SOU 1972:78

Företagsservice för utveckling av mindre och medelstora företag

N 4-0 (P(

oå (—

- Ujm

&( 4. 1014,

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket är 2013

Öl? W£KL NG AV

IVINDR

OCH

|v_ 3190an ÖQETAG

Betänkande avgivet av delegationen för de mindre och medelstora företagen

Stockholm i oktober 1972

SM] 197278

Statens offentliga utredningar 1972 :78 Industridepartementet

Företagsservice

för utveckling av mindre och medelstora företag

Betänkande avgivet av delegationen för de mindre och medelstora företagen Stockholm 1972

ISBN 91-38-01408—4

Göteborgs (Munn/akut AB, Sthlm 72.2 230 S

Till statsrådet och chefen för industridepartementet

Genom beslut den 20 mars 1970 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för industridepartementet att tillkalla en särskild delegation med uppdrag att bereda frågor rörande den mindre och medelstora företagsamheten.

Till ledamöter i delegationen för de mindre och medelstora före tagen tillkallades direktören Fredrik Lindencrona, tillika ord— förande, ombudsmannen Sten—Olof Heldt, andre ordföranden Gunnar

Nilsson, professorn Dick Ramström, överdirektören Bengt Resare, optikermästaren Stig Stefanson, bankdirektören Ingemar Wallin, direktören Stig Wollroth, ingenjören och ledamoten av riksdagen Nils Erik Wååg och departementssekreteraren Johan Åström.

Såsom experter i delegationen förordnades direktören Bo Sillén, direktören och ledamoten av riksdagen Bengt Sjönell, överingen- jören Carl—Eric Tryse samt civilingenjören Pär Törner.

Till sekreterare åt delegationen förordnades departementssekre— teraren Bo Söderberg och till biträdande sekreterare pol.mag. Lars Hallsten samt pol.mag. Lars Nyberg.

Till ledamot och tillika ordförande efter Lindencrona, som på egen begäran entledigats, utsågs fr.o.m. den 1 maj 1971 plane— ringschefen Eric Pettersson.

Under hösten 1971 överlämnade delegationen till chefen för industridepartementet tre studier rörande den industriella mil- jön och servicen inom vissa regioner - "Industriell service i Kristianstads och Hässleholms A—regioner", "Industriell service

SOU 1972:78 3

i Katrineholms A—region" samt Tibrostudien i två delar "Samarbete som ett led i de mindre företagens anpassning" och "Utredning rö- rande den industriella miljön i Tibro och möjligheter för marknads— föringssamverkan i olika avseenden".

Studierna, som på uppdrag av delegationen utfördes av avdelningen för företagsekonomi vid Umeå universitet och en grupp studenter från handelshögskolan i Göteborg, syftade till att kartlägga den industriella miljön och den service företagen utnyttjar inom respektive region.

Med utgångspunkt från bl.a. nämnda servicestudier har delegationen arbetat vidare med olika aspekter av företagens servicebehov och övervägt olika möjligheter att förstärka och effektivisera nuva— rande serviceutbud. Under arbetets gång har representanter för delegationen haft överläggningar med bl a företagsledare i mindre och medelstora företag, befattningshavare i näringslivscrganisa— tioner och i olika statliga myndigheter.

Delegationen får härmed överlämna ett betänkande där företagens utnyttjande av service och principerna för företagsservicens be— tydelse presenteras. Betänkandet utmynnar i vissa förslag rörande utbyggnad av företagsservicen. Delegationen har dock inte mer i detalj gått in på organisationsomfattningen eller den geografiska fördelningen av den föreslagna utbyggnaden utan i stället inrik— tat arbetet på att diskutera behovet av och principerna för en in— tensifierad regional serviceaktivitet.

I en särskild bilaga till betänkandet finns en sammanfattning av de två tidigare nämnda "Kristianstads— och Katrineholmsstudierna". För denna bilaga svarar författarna till de ursprungliga studierna, ekon.lic. Bengt—Olov Byström och ekon.lic. Mats Glader, Umeå uni— versitet.

Delegationen har, förutom de nämnda servicestudierna, även utarbe— tat följande utredningar och skrifter: - "Finansieringsinstitut för mindre och medelstora företag"

(Ds I 197o:5)

4 SOU 1972:78

- "Översikt över utredningsaktiviteter inriktade på mindre och medelstor företagsamhet" (oktober 1971)

— "Konkurs och ackord - en studie av insolventa företag; rapport 1" (september 1972)

- "Finansieringsmöjligheter för mindre företag - en informations— skrift" (oktober 1972)

Delegationen avser senare att presentera undersökningar rörande utbildningssituationen för den mindre företagsamheten, arbetsmiljö— problematiken inom den träbearbetande industrin samt de närmare or- sakerna till konkurser och ackord. Sistnämnda undersökning utgör en uppföljning och mer ingående analys av den tidigare presentera- de konkursstudien.

Stockholm i oktober 1972

Eric Pettersson

Sten—Olof Heldt Gunnar Nilsson Dick Ramström Bengt Resare Stig Stefanson Ingemar Wallin Stig Wollroth Nils Erik Wååg Johan Åström

/Bo Söderberg

Lars Hallsten

Lars Nyberg

SOLJI97278 5

o' xavö saltas-MD" —

Mit-vai åtta.! entré": _l ””g- låtas * .: tr

3161".

'#nöa . *. _]l " är" %

». 1 .

anwa ob

' ?".—158213

|.= -..-_| bc- g, i...-. rövar—le " . 5— mer i

' 'PFÅL£.'—'i,b'iä

. '» älg!” 361 II;-nare

""” Wu in: en ._ - W ägnad . H. * Hult.-J. w ':'-.. '. . låt-ogfgieliiäta . *' :. ytan.—gr: ;. i = _ ligger.. en-

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid 1. INLEDNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

2. TIDIGARE STUDIER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 2.1 Svenska studier med anknytning till företags— service . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 2.2 Utländska studier med anknytning till företags— service . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24

3. UTBUD AV FÖRETAGSSERVICE . . . . . . . . . . . . . . . 29

3.1 Allmänna synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . 29 2 Statligt och statsunderstött serviceutbud . . . . 30 .3 Utbud från privata företag . . . . . . . . . . . 36 4 Utbud från.intresseorganisationer . . . . . . . . 39 5 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . 41

4. FÖRETAGSSERVICE _ UTGÄNGSPUNKTER FÖR DELEGATIONENS ÖVERVÄGANDEN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 4.1 Begreppet företagsservice . . . . . . . . . . . . 43 4.2 Företagens serviceberoende . . . . . . . . . . . 44 4.3 Svårigheter att utnyttja service . . . . . . . . 46

5. FÖRETAGS SERVICEUTNYTTJANDE — ANALYS OCH SLUT— SATSER . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 5.2 Principiella synpunkter på åtgärder . . . . . . . 49 5.3 Samhällets möjligheter att påverka utbud och efterfrågan på företagsservice . . . . . . . . . 52 5.4 Exempel på behov av serviceinsatser . . . . . . . 56 5.5 Målgrupper för serviceutbudet . . . . . . . . . . 58

SOU 1972:78

Sid

6. UTBYGGD FÖRETAGSSERVICE . . . . . . . . . . . . . . . 63 6.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 6.2 Behov av en serviceorganisation . . . . . . . . . 65 6.3 Arbetsuppgifter för en serviceorganisation på länsnivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 6.3.1 Kontaktförmedling och information . . . . 68 6.3.2 Rådgivning . . . . . . . . . . . . . . . . 70 6.3.3 Kreditstöd . . . . . . . . . . . . . . . . 73

6.4 Central service till länsorganisationen . . . . . 74 6.5 Utbyggnad av en serviceorganisation på länsnivå . 75 6.6 Service på regional nivå . . . . . . . . . . . . 78 6.7 Delegationens sammanfattande slutsatser och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 BILAGOR

1. FÖRETAGS SERVICEUTNYTTJANDE _ RESULTAT FRÅN STUDIER I TVÅ REGIONER

2. STATLIGT SERVICESTÖD TILL JORDBRUKET & MEMHMMSMMMN

8 SOL1197278

1. INLEDNING

Under de senaste årens näringspolitiska debatt har de mindre och medelstora företagens situation kommit mer i förgrunden än tidi— gare. Deras betydelse för den samhällsekonomiska utvecklingen har därvid starkt betonats. Samtidigt har det visat sig att dessa fö— retag har speciella problem som direkt sammanhänger med företags— storleken. Det bör dock redan från början framhållas att någon entydig definition av mindre och medelstora företag inte finns. Olika indelningsgrunder av företag är möjliga, exempelvis efter antalet anställda, omsättningens storlek eller det egna kapita— lets omfattning. Det vanligast förekommande måttet på företags— storlek utgår från antalet anställda. Gränsen mellan mindre före— tag och medelstora sätts ofta vid 50 anställda medan företag med mer än 500 anställda betraktas som stora. Delegationen har i detta betänkande använt sig av denna indelningsgrund. Storleksförhållan— dena varierar dock mellan olika näringsgrenar. Ett jordbruk eller en butik med 20 anställda betraktas som en relativt stor enhet, medan ett industriföretag med 20 anställda oftastbetraktas som litet. Begreppet mindre och medelstora företag är således rela— tivt och dess innebörd kan även förändras över tiden. Det kan ändå i vissa situationer vara ändamålsenligt att tala om mindre och medelstora respektive stora företag då vissa problem och svå- righeter mer har sin grund i verksamhetens omfattning än i nä- ringsgrens- och branschtillhörigheten. Svårigheterna att entydigt kategorisera företagen spelar därvid i praktiken sällan någon större roll. ”

Med åren har en omfattande utredningsverksamhet med inriktning på den mindre företagsamheten vuxit fram. Även olika typer av stödåtgärder har vidtagits. Bransch— och näringslivsorganisa— tionerna har ökat sina serviceinsatser riktade till de mindre företagen. Samhället har fått nya instrument till sitt förfogande och har därmed fått ökade möjligheter att följa och påverka nä— ringslivets långsiktiga utveckling. Detta kommer inte minst att få betydelse för de mindre och medelstora företagens verksamhet.

SOU 1972:78 9

Det är samtidigt uppenbart att de senaste årens snabba och genom- gripande förändringar inom näringslivet, vilka man av allt att döma får räkna med även fortsättningsvis, ställer de mindre före— tagen inför många och svåra problem. Dessa sammanhänger till viss del med generella näringslivsproblem, t ex kapitalförsörjning, ra- tionalisering, marknadsbedömning och produktutveckling. Problemen tar sig emellertid ofta olika uttryck i företag i skilda stor— leksklasser. Andra problem är specifika för de mindre företagen.

De mindre företagen kan i vissa avseenden sägas vara missgynnade på kapitalmarknaden i jämförelse med de större. De kan normalt inte vända sig till obligations- eller aktiemarknaderna. Vidare har de ofta bristande tillgång på formella säkerheter och ett ogynnsamt förhållande mellan eget och främmande kapital. Detta försvårar i många fall för de mindre företagen att skaffa er- forderligt kapital samtidigt som det begränsade egna kapitalet gör dem mer känsliga bl a vid konjunkturnedgångar. För att un— derlätta de mindre företagens kapitalförsörjning har samhället sedan lång tid tillbaka medverkat till att en rad kreditkällor inrättats. Som exempel härpå kan nämnas statens hantverks— och industrilånefond, statliga industrilånegarantier samt AB Indu- strikredit och AB Företagskredit. Under våren 1972 föreslog re- geringen i en proposition (prop. 1972:101) att ett nytt finan— sieringsinstitut — Företagskapital AB - inrättas, vilket skulle förse utvecklingsbara mindre och medelstora företag med risk- villigt kapital. Propositionen bygger bl a på ett tidigare för- slag från delegationen.

Generationsväxlingen kan vara ett stort problem i många mindre företag. Det är inte bara fråga om att få tag i en lämplig ef— terträdare till företagsledaren. Om inte företaget sedan lång tid på olika sätt planerat generationsskiftet kan t ex besvär- liga arvsskatte— eller överlåtelseproblem uppstå.

De mindre företagen är ofta underleverantörer till större före- tag och detta kan medföra ett problematiskt beroendeförhållande. De större företagen har med sina resurser bättre möjligheter att genomdriva sina uppfattningar och åsikter. Ett underleverantöre— förhållande ställer också stora krav på tex leveransförmågan hos de mindre företagen, vilket kan medföra betungande lagringskost-

10 SOU 1972278

nader. Samtidigt är det dock viktigt att hålla i minnet de för— delar som ett underleverantörsförhållande innebär för de mindre företagen genom att en viss avsättning för produkterna normalt

garanteras.

Många av de svårigheter som de mindre företagen brottas med hän- för sig till företagslednings-, produktions— och marknadsförings- funktionerna. I vissa fall har svårigheterna sin grund i brister i företagens organisation och planering. Detta kan bero på att de mindre företagen ofta leds av en enda person och denne kan omöjligen vara specialist på alla frågeställningar. Det är en svår uppgift att följa utvecklingen på alla områden och har företagaren den ambitionen att ensam leda företaget kan detta medföra risk för att vissa funktioner i företaget försummas. In- satser för att hjälpa företagsledaren att vidga sin kompetens görs på det centrala planet genom rådgivning och kunskapsför— medling förutom av företagens egna organisationer bl a av sta— tens institut för företagsutveckling (SIFU) och på det regionala och lokala planet av företagareföreningarna med ekonomiskt stöd från samhällets sida.

Ett företags utvecklingsmöjligheter kan många gånger ligga på det teknologiska planet. Förutom att företaget måste söka ta till vara de rationaliseringsmöjligheter som kan finnas inom ramen för den löpande verksamheten måste företagets allmänna in— riktning och handlingsmönster vara baserat på en utvecklingsmed— vetenhet, som bl a bör ta sig uttryck i en aktiv produktutveck- ling och produktförnyelse. Det tekniska inslaget är därvid ofta påtagligt. Genom främst styrelsen för teknisk utveckling (STU), men även genom SIFU och statens provningsanstalt söker samhället underlätta den tekniskt-industriella utvecklingen i näringslivet.

I detta sammanhang bör även nämnas det industriella utvecklings- centrum i Skellefteå (IUC), som inrättats för att inom främst Västerbottens och Norrbottens län verka för en ökad expansion hos den mindre och medelstora industrin genom att tillhandahålla teknisk och personell kapacitet som kan stimulera och underlätta företagens produktutveckling.

Allt fler företag9 inte minst mindre, söker sig ut på export—

SOU 1972:78 11 *

marknaden. Det avtal, som nyligen ingåtts mellan Sverige och EEC, kommer att innebära ökade försäljningsmöjligheter för de mindre företagen. Det finns dock barriärer att komma över för företag som söker sig ut på världsmarknaden. Här kan som exempel nämnas bristande kunskaper om den främmande marknaden, Språksvårigheter samt problem som sammanhänger med legala och ursprungstekniska frågor. Sveriges exportråd, som inrättades den 1 juli i är, bör kunna hjälpa företagen i samband med deras exportförsäljning.

Frihandeln har emellertid också en annan sida. Hemmamarknadsin— dustrin kommer i framtiden att stöta på allt hårdare konkurrens från andra länder. Detta ställer krav på en effektivisering av den importkonkurrerande industrin. Ofta blir det mindre företag som kommer att möta den hånkmme konkurrensen, vilket i sin tur understryker behovet av serviceinsatser till dessa företagsgrup- per.

Den nu gjorda genomgången ger en bild av vissa av de åtgärder av servicekaraktär som samhället vidtagit för att främja utveck— lingen bland i första hand de mindre och medelstora företagen. En förbättrad service på olika områden är, enligt delegationen, ett verksamt medel för att bygga upp en stimulerande industriell miljö, d v s den miljö eller omgivning i vilken företagen arbe— tar och verkar. Delegationen anser den industriella miljön vara av stor betydelse för näringslivets utveckling. Frågor rörande den industriella miljön har också upptagit en stor del av arbe— tet i delegationen.

Samtidigt vill dock delegationen understryka att det vid sidan av den industriella miljön finns en rad andra förhållanden som på ett väsentligt sätt påverkar de mindre och medelstora före— tagens utveckling. Flera av dessa, exempelvis företagsbeskatt— ningen, företagens uppgiftsskyldighet samt kapitalförsörjningen, är dock föremål för utredning i annat sammanhang.

I detta betänkande kommer delegationen att behandla servicepro— blematiken.

Tre studier, vars syfte varit att kartlägga den industriella miljön samt den service företagen utnyttjar, har genomförts på

12 SOU l972:78

delegationens uppdrag. Studierna förlades till tre regioner i landet, nämligen Kristianstads och Hässleholms A—regioner, Kat— rineholms A—region samt Tibro kommun. En motsvarande studie har tidigare genomförts i Skellefteå A-region. Dessa studier kan sägas utgöra en viktig utgångspunkt för delegationens arbete rörande servicefrågorna.

Företagsservicens betydelse har även diskuterats i andra samman- hang under de senaste åren.

I propositionen (prop. 1970:85) angående Norrlandsfondens fort- satta verksamhet framhöll industriministern behovet av ytterli- gare förstärkning av de utvecklingsstimulerande och företagsin- riktade serviceinsatserna. Dessa serviceinsatser borde, enligt propositionen, omfatta tre servicegrupper, nämligen

- utbildning (fortbildning) av företagsledare och arbetsledande personal i tekniska, ekonomiska och administrativa frågor in— klusive marknadsföringsfrågor,

— rådgivning (konsulttjänster) i tekniska, ekonomiska och admi— nistrativa frågor inklusive marknadsföringsfrågor,

— produktutveckling, prototyptillverkning och provning samt andra åtgärder för produktionsinriktat forsknings- och utvecklings— arbete.

I propositionen framhölls att var och en av dessa tre service— typer kan omfatta en rad delvis identiska ämnesområden eller funktioner i företagen, t ex produktionsplanering, produktions- utveckling, provning, teknisk forskning, marknadsföring, admini- strativ planering, budgetering, kalkylering, redovisning och ka- pitalanskaffning. En serviceinsats på ett visst område återverkar oftast på andra områden. För att företagsservicen skall kunna bli effektiv krävs, enligt propositionen, att den organiseras på ett sådant sätt att exempelvis ett produktionsplaneringsproblem, som framkallats av en marknadsföringsinsats, kan lösas i omedel— bar anslutning till denna. Kravet på samordnade serviceinsatser blir starkare när man vänder sig till mindre företag och för- stärks ytterligare om man vill regionalisera utbudet av service.

SOU l972:78 13

Även i propositionen om den fortsatta regionalpolitiska stödverk— samheten m m (prop. 1970:75) har behovet av företagsservice på- talats. Inrikesministern framhöll där att det finns anledning att överväga att med lokaliseringsstöd främja utbyggnaden av fö- retagsservicen inom de delar av landet där bristen på service är störst och där bristen kan antas utgöra ett speciellt hinder för utbyggnad eller etablering av industriföretag, d v 5 inom det allmänna stödområdet. Inrikesministern föreslog därför en utvidg— ning av begreppet stödberättigad verksamhet till att gälla även vissa industriservicetjänster.

Kommerskollegieutredningen skisserade i sitt betänkande (SOU 1971:69) en ny verksorganisation för den statliga näringspoli— tiken. I betänkandet ägnades ett särskilt kapitel åt — vad som kallas - industriservice. Utredningen lät begreppet industriser- vice stå som ett samlande begrepp för de utvecklingsstimulerande, företagsinriktade insatser som utredningen föreslog att en ny statlig näringspolitisk verksorganisation skulle handha. Utred— ningen menade vidare att det statliga stödet till mindre och me— delstora företag kräver en organisation med täckning över hela landet. I första hand ansågs företagareföreningarna vara lämp- liga som bas när det gäller att bygga upp en sådan verksamhet. Flertalet av remissinstanserna ställde sig positiva till utred— ningens tankar.

I glesbygdsutredningens betänkande "Sysselsättning i glesbygder" (In-stencil 1972z8) föreslogs bl a att en utökad rådgivning och service till de mindre företagen borde komma till stånd. Denna service måste vidare i viss utsträckning kunna ges utan kostnad för företagen. Utredningen föreslog därför att statens bidrag till företagareföreningarna i skogslänen höjs med tillsammans nära 3 milj. kr. under en försöksperiod av fem år. Liknande syn- punkter i fråga om behovet av utökad samhällsfinansierad rådgiv— ning och service till de mindre företagen framfördes nästan ge— nomgående av respektive länsstyrelse i "Länsprogram 1970".

Frågan om den regionala industriservicen och företagareföreningar— nas betydelse togs också upp i den näringspolitiska rapport, som utarbetades inför 1972 års socialdemokratiska partikongress. I rapporten betonades att det krävs en slagkraftig regional orga— nisation för industripolitiken om de senaste årens satsningar och

14 SOU l972:78

institutionella utbyggnad skall få den eftersträvade effekten på företagsplanet. Uppgiften att fungera som förmedlingslänk mellan företagen och de centrala industripolitiska organen borde, enligt rapporten, med fördel kunna läggas på företagareföreningarna, som då förutsattes få ökade resurser.

Det bör avslutningsvis framhållas att frågan om ökade resurser till företagsservice och utbyggnad av företagareföreningarnas resurser varit föremål för motioner i riksdagen alltsedan början av 1960—talet.

Delegationen avser att i föreliggande betänkande sammanfatta sina allmänna synpunkter på behovet och inriktningen av utökade samhälleliga serviceinsatser för de mindre företagen. Dessa in- satser bör, enligt delegationen, kanaliseras genom en organisa— tion som på regional eller lokal basis kan nå ut till företagarna med förmedling av kontakter till serviceleverantörer men även med egna direkta serviceinsatser. Betänkandet är att betrakta som ett principbetänkande. Några detaljer angående uppbyggnaden av serviceorganisationen har inte medtagits. Betänkandet behand- lar inte heller de centrala serviceinstitutionernas verksamhet och inriktning bortsett från deras koppling till den regionalt eller lokalt baserade organisationen. Frågan om kopplingen mel- lan rådgivnings- eller servicetjänster och statligt finansiellt företagsstöd har inte i någon högre grad behandlats i detta be- tänkande då det s k specialdestinerade kreditstödet är föremål för särskild utredning i annat sammanhang.

I betänkandets kapitel 2 redovisas viktigare svenska och utländ— ska studier av företagsservice i vid bemärkelse. En genomgång av det i dag befintliga utbudet av företagsservice redovisas i kapitel 3. Begreppet företagsservice och företagens beroende av service behandlas i kapitel 4 liksom faktorer som hämmar service- utnyttjandet. I kapitel 5 redovisar delegationen sin principiella syn på företagens serviceutnyttjande och behov av åtgärder. I kapitel 6 slutligen skisserar delegationen hur den tänker sig uppbyggnaden av en regional serviceorganisation på olika nivåer, hur denna bör arbeta och vilka uppgifter den bör handha m m.

I bilaga 1 till detta betänkande redovisas en sammanfattning av

SOU 1972:78 15

resultaten från de två studier av service, som delegationen initierade i Kristianstads och Hässleholms A—regioner samt Katrineholms A—region. I bilaga 2 beskrivs kortfattat det statliga servicestödet till jordbruket. I bilaga 3 slutligen återges delegationens direktiv.

16 SOU l972:78

2. TIDIGARE STUDIER

Det synes ha genomförts ett mycket begränsat antal såväl svenska som utländska studier med direkt anknytning till serviceproblema— tiken.

I detta kapitel presenteras de, enligt delegationens uppfattning, viktigaste av dessa studier. Studierna behandlas var för sig och en indelning i svenska och utländska studier har gjorts.

2.1 Svenska studier med anknytning till företagsservice

Den första mer omfattande svenska studie med speciell inrikt— ning på de mindre och medelstora företagens serviceutnyttjande utfördes i Skellefteå A-region 1970. (Byström, B—O, Johannisson, B: Industriell miljö och industriell service i Skellefteå A-re— gion. Skellefteå stad 1970). Denna studie kan sägas ligga till grund för det synsätt som håller på att utvecklas rörande före- tagsservice. Service definieras i studien som de relationer fö— retaget har med omgivningen i syfte att komplettera de egna re— surserna. Service omfattar med denna definition specialisttjäns— ter, fysisk specialkapacitet samt utbildning. Skellefteåstudiens metodik och uppläggning har påverkat flera efterföljande studier av serviceproblematiken.

I de av delegationen initierade studierna av företagsservice (Byström, B—O, Glader, M: Industriell service i Kristianstads och Hässleholms A—regioner samt Industriell service i Katrine— holms A—region. Stockholm 1971) undersöktes 102 respektive 80 företag genom personliga intervjuer. I studierna beskrivs ser- viceutnyttjandet med variablerna omfattning mätt som kostnad, frekvens mätt i antal utnyttjanden samt antal serviceleveran— törer.

I det följande skall några generella resultat från studierna

SOU 1972:78 17

återges. För en utförligare resultatredovisning hänvisas till de ursprungliga rapporterna samt till bilaga 1 i detta betänkande.

- De flesta av de i studierna ingående företagen utnyttjar ser— vice endast på ett relativt begränsat antal områden. Så har t ex cirka hälften av företagen utnyttjat marknadstjänster och endast en fjärdedel tjänster för teknisk rationalisering. Många av de företag, som utnyttjar en viss typ av service, gör det i mycket begränsad utsträckning.

— Huvuddelen av den service som utnyttjas är av sådan karaktär att något egentligt alternativ till serviceutnyttjande inte finns, t ex vid revision, vid vissa reparationsarbeten eller vid anläggningsprojektering. Servicen är vidare nästan alltid av rutinmässig art. Detta gäller t ex service inom området eko- nomi och administration.

- Endast en mindre del av den utnyttjade servicen syftar till att på ett mera genomgripande sätt förändra företagen. Sådana spo— radiska serviceutnyttjanden kan gälla t ex produktutveckling, administrativ och teknisk rationalisering.

— Ett fåtal - i regel rätt stora - företag står för den domine- rande delen av kostnaderna för respektive servicetyp. Kostna— derna utgör då ett mått på omfattningen av utnyttjandet. Det är relativt vanligt att företagens kostnader för enskilda ser- vicetyper är mycket låga.

- Ett entydigt positivt samband föreligger mellan företagsstor- lek och serviceutnyttjande. Ju större företaget är desto högre är utnyttjandet.

- Företagen utnyttjar oftast en enda serviceleverantör för varje typ av service. Detta är särskilt vanligt för ekonomi- och ad— ministrationstjänster. Motsatta förhållandet gäller, om än i ett fåtal fall, t ex marknadsföringstjänster, där serviceleve— rantören svarar för flera moment i marknadsföringsprocessen.

— Mindre kvalificerade serviceuppdrag tillgodoses av lokala ser- viceleverantörer medan företagen söker sig till omkringliggande

18 SOU 1972:78

större städer för mera kvalificerade tjänster.

- Uppdragens omfattning mätt i kronor eller antalet uppdrag har större betydelse än avståndet till serviceleverantören när det gäller intensiteten av personkontkter. Detta beror bl a på att de lokala serviceleverantörerna oftast utför väl inarbetade funktioner utan kontaktkrävande initieringsskeden.

— Företagsledare som utnyttjat service är som regel nöjda med den. I vissa fall, särskilt när det gäller tjänster av nyorien- terande slag, t ex produktutveckling och avancerade marknads— tjänster, bedöms dock anpassningen till behoven som mindre god.

— Företagsledarnas erfarenheter av olika serviceorgan är positiva men begränsade. Endast ett fåtal företag har t ex erfarenheter av sådana institutioner som företagareförening eller särskilda finansieringsinstitut som inrättats för industriföretag. Mindre än hälften av företagen har erfarenheter av konsulter.

Bland faktorer som försvårat serviceutnyttjandet angav företags- ledarna kostnad för service och tidsbrist som de mest framträ— dande hämmande faktorerna. Även bristande vana att utnyttja spe— cialister angavs som hämmande. Den sista faktorn påverkar dock utnyttjandet mera i mindre än i större företag. Bristande vetskap om existerande utbud upplevs relativt ofta som besvärande. Pro— blem kan ofta uppstå när det gäller att finna en lämplig service- utbjudare. Andra hämmande faktorer som angavs var svårighet att genomföra specialistens förslag samt den tid som åtgår till att upprätta kontakt med serviceleverantören.

Vissa regionala skillnader i rangordningen av hämmande faktorer kan utläsas i studierna. (Samma frågor ställdes även i den ti- digare gjorda Skellefteå-studien). Företagen i Katrineholmsom- rådet har t ex betydligt mera sällan problem med restid än före- tagen i Kristianstad och Skellefteå. Avståndet till centra för utbud av service är större i de två senare regionerna.

I Kristianstads- och Katrineholmsområdena har företagen även an— gett svårigheter att tillgodogöra sig service överhuvudtaget. Av de 151 företagsledare som besvarat frågan ansåg 44 procent att

SOU 1972:78 19

inte någon av de uppräknade faktorerna utgjorde svårigheter vid serviceutnyttjande. De företag som angett svårigheter att till— godogöra sig service är nästan alltid företag som har stora er- farenheter av serviceutnyttjande.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det är ungefär lika van— ligt att de hämmande faktorerna hänför sig till egenskaper hos utbudet - kostnader, aVStånd, brist på lämpligt utbud — som egen— skaper hos det egna företaget - bristande vana att utnyttja ser— vice, bristande vetskap om existerande utbud, svårigheter att i praktiken omsätta specialisters lösningar eller kunskaper från genomgångna kurser.

Förutom de refererade studierna i Katrineholms— och Kristian- stadsområdena har inom ramen för delegationens verksamhet en liknande studie utförts i Tibro kommun. De speciella förhållan— den som råder i Tibro — en gammal industribygd huvudsakligen in— riktad på möbelindustri — gjorde att olika aspekter på samverkan sköts i förgrunden i utredningsarbetet. Tibrostudien består av två delar. (Del I, Johannisson, B: Samarbete som ett led i de mindre företagens anpassning. Umeå 1971 och del II, Bengtsson, P, Ekström, A, Nyberg, L, Sjöberg, G, Swahn, C: Utredning rörande den industriella miljön i Tibro och möjligheter för marknadsfö— ringssamverkan i olika avseenden. Göteborg 1971).

Av Tibrostudien del II framgår bl a att tre fjärdedelar av Ti— bro-företagen inom möbelindustrin anser att behov av export fö— religger för att möjliggöra en expansion av det egna företaget. Den svenska marknaden bedöms av företagarna vara för liten. Stu- dien kom bl a fram till att marknadsföring och produktutveckling är de mest eftersatta funktionerna i företagen.

I del I har resultaten från de ovan relaterade regionala studier- na samt från den andra delen av Tibro—studien kunnat utnyttjas. Studien har försökt belysa Tibro-företagens möjligheter till sam— verkan och serviceutnyttjande genom att undersöka företag och andra organisationer både i och utanför Tibro. I studien framgår att den främsta fördelen för det enskilda möbelföretaget att va— ra beläget i Tibro är det väletablerade system av kund— och le— verantörsrelationer som finns. Detta har långsamt mognat fram

20 SOU l972:78

företagen emellan. Företagskoncentrationen möjliggör ett spon- tant erfarenhetsutbyte och har också lockat till sig vissa ty— per av företagsservice. Området verkar även attraktivt på möbel— tillverkarnas kunder och leverantörer, vilka har möjligheter att samordna besök i flera företag.

Den samverkan som förekommer i Tibro är mest av indirekt art, men det finns också ett formellt samverkansorgan, Tibro Förenade Möbelfabriker AB. I studien framhålls dock att detta organ spe— lar en underordnad roll. Vidare framhålls i studien att företa- gen i alltför liten utsträckning anlitar service. En ökad sam- verkan bör därför etableras mellan Tibro-företagen då sådan sam— verkan kan kombinera en specialisering med bibehållen flexibili— tet.Fusion är således, enligt studien, inte det enda alternativet vid sidan av ett helt självständigt agerande.

Utöver delegationens servicestudier har studier av serviceut— nyttjande genomförts i Hallands län (Industrin i Hallands län, Planeringsrådets företagsundersökning, Länsstyrelsen i Hallands län 1972) och i Norra Vänerregionen (Utvecklingsförhållanden för mindre och medelstor verkstadsindustri i Norra Vänerregionen, STU-utredning nr 11:1971, Stockholm 1971). Vid dessa studier har likartade metoder kommit till användning.

I Hallandsundersökningen undersöktes företagens serviceutnytt— jande med hjälp av enkäter och intervjuer. Bland de mer framträ— dande resultaten kan nämnas att serviceutnyttjandet är vanligare i större företag och att företagen inte särskilt ofta upplever otillfredsställda behov av service. Vänerstudien behandlade spe- ciellt företagens produktutvecklingsproblem. Av studien framkom att företagen är i behov av såväl tekniskt som finansiellt stöd för att kunna bedriva en effektiv produktutveckling.

Företagsservice berörs på ett eller annat sätt i de flesta stu— dier av regionalekonomisk art som utförts på svenskt material.

I regel nöjer man sig emellertid med att med mer eller mindre ut- vecklade motiveringar påpeka att företagsservice är en del av den industriella miljön som har betydelse för förutsättningarna för industriell verksamhet. Exempel på sådana undersökningar än stum dier i industrilokalisering. Meddelanden från geografiska insti-

5011197278 21

tutionen vid Stockholms universitet nr 153, Stockholm 1963; Kris- tensson, F, Människor, företag och regioner, Stockholm 1967 samt SOU 1970:3 , Balanserad regional utveckling, delbetänkande utgi— vet av expertgruppen för regional utredningsverksamhet, ERU, in— rikesdepartementet.

I undersökningen "Storstadsproblematiken", som ingår i SOU 1970:15, Regionalekonomisk utveckling, gjorde professor Åke An— dersson en jämförelse mellan serviceutbudet i olika orter i Dals— land och Göteborg. Grundmaterialet har hämtats ur telefonkatalo— gens yrkesregister och utbudets omfattning mäts i antalet abon- nenter under sådana rubriker i yrkesregistret som antas innefatta företagsservice. Resultaten ger vid handen att serviceutbudet mätt i antalet serviceenheter per invånare är sex gånger större i Göteborg än i Dalsland. På liknande sätt har Andersson gjort jämförelser mellan Lycksele och Stockholm och kommit till unge- fär samma resultat. Studier av serviceutbud utifrån telefonkata- logens yrkesregister ger, trots de grova mätmetoderna, en bild av de geografiska variationerna. Författaren menar att man måste vara medveten om att den lägre differentieringen av näringslivet i regioner utanför storstadsområdena innebär ett mindre differen- tierat behov av service. Det är därför, enligt författaren, inte nödvändigt med ett variationsrikt utbud på alla orter.

I SOU 1963:62, Aktiv lokaliseringspolitik, studerades i en in— tervjuundersökning bland norrländska företag företagsledarnas inställning till olika faktorer i den industriella miljön. Spe— ciellt intresse ägnades åt transportkostnaderna. Resultaten pe- kade på att kostnader för varutransporter i regel tillmäts liten betydelse. Betydligt viktigare ansågs problemen med persontrans— porter vara. Avlägset belägna företag hade svårare att ta kon- takter i samband med inköp och försäljning. Vidare var avsaknaden av närbelägna serviceorgan, enligt företagarna, en allvarlig brist i miljön. Svårigheter att få lönearbeten utförda nämndes också. Brist på industrivana hos rekryterad arbetskraft och brist på industritänkande i omgivningen upplevdes också negativt. Slut— ligen påtalades avsaknad av förståelse för industrins problem från kommunala myndigheters sida samt avsaknad av stimulerande kontakt med andra företag.

22 SOU 1972:78

I en företagsekonomiskt inriktad studie av svenska familjeföre— tag studerades bl a företagens utnyttjande av konsulter (Johans— son, S—E, Sillén, B: Familjeföretagens planering, Falköping 1969). Ett entydigt positivt samband mellan konsultutnyttjande och företagsstorlek påvisades. 19 procent av företag med mellan 5 och 20 anställda hade utnyttjat konsult under en tvåårsperiod. För storleksgrupperna 21—50 respektive 51—200 anställda var siff— rorna 27 och 55 procent. Flera andra studier, däribland delega— tionens undersökningar i Katrineholm och Kristianstad, visade likartade resultat. Det måste emellertid beaktas att konsult— tjänster utgör en relativt liten del av det servicebegrepp som används i bl a delegationens servicestudier.

I en intensivstudie av 19 svenska företagsledare behandlades fram— för allt företagarnas personliga egenskaper i relation till före- tagens varierande grad av framgång. (Nilsson, B, Företagande — väg till framgång eller misslyckande, Sundsvall 1968). Flera av företagsledarna ansåg att konsultutnyttjande var ett lämpligt sätt för dem att komplettera egna kunskapsbrister. Däremot var, enligt företagarnas uppfattning, möjligheterna att avdela tid för egen vidareutbildning mycket begränsade.

I samband med att Svenska Arbetsgivareföreningen arbetade fram utbildningsmaterialet "Se om ditt företag" insamlades erfaren— heter om de mindre företagens problem och förutsättningar. Sär— skilt värdefull information erhölls vid intervjuer med ett 50-tal företagsledare. Dessa erfarenheter sammanställdes i en särskild . skrift (Mindre företag i närbild, SAF, Stockholm 1971).

Företagens servicebehov och framför allt det offentliga utbudet av företagsservice har vidare diskuterats och analyserats i två offentliga utredningar, nämligen den utredning som utgjorde un— derlag för omorganisationen år 1970 av statens institut för fö— retagsutveckling (Aktiv företagsutveckling. Betänkande av SHI- utredningen, finansdepartementet, Stockholm 1968) samt utred- ningen om företagareföreningarnas organisation ( SOU 1967:40 ).

En studie av introduktion av nya servicetyper har utförts vid geografiska institutionen vid Göteborgs universitet (Ohlsson, B, Urbanisering—företagsservice, en studie av tre konsultbyråbran—

sou l972:78 23

scher, rapport nr 47, institutionen för kulturgeografi, Göte— borgs universitet 1972). Ett par "nya" servicebranschers utveck— ling över tiden studerades med avseende på branschernas storleks— struktur och geografiska utbredning. De två branscherna — annons— byråer och dataserviceföretag — uppvisade likartade utvecklings- förlopp. De första företagen etablerades i Stockholm. Därifrån spreds branscherna i första hand till Malmö och Göteborg och se— dan till landsortsstäderna. Vad gäller branschstrukturen uppstod till en början ett stort antal företagsenheter. När de båda ser— vicebranscherna uppnått en god spridning över landet börjar en strukturrationalisering. De allra minsta enheterna minskar i antal och betydelse. En koncentration till större enheter sker.

2.2 Utländska studier med anknytning till företagsservice

International Labour Office (ILO) har engagerat sig i metoder för att förbättra de mindre företagens villkor för att därigenom förbättra de anställdas arbetsförhållanden och levnadsstandard. Förbättrad service till dessa företag sågs som ett av flera sätt att göra dem effektivare så att de kan erbjuda sina anställda bättre villkor. En arbetsgrupp med bl a professor Jan Tinbergen, utarbetade en rapport som är något av en allmän referensram för behandling av serviceproblem (International Labour Office, Ser— vices for Small—scale Industry, Studies and Reports, new Series no 61, Geneva 1961). Rapporten har mycket gemensamt med delega— tionens servicestudier och synsättet på service överensstämmer i stort med delegationens. Inledningsvis framhålls i rapporten att det från flera synpunkter är värt att satsa på mindre före— tagsenheter. Argumenten för detta är bl a att mindre företagsam- het till skillnad från storföretagsamhet hindrar en alltför stark urbanisering. I många fall innebär småföretagande ett effektivare resursutnyttjande. Småföretagen har också många sysselsatta per kapitalenhet. Det senare argumentet har, enligt författarna, särskilt stor betydelse för utvecklingsländerna. Det synsätt som genomsyrar rapporten är nödvändigheten för ett mindre före- tag att tillvarata sin särpräglade kompetens och på ett ändamåls— enligt sätt komplettera sina resurser genom samarbete med olika komponenter i omgivningen. Den definition av service som används är i det närmaste identisk med den som använts vid Katrineholms- och Kristianstadsstudierna. Till service räknas således olika

24 sou l972:78

former av konsult— och rådgivningsverksamhet, utbildning, forskning och tillhandahållande av fysiska resurser. Till skill- nad från delegationens avgränsning har också olika finansierings— former med inriktning på speciellt mindre företag inrymts i defi— nitionen av service.

I rapporten behandlas relativt detaljerat hur myndigheter aktivt kan medverka till en gynnsam servicestruktur och hur serviceut— budet bör vara organiserat. Vad gäller åtgärder från myndigheters sida skiljs på sådana strategier som ger de mindre företagen möj— lighet att konkurrera på lika villkor med större företag och så- dana som innebär en speciellt gynnsam behandling av mindre före- tag. Till den första typen av strategier kan i regel åtgärder på servicesidan hänföras. Studien går i detalj in på olika typer av service och de problem som kan uppstå vid utvecklande av service— relationer. Speciell tonvikt läggs vid nödvändigheten av att fö— retag av likartat slag etablerar samarbete för att på så sätt uppnå en högre Specialisering. Olika områden för samarbete och sätt att etablera samarbete behandlas. ILO:s rapport torde vara det enda verk som delegationen kommit i kontakt med som förtjä— nar beteckningen standardverk på området.

Professor Stanley Hyman (Hyman, S, Associations and Consultants, External Aid to Management, George Allen & Unwinv Ltd 1970) har genomfört ett omfattande forskningsprogram avseende företagsser— vice. Det sträckte sig över fem år och innefattade dels en omfat- tande intervjuundersökning jämförbar med den i servicestudierna, dels en intensivstudie av fyra serviceorganisationer och 16 före— tag som utnyttjade service.

Den definition av service som används är konstruerad utifrån tjänsternas ursprung. Definitionen är snävare än delegationens

och innefattar inte utnyttjande av extern specialkapacitet. Den referensram som bildar utgångspunkt för studien är relativt ofull— ständig. Liksom vid servicestudierna betonas emellertid betydel— sen av företagets externa relationer och meningsfullheten i att försöka specialstudera servicerelationer. Den alltmer komplice- rade miljö som möter företagen ställer allt högre krav på dessa och de blir därför allt mer beroende av service. Effektivitets— begreppet är, enligt professor Hyman, centralt vid bestämmande

SOlJl97278 25

av servicebehov. Servicens funktion som förmedlare av kunnande mellan olika organisationer betonas i studien.

Utifrån vissa huvudsteg i processen att utnyttja eller leverera service försöker författaren sammanfatta sina erfarenheter. Mot— tagarsidan har, enligt Hyman, svårt att inse sina behov av ser- vice. För en utomstående observatör är fastställande av service— behov ett mycket svårt problem. Författaren medger att han miss— lyckats med att utveckla en lämplig metod för behovsanalys. I studien underkänns metoden att jämföra liknande företag och uti— från skillnaden i effektivitet hos dessa bedöma servicebehovet. Eftersläpning i effektivitet är en indikator på behov av föränd— ringar och inte nödvändigtvis ett bevis på att servicebehov fö- religger. Problemen att finna ett för företaget lämpligt utbud av service behandlas också liksom de krav som ställs på det mot— tagande företaget för att serviceinsatser skall få ett gynnsamt utfall. Utbudssidan måste, enligt studien, ägna stor uppmärksam— het åt utveckling av den egna förmågan i rollen som serviceleve— rantör. Mottagarens aktuella situation spelar stor roll för ser— viceleverantörens möjlighet att göra en god insats. Om mottaga- ren exempelvis upplever ett nytt hot i sin miljö blir relationer— na mellan mottagar- och utbudssida ofta effektiva.

En rad förslag till förbättringar framförs i studien. Ett av förslagen är att utbildning borde inrättas för serviceleveran— törer. Ett annat är att samarbetet mellan serviceföretagen borde ökas. Ytterligare ett annat är att olika myndigheters roll i ser— viceprocessen borde ses över. Deras roll borde i första hand vara att utveckla standarden för rekrytering till och utbildning i olika serviceorgan, att utvärdera serviceorgan och att informera om service. Serviceutnyttjandet hos de mindre företagen borde, enligt studien, ägnas särskild uppmärksamhet och kunna stimule— ras genom en kontaktförmedlande verksamhet.

En grupp forskare från Stanford Research Institute har lämnat en rapport från ett mycket omfattande forskningsprojekt om service till mindre företag i Indien under åren 1955 till 1960 (Nanjun— dan, S, Robinson, H E, Staley, E, Economic Research for Small Industry Development, Stanford Research Institute, Bombay 1962). Gruppens medlemmar deltog alla själva i projektet i centrala po-

26 SOU l972:78

sitioner. Det betonas i rapporten att det finns många sätt att stimulera mindre industriföretag förutom åtgärder av rent pro- tektiv art.

En "checklista" på tio olika sätt att stimulera småföretag pre— senteras.

- Industriell rådgivande service

— Industriell forskningsservice

— Industriell utbildningsservice

— Industricentra

— Finansieringsservice

— Marknadsföringsservice

- Hjälp vid anskaffande av utrustning och material

— Konsolidering, samverkan — Branschorganisationer och samarbetsavtal mellan företag — Anpassning och förenkling av administrativa rutiner

Alla de uppräknade metoderna att stimulera den mindre företag— samheten har direkt anknytning till delegationens servicestudier, även om klassificeringen är annorlunda. Forskningsprojektet var upplagt för att öka kunskaperna om de nämnda metoderna; hur de skulle kunna utvecklas och tillämpas i praktiken.

I regi av Department of Trade and Industry, den brittiska mot— svarigheten till det svenska industridepartementet, startades 1968 en mycket omfattande utredning om de mindre företagens si- tuation i Storbritannien — den s k Boltonkommittén. I denna ut— redning ägnas stor uppmärksamhet åt möjligheten för de mindre företagen att effektivisera verksamheten genom serviceutnyttjande.

Boltonkommitténs rapport (Small Firms, Report of the Committee of Inquiry on Small Firms, London 1971) är uppdelad i två avdel— ningar. I den första kartläggs småföretagens roll i ekonomin och i den senare behandlas olika problem med förslag till lösningar.

Minskningen av antalet småföretag är, enligt Boltonkommittén, en utbredd företeelse i de mer avancerade industriländerna. I Stor- britannien har denna process emellertid gått snabbare än på andra håll och kommittén anser därför att genomgripande åtgärder är

SOU 1972:78 27

nödvändiga. I rapporten framförs en mängd rekommendationer till åtgärder för att stärka småföretagens ställning. Flera av dem har anknytning till serviceområdet. Vidare föreslås på det orga— nisatoriska planet bl a att en särskild småföretagsavdelning in- rättas inom Department of Trade and Industry med uppgift att be- vaka småföretagens intressen inom administrationen. Förslag till åtgärder framfördes också rörande kapitalförsörjning, företagsbe— skattning, konkurrensförhållanden och företagens uppgiftsskyldig— het.

28 SOU l972:78

5. UTBUD AV FÖRETAGSSERVICE

3.1 Allmänna synpunkter

Företagsservice levereras dels av offentliga organ, dels av före- tag eller organisationer som på ett eller annat sätt specialise— rat sig på att erbjuda servicetjänster och dels av de tillver— kande företagen själva. Vissa typer av service erbjuds endast av offentliga eller privata specialorgan, vissa bara av tillverkande företag, men ofta kan samma typ av tjänst utbjudas parallellt bå— de av specialorgan och tillverkande företag. Genom att Special— organen ofta har en aktiv marknadsföring av sina tjänster blir de lätt identifierbara i en industriell miljö. Detta medför att man gärna får uppfattningen att dessa dominerar utbudssidan av företagsservice. De kontakter och förbindelser av företagsser- vicekaraktär som etableras mellan tillverkande företag får emel- lertid inte underskattas. Förutom det utbud av specialkapacitet på produktionssidan, som uteslutande kommer från tillverkande fö— retag, förekommer en mycket omfattande rådgivningsverksamhet mel- lan företag. Det kollegiala samarbete som kan utvecklas mellan företag inom samma verksamhetsområde bör ses som en form av spe— cialisttjänster.

Presentationen av utbudet av företagsservice kommer i detta ka— pitel dock att begränsas till att avse enbart utbudet från spe- cialorgan. Dessa står för merparten av utbudet beträffande vissa tjänster och deras utbud är oftast av mer övergripande karaktär. Utbudet från tillverkande företag kan vidare inte beskrivas på samma sätt som utbudet från specialorgan, eftersom det förra är mer individualiserat och inte kan återges i generella termer.

Specialorganen utgörs av statliga och statsunderstödda institu— tioner, av kommersiella privata företag samt av branschsamman— slutningar eller näringslivsorganisationer.

SOU 1972:78 29

3.2 Statligt och statsunderstött serviceutbud

Det statliga och statsunderstödda utbudet av företagsservice kanaliseras främst genom den verksamhet som bedrivs av statens institut för företagsutveckling (SIFU), statens provningsanstalt (SP), Sveriges exportråd, styrelsen för teknisk utveckling (STU), företagareföreningarna och Industriellt utvecklingscentrum (IUC) i Skellefteå. Även andra statliga institutioner kan i viss me- ning sägas tillhandahålla service, men i fortsättningen kommer enbart de nämnda institutionerna att behandlas.

SIFU, tidigare statens institut för hantverk och industri, har till uppgift att främja näringslivets tekniska och ekonomiska utveckling med särskild hänsyn till de mindre och medelstora in- dustriföretagen samt hantverket.

Det åligger SIFU bl a att bygga upp kunskaper och erfarenheter i tekniska, administrativa, kommersiella och ekonomiska frågor av betydelse för utvecklingen inom industri och hantverk samt att förmedla dessa kunskaper genom kurser, föreläsningar, publice— ringsverksamhet och rådgivning. Institutet får också, om det be— hövs för verksamheten i övrigt, bedriva försöks— och utvecklings— arbete samt utföra provningar och undersökningar av material, ar— betsmetoder, driftsförhållanden, redskap, instrument och appara— ter. Prövningar och undersökningar får också utföras på uppdrag av myndigheter eller enskilda. Tyngdpunkten i institutets verk- samhet ligger inom utbildningsområdet.

Institutet administrerar vidare de utbildningsåtgärder som ingår i programmen för stöd åt TEKO-industrierna, den manuella glasin— dustrin samt delar av den träbearbetande industrin.

Institutets verksamhet finansieras dels genom statsanslag, dels genom kursavgifter och arvoden. Statens bidrag täckte budgetåret 1971/72 omkring 40 procent av institutets totala kostnader, som uppgick till 22 milj. kr.

SIFU:s verksamhet är indelad i programmen allmänna tjänster, kursverksamhet och teknisk facktjänst. I allmänna tjänster ingår bl & sådan service till offentliga organ, företagareföreningar,

30 SOU 1972:78

branschorganisationer etc, som inte kan hänföras till institu— tets egen kursverksamhet eller till den tekniska facktjänsten. Kursverksamheten omfattar de av institutet anordnade kurserna och föreläsningarna i praktiska och teoretiska ämnen. Den tek— niska facktjänsten innefattar sådana försöks- och utvecklings— arbeten, provningar och undersökningar som erfordras för insti— tutets verksamhet under övriga program.

SIFU, som f n sysselsätter omkring 250 personer, har regional- kontor i Göteborg, Luleå och Malmö. Vidare har SIFU fr o m bud— getåret 1972/73 fem regionala utbildningskonsulenter som är ut— placerade vid företagareföreningarna i Växjö, Härnösand, Göteborg, Malmö och Örebro. Ett avtal har träffats mellan SIFU och respek— tive företagareförening. Ekonomiskt ingår konsulentverksamheten helt i SIFU:s administration och beträffande övriga personliga tjänster och utlägg debiterar SIFU och föreningarna'ömsesidigt varandra.

Utbildningskonsulenterna skall bl a inventera utbildningsbehovet i företagen. Inventeringen skall omfatta en totalanalys där så är lämpligt. De skall vidare upprätta en plan som utvisar för- slag till ämnesområden inom vilka företagsledaren och hans an— ställda bör utbilda sig, en grov budget samt en översiktlig tids- prioritering. Därefter bör de informera företagarna om utbild- ningsmöjligheter med hänsyn till ämnesmässiga, ekonomiska och geografiska synpunkter m m.

Statens provningsanstalt utför på uppdrag av myndigheter eller enskilda provningar och undersökningar av material och konstruk— tioner och därmed förenad verksamhet. Anstalten bedriver också teknisk-vetenskaplig forskning och ställer dessutom personal till förfogande för nationellt och internationellt standardise— ringsarbete m m. Statens bidrag till provningsanstalten uppgår under innevarande budgetår till cirka 6 milj. kr.

Provningsanstalten är organiserad på tre tekniska avdelningar med sammanlagt elva laboratorier, en centralverkstad och ett kansli. Verksamheten är huvudsakligen lokaliserad till Stor— stockholmsområdet, men mätningar med transportabel apparatur, provningar och kontroller görs även på andra orter. Filialer

8011197278 31

med utrustning för byggnadstekniska provningar finns i Borlänge, Helsingborg, Härnösand, Jönköping, Karlskoga, Luleå, Lund och Norrköping. Filialen i Lund kommer efter hand att byggas ut till att motsvara en avdelning. Inom det textiltekniska området finns en filial i Borås.

De tre tekniska avdelningarnas laboratorier undersöker konstruk- tions— och byggnadsmaterial, färdiga konstruktioner och bygg— nadsdelar, olika materials struktur och kemiska egenskaper etc samt utför elektriska och fysikaliska mätningar samt provning av elmaterial.

Provningsanstalten medverkar vid utarbetande av statliga bestäm— melser och rekommendationer rörande användningen av olika mate— rial och produkter och utför på begäran av en rad myndigheter typprovning och kontroller.

Uppdragsverksamheten baseras på behovet av dels undersökningar, som är en följd av statliga bestämmelser och anvisningar samt olika former av kontroll, dels opartiskt utförda undersökningar i samband med ekonomiska och andra överenskommelser, tvister och domstolsförhandlingar, konsumentupplysning o s v, dels slutligen undersökningar och mätningar där stor noggrannhet och särskilt kunnande fordras och för vilkas genomförande uppdragsgivaren sak— nar egna resurser. Verksamheten omfattar undersökningar av mate— rial, konstruktioner och produkter, kalibreringar, tillverknings— kontroller, analyser, mättekniska undersökningar etc. Resultaten sammanfattas i intyg, typgodkännanden eller andra skriftliga ut— låtanden.

Forsknings— och utvecklingsarbetet inriktas också på nya prov— ningsmetoder och är inriktat på att utvidga och förfina den me— todik, som fordras för att klarlägga egenskaper och funktionssätt hos material och materiel. Resultaten ställs till allmänt för- fogande t ex genom rapporter.

Provningsanstalten fungerar också som expertinstans på material— provningens och mätteknikens område.

I ett avtal mellan staten och Sveriges allmänna exportförening

32 SOU 1972:78

beslutades att ett nytt centralt organ för exportfrämjande akti- viteter, Sveriges exportråd, skulle inrättas den juli i år.

Avtalet berörde kollegiet för Sverige—information i utlandet, Exportrådet för den mindre industrin (vilka upphörde vid utgången av budgetåret 1971/72), Sveriges allmänna exportförening och (utomlands) handelssekreterare, svenska handelskamrar och utri— kesrepresentationen.

Exportrådet skall som centralt organ planera, samordna och ge- nomföra åtgärder för att främja Sveriges export. Rådet skall särskilt insamla, bearbeta och förmedla marknadsinformation, lämna råd i internationell marknadsföring samt stimulera och stödja exportansträngningar.

Rådet leds av en styrelse varav hälften utses av Kungl. Maj:t och hälften av Sveriges allmänna exportförening. Rådet kan till- sätta delegationer för särskilda arbetsområden. En sådan har bl a tillsatts för den mindre industrin. I samband med inrättan— det av rådet framhölls speciellt att de mindre företagen gene— rellt sett har ett mer omfattande behov av bistånd än de större, bl a vad gäller marknadsföringskonsultation, varför insatserna för dessa företag kommer att kräva en särskild resurstilldel- ning. Denna avses ankomma på staten.

Staten skall under de fyra första verksamhetsåren bidra till rå- dets finansiering av den löpande verksamheten med totalt 13 milj. kr., varav för det första verksamhetsåret 3 milj. kr. Dessutom tillkommer statliga medel för exportfrämjande åtgärder som under innevarande budgetår uppgår till drygt 5,2 milj. kr. I övrigt skall rådets verksamhet finansieras genom avgifter för abonnemang samt andra inkomster som uppbärs i verksamheten.

STU är en central statlig myndighet för initiativ och stöd till samt planläggning och rådgivning av teknisk forskning och indu- striellt utvecklingsarbete.

Verksamheten omfattar följande program:

1. Finansiellt stöd till teknisk forsknings- och utvecklings—

SOU 1972:78 33

verksamhet 2. Utrednings- och planeringsverksamhet 3. Rådgivnings- och förmedlingsverksamhet 4. Drift av forskningsstationer

Program 1 innefattar stöd till grundläggande forskning, inriktad på tekniska tillämpningar samt tillämpad teknisk forskning och utveckling. Stödet lämnas till speciella projekt efter ansökan från forskare, institutioner eller företag samt till projekt som initieras av STU. Stödet till teknisk forsknings— och utvecklings— verksamhet lämnas med krav på återbetalning i de fall projekten leder till kommersiellt exploateringsbara produkter eller metoder. Stöd till industriellt utvecklingsarbete kan även lämnas som lån. Den statliga medelsanvisningen för denna verksamhet uppgår under budgetåret 1972/75 till cirka 130 milj. kr.

STU driver genom sin rådgivnings- och förmedlingsverksamhet un- der program 3 olika former av konsultativ serviceverksamhet av speciellt intresse för den enskilde och de mindre och medelstora företagen. Denna del av verksamheten omfattar stöd till uppfin- narverksamhet och produktskapande. Genom förmedling av forsknings- resultat till exploatering lämnas konsultmedverkan vid val av lämpligt företag, bistånd vid förhandlingar och licensavtalens utformning.

Särskilda åtgärder för de mindre och medelstora företagen genom— förs i regel i samverkan med företagareföreningar. Vid speciellt de tekniska högskolorna finns ett flertal institutioner av stort intresse för många mindre och medelstora industrier när det gäl- ler produkt— eller produktionsfrågor. STU har därför inrättat sex kontaktsekreterare vid högskolorna. Kontaktverksamheten har bl a till uppgift att informera om och att öka företagens möj- ligheter till samverkan med resurser vid dessa institutioner. Ett särskilt stöd av försökskaraktär till den mindre och medel— stora industrin infördes våren 1971 inom Skellefteå— och Värnamo- områdena. Dessutom omfattar denna del av verksamheten utredningar av förutsättningar för och förslag till utvecklingscentra där speciellt de mindre och medelstora företagens behov av resurser skall beaktas. Totalt omfattar budgeten för denna verksamhets— gren 4,2 milj. kr.

34 SOU 1972:78

STU:s verksamhet avser också drift och förvaltning av forsk— ningsstationer i form av uppdragsverksamhet.

De 24 företagareföreningarna är fristående ekonomiska föreningar. Medlemmar är företag, kommuner och landsting samt enskilda per- soner i respektive län. Staten och landstingen stödjer verksam- heten ekonomiskt. Det statliga administrationsbidraget uppgår för innevarande budgetår till 10 milj. kr. Landstingen bidrar för år 1972 med cirka 8 milj. kr., varierande från 30 000 kr. i Malmöhus län till 1,5 milj. kr. i Norrbottens län.

Företagareföreningarnas arbetsuppgifter kan indelas i följande huvudgrupper:

rådgivande verksamhet kreditstöd viss kursverksamhet utredande verksamhet i lokaliseringsärenden åtgärder i glesbygderna

Den allmänna rådgivningen är avgiftsfri medan konsultverksam- heten är avgiftsbelagd. Kreditstödsverksamheten inkluderar in- dustrilånegarantier, hantverks- och industrilån och i de nord- ligaste länen glesbygdsstöd.

Kvantitativt ligger tyngdpunkten - drygt 40 procent - av före- ningarnas verksamhet på förmedlingen av krediter i form av in- dustrigarantilån och lån ur statens hantverks- och industrilåne- fond. Under 1971 beviljades 74 industrigarantilån på tillsammans cirka 43 milj. kr. Under samma år beviljades 1 009 hantverks- och industrilån till ett sammanlagt belopp av cirka 77 milj. kr.

Rådgivningen, konsult— och kursverksamheten utgör tillsammans cirka en tredjedel av föreningarnas totala verksamhet. Konsult— verksamheten_omfattar bl a lokalplanläggning, arbets- och metod- studier, ekonomisk planering och kontroll, produktionsplanering, produktutveckling samt marknadsföringsfrågor.

De 24 företagareföreningarna sysselsätter cirka 240 personer, varav 24 chefstjänstemän, 71 ekonomiska konsulter och 63 tekniska

konsulter.

SOU l972:78 35

ägg, som startade sin verksamhet den 1 juli 1971 och är lokali- serat till Skellefteå, har till huvudsyfte att bistå den mindre och medelstora industrin i övre Norrland i produktutvecklingsar- betet. I ett utbyggt skede avses IUC ha resurser för att - kort uttryckt - biträda företagen i arbetet att föra fram en produkt från idé till produktionsstart. Verksamheten ska byggas upp i nära kontakt med redan existerande serviceinstitutioner och be- fintlig industri.IUC aVSes fullt utbyggt få fem huvudfunktioner, nämligen en produktutvecklingsfunktion, en provnings— och kon— trollfunktion, en marknadsanalysfunktion, en utbildningsfunk- tion och ett s k kontaktsekretariat.

IUC är organiserat i form av en stiftelse med Norrlandsfonden, statens provningsanstalt, statens institut för företagsutveck— ling, styrelsen för teknisk utveckling samt landstingen i Väs- terbottens och Norrbottens län som stiftare. Kostnaderna för IUC:s verksamhet har för den första femårsperioden beräknats till drygt 14 milj. kr. Förutom intäkter från konsulttjänsterna kommer främst Norrlandsfonden att finansiera verksamheten.

3.3 Utbud från privata företag

De kommersiella privata serviceföretagen är främst koncentre— rade till de södra och mellersta delarna av landet. En bearbet— ning av telefonkatalogens yrkesregister kan härvid användas som en indikator på det privata utbudets organisation och belägen— het. En sådan bearbetning ger dock ingen bild av utbudets om- fattning. Antalet arbetsställen uppgår till cirka 16 000. Av dessa är cirka 90 procent belägna i syd- och mellansverige. Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffra för industriföre- tagen är cirka 80 procent (se SOU 1970:3 ). Se vidare tabell 1.

Län A,B 0 M C,D,E, F,G,H, N,P,R s,w,x Y,Z 10,31) Summa T,U J,K,L Procent 40 15 12 11 7 5 5 2 3 100

Tabell 1 Procentuell andel arbetsställen i olika län.

Vid en uppdelning av antalet arbetsställen efter servicehuvud-

36 SOU1972178

typerna ekonomisk/administrativa tjänster, marknadsföringstjäns— ter och tekniska tjänster framgår att cirka 40 procent utbjuder ekonomisk/administrativa tjänster, cirka 15 procent marknads— föringstjänster och cirka 45 procent tekniska tjänster. Koncen- trationen av antalet arbetsställen är för de olika huvudtyperna av service mycket stark till Stockholms—, Malmö- och Göteborgs— områdena. En genomgående tendens är dock att utbudet av marknads- föringstjänster jämfört med det ekonomiska och tekniska utbudet är ännu mer koncentrerat till storstadsområdena. Några större skillnader mellan ekonomi- och tekniktjänster tycks inte exi— stera, vilket framgår av tabell 2.

Län A,B 0 M C,D, F,G, N,P, S,W, Y,Z AC,BD Summa Typ E,Tv H,J, R )( av utbud U K,L Ekonomisk/ administrativ service 37 14 12 12 8 5 6 3 3 100 Marknads- service 45 19 14 8 4 5 4 1 2 100 Teknisk service 40 15 12 10 8 4 5 3 3 100

Tabell 2 Procentuell andel arbetsställen för olika huvudtyper av service i olika län.

I detta sammanhang bör nämnas att en mer utförlig kartläggning av det totala utbudet av service påbörjats på delegationens ini- tiativ. Kartläggningen, som utförs av ekon.lic. Mats Glader, Umeå universitet, beräknas bli klar senare under detta år.

De viktigaste typerna av privata serviceföretag, som överhuvud- taget utbjuder företagsservice i vårt land, är advokatbyråer, annons— och reklambyråer, arkitektkontor, banker, bokförings- och revisionsbyråer, dataservicebyråer, konsulterande ingenjö- rer och patentbyråer. Dessutom tillkommer särskilda inkasso—, leasing- och factoringföretag samt allmänna konsultföretag för administrativa och tekniska tjänster samt marknadsföringstjäns- ter.

Advokatbyråerna erbjuder främst rent juridisk service, vilken

SOU 1972:78 37

framför allt gäller skattefrågor, avtal, tvister, bolagsfrågor o dyl. Dessutom finns juridiska Skrivbyråer vilka - fast i mer begränsad omfattning - bidrar med juridisk service.

Annons- och reklambyråerna ombesörjer reklamuppdrag eller i vissa fall hela marknadsföringskampanjer. En stor del av byråerna syss— lar dock enbart med produktion av skyltmaterial, broschyrer m m, medan endast ett fåtal bedriver fullständiga reklam- och mark- nadsföringskampanjer.

Arkitektkontorens verksamhetsområden är bl a projektering av byggnader, industriplanering etc.

Även bankerna utbjuder service i form av betalnings— och inkasso- uppdrag, kreditupplysningar samt förmedling av affärskontakter. Dessutom förekommer viss blankettservice, t ex blanketter för likviditetsbudgets, resultat- och skatteberäkningar.

Bokförings- och revisionsbyråernas verksamhetsområden avser fram— för allt redovisning, revision och deklarationer med hithörande skattefrågor. Dessutom utbjuds i vissa fall konsulttjänster så- som lönsamhetsbedömningar, budgetuppläggning m m. Verksamheten är i viss mån beroende av den typ av revisor eller gransknings- man, som driver byrån. Tre typer av revisorer förekommer, nämli— gen auktoriserade revisorer, av handelskammare godkända gransk- ningsmän samt övriga revisorer och granskningsmän.

Dataservicebyråer bedriver försäljning av datatjänster, vilket bl a innebär att byråerna handhar bearbetningen av exempelvis kundernas administrativa rutiner. Vidare svarar byråerna för blankett- och systemassistans samt för programmering, stansning

mm.

Konsulterande ingenjörer utbjuder service inom verksamhetsområ- dena byggnadsteknik och allmänna arbeten, elektronik, maskintek- nik, värme— och ventilationsteknik, sanitetsteknik samt ångtek— nik.

Patentbyråernas arbete syftar till att bistå uppfinnare och in- dustri med sakkunnig teknisk och juridisk rådgivning, hjälp vid

38 SOU 1972:78

förvärvande och försvarande av patenträtter och andra skydds- rätter såväl inom som utom landet samt framställning av formellt korrekta patentansökningshandlingar.

3.4 Utbud från intresseorganisationer

Organisationer, som i någon form är inriktade på att erbjuda företagsservice, är bl a Sveriges Hantverks— och Industriorga- nisation, Sveriges Industriförbund, Svenska Arbetsgivareföre- ningen, Svensk Industriförening, Familjeföretagens Förening, Sveriges Grossistförbund, Sveriges Köpmannförbund och Handels- kamrarna. Utbudet är främst inriktat mot mindre och medelstora företag bl a på grund av dessa företags begränsade möjligheter att anställa egna specialister.

Sveriges Hantverks- och Industriorganisation, SHIO, företräder mindre och medelstor industri, servicenäringar och hantverk. Organisationen har som delägare 47 branschförbund med ca 250 lokala föreningar och 26 länsorganisationer med ca 400 lokala föreningar. Totalt företräder SHIO genom branschförbunden och de regionala föreningarna över 40 000 mindre och medelstora fö- retag.

Organisationen bedriver en omfattande informations-, rådgiv- nings- och serviceverksamhet på det företagsekonomiska området genom bl a kurser, konferenser och föreläsningsverksamhet. Vid SHIO:s folkhögskola i Leksand finns en särskild företagsekono— misk linje, inriktad på företagsledarfrågor.

En särskild avdelning, SHIO:s Ekonomitjänst, utövar ekonomisk och skatterättslig konsultation samt revisions- och utrednings- verksamhet. Ett 40-tal skatte- och redovisningsbyråer i prak— tiskt taget samtliga län ombesörjer bokföring, deklaration och revidering såväl åt medlemsföretag som utanförstående företag. Byråerna arbetar delvis med speciella branschanpassade konto- planer, utarbetade av SHIO. Vidare arbetar en särskild juridisk avdelning med konsultation.

Yrkesutbildningsproblemen behandlas inom organisationen av Cen- trala Yrkesnämnden (CYN), i vilken ingår bl a representanter för

SOU 1972:78 39

SIFU och LO. Nämnden arbetar bl a i syfte att åstadkomma en en— hetlig lärlingsutbildning och därvid utarbetas utbildningsplaner m m. SHIO utfärdar på uppdrag av Kungl. Maj:t mästarbrev samt fr o m 1972 ett särskilt företagardiplom.

Sveriges Industriförbund är ett centralt organ för den svenska industrin. Totalt är 25 industriella branschföreningar anslutna till förbundet. Förbundet skall bevaka sådana frågor som är ge— mensamma för alla industriföretag oavsett bransch och storlek, t ex problem i samband med den långsiktiga strukturomvandlingen, industrins kapitalförsörjning, företagsbeskattning, lokaliserings— frågor, undervisning och utbildning. Tre organ inom förbundet be— driver på affärsmässig grund konsultverksamhet åt industrin. AB Indggtgibypån bedriver konsulterande verksamhet i skatte-, bok- sluts— och pensionsfrågor samt aktiebolagsrättsliga ärenden, tek- nisk granskning av företagsdeklarationer och utredningar i sam- band med ingående av avtal. Industrins Lokaliseringsbyrå_AB har till uppgift att göra utredningar, förmedla överlåtelser av in- dustrifastigheter och ge råd och annan service i lokaliserings— frågor. Industrins Vatten— och Luftvård AB har till uppgift att på vatten— och luftvårdsområdet bistå med rådgivning, utredningar och undersökningar samt vid förhandlingar med myndigheter.

Till Svenska Arbetsgivareföreningen, (SAF), vilken är den största arbetsgivareorganisationen i landet, hör huvuddelen av industri— företagen och stora grupper inom handel, hantverk, transportvä— sen och annan serviceverksamhet. Totalt ingår cirka 25 000 före— tag sammanslutna i 43 förbund. Förutom förhandlingsorgan är SAF även ett service- och försäkringsorgan. Upplysningar, råd och hjälp ges i frågor som bl & berör lokala förhandlingar, lag—

och avtalstolkning, socialpolitik, lönestatistik, arbetsstudier, löneteknik, industrihälsovård, företagsnämnder, arbetarskydd och yrkesutbildning. Dessutom bedrivs en omfattande utbildningsverk- samhet genom SAF:s egen utbildningsverksamhet, Ali—Rati och IFL.

Svensk Industriförening är en rikssammanslutning av industriorga— nisationer och enskilda fabrikanter. Föreningen har drygt 1 500 medlemsföretag uppdelade på 18 branschorganisationer och en all— män grupp. Service till medlemsföretagen lämnar föreningen i form av juridisk rådgivning, hjälp att teckna avtal o s v. SIF:s

40 SOU 1972 :78

ekonomibyrå kan anlitas för bl a bokslut, revision, skattefrå- gor, ADB och ekonomisk rådgivning. Det helägda Export- och Im- port AB SIF bedriver samköpsverksamhet.

Familjeföretagens Förening står till de cirka 1 000 medlemsföre- tagens tjänst med bl a löpande rapportering angående rättsfall och nya lagar som berör familjeföretag. Föreningen bedriver ock- så juridisk rådgivning.

Sveriges Grossistförbund ger service till de cirka 1 000 medlems- företagen bl a i tull— och utrikeshandelsfrågor, marknadsföring, affärsjuridik och skattefrågor.

Sveriges Köpmannförbund har cirka 20 000 medlemmar uppdelade på 24 branschorganisationer. Köpmannaförbundet bedriver konsultativ verksamhet avseende bl a etablering, finansiering, affärsjuridik och skattefrågor.

Handelskamrarna representerar alla näringslivets grenar. I landet finns 12 handelskamrar med totalt cirka 8 000 medlemsföretag. Den främsta uppgiften är att främja näringslivets intressen gentemot statsmakterna. Dessutom fullgör kamrarna andra uppgifter, exem— pelvis auktoriserar revisorer, fastighetsmäklare och översättare, lämnar information i kommersiella frågor samt utfärdar certifi- kat och intyg rörande olika handelsförhållanden.

3.5. Sammanfattning

Den statliga och statsunderstödda servicen utgör enbart en mindre del av det totala serviceutbudet och är dominant bara på ett få- tal områden. På andra områden förekommer det i begränsad skala och på ytterligare andra saknas det helt. Ett konstaterande, som delegationen redan här kan göra, är att ett lämpligt instrument för en utbyggnad av samhällelig service redan finns att tillgå, nämligen företagareföreningarna, men att dessa endast i begrän- sad omfattning utnyttjats i utvecklingsstimulerande syfte. Det statliga serviceutbudet är - bortsett från företagareföreningar— nas verksamhet - i huvudsak koncentrerat till Stockholmsområdet.

Det privata serviceutbudet är av stor omfattning. Inom olika

SOU 1972:78 41

regioner och län tycks den relativa sammansättningen av olika typer av serviceföretag vara i stort sett densamma. I storstads— områdena förekommer dock ett väsentligt större antal servicefö— retag vilka har ett såväl bredare som djupare tjänstesortiment. Serviceföretagen i landsorten utbjuder som regel mera rutin äs— siga tjänster. Trots att den lägre differentieringen av närings- livet i regioner utanför storstäderna torde medföra ett mindre differentierat behov av service, föreligger dock, enligt dele- gationens uppfattning, något av en obalans i utbudet. I detta sammanhang bör emellertid den roll de tillverkande företagen själva spelar på detta område inte förglömmaso

Bristerna i serviceutbudet gäller, enligt delegationens upp— fattning, inte i första hand själva volymen av utbudet. En stor del av serviceutbudet torde emellertid för närvarande inte vara anpassat för de mindre och medelstora företagen. Vidare har de mindre företagen begränsade kunskaper om och en bristfällig översikt över den service som finns att tillgå. Det föreligger därför ett behov av att komplettera serviceutbudet dels med spe- ciellt småföretagsinriktade serviceinsatser, dels med en allmän kontakt— och informationsverksamhet mellan serviceleverantörer och företag. Alltför liten vikt torde också, enligt delegatio— nens uppfattning, nu läggas vid en uppsökande verksamhet från serviceleverantörernas sida. Delegationen återkommer i de föl— jande kapitlen till dessa frågeställningar.

42 SOU l972:78

4. FÖRETAGSSERVICE - UTGÄNGSPUNKTER FÖR DELEGATIONENS ÖVER— VÄGENDEN

4.1. Begreppet företagsservice

Som framgått av kapitel 1 har frågan om en förbättrad och utökad samhällelig serviceverksamhet inriktad på näringslivet varit fö— remål för ett betydande intresse under senare år. Servicen eller snarare företagsservicen har därvid diskuterats från delvis olika utgångspunkter beroende bl a på att någon entydig definition av servicebegreppet torde vara svår att finna. I kapitel 2 har olika definitioner från tidigare studier presenterats. Med service till företag avses normalt sådana tjänster som levereras av service- företag eller serviceorganisationer av skilda slag. Eftersom en stor del av den service t ex ett industriföretag använder kommer från andra sådana företag, kan emellertid en definition utifrån tjänsternas ursprung inte anses helt täckandeo Utgångspunkt för servicedefinitionen bör, enligt delegationen, i stället vara in- nehållet i de relationer, som företaget har med sin omgivning.

Med företagens serviceutnyttjande avses därför i detta betänkande sådana kontakter och förbindelser som företagen upprättar med om— givningen för att komplettera de egna resurserna utan att detta tar sig uttryck i ägande eller anställningsavtal. Kompletteringar— na kan utgöras av personella resurser i form av specialister och konsulter, av fysiska resurser i form av maskinell eller labora— tiv utrustning eller av utbildningsresurser. De senare är egent— ligen en variant av de personella resurserna. Detta synsätt öve— rensstämmer med det som utvecklades i delegationens servicestu— dier.

Delegationen vill framhålla att den utgått från ett något vidare servicebegrepp än vad som vanligen brukar förekomma. Ofta talas om industriservice eller industriell service. Delegationen har emellertid valt att använda begreppet företagsservice eftersom inte bara service till industriföretag utan även tjänster till

SOU 1972:78 43

andra företag såsom hantverks-, reparations- och handelsföretag har inkluderats.

4.2 Företagens serviceberoende

Den allmänna utgångspunkten för delegationens överväganden och förslag i det följande är att den ökade arbetsfördelningen och specialiseringen inom näringslivet i sig själv leder till att företagens beroende av externa tjänster ökar för att deras ut— vecklings— och produktionsmöjligheter i full utsträckning skall kunna tillvaratas. Helt generellt kan sägas att ett servicebehov föreligger när en komplettering av företagets resurser genom ut- nyttjande av externa tjänster är fördelaktigare än att inom fö- retaget bygga upp egen kapacitet på området i fråga. Detta för- utsätter givetvis att service kan erhållas på villkor som av beslutsfattaren uppfattas som rimliga. Ett alternativ till att utnyttja företagsservice är att resursbehovet tillgodoses genom att kapacitet byggs upp inom det egna företaget i form av t ex nyrekryteringar eller maskinanskaffningar. Andra alternativ är att företaget avstår från att ge sig in på ett visst område eller att företaget bedriver verksamheten med bristande resurser och därmed sammanhängande risker för misslyckande.

Det ökade serviceberoendet grundas också på att den miljö före- tagen verkar i blir alltmer komplicerad i ett flertal avseenden. De tekniska kraven på såväl produkter som produktionsteknik växer. Marknadsföringen blir mer komplicerad i takt med en ökad interna- tionell handel och genom de regler och bestämmelser som måste iakttas till följd därav. Produktionsekonomiskt ställs allt högre krav på företagen med avseende på fullt kapacitetsutnyttjande av arbetskraft och kapital om de skall kunna uppnå ett konkurrens- kraftigt kostnadsläge. Till detta kommer ett flertal standardi— serings-, patent-, provnings—, säkerhets- och miljövårdskrav. Som exempel på detta kan nämnas de konsekvenser det internatio— nella samarbetet på patentområdet kommer att få för företagen. Förslaget till ett gemensamt europeiskt patentverk innebär näm— ligen att en enda ansökan medför möjlighet till patent i tjugo länder i Europa. Som följd härav sker publiceringen av ansökan inom data stora marknadsområde redan 18 månader efter inlämnan— det. Detta ställer ökade krav på beredskap hos företaget att

44 SOU 1972:78

nyttja sina patenträttigheter. Det kräver dels en klar uppfatt— ning om vad som kan och bör skyddas, dels en kapacitet att fär— digutveckla och marknadsföra sin produkt.

Det är enligt delegationens uppfattning framför allt de mindre företagen som borde uppvisa det största behovet av att på regio— nal eller lokal basis kunna erhålla olika typer av externa tjäns- ter. Ett mindre företag kan mycket väl vara kvalificerat på vissa områden, men det kan inte i samma utsträckning som storföretaget förfoga över kunnande och utrustning med tillräcklig kvalifika— tionsnivå på alla områden. Av flera skäl framstår det som orim— ligt att de mindre företagen skulle anställa all den expertis som erfordras för att möta utvecklingens krav. Det visar sig därför ofta mer lönsamt att hyra en resurs än att skaffa den. Den hjälp som anlitas kanske bara behöver utnyttjas under en kortare pe— riod.

Att utnyttjande av företagsservice i många fall borde framstå som fördelaktigt för företagen i jämförelse med andra alternativ kan också uttryckas som att vissa odelbara resurser existerar. Re— surser som i sin helhet är för kostsamma att bygga upp inom det enskilda företaget kan delas mellan flera företag genom att de tas i anspråk i form av service. På så sätt kan även företag med begränsade resurser tillgodogöra sig starkt specialiserade tjäns— ter. Speciellt för mindre och medelstora företag är odelbarhets— och flexibilitetsaspekterna väsentliga. Man kan anta att dessa företag genom utnyttjande av service i hög grad kan eliminera sitt underläge gentemot storföretag med deras möjligheter att dominera sin omgivning, deras möjligheter till riskspridning el— ler produktionstekniska fördelar med långa serier. Genom service— utnyttjande hålls de mindre och medelstora företagens flexibili— tet på en hög nivå och de kan få tillgång till såväl högt specia— liserad personal som utrustning. En grupp mindre företag som dels utnyttjar en gemensam resurspool, dels ser utbyte av tjänster som en naturlig del av sin verksamhet, torde ha stora möjligheter att förena flexibilitet med en relativt hög grad av specialisering genom att resurserna snabbt kan omdisponeras.

Ställs detta teoretiska resonemang mot den verklighet som av— speglar sig i bl a delegationens servicestudier (se kapitel 2

SOU 1972:78 45

och bilaga 1) kan konstateras att det föreligger ett service- behov som i dag inte kommer till uttryck i form av en konkret efterfrågan. Man kan säga att det existerar ett latent behov av företagsservice. De mindre företagen utnyttjar således inte ser— vice i den utsträckning det skulle finnas anledning att vänta med tanke på de fördelar utnyttjande av företagsservice borde kunna erbjuda företagen. Delegationen menar att ett ökat ser— viceutnyttjande bland de mindre och medelstora företagen skulle vara till gagn för hela näringslivets utveckling.

4.3 Svårigheter att utnyttja service

Att serviceutnyttjandet i dag inte har den omfattning bland mindre och medelstora företag, som svarar mot de latenta behov dessa företag har, synes kunna återföras på flera faktorer. Det kan bl a bero på att serviceutbudet är bristfälligt utformat. Existerande serviceorgan kan i många fall inte på för de mindre företagen acceptabla villkor prestera de tjänster dessa kräver. Serviceutnyttjande betraktas t ex ofta som alltför kostsamt och utbudet framstår som föga anpassat till det enskilda företagets behov. Det låga serviceutnyttjandet kan också bero på företagen själva. De saknar i många fall tillräcklig förmåga eller möjlig- het att tillgodogöra sig service. Detta kan bottna i attityd— mässiga, kunskapsmässiga eller ekonomiska orsaker. Företagen sak- nar med andra ord erforderlig mottagarkapacitet. För det tredje kan kommunikationsproblem i form av såväl psykologiska som rent avståndsmässiga, eller snarare geografiska, hinder omöjliggöra ett serviceutnyttjande. Företagen kommer kanske inte i kontakt med lämpliga serviceleverantörer även om sådana existerar. Även själva informationen om serviceutbudet kan vara olämpligt utfor— mad eller helt enkelt saknas.

För att företag skall börja utnyttja service för något ändamål krävs att de på något sätt motiveras till detta. Det finns i detta sammanhang anledning att skilja mellan sådana serviceut— nyttjanden som på ett påtagligt sätt är kopplade till den lö— pande verksamheten (programmeringsförloppet) så att de utgör de— lar av de program som företagen förfogar över, och serviceutnytt— janden som avser att förändra existerande rutiner, produktions— uppläggning etc eller helt enkelt skapa nya verksamheter (orien- teringsförloppet).

46 SOU 1972:78

För den första typen av service, t ex anlitande av redovisnings— eller bokföringstjänster, gäller att man med relativt stor sä— kerhet kan avgöra om serviceutnyttjandet är lönsamt eller ej. För den andra typen av service är utnyttjandet förenat med stor osäkerhet. Osäkerheten har i detta fall sin grund i förhållandet att det på förhand är svårt att avgöra serviceutbjudarens kompe- tens att överhuvudtaget komma med lösningsförslag samt även i att satsningar på nya aktiviteter alltid är förenade med bety— dande risker. Informationsutbytet mellan företaget och service- utbjudaren kan också vara bristande varför problemlösningar inte blir tillräckligt anpassade till företagets situation. Ett före— tag kan emellertid med säkerhet förutse att en serviceinsats kom— mer att kosta pengar.

Investeringar i utvecklande service måste därför ofta från före— tagets sida betraktas som osäkra. De studier, som utförts i de— legationens regi, har visat att tjänster med nyskapande och krea— tiva inslag oftare från företagets sida uppleVS som misslyckade än mer rutinmässiga tjänster. Det motstånd som från början kan finnas mot serviceutnyttjande har alltså att göra med företagets riskbenägenhet och kostnadskänslighet. Även företagets kunskaper om det aktuella problemområdet och om hur service kan utnyttjas har betydelse. Förhållandet att en och samma serviceleverantör oftast utnyttjas endast för ett speciellt slags tjänster gör att företaget måste genomgå många krävande skeden av förstagångsnatur innan ett välutvecklat serviceutnyttjande uppnås.

Om ett serviceutnyttjande kommer till stånd eller inte beror även på hur tillgänglig en viss typ av service är. Serviceleverantö— rens sätt att sprida information om sin verksamhet och naturligt— vis det geografiska aVStåndet har, som nämnts, stor betydelse för tillgängligheten. De sökprocesser som igångsätts i situatio- ner där företaget bedömer serviceutnyttjande som en tänkbar ut— väg kan ha varierande intensitet och kvalitet. Speciellt när mo— tivationen för att söka efter servicetjänster är låg torde slump— mässiglfaktorer ha ett stort inflytande både på om service över— huvudtaget utnyttjas och val av serviceleverantör i de fall ett utnyttjande kommer till stånd. Detta kan vara en orsak till att det i delegationens servicestudier varit svårt att finna gene— rella samband mellan företagsegenskaper och serviceutnyttjande.

SOU 1972:78 47

När ett företag börjat utnyttja service igångsätts en för det fortsatta serviceutnyttjandet avgörande lärprocess. De lärpro— cesser, som på kort sikt torde ha störst betydelse för service— utnyttjande, är sådana som hänför sig till vanan att använda sig av externa resurser. Erfarenheterna från förstagångsutnyttjandet ökar företagets mottagarkapacitet vad gäller den specifika ser— vicetyp som är aktuell. Naturligtvis kan även erfarenheterna av serviceutnyttjande innebära att företaget kommer till insikt om att det är olämpligt att utnyttja service på vissa områden. De— legationens servicestudier visar, generellt uttryckt, att före- tagens erfarenheter av service är goda och att de företag som lärt sig att utnyttja service vanligen fortsätter med det.

Det går heller inte att bortse från övriga kunskapshöjande effek— ter som serviceutnyttjande medför. Sådana effekter är betydligt lägre vid utnyttjande av tjänster som endast syftar till att komp- lettera företagets resurser i den löpande verksamheten än för tjänster av mer utvecklande art.

Av delegationens servicestudier framgår att ett fåtal - i regel rätt stora — företag står för den största delen av kostnaderna för utnyttjad service. De mindre företagen har därmed från ser— viceleverantörernas synpunkt kommit i andra hand. Såväl metod- utveckling som marknadsföring av tjänster anpassas till de före- tag som kan förväntas bli lönsamma kunder.

På så sätt kommer de mindre företagen i ett besvärligt läge. Deras ringa ekonomiska betydelse för serviceleverantörer gör att dessa inte i tillräcklig omfattning försöker sälja sina tjänster till sådana företag. I de fall servicetjänster utnytt- jas av små företag spelar det ofta mindre roll för serviceleve— rantören om tjänsten inte blir helt lyckad. Till detta kommer att kostnaderna för att söka efter lämplig serviceleverantör samt kostnaderna för resor och instruktioner till serviceleve— rantören blir höga i förhållande till kostnaderna för den egent— liga serviceinsatsen. Man skulle därför kunna säga att service— insatsen innehåller en för företaget improduktiv del. Den pro— duktiva delen skulle då bestå av den egentliga kreativa, d v s problemlösande, serviceinsatsen.

48 SOU l972:78

5. FÖRETAGS SERVICEUTNYTTJANDE - ANALYS OCH SLUTSATSER

5.1. Inledning

Delegationen avser att i detta kapitel diskutera principerna för hur nuvarande serviceutbud skulle kunna effektiviseras och för- stärkas. Vidare kommer att behandlas olika möjligheter att för- bättra mottagarkapaciteten hos företagen och att underlätta kom- munikationerna mellan företagen och serviceleverantörerna. Dele— gationen anser att det ur samhällsekonomisk synvinkel finns an- ledning att stimulera ett bättre serviceutnyttjande bland i förs— ta hand de mindre företagen. Kostnaderna för sådana åtgärder tor- de inom rimliga intervall mer än väl uppvägas av resultaten av en förbättrad effektivitet inom näringslivet.

Utgångspunkter för analys och slutsatser i kapitlet är förutom de empiriska studier som refererats i kapitel 2 även delega- tionens samlade erfarenheter på serviceområdet.

5.2 Principiella_gynpunkter på åtgärder

De principiella synpunkter på åtgärder syftande till att utveckla en mer ändamålsenlig servicestruktur, som presenteras i det föl- jande, är i varierande utsträckning tillämpliga för myndigheter, intresseorganisationer och företag.

Tillgången på service för att effektivisera den löpande verksam- heten är i nuläget ofta relativt god, som framgår av kapitel 3. Det finns exempelvis ett relativt stort utbud av redovisnings-, skatte- och rationaliseringskonsulter. När det gäller mer krea- tiva aktiviteter — metodutveckling, produktutveckling, långsik— tig planering och nyorientering av verksamheten - är förhållan— dena annorlunda. Utbudet av sådan service är begränsat och före- tagens mottagarförmåga mindre utvecklad. Detta förhållande leder till att företagen fungerar bra så länge omgivningen är någor- lunda stabil och inga oförutsedda händelser av större betydelse

SOU 1972:78 49

inträffar. När hastiga och för företagen ogynnsamma förändringar inträffar kan emellertid situationen bli kritisk. Uttryckt på ett annat sätt är således företagens möjligheter att tillgodogöra sig service i programmeringsförloppet relativt goda medan serviceut- nyttjande i orienteringsförloppet hittills inte utvecklats sär— skilt långt.

Mot denna bakgrund är det, enligt delegationens uppfattning, naturligt att de åtgärder som bedöms böra vidtas för att påverka utvecklingen av service för mindre och medelstora företag, in- riktas på att förbättra just de slag av tjänster som underlättar orienteringsförloppen i företagen. Företagens akuta behov av så- dan service uppstår emellertid oregelbundet och ofta med långa tidsintervall. När problem uppstår ställs krav på snabba och än- damålsenliga problemlösningar. För den skull vore det lämpligt att relationer mellan serviceorgan och företag etableras redan långt innan de akuta problemen uppstår. Man skulle på så sätt kunna bygga upp en anpassningsberedskap varigenom företagen i viss mån skulle kunna försäkra sig mot oförutsedda krissituatio-

ner.

Det kan dock konstateras att vissa kommunikationsproblem, som nämnts i avsnitt 4.3, föreligger i relationerna mellan företa- gen och serviceorganen. För att begränsa dessa problem bör där— för, enligt delegationen, lokalisering av visst serviceutbud till orter som är illa tillgodosedda bli aktuell. Det är vidare omöjligt för en enskild företagare att känna till alla typer av serviceutbud och andra möjligheter som står till buds. Det vore därför av stort värde för honom att kunna vända sig till någon som kan besvara hans frågor. Samtidigt vore det värdefullt för serviceutbjudare att kunna få informationer i motsatt riktning. Vad gäller kommunikationsproblem verkar utvecklingen i riktning mot nya metoder för såväl person— som meddelandetransporter. Sy- stematiska metoder för att underlätta kontakterna mellan utbuds— och efterfrågesida kan också utvecklas.

När det gäller frågan om de mindre företagens behov av kontakt med någon som är väl insatt i företagens problem och som har ett brett kunskapsregister vill delegationen peka på möjligheten att

söka utnyttja företagarkollegor, banker, revisorer och andra ser—

50 SOU 1972:78

viceorgan.eller aktiva styrelsemedlemmar. Den framtida utveck- lingen av service inriktad på mindre företag bör, enligt delega— tionen, innehålla element som underlättar denna typ av kopplingar. Detta är speciellt viktigt med tanke på att serviceutbudet oftast är specialiserat och inriktat på punktinsatser i företaget. Alla de serviceleverantörer, som företaget kan komma att anlita, har av naturliga anledningar inte den överblick över företagets samt— liga funktioner som av flera skäl vore önskvärd.

Utveckling av metoder för att underlätta företagens orienterings- förlopp och metoder för beredskapskopplingar mellan serviceorgan och företag har även en annan aspekt, nämligen att ett tryck upp- står på utveckling av bättre arbetsmetoder för de serviceorgan vars funktion är att komplettera företagens resurser i den löpan- de verksamheten. Det kan också bidra till att nya möjligheter att utnyttja service i den löpande verksamheten uppmärksammas. De sistnämnda aspekterna på utveckling av serviceutnyttjande är be- tydelsefulla eftersom mindre företag trots allt är ytterst beroen- de av att den löpande verksamheten drivs rationellt.

Delegationen anser att företagens sök- och lärprocesser vad gäl— ler serviceutnyttjande bör kunna underlättas med ganska enkla medel. Informationen om existerande serviceutbud till företagen bör således kunna systematiseras. Företagen kan då lättare vid behov nå kontakt med lämplig serviceleverantör, vilket i sin tur kan innebära att de blir mera benägna att pröva service. Det är också möjligt att initialmotståndet mot serviceutnyttjande kan brytas om förstagångsutnyttjande av olika serviceformer på ett eller annat sätt stimuleras. Ett sätt vore att samhället och/el- ler näringslivets organisationer täckte den ur företagets syn- vinkel improduktiva delen av servicekostnaderna.

Betydelsen av låga initialkostnader och lättillgänglig service i kombination med de mindre företagens ofta begränsade resurser att utveckla ett omfattande kontaktnät talar för att de mindre företagen behöver regionalt eller lokalt baserade serviceorgan med förhållandevis breda servicesortiment. Det kan därför bli aktuellt att stimulera uppkomsten av helt nya serviceorgan. De- legationen vill dock i detta sammanhang understryka betydelsen av att i första hand redan befintliga resurser utvecklas och för- stärks.

SOU 1972:78 51

Det har i det föregående framhållits att endast en begränsad del av det serviceutbud som i dag existerar tillgodoser de mind— re företagens behov. Det är därför, enligt delegationen, väsent- ligt att åtgärder vidtas för att förbättra tillgången på lämplig service för dessa företag. Ett viktigt inslag är därvid utbild- ningsinsatser samt åtgärder för att åstadkomma en metodutveckling inom serviceorganen. Delegationen är dock medveten om de stora krav som måste ställas på sådana insatser som syftar till att förbättra kvaliteten på serviceutbudet.

5.3. Samhällets möjligheter att påverka utbud och efterfrågan på företagsservice

Delegationen har i det föregående konstaterat att de mindre och medelstora företagen i dag inte efterfrågar och utnyttjar före- tagsservice i den omfattning som ur samhällsekonomisk synvinkel kan anses vara optinala Speciellt gäller detta i fråga om mer kvalificerade och problemlösande serviceinsatser.

Detta förhållande kan, som närmare utvecklats i kapitel 4, åter- föras på ett flertal faktorer som hämmar och begränsar de mindre företagens utnyttjande av externa tjänster. Dessa hämmande fak- torer gör, enligt delegationens mening, att man inte kan utgå från att ett önskvärt serviceutnyttjande av nu aVSett slag kom- mer att kunna utvecklas spontant via de sedvanliga marknadsmeka— nismerna. Med hänsyn till de mindre och medelstora företagens betydelsefulla roll i samhällsekonomin och de därav betingade behoven att skapa förutsättningar för en fortlöpande effektivi- sering och framtida konkurrensförmåga hos dessa, anser delega— tionen det motiverat att samhället särskilt uppmärksammar och en- gagerar sig i utvecklingen av för dessa företag anpassad företags- service. Detta kan givetvis ske på olika vägar och i olika former.

När det gäller samhällets möjligheter att i stort påverka de pri- vata serviceorganens inriktning och utformning av serviceutbudet anser delegationen i princip att detta främst bör ske genom in— formation och i vissa fall genom lagstiftning eller auktorisa- tionsförfarande. Den offentliga serviceverksamheten, som dock endast svarar för en mindre del av det totala serviceutbudet, kan dessutom styras genom att riktlinjer för verksamheten cen-

52 SOU 1972:78

tralt dras upp. I stort bör också det totala serviceutbudet kunna påverkas och stimuleras genom utbildning av personal som skall vara verksam i serviceorganisationer samt genom uppföljning och utvärdering av olika serviceorgans verksamhet.

En central fråga i samband med diskussionen om samhällets engage— mangj_en uppbyggnad eller utbyggnad av olika typer av servicein- satser inriktade på mindre företag är i vilken grad samhället skall bära kostnaderna för företagens serviceutnyttjande. Ut- gångspunkten bör, enligt delegationens uppfattning, vara att fö— retagen i princip bör betrakta kostnader för externa tjänster — företagsservice - på samma sätt som alla andra typer av kostna— der, d v 5 att företagen själva får stå för dem. Sett i ett vi- dare perspektiv är det ingen större skillnad mellan att investera i maskiner och att investera i konsulttjänster. Bägge typerna av investeringar syftar till att företaget skall uppnå bl a vissa effektivitets— och lönsamhetsförbättringar.

När det gäller mindre och medelstora företag har det, som fram- gått i det föregående, ofta visat sig att dessa har en begränsad benägenhet eller möjlighet att utnyttja externa tjänster även om ett dylikt utnyttjande skulle innebära en förbättrad lönsamhet och allmän utveckling. Det kan därför ur samhällets synvinkel finnas skäl att stimulera serviceutnyttjandet exempelvis genom att stå för viss del av kostnaden, i den mån denna kostnad kan sägas täckas av en samhällsekonomisk lönsamhetsförbättring.

Detta är i princip ingenting nytt. Redan i dag bär samhället en del av kostnaden för t ex företagsledareutbildning, administra- tiv, ekonomisk, teknisk och exportfrämjande rådgivning genom an- slagen till SIFU, företagareföreningarna, Sveriges exportråd etc. Det speciella utvecklingsbefrämjande stöd, som utgår genom de särskilda branschprogrammen för bl a TEKO-, glas- och möbelin- dustrierna, kommer även mindre och medelstora företag till del. Likartade insatser riktade till dessa företag återfinns också i flertalet andra industriländer. Frågan är således inte i första hand om samhället har ett ansvar för utvecklingen av service till de mindre företagen utan snarare stödets omfattning och ut- formning.

SOU 1972:78 53

Behovet av ekonomiska bidrag från samhällets sida torde vara be- roende av såväl typ av service- eller stödinsats som den situa— tion de stödbehövande företagen befinner sig i. Främst bör, en- ligt delegationen, bidragen avse uppsökande tjänster som syftar till att förbättra företagsledarens insikt om företagets behov och svårigheter samt att underlätta för denne att välja rätt in- sats av produktionsfaktorer. Genom denna övergripande företags— analys eller diagnos får således företagsledaren väsentligt för- bättrade möjligheter att inse sin egen situation och att vidta lämpliga åtgärder. Statliga bidrag bör även kunna avse kontakt- och allmänna informationstjänster. I fråga om dessa tjänster av uppsökande och informativ karaktär kan, enligt delegationens me— ning, således ett permanent inslag av statliga bidrag vara moti— verat som då bör täcka kostnaderna för tjänsterna. Även för vissa andra tjänster, exempelvis utbildning, synes den statliga kost— nadstäckningen böra vara av mer permanent natur och även av rela- tivt betydande omfattning. Delegationen aVSer dock inte att i detta sammanhang diskutera principerna för samhällets finansie— ring av mer företagsanpassad utbildning, då den först vill av— vakta resultaten från ett av delegationen initierat undersök- ningsprojekt angående utbildningssituationen i mindre och medel— stora företag.

När det gäller tillhandahållande av direkta konsulttjänster vad avser t ex investeringskalkyler, marknadsanalyser eller personal— administrativt utvecklingsarbete anser delegationen att ett visst statligt bidrag skulle kunna komma i fråga för att, som nämnts i det föregående, täcka Vissa kostnader hänförliga till den impro- duktiva delen av servicen. Detta bör då främst gälla under ett inledande skede då företagens erfarenhet av och benägenhet att spontant efterfråga service är som minst. Den statliga bidrags- graden kan därefter sänkas efterhand. Nivån på dessa bidrag bör dock vara lägre i jämförelse med bidragen till analys— och in— formationstjänsterna.

Det kan i detta sammanhang nämnas att den engelska staten under 1968 och 1969 genomförde en försöksverksamhet - Consultancy Grants Scheme - som innebar att alla företag med mellan 25 och 500 anställda i Bristol och Glasgow—områdena hade möjlighet att få upp till 50 procent i bidrag för kostnadstäckning - dock högst

54 SOU 1972:78

60 000 kr. per företag - i samband med utnyttjande av konsulter. Dessa konsulter fick i princip väljas fritt av företagen. Av de rapporter som presenterats kan utläsas att de flesta företagen varit nöjda. Problem som framkom vid försöket var främst att man troligen endast nådde de bättre företagen, de som redan utnytt- jade konsulter. Vidare fanns risk att företagen endast utnytt- jade konsulthjälp därför att den subventionerades - upphör sub- ventionerna upphör även företagens intresse. Liknande försöks- verksamhet har även förekommit på Irland.

Det kan också erinras om de bidrag, som kan utgå inom ramen för stödet till TEKO-, glas- och träbearbetande industrierna, för att övervinna vissa tröskelkostnader vid omställningsprojekt.

Delegationen anser sig ej här ha anledning att mer ingående ut- veckla allmänna normer för statlig kostnadstäckningsgrad. Det statliga stödets omfattning och inriktning bör i stället stän- digt anpassas till de Växlande krav den ekonomisk/tekniska ut- vecklingen ställer på de mindre företagen. Delegationen återkom- mer till denna fråga i kapitel 6 i samband med diskussionen av arbetsuppgifter för och utbyggnad av en serviceorganisation på länsnivå.

AVSlutningsvis vill delegationen i detta sammanhang erinra om att samhället påverkar förutsättningarna för företagens utveckling och konkurrensförmåga genom en rad åtgärder som inte är direkt kopplade till företagsservicen. Det gäller exempelvis olika in— satser inom regional- och lokaliseringspolitikens område, liksom i fråga om bostadsbyggande, utformning av allmänna kommunikatio- ner, utbildningsväsendets inriktning och lokalisering etc. Dele- gationen vill här framhålla betydelsen av att företagsservicen tas med även i denna samhälls- och regionalpolitiska planering. Detta gäller för planering på såväl lokal som central nivå. Sats- ningar på exempelvis glesbygdsregioner bör innefatta program för hur de företag, som skall verka där, skall få sina behov av ser- vice tillgodosedda. En metod för företagsstimulans, som i vissa fall kan vara effektiv, är att service och utbildning kombineras med finansiellt stöd.

SOU 1972:78 55

Genomgående när det gäller att förbättra servicen, är att åt— gärderna bör innefatta element av metodutveckling, utbildning och organisatoriska åtgärder. Rent allmänt kan sägas att metod- utvecklingen i huvudsak bör genomföras för att förbättra ser- viceleverantörernas kompetens och att utbildningen inriktas på att öka företagens mottagarkapacitet, men också att förbättra avgivarkapaciteten. De organisatoriska åtgärderna bör syfta till att underlätta kommunikationerna mellan serviceutbjudare och fö— retag. Delegationen återkommer ytterligare till dessa frågor i kapitel 6.

5.4 Exempel på behov av serviceinsatser

Olika behov av serviceinsatser finns naturligtvis i skilda ty- per av företag. I många företag kommer man kanske överhuvudta- get inte i beröring med vissa funktioner, t ex exportförsälj- ning eller produktutveckling. Det är därför svårt att generellt peka på vilka behov som föreligger; detta måste undersökas från fall till fall. I det följande har emellertid gjorts ett försök att ange några exempel med utgångspunkt från delegationens ser- vicestudier.

Många mindre företag torde behöva förbättrade och till dessa fö- retags behov speciellt anpassade metoder för ekonomisk styrning. Beroende bl a på att företagsledarna i mindre företag oftast är produktionsorienterade är deras administrativa kunskaper och er- farenheter begränsade. Det praktiska produktionsinriktade arbe- tet gör också att de ofta inte hinner ägna erforderlig tid åt utformningen och skötseln av planerings-, budgeterings— och kon- trollfunktionen. En väg att avhjälpa denna brist är att ytterli- gare utveckla administrativa servicepaket omfattande t ex såväl bokföring som kalkylering, budgetering och uppföljning samt hjälp i juridiska frågor.

Enligt delegationens servicestudier förefaller det som om det i första hand är de medelstora företagen som upplever produktut— vecklingsproblemen som besvärande. Men även många mindre företag har problem på detta område. Speciellt företag vars ursprungliga produkt är på väg att slås ut från marknaden befinner sig här i ett akut läge. Till produktutvecklingsservice kan t ex räknas

56 SOU l972:78

förslag på lämpliga produkter, bedömning av produktidéer samt mätning och provning.

I många både mindre och medelstora företag måste marknadsföringen anses relativt eftersatt beroende på att företagsledarnas kompe- tens i första hand finns på det produktionstekniska området. Det torde i framtiden bli än mer angeläget att anpassa produktionen efter marknaden, varför större vikt måste läggas vid marknadsfö- ringen. De mindre företagen har i allmänhet för små resurser för att bygga upp egna, kvalificerade marknadsföringsfunktioner, var- för utnyttjande av externa tjänster här framstår som nödvändigt.

Svårigheterna för ett litet företag att marknadsföra sina pro— dukter på export framträder i än högre grad än vid hemmamarknads— försäljning. Serviceinsatser på detta område bör kunna omfatta t ex marknadsundersökningar för att utröna produktens lämplighet och konkurrensmöjligheter, val av distributionsvägar och repre- sentanter samt övriga exporttekniska frågor.

Många både mindre och medelstora företag är underleverantörer till storindustrier, vilket ställer stora krav på förmågan att leverera punktligt och att leverera produkter med god kvalitet och utformning. Detta kräver i många fall stödinsatser för att bygga upp ekonomiska styrsystem, men också service för att åstad— komma en rationell produktionsplanering. Prov— och mätningstjäns— ter bör också kunna erbjudas företagen för att tillförsäkra be- ställarföretagen en jämn produktkvalitet. I dagsläget tycks dock de medelstora företagen i större utsträckning än de mindre ef- terfråga sådana tjänster.

Även inköps- och lagerfunktionerna upplevs som problematiska i många av de mindre och medelstora företagen. Hjälp med upplägg- ning av inköps— och lagerrutiner skulle här vara av betydelse.

Ett gemensamt drag för snart sagt alla mindre och medelstora företag är bristen på riskvilligt kapital. Serviceinsatserna kan därför, enligt delegationen, komma att behöva kompletteras med tillförsel av kapital för att t ex möjliggöra en expansion.

SOU l972:78 57

5.5. Målgrupper för serviceutbudet

Storföretag och mindre företag kan i vissa fall ha likartade be- hov av företagsservice i vid mening. Skillnaderna i servicebehov mellan olika företag i samma storleksklass kan också ibland vara större än skillnaderna mellan företag i olika storleksklasser. Av delegationens servicestudier framgår emellertid, att det kan vara meningsfullt att dela upp företag i storleksklasser och mellan dem göra jämförelser av utnyttjandet och behovet av ser- vice. Vid en sådan jämförelse framgår att med ökad företagsstor- lek följer i allmänhet ett ökat utnyttjande av mer kvalificerade konsulter för större projekt inom ett allt större antal funk- tionsområden. Detta har i sin tur medfört att utbudet av ser— vice i första hand riktat sig till de större företagen som, en— ligt servicestudierna, står för den största delen av kostnaderna för service. Trots att serviceutnyttjandet är ringa bland de mind- re företagen, kan det konstateras att det är just dessa företag som kanske har det största behovet av ett ökat, och framför allt, ett till dessa företags behov anpassat serviceutbud. Som även framgått av det tidigare anser delegationen mot denna bakgrund att en ökad satsning på att bygga ut företagsservicen i första hand inriktas på de mindre och medelstora företagen.

Servicebehoven varierar naturligtvis mellan olika näringsgrenar och branscher. De kan också vara av olika karaktär. De största behoven av att utnyttja företagsservice återfinns, enligt dele- gationens bedömning, bland mindre och medelstora företag inom den tillverkande industrin samt servicesektorn. Även om ett ökat serviceutbud således i första hand bör inriktas på till- verkande företag, reparationsverkstäder och liknande, så behöver inte detta innebära att företag i andra branscher utestängs. Vissa servicebehov kan vara likartade i olika branscher, lika— väl som vissa delar av serviceutbudet kan vara väl lämpat även för företag i andra branscher.

Det kan vidare, enligt delegationen, ifrågasättas om det är lämp— ligt att utveckla program som syftar till och är dimensionerade för att kunna underlätta utnyttjande av mer kvalificerad, utveck- lingsinriktad service för samtliga mindre och medelstora företag inom den tillverkande industrin samt tjänstesektorn. En betydan—

58 SOU1972z78

de grupp av de mindre företagen torde kunna sägas vara inriktade på att tillgodose lokala behov eller har på andra sätt funnit ett lagom avpassat område med relativt stabil efterfrågan. Det kan exempelvis gälla olika typer av mer hantverksbetonade och serviceinriktade verksamheter. Dessa företag torde i första hand efterfråga mer rutinbetonade externa tjänster såsom hjälp med bokföring, bokslut och skattedeklaration, där det, enligt dele— gationens uppfattning, redan i dag finns ett på kommersiell ba- sis utvecklat och relativt tillfredsställande utbud. Något större behov av mer kvalificerad serviceinsats synes här inte föreligga och alltså ej heller motiv för speciella samhälleliga insatser.

Det kan vidare antas att det inom näringslivet i varje region finns företag som i nuläget är på tillbakagång. En massiv sats— ning på olika former av stödåtgärder, bl a service, till dessa företag skulle kanske enbart fördröja en ur samhällsekonomisk synvinkel nödvändig och önskvärd avveckling. Det kan dock i

dessa företag finnas vissa utvecklingsbara delar, t ex en pro— dukt eller en idé som med lämpliga service— och stödinsatser kan tillvaratas och utvecklas. I varje region kan även finnas

ett antal stabila företag, som genom en förbättrad service antag- ligen skulle uppnå högre effektivitet och en från samhällsekono- misk synpunkt mera gynnsam utveckling. Ytterligare en grupp före- tag utgörs av de som utvecklas och expanderar snabbt. Servicein- satser riktade till dessa företag kan antas ha extremt gynnsamma effekter speciellt om de kompletteras med andra stimulerande åt— gärder. Det är i första hand sistnämnda företag som det är önsk— värt att nå.

Någon ensidig satsning på en viss typ av företag, beskrivna en- ligt ovan förda resonemang, blir dock knappast aktuell. Det är emellertid väsentligt att notera att olika typer av insatser kan behövas beroende på om insatserna skall vara av defensiv, stabi— liserande eller utvecklingsstimulerande karaktär.

Den inverkan serviceinsatserna kommer att få beror givetvis ock— så på i vilka företag de sätts in. Samma serviceinsats kan ju få olika verkan beroende på om företaget i utgångsläget är stagne- rande eller expanderande.

SOU 1972:78 59

Det bör också påpekas att de mer långsiktiga konsekvenserna av olika typer av serviceinsatser varierar. En kraftig satsning på t ex expanderande företag kommer att ställa stora krav på kapi- talmarknaden eftersom en expansion i regel är kapitalkrävande.

Arbetsmarknadspolitiken och vissa delar av regionalpolitiken kan sägas innehålla exempel på insatser av defensiv och stabilise- rande karaktär. Vid en aktualiserad nedläggning av ett företag kan t ex åtgärder vara nödvändiga för att fördröja avvecklingen av företaget. Regionalpolitiska åtgärder syftar ofta till att be— vara ett stabilt näringsliv inom vissa regioner. Detta kan ske genom att dels stödja företag inom regionen och dels stimulera etablering av nya företag i regionen. Serviceinsatser kan använ- das som medel även inom regionalpolitikens ram, framför allt när det gäller att utveckla företag inom regionen. Utvecklingsstimu— lerande åtgärder av servicekaraktär bör, enligt delegationen, då i första hand Vända sig till expansiva företag med goda framtids— utsikter.

I detta sammanhang kan erinras om de likartade målgruppsresone— mang som finns i delegationens förslag om att inrätta ett finan- sieringsinstitut för mindre och medelstora företag (Ds I 1970:5), där det bl a heter: "En typgrupp utgörs av företag som upplever akuta problem sammanhängande med svag lönsamhet, bristfällig or- ganisation och planering samt svagheter i marknadsanpassning och teknik. En annan typgrupp är företag med måttlig till god lön- samhet men med tillfälliga finansieringsproblem, som kan samman- hänga med bristfällig ekonomisk styrning, felinvesteringar eller ej tillgodosedda kapacitetsbehov. Ytterligare en typgrupp kan sä— gas vara företag med god till utmärkt lönsamhet, där ekonomisk obalans uppstått på grund av för snabb expansion". I promemorian görs vidare en uppdelning i "företag med goda utvecklingsmöjlig- heter - eventuellt efter samgående med andra företag och komp- lettering med nya verksamhetsgrenar, rutinföretag med möjlig- heter att t ex genom specialisering på produkter eller marknads- sektorer uppnå goda resultat och företag som inte har och inte heller på sikt kan förväntas få tillfredsställande lönsamhet".

Delegationens förslag innebar att institutet i första hand skulle engagera sig i lönsamma eller utvecklingsbara företag med goda

60 SOU 1972:73

framtidsutsikter. I den på delegationens förslag baserade propo— sitionen 1972z101 fullföljs resonemanget och det föreslagna fi- nansieringsinstitutet — Företagskapital AB - skall företrädesvis vända sig till utvecklingsbara mindre och medelstora företag.

Det skall också erinras om 1962 års företagareföreningsutred— nings betänkande (SOU 1969z40) i vilket det framhålls "... är det angeläget att (företagare)föreningarnas verksamhet — både i fråga om kreditstöd och rådgivning — koncentreras på utvecklings— bara mindre företag. Benägenheten att vid behov anlita utomståen- de experthjälp - samt också insikten att kostnaden härför utgör en lönsam investering — får anses vara kännetecken på progres— siva företagare". I proposition 1968:61 ansluter sig inrikesmi— nistern till företagareföreningsutredningens uppfattning att fö— retagareföreningarna som grundval för sitt arbete bör ha ett all— mänt produktionsbefrämjande syfte. Föreningarnas verksamhet bör inriktas på företag som har eller kan förväntas få goda framtids- utsikter.

SHI-utredningen (Ds Fi 1968:9) konstaterade att "den pågående ut- vecklingen synes innebära ökade svårigheter men också nya möjlig- heter för många mindre företag, varvid i synnerhet de expansiva företagens situation bör uppmärksammas".

Dessa utredningar pekar således på behovet av olika statliga stödinsatser inriktade på mindre och medelstora företag. Man har i allmänhet också betonat att stödet i första hand skall riktas till utvecklingsbara och expansiva företag. Även om en rad åtgärder således har vidtagits anser delegationen sammanfatt- ningsvis, att dessa företagsgrupper ändå inte har rönt den upp- märksamhet de förtjänar när det gäller åtgärder och stöd från samhällets sida.

Det bör avslutningsvis framhållas att delegationens diskussion om målgrupper för serviceutbudet närmast avser att utgöra en exemplifiering. Det torde vara omöjligt-att centralt utveckla generella normer för hur en prioritering mellan olika målgrupper bör ske i det enskilda fallet. Delegationen menar dock att exemp— lifieringarna i viss utsträckning bör kunna tjäna som underlag i stort för den allmänna inriktningen av respektive serviceorgans

SOU 1972:78 61

verksamhet. En mer ingående precisering av verksamhetens inrikt- ning på olika målgrupper måste givetvis ske utifrån serviceorga— nets egna resurser och kompetens samt företagsstrukturen inom den egna regionen.

62 SOU1972178

6. UTBYGGD FÖRETAGSSERVICE

6.1 Allmänt

I föregående kapitel diskuterades från principiella utgångspunk— ter företagens serviceutnyttjande. Därvid konstaterades bl a att ett ökat serviceutnyttjande inom vissa intervall torde vara all— mänt effektivitetshöjande för företagen. Detta är ett uttryck för den industriella miljöns betydelse för näringslivets utveck— ling. Miljöbetingelserna är särskilt betydelsefulla för de mindre och medelstora företagen. Jämfört med storföretagen är dessa mer beroende av den omgivning där de verkar, inte minst därför att de har sämre förutsättningar att bygga upp egna specialistfunk— tioner av olika slag. En utbyggnad och en effektivisering av fö— retagsservicen framstår därför, som framförts i det föregående, som angelägen.

I kapitel 3 finns en redogörelse för såväl offentligt som privat serviceutbud. Det framgår där att det offentliga serviceutbudet är av stor betydelse på de områden där det existerar. Av det to— tala utbudet utgör det dock endast en mindre del. De samhälle- liga insatserna på serviceområdet bör, enligt delegationens upp— fattning, även i fortsättningen i huvudsak koncentreras till så- dana områden och funktioner som kan bedömas samhällsekonomiskt betydelsefulla och där de nu tillgängliga resurserna bedöms som otillräckliga. Det kan t ex vara fråga om allmän konsultverksam— het, utbildningsverksamhet, utveckling av nya läromedel eller annat informationsmaterial och andra serviceaktiviteter samt hjälp vid produktutvecklingsarbete.

En annan uppgift som bör ankomma på samhället är, enligt delega- tionen, att medverka till en samordning av de serviceinsatser som görs från skilda håll, att följa och initiera nya angelägna ak- tiviteter samt att förmedla kontakter till olika serviceleveran- törer, såsom konsultföretag, offentliga organ och branschorgani- sationer samt allmänt informera företagen om de möjligheter ett

SOU 1972:78 63

serviceutnyttjande kan erbjuda.

Delegationen vill i detta sammanhang understryka att de offent- liga insatserna på företagsservicens område inte skall vara av— sedda att konkurrera med de privata aktiviteterna utan att det i allt väsentligt bör vara fråga om en komplettering. Delegationen har i det föregående redovisat att både utbud och utnyttjande av företagsservice inom småföretagssektorn har en ringa omfattning.

Det är mot denna bakgrund som delegationen vill föreslå åtgärder på företagsserviceområdet. Det är dock viktigt att understryka att dessa åtgärder begränsas till att avse enbart statliga in— satser. Intensifierade åtgärder från företagens och deras orga— nisationers sida anser delegationen givetvis också vara väsent— liga. Det ankommer på dessa organisationer att själva bedöma ut- rymmet för och inriktningen av ett ökat engagemang på företags— serviceområdet. Delegationen vill i detta sammanhang endast un- derstryka betydelsen av att ett fortlöpande informationsutbyte sker mellan de samhällsorgan som är engagerade på detta område, företagens organisationer och andra privata serviceleverantörer så att en effektiv samordning kommer till stånd. Det är väsent- ligt att insatser från olika håll utformas så att de — i enlig- het med vad delegationen nyss anfört - kompletterar och stöttar upp varandra och inte kommer i ett konkurrensförhållande.

Som framgått av de principiella slutsatserna i föregående kapi— tel omfattar åtgärder med inriktning på att effektivisera och förstärka företagsservicens olika element. Sådana åtgärder bör för det första innefatta uppbyggnad av en serviceorganisation som på regional eller lokal basis kan arbeta ute bland företagen. Denna organisation utgör basen för serviceinsatserna. En sådan organisation bör bl a ha resurser för att utföra olika typer av rådgivnings— och konsultinsatser. En nödvändig förutsättning för att organisationen ska kunna fungera på ett tillfredsställan— de sätt är vidare att resurser finns för vidareutveckling av or— ganisationens personal och arbetsmetoder. Utan en fortlöpande sådan verksamhet skulle kvaliteten på organisationens tjänster snart försämras och därigenom skulle näringslivets behov inte tillfredsställas i önskvärd utsträckning. Ett viktigt inslag i denna vidareutveckling är givetvis utbildningsinsatser.

64 SOU l972:78

När det gäller att få företagen att i ökad utsträckning utnyttja olika servicetjänster, d v s öka deras mottagarkapacitet, spelar vid sidan av allmänna informations- och kontaktinsatser även här utbildningsinsatser, i detta fall riktade mot främst företagsle- darna, stor roll. En annan åtgärd som, enligt delegationen, bör övervägas är att samhället i viss utsträckning lämnar bidrag till företagen vid utnyttjande av konsult— och rådgivningstjänster. Detta bidrag bör främst avee täckande av kontakt— och tröskel- kostnader. En sådan subventionering behöver inte vara begränsad till att avse enbart de tjänster som utbjuds från den nu disku- terade statsunderstödda serviceorganisationen utan bör i prin- cip också kunna gälla för konsulttjänster som tillhandahålls av andra statsunderstödda eller privata organisationer på service— området. Delegationen är dock medveten om att en subventionering av ifrågavarande slag är förenad med såväl principiella som prak- tiska problem. Ett lämpligt sätt Vore att försöksvis, under en begränsad tidsperiod och inom ett visst geografiskt område, prö— va denna typ av stimulansåtgärd. Delegationen återkommer till denna fråga i avsnitt 6.3.2.

6.2 Behov av en serviceorganisation

En förutsättning för att en utbyggd företagsservice skall få full effekt är att insatserna verkligen når ut till de enskilda företagen. Ett ökat samhälleligt serviceutbud bör därför, som nämnts, baseras på en fältorganisation, som kan verka i nära kontakt med företagen. Detta är ingen ny tanke. Behovet av re- gional organisation för serviceinsatser med inriktning på nä- ringslivet har som framgått av inledningskapitlet påtalats av bl a vissa offentliga utredningar. Därtill bör nämnas det för— hållandet att regeringen aviserat att den avser framlägga för— slag om att inrätta ett nytt centralt verk för industripoliti— ken. Nödvändigheten av att till ett dylikt verk knyta en regio- nal eller lokal organisation är, enligt delegationen, helt uppen- bar.

En ur vissa aspekter intressant parallell till den nu diskute- rade företagsserviceorganisationen finns i dag inom jordbrukets område. Där finns en väl fungerande såväl statlig som kooperativ serviceverksamhet på regional och lokal nivå. På den statliga si-

SOU 1972:78 65

dan finns i varje län en lantbruksnämnd som har till uppgift att genom bl a rådgivnings- och konsultverksamhet främja jord- brukets allmänna utveckling. Antalet tjänster vid lantbruks- nämnderna är totalt cirka 1 500. Delegationen är medveten om de speciella förutsättningar som gäller på jordbrukets område, men i viss mån torde erfarenheterna från lantbruksnämndernas verk- samhet, bl a vad gäller kontakterna med avnämarna av tjänsterna, kunna utnyttjas vid uppbyggnaden av en serviceorganisation på industripolitikens område. En närmare beskrivning av det stat- liga servicestödet till jordbruket återfinns i bilaga 2.

På jordbrukets område är servicen genom lantbruksnämndernas verksamhet i huvudsak uppbyggd på länsnivå. Det bör, enligt de- legationens uppfattning, även på industripolitikens område byg- gas upp en organisation som utgår från nuvarande länsindelning. Delegationen menar att länsindelningen ur näringsgeografisk syn- vinkel i några avseenden kan vara mindre lämplig, men med tanke på statsmakternas nyligen fattade beslut om länsstyrelsernas nya verksamhetsinriktning finner emellertid delegationen det vara rationellt att bygga upp en näringspolitisk serviceorganisation med länet som basenhet. Delegationen föreslår därför att sam— hälleliga serviceinsatser riktade till de mindre företagen, så- vitt gäller mer allmänna och frekventa tjänster, bör förmedlas genom en organisation som arbetar på länsplanet.

Ett läns näringsliv kan emellertid i många fall vara för litet för att ensamt kunna utnyttja vissa typer av experttjänster. Det kan därför vara nödvändigt att länsorganisationen vid behov kan rekvirera hjälp av specialistkaraktär från centrala serviceor- gan eller serviceorgan i andra län. I vissa fall kan man också tänka sig att serviceorgan inom flera län gemensamt anskaffar viss specialkapacitet. Ett exempel härpå är den samverkan på marknadsföringsområdet som inletts mellan företagareföreningarna i västra Sverige och SIFU inom ramen för det särskilda bolaget FVS Marknadsservice AB.

Ett annat sätt på vilket service, som fordrar flera län som bas, organisatoriskt kan byggas upp är att regionalisera verksamheten vid vissa centrala organ med specialiserat tjänsteutbud. För att insatser från dessa organs sida skall få den största effekten är,

66 SOU 1972:78

som nämnts i det föregående, närkontakter med företagen nödvän- diga. De centrala organen behöver således inte och bör inte hel- ler bygga upp en egen länsorganisation, utan bör i stället kunna nå ut med sina tjänster genom att låta experterna och konsulter- na vara utplacerade på ett mindre antal platser i landet. Dessa konsulter får sedan var och en med sin verksamhet täcka geogra- fiska områden som omfattar flera län. Dessa större områden möj- liggör en högre grad av specialisering hos medarbetarstaben. Det bör nämnas att vissa åtgärder redan vidtagits för att åstadkomma en sådan regionalisering av de centrala statliga organens ser- viceutbud. Fr o m budgetåret 1972/73 har exempelvis medel anvi- sats till SIFU för att inrätta fem utbildningskonsulenter med placering hos företagareföreningarna. Vidare har STU sedan ett par år tillbaka s k kontaktsekreterare utplacerade vid vissa universitet och högskolor. Tillkomsten av det industriella ut— vecklingscentrumet, IUC, i Skellefteå är ett annat exempel.

Delegationen har med denna diskussion pekat på att utbyggnaden av en serviceorganisation bör ske på två olika nivåer, länsvis och regionalt för större områden av landet, förutom på det cen- trala planet. Delegationen finner att en utbyggnad av service— produktionen på båda nivåerna är angelägen samtidigt som en ba- lans dem emellan bör eftersträvas.

6.3 Arbetsuppgifter för en serviceorganisation_på länsnivå

Serviceorganisationen på länsnivå bör arbeta vid sidan av andra organ som branschorganisationer, konsultbyråer m fl som utbjuder tjänster till företagen inom länet. Organisationen bör etablera en nära samverkan med dessa andra organ. En uppbyggnad av en fältorganisation på länsnivå kan därför bl a innebära ett all- mänt tillskott till serviceutbudet och samtidigt ökade möjlig— heter för företagen inom länet att få bättre kännedom om det totala utbudet.

Länsorganisationen bör kunna ha olika typer av arbetsuppgifter som till sin karaktär är beroende av en nära kontakt med de en- skilda företagen. Arbetsuppgifterna måste anpassas till förhål- landena i länet och kommer därför att variera mellan de olika

länen. En av fördelarna med att upprätta en serviceorganisation

SOU 1972:78 67

på länsplanet är just att den kan utformas efter de speciella förhållanden som råder. I stora drag kan dock vissa mer generella arbetsområden urskiljas.

Delegationen vill dock betona att framställningen i det följande närmast bör ses som en exemplifiering av olika alternativa ar- betsområden och att man inte kan räkna med att ett länsorgan skall kunna ha resurser och kompetens att samtidigt utföra alla dessa funktioner.

En av de viktigaste uppgifterna i stort för länsorganisationen bör vara att skaffa sig kännedom om och etablera samarbete med länets företag samt utgöra en allmän förbindelselänk mellan dessa och olika serviceleverantörer, myndigheter och andra organ, som har betydelse för företagens utveckling. Länsorganisationen bör kunna informera företagen om de servicemöjligheter som står till buds samt informera centrala instanser om företagens inställning till olika frågor. Länsorganisationen bör dock själv också kunna tillhandahålla vissa rådgivnings— och konsulttjänster samt kunna medverka vid kreditförmedling.

6.5.1. Kontaktförmedling och information

Det är av värde för de enskilda företagen att kunna vända sig till ett bestämt ställe när det gäller att få hjälp med sina pro— blem. Länsorganisationen måste därför skaffa sig en bred kontakt- yta och kännedom om länets näringsliv. Det gäller såväl företa— gen inom länet som serviceleverantörer, både på central, regio— nal och lokal nivå. När ett företag vänder sig till länsorgani- sationen med begäran om en insats är det inte säkert att den med egna resurser kan klara uppgiften. Men i den mån sakkunskap

finns samlad där och organisationen är informerad om vad som

sker på serviceområdet, bör den kunna förmedla kontakt mellan företaget och en passande serviceleverantör.

Länsorganisationens konsulter bör också med sina kunskaper om länets företag kunna förmedla kontakter mellan olika företag. På detta sätt kan olika typer av samverkansmöjligheter tillvara- tas. Enligt delegationens'uppfattning bör vidare organisationen söka verka för en samordning av olika service— eller samverkanS—

68 SOU 1972:78

insatser inom länet. Detta innebär att organisationen bör under- stödja och initiera sådana aktivieterer som t ex det lokala in- dustrisamarbete som f n är under utveckling i bl a Sveriges In— dustriförbunds regi. Ett annat exempel är det samarbete som ut— vecklats i Värmlands län mellan näringslivet, länsstyrelsen, före— tagareföreningen och landstinget. Delegationen vill samtidigt understryka nödvändigheten av att undvika splittring i olika ser— vice— eller samverkansaktiviteter på länsplanet.

Serviceorganisationen bör vidare kunna tjänstgöra som replipunkt för den verksamhet som bedrivs vid vissa centrala organ. För at åskådliggöra detta kan som exempel tas kontakterna mellan läns— organisationen och olika kreditinstitutioner. Organisationen bör visserligen själv vara kompetent att delta i handläggningen av vissa kreditstödsformer, men i de allra flesta fall måste det bli fråga om att förmedla kontakt mellan företag och lämpligt kreditinstitut. Organisationen skulle också i många fall lämp— ligen kunna utnyttjas som utredande organ för andra kreditinsti- tuts räkning.

I samband med att länsorganisationens konsulter besöker före- tagen kan förväntas att de lämnar information om de servicemöj- ligheter som står till förfogande liksom även om nya rön och er— farenheter som kommer fram på olika håll i samhället genom forsk— ning och utredningsverksamhet. Dessa nyheter kan avse bl a re- sultaten av tekniskt forsknings- och utvecklingsarbete med av- seende på produktionsmetoder, möjliga rationaliseringsåtgärder etc. Vidare kan det gälla information angående ekonomiska ratio- naliseringsåtgärder, administrativa system och deras tillämpning, marknadsförhållanden etc. Information om nya produkter sprids i huvudsak från leverantörsföretagen själva, men serviceorganisa- tionen kan upprätta register över tillverkningen i länets före- tag.

En informationsverksamhet av detta slag bygger givetvis på ett samarbete med, förutom företagen i länet, olika offentliga organ, bransch— och näringslivsorganisationer m fl. Den information som serviceorganisationen genom ett sådant samarbete fångar in och som i olika avseenden bedöms vara till gagn för de enskilda före- tagen, bör givetvis på lämpligt sätt presenteras för dessa. Det

SOU l972:78 69

är i detta sammanhang kanske onödigt att påpeka betydelsen av att presentationen måste utformas så att företagarna kan sätta in den i sin egen verklighet. Delegationen måste här konstatera att en betydande del av den information som i dag är riktad till de mindre företagen ofta är mindre lämpligt utformad och anpas— sad.

Genom den företagsnära verksamhet som serviceorganisationen kom— mer att bedriva kan det förutsättas att den lär känna företagar— nas uppfattning i skilda frågor. Det förefaller därför lämpligt att utnyttja länsorganisationen för vissa utredningsuppgifter på uppdrag av exempelvis länsstyrelsen, centrala myndigheter m fl.

6.5.2. Rådgivning

Inom länsserviceorganisationen bör finnas vissa konsulter för rådgiVande verksamhet. Dessa bör bedriva en aktiv uppsökande verksamhet. Konsulterna bör vid de inledande företagsbesöken sö— ka analysera och diskutera igenom företagets problem med före- tagsledningen. Det bör framhållas att företagsbesöken i och för sig inte behöver utlösas av framförda önskemål från företagens sida utan de bör i stor utsträckning även kunna komma till stånd genom initiativ från serviceorganisationens sida. Konsulterna bör vid besöken bl a söka påvisa de möjligheter till extern ser- vice eller insatser i övrigt som föreligger. Företagsbesöken bör således resultera i att en allmän diagnos ställs på företaget och att vissa mer övergripande handlingsalternativ presenteras och diskuteras med företagsledningen. När det sedan gäller den konkreta utformningen och genomförandet av olika förslag kan detta givetvis ske på olika sätt, bl a med anlitande av konsul— ter från serviceorganisationen eller privata konsultbyråer och andra organ.

En förutsättning för att en uppsökande verksamhet av detta slag skall bli effektiv är att ett förtroende för serviceorganisa— tionen och dess konsulter byggs upp hos företagen. En annan förutsättning är att konsulterna har en så bred kunskaps- och erfarenhetsbakgrund att de på ett riktigt sätt kan förstå och analysera företagens problem och att deras rekommendationer upp— fattas som realistiska av företagsledarna. Konsulterna bör där-

70 SOLII97278

för vara väl insatta i de mindre företagens sätt att fungera och dessutom besitta kunskaper i tekniska, ekonomisk/administrativa och marknadsföringstekniska frågor. Delegationen är dock med— veten om de svårigheter som föreligger att finna personer med denna bakgrund och kompetens.

När det gäller länsorganisationens egen rådgivningsverksamhet i tekniska frågor kan denna aVSe t ex planering och uppläggning av företagens produktion samt produktionsrationalisering. De tekniska konsulternas viktigaste uppgift bör dock vara att för- medla service.

Ett nära samarbete bör etableras med specialorgan på det tekniska området såsom STU, SIFU, SP och privata konsulter för att häri- genom tillföra företagen kompletterande tjänster på kvalificerad nivå. Ett exempel härpå är hjälp åt företagarna att förvärva li- censer. Licensförmedlingen bör dock ske i nära samverkan med STU som har en centralt uppbyggd verksamhet på detta område.

De största möjligheterna för de mindre företagen att genom kon- sultbolag erhålla service av god kvalitet utan hög specialisering torde i dag finnas på det ekonomisk/administrativa området. Även serviceorganisationen bör dock själv förfoga över vissa specia- lister på detta område. Dessa bör emellertid främst vara inrik- tade på att söka hjälpa företagen med utvecklingsverksamhet ge— nom att t ex inom företagen lägga upp ekonomiska styr— och pla- neringssystem, inköps- och lagerrutiner samt personalorganisa- tionen. Även i mindre företag torde det bli allt mer nödvändigt med systematiska planeringsmetoder.

Mer permanenta och löpande serviceuppdrag på ekonomi— och admi- nistrationsområdet, i första hand bokföring och revision, bör dock inte handhas av länsorganisationens konsulter eftersom det på detta område som nämnts finns ett stort antal privata kon- sultföretag. Delegationen vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att kvaliteten på tjänsterna från dessa bokförings- och revisionsbyråer ligger på en hög nivå, eftersom dessa byråer p g a vissa lagregler rörande redovisningsskyldighet m m i stor utsträckning är den enda externa expertis som flertalet mindre företag överhuvudtaget kommer i kontakt med. Dessa byråer har

SOU 1972:78 71

därför stora möjligheter att hjälpa företagen med olika frågor utöver rena bokförings— och redovisningsfrågor.

Behovet av att utveckla och förstärka marknadeföringsfunktionerna torde växa sig allt starkare även bland de mindre företagen. Det gäller för försäljning såväl inom som utom landet. Länsorganisa- tionens konsulter bör därvid på ett mer övergripande plan söka stimulera företagen att effektivisera sin marknadsföring. För specialiserade tjänster bör länsorganisationen dock repliera på andra organ. I flertalet fall bör det sålunda bli fråga om att förmedla kontakter till marknadsföringskonsulter, handelshus, Sveriges exportråd och den exportfrämjande organisationen i ut- landet.

För att serviceinsatserna från länsorganisationens sida åtmins— tone på sikt ska medföra en ökad effektivitet inom näringslivet anser delegationen att dessa måste kompletteras med utbildnings— insatser inriktade på företagsledarna eller funktionscheferna i företagen. Eftersom en rad utbjudare av företagsledareutbildning finns bör länsorganisationens uppgift på detta område begränsas till att i samverkan med SIFU vara av samordnande och förmedlande natur. I detta sammanhang bör också erinras om SIFU:s regionala utbildningskonsulter.

Delegationen har i det tidigare berört frågan om behovet av att minska de mindre företagens risktagande och kostnadsbelastning vid utnyttjande av mer kvalificerade konsultinsatser för att därigenom göra dessa företag mer benägna att utnyttja sådan ser— vice. Redan nu utgår som nämnts i det föregående i viss mån sådan subvention från samhällets sida som möjliggör för organ som exem— pelvis SIFU och företagareföreningarna att i begränsad utsträck- ning kunna erbjuda de mindre företagen rådgivning eller konsult- insatser till priser som torde ligga under den marknadsmässiga nivån. Vad delegationen här efterlyser är emellertid möjligheter att vidga denna verksamhet och ge den en mer systematisk och med- veten form. Detta skulle kunna ske genom att statliga bidrag ut- gick till företagen för att täcka de kontakt— och tröskelkostna— der som ingår i varje nytt konsultuppdrag och vilka ur småföreta-

72 SOU 1972:78

gens synvinkel torde framstå som speciellt betungande och hämmande för intresset att utnyttja kvalificerad rådgivning.

En sådan subvention borde i princip närmast knytas till service— insatsernas art och syfte och mindre till vem som utbjuder ser— vicen. Delegationen är emellertid medveten om att här föreligger betydande avgränsningsproblem av såväl principiell som praktisk natur. Trots detta vill delegationen föreslå att en begränsad försöksverksamhet av ovannämnda art kommer till stånd. Detta kan förslagsvis ske genom att det planerade industripolitiska verket erhåller ett anslag som kan utnyttjas för ifrågavarande ändamål. Det torde vara tillräckligt om försöksverksamheten be— gränsas till ett eller ett par län. Det kan övervägas att verk— samheten dessutom begränsas till ett par branscher. Av praktiska skäl torde verksamheten på fältet böra kanaliseras genom respek— tive länsorgan för företagsservicen. Eftersom konsultuppdragen för mindre och medelstora företag är av relativt begränsad om— fattning bör ett anslag av 800 000 kronor för budgetåret 1973/74 vara tillräckligt för att verksamheten skall kunna få sådan om— fattning att praktiska erfarenheter och slutsatser skall kunna dras. Det bör ankomma på det industripolitiska verket att i sam- arbete med delegationen och branschorganisationer utfärda de nöd- vändiga tillämpningsanvisningarna för anslagets utnyttjande lik- som att utvälja lämpliga försökslän och branscher. Verket bör vi— dare i samarbete med bl a delegationen svara för uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten.

6.3.5. Kreditstöd

I vissa avseenden kan det, enligt delegationen, vara motiverat att skilja rådgivande verksamhet från exekutiv, t ex kreditgiv— ning. Relationen mellan kundföretaget och serviceleverantören, tillika kreditgivaren, kan i annat fall bli snedvriden i så motto att ett otillbörligt beroendeförhållande kan uppstå. De praktiska erfarenheterna från företagareföreningarnas verksamhet ger dock vid handen att det kan vara ändamålsenligt att i viss utsträckning kombinera handläggning av kreditstödsärenden med rådgivande verksamhet. Kopplingen mellan kreditgivningen och den rådgivande verksamheten kan många gånger vara nödvändig. För att åtgärder föranledda av en konsultinsats skall bli effektiva eller

SOU 1972:78 73

överhuvudtaget genomförda fordras ofta en kapitalkrävande investe— ring. Även det omvända kan gälla. För att en nyinvestering skall bli lönsam fordras rådgivning.

Som framgått av inledningskapitlet har en särskild utredning un— der f d generaldirektör Kurt Wulffs ordförandeskap tillsatts för att se över det specialdestinerade kreditstödet. Av denna anled- ning avstår delegationen från en närmare behandling av inriktning och organisation av det kreditstöd som kan förväntas få anknytning till en serviceorganisation på länsplanet.

Oavsett vad denna utredning kan komma att föreslå bör länsorga— nisationen ha till uppgift att förmedla kontakter mellan före— tag i länet och olika kreditinstitut. Ett samarbete med affärs- banker, sparbanker, AB Industrikredit, AB Företagskredit, jord— brukskassor och andra kreditinstitut bör därför etableras. Or— ganisationens konsulter skulle också kunna utföra kreditbedöm— ningar, där hänsyn framför allt tas till företagens framtids— utsikter och utvecklingsmöjligheter och inte enbart till for- mella säkerheter.

6.4 Central service till länsorganisationen

Om de i det tidigare skisserade länsorganen skall kunna fun- gera på avsett sätt och fylla de uppgifter som delegationen föreslagit är det väsentligt att de i sin tur kan erhålla kon— tinuerligt stöd och service från någon central instans. Detta stöd kan t ex avse metodutvecklingsarbete. Möjligheter bör därför föreligga att fortlöpande etablera projektgrupper för detta än- damål, sammansatta av bl a representanter från länsorganen.

En annan viktig uppgift är att stötta länsorganens verksamhet genom informationsaktiviteter av olika slag. Regelbundna kon— taktkonferenser för länsorganens personal bör anordnas, så att ett stimulerande erfarenhetsutbyte kan komma till stånd. Råd och hjälp bör även kunna ges till länsorganen ifråga om personal— rekrytering, omplacering och personalutveckling.

Av central betydelse är att personalen vid länsorganen kan er—

74 SOU 1972:78

bjudas möjligheter till en kontinuerlig vidareutbildning. Olika centrala organ torde behöva engageras i detta. Delegationen an— ser att i första hand SIFU bör vara lämpligt att sköta denna vi— dareutbildning. Det bör i detta sammanhang nämnas att SIFU redan idag bedriver viss utbildningsverksamhet riktad till företagare— föreningarnas personal. Delegationen föreslår därför att SIFU bygger ut och anpassar detta program i enlighet med de utbild— ningsbehov som kan förväntas uppstå hos personalen vid service- organisationen.

Vidare bör en kontinuerlig uppföljning och utvärdering av olika serviceaktiviteter komma till stånd. Delegationen anser att det nya industripolitiska verket i samarbete med delegationen bör ansvara för att de ovan berörda utvecklings- och uppföljninge- insatserna avsedda för länsorganen genomförs och utvecklas. För detta ändamål bör verket erhålla särskilt anslag. Delegationen anser att ett anslag av 500 000 kronor för budgetåret 1975/74 bör vara tillräckligt i ett inledningsskede. Av detta belopp bör avdelas erforderliga medel till SIFU för att täcka kostna— derna för de utbildningsinsatser som föreslagits ankomma på in— stitutet.

6.5 Utbyggnad av en serviceorganisation på länsnivå

Det finns i dag flera organ som arbetar med näringslivskontakter på länsnivån, men inget av dessa är i alla avseenden helt an— passat till de uppgifter som ovan skisserats. När det nu gäller att bygga ut en serviceorganisation på länsnivå är det dock, en— ligt delegationen, angeläget att ta vara på de resurser som redan finns. I första hand kommer här företagareföreningarna i åtanke. Företagareföreningarna utgör i dag, enligt delegationens uppfatt— ning, den lämpligaste basen för en utbyggd serviceorganisation. Föreningarna har kännedom om företagen inom länen och dessutom är de redan i dag engagerade i vissa viktiga delar av service— utbudet, nämligen rådgivning och finansiellt företagsstöd. Före— tagareföreningarna uppvisar dock samtidigt en del brister. Dels föreligger betydande skillnader såväl kvalitetsmässigt som resurs— mässigt mellan föreningarna i de olika länen vilket gör att före— tagarnas förtroende för föreningarna varierar. Dels är föreningar- nas associationsform den ekonomiska föreningens, varför vissa svå-

SOU 1972:78 75

righeter kan uppstå när det gäller att snabbt bygga upp dem till en effektiv serviceorganisation i länen med en jämförbar slagkraft i alla delar av landet. Dels har verksamhetsinriktningen hos före- ningarna efter hand kommit att i högre grad än tidigare gälla ut— rednings—, uppföljnings- och bevakningsuppgifter i anslutning till de olika regionalpolitiska stödformerna — för vilka uppgifter föreningarna dock fått sig tilldelade särskilda resurser - sanno— likt på bekostnad av de övriga uppgifter, t ex rådgivnings- och konsultverksamhet, som åvilar föreningarna. Då ett ökat ansvar för näringslivets utveckling, enligt delegationen, nu bör läggas på föreningarna är det väsentligt att åtgärder av olika slag vid- tas inom respektive förening för att effektivisera såväl styrelse- arbetet som arbetet inom kanslierna så att föreningarna därigenom blir en mer homogen grupp och samtidigt i ökad utsträckning kommer att åtnjuta näringslivets förtroende.

Företagareföreningarna bör även i fortsättningen komma att finan— siera sin verksamhet från flera olika källor, dels direkta an— slag från staten, dels bidrag från kommunala instanser, dels även ersättning för uppdrag utförda åt företag, centrala service— organisationer och myndigheter.

Enligt delegationen bör emellertid företagareföreningarnas re— surser förstärkas. De nya resurserna bör i första hand inriktas på att förbättra föreningarnas möjligheter att erbjuda sådana-in- formations- och kontakttjänster samt uppsökande tjänster som skisserats i avsnitten 6.3.1 och 6.5.2.

När det gäller storleken på det diskuterade resurstillskottet är det delegationens uppfattning att behovet av utvecklingsstimule— rande eller allmänt produktionsbefrämjande insatser för de mindre företagen är betydande. De statliga anslag, som f n utgår till företagareföreningarnas verksamhet — 10 milj. kr under innevaran— de budgetår — är otillräckliga inte minst med hänsyn till före— ningarnas nu i praktiken dominerande inriktning på regionalpoli— tiska frågor. Delegationen vill dock framhålla att serviceorga- nisationen på länsnivån bör byggas ut successivt för att däri- genom undvika att verksamheten låses vid en viss struktur eller inriktning.

76 SOU 1972:78

En sådan handlingslinje innebär emellertid att de resurstillskott som kan bli aktuella under de första åren givetvis inte står i paritet med de totala behoven.

Delegationen anser dock att redan i initialskedet resurser bör skapas som möjliggör insatser ifråga om information och aktiv uppsökande verksamhet av en relativt betydande volym. Ärskostna— den för en sådan insats uppskattar delegationen till 5 milj. kr. Delegationen föreslår att ett anslag inrättas fr o m budgetåret 1973/74 för ifrågavarande ändamål. Anslaget bör förvaltas av

det industripolitiska verket som i sin tur ansvarar för vidare- fördelningen av resurserna till länsorganen. Denna vidarefördel— ning bör ske med utgångspunkt från ett särskilt fastställt pro— gram för den förstärkta företagsservicen.

Delegationen vill i detta sammanhang framhålla att resurstill— skottet till respektive företagareförening kan komma att variera såväl i omfattning som inriktning. En avvägning måste göras från fall till fall. De föreslagna nya resurserna behöver därför inte ensidigt få den formen att speciella tjänster inrättas vid före- ningarna. Tvärtom bör utrymme lämnas för en betydande flexibilitet när det gäller att utveckla ett effektivt informations- och kon- taktsystem. Företagareföreningarna bör givetvis — när detta fram— står som lämpligt - även kunna köpa tjänster utifrån för detta ändamål. Inte heller behöver det genomgående vara fråga om per— sonlig bearbetning. Möjligheten bör lämnas öppen att även på andra sätt förmedla erforderlig information. Ovanstående innebär att de praktiska erfarenheterna måste få spela in och successivt påverka utformningen av en mer aktiv uppsökande företagsservice.

Delegationen bör få i uppdrag att följa och utvärdera verksam— heten med förstärkt företagsservice och senare komma med förslag om hur en fortsatt utbyggnad bör ske.

När det gäller det övergripande, planerande och administrativa ansvaret över företagareföreningarna på myndighetsnivå bör detta förläggas till det industripolitiska verket. Detta verk får däri— genom huvudansvaret för de förstärkta företagareföreningarnas, eller annat uttryckt, den länsvisa serviceorganisationens ut-

SOUl972178 77

veckling. De förstärkta företagareföreningarna kommer dock att ha en mycket självständig ställning, vilket också av flera skäl är nödvändigt. Snabbhet och flexibilitet måste karakterisera verksam— heten. Länsstyrelserna bör slutligen, enligt delegationen, fort— farande ha det samordnande ansvaret över de näringspolitiska in— satserna på länsplanet, där de förstärkta företagareföreningarna, förutom att handha vissa regionalpolitiska uppgifter, i huvudsak kommer att bli renodlade serviceorgan för länets näringsliv.

6.6 Service på regional nivå

Den statliga serviceverksamheten bedrivs centralt inom STU, SIFU, SP och Sveriges exportråd, För att denna aktivitet skall få den största effekten måste de centrala organen nå ut med insatserna på regional och lokal nivå. För att åstadkomma detta skulle det, enligt delegationen, kunna vara lämpligt att söka få till stånd ingående samarbete mellan företagareföreningarna och de centrala serviceorganen. De centrala organen skulle därvid lokalmässigt och i fråga om den dagliga verksamheten kunna få repliera på föreningarna. Ett samarbete av denna typ har, som nämnts i det föregående, redan avtalats mellan SIFU och företagareföreningarna beträffande SIFUzs utbildningskonsulentorganisation. Delegationen förutsätter att medel även fortsättningsvis kommer att anvisas så att konsulentorganisationen successivt kan byggas ut.

Enligt delegationen borde ett motsvarande samarbete med regionala konsulenter, som var och en skulle vara verksam inom ett geogra- fiskt område som innefattar flera län, kunna uppvisa goda resultat även inom STU:s verksamhetsområde. I den mån en sådan regionali- sering av STU:s verksamhet kommer till stånd förutsätter delega— tionen att en samverkan med SIFU:s specialtekniska service etab— leras så att informationen härigenom på effektivaste sätt kommer de mindre och medelstora företagen tillgodo. Samverkan bör även etableras mellan de tekniska konsulenter från de centrala organ— en och STU:s kontaktsekreterare vid universiteten.

En utvidgad och förstärkt serviceorganisation på länsnivå för de mindre företagen bör, som framgått tidigare, öppna möjligheter för att även marknadsföringsfrågorna och då framför allt export—

78 SOU 1972:78

frågorna får sin speciella plats. Inom detta område, såväl som inom många andra, har de mindre företagen handikapp, som genom en aktiv insats av regionala konsulter av typ "husläkare" bör kunna minskas. Omfattningen av dessa exportserviceinsatser kan givetvis diskuteras liksom styrningen av regionala export- konsulter. Tidigare erfarenheter ger dock klart vid handen att en decentralisering av specifika kunskaper av typ exportfräm— jande sänker kvaliteten på servicen. En lämplig lösning före- faller vara att administrativt och organisatoriskt knyta re- gionala exportkonsulter till det samlade exportfrämjande orga- net Sveriges exportråd, där varje konsult bearbetar en region, men med nödvändig och naturlig koppling till respektive företa— gareförening. Skälen till att en organisatorisk decentralisering minskar effektiviteten och kvaliteten är bl a att denna typ av insatser kräver ett nära och fortlöpande samarbete på central nivå med olika specialister inom marknadsföring, exportteknik, exportjuridik, statistik etc.

Sedan ett drygt år tillbaka har emellertid Sveriges exportråd genom ekonomiska resurser från Norrlandsfonden haft tillfälle att bedriva en försöksverksamhet med regional konsult. Denna konsult - Norrlandskonsulten - har bearbetat Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Erfarenheterna av det första försöksåret har varit övervägande positiva. Detta ta— lar därför, enligt delegationen, för att denna verksamhet bör kunna utvidgas till att omfatta flera konsulter med regional förankring hos företagareföreningarna.

Länen är i vissa fall, som nämnts i det föregående, för små en— heter för att en fullständig och tillräcklig företagsservice på hög kompetensnivå skall kunna upprätthållas. En möjlighet är att i sådana situationer inrätta speciella industriella utveck— lingscentra som kan betjäna flera län. Dessa utvecklingscentra skulle kunna byggas upp i samverkan mellan centrala och regionala serviceorgan. Kungl. Maj:t har också uppdragit åt delegationen att följa hela frågan rörande uppbyggnaden av nya industriella utvecklingscentra. Det bör dock erinras att näringsutskottet i betänkande 1972:13 framhållit att erfarenheter från IUC i Skellef- teå bör avvaktas innan ställning tas till vilka regioner och orter som i framtiden kan bli aktuella för centra av detta slag. Dele-

SOU197278 79

gationen följer utvecklingen på området och avser att senare, om så visar sig lämpligt, återkomma i frågan.

Delegationen vill avslutningsvis framhålla de möjligheter till samverkan som bör föreligga mellan de olika företagareförening— arna. Delegationen har i det föregående nämnt det etablerade samarbetet på marknadsföringsområdet mellan företagareföreningarna i västra Sverige och SIFU, som givit goda erfarenheter. En ökad samverkan mellan föreningarna och eventuellt med centrala service— organ som samarbetspart bör prövas även på andra områden. Det är därvid viktigt att splittring undviks. Detta skulle exempelvis kunna ske genom att de centrala organens regionala verksamheter sammanförs till någon form av gemensamma industricentra.

6.7 Delegationens sammanfattande slutsatser och förslag

De mindre och medelstora företagen har i många fall varken ekono— miska eller personella resurser att bygga upp egen kapacitet på alla områden som är nödvändiga för ett framgångsrikt agerande. Ett sätt att avhjälpa denna brist är att utnyttja olika former av företagsservice. Delegationen har dock kunnat konstatera att

de mindre företagen, som borde ha det största behovet av företags— service, endast i liten utsträckning utnyttjat denna möjlighet till komplettering av de egna resurserna. I de fall serviceut— nyttjande skett är emellertid erfarenheterna positiva. Delega- tionen anser_

att ett ökat utnyttjande av externa tjänster kan vara ett effek— tivt sätt för mindre företag att komplettera egna resurser och därmed skapa förutsättningar för en gynnsam utveckling.

Innan ett serviceutnyttjande kommer till stånd krävs emellertid ett relativt tidskrävande arbete från företagens sida när det gäller att orientera sig på servicemarknaden. Till detta kommer att kostnader för resor och instruktioner till serviceleverantö- ren blir höga i förhållande till kostnaden för den egentliga serviceinsatsen. Detta gäller speciellt för mindre företag. Dele— gationen anser principiellt att företagen själva bör stå för kost— naderna för service. Det kan dock från samhällsekonomisk synpunkt finnas skäl att stimulera serviceutnyttjandet, exempelvis genom

80 SOU 1972:78

att stå för vissa kontakt— och tröskelkostnader. Detta gäller främst i ett inledande skede när företagarnas kunskaper om och erfarenheter av serviceutnyttjande är minst och attityden till företagsservice mindre öppen. Delegationen föreslår därför

att en försöksverksamhet med statliga bidrag till vissa konsult- och rådgivningsinsatser — oavsett om statliga eller privata kon— sulter kommer att utnyttjas - bör prövas inom ett eller ett par län. Viss branschavgränsning bör även övervägas. Delegationen an— ser att medel uppgående till 800 000 kronor bör anvisas för budgetåret 1973/74.

Delegationen har vidare kunnat konstatera att det serviceutbud som i dag finns inte i tillräcklig utsträckning når företagen. För att effektivisera kommunikationerna mellan utbjudare och mottagare av service är det, enligt delegationens uppfattning, väsentligt att utveckla en slagkraftig serviceorganisation på länsnivå. Företagareföreningarna utgör här en naturlig bas, be— roende på att de redan idag arbetar i nära kontakt med företagen och handhar viss företagsservice. Delegationen föreslår därför

att en serviceorganisation som baseras på företagareföreningarna byggs ut och att deras resurser förstärks. Delegationen anser därvid att medel uppgående till 5 milj kr bör anvisas för bud— getåret 1975/74 och att dessa medel bör administreras av det föreslagna industripolitiska verket. Detta resurstillskott vi- darefördelas till företagareföreningarna med utgångspunkt från ett särskilt fastställt program för den förstärkta företags— servicen. Verksamheten bör successivt byggas ut i den takt praktiska erfarenheter och resultat motiverar.

Resurstillskottet från samhällets sida för att effektivisera företagareföreningarna bör, enligt delegationen, främst inriktas på

att förbättra föreningarnas möjligheter att fullgöra kontakt- och informationsskapande uppgifter och att i ökad utsträckning bedriva uppsökande verksamhet med inriktning främst på allmänna företagsanalyser eller företagsdiagnoser. Genom en sådan allmän

SOU 1972:78 81

diagnos på företaget får företagsledaren väsentligt förbättrade möjligheter att bedöma värdet av de åtgärder, som en konsult vid en fördjupad teknisk och ekonomisk genomgång av företaget kan komma att föreslå.

För att serviceorganisationen skall kunna fungera på ett till— fredsställande sätt måste vidare resurser finnas för att vidare— utveckla organisationens personal och arbetsmetoder. Utbildnings— insatser är här ett viktigt inslag. Delegationen föreslår

att 300 000 kr bör anvisas för budgetåret 1973/74 för att vidare— utveckla serviceorganisationens personal och metoder.

I vissa fall kan länen vara för små för att erbjuda tillräckligt stort underlag för speciella serviceinsatser. Samtidigt finns ett behov för de centrala statliga organen — SIFU, STU, SP, Sveriges exportråd - att arbeta på regional nivå. Den regionala nivån om— fattar då flera län. Delegationen föreslår

att de centrala organen i ökad utsträckning bör söka regionalisera sin verksamhet bl a genom att låta särskilda konsulenter arbeta i direkt anknytning till serviceorganisationen.

Delegationen anser slutligen

att den fortsättningsvis bör ha i uppdrag att följa och utvärdera den ovan föreslagna utbyggda serviceverksamheten.

82 SOU1972178

BILAGA 1

FÖRETAGS SERVICEUTNYTTJANDE - RESULTAT FRÅN STUDIER I TVÅ REGIONER

Bengt—Olov Byström

Mats Glader

INNEHÅLLS FÖRTECKNING

1. BESKRIVNING AV DE STUDERADE FÖRETAGEN

1.1

De studerade regionerna . . _ .

1.2 De studerade företagen . . . . .

1.2.1 1.2.2

2. METODIK .

Företagsform och ägarförhållanden Företagens och företagsledarnas

ålder . . . . . . . . . . .

Företagsledarnas formella utbild—

ning . . . . . . . . . . .

Företagens verksamhet . . . .

Företagens miljö . . . . . Företagens situation . . .

5. ÖVERGRIPANDE MÖNSTER

3.1

3.2

3.3

SOU 1972:78

Tekniktjänster . . . . . . . . . .

35101

0 0

www _l—l—L %&NN

Kostnads- och utnyttjandemönster

Kontaktmönster . . . . . . Regionala variationer . . .

.

Sammanfattande synpunkter på före-

tagens utnyttjande av teknisk ser-

vice . . . . . . . . . .

Marknadstjänster . . . . . . .

5.2.1 3.2.2 5.2.5 3.2.4

Kostnads— och utnyttjandemönster

Kontaktmönster . . . . . .

Regionala variationer . . . . . . .

Sammanfattande synpunkter på före— tagens utnyttjande av marknads—

service . . . . . . . . . .

Ekonomiska-administrativa tjänster .

3.5.1

03. 03. 050

Ulvik»! #UJN

Kostnads— och utnyttjandemönster

Kontaktmönster . . . . . .

Regionala variationer . . . . . . .

Sammanfattande synpunkter på före- tagens utnyttjande av ekonomisk

och administrativ service .

91

92 92 93 95

97

98 99 102 105

108 109 110 113 116

119 121 121 125 128

131

85

4.1 Produktutveckling . . . . . . . . . . . . . . 133 4.1.1 Produktutvecklingsaktiviteter , _ , _ , 133 4.1.2 Servicens roll vid produktutveck—

_ ling . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 4.1.3 Serviceutnyttjande vid produktut— veckling...............138 4.1.4 Sammanfattande synpunkter på före— tagens utnyttjande av service vid produktutveckling . . . . , _ , , , _ _141

4.2 Automatisk databehandling _ , , . _ . . , , .141

4.2.1 Företagskarakteristika och utnytt- jande av dataservice , , , . . . . . . 142

4.2.2 Kostnadsmönster . . . . . . . . . . . . 143 4.2.3 Motiv till utnyttjande av dataser—

vice . . . . . . . . . . . . . . . . . 144 4.2.4 Analys av företag utan ADB . . . . . . 144

4.2.5 Sammanfattande synpunkter på före— tagens utnyttjande av service för automatisk databehandling . . . . . . . 145

5. UTBILDNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 147

5.1 Deltagande i vidareutbildning . . . . . . . .147 5.2 Analys av företagens utbildningssituation . , 148

6. ERFARENHETER AV SERVICE OCH SERVICEORGAN . . . . . 150

6.1 Hämmande faktorer . . . . . . . . . . . . . . 151 6.1.1 Utnyttjande av specialister , . . . . .151

6.1.2 Utnyttjande av specialkapacitet . _ _ .156 6.1.3 Deltagande i vidareutbildning . . . . _156 6.1.4 Orsaker till företagens svårigheter

att utnyttja service. . . . . . . . . 160 6.1.5 Sammanfattande synpunkter på olika hämmande faktorers inverkan på ser- viceutnyttjande. . . . . . . . . . . .161 6.2 Erfarenheter av serviceorgan . . . . . . . _ .162 6.3 Sammanfattande synpunkter på erfarenheter av service och serviceorgan- - - . . . . . . 165

86 SOU1972z78

7. UTBUDETS ORGANISATION OCH BELÄGENHET .

Utbud från serviceföretag . .

7.1.2 Utbud från tillverkande företag . 7.1 Typer av utbud . 7.1.1

7.2 7.5

Utbudets geografiska belägenhet . Sammanfattande synpunkter på utbudets

organisation och belägenhet. . . .

APPENDIX A — STUDERAD POPULATION SAMT URVALSKRI-

TERIER . .

APPENDIX B — SERVICEKLASSIFICERING . .

APPENDIX C — TABELLER .

SOU1972178

. .

.

166 166 166 167 168

170

173

177

185

87

1. BESKRIVNING AV DE STUDERADE FÖRETAGEN

1.1 De studerade regionerna

De tre studerade A-regionerna har liksom många andra regioner gradvis förvandlats från en skogs- och jordbruksbygd till en in— dustribygd. För närvarande är antalet industrisysselsatta i re— gionerna betydligt större än antalet sysselsatta i de andra hu— vudnäringsgrenarna.

I Katrineholms A-region arbetade år 1965 ca 75 % av de industri- sysselsatta inom textil-, metallverk— och verkstadsindustri. An— delen sysselsatta inom trävaru- och möbelindustri är i samma re- gion också betydligt större än motsvarande andel för hela riket.

Kristianstads— och Hässleholms A—regioner uppvisar i motsats till Katrineholms A—region en väl differentierad industrisysselsätt— ning. Höga andelar industrisysselsatta inom liVSmedels— och trä- industribranscherna anknyter väl till regionernas naturliga för- utsättningar. Jämför tabell 1:1.

1.2 De studerade företagen

I appendix A behandlas den studerade populationen och kriterierna för urvalet av de 182 studerade företagen. Se även tabell 1:2. Förutom den härvid använda beskrivningen i antal anställda och branschtillhörighet skall i detta avsnitt ytterligare dimensioner ges på de aktuella företagen.

1) Byström, B-O, Glader, M: Industriell service i Katrineholms A—region och Industriell service i Kristianstads— och Hässleholms A—re— gioner. Stockholm 1972.

5011197278 89

Katrineholm Kristianstad Riket

Industri— och grupper Hässleholm Livsmedels-, dryckesvaru—, tobaksindustri 4.9 14.4 8.9 Textil-, beklädnads—, sömnadsindustri 18,6 14,3 11J0 Trävaru—, möbelindustri 11,8 16,9 8,4 Massa—, pappers—, pappers- varuindustri 0,0 4,0 6,5 Grafisk industri, förlag 2,7 5.9 5.5 Läder-, skinn—, gummivaru- industri 0,5 0,8 2,0 Kemisk, petroleum-, koks— industri 0,0 8,7 5,5 Jord—, stenindustri 4,4 15.6 4.6 Metallverk 11,8 2,5 5,9 Verkstadsindustri 45.5 21.1 44.5 Totalt 100,0 100,0 100,0

Tabell 1:1 Den relativa andelen förvärvsarbetande (i %) inom till- verkningsindustrin fördelade på industrigrupper år 1965.

5—20 21—50 51-100 101— Summa

Bransch

Metall

Trä

Livsmedel

Textil—konfektion

Diverse

Summa 82

Tabell 1:2 Studerade företag fördelade på storleksklasser och branscher.

1.2.1 Företagsform och ägarförhållanden

Av de undersökta företagen är ca 85 % aktiebolag. Av de reste- rande företagen är 7 % enskilda firmor, 4 % ekonomiska föreningar

90 SOU 1972:78

samt 4 % handels- och kommanditbolag. För företagen har ej några systematiska samband mellan företagsform och branschtillhörighet eller företagsstorlek kunnat konstateras.

De flesta av företagen — ca 70 % — är juridiskt fristående en- heter. Dotter— och moderföretag är vanligast bland de större företagen. Sålunda har ca 80 % av dotterbolagen fler än 50 an- ställda. I metall— och livsmedelsbranscherna utgörs hälften av företagen i denna storlek av moder- eller dotterföretag.

I ca 44 % av företagen äger företagsledaren och/eller dennes fa- milj ensamma huvuddelen av företaget. Vanligen förekommande är även kompanjonskap — i ca 22 % av företagen. I dessa företag är ofta det verkliga ledarskapet delat mellan kompanjonerna.

Av figur 1:1 framgår att det blir allt vanligare med anställd företagsledare ju större företagen blir. Det kan vidare nämnas att dotterföretag i regel har företagsledare utan ägarintressen.

AN 60 %. 58 50 - 40 _ 55 50 _ 29 20 _ 10 _ 5 | | företagsstorlek, 5_ 21_ 51_ 101_ ) antal anställda 20 50 100

Figur 1:1 Procentuella andelen företag i olika företagsstor— lekar som leds av företagsledare utan ägarintressen.

1.2.2 Företagens och företagsledarnas ålder

De flesta av företagen som ingår i undersökningen är relativt gamla. Största andelen — ca 70 % - är äldre än 20 år. Ett fåtal är dessutom äldre än 100 år.

SOU l972:78 91

Företagsledarnas åldersfördelning har formen av en normalfördelad kurva med medelvärdet 50 år. Yngsta företagsledaren är 25 år och den äldsta några över 70 år. Vid uppdelning på företagsstorlek och bransch ges liknande fördelningar.

Det kan i detta sammanhang dessutom nämnas att ett flertal av de företagsledare som själva ägde sina företag och närmade sig pensionsåldern betonade att problemen kring efterträdarfrågan - generationsskiftet — utgjorde ett allvarligt hot mot deras före— tags existens. De hade oftast inga definitiva lösningar på suc- cessionsProblemen.

1.2.5 Företagsledarnas formella utbildning

Företagsledarna indelades i studierna i grupper med avseende på utbildningsnivå. Utgångspunkt var därvid företagsledarnas grund— utbildning. I några fall har emellertid omfattande vidareutbild- ningsverksamhet medfört att företagsledare flyttats upp en utbild— ningsnivå.

Studierna visar att bland företagen med mindre än 50 anställda har ca 80 % av företagsledarna examen från folkskola, realskola, yrkesskola eller folkhögskola. AV de företag som har flår än 50 anställda är relationerna omvända. Detta innebär således att ca 80 % av företagsledarna har examen från gymnasium, universitet eller högskola. En klar tendens mot högre utbildning med ökande företagsstorlek kan följaktligen konstateras. Den bransch där företagsledarna är bäst utbildade oaVSett företagsstorlek är metallbranschen - en tendens som är mycket tydlig om man bortser från de allra minsta företagen.

1.2.4 Företagens verksamhet

Företagen har lämnat uppgifter om hur omsättningen fördelas på olika verksamhetsgrenar. Den indelning som därvid användes fram- går av följande uppställning

a. Underleveranser i form av halvfabrikat, delar, komponenter etc som hos det köpande företaget antingen underkastas vidare bearbetning eller blir föremål för inmontering i en färdig produkt. Denna sorts försäljning kallas här komponentlego.

92 SOU 1972:78

b. underleveranser i form av bearbetningsteknik, företaget ut— för vissa bearbetningsoperationer på det material som kunden tillhandahåller. Försäljningen i detta fall benämnes process- Lega- c. tillverkning av egna färdigvaror, som antingen är avsedda för försäljning till privatpersoner - konsumentvaror — eller till företag o dyl — producentvaror. d. övrig verksamhet vilken t ex kan innefatta entreprenad och anläggningsverksamhet, reparationer och service exklusive underleveranser etc.

Resultaten från studierna visar att ca 40 % av företagen har tillverkning av egna produkter som huvudsaklig verksamhet medan ca 10 % har legotillverkning och då i första hand komponentlego. Dessutom angav ca 40 % av företagen att man hade en blandning av olika verksamhetsgrenar.

En annan dimension med anknytning till företagens verksamhet är marknadens geografiska utbredning. Endast de mindre företagen har haft någon större försäljning till sin närmarknad, vilken i dessa studier definierats som den marknad som ligger inom en 15-mils radie från företaget. De större företagens försäljning går i hvudsak till andra marknader. Den andel av försäljningen som sker utanför närmarknaden ökar med företagsstorlek. På samma sätt är det uppenbart att det huvudsakligen är de större företa— gen som exporterar någon del av sin produktion.

Utnyttjande av så fasta underleverantörer att förhållandet har ansetts vara av legokaraktär har varit relativt vanligt bland de studerade företagen. Det är framför allt metallbranschens och diversebranschens företag som har upprättat den typen av under— leverantörsrelationer. Ca 45 % av företagen har uppgivit att de utnyttjar komponentlego och ca 20,% processlego.

1.2.5 Företagens miljö

De omvärldsrelationer som studerats är företagens medlemsskap i organisationer samt samarbete med andra företag. Dessutom har företagsledarnas uppfattning om betydelsen av ett antal miljö- faktorer behandlats.

SOU 1972:78 93

Beträffande företagens organisationstillhörighet baseras fram— ställningen på antalet organisationer som företagen tillhör. De större företagen är härvid oftare medlemmar i flera organisa— tioner. Se figur 1:2. Några skillnader mellan företag tillhörande olika branscher har inte kunnat konstateras.

100 749 * 73 _ 67 50 - 46 - 27 _ företagsstorlek, 5_ 21_ 51_ 101_ .) antal anställda 20 50 100

Figur 1:2 Procentuella andelen företag i olika företagsstor- lekar som är medlemmar av fler än två organisationer.

Vad gäller företagens samverkan med andra tillverkande företag har 40 % uppgivit att de under den senaste tvåårsperioden sam— verkat med andra företag. Av dessa har ca 55 % samverkat på mer än ett område. De mest vanliga samverkansområdena är produktion — ca 58 % av de samverkande företagen har samverkat inom detta om— råde —, inköp (54 %), transporter (48 %) och försäljning (46 %). För ca 43 % av de samverkande företagen föreligger planer på att utöka samverkan till flera områden. Härvid avses främst om— rådena inköp, produktion och försäljning. En tendens mot att större företag oftare samverkar kan skönjas. Vid studium av de planerade samverkansaktiviteterna framgår dock att de största företagen ej avser öka denna utan att den planerade ökningen är mest påtaglig bland företagen med mindre än 100 anställda.

Företagsledarnas uppfattning om ett antal miljöfaktorer är att det stora flertalet anser att miljöfaktorerna som regel påverkat företagens utveckling i positiv riktning. Den miljöfaktor som härvid bedömts som mest positiv är "nytta av andra företag inom regionen". Vissa andra faktorer har vidare ansetts klart positivt bidragande medan ett mindre antal sådana av en relativt stor del

94 SOU 1972:78

av företagarna ansetts klart negativt påverkande.

Av miljöfaktorerna framstår följande att ha verkat klart positivt på företagens utveckling, nämligen råvaror, vidareutbildning för företagare och anställda, bostäder, utbildning, sjukvårdsmöjlig— het, nytta av andra företag i regionen, industriell tradition samt vatten- och avloppsanläggningar. Vidareutbildningsmöjlig— heterna för såväl företagsledare som anställda var ibland nästan alltför goda. Företagsledarna nämnde ofta, att de strängt taget dagligen fick prospekt över kommande kurser och konferenser som rörde deras bransch. Problemet låg här snarare i att kunna göra en riktig utvärdering bland dessa utbildningsmöjligheter och så— ledes avgöra vilka kurser och konferenser som kunde tänkas ge största utbytet för företaget.

Arbetskraft, kommunikationer, barntillsyn och möjlighet att hyra specialutrustning nämndes ofta som expansionshämmande miljöfak- torer. Man måste emellertid konstatera att samtliga uppräknade miljöfaktorer ansetts vara hämmande av flera företagsledare.

1.2.6 Företagens situation

För att belysa företagens situation har företagsledarnas upp— fattning om detta inhämtats. Härvid avses då de för företagen besvärligaste funktionerna samt framtidsutsikterna.

Beträffande de problematiska funktionerna är det främst fyra funktioner som relativt sett tycks bereda företagen de största svårigheterna. Dessa är i nämnd ordning personal, marknadsföring och försäljning, inköp och lager samt produktionsplanering. Av tabell 1:5 framgår i procent vilka problemfunktioner som angivits av de studerade företagen. Företagsledarna fick välja bland 10 olika funktioner och härvid välja ut två funktioner, där de ansåg att deras företag hade de största problemen.

I anslutning till frågan om besvärliga funktoner studerades även företagsledarnas uppfattning om framtidsutsikterna. De flesta företagarna besvarade denna fråga mycket uttömmande. De kom där- vid ofta in på diskussioner om hur samhällets ekonomiska politik samt samhällets regler och förordningar överhuvudtaget inverkade

SOU1972178 95

Funktion Katrineholms Kristianstads Båda studerade A—region och Hässleholms områdena A-regioner % % % Personal 50 24 55 Marknadsföring och försäljning 25 29 27 Inköp och lager 51 24 27 Produktions—

lanering 21 14 17 Redovisning, kalky— lering, budgetering 15 14 15 Lönesättning 8 17 15 Arbetsledning, organisation 9 12 10 Produktion 16 6 10 Produktutveckling 6 11 9

Tabell 1:5 Procent av antalet företag som angett olika funktioner som problematiska.

på deras företags möjligheter att överleva och expandera. Således bedömdes innehållet i den regeringspolitik som nu fördes och i den som skulle föras kommande är mycket avgörande för uppfatt— ningen om respektive företags framtidsutsikter.

Av stor betydelse vid denna bedömning var också givetvis själva trendutvecklingen för branschen som helhet. Dessutom ansågs ofta de rent lokala förhållandena för företaget vara av stor vikt för dess framtidsutsikter. Några företagsledare såg exempelvis fram— tiden an med optimism under förutsättning, att deras företag fick bättre läge inom regionen och i samband därmed ändamålsenligare lokaler.

Företagsledarna är oftast optimistiska inför framtiden. Endast ca 15 % av företagsledarna anser att deras företag har dåliga framtidsutsikter. Drygt hälften (52 %) ansåg dock att framtids— utsikterna kunde karaktäriseras som goda. övriga företagsledare (55 %) angav framtidsutsikterna som medelgoda. Vid en analys av materialet över olika företagsstorlekar framgår att de minsta företagen, d v s företag med mellan 5 och 20 anställda, anser

96 SOU l972:78

att de har de sämsta framtidsutsikterna. Se figur 1:5. Några större branschskillnader kan inte konstateras.

50 % 2 22 0 >. 15 10 6 9 r__1 företagsstorlek, 5_ 21_ 51_ 101- > antal anställda 20 50 100

Figur 1:5 Procent av antalet företag i olika storleksklasser, som uppfattar sina framtidsutsikter som dåliga.

2. METODIK

För att kunna studera företags utnyttjande av service har olika metoder utvecklats att beskriva serviceutnyttjande, kommunika- tioner mellan utbuds- och efterfrågesida samt effekter av service- utnyttjande.

Service har härvid klassificerats utifrån den typ av aktiviteter som serviceleverantören utför i mottagarföretaget. Klassifice— ringen, vilken utgår ifrån gällande branschindelning för service— näringar bygger på en indelning i olika huvudtyper av service. Följande indelning på huvudtyper av tjänster har gjorts: tekniskt inriktade tjänster, marknadstjänster, tjänster inom ekonomi och administration samt datatjänster och tjänster för produktutveck— ling. Varje huvudtyp av service har vidare uppdelats i ett antal servicetyper - för samtliga huvudtyper 72 stycken — vilka vid analyserna grupperats till serviceklasser. Se appendix B. Möjlig— heterna att gruppera tjänsterna efter rutiniseringsgrad och krea— tivitet har prövats vid vissa analyser.

Serviceutnyttjandet har beskrivits med variablerna omfattning, frekvens av utnyttjande samt antal serviceleverantörer. Såsom indikator för omfattningen har kostnaderna för utnyttjad service valts. En uppdelning har härvid gjorts så att kostnaderna förde- lats jämnt över de ingående servicetyperna. Antal utnyttjanden avser antalet uppdrag som utnyttjats. Har samma serviceleveran-

SOU1972z78 97

tör gett service inom flera servicetyper har antalet utnyttjan- den fördelats på de ingående servicetyperna. Utnyttjandet har vidare klassificerats som kontinuerligt om service inom en och samma servicetyp har utnyttjats fler än 12 gånger under den stu- derade tvåårsperioden. Antal serviceleverantörer slutligen avser även antalet för varje servicetyp

Kommunikationerna mellan utbjudare och mottagare i en service- situation beskrives med variablerna geografiskt avstånd och gp- tal personkontakter. Om serviceutnyttjandet under perioden med- fört 48 eller fler personkontakter betraktas dessa som "täta". På samma sätt betraktas personkontakterna som "täta" då uppgif- terna endast kunnat angivas i verbal form och med denna inne- börd.

Effekterna av serviceutnyttjande antas vara att specifika problem löses, en rationellare drift, högre kvalité på produkter och ökat kunnande. Vid de empiriska studierna har emellertid effek- terna inte kunnat studeras i någon större omfattning. Nyttan av olika slag av service har dock erhållits genom att bedömningar gjorts av serviceinsatsens anpassning till behoven. Anpassningen har angetts i kategorierna mycket väl, väl, mindre väl och dåligt anpassade tjänster.

5. ÖVERGRIPANDE MÖNSTER

I detta aVSnitt redovisas de mest framträdande dragen i service— utnyttjandet i de studerade företagen. För en mer detaljerad re- sultatredovisning hänvisas till de ursprungliga rapporterna. Var och en av de studerade huvudtyperna av tjänster — tekniktjänster, marknadstjänster, ekonomiSkt-administrativa tjänster, tjänster för produktutveckling och databehandling behandlas för sig.

Under beteckningen tekniktjänster har en rad olika tjänster sam- manförts. Hit räknas konsulttjänster inom konstruktion eller produktionsteknik och provningsservice, men även vissa slag av legoarbeten, reparationer av maskiner och byggnader samt kon- struktionsarbete i samband med byggnadsverksamhet. Genom att

98 SOU 1972:78

så många typer av tjänster innefattas i begreppet tekniktjänster utnyttjar de allra flesta företagen någon form av teknisk ser- vice. Se appendix B.

5.1.1. Kostnads- och utnyttjandemönster

Inte mindre än 86 % av företagen utnyttjar någon form av tek— nisk service. Mer än hälften av företagen utnyttjar service vid anläggningsarbeten, samma gäller för maskinreparationer. Därnäst kommer konstruktions— och rationaliseringstjänster som utnyttjas av 41 % av företagen, service vid tillverkningsmoment utnyttjas av 52 % av företagen och service för mätning och provning slut— ligen utnyttjas av 25 % av företagen. Se även appendix C.

Kostnaderna är högst för anläggningsarbeten med 15 milj. kr. Kostnad för mätning och provning ligger på 2 milj. kr. För de övriga serviceklasserna ligger kostnaderna runt 10 milj. kr. under 2—årsperioden.

För alla serviceklasser är en stor del av kostnaderna koncentre— rade till ett fåtal företag - alltid i den högsta storleksklassen. Se tabell 5:1.

Serviceklass Antal service— Total- Andel i procent av utnyttjande kostnad antalet företag som företag i pro- tkr svarar för cent av totala _ 50 % av 90 % av antalet foretag service— service- kostna- kostna- derna derna

Konstruktion och rationalisering 41 8 945 4 57

Mätning och provning 25 2 057 2 24 Tillverkning 52 9 547 7 26 Maskinreparationer 51 10 595 4 55

Anläggnings-

arbeten 55 15 058 5 50 Totalt 86 45 800 4 40

Tabell 5:1 Andel företag i procent som utnyttjat olika service— klasser inom teknisk service under 2—årsperioden, kostnaderna för dessa tjänster samt kostnadernas för- delning på de utnyttjande företagen.

SOU1972178 99

Andelen företag som utnyttjar teknisk service ökar med företags— storlek. Speciellt stor är skillnaden mellan de allra minsta företagen och de övriga. Se tabell 5:2.

Kostnaderna uppvisar ett systematiskt mönster vad gäller total- kostnad och genömsnittskostnad per företag. Med ett enda undan— tag ökar kostnaderna för teknisk service med företagsstorlek — såväl totalt som genammittligt per företag. Undantaget gäller service i form av tillverkningsmoment som utförs utanför före— taget. I båda de studerade områdena är kostnaderna för sådana tjänster lägre för företag med 51 till 100 sysselsatta än för företag med 21-50 sysselsatta.

Vad gäller servicekostnad per sysselsatt är bilden inte lika en— tydig. För tekniktjänster som helhet tenderar kostnaderna per sysselsatt att avta. Den lägsta servicekostnaden per anställd har företagen med 51-100 sysselsatta. Skillnaderna mellan storleks- klasserna är dock förhållandevis små.

I de enskilda serviceklasserna är variationerna betydligt större — något som till stor del kan förklaras av att enstaka serviceut- nyttjanden lätt påverkar värdena. I regel gäller emellertid samma tendenser som för teknisk service som helhet - avtagande kostnad per anställd, de lägsta kostnaderna för företag med 51—100 an— ställda.

Det har visat sig svårt att analysera och förklara pggngghyggå skillnader i utnyttjande av teknisk service. Vad gäller andelen av företag som utnyttjar service är förhållandena likartade i de olika branscherna. Antalet olika slags teknisk service som utnytt— jas varierar också obetydligt. I detta avseende ligger dock de i studien ingående icke tillverkande företagen lägre än de andra.

Kostnadsbilden är emellertid vid branschanalysen splittrad. Stora variationer både vad gäller genomsnittskostnaden och kostnaden per anställd förekommer. Delvis torde den splittrade bilden bero på olika storleksfördelning inom branscherna, delvis beror den på att enstaka dyrbara serviceutnyttjanden slår igenom.

Bortsett från dessa förhållanden som försvårar en analys synes de

100 _ SOU1972z78

_Företags— Andel serviceutnytt- Totala servicekost— Genomsnittliga ser- Genomsnittlig ser- storlek, jande företag i pro- nader, tkr vicekostnader per vicekostnad/anställd,

antal cent företag, tkr kr

a22ä11_ 5—20 21—50 51—100 101— 5-20 21—50 51—100 101— 5-20 21-50 51—100 101— 5—20 21-50 51-100 101- Konstruk— tion och rationali— sering 24 26 50 62 165 147 1205 7452 15 15 65 225 1201 464 857 815 Mätning och provning_f 9 20 58 54 8 51 485 1516 2 7 52 190 180 262 551 462 Tillverk— ning, 24 57 50 40 145 1289 785 7129 11 99 65 559 942 1959 771 1187 Maskinre- parationer 55 62 55 57 405 1094 1200 7699 21 52 57 257 2096 1514 696 1040 Anlägg- ningsar- beten 57 49 58 70 557 450 1551 12876 17 26 59 558 1879 810 892 996 Teknik— tjänster totalt 67 91 95 96 1058 5051 5022 56652 29 95 156 718 2560 2758 1795 218

Tabell 5:2 Andel serviceutnyttjande företag i procent, totala servicekostnader, genomsnittliga service-

kostnader per utnyttjande företag och genomsnittliga kostnader per anställd i olika storleks—

klasser. Värdena avser företag som utnyttjar service 1 respektive storleksklass under den se—

naste 2-årsperioden.

101

SOU l972:78

i studien ingående företagen från textil-konfektionsbranschen och från livsmedelsbranschen ofta uppvisa mycket höga kostnader för teknisk service.

5.1.2. Kontaktmönster

Vid närmare studium av tjänsterna visar det sig att dessa ofta har karaktären av enstaka uppdrag, att företagen mycket ofta en— dast använt sig av en enda serviceleverantör, att serviceutbju- daren i regel finns utanför närområdet och att personkontakterna under uppdragens genomförande är relativt intensiva. Se tabell 5:5.

Variationer föreligger mellan serviceklasserna vad gäller avstånd till serviceleverantören. En sak är emellertid gemensam för alla serviceklasser nämligen att man antingen utnyttjar serviceleve— rantörer på orten eller serviceleverantörer på större avstånd än 5 mil från företaget. Utbyte av tjänster mellan närliggande centralorter är relativt sällsynt.

Service vid anläggningsarbeten avviker markant från de övriga serviceklasserna vad gäller avstånd till serviceleverantör. 80 % av serviceleverantörerna ligger på kortare avstånd än 5 mil från företaget. Knappast några tjänster hämtas utanför 20—mils— radien. En rätt stor andel - mellan 20 och 27 % av serviceleve— rantörerna ligger utanför 20-milsradien för övriga tjänster. Ser- vice vid rationalisering och konstruktion samt mätning är svårast att tillgodose med ett lokalt utbud.

Det är något vanligare att de större företagen hämtar sin ser- vice på längre avstånd. Vissa branschskillnader föreligger också. Företag i branscher med låg branschkoncentration tenderar att oftare utnyttja avlägsna serviceföretag.

I ungefär hälften av de företag som utnyttjat service inom en serviceklass har man vänt sig till fler än en serviceleverantör. Det är något ovanligare att flera serviceleverantörer utnyttjas för konstruktions- och rationaliseringstjänster än för övriga tjänster. De större företagen anlitar oftare flera serviceleve- rantörer för tjänster inom samma serviceklass.

102 SOU 1972:78

Andel service— Andel av service— Andel utnytt— Andel utnytt— Andel utnytt- utnyttjande företagen som jande företag jande företag jande företag företag ligger på större med mer än en med kontinuer- med täta person— i % avstånd än serviceleve— ligt service- kontakter

Service- i % rantör utnyttjande i % klass 5 mil 20 mil 1 % l %

Konstruktion och

rationalisering 41 71 27 42 56 42 Mätning och

provning 25 74 26 42 56 58 Tillverkning 52 60 26 49 61 59 Maskinrepara—

tioner 51 45 20 54 60 54 Anläggnings- arbeten 55 20 4 50 49 58

Tabell 5:5 Kontaktmönster vid utnyttjande av teknisk service.

103

SOU 1972:78

En betydande del av de företag som utnyttjar en viss typ av ser- vice gör detta kontinuerligt. Andelen enstaka uppdrag är vanli- gast vid konstruktions— och rationaliseringstjänster. Kontinuer- ligt serviceutnyttjande är vanligast för service vid tillverk— ning och vid maskinreparationer. Speciellt för de större före- tagen är det också vanligt att kontinuerligt utnyttja service för anläggningsarbeten. överhuvudtaget ökar kontinuerligt ser- viecutnyttjande med företagsstorlek.

Ökningen är mest markant vad beträffar maskinreparationer och anläggningsarbeten. Andelen företag som kontinuerligt utnyttjar tjänster inom dessa serviceklasser är ungefär dubbelt så hög för företag med fler än 50 anställda än för övriga företag. Några större branschvariationer förekommer inte.

Variationer i personkontakter mellan serviceklasser är inte sär— skilt stora. Visserligen har maskinreparationer och anläggnings- service ett större antal täta personkontakter, men om man tar hänsyn till att utnyttjande av konstruktions— och rationalise— ringstjänster i betydligt större utsträckning än de övriga ser— viceklasserna har karaktären av enstaka uppdrag kan man dra den slutsatsen att under uppdragens genomförande behovet av person— kontakter är mycket stort.

En viss tendens mot ökat antal personkontakter med ökande före- tagsstorlek kan observeras. Tendensen är emellertid ganska svag, varför vi söker andra förklaringar till variationer i antalet personkontakter. Ett rimligt antagande är att personkontakterna bör vara fler vid kostsamma serviceutnyttjanden. Vidare kan an- tas att med ökat avstånd till serviceleverantörer minskar antalet personkontakter. Vid en analys av dessa förhållanden visar det sig att båda variablerna har betydelse, vilket innebär att billiga tjänster med serviceutbjudare på stora avstånd har de glesaste personkontakterna och dyrbara tjänster med närbelägna servicele— verantörer har de allra intensivaste personkontakterna. Företags— ledarna har även gjort en bedömning av de olika tjänsternas an- passning till deras behov av service. I de allra flesta fall an— ser man att anpassningen är "god", ibland "mycket god". I det fåtal fall servicen bedömts som "mindre god" eller "dålig" har det i regel rört sig om tjänster inom konstruktion och rationali-

104 SOU197278

sering. 5.1.5 Regionala variationer

Likheterna mellan serviceutnyttjande såsom det tar sig uttryck i andel utnyttjande företag och servicekostnader i olika storleks- klasser och branscher är stora. Vissa skillnader som är värda att tas upp till behandling föreligger dock. Se tabell 5:4.

Företagens kostnader för teknisk service är betydligt högre i Kristianstadsområdet än i Katrineholmsområdet. Mest tydliga är skillnaderna i företag med färre än 50 sysselsatta. I dessa före- tag ligger servicekostnaderna i Kristianstadsområdet ungefär dubbelt så högt som i Katrineholmsområdet. För företag med fler än 50 sysselsatta är skillnaderna obetydliga. Skillnaden i kost- naderna för teknisk service är mest påtaglig för konstruktions- och rationaliseringstjänster men även för mätning och provning och för maskinreparationer har Kristianstadsföretagen mer än dubbelt så höga servicekostnader som Katrineholmsföretagen.

För konstruktions- och rationaliseringstjänster är det uppenbart att de högre kostnaderna till stor del beror på intensivare ut— nyttjande i Kristianstadsföretagen. Fler specifika servicetyper per företag och fler serviceleverantörer per företag utnyttjas inom denna serviceklass av Kristianstadsföretagen. Personkontak- terna är också intensivare. Även om större delen av kostnadsskill- naderna beror på att omfattningen i serviceutnyttjandet är större i Kristianstadsområdet kan också en del bero på att Kristianstads— företagen får betala ett högre pris för samma tjänst. 32 % av serviceleverantörerna inom konstruktion— och rationalisering lig— ger på större avstånd än 20 mil från Kristianstadsföretagen. Mot— svarande siffra i Katrineholm är 17 %. För det slag av tjänster som här behandlas torde avståndskostnaden i form av resor och traktamenten — kanske också i form av högre debitering för samma tjänst, större svårigheter att förhandla sig fram till ett pris och liknande, spela en viss roll.

Skillnaden i kostnaderna för mätning och provning kan förklaras av att ett större livsmedelsföretag i Kristianstadsregionen har höga kostnader för service och kvalitetskontroller.

SOU 1972:78 105

Serviceklass Andel ser- Totala ser— Genomsnitt— Andel ser- Andel före- Andel före— viceutnytt— vicekost— lig service— viceleveran— tag med fler tag med fler jande före— nader kostnad per törer på än en ser— än 24 person- ta tkr företag större av— viceleveran— kontakter per 1 a tkr stånd än tör år

20 mil i % i % i% K-holm K—stad K—holm K-stad K-holm K—stad K—holm K—stad K-holm K—stad K—holm K—stad

Konstruktion och

rationalisering 55 45 1625 7520 58 159 17 52 52 48 52 52

Mätning och

provning 21 27 500 1550 29 55 14 56 52 56 50 41

Tillverkning 59 27 4246 5101 157 182 27 25 58 56 52 46

Maskinrepara-

tioner 44 56 2861 7555 .82 152 18 21 69 46 65 54

Anläggnings—

arbeten 55 51 7497 7515 170 145 2 6 57 40 55 65 Totalt 85 86 16729 29019 246 529 — _ _ _ _ _

Tabell 5:4 Serviceutnyttjande i de två studerade regionerna de 2 senaste åren uttryckt i andel utnytt- jande företag, totala och genomsnittliga servicekostnader, andel företag med flera service- leverantörer och andel företag med flera än 24 personkontakter per år. (K-holm=Katrineholms

A—region; K-stad=Kristianstads och Hässleholms A—regioner).

SOU 1972:78

106

vad gäller maskinreparationer kan kostnadsdifferenserna mellan de två regionerna inte hänföras till något särskilt förhållande. Det är tvärt emot vad man kunde vänta något ovanligare med konti- nuerliga utnyttjanden och täta personkontakter i Kristianstads- området. Inte heller kan avståndskostnaderna förklara skillnaden eftersom det är ungefär lika vanligt att tjänster hämtas från större aVStånd i de två regionerna.

Service vid anläggningsarbeten följer mycket likartade mönster i de två regionerna. En analys av kostnaderna per anställd upp- visar i det närmaste identiska förhållanden. Se figur 5:1.

tkr 2 & K-stad X [] K—holm 1 Lxl ' Eå_4 _) Företagsstorlek,

5- 21_ 51- '101_ " antal anställda 20 50 100

Figur 5:1 ”Kostnad per anställd för service vid anläggningsarbeten i de två studerade regionerna.

Sammanfattningsvis kan sägas om den regionala jämförelsen av utnyttjande av teknisk service att utnyttjandet är intensivare i Kristianstadsområdet. Benägenhet att utnyttja service för ra- tionaliseringsarbete och maskinservice är betydligt högre trots att företagen hämtar service från större avstånd.

Förklaringen till detta förhållande ligger antagligen i att det i Kristianstadsregionen finns en större andel företag med mer avancerad produktionsteknik. En del av skillnaderna kan natur— ligtvis också hänföras till utredningstekniska faktorer, dels kan faktainsamlingen ha skilt sig något i de två utredningarna trots alla strävanden som gjorts för att få materialet från de två regio— nerna jämförbart, dels kan också omfattande serviceutnyttjanden i i enstaka företag påverka bilden. Det råder dock ingen tvekan om att de skillnader mellan regionerna som ovan behandlats i stor ut- sträckning har en motsvarighet i verkligheten. För detta talar

SOU 1972:78 107

bl & förhållandet att för den serviceklass där man verkligen kan förvänta sig små regionala skillnader — service vid anläggnings— arbeten — också uppvisar de minsta regionala skillnaderna.

5.1.4. Sammanfattande synpunkter på företagens utnyttjande av teknisk service

De allra flesta företagen utnyttjar någon form av teknisk ser— vice. Det är emellertid tydligt att den största delen av kost- naderna hänför sig till tjänster där företagen inte haft några egentliga alternativ till serviceutnyttjande. Man måste helt enkelt anlita service i samband med anläggningsarbeten, vid många maskinreparationer, vid verktygstillverkning och i vissa fall även vid mätning och provning. Serviceutnyttjanden på dessa om— råden är i regel en direkt följd av beslut om expansion eller på något sätt förändrad verksamhetsinriktning, eller också är de en absolut nödvändighet för den löpande verksamheten. Enligt detta resonemang kommer serviceutnyttjandet på de nämnda områ— dena att utvecklas som en direkt funktion av företagens övriga utveckling. På grund av tjänsternas oumbärlighet kommer alltid företagens behov på ett eller annat sätt att tillgodoses.

Förhållandena är väsentligen annorlunda inom de områden där fö— retagen har verkliga valmöjligheter att utnyttja service eller ej. Enligt det klassificeringssystem som använts i denna utred- ning innehåller serviceklassen konstruktion och rationalisering den största andelen tjänster av utvecklande art, tjänster som företagen inte så ofta är direkt tvingade att utnyttja. Betydel- sen av kunnande och attityder hos företagets personal, framför allt dess ledning, torde vara väsentligt större för utnyttjandet av den senare typen av tjänster. Likaså är utbudets utformning och villkoren för utnyttjande ofta helt avgörande för om ett ut- nyttjande kommer till stånd.

Det har framgått att de större företagen utnyttjar konstruktions- och rationaliseringstjänster betydligt oftare än de mindre — ett mönster för serviceutnyttjande som dock återfinns hos alla slag av service. Om man går in på de enskilda företag som i förhållan- de till sin storlek har nämnvärda kostnader för service inom detta område är det också svårt att se några gemensamma drag hos dessa. De tycks emellertid i regel vara oberoende av moder-

108 SOU 1972:78

företag och ha en tillverkning av relativt avancerad art. Totalt har ca 50 % av de i studien ingående företagen nämnvärda kost— nader för konstruktions- och rationaliseringstjänster.

De tydliga regionala skillnaderna som har observerats torde bero på att en större andel företag i Kristianstad har en mer avance- rad produktionsapparat. För detta talar att serviceutnyttjande för maskinreparationer - ett område där företagen ofta inte har någon större valfrihet mellan att utnyttja service och att själva utföra funktionen — också är av betydligt större omfattning i Kristianstadsområdet.

Vid analys av materialet i syfte att vidta åtgärder för att för— bättra den tekniska servicen torde just informationen om konstruk— tions— och rationaliseringstjänster vara av största betydelse. För dessa tjänster är utbudets utformning väsentlig för om utnytt— jande kommer till stånd eller ej. Riktigt utformade tjänster på området kan få mycket positiva effekter på företagens utveckling. I nuläget är det vanligare att företagen ej blir helt nöjda med konstruktions— och rationaliseringstjänster än vad fallet är för övrig teknisk service. Man bör också ta fasta på att ett li— tet antal större företag står för huvuddelen av kostnaderna, vilket implicerar att övriga företag kan te sig relativt ointres- santa ur utbudsföretagens synpunkt. Detta kan leda till att in— tresset att utforma ett utbud som är väl anpassat till de mindre företagens behov inte blir tillräckligt stort. Det kan också i sämsta fall leda till att engagemanget från serviceföretagets sida vid utförandet av ett uppdrag hos en liten kund blir lägre än vid utförande av motsvarande uppdrag hos en större kund.

Ekonomiska och administrativa tjänster utgör en relativt lätt avgränsbar huvudtyp av företagsservice. De innebär nästan ute— slutande att företagen tar externa personella resurser i anspråk. Tjänster inom detta område innebär ofta att företaget helt över- låter en del av sina kamerala funktioner till ett serviceföretag. En del tjänster syftar dock även till att effektivisera existe- rande system eller att lösa akuta problem. Se även appendix B.

5.5.1. Kostnads- och utnyttjandemönster

Av de undersökta företagen utnyttjar 86 % service inom det eko- nomiskt/administrativa området. De företag som inte utnyttjat någon form av service inom detta område utgöres samtliga av dotterbolag eller underavdelningar till företag, och kan således antagas få tjänsterna från sina moderbolag eller motsvarande.

Redovisningstjänster är den serviceklass, där flest företag ut- nyttjar service. 75 % av de studerade företagen utnyttjar denna typ av tjänster. Därnäst kommer juridisk service som utnyttjas av 40 % av företagen, service i samband med aministrativt utveck- lingsarbete utnyttjas av 15 % av företagen och service för ekono- miska analyser slutligen utnyttjas av 90 % av företagen. Dess- utom utnyttjar 7 % av företagen service i samband med skriv— och kopieringsarbete samt översättning. Ett mindre antal företag -

SOU 1972:78 121

4 % - har till sist anlitat service som sträcker sig över flera serviceklasser samtidigt, d v 5 för en större genomgång av före- tagens ekonomiska och administrativa funktioner. Se även appen- dix Co

Kostnaderna för den utnyttjade servicen är högst för redovis- ningstjänster med 1,5 milj. kr. Kostnaderna för service vid ad— ministrativt utvecklingsarbete och juridiska frågor ligger var- dera runt 0,5 milj. kr. för de utnyttjande företagen sammanlagt. en stor del av kostnaderna företag. Se tabell 5:9. För samtliga serviceklasser gäller att är koncentrerade till ett fåtal större

Service- Antal Total Andel i procent av anta- klass service— service- let företag som svarar utnytt— kostnad, för

jande tkr företag 50 % av 90 % av i pro— service— service- cent av kostnaderna kostnaderna totala antalet företag Redovisnings- tjänster 75 1 529 14 57 Ekonomiska analyser 9 115 21 47 Administrativt utvecklings— arbete 15 655 14 65 Juridisk service 40 547 11 65 Skriv— och kopieringsser- vice och över- sättning 7 47 17 50 Övrigt 4 166 14 43 Totalt 86 _5 057 18 48

Tabell 5:9 Andel företag i procent som utnyttjat olika service- klasser inom ekonomisk/administrativ service under 2-årsperioden, kostnaderna för dessa tjänster samt kostnadernas fördelning på de utnyttjande företagen.

Andelen företag som utnyttjar ekonomisk och administrativ ser- vice är ungefär lika stor i de olika företagsstorlekarna. An-

122

SOU 1972:78

delen tycks dock sjunka för de allra största företagen, vilka i många fall är dotterbolag och härvid erhåller sina ekonomiska tjänster från moderbolagen. Mönstret är dock splittrat för de olika serviceklasserna. Betydelsen av redovisningstjänster tende— rar att avta med företagsstorlek. Mera omfattande service i form av administrativt utvecklingsarbete har främst utnyttjats av före— tag med fler än 100 anställda. Andelen företag som utnyttjar ser- vice vid ekonomiska analyser, juridisk service samt skriv- och kopieringsservice och översättning ökar med företagsstorlek men är störst bland företag med 21-50 anställda. Sammanlagt 14 % av de studerade företagen utnyttjar tjänster inom tre eller flera serviceklasser. Av dessa företag har 80 % fler än 50 anställda, varför de större företagen kan sägas utnyttja ett bredare service- sortiment. Se tabell 5:10.

Kostnaderna visar en tydlig ökning med företagsstorlek både vad gäller totalkostnad och genomsnittskostnad per företag. Beträffan— de servicekostnad per anställd är bilden inte lika entydig. För ekonomiska och administrativa tjänster som helhet tenderar dock kostnaderna per sysselsatt att avta. Orsakerna till kostnadsstruk- turen kan bl a vara att komplexiteten hos de ekonomiska och ad- ministrativa problemen ökar med företagsstorlek samtidigt som stora företag kan tillgodogöra sig stordriftsfördelar. Större företag internaliserar även sådana nödvändiga resurser.

I de enskilda serviceklasserna är kostnadsbilden densamma. Varia- tionerna är emellertid betydligt större, vilket till stor del kan förklaras av att enstaka serviceutnyttjanden lätt påverkar värdena.

Några större skillnader vad gäller utnyttjandet av ekonomisk och administrativ service finns inte mellan de olika branscherna, vilket är ganska naturligt då denna typ av service ej är beroende av branschtillhörighet. Metallbranschens serviceutnyttjande skil- jer sig dock från de övriga branscherna såtillvida att företagen i större utsträckning än i andra branscher utnyttjar tjänster ur flera serviceklasser. Den vanligaste kombinationen är härvid redo- visningstjänster och juridisk service. 2/5 av företagen med denna kombination är metallföretag.

Kostnadsbilden vid branschanalysen är splittrad. Stora variationer

SOU1972178 123

Företagsstor— Andel serviceutnytt— Totala service— Genomsnittliga ser- Genomsnittlig service—

ek, antal jande företag i pro— kostnader, tkr vicekostnader per kostnad/anställd, kr anställda cent företag, tkr

Ser- viceklass 5—20 21—50 51—100 101- 5—20 21—50 51—100 101— 5-20 21—50 51-100 101- 5—20 21—50 51-100 101— Redovisnings- tjänster 85 77 85 64 204 182 554 589 5 7 16 17 441 219 48 81 Ekonomiska analyser 6 11 15 12 2 55 52 26 1 8 10 4 20 216 159 9 Administrativt utvecklings— arbete 2 17 10 28 — 46 51 578 - 8 8 59 - 251 95 104 Juridisk service 50 57 55 47 35 28 224 260 2 2 10 10 205 65 135 55 Skriv— och kopieringsser— vice och över— sättning 2 9 15 4 1 2 45 1 1 1 7 1 77 50 89 5 Övrigt 2 5 5 6 5 16 51 116 5 16 16 59 200 640 510 52 Ekonomi/admini— strativa tjäns— ter totalt 87 89 90 81 245 507 955 1570 5 10 26 56 465 282 555 114

Tabell 5:10 Andel serviceutnyttjande företag i procent, totala servicekostnader, genomsnittliga service- kostnader per utnyttjande företag och genomsnittliga kostnader per anställd i olika storleks-

klasser. Värdena avser företag som utnyttjar ekonomisk/administrativ service 1 respektive ser; viceklass under den senaste 2—årsperioden.

förekommer både vad gäller genomsnittskostnad och kostnad per an- ställd. En stor del av variationerna kan emellertid förklaras av att branscherna har olika storlekssammansättning liksom att en— staka och dyrbara serviceutnyttjanden slår igenom. Metall— och diversebranscherna svarar dock för huvuddelen av kostnaderna.

5.5.2. Kontaktmönster

De utnyttjade ekonomiska och administrativa tjänsterna har ofta karaktären av enstaka uppdrag från serviceleverantörer som ligger längre bort än 5 mil från företaget. Mycket ofta anlitas en enda serviceleverantör med vilken personkontakterna under uppdragens genomförande är relativt intensiva. Se tabell 5:11.

Vad gäller aVStånd till serviceleverantörerna hämtar ca 50 % av de undersökta företagen ekonomisk och administrativ service från serviceleverantörer, som ligger längre bort än 5 mil. De tjänster som företagen utnyttjar inom närområdet är enklare redovisnings— tjänster samt tjänster i samband med skriv— och kopieringsarbete samt översättning. För revisionsarbetet anlitar ca två tredjede— lar av företagen auktoriserade revisorer belägna i Malmö, Helsing— borg och Stockholm medan flertalet övriga revisorer ligger inom närområdet. Serviceleverantörerna för ekonomiska analyser, admi— nistrativt utvecklingsarbete och juridisk service är framför allt belägna i avståndsintervallet 5 till 20 mil från företagen. För kvalificerad service vid administrativ utveckling samt juridisk service, som upplysnings— och inkassoservice samt avtalsfrågor anlitas emellertid serviceleverantörer på längre avstånd än 20 mil. Detta gäller dock framför allt företag i Kristianstads- och Hässleholms A-region.

Av materialet framgår att de större företagen oftare utnyttjar tjänster utanför närområdet, d v 5 från serviceleverantörer be— lägna på större avstånd än 5 mil. Detta gäller för alla service— klasser. Däremot synes skillnader mellan olika branscher ej före— komma. Det visar sig också att avståndet till serviceleverantörer är större vid mera kostsamma serviceutnyttjanden. De större före- tagens krav på mera kvalificerad service kan sålunda ej tillgodo— ses med lokalt utbud.

SOU 1972:78 125

Andel ser— viceutnytt— jande före—

Andel av service— företagen som lig— ger på större av—

Andel utnytt— jande företag med mer än en

Andel utnytt— jande företag med kontinuer-

Andel utnytt— jande företag med täta per—

ta stånd än serviceleve— ligt service— sonkontakter Service— 1 % i % rantör utnyttjande i % klass 5 mil 20 mil i % i % Redovisningstjänster 75 48 7 24 42 21 Ekonomiska analyser 9 82 18 55 55 18 Administrativt utvecklingsarbete 15 50 55 21 55 38 Juridisk service 40 79 51 28 55 12 Skriv— och kopierings- service och översätt— ning ? 55 17 17 17 0 Övrigt 4 29 0 14 0 0

Tabell 5:11

Kontaktmönster vid utnyttjande av ekonomisk/administrativ service.

SOU l972:78

126

Antal serviceleverantörer som utnyttjas inom en serviceklass kan vara en indikator på hur specialiserade tjänster som krävs. De studerade företagen tenderar inom samtliga serviceklasser att ut— nyttja endast gn serviceleverantör. För ekonomiska analyser och juridisk service finns en något större benägenhet att anlita fler än en serviceleverantör. Något samband mellan företagsstorlek och antal serviceleverantörer per serviceklass kan inte spåras liksom inte heller mellan branschtillhörighet och antal service— leverantörer.

Frekvensen av utnyttjande av ekonomiska och administrativa tjäns— ter ger en viss uppfattning om relationerna mellan serviceleve- rantör och det utnyttjande företaget. Andelen enstaka uppdrag är vanligast för skriv— och kopieringsservice och översättning. Kontinuerligt serviceutnyttjande är vanligast för juridisk ser- vice och redovisningstjänster. De företag som kontinuerligt ut— nyttjar juridisk service har till ca 75 % fler än 50 anställda. Sambandet mellan företagsstorlek och antal utnyttjanden för redo- visningstjänster är däremot negativt då mindre företag oftast utnyttjar extern bokföringsservice. För övriga serviceklasser ökar kontinuerligt serviceutnyttjande med företagsstorlek. Nå- got samband mellan branschtillhörighet och frekvensen av utnytt- jande har ej kunnat påvisas i någon serviceklass.

Komplicerade tjänster avspeglar inte ett större antal personkon— takter, vilket hade kunnat förväntas. Av de serviceutnyttjande företagen har 51 % uppgett att de haft kontinuerliga personkon- takter med serviceleverantörerna. I de allra flesta fall har det också rört sig om tjänster som utnyttjats kontinuerligt. Den an— del av företagen (14 %) som inte utnyttjat tjänsterna kontinuer— ligt har haft täta personkontakter i samband med dyra och omfat- tande tjänster vid administrativ utveckling. Dessa tjänster har endast utnyttjats en gång men under en längre tid och med dag— liga personkontakter.

Andelen tjänster som kan skötas helt utan personkontakter är störst för juridisk service. För denna serviceklass har 45 % av företagen angett att kontakterna skett via brev och/eller telefon. I samband med redovisningstjänster har endast 5 % an- gett att man inte haft några personkontakter. För övriga ser-

SOU1972278 127

viceklasser ligger motsvarande andelar kring 10 %. Andelen tjäns— ter som kan skötas helt utan personkontakter verkar sålunda inte bero av om den utnyttjade tjänsten är enkel eller komplicerad.

Något starkt samband mellan företagsstorlek och antal personkon— takter tycks inte finnas. Företagen med fler än 50 anställda ver— kar emellertid med undantag för redovisningstjänster ha något större antal personkontakter än övriga företag. I samband med redovisningstjänster har företagen med 5—20 anställda det största antalet personkontakter genomsnittligt sett. Även vid en uppdel— ning av företagen i olika branscher ser personkontaktsmönstret mycket likartat ut.

Företagarna har mycket sällan uttalat missnöje med tjänster inom ekonomi och administration. De serviceutnyttjande företagen har angett att anpassningen till de olika servicetyperna i 95 % av fallen kan betraktas som mycket väl och väl anpassad. De service- typer där anpassningen i några fall angetts som mindre väl och dåligt anpassad avser personalrekrytering från lokala arbetsför— medlingen, bokföring och revision samt inkassoservice.

5.5.5. Regionala variationer

Likheterna mellan serviceutnyttjande såsom det tar sig uttryck i andel utnyttjande företag och servicekostnader i olika företags— storlekar och branscher är stora. Vissa skillnader är dock värda att speciellt ta upp till behandling. Se tabell 5:12.

Andelen serviceutnyttjande företag är för samtliga serviceklasser större i Katrineholm än i Kristianstad. De största skillnaderna avser redovisningstjänster, ekonomiska analyser samt skrth och kopieringsservice och översättning. Observeras bör dock att 7 % av företagen i Kristianstad har utnyttjat service som avser flera olika serviceklasser. Fördelas den för Kristianstad bildade ser- viceklassen "övriga ekonomiska—administrativa tjänster" till de andra minskar skillnaderna i serviceutnyttjandet något.

Med undantag för administrativt utvecklingsarbete är trots detta de genomsnittliga servicekostnaderna större för företagen i Kris— tianstad. Härvid gäller att det är företag med färre än 100 an—

128 ' SOU l972:78

Serviceklass Andel ser- Totala ser- Genomsnitt- Andel ser— Andel före- Andel före— viceutnytt- vicekost- lig service- viceleveran— tag med fler tag med fler jande före- nader, kostnad per törer på än en ser- än 24 person- taå, tkr företag, större av— viceleveran— kontakter per 1 tkr stånd än tör, år,

20mil, 19% 19% i% K-holm K-stad K—holm K-stad K-holm K-stad K-holm K—stad K-holm K—stad K—holm K-stad

Redovisningstjänster 80 71 675 856 11 12 5 5 16 24 16 21

Ekonomiska analyser 14 6 58 75 6 9 O 18 27 55 9 18

Administrativt

utvecklingsarbete 15 12 554 521 55 25 17 25 17 21 50 58

Juridisk service 41 40 165 582 6 9 5 29 24 28 9 12

Skriv— och kopierings-

service och översätt-

ning 10 4 19 28 2 7 0 17 25 17 O 0

Övrigt — 7 — 166 - 24 — O — 14 — 0 Totalt 88 85 1 229 1 828 18 21 - - - - - —

Tabell 5:12 Serviceutnyttjande i de två studerade regionerna de 2 senaste åren uttryckt i andel utnyttjande

företag, totala och genomsnittliga servicekostnader, andel företag med flera serviceleveran—

törer och andel företag med flera än 24 personkontakter per år (K—holm=Katrineholms A-region;

K—stad=Kristianstads och Hässleholms A-regioner).

ställda som har högre genomsnittlig servicekostnad 1 Kristian- stad än i Katrineholm. De största företagen har samtliga större genomsnittlig servicekostnad i Katrineholm. Kostnadsdifferenserna är dessutom mest påtagliga för företagen med 50-100 anställda speciellt vad avser ekonomiska analyser och juridisk service.

För serviceklasserna redovisningsservice, ekonomiska analyser och juridisk service är det uppenbart att de högre kostnaderna för de mindre företagen beror på ett intensivare serviceutnyttjande hos företagen i Kristianstad. Fler specifika servicetyper per företag och fler serviceleverantörer per företag utnyttjas inom dessa serviceklasser i Kristianstadsföretagen. Personkontakterna är likaså mer intensiva i dessa företag. För de större företagen tycks dock förhållandena i de båda områdena vara relativt lik- artade om hänsyn tas till serviceklassen "övriga ekonomiska-ad— ministrativa tjänster".

Även om större delen av kostnadsskillnaderna beror på att omfatt- ningen av serviceutnyttjandet är större i Kristianstadsområdet torde en stor del också bero på att dessa företag får betala högre pris för tjänsterna. Härvid torde avståndskostnaden i form av resor och traktamenten spela roll. Den andel av serviceleve- rantörerna som ligger på ett större avstånd än 20 mil är nämligen väsentligt olika för de skilda serviceklasserna. Dessutom kan härvid högre debitering för samma tjänst bl a genom större svå- righeter att förhandla om villkor ha viss betydelse.

Kostnadsskillnaderna för administrativt utvecklingsarbete kan för- klaras av att två större metallföretag i Katrineholmsområdet har höga kostnader för produktionsplanering och arbetsstudier, Per- sonkontakterna i samband med dessa tjänster är även intensiva. I övrigt gäller även för denna serviceklass att de mindre företa- gen i Kristianstad har intensivare serviceutnyttjande, fler ser— viceleverantörer och större avståndskostnader.

Vad gäller skriv— och kopieringsservice och översättning torde kostnadsdifferenserna helt kunnat hänföras till variationer i avståndet till serviceleverantörerna.

Förklaringen till de regionala förhållandena torde ligga i att

130 SOU 1972:78

det i Kristianstadsområdet finns en större andel företag med mer avancerad produktionsteknik. Härvid kräVS också för att företagens verksamhet skall kunna bedrivas att de ekonomiska och administra- tiva funktionerna fungerar på ett tillfredsställande sätt. Ser- viceutnyttjande är då det kanske mest realistiska alternativet för de mindre företagen.

5.5.4. Sammanfattande synpunkter på företagens utnyttjande av ekonomisk och administrativ service

Endast ett mindre antal företag utnyttjar ej ekonomisk och admi- nistrativ service. Dessa är samtliga kopplade till en moderorga— nisation, som svarar för de obligatoriska revisionstjänsterna men som även torde stå till tjänst med andra uppgifter inom området. Av de serviceutnyttjande företagen utnyttjar en fjärdedel endast de i lag fastställda obligatoriska tjänsterna medan alla övriga kompletterar revisionstjänster med andra typer av service.

Företagen utnyttjar i regel endast en serviceleverantör inom varje serviceklass och det är relativt ovanligt att samma ser- viceleverantör täcker flera serviceklasser. I de fall detta före- kommer gäller det bokförings- eller revisionsföretag som utför ekonomiska analyser. Större företag tenderar att utnyttja ser— viceleverantörer på längre avstånd från företaget, vilket torde bero på att deras behov av mera avancerad service ej finns att tillgå på orten. Personkontakterna har ett relativt svagt posi- tivt samband med kostnaderna för tjänsten och ett svagt negativt samband med avståndet till serviceleverantören. Företagarna är med några få undantag nöjda med de tjänster de erhållit._

De regionala skillnaderna, vilka består i att en mindre andel företag utnyttjar service i Kristianstadsområdet men att dessa företag har ett mer intensivt serviceutnyttjande, torde bero på att Kristianstadsföretagen har en mer avancerad och omfattande produktionsapparat. Denna kräver i sin tur att ekonomi och admi- nistrationsfunktionerna fungerar tillfredsställande.

Det är mycket påtagligt att serviceutnyttjandet inom ekonomi och administration i stor utsträckning är av mycket rutinmässig karak- tär. Detta innebär emellertid inte att utrymme för effektivise-

SOU1972:78 131

ringar saknas. Vad gäller redovisningstjänster visar det sig att kostnaderna för dessa är mycket låga i de flesta företag. Man kan på goda grunder anta att företagen utnyttjar redovisningsservice i första hand för att uppfylla lagstiftningens krav och i att redovisningsföretagens kunnande sällan kommer till användning vid beslutsfattande i företaget. Orsaken till detta förhållande torde ligga i bristande kvalifikationer utöver de rent redovis- ningstekniska hos serviceföretagen, men naturligtvis även hos företagen själva som vill hålla de kamerala funktionerna såväl externt som internt på så låg nivå som det överhuvudtaget är möj- ligt. Man måste dock beakta att många företag internt har rela- tivt väl utbyggda system för kostnadskontroll medan den lagstad- gade affärsbokföringen överlåts till ett serviceföretag.

Det verkar emellertid rimligt att de detaljerade uppgifterna om företaget som samlas hos det företag som ger redovisningsservice i många fall skulle kunna utnyttjas effektivare. Redovisnings- företagen har genom den långvariga och kontinuerliga kontakten med kundföretagen förutsättningar att utvecklas till kvalifice- rade serviceorgan i företagsekonomiska frågor.

När det gäller tjänster av mera påtagligt kreativ art av typen administrativt utvecklingsarbete har endast ett fåtal företag utnyttjat sådana tjänster. Detta kan naturligtvis ses som en följd av att de mindre och medelstora företagen har relativt smidiga och enkla planerings- och styrningsrutiner som fungerar väl. Det ringa utnyttjandet kan alltså bero på att serviceföre- tagen inte har något att erbjuda. På vissa områden t ex lager- planering eller produktionsplanering torde emellertid metoder för effektiviseringar, som lämpar sig för många företag av den typ som studerats existera.

Sett i ett mera långsiktigt perspektiv kommer de administrativa funktionerna även i mindre och medelstora företag att undergå förändringar varvid serviceorganisationer av olika slag kommer att spela en viktig roll.

4. SPECIALSTUDERAD SERVICE

För många industriföretag är det ett livsvillkor att ständigt

132 SOU1972178

kunna förnya sitt produktsortiment. Komplexiteten i produktut- vecklingsprocesserna blir allt större, varför företagen i ökad utsträckning måste förlita sig till externa resurser.

Service vid pppduktutvecklingsarbete har därför särskilt stor be- tydelse. Ett annat område där företagen oftast helt är hänvisade till serviceutnyttjande är automatisk databehandling. Av ovan nämnda skäl har service vid produktutveckling och databehandling ägnats särskild uppmärksamhet både vid faktainsamling och analys.

4.1 Produktutveckling

Alla företag måste för att följa med i utvecklingen förbättra sina arbetsmetoder på olika områden. För sådana industriföretag som tillverkar egna produkter är det dessutom väsentligt att existerande produkter vidareutvecklas eller ersättes med nya. Det utvecklingsarbete som bedrivs för att åstadkomma den nödvän- diga produktförnyelsen ställer ofta speciellt stora krav på fö- retagen. Utvecklingsarbetets framgång blir avgörande för företa- gets framtid. Särskild uppmärksamhet har därför ägnats de problem som är förknippade med produktutveckling, företagens synpunkter på service vid produktutveckling samt serviceutnyttjandet i nu— läget.

4.1.1. Produktutvecklingsaktiviteter

Bland de studerade industriföretagen bedriver 57 % produktut- veckling i en eller annan form. Med produktutveckling avses då såväl utveckling av helt nya produkter som påtagliga förändringar i existerande produkter.

Andelen företag som bedriver produktutveckling ökar med företags— storlek1>. Se figur 4:1. Mätt i mera påtagliga mått som procent av omsättningen eller tid nedlagd på produktutvecklingsaktivite- ter synes de större företagen satsa en större andel av sina re- surser. På grund av företagsledarens personliga insatser på pro-

1) Samma förhållande visar även "Utvecklingsförhållanden för mindre och medelstor verkstadsindustri i norra Vänerregionen, STU-utredning nr 11:1971, Stockholm 1971".

SOU l972:78 133

duktutvecklingsområdet i de mindre företagen och avsaknaden av formella organisationsenheter eller befattningar för produktut- vecklingsarbete är det emellertid svårt att dra generella slut— satser angående produktutvecklingsaktiviteternas andel i de mindre företagens verksamhet.

Vissa branschskillnader föreligger. Vid en grov branschindelning framgår att företag inom träbearbetande industri i betydligt mindre utsträckning ägnar sig åt produktutveckling än andra in— dustriföretag. Se figur 4:2.

Procent Procent 80 80 60 60 40 40 20 20 Företagsstor- _ _ _ _ lek, antal go åå 180 10? anställda Figur 4:1 Procentandel före- Figur 4:2 Procentandel före- tag med produktut- tag med produktut- veckling i olika veckling i olika storleksklasser. branscher.

Skillnader mellan de studerade regionerna föreligger också. I Katrineholmsregionen bedriver 44 % av industriföretagen produkt— utveckling. Motsvarande siffra för Kristianstadsområdet är 67 %. Denna skillnad ligger i linje med det högre utnyttjandet av kva— lificerad teknisk service i Kristianstadsregionen. Ett samband mellan en mer avancerad teknologi och engagemang i produktut- veckling torde föreligga.

Företag som helt saknar produktutveckling är ofta starkt knutna till ett annat företag antingen genom ett dotterbolagsförhållande eller genom legoavtal. En annan orsak till att produktutvecklings- funktion saknas i ett företag är att företaget tillverkar någon form av standardprodukter av typen sågade och hyvlade trävaror. Vidare finns tillverkande företag som uteslutande tillverkar på

134 SOU 1972:78

väl specificerade beställningar från olika kunder. En mekanisk verkstad kan exempelvis helt ägna sig åt att på beställning tillverka stålkonstruktioner till byggnadsföretag. Fristående företag med tillverkning av egna produkter som säljs till många kunder har som regel någon form av produktutveckling oberoende av storlek och branschtillhörighet.

Det normala är att företag som bedriver produktutveckling ägnar sig åt både vidareutveckling av existerande produkter och utveck- ling av nya produkter. Det är emellertid förvånande att de pro- duktutvecklande företagen fortfarande i stor utsträckning tar mycket lätt på marknadsanalysen vid utvecklingsarbetet. Hälften av företagen utför sällan eller aldrig marknadsanalyser. Se ta- bell 4:1.

Antal företag med Uppgiven frekvens av marknadsundersökningar produktutveckling Aldrig Sällan Ofta Alltid

96 54 15 24 25

Tabell 4:1 Förekomst av marknadsundersökningar vid produktutveck— ling. *

4.1.2. Servicens roll vid produktutveckling

För att mera ingående få frågan om servicens betydelse för pro- duktutvecklingsaktiviteter i företagen belyst har speciellt un- dersökts de faktorer, som kan inverka hämmande på produktutveck— lingsaktiviteterna och på vilka områden behov av service före— ligger. Se tabell 4:2.

Finansiering av utvecklingsarbetet är den faktor som företag med produktutveckling oftast anser har en hämmande effekt på pro- duktutvecklingsarbetet. Men brister i kunnande inom företaget

samt brist på lämplig utrustning för produktutvecklingsarbetet är också besvärande för många företag. Till detta kan fogas att många företag - speciellt de större - upplever stora svårigheter att anställa personal som lämpar sig för produktutvecklingsarbete. Möjligheterna att utbilda den egna personalen så att de bättre

SOU 1972:78 135

kan angripa produktutvecklingsproblem anses också vara begränsade.

Vid sidan av de faktorer som ovan uppgetts ha en hämmande inver- kan på företagens produktutvecklingsarbete intar bristande till- gång på lämplig service en förhållandevis undanskymd plats. Dock har 16 % av företagsledarna ansett att brister i serviceutbudet på ett avgörande sätt försvårar deras möjligheter till produktut— veckling. Att en förhållandevis liten andel företagsledare anser att serviceproblemen inte är det avgörande hindret för produkt- utveckling får inte ses som ett bevis på ett bra serviceutbud existerar inom detta område.

För det första jämförs service med interna förhållanden som uppen— barligen är mycket betydelsefulla. För det andra kan vi på goda grunder anta att företagsledarna ofta överhuvudtaget inte över- väger möjligheterna att utnyttja service vid produktutvecklings- arbetet annat än för vissa marginella delmoment, något som åt- minstone till en del kan bero på brister i serviceutbudet.

Hämmande Finansiella Utrustning Kunnande Tillgång till Summa faktorer resurser inom före- inom före- service

taget taget % 40 27 17 16 100

Tabell 4:2 Procentuell fördelning av hämmande faktorer i pro— duktutvecklingsarbetet bland företag med produktut— vecklingsaktiviteter.

Utvecklande av nya produkter eller vidareutveckling av produkter är ofta en komplicerad process som sträcker sig över en längre tidsperiod och i vilken man i regel kan urskilja vissa skeden. I tabell 4:5 uppräknas ett antal olika skeden i produktutveck- lingsprocessen samt företagsledarnas bedömning av servicens be— tydelse i respektive skede.

Företagsledarna har också gjort bedömningar av några specifika servicetyper, som kan bli aktuella vid produktutveckling. Dessa bedömningar framgår av tabell 4:4.

136 SOU1972178

Viktighetsårad Mindre Viktigt Mycket Produktutvecklingsskede Viktlgt Vlktlgt Hjälp att få ideer som är lämpliga att utveckla inom företaget 50 50 20 Från idé till skiss (idén på ritbordet) 77 18 5 Från skiss till första prototyp, 80 5 5 Från första prototyp till lämplig form för produktion 76 14 10 Produktionsuppläggning (inkl. maskiner och verktyg etc) 74 14 12 Marknadsintroduktion 65 16 19

Tabell 4:5 Betydelsen av service i olika skeden av produktut- vecklingsprocessen. Siffrorna i tabellen anger pro- centandelen företag som uppgett respektive viktig-

hetsgrad.

Viktighetsgrad Mindre Viktigt Mycket Servicetyp Viktigt Vlktlgt Patentberedningar, atentansökningar 76 15 9 Marknadsundersökningar, marknadstester 59 29 12 Försäljningsstimulerande åtgärder, försäljningskampanjer, försäljning, reklam etc 58 24 18

Tabell 4:4 Betydelsen av några specifika servicetyper vid pro- duktutveckling. Procentuell fördelning på olika vik- tighetsgrader.

Intresset för vad som är säljbart är stort hos de studerade före- tagen. Inte mindre än hälften av företagen anser att hjälp att få produktideer är värdefullt. Detta bör inte ses som att före- tagen själva har svårt att generera ideer. Snarare bör resulta- ten tolkas så att företagen är medvetna om att man aldrig kan få för mycket av goda ideer. I linje med detta anses behoven av marknadsinriktade tjänster vara stort medan service vid den rent tekniska framtagningen av produkten betydligt mera sällan bedöms

SOU1972:78 137

som viktig.

Likheterna mellan de två regionernas företag vad gäller inställ- ning till service är påtagliga. Kristianstadsföretagarna anser emellertid mer ofta att service vid olika moment i produktut- vecklingsprocessen är betydelsefull.

Till sist skall ett speciellt problem vid produktutvecklings- service tas upp till behandling, nämligen sekretessen. Vid ut- vecklande av många produkttyper är det väsentligt att konkurre- rande företag ej får vetskap om de framsteg som görs eller kanske att man överhuvudtaget har ett utvecklingsprojekt på gång. Inte mindre än 24 % av företagsledarna har uppgett att sekretessfrågan är ett väsentligt hinder för utnyttjande av service vid produkt- utveckling. Sekretessproblemen tilltar klart med företagsstorlek. Några skillnader mellan branscher eller mellan de två regionerna kan ej klart påvisas.

4.1.5. Serviceutnyttjande vid produktutveckling

Den service som utnyttjas vid produktutveckling avser dels mark- nadsområdet dels det tekniska området. Bland de tjänster som redan behandlats under rubrikerna tekniktjänster och marknads- tjänster har de som utnyttjats just i samband med produktutveck- ling specialstuderats.

Tjänsterna har indelats i konstruktionstjänster, provning, mark- nadstjänster och service vid patentärenden. Det måste konstateras att även de tjänster som utnyttjas vid produktutveckling ofta kan vara av rutinmässig art.

På grund av att det material som analysen av företagens service- utnyttjande bygger på är förhållandevis litet — totalt utnyttjar 55 företag någon form av service vid produktutveckling - har analysen av serviceutnyttjande vid produktutveckling gjorts mycket kortfattad.

Av de företag som bedriver produktutveckling utnyttjar 55 % ser— vice för detta ändamål. Service vid konstruktionstjänster utnytt- jas av 58 % av de produktutvecklande företagen. Service vid prov-

138 SOU 1972:78

ning och patentärenden utnyttjas av 22 % respektive 20 % medan någon form av marknadsinriktade tjänster endast utnyttjas av 11 % av de produktutvecklande företagen.

Totalt har 5,8 milj. kr. nedlagts på produktutvecklingsserivce under den studerade 2—årsperioden. Konstruktionstjänster ligger högst med ca 2 milj. kr. Därefter kommer marknadsföringstjänster med 1,5 milj. kr. Att beakta är emellertid att ett enda större företag svarar för 1 milj. kr. av detta belopp. Om man bortser- från detta företag kommer konstruktionstjänsterna i en klass för sig medan övriga tjänster ligger på en betydligt lägre kostnads- nivå; 0,2-0,5 milj. kr.

Koncentrationen av kostnaderna till ett fåtal företag är inte så kraftig för produktutvecklingstjänster som för marknadsförings— tjänster och tekniktjänster. Andelen företag som utnyttjar ser- vice ökar med företagsstorlek liksom kostnaderna för servicen. Se tabell 4:5.

Avståndet till serviceleverantören är i genomsnitt betydligt längre än för andra tjänster. Vad gäller marknadstjänster och service vid patentansökningar kan endast en bråkdel av tjäns— terna fås från området inom 5 mils-radien. I regel har endast en serviceleverantör utnyttjats för en viss typ av service. 522: tinuerliga utnyttjanden är relativt sällsynta. Uppdragen ses ofta som avslutande projekt. Vid projektens genomförande kan personkontakterna vara intensiva. För alla tjänster utom konstruk- tionstjänster är emellertid personkontakterna ovanligt glesa. In- slaget av mindre väl anpassade tjänster är högre för produktut- vecklingsserivce än för andra tjänster.

Även för produktutvecklingstjänster är utnyttjandet intensivare

i Kristianstadsregionen. Betydligt större andel av de service- utnyttjande företagen har i förhållande till sin storlek avse- värda kostnader för service vid produktutveckling. Det intensi- vare serviceutnyttjandet tar sig även uttryck i att Kristianstads- företagen utnyttjar service oftare och i att personkontakterna är intensivare. Antalet misslyckade serviceutnyttjanden är ock— så mindre i Kristianstadsområdet, vilket stöder antagandet att ett intensivt serviceutnyttjande leder till lärprocesser som är

SOU1972178 139

Serviceklass Andel service- Totala Andel av service- Andel ut- Andel ut— Andel ut- utnyttjande service- företagen som lig- nyttjande nyttjande nyttjande företag av de kostnaden ger på större av- företag företag företag som bedriver tkr stånd än med mer med kon— med täta produktut- i % än en ser- tinuerligt person- veckling 5 mil 20 mil viceleve— serviceut- kontakter i % rantör nyttjande i %

i % i %

Konstruktion 58 1 975 78 50 54 41 44 Provning 22 514 76 58 55 40 25

Marknadsföring 11 1 5271) 91 56 45 27 18 Patentärenden 20 224 95 21 15 19 5

Totalt 55 5 840 — - - - -

Tabell 4:5 Kostnads- och kontaktmönster vid utnyttjande av service vid produktutveckling.

1) Ett enda företag svarar för 1 000 tkr.

SOU1972178

140

värdefulla för servicens resultat.

4.1.4. Sammanfattande synpunkter på företagens utnyttjande av service vid_produktutveckling

Slutsatser som kan dras utifrån studierna om företagens produkt- utvecklingsaktiviteter är att det främst är verkligt avancerade tjänster i form av förslag till lämpliga produkter för utveck— ling i företagen som efterfrågas. Kostnaderna och finansierings- problemen som är förknippade med utveckling av nya produkter häm- mar företagens produktutvecklingsaktiviteter. Sekretessproblemen i samband med serviceutnyttjande är ett besvärligt problem.

Materialet ger ett visst stöd åt att satsning på helt nya typer av serviceorgan för produktutveckling av den typ som det indu- striella utvecklingscentrat (IUC) i Skellefteå utgör kan vara befogad. Det finns nämligen en diskrepans mellan de servicetyper som i nuläget utnyttjas — konstruktionstjänter, provningar, pa- tenttjänster - och de tjänster av idégenererande och marknads— orienterad karaktär som efterfrågats av många företagare.

När det gäller detaljer i produktutvecklingsarbetet t ex patent- beredningar, vissa tester eller ritarbete är det antagligen ganska lätt för företagen att utnyttja service i de fall de saknar egna resurser. Svårigheterna ligger oftast i idébedömning, anskaff— ning av lämpliga resurser såväl av finansiell- som personell- och utrustningsmässig art. Det är med andra ord den övergripande pla- neringen av produktutvecklingsprocessen från idé till marknads- förd produkt som är problematisk för det enskilda företaget.

5.2. Marknadstjänster

I den utsträckning mindre och medelstora företag för avsättning av sina produkter måste tillgripa aktiv marknadsföring är de i stor utsträckning hänvisade till utnyttjande av externa resurser. Det kan härvid gälla att få tillgång till media för informations- spridning om produkterna eller att utforma information till kun- der o dyl. Marknadsföringsaktiviteternas omfattning och inrikt- ning beror härvid av de produkter företaget tillverkar. För en och samma produkt finns flera alternativa marknadsföringsstra-

SOU 1972:78 109

tegier att tillgå alltifrån aktiv bearbetning av produktens slutliga förbrukare till en försäljning till ett fåtal grossis- ter, som helt och hållet övertagit den aktiva marknadsföringen. Se appendix B.

5,2.1 Kostnads- och utnyttjandemönster

Av de studerade företagen har totalt 56 % utnyttjat någon form av marknadstjänster. De flesta företag som inte utnyttjat sådana tjänster anser sig inte sälja varor och tjänster, som kräver ak- tiv marknadsföring. Vidare är vissa av företagen dotterbolag, vilket betyder att tjänsterna kan fås från moderbolag o dyl.

Den mest utnyttjade serviceklassen är reklamtjänster, vilka utnyttjats av 40 % av företagen. Av dessa har 50 % utnyttjat servicetypen annonsering. Därnäst kommer serviceklasserna genom- förande av marknadsföring som utnyttjats av 14 % av företagen, service vid exportfrågor som utnyttjats av 15 % av företagen samt service vid planering av marknadsföring slutligen som utnytt- jats av 12 % av företagen. Dessutom har 12 %>av företagen utnytt- jat sådana marknadstjänster som inte kunnat fördelas på enskilda serviceklasser utan avser mer omfattande serviceutnyttjande inom marknadsområdet. Se även appendix C.

En relativt liten andel av företagen svarar för huvuddelen av kostnaderna. Av de serviceutnyttjande företagen svarar 5 % för 54 % av de totala servicekostnaderna. Kostnaderna är högst för reklamtjänster med 10 milj. kr. Av denna kostnad svarar ett före- tag i Kristianstadsområdet för 4 milj. kr. Kostnaderna för ut— nyttjade tjänster i serviceklassen övriga tjänster kommer där— näst med 5,8 milj. kr. Av dessa kostnader svarar emellertid en— dast två företag för 4,2 milj. kr., vilka avser tjänster i sam— band med planering och genomförande av marknadsföring. För åter- stående serviceklasser ligger kostnaderna mellan 1 och 5 milj. kr. Se tabell 5:5.

Andelen företag som utnyttjar marknadstjänster visar en ökning med företagsstorlek i de tre lägsta storleksklasserna för att i den högsta storleksklassen minska något. Se tabell 5:6.

110 - SOU l972:78

Serviceklass Antal service- Total Andel i procent av utnyttjande service— antalet företag som företag i pro- kostnad, svarar för cent av totala tkr antalet före- 50 % av 90 % av tag service- service—

kostna- kostna— derna derna

Planering av marknadsföring 12 2 706 8 10

Genomförande av

marknadsföring 14 1 046 8 24 Reklamtjänster 40 10 049 6 21 Exporttjänster 15 1 647 8 21 Övriga tjänster 12 5 827 9 10 Totalt 56 21 275 5 25

Tabell 5:5 Andel företag i procent som utnyttjat olika service- klasser inom marknadstjänster under 2-årsperioden, kostnaderna för dessa tjänster samt kostnadernas för— delning på de utnyttjande företagen.

Kostnaderna uppvisar ett systematiskt mönster både vad gäller den totala och genomsnittliga servicekostnaden. Med några få undantag visar kostnaderna en tydlig ökning med företagsstorlek. Detta gäller särskilt för exporttjänster och för tjänster för planering av marknadsföring. Undantagen gäller främst service vid genomförande av marknadsföring för företag med över 50 an- ställda. Om hänsyn emellertid tas till kostnaderna i service- klassen övrigt, vilka bl a aVSer service vid genomförande av mark- nadsföring överensstämmer kostnadsmönstret för samtliga service- klasser.

Vad gäller servicekostnad per anställd är bilden inte lika enty- dig. Servicekostnaderna visar en svagt tilltagande tendens för de tre lägsta storleksklasserna för att sedan snabbt sjunka. Variationerna i de enskilda serviceklasserna är emellertid mycket stora. Orsakerna till dennna kostnadsstruktur kan vara att mark- nadsföringens komplexitet tilltar med företagsstorlek och att härvid behoven av marknadsföringsservice tilltar. När företagen blir större börjar emellertid stordriftsfördelar även att göra sig gällande på marknadsföringssidan.

SOU 1972:78 111

Företagsstor- Andel serviceutnytt— Totala service— Genomsnittliga ser- Genomsnittlig service—

lek, antal jande företag i pro— kostnader, tkr vicekostnader per kostnad/anställd, kr anställda cent företag, tkr Ser— viceklass 5—20 21-50 51—100 101— 5-20 21—50 51—100 101- 5—20 21-50 51—100 101- 5—20 21—50 51-100 101—

Planering av

marknadsföring 7 9 10 25 15 7 275 2415 5 2 68 197 250 50 915 550 Genomförande av

marknadsföring 9 20 15 21 107 451 268 240 21 62 45 22 1877 1690 902 92 Reklamtjänster 50 49 45 45 184 298 1489 8078 11 18 85 557 1057 195 1107 1091 Exporttjänster 7 9 25 17 15 18 516 1100 5 6 57 122 500 194 757 491 Övriga tjänster 17 6 15 17 52 12 1415 4570 4 6 256 486 595 400 2996 1874 Marknadstjänster totalt 46 57 65 58 549 766 5959 16201 14 58 152 521 895 556 1275 757

Tabell 5:6 Andel serviceutnyttjande företag i procent, totala servicekostnader, genomsnittliga service— kostnader per utnyttjande företag och genomsnittliga kostnader per anställd i olika storleks— klasser. Värdena avser företag som utnyttjat marknadstjänster i respektive storleksklass under den senaste 2-årsperioden.

Några större branschvisa skillnader mellan de studerade före- tagen kan inte konstateras. De företag som inte utnyttjar mark- nadstjänster utgöres i metallbranschen främst av mindre mekaniska verkstäder med relativt okvalificerad verksamhet samt i trä- och diversebranscherna av mindre snickerier, sågverk, cementgjuterier o dyl. Såsom angivits svarar några få företag för stora delar av de totala kostnaderna. Två livsmedelsföretag svarar för 4,2 milj. kr. och ett diverseföretag för 4 milj. kr. Om dessa extrema kost— nader ej medräknas varierar de totala servicekostnaderna för metall-, trä-, livsmedels-, textil-, konfektion— samt diverse— branscherna mellan 2 och 5 milj. kr.

Kostnads— och utnyttjandemönstret för de olika serviceklasserna visar att reklamtjänsterna i de olika branscherna nästan genom- gående svarar för de högsta totalkostnaderna. För de övriga ser— viceklasserna är bilden mer splittrad, vilket beror på storleks- fördelningen inom branscherna samt att enstaka dyrbara service-

utnyttjanden slår igenom.

5.2.2. Kontaktmönster

De utnyttjade tjänsterna har ofta karaktären av kontinuerliga utnyttjanden från en eller två serviceleverantörer inom varje serviceklass. Serviceleverantörerna utnyttjas på varierande av— stånd dock i regel utanför närområdet och personkontakterna med dessa under uppdragens genomförande är relativt intensiva. Se tabell 5:7. '

Vad gäller avståndet till serviceleverantörerna föreligger vissa variationer mellan serviceklasserna. Gemensamt är emellertid att merparten av leverantörerna antingen ligger inom 2 mils avstånd eller också på ett större avstånd än 5 mil från företaget. De tjänster som utnyttjas från lokala serviceleverantörer är före- trädesvis enklare reklamtjänster. I exportfrågor erhålles även vissa råd från lokala banker. Tjänster i samband med planering och genomförande av marknadsföring samt exportfrågor hämtas emel- lertid nästan uteslutande från Malmö och Stockholm.

De större företagen söker sig oftare till mera avlägset belägna serviceleverantörer än vad mindre företag gör. Däremot synes

SOU1972178 113

Service— klass

Andel ser— viceutnytt- jande före—

Andel av service- företagen som ligger på större avstånd än

Andel utnytt— jande företag med mer än en

Andel utnytt- jande företag med kontinuer-

Andel utnytt- jande företag med täta per-

tag i % serviceleve- ligt service— sonkontakter i % rantör utnyttjande i % 5mil 20 mil i% 17.

Planering av

marknadsföring 12 90 24 55 58 29 Genomförande av marknadsföring 14 84 40 40 52 55 Reklamtjänster 40 65 17 50 61 55 Exporttjänster 15 85 58 54 46 21

Övriga tjänster 12 86 21 48 67 48

Tabell 5:7 Kontaktmönster vid utnyttjande av marknadstjänster.

SOU 1972:78

114

skillnader mellan olika branscher ej förekomma. En viss tendens till att kostnaderna för marknadstjänster tilltar med aVStåndet till serviceleverantörerna kan även observeras. Vid 56 tillfällen har kostnaderna för de utnyttjade tjänsterna överstigit 100 000 kr. Endast för 22 % av dessa har serviceleverantörerna legat inom ett avstånd av 5 mil från företagen.

Andelen företag som utnyttjar fler än en serviceleverantör är re- lativt stor i de olika serviceklasserna. De företag som utnyttjar reklamtjänster har de flesta serviceleverantörerna genom att före- tagen annonserar i flera tidningar eller genom att tjänster för reklamteckning, reklamfoto etc utnyttjas parallellt med tjänster för annonsering. För övriga serviceklasser utnyttjas i många fall mellan 2 och 5 serviceleverantörer. Företag med fler än 50 an- ställda tycks även utnyttja fler serviceleverantörer i de olika serviceklasserna än vad de övriga företagen gör, vilket bl a hänger samman med att de förra utnyttjar tjänster i ett större antal serviceklasser. Några större skillnader mellan branscher har inte kunnat konstateras.

En mycket betydande del av de företag som utnyttjar en viss typ av service gör detta kontinuerligt. För mer avancerade tjänster i form av marknadsundersökningar och försäljningskampanjer är det mer vanligt att företagen kan särskilja de olika uppdragen än för andra tjänster, d v s utnyttjandet har inte betraktats som kon— tinuerligt. Rena annonstjänster är den servicetyp som oftast ut- nyttjas kontinuerligt. Ett svagt samband mellan företagsstorlek och antal utnyttjanden har kunnat konstateras. Några branschskill- nader har däremot ej kunnat påvisas.

Antalet personkontakter med serviceleverantörerna är inte be— roende av om de utnyttjade tjänsterna är mer eller mindre komp— licerade. För de olika serviceklasserna tycks i stället antalet personkontakter vara i stort detsamma. Av de serviceutnyttjande företagen har 54 % angett att de haft kontinuerliga personkontak- ter. Med undantag för 11 % av dessa rör det sig även om tjänster som utnyttjats kontinuerligt. Undantagen avser dyra och omfattande tjänster, vilka endast utnyttjats ett fåtal gånger men under en längre tidsperiod och med dagliga personkontakter.

SOU 1972.78 115

Vid jämförelse mellan aVStånden till serviceleverantörerna och antalet personkontakter har personkontakterna inte visat sig vara särskilt avståndskänsliga. Inte heller tycks kostnaderna för de utnyttjade tjänsterna påverka antalet personkontakter.

Något starkt samband mellan företagsstorlek och antal person— kontakter tycks inte finnas. Företagen med fler än 50 anställda verkar emellertid ha något större antal personkontakter med ser- viceleverantörerna än de övriga företagen. Variationer i antalet personkontakter mellan branscherna kan inte spåras. Olikheterna hänger i stället samman med skillnaderna i de olika branschernas storlekssammansättning.

Företagsledarnas uppfattning om tjänsternas anpassning visar att man i regel är relativt nöjda med de erhållna servicetyperna. Företagarna anser att 95 % av de utnyttjade servicetyperna är mycket väl eller väl anpassade. Gemensamt för ett flertal av de tjänster som anses mindre väl eller dåligt anpassade är att dessa består av mer avancerade servicetyper ofta med moment av prognos— ticering.

5.2.5. Regionala variationer

Likheterna mellan serviceutnyttjande inom marknadsområdet vad avser andelen serviceutnyttjande företag och servicekostnader i olika företagsstorlekar och branscher är stora i de studerade regionerna. Vissa skillnader i serviceutnyttjandet är emellertid värda att särskilt behandla. Se tabell 5:8.

Totala andelen serviceutnyttjande företag är något större i Kristianstadsområdet. Detta beror emellertid främst på att en betydligt större andel företag i området utnyttjar reklamtjänster. Motsvarande gäller även för genomförande av marknadsföring men skillnaden blir väsentligt mindre om för Katrineholmsföretagen hänsyn tas till de utnyttjade tjänsterna i serviceklassen övriga tjänster. Dessa avser i stor utsträckning genomförande av mark- nadsföring.

Företagens kostnader för marknadsservice är likaså betydligt högre i Kristianstadsområdet. Detta gäller även om hänsyn tas

116 SOU 1972:78

Service- Andel service— Totala ser— Genomsnitt— Andel service- Andel före- Andel före— klass utnyttjande vicekost- lig service- leverantörer tag med fler tag med fler företag i % nader kostnad per på större av— än en ser- än 24 person— tkr företag stånd än viceleveran— kontakter per tkr 20 mil, i % tör, i % år, i % K—holm K—stad K—holm K—stad K—holm K—stad K-holm K—stad K—holm K-stad K-holm K-stad Planering av marknadsföring 15 9 141 2 565 12 285 - 56 17 56 25 55 Genomförande av marknadsföring 11 16 561 685 40 45 11 56 22 50 55 58 Reklamtjänster 50 47 1 408 8 641 118 180 15 19 50 50 25 58 Exporttjänster 18 10 995 654 65 65 45 80 71 50 21 20 övriga tjänster 18 7 1 425 4 402 102 629 14 57 56 71 29 86 Totalt 55 59 4 528 16 947 105 282 (29) (58) —- — - — Tabell 5:8 Serviceutnyttjande i de två studerade regionerna de 2 senaste åren uttryckt i andel ut—

nyttjande företag, totala och genomsnittliga servicekostnader, andel företag med flera

serviceleverantörer och andel företag med flera än 24 personkontakter per år (K-holm=

Katrineholms A—region; K-stad=Kristianstads och Hässleholms A-regioner).

117

SOU 1972:78

till att tre företag i Kristianstad tillsammans svarar för 48 % av totala servicekostnaden. Kostnadsskillnaderna är mest tydliga för företag med mer än 50 anställda. I dessa företag är service— kostnaderna i Kristianstadsområdet avsevärt större för service— klasserna planering av marknadsföring och reklamtjänster. Ex— kluderas emellertid för reklamtjänster de företag som har extremt höga kostnader blir skillnaden obetydlig. För genomförande av marknadsföring är också servicekostnaderna större 1 Kristian- stadsföretagen. Detta gäller för samtliga storleksklasser. Den största skillnaden avser dock företagen med färre än 50 anställda, vilka har betydligt större servicekostnader. Kristianstadsföre— tagens höga kostnader i serviceklassen övriga tjänster är till 95 % hänförliga till två företag med fler än 50 anställda. Vad gäller exporttjänster kan inga större kostnadsskillnader mellan företagen konstateras.

För service i samband med planering och genomförande av marknads— föring är det uppenbart att de högre kostnaderna i Kristianstads- företagen till stor del beror på intensivare och mer omfattande serviceutnyttjande. Företagen har utnyttjat ett flertal olika servicetyper från ett flertal serviceleverantörer. Personkontak- terna är även mer intensiva. Dessutom torde för dessa tjänster avståndskostnaderna ha stor betydelse. För Kristianstadsföre— tagen ligger 56 % av serviceleverantörerna i dessa serviceklasser på ett större avstånd än 20 mil från företagen medan inte någon serviceleverantör till Katrineholmsföretagen är belägen på detta avstånd då det gäller planering av marknadsföring och endast 11 % vid genomförande av marknadsföring. Förutom dessa ökade kostnader i form av resor och traktamenten torde även högre de— bitering för samma tjänster bl a på grund av förhandlingssvårig- heter ha betydelse.

Kristiandstadsföretagens högre kostnader för reklamtjänster, vilka för övrigt påverkats mycket kraftigt av en extremobserva— tion beror till största delen på att en större andel företag i området utnyttjar dessa tjänster. Antalet serviceleverantörer som utnyttjas skiljer sig inte från det antal som anlitas i Katrineholmsområdet. Avståndskostnader torde däremot ha viss be- tydelse. Dessutom är personkontakterna mer intensiva.

118 SOU 1972:78

1 1

Beträffande exporttjänsterna beror skillnaden i den totala ser- vicekostnaden på att andelen serviceutnyttjande företag är lägre i Kristianstadsområdet. Den genomsnittliga servicekostnaden per företag är dock lika stor i de två områdena. Detta torde kunna förklaras av att samtidigt som avståndskostnaderna har stor be— tydelse för Kristianstadsföretagen inverkar det förhållandet att Katrineholmsföretagen har utnyttjat ett betydligt större antal serviceleverantörer. Intensiviteten i personkontakterna är lik- värdig för företagen i de båda områdena.

Förklaringen till behandlade regionala variationer ligger antag— ligen i att en större andel företag i Kristianstadsområdet har en mer avancerad produktionsteknik. Denna kräver stora inves— teringar, vilket då förutsätter tillgång till information och marknadsförhållanden. Härvid torde service i olika frågor ha stor betydelse.

5.2.4. Sammanfattande synpunkter på företagens utnyttjande av marknadsservice

Marknadsservice avser sådana tjänster som utnyttjas för att ytterst leda till försäljning av företagens produkter. Bland orsakerna till varför marknadstjänster utnyttjas anges att detta blir billigare och att det är orealistiskt att utföra arbetet med egna resurser. Nästan hälften av alla studerade företag ut- nyttjar ej marknadstjänster, vilket beror på att dessa är knutna till moderföretag eller att produkterna aVSätts till ett fåtal fasta kunder.

Av de företag som utnyttjar tjänsterna svarar ett mindre antal företag för en väsentlig del av kostnaderna. De tjänster som utnyttjas är i stor utsträckning av teknisk natur, exempelvis olika former för reklam och praktiska arrangemang för produkter- nas överföring till kunder. Uppläggning av system för planering och genomförande av marknadsföring etc verkar vara aktiviteter som endast i begränsad omfattning tillämpas i ett fåtal företag. Utnyttjandet av marknadstjänster varierar med företagsstorlek, däremot ej med branschtillhörighet.

Oftast utnyttjar företagen en eller flera serviceleverantörer

SOU1972178 119

inom varje serviceklass och som regel är utnyttjandet kontinuer- ligt. De serviceutnyttjande företagen är vidare sina leverantö— rer trogna. Dessa anlitas på mycket varierande avstånd från före— tagen, bl a beroende på företagsstorlek och kostnader för ser— viceutnyttjandet. Personkontakterna med leverantörerna tenderar ej att vara beroende av avståndet till dessa.

De observerade regionala skillnaderna, vilka bl a anger att Kristianstadsföretag med mer än 50 anställda har ett intensi— vare och mer omfattande serviceutnyttjande vad gäller planering för marknadsföring och att företag med färre än 50 anställda i samma område mer intensivt utnyttjar service för genomförande av marknadsföring samt att en större andel företag i området utnyttjar reklamtjänster, torde bero på att företag i Kristian- stadsområdet har en mer avancerad produktionsapparat. Detta krä- ver i sin tur omfattande insatser inom marknadsområdet.

Vad gäller de utnyttjade marknadstjänsterna kan företagen klassi— ficeras i tre huvudgrupper. Den första gruppen har ingen egent— lig marknadsföringsfunktion och omfattar ungefär hälften av före- tagen. Det är knappast realistiskt att räkna med att företagen inom denna grupp inom överskådlig framtid i någon större utsträck— ning kommer att behöva olika former av extern marknadsförings— service.

Den andra gruppen omfattar relativt få företag som utvecklat ett omfattande utnyttjande av marknadstjänster. I den mån en förändring av dessa företags serviceutnyttjande kommer till stånd torde detta innebära både en ökning av utnyttjandet och en förskjutning mot mera avancerade tjänster.

Den tredje gruppen av företag har en marknadsföringsfunktion men utnyttjar marknadstjänster i en relativt begränsad om— fattning. Här kan man förvänta sig att ett utrymme för ökade satsningar på marknadstjänster föreligger. En förskjutning mot tjänster av mera långsiktigt verkande karaktär är också att förvänta. De s k latenta behoven av tjänster beroende dels på förhållanden inom företagen, dels på det existerande utbudet torde vara störst bland de företag som utnyttjar tjänster på marknadssidan men som förlitar sig på sådan service som i stort

120 SOU1972178

sett inte drar några kostnader.

Vad som i första hand bör betonas från materialet är det ringa utnyttjandet av mera långsiktigt verkande marknadstjänster såsom marknadsprognoser och försäljningsplanering. Dessutom bör det förhållandet framhävas att de företag som utnyttjat tjänster på dessa för företagets framtida verksamhet kanske avgörande områden i stor utsträckning försökt erhålla tjänsterna kostnadsfritt eller mot en mycket ringa kostnad. Vidare kvarstår förhållandet att de allra flesta företagen åtminstone på kort sikt ter sig ointressanta för en serviceutbjudare med kommersiella intressen av den orsaken att deras årliga kostnader för marknadstjänster belöper sig på några tusental kronor.

4.2. Automatisk databehandling

I mindre och medelstora företag har automatisk databehandling (ADB) hittills tagits i anspråk inom det ekonomiska-administra- tiva området. ADB innebär att beslutsfattandet blir rationellare genom att högt ställda krav på information kan tillgodoses för att inrikta, styra och följa upp verksamheten.

Av de 182 studerade företagen utnyttjar 41 % någon form av auto- matisk databehandling. I första hand utnyttjas därvid databe-

SOU1972178 141

handlingen för rutinmässiga bearbetningar - bokföring, fakture- ring, reskontra, försäljningsstatistik och löneredovisning. Mer komplicerade rutiner för exempelvis produktionsplanering och lagerstyrning används i mycket liten utsträckning.

Service inom den automatiska databehandlingens område innebär att företagen tar externa personella resurser i anspråk för utform— nings- och omläggningsarbeten samt för löpande drift av ADB-syste— men, eller utnyttjar extern maskinkapacitet för bearbetningarna. På grund av höga kostnader för ADB-system både vad avser införan— defasen och den löpande verksamheten är företagen i många fall hänvisade till serviceföretag. Dessa kan ofta utföra databehand— ling till en lägre kostnad än företagen själva. Av företagen med ADB anlitar 59 % serviceföretag för sin databehandling. Andelen företag som utnyttjar dataservice är dock väsentligt större i Katrineholms A—region - 72 % — än i Kristianstads- och Hässle- holms A-regioner — 46 %. Orsaken till denna skillnad kan bl a vara att utbudet av denna typ av service huvudsakligen finns i Stockholmsområdet. Detta hänger i sin tur troligen samman med att dataservicebranschen är ung och ännu inte har spritt sig ut över landet i någon större utsträckning.

Vid analysen av svaren på frågorna om olika faktorers hämmande inverkan har det framkommit att endast när det gäller tidsbrist för vidareutbildning har företagsledarna varit någorlunda eniga. Vad gäller de övriga faktorerna är bilden mycket splittrad. De flesta företagsledare har emellertid nämnt några faktorer som hämmat utnyttjandet. Det är ungefär lika vanligt att dessa fak— torer hänför sig till ggenskaper hos utbudet - kostnader, avstånd, brist på lämpligt utbud - som egenskapgr hos det egna företaget — bristande vana att utnyttja service, bristnade vetskap om existe— rande utbud, svårigheter att i praktiken omsätta specialisters lösningar eller kunskaper från genomgångna kurser.

Detta styrker antagandena om att företagens mottagarkapacitet har stor betydelse för möjligheterna att tillgodogöra sig service. Det är också tydligt att företagsledarna själva är medvetna om detta förhållande.

Företagen inom verkstadsindustrin har uppgivit färre hämmande faktorer än företag i övriga branscher. Skillnaden mellan stor-

SOU1972:78 161

leksklasser är obetydliga. De minsta och de största företagen f har emellertid angett.något fler hämmande faktorer. '

Skellefteåföretagen och även Kristianstadsföretagen anger be- tydligt oftare att de olika faktorerna hämmar deras serviceut- nyttjande. De anser vidare att avståndsbetingade faktorer och faktorer som bristande vana att använda sig av service har en större betydelse. Däremot anser Skellefteåföretagen att det exi— sterar ett bra utbud. Tilltron till serviceutbjudare är bättre. Risken att följa specialisters råd kommer långt ner på ranglis- tan.

6.2 Erfarenheter av serviceorgan

Företagsledarna i Kristianstads- och Katrineholmsområdet har graderat sina erfarenheter av ett 50-tal organisationer på skalan ”mycket negativa", "övervägande negativa", "övervägande positiva" och "mycket positiva". De har också kunnat ange att de saknar erfarenheter av serviceorgan.

Tabell 6:5 visar hur många företag i olika storleksklasser som haft erfarenheter av respektive organisation och hur många av dessa som anser sig ha negativa erfarenheter.

Vad gäller de organisationer som specialiserat sig på rådgivning av olika slag ser vi att med undantag för redovisningsföretagen, advokatbyråer och arkitekter har mindre än hälften av företagen erfarenheter av vart och ett av dessa serviceorgan. De flesta företagen har emellertid erfarenheter av tillverkande företag som ger service.

Vad gäller kreditinstitut ligger tyngdpunkten på affärsbanker och sparbanker medan erfarenheterna av de speciella kreditinsti- tut som inrättas för industrin är begränsade till ett fåtal före- tag.

Kontakter med de kommunala myndigheterna är vanliga och rör i regel markfrågor och bostadsproblem.

Med några få undantag har de större företagen oftare erfarenheter

162 SOU 1972:78

Organisation Andel företag med Andel företag med erfarenheter av erfarenheter av resp. organisation resp. organisation i som har negativa

erfarenheter if

Advokatbyråer 52 8 Arkitekter 54 5 Bokförings— och revisionsföretag 79 1 Reklamföretag 41 12 Konsulter: Teknik 47 6

Ekonomi 39 4 Administra- tion 25 9 Data 30 &

Företagareföreningen

som konsultförmedlare 18 19 SIFU: Utbildning 22 20

Prov och mätning 6 27 Konsultförmedling 7 50

Statens provningsanstalt 29 6 Tillverkande företag 68 2 Affärsbanker 88 4 Sparbanker 61 4 Jordbrukskassor 14 4

Företagareföreningen

som kreditförmedlare 26 17 Industrikredit 21 8

Företagskredit 17 15 Exportkredit 4 0 Investeringsbanken 5 33 Yrkesinspektionen 88 5 Länsarbetsnämnden 51 8 Lokala arbetsförmed- lingen 80 25 Kommunstyrelse 69 14 Fastighetsnämnd 46 7 Byggnadsnämnd 75 8 Kommerskollegium 18 18

Tabell 6:5 Erfarenheter av olika organisationer. Procentandel av företagen som överhuvudtaget har erfarenheter av respektive organisation samt procentandel av dessa som har negativa erfarenheter.

SOU 1972:78

163

av organisationer än de mindre. De mindre företagen har oftare erfarenheter av redovisningsföretag, vilket beror på att de sällan ingår i koncerner. Vidare vänder sig de mindre företagen något oftare till företagareföreningen och Företagskredit.

Företagsledarna har varit sparsamma med negativa uttalanden om de serviceorgan som de har varit i kontakt med. Om vi först be- traktar de serviceorgan som företagen inte på ett omedelbart sätt står i beroendeförhållande till, har de flesta serviceorgan en liten andel missnöjda kunder. Reklamföretagen, företagare— föreningarnas och SIFU:s konsulter har haft fler motgångar än övriga serviceorgan.

Inställningen till de olika finansieringsinstituten är också positiv - något som kanske är litet förvånande med tanke på att företagen ofta står i ett starkt beroendeförhållande till kre— ditgivare, som har begränsade tillgångar att fördela mellan sina kunder. Företagareföreningens kreditförmedlande verksamhet är tydligen ganska ofta ej tillfredsställande ur mottagarnas syn- punkt.

I regel har de organisationer som flitigt utnyttjas av företagen en liten andel utsagor om negativa erfarenheter. Här utgör emel— lertid de lokala arbetsförmedlingarna ett undantag. Var fjärde företagsledare har negativa erfarenheter. Orsaken till detta är naturligtvis att arbetsförmedlingen har svårt att hjälpa företag som behöver arbetskraft eftersom det råder brist på vissa typer av arbetskraft. Man får emellertid inte bortse ifrån att miss- nöjet med arbetsförmedlingen kan bero på dess sätt att arbeta, något som ofta nämndes i intervjuerna.

De flesta företag har erfarenheter av kommunala instanser och det är ganska naturligt att de kommunala myndigheterna inte all— tid agerar helt till de enskilda företagens fördel.

Vid en regional jämförelse är det mest påtagliga resultatet en mycket stark överensstämmelse mellan regionerna. De organisa- tioner som utnyttjas ofta i den ena regionen utnyttjas också i den andra och tvärt om. De organisationer som har många negativa utsagor i den ena regionen har det också i den andra.

164 SOU l972:78

Företagen i Kristianstad har oftare haft negativa erfarenheter av reklamföretag än Katrineholmsföretagen. I Kristianstad har man också oftare erfarenheter av SIFU men dessa är till stor del negativa.

6.3 Sammanfattande synpunkter på erfarenheter av service och serviceorgan

Företagens serviceutnyttjande hämmas av såväl företagsinterna som företagsexterna faktorer. Företagens möjligheter att till- godogöra sig service kan förbättras dels genom utbildning men kanske framför allt genom att de prövar olika former av service. Kostnader, finansieringsproblem och tidsbrist när det gäller att upprätta kontakter och sätta in serviceleverantörer i ett före- tags specifika förhållanden kan emellertid verka avskräckande.

Problemet att hitta rätt bland utbjudare av service har nämnts som ett av de mer påtagliga hindren för serviceutnyttjande. Ytterligare belägg för att ett regionalt baserat kontaktorgan har en funktion att fylla har sålunda erhållits.

Företagsledarnas bristnade förtroende för externa specialister, som tar sig uttryck i att många anser det vara riskabelt att genomföra de lösningar som specialisten konstruerar, beror både på utbudssidan och mottagarsidan. Olämpliga metoder, bristande kommunikation, bristande kunskaper hos mottagarföretaget är för— hållanden som kan förklara "förtroendeklyftan".

Företagen saknar mycket ofta helt erfarenheter av organisationer, som själva anser sig spela en central roll för mindre och medel- stora företag. Detta gäller för exempelvis företagareföreningen, Industrikredit och Företagskredit. Även vad gäller de olika ty- perna av konsulter saknar förvånansvärt många företag erfaren- heter. De serviceorgan som utnyttjas fungerar i regel till be— låtenhet. Det är tydligt att tillverkande företag spelar en vik- tig roll som serviceleverantörer. De flesta företag har erfaren- heter av service från andra industriföretag, erfarenheter som alltid är goda. De större företagen har mera omfattande erfaren- heter av olika organisationer än de mindre.

SOU 1972:78 165

7. UTBUDETS ORGANISATION OCH BELÄGENHET

I tidgare avsnitt har utnyttjandet av industriell service ute— slutande behandlats utifrån de tillverkande företagens synvinkel. Förutom kostnaden för utnyttjad service har antalet utnyttjan— den, personkontakter, serviceleverantörer och avstånd till ser— viceleverantörer behandlats. Serviceutnyttjandet kan emellertid även studeras med utgångspunkt från de serviceutbjudande före- tagen.

7.1 Typer av utbud

Utbudet av industriell service är hänförligt till dels s k egent- li a serviceföreta , vilkas huvudsakliga verksamhetsområden lig— ger inom huvudnäringen service, dels till vissa tillverkande fö- retag. Totalt har de studerade industriföretagen i de båda regionerna utnyttjat 461 utbudsföretag. Av dessa utgöres 64 % av serviceföretag och 36 % av tillverkande utbudsföretag.

4.2.1. Företagskarakteristika och utnyttjande av dataservice

Utnyttjande av ADB ökar med företagsstorlek både i bemärkelsen att det är vanligare att större företag utnyttjar dataservice och i bemärkelsen att de större företagen har en större volym på sitt serviceutnyttjande. De större företagen har i regel ock- så en längre erfarenhet av dataservice och fler rutiner som är anpassade till ADB. Det är främst större företag - ofta dotter— företag — som uteslutande klarar databehandlingen med egna eller moderföretagets resurser. Det är uppenbart att för de flesta mindre och medelstora företag är utnyttjande av service dock det lämpligaste sättet att tillgodose behovet av automatisk da— tabehandling. Se figur 4:5.

Några större skillnader mellan branscher vad gäller utnyttjande av ADB har ej kunnat konstateras. Däremot tycks företagsledarens utbildning och ålder ha betydelse. I företag med ADB är företags— ledarna yngre och har högre utbildning än i liknande företag

142 SOU1972:78

utan dataservice. I gruppen företag som utnyttjar dataservice är således ca 60 % av företagsledarna yngre än 50 år medan motsva- rande siffra för företag som ej utnyttjar dataservice är ca 55 %. Företagsgruppen med dataservice har vidare till ca 80 % företags— ledare med utbildning utöver folk— och realskola medan motsvaran- de andel för den andra företagsgruppen är ca 50 %.

Procent / 50 _ 42 40 _ 55 50 - 20 _ 15 10 _ 6 | | > Antal anställda 5— 21- 51- 101- 20 50 100

Figur 4:5 Procentuella andelen företag som utnyttjar dataser- vice i olika företagsstorlekar.

Beträffande tidpunkten då dataservice första gången utnyttjades har de flesta företagen börjat med detta de allra senaste åren. 64 % av företagen har utnyttjat servicen efter år 1968. De före- tag som använt dataservice före denna tidpunkt är samtliga före- tag med mer än 50 anställda.

4.2.2. Kostnadsmönster

Servicekostnaden vad gäller databehandlingsservice består dels av en fast engångsavgift och dels av en rörlig del. Den fasta delen, vilken i regel varierar mellan 1 000 och 5 000 kr. beror av antalet rutiner och deras komplexitetsgrad medan den rörliga delen till största delen beror av volymen av data. Den årliga rörliga kostnaden varierar i de studerade företagen mellan 2 000 och 50 000 kr.

Även för databehandlingsservice ökar servicekostnaden med före—

SOU1972z78 143

tagsstorlek. Anledningen till detta är bl a att större företag har anpassat ett större antal rutiner till ADB och att de bear- betade datavolymerna är större. Dessutom visar det sig att ser- vicekostnaden är större för företag som valt att bygga upp helt företagsspecifika rutiner. Företag med s k skräddarsydda system har således större kostnader för dataservice än företag som ut- nyttjar generellt uppbyggda rutiner s k standardsystem.

4.2.5 Motiv till utnyttjande av dataservice

De vanligaste motiven till att företag börjat använda ADB har varit att företagen haft förväntningar om rena mekaniseringe- effekter - t ex minskade personalkostnader, snabbare och till- förlitligare information. Dessa har även i de allra flesta fallen uppfyllts. Endast i begränsad utsträckning har man haft förvänt— ningar om direkta styrningseffekter — t ex minskad kapitalbind- ning i lager och utestående fordringar, ökad tillförlitlighet i leveranstider, minskade beläggningsfunktioner. En orsak till att förväntningar av detta slag ej funnits kan vara att före- tagsledarnas kunskaper om datateknikens möjligheter varit be- gränsade. Detta styrkes av att företagsledarna i många fall än- gett just bristande kunskaper om tillämpningsområden, krav på förändringar av existerande system, kostnader etc som besvärande.

Förutom ovan nämnda typer av direkta effekter har många av före- tagen angett förväntningar om indirekta effekter som motiv till att utnyttja dataservice. Dessa effekter kan t ex vara i form av expansion av företaget, bätte styrning av företaget, breddning av verksamhetsområdet, bättre informationsservice till intressen— ter etc. Se tabell 4:6.

Några större skillnader mellan olika stora företag kan inte kon— stateras. Inte heller uppvisar de olika branscherna några större olikheter sinsemellan.

4.2.4. Analys av företag utan ADB

Såsom tidigare framgått utnyttjar 59 % av företagen inte någon form av ADB. Av dessa företag har 75 % mindre än 50 anställda. Företagen kan uppdelas i två grupper, där den ena gruppen - 50 %

144 SOU 1972:78

av företagen - avser företag med ett uttalat intresse för ADB- tekniken. Den andra gruppen - 65 % av företagen — omfattar före- tag som inte har intresse för ADB.

Huvudtyp av effekter Förvänt— Förvänt- Förvänt— ningar ningarna ningarna uppfyllda ej helt uppfyllda - positiva effekter Direkta Mekaniseringseffekter 54 26 5 Styrningseffekter 9 7 Mie 26 21 3

Tabell 4:6 Antal företag som angett olika slag av förväntningar. (Anm. Totala antalet företag som utnyttjat dataser- vice är 44).

Företagen med intresse för ADB—tekniken har så gott som samtliga mer än 50 anställda. Företagsledarna i denna grupp av företag är dessutom yngre och har högre utbildning än företagsledarna i de företag som ej är intresserade av ADB. Man har i flertalet fall angett förväntningar om rena mekaniseringseffekter och indirekta styrningseffekter som orsak till att ADB i framtiden kan komma till användning i företagen. Kunskaper om möjligheter till di- rekta styrningseffekter torde dock saknas. Se tabell 4:7.

Huvudtyp av effekter Direkta Indirekta Mekaniserings- Styrnings- effekter effekter

Procentuell andel 61 56 68

Tabell 4:7 Orsaker till intresse för ADB. Procentuell andel av totala antalet företag (51 st) med.intresse för ADB.

Av de företag som uttryckt ej intresse för ADB har inte något av dem undersökt möjligheterna av att införa tekniken. Såsom orsa-

SOU1972:78 145

ker till att man ej är intresserad av att utnyttja ADB har före— tagen i många fall angett andra orsaker till detta än bristande kunskaper om databehandlingens möjligheter. Utbildningsnivån i dessa företag är emellertid genomgående låg och man kan på goda grunder anta att dåliga kunskaper om ADB är en av huvudorsakerna till det bristande intresset. Se tabell 4:8.

Orsaker till Bristande Brist på Ej lön— Företaget Övrigt bristande kunskaper kvalifi- samt för litet intresse att cerad per- utnyttja ADB sonal

Procentuell andel 56 6 55 74 10

Tabell 4:8 Orsaker till bristande intresse att utnyttja ADB. Procentuell andel av totala antalet företag (68 st) utan intresse för ADB.

Förutom att företagen angivit bristande kunskaper som orsak till det svala intresset har man ansett företaget för litet eller att det ej skulle vara lönsamt. Det är emellertid tveksamt ifall före- tagen kan ange att ADB ej skulle vara lönsamt för dem, eftersom inget av företagen i denna grupp undersökt möjligheterna av att införa ADB. Detsamma torde gälla uppfattningen att företagen är för små. I stället torde svaren kunna hänföras till bristande kunskaper, då man endast har en allmän föreställning om tekni- kens för— och nackdelar.

4.2.5. Sammanfattande synpunkter påfföretagens utnyttjande av service för automatisk databehandling

Det är alltså ganska uppenbart att ytterligare många - även mindre — företag inom en begränsad framtid kommer att införa ADB. Därvid torde i de allra flesta fallen utnyttjande av dataservice bli det alternativ som väljs. Företaget belastas då inte med på långt när så stora initialkostnader som om det skulle anskaffa egen datoranläggning. I framtiden torde även nya former av data— service utvecklas som är speciellt lämpade för mindre och medel— stora företag. Hit hör exempelvis terminalsystem med dataöver- föring mellan företag och dataservicebyråer. Även minidatorn

146 SOU 1972:78

torde få starkt ökad användning.

Förhållandet att allt fler företag inför ADB-rutiner liksom för- hållandet att företag som redan har ADB inför fler rutiner eller utvecklar existerande rutiner talar för att ökningen av utnytt- jandet av dataservice kommer att fortsätta. De mindre och medel- stora företagen blir en alltmer betydande kundkategori för data- företagen vilket torde ha positiva effekter på serviceutbudets utformning sett ur denna företagsgrupps synvinkel.

5. UTBILDNING

Vidareutbildning måste ses som en väsentlig form av industriell service. Likaväl som företagen ibland måste anlita externa resur— ser för att t ex klara av sin produktion, måste de göra detta för att vidareutbilda sin personal. Utbildning kan ibland vara ett alternativ till annat serviceutnyttjande men det normala är att den utgör ett komplement.

Företagen har naturligtvis en hel del interna kurser. Att helt övergå till sådana skulle emellertid vara otänkbart, då före- tagen för att möta de ökande kraven ofta måste genomföra både kvalificerad och omfattande utbildning. Den interna utbildningen i mindre och medelstora företag sker i direkt anslutning till den löpande verksamheten. Formella interna utbildningssystem är mycket sällsynta.

En kartläggning har gjorts av den utbildningsverksamhet som före- tagsledaren eller annan personal deltagit i liksom även planer om framtida utbildningsverksamhet. Deltagande i konferenser, som har en likartad funktion som kursdeltagande, har studerats på samma sätt.

5.1 Deltagande i vidareutbildning

De företag som ingår i undersökningen har oftast på ett eller annat sätt engagerat sig i vidareutbildning. 75 % av företagen har deltagit i utbildning som klassificerats som kurser och 67 % har deltagit i konferenser med inslag av utbildning. 19 % av företagen har överhuvudtaget ej deltagit i vidareutbildning

5011197278 147

vare sig för företagsledaren eller för övrig personal. Det är ] främst de små företagen som ej alls deltar i vidareutbildning. * Vidareutbildningsaktiviteterna ökar markant med företagsstorlek både vad aVSer andelen företag som deltar i vidareutbildning och omfattningen av vidareutbildningen räknat i antal kurser och kon- ferenser som bevistats. Se tabell 5:1.

Företagsstorlek, 5 - 20 21 — 50 51 - 100 101 - Hela ma- antal an— terialet Delta— ställda gande i Inga kurser 50 25 25 6 26 1—4 kurser 50 65 54 47 55 5- kurser 0 14 25 47 21 Inga konferenser 50 45 25 15 55 1—4 konferenser 49 49 70 55 55 5- konferenser 1 8 7 50 12 Ingen utbildning överhuvudtaget 41 14 15 2 19

Tabell 5:1 Deltagande i kurser och konferenser under en 2-års— period. Procent av företagen i varje storleksklass som deltagit i kurser eller konferenser.

Den utbildning som de studerade företagens personal och ledare deltagit i under 2-årsperioden är med några få undantag av blyg— sam omfattning. Ofta inskränker den sig till en eller ett par 1- till 2—dagarskurser och någon konferens.

Branschvisa skillnader förekommer i företagens deltagande i vi- dareutbildningsverksamhet. Skillnaderna aveer i första hand ut— bildningens inriktning. Vad gäller speciellt produktionstekniska kurser är dessa ofta helt branschspecifika, medan kurser på den administrativa sidan lättare har utformats så att de passar fle— ra branscher.

5.2 Analys av företagens utbildningssituation

Relativt många av de intervjuade företagsledarna har gett uttryck för önskemål och ideer i samband med kursverksamhet. Önskemålen

148 SOU l972:78

har varierat från att gälla önskemål om nya kurser till önskemål om redan existerande kursers längd, lokalisering, utformning eller tidsmässiga inplaceringar. Många av företagsledarna har sagt att deras företag eller bransch är av mycket speciell natur och att de därför ej kan räkna med att det ska finnas kurser som är direkt anpassade till deras krav. Detta tyder på att det finns ett visst behov av utbildning som ej tillgodoses i nuläget.

Vad gäller kvalitén på den vidareutbildning företagen deltagit i uppger företagsledarna nästan alltid att resultatet varit "gott". Möjligheter att klassificera resultatet som "mycket gott" utnytt- jas sällan. Även om företagsledarna alltså inte velat tillstå att resultaten varit direkt dåliga tyder deras bedömning av kva— litén på utbildningen på en ganska sval inställning. Ett utrymme för förbättringar föreligger definitivt.

En oerhört rikhaltig flora av utbildningsverksamhet riktar sig 1). Detta medför svårigheter att bestämma vilka kurser som skall utnyttjas. Svårigheterna att till den studerade företagsgruppen genomföra systematiska vidareutbildningsprogram är också uppen- bara. Dels har företagen svårt att även för kortare perioder av- vara personal, dels är information om utbildningsverksamheten inte systematiserad - ett stort antal kursarrangörer konkurrerar om den knappa tid som de mindre företagen anser sig kunna avdela för fortbildning. Företagsledarna har ofta angett att de över- öses av information om kursverksamhet och konferenser av olika slag. Om företagen utnyttjar en kurs eller ej beror troligen i lika stor utsträckning på om den är så organiserad att tidsupp- offringen inte blir alltför besvärande, som på dess innehåll.

Åtgärder för att förbättra företagens möjligheter att tillgodo- göra sig utbildning kan i stor utsträckning utgå ifrån dessa för- hållanden. Vid organisation av utbildningsverksamhet måste största hänsyn tas till svårigheterna för företagen att även för kortare

1) Enligt en ännu ej publicerad utredning vid Umeå universitet har ett hundratal organisationer utbildning som de anser vara lämpade för företagsledare. Flera av dessa organisationer har omfattande utbildningsprogram.

SOU l972:78 149

perioder avvara personal - speciellt befattningshavare i "nyckel— positioner". Vidare bör informationen om utbildningsaktiviteter systematiseras. Företagsledarna bör ges en rimlig chans att över- blicka aktuella utbildningsaktiviteter för en ganska lång tid framåt. Naturligtvis kan företagets egen personal upprätta någon form av plan för utbildningsaktiviteter men detta kräver en hel del arbete av den typ som nästan alltid får låg prioritet. Att på något sätt periodiskt förse företagen med systematiserad och selektiv information om utbildningsmöjligheter skulle underlätta företagens utbildningsplanering i hög grad och kanske även ge möjligheter för företagen att påverka utbildningens utformning såväl innehållsmässigt som organisatoriskt.

Förhållandet att den tid som kan ägnas åt vidareutbildning är

en mycket knapp resurs, kanske speciellt för de företag som bäst behöver vidareutbildning, motiverar en mera ingående utvärdering och utprövning av utbildningsaktiviteter än vad som ofta är fallet i dag. Största vikt måste läggas vid kursernas utformning såväl innehållsmässigt som pedagogiskt. Tonvikten måste läggas vid kvalité inte kvantitet. Kursarrangörer måste vänja sig vid tanken att ställa in kurser som visat sig mindre lyckade eller ej kan besättas med lämpliga lärare. Att ta i anspråk den knappt till- tagna del av företagens tidsbudget som aVsätts för vidareutbild— ning med en medelmåttig eller dålig kurs eller en kurs med olämp- lig eller oförberedd lärare, är en verkligt destruktiv verksam- het. Förutom att den tid som kunnat användas till mera menings- full utbildningsverksamhet förbrukas medför dåliga kurser att in- tresset för vidareutbildning avtar.

6. ERFARENHETER AV SERVICE OCH SERVICEORGAN

Företagsledare för mindre och medelstora företag hävdar nästan undantagslöst att de rent principiellt är positivt inställda till service. För det egna företaget anser de emellertid ofta att speciella förhållanden gör det svårt att utnyttja vissa typer av service. Likaså anser man att vissa serviceorganisationer inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. En särskild del av in- tervjuen har därför ägnats åt att kartlägga vilka faktorer som har en hämmande inverkan på serviceutnyttjande och vilka erfaren— heter företagen har av olika serviceorgan.

150 SOU 1972:78

Alla företag har inte besvarat samtliga frågor om inställning till service. Detta är ganska naturligt eftersom företagen helt kan sakna erfarenheter från vissa serviceproblem. Den följande framställningen baserar sig ändå på ett stort material - varie- rande från 50 till 182 företag — beroende på vilken fråga som behandlas.

6.1 Hämmande faktorer

Intervjufrågorna hade i denna del fasta svansäternativ. För var och en av huvudgrupperna specialistutnyttjande, utnyttjande av extern specialkapacitet och vidareutbildning fanns i intervju— formuläret angivet ett tiotal faktorer som kan antas hämma ut- nyttjandet av service. Företagsledarna angav för var och en av faktorerna om de ansåg att faktorn inverkade "ej nämvärt hämman- de", "något hämmande" eller "starkt hämmande" på utnyttjande.

6.1.1. Utnyttjande av specialister

I tabell 6:1 framgår olika faktorer som kan antas verka hämmande på företagens utnyttjande av externa specialister. Eftersom samma frågor ställdes vid undersökningen i Skellefteå A-region1) kan även jämförelser göras mellan denna region och de övriga studera- de.

Ungefär 20 % av företagsledarna ansåg att ingen av de uppräknade faktorerna nämnvärt hämmade deras serviceutnyttjande. Förhållan- devis få faktorer ansågs hämmande. Endast en tredjedel av före— tagen ansåg att fler än 2 faktorer inverkade hämmande på deras utnyttjande av externa specialister.

Kostnaderna för serviceutnyttjande har den mest framträdande plat- sen som hämmande faktor. Kostnadsproblemen har två sidor. Kost- nadernas hämmande inverkan kan dels bero på att deras absoluta nivå är så hög att finansieringsproblem uppstår, dels kan utby-

1) Byström, B-O - Johanisson, B: Industriell miljö och service i Skellefteå A-region, Skellefteå 1970. Antalet studerade före- tag uppgår till 90. Antalet företag som svarat på den aktuella frågan varierar mellan 81 och 89.

SOU 1972:78 151

Faktor Procent Rang

Totalt K—stad K-holm S-eå Totalt K—stad K-holm S—eå Kostnaden 52 46 55 70 1 1 2 1 Restiden 40 59 24 52 2 2 5 4 Bristande vana att använda sig av utomstående specialister 55 19 21 57 5 7 7 2 Svårt att genomföra förslag 52 24 25 47 4 5 6 5 Tid att upprätta kontakt etc 51 21 17 55 5 4 8 5 Riskabelt att följa specialistråd 51 20 58 59 5 5 1 8 Bristande vetskap om vilka specialister som finns 51 19 27 45 5 6 5 7 Finns ej lämpliga specialister till- gängliga 29 18 26 46 8 7 4 6 Risk att specialister avslöjar företags- hemligheter för konkurrent 17 18 12 20 9 7 10 10 Uppgivande av självbestämmande 16 11 14 24 10 10 9 9

Tabell 6:1 Olika faktorers hämmande inverkan på utnyttjandet av specialisttjänster. Procentuell

andel av de svarande företagen som ansett respektive faktor vara hämmande samt fakto—

rernas rangordning i de studerade områdena. (K-stad=Kristianstads och Hässleholms

A-regioner; K—holm=Katrineholms A-region; S-eå=Skellefteå A-region).

SOU 1972:78

152

tet av tjänster ej bedömas stå i gynnsamma relationer till kost- naden.

Restid har också stor betydelse för företagens utnyttjande av specialister. Detta ger en klar anvisning om att avståndskostna- den i vid bemärkelse har stor betydelse för företagens service- utnyttjande.

Bristande vana att utnyttja specialister påverkar utnyttjandet något starkare i de mindre företagen. Företagarna själva är tyd- ligen medvetna om de mer generella "inkörningsproblem" som ut- nyttjande av specialister innebär.

Svårt att genomföra förslag anges som hämmande faktor även i de större företagen. Detta torde delvis bero på att arbetsformerna för externa specialister behöver utvecklas vidare. Företagen måste förbättra sin mottaglighet, sin medverkan i specialistens arbete. Specialisten måste vara mera öppen för företagsanpassan- de lösningar och även medverka vid vissa faser i genomförandet.

Tid att upprätta kontakt upplevs speciellt ofta bland de största företagen i studien. Eventuellt kan detta bero på att dessa har mer komplexa problem som dels kräver längre sökande efter lämp— lig specialist och dels kräver större insatser för att sätta in denne i problemen.

Risker att följa specialisters råd upplevs speciellt i de två lägsta storleksklasserna ofta som besvärande. Detta förhållande kan naturligtvis ha flera förklaringar, varav en är att specia— listernas råd verkligen är riskabla att följa för de mindre före— tagen. Vi kan också anknyta till resonemangen om mottagarkapaci— tet som tidigare förts. De mindre företagen har i regel företags— ledare med lägre utbildning än den externe specialisten. Svårig— heter att kommunicera, att kritiskt granska givna råd och att påverka problemlösningar kan därför uppstå. Man kan också anta att de metoder specialisten försöker applicera i mindre företag ibland är utvecklade och anpassade till storföretag, vilket kan innebära att lösningarna framstår som riskabla och verklighets- främmande. Någon avgörande skillnad mellan branscherna föreligger inte.

SOU 1972:78 153

Bristande vetskap om existerande utbud upplevs relativt ofta som besvärande speciellt i de mindre företagen. Det visar sig också vid en senare fråga att det ofta kan uppstå problem när det gäller att finna en lämplig serviceutbjudare.

Tillgång till lämpliga specialister är en faktor där bransch— skillnader skulle kunna förväntas. Några tydliga sådana har emel— lertid inte kunnat påvisas.

Riskerna att specialisten avslöjar företagshemligheter upplevs som besvärande av en i förhållande till övriga faktorer liten andel företagsledare. Även om siffran är låg bör den verkligen tas på allvar. Den externe specialistens funktion är ju att ge— nom sin erfarenhet från många företag sprida kunskap mellan före— tagen. Hur detta skall ske på ett effektivt sätt utan att vissa företags konkurrenssituation försämras är ett allvarligt problem.

Uppgivande av självbestämmande upplevs som besvärande av ett mindre antal företag. Även större företag anger denna faktor — något som är förvånande eftersom man i dessa företag kan antas ha personal som kan fungera som motvikt mot den externe specia— listen.

Den mest påtagliga skillnaden mellan regionerna är att Skellefteå- företagarna var betydligt mer benägna att ange faktorer som häm— mar serviceutnyttjandet. Detta kan inte förklaras av skillnaden i företagspopulationens sammansättning. För det första är skill— naderna i sammansättning inte så stora och för det andra har alla studierna visat att variationen i branschtillhörighet och stor— lek ej påverkar de hämmande faktorerna särskilt mycket. Vad som emellertid kan ha bidragit till skillnaden mellan de olika grup- perna av företag är att frågan om hämmande faktorer i Skellefteå föregicks av en rad frågor som gav företagsledarna möjlighet att tänka igenom problemen med serviceutnyttjande ingående. I Katrine- holm och Kristianstad ställdes frågorna om hämmande faktorer utan dessa inledande diskussioner.

Skillnaderna mellan företagen i de tre områdena är emellertid så stora att de knappast kan förklaras med intervjutekniska ar- gument. Företagen i Katrineholmsområdet och även Kristianstads-

154 SOU 1972:78

området har på grund av sitt läge i landet betydligt lättare att tillgodogöra sig service av olika slag än likartade företag har i Skellefteå.

Vid sidan av den absoluta nivån vad gäller olika faktorers häm- mande inverkan är rangordningen av faktorerna av intresse. Rang- ordningen är dessutom inte i samma utsträckning behäftad med intervjutekniskt betingade svagheter.

Vid sidan av närhet till olika slag av serviceutbud kan emeller- tid också ett annat förhållande ha påverkat resultaten. Vid upp- rättandet av tabellerna visade det sig att företag med intensivt serviceutnyttjande var något mer benägna att ange hämmande fak- torer. Detta kan vid sidan av avståndsbetingade förhållanden för- klara skillnaderna mellan Katrineholmsregionen och Kristianstads- regionen.

Prioriteringen mellan de hämmande faktorerna visar skillnader som kan hänföras till företagens geografiska belägenhet i för- hållande till centra för utbud av specialisttjänster. Företagen i Katrineholmsområdet har betydligt mer sällan problem med res- tid än företagen i Kristianstad och Skellefteå. Tid att upprätta kontakter ges också en lägre prioritering i Katrineholmsområdet än i de andra områdena. Katrineholmsföretagen har sett riskerna att följa specialistråd som den mest hämmande faktorn. Även bris- tande vetskap om utbud och brister i utbudet har getts högre prioritering i Katrineholmsområdet än i de andra områdena. Att riskerna att följa specialistråd upplevs som besvärande kan even- tuellt bero på att Katrineholmsföretagen genom sin närhet till Stockholm oftare kommit i beröring med nya typer av tjänster. Det har visat sig att nyheter även på serviceområdet ofta spri- der sig från Stockholm.

Skellefteåföretagen har tillmätt vanan att utnyttja specialister väsentligt större betydelse än företagen i Katrineholm och Kris- tianstad. Detta torde till stor del bero på att det regionala ut— budet av specialisttjänster är förhållandevis lågt i Skellefteå— regionen.

SOU 1972:78 155

6.1.2. Utnyttjande av specialkapacitet

När företag har utnyttjat specialkapacitet avees i huvudsak verk- tygstillverkning, processlego, prototyptillverkning samt mätning och provning. Totalt 186 företag (i Katrineholm, Kristianstad och Skellefteå) ansåg sig kunna besvara frågan. Av dessa uppgav ca 20 % att ingen faktor nämnvärt hämmade utnyttjandet. Ca 40 % av företagen ansåg att mer än 2 faktorer hade hämmande inverkan. Se tabell 6:2.

Kostnaderna har störst betydelse som hämmande faktor även för ut- nyttjande av extern specialkapacitet. I övrigt framgår att fakto- rer hänförbara till företagets omgivning - som avstånd till lämp- lig serviceleverantör och tillgång till lämplig serviceleveran— tör - är ungefär lika betydelsefulla som faktorer hänförbara till företagets egenskaper — som bristande vetskap om servicetutbud eller pågå att använda sig av externa specialister.

De regionala skillnaderna är något mindre accentuerade än för specialisttjänster. Men Skellefteåföretagen är även för utnytt— jande av specialkapacitet mer benägna att uppge faktorer som hämmar utnyttjandet. Katrineholmsföretagen tillmäter tid för transporter stor betydelse medan tid för resor mer sällan anges som hämmande faktor. Förhållandena är de omvända i Skellefteå- företagen. Detta kan tydas så att Katrineholmsföretagen med sin centrala belägenhet i större utsträckning kunnat reducera proble- men att utnyttja extern specialkapacitet till rena transportpro- blem. Även om transportproblemen kan vara besvärliga i Skellefteå överskuggas de till en del av andra problem.

6.1.5. Deltagande i vidareutbildning

Endast ett fåtal företagare har ej lämnat omdömen om faktorer som hämmar deltagande i vidareutbildning. Nästan samtliga har uppgett att någon faktor påverkat deltagandet i vidareutbildning negativt. Se tabell 6:5.

Tidsbrist för deltagande i kurser är den helt dominerande faktorn. Det är uppenbart att de allra flesta företagsledarna anser att de och deras personal skulle delta i utbildningsverksamhet i

156 SOU l972:78

Påverkande faktor Procent Rang

Totalt K-stad K-holm S—eå Totalt K-stad K-holm S-eå Kostnad i pengar 46 48 55 49 1 1 1 1 Tid för resor 54 28 21 48 2 2 5 2 Tid för transporter 52 29 55 57 5 5 1 6 Brist på lämpliga resurser 52 21 28 47 4 6 5 5 Bristande vetskap om existerande resurser 50 25 26 58 5 4 4 5 Bristande vana att utnyttja special— kapacitet utom företaget 29 21 20 45 6 5 6 4 Risk att komma i beroendeställning till den som har specialkapaciteten 20 21 18 22 7 7 7 7

Tabell 6:2 Olika faktorers hämmande inverkan på utnyttjande av specialkapacitet. Procent av de

svarande företagen som ansett respektive faktor vara hämmande, samt faktorernas rang-

ordning i de studerade områdena. (K—stad=Kristianstads och Hässleholms A-regioner;

K—holm=Katrineholms A-region; S-eå=Skellefteå A—region).

157

SOU l972:78

Påverkande faktor Procent Rang Totalt K—stad K-holm S-eå Totalt K-stad K-holm S-eå

Tidsbrist 85 75 85 92 1 1 1 1 Restid 52 44 29 77 2 2 2 2 Kostnad i pengar 51 25 15 51 5 5 7 5 Ovana att Sätta sig på skolbänken 50 25 19 46 4 5 4 4 Brist på lämpliga kurser 27 16 26 40 5 6 5 5 Rädsla att ej klara utbildningen 21 18 17 50 6 5 6 6 Bristande intresse för teorier 19 11 16 28 7 7 5 7 Bristande vetskap om existerande kurser 14 10 10 21 8 8 8 8

Tabell 6:5 Olika faktorers hämmande inverkan på deltagande 1 vidareutbildning. Procent av de svarande företagen som ansett respektive faktor hämmande samt faktorernas rangordning i de tre regionerna. (K—stad=Kristianstads och Hässleholms A-regioner; K-holm=Katrine- holms A-region; S—eå=Skellefteå A—region).

SOU 1972:78

158

större utsträckning om det bara fanns tid. På andra plats som hämmande faktor kommer restid som också har att göra med tiden som knapp resurs. Företagsledarna har svårt att avvara personal och kanske speciellt svårt att själva lämna företaget.

Brist på lämpliga kurser har nämnts som hämmande faktor av hälf- ten av företagsledarna. Företagen inom verkstadsindustrin anser sig vara bäst tillgodosedda med kursutbud.

En rad psykologiska faktorer - "ovana att sätta sig på skolbänken", "bristande intresse för teorier", "rädsla att ej klara utbild— ningen" - har också bedömts av företagsledarna. Trots att det inte är särskilt smickrande att medge att sådana faktorer in- verkar på vidareutbildningen har många företagsledare angivit åtminstone någon av dessa faktorer. Träbranschens företagsledare står för mer än hälften av de "psykologiska faktorer" som ansetts hämmande. Företagsstorleken inverkar ej.

Vad gäller vetskap om existerande kurser verkar företagsledarna ha större överblick över kursutbudet än utbudet av specialist- tjänster och specialkapacitet. Detta kan bero på att utbildnings- aktiviteter marknadsförs betydligt intensivare än de flesta andra former av service. Förhållandet att få företagare anser att vet- skap om existerande kurser hämmat deras deltagande i vidareut- bildning står emellertid i kontrast till de vid intervjuerna ofta framförda problemen att orientera sig i och utvärdera det mångskiftande utbudet av kurser.

Vad gäller de regionala skillnaderna framstår det som något para- doxalt att Katrineholmsföretagen ger brist på lämpligt utbud en hög prioritet. Detta kaneventuellt ha sin förklaring i att före- tagsledarna i Katrineholm genom sin närhet till Stockholm verk- ligen har tillgång till i stort sett allt som finns i utbildnings- väg i detta land. Om de inte kunnat finna lämpliga kurser kan de med större tillförsikt uttala sig om brister i utbudet än före— tagen i de övriga regionerna. Att märka är att Katrineholmsföre- tagen även vid bedömning av hämmande faktorer vid specialistut- nyttjandet har gett brister i utbudet en högre prioritering än företagen i de övriga regionerna. Katrineholmsföretagen har även ansett att kostnaderna har liten betydelse för deltagande i vi-

SOU1972:78 159

dareutbildningen. 6.1.4 Orsaker till företagens svårigheter att utnyttja service

I Kristianstads- och Katrineholmsområdet har även företagen an- gett svårigheter att tillgodogöra sig service överhuvudtaget. Av de 151 företagsledare som besvarat frågan ansåg 44 % att inte någon av de uppräknade faktorerna utgjorde svårigheter vid ser- viceutnyttjande. De företagsledare som ansåg sig ha svårigheter av olika slag bedömde ofta dessa som små. Se tabell 6:4.

Grad av svårigheter Inga Små Stora Mycket

Orsak till stora svårigheter

Avgöra när behov föreligger 92 8 Hitta lämplig serviceleverantör 75 17 8 2 Sätta serviceleverantören in i problemen 80 10 10 Samarbeta_ged serviceleverantör 85 11 4 Finansiera serviceutnvttjandet 77 14 9 Skydda företaget från att informa- tion som kan vara till förfång för företaget sprids genom service- leverantör 74 12 9 5

Tabell 6:4 Antal företag som uppgivit att de haft olika grad av svårigheter vid serviceutnyttjande.

De företag som angett att de har svårigheter att tillgodogöra sig service är nästan alltid företag som har stora erfarenheter av serviceutnyttjande.

Även om antalet företagsledare som uppgett att de har någon form av svårigheter är relativt litet - ett förhållande som antagligen

till viss del har intervjutekniska orsaker - ger tabell 6:4 ytter- ligare belysning av de företagsinterna problem som är förknippade med serviceutnyttjande. Svårigheten att hitta lämpliga service- utbjudare förekommer även i en centralt belägen region. Rela- tionerna till serviceleverantören fungerar inte alltid perfekt. Kostnaderna kan ge upphov till finansieringsproblem och kanske

160 SOU 1972:78

viktigast av allt: företagsledarna har i viss utsträckning be- tänkligheter att "öppna" företaget för extern service. Antagligen spelar sekretessproblemen en större roll för utvecklande av ser- vicerelationer än som framgår i intervjusvaren. Särskilt vid s k orienterings- och planeringsfaser d v s skeden i beslutsprocessen när nya riktlinjer för verksamheten dras upp torde företagen vara mycket försiktiga med serviceutnyttjande.

Vidare ser naturligtvis företagsledarna ogärna att produktions- tekniskt geniala lösningar genom konsulter sprids till konkurre- rande företag.

Svaren från de båda regionerna är likartade bortsett från ett förhållande. Inte mindre än 50 % av företagsledarna 1 Kristian- stadsområdet ansåg sig ha någon grad av svårigheter att finna lämplig serviceleverantör. Motsvarande siffra för Katrineholms— området är 16 %.

7.1.1. Utbud från serviceföretag

Serviceföretagen har uppdelats i enlighet med de huvudtyper av service - ekonomisk-, marknads- och teknisk service — som dessa utbjuder. Av serviceföretagen är 45 % ekonomiska, 26 % marknads och 31 % tekniska utbudsföretag.

De vanligast förekommande typerna av serviceföretag med ekono— miska tjänster är bokförings- och revisionsbyråer samt advokat— och inkassoföretag. Se tabell 7:1.

Med inkassoföretag menas fristående företag med upplysnings— och inkassoservice. Gruppen konsultföretag avser företag med utbud av tjänster för ekonomiska analyser och administrativt utveck— lingsarbete. I gruppen övriga ingår privatpersoner, vilka har haft hand om bokföring— och bokslutsarbete.

Av serviceföretagen med utbud av marknadstjänster är annons— och reklambyråerna de vanligaste. Se tabell 7:2.

Med konsulter avses företag med utbud av tjänster för planering

166 SOLJ197278

och genomförande av marknadsundersökningar och försäljningskam- panjer. Även utbud från näringslivsorganisationer, vilket mot- svarar tjänster från samtliga angivna typer av företag, förekom- mer i stor utsträckning.

Typer av övriga Aukto- lInkasso- Advo— Kon- Övriga Summa ekonomiska bokfö- riserad företag kater sulter service— rings- revi- företag och re- sions- visions- byrå byråer % 50 23 15 15 11 6 100 Tabell 7:1 Typer av serviceföretag med utbud av ekonomiska tjänster i procent av totala antalet ekonomiska serviceföretag. Typer av Annons- Kon- Närings- Marknads- Utställ- Summa service- och sulter livsor— upplys- ningar företag reklam— ganisa- nings- och med utbud byråer tioner företag mässor av mark- nadstjäns— ter % 57 14 14 9 6 100 Tabell 7:2 Typer av serviceföretag med utbud av marknadstjänster

i procent av totala antalet företag med utbud av mark- nadstjänster.

Serviceföretagen med utbud av tekniska tjänster utgöres främst av olika typer av konsulterande ingenjörsbyråer och motsvarande. Se tabell 7:3.

7.1.2. Utbud från tillverkande företag

En god indelning av utbudet kan göras i form av ekonomiska-, marknads- och tekniktjänster. Av företagen har 4 % utnyttjats för tjänster inom det ekonomiSkt/administrativa området, 10 % för marknadstjänster och 86 % för tekniska tjänster.

SOL1197278 167

Typer av Konsul- Repara— Provnings—lPatent- Närings— Summa tekniska terande tions- och kon— byråer livsor— service- ingenjörs— företag trollin— ganisa- företag byråer rättningar tioner

% 45 24 21 8 4 100

Tabell 7:3 Typer av serviceföretag med utbud av tekniska tjäns- ter i procent av totala antalet tekniska service- företag.

De utnyttjade ekonomiska tjänsterna är av relativt kvalificerad natur såsom service vid ekonomiska analyser, investeringskalky— lering, administrativt utvecklingsarbete o dyl. I samtliga fall är utbudsföretagen juridiskt knutna till de företag som utnytt- jar tjänsterna.

För marknadstjänster gäller också att de tillverkande utbudsfö— retagen oftast är juridiskt knutna till de utnyttjande företagen. Marknadstjänsterna avser främst service vid planering och genom- förande av marknadsundersökningar och försäljningskampanjer.

De tekniska tjänsterna slutligen avser alla förekommande typer av service, vilka tidigare behandlats. Se appendix B.

7.2. Utbudets geografiska belägenhet

Vid analysen av utbudet har en uppdelning gjorts allt efter ser- viceleverantörernas geografiska belägenhet. Av de anlitade ut— budsföretagen är 39 % belägna inom de studerade regionerna, 27 % belägna i angränsande regioner och län och 34 % i övriga län i riket. För Katrineholmsområdet gäller härvid att 46 % av de inom området utnyttjade utbudsföretagen är belägna i Katrineholm och på motsvarande sätt är 80 % av de lokala utbudsföretagen i Kris— tianstadsområdet belägna i Kristianstad och Hässleholm. Av de an— litade utbudsföretag som är belägna utanför regionerna finns ca 70 % i området Stockholm, Malmö och Göteborg. De tillverkande företag som hämtar servicen från lokalt belägna utbudsföretag är främst företag med mindre än 50 anställda medan de större före- tagen i första hand utnyttjar utbudsföretag belägna på varierande

168 SOU 1972:78

långa avstånd från dem.

Några större skillnader kan inte iakttagas mellan serviceföretag med utbud av ekonomi-, marknads- eller tekniktjänster. För samt— liga typer av företag gäller att de flesta av dem är belägna utan— för regionerna och härvid främst i storstadsområdena Stockholm_ Göteborg-Malmö. Utbudet av tjänstetyper varierar mellan företagen på så sätt att serviceföretagen utanför de studerade områdena er— bjuder mer kvalificerade och specifika tjänster.

Med undantag för serviceföretag med utbud av tekniktjänster an- litas de lokalt belägna serviceföretagen av tillverkande företag med mindre än 50 anställda. De utanför regionerna belägna ser— viceföretagen däremot utnyttjas i första hand av företag med fler än 50 anställda. Några branschskillnader har inte kunnat iakttagas. För lokala serviceföretag med utbud av tekniktjänster gäller emellertid att dessa utnyttjas av såväl små som stora till— verkande företag.

De tillverkande företagen i de studerade områdena anlitar dess- utom framför allt sådana lokala serviceföretag som är belägna inom ett avstånd av 2 mil från företagen. Undantag i detta av— seende är också serviceföretag med utbud av teknisk service. Till- verkande företag utnyttjar tekniska serviceföretag som är belägna på varierande avstånd inom regionerna.

Mer än hälften av de tillverkande utbudsföretagen är belägna inom eller i omedelbar anslutning till de studerade regionerna. Inga större skillnader kan iakttagas mellan de utbjudna tjänste— typerna då det gäller utbudsföretag belägna på olika orter. Spe- ciellt för tekniktjänsterna är skillnaderna små. Kvalificerade och kreativa tjänster tycks i lika stor utsträckning komma från tillverkande utbudsföretag belägna inom som utanför regionerna. Detta understryks bl a av att de inom områdena belägna utbudsfö- retagen utnyttjas av såväl stora som små tillverkande företag. De utanför regionerna belägna utbudsföretagen utnyttjas dock företrädesvis av företag med fler än 50 anställda.

SOU 1972:78 169

7.3 Sammanfattande synpunkter på utbudets ogganisation och be-

..

lagenhet

Serviceutbudet till de tillverkande företagen kommer ifrån dels serviceföretag (64 % av de anlitade utbudsföretagen), dels andra tillverkande företag (36 % av utbudsföretagen). Utbudet består av ekonomi-, marknads— och tekniska tjänster. De tillverkande utbudsföretagen utbjuder främst tekniska tjänster medan service— företagen utbjuder samtliga huvudtyper av service.

Vad gäller de anlitade utbudsföretagens geografiska belägenhet kan konstateras att ca 70 % av de renodlade serviceföretagen är belägna utanför de studerade regionerna medan motsvarande andel för de tillverkande utbudsföretagen är ca 50 %. För båda typerna av utbudsföretag gäller att de flesta företag som ligger utanför regionerna är belägna i Malmö—, Göteborgs— och Stockholmsområdet. Detta gäller ca 70 % av företagen.

Utbudsföretag belägna inom regionerna utbjuder mindre kvalifi- cerade och mer rutinmässiga tjänstetyper än vad utbudsföretag be- lägna utanför områdena gör. Detta gäller genomgående för utbuds- företag med utbud av ekonomi- och marknadstjänster. Utbudet av tekniktjänster däremot är mer kvalificerat för utbudsföretag be- lägna inom regionerna. Behov av kvalificerad teknisk service kan sålunda tillgodoses av lokala serviceföretag och tillverkande utbudsföretag medan kvalificerad ekonomisk-administrativ service samt marknadsservice måste tillgodoses med hjälp av utbudsföretag oftast belägna på långa avstånd från de utnyttjande företagen.

Ovanstående förhållanden återspeglas även i att det främst är tillverkande företag med mindre än 50 anställda som utnyttjar rutinmässiga ekonomiskt-administrativa tjänster och marknads- tjänster från utbudsföretag belägna inom regionerna. De större företagen däremot anlitar mer kvalificerad service från utbuds- företag belägna långt ifrån området. För teknisk service kan emellertid inga skillnader mellan olika stora företag konstate- ras då det gäller att utnyttja utbud från regionens företag. Några branschskillnader kan genomgående inte heller konstateras.

De mindre företagen - med mindre än 50 anställda - hämtar dess—

170 SOU l972:78

utom sina tjänster inom ekonomi-administration och marknadsom- rådet från serviceföretag som nästan uteslutande är belägna inom ett avstånd av 2 mil från företagen. De tekniska tjänsterna däremot från de inom regionerna belägna utbudsföretagen hämtas från varierande avstånd.

Av de tillverkande företagens totala kostnader för utnyttjad service under tvåårsperioden faller ungefär lika stor del på vardera serviceföretag och tillverkande utbudsföretag. Ca 90 % av kostnaderna för ekonomi- och marknadstjänster och ca 30 % av kostnader för tekniktjänster faller härvid på serviceföretagen.

SOU1972178 171

APPENDIX A STUDERAD POPULATION SAMT URVALSKRITERIER

Den studerade populationen bestäms främst av två begränsningar, dels med avseende på företagens geografiska belägenhet, dels med avseende på verksamhetsinriktning. Således består populationen av tillverkande företag i Katrineholms, Kristianstads och Hässle- holms A—regioner. De ingående kommunblocken är härvid Katrine— holm, Flen, Vingåker, Kristianstad, Bromölla, Broby, Osby, Hässle- holm samt Perstorp. För att erhålla en jämförelsegrupp till de tillverkande företagen ingår dock även i populationen handels- och entreprenadföretag inom Katrineholms A-region.

Uppgifterna om antalet anställda och branschtillhörighet har för Katrineholmsstudien hämtats från 1968 års industristatistik och för Kristianstadsstudien från 1970 års preliminära industrista- tistik. Fördelningen av de tillverkande företagen på företags- storlek mätt i antal anställda och branschtillhörighet framgår av tabell 1. Därvid svarar Katrineholms A—region för 114 företag.

Antal 210 11-20 21-50 51-100 101—200 201-500 501— To- syssel- talt satta Bransch Metall 45 59 47 27 10 9 4 204 Trä 41 36 19 8 7 1 2 114 LiVSmedel 22 14 13 7 4 0 2 62 Textil- Konfektion 2 5 9 5 5 6 0 32 Diverse 24 29 16 19 10 2 1 101 Totalt 137 143 104 66 36 18 9 513

Tabell 1 Studerad population av tillverkande företag.

Orsaken till att antalet sysselsatta valts som storleksmått är dels att tillgänglig företagsstatistik använder detta mått, dels att gjorda undersökningar visar att det inte finns anledning att

SOU1972178 173

skilja mellan konventionella storleksmått i dessa sammanhang1). Valet av specialstuderade branscher har heller inte vållat något problem, trots att branscherna, med undantag av metallbranschen

tagna var och en inte representerar en större del av populationen än den ospecificerade diversebranschen.

Urvalet av företag från populationen har vidare skett genom ett kombinerat bedömnings— och obundet slumpmässigt urval. Detta och övriga beaktanden vid urvalets verkställande framgår av följande urvalskriterier.

A Tillverkande företgg

1 Samtliga företag med färre än 5 sysselsatta undantas från ur- valet. Anledningen till att den nedre gränsen för att inklu- dera företag i urvalet satts till minst 5 sysselsatta är bl a att tidigare studier visar att denna grupp av företag är för- hållandevis ointressant med hänsyn till studiens syfte samt att antalet företag i denna storleksklass är svårt att upp- skatta på grund av brister i industristatistiken.

2 Den övre storleksgränsen för urvalet har satts till 500 syssel- satta i enlighet med syftet. Eftersom antalet företag inom de studerade regionerna med över 500 sysselsatta endast uppgår till 9 inkluderas emellertid även dessa i urvalet. Detta bl a av den anledningen att intressanta uppslag rörande service- problematiken kan erhållas samt att enklare jämförelser med andra storleksklasser eventuellt kan göras.

3 I storleksklassen 5-20 sysselsatta studeras i Katrineholms- studien 20 företag medan en totalundersökning har gjorts på företag med mer än 20 och mindre än 500 sysselsatta. En to— talundersökning av företag med mindre än 20 sysselsatta har inte ansetts som nödvändig. För Kristianstadsstudien studeras 25 företag vardera i storleksklasserna 5—20, 21—50, 51-100 och 101—500 sysselsatta. Kompletteringsurval har genomförts

1) Byström,B-O,Iindström, C,Johannisson, B: Alternativa mått på företagsstorlek. Umeå universitet, Umeå 1970.

174 SOU l972:78

i båda studierna för att kunna erhålla det önskade totalur- valet.

Inom ramen för ovan angivna kriterier skedde urvalet slumpmässigt. Det bortfall som erhölls kan klassificeras som dels beroende på nedläggningar och felaktiga klassificeringar, dels som bortfall i egentlig bemärkelse. Vid undersökningstiden hade sålunda 13 av de utvalda företagen upphört med drift av något slag. I de fyra storleksklasserna genomfördes kompletteringsurval i 9, 3, 5 res- pektive 2 fall för att totalurvalet i de olika klasserna skulle uppgå till det bestämda antalet. På grund av storleksförskjut- ningar hos företagen mellan tidpunkten för den använda industri- statistikens upprättande och undersökningstillfället, överens— stämmer dock inte — såsom bl a framgår av tabell 2 - antalet ut— valda företag i storleksklasserna med det förutbestämda antalet. Av praktiska skäl kunde heller inte ett ytterligare komplette— ringsurval göras, varför 168 företag ingår i det slutliga urva— let. Till detta antal kommer 7 av företagen med över 500 syssel- satta.

Av tabell 2 framgår det slutliga urvalet fördelat på branscher och storleksklasser.

tal syssel— 5 - 20 21 - 50 51 — 100 101 - Totalt tta Bransch tall

Trä

Livsmedel Textil-Konfektion Diverse

Totalt

Tabell 2 Slutligt urval av tillverkande företag. B Handels- och entreprenadföretag

Eftersom denna grupp av företag endast skall tjänstgöra som en kontrollgrupp med syfte att kunna iakttaga skillnader 1 resultat för företag med olika verksamhetsinriktning, har ett begränsat

SOU197278 175

bedömningsurval skett. Sålunda utvaldes 5 handels- och 5 entre- prenadföretag, vilket genomfördes av representanter från Katri— neholms A—region. Urvalskriteria i detta fall var att de lokala representanterna hade helt fria händer att välja ut sådana före— tag, som de ansåg vara lämpliga att studera med avseende på be- hov av extern service. Bortfallet i denna grupp uppgår till 3 en— treprenadföretag. Orsakerna till bortfallet är bristande tid, ovilja etc. Det slutligt genomförda urvalet avser därigenom 5 fö— retag i storleksklassen 5-20 sysselsatta och 2 företag i stor- leksklassen fler än 100 sysselsatta.

176 SOU 1972:78

APPENDIX B SERVICEKLASSIFICERING

Enligt definitionen av industriell service utgörs den av utnytt- jande av externa resurser i form av kunnande — specialisttjäns— ter —, i form av fysisk kapacitet samt i form av resurser för vi— dareutbildning. Denna indelning av service är emellertid i många sammanhang alltför grov.

Såsom utgångspunkt för serviceklassificeringen har därför i stäl- let valts de aktiviteter som serviceleverantörer utför i företag. Härvid har den branschindelning av serviceföretag, som finns en- ligt SIC-kod varit ett viktigt hjälpmedel eftersom den huvudsak- ligen är uppbyggd just utifrån de arbetsuppgifter serviceföre- tagen har. Vidare har även erfarenheter från tidigare studier kommit till användning, speciellt när det gäller sådana tjänster som inte finns representerade i SIG—koden på grund av att de ut— förs av företag som enligt koden faller utanför servicenäringarna.

Följande huvudtyper av tjänster har konstruerats: tekniskt in— riktade tjänster, marknadst'änster, tjänster inom ekonomi och administration. Dessutom har tjänster som hänför sig till ggig- matisk databehandling och produktutveckling specialstuderats. Under varje huvudtyp av service har en rad olika enskilda typer av service — s k servicetyper - konstruerats. Totalt uppgår inom ovan nämnda huvudtyper av service antalet servicetyper till 71 stycken.

I analyserna av serviceutnyttjandet har de enskilda servicety- perna inom varje huvudtyp av service även slagits samman till serviceklasser. Härvid har sådana tjänster, som har någon an- knytning till varandra sammanförts. Som exempel kan nämnas att vid behandlingen av tekniktjänsterna har 12 servicetyper slagits samman till 5 serviceklasser.

Tekniktjänster

Under beteckningen tekniktjänster har en rad olika tjänster sam- manförts.

SOU 1972:78 177

Konstruktionsarbeten Prototyptillverkning Mätning och provning Uppläggning av produktionsprocess Rationalisering Allmänna tekniska och ekonomiska bedömningar Patentärenden

Utförande av produktionsmoment Verktygstillverkning Reparation av produktionsapparaten Reparation av byggnader, vägar o dyl Projektering av byggnader, vägar o dyl

De enskilda servicetyperna har sammanslagits till fem service- klasser.

Serviceklass 1: Konstruktion och rationalisering

Denna innefattar konstruktion, uppläggning av produktionsprocess, allmänna tekniska och ekono- miska bedömningar, patentärenden och rationali- seringar. Servicetyper inom denna serviceklass avser nästan uteslutande utnyttjande av externa specialister.

Serviceklass 2: Mätning och provning

Denna innefattar endast servicetyperna mätning och provning, vilka även betraktas som utnytt- jande av extern fysisk specialkapacitet.

Serviceklass 3: Tillverkning

Denna innefattar prototyptillverkning, service vid vissa produktionsmoment samt verktygstill— verkning. Service inom klassen betraktas som ut— nyttjande av extern fysisk kapacitet.

178 SOU l972:78

Serviceklass 4: Maskinreparationer

Denna innefattar utnyttjande av såväl kunnande som utrustning.

Serviceklass 5: Anläggningsarbeten

Denna innefattar reparationer och projektering av byggnader och andra anläggningar.

Marknadstjänster

Denna huvudtyp av service är sammansatt av följande servicetyper.

Planering av marknadsundersökningar Genomförande av marknadsundersökningar Planering av försäljningskampanjer Genomförande av försäljningskampanjer Försäljningsfunktion eller del därav sköts av annat företag eller organisation Mässor/utställningar Exportfrågor Marknadsbedömningar Mässor/utställningar Fysisk distribution Valutaproblem Finansieringsproblem Tullar Språk Reklamteckning Reklamfoto Reklamfilm Annonsering Upplysningar om marknadsdata

Serviceklasserna har vidare grupperats i serviceklasser. Serviceklass 1: Planering av marknadsföring

Denna innefattar servicetyperna planering och

SOU 1972:78 179

Serviceklass 2:

Serviceklass 3:

Serviceklass 4:

Serviceklass 5:

genomförande av marknadsundersökning, planering av försäljningskampanjer samt upplysningar om marknadsdata.

Genomförande av marknadsföring

Denna innefattar genomförande av försäljnings- kampanjer, försäljningsfunktionen eller del där— av sköts av annat företag eller organisation samt mässor/utställningar.

Reklamtjänster

Denna innefattar servicetyperna reklamtekning, reklamfoto, reklamfilm samt annonsering.

Exporttjänster

Denna innefattar servicetypen exportfrågor samt de i denna mer specificerade servicetyperna marknadsbedömningar, mässor/utställningar, fysisk distribution, valutaproblem, finansie— ringsproblem, tullar och språk.

Övrigt

Denna innefattar ett flertal servicetyper vilka inte kunnat uppdelas enligt ovan. Här ingår tjänster vilka är relativt avancerade och om— fattande.

Ekonomiska och administrativa tjänster

Utnyttjande av denna huvudtyp av service innebär nästan uteslu— tande att externa personella resurser tas i anspråk. En uppdel— ning på servicetyper har gjorts där även undergrupper till ser— vicetyperna konstruerats.

Bokföring

Affärsbokföring

180 SOU1972178

Kostnadsbokföring Årsbokslut Delårsbokslut Löpande analyser Revision Auktoriserad revisor Godkänd granskningsman Övriga revisorer och granskningsmän Ekonomiska analyser Produktionskalkylering/prissättning Investeringskalkylering Finansiell planering Budgetering Inköpsplanering Lagerplanering Administrativt utvecklingsarbete Kontorsrationalisering Försäljningsplanering Produktionsplanering Arbetsstudier Personalrekrytering Omorganisation Skriv- och kopieringsservice Översättning Juridisk service Upplysningar - inkasso Upprättande av avtal Övrig juridisk service Övrigt

Sammanslagningen av serviceklasser har gjorts enligt följande. Serviceklass 1: Redovisningstjänster

Denna innefattar servicetyperna bokföring och revision.

Serviceklass 2: Ekonomiska analyser

Denna motsvarar servicetypen med samma beteck—

SOU1972z78 181

Serviceklass

Serviceklass

Serviceklass

Serviceklass

3:

.p—

ning . Administrativt utvecklingsarbete

Denna motsvarar servicetypen med samma beteck— ning.

Juridisk service

Denna motsvarar servicetypen med samma beteck- ning.

Skriv- och kopieringsservice samt översättning Denna innefattar servicetyperna med samma namn. Övrigt

Denna innefattar sådan service som ingår i flera olika serviceklasser och som ej kunnat särredo- visas.

Databehandlingsservice

Härvid aVSes i första hand utnyttjande av datatjänster från data- servicebyråer samt från dataföretag som bildats av tillverkande företag med syftet att dela på en datoranläggning. Olika före- kommande typer av dataservice har klassificerats på följande sätt.

Hålkorts— och hålremsservice ADB-service

Bokföring Reskontra Fakturering Försäljningsstatistik Lagerredovisning Löneredovisning Produktionsplanering Tekniska beräkningar Övrigt

182

SOU 1972:78

Produktutvecklingsservice är sammansatt av servicetyper hämtade från huvudtyperna tekniska tjänster och marknadstjänster.

Konstruktion Ritning

Prototyptillverkning Mätning och provning

Uppläggning av produktionsprocess Marknadsföring Planering av marknadsundersökningar Genomförande av marknadsundersökningar Planering av försäljningskampanj Genomförande av försäljningskampanj Allmänna ekonomiska och tekniska bedömningar

Patentärenden

En sammanfattning har vidare skett till fyra olika serviceklasser.

Serviceklass 1:

Serviceklass 2:

Serviceklass 3:

Serviceklass 4:

SOU 1972:78

Konstruktion

Denna innefattar servicetyperna konstruktion, ritning och uppläggning av produktionsprocess.

Provning

Denna innefattar servicetyperna prototyptillverk- ning samt mätning och provning.

Marknadsföring

Denna innefattar servicetyperna marknadsföring, planering och genomförande av marknadsundersök- ningar, planering och genomförande av försälj- ningskampanjer samt allmänna ekonomiska och tek- niska bedömningar.

Patentärenden

Denna motsvaras av servicetypen med samma beteck— ning.

183

1 ' 1I - | | | |. | .| * | | I ' 11 | _ . |. ' || : ' | » | | ' _ | — | | | | -. | _ | , || | | .|| | . ||, || | | | | || | | | 1' ':' | *| | ' I | | I I I _11 | || | ' || || || ' : | - * || 111 || '| ' ll ' I 11 I .—| | | | | |_ | | > 11 -Z ' II _ J | | || ..' | . .'|. | _ . |.. _...._”|||'| .)1 ' ||..1.||| '" | 1 I 1 I_ ' .I' | '( |: ||||| | ' | ' ". I I 1111 ', '."1 "' . L | || | | || . _ I _| | | ' |. _ _| | '| | . |_, I ' . | | ||| _ .'| 71 11 I | | J. 1 11 || . .| _ I | ' '1| |" | _ | | | . "| ' r || . | | . || . _ , |. , | || || _11 I." _ | || | |— —| | || || | | - | _ || | ||. "'|| , | |, | .' |..| | | | r _-f ' 1 I : II _ I II _ | . | . .— . | |, | || | || || | || | _ , | | || || ' |.-| ' || | | _ |- || —' | | ' . 'r * ' _ ' — ||. ' ' ||| ' | 1 || 1 ' || || | _ | | _ _ I | _ . ' ' II '41' "J 1 . | _ I | .|I |. ,. ' .|. _ | | 1 || | .| | . . -| | " ' _ 11 1 " ('.' | | F H 1— ' I I. 1 I_ P I 1" I | '. . . 1 ' . I I _ _ | | . .v ' | 't | |||_r||| . | | | — . | _ |._ _| __ |.|_ | || |ul|Fj |:, _ ' ||| 3! |||'||' | — ' _ ' | _ || || *.|I|_ | | || '- E __| || || —_ | T' "| | >:__' , | _ ||||| | | |" | _ | | .V _ I11I | || _ _ || ' | || | || _11I 1'1 I 11I |" _ ' .' 11 J_ * | || || | —'|'1'7' _ 1 . I _ _ I * | | . _ |' — '|' 'T '|'- | ' ' |. |. |. . :| | .'_' .|'.. . ' | | , | -1" |r| " '1—- $'”-"" . _ — | ' |:_ . ||-' | — | " | || | | | _ L ||_ |'| | f_n| 1 '_ ' III I | | 11_11 || | | 1 I ' I — | | | - || |, _ || || " 1 I 11 I ' II _1 | ' | Fd | | | || || |_ | ' I _ ' | || : | . | , | , || | | | | '— | ,_ | ' || . _11 11 |. -. _ . 1. f ' | 'i | "|| | . .'_|| . || |_ | |. | _ ' _ __| _ | || ' ||| | | 3 || ' ' | ||| | _ | J _ . |' | || f| ' | | | 1I' I 'I _ _ | | ' | | *| ' _ ||| | | _ . "1 | | __ _|. | | | | || | | | | | | | - | _ | | || '1 | |" ||

_m _. E'. _. ||.

.l.' | .1..|__-._ ' ':'—1.1.

': ' Hämtas?

APPENDIX C

TABELLER

Kosmadv tkr o-1 1-2 2-4 4-8 8—16 16-32 32-64 64- Summa Antal Servicetyp företag Konstruktionsarbete 1 3 3 8 7 5 1 229 27 Prototyptillverkning 1 1 1 1 2 1 113 7 Mätning och provning 10 3 3 5 4 5 6 5 6 2 059 47 Uppläggning av produktions— process 1 1 1 4 3 504 10 Rationalisering 6 1 1 1 4 7 8 8 12 7 195 48 Patentärenden 1 3 3 2 4 2 2 2 206 19 Service vid produktionsmoment 1 2 3 4 3 2 8 2 173 23 Verktygstillverkning 1 2 1 4 5 9 4 16 7 062 42 Reparationer av produktions— apparaten 3 3 5 5 5 11 19 11 30 10 295 92 Reparationer av byggnader, vägar, avlopp 0 liknande 3 1 3 6 4 7 13 12 26 12 638 75 Projektering av byggnader, vägar o liknande 2 1 3 4 7 2 7 7 8 2 376 41 Summa - » — — - - — — — 45 750 -

Tabell 1 Kostnader för teknisk service den senaste 2—årsperioden fördelade på service- typer. Tabellen ger en biId av serviceutnyttjande i regionen under 2-årsperio— den. Siffrorna inne i tabellen visar antalet företag, som utnyttjat en viss typ av service och ungefärlig kostnad. Om ett företag anlitat flera leverantörer

inom samma servicetyp adderas kostnaderna för dessa och endast en markering har gjorts. Summan av siffrorna i kolumnen längst till höger uttrycker antalet före-

tag som minst en gång under 2-årsperioden utnyttjat respektive servicetyp.

185

SOU 1972:78

Kostnad. tkr 04 1-2 2-4 4-8 83-16 16—32 32-64 64- Summa Antal Servicetyn företag Planering av marknadsunder— sökning 3 4 1 2 3 2 929 15 Genomförande av marknadsunder— sökning 3 4 1 2 2 1 2 955 15 Planering av försäljnings- kampanjer 4 4 1 3 2 1 1 4 1 007 20 Genomförande av försäljnings— kampanjer 1 4 2 1 1 1 4 974 14 Försäljningsfunktionen eller del därav sköts av annat före— |tag eller organisation 1 2 1 2 3 551 9 Utställningar/mässor 1 2 3 4 4 ' 2 517 17 Ex ortfrågor 1 ” 1 1 ' * 3 697 9 Marknadsbedömning 1 2 * 1 19 5 Ägssor/utställningar ' 2 127 4 Fysisk distribution 1 ' ' 1 352 I Valutaproblem 2 2 1 ! Finansiella problem 2 ' ' * Tullar ' 1 * Språk 1 12 ' Reklamteckning 3 3. 3 2 2 5 7 1 6 903 32 Reklamfoto 2 5 2 4 6 4 4 A 5 962 36 Reklamfilm 1 1 2 1 2 1 140 8 Annonsering 1 6 8 6 6 ' 7 6 20 8 266 61 Upplysningar om marknadsdata 3 2 1 ' 1 1 2 683 11 Övrigt 5 5 L 178 8 Summa — — — — — — — — - — 21 275 -

Tabell 2 Kostnader för marknadsservice den senaste 2-årsperioden fördelade på bellen ger en bild av serviceutnyttjandet i regionerna under 2-årsperioden. Siffrorna inne i tabellen visar antalet företag, som utnyttjat en viss typ av service och unge- färlig kostnad. Om ett företag anlitat flera leverantörer inom samma servicetyp adde- ras kostnaderna för dessa och endast en markering har gjorts. Summan av siffrorna i kolumnen längst till höger uttrycker antalet företag som minst en gång under 2-årsperio-

den utnyttjat respektive servicetyp.

servicetyper. Ta-

SOU 1972:78

186

ervicetyp

Bokföring

färs kför st b k ri ut ut e anal se evision

ukt ri d r visor änd kni sman

iga revisorer och smän

0 e e i n

evision och ekonomisk l

Ekonomiska analyser od er , is

Inv ste er

Fin i 11 ane

r nk l

Administrativt utveck— lingsarbete

K n

Omor tion Skriv och kopiering

Översättning

Juridisk service

U 1 iMaso U rättande av avtal Övri uridiska fr or

Övrigt

Summa

SOU1972178

187

Tabell 3

188

Kostnader för ekonomisk och administrativ service den senaste 2-årsperioden fördelade på servicetyper. Ta- bellen ger en bild av serviceutnyttjandet i regionerna under 2—årsperioden. Siffrorna inne i tabellen visar antalet företag, som utnyttjat en viss typ av service och ungefärlig kostnad. Om ett företag anlitat flera leverantörer inom samma servicetyp adderas kostnaderna för dessa och endast en markering har gjorts. Summan av siffrorna i kolumnen längst till höger uttrycker an- talet företag som minst en gång under 2—årsperioden utnyttjat respektive servicetyp.

SOU 1972:78

BILAGA 2

STATLIGT SERVICESTÖD TILL JORDBRUKET

u ' ' ||| 11.1 | || , _ . l1 ! _ - - _l . - ._ '.. |—..- '.' -'| | _ ., . .. | |- ' — _ . _ | | . .|__ | _ _ - | ' '|' ||_ _| 1' ' ' l1' 1 _ , | |__ _ _ 1 _ | 1 . _ || | '_ 'l| I1 || _ . — |. | .. .' — ;" " '. ' .. .. X _' l ' || ! - 11 A 1l1 | I | 1 l' 1 | " l . ' . ' 1 ' . | 1 [ -1l 11 _ . _ . _ ' |- ' 'I1 ' ._ _, ,. |

_;l-ilur __,. .-|||-|-__|as'_

;fgr.

STATLIGT SERVICESTÖD TILL JORDBRUKET

Denna bilaga avser att något belysa den service jordbruket er- håller genom samhällets försorg. Av speciellt intresse är hur det statliga servicestödet till jordbruket är organiserat.

Allmänt

I statsverkspropositionen år 1971, bilaga 11, sid 15 anges bl & följande:

"Lantbrukets omstrukturering och effektivisering har under senare år försiggått i hög takt. Denna utveckling har ägt rum inom ramen för en i stort sett oförändrad produktionsvolym. En betydande minskning har skett i fråga om antalet förvärvsarbetande, antalet brukningsenheter och antalet kor i jordbruket. Även åkerarealen har minskat. Under 1960-talet har den årligen minskat med 1,1 % eller med 55 000 ha och uppgår f n till ca 5 milj. ha. Antalet brukningsenheter har under 1960-talet årligen minskat med 4 % eller med 9 000 enheter medan minskningen under 1950—talet var ca 5 000 enheter per år. Antalet förvärvsarbetande i jordbruket har under perioden 1950-1965 minskat med knappt 5 % per år. Äkerarealen och antalet brukningsenheter minskar särskilt snabbt i norra Sverige. Antalet i jordbruk sysselsatta har enligt jord- bruksinventeringarna åren 1964-1968 i det närmaste nedgått dub— belt så snabbt i Norrland som i södra och mellersta Sveriges slätt- bygder.

En stor skillnad föreligger mellan den nuvarande företagsstruk- turen och en företagsstruktur anpassad till rådande tekniska och ekonomiska förutsättningar. Eftersom dessa förutsättningar inte är konstanta utan liksom hittills kommer att ändras med den tek— niska utvecklingen förskjuts ständigt målet för lantbrukets ra- tionaliseringsverksamhet. Vid fortsatt ekonomisk tillväxt i det svenska samhället och vid nu gällande jordbrukspolitiska rikt- linjer kan därför under 1970-talet väntas en snabb strukturra— tionalisering i samband med viss krympning av jordbrukets pro— duktionsapparat. Samtidigt kommer olika rationaliseringsåtgärder att öka produktiviteten. Produktionen kommer därför inte att mina— ka i takt med resursernas krympning. Det är angeläget att denna

SOU 1972:78 191

utveckling i största möjliga utsträckning underlättas genom olika statliga insatser.

Efterfrågan på statligt stöd till jordbrukets rationalisering var under budgetåret 1969/70 lägre än under närmast föregående budget— år. Flera skäl har medverkat till detta. Bl a har möjligheterna att i stället för lån mot kreditgaranti erhålla ökade bottenlån utnyttjats i betydande utsträckning. Vidare verkar det höga ränte— läget och de allmänna kreditrestriktionerna dämpande på investe— ringsviljan inom jordbruket. Mot bakgrund av det stora behovet av investeringar i jordbruket kan nedgången i efterfrågan på kredit— garanti antas vara tillfällig."

1970 års långtidsutredning anger att jordbruk och skogsbruk år 1970 tillsammans svarade för 4,6 % av den totala produktionen i löpande priser. År 1980 beräknas jord— och skogsbrukets andel ha sjunkit till 2,7 %.

Andelen arbetstimmar inom jord- och skogsbruk var år 1970 8,1 %. Denna andel beräknas 1980 ha sjunkit till 4,5 %.

Långtidsutredningen beräknar att industri och övrig varuproduktion år 1970 svarade för 44,5 % av den totala produktionen. 1980 be— räknas motsvarande siffra bli 59,5 %.

Andelen arbetstimmar inom industri och övrig varuproduktion var år 1970 42,7 %. Denna andel beräknas 1980 bli 37,9 %.

Lantbruksstyrelsen

Lantbruksstyrelsen är central förvaltningsmyndighet bl a för ärenden om jordbrukets rationalisering samt det statliga service— stödet till jordbruket. Styrelsen är chefsmyndighet för bl a lan— bruksnämnderna. Inom lantbruksstyrelsen finns sju byråer, nämligen administrativa byrån, strukturbyrån, investeringsbyrån, lantbruks- byrån, husdjursbyrån, undervisningsbyrån och jordbruksekonomiska byrån. Dessutom finns en särskild arbetsenhet för översiktlig pla— nering, en för rådgivningsfrågor och en för internationella ären- den. Styrelsen ställer personal till förfogande för statens lant— bruksinformation.

192 SOU 1972:78

Styrelsen har - såsom 1960 års jordbruksutredning anfört i sitt organisationsbetänkande SOU 1964:55 kap. VII — i första hand följande arbetsuppgifter:

"att ombesörja den allmänt verksledande funktionen, inbegripet fördelningen av de ekonomiska och personella resurserna, hand— havandet i stort av rekryterings- och andra personalfrågor, fort— bildning m m,

att följa den allmänna utvecklingen inom näringslivet och dess återverkningar för jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdssektorer— nas del, analysera utvecklingstendenserna inom nämnda sektorer och ta initiativ till lämplig anpassning av verksamhetens upplägg— ning och innehåll,

att i stort planera och programmera den löpande rationaliserings- verksamheten,

att i anvisningar och på annat sätt lämna direktiv i syfte att vinna enhetlighet i ärendenas handläggning och att samordna den regionala verksamheten,

att handha överprövningen, fungera som besvärsinstans och remiss- organ inom sitt kompetensområde,

att rationalisera organisationen och förbättra arbetsmetodiken inom det egna verket och underställda organ, samt

att lämna service åt regionalorganen inom sådana speciella områden, där centralt placerade specialister visat sig vara den organisate— riskt bästa lösningen."

Lantbruksnämnderna

En lantbruksnämnd finns i varje län. Den skall följa jordbrukets utveckling samt vidta eller hos lantbruksstyrelsen föreslå lämp- liga åtgärder, särskilt för att åstadkomma en snabb strukturratio— nalisering inom jordbruket. Lantbruksnämnderna sysselsätter till- sammans nära 1 500 personer.

8011197278 193

De nuvarande lantbruksnämndernas organisation och arbetsuppgifter fastlades i prop. nr 74 år 1967, som i sin tur bygger på lant- bruksorganisationsutredningens förslag. I propositionen refereras nämnda utredning:

"Organisationen. Utredningen erinrar inledningsvis om 1965 års riksdagsbeslut i ämnet. Enligt detta skall i fråga om lantbruks- nämndernas organisation gälla i huvudsak följande. Lantbruksnämn- den skall bestå av nio ledamöter. Av dessa skall Kungl. Maj:t ut— se ordförande och tre andra ledamöter samt landstinget fyra leda- möter. Organets chef skall ingå som självskriven ledamot. Lands— hövdingen i länet skall i regel utses till ordförande. För att tillgodose behovet av samordning vid nämndens behandling av frågor som berör annan länsmyndighets verksamhet skall representant för den andra myndigheten beredas tillfälle att delta i överläggningar- na. Nämnden in pleno skall huvudsakligen dra upp de närmare rikt— linjerna för nämndens verksamhet, besluta i frågor av principiell natur samt avgöra andra viktiga ärenden. Beslut i övriga ärenden skall fattas av delegationer. Rutinärenden skall kunna delegeras till tjänstemän. Vid varje lantbruksnämnd skall finnas en delega— tion för ärenden rörande strukturrationalisering. Strukturdelega— tionen skall bestå av sex ledamöter, nämligen tre lekmannaleda- möter, överlantmätaren, länsjägmästaren och organets chef. Vidare skall i regel finnas en jordbruks- och en utbildningsdelegation. Därutöver skall vid behov kunna inrättas ytterligare delegationer, t ex i vissa län för frågor rörande trädgårdsnäringen. Lantbruks— nämnderna skall ha ortsombud.

Med beaktande av riksdagsbeslutet föreslår utredningen att lant- bruksnämnden organiseras enligt plan som återges på sid 2:8.

Utredningen utvecklar förslaget på i huvudsak följande sätt.

Ledamöterna i lantbruksnämnden bör förordnas för en tid av fyra år. För envar av de icke självskrivna ledamöterna bör utses en suppleant. Lantbruksnämnden bör inom sig utse vice ordförande. För att nämnden in pleno skall vara beslutför bör minst sex leda— möter delta i besluten.

Nämnden bör i betydande utsträckning arbeta i delegationer. An-

194 SOU 1972:78

talet delegationer och fördelningen av ärenden mellan dem bör kunna inom vissa gränser anpassas efter förutsättningarna i olika län. I de större länen bör finnas tre delegationer: En för struk- turfrågor, en för investeringsfrågor och en för produktionsfrågor. I flertalet övriga län bör det med hänsyn till verksamhetens mer begränsade volym eller inriktning vara lämpligt med två delega— tioner. Ä andra sidan kan det i undantagsfall med hänsyn till ärendenas art vara motiverat att utöka antalet delegationer för särskilda ändamål, t ex i Stockholms och Malmöhus län för ärenden rörande trädgårdsfrågor. Ytterligare permanent delegation bör där- för kunna inrättas efter medgivande av lantbruksstyrelsen.

Följande huvudsakliga arbetsfördelning bör gälla där tre delega- tioner inrättas.

Strukturdelegationen bör normalt avgöra de enskilda ärenden som avser individualplanering, tillämpning av förvärvslagstiftning, markanvändningsfrågor, köp och försäljning av egendom för rationa- liseringsändamål och övriga strukturfrågor inberäknat det stat- liga ekonomiska stödet till yttre rationalisering. Inom delega- tionen bör vidare behandlas frågor rörande omställning av jord- brukets arbetskraft och frågor rörande jordbrukets bostäder. De- legationen bör även ha att förbereda eller besluta i ärenden rö- rande översiktlig planering, principfrågor rörande större ratio— naliseringsprojekt m m.

Investeringsdelegationen bör handlägga frågor om ekonomiskt stöd till byggnader och markanläggningar, om jordförvärvslån och drifts- lån samt om projektering av tekniska anläggningar (byggnader, ma— skiner, dikning etc), om sistnämnda frågor inte skall handläggas inom produktionsdelegationen.

Produktionsdelegationen bör bereda eller besluta i frågor rörande utbildning och rådgivning inkl planläggning av grupprådgivning i kursform. I övrigt bör delegationen besluta i sådana jordbruks— frågor som inte handläggs av annan delegation, bl a frågor röran- de kontrollverksamheten, försöksverksamheten, skördeskadeskyddet och skördeskadeuppskattningen. I vissa fall bör tekniska projek- teringsfrågor behandlas inom delegationen. Vidare bör ärenden rö- rande trädgårdsnäringen handläggas i denna delegation.

SOU 1972:78 195

I nämnder med endast två delegationer bör investeringsfrågorna i allmänhet avgöras i strukturdelegationen.

Nämnd

1+4 av Kungl. Maj:t 4 av landstinget |

|

Struktur .155555555555: Produktions ISärggiId_7 delegation ldelegation j delegation Idelegatiod

Kan inrättas

Programnämnd Chef Samrådsgrupp för planering Samrådsgrupp för trädgårdsfrågor

Stabsorga

| Struktur— |Investerings— roductions- Administrativ avdelning |avdelning avdelning avdelning | Kansli)

I fråga om delegationernas sammansättning hänvisar utredningen vad gäller strukturdelegationen till riksdagens beslut. Då struk- turdelegationen handlägger ärenden som har betydelse för arbetet inom andra länsmyndigheter, såsom länsstyrelse, länsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd, bör vid behov dessa myndigheter vara re- presenterade vid delegationens sammanträden. För att delegationen skall anses beslutför bör gälla, att fyra ledamöter varav minst två lekmän deltar i beslutet. Produktionsdelegationen och in— vesteringsdelegationen bör enligt utredningens mening bestå av tre lekmannaledamöter, organets chefstjänsteman samt vederbörande avdelningschef. För att säkerställa samordning mellan bedömningar rörande investeringsfrågor, strukturfrågor och frågor rörande rådgivning och projektering bör investeringsdelegationen inne- hålla minst en lekmannaledamot ur vardera strukturdelegationen och produktionsdelegationen. För att produktionsdelegationen och investeringsdelegationen skall vara beslutföra bör gälla att tre ledamöter, varav två lekmän, deltar i beslutet.

196 SOU1972178

För att trygga kontakten mellan lantbruksnämnd och företrädare för skilda intressen vid överväganden i vissa frågor, speciellt sådana som avser riktlinjer för verksamheten, bör bl a särskilda samrådsgrupper kunna inrättas. Detta gäller bl a uppläggningen av kursverksamheten där det liksom nu bör finnas en programnämnd. Den översiktliga planeringen bör ske i intim kontakt med före— trädare för länsstyrelse, lantmäteri, länsarbetsnämnd, läns— bostadsnämnd, naturvårdsorgan, skogsvårdsstyrelse och domänver— ket. Ett forum för överläggningar med näringslivet bör organi- seras som en rådgivande grupp. För frågor rörande försöksverksam— heten bör produktionsdelegationen kunna med sig adjungera behöv- lig expertis inom området. Motsvarande kan gälla t ex beträffande växtodlings-, husdjurs- och trädgårdsområdet. Ortsombuden kommer i fortsättningen liksom hittills att fylla en väsentlig uppgift för kontakten mellan lantbruksnämnden och näringsutövarna. Någon särskild formell ordning för utseende av ortsombud anser utred— ningen inte bör föreskrivas. Det får ankomma på lantbruksnämnden att ta erforderliga kontakter innan nämnden utser ortsombud. Det förutsätts att nämnden därvid rådgör med bl a kommunalnämnden.

I fråga om arbetsfördelningen på avdelningar bör gälla att nämn— derna skall kunna — med bibehållande av indelningen i huvudsak - vidta de ändringar som kan motiveras av lokala förhållanden, per- sonaltillgång, arbetsbelastning o s v. I de större länen bör finnas en administrativ avdelning samt tre fackavdelningar, näm- ligen en för strukturfrågor, en för produktionsfrågor och en för investeringsfrågor. I andra län bör verksamheten kunna be— drivas på en administrativ avdelning och två fackavdelningar. Vidare behövs ett stabsorgan till ledningens direkta förfogande.

Vid arbetets fördelning bör i huvudsak följande gälla.

Stabsorganet bör ha till uppgift att stå till chefstjänstemannens förfogande i hans arbete för långsiktiga handlingsprogram samt för att samordna arbetet i olika verksamhetsgrenar och biträda de olika avdelningarna med informationer och material samt med sakkunskap enligt chefstjänstemannens bestämmande. Särskild per- sonal bör avdelas till förfogande för ledningen för stabsorganet.

Strukturavdelningen, investeringsavdelningen respektive produk- SOU197278 197

tionsavdelningen skall närmare handlägga de ärenden, som i det föregående angetts ankomma på strukturdelegationen, investerings- delegationen respektive produktionsdelegationen.

I nämnd som har två fackavdelningar bör investeringsfrågorna föras till strukturavdelningen, medan den företagsekonomiska råd- givningen och den tekniska projekteringen bör tillkomma produk— tionsavdelningen.

Administrativa avdelningen bör ha att handlägga ärenden rörande personal, organisations- och kamerala frågor samt frågor i öv- rigt av övervägande administrativ natur. En viktig uppgift blir att lämna biträde vid beredning av ärenden rörande lån och bi- drag samt köp, försäljning och förvaltning av fastigheter och verkställa nämndens beslut i sådana ärenden samt fullgöra vad som ankommer på nämnden i avseende på inskrivnings— och deklara- tionsåtgärder m m. Inom avdelningen bör vidare ombesörjas huvud— delen av serviceuppgifter på kontorsområdet, t ex maskinskriv- nings-, räkne- och ritarbeten, registrering, expediering m m."

Vad avser lantbruksnämndernas arbetsuppgifter refereras ytter- ligare ett avsnitt ur proposition nr 74 år 1967.

"Beträffande rådgivningsverksamheten förutsätter utredningen att staten i första hand skall medverka i sådan verksamhet som är av betydelse för rationaliseringsverksamheten i vidare bemärkelse. Kommersiellt betonad rådgivning bör däremot inte ingå i de stat— liga insatserna utan i princip förbli en uppgift för näringsut- övarnas egna organisationer. Utredningen framhåller vikten av att rådgivningsverksamheten planeras mot bakgrunden av de all- männa ekonomiska utvecklingstendenserna och riktlinjerna för rationaliseringsverksamheten. Av central betydelse blir rådgiv- ning med syfte att främja en fortlöpande strukturanpassning med beaktande av arbetsmarknadsfrågor och sammanhangen med närings- livet i övrigt. En närliggande viktig uppgift, som bl a inne— fattar rådgivning, blir att i samarbete med arbetsmarknadsor— ganen underlätta omställningen av arbetskraft från jordbruket till andra näringsgrenar. En viktig del i de nya lantbruksnämn— dernas rådgivning blir att medverka till att snabbt förmedla re— sultaten av forsknings- och försöksverksamheten samt de prak-

198

tiska rönen på lantbruks- och trädgårdsnäringsområdet till yrkes- utövarna. För att effektivisera rådgivningsverksamheten förordar utredningen bl a att den programmering av rådgivningen som nu bedrivs såväl på riksplanet som på länsplanet fortsätts och ut- vecklas. Verksamheten bör innefatta undersökning och värdering av effekten av rådgivningsinsatserna. Det är därför angeläget anser utredningen att lantbrukshögskolan får tillräckliga resur- ser för forsknings- och utvecklingsarbete rörande mätningen av denna effekt.

Vad gäller fältorganisationen av rådgivningen understryker ut- redningen behovet av fler specialinriktade rådgivare inom växt— odlings-, husdjurs- och trädgårdsområdena. Specialister krävs även på anläggningssidan, i första hand rörande byggnader, ma- skiner och arbetsmetodik, markanläggningar samt i företagsekono— mi, struktur- och skogsfrågor. För verksamheten i de nya nämn- derna erfordras dylika specialister såväl med högskoleutbildning som med lägre lantbruksutbildning. I lantbruksnämndernas råd- givning kommer stor vikt att få fästas vid allmän företagseko- nomisk planering och driftsanpassningsproblem. En utbyggnad av den ekonomiska rådgivning, som nu bedrivs främst genom ekonomi- konsulenterna, med assistentpersonal med lantmästarutbildning är därför påkallad. På grund av behovet av god kontakt mellan rådgivarna och yrkesutövarna särskilt vad gäller de allmänt fö- retagsekonomiskt inriktade rådgivarna anser utredningen det mest ändamålsenligt att dessa — vilka i fortsättningen bör be— nämnas distriktsrådgivare - kan arbeta inom mindre distrikt. Vissa nackdelar med en alltför spridd organisation talar dock för att distriktsrådgivarna placeras på kansliorten. I de fall detta inte kan genomföras med hänsyn till reslängder etc bör vederbörandes arbetsplats väljas så att han får tillgång till normal kontorsservice och ordnande, fortlöpande kontakter med lantbruksnämnden.

Rådgivningen bör, framhåller utredningen slutligen, bedrivas i nära kontakt med yrkesutövarnas organisationer samt berörda myn- digheter och forsknings- och försöksinstitutioner på lantbrukets och trädgårdsnäringens områden. Den bör stå öppen för alla yr- kesutövare och således inte begränsas till Sådana som behöver statligt ekonomiskt stöd för rationaliseringsåtgärder.

SOU l972:78 199

Vad gäller åtgärderna för strukturanpassning framhåller utred— ningen inledningsvis att dessa innefattar såväl uppbyggnad av effektiva företagsenheter som utflyttning av resurser från nä— ringen, främst arbetskraft samt sådan jordbruksjord som inte lämpligen bör utnyttjas i det framtida jordbruket. Verksamheten bör därför inriktas på att parallellt söka lösa problemen för dem som stannar kvar i näringen och dem som av olika skäl läm- nar den. Utredningen betonar att arbetsuppgifterna på ifråga- varande område - avvägning i frågor om markanvändning för olika ändamål, markinköp och markförsäljning för uppbyggnad av effek- tiva företagsenheter, handhavandet av det statliga stödet vid strukturrationaliseringen, prövning av ärenden enligt jordför- värvslagen samt rörelsestimulerande medel på arbetsmarknaden — växer genom'den aktuella utvecklingen och vidgas enligt jord— bruksutredningens förslag. Sålunda krävs betydligt ökade insat- ser för markanskaffningen till uppbyggnad av rationella enheter. I fråga om verksamheten för strukturförbättring i skogsmark an- ser utredningen att nuvarande skogligt utbildad personal i stort sett bör föras över till den nya organisationen. I avvaktan på skogspolitiska utredningens förslag i fråga om skogsvårdsstyrel— sernas framtida organisation bör gälla att service från utom- stående skogliga organ anlitas så långt detta lämpligen kan ske. Nämnderna bör emellertid utrustas med skoglig personal i den ut- sträckning som erfordras för att tillgodose det löpande arbetet med strukturrationaliseringen.

I fråga om lantbruksnämndernas projekterings- och serviceverk- samhet föreslår utredningen att beställningsverksamheten avvägs efter följande grunder. I princip bör servicebehovet tillgodo- ses genom den verksamhet som bedrivs inom den privata sektorn av näringsutövarnas egna organisationer och av andra företag. Lantbruksnämnderna bör emellertid tillhandahålla sådan service som är angelägen för rationaliseringsverksamheten och som inte nu kan väntas bli tillräckligt tillgodosedd utan de statliga in- satserna. Lantbruksorganisationen skall sålunda inte eftersträva någon ensamrätt eller prioritet till serviceverksamhet inom visst område utan verksamheten bör bedrivas i konkurrens på lika villkor. En allmän förutsättning bör vara att staten avvecklar verksamheten i den mån näringslivet är berett att självt ombe- sörja den i fortsättningen. Servicen bör i princip stå öppen för

200 SOU l972.78

alla företagare m fl i berörda näringar och inte begränsas till sådana projekt som får statligt finansieringsstöd.

Utredningen anser som särskilt angeläget bl a att lanbruksnämnd— derna står till tjänst med företagsekonomisk kalkylering och planering. Därigenom främjas bl a att förekommande investeringar av betydenhet sker i företag med ekonomiska förutsättningar att bära dem och felinvesteringar motverkas. Beträffande dikning och ekonomibyggnader är det av stor vikt att åtgärderna görs med tillfredsställande lösningar och nämndernas medverkan bör också omfatta projektering för dessa ändamål. Nämnderna bör sålunda stå till tjänst med projektering av sådana ekonomibyggnader, som är angelägna ur rationaliseringssynpunkt och inte kräver detalj- planer till grund för entreprenad. Arbetet bör kunna begränsas genom att typritningar får ökad användning. Verksamheten vid lantbruksstyrelsens byggnadskontor bör även i fortsättningen - men med ökade resurser - inriktas på att i praktiska anvisningar omsätta de resultat som framkommer från försök och forskning. Byggnadskontoret bör lämna länsorganen en omfattande service, bl a i typritningar. Täckdikningen behöver intensifieras i jord- brukslänen. Lantbruksnämnderna, som nu planlägger ca 99 % av täckdikningen, bör även i fortsättningen kunna svara för plan— läggningen på samma sätt som nu. Nämnderna bör också bl a vara beredda att lämna en väsentlig medverkan på vattenvårdens om- råde, särskilt med tanke på att avfall från siloanläggningar och djurstallar är vattenförorenande och att näringsrika tillflöden från odlad jord är ägnade att påskyna igenväxning av sjöar och vattendrag. Detta kräver en ständig uppmärksamhet bl a vid pla- neringen av driftsbyggnader, uppsamlingsanordningar och dikes- system. Bland övriga viktiga uppgifter nämner utredningen pro— duktionsteknisk service. I den senare ingår sådana uppgifter som att upprätta markkartor till ledning för gödsling och val av växtodlingsinriktning samt växtodlings-, utfordrings— och meka- niseringsplaner och planer för rationalisering inom trädgårds- näringen m m."

SOU 1972:78 201

BILAGA 3

DIREKTIV TILL DELEGATIONEN FÖR DE MINDRE OCH MEDELSTORA FÖRETAGEN

Direktiv för delegationen för de mindre och medelstora företagen enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1970.

Chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman, anmäler ef- ter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om delegation för de mindre och medelstora företagen och anför.

De mindre och medelstora företagen svarar för en betydande del av vårt lands produktion inom såväl industrin som andra näringsgrenar. En samlad överblick över dessa företagsgrupper försvåras emeller- tid av det mycket stora antalet företag samt av företagens i hög grad skiftande verksamhet. Till detta bidrar också att den statis— tiska belysningen av dessa företag är svag, delvis beroende på att företagen har svårt|att lämna de uppgifter som krävs för en löpan— de uppföljning av utvecklingen från myndigheternas sida.

Den ekonomiska utvecklingen med ökad internationell konkurrens, ökad stordrift, snabbare teknisk utveckling m.m. medför problem som särskilt de mindre företagen kan ha svårigheter att bemästra. Det kan gälla kapitalförsörjningen, men också andra frågor såsom marknadsföring, teknisk utveckling, utbildning och administration.

Genom samhällets försorg har en rad olika åtgärder vidtagits i syf— te att stödja de mindre och medelstora företagens utveckling. Dessa åtgärder har gällt företagens kapitalförsörjning, rådgivning och service i tekniska, administrativa och ekonomiska frågor samt fort— bildningsfrågor. Genom särskilda kreditinstitut och andra kredit— stödsformer har kapitalförsörjningen underlättats. Vidare har stö— det till och genom företagareföreningarna förbättrats. För vissa delar av landet har särskilda stödåtgärder vidtagits som huvudsak- ligen kommer de mindre och medelstora företagen tillgodo. I årets statsverksproposition framläggs vidare förslag till omorganisation och förstärkning av statens institut för hantverk och industri, (SHI).

De mindre och medelstora företagens intressen företräds av ett re— lativt stort antal organisationer. Många av dessa bedriver utred- ningsverksamhet som är av betydelse i detta sammanhang. Under sena— re tid har från olika intresseorganisationers sida ökade ansträng- ningar gjorts för att förbättra utredningsverksamheten samt utveck-

SOU1972178 205

la den bransch— och intresseinriktade servicen till de här aktu- ella företagsgrupperna.

Riksdagen har (BaU l969:lO, rskr lll) hemställt om kartläggande och sammanfattande utredningsverksamhet rörande de mindre och me- delstora företagen särskilt inom industrin. Den borde avse struk— turförhållanden samt tekniska, ekonomiska, administrativa och mark— nadsmässiga problem etc och syfta till att förbättra underlaget för statliga och privata service— och stödåtgärder som kan främja dessa företags utveckling. Beträffande formerna för utrednings— verksamheten anförde bankoutskottet att det borde ankomma på Kungl. Maj:t att pröva i vilka former den förordade utredningsverksamheten borde äga rum. Utöver möjligheterna att i framtiden knyta denna till SHI framförde utskottet tanken att verksamheten skulle kunna bedrivas i anslutning till näringspolitiska rådet.

Som anförts pågår på olika håll visst utredningsarbete rörande den mindre och medelstora företagsamheten. Detta är dock relativt splittrat och föga samordnat. Vissa frågor torde vidare vara rela- tivt lite beaktade i det pågående utredningsarbetet. Även kontinu- iteten i verksamheten är otillräcklig.

I första hand är det angeläget att erhålla en kartläggning, sam- ordning och komplettering av befintlig utredningsverksamhet inom detta område. För detta synes emellertid inte en engångsutredning vara det lämpligaste instrumentet utan en mer kontinuerlig form av uppföljning bör väljas. Därför bör en särskild delegation för den mindre och medelstora företagsamheten tillsättas.

Delegationens uppgift bör vara att verka för en samordning av de utredningar sem huvudsakligen berör den mindre och medelstora fö- retagsamheten och bedöma behovet av och föreslå kompletterande utredningar. Delegationen bör vidare lämna synpunkter och avge för- slag i frågor rörande de mindre och medelstora företagen.

Delegationens uppgift att svara för en samordning av pågående ut- redningsverksamhet inom området förutsätter att den kan anlita er-

forderlig expertis.

I enlighet med de principer som varit vägledande för bildandet av

206 SOU 1972:78

näringspolitiska rådet och arbetet inom detta är det angeläget att kartläggning och insatser för den mindre och medelstora före- tagsamheten sker i samarbete mellan staten och berörda intressen— ter. I delegationen för de mindre och medelstora företagen bör därför ingå representanter för både offentliga organ och enskil— da intresseorganisationer inom detta område.

På grund av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj:t bemyndi- gar chefen för industridepartementet

att tillkalla högst nio sakkunniga med uppdrag att bereda frågor rörande de mindre och medelstora företagens problem,

att utse en av de sakkunniga att vara ordförande,

att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt de sakkunniga.

Vidare hemställer jag att Kungl, Maj:t föreskriver

att de sakkunniga får samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden från dem,

att ersättning till sakkunnig, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen (l946:594), om ej an- nat föreskrivs,

att kostnaderna för delegationen skall betalas från trettonde hu— vudtitelns kommittéanslag.

Slutligen hemställer jag att Kungl. Maj:t medger att statsrådspro— tokollet i detta ärende offentliggörs omedelbart.

Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.

SOU 1972.78 207

Kronologisk förteckning

PP?

. ? seems

guld—Idi &(.)de

_. $” 16. 17. 18.

Ämbetsansvaret ll. Ju. Svensk möbelindustri. |. Personal för tyg- och ning. Fö. Säkerhets— och försvarspolitiken. Fö. CKR.(Centra|a körkortsregistret) K. Reklam |. Beskattning av reklamen. U. Reklam ||. Beskrivning och analys. U. Reklam Ill. Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare.) Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer'; U. (Utkommer senare.)

intendenturfö rvalt—

. Godsbefordran till sjöss. Ju. Förenklad Iöntagarbeskattning. Fi. Skadestånd IV. Ju. Kommersiell service i glesbygder. ln. Revision av vattenlagen. Del 2. Ju. Ny regeringsform - Ny riksdagsordning. Ju. Ny regeringsform ' Ny riksdagsordning. (Följd- författningar) Ju. Nomineringsförfarande vid riksdagsval ' Riks- dagen i pressen. .Iu. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. Ju. Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier. U. Svävarfartslag. K. . Domstolsväsendet lv. Skiljedomstol. Ju. Högre utbildning — regional rekrytering ooh samhällsekonomiska kalkyler. U. Vägfraktavtalet ll. Ju. Naturgas i Sverige. !. Förskolan 1. S. Förskolan 2. S. . Konsu mentköplag. Ju. Konsumentupplysning om försäkringar. H. Bostadsanpassningsbidrag. In. Lag om hälso- och miljöfarliga varor. Jo. Kommunalt samlingsstyre eller majoritets— styre? C. Förhandlingsrätt för pensionärer. ln. Familjestöd. S. . Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. Jo. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. U. . Samhälle och trossamfund. Bilaga 1—19. U. . Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. U. Abortfrågan. Remissyttranden. Ju. Konkurrens i bostadsbyggandet. ln. Familj och äktenskap l. Ju. . Vägtrafikbeskattningen. Fi. Utnyttjande och skydd av havet. i. Reformerad skatteutjämning. Fi. Kulturminnesvård. U. Landskapsvård genom täktsamverkan. Ju. Data och integritet. Ju. Riksdagen och försvarsplaneringen. Fö. . Tryckfriheten och reklamen. Ju. Skyddsrum. Fö. Sjölagens befraktningskapitel. Ju. Rapport angående kommunal information m.m. C. Handräckningstjänst i försvaret. Fö. Skyddat arbete. ln. Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken. Del 2. Slutrapport. Fi.

. Glesbygder och glesbygdspolitik. ln.

Ledningsrättslag. Ju. Koncession för pipelines. K. Att välja framtid. Ju. Beskattade förmåner vid sjukdom och arbets— löshet m. m. 8 Försök med bibliotek. Litteraturutredningens biblioteksstudier. U. Offentligt stöd till de politiska partierna. Ju. Näringslivets försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden. Fi. Kriminalvård. Ju. : Barnavårdsman nafrågan. Ju.

Ny kulturpolitik. Del 1. Nuläge och förslag. U. Ny kulturpolitik. Del 2. Sammanfattning. U.

. Värnpliktsförmåner. Fö. . Värnpliktigas ekonomiska och sociala situa- tion. Bilaga 5 till UFV betänkande Värnplikts- förmåner. Fö. Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform. Del 1. Allmän motivering. Ju. Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform. Del 2. Lagtext och specialmotivering. Ju. Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform. Del 3. Expertutredningen. Ju. Ersättning för vissa obefogade frihetsinskränk— ningar. Ju. . Arbetskraften inom byggnadsverksamheten. In. . Skyddat arbeta. Bilagor. ln. Unga lagöverträdare ||. Ju. Låginkomstproblemet. In. Företagsservice för utveckling av mindre och medelstora företag. I.

Statens offentliga utredningar 1972

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Ämbetsansvaret II. [1]

Godsbefordran till s'öss. [10]

Skadestånd IV. [12[

Revision av vattenlagen, Del 2. [14] Grundlagberedningen. 1. Ny regeringsform ' Ny riksdagsordning. [15] 2. Ny regeringsform ' Ny riksdagsordning (Följdförfattningar) [16] 3. Nomi- neringsförfarande vid riksdagsval ' Riksdagen i pressen. [17] 4. Norge och den norska exilrege- ringen under andra världskriget. [18] Domstolsväsendet IV. skiljedomstol. [22] Vägfraktavtalet II. [24] Konsumentköplag. [28]

Abortfrågan. Remissyttranden. [39] Familj och äktenskap |. [41] Landskapsvård genom täktsamverkan. [46] Data och integritet. [47] Tryckfriheten och reklamen. [49] Sjölagens befraktningskapitel. [51] Ledningsrättslag. [57]

Att välja framtid. [59] Offentligt stöd till de politiska partierna. [62] Kriminalvård. [64]

Barnavårdsmannafrågan. [65] Trafikmålskommittén. 1. Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform. Del 1. Allmän motivering. [70] 2. Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform. Del 2. Lagtext och specialmotivering. [71] 3. Rät- ten till ratten. Förslag till körkortsreform. Del 3. Expertutredningen. [72]

Ersättning för vissa obefogade frihetsinskränk- ningar. [73] Unga lagöverträdare II. [76]

Försvarsdepartementet Personal för tyg— och intendenturförvaltning. [3] 1970 års försvarsutredning. 1. Säkerhets- och för— svarspolitiken. [4] 2. Riksdagen och försvarsplane ringen. [48] Skyddsrum. [50] Handräckningstjänst i försvaret. [53]

Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m.fl. (UFV) 1. Värnpliktsförmåner. [68] 2. Värnpliktigas ekonomiska och sociala situa- tion. Bilaga 5 till UFV betänkande Värnpliktsför— måner. [69]

Socialdepartementet

1968 års barnstugeutredning. 1. Förskolan 1. [26] 2. Förskolan 2.127] Familjestöd. [34] Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m. [60]

Kommunikationsdepanementet CK R.(Centrala körkortsregistret) [5] Svävarfartslag. [21] Koncession för pipelines. [58]

Finansdepartementet

Förenklad löntagarbeskattning. [11] Vägtrafikbeskattningen. [42] Reformerad skatteutiämning. [44]

Decentralisering av statlig verksamhet — ett led i regionalpolitiken. Del 2. Slutrapport. [55] Näringslivets försörjning med riskkapital från all- männa pensionsfonden [63]

Utbildningsdepartementet

Reklamutredningen. 1. Reklam !. Beskattning av reklamen. [6] 2. Reklam II. Beskrivning och analys. 7 3. Reklam lll. Ställningstaganden och förslag. 8 (Utkommer senare). 4. Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. [9] (Utkommer senare.) Uppsökande verksamhet för cirkelstudier vuxenutbildningen. [19] 1968 års litteraturutredning. 1. Läs— och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läs- vanestudier. [20] 2. Försök med bibliotek. Littera- turutredningens biblioteksstudier. [61] Högre utbildning — regional rekrytering och sam- hällsekonomiska kalkyler. [23] 1968 års beredning om stat och kyrka. 1. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. [36] 2. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1—19, [37] 3. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. [38] Kulturminnesvård. [45] Kulturrådet. 1. Ny kulturpolitik. Del 1. Nuläge och förslag. [66] 2. Ny kulturpolitik. Del 2. Samman- fattning. [67]

inom

Jordbruksdepartementet

Lag om hälso— och miljöfarliga varor. [31] Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. [35]

Handelsdeparternentet Konsumentupplysning om försäkringar. [29]

Inrikesdepartementet

Kommersiell service i glesbygder. [13] Bostadsanpasningsbidrag. [30] Förhandlingsrätt för pensionärer. [33] Konkurrens i bostadsbyggandet. [40] Utredningen rörande den skyddade sysselsättning- en. 1. Skyddat arbete. [54] 2. Skyddat arbete. Bilagor. [75] Glesbygder och glesbygdspolitik. [56] Arbetskraften inom byggnadsverksamheten. [74] Låginkomstproblemet. |77|

Civildepartementet Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? [32]

Rapport angående kommunal information m.m. I52]

lndustridepartementet

Svensk möbelindustri. 2] Naturgasi Sverige. [25 Utnyttjande och skydd av havet. [43] Företagsservice för utveckling av mindre och medel— stora företag. [78]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.