom trä— och möbelindustrin fördelade på branscher år 1967 (mkr)
Trävarutillverkning 0,6 Möbeltillverkning 0,1 Metallvarutillverkning 1,5 Byggnadsverksamhet 2,2 Övrig verksamhet 0,2
Källa: SCB U 1970227
Med reservation för den osäkerhet som vidlåder siffrorna skulle så—
ledes möbelindustrins andel av forskningen endast uppgå till ca 2 %.
För att få jämförelse mellan de olika industribranschernas FoU—in- satser har i tabell 9z2 drifts— och kapitalkostnader för FoU relate—
rats till saluvärde och förädlingsvärde i respektive bransch.
Med hänsyn till svårigheterna att på ett mellan olika branscher jäm— förbart sätt definiera och isolera vad som skall anses utgöra FoU-
kostnader torde tabellernas siffror få betraktas som indikativa. Den
bild som framkommer beträffande trä— och möbelindustrin är emeller— tid entydig. Av de medtagna branscherna uppvisar endast den grafiska industrin lägre FoU-andel. Genomsnittliga FoU-andelen i förädlings— värdet är inom industrin inte mindre än femton gånger högre än i trä- och möbelindustrin. FoU—bilden för möbelindustrin isolerad torde var ra något gynnsammare än för den samlade träindustrin. En mera fin— fördelad statistik torde dock inte i avgörande grad rubba intrycket
av att FoU-verksamheten vid företagen är svagt utvecklad.
Tabell 9:2. Drifts—"och kapitalkostnader för FoU-verksamhet i procent av saluvärde och förädlingsvärde Företagens huvudbranscher Drifts- och kapitalkostna- der för FoU i förhållande till industrins: saluvärde förädlingsvärde
1. Gruv— o. stenbrytningsindustri 0,5 0,4 2. Livsmedels—,dryckes— o. tobaks- industri 0,2 0,6 5. Beklädnadsindustri 0,2 0,5 4. Träindustri och möbelindustri 0,1 0,2 5. Massa-, pappers— o. pappersvaru— industri 0,5 1,5 6. Grafisk industri 0,1 0,1 7. Gummiindustri 0,9 1,6 8. Kemisk industri utom läkemedels— industri inkl. vegetabiliska och animaliska oljor och fetter 0,9 1,9 9. Läkemedelsindustri 14,7 21,4 10. Petroleum- o. kolindustri 0,8 5,7 11. Jord— och stenförädlingsindustri utom tegel och cement 0,7 0,9 12. Tegelbruk o. cementfabriker m.m. 1,0 1,8 15. Järn-, stål— o. metallverk 2,0 5,1 14. Järn-, stål- o. metallmanufaktur- verk 0,4 0,6 15. Maskinindustri 1,7 5,0 16. Elektroindustri 6,2 10,4 17. Skeppsvarv 0,4 1,0 18. Övrig transportmedelsindustri 4,5 9,0 19. Annan förädlingsindustri utom instrumentfabriker etc 0,1 0,2 20. Instrumentfabriker, fotografisk o. optisk industri samt urfabriker 4,1 5,9 21. Samtliga branscher isumma 1—20) 1,4 5,9
Källa: SCB U 1970:27
Ett omfattande arbete i syfte att utreda förutsättningarna för en ökad FoU-insats på det trätekniska området har sedan hösten 1970 be— drivits av en arbetsgrupp vid STU i samarbete med STFI. Möbelindu— striutredningen har beretts tillfälle att ta del av det prelimini- nära resultatet av detta arbete, vilket i slutgiltig form torde kom— ma att publiceras under våren 1972. Utredningsarbetet har omfattat FoU—frågorna inom hela den trätekniska industrin inklusive sågverk och skivindustri, varför problemen inom möbelindustrin endast be—
handlas som en del av ett större sammanhang.
I en första etapp har de berörda industriernas utvecklingsläge och
FoU—behov analyserats med angivande av bl.a. tänkbara utvecklings—
linjer beträffande nya produktionsmetoder. Baserat härpå har ca
150 angelägna utvecklingsprojekt av olika komplexitet och priorite— ringsnivå formulerats, vilka redovisas i en projektkatalog födelade på delbranscher och teknikområden. Dessa projekt utgör kärnan i en
flerårig FoU-plan, vilken bedöms vara riktigt avvägd för att reali—
sera önskvärd branschutveckling.
Utöver förstärkning av de teknikområden som för närvarande bearbe— tas vid STFI föreslås samordnad utvidgad FoU inom främst områdena biologiskt träskydd, brandskydd av trä, limning,processteknik och arbetsmiljö. Vidare föreslås förstärkt information till industrin
samt upprättande av en träteknisk konsulentorganisation.
Av de nya medel som beräknas vara nödvändiga för att genomföra det
föreslagna programmet beräknas ungefär hälften vardera tillfalla
1) Träteknisk utveckling, Del I och II. Preliminära utgåvor aug. och nov. 1971
arbetande industrin (snickerier, trähusfabriker, möbelfabriker etc,). Ca 15 % av insatsen förutsätts härvid komma möbelindustrin till godo. Bland de nämnda ca 150 angelägna FoU—projekten anges 46 stycken be—
röra möbelindustrin med följande fördelning på teknikområdenz'
Antal projekt
materialegenskaper bearbetningsteknik torkning, konditionering sammansättning, limning
träkonstruktion
transport
kemisk egenskapsförbättring, yt- behandling etc. mätnings— och styrningsteknik
Operationsanalys ergonomi, arbetsmiljö
information
_L ANOXNOXN
_;
NMWU'IO
Av projektkatalogen framgår inte hur många av projekten som exklu—
sivt hänför sig till möbelindustrin.
9.5. FoU-finansieringen
Den av arbetsgruppen vid STU presenterade FoU-planen ligger beträf- fande sitt omfång och ambitionsnivå långt utanför gränserna för vad som går att genomföra inom nuvarande ekonomiska ramar för den kollek— tiva FoU—verksamheten på området. Vid i huvudsak oförändrade relatio— ner mellan träindustrins egen och statens finansieringsinsatser skul- le därför ett realiserande av programmet komma att ställa anspråk på
omfattande nytillskott av FoU-medel från bägge parter.
Sådana medelstillskott har av arbetsgruppen bedömts såsom svåra att uppbringa från träindustrins företag på frivillig väg, i första hand på grund av de ingående branschernas småföretagsdominerade struktur. Upprepade ansträngningar att inom ramen för befintliga branschorgap
nisationer åstadkoms medel för en ökad forskningsinsats uppges ha
varit resultatlösa. I arbetsgruppens preliminära rapport diskuteras därför möjligheten att finansiera den höjda FoU—insatsen genom ett särskilt obligatoriskt forskningsbidrag från företagen, vilket skul— le knytas till respektive företags lönesumma och inkasseras av sta— ten, förslagsvis via arbetsgivareavgiften. En liknande avgift prak— tiseras sedan ca 10 år tillbaka för finansieringen av byggforsk— ningsverksamheten i Sverige. Det anges i detta sammanhang som ange— läget att de på sådant sätt uttaxerade medlen betraktas som industri—
medel och i forskningsfinansieringen balanseras med statliga medel.
Tanken på en obligatorisk branschforskningsavgift har i slutet av december månad 1971 även framförts i en framställning till industri— ministern av Träindustrins branschorganisation (TIBO), vilken i sig innefattar Sveriges möbelindustriförbund (SMI), Snickerifabrikernas riksförbund (SNIRI), Sveriges trähusfabrikers riksförbund (STR),
TIBO:s allmänna grupp (TAG), Sydsveriges lövträförädlares förening
(SLFF) och Sveriges guldlistfabrikanters förening (SGF).
I skrivelsenfrånTIBO framhålls att den kollektiva trätekniska forsk— ningen har en mycket stor betydelse mot bakgrund av träindustrins omfattning och att den trätekniska forskningsverksamheten inom in- dustrin är relativt begränsad. För att tillgodose forskningsbehovet erfordras, enligt TIBO:s skrivelse, ökade ekonomiska insatser från såväl staten som industrin. Beträffande utnyttjandet av forsknings— medlen menar man att detta kan organiseras på samma sätt som gäller för de medel som industrin och staten redan nu gemensamt satsar på
kollektiv forskning inom STFI. Sammanfattningsvis anser TIBO:
väsentligt
samtliga företag där träbearbetning förekommer bör bidra härtill
programmet för den trätekniska forskningen överenskommes mellan staten (STU) och TIBO
redan befintlig organisation vid STFI anförtros att hand—
ha administrationen av denna forskning
statsmakterna via t.ex. Riksförsäkringsverket insamlar industrimedel i form av en avgift från företagen baserad
på utbetalade arbetslöner
statliga medel skall tillskjutas de sålunda insamlade in—
dustrimedlen i samma proportion som nu gäller för STFI.
Beträffande Möbelindustriutredningens kommentar till brevet hänvi—
sas till kapitel 11.
9.4 Plast i möbelproduktionen
Det finns anledning att i detta kapitel om FoU något närmare gå in på plastens användning i möbelproduktionen. Redogörelsen grundar sig på uppsatser i ämnet av Lars Erik Nelsson, Svenska Träforskningsin—
stitutet och av Knut Ljungh, Perstorp AB.
9-4.1 elesiees_aevänenines£oamer Från att enbart ha varit ett kompletterande material har plasten mer och mer kommit att användas som ett substitut för trä inom möbeltiDr verkningen. I möbler kan plast användas i följande funktioner;
1. Som lim.
2. Som ytmaterial (lack, laminat, folie)L
5. Som konstruktionselement (skivor, möbeldelar).
5. Som mindre funktionselement (fötter, socklar, lister och beslag).
Av de plasttyper som huvudsakligen kommit till användning inom mö—
belindustrin är bland termoplasterna t.ex. polyvinylklorid och po-
lyetylen och bland duroplasterna t.ex. polyamid och polyuretan.
9.4.2 Zagför_tgägt_sgb5titge£a5 av_pla5t
Det finns flera orsaker till att plasten fått en ökande betydelse vid framställningen av möbler. Plasten kan exempelvis förbilliga
tillverkningsprocessen. Plasten kan vidare ges bättre fysikaliska
egenskaper än trä. Brist föreligger också på vissa trämaterial.
Beträffande första punkten kan sägas att vissa komplicerade möbel- detaljer, som kräver skärande bearbetning och putsning, kan fram— ställs mycket billigt genom att gjutas i polymetan. Som exempel på detta kan nämnas attett stolsben av tämligen kvalificerad form kan framställas i plast för ca kronor 4,50. Skulle motsvarande stolsben göras i trä uppgår enbart putsningskostnaderna till samma
summa.
Att plastens fysikaliska egenskaper är överlägsna träets samman— hänger med att man av plast kan åstadkomma produkter som inte krym— per eller sväller under inverkan av luftens relativa fuktighet. Numera finns dessutom plaster som har bättre egenskaper än trä vad gäller slaghållfasthet, skruvhållfasthet, styvhet och värmeresistens. Ett argument mot plast har tidigare varit att detta material har säm— re hygroskopicitet, värmeledningsförmåga och akustiska egenskaper. Nu-
mera är det emellertid vanligt att väggar och tak i ett rum är kon-
studerade av andra material än trä, varför materialet i möblerna spelar mindre roll i detta sammanhang. Som exempel på orsaker till att träet substitueras av plast nämndes även att brist föreligger på vissa träslag. Detta gäller för exempelvis jakaranda. De subsi- tut till detta träslag som man lyckats framställa har visat sig
vara mycket svåra att skilja från den äkta varan.
9.4.3 Zlastens_f£amtida roll
Bedömningen av plastens roll och i vilken grad detta material kommer att substituera trä i möbelproduktionen är skiftande. Att plasten kommer att få en ökande betydelse torde emellertid stå klart. Det har från plasttillverkarsidan gjorts uppskattningar som tyder på att ungefär hälften av alla stammar som nu produceras i vårt land består av plast. Den trendmässiga utvecklingen skulle tyda på att den helt övervägande delen av stammarna år 1975 kommer att tillver— kas av plast. Beträffande förvaringsmöbler är det inte ovanligt att dessa har exempelvis lådor av plast och det bedöms att även luckor och förstycken inom en nära framtid kommer att produceras i detta material. På flertalet övriga användningsområden anses det däre-
mot vara troligast att träet kommer att behålla sin huvudroll under
avsevärd tid.
KAPITEL 10
MÖBELINDUSTRINS LÄGE OCH PROBLEM - EN SUMMERING
Syftet med detta kapitel är att sammanfattande karaktärisera den situation som möbelindustrin befinner sig i och identifiera de be— hov av åtgärder och insatser som behövs för att underlätta branschens fortsatta strukturanpassning. De konkreta förslag som utredningen
härlett ur dessa behov redovisas i sista kapitlet.
10.1 Möbelindustrins marknader
De prognoser som gjorts beträffande den inhemska möbelkonsumtionens
volymutveckling fram till 1975 tyder på en positiv hemmamarknade—
utveckling. Den privata konsumtionsökningen av möbler har således
uppskattats till 6 % per år eller något mindre än under 60-talet. Uppskattningen grundas bl.a. på uppfattningen att den privata mö— belkonsumtionen i avsevärt lägre grad än t.ex. snickeriefterfrågan är beroende av nyproduktionen av bostäder. Den positiva prognosen omfattar också det s.k. leveransmöbelsortimentet. Enligt Möbelindust- riutredningen förefaller den prognosticerade positiva utvecklingen.
i huvudsak trovärdig. Det kan dock inte uteslutas att prognosens bedömningar är något för optimistiska. Utvecklingen av bostads- byggandet och av det offentliga byggandet, särskilt under det senaste året, kan antyda detta. Inom branschen noteras också en viss osäker-
möbler.
Såsom framgår av den särskilda exportmarknadsanalysen (jfr appendix B) är även den potentiella efterfrågan på export i de för svensk möbelexport närmast aktuella länderna snabbt växande. Trots en
viss tveksamhet är därför den rimligaste slutsatsen att totalmark- nadens utveckling i princip inte borde vara något huvudproblem för
den svenska möbelindustrin.
10.2 Möbelindustrins konkurrenskraft
Bilden av relativt expansiva marknader för möbler innebär att den svenska möbelindustrins internationella konkurrenskraft i hög grad blir avgörande för dess framtid, både på hemmamarknaden och export— marknaden. På hemmamarknaden har möbelindustrin utsatts för en mycket hård konkurrens, framför allt på planmöbelsidan, genom im— port från vissa länder med ett gynnsammare kostnadsläge. Särskilt importen från vissa östeuropeiska länder har under senare år varit besvärande. Det kan antas att importkonkurrensen kommer att för- stärkas successivt genom att dels nya konkurrensländer uppträder, dels importen utsträcks till att omfatta även sådana produkt- områden där hemmaproduktionen hittills varit relativt skyddad. En viktig fråga blir vilka möjligheter Sverige har att som höglöne— land konkurrera med import från länder med ett gynnsammare kostnads- läge. Motsvarande fråga måste ställas beträffande möjligheterna för
svensk möbelexport att hävda sig utomlands.
Enligt utredningens uppfattning uppvisar möbelindustrins situation när det gäller branschens internationella konkurrensläge många drag
som är gemensamma med situationen på TEKO—området, även om det in—
på TEKO-området hittills saknats. Några egentliga naturliga kon—
kurrensförsteg som skulle betingas av den svenska möbelindustrins
närvaro till råvarukällan—skogen kan sålunda knappast påvisas.
Inte heller utgör transportkostnaderna ett element som i avgörande grad försvårar konkurrensen från länder med mycket gynnsammare kost— nadsläge. Den för möbeltillverkning tillgängliga tekniken är liksom på TEKO—området internationell, och de Blå fabriker som byggs i kon— kurrentländerna ligger enligt gjorda bedömningar väl framme när det
gäller den maskinella utrustningen.
Den allmänna slutsats som utredningen dragit ur den påvisade lik— heten mellan TEKO—industriernas och möbelindustrins läge är att
den filosofi för branschanpassning som i andra sammanhang presente- rats för TEKO—industrierna i sina huvuddrag är tillämplig även för
möbelindustrin.
Konsekvensen av detta resonemang blir därför att de svenska möbel- producenterna är betjänta av att genomföra en konsekvent produkt— mässig omorientering som går i riktning från produkter med lågt teknik-, design- och modeinnehåll och 521 produkter, där dessa fak— torer väger tungt och där således möjligheterna att utveckla pro— dukterna är stora och kundernas priskänslighet minst. Det gäller härvid att bl.a. maximalt ta till vara de komparativa fördelar som svensk möbelindustri fortfarande torde åtnjuta när det gäller pro- dukternas finish. Ett intensifierat samarbete möbeltillverkare/hem— textiliefabrikanter liksom ett fortsatt utvecklingsarbete när det
gäller varudeklarationssystem för möbler torde ha utsikter att ge
heten i dessa avseenden framhävs i marknadsföring och produktreklam
Det här framförda kravet på produktmässig omorientering innebär självfallet inte att möjligheter skulle saknas för inhemsk möbel— tillverkning med en traditionell produktprofil utan endast bedömning- en att branschen genomsnittligt bör röra sig i den angivna riktningen. I branschen finns exempel på företag som lyckats hävda sig utmärkt i konkurrens med utländska tillverkare inom produktsektorer där
' importkonkurrensen i övrigt är framgångsrik. 1 l
; Samtidigt med den produktmässiga omorienteringen blir det nödvändigt för möbelindustrin att vidga sina geografiska marknader och genom en utbyggd export söka kompensation för det försäljningsbortfall på hemmanarknaden som uppstår på grund av en intensifierad importkon- kurrens. I den av Industrins byrå för strukturstudier genomförda exportmarknadsanalysen (appendix B) har möjligheter till en avse— värt utökad svensk möbelexport till ett flertal marknader i och utanför Europa påvisats, under förutsättning att tillverkarna för- mår utveckla en progressiv försäljningsstrategi och anpassa sina
sortiment efter de olika avsättningsmarknadernas krav.
Vid en analys av möbelindustrins konkurrenssituation är det emeller— tid inte endast den internationella situationen som skall observeras. Även den inhemska marknadssituationen ställer nämligen i högsta
grad krav på omorientering och förnyelse. Ett viktigt förhållande härvid är de ändrade konsumtionsandelarna för olika typer av möbler. Andelsökningar har t.ex. noterats för sittmöbelsortimentet på be—
kostnad av planmöblerna. En annan viktig trend har varit den ökade
miljöer och kontor. Inriktningen mot leveransmöbelsortimentet inne-
bär bl.a. förändringar vad beträffar orderstorlek, kundstruktur
och inköpssätt.
Ett annat område som ställer krav på agerande från fabrikanternas
sida är den snabbt förändrade detaljhandelsdistributionen. Framför allt är det framväxten av företag som använder sig av okonventio— nella konkurrensmedelskombinationer samt de integrerade frivillig— kedjorna som här tilldrar sig uppmärksamheten. Det kommer med all sannolikhet att bli nödvändigt för möbelindustrin att fortsätta omställningen till de nya distributionsmönstren. Helst bör denna
omställning ske i form av offensiva anpassningar. Medel härför kan
i vissa fall vara en översyn av kundstruktur och försäljningskana— ler, vilken i sin tur kan ställa krav på en mer rörlig prispolitik eller ett mer selektivt kundurval. Det torde även vara viktigt att företagen i sina relationer till vissa kunder intar en odogmatisk attityd till frågan om den funktionella arbetsfördelningen mellan i
industrin och distributionsledet. '
Ett mera utbyggt samarbete än hittills när det gäller den inhemska marknadsföringen i mindre eller större grupper av företag torde i
många fall av effektivitetsskäl komma att visa sig nödvändigt.
10.3 Den tekniska effektiviteten
Den ovan berörda omorienteringen medför en fortsatt höjning av kraven på produktutveckling och teknisk effektivitet. Rationella produktionsmetoder och ett rationellt utnyttjande av maskinparken
är förutsättningen för att kunna ta till vara fördelarna av stor—
drift och en ökad produktmässig och funktionell specialisering. De moderna träbearbetningsmaskinerna är anpassade för stordrift och är vidare utvecklade att utföra flera operationer i samma enhet eller linje. För att investeringar i dylika maskiner skall kunna bli lönsamma måste man sträva efter från produktionssynpunkt eko- nomiska seriestorlekar, vilket kan innebära att den svenska mark— naden blir för liten och således en större del av produktionen måste avsättas på export. En annan konsekvens kan bli ökad skiftkörning
för att höja utnyttjandegraden. Innan investeringar genomförs måste
igångsätts utan att väl underbyggda beslut fattats grundade på nog- företagens planerande funktioner utvecklas så att ingen expansion granna marknadsbedömningar. I
10.4 Viktiga områden för ökade insatser
Den bild som i föregående kapitel lämnats av möbelindustrins ut- veckling och nuläge visar att branschen inte stått stilla ifråga
om strukturell anpassning. Den omorientering som nyss förordats på- går kontinuerligt och sedan länge hos många av branschens progres- siva företag. Mot bakgrund av den alltmer hårdnande internationella konkurrensen finns emellertid risker att den "spontana" anpassningen går för långsamt. Dessa risker förstärks av den starka dominansen inom möbelindustrin av små eller relativt små företag. Sådana före- tag präglas normalt av en hög grad av flexibilitet när det gäller att anpassa sig till kortsiktiga förändringar i den omgivande miljön, t.ex. konjunkturella efterfrågevariationer. Deras förutsättningar att i tid reagera på och i tid ställa om sig till mera genomgripande och långsiktiga strukturella förändringar är dock erfarenhetsmässigt sämre, bl.a. beroende på att omställningar oftast ställer alltför
höga krav på finansiell styrka. Bl.a. för att undvika de sysselsätt—
"extraordinära" insatser behöva sättas in. Här skall pekas på några
områden där sådana insatser enligt utredningens mening krävs.
Praktiskt kunnande och yrkesskicklighet präglar den svenska möbel—
industrins företagsledare och anställda. Det är ett omdöme som står sig också i ett internationellt perspektiv. Den teoretiska utbild- ningsstandarden är däremot, som utredningen visat, mindre tillfreds— ställande i relation till de kraftigt höjda krav som utvecklingen numera ställer. Detta gäller såväl företagsledarna som de anställda
I I | ! på marknadsföringssidan och på det administrativa och tekniska om- i rådet. Ett förstärkt kunskaps- och kompetensflöde till möbelindust- *
|
rin framstår därför som nödvändigt.
I de 80 företag som besvarat Möbelindustriutredningens enkät, däri—
bland praktiskt taget alla de större företagen, fanns för att ta
ett exempel ingen heltidsanställd civilingenjör. Även antalet gymna— i sieingenjörer var påfallande lågt. Genomsnittet för största stor— leksgruppen låg något under 1 gymnasieingenjör per företag. Delvis ; kan detta spegla att vidareutbildningsmöjligheterna i branschen
inte är fullt tillfredsställande. Det här omnämnda förhållandet har
inte kompenserats genom utnyttjande av konsulter vare sig tekniska,
ekonomiska eller administrativa. Speciellt lågt äl utnyttjandet av
konsulter på det administrativa området.
Ur kravet på ökad orientering mot exportmarknaderna kan behov här- ledas av åtgärder som stimulerar företagen att i ökad utsträckning engagera sig i exportverksamhet. Eftersom många av de små och medel—
stora företagen, vilka antalsmässigt dominerar branschen, har mycket
små möjligheter att på egen hand etablera en exportförsäljning finns även behov av organisatoriska lösningar som beaktar detta
förhållande.
En höjd teknisk effektivitet ställer krav på förstärkta och delvis nya typer av insatser på FoU-området. Möbelindustrin måste offen- sivt anpassa sig till förändrade och nya materialslag och till den produktionsteknik som sammanhänger med dessa. Som påpekats i tidi- gare kapitel är det också önskvärt att maskintekniska frågor och
frågor sammanhängande med produktionens rationella organisering
a vid företagen i ökad utsträckning blir föremål för FoU—insatser.
Vidare är insamlingar och bearbetningar av rön från olika forsknings-
områden av intresse för möbelfabrikationen betydelsefull. Av vikt i detta sammanhang är även att resultat från inhemsk och interna— tionell forskning insamlas och bearbetas på sådant sätt att mate— ! rialet blir tillgängligt för ett så stort antal fabrikanter som möjligt. Detta leder in på ett klart eftersatt område, nämligen
spridningen av ny teknik.
De anpassningar till nya distributionsmönster och konkurrensför- hållanden som berörts ovan är till en del sådana som kan genomföras , inom ramen för den nuvarande företagsstrukturen i branschen. I första hand gäller detta de kortsiktiga förändringarna. Det finns 3 emellertid anledning att räkna med att olika förhållanden under 70—talet kommer att tvinga fram relativt långtgående och långsikti- ga förändringar i den svenska möbelindustrins företa sstruktur, så- väl genom bortfall av företag som genom företagssamgåenden eller fusioner. I den tidigare genomgången av teknik- och produktions—
förhållandena har pekats på att en utveckling i riktning mot ökade
stordriftsfördelar och en förstärkt specialisering hos möbeltill- verkarna är sannolik. Från marknadssidan utgår som ovan berörts krav på större marknadsförande enheter. Ett mera utbyggt samarbete än hittills torde i många och i ett ökat antal fall visa sig nöd-
vandigt. Sådana samarbetslösningar torde bli än nödvändigare vid
en ökad satsning på exportförsäljning.
Med hänsyn till bl.a. ägarförhållandena och dominansen av små och ; medelstora företag inom möbelindustrin finns det enligt utredningens uppfattning risker för att den spontana anpassning av företagsstruk- turen, som av allt att döma förestår, inte utan vidare kommer att förlöpa i en takt eller i former som kan betecknas såsom de mest
rationella från företagsekonomisk eller samhällsekonomisk synpunkt.
Detta aktualiserar frågan om behovet av att påverka samarbets- och
fusioneringsaktiviteten inom möbelindustrin.
Det kan i detta sammanhang noteras att fusioneringsaktiviteten inom möbelindustrin enligt en nyligen genomförd studie (Bengt Rydén: Fusioner i Svensk industri, IUI, Stockholm, 1971) varit bland de
lägsta bland samtliga branschområden under efterkrigstiden. I denna
studie konstateras vidare att fusioneringar inte nödvändigtvis be- höver innebära skapandet av mycket stora företag för att kunna motiveras rent företagsekonomiskt. De mest uppenbara stordrifts- fördelarna erhålls visserligen i stora anläggningar, men det finns anledning att observera förekomsten av kostnadsbesparingar som inte är knutna till en enda anläggning. Exempel på detta sistnämnda är de rationaliseringsmöjligheter som framkommer genom samordning av exempelvis administration, inköp, försäljning, lagerhållning och
transporter. Ett annat viktigt påpekande som bör göras är att en
162
ökad fusioneringsfrekvens även kan innebära fördelar för fristående mindre företag, genom att dessa i större utsträckning kan fungera som underleverantörer till genom fusioner skapade större företag. Det torde därvid vara nödvändigt att underleverantörerna har en
specialiserad produktion. I utredningens enkätundersökning har gjorts ett försök att kart—
lägga omfattningen av företagssamverkan på fem olika områden, nämli- gen inköps—, produktions-, marknadsförings—, export— och transport- l områdena. Det framgick därvid att samarbete förekom i relativt liten | omfattning.
I de fall samarbete förekommer är docknerfarenheterna positiva och
i flera fall, framför allt i de större företagen, mycket positiva.
Mest frekvent är samarbetet på transportområdet - i större företag ; nära hälften av de svarande. Samarbete på inköpssidan är mer van- ligt i större än i mindre företag. Relativt få företag har angett
samarbete inom produktions— och marknadsföringsområdena. Beträffande
samarbete med detaljhandeln kan sägas att det endast är ett fåtal företagare som angett förekomst av samarbete. En differentiering
* av svaren på åldersgrupper visar på en'större samarbetsbenägenhet ; bland yngre företagare än bland äldre. Beträffande frågan om huru- vida en utvidgning av samarbetet eftersträvas kan sägas att den klart övervägande delen av de företag som nu har samarbete efter— strävar en utvidgning av detta. När det slutligen gäller samarbets—
formerna är det mindre vanligt att samarbetet reglerats avtalsmäs—
sigt i form av aktiebolagsbildning eller formella samarbetsavtal.
Avslutningsvis skall även pekas på ett område som inte närmare varit
föremål för utredningens undersökningar men där behovet av insatser
165
aktuellt under 70—ta1et även inom möbelindustrin. Det gäller frågan
om den interna arbetsmiljön. Liksom beträffande den tekniska stan-
darden kan fastslås att företagen i möbelindustrin uppvisar stora skillnader sinsemellan med avseende på hur man beaktat miljöproble- matiken vid utformning av produktionsflöden och arbetsplatser. Vid sidan av de allmänna sociala och arbetshygienska synpunkterna som
i första hand måste läggas på miljöfrågan kan konstateras att för— hållandena inom företagen på miljöområdet under 70—talet kommer att få betydelse för möbelbranschens — liksom för andra branschers - möj-
; ligheter att rekrytera behövlig arbetskraft. Ett studium av arbetsmiljön inom den träbearbetande industrin har ]
nyligen inletts av delegationen för de små och medelstora företagen.
10.5 Möbelindustrins framtida omfattning och sysselsättning Utredningen finner det inte möjligt att på det underlag som står till förfogande formulera en preciserad prognos för utvecklingen
av möbelindustrins totalomfattning och totala sysselsättning under 70-talet. Olika utfall är på dessa punkter möjliga beroende på bl.a.
en rad internationella eller inhemska förhållanden av för möbel-
industrin extern natur. Självfallet blir branschens framtidssitua— tion i första hand beroende av med vilken målmedvetenhet dess före- tag själva förmår att genomföra en omorientering produkt- och marknadsmässigt enligt i huvudsak de linjer som dragits upp ovan. Det är utredningens uppfattning att en sådan omorientering i be- tydande utsträckning skulle underlättas vid ett genomförande av
utredningens i nästa kapitel framförda konkreta förslag.
Fastän någon kvantifierad totalprognos för möbelindustrin således knappast kan ställas upp anser utredningen likväl att vissa under—
byggda hypoteser om branschutvecklingen kan formuleras.
Vad först gäller antalet företag eller arbetsställen talar flera av de tidigare i utredningen berörda förhållandena relativt entydigt för att en fortsatt och t.o.m. accelererad nedgång är att vänta.
Vid sidan av de koneentrationsbefrämjande krafter som gör sig gäl- lande från teknik— och marknadssidan kan pekas på ytterligare ett par faktorer som kan förväntas påskynda nedläggningsfrekvensen i branschen. En sådan är ägarformerna i kombination med den höga genomsnittsåldern på ägaren/företagsledaren. En faktor som kan
bidra till en relativt mer omfattande företagsnedläggning under 70-
talet är det tidigare konstaterade förhållandet att en relativt stor del av fabrikslokalerna i dagens läge är i sådant skick att
de borde utmönstras.
En förhållandevis omfattande nedläggning av företag behöver inte
i och för sig nödvändigtvis påverka branschens totala sysselsätt- ning i negativ riktning, vilket bl.a. möbelindustrins egen utveck- ling under 60-talet visar. Utredningen finner det emellertid sanno- 1 likt att de negativa effekterna på branschens totalsysselsättning av den förestående omstruktureringen blir avsevärda. För detta ta— lar till att börja med kombinationen av en sannolikt något svagare efterfrågetillväxt under 70-talet än under 60-talet och en fort- satt snabb produktivitetstillväxt. I det föregående har även upp- märksammats en trend, som innebär att arbetsmoment som tidigare utförts inom möbelindustrin tas över av leverantörer i andra
branscher (sågverk, fiberskivetillverkare, fanérleverantörer, plast-
165
företag) De samlade sysselsättningseffekterna av denna utveckling, vilka snarast torde komma att förstärkas under 70-talet, kan bli
betydande.
Inför risken av en nedgång i totalsysselsättningen blir frågan om branschsysselsättningens regionala fördelning aktuell. Huvudsakligen två karaktäristiska drag kan här urskiljas, nämligen dels den starka koncentrationen till Skaraborgs län (Tibro—området) och Jönköpings län, dels lokaliseringen av många möbelföretag till orter, där sysselsättningsalternativen är få. Särskilt för den senare lokali— seringstypen får en minskning eller nedläggning av produktionen på- tagligt besvärliga verkningar, eftersom det kan vara förenat med stora svårigheter att bereda friställd arbetskraft arbetstillfällen
på orten.
KAPITEL 11
UTREDNINGENS FÖRSLAG
11.1 Förslagens huvudsakliga syften
; Mot den bakgrund som tecknats i föregående avsnitt föreslår ut- redningen att vissa statliga åtgärder vidtas. Samtliga åtgärder har till syfte att allmänt förstärka möbelindustrins konkurrens—
kraft och samtidigt öka sysselsättningstryggheten på lång sikt i
. i | i branschen. Några av åtgärderna tar mer direkt sikte på det i direk— l tiven angivna målet att specifikt öka möbelindustrins exportför-
' måga. Naturligtvis kan ingendera av dessa båda slag av målsätt- * ningar renodlas; det är t.ex. uppenbart att ökade allmänna marknads- % förutsättningar också ger ökad konkurrenskraft när företagen upp- !
träder som exportörer.
Till övervägande del är utredningens förslag härledda ur de behov som analyserats fram under arbetets gång och som i sina huvuddrag redovisats i kap. 10. Utredningen har härvid fäst särskild vikt vid de förutsättningar till offensiv anpassning som föreligger för svensk möbelindustri. De förslag som särskilt avser stöd för upp-
arbetning av exporten baserar sig sålunda på tidigare gjorda
lands är möjlig.
Utredningen avstår från att i detta avsnitt precisera några för—
slag till åtgärder från industrins eller industriorganisationernas sida. I den fortlöpande analys som redovisats i det föregående och
parallellt med de förslag som följer nedan ingår emellertid en
rad synpunkter på de krav av skilda slag som utvecklingen - och i genomförandet av de statliga åtgärderna — ställer och kommer att I ställa på företagen själva. I själva verket förblir de insatser
som kan initieras utifrån resp. genomföras med stöd utifrån aldrig
mer än marginella sett i ett totalperspektiv. Det är huvudsakligen
företagens och företagarnas, och i växande utsträckning också
organisationernas, egen förmåga som avgör hur branschens framtid
kommer att gestalta sig. Industrins huvuduppgift, att producera och sälja produkter, kan,
| | . l i synnerhet i branscher med många mindre företag, vara svårfören- lig med uppgiften att följa och värdera den långsiktiga utveck—
lingen i och runt omkring det egna företaget och den egna branschen.
Genomgången i detta betänkande fyller också uppgiften att i någon
mån ge företagen vägledning i detta avseende.
11.2 Ett utbildningsprogram %
Det är ett genomgående drag i näringslivet att branscher med stort inslag av mindre företagsenheter släpar efter i fråga om teoretisk utbildning. I tidigare kapitel har utbildningsläget i möbelindustrin i olika avseenden beskrivits. Därav har t.ex. framgått att huvud— delen av företagsledarna för närvarande endast har folkskola som
teoretisk grundutbildning.
Samtidigt som den teoretiska utbildningsstandarden är låg är kraven på insikter höga och blir snabbt högre. Den utvecklingen kan av— läsas på flertalet områden, bl.a. på de tekniska och administrativa och på marknadsföringssidan inkl. export. Det vill synas som om
möbelindustrins kunnande behöver ökas mycket snabbt på alla dessa
ny teknik— och nya material- resp. till mer avancerad marknads— föring och till kraftigt ökad export kan inte ske utan att också
den administrativa sidan förstärks.
| områden inom de närmaste åren. En genomgripande omställning till 1 | | i 1 Den beskrivna utbildningssituationen sedd i relation till de för— &
: väntade kraven har, som framhållits i föregående kapitel, över— tygat Möbelindustriutredningen om att utbildningsåtgärder är ange—
* lägna i möbelindustrin. De bör genomföras både snabbt och i rela—
tivt stor skala. Statligt stöd bör därför kunna komma i fråga. Utredningen har emellertid klart för sig att motsvarande utbild—
! 1 1 1 * ningsbehov också föreligger inom andra delar av den träbearbetan— * dc industrin och att åtgärderna därför inte bör sättas in exklu— * sivt mot möbelindustrin. En breddning av utbildningsåtgärderna så att de omfattar snickerier, trähusfabrikanter etc. skulle också medföra ett avsevärt större underlag och därmed också en möjlighet
att på ett rationellt och ekonomiskt tillfredsställande sätt sprida
utbildningsverksamheten regionalt och lokalt över landet.
Statens institut för företagsutveckling (SIFU) administrerar för närvarande ett utbildningsprogram för TEKO- och glasindustrierna. Programmet, som är tidsbegränsat, drogs igång hösten 1970. Kon— takter under sommaren 1971 mellan SIFU och Möbelindustriutredningen visade att parternas uppfattning överensstämde i fråga om nöd—
vändigheten av förbättrad utbildning i möbelindustrin resp. i hela den träbearbetande industrin. Under hösten har SIFU i samråd med utredningen och efter kontakt med bl.a. organisationerna på före- tagare— och arbetstagaresidan utarbetat ett utbildningsprogram, som förutsätts komma att administreras av SIFU i samarbete med
berörda branschorganisationer. Målbranscher för programmet är, inklusive sågverksindustrin. förutom möbelindustrin, övriga delar av den träbearbetande industrin i De målgrupper som programmet avser är:
— företagsledande personal
- administrativ förvaltningspersonal
— teknisk förvaltningspersonal
— facklig förtroendepersonal och arbetare i nyckelpositioner Huvudprincipen avses enligt förslaget bli att studiematerialet
att en uppföljande utbildningsaktivitet därefter genomförs inom företagen. Detaljkonstruktionen av kurser och kursunderlag sker i speciella arbetsgrupper tillsatta efter samråd med företrädare
för företagare och arbetstagare.
| introduceras och genomgås under korta kurser av internattyp och De olika ämnesområdgng föreslås bli:
- ledarutveckling och samverkansfrågor
— företagsekonomi
— marknadsföring/export
— produkter/produktutveckling
— produktion
Till detta kommer konferenser och seminarier, centralt och regio-
nalt anordnade.
Utbildningsprogrammet avses starta under budgetåret 1972/73 och på- gå under fem år. Vissa uppföljande aktiviteter beräknas bli genom- förda under ett sjätte år. Den del av utbildningsprogrammet som förutses för möbelindustrin blir proportionellt något mer om- fattande än för övriga delbranscher. Möbelindustridelen torde också komma att tidsmässigt prioriteras något. Det anses t.ex. an- geläget att utbildningen på export- och designområdet får en tidig
start.
Som antytts tidigare föreslås huvuddelen av utbildningskostnaderna falla på staten/SIFU. Företagens huvudsakliga kostnader utgörs av löner till kursdeltagarna. Sammanlagt beräknar SIFU de kostnader som bör täckas med statliga medel till 15 miljoner kronor, varav ! 2 miljoner kronor under budgetåret 1972/73 och 5 miljoner kronor ! vardera under de fyra därpå följande åren. Under "uppföljnings—
året", stannar kostnaden vid 1 miljon kronor.
Nöbelindustriutredningen anser att det av SIFU föreslagna pro— grammet i allt väsentligt bör genomföras i de delar som avser * möbelindustrin. Utredningen anser sig inte kunna ta ställning till avsnitt av förslaget som avser övriga delar av den träbearbetande industrin men finner det som ovan nämnts naturligt att programmet utöver möbelindustrin kommer att omfatta snickeri- och trähus-
industrierna etc.
Beträffande den ämnesmässiga inriktningen av programmet kan ut— redningen i huvudsak ansluta sig till SIFU:s förslag. Utredningen finner det emellertid med hänsyn till den tidigare diskuterade behovsbilden inom möbelindustrin naturligt att något hårdare än
som skett i SIFU:s förslag betona behovet av utbildningsinsatser för
företagsledarna samt på marknadsföringsområdet. Inom en given resurs—
ges hög prioritet, även om detta måste gå ut över vissa av de in—
satser som i SIFU:s förslag planeras på teknikområdet.
Utredningen anser i likhet med SIFU att detaljutformningen av de
olika kurserna bör anstå till dess beslut fattats av statsmakterna
om utbildningsprogrammets igångsättande.
Utredningen kan även ansluta sig till den av SIFU föreslagna finansieringsformen för programmet, vilken syns överensstämma med den som tillämpas för det löpande TEKO/glas—programmet. Utredningen vill härvid understryka den av SIFU framförda synpunkten att ett utbildnings— och utvecklingsprogram som förutsätter en väsentlig statlig medverkan leder till ett slags informellt avtalsförhållande mellan branschen och staten. Branschen medverkar i konstruktionen och genomförandet och betalar en del av kostnaderna — huvudsak— ligen löner till deltagare i kurser etc. — medan staten i huvud- sak tar på sig kostnaderna för produktion och drift av kurserna.
Vinsten på mottagarsidan delas mellan företag och anställda.
Utredningen anser beträffande löptiden för programmet att denna kan förkortas något jämfört med SIFU:s förslag så att programmet görs fyraårigt med möjlighet till vissa uppföljande aktiviteter
under ett femte år.
Vad slutligen gäller frågan om kostnadsramarna för programmet anser sig utredningen i enlighet med den ovan redovisade principen inte heller på denna punkt kunna ta ställning till programmet som helhet. Med hänsyn till att vissa av de i SIFU:s förslag ingående
kurserna etc. är gemensamma för de ingående målbranscherna torde
det vara svårt att isolera de kostnader som enligt förslaget kan anses falla på möbelindustrin. Om — såsom en grov överslagsbe- räkning - en tredjedel av den samlade insatsen antas komma möbel— industrin till godo, skulle detta vid en fyraårig löptid plus det föreslagna uppföljningsåret innebära en sammanlagd kostnadsandel för möbelindustrin på 4 miljoner kronor eller 1 miljon kronor per år under fyraårsperioden. Utredningen finner detta vara en rindig insats i relation till de konstaterade utbildningsbehoven och de
övriga statliga insatser som föreslås i det följande. I
Utredningen föreslår:
; — att ett fyraårigt utbildningsprogram för möbelindustrin (och
; eventuellt andra delar av den träbearbetande industrin) fr.o.m.
; budgetåret 1972/73 inleds vid SIFU
— att ett belopp, som för möbelindustrins del enligt ovan angivna beräkningar motsvarar 4 miljoner kronor under fyraårsperioden
; (1 miljoner kronor per löpår) för ändamålet anvisas över stats—
budgeten.
11.3 Ett exportbolag för möbler
I appendix B redovisas den av Industrins byrå för strukturstudier (IBS) genomförda exportundersökningen. Dess delförslag om etab— lering av ett exportbolag baseras på en ingående analys av förut— sättningarna för ökad svensk möbelexport. Studien uppehåller sig helt vid utomnordiska länder vilket i och för sig kan förefalla rimligt; dels skiljer sig svensk möbelindustris försäljning till grannländerna inte mycket från marknadsföring inom landets egna gränser och dels kan väsentliga exportökningar i framtiden huvud- sakligen uppnås i områden med avsevärt större befolkningskoncentra-
tioner, i första hand i de näraliggande kontinentala länderna i
bli fråga om att genomgående och klart särskilja nordenexport och
"kontinentalexport". Det kan alltså ifrågasättas om ett eventuellt
exportbolag i realiteten kan eller bör sysselsätta sig helt eller
huvudsakligen med utomnordisk export.
Enligt IBS' förslag skall producenterna i princip sälja hela sin
utomnordiska export via bolaget. Utredningen finner det i och för
sig önskvärt att bolaget kunde fungera på det sättet i full ut- sträckning. Man kan emellertid fråga sig om inte också i gynn- sammaste fall en rad företag måste välja att engagera sig endast partiellt. Anledningen till detta är att en del av de etablerade exportörerna för delar av sin exportmarknad är uppbundna på olika
sätt. Några av de framgångsrikaste möbelföretagen har för övrigt
täckande samtliga tänkbara marknader och är alltså förhindrade
att inom de närmaste åren över huvudtaget utnyttja exportbolaget. Risken finns följaktligen att det endast är de hittills mer oprö— vade exportörerna, d.v.s. i huvudsak de mindre företagen,som kan marknadsföra sina exportvaror via bolaget på det sätt som IBS
skisserar. avtalsmässigt bundit sig helt och hållet för en försäljning
Det troliga är därför att man åtminstone under överskådlig tid ; får tänka sig såväl partiella som totala anknytningar till export—
bolaget om detta skall få den omfattning som förutsätts.
Det är samtidigt utomordentligt viktigt att bolaget får en till— räckligt massiv uppslutning från vana exportörer. Det förefaller nämligen inte troligt att oerfarna exportörer ens med god hjälp
från expertis i exportbolaget skall kunna motsvara de högt ställda
krav som köparna på de kontinentala marknaderna ställer. Kraven kommer att gälla såväl produkterna som leveranstillförlitlighet
och servicepotential.
IBS—studien har endast i grova drag skisserat exportbolagets upp— byggnad och framför allt dess finansiella förutsättningar. Ut- redningen kan därför inte på grundval av det föreliggande materia- let dra de nödvändiga slutsatserna på denna punkt. Det förefaller emellertid troligt att t.ex. det uppskattade personalbehovet ligger väl högt. Förmodligen bör exportbolaget få den behövliga slagkraf— ten personellt med färre anställda än IBS-analysen förutser. På denna punkt blir bolaget i stället i hög grad beroende av att dels rätt företagsledare väljs, dels att personalen i övrigt blir över— lägset kvalitativ på marknadsföringssidan och i fråga om design
och sortimentspolitik.
Som tidigare påpekats kan det vara en given fördel om bolaget står ekonomiskt fritt från sina leverantörer. Därmed uppkommer dock
, en situation som blir svår att bedöma. Om inte fabrikanterna i möbelindustrin förekommer som ekonomiska intressenter i bolaget måste eventuella utomstående finansiärer fråga sig om branschen verkligen tror på "sitt eget" exportbolag. Om å andra sidan möbel— fabrikanterna tror att bolaget fyller ett behov och att det har
en framtid förefaller det rimligt att viss del av bolagets risk— kapital tillskjuts från intresserade möbeltillverkares sida.
Något beroendeförhållande bör inte uppstå om enskilda aktieägares
andel av aktiekapitalet (röstetalet) maximeras till t.ex. 5 %.
Med hänsyn till att IBS'förslag inte preciserats i fråga om bo— lagets organisation och finansiering avstår Möbelutredningen från
175
inte heller ett sådant ställningstagande nödvändigt. Det kan göras
av andra parter i ett senare skede. Det blir då också möjligt att
tillgängliga genom
utnyttja de ytterligare informationer, som görs
en kompletterande undersökning vilken inom kort genomförs på
industrins eget initiativ.
Möbelindustriutredningen är medveten om att samverkansförsök lik—
nande det nu föreslagna exportbolaget försökts och misslyckats tidigare. Den anser dock inte att tidigare misslyckanden utgör tillräckligt bärkraftiga bevis för att exportbolaget blir ett nytt misslyckat försök. Denna ståndpunkt grundas på uppfattningen att möbelindustrins behov av verkligt effektivt exportunderstöd är och kommer att bli utomordentligt stort. Det är för övrigt troligt att
förhållandet är analogt i praktiskt taget alla branscher med stort
inslag av mindre och medelstor industri. Det faller sig med dessa utgångspunkter naturligt att principiellt se positivt på förslaget om ett exportbolag, särskilt med hänsyn till att de erfarenheter som förverkligandet av idén medför kan ut— nyttjas i många andra industribranscher. En eventuell etablering av exportbolaget bör ses som ett led i en experimentverksamhet av stort allmänt industripolitiskt intresse.
. Det kan bedömas som sannolikt att den eller de privata intressen— ter som kan komma att intressera sig för ett engagemang i ett före— tag av det aktuella slaget med hänsyn bl.a. till projektets risk— 1äge kommer att söka statlig finansiell medverkan i projektet, eventuellt i form av riskkapital. Med utgångspunkt främst från vad
som nyss sagts om det otvetydiga behovet av samlande exportlösningar
finner utredningen det naturligt att en sådan framställning om statlig finansiell medverkan prövas i positiv anda. För den hän— delse möbelindustrin i enlighet med utredningens nedan framförda förslag inkluderas bland målbranscherna för det nyligen föreslagna statliga strukturgarantibolaget kan ett engagemang från detta or—
gan te sig naturligt.
Utredningen föreslår: » - att det fortsatta utredningsarbetet i branschens egen regi 1 eller genom fristående privat intressent rörande exportbolaget | avvaktas
— att statsmakterna ställer i utsikt en prövning i positiv anda
av en eventuell framställning om statlig finansiell medverkan
, vid bildandet av ett exportbolag.
11.4 Ett statligt exportstimulansprogram
Det föreslagna exportbolaget måste enligt utredningens uppfattning ses som 22 av de möjliga vägarna att åstadkomma en permanent lyft— ning av den svenska möbelcxportens nivå. Även om projektet skulle kunna realiseras inom den närmaste framtiden torde i ett initial— skedc ett relativt begränsat antal möbeltillverkare komma i fråga som underleverantörer till exportbolaget. Inte heller i ett ut— byggt skick förutsätts exportbolaget uppträda som den ende svenska exportmarknadsföraren. Åtskilliga enskilda möbeltillverkare eller grupper av tillverkare måste därför antas komma att operera på exportmarknaderna. Bland dessa kan även befinna sig företag som för närvarande inte har någon export men som önskar arbeta upp en
sådan.
Utredningen har mot denna bakgrund funnit anledning att även upp— märksamma behovet av exportstimulerande åtgärder av en vidare natur än bildandet av ett exportbolag utgör. Häri ligger samtidigt att utredningen inte ser de i det följande framförda förslagen som ett alternativ till exportbolaget utan som något som bör genom—
föras oberoende av om idén om ett exportbolag kan realiseras eller
ej.
Industrins byrå för strukturstudier har i sin PM (appendix B) framfört förslag om en särskild servicefunktion för de svenska möbelexportörerna. Denna funktions huvuduppgift föreslås bli att "tillhandahålla ett sortiment av tjänster till de svenska till— verkare, som å ena sidan inte vill exportera via exportbolaget men som å andra sidan inte kan klara export helt i egen regi". Exportservicefunktionen förutsätts arbeta genom två särskilda exportkonsulenter vilka anges kunna knytas antingen till lämpligt statligt exportorgan eller till branschorganisationen. Beträffande
detaljerna i förslaget hänvisas till appendix.
Enligt Möbelindustriutredningens uppfattning är det - med hänsyn till den centrala plats som ansträngningarna att vidga exporten
måste inta i möbelindustrins omstrukturering — motiverat att en
organisation som innefattar de i IBS'förslag ingående funktionerna inrättas. Utredningen anser emellertid att servicefunktionen i
förslaget fått en något passiv inriktning. En väsentligt aktivare i och mer projektanknuten inriktning är enligt utredningens mening
motiverad.
Det är i första hand i fråga om medveten satsning på välplanerade, specifika exportprojekt som möbelfabrikanterna kan antas behöva ett effektivare stöd än de hittills kunnat påräkna. Sådana projekt kan gälla nya marknader eller nya köparkategorier på gamla export-
marknader. Sannolikt kan det ofta bli tal om nya eller kraftigt
omdisponerade sortiment. I den mån samverkan kan etableras mellan två eller flera exportföretag, vilket serviceorganet bör kunna medverka till, blir det fråga om komposition av ett gemensamt sortiment, innehållande produkter från de inblandade producenterna.
& Till planeringen för projekt av detta slag hör självfallet ofta ! både förberedande studer av nya eller utvidgade marknader och — i ett andra skede som genomförs endast om teststudien påvisat
de nödvändiga grundförutsättningarna - mer avancerade marknads—
kartläggningar.
3. Under budgetåret 1970/71 inleddes en tidsbegränsad försöksverksam—
; het inom ramen för det s.k. TEKO/glas-programmet. Det drivs med
statligt stöd och innefattar som komponenter på exportområdet
% dels ett bidrags— och garantisystem för att främja utarbetandet
* och genomförandet av lönsamma exportprojekt, dels anslag för kollektiva mässframträdanden m.m. och för särskilda konsulent- tjänster. Programmet administreras vid kommerskollegium (KK). Erfarenheterna från programmet har från början varit klart posi- tiva. Detta talar för att liknande aktiviteter för möbelindustrin kan ge god utdelning. Det måste emellertid anses rimligt att ett exportstimulansprogram på möbelområdet blir av mindre omfattning än TEKO—programmets. För detta talar såväl möbelindustrins avsevärt mindre omfattning som den tidigare konstaterade skillnaden i "ut-
satthet" i jämförelse med TEKO-industrierna.
slagna programmet administreras av KK. I betraktande av den om—
fattande exportökning som förefaller möjlig att uppnå och att ar-
betsuppgifterna följaktligen också måste bli omfattande bör till
KK knytas två exportkonsulenter. Deras arbetsuppgifter bör ges den
aktivare och ofta mer projektanknutna inriktning som antytts i
det föregående och som i stora drag torde sammanfalla med mot— svarande arbetsuppgifter för de i TEKO/glas—programmet engagerade konsulenterna. Dessa bör i det praktiska arbetet ha nära kon—
takt med köbelindustriförbundet, speciellt med hänsgn till den verk—
samhet på exportområdet som SMI sedan länge bedriver.
Med hänsyn till vad som ovan påpekats om möbelindustrins både
behov av exportstöd och reella förutsättningar att nå avsevärda
| ! exportökningar bör inrättandet av exportkonsulenttjänsterna kom— ! bineras med ett bidragssystem som bör få låna väsentliga drag
från TEKO—programmet. Stöd skall alltså kunna ges för att täcka
vissa delar av tröskelkostnaderna för välgrundade och realistiska
exportprojekt som kan bedömas bli lönsamma på sikt och som genom—
förs antingen individuellt av ett enskilt företag eller i sam—
arbete mellan flera företag. Det kan förutsättas att export-
konsulenterna i många fall får en framträdande roll vid initie—
ringen och utarbetandet av dylika projekt. I själva verket torde
den mest meningsfulla insatsen från konsulenternas sida komma att !
göras i samband med dessa specifika exportprojekt.
Medlen bör härjämte göras disponibla för bidrag till kollektiva projekt såsom mässframträdanden och gemensamma marknadsunder— sökningar. Sådana kollektiva projekt kan i vissa fall antas komma
att initieras i samarbete med de svenska handelssekreterarekontoren.
Liksom TEKO/glas-programmet bör exportstimulansprogrammet för möbelindustrin göras tidsbegränsat. Utredningen föreslår att löp-
tiden sätts till fyra år. De administrativa kostnaderna för den ovan föreslagna export—
konsulentorganisationcn kan beräknas till cirka 300 000 kronor per år. Utredningen finner det rimligt att detta belopp jämte ett belopp av 500 000 kronor per år för bidrag till individuella och
i kollektiva exportaktioner ställs till förfogande av statsmedel.
, Den sammalagda statliga exportfrämjandeinsatsen skulle härmed
komma att uppgå till 800 000 kronor per år eller sammanlagt över
den föreslagna fyraårsperioden 3,2 miljoner kronor.
Möbelindustriutredningen föreslår sammanfattande:
— att ett fyraårigt statligt exportfrämjandeprogram av TEKO/glas— modell fr.o.m. budgetåret 1972/75 inleds för möbelindustrin vid kommerskollegium
- att med administrativ anknytning till kommerskollegium inrättas ett sekretariat bestående av två exportkonsulenter, till en be— räknad årlig kostnad av 500 000 kronor
- att 500 000 kronor per år anslås som bidrag till tröskelkost— nader vid individuella och kollektiva exportprojekt enligt
TEKO/glas—modell.
11.5 Ökade resurser för forskning och utveckling (FoU)
Av redovisningen 1 kap. 5 framgick att en speciell studie verk— ställts — på Möbelindustriutredningens uppdrag — av möbelindustrins tekniska standard, förekomsten av stordriftsfördelar m.m. I kap.
9 gjordes en genomgång av de FoU—insatser som görs i branschen, huvudsakligen av Möbelinstitutet (MI) och Svenska träforsknings—
institutet (STFI). De grundläggande intrycken av denna redovisning var: - att de totala FoU—aktiviteterna i möbelindustrin - liksom i övriga delar av den träbearbetande industrin - relativt sett har en utomordentligt blygsam volym_sedda i relation både till industrigenomsnittet och till genomsnitten för näraliggande branscher att det kollektiva FoU—arbetet hittills i första hand utförts av MI och haft sin huvudsakliga tyngd förlagd till funktions- studier, utveckling av provningsmetoder, egenskapsredovisning och dylikt att STFI:s insatser främst har anknytning till skogsindustrin medan de resurser som avdelats för FoU-verksamhet avseende mö-
belindustrin varit av blygsam omfattning. !
Mot denna bakgrund synes det angeläget att det kollektiva forsk— nings— och utvecklingsarbetet på möbelområdet intensifieras och breddas. I den mån en sedan aktivare och bredare satsning kan komma till stånd bör enligt Möbelindustriutredningens mening bl.a. beaktas de synpunkter som redovisats i samband med den tidigare nämnda teknikstudien. Större vikt bör alltså fästas vid arbete—
uppgifter som direkt och konkret kan medföra förbättrad teknisk
standard, rationellare produktionsflöden, mer målmedveten produkt— utveckling, bättre utnyttjande av skalfördelar etc. och därmed verksamt bidra till en rationellare och konkurrenskraftigare företagsdrift. Utredningen är medveten om att forskningsinsatser av denna typ inte är traditionella men anser att de alltmer fram—
står som centrala för industrin.
Till FoU—områden som särskilt kan behöva observeras hör också studier av möbelindustrins anpassning till nya material och undersökningar av hur möbler kan konstrueras och sortiment byggas upp för att bli bättre avpassade till befintlig transportteknik. En viktig och alltför litet observerad.FoU—uppgift synes vidare vara att till industrin vidarebefordra de resultat som FoU-insat- serna leder fram till. Det är emellertid en uppgift som inte bör innebära information i bara en riktning; ett kommunikationsbehov finns också i riktning från industrin tillbaka till forsknings—
institutionerna liksom inbördes mellan industriföretagen.
Utredningen har - i kap. 9 - redovisat huvuddragen i en preliminär rapport från en arbetsgrupp inom styrelsen för teknisk utveckling (STU) angående förutsättningarna för en avsevärt ökad FoU—insats på det trätekniska området, inklusive möbelområdet. Enligt rappor- ten utarbetas för närvarande ett programförslag innebärande att FoU—verksamheten i sektorn skulle öka - under förutsättning att
programmet antas.
Programförslaget är enligt utredningens mening både väl motiverat och i huvudsak väl i linje med de behov som är klart skönjbara i möbelindustrin och i träindustrin i stort. Med hänsyn till den i jämförelse med svensk industri i allmänhet osedvanligt låga ut- gångsnivån måste det anses angeläget att de resursförstärkningar som förutsätts i STU-programmet verkligen kommer till stånd. På enstaka punkter i den preliminära projektkatalog som ingår i programförslaget noteras emellertid prioriteringar som utredningen inte helt kan instämma i. Bl.a. synes forskningen på plastområdet
relativt sett mindre väl tillgodosedd.
Träindustrins branschorganisation (TIBO) i ett brev till Industri—
ministérn — vars innehåll redovisas utförligt i kap. 9 — lämnat
vissa förslag avseende det framtida FoU—arbetets inriktning och
administration. Den komplicerade frågan om forskningens finansie-
ring tas upp som en huvudpunkt. Förslagen innebär bl.a.:
— att insatserna för svensk träteknisk forskning måste ökas väsentligt
— att samtliga företag där träbearbetning förekommer bör bidraga härtill
- att statsmakterna via t.ex. riksförsäkringsverket insamlar industrimedel i form av en avgift från företagen baserad på ut- betalade arbetslöner
— att statliga medel skall tillskjutas de sålunda insamlade in— dustrimedlen i samma proportion - 43 resp. 57 % - som nu gäller
för STFI.
Möbelindustriutredningen har naturligen inte haft möjlighet att in— gående analysera de avgivna förslagen. Av flera skäl, några har redan berörts, synes det emellertid angeläget att brevets inne— håll beaktas. Det kan erinras om det dokumenterade behovet, svårig— heterna att åstadkomma allmän uppslutning för frivilliga företags—
anslag etc. Dessutom torde det inte vara möjligt att i de små men
avancerade industriländerna, som vårt land tillhör, upprätthålla en tillräckligt hög FoU-nivå om inte system skapas, som medger
kollektiv insamling av forskningsmedel från alla företag i de ;
olika industribrans cherna .
— att de synpunkter på FoU-arbetets inriktning som framförts ovan beaktas vid det fortsatta arbetet med STU:s programförslag att frågan om den kollektiva FoU-verksamhetens finansiering ut- reds i lämpliga former varvid utgångspunkten bör vara dels att
nå en ökad total FoU—insats, dels att den "traditionella" prin-
cipen om hälftendelning av FoU—kostnaderna mellan stat och in— dustri tillämpas
— att en informationsverksamhet på FoU—området startas med syfte att förmedla tekniska rön i första hand från forskningsorganen till industrin men också i motsatt riktning. Verksamheten bör inledas som en försöksverksamhet med början fr.o.m. budgetåret 1972/75. Betydelsefulla erfarenheter av en sådan insats bör kunna inhämtas även om den görs i begränsad skala. Det kan där— för vara lämpligt att tills vidare en tjänsteman -'%eknisk konsulentl— med administrativ anknytning till STU engageras. Tjänstemännen bör självfallet ha nära kontakter med, förutom STU, också andra FoU—organ, med tekniker i branschorganisatio- nerna inkl. till dessa anknutna konsult/servicebolag och med företagareföreningarna m.fl. Det är troligt att verksamheten bör
få en viss regional anknytning till Jönköpings län.
11.6 Åtgärder för att påverka strukturomvandlingen
I utredningens slutskede blev det klart att man inom industride— partementet förberedde förslag om åtgärder i syfte att påverka strukturomvandlingen i vissa branscher. Förslagen har nyligen
offentliggjorts1 och remissbehandlas för närvarande.
1Förslag om statliga åtgärder för att påverka strukturomvandlingen
inom vissa branscher, Departementspromemoria Ds I 1971:5.
gränsa kunskapsmässiga och finansiella hinder för en mer plan-
mässig-strukturanpassning. Det förutsätts att åtgärderna måste
bli selektiva och inriktas på att stimulera och underlätta för lön—
samma företag med goda framtidsutsikter att expandera genom för-
värv av företag och driftsenheter som ensamma bedöms ha relativt
svag konkurrensförmåga och expansionskraft. Förvärven bör vara
långsiktigt motiverade och bedömas som företagsekonomiskt riktiga.
De avsedda åtgärderna skall kunna sättas in i olika stadier av den beslutsprocess som vanligen föregår en fusion. Statliga bidrag skall sålunda kunna lämnas för att ta fram underlag för bedömning av förutsättningarna för ett samgående mellan två eller flera före— tag. Förslaget innebär vidare att staten skall kunna medverka till att finansieringen av själva fusionen underlättas. Den finansiella insatsen föreslås få formen av statliga kreditgarantier. Garan— tierna skall kunna beviljas genom ett för ändamålet bildat dotter- bolag till Investeringsbanken. De mot garantierna svarande lånen förutsätts bli placerade i affärsbanker, sparbanker etc. Detta finansieringsalternativ innebär - genom att de till förfogande ställda krediterna förmånsrättsligt ligger nära det egna kapitalet — att staten möjliggör tillskott av riskkapital till de berörda
företagen. Om särskilda skäl föreligger förutsätts anstånd med
amorteringarna resp. räntebefrielse under viss tid kunna beviljas. |
Enligt det nu föreliggande förslaget avses de planerade åtgärderna bli tillämpliga vid förvärv av företag inom TEKO—industrierna, skoindustrin och den manuella glasindustrin men däremot inte vid strukturförbättrande åtgärder inom t.ex. möbelindustrin. Möbelindust-
riutredningen anser att åtgärderna bör utsträckas till att omfatta
Som redan framhållits i detta och det närmast föregående kapitlet har utredningen i sitt arbete funnit viktiga beröringspunkter mellan situationen i möbelindustrin och TEKO—industrierna. Mot- svarande likheter kan konstateras även gentemot de andra två före— slagna målbranscherna för det nya strukturstödet. I samtliga de nämnda branscherna har en situation uppstått, vars främsta känne— tecken är behovet av en relativt snabb omställning av företagens produkt— och marknadsprofil, på den senare punkten främst i rikt- ning mot en ökad exportförsäljning. Vidare har i de nämnda branscherna detta behov framkallats av det kombinerade trycket från en ökande internationell konkurrens och snabbt förändrade inhemska distributionsförhållanden. Inslaget av små och medelstora företag, varav många familjeföretag, är i samtliga branscher utpräglat. Gemensamt för möbelindustrin och de övriga branscherna är slutligen även att den önskvärda omorienteringen i många fall inte kan genom— föras framgångsrikt utan relativt omfattande förändringar i före— tagsstrukturen, i första hand genom ökad företagskoncentration
och/eller ett förstärkt samarbete mellan företagen.
Det bör observeras att möbelindustrins situation skiljer sig från situationen inom den andra stora delbranschen inom den träbear—
betande industrin, snickeriindustrin. Inom den senare föreligger varken en snabbt växande importkonkurrens eller utsikter till en
på kortare sikt väsentligt höjd svensk exportinsats.
Det är visserligen sant att TEKO—, sko— och glasindustrierna ut— satts för en långvarigare och hårdare internationell konkurrens
än möbelindustrin. Enligt utredningens mening talar emellertid
bland målbranscherna för det nya stödet. Potentialen för framgångs— rika insatser kan nämligen väntas vara särskilt stor inom en bransch som i likhet med möbelindustrin befinner sig i början av
en av allt att döma omfattande omstruktureringsprocess. I den mån man vill tillmäta den näringspolitiska experimentverksamheten på detta område betydelse är det därför troligt att erfarenheterna
på möbelsidan blir mer användbara för framtiden än motsvarande
erfarenheter från de övriga nämnda branscherna.
Utredningen har särskilt observerat den i branschen ofta fram— förda uppfattningen att antalet marknadsförande tillverkare inom möbelindustrin måste kraftigt minskas. Om den utvecklingen för— verkligas - och det är tydligt att tendensen går i den rikt— ningen - uppstår ett ökat behov av att etablera underleveran- törsrelationer, vilka självfallet i sin tur kan utvecklas och förr eller senare sluta i fastare samarbetsförhållanden. Det är uppenbart att särskilt den för de mer krävande exportmarknaderna nödvändiga kapaciteten i realiteten endast kan mobiliseras i de större företagen eller i mindre företag som genom utvecklade former av samverkan eller fullständigt samgående kan uppnå mot—
svarande potential för export.
På grundval av de skäl som redovisats i det föregående föreslår utredningen att möbelindustrin fogas till de industribranscher som kan erhålla stöd enligt industridepartementets förslag om åt— gärder för att påverka strukturomvandlingen inom vissa branscher. Utredningen vill i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten på
de skäl som från mera renodlade arbetsmarknadspolitiska synpunkter
sammanhänger med möbelindustrins starka regionala koncentration
resp. lokalisering till orter med ett svagt differentierat
näringsliv.
Appendix A
DIREKTIVEN
Direktiven för Möbelindustriutredningen framgår av statsrådsproto- kollet den 17 december 1970.
"Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler ef- ter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om
undersökning av möbelindustrin och anför:
Den svenska träbearbetande industrin, som sysselsätter ca 75 000 personer, har expanderat snabbt under 1960—talet. Inom vissa av del— branscherna, bl.a. möbelindustrin som har närmare 20 000 anställda, kommer utvecklingen att bli mindre gynnsam under 1970-talet, om nu-
varande efterfrågeprognoser visar sig riktiga.
Möbelindustrin är starkt hemmamarknadsbetonad. Sålunda uppgick möbelproduktionens exportandel år 1968 till 12 %, samtidigt som im- portens andel av förbrukningen uppgick till 11 %. Exempel från andra länder visar att denna starka hemmamarknadsinriktning inte är ofrån— komlig. Med sitt goda anseende för design och kvalitet bör svensk möbelindustri ha möjligheter att öka sin exportandel påtagligt och därigenom delvis kompensera en väntad dämpning av den inhemska ef-
terfrågeutvecklingen.
En ökad exportsatsning kommer att ställa krav på förändringar inom möbelindustrin. Samtidigt behövs bättre kunskaper om exportmöjlig-
heterna med avseende på olika länder.
Efter överläggningar med representanter för möbelindustrin har enig— het nåtts om ett gemensamt undersökningsprogram, som i huvudsak inne— bär att Industrins byrå för strukturstudier på uppdrag av möbel- industrin undersöker nämnda exportmöjligheter medan genom industri- departementet verkställs en generell analys av vilka förändringar i möbelindustrins förutsättningar som krävs för att tillvarata dessa exportmöjligheter. När detta grundläggande material föreligger avser Industrins byrå för strukturstudier att verka för lämpliga företags-
specifika åtgärder. Undersökningsprogrammet avses genomföras i sam-
råd med berörda parter inom möbelindustrin.
Mot denna bakgrund förordar jag att en sakkunnig tillkallas för att undersöka, vilka förändringar som krävs inom den svenska möbelindu- strin för att påtagligt öka exportandelen. På grundval av denna undersökning bör den sakkunnige avge förslag om vilka åtgärder branschen och statsmakterna lämpligen bör vidta. En grundläggande förutsättning skall härvid vara att för möbelindustrin särskilt av-
sedda statliga subventioner inte kan komma i fråga.
Den sakkunnige bör kartlägga skillnader i kostnadsläge mellan möbel- industrin i Sverige och i de viktigaste konkurrentländerna. Med ut- gångspunkt härifrån bör den sakkunnige bedöma vilka produktivitete- vinster som kan erhållas genom ökad specialisering, bättre produk- tionsplanering, effektivare utnyttjande av maskinkapitalet samt in— förande av modernare produktionsteknik. I sistnämnda hänseende bör samråd ske med styrelsen för teknisk utveckling. Den sakkunnige bör särskilt uppmärksamma vilka strukturförändringar som krävs för att
uppnå dessa produktivitetsvinster.
Det har hävdats att teknikerbristen inom den träbearbetande industrin och därmed också möbelindustrin utgör ett hinder för en mer rationell produktion. Den sakkunnige bör undersöka om ett sådant utvecklings— hinder föreligger för att därigenom få underlag för vidare övervä—
ganden.
En ökad satsning på exportmarknaderna kommer att ställa nya och större krav på företagens marknadsföringsresurser och leveranskapa- citet. Den sakkunnige bör analysera vilka strukturella och andra
åtgärder inom industrin som är behövliga för att möta dessa krav.
Vid sidan av en rationellare produktionsapparat och en effektivare
marknadsföring synes den viktigaste åtgärden vara att satsa på pro-
dukter som kännetecknas av hög kvalitet och god design. Den sakkun— niges förslag bör därför syfta till att stimulera en sådan utveck- ling. Härvid bör särskilt uppmärksammas möjligheterna att främja samarbetet mellan möbelindustrin å ena sidan och formgivare, textil-
konstnärer samt industrin för heminredningstextilier å andra sidan
Den sakkunnige bör därför samråda med Svenska Slöjdföreningen och Möbelinstitutet.
Den sakkunnige bör vidare i samråd med vederbörande myndigheter söka bedöma om sådana fortbildningsbehov finns inom branschen, speciellt i fråga om industriell teknik och design samt marknadsföring som
kan motivera särskilda åtgärder särskilt med avseende på företags—
ledarna.
Den sakkunnige bör ha slutfört sitt uppdrag i god tid före utgången av år 1971.
På grund av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t bemyndigar
chefen för industridepartementet
att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att undersöka möbelindustrin,
att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt den
sakkunnige.
Vidare hemställer jag att Kungl. Maj:t föreskriver
att den sakkunnige får samråda med myndigheter samt begära uppgif-
ter och yttranden från dem,
att ersättning till den sakkunnige, expert och sekreterare skall ut- gå i form av dagarVode enligt kommittékungörelsen (1946:394), om ej
annat föreskrivs,
att kostnaderna för utredningen skall betalas från trettonde huvud-
titelns kommittéanslag. Slutligen hemställer jag att Kungl. Maj:t medger att statsrådsproto-
kollet i detta ärende offentliggörs omedelbart.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga
ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen."
Appendix B
MÖJLIGHETER FÖR VIDGAD SVENSK MÖBELEXPORT
TILL UTOMNORDISKA LÄNDER
(DNICWU'IJIOONH
BAKGRUND OCH SYFTE GENOMFÖRANDE
Allmänt Länderurvalet Länderbeskrivningar Marknadsplanen Organisationsförslaget
LÄNDERBESKRIVNINGAR
21 USA 22 Kanada
23. Västtyskland zu Frankrike 25 Benelux 26 Schweiz, Österrike 27 United Kingdom 28n1Japan 29 Sammanfattning av länderbeskrivningen
PRELIMINÄR MARKNADSPLAN
31 Lägesbeskrivning - konkurrenter 32 Marknadsmål 33 Konkurrensmedelshantering
ORGANISATIONSFÖRSLAG
41 En nulägesbeskrivning av svenska möbeltillverkare Ett försök till jämförelse mellan svenska tillverkare agernade i nu- läget och marknadsplanens krav på agerande Ett förslag i stort Exportbolaget Branschens inställning till här skissade förslag Exportbolagets organisation Servicefunktionens utformning Rekommendationer
Källförteckning
Diverse uppgifter om olika länder Den svenska kostnadsnivån Sveriges export Den svenska produktionskalkylen Organisationslösning i stort Funktionsplan Exportbolaget Organisationsplan Exportbolaget
MÖJLIGHETER FÖR VIDGAD SVENSK MÖBELECPORT TILL UI'OMNORDISKA LÄNDER
BAKGRUND OCH SYFTE
Enligt överenskommelse mellan Kungl Industridepartementet och Industrins byrå för strukturstudier (IBS) skall IBS kartlägga rubricerade förutsättningar för att på grundval av detta material kunna föreslå lämpliga tillvägagångssätt för att öka den svenska möbelindustrins exportandel.
Ur utredningsdirektiven må citeras: "Efter överläggningar med representanter för nöbelindustrin har enighet nåtts om ett gemensamt undersökningsprogram, som i huvudsak innebär att Industrins byrå för strukturstudier på uppdrag av möbel- industrin undersöker nämnda exportmöj ligheter, medan genom industridepartementet verkställs en generell analys av vilka förändringar i möbelindustrins förutsättningar som krävs för att tillvarata dessa exportmöjligheter. När detta grundläg- gande material föreligger, avser Industrins byrå för struk— turstudier att verka för lämpliga företagsspecifika åtgärder. Undersökningsprogrammet avses genomföras i samråd med berörda parter inom möbelindustrin." IBS har uppdragit åt civilekonom Jan H Larsson, Rationellt Näringsliv AB, att vara projekt— ledare för denna utredning. I den har dessutom medverkat Civilekonomerna Ingemar överberg, Tibokonsult AB och Birgitta Nygren, Sveriges Indusiriförbund.
GENOWÖRANDE 11 Allmänt Undersökningen har lagts upp på följande sätt. Efter inledande
diskussioner om länderurval har ett antal tänkbara export— marknader blivit föremål för närmare analys.
Denna nnrknadskartläggag' g har då haft två syften.: att för det första sortera bort eventuellt ointressanta marknader från vidare analys, att för det andra ge så fyllig information om de kvarvarande, att man kan formulera en plan för agerandet i stort på dessa marknader. Alltså skall marknadskartläggningen inte läsas ur den enskilde tillverkarens synpunkt: det står ingenting om vare sig enskilda kunder eller varor.
Planen för ett totalt, svenskt exportagemade — den reliminära marknade lanen - syftar i stället till att ange ungefärlig storleksordning av svensk möbelexport och till att dra upp riktlinjer för kodcurrensmedelshanteringen.
Dessa riktlinjer innebär då krav på ett beteende, som i sin tur kräver vissa resurser. Om man jämför dessa krav med svenska tillverkares beteenden och resurser i nuläget, kan på detta sätt skönjas uppläggningen av ett organisations— förslag i stort.
12 Länderurvalet
När Darunark, Finland och Norge exkluderats, och vi i fort— sättningen bara tar upp utomnordisk export, är skälen två. För det första är vår försäljning till grarmländema redan idag mycket stor och visar en snabbare expansion än export— försäljningen totalt (se bilaga IJf/l och H/ 2). För det andra betraktar man mer och mer försäljning till övriga Norden som hennemarknadsavsättning; varken avstånd eller Språkbarriärer ligger i vägen. Då vi alltså valt att behandla den del av exportarbetet som syns svårast och där det ändå finns out— nyttjade affärsrnöjligheter, har denna bortsållning varit helt naturlig.
När det å andra sidan gällt att ta ställning till vilka länder som borde ingå i analysen, har vi utgått från be— dömningar av erfarna exportörer. Urvalet har alltså gjorts utan formell analys. Troligen kan urvalskriterier av typen Språkbarriärer, Wansportavstånd, nödvändig marknadsstorlek, grad av etablerade handelsrelationer, typ av återförsäljare etc läggas till grund för en första sortering. All rådfrågad expertis har dock hävdat, att resultatet ändå inte skulle ha blivit särskilt annorlunda. Länderuvalet blev då: USA, Kanada, Västtyskland, Frankrike, Holland, Belgien-Luxemburg, Schweiz, Österrike, UK och Japan.
13. Länderbeslcoivna' gar
Denna kartläggning av de utvalda marknaderna gjordes från början helt slaivbordsmässigt. Det material som utnyttjats framgår av källförteclmingen i bilaga 1 (källorna 1—16).
De informationer som tagits med berör för varje beskrivet land:
— marknadstillförseln: hur stor del är importerad resp hemmatillverkad, vilka konkurrerar om importandelen etc?
konsumtionen: vad är känt om smaldnriktning, möbel— utgifternas andel i konsumtionen, köplccaftens geografiska fördelning m m
roduktionen: kan inhemsk industri konkurrera med ett skandinav1skt exportutbud på grund av kostnadsfördelar, bättre produktionsapparat, mer rationellt drivna före— tag etc?
distributionskanalerna: vilka distributionsalternativ erbjuds, hur påverkar dessas marginalanspråk konsument— priset etc.
När en preliminär marlmadskartläggning i dessa termer gjorts på befintligt material, skickades analysen ut på remiss till svenska handelsrepresentanter i de aktuella länderna (källa 18) , liksom till inhemska bedömare.
ll+ Marknadsplanen
När vi infört de korrigeringar som aktualiserats av remiss— organen, utformades i en preliminär marknadsplan de krav på agerande (eller konkurrensmedelshantering) som marknads— kartläggningen indikerat. Detta agerande styrs naturligtvis även av ambitionsgraden i volymmålen och av konkurrenternas beteende. Även detta återfinns i marknadsplanen, och även då grundat på informationer ur marknadskartläggningen.
15. Organisationsförslaget
En jämförelse mellan planens lmav på agerande och nuläget hos svenska tillverkare ger vid handen, att det organisa— tionsförslag i stort, som skall syfta till att vidga alla tillverkares exportmöjligheter, måste rymma alternativ. Vissa tillverkare har utmärkta resurser att exportera själv- ständigt, andra saknar dem helt och däremellan finns de till- verkare som behöver hjälp med vissa funktioner.
Därför skisserades en organisationslösning som innehöll olika alternativ. Den presenterades i grova drag för möbelindustrins representanter (SMI:s styrelse). Organisationspaketet fick ett så positivt mottagande, att vi därefter kunde detaljbeskriva förslaget på sätt som framgår av avsnitt l+6-Ll7.
LÄIXHDERBESIGQIVNIIXIGAR 21 USA (Källa l., 5, 13, 16 och 18) ZlLIillääråel
Tillförseln av möbler på USA-*marknaden frångår av nedan— stående tabell (uppgifterna i miljoner skr):
År Import Produktion Export Tillförsel
257,2 29 299,1 259,5 29 286,8 330,5 31 915,5 270,u 31 966,6
Som synes svarar inporten för ca 1 % av tillförseln. Men även denna ringa andel innebär i absoluta termer en avse— värd volym, t ex ca 1/3 av totaltillförseln på den svenska marknaden. Dessutom tycks importen öka snabbt: 1966 var den 230,14 milj Skr, vilket betyder en ökning på us % till 1968.
Denna import fördelar sig på ursprungsländer på följande sätt:l)
Land 1965 1967 1968
Belgien—Limmemburg (] ,8 2 ,3 o ,6 Frankrike 5,2 the 11,1 Tyskland u,3 5,u 9,3 Italien 15 ,1 13 ,9 1L+ ,3 Holland 0,6 0,9 3,11 Hela EEC 26,0 27,3 31,8
Danmark 18,9 17,5 17,0
NorgeZ) — — —
Sverige 4,9 u,u H,3 Skandinavien
UK 9,8 övriga
Totalt
Tab. 2
1) Källa: Market Share Reports US Department of Commerce. Importsiffrorna för Kanada och Japan hämtade från samma källa, vilken uppvisar viss differens med FN—statistiken.
Om man jämför tabell 2 med tabellen i bilaga u/1, finner Han att Norge borde noteras för en lika stor andel i USA:s import som Sverige. Även Finland borde förekomma, om än med lägre %—ta1. Samma diskrepans gentemot tabellen i bilaga u/1 återfinns i tabellerna H (Kanadas import), 6 (Västtysklands import) och 10 (Hollands import). Visser- ligen redovisar tabellen i bilaga H/l 1970 års siffror och texttabellerna bara fram till 1968, och detta kan möjligen förklara varför Finland knappast förekommer; enligt uppgift skall den finska exporten på dessa länder ha kommit igång först för 3 — H år sedan. En möjlig för- klaring beträffande Norge kan vara, att man i viss ut— sträckning exporterar via Danmark, och att mottagarlandet bokför detta som dansk export.
De skandinaviska länderna, i synnerhet Danmark, svarar för en betydande del av USA:s möbelimport. Samtliga länders andelar har dock tenderat att minska sedan mitten av 60— talet.
Marlmadstillförselns ökning 1967— —68 blev enligt tabell 1: 9,1 %.
212 Konsumtion
Om amerikanens inställning till möbelstilar rapporteras enligt källa 5, att gruppen "modern", till vilken skandi— naviska möbler kan räknas, fallit i popularitet. I mitten av 50—talet attraherades över 50 % av den stilen, medan det mot slutet av ESC—talet bara var ca 25 %
En för svensk export relativt uppmuntrande information kan vara i vilken ordning amerikaner sägs ranka de faktorer, som är av betydelse vid möbelinköp. Rangordningen blev: Stil/design, kvalitet/styrka, storlek, hur praktiska möb— lerna verkade, komfort och till sist pris. Som visas nedan kommer svenskå möbler att ha mycket svårt att priskonkurrera på den amerikanska marknaden, vilket naturligtvis kan kom— penseras av stil och kvalitet.
Beträffande kö vanorna noteras att informationskällorna vid möbelköp rangordnas på ungefär samma sätt som t ex i Sverige, nämligen: "sett hos vänner/bekanta", skyltning, annonser och artiklar (källa 5) . Få varuhus och butiker kan dock skylta med möbler.
Ett ganska speciellt förhållande för amerikansk möbelkonswntion torde vara den utpräglade omflgtningen som i sin tur anses medföra nyköp av möbler. 196 de t ex l+0 % av befolkningen flyttat någon gång under de senaste fem åren och av dessa
hade 70 % fått en större bostad. 80 % av dem som hade flyttat till större bostad köpte då nya möbler och 1/u av dessa köpte för mer än 1 000 dollar. 1968 skall 7,2 % av konsumtionsutgiften ha fallit på gruppen "furniture equipment and supplies". Sverige 1969: inventarier och husgeråd 8 %, varav möbler 1,6 %.
Beträffande marknadens geografiska utbredning kan anföras, att 80 % av alla möbler säljs i 20 av de 51 staterna och att 50 % dessutom blivit sålda i de 50 största städerna (siffran från l965).
Eftersom USA är ett mycket stort land, med vissa koncentra— tionstendenser som angivits ovan, är det naturligtvis intres— sant för en exportör att försöka koncentrera sina insatser. Av de fyra kommersiella huvudområden som det finns anledning att räkna med — Ostkusten, Mellanvästern, Västkusten och Sydstaterna - anses de tre förstnämnda vara möjliga mottagare av svensk nöbelexport. Inom dessa är det främst storstads— områdena New York, Boston, Chicago, San Francisco/Oakland och Los Angeles som är av primärt intresse vad avser avsätt— ning för skandinaviska möbler.
213 Produktion
Enligt uppgift skall det i USA finnas ca 5 L100 möbeltillverkare, av vilka 1 800 gör stoppmöbler, 500 metallmöbler och 3 100 fabriker övriga möbler. Amerikansk möbelindustri är koncentrerad till tre huvudområden: High Point (Nord— och Sydkarolina) , Los Angeles (Södra Kalifornien) och Grand Rapids (Michigan).
Strukturen i den amerikanska möbelindustrin påminner starkt om den svenska, så länge man ser till fördelningen mellan stora och små enheter. 65 % av företagen hade mindre än 20 anställda och 80 % hade mindre än 80 anställda. Bara 50 företag rappor— terades 1968 ha mer än 10 milj dollar i försäljning. Som så ofta när strukturen ser ut på det sättet pågår en stark strömning mot koncentration och integration, framförallt därför att amerikansk möbelindustri rapporteras ha ungefär samma problem som småindustri världen över, nämligen dålig marknadsöversikt, svaga företagsledningar och brist på kvalificerad säljpersonal med ty åtföljande dåliga kontakter med handeln.
Trots brist på yrkesarbetare anses amerikansk möbelindustri producera möbler av god kvalitet. långt driven mekanisering har lett till att prisnivån kommit att ligga ganska lågt, speciellt beträffande stoppmöbler. Däremot ligger trädetaljer av hög kvalitet på en högre prisnivå, vilket gör att t ex mat— bord skulle kunna vara kordcirrenslmaftiga på den amerikanska marknaden.
Lönenivåerna för yrkesarbetare låg under våren 1966 på 2,19 $ per timme och 1967 på 2,29 $ per timne. Produktionsölmingen (tabell 1) 1967-68 blev 8,9 %.
Enligt bilagorna 2 och 3 låg löneläget 18 % över det svenska år 1969. Löneutvecklingen mellan 1966—69 var 19 %, medan den svenska var 51 %. Avsaluvärdet per arbetare låg 1968 75 % över det svenska.
De produkter som främst konkurrerar med de skandinaviska tillverkas i höglöneområden som Kalifornien, Michigan och New York—området. Lönenivån ligger där nu mellan 3.20 och l+ $ per timme, medan genomsnittslönen för möbelbranschen i hela USA ligger på 2.60 -— 2.70 $ per timme (1971).
Inom amerikansk nöbelhandel intar varuhusen på sitt sätt en särställning. Deras andel av möbelomsättningen till konsu— ment låg i mitten av 60-talet runt ca lLl % — möbelhandeln hade under samma period ca 55 %. Men varuhusen är samtidigt betydligt mer aktiva som inköpare. Deras ofta helt unika resurser på säljsidan gör att de vågar satsa på ett sorti— ment eller en linje i sortimentet som de bedömer passa in med profilen. Om de går in för en sådan satsning kan volymen bli ganska avsevärd — framförallt om det visar sig att sats— ningen ifråga kan följas upp. Men varuhusen har även egna inköpsorganisationer med goda resurser att bedriva uppsökande verksamhet, då riktad mot sådana områden som just säljavdel— ningen anser att det finns marknad för. När varuhusen alltså kan och vill satsa och samtidigt har goda resurser både att sälja och köpa in, är det ganska naturligt att nen kräver en hel del av sina leverantörer. Inköparna söker ofta upp leve- rantörerna och är då relativt klara på vad de är ute efter. De vill alltså söka upp leverantörerna på tider som passar dem själva. Problemet är dock att denna tidpunkt inte behöver sammanfalla med någon svensk mässa, vilket gör det svårt för amerikanska inköpare att få en överblick över sortimentet. Troligen kommer även amerikanska inköpare att upplevas som "besvärliga", eftersom de kan ha ganska speciella krav på säljstödjande material (för dem kan det ju ligga unika poänger i att möblerna kommer just från Sverige). Vidare har de nästan alltid långt drivna marginalanspråk — de vill ju dra nytta av att ha satsat på egna inköpsresurser. Det bör dock vara intres- sant att göra affärer med amerikanska inköpare av det här slaget. Ofta har de inom givna ramar en ganska stor frihet i sitt besluts— fattande. Många anerikanska varuhus intar dessutom en ledande ställning inom detaljhandeln, inte bara ifråga om sortiments— bredd utan även när det gäller själva djupet med tillhörande aspekter, t ex antal varianter av och kvaliteten på vissa varu— grupper. Detta betyder att amerikanska varuhus inte alltid be— höver ha priset som sitt konkurrensmedel. Det bör dock obser- veras att merparten av varuhusen är lågpriskanaler.
Det uppges att ca 25 % av volymen inte levereras direkt till detalj ister utan grossistdistribueras. Tendensen är att försöka "komma runt" grossisterna, som dock orienterat sig åt högre kvaliteter och därför kommit att få en viss ställning gentemot små, kvalitetssinnade detaljister. Grossisterna har dessutom en annan viktig funktion för en exportör: de kan tillhandahålla "show-rooms", som kan vara ett värdefullt komplement till en annan typ av exponering.
För merparten av varuhusen och möbelaffärskedjorna utgör möbler av hög kvalitet och i högre prisklasser en ringa del av omsätt— ningen, vilket har till effekt att direktimport av denna typ av möbler är relativt ovanlig. För att tillfredsställa krav på snabba leveranser torde det därför krävas, att någon form av lagerfunktion finns organiserad i USA.
Som alternativ till grossister finns även agenter av ett mång— skiftande slag. De brukar betinga sig en ersättning för sina tjänster inom gränserna 3 - 7,5 %, ibland ända upp till 15 %.
Om man anlitar grossist, brukar man vanligen behöva lägga på 1+0 % som ersättning till denne. Pålägget i detaljhandeln är vanligen 100 %. Större detaljister och varuhus brukar dessutom kräva extra kompensation, svarande mot ca 10 %.
Följande kagälexwl visar effekterna på prissättning till konsument, om man använder olika distributionsformer. Över ett tänkt pris fritt fabrik i Sverige om 100 kr måste läggas ca
HO % för att täcka in kostnader för frakt, tull, försäkring m m. Om sedan grossist används, skall på detta "landed value" läggas ca HO % och på grossistpriset 100 % för att täcka in detalj istens bruttovinstanspråk. Slutresultatet blir att varan kostar 392 kronor. Om man exkluderar grossistmarginalen, tillkommer troligen vissa kostnader och varan kommer antagligen att fortfarande kosta den amerilmnska konsumenten ca 300 kronor. För att bedöma den svenska varans konkurrenskraft gentemot en direkt motsvarighet ur inhemsk produktion, kan en mycket grov indikation erhållas med resonemanget i bilaga 3 som utgångspunkt. Enligt detta skulle en svensk 100—kronorsmöbel i USA-version motsvaras av ca 90 kronor fritt USA—fabrik. Om vi därtill lägger fraktar — ca 5 % - och detaljistmarginal - 100 % på inkalkylerat värde — skulle denna möbel till konsument kosta ca 190 kronor, d v 5 den skulle under alla förhållanden vara minst 100 kronor billigare än sitt svenska substitut. (Detta resonemang kommer att föras även beträffande övriga länder.)
Sammanfattningsvis kan alltså om USA som mottagare av svenska möbler sägas följande: Om man jämför vad som är känt om ameri- kansk efterfrågan på möbler med den ringa importen, vill det synas som om det funnes en betydande outnyttjad potential för sådan försäljning, där svenska möbler passar in. En blick
på de totala skandinaviska exportsiffrorna kan indikera hittills outnyttjade marknadsmöjligheter. De svårigheter
som i första hand måste övervinnas är hur man skall klara koncentrationen till de viktigaste marknaderna (landets storlek medger naturligtvis inte någon heltäckande för— säljning) , hur man skall agera gentemot den rikt utvecklade detaljhandeln med många alternativ och sinsemellan högst skiftande krav samt sist — men inte minst — hur svenska möbler skall klara av det mycket höga prisläge de automa— tiskt hamnar i.
En förutsättning är att de svenska tillverkarna beaktar de krav på design och styrka, som de amerikanska konsumenteran ställer och man får nog lov att räkna med att de potentiella USA-exportörerna måste specialanpassa möbler för den ameri— kanska marknaden för att kunna lyckas där.
22 Kanada (källa 6, ll+, 16 och 18)
221 Tillförsel
Den kanadensiska H*öbeltillförseln framgår av tabellen nedan (milj skr):
55 ggggrt Produktion Export Tillförsel 1955 129,3 1 5u5,7 35,5 1 639, 5 1967 136,6 1 525,5 u2,6 1 720, 5 1968 153,7 1 599,5 53,9 1 79u
lab 3
Importens andel av totaltillförseln blir då för de tre åren: 7,9 — 7,9 - 8,6 %. Inhemsk produktion svarar som synes för ca %% och exporten kommer upp till 2 - 39.1mportbenägen— heten är sålunda så stor, att Kanadas betydelse för exportörer blir ca hälften av USA:s. Importen utvecklades också något snabbare än inhemsk produktion under 1966— —:68 +19 % mot +10 %.
Tabell I+ anger att USA är den dominerande säljaren, men att Danmark som tvåa faktiskt kommer före UK.
land 1966 1967 1968 EEC 4,1 5,3 5,5 Danmark 7,2 7,2 7,8 Sverige l,l l,'+ 1,0 UK 5,3 5,9 5,7 USA 79,9 76,u 75,0 Övriga 2,L+ u,3 l+,0 Totalt 100 % 100 % 100 % Tab I+
EEC-länderna har alla ungefär lika andelar. De syns - till— sammans med Danmark — vinna terräng, samtidigt som USA—andelen minskar något. Enligt bedömningar gjorda av vissa branschnän skulle de skandinaviska länderna kunna öka sin marknadsandel till 10 % från nuvarande l9 a, en uppgift som dock bör tas med reservation.
Kanadas egen export går i huvudsak till USA.
Totaltillförseln ökade 1966—68 enligt tabell 3 med 9,5 96.
222 Konsumtion
Ändå påstås den skandinaviska nöbelstilen ha långt större betydelse i Kanada än vad dess marknadsandel utvisar. Detta har bl a lett till att många inhemska producenter gör "skandinavien—nöbler" i relativt dåliga utföranden och till låga priser.
En undersökning av de kanadensiska detalj isternas bedöm— ningar av vilka möbelstilar som säljs mest visar, att för stoppmöbler var det främst stilen "contemporary", medan sovrums- och matsalsmöbler var sådana i spansk stil.
Vad Kanada beträffar har visserligen inte kunnat påvisas någon så markant efterfrågepåverkande faktor som t ex de starka flyttning s*örelserna i USA, men däremot är den kanadensiska befolkningspyramiden mycket bred i botten, och man väntar som konsekvens av detta en stark folkölmin . Köplmaften anses ligga 20 — 25 % lägre än i USA 065 av de totala konsumtionsutgifterna lägger kanadensarna 1,2 % på möbelinköp (som jämförelse kan nämnas att den aktuellaste svenska siffran är 1,6 %, men det skall samtidigt starkt understrykas, att det kan variera starkt från land till land vad som skall anses ingå i en viss grupp av konsumtions— utgifter).
Även Kanada är ett vidsträckt land, som dock har en relativt utpräglad urbanisering med ca 2/3 av befollmingen i städer och 50 % av befolkningen i de 16 största. Av dessa har re- gionerna Quebeck och Ontario ansetts som förstahandsområden för export av skandinaviska möbler.
ZZQJZEQQEJSEÅQQ
Bortsett från att närheten till USA torde prägla kanadensisk möbelproduktion i allmänhet, är dessutom 15 % av möbelproduk— tionen direkt USA—anknuten (filialer eller licensproduktion). I Quebeck och Ontario-regionerna, där ca 85 % av all möbel- produktion kommer till, var lönenivåerna redan i 60-talets början relativt höga: 1962 1,52 $ per timme i Ontario och 1,38 $ per timme i Quebeck. 1967 var motsvarande siffror 2,52 $ resp 2,16 $ per timme.
Av ca 2 000 möbelfabriker har enbart 83 mer än HZ % av pro— duktionen. De flesta kanadensiska möbeltillverkare är sålunda av typen småindustri, vilket bl a tar sig uttryck i en något lägre avkastningsnivå i nöbelbranschen än vad som gäller för industrin som helhet (början av (SO—talet).
I mellans'trukttmen intar grossistledet en relativt obetydlig plats. Samtidigt är detalj istledet något mer präglat av mindre och fristående butiker än vad som t ex är fallet i USA. Detta kan betyda att agenter, som troligen betingar sig en ersättning på mellan 3,5 — 8 %, kan få en viss betydelse eftersom de ibland har egna "show—rooms".
Men även utan ersättning till grossister kommer en svensk möbel att ligga ca 3 gånger högre i pris för en kanadensisk konsument än vad den var värd, när den lämnade fabriken. Ett kagylexejpel visar: om möbeln kostar 100 kr från fabrik, kommer ett landed value" även i Kanada att ligga på 150 kr (alltså inkl tull [20 %,], frakt och diverse omkostnader). Dessutom tillkommer en omsättningsskatt på 12 %, vilket gör att det värde på vilket detaljistpålägget (ca 100 %) beräknas kan ligga närmare 160 lor och att konsumentpriset eventuellt närmar sig 320 kronor.
Om vi - som i avsnittet om USA — söker en grov indikation på
hur denna siffra står sig gentemot inhemsk produktion, bör utgångsvärdet, fritt kanadensisk fabrik, enligt bilaga 3 vara 93 IQ, diverse frakter 5 %, omsättningsskatten l2 % och detaljist— pålägget 100 %. Resultatet blir alltså ca 220 kr och även i Kanada uppstår en sannolik prisskillnad om ca 100 kronor.
Samnanfattnin svis kan om export till Kanada konstateras, att här föreligger sannolikt ett dilemma: svenska möbler kan tro- ligen få ett positivt mottagande i Kanada och säljas bra, men det kommer antagligen att bli vissa svårigheter att organisera sådan försäljning; det kan tänkas att detaljisterna måste bear— betas direkt, vilket med hänsyn till deras lokalisering och krav på stöd kan bli alltför kostsamt. Även om säljinsatserna i ett land som Kanada får mer karaktär av punktinsats (de saknar alltså den bredd som eventuellt kan påräknas i USA) och dessa punkter innehåller ett koncentrat av marlmadsnlö'j ligheter, kan de fortfarande bli för små. Bearbetningen kan bli för sporadisk och kontinuiteten i exportförsäljningen riskeras. Som ett möj— ligt alternativ framskymtar då naturligtvis export av möbel— delar för sammansättning i kanadensiska fabriker och distribution på normala inhemska kanaler. Med hänsyn till den kanadensiska möbelindustrins struktur borde det inte vara helt omöjligt att finna sådana samarbetspartners för svenska möbeltillverkare och deras kanadensiska kolleger borde i konsekvens med detta kunna betrakta ett samarbete med svenska möbeltillverkare som helt i linje med sina egna intressen: den skandinaviska möbel— stilen finns ju redan i landet, inte minst i form av kopieringar, varför det borde locka en och annan tillverkare att kunna erbjuda "äkta vara", som då samtidigt kan hamna i ett bättre läge pris- mässigt.
23 Väsmskland (källa 2, 3, ll, 7 och 18)
ååLl-"ålliiéäåsl
På den västtyska nöbebnarknaden har den bumska industrins produktion under hela den senare delen av 60-talet legat ett par procent över den totala tillförseln till marknaden.
252923
& M
1950 101,0 1955 175,5 1955 200,0 1957 220,1 1968 250,0
nm5(mnjsm)
298,1 300,1 010,8 030,0 705,2
Tillförsel
Eftersom importen av möbler till Västtyskland under samma tid ökat uycket kraftigt — den närmare fördubblades mellan 1960 och 1968 — har alltså den västtyska möbelindustrin lyckats väl med sina exportansträngningar (exporten mer än fördubblades under samma period), vilket varit nödvändigt med hänsyn till att produktionsutvecklingen varit klart större än tillförselökningen. Ändå motsvarade exporten bara 10 % av narknadstillförseln 1968.
Land
Belgien, Luxemburg frankrike
Italien
Holland
Hela EEC Norge
Danmark Sverige UK
Hela Efta
1960 1965 1966 1967 1968
13,7 3,1 5,1
10,1 37,1 3,0 18,6 5,5 7,8
15,8 3,0 7,5
13,7 01,2 2,0 20,2 5,0 7,8
17,5 3,3 8,2 10,0
03,7 2,2 17,1 0,3 5,7 32,7
19,5 5,1 9,9 15,7
09,3 1,7 17,3 0,2 0,2 29,0
20,9
0,5 13,0 10,5 53,5
1,7 13,9
3,0 0,0 25,0
övriga
23,5 21,3 20,0
Summa
Tab. 6
100 % 100 % 100 %
Från 1960 fram till 1968 har BETA—blocket hela tiden tappat sin impor'Unarlonadsandel jämfört med EEC. 1965L var de bägge blocken ungefär jämbördiga. 1968 hade dock EEC en dubbelt så stor andel som EFTA. De större exportörerna i EPFA— blocket tappade alla marknadsandelar i ungefär samma takt. Fortfarande intar dock Danmark en särställning med Sverige Och Storbritannien på andra plats. Bland EEC-länderna intog Belgien—Luxemburg en särställning 1968. Men den snabbaste ökningen av marknadsandel hade Italien. övriga länder utanför BETA och BBC som delar på importkakan har haft en relativt stadig andel under senare år.
Tillförselutvecklingen tyder på en viss stagnation från 1966 till 1968, även om ökningen under hela perioden 1960—68 ändå blir 22,3 %.
232 Konsumtion
Som möbelmarknad bör Västtyskland vara mycket intressant. De totala hushållsut ifterna närmare tredubblades under perioden 1953 - 1960. Möbeäonsumtionens relativa andel i dessa utgifter steg från l+ % till 7 %. Et har från flera håll rapporterats, att italienska möbler blivit mycket populära i Västtyskland — samtidigt som man både ur statistik och andra källor kan ut— läsa att den särställning som Skandinavien och Sverige kan ha haft i Västtyskland troligen nu är borta.
Icke desto mindre syns attiilderna bland möbelkonsumenterna medge, att man satsar på att: aterta den. I en enkät 1969 sade närmare 50 %, att man föredrog relativt moderna möbler och knappt 15 % att man ville ha dem mycket moderna. Tidlösa möbler föredrogs dock av mer än 50 % av de tillfrågade (re— spondenterna behövde inte välja bara ett av de uppsatta al— ternativen) . Den västtyska nöbelmarknaden är troligen kon— centrerad till vissa delstater. 2/ 3 av befolkningen bor i fyra delstater: Nordrhein-Westfalen, Boden—Wilrttemberg, Bayern och Niedersachsen. Om man dessutom lägger till stä— derna Berlin och Hamburg, täcker man in 80 % av befolkningen. De två förstnämnda delstaterna har vidare en klart högre genomsnittsintäkt per hushåll än övriga.
233 Produktion
Den västtyska möbelindustrin satsar mycket hårt på att öka sin kvalitet och skärpa marknadsföringen. Det anses att nivån på västtysk design i varje fall inte ligger under den skandinaviska. I den totala exporten, som man ju lyckats inleda väl, syns man framförallt ha inriktat sig på vissa IEC—partners: 75 % av ex— porten går till EEC och dessutom ca 30 % av totalexporten till de två länderna frankrike och Holland. Bland BYTA—staterna förekommer export egentligen-. bara till österrike och Schweiz. Exporten till länder utanför BETA och BBC är blygsam: ca 5 %.
Med en varning för att hårdra jämförelser mellan länder kan dock påpekas, att produktionen per anställd i västtysk möbelindustri verkar något låg. 1962 rapporterades den i huvudsak ligga i ett intervall mellan 26 000 — 37 000 DM per anställd och 1966 i ett mellan 30 000 - 50 000 DM. I Sverige rapporterades under dessa år ca LW 000 resp 67 000 Skr. I den tyska möbelindustrin låg 1968 avsaluvärdet per arbetare på 79 % av den svenska nivån och hade sedan 1966 ungefär samma ölming: 15 % mot 13 % i Sverige. Löne- nivån 1969 var 64 % av den svenska. Samtidigt syns an- delarna för materialorrkostnader och direkt lön i väst— tysk möbelindustri ligga på ungefär samma nivå som i den svenska: Produktionsökningen 19614— —68 var 27, 20
2 34 Kanaler
I den västhka återförsäljarstrukmren syns pågå en viss utveckling mot spe01aldetalj ister, t ex på totala inredningar, där man mycket väl skulle kunna tänka sig sådana som skaffade sig profil påt ex skandinaviska möbler. Men samtidigt tappar fackdetaljhandeln andel i möbelomsätlningen, även om den fort— farande klart dominerar. Vad fackdetaljhandeln tappar tycks varuhusen ta över, även om västtyska varuhus kanske ännu inte har nått en ställning som de t ex har i USA; detta brukar betyda att varuhus i ett sådant utvecklingsskede i hög grad använder priset som konkurrensmedel, vilket i sin tur styr sortimentspolitiken åt ett sådant håll, att skandinaviska möbler först på litet sikt kan bli säljobjekt. Det förmodas dock, att utvecklingen på varuhussidan kommer att gå fort och att det kanske inte alls behöver dröja länge förrän även dessa kan vara utmärkta säljare av skandinaviska möbler. Det bör dock observeras, att Västtyskland hör till de länder där en och samma exportör skall vara försiktig med att samtidigt sälja genom varuhus och fackhandel.
En relativt ringa del av tillförseln till detaljhandeln går via grossister. I stället finns en trend mot att detalj ister slår sig samman i inköpskedjor för att därigenom kunna överta delar av grossistfunktionerna.
För den som anlitar agent brukar provisionen regelmässigt hålla sig mellan 5 — 89 . Påläggen hos grossister är 20 — 30 % och hos detaljister 50 — 70%. Tullen för svenska möbler torde under 70—talets början ligga mellan 8 — 9 % och tillsamans med fraktkostnader torde en svensk möbel med pris fritt fabrik om 100 kr vara uppe i ca 111 kr när den hamnat innanför gränsen. Tillsammans med fraktkostnader inom landet, mervärdesskatt — ll % — och den onekligen relativt måttliga detaljistavansen kommer denna möbel inte att ligga högre än något över 200 kr. Rent prismässigt torde alltså svenska möbler klara sig bra på
den västtyska marknaden, om man jämför med vissa andra tänk- bara exportmarknader. Om man jämför detta med inhemsk produk— tion bör vi enligt bilaga 3 utgå från 9.1 kr, därpå lägga 3 % för frakt, 11 % för moms och ett detaljpålägg om ca 60 %. Slutresultat: ca 170 IQ”, d v 5 en trolig prisskillnad på nivån 30 kr.
Sarmanfattnin svis är alltså Västtyskland idag inte någon särslalt Era exportmarknad för oss jämfört med vad den varit. Samtidigt visar den dock upp tendenser till att åter kunna arbetas upp. Marknaden verkar vara importbenägen och konsument- smaken tycks rymma sådant som brukar betecknas som en svensk möbelstil. Koncentrationstendenserna i återförsäljarstmkturen och möjligheten att välja ut vissa delstater för särskild bear— betning gör att svenska säljinsatser verkar fullt möjliga att genomföra — inte minst med tanke på att de svenska möblerna troligen inte behöver hamna i ett alltför avskräckande pris- läge.
2'+ Frankrike (källa 3, kl, 8 och 18)
2u1 Tillförsel
På den franska marknaden har möbeltillförseln ökat mycket starkt under (SO-talets senare hälft — 79,1 % — samtidigt som en allt större del av tillförseln utgjorts av en ökande import- handel — 8 % år 19614 och 16 % år 1969.
år Enport Produktion Export Tillförsel 196L+ 28,3 817,6 79,0 986,9 1965 276,7 936,7 88,0 125,u 1966 317,2 080,|+ 103 ,H 29H,2 1967 358,5 |+61,7 115,8 7ou,3 1968 559,3 75H,0 133,6 179,7 1969 867,6 6H8,5 167,2 3'+8,9
Tab. 7 (milj Skr)
Den starka utvecklingen kan till en del förklaras av att tillförselsiffrorna var mycket låga i mitten av 60-talet — åtminstone vid jämförelser med t ex Västtyskland. Den inhemska produktionen har haft en något långsammare utveckling — ökning med 65 % — medan importen ökat ca 3,5 gånger och exporten drygt fördubblats. Frankrike är ett väsentlig mera utpräglat möbel— importland än t ex Västtykland. Men samtidigt kommer idag över 80 % av denna import från övriga EEC—länder och bara ca 11 % från BETA.
Land
Belgien—Luxemburg Västtyskland 3u,0 31,9 32,0 29,1 30,3 27,2 Italien 9,9 12,5 18,8 17,8 17,5 18,8
Hela EEC 78,9 78,7 80,6 82,H 86,3 81,8 Danmark 7,5 7,1+ 5,2 3,8 2,5 1,8 Sverige 1,7 l,L+ — - — - UK 3,0 3,8 4,1 3,7 (3,11 3,3 Portugal — — - — — 5,9 Hela EFTA 13,2 13,5 10,7 8,9 5,7 11,1 Övriga 8,0 7,9 8,8 8,8 6,9 6,5 Totalt 100 % 100 % l00 % 100 % 100 % 100 % Tab. 8
Skandinavien har haft en mycket negativ utveckling. Italien intar i stället en alltmer framträdande plats i den franska importstatistiken. Ledande säljare till Halimike är annars Västtyskland och Belgien—Luxemburg och deras andelar har förhållit sig relativt stabila.
algernas Den franska möbelsmaken rapporteras i hög grad vara inriktad mot vad vi här kallar stilmöbler. Vidare präglas stil och karaktär i fransk möblering av mer utpräglade nationella särdrag. Avvikelsen blir kanske speciellt tydlig, om man jämför med svensk bosättning. Kök och matsal anses t ex fortfarande spela en roll, som vi saknar motsvarighet till
i vårt land. Umgängesvanor i övrigt präglar i sin tur stil och vilja att satsa på t ex vardagsrum. Möblers och hushålls— utrustningars andel i fransmannens konsumtionsut ift har visserligen stigit från ca R% 0 år 1853 till 6 % ar 1965, men samtidigt anses de franska konsumenterna mycket prismedvetna, vilket tillsammans med den prisbild som svenska möbler tro— ligen får i frankrike (se även nedan) gör att de möjligheter som konsumenternas efterfrågeinriktning yppar inte skall be- dömas som alltför ljusa. En undersökning visar, att många franska konsumenter anser att de skandinaviska möblerna är praktiska och väl genomtänkta, men å andra sidan en smula passé vid jämförelse med annan import och alltför dyra.
ZEEÄEQQEJSEÅQE
Även den franska möbelindustrin är en utpräglad småindustri, där över 85 % av de 1 930 fabrikerna med mer än 10 anställda ligger i gruppen ll - 500. anställda. 1966 sysselsatte den franska möbelindustrin &+ 000 anställda med' en timlön av ca 3,75 Skr (+ 25 % sociala kostnader). lönenivån 1969 var ca HS % av den svenska. I den franska produktionskalkylen är den relativa andelen för råvaror ungefär som den svenska, men däremot andelen direkt lön väsentligt mycket lägre: enligt bilaga 3 är den ca 17 % (Sverige ca 2l+ %) . Avsaluvärdet per arbetare var 1968 83 % av svenska värdet och hade sedan 1966 ökat med 69 % (Sverige 13 %).
2104 Kanaler
Distributionsv" arna för möbler fördelade sig på följande sätt: direläförsäljning till konsumenter 15 %, genom detalj— handeln 85 % (bara 5 % av den distributionen gick via grossist). Inom detaljhandeln dominerade naturligtvis möbelfackhandeln med över 50 % av omsättningen, men varuhus och därmed jämförbar handel hade en förvånansvärt hög andel: mer än 20 %.
En kalkyl över en svensk 100—kronors möbels (fritt fabrik) vandring genom franska återförsäljare till konsument visar ungefär följande: värdet har stigit till ca 112 kr när möbeln hunnit innanför fransk gräns (samma tull som övriga EEC — jämför Västtyskland) . Dessutom kommer möbeln att drabbas av en relativt hög mervärdesskatt, som om den tas ut på tull- pliktigt värde + tull + frakt är 23,5 %. Med denna post in— räknad i kalkylen, liksom även frakter inom Prerxkrike, kommer möbeln att vara uppe i 1140 kr, innan den hunnit till grossist. Det kan vara lämpligt att i kalkylen lägga in grossistdistri— bution, inte minst därför att svenska möbler ju framstår som något "udda" på den franska marknaden och troligen inte klarar att distribueras på annat sätt än via olika slags samlastning. Med ett grossistpålägg om 16 % och ett detalj istpålägg som också i Frankrike är relativt blygsamt — 60 % — kommer 100— kronors möbeln att kosta den franska konsumenten 260 — 270 Skr. Detta skall då jämföras med utgångspunkt från 86 kr fritt fransk fabrik (bilaga 3) frakt 3 %, moms 23,5 % och detaljist- pålägg 60 % = ca 175 kr, d v 5 en trolig prisskillnad på ca 100 IQ”.
Sammanfattningsvis kan Frankrike knappast inrangeras bland de mer lovande exportmarknaderna — åtminstone inte landet som helhet. Om man ser till uppgifter om franska möbel— konsumenters smakinriktning — även manifesterad i import- statistiken - borde svenska möbler tilltala ett ganska smalt segment på den franska marknaden. Ett ytterligare belägg för den kanske något särpräglade franska möbelstilen kan fås ur fransk exportstatistik: exporten går i mycket ringa grad till våra traditionella mottagarländer (110 % av den stannar inom
EEC och drygt 22 % går till Belgien—Luxemburg; närmare 50 % går till länder utanför BETA och EEC) . Eventuellt måste dessutom svenska möbler distribueras på sådant sätt, att de kan bli väl dyra på en prismedveten marknad. Ett undantag från denna generella franska bild kan dock vara att Paris— området i sig-erbjuder vissa säljmöjligheter. I den regionen återfinner man 25 % av befolkningen men 50 % av köpkraften. Detta tycks peka på att en lönsam export till Frankrike skall vara selektiv på flera sätt: en geografiskt klart be— gränsad del bör väljas ut och på denna lokala marknad för återförsäljarm'valet dels vara litet, dels göras med största omsorg, inte minst därför att svenska möblers prismässiga konkurrensläge måste kompenseras av något som bidrar till att skapa en speciell profil för dem.
25 Benelux (källa 3, n, 9 och 18)
Zåljåilläääååå
Tillförseln till möbelmarlmaden i Benelux visar i princip en enhetlig storleksutveckling för alla tre länderna: den var 1969 ca 1,7 gånger större än under 19614. Men denna till— försel har uppstått på helt skilda sätt:
Ål % Produktion Export Tillförsel Belar—"5:95
1964 78,2 651514 153,3 579,3 1965 86,8 729,8 181,3 635,3 1966 106,7 881,6 237,8 750,5 1957 106,1 925,1 300,u 730,8 1968 138,8 1 095,9 390,2 8uu,5 1969 18u,2 1 28u,u 505,2 952,u EQllåQQ 199? 128,6 621,3 55,3 69'+ ,6 1965 179,1 706,8 55,0 820,9 1966 230,3 768,0 76,8 921,5 1957 2u5,3 708,0 77,7 876,6 1968 337,3 809,u 82,0 1 osu,7 1969 u27,1 8u9,2 95,5 1 180,8
Tam.9 man är)
I Belgien-Luxemburg har den inhemska produktionen under perioden 19% - 1969 hela tiden legat betydligt över till- förseln på hemmamarknaden. 1969 producerades inom landet 3l+ % mer än vad hemmmamarlmaden tog emot totalt. I Holland har däremot den inhemska produktionen hela tiden legat under vad som tillförts den egna marknaden och den relativa andelen har dessutom stadigt sjunkit. 1969 svarade inhemsk
produktion mot 72 % av marknadstillförseln. följaktligen
är Belgien—Luxemburg utpräglade exportländer och_Holland ett utpräglat importland. Den holländska importen i procent av marknadstillförseln hade från 196U till 1969 stigit från 18 till 36 %. Exporten låg under samma period relativt stilla kring siffran 8 %. I Belgien—Luxemburg har exporten i procent av tillförseln till den egna marknaden stigit från 26 % år 196H till 53 % år 1969. Importandelen visar en svag ökning under perioden från 13 till 19 %.
Dessutom gör Holland och Belgien-Luxemburg i hög grad affärer med varandra.
Land 196H 1965 1966 1967 1968 1969
matilkåelgiemzéuz
Västtyskland ”4,5 uu,7 49,1 Holland 27,1 27,1 23,7 Hela EEC
Danmark 1,8 1,7 1,5 Sverige 1,2 _ _ Hela EFTA 5,5 5,1 5,3
övriga 13,6 9,5
Totalt Be-Lux 100 %
Belgien-Luxemburg Västtyskland Hela EEC
Danmark 3,9 3,1 2,9 Sverige 3,0 2,6 2,2 Hela EFTA
övriga ' 8,1 8,0 7,2
Totalt.Holland 100 % 100 % 100 %
Tab. 10
Av Hollands relativt stora import kommer drygt 23 % från just Belgien—Luxemburg -— dock drygt 62 % från Västtyskland — och totalt har EEC svarat för närmare 90 % av exporten till Holland. BYTA—andelen var 1969 bara LI % och hade från 196l+ sjunkit från 16,5 %. De länder som framförallt tappat mark— nad i Holland syns vara Storbritannien, Danmark och Sverige. Den relativt mindre importen till &lgien—meemblmg kommer också till närmare 90 % från övriga EEC och där intar Väst— tyskland också en dominerande ställning. Importen från EFTA når ej upp till 5 %.
252_Kemssmti92
Om man ser till konsumentförhållanden i Holland, framträder en hel del intressanta saker. Den holländska konsumtions— utgiften ökade ca 2,5 gånger från 1953 till 19614. Andelen möbelkonsumtion var hela 6 % år 1953 och inte mindre än 10 % ar 1965. Möjligen kan dessa siffror till en del förklaras av den relativt unika storleksfördelningen bland holländska bostäder: 55 % av beståndet uppges ha 5 rum, 2L+ % 6 rum och 8 % & rum — alltså närmare 9/ 10 av holländska bostäder ligger i storleksklassen Li - 6 rum. De holländska möbelköparna anses tämligen konservativa i sitt stilval, men å andra sidan mycket kvalitetsmedvetna, speciellt när det gäller stoppmöbler.
Efterfrågan på möbler förväntas under de närmaste åren stiga med ca 5 % per år. Denna efterfrågan skulle då främst gälla vardagsrumsmöbler, men ej längre enhetliga möblemang utan snarare individuella gruppmöbler eller små grupper, som t ex två fåtöljer och en soffa. Samtidigt förväntas försäljningen av metallprodukter och produkter gjorda av syntetiska material öka starkt samtidigt som en positiv trend för trämöbler antagligen kommer att fortsätta.
För Belgien-Luxemburg uppges gälla, att den skandinaviska möbelstilen egentligen har sin enda marknad 1 den flamlädska delen av Belgien. övriga delar anses vara franskorienterade även i möbelval, vilket betyder att bl a stilmöbler attraherar det stora köparintresset.
Zåå_Eägsyt£igm_
Den del av den holländska möbelindustrin som tillverkar trä— och stoppmöbler består av relativt små företgg. Av men tillverkare med mer än 10 anställda hade 89 er än 50 an— ställda. Det uppges även att den holländska möbelindustrin. haft 1önsamhetsproblem betingade av mycket starka löneökningar samtidigt som branschen haft en klar hantverksprägel. Detta har medfört, att västtyska och belgiska möbler ofta blivit billigare än motsvarande holländska. Enligt bilaga 3 har
också Holland en hög relativ andel direkt lön - 26 % (Sverige 24 %). Men löneläget år 1969 var bara 61 % av det svenska — dock hade lönenivån stigit med #7 % sedan 1966. Avsalu— värdet per arbetare var 1968 på Sveriges nivå.
En undersökning som gjorts av Möbelindustrins Produktivitets- centrum visar, att i de undersökta företagen stod ungefär 55 % av produktionsapparaten ou'lmy'ttjad. Det låga kapacitets— utnyttjandet bedöms vara en av de viktigaste orsakerna till den nederländska industrins svaga ställning. Tillräcklig uppmärksamhet har vidare ej ägnats åt formgivning. Många har i stället kopierat framgångsrika modeller hos konkurrenterna.
Av 689 möbeltillverkare med mer än 10 anställda iBe Belgien Luxemburg hade 82 % under 50 anställda. Om man jämför produk tionsäålen 1967 med en motsvarande svensk finner man en re ativt g andel råvaror — 550 o att jämföra med den svenska andelen enligt bilaga 3 om ca 02% -— medan andelen för direkta löner låg på 209 u(Sverige 2L+ %). Den belgiska möbelindustrins exportinriktning är klart EEC—orienterad med över 95 % av den totala exporten dit. Dominerande kund är Frankrike, som tar närmare 58 % och därefter följer Holland och Västtyskland. Lönenivån 1969 var bara 65 % av den svenska, medan avsaluv'a'rdet per arbetare var gu % av vårt eget värde.
55-122le
En vanlig distributionsform i Holland är att gå via agent eller grossist. Ca 30 % av försäljningen till detaljhandeln går över grossist, medan detta led nästan helt saknas i Belgien—Luxemburg. I dessa länder finns däremot en direktförsäljning till konsu- menter förbi detaljhandeln som motsvarar 1/3 av försäljningen i denna. Holländska detaljister anses vara mycket välvilligt inställda till importerade möbler.
Men med hänsyn till att både Holland och Belgien—Luxemburg är geografiskt sett små länder med stark urbanisering och att svenska möbler sannolikt kommer att säljas genom ett selektivt urval av fackhandeln, är det fullt tänkbart att man kan hoppa över grossistledet. Detta har också gjorts i följande kalkylexgml .
Den svenska 100-kronors möbeln kommer innanför Hollands gränser att ha ett värde av 1114 kr. Den kommer där att möta en mervärdesskatt, som för möbler kan bli 12 % av värdet CIF + tull. Ett detaljistpålägg om 55 % över detta värde gör att den svenska 100—kronors möbeln för en holländsk konsument torde betinga ett pris av ca 200 Jm. Det holländska substitutet
utgår från 88 kr (bilaga 3) med pålägg av 2 % frakt, 12 % moms och 55 % till detaljist : 155 kr, d v s trolig pris—
skillnad om ca 45 kr.
Med ungefär samma distributionssätt och detaljistmarginal i Belgien men med en något högre transportkostnad och framförallt en högre varuskatt (en mycket varierad skala; här har räknats med ca 23 %) kommer den svenska 100—kronors möbeln att för möbelköpare i Belgien—Luxemburg att kosta mellan 220 och 225 kr. Den inhemska motsvarigheten borde utgå från 91 kr (bilaga 3), till vilket kommer frakt -
2 % — samma moms — 23 % — och detaljistpålägg 55 % = 177 kr, d v s prisskillnaden blir ca 45 — 50 kr.
En sammanfattande slutsats om Benelux syns ge vid handen, att främst Holland kan vara en marknad för svenska möbler. Landet är ett typiskt importland. Även om mycket talar för att den holländska genomsnittskonsumenten har en attraktiv efterfrågebild för svenska möbelsäljare, är dock antalet efterfrågare ganska begränsat. Å andra sidan pekar de geo- grafiska förhållandena på att exporten till Holland inte innebär några större transporttekniska problem. Möjligen kan även den flamländska delen av den belgiska marknaden ur vår synpunkt ses som sammanhängande med den holländska.
26 Schweiz, Österrike (källa 3,H och 10)
ZéLIillfärsel Tillförseln till den schweiziska möbelmerknaden präglas i hög grad av import. Inhemsk produktion var 1967 ca uu7 milj Skr, och importen 157 milj Skr. Schweiz hade det året en blygsam export om 8,7 milj Skr. Importen svarade alltså för drygt 26 % av tillförseln.
Land Västtyskland Italien Frankrike Hela.EEC
Darmark Sverige UK Österrike
övriga
Totalt
Tab. 11
Den dominerande säljaren till Schweiz är Västtyskland, som 1968 inte bara hade den största andelen av totalimporten utan dessutom ökat denna andel under senare delen av 60- talet. Trots att Schweiz är ett BETA—land, dominerar affärerna med EEC.
Den totala importutvecklingen har varit:
År Absoluta tal: milj Skr Index
1966 137 100 1967 157 _ 115 1968 189 138 1969 226 166
Tab. 12
Även österrike är ett intressant importland.
& Linan Produktion Tillförsel 1966 L(8,8 3N'+,7 387,11 1967 66,0 351,7 u09,9 1968 86,9 395,u u68,3
Tab. 13 (milj Skr)
Under perioden 1966—68 ökade nerknadstillförseln med 20,9 %, produktionen med 15 % och importen med 78 %. Importen som % av tillförseln ökade då till 18,5 % 1968 från 12,6 % år 1966. Men trots att även Österrike är med i BETA, kommer den största delen av importen från EEC, där Västtyskland framträder som den klart dond'nerande säljaren.
Land 1966 1967 1968 1969 Västtyskland 56,3 58,5 62,1 60,5 Italien 5,1 14,5 3,5 u,0 Hela EEC 63,5 61%,7 67,2 66,1 Danmark 1u,1 13,1 11,5 12,5 Sverige MO 3,8 3,7 3,6 Schweiz 1,6 3,1 2,7 3,0 övriga 16 , 8 15 , 3 111 ,9 lu ,8 Totalt 100 % 100 % 100 % 100 % Tab. lll
Importen från övriga BETA—partners är hälften så stor som EEC—importen. Danmark intar där en särställning. Österrike har dessutom import från öststaterna, främst Jugoslavien.
ZQZJSQQEEILIHQQ
Schweiz har som bekant en mycket hög levnadsstandard, och nöb'åmonsumtionens andel i den totala konsmntionsutgiften ligger runt 5 %. Skandinaviska möbler har över lag ett gott rykte, men ändå torde avsättningsnöjligheterna för våra möbler finnas inom de delar av Schweiz, där konsumtions— mönstret är mer tysk—orienterat, t ex Bern, Basel och Ziirich. Schweizarna anses som tämligen prismedvetna, men dess bättre visar nedanstående kalkylexempel att svenska möbler hamnar
i ett relativt rimligt prisläge i Schweiz.
De österrikiska konsumenterna har däremot en betydligt lägre levnadsstandä? med en ty åtföljande lägre nivå på de ut- bjudna nöbelkvaliteterna. Det har sagts, att smaken i Öster— rike är relativt lätt att prognosticera: den skulle ligga 3 — 5 år efter den som råder i Västtyskland. Det har också hävdats, att östezrikama inte gärna" blandar nöbelstilar utan försöker hålla en relativt genomgående linje i sin möblering, samtidigt som man kan spåra en trend mot moderna möbler. Den österrikiska köpkraften är i mycket hög grad koncentrerad till Wien. Av konsumtionsutgiften skall på möbler ha lagts u % år 1953 och 8 % år 196'4.
213-229991551—99
AV 1 562 schweiziska möbeltillverkare hade 1967 bara 61 fler än 50 anställda. Timlönerna för yrkesarbetare skulle då en— ligt avtalen ligga & I+,90'Sfr, men ansågs i praktiken ligga på nivån 5,75 Sfr.
I den österrikiska möbelindustrin låg 1968 avsaluvärdet per arbetare på 72 % av den svenska nivån, men hade sedan 1966 betydligt snabbare ökning: 38 % mot 13 % i Sverige. Lönenivån 1969 var 149 % av den svenska, och ökningen sedan 1966 var bara 20 % (då den svenska under samma period ökade med 51 %).
———__———_.—_
I den schweiziska återförsäljarstmlduren är det ganska ont om grossister. Detaljisterna är ofta små men å andra sidan ganska många och då med speciella profiler åt ett eller annat håll. De schweiziska varuhusen har en speciell inköpsorganisa- tion. wlan för en svensk 100—kronors möbel kan komma att se ut på (5 jande sätt. I den mån agent måste anlitas i stället för grossister, torde denne betinga sig en provision om ca 8 % och tillsammans med frakt (ca I+ %) kommer varan innanför den schweiziska gränsen att vara uppe i drygt 120 kr. På detta kommer att läggas en omsättningsskatt på drygt 5 % och tillsammans med frakter inom Schweiz torde det värde över vilket detaljisten lägger ca 80 % vara uppe i 130 Skr. Priset till en schweizisk konsument kommer alltså att hamna i när- heten av 235 Skr.
Även i Österrike säljer man vanligtvis genom agenter. Detaljisterna är betydligt mindre än i Sverige. Stora möbelvaruhus av svensk typ saknas nästan helt och de enskilda leveranserna till nöbelaffärema blir därför förhållandevis små.
Kayfylen får följande utseende i österrike. Beroende på varuskatter och övriga avgifterl) — här antagna till ca 20 % — kommer det värde på vilket detaljisten berälmar sin avans att vara uppe i lHO Skr, om agentprovision och frakt uppgår till ll+ — 15 %. Å andra sidan torde en öster— rikisk detaljist bara lägga på ca 60 %, vilket gör att den svenska 100—kronors nöbeln i österrike borde kosta drygt 225 — 250 Skr. Om då i stället ett inhemskt sub— stitut väljs kostar detta: 90 kr (bilaga 3) plus avgifter och frakter 20 % (grov skattning) plust detaljistpålägg = 175 — 195 kr, d v s prisskillnad ca 50 — 55 kronor.
11 13 % Ausgleichsteuer och 5,5 % omsättningsskatt.
Sanmanfatmingsvis kan sägas, att Schweiz verkar erbjuda nagot gyrmsammaze betingelser för svensk möbelexport än Österrike. Det är inte otänkbart att återförsäljarchan passar bättre för svenska kvalitetsmöbler, vilket i sin tur naturligtvis bör vara en följd av att schweizisk efterfrågan är mer inriktad på hög kvalitet och designnivå än den öster- rikiska. Icke desto ndndre är bägge länderna som marknader betraktade ganska små, vilket gör att export dit kan möta organisatoriska problem — framförallt då det kan vara fråga om helt skilda typer av svenskt utbud till de bägge länderna.
27. United Kingdom (UK) (källa 3, u, 11 och 18) 271 Tillförsel
___—___..._____._
Tillförseln till den engelska nöbelnerlmaden har mellan åren 1969 — 1969 knappast ökat alls, vilket är ett ganska unikt särdrag om man jämför med Västtyskland men framförallt med
Henkrike .
& än Produktion Export Tillförsel 196u 82,3 2 07u,0 65,7 2 090,6 1965 75,6 2 263,1 86,5 2 252,2 1966 70,6 2 269,5 98,3 2 241,8 1967 91,1 2 162,2 89,8 2 163,5 1968 10u,1 2 2u3,7 96,7 2 251,1 1969 89,7 2 188,0 138,2 2 137,5
Tab. 15 (milj 810?)
Importen har under samma period bara svarat mot en obetydlig del — ca Li % — av denna tillförsel; exporten ligger på unge— fär samma nivå. Detta betyder med andra ord dels att den in— hemska produktionen är ungefär lika stor som tillförseln på nerhaden, dels att denna inhemska produktion inte har ökat nämnvärt under perioden. Möjligen kan denna stagnation för- klaras av att UK haft en i jämförelse med övriga Västeuropa ovanligt låg nybyggnadstakt, dels kan en tänkbar orsak även vara en påstådd trend mot billigare möbler. Denna senare trend har även sin motsvarighet i den brittiska import- statistiken.
land
EEC totalt 8,9 7,7 7,6 7,6 6,3 Danmark 26,1 Norge 9,2 9,0 9,0 3,3 2,9 Sverige 5,5 5,1 5,0 9,7 9,6 EFTA totalt 28,5 30,6 30,7 35,5 37,1
övr. länder 7,0 6,3 8,6 7,1 8,9 Östeuropa 56,0 55,9 53,0 99,7 97,7
Totalt 100 % 100 % 100 % 100 % 100 % Tab. 16
Huvuddelen av den i och för sig blygsamma importen kommer nämligen från Östeuropa med BETA—importen som den därnäst största. Alla marlmadsandelar visar ett mycket stabilt mönster under perioden 1969 — 1969.
272. Konsumtion
Mot bakgrund av ovanstående siffror är det inte konstigt, att den engelska möbelkonsumtionen per capita är mycket låg. 1966 rapporteras att ca 2 % av konsumtionsutgifterna föll på möbler. Det anses vidare att brittiska konsumenter har en påtagligt konservativ smak och låga kvalitetskrav. Men detta omdöme gäller naturligtvis den stora allmänheten. I ett så stort land som England finns det naturligtvis en marlmad även för möbler i hög kvalitet och med yppersta design. Med hänsyn till befolkningens påtagliga koncentration till London-området (där ca 1/3 bor) och till storstadsområdena, normalt betydligt högre, genomsnittliga köpkraft, torde det inte heller vara svårt att på ett ganska koncentrerat om- råde finna en marknad för svenska möbler. Vidare har som möjliga marknader angivits Edinburgh och Glasgow. För att ytterligare belysa den tämligen konservativa smaldnrikt— ningen kan återges vissa uttalanden om de stilar, som framförallt tilltalar britterna. Något som benämns "traditional", d v s diverse blandade, mer eller mindre ålderdomliga stilar, uppges svara för ca 90 % av försälj— ningen. Det som kallas "comtemporary" och bl a innehåller kopieringar av skandinavisk stil, sägs svara för enbart 25 % av försäljningen.
ZZ?-E£9995££92 Det finns i den engelska möbelindustrin en rad inhemskt producerade möbler, som mer eller mindre uppenbart efter—
apar den skandinaviska stilen. Även i; engelsk nöbelindustri finns många småföretag. 50 % av produktionen uppges till— verkad hos 9 % av tillverkarna. Totalt angavs 1966 antalet möbelfabrika” till 1 500. I den engelska & ions%3ylen har andelen för råvaror legat ganska högt, enligt i aga 3 51 %.Detta är klart över notsvarande förhållanden i svensk möbelindustri. Detta beror dock inte på engelska råvarors högre kvalitet utan är troligen en effekt av den låga lönenivån: 1969 var den 69 % av den svenska och hade sedan 1966 bara ökat ned 15 % (Sverige: ökning med 51 %). Avsaluvärdet per arbetare är uppseendeväckande lågt: 35 % av det svenska 1968 och 28 % under det egna år 1966.
ZZEJSétele:
De engelska varuhusen uppges vara relativt dåliga möbel— försäljare. De är dessutom svårbearbetade på grund av sina splittrade inköpsfmktioner. Skandinaviska möbler bör därför lämpligen säljas genom fackhandeln.
Grossisternas roll i brittisk möbeldistribution är mycket ringa: ett par procent går den vägen, medan resten levereras direkt till detaljisten. Det kan därför vara lämpligt att välja kalkylexwlet för den svenska 100-kronors möbelns engelska konsumentpris så, att distribution sker via agent till detalj ist. Agentprovisionen torde i det läget bli ca 8 %. Frakten svarar mot ca 6 % och dessutom kommer möbeln att belastas av en varuskatt om ca 19 %. Det värde på vilket detaljisten sedan lägger sina 55 % torde alltså vara uppe i ca 130 Shi och konsumentpriset följaktligen hamna någonstans strax över 200 Skr.
Sammanfatm' : För svenska möbelexportörer kan den engelsE maräaden betecknas som långt ifrån så gynnsam som dess storlek kanske låter ana. Marlmadsfömtsättningarna för svenska möbelsäljare påminner i stället i hög grad om de franska, d v 3 den marknad som kan skönjas för våra möbler återfinns på ett koncentrerat område, vilket underlättar sälj— organisation m m. Dessutom kommer selektivt distribuerade svenska möbler troligen att få ett ganska attraktivt konkurrens— läge rent prismässigt .
28. Jag (källa 12, 15, 16 och 18) mialisas;
Det är ingalunda något kuriositetsintresse som gjort att Japan tagits med bland länderbeskrivnnlgarna.. Detta land har i stället ända från mitten av 1950-talet haft en be— tydligt snabbare ökning i bruttonationalprodukt än både Västeuropas industriländer och USA. Möbelförsörjningen framgår nedan.
__ Produktion Export Tillförsel 1966 8,7 7 339,l+ 72,1 7 275,53 1967 11,1 8 939,7 100,5 8 850,3 1968 12,9 ej uppg 9u,2 —
1969 18,3 1970 34,4
Tab. 17 (milj Skr)
Det är visserligen riskabelt att tala om ökningstakt i till— försel om perioden bara är två år, men ökningen är hela 21,6 %. Importen var 1970 fyra gånger större än 1966. Eftersom den 1967 ändå bara var 0,1 % av marknadstillförseln, kan en stor importpotential finnas.
De länder som främst upptäckt säljmöjligheter i Japan är Tyskland, Italien och USA.
[and 1966 1967 1968 Västtyskland lu,o 8,9 10,0 Italien 7,u 10,9 8,8 Hela EEC 29,7 25,1; 25,0 Danmark 2 ,7 u,6 u,2 Norge 3,0 1,1 1,3 Sverige 2 ,7 1,9 1,6 Finland 6,8 3,0 1,9 Hela Norden 9,2 10,6 9,0 USA 36 ,2 26 ,14 36 ,5 övriga 2H,9 37,7 29,u
Totalt 100 % 100 % 100 %
Tab. 18
Möjligen kan "ryckigheten" i andelarnas utveckling antyda, att säljmöjligheter finns men att de varierar med skiftande intensitet i bearbetningen av en så pass avlägsen marknad.
2 8 2 Konsumtion
På den japanska marknaden har Skandinavien ett mycket gott renommé och med den utveckling som den japanska levnads- standarden i allmänhet undergår, och då inte minst bosätt— ningen, passar skandinaviska möbler in mycket bra. Visser— ligen är lägenhetsytorna genomsnittligt något mindre än våra och umgängesformerna klart avvikande, men traditionen av utländsk möbelstil är ännu så pass ny ått det sannolikt borde finnas goda möjligheter att arbeta in svensk design. Det uppges också, att japanska konsumenter har en relativt stark vilja att betala för verklig kvalitet, vilket är upp— muntrande med hänsyn till att våra möbler troligen blir minst tre gånger dyrare än eventuella japanska motsvarig- heter. Inhemska möbler produceras i hög grad i bok, björk, ek och ask och moderna möbler i teak, vilket även passar någorlunda in med vår egen linje. Av konswrrtionsavgiften skall på gruppen "housing" läggas 9,3 %.
283 Produktion
Japans möbelindustri är av småföretagstyp. AV 1 730 före- tag som gjorde trämöbler hade ca 130 fler än 30 anställda, men närmare 1 300 företag hade under 10. lönenivåerna för huvuddelen av de anställda låg 1968 på ca 1 000 yen per dag : 14 Slqn Löneandelarna i den japanska produktions— kalkylen höll sig runt 25 %. Avsaluvärdet per arbetare var 1968 ca 149 % av det svenska.
Zå'kåatelsl: Det pålägg som japansk detaljhandel använder rör sig om mellan 80 — 100 %. Inom detaljhandeln intar varuhusen en klart ledande ställning. Tillsammans med ett 30-tal mer framträdande fackhandlare dominerar de i möbelomsättningen. För att underlätta försäljning till varuhus finns speciella "trading,companies". Agenter av västerländsk modell är däremot relativt ovanliga.
Tullen för möbler varierar runt nivån 10 % och dessutom tillkommer en varuskatt om ca 20 % av förtullat värde. Fraktkostnaden kan grovt uppskattas till ca 40 US$ per kubikmeter i container.
Samnanfattnin svis kan om Japan anföras, att denna marknad eventuellt kan bli väl så intressant som vissa västeuropeiska. I ett så stort land med så snabbt stigande levnadsstandard torde speciella urval ur den svenska produktionen kunna ha en marlmad. Försäljningen till Japan underlättas ju dessutom av att det verkar finnas ganska naturliga handelsparmers i återförsäljar- strukturen. Man skall heller inte glömma bort ett alternativ till export av färdiga möbler till Japan: att exportera möbel- delar för sammansättning. För detta talar dessutom konstruk- tionen av den japanska varuskatten.
29 Sammanfattning av länderbeskrivningen
Alla de länder som här tagits med visar sinsemellan upp stora olikheter. I vissa länder kan konsumenterna återfinnas i rela— tivt breda lager, medan man i andra kan bedöma att de är be— gränsade till speciella skikt, både smakmässigt och geografiskt (t ex Frankrike och UK).
Även de tillgängliga distributionskanalerna varierar mycket starkt. Ibland finns det ett väl utvecklat grossistiät, som tillåter distribution över ett stort antal detaljister utan särpräglade profiler. I andra länder måste exporten riktas direkt till ett selektivt urval av fackhandlare och ibland kan dessa dessutom vara sammanslutna i inköpskedjor. Några länder har dessutom en sådan varuhusstruktur, att man kanske rent av måste segmentera marknaden ur flera aspekter: olika sortiment skall erbjudas olika säljkanaler, och de har dess- utom helt skilda anspråk på säljstöd och priseftergifter från säljarna. Främst USA, möjligen även Västtyskland och Japan, präglas av detta.
Till några länder har indikerats möjligheten att exportera möbeldelar i stället för färdiga möbler (Kanada och Japan) .
Industrin i de beslmivna länderna har i vissa fall en mycket klar exportinriktning. Nästan alla länders möbelindustri präglas av samma problem som den svenska: småföretag med problem inom främst produktutveckling och säljorganisation. Genomgående för länderna är dock att de har sina problem på en lägre omkostnadsnivå — främst beroende på fördelaktigare lönelägen. Däremot vill det synas som om tullar och frakter inte har ett så avgörande inflytande på våra exportmöj ligheter som de övriga beslwima förhållandena på respektive marlmader. I stället torde den svenska kostnadsutvecklingen ha stått i sådan särställning, att t o m de problem som oklara integra— tionssträvanden kan skapa kommer i bakgrunden. Detta intryck förstärks om man samtidigt ser till hur avsaluvärdet/arbetare utvecklats. Om vi för ögonblicket bortser från det utgångsläge som det svenska kostnadsläget skapar, bör vissa länder framstå
som klart intressanta för ökad bearbetning redan i nulägä och dessa skulle då framförallt vara USA — eventuellt "i kombination med" Kanada — samt Västtyskland — eventuellt "i kombination med" Holland och delar av Belgien-Luxemburg. Som intressant på viss sikt bör Japan kunna bedömas. Intres— santa exportländer om än under iakttagande av viss selekti— vitet kan vara Frankrike och UK. Mö'li a som mottagare av ökad svensk export, om vissa organlsatoriska problem över- vinns, är till slut Schweiz och österrike.
Men samtidigt bör det stå relativt klart, att svenska möbler kan få ganska svårt att skaffa ett mer permanent fotfäste på samtliga utlandsmarknader om inte utgångspunkten, d v s priset fritt svensk fabrik, kan justeras nedåt. Ingen tänkbar rationalisering i efterföljande led kan kompensera de diffe— renser mellan vårt nuläge och en trolig prisacceptans på olika marknader, som tidigare överslagsberäkningar indikerat. Och skulle man lyckas motivera prisskillnader genom försteg i design och/eller kvalitet, är detta sannolikt en bräcklig grund för mer långsiktiga exportinvesteringar, inte minst därför att våra kostnadsnackdelar knappt syns på väg att försvinna — snarare tvärtom. Detta skulle då innebära att man efterhand måste dra större och större växlar på svår- mätbara konkurrensfördelar.
Om alltså ett lägre fabrikspris som utgångspunkt för svenska exportkalkyler bör vara en förutsättning för en fortsatt, seriös exportdiskussion, behöver å andra sidan inte denna nedjustering sikta till att lägga svenska möbler i samma prisläge som tänkta, inhemska substitut. Om man ser till importutvecklingen på de studerade marknaderna och jämför denna med de grovt beräknade kostnadsdifferenserna, finner man å ena sidan att konkurrentländer med någorlunda rimliga skillnader i förhållande till Sverige ofta har betydligt större marknadsandelar - t ex Danmark och Västtyskland. Inte heller deras exportkalkyler torde klara en direkt jäm— förelse med inhemska substitut; alltså kan en marknad uppstå även vid kostnadsbetingade underlägen gentemot inhemsk pro- duktion (om i kostnaderna även räknas in exportbetingade sådana). Men dessutom kan i handelsstatistiken ses en svag tendens till att det land som ligger närmast oss i kostnads— hänseende (och samtidigt har en någorlunda väsentlig andel i de studerade. ländernas möbelimport) , d v s Danmark, även har en på avgörande punkter ogynnsam utveckling av marlmads— andelen, att Västtyskland som ligger längre under oss (men fortfarande inom någorlunda rimligt avstånd) har en stabil (och i vissa fall hyggligt ökande) marknadsandel och att Italien, som ligger mycket långt under Sverige, nästan undantagslöst är på mycket stark frammarsch.
Det finns naturligtvis ingen möjlighet att generellt och med vattentät bevisning ange hur rycket den svenska export- kalkylen behöver sänkas, nen ovan förda resonemang indikerar
att en sänkning av priset fritt fabrik med åtminstone 10 % är en nödvändig grund för vidare planering. Såsom kalkyl— system är uppbyggda med procentuella påslag konmer dessutom denna effekt att slå med mellan 20 och 30 % i. konsumentledet.
Analysen kan på detta stadium sålunda sägas ha lett fram till att en fortsatt planering åtminstone inte bör avbrytas och att det bör vara den vidare utredningens huvudmål att planera för en exportförsäljning, där priserna skall justeras vilket kan motiveras av att
1 bättre kapacitetsutnyttjande genom tillkommande volym de facto medger prissänkningar
2 export Heligen kan organiseras så att kostnadssänkande rationalisering kan åstadkommas hos svenska tillverkare
3 anspråken på täckning av självkostnaden helt enkelt skruvas ned, vilket ändå kan medge bättre bidrag till att täcka företagens fasta kostnader.
Fortsatt analys, som alltså blir en i stora drag utformad marknadsplan, skall dels belysa ovanstående tre punkter, dels ange sådana säljmål och sådan konkurrensnedelsfilosofi, att man därefter kan formulera ett förslag till organisation.
PRELD'IINÄR MARKNADSPLAN
I derma plan kommer för de utvalda exportmarlmaderna att anges rimliga målsättn' ar och att i grova drag beskrivas huvud— sakliga t1llvägagangssätt för att bearbeta dem. Detta görs på basis av den lägesbeskmvning som följer nedan.
Syftet med planen är att den i första hand skall kunna an— vändas som underlag för beslut i vilka former exportförsälj— ning skall organiseras. Därför kallas den tills vidare preli- minär, d v 3 den kan sedemera komma att modifieras av en beslutad organisationslösning.
31 lägesbeskrivning — konkurrenter De tre viktiga aspekterna i en lägesbeskrivning är:
- marknad, mellanled och förbrukare — konkurrenterna på denna marknad - våra egna resurser
Marlmadsbeslmivningen har lämnats i avsnitt 2. Beskrivningen av egna resurser tas lämpligen upp i avsnitt H, d v 5 då planen skall översättas i lämplig organisation.
.». ___ amis—gamma.
Vi kan således här koncentrera oss på konlmrrentbeslmivningen.
Första frågan blir då: vilka är våra konkurrenter? Som sådana bör betraktas de länder, som på de utvalda exportmarlmaderna har en stor (eller snabbt ökande) importandel och har en sådan produktion, som kan vara substitut till vår egen.
Om vi först ser till importandelar (enligt tabellerna i avsnitt 2), finner vi att grannländer i hög grad gör affärer med varandra (USA med Kanada och vice versa, Holland med Belgien och vice versa etc). Men dessutom finns det tre länder som förekommer mer generellt: Danmark, Västtyskland och Italien. Vad är känt om dessa länders möbelindustri?
Den västgska möbelindustrin anses kunna producera både kvalitet och design av svensk klass (avsnitt 223). Däremot upplever fackmän med exporterfarenhet inte Västtyskland som verklig konkurrent - bara potentiell. Detta skulle framför- allt bero på en produktinrikining åt det "tunga" hållet, d v s rustika, relativt mörka möbler. De skulle med andra ord inte upplevas som egentliga substitut till vår produk- tion idag. Möjligen kan detta intryck bekräftas av den västtyska exportinriktningen (avsnitt 223) , d v s mest till länder med relativt traditionell smak. Om den västtyska industrin skulle utnyttja sin kapacitet att producera "skandinaviskt", torde dess kostnadsläge (se bilaga 2 och 3) erbjuda fördelar gentemot svenska konkurrenter som är relativt begränsade.
Den italienska möbelindustrin arbetar med ett kostnads— och produktiv1tetsläge som borde ge den ett utomordentligt övertag över de flesta världsmarlmadskonlqmrenter (se bilaga 2 och 3) . Dessutom anser bedömare att produktionen rent designmässigt är betydligt mer avancerad än t ex den väst— tyska. Men samtidigt upplevs den som i hög grad särpräglad. Den är okonventionell i både material och form. Man skulle sålunda kunna förmoda, att den både pris— och utseende- mässigt befinner sig så långt från svensk produktion, att ett egentligt konJoJrrensförhållande i samma marknadssegment inte föreligger. Ändå kan naturligtvis segmenten konkurrera med varandra om okonventionella konsumenters möbelefterfrågan.
Om alltså Västgskland opererar med ett något annorlunda sortiment, till eventuellt något lägre priser och på mark— nader där vi inte behöver sälja huvuddelen av vår export, och Italien dessutom har en klart awikande produktions— inriktning, kvarstår våra nordiska grannländer som egent— liga luivudkonkurrenter, bland vilka Danmark haft mest framgång.
Det danska kosmads— och produktivitetsläget borde inte ge möjlighet till priskonkurrens gentemot svenska möbler: — försåvitt inte exportkalkylerna görs upp med extra laga
avkastningskrav. Däremot bedöms den danska produktionen i allmänhet som relativt lik den svenska
Varför säljer då dansk möbelindustri mer på export? Kan det bero på att deras e rtsortiment är bättre än det svenska (även om totalprodåionen 1 allmänhet företer påtagliga likheter) eller har det med marknadsbearbetnä' gen att göra?
Beträffande sortiment anser bedömare med överblick, att den grundläggande sHllnaden är att danska tillverkare special— anpassar sina exportnöbler, medan svenska i stället söker avsättning för en produktion som inte funnit köpare inom landet. Några exempel från intervjuerna (källa 19):
- Om USA—köpare kräver en viss ytbehandling ifrågasätter inte en dansk tillverkare detta, medan en svensk bara motvilligt accepterar kundkraven.
— Svenska tillverkare är hårt fixerade till svenska standardmått, medan danska tillverkare är mer flexibla.
Även beträffande nerlmadsbearbewin kan anföras vissa skillnader. Enligt uppgift skäl bl a i USA ha satsats på att bygga upp butiker med speciell förmåga att sälja just danska möbler. Dessutom har man i högre grad än Sverige nyttjat säljare som haft frekvent kontakt med de butiker, som man lagt ned stor möda på att välja ut.
Det vill synas som om danska fabrikanter varit betydligt mer aktiva än svenska, när det gäller att låta sig repre— senteras på utländska mässor, ordna specialutställningar och dylikt. Till viss del kan detta förklaras av att danska staten gett och ger kraftigt stöd för sådana aktioner.
Vidare har danska tillverkare varit tidigt ute i olika slags exportsamarbete. Visserligen uppges ett större antal sam— arbetsförsök ha spruckit, men ändå kan viss lärdom dras från ett exempel som lyckats — Domus Danica. Skillnaden mellan DD och misslyckade former anges främst vara att DD har en stark och s'älvständi ledning, medan i andra fall initiativ mer utgatt fran en eller flera av de samverkande tillverkarna.
32. MarhIadsmål
Frågan är om svensk export skall målsättas i relation till ett lands totalmarknad, till dess totalimport eller till det segnent som består av skandinaviska möbler.
Visserligen kan det tänkas, att en ansiv totalmarknad även påverkar vår försäljning gynnsamt, men var andel av denna total är ju vanligen så oerhört liten, att vår för- säljning troligen kan utvecklas efter helt andra linjer än totalmarknaden.
För att vi skall ha anledning att räkna vår försäljning i relation till ett lands totalwrt' , krävs det att utbuden i denna import i viss grad upplevs som substitut för var— andra. Om så inte är fallet, t ex att en svensk och en italiensk möbel tilltalar helt skilda köparkategorier, är det ju meningslöst att på kort sikt ha högre ambition än att skaffa sig en rimlig andel av den marknad som redan är ben" en att köpa skandinaviskt. Men denna 'korta sikt" är da upphöra, när man inom det skandinaviskt orienterade segmentet fått en sådan ställning, att man har förutsättning att bredda själva segmentet.
Med hänsyn till den position som svenska möbler har i de utvalda länderna, är det sålunda rimligt att tills vidare sikta på en större andel i den samlade skandmavrska ex-
rten. Detta baseras då på de informationer vi har om konsumentattityder i olika länder, om de konkurrerande utbudens karaktär och om de mycket grovt beräknade kost— nadsdifferenserna.
Men segmentet skandinaviska möbler har en relativt sett sjun- kande andel i flera av de noterade ländernas import. Ändå ökar totalimporten i absoluta tal så mycket i dessa länder, att "vårt" segment nets sjunkande andelar torde kunna notera ökningar i absoluta tal (se tabellerna i avsnitt 2). Det bör därför inte vara överdriven optimism att räkna med att det skandinaviska segmentet som helhet stärker sin position gätemot andra importsegment om svenska tillverkare satsar mer på att stärka sin ställning i det "egna" segmentet. Detta är ändå inte detsamma som att ta ny terräng (som diskuterats ovan) utan att återta tidigare innehavd.
En rimlig målsätming för en svensk export på de utvalda län— derna skulle alltså kunna innebära, att man genom åtgärder enligt nedan:
1 söker behålla nuvarande svenska andelar i segnentet skandinaviska möbler
2
söker för egen del ta igen de andelar i de utvalda län— dernas totalimport som vårt segment syns ha tappat till andra
Dessa mål är icke alternativ till varandra.
Ett mål enligt_punkt 1 ovan betyder, att man kan påräkna volymökningar 1 de länder där den allmänna importbenägenheten ökar. Man kan med ledning av tabellerna i avsnitt 2 göra vissa antaganden om denna importbenägenhet. Dessa antaganden åter— finns i nedanstående tabell — kolumn 2. Visserligen har man för vissa länder, t ex USA och Kanada, väl korta serier som underlag, men å andra sidan har antagandet om årliga import— ökningar i USA justerats ned betydligt och.ett fel beträffande Kanada har mycket obetydliga konsekvenser. Vidare innebär våra antaganden en ren exploatering, vilket är riskabelt; en snabb utveckling kan ju fort leda till viss mättning och alltså förbytas i stagnation. Detta gäller främst Frankrike.
l 2 3 H Land Årlig import- Svensk andel Svensk export— ökning enligt enl avsnitt 2 ökning: 2 x 3 avsnitt 2 (mkr) (%) (mkr) USA 50 H 2 Kanada 12 1 0,1 Västtyskland 25 3 o ,8 Frankrike 120 — — Belgien 20 — — Holland 50 1 0 ,5 Schweiz 30 2,5 0,8 Österrike 10 3,5 0,” UK 1 6 0,1 Japan 6 1,5 0,1 4,9 lab. 19
Som synes ger måluppfyllelse enligt punkt 1 ringa effekt: en årlig exportökning om ca u milj kronor (d v s 2 % av total—
exporten).
Ett mål enligt punkt 2 ovan innebär att man under en viss period till svenska exportörer tar igen i stort sett hela vårt segment förlorat i andel under de år som noterats i tabellerna i avsnitt 2. Däremot söker man hålla sig på denna högre nivå.
I nedanstående tabell har för varje utvalt land till den senast kända importsiffran lagts vårt tidigare antagande om årliga importölmingar i det landet, så att vi får en antagen importvolym för, i detta fall, 1972 (se kolumnerna l — 4 i tabellen nedan). På varje lands antagna import 1972 har beräknats vad svenska exportörer kan ta till sig genom att återta de förluster i segmentets importmarknadsandel som noterats i avsnitt 2 (se kolumnerna 5 — 6 i tabellen nedan). Om man under 1972 (på den då antagna importvolymen i varje land) lyckas ta igen dessa förluster, får man den exportölming som noteras i kolumn 7.
l 2 3 4 5 6 7 Land Senast Ärlig im— Import Import— "Återtagen" kända portökning 1972 andels— exportvolym import— (antal år (2 + 3) förluster (= 4x 5+6 ) volym x årlig ölm. enl avsn 2 (mkr) enl tab 19) (mkr) för (mkr) enl avsn 2 Danm. Sverige (%) (%) USA 330 (68) 4x 50:200 530 2 0,5 13,3 Kanada 154 (68) 4x 12: 48 202 - — — Västtyskland 260 (68) 4X 25:100 360 5 2 25,2 Frankrike 868 (69) 3xl20=360 1 228 5 1,5 79,8 Belgien 184 (69) 3x 20= 60 244 l 1 4,8 Holland 427 (69) 3x 50=150 577 3 22 28,9 Schweiz 226 (69) 3x 30: 90 316 1 0,5 4,7 österrike 87 (68) 4x 10: 40 127 1,5 0,5 2,5 UK 90 (69) 3x 1= 3 93 — - — Japan 34 (70) 2x S= 12 46 — 1 0,5 159,7 Tab. 20
Som synes ger måluppfyllelse enligt punkt 2 en avsevärd effekt (jfr bilaga 4/1: den svenska totalexporten 1970 = 228 mkr, varav till de här utvalda länderna 72 mkr). Emellertid innebär måluppfyllelse enligt punkt 2 bl a en exportökning till Frank— rike, som man (av skäl som anförs i 24) kan ställa sig skeptisk till. Å andra sidan har ingen exportökning noterats beträffande Kanada, där man dock (enligt avsnitt 22) borde ha rimliga förut— sättningar.
Realismen i dessa två slag av marlmadsmål beror å ena sidan på hur man accepterar de förutsättningar, som angivits i in— ledningen till avsnitt 32, å den andra på hur export organi— seras. Det är därför rimligt att tills vidare avstå från att ange fixerade volyrrmål för de utvalda nerlmaderna. Detta tas i stället upp i avsnitt u. För den fortsatta "planering, som innehåller grova ramar för själva agerandet (avsnitt 33, här nedan) , kan det räcka med att utgå från ett totalmål i stor— leksordningen: mer än 100 mkr över nuvarande exportnivå och då med den här angivna segments— och länderinriktningen.
3 3 Konkurrensmedelshantering
En svensk export av angiven storleksordning och till marknader som uppvisar de individuella särdrag, som indikerats i avsnitt 2 måste kräva ett speciellt agerande. Detta agerande kan lämp— ligenbeskrivas i "korddlrrensmedelstermer", d v s vad som lqnävs ifråga om sortiments—, pris—, distributions- och bearbetnings— politik.
ååLåsätiaeatsrslitiJs
Vi har inga fullständiga eller detaljerade informationer om vilka typer av möbler som passar på de olika marknaderna.
Däremot har vi indikationer på stora olikheter marknaderna emellan.
I USA torde det vara frågan om minst två olika sortiment: ett för varuhus och ett för fackhandel.
I Kanada är en betydande del av den allmänna smakirmiktningen och den inhemska produktionen av sådant slag, att man där kanske kan tillämpa en sortimentspolitik, som ger i princip samma utbud som i Sverige.
I Västtyskland uppger en stor del av konsumenterna, att de gärna köper relativt moderna möbler samtidigt som svenska möbler inte behöver hamna i ett alltför avskräckande prisläge. Eventuellt kan detta peka på avsättning för svenska möbler av mellan—prisklass .
I Frankrike föredrar den stora majoriteten ett utbud av helt annan karaktär än det svenska, vilket kan betyda att ett mycket smalt köparunderlag kan tänkas attraheras av ett mycket exklusivt och särpräglat sortiment. Även de teoretiskt beräknade pris— differenserna understödjer ett sådant antagande.
I Be—Ne—Lux torde situationen i Holland och den flamländska delen av Belgien i hög grad påminna om den i Tyskland, medan övriga delar syns klart orienterade åt en smak som påminner om den franska.
I österrike skulle enligt våra informationer sortimentet kunna vara antingen mycket exklusivt för att tilltala en smal konsumentsektor, eller av mer eller mindre låg-pris— klass för att attrahera en bredare publik — varvid det senare alternativet troligen möjliggörs av kostnadsskäl.
Beträffande England antyder våra kostnadsjämförelser, att svenska möbler inte skulle möta några större prismässiga invändningar och att man därigenom skulle kunna tänka sig både ett låg— och mellanprissortiment mer generellt distri— buerat och ett exklusivt sortiment med mycket selektiv distri- bution.
Man kan dra åtminstone en slutsats av denna information. Ett sortiment på en viss kvalitetsnivå kan passa in på ganska många ställen, utan att det därför behöver vara fråga om ett och samma detaljutförande. Exklusivitet kan t ex ha helt skilda betydelser i två olika länder. Därför bör en svensk exportökning av tidigare angiven volym troligen rymma ett stort antal varianter, och det är inte osannolikt att helt nya varianter av existerande produkter måste tillverkas enkom för export. Detta kan knappast ske om inte styg- ningen av en mycket felxibel och artrik produktpolitå kommer från annat håll än den svenska tillverkaren.
ååLtriåeslitiJs
Svenska möbler bör så långt möjligt prissättas på ett sätt som stödjer kvalitetsaspekten. Detta motiveras både av sorti- mentspolitik' och av rimliga förmodanden om målgruppens ut— seende. Alltså behöver man inte åt priori utgå från att vårt kostnadsläge omöjliggör export.
Men samtidigt anger sortimentspolitiken, att det ingalunda behöver exporteras enbart särpräglade kvalitetsmöbler i hög— prisklass. Vi bör alltsa modifiera den inledande ståndpunkten något.
Det kan då ur prissättningssynpunkt vara lämpligt att helt skilja på:
— Möbler där höga priser inte är något avgörande hinder utan i vissa fall kanske t o m ett extra argument; detta är troligen möbler som specialanpassats för export; en sådan anpassning kan vara att man helt enkelt utgår från ett möjligt prisläge för en viss möbeltyp på en viss nsrhiäd.
— Möbler där högt pris är ett avgörande hinder, dels därför att det är fråga om mer standardbetonade ar— tiklar (med eventuellt många substitut) , dels därför att dessa möbler kanske är billiga och då i sin kalkyl inte medger "extra utsmyckningar".
Beträffande den förra typen av möbler rör vi oss här med ett sortiment, som troligen inte har producerats ännu (i Varje fall inte i vårt land — möjligen i Danmark). Resone— manget kan därför ]mappast föras längre på detta stadium.
Resonemanget angående exportkalkylen för den" senare typen av möbler kan däremot utvecklas något ytterligare. Det har tidigare framhållits att ett svenskt fabrikspris borde vara minst 10 % lägre än idag (avsnitt 29). Detta motiverades då med att ju mer standardbetonat ett sortiment är, desto svå— rare blir det att motivera prisskillnader. Men bortsett från detta — som ju gäller redan i nuläget — är den svenska kost— nads— och produktivitetsutvecklingen relativt ogynnsam (se bilaga 2) , vilket gör prissänkningar än mer nödvändiga med hänsyn till möjligheten att fortsätta exportförsäljningen.
I avsnitt 29 anvisades tre möjligheter att justera ned kal— kylen:
l Bättre kapacitetsutnyttjande ger lägre självkostnads— priser.
2 Kostnadssänkning genom effektivare säljorganisation. 3 Lägre anspråk på kostnadstäckning.
Vi kan inte diskutera punkt 2 förrän en effektivare sälj- organisation presenterats. Däremot kan vi grovt indikera hur punkterna 1 och 3 hänger ihop och vilka effekter man kan få.
Den genomsnittliga kostnadsbilden framgår av bilaga 5. 1968 skulle råvaror och arbetarlöner utgöra 65 % av totalkostna— derna (om vinster tills vidare betraktas som kostnader) . Dessa kostnader bör betraktas som direkta eller som rörliga. Frågan är då om övriga 35 % - löner till förvaltningspersonal och "restposten" — är enbart fasta eller indirekta. Troligen inte. Om man då "garderar" sig något och antar, att 70 % är rörliga och direkta kostnader och 30 % är fasta och indirekta, kan tydligen en volynim säljas med upp till 30 % lägre pris utan att man får sämre täckning av fasta kostnader (i vilka ju ingår eventuella vinster) . Dock gäller detta reso— nemang bara om det som antagits vara fasta kostnader verk- ligen är helt fasta, att de redan före volynökningen helst borde vara tillfredsställande täckta, att volymölmingen inte kräver särkostnader (t ex speciell design, reklam, distribu— tion etc) och att företagen har överkapacitet. Dessutom skall man ju kunna hålla priserna på den ursprungliga volymen.
Ett antal förutsättningar torde föreligga. Enligt Möbel— u'lredningens enkät (källa 17) uppgav företagarna själva följande när det gäller kapacitetsfrågan:
l)
Ledig kapacitet Företag med antal anställda
10—25 25—50 50
Ingen 32 % % 33 % 0 - 10 % 18 % 20 % 18 % lll—20% 27% 32% 27% 20—u0% lu% 16% 15% 40 % — H % 7 %
Ej svar 9 % — — 100 % 100 % 100 %
Kosmadstäckningen i nuläget är naturligtvis synnerligen varierande. Vad särkostnader för volynölmingen beträffar, har vi ju här talat om volynölmingar i ett mer eller mindre standardbetonat sortiment (d v s ökade serielängder).
Man borde alltså kunna utgå från att den tidigare diskuterade prisjusteringen på nivån 10 % nedåt är realiserbar.
Grunddraget i de generella kalkvlnormerna skulle då vara att bidrggskleylerg i ett högprissortiment och att "Lustera ned självkosmadskaggylerna i det mer standardbetonade.
Men förutom generella kalkylnormer bör prispolitiken även innehålla smånde rabattsystem. Det gäller ju att få kun- derna i grosmst— och eller detaljistledet till vissa önsk— värda beteenden. Dessa borde framförallt vara kö trohet, få order— eller kontakttillfällen och tidiga order Eeller om— man vill spegelvända detta — acceptera en eventuellt lång leveranstid). Komponenter i ett sådant rabattsystem bör då vara någon form av årsbonus, orderpremie och "tidig—order— rabatt".
Svenska exportörer kan naturligtvis bli attraktiva för sina utländska handelsparternas genom att deras sortiment är lätt— sålt och profilskapande. Men dessutom bör man utnyttja den möjlighet som ligger i att lama erbjuda ett hög—marginal- sortiment. Man kan bli en attraktiv leverantör och styra sina kunder om man i detta fall erbjuder de höga marginalerna via just rabattsystemet.
För att kunna driva en prispolitik enligt dessa riktlinjer krävs alltså god information om möjliga marlmadspriser (med hänsyn till vad vissa konsumenter accepterar) för ett sär— präglat sortiment, god information om konkurrentpriser för ett mer standardbetonat sortiment och till slut kunskap om handelns marginalförhållanden.
1) En reservation mot begreppet ledig ka citet:
Kapacitetsumyttjandet varierade star mellan vår och höst under 1971. frågorna besvarades under försommaren, och svaren kan vara över— drivna.
ååååiattilzstigsspelitit
Oavsett vilken distributionsform som väljs fram till detalj- handeln, bör en svensk exportör söka styra Själva butiks-
urvalet. Om man t ex grossistdistribuerar, bör det ändå vara av vitalt intresse att söka påverka grossistens kundurval och söka knyta viss egen kontakt med dessa detaljister. Detta är en sanstämnig uppfattning från fackfolk med exporterfarenhet.
Beträffande butiksurval anger vårt material i avsnitt 2 en rik flora av varianter i olika länder. I främst USA, Väst- tyskland och Japan uppges det finnas varuhus av sådan mängd och inriktning, att en satsning på denna typ av kanal (med ty åtföljande sortimentsuppdelning - se avsnitt 331) syns möjlig.
När det gäller mer fackhandelsbetonade detaljister, syns det rimligt att dessa bör vara tämligen "profilerade", d v 5 de skall ha en sådan inriktning som skiljer dem från genom— snittsbutiker, där svenska möbler troligen inte kan exponeras på annat sätt än alla andra möbler, och där de då löper risken att bli utsatta för oförmånliga prisjämförelser. Profilerade butiker brukar ju i stället attrahera en köpstark kundkrets - vår målgrupp — och de är dessutom ofta små. Detta kan för vår del betyda, att svenska leverantörer - trots en kanske be— gränsad volym per butik — för dessa detaljister blir mer be— tydelsefulla. Att själva butikerna kan vara små behöver ju inte inverka menligt på de svenska möblernas volymchanser. 'Iteligen kräver en sortimentsuppdelning som diskuterats i avsnitten 331 och 332, att man bl a har kanaler av denna typ.
Även bland distributionsalternativen före detaljhandeln finns möjliga varianter. De informationer vi har om (främst ameri— kanska) varuhus och om horisontella detaljistintegrationer (Västtyskland) verkar peka på att svenska exportörer måste ha viss kapacitet för direkta affärsförbindelser med dessa detaljister.
Samtidigt måste i viss utsträckning assister anlitas, t ex i USA (där de har en stark ställning gentemot "profilbutiker") och i Holland (där grossister syns ha en allmänt relativt stark ställning). I övriga fall skulle således enter vara den återstående, möjliga typen av handelspartners pa vägen till detaljhandeln, försåvitt icke direkta kontakter knyts med inhemska tillverkare för sammansättning av exportleveranser 1 komponentform, nagot som syns vara nöjligt beträffande Kanada (med hänsyn till den inhemska industrins uppgivna in— riktning) och Japan (med hänsyn till tullkonstruktion).
Men, som redan framhållits (och som i viss mån upprepas nedan), oavsett hur vissa funktioner i distributionen löses, t ex sam- transport, lagerhållning, fakturering etc, kvarstår behovet av
-' -' seu-n. mi M
direkt kontakt med ett noga utvalt detalj istled. Enbart detta skapar kontinuitet i affärsförbindelserna, ger im— pulser till produktanpassning och en möjlighet att sälja ett svenskt sortiment med de SP—åtgärder som svenska nöbler kan kräva.
ååilttlsiasstssstssiing
Vi har ont om information som kan styra marknadsbearbeiningen med hänsyn till budskapens innebörd på olika marknader och lämpliga kanaler för dessa budskap.
Beträffande masskommunicerad bearbetning tvingas vi därför generalisera och anta, att vissa förhållanden som gäller i Sverige är universella. Ett sådant är ett svagt utvecklat märkesmedvetande. När vissa plusvärden hos svenska mö ler troligen inte kan associeras till märkes— eller fabrikantnamn, men man ändå behöver ett samlingsbegrepp — en identifierbar avsändare — för marknadsinformationen, återstår egentligen bara att söka skapa likhetstecken mellan det svenska ursprugget och aktuella plusvärden. Detta pekar i sin tur pa behovet o
nödvändigheten av samordnad konsumentinformation - oavsett om detta sker via reklam eller pressinformation.
Mässor är ett etablerat inslag i branschens nerbadskontakter. I praktiskt taget alla utvalda länder finns inte bara en utan flera nöbelmässor. Det är troligen nödvändigt att svenska möb- ler exponeras på dessa — inte minst för att övertyga detaljister om allvaret i en svensk exportsatsning. Men frågan är om indi— viduella fabrikanter bör uppträda för sig, eller om sortiment (oavsett tillverkare) skall byggas samman så att de korrespon— derar med den bild man borde skapa i t ex reklamen, d v 3 att svenska möbler har vissa särdrag som gör dem unika i förhållande till andra.
Men aktiviteterna skall inte enbart förläggas till utländska mässor. Informationer i avsnitt 2 säger, att bl a amerikanska och västtyska inköpare torde ha både kapacitet och en önskan att se produkterna i Sverige. Därför borde i bearbetningen av utländska köpare även ingå en marlqiadsföring av idén "mässa i Sverige".
Sales Promotion — SP—åtgärder eller "butiksnära" åtgärder — är ju egentligen bara den målinriktade fortsättningen av den ovan beskrivna bearbetningen. Men det är troligen fråga om en uppföljning av avgörande betydelse. Där vi vet något om hur konsumenterna. rangordnar sina informationskällor — egentligen bara USA - uppges "intryck från butiker" komma högt. Det finns dessutom relativt analoga exempelD' på hur SP—åtgärder (detal- jistinformation, exponeringsattiraljer, konkret hjälp att sälja "ut ur" butiken etc) gett utländska tillverkare en stark ställ— ning i "rätt" butiker, och hur detta sedan varit en hörnsten för andra aktiviteter. Om nu SP—åtgärder är en förlängning av
övrig nerbadsinfornetion, torde man även här ha allt att vinna på samordnad utformning — allrahelst som åtgärderna oftast kräver viss skala i själva framställandet.
Behovet av kontinuerlig sonli bearbetnin motiveras av den vikt som här tillmätts SP—atgärderna. Dessa kräver inte bara personlig uppföljning i butiken, utan även att butiks— innehavarna har en kontaktman som — oavsett den exakta till— gängligheten — upplevs som ansvarig för åtgärderna. Eftersom det troligen är omöjligt att lägga hela orderupptagnings— funktionen på säljare/konsulenter, bör deras arbete i detta avseende snarast inriktas på att själva åstadkoxma basorder och att distributionsorganen i övrigt (grossister, agenter) inom den ramen sköter kompletteringar. Vi återkommer senare till hur dessa SP— resp mer renodlade säljarfunktioner bör lösas organisatoriskt.
ORGANISATIONSFÖRSLAG
Detta organisationsförslag är framtaget på grundval av:
— de arbetsuppgifter som skissats i marknadsplanen (avsnitt 3)
— de informationer vi har om svenska möbeltillverkares resurser, kompetens och önskemål beträffande export (se avsnitt Lil nedan).
41 En nulägesbeskrivning av svenska möbeltillverkare
(källor: 17 och 20)
Enligt "Tibro-undersökningen" (källa 2Dl/) avser de flesta respondenterna att gå ut på export med ett oförändrat sorti— ment — alltså inga anpassningar till eventuella utländska önskemål (och detta trots att man ofta vet om att sortimentet kanske borde göras om). Man uppger enligt samma källa, att val av utländska affärspartners är det svåraste problemet, och att man är medveten om att priserna är för höga. Det vanligaste distributionssättet är att använda agent. Man anser att Norden och England är de mest lovande &(pormxarknaderna (det senare framgår ej av det tidigare, här presenterade materialet) . Vidare anges som önskemål för att främja exportförsäljning, att ett gemensamt försäljningsbolag inrättas.
Enligt Möbelutredningens enkät (källa 17) har 12 % av till— frågade tillverkare med mellan 25 och 130 anställda egen permanent utställning i någon form i utlandet. Motsvarande andel av tillverkare med mer än 50 anställda är 27 %21'.
Man har vidare frågat l/, om den egna personalens bedömda kompetens att sköta nuvarande eller planerad export. Resultat:
Bland företag finns kompetens att exportera med engelsktalande tysktalande fransktalande lO — 25 anst 23 % 27 % 1'4 % 25 — 50 " nu % nu % H % 50 — " 67 % 67 % 39 % l+8 % l+l % 21 % På frågan om anledning till bristande kompetens” har ungefär hälften av svaren angett bristande språkkunskaper och åter— stoden fördelat sig lika på skälen "dålig kännedom om främ— mande marknader" resp "dålig förmåga att administrera sälj— arbete på utlandsmarlmader".
Närmare 2/3 av tillverkare med mer än 50 anställda tror på en kraftig svensk exportökning till länder utanför Norden, och samtliga dessa tror att det är nödvändigt att etablera någon form av exportsamarbete för att förverkliga möjlig— heterna. Bland de mindre tillverkarna är optimismen något mindre 3/ .
Exporten sköts vanligen av personal på försäljningsavdelningen, som särskilt avdelats för detta ändamål. Ungefär 1/5 av de tillfrågade företagen med mer än 50 anställda uppgav sig ha
en särskild exportavdelning '4/ .
Det vanligaste distributionssättetS/ är direkt till detaljist (undantag USA och Västtyskland, där agenter används). Kontakt med utländska handelspartqem har vanligen knutits på mässor.
Bara i rena undantagsfall hade exportprodukterna annat ut— förande än henmamarlmadssortimentet 6/ .
Beträffande exportsortimentets prisklass” ansåg 17 av 26 uppgiftslämnare, att de låg i mellanprisklass och 7 att de låg i högprisklass.
Genomsnittsorderns storlek för företagen med mer än 50 an- ställda var ca 8 700 kronor och det dominerande flertalet angav, att de erhållit samma priser för varorna och samma lönsamhet per order vid export som vid helmnamrlmadsförsälj- ning.
HZ Ett försök till jämförelse mellan svenska tillverkares agerande i nuläget och marknadsplanens krav på agerande
I detta avsnitt kommer vi inte att repetera allt det som tidigare nämnts, utan enbart ta upp de punkter där rubri- cerade jämförelser är möjliga.
Som ett första krav kan vi då ta upp nödvändigheten att styra produktanpassning och sortimentssammansättning ned utgångs— punkt från varje marknad. Svenska tillverkare gör bara i undantagsfall sådana anpassningar, och de har dessutom upp— gett sig i hög grad sakna sådana kunskaper som skulle styra dessa anpassningar.
Ett andra krav skulle kunna vara en flexibel prispolitik i anslutning till segmentering av sortimentet i olika pris- klasser. Där skulle då högprismöbler prissättas på ett sätt (tillvaratagande av kvalitetsprofilen) och lågprismöbler på ett annat (tillvaratagande av konkurrenskraften). Man skulle vidare kunna nyttja styrande prestationsrabatter. Svenska tillverkare uppger, att de tillämpar samma pris- politik på alla marknader, och att möbler i mellanprisklass dessutom dominerar. Detta kan vara en anledning till att pris— politiken inte kan göras flexibel såsom tidigare beskrivits - det saknas eventuella segnenteringsmöj ligheter. Och man vet om att man idag ligger för högt i pris.
Som ett tred'e krav kan vi se på distributionspolitiken, särskilt då kravet på omsorg vid butiksurval, på kontinuitet i förbindelserna och på direkta kontakter. Många svenska tillverkare uppger sig arbeta direkt med detalj ister. Å andra sidan skall utländska affärskontakter ha knutits vid främst mässor. Dessa kontakter är troligen mycket värdefulla och kan ge en lämplig återförsäljarstmktur, men kontakt- sättet är ju något passivt ur svensk synpunkt. Man vet ju ingenting om vad man eventuent missar i möjliga affärs- kontakter, om man inte samtidigt har en mer aktiv, uppsökande verksamhet.
För det fjärd e har understrukits behovet av samarbete i mark— nads arbetning, både beträffande reklam och personlig för— säljning. Hos svenska tillverkare finns uttalade önskemål om just sådant samarbete.
HS Ett försljg i stort
De jämförelser som gjorts i avsnitt l+2 tillsammans med övriga krav på agerande (enligt marknadsplanen) skall inte är priori tas till intäkt för slutsatsen, att alla svenska möbeltill— verkare saknar resurser för en utvidgad export.
De individuella resurserna (liksom för övrigt önskemålen om samarbete) varierar, vilket betyder att problemet resurs— förstärkning inte kan lösas på ett för alla tillverkare gemensamt sätt.
Ändå måste antalet lösningar hållas på en rimlig nivå. Vi kommer därför att presentera två huvudalternativ till resurs— förstärkning:
ettdär en producent kan överlåta hela sin exportför- säljning till en särskild organisation
ett där producenten får hjälp med vissa funktioner i exportarbetet.
De grova dragen i denna bild framgår av bilaga 6.
Alternativ A är det som i bilaga 6 kallats $rtbolgget. Det förutsätts göra affärer med i första han sa an ut ändsk möbelfackhandel, som saknar resurser för egen, aktiv inköps- verksamhet. Exportbolaget antas vidare ha en självständig ställning gentemot de svenska leverantörerna, d v 5 skall självt få styra sin sortimentspolitik (med utgångspunkt från vad direktkontakten med marknaden ger) och följaktligen även kunna välja svenska leverantörer på samma sätt som en större svensk detaljist. Det måste förutsättas att Exportbolaget även_skall kunna lägga ut order på specialanpassade möbler och l vissa fall även helt nya.
För att kunna förverkliga dessa ambitioner måste Export— bolaget förutsättas ha en fältstyrka med nära marknads— kontakt. Fältpersonalens uppgifter blir då i första hand att spåra upp lämpliga detaljister, till dessa sälja en bas- eller årsorder, hålla kontakt (om än inte alltid personlig) beträffande SP—materials nyttjande, hålla kontakt ned de mellanhänder som kan användas och sist men inte minst: till Exportbolaget återföra information för sortinentsutformningen .
Exportbolaget lagerhåller sannolikt i Sverige (eller even- tuellt annan - ur transportsynpunkt - lämplig plats) det sortinent man tagit upp, vilket man med hänsyn till sina leverantörers produktionsplanering köpt i fast räkning. Vidare torde transporter till utländska nederlag skötas i bolagets regi, nedan det däremot är en öppen fråga hur dessa nederlag skall se ut. Eftersom de måste ha kapacitet för mellanlagring, uttransport till detaljister, mottagning, expediering av kompletteringar till på annat sätt upptagna årsorder samt eventuellt för fakturering av (vissa) detal— jister, torde nederlag i form av rena terminaler ej komma ifråga, utan snarare grossister eller agenter ned grossist- funktioner. Med dessa får då slutas specialavtal med hänsyn till att transaktionerna har ett något annat innehåll än vad som är normalt för dessa.
Exportbolaget bör även kunna ha till uppgift att i form av samtransport distribuera kompletteringsleveranser åt de svenska tillverkare, som i övrigt exporterar utanför bolagets ram.
Alternativ B är det som i bilaga 6 kallats Service—funktionen. Dess huvuduppgift bör vara att skapa kontakt mellan svenska tillverkare och utländska handelspartners av olika slag. Detta kan bl a innebära:
— att hålla ett aktuellt återförsäljarregi'ster (d v 5 en viss utbyggnad av den information som idag kan erhållas via SMI:s och dess systerorganisationers marlmadsanalyser)
— att kunna på uppdrag av svenska tillverkare imformera utländska affärsförbindelser om det svenska företaget, d v s bidra till att verkligen etablera de kontakter som man genom sin kunskap kunnat rekomendera
— att arrangera utställningar eller underlätta för hågade tillverkare att delta i andras arrangemang; att arrangera egna evenemang behöver i detta sammanhang ej betyda något så pretentiöst som en mässa utan kan även innebära special— exponeringar av ett mindre sortiment
— att marknadsföra hos utländska köpare ett eventuellt ut- byggt deltagande i mässor och specialexponeringar.
Me.. förutom detta kontaktskapande bör Service—funktionen kunna tillhandahålla tjänster av typ översättning, informa— tion om nödvändiga dokument och Specialregler, kalkylering etc. Naturligtvis kan det tänkas att Service-funktionen genom sitt agerande blir en central för förfrågningar från utländska köpare och att dessa sedan kanaliseras vidare.
LH äortbolgget
Med den här skisserade inrikmingen av Exportbolaget och med hänsyn till de krav på agerande som tidigare angetts, kan man mer i detalj beskriva bol ets funktioner. Dessa beskrivs även av bilaga 7. Det slå—l: observeras att den bilden icke är någon konventionell organisationsplan, som anger bemanning, ansvarsområden och dylikt. Bilden söker i stället beskriva vilka funktionerna är och hur de sam- verkar med andra funktioner och med miljön omkring Export- bolaget.
Regionansvaret innebär ett fullgörande av de uppgifter som tidigare beskrivits som fältstyrkans, d v 5 att tillvarata distributionspolitikens lonav på styrning av återförsäljar- urval, att till den (eller dem) med produktensvar återföra information enligt krav som angetts i produktpolitiken samt att utföra den marknadsbearbetning som krävs.
Funktionen marknadsanalys, reldam/information och SP innebär här att systematisera den information som kan hämtas från regionansvarig funktion, att via denna senare funktion
initiera nya analyser, hålla relevanta offentliga data å jour, svara för en aktuell marknadsplan samt själv producera informationsåtgärder av typ masskormnwiikation som krävs.
Produktansvar innebär att tillvarata information från funk— tionen regionansvar och att på basis av dessa, och i sam— arbete med de svenska leverantörerna, utforma sortiment, initiera produktutveckling etc.
övriga funktioner torde här ej tarva närmare beskrivning.
I utbyggt skick bör Exportbolagets särpräglade fördel natur— ligtvis vara att det kan bemanna dessa funktioner med specia- lister. Men vad som skall menas med utbyggt skick beror på de svenska tillverkarnas vilja att låta nuvarande export— volym gå genom bolaget och på deras vilja att satsa och planera för att förverkliga de här indikerade exportökningarna.
HS Branschens inställning till här skissade förslag
Vid SMI:s styrelsesammanträde den 21 oktober 1971 presen- terades det material, som här föreligger t o m avsnitt Luu. Styrelserepresentanterna konstaterade då, att de i allt väsentligt kunde instämma i det i marknadsplanen skisserade ]mavet på agerande och den där givna beskrivningen av nu- läget. I konsekvens med detta fick även det skisserade organisationsförslaget ett positivt mottagande.
Beträffande servicefunktionen påminde branschrepresentan— terna om att liknande konstruktioner finns i Danmark och Norge och då i form av exportkonsulenter till tjänst åt inhemska möbeltillverkare. Dessa konsulenters verksamhet finansieras i de fallen av staten. Branschrepresentanterna ansåg dock att denna fråga är så pass viktig för svenska tillverkares del, att branschorganisationen dessutom borde kunna bidra till finansieringen för att dels kunna för- verkliga tanken så tidigt som möjligt, dels kunna ge servicefunktionen tillräcklig bemanning.
Beträffande Exportbolaget ansåg branschrepresentanterna,
att denna konstruktion troligen skulle vara den bästa hjälpen för tillverkare utan egna exportresurser. Man framhöll att två avgörande faktorer för bolagets framgång borde beaktas: att det stora ansvar som Exportbolaget tar på sig gentemot sina inhemska leverantörer verkligen mot- svaras av en stark ledning av bolaget och att den själv- ständiga ställningen gentemot inhemska leverantörer verk— ligen understryks på allt sätt i bolagets uppbyggnad. Detta sistnämnda får bl a konsekvenser för bolagets finan- siering. Om branschorganisationen eller enskilda tillverkare skulle tillskjuta startkapital, skulle enligt branschrepre— sentanternas mening bolaget riskera att bli ett nytt exempel på misslyckade samarbetsförsök.
ue Exportbolagets organisation
För att kunna bedöma resurskraven inom ett "utbyggt bolag krävs vissa antaganden om för det första bolagets totala omsättning, för det andra hur denna fördelar sig på olika områden.
Vi har hittills bara talat om totala svenska exportökningar. Den avgörande frågan är naturligtvis hur stor del av denna ökning som bolaget kan pårälma för sin del och dessutom hur stor del av den nuvarande exporten som bolaget kan överta från svenska tillverkare.
Tabell 23 7 8
Ganmal Summa
export export för
via Exp.— Exportbol.
bolaget (# + 7)
(5 x 6) (mkr) (mkr)
9,8 23,1 2,0 2,0 5,3 17,9 5,3 30,5 1,1 5,9 2,9 17,3 5,2 7,5 2,9 3,6 2,9 2,9 0,6 1,1
37,5
1) Korrigerad siffra
I ovanstående tabell har gjorts vissa antaganden om de andelar av ny (d v s tillkommande) resp gammal (d v s sådant som redan finns noterat i exportstatistiken) export. Därvid har nästan genomgående förutsatts att Exportbolaget kan räkna med 100 % på de marknader, som enligt analysen i avsnitt 2 kan bedöma som svåra, medan bolaget på övriga marknader får 50 %. 'IVå undantag från dessa antaganden finns: på USA förusätts mortbolaget få enbart 50 % av gammal exportvolym med hänsyn till att många stora tillverkare har export på just USA och att dessa torde vara mindre benägna att arbeta genom Export- bolaget; av exporten till United Kingdom förutsätts enbart 25 96 av den gamla volymen tillfalla Exportbolaget av unge— fär samma skäl. Ytterligare ett påpekande: den volym av ny export som enligt kolumn 2 satts in för frankrike är väsent- ligt nedjusterad i jämförelse med vad som anges i tabell 20; anledningen är att både våra informationer i avsnitt 2 och exporterfarna bedömare ger vid handen, att exportvolymen till Frankrike blir för hög, när man använder det beräknings— sätt som producerar siffrorna i tabell 20; därför har vi för Frankrike antagit samma volynökning som för Västtyskland.
Om dessa antaganden sätts in på kända siffror, kan ett ut— byggt exportbolag beräknas exportera för 118 miljoner, av vilka 7!+,3 är ny export som upparbetats av Exportbolaget självt, medan 37,5 miljoner kronor är gammal export som övertagits från svenska tillverkare. Eftersom syftet med detta arbete i högre grad bör vara att åstadkomma ny export än att organisera om gammal, kan siffran 37,5 miljoner kr lämpligen jämföras med den senaste kända siffran för svensk totalexport av möbler: 228 miljoner kronor. Man kan dessutom jämföra siffran 7l+,3 miljoner kronor med den indikerade totala svenska exportökningen om ca 100 miljoner kronor; de åter— stående 25 miljoner ]qonorna skulle då utgöra den volym som innebär exportökningar hos de svenska tillverkare som väljer att arbeta vid sidan om Exportbolaget, t ex med stöd av servicefunktionen .
Realismen i våra antaganden om den exportvolym som kan be— räknas falla på exportbolaget kan strängt taget inte prövas på annat sätt än genom att konkreta affärsmöj ligheter verk- ligen erbjuds. Om man dessförinnan frågar svenska tillverkare om hur stor del av sin exportvolym som de skulle kunna över— låta till ett exportbolag, borde själva frågeställningen upplevas såsom hypotetisk och de svar som man eventuellt skulle kunna få skulle knappast duga till att verifiera sifferunderlaget i tabell 23. Vi kan tills vidare bara stödja oss på den allmänt uttalade viljan att samarbeta i exportfrågor såsom den framkommit i t ex Tibro—undersökningen (källa 20) och vid den tidigare omtalade presentationen av materialet inför SMI:s styrelse.
Tabell 23 indikerar sålunda tänkbara exportvolymer i de utvalda länderna. På basis av dessa siffror kan sedan Exportbolagets fältorganisation skissas upp. I marknads— planen har ju uttryckts sådana krav på marknadsbearbetning att Exportbolaget sannolikt icke kan fungera utan en egen fältstyrka. Storleken på denna måste bedömas med utgångs— punkt från antaganden om det antal kunder, som en viss exportvolym motsvarar och från uppskatiningar av säljar- kapacitet.
Enligt Möbelutredningens enkät (källa 17) ligger genom— snittsordern vid exportförsäljning idag vid ca 8 000 kr. Denna orderstorlek har då uppstått, då individuella svenska tillverkare gått ut på export och då har avslutet troligen icke föregåtts av den marlmadsbearbetning som skissas i marknadsplanen. Om man då tar hänsyn till att Exportbolaget för ett vida större sortiment än vad indi— viduella svenska möbeltillverkare kan göra och att mark— nadsbearbetningen kan få en helt annan karaktär borde det vara realistiskt att räkna med en väsentlig ökning av genomsnittsorderns storlek. Om vi här utgår från siffran 30 000, kan vi od(så få en grov bild av antalet kunder att bearbeta i de olika länderna. Denna framgår av tabell 214.
Land Totalvolym Antal kunder Nödvändigt för Export— vid genom— antal sälj-are bolaget enl snittsorder vid presta— tab 23 (mkr) 30 000:— (St) tionen 200 kunder/ sälj are
USA 2 3 , l 4 Kanada 2 , 0 Västtyskland 17 ,9 Henkrike 30 ,5 Belgien 5 , 9 Holland 17 , 3 Schweiz 7 , 5 österrike 3 ,6 UK 2 ,9 Japan 1 ,1
Tabell 214
Med kända siffror om antalet kunder i olika länder kan även grovt bedömas nödvändigt antal säljare, om samtidigt genom— snittsprestationen per säljare kan fastställas. I tabell 2” har som genomsnittsprestation valts 200 kunder per säljare. Dessa skall ju enligt marknadsplanen dels sälja in en bas- order, dels stå till tjänst i andra fall som t ex introducera SP—material, följa upp utvecklingen hos kunderna etc. Efter— som man troligen inte kan räkna med mer än två kundbesök per säljare och dag och kanske bara halva året kan användas för ren införsäljning, borde siffran 200 kunder per säljare knappast justeras uppåt. Detta betyder naturligtvis inte, att säljarna bara kan användas på halvtid. Marknadsplanen indikerar arbetsuppgifter av uppföljningsnatur, som tar sin tid.
Den högra kolumnen i tabell 2l+ visar då den bild av säljar- kapacitet som ett utbyggt exportbolag skulle behöva. Denna säljstyrka kräver naturligtvis sälj ledning och måste därför grupperas på något sätt. Vi har i marlmadsplanen förutsatt, att Exportbolaget skall arbeta med nederlag till vilka det bör vara lämpligt att på något sätt knyta både grupper av säljare och deras säljledning.
Om man då betraktar den bild som tabell 24 ger och samtidigt håller i minnet de utvalda marknadernas geografiska utseende, vill det synas scxn om ett regionansvar av den typ som tidigare berörts i avsnitt HH skulle kunna gälla Ermike och Belgien och ett Västtyskland och Holland. Inom var och en av dessa regioner skulle då på ett någorlunda väl sanmanhållet sätt kunna verka sex säljare och deras säljledning. Möjligen skulle till gruppen Västtys klämd/Holland kunna föras den säljarkapacitet som beräknats för Schweiz och Österrike, d v s gruppen om sex man utökas med ytterligare en. Då kvarstår tre problem: USA/Kanada, United Kingdom och Japan. På problemet USA/Kanada finns det troligen ingen annan lös— ning än att dessa säljare får en väsentligt mer självständig ställning, d v 3 de agerar från "egna" nederlag och ansvaret för den säljledning som då skall utövas i USA/Kanada får då läggas på en av dessa säljare (primus inter pares).
Som lösning på bearbetningsproblemen i United Kingdom och Japan får vi tills vidare utgå från att en säljare arbetar relativt självständigt i dessa länder.
Man skulle då få en fältorganisation av ett utseende som visas i nedanstående figur.
Region Frank-— rike + Belgien
Regionansvarig sälj ledare
Region Väst- tyskland , Innan, Schweiz , Österrike
Region USA , Kanada
Regionansvarig sälj ledare
6 sälj are
Summa 7 pers.
Regionansvarig sälj ledare
3 — u säljare
7 säljare
Summa H—S pers .
Summa 8 pers.
Detta betyder, att den personalintensiva delen av Export— bolagets organisation är grovskisserad. Beträffande övriga funktioner framgår bemanningsförslag av organisationsskissen i bilaga 8. Några detaljerade beräkningar har därvid icke gjorts. funktionen marknadsanalys m m förutsätts kräva en person. Uppdelningen i produktansvar kan troligen göras på många sätt och det antal personer som planen här upptar kommer att i hög grad styras av det antal leverantörs- kontakter som bolaget komer att etablera. Ekonomifunktionens bemanning torde kunna hållas på relativt måttlig nivå med hänsyn till att Exportbolaget förutsätts fakturera ett be- gränsat antal nederlag i de utvalda länderna. Lager— och transportfunktionen förutsätts arbeta med i huvudsak pla- nering, nedan fysisk hantering sköts via speditörers terminaler.
Totalt skulle således Exportbolaget i utbyggt skick syssel- sätta 35 - HO personer. Troligen komner en total lönekostnad för dessa att ligga vid ca 2,5 milj Skr.
Då Exportbolagets lönsamhet på detta stadium skall bedömas, kan strängt taget bara de tillkommande kostnaderna jämföras ned det utrynme ur vilket de skall tas. De tillkommande kostnaderna torde vara i första hand personal och i andra hand reklam. Det är på detta stadium helt omöjligt att be— räkna reklamkostnader på det sätt som personalkostnaderna har skisserats. När man sålunda kan konstatera, att Export— bolagets personalkostnader torde ligga under 3 % av dess totala omsättning i utbyggt skick och skall jämföra den siffran ned det bruttomarginalutryrme, som Exportbolaget kan tillåtas operera inom, saknas minst en väsentlig post bland de tillkommande kostnaderna. Det är dock att märka, att Exportbolagets tillåtna bruttomarginalutryrmne kan byggas upp ur flera källor:
För det första ur de möjligheter till prissänkning från svenska tillverkare, som tidigare diskuterats.
För det andra genom en sänkning av transportkost— naderna via ner rationell hantering i större serier (vid export till Kanada innehåller t ex kalkylen ner än 10 % av fabrikspriset som pålägg för frakt).
För det tredje genom annorlunda ersättningsförhållanden till t ex grossister i mottagarlandet, varvid dessa awikelser då skulle motiveras av att Exportbolaget i resp land utför funktioner, som annars ligger inom ramen för grossist- eller agentprovisioner.
I de flesta företag av den typ som Exportbolaget skulle representera, är personalkostnaden den dominerande posten. Med hänsyn till dess storlek i detta fall förefaller det rimligt, att Exportbolagets kostnader kan täckas in ur det bruttomarginalutrymne som på ovan skissat sätt kan
byggas Upp-
Under det skede då ett exportbolag successivt skulle byggas upp, kommer naturligtvis lönsamheten att vara lägre än vad som indikeras av bilden av ett unt-byggt bolag. längden av denna period kan idag inte bedömas, inte heller hur mycket lägre lönsamheten kan bli under uppbyggnadsskedet. Klart är dock att bolagets skissade kostnadsstruktur medger en successiv uppbyggnad i takt ned vad omsättningsutvecklingen kräver. Den tunga delen av organisationen — fältorganisationen - kan ju lämpligen starta med att de som sedermera skall bli regionansvariga Säljledare börjar med att bearbeta dessa marknader och sedan rekryterar ytterligare fältpersonal efter hand.
'+7 Servicefunktionens utformnigg
Servicefunktionens huvuduppgift har tidigare angetts vara att tillhandahålla ett sortinent av tjänster till de svenska tillverkare, som å ena sidan inte vill exportera via Export— bolaget, nen som å andra sidan inte kan klara export helt i egen regi. Som exempel på sådana tjänster har angetts att hålla ett återförsäljarregister, etablera individuella kontakter mellan svenska tillverkare och utländska detal— jister, arrangera utställningar och marknadsföra dessa samt Specialtjänster av typ kalkylhjälp, översättning etc.
Att hålla ett återförsäljarregister skulle då innebära, att man lagrar aktuella uppgifter om utländska detaljister, t ex namn, adress, storlek, sortinentsinriktning, inköpares namn, ]qeditvärdighet etc. Ur detta register borde sedan uppgifter kunna säljas till svenska tillverkare, som bara skall behöva uttrycka ett önskemål av typen tio lämpliga detaljister i Londonområdet. Servicefunktionens personal bör då ha kompe— tens att bedöma vilka urvalskriterier som skall tillämpas.
Att kunna bidra till att etablera kontakter mellan den svenske tillverkaren och dessa utländska detalj ister skulle kunna innebära, att servicefunktionens personal hjälper till vid utformning av brev, översättning av katalogblad, omräkning av priser etc . Hjälpen skulle dock även kunna innebära, att servicefunktionens personal själv och vid personligt besök hos dessa detaljister lämar över utvalt material och presenterar den svenske tillverkaren, d v s förbereder marken för dennes egen bearbetning. Servicefunktionens personal kommer ju ändå att behöva tillbringa viss tid på de olika utländska marknaderna dels för att aktualisera återförsäljar— registret, dels för att arrangera specialutställningar etc.(se mer nedan) .
Att arrangera och marknadsföra utställningar i utlandet kan å ena sidan innebära hjälp åt svenska tillverkare att planera deltagande i stora och etablerade mässor, men hjälpen kan även få den formen att ett mindre antal svenska tillverkare går ihop om ett visst projekt, t ex specialexponering på en mindre känd mässa men på en attraktiv marknad, att delta på ett annat forum än en ren möbelmässa eller att rent av få till stånd ett sam— arrangemang med t ex utländska varuhus. Servicefunktionens hjälp i dessa fall kan å ena sidan vara att ge råd om praktiska arrangemang, men kanske ännu hellre att för— bereda marken för svenska tillverkares deltagande, t ex genom att före arrangemanget informera de rätta mål— grupperna att under utställningen tillhandahålla kvali— ficerad allmän information (som de enskilda deltagarna sannolikt inte kan göra) och att efter utställningen på uppdrag av enskilda tillverkare kunna följa upp vissa kontakter, som dessa av olika anledningar inte klarar av själva.
Den fjärde typen av uppgifter, specialtjänsterna av typ översättning, kalkylhjälp etc torde ej behöva ytterligare beskrivning.
Av det sagda torde framgå, att servicefunktionen i utbyggt skick måste innehålla minst två kvalificerade export- konsulenter. Uppläggningen av funktionen kräver, att av- sevärd tid tillbringas på de utländska marknaderna, men under den tiden måste det ändå finnas kvalificerad be— manning på hemmaplan. En fungerande servicefunktion kräver ju både kontinuerlig marknadskontakt i utlandet och kontinuerlig möjlighet till hjälp åt svenska till- verkare. Detta torde innebära, att servicefmnktionens kostnader för löner, resor, administration etc ej kan understiga 300 000 kr per år.
Detta är dock icke servicefunktionens enda kostnader. För att en av dess huvuduppgifter — utställningsverksamhet i utlandet - skall kunna förverkligas, krävs förmodligen mer av aktivt stöd åt svenska tillverkare än bara goda råd och planeringshjälp. Det gäller med andra ord att skapa en verksam lockelse för de svenska tillverkarna. En sådan har i andra länder varit att utställarna ej behövt betala själva utställningshyran, men väl övriga kostnader, t ex transport, uppbyggnadzav exponeringen etc. En relativt normal kostnad per m utställningsyta är f n 300 kr. Det är naturligtvis mycket svårt att säga vad som skall betraktas som ett aktivt deltagande i andra former av expoverksamhet än de etablerade nöbelnässorna. Med hänsyn till antalet företag i branschen torde dock mellan 60 och 70 utställningstillfällen vara en rimli siffra och om en utställare samtidigt behöver ca 10 m , kommer kostnaden för hyror vid denna omfattning av verk- samheten att bli ca 200 000 kr per år. Sedan kan naturligt- vis detta användas till att låta mellan 60 och 70 till— verkare uppträda en gång, 30 21 35 st två gånger etc.
Resonemanget i stycket ovan avser att belysa vilka åt— gärder som kan komma till stånd, om en summa av en viss storlek används på ett visst sätt. Om denna summa läggs till administrationskostxaderna, kommer servicefunktionens årskostnader att bli ca 1/2 miljon kronor. Det finns åt- minstone tre finansieringsalternativ för att täcka in denna summa: att branschgn via någon av dess organisationer ser sig föranlåten att betala en viss kostnad för den all- männa svenska möbelreklam som torde bli följden av ut— vidgade expoaktiviteter, att staten gör samma sak och av samma anledning samt för det tredje att servicefunktionen (till viss del) avgiftsfinansieras t ex genom att sälja tjänster på konsultbasm.
Det sistnämnda finansieringsalternativet torde aldrig kunna täcka upp mer än en mindre del av servicefunktionens årskostnader. En utbyggd funktion med två exportkonsulenter torde under inga omständigheter kunna sälja mer än l/ 3 av tillgänglig tid på konsultbasis. Detta skulle vid en tim- debitering om ca 75 kronor innebära en konsultintäkt för servicefunktionen om 90 000 — 100 000 kronor. Om därefter staten finner sig föranlåten att investera i de skisserade utställningskostnadema och i den del av administrations— kostnaderna som åtgår för att det överhuvudtaget skall bli några utställningar, borde den summan icke överstiga 300 000 honor. Återstår sålunda ca 100 000 kronor som i så fall måste falla på den tredje finansieringskällan: någon av branschens organisationer.
Frågan om var en organisation av typ servicefunktionen skall förankras kan icke närmare utredas förrän finansieringsfrågan fått sin lösning. Det finns faktorer som talar både för och
och emot de bägge tmvudalternativ som kan skönjas: för- ankring till statligt exportorgan eller till någon bransch— organisation. Det know—how som idag finns hos branschorga— nisationerna bör naturligtvis tillvaratas liksom den exportkompetens, som troligen kommer att finnas i statens hägn. Troligen kan kostnadsfördelar uppstå i bägge fallen: en anknytning till branschorganisationen kan medge en billig och bra betjäning av hemmafronten, medan export— konsulenten är utomlands. En anknytning till ett statligt exportorgan kan förbilliga exportkonsulentens utländska marknadskontakter. Statlig anknytningn av servicefunktionen skulle eventuellt kunna få effekter på de andra två finan- sieringskällorna: branschorganisationerna och avgifts- finansieringen. Anknytning till en branschorganisation kan å andra sidan vara känslig med hänsyn till att ingen bransch- organisation idag täcker in 100 96 av antalet möbeltillverkare (men väl en mycket stor del av omsatt volym och antal an— ställda). Möjligen kan detta problem lösas genom att en branschorganisation stöder servicefunktionen via ett service- bolag inom vilket regler för medlemskap icke behöver utgöra något hinder.
ua Rekommendationer
Vi föreslår sålunda för det första att sonderingar inleds med syfte att intressera tänkbara finansiärer för vidare lönsamhets- och finansieringsberäkningar och att dessa sonderingar även leder till att tänkbara finansiärer kan ta ställning till förslag på personer till företagsledning och andra nyckelbefattningar i E_xportbolaget.
Vi föreslår för det andra att förhandlingar upptas mellan staten och SMI angående dels finansiering av en service- funktion enligt skissad modell, dels angående dess orga- nisatoriska förankring och uppbyggnadstakt.
KÄLLFÖRTECKNING
Källa nr
Amerikanska varuhus, Lars Johnson, Exportföreningens Servicebolag, 1970
Västtyska varuhus, d:o, 1971
The Furniture Industry in Western Europe, Union Européenne de la Meublement, juni 1967
Dzo, juni 1970
Rapporter för nordiska möbelindustriföreningarna, J Chr Daae—Qvale, avseende:
USA (Möbelsnickaren 5/6 1968) Kanada, augusti — oktober 1968 Västtyskland, december 1969 - mars 1970 Frankrike, mars — juni 1968 Benelux, april — juni 1968 Österrike — Schweiz, juli — september 1969 UK, november 1968 - mars 1969 Japan, september 1969 — januari 1970 Statistical Abstracts of US Canadian Marketing Guide Japan, Economic Yearbook
Markets Share Reports 196u-1968, US Department of Commerce
Möbelutredningens enkät till 100 svenska tillverkare, juni 1971
Remissyttranden från Handelssekreterarna i
Los Angeles Chicago New York Toronto Vancouver Tokyo Zärich
Handelskamrarna i London Paris Haag
Bryssel Diisseldorf
Wien Personliga intervjuer med
Direktör Flemming Kilander, Möbelfabrikant- foreningen i Danmark Expor'tchef Stig Almström, Uferts Fabriker AB
Direktör Nils Arne Persson, SMI Direktör Mark Mintz, Seandiamark AB
Utredning rörande den industriella miljön i Tibro och möjligheter för marknadsföringssamverkan i olika avseenden. 3—betygsuppsats, Göteborgs Universitet, maj 1971, Pär Bengtsson, Anders Ekström, lars Nyberg, Gunnar Sjöberg, Christer Swahn.
Löneläge jfrt Löneläge 1969
Avsaluvärde per Avsaluvärde per
111. Sverige 1969 jfrft m eget 1966 arb jfrt med Sverige 196 8 arb jfrt med eget 1966
USA
Kanada Västtyskland Hankrike Belgien-Luxemburg Holland Schweiz Österrike United Kingdom Japan
Sverige Danmark Italien
118 (68) 100 en us 65 61
'+9 en
100 97
30
119 ll+9 147
12 0 115
151
175 130 79 83 94 100
72 35 ug
100 108
91
111 115 169 107 131 138
72
113
Ett försök till prisjämförelser mellan svensk och utländsk produktion
På basis av uppgifterna i bilaga 2 kan ett försök göras att konstruera grova jämförelser mellan å ena sidan svenska lönekostnader och produktivitet och å den andra motsvarande utländska. Givetvis är jämförelsen haltande, eftersom produk- tiviteten då mäts som avsaluvärde per arbetare. Detta mått kan variera på flera sätt, dels genom olika effektivitet, dels genom att avsaluvärdet är räknat på olika slags produk- tion. Ett bättre mått hade varit förädlingsvärdet. Vidare har lönedifferensen för samtliga länder i jämförelsen an— tagits påverka priset fritt fabrik med 30 %, eftersom andelen direkt och indirekt lön i svensk industri f n är ca 30 %. Visserligen känner vi till de verkliga löneandelarna för respektive land, men använder vi dessa i stället för konstan- ten 0,3, dubbelräknas ju effekten av varierande produktions- inriktning.
Med dessa begränsningar i minne kan följande beräkning göras. Först ett exempel:
- Västtyska lönenivån är enligt bilaga 2 BH % av den svenska, men produktiviteten (enligt definition ovan) är bara 79 %.
Bägge dessa förhållanden påverkar löneandelen (30 % av priset fritt fabrik, enligt ovan), medan de övriga 70 % för råvaror, kapital etc är Opåverkade.
Följaktligen bör en tysk nöbel fritt fabrik i Tyskland kosta SH kr, om samma svenska möbel fritt svensk fabrik kostar 100 kr enligt följande beräkning:
0 3 x 0 64 5 _ _L7TTWT_"+ 0,7 - 0,99
Den tyska möbeln är alltså 6 % billigare fritt fabrik i eget land vid en jämförelse med Sverige.
Enligt detta sätt att räkna får vi för övriga länder i bilaga 2 följande värden:
USA: %# + 0,7 0,90 eller 10 % under Sverige ,
Kanada: M + 0,7 0,93 eller 7 %
1,3
Frankrike: 0,3 x 02H5 + 0,7 0,86 eller 10 %
0,83
Belgien: %% + 0,7 0,91 eller 9 % ,
Honand: M + 0,7 0,88 eller 12 %
1,0
9435552155 + 0,7 = 1,25 eller 25 % över Sverige ,
Elåiäöålål + 0,7 0,97 eller 3 % ,
Ehåöågåzå + 0,7 0,71 eller 29 % ,
Det bör återigen upprepas, att dessa riktvärden bara är mycket ungefärliga och behäftade med svagheter, samt att de bara gäller jämförelser fritt fabrik i respektive land vid samma vara. Först då blir ju användandet av konstanterna 0,3 och 0,7 nagorlunda motiverade.
För varje lands individuellt utformade totalproduktion ser i stället kosinadsandelarna i "produktkalkylen" ut enligt nedan:
Land Råvaror Dir.lön Overhead Vinst
Belgien-Lux. 55 20 25 0 100 Danmark 37 29 28 6 100 frankrike 45 17 au 100 Västtyskland 07 22 21 100 UK 51 09 100 Italien 39 38 18 100 Holland 01 26 33 100 Sverige 42 2uX) au 100
X) När 0,3 använts i stället för 0,2u beror det på att både
direkt och indirekt lön blir ca 30 %.
Men jämförelsen gäller inte våra komparativa för/nackdelar med hänsyn till totalproduktion utan vid jämförelse mellan en svensk, given möbel och en utländsk motsvarighet. Jäm— förelsen avser dessutom att ange indikationer, t ex att Italien prismässigt borde bli en lågt svarare konkurrent än t ex Danmark och Västtyskland.
eriges export 1962—70 (1 000 kr)
rt till 1962 1963 1969 1965 1966 1967 1968 1969 1970 halt 56 923 69 909 80 790 91 156 105 638 125 388 199 178 195 985 228 000 Pada 1 218 999 1 151 1 397 1 957 1 832 1 528 1 305 2 000
k 12 917 12 791 17 923 22 825 28 522 39 080 91 559 66 520 72 000 gland 3 995 9 299 5 559 9 913 9 919 7 391 10 721 10 579 11 000 iland 1 313 2 399 9 827 5 999 5 955 3 933 9 032 5 812 16 000 nicrike 3 799 9 870 5 695 5 359 5 955 3 933 9 032 5 812 5 500 Lland 2 936 3 311 5 967 6 290 6 367 5 670 5 787 5 975 6 000 alien 1 178 1 532 822 922 939 939 879 962 1 200 "ge 9 276 5 587 7 220 8 700 12 603 19 609 28 000 96 599 58 000 lweiz 3 505 3 727 3 351 5 199 5 727 5 889 6 907 9 699 11 000 9 10 079 11 200 11 002 10 535 10 999 11 076 13 693 16 313 20 000 sttyskland 8 129 7 810 6 697 12 518 12 279 9 939 9 501 9 000 11 000 terrike 887 1 956 1 608 1 889 2 607 3 795 9 987 5 835 5 000
Den nordiske möbelexporten 1970 (i 1 000 Skr)” enligt uppgift från respektive land Mottagarland Exportland Danmark Finland Norge Sverige Totalt 336 799 95 776 87 869 225 616 Danmark — 9 372 17 795 71 505 England 39 907 3 165 9 867 11 691 Finland 2 639 - 1 359 15 610 Norge 28 510 2 995 — 56 781 Schweiz 17 931 1 531 2 092 10 915 Sverige 36 268 32 919 19 018 — Österrike 19 162 700 2 020 9 822 Summa EFTA 138 912 99 677 97 101 170 779 Belgien/Lux. 2 976 655 696 1 135 Frankrike 12 906 1 137 537 5 319 Holland 8 069 1 191 3 637 5 792 Italien 618 339 297 1 190 Västtyskland 62 207 9 756 6 332 10 739 Summa EEC 85 771 13 073 11 999 29 175 Kanada 15 728 1 511 2 676 2 006 Israel 9 799 725 586 799 Japan 2 650 1 055 1 089 610 Spanien 972 99 550 1 721 Sovjet — 29 029 — — USA 69 810 7 793 20 966 19 692 Övriga 18 152 2 869 3 893 5 889 x) Enligt valutakursen per den 31/12 1970 - 100 Dkr = 69:25 Skr - 100 ka = 129:15 " — 100 Nkr = 72:60 "
SVERIGES MÖBELEXPORT 1962 - 1970
Utveclingen av exporten till olika länder 1965 = 100
1962 1963 1969 1965 1966 1967 1968
Danmark 56,6 55,8 76,9 100 125,0 171,2 182,0 Finland 22,0 00,2 81,1 100 123,9 177,0 108,7 Norge 09,1 60,2 83,0 100 100,9 225,0 321,9 England 71,1 86,5 113,0 100 126,2 150,0 218,3 Schweiz 67,5 71,8 60,5 100 110,3 113,2 133,0 Österrike 07,1 77,3 85,3 100 138,0 198,8 260,8 frankrike 69,9 90,9 106,2 100 101,8 60,0 75,2 Västtyskland 60,9 62,0 53,5 100 98,0 79,0 75,9 Holland 07,0 53,0 87,6 100 102,2 90,8 92,7 Italien 279 363 199,8 100 102,8 100,0 208,7 USA 95,5 106,3 100,0 100 103,9 105,1 129,9 Kanada 87,2 67,6 32,3 100 100,2 131,1 109,0
Totalt 62,9 71,2 88,6 100 115,9 137,6 158,2
Källa: Sveriges Möbelindustriförbund
SVERIGES MÖBELEXPORI 1962 — 1970
De olika ländernas procentuella andel av vår totalexport respektive år
1963 1969 1965 1966 1967 1968 1969
Danmark 19,6 21,6 25,0 27,0 31,2 28,8 33,9 than za an mo 65 Lo 83 GJ sm Norge 7,5 8,6 8,9 9,5 11,9 15,6 19,0 23,8 England 6,1 6,5 6,9 5,0 0,2 6,0 7,0 5,0 Schweiz 6,2 5,7 0,2 5,7 5,0 0,7 0,8 0,9 österrike 1,6 2,2 2,0 2,0 2,5 3,0 3,5 3,0 Frankrike 6,6 7,5 7,1 5,9 5,2 2,7 2,8 3,0 vawwadan lLO se n;7 lLG 73 as ns Hdlad 53 51 6,8 se mo 05 0m 23 Italien 2,1 2,0 1,0 0,0 0,0 0,0 0,6 0,3 USA 17,7 17,2 13,6 11,6 10,0 8,3 9,5 8,3 Kanada 2,1 1,5 1,0 1,5 1,0 1,5 1,1 0,7 övriga 5,7 7,8 12,3 5,7 7,0 5,3 5,0 0,3
Totalt 100 100 100 100 100 100 100 100
Källa: Sveriges Möbelindustriförbund
Salutillverkningsvärden och kostnader för råvaror och löner i procent av salutillverkningsvärdena inom möbelindustrin 1955-68
Salutillv.värde Kostnader för Löner till Restpost
mkr råvaror förv.pers arb.pers 390 95,1 % 6,1 % 31,3 % 17,5 % 335 99,5 6,7 31,3 17,5 367 99,5 6,5 29,9 19,1 388 93,6 6,5 29,0 20,9 936 93,7 6,2 27,5 22,6 990 99,7 6,6 27,9 21,3 591 99,9 6,8 27,0 21,3 593 93,2 7,3 26,5 23,0 659 93,3 7,9 26,0 23,3 807 93,1 7,6 29,9 29,9 915 93,0 7,7 29,5 29,8 953 91,6 8,5 29,9 25,0 1 018 91,7 8,2 23,9 26,2 1 069 93,2 7,9 21,8 27,1
1) I 1968 års siffror ingår icke metall— och plastnöbelindustrin
Källa: Sveriges Möbelindustriförbund
Svenska tillverkare med full frihet att sälja till export- bolaget, utnyttja vissa tjänster hos Service—funktionen
eller att exportera helt individuellt
äpgrtbolgget Service—funktionen
- Lagerhållning "eget" sortiment — Hålla återförsäljarregister
— Transport till och distribution — Etablera individuella kontakter via nederlag - Arrangera utställningar och
- Fältstyrka marknadsföra dessa
— Ev samtransporter med - Specialtjänster icke-leverantörer
Detaljister utan aktiv inköps— Varuhus, detaljistsammanslumingar kapacitet och med behov av sälj— eller stora fristående detalj ister stöd i olika former liksom möjlig— med aktiv inköpskapacitet och krav het att snabbt komplettera på översikt och direktkontakt
Utländska detalj ister
Företagsledning
! !
Region Frankrike, & Produktansvar Belgien stoppmöbler
7 1
___—___—
Region Västtyskland, Holland, Schweiz, och Österrike
1 8
Produktansvar Region USA, Kanada övriga nöbler
9—5 1
Övriga länder: UK, Japan
Appendix C
20. STÖRRE SVENSKA MÖBELTILLVERKARE
Ett försök att kartlägga problem och lönsamhetspåverkande faktorer inom företagen
Frågor och fasta svarsalternativ för de 50 problemområdena
Intervjuprotokoll Matriser för de 50 problemområdena
Resultatsammanställning i tabellform av de fem olika utvärderingssätten
Ett försök att konstruera en norm som tillåter bedömning av problem hos större möbelfabriker
O. UPPDRAGET
Denna analys ingår som ett delprojekt i den statliga Möbelutred-
ning, vars uppdrag formulerats i utredningsdirektiv den 17.12.1970.
Huvudsyftet med denna analys är att undersöka vissa av de större möbeltillverkarnas beteenden och interna förhållanden. Med ut- gångspunkt från detta skall sedan prövas om skillnaden i dessa beteenden haft något samband med skillnaden i företagens lönsam- het. Analysen skall vidare ange de områden företagen själva be- dömt vara väsentligt lägga ned ansträngningar på för att nå god lönsamhet och i vilken mån man faktiskt lagt ner ansträngningar på dessa områden. På områden, där verkliga beteenden är mindre aktiva än vad som motiveras av företagarnas egna åsikter, kan problem urskiljas. Även utomstående bedömare kan anlägga värde- ringar på vilka områden som borde ges hög prioritet. Härigenom kan
man få en kompletterande proleminventering.
Analysen har utförts med en metod, som till sin grundkonstruktion är väl beprövad, men som i detta fall tillämpats på ett delvis nytt sätt. Ett bisyfte med denna analys blir därför även att värdera me- todens användbarhet som komplement till strukturanalyser i allmän- het.
När man läser denna studie är det viktigt att ha detta i minnet: vi utgår enbart från företags—interna förhållanden. De resultat vi fått fram är alltså en komplettering till de som Möbelutred—
ningen i övrigt - med sin bredare infallsvinkel - nått fram till.
Uppdraget har av Möbelutredningen lägts ut på Industrins Byrå för Strukturstudier. Som projektledare har anlitats civilekonom Jan H
Larsson, Rationellt Näringsliv AB, som biträtts av civilekonom
Ingemar överberg, Tibokonsult AB.
1. SAMMANFATTANDE BESKRIVNING
Undersökningen har utförts med hjälp av en intervjumetod där före- tagens beteenden kartläggs som en jämförelse mot ett antal förut—
sedda svarsalternativ inom i förväg utvalda problemområden. Dessa
problemområden skall ge en god beskrivning av företagets verksam-
het.
Bortsett från de beteenden som faktiskt rapporterats har metoden även möjliggjort att företagarnas värdering av allmänt värdefulla
respektive mindre värdefulla beteenden kunnat bedömas.
De företag som valts för analys har varit de största i branschen och de har klassats efter bra respektive mindre bra lönsamhet. Där- med har man kunnat göra vissa iakttagelser om vilka skillnader i faktiska beteenden liksom i värderingar av beteenden som finns på
vissa områden mellan de mer respektive mindre lönsamma företagen.
Metoden har naturligtvis även medgett att man pekar ut på vilka områden som företagen gör sina största ansträngningar, på vilka de har svårigheter att verkligen utöva de beteenden som de själva värderar högst, liksom på vilka områden man har ett beteende som kraftigt avviker från vad en utomstående bedömare skulle kunna anse önskvärt med hänsyn till givna informationer om företagens läge.
Utvärderingen av intervjuerna har gått så till att man först be- traktat varje utvalt probelmområde för sig,dvs. hur det kommit att framstå när man betraktar materialet ur olika synvinklar: var satsar man sina resurser, var har man problem, är problemom— rådet väsentligt för lönsamheten etc. Denna typ av utvärdering har indikerat att ett antal problemområden är mer intressanta än andra. Dessa har då sammanställts på så sätt att man skall kunna få en sammanhängande totalbild över de större företagens
problem. Dessa syns då främst ha varit följande.
Den ekonomiska styrningen behöver troligen förstärkas. Branschen syns leva i en så föränderlig värld att en icke tillfredsställande resultatplanering kan få farliga konsekvenser. Det vill dessutom synas som om föränderligheten inte kan uppspåras i tillräckligt tidigt skede eftersom företagens marknadsorganisation knappast med- ger återföring av sådan information - liksom inte heller marknads- föringens inriktning i stort. Med en outvecklad marknadsföring tvingas företagen att bli kundorderstyrda, vilket betyder att möj— ligheter till bra produktionsplanering kanske inte alltid kan till— varatas, dessutom torde ett mer flexibelt kapacitetsutnyttjande krävas. Till slut vill det synas som om företagens ledningskapaci- tet i nuläget borde ha svårt att möta alla dessa skisserade för-
ändringar och nya krav.
Det har därför rekommenderats att företagen inleder samarbete i marknadsföringsfrågor i den formen att vissa marknadsfunktioner helt enkelt övertas av ett speciellt marknadsföringsorgan. Likaså har ett produktionssamarbete rekommenderats som tillsammans med en bättre marknadsföring kan ge företagen längre serier och högre grad av specialisering, samtidigt som man just genom samarbetet kan öka flexibiliteten i produktionsinriktning. Vidare har föreslagits att ett bättre informationsutbyte företagen emellan bör sättas i system för att därigenom förbättra möjligheterna till ekonomisk
styrning och kontroll.
Slutligen konstateras att behov av företagsledareutbildning torde föreligga på de punkter där det faktiskt konstaterade beteendet
mest avviker från det önskvärda.
2. ANALYSENS UPPDÄQGNING
En analysuppläggning som täcker in angivna syften måste diskuteras
ur fyra huvudaspekter:
vilka beteenden eller övriga interna förhållanden i företagen skall tas med i analysen, hur skall insamlad information om beteenden kvantifieras
hur skall man på ett jämförbart sätt kvantifiera företagarnas åsikter om den vikt som bör tillmätas dessa beteenden och in- terna förhållanden, och
hur skall uppgiftslämnarna väljas ut så att de ger en represen- tativ bild av mer respektive mindre lönsamma företag med hän- syn tagen till det genomsnitt som råder för storleksgruppen
ifråga.
Som större företag har här valts att betrakta de möbeltillver- kare med mer än 50 anställda för vilka uppgifter om lönsamhet m.m. insamlas av Statistiska Centralbyrån. Antal sådana före- tag var 1969 36 stycken med en sammanlagd omsättning av när- mare 570 milj. kr. och ca 4 700 anställda. Den utvalda före- tagsgruppen utgör 5 % av antalet företag i branschen men svarar
M för mellan 55 och 40 % av omsättningen och har ca 50 p av an-
talet anställda. 2-1 KikareEseaéeaesäéörhållanéen har !éläiut farsan?
Eftersom vi håller oss till endogena faktorer och samtidigt be- höver en för uppgiftslämnarna väletablerad föreställningsram, har vi valt att dela in materialet i huvudområdena ekonomi,
produktion, marknadsföring, administration och företagsledning.
Det är givetvis av avgörande betydelse att man inom varje huvud- område får grepp om just de bereenden som kan vara relevanta med hänsyn till det angivna syftet. För att få fatt i sådana, har vi utgått från en form av "bruttolista", från vilken vi sedan med hjälp av branschexpertis sållat bort sådant som är uppenbart oin- tressant i denna bransch. Uppslag till en sådan bruttolista har kunnat hämtas ur t.ex. Svenska Arbetsgivareföreningens analyspaket för medelstora och små företag: "Se om Ditt företag" (mer om detta
nedan: även tekniken att hämta in och värdera ut informationen har
väsentliga likheter med detta arbete).
Den inhämtade informationen har sålunda kommit att beröra följande
områden:
Ekonomi
1. Resultatplanering förkalkyl
2. Lönsamhetskontroll
5. Planering och kontroll av likviditeten 4. Teknik att bedöma investeringar
5. Bokslutspolitik företagskonsolidering 6. Delegering attesträtt
Produktion
1. Förekomst av standardtider
2. Produktionsplanering
5. Kapacitetsutnyttjande
4. Kvalitet på produktionsapparaten
5. Förekomst av indirekta tillverkningsfunktioner 6. Kvalitetskontroll
Marknadsföring
1. Marknadsplanering
2. Sortimentspolitik produktutveckling 5. Prispolitik
4. Marknadsbearbetning
5. Distributionspolitik
6. Val av utomnordiska exportmarknader
Administration
1. Rekryteringsverksamhet
2. Personalutveckling
5. Arbetsledningsprinciper
4. Former för samverkan och informationsspridning 5. Hälsovård - ergonomi
6. Trivselarrangemang
Företagsledning
1. Beslutsfattande— och successionsfrågor 2. VD:s och övriga ledningens bakgrundsdata 5. VD:s intresse- och verksamhetsinriktning 4. Styrelsens arbete och sammansättning
5. Anlitande av extern expertis
6. Art och grad av utvecklade mål för verksamheten
2-2 YELEX._iEEEEEEEEl595.533-2252553952929223:5-
222932_EEYElååBEEPEQXEEIEEåQEEé
För att få en uppfattning om likheter Och avvikelser i företagens beteenden inom de ovan noterade 50 problemområdena1 måste frå-
gorna uttryckas i termer som "Hur gör man ..." eller dylikt. Man kan sålunda bedöma företagens lönsamhetskontroll genom att ta reda på hur denna går till och försöka värdera själva tillväga- gångssättet. Denna värdering kräver att man har en skalmetodik. Ett sätt att konstruera en sådan är att försöka förutse olika svarsalternativ. Man kan å ena sidan formulera ett sannolikt svar för den företagare vars redovisning bara tillåter den mest primitiva lönsamhetskontroll, och å andra för den som överhuvud- taget inte kan önska sig mer information i detta fall. Mellan dessa två ytterligheter kan förutses nyanser, som också ges en
verbal beskrivning.
1) De 50 delområdena, 6 stycken i vart och ett av de 5 huvudom- rådena, kommer i fortsättningen att alltid betecknas problem- områden.
Sålunda kan vart och ett av de 50 problemområdena formuleras som en fråga, till vilken det finns ett givet antal svarsal— ternativ, rangordnade enligt dimensionen bäst - sämst. Om nu varje svarsalternativ ges en bestämd poäng, kan uppenbarligen viss kvantifiering av beteendet inom varje problemområde bli möjlig. Om man till varje fråga har samma antal svarsalterna- tiv - i detta fall fyra - kommer bästa beteende att få fyra poäng och sämsta en poäng. Poängantalen betyder dock ingenting annat än att fyra är bättre än tre som i sin tur är bättre än två etc. Däremot är naturligtvis inte en fyra "dubbelt så bra" som ett svar som får två poäng. Inte heller är en fyra inom ett problemområde "lika värdefull" som en fyra på ett annat prob— lemområde.
Man kan alltså vid utvärderingen inte addera ett antal beteen- den till något slags "totalbeteende" som skulle poängsättas med hjälp av en hopsummering från alla 50 problemområdena. Däre— mot kan man med någon grad av säkerhet säga att två företag som på ett och samma problemområde givit sådana svar att de bägge får samma poängtal, har ett någorlunda likartat beteende.
Undersökningsblanketten framgår av bilaga 1. För den som stiftat bekanskap med SAP:s analyspaket torde de yttre likheterna vara uppenbara, även om svarsalternativen i nästan samtliga fall bli-
vit anpassade till möbelindustrin.
2.5 Är det uppmätta_beteendet resultatet av en medveten
29liE£E-££å£-£ä£ålååå&ä_åååå?
På en punkt skiljer sig dock denna metodik från SAF—paketets. Företagarna har inte bara fått svara på hur de i varje enskilt fall verkligen bär sig åt, utan även fått ange hur väsentligt de själva bedömer att ett visst problemområde är. När vi har även denna typ av information, kan vi se om företagen "lever som de lär" dvs. om de får höga poäng på de problemområden som de själva rankat högt. Som vi senare skall återkomma till medger detta tillägg att en rad intressanta frågor eventuellt kan få
sina svar. Här skall bara nämnas några exempel: Är företagarnas egna uppfattningar om viktiga förhållanden i överensstämmelse med vad utredarna själva ansett rimligt? Vilka är de svåraste av de självupplevda problemen (dvs. de där beteende fått låga poäng trots att de angetts ha en mycket hög angelägenhetsgrad)? Finns skillnader i lönsamhet mellan företag som syns följa en medveten politik och den som verkar satsa sina ansträngningar mer slumpartat (medveten politik då lika med att höga poäng i beteende faller på de områden som företagen rankat högt)? 2.4 135533?EElEåEEE-EE€ESEEåEåE
I och med att vi vinklar in ett problemområde från två utgångs- punkter - respondentens uppfattning om problemområdets allmänna betydelse och intervjuarens bedömning av hur det verkliga be- teendet passar in mot ett antal förutsedda svarsalternativ — kan vi redovisa de erhållna svaren i en matris av den typ som finns på nedanstående figur.
Problem— områdets angivna betydelse
1 1-2 2 2—5 5 5—4 4 >
Beteende enl svarsalternativ
Om man är mycket aktiv på ett problemområde som man själv ran- kat mycket högt, bör svaret sålunda noteras i övre högra rutan.
Trots att det bara finns fyra svarsalternativ innehåller matri- serna ändå sju intervall vertikalt och horisontellt. Anledningen är att vi inte vill tvinga in ett svar i en kategori om vi upp-
fattar det som ett gränsfall.
2.5 fler iEEåEHEåEEäÅEnSIEEQEEE
För att få ut en vertikal och en horisontell dimension har in- tervjuerna med företagarna delats upp i två delar: en fri och en bunden. Intervjun har inletts med den fria delen som alltså syftar till att ge information om hur företagaren ser på de olika problemområdernas betydelse för hans egna affärsmöjlig- heter. Den bundna delen av intervjun har enbart gällt hur det
i praktiken går till på de olika företagen. Under den fria delen av intervjun har respondenten fått tala så fritt som möjligt. Under den bundna delen har intervjuaren helt följt frågeschemat
enligt bilaga 1.
Samtalen med företagarna har inletts med den fria delen av interv- jun. Intervjuaren har då bara bett företagaren om hans uppfattning om innehållet i en lämplig politik för möbeltillverkare av hans slag. Därefter har intervjuaren efterhand protokollfört åsikterna på sätt som framgår av bilaga 2. Allt som respondenten sålunda tagit upp och som enligt intervjuarens åsikt går att katalogisera såsom tillhörigt något av den bundna intervjuns problemområden har då bokförts under tillämplig rubrik. Intervjuaren har också försökt gradera svaret enligt samma poängskala som den bundna intervjun, dvs. från 1 till 4. När företagaren redogjort för sin uppfattning, utan att ha blivit avbruten, har intervjuaren sett efter hur många problemområden som blivit intäckta av företagarens spontana åsikter. Han har därefter ställt kompletterande frågor för att få samma information om värderingen av resterande pro- blemområden. Företagaren har därvid uppmanats att söka bortse från hur det faktiskt går till i hans eget företag.
2.6. Företagsurval
Som tidigare nämnts har för närmare studium 20 företag valts ut ur en grupp av 56 för vilka Statistiska Centralbyrån har kunnat producera uppgifter om lönsamhet, finansiering m.m. Samtliga dessa företag har därefter kontaktats av utredningen med en be- gäran om att få ta del av SCB:s material (som ju annars enbart får redovisas i form av sammanställningar). Nästan samtliga 56 företag har därvid lämnat sitt medgivande.
Att just 20 företag kommit att väljas ut beror på flera faktorer. Dels har tids- och kostnadsramen ej medgett att samtliga företag undersökts, dels har strävan varit att välja ut företag som är klart mer respektive mindre lönsamma än gruppens genomsnitt. Alltså har ett antal företag som ligger nära detta genomsnitt ex- kluderats.
SCB har producerat tre slags lönsamhetsmått: avkastning på eget kapital, avkastning på totalt arbetande kapital samt avkastning
i förhållande till omsättningen. Det lönsamhetskriterium som här valts är avkastning i förhållande till totalt arbetande kapital, eftersom företagen då blir mest jämförbara. Man jämnar ju ut så- dana effekter som att vissa företag kan ha låg kapitalomsättnings— hastighet men hög avkastning i förhållande till försäljningen och vice versa.
Vid urval av företag, och vid klassningen av dem som mer respek- tive mindre lönsamma, har vi inte bara behövt utgå från senast kända period (1969) utan även kunnat ta hänsyn till trenden 1965— 1969. Under denna period har den genomsnittliga avkastningen för de 56 företagen enligt det valda lönsamhetskriteriet varit: 4,7 %, 5,4 %. 2.1%, 5,3 % och 3.0 %.
För de utvalda företag som är mer lönsamma än genomsnittet har motsvarande lönsamhetstal under perioden 1965-1969 varit 9,5 %, 8,0 %, 9,1 %, 8,2 % och 6,5 %. För de företag som klassats som
mindre lönsamma än genomsnittet har avkastningen 1965-1969 varit 1.9 %, 2,5 %. ./. 5,0 %. ./. 1.5 % och ./. 2,4 72. De mer lönsamma företagen har i genomsnitt varit något större än de mindre lönsamma: medelomsättningen 12,6 mkr. mot 8,5 mkr. De har i genomsnitt haft 157 anställda jämfört med 118. Medelomsättningen per anställd har för de mer lönsamma varit 80,5 tkr. mot 72,5 tkr. (siffrorna från 1969).
Statistiska Centralbyrån gör vissa korrigeringar i de uppgif- ter man får in från företagen innan lönsamhetsmåtten redovisas. Sålunda korrigeras det totala kapitalet med hänsyn till lager- reserv och brandförsäkringsvärden på fastigheter, maskiner och inventarier. Den redovisade avkastningen korrigeras bl.a. så att enhetliga principer för avskrivningar på korrigerat belopp för maskiner och inventarier och fastigheter tillämpas. I de lönsamhetsmått som ovan redovisats och som använts vid urval av företag ingår naturligtvis redovisade räntekostnader i av- kastningsmåttet. I övrigt hänvisas för närmare beskrivning av lönsamhetsberäkningarna till SCB, SOS Företagen ("Vinststati-
stiken").
När intervjusvaren i fortsättningen är redovisade i matriser har de företag som är mer lönsamma än genomsnittet i gruppen angivits med ett plustecken och de som är mindre lönsamma med
ett minustecken.
5. GENOMFÖRANDET
Intervjuerna utfördes under tiden maj - augusti 1971. I så gott som samtliga fall har enbart företagsledaren intervjuats. Sam-
talen har tagit mellan två och tre timmar.
Innan intervjuerna med fastställda formulär startade, genomför- des ett antal tester. För det första prövades relevansen hos samtliga formuleringar enligt bilaga 1 genom ett remissförfarande
där bl.a. ingick branschrepresentanter, Industridepartementets
sakkunnige, civilekonom Arvid Sundin, chefen för Industrins Byrå för Strukturstudier, direktör Jan 0 Berg samt ekon.lic. Jan Billgren, Lunds Universitet. Detta remissförfarande ledde till smärre förändringar i utformning av svarsalternativ och
till att vissa problemområden byttes ut.
För att testa själva intervjuförfarandet, dvs. metodikens på- litlighet, utförde Jan H Larsson och Ingemar Överberg provinter- vjuer för att utröna om de med separat protokollföring hos
samma respondent tolkade den erhållna informationen likartat. Man fann då en olikhet per huvudområde - någon gång 2 - vilket alltså på de totalt 50 problemområdena gör 6 a 7 olikheter. Poängskillnaden i dessa olikheter var ingen gång större än ett. 4. OLIKA SLAGS UTVÄRDERINGAR OCH DERAS RESULTAT
I bilaga 5 redovisas resultaten av intervjuerna i form av 50 stycken matriser - en per problemområde. Sammanställningar av dessa framgår av bilaga 4. De inringade markeringarna i matriserna anger att respondenten i detta fall spontant tagit upp problemområdet i den fria intervjun.
4-1 E%-L'ilåneezåéealzezremsies3-293ääzåääLjEEEEäEseieséaä? (Resultatsammanställning i bilaga 4 figur 1.)
För att få svar på den frågan, skall man söka de matriser där ett större antal företag erhållit höga poäng i den bundna in- tervjun, dvs. där ett större antal markeringar finns hopklum- pade i de högra rutorna.
Om gränsen för "aktivt" beteende dras så, att man bara tar med markeringar enligt svarsalternativ 4 och 5-4 (kanske även 5) får man följande resultat (figur 4.1). Inom huvudområdet Eko- nomi tycks de flesta företagen lägga ned utomordentliga an— strängningar på att följa sin likviditet, medan de tar betyd- ligt lättare på resultatplanering och lönsamhetskontroll.
Inom huvudområdet Produktion har ett större antal företag till- gång till relativt väl utvecklade produktionstekniska data.
Det ringa antalet noteringar på probelmområdet produktionspla- nering kan troligen till viss del förklaras med att produktions— planeringen helt enkelt är ganska dålig, men även med att före— tagen i hög grad kan vara kundorderstyrda. Relativt få företag syns utnyttja möjligheterna att förändra kapacitet medan produk- tionsapparatens kvalitet bedöms (klart subjektivt) vara mycket hög.
Inom huvudområdet Marknadsföring är man tämligen passiv ifråga om sortimentspolitk, mer aktiv på personlig bearbetning av kun-
der, som valts ut enligt en tämligen konservativ politik.
Huvudområdet Administration visar upp den mest splittrade bil-
den. Intet delområde har erhållit särskilt höga poäng.
Av huvudområdet Företagsledning verkar framgå att VD i hög grad är ensam beslutsfattare (figur 5.25) men de som angett att de har goda medhjälpare (figur 5.27) verkar samtidigt driva mer av beslutsfattande i grupp. Påtagligt är också att medlemskap i företagens styrelse inte enbart beror av kompetens, samt att VD försöker fördela sitt intresse lika över samtliga funktioner i
företaget.
Huvudintrycket av denna typ av värdering anger att företagen för— söker komma längst i sina ansträngningar när det gäller planering och kontroll av likviditet, produktionsteknik och marknadsbearbet- ning.
4-2 Yilåeiälsbåll55922_Eeééesaääzeieeéäeejiälxasåssexåriga?
(Resultatsammanställning i bilaga 4 figur 4.2)
Svar på denna fråga kan erhållas om man söker de höga poängen i
matrisernas vertikala dimension - i synnerhet då de inringade
markeringarna, dvs. de där företagaren har yttrat sig spontant (övriga värderingar har ju framkommit efter intervjuarens upp- maning). Om man här söker de utpräglade uppfattningarna bör man koncentrera sig på svarsalternativen 4 och 5—4.
Man får då fram att en god marknadsföring samt bra lönsamhets- kontroll och finansiell planering upplevs som det mest väsent- liga för framgång i branschen. Tänjer man ut något på det som skall anses viktigt, så att man även tar med "5-poängsalterna— tivet" i den vertikala dimensionen, händer bara att denna bild förstärks ännu mer. Som klart viktigast ur företagarnas egen synpunkt framstår då att kunna bedriva vettig marknadsplane— ring, att kunna styra sortimentet och bedriva lönsam produkt- utveckling, prispolitiken, att ha kapacitet för marknadsbear—
betning samt distributionspolitiken. 4-5 ääälzseelazémäeälsm (Resultatsammanställning i bilaga 4 figur 4.5)
När man å ena sidan har möjlighet att kartlägga vilka förhåll- anden som upplevs som särskilt väsentliga och å den andra sam— tidigt kan se efter hur pass långt man inom företagen försökt utveckla sitt kunnande på dessa områden, borde man genom en sammanställning av denna information, kunna finna ut vad som skulle kunna betecknas som självupplevda problem, nämligen de problemområden som getts en hög angelägenhetsgrad men där man samtidigt inte drivit sitt agerande så långt som man skulle kunna eller som vore motiverat av områdets betydelse. Beteck- ningen självupplevda problem kan naturligtvis vara något miss-
visande.
Företagarna har kanske inte tänkt i samma banor som utredarna, dvs. att "vaska fram" problemområden genom att dels klargöra vad som är viktigt, dels ta reda på om man är särskilt skicklig just där. Men om man förde diskussionen med företagarna ända
fram till den punkt då man säger att problem är = skillnaden mellan angelägna och relativt passiva beteenden, skulle man troligen få dem att acceptera dessa som självupplevda, i den bokstavliga meningen, att deras egna värderingar gett detta
resultat.
Om man söker i matriserna efter dessa områden bör man alltså
leta i de skuggade rutorna på nedanstående figur.
%%???
sig??; &” % ni???. 7/7 %
1-2 2 2—5 5 5-4
Beteende enl svarsalternativ
I linje med ovanstående resonemang borde de problem upplevas som svårast, som är noterade längst upp i övre vänstra hörnet.
Om man nu betraktar matriserna på detta sätt skall man finna att problemen knappast borde kännas starka på något område utom möjligen produktions- och marknadsplanering. Markeringar före- kommer visserligen inom det aktuella fältet på ca 20 problemom- råden men de förekommer mycket strövis. Samtliga markeringar
ligger dessutom nära en tänkt diagonallinje, från nedre vänstra
till övre högra hörnet, dvs. låg poängdifferens mellan områdets
vikt och de verkliga ansträngningarna. 4. 4 åeéämåarzeälse (Resultatsammanställning i bilaga 4 figur 4.4)
Upplevelsen av ett problem blir här en funktion av skillnaden mellan den vikt företagaren tillmäter området och det man fak- tiskt lyckats göra på det. Om utomstående bedömare skulle ge helt andra vikter åt de olika problemområdena skulle problem— analysen få ett helt annat utfall. Är det då möjligt att för- fara på det sättet? Kan man utifrån sätta upp en norm för be- teendet, som sedan låter sig återföras till de poängsatta
svarsalternativen enligt den bundna delen av intervjun?
Problematiken har varit föremål för diskussion, bl.a. i ekon. lic. Jan Billgrens avhandling "Branschstudiemetoder i teori och tillämpning” (Lund 1969zEFSIL). Billgren ställer sig där skep- tisk till att man ställer upp generella normer för flera bran— scher, men menar att det kanske kan vara möjligt att skapa en norm för en given bransch. Då kan någon parts värderingar få slå igenom i normen, t.ex. statens, branschorganisationens eller andras, om syftet med en utvärdering enligt denna norm är att just denna parts intentioner skall förverkligas i ett eller annat avseende. Vidare menar Billgren att en norm kan vara an- vändbar även om den kanske på många punkter kan kritiseras, nämligen då man någorlunda utförligt redovisar den referensram som leder fram till en viss norm. Denna måste naturligtvis vara kvantifierad på ett sätt som möjliggör utvärdering, dvs. jämför- elser med de klassade beteendena.
Det har inte ingått i vårt uppdrag att konstruera och få allmän acceptans för en norm för denna bransch. Däremot anser vi det väsentligt att åtminstone illustrera hur denna typ av utvärde- ring kan gå till. Detta kräver en norm. I bilaga 5 redovisas hur
vi anser att en sådan kan konstrueras. Om denna norm används vid utvärdering av föreliggande material, får man just det utfall som
visas av bilaga 4 figur 4.4.
Den bilden visar en industri som har eller borde få problem med sina brister i resultatplanering, produktionsplanering, sätt att variera kapacitetsutnyttjandet, marknadsplanering, sortiments- politik/produktutveckling, distributionspolitik/kundurval, ex- port samt målinriktning och som dessutom inte har så hög kvalitet på produktionsapparaten som man kanskefrestas att tro, och som
till slut har otillräckligt fungerande styrelser.
Vi vill återigen understryka att detta utfall bara kan accepteras av dem som godtagit normen, att denna i sin tur är uppbyggd av sådant som vi uppfattat som relevanta fakta och att den som vill
förändra normen har all anledning att lägga ned viss möda på detta.
4.5 Varierande lönsamhet och olika beteenden
(Resultsammanställning i bilaga 4 tabellerna 4.5 och 4.6)
Är det så att företag som betett sig på ett visst sätt är mer lönsamma än andra? Finns det någon chans att ur materialet läsa ut eventuell förekomst av mer eller mindre lönsamhetspåverkande
faktorer eller beteenden?
Om det förekommer att de företag som är mer lönsamma än genom- snittet i företagsgruppen - de s.k. "plusföretagen" - på några problemområden kommit att samlas till de högst värderade svarsal- ternativen och "minusföretagen" grupperats på en lägre nivå är detta i och för sig inget bevis för något orsakssamband att det går bra för företag som beter sig på ett visst sätt och vice versa. Däremot kan man ha spårat en samvariation som förtjänar ytter-
ligare uppmärksamhet.
Sådana indikationer finns i bilaga 4 figur 4.1, där man kan söka de områden där en stor del av plusföretagen och en liten del av minusföretagen hamnat på olika sidor om de uppdragna gränserna.
Viss uppmärksamhet bör då fästas vid områdena:
P 5: kapacitetsutnyttjande
P 4: produktionsapparatens kvalitet P 6: kvalitetskontroll
M 2: produktpolitik
M 5: distributionspolitik
Nu kan man naturligtvis se på lönsamhetsvariationer och beteende- variationer på ytterligare ett sätt. Man kan då tänka sig att inte bara se till det faktiska beteendet utan även ta in dimensionen— "bedömning av viktiga förhållanden". Frågan kan då formuleras på följande sätt: Finns det något problemområde där det gått markant bättre för de företgg som dels har ett högt värderat faktiskt be- teende men där företagaren samtidigt bedömt problemområdet som pycket viktigt för hans egna affärsmöjligheter? Man kan naturligt- vis kalla dessa områden för: "De mest medvetna ansträngningarna". I "matris-termer" uttryckt skulle alltså en markant hopklumpning
av plus-företag återfinnas i skuggade rutor (se figuren nedan).
Problem— områdets angivna betydelse
1 1—2 2 2-5 3 5-4 4 &
'
Beteende enligt svarsalternativ
Lägger man ut detta mönster över matriserna finner man enligt
bilaga 4.6 ansamlingar av plus—företag på områdena:
produktionsplanering kapacitetsutnyttjande produktionsapparatens kvalitet
. kvalitetskontroll sortimentspolitik, produktutveckling distributionspolitik
: hälsovård, ergonomi
5. SAMMANFATTNING AV RESULTATEN ENLIGT DE FEM OLIKA SÄTTEN ATT URVÄRDERA
5-1 Year_Blzeälemeezååsjesekääa_aäs
Om man ser till varje problemområde för sig, dvs. i vilka ut-
värderingar det dyker upp framgår följande.
5.1.1 Ekonomi
Man satsar hårt på att planera och kontrollera likviditeten och man anser att detta är viktigt för att få framgång inom branschen. Visserligen är den likvida positionen inte särskilt stark (se bilaga 5 figur 5.5) men de aktiviteter man sätter in upplevs inte i sig själva såsom problematiska.
Standarden på företagens resultatplanering och lönsamhetskont- roll är inte särskilt hög. Men inom branschen upplever man inte heller detta som väsentligt och tycker sig alltså inte ha prob- lem där. En bedömning mot den konstruerade normen ger dock ett annat utslag: företagen arbetar sannolikt med otillräckliga be— slutsunderlag beroende på bristfällig budgetering och redovis-
ning.
5.1.2 Produktion
Produktionsplaneringen är av tämligen låg kvalitet med följder som ojämn leveranskapacitet och onödig kapitalbindning i rå- varor eller halvfabrikat. Ett ännu så länge helt obestyrkt an- tagande kan i detta sammanhang vara att företagen i alltför hög grad är kundorderstyrda, dvs. de kan eller vågar inte pro- ducera för färdiglager. Att effektivisera produktionsplaneringen anses av flertalet av branschens företrädare inte som väsentligt men däremot visar det sig att de företag som ändå både anser att förhållandet är viktigt och samtidigt har goda rutiner i utpräg- lat hög grad är just lönsamma.
De företag som bedömts ha god kvalitet på sin produktionsapparat är påtagligt ofta de mer lönsamma. Samtidigt är det en generell strävan bland de studerade företagen att upprätthålla kvalitet. Ändå är förhållandet ifråga inte noterat såsom ett väsentligt element i en framgångsrik strategi, såsom företagarna ser den. 5-1-5 Mezbsaéeääziaå
Strävanden att styra sortimentsinriktningen och att bedriva pro- duktutveckling är inte särskilt påtagliga, trots att problemet ges hög vikt. De företag som bedömts ha kommit längst på detta område är ofta de mer lönsamma. De företag som både kommit längst och varit mest medvetna om problemområdets vikt har i ungefär lika hög grad tillhört de mer lönsamma.
Alla de problemområden som ligger inom huvudområdet marknads— föring har blivit mest omnämnda när företagarna själva försökt skissa embryon till en strategi för framgång i möbelbranschen. Men om man ser till hur ansträngningarna slagit ut i praktiken är det egentligen bara på personlig bearbetning av detaljist— marknaden som man satsat något påtagligt eller kommit särskilt långt. Därför är också en bättre marknadsplanering ett av de mycket få självupplevda problemen (enligt tidigare definition
på ett självupplevt problem). Bland de utifrån en generell norm bedömda problemen återfinns även en underutvecklad marknadsföring. Om man ser till olika problemområden inom marknadsföringen ihop med varierande lönsamhet, har de som drivit den mest aktiva dist- ributions— och sortimentspolitiken i hög grad kommit att åter- finnas bland de mer lönsamma. Detsamma gäller även om man samti— digt tar hänsyn till att man både kan ha satsat på detta och
från början har sagt sig vara medveten om problemområdets stora vikt.
5.1.4 Administration
Den "administrativa standarden", som kan mätas upp som beteendet inom huvudområdet administration, är klart låg. Det torde vara en ganska allmän observation att detta ofta är fallet hos både små och medelstora företag. De största möbeltillverkarna får troligen räknas in i den senare gruppen. Ingen företagare har angett att det är särskilt väsentligt att satsa på dasa område och därför tycker man sig heller inte ha några problem av den typen. Såsom normen konstruerats har det inte heller enligt den utvärderingen blivit några noteringar. Däremot har de mest lönsamma företagen satsat mest på trivselarrangemang. Det här sagda innebär dock icke att administrativ standard skulle vara oväsentlig, tvärtom. En industri som är löneintensiv, och som skall leva på sina goda produkter med hänsyn till design och kvalitetsnivå, har all an- ledning att se över sin personaladministration. Men å andra si- dan torde problem av den arten komma längre ner på listan om sor-
teringen sker efter aktualitet.
Det finns ett problemområde där den genomsnittliga standarden på beteendet inte är särskilt hög, som inte har ansetts särskilt. viktig, som följaktligen inte är ett självupplevt problem, som
i någon mån har bedömts vara problem men där det framförallt visats upp markanta skillnader i beteende mellan de mer och de mindre lönsamma företagen. Detta är problemområdets kapacitets-
utnyttjande och de åtgärder som kan vidtas för att förbättra
detta. De som här har gått längst är just de lönsamma företag
som samtidigt sagt sig vara medvetna om områdets vikt.
Det sista man noterar när man gör en resultatssammanställning på det här sättet är att det finns en ganska naturlig förkla- ring till de noterade bristerna som nu har framkommit, dels
som bedömda problem, dels som åtgärder som de mindre lönsamma företagen mycket väl kan ha haft framgång just med dessa. Denna naturliga förklaring är då den relativt bristfälliga företags- ledningskapaciteten. VD är ofta ensam beslutsfattare och har
för det mesta ingen möjlighet att agera på annat sätt. Formella kompetenser i ledningsgrupper i företagen saknas ofta och inte heller de möjligheter som ligger i att utnyttja en kvalificerad styrelse eller utomstående expertis syns ha blivit utnyttjade. Man försöker i hög grad reda sig på egen hand. Detta kan ju sam- tidigt betyda att det inte bara saknas förmåga att initiera och genomföra ett åtgärdsprogram utan även för att bedriva den av- kännande verksamhet som krävs för att komma ett lämpligt program
på spåren. 5'2 äå993553ä319525_å2_29-Ezgälågggfåååg-529-5E35523552335
Vidare bör man åtminstone försöka åstadkomma en resultatssamman- ställning på ett något annorlunda sätt, nämligen genom att gälla ut information från olika problemområden, sätta samman dessa bi- tar och därigenom försöka spåra ett sammanhang. Man kan ha olika infallsvinklar till detta. T.ex.: Likviditeten hos de studerade företagen är enligt balansanalytiska tumregler inte överdrivet hög (se bilaga 5 figur 5). Icke desto mindre intresserar man sig för problemet och tycks ha goda rutiner för att följa utvecklingen. Ett skäl till att det inte går så bra på detta område (se bilaga 5 figur 5), trots att man gör så pass mycket för det, kan ligga
i distributionspolitiken. Av beteendena att döma kan denna poli- tik ha varit något konservativ, Vilket med hänsyn till koncentra-
tionstendenserna inom detaljhandeln gör att man står kvar med en
kundkrets som får större och större problem. Men koncentrations- tendenserna antyder stora förändringar på marknaden och stora förändringar kräver i sin tur beredskap för anpassning hos möbel— tillverkarna. En mindre bra likviditet är i det läget en dålig utgångspunkt. Klimatet för förändringar — liksom viljan att upp- täcka den — blir inte bättre av att resultatplaneringen är täm- ligen primitiv, liksom även marknadsplanering och produktions- planering. Alltså: förändringar är högst sannolika och de kräver den handlingsfrihet som god likviditet och rimlig finansiering medger. Men de studerade möbeltillverkarna är i vissa avseenden
låsta och saknar resurser att vidtaga åtgärder.
Vidare: om man ser till området marknadsföring, finner man en markant satsning på problemområdet marknadsbearbetning. Däre- mot bedrivs prispolitiken i tämligen traditionella former. Om man samtidigt ser till distributionspolitiken kan det ju för det första tänkas att denna lett till en sådan kundstruktur som framtvingar intensiv marknadsbearbetning och samtidigt möjlig- gör det nuvarande beteendet i prisfrågor. Detta prisbeteende kan dock samtidigt vara hindret för en annan distributionspoli- tik. Det är ingen orimlig hypotes att den mest progressiva de- len av möbelhandeln kräver ett annat prisbeteende (dvs. de svenska möbeltillverkarnas priser kan vara höga men detta kan
å andra sidan kompenseras av annat; prispolitiken måste ändå vara anpassad till den moderna handelns sätt att arbeta). Om
så en ny distributionspolitik möjliggjordes, dvs. ett närmande till andra kunder, skulle troligen marknadsbearbetningen bli effektivare och mer lönsam men kanske framförallt bidra till att återföra sådan information till företagen som skulle under—
lätta deras marknadsplanering.
Men även sortimentspolitiken syns vara ett viktigt moment i vårt mönster. Vid detta problemområde har företagen själva fäst stor vikt. De som kommit längst på detta också är de mer lönsamma.
Detsamma gäller för dem som både haft mest avancerat beteende
och samtidigt uppgett sig vara mest medvetna om områdets vikt.
Det ligger då mycket nära till hands att formulera en fråga av följande innebörd: Kan det för möbeltillverkarna betyda något om de (medvetet eller omedvetet) hamnar i-rätt sortimentsområde1)? Detta skulle då kunna vara rätt av flera skäl, bl.a. därför att den valda inriktningen passar de egna resurserna och/eller därför
att konkurrenssituationen i sortimentsområdet är särskilt gynnsam
för företagen.
Denna frågeställning kan i viss mån belysas om man för de studerade företagen undersöker just produktinriktningen. Eftersom företagen på många punkter har satsat på helt skilda beteenden, torde deras resurser också vara koncentrerade till relativt skilda områden. Om då lokalisering till ett lämpligt sortimentsområde har med anpass— ning till de egna resurserna att göra, borde man finna de mer lön- samma företagen koncentrerade till vissa (och troligen olika) sor- timentssegment, medan de mindre lönsamma borde visa en mer splitt- rad bild. Om det däremot är konkurrenssituationen i olika segment som avgör om ett revir kan bli lämpligt för företag av denna typ, borde de lönsamma företagen vara koncentrerade till ett segment som kan anses gynnsamt (i detta fall troligen detsamma som att im- portkonkurrensen inte är särskilt besvärande) och de mindre lön- samma företagen antingen koncentrerade till andra segment eller
splittrade på flera.
1) Exempel på sortimentsområden finns nedan s. 26.
Företag och typ P r 0 c e n t a v 0 m s å t t n i n g i största i näst största i stoppmöbel- segment segment segment
65 57 65 591) 15 - 11 -
15 14
(: d e w r o o m m 0 + + + + + + + + + +
/ / / ./. / / / /
1) Specialmöbler
Ovanstående uppställning baserar sig på material som kunnat erhållas från SMI för alla studerade företag utom två. Där-
vid har företagens omsättning angetts inom följande segment: furumöbler, stolar, barn- och ungdomsmöbler, stoppmöbler (udda fåtöljer och soffgrupper), övriga vardagsrums- och matrums— möbler, sovrumsmöbler, köksmöbler, stommöbler, bäddsoffor, madras- ser, speglar, hallmöbler samt leveransmöbler (kontors- och övriga specialmöbler). I ovanstående tablå anges koncentrationsgraden
av de två vänstra kolumnerna och i den högra den del av omsätt—
ningen som faller inom segmentet stoppmöbler. Det är detta seg- ment som här bedömts medge den mest gynnsamma konkurrenssitua-
tionen för den studerade gruppen möbeltillverkare, framförallt
då med hänsyn till segmentets prisklass i.förhållande till öv-
riga och de möjligheter till variationer i design och kvali-
tetsnivå som finns där.
Som framgår av uppställningen skiljer sig inte de mer respektive mindre lönsamma företagen särskilt mycket åt vad koncentrations— grad i allmänhet beträffar. Däremot är de mer lönsamma företagen i väsentligt högre grad koncentrerade till segmentet stoppmöbler. Av de lönsamma företag som inte har sin omsättning koncentrerad
dit återfinns två inom leverans— (special) segmentet.
Detta behöver naturligtvis inte betyda att alla bör gå över till det idag kanske gynnsammaste segmentet. Däremot kan med visst
fog antas, att marknadsanpassad sortimentspolitik är av betydelse för bra lönsamhet. Detta tillsammans med efterfrågans framtida, förmodade labilitet understryker ännu mer behovet av dels bättre mekanismer för marknadsavkänning, dels en ökad teknisk flexibili- tet.
6. ÅTGÄRDSREKOMMENDATIONER
De större möbeltillverkarnas marknadsföring är tämligen outveck— lad. Distributions—/kundurvalspolitiken bör i högre grad anpassas till koncentrationstendenserna inom handeln. Detta i sin tur krä- ver att tillverkarna lämnar en i vissa stycken stel prispolitik. Vidare kommer ett nödvändigt närmande till den progressiva handeln att göra tillverkarna mer utsatta för direkta jämförelser med im- porterade möbler. Därför måste en mer systematisk produktutveck- lingspolitik rekommenderas, dvs. en som styr tillverkarna mot de produktsegment där ggggg särart bäst tillvaratas, samtidigt som segmentet skall vara tillräckligt stort från marknadssynpunkt och ha goda utvecklingsmöjligheter.
En i dessa avseenden effektiviserad marknadsföring kräver resur- ser som tillverkarna troligen i allmänhet saknar och som sanno-
likt ej heller utan vidare kan bli lönsamt utnyttjade om de an-
skaffas. De individuella fabrikanterna kan då antingen överlåta
marknadsledarskapet till handeln - dvs. inrikta sig på rollen som underleverantör till en stark distributionskanal och accep- tera en styrning från denna — eller söka skapa en markandsorgani- satorisk motvikt till handeln genom samarbete med andra fabri- kanter. Det förra fallet innebär alltså en acceptans av från handeln utgående vertikala integrationssträvanden, det senare ett eget initiativ till vertikal integration, som för att bli effek—
tiv kan behöva föregås av horisontell integration.
Med hänsyn till den starka konkurrensen mellan handelsenheterna och till den splittrade strukturen på tillverkarsidan, torde det förra alternativet knappast vara vare sig attraktivt eller genom— förbart mer än för ett begränsat antal större tillverkare. Det rekommenderas alltså i detta avseende att man överväger hur en eller flera speciella marknadsorganisationer kan överta ansvaret
för en marknadsföringsmässig upprustning i nämnda avseenden.
Dessa organisationer skulle då syssla med de marketingfunktioner som inte kan utföras effektivt hos vissa tillverkare. Sådana funktioner - som alltså kräver någon form av "stordrift" - är i första hand marknadsavkänning — dels via mer frekventa kontakter med handeln, dels via marknadsanalys — och marknadsbearbetning - både personlig och i form av reklam- och massmedia. Marknadsor- ganisationerna måste, för att planera sin marknadsbearbetning, ha en analys— och planeringsfunktion som naturligtvis kommer tillverkarna till godo i form av underlag för deras produktut—
veckling, sortimentinriktning och volymplanering och prispolitik.
En sådan lösning av ett noterat markandsföringsproblem har även inverkan på vissa produktionsmässiga brister. För det första syns tillverkarnas flexibilitet vara liten, både med avseende på möjligheter att variera kapacitet och att förändra tillverk-
ningens inriktning. För det andra torde man ha problem med pro—
duktions- och lagerstyrning, sannolikt betingade av att till- verkarna inte kan eller vågar producera för lager utan enbart för inneliggande order, något som motverkar rationell tillverk-
ning.
Givetvis kommer den annorlunda kundstruktur, som den ovan an- tydda marknadsorganisationen kan producera, att medge bättre möjlighet att planera rationell produktion inklusive en pro- duktuppdelning mellan samarbetande tillverkare. Marknadsförings—
problem och vissa tekniska problem borde alltså kunna lösas i
ett sammanhang.
Flexibilitetsproblemet kan däremot kräva andra lösningar. Sanno— likt måste det till ett produktionssamarbete mellan tillverkarna så att de mindre producenterna (med ofta ringa förändringsmöj- ligheter) i viss utsträckning specialiserar sig som underleve— rantörer av detaljer, som i sin tur kan användas hos flera större tillverkare. På så sätt ökar flexibiliteten hos de större till- verkarna, men paradoxalt nog även hos de mindre; deras mer homo- gena produktion har fått flera avnämare; totalt sett får sålunda
gruppen av samverkande företag större flexibilitet.
Förhandlingsklimatet för dessa slag av samarbete bör sonderas, t.ex. av branschorganisationen SMI, på basis av vad som då framkommer får bedömas i vad mån stöd för konkreta samarbets- åtgärder kan erfordras.
Vad ekonomisk styrning beträffar, torde resultatplanering och lönsamhetskontroll behöva bedrivas mer aktivt. Detta är inte bara ett kapacitetsproblem (vem skall ha tid med detta) utan även ett informations- och utbildningsproblem (till det senare återkommer vi nedan). Med informationsproblem menas att enskilda företagare för det mesta saknar relevant jämförelsematerial för analys och planering. Detta borde kunna avhjälpas genom att SMI eller annat organ inrättar en statistiktjänst som fortlöpande
producerar information om kostnadsutveckling, pris— och rabatt- förhållanden, marknadsandelar etc.
Materialet redovisar även företagarnas inställning till olika problemområden. Om man på ett område uppvisar ett tämligen pas- sivt beteende men ändå tillmäter dessa områden stor vikt, borde en branschanpassad företagsledareutbildning undanröja åtminstone vissa hinder för ett mer aktivt beteende. Men samtidigt kan man ifrågasätta om den enbart skall sättas in på områden där det finns differenser mellan vad man faktiskt åstadkommer och vad man skulle vilja göra. Även företagens egna attityder till vad som är väsentliga respektive mindre väsentliga problemområden kan behöva förändras, och en annorlunda värdering av viktiga förhållanden (än företagarnas egen) kan indikera väsentliga utbildningsområden. En företagsledareutbildning för möbelindustrin måste därför utformas främst under intryck av branschföretagens egen uppfattning om vad som är väsentliga problemområden där brister i företagens kunnande föreligger. I den mån även andra värderingar om vad som är väsentliga sådana områden skall styra utbildningens uppläggning måste man uppmärksamma att motsvarande förändring av företagens attityder i detta avseende är nödvän-
dig om programmet skall ha utsikter att bli framgångsrikt. 7. EN KOMMENTAR TILL METODEN
Så länge man bara ser metoden som en ren beskrivning av företags- interna förhållanden, torde den vara tämligen invändningsfri.
Den är prövad i andra sammanhang, där erfarenheten säger att respondenterna väl förstår både frågornas och svarens innebörd när de formuleras på detta sätt (jfr s. 4). Om tillförlitlig- heten bara beror av förmåga att se korrekta svar, bör den vara hög. Om viljan att ge dem vet vi mindre. Här har vi dessutom i provintervjuerna fått klart för oss att en initierad intervjuare bara i mycket ringa grad "förvanskar" informationen vid proto-
kollföringen (jfr s. 12).
Men för att få en bild av företagandet kan viljeinriktningen hos företagarna vara en lika väsentlig information som det som fak- tiskt görs. Upplysningar i den vägen kan naturligtvis hämtas in på andra sätt än det som här valts. Kvantifieringar av åsikter av typ attitydmätningsskalor kan säkert vara användbara. För- farandet skulle då bli mer strukturerat. Å andra sidan måste ju till ett personligt intervjuförfarande där det är av yttersta vikt att uppgiftslämnaren får ett visst förtroende för inter- vjuaren, att samtalet upplevs som värdefullt etc. Allt detta på- verkar sannolikt innehållet i den information som ges. Man kanske rent av kan tänka sig att företagaren inte "tänker efter" lika intensivt om han skall ange sina värderingar i de kategorier som
attitydmätningsskalor tvingar honom till.
Information om faktiska och önskvärda förhållanden kan ju bl.a. användas i ett försök att kartlägga och prognosticera problem. Om alla korrektiva åtgärder skall vidtas av branschen själv, är det naturligt att räkna med att en enskild företagare bara tar upp det han själv anser värt att åtgärda. Då duger en analys som bara jämför vad man själv vill med vad man idag gör. Om å andra sidan någon utanför branschen skall lämna bidrag till korrektiva åtgärder kommer givetvis denna utomstående parts värderingar att behöva slå igenom när man konstruerar den norm mot vilken det faktiska beteendet skall jämföras. Även här går det alltså bra att jämföra de beteenden som kartläggs med den valda metoden och de värderingar av beteenden som då knappast behöver ifrågasättas. Om däremot - som i detta fall - en ren utredningsinstans konstrue- rar en beteendenorm kommer denna kanske inte att accepteras av någon enda berörd part och den behöver naturligtvis vara varken "riktig" eller "objektiv". Frågan är alltså hur en beteendenorm skall förankras hos en intressents värderingar. Å andra sidan kan det tänkas att berörda intressenter inte får några värderingar förrän man sett exempel på en norm fastställd på det sätt som här har valts.
Bortsett från rena probleminventeringar har vi här även försökt återföra varierande lönsamhet till varierande beteenden. Man skall naturligtvis inte ha för stora förhoppningar att finna några kristallklara och oomtvistliga samband i den vägen. Redan
i utgångspunkten för denna studie ligger ju vissa begränsningar: vi tar här endast upp endogena faktorer. Därför bör man också akta sig för alltför hårddragna slutsatser av enbart den utvär- deringen av materialet. Det finns naturligtvis ingen "nyckel till lönsamt företagande" eller några generella recept som gäller alla. Däremot kan säkert vissa uppslag erhållas av den bearbet-
ningen.
Ett säkert inte oväsentligt sätt att använda undersökningsmeto- diken kan vara att följa branschens utveckling över tiden. I vissa fall kanske man kan inskränka sig till ett rent bevaknings- intresse medan man i andra vill mäta effekter av eventuella åt- gärder som kan ha satts in. Förfarandet kräver visserligen ut-
övare med både bred ekonomisk orientering och vissa förkunskaper
om den studerade branschen. Å andra sidan är för sådana personer
metoden lättillgänglig och någorlunda väl strukturerad. Den borde därför vara användbar i fler sammanhang, inte minst därför att den medger att olika slags intressenter kan specialanpassa in-
strumentet efter sina egna syften.
Frågor och fasta svarsalternativ för de 50 utvalda problemområdena
EKONOMI
FRÅGA
Svarsalternativ 1
med poäng 2
KOMMENTAR
Re sultatpla- nering, för — kalkyl
Ingen alls. Fram- skrivningar av fö- regående års tal. Ingen revidering under året.
VD och/eller kam— rer gör ett grov— förslag som VD godkänner. Beräkning i stort av pålägg och TB.
= 2 men med in- formation till av- delning schefer, dvs en avdelningsvis fördelning av kost- nader.
Intäkterna förde- lade produktgrupp— vis.
Alla som kan på— verka ett resultat- område får bud- getmål efter dis- kussion. Därefter gör de förslag som (ev) godkännes.
Lönsamhets - kontroll
Årsbokslut. Endast redovis— ning av ko stnads— slag, ej på kost- nads ställen. Svagt grepp om lönsam- heten per produkt, order etc. Ingen eller liten efter- kalkylering.
Årsbokslut. Viss ko stnad s ställe s - kontroll som dock ej utnyttjas på rätt sätt:. Viss efter- kalkylering av större produk- tionsorder. Man "känner på sig" men törs inte handla.
Kvartal s — eller halvår sbokslut. Full ständig ko st- nads ställe sredo— visning (mot bud- get) .
Omfattande efter— kalkylering .
Månadsbokslut. Såväl intäkter som kostnader fördelade på pro— dukt. Avancerad efterkalkylering som ger gott eko- nomiskt grepp, god information neråt.
P1 ane ring o ch kontroll av likviditeten
Förekommer ej. Blir det påfrest— ningar drar vi åt svångremmen och drar på kre- diterna.
Vi känner att la- ger- och kundford— ringar är för sto- ra ibland och då ringer vi kunderna.: Vi måste köpa mkt ' för att få låga pri- ser. Vi får inte gå för hårt fram.
Grov likviditets— kontroll sker 2-3 ggr/år. Har vaska1 fram de goda beta— larna. Har god lagerkontroll. Ornsättningshastig— heten bäffrc än de flestas. Rullande likvidi- tetsbudget. Kunderna respek- terar vår nog- grannhet med be— talningen. Mkt bra oms. hastig— het på lagret.
Ekonomi (forts)
FRÅGA
Svarsalternativ med poäng
1 2
KOMMENTAR
Teknik att be— döma investe- ringar
Inga eg. kalkyler görs. Vi litar på vår allmänna er- farenhet och tittar framförallt på
det rent tekniska.
Kamrern gör en allmän bedömning av våra inve ste- ring smöjligheter. Därefter god- kännande av VD.
Enkla kalkyler görs och de flesta berörda brukar höras.
Alla kompetenta medarbetare läm- nar beslutsunder- lag, t.ex. sälj-, ekonomi— och pro- duktions sidan . Därefter kalkyl enl. t.ex. nu- värdesmetod.
Bokslutspoli- tik, företag 5 - konsolidering
Efter bokförings— mässiga avskriv— ningar sker vinst- disponering Väsent— ligen som ägare- uttag. Inga fonde— ringar utöver la— gens minimikrav. Mkt liten eller ingen lagerreserv. Uppenbart för hög VD—lön. Företaget konso- lideras via lager— reserven. Inga speciella fonde— ringar. VD—lön låg. Ingen beräk— ning av kalkyl— mässiga om— kostnader.
Företaget är vaket för konsoliderings— möjligheter och
har ev. vissa fon— der. Klart avskiljda är VDS lön och hans utdelningsform (som aktieägare)
Företaget beräk- nar kalkylmässiga kostnader på t. ex. egenkapital och får därmed under— lag för boksluts— dispositioner. Välkonsoliderat. Väl avvägd VD—lön
Delegering atte strätt
Varierar. De som tar sig friheter i beslutsfattandet får hållas tills
det går galet.
Alla beslut, även rena rutinärenden avgöres av VD. Större beslut fat- tas av VD, rutin- frågor vid avd. — cheferna. "För-
troendefrågandct går ju bra utan
formalisering och kontroll. "
Inom vissa ramar (budget, belopps- gräns) full frihet för avd. chefer. Uppföljning vin bokföringsrappor- ter över kostnader och/eller resultat.
PR ODU KT ION
FRÅGA
Svarsalternativ
1
KOMMENTAR
Finns och an- vänds riktiga standardtider i produktionen?
Inte alls. Vi har vissa data som är några år gamla. De passar inte vår nuvarande produk- tion. Vi avvaktar med nya arbets- studier p. g. a. månadslönedis— kussioner. Vi gis— sar. Efterkalkyle— ring förekommer ej
Vi har visst under- lag i efterkalkyler- na. Inga eller gam— la standarddata. Kalkyleraren är en mycket god
gissare.
Vissa operationer är tidsatta. Resten går ej att tidsätta p. g. a. hantverksmässig- het m. m. Tidverket medger beräkning av tids- åtgång för alla operationer.
Produktions - planering
Mkt enkel eller ingen. Ingen styr— ning på mellanla— ger. Färdiglagret mkt inkurant - hopkommet slump— mässigt. Ingen eller dålig lager- bokföring.
Mellanlager av de- taljer av trä, tyg etc. Färdiglagret
i stort sett = 0. Mellanlagren är
för stora - låg omsättning shastig — het. Svåra leverans problem under hög- säsong. Klagomål från kunderna.
: 2 men utan leveransproblem.
Lager-kontroll- system upplagt på be ställning spunkt- bas och anknutet till försäljnings— prognoserna. Minimala lager— . och orderkostna— der.
Kapacitets - utnyttjandet
Stor överkapacitet med mkt små möj- ligheter att fylla upp den med annan tillve rkning . Ojämn belastning, en del av produk- tionen är alltid flaskhals. Inga möjligheter till
att "köpa utifi ån" . Vissa maskiner mkt lågt utnyttjade. Man har förköpt
Hög beläggning i hela produktionen och ibland flask- halsar på olika ställen. Inga möj—
ligheter till att
* köpa utifrån.
: 3 men med goda möjligheter att ut- öka den egna kapa— citeten via under- leverantörskon— takter.
Produktion (forts)
FRÅGA
Svarsalternativ
1 2
KOMMENTAR
Kvalitet på produktions - appar aten
Sämre än konkur- renterna på någon avgörande punkt (yrke s skicklighet Produktionsappara— ten passar ej vår nuvarande produk— tion.
= Konkurrenterna
Någon fördel fram— för konkurrenterna men ej på topp. Ev. risk för snabb föråldring genom nya tekniker etc.
På topp. Låga produktionskostna- der per enhet.
Hög flexibilitet.
Fö r ekom s t av indir ekta till - verkning s — funktione r
Arbetsledarna ser till att det hela flyter någorlunda.
Företag sledaren är själv duktig tekni- ker och svarar för detta i mån av tid.
En kvalificerad produktionschef håller i detta och arbetar med det under merparten av sin tid. Kan dock ej allt.
Det finns folk som är kompetenta på. konstruktion, be- redning, planering, tidsstudier, kontroll, underhåll samt för— och efter- kalkyl
Kvalitets - kontroll
Irriterande höga kassationer, högt spill, många rekla- mationer. Ingen har direkt ansvar för kvalitets- kontrollen.
Sporadi sk kontroll utförd av förmän— nen. Normala kassationer och reklamationer. Svagt aktivt intresse från led— ningen.
= 2 men ledningen söker aktivera ar— betarna till lägre kostnader och bättre kvalitet.
Organiserad och väl fungerande kontrollfunktion med låga kostnader som resultat.
MARKNADSFÖRING
FRÅGA
Svarsalternativ
1 2
KOMMENTAR
Marknads — planering
Eg. ingen alls. Gör som förr om åren: mässor, produktblad etc.
Vi gör en årlig uppskattning av vissa marknads- föringskostnader, främst de vi sat- sat på förut.
Vi försöker bedöma nästa års försälj- ning. Om den krä— ver något extra satsar vi på detta om vi har råd.
Vår marknadspla— nering baseras på en nedskriven kon— kurrensmedelsfi— losofi o på progno- ser. Från dessa görs årsbudgete- ring o kortare pla— ner, kampanjplaner o säljarplaner.
Sortiment s - politik, pro - duktutve ckling Vi håller oss till vad vi har. Trots intensiva försök får vi ej fram ngt brukbart. Vi kopierar det vi själva tycker är snyggt och som vi med vår utrustning klarar av att göra
Vi avser att dra oss ur vissa stag- nerade marknader. Först måste vi dock hitta på ngt att göra istället.
Vi arbetar oss in på expansiva och lönsamma områden men undviker risk- fyllda experiment. Vi vill framförallt ha ekonomi.
Pri spolitik
Endast självkost— nadskalkyler med generella pålägg. Gamla pålägg, lå- ter rabatterna sty— ras av kunderna. Har inget grepp om marknadspriserna.
Har ett gott grepp om marknadspri— serna, men använ- der endast själv- ko stnadsmetoden. Aktuella pålägg.
= 2 men tänker på att utnyttja flask— halsarna i företaget väl. Taktisk ra— battering - är ett gott konkurrens- medel.
Vi syftar till full ko stnadstäckning , men för en flexibel prispolitik. Vi pre— mierar prestationer hos kunderna på
ett överlagt sätt.
Vi har bidrag smeto— den vid val av pro- dukter, order,
sj älvko s tn . kalkyl för hela företaget
0 nya produkter utan marknadspris
Produktion (forts)
FRÅGA
Svar salternativ 1
2
KOMMENTAR
Kvalitet på produktions - apparaten
Sämre än konkur- renterna på någon avgörande punkt (yrke s skicklighet Produktionsappara— ten passar ej vår nuvarande produk- tion.
= Konkurrenterna
Någon fördel fram- för konkurrenterna men ej på topp. Ev. risk för snabb föråldring genom nya tekniker etc.
På tepp. Låga produktionskostna- der per enhet.
Hög flexibilitet.
Förekomst av indirekta till- verkning s - funktioner
Arbetsledarna ser till att det hela flyter någorlunda.
Företagsledaren är själv duktig tekni— ker och svarar för detta i mån av tid.
En kvalificerad produktionschef håller i detta och arbetar med det under merparten av sin tid. Kan dock ej allt.
Det finns folk som är kompetenta på konstruktion, be- redning, planering, tidsstudier, kontroll, underhåll samt för— och efter- kalkyl
Kvalitet s - kontr oll
Irriterande höga kassationer, högt spill, många rekla— mationer. Ingen har direkt ansvar för kvalitets- kontrollen.
Sporadisk kontroll utförd av förmän- nen. Normala kassationer och reklamationer. Svagt aktivt intresse från lcd— ningen.
: 2 men ledningen söker aktivera ar— betarna till lägre kostnader och bättre kvalitet.
Organiserad och väl fungerande kontrollfunktion med låga kostnader som resultat.
MARKNADSF ÖRING
FRÅGA
Svarsalternativ
1 2
KOMMENTAR
Marknads —
planering
Eg. ingen alls. Gör som förr om åren: mässor, produktblad etc.
Vi gör en årlig uppskattning av
vissa. nxarknads— föringsko stnader, främst de vi sat- sat på förut.
Vi försöker bedörra nästa års försälj— ning. Om den krä— ver något extra satsar vi på detta om vi har råd.
Vår marknadspla— nering baseras På en nedskriven kun— kurrensmedelsfi- losofi o på progno— ser. Från dessa görs årsbudgete— ring o kortare pla— ner, kampanjplaner o säljarplaner.
Sortiments - politik, pro- duktutveckling
Vi håller oss till vad vi har. Trots intensiva försök får vi ej fram ngt brukbart.
Vi kopierar det vi själva tycker är snyggt och som vi med vår utrustning klarar av att göra
Vi avser att dra oss ur vissa stag- nerade marknader. Först måste vi dock hitta på ngt att göra istället.
Vi arbetar oss in på expansiva och lönsamma områden men undviker risk- fyllda experiment. Vi vill framförallt ha ekonomi.
Prispolitik
Endast självkost- nadskalkyler med generella pålägg. Gamla pålägg, lå— ter rabatterna sty— ras av kunderna. Har inget grepp om marknadspriserna.
Har ett gott grepp om marknadspri- serna, men använ— der endast själv- ko stnad smetoden. Aktuella pålägg.
: 2 men tänker på att utnyttja flask— halsarna i företaget väl. Taktisk ra— battering - är ett gott konkurrens— medel.
Vi syftar till full ko stnad stäckning , men för en flexibel prispolitik. Vi pre— mierar prestationer hos kunderna på
ett överlagt sätt.
Vi har bidragsmeto— den vid val av pro- dukter, order,
sj älvkostn. kalkyl för hela företaget
0 nya produkter utan lnarknadspris
Produktion (forts)
FRÅGA
Svarsalternativ 1
2
KOMMENTAR
Kvalitet på produktions - appar aten
Sämre än konkur- renterna på någon avgörande punkt (yrke s skicklighet
m . m. ) Produktionsappara- ten passar ej vår nuvarande produk- tion.
= Konkurrenterna
Någon fördel fram- för konkurrenterna men ej på topp. Ev. risk för snabb föråldring genom nya tekniker etc.
På topp. Låga produktionskostna- der per enhet.
Hög flexibilitet.
För ekom s t av indir ekta till - v e rkning s - funktione r
Arbetsledarna ser till att det hela flyter någorlunda.
Företag sledaren är själv duktig tekni— ker och svarar för detta i mån av tid.
En kvalificerad produktionschef håller i detta och arbetar med det under merparten av sin tid. Kan dock ej allt.
Det finns folk som är kompetenta på konstruktion, be- redning, planering, tidsstudier, kontroll, underhåll samt för— och efter- kalkyl
Kvalitets — kontroll
Irriterande höga kassationer, högt spill, många rekla— mationer. Ingen har direkt ansvar för kvalitets- kontrollen.
Sporadi sk kontroll utförd av förmän— nen. Normala kassationer och
r eklamationer . Svagt aktivt intresse från led— ningen.
: 2 men ledningen söker aktivera ar— betarna till lägre kostnader och bättre kvalitet.
Organiserad och väl fungerande kontrollfunktion med låga kostnader som resultat.
MARKNADSFÖRING
FRÅGA
Svarsalternativ
1 2
KOMMENTAR
Marknads - planering
Eg. ingen alls. Gör som förr om åren: mässor, produktblad etc.
Vi gör en årlig uppskattning av
vissa marknads —
föringsko stnader, främst de vi sat— sat på förut.
Vi försöker bedönn nästa års försälj— ning. Om den krä— ver något extra satsar vi på detta om vi har råd.
Vår marknadspla— nering baseras på en nedskriven kon- kurrensmedelsfi— losofi o på progno— ser. Från dessa görs årsbudgete- ring o kortare pla- ner, kampanjplaner o säljarplaner.
Sortiments - politik, pro- duktutveckling
Vi håller oss till vad vi har. Trots intensiva försök får vi ej fram ngt brukbart. Vi kopierar det vi själva tycker är snyggt och som vi med vår utrustning klarar av att göra Vi avser att dra oss ur vissa stag— nerade marknader. Först måste vi dock hitta på ngt att göra istället. Vi arbetar oss in på expansiva och lönsamma områden men undviker risk- fyllda experiment. Vi vill framförallt ha ekonomi.
Prispolitik
Endast självkost— nadskalkyler med generella pålägg. Gamla pålägg, lå- ter rabatterna sty- ras av kunderna. Har inget grepp om marknadspriserna.
Har ett gott grepp om marknadspri— serna, men använ— der endast själv- ko stnadsmetoden. Aktuella pålägg.
: 2 men tänker på att utnyttja flask— halsarna i företaget väl. Taktisk ra- battering — är ett gott konkurrens- medel.
Vi syftar till full kostnadstäckning, men för en flexibel prispolitik. Vi pre— mierar prestationer hos kunderna på ett överlagt sätt. Vi har bidragsmeto— den vid val av pro- dukter, order,
sj älvko stn. kalkyl för hela företaget 0 nya produkter utan marknadspris
Marknadsföring (forts)
Svar salternativ
12. KOMMENTAR
F RAGA
Marknads -
bearbetning
Chefen själv + ev. son reser på vissa gamla storkunder— der - i övrigt vän- tar vi på tel. signal Överdimensioneiad Ingen eller slent—
riamnässig reklam
Har provisionsre— sande med varor som är konkurre- rande med vårt eget. Chefen söker styra dem. Dålig kontakt med mark- naden. Okontrolle- rad stor reklam- insats. Har provisionsre- sande utan kon- kurrerande sor— timent.
God kontakt med marknaden. Har egna säljare vars resor plane— ras systematiskt. Rapporteringen och marknadskon- takten god. Behovs- anpassad effekt— bedömd reklam.
Distributions — politik
Bortfall av vår stör sta kund bety- der katastrof. Gamla stagneran— de traditionsbund- na kunder köper allt.
De största kunder— na är idag för vik- tiga och vi strå- var efter att sprida oss. Vi har för många små- kunder men kan
ej skära bort dem.
Vi har en lagom stor heterogen kundkrets som ger oss handlings- frihet i kundvalet, utan att någon do— minerar. Vi har inte för- sökt komma in hos storkunderna men kan om vi
Vill .
Vi har en fast lagom stor kund— krets, med vilken vi samarbetar bra bl.a. betr. pro— duktutve ckling .
Vi är inte beroen— de av ngn kunds bortfall. Kan snabbt ta igen för- luster som dock nästan aldrig förekommer .
Valet av
utomnordiska exportmarkn.
Skett genom en slumpmässig kontakt.
Visst erfarenhets- underlag, t.ex. SMIs marknads—
analyser .
Besök vid mässor och vissa skriv— bordsundersök— ningar.
Besök på platsen med studium av produkter och kanaler. Erfaren- heter från kolle- ger i Sverige.
ADMINISTRATION
FRÅGA
Svarsalternativ 1
2
KOR/IÄI'FTNTAR
Rekryte ring s — verksamhet
Betr rutinpersonal kontaktas arbets— förmedlingen, mer kval. personal söks via annons. Kraven mkt allmänt for- mulerade. Ofta mkt få svar. Resp. ar- betsledare får själv välja. Rätt ofta har vakanser besvärat oss. Idag dessutom olycklig ålders— struktur.
Arbetsförmedlingen sänder över rutin- personal och vi annonserar själva efter mer kval. arbetskraft. Utan att ha gjort något åt själva rekryte- ringsrutinen, fun- gerar det hela rätt väl, troligen be— roende på bra ar- betsledning med godd omdöme.
Sporadi sk kontakt med andra källor än AF ger ibland goda urvalsmöjlig— heter. Dock mkt svårt att bedöma mer kval. persona], där en del missar gjorts.
Kontinuerlig kont. med AF, yrkessko- lor o andra källor. Tillförseln därför ordnad upp till rätt hög nivå i kval. För de flesta be— fattningar finns speciella krav som arbetsledare resp. personaladministra tör kollar enligt given rutin. Resul— tat = inga vakanser stort urval 0 korta. inkörningar.
Per s onal — utveckling
Förekommer ej. Personalen får för- söka hänga med så gott det går i ut— vecklingen. Om- placeringar och in- tern befordran mkt
sällsynt.
Enstaka tjänstemän har gått på externa kurser. Ibland får även övrig arbets- kraft ngn form av utbildning när det verkar oundgäng— ligen nödvändigt.
Det förekommer både extern och in— tern utbildning på de flesta nivåer, men det verkar o- möjligt att se om det har ngn verkan.
Praktiskt taget all personal får ngn form av vidareut— bildning, extern sådan där den pas- sar, annars intern. För de interna arr. finns klara mål, mot vilka effekten mäts. Resultat: nästan enbart in— ternrekrytering på högre nivåer.
Admini str ation (forts)
FRÅGA
Svarsalternativ 1
2
KOMMENTAR
Arbetsledning s principer
Inga speciellt ut- talade, vilket kan ha medfört vår hö- ga frånvaro och personalomsättning samt de rätt många konflikterna.
Varje AL får an- vända den modell som han gillvar bäst. Om tråkiga effekter skulle upp- stå (se 1) får man väl ta upp saken.
Det finns direktiv om typ av styrning, även om de inte är så kristallklart ut- formade. Varje AL känner dock till dem (de må sedan vara auktoritärt eller demokratiskt orienterade).
Klara, skriftliga direktiv finns och vi är helt säkra på att den typ är acc. — ad och att den ej ger negativa effek- ter (se 1).
Former för samverkan o informations- spridning
Företagsnämnd finns ej (fungerar ej Ingen förslagsverk- samhet. VD får ingen information från fabriksgolvet mer än klagomål. Saknar kontakt. Anslagstavla med enbart direktiv.
Informella kontak- ter VD - arbetare bra. Vissa förslag kommer fram från arbetarna.
Företag snämnden fungerar hjälpligt men information sker väsentligen på andra vägar. Företag snämnden fungerar bra, jäm- sides med andra kanaler. Anslags— tavlan med både direktiv och tips. Personalmeddelan— den där alla med- arbetar.
Hälsovård, ergonomi
Ing en reg elbunden
= 1 men vissa hän—
hälsokontroll. Vissasyn tas ti11 risken
arbetsplatser har påtagliga risker för
krav svagt tillgodo— sedda. Hög olycks—
falls — och sjukdoms »
frekvens .
För yrkesskador. Normal olycksfalls— skador. Ergonomiskoch sjukdomsfrek_
vens.
__L.________.______. ___..-
Ergonomiska prob— lem är välkända men har ännu ej åt- gärdats (kräver pengar).
Hygglig frånvaro
Regelbunden hälso- kontroll. Enligt andras omdömen är ergonom. krav till— kodoscdda så långt utvecklingen med— gett och inga kropps skaderisker finns.
Admini stration (forts)
FRÅGA
Svarsalternativ
1 2
KOMMENTAR
Trivsel- arrangemang
Inte företagets sak. Trivas får man göra på. fritiden.
Luciakaffe varje år. Ibland firas något jubileum. Företaget kan ev. skjuta till ngt om det gäller tro— tjänare. Företaget tipsar om möjligheter till fritid och se- mester.
Se i övrigt : 2
Dels har företaget organiserade arranl gemang för fritid och semester,
dels förekommer en hel del spontana saker, som vi stö- der så. ofta det går.
FÖRETAGSLEDNING
FRÅGA
Svarsalternativ 1
2 4
KOM ME NTARER
Beslut och succession
VD helt ensam be— slutsfattare. Ingen tänkbar efterträ- dare idag, där så krävs.
Beslut fattas oftast i grupp, tyvärr rätt ostrukturerad sådan med ty åt— följande brist på ansvarsfördelning från VD. Succes— sionsfrågan olöst (löst, fast på ett antagligen otill- fredsställande sätt)
Beslutsfattande i huvudsak en VD— fråga, både betr policy- 0 de flesta operativa beslut. VD avgör själv ven som skall rådfrå- gas o detta sker rätt ofta. Möjlig efterträdare finns, men denne ännu
ej prövad, t.ex.
i VVD-funktion
Besluten fattas 1 grupp, där VD sva- rar för policybeslut m övriga som råd- givare o varje AC svarar för operati- va beslut med VD+ kolleger som råd— givare. Efterträ— daren utsedd och har nu VVD-funk— tion.
VDs och övr ledningens bakgrunds- data
Grundutbildning. Enbart folkskola o ingen egentlig vi- dareutbildning där- efter. Hög medel- ålder o ngt blandad branscherfarenhet (gäller hela be— slutsfattargruppen)
Ungefär samma sen
1, men med ngn person m realsko- leutbildning och/ eller ngn vidareut— bildning. V arie - rande åldrar och rel. solida bransch erfarenheter.
'). Minst en person
i företagsledning— en har gedigen tekni sk/merkantil utbildning och er— farenhet från andra branscher än denna
Flera personer har god teknisk/mer- kantil utbildning, parad med goda branschkunskaper, erfarenhet från andra branscher och även andra före tag i samma bransch. Medel— ålder runt 40.
Företagsledning (forts)
FRÅGA
Svarsalternativ
1 2
KOMMENTAR
VDs intresse— verksamhets— inriktning
Kan ej delegera. Tvingas rota i allting.
Kunnig på ett om- råde. Övriga fält får ett passivt intresse från VDs sida, beroende på tidsbrist. Alltför kunnig i o starkt intresserad av en funktion, van- ligen produktionen. Övriga funktioner är ej nöjaktigt be- mannade. Företa— get får slagsida, beroende på VDs styrka och övri— gas svaghet.
= 3, men VD har go da väl inpassade medhjälpare och styrning på alla områden.
Styrelsens arbete och samman- sättning
Styrelse = VD (ev + hustru 0 barn)
Styrelse = VD + ngn delägare eller lokal representant, dock utan reella påverk- ning smöjligheter. Sammanträde ngn gång per år.
Styrelse = direktio— nen + ev ytterligare ngn lokal förmåga. Arbetar aktivt för företaget. Sammanträder rela tivt ofta. För mkt detaljarbete.
Styrelsen innehåller ngn kompetent ak- tiv person utifrån. Arbetar med stora linjer.
Anlitande av extern exper - tis
Inte alls, utom i nödfall då vi tvingas släppa in en revi- sor. Det är för dyrt. Dock har ngn kon- sult lyckats sälja ett uppdrag för två år sedan men det blev inget med det arbetet 0 de pengar- na.
Specialproblem löses vanligen av konsult.
Vi har löpande kon- takter med konsult (minst en gång/år) 0 går igenom före— tagets ekonomi och problem med honom. Dessutom kopplas konsulter in på specialproblem.
Företagsledning (forts)
FRÅGA
Svarsalte'rnativ i
KOMMENTAR.
Art o grad av utvecklade mål för verksam- heten
Behövs inga. Vi tar dagen som den kommer .
Inga skrivna mål, men vår allmänna önskan är att tjä- na tillräckligt med pengar för att få stanna i branschen. VD funderar själv igenom vad som kan uppnås och om detta kräver speciell medver- kan av någon AC får denne reda
på detta, ev. i form av ett åt— gärdsprogram.
Vi diskuterar
varje år vad vi
vill och sätter
ned detta på papper. Accept nedåt på våra mål ger ett gott resultat och garanterar att målen infrias .
INTERVJUPROTOKOLL
Fria delen av intervjun
Ekonomi
l Resultatplanering
2 Lönsamhetskontroll
3 Planering och kontroll av likviditet
u Investeringsbedömning Bokslutspolitik
6 Delegering av attesträtt
Produktion
l Standardtider Produktionsplanering 3 Kapacitetsutnyttjande
u Produktionsapparatens kvalitet
5 Indirekta tillverknings— funktioner
6 Kvalitetskontroll
Marknadsföring
l Marknadsplanering Sortimentspolitik, produktutveckling 3 Prispolitik
H Marknadsbearbetning
5 Distributionspolitik
Val av exportmarknad
Bundna delen av intervjun1
Fria delen av intervjun
Bundna delen av intervjun
l)
Spont. Uppm.
Adndnistration
l Rekrytering Personalutveckling 3 Arbetsledning
u Samverkan, informations—
spridning Hälsovård, ergonomi Trivselarrangemang
l
företagsledning
Beslut och succession
VD + övrig ledning, bakgrundsdata
VD intresse/verksamhets— inriktning
Styrelsens arbete och sammansättning Anlitande av extern expertis
Art och grad av mål— utveckling
l) Ifylles från protokollen för bunden del av intervjun.
& %>
'PE
**
svua sure-|- rnu INTERVJUN ___—_) $% (96 = X & SX > 01 & » &) Y 1— 4- 0 9 S* > &
&» ku
9]
&
%
SVAR mun-r FRIA 11"me
.x *
*Gv ©,;
L 1 'T "ÄH + T % L ..L Q % +F _ * F 7 7 . ._... å.. . _. ....--3 . .,... __ _ 4 2 , /__/L— svuéraus'tza/tfxnw Iu'rznwu -/é/—>q 7 /2 sun anslagna g'tnvn /5/ 6! nun ):) nun ;d Holm: ! Ex nunna DOI lolIlol-L AV mexm ?Holmmhilx K A muusnmnuo ;; + 0 %K ,. / B » &; FZ 1/ f 5 %$ , + 5 i . + 0 % IV '/.K » QDA + 7 % z 5 ©» ] ov % ” /9| * »? :P / H +F / '? [ H 5 ,? ' är / N & ©v % 3 * D ” E E R — -. = + EZ / L E 31 5 5 3 E = 5 5 5 ? +P A 4. / 5 Z 2, + é +] 4 + a +c & %. 1 7 7 7/z, 2 % 3 % 9 7 ”V?— 2 ”% 5 5/9 "
SVAR .nu! Emil mnvm SVAR mm! nmu mnvm
;, ;,
5/4 mum ha 3 t/
J J. 11] STAR nun-r amn mann
SVAB mm BmEl xmvn
4/5
7/2.
7
rnaamonnm. : 6: nnan-nm AHSSYIÄH L
Humana": ? ! monmmlsnn-uu L
"3 & N & . "'x QQ N
Munn! "tu man: Hus * Mmmm nu .Lax'mz aus '
9
3/9 9 BILAGA 311 JKy
J 3
J
SVA] [nm Innu muut 27,3 SVAR ”1.107 mn mann
väx—"X *NYYN;
ks: +.X'
2. 2,
T/z
7
"* & N & '»x & x:
nur/uma TDH MDI'KE "AS | Innan! YIu mun "AE:
&...
QN SVAR Ellan? nu INTERVJU"! VBVAR mm? "IA !.!!an
2.
(&
z 1/3 3 ' SVAR nun amn IITRRVJV
3/q 4,
BILAGA 5:11
.mA TI LLMUGSMHIUIER
*E *U 15 +:
sx >>: *x 32
Lu
+O
u,, skum».
&
SVAR mmm nu mvm
' SVAR i'll-IGT FRIA 1]?!me
2", 2 /J 3 sun Rum man mmm]
3/9 7
&».
&
%$
'AN
'] . 7 2. In 3 3/5/ 4, SVA! III-IGT amn ['|an BXLABA )112 Pm. , .... 9 % % M ?; +:) x S +:) , ; :; ] + (. va %K 'A # % &) I/ ©: / N *D Z ., /z 4 | 7 svganxale/glnn 11.251" 1/9
?]!!!me ! I | HAIIIADEPLAIIRIIG ©; OU 1, _ 07 op % QN GK 9: $& 53 ©»! & 90 = (92 xs ©»; : i = 5 OF cw er +(_ %# 2 00 72 Q)!— 7 7 1/2' SVABZEILZBl'zl/Vån [Råman 3/9 # BILAGAMIS PBOHmeÅDix ! : PRISPOLITIK 95 05 9 - fc QK +(j ©)? +:1 % ©5 0 V ©] %? E 3 (m op QN 5 m : QH 54/ 00 5 J |: 5 % -L 90 !. 7/1 7 7 4/1, Z L/J 3 3/4/ 9 STAR mic-r mu mnuv
'SVAR ENLIGT FRIA 111me
SVAR ENLIGT FRIA xnmvm
"'Il.
unubm
+c ©); er er? av 9 Oa . ©] (ZA 90 tar % QH %% (De (25 OV 3 ©!— GP % QH 00 2. QN %. 7. 7 "/2 2, 2-/3 3 3/4/ 9 SVA! mm? amn nr:-vm BILADAÄIIG PM"" lxlAI une QN gb ,, 4 OE 71'K T +:; *u :, % 695 (ap £] .3 au 07? QL ov OF 5/ 90 ] QD & 'AH 7/z 7 7 4/1 3/9/ # L % sun nu" mmm mvm
BILADA SKIT Humlan || 51 DISTBIMIOISPOLI'HK * 5 693 4 E 5 3 E E : IN Or E 95 %% Oo != 5 : GH % H I, * »: 1/z 6.4. 7 " 4/1- L % 5 3/1/ 9" SVA! IILIG'I um- man” BILAGA 5:19 " ' A :amn nu % B * E 4 . ec %# f 0 % 7.5 '/-L /4 *U fe, * y vp ä 3 AK 37? ; i] ., : + 0 + 7 / Å/ % ”7 ä 5 ä 2 ,, /z 7 7 'f/z :; % 3 5/4, 4, SVAR SILIGT mn ur!-wu
au 635 *0 (än 05 53 zK & GA E % OP /N .. 5.2/3 5 " få in av QF 2. 9? % QL +P 1 I» J 7 .4/2' SVAi-IILIGTQEI 1313le /£/ 9 BILABIMZO pneumoni”- A ! Pzasoxummrm +£ +U *c. 49 % rr /3 ©)? *V /4 #L' E : *? E z/f !å ä '” *] /41 få *F Z, 'AH %# %$ 7 & 'D 7 7 7/L L 3 3 9/9 9 SVAR HLIGT nm. mmvm
*U * o % + P Qx» ;? ” ” &; = .. 5 3 » E & "Kl-I '; få, : 7! ;( + 7 rf * F +] E% % L 4 & ä ”, , /v / 5 2 7 D ,, 4 7. 77/zz2/333/qe SVAR XILXGT Bm” 1"me BILAGA 3:23 "FROM-Bloms: A 51 EALSOVVJUJ, RRGDIIOII /5 On % # C : V % i i E» 3 . ?? å u/v % I? : * T 7. 5 E '.'. K s— ä 5 ?» v. L yw + P / Al Z * 0 + F 7/2 7 7 7/2, 2, 213 J 3/9' 9 SVAB EILIG'! Emil IDENT)
%
93)?
' XB 'fV 'fU
KK
" & z L *; /./v +(_ ;: 4 3 E E = + 0 +7' & %$ 5 % E = 5 f' 9 + 7 + F " 2 * P %;; ',v!/'/ 72 7 7 L " 7 /Z SVMÄHLIOT (äms! !IåERVJV 3/9 4/ mum 5:24 PROBI-HOME! A 61 HIVSSLARRAIGMG 1 tr- . — z & ;;, /. 1. + F 7. A/ ' i * f ;o :,: mv 53 IE 5 :, 7. 5 + P fB & * G :. E 5 .. ”' A # fc Z '/./V % A 7/z 7 7 4/z 3/4/ 9
2. 1/3 3 SVAR mm amn INTERVJU
å & |
=="- r 1: nsw om swecsssxo- ' 2, n . bmm nunna. nuqmnnnA-u % 5 7. A
%B få (.
QK
&»
*] © % o
då” , 'x.
SVAR HLIGT "XA Il'lEV-NI SVAR mua'r FRIA In'runuun
7 m. % J/L/ q 7 1/z. 2 2/3 3 3/4/ 1/ sun sum amn mmm) sun samm amn lll-mum BILAGA 5:27 BILAGA 5:23
Pnonmmmlnm ! . vn INRESSE-/mlsmsmun1lq Pnonhnonnlnm 14: s'rrmmls Anm: + um
4. '/. B '! & N 1 B . 9 ... 9 * 5 © c + K” * £ — % K ' U
2 N
% %
6917 fr QDK %A +; = +] Qo %: #5. 53 * 53 ?! 'AL E = 5 Å G);- &)F : +)? E f. ? :. åå % "ÅS '/.Al +7' +] KA 2 1, *D +V
s©+ hob
% 7/1
Ma::
7 1 (J/ : '1 4/2. L 3 /L $"?an lång! tänt” /4/ 9 SVAR Billnäs!!!" 1131an /q 4
%
Ul
&
SVAR ENLIGT YRXA INTERVJU)!
N
7/5
nuna-29 PM!—Vis! gunga Av mm msn-us 7- 5 90 — "[A ”5 QF "E rl/ ZR *] +)? 'A/v få fr ZL Oc +P op +U //1 /H 7 7/2. 3/4/ &)
L/J 3 sun unc? mmm !!?an
za +u z, — 'AN *E GK 7.4 % M? (DC ar +1/ 53 : /5 +0 rr E +D E% E "' /L '? *] 2 'H få: [rl 4 & 7. 7 1/1 J/z/ 1-/ 2 2/3 3 sun emm amn INTEBVN
Problemonråde Var har man gjort de största ansträngningarna?
Antal noterade företag om gränsen dras
mellan svarsalternativen
3 och 3/|+
+-före— ./.—före— 2
tag tag
2/3 och 3 BILAGA LHl
+—före— ./.före— Z
tag tag
: Resultatplanering : Lönsamhetskontroll : Planering och kontroll
av likviditet
14 : hvesteringsbedöming
0701
rotator—:
(DU'I
' Bokslutspolitik
Delegering av attesträtt
: Standardtider : Produktionsplanering : Kapacitetsumyttjande : Produktionsapparatens
kvalitet
' lndirekta tillverknings—
funktioner
: k'valitetskontroll
: Narhadsplanering
Sortiment spolitik , troduldzutveclding Prispolitik : Narknadsbearbetning : Distributionspolitik
Val av exportnarknad
: Rekrytering : Personalutveckling : Arbetsledning : Samverkan, informations—
spridning
' Hälsovård, ergonomi : Trivselarrangemang
: Beslut och succession : VD + övrig ledning,
bakgrundsdata
: VD intresse/verksamhets—
inriktning
: Styrelsens arbete och
sammansättning
' Anlitande av extern
expertis
: Art och grad av
:nålutveckling
NLU-l: Hmm-FO") N MF mmm FLN-Ex! (Dt—'
QOF
&)me ww HOW
DOM PHJ-"NN |—' x] x'l m © 00 00 mom Mmm M-å- oo (» MC” & QN© NICDOÄ© Loi-' |-—'O|—'
5 5
xlcnmoo
NNN)
(Ju-CCD Kidd-CO.) 4: NIO"
Vad bedömer företagarna själva som viktigast?
Problexmnmåde Antal noterade företag om gränsen dras mellan svarsalternativen 3 och 3/H 2/3 och 3 +—före- ./.-före— 2 +—före— ./.—före— 2: tag tag tag tag
El: Resultatplanering 2 (1) H (3) 6 5 (l) 5 (H) 10( 5) 2. Lönsamhetskontroll 8 3 (2) ©(2) 9 L: (3) 13( 3) 3: Planering och kontroll
av likviditet 7 6 (l) 1) 12 7 (1) 19( 1) H: Investeringsbedömning H (1) 3 (1) 7(2) 6 (l) 6 (1) 12( 2) 5: Bokslutspolitik 6 (l) 2 (1) 8(2) 9 (l) 7 (1) 16( 2) 6: Delegering av attesträtt u (l) 2 6(1) 8 (l) 7 (1) 15( 2)
Pl: Standardtider 6 (l) 2 8(1) 10 (2) 8 (2) 18( H) 2: Produktionsplanering l 0 1 11 (2) M (2) 15( H) 3: Kapacitetsutnyttjande H (2) l (1) 5(3) 9 (2) 5 (l) lu( 3) 14: Produktionsapparatens
kvalitet 7 (l) l (1) 8(2) 10 (2) 3 (1) 13( 3) 5: Indirekta tillverk—
ningsfunktioner 5 (1) H (1) 9(2) 10 (2) 5 (l) 6: Kvalitetskontroll 1 l (1) U, (1)
Ml: Marknadsplanering 3 (3) l (l) (6) I+ (4)
2: Sortimentspolitik,
produktutveckling 8 (7) 2 (2) (9) 5 (H) 3: Prispolitik 5 (2) 2 (2) (7) 6 (5) H: Marknadsbearbetning 5 (2) H (3) (5) 7 (6) 5: Distributionspolitik 5 (3) l (l) (7) 3 (3) 6: Val av exportmarknad l (l) l (l) (2) L! (3)
Al: Rekrytering 3 (l) 2 S(l) 10 (2) 6 16( 2) 2: Personalutveckling 3 0 3 7 (l) 3 10( l) 3: Arbetsledning 2 0 2 8 (1) H 12( l) lv Samverkan,
informtionsspridning 3 (l) 2 5(1) 6 (l) 5 ll( l) 5: Hälsovård, ergonomi l (l) 1 2(1) 8 (l) 3 ll( l) 6: Trivselazrangemang l 2 3 8 (1) H 12( 1)
F1: Beslut och succession 5 (2) U (1) 9(3) 8 (3) 8 (2) 16( 5)
2: VD + övrig ledning,
bakgrundsdata 3 (1) H (1) 7(2) 6 (2) 6 (1) 12( 3) 3: VD intresse/verksam—
hetsinriktning 5 2 7 10 (1) 7 (2) 17( 3) H: Styrelsens arbete och
sammansättning 2 (1) H (1) 6(2) 3 (1) H (1) 7( 2) 5: Anlitande av extern
expertis 5 (2) L: 9(21 6 (2) 5 ll( 2) 6: Art och grad av
målutveckling 2 H (1) 6(lf 5 (2) H (1) 10( 3)
Siffra inom parentes
= enbart spontana svar.
Sj älquElevda Eroblem Problemonmåde
Antal i aktuella rutor noterade
+—företag . / . -företag 2
(73014:
CDU"!
: Resultatplanering : Lönsamhetskontroll : Planering och kontroll
_|:me
av likviditet : Investeringsbedömning ' Bokslutspolitik . Delegering av attestriitt
Standardt ider Produktionsplanering : Kapacitetsutnyttjande : Produktionsapparatens
kvalitet : Indirekta tillverlmings—
funktioner
: Kvalitetskontroll
: Marknadsplanering
Sortimentspolitk , produktutveckling Prispolitik ' Marimadsbearbetning ' Distributionspolitik : Val av exportmarknad
: Rekrytering : Personalutveckling : Arbetsledning : Samverkan, informations-
spridning
: Hälsovård, ergonomi ' Trivselarrangemang
: Beslut och succession : VD & övrig ledning,
bakgrundsdata
: VD intresse/verksamhets—
inriktning
: SWrelsens arbete och
samansätming
: Anlitande av extern
expertis
: Art och grad av
målutveckling
2 l 3 2 0 2 0 0 0 2 D 2 0 l l 0 0 0
cool—= HHC)
0 0 O 2 0 2 1 2
0.) lx) G)
1 0 l 0 0 0 0 0 0 l l 2 l 0 l l l 2 l 0 1 l l 2 l 0 l 0 l l 2 l 3 0 0 0 0 0 0 0 O 0 l l 2 0 0 O
Bedörrda problem
Problemområde Antal Antal +—före- . / . —före- tag tag under under normen normen
: Resultatplanering : Lönsamhetskontroll : Planering och kontroll av av likviditet : Investeringsbedömning : Bokslutspolitik : Delegering av attesträtt
: Standardtider : Produktionsplanering : Kapacitetsutnyttjande : Produktionsapparatens kvalitet : Indirekta tillverknings- funktioner : Kvalitetskontroll
4: mU'lD
MC)
: Marmadsplanering : Sortimentspolitik, produktutveckling : Prispolitik : Marknadsbearbetning : Distributionspolitik : Val av exportmarknad
: Rekrytering : Personalutveckling : Arbetsledning : Samverkan, informations— spridning : Hälsovård, ergonomi : Trivselarrangemang
6 3 3 5 9 0 3 0
: Beslut och succession 2: VD + övrig ledning,
bakgrundsdata
: VD intresse/verksamhets— inriktning : Styrelsens arbete och sannansättning : Anlitande av extern expertis : Art och grad av målutveckling
emo: . : -..©:.©gmog©©. :$
Problemonwåde
Lönsmhets— och beteendevariationer
Antal företag inom aktuella utanför aktuella rutor av typ rutor av typ
+—företag ./ .—fömtag +—företag ./ .—företag
El: Resultatplanering
2: Lönsanhetskontroll 3: Planering och kontroll av likviditet : Investeringsbedömning ' Bokslutspolitik Delegering av attesträtt
07014:
Standardtider : ?roduktionsplanering : Kapacitetsutnyttjande : ?roduktionsapparatens kvalitet 5: Indirekta tillverknings—
funktioner 6: Kvalitetskontroll
4:me
: Karlmadsplanering : Sortimentspolitik, produktutveckling : Prispolitik : Marhadsbearbetning : Distributionspolitik : Val av exportmarknad
: Rekrytering : Personalutveckling
. Arbetsledning
: Samverkan, informations— spridning : Hälsovård, ergonomi : Trivselarrangemang
ME
0701-50)
0701
Fl: Beslut och succession
2: VD + övrig ledning, bakgrundsdata 3: VD intresse/verksamhets— inriktning u: Styrelsens arbete och sanmansät'ming 5: Anlitande av extern expertis 6: Art och grad av
målutveckling
:: 5 8 3 7 L: 5 ::
12 3 — —
L: L: 8 :: 8 5 L: 3 7 7 5 1
9 3 11 6; 6 7 0 L:
56 © : s
s 5 L: 3
© © : v
5 2 7 6
© © 3 5
9 L: 3 L:
7 L: 1
7 (D 5 7 2 L: 8 3
8 :: L: L: L: 3 8 5 6 _ 3 6 5
L: 8 L:
© 5 6
2 8 6
8 8 L: —
5 6 7 2
8 5 L: 3
3 L: 9 L:
6 5 6 3
L: L: 8 L:
Ett försök att konstruera en norm som tillåter bedömning av problem hos större nöbelfabriker
För att så bygga upp konturerna av en norm kan man för det första konstatera, att såsom svarsalternativen enligt bilaga 1 är ut- ! formade borde i intet fall det lägst värderade svarsalternativet % behöva accepteras. Kan detta resonemang godtas, har vi i varje ' fall en operationell definition av normens generella minimikrav. Men naturligtvis måste man kräva ett mer "aktivt" beteende på de punkter, som enligt den rådande föreställningsramen är mest av— görande för företagen. Vi behöver då en teknik som tillåter en bedömning av hur vi skall avvika från den generella nulniminormen. En sådan teknik bör gundas på en systerratisk beskrivning av tänkbara förändringar i distributionsapparat och en sådan anvisas
hos ekon lic Göran Nyberg: "framtida distributionsvägar för möbler", HHG l966 (sid 21—23). I anfört arbete talas om fyra slags föränd— ringar:
— Regelbetingade förändringar: Sådana som beror på ändringar i ett regelsystem av juridiskt eller allmänt affärsetiskt slag t ex lagstiftning om kordmrrensbegränsning.
— Tekniskt betingade förändringar: Nya tillverkningsmetoder, E t ex utveckling av hantverksteknik mot mer maskinell be— F arbetning eller framtvingande av en helt ny teknik beroende på nya material etc.
— Kostnadsbetin ade förändringar: Beroende av t ex ändrade lönekostnader som i sin tur framtvingar förändringar i olika rutiner.
— Marhaadsbetingade förändringar: T ex nya köpvanor, annor— lunda priselasticitet, sneläörändringar etc hos konsumenter i som i sin tur framtvingar förändringar hos nöbeldetaljister, t ex omlokalisering. '?
Det kan i detta sammanhang vara lämpligt att förfina vår före— ställningsram just med utgångspunkt från den av Nyberg använda indelningen: Han diskuterar själv utvecklingstendenser inom branschen såsom de då kunde förutses och just i dessa kategorier. Han tar då själv upp främst kostnads- och marknadsbetingade för— ändringar och vi skall här även återlmyta till dessa.
Om vi dessförilman börjar med att undersöka om några regel- betin ade förändringar har inträffat, torde det enda som till— kommit pa senare tid vara en ny marknadslagsstiftning och mönsterskyddslag, som dock knappast lär påverka vår norm.
Till kategorin väsentliga tekniskt betingade förändringar torde få hänföras det alltmer ökande utnyttjandet av plast i möbel— tillverkningen. Enligt en PM av överingenjör, tekn lic Lars Erik Nelson, Svenska Träforskningsinstitutet (sammanställd av Möbelutredningen den 26.3.1971) kan plast användas på ett fler— tal sätt, bl a som lim, ytmaterial, konstruktionselement, tapetserimaterial och som mindre funktionselement (fötter, socklar, lister, beslag). Som skäl för att trä substitueras
av plast anges bl a att plast kan förbilliga tillverknings- processen, att plasten kan ges bättre fysikaliska egenskaper än trä och att det föreligger brist på vissa trämaterial. Detta kan för den studerade gruppen av möbelföretag innebära risker, som kan återföras till våra problemområden Produktions- planering (bilaga 3:8) och Kapacitetsutnyttjande (bilaga 3:9). En större materialflora torde sålunda innebära krav på bättre preduktionsplanering och lagerkontroll. Likaså kan det mycket väl tänkas att nuvarande tillverkningskapacitet inte är till- räckligt flexibel utan kanske alltför hårt inställd på tradi- tionella material och därav betingade metoder. Detta skulle kunna öka kraven på planering av kapacitetsanvändandet, t ex genom samarbete i tillverkningsledet. I normen skulle vi
alltså på problemområdet Produktionsplanering (bilaga 3:8)
bara acceptera svarsalternativen B/H och :. På problemområdet Kapacitetsutnyttjande (bilaga 3:9) skulle vi på samma sätt med hänsyn till svarsalternativets utformning enbart acceptera svarsalternativ 3/H och H.
Bland kostnadsbetin ade förändringar må först betraktas sådana scnlföranleds av löne51tuationen. Branschen bör kunna betraktas som löneintensiv: 1968 hade möbelindustrin (enligt SMI) en löne- kOStnadsprocent om 7,9 för förvaltningspersonal och 21,8 för ar- betare, d v 5 totalt 29,7 %. Samma år hade industrin som helhet (enligt SOS Industri) 8,9 % för förvaltningspersonal och 15,7 % för arbetare, d v 5 totalt 2u,6 %. Samtidigt bör möbelindustrin betraktas som en låglöneindustri, om än icke i särskilt utpräglad grad. Genomsnittlig timförtjänst för vuxna manliga arbetare var 1963 10,86 kr och för industrin som helhet 11,83 kronor. En täm- ligen sannolik prognos säger, att löneutvecklingen kan medföra lönsamhetsproblem för möbelindustrin, vilket kan återföras till ncmmen inom problemområdet Resultatplanering (bilaga 3:l) och Lönsamhetskontroll (bilaga 3:2). Med hänsyn till svarsalternativens utformning borde i bägge fallen enbart svarsalternativen S/H och & a:eepteras.
Om man dessutom kan vänta stigande priser på olika träslag, kan detta bl a återföras till normen för problemområdet Produktions— planering (se ovan).
En annan kritisk produktionsfaktor torde för branschen vara kapital. Denna fråga tas dock upp i samband med narknads— betingade förändringar.
Nyberg diskuterar marknadsbet' ade förändringar i konsument— ledet och framhåller, att ökad realinkomst och fritid, för— ändrad boendestruktur och höjd utbildningsnivå inte bara torde medföra en viss ökad efterfrågan, utan framförallt en stark föränderlighet i densamma med avseende på bl a smak- inriktning och köpvanor. Detta i sin tur borde enligt Nyberg starkt påverka strukturutvecklingen inom möbeldetaljhandeln, något som vi på senare år varit vittne till. Koncentrations— tendenserna är där högst påtaliga. Enligt Statens Pris- och Kartellnämnd svarade år 1961 de 119 största möbelbutikerna för SH % av omsättningen och 1969 hade enligt Handelns Utred— ningsinstitut de HQ största butikerna ca 500 miljoner kronor i omsättning, vilket torde kunna översättas till en marknads- andel mellan 25 och 30 %. (Möbeltillförseln till Sverige - import plus inhemsk produktion minus export - kan för sagda år beräknas till ca 1 050 miljoner kronor och de tillämpade på- läggen till något under 100 %. Medelomsättningen i de 119 största butikerna år 1961 var ca 1,9 miljoner och 1969 i de 49 största butikerna ca 10 miljoner kronor (IKEA ingår icke i siffrorna från 1961).
Hur påverkar nu dessa förändringar vår norm? Det torde för det första vara oundgängligt att kraven på distributions- politik — problemområde MS (bilaga 3:17) — påverkas. Andra svarsalternativ än 3/u och 6 borde ej accepteras. Det är vidare känt, att en koncentration av ovan angivet slag nästan alltid leder till att konkurrensmedlet pris blir mer fram— : trädande, vilket i sin tur kräver att möbeltillverkarna åt- ndnstone inte har en alltför låst prispolitik. På problemområde : Prispolitik (bilaga 3:15) borde normen endast innefatta svars- alternativen 3/H och M. Med hänsyn till antydd labilitet i konsumenternas efterfrågan och de stora detaljhandelsenheternas förmåga att snabbt fånga upp dessa tendenser, borde ställas sådana krav på möbeltillverkarnas produktpolitik, att de verk- ligen förnår existera på en föränderlig marknad. Med hänsyn till svarsalternativens utformning borde på problemområde Sortimentspolitik (bilaga 3:13) enbart 3/4 och H accepteras. Resonemanget borde även påverka normen inom problemområdet Marknadsplanering (bilaga 3:12), där då svarsalternativen 3/H och u borde kunna accepteras.
Nyberg har i sitt fältarbete kunnat konstatera, att märkes- medvatandet är mycket lågt hos möbelkonsumenter. Samtidigt framgår av en 3-betygsuppsats i distributionsekonomi (Lunds Universitet den u juni 1971, Karl Ingvar Björk och Gunnar Torstensson: ”Detaljisternas uppfattning om produktinformation från möbelindustrin"), att den huvudsakliga kanalen för infor— nation från möbeltillverkare till detaljister är genom mässor och säljare. Bägge dessa förhållanden borde tala för vikten av att nöbeltillverkarna genom en vettig personlig marknads— bearbetning kan knyta goda förbindelser med detaljisterna och återför vi detta till problemområde Marknadsbearbetning (bilaga 3:16) borde enbart alternativen 3/u och H accepteras.
Ser man de marknadsbetingade förändringarna ihop med de tekniska, kan man knappast undgå intrycket av en situation, där företagen måste ha en hög grad av flexibilitet. Det är ju långt ifrån ute— slutet, att just detaljhandeln blir marknadsledare och i den positionen kommer att utöva tryck på fabrikanterna att förändra sig i en eller annan riktning, allteftersom handelns uppfattning om de tekniska möjligheternas utveckling och konsumenternas krav börjar prägla förhållandet till svenska möbeltillverkare. En förutsättning för flexibilitet är bl a vettig finansiering och en god likviditet. Den studerade gruppen av möbeltillverkare hade 1969 enligt Statistiska Centralbyrån en kassalikviditet (kassa, bank, postgiro och kortfristiga fordringar i förhållande till kortfristiga skulder) på närmare 90 %, den har stadigt för— bättrats från 1967 då den låg vid knappt 75 %. Det mått på själv— finansiering som man erhåller, då man undersöker den löpande verksamhetens finansieringsbidrag i förhållande till investeringar i anläggningstillgångar hade under samma period ökat från drygt 60 % till drygt 75 %. Det finansiella utgångsläget för större möbe_tillverkare skulle sålunda inte vara särskilt alarmerande, men är å andra sidan inte heller någon överdrivet bra plattform för kapitalkrävande förändringar. Om vi nu återför detta till vår norm enligt problemområde 133, Planering och kontroll av likviditeten (bilaga 3: 3), borde enbart svarsalternativen 3/l+ och "+ accepteras. I linje med detta borde även den konsolidering som kommer till uttryck i problemonråde ES - Bokslutspolitik — (bilaga 3: 5) kunna återföras till normen, så att svarsalternativen 3/ 14 och 1: accepteras.
Så långt har kända informationer kunnat bidra till att skapa en norm för beteende hos större möbeltillverkare - en norm som fast- lagts i termer som de givna svarsalternativen medger. Situationen har då blivit denna: av de noterade 30 problemområdena återstår ett antal som icke "täckts in" av den skapade normen. Det har tidigare sagts att i intet fall borde det lägst värderade svars— alternativet accepteras. Men dessutom framstår det som önskvärt att .craven på några punkter skärps högst väsentligt. Detta gäller t ex problemområdena PL: (Produktionsapparatens kvalitet, bilaga 3: 10) och P6 (Kvalitetskontroll, bilaga 3:12). Med hänsyn till det '(.ostnadsläge som svensk möbelindustri befinner sig i bör kvalitet bli angeläget konkurrensmedel. Med hänsyn till svars— alternativets utformning borde alltså på område PL: och P6 enbart svarsalternativen 3/U: och U. accepteras.
Ett område som överhuvudtaget inte berörts av det hittills förda resonemanget är huvudområdet Företagsledning (bilaga 3: 25 - 3: 30). Detta är i och för sig naturligt, eftersom de krav som där kan ställas i sin tur bör vara en funktion av krav som ställs på bl a de fyra tidigare huvudområdena. Starka förändringar i de förut disk.:terade beteendena skulle alltså kunna föranleda viss in— placering av acceptabel norm inom området företagsledning. Efter- som den normen inneburit krav inom åtminstone tre väsentliga
huvudområden - ekonomi, produktion och framförallt marknads— föring — borde på området företagsledning i konsekvens med detta krävas att lägst svarsalternativ 3 accepteras som önsk- värd norm.
Normen får då det utseende, som framgår av bilaga l::Ll.
App endix D
UTDRAG UR SIFU:S FÖRSLAG TILL UTBILDNINGS—
PROGRAM FÖR TRÄINDUSTRIN
UTDRAG UR SIFUzs FÖRSLAG TILL UTBILDNINGSPROGRAM FÖR TRÄINDUSTRIN
Den inledande översikten av förhållanden och utvecklingsten- denser som redovisas i kapitel 1 i SIFU:s förslag har här
utelämnats.
2. Särskilt utvecklingsprogram för träindustrin 2.1. Principiell uppläggning
Hittills under efterkrigstiden har sysselsättning och produk— tion inom träindustrin hållit i stort sett jämna steg med in- duszrin i övrigt. Under de två senaste decennierna har bran- schens lönsamhet dock varit successivt avtagande, vilket blivit särskilt kännbart vid en allmän konjunkturnedgång. De svå— righeter som branschen f n har i vårt land och under flera år framgent också kommer att ha har flera skilda orsaker.
Sysselsättningen inom träindustriella företag har tidigare varit mycket säsongsberoende. En stor del av företagen har fortfarande säsongsbetonade produktions- och sysselsättninge— förhållanden, t ex gäller detta trähusbranschen. I syfte att komma bort från nämnda variation har många företag genom— fört rationaliseringar som ökat produktionen per år men som i en del fall orsakat lägre genomsnittlig lönsamhet genom högre råvarukostnader och större kapitalkostnader.
Träindustrin har vidare genomgått en strukturrationalisering som avsevärt minskat antalet företag. Trots detta har de kvarvarande företagen problem med produktionsteknisk överka- pacitet. Detta sammanhänger också med användningen av nya
2. material som i olika produkter ersätter trä. Överkapaciteten har totalt sett inte kunnat mötas med en exportökning.
Man kan konstatera att träindustrins forskningsinstitutioner och utbildningen på området inte haft möjlighet att i önsk— värd grad påverka branschens tekniska och ekonomiska utveck— ling. Träindustrin har i stort sett brist på kvalificerad arbetskraft på ledande nivåer. Arbetarpersonalens utbild— ningsbehov är också betydande, även om grundutbildningen på snickeriområdet är tillgodosett. Otillräcklig utbildning verkar återhållande på den tekniska utvecklingen genom att de tekniska problemen ej uppmärksammas i tillräcklig grad. Motsvarande gäller också inom de övriga delarna av företagens förvaltning — inte minst den kommersiella sidan. Forsknings— och utvecklingsarbetet inom det träindustriella området sy— nes inte ha varit så marknadsstyrt att det kunnat resultera i snabb påverkan av produktionsapparaten.
Situationen inom träindustrin som den har redovisats i det föregående har inom SIFU lett till övertygelsen att särskil— da utvecklingsåtgärder med statligt bidrag bör sättas in för att medverka till en positiv förändring inom branschen. Syf— tet bör därvid i första hand vara att påskynda en höjning av den teknologiska nivån inom företagen genom utbildningsin- satser som ökar företagsledningarnas och medarbetarnas in— tresse för en sådan kvalitetsförändring och öppnar vägen för erforderliga tekniska och administrativa omställningsåtgär— der. Samtidigt ger utbildningen ett bidrag till en person— utveckling mot en större generell mottaglighet för förändring— ar i arbetssituationen. Med hänsyn till det redovisade anta— let många och små företagsenheter är behovet av utbildning inom de ekonomiska och administrativa ämnesområdena betydan— de. En adekvat företagsledarutbildning bör ge beslutsfattar— na ett bättre perspektiv på positiva och negativa element i den fortsatta utvecklingen. För det enskilda företaget ter sig marknaden idag som mera osäker än tidigare. Särskilt inom den kommersiella delen av företagens skötsel har sålun— da omvittnats att stort informationsbehov föreligger.
3. Det finns i dagens läge gynnsamma förutsättningar att sätta in särskilda åtgärder för att främja utvecklingen inom trä- industrin. Pågående och nyligen avslutade utredningar ger underlag för ett säkrare handlande. Branschens svårigheter torde heller ännu inte kunna betecknas söm så grava att för— utsättningarna för utvecklande insatser brister. Snarare bör medvetandet inom branschen av behovet av särskilda åtgärder ha stärkts. Detta bekräftas också av de fortlöpande kontak— ter som SIFU haft med företrädare för branschen.
Den här föreslagna informations— och utbildningsinsatsen bör nära samordnas med andra särskilda program för träindustrin. STU har efter förenämnda utredning tagit upp ett omfattande tekniskt utrednings— och utvecklingsprogram för branschen. Information och nytt tekniskt kunnande som framkommer inom_ detta arbete bör effektivt kanaliseras genom kurs— och kon— ferensaktiviteter. På samma sätt bör erfarenheterna från mö— belutredningen och snickeriutredningen användas i informa- tionen och för dess uppläggning.
En allmänt sett viktig fråga för träindustrin gäller dess maskintekniska nivå. För att uppnå säkrare kunskap om utbu— det av bearbetningsmaskiner och verktyg för branschen och på— skynda en positiv produktutveckling inom området bör utbild— ningsverksamheten kombineras med ett särskilt program för funktionsbedömning av träbearbetningsmaskiner. I detta sam— manhang kommer också frågan om kombination av olika material in i bilden. En sammankoppling mellan utbildningsaktiviteter- na och den utredning om miljöförhållanden inom träindustrin, som tagits upp av industridepartementets delegation för de mindre och medelstora företagen bör likaså ske. Liksom gäl— ler för de särskilda utvecklingsåtgärderna för teko-branscher- na och den manuella glasindustrin kan i och för sig en sär- skild exportfrämjande insats vara motiverad också för trä- industrin. SIFU förutsätter att denna fråga prövas i särskild
ordning.
Vad gäller de särskilda utbildningsåtgärderna för träbran- schen bör dessa liksom uppföljningsinsatser i anslutning
4. härtill administreras av SIFU på motsvarande sätt som insti— tutet f n administrerar utvecklingsprogrammet för bl a teko- branscherna. De erfarenheter institutet vunnit från nämnda verksamhet torde även vid en viss ändring.i inriktning och uppläggning i allt väsentligt kunna läggas till grund härför. Detta innefattar bl a en nära samverkan vid detaljutform— ningen av programmet med företagens och de anställdas orga- nisationer. Det särskilda programmet avser inte heller att avlösa eller förändra de utbildningsinsatser som redan sker genom andra utbildningsgivare.
De kurser och konferenser som anordnas inom utbildningspro— grammet bör i stor utsträckning ha karaktären av en introduk— tion för fortsatta aktiviteter inom företagen. Utbildnings— insatserna bör därför lämpligen benämnas Utvecklingsprogram för träindustrin. (Utvecklingsprogram TRÄ).
Utvecklingen av ett företags organisation och personal måste integreras med företagets kort— och långsiktiga mål. Studie— materialet bör därför vara branschanpassat, och det bör kom— pletteras med förslag till studieuppläggning för den företags— interna tillämpningen. Vidare bör anges modeller för hur man på lämpligt sätt kan organisera en verksamhet på företa— get avseende tillämpningen i beslutsprocesserna och det be— handlade ämnesområdet. För detta sista steg i utvecklings- programmet blir rådgivande insatser erforderliga och bör i viss omfattning ingå såsom en del av detta.
Den intima samverkan med representanter för branschen och dess intresse— och personalorganisationer, som utvecklings- programmet förutsätter, sker dels genom samråd i en central rådgivande grupp, dels genom fortlöpande samarbete på sekreta— riatsnivå. Förenämnda behov av samordning med det tekniska utvecklingsarbetet på träområdet gör det också lämpligt att till gruppen knyta en representant för STU. Programmets fi— losofi innebär att en väsentlig del av utbildningen sker på det enskilda företaget i grupper eller individuellt efter introduktionskurserna. En väsentlig del av programmet blir
därför att utarbeta lämpligt studiematerial för en sådan in- tern verksamhet. Det kan mot bakgrund av vad som tidigare sagts, förutsättas att ifrågavarande material kommer att ha stor användbarhet också utanför utvecklingsprogrammets ram, som t ex i gymnasieskolan och i specialskolor.
Utvecklingsprogrammet för träindustrin bör i princip riktas mot varje delbransch inom området. Det kan givetvis förstär— kas eller koncentreras på särskilt kansliga områden. Det är ? t ex genom det färska utredningsmaterial som möbelutredningen tillhandahållit möjligt att inledningsvis ägna särskild upp— märksamhet åt denna delbransch. Frågan om eventuella priori— teringar på delbranscher kan dock lämpligen bedömas senare. I vart fall bör stora delar av ämnesinnehållet göras gemen— samt för att stegvis separeras på delbranscher, undergrupper, funktioner 0 s v. En väsentlig grund för SIFU:s bedömning av utbildningsinsatsernas inriktning är behovet av en tekno- logisk nivåhöjning inom branschen. Detta leder dels till ett relativt starkt inslag av tekniska eller teknologiska utbild— ningsmoment, dels till ett omfattande kursbehov, inte bara för ledande personal utan också för arbetarpersonal, särskilt
specialarbetare.
Det förhållandet, att ett branschutvecklingsprogram av nu ifrågavarande slag förutsätter en väsentlig särskild statlig ekonomisk medverkan, leder till något av ett avtalsförhållan— de mellan staten och branschen. Den prestation som branschen svarar för är en medverkan i programmets introduktion, upp— byggnad och genomförande. Då staten står för kostnaderna för kursproduktionen som sådan svarar företagen för deltagarnas friställande för utbildning i erforderlig utsträckning och för deras lön under utbildningstiden. Effekten av programmet delas mellan företagen och de anställda, varvid deltagarnas behållning av utbildningen kan väntas vara av värde även om de skulle lämna branschen och gå över i annan yrkesverksamhet. Programmet bör följas upp av en utvärdering av dess effekter.
Utvecklingsprogrammet kan alltså i princip ha följande upp— läggning:
1. Inom ett visst ämne kartlägger och framställer experter och branschrepresentanter tillsammans ett branschanpassat studiematerial.
2. Studiematerialet introduceras för företagens personal vid korta kurser och konferenser.
3. Studiematerialet utnyttjas inom företaget, eventuellt ef- ter anpassning och/eller analys av företagets och de an- ställdas behov. Konsultinsatser kan erfordras för hjälp med ändring eller nyskapande av besluts— eller handlings— rutiner etc.
4. Företagsexterna teknologiska kurser. 5. Uppföljning, utvärdering, integrering med nya ämnespaket.
Oavsett bransch kan utvecklingsprogrammet deks upp i ämnesom— råden som gäller företagsledning, ekonomi, marknadsföring, teknik o s v. Dessa ämnesområden representerar starkt integ- rerade aktivimmer inom ett företag och kan också ses såsom ett "totalt utvecklingspaket". Områdena består normalt av en grundläggande, generell del och en branschproblemoriente— rad del. Efter problem— och behovsanalyser etc kan en branschanpassning ske relativt snabbt, främst genom framtag— ning av praktikfall. Vissa tekniska funktioner kan givetvis vara branschunika, men i flertalet fall bör grunderna enligt erfarenheterna från TEKO/GLAS-programmen kunna utnyttjas.
Den funktionsbedömning av bearbetningsmaskiner, som enligt vad som tidigare sagts bör samordnas med utbildningsprogram— met, bör likaså akministreras av SIFU. Institutet har redan tidigare erfarenheter på ifrågavarande område och har, om än med obetydliga resurser, kunnat konstatera värdet av en kom— bination mellan provning och analys av maskiner och kursverk— samhet om maskinanvändning. Till en början förutsättes dock denna del av programmet böra drivas i relativt begränsad ska— la. Det förutsättes dock att, sedan verksamheten funnit sin form, funktionsbedömningen skall kunna ge underlag för viss
7. generell information och för uppföljningsaktivitet i företa— gen i anslutning till kurser.
Utbildning
2.2.1. Målgrupper
För att få ett ungefärligt begrepp om omfattningen av de ut— bildningsåtgärder som bör genomföras måste utgångspunkten va— ra en beräkning av träindustrins personal fördelad i olika funktioner inom företagen. Det ligger i sakens natur att varje sådan beräkning blir mycket schablonartad. Den offici— ella statistiken framkommer med viss eftersläpning och redo— visar inte någon så noggrann fördelning på olika personalka— tegorier som vore erforderlig för förevarande ändamål. Vida— re synes många funktioner inom branschen vara gemensamma, in— te minst gäller detta förvaltningspersonalen som ofta syss— lar med såVäl tekniska som administrativa uppgifter. Den ./. sammanställning som redovisas i det följande är hämtad från tillgänglig officiell statistik. Den saknar därför de minsta företagen eller arbetsställena. Uppgifterna borde vidare i princip kompletteras med data för trävaruhandeln, som i all— mänhet även innefattar teknisk produktion, samt olika andra kombinerade företagsenheter.
För den företagsledande personalen förutsätts i första hand deltagande i allmänna informationskonferenser och översiktli— ga administrativa och tekniska kurser och konferenser. Även inom ämnet marknadsföring är utbildningen av denna personal— kategori angelägen. Överhuvudtaget är det för att utbild- ningsinsatserna tillräckligt skall påverka företagen angelä— get med ett aktivt deltagande från den ledande personalens Sida. Särskild hänsyn bör vid utbildningens uppläggning dock tas till det förhållandet att denna kategori har sär— skilt svårt att vara frånvarande från företagen.
'Den administrativa förvaltningspersonalen utgörs dels av mera allmän kontorspersonal dels av branschegen personal för för— säljning, inköp, kalkylering, planering m m. Flera av dessa
Källa: SOS Industri 1969 Avrundat till närmaste hundratal
_C H Q) 0 | (6 ,—| $., 0 H : m m ” .se 8 %% Personal— 5 3 .—a 53 2.3 grupp 0) m H 0. av += H 9 o m c.m m P-H M) H.o o m wenn & ä & GS w—i F—I'H & _(u P > 5: G) 21 '|'! +: (5 D u» .. w .. &: r & 5 e ransc :o o 5 o m o'ä 9 &.s qlc> svd 4 m Sågverk och hyvlerier 1-000 1-400 1 200 24.500 28.1CO Träindustri 200 1.100 1.100 6.800 8.200
Snickeriindustri 700 1.100 1.000 14.000 16.800
Möbelindustri 640 1.700 900 12.900 16.140 2.540 5.500 4.200 58.200 69.240
! har kombinerade tekniska och administrativa funktioner. Överslagsvis kan den branschegna personalen uppskattas till ca 1/3 av den totala administrativa förvaltningspersonalen.
Storleken av gruppen skulle därmed uppgå till 1.500 — 2.000 personer. Det är givet att utbildningsbehovet bland dessa är
särskilt stort med hänsyn till deras nyckelfunktioner i före— tagen. Utbildningsinsatserna kan här behöva innefatta såväl ekonomiskt/administrativa ämnen med bl a viss tonvikt på marknadsföring (inklusive export) som branschteknologisk ut— bildning av orienterande art.
En lika väsentlig personalkategori i fråga om utbildningsbe— hov är(bn tekniska förvaltningspersonalen. För denna grupp
bör orientering och utbildning i fråga om ny teknik, nya ma— terial o s v vara det tyngsta inslaget. Med hänsyn till den arbetsledande funktion personalkategorin har bör samtidigt
ämnesmoment med anknytning till personalledning ingå. Sam— tidigt bör en viss kompletterande utbildning ges i andra ad— ministrativa/ekonomiska ämnen. Av den i sammanställningen re- dovisade populationen kan det potentiella behovet av utbild— ning/fortbildning på nu redovisade premisser överslagsvis be- räknas uppgå till ca 5.500 personer.
I ett särskilt utvecklingsprogram som här är i fråga kan inte förutsättas att den totala arbetarpersonalen skall bli före— i mål för utbildningsåtgärder i kurser utanför företagen. Vis— W sa begränsningar kan göras både med hänsyn till ålderssamman— sättning och arbetsfunktioner. En bärande princip bör givet- vis vara att med utbildningen söka nå dels arbetare i nyckel— funktioner dels i övrigt sådana som ger maximal spridnings- effekt i företagen. I det senare fallet spelar givetvis ut— bildningsåtgärder för den fackliga förtroendepersonalen en be- tydande roll. Utbildningen för nyckel- och specialarbetarna förutsätts huvudsakligen ha maskintekniskt och produktions- tekniskt innehåll med bl a inriktning på maskintyper och ma— terial. Enligt SIFU:s bedömning bör en företagsextern utbild— ning av 5.000 — 10.000 personer vara tillräcklig för en efter- strävad spridningseffekt i företagen.
Utbildningen för den fackliga förtroendepersonalen bör omfat- ta orienterande utbildning i såväl ekonomiskt/administrativa ämnen som teknologiska ämnen. En särskild tonvikt bör läggas på sådant stoff som kan stimulera till en konstruktiv samver- kan inom företagen. Den potentiella utbildningspopulationen kan uppskattas till drygt 1.000 personer.
Då deltagarrekryteringen förutsättes ske genom frivillig an— mälan genom respektive företag kan givetvis förväntas att det verkliga deltagandet kommer att ligga avsevärt lägre än de potentiella gruppernas storlek. Vissa företagsledningar kom— mer inte att vara intresserade för deltagande, vissa arbets— gemenskaper kommer inte att låta sig engageras o s v. För särskilt de minsta företagen kommer, enligt—erfarenheterna från TEKO-programmet, de praktiska svårigheterna för delta— gande i företagsextern verksamhet att vara starkt hindrande.
10. SIFU bedömer det dock så, att även om det verkliga deltagande skulle visa sig ligga under hälften av de potentiella grupper— nas storlek kan programmet under gynnsamma förutsättningar i övrigt bli framgångsrikt. Beroende på hur deltagarfrekvensen visar tendenser att utveckla sig får olika informativa och selektivt rekryterande åtgärder sättas in.
2.2.2. Utbildningsinnehåll
Det är omöjligt att på förhand uttala vad som bör vara det exakta ämnesinnehållet i ett utbildningsprogram av här före- slagen art. Frågan-härom påverkas av olika undersökningar av avnämarföretagens och kursdeltagarnas uppfattningar och önskemål, av den rådgivande gruppens bedömningar, av utveck— lingen av annan utbildning på området och av diverse praktis— ka förhållanden. Det är dock möjligt att med bl.a. utgångs— punkt från erfarenheterna från TEKO/Glas-programmet ange en ungefärlig ram för utbildningsinnehållet. Att denna ram kan bli väsentligt ändrad efter vad förhållandena påkallar skall då hållas i minnet.
Principen för utbildningen bör enligt vad som tidigare redo- visats vara att ett studiematerial introduceras under korta företagsexterna kurser och att en fortsatt utbildningsaktivi- tet därefter genomförs inom företagen. Denna aktivitet för— utsätts vidare bli föremål för uppföljning från utbildnings— givarens sida. I många fall bör dock målet för kurserna vara att direkt_meddela praktiska färdigheter i ämnet. Detta gäl— ler särskilt för de praktiska teknologiska utbildningsområ— dena. !
Den närmare uppbyggnaden av kurser och kursmaterial bör ske i särskilda arbets— och referensgrupper, som tillsätts i sam- råd med arbetsgivar— och arbetstagarrepresentanter. Som tidi— gare framhållits bör stor vikt läggas Vid framtagningen av ett sakligt och pedagogiskt fullödigt studiematerial.
En princip för uppbyggnaden av utbildningen bör vidare vara att ämnen kan plockas ihop som byggbitar till system för ut—
11. bildning över större områden. Vissa delar kan med fördel va— ra gemensamma, t ex för olika delbranscher och olika personal— kategorier. I en fördjupning eller specialisering blir ut— bildningen alltmera individuell för bransch och deltagare. Vidare bör samma ämnesområde vid behov kunna behandlas i oli— ka kursvarianter med hänsyn till t ex målgrupper. För vissa grupper kan sålunda en förkortad kurs som ger orientering i ämnet vara lämplig, medan för andra en fullständigare kurs med praktikfall är att föredra. Överhuvudtaget bedömer SIFU det vara av värde om orienterande utbildning över andra äm— nesområden inom branschen än just det egna arbetsområdet kan lämnas.
Som utbildningsproducent kan olika organ eller institutioner arbeta i samverkan med institutet. Inte minst förutsättes att branschens egna organ skall kunna medverka. Resurserna inom gymnasieskolan kan likaså väntas komma till utnyttjande, bl a för tekniska kurser ute i landet.
Utbildningsaktiviteterna kan i anslutning till vad som tidi— gare anförts systematiseras på följande sätt
Ämnesområde:
1. Ledarutveckling och samverkansfrågor
2. Företagsekonomi
3. Marknadsföring
4. Produkter
5. Produktion
6. Centrala och regionala konferenser, seminarier
Inom programrubrikerna 1—5 synes bl a följande utbildnings- projekt kunna ingå.
Ämnesområde 1. Ledarutveckling och samverkansfrågor Eöäeäaåsleénina
Målgrupp: Företagsledare (motsvarande) samt fackliga förtro— endemän
A 1 l m ä n d e l — företagets omvärld och intressenter, målfrågor
— Iångtidsplanering
- flöden i ett träindustriellt företag (material, pengar, information)
— resurserna (kapital, teknik, personal) - ekonomisk planering och kontroll (orientering)
— inköp, produktion, transportekonomi » samarbete och fusionering, företagsöverlåtelse
- organisationer och övriga serviceinstitutioner
2. P r a k t i k f a l l (anpassas eventuellt till del— bransch)
Utbildningen anpassas i 5 varianter med hänsyn till företags—
storlekar och genomföres som företagsexterna kurser om 2—5
dagar.
éräeisaletåreletåoaez Målgrupp: Företagsledare (motsvarande), företagsnämndsleda—
möter, fackliga förtroendemän |
- företagsnämndsverksamhet — ergonomi
- arbetarskydd
- miljöfrågor
Utbildningen genomförs som företagsexterna kurser om 2—3 dagar.
Ämnesområde 2. Företagsekonomi
föäeiaesekenemi/HMEM
Målgrupp: Företagsledare (motsvarande) inom mindre och medel— stora företag samt fackliga förtroendemän
1. I n t r o d u k t i o n s d'e l
2. A n a l y s d e_l
Utbildningen utformas i olika varianter för kalkylering, re-
15. dovisning och budgetering och genomföres som företagsexterna kurser om 2x2—5 dagar med mellanliggande tid för självstudier.
Ekonomisk plangring gch kontgoll
Målgrupp: Företagsledare och ekonomichefer (motsvarande) inom medelstora och större företag
ekonomisk planering på kort och lång sikt — olika typer av budgets — uppföljning av företagets ekonomiska utveckling
— informationssystem
Utbildningen omfattar introduktionskurser om 2—3 dagar med anvisning till vidareutveckling inom företagen.
EöasembeESEeéömnåna Målgrupp: Företagsledare och ekonomichefer (motsvarande)
inom medelstora och större företag
— ekonomiska metoder och begrepp — kalkylering
- ekonomiska analyser
— konkurrensmedel och lönsamhet - mål, resurser och riktlinjer
Utbildningens utformning och genomförande lika med föregående.
Ämnesområde 5. Marknadsföring Eranélägsaede sarkaaésföäiag Målgrupper: Företagsledare och annan administrativ förvalt—
ningspersonal med marknadsföringsuppgifter, fackliga förtroendemän
1. A i l m ä n d e l
— marknadsföringens syfte och plats i företaget — informationsunderlaget inklusive marknadsplanering - val av produkt priser och rabatter
val av kunder lagar och förordningar
S p e 0 i e l 1 d e 1 sågverksindustrin totalmarknad delmarknader kvalitetsfrågor lagrings— och hanteringsfrågor distributionsformer import export standardiseringsfrågor och övriga bestämmelser samarbetsformer
snickeriindustrin
totalmarknad delmarknader (nybyggnad/reparation, olika produkter) prefabriceringsgrad byggmästarledets struktur
byggmaterialhandelns struktur
fabrikantstrukturen
import export standardisering och övriga bestämmelser
trähusindustrin
totalmarknad utifrån bostadsbyggande och övrigt byggande delmarknader
prefabriceringsgrad byggmästarledet
byggmaterialhandeln
markfrågan
fabrikantstrukturen
import export
standardiseringsfrågor och övriga bestämmelser bearbetning
kostnader samarbetsformer
. möbelindustrin
totalmarknad - delmarknader (hem/kontor, produkter) — köpare/struktur (Möbeldetaljhandeln)
— konsumenter, slutliga köpare
— import
— export
- fabrikantstrukturen
- bearbetningsmetoder och deras lönsamhet — kostnader
— samarbetsformer
3. P r a k t i k f a l l (anpassas till delbransch)
Utbildningen utformas som företagsexterna kurser i olika va— rianter för delbranscherna i serier om 2x3 dagar samt i för- kortad form (företagsledare i vissa fall samt fackliga för— troendemän och säljpersonal) i serier om 2x2 dagar.
MarmaésijöziagéErpgri
Målgrupper: Företagsledare, marknads- och exportchefer vid medelstora och större företag
1. A 1 1 m ä n d e l Förutsättningar för export. Organ för exportrådgivning.
2. S p e c i e l 1 d e l a. sågverksindustrin - exportens volym och inriktning idag — lönsamhet
— kanaler
- produkter
— standardiseringsfrågor marknad (genomgång per land)
snickeriindustrin — exportens volym och inriktning idag — lönsamhet
— kanaler
— produkter
- standardiseringsfrågor — marknad (genomgång per land)
c. trähusindustrin
— exportens volym och inriktning idag — lönsamhet
— kanaler, prefabrideringsgrad
— standardiseringsfrågor — marknad (genomgång per land)
d. möbelindustrin
— expertens volym och inriktning idag — lönsamhet
— kanaler
- produkter
- marknad (genomgång per land)
Utbildningen utformas i olika varianter för delbranscherna med 2—5 dagars företagsexterna kurser efter genomgång av grundläggande kurs.
MarkeaésåöziagémlEM
Målgrupper: Företagsledare (motsvarande) i mindre och medel—
stora företag, extern företagsmedhjälpare kan ? delta
1. I n-t r o d u k t i o n s d e l 2. A n a l y s d e l
Utbildningen utformas i företagsexterna kurser om 2x2—3 dagar med mellanliggande tid för självstudier.
Ämnesområde 4. Produkter
Ergdäkiurecåline Målgrupper: Företagsledare (motsvarande) 1 mindre och medel- stora företag, formgivare och ledande teknisk
personal i större företag, fackliga förtroende— män 1. A 1 l m ä n d e 1
* — begreppet produktutveckling och dess inpassning i företa— gets totala system, ambitionsnivå
— organisation och styrning av produktutvecklingsarbetet
- idéjakt — idéslakt
— kriterier på utveckling, förändring och avveckling
— komponentstandardisering — formgivning
— värdeanalys
— projektförsök - projektuppföljning
_ köpa/tillverka själv
2. S p e o i e l 1 d e l a. sågverksindustrin — avnämarintressen — standardiseringsfrågor - integrationsmöjligheter
b. snickeriindustrin
- beroendet av övriga byggmaterialleverantörer — standardiseringsfrågor — plast/trä/metall/glas
— förädlingsgrad
c. trähusihdustrin - bostadspolitikens betydelse - standardiseringsfrågor — plast/trä/metall
— förädlingsgrad
— beroendet av byggmaterialbranschen i övrigt
elementstorlek
d. möbelindustrin — formgivning — produktionsanpassning — samarbetet fabrikant/tekniker/formgivare - plast/trä/metall/tyg
— idékällor
Utbildningen utformas som företagsexterna kurser om 2—3 dagar.
Eozmsiznina för aöäeliadesirin
Målgrupper: Formgivare, företagsledare i mindre företag, tek— nisk och administrativ förvaltningspersonal
— konst och idéutveckling
— materialfrågor
— form — funktion
— produktionsanpassning
Utbildningen utformas som_företagsexterna kurser om 3 dagar.
Ämnesområde 5. Produktion Allmän_proguktionsteknik Målgrupper: Företagsledare (motsvarande), administrativ och teknisk förvaltningspersonal samt fackliga för— troendemän och specialarbetare
1. A 1 l m ä n d e l
— produktionens samhörighet med övriga funktioner i före—
taget
— träindustriell produktions— och inköpsplanering, lager—
optimering
— effektivisering av produktionen, serieproduktion — investeringskalkylering — materiallära ytbehandling (trä, plaster, metall) — träindustriella teknikområden:
- torkningsteknik
- (sågningsteknik) sönderdelningsteknik - (fingerskarvning) sammanfogningsteknik — (bearbetning i dubbeltappmaskin) — automatisering av träbearbetningsmaskiner (exempel— vis inmatnings— och mottagningsanordningar)
lackpåläggningsteknik — valsning, ridålackning, sprutning och doppning, förkortande torknings— och härdningsmetoder (ultraviolett ljus, elektronstrål— ning) — mekaniserad sammansättning av stommar, lådor, ramar etc — lågtryckspneumatik (program- och måttstyrning av träbearbetningsmaskiner med lågtryckspneumatik) interntransporter
S p e o i e l 1 d e l sågverksindustrin optimeringsproblem virkessortering speciella transportproblem produktionsproblem i sågverk
snickeriindustrin
speciella problem vid beställnings— och serietillverkning produktionsproblem i snickeriindustrin
plast
trähusindustrin
problem vid avancerad prefabriceringsgrad speciella transportproblem montering egen entreprenadverksamhet plast
möbelindustrin
speciella problem vid lagertillverkning kproduktionsproblem i stoppmöbelfabriker produktionsproblem i sängfabriker produktionsproblem vid blandad tillverkning plastmöbelfabrikation
Utbildningen utformas som en företagsextern introduktions- kurs om 2x3 dagar, varvid den speciella delen kan ersättas
ligt särskilt stationssystem.
Särskilda tekniska kurser
Målgrupper: Specialarbetare, arbetsledare och annan teknisk produktionspersonal
Utbytesberäkning och stockkalkylering Ramsågning (med eller utan sågbladsunderhåll)
Bandsågning —"- —"- Cirkelsågning —"— -"—
Klyvsågning —"— —"-
Sågbladsunderhåll Virkessortering (varianter för råsortering och utlastning) Virkesvård Trätorkning (varianter för sågverk och snickeri)
Postning av hyvelmaskiner (med eller utan verktygsunderhåll) Konstruktion (och slipning) av profilstål till hyvelmaskiner Skötsel av fingerskarvningsanläggningar
Överfräsningsteknik
Verktygsskötsel (hyvel-, kap-, fräs—, Sink—, långhåls— och borrstämmaskiner)
Bearbetning i dubbeltappmaskiner och andra avancerade maskin— typer
Faneringsteknik Slipteknik Ytbehandlingsteknik
Lackpåläggningsteknik — valsning, ridålackning, sprutning och doppning, förkortade torknings— och härdningsmetoder (ultraviolett ljus, elektronstrålning) Mekaniserad ytbehandling Automatisering av träbearbetningsmaskiner (programstyrning)
Mekaniserad sammansättning av stommar, lådor, ramar etc
Plastbearbetning
Utbildningen meddelas i företagsexterna eller företagsinterna kurser om 2—4 dagar.
Kvalitetstekaik 902 Kvalitetebedämeies
Målgrupper: Företagsledare och förvaltningspersonal inom mö— bel— och snickeriindustrin
— standardiseringsfrågor och normer — mätteknik - statistisk kontrollteknik
Utbildningen utformas som företagsexterna introduktionskurser
om 5 dagar.
2.2.5. Uppföljning Enligt tidigare redovisad principuppläggning av utvecklings— programmet framgår att studiematerialet för ett ämne (ämnes— paket) som regel introduceras genom korta kurser om 2-5 dagar. Studiematerialet är i huvudsak branschanpassat och kan anting— en utnyttjas i befintligt skick inom det enskilda företaget eller eventuellt modifieras ytterligare (företagsanpassas). Ämnespaketet är vidare så utformat att det kan utnyttjas för intern studieverksamhet.
Ett enskilt företag som vill utnyttja änmespaketet kan av olika anledningar dock behöva ytterligare stöd. Utbildningen avses därför följas upp med en omfattande rådgivningsverksam— het. Vid sidan av sådana rådgivningsinsatser, som alltså hänför sig till utbildningsprogrammet, kan givetvis annan efterfrågan av konsultinsatser aktualiseras. Detta måste dock anses ligga utanför utvecklingsprogrammet och behandlas inte i förevarande sammanhang.
Schematiskt kan uppföljningen beskrivas på följande sätt:
Det enskilda företaget eller en gruppbildning av företag kan efter introduktionskurs i ett visst ämne ha behov av: — analys av utbildnings- och/eller åtgärdsbehov - uppläggning av intern studieverksamhet - projektering av förändrade/nya besluts- eller handlings- rutiner - rådgivning beträffande möjligheter att erhålla ekonomiska bidrag för sådana projekt
- teknologisk rådgivning (inom ramen för utvecklingspro—
grammet)
Konsulterna måste vara väl införstådda med ämnesmaterialet, exempelvis genom att ha tagit del i produktionen och/eller introduktionen av detta. Vidare är erfarenhet av bransch— och företagsbunden problematik självfallet också av mycket stort värde i detta sammanhang.
Konsultinsatserna blir dock av såväl ekonomiska som personel— la skäl begränsade till ett fåtal dagar per företag och ämnes- område. I vissa fall kan insatserna dock bli relativt omfat- tande om ett antal företag går samman om ett eller flera ämnes- paket, t ex företagsekonomi och marknadsföring. Ämnespaketen blir i en sådan uppläggning integrerade till en form av ett "totalt utvecklingspaket". Detta kan givetvis bli aktuellt också i ett enstaka företag. Uppföljningsåtgärderna kan i sådana fall samordnas genom integrerade konsultteam med stor kapacitet.
2.5. Särskilda tekniska tjänster
Det har tidigare anförts att utvecklingsprogrammet för den träbearbetande industrin också bör innefatta en viss funk— tionsbedömning av maskiner för branschens behov. Denna verk- samhet har nära anknytning till utbildningSSidan. Det är na— turligt att knyta framställning av studiematerial och kurser inom det tekniska området med en systematisk funktionsbedöm— ning.
Då såväl mindre som större företag inom träbranschen i allt större omfattning måste mekanisera och automatisera bearbet— ningen kommer behovet av funktionella maskiner att allt star- kare göra sig påmint. Osäkerheten vid maskininvesteringar är särskilt påtaglig inom ett område som i så hög grad domineras av mindre företag som träindustrin. Enligt SIFU;s erfarenhet har också den tekniska utvecklingen inom maskinområdet släpat efter. Bortsett från att maskinbeståndet inom träföretagen ofta är åldersstiget, har principer och utformning vid nytill- verkningen inte utvecklats i den takt som gäller inom t ex den mekaniska branschen.
—.._.____._..__4...._._.__....- nL—m
25. En verksamhet av nu angiven art bedrivs inte av andra insti— tutioner inom området annat än i undantagsfall och då huvud- sakligen av forskningskaraktär. SIFU:s bredd och goda basre- surser torde därför vara väl ägnade att handha dessa för branschen så väsentliga frågor. Önskemål från branschhåll har vid flera tillfällen framkommit att institutet skulle ta upp verksamheten på sitt program. En viss erfarenhet har institutet också fått genom att sporadiskt göra funktions— provningar av maskintyper som inkommit till institutet.
Bortsett från värdet av att industrin har en viss kunskaps- bank — ett producenternas konsumentverk — att hänvända sig till för objektiv information i fråga om maskinprestanda och om maskinval vid nyinvestering, skulle kursverksamheten ge en effektiv spridning av nya resultat. Inlåning av maSkiner är ett vanligt förfarande vid institutet. Även om detta huvud— sakligen knyter sig till utbildningsverksamheten torde möj— ligheterna att till rimlig kostnad få in maskiner i det dubb— la syftet bedömas som goda.
Undersökningarna skall så långt möjligt begränsas till prov- ning av maskiners produktionstekniska funktion. Arbetet bör resultera i allmänna beskrivningar, detaljerade skötselanvis- ningar och funktionsbedömning. Kan detta material ge upphov till konstruktionsförbättringar ökar givetvis värdet av verk— samheten ytterligare. SIFU har från andra områden goda erfa- renheter härav.
Funktionsundersökningarna bör för de utsedda maskintyperna ske enligt särskilt specialprogram efter i huvudsak följande riktlinjer:
1. .Analys av respektive maskintyps funktion, prestanda och
användbarhet
2. Bearbetningsnoggrannhet såsom måttavvikelser, tolerans—
gränser m m
24.5. Maskinens egen tolerans beträffande inställningsprogram, klingor, kuttrar m m
4. Verktyg, deras effektiviteter och produktionsresultat 5. Mätningsanordningar, funktion och prestanda
6. Arbetsmiljöförhållanden, buller och vibration
7. Driftsäkerhet vid bl a långtidsprov
8. Sammanfattning av maskintypens funktion och prestanda i tekniska meddelanden och framtagande av läromedel för undervisningsverksamheten
9. Förslag till eventuella förbättringar av befintliga stan— dardtyper
Det är självklart att programmet kan varieras med bl a avse- värd begränsning i vissa fall.
Frågan om maskinprovningar har diskuterats mellan de nordiska teknologiska instituten. 'Intresse för en viss nordisk samver- kan på ömrådet har därvid visat sig föreligga. En nära kon— takt med Mekanförbundets verksamhet i fråga om träbearbet— ningsmaskiner bör också etableras. Det är vidare givet att en utläggning av deluppgifter på specialinstitutioner inom landet bör ske i erforderlig utsträckning. Lokalt kan under- sökningsarbetet i övrigt ske inom SIFU:s lokaler eller i vis-
sa fall ute i industrin. ;
För att vinna ytterligare erfarenheter av värdet av funktions— undersökningarna och uppläggningen, bör enligt SIFU:s mening verksamheten till en början bedrivas som försök i liten skala. Prioriteringar av undersökningsobjekt får inom ramen för ut— vecklingsprogrammet göras efter samråd med branschen.
5. Administration
Utvecklingsprogrammet för träindustrin bör liksom de övriga särskilda stödåtgärderna av motsvarande slag vara begränsat till tiden. Erfarenheterna från teko—programmet ger vid handen att fem år kan vara en lämplig period för den egentli— ga verkställigheten. Med hänsyn till att det första verksam— hetsåret inte helt kan utnyttjas för kurser och insatser i företagen, bör en mindre och programavslutande insats också förekomma under ett sjätte år.
Det inledande planerings— och projekteringsarbetet kan sättas igång mycket snabbt efter det statsmakternas ställningstagan- de till ett särskilt utvecklingsprogram skett. Genom det färska material som framkommit genom möbelutredningen men också på grund av den relativa kompliciteten inom området sy- nes planeringen på möbelområdet böra ges viss prioritet. Som redovisats beträffande—utbildningsinnehållet (2.2.2.) bör å andra sidan förekomma åtskilliga för delbranscherna ge— mensamma ämnesområden, vilket gör det rationellt att föra fram projekteringsarbetet parallellt.
Schematiskt kan tidsplanen för utvecklingsprogrammet samman— fattas på följande sätt, varvid även i det följande angivna kostnader medtagits.
Budgetår Programinnehåll Kostnad 1971/72 Visst planerings— och för-
beredelsearbete 1972/75 Planerings- och projekte— 2,0 milj kr
ringsarbete, påbörjande av kurs- och konferensverksamhet
1973/74 Projekteringsarbete, kurs- och 5,0 " konferensverksamhet, uppfölj— ningsinsatser 1974/75 Kurs— och konferensverksamhet, 5,0 " uppföljningsinsatser 1975/76 5,0 " 1976/77 5,0 " 1977/78 Avslutande verksamhet 1,0 "
Resultatredovisning
Kostnadsberäkning, finansiering
5.5.
Det finns olika sätt att beräkna kostnaderna för utvecklings- programmet för träindustrin. Det förutsättes att finansie— ringen av åtgärderna sker efter samma principer som gäller för teko—programmet. Kostnaderna kan då hänföras dels till företagen och avser där framför allt löner till personal un- der utbildningstiden dels till statens kostnader för adminis— tration, projekterings— och kursverksamhet inklusive bidrag till deltagarnas resekostnader och uppehälle, uppföljningsåt— gärder samt funktionsundersökningar. I det följande berörs endast den statliga bidragsdelen till programmet.
Vissa överslagsberäkningar kan göras beträffande kostnader för projekteringsarbete, kursverksamhet o s v med hänsyn till ämnesområde, deltagarantal m m, men då flexibiliteten bör va- ra stor och prioriteringen skall ske successivt ter det sig som mest rimligt att utifrån en rimlig total kostnadsram för programmet endast göra vissa fördelningar på huvudaktivite- ter. Den väsentligaste uppgiften blir då att vid den fortlö- pande administrationen av programmet söka nå en optimering
inom den givna ramen.
Det är också givet att ambitionsnivån för en verksamhet som utvecklingsprogram TRÄ kan läggas mycket olika. En utgångs- punkt för bedömningen av en rimlig totalkostnad kan då vara den av statsmakterna beslutade kostnaden för teko-programmet. En jämförelse härmed och med viss hänsyn tagen till bransch- storlek och föreslagen uppläggning med hänsyn till träindu— strins behov ger en totalkostnad för perioden i 1972 års pris- och lönenivå av storleksordningen 15 milj kr. SIFU föreslår att detta belopp ställs till förfogande med den för— delningen mellan budgetåren 1972/75 och 1977/78 som framgår av tidigare lämnade uppställning (5.2.).
Institutet finner inte lämpligt att nu ange någon fördelning mellan delbranscherna. Det kan erinras om att någon motsva- rande fördelning inte heller skett inom ramen för teko— programmet. Erfarenheterna och dokumenterade behov bör här
till storlek 0 s v kan ge vissa utgångspunkter. I vart fall kommer den successiva redovisningen av aktiviteter och medel— dispositioner att visa den faktiska uppdelningen så långt det— ta blir möjligt, vilket i fråga om gemensamma ämnesdelar kan få ske genom schablonieringar. En väsentlig del av totalbe— loppet bör användas för bundna kurs- och konferensaktiviteter inom programmet. Inklusive del av projekteringskostnaderna uppskattar SIFU kostnaderna härför till 6,0 milj kr.
Kostnaderna för funktionsbedömningar av bearbetningsmaskiner kan uppskattningsvis beräknas till 2,0 milj kr. Av tidigare anförda skäl blir emellertid fördelningen mellan kursprojek— teringen och detta delprogram något vansklig att göra.
Uppfömningsinsatserna kan med utgångspunkter från teko— programmet uppskattas till ca 5 milj kr. Även här kan svå— righeter uppkömma att särskilja kostnaderna för verksamheten från kursarrangemangen.
Enligt tidigare redovisad beräkning kan administrationskost— naderna väntas uppgå till 550.000 kr/budgetår eller tillhopa 2,1 milj kr för perioden. Härav belöper sig 1,2 milj kr på SIFU.
Institutet förutsätter att behov inte föreligger att i regle— ringsbrev närmare binda de projektbundna kostnaderna till olika aktiviteter. En årlig redovisning i efterhand bör likväl lämnas i samband med institutets anslagsframställ— ningar.
5.4. Utvärdering av effekter
Det är naturligt att utbildningens inriktning och pedagogiska uppläggning successivt förändras efter vunna erfarenheter. När det gäller särskilda, i tiden begränsade utvecklings- program bör effekten av dessa göras till föremål för särskild utvärdering. Beträffande teko—programmet har en särskild un— dersökning av effekten av programmet igångsatts av en forskar/
pedagoggrupp på uppdrag av industridepartementet.
SIFU förutsätter alltså att en effektmätning skall ske be- träffande det träindustriella programmet. Den kan ske fri— stående från institutet, men vissa skäl talar för att SIFU självt ansvarar för densamma. Bl a bör metodmässigt vissa erfarenheter finnas tillgängliga då denna utvärdering påbör— jas. Det synes också finnas möjligheter att bygga in effekt— mätningsinstrument vid programmets genomförande som underlät- tas vid den föreslagna anordningen. Ett snabbare återföran— de av erfarenheter är ytterligare ett skäl för att institutet skall ombesörja effektmätningen.
Appendix E
MöBELINDUSTRIUTREDNINGENS
ENKÄTUNDERSÖKNING
Syftet med den företagna enkätundersökningen var att insamla sådan
information som ansågs behövlig för att möjliggöra en mer allsidig
bedömning av förhållandena inom möbelindustrin. Data som insamlats
från annat håll, exempelvis via officiell statistik, bedömdes på många områden vara alltför ofullständig för att ligga till grund för exempelvis förslag till åtgärder. Av denna anledning utarbetade ut— redningen ett formulär med ett stort antal frågor som företagsleda— ren ombads besvara. Frågorna konstruerades under medverkan av före— trädare för bl.a. industrins egna branschorgan. Ett tiotal företags— ledare i möbelindustrin fick vidare tillfälle att yttra sig över
frågeställningarna.
Undersökningen genomfördes bland ett urval av möbelföretag. Urvalet gjordes av statistiska centralbyrån på så sätt att man erhöll unge— fär lika många företag i tre storleksgrupper, nämligen 10—25 (grupp 1), 25-50 (grupp 2) och över 50 anställda (grupp 3). I största grup—
pen skulle en så fullständig täckning som möjligt eftersträvas.
I det ursprungliga urvalet ingick 51 företag i minsta gruppen, 52
företag i mellangruppen och 34 företag i största gruppen. Innan en- käten sändes ut bortföll ur grupp 1 ett företag (konkurs), ur grupp 2 två företag (ett uppköpt av annat företag, ett tillverkar ej möb— ler) och ur grupp 5 ett företag. Dessutom visade sig ett av SCB an- givet företag i grupp 1 vara avdelningskontor till ett företag med över 50 anställda, varför detta företag flyttades till grupp 5. En— käten sändes alltså ut till 95 företag, fördelat på 29 i grupp 1,
30 i grupp 2 och 54 i grupp 3-
En första gräns för besvarande av enkäten sattes till den 2 juli. Vid denna tidpunkt hade 6 svar inkommit från grupp 1, 8 från grupp 2 och 11 från grupp 5, dvs. sammanlagt 25 svar. Den 2 augusti gjordes en telefonpåminnelse och den 11 augusti utsändes ett påminnelsebrev, där gränsen sattes till den 20 augusti. Vid det datum uppgick anta- let insända enkäter till 21, 22 och 27 från grupp 1, 2 respektive 5. Nya telefonpåminnelser gjordes den 51 augusti och 10 september, vil— ket ledde till att antalet insända enkäter till slut uppgick till
25, 26 respektive 55. Ytterligare påstötningar bedömdes som lönlösa.
1 företag (konkurs) bortföll ur grupp 1 och 1 företag (tillverkar ej möbler) bortföll ur grupp 2, varför behandlingen av enkäten.gjordes på 22, 25 respektive 55 insända svar. Svarsprocenten blev alltså
76 % (22/29) för grupp 1. 85 % (25/50) för grupp 2 och 97 % (aa/54) för grupp 5 och totalt 86 % (eo/95).
Allmänt kan sägas att enkäterna var mer fullständigt ifyllda i den största gruppen än i de två mindre. Ofullständiga enkäter komplette-
rades i vissa fall per telefon.
Frågor som vållat besvär var bl.a. 2.4 (modellframtagning), 2.4.1 (modellförändringar), 6.7 (eventuell svensk exportökning) samt
& (utveckling på längre sikt).
Fråga 7 (aktuella problem för det egna företaget respektive möbel- branschen i sin helhet) har inte bearbetats, då svaren inte kunnat
tolkas på ett enhetligt sätt.
Frågorna 9.5, 9.4 och 9.7 (vissa uppgifter avseende export) har be—
. maassa—.— -...amm _ .
besvarade, men några preciserade uppgifter gick inte att erhålla, be- roende bl.a. på bristande statistik (9.4) eller ej klart genomtänkta
strategier (9.5 och 9.7).
Snittföretgg För att ge en uppfattning om strukturen hos företag i olika storleks— grupper har nedanstående uppgifter sammanställts från enkäten. Vissa av uppgifterna är framtagna som aritmetiska medeltal, medan andra av— ser typvärden, dvs. det mest frekventa värdet eller svaret utifrån
de givna alternativen. Detta innebär inte att det i verkligheten finns företag som har den här angivna strukturen. Snittföretagen kan dock tjäna som hjälp att bedöma likheter och olikheter i struktur och beteenden mellan företag av olika storlek. Uppgifterna avser, där in-
te annat anges, år 1970.
Storleksgrupp 10—25 25—50 50— Antal driftsställen 1 1 1 Antal anställda 14 57 154 Ägareförhållanden familje- familje— familje— företag företag företag Omsättning, tkr —68 1 000 2 250 9 250 -69 1 080 2 500 10 650 —70 1 150 2 780 11 820 (prognos) -71 1 140 2 820 12 920 Antal artiklar 10 18 52 Antal varianter av mest såld artikel 8 19 25 Företagsledarens ålder ca 60 drygt 50 ca 50 Efterträdare utsedd nej nej nej Företagsledarens grund— folk- folk- folk- utbildning skola skola skola Antal gymn.ing. eller högre utbildade tekniker o o 1 Antal gymn.ekon. eller högre utbildade ekonomer 0 0 1 Samarbete med organisationer, ringa om- ringa om- ringa om— serviceorgan o.d. fattning fattning fattning Samarbete med detaljhandeln nej nej nej Utveckl. fram till 1975 av Omsättning: ökar ( 20% ökar > 20% ökar > 20% Antal anställda: oförändr. oförändr. oförändr. Export nej nej ja
IEDUSTRIDEPARTEMENTET MOBELINDUSTRIUTREDNINGEN 1971-06—17 JAS/IB
Linnégatan 5 2 tr 114 47 STOCKHOLM
Till företagsledaren
Möbelindustriutredningen har till uppgift att utarbeta förslag som är ägnade att öka de svenska möbelindustriernas konkurrensförmåga och deras effektivitet som leverantörer på hemmamarknaden och på export.
Som underlag för sina bedömningar behöver utredningen olika väsent— liga data rörande företagen. I första hand utnyttjar vi offentlig statistik och material som redan finns insamlat t.ex. hos industrins organisationer. De informationer som utredningen kunnat insamla på dessa vägar är emellertid ofullständiga varför kompletterande data behövs.
Möbelindustriutredningen har av denna anledning utarbetat ett formu— lär innehållande ett antal frågor vilka vi ber Er besvara. Frågorna har konstruerats under medverkan av företrädare för bl.a. industrins egna branschorgan. Ett tiotal företagsledare i möbelindustrin — från både stora och små företag — har vidare fått tillfälle att göra sin bedömning av frågorna.
Inom utredningen är vi medvetna om att frågeformuläret är ganska om— fattande och att besvarandet av frågorna medför besvär för Er. Vi har emellertid försökt att beakta detta främst genom att utforma frågorna så att de i flertalet fall kan besvaras utan att uppgifts- underlag av något slag behöver tas fram.
Självfallet har vi betraktat det som särskilt angeläget att frågor— na skall ge anledning till svar som blir praktiskt användbara vid utredningens analys av branschens förhållanden. Den sammanställning av svaren, som utredningen avser göra, bör vidare - det är lika an— geläget som något annat syfte - ge Ert och andra deltagande företag väsentlig information om såväl det egna företaget som den egna branschen.
På frågeformulärets första sida lämnas vissa kompletterande uppgif— ter.
Vi hoppas få ta del av Era svar före industrisemesterns början den 5 juli 1921 och tackar på förhand för Er medverkan.
För Möbelindustriutredningen
/Å( Älg/'s ;
Arvid Sundin
Vid denna
EEÅGEFORMULÄR TILL VISSA MÖBELTILLVERKARE
Kommentarer och anvisningar
. I många avseenden är tillgänglig statistik bristfällig när det gäller förhållandena i möbelindustrin. AV det skälet ber vi Er besvara frågorna i detta formulär; svaren ger oss uppgifter som är nödvändiga för vår bedömning av branschens struktur och kbnkurrensförutsättningar.
. Flertalet frågor har utformats så att de kan besvaras ome- delbart utan särskilt uppgiftsunderlag,
. Några frågor kräver att t ex siffror ur företagets bokfö- ring tas fram. Dessa frågor är emellertid i flertalet fall så utformade att Ert företagghar ett eget intresse av svaren.
. Av Er lämnade uppgifter är konfidentiella. Undersökningsre— sultaten kommer att redovisas i anonymiserat skick.
. Formulären översändes i två exemplar. Vi är tacksamma om ett av dem återsändes ifyllt i bilagda portofria kuvert före industrisemesterns början den 3 juli 197 .
1971-06-17
JAS/IB
1.1
1.3
1.4
1.5
1.6
1.7
1.3
1. Vissa grunduppgifter om företaget och anställda
Företagets namn, adress, telefonnummer:
.II......OCOCCOOOOOOOOO..............OCOOOOO......OOOOOOOCOICOU
...........CO.CC-......OOOO............UOOOOOCODOOOOOQ......000
OI....O......O......OCOOOOOCOOI.......I.....l.....l..'......ll.
Uppgiftslämnare - namn och funktion:
I...|............COOCOO...................l....................
..............ODCOCDOUDOOOODO...—............OOOCOOIOOOOOIDOOOO
Företaget grundat år: Antal driftsställen: Totalt antal anställda (1970):
Ange för år 1968 - 1970 hur många arbetare och tjänstemän som:
nyanställdes (räknat på heltid) .... slutade . ooo
Hade Ni den 15.6.1971 utländska medborgare sysselsatta?
Om svaret är ja _ ange antalet:
Företagsledare (VD) om annan än uppgiftslämnaren:
I......OQOOOIO
......IOOOOOOO
|... 0... ia _iNe D E]
.I......OOOOIOQOOOOCOCOOOI...................OOOIOOOOOOOCCOOCO
.Ol....I......OOOQOOOOOOOOOOCOO0.0.0.........OOOCCOOOOOOOOOIQO
Ägs mer än 50 % av aktiekapitalet av en familj /släkt? Ja D
Nej D
2.2
2.3
2.4
2.5
2.6
5.1. Samarbete med bransch- och personalorganisationer
Som tidigare anförts förutsätter SIFU att uppbyggnaden och genomförandet av utvecklingsprogrammet för träindustrin skall ske genom institutets försorg i nära samverkan med bransch— och personalorganisationerna på området. Detta innebär en motsvarighet till vad som gäller för det särskilda programmet för tekoindustrierna. Inom institutet torde ett särskilt sek— retariat för Utvecklingsprogram TRÄ böra byggas upp inom ut- bildningssektionen i nära anslutning till det särskilda teko— sekretariatet. Viss personalgemenskap mellan programmen för— utsättes därvid. SIFU beräknar kostnaderna för det särskilda sekretariatet till ca 200.000 kr/budgetår i 1972 års löne— och prisnivå, innefattande del av chefslön, lön till 1 hand- läggande sekreterare och 1,5 biträdesarbetskraft jämte om- kostnader.
De organisationer som är verksamma på träindustrins område är framför allt följande.
Organisationsförhållanden inom träindustrin
Arbetsgivarorganisationer meåååååar anggåålda Träindustriförbundet 815 57-198
härav tjänste- män ca 6.000
Sågverksförbundet 506 21.105
härav tjänste— män ca 2.000
Arbetstagarorganisationer
TCO: Industritjänstemannaförbundet 8.000 Sveriges arbetsledareförbund 2.200 LO: Träindustriarbetarförbundet 72.794
Branschorganisationer
Sveriges industriförbund:
Sågverkens riksförbund 470 10.000 Svenska trävaruexportföreningen 150 Träindustrins branschorganisation 1.129 51.224 därav: Sveriges möbelindustriförbund 525 11.421 Snickerifabrikernas riksförbund 648 8.775 Sveriges trähusfabrikers riksförbund 51 4.685 TIBO: allmän grupp 102 4.510 Sydsveriges lövträförädlares förening 11 1.402 Sveriges guldlistfabrikanters förening 7 455 Sveriges trä— och byggvaruhandlares 722 Centralförbund
Sveriges hantverks- och industriorganisation:
Snickeriföretagens riksförbund 110 2.000 Övrigt: Södra Sveriges trävaruexportförening 60 1.500
(producerande del)
27. Inom ramen för teko—programmet lämnas ett visst statligt bi— drag för administrativ medverkan från textil— och konfektions— industriförbundens sida. Med motsvarande arrangemang för ut— vecklingsprogram TRÄ bör visst bidrag utgå till TIBO och till Träindustriförbundet, vilka organisationer båda förutsättes nära samverka med SIFU:s administration för programmet. Be— loppen föreslås uppgå till 50.000 kr/budgetår och organisa- tion. Med den starkare utbildningsinsats för arbetarpersona- len som förutsätts i utvecklingsprogram TRÄ kan enahanda bi— drag också lämpligen utgå till Träindustriarbetarförbundet, som liksom övriga personalorganisationer förutsätts medverka med bl a information om programmet.
SIFU förutsätter att, liksom gäller för teko—programmet, Kungl Maj:t förordnar en till institutet knuten särskild rådgivan- de grupp för beredning och samråd av frågor inom ramen för ut— vecklingsprogram TRÄ. En viktig uppgift för den rådgivande gruppen gäller prioritering mellan olika delprojekt inom pro— grammet.
Förutom bransch/arbetsgivarorganisationsrepresentanter och representanter för de väsentligaste personalorganisationerna inom träindustrin samt industridepartementet bör, som tidigare anförts, utvecklings- och forskningssidan vara särskilt före- trädd i gruppen, förslagsvis genom STU. Det förutsättes att SIFU:s chef är ordförande i gruppen och att sekretariats- funktionerna fullgörs av det förenämnda särskilda sekretaria- tet.
Samverkan med näringslivets parter och expertis från företag och institutioner äger också rum inom ramen för särskilda projektgrupper som bör organiseras inom de olika ämnesområ- dena för utbildningen eller andra aktivitetsområden. Det kan förutsättas att den största delen av verksamheten till en början kommer att ske inom projektgrupperna. Arbetet rappor— teras successivt för den rådgivande gruppen.
2. Omsättning; marknadsföring
Omsättning möbler
Ev. omsättning icke-möbler
Summa omsättning
Antal artiklar för närva- rande i företagets sorti-
ment (exempel på artikel: pinnstol, sittsoffa, bok—
hylla—sektion)
Antal varianter av den för närvarande mest sålda artikeln (varianter: oli-
ka utförande, storlek, materialslag:
Modellframtagning
Egna modeller
2.1 Ange företagets totala omsättning i tusental kronor (tkr)
1968 1969 1970 1971 (upp— skat
ningL_
Köpta modeller (arkitektritade)
2.4.1 På hur stor andel av Era modeller gör Ni väsentliga
förändringar varje år:
Antal kunder totalt 1970:
2.5.1
Antal
O......
största kundens totala köp 1 kr 1970 ca
2.5.2 Genomsnittsorderns storlek 1 kr 1970 ca
2.5.3 Genomsnittsleveraneens-/expedi—
tionens storlek 1 kr 1970 ca
Ungefär hur stor del av produktionen 1970 tillverkades:
2.6.1 Sedan order erhållits:
2.6.2 Innan order erhållits
(stillverkning på lager):
ooo-00000... Et
ooo-00.00... Et
Ungefärlig en- del (%) av om— sättningen
ce...-oooooo %
.oeeoooeeeo. St ............
......OOOOOO
I......OOOQ.
oc......o... %
e.o.-0000... %
2.8
2.7 Försäljningskanaler 1970 i Sverige. Ange total omsättning:
2.7.1 Försäljning till IKEA/kr: 2.7.2 Försäljning till "möbelvaruhus" (Solna Möbler m fl): 2.7.3 Försäljning till traditionell privat fackhandel (detaljister): 2.7.4 Försäljning till andra möbelfabrikanter: 2.7.5 Försäljning till möbelgrossister: 2.7.6 Försäljning direkt till konsument: 2.7.7 Försäljning till kontor, skolor, myndig— heter etc, dvs huvudsakligen leveransmöbler:
Marknadsföring i Sverige
1 Säljer enbart per telefon 2 Företagsledaren reser själv sporadiskt 3 Har fast anställda resande Antal:...... 4 Anlitar provisionsresande som även arbe- tar åt andra företag Antal: ooo... 2.8.5 a) Deltar regelbundet 1 Svenska Möbel- mässan i Stockholm b) Har egen permanent utställning utan- för företaget:
I Sverige I utlandet
2.8.6 Transportsätt i Sverige (1970):
. Ungefärlig del av omsättningen som går på egna bilar: . Ungefärlig del av omsättningen som i övrigt går per bil: . Ungefärlig del av omsättningen som går per tåg:
2.8.7 Utestående fordringar inkl. diskonterade kundväxlar per 31.12 eller motsvarande bokslutsdatum:
ungefär i procent av
........ % ........ %
o-ooooe- % ........ % ooo-o... % oc...... %
n...-oo. %
& nu C] D D Cl D B C! B C! C] D D D D
en...... % ........ %
ooo-ooo. %
1970: Kr .......... Därav disk. kundväxlar Kr .......
1962: Kr Duco-ooo.— " " || || Kr ooo-ooo
3. Xapacitetsutnzttjande
4.
5.
3.1 Skulle Ni under 1970 utan att investera nämnvärt i maskiner och byggnader och utan att tillgripa några speciella åtgärder i öv— rigt ha kunnat producera mer än Ni faktiskt gjorde?
Vi förutsätter att det kunde ha behövts något flera anställda för att få full bemanning vid befintliga maskiner etc men där- emot inte någon (ökad) skiftgång.
Vi förutsätter också ett oförändrat sortiment och att avsätt- ningsmöjligheter funnits för en eventuell merproduktion.
GI:: ”lf O
Om svaret är ja - ange ungefär hur mycket:
O — 10 % mer än nu Cl 10-2076" " " |:] 20-4076" " " n Över 40 % " " " D Lönsamhet 4.1 Hur bedömer Ni Er lönsamhetsutveekling under de senaste tre åren? Dålig Mindre god God Mzcket god 1968 C] Cl D D 1969 D D D D 1970 C! D El D 1971 (upp- D D D D skatt- ning) Personalstruktur
5—1 1:95235521225525 5.1.1 Grundutbildning:
Enbart folkskola D Realexamen D Studentexamen D Akademisk examen U
5.1.2 Fack-/yrkesutbildning: Akademisk Gymnasie Real Lägre Teknisk D D D D
Ekonomisk D D D D Annan D D D D
5.1.4"
Godkänd granskningsman
Ålder: Under 50 år 50-55 55-60 60-65 Över 65 är B D D D D Efterträdare utsedd Ja D Nej D Om ja — ange om det är son/dotter eller annan släkting till företagsledaren eller ägaren som utsetts. Ja D Nej D Anser Ni att kommande generationsskifte i företagsledning- en kommer att medföra ekonomiska eller juridiska problem? Ja D Nej 0 Om svaret är ja — av vilket slag? C.....O..............Ol..0.0.0.........OCOOOOOOIOOOOOI... ...I..............O'...I......O......OOQOOOOOOOOOOO....OI
.I..I...........................I............O.......C...
5.2 Tillgång på tekniker, ekonomer mm
Har Ni heltidsanställd personal eller utnyttjar Ni konsulter med nedanstående utbildning?
Heltidsan- På konsultatione- ställd egen basis personal Timmar ungefär gå Nål Antal gg 521 per år Civilingenjörer D 0 nu... D D 0000... Gymnasieingenjörer D D ..... D D ....... Institutingenjörer D D ..... D D ....... Tekniker med lägre utbildning D D ..... D D ....... .|.........IOIOIOCIOICOOOCCOD D C] 00... D B C...... Civilekonomer E' B ...se [3 D cases.. Gymnasieekonomer D D ..... D D ......- Personal med ekonomisk faCkskola D D se... D D soo...- Personal med lägre ekonomisk utbildning D D ...a. D D see.... .............OCOCOOOOOOOOCOC D U ol... D U 0000...
Designers/formgivare D D e.o.. C] B 000.000 (På royaltybas? D ) Är Er revisor:
Auktoriserad revisor Ja U Nej 0
5.4
5.3. Deltagande i vidareutbildning
5.5.1 Deltar man från Ert företag tämligen regelbundet i före-
5.3.2
kommande kursverksamhet o dyl ?
Företags- Övriga ledaren
J_a Me 52. MB I kurser som SAP anordnar D D D D I kurser som branschorganisationer— na (inkl.Tibokonsult) anordnar D D D D I andra kurser och konferenser D D D 0
Finns det några regelbundet återkommande kurser/konferenser som Ni vill beteckna som särskilt bra och verkligt nyttiga för Er och Ert företag? Ange i så fall vilka och varför.
.D...............C..I........OCOOCG'...'...OOOOOOOOOOOOOQOO ............O......O......OOCOOOOOUCCCOICU......C.........O I.|...O......OOOCCOOOOOOOCCOOC................I............
.|O......COOOOOOC.....................D....I...C..O...IC...
(Besvaras av företag som har eller planerar export)
5.4.1
5.4.2
Anser Ni att den egna personalen har tillfredsställande kunskap för att sköta Er nuvarande eller planerade export?
ie _lNe' till Norden D D till engelsktalande länder D G till tysktalande länder D D till fransktalande länder D O
Om svaret ovan i vissa avseenden är nej - var anser Ni att det brister?
I fråga om:
Språkkunskaper
Kännedom om den främmmande marknaden Förmågan att administrera försäljnings— arbetet på utlandsmarknaden Få annat sätt D D D D
Hur? 00.00.0000.000.000...-|ooooooooeoooeoooooooooeoooe 00.00.0000.-..O......OOOOCO......OOOOOOOOOOOIOOI'.
......C...-.....QCOOOQOOOOOOOO......DOOOOOOOOOOOI.
6.1
6.3
6. samarbete
Underleveranser - från andra till Er
Om ja - hur stor del av inköpen: J_a Nej o-25% 26-50% 51-75% 76-100%
Anlitar Ni underleverantö- rer för vissa komponenter/ halvfabrikat? D D D G D D Därav utländska underleve- rantörer? B D D D D D
Kompletter.r Ni det egna sortimentet med färdiga möbler köpta från annan/ andra tillverkare? D D D D D D
Köper Ni råmaterial och halvfabrikat i samarbete med andra fabriker eller genom speciell inköps- organisation? D D D D D D
Underleveranser - från Er till andra
Om ja - hur stor del av försälj- ningen:
__a_ på 0-25% 26-50% 51-75% 76—100%
Är Ni underleverantör av komponenter/halvfabrikat? D D D D D U
Säljer Ni färdiga möbler till andra tillverkare för vidareförsäljning? D D D D D D
Har Ni i övrigt regelbundet samarbete med annat eller andra producerande företag i möbelindustrin beträffande:
......OOIOOODI
Om ja - sker det i: Erfarenheter av samarbetet: , Större Mindre Mycket Negativ Positiv Mycket gå Nej skala skala negativ positi Inköp D D Produktion D D Marknadsföring i Sverige D D Export D D Transporter D D C] C] D E]
oc......coooos
6.4 Om Ni har regelbundet samarbete med andra industriföretag branschen: — eftersträvar Ni en utvidgning av samarbetet? Ja D Nej D
- har det i något fall reglerats avtalsmässigt i form av: Aktiebolagsbildning (t ex försäljningsbolag) Ja U Nej D Formellt samarbetsavtal eller dylikt Ja D Nej D
6.5 Samarbetar Ni i nämnvärd utsträckning med företag i detaljhandelsledet, t ex betr. produktutveckling? Ja 0 Nej D Om ja - vad syftar samarbetet till? .I............................I.......I..............O............OO .|.....|...OI.I..Oi.............|.O...|.............OCOOOOOOOCOCOOOC
.O......C.........C................I......OCOQOOIOOOCCOOIOQ......000
6.6 Ange Era erfarenheter av vissa serviceorgan och av samarbetet i branschorganisationerna.
Mycket Övervä- Övervä- Mycket Ej utnytt- nega— gande gande posi— jat resp. Organ tiv negativ positiv tiv ej medlem
Sveriges Möbelindustria förbund (SMI)
. Allmänt 0 B D D D . Mässarbetet D D D D D Träindustrins bransch— organisation (TIBO) D D D D D Tibokonsult AB D D D D D SIFU (tidigare Statens institut för hantverk och industri, SHI) Cl D D D D Möbelforskningsinstitu- tet CI CI D CI !] Länets företagareföre- ning som: . Kreditförmedlare D D D D D . Konsultorgan D D D D D Er(a) revisor(er) D D D D D Bokföringsbyråer D D D D U Inredningsarkitekter B D D D U Formgivare (andra än eg- na anställda) [3 :| D n [3 Andra konsultföretag: . tekniska G D D D D . ekonomiska D D D B D . administrativa D D D D D . dataföretag D D D D D
7.
6.7 Den totala danska möbelexporten 1970 var ca 50 i större än den svenska. Till länder utanför Norden var den tre å fyra gånger så stor som den svenska.
Till Norden Utanför Norden
& _lNe & _iNe' Tror Ni på en kraftig svensk exportökning? D D D 0
Om Ni svarat ja i endera fallet - tror Ni det är nödvändigt att i så fall etablera exportsamarbete på ett aktivare sätt än hittills (t ex mellan två företag eller en grupp företag med kompletterande sortiment)? D D D D Skulle Ni kunna tänka Er att ta initiativ till ett sådant aktivt samarbete? D D D D
Aktuella problem
Vilka tre problem anser Ni vara mest besvärande i dag för hela den svenska möbelindustrin resp. för Ert eget företag. Rangordna 1 - 5 efter svårighetsgrad. Möbel- Ert industrin företag
Vikande efterfrågan i Sverige
Redan existerande överkapacitet
Orationell produktion i för små serier och i för små fabriker
Svårigheter att anpassa sig till ny teknik och till nya materialslag, bl & plast
Den höga svenska lönenivån
Importen av färdiga möbler från: Öststaterna De nordiska grannländerna
Omstruktureringen i detaljhandeln
De aktuella kreditrestriktionerna, räntenivån
Vissa företag kan inte kalkylera och säljer därför till underpris Brist på yrkeskunnig arbetskraft Exportmöjligheterna tillvaratas inte
lllllllllll
..................OOOOOOOOOOOOOOOCI.
9.
En fråga om utvecklingen på längre sikt
Om Ni skulle uppskatta utvecklingen av sysselsättning och omsätt- ningsvolym fram till och med 1975 - tror Ni att antal anställda och omsättningsvolym:
I Ert företag I hela möbelindustrin
i Sverige Antal Om- anställ- sätt- Antal an- Omsätt- da ning ställda ning ökar mer än 20 % D D D D förblir ungefär oförändrat D D D D minskar mer än 20 % D D D D
Export. Obs! Med export avses även leverans till svensk exportfirma
Dessa frågor behöver inte besvaras av företag som har enbart spora- disk export av liten betydelse.
9.1
9.5
9.4
Export (belopp)
1963
1970
1971 (uppskattning) 1975 (grov gissning)
Export utanför Norden; belopp: Tre viktigaste länderna: 000.00.0000...O......ODCOD
00......O...............00
Totalt: Därav till Norden:
.....O... .0................
0.0000000 eeoeeooeeeoeooeeoe 000.00000 O......OOOOCOIOOOO
1968 1970 1971 .... |... 0...
Vad var den mest bidragande orsaken till att export inleddes
till just detta/dessa länder?
0.00.......|..OOOOCOOOOOCOOQOOCCOOOCCCO......OOOOOOOOICOIOOIDO 000.0........O.....................OOODOCCIOOICOOOCO......0...
De tre viktigaste exportartiklarna,varugrupperna i storleks- ordning 1970.
Norden Artikel Belopp ca
0.00000000000 s-o000000o
00.00.0000... 00.00.0000
..0.......... 00.00.0000.
Utom Norden
Artikel Belopp ca
O......OOOUOCO QIOOOOOOOOO
......OOOOUOOO ......OOOOI
9.6
9.7
Genom exportfirma
Exportavdelning under exportchef Särskilt avdelad personal på försäljningsavdelning D Företagsledaren sköter exporten i huvudsak själv På annat sätt
9.5 Ange hur Ert företags exportförsäljning är organiserad:
en D
D
D D D D D D ti 0
Ange hur: ...-ooo.se...so...-oeoee'ooeoeoeenoeeeosleooe-o-e
........OOOCOOQOOOO......O.....'...'.........CCCOOOOOOOCUO
Ange hur exportarbetet är organiserat i fråga om de viktigaste köparländerna (direktförsäljning — t ex till större varuhus,
agenter etc.)
Norge
Danmark Finland Västtyskland Storbritannien Schweiz Österrike
USA ..............
00.00.00000000
Direkt Via lagerb Via Via Via ut— Eget till hållande provi— agent ländsk kon- detal- grossist/ sions- möbel- tor jist import— för— fabri— firma säljare kant
G D D D D D
D D D D D D
D D D D D D
D D D D D D
D D D D D D
D D D D D D
D D D D D D
D D D D D D
D D D D D D
D D D D D 0
Varför utnyttjas just denna/dessa försäljningskanaler?
0..I...........'.........OOOOOCOOOOCCOOC......O.....O.....IIOO
000.00.0000.......I...00.00.0000.........00.00.000000000000000
.0.....................O....C..............DOOQIOOOOOCOOOOC...
mm):->.»- er..: nu:. s..-v.t. _. .... . __.gan;_...n ;.
10.
11.
Principen i stora drag för valet av exportprodukter. nu. ___1Ne . Ur hemmamarknadssortimentet valda produk-
ter som levereras oförändrade på export— marknaden D D
. Ur hemmamarknadssortimentet valda produk— ter som tillverkningsmässigt ges ett något annat utförande D U
. För exporten särskilt tillverkade varor D D
Eventuella kommentarer:
000.000...0.000.0.0|00.00.00000000000000'000000.00000000000 000000.000.I...-000.000..00.0...00.00.000...'....OCOCOODOOO 9.9 Exportsortimentets prisklass sett från köparsynpunkt
Norden övriga länder
Högpris D D Mellanpris D D Lågpris D D
Kan Ni ange för år 1970:
. Totala antalet utländska kunder .......... st . Genomsnittsorderns storlek, ungefär .......... kr
. Andel av exporten som utgjorde konti- nuerliga affärer med i huvudsak fasta kunder (övrig export var alltså av spo-
radisk karaktär), ungefär sonson.... % . Ungefärlig andel av exporten som var resultat av åtgärder på eget initiativ .......... % (övrig export var alltså resultat av initiativ från köparsidan)
. Vilket pris Ni erhöll vid exportförsälj- ning jämfört med hemmamarknadsförsälj- ning av identiska produkter.
Lägre D Samma D Högre D
. Vilken lönsamhet Ni tror att Ni upp- nådde vid exportförsäljning,jämfört med hemmamarknadsförsäljning.
Lägre D Samma 0 Högre 0
Andra synpunkter eller kommentarer av värde för denna undersökning:
00.l..........I.......OOO....................O...C......IQOOOOOCOIO 00...I............C................-..........C.......O..........O.
00........I....................I..................O...C.......v.00.
Statens offentliga utredningar 1972
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet Åmbetsansvaret ll. [ 1 ]
lndustridepartamentet
Svensk möbelindustri — Problem och möjligheter, [21
Statens offentliga utredningar 1972
Kronologisk förteckning
1. Ämbetsansvaret ll. Göteborgs Offsettryckeri AB, Ju. 2. Svensk möbelindustri — Problem och möjlig- heter. Göteborgs Offsettryckeri AB. I.
Allmänna Förlaget