1. Utredningsuppdraget

I yttrande till statsrådsprotokollet den 4 juni 1971 anförde chefen för justitie- departementet följande.

Det förekommer numera både statligt och kommunalt partistöd. Statligt stöd utgår enligt gällande regler till varje parti, som är representerat i riksdagen, med 70 000 kr per mandat. För budgetåret 1971/72 har riksdagen för ändamålet anvisat ett förslags- anslag av 24 500 000 kr.

Det kommunala partistödet är en frivillig angelägenhet för kommunerna. Enligt lagen (1969: 596) om kommunalt partistöd kan både primärkommun och landstingskommun bevilja bidrag till partier som är represen- terade i den beslutande församlingen. Bi- dragen skall enligt lagen utgå med lika stora belopp för varje mandat som det bidrags- berättigade partiet har i kommunfullmäk- tige eller i landstinget.

Det statliga partistödet infördes år 1965. I sitt utlåtande (nr 44) över propositionen i ämnet (nr 174) gav konstitutionsutskottet sin anslutning till de grundläggande prin- ciper på vilka förslaget (byggde: 1) bidrag bör utgå endast till parti som har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, manifeste- rat i allmänna val, 2) bidragen bör beräk- nas schematiskt och fördelas enligt fasta regler som inte tillåter någon skönsm'ässig prövning, 3) bidragens storlek bör stå i rela- tion till partiernas styrka, och 4) någon statlig kontroll av hur medlen används bör inte förekomma. Utskottet framhöll emel- lertid också att det i propositionen fram- lagda förslaget inte kunde fastställas som en i alla delar för framtiden orubblig ord— ning. Systemets detaljutformning borde bli föremål för översyn när erfarenhet vunnits

av dess praktiska tillämpning. Riksdagen bi- föll utskottsutlåtandet (rskr 452).

Numera finns viss erfarenhet av det stat- liga partistödet. Dessutom har inträffat för- ändringar som också kan motivera en sam- lad översyn. Jag tänker då inte bara på att de statliga bidragen till politisk verksamhet på åtskilliga håll har kompletterats med ett kommunalt stöd. Även de statliga bidrags— reglerna har modifierats och delvis fått en ny innebörd i samband med övergången till enkammarriksdag och ett nytt valsystem. Proportionaliteten i bidragssystemet har accentuerats genom tillämpningen av riks- proportionell metod vid fördelningen av riksdagsmandaten. Men samtidigt har det nya valsystemets spärrar -— som ju är av direkt betydelse för rätten till bidrag — gjort det svårare än tidigare för de minsta partierna att komma i åtnjutande av parti- stöd. Det vid årets riksdag beslutade press- stödet är inte kopplat till de politiska par- tiernas verksamhet, men stödet kan ändå få betydelse för olika åsiktsriktningars möj— ligheter till information och opinionsbild- ning.

I samband med behandlingen av årets statsverksproposition och vissa motionskrav har riksdagen nu begärt en översyn av reglerna för både statligt ooh kommunalt partistöd (KU 1971: 27 och 28, rskr 95 och 96). Denna översyn bör komma till stånd utan dröjsmål. Jag föreslår att sår- skilda sakkunniga tillkallas för ändamålet.

Som riksdagen fram-hållit har det nuva- rande systemet i stort sett fungerat till- fredsställande. De sakkunniga bör därför i sitt arbete kunna utgå ifrån de fyra grund- läggande principer för partistödets kon—

• Sida 10
•  Original

struktion som har redovisats i det före- gående. Översynen bör emellertid innefatta en förutsättningslös prövning av hur prin- ciperna lämpligast kan förverkligas och hur reglerna bör vara utformade i detalj.

De sakkunniga bör försöka få så ingåen- de 1 |unskap som möjligt om hur partistödet hittills använts och hur partierna nått all- mänheten med sin information. Den om- ständigheten att partier kan ha olika utgifter beroende på skillnader i möjligheterna att sprida information och driva opinionsbild- ning genom pressen bör i görligaste mån beaktas både vid en närmare utvärdering av nuvarande regler och vid prövningen av olika tänkbara ändringar i dessa.

Vid riksdagsbeh'andlingen i år av det stat- liga partistödet diskuterades införandet av ett enhetligt grundbidrag till alla partier som är representerade i riksdagen och införandet av någon form av reducerat bidrag till parti som har fått ett stort antal röster i val men ändå inte blivit representerat i riksdagen. De sakkunniga bör utreda både dessa och andra frågor av betydelse för det statliga partistödets utformning och storlek. I den mån ändringar föreslås i gällande regler, måste givetvis de kostnadsmässiga kon- sekvenserna beaktas.

Beträffande det kommunala partistödet bör i framtiden liksom hittills gälla att det bör bygga på samma principer som det stat- liga i den mån inte starka skäl, som direkt anknyter till kommunala förhållanden, mo— tiverar avvikelse på en eller annan punkt.

Utredningsarbetet bör bedrivas med största möjliga skyndsamhet. De sakkunniga bör om möjligt redovisa resultatet av sitt arbete i så god tid att förslag kan före- läggas riksdagen !för beslut nästa år.

• Sida 11
•  Original

2 Tidigare offentliga utredningar och

riksdagsbehandling

Frågan om de politiska partiernas finansie- ring har under årens lopp varit föremål för en omfattande och stundom intensiv debatt. Denna har förts både i de folkvalda poli- tiska församlingarna, inom partierna samt inte minst i dags— och fackpress, debattlitte- ratur och samhällsvetenskapliga skrifter. Partistödsutredningen har i det följande — för att framställningen inte skall bli alltför omfattande — valt att begränsa redogörel- sen till tidigare offentliga utredningar samt frågans behandling av Kungl. Maj:t och riksdagen.

2.1 Några drag i utvecklingen före år 1965

Spörsmålet om hur partierna finansrerade sin verksamhet blev föremål för ett livligt meningsutbyte i 1948 års valrörelse. Vid 1949 års riksdag väcktes i anslutning härtill motioner i ämnet och på hemställan av förs- ta lagutskottet (1949: 28) anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t (rskr 210) om utredning av frågan huruvida organisationer, som bedrev politisk propaganda, borde åläggas bokföringsskyldighet samt förpliktas att offentligen låta redovisa sina inkomster och utgifter. Skrivelsen ledde till att rege— ringen år 1950 tillsatte en utredning som antog benämningen partifinansieringssak- kunniga. Utredningen avgav i slutet av på- följande år sitt betänkande Om offentlig redovisning av den politiska propagandans finansiering (SOU 1951: 56). De sakkun- niga ställde sig avvisande till en lagstiftning om bokföringsskyldighet för organisationer som bedrev politisk propaganda samt för- pliktelser för sådana organisationer att of-

fentligen redovisa sina inkomster och ut- gifter. Någon lagstiftning i dessa hänseen- den genomfördes inte heller.

Debatten om de politiska partiernas fi- nansiering fick så småningom under 1950- och 1960-talet en i viss mån annan inrikt— ning än tidigare. Förut hade frågan huvud- sakligen gällt ifrån vilka källor partiernas intäkter härrörde. Nu kom diskussionen också in på spörsmålet om ett statligt stöd till politisk verksamhet borde införas eller ej. Denna förskjutning av debatten torde ha varit en följd av de fortgående kostnads- stegringarna för de politiska partierna, bl. a. i fråga om valkampanjerna. Vid 1959 års riksdag motionerade sålunda en ledamot av andra kammaren, herr Wahlund, centerpar- tiet (1959: II: 98), att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om en för- utsättningslös utredning rörande möjlighe— terna att åstadkomma en bättre balans mel- lan de olika partiernas ekonomiska resurser i valrörelserna. Motionen avstyrktes emel— lertid av statsutskottet (1959: 166) och av- slogs av riksdagen utan debatt.

År 1961 togs frågan om statligt stöd till de politiska partierna upp i riksdagen på nytt, denna gång i form av likalydande parti- motioner i första och andra kammaren av centerpartiet (1961: I: 44 av herr Bengt— son m.fl. och 1961: II: 58 av herr Hedlund m. fl.). I motionerna hemställdes att riks- dagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam prövning och förslag till riksdagen angående anslag till de partier i riksdagen vilka stod utanför regeringen. Anslagen skulle avse finansiering av sekre- tariat för riksdags— och utredningsarbete i syfte att skapa balans mellan regering och

• Sida 12
•  Original

opposition i fråga om resurser på nämnda område. Bankoutskottet fann i sitt utlåtande över motionerna (1961: 19) det aktualise- rade spörsmålet höra till de uppgifter som författningsutredningen hade att penetrera. Utskottet ansåg frågan huruvida de poli- tiska partierna borde stödjas genom anslag av en eller annan art så vansklig och svår att överblicka i sina konsekvenser att ut- skottet inte fann sig böra ta ställning innan det utredningsarbete som bedrevs inom för- fattningsutredningen hade slutförts. Utskot- tet hemställde därför att motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen följde utskottet.

Författningsutredningen avgav sitt slutbe- tänkande Sveriges statsskick år 1963. Del 3 av betänkandet (SOU 1963: 18) innehöll bl. a. ett förslag (sid. 211 f.) att varje parti- grupp i riksdagen av den storlek att gruppen var representerad i utskott skulle få rätt att under riksdagssessionerna erhålla biträde av en sekreterare som avlönades av statsmedel. Efter motioner i denna fråga vid 1965 års riksdag och efter närmare utredning av bankoutskottet (1965: 54) beslöt riksdagen att anvisa visst anslag för bestridande av kostnaderna för de särskilda sekretariat partigrupperna i riksdagen är utrustade med, s.k. gruppkanslier. Bidragen till gruppkans- lierna skulle utgå till varje partigrupp i riks— dagen med 3 000 kr per medlem och år, om gruppen var företrädd i regeringen, och eljest med 4500 kr per medlem och år. Olikheterna i beloppen motiverades med skillnaden i arbetsvillkor för ett parti i oppositionsställning jämfört med ett rege- ringsparti. Bidragen skulle utgå fr. o. m. den 1 januari 1966 och någon kontroll över hur medlen utnyttjades skulle inte förekomma (rskr 442).

2.2 1965 års beslut om statligt partistöd

I likalydande motioner i första och andra kammaren föreslogs vidare vid 1965 års riks- dag i(1965: I: 218 av herr Källqvist och herr Thorsten Larsson samt 1965: II: 273 av herr Ullsten m. fl., samtliga folkpartiet utom

Larsson, centerpartiet) att en utredning skul- le tillsättas med uppgift att redovisa skälen för och emot statsbidrag till politiska partiers allmänna verksamhet och att utarbeta alter- nativa system för sådana bidrag. Redan vid riksdagens höstsession samma år avlät Kungl. Maj:t proposition till riksdagen i ämnet (1965: 174). Framläggandet av denna proposition torde emellertid inte i någon av- görande grad ha initierats av sistnämnda motioner. Bakgrunden var i stället följande.

År 1963 i november tillkännagavs att den socialdemokratisk-a dagstidningen Ny Tid, Göteborg, skulle läggas ned. Som en följd av detta och tidigare beslut om nedlägg- ningar av dagstidningar bemyndigade Kungl. Maj: t den 22 november 1963 chefen för justitiedepartementet att tillkalla ett antal sakkunniga för att utföra en undersökning av tidningspressens ekonomiska förutsätt- ningar m.m. Med stöd av detta bemyndi- gande tillsattes en kommitté som antog namnet pressutredningen. Kommittén redo- visade i mars 1965 resultatet av sitt arbete i betänkandet Dagstidningarnas ekonomisk-a villkor (SOU 1965: 22). Utredningen före— slog ett statligt presstöd å 25 miljoner kr per år vilket skulle förmedlas till tidning- arna av de politiska partierna. Som villkor för att ett parti skulle få bidrag för press- ändamål gällde enligt förslaget att partiet var representerat i riksdagen och hade er- hållit mandat i två på varandra följande andrakammarval. Beräkningen av bidragens storlek föreslogs skola ske med utgångs- punkt i partiernas genomsnittliga röstande] vid de två senaste ordinarie andrakammar- valen. Förslaget om en genomsnittsberäk— ning baserad på utfallet vid två val avsåg att förebygga att tillfälliga förskjutningar i röstetalen påverkade partiernas ekonomiska resurser för opinionsbildning. I ett särskilt yttrande uttal-ade en av utredningens leda- möter — riksdagsmannen Nils G. Hansson i Skegrie, centerpartiet —— att det vid den fortsatta behandlingen av pressutredningens förslag borde allvarligt övervägas att utvidga stödet till att avse även annan opinionsbil- dande verksamhet som bedrevs av partierna än tidningsverksamhet.

• Sida 13
•  Original

Remissutfallet i fråga om pressutredning- ens betänkande blev i huvudsak negativt; utredningen tillstyrktes inte oreserverat av någon remissinstans. Ett par av dessa gick in på frågan om möjligheten av att införa ett allmänt partistöd i stället för ett press- stöd. Bl. a. LO och TCO (den sistnämnda organisationen i form av ett utredningskrav) gick på denna linje. Pressutredningens för- slag förverkligades inte heller utan ledde i stället till framläggandet av ovannämnda proposition 1965: 174 i vilken föreslogs att statsbidrag skulle utgå till politisk-a partier. Föredragande departementschefen anförde i propositionen att förutsättningar borde fin- nas att samla en bred opinion kring ett för- slag om statligt partistöd enligt följande principer: 1) bidrag skulle utgå endast till partier som hade ett inte obetydligt stöd i Väljaropinionen, manifesterat i allmänna val, 2) bidragen borde beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler som inte tillät någon skönsmässig prövning, 3) bidra- gens storlek borde sättas i relation till par- tiernas styrka och 4) någon statlig kontroll av hur medlen användes skulle inte före- komma. Bidrag borde utgå endast till parti som fortlöpande bedrev opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar och all- mänheten. Synpunkten att bidragsberättigat parti skulle ha ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen ti-ll-godosågs enligt departe- mentschefen bäst genom ett krav på att par- tiet var representerat i riksdagen och hade erhållit mandat i det senaste valet till andra kammaren. Regeln om mandatmässig repre- sentation i riksdagen kompletterades med en föreskrift att partiet vid det senaste andra- kammarvalet även skulle ha fått en viss an- del, två %, av de i hela riket avgivna giltiga rösterna.

Departementschefen refererade det för- slag som övervågdes inom bankoutskottet beträffande stöd till riksdagspartiernas gruppkanslier och som byggde på tanken att bidragen visserligen skulle vara propor- tionella i förhållande till partiernas mandat- siffror men att de skulle utgå med 50 % högre belopp för ett oppositionsparti än för ett parti som var företrätt i regeringen. Med

hänsyn till de betingelser under vilka oppo- sitionen hade att bedriva sitt riksdagsarbete ansåg departementschefen det rimligt att partier som inte hade del i regeringsansvaret gynnades vid bidragsgivningen i detta spe- ciella sammanhang. Då det däremot var fråga om att införa ett allmänt partistöd ställde sig saken annorlunda. Om man ville undvika att bidragssystemet inbjöd till en uppsplittring på småpartier eller fick andra, inte avsedda återverkningar på partiförhål- landena kunde — anfördes det i propositio- nen — något annat än proportionell beräk- ning efter enhetliga grunder inte komma i fråga. Konstruktioner, som t. ex. kombine- rade ett för alla bidragsberättigade partier lika stort grundbelopp med ett proportionellt beräknat tilläggsbelopp, torde av denna an- ledning sakna aktualitet konkluderade de- partementschefen.

Den proportionella beräkningen av bidra— gen -borde bygga på partiernas mandatmäs- siga representation i riksdagens båda kamrar anfördes vidare i propositionen. Bestämmel- serna föreslogs så utformade att ett fixerat belopp per mandat skulle utgå till det parti som innehade mandatet. Vid fastställandet av den anslagssumma som kunde ställas till förfogande för ett allmänt partistöd togs hänsyn till bankoutskottets förslag om bi- drag till riksdagspartiernas gruppkanslier, vilket förslag beräknades medföra en årlig kostnad av ca 1,5 miljoner kr. Inom en totalram av ca 25 miljoner kr —— vilket var den högsta summa departementschefen kun- de tillstyrka och som motsvarade pressut- redningens förslag — fanns då utrymme för ett stöd på 60 000 kr per mandat och kalen- derår.

Ett sålunda utformat bidragssystem före- slogs i propositionen böra tillämpas fr. o. m. kalenderåret 1966.

I samband med framläggandet av försla- get till statsbidrag till politiska partier väck- tes i riksdagen ett flertal motioner i såväl första som andra kammaren. Den fråga som främst behandlades i dessa motioner och som även kom att dominera den efterföljan- de riksdagsbehandlingen var spörsmålet om något statsbidrag överhuvudtaget borde ut-

• Sida 14
•  Original

gå till partierna. I vissa motioner togs emel- lertid också upp frågor om hur partistödet närmare borde vara utformat. Sålunda inne- håller ett par likalydande partimotioner i kamrarna från folkpartiet (1965: I: 818 av herr Lundström m.fl. och 1965: 11: 972 av herr Ohlin m.fl.) en del synpunkter av in— tresse i detta sammanhang. Gentemot argu— mentet att ett stöd som utformades som grundbidrag och proportionella tilläggsbidrag skulle verka partisplittrande anförde motio- närerna att man fick utgå från att om för- ändringar i partistrukturen genomfördes, dessa motiverades av så starka politiska skäl att variationer i det statliga stödet var av underordnad betydelse. Vidare kunde den invändningen göras att en gemensam parti- organisation måste ge sådana kostnadsminsk- ningar i jämförelse med två separata orga- nisationer att besparingarna borde kompen- sera bortfallet av ett grundbidrag om detta beräknades något så när rimligt. I folkparti- motionerna anfördes också att det fanns an- ledning att undersöka om inte delar av ett mera utbyggt partistöd borde utformas så, att staten övertog vissa bestämda kostnader från partierna. Motionärerna fann det inte rimligt att man årligen skulle behöva göra avvägningar av gängse statsfinansiell natur om stödets storlek. När man genom en av- vägning av partiernas behov fastslagit en lämplig stödnivå borde det krävas synner- liga skäl att ändra denna. Däremot kunde enligt motionärerna en anpassning till den fortlöpande penningvärdeminskningen vara motiverad. Slutligen anfördes att eftersom principerna för ett partistöd var utomordent- ligt viktiga för de politiska partiernas arbete borde reglerna lagfästas -— eventuellt i grundlagsform — för att minska risken för godtyckliga ändringar.

De båda ledamöterna av andra kamma- ren Johannes Antonsson ooh Anders Dahl- gren, centerpartiet, tog i en motion (1965: II: 966) upp spörsmålet om en eventuell för- delning av stödet efter regressiv skala, inne- bärande t.ex. att ett parti med större antal andrakammarmandat erhöll mindre belopp per mandat än ett parti med ett högre antal mandat. Alternativt kunde motionärerna

tänka sig ett fast belopp upp till ett visst antal mandat samt tillämpning av en fal- lande skala för återstående mandat. Till stöd för en utformning av bidragen enligt någon av dessa modeller åberopades att det vä- sentliga för de politiska partiernas verk- samhet var att de gavs möjligheter att in- rikta sin opinionsbildning på allmänheten, dvs. hela det svensk-a folket. Det var och måste vara varje partis målsättning —— häv- dade motionärerna — att vinna så stor an- slutning som möjligt från samtliga grupper i samhället. En opinionsbildning inriktad på hela valmanskåren medförde givetvis i stort sett samma kostnader för alla partier — t. ex. för spridande av broschyrer, affischer och valtidningar samt för användande av andra media att nå ut till medborgarna och bilda opinioner. Dessa synpunkter talade enligt motionärernas uppfattning för att de olika partierna tillfördes lika belopp. Emellertid fick man förutsätta att ett större par-ti hade vissa högre kostnader för att hålla en mera omfattande partiorganisation kontinuerligt funktionsduglig, såväl under som mellan va- len. Denna omständighet och flera andra skäl talade för att man inte kunde renodla principen om ett lika stort ekonomiskt stöd till varje härför berättigat parti. Motionä— rerna drog därför den slutsatsen att man i praktiken fick göra en sammanvägning av de angivna faktorerna vid utformningen av stödet till de politiska partierna.

Kommunisterna yrkade i likalydande partimotioner i första och andra kammaren (1965: I: 815 av herrar Adolfsson och Wer- ner samt 1965: 11: 971 av herr Hermansson m. fl.) att riksdagen med bifall i övrigt till proposition 1965: 174 måtte besluta att bi— dragsberäkningen borde bygga på partiernas röstetal vid valen till andra kammaren i stället för på deras mandatmässiga represen- tation i riksdagens bägge kamrar.

Ett flertal av de motioner som väcktes med anledning av propositionen om stats- bidrag till politiska partier utmynnade i olika krav på ytterligare utredningar. Således ut- talades i likalydande partimotioner från cen- terpartiet (1965: I: 816 av herr Torsten Andersson m.fl. och 1965: 11: 970 av herr

• Sida 15
•  Original

Hedlund rn. fl.) att partiet var berett att för kalenderåret 1966 acceptera de fördelnings- grunder, som föreslogs i propositionen, men att frågan om en lämplig och riktig utform- ning av det allmänna partistödet för tiden därefter enligt centerpartiets mening när— mare borde övervägas.

Konstitutionsutskottet anförde i sitt ut- låtande (1965: 44) bl. a. följande:

I propositionen har angetts fyra principer, som bör ligga till grund vid utformningen av ett system för statsstöd åt politiska partier, nämligen att bidrag utgår endast till partier som har ett inte obetydligt stöd i väljaropinio- nen, manifesterat i allmänna val, att bidragen beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler som inte tillåter någon skönsmässig prövning, att bidragens storlek sätts i relation till partiernas styrka, och att någon statlig kontroll av hur medlen används inte skall före- komma. Utskottet ansluter sig till vad sålunda anförts i propositionen. — — —

Det anförda innebär inte, att det i proposi- tionen framlagda förslaget enligt utskottets me- ning skulle kunna nu fastställas som en i alla delar för framtiden orubblig ordning. Väl kan de förut angivna fyra grundprinciperna inte Överges, men systemets närmare detaljutform- ning torde böra bli föremål för översyn, sedan erfarenhet vunnits av dess praktiska tillämp- ning. Med anknytning till propositionens för- slag om årlig omprövning av bidragens storlek och till motionerna I: 816 och II: 970 vill ut- skottet därför förorda, att fördelningsreglerna underkastas en förutsättningslös översyn, sedan nödvändig erfarenhet erhållits av deras till- lämpning.

I en reservation av sex ledamöter av ut— skottet (tre från folkpartiet och tre från högerpartiet) hemställdes om avslag på pro- positionen. I en annan reservation av en ledamot från folkpartiet hemställdes om av- slag i förening med begäran om en skynd— sam utredning om utformningen av ett stat- ligt partistöd. Efter en omfattande debatt i kamrarna följde riksdagen utskottet och

statligt partistöd infördes fr.o.m. kalender- året 1966 (rskr 452).

2.3 1966 och 1967 års riksdagar

Vid 1966 och 1967 års riksdagar väcktes ett par motioner som hade avseende å stö-

det till de politiska partierna. Dessa motio- ner innebar i huvudsak en upprepning av vid 1965 års riksdag intagna ståndpunkter. Efter avstyrkan från konstitutionsutskottet avslogs motionerna av riksdagen. Vid 1967 års riksdag väcktes också motioner (1967: I: 592 av herr Torsten Andersson, center- partiet, m.!fl. och 1967: [II: 769 av herr Sterne, folkpartiet) med hemställan att riks— dagen måtte dels besluta att genomföra en automatisk reglering av bidraget till riks- dagspartiernas kostnader för gruppkanslier, dels uppdra åt styrelsen för riksdagens för- valtningskontor att framlägga förslag an— gående konstruktionen av en sådan automa- tik. I sitt utlåtande 1967: 39 behandlade bankoutskottet 'bl. a. de nu aktuella motio- nerna, varvid utskottet anförde att rikssta— ten varje år upptog ett relativt stort antal anslag till privata organisationer av olika slag. Med längre eller kortare mellanrum an- passades dessa anslag i många fall med hän- syn till pris— och lönestegringar för att bidra- gens reala värde inte skulle urholkas. Någon automatisk anpassning till exempelvis löne- utvecklingen torde däremot, vad gällde dy- lika »anslag, inte förekomma. Enligt utskot- tets mening borde någon automatisk regle- ring inte heller äga rum när det gällde bi- drag till kostnaderna för riksdagspartiernas gruppkanslier. Utskottet erinrade i samman- hanget om att någon sådan automatik inte förekom i fråga om bidrag till de politiska partierna. Utskottet hemställde därför att motionerna inte måtte föranleda någon riks- dagens åtgärd och riksdagen följde även i detta lfall utskottet.

2.4 Genomförandet av kommunalt partistöd

Ett antal ledamöter av både första och andra kammaren från centerpartiet motio— nerade vid 1968 års riksdag om att riksda- gen skulle uttala att beviljande av anslag till politiskt parti för bedrivande av kommunal information och opinionsbildning var en angelägenhet för kommunerna (1968: 12451 av herr-ar Torsten Andersson, Ernst Olsson

• Sida 16
•  Original

och Johan Olsson samt 1968: II: 561 av her— rar Boo och Larsson i Borrby). Motionerna behandlades av konstitutionsutskottet (1968: 33) som fann att frågan om en vidgning av den kommunala kompetensen i förevarande hänseende borde närmare utredas. Tre leda- möter av utskottet (alla från högerpartiet) reserverade sig och yrkade avslag på motio— nerna. Riksdagen följde utskottet. Efter en närmare utredning inom kommunikations- departementet framlades vid 1969 års riks- dag förslag till lag om kommunalt partistöd (prop. 1969: 126). Där föreslogs att borger- liga primärkommuner och landstingskom- muner genom en särskild lag skulle tilläggas befogenhet att lämna ekonomiskt bidrag till politiskt parti, som under den tid beslut om bidrag avsåg, var representerat i kommu— nens fullmäktige respektive landstinget. Be- slutet skulle enligt lagförslaget innehålla att bidrag utgick till varje sådant parti med sam— ma belopp för varje plats som partiet under nämnda tid hade i den representativa för- samlingen. I motioner yrkades dels avslag på propositionen (1969: II: 1231 av herr Sjöholm, folkpartiet), dels att bidrag skulle kunna utgå retroaktivt till parti som inte varit men genom valet blev represente- rat i den kommunala församlingen (1969: I: 1064 av herrar Ferdinand Nilsson och Mattsson samt 1969: II: 1227 av herrar Jo- hansson i Skärstad och Persson i Heden, alla centerpartiet), dels att bidrag skulle utgå med visst belopp lika för alla partier och med visst belopp i förhållande till antalet mandat. Som grundbelopp föreslogs både 25 % (1969: I: 1076 av herrar Dahlén, folk- partiet, och Nils—Eric Gustafsson, center- partiet samt 1969: II: 1245 av herrar Hed- lund och Wedén, samma .partier) och 50 % av totala bidragssumman (1969: I: 1077 av herrar Strandberg, Brundin och Karl Pet- tersson samt II: 1246 av herrar Nordstrandh, Thylén, Petersson i Gäddvik och Oskarson, alla moderat-a samlingspartiet). I likalydande partimotioner från vänsterpartiet kommunis— terna (1969: I: 1078 och 1969: II: 1244) van— gavs inte någon uppdelning.

En majoritet i konstitutionsutskottet be— stående av tio ledamöter från moderata

samlingspartiet, centerpartiet och folkpartiet ansåg sig i huvudsak kunna godta det fram- lagda förslaget till lag om kommunalt parti- stöd men yttrade beträffande fördelningen av detta följande (1969: 36):

Olika meningar har framkommit om de grun- der, som här gäller för fördelningen av ett kommunalt partistöd. Propositionen föreslår en mot mandatantalet proportionell fördelning. I tre par motioner har i stället föreslagits, att viss del av stödet skall utgå som ett för alla partier lika stort grundbidrag. Utskottet finner starka skäl tala för den senare lösningen. Åt- skilliga av de kostnader partierna har för sin informationsverksamhet inom kommunerna är oberoende av partiernas storlek. Som skäl mot en konstruktion med lika grundbidrag samt tilläggsbidrag i förhållande till mandatantalet har i propositionen anförts att den kan främja partisplittring. Denna synpunkt är emellertid knappast bärkraftig, när det gäller den kom- munala verksamheten. En konstruktion med grundbidrag är enligt utskottets mening bättre ägnad än propositionens förslag att åstadkom- ma en aktiv informationsverksamhet och där- med vidareutveckla den kommunala demokra— tin. Grundbidragen bör lämpligen, som före- slagits i motionerna I: 1076 och H: 1245, ut- göra en fjärdedel av det totala bidragsbeloppet.

Tio ledamöter (alla socialdemokrater) yr- kade i en reservation helt bifall till propo— sitionen och ansåg att utskottets yttrande bort haft bl. a. följande lydelse:

Utskottet tillstyrker att kommunerna ges rätt att lämna bidrag till politiska partier på sätt föreslås i propositionen och avstyrker sålunda motionen 11:1231 i vilken yrkats avslag på propositionen. Då det gäller den närmare ut- formningen av regler om kommunalt parti- stöd är det angeläget att fasthålla utgångs- punkten, att syftet är att öka medborgarnas möjligheter till information inte att gagna partierna i och för sig. Det är också naturligt att inte utan starka skäl, som direkt anknyter till de kommunala förhållandena, göra avvi- kelser från vad som gäller i fråga om det stat- liga partistödet. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionerna I: 1064 och II: 1227, i vilka föreslagits att bidrag skall kunna utgå även för valår till parti som då inte är men genom valet blir representerat i den kommu- nala församlingen. Utskottet finner också att en fördelning av bidraget i direkt proportion till antalet mandat är bestämt att föredraga från den angivna utgångspunkten. De förslag om att en viss del av anslagen skall fördelas

• Sida 17
•  Original

lika mellan partierna som grundbelopp, vilka framförts i övriga motioner, bör sålunda av- visas. Utskottet vill särskilt erinra om att det som skäl för en sådan konstruktion av det statliga partistödet anfördes, att den skulle gynna partisplittring. Denna synpunkt är giltig även i detta sammanhang.

Riksdagen biföll reservationen.

2.5 Justeringen av det statliga partistödet med hänsyn till införandet av enkammarriks- dagen

Vid 1970 års riksdag framlades i statsverks— propositionen (prop. 1970: 1 bil. 4 sid. 79) förslag angående ändring av grunderna för det statliga stödet till de politiska partierna. Förslaget innebar att fr. o. m. år 1971 skulle för rätt till sådant bidrag gälla att partiet deltagit i senaste val till riksdagen och där- vid vunnit mandat. Bakgrunden till detta förslag var det valsystem som tillämpas fr.o.m. år 1970 för val till den nya en- kammarriksdagen, enligt vilket system man- dat endast kan tilldelas parti som fått an- tingen minst fyra % av rösterna i hela lan- det eller tolv % av rösterna i en valkrets. Med hänsyn till dessa spärregler ansågs det inte finnas anledning att — förutom kravet på representation i riksdagen — behålla den tidigare bestämmelsen om att ett parti, för att erhålla statligt stöd, vid det senaste valet måste ha fåt-t minst två % av rösterna i landet. Övergången till enkammarriksdag innebar vidare att antalet mandat i riks- dagen minskade från 384 till 350 fr.o.m. år 1971. I statsverkspropositionen förorda- des på grund härav att bidragsbeloppet per mandat och kalenderår räknades upp från förut 60 000 till 70000 kr. Någon större total höjning av det statliga stödet till de politiska partierna innebar inte denna upp- räkning.

.vTvå motioner väcktes med förslag till an— nan fördelning av det statliga bidraget än deni statsverkspropositionen framlagda. En- ligt det ena motionsförslaget (1970: 740 av herrar Boo och Larsson i Öskevik, center- partiet) borde reglerna utformas så, att par- tier som uppnådde minst två % av samtliga

avgivna röster i landet erhöll stöd som sva- rade mot bidraget för ett riksdagsmand-at (70000 kr) oberoende av om partiet blev representerat eller inte och partier som upp- nådde 2,5 %, 3 % respektive 3,5 % fick bidrag svarande mot två, tre respektive fyra riksdagsmandat. Till partier som uppnådde mer än fyra % borde utbetalas ett grundbi- drag motsvarande bidraget för fyra riksdags- mandat och därjämte bidrag per mandat i enlighet med de i statsverkspropositionen an- givna grunderna. Enligt det andra motions- förslaget (1970: 525 av herrar Björcki Nässjö och Fridolfsson i Stockholm, bägge moderata samlingspartiet) borde 50 % av det statliga partistödet fördelas lika mellan de i riks- dagen representerade partierna och reste- rande belopp i enlighet med dittills gällande regler. I sitt utlåtande (1970: 14) anslöt sig konstitutionsutskottet till propositionens för- slag och avstyrkte motionerna. Två reserva- tioner avgavs, dels av sju ledamöter (fyra från folkpartiet och tre från centerpartiet), vilka anslöt sig till de synpunkter som an- förts i den förstnämnda motionen, dels av tre ledamöter (alla från moderata samlings— partiet), vilka anslöt sig tiil det andra mo— tionsförslaget, dock med den ändringen att en fjärdedel av bidraget i stället för som föreslagits i motionen 50 % skulle fördelas lika mellan de i riksdagen representerade partierna och återstoden efter antalet man— dat. Riksdagen avslog motionerna.

På förslag av bankoutskottet (1970: 68) beslöt 1970 års riksdag att höja bidragen till riksdagspartiernas kostnader för gruppkans- lier från tidigare 3 000 respektive 4 500 kr per mandat och år till 3 500 respektive 5 250 kr, varvid som förut det högre belop- pet skulle utgå till partigrupp som inte var företrädd i regeringen (rskr 339).

2.6 Behandlingen av partistödsfrågorna under de senaste riksdagarna

Fem motioner väcktes vid 1971 års riksdag angående bidragen från det allmänna till de poli-tiska partierna; tre av motionerna rörde det statliga och två av motionerna det kom—

• Sida 18
•  Original

munala partistödet. Beträffande det statliga stödet anförde herrar Ahlmark, folkpartiet, Boo, centerpartiet och Brundin, moderata samlingspartiet (1971:523) att väsentliga kostnader för partierna i stort sett var obe- roende av antalet riksdagsplatser, varför det nuvarande mandatbidraget borde komplette- ras med ett grundbidrag till partigrupper som nått över fyra % av rösterna i hela landet, erhållit utjämningsmanda—t och där— med kunde betraktas som rikspartiet. Grund- bidraget föreslogs uppgå till en miljon kr per år och parti, vilket utgjorde ungefär en sjättedel av hela det statliga partistödet. Vi- dare borde det övervägas om en del av grundbidraget skulle utgå till parti som fått ett stort antal röster men inte nått den andel som gav utjämnin-gsmandat. I motion 1971: 46 av herr Björck i Nässjö (moderata sam- lingspartiet) yrkades — såvitt nu är av intresse — att en ny typ av partistöd borde införas, så utformat att det kompenserade oppositionspartierna för alla automatiska fördelar som regeringsinnehavet hävdades innebära. Varje i riksdagen representerat parti som passerat fyra %-spärren föreslogs erhålla ett grundbidrag. Till detta ändamål borde avsättas 25 % av det disponibla parti- stödsbeloppet. Resten av detta skulle fördelas mellan de berättigade partierna på så sätt, att parti som ej var representerat i rege- ringen erhöll 50 % högre bidragsbelopp än regeringsparti. Om en uppräkning skedde av partistödsbeloppet kunde kanslistödet till riksdagspartierna upphöra att utgå. Den tred- je motionen angående det statliga partistödet var en partimotion från vänsterpartiet kom- munisterna (1971: 229). I denna motion föreslogs bl. a. att riksdagen skulle uttala sig för en översyn av gällande regler för det statliga partistödet, innebärande ett genom- förande =av principen om ett grundbidrag för varje parti plus ett belopp i förhållande till partiernas styrka. Vidare föreslogs att riksdagen uttalade sig för att en uppräkning av den totala ramen för anslagsgivningen skedde och att regler utformades enligt vilka även politiska riksorganisationer, som inte erhållit mandat i riksdagen, fick möjlighet att erhålla partistöd.

Konstitutionsutskottet erinrade i sitt be- tänkande (1971: 27) om de fyra principer som enligt prop. 1965: 174 borde ligga till grund för utformningen av ett system för statsstöd åt politiska partier. Vidare erinrade utskottet om att det i sitt av riksdagen god- kända utlåtande (1965: 44) anslutit sig till vad som anförts i propositionen men ut- talat att detaljutformningen av fördelnings- reglerna inte då kunde fastställas som en i alla delar orubblig ordning utan fick un- derkastas en förutsättningslös översyn sedan nödvändig erfarenhet erhållits av reglernas tillämpning. Utskottet fortsatte:

Utskottet anser att det nuvarande systemet i stort sett fungerat tillfredsställande. Sedan det statliga partistödet infördes har emellertid många förhållanden som har betydelse för sys- temets utformning ändrats. Sålunda har kom- munerna genom en särskild lag fått möjlighet att anslå medel till de politiska partierna. Genom den partiella författningsreformen har övergång skett till enkammarriksdag, och ett nytt valsystem införts. Vidare har förslag fram- lagts till ett särskilt stöd till dagspressen, vilket kommer att behandlas senare vid årets riksdag. Utskottet finner tiden nu vara mogen för den översyn av fördelningsreglerna, som förutsattes vid det statliga partistödets tillkomst.

Denna översyn bör ske med skyndsamhet. Sorn förutsattes 1965 bör den vara förutsätt- ningslös men ha som utgångspunkt de ovan nämnda fyra grundprinciperna. För en allsidig bedömning av partistödets storlek och fördel- ning är det av vikt att i görligaste mån få kunskap om hur partistödet hittills använts och hur partierna nått allmänheten med sin infor— mation.

I motioner har yrkats att det nuvarande, ef- ter mandatantal utgående bidraget bör komplet- teras med ett grundbidrag för varje parti. Som motivering härför har anförts att informations- och administrationskostnader till stor del är oberoende av partiets storlek. Vidare har yr- kanden framförts att även politiskt parti som fått ett stort antal röster utan att uppnå mandat i riksdagen skall få ett visst reducerat belopp ipartistöd.

Den av utskottet förordade utredningen bör vara oförhindrad att ta upp dessa och andra frågor rörande partistödet. Utskottet vill här— vid framhålla att frågan om grundbidrag måste ses mot bakgrund av att utgifterna för partier- nas verksamhet bl.a. är beroende av deras möjligheter att sprida information, exempelvis genom pressen.

Vid översynen bör övervägas den totala kost- nadsramen för partistödet, varjämte bör beaktas

• Sida 19
•  Original

de kostnadsmässiga konsekvenserna av ifråga- satta ändringar i gällande regler.

Ledamöterna av utskottet från moderata samlingspartiet, centerpartiet och folkpar- tiet reserverade sig under anförande:

Som framhållits bl. a. i motion 1971: 523 är vissa grundläggande kostnader för partierna i stort sett oberoende av hur många riksdags- platser de har. Dit hör t. ex. utgifter för infor- mationsmaterial till väljarna och vissa delar av personal- och administrationskostnadema. Det är därför angeläget att redan nu komplet- tera det nuvarande bidraget, som fördelas efter antalet mandat i riksdagen, med ett grund- bidrag.

Det är inte rimligt att ytterligare uppskjuta denna reform, som gör fördelningen av det statliga partistödet mer rättvist än idag. Av detta skäl kan vi ansluta oss till kravet i motion 1971: 523 att utöver bidraget per mandat anslå 1 miljon kronor som grundbidrag till varje riksdagsparti som erhållit utjämningsbidrag.

Starka skäl talar vidare för att del av grund— bidrag bör utgå för parti som fått ett stort antal röster men inte nått den andel av val- manskåren som ger utjämningsmandat. Ett av- trappat grundbidrag skulle kunna minska den ekonomiska tröskeleffekten av 4-procent spär- ren. I god tid före nästa val bör riksdagen besluta om en sådan regel. Därefter bör Kungl. Maj:t till nästa års riksdag lägga fram förslag till bestämmelser om avtrappningsregler.

Som tidigare nämnts väcktes vid 1971 års riksdag också två motioner rörande det kommunala partistödet. I motion 1971: 541 av herr Molin m.fl. (folkpartiet) framhölls att vissa informationskostnader avseende spridandet av partiernas kommunalpolitiska förslag var desamma oberoende av partiets mandatantal i kommunens fullmäktige, var- för det kommunala partistödet till viss del borde bestå av ett till alla partier med sam- ma belopp utgående grundbidrag. Detta borde uppgå till en fjärdedel av hela bidra- get enligt motionärerna. Vidare ifrågasattes om alla i fullmäktige företrädda partier skulle ha rätt till grundbidrag och föreslogs en spärregel, knuten antingen till respektive partis andel av det totala antalet avgivna röster eller till det totala antalet ledamöter i kommunfullrnäktige eller landsting. Den andra motionen (1971: 549 av herrar Strind- berg och Brundin, båda moderata samlings- partiet) innehöll argument för att den nu-

varande bidragskonstru—ktionen skulle miss— gynna de små partierna och bidraga till en från demokratisk synpunkt inte önskvärd konservering av partistrukturen. Vid änd- ring av lagen borde enligt motionärerna be— aktas att grundbelopp rimligen inte borde utgå till tillfälliga grupperingar av den art som lokalt kunde förekomma främst vid de primärkommunala valen samt att grupp som erhöll kommunalt bidrag borde till— höra politisk organisation med större för- ankrin-g.

Konstitutionsutskottet (1971: 28) hänvisa- de i sitt betänkande till det samma dag avgivna betänkandet om det statliga parti- stödet. Utskottet anförde:

Vid tillkomsten av lagen om kommunalt partistöd uttalades från riksdagens sida att det var naturligt att inte utan starka skäl, som direkt anknyter till de kommunala förhållan- dena, göra avvikelser från vad som gäller i fråga om det statliga partistödet. Allmän enig- het råder också numera om att samma huvud- principer bör gälla för det kommunala parti— stödet som för det statliga. Utskottet anser det därför vara lämpligt att frågan om reglerna för kommunalt partistöd upptas till övervä- gande gemensamt med fördelningsreglema för det statliga partistödet. I detta läge bör riks- dagen inte nu ta ställning till de i motionerna aktualiserade frågorna om grundbidrag och spärregler.

Även i detta fall reserverade sig ledamö- terna av utskottet ifrån moderata samlings- partiet, centerpartiet och folkpartiet. De skäl som därvid åberopades var följande:

I vår reservation om det statliga partistödet har vi framhållit att vissa grundläggande kost- nader för partierna i stort sett är oberoende av hur stora partierna är. Vi förordade därför in- förandet av ett grundbidrag lika för alla partier som erhållit utjämningsmandat i riksdagen.

Då man bör sträva efter likartade huvud— principer så långt möjligt för det statliga och det kommunala partistödet bör därför reglerna för det kommunala partistödet ändras därhän att ett grundbidrag utgår till i fullmäktige före- trädda partier.

Eftersom det vid val till kommunfullmäktige f.n. inte finns någon regel motsvarande spärr- regeln om 4 procent av de röstande för repre- sentation i riksdagen får eventuella avtrapp- ningsregler ges en annan utformning för det kommunala partistödet. Därvid kan en kom-

• Sida 20
•  Original

pletterande regel införas om att parti med myc- ket liten fullmäktigerepresentation inte skall vara berättigad till helt grundbidrag.

Såväl i fråga om det statliga som det kommunala partistödet följde riksdagen ut- skottet med knapp majoritet.

1972 års vårriksdag visade också parti- stödsfrågom—a ett betydande intresse. Sålun- da framhölls i en partimotion (1972: 294) från moderata samlingspartiet att nuvarande statliga och kommunala partistöd, vilket för— delas i förhållande till det antal mandat som respektive parti har i riksdag, fullmäktige och landsting, var orättfärdigt till sin kon- struktion. Starka skäl talade för en ändring av i vart fall det statliga partistödssystemet anfördes i motionen. Såväl det statliga som det kommunala partistödet borde till bety- dande del utgå som grundbidrag, lika stort för varje parti som erhållit representation. Detta borde enligt motionärernas mening vara en riktpunkt för partistödsutredningens arbete. Däremot borde inte tidningspressens ekonomiska villkor och tidningarnas even- tuella sympatier för det ena eller andra politiska partiet blandas in i frågan om par- tiernas finansiering hävdade motionärerna.

Liksom förra året väcktes vid 1972 års riksdag en motion på ifrågavarande område vilken undertecknats av en ledamot från vardera moderata samlingspartiet, centerpar- tite och folkpartiet (1972: 797 av herrar Romanus, folkpartiet, Fiskesjö, centerpartiet, och Brundin, moderat-a samlingspartiet). Argumentation och yrkanden var i huvud- sak desamma som i motion 1971: 523 och de borgerliga reservationerna till konstitu- tionsutskottets betänkanden 1971: 27 och 1971: 28. [I 1972 års motion yukades dock att grundbidraget skulle sättas till 1,5 miljon kr per parti och år i stället för till en miljon kr och föreslogs att det statliga parti- stödet skulle höjas till ett årligt belopp av 32 miljoner kronor. Motionärerna påpekade att sistnämnda belopp ungefär motsvarade en uppräkning av bidraget till de politiska partierna i enlighet med konsumentpris— index uppgång sedan partistödet infördes år 1965.

Vidare hemställde en ledamot från folk-

partiet, herr Strömberg, (motion 1972: 169) att riksdagen skulle räkna upp det statliga partistödet till 35 miljoner kr per år och besluta att 25 % av beloppet utgick som grundbidrag, lika för alla i riksdagen repre- senterade partier som erhållit utjämnings- mandat. Det yrkades också att likartade reg- ler skulle införas för partistödet på det lands- tings- och primänkommunala planet samt förordades avtrappningsregler av innebörd att partier, som inte fått representation i t.ex. riksdagen, ändå erhöll en del av ett grundbidrag.

I sitt betänkande i anledning av dels Kungl. Maj: ts framställning i statsverkspro- positionen för budgetåret 1972/ 73 om oför- ändrat anslag till statligt partistöd (prop. 1972:1 bil. 4 sid. 83), dels ovannämnda motioner hänvisade konstitutionsutskottet till att partistödsutredningen den 7 april 1972 enats om vissa huvudprinciper beträf- fande den statliga och den kommunala bi- dragsgivningen till partierna (1972: 27). Dessa huvudprinciper —— anförde utskottet — tillgodosåg i det väsentliga motionärernas synpunkter. Utskottet hade inhämtat att en proposition på grundval av partistödsutred- ningens förslag skulle komma att föreläggas 1972 års 'höstriksdag. I avvaktan på be- handlingen härav borde enligt utskottets me- ning anslag till statligt partistöd beviljas en- ligt Kungl. Maj: ts förslag och motionerna inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottets ställningstagande, som var en- hälligt, bifölls av riksdagen.

• Sida 21
•  Original

3. Partilinansieringen i vissa främmande länder

Partistödsutredningen har bedömt det vara av intresse att inhämta uppgifter om för- hållandena utomlands med avseende på bi- dragsgivning från det allmänna till politiska partier. Information har skaffats beträffan- de partifinansieringen i de nordiska länder- na, Förbundsrepubliken Tyskland, Storbri- tannien och USA. Det insamlade materialet, som endast redigerats av utredningen, har erhållits via utrikesdepartementet. Detta de- partement svarar sålunda för sakinnehållet. Uppgifterna avser förhållandena i respek- tive land under slutet av år 1971 och början av 1972.

3.1 Danmark

I Danmark finns en motsvarighet till det i Sverige utgående stödet åt riksdagsgrup- pernas kanslier. De danska reglerna på det- ta område är fastställda av folketingets ud- valg for 'forretningsordenen. Enligt gällande bestämmelser utgår till varje 'folketingsgrupp ett årligt grundbelopp ä 1 700 danska kr per mandat. Härutöver utbetalas till folketings- grupper med minst fyra och högst åtta mandat ett grundbelopp å 6 000 danska kr per grupp och år samt till folketingsgrupper med lägst nio mandat ett årligt grundbelopp å 12 000 danska kr per grupp. Utöver nämn- da vgrundbelopp kommer vissa tillägg enligt särskilda regler. Beloppen utgår över folke- tingets budget och erlägges månadsvis i för- skott. Eftersom bidragen utbetalas förskotts- vis finns särskilda stadganden för det fall att någon bidragsgrundande faktor ändras. Så t. ex. stadgas att om ett folketingsval med—för ökning eller minskning av stödet i

förhållande till utgående belopp, träder ök- ningen i kraft fr.o.m. första kalendermåna- den efter den, under vilken valet ägde rum, medan en minskning får verkan först fr.o.m. fjärde kalendermånaden efter den, under vilken valet skedde. Vid ändringar som har annan grund än folketingsval till- lämpas motsvarande regler. Motiveringen till att ett minskat bidrag träder i kraft tre månader senare än ett förhöjt stöd när be- hovet av anställningstrygghet för de sakkun- niga, experter och kontorsanställda som av- lönas med stödet.

På grundval av den sålunda beskrivna bidragsformen utbetalades till de olika grup- perna i folketinget per den 1 oktober 1971 månatligen stöd enligt tabell 1.

Tabell ]. Månatligt utgående statligt stöd till de olika partigrupperna i det danska folke- tinget.

Parti Belopp, dkr Socialdemokratiets folketings-

gruppe 61 855,83 Det konservative folkepartis

folketingsgruppe 30 550,14 Venstres folketingsgruppe 29 747,43 Det radikale venstres folketings-

811113136 27 339,30 Socialistisk folkepartis folketings-

gruppe 19 312,20 Summa dkr 168 804,90

Angivna belopp motsvarar ett årligt bidrag till de politiska partierna å sammanlagt 2025 658 danska kr 80 öre. Stöd av all- männa medel härutöver utgår inte till par- tierna i Danmark.

• Sida 22
•  Original

3.2 Finland

Sedan år 1969 utgår i Finland ett generellt statligt stöd till de i riksdagen företrädda politiska partierna. För år 1972 finns i bud— geten anslaget sammanlagt tio miljoner fins— ka mark för detta ändamål. Enligt gällande lag fördelas nämnda belopp i förhållande till det antal riksdagsmandat partierna erhöll vid de senaste allmänna valen. Nuvarande bidrag uppgår till 50000 finska mark per mandat och år. Stödbeviljande organ är stats- rådet som efter ansökan från partierna rut- betalar bidragen månadsvis via statskonto— ret. Till beslut om beviljande av stöd skall fogas »nödigbefunna villkor» för utbetal- ningen, användningen och redovisningen av bidragen samt för tillsynen däröver. För an- vändningen av stödet skall parti avge redo- visning i enlighet med statsrådets föreskrif- ter. Övervakning av användningen av bi- dragen ligger hos statsrådets kansli som härvid kan anlita Statskontorets och statens revisionsverks bistånd. Enligt uttryckliga för- fattningsbestämmelser skall alla partier be- handlas lika av de statliga myndigheterna.

Liksom i Sverige och Danmark erhåller de i den finska riksdagen representerade partierna bidrag till sina gruppkanslier. I 1972 års budget uppgår anslaget för detta ändamål till 330 000 finska mark. Angivna medel fördelas i enlighet med samma prin- ciper som det generella partistödet, dvs. bi- drag tillkommer riksdagsgrupperna i för- hållande till deras antal mandat.

I sammanhanget bör även nämnas att det utgår ett statligt stöd till den finska dags- pressen avseende tidningarnas transport- och di—stributionskostnader. Anslaget för detta ändamål har i 1972 års statsverksproposi- tion höjts till åtta miljoner finska mark i jämförelse med under år 1971 utbetalda 7,5 miljoner mark. Pressbidragen beviljas efter ansökan av en av statsrådet utsedd nämnd till tidningar som utkommer minst tre gånger i veckan. Enligt gällande fördel- ningsgrunder skall presstödet utdelas med hänsyn till tidningarnas ekonomiska ställ- ning. I praktiken lär dock enligt uppgift även beaktas tidningarnas politiska färg,

partiernas relativa presstyrka m.m. Det har därför hävdats att bidragen till tidningarna utgör en form av indirekt stöd till partierna. Av det generella partistödet torde för övrigt en icke obetydlig del kanaliseras till pres— sen.

En annan form av indirekt partistöd som utgår i Finland är bidragen till de politiska partiernas ungdomsorganisationer. Dessa bi- drag ingår som ett led i det statliga stödet till olika slags ungdomsverksamhet. År 1971 anslogs 2,5 miljoner finska mark för detta ändamål, varav 1,27 miljoner mark gick till de politiska ungdomsförbunden. Samtliga i riksdagen representerade partiers ungdoms— organisationer med undantag för lands— bygdspartiets erhöll på detta sätt statliga bi- drag. Stöd till de politiska partierna på kommunal- eller landstingsnivå utgår inte med undantag för landskapet Åland, som från staten erhåller 50 000 mark per år att användas till bidrag åt politisk verksamhet i landskapet. Några bestämmelser om lokal fördelning av det generella statliga partistö- det finns inte; användningen av detta stöd är därför en fråga som avgörs av varje parti.

3.3 Norge

Det norska stortinget beslöt i juni 1970 att med retroaktiv verkan från årets ingång införa ett statligt stöd till de politiska par- tierna å totalt åtta miljoner norska kr. Detta stöd har numera höjts till sammanlagt tio miljoner norska kr att gälla fr. o.m. år 1972. Bidrag utgår till samtliga partier som vid stortingsval ställer upp listor i minst hälften av landets valkretsar. Stödet fördelas proportionellt i förhållande till partiernas röstandelar vid de senaste stortingsvalen. Inga villkor är förknippade med de bidrag som på detta sätt ställs till de olika partier- nas förfogande. Det må nämnas att i stället för kravet på att vederbörande parti ställer upp listor i minst hälften av landets val— kretsar har diskuterats en annan spärregel av innebörd att bidrag endast skulle utgå till partier med minst 2,5 % väljaranslut-

• Sida 23
•  Original

ning. För år 1972 innebär gällande regler att partistödet å ca tio miljoner norska kr fördelas i enlighet med tabell 2.

Tabell 2. Årligt utgående statligt stöd till de norska partierna.

Parti Belopp, miljoner nkr Arbeiderpartiet 4,6 Höyre 1,9 Venstre 0,9 Senterpartiet 1,0 Kristelig Folkeparti 0,9 Sosialistisk Folkeparti 0,4 Norges Kommunistiska Parti 0,1 Summa, miljoner nkr 9,8

Ett mindre indirekt stöd till partierna ligger inbyggt i det statliga presstöd som infördes och gäller fr.o.m. år 1969. Enligt detta er- håller partiernas centrala presskontor vart- dera 75 000 norska kr i årligt bidrag. Lik- som i övriga nordiska länder 'har man i Norge statliga anslag för de i stortinget representerade partiernas gruppsekretariat. Denna bidragsform infördes i Norge är 1963 och för 1972 beräknas kostnaderna för ändamålet uppgå till drygt en miljon norska kr. Även i Norge utgår statligt stöd till olika slags ungdomsverksamhet, bl. a. till de politiska partiernas ungdomsförbund. För år 1972 har anslagits ca sju miljoner norska kr i bidrag till ungdomsverksamhe- ten. Av nämnda belopp tillfaller mellan en och två miljoner norska kr de politiska ung- domsförbunden. Frågan om stöd från kom— muner och fylken (län) till politisk verksam— het är f. 11. under utredning i löne- och pris- departementet. Enligt gällande författningar föreligger inte någon möjlighet för kom— munala och 'fylkeskommunala organ att ge direkt ekonomiskt stöd till partierna. En viss indirekt bidragsgivning förekommer dock via anslag till exempelvis ungdomsverksam- het, däribland sådan som bedrives av de po- litiska ungdomsförbunden.

3.4. Förbundsrepubliken Tyskland

Ett generellt stöd till de politiska partierna har ansetts och anses formellt fortfarande

såsom stridande mot den tyska grundlagen. År 1967 antogs emellertid en författning vilken bl. a. medger ersättning till partierna för rimliga kostnader för deras valkampan- jer. Denna bidragskonstruktion har inte ogillats av författningsdomstolen. Partierna får 2,50 tyska mark i stöd för varje giltig röst de erhåller. För att vara berättigad till bidrag krävs att partiet får mer än 0,5 % av rösterna i valet. Kvalifikationsgränsen sattes ursprungligen till 2,5 %, men sänktes till nuvarande nivå av författningsdomstolen. I samband med denna sänkning uttalade domstolen att den högre gränsen på ett otillåtet sätt diskriminerade de minsta par— tierna. Valkostnadsersättningen betalas ut till partierna i rater under fyra år. Före va- let utbetalas 60 % -av den beräknade ersätt- ningen (man utgår preliminärt från resultatet av föregående val), uppdelad på 10 % under valperiodens andra år, 15 % under tredje året och 35 % under valåret. Resterande 40 % utbetalas efter valet, dvs. under den nya valperiodens första år. Därvid görs ock— så slutavräkning med ledning av valresulta— tet. Förslag har framförts att öka stödbelop- pet från 2,50 till 3,50 tyska mark per er- hållen röst.

I gällande författning ställs detaljerade krav på partiernas redovisning av sina in- komster. Bl.a. åläggs de att namnge en— skilda och juridiska personer som gett bidrag överstigande 20 000 tyska mark. Denna be— stämmelse kringgås emellertid på olika sätt, bl. a. genom att man mellan bidragsgivarna och partierna skjuter in särskilda för ända— målet bildade organisationer, som insamlat bidragen, slussar dem vidare till partierna och i dessas räkenskaper anges såsom dona- torer. Även de tyska delstaterna kan enligt gällande författningar ge partierna ersätt- ning för deras kostnader i samband med lantdagsvalen. Villkor är endast att de del- statliga lagarna i detta hänseende överens- stämmer med den federala författningen. Vid de tyska kommunalvalen uppträder ofta små, lokala valsammanslutningar och till- fälliga politiska grupperingar. En tillämp- ning av ovan angivna regler om valkostnads— ersättning skulle därför på det kommunala

• Sida 24
•  Original

planet bli tämligen komplicerad. I delstaten Nordrhein-Westfalen har man med hänsyn härtill lagstiftat mot valkostnadsstöd på kom— munal nivå.

3.5 Storbritannien

Med undantag för viss kostnadsfri service från det allmänna av mindre omfattning i samband med parlaments- och kommunal- valen utgår inte något statligt eller kommu- nal-t stöd till de politiska partier-na i Stor- britannien. Det må nämnas att ledaren och »inpiskaren» för det största oppositionspar- tiet erhåller statliga löner. Dessa anses emel- lertid inte utgöra någon form av statligt partistöd utan räknas som ersättning för nämnda personers »»recognised public duties».

3.6 USA

Redan år 1966 presenterade senator Russell Long ett förslag om statliga bidrag till de politiska partierna i USA. Detta förslag godkändes av kongressen samma år men ogiltigförklarades året därpå och kom så- lunda aldrig att praktiskt tillämpas. Från demokratiskt håll lanserades i november 1971 ett förslag rörande [finansiering av pre- sidentkampanjer via statsbudgeten. Ur- sprungligen avsågs detta förslag bli tillämp- ligt i samhand med 1972 års president— kampanj. Kongressen antog förslaget och upphöjde detsamma till lag men beslöt att ikraftträdandet skulle uppskjutas så att lagen fick praktisk effekt först i samband med presidentkampanjen år 1976. I samband med att lagen undertecknades av president Nixon gjordes dock från Vita Huset klart att presidenten, om han blev omvald, avsåg att verka för att lagen upphävdes eller in- skränktes. De flesta bedömare uppges där- för vara eniga om att statlig finansiering av presidentkampanjer är mycket osannolik, i varje fall under president Nixons ämbets- period.

Enligt nämnd-a lag kommer skattebeta-

larna att på deklarationsblanketterna kunna ange huruvida de vill bidra med en dollar till nästa presidentkampanj. Om så är fallet skall anges :huruvida detta bidrag skal-l utgå till ett särskilt parti eller till en »non-parti- san fund», som i sin tur uppdelas på de enskilda par-tierna efter dessas storlek. En sammanlagd Övre bidragsgräns har satts ge- nom att kongressen beslutat att partierna får spendera högst 15 cent per väljare i sam- band med den egentliga presidentkampanjen, dvs. efter nomineringen av respektive kan- didat, vilket i dagens läge skulle innebära en maxi-mal kampanjbudget per parti år 20,4 miljoner dollar. Användandet av den stat- liga -finansieringsmöjligheten skall inte vara obligatoriskt. Om presidentkandidaten väl- jer privat finansiering, sätts ingen gräns för storleken av hans kampanjbudget. Genom att utnyttja finansieringen via statsbudgeten avsäger sig kandidaten också möjligheten att motta privata bidrag, såvida maximibe- loppet å 20,4 miljoner dollar inte nåtts via sk—attebidragen.

I sammanhanget må slutligen nämnas att president Nixon den 7 februari 1972 un- dertecknat en lag som innebär olika be- gränsningar i kostnaderna för politiska kampanjer.

• Sida 25
•  Original

4. Utgående bidrag från det allmänna till de

politiska partierna

I Sverige utgår bidrag från det allmänna i olika former till de politiska partierna. Ka- pitel 2 ovan innehåller en redogörelse för tillkomsten av de viktigaste bidragsformer- na, nämligen det statliga partistödet och stödet till riksdagsgruppemas kanslier samt det kommunala partistödet. Ytterligare ett par former av bidrag från det allmänna sy- nes emellertid böra nämnas. Här avses dels de bidrag som utgår till de politiska ung- doms- och studentförbunden såsom ett led i samhällets understödjande av olika slags ungdomsverksamhet, dels de kostnader det allmänna ikläder sig för framställning av valsedlar. Nedan följer en kortfattad redo- görelse för nämnda bidragsformer till par- tierna.

4.1 Statligt stöd 4.1.1 Partistödet

Såsom framgår av kapitel 2 (avsnitt 2.2) infördes ett statligt partistöd genom beslut av 1965 års riksdag med verkan fr.o.m. kalenderåret 1966 (prop 1965 : 174, KU 44, rskr 452). T. 0. m. är 1970 gällde som förut- sättning för erhållande av bidrag att partiet erövrat mandat vid senaste val till andra kammaren och dessutom vid samma val fått minst två % av de i hela riket avgivna giltiga rösterna. Fr.o.m. år 1971 gäller (prop. 1970: 1 bil. 4 sid. 79, KU 14, rskr 103) att politiskt parti som har deltagit i senaste val till riksdagen och därvid vunnit mandat erhåller ett bidrag å 70 000 kr per mandat och kalenderår.

Bidragen omprövas årligen och utbetalas

för ett kalenderår i sänder. Bidragsberäk- ningen varje år skall ske med utgångspunkt i mandatförhållandena den 1 februari under bidragsåret. Även sådana mandat som den angivna beräkningsdagen är obesatta beak- tas.

Parti som vill komma i åtnjutande av bidrag får ansöka därom hos riksgäldsfull- mäktige. I sina ansökningar uppger partier- na de bidragsbelopp de anser sig vara be- rättigade till samt efter vilka grunder belop- pen uträknats. Ansökningarna prövas inte av riksgäldsfullmäktige utan överlämnas till en av fullmäktige tillsatt nämnd, partibi- dragsnämnden, som har att fördela stödet. Ledamöterna i nämnden är tre till antalet och utses för en tid av sex år i sänder. I proposition 1965: 174 förordades att leda- mot av nämnden skulle vara eller ha varit innehavare av högre domartjänst. Såsom ledamot av nämnden borde inte komma i fråga någon som hade politiskt förtroende- uppdrag. Sedan partibidragsnämnden bilda- des har den varit sammansatt av ett justitie- råd såsom ordförande, ett regeringsråd och ordföranden i arbetsdomstolen. Sekreterar- göromålen fullgöres av chefen för riksgälds— kontorets sekretariat. Vid sammanträdena föres protokoll som justeras av samtliga ledamöter. Om sina beslut underrättar nämnden riksgäldsfullmäktige genom proto- kollsutdrag. Fullmäktige låter sedan utbe- tala bidragsbeloppen till partierna, vilket brukar ske någon gång under första hälften av februari månad. Kostnaderna för nämn- dens verksamhet bestrides ur det anslag som anvisats till partistödet. Nämndens beslut kan inte överklagas. Statlig kontroll av hur partierna använder sina bidrag förekommer

• Sida 26
•  Original

ej. Till de bidragsberättigade politiska par- tierna har för perioden 1966—1971 utbeta- lats stöd enligt tabell 3 (partiernas röstande- lar vid andrakammarvalen 1964 och 1968 samt vid riksdagsvalet 1970 har medtagits som jämförelse):

partigrupp som var företrädd i regeringen och med 4 500 kr per år och medlem till annan partigrupp. Genom beslut av 1970 års riksdag (B: oU 1970: 68, rskr. 339) höj- des motsvarande belopp fr.o.m. 1971 års ingång till 3 500 respektive 5 250 kr. Olik-

Tabell 3. Åren 1966—1971 utbetalat statligt partistöd.

Parti/år 1966 1967 1968 1969 1970 1971 Summa tkr/ genomsnitt m Belopp, tkr 3 540 3 540 3 480 3 420 3 300 2 870 20 150 % av stödet 15,4 15,4 15,1 14,8 14,3 11,7 14,4 Röstandel 13,7 13,7 13,7 13,9 13,9 11,5 13,4 c Belopp, tkr 3 180 3 240 3 360 3 540 3 600 4 970 21 890 % av stödet 13,8 14,1 14,6 15,4 15,6 20,3 15,7 Röstandel 13,2 13,2 13,2 16,1 16,1 19,9 15,3 fp Belopp, tkr 4 140 4 080 4 080 3 600 3 660 4 060 23 620 % av stödet 18,1 17,8 17,8 15,6 15,9 16,6 16,9 Röstandel 17,0 17,0 17,0 15,0 15,0 16,2 16,2 s Belopp, tkr 11520 11580 11520 12 240 12 240 11410 70 510 % av stödet 50,1 50,4 50,1 53,1 53,1 46,6 50,5 Röstandel 47,3 47,3 47,3 50,1 50,1 45,4 47,9 vpk Belopp, tkr 600 540 540 240 240 1 190 3 350 % av stödet 2,6 2,3 2,3 1,1 1,1 4,9 2,4 Röstandel 5,2 5,2 5,2 3,0 3,0 4,8 4,4 Summa tkr 22 980 22 980 22 980 23 040 23 040 24 500 139 520

4.1.2 Kanslistödet

Alla i riksdagen representerade politiska par- tier har till hjälp åt sina riksdagsgrupper särskilda kanslier bestående av anställd per- sonal. Ett sådant kansli har till främsta uppgift att biträda gruppen och dess med- lemmar med utrednings- och skrivarbete samt att tjänstgöra som kontaktorgan med allmänheten, statliga och kommunala myn- digheter, fackliga eller andra intresseorga- nisationer etc. Kansliernas ställning i förhål- lande till respektive partiorganisation är nå- got skiftande. Likaså varierar personalstyr- kan från det ena kansliet till det andra. T.o.m. år 1965 finansierades gruppkansli- erna helt eller till avsevärd del med obliga- toriska avgifter från de riksdagsledamöter som ingick i de olika grupperna. Fr.o.m. år 1966 utgår statsbidrag till partiernas kost- nader för gruppkanslier (B: oU 1965: 54, rskr. 442). Ursprungligen utgick sådant bi- drag med 3 000 kr per år och medlem till

heterna i beloppen har motiverats med skill- naden i arbetsvillkor för ett oppositionsparti i jämförelse med ett parti i regeringsställ- ning. Bidragen utbetalas till riksdagsgrup- perna utan ansökningsförfarande med en tolftedel per månad; utbetalande myndighet är riksdagens förvaltningskontor. Bidragen utgår till varje partigrupp i riksdagen oav- sett dess storlek och således även om t. ex. bara en riksdagsman företräder partiet. Nå- gon kontroll av hur medlen utnyttjas före- kommer inte. Under perioden 1966—1971 har de olika partigrupperna varit berättigade till kanslistöd enligt tabell 4.

4.1.3 Stödet till partiernas ungdomsorgani- sationer

Liksom till andra ungdomsorganisationer ut- går statsbidrag till de politiska partiernas ungdomsförbund. (Gällande författning finns i SFS 1971: 388). Stödet avser förbun-

• Sida 27
•  Original

Tabell 4. Åren 1966—1971 utbetalat kanslistöd. % År/parti nr C fp s vpk mbs Summa kr mä— 1966 265 500 238 500 310 500 576 000 45 000 4 500 1 440 000 1967 265 500 243 000 306 000 579 000 40 500 4 500 1 438 500 1968 261 000 252 000 306 000 576 000 40 500 4 500 1 440 000 1969 256 500 265 500 270 000 612 000 18 000 -—— 1 422 000 1970 247 500 270 000 274 500 612 000 18 000 — 1 422 000 1971 215 250 372 750 304 500 570 500 89 250 — 1 552 250

___—_

Summa kr 1511250 1641750 1771500 3 525 500 251250 13 500 8 714 750

"%

dens kostnader för central verksamhet och utbildning av ungdomsledare samt för lokal verksamhet. För den centrala verksamheten utbetalas statsbidraget i form av ett grund- bidrag och ett rörligt bidrag. För utbildning- en av ungdomsledare utgår det statliga stö- det i form av ett ungdomsledar-bidrag. Grundbidraget utgör f. n. 30 000 kr per budgetår som huvudregel. Bidragsfrågorna prövas — med visst undantag där beslutan- derätten ligger hos Kungl. Maj:t — av skol- överstyrelsen. Ingenting hindrar numera en politisk ungdomsorganisation som åtnjuter statsbidrag att använda detta för exempelvis politisk information och opinionsbildande verksamhet. Sammanlagt utgår enligt denna bidragsform drygt två miljoner kr per bud— getår till de politiska ungdoms- och student- förbunden. Härtill kommer statligt stöd för särskilda ändamål.

Vidare erhåller de politiska ungdomsor- ganisationernas distrikts- och lokalavdelning- ar vissa bidrag från landsting och kommu- ner.

4. l .4 Valsedelskosmaderna

Enligt 97 5 lagen (1920: 796) om val till riksdagen och 60 a & kommunala vallagen (1930: 253) äger i riksdagen representerat parti vid riksdags- och landstingsval, i den omfattning och ordning Kungl. Maj:t be- stämmer, erhålla gottgörelse av statsverket för kostnaderna för de valsedlar partiet låtit iordningställa för valen. De närmare be- stämmelserna finns i KK (1964: 395) om gottgörelse för kostnader för valsedlar. Er- sättning utgår vid varje val för kostnader för högst det antal valsedlar, som motsvarar

fem gånger sammanlagda antalet vid valet röstberättigade i de valkretsar, i vilka val förrättas samtidigt. Gottgörelsen skall utgå med belopp motsvarande faktiska kostnader- na, dock högst med sex kr per 1000 val- sedlar. Vid val av kommunfullmäktige äger kommunen enligt 60 a & kommunala valla- gen besluta att parti, som är eller genom valet blir representerat i fullmäktige, skall erhålla bidrag av kommunen till partiets kostnader för framställning av valsedlar. Be- slutet skall innehålla att ersättning utgår till varje sådant parti efter enhetliga grunder. Ersättning får dock ej utgå i den mån gott- görelse erhålles av statsverket. Sistnämnda bestämmelser äger enligt 61 & kommunala vallagen motsvarande tillämpning på lands- tingskommun vid val av landstingsmän och på församling vid val av kyrkofullmäktige. År 1969 infördes den regeln att papper för framställning av valsedlar för val till riks- dagen tillhandahålles kostnadsfritt av stats- verket enligt de närmare bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t Vad nu sagts gäl- ler också papper för framställning av val- sedlar för andra val som förrättas samma dag som ordinarie val till riksdagen äger rum.

Vid 1970 års val uppgick statsverkets kostnad för valsedlar till 2,7 miljoner kr. (Några kommunala bidrag för detta ända- mål torde inte ha utgått; jfr SFS 1969: 825.)

1965 års valtekniska utredning föreslår i sitt betänkande IV Maskinell teknik vid de allmänna valen (SOU 1971: 72 sid. 37) bl. a. att staten för varje val ställer ett visst be- lopp till partiernas förfogande. Detta belopp skall svara mot kostnaden för att framställa valsedlar till ett antal som motsvarar fyra

• Sida 28
•  Original

gånger antalet röstberättigade i valkretsen respektive landstings- eller primärkommu- nen. Partierna skall därefter enligt förslaget få bestämma om de vill ha valsedlar för hela beloppet eller om de vill använda en del av detta till valsedlar och återstoden för annan verksamhet, t.ex. informations- verksamhet inför valet. I den mån partiet inte vill använda hela beloppet till valsedlar. utbetalas den del av totalbeloppet, som inte tas i anspråk för valsedlar, till partiet. Cen- trala valmyndigheten skall sedan svara för framställning av de valsedlar som partiet uppgivit sig vilja ha.

4.2 Det kommunala partistödet

I lag (1969: 596) om kommunalt partistöd stadgas att kommun får lämna ekonomiskt bidrag till politiskt parti, som under den tid beslut om bidrag avser, är representerat i kommunens fullmäktige. Beslutet skall in- nehålla att bidrag utgår till varje sådant parti med samma belopp för varje plats som partiet under nämnda tid har i full- mäktige. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning på landstingskommun och landsting.

Någon närmare bestämning av begreppet politiskt parti finns inte i lagen. Föredra- gande departementschefen anförde härom i den proposition (1969: 126 sid. 21 f) som låg till grund för lagstiftningen:

Frågan vad som enligt lagen skall förstås med parti bör, som anförs i promemorian, be- dömas med utgångspunkt i den definition av begreppet politiskt parti som ges i 16 5 riks- dagsordningen. Enligt denna definition avses med politiskt parti varje politisk sammanslut- ning eller grupp av väljare som uppträder i val under särskild partibeteckning. För att ett parti skall kunna uppbära bidrag måste det emeller- tid vara juridisk person, d.v.s. partiet måste kunna förvärva rättigheter och ikläda sig skyl— digheter. Det är enligt fast rättspraxis fallet om den politiska sammanslutningen eller väljar- gruppen antagit stadgar och valt styrelse.

Beslut om partistöd kan alltså inte avse parti som inte är juridisk person. Om två eller flera partier samverkar vid ett val genom att använ- da gemensam partibeteckning utan att skapa en särskild juridisk person för denna samverkan, torde därför beslut om kommunalt partistöd få avse de samverkande partierna var för sig.

Att partistödet skall avse politisk verk- samhet i den bidragsgivande kommunen fö- reskrives inte i lagen. Av förarbetena fram- går emellertid klart att befogenheten för kommunerna att utge stöd till partierna inte innebär något avsteg från den princip som gäller för all kommunal verksamhet, näm- ligen att den skall tillgodose ett till kommu- nen knutet intresse. En uttrycklig föreskrift härom har dock bedömts kunna ge en före- ställning om att bidragens användning skulle kontrolleras från kommunerna. Enligt för- arbetena bör en sådan kontroll självfallet inte förekomma (prop 1969:126, sid. 20).

På uppdrag av utredningen om den kom— munala demokratin har t. f. docenten Harry

Tabell 5. År 1971 utbetalat totalt landstings- och primärkommunalt stöd.

Parti Belopp, kr Primär- Landstings- kommuner1 kommuner2 Totalt m 3 322157 1404 500 4 726 657 e 5 187 583 2 376 800 7 564 383 fp 4596 781 2008 600 6605 381 s 13 458 182 5739 400 19 197 582 vpk 1 245 686 282 300 1 527 986 kds 279 238 13 000 292 238 övr 339 600 5 000 344 600 Summa 28 429 227 11 829 600 40 258 827 1 413 av 464 " Samtliga

% av stödet Röstandel

Kommu- Lands-

Primär- Landstings- kommuner1 kommuner2 nalvalet tings- valet 11,7 11,9 11,8 11,6 18,2 20,1 18,9 20,6 16,2 17,0 16,1 15,3 47,3 48,5 45,3 45,8 4,4 2,4 4,4 4,3 1,0 0,1 1,8 1,9 1 ,2 0,0 1,7 0,5 100,0 100,0 100,0 100,0

• Sida 29
•  Original

Forsell gjort en undersökning rörande det kommunala partistödet. Undersökningen har publicerats i utredningens om den kommu- nala demokratin Rapport angående kommu- nal information m. m. (SOU 1972: 52). Bl. a. innehåller undersökningen en tabell med uppgifter om det primärkommunala parti- stödet för åren 1970 och 1971 fördelat per kommun, parti, mandat och bostadshushåll. Partistödsutredningen har haft ett visst sam- arbete med utredningen om den kommunala demokratin beträffande Forsells undersök- ning. Uppgifterna rörande omfattningen och fördelningen av den primärkommunala bidragsgivningen till partierna har t. ex. av- stämts mot det material i nämnda hänseende som partistödsutredningen insamlat och lagt till grund för sina överväganden. I Bilaga 1 till detta betänkande redovisas vad partierna år 1971 erhållit i primärkommunalt parti- stöd länsvis. Såsom komplettering av den undersökning Forsell gjort har partistödsut- redningen inhämtat uppgifter om det stöd som år 1971 utgått till partierna från lands- tingskommunerna. Uppgifterna härom finns intagna såsom Bilaga 2 till betänkandet

De företagna undersökningarna i fråga om det kommunala partistödets omfattning och fördelning år 1971 sammanfattas i ta- bell 5 (partiernas röstandelar vid landstings— och kommunalvalen 1970 medtagna som jämförelse).

4.3 Total bidragsgivning till partierna

Som framgår av vad ovan anförts i detta kapitel lämnar det allmänna bidrag i olika

Tabell 6. År 1971 utbetalat sammanlagt statligt och kommunalt partistöd.

Parti Belopp, kr % av stödet Röstandelar m 7 596 657 11,7 11,5 0 12 534 383 19,4 19,9 fp 10 665 381 16,4 16,2 5 30 607 582 47,3 45,4 vpk 2 717 986 4,2 4,8 kds 292 238 0,5 1,8 övr 344 600 0,5 0,4 Summa 64 758 827 100,0 100,0

former till de politiska partierna. För år 1971 t.ex. utgick statligt och kommunalt partistöd med sammanlagt nästan 65 miljo- ner kr. Beloppet fördelade sig på partierna i enlighet med tabell 6 (röstandelarna vid riksdagsvalet 1970 medtagna som jämförel- se).

Om man till det statliga och kommunala partistödet å tillhopa närmare 65 miljoner kr lägger kanslistödet å drygt 1,5 miljon kr, uppgick de allmänna bidragen åt de poli— tiska partierna är 1971 till något över 66 miljoner kr. Till denna summa kommer under valår 2—3 miljoner kr i valsedels- kostnader.

• Sida 30
•  Original

5. Vissa uppgifter om de politiska partierna

Partistödsutredningen har funnit det natur- ligt att som bakgrund till utredningen över- väganden i följande kapitel lämna vissa upp- gifter om de politiska partierna. Någon me- ra fullständig redogörelse för svenskt parti- väsende åsyftas emellertid inte. Endast så- dana uppgifter som med hänsyn till utred- ningsuppdnaget 'bedömts vara av intresse har därför medtagits. Redogörelsen avser de fem riksdagspartierna, om inte annat uttryckligen anges.

5.1 Partiernas organisation, medlemsantal, röstandelar m. m.

I organisatoriskt hänseende föreligger bety- dande olikheter mellan partierna. Ett likartat mönster kan dock urskiljas i den grundläg- gande organisatoriska uppbyggnaden med riks-, distrikts- och lokalorganisationer samt kvinno- och ungdomsförbund, vilket torde framgå av på följande sidor redovisade or- ganisationsskisser.

Sido-organisationerna är som skisserna vi- sar i allmänhet uppbyggda på i princip sam- ma sätt som moderpartierna. Som regel är sidoorganisationerna företrädda med repre— sentanter i vmoderpartiernas olika instanser. I vissa av sidoorganisationerna är medlem- marna automatiskt även medlemmar i re- spektive moderparti, i andra fall föreligger inte sådana dubbla medlemskap. Över huvud taget varierar 'fastheten i anknytning mel- lan moderpartierna och sidoorganisationer- na.

Vänsterpartiet kommunisterna har av principiella skäl ingen särskild kvinnoorga- nisation. En ungdomsorganisation för detta

parti är under uppbyggnad sedan den med partiet tidigare samarbetande ungdomsorga- nisationcn, Vänsterns Ungdomsförbund (V UF), numera upplösts.

Samtliga partier har centrala kanslier (partisekretariat). Politiskt ledande tjänste- man är partisekreteraren; denne är i vissa partier medlem av partistyrelsen och styrel- sens arbets- eller verkställande utskott. Tjänstemännen på partisekretariaten hand- lägger i allmänhet olika ärendegrupper, t. ex. informations-, fackliga, kommunal-, studie-, internationella eller ekonomiska och orga- nisatoriska frågor. Förutom tjänstemännen på partisekretariaten, har partierna ombuds- män anställda på distrikts- och lokalnivå.

Vidare har partierna såsom nämnts i ka- pitel 4 ovan (avsnitt 4.1.2) särskilda kanslier till sina riksdagsgrupper med uppgift att bi- träda med utrednings- och skrivarbete samt tjänstgöra som kontaktorgan.

Av den föregående översikten torde ha framgått att det visserligen finns en del lik- heter i partiernas organisationsstruktur. Skillnaderna mellan partierna är dock be- tydande. Bl.a. måste 'beaktas att arbetsför- delningen mellan olika nivåer inom partier- na skiftar. Sålunda kan hos ett parti en viss uppgift åvila distriktsorganisationen medan i ett annat parti samma uppgift ombesörjes av lokalavdelningarna. De olika ledens själv- ständighet i förhållande till varandra växlar också inom partierna. Andra viktiga olik- heter mellan partierna är: skilda förankring- ar hos fackliga eller andra intresseorgani- sationer, olika stöd hos pressen samt skilda möjligheter att mobilisera stöd från par- tiets sympatisörer, antingen i form av per- sonliga arbetsinsatser eller penningbidrag.

• Sida 31
•  Original

RIKSORGANISATION

1. Partistämma 2. Partiråd

3. Partistvrelse (arb. utskott)

KVINNO- FÖRBUND

UNGDOMS— FÖRBUND

FÖRBUND

1. Förbundsstämma 2. Förbundsråd

3. Förbundsstyrelse (arb.utskott)

LÄNSKVlNNO- FÖRBUND

UNGDOMS— DISTRIKT

Kvinnoförening alt Avdelning eller Kvinno- kommitté

Ungdomsförening Skolungdoms— förening alt Grupp eller Kommitté

] [_AGDELNING—1 [______1 L__ _ _ _ _]

Centerpartiet

CKF Kvinnoförbund

RIKSORGANISATION 1. Riksstämma 2. Förtroenderåd

3. Partistyrelse (arbetsutskott)

DISTR I KT 1. D istriktstämma 2. Distriktsstvrelse (arbetsutskott)

i KOMMUNORGANISATION CKF- Center- avdelning avdelning

© Utbytesrepresentation i styrelserna

CKF Distrikt

• Sida 32
•  Original

Folkpartiet

KVINNO— FÖRBUND

RIKSORGANISATION

1. Landsmöte 2. Förtroenderåd 3. Partistyrelse (arb.utskott)

UNGDOMS FÖRBUND

VALKRETSFÖRBUND

1. Förbundsmöte 2. Förbundsstyrelse DISTRIKT DISTRIKT

Liberala förbundet numera helt fristående.

Socialdemokratiska partiet

PART!

1. Kongress

2. Partistyrelse (Verkställande utskott)

SKS!=

Broderskaps— rörelsen

SSKF Kvinnoförbund SSU

Ungdomsförbund

SSK F Distrikt SSU Distrikt

PARTIDISTRIKT

1. Distri ktskongress

2. Distriktsstvrelse (Verkställande utskott)

S KSF Broderskapsgru pp

___—l

r _______

| Fackklubb/ l [— PARTIKRETS ] , lTjänstemanna | KwnnoHubb förening

L ——————— 4 | Stadsdels—, för- ! samlings-, kvarters- l förening

Ungdomsklubb

j—Kulturarbetar- (få)??? _ _ __ J

• Sida 33
•  Original

Vänsterpartiet kommunisterna

RIKSORGANISATION

1. Partikongress 2. Partistyrelse (Verkställande utskott)

PARTIDISTRIKT

1. Årskonferens 2. Distriktsstvrelse

Tabell 7. Medlemsantal i riksdagspartierna (inkl. kvinno- och ungdomsförbunden)

Datum/parti m 0 fp s vpk

.1965 197 400 248 300 115 400 921 500 25 900 .1966 180 900 241 800 114 500 931 600 25 900 .1967 170 400 236 000 116 100 945 600 23 500 .1968 162 200 230 700 116 300 952 600 25 000 .1969 164 500 229 000 117 300 950 000 22 200 .1970 159 300 226 900 112 700 977 900 18 500 .1971 153 700 227 500 108 700 956 600 19 300 1.1 1.1 1.1 1.1 11 1.1 1.1

Tabell 8. Röstfördelningen i % mellan partierna vid andrakammarvalen 1936—1968 samt vid riksdagsvalet 1970

År/parti h/m bf/c fp s k/vpk övr 1936 17,6 14,3 12,9 45,9 7,7 1,6 1940 18,0 12,0 12,0 53,8 3,5 0,7 1944 15,9 13,6 12,9 46,6 10,3 0,7 1948 12,3 12,4 22,8 46,1 6,3 0,1 1952 14,4 10,7 24,4 46,1 4,3 0,1 1956 17,1 9,4 23,8 44,6 5,0 0,1 1958 19,5 12,7 18,2 46,2 3,4 — 1960 16,5 13,6 17,5 47,8 4,5 0,1 1964 13,7 13,2 17,0 47,3 5,2 3,61 1968 13,9 16,1 15,0 50,1 3,0 1,8" 1970 11,5 19,9 16,2 45,4 4 8 2 23

1 Därav kds 1,8 % och mbs 1,5 % ” Därav kds 1,5 % och mbs 0,3 3 Därav kds 1,8 % och kfml 0,4 %

• Sida 34
•  Original

Tabell 9. Röstfördelningen i % mellan partierna vid kommunalvalen 1938—1970.

År/parti h/m bf/c fp s k/vpk övr 1938 17,8- 12,6 12,2 50,4 5,7 1,3 1942 17,6 13,2 12,4 50,3 6,0 0,5 1946 14,9 13,6 15,6 44,4 11,2 0,3 1950 12,3 12,3 21,7 48,6 4,9 0,2 1954 15,7 10,3 21,7 47,4 4,8 0,1 1958 20,4 13,1 15,6, 46,8 4,0 0,1 1962 15,5 13,1 17,1 50,5 3,8 0,0 1966 14,7 13,7 16,7 42,2 6,4 6,11 1970 11,8 18,9 16,1 45,3 44 3,52

1 Därav kds 1,8 %, mbs 1,7 % och borgerlig samling 2,6 % ” Därav kds 1,8 % och kfml 0,4 %

I sammanhanget bör även beaktas att olik- heter föreligger mellan partierna beroende på skillnader i tradition och praxis när det gäller att bedriva verksamheten.

Avslutningsvis under detta avsnitt återges i tabellform ett antal uppgifter om partier- nas medlemsantal och röstandelar vid skilda tillfällen. När man jämför de olika partier- nas medlemsantal bör beaktas att principer- na för anslutning av medlemmar delvis skil- jer sig åt. Här må främst erinras om att medlemskap i det socialdemokratiska par- tiet förvärvas både enskilt och kollektivt, medan rekryteringen av medlemmar i öv- riga partier endast sker individuellt. Vidare må nämnas att något mera direkt och på- tagligt samband mellan kortsiktiga föränd- ringar i medlemsantal och röstandelar inte synes kunna påvisas. Mer långtgående slut- satser bör därför inte dras av de publicerade medlemsuppgifterna.

Som tidigare nämnts förekommer i vissa

partier att medlemmar av kvinno-, ung- doms- eller andra sidoorganisationer auto- matiskt även förvärvar medlemskap i mo- derpartiet. Partiernas medlemsstatistik är emellertid inte så utformad att dylika dub- belanslutningar exakt kan anges. I viss ut- sträckning grundar sig därför i tabell 7 redo- .,visade siffror på uppskattningar, gjorda i samråd med partisekretariaten; på grund härav har en avrundning till jämna hundra- tal lföfretagits.

När det gäller partiernas röstandelar må tabellerna 8 och 9 kompletteras med påpe- kandet att mellan de redovisade åren 1936 —1970 partierna haft sina starkaste fästen respektive svagaste punkter inom i stort sett samma områden under hela perioden. Bety- delsefulla geografiska förskjutningar av par— tiernas väljarunderlag kan dock i vissa fall noteras; under senare år må främst pekas på centerpartiets inbrytning bland stadsväl- jarna.

Tabell 10. Totala centrala kostnader för riksdagspartierna åren 1965—1971.

År/parti . nr C fp s vpk

1965 7 198 856 644 838 2 993 603 2 764 424 725 347 19661 10 918 000 4 240 515 6 927 987 19 623 270 1098 394 1967 .11253 300 3 725 316 6 768150 16 384 940 878 571 1968 15 185 900 3 815 049 9 285 529 22179 374 938122 1969 8 874 700 4 341 580 5 655 455 16 490 977 696 724 1970 10 152 500' 4 700 400 7 226 776 25 795 446 1 044 000 19712 8 301 870* 5 872 000 5 104 0003 18 106125 1430 000

1 Statligt partistöd utgår fr o rn detta år ” Boksluten ej klara vid redovisningstillfället; beloppen därför inte definitiva ³ Minskningen jämfört med 1970 beror på att vissa distriktskostnader som tidigare åvilade fp:s riksorganisation numera belastar partiets valkretsförbund (distrikt) * Exkl förlusttäcknin g

• Sida 35
•  Original

5 .2 Partiernas kostnader

I direktiven för partistödsutredningens arbe- te anförs bl.a. att de sakkunniga bör för- söka få så ingående kunskap som möjligt om hur partistödet hittills använts. Eftersom partierna även uppbär andra intäkter än stö- det från staten och kommunerna, t. ex. med- lemsavgifter, bidrag från fackliga organisa- tioner och företag m.m., kan naturligtvis inte närmare preciseras vilka kostnader i verksamheten just partistödet använts för att täcka. Utredningen har emellertid gått ut till de fem riksdagspartiernas partisekreta- riat med en enkät angående partiernas cen- trala kostnader över huvud taget. Med cen- trala kostnader menas sådana utgifter som belastar partiernas centralt upprättade bok- slut (oavsett om kostnaderna avser riks-, dis— trikts- eller lokalverksamhet) i motsats till utgifter som upptagits i bokslut på distrikts- eller lokalnivå. Enligt svaren på enkäten uppgick de totala centrala kostnaderna för de fem riksdagspartierna under åren 1965— 1971 till i tabell 10 redovisade belopp.

Som synes av tabellen har kostnaderna varierat kraftigt mellan olika år och mellan partierna inbördes. Dessa variationer beror bl. a. på att vissa av åren varit valår (1966, 1968 och 1970). Även utgången av de all— männa valen har givetvis spelat sin roll i sammanhanget. Så t.ex. är ju det statliga och det kommunala partistödets storlek med nuvarande regler direkt proportionell mot antalet erövrade mandat i riksdag, landsting och kommunfullmäktige. Sett över hela den aktuella tidsperioden har emellertid kost- naderna för partierna stigit. Dock har den sammanlagda ökningen i medelsförbruk- ningen blivit tämligen begränsad; i jämfö- relse med konsumentprisindex' utveckling under samma tid lägre än hälften. Detta förhållande sammanhänger synbarligen med att det statliga partistödet varit i stort sett oförändrat sedan det infördes år 1966. Nå- got direkt samband mellan kostnadsutveck- lingen för partierna å ena, och deras med- lemsantal och röstandelar å andra sidan, har inte kunnat konstateras under denna korta tidsperiod.

1970 och 1971 års centrala kostnader för de fem riksdagspartierna fördelar sig på sätt framgår av tabellerna 11—15 (siffrorna för 1971 ej definitiva).

• Sida 36
•  Original

Tabell 11. Moderata samlingspartiets centrala kostnader åren 1970 och 1971.

Löner och arvoden inkl sociala förmåner

Konsulter

Resor, traktamenten, samman- trädeskostnader och represen- tation

Studier och konferensverksam- het

Egna trycksaker för internt bruk (medlemsinformation etc)

Egna trycksaker för externt bruk (valtidningar m m)

Annonser

Lokal-, distributions- och kon- torsomkostnader

Stöd till dagstidningar Stöd till veckopress och tid- skrifter

Anslag till egna organisationer Anslag till och medlemsavgif- ter i utomstående organisa- tioner

Kapitalkostnader (räntor, kapi- talskatter och avskrivningar)

Avsättning till kommande val- rörelse

Förlusttäckning Div kostnader

Totalt

1970

Riksverk— samhet

2.792 0001

35 000

464 000

266 300

413 300

380 200 173 700

1 045 300

1 404 0003

180 000

560 900

1 575 000 120 900

9 410 600

1971 Distrikts- och Riksverk- lokalverksamhet samhet i den mån kost- naderna härför belastar den cen- trala budgeten 1 870 000 2 904 3001 — 64 200 45 000 234 490 15 000 50 000 _ 290 000 241 200 3 500 — 31 000 145 700 906 000 — 1 084 1002 — 180 000 _- 460 000 — 900 0003 —- 100 000 2 316 900 7 207 590

Distrikts- och lokalverksamhet i den mån kost- naderna härför belastar den cen- trala budgeten

1 901 280

37 000

6 000

1 994 280

1 Varav löner inkl sociala förmåner för riksdagsgruppens kansli ca 410000 (1970) resp ca 420 000 (1971) " Varav löner inkl sociala förmåner till MUFoch kvinnoförbundet 810 000 (1970) resp 883 100

(1971) = Mellan 500 ooo—1000 000

• Sida 37
•  Original

Tabell 12. Centerpartiets centrala kostnader åren 1970 och 1971.

1970 1971

Riksverk- Distrikts- och Riksverk- Distrikts- och samhet lokalverksamhet samhet lokalverksamhet i den mån kost- i den mån kost- naderna härför naderna härför belastar den cen- belastar den cen- trala budgeten trala budgeten Löner och arvoden inkl sociala förmåner 1 115 0001 — 1 220 0001 — Konsulter _ _ _ __ Resor, traktamenten, samman- trädeskostnader och represen- tation 320 286 — 310 000 — Studier och konferensverksam- het 285 000 — 184 000 —

Egna trycksaker för internt bruk (medlemsinformation etc) 70 162 —- 427 000 — Egna trycksaker för externt bruk (valtidningar m m +

affischer) 24 202 — 36 000 —-— Annonser 6 000 — 20 000 — Lokal-, distributions- och kon-

torsomkostnader 502 750 — 670 000 — Stöd till dagstidningar 272 000 — 150 000 — Stöd till veckopress och tid-

skrifter _ _ _ _ Anslag till egna organisationer 1 375 000 —— 1 710 000 -—

Anslag till och medlemsavgif- ter i utomstående organisa-

tioner — — -— — Kapitalkostnader (räntor, kapi-

talskatter och avskrivningar) 60 000 -— — — Avsättning till kommande val-

rörelse —— —— 900 000 — Valkostnader i 1970 års

budget 670 000 — — —— Resterande valkostnader från

1970 — _ 245 000 — Totalt 4 700 400 _— 5 872 000 —

* Varav ca 500 000 avser kostnader för presstjänst och riksdagsgruppens kansli

• Sida 38
•  Original

Tabell 13. Folkpartiets centrala kostnader åren 1970 och 1971.

Löner och arvoden inkl sociala förmåner

Konsulter

Resor, traktamenten, samman- trädeskostnader och represen- tation

Studier och konferensverksam— het

Egna trycksaker för internt bruk (medlemsinformation etc) Egna trycksaker för externt bruk (valtidningar m rn) Annonser

Lokal-, distributions— och kon- torsomkostnader

Stöd till dagstidningar Stöd till veckopress och tid- skrifter

Anslag till egna organisationer

Anslag till och medlemsavgif- ter i utomstående organisa- tioner

Kapitalkostnader (räntor, kapi- talskatter och avskrivningar) Avsättning till kommande val- rörelse

Avsättning till övriga fonder alt förlusttäckning

Totalt

1970 Riksverk- Distrikts- och samhet lokalverksamhet i den mån kost- naderna härför belastar den cen- trala budgeten 1 837 7691 1 729 289 65 445 _ 179 278 288 828 103 263 103 114 483 950 _ 539 829 _ 465 797 — 563 094 _ 682 000 _ 47 120 — 138 000 — 5105 545 2121231

1971

Riksverk- samhet

Distrikts- och lokalverksamhet i den mån kost- naderna härför belastar den cen- trala budgeten

1 925 0001 -— 15 000 -— 360 0002 —

215 000 ——

505 000 —

50 000 — 50 000 ——

490 000 ——

712 000 —

70 000 —

712 000 —

5 104 000 —

1 Varav ca 200 000 (1970) och ca 260 000 (1971) avser kostnader för presstjänst ” Partikongress

• Sida 39
•  Original

Tabell 14. Socialdemokratemas centrala kostnader åren 1970 och 1971.

1970 1971 Riksverk- Distrikts- och R-iksverk- Distrikts- och samhet lokalverksamhet samhet lokalverksamhet i den mån kost- i den mån kost- naderna härför naderna härför belastar den cen- belastar den cen- trala budgeten trala budgeten Löner och arvoden inkl sociala förmåner 1 949 156 _ 2 314 000 _ Konsulter —- — _ — Resor, traktamenten, samman- trädeskostnader och represen- tation 639 100 — 604 125 — Studier och konferensverksam- het 2 140 300 — 1 178 000 — Egna trycksaker för internt bruk (medlemsinformation etc) 659 4601 — 472 0001 — Egna trycksaker för externt bruk (valtidningar, affischer

rn m) 1792121 — 1 171000 — Annonser 998 287 — 50 000 _ Lokal-, distributions- och kon-

torsomkostnader 1 334 600 _ 1 327 000 _ Stöd till dagstidningar 8 000 000 — 8 000 000 — Stöd till veckopress och tid-

skrifter — —— -— —- Anslag till egna organisationer 4 454 169 _ 1 850 000 —

Anslag till och medlemsavgif- ter i utomstående organisa-

tioner 247 899 — 305 000 — Kapitalkostnader (räntor, kapi-

talskatter och avskrivningar) 1 240 993 — 435 000 — Avsättning till kommande val-

rörelse 400 000 — — — Avsättning till övriga fonder

alt förlusttäckning 715 0003 — 400 0002 — Överskott 1 224 161 _ _” —- Totalt 25 795 446 _ 18 106 125 _

¹ Bla tidningen Aktuellt i politik och samhälle ” Kongressfonden ” Underskott 1 480 125

• Sida 40
•  Original

Tabell 15. Vänsterpartiet kommunisternas centrala kostnader åren 1970 och 1971.

1970 1971 Riksverk- Distrikts- och Riksverk- Distrikts- och samhet lokalverksamhet samhet lokalverksamhet i den mån kost- i den mån kost- naderna härför naderna härför belastar den cen- belastar den cen- trala budgeten trala budgeten Löner och arvoden inkl sociala förmåner 374 000 _ 320 000 _ Konsulter _ — —— -— Resor, traktamenten, samman- trädeskostnader och represen- tation 45 000 _ 70 000 _ Studier och konferensverksam- het 65 000 _ 150 000 — Egna trycksaker för internt bruk (medlemsinformation etc) 75 000 _ 20 000 _ Egna trycksaker för externt bruk (valtidningar m m) 228 000 _ 20 000 _ Annonser _ _ _ _ Lokal-, distributions- och kon- torsomkostnader 40 000 _ 60 000 _ Stöd till dagstidningar 100 000 _ 250 000 _ Stöd till veckopress och tid- skrifter _ _ 25 000 _ Anslag till egna organisationer 95 000 _ 400 000 _ Anslag till och medlemsavgif- ter i utomstående organisa- tioner — _ _ _ Kapitalkostnader (räntor, kapi- talskatter och avskrivningar) 22 000 _ 25 000 _ Avsättning till kommande val- rörelse _ _ _ — Avsättning till övriga fonder alt förlusttäckning _ _ 90 000 _ Totalt 1 044 000 _ 1 430 000 _

Tabell 16. Partiernas centrala kostnader för riksverksamzhet i jämförelse med deras röstandelar vid riksdagsvalet 1970 och medlemsandelar per den 1 januari 1971.

Parti Centrala kostnader för riksverksamhet1 Röstandelar Medlemsan- __—__——__ % delar % 1970 1971 kr % kr %

rn 6 020 000 18,7 4 800 000 17,6 11,5 10,5 c 2 160 000 6,7 2 520 000 9,7 19,9 15,6 fp 4 090 000 12,7 3 220 000 11,8 16,2 7,4 s 19 000 000 59,0 15 850 000 58,0 45,4 65,2 vpk 950 000 2,9 940 000 3,4 4,8 1,3

* Exkl ev kostnader för n'ksdagsgruppskanslier och presstjänst, avsättningar, överskott samt an- slag till egna organisationer. Avrundning har skett till jämna tiotusental kr

• Sida 41
•  Original

En jämförelse mellan partierna visar att kostnaderna för distrikts- och lokalverk- samheterna i olika hög grad räknas in bland de centrala kostnaderna. Det samm—anlagda beloppet av sistnämnda kostnader för varje parti är därför inte jämförbart med mot- svarande siffra för övriga partier. Däremot kan till viss del kostnaderna för riksverk- samheterna jämföras, tabell 16. (Röstande— larna vid riksdagsvalet 1970 och andelarna av de i riksdagspartierna per den 1 januari 1971 organiserade har medtagits som jäm- förelse). Därvid bör emellertid beaktas vad i föregående avsnitt (5.1) anförts om skill- naderna i partiernas organisationsstruktur, fackliga förankring, pressförhållanden etc.

De totala central—a kostnaderna för sam-t- liga partier har i den utsträckning som framgår av tabell 17 motsvarats av statligt partistöd. Av sifferserien i tabellen torde bl. a. kunna utläsas att kostnaderna för samtliga partier tagna tillsammans i allt lägre grad motsvaras av statligt partistöd. (Valåren och icke-valåren bör jämföras var för sig.) Detta förhållande synes vara en av förklaringarna till den tidigare påvisade relativt begränsade ökningen av partiernas utgifter.

Tabell 17. Utsträckning (%) i vilken partier- nas totala centrala kostnader motsvarats av statligt partistöd åren 1966—1971.

1966 1967 1968 1969 1970 1971

Valår Icke valår

53,6 44,7 47,1

71,3 63,8 62,5

Ursprungligen föreslogs, som närmare beskrives i kapitel 2 ovan (avsnitt 2.2), att det nuvarande stat-liga partistödet skulle ut- formas såsom ett presstöd. Vid införandet av partistödet utgick man också från att en betydande del av bidragsmedlen beträffande vissa partier skulle komma att slussas vidare till pressen. Partistödsutredningens enkät till de fem riksdagspartiernas partisekreta- riat har bekräftat riktigheten av detta anta- gande. Under åren 1964—1971 utbetalat stöd till dagstidningar från partiernas riks- organisationer och dem närstående stiftelser redovisas i tabell 18. (Dagstidning har där- vid definierats som allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär vilken normalt utkom- mer med minst ett nummer varje vecka och vars upplaga till övervägande delen är abon- nerad, 13 5 första stycket KK (1971: 492) om statligt stöd till dagstidningar).

Den utsträckning i vilken utbetalade bidrag från partierna till pressen motsvarats av stat- ligt partistöd framgår av tabell 19.

Socialdemokraterna och vänsterpartiet

Tabell 19. Utsträckning (%) i vilken utbe- talt stöd till dagstidningarna motsvanats av statligt partistöd.

År/ parti m c fp s vpk 1966 7,1 31,5 0 95,1 45,0 1967 7,1 30,9 0 67,9 50,0 1968 7,2 29,8 0 69,4 64,8 1969 7,3 18,3 0 65,4 70,8 1970 7,6 7,6 0 65,4 70,8 1971 8,7 3,0 0 70,1 46,2 Genomsnitt 7,5 20,2 0 72,2 57,9

Tabell 18. Åren 1964—1971 utbetalat stöd till dagstidningar från partiernas riksorga- nisationer och dem närstående stiftelser.

År/parti m c fp s vpk Summa kr 1964 250 000 _ _ _ 470 000 720 000 1965 250 000 — _ — 320 000 570 000 1966 250 000 1 000 000 — 10 958 689 270 000 12 478 689 1967 250 000 1 000 000 — 7 867 000 270 000 9 387 000 1968 250 000 1 000 000 _ 8 000 000 350 000 9 600 000 1969 250 000 647 000 — 8 000 000 170 000 9 067 000 1970 250 000 272 000 _ 8 000 000 170 000 8 692 000 1971 250 0001 150 000 _ 8 000 000 550 000 8 950 000

¹ Utöver ovan angivna bidrag torde ett icke obetydligt belopp utgå till Svenska Dagbladet.

• Sida 42
•  Original

kommunisterna kan sägas ha använt en re- lativt större andel av partistödet som bidrag till sin press än övriga partier. Totalt mot- svarade bidragen till pressen 54,3 % av partistödet _ eller 12,5 av 23 miljoner kro- nor — under år 1966. Därefter har andelen sjunkit i viss utsträckning. Detta beror en- ligt samstämmiga uppgifter från partisekre— tariaten på att det statliga partistödet kom- mit att svara 'för en successivt minskande an- del av partiernas intäkter, däremot inte på att behovet av bidrag till pressen minskat. Observera-s bör också att presstöd i form av främst produktionsbidrag införts under år 1971 och ökats kraftigt år 1972.

I förevarande avsnitt redovisade siffer- material, vilket insamlats av partistödsut- redningen, avser som torde ha framgått riks- organisationerna. Utredningen har inte in- fordrat motsvarande uppgifter för partier- nas distrikts- och lokalorganisationer. Detta är motiverat främst av att utredningen haft att överväga både omfattningen och kon- struktionen av det statliga stödet men endast konstruktionen av det kommunala stödet. Vidare har användningen av det kommunala stödet kartlagts i ett urval av kommuner i den förut omnämnda undersökningen (ka- pitel 4 avsnitt 4.2) av t. f. docenten Harry Forsell (utredningen om den kommunala demokratin, SOU 1972: 52).

5.3 Partierna och pressen

Sedan gammalt vbekantgör de svenska dags- tidningarna den grundläggande politiska åskådning respektive tidning företräder. En på material från Tidningsstatistik AB gjord sammanställning över dagspressens sålunda redovisade politiska tendenser återfinns i tabell 20.

Uppställningar av denna typ måste natur- ligtvis läsas med en viss försiktighet. Riktig- heten av själva gruppindelningen av dags— pressen kan t. ex. diskuteras.

Olika uppfattningar finns vidare om i vilken utsträckning de skilda politiska åskåd- ningarna kommer till uttryck i dagstidning- arna. Å ena sidan hävdas, att de redovisade

Tabell 20. Dagstidningarnas redovisade politiska tendenser.

Medelnettoupplaga

vardagar 1.1—30.6 1971 i % Moderat/Höger/Kon-

servativ 12,1 Centerpartistisk 3,8 Centerpartistisk-Folk-

partistisk 0,1 Folkpartistisk/Liberal /

Frisinnad 45,3 Oberoende liberal 6,1 Borgerlig 2,9 Socialdemokratisk 19,3 Vänsterpartiet

kommunisterna 0,2 Övriga 10,2

politiska tendenserna endast avser tidning- arnas politik på ledarsidorna och att ledar- avdelningarna ofta är självständiga i för- hållande till de partier tidningarna står när- mast. Nyhetsbevakningen däremot förutsät- tes ske enligt objektiva principer. Dessa för- hållanden torde — hävdas det _ inte minst gälla de stona och därmed politiskt särskilt betydelsefulla dagstidningarna. Å andra si- dan förfäktas, att undersökningar visar, att inte bara ledarsidorna utan även nyhetsbe- vakningen i praktiken präglas av tidningar- nas politiska färg.

När det gäller [att bedöma partiernas stöd i pressen bör också anmärkas att sam- manställningen ovan endast omfattar dags- press, varför exempelvis faokförbundspres- sen saknas. Även rader av andra facktid- skrifter, utgivna av skilda organisationer och sammanslutningar, speglar politiska opi- nioner som är representativa för tidskrif— ternas utgivare och som ofta ligger i linje med olika politiska partiers strävanden och krav. Trots dessa reservationer måste man konstatera att det föreligger stora skillna- der mellan partiernas andelar av valmans- kåren och dagstidningarnas redovisade motsvarande politisk-a tendenser.

Varken moderata samlingspartiet eller folkpartiet har direkta ägareintressen i tid- ningsföretag. Ett par dagstidningar (Väster- norrlands Allehanda och Enköpings-Posten)

• Sida 43
•  Original

ägs dock av en till moderata samlingspartiet närstående stiftelse. Övriga partier har emel- lertid i större eller mindre grad engagerat sig som tidningsägare. Merparten av den press som stöder centerpartiet ägs gemen- samt av privatpersoner och partiorgan på distrikts- eller lokalnivå. Centerpartiets riks- organisation har däremot inga tillgångar av detta slag. Ett par av de tidningar som stö- der centerpartiet är helt privat-ägda.

Den socialdemokratiska pressen ägs av fackföreningsrörelsen och partiet gemen- samt samt i ett fall (Aftonbladet) av fackför- eningsrörelsen ensam. Norrskensflamman, den numera enda kommunistiska tidning som utkommer dagligen, ägs till större delen av partidistriktet i Norrbotten. Även väns— terpartiet kommunisternas huvudorgan Ny Dag, vilken under senare år endast utkom- mit med ett -— numera två — nummer per vecka, är partiägd.

Oberoende av ägareförhållandena är det vanligt med partipolitiskt engagerade sty- relseledamöter i tidningsföretag. Chefredak- törer och andra pressmän har inte sällan förtroendeuppdrag inom riks- eller kommu- nalpolitiken. Partiernas stadgar ger även i vissa fall utrymme för nära kontakter mel- lan partierna och pressen. Sålunda före- skrivs i flera ,fall representation eller i varje fall närvarorätt för partiernas press i olika partiinstanser.

I sammanhanget må vidare med några ord omnämnas den verksamhet som bedrivs av de politiska pressbyråerna. Den största av dessa, Svenska Nyhetsbyrån, ägs av Svenska Högerpressens Förening. Center- partiets och folkpartiets motsvarigheter, Centerns Presstjänst respektive Folkpress, är däremot integrerade delar av respektive partiorganisation. Bl. a. producerar dessa pressbyråer i viss utsträckning s. k. cirkulär- ledare, dvs. artiklar som kan användas på ledarplats i tidningar tillhörande den »egna» dagspressen. Mindre tidningar torde icke sällan begagna sig av cirkulärledare, anting- en som bakgrundsmaterial eller i mer eller mindre bearbetad form som egna ledande artiklar. Den socialdemokratiska motsvarig- heten till dessa pressbyråer är A-pressens

redaktionstjänst, som ägs av A-pressen AB, moderbolag till ett flertal socialdemokra— tiska tidningar och lminoritetsdelägare i andra. A-pressens redaktionstjänst produ- cerar enligt uppgift inga cirkulärledare. För- utom via ovan angivna kanaler förekommer naturligtvis en mångfald kontakter på skilda nivåer och i olika former mellan partierna och pressen. Slutligen må anmärkas att samt- liga partier och många av de politiska sido- organisationerna ger ut egna tidskrifter, främst avsedda för de egna medlemmarna.

5.4 Partierna och Sveriges Radio

Avslutningsvis må i detta kapitel sägas några ord om partiernas framträdande i radio och TV. Enligt avtalet med staten har Sveriges Radio bl.a. »att sak-ligt, opartiskt och i lämplig form meddela upplysningar om nuets händelser och lämna allmänheten orientering rörande viktigare kultur- och samhällsfrågor ävensom stimulera till debatt kring sådana frågor». Genom denna be- stämmelse är Sveriges Radio förpliktad och berättigad att i program behandla viktigare händelser i det politiska skeendet i Sverige och i andra länder. Avtalet med staten inne- håller inte några särskilda stadganden be- träffande program rörande politik. För dessa gäller samma bestämmelser som regle— rar programverksamheten i övrigt, dvs. sak- lighet och opartiskhet skall iakttagas i verk- samheten samtidigt som denna i sin helhet skall präglas av skälig balans mellan åsikter och intressen. Vissa Specialregler för poli- tiska program har dock fastställts år 1968. Enligt uppgift från Sveriges Radio avviker emellertid praxis i viss omfattning från des- sa regler. Någon mera fullständig under- sökning av hur det politiska skeendet speg- las i Sveriges Radio har inte företagits. Som huvudprincip vid genomförandet av valpro- grammen gäller dock att partierna beredes samma utrymme i TV och radio oberoende av partistorlek. Vissa avvikelser från denna princip förekommer emellertid.

Beslut om uppläggningen av valprogram-

• Sida 44
•  Original

men fattas av radiochefen efter underhand- lingar med partierna. Den politiska program- verksamheten mel-lan valkampanjerna ut- formas däremot oberoende av direkt infly- tande från riksdagen eller partierna, även om samråd mellan dessa och Sveriges Ra- dio av rent praktiska skäl ibland äger rum.

• Sida 45
•  Original

6. Utredningens överväganden

6.1 Inledning

Statligt partistöd utgår -f. n. till politiskt parti, som deltagit i senaste val till riksda- gen oeh därvid vunnit mandat, med 70 000 kr per mandat och kalenderår. Härutöver utgår statliga bidrag till de olika partigrup- pernas -kanslier i riksdagen (kanslistöd) med ett årligt belopp av 3 500 respektive 5 250 kr per mandat beroende på om gruppen är representerad eller ej i regeringen. Budget- året 1971/ 72 har för dessa ändamål anvi- sats 24,5 respektive drygt 1,5 miljoner kr.

År 1971 hade kommunalt partistöd in- förts i samtliga landstingskommuner och i ca nio tiondelar av landets primärkom- muner. I kommunalt partistöd hade samma år utbetalats tillsammans drygt 40 miljoner kr.

Förutom angivna bidragsformer utgår ett visst stöd från det allmänna till de politiska ungdoms- och studentförbunden samt, under valår, till partiernas valsedelskostnader med närmare tre miljoner kr (1970).

Grundläggande för utredningens ställ- ningstaganden har varit följande principer, av vilka punkterna 1—4 finns intagna i direktiven för utredningen och redan gäller i fråga om det statliga och det kommunala partistödet:

1. Bidrag bör utgå endast till parti som har ett inte obetydligt stöd i väljar- opinionen, manifesterat i allmänna val.

2. Bidragen bör beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler som inte till- låter någon skönsmässig prövning.

3. Bidragens storlek bör stå i relation till partiernas styrka.

4. Någon statlig kontroll av hur medlen använts bör inte förekomma.

5. Införandet och omfattningen av kom- munalt partistöd bestämmes av lands- tingen och kommunerna själva på grundval av den i lag givna konstruk- tionen.

6. Största möjliga enighet om bidragens omfattning och konstruktion bör efter- strävas.

Utredningen har i sitt arbete vägletts av strävan att uppnå största möjliga enighet mellan partierna och samling kring ett ge- mensamt förslag. I detta syfte har inom ut- redningen kompromisser gjorts i förhållande till tidigare ståndpunkter. Enighet har ock— så uppnåtts om förslaget. Utredningen har vidare ansett det värdefullt om det allmän- nas bidragsgivning till partierna kan ges en sådan utformning att ändringar inte omedel— bart genomföres vid förskjutningar i de politiska styrkeförhållandena.

6.2 Grundbidrags- och pressfrågorna

Av kapitel 2 ovan framgår att man vid tidi- gare riksdagsbehandlingar av både det stat- liga och det kommunala partistödet diskute- rat införandet av ett enhetligt grundbidrag till alla partier, som är representerade i riks- dagen respektive i landsting och kommun- fullmäktige. Även vid 1972 års riksdag har motioner väckts med krav på statliga och kommunala grundbidrag till partierna. En annan fråga som i detta sammanhang dis- kuterats i riksdagen är spörsmålet huruvida den omständigheten att partierna kan ha

• Sida 46
•  Original

olika utgifter beroende på skillnader i möj- ligheterna att sprida information och driva opinionsbildning genom pressen bör på— verka partistödet.

Såväl grundbidrags- som pressfrågan har tagits upp i utredningens direktiv. I enlighet härmed har dessa spörsmål blivit föremål för närmare undersökningar och övervä- ganden inom utredningen.

För införandet av grundbidrag har åbe— ropats att det måste vara varje partis mål- sättning att vinna så stor anslutning som möjligt bland väljarna. En informations- och opinionsverksamhet inriktad på hela val- manskåren medför i stort sett samma kost- nader för alla partier. Såsom exempel har nämnts kostnaderna för framställning och spridande av broschyrer, affischer och val- tidningar samt för användande av andra media att nå ut till medborgarna. Mot bak- grund av denna argumentation har utred- ningen sökt klarlägga i vad mån det finns några för partierna gemensamma grund- kostnader och i så fall dessas storlek. I av- sikt att närmare utforska angivna frågor har utredningen företagit en enkät hos parti- sekretariaten i de fem riksdagspartierna an- gående partiernas centrala kostnader (jfr kapitel 5, avsnitt 5.2). Vidare har utredning- en haft överläggningar med representanter för partisekretariaten, både var för sig och gemensamt, om partiernas uppfattningar rörande grundkostnaderna i partiernas verk- samhet.

På grundval av svaren i partienkäten har utredningen sökt klarlägga i vad mån par- tiernas kostnader varierar med storleken av partierna (röstandel och medlemsantal). Syf- tet har vari-t att med utgångspunkt från va- riationer i kostnaderna för partierna söka dra slutsatser om förekomsten och omfatt- ningen av eventuella grundkostnader. Några bestämda slutsatser i (detta hänseende grun- dade på det insamlade materialet har emel- lertid inte Varit möjligt att komma fram till. Skälen härför är bl. a. de i kapitel 5 angiv- na olikheterna i partiernas organisations- strruktulr, kostnader för egen press, traditio- ner med avseende på arbetsformer, inkomst- källor, medlemmarnas frivilliga airbete m. m.

Alla dessa olikheter har nämligen en så stor betydelse för partiernas kostnader att någon statistisk analys av sambandet mellan kost- naderna, å ena, och partistorleken, å andra sidan, inte blir meningsfull. (Jfr tabell 16 i avsnitt 5.2 med uppgifter om partiernas cen- trala kostnader .för riksverksamhet åren 1970 och 1971 i (förhållande till röst- och 'med- lemsandelarna.)

De uppskattningar, som partisekretariaten själva gjort av grundkostnaderna i respek- tive partis verksamhet, måste också sägas ha givit ett osäkert resultat. Anledningen härtill är att man i detta fall liksom i det föregående utgått från partiernas faktiska kostnader. Liknande svårigheter har då mött att dra samlande slutsatser som när det gällt svaren i partienkäten. Vidare har parti- sekretariaten sökt räkna fram grundkostna- derna med utgångspunkt från vilka uppgif- ter ett parti har att fullgöra inom den representativa demokratin. Även de resul- tat denna metod frambragt har dock visat sig svårbedömbara.

Slutligen har diskuterats att på basis av den rationaliseringsvinst som skulle upp- komma vid en sammanläggning av två par— tier uppskatta grundkostnaderna. (Jfr de likalydande partimotionerna 1965: I: 818 och 1965: H: 972 [från folkpartiet, kapitel 2, avsnitt 2.2.) Också denna tanke har emel- lertid visat sig förenad med samma svag- heter som de tidigare metoderna beroende på de stora skillnaderna som föreligger mel- lan partierna i olika avseenden; storleken :av rationaliseringsvinsten blir bl. a. beroen- de av vilka partier man tänker sig går samman.

Sammanfattningsvis måste konstateras att avsevärda svårigheter möter att få fram för partierna gemensamma grundkostnader på ett objektivt godtagbart sätt.

Vad nu sagts utesluter enligt utredrn'ngens uppfattning inte att det kan göras gällande att partierna har vissa gemensamma kost- nader för sin verksamhet, ehuru vansklig— heter möter att siffermässigt fixera dessa kostnaders storlek. Vidare kan noteras att utredningens undersökningar inte ger vid handen att kostnaderna för partierna skulle

• Sida 47
•  Original

vara helt proportionella mot partistorleken.

Mot införandet av grundbidrag har som främsta argument åberopats att en dylik åtgärd skulle innebära risker för partisplitt- ring. Därvid -har bl. a. hänvisats till de nega- tiva erfarenheterna i andra länder av före- komsten av många småpartier. Det har ock- så anförts att sedan ett småpartisystem väl är etablerat stora svårigheter uppreser sig mot försök att ändra systemet.

Emellertid har hävdats att skälen mot införandet av grundbidrag äger något olika tyngd på riks- och kommunalnivå, då .i nu- varande system för val till riksdagen finns vissa spärrar mot småpartier. (Anmärkas bör dock att vänsterpartiet kommunisterna motionerat i riksdagen om spärrarnas bort- tagande.)

I det kommun-ala valsystemet däremot saknas en motsvarighet till de spärrar mot småpartier som finns vid riksdagsvalen. Vi- dare kan införandet av kommunala grund- bidrag främja omvandlingen till politiska partier av många av de olika slags tillfälliga aktionsgrupper som på vissa håll nu är verk- samma. Risken kan också öka för kommu- nala fraktionsbildningar inom redan be- stående partier om grundbidrag införes.

Inom utredningen föreligger skilda rupp- fattningar om graden av riskerna för den kommunala demokratin vid en framväxt av småpartier på kommunal nivå. Sålunda har anförts att uppkomsten av nya politiska grupperingar kan komma att spela en vita— liserande roll i det kommunalpolitiska skeen- det. Häremot har invänts 'att den upp- delning i småpartier som denna utveckling kan leda till innebär risker för handlings- förlamning vid parlamentariska jämvikts- lägen och försvårar övergripande plane- ring och nödvändiga prioriteringar. I linje med denna senare uppfattning skulle det vara olyckligt, om det allmännas bidrags- givning till partierna konstruerades så, att framväxten av ett småpartisystem på kom- munal nivå stimulerades.

Vid prövningen av olika tänkbara änd- ringar i det allmännas bidragsgivning till partierna har utredningen enligt sin-a direk- tiv vidare haft att i görligaste mån beakta

den omständigheten att partierna kan ha skild-a utgifter beroende på olika möjligheter att sprida information och driva opinions- bildning genom pressen. Fråga har nu varit i vilken utsträckning angivna omständighet skulle påverka spörsmålet om att införa ett enhetligt bidrag till samtliga partier.

Inom utredningen har frågan om pressens politiska betydelse ingående diskuterats och olika meningar därvid framförts. Även radions och televisionens inflytande på opi- nionsbildningen har varit föremål för debatt. Under utredningsarbetets gång framlades emellertid proposition (1972: 59) angående anslag till produktionsbidrag och samdistri- butionsrabatt för dagstidningar. I proposi- tionen föreslogs en förstärkning av det nu- varande statliga stödet till dagspressen, dels uppräkningar av produktionsbidragen för s.k. andratidningar, dels en höjning av den rabatt som utgår vid samdistribution av dagstidningar. Vidare aviserades en ny pressutredning. Sammanlagt beräknades det statliga pressstödet öka med drygt 40 miljo- ner kr till ca 97 miljoner kr för budget- året 1972/ 73. Ett flertal motioner väcktes i riksdagen med anledning av att proposi- tionen framlagts. Riksdagen biföll dock i allt väsentligt förslagen i propositionen (KU 1972: 29 och rskr 203).

Bl.a. då pressfrågorna och de problem, som aktualiserats vid nämnda riksdagsbe- handling t. ex. i motioner, kommer att bli föremål för ytterligare överväganden i en särskild utredning, har partistödsutredningen stannat för att icke ta någon hänsyn till press- och övriga massmediafrågor.

Med utgångspunkt i förenämnda övervä- ganden har utredningen slutligen enats om att föreslå att som komplement till det nu utgående kanslistödet införes ett grundstöd å 1,5 miljoner kr per kalenderår till varje i riksdagen företrätt parti, som vid senaste val uppnått fyra % av rösterna i hela lan- det. Däremot föreslås att inte någon del av det kommunala partistödet skall rutgå som grundbidrag. Den valda konstruktionen med ett grundstöd som komplement till kanslistödet är förenad med vissa fördelar och tillgodoser kravet i direktiven att det

• Sida 48
•  Original

statliga och det kommunala partistödet bör bygga på samma principer.

Genom sin utformning som ett komple- ment till kanslistödet kommer grundstödet inte att utgå till partier utanför riksdagen. (Beträffande en viss utjämning i tiden, se dock avsnitt 6.6 nedan.) Begränsningen till riksdagspartierna anser utredningen bl.-a. motiverad med hänsyn till att dessa på grund av sin riksdagsrepresentation får ta ställning i alla större samhällsfrågor och svara för sitt agerande i dessa på ett annat sätt än vad partier som står utanför riks- dagen behöver. Riksdagspartierna har därför behov av större resurser för utrednings—, informations- och opinionsbildande verk- samhet än de i riksdagen orepresenterade partierna.

Någon statlig kontroll av grundstödets användning är naturligtvis inte tänkt att före- komma. Kanslistödet i övrigt föreslås oför- ändrat, både till konstruktion och till be- lopp. I konsekvens med ställningstagandena rörande det statliga partistödet blir det kom- munala partistödets konstruktion oföränd- rad.

6.3 Det statliga och det kommunala stödets omfattning

Beträffande storleken av det statliga stödet till partierna har följande överväganden gjorts. Sedan det kommunala partistödet till— kommit år 1969 har, som framgår av kapi-

tel 4, det totala partistödet — statligt samt primär- och sekundärkommunalt —— ökat till inemot 66 miljoner kr år 1971. Dock bör beaktas, att det statliga partistödet varit i stort sett oförändrat sedan det började utgå fr.o.m. år 1966, vilket med hänsyn till penningvärdeförändringen motiverar viss uppjustering. Härtill kommer, som utred- ningens undersökningar -visar, att partier- nas samlade kostnader i allt mindre grad täcks av statligt partistöd (kapitel 5, av- snitt 5.2). Med hänsyn till dessa olika om- ständigheter har utredningen enat sig om att föreslå dels en uppräkning av det statliga partistödet från f.n. 70000 till 85000 kr per riksdagsmandat och kalenderår, dels in- förandet av grundstöd på 1,5 miljoner kr till varje i riksdagen företrätt parti som kom- plement till kanslistödet enligt avsnitt 6.2.

I förhållande till nuläget innebär utred- ningens förslag att det statliga stödet höjs med till-sammans 12,75 miljoner kr per ka- lenderår varav den något större delen utgör en anpassning med hänsyn till utvecklingen av penningvärdet. Med nuvarande mandat- ställning i riksdagen kommer nyssnämnda belopp respektive det totala statliga stödet att fördela sig på riksdagspartierna i enlig- het med tabell 21. (Röstandelarna vid riks- dagsvalet 1970 medtagna som jämförelse).

Som ovan påpekats har det statliga parti- stödet varit i stort sett oförändrat sedan det började utgå fr.o.m. år 1966. Utredningen vill uttala önskemålet att för framtiden om- prövning av det statliga kansli- och partistö-

Tabell 2]. Fördelning mellan partierna av det föreslagna ökade totala statliga parti- och kanslistödet (inkl. grundstödet) för helt kalenderår.

Parti Statligt kanslistöd, kr Statligt ___—__— partistöd, Grundstöd Mandatstöd kr

m 1 500 000 215 250 3 485 000 e 1 500 000 372 750 6 035 000 fp 1 500 000 304 500 4 930 000 s 1 500 000 570 500 13 855 000 vpk 1 500 000 89 250 1 445.000

Samman-

lagt 7 500 000 1 552 250 29 750 000

Summa % av Summa; % av Röst- stöd, kr stöd ökat ökat andel, stöd, kr stöd %

5 200 250 , 13,4 2115 000 16,6 11,5 7 907 750 20,4 2 565.000 20,1 19,9 6 734 500 17,4 2 370 000 18,6 16,2 15 925 500 41,0 3 945.000 30,9 45,4 3 034250 7,8 1 755 000 13,8 4,8 38 802 250 100,0 12 750 000 100,0 97,8

• Sida 49
•  Original

det, med hänsyn till penningvärdeförändring- en, sker med kortare intervaller än hittills varvid relationerna mel-lan utgående belopp enligt de båda stödformerna förutsättes oförändrade. En dylik ordning skulle under- lätta partiernas planering av sin verksam- het och medföra att språngvisa höjningar av de statliga stödbeloppen *kunde undvikas.

Detta avsnitt har behandlat frågan om storleken av det statliga stödet till partierna. Det kommunala partistödets omfattning har däremot utredningen — med hänsyn till att införandet av dylika stöd är en för kom- munerna och landstingen frivillig angelägen- het — ansett vara ett spörsmål som utred- ningen inte bör ta ställning till.

6.4 Stöd till parti som ei representerats i riksdagen respektive i landsting eller kom- munfullngäktige

Vid flera tillfällen har i riksdagen diskute- rats frågan om införandet av någon form av bidrag till parti som har fått ett stort antal röster i val men ändå inte blivit före- trätt i riksdagen respektive i landsting eller kommunfullmäktige. Detta spörsmål anges uttryckligen i direktiven bland de frågor ut- redningen har att särskilt ta ställning till.

Som tidigare nämnts har det nuvarande systemet för val till riksdagen försetts med vissa spärrar mot småpartier. Huvudregeln är att endast parti som erhållit minst fyra % av rösterna i hela landet får deltaga i mandatfördelningen. (Exakt fyra % av rös- terna berättigar till 14 mandat i riksdagen). Parti med färre röster skall dock få vara med vid mandatfördelningen i valkrets där partiet har erövrat minst tolv % av rösterna. Med hänsyn till dessa spärregler och den omständigheten att det statliga stödet till par- tierna är kopplat till riksdagsrepresentatio- nen kan ett valutslag, som innebär att något parti måste lämna riksdagen, medföra syn- nerligen omfattande ekonomiska konsekven- ser för detta parti. En förlorad riksdags- representation kostar med nuvarande statlig

bidragsgivning ett parti som passerat fyra— procentspärren minst (14 mandat )( 70 000 kr =) 980 000 kr per kalenderår i partistöd jämte ett mindre belopp i kanslistöd. Utred— ningen har i det föregående föreslagit infö— randet av ett årligt statligt grundstöd å 1,5 miljoner kr till varje riksdagsparti med ett väljarunderlag av lägst fyra % i hela landet vid senaste val samt en höjning av det statli- ga partistödet från 70 000 till 85 000 kr per kalenderår och riksdagsmandat. Om detta förslag genomförds skulle en förlorad riks— dagsrepresentation för det parti som drab- bades därav medföra förlust av statliga bi- drag med lägst ett årligt belopp av ca 2,7 miljoner kr. Nuvarande ekonomiska tröskel— effekt av de i valsystemet inbyggda spärr— reglerna mot småpartier skulle alltså högst avsevärt förstärkas. Detta talar enligt utred- ningens uppfattning för att man inför av- trappningsregler, varigenom ett parti som har fått ett stort antal röster i val men ändå. blivit orepresenterat i riksdagen kan erhålla visst bidrag. Att förlusten av kanske endast någon handfull röster kring fyraprocent- spärren skulle kunna få till konsekvens att det statliga stödet till vederbörande parti minskade med flera miljoner kr anser ut- redningen inte rimligt.

På grundval av dessa överväganden har utredningen enat sig om att föreslå att parti, vilket ej blivit företrätt i riksdagen, skall erhålla statligt partistöd med så många man- datbidrag som partiet har tiondedels procent röster över 2,5 % av hela väljarkåren vid senaste val (avtrappat partistöd). Hur stor anslutning bland väljarna som bör krävas för att ett parti skall vara berättigat till stöd kan naturligtvis alltid diskuteras. Vägledan- de för utredningen när gränsen satts vid 2,5 % av rösterna har varit den i direktiven fastslagna principen om att lbidrag endast bör utgå till parti som har ett inte obetyd- ligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i allmänna val.

Siffermvässigt belyses utredningens förslag om avtrappat partistöd av tabell 22.

Någon avtrappning av det statliga kansli- stödet föreslås däremot inte, Vilket som tidi- gare anförts betyder en begränsning av

• Sida 50
•  Original

Tabell 22. Stöd till partier utan representa- tion i riksdagen.

Mandat i Röster Antal man- Partistöd riksdagen i % datbidrag i kr

14 4,0 14 1 190 000 -— 3,9 14 1 190 000 —— 3,8 13 1 105 000 -— 3,7 12 1 020 000 —- 3,6 11 935 000 — 3,5 10 850 000 —— 3,4 9 765 000 —- 3,3 8 680 000 _ 3,2 7 595 000 — 3,1 6 510 000 — 3,0 5 425 000 — 2,9 4 340 000 — 2,8 3 255 000 — 2,7 2 170 000 — 2,6 1 85 000 __ 2 5 _ __

grundstödet till riksdagspartierna. (Beträf- fande en viss utjämning i tiden, se dock av- snitt 6.6 nedan).

I det kommunala valsystemet saknas mot— svarighet till de spärrar mot små-partier som finns vid riksdagsvalen. Kommunalvalskom- mittén, som haft »att utreda frågan om ett eventuellt nytt valsystem för de kommunala valen, har i sitt betänkande »Kommunala val» (SOU 1971: 4) bl. a. föreslagit att sam- ma spärrar som vid riksdagsvalen skulle in- föras i det kommunala valsystemet; dock skulle tolvprocentregeln inte gälla vid kom- munfullmäktigeval. Emellertid har kommu- nalvalskommitténs betänkande utsatts för viss kritik under remissbehandlingen. Vid överläggningar mellan regeringen och ledar- na för övriga riksdagspartier har överens- kommits att en generell spärr mot småpar- tier i de kommunala valen inte skulle tas upp till avgörande förrän utredningen om den kommunala demokratin haft tillfälle att belysa småpartiernas roll i det kommu— nalpoliti-ska systemet. (Sistnämnda utred- ning har erhållit tilläggsdirektiv i detta syfte den 21 april 1972). Regeringen har mot denna bakgrund deklarerat att den inte an- sett sig böra föreslå någon ändring till år 1973 av valsystemet vid de kommunala valen.

Spärregler mot småpartier saknas alltså

f. n. vid de kommunala valen. Vidare har varje enskild kommuns bidrag för sig i fler- talet fall inte någon avgörande betydelse för respektive parti. (I medeltal utgår 500 kr per mandat i kommunfullmäktige). Ett trös— kelproblem av motsvarande storlek som vid det statliga stödet till partierna föreligger därför inte vid det kommunala partistödet. Med hänsyn härtill och då avtrappningsreg— ler enligt ovan föreslås i fråga om det stat- liga partistödet har utredningen inte funnit erforderligt med regler om avtrappning av den kommunala bidragsgivningen till par- tierna.

6.5 Statligt stöd till parti som representerats i riksdagen enligt tolvprocentregeln

Beträffande parti som representerats i riks— dagen med enstaka mandat finner utred- ningen att stöd bör utgå i princip såsom till parti villket ej representerats i riksdagen. Dock torde visst extra stöd vara motiverat med hänsyn till det större ansvar som följer med riksdagsrepresentationen.

Utredningen föreslår således att parti, som blivit företrätt i riksdagen enligt tolv- procentregeln men ej nått upp till .fyra % av rösterna i hela landet vid senaste val, erhåller följande statligt stöd. I partistöd får ett sådant parti summan av dels de mandatbidrag som röstandelen enligt reg- lerna i närmast föregående avsnitt berättigar till, dels de mandatbidrag som riksdags— representationen ger, sammanlagt dock högst ett belopp motsvarande 14 mandat- bidrag. Sistnämnda spärr hindrar att ett parti, som representerats i riksdagen enligt tolvprocentregeln, i något fall erhåller högre partistöd än ett parti som fått minst fyra % av rösterna i hela landet och därmed blivit företrätt i riksdagen enligt valsyste- mets huvudregel. Vidare föreslås att parti med ri'ksdagsrepresentattion grundad på tolv- prooentregeln i statligt kanslistöd erhåller summan av dels de mandatbidrag som re- presentationen i riksdagen och ställningen som regerings- eller oppositionsparti berät-

• Sida 51
•  Original

Tabell 23. Exempel på innebörden av förslaget till statligt stöd åt parti som representerats i riksdagen enligt tolvprocentregeln.

Mandat Röster Partistöd i riks- i % dagen Antal man- Bidrag

datbidrag i kr

14 4,0 14 1 190 000

— 3,5 10 850 000 1 3,5 11 935 000 2 3,5 12 1 020 000 5 3,5 14 1 190 000 —— 3,0 5 425 000 1 3,0 6 510 000 2 3,0 7 595 000 5 3,0 10 850 000

Kanslistöd Samman- lagt stöd, Grund- Mandat- kr stöd, kr stöd, kr1 1 500 000 73 500 2 763 500 — — 850 000 107 143 5 250 1 047 393 214 286 10 500 1 244 786 535 715 26 250 1751965 — — 425 000 107 143 5 250 622 393 214 286 10 500 819 786 535 715 26 250 1411965

1 Partiet förutsättes ej vara företrätt i regeringen

tigar till, dels lika många fjortondedelar av grundstödet å 1,5 miljoner kr som partiets antal riksdagsmandat. Några exempel må belysa innebörden av förslaget i detta av- snitt, tabell 23.

6.6 Utjämning i tiden av utgående stöd till partierna

Trots att själva partistrukturen präglas av stabilitet, inträffar vid valen icke ringa för- skjutningar i partiernas stöd hos väljarna. Större förskjutningar får via det statliga och det kommunala stödet till partierna avse- värda konsekvenser för dessas ekonomi. I avsnitt 6.4 om stöd till parti som ej repre- senterats i riksdagen respektive i landsting eller kommunfullmäktige har utredningen bl.a. berört följderna på det ekonomiska planet av att ett parti förlorar sin riksdags- representation. Naturligtvis blir en valut- gång som leder till denna konsekvens mycket kännbar för det parti som drabbas därav. Men även en motgång i val, som inte medför att hela utan endast en del av riks- dagsrepresentationen förloras, kan mycket negativt påverka det berörda partiets eko- nomi genom minskat statligt stöd. Mot den- na bakgrund har inom utredningen tagits upp frågan om utjämning i tiden av utgåen- de stöd till partierna, dvs. spörsmålet om man inte borde ha regler varigenom stödet

successivt anpassas till valutslagen. (Jfr pressutredningens betänkande Dagstidning- arnas ekonomiska villkor (SOU 1965: 22), i korthet refererat i kapitel 2, avsnitt 2.2 ovan).

Som närmare redogjorts för i kapitel 5 (avsnitt 5.1) har samtliga partier ett större eller mindre antal tjänstemän anställda, både på partisekretariaten och på riksdagsgrup— pernas kanslier samt på distrikts- och lokal- nivå. Liksom andra anställda har dessa tjänstemän behov av viss anställningstrygg— het. Om ett valnederlag via det allmännas bidragsgivning omedelbart slår igenom i respektive partis ekonomi, kan betydande svårigheter uppkomma att tillgodose kravet på an-ställningstrygghet när partiet tvingas skära 'ned sin organisation. Detta förhål- lande talar med styrka för ett införande av utjämningsregler. Dylika regler underlättar också partiernas planering av sin verksam- het.

Med hänsyn till dessa överväganden har utredningen enats om att föreslå följande utjämningsregler i fråga om det statliga par- ti- och kanslistödet. Första året efter val beräknas utgående partistöd utifrån en sjät- tedel gånger antalet mandat i senaste val pl-us fem sjättedelar gånger antalet mandat i näst senaste val. Andra året efter val be- räknas utgående partistöd utifrån hälften gånger antalet mandat i senaste val plus hälften gånger antalet mandat i näst sen-aste

• Sida 52
•  Original

Tabell 24. Exempel på förslaget till utjämning i tiden av det statliga partistödet.

År Exempel 1 Exempel 2 Exempel 3 Exempel 4 Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal mandat utgående mandat utgående mandat utgående mandat utgående mandat- mandat- mandat- mandat— bidrag1 bidrag1 bidrag1 bidrag1 0 70 (70) 70 (70) 70 (70) 15 (15) 1 60 68 80 72 90 73 (5 )2 1 3 2 60 65 80 75 90 80 (5 ) 10 3 60 62 80 78 90 87 (5 ) 7 4 40 57 80 82 70 87 (5 ) 7 5 40 50 90 85 70 80 (5 ) 6 6 40 43 90 8 8 70 73 (5 ) 5 7 30 3 8 1 10 93 60 68 1 5 7 8 30 35 110 100 60 65 15 10 9 30 3 2 1 10 107 60 62 1 5 1 3 10 25 29 120 112 70 62 (5) 13 113 15 25 130 118 90 70 15 13 12 15 22 130 123 90 77 15 11

¹ Sedvanlig avrundning till hela mandatbidrag har gjorts ” (5) betyder att partiet har 3 % av rösterna = 5 mandatbidrag enligt förslaget om avtrappat partistöd 3 Under år 10 förekommer nyval, som påverkar mandattalet fr o m är 11

val. Sista året av valperioden slutligen be- räknas utgående partistöd utifrån fem sjätte- delar gånger antalet mandat i senaste val plus en sjättedel gånger antalet mandat i näst senaste val. Som mandat betraktas även mandatbidrag till parti som ej represen- terats i riksdagen eller representerats enligt tolvprocentregeln. Om nyval ägt rum räk- nas som senaste val medeltalet av senaste ordinarie val och därefter förekommande nyval och som näst senaste val medeltalet av näst senaste ordinarie val och därefter förekommande nyval.

För förståelse av hur denna utjämnings— regel kommer att verka i olika situationer må de i tabell 24 angivna exemplen stude- ras.

. Nedan föreslår utredningen bl. a. (avsnitt 6.7) att det statliga parti— och kanslistödet (inkl. grundstödet) utbetalas med hela sitt belopp för ett kalenderår i taget. För att undvika regler om återbetalningsplikt re- spektive rätt till tilläggsbidrag föreslår utred- ningen att ett nyval och eventuell regerings- ombildning påverkar det statliga stödet först fr. a.m. året efter förändringen. Dock har

utredningen funnit det rimligt 'att ett parti, som helt saknat riksdagsrepresentation eller endast varit företrätt i riksdagen enligt tolv- procentregeln men som genom ett nyval blir representerat i riksdagen jämlikt valsyste- mets huvudregel (minst fyra % av rös- terna i hela landet), bör få grundstöd mot- svarande den del av året (hela månader) som återstår från det att den nyvalda riks- dagen haft sitt första sammanträde. Högre belopp än 1,5 miljoner kr i grundstöd för nyvalsåret skall dock givetvis inte kunna utgå. Utredningen förutsätter att eventuellt extra stöd till partierna vid nyval — varom riksdagen kan fatta särskilt beslut — så för- delas att gällande relationer mellan utgående statligt stöd till respektive partier inte rub- bas.

Beträffande det statliga kanslistödet i öv- rigt vill utredningen föreslå en särskild av- trappningsregel om ett parti, som represen- terats i riksdagen enligt fyraprocentregeln, i val inte får tillräckligt antal röster i hela landet för att passera sistnämnda spärr. Ett sådant parti föreslås bli garanterat grund- stöd med 75 % (dvs. 1 125 000 kr) första

• Sida 53
•  Original

året efter det aktuella valet, med 50 % (dvs. 750 000 kr) andra året efter valet och med 25 % (dvs. 375 000 kr) tredje året efter valet (avtrappat grundstöd). I övrigt föreslås inte någon utjämning i fråga om grundstö- det (eller kanslistödet), vare sig uppåt eller nedåt.

Ovanstående förslag avser det statliga stö- det till partierna. I och för sig skulle givetvis utjämningsregler kunna införas även beträf- fande det kommunala partistödet. Emeller- tid har som tidigare anförts varje enskild kommuns bidrag för sig i flertalet fall inte någon avgörande betydelse för respektive parti. Med hänsyn härtill och då tillräcklig stabilitet i partiernas ekonomi bör kunna uppnås genom utjämningsregler vid det stat- liga stödet har utredningen ansett att till- räckligt vägande skäl inte föreligger att komplicera det kommunala partistödet med regler om utjämning.

6.7 Utbetalningsregler

Enligt gällande regler utbetalas det statliga partistödet med hela sitt belopp i februari månad varje år efter ansökan från partier-na hos riksgäldskontoret. Utbetalningen ombe- sörjes av denna myndighet, men storleken av stödet fastställes av den för ändamålet särskilt tillsatta partibidragsnämnden. Den- na består :av tre framstående domstolsjuris- ter. Beträffande det statliga kanslistödet gäl- ler att detta betalas ut till partiernas respek- tive riksdagsgrupper utan ansökningsförfa- rande med en tolftedel varje månad av riks- dagens förvaltningskontor.

Ett genomförande av utredningens för- slag kommer att medföra betydande för- ändringar i fråga om den statliga bidrags- givningen till partierna. Bl.a. innebär för- slaget om införande av grundstöd att det statliga kanslistödet kraftigt ökar. Vidare får förslaget om utjämning i tiden av utgå- ende stöd, om stöd till parti som ej repre- senterats i riksdagen m.m. till följd att re- gelsystemet på detta område blir mer kom- plicerat än nuvarande mycket enkla bestäm- melser. Skäl talar för att med utredningens förslag ha en och samma myndighet som

beslutar om den statliga bidragsgivningens storlek till partierna. Utredningen anser det ligga närmast till hands att anförtro denna uppgift åt partibidragsnämnden med dess fristående ställning och högt kvalificerade juridiska expertis. Utredningen vill därför föreslå att både det statliga kanslistödet (inkl. grundstödet) och det statliga partistö- det handläggs efter de rutiner som nu gäller för partistödet och som visat sig ändamåls— enliga. Grundstödet och det övriga kansli- stödet skall alltså liksom det statliga parti- stödet erläggas med hela sitt belopp under februari månad varje år. Partierna bör i sina ansökningar om stöd ange efter Vilka grunder yrkade belopp framräknats. Sär- skilda ansö-kningsblanketter kan lämpligen fastställas av parti'bidragsnämnden. Ställ- ningen som regerings- eller oppositionsparti vid utbetalningstillfället bör vara avgörande för kanslistödets storlek under det aktuella året. Bl. a. av administrativa skäl föreslås att samtliga statliga bidragsformer utbetalas di- rekt till partiernas riksorganisationer. Dock kan vederbörande parti besluta att kansli- stödet skall utgå till riksdagsgruppen. Skulle nuvarande valperioder för riksdagen läggas om — se grundlagsberedningens slutbetän- kande med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m., SOU 1972: 15, sid. 89 ff — får tidpunkten för utbetal- ningarna och den tidrymd dessa avser läm-p- ligen justeras i enlighet härmed. Beträffande det kommunala partistödet skiftar lf. n. förhållandena från kommun till kommun när det gäller dels tidpunkten för utbetalningen av stödet, dels till vem stödet erlägges. I vissa kommuner sker utbetalning- en till vederbörande partis distrikt-s- eller lokalorganisation, i andra kommuner till de olika partigrupperna i respektive lands- ting eller kormnunfullmäktige. Enligt utred- ningens direktiv bör det kommunala parti- stödet bygga på samma principer som det statliga i den mån inte starka skäl, som di- rekt anknyter till kommunala förhållanden, motiverar avvikelse på en eller annan punkt. Utredningen har inte funnit någon sådan avvikelse befogad i här berört avseende. I konsekvens härmed föreslås att det kommu-

• Sida 54
•  Original

nala partistödet — liksom den statliga bi— dragsgivningen — bör utbetalas efter ansö- kan med hela sitt belopp under februari må— nad varje år. Utbetalningen bör därvid ske till respektive partis distrikts- eller lokalor- ganisation, om inte vederbörande parti be- slutar annorledes.

För Stockholm börjar mandat-perioden re— dan den 15 oktober under valåret i stället för den 1 januari året näst efter valåret, vilken dag eljest utgör början på valperioden både för riksdagen och för landsting och kommun-fullmäktige. I samband med be- slut om kommunalt partistöd för år 1970 be- stämdes i Stockholm att de fastställda bidra- gen -skulle avse hela budgetåret 1970 utan hänsyn till eventuella förändringar i man- datfördelningen genom 1970 års val (stads- kollegiets utlåtande 1970: 93 och stadsfull- mäktiges protokoll den 16 mars 1970, 5 5). På grund härav synes den avvikande val- perioden i Stockholm inte böra föranleda andra utbetalningsregler än vad som ovan föreslagits gälla för övriga kommuner. (An- gående utbetal-ningsreglerna vid nyval se avsnitt 6.6 ovan.)

6.8 Valsamverkan

För att kunna uppbära bidrag måste ett parti vara juridisk person, dvs. partiet måste kunna förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Juridisk person blir ett parti genom att antaga stadgar av inte alltför ofullständig beskaffenhet samt välja styrelse. Om två eller flera partier samverkar vid ett val genom att använda gemensam partibe— teckning utan att skapa en särskild juridisk person för denna samverkan, utgår enligt gällande praxis partistöd till de samverkande partierna var för sig i proportion till det antal mandat respektive parti erhåller genom valsamverkan. Denna praxis torde överens— stämma med ett uttalande av föredragande departementschefen i förarbetena till lagen (1969: 596) om kommunalt partistöd (prop. 1969: 126, sid. 21). I fråga om statligt och kommunalt partistöd uppkommer inte några problem vid valsamverkan. En ändring av

den praxis som sålunda utbildat sig fram- står inte som befogad. Inför man det gru-ndstöd som utredningen föreslår, uppstår däremot vissa problem i sammanhanget. Ut- redningen har ansett dessa böra lösas så, att grundstöd utgår till de samverkande partier- na med en fjortondedel av ett helt grund- stöd för varje mandat respektive parti er- håller genom valsamverkan. Dock bör den begränsningen gälla att inte något parti skall kunna få mer än ett helt grundstöd per kalenderår. I övrigt utgår kanslistöd till de samverkande partierna enligt samma grun- der som partistödet, dvs. i proportion till antalet genom valsamverkan erövrade man- dat. Liksom eljest när det gäller kanslistöd bör beloppen differentieras med hänsyn till om partigrupperna är representerade eller ej i regeringen.

Ett speciellt problem beträffande valsam- verkan uppkommer genom utredningens förslag om avtrappat stöd till parti som inte blivit företrätt i riksdagen (avsnitt 6.4 ovan). Enligt förslaget skall parti som blivit orepresenterat i riksdagen erhålla ett mandatbidrag i statligt partistöd för varje tiondedels % i erövrade röster över 2,5 % av hela väljarkåren. Om två eller flera par- tier samverkar vid ett val och därvid inte uppnår den väljaranslutning som fordras för riksdagsrepresentation men tillsammans där- emot får över 2,5 % av rösterna i hela lan- det, kan frågas om något avtrappat stöd bör utgå. Eftersom valutslaget inte ger re- presentation i riksdagen är det inte möjligt att lösa fördelningen av stödet på samma sätt som föreslagits i övrigt. Enligt utred- ningens uppfattning föreligger här inte nå- gon lämplig fördelningsgrund. Av praktiska skäl och med hänsyn till att inget av de sam- verkande partierna torde kunna styrka sig ha ett stöd i väljaropinionen överstigande 2,5 % synes något avtrappat stöd inte bör-a utgå i denna speciella situation.

6.9 Vissa tillämpningsfrågor

Om flera partier går ihop till ett parti, före- slår utredningen att det nya partiet vid den

• Sida 55
•  Original

statliga bidragsgivningen »av praktiska skäl behandlas som en enhet först fr.o.m. på- följande årsskifte. Detta för att undvika att bidragssystemet kompliceras med regler om återbetalningsskyldighet av grundstöd. För tiden efter utgången av det år då sam- manslagningen skett skall det nya partiet behandlas som ett parti. Tidigare och aktu- ella -mandat- och röstetal läggs då samman vid beräkningen av det statliga stödet. Be- träffande i riksdagen orepresenterade partier som gått samman föreslås dock en spärre- gel av innehåll att det sammanslagna par- tiet blott skall kunna få statligt partistöd med högst 14 mandatbidrag även om de tidigare partiernas sammanlagda röstetal överstiger fyra %. I fråga om det kommu- nala stödet till partierna behövs inte några särregler vid partisammanslagningar.

Skulle ett parti splittras upp i flera par- tier, föreslår utredningen att man fördelar utgående statliga och kommunala bidrag på de nya partierna på sätt utredningen för- ord—ar vid valsamverk-an (avsnitt 6.8 ovan). Av praktiska skäl föreslås, liksom vid sam- gående mellan partier, att uppsplittringen får effekt från bidragssynpunkt först fr. o. m. påföljande år. I konsekvens med ställnings- tagandet till frågan om avtrappat stöd till samverkande partier, som inte uppnått till- räckligt antal röster vid senaste val för att erhålla riksdagsrepresentation men däremot överskridit den föreslagna 2,5 procentgrän- sen, bör det statliga partistödet falla bort om ett parti vilket uppbär avtrappat stöd delas i flera.

Om i något fall en vald representant för ett parti lämnar detta under löpande val- period, föreslår utredningen att utgående statliga och kommunala bidrag inte påverkas härigenom. Det torde vara allmänt erkänt att med nuvarande valsystem såväl riksdags- som kommunalvalen i realiteten i huvudsak utgör val på det ena eller det andra partiet, i regel utan något mera påtagligt inslag av personval. Systemet 'att beräkna statligt och kommunalt partistöd samt statligt kansli- stöd på grundval av antalet mandat är där- för i huvudsak endast ett sätt att enkelt mäta partiernas styrka. Valutslagen föränd-

ras inte genom att någon av de valda perso— nerna lämnar sitt parti. I överensstämmelse med det anförda föreslår utredningen att det är den lagakraftvunna fördelningen av man- daten i riksdagen, landsting och kommun- fullmäktige som skall vara utslagsgivande för både den statliga och den kommunala bidragsgivningen till partierna. — Gräns- dragningen mellan fall enligt detta och när- mast föregående stycke får preciseras i praxis. Vägledande torde kunna vara om det ursprungliga partiet kvarstår som juri- disk person.

6.10 Ikraftträdande m. m.

Utredningen föreslår att ovanstående nya regler träder i kraft den 1 juli 1972, vilket bl.a. innebär att ett halvt grundstöd och hälften av den föreslagna uppju-steringen av det statliga partistödet skall utgå till riks- dagspartierna under andra halvåret 1972. Reglerna om utjämning i tiden av grundstö- det och det statliga partistödet föreslås dock träda i kraft först fr.o.m. 1973 års val. Med senaste respektive näst senaste val skall vid bidragsberäkningen för år 1974 alltså förstås 1973 respektive 1970 års val. Slutligen vill utredningen föreslå att de nya reglerna skall gälla inte blott under nu löpande valperiod utan även under valperio- den 1974—1976, oberoende av utgången i 1973 års val.

• Sida 56
•  Original

7. Sammanfattning

1971 års partistödsutredning, som tillsattes i juni 1971, har haft i uppdrag att utreda omfattningen och konstruktionen av det statliga stödet till partierna. F.n. utgår dy- likt stöd till politiskt parti, som deltagit i senaste val till riksdagen och därvid vunnit mandat, med 70 000 kr per mandat och ka- lenderår. För budgetåret 1971/ 72 har för ändamålet anvisats 24,5 miljoner kr. Här- utöver utgår statligt stöd till de olilea panti- gruppernas kanslier i riksdagen (kanslistöd) om tillhopa ca 1,5 miljoner kr med ett år- ligt belopp av 3 500 eller 5 250 kr per man- dat till partier som är företrädda respektive inte företrädda i regeringen.

Utredningen har vidare haft att utreda konstruktionen av det primär- och lands— tingskom-munala partistödet. Därvid har förutsatts att kommunerna och landstingen — liksom hittills -— själva beslutar om stö- dets storlek.

Kom—munalt partistöd hade år 1971 införts i nio tiondelar av landets primärkommuner och »det sammanlagda stödbeloppet uppgick sistnämnda år till drygt 28 miljoner kr en- ligt de undersökningar som utredningen gjort. Från landstingen, som samtliga infört parti- stöd, erhöll partierna år 1971 bidrag med omkring 12 miljoner kr. I samm-anlagt kom- munalt partistöd utgick således 40 miljoner kr. Av allmänna medel erhöll partierna allt— så parti- och kanslistöd med totalt något över 66 miljoner kr. Härtill kommer bidrag till de politiska ungdoms- och studentför- bunden -samt under valår 2—3 miljoner kr i valsedelskostnader.

Grundläggande för utredningens ställ- ningstaganden har varit följande principer, av vilka punkterna a—d finns intagna i ut-

redningens direktiv och redan gäller beträf- fande det statliga och det kommunala parti- stödet.

a) Bidrag bör utgå endast till parti som har ett inte obetydligt stöd i välj-aropinionen, manifesterat i allmänna val.

b) Bidragen bör beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler, som inte till- låter någon skönsmässig prövning.

c) Bidragens storlek bör stå i relation till partiernas styrka.

d) Någon offentlig kontroll av hur medlen används bör inte förekomma.

e) Införandet och omfattningen av kommu- nalt partistöd bestämmes av landstingen och kommunerna själva på grundval av den i lag givna konstruktionen.

f) Största möjliga enighet om bidragens omfattning och konstruktion bör efter- strävas.

Utredningen, i vilken ingår representanter för samtliga riksdagspartier, har enhälligt beslutat att lägga fram följande förslag:

1. Det statliga partistödet —- som i stort sett varit oförändrat sedan det infördes fr. o. m. år 1966 — uppjusteras från 70 000 kr per riksdagsmandat och kalenderår till 85 000 kr, vilket innebär en årlig uppräk- ning med 5,25 miljoner kr.

2. Som ett komplement till nuvarande kanslistöd införs ett grundstöd å 1,5 miljo- ner kr per kalenderår till varje riksdagsparti som uppnått minst fyra % av rösterna i hela landet vid senaste val. Härigenom ökar det statliga stödet till partierna med 7,5 mil-

• Sida 57
•  Original

joner kr per år. Kanslistödet i övrigt kvar- står oförändrat, dvs. utgår med ett årligt belopp av 3 500 respektive 5250 kr per riksdagmrandat beroende på om vederbö- rande partigrupp är representerad eller inte i regeringen.

3. Till parti som ej blivit företrätt i riks- dagen utgår statligt partistöd med så många mandatbidrag (å 85 000 kr) som partiet fått tiondedels procentenheter röster över 2,5 % av väljarkåren i hela landet vid senaste val (avtrappat partistöd).

4. Parti som representerats i riksdagen enligt tolvprocentregeln och som vid senaste val inte nått upp till fyra % av rösterna i hela landet erhåller statligt partistöd enligt punkterna 1 och 3 ovan, dock högst sam- manlagt 14 mandatbidrag. I kanslistöd er- håller ett sådant parti dels bidrag per eröv- rade rnandat i riksdagen, dels lika många fjortondedelar av ett grundstöd som partiet har antal riksdagsmandat.

5. För successiv anpassning av den stat- liga bid-ragsgivn-ingen till valutslagen före- slås utjämning i tiden av det statliga parti- och kanslistödet med följande konstruktion. Första året efter val beräknas partistöd ut- ifrån en sjättedel gånger antalet mandat i senaste val plus fem sjättedelar gånger an- talet mandat i näst senaste val. Andra året efter val beräknas partistöd utifrån hälften gånger antalet mandat i senaste val plus hälften gånger antalet mandat i näst senaste val. Sista året av valperioden slutligen be— räknas partistöd utifrån fem sjättedelar gånger antalet mandat i senaste val plus en sjättedel gånger antalet mandat i näst se- naste val. Som mandat betraktas även mandatbidrag enligt 3 och 4. Om nyval ägt rum räknas som »senaste val» medeltalet av senaste ordinarie val och därefter förekom- mande nyval och som »näst senaste val» medeltalet av näst senaste ordinarie val och därefter förekommande nyval. Om ett riksdagsparti, med minst fyra % av väljarna bakom sig, vid ordinarie val eller nyval inte får tillräckligt antal rös- ter i hela landet för att passera sistnämnda

flera partier, gräns, garanteras partiet grundstöd lägst med 75 % (dvs. 1 125 000 kr) första året efter valet, med 50 % (dvs. 750000 kr) andra året efter valet och med 25 % (dvs. 375 000 kr) tredje året efter valet (avtrappat grundstöd).

6. I konsekvens med ställningstagandena rörande det statliga partistödet blir det pri- mär- och landstingskommunala partistödets konstruktion oförändrad.

7. De statliga bidragen erlägges med hela sina belopp under februari månad varje år efter beslut av partibidra-gsnämnden. Bl.a. av administrativa skäl utbetalas bidragen direkt till partiernas riksorganisationer, om inte vederbörande parti särskilt beslutar att kanslistödet (inkl. grundstödet) skall utgå till riksdagsgruppen. Motsvarande utbetal- ningsregler bör tillämpas i fråga om det kommunala partistödet.

8. Nyval och eventuell regeringsombild- ning påverkar det statliga parti- och kansli- stödet (inkl. grundstödet) först fr.o.m. året efter förändringen. Parti, som saknat riks— dagsrepresentation eller endast varit företrätt i riksdagen med enstaka mandat men som genom nyvalet blir representerat i riksdagen på grundval av minst fyra % av rösterna i hela landet, får dock grundstöd motsva- rande den del av året som återstår från det att den nyvalda riksdagen haft sitt första sammanträde, dock högst 1,5 miljoner kr.

9. Särskilda tillämpningsregler — vars innehåll framgår av kapitel 6, avsnitt 6.8 och 6.9 — föreslås vid valsamverkan mellan vid sammanslagningar och uppdelningar av partier samt för det fall att någon vald representant för ett parti läm- nlar detta under löpande valperiod.

10. De nya reglerna träder i kraft den 1 juli 1972. Detta innebär bl. a. att ett halvt grundstöd och hälften av den föreslagna höjningen av det statliga partistödet skall utgå till riksdagspartierna under andra halv- året 1972. Reglerna om utjämning i tiden av grundstödet och det statliga partistödet föreslås dock träda i kraft först fr.o.m. 1973 års val.

• Sida 58
•  Original

11. De nya reglerna skall gälla inte blott under nu löpande valperiod utan även under valperioden 1974—1976, oberoende av ut- gången i 1973 års val.

12. Det statliga partistödet som infördes att gälla fr. o. m. 1966 har i praktiken varit oförändrat sedan dess. Utredningen uttalar önskemålet att en omprövning av utgående belopp inom det statliga parti- och kansli- stödet sker med kortare intervaller, varvid relationerna mellan beloppen förutsättes oförändrade.

13. Frågan om pressens betydelse för den politiska opinionsbildningen har i enlig- het med direktiven diskuterats inom utred- ningen. Sedan proposition beträffande press- stöd lagts och behandlats av riksdagen lik- som ny pressutredning aviserats har utred- ningen förutsatt att pressfrågan löses i dessa sammanhang.

Utredningens förslag innebär en sam- manlagd ökning av den statliga bidragsgiv- ningen till partierna med 12,75 miljoner kr per kalenderår. Stödet från staten skulle där- med uppgå till ett årligt belopp av ca 39 miljoner kr. Tillsammans med det kommu- nala partistödet på 40 miljoner kr skulle den totala bidragsgivningen till partierna från staten och kommunerna ligga i stor- leksordningen 80 miljoner kr per kalender- år, vartill kommer stödet till de politiska ungdoms- och studentförbunden samt lbidra- gen till valsedelskostnaderna.

• Sida 59
•  Original

Primärkommunalt partistöd länsvis som utgått under år 1971. Bilaga I

Län m c fp s vpk kds övriga bidrag Stockholms 1 053 500 842 700 1 369 600 2 900 400 371 400 0 17 600 6 555 200 Uppsala 54 880 113 567 89 398 258 596 2 493 2 713 2 200 523 847 Södermanlands 88 500 159 500 142 500 507 500 29 000 6 500 0 933 500

Östergötlands 159 550 271 150 194 000 729 200 44 000 27 100 1 000 1 426 000 Jönköpings 125 600 266 500 167 700 439 200 14 800 51 000 14 800 1 079 600 Kronobergs 68 960 150 185 58 765 204 385 19 800 6 320 2 000 510 415 Kalmar 82 400 125 200 41 000 280 600 20 500 15 900 37 200 602 800 Gotlands 37 800 0 0 121 800 0 0 138 600 298 200 Blekinge 50 000 94 500 77 000 250 500 19 000 6 500 0 497 500 Kristianstads 129 250 207 400 144 750 442 750 8 800 13 600 15 450 962 000 Malmöhus 376 925 437 250 388 775 1 253 725 16 000 7 200 12 750 2 492 625 Hallands 55 700 137 250 56 500 170 150 6 000 100 17 000 442 700 Göteborgs- och Bohus 197 100 228 000 544 650 748 100 111 750 250 2 100 1 831 950 Älvsborgs 139 750 233 550 185 600 483 850 22 450 7 600 0 1 072 800 Skaraborgs 86 584 184 052 103 242 244 412 17 150 16 250 1 200 652 890 Värmlands 66 900 147 100 94 800 398 300 38 700 4 100 14 000 763 900 Örebro 73 450 201 100 143 650 532 600 34 950 13 450 8 650 1 007 850 Västmanlands 52 500 134 000 100 500 389 500 33 500 2 500 0 712 500 Kopparbergs 60 000 235 000 107 000 469 300 38 500 6 100 7 600 923 500 Gävleborgs 72 850 259 800 137 050 652 250 103 550 7 500 6 500 1 239 500 Västernorrlands 70 400 247 900 105 800 593 400 79 300 18 100 0 1 114 900 Jämtlands 48 084 129 402 61 440 285 604 13 550 6 200 24 950 569 230 Västerbottens 66 974 179 477 160 561 384 560 5 493 26 755 4 500 828 320 Norrbottens 104 500 203 000 122 500 717 500 195 000 33 500 11 500 1 387 500 Summa 3 322157 5 187 583 4 596 781 13 458 182 1245 686 279 238 339 600 28 429 227

• Sida 60
•  Original

Landstingskommunalt partistöd som utgått under år 1971. Bilaga 2

_______________________—__——————————————__—

Antal Bidrag per Summa Län mandat mandat m e fp s vpk kds övriga bidrag

_______________.._____——-———_———_—

Stockholms 149 25 000 625 000 450 000 825 000 1 700 000 125 000 Uppsala 47 7 300 36 500 80 300 51 100 167 900 7 300 Södermanlands 60 6 000 24 000 72 000 60 000 204 000 0

³ 725 000 343 100 360 000

Östergötlands 87 6 000 60 000 114 000 66 000 270 000 12 000 Jönköpings 72 6 000 54 000 114 000 72 000 192 000 0

Kronobergs 39 5 000 25 000 65 000 25 000 80 000 0 Kalmar 58 5 000 40 000 75 000 30 000 145 000 0 Blekinge 36 4 000 12 000 32 000 24 000 76 000 0

522 000 432 000 195 000 290 000 144 000

000 00 000 000 00 OOO

Kristianstads 63 8 000 64 000 136 000 72 000 232 000 Malmöhus 102 8 000 112 000 176 000 120 000 408 000 Hallands 47 5 000 25 000 90 000 25 000 90 000

0 O O

504 000 816 000 ⁵ 000 235 000

0 00 00

O O O

Göteborgs och Bohus 61 8 000 64 000 80 000 152 000 192 000 Älvsborgs 94 5 000 70 000 120 000 80 000 200 000 Skaraborgs 61 4 000 28 000 80 000 44 000 92 000 488 000 470 000 244 000

OO DC 00

Värmlands 70 5 000 25 000 85 000 40 000 190 000 10 000 Örebro 61 5 000 25 000 65 000 45 000 160 000 10 000 Västmanlands 59 5 000 10 000 55 000 50 000 175 000 5 000

O O

350 000 305 000 295 000

00 OO

Kopparbergs 71 5 000 10 000 95 000 45 000 200 000 5 000 0 Gävleborgs 68 5 000 10 000 85 000 30 000 185 000 30 000 0 Västernorrlands 68 6 000 18 000 102 000 36 000 228 000 18 000 6 000

0

355 000 340 000 408 000

00

Jämtlands 33 7 500 15 000 67 500 22 500 142 500 0 0 0 247 500 Västerbottens 53 7 000 28 000 84 000 70 000 182 000 0 7 000 0 371 000 Norrbottens 65 6 000 24 000 54 000 24 000 228 000 60 000 0 0 390 000

__—__—_——_————_—

Summa 1 404 500 2 376 800 2 008 600 5 739 400 282 300 13 000 5 000 11 829 600

___—___—___—-———————————

• Sida 61
•  Original

Statens offentliga utredningar 1972

Kronologisk förteckning

1. Ämbetsansvaret Ii. Ju. 57. Ledningsrättslag. Ju._ 2. Svensk möbelindustri. |. 58. Koncession för pipelines. K. 3. Personal för tyg- och intendenturtörvaltning. Fö. 59. Att valla framtid. Ju. . _ __ 4. Säkerhets— och försvarspolitlken. Fö. 60. Beskattade förmåner Vid Sjukdom och arbetslös- 5. CKR. (Centrala körkortsregistret) K. het f_n. m. 8. _ _ . _ _ . 6. Reklam |. Beskattning av reklamen. U. 61. Forsok med bibliotek. Litteraturutredningens biblio- 7. Reklam ll. Beskrivning och analys. U. teksstudier. l__J. . _ _ _ 8. Reklam Ill. Ställningstagenden och förslag. U. 62. Offentligt stod till de politiska partierna. Ju. (Utkommer senare.) 9. Reklam IV. Reklamens beståmnlngsfaktorer. U. (Utkommer senare.) 10. Godsbefordran till sjöss. Ju. 11. Förenklad löntagarbeskattnlng. FI. 12. Skadestånd IV. du. 13. Kommersiell service I glesbygder. In. 14. Revision av vattenlagen. Del 2. Ju. 15. Ny regeringsform - Ny riksdagsordning. Ju. 16. Ny regeringsform - Ny riksdagsordning. (Följdför- fattningar) Ju. 17. Nomineringsförtarande vid riksdagsval - Riksdagen i pressen. Ju. 18. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. Ju. 19. Uppsökande verksamhet för cirkelstudler Inom vuxenutbildningen. U. 20. Läs- och bokvanor | tam svenska samhällen. Litte- raturutredningens Iäsvanestudier. U. 21. Svåvarfartslag. K. 22. Domstolsväsendet IV. Sklljedomstol. Ju. 23. Hö re utbildning — regional rekrytering och sam- häi sekonomiska kalkyler. U. 24. Vägfraktavtalet ll. Ju. 25. Naturgas I Sverige. I. 26. Förskolan 1. S. 27. Förskolan 2. S. 28. Konsumentköplag. Ju. 29. Konsumentupplysning om försäkringar. H. 30. Boetadsan assnlngebidrag. ln. 31. Lag om h Iso— och miljöfarliga varor. Jo. 32. Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? C. 33. Förhandlingsrätt för pensionärer. ln. 34. Familjestöd.S. 35. Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. Jo. 36. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. U. 37. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1-19. U. 38. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra tros— samfunds ekonomi. U. 39. Abortfrågan. Remissyttrande. Ju. 40. Konkurrens i bostadsbyggandet. ln. 41. Familj och äktenskap I. Ju. 42. Vägtrafikbeskattningen. Fi. 43. Utnyttjande och skydd av havet. I. 44. Reformerad skatteutjämning. Fi. 45. Kuiturminnesvård. U. 46. Landskapsvärd genom täktsamverkan. Ju. 47. Data och integritet. Ju. 48. Riksdagen och försvarsplaneringen. Fö. 49. Tryckfriheten och reklamen. Ju. 50. Skyddsrum. Fö. 51. Sjöiagens befraktningskapitel. Ju. 52. Rapport angående kommunal information m. m. C. 53. Handräckningstjänst i försvaret. Fö. 54. Skyddat arbete. ln. 55. Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken. Del 2. Slutrapport. Fi. 56. Glesbygder och glesbygdspolitik. in. SOU 1972: 62 61

• Sida 62
•  Original

Statens offentliga utredningar 1972

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Ämbetsansvaret II. [1] Godsbefordran till sjöss. [10] Skadestånd IV. [12] Revision av vattenlagen, Del 2. [14] Grundlagberedningen. 1. Ny regeringsform . Ny riks- dagsordning. 15] 2. Ny regeringsform - Ny riksdags- ordning äFölj författningar) [16] 3. Nomineringsförfa- rande vi riksdagsval - Riksdagen ! pressen. [17] 4. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. [18] Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. [22] Vägfraktavtalet II. [24] Konsumentköplag. [28] Abortfrågan. Remissyttranden.[39] Familj och äktenskap I. [41] Landskapsvård genom täktsamverkan. [46] Data och integritet. [47] Tryckfriheten och reklamen. [49] Sjölagens befraktningskapitei. [51] Ledningsrättslag. [57] Att välja framtid. [59] Offentligt stöd till de politiska partierna. [82]

Försvarsdepartementet

Personal för tyg- och intendenturtörvaitning. [3] 1970 års försvarsutredning. 1. Säkerhets- och försvars- politiken. [4] 2. Riksdagen och försvarsplaneringen. [48] Skyddsrum. [50] Handräckningstjänst i försvaret. [53]

Socialdepartementet

1968 års barnstugeutredning. 1. Förskolan 1. [26] 2. För- skolan 2. [27] Familiestöd. [34] . Beskattade förmåner vid Sjukdom och arbetslöshet m. m. [60]

Kommunikationsdepartementet

CKR. (Centrala körkortsregistret) [5] Svävarfartslag. [21] Koncession för pipelines. [58]

Finansdepartementet

Förenklad löntagarbeskattning. [11] Vägtrafikbeskattningen. [42] Reformerad skatteutjämning. [44] Decentraiisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken. Del 2. Slutrapport. [55]

Utbildningsdepartementet

Reklamutredningen. 1. Reklam I. Beskattning av rekla- men. [6] 2. Reklam II. Beskrivning och analys. [7] 3.

Reklam lll. Ställningstaganden och förslag. [8] (Ut- kommer senare.) 4. Reklam lV. Reklamens bestäm-

ningsfaktorer. [9L(Utkommer senare.)

Uppsökande ver samhet för cirkelstudier inom vuxen- utbildningen. [19] 1968 års litteraturutredning. 1. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestu- diar. [20] 2. Försök med bibliotek. Litteraturutredning- ens biblioteksstudier. [61] Högre utbildning — regional rekrytering och samhälls- ekonomiska kalkyler. [23] 1968 års beredning om stat och kyrka. 1. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. [36] 2. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1—19. [37] 3. Samhälle och tros- samfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. [38] Kulturminnesvård. [45]

Jordbruksdepartementet

Lag om hälso- och miljöfarliga varor. [31] Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. [35]

Handelsdepartementet Konsumentupplysning om försäkringar. [29]

Inrikesdepartementet

Kommersiell service i glesbygder. [18] Bostadsanpassningsbldrag. [30] Förhandlingsrätt för pensionärer. [33] Konkurrens i bostadsbyggandet. [40] Skyddat arbete. [54] Glesbygder och glesbygdspolitik. [56]

Civiidepartementet

Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? [32] Rapport angående kommunal information m.m. [52]

industridepartementet

Svensk möbelindustri. [2] Naturgas i Sverige. [25] Utnyttjande och skydd av havet. [431

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

• Sida 63
•  Original

• Sida 64
•  Original

W ' & Allmänna Förlaget * , " ' ;” ISBN 91-38-01354-1