Prop. 1969:126

('med förslag till lag om kommunalt partistöd',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

1

Nr 126

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

kommunalt partistöd; given Stockholms slott den 3 ok­ tober 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till lag om kommunalt partistöd.

GUSTAF ADOLF

Svante Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att kommuner och landstingskommuner genom en särskild lag tilläggs befogenhet att lämna ekonomiskt bidrag till poli­ tiskt parti, som under den tid beslut om bidrag avser är representerat i kommunens fullmäktige resp. landstinget. Beslutet skall enligt lagen inne­ hålla att bidrag utgår till varje sådant parti med samma belopp för varje plats som partieL under nämnda tid bär i fullmäktige resp. landstinget.

Lagen föreslås träda i kraft snarast möjligt.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969 1 saml. Nr 126

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

Förslag

till

Lag

om kommunalt partistöd

Härigenom förordnas som följer.

Kommun får lämna ekonomiskt bidrag till politiskt parti, som under den

tid beslut om bidrag avser är representerat i kommunens fullmäktige. Be­

slutet skall innehålla att bidrag utgår till varje sådant parti med samma

belopp för varje plats som partiet under nämnda tid har i fullmäktige.

Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning på landstingskommun

och landsting.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 ok­ tober 1969.

Närvarande:

Statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, K

ling

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

,

Sven-Eric Nilsson, Lundkvist, Geijer, Wickman, Morerg, Bengtsson, L

öfberg

.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler efter ge­ mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om kommunalt partistöd och anför.

Inledning

Med anledning av två likalydande motioner (I: 451 och II: 561) har 1968 års riksdag anhållit hos Kungl. Maj :t om utredning av frågan om rätt för kommun att bevilja anslag till politiskt parti för kommunal informations­ verksamhet (KU 1968: 33, rskr 345).

En promemoria om kommunalt partistöd har med anledning härav upp­ rättats i kommunikationsdepartementet (Stencil K 1969: 7). I promemo­ rian föreslås att kommun och landstingskommun tilläggs befogenhet att lämna ekonomiskt bidrag till politiskt parti.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av kammarkolle­ giet, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Älvs­ borgs, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län, kommunalrättskommittén, Svenska landstingsförbundet samt Svenska kommunförbundet. Länsstyrel­ serna har lämnat yttranden från sammanlagt 50 kommuner, en samarbets- nämnd och åtta landstings förvaltningsutskott. Kristen demokratisk sam­ ling har i en skrivelse framfört vissa synpunkter med anledning av pro­ memorian.

Gällande bestämmelser om den kommunala kompetensen m. m.

Huvudregeln för borgerlig primärkommuns kompetens finns i 3 § kom­ munallagen (1953: 753) (KL). Enligt detta lagrum får kommun själv vår­ da sina angelägenheter i den mån det inte enligt annan författningsbe­ stämmelse ankommer på annan att göra det. Vidare hänvisas i paragrafen till vad som är särskilt föreskrivet om vissa kommunala angelägenheter. Mot­

4

svarande gränser för den kommunala verksamheten anges i 3 § kommu­

nallagen (1957:50) för Stockholm (KLS).

Kompetensregeln fick sin nuvarande utformning år 1948. Den bygger

på principen att kommunala åtgärder skall tillgodose allmänna, till kom­

munen knutna intressen. Genom att avfatta regeln som en generalklausul

avsåg man enligt motiven att möjliggöra en fortsatt anpassning av kom­

muns befogenheter till samhällsutvecklingens krav. Uppgiften att närmare

avgränsa området för kommunernas kompetens överlämnades liksom för­

ut åt rättspraxis.

Kravet på allmänintresse bör ses mot bakgrund av besvärsbestämmelser-

na i 76 § KL, där det som särskild besvärsgrund anges att beslut vilar på

orättvis grund. Kravet kan sägas innebära bl. a. att skälig likställighet upp­

rätthålls mellan kommunens medlemmar. Det är sålunda inte tillåtet att

med frångående av objektiva normer gynna enskilda kommunmedlemmar

eller grupper av sådana.

För landstingskommuns kompetens ges motsvarande bestämmelse i 4 §

landstingslagen (1954: 319) (LL). Den har i sak samma innehåll som

KL:s kompetensbestämmelse.

Som nämnts görs i 3 § KL en hänvisning till vad som är särskilt före­

skrivet om vissa kommunala angelägenheter. En motsvarande hänvisning

görs i 4 § LL. Särskilda bestämmelser om den kommunala och den lands-

tingskommunala kompetensen finns i ett stort antal lagar och andra för­

fattningar. Bestämmelserna är utformade antingen så att de ger rätt att

vidta vissa åtgärder men inte föreskriver skyldighet härtill eller också så

att de föreskriver sådan skyldighet.

I tre utslag den 20 februari 1964 förklarade regeringsrätten (Regerings­

rättens årsbok 1964 not. S 60 samt I 42 och 43) att kommun inte lagligen

kunde lämna bidrag till politisk ungdomsorganisation, om inte genom sär­

skilda föreskrifter eller eljest säkerhet skapades för att medlen inte kom

att främja organisationens politiska verksamhet. Det kunde nämligen en­

ligt regeringsrätten inte anses ligga inom den kommunala kompetensen

att understödja politisk verksamhet.

Genom ändring år 1965 (nr 134) i barnavårdslagen (1960: 97) blev barna­

vårdsnämnderna uttryckligen ålagda att stödja ungdomens föreningsliv

(prop. 1965: 69, 2HJ 43, rskr 212). Av lagändringen följer att kommunalt

stöd i fortsättningen kan lämnas också till de politiska ungdomsorganisatio­

nerna.

Ändringen i barnavårdslagen torde däremot inte i och för sig ha rubbat

principen att kommun saknar befogenhet alt understödja politisk verksam­

het. I motiven heter det att i vårt samhälle, som är byggt på folkstyre, de

politiska ungdomsorganisationerna fyller en mycket betydelsefull ung­

doms- och samhällsfostrande funktion. I fråga om statliga organisations-

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

5

bidrag är de helt likställda med övriga ungdomssammanslutningar. Om kommunerna är förhindrade att stödja de politiska ungdomsorganisatio­ nerna, innebär detta att statens och kommunernas stöd kommer att grunda sig på skilda målsättningar, vilket får anses olämpligt. Ett kommunalt stöd måste givetvis lämnas enligt objektiva grunder. Det får t. ex. inte fö­ rekomma att en viss politisk eller religiös riktning ensidigt gynnas. Någon uttrycklig bestämmelse härom ansågs inte erforderlig (prop. 1965: 69).

Genom beslut vid 1964 års riksdag (prop. 1964: 59, KU 11, rskr 188) änd­ rades lagen (1920: 796) om val till riksdagen och kommunala vallagen (1930:253) så att de i riksdagen representerade politiska partierna får ersättning av statsmedel för kostnader för valsedlar till de s. k. riksvalen, dvs. val av ledamöter i andra kammaren, landstingsmän och stadsfullmäk­ tige i städer som inte deltar i landsting.

I anslutning till 1966 års kommunalval beslutade åtskilliga kommuner att bidra till de politiska partiernas valsedelskostnader i andra fall än de som avsågs med statsmakternas beslut år 1964. Ett sådant beslut blev efter besvär upphävt av regeringsrätten genom utslag den 21 april 1966 (Rege­ ringsrättens årsbok ref. 27). Innebörden av utslaget är att kommun sak­ nade befogenhet att ersätta partierna för valsedelskostnaderna.

Genom ändring år 1966 i kommunala vallagen öppnades möjlighet för kommun, landstingskommun och församling att bidra till de politiska par­ tiernas valsedelskostnader vid de kommunala valen i den mån partierna inte får ersättning av staten (prop. 1966: 131, KU 43, rskr 365, SFS 1966: 682). Lagändringen innebär att kommun får besluta att vid val av fullmäk­ tige i kommunen politiskt parti, som är eller genom valet blir represente­ rat i fullmäktige, skall erhålla ersättning av kommunen för partiets kost­ nader för framställning av valsedlar. Beslutet skall innehålla att ersätt­ ning utgår till varje sådant parti efter enhetliga grunder. Ersättning får dock inte utgå i den mån statsverket lämnar ersättning. Vad som nu sagts äger motsvarande tillämpning på landstingskommun vid val av landstings­ män och på församling vid val av kyrkofullmäktige (60 a och 61 §§ kom­ munala vallagen).

Regeringsrätten förklarade i utslag den 24 april 1969 att kommuns full­ mäktige genom beslut att bevilja i fullmäktige representerade partier an­ slag för upplysnings- och informationsverksamhet överskridit sin befo­ genhet.

KL:s kompetensbestämmelse ses f. n. över av kommunalrättskommittén. Enligt direktiven skall utgångspunkten vid översynen vara att reglerna alltjämt måste vara grundade på huvudprincipen att kommunala åtgärder skall tillgodose allmänna till kommunen knutna intressen. Inom denna ram skall en precisering av kommunens befogenheter ske (1966 års riks- dagsberättelse, In: 5, s. 367).

1* -— Bihang till riksdagens protokoll 1969 1 samt. Nr 126

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

Statligt partistöd

Vid de båda folkomröstningarna åren 1955 och 1957 anslog riksdagen

medel till enskild upplysningsverksamhet genom propagandakommittéer.

Sedan år 1964 får de politiska ungdomsorganisationerna statsbidrag som

de kan använda även för politiskt arbete.

Som framgått av den tidigare framställningen utgår sedan år 1964 stats­

bidrag till vissa valkostnader för de politiska partierna.

Under år 1965 fattade statsmakterna beslut om allmänt statligt parti­

stöd (prop. 1965: 174, KU 44, rskr 452). Stödet är utformat så att det utgår

till alla partier som vid senaste andrakammarvalet fått mandat på grund­

val av minst 2 % av de avgivna rösterna. Stödet fördelas mellan partierna

i proportion till deras mandatmässiga representation i riksdagens båda

kamrar. Någon statlig kontroll av hur medlen används förekommer inte.

Stödet har hittills utgått med 60 000 kr. per år för varje riksdagsmandat

(jfr prop. 1969:1 bil. 3 s. 78).

Motiven för ett statligt partistöd angavs på huvudsakligen följande sätt

i prop. 1965: 174. Den svenska demokratin är en folkstyrelse genom par­

tier. Genom partierna påverkar väljarna politikens utformning. En så rikt

differentierad opinionsbildning som är nödvändig för att demokratin skall

kunna fungera tillfredsställande kan inte åstadkommas utan politiska par­

tier som har god kontakt med sina medlemmar och allmänheten. Det är

naturligt att medlemmarna i ett politiskt parti genom avgifter och på annat

sätt stöder det egna partiets verksamhet. Samtidigt är det uppenbart att

det är ett samhällsintresse att det finns partier som har tillräckliga resur­

ser för en omfattande opinionsbildande verksamhet. Opinionsbildningen

blir alltmer kostnadskrävande för partierna i en tid då samhällsfrågor­

na blir fler och mer komplicerade och får allt större betydelse för män­

niskorna. En i den offentliga debatten ofta åberopad synpunkt till för­

mån för statligt ekonomiskt stöd till de politiska partierna är att man

genom ett sådant system kan förebygga att partierna, för att få en eko­

nomisk grund för sin informations- och åsiktsbildande verksamhet, stäl­

ler sig i beroende av enskilda bidragsgivare. Statliga bidrag kan motver­

ka ojämnheten och otillräckligheten i partiernas inkomster och förbätt­

ra partiernas möjligheter att kontinuerligt hålla kontakt med väljarna. Ett

allmänt partistöd har framför allt den fördelen att partierna, som bär ett

väsentligt ansvar för att väljarkåren blir ordentligt insatt i samhälleliga

frågor och olika sätt att bedöma dem, får frihet att välja de former och

vägar för sin information och opinionsbildande verksamhet som de anser

för ändamålet tjänligast.

Avgränsningen av partier som skall vara berättigade till det allmänna

partistödet motiveras i propositionen med att bidrag bör utgå endast till

parti som fortlöpande bedriver opinionsbildande verksamhet bland sina

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

7

medlemmar och allmänheten. Synpunkten att bidragsberättigat parti bör ha ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen sägs i propositionen bli bäst tillgodosedd genom ett krav på att partiet skall vara representerat i riksda­ gen och ha fått mandat i det senaste valet till andra kammaren. För att den slumpvisa effekten av valsystemet, som medför att ett parti kan få ett en­ staka mandat i andra kammaren på grund av ett jämförelsevis lågt röstetal, skall elimineras bör det krävas att partiet fått minst 2 % av rösterna. Att stödet skall fördelas proportionellt mellan partierna efter enhetliga grunder motiverades med att man borde undvika att bidragssystemet in­ bjöd till en uppsplittring på småpartier eller fick andra inte avsedda åter­ verkningar på partiförhållandena. Konstruktioner som t. ex. kombinerar ett för alla bidragsberättigade partier lika stort grundbelopp med ett pro­ portionellt beräknat tilläggsbelopp ansågs därför sakna aktualitet (prop. 1965: 174 s. 9).

Statligt stöd åt ungdomsorganisationer — som enligt vad som har fram­ gått av den föregående framställningen utgår också till politiska ungdoms­ organisationer — regleras i kungörelsen (1964: 510) om statsbidrag till vissa ungdomsorganisationers centrala verksamhet. Enligt kungörelsen gäller som villkor för stöd att organisationen har minst 3 000 medlem­ mar i åldern 12—25 år (3 §). I övrigt prövas frågan om bidrag skall ut­ gå från fall till fall med hänsyn till bl. a. om organisationen har sitt arbete stabiliserat på längre sikt. Ett tidigare gällande villkor att organisationen skulle vara uppbyggd och fungera enligt vedertagna demokratiska princi­ per och öppet ta ställning för demokratin togs bort år 1966 (prop. 1966: 1 bil. 10 s. 74, SU 62 s. 9, rskr 175, SFS 1966: 510). Att verksamhetens inrikt­ ning inte längre skulle prövas ansågs vara en konsekvens av beslutet om statligt partistöd (prop. 1966: 1 bil. 10 s. 145).

1965 års riksdag beslöt anvisa medel till statsbidrag till riksdagspartier­ nas kostnader för gruppkanslier (BaU 1965: 54, rskr 442). Bidraget moti­ verades med behovet att bereda riksdagens ledamöter bättre arbetsförhål­ landen. Bidraget utgår till varje partigrupp i riksdagen oavsett dess stor­ lek och således även om t. ex. bara en riksdagsman företräder partiet. Nå­ gon kontroll från bidragsgivarens sida över hur medlen utnyttjas skall inte förekomma. Bidraget har hittills utgått med 3 000 kr. per medlem och år om gruppen är företrädd i regeringen och i annat fall med 4 500 kr. per medlem och år (jfr senast BaU 1968: 49, rskr 318—320).

Utredningsyrkandet vid 1968 års riksdag

Motionärerna yrkade att riksdagen skulle uttala att beviljande av anslag till politiskt parti för bedrivande av kommunal information är en angelä­ genhet för borgerlig primärkommun och landstingskommun.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

I motionerna heter det att kommunal information genom pressen, radion

och TV:n och kommunernas egen information, som kan avse både fortlö­

pande information till bl. a. pressen och radion och information till all­

mänheten i egen regi, har den allra största betydelse och förtjänar att på

alla sätt främjas och vidareutvecklas. De politiska partierna har emellertid

också en betydelsefull uppgift när det gäller att sprida information rörande

den kommunala verksamheten. Sådan information sker också i regi av

samtliga politiska partier men måste på grund av bristande ekonomiska

resurser i stort sett begränsas till valtillfällena. De växande kommunala

uppgifterna, de allt större kommunala enheterna m. fl. skäl talar för att en

förbättrad kommunal information måste komma till stånd, om en önsk­

värd förståelse för och kännedom om den kommunala verksamheten skall

kunna befästas och vidareutvecklas. Det är problem som måste uppmärk­

sammas i den traditionella informationen men som inte minst de politiska

partierna måste beakta.

I KU:s utlåtande över motionerna heter det att den av motionärerna

väckta frågan är av stor betydelse. Den fortgående utvecklingen mot större

kommunala enheter medför att de direkta kontakterna mellan kommun­

medlemmarna och de kommunala förtroendemännen minskar. Även and­

ra vägar att sprida kännedom om de kommunala organens verksamhet mås­

te därför övervägas. Som motionärerna påpekar kan de politiska partierna

spela en viktig roll i detta sammanhang. En ökad informationsverksamhet

från partiernas sida i fråga om de kommunala förhållandena torde emel­

lertid förutsätta att partierna får ökade ekonomiska resurser. Detta kan

ske inom ramen för det statliga partistödet. En annan väg är att partierna

beviljas anslag av kommunerna för informationsändamål. Gällande lag­

stiftning medger emellertid i princip inte att kommunerna lämnar anslag

till politiska partier. En uppmjukning har dock skett såtillvida att anslag

numera — efter ett tillägg till barnavårdslagen — kan lämnas de politiska

ungdomsorganisationerna för deras samhällsfostrande verksamhet. En

vidgning av kommunernas rätt att bevilja partierna anslag skulle ligga

i linje med den utveckling som sålunda redan inletts. Frågan om en vidg­

ning av den kommunala kompetensen i förevarande hänseende borde en­

ligt utskottet närmare utredas.

Utskottet hemställde alltså att riksdagen skulle anhålla hos Kungl. Maj:t

om utredning av frågan om rätt för kommun att bevilja anslag till politiskt

parti för kommunal informationsverksamhet.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

En minoritet inom utskottet ville att motionerna skulle avslås. Till stöd

för sin uppfattning anförde minoriteten.

Förevar ande motioner åsyftar att kommunerna skall få rätt att ge bidrag

till partierna för bedrivande av kommunal information och opinionsbild­

ning. Då någon kontroll av användningen av sådana bidrag inte kan åstad­

9

kommas utan att man uppger en av de viktigaste principer som fastlades vid införandet av det statliga partistödet, är innebörden i motionernas för­ slag i realiteten att ett allmänt kommunalt partistöd skall möjliggöras. Någon särskild utredning härom bör enligt vår mening inte ifrågakomma. Det är visserligen angeläget att få till stånd ökad kommunal information och debatt, men det gäller ett stort problemkomplex som kan angripas på många vägar. Det är, som utskottet framhöll 1965, föremål för uppmärk­ samhet bl. a. inom de kommunala förbunden. Utredning pågår också om möjligheterna till ökad kommunal information och opinionsbildning genom pressen. Att bryta ut frågan om partiernas insatser på detta område till sär­ skild prövning kan inte vara motiverat. Möjligheten till ett kommunalt par­ tistöd kan också lätt missbrukas och kan inte utgå efter samma grunder som det statliga partistödet med hänsyn till de mer skiftande kommunala partibildningarna. Ett kommunalt partistöd kan dessutom leda till en myc­ ket olika belastning på skattebetalarna i kommunerna till följd av skilda kommunala beslut.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

Departementspromemorian

Inledningsvis anförs i departementspromemorian att den kommunala verksamheten har expanderat kraftigt särskilt under de senaste årtiondena. Kommunernas uppgifter har ökat i antal och betydelse. Bl. a. spelar kom­ munerna numera en mer betydelsefull roll för samhällsplaneringen och enligt promemorian kan 1962 års beslut om riktlinjer för en ny kommun­ indelning sägas vara en konsekvens härav. Också den landstingskommu- nala verksamheten har expanderat kraftigt. Sjukvården tar en betydande andel av samhällsresurserna i anspråk.

Det är mot denna bakgrund tydligt, anförs det vidare i promemorian, att de kommunalpolitiska avgörandena fått större betydelse för samhällets utveckling och för medborgarnas trygghet och trivsel. Utvecklingen har samtidigt inneburit att den kommunala organisationen byggts ut kraftigt. Kommunens styrelse har fått en starkare ställning inom organisationen. För att tillgodose intresset av en effektiv planering bildas enligt 1962 års riktlinjer större kommuner.

Med hänsyn till det sagda har enligt promemorian innehållet i den kom­ munala självstyrelsen blivit av allt vitalare intresse för medborgarna. Ut­ vecklingen har emellertid medfört att kommunmedlemmarnas möjligheter att utöva ett direkt inflytande på kommunala beslut har blivit mindre. I promemorian erinras om att den kommunala beslutanderätten ännu vid ut­ gången av 1940-talet på sina håll utövades av de röstberättigade kommun­ medlemmarna på kommunalstämma. Numera måste andra vägar sökas för att få till stånd en breddning och fördjupning av medborgarnas medver­ kan och insyn i den kommunala verksamheten.

Mycket talar enligt promemorian för att möjligheterna att genom för- fattningsföreskrifter om den kommunala organisationen få till stånd bätt­

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

re förutsättningar för medverkan och insyn från medborgarnas sida är gan­

ska begränsade. Som framhölls i samband med 1965 års beslut om statligt

partistöd är vår demokrati en folkstyrelse genom partier, sägs det vidare

i promemorian. Det är ytterst på dessa det beror vilken medborgerlig för­

ankring besluten i viktiga samhällsfrågor får. Detta gäller inte bara beslut

av regering och riksdag utan också kommunala beslut. En förstärkning av

den kommunala demokratin förutsätter därför att de politiska partierna

kan ge väljarna information om de kommunala frågorna och partiernas

ståndpunkter och att partierna har goda kontakter med medborgaropinio-

nen. Betydelsen av väl fungerande politiska partier på det kommunala pla­

net har enligt vad som anförs i promemorian ökat till följd av den större

betydelse kommunalpolitiken numera bar. Samtidigt har partiernas kost­

nader för att fullgöra sin opinionsbildande uppgift ökat kraftigt. Det för­

hållandet att de kommunala valen och riksdagsvalen i fortsättningen kom­

mer att äga rum samtidigt ställer stora krav på partiorganisationerna på

det lokala planet om de kommunala frågorna skall få det utrymme och den

uppmärksamhet i valrörelsen som deras betydelse motiverar. Det påpekas

i promemorian att partierna underlättar valförrättningen genom åtgärder

av olika slag och att de därigenom tillgodoser ett samhällsintresse. Tillhan­

dahållandet av tryckta valsedlar — för vilket partierna i allmänhet får

ersättning av det allmänna — är endast en del av denna verksamhet.

Det är enligt vad som anförs i promemorian angeläget att de politiska

partierna inte av brist på ekonomiska resurser hindras att fullgöra de

uppgifter som har berörts i det föregående. Genom 1965 års beslut om

statligt partistöd har principen att samhället bör lämna bidrag till partier­

nas verksamhet accepterats. Som anfördes i KU:s utlåtande i den vid 1968

års riksdag väckta frågan om ett kommunalt partistöd skulle det kunna

tänkas att det statliga partistödet byggdes ut så att det kom att tillgodose

också partiernas behov av resurser för den kommunalpolitiska verksamhe­

ten. Mycket talar emellertid enligt promemorian för att detta inte är det

lämpligaste sättet att tillgodose ifrågavarande behov. Det får i stället anses

ligga närmast till hands att kommunerna — som själva i första hand bör

ha att vidta åtgärder för att vidmakthålla en levande demokrati i kommu­

nen — prövar behovet av ekonomiskt stöd till de i kommunen verksamma

partierna.

I promemorian föreslås med hänsyn till det nu sagda att kommunerna

och landstingskommunerna ges befogenhet att bevilja ekonomiskt bidrag

till politiska partier.

Vidgningen av den kommunala kompetensen skall enligt förslaget ske

genom att bestämmelser härom tas in i en särskild lag. I denna bör enligt

promemorian sägas att kommun och landstingskommun får lämna bidrag

till politiskt parti. Någon skyldighet att lämna bidrag anses inte böra före­

skrivas. Storleken av åtagandet skall enligt förslaget också bestämmas av

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

11

kommunen. Det är enligt vad som vidare anförs lämpligt att i lagen begrän­ sa den krets av partier som skall kunna få bidrag. Ett naturligt krav, som ställs för rätt till statligt partistöd, är att parti för att få bidrag skall fort­ löpande bedriva opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar och allmänheten. Ett sådant krav kan enligt promemorian antas vara uppfyllt om partiet blivit representerat i fullmäktige resp. landstinget vid det när­ mast föregående valet. Givetvis bör alla sådana partier få del av det ekono­ miska stöd som kan ha beslutats. Ivravet på representation bör vara upp­ fyllt vid den tidpunkt då bidrag utgår. Det bör alltså enligt förslaget sägas i lagen att kommun och landstingskommun får ge ekonomiskt bidrag till politiskt parti som är representerat i fullmäktige resp. landstinget när bidraget utgår samt att beslut härom skall innehålla att alla sådana partier skall få bidrag.

Som allmän princip gäller enligt promemorian att kommun inte får med frångående av objektiva normer gynna enskilda kommunmedlemmar eller grupper av sådana. Genom den föreslagna bestämmelsen klargörs att bi­ drag utan hinder härav kan begränsas till de partier som är represente­ rade i fullmäktige resp. landstinget. Nämnda princip har betydelse också för frågan om bidragen får utgå med olika belopp till skilda partier. Det är, heter det vidare i promemorian, uppenbart att ett kommunalt partistöd bör kunna — i likhet med det statliga — utgå efter en proportionell grund. En proportionell fördelning skulle kunna ske antingen efter partiernas rös­ tetal vid det senaste kommunalvalet eller efter antalet mandat vid den tid­ punkt då bidraget utgår. En fördelning efter mandatantalet ligger enligt promemorian närmast till hands. En sådan fördelningsgrund tillämpas för det statliga partistödet. Härtill kommer att en fördelning efter röstetalet skulle medföra tekniska svårigheter, bl. a. om flera partier gått fram under gemensam partibeteckning men bidraget skall fördelas mellan de enskilda partierna. I promemorian betecknas det som självfallet att en proportionell fördelning mellan partierna måste ske efter samma grund för alla partier­ na. Det kan sättas i fråga om annan än proportionell fördelningsgrund bör få förekomma. Också i detta avseende bör emellertid enligt promemorian en överensstämmelse med det statliga partistödet eftersträvas.

På grund av det anförda föreslås i promemorian att varje partis bidrag skall utgå med visst belopp för varje mandat som partiet fått vid det senas­ te valet. Någon särskild bestämmelse om att det belopp som utgår per mandat skall vara detsamma för alla bidragsberättigade partier anses inte vara nödvändig.

I promemorian berörs slutligen frågan om vad som i förevarande sam­ manhang skall förstås med politiskt parti. Enligt den definition som i sam­ band med beslutet om den partiella författningsreformen infördes i 16 § riksdagsordningen avses med politiskt parti varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare som uppträder i val under särskild partibeteckning

12

(prop. 1968:27, KU 1968:20 och 1969:1, rskr 56, SFS 1969:22). Enligt

motiven till bestämmelsen bör som parti godkännas varje sammanslutning

eller väljargrupp som förekommer på valsedlarna (prop. 1968:27 s. 217).

Denna definition bör enligt promemorian vara en utgångspunkt för avgö­

randet av vad som skall förslås med parti. Politisk sammanslutning eller

grupp av väljare som uppträder i val under särskild partibeteckning och ge­

nom valet får en eller flera personer som upptagits under denna beteckning

invalda i fullmäktige resp. landstinget skall alltså enligt förslaget kunna

omfattas av beslut om kommunalt partistöd. Det ligger _emellertid enligt

promemorian i sakens natur att partiet för att kunna uppbära bidrag måste

vara en juridisk person, dvs. måste kunna förvärva rättigheter och ikläda

sig skyldigheter. Det är enligt fast rättspraxis fallet om den politiska sam­

manslutningen eller väljargruppen antagit stadgar och valt styrelse. År ett

politiskt parti inte att anse som juridisk person, kan partiet inte uppbära

bidrag och beslut om partistöd kan inte avse detta parti. Om två eller flera

partier samverkar vid ett val genom alt använda gemensam partibeteckning

utan att skapa en särskild juridisk person för denna samverkan, får enligt

promemorian beslut om kommunalt partistöd avse de samverkande par­

tierna var för sig.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser har i princip godtagit förslaget att kommu­

nerna och landstingskommunerna skall ges befogenhet att bevilja eko­

nomiskt bidrag till politiska partier. Kristen demokratisk samling anför

däremot i sin skrivelse att förslaget inte bör genomföras.

Nästan alla remissinstanserna ansluter sig till vad som föreslås i pro­

memorian beträffande förutsättningarna för att kommunalt partistöd skall

kunna utgå och beträffande utformningen i övrigt av reglerna för ett så­

dant partistöd. I ett väsentligt avseende, nämligen i fråga om fördelnings-

grunden, föreligger emellertid olika meningar. Betydligt mer än hälften av

remissinstanserna tillstyrker också i detta avseende förslaget i departe­

mentspromemorian om proportionell fördelning efter antalet mandat i full­

mäktige resp. landstinget. Ett antal remissinstanser anser däremot att bi­

drag bör utgå dels med ett för varje i fullmäktige resp. landstinget repre­

senterat parti lika stort grundbelopp, dels med ett visst belopp för varje

ledamot i fullmäktige resp. landstinget.

Inom flera remissinstanser föreligger reservationer mot det yttrande an­

gående fördelningsgrunden som har lämnats av majoriteten inom resp. re­

missinstans.

De remissinstanser som inte inskränker sig till att utan närmare kom­

mentarer tillstyrka förslaget i promemorian ansluter sig i fråga om m o-

13

t i v e n för att kommunerna och landstingskommunerna bör ges befogen­ het alt bevilja ekonomiskt bidrag till politiska partier i allmänhet till de synpunkter som anförs i departementspromemorian.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott anför sålunda att de politiska partierna har en grundläggande betydelse för den svenska demokratin och att en betydelsefull uppgift för dem är att bland allmänheten sprida kän­ nedom om den kommunala verksamheten. Inte minst utvecklingen inom den kommunala samhällsverksamheten har medfört att partiernas arbete blivit alltmer omfattande och kostnadskrävande. Kommunernas uppgifter har ökat i antal och betydelse och den kommunala organisationen har byggts ut. Utvecklingen mot större kommuner medför, framhåller utskot­ tet, att kontakterna mellan kommunmedlemmarna och de kommunala för­ troendemännen försvåras. Informationen till kommunmedlemmarna mås­ te i stor utsträckning ske genom de politiska partierna. Genom partierna kan kommunmedlemmarna få kontakt med samhällsfrågorna och påverka samhällsutvecklingen. Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottet av stor vikt att partierna har de resurser som behövs för att förmedla infor­ mation och därmed främja den rikt differentierade opinionsbildning som är nödvändig för att demokratin skall fungera.

Liknande synpunkter anförs av ett stort antal remissinstanser, inte minst kommuner. I flera remissyttranden betonas att det förhållandet att de kom­ munala valen och riksdagsvalen i fortsättningen skall äga rum samtidigt kommer att ställa stora krav på de lokala partiorganisationerna. Länssty­ relsen i Kronobergs län framhåller i sitt yttrande att det föreligger en risk för att de rikspolitiska frågorna kommer att dominera. Det bör vara en an­ gelägen uppgift för partierna att verka för att de kommunala frågorna blir tillräckligt belysta och uppmärksammade i valrörelserna. Huvuddelen av partiernas kostnader faller nu på valrörelserna och för dessa kostnader är det enligt länsstyrelsen fortfarande möjligt att i viss utsträckning erhålla frivilliga bidrag. Länsstyrelsen anser att särskilt betydelsen av den verk­ samhet som äger rum mellan valrörelserna talar för att kommunerna ges befogenhet att lämna ekonomiskt bidrag till de politiska partierna.

Frågan om det statliga partistödet bör byggas ut så att det kan tillgodo­ se partiernas behov av resurser för den kommunalpolitiska verksamheten berörs närmare endast i yttrandet från stadsfullmäktige i Trollhättan. Stadsfullmäktige instämmer i vad som anförs i promemorian om att det ligger närmast till hands att kommunerna prövar behovet av ekonomiskt stöd till de i kommunerna verksamma partierna.

Kristen demokratisk samling anser att några bidrag av allmänna medel inte bör utgå till partipolitisk propagandaverksamhet. Det statliga parti­ stödet innebär orättfärdiga privilegier för riksdagspartierna och en utveck- lingshämmande konservering av den nuvarande partistrukturen. Ett kom­ munalt partistöd kan medverka till att permanenta redan etablerade partier

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

och till att försvåra för nya partier att göra sig gällande. Det kan därför

enligt Kristen demokratisk samling inte antas att ett kommunalt partistöd

kommer att ge kommunmedlemmarna några möjligheter till ökat infly­

tande.

Vad därefter gäller utformningen av bestämmelserna om ett kommunalt

partistöd kan till en början nämnas att inte någon remissinstans ger ut­

tryck för uppfattningen att skyldighet att lämna bidrag bör föreskrivas el­

ler att storleken av åtagandet bör bestämmas på annat sätt än genom beslut

av vederbörande kommun.

Några remissinstanser tar i sina yttranden upp frågan om den

föreslagna bidragsrätten bör begränsas till att av­

se partiernas kommunala informationsverksamhet.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att en sådan begränsning är orealis­

tisk eftersom en kontroll av medlens användning torde vara svår att genom­

föra. I fråga om bidragen till de politiska ungdomsorganisationerna har

det också godtagits att medlen används till rent partipolitisk verksamhet.

Länsstyrelsen anser därför att någon begränsning av bidragens användning

till visst eller vissa ändamål inte bör föreskrivas. Bidragen bör således få

användas även till inrättande av partikanslier. Det bör dock i en bestäm­

melse om kommunalt partistöd föreskrivas att bidragen skall användas

till partiernas verksamhet. Kommunalrättskommittén och Svenska kom­

munförbundet anser att det krav som i andra sammanhang ställs i fråga

om den kommunala kompetensen, nämligen att kommunala åtgärder skall

tillgodose intressen som kan sägas vara knutna till kommunen, bör komma

till uttryck i lagtexten. Kommunernas befogenhet att utge bidrag bör såle­

des uttryckligen begränsas till att avse partiernas verksamhet i resp.

kommun.

Mot förslaget i promemorian att bidrag skall kunna utgå endast till

parti som vid det närmast föregående valet blivit re­

presenterat i fullmäktige resp. landstinget framförs in­

vändningar endast av länsstyrelsen i Kronobergs län och Kristen demokra­

tisk samling. Länsstyrelsen anför att även ett bidrag enligt proportionell

fördelningsgrund kombinerat med ett lika stort grundbelopp för varje par­

ti kan verka så starkt konserverande på den nuvarande partistrukturen att

nya partier inte kan komma till stånd. Den kommunala demokratin kan

inte vara betjänt av att nya åsiktsriktningar får svårare att göra sig gäl­

lande. Sedan erfarenhet vunnits av ett kommunalt partistöd enligt nyss an­

givna principer bör man därför överväga om inte partistöd bör kunna utgå

som ett rent valkampanj stöd inte bara till partier som är representerade

i fullmäktige utan också till andra sammanslutningar som kan göra san­

nolikt att de företräder en väsentlig välj aropinion.

Kommunalfullmäktige i Lilla Edets köping vill inte tillstyrka den för-

15

delningsgrund som föreslås i promemorian utan anser att frågan bör utredas ytterligare. Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Stockholm, kommunalfullmäktige i Dandergds köping och Svenska landstingsförbundet tar inte bestämt ställning till frågan om fördelningsgrunden. Bland övriga remissinstanser föreligger olika mening­ ar i fråga om grunderna för fördelningen av bidragen mellan de politiska partierna.

De remissinstanser som beträffande fördelningsgrunden ansluter sig till förslaget i promemorian är kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms,

Gotlands, Blekinge, Älvsborgs, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län, Got­ lands, Blekinge, Älvsborgs, Örebro och Gävleborgs läns landstings förvalt­ ningsutskott, 33 kommuner, samarbetsnämnden för Gotlands kommuner, kommunalrättskommittén samt Svenska kommunförbundet.

Länsstyrelserna i Stockholms och Blekinge län anför att det statliga par­ tistödet utgår efter en proportionell fördelningsgrund och att det är lämp­ ligt att motsvarande fördelningsgrund väljs för det kommunala partistödet.

Den fördelningsgrund som föreslås i promemorian är enligt länsstyrelsen i Stockholms län också ägnad att motverka en inte önskvärd uppsplittring på småpartier. Örebro läns landstings förvaltningsutskott framhåller i sitt yttrande att bestämmelser om proportionell fördelningsgrund utformade i enlighet med förslaget i promemorian kommer att bli lätta att tillämpa.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, Stockholms och Kronobergs läns lands­ tings förvaltningsutskott samt 12 kommuner anser att bidrag bör utgå dels med ett visst grundbelopp för varje parti dels efter proportionell fördel­ ningsgrund. Stadsfullmäktige i Haparanda anser att kommunerna bör ha frihet att utöver bidrag enligt proportionell fördelningsgrund lämna ett lika stort »administrationsbidrag» till varje parti som är företrätt i fullmäk­ tige. Enligt stadsfullmäktige i Ljungby, som föredrar ett system enligt vil­ ket ett lika stort grundbelopp skall utgå till varje parti framför ett system med enbart proportionell fördelningsgrund, bör kommunerna själva få be­ stämma grunderna för fördelningen.

Flera av de remissinstanser som föreslår att det kommunala partistödet uppdelas i ett för alla i fullmäktige resp. landstinget representerade partier lika stort grundbelopp samt i ett belopp för varje ledamot i fullmäktige resp. landstinget betonar särskilt att många av de kostnader som de poli­ tiska partiernas verksamhet för med sig är i princip oberoende av partier­ nas storlek. Som exempel nämns bl. a. kostnader för affischer, trycksaker, annonser och lokal för valbyrå. Dessa remissinstanser är länsstyrelsen i Kronobergs län, Stockholms läns landstings förvaltningsutskott, kommu­ nalfullmäktige i Märsta och i Melleruds köping samt en minoritet i kom­ munalrättskommittén. Kommunalfullmäktige i Märsta anför i ett för den­ na grupp av remissinstanser representativt yttrande att förslaget i prome­ morian inte tillgodoser de politiska partiernas behov av stöd för den kom-

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

16

inunala informationen och opinionsbildningen. Partierna har vissa kostna­

der som är oberoende av partiernas storlek och ett parti som har ett litet

antal ledamöter i fullmäktige kommer därför, om förslaget genomförs, att

få sämre förutsättningar att fungera som opinionsbildare. Endast i de fall

där de olika partierna är ungefär jämnstarka tillgodoser förslaget kravet

på jämlikhet och likvärdiga arbetsförutsättningar. Stockholms läns lands­

tings förvaltningsutskott anför att bestämmelserna om kommunalt parti­

stöd bör utformas så att de blir ägnade att motverka att rent lokala partier

uppkommer.

Enligt minoriteten i kommunalrättskommittén bör lagtexten utformas

så att det framgår bur stor andel av hela anslaget till kommunalt partistöd

som skall utgöras av grundbelopp och hur stor andel som skall utgå i pro­

portion till de olika partigruppernas storlek. Det föreslås att minst hälften

av hela anslaget skall utgå i form av grundbelopp. Stadsfullmäktige i Söder­

tälje anser att grundbelopp på tillsammans 25—50 % av hela anslaget bör

utgå före en proportionell fördelning.

Förslaget i promemorian att fördelningen av bidraget, vid

tillämpning av en proportionell fördelningsgrund, skall ske efter anta­

let m a n d a t i fullmäktige resp. landstinget har inte föranlett erinringar

råd remissbehandlingen.

Kommunalrättskommittén anför i sitt yttrande att fråga kan uppkomma

om vilket av ett visst partis organ som skall anses omfattat av ett beslut om

kommunalt partistöd. De rikspolitiskt verksamma partierna torde nämligen

vara organiserade i central-, regional- och lokalorgan som mestadels var för

sig är juridiska personer. Om partiet har en lokalorganisation som odelat

företräder partiet i kommunen och är juridisk person, bör bidragsbeslutet

anses omfatta lokalorganisationen. Om det inte finns någon lokalorganisa­

tion, bör närmast högre organisation som täcker den bidragsgivande kom­

munens område anses berättigad till bidraget.

Några remissinstanser berör i sina yttranden den närmare utform­

ningen av en bestämmelse om kommunalt partistöd.

Länsstyrelsen i Blekinge län anför att metoden att tillskapa en särskild kom­

munallag för ett visst kompetensområde inte är helt invändningsfri. Metoden

har dock tillämpats tidigare och den torde enligt länsstyrelsen —■ i avbidan

på resultatet av en slutlig översyn av reglerna om de kommunala befogenhe­

terna — även i förevarande fall vara den lämpligaste. Enligt Svenska kom­

munförbundet är den föreslagna rubriken, »lag om kommunalt partistöd»,

missvisande. Lagen skall ju inte tillförsäkra partierna någon rätt till bidrag

utan liksom t. ex. lagen (1968: 131) om vissa kommunala befogenheter inom

turistväsendet reglera den kommunala kompetensen. Kommunförbundet

anser vidare att det bör klart framgå av lagtexten att det är de politiska

partier som är representerade i fullmäktige under det år beslutet om bidrag

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

Kungi. Mcij:ts proposition nr 126 år 1969

17

avser som skall kunna få bidrag. Orden »när bidraget utgår» i förslaget bör därför ersättas med orden »under det år beslutet om bidrag avser».

Kommunalfullmäktige i Fridlevstad anför i sitt yttrande att det bör klart anges i lagtexten att det bidragsbelopp som utgår per mandat skall vara lika stort för alla bidragsberättigade partier. Kammarkollegiet och Blekinge läns landstings förvaltningsutskott redovisar samma uppfattning.

Departementschefen

Den kommunala verksamheten har expanderat kraftigt under de senaste årtiondena. De kommunala uppgifterna har fått allt större betydelse för de enskilda kommunmedlemmarna och för samhället. Samtidigt har vidtagits åtgärder för att göra kommunerna bättre lämpade att fullgöra sina allt fler och allt viktigare uppgifter. Den år 1962 beslutade kommunindelningsrefor- men var sålunda motiverad bl. a. av att kommunernas medverkan i samhälls­ planeringen fått allt större betydelse. Det har vidare blivit nödvändigt att bygga ut den kommunala förvaltningsapparaten kraftigt. Därvid bär på många håll den centrala ledningen av förvaltningen förstärkts.

Det har i olika sammanhang uttryckts farhågor för att den utveckling på det organisatoriska planet som jag nu har angett skulle innebära en försvag­ ning av den kommunala demokratin. Därvid bortser man emellertid ofta från att en grundförutsättning för en levande kommunal demokrati är att den kommunala självstyrelsen omfattar frågor som är av väsentlig betydelse för medborgarna. Sett från denna synpunkt har utvecklingen medfört en av­ sevärd förbättring av förutsättningarna för en kommunal demokrati. Det sagda innebär givetvis inte att frågan om formerna för den kommunala de­ mokratin skulle vara mindre betydelsefull. En breddning av medborgarnas insyn och medverkan i den kommunala verksamheten måste ständigt efter­ strävas. Flera åtgärder i sådant syfte har vidtagits under de senaste åren. En utredning om den kommunala självstyrelsens lokala förankring har genom­ förts och lett till viss lagändring. Jag avser att inom kort, på grundval av en nyligen avslutad utredning, anmäla fråga om lagstiftning angående antalet fullmäktige och suppleanter för fullmäktige i kommun. Överläggningar på­ går f. n. om frågor rörande den kommunala demokratin med företrädare för de stora politiska partierna, Svenska landstingsförbundet och Svenska kom­ munförbundet samt med företrädare för den forskning som pågår på om­ rådet med stöd av medel från riksbankens jubileumsfond.

Åtgärder i syfte att stärka den kommunala demokratin måste ha sin ut­ gångspunkt i det demokratiska system som vi accepterat i vårt land. Detta system karakteriseras av att medborgarnas inflytande utövas genom de po­ litiska partierna, ytterst i de allmänna valen. För att detta system skall fun­ gera tillfredsställande förutsätts en god kontakt mellan partierna och med­

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

borgarna. En fullödig information om partiernas politik ger medborgarna

de bästa förutsättningarna att påverka denna.

Vad jag nu har sagt visar att de politiska partierna har en central roll

när det gäller att befästa den kommunala demokratin. Det var ett erkännan­

de av partiernas motsvarande roll inom rikspolitiken som låg till grund för

1965 års beslut om statligt partistöd. När 1968 års riksdag begärde en utred­

ning om kommunalt partistöd anfördes också som huvudmotiv att ökad

informationsverksamhet från partiernas sida är av stor betydelse för den

kommunala demokratin.

I den departementspromemoria som upprättats med anledning av riksda­

gens nyssnämnda begäran om utredning understryks dessa synpunkter. En­

ligt promemorian har betydelsen av väl fungerande politiska partier på det

kommunala planet ökat till följd av den större betydelse kommunalpolitiken

numera har. Samtidigt har partiernas kostnader för att fullgöra sin opini­

onsbildande uppgift ökat kraftigt. I det sammanhanget pekas i promemorian

på att den gemensamma valdagen kommer att ställa stora krav på partiorga­

nisationerna på det kommunala planet, om de kommunala frågorna skall få

det utrymme och den uppmärksamhet i debatten som deras betydelse moti­

verar. Enligt promemorian är det angeläget att de politiska partierna inte av

brist på ekonomiska resurser hindras att fullgöra sina nu ifrågavarande

uppgifter. Det kunde tänkas att det statliga partistödet byggdes ut så att det

kom att tillgodose också partiernas behov av resurser för den kommunal­

politiska verksamheten, heter det i promemorian. Tanken avvisas emellertid

med hänvisning till att det får anses ligga närmast till hands att kommu­

nerna — som själva i första hand bör ha att vidta åtgärder för att vidmakt­

hålla en levande kommunal demokrati — prövar behovet av stöd till de i

kommunen verksamma partierna. I promemorian föreslås därför att den

kommunala kompetensen vidgas så att kommunerna får befogenhet att be­

vilja ekonomiskt bidrag till politiska partier. Samma befogenhet bör enligt

promemorian ges landstingskommunerna.

Jag delar den uppfattning som kommit till uttryck i promemorian och för­

ordar i likhet med samtliga remissinstanser att den föreslagna vidgningen av

den kommunala kompetensen genomförs.

Som anförts i departementspromemorian —• utan gensaga av remissin­

stanserna — bör någon skyldighet att utge bidrag inte föreskrivas. Storleken

av åtagandet bör vidare bestämmas av kommunen.

Befogenheten att lämna bidrag bör — som likaledes föreslås i promemo­

rian —- begränsas på så sätt att föreskrifter ges om dels den krets av partier

som skall kunna få bidrag, dels grunderna för beräkningen av bidragets stor­

lek. Också på denna punkt har remissinstanserna samma uppfattning som

den som redovisas i promemorian.

Däremot föreligger delade meningar om hur sådana föreskrifter bör ut­

formas. Enligt promemorian är det ett naturligt krav att ett parti för att få

19

bidrag skall vara representerat i fullmäktige resp. landstinget. Å andra sidan skall enligt förslaget alla partier som uppfyller förutsättningen få bidrag. I fråga om grunderna för bidragets fördelning sägs i promemorian att överensstämmelse med det statliga partistödet bör eftersträvas. Eftersom detta stöd fördelas proportionellt mellan partierna efter enhetliga grun­ der, bör enligt promemorian en sådan fördelningsmetod föreskrivas också för ett kommunalt partistöd. Betydligt mer än hälften av remissinstanserna tillstyrker detta förslag. Några remissinstanser anför däremot att partiernas kostnader till viss del är oberoende av partiets storlek varför ett helt pro­ portionellt bidrag missgynnar de små partierna. Dessa remissinstanser an­ ser liksom flera andra att det kommunala partistödet bör uppdelas i ett för alla i fullmäktige resp. landstinget representerade partier lika stort grund­ belopp samt i ett belopp för varje ledamot i fullmäktige resp. landstinget. Andra menar att frihet bör föreligga för kommunen att bestämma en så­ dan fördelning i stället för en proportionell. En remissinstans anför att ett krav på att bidragsberättigat parti skall vara representerat i fullmäktige resp. landstinget skulle få en starkt konserverande effekt på den nuvaran­ de partistrukturen och försvåra uppkomsten av nya partier, även om ett proportionellt partistöd kombinerades med ett grundbelopp.

Motivet till att det statliga partistödet utformats som ett proportionellt bidrag är att ett bidragssystem som inbjuder till en uppsplittring på små­ partier eller får andra inte avsedda verkningar på partiförhållandena ansetts böra undvikas. Konstruktioner som t. ex. kombinerar ett för alla bidrags- berättigade partier lika stort grundbelopp med ett proportionellt beräknat tilläggsbelopp ansågs därför sakna aktualitet vid tillkomsten av det statliga partistödet. Det motiv för ett grundbelopp som vissa remissinstanser nu anfört och som hade kunnat anföras även i fråga om det statliga partistö­ det föranledde alltså inte avsteg från en proportionell fördelningsgrund.

Partiernas roll i det demokratiska systemet är i princip densamma på det lokala eller regionala planet som på riksplanet. Någon annan syn på frågan om ett partistöds effekt på partibildningen än den som legat till grund för det statliga partistödet är därför enligt min mening inte motiverad när det gäller kommunalt partistöd. Intresset av att undvika uppsplittring på små­ partier bör alltså beaktas också vid utformningen av ett sådant parti­ stöd. Detta intresse tillgodoses lämpligen genom en föreskrift att bidraget skall utgå efter en proportionell grund och genom att annan fördelnings­ grund alltså inte blir tillåten.

Intresset av att undvika partisplittring har betydelse också för bedöm­ ningen av frågan hur kretsen av bidragsberättigade partier skall begrän­ sas. Från denna synpunkt anser jag att den i promemorian föreslagna be­ gränsningen till partier som är representerade i fullmäktige resp. lands­ tinget är lämpligt avvägd. Genom denna begränsning vinner man också en viss garanti för att stödet utgår bara till partier som fortlöpande bedriver

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

20

opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar och allmänheten —

ett skäl som åberopats för begränsningen av det statliga partistödet till par­

tier som är representerade i riksdagen. Som föreslagits i promemorian bör

å andra sidan gälla att alla i fullmäktige resp. landstinget representerade

partier skall erhålla partistöd om ett sådant beslutas.

Av kravet på representation i fullmäktige resp. landstinget torde framgå

— särskilt mot bakgrund av vad jag kommer att anföra i det följande om

vad som i detta sammanhang skall förstås med politiskt parti — att stödet

skall avse politisk verksamhet i kommunen resp. landstingskommunen. Nå­

got avsteg från den princip som gäller för all kommunal verksamhet, näm­

ligen att den skall tillgodose ett till kommunen knutet intresse, avses alltså

inte. Att som kommunalrättskommittén och Svenska kommunförbundet fö­

reslagit i sina remissyttranden ge en särskild föreskrift varigenom en sådan

i och för sig självklar princip kommer till uttryck synes inte erforderligt.

En uttrycklig föreskrift av det slaget skulle dessutom kunna inge föreställ­

ningen att en kontroll skall ske av att beslutade bidrag kommer till använd­

ning bara för politisk verksamhet i kommunen. En sådan kontroll bör själv­

fallet inte komma i fråga.

Enligt promemorian bör kravet på representation i fullmäktige resp. lands­

tinget vara uppfyllt när bidraget utgår. Svenska kommunförbundet har i sitt

remissyttrande anfört att kravet på representation i stället bör anknytas till

det år som beslut om bidrag avser. Jag delar denna uppfattning.

Som anförs i promemorian ligger det — när en rent proportionell för-

delningsgrund väljs — närmast tillhands att låta bidraget fördelas mellan

partierna efter antalet mandat. Någon annan mening har inte anförts vid

remissbehandlingen.

Jag förordar alltså att bidraget skall fördelas mellan de i fullmäktige resp.

landstinget under den tid bidraget avser representerade partierna i förhål­

lande till partiernas mandatantal under samma tid.

Som föreslagits i departementspromemorian bör befogenheten att bevilja

partistöd tilläggas kommunerna genom en särskild lag. I enlighet med vad

jag anfört i det föregående bör sägas i lagen att kommun får lämna ekono­

miskt bidrag till politiskt parti, som under den tid beslut om bidrag avser

är representerat i kommunens fullmäktige, samt att beslutet skall innehål­

la att bidrag utgår till varje sådant parti med samma belopp för varje

plats som partiet under nämnda tid bär i fullmäktige. Vad som sagts nu

bör äga motsvarande tillämpning på landstingskommun. Lagen bör, som

föreslagits i promemorian, kallas lag om kommunalt partistöd. Jag delar

inte en uppfattning som Svenska kommunförbundet gett uttryck åt under

remissbehandlingen, nämligen att en sådan rubrik är missvisande genom

att ge intrycket att lagen skulle tillförsäkra partierna rätt till bidrag.

Frågan vad som enligt lagen skall förstås med parti bör, som anförs i

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

21

promemorian, bedömas med utgångspunkt i den definition av begreppet po­ litiskt parti som ges i 16 § riksdagsordningen. Enligt denna definition avses med politiskt parti varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare som uppträder i val under särskild partibeteckning. För att ett parti skall kunna uppbära bidrag måste det emellertid vara juridisk person, dvs. par­ tiet måste kunna förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Det är enligt fast rättspraxis fallet om den politiska sammanslutningen eller väl­ jargruppen antagit stadgar och valt styrelse.

Beslut om partistöd kan alltså inte avse parti som inte är juridisk person. Om två eller flera partier samverkar vid ett val genom att använda gemen­ sam partibeteckning utan att skapa en särskild juridisk person för denna samverkan, torde därför beslut om kommunalt partistöd få avse de sam­ verkande partierna var för sig.

Någon närmare bestämning av begreppet politiskt parti torde inte behövas i lagen.

I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom civildeparte­ mentet upprättats förslag till lag om kommunalt partistöd.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­ mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro­ position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten