Prop. 1969:126

('med förslag till lag om kommunalt partistöd',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

1

Nr 126

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

kommunalt partistöd; given Stockholms slott den 3 ok­ tober 1969.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till lag om kommunalt partistöd.

GUSTAF ADOLF

Svante Lundkvist

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 3 ok­ tober 1969.

Närvarande:

Statsråden

S

träng

, A

ndersson

, L

ange

, K

ling

, H

olmqvist

, A

spling

, P

alme

,

S^ven-E^ric N^ilsson, L^undkvist, G^eijer, W^ickman, M^orerg, B^engtsson, L

öfberg

.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Lundkvist, anmäler efter ge­ mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om kommunalt partistöd och anför.

Inledning

Med anledning av två likalydande motioner (I: 451 och II: 561) har 1968 års riksdag anhållit hos Kungl. Maj :t om utredning av frågan om rätt för kommun att bevilja anslag till politiskt parti för kommunal informations­ verksamhet (KU 1968: 33, rskr 345).

En promemoria om kommunalt partistöd har med anledning härav upp­ rättats i kommunikationsdepartementet (Stencil K 1969: 7). I promemo­ rian föreslås att kommun och landstingskommun tilläggs befogenhet att lämna ekonomiskt bidrag till politiskt parti.

Yttranden över promemorian har efter remiss avgetts av kammarkolle­ giet, länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Älvs­ borgs, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län, kommunalrättskommittén, Svenska landstingsförbundet samt Svenska kommunförbundet. Länsstyrel­ serna har lämnat yttranden från sammanlagt 50 kommuner, en samarbets- nämnd och åtta landstings förvaltningsutskott. Kristen demokratisk sam­ ling har i en skrivelse framfört vissa synpunkter med anledning av pro­ memorian.

Gällande bestämmelser om den kommunala kompetensen m. m.

Huvudregeln för borgerlig primärkommuns kompetens finns i 3 § kom­ munallagen (1953: 753) (KL). Enligt detta lagrum får kommun själv vår­ da sina angelägenheter i den mån det inte enligt annan författningsbe­ stämmelse ankommer på annan att göra det. Vidare hänvisas i paragrafen till vad som är särskilt föreskrivet om vissa kommunala angelägenheter. Mot­

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

5

bidrag är de helt likställda med övriga ungdomssammanslutningar. Om kommunerna är förhindrade att stödja de politiska ungdomsorganisatio­ nerna, innebär detta att statens och kommunernas stöd kommer att grunda sig på skilda målsättningar, vilket får anses olämpligt. Ett kommunalt stöd måste givetvis lämnas enligt objektiva grunder. Det får t. ex. inte fö­ rekomma att en viss politisk eller religiös riktning ensidigt gynnas. Någon uttrycklig bestämmelse härom ansågs inte erforderlig (prop. 1965: 69).

Genom beslut vid 1964 års riksdag (prop. 1964: 59, KU 11, rskr 188) änd­ rades lagen (1920: 796) om val till riksdagen och kommunala vallagen (1930:253) så att de i riksdagen representerade politiska partierna får ersättning av statsmedel för kostnader för valsedlar till de s. k. riksvalen, dvs. val av ledamöter i andra kammaren, landstingsmän och stadsfullmäk­ tige i städer som inte deltar i landsting.

I anslutning till 1966 års kommunalval beslutade åtskilliga kommuner att bidra till de politiska partiernas valsedelskostnader i andra fall än de som avsågs med statsmakternas beslut år 1964. Ett sådant beslut blev efter besvär upphävt av regeringsrätten genom utslag den 21 april 1966 (Rege­ ringsrättens årsbok ref. 27). Innebörden av utslaget är att kommun sak­ nade befogenhet att ersätta partierna för valsedelskostnaderna.

Genom ändring år 1966 i kommunala vallagen öppnades möjlighet för kommun, landstingskommun och församling att bidra till de politiska par­ tiernas valsedelskostnader vid de kommunala valen i den mån partierna inte får ersättning av staten (prop. 1966: 131, KU 43, rskr 365, SFS 1966: 682). Lagändringen innebär att kommun får besluta att vid val av fullmäk­ tige i kommunen politiskt parti, som är eller genom valet blir represente­ rat i fullmäktige, skall erhålla ersättning av kommunen för partiets kost­ nader för framställning av valsedlar. Beslutet skall innehålla att ersätt­ ning utgår till varje sådant parti efter enhetliga grunder. Ersättning får dock inte utgå i den mån statsverket lämnar ersättning. Vad som nu sagts äger motsvarande tillämpning på landstingskommun vid val av landstings­ män och på församling vid val av kyrkofullmäktige (60 a och 61 §§ kom­ munala vallagen).

Regeringsrätten förklarade i utslag den 24 april 1969 att kommuns full­ mäktige genom beslut att bevilja i fullmäktige representerade partier an­ slag för upplysnings- och informationsverksamhet överskridit sin befo­ genhet.

KL:s kompetensbestämmelse ses f. n. över av kommunalrättskommittén. Enligt direktiven skall utgångspunkten vid översynen vara att reglerna alltjämt måste vara grundade på huvudprincipen att kommunala åtgärder skall tillgodose allmänna till kommunen knutna intressen. Inom denna ram skall en precisering av kommunens befogenheter ske (1966 års riks- dagsberättelse, In: 5, s. 367).

1* -— Bihang till riksdagens protokoll 1969 1 samt. Nr 126

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

7

medlemmar och allmänheten. Synpunkten att bidragsberättigat parti bör ha ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen sägs i propositionen bli bäst tillgodosedd genom ett krav på att partiet skall vara representerat i riksda­ gen och ha fått mandat i det senaste valet till andra kammaren. För att den slumpvisa effekten av valsystemet, som medför att ett parti kan få ett en­ staka mandat i andra kammaren på grund av ett jämförelsevis lågt röstetal, skall elimineras bör det krävas att partiet fått minst 2 % av rösterna. Att stödet skall fördelas proportionellt mellan partierna efter enhetliga grunder motiverades med att man borde undvika att bidragssystemet in­ bjöd till en uppsplittring på småpartier eller fick andra inte avsedda åter­ verkningar på partiförhållandena. Konstruktioner som t. ex. kombinerar ett för alla bidragsberättigade partier lika stort grundbelopp med ett pro­ portionellt beräknat tilläggsbelopp ansågs därför sakna aktualitet (prop. 1965: 174 s. 9).

Statligt stöd åt ungdomsorganisationer — som enligt vad som har fram­ gått av den föregående framställningen utgår också till politiska ungdoms­ organisationer — regleras i kungörelsen (1964: 510) om statsbidrag till vissa ungdomsorganisationers centrala verksamhet. Enligt kungörelsen gäller som villkor för stöd att organisationen har minst 3 000 medlem­ mar i åldern 12—25 år (3 §). I övrigt prövas frågan om bidrag skall ut­ gå från fall till fall med hänsyn till bl. a. om organisationen har sitt arbete stabiliserat på längre sikt. Ett tidigare gällande villkor att organisationen skulle vara uppbyggd och fungera enligt vedertagna demokratiska princi­ per och öppet ta ställning för demokratin togs bort år 1966 (prop. 1966: 1 bil. 10 s. 74, SU 62 s. 9, rskr 175, SFS 1966: 510). Att verksamhetens inrikt­ ning inte längre skulle prövas ansågs vara en konsekvens av beslutet om statligt partistöd (prop. 1966: 1 bil. 10 s. 145).

1965 års riksdag beslöt anvisa medel till statsbidrag till riksdagspartier­ nas kostnader för gruppkanslier (BaU 1965: 54, rskr 442). Bidraget moti­ verades med behovet att bereda riksdagens ledamöter bättre arbetsförhål­ landen. Bidraget utgår till varje partigrupp i riksdagen oavsett dess stor­ lek och således även om t. ex. bara en riksdagsman företräder partiet. Nå­ gon kontroll från bidragsgivarens sida över hur medlen utnyttjas skall inte förekomma. Bidraget har hittills utgått med 3 000 kr. per medlem och år om gruppen är företrädd i regeringen och i annat fall med 4 500 kr. per medlem och år (jfr senast BaU 1968: 49, rskr 318—320).

Utredningsyrkandet vid 1968 års riksdag

Motionärerna yrkade att riksdagen skulle uttala att beviljande av anslag till politiskt parti för bedrivande av kommunal information är en angelä­ genhet för borgerlig primärkommun och landstingskommun.

9

kommas utan att man uppger en av de viktigaste principer som fastlades vid införandet av det statliga partistödet, är innebörden i motionernas för­ slag i realiteten att ett allmänt kommunalt partistöd skall möjliggöras. Någon särskild utredning härom bör enligt vår mening inte ifrågakomma. Det är visserligen angeläget att få till stånd ökad kommunal information och debatt, men det gäller ett stort problemkomplex som kan angripas på många vägar. Det är, som utskottet framhöll 1965, föremål för uppmärk­ samhet bl. a. inom de kommunala förbunden. Utredning pågår också om möjligheterna till ökad kommunal information och opinionsbildning genom pressen. Att bryta ut frågan om partiernas insatser på detta område till sär­ skild prövning kan inte vara motiverat. Möjligheten till ett kommunalt par­ tistöd kan också lätt missbrukas och kan inte utgå efter samma grunder som det statliga partistödet med hänsyn till de mer skiftande kommunala partibildningarna. Ett kommunalt partistöd kan dessutom leda till en myc­ ket olika belastning på skattebetalarna i kommunerna till följd av skilda kommunala beslut.

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

Departementspromemorian

Inledningsvis anförs i departementspromemorian att den kommunala verksamheten har expanderat kraftigt särskilt under de senaste årtiondena. Kommunernas uppgifter har ökat i antal och betydelse. Bl. a. spelar kom­ munerna numera en mer betydelsefull roll för samhällsplaneringen och enligt promemorian kan 1962 års beslut om riktlinjer för en ny kommun­ indelning sägas vara en konsekvens härav. Också den landstingskommu- nala verksamheten har expanderat kraftigt. Sjukvården tar en betydande andel av samhällsresurserna i anspråk.

Det är mot denna bakgrund tydligt, anförs det vidare i promemorian, att de kommunalpolitiska avgörandena fått större betydelse för samhällets utveckling och för medborgarnas trygghet och trivsel. Utvecklingen har samtidigt inneburit att den kommunala organisationen byggts ut kraftigt. Kommunens styrelse har fått en starkare ställning inom organisationen. För att tillgodose intresset av en effektiv planering bildas enligt 1962 års riktlinjer större kommuner.

Med hänsyn till det sagda har enligt promemorian innehållet i den kom­ munala självstyrelsen blivit av allt vitalare intresse för medborgarna. Ut­ vecklingen har emellertid medfört att kommunmedlemmarnas möjligheter att utöva ett direkt inflytande på kommunala beslut har blivit mindre. I promemorian erinras om att den kommunala beslutanderätten ännu vid ut­ gången av 1940-talet på sina håll utövades av de röstberättigade kommun­ medlemmarna på kommunalstämma. Numera måste andra vägar sökas för att få till stånd en breddning och fördjupning av medborgarnas medver­ kan och insyn i den kommunala verksamheten.

Mycket talar enligt promemorian för att möjligheterna att genom för- fattningsföreskrifter om den kommunala organisationen få till stånd bätt­

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

11

kommunen. Det är enligt vad som vidare anförs lämpligt att i lagen begrän­ sa den krets av partier som skall kunna få bidrag. Ett naturligt krav, som ställs för rätt till statligt partistöd, är att parti för att få bidrag skall fort­ löpande bedriva opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar och allmänheten. Ett sådant krav kan enligt promemorian antas vara uppfyllt om partiet blivit representerat i fullmäktige resp. landstinget vid det när­ mast föregående valet. Givetvis bör alla sådana partier få del av det ekono­ miska stöd som kan ha beslutats. Ivravet på representation bör vara upp­ fyllt vid den tidpunkt då bidrag utgår. Det bör alltså enligt förslaget sägas i lagen att kommun och landstingskommun får ge ekonomiskt bidrag till politiskt parti som är representerat i fullmäktige resp. landstinget när bidraget utgår samt att beslut härom skall innehålla att alla sådana partier skall få bidrag.

Som allmän princip gäller enligt promemorian att kommun inte får med frångående av objektiva normer gynna enskilda kommunmedlemmar eller grupper av sådana. Genom den föreslagna bestämmelsen klargörs att bi­ drag utan hinder härav kan begränsas till de partier som är represente­ rade i fullmäktige resp. landstinget. Nämnda princip har betydelse också för frågan om bidragen får utgå med olika belopp till skilda partier. Det är, heter det vidare i promemorian, uppenbart att ett kommunalt partistöd bör kunna — i likhet med det statliga — utgå efter en proportionell grund. En proportionell fördelning skulle kunna ske antingen efter partiernas rös­ tetal vid det senaste kommunalvalet eller efter antalet mandat vid den tid­ punkt då bidraget utgår. En fördelning efter mandatantalet ligger enligt promemorian närmast till hands. En sådan fördelningsgrund tillämpas för det statliga partistödet. Härtill kommer att en fördelning efter röstetalet skulle medföra tekniska svårigheter, bl. a. om flera partier gått fram under gemensam partibeteckning men bidraget skall fördelas mellan de enskilda partierna. I promemorian betecknas det som självfallet att en proportionell fördelning mellan partierna måste ske efter samma grund för alla partier­ na. Det kan sättas i fråga om annan än proportionell fördelningsgrund bör få förekomma. Också i detta avseende bör emellertid enligt promemorian en överensstämmelse med det statliga partistödet eftersträvas.

På grund av det anförda föreslås i promemorian att varje partis bidrag skall utgå med visst belopp för varje mandat som partiet fått vid det senas­ te valet. Någon särskild bestämmelse om att det belopp som utgår per mandat skall vara detsamma för alla bidragsberättigade partier anses inte vara nödvändig.

I promemorian berörs slutligen frågan om vad som i förevarande sam­ manhang skall förstås med politiskt parti. Enligt den definition som i sam­ band med beslutet om den partiella författningsreformen infördes i 16 § riksdagsordningen avses med politiskt parti varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare som uppträder i val under särskild partibeteckning

13

t i v e n för att kommunerna och landstingskommunerna bör ges befogen­ het alt bevilja ekonomiskt bidrag till politiska partier i allmänhet till de synpunkter som anförs i departementspromemorian.

Örebro läns landstings förvaltningsutskott anför sålunda att de politiska partierna har en grundläggande betydelse för den svenska demokratin och att en betydelsefull uppgift för dem är att bland allmänheten sprida kän­ nedom om den kommunala verksamheten. Inte minst utvecklingen inom den kommunala samhällsverksamheten har medfört att partiernas arbete blivit alltmer omfattande och kostnadskrävande. Kommunernas uppgifter har ökat i antal och betydelse och den kommunala organisationen har byggts ut. Utvecklingen mot större kommuner medför, framhåller utskot­ tet, att kontakterna mellan kommunmedlemmarna och de kommunala för­ troendemännen försvåras. Informationen till kommunmedlemmarna mås­ te i stor utsträckning ske genom de politiska partierna. Genom partierna kan kommunmedlemmarna få kontakt med samhällsfrågorna och påverka samhällsutvecklingen. Med hänsyn till det anförda är det enligt utskottet av stor vikt att partierna har de resurser som behövs för att förmedla infor­ mation och därmed främja den rikt differentierade opinionsbildning som är nödvändig för att demokratin skall fungera.

Liknande synpunkter anförs av ett stort antal remissinstanser, inte minst kommuner. I flera remissyttranden betonas att det förhållandet att de kom­ munala valen och riksdagsvalen i fortsättningen skall äga rum samtidigt kommer att ställa stora krav på de lokala partiorganisationerna. Länssty­ relsen i Kronobergs län framhåller i sitt yttrande att det föreligger en risk för att de rikspolitiska frågorna kommer att dominera. Det bör vara en an­ gelägen uppgift för partierna att verka för att de kommunala frågorna blir tillräckligt belysta och uppmärksammade i valrörelserna. Huvuddelen av partiernas kostnader faller nu på valrörelserna och för dessa kostnader är det enligt länsstyrelsen fortfarande möjligt att i viss utsträckning erhålla frivilliga bidrag. Länsstyrelsen anser att särskilt betydelsen av den verk­ samhet som äger rum mellan valrörelserna talar för att kommunerna ges befogenhet att lämna ekonomiskt bidrag till de politiska partierna.

Frågan om det statliga partistödet bör byggas ut så att det kan tillgodo­ se partiernas behov av resurser för den kommunalpolitiska verksamheten berörs närmare endast i yttrandet från stadsfullmäktige i Trollhättan. Stadsfullmäktige instämmer i vad som anförs i promemorian om att det ligger närmast till hands att kommunerna prövar behovet av ekonomiskt stöd till de i kommunerna verksamma partierna.

Kristen demokratisk samling anser att några bidrag av allmänna medel inte bör utgå till partipolitisk propagandaverksamhet. Det statliga parti­ stödet innebär orättfärdiga privilegier för riksdagspartierna och en utveck- lingshämmande konservering av den nuvarande partistrukturen. Ett kom­ munalt partistöd kan medverka till att permanenta redan etablerade partier

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

15

delningsgrund som föreslås i promemorian utan anser att frågan bör utredas ytterligare. Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Stockholm, kommunalfullmäktige i Dandergds köping och Svenska landstingsförbundet tar inte bestämt ställning till frågan om fördelningsgrunden. Bland övriga remissinstanser föreligger olika mening­ ar i fråga om grunderna för fördelningen av bidragen mellan de politiska partierna.

De remissinstanser som beträffande fördelningsgrunden ansluter sig till förslaget i promemorian är kammarkollegiet, länsstyrelserna i Stockholms,

Gotlands, Blekinge, Älvsborgs, Örebro, Gävleborgs och Norrbottens län, Got­ lands, Blekinge, Älvsborgs, Örebro och Gävleborgs läns landstings förvalt­ ningsutskott, 33 kommuner, samarbetsnämnden för Gotlands kommuner, kommunalrättskommittén samt Svenska kommunförbundet.

Länsstyrelserna i Stockholms och Blekinge län anför att det statliga par­ tistödet utgår efter en proportionell fördelningsgrund och att det är lämp­ ligt att motsvarande fördelningsgrund väljs för det kommunala partistödet.

Den fördelningsgrund som föreslås i promemorian är enligt länsstyrelsen i Stockholms län också ägnad att motverka en inte önskvärd uppsplittring på småpartier. Örebro läns landstings förvaltningsutskott framhåller i sitt yttrande att bestämmelser om proportionell fördelningsgrund utformade i enlighet med förslaget i promemorian kommer att bli lätta att tillämpa.

Länsstyrelsen i Kronobergs län, Stockholms och Kronobergs läns lands­ tings förvaltningsutskott samt 12 kommuner anser att bidrag bör utgå dels med ett visst grundbelopp för varje parti dels efter proportionell fördel­ ningsgrund. Stadsfullmäktige i Haparanda anser att kommunerna bör ha frihet att utöver bidrag enligt proportionell fördelningsgrund lämna ett lika stort »administrationsbidrag» till varje parti som är företrätt i fullmäk­ tige. Enligt stadsfullmäktige i Ljungby, som föredrar ett system enligt vil­ ket ett lika stort grundbelopp skall utgå till varje parti framför ett system med enbart proportionell fördelningsgrund, bör kommunerna själva få be­ stämma grunderna för fördelningen.

Flera av de remissinstanser som föreslår att det kommunala partistödet uppdelas i ett för alla i fullmäktige resp. landstinget representerade partier lika stort grundbelopp samt i ett belopp för varje ledamot i fullmäktige resp. landstinget betonar särskilt att många av de kostnader som de poli­ tiska partiernas verksamhet för med sig är i princip oberoende av partier­ nas storlek. Som exempel nämns bl. a. kostnader för affischer, trycksaker, annonser och lokal för valbyrå. Dessa remissinstanser är länsstyrelsen i Kronobergs län, Stockholms läns landstings förvaltningsutskott, kommu­ nalfullmäktige i Märsta och i Melleruds köping samt en minoritet i kom­ munalrättskommittén. Kommunalfullmäktige i Märsta anför i ett för den­ na grupp av remissinstanser representativt yttrande att förslaget i prome­ morian inte tillgodoser de politiska partiernas behov av stöd för den kom-

Kungl. Maj.ts proposition nr 126 år 1969

Kungi. Mcij:ts proposition nr 126 år 1969

17

avser som skall kunna få bidrag. Orden »när bidraget utgår» i förslaget bör därför ersättas med orden »under det år beslutet om bidrag avser».

Kommunalfullmäktige i Fridlevstad anför i sitt yttrande att det bör klart anges i lagtexten att det bidragsbelopp som utgår per mandat skall vara lika stort för alla bidragsberättigade partier. Kammarkollegiet och Blekinge läns landstings förvaltningsutskott redovisar samma uppfattning.

Departementschefen

Den kommunala verksamheten har expanderat kraftigt under de senaste årtiondena. De kommunala uppgifterna har fått allt större betydelse för de enskilda kommunmedlemmarna och för samhället. Samtidigt har vidtagits åtgärder för att göra kommunerna bättre lämpade att fullgöra sina allt fler och allt viktigare uppgifter. Den år 1962 beslutade kommunindelningsrefor- men var sålunda motiverad bl. a. av att kommunernas medverkan i samhälls­ planeringen fått allt större betydelse. Det har vidare blivit nödvändigt att bygga ut den kommunala förvaltningsapparaten kraftigt. Därvid bär på många håll den centrala ledningen av förvaltningen förstärkts.

Det har i olika sammanhang uttryckts farhågor för att den utveckling på det organisatoriska planet som jag nu har angett skulle innebära en försvag­ ning av den kommunala demokratin. Därvid bortser man emellertid ofta från att en grundförutsättning för en levande kommunal demokrati är att den kommunala självstyrelsen omfattar frågor som är av väsentlig betydelse för medborgarna. Sett från denna synpunkt har utvecklingen medfört en av­ sevärd förbättring av förutsättningarna för en kommunal demokrati. Det sagda innebär givetvis inte att frågan om formerna för den kommunala de­ mokratin skulle vara mindre betydelsefull. En breddning av medborgarnas insyn och medverkan i den kommunala verksamheten måste ständigt efter­ strävas. Flera åtgärder i sådant syfte har vidtagits under de senaste åren. En utredning om den kommunala självstyrelsens lokala förankring har genom­ förts och lett till viss lagändring. Jag avser att inom kort, på grundval av en nyligen avslutad utredning, anmäla fråga om lagstiftning angående antalet fullmäktige och suppleanter för fullmäktige i kommun. Överläggningar på­ går f. n. om frågor rörande den kommunala demokratin med företrädare för de stora politiska partierna, Svenska landstingsförbundet och Svenska kom­ munförbundet samt med företrädare för den forskning som pågår på om­ rådet med stöd av medel från riksbankens jubileumsfond.

Åtgärder i syfte att stärka den kommunala demokratin måste ha sin ut­ gångspunkt i det demokratiska system som vi accepterat i vårt land. Detta system karakteriseras av att medborgarnas inflytande utövas genom de po­ litiska partierna, ytterst i de allmänna valen. För att detta system skall fun­ gera tillfredsställande förutsätts en god kontakt mellan partierna och med­

19

bidrag skall vara representerat i fullmäktige resp. landstinget. Å andra sidan skall enligt förslaget alla partier som uppfyller förutsättningen få bidrag. I fråga om grunderna för bidragets fördelning sägs i promemorian att överensstämmelse med det statliga partistödet bör eftersträvas. Eftersom detta stöd fördelas proportionellt mellan partierna efter enhetliga grun­ der, bör enligt promemorian en sådan fördelningsmetod föreskrivas också för ett kommunalt partistöd. Betydligt mer än hälften av remissinstanserna tillstyrker detta förslag. Några remissinstanser anför däremot att partiernas kostnader till viss del är oberoende av partiets storlek varför ett helt pro­ portionellt bidrag missgynnar de små partierna. Dessa remissinstanser an­ ser liksom flera andra att det kommunala partistödet bör uppdelas i ett för alla i fullmäktige resp. landstinget representerade partier lika stort grund­ belopp samt i ett belopp för varje ledamot i fullmäktige resp. landstinget. Andra menar att frihet bör föreligga för kommunen att bestämma en så­ dan fördelning i stället för en proportionell. En remissinstans anför att ett krav på att bidragsberättigat parti skall vara representerat i fullmäktige resp. landstinget skulle få en starkt konserverande effekt på den nuvaran­ de partistrukturen och försvåra uppkomsten av nya partier, även om ett proportionellt partistöd kombinerades med ett grundbelopp.

Motivet till att det statliga partistödet utformats som ett proportionellt bidrag är att ett bidragssystem som inbjuder till en uppsplittring på små­ partier eller får andra inte avsedda verkningar på partiförhållandena ansetts böra undvikas. Konstruktioner som t. ex. kombinerar ett för alla bidrags- berättigade partier lika stort grundbelopp med ett proportionellt beräknat tilläggsbelopp ansågs därför sakna aktualitet vid tillkomsten av det statliga partistödet. Det motiv för ett grundbelopp som vissa remissinstanser nu anfört och som hade kunnat anföras även i fråga om det statliga partistö­ det föranledde alltså inte avsteg från en proportionell fördelningsgrund.

Partiernas roll i det demokratiska systemet är i princip densamma på det lokala eller regionala planet som på riksplanet. Någon annan syn på frågan om ett partistöds effekt på partibildningen än den som legat till grund för det statliga partistödet är därför enligt min mening inte motiverad när det gäller kommunalt partistöd. Intresset av att undvika uppsplittring på små­ partier bör alltså beaktas också vid utformningen av ett sådant parti­ stöd. Detta intresse tillgodoses lämpligen genom en föreskrift att bidraget skall utgå efter en proportionell grund och genom att annan fördelnings­ grund alltså inte blir tillåten.

Intresset av att undvika partisplittring har betydelse också för bedöm­ ningen av frågan hur kretsen av bidragsberättigade partier skall begrän­ sas. Från denna synpunkt anser jag att den i promemorian föreslagna be­ gränsningen till partier som är representerade i fullmäktige resp. lands­ tinget är lämpligt avvägd. Genom denna begränsning vinner man också en viss garanti för att stödet utgår bara till partier som fortlöpande bedriver

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

Kungl. Maj:ts proposition nr 126 år 1969

21

promemorian, bedömas med utgångspunkt i den definition av begreppet po­ litiskt parti som ges i 16 § riksdagsordningen. Enligt denna definition avses med politiskt parti varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare som uppträder i val under särskild partibeteckning. För att ett parti skall kunna uppbära bidrag måste det emellertid vara juridisk person, dvs. par­ tiet måste kunna förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Det är enligt fast rättspraxis fallet om den politiska sammanslutningen eller väl­ jargruppen antagit stadgar och valt styrelse.

Beslut om partistöd kan alltså inte avse parti som inte är juridisk person. Om två eller flera partier samverkar vid ett val genom att använda gemen­ sam partibeteckning utan att skapa en särskild juridisk person för denna samverkan, torde därför beslut om kommunalt partistöd få avse de sam­ verkande partierna var för sig.

Någon närmare bestämning av begreppet politiskt parti torde inte behövas i lagen.

I enlighet med vad som anförts i det föregående har inom civildeparte­ mentet upprättats förslag till lag om kommunalt partistöd.

Jag hemställer att Kungl. Maj :t genom proposition föreslår riksdagen att antaga förslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm­ mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro­ position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta Gyllensten