SOU 1973:16

Samhället och filmen

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigade den 28 juni 1968 chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att ut- reda frågan om filmbranschens ekonomiska struktur och villkor m. 111.

Med stöd av detta bemyndigande tillkalla- de departementschefen den 9 juli 1968 så- som sakkunniga presidenten i Göta hovrätt N. Erik Åqvist, ledamoten av riksdagen och numera talmannen Torsten Bengtson, ad- vokaten Ola Ellwyn, ledamoten av riksdagen redaktören Sture Palm, numera statssekre- teraren Thage G. Peterson, direktören Harry Schein och regissören Jan Troell. Åqvist ut— sågs att vara ordförande.

De sakkunniga antog namnet Filmutred- ningen 1968.

Troell entledigades den 20 mars 1969 på egen begäran från sitt uppdrag. Samtidigt uppdrogs åt regissören Kjell Grede att in- träda i hans ställe.

Ellwyn och Peterson entledigades på egen begäran från sina uppdrag, Ellwyn den 28 januari och Peterson den 1 februari 1971. I deras ställe tillkallades den 28 juni 1971 direktörerna Bengt Göransson och Göran Lindgren.

Departementschefen tillkallade den 19 september 1968 hovrättsrådet Gunnar Ek- man att vara huvudsekreterare åt utredning- en och den 10 oktober 1969 numera depar- tementssekreteraren Leif Larson att vara biträdande sekreterare.

Som experter åt utredningen har bl. a. tillkallats den 16 december 1968 numera kammarrättsrådet Birger Stening och den 28 mars 1969 numera universitetslektom Bo L. Eklund.

Utredningen överlämnade den 17 decem-

ber 1970 sitt första betänkande, »Samhället och filmen», del 1 (SOU 1970: 73). I detta redovisas frågor om samhällsstödda biogra— fer, filmstudios, barnfilm samt filmbran- schen och tv.

Den 12 december 1972 överlämnade ut- redningen sitt andra betänkande, »Samhäl— let och filmen», del 2 (SOU 1972: 9). I be- tänkandet redovisas frågor om film- och tv-undervisning samt kortfilm.

Utredningen överlämnar härmed sitt tred- je betänkande. Det behandlar fyra olika om- råden, nämligen den svenska filmbranschens ekonomi, film och mervärdeskatt, filmarbe- tarnas villkor samt filmstöd utomlands.

Betänkandet inleds med en ekonomisk analys av den svenska filmbranschen. Av- sikten var att analysen skulle publiceras fö- re utredningens andra betänkande. På grund av omständigheter som utredningen inte kunnat råda över har emellertid den ur- sprungliga tidsplanen inte kunnat hållas.

Analysen — som upptar huvuddelen av betänkandet — har utarbetats av Eklund på uppdrag av utredningen. Redovisningen av material och synpunkter står helt för författarens räkning. Utredningen kommer i ett slutbetänkande att ta upp en del av de problem som berörs.

Efter branschundersökningen följer en re- dogörelse med vissa synpunkter på mervär- deskatt på biograffilm. Den har utarbetats av Eklund och Stening.

I en tredje avdelning redovisas en enkät- undersökning rörande de svenska filmarbe- tamas ekonomiska situation och arbetsför- hållanden som utredningen i samråd med kulturrådet låtit utföra med hjälp av biblio- tekarien Sune Hofsten.

Betänkandets sista del upptar en översikt Utredningen avser att avsluta sitt uppdrag över filmstöd i vissa länder utomlands. med att avge ett slutbetänkande.

Stockholm i mars 1973. N. Erik Åqvisr Torsten Bengtson Kjell Grede Bengt Göransson

Göran Lindgren Sture Palm Harry Schein

/ Gunnar Ekman Leif Larson

2. Bakgrund och lägesbeskrivning

2.1. Några grundläggande begrepp

Liksom flertalet andra branschsystem före- ter filmbranschen vissa specifika egenskaper som måste klarläggas för att möjliggöra en bedömning av förhållandena inom bran- schen. En utförlig redogörelse för branschen och relationerna mellan skilda komponenter lämnas i kapitel 4. I detta avsnitt skall där— för end-ast översiktligt antydas några av de speciella branschegenskaper som omnämns senare i kapitlet samt i kapitel 3.

Som utgångspunkt för en branschbeskriv- ning kan lämpligen tas den klassiska distri- butionskedjan, vilken i sin enklaste form be- står av komponenterna producent, grossist, detaljist och konsument. Inom filmbran- schen används för motsvarande begrepp ter-_ merna »(film)producent», »filmuthyrare», »biograf» och »biobesökare». Såsom senare skall visas är framförallt producentbegreppet mångtydigt, men även andra oklarheter före- ligger.1 Som exempel kan nämnas att vissa bolags verksamhet är långtgående integrerad, dvs. skilda distributionsfunktioner utförs av ett och samma företag. Framför allt bör framhållas att de större filmproducenterna dels bedriver en omfattande filmuthyrning, dels äger ett stort antal biografer över hela landet. Såsom kommer att visas i kapitel 4 existerar även andra integrationsformer.

Den distribuerade varan, filmen, utgör också ett mångtydigt begrepp. I föreliggan- de rapport riktas intresset väsentligen mot

biograffilm i långfilmsutförande. Därmed förstås en film som primärt är avsedd för biografvisning och som har en viss minimi- längd. Längden skall i 35—millimetersformat uppgå till minst 2 000 meter. Numera fästs främst avseende vid visningstiden och som biograffilm i långfilmsutförande räknas alla filmer, som har en visningstid motsvarande minst 2 000 meter i 35-millimetersformat.==

Förutom biograffilmen visas ibland även något slags fyllnadsprogram, såsom en kort- film, en journal-film eller en reklamfilm. I fylln-adsprogram-met kan även ingå utdrag ur kommande långfilmer, s.k. »trailers».

En analys av prissättningen inom bran- schen måste göras i form av ett slags sned- brytningsprocess». Piriset per biljett fastställs av biografägaren och biografens bruttobil- ietrintäkter per vecka utgör bas för den er- sättning som tidigare distributionsled erhål- ler. Från bruttobiljettintäkterna avgår för vissa biografer en biografavgift på 10 pro- cent, vilken inbetalas till Svenska Filminsti- tutetf*. På återstoden, nettobiljettintäktema, beräknas därefter filmhyran, som utgör film- uthyrarens ersättning. Filmhyran utgår med

1 Termen »(film)distn'butör», som i praktiken ofta används i stället för filmuthyrare, kom- mer konsekvent att undvikas i föreliggande rapport. 2 Se Svenska Filminstitutets verksamhetsbe- rättelse 1967/68, s. 10. " Reglerna för biografavgiften behandlas i avsnitt 2.3.1.

varierande procentsatser, beroende på stor- leken av nettobiljettintäkterna.

Filmhyran utgör ersättning enbart för biograffilmen. Eventuellt förekommande kortfilmer får ingen del av biljettintäkterna. För reklamfilmerna gäller att biografen er- håller särskild ersättning från reklamfilms- uthyraren. Utdrag ur kommande "filmer på- verkar inte direkt de ekonomiska relationer- na mellan biograf och filmuthyrare utan kan ses som en del av biografens åtagande gentemot filmuthyraren.

Formerna för hur filmuthyraren ersätts för sin del av distributionsarbetet varierar starkt. En modell är att han får en viss pro- cent av influtna filmhyror. Det belopp som därefter återstår tillfaller producenten. Pro— duktionskostnaderna för den enskilda filmen påverkar således inte det pris producenten erhåller av senare distributionsled. Film- hyresprocenten bestäms genom avtal mellan filmuthyrare och biografägare, vanligen lö- pande per år, och endast undantagsvis görs avsteg från dessa avtal.

2.2 Perioden fram till den I juli I 963 2.2.1 Statens relationer till filmbranschen

Statens relationer till filmbranschen fram till den 1 juli 1963 har för föreliggande rapport enbart ett begränsat intresse och skall därför endast beröras i korthet. Karak- teristiskt för perioden var att statens intresse för biograffilmen i huvudsak var av fiskal karaktär, vilket tog sig uttryck i en kraftig beskattning av filmvisningen i form av nöjes— skatt. Nöjesskatt uttogs med få undantag på även andra nöjestillställningar, men biograf- filmen var hårdare beskattad än flertalet andra nöjesverksamheter. Nöjesskatten kom att spela en väsentlig roll i förhandlingarna mellan staten och filmbranschen i samband med filmavtalets upprättande. I efterföljan— de underavsnitt ges därför en redogörelse för nöjesskattens omfattning under perioden med hänsyn till hur den drabbade biograf- filmen.

Filmbranschen blev under perioden före— mål för ett flertal statliga utredningar. Dessa ledde till att branschen fr. o. m. 1951 erhöll ett begränsat ekonomiskt stöd från staten, och detta stöd var delvis bundet till nöjes— skatten. Även dessa stödåtgärder fick viss betydelse för utvecklingen efter den 1 juli 1963 och skall därför i korthet beskrivas.

2.2.2. Nöjesskatten på biografföreställningar

Beskattning av offentliga nöjestillställningar infördes i Sverige år 1919. Skatten utdebi— terades enligt olika taxor beroende på »nö- jesmomentet» hos respektive tillställning. För 'biografföreställningar gällde under hela nöjesskatteepoken att de drabbades av den vid varje tillfälle gällande högsta skattesat- sen. Fr.o.m. den i juli 1963 slopades all nöjesskatt och i samband därmed förband sig biograferna att i stället till Svenska Film- institutet inbetala en frivillig avgift på 10 procent av bruttobiljettintäkterna. (Se av— snitt 2.3.)

Såväl storleken av som principerna för biografnöjesskatten varierade starkt under perioden. I tabell 2.1 har med hjälp av ett godtyckligt valt biljettpris om 250 öre illu- strerats hur skatten under skilda perioder drabbade biograferna.1 På grund av prin- ciperna för .filmhyresberäkningen fick nöjes- skatten direkta ekonomiska konsekvenser även för efterföljande distributionsled, vil- ket dock inte illustrerats i tabellen.

Under nöjesskatteepokens två första de- cennier tillföll skatten i sin helhet kom- munerna. Utdebiteringen var emellertid fa- kultativ och alla kommuner utnyttjade inte sin beskattningsrätt. Biografnöjesskatten uppgick till 16 procent av det valda brutto- priset. Under första hälften av 1940 tillkom dessutom en statlig nöjesskatt om 5 öre per påbörjad SO-öring av priset efter skatt och skatten steg därför till 20 procent av brutto- priset. Fortfarande gällde dock att kom- munerna själva kunde bestämma om skatt

* För budgetåret 1953/54 utgjorde pristypen 225 öre (SOU 1956: 23, s. 94).

Tabell 2.1 Biografnöjesskattens storlek m.m. under perioden 1919—1963.

Period

Utdebiteringsprincip

Räkneexempel

Valt brutto- pris

i öre

Skatt i öre

Netto- pris i öre

Skatt i proc. av valt brutto- pris

Kommentarer

1919—1

(30.5) (31.12)

1940

939

(1.1 —30.6)

1940—194

(1.7)

1948—195

(2.2)

1957—1 (1.7)

(1.7)

1960—1 (1.7)

8

(1.2)

7 0.6)

959

(30.6)

1959—196 (30.6)

0

963

(30.6)

5 öre per påbörjad 50-or1ng t.o.m. 100 öre, därefter 10 öre per på- börjad 50-öring.

Som ovan plus statlig skatt om 5 öre per påbörjad 50-öring oav- sett pris. 15 proc. av bruttopris t.o.m. 100 öre samt 30 proc. av överskjutan- de de]. 30 proc av bruttopris t.o.m. 100 öre samt 45 proc. av överskjutan- de del.

Proportionell skatt av 38 proc. av bruttopris. Proportionell skatt av 33 proc. av bruttopris. Proportionell skatt av 25 proc. av bruttopris.

250 250 250 250 250 250 250

(2x5)+(3x10)=40

(ZX 5)+(2X10)+(4X 5)=50

15+45=60

30+67,5=107,5

95 82,5

62,5

210,0 200,0 190,0 142,5

155,0 167,5 147,5

16 20 24 43 38 33 25

Enbart kommunal. Fakultativ ut- debitering. Beräkning på nettopris.

Som ovan men om kommunal, så även statlig. Beräkning på netta- pris.

Utdebiteringen obligatorisk fr.o.m. 1940. 50 proc. kommunal och 50 proc. statlig.

25 proc. kommunal och 75 proc. statlig.

Provisorisk åtgärd.

30 proc. kommunal och 70 proc. statlig.

skulle utde'biteras eller ej. Om kommunal nöjesskatt uttogs, så skulle emellertid även den statliga delen utdebiteras.

Den 1 juli 1940 gjordes Utdebiteringen obligatorisk och skatten tillföll stat och kom- mun i lika delar. I samband därmed ändra— des även utdebiteringsprincipen så att beräk- ningen gjordes i procent av biljetternas brut- topris, dvs. biljettpriset inkl. nöjesskatt. För de första 100 örena uttogs i nöjesskatt 15 procent samt för överskjutande del 30 pro- cent av biljettpriset. Av fiskala skäl ändra- des procentsatsema år 1948 till 30 respek— tive 45 procent av biljettpriset samtidigt som statens andel av nöjesskatten ökades till 75 procent. År 1957 infördes proportionell be- skattning i stället för den tidigare progres- siva, och skattesatsen fastställdes till 38 procent av bruttopriset. Den år 1959 antag- na skattesänkningen till 33 procent av brut- topriset utgjorde endast en provisorisk åt- gärd i avvaktan på en mer noggrann analys av filmbranschens ekonomiska situation. I propositionen 1960: 79 föreslogs en sänk- ning av nöjesskatten till 27 procent. Bevill- ningsutskottet yrkade emellertid i sitt betän- kande 1960: 49 på att skattesatsen skulle sänkas till 25 procent och riksdagen antog detta förslag. För att något reducera skatte- bortfallet för kommunerna höjdes i samband därmed deras andel till 30 procent av nöjes- skatten. I de likalydande motionerna 1:253 och 11: 301 till 1963 års riksdag yrkades på ett fullständigt slopande av nöjesskatten, vil- ket också föreslogs i Kungl. Maj:ts proposi- tion 1963: 101. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen och fr.o.m. den 1 juli 1963 upphörde nöjesskatten helt såväl för biografföreställningar som för andra nöjes- tillställningar.

Nöjesskatten var till en början generell för allt slags film och oavsett visningsställe. Små- ningom infördes dock vissa lättnader i be— skattningen. I 1945 års nöjesskatteförord- nings 14 & fritogs från nöjesskatt film som »är ägnad att tjäna vetenskapligt ändamål eller upplysnings—, undervisnings- eller upp— fosnringssyfte», varvid det ankom på Statens biografbyrå att efter förhandsgranskning meddela om filmen kunde anses uppfylla

nämnt ändamål. Nöjesskatteförordningens 14 & utvidgades fr.a. m. 1957 till att om— fatta skattebefrielse även för barnmatinéer och av barnfilmklubbar visade filmer samt för »visning av film, som i studiesyfte an- ordnas uteslutande för medlemmar i organi- sation med huvudsaklig uppgift att studera filmens konstnärliga och sociala betydelse». Med den senare bestämmelsen avsågs ett underlättande av filmstudioverksamheten.

2.2.3 Statligt stöd åt filmbranschen

Under perioden fram till den 1 juli 1963 genomfördes fem statliga utredningar om den svenska filmbranschens ekonom-i.1 Ut- redningarna resulterade i olika slags stat- liga stödåtgärder dels åt filmproduktionen, dels åt vissa biografer.

Det främsta motivet bakom den första utredningen var att undersöka om det då rådande internationella läget kunde anses motivera ett statligt stöd för att säkerställa en svensk filmproduktion. Vid denna tid- punkt var filmproduktionens ekonomiska situation ljus, bl.a. till följd av svårigheterna att importera utländsk film. Pendeln skulle emellertid komma att svänga och sjunkan— de lönsamhetmiffror inom filmbranschen bli det huvudsakliga motivet för att tillsätta övriga utredningar.

Branschens lönsamhet påverkades under slutet av 1940-talet och resten av perioden till en början främst av kostnadsstegringar. För biograferna utgjorde nöjesskatten i mån- ga fall den tyngst vägande kostnadsposten. Under t.ex. perioden 1948—1957 tog nöjes- skatten såsom framgått av den tidigare re— dogörelsen 45 procent av den biljettpris- höjning som Statens Pris- och Kartellnämnd tillät biograferna att göra. Eftersom skatten

* Utredningarna återfinns i SOU 1942: 36, SOU 1951: 1, Detlofsson (1954), SOU 1956: 23 samt SOU 1959: 2. Vissa ekonomiska problem har dessutom behandlats i statliga utredningar rörande filmcensuren. Författaren har i en sten- cilerad rapport (Eklund, 1969) till filmutred- ningen gjort en sammanfattning av utredning— arnas resultat och förslag, vilka icke redovisas här.

frånräknades biljettintäkterna innan film- hyran beräknades fick skatten också åter- verkningar i senare distributionsled, samti- digt som prishöjningarna i sig möjligen på- verkade efterfrågan och i så fall därigenom ytterligare försämrade branschekonomin. Den tidvis mycket hårda beskattningen gav branschen argument för statligt stöd åt den svenska filmen, eftersom statsmakterna inte visade någon benägenhet att avskaffa nöjes- skatten.

Vid sidan av nöjesskatten fick branschen mot slutet av 1950-talet ytterligare ett starkt argument för statligt stöd. Televisionens ge— nombrott medförde ett kraftigt publikbort- fall och trots att nöjesskattesatsen successivt började sänkas fr.o.m. 1957 fortsatte bran- schens lönsamhet att försämras.

Det statliga stödet åt biograferna knöts di- rekt till nöjesskatten. Såsom tidigare nämnts utgjorde denn-a en betungande kostn-adspost för samtliga biografer. Statsmakternas in- tresse riktades mot de mindre biograferna, vilkas lönsamhetsutveckling visat sig särskilt ogynnsam. Departementschefen framhöll därvid dessa biografers trivselskapande roll.

De biografföretag varom här är fråga är i allmänhet belägna på landsbygden och fyller där en icke oviktig uppgift som trivselskapande faktor. Med hänsyn härtill finner jag motiverat att en särskild skattelindring genomföres för de mindre biografföretagen. (Prop. 1957: 66, s. 101.)

Fr.o.m. 1957 erhöll de mindre biograferna ett s. k. bottenavdrag, dvs. ett belopp med vilket nöjesskatten per vecka fick reduceras. Detta avdrag fick göras av samtliga biogra- fer som per vecka hade högst tre skatteplik- tiga föreställningar. Vid beräkningen av an- talet föreställningar medräknades således icke barnmatinéer och icke heller föreställ- ningar vid vilka visats film som var befriad från nöjesskatt enligt nöjesskatteförordn-ing— ens 14 &.

Stödet till de mindre biograferna utvidga— des successivt. Såsom framgår av tabell 2.2 ökades dels bottenavdragets storlek, dels an- talet biografer som kom i åtnjutande av av- draget. Vid periodens slut uppgick avdraget

till 150 kronor per vecka och fick göras av biografer med högst fem skattepliktiga före- ställningar per vecka.

Tabell 2.2 Nöjesskattebefrielse under perio- den 1957—1963.

Antal före- Bottenavdrag, dvs. belopp med vil- ställningar ket nöjesskatten per vecka fick re- per vecka1 duceras 1957— 1959— 1960— 1961— 1959 1960 1961 1963 Högst 3 75 Högst 4 75 125 Högst 5 150

* Exkl. barnmatinéer och föreställningar med nöjesskattebefriad film.

Statligt stöd åt svensk filmproduktion ut- gick fr.o.m. den 1 juli 1951. Även detta stöd knöts direkt till nöjesskatten. Producent av svensk biograffilm erhöll en direkt restitu- tion av viss storlek av statens andel av den nöjesskatt filmen inspelat. Kvalificerad för stöd var svensk film, vars längd icke un- dersteg 2 000 meter som bredfilrn eller 800 meter som smalfilm. Fr.o.m. budgetåret 1955/ 56 differentierades stödet med hänsyn till om filmen var inspelad i svartvitt eller i färg. En sammanfattning av stödåtgärderna har återgetts i tabell 2.3.

Såsom fram-går av tabellen återbetalades under perioden 1951/52—1954/55 20 pro- cent av statens andel av den nöjesskatt filmen gav upphov till. Under perioden 1955/ 56—1958/ 59 var procentandelen oför- ändrad för svartvita filmer men höjdes för färgfilmer till 35 procent. För budgetåret 1959/ 60 återbetalades för svartvita filmer 30 och för färgfilmer 45 procent av statens nö- jesskatteandel. För periodens tre sista år öka- des restitutionen till 80 procent för både svartvita filmer och färgfilmer. Resterande del (20 procent) avsattes till en särskild fond, varifrån producent av biograffilm kunde er- hålla vkvalitetsstöd efter särskild ansökan. Såsom framgår av tabell 2.3 uppgick för budgetåren 1960/ 61 och 1961/ 62 kvalitets- stödet till 1 000 tkr årligen och för perio- dens sista budgetår till 1 500 tkr.

Tabell 2.3 Statligt stöd åt svensk filmproduktion under perioden 1 juli 1951 t.o.m. 30 juni 1963. Typ av stöd Budgetår 1951/52— 1955/56— 1959/60 1960/61— 1962/63 1954/55 1958/59 1961/62 Skatterestitution, proc. av statens andel av nöjesskatten Svartvita filmer 20 30 , . Färgfilmer 201 35 45 80 80 Kvalitetspremiering i tkr, totalt — —— — 1 000 1 500 för branschen per budgetår

1 Ingen differentiering mellan svartvita filmer och färgfilmer.

2.3 Perioden fr.o.m. den I juli 1963 2.3.1 1963 års filmavtal

Fr.o.m. den 1 juli 1963 slopades biograf- nöjesskatten och, bl.a. som en följd därav, även övrig nöjesskatt. Slopandet av bio- grafnöjesskatten motiverades i propositio— nen 1963:101 med att lönsamheten inom filmbranschen hade fortsatt att försämras under 1960-ta1et. Som främsta orsak härtill angavs den snabba utbyggnaden av televi- sionen.

Den nu skildrade utvecklingen har medfört, att en del andra områden av samhällslivet kom- mit att utsättas för allvarlig konkurrens från televisionen. Detta torde med särskild styrka gälla filmen. Enligt de uppgifter som nu före- ligger har besöksfrekvensen på biograferna i Stockholm minskat med över 50 procent jäm- fört med förhållandena före televisionens till- komst. Liknande siffror rcdovisas också för Göteborg och Malmö. I Norrland har, i de städer dit televisionen nått, besöksfrekvensen sjunkit mycket snabbt med ca 50 procent. Det totala antalet biografbesök, som år 1957 upp- gick till 76 miljoner, hade 1961 sjunkit till 54 miljoner. De preliminära siffror, som förelig- ger för år 1962, visar en fortsatt nedgång. An- talet biografer i riket har sedan år 1957 mins- kat med 266, varav 86 under det senaste året. Den årliga produktionen av svenska långfilmer, som år 1957 uppgick till 30 filmer, har under de senaste åren nedgått till omkring 15 filmer. (Prop. 1963: 101, s. 15.)

I propositionen framhölls vidare att fil- men måste anses utgöra »en viktig faktor i

kulturlivet» (s. 16) och att tidigare statliga stödåtgärder icke varit tillräckliga för att uppnå de mål, som avsetts med dem, dvs. att upprätthålla en svensk filmproduktion och främja produktion av kvalitativt högt- stående "film. För att säkerställa en fortsatt produktion av svensk biograffilm krävdes enligt propositionen radikala åtgärder. Där- efter redovisas de förhandlingar som under våren 1963 upptogs mellan staten och film- branschens representanter (Sveriges Biograf- ägareförbund, Folkets Husföreningarnas Riksorganisation, Föreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a. och Föreningen Sveriges Filmproducenter). För- handlingarna ledde fram till det s.k. film- avtalet mellan staten och filmbranschen.1 Avtalet trädde i kraft den 1 juli 1963 men reviderades i mars 1968. Under våren 1972 förändrades avtalet på nytt och dessa änd- ringar trädde i kraft den 1 juli samma år, bortsett från vissa övergångsbestämmelser. Det nu gällande filmavtalet har återgetts i bilaga 2. För föreliggande rapport är avta- lets utformning under perioden 1 juli 1963 t.o.m. 30 juni 1972 av primärt intresse. Den

1 Någon formell utredning tillsattes inte utan avtalet baserades i huvudsak på ett program som Schein (1962) framfört. Dessutom torde även vissa samband mellan filmavtalets utform- ning och den tidigare filmpolitiska debatten i övrigt kunna spåras. För en utförlig redogörel- se för förhandlingarna som ledde fram till film- avtalet hänvisas till Schein (1970).

närmaste redogörelsen avser denna period. Avsnittet avslutas emellertid med en kort- fattad beskrivning av de under 1972 träffa- de överenskom-melserna.

Genom avtalet bildade staten och ovan- nämnda organisationer en stiftelse, Svenska Filminstitutet, vars verksamhet regleras av filmavtalet. Vid avtalets tillkomst förutsat- tes att biografnöjesskatten skulle slopas, lik- som att det direkta statliga stödet till film- produktionen skulle upphöra. I gengäld för- band sig biograferna att till Svenska Film- institutet inbetala en biografavgift på 10 procent av bruttobiljettintäkterna, mot att inbetalade medel av institutet omfördelades inom branschen på i avtalet angivet sätt. Vissa undantag från avgiftspliktighet inför- des i avtalet, nämligen:

a. För biografföreställning på fast visnings- ställe, vid vilket ges, utöver barnmatinéer, högst fem föreställningar per vecka. b. Vid visning av film, som är ägnad tjäna ve- tenskapligt ändamål eller upplysnings-, un- dervisnings- eller uppfostringssyfte.

De biografer respektive filmföreställningar som undantogs från avgiftsskyldigheten hade såsom framgår av föregående avsnitt också varit befriade från nöjesskatt. För dessa bio-

grafer och filmer medförde filmavtalet där— för inga förändringar på kostnadssidan.

De medel som avgiftspliktiga biografer inbetalar till Svenska Filminstitutet skall an- vändas för vissa i filmavtalet angivna ända- mål. Medlen förvaltas hos filminstitutet på särskilda fonder. Ursprungligen var antalet fonder fem men vid avtalsändringen i mars 1968 tillkom ytterligare en fond, F-fonden. De t.o.m. den 30 juni 1972 gällande för- delningskriterierna har återgetts nedan.

Av uppställningen kan utläsas att under denna period fick producenter av svenska biograffilmer en direkt utdelning från A-, B-, C— och F-fonderna. Större delen av till institutet inbetalda medel kom således den svenska filmproduktionen direkt till godo. Övriga medel användes dels för gemensam- ma branschändamål, D-fonden, dels för ut- bildning, undervisning, forskning etc. inom filmens område samt för bestridande av filminstitutets förvaltningskostnader, Edou- den. Den del av avgiften som tillfördes D- och E-fonderna kan sägas ha utgjort ett slags indirekt branschstöd.

Det generella stödet ur A-fonden utgick till alla svenska biograffilmer oavsett när de hade producerats, medan utdelningen från B- och C-fonderna kunde tillfalla en-

Fond Fördelningskriterier

Procent av inbetalda medel

1.7.63— 1.7.69— 30.6.69 30.6.72 A Direkt stöd till producenterna av de svenska biograffilmer (lång- 30 20 filmer) som under redovisningsåret visats i Sverige, med fördelning dem emellan i direkt proportion till filmernas bruttobiljettintäkter. B Kvalitetsstöd till producenterna av de svenska biograffilmer vilka 20 20 enligt i filmavtalet fastställda kriterier, utvalts av en härför sär- skilt utsedd jury. C F örlustutjämningsstäd till producenter av de svenska biograffilmer, 15 10 vilka är berättigade till kvalitetsbidrag. D Bestridande av gemensamma branschändamål, främst informations- 5 5 verksamhet i olika avseenden. E Allmänt stöd åt utbildning, undervisning, forskning, museal verk- 30 30 samhet etc. samt bestridande av förvaltningskosmader. F Tillhandahållande av produktionslån och/eller produktionsgarantier 0 15 åt svensk biograffilmsproduktion. Summa 100 100 SOU 1973: 16 21

dast de filmer som hade premiärvisats efter den 30 juni 1963. S.k. samproducerad film, dvs. film som tillkommit i samverkan mellan svenska och utländska intressen, kunde också erhålla utdelning från A-, B- och C- fonderna. Den svenska kapitalinsatsen måste dock uppgå till minst 25 procent av produk- tionskostnaderna samt den svenska insatsen av artistiska medarbetare vara av påtaglig betydelse. Utdelningen reducerades dock i relation till den utländsk-a kapitalinsatsen. Även film som tillkom i samverkan mellan den svenska televisionen och svensk film- producent kunde under vissa betingelser er- hålla utdelning från A-, B- och C-fondern—a, varvid utdelningen reducerades i relation till televisionens kapitalinsats.

Utdelning från B- och C-fonderna kunde endast ifrågakomma för filmer som film- institutets jury hade tilldelat viss minimi- poäng. Bägge fonderna utgjorde således en kvalitetspremiering; för C-fonden tillkom dock ytterligare ett kriterium, nämligen att filmen hade gått med förlust enligt de an- visningar institutet utfärdat för förlustbe- räkning. Varje filrn som uppnådde minimi- poänigen erhöll ur tillgängliga B-fondsmedel en andel som stod i direkt relation till den utdelade poän-gsiffran. Vid utdelning från C-fonden togs hänsyn till såväl förlust som erhållen kvalitetspoäng. För varje bidrags- berättigad film multiplicerades förlusten med kvalitetspoängen och filmen fick utdelning i relation till den så uppkomna produkten.

För både B- och C-fondern-a komplette- rades utdelningsbestämmelserna av s.k. spärregler. Den maximala utdelningen ur respektive fond som en film kunde erhålla uppgick till 20 procent av tillgängliga medel. När spärreglerna utlöstes för någon film reducerades utdelningen i samma proportion även för övriga bidragsberättigade filmer. De överblivna medel som därigenom kunde uppstå i så.-väl B- som C-fonden överfördes till E-fonden.

Genom avtalsändringen i mars 1968 till- kom fr.o.m. den 1 juli 1969 ytterligare en fond, F-fonden. Denna gjordes liksom A- fonden generellt verkande i den meningen att stöd skulle kunna utgå helt oavsett fil-

mens konstnärliga kv-alitet. I samband med avtalsändringen 1969 gällde vissa övergångs- bestämmelser för filmer premiärsatta under våren detta år. Såsom kommer att visas i kapitel 8 fick några filmer utdelning från F-fonden redan före dess formella ikraft- trädande.

Både C- och F-fonderna konstruerades på så sätt att filmproducenten kunde bli helt eller delvis återbetalningsskyldig för de me- del lhan erhöll ur dessa fonder. Skälet härtill ligger i svårigheten att vid en given tidpunkt fastställa en films lönsamhet. Eftersläpnin-g i intäkterna kan nämligen ge anledning till revision av filmens efterkalkyl.

De förändringar i filmavtalet som genom- fördes under våren 1972 omfattade dels ändringar i fondernas antal och relativa a_n- delar av influtna medel, dels nya bestäm- melser rörande Svenska Filminstitutets orga- nisation. Endast det förra slaget av ändring- ar behandlas här. För en utförlig redogö— relse för de organisatoriska förändringarna hänvisas läsaren till bilaga 2.

Av de tidigare fonderna har A- och C- fonden helt slopats medan B-fondens andel av influtna medel minskats från 20 till 10 procent. Övriga fonder, dvs. D-, E- och F- fonderna, finns fortfarande kvar och erhål- ler samma andel av influtna medel som ti- digare, alltså 5, 30 respektive 15 procent. Genom A- och C-fondernas upphörande samt B-fondens reducering har 40 procent av influtna medel »friställts» och dessa för- delas numera på två nya fonder.

Minskningen av B-fondens andel från 20 till 10 procent av medlen har kompletterats med en förändring av tidigare nämnda spärregler. Visserligen kan en film fortf-a- rande inte erhålla mer än maximalt 20 pro- cent av disponibelt belopp, men eventuellt överskjutande medel fördelas numera på övriga kvalitetsbidragsberättigade filmer. Ti- digare överfördes spärrade belopp tiil E- fonden och användes av filminstitutet för både lång- och kortfilmsproduktion. I stället för dessa överföringar disponerar institutet numera en av de nya fonderna, G-ifonden, för egen produktionsverksamhet. Till G-fon- den avsätts 10 procent av influtna medel -—

motsvarande minskningen av B-fonden — och denna fond skall av filminstitutet använ- das för lång- och kortfilmsproduktion i de ungefärliga proportionerna 70/30.

Fram till den 1 juli 1972 tilldelades A- och C-fonderna gemensamt 30 procent av influtna medel. Fr.o.m. spelåret 1974/ 75 skall båda dessa fonder ha upphört helt och motsvarande medel återfinnas i H-fonden. C-fonden upphörde omedelbart i samband med avtalsändringen medan A-fonden skall avtrappas med 5 procent årligen under spel- åren 1972/ 73 och 1973/ 74 för att helt upp- höra fr.o.m. spelåret 1974/75. Under här nämnda period kommer H-fonden att till- växa i motsvarande grad.

De medel som skall avsättas till H-fonden kommer att användas för selektiva produk- tionslån och/ eller produktionsgarantier. Stöd ur H-fonden skall utgå till filmer med »konst- närlig inriktning». Fonden är uppdelad på två delfonder, H 1 och H 2, vilka vardera erhåller hälften av influtna medel. Medlen förvaltas av en särskild fondstyrelse för var- dera fonden. Ledamöterna till dessa styrel- ser utses av olika intressegrupper. Film- branschen utser flertalet medlemmar till fondstyrelsen för H 1 medan valet av sty- relseledamöter till H 2 i huvudsak görs av olika sammanslutningar av yrkesutövare in- om filmområdet.

Den senaste avtalsändringen medförde också en principiell förändring i relationer- na mellan staten och filmbranschen. Film- avtalets tillkomst 1963 fick till konsekvens att det tidigare statliga stödet åt filmbran- schen upphörde. I samband med överlägg- ningar inom filminstitutets styrelse om 1972 års avtalsförändringar framförde filmbran- schens representanter »att det mot bakgrund av de sjunkande besökssiffrorna är nödvän- digt att komplettera branschens ekonomiska resurser med statsanslag för att den svenska filmen skall kunna överleva» (Prop. 1972: 36, s. 8 f). I propositionen framhöll depar- tementschefen följande om ett statligt stöd.

Mot bakgrund av vad jag redovisat i det fö— regående förordar jag att ett statsbidrag anvisas till filminstitutets nya fond för selektivt för- handsstöd. Detta bidrag bör beräknas till ett

belopp som motsvarar den avtalade avtrapp- ningen av A-fonden från 20 till 15 procent av aniftsmedlen. För budgetåret 1972/73 beräk- nar jag detta bidrag till 767000 kr. Jag är inte beredd att nu ta ställning till frågan om ytterligare bidrag till denna fond i samband med en fortsatt avtrappning av A-fonden. (Prop. 1972: 36, s. 12).

Visserligen har statsanslaget för budget- året 1972/ 73 knutits till A-fondens avtrapp— ning men medlen har tillförts H-fonden och icke den generella Fdfonden. Dessutom kan noteras att något slutligt ställningstagande beträffande framtida statsanslag icke görs.

Film-avtalet gäller t.o.m. den 30 juni 1983. Staten äger dock rätt uppsäga avtalet vid brott mot detta, liksom branschorganisatio— nerna under speciella betingelser kan från- gå gjorda åtaganden. Framförallt har därvid betonats att avtalet kan sägas upp om staten åter inför nöjesskatt eller annan skatt av lik- artad karaktär. Vid 1972 års ändring fast- slogs explicit att mervärdeskatt på filmhyror eller på försäljning av biografbiljetter ock- så ger branschen rätt att frånträda avtalet. I avtalets ursprungliga utformning fanns en passus som gav branschen rätt att säga upp avtalet om besöksfrekvensen på biografer- na sjönk under en viss nivå. I samband med 1972 års ändring avstod dock filmbranschen från sin tidigare uppsägningsrätt grundad på nämnda besöksfrekvens.

2.3.2 Svenska Filminstitutets verksamhet

Filmreformen har för filmbranschen med- fört konsekvenser av såväl ekonomisk som annan art. De ekonomiska konsekvenserna märks främst genom den interna resurs- omfördelning inom branschen som avtalet gett upphov till. Filmreformen kan troligen också tillskrivas effekter av annat slag, t.ex. påverkan på såväl inriktningen hos som om- fattningen av det totala utbudet av svensk biograffilm. Dessa konsekvenser har dock ej analyserats i rapporten. Här skall enbart lämnas en redogörelse för fördelningen av de

medel som influtit till Svenska Filminstitutet under perioden 1963/64 t.o.m. 1970/71.

I tabell 2.4 återfinns en sammanställning över de till Svenska Filminstitutet influtna medlen samt deras förbrukning. Till influt- na medel har hänförts dels inbetalda bio— grafavgifter, dels viss avkastning av kapita— let, vilket kommenteras nedan. Såsom fram— går av tabellen har Svenska Filminstitutet under åttaårsperioden totalt disponerat drygt 122 mkr. Nedgången i besöksfrekvensen på biograferna har dock försämrat filminstitu- tets ekonomi. Till en början kunde den mins- kade publiktillströmningen delvis kompense— ras med höjda biljettpriser. Fram t.o.m. spel— året 1967—68 ökade filminstitutets årliga intäkter för att under de två följande spel- åren minska något. Under periodens sista spelår steg intäkterna åter, vilket dock för- klaras av ovanligt stora publikframgångar för några få filmer.

Till A-fonden influtna medel har i sin helhet utdelats till fil—mproducenterna. För periodens sista spelår kommer visserligen redovisningen av utbetalningarna att ske först i verksamhetsberättelsen för år 1971/ 72 men kan förutsägas och har därför med- tagits i tabellen. Det totala generella stödet ur A-fonden har för perioden uppgått till drygt 31 mkr eller i genomsnitt per år till ca 4 mkr.

I kvalitetsbidrag, B-fonden, har till svensk film utbetalats ca 18,5 mkr under periodens sju första år eller i genomsnitt per är ca 2,6 mkr. För kvalitetspremierna enligt B- fonden förekommer en eftersläpning i redo- visningen på ett år. För spelåret 1970/71 har därför ingen utdelning upptagits, efter- som denna kan komma att reduceras om spärreglerna utlöses. En granskning av ta— bellen visar, att för periodens sju första år har ca 93 procent av de till B-fonden influt- na medlen utdelats. Återstoden har genom spärreglerna inne-hållits och överförts till E- fonden.

Till C-fonden har totalt influtit ca 15,7 mkr. Eftersläpningen i utbetalningarna en- ligt C-fonden uppgår till två år. För perio- dens sex första år har totalt utdelats ca 9,3 mkr & förlustutjämningsbidrag, vilket i ge-

nomsnitt per år gör ca 1,6 mkr. Till förfo- gande för förlustutjämning har sammanlagt funnits ca 12,7 mkr. Till följd av spärr- reglerna har emellertid enbart ca 73 procent av tillgängliga medel utdelats och återsto- den, dvs. ca 27 procent, har överförts till E—fonden.

Genom den år 1968 genomförda avtals— ändr-ingen tillkom fr.o.m. spelåret 1969/ 70 en produktionsgarantifond, F-fonden. Se— dan dess har till Fefonden influtit totalt ca 5,0 mkr. I detta belopp har då inräknats 167 tkr för spelåret 1968/ 69, vilka medel egent- ligen skulle ha tillförts A-fonden. Genom övergångsbestämmelserna kunde dock pro- ducenterna i stället välja en produktionsga— ranti.

Totalt har under perioden direkt till svensk filmproduktion utbetalats ca 60,0 mkr eller ca 7,5 mkr i genomsnitt per år. Därtill kom- mer innehållna B-, C- och F-fondsmedel på ca 10,0 mkr, vilka till följd av eftersläpning— en ännu icke kunnat delas ut. Även om viss del av dessa medel kommer att spärras, så torde utdelningen för perioden komma att öka med åtminstone ca 8,0 mkr, dvs. med ytterligare minst 1,0 mkr i genomsnitt per ar.

Den indirekta resursomfördelningen sker via D- och E-fonderna. Hälften av till D- fonden influtna medel gick tidigare till filmbranschens samarbetsfond för att använ- das till gemensamma branschaktiviteter.1 Efter avtalsändri-ngen 1968 reducerades branschens andel av D-fonden till 30 pro- cent för att vid 1972 års ändring höjas till 40 procent. Återstoden används av filmin- stitutet till olika slags informationsverksam— heter. Totalt har till D-fonden influtit ca 5,7 mkr, och dessa medel har i det när-maste helt förbrukats.

Till E-fonden avsätts varje år 30 procent av influtna avgifter. Fonden används dels till att bestrida filminstitutets förvaltnings- utgifter, vilka under åttaårsperioden uppgått till totalt ca 6,9 mkr eller ca 860 tkr per år,

1 Filmbranschens samarbetsfond förvaltar in- flutna medel för samma branschorganisationer som undertecknat avtalet.

Tabell 2.4 Till Svenska Filminstitutet under åren 1963/ 64—1970/ 71 influtna medel och deras förbrukning i tkr.

Specifikation

Influtna medel och deras förbrukning

1963 /64 Infl.

Förbr. Infl. medel medel medel medel medel medel medel medel medel medel medel medel medel medel medel medel

1964/ 65 Förbr. Infl.

1965/66

Förbr. Infl.

1966/ 67 Förbr. Infl. 1967 /68 Förbr. Infl.

1968/69

Förbr. Infl.

1969/70

Förbr. Infl.

1970/71 Förbr. Influtna medel under perioden 1963/64— 1970/ 71

1L61'9'OE uep Jod auiepuog James -np01du1n; exsuaAs [m 'ulepm '.IICI

A-fonden B-fonden C-fonden D-fonden E-fonden Årets andel

Ränta, div. int.

Överföring fr. B-fonden Överföring fr. C-fonden Biograffiims- intäkter Förvaltning, övrig verks. F-fonden, inkl. ränta Summa A—C samt F Summa A—F, infl. medel, exkl. ränta, div. int., överf.

o. biograffilms-

int.

Summa A—F, inf.]. medel exkl. över- föringar

3.519 3.519 2.346 1.946 1.759 871 586 373 3.519 169 399

888

780

7.624 6.336

11.729 11.898

—— 12.989 —- 13.488

3.897 3.897 4.222 4.222 4.637 4.637 4.664 4.664 4.294 4.294 2.598 2.598 2.815 2.687 3.091 2.318 3.109 3.107 2.974 2.973 1.948 1.661 2.111 1.919 2.318 1.605 2.332 1.474 2.230 1.728

649 752 704

3.897 499 4.222 765 127

288 192

11

3.185 8.443 8.156 9.148

— 14.074 — 14.850

712 773

4.637 993 773 713 341

3.975

8.828 10.046

— 15.456 —— 16.790

1 Beloppet ännu ej fastställt p.g.a. eftersläpning i redovisningen. =Enl. källan, här dock betraktade som utdelade medel.

” Diskrepansen mellan förbrukade och utdelade F-fondsmedel är hänförbar till vissa speciella kostnader. Källa: Svenska Filminstitutets verksamhetsberättelser för åren 1963/64—1970/71.

Anm.: Överföringar från B- och C-fonden till E-fonden har upptagits under de år till vilka överföringama är hänförbara.

750 777 760 743 4.664 4.461 962 642

2 1

858 503 245 759 3.734 4.733

167

8.56010.105 9.245 9.665

— 15.546 — 14.869 —— 16.753 _ 16.270

2.986 1.493

817 747

4.479

164 99 621 5.733

2.273 8.995 9.738

—— 14.964 — 15.749

2.888 3.068 1 1.534 574 767 4.603 327 1

724 7.080 75 2.528

5.949 10.198

—— 15.568 — 16.619

2.986 2.986 3.068 3.068

1 1

722

6.040 903 3.971

31.287 18.517 9.258 31.287 22.987 15.725

5.746

(3.068)2 3.068 3.027

287

— 1 1.385

34.482 4.521

2.701 8413 3.990 4.968

59.903 10.085 74.967

115.195 122.417

dels till institutets övriga verksamheter.1 Dessa senare kan indelas i verksamheter som ger (eller principith kan ge) direkt ekono- misk avkastning och sådana verksamheter som (huvudsakligen) medför enbart kostna— der för filminstitutet.

Mätt i ekonomiska mått utgör kapitalpla- ceringen den väsentligaste delen av den av— kastande verksamhetstypen. Av tabell 2.4 framgår, att intjänade räntor under den här redovisade perioden uppgår till totalt ca 4,5 mkr.2 Därtill kom-mer avkastningen på i filmhuset investerat kapital. Denna avkast- ning kan dock ej avläsas ur institutets verk- samhetsberättelser och har därför ej medta- gits här. Slutligen skall nämn-as filminstitu- tets intäkter från egen biograffilmsproduk- tion. Totalt för hela åttaårsperioden uppgår dessa intäkter till ca 2,7 mkr.

Den av Svenska Filminstitutet bedrivna övriga verksamheten, vilken endast indirekt kommer filmbranschen till godo, tar i an- språk den större delen av till E—fonden av- satta medel. Dessa verksamheter utgörs av t.ex. dokumentation, museal verksamhet, forskning inom filmens område etc.

1 Förvaltningskostnadema kan inte direkt ut- läsas ur tabellen. Vid beräkningen har kost- naderna för de två första verksamhetsåren re- ducerats med visst finansiellt stöd, som ej hör till förvaltningskostnaderna och för senare verk- samhetsår inte heller upptagits under denna rubrik. " De i tabellen tillsammans med räntor upp- tagna ndiverse intäkter» uppgår för perioden som helhet till enbart ca 318 tkr.

3. Problemstrukturerin g och föreställningsram

3.1 Problemen enligt utredningsdirektiven

I utredningsdirektiven (se bil. 1) anges ett antal företeelser på filmens område som ur samhällets synvinkel ännu ej funnit någon tillfredsställande lösning. Även om filmut- redningen har mandat att behandla alla rele- vanta problemområden kan det vara av intresse att närmare granska de företeelser som särskilt framhålls i direktiven. Man fin- ner därvid en omfattande uppräkning av mer eller mindre artskilda »problem»:

a. Distributionen av biograffilm är otillräckligt utbyggd på andra orter än i de största stä- derna. b. Förutsättningarna för import av utländsk kvalitetsfilm och distribution inom landet av både svensk och utländsk kvalitetsfilm är ogynnsamma. c. Filmundervisningen i skolorna kommer att ställa ökade anspråk på såväl tillgång till som lämpliga visningslokaler för biograf- film. d. Kommersiella förutsättningar saknas för distribution av kortfilm. e. Ekonomisk integration inom filmbranschen skapar problem för vissa företag (och under- lättar för andra). f. Biograffilmsproduktionens lönsamhet kan förmodas vara låg utom möjligen för de företag som bedriver en kontinuerlig pro- duktion. g. Samspelet mellan televisionen och biograf- filmsproducerande företag är icke tillfreds- ställande utformat. h. Filmstudiorörelsens tillgång till och möjlig- heter att distribuera biograffilmer är otill- fredsställande.

i. Barnfilmklubbarnas situation är otillfreds- ställande.

Efter katalogiseringen av dessa »problem- områden» görs i direktiven följande sam- manfattning:

Samtliga här berörda frågor liksom även samspelet mellan produktionen av film för biografvisning respektive TV påverkas i hög grad av organisationen av och förhållandena i den svenska filmbranschen. Förslag att kom- ma till rätta med problemen, som berörts, för- utsätter en kartläggning och bedömning av filmbranschens ekonomiska struktur.

De ovan antydda problemen samt citatet ur direktiven kan ge upphov till åtminstone tre reflektioner. För det första förutsätts att samtliga problem på något sätt kan relateras till »organisationen av och förhållandena i den svenska filmbranschen». För det andra kan ifrågasättas om problemuppräkningen är fullständig eller om ytterligare väsentliga problemområden bör beaktas. Den tredje reflektionen sammanhänger med hur uttryc- ket »en kartläggning och bedömning av film- branschens ekonomiska struktur» skall tol- kas, dvs. vilka krav som kan ställas på en sådan utredning.

Samtliga här nämnda reflektioner belyses i detta kapitel. Författaren har därvid funnit det ändamålsenligt att granska problem- komplexet ur tre skilda aspekter. I första hand ses problemen ur samhällets synvinkel, varvid de sätts in i ett slags »totalperspektiv»

gentemot vilket utredningsuppdraget avgrän- sas. Detta sker i kapitlets nästföljande hu- vudavsnitt.

I kapitlets tredje huvudavsnitt ges en över- sikt över de problem som filmbranschen i nuläget har. Filmbranschens problem kan sägas utgöra en del av samhällets problem. De av filmbranschen upplevda problemen behöver emellertid inte överensstämma med de »verkliga» problemen sedda ur samhäl- lets synvinkel. Dessa framgår av den valda utredningsmetodiken, vilken alltså speglar författarens föreställning om vilka de verk- liga problemen är.

I kapitlets fjärde huvudavsnitt avgränsar författaren utredningsproblemet, dvs. anger hur stor del av det totala problemkomplexet som behandlas i föreliggande rapport. Där- vid redogörs också för större delen av den teoretiska föreställningsram som legat till grund för behandlingen av det avgränsade utredningsproblemet. I avsnittet redovisas också de grundläggande värdepremisser som författaren arbetat med.

3.2 Samhällets problem 3.2.1 Filmpolitiska mål

Tillsättandet av filmutredningen kan princi- piellt ses som en viljeförklaring från rege- ringens sida att pröva huruvida det kan anses motiverat med ett utvidgat samhälle— ligt engagemang på bl. a. biograffilmens om- råde, t.ex. i form av ett direkt ekonomiskt stöd av antingen generell natur eller special- destinerat till viss verksamhet.1 Det ligger då nära till hands ställa frågan om ett eko- nomiskt behov verkligen föreligger, dvs. om filmbranschens ekonomi är sådan att dess existens —— helt eller delvis — är beroende av samhälleligt stöd. Detta kan betraktas som ett »ekonomiskt problem i inskränkt be— märkelse» och behandlas längre fram. Tills vidare antas att ett stödbehov föreligger. Nästa steg i beslutsprocessen blir då att undersöka i vilken omfattning filmbranschen bidrar till att uppfylla samhällets kultur-

politiska mål i allmänhet och filmpolitiska i synnerhet. Detta är möjligt endast under förutsättning att målen finns formulerade eller vid behov kan formuleras. Någon explicit statlig målformulering har aldrig gjorts, varken för kultursektorn som helhet eller för filmsektorn, även om enstaka del- mål kan urskiljas för skilda kultursektorer. År 1968 tillsattes emellertid en utredning, Kulturrådet, vars främsta uppgift är att arbeta med de långsiktiga kulturpolitiska målfrågorna (Lindroth, 1970). Utredningen har ännu ej avlämnat sitt första betänkande men utgav under hösten 1970 en samman- ställning av insamlat bakgrundsmaterial och vissa preliminära analyser (Idéer i kultur- politiken. Studier utgivna av Kulturrådet, 1970).2

I Kulturrådets skrift struktureras målen enligt en modell som använts av Lågin- komstutredningen. Därvid skiljs mellan tre huvudgrupper av mål för kulturpolitiken. De individorienterade målen tar sikte på att uppfylla den enskilde individens varierande behov, t. ex. behovet av skönhetsupplevelser av skilda slag. Kulturpolitiken kan också sägas ha till uppgift att stödja andra sam— hälleliga mål. Som exempel kan nämnas att höja den allmänna bildningsnivån varvid må- len sägs vara samhällsanpassade. Den tredje typen av mål är sådana som har till uppgift »att bana väg för nya, som bättre uppfat- tade samhällsförhållanden» (a. a., s. 88). Mål av detta slag kallas samhällsförändrande.

En annan indelning av målen är i mani- festa och latenta mål. De förra är klart ut- talade medan de senare endast indirekt kan fastställas.

Kulturrådet har i sitt hittillsvarande ar- bete försökt kartlägga bl. a. samhällets kul- turpolitiska mål. Granskningen har därvid främst avsett de politiska partiernas ageran— de under skilda tidsepoker samt de faktiska reformer som genomförts på kulturpoliti— kens område. Analysen har också omfattat

1 Jfr föregående kapitel. Statsmakterna har inte fattat några för framtiden slutgiltiga beslut vid sidan av filmavtalet. ” Kulturrådets betänkande, SOU 1972: 66, publicerades efter det att detta skrevs och har därför icke beaktats här.

den kulturpolitiska allmändebatten under 1960-talet. Däremot har i den här åberopa- de skriften inte växelverkan mellan allmän- debatten och den förda politiken explicit medtagits i analyserna. Trots att Kulturrå- dets arbete inte har beaktats i sin helhet kan det vara av intresse att granska några av de preliminära slutsatser som Lindroth redo- visar i sin uppsats.

För det första kan utläsas att de kultur- politiska målen i mycket ringa utsträckning är manifesta. Individorienterade mål åter- finns i allmänhet endast i samband med principiella deklarationer om t.ex. kultur- politikens samhällsfunktioner, och målen är icke operationella. De samhällsanpassade målen framkommer i allmänhet som ett slags bihang till mål inom andra samhälls- sektorer.

De större, manifesta förklaringarna och poli- tiska målen finns på andra håll eller är lät- tare att urskilja inom mera omfattande verk- samhetsområden: skolan, folkbildningen, fa- miljepolitiken, barn- och ungdomspolitiken, miljöpolitiken osv. En fullständig analys av målen för den statliga kulturpolitiken är ytterst beroende av det resultat en analys av målen för dessa större och mer övergripande politiska verksamhetsfält ger. (a.a., s. 132)

Citatet utgör ett exempel på en mer all- män tendens som Lindroth ofta. återkommer till, nämligen att kulturpolitiken i allt högre grad integreras i den allmänna politiken. Detta innebär att kulturpolitiken ofta ses som ett redskap vid uppfyllandet av såväl samhällsanpassade som samhällsförändrande mål inom andra områden. Som exempel kan nämnas samspelet mellan kultur— och miljö- politik vid planering av nya bostadsområden.

En granskning av den kulturpolitiska mål- strukturen inom enbart filmsektom ger även den ett klent utbyte. Lindroth (a. a., s. 100) framhåller att filmreformen gavs två mål, nämligen att »upprätthålla den svenska film- produktionen» samt att »skapa *konstnärligt och kulturellt högtstående filmer,». Detta är dock en alltför snäv begränsning av film- reformens mål, vilket en granskning av bl. a. filmavtalets andra paragraf visar. De mål som där ytterligare kan utläsas är dock av

mindre intresse för denna rapport och tas därför icke upp här.

De båda ovan angivna målen kan preci- seras något. Svensk filmproduktion kan upp- rätthållas på åtminstone två sätt. Dels kan produktionen ske i samhällets egen regi, dels kan den överlämnas åt den redan etable- rade filmindustrin respektive åt enskilda per- soner och/eller företag som önskar etablera sig som filmproducenter. Beslutet bakom filmreformen syftade otvivelaktigt till att skapa ett ekonomiskt klimat på filmens om- råde som skulle möjliggöra svensk biograf- filmsproduktion utan något direkt samhäl- leligt engagemang i själva framställnings— processen av filmerna.

Det andra målet Lindroth framhåller är egentligen endast ett delmål av det första. Produktionen avsågs bli inriktad mot »konst- närligt och kulturellt högtstående filmer». I filmavtalets andra paragraf uttrycks t. ex. att stiftelsens (Svenska Filminstitutets) upp- gift är »att främja värdefull svensk film- produktion». Huruvida samhällets mål nå- gonsin varit att urskillningslöst stödja all biograffilmsproduktion är svårt att avgöra. Den senaste ändringen av filmavtalet tyder dock på att målen numera i alldeles över- vägande grad är att stödja enbart den »värdefulla» filmen.

När det gäller filmdistribution finns inga manifesta mål. I filmavtalet berörs distribu- tionsproblemen överhuvud icke. Av tidigare samhälleliga åtgärder kan dock vissa slut- satser dragas.

Under nöjesskatteepoken fick vissa bio- grafer med få ordinarie föreställningar per vecka skattelättnader genom det i kapitel 2 nämnda bottenavdraget. Vid filmreformens genomförande undantogs dessa biografer från avgiftsplikt till filminstitutet. I och för sig kan det finnas flera motiv för dessa åt- gärder. Det är dock troligt att ett huvud- motiv har varit omsorgen om avnämama, dvs. biografbesökarna. Flertalet av de biogra- fer som berördes av bottenavdraget var be- lägna på landsbygden eller i mindre kom- muner, dvs. orter som i allmänhet hade ett blygsamt kulturutbud. Även om hittillsva- rande åtgärder troligtvis haft endast begrän-

sad effekt tyder de på att statsmakterna har en önskan att bidra till ett ökat filmutbud på mindre orter och på landsbygden.

3.2.2 Problemen i ett vidare perspektiv

Författaren har fått i uppdrag att göra »en kartläggning och bedömning av filmbran- schens ekonomiska struktur». Intresset i den- na rapport fokuseras därför i första hand mot en granskning av filmbranschens resurs- förvaltning med hänsyn tagen till det »all— männa klimat» i vilket branschen arbetar. Att basera beslut om eventuella stödåtgär- der — eller uteblivna sådana —— enbart på grundval av en analys av branschens eko— nomiska status medför dock suboptimerings— risker. En åtgärd som får positiva verk- ningar för en del av systemet kan ge nega- tiva effekter i andra delar och kanske t.o.m. en negativ totaleffekt. Det finns därför anledning sätta in analysen i ett vida— re sammanhang.

Filmbranschen utgör ett av flera delsys- tem i det totala kultursystemet. Ur samhäl- lets synvinkel kan systemets aktiviteter vär- deras på skilda sätt och tillsvidare riktas intresset mot systemets »effektivitet» utan närmare anknytning till någon speciell be- slutssituation.

Effektivitetsbegreppet är ingalunda enty- digt. Principiellt syftar effektivitetsmätning- ar till att relatera prestationer (outputs) och uppoffringar (inputs) till varandra enligt formeln:

. . Prestation EffektiVitet =

Uppoffring

Effektivitetsmåtten kan vara av skilda slag beroende på hur prestationerna och uppoff- ringarna mäts. I allmänhet gäller dock att effektiviteten relateras till målet (för t. ex. en viss verksamhet), dvs. att effektiviteten är ett uttryck för graden av måluppfyllelse. Valet av både prestations- och uppoffrings- mått blir då beroende av i vilka begrepp målet (målen) har formulerats.1 I det föl- jande skiljer författaren mellan ekonomisk

effektivitet och samhällseffektivitet. Det för- ra begreppet har relevans när målen uttrycks i form av t.ex. vinstmaximering medan samhällseffektivitet är ett uttryck för i vilken utsträckning en verksamhet bidrar till sam— hällsnyttan. Denna senare term används där- vid som sammanfattande uttryck för alla tänkbara nyttoaspekter som kan anföras i ett givet sammanhang.

Den ekonomiska effektiviteten hos en bransch kan mätas genom olika slag av lön- samhetsmått, varvid både prestationer och uppoffringar värderas i kronor. I tidigare filmutredningar har detta tillvägagångssätt använts. Kostnads- och intäktsekonomiska analyser av biograffilmsproduktionens och biografernas lönsamhet har lagts till grund för statsmakternas ställningstaganden till samhälleligt stöd åt branschen. Frågan är under vilka betingelser ett beslutsunderlag grundat på enbart den ekonomiska effekti- viteten kan anses tillräckligt.

Den ekonomiska effektiviteten kan sägas utgöra ett mått på konsumenternas värde- ring av filmbranschens direkta prestationer men utsäger ingenting om de indirekta eller externa effekter som dessa prestationer kan tänkas ha på samhällsnyttan i dem helhet. De externa effekterna är troligen av starkt skiftande karaktär och kan påverka sam- hällsnyttan både positivt och negativt. Nå- gon systematisk granskning av biograffil- mens externeffekter existerar inte. Antyd- ningar finns dock i skilda skrifter.2

Ett explicit hänsynstagande till extem- effekterna innebär framförallt att andra prestationsmått än ekonomiska medtas i analysen. Ett exempel på extemeffekter är biograffilmens roll som informationssprida-

1 Effektivitetsbegreppet behandlas utförligare i t. ex. programbudgetutredningens första be- tänkande (SOU 1967: 11) och Thorburn (1969). Valet av prestations— och uppoffringsmått be- skrivs från en principiell utgångspunkt av bl. a. Ackoff m. fl. (1962). ” Ett flertal utredningar om filmens påverkan på mottagarna har gjorts i såväl Sverige som utlandet. Se t. ex. sammanställningar i SOU 1951: 16, SOU 1967: 31 och SOU 1969: 14. I dessa undersökningar riktas intresset i all- mänhet mot filmens eventuella skadeverkningar. I inget fall görs något försök att skapa en hel- hetsbild av filmens externeffekter.

re, såväl när filmerna visas vid ordinära föreställningar som när de används som direkta hjälpmedel i t. ex. skolundervisning- en. Biograffilmens betydelse som informa- tionsspridare varierar visserligen starkt och informationen kan tänkas medföra även ne- gativa effekter, t. ex. vid visning av filmer som återger en förljugen och romantiserad »verklighet». Under senare år har inslagen av dokumentärliknande filmer blivit allt van- ligare, t.ex. Jänken, Ni ljuger och Miss- handlingen. Dessa filmer har av en del be- dömare ansetts ge en »sann» bild av verk- ligheten. Följande citat kan sägas vara ett uttryck för en positiv extemeffekt.

Diskussionen om Lars Forsbergs film :Jän- ken» på Arkivmuseet i går utmynnade i en dialog mellan socialvårdare å ena sidan och socialvårdens kritiker å andra sidan. Det var i stort sett bara en sak som alla var eniga om: att filmen tecknat ett sanningsenligt porträtt av en mycket vanlig verklighet. — Filmen borde vara obligatorisk i juristutbildningen, menade professor P 0 Bolding. (Sydsvenska Dagbladet, 10.4.70)

Ett annat exempel på en positiv extem- effekt är förekomsten av biografer på orter med i övrigt starkt begränsat kulturutbud. Den marginella nyttan — mätt på något sätt — av att distribuera ytterligare en film på t. ex. en avfolkningsort skulle troligen visa sig avsevärt större än marginalnyttan av att visa samma film i exempelvis Stock- holm med dess rikt varierade och omfat- tande kulturutbud. En jämförelse av den ekonomiska effektiviteten skulle i ett sådant fall troligen ge ett diametralt motsatt re- sultat.1

De externa effekterna kan även göra sig gällande på andra delsystem inom kultur- sektorn. Ett mått på värdet av de visnings- rätter som Sveriges Radio brukar förvärva av skilda biograffilmsproducenter är det pris producenten får ut för sin film. Det kan dock ifrågasättas om detta pris verkligen återspeglar samhällets — i detta fall repre- senterat av Sveriges Radio —— nytta av för- värvet. Sveriges Radio kan betraktas som ett »inköpsmonopol» och företaget bestäm- mer självt vad det maximalt vill betala för

en gammal film. Ett alternativt sätt att mäta nyttan för Sveriges Radio vore att använda kostnaderna för att inom företaget produ- cera en likvärdig underhållning. Troligtvis skulle då värdet av den inköpta filmen kun- na sättas betydligt högre än de priser Sve- riges Radio brukar betala.

Externeffekterna kan också sträcka sig utanför Sveriges gränser. Det skapande ar- bete och de ekonomiska satsningar som filmregissörer och filmbolag gjort har san- nolikt haft stor betydelse för hur Sverige upplevs utomlands. Den seriöst inriktade filmens effekter har troligen varit betydligt mer omfattande än att enbart ge Sverige ett rykte om »filmkunskap». Andra filmer har emellertid bidragit till att sprida negativa effekter. Benägenheten utomlands att etiket- tera vissa filmer »Schwedenfilm» har inte alltid med filmens ursprungsland att göra.

En utvidgning av analysen till att omfatta även filmens extemeffekter är i ett mer långsiktigt perspektiv troligtvis erforderlig för att undvika suboptimering i beslutsfat— tandet. Vad som talar härför är inte enbart det förhållandet att filmen sannolikt kan tillskrivas åtskilliga extemeffekter av antytt slag. Ett annat skäl är den tendens som påpekas i Kulturrådets skrift, nämligen att kulturpolitiken under senare år i allt större omfattning kommit att integreras med övriga politiska verksamheter i samhället.

Såsom framgår av de nämnda exemplen är externeffekterna av skiftande karaktär. För vissa av dem torde mätproblemen vara ytterst svårbemästrade. I andra fall före— faller det inte omöjligt att åstadkomma nå- gon form av kvantitativ bedömning av ef-

1 Förekomsten av en biograf ingår i det »serviceaggregat» som expertgruppen för regio— nal utredningsverksamhet har arbetat med (Åström, 1970). Ingen rangordning gjordes emellertid av komponenterna i serviceaggrega- tet utan endast en analys av vilken »affärs— eller serviceinrättning» som intervjupersonen i första hand skulle vilja ha tillgång till. På- ståendet »Bio, kyrka är servicekrav -— men inte skola och system» (Veckans Affärer, 25.9.69) har inte täckning i nämnda undersök— ning. Detta utesluter dock inte att ett stort behov av biograflokaler i de undersökta gles- bygdsområdena skulle ha kommit fram med en annan undersökningsteknik.

fekternas betydelse. Enligt författarens me— ning är det emellertid mot bakgrunden av detta vidare perspektiv som beslutsfattandet skall ställas.

3.2.3 Avgränsning av utredningsuppdraget

Med resonemanget i föregående avsnitt som utgångspunkt har i figur 3.1 skisserats en tänkbar modell för resursallokering och styrning. I modellen har förutsatts att sam- hället har preciserade önskemål om vad kultursystemet skall uppnå, dvs. en kultur- politisk målstruktur. Såsom tidigare fram- hölls är de manifesta kulturpolitiska målen få. Kulturrådets arbete förefaller därför vara en ytterst väsentlig uppgift för att åstad- komma en styrning och samordning av kul- turpolitikens olika verksamhetsfält.

Målstrukturen kommer förmodligen inte att uttrycka enbart de kulturpolitiska önske- målen. Målstrukturen påverkas dessutom av benägenheten att integrera kulturpolitiken med den politiska verksamheten inom andra områden. Samtidigt utgör kulturpolitiken ett medel att nå andra politiska mål, t. ex. inom skolan, folkbildningen, bostadsplaneringen m. fl. områden. En stark, ömsesidig påver- kan mellan den kulturpolitiska målstruktu- ren och övriga politiska handlingsprogram är därför trolig.

Målstrukturen påverkas också av de re- surser som för varje tidsperiod kan förväntas tillgängliga för en aktiv kulturpolitik. Re- surserna är emellertid begränsade och be- roende av dels de totala samhälleliga resur- serna, dels den betydelse som kulturpolitiken tillmäts i det allmänna politiska handlandet. Även i detta avseende kommer i framtiden troligen en ömsesidig påverkan att göra sig starkt märkbar. Ju viktigare de kulturpoli— tiska arbetsuppgiftema blir, desto större del av den totala resursmängden kan förmodas bli tillgänglig för kultursektorn.

Till sitt förfogande —— respektive poten- tiella förfogande — för att bedriva en aktiv kulturpolitik har statsmakterna ett kultur- system bestående av skilda delsystem, i figur 3.1 betecknade S,, S2 . . . Sn. Delsyste-

men kan indelas i två huvudgrupper. Dels finns sådana system som finansieras med allmänna medel (vid sidan av eventuella biljettintäkter), dels sådana som i ett visst utgångsläge är privatfinansierade men som kan tänkas göra anspråk på även samhälle- lig finansiering.

Vid rcsursallokeringen måste hänsyn tas till tidigare politiska utfästelser gentemot de samhällsfinansierade delsystemen. Dessa ut- fästelser binder beslutande myndigheters framtida handlingsfrihet. Visserligen kan gjorda åtaganden principiellt omprövas, men erfarenheten visar att de ofta får karaktär av institutionalisering och därmed låser handlingsfriheten. Skälen härtill kan vara flera. Många gånger torde andra hänsyns— taganden än kulturpolitiska påverka resurs- tilldelningen, t. ex. trygghetsaspekter för den personal som är beroende av medelstilldel- ningen. Helt oavsett vilken samhällseffekti— vitet som uppnås, respektive som skulle kun- na uppnås vid en alternativanvändning av resurserna, så kommer medel att fördelas enbart på grund av att tidigare åtaganden fått en »prejudicerande verkan».

För att få underlag för fortsatta beslut om resursallokering måste delsystemens be- teenden analyseras, dvs. en resultatvärdering göras. I första hand gäller då att under- söka i vilken utsträckning samhällets för— väntningar (mål) infriats. Analyser av det ekonomiska beteendet utgör emellertid ock- så en väsentlig del av resultatvärderingen. Detta gäller för samtliga delsystem men de ekonomiska analyserna blir särskilt betydel- sefulla för sådana system för vilka en över- gång från privatfinansiering till samhällsfi- nansiering helt eller delvis kan bli aktuell. En utökning av antalet samhällsstödda del- system medför nämligen inte enbart ökade resurskrav utan begränsar dessutom ytter- ligare de anslagsgivande myndigheternas framtida handlingsfrihet. Resultatvärdering- en bör också omfatta en analys av delsyste- mens externeffekter, bl. a. för att klarlägga de inbördes relationerna mellan skida del- system.

Utfallet av resultatvärderingen läggs sedan till grund för en styrning av den kulturpoli-

Kultur- systemet

Resurser S1 för kultur- |_ "" _) politiska ändamål S 2

Kultur- | politisk UPPOFFRINGAR PRESTATIONER

% [

struktur |

—————>

Övriga | politiska | | handlings- program | ”

Figur 3.1 Modell för resursallokering och styrning inom kultursektorn.

Å '

Kultur- systemens målupp- fyllelse

Kultu r-

systemens ekonomiska '"— beteende

Kultur- systemens

Resultat- ") värdering

externa _- nytto- effekter

_—) Styrning

tiska verksamheten. Styrningen leder till en omprövning av såväl målstrukturen som re- surstilldelningen i nästa beslutsperiod lik- som den direkt kan påverka delsystemens beteenden i önskad riktning.

För att komma till rätta med problemen inom filmområdet krävs enligt utrednings- direktiven en »kartläggning och bedömning av filmbranschens ekonomiska struktur». Vad som åsyftas därmed är troligen en granskning av enbart den ekonomiska effek- tiviteten inom branschen. Enligt författarens mening bör emellertid en sådan bedömning kompletteras med analyser av filmens effek— ter på samhällsnyttan i stort. Sådana analy- ser omfattas icke av det utredningsuppdrag författaren fått. De analyser av filmbran- schens ekonomiska effektivitet som redovisas i föreliggande rapport kan därför betraktas som ett första steg i insamlandet av ett adekvat beslutsunderlag.

Filmbranschen utgör ett i huvudsak pri- vatfinansierat system. För att statsmakterna överhuvud skall kunna bedöma om ett stöd- behov föreligger är i första hand kännedom om branschens ekonomiska effektivitet en nödvändig förutsättning. Effektiviteten i sin tur är emellertid beroende av en mängd faktorer. Vissa av dessa kan påverkas av företagen i branschen, medan andra fakto- rer helt eller delvis ligger utanför företagens kontrollsfär. Analysen måste därför fördju- pas och såväl relationerna mellan företagen i branschen som branschens relationer till sin omvärld klarläggas. Innan utrednings- problemet beskrivs närmare skall emellertid först en översikt ges över branschproble- men.

3.3 Filmbranschens problem _ en översikt

Under de två senaste decennierna har den svenska filmdebatten i stor utsträckning kretsat kring den s. k. filmkrisen. Begreppet »filmkris» är mångtydigt och tolkningen be- ror bl. a. på från vems horisont problemet betraktas. Sett ur filmbranschens synvinkel kan ett antal problemsymptom skönjas, t. ex. minskad besöksfrekvens på biograferna. De

därigenom sjunkande intäkterna har med- fört nedläggningar av ett stort antal biogra- fer, vilket utgör ännu ett problemsymptom. Biografnedläggningarna torde i sin tur ytter- ligare påverka efterfrågeminskningen, vilket gör att åtminstone filmproducenternu kan tyckas känna sig dubbelt drabbade.

Situationen har emellertid varit helt annor- lunda. I likhet med förhållandena inom så många andra branscher har även film- branschen upplevt en period då praktiskt taget allt som producerades också kunde av- sättas respektive i detta fall finna en stor publik. Sådan var efterfrågesituationen un- der 1940-talet och även de första åren på 1950-talet kännetecknades av en tillfreds- ställande publiktillströmning. Under hela denna period utgjorde nöjesskatten det stora problemet för filmbranschen. Såsom fram- gick av redogörelsen i kapitel 2 tog skatten en stor del av biljettintäkterna. Mot mitten av 1950-talet började emellertid besökssiff- rorna i biografledet att sjunka. År 1956 gjordes de första reguljära TV-sändningarna i Sverige och medförde, liksom i andra län- der, en utveckling för biograffilmen som småningom ledde till en i det närmaste katastrofal nedgång i antalet biografbesök. Enligt Statistisk Årsbok uppgick år 1956 antalet biografbesök till 78,2 miljoner. Un- der de två följande åren minskade antalet besök med nära en fjärdedel eller till 60 miljoner. Nedgången har därefter fort- satt oavbrutet. Vid 1970-talets början upp- gick antalet årliga besök till ca 26 miljoner, dvs. en minskning med ca 67 procent under ungefär 15 år. Slutet av 1950-talet känne- tecknas således av snabbt sjunkande besöks- frekvens på biograferna i kombination med en hårt drabbande nöjesskatt och troligen kan denna period anses utgöra filmkrisens födelseår.

Även i andra länder har likartade ut- vecklingsförlopp kunnat konstateras. Med utgångspunkt från OECD-statistik visar Schein (1970, s. 110) att under perioden 1962—1967 besöksfrekvensen sjönk ännu mer i en rad länder än som var fallet i Sverige. Den största minskningen svarar i Scheins material Japan för där besöken un-

der angiven period minskade med 50 pro- cent. Även om utvecklingen varit mindre ogynnsam i Sverige än i många andra län- der, så kvarstår att efterfrågeminskningen utgör det allvarligaste symptomet på film- branschens problem. Särskilt betydelsefullt är därvid att även den svenska filmen drab- bats av minskande besökssiffror.

Genom filminstitutets försorg finns sedan spelåret 1963/ 64 statistik över bl. a. efter— frågeutvecklingen på den svenska markna— den med fördelning på svensk och utländsk

nedåtgående tendens som snarare är något starkare mot periodens slut än för dess bör- jan. En uppdelning av besökssiffrorna på svensk och utländsk film ger en något annorlunda bild. För periodens första år uppgick den volymmässiga marknadsande- len för svensk film till drygt 1/ 5. Därefter sjönk marknadsandelen till ett lägsta värde på knappt 15 procent för spelåret 1968/ 69. Under periodens två sista år skedde emeller- tid en återhämtning. Under dessa båda år premiärsattes dock flera filmer som blev ovanligt stora publikframgångar. Det är där- för svårt bedöma om utvecklingen av mark- nadsandelen i ett längre perspektiv är mer ogynnsam för svensk film än för utländsk

film. En sammanställning av denna har återgetts i tabell 3.1 för spelåren 1963/64— 1970/ 71. En granskning av siffrorna för det totala antalet besökare visar på en klart

Tabell 3.1 Biljettintäkter brutto i tkr och antal besökare i l OOO-tal för spelåren 1963/ 64 —1970/ 71 med fördelning på svensk och utländsk film samt genomsnittliga biljettpriser för perioden.

Specifikation Spelår

1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71

Biljettintäkter brutto

Totalt i tkr 138 474 154 422 164 607 179 507 180 426 172 909 174 957 178 221

därav svensk film1 27 918 35 948 27 928 30 755 28 689 23 744 33 368 34 342

utländsk film 1.10 556 118 474 136 679 148 752 151737 149 165 141 589 143 879

Procentuell fördelning

svensk film 20,16 23,28 16,95 17,13 15,90 13,73 19,10 19,27 utländsk film 79,84 76,72 83,05 82,87 84,10 86,27 80,90 80,73 Antal besökare Totalt i 1 OOO-tal 39 598 38 154 37 127 35 422 32 586 30 394 28 173 26 034

därav svensk film 8 628 9 242 6 394 6 281 5 106 4 432 5 593 4 694

utländsk film 30 970 28 912 30 733 29 141 27 480 25 962 22 580 21 340

Procentuell fördelning

svensk film 21,79 24,22 17,22 17,73 15,67 14,58 19,85 18,03 utländsk film 78,21 75,78 82,78 82,27 84,33 85,42 80,15 81,97 Genomsnittliga biljett-

priser, exkl. hel- aftonsfilmer, löpande priser 3,502 3,95 4,22 4,70 5,23 5,48 6,00 6,39 Konsumentprisindex,

1949 = 100 175 181 190 202 211 215 221 236 Genomsnittliga biljett-

priser, exkl. hel-

aftonsfilmer, 1963/64 års priser 3,502 3,62 3,80 4,04 4,22 4,30 4,42 4,72

1 Tabellens uppgifter för svensk film inkluderar även svensk-utländska samproduktioner efter- som dessa icke särredovisas i källan. ” För spelåret 1963/64 saknar källan särredovisning av helaftonsfilmerna. Källa: Svenska Filminstitutets verksamhetsberättelser, delvis bearbetade.

film. Bedömningen kompliceras dessutom av svårigheterna att förutsäga vilka verkningar den senaste ändringen i filmavtalet kan föra med sig. En inom filmbranschen utbredd uppfattning är dock att svensk film under senare decennier tappat en allt större del av marknaden till den utländska filmen. En tänkbar förklaring därtill skulle i så fall kunna vara att det relativa antalet svenska filmer minskat. Detta räcker dock ej som enda förklaring utan andra orsaker måste också sökas. En jämförelse mellan tabel- lerna 3.1 och 3.2 antyder att kvalitativa skillnader mellan filmerna främst måste beaktas.

Av tabell 3.2 framgår att svensk film årligen svarat för mellan ca 10 och ca 12 procent av det totala filmutbudet sedan 1963/64. Betraktas i stället svenska och svensk—utländska premiärfilmers andel av det totala antalet premiärvisade filmer varierar procentsiffran mellan ca 7 och ca 10. Spel- året 1968/ 69 hade svensk film, inkl. sam- produktioner, den lägsta marknadsandelen under ifrågavarande period, vilket framgår av tabell 3.1. För detta år var emellertid andelen svenska och svensk-utländska filmer ganska hög såväl totalt som för enbart pre-

miärvisade filmer. För den senare typen av filmer gäller att de svarar för den större delen av totalinspelningen, och eftersom svensk film för just spelåret 1968/ 69 upp— visade den största andelen premiärvisningar för perioden tyder detta på att det knappast föreligger något samband mellan antalet fil— mer och marknadsandelen. Huruvida mark— nadsandelen varierar med några få procent- enheter i ena eller andra riktningen utsäger dock ingenting om den svenska filmens lön- samhet. Ur den aspekten är marknadsande- len ointressant.

Inte heller en granskning av inspelade biljettintäkter lämnar någon vägledning för en lönsamhetsbedömning. Intressant att no- tera i tabell 3.1 är emellertid det förhållan- det att totala biljettintäkterna i landet fort- satte att stiga t. o. m. spelåret 1967/ 68 trots den volymmässiga efterfrågeminskningen. Även detta kan betraktas som ett problem- symptom. Ett sätt att möta efterfrågeminsk- ningen består i att höja priserna och — vid oförändrat kostnadsläge — därigenom för- söka bevara en viss lönsamhetsnivå eller i varje fall reducera volymminskningens lön- samhetskonsekvenser. I ett läge där konsu— menten är okänslig för prishöjningar skulle

Tabell 3.2 Filmutbudet på den svenska marknaden under spelåren 1963/64—1970/ 71.

Specifikation Spelår

1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71

Totalt antal visade

filmer 2 049 2 459 2 481 2 317 2 284 2 248 2 111 2 122 därav svenska filmer 251 266 272 248 243 259 260 238 Svenska filmer i pro- cent av samtliga 12,2 10,8 11,0 10,7 10,6 11,5 12,3 11,2 Totalt antal premiär- visade filmer 258 281 258 323 337 337 241 260 därav svenska 18 24 18 20 23 32 22 13 svensk-ut- ländska — — 1 5 4 2 2 7 Svenska och svensk- utländska premiär- filmer i procent av samtliga premiär- visade filmer 7,0 8,5 7,4 7,7 8,0 10,1 10,0 7,7 Källa: Svenska Filminstitutets verksamhetsberättelser. 36 SOU 1973: 16

detta tillvägagångssätt vara möjligt. Frågan är dock i vilken utsträckning prishöjningar i framtiden kan genomföras.

Även en granskning av prisutvecklingen för biografbiljetter bidrar därför till att illu- strera branschproblemen. Resultatet kan ut- läsas ur tabell 3.1 som också visar dels lö- pande genomsnittspriser, dels fasta priser framräknade med hjälp av konsumentpris— index. Valet av indexserie kan visserligen ifrågasättas men är av underordnad bety- delse, eftersom intresset begränsas till att illustrera prisutvecklingens ungefärliga om— fattning.

De löpande priserna utgör genomsnitts- priser för filmer av ordinär spellängd. Hel- aftonsfilmerna har således exkluderats utom för det första spelåret, då dessa filmer ej särredovisades i källan. Vidare utgör priser- na ett aritmetiskt medium för samtliga bio- grafer, dvs. både avgiftspliktiga och icke- avgiftspliktiga. Såsom kan utläsas av tabel- len har de löpande priserna under perioden stigit med ca 83 procent samtidigt som kon- sumentprisindex ökat med enbart 61 enhe- ter.1 I 1963/ 64 års priser skulle ökningen således ha begränsats till ca 35 procent mot- svarande ett genomsnittspris för periodens sista spelår på 4,72 kronor per biljett.

Den kostnadsökning som ägt rum under perioden är inte känd för författaren. Det är möjligt att prisstegringama på biografbiljet- ter gjorts enbart eller huvudsakligast för att täcka in kostnadsökningarna. Det är emel- lertid också tänkbart att en del av prissteg- ringama genomförts för att kompensera publikbortfallet. Oavsett vilket eller vilka skäl som varit dominerande kan konstateras att prisökningarna varit så omfattande att utrymmet för framtida prisstegringar måste anses starkt begränsat. Samtidigt kan såsom kommer att visas i kapitel 6 stora kostnads- ökningar förutses för biograferna.

Biografnedläggelserna under senare år an- ses av många utgöra ett väsentligt symptom på den s.k. filmkrisen. Antalet biografer har sedan 1952 sjunkit från 2 583 till 1 483 den 1 juli 1971, dvs. en nedgång med ca 43 procent under de två senaste decennier- na. Dessa uppgifter avser det totala antalet

biografer i landet och som kommer att visas i nästa kapitel ger många av dessa endast ett obetydligt antal föreställningar och i en del fall har verksamheten de facto kanske helt upphört.

Mer intressant att studera är utvecklingen över antalet till Svenska Filminstitutet av- giftspliktiga biografer. Under filminstitut- tets första verksamhetsår minskade en icke obetydlig mängd biografer antalet föreställ- ningar per vecka för att därigenom bli be- friade från avgiftsplikt till institutet. Från spelåret 1964/ 65 stabiliserades förhållan- dena och den första juli 1964 var antalet avgiftspliktiga biografer 472. En successiv minskning har därefter skett till 382 den 1 juli 1971, exkl. speciellt avgiftsbefriade bio- grafer. Nedgången i antalet avgiftspliktiga biografer behöver inte innebära att biogra— ferna lagts ned. Genom reduktion av anta- let föreställningar kan avgiftsplikten ha upp- hört men verksamheten fortfarande bedrivas fast i mindre skala. Även detta är dock ett uttryck för de lönsamhetsproblem som branschen brottas med. De avgiftspliktiga biograferna svarar för merparten av brutto- biljettintäkterna i biografledet. För spelåret 1970/71 ca 85 procent — ca 88 procent om speciellt avgiftsbefriade biografer inklu- deras -— av de totala biljettintäkterna. Trots den stora andel av intäkterna som faller på dessa biografer har inte mindre än ca 1/5 av dem tvingats upphöra eller minska anta- let föreställningar per vecka till fem eller färre.

I direktiven till filmutredningen framhålls att filmpubliken blivit »selektiv», dvs. män- niskor går inte längre enbart på bio utan går på bio för att se en viss film. Även detta utgör numera ett betydande problem för branschen därigenom att intäkterna blir snedfördelade mellan filmerna. Som exem- pel kan nämnas att under de tre spelåren 1968/69 t.o.m. 1970/71 premiärsattes sammanlagt 78 svenska filmer. Fram t. o. rn. den 30 juni 1971 hade dessa filmer totalt spelat in ca 68,8 mkr. Därav föll ungefär 38,3 mkr eller ca 56 procent på de nio

* För spelåret 1963/64 har 1963 års index använts, för nästa spelår 1964 års index osv.

mest publikdragande filmerna, dvs. något mer än 1/ 10 av filmerna har hittills svarat för betydligt mer än hälften av intäkterna. Det är dessutom troligt att denna tendens kommer att förstärkas under de närmaste åren.

Även om de båda senaste spelåren upp- visar ovanligt publikattraktiva filmer, så kan av tillgänglig statistik utläsas att intäkternas snedfördelning är ett återkommande feno- men. Ju kraftigare snedvridningama har blivit, desto mer har risktagandet inom film- produktionen ökat. I kombination med öka- de produktionskostnader har, såsom fram- hålls i direktiven, effekten blivit att »allt fler filmer går med allt större förlust». Därtill skall också läggas de återverkningar detta får bland biograferna. Även i detta distributionsled resulterar intäkternas sned- fördelning i ett »gungorna-och-karusellen- resonemang».

Som främsta — och ibland även enda — orsak till nedgången i besöksfrekvensen på biograferna brukar anges televisionens ut- bredning. Att televisionen påverkar efter- frågan på biograffilm i negativ riktning tor- de vara ställt utom allt tvivel. Även andra faktorer har troligtvis betydelse. En detalje- rad analys av tänkbara orsaker ligger utan- för utredningsuppdragets ram. Det bör dock framhållas att för flertalet branscher avsätt- ningsproblemen kommit att dominera un- der efterkrigstiden.

Konsumenten har för varje tidsperiod en disponibel inkomst av viss storlek och han skall fördela denna mellan skilda konsum- tionsaltemativ. De senaste decennierna kän- netecknas av ett ständigt ökande varuutbud och trots stigande realinkomster måste kon- sumenten fortfarande rangordna sina kon— sumtionsönskemål — alla kan han omöjligt tillgodose. I relation till antalet möjliga kon- sumtionsaltemativ torde i själva verket ge- nomsnittskonsumentens resurser under efter- krigstiden successivt ha minskat.

Huvudorsakerna till de problemsymptom som filmbranschen i nuläget upplever kan troligtvis indelas i tre grupper. För det första har konkurrensen i inskränkt bemärkelse, dvs. televisionens tillkomst och snabba ut-

byggnad, tilltagit i en omfattning som knap- past har sin motsvarighet i någon annan bransch. Visserligen tillfredsställer sannolikt biografbesöket även andra behov än dem som konsumenten kan täcka med televisio- nens hjälp. Den övervägande delen av film- konsumtionen torde för flertalet konsumen- ter dock ske via televisionen. För det andra har filmbranschen i likhet med många andra branscher utsatts för en ökad konkurrens i vidsträckt bemärkelse, dvs. konkurrens om konsumentens begränsade inkomster. För- ändringarna i konkurrensbetingelserna behö- ver i och för sig inte leda till försämrad lönsamhet. Genom att på lämpligt sätt vidta motåtgärder bör principiella förutsättningar finnas att möta strukturella förändringar av angivet slag. Den tredje gruppen av orsaker skulle därför kunna sökas i de anpassnings- åtgärder som vidtagits inom branschen. Man skulle med andra ord kunna tänka sig att branschens anpassning till ändrade förhål- landen — eller brist på sådan anpassning —— utgör en väsentlig orsak till de lönsamhets- problem som många företag anser sig ha. De enskilda företagens möjligheter till anpassningar är varierande. Detta beror bl.a. på skillnader mellan företagen. Det är alldeles uppenbart att en enstaka biograf har helt andra förutsättningar än ett bolag med en kedja av biografer. Möjligheterna för företagen i branschen att anpassa sig till förändringar av skilda slag kan också tän-

kas bero av de relationer som råder mellan producerande och distribuerande enheter. Dessa relationer torde även ha en mer vid— sträckt betydelse. Det är mot bakgrund av dessa förhållanden som utredningsproblemet närmast skall avgränsas.

3.4 Utredningsproblemet

3.4.1 Metod och värdepremisser

I avsnitt 3.2 angavs utredningsproblemet översiktligt till att omfatta en analys av filmbranschens ekonomiska effektivitet. En sådan analys kan genomföras på flera sätt och kommer därvid att leda till olika resul-

tat. Dessa i sin tur medför sannolikt att statsmakternas slutsatser om lämpliga åtgär- der kan ta sig skilda uttryck.

Dessa konstateranden kan tyckas under- liga. En ganska utbredd uppfattning går ut på att »objektivt» genomförda utredningar alltid leder till samma resultat. Detta är dock möjligt endast under förutsättning att det finns ett absolut objektivitetsbegrepp. Objektiviteten är emellertid relativ såtillvida som den är beroende av bl. a. forskarens vär- depremisser.1 En väsentlig uppgift i varje ut- redning blir därför att explicit klargöra de värdepremisser som forskaren arbetat med.

Den principiella arbetsmetodik som an- vänts tidigare i filmutredningar har schema- tiskt åskådliggjorts i figur 3.2. I dessa ut- redningar har filmbranschen betraktats som en »black box» Analysema har avsett de uppoffringar, t.ex. i form av olika slags produktionsresurser som tillförts systemet, samt vilka prestationer dessa uppoffringar gett upphov till, exempelvis biljettintäkter- nas storlek. Vad som skett inne i systemet har praktiskt taget inte alls berörts. Såsom tidigare antytts kan dock de relationer som finns mellan företagen i branschen också komma att påverka effektivitetsbedöm- ningen.

Det är svårt att avgöra om detta förenk- lade betraktelsesätt återspeglar en värdepre- miss, bristande insikt om sambandens art eller en kombination av bägge dessa förkla— ringar. Av några tecken att döma har ut- redarnas värdepremisser troligen haft viss betydelse. Om man a priori är av den upp- fattningen att t. ex. filmbranschens lönsam- het är så dålig att det inte är fråga om huruvida ett statligt stöd bör utgå utan en- bart hur stort detta stöd måste vara, så kan man möjligtvis acceptera den utredningsme— todik som använts i tidigare utredningar. Metodiken i sig gör inte utredningarna in- objektiva. Utredarnas bristande redovisning av sina värdepremisser medför dock att frågetecken av skilda slag måste uppställas vad gäller utredningsmetoderna.

Enligt författarens uppfattning finns det ingen anledning betrakta filmbranschen på annat sätt än andra branscher i en liknande

UPP- _) __) PRE- OFF- __) »The black box» _) STA- RINGAR —> —-> TIONER

Figur 3.2 Filmbranschen betraktad som en »black box».

situation. Så länge analyserna avser film- branschens ekonomiska effektivitet bör där- för hänsyn tas enbart till det ekonomiska beteendet och inte till kulturella aspekter. Såsom framhölls i avsnitt 3.2 både kan och bör andra analyser än traditionella kostnads- och intäktsanalyser genomföras i ett senare skede för att undvika suboptimeringar i be- slutsfattandet, dvs. suboptimeringar ur det allmännas synvinkel. I ett första analysskede granskas emellertid enligt tidigare angiven modell enbart den ekonomiska effektiviteten. Därvid måste en noggrann penetration av hela branschsystemet genomföras. Om man då finner att lönsamhetsproblemen i ett eller annat avseende kan tillskrivas systemet i sig, så bör detta också klarläggas i analysen. Ett statligt stöd kommer nämligen att minska det ekonomiska trycket på systemet. Där- med reduceras också det kanske främsta incitamentet att förbättra effektiviteten, dvs. stödet får en konserverande inverkan och ökar därigenom risken att de samhälleliga resurserna blir ineffektivt utnyttjade.

Denna grundläggande värdepremiss leder i sin tur fram till följdpremisser av skilda slag. I den följande framställningen redovi- sas dessa explicit i den utsträckning förfat- taren själv är medveten om dem. Framför allt medför emellertid denna grundsyn att en rättvisande bedömning av den ekono— miska effektiviteten måste göras på ett mer systematiskt sätt än vad fallet varit i tidi— gare utredningar. Detta angreppssätt be- handlas närmast.

1 Se t. ex. Myrdal (1968) som menar att re- dan valet av forskningsprojekt kan vara ett ut- slag av forskarens värdepremisser och att följ- aktligen också objektivitetsproblemen uppträder redan på detta stadium i ett vetenskapligt ar- bete.

Karakteristiskt för ett systemteoretiskt be- traktelsesätt är främst att hänsyn tas till helheten. Detta innebär i och för sig inte att alla egenskaper hos systemet analyseras. Varje system kan ses som ett delsystem i ett större system. Hur djupgående analysen görs beror på syftet med den och kräver avgränsningar såväl nedåt mot underord- nade delsystem som uppåt mot delsystem av högre ordning. Strävandena att åstad- komma en helhetsbild innebär därför att när väl valet av studieobjekt gjorts inriktas intresset mot att analysera det valda syste- met i dess helhet och på den förstoringsnivå som befinns lämplig med hänsyn till bl.a. analysens syfte.

Någon entydig, generell definition av sy- stembegreppet finns ej. Uttrycket »system» — och olika avledningar av detta — an- vänds i många sammanhang.

There are systems of numbers and of equa- tions, systems of value and of thought, systems of law, solar systems, organic systems, manage- ment systems, command and control systems, electronic systems, even the New York Central System. The meanings of »system» are often confused. (Miller, 1965, s. 200)

Exemplen i citatet visar att system kan utgöras av helt abstrakta företeelser, såsom värdesystem, liksom att de kan bestå av konkreta ting, på något sätt ordnade till en helhet, såsom exempelvis en dator.

Det finns olika sätt att karakterisera ett system. Churchman (1968) använder i sina analyser fem karakteristika: a. Systemets mål.

b. Systemets komponenter.

c. Relationerna mellan systemet och dess miljö. d. Systemets resurser. e. Systemets styrbarhet.

Författaren har funnit Churchmans in- delning lämplig som utgångspunkt för sin analys.

Filmbranschen utgör ett socialt system be— stående av en mängd skilda företag (orga- nisationer). Vissa forskare hävdar att orga-

nisationen i sig inte kan ha några mål utan att denna förmåga endast kan tillskrivas in- divider (Cyert och March, 1963). Om före- taget inte skulle kunna ha några mål är det inte heller möjligt att än mer komplexa sy- stem, t. ex. branscher, skulle kunna tillskri- vas mål. Saknar organisationen mål upp- kommer emellertid ett antal frågeställningar. >>Hur skall de rätta medlen (att nå vad?) kunna väljas?», >>Hur kan systemets effek- tivitet värderas när värderingskriterier (mål) saknas?», »Hur skall delaktiviteterna i ett system kunna samordnas?» etc. Författaren förutsätter därför att sociala system kan ha eller tillskrivas mål för sin verksamhet oav- sett systemets grad av komplexitet.1

Ett problem är emellertid att explicita målformuleringar ofta saknas hos en organi- sation liksom att angivna mål inte nödvän- digtvis behöver utgöra verkliga mål. Bris— tande överensstämmelse mellan angivna och verkliga mål kan uppkomma av flera skäl. Om de verkliga målen strider mot t. ex. rå— dande värderingar i samhället leder detta ofta till att målen omformuleras. Church— man skiljer i detta sammanhang mellan verk- liga och legitima mål. De senare målen ut— gör omformuleringar eller anpassningar av verkliga mål till det rådande värdesystemet.

Vissa inlägg i den allmänna filmdebatten ger ibland ett intryck av att strävan efter hög ekonomisk effektivitet är en förkastlig verksamhet för företag som sysslar med produktion och/eller distribution av en kul- turprodukt som biograffilm. Filmbranschen åläggs — respektive ålägger sig (se t.ex. Fant, 1969) — ett kulturpolitiskt ansvar som författaren anser svårt att finna logiska motiv för. Så framhölls t. ex. från statsmak- ternas sida i samband med filmreformens genomförande »att samhället fortfarande bär sitt kulturpolitiska ansvar för filmen sam- tidigt som filmbranschen erkänner sitt an— svar» (Prop. 1963: 101, s. 18, kurs. här).

Författaren har i stället utgått från att företagens överordnade mål i allmänhet är av ekonomisk natur. Detta behöver i och

1 Jfr Langefors (1968) beträffande organi- sationers möjlighet att ha mål.

för sig inte innebära att ett företag i alla sammanhang har t. ex. vinstmaximering som överordnat mål. Det kan också tänkas att målet är av »kulturellt slag» t. ex. att »fram- ställa konstnärligt högtstående filmer» men att detta skall göras med vissa ekonomiska restriktioner. Restriktionerna kan därvid knytas antingen till produktionen av filmer- na eller till verksamheten i dess helhet. Fö— religger ett sådant mål innebär det att före- taget principiellt är berett ge avkall på den ekonomiska effektiviteten för att uppnå det kulturella målet. Detta senare, med givna ekonomiska restriktioner, blir då ett över- ordnat mål eller med den terminologi Lange- fors (1968) använder ett slags ultimärmål. Företagets primära mål är med största san- nolikhet dock av ekonomisk art, eftersom en viss avkastning på investerat kapital är en nödvändig förutsättning för dess fortsatta existens.

Författaren har inte genomfört någon for— mell målanalys för företagen inom bransch- en. Såsom kommer att visas i branschbe- skrivningen i nästa kapitel finns inom branschen ett mycket stort antal småföre- tag. Det ekonomiska ansvaret gentemot aktieägare, respektive omtanken om den egna förmögenhetsmassan, torde för fler— talet av dessa företag utgöra det domine- rande intresset. Många av dessa företag kän- ner sannolikt inget kulturpolitiskt ansvar.

En väsentlig värdepremiss i utredningen är därför att branschen i dess helhet antas i första hand sträva mot att uppnå en hög ekonomisk effektivitet. Därav följer också att bedömningarna primärt bör avse det eko- nomiska beteendet och inte kulturella effek- ter av branschens verksamhet.1

Vid beskrivning av komponenterna i ett system finns åtminstone två principiellt skil— da tillvägagångssätt. Vid den strukturella beskrivningen åskådliggörs systemet med hjälp av t. ex. organisationsscheman eller genom namngivning av företag, avdelningar etc. som ingår i systemet. Ett annat sätt att beskriva ett system är att rikta intresset mot de aktiviteter som bedriVS inom systemet. Vid den aktivitetsorienterade beskrivningen görs aktiviteterna i sig till komponenter helt

oavsett var i systemet de utförs.2 Liksom vid den strukturella angreppsmetoden kan komponenterna studeras på olika försto- ringsnivåer, dvs. aktiviteterna kan spaltas upp i delaktiviteter och dessa i sin tur i nya delaktiviteter osv. De båda beskrivningssät- ten utgör inte konkurrerande utan snarare kompletterande ansatser som således kan användas samtidigt i analysen.

Any well-rounded view of a social system must deal with both structure and performance —— although at any particular time there may be reason to emphasize one rather than the other. (Gross, 1966, s. 181.)

Mellan systemets komponenter råder rela- tioner av skilda slag, systemets interna rela- tioner. Komponenterna utgör delsystem i det överordnade branschsystemet och vart och ett av dessa delsystem har sina mål. Ett vä- sentligt inslag i systemanalysen blir därför att undersöka hur dessa relationer påverkar effektiviteten såväl hos delsystemen som hos det överordnade systemet.

The ultimate aim of component thinking is to discover those components (missions) whose measures of performance are truly related to the measure of performance of the overall system. One obvious desideratum is that as the measure of performance of a component in- creases (all other things being equal), so should the measure of performance of the total system. Otherwise, the component is not truly contri- buting to the system performance. (Churchman, 1968, s. 43.)

Det vore överdrivet optimistiskt tro att delsystemen i alla avseenden kan ha med det överordnade systemet konsistenta mål. Såväl målkonflikter som konflikter av an- nat slag torde finnas i alla sociala system. Det kan över huvud ifrågasättas om en full- ständig konflikteliminering någonsin är önsk- värd. Konflikter kan också medföra positiva

1 Ställningstagandet utesluter i och för sig inte att konflikter mellan ett effektivt ekono- miskt beteende och kulturella effekter redovi- sas när de senare effekterna är uppenbara. Detta kommer också att göras. ”' Den mest konsekvent aktivitetsorienterade —— »missions-oriented» — systembeskrivning författaren känner till återfinns i Churchman (1968).

effekter genom att stimulera till omprövning av mål eller andra konfliktobjekt och där— igenom ge upphov till successiva föränd- ringar i systemet.

I strukturellt hänseende har analysen av filmbranschen inriktats mot att i första hand studera den ekonomiska effektiviteten hos biograferna och filmproducenterna. Valet av förstoringsnivå har därvid gjorts så, att ana- lysen omfattat företagens uppoffringar och prestationer. Däremot har inga formella stu- dier utförts av företagens inre effektivitet. Så långt råder överensstämmelse med tidi- gare filmutredningar. En väsentlig skillnad i jämförelse med dessa består i att författa- ren systematiskt granskat innehållet i »the black box», dvs. relationerna mellan syste- mets komponenter. Detta framgår närmare av systemavgränsningen vilken dock sker först i slutet av nästa kapitel.

Systemets resurser utgörs av de skilda slag av uppoffringar som görs av företagen i branschen. Till skillnad från förhållandena i andra branschsystem har filmbranschen dessutom gemensamma resurser, nämligen de medel som inbetalas till Svenska Film— institutet. Eftersom såväl statsmakterna som filmbranschen utgör avtalsparter är det vä- sentligt att klarlägga hur resursomfördelning- en påverkar den ekonomiska effektiviteten hos olika komponenter, helt oavsett syftet bakom de regler som finns i filmavtalet.

Branschens ekonomiska effektivitet är i främsta rummet beroende av dess externa relationer, dvs. relationerna med skilda mil- jökomponenter. Såsom framgått av den tidi— gare redogörelsen i detta kapitel utgör kon- sumentmarknaden den för branschen vä— sentligaste miljökomponenten. Även andra komponenter i miljön kan dock tänkas ha betydelse för branschens ekonomiska effek- tivitet.

Genom en målinriktad styrning kan effek— tivitetsförbättringar åstadkommas inom ett system. Med styrning förstås därvid en med- veten påverkan av systemet så att detta be- ter sig på ett sätt som är önskvärt ur den styrandes (styrenhetens) synvinkel. När styr- ningen avser än mer komplexa system än företag kan många gånger ifrågasättas om

det över huvud är möjligt finna någon för alla komponenter acceptabel styrform.

En viss grad av styrning förekommer tro- ligen inom alla branscher. Åtminstone tre tänkbara styrformer kan skönjas.

Inom en bransch finns i allmänhet ett an- tal s.k. branschfrågor som många gånger kan lösas bättre av branschen som helhet än av varje företag för sig. De uppgifter som utförs inom det överordnade systemet är dock oftast av sådant slag att de inte nämn- värt påverkar de enskilda komponenternas autonomi.

Det kan emellertid inom en bransch före— komma styrning av även avgörande betydel- se för enskilda komponenters handlingsfri- het. I ett läge där någon eller några kompo— nenter spelar en dominerande roll kan de i kraft av denna kanske påverka systembetc- endet till egen fördel och övriga komponen- ters nackdel.

En tredje möjlighet till styrning av branschsystem ligger i att enskilda kompo- nenter frivilligt underordnar sig ett styr- system. Innebörden är att komponenterna avstår beslutsrätten i vissa frågor och över- låter den till ett system av högre ordning.

Inom filmbranschen förekommer alla tre slagen av styrning. Ett moment i analys- arbetet blir därför att försöka klarlägga de styrformer som finns och belysa deras be- tydelse för branscheffektiviteten.

4. Branschsystemet och dess verksamhet

4.1 Beskrivningens art och tidsinriktning

I kapitel 2 framhölls att filmbranschen fö- reter vissa specifika egenskaper som måste klarläggas för att möjliggöra en bedömning av förhållandena inom branschen. I kapitlen 6—9 redogörs för branschens ekonomiska beteende i skilda avseenden. En rättvisande tolkning av undersökningsresultaten kräver dock ingående kännedom om branschens struktur och relationerna mellan skilda branschkomponenter. I föreliggande kapitel beskrivs därför branschen i alla de avseen- den som har [betydelse för den senare fram- ställningen. Bedömningar av hur de inbör- des relationerna mellan branschkomponen- terna kan tänkas påverka de ekonomiska förhållandena görs i senare kapitel.

Vid beskrivningen i detta kapitel används inledningsvis ett strukturellt betraktelsesätt. I de tre närmast följande avsnitten behand- las filmproducenter, filmuthyrare och bio— grafer. I det därpå följande avsnittet redo- görs för olika integrationsformer mellan komponenterna i distributionskedjan. Inom systemet förekommande branschorganisatio— ner och deras verksamhet har också viss betydelse för den senare analysen, och i ett särskilt avsnitt beskrivs några viktigare av dessa organisationer.

Kapitlets näst sista avsnitt ägnas åt de interna relationerna mellan branschkompo- nenterna. Därvid används ett aktivitets- orienterat betraktelsesätt och intresset rik-

tas mot några komponenter (delsystem) av betydelse för den senare analysen. Främst märks därvid prissättningssystemet, vilket är direkt avgörande för lönsamhetsbedömning- arna i följande kapitel. Inom branschen finns — mer eller mindre formella —— över- enskommelser om till vilka biografer olika filmuthyrare distribuerar sina filmer. Bio- grafemas bearbetning av konsumentmark— naden görs i allmänhet enligt ett standardi- serat mönster och i samarbete med filmut- hyraren. Såväl marknadsindelningssystemet som marknadsbearbetningssy-stemet beskrivs bland de interna relationerna. Mot bakgrund av 'bransohbeskrivningen och problemanaly- sen i föregående kapitel skisseras i det sista avsnittet en modell för analys av de ekono- miska förhållandena mellan de'ls bransch- komponenterna. inbördes, dels branschen och den omgivande miljön.

Filmbranschens strukturella sammansätt- ning undergår ständiga förändringar. Dessa är så stora och inträffar med så täta mel- lanrum att en beskrivning av branschen måste vidlådas av viss inaktualitet. Främst märks därvid biografnedläggningarna som är så omfattande, att varje uppgift om an- talet biografer i allmänhet är föråldrad när den publiceras. Dessutom gäller, för såväl biografer som andra företag inom branschen, att verksam-heten -i vissa fall är »vilande», dvs. företaget kan existera juridiskt och vara registrerat i sitt branschorgans förteck- ning utan att bedriva någon verksamhet.

Huruvida företaget slutgiltigt är nedlagt eller ej kan då vara svårt att avgöra.

För att åstadkomma en aktuell beskriv- ning av branschstrukturen har författaren insamlat uppgifter om antalet per den I juli 1971 existerande företag.1 Som urvalskri- terium har därvid använts registreringarna hos respektive branschorgan. Varje företag som vid nämnda tidpunkt var registrerat har medtagits i beskrivningen, även om verksamheten kunnat antagas vara vilande. Förändringar som inträffat efter detta da- tum har kommenterats i fotnoter om de är av sådan storleksordning att de kan förmo- das påverka den senare analysen. Några fall av biografnedläggningar genomförda efter den 1 juli 1971 har visserligen varit kända för författaren men har trots detta icke beaktats. I beskrivningen ingår också företag som icke formellt är registrerade hos någon av branschorganisationerna i respektive distributionsled. I dessa fall har urvalskriterierna skiftat något, vilket fram- går av den senare framställningen.

4.2. Filmproducenter

Såsom framhölls i kapitel 2 är begreppet

»filmproducent» mångtydigt. Alternativa

definitioner kan indelas med hänsyn till om producentbegreppet knyts till enskild per- son eller till företaget som helhet. Fant (1968) väljer den förra anknytningen och ger tre tänkbara tolkningar, nämligen: &. Person som äger ett produktionsbolag och helt eller delvis med egna medel finansierar filminspelningen. b. Person som i högre eller lägre grad ut- övar påverkan på filmens konstnärliga utformning (exekutiv producent). c. Person som genom ledande ställning i ett större produktionsbolag har det yt- tersta ansvaret för slutprodukten. Som exempel på den tredje definitionen kan nämnas att chefen för Sandrew Film & Teater AB, Göran Lindgren, själv står som producent för bolagets filmer. Även Fant betecknar sig som producent enligt den tredje kategorin.

Själv är jag t.ex. att hänföra till den sist- nämnda kategorin. Robin Hood frågade mig en gång, om jag ämnade göra som Charles Magnusson, nämligen välja regissör mycket no- ga, men sedan ge honom full frihet. Jag sva- rade, att jag skulle vilja travestera frågan och svara, att jag väljer producent mycket noga men sedan, när vi är överens om manus, re— gissör och huvudrollsinnehavare, ger honom full frihet — nästan! (Fant, 1968, s. 23f.)

Frågan om vem som är producent för- blir dock obesvarad; den av Fant valde »producenten» eller Fant själv.

En alternativ möjlighet att definiera pro- ducentbegreppet vore att som producent(er) betrakta den eller de personer och/eller fö— retag som finansierar filmproduktionen. Fants första och tredje förslag kan båda sägas vara knutna till finansieringsaspekten, eftersom »det yttersta ansvaret» rimligen bör omfatta även de finansiella aspekterna. Inte heller detta begrepp är entydigt men torde utgöra en definition som i störst ut- sträckning svarar mot den »allmänna» före- ställningen av producentbegreppet. Princi- piellt kan dock en situation uppstå där en person eller ett företag helt svarar för det ekonomiska risktagandet samtidigt som an- svaret för produktionens genomförande de- legeras till annan person eller annat företag.

I sin specialmotivering till förslaget om en filmansvarighetslag definierar filmcen— surutredningen producentbegreppet på föl- jande sätt.

Med producent bör förstås den fysiska eller juridiska person som planerar, organiserar och genomför produktionen av en film. Under denna bestämning ryms ett flertal olika for- mer från större, integrerade filmföretag till fristående filmare som är sin egen producent. (SOU 1969: 14, s. 122.)

Något explicit hänsynstagande till fi- nansieringsaspekten kan ej utläsas. Utred- ningen har i stället tagit fasta på vem som bär det administrativa ansvaret för produk— tionens genomförande. Även om admini- strativt och finansiellt ansvar oftast faller på

1 När statistiska uppgifter avser annat da- tum nämns detta särskilt.

samma person eller samma företag, så fö- rekommer dock undantag härifrån.

Under senare år har det blivit allt van- ligare att två eller flera intressenter gått samman i ett särskilt bolag, vilket som enda mål har haft att genomföra ett specifikt filmprojekt men däremot icke att bedriva någon fortlöpande verksamhet. Företeelsen är vanlig i t.ex. USA, Frankrike, Italien och Västtyskland men förekommer också iSverige.

Såsom kommer att framgå i kapitel 8 händer det också att den för filmens konst- närliga utformning huvudansvarige regissö- ren eller någon av de ledande skådespelarna ingår som finansiärer i filmproduktionen. Deras ekonomiska risktagande utgörs van- ligtvis av den egna arbetsinsatsen (inget eller enbart ett begränsat arvode uttas) me- dan det formellt ansvariga produktionsbo- laget svarar för övriga ekonomiska riskta- ganden under inspelningstiden. Det kan emellertid också förekomma, att t.ex. re- gissören gör en direkt ekonomisk satsning i produktionen. I många fall betraktar sig därvid regissören (och/eller andra intressen- ter) som medproducent(er), vilket ytterliga- re motiverar att producentbegreppet knyts till finansieringen.

Ett studium av filmproducenternas an- tal och karaktär skulle kunna göras med ut- gångspunkt i t.ex. de organisationer vil- ka kan betraktas som etablerade företag med en mer eller mindre regelbundet åter- kommande filmproduktion. Dessa företag återfinns som medlemmar i producenternas branschorganisation, Föreningen Sveriges Filmproducenter, till vilken den 1 juli 1971 8 biograffilmsbolag var anslutna.

Ett annat sätt att karakterisera filmpro— ducenterna är att utgå från regulariteten i deras produktion. Man finner då att före- tag som brukar betecknas som producenter under vissa perioder kan ha haft en myc- ket liten eller ingen produktion alls. Dess- utom visar det sig att en stor andel av den totala filmproduktionen faller på »enfilms- producenter», dvs. företag eller enskilda per- soner som producerat endast en film.

I tabell 4.1 återfinns en uppställning över

de under perioden 1963/ 64 t.o.m. 1970/ 71 producerade filmerna med fördelning på olika producenter. Tabellen visar att endast ett mindre antal producenter haft en re- gelbunden produktion under perioden. En- dast två företag — Svensk Filmindustri och Sandrews — har spelat in minst en film varje år. Hög regularitet visar också Europa Film och Minerva. Det senare bolaget ha- de under 1970/ 71 ingen egenproduktion men ingick som medproducent i en av årets samproduktioner. Gruppen »övriga produ— center» utgörs av enfilmsproducenter, vilka svarar för drygt 10 procent av inspelningar- na. På samproduktioner, vilka här omfattar både svensk-utländska och svensk-svenska produktioner, faller ca 15 procent av pe- riodens produktion.

Såsom framgår av tabellen domineras filmproduktionen antalsmässigt av tre bolag, AB Svensk Filmindustri, Sandrew Film & Teater AB samt AB Europa Film. Tillsam- mans svarar dessa för ca 30 procent av den totala produktionen under perioden. Dess- utom -har dessa bolag i olika hög grad med- verkat i 17 av periodens 27 samproduk- tioner.

Av flerfilmsproducenterna har två före- tag upphört, Bison Film och Nordisk Tone- film. Det senare företaget har köpts av Omega Film. Enligt uppgifter från Omega Film fanns under hösten 1971 dock inga planer på nyproduktioner. Filmcenter, som under perioden producerat sju filmer, har under 1971 försatts i konkurs. Artfilm har uppgått i AB Svensk Filmindustri. För några av övriga flerfilmsproducenter är det ytterst tvivelaktigt om ytterligare produktion blir aktuell.

Produktionsbilden visar att drygt hälften av producenterna enbart bidragit med en film. För många av dessa producenter gäller att de sannolikt aldrig kommer att produ- cera någon ytterligare film. Den främsta förklaringen till att filmproduktionen i så stor utsträckning är av engångskaraktär är troligtvis av ekonomisk natur. Biograffilms- produktionen är förenad med ett stort eko- nomiskt risktagande. Den genomsnittliga framställningskostnaden för en biografme

Tabell 4.1 Filmproduktionens fördelning på skilda producenter under perioden 1963/64—

1 970/ 7 l . Producent Spelår Totalt för 1963/ 1964/ 1965/ 1966/ 1967/ 1968/ 1969/ 1970/ perioden 64 65 66 67 68 69 70 71 Svensk Filmindustri 6 5 6 5 5 7 3 2 39 Sandrews 3 3 5 3 3 7 4 3 31 Europa Film 2 4 1 3 — — 2 1 13 Bison Film1 1 3 2 2 — — — — 8 Minerva Film 1 1 1 1 2 2 — — 8 Omega Film” — — 1 — —- 5 1 — 7 Filmcenter'"I —- — 2 1 1 2 1 — 7 Nordisk Tonefilm1 2 2 —— — 2 — — — 6 Svensk Talfilm 2 1 1 1 1 _— — — 6 Swedish Film Production — — — —- — — 3 2 5 A-produktion — —— — 1 l 1 — — 3 Tax-Production — — — — 1 1 1 — 3 Artfilm4 —— 1 1 _— _ —— —— -— 2 Svenska Filminstitutet — — — — 1 — 1 — 2 Bengt Forsberg — _ — 1 — — 1 — 2 Övriga producenter 1 — 3 3 5 4 4 22 Samproduktioner —— 1 2 5 4 4 3 8 27 Summa 18 23 22 26 24 34 24 20 191 1 Nedlagt. 2 Inställt betalningarna. 3 Försatt i konkurs. ' Uppgått i AB Svensk Filmindu- strl. Källa: Uppgifterna om antalet filmer och deras fördelning på skilda producenter har lämnats av Svenska Filminstitutet.

uppgår till ca en miljon kronor. Ett sätt att åstadkomma riskspridning är såsom tidigare nämnts att två eller 'flera intressenter går samman i ett särskilt bolag. Ett annat skäl till sådana samgåenden står att finna på in- täktssidan. Om en film blir en publikfram- gång, så kan det ekonomiska utfallet bli högst betydande. En granskning av perio- dens filmer visar, att några produktioner troligtvis varit enbart spekulativa. Personer som disponerat erforderligt kapital, kanske intjänat inom helt andra verksamhetsfält, har med äkta guldfinnaranda satsat sina pengar i hopp om snabb och omfattande kapitalåtervinning. Erfarenheten tyder dock på att de ekonomiska utfallen sällan upp- muntrar till ytterligare engagemang. Redogörelsen visar att ytterst få företag bedriver en någorlunda regelbunden film- produktion. Med beaktande av de föränd- ringar som skett under den period för vilken redovisning lämnats kan sägas att f. n. högst fem producenter uppvisar regularitet i film-

produktionen, nämligen Svensk Filmindu- stri, Sandrews, Europa Film, Minerva Film och Swedish Film Production. Med hänsyn till 1972 års ändringar i filmavtalet kan dessutom antas att Svenska Filminstitutet kommer att producera biograffilm i större utsträckning än tidigare. Huruvida avtals— ändringen får en stimulerande effekt på även andra potentiella producenter än ovan nämnda är svårbedömbart.

4.3 Filmuthyrare

Filmruthyrarens verksamhet påminner i många avseenden om den roll grossisten har inom traditionell vanuhandel. Liksom grossis- ten utgör filmuthyraren en av distributio— nens s.k. mellanhänder och fyller därvid många av de funktioner som grossisten bru- kar tillskrivas (se t.ex. af Trolle, 1968). I ett par väsentliga avseenden skiljer sig dock filmuthyrarens funktioner från grossistens.

Bland grosshandelns funktioner märks främst sortimentsfunktionen, dvs. att i tid och rum sammanföra och utbjuda alster från olika producenter, varigenom bl.a. an- talet kontakter i distributionskedjan redu— ceras. Sortimentsfunktionens betydelse lig- ger också däri, att den underlättar för de— taljisten att jämföra olika varor med avse- ende på både pris och kvalitet. På grund av det inom filmbranschen rådande pris- sättningssystemet, vilket beskrivs senare i kapitlet, reduceras fihnuthyrarens sorti- mentsfunktion till själva urvalet. I detta av- seende skiljer sig emellertid filmuthyrarna åt och kan lämpligen indelas i tre grupper.

En grupp av filmuthyrarna utgörs av de svenska produktionsbolagen Svensk Film— industri, Sandrews och Europa Film. I de- ras urval ingår dels de av bolagen själva producerade filmerna, dels filmer produce- rade av andra svenska producenter samt ut- ländska filmer, dock med ett väsentligt un- dantag. Den andra gruppen består av de stora amerikanska produktionsbolagen som genom dotterbolag bedriver filmuthyrnings- verksamhet i Sverige. De amerikanska film- uthyrarnas urval utgörs dels av moderbo- lagens filmer, dels av andra i utlandet pro- ducerade filmer. Undantagsvis förekommer att de amerikanska filmuthyrarna distribue- rar även SVensk film. Den tredje gruppen bildas av från produktionsbolagen friståen- de svenska filmuthyrare. Deras sortiment består av dels svenska filmer producerade av icke-filmuthyrande bolag, dels utländska filmer. Det händer också att dessa filmut- hyrare förvärvar visningsrätten (reprisrät- ten) till äldre amerikanska filmer som tidi- gare visats på biograferna.

Med avseende på sortirnentsfunktionens fullgörande brukar indelning av grossisterna ske i fullsortiments- respektive specialgros- sister. Den förra typen kännetecknas av att sortimentet omfattar alla eller i varje fall flertalet av de varuslag som förekommer i branschen medan specialgrossisten endast för ett eller ett fåtal varuslag. Om varuslags— begreppet överförs på filmens område, så skulle man kunna tala om t.ex. »krigs- filmer», »kärleksfilmer», »musikfilmer» etc.

I denna betydelse är praktiskt taget samtliga filmuthyrare att betrakta som fullsorti- mentsgrossister. I åtminstone två fall före- kommer dock ett slags specialgrossister bland filmuthyrarna. Ett av de amerikanska film- uthyrningsbolagen har specialiserat sig på tecknad film, och detta filmslag svarar för ungefär hälften av bolagets totala utbud. Dessa tecknade filmer riktar sig företrä- desvis till den yngre biopubliken. Det andra företaget har inriktat sin verksamhet mot pornografisk eller erotisk film.

Filmuthyraren fyller liksom övriga gros— sister en lagringsfunktion. Han får för be- gränsad tid, ofta 5 år, den exklusiva visnings- rätten till en viss biograffilm. Under denna tid lagerför han de filmkopior som fram- ställts för respektive film. För utländsk film brukar antalet kopior variera mellan en och fem medan kopieantalet för svensk film i allmänhet uppgår till mellan 10 och 15, undantagsvis högre. När visningsrätten har upphört skall kvarvarande, spelbara ko- pior återsändas till filmproducenten. Utslit- na kopior går emellertid direkt till »upp- huggning», varvid särskilt intyg om att ko- pian är förstörd skall företes för producen- ten.

I likhet med övriga grossister har filmut- hyraren också att uppfylla vissa uppgifter vad avser transport och marknadsbearbet- ning. Till grund för dessa finns ett antal branschöverenskommelser eller också har praxis blivit sådan att avvikelser från spe- ciella handlingssätt icke sker. Dessa före- teelser behandlas längre fram i kapitlet.

Filmuthyrningens omfattning kan karak- teriseras på flera sätt. Vid sidan av omsätt- ningssiffror kan även andra mått användas, t.ex. antalet verksamma företag eller an- talet filmer som dessa företag tillhandahål- ler biograferna. Exakta mått är dock svåra att ge.

Antalet verksamma filmuthyrare är svår- bestämbart. I en artikel om filmuthyrningen i tidskriften Chaplin (1969: 3) har samman- lagt medtagits 37 företag. I artikeln redo-

1 Uppgiften torde avse förhållandena i bör— jan av år 1969. Under våren 1972 uppgav Svenska Filminstitutet antalet till 31.

görs emellertid inte för vare sig urvalskrite- rier eller eventuellt bortfall. Inte heller fram- går klart om företagens verksamhet är kon- centrerad till biograffilm eller till annan film. Utöver antalet företag har i artikeln film- uthyrningens omfattning angivits på två sätt, nämligen dels med omsättningsuppgifter, dels med antalet filmer i distribution. Med det senare måttet förstås de filmer för vilka respektive filmuthyrare hade visningsrätten vid undersökningstillfället, oavsett om fil- merna någonsin visats. Så länge ett företag överhuvud har visningsrätten till en film kan den inräknas bland »filmer i distribution». Av artikeln framgår inte om någon gräns satts bakåt i tiden vid beräkningen av an- talet filmer. Här redovisade uppgifter får därför ses som ett mycket grovt mått på den relativa betydelsen av de olika filmuthyrar- gruppernas verksamhet.

Av artikeln framgår att de 37 företagen sammanlagt hade ca 3 000 filmer i distribu- tion vid mättillfället. För tre företag har även smalfilmer inkluderats i uppgifterna. Ett av dessa bedriver enbart smalfilmsut- hyrning och efter reduktion för detta före- tags filmer återstår ca 2 600 filmer, förde- lade på 36 företag. Filmernas fördelning på de tre huvudgrupperna av filmuthyrare framgår av tabell 4.2.1

De svenska produktionsbolagen hade vid undersökningstillfället drygt 400 filmer i distribution, fördelade med ca 100 eller fler filmer per bolag. Även de amerikanska film-

Tabell 4.2 Antal filmer i distribution med fördelning på skilda filmuthyrargrupper.

Filmuthyrargrupp Antal filmer Antal i distribution filmut- hyrare Svenska produktionsbolag 410 3 Amerikanska filmuthyrare 1 115 8 Fristående, svenska filmuthyrare 1 069 25 Summa 2 594 36

Anm. Uppgifterna avser i övervägande grad biograffilmer.

Källa: Chaplin 89 (1969).

uthyrarnas utbud uppgick med ett undan- tag (31 filmer) till 100 eller fler filmer per företag. De 25 fristående, svenska filmuthy- rarna företedde en betydligt mer heterogen bild. Endast tre företag hade 100 eller fler filmer i distribution; för två av dessa avsåg uthyrningen till en del även smalfilmer. Av återstående 22 fristående filmuthyrare hade fem företag färre än 10 filmer i distribu- tion. Bland fristående filmuthyrare finns troligtvis dessutom åtskilliga »vilande» fö- retag. Det faktiska utbudet av biograffilm från fristående filmuthyrare är sannolikt betydligt mindre än vad tabellvuppgifterna antyder och följaktligen också deras bety- delse i relation till de båda övriga filmut- hyrargrupperna.

4.4 Biografer 4.4.1 Biografemas struktur

Traditionellt brukar biograferna klassificeras med hänsyn till antalet ordinarie föreställ- ningar per vecka, exklusive barnmatinéer. Klassindelningen framgår av tabell 4.3. Av tabellen kan utläsas att antalet registrerade biografer den 1 juli 1971 uppgick till 1 357. Biograferna fördelade sig på 408 avgifts- pliktiga (klasserna I och II) och 949 (klas- serna III—V) icke-avgiftspliktiga biografer. Tabellen visar vidare att de mindre (med hänsyn till antalet föreställningar) biogra- ferna dominerar antalsmässigt. Ca 56 pro- cent av biograferna ger enbart tre eller färre ordinarie föreställningar per vecka. Vissa av dessa biografer ger endast före- ställningar en eller två gånger per månad eller vid enstaka tillfällen (t.ex. helger).

* Till mängden amerikanska filmuthyrare har räknats även det svensk-amerikanska Wamer— Tonefilm AB, senare namnändrat till Warner- Sergelfilm AB. Under 1971 uppdelades detta bolag på de båda fristående företagen Warner Broth. AB och Sergel Films Distributions AB. Warner Broth. har under 1971 dessutom fusio- nerats med Columbia Film till det nya bolaget Warner-Columbia Film AB. Sedan artikeln skrevs har också Film AB Paramount och Universal Film AB gått samman under namnet Cinema International Corp. AB. F.n. (våren 1972) finns totalt sex amerikanska filmuthyrare.

Tabell 4.3 Biograferna fördelade efter antal ordinarie föreställningar per vecka exkl. barnmatinéer.

Klass Antal ordinarie Antal föreställningar biografer den 1.7.71 Avgiftspliktiga I Minst 14 312 11 6—13 96 408 1cke-avgifts- pliktiga Ill 5 83 IV 4 103 V Högst 3 763 949 Summa 1 357

Källa: Filmägarnas Kontrollbyrå AB.

Om man i stället granskar antalet före- ställningar per vecka för avgiftspliktiga re— spektive icke-avgiftspliktiga biografer, så er- hålls en diametralt motsatt bild som illu- strerar den förra biograftypens utbudsmäs- siga dominans. Som vägningstal har för klasserna I och V använts siffrorna 14 (liten underskattning) respektive 3 (stor överskatt— ning) samt för klass II klassmitten, dvs. 9,5 föreställningar per vecka. Antalet visnings- tillfällen per vecka blir då för avgiftsplik- tiga biografer ca 5 300 och för icke-avgifts- pliktiga ca 3 100. Trots sin antalsmässiga un— derlägsenhet torde de avgiftspliktiga biogra- ferna således svara för omkring 2/ 3 av lan- dets samlade visningstillfällen.

Även andra indelningsgrunder än här nämnda kan tänkas. Liksom traditionell de- taljhandel kan biograferna uppdelas i en stationär och en ambulerande mängd. Det senare slaget beskrivs i avsnitt 4.4.3. Som klassificeringskriterium kan vidare använ- das »organisationstillhörigheten». Biografer anslutna till Folkets Husföreningarnas Riks- organisation och Föreningen Våra Gårdar kallas i praxis »föreningsbiografer» (se av— snitt 4.4.2). Som sammanfattande benäm— ning på andra biografer än föreningsbiogra— fer används i fortsättningen uttrycket »en- skilda biografer».

I figur 4.1 har komponenterna i biograf-

systemet åsklådliggjorts i form av ett träd- diagram. I samråd med Filmägarnas Kon- trollbyrå AB har författaren försökt att kvan- tifiera delmängderna.1 Biografregistret vid- lådes dock av vissa begränsningar, framför- allt när det gäller att skilja mellan stationä- ra och ambulerande biografer, varför upp- gifterna delvis är approximativa.

Såsom framgår av den övre grenen av träddiagrammet är alla avgiftspliktiga bio- grafer stationära. Detta har sin grund i filmavtalet, enligt vilket avgift till filminsti- tutet utgår endast för biografer som bedriver verksamhet på fast visningsställe. Endast en mindre del av avgiftspliktiga biografer är föreningsbiografer. Träddiagrammets nedre huvudgren visar att också flertalet av de icke-avgiftspliktiga biograferna är stationära.

För ett stort antal biografer gäller att de ingår i något slags kedjebildning. För andra biografer än föreningsbiografer skiljs & det följande mellan enbiografföretag och kedje- biografer. Med uttrycket »kedjebiografer» förstås därvid sådana enheter som ingår i en ägargemenskap, i vilken samma fysiska eller juridiska person äger minst två biografer. Med uttrycket »äga» avses att vederbörande innehar minst 50 procent av biografens ak- tiekapital eller — vid annan bolagsform — är minst hälftendelägare i biografen.

De enskilda biograferna uppvisar olika typer av kedjebildningar med avseende på relationerna till övriga komponenter i distri- butionskedjan. De tre största produktions- bolagen äger samtliga ett stort antal biogra- fer (se avsnitt 4.5.2). Därutöver finns även renodlade biografkedjor. Det totala antalet kedjebiografer var den 1 januari 1970 ca 435 av vilka 364 var avgiftspliktiga.2 Det totala antalet enskilda, avgiftspliktiga en- biografföretag uppgick således till enbart 30.

1 Kvantifieringen gjordes i samband med pla- neringen av de i kapitel 6 redovisade under- sökningarna. Antalet biografer i träddiagram— met avser därför förhållandena den 1 januari 1970. 2 Ägarstmkturen i biografledet är mycket komplicerad. Biografregistret hos Filmägarnas Kontrollbyrå ger endast begränsad vägledning för en bedömning, varför uppgifterna kan av- vika något från de faktiska förhållandena.

Enskilda (391)

Avgifts- biografer . pliktiga Stationära biografer biografer Förenings- (50) biografer Enskilda _ (359) biografer Stationära biografer Icke Förenings- avgifts- . (561 ) pliktiga biografer biografer Enskilda _ (1 19) biografer Ambulerande biografer Förenin s- 9 (0)

biografer

Anm.: Uppgifterna avser förhållandet den 1.1.70 och är delvis grundade på uppskattningar. Källa: Bearbetning av biografregistret hos Filmägarnas Kontrollbyrå AB.

Figur 4.1 Strukturering av komponenterna ibiografsystemet.

4.4.2. Föreningsbiografer

Såsom tidigare nämnts fanns den 1 januari 1970 561 biografer anslutna till Folkets Husföreningarnas Riksorganisation (FHR) och Föreningen Våra Gårdar (VG). Bägge kedjorna består av biografer som princi- piellt är ekonomiskt fristående enheter, dvs. utgör ett slags frivilliga kedjor. Förenings- biografema har därför icke inlemmats i be- greppet »kedjebiografer» enligt definitionen i föregående underavsnitt. Inom de här bäg- ge frivilliga kedjebildningarna finns visser- ligen en motsvarighet till de enskilda kedje- biograferna, dvs. någon lokal förening äger mer än en biograf. Företeelsen är emel- lertid marginell. Vid ovannämnda tidpunkt fanns sammanlagt endast 10 avgiftspliktiga föreningsbiografer med angiven ägarstruk- tur. En jämförelse mellan FHR- och VG- kedjorna visar att den förra har en mer om— fattande ekonomisk intressegemenskap än den senare. VG-kedjan, vars biografer i hu- vudsak ägs av nykterhetsrörelsens lokalägan—

de föreningar, arbetar dock enligt samma grundprinciper som FHR-kedjan. FHR-kedjans organisation framgår av figur 4.2.1 Basen för FHR utgörs av ca 800 lokala folketshusföreningar fördelade på åtta distrikt. Ett distrikt betjänas direkt av FHR i Stockholm och övriga distrikt av särskilt bildade distriktscentraler. Biograferna ägs av de enskilda föreningarna, och samman- lagt finns 403 föreningsägda biografer av vilka 34 är avgiftspliktiga. FHR:s centrala biografförvaltning i Stockholm svarar gent- emot biograferna för bl.a. filmsättningen, dvs. förser distriktscentralerna med precise- rade programförteckningar för biograferna inom respektive distrikt. FHR och/eller distriktscentralerna betjänar de lokala för- eningarna med även andra tjänster, såsom ekonomisk rådgivning, hjälp med löpande redovisning och bokslut, utbildning etc.

* Samtliga uppgifter om FHR-kedjan och dess uppbyggnad har erhållits vid intervjuer med FHR-representanter.

Biograf-

avgift &

— — _ 34.03

Program- förteck-

ning etc

ö & ö & me' DC2 DCS misk & © %

R Distrikts- centraler- " Filmsättning nas avgift FHR:s _ centrala förvaltning Beteckningen B = biograf

DC = distriktscentral

Figur 4.2 FHR-kedjans strukturella uppbyggnad.

För de prestationer distriktscentralerna utför betalar varje lokalförening en viss procentuell avgift beräknad på bruttoom- sättningen av verksamheten, biografavgif— ten.1 Distriktscentralerna betalar i sin tur till FHR:s centrala förvaltning en viss andel av influtna biografavgifter som ersättning för den centrala förvaltningens prestationer.

Antalet biografer inom VG-kedjan har författaren upptagit till 158 varav endast sju var avgiftspliktiga den 1 januari 1970.2 Inom VG-kedjan betjänas biograferna med filmsättning etc. direkt från den centrala förvaltningen -i Stockholm. För mottagna prestationer betalar även VG-kedjans bio— grafer en procentuell avgift av bruttoom- sättningen.

4.4.3. Ambulerande biografer

I figur 4.1 har antalet ambulerande biogra— fer uppgetts till 119. Egentligen står den siffran för antalet visningsställen. Varje så- dant ställe registreras emellertid hos Film- ägarnas Kontrollbyrå AB som en biograf. Dessa 119 visningsställen fördelar sig på 12 biografägare med huvudstationeringsorter

främst i mellersta och södra Sverige. An— talet visningsställen uppgår i allmänhet till ca 10 per företag.3

De ambulerande biografföretag författa- ren haft kontakt med är samtliga familjefö- retag i den bemärkelsen att familjen utom- stående personer endast undantagsvis är en— gagerade i verksamheten. Företagsägaren själv reser runt och visar film på de platser han har inregistrerat hos kontrollbyrån. På platser som besöks med hög frekvens före- kommer det att teknisk utrustning finns sta- tionärt placerad. Oftast används dock trans- portabla projektorer. Vissa företag bedriver

* En motsvarande avgift utgår även för an— nan verksamhet.

2 Författaren känner ej antalet VG-biogra- fer per den 1 januari 1970 och har därför måst använda senare erhållna uppgifter. " Materialet till den följande framställningen har erhållits vid personligt sammanträffande med herr Nils Sandberg, Värmländsk Bygdefilm. Uppgifterna avser visserligen enbart detta före- tag, men telefonintervjuer med ett urval ägare till övriga ambulerande biografföretag gav vid handen att verksamheten hos Värmländsk Bygdefilm i stora drag är karakteristisk för även andra företag inom denna kategori. Beskrivningen av de ambulerande biograferna har gjorts förhållandevis utförlig. Detta sam- manhänger med att dessa företag icke medta- gits i författarens fältundersökningar avseende biografledets lönsamhetsförhållanden.

i anslutning till filmvisningen även försälj— ning av konfekt och läskedrycker. Visning- arna sker i bygdegårdar, folkets hus, or- denslokaler och i skolor eller andra kom— munala lokaler.

Värmländsk Bygdefilm är det största am- bulerande biografföretaget räknat efter an— talet inregistrerade visningsställen, vilka upp- går till 30. Vid intervjutillfället (hösten 1970) var dock verksamheten mer eller mindre temporärt nedlagd på sju av dessa orter. Under spelsäsongen (hela året exkl. sommarmånaderna) visar företaget film var tredje vecka. Speluppehållet beror på att filmvisningen bedrivs av ägaren som kom- plement till fast arbete av helt annat slag. Under spelveckorna ges en föreställning per vardagskväll samt under veckosluten två el- ler tre föreställningar per dag, beroende på bl.a. avståndet mellan huvudstationeringsort och visningsställe.

Med nio spelmånader per år och fihn- visningar enbart var tredje vecka erhålls ca 13 spelveckor. I allmänhet besöks under varje spelvecka sju orter, dvs. under spelåret görs ca 90 besök, vilket i genomsnitt ger ca fyra besök per plats. Visningarna fördelar sig emellertid icke likartat på de skilda or- terna. Avstånd, publikunderlag m.fl. fakto- rer inverkar på fördelningen, så att vissa platser besöks ända upp till nio gånger per år medan andra kanske endast erhåller två till tre besök. På några orter har företaget genom kontrakt bundit sig att visa film ett visst antal gånger per år. En annan faktor vid val av visningsplats är biopublikens öns- kemål. Kontakten mellan biografägaren och befolkningen på orterna har genom åren utvecklats så väl att företagets ägare anser sig veta vilka platser som bäst lämpar sig för en viss film.

Verksamheten bedrivs under ytterst an- språkslösa former. Publikfrekvensen varie— rar från en handfull personer till undantags- vis ca 150 per föreställning med ett typvär- de på mellan 20 och 40 personer. Även om man räknar med ett genomsnittligt publik- underlag på 40 personer förslår detta knap- past till att täcka kostnaderna för verksam- heten.

Företaget tillämpade vid intervjutillfället ett enhetspris för både barn och vuxna på tre kronor per biljett.1 De tyngst vägande kostnaderna utgörs av lokal- och filmhyror samt resekostnader.

Lokalhyrorna uppgår i allmänhet till mel- lan 20 och 35 kronor per gång och i fihn- hyra betalas 20 procent av bruttobiljettin- täkterna.2 Därtill kommer resekostnader som utgör en mycket stor kostnadspost i relation till intäkterna. Som exempel kan nämnas att avståndet till den mest avlägsna spelplatsen uppgår till ca 25 mil tur och retur huvudstationeringsorten.

Det förefaller troligt att flertalet av de ambulerande biografföretagen drivs av i hu- vudsak ideella skäl och i mycket ringa ut- sträckning av ekonomiska. För Värmländsk Bygdefilm torde gälla, att rörelsen i bästa fall »går ihop». Något ekonomiskt utbyte av verksamheten kan ägaren inte räkna med. På förfrågan om hur länge en verksamhet av detta slag kan drivas och vilka motiv som finns, erhöll författaren följande svar.

Jag tänker hålla på så länge jag orkar. Om det går något så när. Man känner en viss till— fredsställelse när man känner folks tacksamhet. Har tänkt sluta många gånger, men så ringer folk. Och när man ser att man får lite upp- muntran, så går det. Taxeringsnämnden bru- kar fråga varför jag håller på. Men jag har tänkt att en gång i en framtid jag skulle kunna engagera kommunen, så man fick mer bidrag.

Uttrycket »lite uppmuntran» syftar på det förhållandet att en av de kommuner inom vilka Värmländsk Bygdefilm visar film på två platser dels ställer lokal kostnadsfritt till förfogande, dels i ett fall lämnar resebidrag med sex kronor per visningstillfälle. På den andra platsen utgår dock inget resebidrag. Kommunen anser att publikunderlaget där är tillräckligt stort för att verksamheten skall kunna bära kostnaden. Däremot håller kom- munen projektor för vars underhåll dock Värmländsk Bygdefilm svarar. I ytterligare

1 Numera höjt till fyra kronor per biljett. ” För bruttobiljettintäkter överstigande 250 kronor betalas en filmhyra på 35 procent av biljettintäkterna. Jfr avsnitt 4.7.1.2.

ett fall får företaget disponera en visnings- lokal utan kostnad. F.ö. utgår inga bidrag till verksamheten. Försök att få kommunalt stöd har inte ens lyckats i den längst bort belägna kommunen, trots att film där visas på fyra orter.

4.5 Integration inom branschsystemet 4.5.1 Produktionsteknisk integration

De tre bolagen AB Svensk Filmindustri (SF), Sandrew Film & Teater AB samt AB Europa Film har ett flertal verksamhetsgre- nar på sina program. Intresset riktas i detta underavsnitt mot enbart ateljé- och labora- torieverksamheten.

Den vikande efterfrågan på biograffilm har medfört, såväl i Sverige som i andra länder, att de stora filmateljéerna fått en ständigt sjunkande beläggning. En annan faktor som också reducerat efterfrågan på ateljélokaler är den alltmer ökande tenden- sen att göra filminspelningar i verkliga mil- jöer. Både antalet ateljéer och deras storlek har under senare decennier minskat och i Sverige fanns den 1 juli 1971 endast tre pro- duktionsbolag med egna inspelningsateljéer respektive med ekonomisk intressegemen- skap i sådana ateljéer. Dessa bolag var Europa Film och MAE, Music Artists of EurOpe AB, båda med egna ateljéer, samt SF med ekonomisk intressegemenskap i in- spelningsateljéer. Dessutom har Svenska Filminstitutet i sina nybyggda lokaler inrät- tat ateljéer avsedda för inspelning av bl.a. biograffilm.

SF:s ekonomiska intressegemenskap i ateljéverksamheten gick via AB Film-Tek- nik, som den 1 juli 1971 ägde inspelnings- ateljéer för biograffilm. Under sensomma- ren 1971 övertogs dock ifrågavarande atel- jéer av riksteatern. Film-Teknik är ett hel- ägt dotterbolag till AB Filmfastigheter, som i sin tur — liksom SF _— är dotter-bolag till Fastighets AB Hufvudstaden. Intressege- menskapen har därför tidigare medfört att det ekonomiska utfallet av såväl filmpro-

duktions- som ateljéverksamheten påverkat samma förmögenhetsmassa, varför det ändå kan vara motiverat att fram till sensomma— ren 1971 karakterisera SF som ett ateljé- ägande bolag.

Här nämnda förhållanden är inte enbart av historiskt intresse. För det första måste beaktas vid redogörelsen i kapitel 8 för fihn- produktionens lönsamhet, att SF under hela undersökningsperioden utgjorde ett ateljé- ägande företag i här nämnd bemärkelse. För det andra spelar troligen den här intresse— gemenskapen en icke oväsentlig roll vid ana- lys av de ekonomiska relationerna mellan olika branschkomponenter. Dessa relationer har i stort varit oförändrade under mycket lång tid. Även Sandrews har tidigare ägt egna ateljéer, och det förhållandet att samt- liga större produktionsbolag i tidigare perio— der innehaft ateljéer torde ha viss betydelse för den senare analysen.

Den tekniska delen av inspelningsverk- samheten omfattar olika slags laboratorie- arbeten, såsom ljudarbeten, framkallning, kopiering m.m. Dessa arbetsuppgifter ut- förs på särskilda filmlaboratorier och både SF, Sandrews och Europa Film har ekono- miska intressen i de två största laborato- rierna. För SF:s del gäller, liksom för ateljé- verksamheten, att den ekonomiska intresse- gemenskapen går via Fastighets AB Hufvud- staden till AB Film-Tekniks laboratorier. Det andra laboratoriet, AB Film Labor, ägs till lika delar av Europa Fihn och Sandrews.

Samtliga tre inspelningsbolag uppträder när det gäller laboratorietjänster som både köpare (vid egna inspelningar) och säljare (till övriga biograffilmsproducenter). Till helt nyligen har för SFzs del samma förhål- landen gällt även vad beträffar ateljéuthyr- ningen och gäller de facto fortfarande för Europa Film. Vissa av de för slutprodukten —— den färdiga filmen — nödvändiga funk- tionerna har helt eller delvis integrerats i dessa tre bolags verksamhet. Genom denna horisontella integration i produktionsledet skiljer sig dessa bolag från övriga biograf- filmsproducenter. Eftersom bolagen dessut- om är vertikalt integrerade i distributions- kedjan kan det vara berättigat att fortsätt-

ningsvis benämna dem »integrerade bolag». Den vertikala integrationen behandlas när- mast.

4.5.2. Integration i filmdistributionen

De integrerade bolagens verksamhet om- spänner såsom tidigare nämnts även filmut— hyrning. Filmuthyrningen sker via filmut- hyrningsavdelningar inom bolagen, dvs. någ- ra speciellt inregistrerade företag finns inte. Dessutom äger samtliga bolag ett stort antal biografer. Bolagen är med andra ord full- ständigt integrerade framåt i distributions- kedjan. Intresset riktas i detta underavsnitt mot ägarstrukturen i biografledet och denna har & figur 4.3 återgetts för samtliga bolag.

Av figuren framgår att av de integrerade bolagen har SF flest biografer, sammanlagt 107 biografer fördelade på 79 helägda, av- giftspliktiga, 2 helägda, icke-avgiftspliktiga och 26 delägda, avgiftspliktiga. Tillsam- mans med Sandrews äger SF dessutom AB Kungsbiografer med 3 helägda, avgiftsplik- tiga biografer.

Sandrews har 28 helägda, avgiftspliktiga biografer. Dessutom äger bolaget 50 procent av aktierna i Göta Film AB med 3 helägda och 1 delägd biograf, samtliga avgiftsplik- tiga. Delägare i Göta Films ena biograf är SF, vilket dock icke särskilt markerats i figuren.

Den mest komplicerade ägarstrukturen uppvisar Europa Film. Bolaget har dels 12 helägda biografer, av vilka 10 är avgiftsplik- tiga och 2 icke-avgiftspliktiga, dels 7 del- ägda, avgiftspliktiga biografer. Europa Film äger hela aktiekapitalet i Svenska Förenade Biograf AB med 17 helägda och 24 delägda, avgiftspliktiga biografer samt 1 delägd, icke- avgiftspliktig biograf. Dessutom har Europa Film 50 procent av aktiekapitalet i AB Stjärnbiograferna. Det senare bolaget har 8 helägda biografer, fördelade på 7 avgiftsplik- tiga och 1 icke-avgiftspliktig, samt 5 delägda biografer. Av de senare är 4 avgiftspliktiga och 1 icke-avgiftspliktig. AB Stjärnbiogra— ferna har i sin tur ett helägt dotterbolag Li-

ma med 5 helägda, avgiftspliktiga biografer. Europa Film har dessutom 50 procent av aktiekapitalet i Biograf AB Lido med 4 helägda och 2 delägda biografer, samtliga avgiftspliktiga.

Vid delägarskap gäller att det integrerade bolaget, eller dess dotterbolag, med med- intressent bildat särskilt handels- eller aktie- bolag under vars firmanamn biografen drivs. Figuren är såtillvida förenklad att dessa bolag inte särskilt markerats. Oftast har del- ägarna 50 procent av aktiekapitalet eller ut- gör hälftendelägare i handelsbolaget. Flera av delägarskapen karakteriseras därav att det integrerade bolagets medintressent är ägare av den fastighet i vilken biografen drivs.

De integrerade bolagens intressen i bio- grafledet är följaktligen omfattande. Till— sammans kontrollerar — helt eller delvis —— de integrerade bolagen 227 biografer. Av dessa är 220 avgiftspliktiga, vilket utgör ca 54 procent av landets samtliga avgiftsplik- tiga biografer.

4.6 Branscharganisationer 4.6.1 Distributionsledens organisationer

Inom filmbranschen finns ett flertal sam- manslutningar som i olika avseenden kan göra anspråk på benämningen branschorga- nisationer.1 Intresset riktas i detta underav- snitt mot enbart de huvudorganisationer som finns i vart och ett av distributionsleden. Även andra organisationer kan ha viss be- tydelse för den senare analysen, men i järn- förelse med huvudorganisationerna är deras inverkan på branschbeteendet begränsad. Producenternas branschorgan är För- eningen Sveriges Filmproducenter med f. n. 22 medlemmar. Föreningen är uppdelad på en sektion för långfilmsproducenter (8) och en sektion för kortfilmsproducenter (14), Ett och samma företag kan dock vara re- presenterat i bägge sektionerna, varför det

1 Till >branschorganisationerna» räknas van— ligen även FHR och VG. Så har dock ej gjorts här.

AB Svensk Sandrew Film Filmindustri & Teater AB

AB Europa Film

50% 50% 50%

Svenska _ Förenade AB Stjarn- Biograf

Biograf AB biograferna AB Lido

AB Kungs— Göta Film AB biograferna"

1 00%

hel- del- Bim—"af -hel- del-

hel- hel— del- . " ägda AB Lima ägda ägda

ägda ägda agd

1 helägd

79 26 28 10 7 hel- . del- hel- hel- del- hel- ägda ägda ägda ägda ägda ägda

Beteckningar: = Biografbolag = Avgiftspliktig biograf = lcke—avgiftspliktig biograf

Figur 4.3 Ägarstrukturen hos biografbolagen AB Svensk Filmindustri, Sandrews Film & Teater AB och AB Europafilm samt deras dotter-

Lu." bolag.

faktiska antalet olika medlemsföretag be- gränsas till 19. För vissa av de anslutna företagen är produktionsverksamheten dock obetydlig eller har eventuellt upphört helt.

I egenskap av branschorganisation kan föreningens allmänna verksamhet sägas vara att bevaka medlemmarnas intressen i olika avseenden.1 Exempel på områden inom vil- ka föreningen är eller har varit verksam be— skrivs utförligt av iFant (1968). Endast ett av dessa områden skall behandlas här.

Producentföreningens »huvuduppgift är att främja medlemmarnas intressen i ekono- miska sammanhang» (a. a., 1968, s. 64). Detta har tagit sig uttryck i bl. a. ett inten- sivt bearbetande i olika avseenden av stats- makterna. Det statliga produktionsstöd som svensk biograffilm erhöll under nöjesskatte- epoken torde i betydande utsträckning kun- na tillskrivas producentföreningens ageran- de. Vittnesbörd därom finns i bl. a. alla ti— digare statliga filmutredningar, vilka i stor utsträckning baserade sina ekonomiska be- dömningar av biograffilmsproduktionens ekonomi på uppgifter från producentför— eningen. Fram till filmreformens genom- förande insamlade föreningen kontinuerligt information från sina medlemsföretag om filmernas ekonomiska utfall. Den kalkylmo- dell (se kap. 8) och det ekonomiska tän- kande som därvid användes är fortfarande gängse inom branschen.

Utformningen av filmavtalet här också spår av producentföreningens arbete. Fram- förallt bör därvid nämnas föreningens in- ställning till A-fondens storlek. Vid förhand- lingarna i samband med filmavtalets till- komst drev producentföreningen ett slags »kompensationstänkande», vilket resultera- de i utformningen av A-fonden.

Förhandlingarna höll på att spricka när vi, någon minut före tolv, kom fram till en kom- promiss. Storleken av A-fonden beräknades så att det generella stödet skulle motsvara samma värden som tidigare utgått i form av restitu- tion av nöjesskatt. Ingen skulle förlora på film- reformen. (Schein, 1970, s. 23.)

Filmuthyramas organisation, Sveriges Filmuthyrareförening u. p. (1. har f.n. 27

medlemmar. Medlemmarna utgörs av de in- tegrerade bolagen (3), samtliga amerikanska (6) samt flertalet (17) fristående filmuthyra- re av betydelse. Till medlemskadern hör också Svenska Filminstitutet.

Liksom övriga branschorganisationer har föreningen ett flertal verksamheter på sitt program. Verksamheterna presenteras över- siktligt i ett informationsblad av 3 december 1969 från vilket följande förtjänar att åter- ges. a. Föreningen medverkar i olika bransch- utredningar och utfärdar regler för för- hyrning av film. I frågan om dessa reg- ler har samråd skett med biografägamas organisationer. b. Föreningen är även rådgivande organ för medlemsföretagen och informerar dem kontinuerligt i frågor, som rör film- uthyrningsverksamheten.

Medlemmarna i filmuthyrareföreningen svarar för allt väsentligt utbud av biograf- film i landet. Den rådgivande verksamheten föreningen bedriver får därför helt förklar- ligt stor betydelse för branschsystemets verk- ningssätt. Utåt är gemenskapen mellan med- lemmarna i allmänhet solid. Såsom kom- mer att visas i kapitel 9 kan konflikter dock förekomma. Formellt beslutar visserligen föreningsmedlemmarna över såväl priser som andra för deras verksamhet väsentliga förhållanden. Realiter är dock situationen annorlunda. De allmänna bestämmelser som råder beträffande filmuthyrning, prissätt- ningsprinciper (och ibland även priser), film- uthyrning till andra kunder än biograferna m. m. »rekommenderas» i stor utsträckning av filmuthyrareföreningen, ofta i samråd med övriga branschorganisationer, och möj- ligheterna för ett enstaka företag att avvika från dessa rekommendationer är små.

Den tredje branschorganisationen som skall nämnas är Sveriges Biografägareför— bund. Förbundet har drygt 200 medlemmar med tillsammans ca 600 biografer. Samtliga enskilda biografkedjor av betydelse är repre- senterade i förbundet. Till medlemmarna

1 Det löpande arbetet bedrivs i bolagsform genom Sveriges F ilmproducenter AB.

hör dessutom vissa till FHR- och VG-ked- jornaj anslutna biografer.

Verksamheten består av informations- spridning och teknisk rådgivning till med- lemsföretagen.1 Dessutom är förbundet till- sammans med övriga branschorganisationer avtalspart i flertalet av de avtal och andra bestämmelser som reglerar utformningen av biograffilmsdistributionen i landet.

4.6.2. Filmägarnas Kontrollbyrå AB

Filmägarnas Kontrollbyrå AB startades år 1958 och är ett servicebolag åt medlem- marna i F ilmägarnas Kontrollförening u.p.a. Medlemmar i den senare föreningen är samt— liga till filmuthyrareföreningen anslutna företag, dvs. totalt 27 medlemmar”. Kontrollbyråns huvuduppgift är att be- vaka att korrekta biobiljettkassor redovisas, vilket har betydelse för inbetalning av av- giften till filminstitutet och filmhyran till filmägaren. Kontrollfunktionen utövas på i huvudsak fyra olika sätt: a. Alla biografer måste använda samm-a bil- jettyp. Biljetterna kan endast rekvireras genom Kontrollbyrån, som fortlöpande kontrollerar biografernas biljettförsälj— ning. b. Biograferna är skyldiga att till Kontroll- byrån rapportera tillämpade biljettpriser. c. Stickprovsmässig fältkontroll av biogra- ferna avseende dels att rätt biljettyp an- vänds, dels att antal sålda biljetter över- ensstämmer med antal besökare. d. Granskning av biografernas räkenskaper. När kontrollverksamheten i början av 1930-talet startades avsåg kontrollen främst den enskilde biografägarens agerande. En förskjutning i arbetsuppgiftema har seder- mera skett. Det torde numera höra till un- dantagen att biografägaren försöker tillskan- sa sig en orättmätig andel av influtna bil- jettintäkter. I stället har kontrollerna kom- mit att avse biografpersonalen, som genom t. ex. dubbelförsäljning av biljetter för eget bruk kan undanhålla en del av influtna bil- jettintäkter.

Såsom tidigare framgått i detta kapitel svarar Kontrollbyrån för registrering av och fortlöpande statistiska uppgifter om antalet biografer i landet. Statistiken avser även olika uppgifter om biograferna, såsom plats— antal, antal föreställningar och biljettpriser. Inom filmbranschen rådde tidigare nyeta- bleringskontroll av biografer. Som nyetable- ring räknades även återuppförande av bio- graf som varit nedlagd mer än två år. Den tidigare antydda eftersläpningen i biograf- registret kan sammanhänga med enskilda biografägares obenägenhet att till Kontroll- byrån anmäla att verksamheten upphört. Det antas nämligen att vissa biografägare befarar svårigheter om de skulle vilja åter- uppta biografdriften.3 Hur stor del av de re- gistrerade biograferna som av denna eller annan anledning är vilande kan ej avgöras. De vilande biograferna torde dock i helt do- minerande utsträckning tillhöra mängden icke-avgiftspliktiga biografer.

Även vissa andra uppgifter ingår i Kon- trollbyråns verksamhet. Framför allt bör nämnas att byrån för branschens räkning utför en del utredningar. Kontrollbyrån är dessutom ett slags branschinternt »remiss— organ» i frågor som kan påverka byråns möjligheter att utföra sina kontrolluppgifter. Som exempel kan nämnas att införande av automatiserade en- eller tvåmansbetjänade biografer kräver byråns godkännande — vad avser dess möjligheter att genomföra kon— trollarbetet enligt tidigare framställning — av den utrustning och de rutiner som därvid kommer till användning.

1 Rådgivningen bedrivs genom ett särskilt bolag, Biografemas Service AB.

2 Förklaringen till att två realiter identiska sammanslutningar existerar är av skatteteknisk natur. Kontrollföreningen är en ideell samman- slutning och medlemsavgiften följaktligen inte avdragsgill vid anslutna företags taxering till inkomstskatt. Kontrollbyråns avgifter för ut- förda prestationer utgör däremot avdragsgilla kostnader. Jfr Sveriges Biografägareförbund och Föreningen Sveriges Filmproducenter vilka ock- så har konstruktioner med »servicebolag».

” Uppgiften har lämnats av Kontrollbyråns direktör Bengt Johansson. Beträffande nyeta- bleringskontrollen gäller att denna upphörde i april 1955 (Kartellregistret, reg-nr 642).

4.7 Branschinterna relationer 4.7.1 Prissättningssystemet

Såsom senare kommer att visas utgör pris- sättningssystemet den mest betydelsefulla re- lationen mellan branschsystemets komponen- ter. Detta motiverar en förhållandevis grund- lig redogörelse för hur prissättningen sker inom filmbranschen. Prissättningsrelationer— na mellan komponenterna i ett branschsy- stem, uppbyggt kring den klassiska distribu- tionskedjan, kan baseras på endera av två principer — uppbyggnads- eller nedbryt- ningsprincipen. Någon skarp skiljelinje exi- sterar inte mellan dessa principer och ofta finner man att bägge tillvägagångssätten gör sig samtidigt gällande vid prissättningsarbe- tet. En ytlig granskning av dessa båda prin- ciper fyller en viss funktion genom att ge teoretiska referenspunkter för en beskriv— ning av prissättningssystemet inom film— branschen.

Vid uppbyggnadsprincipen utgår prissätt- ningen från begynnelseledet i distributions— kedjan, producenten (tillverkaren), som på grundval av något slags kostnadsunderlag fastställer försäljningspriset för varan. Detta pris utgör grossistens |inköpspris. Denne ad- derar därtill sina kostnader samt gör pålägg för erforderlig vinst och fastställer på så sätt detaljistens inköpspris. Processen upp- repas i detaljistledet och ger som slutvärde konsumentpriset, vilket således uppkommit genom addition av mervärden i skilda distri- butionsled. Även andra faktorer än kostna- der och vinstmål beaktas, främst då kon- kurrensförhållandena, men kostnaderna spe- lar alltid en central roll.

I en marknadsorienterad ekonomi utgör prissättning enligt nedbrytningsprincipen tro— ligen den vanligaste formen. Därvid utgår man från distributionskedjans sista led, dvs. först fastställs konsumentpriset och sedan görs något slags avräkning mellan kompo- nenterna i distributionskedjan, t. ex. genom angivande av återförsäljarmarginaler och kvantitetsrabatter. Principerna för såväl kon- sumentprisets fastställande som fördelning- en mellan komponenterna kan variera med

hänsyn till bl. a. varuslag och konkurrens- förhållanden. Nedbrytningsprincipen medför i allmänhet att producenten genom cirka- prissättning har ett direkt inflytande på kon- sumentprisets nivå även om smärre fluktua- tioner kring cirkapriset kan förekomma. Vid bestämningen av cirkapriset eftersträvar pro- ducenten dels att få kostnadstäckning, dock inte nödvändigtvis fullständig sådan, dels att avväga priset så att marginalerna blir attrak— tiva för återförsäljarna. Trots att det formellt råder fri prissättning i detaljhandelsledet, så medför cirkaprissättning realiter ofta ett slags producentstyrning av konsumentpriset.

Vid bägge principerna kommer såsom framgått producentens kostnader att påverka konsumentprisets storlek, även om kostna- dernas roll accentueras kraftigare vid den förra än vid den senare principen. En granskning av prissättningen inom film- branschen visar emellertid att produktions- kostnaderna för filmen på intet sätt påverkar biljettpriset, dvs. det pris konsumenten be- talar för att få se filmen.1 Biljettpriset fast- ställs av biografägaren och prissättningen utgör såtillvida ett exempel på nedbrytnings— principen. Någon formell producentstyrning av konsumentpriset föreligger inte, utan bio- grafägaren bestämmer biljettpriset huvud- sakligast med utgångspunkt i sin kostnads- situation. De intäkter som inflyter från vis- ningen fördelas därefter mellan distribu- tionskedjans komponenter på ett i förväg överenskommet sätt, och intresset riktas när- mast mot dessa fördelningsprinciper.

I figur 4.4 har fördelningen mellan kom- ponenterna åskådliggjorts i form av en prin- cipskiss. Avräkningen av influtna intäkter görs per vecka. Undantag från denna regel finns men är av enbart marginell betydelse. Från influtna bruttobiljettintäkter avgår först den 10-procentiga biografavgiften till film- institutet. Den återstående nettobiljettintäk-

1 Påståendet gäller för filmer av ungefär samma spellängd. En helaftonsfilm betingar visserligen ett högre biljettpris än en film av ordinär spellängd, men detta beror inte enbart på de högre produktionskostnadema. Den vä- sentligaste faktorn vid prissättningen torde vara att biografen enbart får en föreställning per kväll mot normalt två föreställningar.

Producentens brutto = 0,3N

Beteckningar: Svenska Filminstitutet.

Filmuthyrarens brutto = 0,1 N

N = 100 proc.

Biografens brutto = 0,6N

N = bruttobiljettintäkter per vecka minus — i förekommande fall — biografavgift till

h = filmhyra, här antagen till genomsnittligt 40 procent.

Figur 4.4 Principskiss över prissättningsrelationerna mellan branschsystemets komponenter.

ten (N) fördelas därefter mellan komponen- terna på följande sätt.

Filmuthyraren erhåller från biografen en filmhyra som här antagits uppgå till genom- snittligt 40 procent av N. Biografen behål- ler således merparten av influtna biljettin- täkter. Filmuthyrarens andel av filmhyran varierar från fall till fall. Här har antagits att filmuthyraren av producenten får en distributionsersättning på 25 procent av film- hyran, dvs. filmuthyraren erhåller 10 och producenten 30 procent av N.

För icke-avgiftspliktiga biografer sam- manfaller brutto- och nettobiljettintäkter. Det principiella avräkningsförfarandet är i övrigt detsamma som för avgiftspliktiga bio- grafer. Såsom framgår av den senare texten råder dock speciella filmhyresbestämmelser för de icke-avgiftspliktiga biograferna.

Det ovanstående principresonemanget vi- sar att samtliga parter i ekonomiskt avseen— de är direkt beroende av publiktillström- ningen. Man kan i och för sig också tänka sig att producenten skulle sälja visningsrätten till filmen i fast pris till filmuthyraren och därigenom överlåta en större del av både risktagande ochvinstchanser till denne. Så sker i viss utsträckning vid framförallt im- porterad film. I dessa fall kommer filmut— hyraren i en risksituation liknande produ- centens.

Relationerna mellan branschkomponen—

terna är dock mer komplicerade än vad ovanstående besknivning antyder. I den föl- jande framställningen behandlas först rela- tionerna mellan producent och filmuthyrare och därefter mellan filmuthyrare och bio— graf.

4.7.1.1 Relationer mellan producent och filmuthyrare

Filmuthyramas ekonomiska relationer till filmproducenten skiftar starkt. De amerikan- ska filmuthyrarna har med sina respektive moderbolag speciella överenskommelser (franchise agreements) vilka närmare kom- menteras i kapitel 7. Här skall endast fram- hållas att principen för dessa överenskom- melser är att största möjliga överskott av filmuthyrningsverksamheten överförs till moderbolagen.

De integrerade bolagens uthyrning av eg- na filmer ger inte upphov till några avräk- ningsproblem. Influtna filmhyror kommer i princip att krediteras respektive film. I den mån en intern fördelning av filmuthyrnings- kostnaderna görs på skilda filmer är detta av intresse enbart för bolagen själva. De in- tegrerade bolagens ersättning vid uthyrning av andra filmer än egenproducerade torde ske enl-igt någon av nedanstående modeller, vilka också är tillämpbara på fristående

filmuthyrares verksamhet. Avvikelser från presenterade modeller existerar, men mo- dellerna torde representera de vanligast fö- rekommande avräkningsformerna mellan producent och filmuthyrare.

Bland ekonomiska relationer mellan film- producent (eller annan filmägare) och film- uthyrare kan i huvudsak tre olika modeller skönjas. Skillnaden mellan modellerna be- tingas bl.a. av hur kostnaderna för filmut- hyrningsverksamheten och risktagandet med lanseringen fördelas mellan parterna. Kost- naderna kan indelas i tre huvudgrupper; kopiekostnader, annonskostnader och övriga lanseringskostnader.

Kopiekostnaderna bestrids i allmänhet av producenten och utgör kostnaderna för det antal kopior av biograffilmen som produ- centen tillhandahåller filmuthyraren. Till kopiekostnaderna hör också frakt, tull och mervärdeskatt. Ibland inberäknas här även kostnader för översättning och textning —— i andra fall hänförs dessa kostnadsslag till gruppen övriga lanseringskostnader.

Annonseringskostnaderna avser huvudsak- ligen kostnader som uppstår i samband med stockholmspremiären. Inom branschen skiljs därvid mellan förhandsreklam, premiäran- nonsering och stödannonsering. För sådana filmer som kan förväntas ge upphov till ett starkt publikintresse görs ibland förhands- reklam, dvs. annonsering en till två vec- kor före premiären. För samtliga filmer sker dock en mer eller mindre omfattande annonsering i direkt anslutning till premiä- ren.1 Gränsen mellan förhands- och premiär- annonsering är dock flytande.

Till gruppen övriga lanseringskostnader hör de flesta andra kostnader som är nöd- vändiga för att få filmen premiärsatt i Stock- holm. Hit kan räknas kostnader för hem- tagning, översättning och textning —- om dessa icke upptagits bland kopiekostnaderna — samt kostnaderna för en inledande kort- film om sådan finns med i programmet?

Utöver här nämnda kostnadsslag uppstår för filmuthyraren även andra till respektive film direkt hänförbara kostnader. Dessa på- verkar dock inte relationerna mellan produ- cent och filmuthyrare (jfr avsnitt 4.7.1.2).

Modell A: Ren distributionsuppgörelse

Den enklaste av alla ersättningsformer mel- lan producent och filmuthyrare brukar kal- las » ren distributionsuppgörelse». Karakteris- tiskt för denna modell är att producenten bestrider samtliga ovan beskrivna kostnads- slag. Producentens risktagande utsträcks så- ledes till att gälla även viss del av filmens distributionskostnader.

Filmuthyrarens ersättning utgår vid den- na modell i form av en distributionsprovi- sion av varierande storlek. I allmänhet bru- kar hans ersättning uppgå till mellan 15 och 25 procent av influtna filmhyror även om undantagsvis både lägre och högre procent- satser kan förekomma. Vid denna modell är filmuthyrarens risktagande starkt begränsat, men i gengäld kan han heller inte räkna med att hans arbetsinsatser kommer att belönas i nämnvärd omfattning.

Alodell B: Delning

Uttrycket »delning» ger en antydan om par- ternas relationer. Något entydigt svar på vad som delas och i vilka proportioner detta sker kan ej ges. Ett flertal delningsförfaranden förekommer i praktiken, och som extrem- varianter kan tänkas att både intäkter och samtliga kostnader delas (i någon propor- tion) respektive att enbart intäkterna delas men att producenten svarar för samtliga kostnader. Den senare varianten skulle där- med överensstämma med modell A.

En troligtvis vanlig delningsvariant är att filmhyran delas i proportionen 50/50 mel- lan filmuthyraren och filmproducenten och att den förre står för annons- och övriga lanseringskostnader medan producenten sva- rar för kopiekostnaderna. Såväl risktagandet som vinstchanserna kommer därvid att öka för filmuthyraren i jämförelse med den rena distributionsuppgörelsen.

' Premiärbiografen i Stockholm brukar be- strida viss del av kostnaderna för premiäran- nonseringen. Se vidare avsnitt 4.7.1.2.

” Kortfilm bör icke förväxlas med presenta- tioner av kommande filmer, s.k. xtrailers». Dessa senare bekostas i regelfallet av produ- centen.

Fördelningen av parternas risktagande är emellertid främst beroende av om garantibe- lopp utbetalas eller ej. I många fall brukar filmuthyraren garantera producenten en viss minimiinkomst, varvid garantibeloppet för- skotteras av filmuthyraren. Garantibeloppets storlek varierar från film till film men bru— kar återfinnas i intervallet 50 000 till 300 000 kr. Garantin innebär således en of- ta betydande förskjutning av risktagandet till filmuthyrarens nackdel och kommer där- för att påverka överenskommelserna i övrigt mellan parterna. Som tidigare nämnts kan formerna för dessa variera, och några tänk- bara förfaringssätt skall anges.

Av influtna filmhyror behåller filmuthyra- ren för egen räkning så mycket som svarar mot dubbla garantibeloppet, dvs. bägge par- ter har då erhållit en lika stor intäkt. Film— hyra överstigande dubbla garantibeloppet delas därefter lika. Även kostnaderna kan delas i lika proportioner mellan parterna, men tänkbart är också att producenten en— sam står för kopiekostnaderna och filmut— hyraren för annons- och övriga lanserings- kostnader.

Vid delningen av intäkterna förekommer att även andra relationer än 50/50 används. Den använda relationen är i sin tur beroen- de av bl.a. hur kostnadsfördelningen läggs upp. Delningen av intäkterna kan också ske med hänsyn till förväntningar om filmens ekonomiska utbyte på så sätt att filmuthyra- rens andel av filmhyran sjunker vid vissa angivna belopp.

Modell C: Fast pris

Den tredje modellen innebär att filmuthyra— ren förvärvar visningsrätten för viss tid — oftast fem år — för ett fast pris. Filmuthyra- ren kommer därvid att svara för samtliga lanseringskostnader, och hans risktagande — och vinstmöjligheter — kan i princip jäm— föras med den filmuthyrande producentens.

Förvärv till fast pris omfattar två slags filmer. Inköp av utländsk film sker ofta en- ligt denna modell. Dessutom förvärvas ibland reprisrätten till fast pris, dvs. vis- ningsrätten till redan tidigare visade filmer.

I speciellt det senare fallet torde risktagan- det vara starkt begränsat. Dels är inköps- priset i allmänhet lågt, dels hålls lanserings- kostnaderna i regel på en betydligt lägre nivå än vid nya filmer.

4.7.l.2 Relationer mellan filmuthyrare och biograf

De ekonomiska relationerna mellan filmut- hyrare och biograf kan indelas i två huvud- grupper. För det första debiterar filmuthyra- ren biografen vissa kostnader som motsva- rar för respektive film gjorda utlägg. Över- ensstämmelse mellan debiteringar och gjorda utlägg kan men behöver ej förefinnas. Den andra och mest intressanta relationstypen ut- görs av ersättningen för själva filmen, film- hyran.

I den första gruppen av relationer bör främst nämnas kostnaden för den fysiska distributionen av filmkopia och reklamma- teriel från filmuthyrarens lager till mottagan- de biograf. Denna kostnad debiteras biogra- fen som dessutom svarar för returfrakten. När kopian distribueras från en biograf till en annan står alltid avsändande biograf för fraktkostnaden, dvs. den första biografen i en cirkulationskedja betalar två fraktkost- nader. Biografens kostnad begränsas dock till »ilgodsfrakt från biografägarens plats till Stockholm».1 Begränsningen aktualiseras om t. ex. en malmöbiograf åläggs sända film- kopian till Haparanda. I ett sådant läge sva- rar filmuthyraren för fraktmerkostnaden. Kostnadsökningen påverkar dock inte rela— tionerna mellan filmuthyrare och filmpro- ducent.

För varje film betalar filmuthyraren en censuravgift till Statens Biografbyrå och denna avgift övervältras enligt avtal på bio- grafen, såsom framgår av följande utdrag ur bestämmelserna.

Så länge Statens Biografbyrås gransknings- taxa av den 5 juni 1959 är gällande, utdebiterar filmuthyraren i censuravgift 3 procent av film-

1 Allmänna Regler vid förhyrning av film, Sveriges Filmuthyrareförening u. p. a.

hyran, dock högst 6:-—— kr. per filmprogram och spelvecka. Censuravgift utgår icke på film- hyra å 50: —- kr. eller därunder. (Filmägarnas Kontrollförening 11. p. a.)

Även kostnaderna för försäkring av film- kopian övervältras på biografen. Inom branschen har avtal träffats med ett försäk- ringsbolag som ansvarar separat för varje filmleverans. Försäkringsavgiften är specifi- cerad med hänsyn till typ av kopia, och film- uthyraren fungerar som mellanhand mellan biograf och försäkringsbolag. Några film- uthyrare står själva risken och använder där- vid försäkringsbolagets taxa.

Till den första gruppen av relationer kan hänföras ytterligare ett kostnadsslag. Film- uthyraren debiterar biografen för vissa spe- ciella reklamtjänster. En redogörelse för des— sa tjänster lämnas i avsnitt 4.7.2.

Den mest intressanta ekonomiska rela- tionen mellan filmuthyrare och biografägare utgörs av ersättningen för fil-men i sig, dvs. för det förhållandet att filmuthyraren dels överlåter visningsrätten för en viss tidsperiod och viss biograf, dels tillhandahåller en ko- pia som möjliggör för biografägaren att ut- nyttja visningsrätten. Filmuthyrarens er- sättning, filmhyran, varierar med hänsyn till typ av biograf. Dels beräknas filmhyran på olika belopp för avgiftspliktiga respektive icke-avgiftspliktiga biografer, dels föreligger skillnader i filmhyrans beräkningsgrunder.x Även dessa senare skillnader följer uppdel- ningen i biograftyp och framställningen har disponerats med hänsyn härtill.

Avgiftspliktiga biografer

Filmhyran för avgiftspliktiga biografer be- stäms genom förhandlingar mellan biograf- ägare och filmuthyrare. Filmhyran är troligt- vis en funktion av dels biografens kostnads— läge och parternas inbördes förhandlings- styrka, dels tidigare avtal. Principerna för filmhyresberäkningarna förändras sällan, utan ändringarna begränsas i regel till mar- ginella förskjutningar i basen för den pro- centuella beräkningen. Oftast träffas lång- tidsuppgörelser mellan parterna, t. ex. för ett år, men avtal kan också upprättas enskilt

för varje film, men då i allmänhet som ett avsteg från en långtidsuppgörelse. Om film- uthyraren t.ex. anser att en film kan bli osedvanligt publikattraktiv, så kanske han kräver en högre filmhyra än biografen eljest skulle ha accepterat. Filmuthyrarens för- handlingsstyrka växer också med attraktivi- teten i det totala utbud han kan presentera. I den närmaste framställningen bortses emel- lertid från aspekter av detta slag, och intres- set riktas i stället mot principerna för film— hyresberäkningen.

Såsom tidigare framgått utgår filmhyra med en viss procent av nettobiljettintäkten per vecka. Procentsatsen varierar dock med storleken på denna intäkt, varför man i praxis brukar tala om filmhyresskalor. Des— sa skalor har tre karakteristika, nämligen dels en undre, dels en övre gräns i nettobil- jettintäkten per vecka, vid vilka gränser vissa väsentliga förändringar i procentberäkning- arna sker, dels formen för den procentuella tillväxten i filmhyran. Den undre gränsen i nettobiljettintäkten kallas biografens »grund- belopp» och skall vara ett uttryck för bio— grafens kostnadssituation. Den totala, årliga siälvkostnaden för biografen divideras med antalet spelveckor per år. I förhandlingarna med filmuthyraren eftersträvar biografäga— ren att fastställa ett grundbelopp som är tillräckligt högt för att han efter avdrag för filmhyran, beräknad till filmhyresskalans lägsta procentsats som vanligtvis är 30 pro— cent, skall få full kostnadstäckning. Beräk- nar biografägaren sin självkostnad per vecka till 700 kr kommer han således att i för- handlingarna eftersträva att filmuthyraren accepterar ett grundbelopp av 1 000 kr.

När nettobiljettintäkten per vecka2 över- stiger grundbeloppet sker en tillväxt i film- hyresprocenten upp till biljettintäktens övre gräns enligt filmhyresskalan. Fr. o. m. denna övre gräns är filmhyran för premiärbiografer i Stockholm 50 procent och för övriga bio-

1 För vissa avgiftsbefn'ade biografer (se 5 17 i bil. 2) beräknas filmhyran på bruttobiljettin- täkten. 2 Samtliga filmhyresberäkningar görs per vec- ka varför detta icke särskilt påpekas i fortsätt- ningen. Inte heller anges särskilt att nettobil- jettintäkten avses.

grafer i landet 45 procent av biljettintäkten. Någon enhetlig regel för relationen mellan grundbeloppet och den övre gränsen har författaren endast funnit hos ett företag. För övriga skalor förefaller den övre gränsen ligga mellan ca 1,5 och ca 1,9 gånger grund— beloppet.

Samtliga de filmhyresskalor författaren tagit del av bygger på principen att biograf- ägaren upp till grundbeloppet får den klart större delen av intäkterna. Oftast är film- hyran därvid 30 procent, dvs. biografägaren får behålla 70 procent av intäkterna. För biljettintäkter mellan grundbeloppet och den övre gränsen ökar filmhyran i allmänhet successivt upp till 45 (50) procent.1 Denna successiva tillväxt sker med ett undantag in- tervallvis och procentsatserna växer med an- tingen en eller fem enheter vid varje inter- vallgräns.

I tabell 4.4 har författaren återgett ett konstruerat exempel visande enstegsskalans funktionssätt. Av tabellen kan utläsas att grundbeloppet satts till 5 000 kr och den övre gränsen till 7 800 kr. För varje intäkts- belopp t.o.m. grundbeloppet betalar bio— grafen en filmhyra på 30 procent. Vid inter- vallets övre gräns utgör filmhyran 1 500 kr och återstoden, 3 500 kr, återspeglar såle- des biografens självkostnad per vecka.

Vid enstegsskalan erhålls totalt 16 inter— valler. Varje gång biljettintäkten passerar en intervallgräns uppstår en språngvis kostnads— ökning på grund av att filmhyresprocenten stiger även för de intäkter som omfattas av tidigare intervall. Ju högre upp på skalan

1 I fortsättningen används enbart 45 pro- cent. De principiella resonemangen gäller även om filmhyran fr. o. m. den övre gränsen är 50 procent, dvs. för Stockholms premiärbiografer.

Tabell 4.4 Illustration av filmhyresberäkningen och dess konsekvenser -— enstegsskala.

N ht i I:, i kr vid ki x, y, proc. intervallets: Nedre Övre gräns gräns 0—5 000 30 0—1 500 5 001—5 200 31 1 550—1 612 gg lå &; 5 201—5 400 32 1 664—1 728 54 81 16 5401—5 600 33 1782—1 848 56 85 17 5 601—5 800 34 1 904—1 972 58 89 18 5 801—6 000 35 2 030—2 100 60 94 19 6 001—6 200 36 2 160—2 232 62 98 20 6 201—6 400 37 2 294—2 368 64 103 21 6 401—6 600 38 2 432—2 508 66 108 22 6 601—6 800 39 2 574—2 652 68 113 23 6 801—7 000 40 2 720—2 800 70 119 24 7 001—7 200 41 2 870—2 952 72 124 25 7 201—7 400 42 3 024—3 108 74 130 26 7 401—7 600 43 3 182—3 268 76 136 27 7 601—7 800 44 3 344——3 432 78 142 28 7 801— 45 3 510— Zx ,- 1 570

Beteckningar: N

II II II

Nettobiljettintäkt, här antagen till 5: 00 kronor per biljett. Kostnadsökningen när N går från intervall (:”—1) till i. Erforderlig ökning av N för att motverka kostnadsökningen när N passerar gränsen mellan intervallen (i—l) och i.

:F ll

Erforderlig publikökning för att motverka kostnadsökningen när N passerar gränsen mellan intervallen (i—l) och 1". h, : Filmhyran i det i:te intervallet.

Anm.: Alla värden är avrundade till närmaste heltalssiffra.

intäkten faller, desto större blir denna kost- nadsökning. Så kan t. ex. utläsas att vid ska- lans övre gräns medför en marginalintäkt av ytterligare en krona, dvs. från 7 800 till 7801 kr, en marginalkostnad på 142 kr. Med ett nettobiljettpris av 5:00 kr krävs så— ledes en ökad publiktillströmning av ytter- ligare 28 personer enbart för att eliminera kostnadsökningen.

De ekonomiska konsekvenserna av mar- ginella intäktsökningar blir i femstegsskalan ännu större. I jämförelse med enstegsskalan minskar Visserligen antalet intervall. Såsom framgår av tabell 4.5 finns endast fyra inter- vall, men i gengäld blir kostnadsökningen betydligt större vid övergång från ett inter- vall till ett annat. När intäkten passerar skalans övre gräns uppstår en marginal- kostnad av 390 kronor på den sist sålda biljetten. Kostnadsökningen motsvarar en erforderlig intäktsökning på 709 kr eller att ytterligare 142 personer löser biljett in- nan kassan stängs för veckans sista före- ställning. Den ökning av biljettintäkten som krävs för att motverka kostnadsökningen när en intervallsgräns passeras kan för bäg- ge skalorna generellt uttryckas med följan- de formel:

xi=

100ki/(100—hi)

'k. = kostnadsökningen när nettobil- jettintäkten paSSerar gränsen mel- lan intervall (i—l) och intervall [ och

,- = filmhyresprocenten i det i:te in- tervallet.

Av formeln kan direkt utläsas att ju högre upp på skalan en intervallgräns ligger, des- to högre blir de ekonomiska konsekvenserna av att gränsen passeras.

Av tabell 4.4 kan utläsas att när intäk- terna passerar enstegsskalans övre gräns blir marginalkostnaden 142 kr. Först när biljettintäkten överstiger 7942 kr har ris- kerna för ogynnsamma marginaleffekter helt eliminerats. En godtyckligt vald bil- jettintäkt inom gränserna 5 001 och 7942 kr kan vara ogynnsam i den bemärkelsen att en lägre intäkt skulle ha medfört ett positivt utslag i biografens rörelseresultat för just den veckan. Inom denna spännvidd, i det följande kallad »riskområdet», föreligger en risk av viss storlek att veckans sist sålda bil- jet medför en resultatförsämring.

Tillsvidare utgås från att biljettintäkterna slumpvis fördelar sig inom riskområdet, dvs. att sannolikheten för samtliga tänkbara ut- fall är lika hög. Sannolikheten för ett ogynn— samt utfall kan då skattas som proportionen

där x, = den sökta ökningen av nettobil- mellan antalet ogynnsamma utfall och an- jettintäkten, talet möjliga utfall. Om enbart hela krontal Tabell 4.5 Illustration av filmhyresberäkningen och dess konsekvenser -— femstegsskala. N hi i h, i kr vid ki x,. yi proc. intervallets:

Nedre Övre gräns gräns

0—5 000 30 0—1 500 5 001—6 400 35 1 750—2 240 ägg ?g; 13; 6 401—7 800 40 2 560—3 120 390 709 142 7 801— 45 3 510— Ex,—1627

Beteckningar: Samma som i tabell 4.4.

Anm.: Alla värden är avrundade till närmaste heltalssiffra.

räknas finns 2 941 utfall i riskområdet, och såsom framgår av tabell 4.4 är 1570 av dessa erforderliga enbart för att täcka mer- kostnader som uppstår när intervallgrän- serna passeras. Vid enstegsskalan skulle så- ledes för de veckor biljettintäkten faller i riskområdet sannolikheten för »ogynnsam publiktillströmning» vara ca 0,53. Innebör- den därav är att under dessa veckor skulle en omsättningsminskning förbättra lönsam— heten. Med andra ord kan man säga att biografägaren under ca hälften av de veckor intäkten faller i riskområdet skulle tjäna på att betala en begränsad del av publiken för att den inte skulle gå på bio.

En motsvarande analys för femstegsska- lan visar att riskområdet utgörs av utfallen mellan 5 001 och 8 509 kronor, dvs. totalt 3 508 utfall. Av dessa är 1627 ogynnsam- ma, vilket ger upphov till en sannolikhet för »ogynnsam publiktillströmning» på ca 0,46. Denna sannolikhet är visserligen något läg- re än motsvarande tal för enstegsskalan. I gengäld kan konsekvenserna i det enskil- da fallet bli mycket större än vid enstegs- skalan.l

Det principiella förfaringssättet vid film- hyresberäkningen har mycket gamla tra- ditioner och tillämpas av det övervägande antalet biografföretag. Under senare år har emellertid för ett företag, Svensk Filmindu- stri, en förändring skett i beräkningsgrun- derna. SF:s skala är liksom de traditionella skalorna uppbyggd kring ett grundbelopp och en övre intäktsgräns efter vilken film- hyran växer proportionellt. Karakteristiskt för denna skala är att den inte ger upphov

till de traditionella skalornas språngvisa kostnadsökningar. Principerna för SF:s skala framgår av tabell 4.6.

Upp t.o.m. grundbeloppet är filmhyran 30 procent, dvs. överensstämmer med tidi- gare exempel. För intäkter som faller mellan grundbeloppet och den övre gränsen är film- hyran sammansatt av en fast och en rörlig del. Den fasta delen utgörs av maximifilrn- hyran i det första intervallet och den rörliga delen av en proportionell filmhyra om 70 procent på intäkterna mellan grundbeloppet och den övre gränsen. Den maximala film- hyra som kan utgå i det andra intervallet blir fast del i det tredje, öppna intervallet i vilket den rörliga delen är 45 procent av intäkterna? I denna skala är relationen mel- lan grundbeloppet och den övre gränsen all- tid fixerad så att den maximala filmhyran aldrig överstiger 45 procent. Den övre grän- sen är därför alltid 1,6 gånger grundbelop- pet.

Icke-avgiftspliktiga biografer

För biografer som ger högst fem ordinarie föreställningar per vecka träffades 1962 av- tal mellan branschorganisationerna om fihn-

1 Enligt uppgift från direktör Frankzén, Svensk Filmindustri, lär det ha förekommit att biografägare systematiskt försökt utnyttja språngkostnadseffekterna på något sätt. Inom branschen anses numera riskerna små att film- hyra på detta sätt orättmätigt undanhålls film- ägaren. 2 Även på SF:s stockholmsbiografer används numera denna skaltyp. Till följd av den högre filmhyran på premiärbiografema varierar både procentsiffror och gränser något från här be- skrivna exempel men principerna är desamma.

Tabell 4.6 Filmhyresskala med fasta och rörliga delar.

N Filmhyran i intervallet: h, i kronor vid intervallets: Fast Rörlig Nedre Övre del i del i gräns gräns kronor procent

0—5 000 0 30 0 1 500

5 001—8 000 1 500 70 1 500 3 600 8 001— 3 600 45 3 600 _—

Beteckningar: Samma som i tabell 4.4. Anm.: Öresbeloppen har exkluderats.

hyresberäkningen. I samband med filmre- formens genomförande prolongerades avta— let och har sedan inte ändrats.

I avtalet skiljs mellan biografer med fem och biografer med en till fyra ordinarie fö- reställningar per veck—a.1 Såsom framgår av tabell 4.7 utgår för samtliga biografer en filmhyra på 20 procent av bruttobiljettintäk- ter upp t.o.m. 250 kronor. När biljettintäk- ten överstiger detta belopp ökar filmhyran. I det andra, öppna intervallet består filmhy- ran liksom i SF:s skala av en fast och en rör- lig del. Den fasta delen är för samtliga bio- grafer 50 kr, dvs. maximihyran i det första intervallet. Den rörliga delen av filmhyran uppgår till 35 respektive 40 procent av den del av biljettintäkten per vecka som över- stiger 250 kronor. Inte heller denna skala ger upphov till de språngvisa kostnadsök- ningar som karakteriserar de traditionella skalorna.

Tabell 4.7 Filmhyresskalor för icke—avgifts- pliktiga biografer.

Intervall för Biografer med: bruttobiljett- intäkten 1—4 ordinarie 5 ordinarie föreställningar föreställningar per vecka per vecka

0—250 20 proc. 20 proc. 250—— 35 proc. i in- 40 proc. i in- tervallet tervallet

Rekommenderade filmhyror

Det finns några fall där avvikelser från gängse filmhyresberäkningar brukar göras, men då avser filmvisningen en mer eller mindre väl avgränsad målgrupp som film- uthyrarna ansett sig böra gynna. Sveriges Filmuthyrareförening har för dessa speci- ella fall utfärdat rekommendationer beträf- fande filmhyrans storlek. Särskilda film- hyror föreslås när film uthyrs för undervis- ning i filmkunskap, till filmstudioorganisa— tioner, till vårdanstalter och till militärbio- grafer. I samtliga dessa fall rekommenderas filmuthyrarna att ta en fast filmhyra vari- erande från 100 till 200 kr per visning.

I ett avseende kan även ordinarie biogra- fer erlägga filmhyra enligt dessa specialbe- stämmelser, nämligen vid visning av film för enbart pensionärer. Sådan visning skall dock ske på icke ordinarie föreställningstid. Den rekommenderade filmhyran är 75 öre per besökande, dock lägst 100 kronor per föreställning.

4.7.2. Marknadsbearbetningssystemet

Marknadsbearbetningen varierar mellan oli- ka filmer beroende på bl.a. typ av film, namnkunnigheten hos regissören och de all- männa förväntningar som filmproducen- ten (filmuthyraren) knyter till filmen. För både svensk och utländsk film gäller i all- mänhet att bearbetningen av konsumenter- na sker enligt ett ganska standardiserat sche- ma. Endast undantagsvis görs vid pre- miärsättningen omfattande rikskampanjer. Tyngdpunkten i bearbetningen brukar i stäl- let koncentreras till Stockholm. Bearbet- ningen inriktas i huvudsak mot den typ av annonsering som redovisas i avsnitt 4.7.1.2, dvs. förhands— och premiärannon- sering på stockholmsbiograferna. I varieran- de omfattning förekommer också att film- uthyraren och biografen under filmens av- spelningstid i Stockholm genomför en s.k. stödannonsering, dvs. mer omfattande an- nonsering av förmodat »säljande» slag. Där- utöver har i varje fall de större biograferna daglig radannonsering, dvs. små, informati- va annonser som ger upplysning om vilka filmer som visas på olika biografer och med vilka föreställningstider.

För biografer utanför Stockholm är för- hållandena något annorlunda. För det första kan konstateras att kostnaderna för mark- nadsbearbetningen praktiskt taget alltid fal- ler på biografen. Undantagsvis kan förhål- landena avvika från gängse mönster, t.ex. om sverigepremiären sker på annan plats än i Stockholm eller om biografägaren önskar

1 Ingenting sägs om biografer med färre än en föreställning per vecka men i praxis gäller för dem samma regler som för biografer med en till fyra föreställningar.

genomföra en särskilt omfattande kampanj. Filmleverantören kan i sådana fall både bi— träda i planeringsarbetet och ekonomiskt stödja kampanjen.

I regelfallet sker dock marknadsbeanbet- ningen utanför Stockholm på ett ytterst schablonmässigt sätt. Vid den lokala orts- premiären (vanligen en måndag) sätter bio- grafen på egen bekostnad in en annons som senare brukar kompletteras med en eller ett par mindre uppföljningsannonser under veckan. Därutöver kompletteras marknads— bearbetningen med affischering och still— bildsreklam (stillbilder ur filmen) i och utanför biografen. Filmuthyraren tillhanda- håller både affischer och stillbilder men de- biterar biografen för kostnaderna för denna s.k. biografreklam. För stillbilderna avser debiteringen hyra, och bilderna skall efter filmvisningen återställas till filmuthyraren.

4.7.3. Marknadsindelningssystemet

I avsnitt 4.3 framhölls att sortimentsfunk- tionen, dvs. sammanförandet i tid och mm av utbudet från olika producenter, utgör en av grosshandelns viktigaste funktioner. Principiellt kan filmuthyraren i detta avse- ende jämföras med andra grossister. För speciellt de större, avgiftspliktiga biografer- na gäller att deras filmanskaffning sker hos endast ett begränsat antal filmuthyrare. Några formella hinder för biografen att vän- da sig tlill filmuthyrarna utanför den gängse kretsen av leverantörer finns inte. De oskriv- na reglerna förefaller dock att respekteras av både köpare och säljare. De större filmut— hyrarnas filmer har därför vissa givna, lo— kalt avgränsade marknader, varför det kan vara berättigat tala om ett marknadsindel— ningssystem i vilket konkurrensen mellan filmuthyrarna är satt ur spel.

I figur 4.5 har en konstruerad marknads— indelning återgetts. Figuren illustrerar hur fem biografer på en tänkt ort kan fördela sin filmanskaffning på skilda huvudleveran- törer. Det har därvid antagits att det finns fyra kedjebiografer tillhörande två integre- rade bolag, IE,,L och IB12 respektive IB21 och

IB22 samt en enskild biograf, EB. Kedje- biografernas utbud består i första hand av de integrerade bolagens filmer, vilka kan ut- göras av både egna produktioner och inköp- ta filmer? Kedjebiograferna har dessutom som leverantör var sin amerikansk filmut- hyrare, AF1 och AF,. För de integrerade bolagens biografer gäller för alla biografor- ter att något av de amerikanska bolagen utgör en »fast» huvudleverantör. Bindning- en mellan biografbolag avser i princip endast respektive ort, dvs. på en annan ort kan AFI leverera till en biograf som ägs av IB, osv.

I det återgivna exemplet är den enskilda biografen tvingad att som huvudleverantör välja andra filmuthyrare än AF, och AFa- Här har antagits att EB upprättat relatio- ner med det återstående integrerade bola- get, en tredje amerikansk filmuthyrare samt en fristående, svensk filmuthyrare.

Leverantör—kund-mönster av här nämnt slag torde kunna konstrueras för varje be- tydelsefuu biografort. Några medvetna för- sök att bryta dessa mönster görs sällan. Ett försök från den enskilda biografen att få film från AF1 eller AF2 vore troligen fruktlöst. Möjligtvis skulle de integrerade bolagen genom sin större köpkraft kunna tänkas mer framgångsrika i ett försök att bryta mönstret. Troligen görs dock inga så- dana försök, bl. a. med hänsyn till effekterna på systemet i övrigt. En representant för de amerikanska filmuthyrarna uttryckte sin uppfattning om dessa mönster och deras stabilitet på följande sätt (med författarens förtydliganden inom parentes).

Man hoppar inte (mellan olika biografer). Vi (avser hela branschen) är väldigt konserva- tiva. Det är mycket sällan man byter kund. Man jobbar med SF i den ena staden, Svenska Förenade i den andra, FHR i den tredje osv. Det har man gjort i åratal. Det blir mycket små förändringar och justeringar som sker. Detta (förändringarna) inträffar om någon bio- graf läggs ner eller någon ny biograf kommer till. Emellanåt kommer emellertid lite »hard talk» in. Ska du leverera till mig här så får du också leverera till mig där.

Citatets båda sista meningar förefaller dock att enbart beskriva undantagshändelser.

IB3 AF3 F

Fi'm- AF IB IB AF uthyrare 1 1 2 . 2 Biografer |311 IB12- © &

Beteckningen ' 18 = integrerat bolag AF amerikansk filmuthyrare F = fristående filmuthyrare EB = enskild biograf

Figur 4.5 Schematisering av leverantör—kund-mönster (huvudleverantörer) för en tänkt bio-

grafort.

Även biografstrukturen, vad avser de större, avgiftspliktiga biograferna, är ganska oför- änderlig och »the hard talk» begränsas för- modligen till just de få tillfällen då mer omfattande förändringar görs i biografledets sammansättning.

Något annorlunda blir troligen förhållan— dena om man granskar de icke-avgiftsplik- tiga biograferna. Visserligen torde även för många av dessa, t.ex. föreningsbiografema, fasta mönster kunna upptäckas mellan leve- rantör och kund. För åtskilliga av de mindre biograferna gäller förmodligen att kontakt- initiativet kommer från biografen, vilket skapar större utrymme för variationer i valet av filmuthyrare.

4.8 Principer för den följande analysen

Mot bakgrund av de problem som skisserats i kapitel 3 och branschbeskrivningen i detta kapitel kan principerna för den följande analysen anges. I första hand skall därvid den gjorda avgränsningen av branschsyste- met klargöras. Av branschbeskrivningen framgår att behovet av en explicit system-

avgränsning är stort och att många avgräns- ningsmöjligheter finns. Det är framförallt två förhållanden som bör beaktas. För det första ger avgränsningen besked om under- sökningarnas omfattning och inriktning och för det andra ger de viss ledning för en be- dömning av undersökningsresultatens vali- ditet.

Såsom framhölls i kapitel 3 har under- sökningarna inriktats mot att med traditio- nell kostnads- och intäktsanalys mäta den ekonomiska effektiviteten i branschen, dvs. mäta prestationer och uppoffringar hos olika komponenter. Det problem som därvid upp- står är frågan om hur prestationerna och uppoffringarna skall värderas. Utöver de svårigheter som tidigare har antytts, dvs. de branschintema relationernas inverkan på un- dersökningsresultaten, så uppkommer också problem som sammanhänger med systemav— gränsningen. Kvantitativt dominerar pro- blemen i biografledet.

Det biografbegrepp som använts i under- sökningarna sammanfaller med det gängse begreppet inom branschen. Författaren har utgått från biografregistret hos Filmägarnas Kontrollbyrå och därmed bestämt mängden biografer. Prestationsmåttet för biograferna

vållar inga nämnvärda problem. Valet står i princip mellan biljettintäkterna eller totalin- täkterna. I det senare fallet inkluderas även sådana intäkter som t. ex. reklamfilmsintäk- ter och hyresintäkter vid tillfällig uthyrning av biograflokalen. Valet är givet. Eftersom kostnaderna för olika aktiviteter inte kan separeras, så har totalintäkten använts som prestationsmått. Därvid blir även uppoff- ringsmåttet givet, dvs. biografernas total- kostnader. Värderingen av dessa medför dock problem och sammanhänger med bl. a. systemavgränsningen. Dessa problem upp- kommer för såväl föreningsbiografer som för enskilda biografer.

Såsom tidigare framgått ingår förenings- biografernas biografrörelse som en del i den totala föreningsverksamheten. Ett alternativt undersökningsobjekt vore då föreningen som sådan. Eftersom resursanvändningen till en del kan vara gemensam för biograf och förening, så skulle ett sådant angreppssätt kunna motiveras. Att använda föreningen som undersökningsobjekt var dock helt omöjligt, bl. a. därför att det troligen skulle ha krävt en personligt genomförd revision av räkenskaperna.

Författaren har därför valt att genomföra sina undersökningar hos enbart biograferna vilka således hänförts till systemet medan föreningen i övrigt betraktats som en del av miljön. Konsekvenserna av detta tillväga- gångssätt har blivit svårigheter att värdera uppoffringarna. Om biografen drivs i för- eningens egen fastighet uppkommer pro- blemet hur kostnaderna för biograflokalen skall värderas. I vissa fall kan det kanske vara motiverat att biografen debiteras en marknadsanpassad hyra, t. ex. om en annan intressent inom branschen skulle vilja hyra lokalen. Om lokalen överhuvud inte går att hyra ut borde kanske ingen hyra debiteras biografen. Ett annat exempel består i att föreningspersonal kanske används i biograf- rörelsen utan att biografverksamheten debi- teras marknadsmässiga löner, dvs. biografens kostnader kommer att underskattas.

Konsekvenserna av systemavgränsningen, vilken i sin tur delvis bestämt undersöknings- metoden, blir att validiteten i uppoffrings-

måtten inte är tillfredsställande, dvs. redo- visade kostnader för föreningsbiograferna kanske inte återspeglar den verkliga re- sursförbrukningen. Resurser kan både ha tillförts och berövats systemet utan att det framgår i undersökningsresultaten.

För enskilda biografer finns problem av likartad natur men dock kvantitativt mindre betydelsefulla. Ett bolag kan vid sidan av biografrörelsen driva t.ex. en fastighetsrö- relse. Om biograflokalen är inrymd i egen fastighet vore det principiellt möjligt att genom fiktiva hyresbelopp åstadkomma ett »läckage» ur systemet. Såsom kommer att visas i kapitel 6 förefaller det inte föreligga någon risk att så varit fallet. Författaren känner visserligen till ett fall där hyreskost- naden tagits upp till ett belopp överskridan- de marknadsmässig hyra. Detta har dock inte haft någon nämnvärd betydelse för de redovisade genomsnittsberäkningarna.

För enskilda biografer uppkommer även ett problem med delägarskap (se fig. 4.3). Detta är såtillvida jämförbart med situatio- nen för föreningsbiograferna som att syste- met principiellt kan både ha tillförts och berövats resurser utan att detta framgår av undersökningsresultaten. Med samma moti- vering som för föreningsbiograferna kunde förekomsten av delägarskap inte få påverka systemavgränsningen. För den dominerande delen av kedjebiograferna har dock delägar- skapen kunnat hållas under kontroll och i de fall som vinstandelar upptagits bland kostnaderna har dessa överförts till rörelse- resultatet. För samtliga kedjebiografer torde därför validiteten i uppoffringsmåtten i här nämnda avseenden vara hög.

Systemavgränsningen i filmuthyrareledet har genomförts på så sätt att endast film- uthyrare anslutna till kontrollföreningen har medtagits i undersökningen. Såsom framgår av kapitel 7 redovisas ett undersök- ningsmaterial för enbart de amerikanska filmuthyrarna. AV självklara skäl kan till systemet enbart hänföras de amerikanska filmbolagens dotterbolag i Sverige. På grund av de tillämpade redovisningsprinciperna hos de amerikanska filmuthyrarna är resursflö- det svårbestämbart. Till synes stora överskott

utbetalas till moderbolagen men däremot framkommer i undersökningarna inte värdet av de resurser som tillförs systemet från moderbolagen i form av t.ex. filmkopior och reklaminsatser.

I produktionsledet har systemavgränsning- en knutits till de producerade filmerna. Varje film som producerats under undersök- ningsperioden, vilken av skäl som redovisas i kapitel 8 omfattat spelåren 1963/ 64 t. o. m. 1968/69, har hänförts till systemet. Efter- som endast få bolag bedriver en regelbun- den filmproduktion och eftersom samtliga dessa har producerat minst en film under perioden, så har ingen väsentlig komponent lämnats utanför systemet.

För de integrerade bolagen har däremot vissa avgränsningsproblem uppstått. Med här angiven avgränsning är det inte de pro- ducerande bolagen som utgör komponenter i systemet i produktionsledet utan resultatet av deras verksamhet, dvs. filmerna. Genom att komponentbegreppet knutits till filmpro- duktionen i sig har de integrerade bolagens övriga verksamhet inte blivit föremål för någon lönsamhetsbedömning. Såsom tidigare har framhållits i detta kapitel bedrev under undersökningsperioden de integrerade bo- lagen i Varierande omfattning med egentlig filmproduktion närbesläktad verksamhet. Författaren avser därvid främst ateljéuthyr- ning och laboratorieverksamhet. Det kan med fog ifrågasättas om inte även denna verksamhet borde ha ingått i analyserna och detta avgränsningsproblem har därför varit föremål för författarens överväganden. Det är främst två skäl som talar emot att an- vända bolagen som komponenter i produk- tionsledet.

För det första uppkommer problemet hur annan, från den egentliga filmproduktionen fristående verksamhet skulle ha behandlats, t. ex. grammofoninspelningar och teaterpro- duktion. Om bolagens totala lönsamhet skulle ha analyserats i stället för filmernas, så skulle detta ha medfört underliga konsekven- ser, t. ex. att höga lönsamhetstal skulle kun- na ha framkommit därför att en från film- produktionen helt främmande sysselsättning kanske hade visat sig ge ett stort överskott.

För det andra uppkommer frågan om de integrerade bolagen skulle ha behandlats på ett annat sätt än t. ex. ett biografbolag med viss biverksamhet men utan någon filmpro— duktion. Enligt författarens uppfattning vore en särbehandling av de integrerade bolagen ologisk. Alternativet skulle i så fall ha varit att i systemet inlemma också föreningar vid bedömningarna av biografernas lönsamhet liksom andra tänkbara företeelser såsom t. ex. enskilda delägares fastighetsrörelser.

Mot avgränsningen kan dock anföras ett starkt skäl, nämligen att de integrerade bo- lagen via sina ateljé- och laboratorierörelser principiellt har möjligheter att omfördela eventuella överskott på filmproduktionsverk- samheten till någon av dessa båda andra rö- relsegrenar och därigenom uppvisa en sken- bart låg lönsamhet på skilda filmer.1 I kapi- tel 8 visas dock att lönsamheten i filmpro- duktionen är så låg att överföringar av här nämnt slag överhuvud inte erfordras för att ge sken åt låg lönsamhet. Dessutom har i analyserna sättet att värdera uppoffringarna granskats i detalj och den kritik författaren därvid framför är giltig gentemot även fri- stående producenters kostnadsbedömningar, eftersom filmernas efterkalkyler görs enligt en standardmodell som allmänt tillämpas i branschen.

Utgående från här gjorda avgränsningar har författaren analyserat den ekonomiska effektiviteten på följande sätt. För var och en av komponenterna i distributionskedjan har information insamlats om dess intäkter och kostnader. Dessa resultat redovisas i kapitlen 6—8. De erhållna effektivitetsmåt— ten återspeglar emellertid inga absoluta be— grepp. Till följd av både interna och externa relationer har innebörden av framkomna lönsamhetstal analyserats, vilket gjorts dels i direkt anslutning till resultatredovisningen, dels i kapitel 9. Framförallt har därvid be- aktats alla genom formella avtal (t. ex. film- avtalet) manifesterade relationer liksom olika

* I efterhand har detta argument större tyngd än det hade vid planeringen av undersökningar- na. Såsom kommer att visas i kapitel 8 har nämligen nästan enbart integrerade bolags film- er blivit föremål för lönsamhetsbedömningar.

slag av »branschöverenskommelser» (t.ex. maximering av filmhyrans storlek) trots att komponenterna i systemet inte är formellt bundna av de senare. Beaktandet av infor- mella överenskommelser utgör en väsentlig del av analysarbetet, eftersom dessa i många fall realiter styr systemet i viss riktning. Analyser av detta slag måste med nödvän- dighet delvis bygga på antaganden. En strä- van har därvid varit att explicit redovisa de premisser på vilka analyserna bygger, vilket görs på de ställen i texten antagandena före- kommer.

5. Filmbranschens lönsamhet — en principframställning

5.1. Lönsamhetsbedömningamas karaktär

Vid problemstruktureringen i kapitel 3 framhölls att ett eventuellt beslut om stat- ligt stöd till filmbranschen kan grundas på bl.a. en lönsamhetsbedömning av branschen baserad på traditionella kostnads- och in- täktsanalyser. Lönsamhetsbegreppet måste emellertid närmare penetreras. De kalkyler som i tidigare filmutredningar gjorts av biograffilmsproduktionens och biografernas lönsamhet har genomgående grundats på ett slags självkostnadstänkande, vilket i princip innebär att både sådana kostnader som direkt kan utläsas ur företagens bok- föring och sådana kostnader som på ett eller annat sätt måst uppskattas har med- tagits i kalkylerna.

Valet av lönsamhetsmått är dock icke givet. I motsats till framställningarna i tidi— gare utredningar kommer här alternativa lönsamhetsmått att analyseras. Lönsamhets- måttet betingas av de kostnader och intäk- ter som medtages i bedömningarna. Som bakgrund till redogörelsen för fältundersök- ningarnas resultat i de tre följande kapit- len kommer här två alternativa kalkylmo- deller och deras egenskaper att karakteri— seras.

Valet av kalkylmodell sammanhänger bl.a. med kalkylens syfte och möjligheterna att generera erforderliga data. Den senare aspekten kommenteras längre fram i detta kapitel. Syftet med lönsamhetsbedömning-

arna är visserligen att dessa skall ingå som en del av statsmakternas beslutsunderlag vid beslut om eventuellt statligt stöd åt bran- schen. Detta syfte ger emellertid ingen direkt ledning för val av kalkylmodell. De lönsam- hetsbedömningar författaren genomfört av- ser en begränsad tidsperiod bakåt i tiden, medan eventuella stödåtgärder skall avse en mer eller mindre begränsad framtida period. Även lönsamhetsbedömningarna borde där- vid avse framtiden, t.ex. en framskrivning av lönsamhetsutvecklingen under den när- maste tioårsperioden. En prognos av lön- samhetsutvecklingen inom branschen skulle dock komma att vidlådas av så stor osäker- het att den knappast skulle kunna tjäna som beslutsunderlag, bl.a. med hänsyn till svårigheterna att bedöma såväl efterfråge- utvecklingen som den tekniska innovations- takten inom branschen och inom konkurre- rande verksamhetsområden såsom televisio- nen och kassettindustrin.

De här antydda svårigheterna avser främst lönsamhetsutvecklingen i biografledet. I stäl- let för en lönsamhetsprognos har författa- ren skisserat tänkbara beslutssituationer som företagen kan komma att ställas inför. Med utgångspunkt i dessa situationer analyse- rar författaren de överväganden som blir nödvändiga, varvid kalkylmodellens an- vändbarhet för skilda beslutssituationer be- lyses. Vid redogörelsen i efterföljande ka- pitel har resultaten från fältundersökningen i biografledet penetrerats i direkt överens-

stämmelse med här presenterade kalkylsi- tuationer.

5.2 Begreppsapparat och kalkylmodeller

Vid lönsamhetsbedömningar av projekt av skilda slag står i allmänhet valet mellan två kalkylmetoder _ självkostnadskalkylen eller bidragskalkylen — vilka skiljer sig åt i be— handlingen av kostnaderna och därigenom ger upphov till olika lönsamhetsmått. Av skäl som redovisas senare i framställningen har i denna rapport tyngdpunkten i analy- serna lagts vid bidragsmetoden. Vissa jäm- förelser har dock gjorts med de utfall som med givna antaganden erhålls om i stället självkostnadsmetoden används. Som grund för analyserna i detta och senare kapitel skall därför närmast skillnaderna mellan de båda kalkylmetoderna beskrivas. Beskriv- ningen har gjorts ytterst schematisk, uppta- gande endast de för den fortsatta framställ- ningen relevanta begreppen. För en mer om- fattande analys hänvisas till speciallittera- tur i ämnet. 1

Vid självkostnadskalkylering (metoden för fullständig kostnadsfördelning, fördelnings— metoden) används begreppsparet fasta och rörliga kostnader. De förra är oberoende av verksamhetens (produktionsvolymens, försäljningens etc.) omfattning eller påver- kas först vid mycket stora volymförändring— ar eller vid ny- eller ersättningsanskaff- ningar. De senare varierar däremot med om- fattningen av verksamheten. När denna ökar (minskar) kan de rörliga kostnaderna växa (avta) långsammare, i samma takt som eller snabbare än volym-förändringen, varvid de säges vara degressivt, proportionellt respek- tive progressivt rörliga.

De rörliga kostnaderna kan ofta direkt hänföras till skilda kostnadsbärare, dvs. de objekt på vilka t.ex. ett företags totalkost- nader skall fördelas vid kalkyleringen. De fasta kostnaderna är oftast gemensamma för flera kostnadsbärare. Den grundläggan- de tankegången vid självkostnadskalkylering är att kostnadsbärarna skall belastas med »sin del» av samtliga relevanta kostnader,

varvid kostnaderna påförs efter på erfaren- het och/eller logik baserade fördelningskri- terier. Vid efterkalkylering är de faktiska kostnaderna i allmänhet kända, och proble- met begränsas till att finna fördelningskri- terier för framförallt de fasta kostnaderna.2

Vid bidragsmetoden tillämpas en ofull- ständig kostnadsfördclning. Totalkostnaden uppdelas på särkostnader och samkostnader. De förra är hänförbara till respektive kost- nadsbärare på så sätt att om kostnadsbä- raren elimineras så försvinner också kost- naden. Samkostnaderna är däremot gemen- samma för två eller flera kostnadsbärare.

I figur 5.1 har skillnaden mellan själv- kostnads- och bidragskalkylerna grafiskt åskådliggjorts för en tänkt kalkylsituation. Antag att figuren illustrerar lönsamhetsbe- dömning av en viss produkt med ett mark- nadsbestämt pris. Vid självkostnadsmetoden byggs produktkalkylen upp genom att samt- liga kostnader fördelas på produkten. Till mängden rörliga kostnader hänförs i första hand sådana som direkt kan belastas pro- dukten, t.ex. en viss materialkvantitet till en viss inköpskostnad eller lönekostnader i form av t.ex. styckackord. En annan form av rörliga kostnader som kan påföras pro- dukten utgörs av skilda slag av indirekta kostnader. Dessa debiteras produkten ge— nom ett pålägg av något slag. Förbrukning av elektrisk energi i en maskinverkstad kan utgöra ett exempel på en rörlig, indirekt kostnad. De fasta kostnaderna är vanligtvis indirekta och även dessa fördelas på pro- dukten med hjälp av olika slags pålägg. Som exempel på en sådan kostnad kan näm- nas ett företags administrationsomkostnader. Om produkten förväntas svara för 50 pro- cent av företagets totala försäljning, kom— mer den kanske att belastas med hälften av företagets administrationsomkostnader, i varje fall om resursanspråken på administra— tionsapparaten står i ungefärlig relation till de olika produkternas försäljningsvolymer. Skillnaden mellan marknadspriset och själv-

1 Se framställningen hos t.ex. Samuelson (1970). 2 Förkalkyleringens speciella saknar intresse i denna rapport.

problematik

metoden I Vinst ( Fasta kostnader .SE & 0. V) : ... 3 Sjalv- å kostnad , 'o o & Rörliga kostnader

L

Täcknings— bidrag Samkostnader Fast sär— kostnads- __._.____._____ komponent Särkostnader

Figur 5.1 Grafisk illustration av skillnaden i produktkalkyl enligt självkostnads- respek- tive bidragsmetoden.

kostnaden enligt produktkalkylen vinsten per enhet.

Om en produktkalkyl av detta slag används vid en lönsamhetsbedömning, så uppkommer frågan hur de fasta kostnaderna skall be- handlas. Ju större försäljningsvolymen är, desto lägre blir de fasta kostnaderna per producerad enhet, så länge försäljningsvo— lymen håller sig inom ett begränsat produk- tionsintervall.1 Vid varierande fasta kost- nader per styck kommer också vinsten per produkt att variera. Ju lägre vinsten per en- het är, desto mindre blir många gånger be- nägenheten att fortsätta tillverkningen. Om nu marknadspriset sjunker till en nivå un- derstigande produktens självkostnad, så upp— kommer en förlust. I ett sådant läge kan ett eventuellt nedläggningsbeslut under vissa förutsättningar vara ekonomiskt ofördelak- tigt, dvs. företagets totala resultat kan kom- ma att försämras om den »förlustbringan- de» verksamheten upphör. Skälet härtill är att vissa fasta kostnader kommer att finnas

utgör

kvar efter nedläggningen, t.ex. löner till fö- retagsledningen.

Vid kalkylering enligt bidragsmetoden beaktas detta förhållande på så sätt att en- dast produktens särkostnader belastar pro- duktkalkylen, dvs. de kostnader som faller bort om produktionen upphör. Skillnaden mellan marknadspriset och produktens sär- kostnader utgör täckningsbidraget per enhet. Så länge en produkt ger ett positivt bidrag erhåller företaget i varje fall någon täck- ning av sina samkostnader. Vid beslutsfat— tandet måste dock även andra förhållanden än bidraget per enhet beaktas, vilket be— handlas senare i framställningen i samband med exemplifieringen av olika tänkbara be- slutssituationer.

Kostnadsparen rörliga och fasta kostna- der respektive särkostnader och samkost- nader hålls inte ens i företagsekonomisk lit- teratur — och långt mindre i praktiken —

1 Här bortses från problematiken med halv- fasta kostnader.

strängt åtskilda. Figuren visar emellertid att särkostnaderna kan vara högre än de rör- liga kostnaderna. Även om den praktiska kalkylsituationen ofta karakteriseras av överensstämmelse mellan kostnadsparen är det väsentligt att beakta att rörliga kostnader och särkostnader är två skilda kostnadsbe- grepp. Det förhållandet att särkostnaden tidvis är större än kostnadsbärarens rörliga kostnader kan tillskrivas förekomsten av fas— ta särkostnadskomponenter. Därmed förstås en kostnad som till sin natur är fast men samtidigt en särkostnad. Huruvida även de fasta särkostnaderna skall medtagas vid t.ex. en lönsamhetsbedömning beror helt på be- slutssituationens art. Även detta problem kommer att behandlas vid exemplifieringen nedan.

Vid efterkalkyleringen av ett projekts lön- samhet används som regel verkliga kostna- der, dvs. kostnader som vid något tillfälle gett upphov till faktiska utbetalningar. I vissa kalkylsituationer kan emellertid alter- nativkostnaden utgöra ett lämpligare mått på en given uppoffring. Med alternativkost— naden förstås den nettointäkt som skulle ha erhållits om resurserna hade använts på annat sätt. För ett företag som bedriver bio- grafrörelse i egen fastighet uppkommer oavsett vilken kalkylmetod som används ett problem när hyreskostnaden skall bestäm- mas. Om alternativkostnadsprincipen därvid tillämpas kan hyreskostnaden fastställas som det belopp, till vilket biograflokalen hade kunnat uthyras minus eventuellt tillkomman- de kostnader för denna uthyrningsverksam- het.

5.3 Exempel på kalkylproblem inom film- branschen

I föreliggande avsnitt skall skillnaden mel— lan självkostnadskalkylering och bidragskal- kylering illustreras med några exempel på inom filmbranschen tänkbara kalkylpro- blem. Endast sådana aspekter av problemen som är relevanta för framställningen i efter- följande kapitel har behandlats.

Antag att produktkalkylen i figur 5.1 av- ser efterkalkylering av en biograffilmspro- duktion. I stället för produktens pris kom- mer då stapelns böjd att illustrera de totala intäkter filmen spelat in. Vid självkostnads- kalkylen skall fil-men belastas med såväl di- rekta som indirekta kostnader av både fast och rörlig art. Frågan om hur rättvisande produktkalkylen enligt självkostnaden blir sammanhänger med i vilken utsträckning det är möjligt att fördela de indirekta kost- naderna. Om fördelningen kan göras kor- rekt, så skall summan av samtliga kostnads- bärares, dvs. under perioden inspelade fil- mers, direkta och indirekta kostnader över- ensstämma med produktionsbolagen fak- tiska totalkostnad för periodens hela inspel- ningsverksamhet.

Problem kan vid fördelningen uppstå för både rörliga och fasta kostnader, men in— tresset fokuseras enbart mot de senare för vilka en rättvisande fördelning i allmänhet är helt omöjlig att göra. Efter vilket krite- rium skall t.ex. verkställande direktörens lön fördelas? Hur stor del av dennes lön skall belasta inspelningsverksamheten som helhet och hur stor del kan anses falla på annan verksamhet (filmuthyrning, biograf- drift m.m.) som eventuellt kan förekomma? Skall den del av direktörslönen som faller på filmproduktionen fördelas med lika stora belopp på alla filmer som inspelats under perioden eller kan annat fördelningskrite- rium tänkas?

Den fullständiga kostnadsfördelningen ger upphov till åtskilliga frågor av liknande slag. Även vid en så schematisk beskrivning av skilda kalkyleringsprinciper som här har getts blir det uppenbart att varje försök att fastställa en biograffilms lönsamhet med hjälp av självkostnadsmetoden måste grun— das på ytterst schablonmässig behandling av kostnaderna. Det framkomna resultatet —— vinst eller förlust — kommer att i högre eller lägre grad återspegla den valda schablo- nen beroende på hur stor andel av filmens totalkostnader som utgörs av fördelade, in- direkta kostnader.

Vid bidragsmetoden används i stället kost- nadsparet sär- och samkostnader. Vid film-

inspelning är t.ex. löner till tillfälligt enga— gerade skådespelare och annan personal, er— sättning för filmrättigheter till en författares bok etc. särkostnader. Om just den speciella filmen icke hade inspelats, så skulle icke heller dessa kostnader ha uppstått. Återsto- den av den totalkostnad som vid fördel- ningsmetoden skulle ha fallit på ifrågava- rande kostnadsbärare utgör en del av före- tagets totala samkostnader. Vid bidragsme- toden görs inga försök att bestämma hur stor del av dessa som är hänförbara till re- spektive kostnadsbärare. Det framkomna täckningsbidraget visar — beroende på om det är positivt eller negativt — huruvida kostnadsbäraren kan bära någon del av före- tagets totala samkostnader. Vid bidragsme- toden kommer därför intresset att riktas mot frågan om samtliga periodens filmer tillsammans ger ett totalt täckningsbidrag för att täcka samkostnaderna och därutöver ge erforderlig avkastning.

Under förutsättning att rättvisande för- delningskriterier kan åstadkommas innehål- ler vinstbegreppet en större informations- mängd än täckningsbidraget. Eftersom för- delningskriterier sällan eller aldrig exakt kan reflektera kostnadsbärarens verkliga del av de fasta kostnaderna ger vinsten (förlusten) ofta en skenbar exakticitet åt mätningarna. Särkostnaderna kan däremot oftast faststäl- las med hög noggrannhet. Valet mellan självkostnadsmetoden och bidragsmetoden för en i efterhand gjord lönsamhetsbedöm- ning blir därför många gånger en avväg- ning mellan två lönsamhetsmått, av vilka det ena har en större informationsmängd med större osäkerhet och det andra en mindre informationsmängd med mindre osäkerhet. På sätt och vis gäller detta i ännu högre grad vid lönsamhetsbedömningar i biografledet såsom närmast skall visas.

Vid bedömningen av en biografs lönsam— het uppstår också problem rörande vilka kostnader som skall medtas i kalkylen. De svårigheter som ovan behandlats samman- hänger i första hand med kostnadsidenti— fieringen, dvs. frågan om vilka kostnader som rimligen kan hänföras till en viss kost- nadsbärare. Ett annat problem som bör

beaktas är kostnadsklassificeringen. En kost- nad kan i en kalkylsituation karakteriseras som en samkostnad medan den i en helt annan kalkylsituation lämpligen behandlas som en särkostnad. Om tidsdimensionen ex- plicit beaktas finner man ofta att ju kortare tidsperspektiv, desto större blir mängden samkostnader i en given kostnadsstruktur. Ett enkelt exempel visar tidsdimensionens betydelse för kostnadsklassificeringen.

Hyreskostnaden utgör i många besluts- situationer en samkostnad från vilken man kan bortse i en kalkyl. För en biografägare som har att välja mellan t.ex. handlingsal- ternativen att »köra» en barnmatinéföre— ställning respektive att avstå därifrån är hyreskostnaden helt irrelevant för besluts- fattandet.1 Hyreskostnaden är oavsett det valda handlingsalternativet densamma och bör således inte påverka beslutet.

Om biografägaren i stället har att välja mellan handlingsalternativen »lägga ned verksamheten» respektive »fortsätta driften ännu ett år», så blir situationen en annan. Antag att hans hyreskontrakt har löpt ut och att hyresvärden har erbjudit honom att förlänga kontraktet ett år i sänder. I denna situation blir hyreskostnaden en särkostnad och måste följaktligen ingå i framtidsbedörm- ningen. Om å andra sidan biografägaren *har ett femårskontrakt och saknar varje form av alternativanvändning av biograflokalen, så blir med nyss nämnda handlingsalternativ hyreskostnaden helt irrelevant för kalkylen, dvs. kostnaden blir i denna beslutssituation en samkostnad.

Såsom framgår av resonemanget blir upp- delningen av biografens kostnadsmassa i sär— och samkostnader beroende av i första hand kalkylsikten, även om andra faktorer också kan inverka. Tillsvidare bortses från övriga faktorer och som kostnadsbärare används biografåret, dvs. verksamheten under i regel

1 Författaren har dock fått den uppfattning- en att det vid lönsamhetsbedömningar av t.ex. matinéföreställningar förekommer att hänsyn tas till hyreskostnaden genom att bedömning- arna görs med utgångspunkt i det framräk- nade grundbeloppet (se föregående kapitel). Om så är fallet kan detta leda till suboptimalt be- slutsfattande.

ett kalenderår. Särkostnaderna, antingen dessa är fasta eller rörliga, kan utan större svårigheter fastställas. Problem uppstår emel— lertid när samkostnaderna skall bestämmas. Dessa kan vara av åtminstone två slag.

För det första kan konstateras att för alla biografer måste finnas olika slag av teknisk utrustning, såsom projektorer, filmduk, mö- belinredning m.m. Anskaffning av denna ut- rustning medför grundinvesteringar av skilda slag, vilka under en förväntad livslängd bör kunna förräntas och amorteras. Dessa grundinvesteringar ger vid fördelning under livslängden upphov till årskostnader av viss storlek och utgör följaktligen samkostnader för en serie biografår. Dessa samkostnader benämns fortsättningsvis biografens sam- kostnader.

För det andra uppkommer för kedjebio- grafer ytterligare en typ av samkostnader, nämligen sådana kostnader som är hänförli- ga till den centrala ledningen av biografked- jan. Bland dessa kan nämnas löner och so- ciala kostnader för den administrativa per- sonalen. Såsom Visas i nästa kapitel kan även andra betydande kostnadsslag inräknas här. Som sammanfattande benämning på dessa samkostnader används fortsättningsvis ut- trycket biografdriftens samkostnader.

Vid lönsamhetsbedömningar av biografer- na enligt självkostnadsmetoden skulle båda dessa samkostnadstyper tas med, dvs. bio- grafåret skulle belastas med såväl årskost- nader för tidigare investeringar som med en viss del av biografdriftens samkostnader. För biografer tillhörande integrerade bolag borde dessutom medtagas en viss andel av kostnaderna för bolagets verkställande led- ning, styrelsearvoden etc?.

Biografens samkostnader låter sig icke bestämmas med någon som helst tillförlit- lighet. Visserligen föreligger detta samkost- nadsslag för samtliga biografer, men kost- nadernas höjd varierar starkt mellan olika biografer. För t.ex. de mest besökta bio- graferna i storstäderna används en mer tek- niskt avancerad och därmed dyrare utrust- ning än för t.ex. mindre biografer på lands- orten. Dessutom sker troligtvis utbyte av ut- rustning med betydligt högre frekvens för

de större biograferna. Det största fördel- ningsproblemet sammanhänger dock med ut- rustningens livslängd. För speciellt den tek- niska utrustningen gäller att den har en myc- ket lång livslängd. Att därvid räkna med en livslängd på t.ex. 5 eller 10 år vid lönsam- hetsbedömningen skulle i många fall inne- bära att en alldeles för hög årskostnad be- lastades biografåret med hänsyn till den faktiska resursförbrukningen.

När det gäller biografdriftens sam-kost- nader uppstår också svåra fördelningspro- blem. Även om kostnaderna är kända finns det ingen logisk grund för deras fördelning. Dessutom är skillnaderna mellan olika bo— lag mycket stora, vilket framgår av redo- visningen i nästa kapitel. För biografdrif— tens samkostnader har författaren därför studerat, för respektive bolag, samtliga bio- grafårs bidrag till biografdriftens samkost— nader.

Skillnaden mellan biografens och biograf- driftens samkostnader är särskilt väsentlig att upprätthålla vid en bedömning av bio- grafernas framtidsutsikter. Omfattningen av framtida biografnedläggelser måste tillmätas en speciellt stor betydelse vid kulturpolitiska bedömningar avseende biograffilmen. Vid analys av biografernas överlevandeförmåga torde frågan om biografdriftens samkostna- der inte spela någon större roll. En väsentlig orsak härtill är att inga samkostnader av detta slag föreligger hos de enskilda bio- graferna. För dessa biografer kommer emel- lertid en motsvarande faktor in i bedöm- ningen, nämligen i vilken utsträckning av- kastningen blir tillräckligt stor för att sti- mulera ägaren att fortsätta driften. För kedjebiograferna existerar dock inte denna typ av avkastningskrav. Även ett så blygsamt överskott som ett årligt täckningsbidrag på t. ex. 10000 kronor medför ett bidrag till samkostnadernas täckning, medan ett mot- svarande belopp för den enskilde biograf- ägaren kanske inte skulle motivera fortsatt drift.

* De integrerade bolagen har speciella bio- grafavdelningar, varför man principiellt kan skilja mellan kostnaderna för dessa och kost- naderna för t.ex. den verkställande ledningen.

När det gäller biografens samkostnader kommer emellertid förr eller senare den situationen att uppstå för varje biograf att en ersättningsinvestering (ny projektor, ut- byte av stolar etc.) måste genomföras för att driften skall kunna fortgå. I denna situa— tion måste framtida förväntningar rörande avkastningen av verksamheten vara tillräck- ligt stora för att motivera investeringar. I detta avseende föreligger ytterst små skill- nader mellan enskilda biografer och kedje- biografer. För den senare biograftypen till- kommer emellertid ytterligare en faktor i bedömningen, nämligen att de sammanlag- da investeringarna kan bli så betungande att frågan om hela biografrörelsens existens måste sättas ifråga.

För att belysa de problem som därvid kan uppkomma skisseras närmast tre kalkylsi— tuationer enligt vilka undersökningsresul— taten i nästföljande kapitel bearbetats. Fram- ställningen illustrerar även skillnaden i be- slutsfattande vid kalkylering enligt självkost- nads- respektive bidragsmetoden.

I praktiskt kalkyleringsarbete betvivlas ibland de kalkylresultat som bidragsmetoden ger med (motiveringar av typen »givetvis måste man alltid ta hänsyn till alla kostna— der» eller »på lång sikt duger ingenting an- nat än en självkostnadskalkyl» etc. Bägge dessa — och liknande — vanföreställningar kan leda till felaktigt (suboptimalt) besluts- fattande, i varje fall i situationer där själv- kostnadsmetoden används på ett okritiskt sätt isin renodlade form.

K alkylsituation ]

Som imodellföretag i exemplet används ett integrerat filmbolag med en kedja om 10 biografer. I den första kalkylsituationen står valet mellan handlingsalternativen att lägga ned en viss biograf genast (på grund av då- lig lönsamhet) eller at-t driva verksamheten ytterligare ett år. Både intäkter och kostna- der för nästföljande år kan prognostiseras med säkerhet.1 Kostnadsmassan består av följande huvudgrupper av kostnadsslag:

Proportionellt rörliga särkostnader (t.ex. biljetter)

Fasta särkostnadskomponenter (t.ex. lö- ner, lokalhyra)

Samkostnader för biografen (periodisera- de investeringar)

Samkostnader för biografdriften (t.ex. biografavdelningens lönekostnader)

Samkostnader för bolaget som helhet (t.ex. direktionslöner).

Bolagets kalkylavdelning förutsätts förde- la alla samkostnader på slutliga kostnadsbä- rare. Den aktuella biografens totalkostnad för nästkommande år är således känd.

Beslutssituationen har grafiskt åskådlig- gjorts i figur 5.2. Kurva I visar tillväxten i rörliga särkostnader, kurva II summan av rörliga och fasta särkostnader, kurvorna III —V kostnadssumman efter stegvis addi- tion av biografens, biografdriftens och bo- lagets fördelade samkostnader samt kurva VI intäkterna vid olika verksamhetsvolymer. Eftersom både de fasta särkostnaderna och samkostnaderna antas helt oberoende av vo- lymen kommer kurvorna lI——V att förlöpa parallellt med kurva 1.

Vid kalkylering enligt självkostnadsme- toden fördelas samtliga kostnader på de olika kostnadsbärarna. Den punkt i figuren där kurvorna V och VI korsar varandra ut— gör den kritiska punkten vid självkostnads- metoden. Mot denna svarar en kritisk vo- lym, i figuren betecknad kv.. Alla volymer mindre än kv, ger upphov till förlust. Om den väntade publiktillströmningen under nästa år blir lägre än kv ,, så bör enligt själv- kostnadskalkylen verksamheten läggas ned genast. Den prognostiserade volymen, pv, medför således handlingsalternativet ned— läggning.

Om bidragsmetoden i stället används vid beslutsfattandet, så kommer verksamheten att drivas ytterligare minst ett år. Vid en verksamhetsvolym motsvarande kv, i figuren kommer intäkterna att exakt motsvara sum— man av rörliga och fasta särkostnader, dvs. de kostnader som tillkommer —— utöver re-

1 Realiter fattas visserligen beslut av detta slag under osäkerhet eller risk med mer eller mindre subjektiva sannolikheter. Detta har dock ingen betydelse för det principiella resone- manget.

Kronor A V |V | ||| | I c _______ | ' . | | | || | | ' ' | ' i | | | | I | B ———- — — _ | I | | | | ' | A ______ '_' | | : i | | ' | ' I | | | | | i I | ' I | ' | ' | ' | ' ' | ' | -l | | i l _ kv1 pv kv2 kV3 kV4 Volym (ant.

sålda biljetter)

Figur 5.2 Grafisk illustration av skillnaden i beslutsfattande vid självkostnadskalkylering och bidragskalkylering.

dan existerande samkostnader — om driften upprätthålls ytterligare ett år. Eftersom pv är större än kv, kommer biografen att ge ett positivt täckningsbidrag till samkostna- derna. Hela bolagets resultat kommer att förbättras med B—A kronor i jämförelse med alternativet nedlägggning, trots att bio- grafen enligt självkostnadsmetoden ger en årsförlust på C—B kronor.1

Ett enkelt tankeexperiment illustrerar lo- giken hos bidragskalkylen. Antag att bola- get fvid sidan av den kalkylsituation som ovan skisserats även skall fatta beslut om

nyetablering av två biografer. Analyser av de 10 hittillsvarande biografernas samlade resursanspråk på bolagets administrativa av- delningar visar att ytterligare två biografer kan administreras inom ramen för befintlig organisation. Samma totala samkostnad kommer då vid självkostnadsmetoden att fördelas på ett utökat antal kostnadsbärare.

1 Utrangeringsvärdet på biografens tekniska utrustning förutsätts lika med noll. I annat fall måste undersökas om det vid nedläggningen fri- gjorda kapitalet genom alternativanvändning kunde ha gett bättre avkastning.

De kritiska volymerna för respektive biograf kommer att förflyttas till vänster i diagram- met och detta kan leda till att beslutet i denna kalkylsituation vid självkostnadskal- kylering måste ändras. Särkostnaderna för de 10 befintliga biograferna förblir dock oförändrade och därmed kv., dvs. bidrags- kalkylering leder till samma beslut som ti— digare.

K alkylsituation 2

I nästa kalkylsituation antas att biografens tekniska utrustning måste bytas ut för att fortsatt drift skall vara möjlig. Osäkerheten i bedömningarna kommer att öka eftersom kalkylsikten blir längre. Det antas emeller- tid att även i detta fall löpande in- och ut— betalningar kan prognostiseras.

Antag att bolaget överväger att anskaffa en teknisk utrustning med beräknad ekono- misk livslängd på 10 år. Kostnadsbäraren blir i detta fall biografen under hela 10-års- perioden. För denna beslutssituation är det korrekt att fördela biografens samkostnader (enligt föregående kalkylsituation), eftersom amortering och förräntning blir en särkost- nad wid handlingsalternativet investera.1 Hänsyn till biografdriftens och bolagets samkostnader skall dock inte tas trots att kalkylsikten utvidgas till 10 år.

Ur bolagets synvinkel kan beslutspro- blemet formuleras på följande sätt: Kom- mer nettovärdet av löpande in- och utbe- talningar under de 10 kommande åren att möjliggöra förräntning och amortering av investeringen?z För att få svar på denna fråga kan följande kalkylmodell användas:

: G - q" (cz—1) q" —1 a (51)

där: a = den annuitet som krävs för att för- ränta och amortera G under n år med kalkylräntan i, = grundinvesteringen, '— räntefaktorn, dvs. (1 + i),

kalkylräntan och antalet år.

= hun-Q G |

Om figur 5.2 nu antas illustrera den ge- nomsnittliga årskalkylen för biografen un- der hela tioårsperioden, så finner man att den kritiska volymen förskjutits från kv, till kv,. Den senare volymen ligger till höger om pv, och slutsatsen blir att investeringen ej är lönsam. Matematiskt kan det minimala lönsamhetskravet uttryckas:

a & I—U (5.2)

där: I = årliga inbetalningar och U = årliga utbetalningar.

I figur 5.2 kan utläsas att vid pv är skill- naderna mellan in— och utbetalningar lika med B —— A som i sin tur är mindre än den erforderliga annuiteten, dvs. a i figuren.

Kalkylsituation 3

I den tredje kalkylsituationen tänks bolaget överväga att helt upphöra med biografdrif- ten och inrikta verksamheten enbart mot filmuthyrning och filmproduktion. Besluts— problemet har uppkommit som en följd av senare års efterfrågeminskningar. Efterfrå- gan bedöms ha stabiliserats på nuvarande nivå. Relevanta kostnader kan prognostise- ras för en tioårsperiod. Därvid har hän- syn tagits till skillnaderna i förslitningsgrad hos den tekniska utrustningen på biografer- na och följaktligen också till investeringsbe- hovet. Bolaget bedömer att om 10 år kom- mer den tekniska utvecklingen att kräva om- fattande nyinvesteringar på biograferna. Denna kalkylsituation är betydligt mer kom— plicerad än de båda föregående och endast det första steget i problemlösningen skall behandlas här.

Den första fråga som måste besvaras är om biografverksamheten som helhet är lön-

1 När investeringen väl är beslutad kan bo- laget dock åter ställas inför den första typen av kalkylsituation, t.ex. att efter ett år besluta om nedläggning. I så fall har dock in- och/ eller utbetalningar prognostiserats felaktigt vid investeringsbeslutet. ” För en utföng redogörelse för problem i samband med investeringskalkylering hänvisas läsaren till Asztély (1965).

sam, dvs. lämnar något bidrag till bolagets totala resultat. Figur 5.2 tänks i denna kal- kylsituation illustrera en genomsnittlig års- kalkyl under prognosperioden för hela bia- grafdriften, som då blir kostnadsbärare. Alla kostnadsslag utom bolagets samkostnader (t.ex. direktionslöner) blir särkostnader. Den kritiska volymen blir kv,. I figuren ligger pv till vänster om kv,, och biografdriften som helhet lämnar således ett negativt täck- ningsbidrag. Om emellertid pv hade legat till höger om kv,, t.ex. mellan kv, och kv,, så hade biografdriften som helhet lämnat ett positivt täckningsbidrag.

De tre genomgångna kalkylsituationerna visar att bidragsmetoden är tillämplig även vid långsiktigt beslutsfattande liksom att den ger underlag för handlandet även vid över- gripande beslut, som i t. ex. den sista kal- kylsituationen. Exemplen visar även att ett kostnadsslag (t. ex. periodiserade investe- ringsutgifter) som i en kalkylsituation är en samkostnad i en annan kalkylsituation kan— ske måste betraktas som en särkostnad. Ju mer tidsmässigt omfattande och ju mer över— gripande kalkylsituationen är, desto mer lik- artad blir den kostnadsmassa som medtas i de båda kalkylmetoderna. Den grundläg- gande skillnaden i tankegång mellan de bå— da metoderna kvarstår dock. Först vid en mycket långsiktig bedömning av den totala verksamheten ger bägge metoderna samma resultat.

6. Biografledets ekonomiska beteende. Redogörelse för

och analys av fältundersökningens resultat

6.1 Uppdelning av undersöknings- populationen

I föreliggande kapitel redovisas och analyse- ras resultaten från undersökningarna i bio- grafledet. Såsom framhölls i kapitel 4 sva- rar de till Svenska Filminstitutet avgiftsplik- tiga biograferna för den helt dominerande delen av biografledets saudade visningstill- fällen. En granskning av bruttobiljettintäk— ternas storlek visar, att avgiftspliktiga bio- grafer svarar för drygt 85 procent av de totala intäkterna i landet. Ur ekonomisk syn- vinkel är de icke-avgiftspliktiga biografernas roll således obetydlig. Dels spelar dessa bio- grafer in endast en mindre del av totalintäk- terna i branschen, dels lämnar de inte något bidrag till Svenska Filminstitutets fonder.1 En annan skillnad mellan avgiftspliktiga och icke—avgiftspliktiga biografer ligger däri att de senare i stor utsträckning baserar sin verksamhet på frivilliga arbetsinsatser samt att andra kriterier än rent ekonomiska många gånger är bestämmande för biogra- fens fortbestånd.

De angivna skillnaderna mellan de båda biografslagen medförde att författaren på planeringsstadiet utgick från att svårigheter skulle uppstå att få de icke-avgiftspliktiga biograferna att delta i undersökningen. En olikartad uppläggning av undersökningarna har därför gjorts för de båda biograftyperna. I den följande framställningen behandlas därför de båda biografslagen vart för sig.

6.2 Biografer med fler än fem ordinarie föreställningar per vecka

6.2.1 Undersökningarnas uppläggning och genomförande

Med hänsyn till de avgiftspliktiga biografer- nas ringa antal i förening med deras kvan— titativa betydelse i framförallt ekonomiskt hänseende önskade filmutredningen högsta möjliga precision i undersökningen, dvs. en totalundersökning. Valet av undersök— ningsperiodens längd bedömdes ur ett fler- tal aspekter. Från filmutredningens sida framfördes önskemål om att låta undersök- ningarna omfatta -kalenderåren 1963 t.o.m. 1969 med tanke på filmreformens genom- förande den 1 juli 1963. Undersökningar av biografernas lönsamhet har gjorts vid ett tidigare tillfälle omfattande åren 1953 och 1954. Dessa undersökningsresultat bedömdes inte kunna tjäna som jämförelse för att stu— dera skillnaderna i biografernas lönsamhet mellan tiden före och tiden efter filmrefor- mens genomförande. I brist på jämförelse- material fanns ingen logisk anledning att knyta undersökningsperioden till filmrefor- mens genomförande. Å andra sidan ansågs förändringen i efterfrågeutvecklingen kräva att lönsamhetsutvecklingen studerades för en längre period. Fluktuationer i vissa bio-

1 Såsom senare skall visas utgör de i många fall dessutom en direkt ekonomisk belastning för vissa andra komponenter i branschen.

grafers biljettintäkter mellan skilda år kan vara mycket stora, bl.a. som en följd av skillnader i publikattraktivitet mellan skilda filmer. En genomsnittlig lönsamhetsutveck- ling för en följd av år måste därför ge en mer rättvisande bedömning än en punkt- skattning av ett enda år.

Som undersökningsperiod valdes kalen- deråren 1965 t.o.m. 1969, dvs. undersök- ningsperioden startar två år senare än film- utredningen föreslog. Avvikelsen från upp- dragsgivarens ursprungliga önskemål har två förklaringar. Det främsta skälet är att en sjuårig undersökningsperiod skulle ha medfört att uppgifter hade måst insamlas om nöjesskattens storlek, vilket troligtvis skulle fått menlig inverkan på svarsfrekven— sen. Dessutom ansåg författaren att fem år var en tillräckligt lång period för att elimi- nera risken för snedvridning i undersök- ningsresultaten på grund av årsfluktuatio- ner i lönsamhetsutvecklingen.

Eftersom biografernas räkenskapsår icke behöver sammanfalla med kalenderåret be- slöts att det första undersökningsåret för var— je biograf skulle utgöra det räkenskapsår vars bokslutsdatum inföll under kalender- året 1965. Uppgifter inkrävdes således för detta och de därpå följande fyra åren. Ef- tersom ett räkenskapsår kan omfatta maxi— malt 18 månader eliminerades risken att nöjesskatten på något sätt skulle påverka undersökningsresultaten.

Som undersökningspopulation valdes de biografer som enligt uppgifter från Film- ägarnas Kontrollbyrå AB bedrev avgifts- pliktig biografrörelse den 31 december 1969. I populationen kan därför finnas biografer, som vid mottagandet av frågeformuläret (april 1970) ännu icke hade avslutat det sista räkenskapsåret för undersökningsperio- den. Detta kan ha inträffat om en biograf under perioden haft ett brutet räkenskaps— år omfattande mer än 12 månader. Risken bedömdes vara obetydlig och togs medvetet för att inte förkorta undersökningsperioden.

Undersökningsformulären utsändes i bör- jan av april 1970. Till de företag som i slu- tet av maj månad icke hade svarat utgick påminnelser samt nya formulär. Inga ytter-

ligare generella påminnelser gjordes. För några kedjebiografer har dock ytterligare påminnelser gjorts. I samtliga dessa fall ha- de löfte om deltagande i undersökningen lämnats på ett tidigt stadium av undersök- ningen. Författarens kontakter med dessa företag bestod därför främst i att påskynda materialsammanställningen. I många fall har författaren dessutom begärt in komplette- rande uppgifter samt i några fall också kon- trollerat erhållna uppgifter. Materialinsam- lingen har därför dragit ut på tiden och de sista uppgifterna erhölls först i början av juni månad 1971.

De avgiftspliktiga biograferna kan i un- dersökningshänseende lämpligen indelas i två delmängder (jfr kap. 4), nämligen en- biografföretag och kedjebiografer. För den senare mängden har hänsyn tagits till kost- nader som i respektive företags bokföring ej fördelas på biograferna utan redovisas gemensamt för hela biografdriften. Till fö— retag med två eller flera biografer utskicka— des därför två formulär. Det ena avsåg för biografdriften gemensamma kostnader och det andra de på respektive biograf fördelade kostnaderna. Formulären återfinns i bila- gorna 3 och 4. Formuläret i bilaga 4 har an- vänts för kedjebiografer samt med mindre modifieringar även för enskilda enbiograf- företag och föreningsbiografer. I de modi- fierade formulären har hänsyn tagits till visa på förhand (kända olikheter i konto- planerna för dessa biografer, t.ex. förenings— biografernas avgift för central administra- tion. Vid utformningen av formulären råd- frågades representanter för dels FHR, dels filmbranschen i övrigt, bl.a. för att hänsyn skulle kunna tas till nämnda skillnader i kontoplanerna mellan olika typer av biogra- fer.

I tabell 6.1 redovisas undersökningspopu- lationens fördelning på enbiografföretag och kedjebiografer. De senare har uppdelats på Stockholm, Göteborg, Malmö och landsor- ten. En begränsad osäkerhet vidlåder denna uppdelning. Till stockholmsbiografer har räknats biografer i Stockholms stad, men eftersom en exakt geografisk gränsdragning är svår att göra kan klassificeringen för en-

Tabell 6.1 Undersökningspopulation, bortfall samt i undersökningen erhållna respektive bearbetade svar. Avgiftspliktiga biografer.

Specifikation Enbiograf- Kedjebiografer Samtliga företag biografer G M L Undersökningspopnlation1 71 64 22 15 269 441 Bortfall 16 5 1 1 60 83 Erhållna svar 55 59 21 14 209 358 Ex kluderin gar 6 3 5 —— 4 1 8 Bearbetade svar 49 56 16 14 205 340 Bearbetade svar i procent av undersökningspopulationen 69 88 73 93 76 77

1 Enligt register hos Filmägarnas Kontrollbyrå AB. Beteckningar: S : Stockholm; G : Göteborg; M : Malmö; L : Landsorten

staka biografer ibland ifrågasättas? Slutligen bör om tabellen nämnas att uppgifterna av- ser förhållandena den 31 december 1969. Förändringar under undersökningsperioden kommenteras i texten.

Såsom framgår av tabellen fanns den 31 december 1969 sammanlagt 441 avgiftsplik- tiga biografer i landet. Av dessa var 370 kedjebiografer och återstoden utgjordes av enbiografföretag. Totalt har 358 svar er- hållits, vilket utgör ca 81 procent av popu- lationen. De högsta svarsfrekvenserna åter— finns inom gruppen storstadsbiografer, dvs. biografer i Stockholm, Göteborg och Mal- mö, med nära nog fullständig anslutning. Den lägsta svarsfrekvensen uppvisar enbio- grafföretagen, av vilka 63 är landsorts- och 8 storstadsbiografer.

Utöver vad som redovisats i tabellen har ytterligare några svar erhållits. I Göteborg har en biograf bytt ägare under 1969 och för denna biograf har i bearbetningarna en- dast medtagits uppgifter för periodens fyra första år. (I gengäld tillkom under 1969 en biograf i Göteborg, varför antalet bearbe— tade svar är konstant för perioden.) Tre landsortsbiografer har under 1969 över- gått från mängden avgiftspliktiga till mäng- den icke-avgiftspliktiga enheter. Eftersom biograferna de facto var i drift vid perio— dens slut har svaren bearbetats; för 1969 dock bland icke-avgiftspliktiga biografer.

Svar har också inkommit från sex den 31 december 1969 nedlagda biografer. Dessa svar har icke bearbetats då biograferna ej ingick i populationen.

Orsakerna till bortfallet är endast begrän- sat kända. Inom gruppen enbiografer lades en enhet ner under 1969 men avregistrera- des ej i registret hos Filmägarnas Kontroll- byrå ABF Ett företag med en avgiftspliktig och ett antal icke-avgiftspliktiga biografer uppgav sig överhuvud icke kunna lämna er- foderliga uppgifter på grund av gemensam bokföring för samtliga biografer. Ett annat företag med 18 avgiftspliktiga biografer gör månadsbokslut för var och en av dessa en- heter utom under räkenskapsårets sista må- nad, då bokslut görs endast för hela verk— samheten. Författaren erbjöds »11-måna- dersredovisning» som svar på ställda frågor. På grund av den bristande jämförbarhet som skulle ha uppstått mellan dessa svar och materialet i övrigt avböjdes erbjudandet.

Av tabellen framgår att sammanlagt 18 svar exkluderats. För enbiografföretagen

1 Hägersten (Aspudden), Jakobsberg, Solna, Sundbyberg och Täby har samtliga hänförts till landsorten. "' Eftersläpning i avregistreringen är vanlig och kan uppgå till flera år. Möjligen skulle yt- terligare bortfall kunna förklaras av denna eftersläpning. Orsaken till att svar erhållits från några nedlagda biografer beror också på denna eftersläpning.

gäller att vissa kostnadsuppgifter ej kunnat separeras respektive att kostnadsbilden varit ofullständig. Två av stockholmsbiograferna startades under 1969 och uppgifterna avsåg enbart del av året. Den tredje stockholms- biografen används omväxlande som biograf och teater och uppgifterna ansågs därför ej jämförbara med övriga svar. De fem bio- graferna i Göteborg exkluderades då tillför- litligheten i lämnade uppgifter ej kunde ga- ranteras. Dessa biografer har fusionerats under perioden och nuvarande ägare upp— gav sig sakna tillgång till erforderliga redo- visningshandlingar. Två av de exkluderade landsortsbiograferna startades under 1969 och för de båda andra kunde kostnadsupp- gifterna icke separeras.

I frågeformuläret inkrävdes uppgifter om räkenskapsårets omfattning samt eventuella förändringar i detta under undersöknings- perioden. Principiellt skulle (som ytterlig- hetsfall) kunna tänkas att en biograf i t. ex. början och slutet av undersökningsperioden haft räkenskapsår omfattande 18 månader, i vilket fall erhållna uppgifter skulle ha kommit att omfatta 72 i stället för 60 verk- samhetsmånader. Samtliga biografer som existerat under hela perioden har emellertid redovisat uppgifter för exakt 60 månader.

Ett kedjeföretag med alla biografer i Stockholm har under perioden haft ett 15- månaders och ett 9-månaders räkenskapsår med ett mellanliggande lZ—månadersår. För— fattaren har inte funnit någon logisk korri- geringsgrund och har därför accepterat de brutna räkenskapsåren utan några ändringar. I uppgifterna för år 1966 ingår därför 13 biografer med räkenskapsår omfattande 15 månader och för 1968 17 biografer med räkenskapsår omfattande 9 månader.]

6.2.2 Biografemas intäktsstruktur

Biografemas intäkter kan indelas i två del- mängder, nämligen dels biljettintäkter brut— to, dvs. intäkter före avdrag för avgifter till Svenska Filminstitutet, dels övriga in- täkter. Den senare mängden omfattar re- klamfilmsin-täkter, intäkter från konfektför-

säljning, hyresintäkter vid tillfällig uthyrning av biograflokalen samt diverse intäkter så- som garderobsintäkter, intäkter från pro- gramförsäljning etc. Intäktsstrukturen be- skrivs i det följande först för kedjebiografer och därefter för enbiografföretag.

Kedjebiografernas intäkter kan i allmän- het direkt härledas till respektive biograf. Reklamfilmsintäkter och intäkter från kon- fektförsäljning kan dock vara gemensamma för biografrörelsen. Författaren vet att så har varit fallet för två företag. I det ena fallet (3 storstads- och 26 landsortsbiogra- fer) har fördelningen på skilda biografer av båda dessa intäktsslag gjorts av företaget självt. I det andra fallet (8 landsortsbiogra- fer) erhöll författaren enbart uppgift om nettot av konfektförsäljningen för hela bio- grafdriften. Bland alternativa fördelnings- kriterier valde författaren bruttobiljettintäk— ten för respektive biograf.

Intäktsstrukturen hos storstädernas och landsortens kedjebiografer framgår av ta- bellerna 6.2 t.o.m. 6.5, i vilka intäkterna re— dovisas dels i genomsnitt per biograf och är, dels genomsnittligt för hela undersök- ningsperioden. Den senare uppgiften avser genomsnittet av i respektive tabell redovisa- de årsgenomsnitt.

En granskning av bruttobiljettintäkternas utveckling under perioden visar för 1966 och 1967 en uppgång i jämförelse med år 1965, en kraftig nedgång under 1968 samt en begränsad återhämtning under 1969 —- i inget fall dock till 1967 års nivå. För stockholmsbiograferna inträffade dock ned- gången redan efter periodens andra år. Ef- tersom uppgifterna avser biografernas rä- kenskapsår kan ej en direkt jämförelse med de totala bruttobiljettintäkterna för hela landet göras, då dessa redovisas per spelår, dvs. för tiden 1 juli t.o.m. 30 juni. Såsom framgår av redogörelsen i kapitel 3 var emellertid bruttoinspelningen i landet som

1 Det bör observeras att hela intäkts- respek- tive kostnadsmängden för undersökningsperio- den finns med för dessa biografer. De tidigare nämnda biograferna för vilka »ll-månaders- uppgifter: skulle ha kunnat erhållas uteslöts därför att en obestämbar del av intäkterna re- spektive kostnaderna skulle ha saknats.

Tabell 6.2 Biografemas genomsnittliga intäktsstruktur för åren 1965—1969 samt genom- snittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiografer i Stockholm.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Proc. Biljettintäkter brutto 736.415 892.626 845.009 680.801 748.906 780.751 96,4 Reklamfilmsintäkter 12.815 14.594 15.138 13.526 14.354 14.085 1,7 Intäkter från konfektför- 9.240 10.709 10.448 8.653 8.942 9.598 1,2 säljning Hyresintäkter vid tillfällig 4.938 4.460 4.182 4.456 7.269 5.061 0,6 uthyrning av biograf- lokalen Diverse intäkter 1.208 822 676 563 503 754 0,1 Summa intäkter i genom- 764.616 923.211 875.453 707.999 779.974 810.251 100,0 snitt per biograf Summa andra intäkter än 28.201 30.585 30.444 27.198 31.068 29.499 3,6 biljettintäkter i genomsnitt per biograf Antal biografer 49 49 53 54 56 — —-

Tabell 6.3 Biografemas genomsnittliga intäktsstruktur för åren 1965—1969 samt genom- snittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiogra-fer i Göteborg.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Proc. Biljettintäkter brutto 711.868 844.813 889.856 805.333 844.821 819.338 96,7 Reklamfilmsintäkter 13.528 16.045 15.980 12.291 14.664 14.501 1,7 Intäkter från konfektför- 7.683 8.594 9.290 8.357 8.284 8.442 1,0 säljning Hyresintäkter vid tillfäng 2.433 2.242 2.75 3 5.317 7.318 4.012 0,5 uthyrning av biograf- lokalen Diverse intäkter 652 1.010 968 434 1.851 983 0,1 Summa intäkter i genom- 736.164 872.704 918.847 831.732 876.938 847.276 100,0 snitt per biograf Summa andra intäkter än 24.296 27.891 28.991 26.399 32.117 27.938 3,3 biljettintäkter i genomsnitt per biograf Antal biografer 16 16 16 16 16 — —

helhet praktiskt taget oförändrad mellan spelåren 1966/ 67 och 1967/ 68 för att se- dan sjunka något under 1968/69. Under hösten 1968 var enligt Svenska Filminsti- tutets verksamhetsberättelse (1968/ 69) be- söksfrekvensen på biograferna nära 20 pro- cent lägre än under motsvarande period 1967, medan enligt påföljande års verk-

samhetsberättelse hösten 1969 uppvisade en kraftig uppgång i besöksfrekvensen. Med hänsyn till nämnda variationer och olikhe— ter i redovisningsperioderna förefaller ten- densen i undersökningsmaterialet att väl överensstämma med utvecklingen för lan- dets samtliga biografer.

En jämförelse mellan biljettintäkter och

Tabell 6.4 Biografemas genomsnittliga intäktsstruktur för åren 1965—1969 samt genom- snittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiografer i Malmö.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Proc. Biljettintäkter brutto 535.978 566.139 633.178 552.165 575.063 572.505 95,6 Reklamfilmsintäkter 10.721 11.257 11.621 10.425 9.989 10.803 1,8 Intäkter från konfektför- 9.873 9.144 10.091 9.753 9.989 9.770 1,6 säljning Hyresintäkter vid tillfällig 3.660 4.930 4.595 4.708 4.390 4.456 0,8 uthyrning av biograf- lokalen Diverse intäkter 1.110 1.292 885 1.561 1.437 1.257 0,2 Summa intäkter i genom- 561.342 592.762 660.370 578.612 600.868 598.791 100,0 snitt per biograf Summa andra intäkter än 25.364 26.623 27.192 26.447 25.805 26.286 4,4 biljettintäkter i genomsnitt per biograf Antal biografer 13 14 13 14 14 — —

Tabell 6.5 Biografemas genomsnittliga intäktsstruktur för åren 1965—1969 samt genom- snittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiograferilandsorten.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Proc. Biljettintäkter brutto 236.659 266.032 291.100 273.842 282.217 269.970 96,3 Reklamfilmsintäkter 4.599 4.748 5.367 5.044 5.245 5.001 1,8 Intäkter från konfektför- 3.985 4.016 3.545 3.342 3.316 3.641 1,3 säljning Hyresintäkter vid tillfällig 1.306 1.234 1.351 1.564 1.785 1.448 0,5 uthyrning av biograf- lokalen Diverse intäkter 223 127 216 108 374 210 0,1 Summa intäkter i genom- 246.772 276.157 301.579 283.900 292.937 280.270 100,0 snitt per biograf Summa andra intäkter än 10.113 10.125 10.479 10.058 10.720 10.300 3,7 biljettintäkter i genomsnitt per biograf Antal biografer 193 198 199 204 205 — —

övriga intäkter visar att de senare utgör mellan 3,3 och 4,4 procent av totalintäk- terna. Jämförelsen är dock delvis missvisan- de. Övriga intäkter utgörs till största delen av nettointäkter, medan biljettintäktema i sig medför både proportionellt och progressivt rörliga kostnader i form av filmhyror, av- gifter till Svenska Filminstitutet samt STIM-

avgifter. Med nuvarande ordning har en biograf inga eller mycket små (marginella justeringar av filmhyresskaloma) möjligheter att påverka dessa kostnader. I genomsnitt för perioden uppgår de till ca 45 procent av bruttobiljettintäkterna och utgör således en betydande post av den totala kostnads- massan. Om man då i stället jämför bil-

jettintäkter och övriga intäkter efter reduk- tion för dessa kostnader, så finner man att den så uppkomna reducerade totalintäkten till mellan ca 6 och ca 8 procent utgörs av övriga intäkter, vilket märkbart ökar deras relativa betydelse.

För enbiografföretagen har redovisningen gjorts med fördelning på enskilda biograf- företag och föreningsbiografer. De senare har i sin tur uppdelats på avgiftspliktiga och avgi-ftsbefriade biografer. Intäktsstrukturen för ifrågavarande biografer framgår av ta- bellerna 6.6 t. o. m. 6.8. Tabellerna visar att biljettintäkternas fördelning i stort sett följer samma mönster som för kedjebiograferna, dvs. två år med stigande intäkter, därefter en nedgång under 1968 samt återhämtning un- der periodens sista år. För samtliga dessa biograftyper har återhämtningen under 1969 inneburit att intäkterna stigit till 1967 års nivå eller mera. Av tabellerna 6.7 och 6.8 framgår också att »hyresintäkter vid tillfäl- lig uthyrning av biograflokalen» ej redovi- sats för föreningsbiograferna. Till dessa bio- grafer ställdes ingen fråga om detta slags hyresintäkter. Den hos föreningsbiograferna bedrivna övriga verksamheten i biograflo— kalen ansågs nämligen ge upphov till svåra avgränsningsproblem.1

Relationen mellan biljettintäkter och öv- riga intäkter skiljer sig något från kedjebio- grafernas. För enskilda biografer och för avgiftsbefriade föreningsbiografer utgör öv- riga intäkter i genomsnitt för perioden 2,3 respektive 2,7 procent. De avgiftspliktiga föreningsbiografernas övriga intäkter uppgår dock till 4,9 procent av totalintäkterna, dvs. utgör en större andel än hos alla typer av kedjebiografer. Förklaringen därtill kan här- ledas till posten »diverse intäkter» och det är möjligt att några biografer här även in- kluderat hyresintäkter vid tillfällig lokalut- hyrning.

En granskning av reklamfilmsintäkterna visar att dessa är markant lägre för de en- skilda biograferna än för kedjebiograferna och de avgiftspliktiga föreningsbiograferna. Även för de avgiftsbefriade föreningsbio- graferna är reklamfilmsintäkterna högre än för enbiografföretagen. Skillnaden förklaras troligen av att kedjeföretagen —— och i många fall troligen också föreningsbiogra-

1 Som exempel på ett sådant problem kan nämnas intäkteri samband med föreningens tea- terverksamhet. Skall hela, del av eller ingen del alls av överskottet krediteras biografdriften? Är biografrörelsen den :huvudsakliga» verksam- heten och teateraktiviteterna en »biverksamhet» — eller tvärtom?

Tabell 6.6 Biografemas genomsnittliga intäktsstruktur för åren 1965—1969 samt genom- snittligt för hela undersökningsperioden. Enskilda enbiografföretag.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Proc. Biljettintäkter brutto 209.915 240.054 260.047 254.088 274.686 247.758 97,7 Reklamfilmsintäkter 2.064 2.454 2.5 31 2.660 2.711 2.484 1,0 Intäkter från konfektför- 2.196 2.561 2.553 2.608 1.742 2.332 0,9 säljning Hyresintäkter vid tillfällig 151 383 420 335 45 3 348 0,1 uthyrning av biograf- lokalen Diverse intäkter 507 600 748 75 8 867 696 0,3 Summa intäkter i genom- 214.833 246.052 266.299 260.449 280.459 253.618 100,0 snitt per biograf Summa andra intäkter än 4.918 5.998 6.252 6.361 5.773 5.860 2,3 biljettintäkter i genom- snitt per biograf Antal biografer 13 13 13 13 13 — — 88 SOU 1973: 16

Tabell 6.7 Biografemas genomsnittliga intäktsstruktur för åren 1965—1969 samt genom- snittligt för hela undersökningsperioden. Avgiftspliktiga föreningsbiografer.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Proc. Biljettintäkter brutto 131.428 151.990 184.617 170.336 187.296 165.133 95,1 Reklamfilmsintäkter 2.644 2.226 3.037 3.495 3.410 2.962 1,7 Intäkter från konfektför- 1.082 1.340 1.554 1.232 1.825 1.407 0,8 säljning Diverse intäkter 2.134 1.133 7.763 4.000 6.144 4.235 2,4 Summa andra intäkter än 5.860 4.699 12.354 8.727 11.379 8.604 4,9 biljettintäkter i genom- snitt per biograf Summa intäkter i genom- 137.288 156.689 196.971 179.063 198.675 173.737 100,0 snitt per biograf Antal biografer 6 10 11 11 11 — -—

Tabell 6.8 Biografemas genomsnittliga intäktsstruktur för åren 1965—1969 samt genom- snittligt för hela undersökningsperioden. Avgiftsbefriade föreningsbiografer.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Proc. Biljettintäkter brutto 140.763 159.010 170.940 167.596 169.664 161.595 97,3 Reklamfilmsintäkter 2.016 2.108 2.444 2.284 1.952 2.161 1,3 Intäkter från konfektför- 1.280 1.271 1.288 1.079 854 1.154 0,7 säljning Diverse intäkter 1.010 629 1.126 1.195 2.217 1.235 0,7 Summa andra intäkter än 4.306 4.008 4.858 4.558 5.023 4.550 2,7 biljettintäkter i genom- snitt per biograf Summa intäkteri genom- 145.069 163.018 175.798 172.154 174.687 166.145 100,0 snitt per biograf Antal biografer 24 25 25 25 25 — — ferna _ kan erbjuda samordnade reklam- Intresset riktas först mot skillnaden mellan

filmsvisningar på flera biografer och därige- nom lättare attrahera reklamköparna. Även vid överenskommelser om ersättning för konfektförsäljning torde kedjebiograferna som grupp ha en gynnad förhandlingsposi- tion i jämförelse med framförallt enbiograf- företagen.

6.2.3 Biografemas särkostnadsstruktur

Biografemas kostnadsstruktur är betydligt mer komplicerad än deras intäktsstruktur.

särkostnader och samkostnader. Därefter kommenteras särkostnaderna och möjlighe- terna att jämföra olika biografer med avse- ende på dessa kostnader. Jämförbarheten är bl. a. beroende på om biograferna ingår i ett integrerat företag eller ej. Den samman- hänger emellertid också med redovisningens uppbyggnad. En del kostnadsslag utgör sär- kostnader men behandlas inom vissa före- tag vid redovisningen som samkostnader för hela biografdriften. Vid bearbetningen av undersökningsmaterialet har ett antal pro-

blem uppstått med kostnadsklassificeringen. För att rätt bedöma karaktären hos det redo- visade materialet krävs en utförlig redogö- relse för författarens behandling av inkom- na uppgifter.

Såsom nämndes i föregående kapitel kän- netecknas särkostnaderna av att de helt för- svinner om kostnadsbäraren elimineras och detta gäller antingen kostnaden är fast eller rörlig. Huruvida en viss kostnad skall hän- föras till mängden särkostnader eller ej be- ror som tidigare framhållits på avgränsning- en av begreppet »kostnadsbärare». Såsom framhölls i kapitel 5 har författaren därvid valt biografåret bl. a. av det skälet att 'för många biografer frågan om verksamhetens upphörande med jämna mellanrum torde ak- tualiseras. Av praktiska skäl har i undersök- ningen därvid begreppet »biografår» hän- förts till respektive biografs räkenskapsår. De kostnader som under räkenskapsåret återfinns i bokföringen kommer därvid att företrädesvis utgöra antingen fasta eller rör- liga särkostnader. Samkostnaderna, vilka be- handlas i nästa underavsnitt, har med ett un- dantag icke påverkat här presenterade resul- tat. Undantaget utgörs av posten »repara- tioner och underhåll».

I undersökningsformuläret ombads före- tagen uppge omfattningen av dels kostnader avseende »reparationer och underhåll som bokförts så att nettovinsten nedbringats», dels under perioden gjorda investeringar. Författaren förbisåg emellertid två bestäm- melser i taxeringsförordningen, enligt vilka biograferna vid taxeringen kan göra avdrag för kostnader som ur företagsekonomisk synvinkel är att betrakta som investeringar. Den ena regeln avser kostnader för ny-, till- eller ombyggnad i förhyrd fastighet, den andra s. k. förbrukningsinventarier, vilkas livslängd inte beräknas överstiga tre år.

Granskningen av undersökningsmaterialet visade att såväl frekvensen av som storleken på dessa taxeringsmässiga kostnader antog höga värden, och att utfallet av lönsamhets- bedömningen för biograferna skulle bli högst varierande beroende på hur dessa kostna- der behandlades. En okulärbesiktning av hela undersökningsmaterialet antydde att

reparationer och underhåll under ett »nor- malår» uppgick till ca 5 procent av brutto- biljettintäkterna. Med denna norm som bas inkrävdes specifikation av reparations- och underhållskostnaderna för samtliga biografer (biografår) för vilka ifrågavarande kostnader översteg nämnda procenttal. Sammanlagt fanns 129 biografår, varav endast ett avsåg enbiografföretag, för vilka del av repara- tions- och underhållskostnaderna överfördes till investeringar. Samtliga företag utom ett kunde ange den exakta fördelningen. För ett av företagen har beloppen för tre biografår uppskattats, men det eventuella fel som där- vid uppstått kan negligeras. Totalt har för hela undersökningsperioden särkostnaderna reducerats med 9,5 mkr och motsvarande be- lopp överförts till investeringsutgifterna för perioden. Beloppet är praktiskt taget helt hänförbart till kedjebiograferna och fördelar sig på biografer i Stockholm med ca 5,8 mkr, i Göteborg med ca 1,0 mkr, i Malmö med ca 0,2 mkr och i landsorten med ca 2,5 mkr. I genomsnitt per biograf och år gör detta för olika biograflokaliseringar ca 21 tkr, ca 12 tkr, ca 3 tkr respektive ca 2 tkr. För berörda biografer är reduktionen dock betydligt större; i enstaka fall med belopp på flera hundratusental kronor.

Kostnadsslaget löner inklusive sociala av- gifter har delvis vållat problem vid bearbet- ningen av undersökningsresultaten. För fyra av företagen behandlas i redovisningen de sociala avgifterna som samkostnader för hela biografdriften. Författaren har för dessa fö- retag erhållit enbart totalsumman för respek- tive år. Beräkningar av de sociala avgifternas storlek under undersökningsperioden har gjorts av AB Svensk Filmindustri (SF) och Sandrew Film & Teater AB. Resultatet av SF:—s beräkningar har återgetts i tabell 6.9 och avser genomsnittliga procentsatser för SF:s helägda landsortsbiografer. Tabellens nedersta rad visar de procenttal författaren använt vid skattningarna av de sociala av- gifterna. Dessa procentsatser utgör genom- snittet av SF:s och Sandrews var för sig gjorda beräkningar.

För att validera skattningstekniken gjor- des för ett av de fyra företagen med om-

Tabell 6.9 De sociala avgifternas utveckling i procent av lönekostnaden under undersök—

ningsperioden.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 ATP 3,98 4,50 4,96 5,32 5,79 Sjukförsäkring 1,50 1,50 2,60 2,60 2,60 Yrkesskadeförsäkring 0,28 0,13 0,12 0,18 0,17 TGL/AGB 0,81 0,71 0,56 0,54 0,66 Allmän arbetsgivareavgift _ — — — 1,00 Summa sociala avgifter 6,57 6,84 8,24 8,64 10,22 Använda procentsatser 6,50 7,00 8,40 8,80 10,20

Källa: AB Svensk Filmindustri. Beräkningarna baserade på helägda landsortsbiografer.

fattande biografrörelse dessutom för samt- liga fem år en fördelning av uppgivna so— ciala avgifter med utgångspunkt i biogra- fernas lönekostnader. Avvikelserna mellan denna beräkning och skattningen med hjälp av procentsatsema i tabell 6.9 uppgick till mellan ca 25 tkr och ca 75 tkr per år. Efter samråd med representanter för ifråga- varande företag kunde diskrepanserna här- ledas till dels icke-avgiftspliktiga, dels under perioden nedlagda biografer. De sociala av- gifterna kan visserligen variera något mel- lan skilda biografer beroende på t. ex. antal arbetstimmar och personalens ålder, men i stort sett torde skattningstekniken vara ac- ceptabel.

Även i ett annat avseende har uppgivna lönekostnader särskilt granskats. För att få största möjliga jämförbarhet mellan biogra- ferna separerades i frågeformuläret »1ön till biografägaren och dennes familj» från lön till föreståndare och anställd personal i öv- rigt. För kedjebiograferna gäller att prak- tiskt taget enbart anställd personal sköter verk-samheten. Undantagsvis har dock med- intressents andel av rörelseresultatet uppta- gits bland lönekostnaderna eller som separat kostnadspost. Efter kontroll hos vederböran- de företag har dessa »kostnader» strukits, dvs. biografens rörelseresultat har ökats i motsvarande mån.

Klassificeringen av reklamkostnadema i sär— och samkostnader har delvis varit svår-

genomförbar. Biografdriftens samkostnader, t. ex. kostnader för reklamateljéer, behand- las först i avsnitt 6.2.4.3. För samtliga bio- grafer i Göteborg, Malmö och landsorten redovisas reklamkostnaderna i företagens bokföring separat. Beträffande stockholms- biograferna har problem uppstått i några fall.

För ett företag gäller att vissa reklam- tjänster (skyltning i biograflokalen, övrig affischering etc.) köps från utomstående spe- cialistföretag. Kostnaderna fördelas i bio— grafföretagets redovisning på respektive stockholmsbiograf men kan, på grund av olikheter i redovisnin-gsprinciperna mellan skilda år, ej specificeras för mer än två av undersökningsåren. För övriga tre år ingår dessa kostnader bland »diverse omkostna- der». Kostnaderna kan åtm-instone delvis ha karaktär av samkostnader för företagets samtliga stockholmsbiografer och borde så- ledes i viss —— troligtvis obetydlig — omfatt- ning ha exkluderats från i detta avsnitt re- dovisade särkostnader. Då detta icke varit möjligt för samtliga år har författaren valt att bland särkostnaderna inkludera kostna— derna även för de två år då separation varit möjlig. Författaren vet att likartade förhål- landen gäller för åtminstone ytterligare ett företag, dvs. att här nämnda kostnader för inköp av reklamtjänster icke är särredovi- sade.

För ett annat företag, med biografverk-

samheten förlagd till enbart Stockholm, har biografernas reklamsärkostnader erhållits som en klumpsumma för vart och ett av un- dersökningsåren. Efter samråd med ifråga- varande företag har totalkostnadema för respektive år av författaren fördelats på så sätt att 40 procent betraktats som radannon- sering och fördelats med lika belopp på var- je biograf. Av återstoden, 60 procent, har 75 procent belastats premiärbiograferna och 25 procent övriga biografer, varvid kostna- derna fördelats i relation till biografernas bruttobiljettintäkter.

Flertalet biografer bedriver verksamheten i hyrda lokaler och hyreskostnaden betrak- tas för dessa biografer tillsvidare som en särkostnad.1 I undersökningsmaterialet finns emellertid åtta biografer i Stockholm, fem i Göteborg, en i Malmö och 37 i landsorten för vilka rörelsen bedrivs i egen fastighet eller i fastighet tillhörande medintressent i biografrörelsen. Hyreskostnaden har för des- sa biografer betraktats som en särkostnad för biografen enligt alternativkostnadsprin- cipen. Detta kräver emellertid att angivna hyror överensstämmer med den hyresintäkt som skulle ha uppstått om lokalen hade hyrts ut i stället för att användas i biograf- rörelsen. Generellt torde gälla att efterfrå- gan på den typ av lokaler det är fråga om är starkt begränsad, vilket behandlas senare i framställningen. Det går emellertid inte att klarlägga efterfrågans storlek och således ej heller hyrornas höjd mätt som altemativ- kostnaden. För att erhålla jämförbarhet mel- lan biograferna i undersökningen har hyres- kostnaden även för dessa biografer behand- lats som en särkostnad.

En jämförelse mellan uppskattade hyres— kostnader för lokaler i egna fastigheter och faktiskt erlagda hyror för hyrda lokaler är svår att göra. Båda hyresslagen påverkas av en mängd faktorer såsom lokalens storlek, läge, standard etc. samt kanske framförallt av lokalägarens alternativa uthyrningsmöj- ligheter. För biograferna i Stockholm och Göteborg gäller att den beräknade genom- snittliga hyreskostnaden för lokaler i egen fastighet är högre än genomsnitthyran för hyrda lokaler på respektive ort. Antalet bio-

grafer i egen fastighet är emellertid så litet och variationerna i lokalernas storlek, ut- formning och läge så omfattande, att jäm- förelser måste göras med stor försiktighet. För undersökningsmaterialet i dess helhet förefaller det emellertid möjligt att dra slut- satsen att uppskattade hyror inte avviker från faktiskt erlagda hyror. Det är främst två förhållanden som kan anföras som stöd för en sådan konklusion. För det första är den genomsnittliga hyreskostnaden för 13 hyrda lokaler i Malmö högre än den genom- snittliga hyreskostnaden för göteborgsbiogra- fer i egen fastighet, dvs. av företagen upp- skattade hyror. De förra har för år 1969 en hyreskostnad på i genomsnitt 96 934 kro- nor och de senare 81220 kronor. För det andra uppgår den beräknade genomsnitts- hyran för de 37 landsortsbiograferna i egen fastighet till 33 919 kronor för år 1969 me- dan motsvarande kostnad för landsortsbio- grafer i hyrda lokaler är något högre eller 34 345 kronor.

Slutligen bör nämnas att kontoplanen för vissa biografer ej medger separation av kost— nadsposterna »frakt» och »strömförbruk- ning». Frakt- respektive strömkostnader in- går för ca 50 respektive ca 30 landsortsbio- grafer i posten »diverse omkostnader».

Kedjebiografernas särkostnader har åter- getts i tabellerna 6.10 t.o.m. 6.13. Såsom framgår av dessa tabeller utgör filmhyran den tyngst vägande kostnaden för samtliga biografer uppgående till drygt 40 procent av totalkostnaden. Grunderna för filmhyrans beräkning redovisades i kapitel 4. Det bör emellertid påpekas att integrerade företag belastar egna biografer med filmhyra enligt samma debiteringsprinciper som vid filmut- hyrning till fristående biografer. Samtliga i undersökningen ingående biografer är där- för i detta hänseende jämförbara.

Avgifterna till Svenska Filminstitutet och STIM utgör proportionellt rörliga kostnader och uppgår till 10,0 respektive 0,9 procent

1 Om hyreskostnaden skall anses utgöra en särkostnad för biografåret sammanhänger bl. a. med hyreskontraktets utformning (jfr kap. 5). Problemet beaktas ytterligare längre fram i detta kapitel.

av bruttobiljettintäkterna.1 Jämförs dessa kostnader med biljettintäkterna i tabellerna 6.2 t. o. m. 6.5, finner man att de utgör inte fullt 10,9 procent. Den obetydliga skillnaden beror på att STIM-avgifterna för några före- tag redovisas bland »diverse omkostnader».

Övriga kostnadsslag är till sin karaktär en blandning av rörliga särkostnader och fasta särkostnadskomponenter. Hyreskostnaderna torde för flertalet biografer utgöra en fast särkostnadskomponent men undantag finns. Såsom framgår av tabellerna 6.10 t.o.m. 6.13 fluktuerar den genomsnittliga hyres- kostnaden för biograferna i Stockholm och Malmö. För biograferna i Göteborg och på landsorten ökar den dock något varje år. Den kraftigaste fluktuationen uppvisar stockholmsbiograferna, vilket främst förkla- ras av att ett av biografbolagen, såsom tidi- gare nämnts, haft två brutna räkenskapsår omfattande 15 (1966) respektive 9 (1968) månader. Hyreskostnaden för enstaka bio- grafer kan emellertid av olika anledningar variera mellan skilda år. Av redovisnings- tekniska skäl förekommer förskjutning av kvartalshyran mellan åren. Ett räkenskapsår kan ha debiterats med t. ex. fem och det påföljande året med enbart tre kvartalshy- ror. För ett fåtal biografer gäller dessutom att hyreskostnaden helt eller delvis är en rör- lig kostnad, varvid hyran baseras på biljett- intäkterna.

Av tabellerna framgår att även lönekost- naderna fluktuerar något. För biograferna i Stockholm och Göteborg är den genomsnitt- liga lönekostnaden något lägre 1968 i jämfö- relse med 1967. Biograferna i Malmö och på landsorten har däremot haft stigande lö- nekostnader under perioden. Som en följd av dels stigande personallöner men även andra kostnadsökningar, dels den allmänna efterfrågeminskningen har kostnadsmedve- tandet troligen starkt ökat hos företagen. Lönekostnaderna är till sin karaktär såväl fasta som rörliga. Den fast anställda perso- nalen kompletteras i högre eller lägre ut- sträckning med extrapersonal med hänsyn till variationer i publiktillströmningen. Efter- som nedgången i biljettintäkterna var myc- ket kraftig under 1968 sjönk helt följdrik-

tigt även lönekostnaderna för detta år för biograferna i Stockholm och Göteborg. Lö- nekostnadernas stegring i Malmö var så obe- tydlig att även dessa biografer troligtvis minskat personalvolymen. För landsortsbio- graferna har emellertid den genomsnittliga lönekostnaden ökat under perioden, vilket sannolikt sammanhänger med att belast- ningsvariationerna inte är så stora för dessa biografer och att följaktligen mängden extra- personal är mindre och därmed också möj- ligheterna till tillfälliga personalreduktioner.

För enstaka biografer kan lönekostna- derna fluktuera mycket kraftigt mellan skil- da år. Under år 1968 har dessa kostnader minskat starkt för många biografer i främst Stockholm. Utöver återhållsamhet med extrapersonal har även andra kostnadssän— kande åtgärder vidtagits, såsom övergång från platsnumrerade biljetter till nummer- följdsbiljetter (icke platsnumrerade), reduce- rat öppethållande av biljettkassorna, indrag- ning av eftermiddagsföreställningar etc. Samtliga dessa åtgärder har bidragit till den skenbart gynnsamma lönekostnadsutveck- lingen.

För några av stockholmsbiograferna steg dock lönekostnaderna åter under år 1969. Årsfluktuationer av detta slag kan ha flera förklaringar och ett helt entydigt mönster går ej att upptäcka. Den främsta orsaken till fluktuationer i lönerna mellan skilda år torde utgöras av efterfrågevariationema. I allmänhet gäller därvid att publikdragande filmer medför ökade insatser av extraperso- nal. Ett bolag uppger dock som förklaring till minskade lönekostnader för en av bio— graferna under år 1969 att man det året hade en »1ångkörare» och att personalplane- ringen därigenom underlättades. För ett an- nat bolag medförde en publikdragande film i stället kraftigt ökade lönekostnader på en biograf. I detta fall tvingades man hålla läk- taren öppen i större utsträckning än nor- malt samtidigt som publikuppträdandet var sådant att extrapersonal fick avdelas för

1 Om biografägaren är medlem i Sveriges Biografägareförbund, i annat fall uppgår STIM- avgiften till 1,17 procent av bruttobiljettintäk- terna.

Tabell 6.10 Biografemas genomsnittliga särkostnadsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiografer i Stockholm.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Proc. Filmhyra 254.613 328.624 313.979 239.281 257.961 278.892 41,9 Avgift till Svenska Film- 79.691 96.969 91.763 73.674 81.419 84.703 12,7 institutet samt STIM-avgift Hyror 80.491 91.519 86.925 81.258 89.179 85.874 12,9 Löner inkl. sociala avgifter 101.133 116.743 121.571 114.471 131.204 117.024 17,6 Reklam 55.296 56.628 55.324 61.091 68.608 59.389 8,9 Frakter 453 178 215 185 272 261 1 Strömförbrukning 7.479 7.406 7.808 7.379 8.802 7.775 1,2 Diverse omkostnader 30.417 32.698 33.885 29.291 31.340 31.526 4,8 Summa kostnader i genom- 609.573 730.765 711.470 606.630 668.785 665.444 100,0 snitt per biograf Antal biografer 49 49 53 54 56 — —

] Mindre än 1 promille.

Tabell 6.1] Biografemas genomsnittliga särkostnadsstru'ktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiografer i Göteborg.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Proc. Filmhyra 254.436 310.886 324.965 282.612 296.283 293.836 43,8 Avgift till Svenska Film- 77.534 92.053 97.047 87.964 91.576 89.235 13,3 institutet samt STIM-avgift Hyror 61.751 66.883 68.877 69.002 73.127 67.928 10,1 Löner inkl. sociala avgifter 95.929 108.744 127.410 124.389 135.130 118.320 17,6 Reklam 53.868 57.792 68.195 71.436 69.246 64.107 9,6 Frakter 1.253 1.014 1.289 1.155 1.685 1.279 0,2 Strömförbrukning 4.986 4.457 5.731 6.283 6.386 5.569 0,8 Diverse omkostnader 26.061 27.390 32.404 35.518 30.713 30.417 4,6 Summa kostnader i genom- 575.818 669.219 725.918 678.359 704.146 670.691 100,0 snitt per biograf Antal biografer 16 16 16 16 16 — —

övervakningsuppgifter. Överhuvud gäller att publikuppträdandet förefaller bli allt »frä— nare». Detta medför inte enbart ökade löne- kostnader för biograferna genom att perso- nalvolymen måste dimensioneras med hän- syn till även övervakningsuppgifter utan också kostnadsökningar genom ökat slitage på inventarierna.

Reklamkostnaderna kan till stor del tro— ligtvis betraktas som en fast särkostnadskom- ponent, i varje fall för landsortsbiografer och

sannolikt i stor utsträckning även för bio- graferna i Göteborg och Malmö. För stock- holmsbiograferna förekommer visserligen såsom tidigare nämnts ett inslag av sam— kostnader. Den större delen av dessa bio— grafers reklamkostnad utgörs dock av till respektive biograf direkt hänförbara kost- nader för vpremiär- och stödannonsering. Även frakt- och strömkostnader kan i hu- vudsak betraktas som fasta särkostnadskom- ponenter. Strömförbrukningen är beroende

Tabell 6.12 Biografemas genomsnittliga särkostnadsstru'ktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiografer i Malmö.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Proc. Filmhyra 184.566 197.376 222.907 181.508 195.667 196.405 39,9 Avgift till Svenska Film- 58.632 61.432 68.896 60.339 62.215 62.303 12,7 institutet samt STIM-avgift Hyror 73.352 72.072 78.028 74.299 79.619 75.474 15,3 Löner inkl. sociala avgifter 75.230 77.118 91.518 91.921 100.724 87.302 17,7 Reklam 39.101 36.302 45.863 51.029 56.128 45.685 9,3 Frakter 1.938 1.704 2.124 2.216 2.247 2.046 0,4 Strömförbrukning 4.210 3.428 3.811 3.431 4.063 3.789 0,8 Diverse omkostnader 20.866 15.607 20.631 21.131 19.056 19.458 3,9 Summa kostnader i genom- 457.895 465.039 533.778 485.874 519.719 492.462 100,0 snitt per biograf Antal biografer 13 14 13 14 14 — —

Tabell 6.13 Biografemas genomsnittliga särkostnadsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Kedjebiografer i landsorten.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Proc. Filmhyra 83.321 94.822 105.207 95.813 99.080 95.649 40,0 Avgift till Svenska Film- 25.501 28.639 31.426 29.549 30.416 29.106 12,2 institutet samt STIM-avgift Hyror 28.471 31.080 32.366 32.790 34.268 31.795 13,3 Löner inkl. sociala avgifter 44.345 48.861 55.962 59.364 63.813 54.469 22,8 Reklam 11.245 12.698 13.712 14.627 16.913 13.839 5,8 Frakter 1.599 1.724 1.882 2.030 2.129 1.873 0,8 Strömförbrukning 1.946 1.842 1.850 1.875 1.931 1.889 0,8 Diverse omkostnader 9.453 10.242 10.279 10.955 10.913 10.368 4,3 Summa kostnader i genom- 205.881 229.908 252.684 247.003 259.463 238.988 100,0 snitt per biograf Antal biografer 193 198 199 204 205 — —

enbart av antalet föreställningar och deras längd. Frakterna varierar obetydligt med verksamhetsvolymen mätt i antalet visade filmer per år. Ju fler filmer som visas, desto högre blir fraktkostnaden. Eftersom anta— let per år visade filmer håller sig relativt konstant fluktuerar emellertid fraktkostna- den enbart obetydligt.

Posten »diverse omkostnader» omfattar kostnader för dels reparationer och under- håll, dels allmänna omkostnader såsom kostnader för telefon, kontorsmateriel, bil-

jetter, kol, uniformer etc. På grund av olik- artade redovisningsprinciper hos företagen har det inte varit möjligt specificera kost- nadsslagen. Tyngst väger kostnaderna för reparationer och underhåll samt för biljetter. Biljettkostnaden varierar direkt med publik- tillströmningen men i övrigt kan kostnader- na troligen karakteriseras som fasta särkost- nader för biografåret. Den ovan nämnda tendensen att minska antalet tillfällen vid vilka platsnumrerade biljetter används redu- cerar troligtvis biljettkostnaderna avsevärt.

När platsnumrerade biljetter används kan nämligen i ytterlighetsfallet en hel biljettsats förbrukas på en enda besökare.

En jämförelse mellan de fyra tabellerna visar att den procentuella fördelningen på olika kostnadsslag i stort uppvisar samma mönster för både storstads- och landsorts- biografer. De entydigt rörliga särkostnader- na, dvs. filmhyra samt avgifter till Svenska Filminstitutet och STIM, utgör för samtli- ga biografgrupper mellan ca 52 och ca 57 procent av de totala särkostnaderna. Man hade kanske kunnat förvänta att de rörliga särkostnaderna skulle ha svarat för en mar- kerat större del av kostnadsmassan hos stor- stadsbiograferna än hos landsortsbiografer- na. Även om så är fallet för enstaka biogra- fer, med ett maximivärde för Stockholm på ca 70 procent, så är kostnaderna för fram- förallt löner och hyror i gengäld så mycket högre för storstädernas biografer att rela- tionen mellan rörliga och fasta särkostnader blir ungefär densamma oavsett biografloka- lisering. Med hänsyn till kostnadsstruktu— ren kan således inte någon viss biografloka- lisering anses mer gynnsam än någon annan.

Särkostnadsstrukturen för de tre skilda grupperna av enbiografföretag har återgetts i tabellerna 6.14. t.o.m. 6.16. Kostnads- strukturen kommenteras först för de enskil- da biograferna och därefter för förenings- biograferna.

Såsom framgår av tabell 6.14 uppvisar de enskilda biograferna ett mönster i sin kostnadsstruktur som i stora drag överens- stämmer med kedjebiografernas. De pro- portionellt rörliga särkostnaderna svarar för 52 procent av den totala kostnadsmas- san. Bland övriga kostnader kan märkbara avvikelser noteras för tre kostnadsslag — hyres—, löne- och reklamkostnaderna. An- talet biografer är emellertid för litet för att skillnaderna skall kunna hårdragas. Diskrepanserna torde delvis bero på det för- hållandet att bland enskilda enbiografer in- går fyra storstadsbiografer. I vissa avseen- den är dessa icke jämförbara med övriga biografer inom gruppen.

Hyreskostnaderna, såväl absolut som i re- lation till totalkostnaden, är avsevärt lägre

än för kedjebiografer på landsorten, vilka torde vara de närmast jämförbara objekten. För endast två av de 13 biograferna före- ligger ägargemenskap mellan biograf- och fastighetsägare och i dessa fall är de beräk- nade hyrorna upptagna till ca 9.000 respek- tive 6.000 kronor, dvs. med belopp som kraftigt understiger genomsnittshyran för övriga biografer.

Lönekostnaderna är i absoluta tal i det närmaste lika höga och i relation till total- kostnaden t.o.m. något högre än motsva- rande kostnad för landsortens kedjebiogra- fer — 24,4 respektive 22,8 procent. Skillna- den är dock liten och även om en viss del av rörelseresultatet för enstaka biografer upptagits bland lönekostnaderna, så förefal- ler betydelsen härav negligerbar. I själva ver- ket är det i stället möjligt att viss underskatt- ning av lönekostnaderna kan ha gjorts. För sex av biograferna har nämligen i svarsfor- muläret uppgifter lämnats om »lön till äga- ren och dennes familj etc.». Dessa belopp har icke medräknats bland lönerna utan hänförts till biografernas rörelseresultat. I den mån t.ex. biografägaren själv de facto utfört ett arbete, som i annat fall hade måst avlönas, så borde ett belopp motsvarande den inbesparade lönekostnaden rätteligen ha upptagits. Då det inte varit möjligt för för- fattaren att i varje särskilt fall kontrollera förhållandena har samtliga dessa belopp ex— kluderats från lönekostnaderna. Av belop— pens storlek framgår i några fall klart att det är fråga om ett rörelseresultat och icke enbart en värdemässig uppskattning av t.ex. biografägarens »föreståndarefunktion». Det- ta kan utläsas bl.a. därav att för samtliga biografer som lämnat uppgift om »lön till biografägaren och dennes familj» har även uppgifter om löner till anställd personal upp- getts. Dessa senare lönebelopp förefaller dessutom ganska väl överensstämma med motsvarande lönekostnader hos övriga bio- grafer.

Reklamkostnaderna uppgår för här be- handlade biografer till ca 19.000 kronor i genomsnitt för hela perioden mot ca 14.000 kronor för kedjebiografer i landsorten. Den genomsnittliga reklamkostnaden påverkas

Tabell 6.14 Biografemas genomsnittliga särkostnadsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Enskilda enbiografföretag.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Proc. Filmhyra 69.381 86.041 93.116 88.323 99.192 87.211 39,7 Avgift till Svenska Film- 22.843 26.411 28.179 27.196 30.391 27.004 12,3 institutet samt STIM-avgift Hyror 17.283 17.246 18.112 16.585 17.337 17.313 7,9 Löner inkl. sociala avgifter 45.064 49.155 53.579 57.437 62.775 53.602 244 Reklam 13.638 17.050 19.407 20.573 23.417 18.817 8,5 Frakter 1.769 2.021 2.135 2.345 2.368 2.128 1,0 Strömförbrukning 1.883 1.751 1.776 1.849 1.812 1.814 0,8 Diverse omkostnader 12.383 12.337 14.186 10.424 10.532 11.972 5,4 Summa kostnader i genom- 184.244 212.012 230.490 224.732 247.824 219.860 100,0 snitt per biograf Antal biografer 13 13 13 13 13 — —

emellertid starkt av de fyra storstadsbiogra- ferna, vilka haft en omfattande reklamvolym under perioden. För övriga nio biografer är den genomsnittliga reklamkostnaden för undersökningsperioden endast 5.268 kronor.

De avgiftspliktiga föreningsbiografernas särkostnadsstruktur har återgetts i tabell 6.15. Av tabellen kan utläsas att filmhyror samt avgifter till filminstitutet och STIM uppgår till endast ca 47 procent. Förkla- ringen härtill är att fyra av biograferna upp- gett hyres- och/eller lönekostnader som en- ligt författarens uppfattning inte är realis- tiska.1 För tre av dessa biografer har hyres- kostnaden för år 1969 uppgetts till 40 tkr, 70 tkr respektive 110 tkr vilket motsvarar ca 12, ca 36 respektive ca 45 procent av brutto- biljettintäkterna. Det bör emellertid erinras om att föreningsbiograferna i allmänhet be- driver verksamheten i egna fastigheter och att hyreskostnaden därför är uppskattad. Endast en av de avgiftspliktiga förenings- biograferna hyrde lokal och för denna bio- graf har hyreskostnaden för 1969 upptagits till endast 14,5 tkr.

I två fall har även lönekostnaderna upp- getts till belopp som förefaller orealistiska. Kostnaden för löner inklusive sociala avgif— ter har för dessa biografer för år 1969 upp- tagits till ca 51 tkr respektive ca 78 tkr, vil- ket i bägge fallen utgör ca 32 pröcent av

bruttobiljettintäkterna. Även beträffande lönerna gäller att dessa för föreningsbiogra- fema kan avse ersättning för annat arbete inom föreningen, vilket i dessa båda fall möjligen skulle kunna förklara de höga be- loppen.

De avgiftsbefriade föreningsbiografernas särkostnadsstruktur framgår av tabell 5.16. Även för dessa biografer har författaren no- terat onormalt höga kostnader i ett antal fall. Framförallt gäller att hyreskostnaden för några biografer förefaller hög, åtminsto- ne för vissa av undersökningsåren. För- eningsbiograferna debiterar s.k. internhy- ror och i många fall framkommer dessa som skillnaden mellan intäkter och andra kost- nader än hyreskostnaden. Effekten blir att hyrorna fluktuerar medan rörelseresultatet alltid blir detsamma, dvs. plus minus noll.

I andra fall debiteras internhyra helt oav- sett resultatet. I allmänhet förefaller dessa internhyror förhållandevis höga. Eftersom det för föreningen enbart är en bokförings- transaktion har debiteringen blott en om- fördelande effekt mellan olika verksamhets- grenar.

1 Avlämnade svar är för dessa biografer i övrigt ”fullständiga och icke avvikande från svarsmönstret för andra biografer. Författaren har därför icke haft någon grund för [exklu- dering.

Tabell 6.15 Biografemas genomsnittliga särkostnadsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Avgiftspliktiga föreningsbiografer.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Kronor Kronor Kronor Kronor kronor Kronor Proc. Filmhyra 50.886 55.762 69.855 67.766 71.142 63.082 36,8 Avgift till Svenska Film- 11.863 15.111 18.489 17.163 18.657 16.257 9,5 institutet Avgift till STIM 1.303 1.126 1.583 1.478 1.679 1.434 0,8 Hyror 18.017 22.973 31.689 32.018 35.055 27.950 16,3 Löner inkl. sociala avgifter 22.845 31.377 39.564 42.288 45.298 36.274 21,2 Reklam 5.724 10.670 11.991 12.626 14.243 11.051 6,5 Frakter 1.710 2.262 2.630 2.551 3.146 2.460 1,4 Strömförbrukning 1.299 1.333 1.806 2.555 1.944 1.787 1,0 Diverse omkostnader 7.860 13.065 13.789 10.605 9.881 11.040 6,5 Summa kostnader i genom- 121.507 153.679 191.396 189.050 201.045 171.335 100,0 snitt per biograf Antal biografer 6 10 11 11 11 — —

Tabell 6.16 Biografemas genomsnittliga särkostnadsstruktur för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Avgiftsbefriade föreningsbiografer.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Proc. Filmhyra 50.341 57.851 62.787 62.493 62.280 59.150 39,5 Avgift till STIM 1.254 1.308 1.399 1.531 1.525 1.403 0,9 Hyror 26.163 27.286 28.179 24.542 23.538 25.942 17,3 Löner inkl. sociala avgifter 30.729 33.651 37.564 40.159 41.832 36.787 24,5 Reklam 8.391 9.197 9.482 10.814 12.069 9.991 6,7 Frakter 2.219 2.540 2.768 2.985 3.408 2.784 1,9 Strömförbrukning 1.216 914 1.013 775 759 935 0,6 Diverse omkostnader 10.809 11.740 13.871 15.409 12.833 12.932 8,6 Summa kostnader i genom- 131.122 144.487 157.063 158.708 158.244 149.924 100,0 snitt per biograf Antal biografer 24 25 25 25 25 -— —

Uppgifterna från båda slagen av för- eningsbiografer förefaller bemängda med ett antal tänkbara felkällor av nämnt slag. Även om lämnade uppgi-fter i och för sig är korrekta, så föreligger för dessa biogra- fer ett validitetsproblem som inte har nå- gon motsvarighet bland enskilda biografer. Särkostnadsstrukturen förefaller vara ett ut- tryck mer för föreningarnas interna redo- visningsprinciper än för biografverksamhe- tens verkliga kostnader.

6.2.4 Biografemas samkostnader 6.2.4.1 Samkostnademas art

Såsom tidigare nämnts kan för varje bio- graf två principiellt skilda slag av samkost- nader urskiljas, nämligen biografens respek— tive biografdriftens samkostnader. Biogra- fens samkostnader för respektive biografår utgörs av periodiserade utgifter för t.ex. tek- nisk utrustning och inredning av biograflo-

kalen, dvs. ekonomiska uppoffringar vilkas utnyttjandevärde sträcker sig över mer än ett biografår. Denna form av samkostnader förekommer hos alla biografer.

Biografdriftens samkostnader består i första hand av administrationsomkostnader av olika slag, t. ex. lönekostnader för före— tagsledning, ekonomipersonal etc. och för de integrerade bolagen kostnaderna för deras särskilda biografavdelningar. Till dessa sam- kostnader kan för större biografkedjor ock- så hänföras kostnader för reklamateljéer och biljett—försäljningskontor, vilka kostnadsslag för några bolag är av betydande storleks- ordning.

Både biografens och biografdriftens sam- kostnader ger upphov till svåra problem dels när kostnaderna skall fastställas, dels vid fördelningen av de senare kostnaderna på olika kostnadsbärare. För att få åtmins- tone en uppfattning om kostnadernas stor- lek ställdes till samtliga biografer frågor om investeringsvolymens omfattning under un- dersökningsperioden. För kedjebiograferna ingick dessutom ett särskilt frågeformulär (se bil. 3) avseende biografdriftens »gemen- samma kostnader», dvs. biografdriftens sam- kostnader. De båda kostnadsslagen behand- las var för sig nedan.

6.2.4.2 Biografemas samkostnader

Det tyngst vägande kostnadsslaget bland bio- grafens samkostnader utgörs av investering- ar i teknisk utrustning samt om- och till- byggnader av biograflokalen. De uppgifter som erhållits i undersökningen visar vilka in- vesteringar som de facto genomförts. In- vesteringar av detta slag har emellertid i all- mänhet en betydligt längre livslängd än fem är, varför det finns anledning skilja mellan den faktiska investeringsvolymen under un- dersökningsperioden och investeringsbeho— vet. Om investeringarna vore jämnt förde- lade i tiden, så skulle den faktiska inves- teringsvolymen möjligen kunna tjäna som värdemätare för investeringsbehovet. Vissa investeringar tenderar emellertid att komma

i vågor, nämligen investeringar i teknisk utrustning. För t.ex. de biografer som är försedda med vidfilmsutrustning gäller att investeringarna i övervägande grad gjordes i mitten och slutet av 1950-talet. Som exem- pel kan nämnas att endast en biograf i Stockholm saknar vidfilmsutrustning och att endast fyra av biograferna har fått denna utrustning installerad under undersöknings- perioden.

De avgiftspliktiga biografernas faktiska investeringsvolym under undersökningspe- rioden framgår av tabell 6.17. Totalbelop- pen omfattar dels de för respektive biograf uppgivna investeringsbeloppen, dels de taxe- ringsmässiga kostnader som författaren överfört till investeringarna (se s. 89 f.). Den totala investeringsvolymen uppgår till drygt 16 mkr för perioden, och av tabellen fram- går att ca 50 procent därav faller på stock- hol-msbiograferna. Även investeringsvolymen i genomsnitt per biograf är störst för dessa biografer och detta gäller antingen volymen ses i relation till de biografer för vilka in- vesteringar skett under perioden, såsom gjorts i tabellen, eller om det totala antalet biografer beaktas. Även för enbiografföre- tagen gäller att den övervägande delen av investeringsvolymen faller på stockholms- biografer.

Det bör observeras att samtliga investe- ringsuppgifter avser den faktiska investe- ringsutgiften utan hänsyn till räntekostna- der. Överhuvud gäller att räntekostnader icke angetts av biograferna och icke heller beräknats av författaren.1

För att få en uppfattning om investerings- behovet måste uppgifterna kompletteras med bedömningar av den framtida investe- ringsutvecklin-gen. Siffermässiga bedömning- ar kan möjligtvis genomföras av biografbo- lagen själva men låter sig inte göras för bio- graferna som helhet. Några bedömningspro- blem skall anges.

* Sveriges Biografägareförbund har i en skri- velse till författaren meddelat, att lånekostna- der icke låter sig hänföras till en enstaka bio- graf annat än i undantagsfall. Författaren har beaktat detta i senare beräkningar och därvid använt olika kalkylräntor.

Tabell 6.17 Avgiftspliktiga biografers faktiska investeringsvolym i kronor under under-

sökningsperioden.

Specifikation 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden

Kedjebiografer Stockholm

Tot. investeringsvolym 1.929.662 1.602.792 1.316.901 2.05 8.606 570.983 7.478.944 I genomsnitt per biograf 74.218 114.485 65.805 158.354 47.582 — Antal biografer1 26 14 20 13 12 —

Göteborg

Tot. investeringsvolym 297.343 590.896 307.240 749.583 58.246 2.003.308 I genomsnitt per biograf 42.478 84.414 43.891 93.698 14.562 — Antal biograferx 7 7 8 4 -—

Malmö Tot. investeringsvolym 46.000 — 10.391 563.241 48.000 667.632

I genomsnitt per biograf 23.000 — 5.196 140.810 48.000 —— Antal biografer1 2 -— 2 4 1 -—

Landsorten Tot. investeringsvolym 1.111.172 1.428.187 1.267.645 1.228.082 669.379 5.704.465

I genomsnitt per biograf 39.685 36.620 26.971 27.911 22.313 — Antal biografer1 28 39 47 44 30 —

Enbiografföretag, samtliga , Tot. investeringsvolym 99.304 11.935 30.275 106.512 119.068 367.094 I genomsnitt per biograf 16.551 3.978 10.092 21.302 23.814 —— Antal biografer1 6 3 5 5 -—

* Avser det antal biografer för vilka investeringar gjorts.

Investeringsbehovet måste i första hand relateras till respektive biografs framtids— utsikter. Även för avgiftspliktiga biografer torde i många fall nedläggning av verksam— heten vara aktuell. För sådana biografer är kanske investeringsbehovet helt obetydligt, dvs. så länge den nuvarande utrustningen överhuvud är brukbar kan driften fortsätta, men när utrustningen är uttjänad återstår inget annat alternativ än nedläggning.

För biografer som kan antas ha goda framtidsutsikter och kan förväntas bära en nyanskaffning av teknisk utrustning måste hänsyn tas till en mängd faktorer. Vilken återstående ekonomisk livslängd har den nu- varande utrustningen? Vilken typ av inve— stering måste biografen göra med hänsyn till konkurrensförhållandena vid en oviss, framtida investeringstidpunkt? Kan den nu- varande utrustningen ersättas med en lik-

värdig utrustning eller måste en tekniskt mer avancerad utrustning anskaffas?

För åtskilliga större biografer har de hit— tillsvarande investeringarna i ,betydande grad omfattat anskaffningar av 70-millime- tersutrustning. Totalt har t.ex. de integre- rade bolagen samt AB Ri—teatrarna, som är Stockholms största renodlade biografkedja, möjligheter att visa 70-millime'tersfi1m på sammanlagt 43 biografer, av vilka 15 ligger i Stockholm, två i vardera Göteborg och Malmö samt resterande 24 i skilda lands- ortsstäder. Av dessa anläggningar har 35 installerats under undersökningsperioden. Skall man vid en bedömning av investe- ringsbehovet utgå från att morgondagens biografer kommer att vara försedda med 70- millimetersutrustning? Eller kommer även i (den närmaste) framtiden denna utrust- ning att vara standard enbart i vissa av de

större städernas biografer? Eller kommer tekniska innovationer såsom överföring från TV till biograferna eller inspelning av 16- millimetersfilm att kräva en helt annan typ av utrustning än den i nuläget använda?

Författaren anser det inte möjligt att be- svara frågor av detta slag och har därför helt avstått från varje försök att uppskatta biografernas investeringsbehov. Problemati- ken kommer dock att behandlas ytterligare vid redovisningen av biografernas rörelsere- sultati avsnitt 6.2.5 nedan.

6.2.4.3 Biografdriftens samkostnader

Som tidigare nämnts uppstår för kedjebio- graferna gemensamma kostnader för fram- förallt central administration av biografdrif- ten. För renodlade biografkedjor kan bio- grafdriftens samkostnader mestadels faststäl- las utan större svårighet. Eftersom både bio- grafernas sär- och samkostnader i allmän- het fördelas på respektive kostnadsbärare, så kommer återstoden av bolagens totalkost- nader att ugöras av för hela biografdriften gemensamma kostnader. För de integrerade bolagen kan dock vissa avgränsningsproblem uppstå mellan olika delar av bolagens verk- samhet. Bolagen särredovisar emellertid kostnaderna för biografverksamheten i sina inte-rnredovisningar och de eventuella för- delningsproblem som därvid uppkommer kan knappast vara av nämnvärd betydelse. För dessa bolag har uppgivna kostnader där- för accepterats som mått på biografdriftens samkostnader.

För ett av biografbolagen, Skandinaviska Biografaktiebolaget, ifrågasätter författaren om kostnaderna för bolagets verksamhet kan separeras från kostnaderna för betjä- ningen i olika avseenden av FHR-anknutna biografer (jfr. kap. 4). Författaren har utgått från att så icke är fallet och har av den an- ledningen ej medtagit detta bolag vid ana- lys av samkostnaderna. Vidare har fyra mindre biografbolag i landsorten ej med- tagits i analysen. Främsta skälet härtill är att dessa kvantitativt är av underordnad be-

tydelse vid en totalbedömning. Sammanlagt har dessa bolag enbart nio avgiftspliktiga biografer. Efter dessa exkluderingar åter- står följande bolag:

Biograf AB Centrum, Göteborg Fornstams Biograf AB, Stockholm

Göta Film AB, Malmö AB Europafilm (inkl. Svenska Förenade Biograf AB), Stockholm

AB Ri-teatrarna, Stockholm Sandrew Film & Teater AB, Stockholm

AB Stjärnbiograferna (inkl. Biograf AB Lima), Stockholm

Svensk Filmindustri, Stockholm Svensk Filmindustri, Göteborg Svensk Filmindustri, Malmö

Svensk Filmindustri har räknats som tre »bolag», eftersom SF:s samkostnader redo- visas separat för bolagets biografavdelning- ar i Stockholm (innefattar även landsorts- biografer), Göteborg och Malmö.

Såsom inledningsvis framhölls i detta ka— pitel går det inte att finna logiska fördel— ningskriterier för biografdriftens samkost- nader. Syftet med att undersöka dessa kost— nader har varit att få en uppfattning om tingens proportioner som ett underlag för analysen i nästföljande avsnitt. Den uppdel- ning av samkostnaderna i olika kostnadsslag (se bil. 3) som gjordes i frågeformuläret be- tingades av två skäl. Dels förutsågs att vissa kostnadsslag eventuellt kunde ha karaktär av särkostnader för biograferna (jfr. t.ex. behandlingen av sociala avgifter, s. 90), dels önskade författaren ge respondenterna viss »minneshjälp». Någon särredovisning av kostnadsslagen har dock inte gjorts i detta underavsnitt.

I tabell 6.18 har biografdriftens samkost- nader återgetts för ovannämnda bolag som genomsnittskostnader för hela femårsperio- den, varvid angiven genomsnittsuppgift ut- gör genomsnitt av årsgenomsnitten.1 I ta- bellen har angetts även högsta och lägsta års- genomsnitt. Fördelningen av samkostnader- na per biograf har gjorts enbart för att möj-

1 För ett bolag har av redovisningstekniska skäl uppgifter lämnats enbart för fyra år.

Tabell 6.18 Biografdriftens samkostnader i genomsnitt per biograf för åren 1965— 1969.1

Bolag nr' Biografdriftens samkostnader Max. års- Genomsnittlig Min. års- kostnad årskostnad kostnad

1 83.070 73.618 48.679 2 83.308 68.898 53.882 3 52.192 48.840 46.161 4 44.128 34.866 31.186 5 40.825 34.691 30.658 6 25.610 21.616 17.705 7 24.353 20.057 16.327 8 23.678 19.500 15.613 9 12.644 11.904 9.965 10 9.351 8.145 7.285

) Uppgifterna avser genomsnitt av årsgenom- snitten.

” Svensk Filmindustri har i tabellen behand- lats som tre bolag; SF i Stockholm (inkl. lands- ortsbiografer), SF i Göteborg respektive SF i Malmö

liggöra en jämförelse mellan bolagen. Även icke-avgiftspliktiga biografer har därvid in- gått i beräkningarna. En granskning av ko- lumnen för genomsnittlig årskostnad visar att spridningen mellan bolagen är stor med en spännvidd mellan högsta och lägsta kost- nad på ca 65.000 kronor. Skillnaderna i genomsnittskostnad kan hänföras till flera faktorer. I första hand måste beaktas att för renodlade biografkedjor samtliga kost- nadsslag exkl. inkomstskatter ingår i beräk- ningarna. De integrerade bolagens uppgifter omfattar enbart biografavdelningarnas kost- nader. För dessa bolag saknas således bio- grafavdelningarnas andel av bolagets sam— kostnader, t.ex. lönekostnader till företags— ledning och styrelsearvoden. För de renod- lade biografkedjorna utgör troligen sådana kostnadsslag i vissa fall en väsentlig del av samkostnaderna, t.ex. när vinsten helt eller delvis tas ut i form av lön. Däremot kan i grundmaterialet inte spåras något direkt samband med hänsyn till bolagens storlek. Visserligen har större bolag högre total— kostnader än mindre bolag, men genom-

snittskostnaden per biograf följer inget en- tydigt mönster.

Av grundmaterialet framgår att med få undantag har de totala, årliga samkostna- derna för biografdriften ökat under perio- den. Variationerna under perioden i årlig genomsnittskostnad inom respektive bolag är delvis stora. Orsakerna härtill är svårbe- stämbara. I första hand är genomsnittskost- naden beroende av antalet biografer. Även om totalkostnadema stiger mellan två år kan nyetablering av en eller ett par biografer medföra sjunkande genomsnittskostnad. Dessutom torde under år med hög efterfrå— gan vissa kostnader (t.ex. avskrivningar) tendera att öka i förhållande till år med lägre efterfrågan.

6.2.5 Biografemas rörelseresultat 6.2.5.1 Val av lönsamhetskriterier

Svårigheten att fördela olika slag av sam- kostnader har belysts i den tidigare fram- ställningen. En fördelning av samkostnader- na, och därmed användandet av vinstbe— greppet vid bedömningen av biografernas rörelseresultat, skulle medföra ett antal konsekvenser av mindre önskvärt slag. För det första är såväl biograferna som biograf- bolagen så strukturellt heterogena att det vore fruktlöst försöka finna schablonmässi- ga fördelningskriterier för biografdriftens samkostnader. Även en fördelning av bio— grafernas samkostnader, dvs. periodiseringar av investeringsbehovet, är en svårbemästr-ad uppgift.

Som exempel kan nämnas att 1954 års Nöjesskatteutredning (SOU 1956: 23, s. 219) i sina kalkyler belastade biograferna med 1/ 5 av den år 1955 uppskattade kostnaden för vidfilmsutrustning, dvs. utredningen räk- nade med att återanskaffningsbehov skulle uppstå efter fem år.1 Det kan ifrågasättas

1 Utredningen tog enbart hänsyn till en tänkt investeringsutgift. Eftersom även räntan bor- de ha ingått i kalkylen kan man säga att ut— redningen realiter räknade med en något längre livslängd än fem år.

om inte utredningen borde ha kunnat för- utse att livslängden hos den tekniska utrust- ningen skulle bli avsevärt längre.

I själva verket torde den övervägande de- len av dessa investeringar fortfarande vara i bruk. Visserligen kan förmodas att moder- nisering, och i vissa fall även utbyte av ut- rustning, har skett sedan dess. Detta bety- der dock inte att ersatt utrustning nödvän- digtvis saknar nyttjandevärde. För bolag med flera biografer kan förekomma att ut- rustningen flyttas från den moderniserade, större biografen till en mindre biograf som står i tur att rustas upp men som kanske inte ekonomiskt kan bära en nyinvestering. Den ursprungliga investeringen får i dessa fall ett förlängt nyttjandevärde vilket ytter- ligare komplicerar problemet att periodisera samkostnaderna.

Ett väsentligt moment vid bedömningen av biografernas rörelseresultat måste vara att åstadkomma största möjliga jämförbar- het mellan biograferna. Såsom framgått av redogörelsen för biografernas kostnadsstruk- tur föreligger en hög grad av jämförbarhet så länge enbart särkostnaderna för respek- tive biografår beaktas. Visserligen kan en begränsad osäkerhet vidlåda enskilda kost- nadsposter, men den totala kostnadssum- man uppfyller kravet på jämförbarhet. När enbart särkostnaderna tas med i kalkylerna kommer rörelseresultatet att anges som täck- ningsbidraget- för de olika undersöknings- åren respektive för perioden i dess helhet, Det kriterium på biografernas lönsamhet som direkt framkommer i undersöknings- materialet utgörs av täckningsbidraget för vart och ett av undersökningsåren. Detta lönsamhetskniterium kan sägas utgöra hu- vudresultatet av undersökningarna i bio- grafledet, och för flertalet av de analyser som görs senare i framställningen är täck- ningsbidraget ett fullgott lönsamhetstal.

Om kalkylsikten utsträcks i tiden måste emellertid även de kostnader som på kort sikt (t.ex. ett år) är samkostnader medtas i analyserna. I ett senare underaVSnitt utvid- gas därför kalkylsikten varvid alternativa bedömningar av samkostnadernas roll görs.

6.2.5.2 Biografemas täckningsbidrag —- kedjebiografer

De genomsnittliga täckningsbidragen för kedjebiograferna har återgetts i tabell 6.19 och har framräknats som skillnaden mellan samtliga intäkter, dvs. såväl biljettintäkter som övriga intäkter, och särkostnaderna. Liksom vid redogörelsen för biografernas intäkts- och kostnadsstruktur avser uppgif- terna för hela perioden genomsnittet av års- genomsnitten, dvs. summan av de olika årens bidrag dividerad med antalet undersöknings- ar.

Såsom framgår av tabellen uppvisar bio- graferna i Göteborg de största bidragen för såväl enskilda år som genomsnittligt för he- la perioden. Skillnaderna i förhållande till stockholmsbiograferna är för periodens två första år obetydliga. lntäktsutvecklingen för stockholmsbiograferna har emellertid varit mer ogynnsam än för biograferna i Göte- borg. I Stockholm började den genomsnitt- liga intäkten sjunka under 1967 medan göte- borgsbiograferna även detta år fick stegra- de intäkter. I förhållande till 1967 har ge- nomsnittsintäkten sjunkit för samtliga kedje- biografer men för göteborgsbiograferna har nedgången varit relativt begränsad. Denna utveckling återspeglas även i förändringarna i de genomsnittliga täckningbidragen.

Av storstadsbiograferna har malmöbio— graferna för samtliga år det lägsta genom- snittsbidraget. Som grupp uppvisar dock samtliga storstadsbiografer ett betydligt bätt- re resultat än landsortsbiograferna.

Studerar man förändringarna under pe- rioden finner man att enbart biograferna i Göteborg har kunnat hålla en någorlunda oförändrad bidragsnivå. För dessa biogra- fer är endast 1968 års bidrag mindre än bi- draget vid periodens början, och 1969 med- förde en markant återhämtning. För övriga biografer har däremot bidragen minskat kraftigt mellan periodens första och per-io- dens sista år.

Skillnaderna i rörelseresultat är stora inte enbart mellan biograferna inom olika orts- grupper utan framför allt inom respektive grupp. En granskning av tabellerna 6.20 och

Tabell 6.19 Täckningsbidrag i kronor i genomsnitt per biograf för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden. Samtliga kedjebiografer.

Biograflokalisering 1965 1966 1967 1968 1969 Hela

perioden Stockholm 155.043 192.446 163.983 101.369 111.189 144.807 Göteborg 160.346 203.485 192.929 153.373 172.792 176.585 Malmö 103.447 127.723 126.592 92.738 81.149 106.329 Landsorten 40.891 46.249 48.895 36.897 33.474 41.282 Anm.: Antalet biografer framgår av tabellerna 6.10 t.o.m. 6.13.

6.21 ger en uppfattning om spridningen kring angivna medelvärden. I tabell 6.20 redovisas det genomsnittliga bidraget för hela undersökningsperioden. Stockholmsbio— graferna har därvid uppdelats på premiär- biografer och övriga biografer och lands— ortsbiograferna indelats med hänsyn till ortsstorlek. På grund av dels orternas all- männa ökning av invånarantalet, dels för- ändringar i detta som en följd av kommun— sammanslagningar uppstod vissa problem vid bestämmandet av ortsstorlek. Eftersom invånarantalet i vissa fall ökat kraftigt un- der perioden, valde författaren som klassi- ficeringsnorm det genomsnittliga invånaran- talet mellan periodens början och periodens slut.

Det genomsnittliga bidrag som redovisas i tabell 6.20 har beräknats på annorlunda sätt än de i tabell 6.19 angivna bidragen för hela perioden. Bidragen i tabell 6.20 utgörs av genomsnittet av respektive biografs totala bidrag för hela perioden, dvs. varje biografs totala bidrag har dividerats med det antal år med vilka biografen ingår i undersökningen. Inga biografer har exkluderats, vilket inne- bär att för en biograf som startats i början av t.ex. 1969 har detta enda års bidrag an— vänts som »genomsnittsbidrag». Summa ge— nomsnittsbidrag har dividerats med det to- tala antalet biografer, och det därvid erhåll- na värdet utgör gruppens genomsnittsbi— drag.1 Bidragsprocenten, dvs. bidragen i procent av intäkterna, har beräknats på ana- logt sätt. Tabellen visar också hur många biografer som för hela perioden haft posi- tiva respektive negativa täckningsbidrag.

Uppdelningen av stockholmsbiograferna i

premiär- och övriga biografer ger en annor- lunda bild jämfört med tabell 6.19. Stock- holms 25 premiärbiografer har för perioden ett genomsnittligt bidrag på ca 245.000 kro- nor medan övriga biografer i Stockholm uppvisar ett bidrag på endast ca 43.000 kro- nor. Detta senare är hänförbart till tre bio- grafer. Återstående 14 biografer i denna grupp har negativt genomsnittsbidrag för perioden.

För biograferna i Göteborg och Malmö ändrar sig inte bilden mycket. Till följd av beräkningsmetoden blir genomsnittsbidragen något lägre än i tabell 6.19. Endast två re- spektive tre biografer har under perioden haft ett negativt täckningsbidrag.

Med hänsyn till den tidigare konstaterade skillnaden mellan storstads- och landsortsbio— grafer kan det vara av intresse att granska bidragsstrukturen hos den senare gruppen med avseende på biografortens invånarantal. Man finner därvid att ortsklass I (90.001— 100.000 invånare) har det största genom- snittsbidraget och ortsklass X (mindre än 10.000 invånare) det lägsta, 95.180 kronor respektive 4.186 kronor. Spridningen kring tidigare (tabell 6.19) angivet medelvärde för landsortsbiograferna är således avsevärd men bilden är ej entydig.

De 23 landsortsbiograferna som för perio- den har lämnat negativa täckningsbidrag återfinns i övervägande grad på mindre or-

1 Överensstämmelse mellan detta genom- snittsbidrag och genomsnittet av årsgenomsnit- ten i tabell 6.19 erhålls endast i det speciella fallet att samtliga biografer ingår i samtliga undersökningsår. Detta har dock inte inträffat för någon grupp.

Tabell 6.20 Täckningsbidrag och bidragsprocent i genomsnitt för hela undersökningsperio- den (1965—1969) för biograferna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt landsortsbio- graferna fördelade efter orternas genomsnittliga invånarantal.

Orts- Biograflokalisering Bidrag i Bidrags- Antal biografer: Totalt klass kronor procent _— antal Med Med biografer pos. neg. bidr. bidr. Stockholm — Premiärbiografer 245.05 8 18,8 25 0 25 — Övriga biografer 42.692 2,8 17 14 31 Göteborg — Samtliga biografer 177.685 15,4 15 2 17 Malmö —— Samtliga biografer 103.232 10,8 11 3 14 Landsorten Invånarantal: I 90.001—100.000 95.180 19,1 18 0 18 II 80.001— 90.000 65.240 14,0 11 1 12 III 70.001— 80.000 45.402 11,8 9 1 10 IV 60.001— 70.000 51.279 13,9 14 1 15 V 50.001— 60.000 44.706 11,8 18 4 22 VI 40.001— 50.000 56.929 14,6 14 1 15 VII 30.001— 40.000 37.288 11,7 23 2 25 VIII 20.001— 30.000 26.706 10,1 34 3 37 IX 10.001— 20.000 19.176 9,3 40 7 47 X — 10.000 4.186 3,7 4 3 7

ter. Samtliga ortsklasser utom klass I har dock minst en biograf med negativt bidrag. Även vissa storstadsbiografer har haft nega- tiva bidrag under perioden. Med avseende på negativa bidrag uppvisar stockholmsbio— graferna sämst resultat. Av dessa har var fjärde biograf inte ens kunnat täcka sina särkostnader. I detta avseende är bilden för landsortsbiograferna mer gynnsam; endast ca 11 procent eller ca var åttonde landsorts- biograf har haft ett negativt genomsnittsbi— drag för perioden.

En granskning av de negativa bidragens storlek ger också den en varierande bild. Även i detta avseende uppvisar biograferna i Stockholm det sämsta individuella resul- tatet med ett maximalt negativt genomsnitts- bidrag på drygt 58.000 kronor för perioden. Motsvarande tal för Göteborg och Malmö är ca 15.000 kronor och för landsorten ca 25.000 kronor, i samtliga fall negativa bi- drag.

Spridningen i bidragsprocenten är något mindre än i bidragen, dvs. kostnadsskillna— derna mellan biograferna åstadkommer en begränsad »utjämning». Även i detta avse- ende är emellertid variationen inom respek- tive grupp stor. Så kan t. ex. nämnas att in— om vardera gruppen storstads— och lands— ortsbiografer finns 10 biografer för vilka bidragsprocenten överstiger 25. I ett fåtal fall uppgår bidraget till mer än 30 procent av intäkterna. För biografer med negativa täckningsbidrag uppgår de negativa bidrags- procentsatserna till ca 25 i Stockholm och i landsorten samt ca 15 och ca 12 i Göte- borg respektive Malmö.1

* Den negativa bidragsprocenten utgör den andel av influtna totalintäkter som ytterligare skulle behövas för att få täckning för alla sär- kostnader. Man kan med andra ord säga att en negativ bidragsprocent på 25 innebär att biografbolaget får »betala» ett belopp motsva- rande 1/4 av intäkterna för att överhuvud kun- na driva verksamheten.

Som mått på spridningen i biografernas lönsamhet hari tabell 6.21 återgetts median- och kvartilvärden med fördelning på stor- stads- och landsortsbiografer. Även i denna tabell avser värdena biografernas genom- snittliga täckningsbidrag för hela undersök- ningsperioden. Med övre kvartil, median re— spektive nedre kvartil förstås de värden vilka överskrids av 25, 50 respektive 75 procent av biograferna. De 25 procenten mest lön— samma storstadsbiograferna har således ett genomsnittligt täckningsbidrag överstigande 201.929 kronor, den därnäst lönsammaste fjärdedelen har ett bidrag på mellan 93.557 kronor och 201.929 kronor osv.

Tabell 6.2] Median- och kvartilvärden i kronor för avgiftspliktiga kedjebiografers genomsnittliga täckningsbidrag för hela un— dersökningsperioden med fördelning på stor- stadsbiografer och landsortsbiografer.

Spridningsmått Storstads- Landsorts- biografer biografer Kron—or Kronor Övre kvartil 201 .9 29 5 8.776 Median 93.557 31.495 Nedre kvartil 8.794 12.129 Antal biografer 87 208

Såsom tidigare har framhållits är sprid- ningen mellan biograferna stor. Framförallt gäller detta storstadsbiograferna för vilka kvartilavstånden, dvs. skillnaderna mellan kvartilgränserna, är avsevärt mycket större än för landsortsbiograferna. Detta gäller även för variationerna i de övre respektive nedre kvartilerna. Ovan har framhållits att t. ex. de 'lägsta värdena i nedre kvartilen utgörs av negativa täckningsbidrag på ca 58.000 respektive ca 25.000 kronor.

6.2.5.3 Biografemas täckningsbidrag — enbiografföretag

Undersökningsresultaten för enbiografföreta- gen vidlådes såsom tidigare framhållits del-

vis av hög osäkerhet, vilket främst gäller föreningsbiograferna.1 Med tanke på dels denna osäkerhet, dels det ringa antalet bio- grafer har författaren inte ansett det me- ningsfullt att närmare analysera resultaten avseende dessa biografer. Detta innebär bl. a. att ingen ortsklassificering gjorts. Inte heller kommer dessa biografer att bli före- mål för en analys av samkostnadernas in- verkan på det ekonomiska resultatet.

Enbiografföretagens täckningsbidrag åter— finns i tabell 6.22. Liksom tidigare har bio- graferna fördelats på enskilda biografer samt avgiftspliktiga och avgiftsbefriade förenings- biografer. De enskilda enbiografföretagens genomsnittliga täckningsbidrag har under perioden legat på ungefär oförändrad nivå, dvs. mellan ca 30.000 och ca 35.000 kro- nor. I jämförelse med båda slagen av föreningsbiografer uppvisar de enskilda bio- graferna ett avsevärt bättre resultat. I jäm- förelse med landsortens kedjebiografer (se tabell 6.19) är genomsnittsbidragen — åt— minstone mot periodens slut — till synes av samma storleksordning. Den senare jämfö- relsen haltar dock något. För de enskilda enbiografföretagen kan i vissa fall (se s. 96) tänkas att en kostnad motsvarande mark- nadsvärdet av ägarens egna insatser icke har medtagits i beräkningarna.

De kraftiga fluktuationerna i framför- allt de avgiftspliktiga föreningsbiografernas täckningsbidrag torde vara hänförbara till dessa biografers interna redovisningsprinci— per (se 5. 97). De i undersökningen fram- komna resultaten är beroende av i första hand hur löner och hyror har fastställts, och det har inte varit möjligt för författaren att i alla enskilda fall kontrollera vilka princi- per som tillämpats.

De avgiftsbefriade föreningsbiografernas högre genomsnittsbidrag är hänförbara till både intäkts- och kostnadssidan. Dels har dessa biografer i allmänhet en högre brutto— biljettintäkt än övriga föreningsbiografer, dels utgör befrielsen från avgift till Svenska Filminstitutet en betydelsefull faktor.

* Se framställningen i avsnitt 6.2.3, ss. 96

Tabell 6.22 Täckningsbidrag i kronor i genomsnitt per biograf för åren 1965—1969 samt genomsnittligt för hela undersökningsperioden med fördelning på enskilda enbio— grafföretag, avgiftspliktiga föreningsbiografer samt avgiftsbefriade föreningsbiografer.

Biograftyp 1965 1966 1967 1968 1969 Hela perioden Enbiografföretag, enskilda 30.589 34.040 35.808 35.718 32.634 33.758 Avgiftspliktiga förenings- 15.782 3.010 5.574 ./. 9.988 ./. 2.369 2.402 biografer Avgiftsbefriade 13.947 18.5 30 18.736 13.446 16.441 16.220 föreningsbiografer

Anm.: Antalet biografer framgår av tabellerna 6.14 t. o. m. 6.16.

Tabell 6.23 Median- och kvartilvärden i kronor för avgiftspliktiga enbiografföretags ge— nomsnittliga täckningsbidrag för hela undersökningsperioden med fördelning på enskilda enbiografföretag, avgiftspliktiga föreningsbiografer samt avgiftsbefriade föreningsbiografer.

Spridningsmått Enskilda Avgifts- Avgifts— enbiograf— pliktiga befriade företag förenings- förenings-

biografer biografer Kronor Kronor Kronor

övre kvartil 41.635 12.678 25.154 Median 30.916 2.101 10.892 Nedre kvartil 8.111 ./ . 1.979 429

Antal biografer 13 1 1 25

I tabell 6.23 har återgetts median- och kvartilvärden för enbiografföretagens ge- nomsnittliga täckningsbidrag. Därav fram- går att hälften av de avgiftspliktiga för— eningsbiograferna ger antingen ett ytterst blygsamt eller ett negativt täckningsbidrag. Något bättre är bilden för de avgiftsbe- friade biograferna för vilka hälften har ett täckningsbidrag överstigande ca 11.000 kro- nor. För de enskilda biograferna är samt- liga kvartilvärden högre än motsvarande värden hos föreningsbiograferna.

En granskning av grundmaterialet för var och en av biograferna ger en mycket hetero- gen bild. Fem avgiftspliktiga liksom fem av- giftsbefriade föreningsbiografer har nega- tiva täckningsbidrag för perioden. Bland en- skilda enbiografföretag är dock samtliga bi— drag positiva med ett lägsta värde på drygt 2.000 kronor. Detta resultat överraskar inte eftersom dessa biografer till skillnad från

både föreningsbiografer och kedjebiografer måste täcka sina särkostnader med enbart från biografverksamheten influtna intäkter.

6.2.5.4 Rörelseresultaten och tids- perspektivet

Den hittillsvarande redovisningen av bio- grafernas rörelseresultat har belyst den eko- nomiska situationen under undersöknings— perioden. För kedjebiograferna skall dock bilden kompletteras med bedömningar av dels kostnadsutvecklingens, dels samkostna— dernas inverkan på biografernas framtida ekonomi. Därvid bör observeras att fram- ställningen vad avser samkostnaderna tar sik- te på att analysera dessa kostnaders inverkan i framtiden. Någon fördelning av i undersök- ningen konstaterade samkostnader — eller

fördelning av antagna sådana — är inte en- bart svår att genomföra utan enligt för- fattarens uppfattning direkt oriktig. Bio— grafemas lönsamhet bör inte bedömas på grundval av beslut fattade i tidigare perioder och under kanske helt andra förutsättningar än vid analysen rådande. Dessa beslut kan inte ändras; endast framtida handlingar kan influeras.

En bedömning av biografernas framtida lönsamhetsutveckling vidlådes av flera osä- kerhetsmoment. För det första är en analys beroende av möjligheterna att klarlägga så- väl kostnadernas art, omfattning och utveck- ling som förändringarna på intäktssidan, dvs. efterfrågeutvecklingen. För det andra borde helst beaktas i vilken utsträckning biograf- företagen kan anpassa sig till framtida för- ändringar i de ekonomiska betingelserna. Så- dana anpassningar kan avse både struktu- rella förändringar och tekniska rationalise- ringar inom ramen för en given struktur. Ett uttryckligt hänsynstagande till eventu- ella anpassningsåtgärder genom försök till kvantifieringar skulle medföra alltför omfat- tande gissningar. Författaren har i stället gjort bedömningar av biografstrukturens tänkbara förändringar med utgångspunkt i preciserade antaganden om kostnads- och intäktsutvecklingen samt antydningar om möjliga anpassningsåtgärder. Därefter ut- vecklas resonemangen till att omfatta även biografens samkostnader. Detta sker på så sätt att antaganden införes om erforderliga investeringar, varefter undersöks i vilken ut- sträckning biografernas avkastning möjlig- gör förräntning och amortering av antagna investeringsbelopp. Slutligen redovisas i vil- ken omfattning kedjebiografernas genom- snittliga täckningsbidrag under undersök- ningsperioden förmådde täcka samkostna- derna för biografdriften. Som synes har ana- lysen byggts upp i direkt anslutning till de i kapitel 5 presenterade kalkylsituationerna.

Kalkylsituation 1

De undersökningsresultat som presenterats i detta kapitel har visat att ett stort antal biografer haft ett negativt, genomsnittligt

täckningsbidrag för perioden. Troligen kom- mer flertalet av dessa biografer att läggas ned. Några av dem har haft negativa bidrag för en följd av år och i enstaka fall t.o.m. för samtliga undersökningsår. Flera förkla- ringar till att driften har fortsatt kan tänkas. Hyreskontraktet kan t. ex. omfatta en fem- eller tioårsperiod, varför hyreskostnaden ej blivit en särkostnad för biografåret. Ett an- nat skäl kan vara att verksamheten drivs i egen fastighet och att altemativutnyttjande av lokalen saknas. Även om skäl av här nämnt slag också för den närmaste framti- den kan åberopas för fortsatt drift, så är lönsamhetssituationen för dessa biografer sådan att enbart en fortsatt kostnadsstegring förmodligen kommer att framtvinga ett ned- läggningsbeslut. Även för biografer som un- der undersökningsperioden haft positiva täckningsbidrag kan frågan om verksamhe- tens upphörande komma att aktualiseras un- der den närmaste framtiden. Med utgångs- punkt i dessa antaganden granskas närmast vilka förändringar som kan förväntas i bio- grafstrukturen. Författaren har därvid tids- mässigt begränsat bedömningen till att om- fatta perioden fram t.o.m. 1974 av skäl som senare redovisas. Perioden kan före- falla kort, men såsom senare visas ger även denna tidsmässigt begränsade bedömning in- tressant information om kedjebiografernas framtidsutsikter.

Vid en bedömning av biografstrukturens framtida förändringar måste först beaktas utvecklingen på intäktssidan. Såsom fram- går av kapitel 3 har besöksfrekvensen på biograferna successivt sjunkit under hela den där redovisade perioden. Trots detta har de totala bruttobiljettintäkterna kunnat ökas fram till 1967/ 68, varefter de med smärre variationer minskat i förhållande till detta spelår. Enligt författarens uppfattning kom- mer de totala, årliga biljettintäkterna för samtliga biografer i framtiden att maximalt uppnå en nivå jämförbar med vad som ge- nomsnittligt uppnåtts under 1960-talets se- nare hälft. Eftersom undersökningsresultaten omfattar perioden 1965—1969 skulle de framkomna genomsnittsintäkterna kunna be- traktas som en maximiprognos av intäktsut-

vecklingen. Författaren har i sin bedömning räknat med erhållna genomsnittsintäkter, dvs. med oförändrade intäkter för biografer— na. De troliga förändringar i biografstruk- turen som nedan skisseras kan därför betrak- tas som maximalt positiva i den bemärkel- sen att de antyder det minsta antal biogra- fer som under givna betingelser kommer att läggas ned under förutsättning att inga an- passningsåtgärder vidtas.

Kedjebiografernas särkostnadsstruktur framgår av tabellerna 6.10 t.o.m. 6.13. Filmhyra samt avgift till filminstitutet och STIM är proportionellt rörliga kostnader. Dessa antas under de närmaste åren kom- ma att utgå med samma procentsatser som hittills. Vid oförändrade intäkter kommer således även den absoluta kostnaden att bli konstant i förhållande till genomsnittskost- naden för undersökningsperioden.

Lönekostnaderna har genom nu gällande avtal ökat kraftigt. Avtalet omfattar treårs- perioden 1 juli 1971 till 1 juli 1974. Under denna period kommer lönekostnaderna in- klusive sociala avgifter att stiga med ca 50 procent. Den under 1971 införda annons- skatten på sex procent vid annonsering i dagspressen medför också kännbara kost- nadsökningar, eftersom den övervägande de- len av biografernas reklam utgörs av annon- sering.

Från den 1 oktober 1972 har hyresregle- ringen för bl.a. biograflokaler slopats på samtliga orter. Konsekvenserna därav blir troligen starkt varierande. På orter med små eller inga alternativa uthyrningsmöjligheter kommer troligen hyreshöjningarna att be- gränsas eller helt utebli. På större orter kan emellertid antas att lokalägarnas bedömning- ar av såväl biografernas lönsamhet som al- ternativa uthyrningsmöjligheter kan leda till försök att höja hyran. För övriga kostnads- slag torde förändringarna följa den allmän- na kostnadsökningen i samhället.

Försök till framskrivning av en kostnads- utveckling är alltid behäftade med stor osä- kerhet. I föreliggande fall kan emellertid löneutvecklingen förutsägas med hög nog- grannhet eftersom begreppet löneglidning inte har någon relevans. Eftersom löneök-

ningarna dessutom utgör den mest betungan- de kostnadsstegringen som kommer att drab- ba biograferna har prognosperiodens omfatt- ning bestämts med utgångspunkt i avtalets tidsmässiga omfattning. Alla kostnadsfram— skrivningar har därför gjorts för perioden 1970—1974.

Annonsskatten har redan införts. Förfat- taren har räknat med en treprocentig kost- nadsstegring under prognosperiodens två första år (då annonsskatt saknades) samt sex procent kostnadsstegring för annons- skatten. För periodens tre sista år har för- siktigtvis antagits att den allmänna kostnads- stegringen kompenseras av minskad reklam— volym på grund av annonsskattens införan- de. Kostnadsframskrivningen blir då totalt 12 procent för perioden. Effekterna av det vid analystillfället rådande allmänna pris- stoppet har inte särskilt beaktats.

Antagandena om både kostnads- och vo- lymutvecklingen kan förefalla alltför opti- mistiska, men förklaras av att analysen vill visa det minimala antalet biografnedläggelser som kan förväntas. Av samma skäl har ock- så antagits att hyresstegringar enbart kom- mer att drabba större biografer som för- mår bära dessa kostnader utan att nedlägg- ningsbeslutet aktualiseras, dvs. i analysen har inte några hyrehöjningar inkalkylerats.

För övriga kostnadsslag vore det emeller- tid oriktigt att räkna med en oförändrad kostnadsnivå. Även för dessa kostnader har författaren dock gjort en för biograferna optimistisk framskrivning och räknat med att kostnadsstegringen kommer att begränsas till tre procent, vilket för perioden ger en samlad kostnadsökning på 16 procent.

Kostnadsökningen år 1974 i jämförelse med genomsnittskostnaden för hela under- sökningsperioden blir då för kedjebiogra- ferna:

Biograflokalisen'ng Kostnadsökning i procent

Stockholm 10,8 Göteborg 9,7 Malmö -10,8 landsorten 13 0

Med utgångspunkt i antagandet om oför- ändrade intäkter för prognosperioden ger den i undersökningen framräknade bidrags— procenten upplysning om vilka biografer som har förutsättningar att bära här antag— na kostnadsökningar. Eftersom intäkterna är lika med summan av täckningsbidrag och särkostnader kan enkelt beräknas den bi- dragsprocent som erfordras för att vid oför- ändrade intäkter täcka en given kostnads- ökning. Resultatet av denna analys framgår av tabell 6.24, i vilken biograferna liksom tidigare (se tabell 6.20) fördelats med hänsyn till lokalisering.

I tabellen visas först antalet biografer med positiva respektive negativa bidrag »i ut- gångsläget», dvs. i undersökningen erhåll- na resultat. För biograferna i Stockholm krävs en bidragsprocent på 9,8 för att täcka beräknade kostnadsökningar. Av Stockholms premiärbiografer har fyra en lägre bidrags—

procent. För övriga stockholmsbiografer kommer ytterligare åtta att år 1974 få ett negativt bidrag, dvs. sammanlagt 22 av 31 biografer. För biograferna i Göteborg med- för kostnadsökningarna ingen förändring av antalet biografer med negativa bidrag. I Malmö ökar däremot dessa från tre till sex.

De största förändringarna inträffar emel- lertid för landsortsbiograferna. Såsom framgår av tabellen finns i samtliga orts- klasser biografer vilkas täckningsbidrag en- ligt undersökningsresultaten är mindre än 11,5 procent av intäkterna och som således inte skulle kunna bära en kostnadsökning på 13,0 procent. Antalsmässigt dominerar de negativa bidragen än mer markant än tidigare för biografer på mindre orter. Vid ortsstorlekar på mindre än 40.000 invånare är bidragen så små att drygt hälften av bio- graferna inte skulle kunna bära den beräk- nade kostnadsstegringen. Eftersom dessa bio-

Tabell 6.24 Beräknat antal kedjebiografer som år 1974 skulle få negativt täckningsbidrag vid oförändrade intäkter och i texten angivna kostnadsförändringar.

Orts- Biograflokalisering Antal biografer Prognos- Erfor- Antal bio— Totalt klass som i utgångs- tiserad derlig grafer som antal läget har: kostn.- bidr.- år 1974 får: biografer ökning proc. _— Pos. Neg. i proc. Pos. Neg. bidr. bidr. bidr. bidr. Stockholm _ Premiärbiografer 25 0 > 10 8 9 8 21 4 25 —- Övriga biografer 17 14 ' ' 9 22 31 Göteborg — Samtliga biografer 15 2 9,7 8,9 15 2 17 Malmö — Samtliga biografer 11 3 10,8 9,8 8 6 14 Landsorten Invånarantal: I 90.001—100.000 18 0 15 3 18 II 80.001— 90.000 11 I 9 3 12 III 70.001— 80.000 9 1 5 5 10 IV 60.001— 70.000 14 1 11 4 15 V 50.001— 60.000 18 4 13 0 11 5 15 7 22 VI 40.001— 50.000 14 1 * ' 10 5 15 VII 30.001— 40.000 23 2 12 13 25 VIII 20.001— 30.000 34 3 19 18 37 IX 10.001— 20.000 40 7 21 26 47 X —— 10.000 4 3 1 6 7 Anm.: »I utgångsläget» : resultat enligt undersökningen (se tabell 6.20). 110 SOU 1973: 16.

grafer dominerar antalsmässigt blir bilden likartad för landsortsbiograferna som vhel- het. Ca 43 .procent skulle få ett negativt täckningsbidrag vid en kostnadsökning på 13,0 procent. Som en följd av dels lands- ortsbiografernas stora antal, dels de ekono- miskt dåliga resultaten för ickeapremiärbio— grafer i Stockholm blir totalbilden ungefär lika negativ. Inte mindre än 42 procent av kedjebiograferna saknar förmåga att bära här antagna kostnadsökningar.1

Den ogynnsamma kostnadsutvecklingen kan principiellt motverkas på olika sätt. För att ge ytterligare stadga åt här gjorda be- räkningar kan det vara av intresse att när- mare granska vilka motåtgärder som kan vidtagas. Intresset riktas först mot kostnads- besparande åtgärder inom ramen för den nuvarande biografstrukturen.

Möjligheterna att reducera lönekostna— derna är mycket små. Såsom tidigare nämnts i detta kapitel har kostnadsjakten för många biografer inletts redan under undersöknings- perioden, t.ex. genom reduktion av antalet föreställningar eller genom att tidvis stänga av läktaren. Personalinskränkningar av detta slag kan dock knappast göras för annat än större biografer. Möjligheterna till ytterliga- re besparingsåtgärder beror av omfattningen på redan genomförda inskränkningar, och frågan är om inte personalreduktionerna re- dan drivits så långt som överhuvud är möj- ligt.

Inom branschen diskuteras också tekniska rationaliseringar, t. ex. att låta publiken pas- sera genom vändkors varvid samma person skulle kunna fungera som både biljettför- säljare och -biljettmottagare. Även om ratio- naliseringar av detta slag är både tekniskt och ekonomiskt möjliga, så kan troligen en- bart ett begränsat antal biografer genom- föra dem, t.ex. av det skälet att en biograf- vaktmästare behövs för att upprätthålla ord- ningen i och utanför biograflokalen. I and- ra fall kan ekonomiska hinder föreligga t.ex. därigenom att omfattande ombyggnader av biografentrén måste genomföras. För de 68 biograferna i ortsklass VI—X torde möj- ligheterna till personalbesparingar därför vara starkt begränsade och troligtvis möj-

liga i första hand genom att antalet före- ställningar reduceras. En sådan motåtgärd medför sannolikt även negativa konsekven- ser på intäkterna och kan av detta skäl kanske inte genomföras.

Reklamkostnadema torde inte heller kun- na reduceras i nämnvärd omfattning. På något sätt måste publiken informeras om biografens utbud, och den reklamvolym som biograferna har torde såsom tidigare påpe- kats närmast kunna betraktas som en fast särkostnad för varje biografår. Försök med samannonsering i besparingssyfte har gjorts. Även om en viss volymreducering kan åstad- kommas, torde effekterna på kostnadssidan vara marginella och har dessutom delvis be- aktats i författarens beräkningar.

Även övriga kostnadsslag är i betydan- de grad att betrakta såsom fasta särkostna- der för biografåret. Frakt och porto, ström- förbrukning, telefon, biljettsatser etc. är för verksamheten helt nödvändiga utgifter och besparingsmöjligheterna nästan obefintliga. För vissa av dessa kostnadsslag har efter undersökningens genomförande redan kost— nadsökningar ägt rum.

Sammanfattningsvis kan konstateras att för de biografer vilkas genomsnittliga bi- dragsprocent enligt undersökningsresultaten är lägre än vad som erfordras för att bära förväntade kostnadsstegringar förefaller möj- ligheterna till anpassningsåtgärder mycket små. Om därtill läggs att kostnadsökningar- na är försiktigt beräknade och att intäktsök- ningar knappast kan förväntas, så synes en strukturell förändring genom ökad takt i biografnedläggningama helt ofrånkomlig. Visserligen kan nedläggning av en biograf medföra förbättrad lönsamhet för övriga biografer på nedläggningsorten. Denna »överströmningseffekt» torde dock icke i nämnvärd utsträckning påverka prognosut- fallet. Flera skäl talar härför.

För det första krävs att två eller flera

1 Enbiografföretagen har icke systematiskt granskats på motsvarande sätt. För förenings- biografema är betingelserna alldeles för speci- ella. De enskilda enbiografföretagen har even- tuellt speciella förutsättningar att hålla nere lö- nekostnaderna genom ökade ägarinsatser och är därför inte heller jämförbara med kedjebio- graferna.

nedläggningshotade biografer är lokaliserade till samma ort. För stockholmsbiograferna skulle därför en viss överströmningseffekt kunna uppstå. Den efterfrågeökning för öv- riga biografer som en nedläggning ger upp- hov till kommer dock inte enbart andra nedläggningshotade biografer till godo, utan kanske i minst lika hög grad sådana biogra- fer som i nuläget inte är direkt nedlägg- ningshotade. För landsortsbiograferna gäller detta förhållande i hög grad. Ett tiotal or- ter har två nedläggningshotade biografer samtidigt som det finns två eller flera mar- kant mer lönsamma biografer på orten. Det är knappast troligt att nedläggning av en av de ekonomiskt svagare biograferna skulle tillräckligt kunna förbättra den andra bio- grafens lönsamhet.

För det andra finns i undersökningsma- terialet mellan fem och tio orter för vilka samtliga biografer 'haft ett mycket litet eller negativt täckningsbidrag för undersöknings- perioden. För dessa biografer förefaller den ekonomiska ställningen så dålig att över- levnadsutsikterna helt saknas.

Även om överströmningseffekten kan få en viss dämpande effekt på nedläggnings— takten, så torde i gengäld nedläggningsho- tet sväva över även andra biografer än de som här betraktas som direkt nedläggnings- hotade. De hittills gjorda antagandena om kostnads— och intäktsutvecklingen har ut- gjorts av försiktiga bedömningar. Om & stäl- let antas att framtida intäktsförändringar och kostnadshöjningar får en nettoeffekt svaran- de mot en kostnadsökning på 25 procent vid oförändrade intäkter, så kräver detta ett täckningsbidrag i nuläget på 20 procent av intäkterna. Man finner då att 36, 9, 11 och 170 biografer i respektive Stockholm, Gö- teborg, Malmö och landsorten inte skulle kunna bära en sådan kostnadsökning. Efter- som totalintäkterna i landet knappast kan förmodas öka och kostnaderna med säkerhet kommer att stiga, så är en nettoeffekt av denna storlek inte osannolik. Endast ca 25 procent av kedjebiograferna i undersökning- en har en säkerhetsmarginal som är tillräck- lig för en sådan utveckling av kostnader och intäkter.

Kalkylsituation 2

Utöver förändringar av löpande särkostna- der måste till framtidsperspektivet fogas en analys av investeringsbehovets inverkan på biografernas överlevandeförrnåga. För åt- skilliga kedjebiografer torde gälla att lön- samheten redan har sjunkit till en nivå som inte tillåter några ny- eller ersättningsan- skaffningar. Detta gäller i första hand de biografer som i den föregående kalkylsitua- tionen karakteriserades som direkt nedlägg- ningshotade redan vid en försiktig bedöm- ning av kostnads— och intäktsutvecklingen. Så länge den befintliga tekniska utrust- ningen överhuvud kan användas och bio- graflokalen inte kräver en genomgripande reparation kan visserligen driften upprätt- hållas om biografen ger ett positivt täck- ningsbidrag. När för verksamheten erforder- liga faciliter tjänat ut måste dock biografen läggas ned.

Utom direkt nedläggningshotade biografer finns dessutom ett stort antal enheter vil- kas lönsamhetsnivå är sådan att ny- eller ersättningsanskaffningar knappast kan ifrå- gakomma. En bedömning av biografstruk- turens framtida förändringar med hänsyn till investeringsaspekten kräver betydligt dju- pare kunskaper än kännedom om enbart biografernas lönsamhet. Analysen skulle be— höva omfatta undersökningar av varje bio- grafs investeringsbehov genom granskning av t.ex. typ av utrustning, utrustningens för- slitningsgrad, lokalmässiga förutsättningar och efterfrågeutsikter för biograforten. Ge— nom att sammanställa information av detta slag med uppgifter om anskaffningsutgifter för erforderlig utrustning och nödvändiga förändringar vore det i varje fall principi- ellt möjligt att bedöma biografernas fram- tidsutsikter. Tillvägagångssättet är emeller- tid orealistiskt. Författaren har därför valt en annan metod, nämligen att analysera sambandet mellan konstaterad lönsamhet och biografernas framtidsutsikter med ut— gångspunkt i alternativa antaganden om in- vesteringsutgifter, livslängd och avkastnings- krav. — '

Principient kan följande resonemang ge-

nomföras. Med utgångspunkt i den genom- snittliga lönsamheten under undersöknings— perioden 1965—1969 kan en bedömning göras av andelen kedjebiografer som vid oförändrad lönsamhet skulle kunna för- ränta och amortera en investering av given storlek, dvs. som skulle kunna betraktas som potentiella investeringsobjekt. En så- dan bedömning skulle då avse andelen in- vesteringsobjekt bland kedjebiograferna vid början av år 1970. Därvid tas emellertid ingen hänsyn till kostnadsutvecklingen. Om intäkterna liksom i föregående kalkylsitua— tion antas oförändrade, så kommer lönsam- hetsförändringen att påverkas enbart av kostnadsutvecklingen. Bedömningen av den senare är emellertid beroende av investe- ringens förmodade livslängd. Ju längre livs- längd, desto svårare och sannolikt mer pessimistisk blir bedömningen av kostnads- utvecklingen. Den i föregående kalkylsitua- tion gjorda femårsframskrivningen av kost- naderna har använts även här. Författaren har således gjort en analys av andelen po- tentiella investeringsobjekt vid början av 1970 utan hänsyn till kostnadsutvecklingen samt en analys avseende 1975 med hänsyn till kostnadsförändringarna under femårs- perioden. I den senare bedömningen har dock inte kostnadsutvecklingen efter år 197 5 beaktats. Analysresultaten kan därför sägas återspegla skillnaderna mellan en optimistisk och en realistisk bedömning av investerings- möjligheterna för kedjebiograferna. Resul- taten ger emellertid också en antydan om den troliga utvecklingen av mängden tänk- ta' investeringsobjekt mot 1970-talets mitt.

Författaren har för storstadsbiograferna räknat med fem alternativa grundinveste- ringsutgifter omfattande varje jämnt hundra- tusental kronor t.o.m. 500 tkr och för lands— ortsbiograferna tre alternativ t.o.m. 300 tkr. Dessa investeringar tänkes kunna utgöras av saväl maskinell utrustning som ombyggnad av biograflokalen, nyanskaffning av bio- grafstolar eller t.ex. installation av luftkon- ditionering. Den maskinella utrustningens tekniska livslängd" är mycket lång. Förxatt- bibehålla eller utveckla attraktiviteten i'u't- budet kan emellertid den ekonomiska livs-

längden, speciellt för de större storstadsbio- graferna, vara begränsad. Likaså kan tek- niska innovationer kräva nyanskaffningar, t.ex. såsom tidigare nämnts utrustning för 16—millimetersfilm eller överföringar från TV till biograferna. Likaså är lokalens ut- seende och tekniska standard av betydelse för biografens attraktivitet.

Alltefter investeringarnas art varierar livs— längden troligtvis kraftigt. Med hänsyn till dels undersökningsresultaten, som visade att flertalet kedjebiografer redan är försedda med vidfilmsutrustning, dels den i de flesta fall långa livslängden hos den tekniska ut- rustningen har författaren antagit att det övervägande antalet investeringar i framti— den kommer att avse upprustning och om- byggnad av biograflokaler. Dessa investe- ringars livslängd är vanligen kortare än den tekniska utrustningens. Tre kalkylperioder har därför använts, nämligen 5, 10 och 15 år. För femårsalternativet har dock inga be- räkningar gjorts för investeringar översti- gande 200 tkr.

En femårig kalkylperiod avseende in- vesteringar på upp till 200 tkr kan tyckas kort. Ju större osäkerheten är beträffande framtidsutsikterna, desto högre avkastnings- krav ställs ofta på en investering. För många biografer torde gälla att framtidsutsikterna är så osäkra att investeringens avkastnings- period måste sättas så lågt som till fem år. I den på sid. 80 angivna modellen har två alternativa kalkylräntor använts, näm- ligen 10 respektive 15 procent. Det i un- dersökningen framkomna, lönsamhetstalet, genomsnittligt täckningsbidrag för perioden, utgörs av ,'obeskatt'ade medel. Vid en skatte- sats på 50 procent motsvarar de angivna kalkylräritorna de blygsamma avkastnings- kraven 5 respektive 7, 5 procent. Skattens' inverkan på bedömningarna beaktas längre fram. ,

I tabell 6.25 har återgetts annuiteterna. för de fem olika grundinvesteringsutgifter- na, dvs. de belopp som årligen måste in- tjänas (jfr. s. 80) för att förränta och

'- amortera grundinvesteringar av angivna ' storlekar. För den femåriga kalkylperioden

har dock anniiiteterna för enbart de två

minsta grundinvesteringarna medtagits. Ta- bellen visar t.ex. att en grundinvestering på 100.000 kronor med beräknad ekonomisk livslängd på fem år kräver en årlig avkast- ning på 26.380 kronor vid 10 procents och 29.830 kronor vid 15 procents kalkylränta. Detta kan också uttryckas som så att när särintäkterna för biografåret minskats med motsvarande särkostnader så måste täck- ningsbidraget för vart och ett av de fem åren uppgå till angivna belopp enkom för att förränta och amortera investeringen. Mer korrekt är det emellertid att betrakta hela investeringsperioden. Investeringen blir en särkostnad för hela perioden och summan av de fem årens täckningsbidrag bör — nå-

got förenklat — uppgå till 131.900 (= SX 26.800) respektive 149.150 (= 5X29.830) kronor för att återbetalning av investerings- utgiften skall erhållas. På samma sätt kan ut- läsas att en investering på 500.000 kronor med beräknad livslängd på 15 år kräver en genomsnittlig årsavkastning på 65.750 re- spektive 85.500 kronor.

Med utgångspunkt i annuiteterna i tabell 6.25 har författaren undersökt andelen bio- grafer i undersökningsmaterialet som hade ett genomsnittligt täckningsbidrag för perio- den 1965—1969 överstigande angivna an- nuiteter. Resultaten för storstädernas kedje- biografer framgår av tabell 6.26 i vilken uppdelning gjorts på Stockholms premiär—

Tabell 6.25 Matris utvisande annuiteterna i kr för olika grundinvesteringar (G), kalkyl- räntor (i) och kalkylperioder i år (n).

11 G] : 100.000 G. : 200.000 G: : 300.000 G. : 400.000 G: : 500.000 i = I ': 1 = 1 :: i = i : i = = i = i = 10 0/0 15 0/0 10 0/o 15 0/o 10 0/t) 15 0/o 10 0/o 15 o/o 10 0/o 15 0/n 5 26.380 29.830 52.760 59.660 — — — —- — — 10 16.275 19.925 32.550 39.850 48.825 59.775 65.100 79.700 81.375 99.625 15 13.150 17.100 26.300 34.200 39.450 51.300 52.600 68.400 65.750 85.500

Tabell 6.26 Procentuell andel investeringsobjekt bland storstädernas kedjebiografer vid 1970 års början utan hänsyn till kostnadsutvecklingen.

Antagen Loka- G. : 100.000 G. : 200.000 G,: 300.000 G. : 400.000 G. : 500.000 livs- lise- längd ring i: i: i:: i: i: i: i: i: i: i: 10% 15% 10% 15% 10% 15% 10% 15% 10% 15% Slå 100 100 92 92 n = 5 S 42 39 29 26 G 82 82 71 65 1 1 1 1 1 1 M 64 64 43 43 SP 100 100 100 96 92 92 92 92 92 92 n = 10 SÖ 48 42 35 32 29 26 26 19 19 16 G 88 88 82 82 76 71 53 53 53 53 M 64 64 64 64 43 43 43 43 43 43 SP 100 100 100 96 96 92 92 92 92 92 n = 15 SÖ 50 48 42 35 32 29 29 26 26 19 G 88 88 82 82 82 71 71 53 53 53 M 64 64 64 64 64 43 43 43 43 43 * Beräkningar ej genomförda. Beteckningar: SP : Stockholms premiärbiografer (25 biografer i undersökningen). Sö : Stockholms övriga biografer (31). G : Göteborgsbiografer (17). M : Malmöbiografer (14). 114 SOU 1973: 16

biografer, övriga biografer i Stockholm samt på biografer i Göteborg och Malmö.

Av tabellen kan utläsas att skillnaderna mellan dessa biografgrupper är mycket sto- ra. Stockholms premiärbiografer har nästan genomgående en betydligt bättre lönsamhet än övriga storstadsbiografer. Samtliga bio— grafer skulle med utgångspunkt i under- sökningsresultaten kunna förränta och amor- tera en investering på 100.000 kronor även på så kort sikt som fem år. Även för den högsta investeringsutgiften är utfallet gynn- samt. Hela 92 procent -—— 23 biografer — hade under perioden 1965—1969 en ge- nomsnittlig avkastning överstigande 99.625 kronor, dvs. annuiteten för 10 år och 15 procent för en grundinvestering på 500.000 kronor. Sämst resultat uppvisar övriga bio- grafer i Stockholm. Hälften av dessa kan inte ens bära den lägsta grundinvesteringen under en 15-årig kalkylperiod och 10 pro- cents kalkylränta, och endast 16 procent av dem skulle kunna förränta och amortera en investering på 500.000 kronor under 10 år och 15 procents kalkylränta.

För biograferna i Göteborg och Malmö

är resultaten blandade. Ungefär 3/ 4 eller flera av biograferna i Göteborg kan bära de tre lägre investeringsutgifterna, medan bio- grafernas lönsamhet är sämre i Malmö; en- dast drygt 40 procent av malmöbiografema klarar t.ex. en kortsiktig investering på 200.000 kronor. Endast ca 50 respektive ca 40 procent av biograferna i Göteborg re- spektive Malmö ger en avkastning tillräck- ligt stor för de större investeringsutgifterna.

I tabell 6.27 har motsvarande uppgifter för storstadsbiograferna återgetts efter hän- synstagande till kostnadsutvecklingen under perioden 1970—1974. Av tabellen kan utlä— sas en markant nedgång i andelen investe- ringsobjekt. Som exempel kan nämnas att andelen premiärbiografer i Stockholm som kan bära en investering på 500.000 kronor på 10 år och 15 procent sjunker från 92 till 36 procent eller från 23 till 9 biografer. När det gäller större investeringar minskar andelen investeringsobjekt bland övriga stockholmsbiografer måttligt och inte alls för biograferna i Göteborg, vilket visar att det bland dessa båda grupper finns ett antal mycket lönsamma biografer. Så är t. ex. an-

Tabell 6.27 Procentuell andel investeringsobjekt bland storstädernas kedjebiografer vid 1975 års början efter hänsyn till kostnadsutvecklingen.

Anta- Loka- G1:100.000 Gr:200.000 Gs:300.000 G1=400.000 Gs=500.000 gen lise- 1ivs— ring i:: i: i: i: i: i:: i: i: i: i: längd 10 0/11 15 C'/o 10 0/0 15 0/6 10 0/o 15 11/0 10 0/o 15 o/o 10 0/o 15 lVt! SS 64 64 60 60 _ s 23 23 16 16 ”—5 G 53 53 53 53 1 1 1 1 1 1 M 43 43 36 21 SP 68 68 64 64 60 60 56 48 48 36 SÖ 23 23 19 16 "40 G 76 76 53 53 M 50 50 43 36 sp 68 68 64 64 "_15 sö 23 23 23 19 — G 76 76 53 53 M 57 50 43 43

16 16 16 13 13 13 53 53 53 53 53 53 36 21 21 21 21 14

60 52 16 16 16 16 16 13 53 53 53 53 53 53 36 36 21 21 21

* Beräkningar ej genomförda. Beteckningar: SP : Stockholms premiärbiografer (25 biografer i undersökningen).

SÖ : Stockholms övriga biografer (31). G : Göteborgsbiografer (17). M : Malmöbiografer (14).

Tabell 6.28 Procentuell andel investeringsobjekt bland landsortens kedjebiografer vid 1970 års början utan hänsyn till kostnadsutvecklingen.

Antagen G; =100.000 G. : 200.000 G:: 300.000 livslängd

i=10% i=15% i=10% i=15% i=10% i=15 % n: 5 57 51 30 24 1 1 n=10 69 65 48 41 33 24 n=15 73 68 56 46 37 30

* Beräkningar ej genomförda. Anm.: Antalet landsortsbiografer i undersökningen : 208.

Tabell 6.29 Procentuell andel investeringsobjekt bland landsortens kedjebiografer vid 1975 års början efter hänsyn till kostnadsutvecklingen.

Antagen G,:100.000 G.:ZOODOO G.): 300.000 livslängd

i=10 % i=15 % i=10 % i=15 % 1:10 % i=15 % n: 5 23 20 6 ' 1 1 ri=10 31 29 18 14 12 6 n=15 35 30 22 16 14 9

1 Beräkningar ej genomförda. Anm.: Antalet landsortsbiografer i undersökningen : 208.

talet biografer som kan bära den största in- vesteringsutgiften lika stort i Göteborg som iStockholm.

Andelen potentiella investeringsdbjekt bland landsortsbiograferna kan utläsas ur tabellerna 6.28 och 6.29. Trots att författa- ren här enbart räknat med en maximal in- vesteringsutgift på 300.000 kronor är resul— taten betydligt sämre än för storstadsbiogra- ferna.1 Visserligen kan 73 respektive 68 procent av.biograferna bära en investering på 100.000 kronor om ingen hänsyn tas till kostnadsutvecklingen (tabell 6.28). Även om detta investeringsbelopp förefaller'mer rea-j listiskt än de båda högre beloppen, så bör beaktas att beräkningarna avser en kalkyl- period på 15 år. Det kan starkt ifrågasättas omen investering. med så lång återbetal- ningstid kan anses ekonomiskt försvarbar för en landSortsbiograf med tanke på den osäkerhet som präglar efterfrågeutveckling-

en. Undantag skulle möjligen utgöras av'bio— "

grafer på universitets- och högskoleortér, för vilka efterfrågesituationen är betydligt

bättre än genomsnittligt för övriga orter. Troligt är i stället att investeringsbedöm— ningar för landsortsbiografer karakteriseras av krav på korta återbetalningsperioder. Med en kalkylsikt på fem år sjunker då andelen potentiella investeringsobjekt till mellan 24 och 57 procent.

Tas kostnaderna med i beräkningarna för- ändras bilden mycket kraftigt. Endast 12 respektive 6 procent av biograferna har en avkastning som under 10 år kan bära en investering på 300.000 kronor till 10 respek- tive 15 procents kalkylränta. Inte ens för den lägsta investeringsutgiften ar andelen potentiella investeringsobjekt imponerande. Mellan ca 1/ 5 och ca 1/ 3 av biograferna kan förränta pch amortera en investering på 100.000 kronor om kalkylsikten sätts. till 5 respektive 10 är. _| _ » '

1 För landsortsbiograferna har, förekommit investeringar på ' betydligt högre belopp än 300.000 krona.-.Den" här antagna maximi'grän— -'sefi_t0rde dock vara realistisk _vid flertalet in-

vester—ingsöverväganden för landsortsbiografer- na. '- " - "

Bedömningarna har hittills gjorts utan hän- syn till skattens inverkan på investeringsbe- nägenheten. Skatten påverkar resonemangen på två sätt. För det första utgör skatten en kostnad som minskar utrymmet för investe- ringar. För det andra är investeringarna av- dragsgilla i taxeringshänseende, vilket mins- kar den skatt som skulle ha betalats om en viss investering inte hade gjorts, förutsatt att andra av- och/eller nedskrivningsobjekt saknas. Nettoeffekten av dessa båda förhål- landen, givet att det biografägande bolaget överhuvud måste visa någon vinst i taxe- ringshänseende, måste alltid bli att det to- tala utrymmet för investeringar blir mindre efter skattens medtagande i bedömningarna. Detta gäller oavsett om en investering får dras av direkt (t. ex. reparation i annans fas- tighet) eller om den genom avskrivningar periodiseras i tiden.1 Det totala taxerings- mässiga avdraget blir på sikt ändå detsam— ma.

Författaren har inga möjligheter att från undersökningsmaterialet bedöma skattens storlek. De ovanstående analyserna har där- för gjorts på obeskattade rörelseöverskott. Dessa inkluderar emellertid en latent skatte- kostnad, varför analysresultaten med gjorda antaganden utgör en överskattning av an- delen potentiella investeringsobjekt bland kedjebiograferna.

Kalkylsituation 3

I den principiella framställningen i föregå- ende kapitel antogs i kalkylsituation 3 att analysen avsåg nedläggning av hela biograf- verksamheten och att det hypotetiska bo- laget skulle inrikta sin verksamhet mot en- bart filmuthyrning och filmproduktion. För praktiskt bruk är antagandet helt orealistiskt. För de tre integrerade bolagen torde i själva verket biografverksamheten utgöra den här- kraft—igaste av nämnda verksamhetsgrenar. För såväl de integrerade bolagen som de renodlade biografbolagen blir handlingsal- ternativen i denna kalkylsituation i stället att fortsätta biografdriften (och därmed eventuell produktions- och distributionsverk— samhet) eller att helt upphöra med biograf-

rörelsen och i så fall använda frigjorda re- surser på andra verksamheter än produktion och/eller distribution av biograffilm. Med utgångspunkt i dessa handlingsalternativ kan det vara av intresse att närmare granska relationen mellan bolagens totala täcknings— bidrag från samtliga sina biografer och bio— grafdriftens samkostnader. Analysen görs för samma bolag som behandlas i avsnitt 6.2.4.3, dvs. Svensk Filmindustri har räknats som .tre »bolag» och några biografbolag har helt exkluderats.

Vid redovisningen av biografdriftens sam- kostnader i avsnitt 6.2.4.3 framtogs sam- kostnaden i genomsnitt per biograf. Varia- tionerna i genomsnittlig årskostnad mellan bolagen var stora med högsta respektive lägsta värde på 73.618 kronor respektive 8.145 kronor. Om dessa uppgifter samman- ställs rned biografernas genomsnittliga täck— ningsbidrag, så kan detta leda till förhastae de slutsatser om biografbolagens lönsamhet. Visserligen är åtskilliga biografers täcknings— bidrag så låga att de inte tillnärmelsevis förslår täcka »sin del» av biografdriftens samkostnader enligt tidigare redovisade ge- nomsnittsberäkningar. Detta är emellertid inte nödvändigt. Såsom tidigare framhållits kan lönsamhetskravet på en biograf primärt begränsas till att den ger något bidrag till samkostnaderna. Sett ur hela bolagets syn- vinkel är det därför enbart av intresse att summan av biografernas täckningsbidrag dels täcker samkostnaderna, dels ger ett över- skott därutöver. Detta överskott måste i ett långsiktigt perspektiv täcka dels'periodise— ringar av biografens samkostnader (periodi- serat investeringsbehov), dels inkomstskatter- na för biografdriften som helhet. Varken investeringsbehovet eller inkomstskatterna kan fastställas med utgångspunkt i under- sökningsmaterialet. För att få en uppfatt- ning om bolagens lönsamhet har författaren gått till väga på följande sätt.

För vart och ett av bolagen har det sam— manlagda täckningsbidraget för samtliga bio- grafer räknats. Med hänsyn till bidragsfluk-

1 Här bortses från den speciella situationen att investeringsutgiften vid direkt avdrag kan användas i vinstutjämnande syfte.

tuationerna mellan olika år har liksom tidi- gare det genomsnittliga täckningsbidraget för hela undersökningsperioden använts. Trots exkluderingar av de minsta bolagen är återstående bolag storleksmässigt alltför olikartade för att genomsnittsberäkningar skall kunna göras. Av konfidentiella skäl kan emellertid inte totalbidragen anges i ab- soluta tal. Såsom framgår av tabell 6.30 har författaren i stället genomfört en analys av hur det totala bidraget fördelas inom olika bolag. Totalbidraget har därvid satts lika med 100 procent och sedan reducerats med biografernas och biografdriftens samkostna- der.

Som mått på biografernas samkostnader har använts 1/ 5 av den totala, faktiska in- vesteringsvolymen under undersökningspe- rioden. Huruvida detta mått återspeglar in- vesteringsbehovet kan författaren inte av- göra. Inte heller är det möjligt avgöra om det utgör en korrekt skattning av de fak- tiska investeringarna under en längre period än fem år, men det torde dock kunna be- traktas som åtminstone ett grovt närmevär- de på bolagens årliga investeringsvolym.

Från det totala täckningsbidraget har ock- så dragits biografdriftens samkostnader. Där- vid har samkostnaden för år 1969 använts. Denna är för flertalet bolag högre än den genomsnittliga samkostnaden för hela perio- den och ger därför en försiktigare bedöm- ning av den totala lönsamheten.

Såsom framgår av tabell 6.30 fluktuerar det återstående överskottet kraftigt. Dessa fluktuationer återspeglar skillnader i bl. a. bolagstyp. Såsom tidigare nämnts kan för ett renodlat biografbolag vinsten av verk- samheten helt eller delvis finnas bland löne- kostnaderna. Ett annat skäl till variationerna i det framräknade överskottet kan bestå däri att de integrerade bolagen inte belastats med andra samkostnader än sådana som direkt kan hänföras till biografavdelningarna. I en total'bedömnjng är dock dessa skillnader av ringa betydelse. Något entydigt mönster med hänsyn till bolagstyp kan inte heller utläsas ur grundmaterialet från undersökningen. Tabellen visar att hälften av bolagen har ett återstående överskott på mellan ca 50 och ca 65 procent av det totala täcknings- bidraget.

Innebörden av dessa procentsatser är helt beroende av täckningsbidragets storlek. Det är en väsentlig skillnad på 64 procent av 100 kronor respektive av 1 miljon kronor. De absoluta täckningsbidragen kan ej anges, men viss ledning för bedömningen kan häm— tas ur den tidigare redovisningen i detta och föregående kapitel. Med hänvisning till dels antalet biografer ingående i skilda biograf- kedjor, dels storleken av de genomsnittliga täckningsbidragen hos biograferna kan åt- minstone grova uppskattningar av storleks- ordningen på de olika bolagens totaltäck- ningsbidrag göras. En indikation på belop-

TabeIl 6.30 Procentuell fördelning av biografbolagens rörelseöverskott.

Bolag nr Totalt årligt Total årlig Biografdriftens Återstående genomsnitts- genomsnitts- samkostnader överskott bidrag investering år 1969 1 100 7 29 64 2 100 3 36 61 3 100 18 25 57 4 100 1 47 53 5 100 14 34 52 6 100 20 38 42 7 100 24 35 41 8 100 18 39 33 9 100 24 46 30 10 100 33 66 1 * Mindre än 1 procent. 118 SOU 1973: 16

pens storlek utgör relationen mellan ne- gativa och positiva täckningsbidrag. Såsom tidigare redovisats har åtskilliga biografer under perioden haft negativa genomsnitts- bidrag. Summan av dessa negativa bidrag varierar kraftigt mellan bolagen med ett maximalt värde på ca 166.000 kronor. Stu- derar man relationen mellan negativa och positiva totalbidrag, finner man att de förra maximalt uppgår till ca 6 procent (två bo- lag) av de senare. För fyra av bolagen är ifrågavarande relation mindre än 1 procent och för återstående fyra bolag således mel- lan 1 och 6 procent.

Den pessimistiska synen på biografernas framtidsutsikter som gjordes i föregående kalkylsituation motsägs åtminstone delvis av här gjord totalbedömning. För de flesta bio- grafbolagen tyder totalresultatet i själva ver- ket på en god lönsamhet och i några fall mycket god lönsamhet.1 Även om totalbe— dömningen av biografbolagens lönsamhet kan sägas vara positiv, så måste andra fak- torer beaktas. På sikt kan andelen negativa täckningsbidrag komma att växa, vilket san- nolikt medför ett ökat antal biografnedlägg— ningar. I vilken omfattning detta kommer att ske är svårt att förutspå. Redan det för- hållandet att många biografer drivs år efter år tyder på att den individuella biografens lönsamhet inte är enbart avgörande för ett nedläggningsbeslut. Hittills beaktade fakto— rer (hyreskontrakt, egen fastighet) måste kompletteras med även andra tänkbara för- klaringar. Detta görs emellertid först i ka- pitel 9.

6.3. Biografer med högst fem ordinarie före- ställningar per vecka

6.3.1. Undersökningarnas uppläggning och genomförande

Såsom tidigare framhållits har de icke-av- giftspliktiga biograferna ett antal egenska- per som motiverade en särbehandling av dem i undersökningen. Visserligen finns ett mindre antal enheter för vilka verksamhe- ten, mätt i omsättningssiffror, är ganska orn-

fattande, men troligen har flertalet av dessa biografer helt andra mål för sin verksamhet än ekonomiska. För många föreningsbio- grafer torde gälla att filmvisningen utgör en av flera aktiviteter i t. ex. Folkets hus, och att det för denna verksamhet inte ställs krav på att den skall vara ekonomiskt självbäran- de. Verksamheten är kanske ofta av ideell karaktär, och driften möjliggörs genom att bl.a. enskilda individer ställer sig till förfo- gande utan krav på ersättning (annat än möjligtvis symbolisk) för sina tjänster. Även många biografer i enskild ägo torde drivas under liknande former, dvs. utan att verk- samheten ger ägaren en avkastning motsva- rande det »marknadsmässiga» värdet av hans insatser. Analogin med många av detaljhan- delns mindre livsmedelsbutiker är slående, och troligtvis skulle man vid en analys finna ungefär liknande motiv (emotionella, önskan att »ha något att pyssla med», »socialt an- svar» etc.; jfr kap. 4 om ambulerande bio- grafer) för verksamhetens fortbestånd som i litteratur och fackpress brukar anges som förklaring till kvartersbutikernas fortsatta existens.

Vid insamling av uppgifter av ekonomisk att från dessa biografer måste ovannämnda förhållanden beaktas. Det torde inte vara orealistiskt att förmoda att redovisningen för många biografer görs ytterst summariskt, t.ex. med utgångspunkt i de minsta krav som ur taxeringshänseende kan ställas på bokföringen. För framförallt föreningsbio— graferna gäller dessutom att det i många fall kan vara omöjligt att separera filmvis- ningens och den övriga verksamhetens kost- nader och intäkter. Författaren ansåg det därför helt orealistiskt att försöka insamla uppgifter för fem på varandra följande år. På förslag av filmutredningen bestämdes därför att frågeformuläret skulle utsändas till alla biografer och avse enbart år 1969. Den erhållna svarsfrekvensen skulle accep- teras och inga pårrrinnelsebrev utsändas.

* Författaren är medveten om att innebörden av begreppet »god lönsamhet» är vag. Dels finns inga generella kriterier mot vilka bedöm- ningen skulle kunna göras, dels måste andra faktorer än här behandlade tas med i bedöm— ningen.

119

Inte heller skulle de ambulerande biografer- na ingå i undersökningen. För dessa ge— nomfördes i stället en fallstudie, Vilken redo- visats i kapitel 4.

För att tillförsäkra sig om största möjliga svarsfrekvens anhöll författaren hos FHR och Våra Gårdar att dessa organisationer skulle skicka en uppmaning till sina med- lemsföretag att besvara frågeformuläret. Den senare organisationen ställde sig helt negativ och vägrade vid ifrågavarande tid- punkt t.o.m. att ställa en medlemsmatrikel till författarens förfogande.1 Från FHR för- klarade—man sig villig distribuera den be— gärda rekommendationen till ett begränsat antal biografer. Man ansåg sig dock inte kunna skicka den till samtliga medlemmar, eftersom biografernas bokföring i stor ut- sträckning sköts centralt av organisationens distriktscentraler. Dessa skulle då utsättas för en alltför tyngande arbetsbelastning. I valet mellan att sända formulär till samtliga FHR-biografer utan rekommendationsskri— velse och till ett begränsat antal med en så- dan skrivelse, valde författaren det senare tillvägagångssättet.

Frågeformulären utsändes i början av ju- ni månad 1970 och tillställdes alla biogra— fer i enskild ägo, alla föreningsbiografer till- hörande Våra Gårdar samt 49 föreningsbio- grafer ingående i FHR—kedjan. Efter över- enskommelse med FHR bestämdes antalet biografer till sju för vartdera distriktet och dessa utvaldes slumpmässigt från FHR:s beordringslista. Vid författarens avstämning mellan denna lista och registret hos Film- ägarnas Kontrollbyrå AB råkade dock en avgiftspliktig biograf komma med i urvalet, dvs. 48 icke-avgiftspliktiga FHR-biografer har fått frågeformuläret.

Den 31 december 1969 fanns hos Film— ägarnas Kontrollbyrå AB 1.039 icke-avgifts— pliktiga biografer registrerade. Dessa för- delar sig på följande sätt:

Samtliga registrerade, icke- 1.039 avgiftspliktiga biografer Ambulerande biografer 119 Undersökningspopulation 920

550 370

_ därav föreningsbiografer därav enskilda biografer

En genomgång av registret visade, att av det totala antalet biografer var 119 ambuleran- de. Undersökningspopulationen kom'därför att bestå av 920 biografer. Detta antal an- ger emellertid antalet registrerade biografer. Åtskilliga av dessa bedriver ingen verksam- het, varför den faktiska undersökningspo- pulationen är mindre än den här angivna. Antalet icke-verksamhetsdrivande men regi- strerade biografer gick dock ej att beräkna.

Totalt har författaren erhållit 137 svai' av vilka fyra "har exkluderats på grund av ofullständigheter eller oklarheter i uppgif— terna. Bearbetade svar fördelar sig på föl- jande sätt:

Enskilda biografer 89 därav enbiografföretag 36 därav flerbiografföretag 53 Föreningsbiografer 44 därav FHR 13 därav Våra Gårdar 31 Summa biografer 133

6.3.2. Biografemas intäktsstruktur

De icke-avgiftspliktiga biografernas intäkts- struktur har redovisats i tabell 6.31 med fördelning på enskilda biografer och för- eningsbiografer. Den förra gruppen har dessutom indelats i enbiografföretag och kedjebiografer. Av tabellen framgår att to- talintäkternas fördelning på biljettintäkter och övriga intäkter uppvisar ungefär samma mönster som för avgiftspliktiga biografer, dvs. övriga intäkter svarar för mellan ca 3 och ca 5 procent av totalintäkterna.

Vissa skillnader kan dock konstateras mellan grupperna. I absoluta tal har kedje- biograferna den högsta andelen övriga in- täkter, men i relation till totalintäkterna är dessa mest betydelsefulla för föreningsbio- graferna. Såväl den absoluta som den rela- tiva andelen övriga intäkter är minst för enskilda enbiografföretag.

1 Efter undersökningens avslutande har dock författaren erhållit en förteckning över Våra Gårdars medlemmar. '

Tabell 6.3] Icke-avgiftspliktiga biografers genomsnittliga intäktsstruktur för år 1969 med fördelning på enskilda biografer och föreningsbiografer.

Specifikation Enskilda biografer Förenings- Samtliga biografer biografer Enbiografföretag Kedjebiografer Kronor Proc. Kronor Proc. Kronor Proc. Kronor Proc. Biljettintäkter brutto 34.927 97,3 43.513 ' 95,8 23.891 94,3 34.697 95,9 Reklamfilmsintäkter 422 1,2 801 ,8 221 0,9 506 1,4 Intäkter från konfektförsäljning 347 0,9 640 1,4' 671 2,6 571 1,6 Hyresintäkter vid tillfällig 132 0,4 351 0,8 478 1,9 334 0,9 . uthyrning av biograflokalen ' Diverse intäkter 68 0,2 107 0,2 73 0,3 85 0,2 Summa intäkter i genomsnitt 35.896 100,0 45.412 100,0 25.334 100,0 36.193 100,0 per biograf Summa andra intäkter än biljett- 969 2,7 1.899 4,2 1.443 5,7 1.496 4,1 intäkter i genomsnitt per biograf Antal biografer 36 53 44 _ 133

6.3.3. Biografemas särkostnadsstruktur

Undersökningsmaterialets karaktär är starkt skiftande när det gäller redovisningen av biografernas kostnader. För flertalet biogra- fer har visserligen lämnats utförlig kostnads- specifikation, men i alltför många svar har flera kostnadsslag angetts enbart som en klumpsumma. Författaren har därför an- sett det mindre lämpligt att specificera kost- naderna i större utsträckning än som skett i tabell 6.32. Löne- och hyreskostnaderna har dock alltid redovisats separat, eller altema- tivt har angetts att inga hyror debiterats bio- grafen respektive att helt eller delvis oav- lönad arbetskraft använts. I de fall slön till biografägaren och dennes familj» uppgetts har kostnadsposten dock måst behandlas som lön till anställd personal. I några fall borde av beloppens storlek att döma denna kostnadspost visserligen ha rubricerats som rörelseresultat. Författaren misstänker emel- lertid att löner till anställd personal i mån- ga fall upptagits som »ägarlön», varför det inte varit möjligt att separera löneslagen så- som skedde för avgiftspliktiga biografer. För en bedömning av undersökta biogra- fers lönsamhet är emellertid enbart de totala särkostnaderna av intresse. I de fall räntor

och avskrivningar uppgetts har dessa kost- nadsslag exkluderats. I likhet med tidigare principer har således till totalkostnaden en- bart hänförts särkostnaderna för ifrågava- rande biografår.

En granskning av lönekostnaderna visar att de enskilda biograferna, främst då kedje- biograferna, har markant högre lönekostna- der än föreningsbiograferna. En förklaring kan vara skillnader i antalet föreställningar mellan olika biografgrupper. För förenings- biograferna gäller emellertid att de i betydan- de utsträckning använder helt eller delvis oavlönad arbetskraft, vilket torde vara den väsentligaste förklaringen till angivna skill— nader. Även för enskilda enbiografföretag gäller sannolikt ett liknande förhållande, nämligen att ägaren genom egna arbets- insatser kan hålla lönekostnaderna på en låg nivå. Dessutom finns bland denna grupp ett antal biografer som ägs av t.ex. en hem- bygdsförening, idrottsförening etc. Även i dessa fall kan visningsverksamhetens fortbe- stånd i stor utsträckning vara beroende av frivilliga arbetsinsatser.

Det mest intressanta kostnadsslaget utgörs av hyreskostnaderna. Liksom för avgiftsplik— tiga biografer inkrävdes uppgifter om huru- vida ägarsamband föreligger mellan biograf-

Tabell 6.32 Icke-avgiftsbelagda biografers genomsnittliga kostnadsstruktur för år 1969 med fördelning på enskilda biografer och föreningsbiografer.

Specifikation Enskilda biografer Förenings— Samtliga biografer biografer Enbiografföretag Kedjebiografer Kronor Proc. Kronor Proc. Kronor Proc. Kronor Proc. Lönekostnader 8.800 25,9 11.528 26,4 4.346 18,7 8.413 24,5 Hyreskostnader 3.966 11,7 7.482 17,1 4.534 19,5 5.555 16,2 Övriga kostnader 21.227 62,4 24.696 56,5 14.384 61,8 20.346 59,3 Summa kostnader i genomsnitt 33.993 100,0 43.706 100,0 23.264 100,0 34.314 100,0 per biograf Antal biografer 36 53 44 133

och fastighetsägaren. Författaren misstänker emellertid att uppgiftslämnarna icke alltid förstått frågans innebörd. För några biogra- fer har svar överhuvud icke lämnats och i andra fall har frågan besvarats nekande trots att ägarsamband inte förefaller kunna uteslutas.

Bland enskilda enbiografföretag finns 18 biografer vilkas rörelse enligt uppgift bedrivs i egen fastighet. För 16 av dessa har beräk- nade hyreskostnader angetts. Den genom— snittliga hyreskostnaden uppgår för dessa biografer till ca 7.000 kronor, dvs. ett nå- got lägre belopp än genomsnittligt för samt- liga biografer. De båda övriga biograferna har inte belastats med någon hyreskostnad. Av återstående 18 biografer har för nio ingen hyra debiterats och för två av dessa har uppgetts att kommunen står för hyres- kostnaden och i ytterligare ett fall att kom- munen svarar för del av hyran.

För 20 av de 53 kedjebiograferna bedrivs verksamheten i egen fastighet. För två av dessa har inga hyror upptagits och för de övriga 18 är genomsnittshyran knappt 10.000 kronor, dvs. även i detta fall något lägre än genomsnittshyran för hela gruppen. För återstående 33 biografer har hyreskostnad i samtliga fall upptagits.

För 14 av de 44 föreningsbiograferna sker filmvisningen enligt uppgift i egna lo- kaler och för dessa biografer har hyreskost- nad uppgetts i 10 fall med en genomsnitts- hyra på knappt 5.000 kronor. »För 13 bio-

grafer har ingen hyra upptagits och för dessa föreligger ägarsamband i fyra fall.

6.3.4. Biografemas rörelseresultat 6.3.4.l Biografemas täckningsbidrag

De icke-avgiftspliktiga biografernas bidrags- struktur har återgetts i tabell 6.33. Den låga svarsfrekvensen minskar dock möjlig— heterna att bedöma deras ekonomiska situa- tion. Angivna genomsnittsvärden kan knap- past utgöra en skattning av medelvärdena för hela populationen av icke-avgiftsplik- tiga biografer. Frågan uppkommer då om mätresultaten kan antas över- eller under- skatta de »sanna» medelvärdena. Svarsstruk- turen ger därvid viss ledning.

Totalt fanns vid årsskiftet 1969/ 70 ca 80 kedjebiografer, dvs. 2/ 3 av denna del av populationen ingår i undersökningen. Det kan förmodas att dessa biografer i större ut- sträckning än övriga biografer drivs med åtminstone begränsade lönsamhetskrav. I förhållande till samtliga icke-avgiftspliktiga biografer torde därför kedjebiograferna ge- nomsnitt-ligt ha en högre lönsamhet.

Den största mängden icke-avgiftspliktiga biografer utgörs av föreningsbiografer, ca 550, men även antalet enskilda enbiograf- företag, ca 400, är stort. Bägge dessa grup— per är underrepresenterade i förhållande till kedjebiograferna. Flera förklaringar till den-

na underrepresentation kan tänkas. För det första måste urvalsförfarandet beaktas samt det förhållandet att antalet registrerade men ej verksamma biografer troligtvis är rela- tivt störst bland just dessa grupper. Man kan emellertid förmoda, att ju mer spora- disk och ju mer ideell verksamheten är, desto mindre blir kanske benägenheten och möjligheterna att delta i en undersökning av detta slag. Förmodligen kan antas att de ekonomiskt mest olönsamma biograferna är markant underrepresenterade, och i så fall torde angivna genomsnittsvärden närmast kunna betraktas som överskattningar av de »sanna» värdena även för dessa grupper.

I tabell 6.33 har tre olika täckningsbidrag angetts, nämligen efter avdrag för andra sär-

Tabel16.33 Icke-avgiftsbelagda biografers enskilda biografer och föreningsbiografer.

kostnader än hyres- och lönekostnader (TB 1), efter reduktion av lönekostnaderna (TB 11) samt slutligen efter minskning av även hyreskostnaderna (TB III). Utveck- lingen av de tre täckningsbidragen visar att när intäkterna reducerats med andra sär- kostnader än hyror och löner så återstår för samtliga grupper ca 40 procent av den ur- sprungliga genomsnittsintäkten. Lönsamhetsspridningen inom grupperna belyses i tabell 6.34, i vilken median- och kvartilvärden har redovisats för de tre olika täckningsbidragen. Spridningen är inte lika stor som för de avgiftspliktiga biograferna, men såsom framgår av tabellen är skillna- derna fullt märkbara mellan mer och mind- re lönsamma biografer. För TB I är kvar-

bidragsstruktur för år 1969 med fördelning på

Specifikation Enskilda biografer Förenings- Samtliga biografer biografer Enbiograf- Kedjebio- företag grafer + Genomsnittlig intäkt 35.896 45.412 25.334 36.193 —— Andra särkostnader än 21.227 24.696 14.384 20.346 hyres- och lönekostnader : Täckningsbidrag I 14.669 20.716 10.950 15.847 -— Lönekostnader 8.800 11.528 4.346 8.413 : Täckningsbidrag II 5.869 9.188 6.604 7.434 —- Hyreskostnader 3.966 7.482 4.534 5.555 : Täckningsbidrag III 1.903 1.706 2.070 1.879 Antal biografer 36 53 44 133

Tabell 6.34 Median- och kvartilvärden i kr ningsbidrag.

onor för icke-avgiftspliktiga biografers täck-

Spridningsmått Enskilda biografer Föreningsbiografer Enbiografföretag Kedjebiografer TB I TB H TB III TB I TB H TB III TB I TB II TB III Övre kvartil 23.662 8.376 2.648 35.436 14.012 4.928 16.239 10.441 4.030 Median 9.903 2.908 792 18.726 7.484 1.155 4.974 2.917 1.462 Nedre kvartil 3.802 736 1 7.746 2.646 '/. 313 3.135 1.185 30 Antal biografer 36 53 44 SOU 1973: 16 123

tilavståndet, dvs. avståndet mellan övre och nedre kvartil, mycket stort, särskilt då för enskilda biografer.

Efter reduktion av lönekostnaderna sjun- ker täckningsbidragen kraftigt för i första hand enbiografföretag och föreningsbiogra- fer. När även hyreskostnaderna har dragits av uppgår för 25 procent av företagen i dessa båda grupper kostnaderna till ungefär samma belopp som intäkterna.

Även för kedjebiograferna försämras re- sultaten kraftigt. Det övre kvartilvärdet för t.ex. TB III är endast obetydligt större än motsvarande värde för föreningsbiografer- na. Täckningsbidragens förändringar är re- lativt sett kraftigast för kedjebiograferna, dvs. för samtliga dessa biografer utgör löne- och hyreskostnader en relativt större andel av totalkostnadema än för övriga biografer. Detta framgår bl.a. av kvartilavståndet för TB III, vilket är ungefär lika stort för så- väl kedjebiograferna som för föreningsbio- graferna.

6.3.4.2 Analys av rörelseresultaten

Såsom framgår av ovanstående redogörelse är lönsamhetsskillnaderna avsevärda mellan biografer med fler än fem och biografer med högst fem föreställningar per vecka. Med utgångspunkt i analysen av avgifts- pliktiga kedjebiografer tyder undersöknings- resultaten på att samtliga icke-avgiftsplikti- ga biografer kan karakteriseras som direkt nedläggningshotade. Detta gäller även den mest lönsamma gruppen, kedjebiograferna. De icke-avgiftspliktiga biograferna är visser- ligen inte lika känsliga för kostnadsstegring- ar som de avgiftspliktiga biograferna, fram- förallt med tanke på att troliga ägarinsat- ser och ideella insatser av föreningsmed- lemmar begränsar lönekostnaderna. Även med ett antagande om oförändrade intäkter i framtiden skulle dock t.o.m. helt obetyd- liga kostnadsstegringar medföra negativa täckningsbidrag (TB III) för flertalet bio- grafer. . _

Med få undantag torde för här behand- lade biografer därför gälla att ett nedlägg-

ningsbeslut är helt ofrånkomligt, såvida inte stödåtgärder av något slag sätts in. Frågan är således inte om utan när nedläggning kommer att ske. Även utan stödåtgärder kan dock verksamheten för dessa biografer tänkas fortgå under åtskilliga år trots att ekonomiska överväganden borde leda till ett nedläggningsbeslut. Orsakerna härtill är emellertid av sådan art att helt andra be- dömningar än strikt ekonomiska bör göras. Dessa bedömningar kan mellertid endast gö- ras individuth för varje biograf och av den eller de för biografdriften ansvariga be— fattningshavarna. Dessa biografer blir, dock som grupp betraktade föremål för ytterligare analys i kapitel 7 i samband med redogörel- sen för filmuthyrningens lönsamhet.

7. Undersökningar i filmuthyrareledet

7.1 Undersökningarnas uppläggning och genomförande

Såsom framgick av branschbeskrivningen i kapitel 4 kan de företag som bedriver film- uthyrareverksamhet indelas i tre grupper: integrerade svenska filmbolag, fristående svenska filmuthyrare samt amerikanska pro- ducenters dotterbolag i Sverige. Med hän- syn till det begränsade antalet filmuthyrare beslöt författaren genomföra personliga, ostrukturerade intervjuer med samtliga till Filmägarnas Kontrollförening u.p.a. anslut- na företag.1 Syftet med intervjuerna var två- faldigt. Författaren önskade dels skapa sig en uppfattning om de filmuthyrande företa— gens roll i distributionsprocessen och de pro-, blem som filmuthyrarna upplever, dels —- om möjligt _; få underlag för en siffer— mässig granskning av filmuthyrningens eko- nomiska villkor. Det första syftet kan anses uppnått, medan de strikt ekonomiska be— dömningarna inte har gett väntat utbyte. Orsakerna härtill är flera.

Författaren var visserligen på förhand skeptisk till möjligheterna att hos de integre- rade bolagen urskilja det ekonomiska utfal- let aJv filmuthyrningsverksamheten. Även om speciella. »filmuthyrningsavdelningar» kan sägas existera, dvs. i den bemärkelsen, att viss personal-. företrädesvis sysslar med filmut- hyrning; så .är arbetsuppgiftema så integre- rade i den totala verksamheten 'att det inte är möjligtngöra en rättviSande, separat be—

dömning av filmuthyrningsfunktionen.

De fristående, svenska filmuthyrarnas be— nägenhet att medverka i undersökningen va- rierade starkt. Utöver de integrerade bola- gen och de amerikanska filmuthyrarna fanns vid undersökningstillfället totalt 17 företag anslutna till branschorganisationen. Svenska Filminstitutets filmuthyrning har endast marginell karaktär och tre företags verksamhet var vilande. Hos återstående 13 filmuthyrare har författaren genomfört en- dast sju intervjuer. Övriga företag har an- tingen helt vägrat medverka, alternativt krävt ersättning för sin medverkan. I ett par fall har författaren dessutom fått vissa uppgifter per telefon eller per brev.

Praktiskt taget samtliga de svenska, fri- stående film-uthyrare som medverkat i un- dersökningen är mycket små, oavsett vilket mått som används för att mäta företagens storlek. Dessutom är deinbördes heterogena (jfr; beskrivningen i kap. 4). De uppgifter om företagens ekonomiska situation som er— hållits möjliggör inga genomsnittsberäkning- ar för denna grupp av filmuthyrare. En all- män karakteristik av företagen lämnas se- nare-_i kapitlet. . » -

De amerikanska filmuthyrarna har samt- liga deltagit i undersökningen. Utöver all-

" * Kontrollföreningens medlemmar valdes som intervjuobjekt eftersom en av filmuthyrarna vid undersökningstillfället var medlem j Kontroll- föreningen men ej i Sveriges Filmuthyrareför- ening." ' " -' i * * "= ' '

män information har för dessa företag även insamlats uppgifter rörande deras ekonomi. Såsom framgår av den följande redovisning- en kan inte heller för dessa företag göras några omfattande analyser. Det insamlade materialet belyser dock vissa förhållanden av intresse och har i begränsad omfattning kunnat läggas till grund för tentativa slut- satser rörande filmuthyrningens lönsamhet och distributionskostnadernas storlek.

7.2. Filmuthyramas verksamhet

7.2.1. De amerikanska filmuthyrarnas avtal med moderbolagen

De amerikanska filmuthyrarna har med respektive moderbolag i USA ekonomiska avtal (franchise agreements) om verksam- hetens bedrivande. Samtliga avtal kan sä- gas utgöra en variant av typ modell B (se kap. 4), dvs. en delning av intäkterna var- vid moderbolagen svarar för vissa och dot- terbolagen för övriga kostnader. Avtalens principiella utformning är likartad hos samt- liga företag, men variationer i såväl kost- nadsfördelningen som redovisningsprinci- perna försvårar möjligheterna att t.ex. jäm- föra företagen inbördes. I allmänhet gäller att dotterbolagen får tillgodoräkna sig viss procent (undantagsvis ett fast belopp per vecka) av influtna bruttofilmhyror, och att den-na del skall användas för att bestrida kostnader (operating expenses) för den fort- löpande verksamheten. Moderbolagen sva- rar vanligtvis för t.ex. kopiekostnader, pre- miär- och stödannonsering, textning etc., varvid dessa kostnader brukar avräknas adi- rekt», dvs. i redovisningen anges enbart mo- derbolagens andel efter avdrag för de i av— talet stipulerade kostnaderna.

Variationer kan emellertid förekomma. Så kan t.ex. gälla att dotterbolaget får be- hålla olika procentsatser vid helaftonsfilmer och filmer av normal spellängd. Ibland re— duceras influtna bruttofilmhyror med kost- naderna för t.ex. premiär- och stödannon-

sering, och därefter delas intäkterna (och de övriga kostnaderna) i vissa angivna propor— tioner. Mestadels är den procentuella fördel- ningen av intäkterna proportionell; i något fall är moderbolagens andel progressivt sti— gande. I ett fall gäller att moderbolaget väl— jer ut ett visst antal filmer (6—10) per år för vilka en procentuell fördelning gäller, medan övriga filmers intäkter fördelas en- ligt andra procentsatser. Något avtal stipu- lerar att viss del (under undersökningsperio— den varierande för olika år) av premiär-- och stödannonsering skall falla på dotterbo- lagets andel och resten på moderbolaget. De ekonomiska avtalen mellan moderbo— lag och dotterbolag syftar ytterst till att åstadkomma ett systematiserat avräkningsf- förfarande mellan enheterna, varvid dotter- bolagens andel av influtna filmhyror har bestämts så att denna i stort skall motsvara kostnaderna för den löpande verksamheten. Något ekonomiskt överskott för dotterbola- gen skall ej framkomma och gör det i all— mänhet ej heller. Mindre avvikelser mellan dotterbolagens andelar av filmhyroma och deras kostnader regleras på olika sätt, t.ex. genom »lån» från moderbolaget om dotter— bolagens andel ej förslår att täcka kostna- derna. Som en allmän karakteristik av av- talen kan sägas att de förefaller onödigt komplicerade med långtgående krav på de- taljerad kostnadsredovisning av även kvan— titativt helt obetydliga kostnadsslag. Relationerna till moderbolagen känne— tecknas överhuvud av en hård styrning. Dot— terbolagens möjligheter att ta egna initiativ i skilda avseenden förefaller starkt begrän- sade. Även om speciella betingelser på den svenska marknaden (som svårligen låter sig löpande bevakas från USA) kan motivera avsteg från de principer moderbolaget dra- git upp för verksamheten, så tycks avsteg från det regelmässiga handlandet höra till undantagen. Det kan t.ex. betraktas som en självklarhet att den svenska platschefen bor- de ha större möjligheter bedöma en films marknadsförutsättningar än en tjänsteman på moderbolaget. Trots detta förekommer det att t. ex. antalet på den svenska mark- naden utsläppta filmkopior bestäms utan att

den svenske platschefen rådfrågas. Överhu- vud förefaller verksamheten bedrivas med få avvikelser från invanda mönster. Om— sättningssiffrorna tycks utgöra den enda måttstocken på hur väl ett företag lyckas. Inte i något fall har författaren stött på en genomtänkt lönsamhetsbedömning. Som ex— empel kan nämnas att man tidigare bland filmuthyrarna fäste stort avseende vid an— talet sättningar (bookings). Fortfarande före- faller detta »lönsamhetsmått» att beaktas i åtminstone begränsad utsträckning inom många företag. Författaren har tagit del av minst ett konkret exempel på hur den svens- ke platschefen :tvingades» sätta filmen på ytterligare ett antal biografer för att tillgodo- se moderbolagets önskemål om ett visst minsta antal sättningar.

7.2.2. De amerikanska bolagens arbetsformer

Ett filmuthyrande bolags verksamhet domi— neras av tre arbetsuppgifter: filmsättning, fysisk distribution (inkl. lagerhållning) och fakturering. Dessa arbetsuppgifter är för samtliga filmuthyrare — såväl amerikanska som övriga bolag — av »hantverksmässig: karaktär och mycket arbetskrävande. Filmsättningen sköts av en filmchef, som till sin hjälp vanligen har en eller flera film— sättare. Deras arbetsuppgifter är att plane- ra sättningen av olika filmer, dvs. besluta om på vilka orter en film skall visas, vilken biograf filmen skall distribueras genom samt när och i vilken tidsmässig omfattning detta skall ske. Arbetet genomförs på så sätt att filmchefen via telefonkontakt med de bio- grafer som visar bolagets filmer undersöker publikfrekvensen under måndag och tisdag. På grundval av denna information beslu- tar han att filmen skall mtas ned» (sändas till nästa biograf i distributionskedjan) eller köras ytterligare en vecka. Det stora antalet biografer —— och för de amerikanska film- uthyrarna också det stora antalet filmer i distribution -— gör att arbetsuppgiften blir tidskrävande. Som exempel kan nämnas att de amerikanska bolagen under undersök-

ningsperioden genomsnittligt hade fyra per- soner sysselsatta enbart med filmuthyrning.

Den fysiska distributionen och lagerhåll- ningen utgör tjänster som delvis köps från utomstående specialistföretag vad avser dels transporten av filmkopior från filmlagret till järnvägen, dels lagring av filmkopiorna. Till distribution och lagerhållning hör också lag- ring av affischer och stillbilder samt distri- bution av dessa till biograferna. Dessa upp- gifter sköts av anställd personal. Hos de amerikanska bolagen varierade lagerperso— nalens storlek från en till åtta personer be- roende på i vilken omfattning specialist- tjänster köps utifrån.

Liksom filmsättningen görs faktureringen per vecka. Till grund för denna ligger biografernas kassarapporter, vilka insänds till filmuthyraren varje vecka. I dessa rap- porter upptas all den information som krävs för faktureringen, men dessutom specifice- ras biljettintäkterna på dag och föreställning. Uppgifter lämnas också om bl.a. antalet Afri- biljetter och till vilka besökskategorier dessa lämnats.1 Faktureringen görs sedan manu- ellt och omfattar filmhyra, kostnader respek- tive hyra för biografreklam, frakt— och por- tokostnader samt försäkrings— och censur- avgifter. Antalet fakturor per år varierar för bolagen men torde för de större filmuthy- rarna uppgå till mellan 5.000 och 10.000.

Möjligheterna till tekniska rationalisering- ar inom filmuthyrarverksamheten förefaller stora. Därpå tyder bl.a. att Cinema Interna- tional” efter fusionen enligt uppgift från bolaget har ökat arbetsstyrkan med enbart två personer i förhållande till vad bolagen var för sig hade före fusionen trots att om- sättningen är ungefär lika med summan av de tidigare bolagens sammanlagda omsätt- ning. Enligt vad som är författaren bekant har det fusionerade bolaget ändå inte vid- tagit några principiella förändringar i ar— betssättet.

* Ett ex. av kassarapporten insänds en gång i veckan till filminstitutet varvid relevanta upp- gifter stansas på hålkort som underlag för in- stitutets inkomstkon-troll och statistikarbete.

* Cinema International bildades hösten 1970 genom fusion mellan Film AB Paramount och Universal Film AB.

7.2.3. Fristående svenska filmuthyrare

I jämförelse med de amerikanska bolagen är de fristående, svenska filmuthyrarnas verksamhet mycket begränsad. Såsom fram— går av kapitel 4 torde de visserligen svara för ca 40 procent av samtliga de filmer som i början av år 1969 fanns i distribution. An- delen kan i och för sig vara korrekt. Bola- gen kan existera juridiskt och ha visnings- rättigheterna och därmed pricipiella möjlig- heter att också hyra ut filmerna. Tre av de vid undersökningstillfället registrerade bola— gen drev dock ingen som helst verksamhet. För ytterligare några företag kunde konsta- teras att endast en sporadisk filmuthyrning ägde rum.

' För en handfull företag förekom dock en regelbunden verksamhet. Omsättningen hos dessa filmuthyrare uppgick endast undan- tagsvis till mer än 300 tkr. Författaren torde då ha haft kontakt med de större företagen inom gruppen. Gruppen som helhet kan ur kvantitativ synvinkel betraktas som helt obe- tydlig. Detta gäller antingen företagens om- sättningssiffror betraktas eller om betydel- sen mäts med det antal filmer som faktiskt var i distribution vid undersökningstillfället. Intresset fokuseras därför i fortsättningen företrädesvis till de amerikanska filmuthy- rarna.

7.3 Filmuthyramas lönsamhet

7.3.1. De amerikanska filmuthyrarnas in- täkts- och kostnadsförhållanden

Genom att de amerikanska "filmuthyrarna dels är hårt styrda från sina moderbolag, dels följer eller tvingas följa de allmänna överenskommelser som gäller inom film- branschen (jfr. kap. 4), 'så kan de närmast betraktas som ett slags »expeditions'centra— ler». Deras uppgift blir att i Sverige distri- bitera '_a'v moderbolaget utvalda filmer till så många som möjligt av de biografer med vil- ka dotterbolagen sedan länge har distri-

..... Eftersom inga större skillnader föreligger 1 de amenkanska

film-uthyrarnas sätt att utföra distributions— arbetet kan en ekonomisk analys inte ge någon särskilt intressant information.

På grund av olikheter i avtalen mellan moderbolag och dotterbolag och skillnader i redovisningsprinciper mellan olika bolag kan inga exakta beräkningar av kostnader— na för distributionsarbetet göras. Författa- ren har ändå redovisat de uppgifter som kan utläsas av bolagens interna redovis- ningshandlingar. Dessa återfinns i tabell 7.1 och har begränsats till intäkterna samt de kostnadsposter för vilka författaren anser att en någorlunda hög jämförbarhet förelig- ger. Intäkterna utgörs av respektive bolags totalintäkter, vilka i det närmaste är iden- tiska med influtna filmhyror samt de de- biteringar som görs för biografreklam, frak- ter, försäkrings- och censuravgi—fter.1 Kost- naderna består i huvudsak av sådana kost- nader för den administrativa verksamheten (operating expenses), vilka för alla bolag av- gränsas på ungefär likartat sätt. I den mån kostnader för premiär- och stödannonsering eller t.ex. kostnaderna för biografreklamen redovisas öppet (endast för vissa" bolag) har dessa kostnader hänförts till posten »Över- skott».'Överskottet utgörs till största delen av'till respektive moderbolag utbetalda an- delar. För att få fram de faktiskt gjorda nettoutbetalningarna måste emellertid över- skottet reduceras med i första hand kostna- derna för kopior, premiär- och-stödannon- sering 'samt nettot — vilket kan vara både positivt och negativt — av biografreklamen, censur- och försäkringsavgifterna. Dessutom skall öVerskottet täcka ytterligare några kostnadsposter, t.ex. avskrivningar och utbe- talda skatter. Def senarevkostnadsslagen fö-. refaller dock helt obetydliga, Och vid de få tillfällen de öppet redovisats bland admini- stratiVa omkostnader har de exkluderats från dessa. - :>. -- - ' De genomsnittliga bruttointäkterna från Samtliga företag har under perioden varierat mellan ca 4 mkr och ca.” 5. mkr. Variationer- ha;. överensstämmer av förklarliga skål med

; * Debiteringar för. biografreklam. vser af- fischer och hyra för stillbilder (jfr .framstall- ningen på s. 66). *

Tabell 7.1 De amerikanska filmuthyrarnas genomsnittliga intäkter och kostnader i tkr under åren 1964—1969.

Specifikation 1964 1965 1966 1967 1968 1969 Bruttointäkter 4.095 4.093 4.342 4.911 4.483 4.776 Max.-intäkter (6.197) (9.154) (9.177) (8.786) (6.978) (7.390) Min.-intäkter (3.055) (2.196) (1.861) (1.152) ( 946) (2.375) Löner inkl. sociala avgifter 530 506 470 506 542 575 Hyror 43 30 29 32 33 37 Allmänna omkostnader: Momsbelagda 71 64 60 75 77 65 Ej momsbelagda 116 128 122 134 156 163 »Överskott» 3.335 3.365 3.661 4.164 3.675 3.936 Antal företag 6 7 8 8 8 8

tidigare redovisade fluktuationer i biograf- ledet, dvs. stigande intäkter t.o.m. 1967, en relativt kraftig nedgång 1968 samt en be- gränsad återhämtning under periodens sista år. Variationerna mellan olika företag är mycket stora, vilket framgår av de angivna maximi— och minimiintäkterna. Detta beror i första hand på skillnader i företagens »stor- lek», men det är inte så att samma företag genomgående för alla år har den största (minsta) omsättningen. Betydelsen av att få en publikdragande film är särskilt märkbar för filmuthyrarna, vilket gör att omsättning- en för enskilda företag kan fluktuera myc- ket kraftigt mellan olika år. En granskning av variationerna kring den genomsnittliga omsättningen för hela perioden för vart och ett av företagen visar att under det »bästa» respektive »sämsta» året utgjorde omsätt- ningen 123 respektive 58 procent av period- genomsnittet för det företag som uppvisar den största omsättningsmässiga spridningen.

Enligt utredningsdirektiven åligger det filmutredningen att undersöka de ekonomis- ka konsekvenserna för filmbranschen om biograffilmen skulle komma att belastas med mervärdeskatt. Den indelning av filmuthy- rarnas administrationsomkostnader som i bolagens redovisning ofta uppdelas på ca 30-talet olika kostnadsslag tjänar här inget syfte. Som underlag för en analys av mer- värdeskattens konsekvenser har författaren i stället försökt gruppera kostnaderna med

hänsyn till om mervärdeskatt i nuläget ut- går eller ej.l

Löne- och hyreskostnader utgör de två tyngst vägande kostnadsslagen för vilka mer- värdeskatt icke utgår och vilka dessutom alltid redovisas särskilt och entydigt i samt- liga företags bokföring. Övriga kostnadsslag har samm-anförts i två huvudgrupper, »Momsbelagda» och »Ej momsbelagda». I bägge grupperna finns kostnadsslag som otvetydigt kan hänföras till respektive grupp. Så är t.ex. fallet för telefon- och telegram- kostnader (ej momsbelagda) och frakter (momsbelagda). I andra fall kan ett kost— nadsslag, t.ex. »resor», innehålla både momsbelagda (restaurangtjänster) och ej momsbelagda (traktamenten) kostnader. För varje kostnadsslag har författaren därvid måst göra en subjektiv bedömning av kost- nadsslagens grupptillhörighet.

Ett av de tyngst vägande momsbelagda kostnadsslagen särredovisas tyvärr inte i alla företags redovisning, nämligen kostnaderna för premiär- och stödannonsering. Endast fyra — för 1969 dock enbart tre —— bolag har öppen redovisning av dessa reklamkost- nader. Baserat på detta underlag uppgår den genomsnittliga kostnaden för premiär- och stödannonsering till 279, 262, 262, 299,

* Analysen återfinns i betänkandets avd. 11, Synpunkter på mervärdeskatt på biograffilm. -

269 samt 318 tkr för respektive undersök- ningsår.

7.3.2 Distributionskostnadernas höjd —— några tentativa resonemang

Vid given efterfrågan påverkas de totala distributionskostnadernas storlek i filmut- hyrareledet av i stort sett tre förhållanden. I första hand influeras kostnaderna av distri- butionsarbetets organisation. Såsom fram- hölls i avsnitt 7.2.2 förefaller möjligheterna till tekniska rationaliseringar av fihnuthyra- reverksamheten stora. En analys av dessa möjligheter faller inom området administra- tiv rationalisering och kan knappast göras av en utomstående observatör, särskilt som en sådan analys skulle kräva en översyn över och trolig revidering av målen för film- uthyrningsverksamheten.

Den andra kostnadspåverkande faktorn utgörs av antalet filmer i distribution. Ju fler filmer som ingår i filmuthyrarnas utbud, allt annat lika, desto högre blir distribu- tionskostnaderna. Kostnadspåverkan sker i första hand genom tillväxten i filmuthyrar- nas lagrings- och hanteringskostnader. I and- ra hand ökar också de rörliga kostnaderna i samband med uthyrning av filmerna. Den- na senare kostnadsökning kan visserligen uppvägas av intäktsökningar så att ett posi- tivt bidrag uppkommer, men som senare skall visas är det föga troligt att all uthyr- ning verkligen ger ett positivt bidrag. Främst sammanhänger lönsamheten förmodligen med typ av biograf, men lönsamheten på— verkas sannolikt även av vilken film som hyrs ut.

Den tredje kostnadspåverkande faktorn utgörs av biografstrukturens utseende. Det stora antalet biografer torde vara den kan- ske väsentligaste faktorn vid en bedömning av filmuthyrningens lönsamhet. Liksom för filmerna gäller för biograferna, att kostna- der och intäkter måste sammankopplas i analysen. Utgångspunkten för resonemanget kan tas i filmhyresprinciperna. Eftersom dessa inte byggts upp på ett sådant sätt att filmuthyraren garanteras en merintäkt vid filmuthyrningen som åtminstone motsvarar

merkostnaden för att hyra ut en film, så kan de minst lönsamma biograferna —— liksom de minst lönsamma filmerna -—— ge upphov till negativa bidrag.

Mellan de båda senast nämnda kostnads- påverkande faktorerna råder troligen ett samband. Det går visserligen inte att påvisa med utgångspunkt i författarens undersök- ningsmaterial men förefaller logiskt håll- bart, nämligen att det omfattande antalet biografer tenderar att öka antalet filmer i distribution. Kanske borde denna hypotes i stället uttryckas som så, att filmuthyraren tvekar ta även en icke-publikdragande film ur distribution, eftersom det i framtiden all- tid kan tänkas uppstå någon efterfrågan på just den filmen. Den fortsatta analysen be- handlar de båda senare kostnadspåverkande faktorerna, varvid såväl efterfrågans storlek som filmhyresprinciperna betraktas som giv- na. Först skall dock göras ett försök till upp- skattning av den totala, operativa distribu- tionskostnaden i filmuthyrareledet.

De kostnadsuppgifter som redovisats i tabell 7.1 avser de operativa kostnaderna för de amerikanska filmuthyrarnas verksamhet. Den största kostnadsposten utgörs av löne- kostnaderna. Dessa kostnader kan för andra filmuthyrare förmodas stå i ungefär samma proportion till verksamhetsvolymen som fal- let är för de amerikanska bolagen, i varje fall om man för familjebolag först minskar eventuellt rörelseöverskott med ett belopp motsvarande marknadsvärdet av ägarens ar- betsinsats. Lönekostnadernas storlek beror dock på huruvida filmuthyraren har eget filmlager eller om han köper lagrings- och distributionstjänster från utomstående spe- cialistföretag. Om det senare förhållandet gäller, så växer de allmänna omkostnaderna troligen i ungefär samma proportion som lönekostnaderna avtar. För de allmänna omkostnaderna gäller sannolikt att deras storlek är mer beroende av verksamhetens omfattning än av bolagstyp, dvs. den löpan- de verksamheten bedrivs troligen på i stort sett samma sätt inom alla filmuthyrande bolag. Återstår slutligen hyreskostnaderna som möjligtvis borde särbehandlas i ana- lysen. För de integrerade bolagen kan hyres-

kostnaden eventuellt betraktas som en odel- bar samkostnad för verksamheten, dVS. den för filmuthymingen erforderliga hyreskost- naden kan sannolikt inte på ett logiskt sätt särskiljas från hyreskostnaderna för verk- samheten i övrigt. För fristående filmuthyra- re kan hyreskostnaderna i allmänhet förmo- das vara lägre än för de amerikanska bo— lagen. Såsom framgår av tabell 7.1 utgör hyreskostnaderna endast en obetydlig del, ca fyra till fem procent, av de totala kost— naderna i tabellen.

Eftersom filmuthyrningsverksamheten ut- förs på i stort samma sätt hos alla filmut- hyrare torde det vara realistiskt att anta, att även kostnadsstrukturen uppvisar stor över- ensstämmelse mellan skilda bolag. Utöver löner utgör t.ex. kostnaderna för frakter, porten, telefon och fakturering (faktura- papper, kuvert etc). kostnadsslag som finns hos samtliga filmuthyrare. Alla här nämnda kostnader står i direkt relation till verksam- hetens omfattning. Den totala kostnaden för filmuthymingsverksamheten domineras där- för kraftigt av kostnader som växer, propor- tionellt eller språngvis, med ökningar i verk- samhetsvolymen. Eftersom hyreskostnaderna och vissa andra fasta särkostnader (t. ex. försäkringar) svarar för blott en begränsad del av totalkostnaden, torde uppgifterna från de amerikanska filmuthyrarna kunna an- vändas som approximativ värdemätare för de totala distributionskostnaderna i filmut- hyrareledet.

Med utgångspunkt i antagandet om en ungefärlig proportion mellan verksamhets- volymen och distributionskostnadernas höjd återstår att avgöra hur volymen skall be- stämmas. Under undersökningsperioden har de amerikanska bolagens filmer haft en marknadsdel på ca 60 procent av den totala bruttobiljettintäkten i landet.1 Mäter man i stället antalet filmer i distribution (se tab. 4.2, s. 48) finner man att dessa bolag mot slutet av undersökningsperioden svarade för ca 43 procent av samtliga filmer, dvs. 1.115 av 2.594 filmer. Såsom framhölls i kapitel 4 är dock antalet faktiskt visade filmer för fristående filmuthyrare betydligt lägre än det antal som uppgetts vara i distribution.

En granskning av filminstitutets statistik ger vid handen (se tab. 3.2, s. 36), att antalet visade filmer mot slutet av undersöknings- perioden uppgick till ca 2.200. Om man an- tar att diskrepansen mellan filmer i distribu- tion och faktiskt visade filmer är hänförbar till främst fristående filmuthyrare, så skulle de amerikanska bolagen svara för ca 50 procent av antalet visade filmer. Innebörden av detta antagande blir bl. a. den, att de amerikanska bolagens filmer genomsnittligt skulle spela in högre biljettintäkter än övriga filmer. Eftersom dessa bolag distribuerar merparten av visade premiärfilmer, vilka i sin tur svarar för den övervägande andelen biljettintäkter i landet, förefaller det logiskt att marknadsandelen mätt med försäljnings- intäkter blir högre än när mätetalet avser andelen visade filmer.

Huruvida distributionskostnaderna är mer relaterade till antalet filmer än till inspel- ningsbeloppen är svårt att avgöra. Används emellertid ovannämnda procenttal som maximi- och minimigränser skulle de totala, operativa kostnaderna för filmuthymingen kunna grovt skattas. De amerikanska bola— gens operativa kostnader uppgick år 1969 till ca 840 tkr i genomsnitt, vilket för samt- liga åtta bolag ger en kostnad av ca 6,7 mkr.2 Med ovan angivna gränser skulle detta motsvara totala, operativa kostnader för samtliga filmuthyrare på mellan ca 11 mkr och ca 14 mkr. Helt oavsett precisionen i dessa skattningar bör då observeras, att angivna belopp inte utgör mer än en del av distributionskostnaderna i filmuthyrare— ledet. Utöver operativa kostnader tillkom- mer också kostnader för filmernas lanse- ring, såsom premiär- och stödannonsering. Dessa senare kostnader har dock inget in- tresse för den fortsatta analysen.

Sambandet mellan de operativa kostna— derna och verksamhetsvolymen kan knap-

* Enligtuppskattningar som redovisas i kapi- tel 9 uppgick den genomsnittliga marknadsan- delen till 58,3 procent.

2 Eftersom antalet bolag har varierat under perioden har författaren utgått från undersök- ningsperiodens sista år. Ett annat förfarings— sätt, t. ex. ett vägt genomsnitt för hela perioden, skulle enbart ge _en skenprecision åt beräk- ningarna.

past vara proportionellt, eftersom flera fasta kostnader är särkostnader för verksamheten som helhet (företagsledarens lön, hyra, etc.). Löner till filmsättare och lägerpersonal ut- gör emellertid exempel på fasta särkostna- der som vid tillräckligt stora minskningar i verksamhetsvolymen kommer att minska språngvis. En reduktion av antalet filmer i distribution kan som ovan antytts inte frikopplas från biografstrukturens inverkan på verksamhetsvolymen och därmed på kost- naderna. I detta avseende kan viss ledning hämtas ur undersökningsresultaten från två undersökningar som gjorts internt inom vissa företag i branschen.

Vid två tillfällen har Sveriges Filmuthyra- reförening (1970) genomfört analyser av re- lationen mellan antalet fakturor och film- hyresbeloppens storlek. Den första under- sökningen genomfördes 1969, varvid fyra filmuthyrare medverkade. Undersökningen upprepades året därpå med en utvidgad undersökningsgrupp omfattande följande nio företag:

Columbia Film AB Film AB Corona AB Europa Film AB Fox Film Pallas Film AB Sandrew Film & Teater AB AB Svensk Filmindustri United Artists AB Wamer-Sergel Film AB

Endast resultaten från den senaste under- sökningen redovisas här.

Undersökningen genomfördes under fyra- veckorsperioden 28 september t.o.m. den 25 oktober 1970. De i undersökningen in- gående företagen uppmanades att dels räkna antalet fakturor under perioden, dels sum- mera bruttofilmhyrorna med fördelning på följande grupper av filmhyresbelopp:

Grupp Bruttofilmhyrans storlek i kronor

I Mindre än 24,99 II 25 ,00—49,99 III 50,00—249,99 IV 250,00 el. högre

Enligt de generella filmhyresbestämmel- serna (se kap. 4) betalar icke-avgiftspliktiga biografer 20 procents filmhyra för biljettin- täkter t.o.m. 250 kronor, dvs. en maximal filmhyra av 50 kronor per vecka. Denna filmhyra motsvarar alltså i det närmaste un- dersökningsgrupperna I och II ovan; maxi- mihyran faller dock i grupp 111. För bio- grafer med högst fyra ordinarie föreställ- ningar per vecka utgår en filmhyra på 35 procent av intäkter över 250 kronor medan biografer med fem föreställningar betalar 40 procent på dessa intäktsbelopp.

Resultaten från utredningen har återgetts i tabell 7.2. Undersökningsresultaten har i tabellen redovisats dels specificerat för re- spektive filmhyresgrupp, dels ackumulerat

Tabell 7.2 Procentuell och absolut fördelning av fakturor och filmhyror för nio film- uthyrare under perioden 28.9.70—25.10.70.

Filmhy- Fakturor Filmhyror

res-

grupp Specificerat Ackumulerat Specificerat Ackumulerat Antal Proc. Antal Proc. Tkr Proc Tkr. Proc.,

I 729 13,0 729 13,0 13,3 0,4 13,3 0,4 II 1.108 19,8 1.837 32,8 40,2 1,0 53,5 1,4 III 1.981 35,4 3.818 68,2 240,0 6,2 293,5 7,6 IV 1.780 31,8 5.598 100,0 3.559,2 92,4 3.852,7 100,0

Källa: Sveriges Filmuthyrareförening (1970).

Anm.: Beloppen avrundade i förhållande till källan.

över grupperna. Såsom framgår av tabellen uppgick antalet fakturor under perioden till inte mindre än 729 i grupp I, dvs. fakturor med lägre filmhyresbelopp än 25 kronor. Denna grupp svarade för drygt 13 procent av samtliga fakturor men för enbart 0,4 procent av intäkterna. I filmhyresgrupp II fanns 1.108 fakturor motsvarande 1,0 pro- cent av filmhyresintäkterna. Grupperna I och II omfattade tillsammans 32,8 procent av fakturorna men enbart 1,4 procent av intäkterna. Det största antalet fakturor åter- fanns i grupp III med 1.981 eller 35,4 pro- cent. Trots det hade gruppen enbart 6,2 pro- cent av intäkterna. Grupp IV slutligen in- rymmer alla fakturor på 250 kronor och däröver. Under perioden återfanns ca 1/ 3 av samtliga fakturor i denna grupp men des- sa 1.780 fakturor svarade för inte mindre än drygt 3,5 mkr i intäkter eller 92,4 procent av periodens totalintäkter.

I undersökningen har också angetts hur antalet fakturor med filmhyresbelopp under 50 kronor, dvs. sammanlagda antalet faktu- ror i grupperna I och II, fördelar sig i pro- cent av olika bolags samtliga fakturor re- spektive de sammanlagda intäkternas andel av bolagens totalintäkter. Resultatet fram- går av nedanstående tablå:

Bolag Antal fakturor Filmhyror i grup- nr i grupp I och II perna I och II i proc. av samt- i proc. av to- liga fakturor talintäkten

1 44,96 6,00 2 38,38 1,71 3 35,53 2,29 4 34,29 1,65 5 31,58 0,90 6 30,82 0,57 7 23,12 0,34 8 23,01 1,56 9 21,70 1,15

Samtliga 32,81 1,39

Tablån antyder stora skillnader i bolagens kund- och fakturastruktur. För bolag nr 1 faller nästan hälften av samtliga fakturor på de båda grupperna med minsta fakturaha- lopp medan för bolag nr 9 dessa fakturor

svarar för ungefär 1/5 av totalantalet fak- turor. Även om skillnaden bolagen emellan är stor, så kan konstateras att även för bo- lag nr 9 måste dessa småfakturor utgöra en tung belastning.

Innan kund- och fakturastrukturen kom- menteras ur effektivitetssynvinkel skall någ— ra synpunkter på undersökningen och dess uppläggning ges. För det första skall konsta- teras att enbart nio filmuthyrande företag deltog i undersökningen. De integrerade bo- lagen var fullständigt representerade medan endast tre amerikanska och tre fristående, svenska filmuthyrare ingick. Visserligen till- frågades inga andra företag, varför det inte fanns något bortfall i formell mening. De stora företagen i branschen är emellertid överrepresenterade. Om alla företag hade deltagit skulle troligen snedfördelningama ha varit ännu mer markerade.

Även i tidsmässigt hänseende är under- sökningen begränsad. Det finns dock knap- past anledning förmoda att kund- och fak- turastruktur varierar under året. Däremot utgör undersökningsperioden en typisk »bio- månad», vilket möjligen skulle kunna inne- bära att filmhyroma är något större än un- der annan del av året eller i varje fall än genomsnittligt för året. Om så är fallet skulle således intäkternas snedfördelning vid ett mer rättvisande urvalsförfarande kunna tänkas vara annorlunda och då troligen nå— got mindre skev. Skillnaderna kan dock knappast vara mer än marginella.

Resultatens informationsvärde skulle ha. varit betydligt högre om en något annor- lunda indelning hade gjorts vid undersök- ningen. Filmhyresgrupp IV är alltför stor, eftersom samtliga filmhyror på 250 kronor och däröver är inkluderade. Framförallt skulle dock en uppdelning av hur filmhy- roma fördelar sig på avgiftspliktiga och icke- avgiftspliktiga biografer ha varit värdefull. Trots dessa brister ger dock undersökningen viss vägledning för en bedömning av kund- och fakturastrukturens inverkan på bransch- effektiviteten som helhet.

En granskning av tabell 7.2 visar att fak- turorna avseende icke-avgiftspliktiga biogra- fer måste återfinnas i samtliga fyra grupper.

Utifrån allmän kännedom om dessa biogra- fers storlek och det förhållande att de som grupp svarar för endast drygt 10 procent av totalintäkterna i landet kan den slutsatsen dras, att fakturorna i grupperna I—III helt måste vara hänförliga till icke-avgiftsplikti— ga biografer. Eftersom ingen uppdelning skett av filmhyresgrupp IV, så begränsas framställningen i detta avsnitt till att gälla enbart icke-avgiftspliktiga biografer. Be- gränsningen utesluter dock icke att dragna slutsatser kan avse biografer i filmhyres— grupp IV, i första hand icke-avgiftsplikti— ga men också vissa avgiftspliktiga biografer.

Av den totala faktureringen faller minst 2/ 3 på de icke-avgiftspliktiga biograferna. Dessa fakturor ger emellertid upphov till enbart ca 7 procent av influtna filmhyror. Minsta eftertanke ger vid handen att denna verksamhet måste kosta åtskilligt mycket mer än vad den inbringar.

De sättningar som ger upphov till film- hyror i grupp I torde inte ha förutsättningar att spela in sina särkostnader hos något bo- lag. Troligen gäller denna slutsats även för sättningar motsvarande fakturor i grupp 11 och undantagsvis även i grupp III. Inte ens med tillgång till det fullständiga undersök- ningsmaterialet skulle dock några säkra slut- satser kunna dragas. Särkostnadernas stor- lek är nämligen beroende av de beslut som lönsamhetsproblemet kan leda till. Om be- slutet blir att inga åtgärder skall vidtagas, så torde sättningar avseende grupp III och enstaka sättningar avseende grupp II ha goda förutsättningar att betraktas som »lön- samma». Om bolagen i stället undersöker lönekostnader för den personal som krävs för att möjliggöra sättningar hos de icke- avgiftspliktiga biograferna, de telefon-, frakt- och portokostnader etc. som skulle bortfalla om inga av dessa biografer tilläts få leve- ranser, så skulle troligen samtliga sättningar bli olönsamma och därmed gruppen icke- avgiftspliktiga biografer. .

' ' Slutsatsen behöver i och för sig icke gälla för alla bolag. För ett mindre filmuthyrare- företag, i vilket ägaren själv kanske svarar för merparten av arbetsinsatsen, kan kon- klusionen bli den" motsatta. Hans tid tillåter

honom kanske _ vid sidan av mer lönande sättningar — att betjäna även icke-avgifts— pliktiga biografer och på denna verksamhet få ett överskott. Ur kvantitativ synvinkel är dock dessa filmuthymingsföretag av ringa intresse. De amerikanska och de integrerade bolagen svarar tillsammans för ca 75 pro- cent av biografledets inspelningar och des- sa bolag bedriver ingen särskild politik gentemot de icke-avgiftspliktiga biografer- na.1 Från en strikt ekonomisk synpunkt måste slutsatsen därför bli, att de icke- avgiftspliktiga biograferna som grupp be- traktade utgör en belastning för bransch- en. Vid en granskning av enskilda filmut- hyrningsföretag skulle resultatet troligen bli att dessa biografers inverkan på lönsam- heten starkt varierade. För branschen som helhet skulle däremot dessa biografers sam— tidiga nedläggning få en klart lönsamhetsför- bättrande inverkan.

Filmuthyrareföreningens undersökningsre— sultat har av författaren kopplats samman med den tidigare gjorda skattningen av de totala operativa distributionskostnaderna. Därvid har filmuthyrareföreningens uppgif— ter omräknats till att gälla ett helt spelår. Som nettobiljettintäkt har författaren valt 140 mkr, vilket approximativt överensstäm- mer med den intäkt som erhölls under vart och ett av spelåren 1969/ 70 och 1970/71. Med kännedom om filmhyrans genomsnitt- liga storlek kan därvid filmuthyrarnas total— intäkter skattas. Från undersökningsmate- rialet för biograferna har författaren beräk- nat den genomsnittliga filmhyresprocenten. I relation till nettobiljettintäkterna uppgick de avgiftspliktiga biografernas filmhyra till genomsnittligt ca 39 procent under femårs- perioden 1965—1969. Eftersom filmhyres— grupp IV i filmuthyrareföreningens mate- rial innehåller både avgiftspliktiga och icke-

1 Som ett kuriosum kan nämnas att om stor- bolagen skulle börja bedriva en särskild politik, t. ex. ta ut en väl tilltagen expeditionsavgift, så skulle kanske omsättningen hos de små filmut- hyrareföretagen öka så kraftigt, att även dessa företag skulle finna de icke-avgiftspliktiga bio- graferna olönsamma. Denna situation inträffar sannolikt i det ögonblick ägaren själv inte läng- re kan svara för arbetet utan måste anställa personal.

Tabell 7.3 Lönsamhetseffekter i filmuthyrareledet om samtliga biografer i filmhyresgrup- perna I—III lades ned. Beräkningarna baserade på en total nettobiljettintäkt av 140 mkr. Uppgifterna i mkr.

Specifikation Operativa kostnader = 14 mkr Operativa kostnader = 11 mkr Biografemas kostnadsandel i proc.: Biografemas kostnadsandel i proc.: 60 50 40 30 60 50 40 30 Intäktsbortfall 4,0 4,0 4,0 4,0 4,0 4,0 4,0 4,0 Kostnadsbortfall 8,4 7,0 5,6 4,2 6,6 5,5 4,4 3,3 Nettoeffekt + 3,6 + 3,0 + 1,6 + 0,2 +2,6 + 1,5 + 0,4 —O,7

avgiftspliktiga biografer, i en relation som är okänd för författaren, så bör den genom- snittliga filmhyran för denna grupp vara något lägre än för enbart avgiftspliktiga biografer. Författaren har godtyckligt valt en genomsnittlig filmhyra för biograferna i filmhyresgrupp IV av 37 procent. För bio- graferna i filmhyresgrupperna I—III har likaledes godtyckligt valts en genomsnittlig filmhyra av ca 25 procent. Dessa procent- tal ger, i relation till de filmhyror som redo- visas i filmuthyrareföreningens undersök- ning, nettobiljettintäkter på ca 1,2 mkr (293,5 tkr dividerat med 0,25) respektive ca 9,6 mkr (3.559 dividerat med 0,37). Relationen mellan nettobiljettintäkterna för filmhyresgrupperna I—III respektive IV skulle då approximativt kunna sägas vara, att den förra gruppen av biografer svarar för ca 11 procent och den senare gruppen för ca 89 procent av den totala nettobiljett- intäkten på 140 mkr. För filmhyresgrupper- na I—III skulle detta ge en nettobiljettin- täkt av ca 16 mkr motsvarande en brutto- filmhyra av ca 4 mkr.

I tabell 7.3 har de små biografernas, dvs. biograferna som återfinns i filmhyresgrup- perna I—III, inverkan på lönsamheten skat- tats enligt de antaganden som redovisats ovan. Författaren har räknat med en total nedläggning av dessa biografer för att illu- strera lönsamhetsproblemens storleksord- ning.1 Eftersom kostnaderna inte är propor- tionella mot antalet biografer, så har förfat- taren räknat med fyra olika kostnadsföränd- ringar. På ifrågavarande småbiografer faller

ca 70 procent av samtliga fakturor och detta tal har fått bilda riktvärde. Eftersom vissa fasta särkostnader är helt oberoende av verk- samhetsvolymen, så har författaren räknat med kostnadsbortfall på 60, 50, 40 respek- tive 30 procent av de totala, operativa kost- naderna i filmuthyrareledet. Dessutom har beräkningar gjorts för de båda totalvärden, 11 respektive 14 mkr, som ovan redovisats.

Såsom framgår av tabellen skulle ett full- ständigt bortfall av här behandlade småbio- grafer medföra en intäktsminskning på 4,0 mkr. Om man antar att dessa biografer skulle svara för 60 procent av totalkost— nadema, så skulle en total eliminering av dem medföra kostnadsreduktioner på mel- lan 8,4 mkr och 6,6 mkr beroende på total- kostnadernas höjd. Detta skulle i sin tur motsvara en lönsamhetsförbättring på mellan 3,6 mkr och 2,6 mkr i filmuthyrareledet som helhet. Först om man antar att det lägre totalvärdet för operativa kostnader gäller — 11 mkr —— samtidigt som man räknar med en så låg kostnadsandel för dessa småbiografer som 30 procent av to— talkostnaden, skulle deras totala eliminering medföra en lönsamhetsförsämring i filmut- hyrareledet. Enligt författarens mening tor- de emellertid de totala distributionskostna- derna ligga någonstans mellan de båda ex- tremvärden som här använts samtidigt som

1 Eftersom kostnadernas förändring vid va- rierande nedläggningsgrader inte kan förutsät- tas vara proportionella, så har författaren av- stått från att försöka skissera lönsamhetsför- ändringar vid varierande omfattning på ned- läggningama.

småbiografernas andel av dessa totalkost- nader troligen ligger närmare 60 procent än 30 procent. Konsekvensen därav skulle bli att dessa biografer under inga omständig— heter skulle kunna positivt bidra till film- uthyrarnas lönsamhet, såvida inte t. ex. film- hyresprinciperna ändrades.

8. Filmproduktionens lönsamhet. Redogörelse för

och analys av fältundersökningens resultat

8.1 Undersökningsresultaten och ändringarna i filmavtalet

Av redogörelsen i kapitel 3 framgår att 1963 års filmreform fick återverkningar på film— produktionens intäktsstruktur genom film- avtalets inkomstomfördelande effekter. De revideringar av filmavtalet som gjordes 1968 och 1972 har enbart begränsat intresse för framställningen i föreliggande kapitel. Den är 1968 genomförda ändringen kan närmast betraktas som en marginell justering av det ursprungliga avtalet. De vid denna tidpunkt befintliga fonderna fanns kvar även efter änd— ringen men tillfördes en mindre andel av in- flutna medel. Utrymme skapades därigenom för den nya fonden för generella produk- tionslån och/eller produktionsgarantier. Så- som senare visas här F-fonden existerat un- der en del av undersökningsperioden. F-fon— dens tillkomst medförde dock inga redovis- ningstekniska problem för författaren. Den år 1972 genomförda avtalsändringen var av mer genomgripande slag omfattande både förändringar i fondernas antal och re- lativa vikt liksom förändringar i filminsti- tutets organisation. Eftersom undersöknings- materialet insamlades under hösten 1970 och våren 1971 får den senaste ändringen ingen direkt effekt på de lönsamhetsbedömningar som här presenteras. Avtalsändringen har emellertid medfört förändrade ekonomiska villkor för de svenska filmproducenterna. De undersökningsresultat som redovisas i

detta k-apitel kan därför tyckas ha enbart historiskt intresse. I viss utsträckning är det— ta korrekt. Så får t.ex. de i undersökningen konstaterade relationerna mellan biljettin- täkter och intäkter från filminstitutets fon- der ett annat utseende i framtiden.

Undersökningsresultaten ger dock en all- män bild av filmproduktionens lönsamhet som underlag för statsmakternas beslutsfat- tande. Resultaten ger också vägledning för analyserna i kapitel 9. Redogörelsen har in- riktats mot att i detalj granska hur kostnads— beräkningarna görs inom filmproduktionen. Främst har intresset knutits till sär— och sam- kostnadsproblematiken. Även frågan om verkliga kostnader kontra schablonmässigt beräknade kostnader har behandlats, främst genom att granska ett inom branschen an- vänt omkostnadspålägg.

Syftet med analyserna är att illustrera konsekvenserna av de kalkylprinciper som sedan länge tillämpats vid produktionskost- nadsberäkningarna inom filmproduktionen. I ett läge där t. ex. allmänna medel skall an- slås till filmproduktionen kan ifrågavarande kalkylprinciper tänkas komma till använd- ning. Framtida utdelningar ur H-fonden ut- gör ett område vid vilket kostnadskalkyler— na i branschen kan tänkas få direkta åter- verkningar på de ekonomiska relationerna mellan olika branschkomponenter. Författa- ren har ansett det väsentligt att belysa här nämnda företeelser bl.a. med hänsyn till den betydelse som det historiska förloppet

kan få för det framtida handlandet. Av det- ta skäl har inga ändringar gjorts i den re- sultatredovisning som redan före 1972 års avtalsändring förelåg i manuskript. Även till synes obsoleta förhållanden har medta- gits i framställningen.

8.2. Undersökningarnas uppläggning och genomförande

Lönsamhetsundersökningen i produktions- ledet har omfattat de biograffilmer som pre- miärsatts under perioden 1 juli 1963 t.o.m. 30 juni 1969. Med hänsyn till bl.a. film- reformens genomförande syntes det föga lämpligt utsträcka undersökningsperioden ännu längre tillbaka i tiden. Utdelningen från filminstitutets A-fond har visserligen kommit alla svenska filmer tillgodo, oavsett datum för premiärvisningen, men för övriga fonder gäller icke denna bestämmelse. Ut- delning från B- och C-fonderna har endast tillfallit filmer premiärsatta efter filmrefor- mens ikraftträdande. Periodens andra tids- gräns fastställdes med hänsyn till intäkts- eftersläpningen. Ett senare datum än den 30 juni 1969 skulle ha medfört ett alltför stort intäktsbortfall för filmer premiärsatta i slu- tet av undersökningsperioden.

Under undersökningsperioden, dvs. spel— åren 1963/64 t.o.m. 1968/69, har enligt Svenska Filminstitutets statistik 148 biograf- filmer haft premiär. Såsom framgår av tabell 8.1 exkluderades dock vissa filmer vid be- stämmandet av undersökningspopulationen.

Under perioden har 13 svensk-utländska samproduktioner premiärsatts. De förhållan- den som gäller beträffande dessa är så spe- ciella att författaren inte ansett det lämpligt medtaga dem i bedömningen av den svenska filmproduktionens lönsamhet. Produktio- ner av detta slag genomförs ofta i utlandet och administreras av den utländske produ- centen. Därvid inskränker sig den svenska insatsen många gånger till enbart ett risk- tagande, och den svenske samproducenten känner kanske inte ens till den totala pro- duktionskostnaden. I andra fall förläggs in— spelningen eller viss del därav till Sverige

och i den svenske producentens regi. Som exempel kan nämnas att inspelningen av Kriget är slut gjordes i Sverige, men med både svenska och utländska skådespelare. Dessutom bidrog bägge producenterna med regissör och produktionsledare, vilket ytter— ligare komplicerar kostnadsbilden. Generellt kan sägas att ju större den utländska insatsen i skilda avseenden är, desto olämpligare blir en samproducerad film som värdemätare på den svenska filmproduktionens lönsamhet. Kostnaderna för dessa produktioner kan knappast vara jämförbara med kostnaderna för helsvenska produktioner. Ännu mer komplicerat är det att jämföra intäkterna, främst på grund av svårigheterna att få en uppfattning om inspelningsbeloppets storlek i den utländske producentens hemland. Av här nämnd—a skäl har de svensk-utländska samproduktionerna helt uteslutits ur under- sökningspopulationen.

Under undersökningsperioden har ett an- tal filmer producerats av bolag, vars verk- samhet hade upphört när frågeformulären utsändes. För 10 av dessa filmer ansåg för- fattaren att det var helt utsiktslöst att få svar, varför dessa redan på förhand exklu- derades.

Under spelåret 1968/ 69 inspelades Den vita sporten. Produktionssättet för denna film avvek från gängse former såtillvida, att filmen producerades av ett kollektiv av regissörer och filmskoleelever tillsammans med Svensk Filmindustri och Svenska Fihn- institutet. Sammanlagt deltog 13 personer i gruppen, och dessa erhöll ersättning för sina insatser genom vinstandelar, dvs. de utgjor- de samtliga ett slags medproducenter. Ett annat utmärkande drag 'för denna film är att inspelningsgruppen gjorde sitt arbete i sam- band med en planerad tennismatch och in- spelningen blev därför tidsmässigt begrän- sad i jämförelse med traditionella filmin- spelningar. Trots att filmen är en helsvensk produktion har den på ovanstående grunder exkluderats.

Efter dessa exkluderingar återstår för he- la perioden 124 filmer. För samtliga dessa filmer utsändes frågeformulär i maj månad 1970. I slutet av augusti skickades påmin-

Tabell 8.1 Film-produktion under spelåren 1963/ 64 t.o.m. 1968/69, undersökningspopu- lation, bortfall samt antal i undersökningen erhållna svar.

Specifikation 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 Hela perioden

Total filmproduktion 18 23 22 26 25 34 148 Därav exkluderade:

Svensk-utländska sam-

produktioner 0 1 5 4 2 13 Av nedlagda bolag pro- ducerade filmer 2 4 2 2 0 0 10 Kollektivfilmer 0 0 0 0 0 1 1 Undersökningspopulation 16 18 19 19 21 3 1 124 Bortfall S 7 6 9 13 18 58 Erhållna svar 11 11 13 10 8 13 66

nelser samt nya frågeformulär till de produ- center som då inte hade svarat.

Av tabell 8.1 framgår att svar erhållits för 66 av periodens 124 filmer. Dessa svar härstammar från enbart fyra producenter:

Företag Antal filmer GK-film Studio AB 1 AB Europa Film 10 Sandrew Film & Teater AB 27 AB Svensk Filmindustri 28 Summa filmer 66

AB Svensk Filmindustri har ej kunnat lämna svar för Lådan och Längta efter kär- lek, för vilka filmer bolaget endast varit medproducent, för Modiga mindre män och Vi på Saltkråkan, vilka utgör TV-filmer som efter klippning också visats på biograferna, för Mitt hem är Copacabana på grund av att den svenske medproducentens kostnader ej är kända samt för de av Artfilm produ- cerade filmerna Tjorven, Båtsman och Mo- ses, Tjorven och Skrållan samt Tjorven och Mysak. För övrigt har de här nämnda bola- gen inkommit med uppgifter för samtliga helsvenska produktioner.

Några producenter har meddelat att de ej kunnat besvara formulären trots positiv inställning till undersökningen som sådan. För Nordisk Tonefilm framhölls från Fol-

kets Husföreningarnas Riksorganisation att svar ej kunde lämnas då allt material arki- verats i samband med försäljningen av pro- duktionsföretaget. Svenska Filminstitutet meddelade för filmen Dom kallar oss mods att denna ursprungligen gjordes som en elev— film, och att utrustning, personal m.m. till- handahölls av Filmskolan, varför med övriga filmer jämförbara kostnadsuppgifter icke kunde 'framtagas. I två fall har vederböran- de producent framhållit att kostnadsuppgif- ter icke går att beräkna. Ett företag, Miner- va Film, har erbjudit att ställa internt ma- terial till författarens förfogande men fram- höll, att företaget självt saknade resurser att rekonstruera kostnadskalkylerna. Författa— ren ansåg det dock icke möjligt acceptera erbjudandet. I ett fall har löfte om deltagan- de erhållits, men företaget, SXvedish Film— production Investment AB, har trots upp- repade påminnelser icke inkommit med någ- ra uppgifter. En direkt negativ attityd till undersökningen har visats av en av perio- dens filmproducenter som helt förvägrat för- fattaren alla uppgifter om inspelade biograf- filmer.

De filmer som ingår i undersökningspe- pulationen har producerats av sammanlagt 24 producenter. Av dessa har 13 överhuvud icke meddelat något skäl för 'att inte deltaga i undersökningen. Representativiteten i un- dersökningsmaterialet med avseende på an- talet deltagande producenter måste därför

sägas vara låg. Av tabell 4.1 (se s. 46) kan emellertid utläsas att under undersöknings- perioden 14 producenter spelat in enbart en film. För många av dessa fall kan antas att vederbörande inte planerar någon fort- satt produktionsverksamhet. Om så är fal— let är troligen såväl intresset som möjlighe— terna (förefintliga kostnadskalkyler) att del- taga i undersökningen starkt begränsade.

Undersökningsmaterialets representativi— tet kan också bedömas i ett annat för den senare analysen väsentligt avseende, näm— ligen med hänsyn till antalet kvalitetspre- mierade filmer. Totalt har under perioden 59 filmer erhållit kvalitetsbidrag. Av dessa faller åtta utanför undersökningspopulatio- nen, nämligen sex samproduktioner, en film som producerats av ett nedlagt bolag samt den kollektiva filmen Den vita sporten. I undersökningspopulationen ingår således 51 kvalitetspremierade filmer och svar har er- hållits för 43 av dessa filmer. I detta avse- ende är således representativiteten i under- sökningsmaterialet god.

Efterkalkyler av filmernas produktions- kostnader har inom filmbranschen i flera decennier utförts enligt en standardiserad mall, vilken upptar filmernas särskostnader samt i viss mån också fördelade samkostna- der. Denn-a kalkylmodell har använts även av Svenska Filminstitutet vid bestämning av förlustutjämningens storlek för filmer som varit berättigade till bidrag ur C-fonden. Kalkylmodellen penetreras senare i kapit- let, varvid vissa kostnadsslags relevans kom- mer att ifrågasättas. Vid datainsamlingen fanns dock ingen möjlighet att använda an- nan kalkylmodell än den inom branschen gängse. I frågeformuläret medtogs dessutom uppgifter om olika slag av distributionskost- nader. På intäktssidan infordrades uppgifter om influtna filmhyror, exportintäkter samt bidrag erhållna ur Svenska Filminstitutets olika fonder. Frågeformuläret och till detta hörande anvisningar (vilka också i stort sett överensstämmer med de av Svenska Filmin- stitutet tidigare använda) har återgetts i bi- lagorna 6 och 7. Intäkterna och kostnaderna kommenteras ytterligare i efterföljande av- snitt.

8.3 Filmproduktionens intäkter

En svensk films totalintäkter utgjordes under undersökningsperioden alltid av dels intäkter som kan härledas till visningar inom och utom landet, dels medel erhållna ur Svenska Filminstitutets fonder. När i det följande behov uppstår att skilja dessa intäktsbegrepp åt benämns det förra »spelintäkt» och det senare »utdelning». Spelintäkterna har upp- delats i filmhyresintäkter, vilka intjänas in- om landet, exportintäkter samt övriga in- täkter.

För spelintäkterna råder en mer eller mindre betydelsequ eftersläpning som mås— te beaktas vid lönsamhetsberäkningarna. Så länge en film »befinner sig i distribution» kan den ge upphov till samtliga här nämnda slag av spelintäkter. Resultatet av en efter— kalkyl blir således beroende av när kalkylen görs, och en slutlig bedömning av det eko- nomiska resultatet kan principith inte gö— ras förrän filmen oåterkalleligen elimine- rats från repertoaren. För att få en så full- ständig bild som möjligt har för samtliga i undersökningen ingående filmer komplette— rande uppgifter inhämtats rörande intäkter— na per den 31 december 1970.

Erfarenheten visar att de totala svenska filmhyresintäktema till ca 90 procent faller på de 12 till 18 första månaderna av en films hela avkastningsperiod. Även för de filmer som premiärsatts under undersökningsperio- dens sista spelår bör följaktligen merparten av filmhyroma ha kommit med i beräkning— arna. För exportintäkterna kan en liknande schablonmässig berä-kning ej göras. Visser- ligen torde merparten av dessa intäkter i allmänhet falla på de första åren efter pre- miären, men variationerna i inkomsternas tidsmässiga spridning är mycket större än för inhemska filmhyror. Den största efter- släpningen uppstår för övriga intäkter, efter- som ett eventuellt överlåtande av visnings- rätten —— t.ex. till Sveriges Radio/TV — kan ske för även mycket gamla filmer. Det diskonterade värdet av en sådan överlåtelse kan dock negligeras i jämförelse med övriga här behandlade intäkter.

Även beträffande utdelningen från film-

institutet råder viss eftersläpning. Förlust- utjämningsbidragen för spelåret 1968/ 69 fastställdes först under mars månad 1971. Till dessa har dock hänsyn tagits. Even- tuell återbetalningsskyldighet (se s. 22) för utdelningar avseende spelåret 1968/ 69 före- faller kunna uppstå för åtminstone en av de ingående filmerna. Hänsyn härtill har dock icke kunnat tas vid beräkningarna. Inte heller har under våren 1972 gjorda ut- betalningar från C—fonden beaktats, eftersom undersökningsresultaten vid denna tidpunkt hade bearbetats.

l tabell 8.2 har genomsnittsintäkterna per film för vart och ett av de sex spelåren redovisats. Såsom framgår av tabellen är variationen i genomsnittsintäkterna stor mel- lan spelåren, vilket i första hand beror på spelint'a'kterna. För spelåret 1965/ 66 upp- gick den genomsnittliga spelintäkten till en- bart ca 450 tkr medan den för spelåret 1967/ 68 var drygt fem gånger så stor eller ca 2.500 tkr. Dessa variationer är främst beroende av växlingar i exportintäkterna, vilka för nämnda spelår uppgick till ca 100 tkr respektive ca 1.800 tkr. Det lägre beloppet avviker emellertid från mönstret; för perioden i övrigt gäller att exportintä-k-

terna dominerar över eller är ungefär lika stora som filmhyroma.

Av tabellens undre del framgår utdelning- en från filminstitutets fonder. Den genom- snittliga fondutdelningen varierar inte lika mycket mellan åren som spelintäkterna. En- da undantaget utgörs av spelåret 1967/ 68, för vilket en stor del av den höga utdel— ningen från A- och B-fonderna emellertid kan tillskrivas några få filmer.

När fondutdelningen lagts till spelintäkter- na erhålls en viss utjämning mellan de tota- la genomsnittsintäkterna för de olika spel- åren. En granskning av grundmaterialet vi- sar dock 'att spridningen mellan enskilda filmer är mycket stor. En första uppfattning därom erhålls genom att dela upp filmerna på kvalitetspremierade filmer och övriga filmer. Detta har gjorts i tabell 8.3 och i denna redovisas även intäkternas procen- tuella fördelning dels inom respektive in- täktsgrupp, dels för totalintäkterna. Såsom framgår av tabellen uppgår den genomsnitt- liga spelintäkten för samtliga 66 filmer till drygt 1.000 tkr, medan motsvarande intäkt för kvalitetspremierade filmer är ca 1.500 tkr och för övriga filmer ca 500 tkr.

Även för relationerna mellan olika in—

Tabell 8.2 Spelintäkter och utdelning från Svenska Filminstitutets fonder i genomsnitt per film för spelåren 1963/ 64 t.o.m. 1968/ 69.

Specifikation 1963 /64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor Spelintäkter Filmhyror 533.332 558.885 355.813 474.222 764.798 351.037 Exportintäkter 459.335 590.274 95.136 715.347 1.811.482 446.514 Övriga intäkter 3.709 0 3.102 10 50 38 Summa spelintäkter 996.376 1.149.159 454.051 1.189.579 2.576.330 797.589 Utdelning från: A-fonden 178.560 164.940 152.923 185.347 340.235 158.841 B-fonden 155.622 114.451 172.432 166.917 260.051 151.596 C-fonden 79.184 102.502 147.643 93.987 113.805 121.941 F—fonden —- — — -— —— 39.923 Summa utdelning 413.366 381.893 472.998 446.251 714.091 472.301 Summa intäkter 1.409.742 1.531.052 927.049 1.635 .830 3.290.421 1.269.890 Antal filmer 11 11 13 10 8 13

Tabell 8.3 Spelintäkter och utdelning från Svenska Filminstitutets fonder i genomsnitt för samtliga filmer och med fördelning på kvalitetspremierade filmer och övriga filmer.

Specifikation Kvalitetspremierade Övriga filmer Samtliga filmer filmer Kronor Pro- 1 proc. Kronor Pro- I proc. Kronor Pro- I proc. cen- av in- cen- av in- cen- av in- tuell täk- tuell täk- tuell täk- förd. terna förd. terna förd. terna Spelintäkter Filmhyror 597.187 41,3 28,3 277.608 62,3 49,7 485.819 44,3 31,0 Exportintäkter 846.858 58,6 40,1 165.981 37,3 29,7 609.583 55,6 38,8 Övriga intäkter 980 0,1 0,1 1.739 0,4 0,3 1.244 0,1 0,1 Summa spelintäkter 1.445.025 100,0 (68,5) 445.328 100,0 (79,7) 1.096.646 100,0 (69,9) Utdelning från: A-fonden 228.720 34,4 10,8 111.818 98,3 20,0 187.982 39,8 12,0 B-fonden 254.250 38,2 12,0 -— -— — 165.648 35,0 10,5 C-fonden 171.010 25,7 8,1 — — — 111.416 23,5 7,1 F-fonden 11.047 1,7 0,5 1.913 1,7 0,3 7.864 1,7 0,5 Summa utdelning 665.027 100,0 (31,5) 113.731 100,0 (20,3) 472.910 100,0 (30,1) Summa intäkter 2.1 10.05 2 — 100,0 559.059 —— 100,0 1 .5 69.556 — 100,0 Antal filmer 43 23 66

täktsslag märks skillnader mellan grupperna. För kvalitetspremierade filmer svarar ex- portintäkterna för ca 60 procent och film- hyroma för ca 40 procent av spelintäkterna medan för övriga filmer i stort sett det om— vända förhållandet råder. Vidare märks den skillnaden att spelintäkterna utgör en mind- re andel av totalintäkterna för kvalitets- premierade filmer än för övriga filmer, ca 70 respektive ca 80 procent. Detta samman- hänger med att de förra filmerna kunnat tillgodogöra sig utdelning från samtliga fyra fonder, medan övriga filmer endast varit berättigade till medel ur A- och F-fonderna.

Intäkterna varierar mycket kraftigt såväl mellan kvalitetspremierade filmer och övriga filmer som inbördes mellan filmerna i de båda grupperna. För att få en mer uttrycks- full bild av intäktsstrukturens utseende har de aritmetiska medelvärdena kompletterats med en frekvensfördelning som visar sprid- ningen i intäkterna mellan olika filmer. Den— na fördelning har gjorts för filmhyror, ex- portintäkter, summa spelintäkter och samt- 1-iga”intäkter, dvs. spelintäkterna har utökats

med fondutdelningen, och återfinns i tabell 8.4. Klassbredden har godtyckligt valts till 200 tkr. Av konfidentiella skäl har den högs- ta intäktsklassen gjorts öppen.

Av tabellen framgår att typklassen för både filmhyror, expornintäkter och summa spelintäkter utgörs av den lägsta klassen (mindre än 200 tkr), dvs. denna klass upp— visar för de tre första intäktskolumnerna fler värden än någon annan klass. Fördel- ningen visar att variationerna i både film- hyror och exportintäkter är störst för de kvalitetspremierade fil-merna. För bägge grupperna gäller dock att ett fåtal filmer har mycket stora spelintäkter och att flertalet filmer faller i de mellersta och nedre in— täktsintervallen. Dessutom kan utläsas att filmer med spelintäkter överstigande 3.000 tkr i samtliga fall är hänför-bara till gruppen kvalitetspremierade filmer.

Exportintäkternas relativa betydelse för de båda grupperna framgår också av tabel- len. Av 43 kvalitetspremierade filmer är det enbart en som helt saknar exportintäkter. Bland de 23 övriga filmerna är det fyra som

Tabell 8.4 Frekvensfördelning av intäkterna med fördelning på kvalitetspremierade filmer och övriga filmer. Intäkternas Kvalitetspremierade Övriga filmer Samtliga filmer storlek i tkr filmer :'= 'g' d &: g t': % d l— l. .... l.. d |... .... ... En ååå? wti—> så gå wår, gå"—3302 53 &; Es ge 59- åsz En En 52 får. En ge EE me 53.5 we "u.? me 5.5 (2.5 5.2 me 53.5 wE 3.000— 3 6 8 3 6 8 2.800—3.000 1 1 2.600—2.800 1 1 1 1 2.400—2.600 1 2 1 2 2200—2400 1 l 2 2 1 1 4 2.000—2.200 3 2 2 3 1.800—2.000 1 1 1 l l 2 1 2 1.600—1.800 1 2 1 2 1.400—1.600 3 1 2 3 2 3 3 2 3 1.200—1.400 4 3 4 3 1.000—1.200 2 3 5 2 3 5 800—1.000 4 2 3 5 1 4 2 3 6 600—- 800 3 1 3 4 1 1 1 4 1 4 5 400— 600 6 3 3 4 3 3 2 9 3 6 6 200— 400 9 4 7 2 5 5 7 14 4 12 9 Mindre än 200 14 24 9 13 17 11 9 27 41 20 9 Inga intäkter 1 4 5 Antal filmer 43 23 66

överhuvud inte gett upphov till utlandsin— täkter.

När fondutdelningen lagts till spelintäk- terna erhålls en markant förändring av strukturbilden. Eftersom utdelningen ur A- fonden var proportionell mot den inhemska bruttoinspelningen har tillägget av fondut- delningen förskjutit samtliga filmer uppåt i skalan. Intäktsvariationerna mellan filmerna har till följd av utdelningens proportionella natur förstärkts, vilket för icke-kvalitetspre- mierade filmer kan skönjas i tabellen.

Kvalitetspremierna saknar formellt sam- band med spelintäkternas storlek. Flera fil- mer har fått kvalitetspremier som i relation till spelintäkterna är mycket höga. Extrem- fallet utgörs av en film som ur B- och C- fonderna erhållit 60 gånger det inspelade beloppet. Visserligen återfinns de kvalitets- premierade filmerna fortfarande i störst ut-

sträckning i de mellersta och nedersta in— täktsintervallen, men en tydlig förskj-utning uppåt utmed hela skalan har ägt rum. Skill- naden mellan filmerna är dock fortfarande stor. Ungefär 1/ 3 av de kvalitetspremierade filmerna har sammanlagda intäkter som un- derstiger 1.000 tkr och 1/ 3 har intäkter mel- lan 1.000 och 2.000 tkr. Den största sprid- ningen återfinns emellertid inom det högsta intervallet. Skillnaden mellan mest och minst inkomstbringande filmer i detta intervall är betydligt större än 3.000 tkr, dvs. skillnaden mellan frekvensfördelningens övre och nedre gräns.

8.4. F ilmproduktionens tillverknings- kostnader

Vid upprättandet av kostnadskalkyler för biognaffihner måste beaktas de speciella vill-

kor som gäller för filmproduktionen. Prin— cipiellt kan självkostnadskalkyler av det slag som används på de flesta håll inom andra industrier upprättas även för biograffilmer. Produktionens heterogena karaktär gör dock kalkylformen mindre lämplig vid en bedöm- ning av filmproduktionens lönsamhet, fram- förallt av det skälet att varje film är unik och därmed också varje produktionsprocess. Kapacitetsanspråken på skilda produktions- faktorer varierar kraftigt och är synnerligen svårmätbara. Även andra förhållanden, vilka kommenteras senare i kapitlet gör självkost- nadskalkylen olämplig.

Den kalkylmodell som används inom branschen är närmast uppbyggd enligt själv- kostnadsprincipen. Möjligheterna att i efter- hand upprätta en annan kalkyl är obefint- liga. Såsom inledningsvis nämndes i detta kapitel har vid materialinsamlingen bransch- ens egna kalkyler måst accepteras. För att kunna bedöma de lönsamhetsmått som an- vänds inom filmproduktionen är det dock nödvändigt att närmare granska kostnads- slagens karaktär, och då främst med avse- ende på skillnaden mellan särkostnader och samkostnader.

Intresset riktas i första hand mot de kost- nader som närmast motsvarar begreppet »tillverkningskostnader» i en självkostnads- kalkyl inom t. ex. ett verkstadsföretag. Till- verkningskostnaden för en biografme kan sägas omfatta i första hand alla de kostna- der som krävs för att göra filmen färdig för distribution. Därtill krävs enbart en spel— kopia. Vid k-alkyleringen brukar emellertid samtliga kopiekostnader medtas i kalkylen, vilket också gjorts i nedanstående kostnads- redovisningar.1

I tillverkningskostnaden inbegrips dels kostnadsslag som alltid är särkostnader i detta ords egentliga bemärkelse, t. ex. löne- kostnaden för tillfälligt engagerade skåde- spelare, dels också olika slag av »omkost- nadspålägg», t. ex. för användandet av möb- ler och annan rekvisita. Andra kostnadsslag som kan ingå i dessa pålägg utgörs av kost- naderna för produktionsledare, teknisk per- sonal och hantverkare i den mån dessa per— sonalkategorier är fast anställda. Däremot

utgör arvoden till manuskriptförfattare och skådespelare numera pratkiskt taget alltid särkostnader.

Här nämnda omkostnadspålägg — eller fördelade samkostnader —— utgör emellertid för de allra flesta producenter de facto sär- kostnader, eftersom dessa saknar egna atel- jéer.2 För företag med egna ateljéer torde kostnaderna för hantverkare — och i viss utsträckning även teknisk personal — ut- göra fördelade samkostnader, medan dessa kostnadsslag för övriga producenter är sär- kostnader.

Kostnadsbilden kompliceras emellertid därav att även för ateljéägande bolag kan en del av här nämnda kostnadsslag utgöra sär- kostnader. Så blir t. ex. fallet vid exteriör- tagningar (ersättning till markägare) eller vid hyra av hus, lägenhet eller annan inspel- ningsplats, varvid utbetalda ersättningar in- räknas bland ateljékostnaderna. Här behand- lade kostnadsslag utgör således för produ- center med egna ateljéer en blandning av fördelade samkostnader och särkostnader, vilka i bästa fall endast låter sig särredovisas genom en detaljgranskning av varje enskild filmproduktion. Flera av de i kostnadshän- seende tyngst vägande delposterna bland dessa »blandade kostnader» utgörs emeller- tid av fördelade samkostnader.

Ateljéägande producenter belastar pro- duktionskostnaderna för egna filmer enligt samma debiteringsnormer som gäller vid ut- hyrning av produktionsfaciliteterna. Intem- debiteringen ger därvid ett korrekt mått på producentens särkostnader enbart om alter- nativkostnadsprincipen är tillämpbar, dvs. om eget utnyttjande av produktionsfacilite- terna innebär att producenten får avstå från en annars given hyresintäkt. Detta. betyder i

1 De i tillverkningskostnadema ingående kost- nadsslagen framgår av punkterna 8—20 i bila- ga 6. Att där uttrycket »produktionskostnad: används beror på att detta är brukligt i bran- schen. ” Såsom framhölls i kapitel 4 lade Svensk Filmindustri under hösten 1971 ned sina atel- jéer. AV i undersökningen deltagande producen- ter är det enbart Europa Film som fortfarande är ett ateljéägande företag. För. undersöknings- perioden finns dock anledning tala om två ateljéägande företag. ' ' '-

sin" tur att utrustningen skulle utgöra trång sektion i filmproduktionen. Så är dock inte fallet om viss specialutrustning undantas. I allmänhet torde inte heller denna utgöra trång sektion med tanke på dels den tids- mässiga flexibilitet som oftast finns i inspel- ningarna, dels att utrustningen helt enkelt inte går att hyra hos annat företag inom landet och att uthyrande producent därför kan räkna med att under alla omständig- heter få en hyresintäkt.

Den utsträckning i vilket fördelade sam- kostnader speglar verkliga kapacitetsanspråk varierar med framförallt utrustningens ålder, typ av utrustning samt principerna för kost- nadsfördelningen. Investeringsutgifter för fasta anläggningar kan med rådande kalkyle- ringsprinciper ha ätervunnits i flera omgång- ar. I vissa fall kan utgiften för nödvändig rekvisita i sin helhet tas upp som kostnad för den film som föranlett anskaffningen trots ett kvarstående bruksvärde hos utrustningen och därmed möjligheter till framtida hyres- intäkter. För teknisk standardutrustning, så- som kameror, stativ och lampor, används däremot speciella debiteringsnormer. Hyres- kostnaden för denna utrustning utgår an- tingen per film, per dag eller per timme, varvid förhyrande företag självt bestäm—mer efter vilken debiteringsperiod hyran skall räknas. Däremot tas ingen hänsyn till om ut- rustningen under hyrestiden används eller ej. Debiteringsnormerna är med andra ord baserade huvudsakligast på tillgängligheten hos faciliteterna.

I vissa fall förekommer att debiterings- normerna kompletteras med en »skälighets- bedömning». Om t.ex. inspelningstiden överskridit den planerade (sjukdom, otjänlig väderlek vid exteriörtagningar etc.), så kan hyreskostnaden komma att uppgå till ett högre belopp än utrustningens anskaffnings- kostnad. I sådana fall görs i efterhand en överenskommelse om prisreducering, exem- pelvis till 25 procentav anskaffningskost— naden. Under hela undersökningsperioden existerade C-fonden vilket troligen medfört att prisjämkning i många fall skett även när producenten har använt egen "utrustning. Prisjämkningar av här nämnt slag var näm—'

ligen erforderliga för att få kostnadskalkylen godkänd vid eventuell ansökan om förlust- utjämning.1

Ett annat kostnadsslag som också bör be- aktas i detta sammanhang är kostnaderna för framkallning och kopiering samt därtill hörande övriga laboratoriearbeten. Såsom framhölls i kapitel 4 finns på marknaden två laboratorieföretag med ekonomisk bind— ning till biograffilmsproducenter. Dessa bå- da företag svarar för merparten av det labo- ratoriearbete som utförs vid produktion av svenska biograffilmer. Även för dessa kost- nadsslag uppstår således skillnader i kost- nadsbilden mellan olika producenter. Gäl- lande mrarknad-spriser på material och labo- ratoriearbeten kommer i biograffilmernas kalkyler att utgöra faktiska särkostnader för flertalet producenter, medan för producenter med ägarintressen i laboratorieföretagen den faktiska särkostnraden måste bli lägre än vad marknadspriset utvisar. Som exempel kan nämnas att vid beräkning av förlustutjäm- ningens storlek beaktades detta förhållande genom att uppgivna laboratoriekostnader re- ducerades med 10 procent. I föreliggande rapport har angivna kostnader dock icke ändrats.

Av de i undersökningen ingående filmerna har samtliga utom en producerats av produ- center med egna ateljéer och/eller ekono- miskt engagemang i filmlaboratorier. När i det följande tillverkningskostnaderna för i' undersökningen ingående filmer redovisas bör därför beaktas att resultaten enbart del- vis speglar den faktiska kostnaden för ifrå- gavarande producenter. Till följd av att kal- kylprinciperna är enhetliga inom branschen torde drick mätresultaten ge ledning för en bedömning av tillverkningskostnaderna för även de fil-mer som inte ingår i undersök- ningen.

Filmproduktionens tillverkningskostnader för spelåren 1963/ 64 t. o. m. 1968/ 69 fram- går .av tabell 8.5. Specificerade uppgifter rörande olika kostnadsslag har erhållits för

1 Kostnadskalkylema för de filmer som kva— lificerat sig för förlustutjämning skulle godkän- nas av Bedömningsutskottet, som var filminsti- tutets granskningsnämnd. ' '

Tabell 8.5 Filmproduktionens tillverkningskostnader & genomsnitt per film för spelåren

1963/ 64 t. o. nr. 1968/69.

Specifikation 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 A. Filmer för vilka kost- nadsspecifikation erhållits Manuskript 31.999 44.808 24.381 39.806 15.985 44.850 Regi 83.378 81.390 54.709 65.543 98.932 127.656 Skådespelare 107.003 159.598 121.660 106.167 126.461 233.084 Teknisk personal 106.077 159.419 139.329 135.042 97.978 137.764 Hantverkare 131.585 128.421 90.842 104.040 73.591 84.946 Ateljé 126.021 117.667 96.639 126.980 86.718 109.244 Möbler, rekvisita 44.372 51.234 30.604 26.470 21.214 57.595 Resor 74.230 62.829 72.491 94.733 90.459 191.190 Råfilm, laboratorium 143.817 141.906 166.679 176.579 244.657 321.672 Musik 10.918 23.894 16.361 13.882 11.508 14.810 >Trailers> 7.962 11.527 8.515 7.665 11.517 11.330 Kopior 52.854 40.629 49.956 48.550 73.364 64.674 Diverse 9.056 13.063 15.421 8.465 25.122 38.120 Summa kostnader 929.270 1.036.385 887.587 953.922 977.506 1.436.935 Antal filmer 9 10 10 8 8 12

B. Samtliga filmer Summa kostnader 934.510 1.015.096 854.066 987.786 977.506 1.333.354 Antal filmer 11 11 13 10 8 13

57 av de 66 filmerna. För övriga filmer har endast totalutgifter om tillverkningskost- naderna angetts. En granskning av tabellen visar att genomsnittskostnaden uppvisar sto- ra svängningar mellan skilda spelår såväl totalt som för enskilda kostnadsslag. Endast i ett fall, råfilms- och laboratoriekostnaden, kan en nästan obruten kostnadsstegring sägas ha ägt rum. Även om kostnadsökningar in- träffat .under perioden, så kan dessa ej ut- läsas ur materialet. Detta beror på att filmer- na sinsemellan är mycket heterogena. Som exempel kan nämnas de kostnadsskillnader som uppstår när manuskriptet bygger på ett välkänt författarverk respektive på en de- buterande regissörs egna idéer eller när rol- lerna i en film bärs upp av etablerade skåde- spelare respektive av icke-professionella ak- törer.

Med hänsyn till de intäktsskillnader som tidigare konstaterades mellan kvalitetspre- mierade och övriga filmer kan det vara av intresse att undersöka om motsvarande di' - ferenser också finns på kostnadssidan. En gruppering av filmerna har gjorts i tabell

8.6, som dock endast upptar de 57 filmer för vilka specificerade kostnadsuppgifter erhål— lits. Liksom för intäkterna avser värdena i tabellen genomsnittsiffror för hela under- sökningsperioden.

I tabell 8.6 har kostnaderna indelats i två grupper. Den första gruppen omfattar kost- nadsslag som i allmänhet utgör särkostnader för alla företag, även om vissa samkostna- der kan förekomma, t. ex. inom kostnads- slaget »resor» där kostnaderna för egna bilar torde bestå av både sär- och samkostnader. Den andra gruppen omfattar kostnadsslag vilka för ateljé- och laboratorieägande före- tag innehåller inslag av både sär- och sam- kostnader respektive interndebiteringar (la- boratoriu-m, »trailers» och kopior). Till den del interndebiteringarna speglar särkostna- der för laboratorierna (t. ex. råmaterialet till kopiorna) blir dessa kostnader också för den filmproducerande enheten särkostnader. An- delen särkostnader inom denna grupp varie- rar troligen starkt mellan olika filmer, främst med hänsyn till inspelningsbetingel— serna. För en film som i sin helhet inspelasi

Tabell 8.6 Genomsnittliga tillverkningskostnader för hela undersökningsperioden med fördelning på kvalitetspremierade filmer och övr-lga filmer.

Specifikation Kvalitetspremierade Övriga filmer Samtliga filmer

filmer

Kronor Proc. Kronor Proc. Kronor Proc. Manuskript 32.966 3,0 38.657 4,1 34.463 3,3 Regi 82.297 7,5 100.171 10,7 87.001 8,2 Skådespelare 142.001 12,9 164.640 17,5 147.958 14,0 Råfilm 56.333 5,1 26.076 2,8 48.027 4,6 Resor 104.892 9,5 92.773 9,9 101.703 9,6 Musik 15.091 1,4 16.521 1,8 15.468 1,5 Diverse 19.135 1,7 19.255 2,1 19.166 1,8 Summa kostnadsgrupp I (452.715) (41,2) (45 8.093) (48,7) (453.786) (42,9) Teknisk personal 140.364 12,8 104.281 11,1 130.868 12,4 Hantverkare 112.213 10,2 73.623 7,8 102.058 9,6 Ateljé 119.230 10,8 86.007 9,1 110.487 10,4 Möbler, rekvisita 42.480 3,9 33.744 3,4 40.181 3,8 Laboratorium 164.161 15,0 130.551 13,8 155.660 14,7 »Trailersx 10.702 1,0 7.466 0,8 9.851 0,9 Kopior 57.613 5,2 47.547 5,1 54.964 5,2 Summa kostnadsgrupp II (646.763) (58,8) (483.219) (51,3) (604.069) (57,1) Totala tillverknings- kostnader 1.099.478 100,0 941.312 100,0 1.057.855 100,0 Antal filmer 42 15 57

Anm.: 1. Siffror inom parentes ingår ei i totalsummorna.

2. Kostnadsgrupp I : Kostnader som företrädesvis är särkostnader. Kostnadsgrupp II : Kostnader som företrädesvis är samkostnader.

autentisk miljö, och kanske på annan plats än i Stockholm, torde oavsett producent den övervägande delen av kostnaderna i grupp II bli särkostnader. För producenter som icke har ekonomisk-a intressen i vare sig ateljé- eller laboratorieföretag blir såsom ti- digare nämnts praktiskt taget alla kostnader särkostnader.

Såsom framgår av tabell 8.6 har kostna- derna för råfilm och iabor-atoriearbeten se- parerats, eftersom de förra köps från utan— för filmbranschen stående företag. Kostna- derna för manuskript, regi och skådespelare utgör numera i övervägande grad särkost- nader. Regikostnaderna kan visserligen del- vis utgöras av fördelade lönekostnader för t. ex. fast anställda produktions— och/eller inspelningsledare. Författaren har dock icke ansett det möjligt fördela uppgivna kostna— der med beaktande av anställningsförhållan—

dena för den personal som är involverad i regi-arbetet. Större delen av kostnadsslagen »resor» och »diverse» liksom hela kostnaden för »musik» utgör särkostnader för samtliga producenter. Andelen särkostnader torde därför kunna skattas till drygt 40 procent av den totala tillverkningskostnaden. Detta är dock en genomsnittssiffra och variationer såväl uppåt som nedåt förekommer för in- dividuella filmer.

Indelningen av materialet med hänsyn till filmtyp ger vid handen att tillverkningskost- naderna förefaller vara något högre för de kvalitetspremierade filmerna än för övriga filmer. Generellt är dock kostnadsskillna- derna mellan enskilda filmer avsevärt mind- re än skillnaderna i intäkter. Den högsta tillverkningskostn-aden för perioden uppgick till ca 2,7 mkr och den lägsta till ca 90 tkr. Något entydigt samband mellan intäkternas

Omfattning och kostnadernas höjd kan inte utläsas i grundmaterialet.

En granskning av de enskilda kostnads- slagen i tabellen kan möjligtvis tyda på vissa skillnader i producenternas satsning. Kvalitetspremierade filmer uppvisar genom- snittligt högre kostnader än övriga filmer vad gäller den tekniska insatsen (teknisk personal, råfilm, laboratorium). En förkla- ring härtill kan dock vara att av dessa 42 filmer är 14 inspelade i färg medan endast tre av de övriga 15 är färgfilmer, dvs. ca 1/ 3 respektive 1/ 5. Märkbara skillnader uppvisar också kostnadsslagen »hantverkare» och »ateljé».

Något överraskande finner man att ge— nomsnittskostnaderna för »manuskript», »skådespelare» och »regi» är lägre för kva— litetspremierade filmer än för övriga filmer. Ett skäl härtill kan vara att åtskilliga av de kvalitetspremierade filmerna gjorts av de- buterande regissörer och att dessa genom- snittligt erhållit lägre ersättning än redan etablerade kolleger. Ett annat och troligen mer betydelsefullt förhållande ligger däri, att vissa filmer belastas av speciella, direkta tillverkningskostnader som inte medtagits i_ genomsnittsberäkningarna. Dessa kostnader utgörs av andelar, t. ex. i filmernas export— intäkter, vil-ka utbetalats som ersättning — helt eller delvis — för manuskript— och regi- arbete, produktionsledning eller för skåde- spelarinsatser.

Ersättningar av detta slag har under perio- den utbetalats för 11 kvalitetspremierade filmer men endast för en av de övriga fil- merna. Behandlingen av dessa ersättningar har vållat problem vid redovisningen av kost- naderna. Å ena sidan * än de betraktas som renodlade särkostnader för den enskilda filmen. Som sådana borde de ingå i den framräknade genomsnittskostnaden. Å andra sidan kan t.ex. en regissör som på detta sätt får ersättning för sitt arbete betraktas som medproducent i filmen (jfr kap. 4). Om inget arvode, eller ett mindre arvode som markant understiger det »marknadsmässiga» värdet av hans insatser, utbetalas i förväg, så kan regissören betrakta sin arbetsinsats som ett ekonomiskt risktagande och han

blir därvid medproducent i filmen, om de- finitionen av producentbegreppet anknyts till» finansieringsaspekten. Författaren är medveten om att betraktelsesättet kan ifrå- gasättas. De belopp som dessa andelar upp- går till är mycket varierande. I vissa fall rör det sig om mycket höga belopp, som om de redovisades explicit skulle medföra ett of- fentliggörande av enskilda individers ekono- miska förhållanden. Av främst detta skäl har andelarna icke medtagits i kostnads- redovisningen.

Ett alternativ vore att genomgående be- lasta kalkylen med ett »marknadsmässigt» pris på gjorda insatser. I vissa av de fall som här avses'har i kalkylerna de facto upptagits ett mindre arvode, och detta har då givetvis medtagits i kostn-adssamman- ställningarna. Huruvida dessa arvoden verk— ligen återspeglar en marknadsmässig värde- ring av ifrågavarande tjänster låter sig inte bedömas. Inte heller är det möjligt att för övriga fall prissätta insatserna.

8.5. Filmproduktionens försäljnings- omkostnader

För att kunna lansera den färdiga filmen ådrar sig producenten ytterligare kostnader. Dessa utgörs av kostnader för olika reklam- insatser, speciella kostnader i samband med premiären, censur- och stämpelavgifter samt speciella, direkta försäljningskostnader av skilda slag (t.ex. kostnader för »premiärjip— pou»). Dessa kostnader utgör direkta försälj- ningskostn-ader som i varierande omfattning följer med varje film oavsett producent.1 För producent som själv icke utför film- uthyrningsfunktionen kommer de direkta försäljningskostnaderna att utgöras av den s. k. distributörsersättningen. Till denna kan dock också komma andelar i ovannämnda kostnadsslag, beroende på vilken uppgörelse som träffats mellan producenten och film- uthyraren (jfr olika modeller 1 kap. 4). För

1Inom branschen används uttrycken »distri- butionskostnader» och >lanseringskostnader» (jfr frågeformuläret i bil. 6). Speciellt det förra uttrycket är dock mycket tvetydigt.

de integrerade bolagen bör observeras att de totala försäljningsomkostnadema också påverkas av bolagens fasta kostnader för deras försäljnings- och filmuthyrareavdel- ningar. Dessa kostnader utgör samkostnader för samtliga filmer och fördelas dock aldrig ikalkylerna. . , Såsom tidigare nämnts sker premiärsätt- ningarna i helt dominerande omfattning på Stockholms biografer. Kostnaderna för för- hands- och premiärannonsering'etc. delas därvid mellan filmuthyrare och biografer. De integrerade bolagen premiärsätter emel- lertid sin-a filmer på egna biografer och sva- rar således för samtliga försäljningsomkost— nader. Av de tre bolagen har endast ett, Svensk Filmindustri, lämnat specificerade uppgifter på dessa kostnader. SandreWs har schablonmässigt angett kostnaden till 25.000 kronor per film medan Europa Film genom- gående använt ett standardpålägg för sina försäljningsomkostnader. Detta har uppta— gits till 27 procent på influtna filmhyror, vilket överensstämmer med den schablon för den s.k. distributörsersättningen som filminstitutet tidigare använde vid beräkning av förlustutjämningsbidragen. Denna sena— re schablon ger dock liten uppfattning om de faktiska förhållandena. Tveksamt är även om Sandrews uppgifter kan antas spegla bo- lagets verkliga försäljningsomkostnader. Det- ta skulle innebära att bolaget på varje film, oavsett förväntningarna rörande publikat-

traktivitet, volymmässigt skulle genomföra ungefär likartade satsningar.

Med utgångspunkt i enbart SF:s upp- gifter om försäljningsomkostnaderna är det omöjligt ange verklighetens utseende för branschen som helhet. Den försäljningspoli- tik som ligger bakom SF:s agerande behöver inte överensstämma med övriga integrerade bolags och icke heller med återstående pro- ducenters bearbetningspolitik. Trots detta har genomsnittliga uppgifter för SF:s filmer återgetts i tabell 8.7, eftersom de kan illu- strera andra förhållanden av intresse än för- säljningspolitiken i branschen.

Tabellen visar först de genomsnittliga, di- rekta försäljningskostnaderna i absoluta .tal. Genomsnittskostnaden uppgår till drygt 98 tkr för samtliga filmer. När uppdelning görs på olika typer av filmer visar det sig, att kvalitetspremierade filmer har haft i det närmaste dubbelt så höga genomsnittliga för- säljningskostnader som övriga filmer, dvs. ca 115 tkr mot ca 62 tkr. Någon skillnad mel- lan kvalitetspremierade filmer med och utan förlustutjämningsbidrag kan inte utläsas. En granskning av grundmaterialet visar dock att spridningen är stor mellan filmerna. Skillnaden mellan högsta (ca 279 tkr) och lägsta (ca 24 tkr) värde uppgår till ca 255 tkr. Olikheterna antyds också delvis i tabel- len av där angivna spridningsmått. Samtliga filmer med försäljningskostnader överstigan- de medianvärdet utgörs av kvalitetspremie-

Tabell 8.7 Svensk Filmindustris direkta försäljningskostnader i absoluta tal samt i rela- tion till filmhyran med fördelning på olika slag av filmer.

Specifikation Filmer med utdelning från Samtliga filmer A-fonden A-fonden A-fonden B-fonden B-fonden C-fonden Försäljningskostnader: Aritmetiskt medium 62.375 115.042 115.951 98.503 Övre kvartil —— —— -— 117.480 Median —— — — 87.700 Nedre kvartil — — — 68.740 Försäljningskostnader per film i proc. av filmhyran, aritm. med. 37,3 10,9 48,7 35,6 Antal filmer 9 7 12 28

rade filmer, medan endast en kvalitetspremi- erad film har haft försäljningskostnader un- derstigande den nedre kvartilgränsen.

I tabellen har också angetts måttet försälj- ningskostnader per film i relation till fihn- hyran. För var och en av filmerna har det- ta relationstal beräknats, talen summerats och därefter dividerats med antalet filmer i respektive grupp. Det genomsnittliga rela- tionstalet för samtliga filmer uppgår till 35,6 procent med högsta värde (48,7 procent) för sådana kvalitetspremierade filmer som er- hållit förlustutjämning. Att procenttalet för »förlustfilmema» är högst är inte enbart be- roende av att inspelningsbeloppen varit låga. Procentsiffrans höjd antyder också att bo- laget i många fall haft stora förväntningar på dessa filmer. Fyra av filmerna återfinns t.ex. i den övre kvartilen och endast för tre av dem understiger försäljningskostnaderna medxianvärdet för samtliga filmer. Det tidi— gare nämnda högsta värdet, 279 tkr, faller t.ex. på en av »förlustf-ilmerna».1

En granskning av grundmaterialet visar också att inga entydiga samband mellan för— säljningsinsatser och filmhyror kan spåras. Många av de mest inkomstbringande (filmer- na har i själva verket försäljningskostna- der som avsevärt underskrider genomsnitts— värdet för samtliga filmer. Detta stöder den utbredda uppfattningen om biografpublikens selektiva vanor, dvs. att det är filmen i sig och — oftast underförstått — inte t.ex. marknadsbearbetningen som avgör en films publikframgång.

8.6 F ilmproduktionens administrations- omkostnader

I tidigare filmutredningar har filmernas ge- nomsnittliga självkostnader beräknats dels genom att intäkterna reducerats med en »distributionsersättning» (med författarens terminologi således en försäljningsomkost— nad) av viss storlek, dels genom ett pålägg för de producerande bolagens administra- tionsomkostnader, i det följande kallat AO- pålägg. Även vid ansökan om förlustutjäm- ningsbidrag har självkostnadskalkyleringen

använts, dvs. årets »förlustfilmer» fick dela på tillgängliga medel i proportion till filmer- nas självkostnader.2 AO-påläggets storlek upptogs därvid till 22 procent på (den av bedömningsutskottet) godkända tillverk— ningskostnaden. Följande scablonmässiga fördelning av påläggets komponenter använ— des:

Kostnadsslag AO-påläggets procentuella fördelning

Ateljéförluster 3 Räntekostnader på i filmerna investerat kapital 4 Allmänna administrationsom- kostnader 15

Summa AO-pålägg 22

I kapitel 5 framhölls att biografbolagen på lång sikt självfallet måste täcka sina sam- kostnader men att det ur bolagens synvinkel rimligen bör vara egalt om en biograf ger ett större täckningsbidrag än en annan, så länge summan av de totala täckningsbidra- gen förslår för att både täcka samkostnader- na och dessutom ge erforderlig avkastning. Samma självklara konstaterande måste gäl- la för filmproduktionen. Det primära in- tresset i ekonomiskt hänseende måste vara att samtliga filmer ger erforderlig kostnads- täckning och avkastning. Frågan är därför om det vid kostnadskalkylering inom film- produktionen någonsin kan vara berättigat

1Till direkta försäljningskostnader har hän- förts även vissa kostnader för distribution i ut- landet, eftersom specificeringar inte gjorts i den utsträckning att kostnaderna kunnat separeras. Enligt uppgifter från SF uppgår rdiv. övr. kostn. för utlandsexploatering» till ca 11 pm- cent av totalkostnaden för samtliga filmer. Där- till kommer kostnader för utländska filmfesti- valer, vilka totalt svarar för ca 12 procent. När kostnaderna sätts i relation till i Sverige inspelade filmhyror kommer därför genomgå- ende för höga procentsatser att redovisas.

2För den enskilde producenten blev utdel- ningen från C-fonden större ju högre självkost- nad filmen hade. För filmbranschen som helhet kan dock AO-påläggets lämplighet ifrågasättas. Schein (1970, s. 28) påpekar att AO-pålägget bidragit till att utlösa spärreglerna (se kap. 2) och därigenom undandragit branschen hundra- tusentals kronor i förlustutjämningsbidrag.

med självkostnadskalkyler. Med hänsyn till den heterogena kostnadsstrukturen hos fil- merna och de varierande kapacitetsanspråk som olika produktioner ställer måste ett schablonmässigt pålägg under alla förhållan- den vara olämpligt. Påläggets existens och den inom branschen utbredda uppfattningen att kalkylmetoden kan accepteras motiverar en närmare granskning av påläggets art och ekonomiska konsekvenser.

Begreppet »ateljéförlust» förefaller högst tvivelaktigt. Den första frågan som 'kan stäl- las är om det överhuvud är relevant att ge— nom ett speciellt pålägg »täcka in förluster- na». En annan fråga är vad slags förluster som avses. Är det förräntning och amor- tering av ateljéinvesteringar gjorda för flera decennier sedan? Eller driftskostnadsunder- skott? Under alla omständigheter förefaller det författaren uppenbart att ett pålägg för ateljéförluster på sin höjd kan vara relevant för bolag som de facto äger ateljéer. Ett annat synsätt hade dock 1957 års Film- stödutredning.

Då de undersökta företagen torde vara de en- då med egen ateliérörelse av någon omfattning, har den angivna summan av revisionsbyrån an- setts kunna användas för den totala produk- tionen. Den beräknade ateljéförlusten per film skulle sålunda uppgå till 30.000 är 35.000 kro- nor (SOU 1959: 2, s. 45. kurs. här).

Det orimliga i att nicke-ateljéägande före— tags filmer belastades med fiktiva »för- luster» förefaller .icke ha vållat utredningen några problem. Det bör emellertid hållas i minnet att producenter som saknar ateljé— rörelse belastar sina tillverkningskostnader med erlagd ateljéhyra och därutöver tillkom— mer aldrig några ytterligare ateljékostnader. Vid t.ex. förlustutjämningsberäkningarna kom dessa filmer att favoriseras i jämförelse med filmer producerade av ateljéägande företag, när AO-pålägget medtogs i kalkyl- en.

Även för ateljéägande företag kan AO- pålägget ifrågasättas i denna del. Ju högre tillverkningskostnaderna är, t.ex. vad avser manuskript- och regikostnader eller löne- kostnader till skådespelare, desto större blir

pålägget helt oavsett vilka kapacitetsanspråk som den enskilda produktionen ställer på ateljéerna. Dessutom tillkommer att i till- verkningskostnaderna pålägg redan gjorts för ateljéutnyttjande, eftersom interndebite- ringar sker efter samma normer som vid uthyrning till andra producenter. Författa- ren känner icke till i vilken utsträckning de— biteringarna inkluderar påslag för även atel— jéernas samkostnader. Om dessa är inberäk- nade i påslagen, så kommer självkostnaden — för alla producenter —— att omfatta på- lägg på pålägg.

Svårigheterna att beräkna ateljékostnader— na kompliceras dessutom av att ateljéerna används för även andra verksamheter än in- spelning av biograffilm, t.ex. produktion av reklam- och skolfilrn, grammofoninspelning— ar m.m. Vid beräkning av ateljéförlusterna togs i 1957 års Filmstödutredning visserligen hänsyn till samtliga hyresintäkter, inklusive interndebiteringar (SOU 1959: 2, s. 43). Frå— gan om hur samkostnaderna vid självkost- nadskalkylering bör fördelas mellan skilda kostnadsbärare förefaller dock svårlösbar.

Räntekostnademas andel av AO-påläggeet utgör fyra av de 22 procentenheterna.1 Av- sikten med detta pålägg är att täcka kostna- derna för investerat kapital under produk- tionstiden till dess intäkterna börjar inflyta. Eftersom pålägget för räntekostnaden debi- teras på tillverkningskostnaden i dess helhet erhålls även i denna del en olikartad be- handling av filmerna vid fastställandet av förlustutjämningsbidragen. Producenter som äger ateljéer och/eller laboratorier favori- seras framför övriga producenter. De förra bolagens tillverkningskostnader utgörs näm- ligen delvis av samkostnader medan för öv- riga producenter samtliga tillverkningskost- nader helt igenom är särkostnader.

Dessutom bör beaktas att räntekostnaden inte utgör en administrationsomkostnad utan snarare en tillverkningskostnad. Ett be-

1I 1957 års Filmstödutredning finns en be- skrivning av hur räntesatsen är beräknad (SOU 1959: 2, s. 45). Den upptogs där till 3,75 pro— cent och beräkningen har troligen legat till grund för Bedömningsutskottets beslut om 4 procent.

aktande av detta skulle troligtvis ha lett till ett annat beräkningssätt och därmed till att olikartad behandling av filmerna hade und,- vikits.

. Den större delen av AO-pålägget avses täcka de »egentliga» administrationskost- naderna, dvs. kostnaderna för företagens verkställande ledning, kontorspersonal m. fl. fasta kostnader. I internt material som ställts till författarens förfogande har medtagits även andra kostnadsslag, såsom kostnader för icke använda manuskript, »förluster» på fast engagerade skådespelare och regissörer (numera troligtvis helt obetydliga), advokat- kostnader m. rn.

Bland biograffilmsproducenterna finns troligtvis enbart ca fem företag som bedriver fortlöpande filmproduktion och som kan förmodas ha en för detta ändamål fast upp- byggd administrationsapparat. Inom denna grupp är olikheterna stora. Vissa producen— ter har ett flertal verksamheter vid sidan av produktion och distribution av biograffilm; för några är biograffihnsproduktionen den huvudsakliga uppgiften. Såsom framhölls i kapitel 4 har under undersökningsperioden ett stort antal företag och/eller enskilda in- divider bidragit till "biograffilmsproduktionen med en enstaka film utan avsikt (eller möj- lighet) att fortsätta verksamheten.

Inte ens inom gruppen »etablerade» bio- graffilmsproducenter torde AO-pålägget i denna del återspegla företagens administra- tionsomkostnader för filmproduktionen. Dessutom fluktuerar inspelningsvolymen starkt mellan skilda år utan att detta tycks påverka de faktiska administrationsomkost- naderna. Såsom tidigare nämnts varierar dessutom tillverkningskostnaderna kraftigt mellan skilda filmer, och dessa variationer torde enbart i obetydlig omfattning reflek- tera -kapaoitetsanspråken på administrations- apparaten.

Som sammanfattande bedömning av AO- pålägget kan följande framhållas. I pålägget ingår en komponent — »ateljéföfrluster» -— vars faktiska innebörd är svårtolkbar. På— läggets konstruktion medförde olikartad be— handling av filmerna vid beräkning av för- lustutjämningsbidragen. En av påläggskom—

ponenterna — räntekostnaden — utgör en del av tillverkningskostnaderna. Olika fil- mers variationer i kapacitetsanspråk på atel- jéer och administrationsapparat i övrigt är så stora att ett generellt påslag öVerhuvud icke kan motiveras. I den fortsatta fram- ställningen beaktas därför icke AO—pålägget.

8.7. Filmproduktionens lönsamhet

Konklusionen av framställningen i föregå- ende avsnitt måste bli att vid bedömning av filmproduktionens lönsamhet är självkost— nadskalkylen direkt olämplig. Vid lönsam- hetsbedömningarna bör hänsyn tas till enbart de olika filmernas särkostnader. Författaren har dock icke möjlighet bedöma försälj- ningsomkostnadernas storlek, och som lön- samhetsmått används därför täckningsbidra- get efter avdrag för tillverkningskostnader— na. Av den tidigare redogörelsen har dock framgått, att de kostnadsuppgifter författa- ren fått för olika filmer innehåller inslag av både sär- och samkostnader. Dessa kost- nadsslags inbördes relationer varierar dels mellan filmerna, dels med hänsyn till vem som svarat för produktionen. De tidigare gjorda kommentarerna bör därför hållas i minnet när lönsamheten behandlas.

Av tabell 8.8 framgår de genomsnittliga täckningsbidragen för vart och ett av spel— åren samt de genomsnittliga täckningsbidra- gen för samtliga filmer under perioden. Täckningsbidrag I (TB 1) visar de bidrag som filmerna av »egen kraft» lämnat, dvs. skillnaden mellan samtliga spelintäkter och tillverka-ingskostnaderna. Täckningsbidrag II (TB II) har erhållits genom att till TB I addera utdelningen från Svenska Filminsti— tutets fonder.

Såsom framgår av tabellen varierar TB I från ett negativt bidrag på drygt 500 tkr för spelåret 1968/ 69 till ett positivt bidrag för spelåret 1967/ 68 på ca 1.600 tkr. Det se- nare spelårets markanta avvikelser från öv- riga år kan helt hänföras till en film, Jag är nyfiken — gul. För spelåren 1965/ 66 och 1968/ 69 kunde endast en respektive två fil- mer av egen kraft ge positiva bidrag till sam-

Tabell 8.8.Täckningsbidrag i kronor före respektive efter utdelning från Svenska Filmin- stitutets fonder i genomsnitt per film för spelåren 1963/ 64 t.o.m. 1968/ 69 samt för hela undersökningsperioden. Specifikation 1963 /64 1964/65 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 Hela _ perioden + Genomsnittlig 996.376 1.149.159 454.051 1.189.579 2.576.330 797.589 1.096.646 intäkt —— Genomsnittliga 934.510 1.015.096 854.066 987.786 977.506 1.333.354 l.023.940 tillverknings— särkostnader : Täcknings- 61.866 134.063 —400.01 5 201.793 1.598.824 —535.765 72.706 bidrag I ' därav positiva (3) (3) (1) (4) (5) (2) (18) , därav negativa (8) (8) (12) (6) (3) (11) (48) + Genomsnittlig 413.366 381.983 472.998 - 446.251 714.091 472.301 472.910 utdelning från A-, B-, C- och F-fondema : Täcknings- 475.232 515.956 72.983' 648.044 2.312.915 —- 63.464 545.616 bidrag II därav positiva (6) (6) (6) (8) (7) (5) (3 8) därav negativa (5) (5) (7) (2) (1) (8) (28) Antal filmer 11 11 13 10 8 13 66

kostnadernas täckning. För perioden som helhet har 18 filmer positiva värden på TB I medan detta bidrag är negativt för 48 filmer.

När fondutdelningen lagts till TB I ökar det genomsnittliga bidraget för samtliga fil- mer till drygt 500 tkr. Endast spelåret 1968/ 69 uppvisar ett negativt TB 11. Detta är också det enda spelåret med fler nega- tiva än positiva TB 11. Efter fondutdelning- en har ytterligare 20 filmer fått positiva täckningsbidrag. Trots fondutdelningen är dock fortfarande 28 filmer eller 42 procent av samtliga produktioner olönsamma, så- tillvida att de inte täcker sina respektive tillverkningssärkostnader. Dessutom bör be- aktas att för samtliga filmer tillkommer för- säljningskostnader av varierande storlek. Eftersom även dessa är särkostnader är den verkliga lönsamhetssituationen betydligt mer ogynnsam än vad tabell 8.8 visar. Såsom tidigare nämnts uppgick den genomsnittliga försäljningskostnaden för SF:s filmer till ca 100 tkr.

En indikation på filmproduktionens lön- samhetsvariationer utgörs av latituden i ge-

nomsnittliga täckningsbidrag mellan bästa och sämsta år. För TB I uppgår denna till ca 2.100 tkr. Fondutdelningen förstärker emellertid skillnaden något. Latituden för TB II är i det närmaste 2.400 tkr. Jag är nyfiken —- gul medför dock att spelåret 1967/ 68 har ett ovanligt högt bidrag. En granskning av grundmaterialet visar dock, att skillnaden mellan mest och minst lön- samma film för varje spelår uppgår till minst ett par miljoner kronor. Lönsamhetsvariationerna framgår av ta- bell 8.9 i vilken en frekvensfördelning för täckningsbidragen har återgetts. Liksom ti- digare har uppdelning gjorts på kvalitets- premierade fihner och övriga filmer. Av konfidentiella skäl har den övre klassen gjorts öppen och i analogi därmed även den nedre klassen. Fördelningens yttergränser har satts till mer respektive mindre än 2.000

. tkr.

För såväl TB I som TB II är typklassen för samtliga filmer negativ; 13 respektive 9 filmer h-ar gett negativa bidrag på mellan 400 och 600 tkr. De tidigare konstaterade intäktsskillnaderna — i förening med be-

Tabell 8.9 Frekvensfördelning av samtliga undersökta filmers täckningsbidrag med för- delning på kvalitetspremierade filmer och övriga filmer.

Täcknings- Kvalitets- Övriga filmer Samtliga bidragens premierade filmer storlek i tkr filmer

TB I TB II TB I TB II TB I TB II ,,,, 2.000— 3 7 3 7 & 1.800—2.000 1 1 % 1.600—1.800 1 1 2 cm,, 1.400—1.600 l 1 _E l.200—1.400 1 1 _S 1.000—1.200 2 1 1 2 2 ;ä 800—1.000 5 2 1 2 6 ; 600— 800 3 3 .; 400— 600 1 4 1 2 4 "a' 200— 400 2 7 2 7 & 0— 200 4 7 4 7 ;O 0— 200 s 2 1 3 9 5 € 200— 400 7 4 4 4 11 8 % 400— 600 5 1 8 8 13 9 än 600— 800 3 5 3 8 3 'e 800—1.000 2 2 eg 1.000—1.200 2 2 &? 1200—1400 1 1 ? 1.400—1.600 1 1 1 1 g 1.600—1.800 %) l.800—2.000 1 1 Z 2.000— 1 1 l 1 Antal täckningsbidrag 43 43 23 23 66 66

gränsade kostnadsskillnader — mellan kvali- tetspremierade och övriga filmer återverkar också på täckningsbidragen. Bland de förra finns 15 och bland de senare tre filmer med positiva TB 1. Av 38 positiva TB II svarar kvalitetspremierade filmer för 35 och öv- riga filmer för tre bidrag. För övriga filmer har fondutdelningen således inte medfört någon övergång från den negativa till den positiva mängden utan enbart en förskjut- ning uppåt i fördelningens klasser. Liksom framkom vid redovisningen av intäktsstruk- turen medför fondutdelningen för de kvali- tetspremierade filmerna inte enbart en för- skjutning uppåt i fördelningen utan även en omkastning mellan filmerna, dvs. de övre klasserna & fördelningen får proportionellt. större andel filmer än .i kolumnen för TB I. Det kan t.ex. noteras att för kvalitetspremie- rade filmer och TB II är den högsta klassen i frekvensfördelningen en av de tre typklas- serna.

9. Filmhyran och branschintegrationen

9.1 Systemkomplexitet och bedöm- ningarnas art

I de tre föregående kapitlen har både inter- na och externa relationer behandlats i an- slutning till resultatredovisningen, Vissa re- lationer är av sådant slag, att deras effekter bör analyseras samtidigt för alla led i distri- butionskedjan. Som ett komplement till den tidigare framställningen skall i detta kapitel därför konsekvenserna av filmhyresprinci- perna och branschintegrationen närmare granskas och i görligaste mån även kvan- tifieras.

Branschbeskrivningen i kapitel 4 ger en antydan om den komplexitet som är karak- teristisk för filmbranschen. För det första gäller att i varje led av distributionskedjan finns olika komponenter med delvis sam- manfallande, delvis olikartade egenskaper. För det andra råder mellan dessa kompo- nenter relationer som har direkt betydelse för bedömningen av såväl den ekonomiska effektiviteten i branschen som samhällseffek- tiviteten, dvs. branschbeteendets effekter — positiva eller negativa — på samhällsnyttan i stort. Det sätt på vilket dessa relationer påverkar effektiviteten är emellertid svår- bedömbart. Ett försök att analysera de in— terna och externa relationernas effekter av skilda slag måste med nödvändighet innefat- ta generaliseringar och överslagsbedömning- ar, vilket också framgått av framställningen i de föregående kapitlen.

Ett annat problem som gör sig gällande är vilka förhållanden som bör bli föremål för analys. Såsom framhölls i kapitel 4 har författaren eftersträvat att systematiskt penetrera i första hand effekten av alla ge— nom formella avtal manifesterade relatio- ner liksom sådana »branschöverenskommel— ser» som, trots avsaknaden av formella av- tal, ostridigt förekommer i den praktiska verksamheten. Urvalet av analysobjekt är dock subjektivt och grundar sig på den branschkännedom som författaren under ar- betets gång skaffat sig.

Ett annat problem som uppstår är frågan om bedömningarna skall göras utifrån ett statiskt eller dynamiskt betraktelsesätt. En statisk bedömning skulle inriktas mot ett klarläggande av effektiviteten i branschen med utgångspunkt i systemets nuvarande utseende och beteende. Anläggs i stället ett dynamiskt synsätt måste i analysen medtas bedömningar av de konsekvenser som even- tuella förändringar i systemet medför. För- ändringar kan initieras dels genom statliga stödåtgärder, dels genom åtgärder vidtagna inom systemet. Författarens uppgift är att bidra till att statsmakterna får ett så full- ständigt beslutsunderlag som möjligt. Av denna anledning har när så varit möjligt ett dynamiskt betraktelsesätt anlagts, dvs. för- fattaren skisserar såväl ekonomiska som kul- turella effekter av principiellt tänkbara, sy- steminterna förändringar.

Det i särklass svåraste bedömningsmo-

mentet sammanhänger med målfrågoma. Såsom tidigare framhållits har författaren utgått från den förutsättningen att såväl enskilda komponenter som branschsystemet i sin helhet har mål av huvudsakligen eko- nomisk natur, t. ex. att vidmakthålla högs- ta möjliga lönsamhetsnivå. Avsaknaden av en formell målstruktur innebär, att det inte finns några kriterier gentemot vilka system- beteendet kan valideras. I den följande ana- lysen har författaren därvid -— liksom tidi— gare — värderat branschbeteendet mot i första hand antagandet om ett överordnat, ekonomiskt mål. Oavsett vilka andra mål som kan föreligga, t.ex. mål av kulturell natur, så måste någon form av ekonomiska mål (primärmål) finnas för att mål av högre ordning (ultimärmål) skall kunna uppnås. De ekonomiska målen blir därvid medel i en mål-medelhierarki och inte enbart pri— mära till sin natur utan också av primärt intresse i analysarbetet. Ett väsentligt mo- ment i bedömningarna blir därför att för skilda komponenter undersöka vilka bidrag de lämnar till systemets totala ekonomiska effektivitet.

9.2 F ilmhyrans storlek — ett nyckelproblem

Filmhyran utgör den ersättning till senare distributionsled som biograferna betalar för den i tid och rum begränsade visningsrätten till en film. Filmhyrans genomsnittliga stor- lek är av direkt avgörande betydelse för i första hand den ekonomiska effektiviteten i systemet. Även systemets kulturella effekter är i stor utsträckning beroende av den film- hyra biograferna betalar. Såsom senare skall visas i kapitlet beror detta på de integra— tionsformer som råder inom branschen. Som utgångspunkt för analysen är därför en grundlig bedömning av filmhyressystemet nödvändig. Därvid fokuseras intresset kring frågan om filmhyran kan anses rimligt av- vägd med hänsyn till de prestationer som utförs av skilda komponenter i systemet. Filmhyrans principiella utformning påver- kades inte av filmreformens genomförande. Från framställningen i kapitel 4 erinras om

att filmhyran beräknas på biografens netto- biljettintäkt per vecka, dvs. efter avdrag för avgiften till Svenska Filminstitutet (tidigare efter avdrag för nöjesskatten).1 Däremot medförde filmreformen en ökning i film- hyrans storlek (vid oförändrad filmhyres- skala) genom att hyran kom att beräknas på ett högre belopp än tidigare. Genom ut- delningen från filminstitutets fonder får dessutom de svenska producenterna en stör- re andel av biljettintäktema än vad som anges av filmhyran. Även från dessa för- hållanden bortses tillsvidare.

Resultatet av lönsamhetsbedömningama i kapitel 8 gav vid handen att endast ett mindre antal (18 av 66) av biograffilmema erhöll ett positivt täckningsbidrag med hjälp av enbart spelintäkter (huvudsakligen film- hyror och exportintäkter). Frågan om i vil- ken utsträckning dessa resultat återspeglar filmproduktionens lönsamhet (vid givna kost- nader, given efterfrågan och med de reser- vationer beträffande sär- och samkostnads- problematiken som författaren gjorde i kap. 8) sammanhänger uppenbarligen med film- hyrans storlek. Om det på något sätt kan visas att filmhyran är för låg, så måste be— dömningarna enligt kapitel 8 givetvis juste- ras med hänsyn härtill. Till följd av pris- sättningsprincipema kommer en motsvaran- de lönsamhetsförsämring i stället att äga rum i biografledet. Visar sig filmhyran i stället för hög blir konsekvenserna de mot- satta.

Varje uppjustering av filmhyresprocenten medför emellertid ett intäktsbortfall i bio- grafledet som ytterligare kommer att öka antalet direkt nedläggningshotade biografer. Om ingen hänsyn tas till integrationsförhål- landena i branschen, så skulle förändringar i filmhyroma endast medföra förskjutningar i branschens lönsamhetsproblem enligt maxi- men »den enes bröd blir den andres död». Utrymme för att göra både visningen och produktionen av biograffilm till lönsamma verksamheter saknas i rådande efterfrågesi- tuation. Såväl systeminterna som system-

1 Från biografer med fem eller färre före- ställningar per vecka bortses här.

externa återverkningar av filmhyresprinci- pen i förening med filmhyrans storlek talar emellertid för en kritisk granskning av för- hållandena.

Svårigheterna vid bedömningen av film- hyrans storlek är många. Såsom tidigare på- pekats finns ingen som helst relation mellan framställningskostnaderna för en film och de pris som tas ut i konsumentledet. Inte heller kan några samband spåras mellan en films kostnader och de totalintäkter den ger upphov till. Eftersom filmhyran är ett ut- tryck för fördelningen av intäkterna mellan producent och biografägare synes det för- fattaren logiskt att göra bedömningen med utgångspunkt från hur prestationerna i olika avseenden fördelar sig mellan parterna. Ett sådant synsätt anknyter också till de konkur- renspolitiska bedömningar som de senaste två decennierna i stor utsträckning präglat den ekonomiska debatten.

De överväganden som lett fram till den numera allmänt rådande konkurrensfilosofin bygger företrädesvis på ett pris-efter-presta— tions-tänkande.1 I analyserna brukar därvid göras åtskillnad mellan sär- och sampresta- tioner. I föreliggande analys skulle med sär- prestationer därvid avses de för varje film specifika prestationer som måste utföras för att filmen skall kunna tillhandahållas kon- sumentmarknaden. Producentens (och/eller filmuthyrarens) prestationer måste därvid beaktas på ett sätt som något avviker från den gängse pris-efter—prestations-analysens uppläggning. För en »ordinär» industripro- dukt erhåller producenten ersättning för sina prestationer genom det pris han fastställer för produkten. Man kan med andra ord säga att producenten, med beaktande av bl. a. konkurrensförhållandena, med prisets hjälp gör en egenvärdering av sina prestationer gentemot senare distributionsled, och denna värdering kan då i allmänhet härledas till en styckkostnad för produkten. Eftersom sam- band saknas mellan biograffilmens fram- ställningskostnad och priset per biljett måste analysen samtidigt omfatta prestationer i .alla'distributionsled. Fördelningen på olika komponenter i distributionskedjan av de to- tala intäkterna som enme spelar in får

därefter jämföras med de prestationer som kan härledas till respektive komponent.

Biografens prestationer är lätt analysera- de. I regelfallet finns en för alla biografer urskiljbar särprestation nämligen den an- nonsering som varje vecka görs i lokal- pressen. Därutöver utförs sällan några sär- prestationer för de olika filmerna. Ur pro— ducentens synvinkel kan biografledets hu- vudsakliga prestation sägas bestå i tillhanda- hållandet av en lokal av viss storlek, visst utseende och med vissa givna tekniska facili- teter. Denna prestation kan ses som ett slags samprestation gentemot samtliga de filmer som respektive biografs filmleverantör har i distribution under biografens livstid. Denna prestation varierar starkt mellan olika bio- grafer. Hänsyn härtill tas emellertid vid film- hyresberäkningarna, eftersom grundbeloppet (jfr. kap. 4, s. 62) avses återspegla bio- grafens självkosmader per vecka.

Filmuthyraren utför enbart en del av det distributionsarbete som i andra branscher brukar falla på grossisten (jfr. kap. 4). Till filmuthyrarens prestationer hör bl. a. ett fy- siskt distributionsarbete (lagring och lokala transporter i Stockholm) samt vissa uppgif- ter i samband med premiärlanseringen av filmerna. Här nämnda prestationer är inte särprissatta. För att förenkla analysarbetet bortses i fortsättningen från filmuthyraren, och de prestationer som denne utför tänks i stället överförda på producenten.

En granskning av producentens presta- tioner ger en mer varierande bild. I första hand måste då beaktas filmernas tillverk- ningssärkostnader. Såsom framgick av före— gående kapitel uppgår dessa till i genomsnitt ca en miljon kronor; variationerna är dock omfattande. Tillhandahållandet av filmen är emellertid en samprestation gentemot samt- liga biografer —— i Sverige och i utlandet —— som kommer att distribuera producentens film. Vid premiärvisningen tillkommer dess-

1 Som exempel på denna typ av analyser kan hänvisas till af Trolle (1963), speciellt studie III som har viss anknytning till föreliggande arbete, samt till Marknadsrådets (tidigare Nä- ringsfrihetsrådets) uttalanden i specifika fall (se Pris- och kartellfrågor, löpande publikation).

utom kostnaderna för filmens lansering. Vi- dare förser producenten biograferna med stillbilder och affischer (s. k. biografreklam). Antag emellertid att dessa båda senare kost- nader täcks dels genom den högre film- hyran på Stockholms premiärbiografer, dels genom att producenten särskilt debiterar bio— grafreklamen. I stort sett är således produ- centens särprestationer också särprissatta. Framställningen kan därför begränsas till en- bart tillverkningssärkostnaderna och kostna- derna för övriga delar av filmuthyrarefunk- tionen, vilka fortsättningsvis kallas 'produ- centens samprestationeri

I författarens undersökningsmaterial finns enbart åtta (av totalt 66) filmer som i Sve— rige inspelat sina egna tillverkningssärkost- nader. Efter tillägg för utlandsintäkterna ökar antalet positiva täckningsbidrag till 18. Man kan då fråga sig om avvägningen av biljettintäkterna mellan biograf- och pro- duktionsled kan anses rimlig. En bedömning skulle därvid kunna göras på följande sätt.

För nästan varje film som produceras kommer huvuddelen av intäkterna att spelas in under de 12—18 månader (premiäråret) som följer på premiären. Producentens sam- prestation riktar sig visserligen mot samtliga de biografer som kommer att visa filmen under dess livstid. Eftersom huvuddelen av intäkterna spelas in under premiäråret före- fallet det rimligt hävda, att producenten un- der dessa år också bör få ersättning för sina samprestationer, dvs. att intäkterna från ett begränsat antal biografer skall ge erforderlig täckning.

Med nuvarande biografstruktur kan pro— ducenten distribuera sin film på ca 150 orter.1 Av olika skäl blir dock antalet bio- grafer betydligt mindre. Av här nämnda or- ter har drygt 50 enbart en och drygt 40 enbart två biografer. Även om en premiär- film skulle visas bara en vecka per ort, så kan på enbiograforterna endast ca 1/ 6 av samtliga premiärfilmer (antalet filmer fram- går av tabell 3.2, s. 36) visas. Marknadsin- delningssystemet (jfr kap. 4) begränsar yt- terligare producentens möjligheter. Antag därför att producenten realiter kan visa en ordinär film på högst ett 50-tal biografer

under premiäråret.” Det blir då dessa bio- grafer, tillsammans med biograferna i ut— landet, som skall bära producentens sampre- station. Problemet uppkommer då hur sam— prestationens värde skall fördelas mellan ex- port- och hemmamarknad. I brist på bättre fördelningsgrund skulle de faktiska intäkter— na på respektive marknad kunna användas. Av de totala spelintäktema faller enligt tidi— gare redogörelse ca 45 procent på filmhy- ror i Sverige. Den genomsnittliga tillverk— ningssärkostnaden per film uppgår till drygt en miljon kronor. Den överslagsberäkning. som här använts skulle då leda till att pro- ducentens samprestation gentemot svenska biografer värderas till ungefär en halv miljon kronor plus värdet av filmuthyrarefunktio- nen. En vanlig ersättning för denna funk— tion utgör 25 procent av influtna bruttofilm— hyror. Om ersättningen i stället sätts så, lågt som 20 procent, så måste biografema tillsammans spela in 625 000 kronor i brut- tofilmhyror för att producentens tillverk— ningssärkostnader skall täckas. Fördelat på 50 biografer ger detta ett genomsnitt av 12500 kronor per biograf. Utanför stor-— städerna torde ytterst få biografer ha en nettobiljettintäkt av denna storleksordning för normalt publikdragande filmer och långt mindre då en bruttofilmhyra.

De gjorda skattningarna är enbart över- slagsberäkningar. De torde ändå ge en upp— fattning om relationerna mellan värdet av producentens och biografens prestationer.. Utfallet av analysen varierar beroende på de antaganden som görs. Oavsett vem som ut- för analysen bör dock den grundläggande

* Avser det antal orter som har minst en biograf som ger fem eller fler föreställningar per vecka. För biografer som ger färre före— ställningar torde producenten i allmänhet en— bart förlora på en sättning och orter med så— dana biografer har därför ej medräknats.

” Filmer som Kärlekens språk, Sound of Mu— sic och Utvandrarna visas under 'premiäråret», vilket för dessa filmer utgör kanske två eller tre kalenderår, på de flesta orter som överhuvud har biografer. Analysen avser dock ett slags agenomsnittsfilm: och de här nämnda filmerna medför bl.a. att premiärvisningsmöjlighetema för andra filmer försämras, dvs. det blir färre spelveckor kvar på de 150 ortema till normalt publikdragande filmer.

skillnaden bestå, nämligen att producenten svarar för den större delen av de presta- tioner parterna gemensamt utför gentemot konsumentrnarknaden samtidigt som biogra- fen har större möjligheter att utjämna risk- tagandet. Ostridigt är emellertid att biogra- fen gynnas vid den ekonomiska avräkning- en. Utöver vad som ovan påpekats tillkom- mer dessutom, att för den händelse en film blir en publikattraktion, så kommer biogra- ferna som grupp att få den större delen av biljettintäkterna.

Författaren har tidigare hävdat (se kap. 5) att det är principiellt ointressant hur ett före- tag får täckning för sina samkostnader. Så länge varje enhet (t.ex. biograf) ger något bidrag till producentens samkostnader kan enheten ändå betraktas som lönsam. Kan resurserna inte användas på bättre sätt så bör beaktas att även små bidrag ger tillskott till lönsamheten. Givetvis måste dock sum- man av samtliga täckningsbidrag minst mot- svara samkostnaderna.

Resultatredovisningen i kapitel 8 visar emellertid att producenten i de flesta fallen inte får täckning för sin samprestation gent- emot biograferna. Vid ekonomiskt besluts- fattande brukar sådana situationer leda till förändringar av ett eller annat slag. Den slag- sida som råder mellan biograferna och pro- ducenterna med avseende på fördelningen av filmernas intäkter kan knappast förklaras utifrån bristande insikter om ekonomins ele— menta. Om någon är medveten om situatio- nen, så torde det vara just filmproducenter- na. Andra förklaringsgrunder måste därför sökas, och det ligger då närmast till hands granska de ekonomiska konsekvenserna av integrationsförhållandena inom branschen.

9.3 Filmhyressystemet och branschintegra- tionen

9.3.l Strukturering av biografkomponen— terna

Den strukturering av biografkomponenterna som används i detta avsnitt avviker från in- delningen i kapitel 6. För föreliggande ana-

lys är det mer ändamålsenligt indela biogra- ferna i integrerade biografer och fristående biografer. Indelningen och den antalsmässi- ga fördelningen framgår av figur 9.1. Med integrerade biografer avses biografer tillhö- rande de integrerade bolagen och deras dot- terbolag i biografledet. Alla övriga biogra- fer utgör mängden fristående biografer, dvs. omfattar både enskilda biografer och föreningsbiografer liksom enbiografföretag och kedjebiografer. I denna komponent återfinns även ett mindre antal biografer tillhöriga fristående, svenska filmuthyrare. De senare bedriver — annat än undantags- vis — ingen filmproduktion och samtidigt är deras biografer relativt få till antalet. Det finns därför ingen anledning att särskil- ja dessa biografer från gruppen fristående biografer i övrigt.

Intresset i den följande framställningen riktas mot relationerna mellan filmuthyrarna och biograferna vad avser filmhyrans stor- lek. Analysen begränsas till relationerna mel- lan de ca 400 avgiftspliktiga biograferna och olika slag av filmuthyrare.

9.3.2 Integrationens inkomstomfördelande effekt

Som utgångspunkt för analysen skall först slås fast den i och för sig självklara intresse— motsättningen mellan köpare och säljare, nämligen att den förre önskar betala så li- tet som möjligt och den senare erhålla så mycket som möjligt för en given prestation. Säljarens strävanden att upprätthålla ett högt pris måste dock kompletteras med bedöm- ningar av priselasticiteten och konkurrens- situationen. Från dessa förhållanden kan dock bortses i denna analys. Priset i kon- sumentledet bestäms från andra utgångs- punkter än filmhyrans höjd samtidigt som filmhyresöverenskommelserna i allmänhet torde gälla mellan biografen och samtliga filmleverantörer. Någon priskonkurrens mel- lan skilda filmleverantörer existerar således ej och till följd av marknadsindelningssyste- met inte heller någon annan konkurrens. Från såväl amerikanska som fristående

Samtliga biografer (1 357)

i

Integrerade biografer ( 227)

j_l_i

Avgiftspliktiga Icke-avgiftsplik- biografer tiga biografer ( 220) ( 7)

?

Fristående biografer (1 130)

f—l—i

Avgiftspliktiga Icke-avgiftsplik- biografer tiga biografer (188) (942)

Figur 9.1 Strukturering av biograferna med hänsyn till integvationvsförhållandena i branschen.

Anm.: Antalet biografer avser förhållandena den 1 juli 1971.

svenska filmuthyrare torde finnas ett gemen- samt intresse av att filmhyroma sätts så högt som möjligt i varje fall vad gäller den övre gränsen, dvs. maximifilmhyran. Försök har gjorts att få ut högre filmhyror. De fall författaren känner till har dock icke varit framgångsrika. Vid ett tillfälle lär t. ex. det tidigare bolaget Film AB Paramount för filmen De tio budorden ha försökt utkräva 60 procents filmhyra oavsett nettobiljettin- täkternas storlek per vecka. Ingen biograf accepterade anbudet —— trots de höga för- väntningar som kunde ställas på filmens marknadsutsikter — och enligt författarens sagesman (amerikansk filmuthyrare) förblev filmen odistribuerad i flera år, innan film- uthyraren slutligen lät distributionen ske på gängse villkor. Samma sagesman uttryck- te sin — och som han förmodade även öv- riga amerikanska filmuthyrares — syn på filmhyresskaloma på följande sätt.

Amerikanerna (dotterbolagen) skulle väldigt gärna vilja slå hål på taket, dVS. på vissa filmer få högre filmhyra. Detta skulle vara möjligt om man slöt sig samman och sa att ni (biograferna) får ingen film förrän vi får de priser vi vill ha. Men nu är det ju så att jänkarna är väldigt rädda för allting som heter kartell. Man gör det alltså inte. Dessutom tyc- ker man att den genomsnittliga filmhyran är snygg. Detta dövar amerikanerna (moderbola- gens representanter). Man måste dock göra klart för sig att det slår väldigt hårt mellan

olika filmer. (Författarens förklaringar inom parentes.)

Citatet illustrerar en troligen allmänt ut- bredd uppfattning bland de amerikanska filmuthyrarna. Författaren tror dock inte att det primärt är »jänkarnas kartellrädsla» som avhåller dem från att i Sverige gå sam— man i en temporär eller permanent priskar- tell. Att de amerikanska filmuthyrarna skul- le kunna »slå hål på taket» genom leverans- vägran förefaller inte heller troligt utan sna- rast osannolikt. Orsakerna härtill skall när— mast penetreras.

För det första kan konstateras att de inte- grerade och fristående biograferna har ett gemensamt intresse av lägsta möjliga film- hyra med en enda restriktion. Filmhyrornas genomsnittliga nivå måste" ligga tillräckligt högt för att göra distributionen — som hel- het betraktad—attraktiv för de amerikanska filmuthyrarna, inte minst med tanke på att dessa svarar för det största filmutbudet. Den nuvarande nivån ger en tillräcklig'säkerhets- marginal till en tänkt, lägsta nivå som de amerikanska filmuthyrarna skulle kunna acceptera, vilket också framgår av citatet.

Å andra sidan måste frestelsen för de ame— rikanska filmuthyrarna vara stor att åstad- komma ett mer flexibelt filmhyressystem. När en film "spelar in t. ex. 50000 kronor på en'enda spelvecka, kan det ur" filmut-

hyrarens synvinkel tyckas »oskäligt» att bio- grafen får behålla mer än hälften. Det är ju ändå inte biografens förtjänst att en attraktiv film distribueras. Ur biografägarens synpunkt blir resonemanget annorlunda; hö— ga inspelningsbelopp under ett fåtal veckor får kompensera de många dåliga och medel- måttiga veckorna.

De integrerade bolagen har i egenskap av filmägare inte samma intresse av film- hyresstegringar som gäller för övriga film- uthyrare. Ju lägre filmhyroma är desto större blir dessa bolags vinster i biografle- det. Att de samtidigt bedriver en »olönsam» filmproduktion kan de ta med åtminstone begränsat jämnmod. I händelse av en bloc- kad från amerikanska filmuthyrare ligger det därför sannolikt i de integrerade bola- gens intresse att så långt möjligt stödja även fristående biografer. Under begränsad tid skulle troligen också de integrerade bolagen kunna förse både egna och andra biografer med film — låt vara med de inskränkning- ar (reducerat antal föreställningar, tempo- rär stängning av vissa biografer etc.) som konfliktsituationer alltid medför.

En blockad av nämnt slag skulle emeller- tid få menliga följder för lönsamheten i bio- grafledet och främst för fristående biografer. Frågan är då om inte dessa inför enbart själva hotet om en konflikt kan tänkas ac- ceptera åtminstone måttliga filmhyreshöj- ningar. Författaren finner inte detta troligt. De biografer som överhuvud har möjlighet bära en genomsnittlig höjning av filmhyror- na med t. ex. fem procent skulle troligen — åtminstone med de integrerade bolagens hjälp — kunna överleva en blockad. För de ekonomiskt svagare enheterna bland fristå- ende biografer torde filmhyreshöjningar med all sannolikhet medföra —— eller påskynda redan i nuläget oundvikliga — nedläggning- ar. Dcssa biografer har således ingen för- måga att betala en högre filmhyra. I själva verket är deras existens helt beroende av den filmhyrespolitik som bedrivs inom branschen.

De integrerade bolagens intresse av att solidariskt med fristående biografer arbeta för ett bevarande av de nuvarande filmhy-

rorna måste primärt vara beroende av i vil— ken grad integrationsförhållandena ger upp- hov till inkomstomfördelningar mellan deras biograf- och produktionsverksamheter. Des- sa omfördelningar kan anges med relativt hög noggrannhet. Därtill krävs emellertid kännedom om marknadsandelarnas fördel- ning mellan dels skilda biografkomponenter, dels olika slags filmer med hänsyn till vem som svarar för filmernas distribution. Med marknadsandel avses därvid filmernas re- spektive biografernas andel av inspelade bil- jettintäkter.

Med utgångspunkt i filminstitutets verk- samhetsberättelser och institutets interna statistik har genomsnittliga marknadsande- lar för olika filmtyper skattats för perio- den från och med spelåret 1964/ 65.1

Resultatet framgår av nedanstående upp- ställning:

Genomsnittlig marknadsandel i procent Integrerade bolags egenprodu- cerade filmer , Integrerade bolags utländska filmer 7,6 Amerikanska filmuthyrares filmer 58,3 Övriga svenska filmer 8,4 Övriga utländska filmer 16,4 Summa 100,0

Struktureringen av biografkomponenterna (jfr fig. 9.1) visar att de integrerade bolagen kontrollerar, helt eller delvis, 220 av de 408 avgiftspliktiga biograferna eller ca 54 pro- cent. Vissa av dessa biografer är enbart del- ägda vilket innebär att del av biografernas överskott tillfaller intressenter utanför den gängse filmindustrin. Av framställningen i kapitel 4 kan dock utläsas att det övervä— gande antalet biografer är helägda. Dess- utom torde de integrerade biograferna ge- nomsnittligt spela in större belopp per år

1 Uppgifterna för spelåret 1963/64, filminsti- tutets första spelår, hade vid undersökningstill- fället arkiverats. Bortfall av uppgifterna för detta år kan dock icke ha någon betydelse för beräkningarna.

än de fristående biograferna. Den förmodat större inspelningen och »läckaget» till utom- stående intressenter har fått jämna ut var- andra och 54 procent har använts som mått på de integrerade bolagens andel av netto- biljettintäktema i biografledet. Även om osäkerheten i denna skattning kanske upp- går till plus/minus 10 procent, så duger än- då det använda procenttalet för att illustrera integrationens konsekvenser på inkomstom- fördelningen inom branschen.

Såsom nämndes i kapitel 7 har författa— ren skattat den genomsnittliga filmhyrespro- centen som avgiftspliktiga biografer betalat under undersökningsperioden. I relation till nettobiljettintäkterna uppgick denna till ge- nomsnittligt ca 39 procent under femårs- perioden 1965—1969. Detta relationstal har använts för samtliga biografer med fler än fem ordinarie föreställningar per vecka, dvs. även för speciellt avgiftsbefriade biografer.1 Syftet med analyserna är ej att ge exakta uppgifter om inkomsternas fördelning. Det kan därför vara tillfyllest räkna med att pro- ducenten genomsnittligt erhåller 40 procent och biograferna 60 procent av influtna net- tobiljettintäkter. Samtidigt bör hållas i min- net att analysen i avsnitt 9.2 visade att pro- ducenterna som grupp betraktade svarar för den större delen av erforderliga prestationer gentemot konsumentmarknaden.

Det samlade värdet av dessa prestationer skulle kunna beräknas med utgångspunkt i totalkostnadema i respektive distributions- led. Om man accepterar de faktiska kost- naderna som ett närmevärde på distribu- tionsledens prestationer, så finner man med hjälp av framställningen i kapitel 6 att bio— grafernas totala årskostnad är ca 66 mkr. Detta belopp avser då totalkostnaden, ex- klusive filmhyra och avgift till filminstitu- tet, för samtliga avgiftspliktiga biografer, dvs. hänsyn har tagits också till de biogra- fer som ej deltagit i fältundersökningen. Eftersom svensk film svarar för enbart ca 18 procent av biljettintäkterna bör sam- prestationen reduceras i motsvarande mån, dvs. värdet av biografernas samprestationer gentemot svensk film uppgår till knappt 12 mkr.2

På grund av den växlande produktionsvo- lymen mellan olika spelår är producentle- dets samprestation gentemot biograferna svår att bedöma. Utgår man emellertid från det genomsnittliga antalet inspelade filmer fr.o.m. 1963/64, 24 filmer per år, och en genomsnittlig tillverkningskostnad av drygt en mkr per film, så blir det årliga värdet av producentledets samprestation ca 26 mkr. Om man räknar med att ungefär hälf- ten av denna prestation är hänförlig till den svenska marknaden, så kommer vär- det av producentledets samprestation gent- emot biograferna att stanna vid omkring 13 mkr. Utgående från en ersättning av 20 procent till filmuthyrarna såsom tidiga- re påpekats en troligen låg ersättning — blir dessa komponenters gemensamma sam- prestation värd ungefär 16 mkr. Om film- hyran sätts i direkt relation till värdet av komponenternas respektive prestationer, så borde den genomsnittliga filmhyran uppgå till ca 60 procent av nettobiljettintäkterna.

Uppskattningarna utgör visserligen ganska grova överslagsberäkningar av prestations- relationerna mellan biograf- och producent- leden. Ett försök till förfining av beräkning- arna skulle emellertid ge enbart en skenbar exakthet åt senare bedömningar. För ända- målet är precisionen tillräcklig och författa- ren antar därför att med hänsyn till presta- tionsrelationerna vore en genomsnittlig film- hyra på 60 procent mer rimlig än den nu— varande knappt 40-procentiga filmhyran. Skillnaden mellan denna hypotetiska och den nuvarande genomsnittsfilmhyran, dvs. 20 procent av nettobiljettintäkterna, utgör grunden för den fortsatta, kvantitativa ana- lysen av integrationsförhållandenas konse- kvenser.

På grundval av ovan gjorda beräkningar har i figur 9.2 de ekonomiska konsekven-

1 Den genomsnittliga filmhyran är möjligen något överskattad. Författaren har gjort sepa- rata skattningar för olika biograftyper och ut- gått från gruppen med den högsta genomsnitts— filmhyran, Stockholms premiärbiografer med 38,9 procent. 2 Häri ingår även kostnaderna för olika slags särprestationer. Även dessa skall dock täckas av filmhyroma.

Avgiftsplik- ti a bi ra- g 09 100—

fers netto- biljettintäkt (N) i proc.

B'

ax ?

40

____F__

—16,4% — 8,4%

—58,3 %

. 7,6 % _?_ _ __ 9,3 %

| 50 60 Genomsnittlig

filmhyra i proc.

Figur 9.2 Ginafisk iliustmation av ekonomiska konsekvenser för skilda branschkompo— nenter av en förändring i den genomsnittliga filmhyran.

serna av en tänkt förändring i den genom- snittliga filmhyran från 40 till 60 procent illustrerats i grafisk form. På ordinatan har nettobiljettintäkterna avsatts i procent, dvs. figurens höjd visar de totala intäkterna som

skall fördelas mellan biografer och film- ägare. I nuläget är filmägarnas andel av dessa 40 procent _ betecknat A i figuren — och biografernas 60 procent —— i figu- ren markerat med B. På abskissan kan den

genomsnittliga filmhyran utläsas. Vid en förändring av denna från nuvarande 40 till 60 procent kommer de ekonomiska utfallen för filmägarna och biograferna att bli helt omkastade eller med figurens beteckningar A| respektive B'. Diagonalen d—d' visar den successiva tillväxten i filmägarnas an- del av nettobiljettintäkterna när den genom- snittliga filmhyran ökar från 40 till 60 pro- cent. Den rektangel som har d—d| till dia- gonal illustrerar den del av nettobiljettin- täkterna som skulle omfördelas mellan film— ägare och biografer om den genomsnittliga filmhyran förändrades i angiven omfattning. Rektangeln består av två kongruenta triang— lar; den undre utvisar filmägarnas intäkts- ökning och den övre biografernas intäkts- minskning.

Den undre triangeln är uppdelad i fem mindre trianglar av vilka den nedersta (strec- kad) anger tillväxten i intäkterna för de inte- grerade bolagens egenproducerade filmer. Denna tillväxt skall då jämföras med den streckade ytan i den övre triangeln som mar- kerar de integrerade biografernas intäkts— minskningar. Här har då antagits att dessa biografer får vidkännas 54 procent av bio- grafledets samlade intäktsminskning.1

En jämförelse mellan de båda streckade trianglarna ger dock inte en fullständigt kor- rekt bild av de ekonomiska konsekvenserna för de integrerade bolagen. Ytterligare en del av intäktsökningen i produktionsledet faller på dessa bolag, nämligen den andel som kan tillskrivas de utländska filmer vil- ka distribueras av de integrerade bolagen. I figuren markeras denna intäktsökning av triangeln närmast den streckade triangeln. De integrerade bolagens del i denna intäkts- ökning är dock begränsad eftersom den skall delas med de utländska producenterna. Om man antar att de integrerade bolagens er- sättning uppgår till 25 procent av influtna filmhyror, så finner man att de integrerade bolagens intäktsökning på utländska filmer blir ca två procent av den om fördelade netto— biljettintäkten. Detta utgör i sin tur ca 0,4 procent av den totala nettobiljettintäkt som inspelas i biografledet. För de amerikanska filmuthyrarna skulle däremot en ökning till

60 procents genomsnittlig filmhyra innebära ett intäktstillskott på ca 12 procent av den totala nettobiljettintäkten.

Konsekvenserna ifÖl' branschsystemets olika komponenter av en förändring av filmhyres— storleken har i absoluta tal återgetts i tabell 9.1. Som utgångspunkt för beräkningarna har tagits en nettobiljettintäkt av 140 mkr, vilket ganska väl överensstämmer med in- täkterna för spelåren 1969/70 och 1970/ 71. En granskning av tabellen visar att den samlade intäktsminskningen i biografledet skulle komma att uppgå till 28,0 mkr förde- lat med 15,2 mkr på integrerade och 12,8 mkr på fristående biografer vid den här an- tagna, maximala förändringen. Med hän— syn till marknadsandelarna för olika filmer har ökningen i intäkterna beräknats för filmägarna. För de integrerade bolagen skulle ökningen i produktionsledet stanna vid ca 3,1 mkr. Därvid har såsom ovan antagits att dessa bolag i genomsnitt får be- hålla 25 procent av bruttofilmhyrorna för utländska filmer. Nettoeffekten blir då för de integrerade bolagen en intäktsminskning på i runt tal 12 mkr eller ca 3 mkr för var femte procentenhets förändring av filmhy- rorna.

Förändringarna skulle i störst utsträck- ning komma att gynna de amerikanska bo- lagen. Med en marknadsandel på nära 60 procent skulle ökningen till 60 procents filmhyra innebära en positiv förändring på drygt 16 mkr.

För svensk film producerad av andra bo— lag än de integrerade har intäktsökningen beräknats till ca 2 mkr. Författaren har även för dessa bolag räknat med en ersättning för filmuthyrarefunktionen på 25 procent, dvs. antagit att producenterna får behålla 75 pro- cent av intäktsökningen.

Slutligen skulle för övriga utländska fil- mer, dvs. filmer distribuerade av fristående filmuthyrare, förändringarna medföra en

1 Antagandet bygger på det förhållandet att de integrerade biograferna svarar för ungefär 75 procent av både totalintäkterna och antalet biografer i undersökningen. Troligen är 54 pro- cent något för lågt. Som tidigare nämnts finns emellertid också ett »läckage: till intressenter utanför filmbranschen.

Övriga utländska

filmer

Övriga svenska producenters

filmer

Amerikanska

filmer

producenters

Integrerade filmer

Tabell 9.1 Intäktsandelar och förändringar i dessa när den genomsnittliga filmhyran ökar från 40 till 60 procent av nettobiljettintäkten. Samt- Fristående biografer

% aa äe ' 00 32 %.9 & H-D !— l-t 2 | S*: ==. . > . %? äng 04 581. = c:a. :e gta-— ån O::E SOU 1973216

av netto- bilj.int.

Ackum. Intäkts- andel Ackum. Intäkts- andel

Ackum.

förändr.

Intäkts- andel Ackum. Intäkts- andel

Ackum. Intäkts- andel Ackum. Intäkts- andel

förändr.

förändr.

förändr.

förändr.

förändr.

*.QQQN. ln—dhst'o srsrmmm

40 45 50 55 60

å en nettobiljettintäkt av 140 mkr vilket approximativt överensstämmer med nettobiljettintäkterna under spelåren

Beräkningarna är baserade p 1969/70 och 1970/71.

Anm.:

ökning av intäkterna med drygt 6 mkr. Det- ta belopp skulle komma att delas mellan de utländska filmleverantörerna och de svenska filmuthyrarna, varvid den senare parten tro- ligen finge den mindre andelen.1

9.3.3 Integrationen och den ekonomiska effektiviteten i branschen

Den ovanstående analysen visar att även en i procentuellt hänseende begränsad föränd- ring i filmhyrorna skulle medföra stora in- täktsomfördelningar mellan branschkompo- nenterna. Vid givna förhållanden i övrigt medför därför eventuella justeringar i film- hyresskalorna konsekvenser på branschkom- ponenternas effektivitet i olika avseenden, vilket måste tillskrivas förekomsten av inte- gration i branschsystemet i förening med de integrerade bolagens och de fristående bio- grafernas intressegemenskap. Den totala ekonomiska effektiviteten är dock icke be- roende av den genomsnittliga filmhyresstor- leken. »Vinster» och »förluster» balanserar varandra. I varje fall så länge enbart ett statiskt betraktelsesätt anläggs. De effek- tivitetskonsekvenser som behandlas närmast är dock av speciellt intresse.

Om det tidigare resonemanget i detta ka- pitel accepteras, så måste också lönsamhets- bedömningama i kapitel 6 och 8 ifrågasät- tas. Uppoffringarna är givna men presta— tionerna (intäkterna) kan variera. Den nu- varande filmhyresprocenten medför att bio- graferna uppvisar en skenbart hög och de svenska filmproduktionerna en skenbart låg lönsamhet.

Med hänsyn till den redan i nuläget låga lönsamheten för biograferna blir filmhyrans inverkan på bedömningarna särskilt intres- sant. Gruppen fristående biografer har re- dan nu en lönsamhet som är genomsnittligt sämre än de integrerade biografernas. Helt oavsett vilka konsekvenserna i övrigt blev

1 En horisontalsummering av de ackumulera- de förändringarna ger upphov till diskrepanser. Dessa beror på dels avrundningar, dels att öv— riga svenska producenters ersättning till film- uthyrareledet icke medtagits i beräkningarna.

i systemet, så kan konstateras att en ökning av filmhyroma sannolikt skulle medföra en snabb och omfattande nedläggning bland fristående biografer. I själva verket existe- rar många av dessa biografer enbart till följd av den filmhyrespolitik som bedrivs och som i sin tur är en funktion av integra- tionsförhållandena. Även om den konstlade lönsamheten endast i undantagsfall ger upp- hov till »oskäliga» vinster i den bemärkel- sen att biografdriften är enbart spekulativ, så medför filmhyresstorleken konsekvenser av skilda slag även gentemot konsumen- terna. Detta behandlas längre fram i kapit- let.

För de integrerade biograferna blir mo- nemangen annorlunda. De lönsamhetstal som framkommer för dem är i och för sig lika skenbart höga som för övriga biografer. Tack vare ägargemenskapen kommer denna lönsamhet i stället filmproduktionen till go- do. Den genomsnittliga nettobiljettintäkten för avgiftspliktiga biografer utgör för under- sökningsperioden ca 130 mkr per år. Om- fördelningens storlek är emellertid beroende av också de integrerade biografernas mark- nadsandel under perioden; denna har dock ej beräknats.1

Även om nedläggningstakten för de inte- grerade biograferna varit långsammare än för fristående biografer, så torde avvikelser- na vara små. Om inga integrerade biografer lagts ned under perioden, så skulle deras marknadsandel vid periodens början ha va- rit ca 40 procent. Författaren vet emeller— tid att nedläggningar förekommit och har därför räknat med en marknadsandel på 45 procent.

Hade den genomsnittliga filmhyran under perioden varit 60 i stället för 40 procent av nettobiljettintäkterna skulle den årliga omfördelningen ha uppgått till i genomsnitt 26 mkr. Den samlade lönsamheten för de integrerade biograferna skulle då ha mins- kat med ca 12 mkr per år. I gengäld har lönsamheten i produktionsledet för de inte- grerade bolagen ökat med ca 2,9 mkr, dvs. den lägre filmhyresprocenten har medfört en årlig omfördelning från övriga kompo- nenter till de integrerade bolagen som hel-

het på drygt 9 mkr årligen. För perioden 1963/64—1968/69 som helhet torde om- fördelningen dock röra sig om ett belopp på 50 mkr eller något däröver.

Vid bedömningen av filmproduktionens effektivitet måste effekten av den låga ge- nomsnittsfilmhyran beaktas. Även om man accepterar antagandet, att en genomsnittlig filmhyra på 60 procent bättre speglar presta- tionsrelationerna mellan biografer och pro- ducenter än den nuvarande filmhyran, så kan man inte slå ut det ovan beräknade beloppet på periodens filmer och därigenom komma fram till andra lönsamhetstal än de i kapitel 8 angivna. Dels har de integrerade bolagen producerat fler filmer än de som ingår i undersökningen (se 5. 139), dels måste andra faktorer beaktas. Hänsyn måste ta- gas till bl. a. de olika bolagens marknads- andelar i såväl biografledet som i produk— tionsledet. För perioden finner man att SF och Sandrews har genomfört ungefär samma antal filmproduktioner, vilket dock inte in- nebär att marknadsandelen för filmerna har varit densamma. I jämförelse med Europa Film har vart och ett av dessa bolag produ- cerat ungefär tre gånger så många filmer. Betraktar man i stället antalet biografer, så finner man något annorlunda inbördes ord- ning. SF, Europa Film (inkl. dotterbolag) och Sandrews har respektive ca 50, 35 och 15 procent av samtliga integrerade biogra- fer (se s. 54 f.).

Med utgångspunkt i att den nuvarande filmhyran är orealistisk låg, så kan film- hyrans effektivitetspåverkande roll karak— terisenas på följande sätt. Ju större manknads- andel i biografledet som ett integrerat bo— lag har, desto högre blir bolagets samlade effektivitet, allt annat lika. Även den om- vända satsen gäller. Detta förhållande är väsentligt att beakta vid bedömningen av ti- digare redovisade lönsamhetstal. En isole- rad bedömning av biografernas täcknings- bidrag kan inte annat än förvåna. De inte- grerade biograferna är visserligen som

1 Filmägarnas Kontrollbyrå har visserligen erforderligt arkivmaterial, vilket dock icke kan göras tillgängligt utan en omständlig handplock- ningsprocedur.

grupp betraktade lönsamma. Det finns dock åtskilliga enheter med mycket låga eller ne- gativa täckningsbidrag även bland integre— rade biografer. Förklaringarna härtill kan vara av flera slag.1 Den väsentligaste orsaken torde dock ligga i här beskrivna omfördel- ningseffekter. Så länge filmhyran kan hållas på den nuvarande nivån är det för bolagens totaleffektivitet ytterst väsentligt att mark- nadsandelen i biografledet är hög.

Integrationen påverkar de integrerade bo- lagens effektivitet även i ett annat avseende. Vid visning av egna filmer på egna biogra- fer komimer bolaget att krediteras för hela nettobiljettintäkten, låt vara med en formell fördelning mellan biograf- och produktions— sidan. En representant för ett av de inte- grerade bolagen framhöll för författaren, att ingen hänsyn tas till vem som produce- rat en film vid filmsättningen på biografer- na. Den enda faktor av betydelse var för bolaget vilka förväntningar rönande publik- attraktiviteten som kunde tillskrivas respek- tive film. Detta måste betraktas som en truism. För bolaget är det självfallet mer lönande att för en given spelvecka få be- hålla 60 procent av 2000 kronor, som en amerikansk film spelar in, än 100 procent av 500 kronor som en egenproducerad film kan förväntas ge. Men valet mellan att un- der t. ex. ett helt år visa 10 amerikanska filmer med 500 kronors nettobiljettintäkt per vecka och lika många egenproducerade reprisfilmer med samma förväntningar är också givet. Även om integrationssambandet i detta avseende inte kan ha någon avgöran- de effekt på lönsamhetsbedömningen för en biograf, så torde förhållandet att de inte- grerade bolagen får behålla hela nettobiljett- intäkten på egna filmer i varje fall bidra till att förklara varför så många biografer kan drivas trots en skenbart låg effektivitet.

I produktionsledet är förhållandena nå- got annorlunda. Ju större marknadsandel det integrerade bolagets filmer har, desto lägre blir bolagets samlade effektivitet, allt annat lika. Däremot torde inte den omvän- da satsen gälla. Ett fullständigt produktions- stopp under en längre tid skulle avsevärt minska de integrerade bolagens möjligheter

att vidmakthålla den nuvarande filmhyres- nivån. Helt oavsett vilka övriga motiv de integrerade bolagen har för att producera skenbart olönsamma filmer, så torde ett år— ligt nytillskott av viss storlek vara en för- utsättning för att bevara bolagens möjlig- heter att i framtiden påverka filmhyran.

9.3.4 Integrationen och samhällseffektivite- ten

Integrationsfenomenet medför såväl positiva som negativa effekter även på samhälls- nyttan i stort. Några av dessa förhållanden skall också analyseras.

I första hand bör då beaktas filmhyrans betydelse för biografstrukturen. Genom den konstlat låga filmhyran kan de integrerade bolagen sägas bidra till att en stor andel av de fristående biograferna överhuvud har möjlighet att fortsätta sin verksamhet. De branschkomponenter som i störst utsträck- ning får vidkännas de ekonomiska konse- kvenserna av det stora antalet biografer som finns är dock som tidigare påpekats före- trädesvis de amerikanska bolagen men i mindre utsträckning också fristående, svens- ka filmproducenter och filmuthyrare. För konsumenten blir effekten dock tvetydig.

För det första kan konstateras en kultur- politisk positiv effekt av branschintegratio— nen genom konsumentens ökade valfrihet. Ju fler biografer, desto fler filmer mellan vilka konsumenten samtidigt kan välja. Tro- ligen förekommer också att vissa konsu- mentgrupper tack vara det stora antalet bio- grafer överhuvud får möjlighet att se bio- graffilm på sin hemort, nämligen på alla enbiograforter. En ökad filmhyra skulle i många fall medföra omedelbara nedlägg- ningar av dessa biografer.

För det andra kan filmhyrans höjd till- skrivas åtminstone en kulturpolitisk effekt av negativt slag. Såsom tidigare framhållits skapar den låga filmhyran ett konstlat lön-

1 För biografer med negativa täckningsbidrag måste i många fall troligen även andra förkla- ringsgrunder sökas.

samhetsläge och verkar därigenom konser- verande på biografstrukturen. Trots att bio- grafnedläggningama under de senaste 10— 15 åren varit stora, finns ett överutbud på visningstillfällen i förhållande till den rå- dande marknadsefterfrågan. Detta tar sig uttryck i att beläggningsgraden på biogra- ferna är mycket låg — de avgiftspliktiga biograferna på intet sätt undantagna.

I filminstitutets verksamhetsberättelser redovisas besöksfrekvensen i procent av an- talet biografplatser för storstadsbiografer samt biografer i städer med över 50000 invånare. Av denna statistik kan utläsas att samtliga biograftypers besöksfrekvens regel- bundet minskat från år till år. För det se- naste verksamhetsåret uppgick beläggnings- graden till mellan ca 20 och ca 28 procent. Landsortsbiograferna svarar för den lägsta och göteborgsbiograferna för den högsta be- läggningsgraden.

Författaren har från undersökningsmate- rialet gjort en överslagsberäkning av något annorlunda slag. Därvid har skattats hur hög andel av årskapaciteten som biografer- na spelar in. Med årskapacitet förstås anta- let platser hos biografen multiplicerat med dels biljettpris, dels föreställningsantal.1 Be- räkningarna visade att landsortsbiograferna hade den lägsta andelen inspelad årsbrutto- kapacitet med ca 15 procent och göteborgs- biograferna den största med ca 35 procent. Både dessa siffror och filminstitutets stati- stik ger en antydan om den totala brist på anpassning mellan utbud och efterfrågan som kännetecknar filmbranschen. Principi- ellt är det visserligen möjligt i en sådan situation att genomföra åtgärder i syfte att stimulera efterfrågan. I den allmänna film- debatten förekommer också en mängd för- slag på lämpliga åtgärder att öka efterfrå- gan på biograffilmen som helhet. Mer eller mindre genomtänkta — i kostnadshänseen- de i allmänhet helt ospecificerade — hand- lingsalternativ såsom krav på mer »aktiv marknadsföring» eller »upprustning av bio- graflokalerna» föreslås filmbranschens be— slutsfattare. Om förslagsställarna har för- väntningar på en ny guldålder för biograf- filmen framgår inte men frågan är om inte

många förslag skulle kräva en sådan för att överhuvud bli realiserbara. På annat sätt kan knappast förklaras hur man på allvar kan diskutera möjligheterna att »vända publikströmmen igen».

Enligt författarens uppfattning är efter- frågeminskningen nämligen av strukturell natur. Tillfälliga publikframgångar för en- staka filmer utgör knappast annat än mer- mala» variationer kring en sedan länge sjunkande trend i biografernas besöksfre- kvens. En ensidigt ekonomisk bedömning le- der därför till slutsatsen att en anpassning av utbudet genom en drastisk minskning av antalet biografer utgör den enda radikala lösningen på lönsamhetsproblemen i bio- grafledet. Visserligen kan detta tänkas med- föra negativa konsekvenser för övriga kom- ponenter i systemet. Tillsvidare bortses emellertid därifrån och intresset riktas en- bart mot biografledet. Med den nuvarande biografstrukturen är nämligen systemet i eko- nomiskt hänseende ineffektivt. Branschens distributionsarbete skulle kunna utföras med en avsevärt mindre resursförbrukning än vad nu är fallet. F.n. arbetar även de mest lönsamma biograferna med ett mycket lågt kapacitetsutnyttjande. Endast undantagsvis finner man någon biograf som spelar in mer än hälften av sin årsbruttokapacitet. Även om det är helt orealistiskt tro att varje bio- graf skulle kunna ha »fullt hus» vid varje föreställning, så är det högst troligt att en sanering av biografstrukturen skulle kunna medföra icke oväsentliga effektivitetsför- bättringar i biografledet.

Totaleffekten på biografernas ekonomi av en strukturell sanering går ej att bedöma, framförallt på grund av omöjligheten att förutsäga vilka dynamiska återverkningar en minskning av biografantalet skulle ge upp- hov till. Även i detta fall ger dock relativt enkla överslagsberäkningar en antydan om vilka förändringar som skulle kunna åstad- kommas. Biografernas kostnadsmassa kan därvid uppdelas i två delmängder. Film-

1 Antalet föreställningar har delvis måst upp- skattas. Detta påverkar dock icke storleksord- ningen i skattningarna.

hyran samt avgiften till filminstitutet och STIM-avgiften är proportionellt rörliga kost- nader, i varje fall när beräkningarna avser genomsnittlig filmhyra. Såsom framhölls i kapitel 6 kan återstoden av kostnaderna i huvudsak betraktas som fasta särkostnader för biografåret. Lönekostnaderna samt delar av de allmänna omkostnaderna kan visser- ligen variera något med verksamhetsvoly- men. Variationerna är emellertid små varför ungefär hälften av kostnadsmassan kan sä- gas vara oberoende av publiktillströmning- ens omfattning.

Författaren har som exempel valt att illustrera nedläggningskonsekvenserna för en av de 12 städer i landet som har sex bio- grafer. Det är en från biografsynpunkt gans- ka typisk stad. Fem av biograferna hade po- sitiva täckningsbidrag på mellan 24 och 71 tkr per år under undersökningsperioden, me- dan den återstående biografen uppvisade ett negativt genomsnittsbidrag på 21 tkr per år. Samtliga biografer har så lågt kapacitetsut- nyttjande att de principiellt skulle kunna klara även de övriga biografernas publiktill- strömning. För denna stad har författaren genomfört ett fingerat nedläggningsbeslut. De två i ekonomiskt hänseende svagaste bio- graferna har lagts ned och de ekonomiska konsekvenserna för övriga biografer stude- rats under följande premisser.

För det första har antagits att de nedlagda biografernas publik i olika utsträckning »strömmar över» till de kvarvarande bio- graferna. Författaren har därvid arbetat med fyra överströmningsförlopp — 100, 75, 50 och 25 procent. För det andra har kostnads- situationen för de kvarvarande biograferna enbart förändrats vad avser de proportio- nellt rörliga kostnaderna, dvs. kostnadsslag- en reklam, frakt, löner, hyror och allmänna omkostnader har ansetts oberoende av den begränsade volymförändringen. För t. ex. de allmänna omkostnaderna är antagandet inte helt i överensstämmelse med verkligheten, dvs. dessa kostnader har något underskat- tats. I gengäld har filmhyran på nytillkomna biljettintäkter vid beräkningarna satts till 45 procent, vilket torde vara en överskattning som väl uppväger den tidigare underskatt-

ningen. Utifrån dessa premisser har de eko- nomiska konsekvenserna av nedläggningsbe- slutet beräknats och kan utläsas ur tabell 9.2.

Tabellen visar först situationen före ned- läggningen, dvs. biografernas intäkter, kost- nader, täckningsbidrag och bidragsprocent. En jämförelse med tabell 6.19 (se 5. 104) visar att täckningsbidragen fördelar sig lik- formigt kring medelvärdet (ca 41 tkr) för landsortsbiograferna som helhet under un- dersökningsperioden.

De ekonomiska konsekvenserna av ned- läggningen har beräknats på följande sätt. Den publik som tidigare besökte E och F har fördelats på kvarvarande biografer i proportion till deras inbördes rangordning med hänsyn till publikfrekvensen. De kvar- varande biograferna har alla samma biljett- pris och intäktstillväxten blir därför propor- tionell mot tidigare publikfrekvens. Ökning- en av de rörliga kostnaderna har beräknats till 52 procent av tillkommande intäkter.1

Den publikökning kvarvarande biografer får ger upphov till en markant tillväxt i bi- dragsprocentsatserna. I händelse av en full- ständig överströmning kommer bidragspro- centen att variera mellan 17,9 och 28,0. En jämförelse med tabell 6.20 (se s. 105) visar att endast biografer i ortsklass I, dvs. med mellan 90000 och 100000 invånare, har en genomsnittlig bidragsprocent som över- stiger 17,9, dvs. lönsamhetstalet för biograf D som efter nedläggningen är den ekono- miskt svagaste enheten. Från framställning- en i kapitel 6 kan erinras att bidragsprocen- ten mycket sällan antar så höga värden som 28,0. Bland landsortsbiograferna fanns en- dast 10 enheter med en bidragsprocent över- stigande 25. Även om överströmningen stan- nar vid 25 procent, så blir förändringarna i bidragsprocentsatserna betydande. Det säms- ta resultatet, 11,7 procent, motsvarar ge- nomsnittsprocenten för ortsklass III, dvs. med mellan 70 000 och 80 000 invånare.

1 Ökningen av rörliga kostnader är lika med avgifter till filminstitutet och STIM, samman— lagt ca 11 procent av bruttobiljettintäkten (B) samt filmhyran, 45 procent. Detta ger: 0,11B+ 0,45 )( 0,9B=O,52B.

Tabell 9.2 Ekonomiska konsekvenser för biograferna A, B, C och D av ett fingerat nedläggningsbeslut av biograferna E och F. Intäkts- och kostnadsuppgifter i tkr.

Bio- Före nedläggningen Efter nedläggningen graf

Intäk- Kostna- Täckn.- Bidr.- Bidr.proc. vid olika överström- Bidr.ökningiabsoluta tal vid olika Möjl. prissänkn. i öre vid oför- ter der bidr. proc. ningsförlopp överströmningsförlopp ändr. lönsamhet och olika över- strömningsförlopp

100% 75% 50% 25% 100% 75% 50% 25% 100% 75% 50% 25%

435 340 95 2 ,8 28,0 26,7 25,1 23,7 64 48 31 16 1 25,0 23,7 22,1 20,4 57 43 29 15 ,0 22,0 20,5 18,5 16,3 46 35 23 11 7 17,9 15,9 13,8 11,7 53 39 26 14

Tothost-

nad vid

lika distri-

butions-

arbete 1 691 1 496

Tabellen visar även den absoluta ökning- en i täckningsbidrag vid alternativa över— strömningsförlopp. Det sämsta utfallet, bio- graf D och en 25-procentig överströmning, ger ett täckningsbidrag på ca 45 tkr mot tidigare 31 tkr. Detta är ca 10 procent hög- re än genomsnittet för samtliga landsorts- biografer för undersökningsperioden.

En bidragsökning skulle troligen komma att » användas» för att förbättra lönsamheten hos biograferna. Ett annat sätt vore att ut- nyttja bidragstillskottet för att sänka biljett- priset. Tabellen illustrerar också vilka pris- sänkningar som maximalt skulle kunna gö- ras vid angivna förändringar och krav på oförändrad lönsamhet i förhållande till tiden före nedläggningen. Det visar sig då att vid de fyra alternativa överströmningsförloppen prissänkningar på mellan ca 50 och ca 170 öre per biljett vore möjliga. Eftersom biljett- priset uppgår till 800 öre skulle prissänk- ningar på mellan ca 6 och ca 21 procent vara möjliga.

En prissänkning (vid oförändrad efterfrå- gan) medför inte enbart ett intäktsbortfall. Även de proportionellt rörliga kostnaderna minskar. Generellt kan den möjliga pris- sänkningen uttryckas på följande sätt:

A—XP + (0,1 + 0,01)XP + 0,9hPX== 0 där A = bidragsökning genom överström- ning, P = ny publikfrekvens, h = genomsnittlig filmhyra och X = prissänkning i öre.

I det här fallet har den genomsnittliga film— hyran satts till 40 procent. Skillnaden i för- hållande till den tidigare kostnadsberäkning- en, 5 procent, anses kompensera biograferna för en eventuell ökning i de fasta särkost- naderna.

Slutligen har i tabellen visats totalkostna- derna före respektive efter nedläggningen vid lika distributionsarbete, dvs. vid en full- ständig överströmning av de nedlagda bio- grafernas publik. Skillnaden uppgår till ca 195 tkr och är ett uttryck för de nedlagda biografernas fasta särkostnader per biograf- år. Om i detta exempel fyra biografer vore

ett lämpligt antal, så kan mycket förenklat sägas att dessa kostnader utgör en mer- kostnad för distributionsarbetet som konsu— menterna i sista hand får betala. Två aspek- ter bör komplettera denna slutsats.

För det första förutsätter slutsatsen att filmhyrans höjd står i rimlig proportion till branschkomponenternas olika prestationer. Enligt författarens uppfattning är så inte fallet. Bedömningen måste då kompletteras med den förbilligande effekt som filmhyran de facto har på biljettpriset. För det i exemp- let utförda distributionsarbetet — med 100-procentig överströmning efter nedlägg- ningen —— uppgår filmhyreskostnaden till ca 680 tkr per år. Med en genomsnittlig filmhyra på 60 procent erhålls i stället ca 1020 tkr, dvs. en ökning med 340 tkr per år. Detta överstiger kostnadsbesparingen på fasta särkostnader med ca 145 tkr. En minskning av biografantalet (på alla orter där det är möjligt) medför emellertid be- sparingar i filmuthyrareledet liksom att bio— grafkedjornas samkostnader kan tänkas sjun- ka. Det är svårt säga om dessa besparingar kan tänkas uppväga den i exemplet uppkom- na diskrepansen på 145 tkr. Å andra sidan kanske nedläggningen hade bort omfatta tre biografer i stället. Skillnaden mellan kost- nadsökningar på grund av högre filmhyra och besparingar i fasta särkostnader hade då stannat vid ca 40 tkr. Denna skillnad är så liten, att biografnedläggningar i sådan om- fattning (ca 50 procent) skulle medföra ut- rymme för att både öka filmhyrans storlek och samtidigt minska de totala distributions- kostnaderna. I ett sådant läge bör emellertid beaktas att det totala distributionsarbetet i branschen skulle minska och därmed också kravet på biografernas ersättning till film- uthyrarna, dvs. en mot prestationerna av- vägd filmhyra skulle kanske i stället stanna vid t. ex. 50 procent. Framförallt bör emel- lertid klargöras att en effektivisering av distributionsarbetet genom att sanera bio- grafstrukturen är en fråga om nedläggning- ens omfattning. Producenter och filmuthyra- re har en redan etablerad distributionsbered- skap och det krävs troligen avsevärda minsk- ningar i biografantalet innan denna bered-

skap kan minskas till en nivå som medför tillräckligt betydande besparingar.

Den andra aspekten som bör komplettera bilden av särkostnadsbesparingamas funk- tion som mått på eventuella besparingar i distributionsarbetet sammanhänger med kon- sumenternas priskänslighet. De i tabell 9.2 beräknade prissänkningarna avser ett sta- tiskt betraktelsesätt. Frågan är emellertid om och i vilken utsträckning prissänkningarna skulle påverka efterfrågans storlek. Detta går ej att entydigt besvara. Man finner t. ex. att många helaftonsfilmer har en mycket hög publiktillströmning trots biljettpriser som är nästan dubbelt så höga som ordinarie priser. Man kan också peka på det förhål- landet att biljettpriset enbart utgör en del av kostnaden för biografbesöket. För många konsumenter tillkommer dryga utgifter för resor och barnvakt och en biokväll för två personer kanske kostar 30—40 kronor, ibland mera. I relation till denna kostnad kan knappast några kronors lägre biljett- kostnad ha någon betydelse. Mot detta skall emellertid ställas att huvuddelen av biograf- publiken är under 25 år och för många människor i denna grupp finns varken barn- vaktsproblem eller resekostnader, dvs. an- tingen kvällen ägnas åt ett biobesök eller åt annan verksamhet blir resekostnaden den- samma. Frågan är om det för denna kvan- titativt betydelsefulla publikgrupp finns en priskänslighet av sådan storleksordning att en prissänkning vore ekonomiskt motiverad. Viss ledning kan även i detta fall hämtas från en överslagsberäkning. Antag att en biograf genom överströmningseffekter av här nämnt slag får en bidragsökning på 50 000 kronor och beslutar »använda» den- na till att sänka biljettpriset med t. ex. 150 öre. Om biografen före prissänkningen (men efter överströmningen) hade en publik på 50 000 individer per år, så blir bidrags- bortfallet från denna publik på grund av prissänkningen 37 500 kronor, dvs. propor- tionellt rörliga särkostnader har antagits uppgå till ca 50 procent av intäkten. Om det nya biljettpriset kommer att ligga på 600 öre får biografen efter avdrag för rörliga särkostnader behålla ca 300 öre

netto per biljett. För att åstadkomma sam- ma lönsamhetsförbättring som skulle upp- stått med överströmningseffekt och oför— ändrat pris måste prissänkningen medföra en publikökning på ca 12 500 personer per år eller en ökning med ca 25 procent. Med två föreställningar per dag under 50 veckor krävs således ytterligare mellan 17 och 18 personer per föreställning. Med beaktande av att antalet vuxenföreställningar undan- tagsvis är fler än 14 per vecka samt att prissänkningar också kan övervägas för barnmatinéer, så förefaller det författaren inte helt orimligt förmoda, att prissänkning- ar inom branschen skulle kunna ekonomiskt motiveras och i så fall ge upphov till posi- tiva effekter på både den ekonomiska effek- tiviteten och på samhällseffektiviteten. Vis- serligen har inom branschen företagits punktvisa prissänkningar vilka icke gett ön- skade effekter, dvs. en tillräckligt stor efter- frågeökning. Frågan är emellertid om punkt— visa och i tiden mestadels begränsade pris- sänkningar verkligen kan utgöra tillräcklig ledning för en bedömning av den för branschen optimala prisnivån. Det är tänk- bart att prissänkningar i större skala och på lång sikt kunde få helt andra effekter än de begränsade experiment som hittills före- tagits. Möjligheten att genomföra sådana experiment måste dock anses starkt begrän- sade med den biografstruktur som för när- varande finns.

10. Summary

The so-called film reform carried out in 1963 involved a greatly changed working situation for people and companies engaged in the production and distribution of films. Primarily, the film reform aimed at bring- ing about various types of cultural effects, for example, stimulating the production of artistically worthwhile films. The directives of the Film Committee of 1968 stated that many problems remain to be solved, both for films intended for theatres and for films in general. The directives call for, among other things, »a description and evaluation of the economic structure of the film indus- try». This report contains the results of a number of investigations in the field which the author made in the period from the fall of 1969 through the spring of 1971. This summary aims at giving a clarification of the extent and limitations of the report.

The job given to the author was confined to cover only an economic analysis of the companies engaged in the production and traditional distribution of film to theatres, hereinafter called the film industry. Thus neither television nor such things as film club organizations are included in the film industry. The job was directed at analysing the economic conditions of the film in- dustry, taking no consideration of possible changes in the future working conditions of the industry. For example, no attention was paid to such aspects as technological devel- opments. The author cannot judge if and

when it will be technically and economi- cally possible in Sweden to introduce cable television, for instance. Nor has the author tried to take into consideration imaginable technical innovations in, for example, the equipment which the theatres use. Thus, in this respect the analysis is static.

For the moment, there are different kinds of cooperation between the film industry and interests outside the industry and there are also possibilities to expand this collabo- ration. Fields of cooperation may be, for instance, the production of short films, cooperation with television, etc. Neither already existing nor potential forms of co- operation have been taken into consideration. These and similar problem areas mentioned in the directives have been covered by the Film Committee in its two first reports (SOU 1970: 73 and SOU 1972: 9) and will be giv- en further notice in the committee's final report.

The inauguration of the film reform marks a line of demarcation in the state's relations with the film industry. Chapter 2 gives a survey of these relations before and after the film reform. Up until July 1, 1963, films shown in theatres were burdened with an entertainment tax of varying sizes which had been successively reduced beginning in 1957. When the tax was repealed in 1963, it hade sunk to 25 per cent of the gross ticket sales of the theatres. Until the 19605, state interest in films was primarily of a

fiscal character. To be sure, starting in 1951/ 52, there was a limited support of film production in that a small propor- tion of the entertainment tax was returned to the film producers. This support was increased successively, and beginning with the fiscal year 1960/ 61 the entire national share (70 per cent) of the entertainment tax was returned to the producers. Beginn— ing in 1957/58, theatres with few perfor- mances were partially relieved of the en- tertainment tax by being given the possibi- lity of making a weekly deduction from their tax payments. This deduction was so large that it actually meant tax freedom for many theatres.

Through the film reform of 1963, the state entered into an agreement with the film industry. The agreement stipulated that theatres with more than five regular per- formances a week (from now on called »fee-paying theatres») should pay ten per cent of their gross sales of tickets to a spe- cially constituted foundation, the Swedish Film Institute, at the same time as the state discontinued the entertainment tax. One of the duties of the Film Institute was to distribute this money according to the rules in the film agreement. During the period of 1963/64 to 1968/69, producers of Swedish feature films received every year 65 per cent of this money, of which more than half (35 per cent of the total) went for so-called quality support. After 1968/69, the producers have continued to receive 65 per cent of the money, but with somewhat changed distribution. In that year, the amount for quality support was reduced to 30 per cent, while the amount paid out without regard for quality increased to 35 per cent, with the additional provision that this in part (15 per cent) might be paid in advance in the form of a loan for produc- tion. A third change in the agreement went into operation on July 1, 1972. This calls for a reduction of quality support, after a two-year period of adjustment, to 10 per cent of the Institute's funds. Instead there has been introduced a selective advance support for production of 30 per cent. At

the same time, the contributions to produc- ers not based on quality have been redu- ced to 15 per cent and are paid only in the form of production loans. Furthermore, the Swedish Film Institute now has 10 per cent of the funds for its own production of fea- ture and short films.

Of the remaining money, 30 per cent goes to the Swedish Film Institute to cover the other activities of the Institute, such as the support of research, teaching, etc., and for the administrative costs of the Institute. The remaining five per cent is used for various kinds of »common purposes in the industry».

A survey of the activities of the Swedish Film Institute up to now, that is, from 1963/ 64 through 1970/ 71, shows that about 60 million kronor have been redistributed from fee-paying theatres to producers of Swedish films. Because of a certain amount of lag in distribution, Swedish film produ- cers will receive, for this period, about eight million kronor more. In addition, there has beeen some indirect redistribution of resources, particularly through the Insti— tute's own activities, but also through the payment of money for common purposes in the industry. All in all, during this period, about 122 million kronor have been redistri- buted directly or indirectly among the par- ties in the industry. For the fiscal year 1972/ 73, furthermore, the state authorities have already decided on a direct economic support of 767,000 kronor for Swedish film production.

The recommendations to be presented to the state authorities, on the basis of this report as well as other material, may lead to changed relations between the state and the film industry. In the view of the author, it is important therefore to pay attention to the consequences which changed rela- tions may give rise to, even though the effects of various measures cannot always be evaluated quantitatively. Thus, in Chap- ter 3 the author analyses possible connec- tions among various »problems», depend- ing upon the point of view from which the problems are seen.

First come the problems of society. Greatly simplified, the following picture emerges. Whether the government authori- ties take measures concerning the film in- dustry or not, their decisions affect the in- dustry's ability to solve the problems it will meet in the future. The industry's possi- bilities of producing and distributing feature films may be placed in a broader perspec- tive. Film production of a certain size is, to be sure, desirable from the point of view of cultural policy, but the production and showing of feature films may also have other effects, with regard to their social usefulness. For example, there is the role of films as spreaders of information. Another example is the film industry's role as sup- plier of entertainment to television. The existence of theatres in small places in sparsely populated areas may also be used as an example. A systematic analysis of such effects would probably show that feature films affect social utility in many areas, in addition to the direct effect on the amount of culture supplied to the public. These effects may be both positive and negative. The positive effects probably are in the majority, and, in the opinion of the author, such benefits cannot be left unconsidered in decisions as to how the government aut- horities should act with regard to the film industry.

From the point of view of the industry itself, the problems are probably experien— ced as more concrete. The number of cus- tomers at theatres is decreasing every year, the number of theatres is shrinking and altogether too many films are giving an unacceptably low return. One of the rea- sons for this is the spread of television. The author is of the opinion that other reasons must also be considered. In general, it may be said that the consumers” possibi- lities of spending both their time and their money have increased in the past few decades and will in the future probably in- crease to an even greater extent. These changes are structural in nature — but not necessarily in favor of the film industry — and will probably require the industry to

adjust to the altered preconditions that it meets in the market. Seen this way, the industry”s problems are mainly problems of adjustment.

From the authors point of view, the in- vestigation problem will be determined by the desire to arrive at relevant material which will facilitate, on the one hand, the judgments of the Film Committee and, on the other hand, the decisions of state aut- horities concerning possible measures of economic support. Since the author's job is limited to making an economic analysis of the traditional type, the report which has been made does not deal with effects on social utility except for the already men- tioned analysis in Chapter 3. Instead, the author has tried to illustrate the economic problems of the industry by means of tra- ditional cost and income analyses. These analyses can be regarded as the first step in the total job of investigation, and the author presumes that the necessary judg- ments of other types will be considered by the Film Committee in its final report.

All previous governmental investigations concerning the film industry have worked in mutually similar ways. In the main, they have studied the difference between incomes and costs in the industry (usually only for film production). These investigations have shown the economic results to be so »bad» that proposals for state measures to support the industry were considered necessary. With few _— but marginal — exceptions, the committees did not analyse the relations among the various companies in the industry. The author thinks such examination neces- sary, which has called for a systems ap- proach. One motive for this approach is to find out to what extent the relations within the industry influence the economic results of singular production units and theatres. Another reason is to find out if these relations have positive or negative conse- quences for different components inside or outside the system. If the behavior of the system has negative effects on, for example, the consumers, then state support would preserve this behavior and thereby

the effects. It is hoped that the systems approach will give both the Film Commit- tee and the authorities an adequate contri- bution to the information necessary for deci- sion making.

Chapter 4 describes the industry and the relations among the companies in the in— dustry. As a basis for later analyses, these descriptions were made extensive. Two things should be particularly noted. First, the com- mon ownership of film producing compa- nies and theatres was looked into, accord- ing to the committee's directives. The three large Swedish production companies, here— inafter called integrated companies, AB Europa Film, Sandrew Film & Teater AB and AB Svensk Filmindustri, are responsible not only for the bulk of Swedish film pro- duction but in addition they own, wholly or partly, about half of all the fee-paying theatres. This community of ownership becomes significant in later analyses, since the integrated companies may allow the economic result to appear in various phases of the distribution chain.

Secondly, special attention has been paid to film rental, that is, the principles for the split of income between the theatres and the film suppliers. The usual way of doing this is that the theatres from its gross in- come deducts the fee to the Film Institute. It thereby gets a net income on which it pays a varying percentage as film rental to the film supplier. The principle of film rentals, in conjunction with the integration relationships in the industry, later becomes a crucial part of the report and is therefore given a great deal of space in Chapter 4.

Chapters 5 to 8 show the results of the investigations done by the author and some of the analyses made on the basis of these results. Chapter 5 is devoted to a descrip- tion of the way in which the economic con- ditions are measured, that is, the chapter shows the model of analysis that has been used in later chapters. In brief, the principle is that only those costs which can be affec- ted (traceable costs) are used in the analy- ses. In other words, the economic judgments are based on »the contribution to profit»

concept. For example, in determining the economic result of a theatre for a certain year, no consideration has been paid to investments in projectors or the like. These investments may have been made many years ago and have perhaps already been depreciated. Investments of this type have instead been taken up in a special analysis showing how many fee-paying theatres that have any possibilities at all of making fu- ture investments to renew their equipment.

In Chapter 6 the economic results of the theatres are described. The figures reported show average values in contribution to pro— fit for the period 1965 through 1969. Since there are no norms for suitable comparison, it is difficult to determine whether the re- sults are »good» or »bad». However, cer- tain characteristic features can be dist— inguished. The research showed, for exam— ple, that those theatre chains operating in big cities had better results, on the average, than similar theatre chains in smaller cities and other communities. In comparison with these latter, the profit contribution of the theatre chains in Stockholm were 3.5, in Göteborg about 4.0, and in Malmö about 2.0 times as great. The spread within the groups, however, was considerably greater than between them. In all these theatre chains there were units which, on the aver- age for the whole period investigated, con— tributed negatively to profit, that is, these theatres had to »pay» in order to continue operating at all. In theatre chains, about ten per cent of the theatres had negative results during the period. For example, the theatre with the worst result had an annual negative contribution to profit of about 60,000 kronor. Both the conditions of inte- gration and the principle of film rentals may contribute toward explaining how this was possible. There may also have been other reasons, for example, that the exhi- bitor also owned the building in which the theatre was located. If the space used by the theatre cannot be rented out to some other tenant, then it might be found suita- ble to keep the theatre running, despite the negative contribution to profit that follows

when an estimated (or real) rental is inclu- ded in the costs.

On the whole and despite the lack of a norm for comparison, the conclusion may be drawn that the results for a large part of the theatres were very bad and that many theatres are directly threatened with shutting down. Starting from a supposition of unaltered incomes and taking certain in- creases in costs as given, it can be estimated that, during the five year period immediate- ly following the period of investigation, the number of chain theatres with negative average results will be tripled. In other words, about 30 per cent of the theatres investigated would relatively soon be run- ning with a negative contribution to profit. Private one-theatre companies and such theatres belonging to different kinds of associations are also included among fee- paying theatres. For these theatres, too, the variations in the economic results are very great within the groups. For private com- panies owning only one theatre, the aver- age result was somewhat worse than for chain theatres outside Stockholm, Göteborg, and Malmö. For those theatres belonging to associations, the results are somewhat uncertain because of a tendency to mix the finances of the theatre with that of the association as a whole. The results reported are on the average worse than for all the other types of fee-paying theatres. The cor- rectness of the estimate, however, must be taken with many reservations.

Chapter 6 also reports on the results for non-fee-paying theatres. The uncertainty of this information, however, is so great that the main value of the figures is that they give a hint of the extent of the activities of these theatres.

The economic conditions for film distri- butors (other film suppliers than producers) are at some length discussed in Chapter 7. Despite a complete participation of the American distributors, the investigation re- sults concerning film distributors are poor. Due to difficulties in separating relevant cost figures for the distribution departments, no usable information could be gathered

from the integrated companies. Among the other Swedish distributors only a handful took part in the investigation. The conclu- sions drawn from the investigation results are therefore mainly limited to tentative statements concerning costs of and effecti- veness in the work of the distributors.

The analysis of the profitability of pro- ducing films covered a total of 66 films. Of these, 43 received quality prizes from the Film Institute during the investigation years, that is, from July 1, 1963, to June 30, 1969. Most Swedish producers refused to take part in the investigation. With one excep— tion, therefore, data were received only from the integrated companies. Since they use the same principles of calculation as other fihn producers, the results would seem to be usable to throw light on the economic problems meeting all producers.

A look at the films” economic results for the period 1963/ 64 through 1968/ 69 shows very great problems for the producers. When the income from performances in Sweden and abroad were reduced by the costs of production, only 18 of the 66 films investigated gave a positive contribu- tion to profit. It should then be noted that no cost additions were made for advertising of any kind or for any other sales cost. When funds from the Film Institute were added, a further 20 films showed a posi— tive contribution to profit, that is, a total of 38 films gave a surplus after deduction of traceable costs of production.

A special analysis was made of the differ- ence between film receiving quality prizes and those which did not. There was no great difference in the spread of incomes. In both types of films, a limited number were responsible for the greater part of the in- comes. If one looks instead at economic results, that is, the contributions to profit, one finds a certain difference. Of the films which received quality prizes, about 65 per cent managed to cover their production costs by means of both domestic and ex- port incomes. With supplements from the funds of the Film Institute, however, the situation improved so that about 80 per

cent of the films gave a positive contri- bution to profit.

For other films, supplements from these funds gave no improvement in the number of films with positive results. Only about 13 per cent of these films gave their produ- cers any surplus over the traceable costs of production.

Chapter 9 takes up a number of internal and external relations of significance when judging the effectiveness of the industry. Of particular importance are the film ren— tals and the role they play in income re— distribution among components in the in— dustry. Film rentals in conjunction with the integration also effect the consumers in different ways.

The results of the investigation showed that the average rental amounted to approxi- mately 40 per cent of the net ticket sales of the fee-paying theatres, that is, their in- come after deduction of the fee to the Film Institute.1 Expressed simply, the question is put in the analysis: »Is this a suitable dis- tribution of income?» In other words, is it reasonable that the film supplier receives only 40 per cent of such incomes to cover the costs of both production and distribution to the theatres, while the exhibitors retain, on the average, 60 per cent? It is hardly meaningfull to discuss whether the present film rental is a »fair price» or not. Some other means will have to be tried.

As a point of departure the author has analysed what kinds of activities that thea— tres and film suppliers do for the con- sumers. From the information given in ear- lier chapters the author has tried to estima- te the total input value of theatres and film suppliers respectively. The result of this analysis has then been compared with how the incomes are divided between these two components. It was then found that the input relations between the theatre and the film supplier should rather motivate an average film rental of 60 per cent, instead of, as now, 40 per cent of the income.

The main explanation of the fact that the film rental is so low is to be found in the conditions of integration in the industry.

The integrated companies are responsible for approximately 50 per cent of the num- ber of fee-paying theatres, and their thea- tres take in about half of the total ticket sales in Sweden. Of these incomes, only a small part goes to the films which the integrated companies produce themselves, as is shown by the following table:

Types of film Average market share per cent

Films produced by the integrated companies themselves 9.3 Foreign films distributed by the integrated companies 7.6 Films of American film distributors 58.3 Other Swedish films 8.4 Other foreign films 16.4

Total 100.0

The lower the film rental is, the worse the profits will be for the integrated com- panies from films they produce themselves. These films are shown primarily in their own theatres, which considerably reduces the negative effect of all too low film rentals. The American film distributors are respon- sible for the bulk of film offerings with a market share of about 60 per cent. Assum- ing that the integrated companies receive approximately half the incomes of the films of the American companies, one can easily see that the additional incomes for the integrated companies from these films only (that is, incomes on the theatre level) more than outweigh the reduction of profit contribution from their own productions when these latter films are shown by inde- pendent theatres.

On the basis of assumptions concerning market shares for various types of theatres, quantifications of the effect of income redistribution of film rentals have been ma— de in Chapter 9. The analysis is based on the present average film rental of 40 per

1The term »income» is hereafter used to mean net ticket sales.

cent of the income and shows the econo- mic consequences of each five per cent increase in it up to 60 per cent average film rental.1 With a net income from ticket sales of 140 million kronor, which was chosen so as to correspond approximately with the incomes in the 1969/70 and 1970/ 71 seasons, the effect of the income redis- tribution for integrated companies and the American distributors will be as follows:

Assumed film Cumulative change, rental in million kronor, for:

per cent _— Integrated American companies companies

45 — 3,0 + 4,1 50 _— 6,1 + 8,2 55 — 9,1 + 12,3 60 —- 12,1 + 16,4

For the integrated companies, the figures reflect the net effect of changes throughout the distributional system. For every five per cent increase in the present average film rental, the integrated companies would suf— fer a reduction of income of about 3 million kronor. The corresponding change for the American companies would be an increase in income of approximately 4 million kro— nor for every five per cent increase in film rentals.

The effect of income redistribution of film rentals is of significance not only for individual components of the industry but also for the effectiveness of the Whole sys- tem. For the total group of independent theatres, an increase in the average film rental to 60 per cent would mean an in- crease in costs of about 13 million kronor per year, based on the assumptions made above. As shown in Chapter 6, the econo- mic conditions of these theatres are such that a large number of them are directly threatened with shutting down. If the au- thor's conclusion that the integrated compa- nies, for reasons of internal effectiveness, should demand a lower film rental than that motivated by their inputs in the distri- bution work, the film rental policy would mean that the theatre structure will be

preserved on an artificially high level. From the consumers” point of view, this would cause several, partially opposite effects.

In the first place, there would be the positive effect for the consumers that the total number of performances would remain on a high level. From a cultural point of view, however, this effect is ambiguous. The consumers' choice is improved only if more theatres also involve a correspond- ingly varied offering of films. It is, how- ever, possible, and in many cases probable, that an increase in the number of theatres would increase the number of similar B— films being offered on the market. From a cultural point of view, it can hardly be said that the consumer who can choose among, for example, three similar war films has a better choice than one who can choose between only two.

In the second place, the cost structure on the theatre level would be affected, which in turn probably would have a cer- tain influence on the ticket price to the consumers. The low film rental keeps down the costs of the theatres and thus probably also the ticket prices. This should be seen as a positive effect of the conditions of integration in the industry. At the same time, however, the effect of increasing costs which the theatre structure involves should be noted. The greater the number of thea- tres with a given market demand, the lower the income per theatre. The number of tickets sold in relation to the number of seats in the fee-paying theatres varies bet- ween about 20 and about 30 per cent, depending primarily upon where the thea— tre is located. A reduction of the number of theatres might possibly mean an in- crease in the size of the audiences of the remaining outlets. To the extent that this occurs, leeway might be created for price reductions and/or a better ability to bear rises in costs without further increases in ticket prices. The total costs of distribution, under any conditions, should be reduced.

1The complete estimates are shown in Table 9.1, p. 165.

Utredningens direktiv

I de beslut som statsmakterna fattade år 1963 i syfte att förbättra villkoren för den svenska filmkulturen ingick en fullständig avveckling av nöjesskatten. Som motpresta- tion förband sig filmbranschen i ett särskilt avtal (filmavtalet) att utge en avgift till den samtidigt grundade stiftelsen Svenska film- institutet. Avgiften som utgår med 10% av biljettintäkterna vid visning av biograf- film avses medföra en kvalitativ och kvan- titativ förstärkning av den svenska filmpro- duktionen. Därjämte skulle avgiften möjlig- göra en rad ytterligare åtgärder inom fil- mens område såsom teknisk och artistisk yrkesutbildning, forskning, uppbyggnad av filmarkiv och filmbibliotek m.m.

Stödet till den svenska filmproduktionen, vilket motsvarar 65 % av avgifterna till filminstitutet, kan ses som en intern resurs- omfördelning inom den svenska filmbran- schen. Övriga 35 % av avgifterna kommer på ett mer indirekt sätt branschen till godo.

Genom filmavtalet på vilket 1963 års filmreform grundar sig angavs i stort sett gränserna för Svenska filminstitutets möj- ligheter att verka och för reformens verk- ningar i övrigt.

Krav på en vidareutbyggnad av filmrefor- men har rests i den allmänna debatten. I motioner till 1968 års riksdag (I: 614 och II: 789, I: 623 och II: 776 samt II: 431) har förslag väckts om utredningar rörande möj- ligheten att från statens sida främja visning av kvalitetsfilm vid kommunalt stödda bio—

grafer, rörande centrala initiativ i syfte att främja bamfilmklubbsverksamhet och rö— rande utvidgning av filmstudiorörelsen.

Ett betydande problem som sedan länge uppmärksammats är distributionen av film utanför de största städerna. Vidare har för— utsättningarna för import och distribution av utländsk kvalitetsfilm i allmänhet be- dömts vara ogynnsamma. Filminstitutets möjligheter att härvidlag göra en insats är ytterst begränsade. Distributionen bestäms i väsentlig utsträckning av importörernas och biografägarnas bedömning av de olika filmernas kommersiella möjligheter.

Filmstudiorörelsen och särskilt student- filmklubbarna har med visst ekonomiskt stöd från filminstitutet försökt att ge sina medlemmar en komplettering till den kom- mersiella filmrepertoaren men de har där- vid tvingats arbeta under mycket begränsa— de villkor såvitt avser bl.a. visningstider, visningslokaler och tillgång på film.

Mot denna bakgrund har önskemål fram- kommit bl.a. i framställningar från Kultur- arbetarnas socialdemokratiska förening om nya distributionsvägar, bl.a. icke-kommer— siella av samhället stödda biografer. På för— söksbasis har en sådan biograf redan kom- mit till stånd i Gävle.

Frågan om filmdistributionen berör också den i läroplanerna för olika skolformer upptagna filmundervisningen. Denna kom— mer att ställa anspråk såväl på tillgång till

värdefull och för ändamålet passande film som på lämpliga visningslokaler.

Ett annat väsentligt distributionsproblem föranleds av kortfilmens situation. Kortfil- men får f. n. inte någon andel av biografer— nas biljettintäkter. Det finns ingen tillräck- lig kommersiell motivering för vare sig dis— tributör eller biografägare att visa kortfil- mer. Produktion av svenska kortfilmer har visserligen stimuerats genom filminstitutet. men resurserna härför är begränsade. Kort- filmerna kan f.n. nå en större publik i hu- vudsak endast genom televisionen och även denna väg är av formella och innehållsmäs- siga skäl öppen för endast ett begränsat ur- val filmer.

Förutsättningarna för den svenska film- produktionen har påtagligt förbättrats ge- nom 1963 års filmreform. Intresset inriktas nu naturligen på kvarstående problem på detta område. Dessa sammanhänger huvud— sakligen med att produktionen i hög grad är begränsad till ett fåtal bolag som även äger stora biografkedjor och hos vilka grän- sen mellan köpar- och säljarintressen blir relativt obestämd. Den ekonomiska tyngd- punkten i vissa av dessa bolag ligger i bio- grafdriften. Den svenska biografrörelsen har vissa överenskommelser om fihnhyror som begränsar filmproducentemas möjligheter att få den andel av biljettintäkterna från vis- ningarna som eljest skulle kunnat tillfalla dem.

En anledning till den starka koncentra- tion som kännetecknar den svenska film- produktionen är den utveckling som skett i riktning mot allt större variationer i fråga om det kommersiella resultatet. Allt fler filmer går med allt större förlust, medan vinsterna på de framgångsrika filmerna ökar kraftigt. Detta är ett uttryck för att filmpubliken blivit mer selektiv i sina film- vanor. Man går på bio för att se en viss film — inte bara för att gå på bio.

En omfattande kontinuerlig filmproduk- tion kan under dessa förhållanden ge god räntabilitet. För den enskilde producenten och för bolag med liten produktion är där- emot sannolikheten av betydande förluster på ett eller flera filmprojekt stor och de

finansiella verkningarna besvärande. De sto- ra producenterna kan utjämna riskerna.

Dessa problem har uppmärksammats av Svenska filminstitutet som i mars 1968 in- lämnat förslag till Kungl. Maj:t om änd- ring av filmavtalet. Förslaget, som innebär att institutet skall verka för en riskutjäm- ning genom generella topplån till svenska spelfilmer, har godkänts av Kungl. Maj:t och träder i kraft den 1 juli 1969. De be- lopp som genom viss omdisponering av in- stitutets fonder för restituering av medel till producenterna blir tillgängliga för nämn- da ändamål kan dock endast ge en täm- ligen begränsad effekt. Förslaget förutsätter inte någon ökning av filminstitutets inkoms- ter.

Samtliga här berörda frågor liksom även samspelet mellan produktionen av film för biografvisning respektive TV påverkas i hög grad av organisationen av och förhållandena i den svenska filmbranschen. Förslag att komma till rätta med problemen som be— rörts förutsätter en kartläggning och be- dömning av filmbranschens ekonomiska struktur.

Jag finner det därför motiverat, att sär— skilda sakkunniga tillkallas för att verkställa en sådan undersökning samt att mot bak- grund av undersökningsresultatet utarbeta förslag till lösning av de problem som förut berörts.

Biograffilmen belastas f.n. inte med om- sättningsskatt. Övergången från omsättnings- skatt till mervärdeskatt aktualiserar emeller- tid en rad för filmbranschens ekonomi be— tydelsefulla problem genom att mervärde— skatten blir mer generell.

Störst intresse tilldrar sig givetvis frågan om mervärdeskatt i framtiden skall komma att omfatta filmen eller ej. Det undantag som gjorts för nöjesområdet (inklusive fil- men) har i prop. 1968: 100 om mervärde- skatt, som i denna del godkänts av riksda- gen, sagts icke böra betraktas som defini- tivt.

De sakkunniga bör därför i sitt arbete utan ställningstagande i skattefrågan söka bedöma konsekvenserna i olika hänseenden för filmområdet av en sådan beskattning.

Nedan återges lydelsen av avtalet den 6 mars 1963 angående bildandet av stiftelsen Svenska filminstitutet, efter 1972 års av— talsrevision.

A vtal

Mellan svenska staten samt Sveriges Bio- grafägareförbund, Folketshusföreningarnas Riksorganisation, Föreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u. p. a. och Föreningen Sveriges Filmproducenter (orga— nisationerna nedan gemensamt kallade film- branschen) har denna dag träffats följande avtal.

15

Staten och filmbranschen bilda genom detta avtal en stiftelse, benämnd Svenska Filminstitutet.

25

Stiftelsen skall ha till ändamål att främja värdefull svensk filmproduk- tion,

att stödja artistisk och teknisk utbildning liksom undervisning och forskning inom fil- mens område,

att direkt eller i samarbete med folkbild- ningsorganisationer och filmstudios sprida kunskap om filmen,

att medverka till bevarandet av filmer och material av filmhistoriskt intresse,

att verka för internationellt samarbete i här berörda avseenden,

att inom och utom Sverige vid behov fö- reträda filmens intressen,

samt att i övrigt verka för ändamål inom filmens område.

Stiftelsen skall förvalta de avgifter, som inflyta till följd av detta avtal, samt de me- del, som tillfalla stiftelsen genom dess verk- samhet eller eljest, allt för de ändamål som i denna paragraf sägs.

35

Stiftelsens verksamhet ledes av en styrelse. Vid styrelsens sida finnes ett förvaltningsråd.

Styrelsen skall bestå av tre till fem leda- möter med två suppleanter, utsedda av Kungl Maj:t som tillika utser styrelsens ord- förande och fastställer bestämmelser för sty- relsen utöver vad som stadgas i detta avtal.

Styrelsens ledamöter och suppleanter sko- la utses för en tid av högst tre år i sänder.

Vid förfall för ordföranden inträda leda- möterna som ordförande i den ordning de utsetts.

Därest styrelseledamot eller suppleant av— lider eller entledigas under den tid för vilken han blivit utsedd, skall för den återstående tiden i hans ställe ny ledamot eller suppleant utses i den ordning ovan sägs.

4 % Stiftelsens styrelse skall ha sitt säte i Stockholm.

5 &

Styrelsen äger utse verkställande direktör och anställa erforderlig personal i övrigt. Verkställande direktör må vara ledamot av styrelsen, dock ej dess ordförande. Styrelsen skall bestämma löner och övriga anställ- ningsvillkor, utfärda erforderliga instruktio- ner samt årligen fastställa en budget för verksamheten.

6 5

Det åligger ordföranden att tillse, att sty- relsesammanträde hålles då så erfordras. Framställer verkställande direktör eller minst två styrelseledamöter begäran om sammankallande av styrelsen, skall denna begäran efterkommas. Kallelse till samman- träde skall, där ej hinder möter, utsändas senast två veckor före sammanträdet.

7 &

Styrelsen är beslutför, då minst två tredje- delar av ledamöterna dock minst tre eller deras suppleanter äro närvarande. Såsom styrelsens beslut gäller den mening, varom de flesta röstande förena sig. Vid lika röste- tal gäller den mening som biträdes av ord— föranden vid sammanträdet.

S 5 Vid styrelsens sammanträde skall föras protokoll. Protokoll justeras av den eller dem som styrelsen därtill utser.

9 5

Styrelsen äger handla å stiftelsens vägnar ] förhållande till tredje man samt att före— träda stiftelsen inför domstolar och andra myndigheter. Styrelsen äger ock förordna en eller flera personer inom eller utom sty- relsen att med samma behörighet företräda stiftelsen. Sådant förordnande må när som helst av styrelsen återkallas.

9 A % Förvaltningsrådet är ett rådgivande organ till stiftelsens styrelse. Förvaltningsrådet be- står av 30—40 personer, utsedda för en tid av minst ett högst tre år av filmbranschens, filmarbetarnas och andra av stiftelsens verk- samhet berörda organisationer.

9 B & Styrelsen utser i samråd med filmbransch- en senast i mars varje år de organisationer som skall inbjudas att låta sig representeras i förvaltningsrådet.

9 C % Ledamot i stiftelsens styrelse eller verk- ställande direktör får icke vara ledamot i stiftelsens förvaltningsråd.

9 D & Särskilt viktiga ärenden avgöres av styrel- sen efter förvaltningsrådets hörande. Styrel- sen må vidare inhämta förvaltningsrådets synpunkter i andra ärenden av större be- tydelse.

9 E & Förvaltningsrådet utser en jury enligt de riktlinjer som anges i en till detta avtal fo- gad Bilaga 2.

9 F & Förvaltningsrådet sammanträder minst två gånger om året. För granskning av stiftel— sens verksamhetsberättelse sammanträder förvaltningsrådct senast två veckor efter be- rättelsens färdigställande. Förvaltningsrådet avger snarast därefter utlåtande över gransk- ningen till Kungl. Maj:t. Förvaltningsrådet sammanträder vidare så snart förslag till budget för stiftelsens verksamhet föreligger.

9 G &

Förvaltningsrådet skall sammanträda på kallelse av styrelsen. Till sammanträde skall kallas jämväl då minst sex ledamöter av för- valtningsrådet så begära. Kallelse till sam- manträde skall, där ej hinder möter, utsän- das minst två veckor före sammanträdet.

Vid förvaltningsrådets sammanträden skall styrelsen närvara. Till förvaltningsrådets sammanträden kallas de stiftelsens anställda, som förvaltningsrådet önskar höra.

Vid förvaltningsrådets sammanträden skall föras protokoll. Förvaltningsrådet utser inom sig ordförande samt ett berednings- utskott om fyra personer.

105

Stiftelsens räkenskapsår skall vara den 1 juli—den 30 juni. För granskning av sty- relsens och verkställande direktörs förvalt— ning och räkenskaper utser Kungl. Maj:t årligen två revisorer jämte suppleanter, av vilka en revisor och en suppleant utses inom förslag av Föreningen Sveriges Filmprodu- center. En av revisorerna, liksom supplean- ten för denne, skall vara auktoriserad revi- sor. Senast den 1 november skall berättelse över nästföregående räkenskapsårs förvalt- ning jämte räkenskaper överlämnas till revi- sorerna vilka ha att senast den 1 december till styrelsen och förvaltningsrådet avgiva revisionsberättelse.

115

Stiftelsens verksamhetsberättelse skall se- nast den 15 januari överlämnas till Kungl. Maj:t, filmbranschen och förvaltningsrådet. Kungl. Maj:t beslutar huruvida ansvarsfrihet skall beviljas.

125

Stiftelsen är undantagen från tillsyn en- ligt lagen den 24 maj 1929 om tillsyn över stiftelser.

13 &

Kungl. Maj:t fastställer ersättning till sty- relsens ordförande samt övriga ledamöter och suppleanter ävensom till revisorer och suppleanter för dessa. Kungl. Maj:t faststäl- ler vidare ersättning till ledamöter i förvalt- ningsrådet.

145

Filmbranschen förbinder sig att verka för efterlevnaden av detta avtal. Organisation,

som är bunden av avtalet, är pliktig att söka förmå sina medlemmar att följa avtalets be- stämmelser.

lSå

Anordnare av biografföreställning skall till stiftelsen erlägga en avgift, motsvarande tio procent av bruttobiljettintäkten vid före- ställningen. Med sådan intäkt avses brutto- inkomst enligt »Allmänna bestämmelser vid filmleveranser», fastställda av Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag. Filmhyra skall icke utgå på den del av intäkten som mot- svarar avgiften.

165

Avgift skall icke utgå för biografföreställ- ning på fast visningsställe, där enligt det av Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag förda registret utöver barnmatinéer ges högst fem föreställningar per vecka.

Med bammatiné avses föreställning, som tager sin början senast klockan 17 och vid vilken tillämpas väsentligt nedsatta biljett— priser för barn.

Ha biografföreställningar anordnats på så— dant sätt, att rätt till avgiftsbefrielse enligt vad nu sagts skulle föreligga, och har detta skett i syfte att kringgå avtalets bestämmel- ser, må stiftelsen, efter hörande av biograf- ägaren och dennes organisation, besluta, att avgiftsbefrielse icke skall äga rum.

För visning av film, som på sätt nu gäller före den 1 juli 1963 förklarats vara ägnad att tjäna vetenskapligt ändamål eller upplys- nings-, undervisnings- eller uppfostringssyf- te, skall avgift icke utgå.

175

Avgifterna skola av vederbörande anord- nare av biografföreställning direkt redovisas och inbetalas till stiftelsen för redovisnings- perioder av lämpligt antal och lämplig längd, dock minst sex perioder per år, enligt reg- ler, som fastställas av stiftelsen efter samråd med filmbranschen. Redovisningen skall ske på formulär, som fastställes av Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag. För redovisning och inbetalning av avgiftsmedlen skola i öv-

rigt tillämpas de av Kontrollbyrån fastställ- da allmänna bestämmelserna vid filmleve- ranser. I dessa bestämmelser skall införas stadgande, att underlåtenhet att betala avgift likställes med underlåtenhet att betala film- hyra. Detta stadgande får icke under avtals- tiden ändras utan stiftelsens godkännande.

Från berörda biografägare skall snarast genom Kontrollbyråns försorg införskaffas och till stiftelsen överlämnas förbindelse att betala avgift enligt detta avtal och att låta stiftelsen genom auktoriserad revisor grans- ka hans räkenskaper såvitt gäller avgifts- redovisningen. Förbindelsen skall ha den ly— delse som framgår av Bilaga 1. Biograf- ägare, som underlåter att avge sådan för- bindelse, skall avstängas från filmleverans. Sker detta ej sedan begäran därom fram— ställts av stiftelsen, är vederbörande film— uthyrare skyldig att gentemot stiftelsen sva- ra för de avgifter, som därefter belöpa på föreställning vid vilken av honom uthyrd film förevisas.

Till anordnare av biografföreställning som under år 1962 med tillämpning av gällande regler helt eller delvis erhållit befrielse från nöjesskatt med hänsyn till behållningens an- vändande för välgörande eller allmännyttigt ändamål, skall stiftelsen, i den mån anord- naren icke eljest erhåller kompensation för bortfall av denna förmån, återbetala den er- lagda avgiften för föreställningen. Talan må icke föras mot stiftelsens beslut i detta hän- seende.

Stiftelsen äger genom auktoriserad revisor granska Kontrollbyråns räkenskaper såvitt avser redovisningen av avgifterna.

18 5

1. Med beaktande av övergångsbestäm- melserna under 2 punkt i denna paragraf skall stiftelsen fördela de för varje år redo- visade avgifterna på följande sätt:

A. (Utgår).

B. 10 procent av avgifterna användes för kvalitetsbidrag- till svenska långfilmer enligt de riktlinjer, som anges i en till detta avtal fogad Bilaga 2.

C. (Utgår).

D. 5 procent av avgifterna användes för

vissa för branschen gemensamma ändamål, såsom gemensam public-relationsverksamhet inom och utom Sverige, filmfestivaier och andra representativa arrangemang. Härav skall 40 procent ställas till filmbranschens förfogande att efter dess eget beprövande användas för ändamål som nu sagts.

E. 30 procent av avgifterna användes, se- dan kostnaderna för stiftelsens förvaltning bestritts, för främjande av verksamhet, som sammanhänger med i 2 & angivna ändamål.

F. 15 procent av avgifterna användes för att genom generellt verkande produktionslån och/eller produktionsgarantier stödja pro— duktionen av svenska långfilmer.

Närmare bestämmelser om ordningen här- för fastställas av stiftelsen i samråd med Föreningen Sveriges Filmproducenter.

G. 10 procent av avgifterna användes för stiftelsens produktion av svensk film. Härav skall cirka 70 procent användas för produk- tion av svenska långfilmer.

H. 30 procent av avgifterna användes för att genom selektiva produktionslån och/eller produktionsgarantier stödja produktionen av svenska långfilmer enligt de riktlinjer som anges i en till detta avtal fogad Bilaga 3.

I den mån de för visst år redovisade av- gifterna icke tagits i anspråk enligt vad som nu sagts skola kvarstående medel för sam- ma ändamål föras i ny räkning.

Film anses som svensk under förutsättning

a) att producenten är här i landet bosatt svensk medborgare eller svenskt bolag eller annan svensk sammanslutning eller insti- tution,

b) att filmens produktion finansieras utc- slutande med svenskt kapital,

0) samt att den svenska insatsen av artis- tiska medarbetare är av påtaglig betydelse.

Såsom långfilm anses film som har en vis- ningstid motsvarande minst 2000 meter i 35 mm format och är avsedd för normal biografpremiär med normal biografexploa- tering enligt av stiftelsen i samråd med För- eningen Sveriges Filmproducenter fastställda normer.

Filmer med en längd understigande 2 000 meter i 35 mm format (eller motsvarande i andra format) erhåller reducerade bidrag en-

ligt punkt B här ovan. Reduktionen skall uppgå till två promille för varje meter un- derstigande 2000 meter i 35 mm format (eller motsvarande i andra format).

2. Vid tillämpning av bestämmelserna un— der 1 punkt gäller följande: Under tiden 1 juli 1972—30 juni 1973 avsättes endast 15 procent till H-fonden. Under denna tid skall 15 procent av avgif— terna utbetalas till producenterna av de svenska långfilmer, som under samma tid visats i Sverige, med fördelning dem emel- lan i direkt proportion till de bruttobiljett— intäkter som därvid uppkommit för dessa deras filmer. Närmare bestämmelser om ordningen härför fastställas av stiftelsen i samråd med Föreningen Sveriges Filmpro- ducenter. Under tiden 1 juli 1973—30 juni 1974 avsättes 20 procent till H-fonden, medan 10 procent utbetalas på sätt som angivits i föregående stycke. Från och med den 1 juli 1974 avsättes 30 procent till H-fonden på sätt som angi- vits under 1 punkt.

19 &

Stiftelsens produktion av svensk film en- ligt 18 5 G skall ske under förutsättning att produktionen har en klart konstnärlig in- riktning samt att stiftelsens åtaganden sker på fullt affärsmässiga grunder och efter prövning av de ekonomiska, tekniska och personella resurserna för produktionens ge- nomförande.

Den omständigheten, att en film finan- sierats på sätt som i denna paragraf sägs, skall icke utgöra hinder för bidrag till fil- men enligt 18 5 1 punkt B, F och H samt 2 punkt.

20 5

A. Film, som tillkommit i samverkan mellan svenska och utländska intressen, s. k. samproducerad film, skall i enlighet med vad nedan stadgas likställas med svensk film vid tillämpningen av 18 & under förutsätt- ning dels att den svenska kapitalinsatsen uppgår till minst 25 procent av produk-

tionskostnaden för filmen, dels att den svenska insatsen av artistiska medarbetare på sätt i andra eller tredje stycket sägs fun- nits vara av påtaglig betydelse.

Producent äger av styrelsen erhålla för- handsbesked, huruvida den tillämnade svenska insatsen av artistiska medarbetare i viss planerad film motsvarar vad enligt förs- ta stycket förutsättes för att filmen skall kunna likställas med svensk film. Förhands- besked, enligt vilket en planerad samprodu- cerad film i detta hänseende uppfyller kra- ven för likställighet med svensk film, är bindande under förutsättning att de villkor, som stiftelsen anger i sitt beslut, uppfyllas.

Har förhandsbesked icke begärts eller är producent icke nöjd med erhållet förhands— besked, må producenten, sedan filmen får— digställts, senast en månad före premiären i Sverige underställa filmen den jury som enligt Bilaga 2 har att fördela i 18 5 1 punkt B avsedda medel. Förklarar denna jury den svenska insatsen av artistiska medarbetare vara av påtaglig betydelse, skall filmen, un- der förutsättning tillika att den svenska kapi- talinsatsen av stiftelsen prövas motsvara vad i första stycket stadgas, vid tillämpningen av 18 & likställas med svensk film.

Stiftelsen har att efter den utredning ge- nom auktoriserad revisor eller på annat sätt, som stiftelsen finner erforderligt, fastställa den svenska kapitalinsatsen och den totala produktionskostnaden.

Bidrag till samproducerad film enligt 18 5 1 punkt B samt 2 punkt beräknas som om denna vore svensk. Vid utbetalningen redu- ceras dock bidraget med den andel av det framräknade beloppet, som belöper på den utländska kapitalinsatsen.

B. Film, som tillkommit i samverkan mel- lan den svenska televisionen och svenska filmproducenter och är avsedd att först ex- ploateras på biograferna för att därefter, dock tidigast 18 månader efter biografpre- miären, visas i TV, skall likställas med sam- producerade filmer enligt 20 5 vad avser ut- betalning av bidrag enligt 18 ä 1 punkt B, varvid således bidragen reduceras med den andel av det framräknade beloppet, som be- löper sig på televisionens kapitalinsats.

Därest biografexploateringen av sådan film avslutas inom en avsevärt kortare tid än 18 månader, må dispens från aderton- månadersregeln lämnas av stiftelsen efter framställan av filmens producenter, därest det visas att ytterligare biografexploatering rimligen ej kunnat äga rum.

C. På den svenska filmproducentens an— del av produktionskostnaderna för sampro- ducerad film enligt denna paragraf punkt A och B utgår oavkortade bidrag enligt 18 ä 1 punkt F och H.

D. Mot stiftelsens eller juryns beslut cn- ligt denna paragraf må talan icke föras.

21%

Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1963 under förutsättning

att Kungl. Maj:t godkänner avtalet, att nöjesskatten för biografföreställningar upphör senast från och med den 1 juli 1963,

att anordnare av biografföreställning vid taxering till inkomstskatt medges avdrag för avgift till stiftelsen,

att avtalet undertecknas av samtliga fem branschorganisationer och av Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag samt

att de av Kontrollbyrån fastställda all- männa bestämmelserna vid filmleveranser före den 15 mars 1963 ändrats i enlighet med vad som föreskrivits i 17 5.

I och med avtalets ikraftträdande inträder stiftelsen i de rättigheter och skyldigheter som enligt avtalet tillkommer stiftelsen, så- som om denna varit avtalsslutande part.

22 &

Avtalet skall gälla till och med den 30 juni 1983.

Staten må före avtalstidens utgång upp- säga avtalet till omedelbart upphörande, om filmbranschen bryter mot avtalet.

Filmbranschen må till omedelbart upphö— rande uppsäga avtalet, om nöjesskatt för bio- grafföreställningar återinföres eller om an- nan skatt av väsentligen samma karaktär och effekt införes eller om mervärdeskatt lägges på filmhyror eller försäljningen av biografbiljetter.

Uppsäges icke avtalet senast två år före utgången av avtalstiden, förlänges avtalet automatiskt med fem år för varje gång.

Uppsägning från filmbranschens sida vare cj gällande med mindre den undertecknats av minst tre av de fem branschorganisatio- nerna.

23%

Uppsäges avtalet till upphörande vid av- talstidens utgång, skola de avgifter som re- dovisas för de två sista åren av avtalstiden, användas enligt bestämmelserna i avtalet.

Har avtalet upphört att gälla, må Kungl. Maj:t förordna, att stiftelsen skall träda i likvidation. I sådant fall har Kungl. Maj:t tillika att utse en likvidator. Stiftelsens till- gångar, med undantag av de för de två sista avtalsåren redovisade avgifterna, tillskiftas staten att användas för stiftelsens allmänna ändamål.

Förordnas ej om likvidation, skall stiftel- sen bestå, till dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. Stiftelsens tillgångar, med undan- tag som i föregående stycke sägs, skola i så— dant fall alltjämt förvaltas av stiftelsen för dennas allmänna ändamål. Därvid är dock stiftelsen ej längre bunden av avtalets regler rörande fördelningsprinciper.

24 5

Stiftelsens styrelse må besluta om ändring av bestämmelserna i 18—20 %% samt Bila- gorna 2 och 3. För giltighet av sådant beslut kräves godkännande av Kungl. Maj:t och av Föreningen Sveriges Filmproducenter.

Beslut om annan ändring av bestämmel— serna i detta avtal fattas av stiftelsens sty- relse. För giltigheten av sådant beslut kräves att styrelsen därvid varit fulltalig och att beslutet godkännes av de fem branschorga- nisationerna. Beslutet skall för att bliva gäl- lande fastställas av Kungl. Maj:t.

25 &

Tvist angående tolkningen eller tillämp- ningen av detta avtal eller därur härflytande rättsförhållanden skall avgöras genom skilje- dom enligt nu gällande svensk lag.

Detta avtal har upprättats i sju likalydan- de exemplar, av vilka staten tagit ett och filmbranschen sex.

Stockholm den 6 mars 1963.

För DEN STATLIGA FÖRHAND- LINGSDELEGATIONEN Krister Wickman N. Erik Åqvist Roland Pålsson

SVERIGES BIOGRAFÄGARE- FÖRBUND Sven Håkansson Eric A. Pettersson

FOLKETSHUSFÖRENINGARNAS RIKSORGANISATION Arne Elmgren

FÖRENINGEN VÅRA GÅRDAR Sigurd Hagström

SVERIGES FILMUTHYRARE- FÖRENING u. p. a. Sven Nygren William Bendlz

FÖRENINGEN SVERIGES FILM— PRODUCENTER G. Scheutz B. Jubel-g FILMÄGARNAS KONTROLLBYRÅ AKTIEBOLAG William Bendt: Sven Nygren

Bilaga 1 till filmavtalet: Förbindelse

Enligt avtal mellan staten samt Sveriges Bio- grafägareförbund, Folketshusföreningarnas Riksorganisation, Föreningen Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening 11. p. a och Föreningen Sveriges Filmproducenter, vilket avtal träder i kraft under förutsättning att nöjesskatten för biografföreställningar av- skaffas, skall anordnare av biografföreställ- ningar på fast visningsställe, där förutom barnmatinéer ges mer än fem föreställningar per vecka, till stiftelsen Svenska Filminstitu—

tet erlägga en avgift motsvarande tio procent av bruttobiljettintäkten vid föreställningen. Stiftelsen må genom auktoriserad revisor granska räkenskaperna såvitt gäller avgifts— redovisningen. Fihnhyra skall ej utgå på denna avgift. Avgiften skall alltså vara av- dragsgill vid filmhyresberäkningen på sam- ma sätt som den hittillsvarande nöjesskatten. Vidare skall avgiften enligt avtalet vara av— dragsgill vid taxering till inkomstskatt. Un— derlåtenhet att redovisa och/eller betala av— gift likställes med underlåtenhet att betala filmhyra. Undertecknad åtager sig härige— nom gentemot stiftelsen att under den tid avtalet är i kraft inbetala avgift enligt avta- let och i övrigt följa avtalets bestämmelser.

Bilaga 2 till filmavtalet

1. Enligt det avtal, till vilket denna bilaga är fogad, har stiftelsen Svenska Filminstitu- tet bildats för att främja den svenska filmens konstnärliga utveckling.

2. Enligt avtalet tillföres stiftelsen vissa avgifter.

3. Av dessa avgifter skall 10 procent an- vändas för kvalitetsbidrag till svenska lång— filmer.

4. Bedömning av vilka filmer som kvalifi- ceras för bidrag åligger en jury av filmsak— kunniga, bestående av tolv välkvalificerade filmbedömare jämte tre suppleanter, med angivande av den ordning i vilken dessa skall inträda.

5. Före utgången av varje verksamhetsår väljer stiftelsens förvaltningsråd de sakkun- niga för följande verksamhetsår. Vid val av sakkunnig skall varje ledamot i förvaltnings- rådet i omvänd nummerföljd ange samma antal kandidater som valet avser. För varje kandidat summeras de ordningsnummer han erhållit, och de kandidater, för vilka därvid de högsta summorna fastställts, förklaras valda. De som erhållit de lägsta summorna bland de valda kandidaterna är valda som suppleanter. Mellan kandidater med samma summa avgör lotten.

6. Stiftelsens styrelse adjungerar en ord- förande till juryn. Han skall leda juryns

sammanträden men äger icke deltaga i ju— ryns beslut.

7. (Utgår).

8. Juryn sammanträder på kallelse av ordföranden. Vid sammanträdet skall föras protokoll över juryns beslut. Protokoll skall justeras av samtliga närvarande sakkunniga.

9. För juryns beslut kräves deltagande av tio sakkunniga. 10. Sakkunnig må ej deltaga i bedöm- ningen av en film, därest minst fyra av de övriga sakkunniga prövar omständighet före- ligga som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet. 11. Juryn skall bedöma kvaliteten av fil- mer utan att fästa avseende vid filmernas produktionskostnad eller ekonomiska rc- sultat. 12. Stödsystemets syftemål är icke att di- rigera filmkvaliteten i någon bestämd rikt- ning. Det är tvärtom angeläget att undvika likriktning av smak. Kvalitetsbegreppet mås- te fattas i dess vidaste bemärkelse för att möjliggöra en fri utveckling av den svenska filmkonsten. 13. Avgörande för kvalitetsbedömningen kan således bli en rad av varandra tämligen oberoende faktorer, såsom förnyelse av fil- mens uttrycksmedel och formspråk, ange- lägenhetsgraden i filmens ärende, intensite- ten eller fräschören i dem verklighetsupp- fattning eller samhällskritik, graden av psy- kologisk insikt och andlig nivå, lekfull fan- tasi eller visionär styrka, episka, dramatiska eller lyriska värden, den tekniska skicklighe- ten i manus, regi och spel samt övriga artis- tiska komponenter hos film. Ingen genre skall i och för sig äga företräde framför nå- gon annan. Sålunda skola t. ex. komedier, tecknade filmer, barnfilmer och dokumen- tärfilmer bedömas efter sina förutsättningar på samma sätt som dramatiska spelfilmer. 14. Ehuru kvalitetsbedömningen i första hand skall baseras på det färdiga resultatet, skall viss hänsyn tagas även till ambitioner— na bakom filmens tillkomst i den mån de påtagligt svara mot de intentioner som skola ligga till grund för bedömningen, även om resultatet av olika skäl icke svarar mot am— bitionerna.

15. Juryn skall bedöma filmer i enlighet med bestämmelserna i avtalets 18—20 åå. 16. Vid bedömandet huruvida den svens- ka insatsen av artistiska medarbetare i sam- producerad film är av påtaglig betydelse skall såsom juryns beslut gälla den mening, varom de flesta förena sig. Vid lika röstetal avgör lotten. 17. (Utgår). 18. Varje sakkunnig har att åsätta varje till bedömning föreliggande film ett poäng- värde inom skalan 0—5. Som ledning för de sakkunniga gäller att 0 poäng åsättes film ej värd särskilt bidrag, 1 poäng film av värde från några av de i punkterna 12— 14 angivna synpunkterna, 3 poäng mycket god film och 5 poäng film av utomordentlig betydelse. Sakkunnig är oförhindrad välja poängvärden liggande mellan 0 och 1, 1 och 3 respektive 3 och 5. 19. För varje film skall bestämmas ett genomsnittligt poängvärde. Härvid skall bortses från ett av de lägsta och ett av de högsta av de av de sakkunniga åsatta poäng— värdena. Kvalitetsbidrag kan endast utgå till film, som efter sådan beräkning uppnått 0,5 eller högre genomsnittspoäng. 20. Producent bör senast den 30 juni an- mäla av honom framställd film för kvalitets- bedömning. Det står emellertid juryn fritt att även utan sådan anmälan verkställa kva- litetsbedömning. 21. Juryns arbete skall slutföras i septem- ber månad för de under föregående verk- samhetsår premiärvisade filmerna. 22. Det för kvalitetsbidrag disponibla be— loppet fördelas av stiftelsen så, att varje bi- dragsberättigande film erhåller bidrag i för- hållande till sin genomsnittspoäng. 23. Vid beräkningen av kvalitetsbidraget till varje film gäller dock de spärregler dels att ingen film tilldelas mera än 20 % av det disponibla beloppet, dels att ingen film till- delas mera än vad som svarar mot filmens produktionskostnad. 24. Om spärregel enligt 23 punkt träder i tillämpning, skall spärrat belopp fördelas på övriga bidragsberättigande filmer i pro- portion till deras genomsnittspoäng. 25. (Utgår).

26. Stiftelsen skall bestämma films pro- duktionskostnad med ledning av en av en revisor kontrollerad beräkning enligt anvis— ningar som fastställas av stiftelsens styrelse och Föreningen Sveriges Filmproducenter. 27—30. (Utgår). 31. Mot juryns eller stiftelsens beslut en- ligt bestämmelserna i denna bilaga må talan icke föras. 32. Kvalitetsbidrag utbetalas till produ- centen senast två veckor efter det att de blivit fastställda.

Bilaga 3 till filmavtalet

1. Enligt det avtal, till vilken denna bilaga är fogad, har stiftelsen Svenska Filminstitu- tet bildats för att främja den svenska filmens konstnärliga utveckling.

2. Enligt avtalet tillföres stiftelsen vissa avgifter.

3. Av dessa avgifter skall viss andel en- ligt avtalets 18 g 1 punkt H användas för att genom selektiva produktionslån och/eller produktionsgarantier stödja produktionen av svenska långfilmer.

4. Stödet skall utgå under förutsättning att produktionerna har en konstnärlig inrikt- ning och att de ekonomiska, tekniska och personella resurserna för produktionens ge- nomförande föreligger.

5. Stödet skall icke styra produktionerna i en viss konstnärlig riktning, ej heller ge företräde åt någon eller några sådana rikt- ningar framför andra. Stödsystemet syftar till en fri konstnärlig utveckling av svensk långfilm under bibehållandet av filmens ka- raktär som massmedium, dvs. dess inrikt- ning mot en stor publik.

6. Det enligt 3 punkt eller eljest dispo- nibla beloppet fördelas lika på två produk- tionsfonder, H 1 och H 2. Varje fond ledes av en fondstyrelse. Sammankallande för fondstyrelserna är en av stiftelsens styrelse utsedd person, som tillika är fondstyrelser- nas ordförande, dock utan rösträtt.

7. Fondstyrelsen för produktionsfonden H 1 utgöres, förutom ordförande, av fem ordinarie ledamöter och tre suppleanter. Av

dem utser filmbranschen fyra ordinarie leda- möter och två suppleanter. Föreningen för filmregissörer utser en ordinarie ledamot och en suppleant.

8. Fondstyrelsen för produktionsfonden H 2 utgöres, förutom ordförande, av fem ordinarie ledamöter och fyra suppleanter. Av dem utser filmbranschen en ordinarie ledamot och en suppleant, Föreningen för filmregissörer två ordinarie ledamöter och en suppleant, Föreningen produktions- och inspelningsledare en ordinarie ledamot och en suppleant och Svenska Teaterförbundets avdelning för filmfotografer och Föreningen Sveriges filmljudtekniker tillsammans en or- dinarie ledamot och en suppleant.

9. Ledamöter och suppleanter i fondsty- relserna får icke samtidigt vara ledamöter av stiftelsens styrelse eller dess förvalt- ningsråd. 10. Ledamöter och suppleanter i fond- styrelserna utses senast i mars varje år för ett år i taget. 11. Ledamot i fondstyrelse är jävig vid behandlingen av en ansökan om produk- tionslån och/eller produktionsgaranti för ett projekt i vilket han har ekonomiska eller andra intressen. Vid jäv inträder suppleant, utsedd av den som utsett den jävade. 12. Ersättning till ledamöter och supple- anter i fondstyrelserna fastställes av stiftel- sens styrelse och bestrids med resp. fond- medel. 13. Produktionslån må beslutas av fond- styrelserna under förutsättning att dessa för- vissat sig om att säkerhet för projektens ge- nomförande och lånens återbetalning före- ligger. 14. Vid sidan om produktionslån och/el- ler produktionsgarantier må fondstyrelserna besluta om särskilda anslag för utarbetande av underlag till filmproduktionsprojekt, s. k. projektstöd. 15. Kostnaderna för fondstyrelsernas för- valtning bestrids med resp. fondmedel. 16. Stiftelsen svarar för att av fondsty- relserna beslutade utbetalningar genomföres samt för redovisningen av återbetalningar av utlämnade produktionslån. Kostnaderna härför bestrids med medel ur E-fonden.

17. De båda fondstyrelserna får icke be- sluta om produktionslån och/eller produk- tionsgarantier till samma filmproduktion. Det åligger ordföranden i de båda styrel— serna att kontrollera att denna bestämmelse efterföljs. 18. Envar fondstyrelse har att varje år avge berättelse för nästföregående verksam- hetsår. Berättelserna överlämnas senast den 1 november till stiftelsens styrelse och för- valtningsråd. 19. Närmare bestämmelser om fondsty- rclsernas förvaltning skall fastställas av stif- telsens styrelse i samråd med Föreningen Sveriges Filmproducenter.

Filmutredningen KONFIDENTIELLT Formulär B 2

Biografföre- tagets namn:

Adressz ................................................................................ Postadressz ................................................................................ Uppgiftsläm-

narens namn: .............................................................................. Telefon: .................... / ........................................................ INSTRUKTION

V. g. fyll i uppgifter på bifogade formulär, betecknade B 3, för var och en av de till Svenska Filminstitutet avgiftspliktiga biografer som ingår i biografrörelsen. Uppgifterna skall avse enbart de till respektive biograf direkt hänförbara kostnaderna. På rad 18 efterfrågade avgifter avser sådana som enligt avtal skall erläggas till det centrala organet! De uppgifter som efterfrågas på följande sidor samt i formulär B 3 avser fem på varandra följande räkenskapsår. V. g. börja med det räkenskapsår som avslutats den 31 december (eller annat datum) 1965 samt avge uppgifter för detta och ytterligare fyra räkenskapsår. Även om något av dessa räkenskapsår omfattat en kortare eller längre tid än 12 månader, så skall det medtagas.

Vid besvarandet medtages inga öres-belopp!

Biografrörelsens gemen— samma kostnader 1965 1966 1967 1968 1969

OBS! Kostnader hänförbara till eventuell filmut- hyrning skall icke medtagas på detta formulär!

1. Löner, inklusive semes- terersättning, till anställ- da inom den centrala administrationen.

Biografrörelsens gemen- samma kostnader 1965 1966 1967

EJ Erlagda sociala avgifter: a. För anställda inom den centrala admi- nistrationen. b. För biografpersonal. (OBS! Ifylles endast i de fall de sociala kostnaderna för denna personalkategori icke fördelats på biogra- ferna.) ____________

3. Lokalhyror: a. Erlagda för hyrda lo- kaler i vilka den cen- trala administrationen bedrives.

b. Beräknade för lokaler i egen fastighet i vil- ken den centrala ad- ministrationen bedri- ves.

4. Allmänna omkostnader, t. ex. kontorsmateriel, telefon, resor.

5. Avskrivningar på maski- ner och inventarier.

6. Övriga kostnader enligt specifikation nedan:

1968 1969

Filmutredningen KONFIDENTIELLT Formulär B 3

Biografens namn: ........................................................................................ BiOgrafort:

ALLMÄNNA BIOGRAFDATA 1. Vilken period omfattar biografens nuvarande räkenskapsår? [] Kalenderåret. |:] Annan period. Vilken? .........

2. Har under perioden 1 januari 1964 t. o. m. 31 december 1969 något ] A D räkenskapsår avslutats, vilket omfattat fler eller färre än 12 månader, NEJ s.k. brutet räkenskapsår? D 3. Har biografen startats under den i föregående fråga nämnda perioden? ] A [| Om JA: Vilket år? NEJ D 4. Har biografen bytt ägare under ovannämnda period? JA |:] Om JA: Vilket år? ................................ NEJ [J 5. Hur många månaders körtid per år har biografen? , mån. 6. Är biografen försedd med vidfilmsutrustning? ]” A [:| Om JA: Vilket år gjordes installationen? NEJ El 7. Föreligger det något samband (samma person, nära släktskap etc.) JA l:] mellan biografägaren och ägaren till biograffastigheten? NEJ Ei Om JA: V. g. redogör för ägarsambandets art.

Intäktsspecifikation 1965 1966 1967 1968 1969

8.

10.

11.

13. 14.

Biljettintäkter brutto. (Beloppet skall inklude- ra såväl avgiften till Svenska Filminstitutet som andra avgifter.)

Reklamfilmsintäkter.

Konfektförsälj ning netto.

Hyresintäkter vid till- fällig uthyrning av bio- graflokalen.

. Garderob-, program-

och skyltskåpsintäkter etc.

Övriga intäkter.

Summa intäkter:

Kommentarer till intäktsspecifikationen.

V. g. specificera eventuellt förekommande övriga intäkter samt förtydliga ovanstående poster om detta kan anses underlätta bedömningen.

Kostnadsspecifikation 19 65 1966 1967 1 968 1969 15. Filmhyror. _____________________________________________________________________ 16. Avgifter till Svenska

Filminstitutet. ____________________________________________________________________ 17. STIM-avgifter. _____________________________________________________________________ 18. Erlagda avgifter för

central administration.

Kostnadsspecifikation (forts.) 1965 1966 1967 1968 1969

19.

20.

24. 25.

27.

28.

30.

Lokalhyror: a. Erlagda för hyrd

biograflokal. __________________________________________

b. Beräknade för bio- graflokal i egen fastighet.

Löner inklusive semes-

terersättning:

:|. Lön till biografäga- ren (aktieägaren, del- ägaren etc.) och den- nes familj. b. Lön till anställd

föreståndare. _________________________________________ c. Övriga löner. ____________________________________

. Erlagda sociala avgifter. _________________________________________

. Annons- och övriga re-

klamkostnader netto, dvs. efter avdrag av eventuella bidrag från

distributören. _________________________________________

. Frakter netto, dvs. efter

avdrag av distributörens

kreditnoter. __________________________________________

Strömförbrukning. ___________________________________________

Reparationer och under- håll som bokförts så att nettovinsten ned-

bringats. __________________________________________

Allmänna omkostnader, t. ex. kontorsmateriel,

telefon, kol. __________________________________________

Avskrivningar på maski-

ner och inventarier. _________________________________________

Erlagda räntor för i bio- grafrörelsen upptagna

lån. __________________________________________

Övriga kostnader enligt specifikation nedan:

Kommentarer till kostnadsspecifikationen. Har oavlönad eller otillräckligt avlönad personal använts? Om så är fallet, v. g. ange dels antal personer och deras sysselsättning, dels med vilket ytterligare belopp för respektive år som lönekostnaderna enligt Er uppfattning borde höjas. Förtydliga gärna i övrigt det Ni finner lämpligt.

Resultat

31. Rörelseresultat, dvs. skillnaden mellan i detta formulär uppgivna in- täkter och kostnader.

Investeringar

32.

33.

34.

35.

Ombyggnader eller för- bättringar av biograf- lokalen vilka icke upp- tagits som kostnad på rad 25 ikostnadsspeci- fikationen ovan.

Anskaffning av teknisk utrustning.

Annan investering; v.g. specificera.

Summa investeringar:

icke-avgiftspliktiga biografers intäkter och särkostnader

Filmutredningen

Formulär B 5

Biografföre-

tagets namn:

KONFIDENTIELLT

Adress: Postadress:

Biografens

namn: Biografort:

Uppgiftsläm-

narens namn: ................................................................................ Telefon: .................... / .......................................

ALLMÄNNA BIOGRAFDATA

1.

Vilken period omfattar biografens nuvarande räkenskapsår? |___| Kalenderåret. D Annan period. Vilken? ........

. Har efter den 1 januari 1968 någon ändring gjorts vad beträffar bio- JA

grafens räkenskapsår? NEJ Om JA: Vilken?

. Hur många månaders körtid per år har biografen?

. Är biografen försedd med vidfilmsutrustning? JA Om JA: Vilket år gjordes installationen? NEJ

D

] l ! i ! i | 4 i l l 'i l i l i i i

5. Föreligger det något samband (samma person, nära släktskap etc.) ] A [] mellan biografägaren och ägaren till biograffastigheten? NE] [i Om JA: V. g. redogör för ägarsambandets art.

INSTRUKTION

De uppgifter som efterfrågas på följande sidor avser det räkenskapsår som avslutades den 31 december (eller annat datum) 1969. Även om detta räkenskapsår omfattade fler eller färre än 12 månader, så skall uppgifterna lämnas utan justeringar för periodens längd. Vid besvarandet medtages inga öres-belopp!

INTÄKTSSPECIFIKATION 1969

6. Biljettintäkter brutto. 7. Reklamfilmsintäkter.

8. Konfektförsäljning netto.

9. Hyresintäkter vid tillfällig uthyrning av biograflokalen. 10. Garderob-, program- och skyltskåpsintäkter etc., vilka är helt hän— förbara till biografdriften.

l l . Övriga intäkter.

12. Summa intäkter:

Kommentarer till intäktsspecifikationen. V. g. specificera eventuellt förekommande övriga intäkter samt förtydliga ovanstående poster om detta kan anses underlätta bedömningen.

KOSTNADSSPECIFIKATION

13. Filmhyror. 14. STIM-avgifter. 15. Erlagda avgifter för central administration (biografavgifter) o.d. (Här upptages för privata, dvs. icke föreningsägda, biografer t. ex. kostnader för av annat biografföretag utförda arbetsuppgifter. För vissa föreningsbiografer noteras här avgiften till distriktscentralen.)

16. Lokalhyror: 1969 a. Erlagda för hyrd biograflokal. b. Beräknade för biograflokal i egen fastighet.

KOSTNADSSPECIFIKATION

17. Löner inklusive semesterersättning: a. Lön till biografägaren (aktieägaren) och dennes familj. b. Lön till anställd föreståndare. c. Övriga löner. 18. Erlagda sociala avgifter. 19. Annons- och övriga reklamkostnader netto, dvs. efter avdrag av eventuella bidrag från distributören. 20. Frakter netto, dvs, efter avdrag av distributörens kreditnotor. 21. Sådan strömförbrukning som särskilt debiterats biografen. 22. Reparationer och underhåll avseende biografdriften och som bok- förts så att nettovinsten nedbringats. 23. Allmänna omkostnader i biografdriften, t. ex. kontorsmateriel, tele- fon, kol.

24. Avskrivningar på i biografdriften använda maskiner och inventarier. 25. Övriga kostnader enligt specifikation nedan.

26. Summa kostnader:

Kommentarer till kostnadsspecifikationen.

Har oavlönad eller otillräckligt avlönad personal använts? Om så är fallet, v. g. ange dels antal personer och deras sysselsättning, dels med vilket ytterligare belopp som lönekostna- derna enligt Er uppfattning borde höjas. Förtydliga gärna i övrigt det Ni finner lämpligt.

RESULTAT

27. Rörelseresultat, dvs. skillnaden mellan i detta formulär uppgivna intäkter och kostnader.

Bilaga 6 Undersökningsformulär avseende filmproduktionens intäkts- och kostnadsförhållanden

Filmutredningen KONFIDENTIELLT Formulär C

Siffror inom parentes hänvisar till motsvarande nummer i bifogade anvisningar.

ALLMÄNNA UPPGIFTER

Filmens namn:

Producent(er):

Filmen har i Sverige distribuerats:

a. Genom producentens egen försorg

DC!

b. Av utomstående distributör, varvid distributionsersättningen beräknats på följande sätt:

Filmen är inspelad i: a. Färg [:| b. Svart-vitt D % c. Både färg och svart-vitt, varvid färgdelen utgör ca Totalt antal kopior vid visning i Sverige utgör

Kronor Kronor INTÄKTER (OBS! Inga öres-belopp!)

1. Filmhyror brutto

2. Exportintäkter brutto 3. TV-intäkter brutto 4. Smalfilmsintäkter brutto

Kronor Kronor (OBS! Inga öres-belopp!) 5. Bidrag från Svenska Filminstitutet:

:: . Generellt stöd ur A-fonden

b. Kvalitetspremier ur B-fonden

c. Förlustkompensation netto ur C-fonden (2) d. Summa bidrag:

6. Övriga intäkter enl. specifikation nedan:

7. Totalintäkter:

PRODUKTIONSKOSTNADER (3) 8. Manuskript Filmrätt Synopsis

Scenario Utskrivning av manus

Summa:

9. Regipersonal Produktionsledare

Inspelningsledare ................................ Regissör Regiassistent

Scriptgirl Koreograf

Summa:

10. Skådespelare och statister Skådespelare Statister

Summa:

11. Teknisk personal Arkitekt Fotografer Stillbildsfotografer Ljudman

Filmklippare Maskör

Garderobiös

Kronor Kronor (OBS! Inga öres-belopp!)

Inspicient Rekvisitör Klädexpert

Summa:

12. Hantverkare och scenarbetare

Summa:

13. Atelje- och exteriörkostnader Ateljéhyra Hyra för annan inspelningsplats Kameraapparatur Ljudapparatur, inspelning Ljudrum för dubbning etc. Övrig teknisk inspelningsapparatur Elektrisk apparatur Elektrisk energi

Förbrukningsmateriel a. Glödlampor b. Byggnadsmateriel

c. Målningsmateriel ................................

Klipprum

Körrum

Telefonavgifter Upptagningslicenser Övriga ateljé- och exteriörkostnader

Summa:

14. Möbler och rekvisita Hyrda möbler och annan rekvisita

Köpta möbler och annan rekvisita Kläder (hyrda, köpta och material för tillverkade) Puder, smink, peruker o.dyl.

Summa:

15. Resor och transporter Kostnader för egna bilar

Övriga transporter

Resor

Traktamenten och matersättning

Summa:

—4—————-—4—v—47+—4__

Kronor Kronor (OBS! Inga öres-belopp!)

16. Råfilm och laboratoriekostnader Råfilm: bildnegativ Framkallning: bild- och ljudnegativ

Arbetskopia Övriga laboratoriearbeten inkl. optisk printer Negativklippning Magnetmaterial Mixing ................................ Optiskt avdrag

Förtexter

Summa:

17. Musikkostnader Kompositör Arrangemang, partitur Noter Kapellmästare Orkester Musiklicens Lokalkostnad

Summa:

18. Trailer och stillbilder Trailer Stillbilder t. o. m. provsetet Summa:

19. Kopior: spelfilm och fyllnad Summa:

20. Diverse inspelningskostnader Försäkringar av skådespelare, negativ, möbler etc. Provfilmning

Avgift till producentorganisationen ................................ Övriga produktionskostnader enl. bifogade specifikation ________________________________ Summa:

21. Summa av posterna 8 t. o. m. 20 ovan

22. Administrationspålägg 22 procent av beloppet på rad 21 ovan

23. Total produktionskostnad

Kronor Kronor (OBS! Inga öres-belopp!)

DISTRIBUTIONSKOSTNADER (4) 24. Distributionsersättning till utomstående distributör

Summa:

25 . Lanseringskosmader (5) ............................... Förhands- och premiärannonsering Affischer, trycksaker, utereklam Fotografier, porträtt, förstoringar

Premiärkostnader Censur- och stämpelavgifter ................................ Övriga lanseringskostnader enl. specifikation nedan:

a' ................................ b.

Summa: ................................

26. Övriga distributionskostnader enl. bifogade specifikation (6)

Summa: ................................

27. Total distributionskostnad

Anvisningar till formulär C i bilaga 6

ANVISNINGAR TILL FILMUTRED- NINGENS FORMULÄR C

1.

IQ

Posterna l t.o.m. 4 avser bruttobelopp. Motsvarande avdrag, t. ex. ersättning till utomstående distributör, upptages på an- nan plats.

Om medarbetares arvode, honorar, lön eller annan ersättning helt eller delvis ut- gjorts av andel i intäkter och/eller vinst skall ifrågavarande honorar respektive lön icke medtagas bland produktionskost- naderna. I stället åsättes vederbörandes prestation ett marknadsvärde, varvid hän- syn tages till både arten och omfattning- en av den gjorda insatsen.

. Bidrag ur C-fonden redovisas netto, dvs.

i händelse återbetalningar gjorts skall dessa avdragas.

. Om någon av arbetsuppgiftema i den ak- tuella filmen utförts av person som ej erhållit särskilt på filmen debiterat arvo- de skall i stället upptagas en beräknad kostnad i proportion till vederbörandes årslön.

.Endast faktiska kostnader för köpta

tjänster får upptagas bland distributions- kostnaderna. Således får icke medtagas t. ex. schablonberäkningar av kostnader- na för egen distribution inom eller utom landet.

. I post 25 får endast upptagas producen- tens del av respektive kostnadsslag. Såle-

des får icke medtagas sådana kostnader som distributören svarat för inom ramen för sin ersättning.

6. I post 26 upptages sådana kostnader som

uppstått i samband med försäljning på export eller till televisionen respektive kostnader för smalfilmsexploatering. Kostnaderna specificeras på separat bi- laga.

Bilaga 8 Citerad litteratur

Ackoff, R. L., Gupta, S. K., Minas, ]. S. (1962), Scientific Method. Optimizing applied research decisions, John Wiley & Sons, Inc., New York.

Asztély, S. (1965), Investeringsplanering, Akademiförlaget, Göteborg.

Bauer, R. A., ed. (1966), Social Indicators, M.1.T. Press, Cambridge, Mass.

Chaplin 89 (1969), Fakta om filmdistribu— tion.

Churchman, (1968), The Systems Approach, Delacorte Press, New York.

Cyert, R. M. och March, J. G. (1963), A Behavioral Theory of the Firm, Prentice— Hall, Inc., Englewood Cliffs.

Eklund, B. L. (1969), Redogörelse för stat- liga filmutredningar, stöd till film- och biografbranschen samt 1963 års filmre- form, Lund, stencil.

Detlofsson, N. (1954), P.M. angående fort- satt stöd åt den svenska filmproduktio- nen, Finansdepartementet, Stockholm, stencil.

Fant, K. (1968), Svensk film på väg, Bok- förlaget Pan/ Norstedts, Stockholm.

Fant, K. (1969), Skall vi sluta filma, Olof Palme? P. A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm.

Filmägarnas Kontrollförening u.p.a. (Odat.), Avtal om allmänna bestämmelser vid filmleveranser, Stockholm, stencil.

Gross, B. M. (1966), The State of the Na- tion: Social Systems Accounting, ingår i Bauer (1966).

Idéer i kulturpolitiken. Studier utgivna av Kulturrådet (1970), Allmänna Förlaget, Publica, Stockholm.

Kartellregistret, reg.nr 642.

Kungl. Maj:ts proposition I 95 7: 66. Kungl. Maj:ts proposition 1963: 101. Kungl. Maj:ts proposition 1972: 36

Langefors, B. (1968), System för företags- styrning, Studentlitteratur, Lund.

Lindroth, B. (1970), Målen för den statliga kulturpolitiken, Stockholm. Ingår i Idéer i kulturpolitiken. Studier utgivna av Kul- turrådet.

Miller, J. G. (1965), Living Systems: Basic concepts i Behavioral Science, Vol. 10, No. 3, 193—237.

Myrdal, G. (1968), Objektivitetsproblemet i

samhällsforskningen, Rabén & Sjögren, Stockholm.

Samuelson, L. (1970), Produktkalkyler i in- dustrin. En översikt och kommentar till Enhetliga principer för självkostnadsbe- räkningar (EP), Sveriges Mekanförbund, Stockholm.

Schein, H. (1962), Har vi råd med kultur? Kulturpolitiska skisser, Albert Bonniers Förlag, Stockholm.

Schein, H. (1970), I själva verket, Norstedts förlag, Stockholm.

SOU 1942: 36, Statligt stöd åt svensk film- produktion, Stockholm.

SOU 1951: 1, Statligt stöd åt svensk film- produktion, Stockholm.

SOU 1951: 16, Filmcensuren. Betänkande [, Stockholm.

SOU 1956: 23, Vissa ändringar i nöjesbe- skattningar m. m., Stockholm.

SOU 1959: 2, Filmstöd och biografnöjes- skatt, Stockholm.

SOU 1967: 11, Programbudgetering, Stock- holm.

SOU 1967: 31, Filmens inflytande på sin publik, Stockholm.

SOU 1969:14, Filmen — censur och an- svar, Stockholm.

SOU 1970: 14, Urbaniseringen i Sverige. En geografisk samhällsanalys. Bilagedel ] till Balanserad regional utveckling, Stock- holm.

Svenska Filminstitutet, Verksamhetsberättel- ser, 1963/64—1970/71, Stockholm.

Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a. (1970), Utredning 1970 ang. filmhyror, Stock- holm, stencil.

Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a. (Odat.), Allmänna regler vid förhyrning av film, Stockholm, stencil.

Sydsvenska Dagbladet (1970), länken obli- gatorisk vid juristutbildning, 10 april.

Thorburn, T. (1969), Förvaltningsekonomi, Prisma, Stockholm.

af Trolle, U. (1963), Studier i konkurrens— filosofi och konkurrenslagstiftning, Aka— demiförlaget, Göteborg.

af Trolle, U. (1968), Distributionsekonomi. Del ]: Distributionens uppbyggnad, Her- mods, Malmö.

Veckans Affärer (1969), Bio, kyrka är ser- vicekrav -— men inte skola och system, 25 september.

Åström, T. (1970), En sociologisk undersök- ning av fem glesbygdsområden, Stock- holm. Ingår i SOU 1970: 14.

H Synpunkter på mervärdeskatt på biograffilm. Av Bo L. Eklund och Birger Stening

1 Inledning

I direktiven för filmutredningen framhålls bl.a. att biograffilmen före övergången till mervärdeskatt den 1 januari 1969 inte be- lastades med allmän varuskatt. Övergången aktualiserade emellertid en rad för film- branschens ekonomi betydelsefulla problem med hänsyn till mervärdeskattens mera ge- nerella karaktär.

I prop 1968:100 med förslag till infö- rande av mervärdeskatt har sagts att det undantag från sådan skatt som gjorts för verksamhet inom nöjesområdet och som innefattar bl. a. biograffilmsbranschen inte bör betraktas som definitivt. Uttalandet i propositionen har även godkänts av riks- dagen.

Dessa förhållanden har i direktiven för ut- redningen beaktats på så sätt att denna utan ställningstagande har att söka bedöma kon- sekvenserna i olika hänseenden för filmom- rådet av att inordnas i mervärdeskattesyste- met. En bedömning kräver självfallet känne- dom inte endast om åtminstone huvuddra- gen av filmbranschens uppbyggnad och eko- nomiska förhållanden utan även om mervär- deskattens utformning i materiella och for- mella hänseenden.

För att följa de direktiv utredningen fått beträffande mervärdeskatten synes det inte erforderligt att här lämna en fullständig redogörelse för mervärdeskattens allmänna uppbyggnad och tekniska konstruktion. Denna måste numera antas vara känd i sina huvuddrag. En kortfattad allmän översikt

skall emellertid ges. Detta sker för att ge en bakgrund till den följande redogörelsen för tekniska lösningar som skulle kunna komma i fråga om mervärdeskatt på bio- graffilm införs i framtiden. För dessa av- snitt svarar Stening.

I ett avslutande avsnitt tas vissa kvanti- tativa aspekter på mervärdeskatten upp till behandling i direkt anslutning till tidigare skisserade tekniska lösningar för biograf- filmens införande i mervärdeskattesystemet. Till grund för kvantifieringarna ligger det undersökningsmaterial för den ekonomiska studien av filmbranschen som redovisats i avd. 1. För detta avsnitt svarar Eklund.

2.1 Skattens generella uppgbyggnad

Skattskyldig till mervärdeskatt är den som i yrkesmässig verksamhet omsätter bl. a. skat- tepliktig vara eller tjänst. Omsättning kan ske inom landet, genom export eller genom import. Skattskyldigheten omfattar också yrkesmässig omsättning av vissa uppräknade varor och tjänster som är undantagna från skatteplikt (s.k. kvalificerade undantag).

Skatten utgör 15 % av beskattningsvär- det, skatten inräknad. Detta motsvarar ett skattepåslag av 17,65 % på priset för en vara eller tjänst före skatt. I beskattnings- värdet (= priset) ingår alla eventuella till- lägg, exempelvis avbetalningstillägg.

Den som har en skattepliktig årsomsätt- ning som överstiger 10000 kr är redovis- ningsskyldig för mervärdeskatt i det län där han är registrerad som skattskyldig. Detta gäller skattskyldig i varje led i produktions- och distributionskedjan. Skatten redovisas och inbetalas till länsstyrelsen. Redovisning— en sker på deklarationsblankett som samti- digt tlänStgör som inbetalningskort, såvida det inte gäller mervärdeskatt vid import då Skatten tas ut i den ordning som gäller för tull.

Den mervärdeskatt som skall redovisas OCh inbetalas av den skattskyldige motsva- rar skillnaden mellan den skatt (utgående skatt) han Vid försäljning eller tillhanda— hållande tar ut av sina kunder (andra verk- samhetsutövare i kedjan eller konsumenter)

Allmänt om mervärdeskatten

och den skatt (ingående skatt) han själv har att betala till sina leverantörer eller upp- dragstagare för deras prestationer. Det är med andra ord skillnaden mellan den utgå- ende och ingående skatten. Rätt föreligger sålunda till avdrag för ingående skatt. Den- na förmån åtnjuts inte av den som ej är skatt— och redovisningsskyldig.

Varje redovisning och inbetalning avser skatten för viss redovisningsperiod som i regel omfattar två månader. Är för viss redovisningsperiod den ingående skatten större än den utgående, innebär avdrags- rätten att den skattskyldige får restitution av överskjutande ingående skatt. Restitu- tionen utbetalas av länsstyrelsen.

Genom sin konstruktion utgör mervärde- skatten ingen kostnad för den skatt- och redovisningsskyldige. Här bortses från att ränte- och likviditetseffekter av mera un— derordnad betydelse kan uppkomma i vissa lägen. Den som är med i mervärdeskatte— systemet fyller i själva verket en funktion som i fråga om mervärdeskatt kan anses motsvara den redovisningsskyldige upp- bördsmannens. Beträffande sin inkomst- skatteredovisning skall han sålunda varken ta upp utgående mervärdeskatt som intäkt (del av bruttointäkt) eller ingående mervär- deskatt som kostnad (del av omkostnader eller av avskrivningsunderlag). I affärsbok- föringen hos den som är skatt- och redo- visningsskyldig för mervärdeskatt måste verksamhetens resultatkonto följaktligen av-

slutas så att mervärdeskatten inte kommer att påverka vinsten enligt den skattskyldiges allmänna självdeklaration och rörelsebilaga i vare sig positiv eller negativ riktning.

För konsumenten utgör mervärdeskatten däremot som redan berörts en kostnad. Det är hos honom skatten utan avdrag i sin helhet tas ut. Konsument i mervärdeskatte- systemet är emellertid inte bara privatper- soner som sådana utan också näringsidkare och andra med verksamhet som inte medför skattskyldighet till mervärdeskatt. Som exempel på sådana yrkesmässigt verksam- ma näringsidkare kan nämnas producenter av biograffilm, filmuthyrare och biograf- ägare. I sin inkomstskatteredovisning skall dessa verksamhetsutövare inom filmbran- schen betrakta den ingående mervärdeskatt som belastar deras verksamhet som drifts- kostnad resp. underlag för värdeminskning.

2.2 Export

För den som yrkesmässigt omsätter skatte- pliktiga varor och tjänster genom export gäller som nämnts att han inte skall debi- tera sin utländske kund någon mervärde- skatt trots att han själv är skattskyldig. Kunden kan nämligen inte lyfta av en så- dan skatt genom avdrag för ingående mer- värdeskatt, eftersom han inte är skattskyl- dig här i landet. Skatten skulle därför, om exportören debiterade en sådan, betyda en prishöjning med motsvarande belopp och därmed ett försämrat konkurrensläge. Nå— gon utgående skatt finns därför inte att redovisa för exportören.

För att exporten skall kunna ske till pri- ser som inte påverkas av mervärdeskatt krävs emellertid att också exportören till— erkänns möjlighet att lyfta av sin egen in- gående mervärdeskatt. Han är därför skatt- skyldig och har fullständig avdragsrätt, vil- ket i hans fall innebär rätt till restitution av ingående mervärdeskatt i exportverksam- heten. Skattskyldigheten omfattar emellertid endast verksamhet som skulle medfört skatt- skyldighet om den i stället för export avsett omsättning inom landet. Om exempelvis en

producent av biograffilm exporterar sin pr0- dukt medför sålunda exporten inte att skatt- skyldighet föreligger som skulle kunna med- föra rätt till restitution av ingående skatt i producentverksamheten.

2.3 S. k. kvalificerade undantag

För näringsidkare som inom landet omsätter vissa i förordningen om mervärdeskatt (MF) särskilt angivna, från skatteplikt un- dantagna varor och tjänster (kvalificerade undantag) föreligger skattskyldighet utan skatteplikt för den egna omsättningen av sådana varor och tjänster. Med skattskyldig- heten följer emellertid i dessa fall rätt till avdrag för ingående mervärdeskatt på alla förvärv av varor och tjänster för verksam- heten. Som exempel på skattskyldiga med denna ställning kan nämnas tidningsföretag till den del företagets verksamhet aVSer om- sättning av allmän nyhetstidning och tranS- port till eller från utlandet. Båda dessa ka- tegorier av företag har därför såväl full- ständig avdragsrätt som från skatteplikt undantagen egen omsättning.

2.4 För filmbranschen väsentliga skattebestämmelser

Enligt 7 % MF år vara skattepliktig om den inte är särskilt undantagen från skatteplikt. Vidare gäller enligt 10% MF att tjänst är skattepliktig bl. a. när dem avser skatteplik- tig vara. Film är ett exempel på en i mer- värdeskattesystemet skattepliktig vara och transport av film ett exempel på skatteplik- tig tjänst. Andra exemped på skattepliktig verksamhet (tjänst) är framkallning och ko- piering av film, oavsett filmslag.

Upplåtelse av rätt till film som avser re- klam, information och undervisning anses enligt 7 & MF som vara. Bestämmelsen om- fattar emellertid enligt praxis inte upplåtelse av visningsrätten utan av Upphovsrätten. Upplåtelse av visningsrätten anses inte som varuomsättning eller som annan skatteplik- tig prestation och utgör inget kvalificerat

undantag. Filmuthyrning medför därför in- gen skattskyldighet.

Upplåtelse av rätt till biograffilm medför ej heller någon skattskyldighet. Upplåtaren —— filmuthyraren saknar därmed möjlighet att lyfta av ingående mervärdeskatt i sin upplåtelse- eller uthyrningsverksamhet. Där- för kommer hans prestationer i princip att ske till priser som i motsats till den skatt- skyldiges inkluderar den ingående mervär- deskatt han själv fått erlägga. Å andra si- dan skall han självfallet inte i likhet med den skattskyldige debitera sina kunder nå- gon utgående skatt.

Upplåtelse av visningsrätt till biograffilm innefattar i regel upplåtelse av en eller flera filmkopior. I och för sig är en sådan upp- låtelse att anse som uthyrning av skatte- pliktig vara och skulle därför medföra skatt- skyldighet för upplåtaren. Uthyrningen bör emellertid oftast anses ingå som ett under- ordnat led i upplåtelsen av rätten till filmen och medför då skattskyldighet endast i den mån omsättningen av denna rätt gör det. Självfallet medför däremot överlåtelse i yr- kesmässig verksamhet av en filmkopia med äganderätt men utan samband med upplå- telse av visningsrätt, att skattskyldighet in- träder på samma sätt som vid omsättning av annan skattepliktig vara.

I exportsammanhang leder dessa beskatt- ningsprinciper i fråga om biograffilm till att utförsel av filmkopior i flertalet fall torde få anses ingå som underordnat led i omsätt- ning av en visningsrätt. Exporten medför då ingen skattskyldighet som ger möjlighet till avlyftning av ingående mervärdeskatt.

Sker exporten av en filmkopia utan sam- band med upplåtelse av visningsrätt, exem- pelvis i form av beställningsarbete som ut- förs av ett fristående filmtekniskt laborato- rium, inträder emellertid skattskyldighet för den som framställer kopian. Denne kan där- för i princip exportera kopian utan någon ingående skattebelastning och således billi- gare än den som samtidigt upplåter visnings- rätten.

För den som yrkesmässigt visar film gäl- ler vidare enligt 11 & MF att ej heller sådan verksamhet är skattepliktig. Biografägare el-

ler annan som mot betalning ger filmföre- ställning i biograflokaler eller annan lokal är sålunda inte skattskyldig till mervärde- skatt. Inte heller inträder skattskyldighet när film visas i tv. Detta gäller generellt och oberoende av om visningen avser bio- graffilm eller annan film. Biljettpriserna skall alltså bestämmas utan tillägg av utgå— ende mervärdeskatt. Gäller det visning av biograffilm inkluderar biljettpriset emeller- tid i princip den ingående mervärdeskatt som hänför sig såväl till föregående pro— duktions- och distributionsled som till film- visarens egen icke skattepliktiga verksam- het.

Det sagda kan sammanfattningsvis sägas innebära att biljettpriserna i konsumentledet principiellt sett inkluderar all ingående mer- värdeskatt på biograffilm i produktions-, distributions- och visningsleden i fråga om film som framställs här i landet. En annan sak är att prissättningen i verkligheten av skilda orsaker, bl. a. till följd av priskänslig— heten inom branschen, måhända inte kan sättas så, att ingående skatt kan övervältras på konsumenterna.

Beträffande importerad biograffilm av- sedd för visning för allmänheten tas mer- värdeskatten ut vid gränsen. Detta sker i särskild ordning, nämligen enligt samma regler som för tull. Också denna skatt kom- mer emellertid i princip att inbakas i det biljettpris konsument-en har att betala för visningen. Införsel av en filmkopia till Sve- rige med eller utan samband med upplå- telse av visningsrätt behandlas sålunda som införsel av skattepliktig vara. Skatten beräk- nas på grundval av råfilms- och laborato- riekostnaden för kopians framställning.

Den sammanlagda effekten på biljettpriset i nuläget av mervärdeskatten borde för den icke skattskyldiga filmbranschen principiellt sett vara beroende av antalet skattebelagda förvärv som görs i verksamhet före visnings- ledet. Ett företag som självt ombesörjer — förutom visning av biograffilm — distribu- tion och produktion av sådan film borde därför komma i ett bättre läge än den som anlitar utomstående för produktion och distribution. Det integrerade företaget be-

höver nämligen inte ta ut den biljettpris- höjande skatt på mervärdet vid intern om- sättning i produktions- och distributions— kedjan som den icke integrerade företagaren nödgas göra under i övrigt likartade förut- sättningar.

I verkligheten torde emellertid med hän- syn till branschens sätt att driva sin verk- samhet en sådan skillnad i nuläget mellan integrerade och icke integrerade företag knappast föreligga. Bägge företagstyperna utför nämligen samma distributiva uppgif- ter och köper exempelvis transporttjänster från utomstående företag.

3 Tänkbara principiella lösningar

3.1 Allmänna synpunkter

Som framgått ligger fördelen för den som är skatt- och redovisningsskyldig enligt MF i möjligheten till fullständig avlyftning av mervärdeskatt i alla de produktions- och distributionsled som omfattas av skattskyl- digheten. Den ingående mervärdeskatten på investeringar och anskaffningar av omkost- nadsnatur utgör därför ingen kostnad i den skattskyldiges verksamhet. Att detta ställer den skattskyldige i förmånligare läge än den som står utanför mervärdeskattesystemet torde i regel vara odiskutabelt när kunden har rätt till avdrag för ingående skatt. Detta tar sig uttryck bl. a. i att åtskilliga närings- idkare och verksamhetsutövare hemställt och alltjämt hemställer om s. k. frivilligt inträde som skattskyldiga i mervärdeskattesystemet. Sådant inträde kan under vissa förutsätt- ningar medges med stöd av 2 & tredje styc- ket MF.

Ur konsumentens-biografbesökarens syn- vinkel skulle en mervärdeskatt på biljett- priset naturligtvis på oförändrade villkor i övrigt te sig mindre fördelaktig. Biljett— priset bör nämligen i så fall schematiskt uttryckt höjas med skatten på mervärdet. Höjningen motsvarar skillnaden mellan å ena sidan det nya lägre biljettpris före skatt, som i princip bör följa av rätten till avdrag för ingående skatt, med tillägg av utgående skatt på det nya lägre biljettpriset, och å andra sidan det biljettpris som fastställs

utan skatteavdrag och utan skattetillägg.

I sammanhanget kan inskjutas att man på olika håll utomlands har verksamheter in- om nöjesområdet inordnade i mervärdeskat- tesystemet. Det finns emellertid exempel också på motsatsen. Beroende på bl. a. skil— da länders något olika tekniska utformning av mervärdeskatten och andra förhållanden är verksamhet inom filmbranschen sålunda skattetekniskt inte behandlad på samma sätt överallt.

Inom EEC-området tillämpar när detta skriVS exempelvis Tyskland differentierade skattesatser, något som i princip inte före- kommer hos oss. Den tyska skattesatsen utgör hälften av full skattesats i fråga om upplåtelse av rätt att förfoga över film och att visa den liksom beträffande själva film- förevisningen. Någon motsvarande skatte- satsreduktion finns däremot inte i andra led av produktions— och distributionskedjan på området. Inom Norden gäller i Danmark att verksamheter inom nöjesområdet, bl.a. filmförevisningar, inordnats i mervärdeskat- tesystemet. Här är fullt ut fråga om samma villkor som för annan verksamhet som med- för skattskyldighet. I Norge gäller däremot beträffande biograffilm samma regler som hos oss.

Utan att i och för sig värdera eventuella för- och nackdelar för biograffihnsbransch— en av att införas i mervärdeskattesystemet skall några mera tekniskt betonade synpunk- ter ges på detta problem. Att värderingar

inte skall göras innebär emellertid självfallet ej att i redogörelsen skulle innefattas sådant som ur skatteteknisk synvinkel från formell eller praktisk synpunkt inte kan anses god- tagbart med hänsyn till den nuvarande mer- värdeskattens utformning.

Om mervärdeskatt skulle införas inom biograffilmsbranschen är utgångspunkten att vi fr.o.m. år 1971 har en generell skatte- sats på 15 % av beskattningsvärdet. Detta motsvarar som förut nämnts ett skattepåslag av 17,65 % på priset före skatt. Vidare finns en specialregel om reducering av fullt beskattningsvärde i vissa fall till 60 % (60 %-regeln), motsvarande en skattesats av 9% eller ett skattepåslag av 9,89 %. Slutligen finns ytterligare en reduceringsregel, näm- ligen till 20 % (20 %-regeln) av fullt be- skattningsvärde, motsvarande skattesatsen 3 % och skattepåslaget 3,09 %. Formellt sett är skattesatsen emellertid i samtliga dessa fall 15 % och någon differentierad skattesats är det sålunda inte fråga om. Anledning kan inte anses föreligga att vid en eventuell utvidgning av mervärdeskatten till biograffilmen frångå den principiella uppbyggnaden av skatten i detta hänseende.

En annan naturlig faktor att räkna med i sammanhanget är att också MFzs allmän- na regler om skattskyldighet och avdragsrätt bör komma till användning om mervärde- skatten utvidgas till biograffilmsbranschen. Sådana ändringar bör därför i princip en- dast vidtagas i MF som innebär en utvidg— ning av skattepliktsreglerna eller av reglerna om kvalificerade undantag. MF bör sålunda inte belastas med specialanordningar för denna bransch. Föreligger dessutom behov av särskilda anordningar av något slag som inte rör skattskyldighet, avdragsrätt, skatte— plikt eller undantag bör även dessa därför utformas i direkt anslutning till förefintliga anordningar inom MF, exempelvis till 60%- regeln.

När man använder termen biograffilms- branschen eller biograffilmsområdet måste på ett eller annat sätt klargöras vad som åsyftas. Detta problem löses emellertid så att säga automatiskt genom den teknik som bestämt utformningen av skattskyldighets-

begreppet i MF. Där talas nämligen om skattskyldighet för omsättning i yrkesmäs- sigt bedriven verksamhet av skattepliktig eller genom kvalificerat undantag från skat- teplikt undantagen vara eller tjänst. En na- turlig gränsdragning finns därmed som utan svårighet kan ges tillämpning även i fråga om biograffilm. Den bör därför av skatte— tekniska och rent praktiska skäl i en tänkt ny skattesituation givetvis gälla som gräns mellan sådan verksamhet inom biograffilms- branschen som skulle medföra skattskyldig- het och sådan som skulle falla utanför mer- värdeskattesystemet.

En sådan gränsdragning utesluter på ett från skatteteknisk synpunkt riktigt sätt från skattskyldighet endast den som driver verk- samhet aVSeende biograffilm som inte är yrkesmässig, exempelvis hobbyverksamhet i klubbar och liknande, rent privata kaba— réer och varietéer m.m. Detta gäller även om verksamheten till äventyrs drivs i en biograflokal vars innehavare är avgiftsplik- tig till Svenska filminstitutet. Inom mer- värdeskattesystemets ram skulle däremot falla all biograffilmsförevisning mot betal- ning, exempelvis biografföreställning, film- förevisning på nattklubb, kabaré, varieté, danstillställning och tivoli.

En tanke är att grunda gränsdragningen mellan filmverksamhet som medför skatt- skyldighet och annan filmverksamhet på den nyss antydda avgiftsplikten till filminstitutet. Av det tidigare sagda framgår emellertid att tämligen avsevärda ingrepp i MF:s kon- struktion i så fall måste vidtas. I en prome- moria avstås därför från att närmare analy- sera denna tanke. Utgångspunkten bör som nämnts vara att en eventuell utvidgning av skattens tillämpningsområde bör genomföras med bibehållande i princip av skattens kon- struktion.

Beträffande tv:s verksamhet gäller att denna överhuvudtaget inte medför skattskyl- dighet. En utvidgning av mervärdeskattens tillämpningsområde till att omfatta biograf- film utgör inget skäl för skattebeläggning av tv. Skattefrihet bör därför generellt lik- som hittills gälla för all filmvisning i detta medium. Skattskyldighet kan dock i och för

sig införas för all omsättning av biograffilm t. o. m. ledet före tv. Tv skulle då utan rätt till avdrag för ingående skatt ha att betala sådan till sin filmleverantör.

Därmed är gränsdragningen mellan film- verksamhet som medför skattskyldighet och annan filmverksamhet i princip angiven. Av praktiska skäl torde en sådan lösning så- lunda vara att föredra framför andra tänk— bara gränsdragningar exempelvis mellan bio- grafföreställningar i därför avsedda lokaler och andra biografföreställningar eller, som nämnts, på grundval av avgiftsplikten. En gränsdragning som grundas på typ av lokal torde medföra olika åtgärder från verksam- hetsutövarnas sida i syfte att nå den för dem i beskattningshänseende lämpligaste be- dömningen av lokalfrågan. Det skulle ur principiell synvinkel också te sig betänkligt om av två likartade verksamheter den ena var inordnad i mervärdeskattesystemet och den andra jämställdes med konsument. Att i stället låta skattskyldigheten till mervärde- skatt vara beroende av om avgiftsplikt till filminstitutet föreligger eller ej ter sig också av liknande skäl mindre lämpligt.

En annan betydelsefull faktor i samband med en eventuell skattebeläggning av bio- graffilmsbranschen är intäktsflödet inom branschen. I andra branscher kan i regel — dock ingalunda alltid — redovisningen av mervärdeskatten ske enligt »påbyggnads- principen». En vara tillverkas av produ- centen, prissätts och säljs till grossisten. Den sistnämnde prissätter i sin tur varan och distribuerar den till detaljisten som efter ny prissättning säljer den till konsumenten. Mervärdeskatten redovisas av varje led med skillnaden mellan utgående och ingående skatt. Inom biograffilmsbranschen däremot överlämnas i regel filmen till filmvisaren utan något i kronor fastställt pris. Filmvi- saren är i stället enligt avtal skyldig att be- tala viss filmhyra till filmuthyraren. Hyran utgör en procentuell andel av de biljettin— täkter som återstår när avgiften till film- institutet avdragits. Filmuthyraren betalar i sin tur viss del av sin bruttointäkt till pro- ducenten. Man skulle i mervärdeskattesam- manhang här kunna tala om en »omvänd

påbyggnadsprincip». Detta innebär för bio— graffilmsbranschen att skatteredovisningen måste ske på grundval av avräkningsnota som upprättas av »köparen». Ett sådant för- faringssätt är emellertid förutsett i MF och tillämpas av lantbrukarna i fråga om leve- ranser exempelvis av mjölk till mejerier. Vid mervärdebeskattning av biograffilmsbran- schen kan växelverkan mellan in- och ut- gående skatt vid tillämpning av omvänd på- byggnadsprincip anges på sätt som framgår av punkterna 1—5 i det närmast följande.

1. Mervärdeskatt tänks i samtliga led utgå med 17,65 %, st. med full skattesats. Denna skatt tas sålunda i slutledet ut på biljettpriserna och utgör filmvisarens utgå- ende skatt. Härtill kommer självfallet utgå- ende skatt på eventuell verksamhet som redan nu är skattebelagd, exempelvis viss varuförsäljning. Filmvisarens ingående avdragsgilla skatt beräknas med ledning av det belopp han har att betala till filmuthyraren för rätten att visa filmen. Skatten motsvarar under de givna förutsättningarna ett tillägg av 17,65 % på detta belopp och inbetalas till filmuthyraren. Till filmvisarens ingående skatt kommer den redan nu förekommande avdragsgilla ingående skatten och sådan f.n. ej avdragsgill ingående skatt på investering- ar och driftskostnader som blir avdragsgill om filmvisaren blir skattskyldig för vis- ningen.

2. För filmuthyraren utgörs utgående skatt av det skattebelopp han erhåller från filmvisaren, motsvarande sålunda dennes avdragsgilla ingående skatt på filmhyran. Om filmuthyraren driver även annan verk- samhet än filmuthyrning som medför skatt- skyldighet, skall han givetvis liksom f.n. också redovisa för utgående skatt på sådan verksamhet. Filmuthyrarens avdragsgilla ingående skatt motsvaras av skatten på belopp som film- uthyraren har att betala till producent eller importör och skatten på gjorda förvärv —— både investeringar och driftskostnader — förutom för filmuthyrning för all annan verksamhet som medför skattskyldighet.

3. Producentens utgående skatt är be-

loppsmässigt identisk med det skattebelopp han erhåller från filmuthyrare och som be- räknas på belopp som han avtalsenligt er- håller såsom sin andel av influtna brutto- filmhyror. Härtill kommer i förekommande fall utgående skatt på egen omsättning i annan verksamhet som medför skattskyl— dighet, exempelvis uthyrning av apparater, inspelning av reklamfilm och undervisnings- film, upplåtelse av upphovsrätten till sådana filmer, varuförsäljning m. m.

Den ingående skatten utgörs i producent- ledet av den skatt som producenten har att erlägga på förvärv för sin verksamhet som i sin helhet torde komma att medföra skatt- skyldighet.

4. I fråga om exporterad biograffilm får exportören rätt till restitution av all den in- gående skatt som är hänförlig till framställ- ning och tillhandahållande av sådan film. Någon utgående skatt blir det som redan framgått däremot inte fråga om vid export.

5. Importören av biograffilm får en ut- gående skatt av i princip samma typ som den en producent har att redovisa. Den ingående skatten däremot utgörs av mervärdeskatt som tullen tar ut och grundas på tullvärdet.

3.2 Olika alternativ

Självfallet kan ett flertal skilda tekniska lösningar i och för sig vara tänkbara i sam- band med en utvidgning till biograffilms- branschen av mervärdeskattens tillämpnings- område. Med hänsyn till redan redovisade materiella och formella synpunkter torde antalet praktiskt möjliga alternativ emeller- tid vara starkt beskuret. Det är mot denna bakgrund som antalet alternativ här begrän- sats till fyra.

Alternativ 1

Redogörelsen under punkterna 1—5 i det närmast föregående gäller en lösning av frå- gan om mervärdeskatt på biograffilmsbran— schen som innebär att branschen i skatte- hänseende jämställs med vilken annan skat-

tepliktig bransch som helst. En sådan ut- vidgning av mervärdeskattens tillämpnings- område som kan kallas alternativ ] avser sålunda en i alla led fullt genomförd skatt- skyldighet. Alternativet omfattar därför även producenter, filmuthyrare och filmvisare som inte omfattas av den nyss behandlade »omvända påbyggnadsprincipen». För des- sa utomstående gäller i stället sedvanlig fak- turering och skatteredovisning i led efter led enligt »påbyggnadsprincipen».

I det föregående understryks att en ut- vidgning av mervärdeskattens tillämpnings- område bör ske inom ramen för MF:s all- männa uppbyggnad. Om denna linje följs säger det sig självt att alternativ 1 är den metod som ger staten den största skatte- intäkten av tänkbara alternativ under i öv- rigt lika förutsättningar med hänsyn till antalet biografbesök, prissättning, investe- ringar och omkostnader.

Alternativ 2 Mervärdeskatten utgör som nämnts i regel 15 % av beskattningsvärdet. Som redan framgått finns emellertid ett par s.k. redu- ceringsregler. Dessa tillämpas i fråga om särskilda tjänster. Sålunda gäller vid exem- pelvis servering i därför avsedd lokal den s.k. 60 %-regeln. Denna regel ger samma resultat som om skattesatsen utgjort 9 % av hela beskattningsvärdet motsvarande ett skattetillägg av 9,89 % på priset före skatt. Enligt den s.k. 20 %-regeln som också be- rörts tidigare utgör motsvarande procenttal vid omsättning av vissa särskilt angivna konstruktionstjänster 3 resp. 3,09 %. Båda reduceringsreglerna gäller endast utgående omsättning av de ifrågavarande tjänsterna. Avdrag för ingående skatt sker sålunda en- ligt de allmänna reglerna med de belopp som leverantörsfakturan utvisar eller som erlagts vid kontantköp, dvs. i regel enligt ett skattepåslag av 17,65 % på priset före skatt. Från skatteteknisk synpunkt finns in- tet som hindrar att någon av reducerings- reglerna utvidgas till att avse även visning av biograffilm. Ett sådant förfarande kan här kallas alternativ 2.

Ur statens synvinkel medför en utvidg-

ning enligt detta alternativ av mervärde- skattens tillämpningsområde självfallet mind- re skatteintäkter än enligt alternativ 1.

Alternativ 3

Som framgått ger de båda föregående alter- nativen staten nya skatteintäkter under för- utsättning att summa utgående skatt över- stiger den ingående. Ett annat tänkbart sätt att utvidga mervärdeskattens tillämpnings- område till biograffilmsbranschen är att in— föra bestämmelser som i jämförelse med de nämnda alternativen innebär skattebortfall för staten. Denna lösning, alternativ 3, kan utformas så att biograffilmsbranschen görs skattskyldig på samma sätt som exempelvis skeppsvarv eller företag som ger ut allmän dagstidning. Biograffilm måste i så fall infö- ras i MF bland de kvalificerade undantagen från skatteplikt. Undantagsbestämmelsen måste vidare inordnas i MF på sådant sätt att inte bara den som är verksam inom branschen utan även alla leverantörer av varor och tjänster till denna får rätt till fullständig avlyftning av ingående mervärde- skatt. Någon utgående skatt skall branschen däremot inte redovisa vid omsättning av biograffilm. Avlyftningen får därför inom branschen formen av restitution av ingående skatt på investeringar och driftskostnader. Alternativet är från teknisk synpunkt täm- ligen lätthanterligt inte endast för renodlade biograffilmsföretag utan också för alla de filmföretag som inte uteslutande ägnar sig åt biograffilm. Eftersom det endast är bio- graffilm som avses i sammanhanget bör före— tagens övriga verksamhetsgrenar i princip inte beröras av de nya skattebestämmelserna. Sådan sidoverksamhet är exempelvis verk- samhet som avser reklamfilm, undervisnings- film, varuförsäljning och apparatuthyming. En lösning enligt denna linje försvåras inte nämnvärt av att ett företags totala verksam- het måste uppdelas på sådan verksamhet som medför skattskyldighet utan utgående skatt och annan verksamhet. Företaget är redan enligt gällande rätt nödsakat att göra en i princip likartad uppdelning vid be- räkning av avdrag för ingående skatt på förvärv som är gemensamma för hela verk-

samheten då denna endast delvis medför skattskyldighet. Biograffilmsverksamheten överförs endast i räkenskaperna från konto för icke skattepliktig verksamhet till sådant för verksamhet som medför skattepliktig- het. Avdrag för ingående skatt på förvärv i denna verksamhet får i fortsättningen ske i redovisningen för mervärdeskatt och inte längre i inkomstberäkningen för allmän självdeklaration till ledning för inkomst- taxering. Utanför skattskyldighetsområdet faller därefter i flertalet företag med blan- dad verksamhet endast lokaluthyrning och annan fastighetsförvaltning vilket måhända kan sägas t.o.m. utgöra en förenkling. Ut- gående skatt på annat än biograffilm tas i detta alternativ även i fortsättningen ut på samma sätt som nu.

Alternativ 4

I produktions— och distributionskedjan torde producentledet i relation till sin omsättning vara tyngst belastat av ingående mervärde- skatt. Detta led torde även i större utsträck- ning än övriga inom biograffilmsbranschen driva verksamhet som redan enligt gällande rätt medför skattskyldighet. Som exempel kan här nämnas filmtekniska arbeten av olika slag, produktion av reklamfilm och informationsfilm, apparatuthyrning och va- ruförsäljning. En speciell variant av alterna- tiv 3 utgör därför med hänsyn till producent- ledets särskilda ställning en tänkbar lösning på problemet att åstadkomma en praktiskt användbar metod för utvidgning av mer- värdeskattens tillämpningsområde till bio- graffilmsbranschen.

Alternativet, här kallat alternativ 4, går ut på att skattskyldigheten till mervärdeskatt för verksamhet som avser biograffilm be- gränsas till producentledet. Skattskyldighe- ten innebär rätt till fullständig avlyftning i form av restitution av all ingående skatt i biograffilmsverksamheten. Någon utgående skatt på tillhandahållandet av biograffilm skall däremot inte förekomma.

Distributions- och visningsleden behand- las enligt alternativ 4 på samma sätt som nu. Detta innebär att man i dessa led mot- tar och omsätter biograffilm utan att själv

ta ut någon mervärdeskatt eller debiteras någon sådan av producent eller importör.

För att åstadkomma konkurrensneutrali- tet mellan inhemsk produktion och import av biograffilm måste emellertid även im- portören av sådan film göras skattskyldig enligt alternativ 4. Därmed kan han få restitution av den — i flertalet fall jämfö- relsevis obetydliga —— mervärdeskatt han vid importen betalar till tullen.

Ytterligare alternativ och varianter är som redan framhållits tänkbara. Alternati- ven 1—4 är emellertid i och för sig tekniskt genomförbara inom ramen för MF och detta utan besvärande komplikationer av formell art eller i praktiska hänseenden.

Avsikten är inte att här göra några vär- deringar. Den användning av skattesystemet enligt det ena eller andra alternativet som beskrivits i det föregående kan självfallet diskuteras också från åtskilliga andra aspek- ter än de skattetekniska. En sådan är gräns- dragningen mellan film och andra yttringar av nöjesverksamhet och motiveringen varför den ena verksamheten skall vara inordnad i mervärdeskattesystemet men inte den and- ra.

4 Kvantitativa aspekter

4.1 Principiella synpunkter

I den allmänna debatten har vid skilda till- fällen beräkningar gjorts av de statsfinan- siella konsekvenser som biograffilmens in- förande i mervärdeskattesystemet skulle fö- ra med sig. Vanligen utgår man därvid från att filmbranschen kommer att säga upp filmavtalet om mervärdeskatt införs. Med hänsyn till den senast gjorda ändringen i filmavtalet kan denna utgångspunkt för analysen förefalla motiverad och skall an- vändas också här. Därefter brukar statens skatteinkomster anges till 17,65 % av om- sättningen på biograferna. Detta förfaran- de är dock alltför schablonmässigt, främst av det skälet att den ingående mervärdeskatt som filmbranschen i nuläget betalar skulle bli avdragsgill och därigenom komma att reducera skatteinkomsterna i betydande om- fattning. Även andra faktorer bör nämnas. Den första fråga som bör ställas är om mervärdeskatten kommer att medföra kost- nadsökningar inom filmbranschen. Om så blir fallet är det troligt att dessa kommer att drabba konsumenterna i form av pris- höjningar på biografbiljetter. Detta i sin tur kan få negativa konsekvenser på efterfrågan, vilket i så fall rycker undan grunden för den ovannämnda procentberäkningen. Också storleken på den ingående mer— värdeskatten är beroende av efterfrågeut- vecklingen. Minskar efterfrågan på biograf-

biljetter leder detta till minskade investe- ringar och överhuvudtaget troligen till en allmän återhållsamhet med utgifter av skilda slag. Den ingående mervärdeskatten mins- kar därvid, vilket med en given omsättning i biografledet innebär att den totala mer- värdeskatt branschen betalar kommer att öka.

Slutligen bör nämnas att ett ganska stort antal biografer har en omsättning understi- gande 10 000 kr per år och blir därför inte redovisningsskyldiga för mervärdeskatt. För andra biografer kan principiellt gälla att i händelse av att mervärdeskatt införs på bio- graffilm en reducerad verksamhet bleve ekonomiskt motiverad, nämligen om biogra- fens omsättning därigenom skulle understiga nämnda gräns.

De dynamiska aspekter som här nämnts blir aldrig föremål för analys i den allmänna debatten. Det är emellertid lika uppenbart att de har betydelse för beräkningarna som det är klart att de knappast låter sig kvan- tifieras med någon större precision. Detta hindrar inte att tänkbara konsekvenser nämns och att i varje fall deras riktning an- tyds. Så har också skett längre fram i dessa beräkningar. I ett avseende är emellertid analyserna i den alhnänna debatten helt orealistiska, nämligen när den ingående mervärdeskatten utesluts. Storleken av den- na skatt för olika distributionsled skall där- för närmast granskas. Beräkningarna har därvid gjorts med utgångspunkt i det ma-

terial som insamlats för den ekonomiska stu- dien.

4.2 Ingående mervärdeskatt hos biograferna

Den ingående mervärdeskattens storlek i biografledet har skattats på ett stickprov av 60 avgiftspliktiga och 40 icke-avgiftspliktiga biografer. För de förra avser beräkningarna ett genomsnitt av åren 1965 t.o.m. 1968. För att reducera effekten av efterfråge- svängningarna har uppskattningen gjorts för en fyraårsperiod. För icke-avgiftspliktiga biografer har beräkningarna gjorts på mate- rial avseende år 1969, vilket är det enda år för vilket uppgifter insamlats. För detta år inkluderar uppgivna kostnader även mer- värdeskatten, men härtill har hänsyn tagits i beräkningarna.

Den använda metodiken går ut på att beräkna hur stor den ingående mervärde- skatten är i relation till influtna biljettin- täkter. Om denna procentsiffra är känd, och ingen hänsyn behöver tas till dynamiska aspekter, så kan beräkningarna av skattens storlek enkelt framskrivas till önskvärd framtida tidpunkt. Metoden bygger på det antagandet att relationen mellan den ingåen- de mervärdeskatten — eller rättare viss typ av resursanskaffning — och intäkterna är konstant. Detta antagande är förenklat men awikelserna torde dock icke vara alltför stora.

De kostnader vilka i nuläget skulle inklu- dera mervärdeskatt har adderats för vart och ett av undersökningsåren och därefter satts i relation till respektive års biljettin- täkter brutto. Det genomsnittliga procent- talet för de fyra undersökningsåren har se- dan använts för framräkning av den totala mervärdeskatten för samtliga avgiftspliktiga biografer. Motsvarande förfaringssätt har använts för icke-avgiftspliktiga biografer, varvid dock kostnaderna reducerats med hänsyn till att uppgivna kostnader inklude- rar mervärdeskatt.

Följande kostnadsposter har betraktats som mervärdeskattepliktiga:

Annons- och övriga reklamkostnader Frakter netto, dvs. efter avdrag av film- uthyrarnas kreditnotor Reparation och underhåll Allmänna omkostnader Investeringar

I dessa kostnadsposter finns inslag av icke-skattepliktig karaktär, t. ex. frimärken och telefon. Dessutom medför reparationer och investeringar ibland att reduceringsre- geln kommer till användning, dvs. skatte- påslaget blir 9,89 i stället för 17,65 %. En- da möjligheten att ta hänsyn härtill är att granska de enskilda företagens fakturor.

Med här använd metodik uppgår för av- giftspliktiga biografer den sökta genom- snittssiffran till 12,9 % för åren 1965 t. o. m. 1968. För icke-avgiftspliktiga biografer gav skattningar för år 1969 vid handen att kost- naderna för mervärdeskattepliktiga resurs- anskaffningar uppgick till 15,8 % av bil- jettintäkterna. Med utgångpunkt i nämnda procentsiffror kan den ingående mervärde- skatten för biograferna beräknas. För spel- året 1970/71 uppgick biljettintäkterna för avgiftspliktiga biografer till ca 157 mkr och för icke-avgiftspliktiga biografer till ca 21 mkr. Tar man 12,9 respektive 15,8 % av dessa belopp finner man, att mervärdeskatte- pliktiga resursanskaffningar bör ha uppgått till 23,5 mkr. På dessa utgifter utgår mer— värdeskatt om 17,65 % vilket ger en in- gående mervärdeskatt i biografledet på approximativt 4,2 mkr.

4.3 Ingående mervärdeskatt hos filmuthyrarna

Den ingående mervärdeskatten som filmut- hyrarna betalar är ytterst svår att beräkna eftersom olika företag använder skilda redo- visningsmetoder samtidigt som företagen sinsemellan är mycket heterogena. Därtill kompliceras uppgiften av det stora bort- fallet (jfr avd. I, kap. 7) i undersökningen. Ett försök till beräkning av den ingående mervärdeskattens storlek har dock gjorts genom en granskning av de i undersöknings-

materialet uppgivna kostnaderna. På grund av nämnda svårigheter har uppskattningar i stor utsträckning måst tillgripas.

De kostnader hos filmuthyrarna som ger upphov till mervärdeskatt kan indelas i fyra grupper:

Kopiekostnader (om kopiorna framställs i

Sverige) Premiär- och stödannonsering

Kostnader som debiteras biograferna (re- klam och frakter) Allmänna omkostnader

För de amerikanska bolagen gäller att moderbolagen i regel svarar för kopiekost— naderna, vilka därför inte ens kommer fram i dotterbolagens redovisningar. För fristående svenska filmuthyrare torde för- hållandet vara likartat, dvs. producenten står för kopiekostnaderna. Undantag kan dock finnas. I beräkningarna har inga kopie- kostnader medtagits, vilket innebär en un- derskattning av den ingående mervärdeskat- tens storlek i den utsträckning som kopior framställs i Sverige.

Beträffande premiär- och stödannonse- ringen gäller för de amerikanska bolagen att moderbolagen i regel står för kostnader- na, vilka brukar avräknas »direkt», dvs. genom minskning av den andel av intäk- terna som skall krediteras moderbolagen. Baserat på de uppgifter som redovisas i kap. 7 torde, med hänsyn till kostnadsut- vecklingen sedan undersökningen genom- fördes, kostnaderna för premiär- och stöd- annonsering uppgå till ca 400 tkr per år och bolag. Om man antar att denna siffra gäller för även de integrerade bolagen, så skulle ca 10-talet filmuthyrare kunna antas ha en årlig premiär- och stödannonsering av denna omfattning. Om därtill läggs upp- skattningsvis ca 15-talet fristående filmut- hyrare som genomför premiär- och stödan- nonsering till ett belopp av gissningsvis 25 tkr per år och bolag, så skulle den totala annonskostnaden för filmuthyrarna uppgå till approximativt 4,5 mkr per år.

Sådana utgifter som filmuthyrarna debi- terar biograferna bör helst inte medtagas alls vid beräkning av filmuthyrarnas ingåen-

de mervärdeskatt. Dessa utgiftsslag återfinns som kostnader i biografernas redovisningar och har följaktligen redan påverkat beräk- ningarna i biografavsnittet. All biografre— klam (jfr framställn. i avd. 1, kap. 4) har därför exkluderats i beräkningarna. Däremot har icke fraktkostnaderna kunnat frånräk- nas eftersom materialet inte möjliggör en uppdelning på lokaltransporter i Stockholm (vilka bör medtagas) och frakter från Stock- holm till landsorten. Dessa senare frakt— kostnader har därför dubbelräknats i beräk- ningarna men felet torde vara av helt under— ordnad betydelse.

Även beträffande posten »allmänna om- kostnader» har avgränsningsproblem upp— stått. De amerikanska bolagens redovisning- ar är dock i allmänhet mycket specificerade, varför problemen begränsats till sådana pos- ter som resor, representation etc., dvs. kostnader som innehåller både skatteplik- tiga och icke-skattepliktiga varor respektive tjänster. I dessa fall har kostnaderna med- tagits i sin helhet. Det därvid uppkomna felet går ej att uppskatta, men det torde inte ha någon större betydelse med tanke på att totalkostnadema är ganska små i re- lation till övriga skattepliktiga resursanskaff— ningar inom branschen.

Beräkningarna bygger i huvudsak på de uppgifter som lämnats av de amerikanska bolagen. Därvid har de »allmänna omkost- naderna» _ bland vilka fraktkostnaderna inkluderats — hos dessa bolag satts i rela- tion till influtna filmhyror, och det så er- hållna relationstalet har använts för att göra en uppräkning för hela branschen. Av tabell 7.1 i avd. I framgår att »momsbe- lagda allmänna omkostnader» för under— sökningsåren varierar mellan ca 60 och ca 77 tkr. I relation till bruttointäkterna upp- går dessa kostnader till genomsnittligt ca 1,6 % för hela perioden. Till följd av redo- visningsprinciperna hos de amerikanska bo— lagen kan man förmoda att dessa omkost- nader realiter svarar för en något större andel av intäkterna. Här har därför använts siffran 2 % av bruttofilmhyrorna. För spel- året 1970/71 inspelade avgiftspliktiga bio- grafer 157 mkr och icke-avgiftspliktiga bio-

grafer 21 mkr.1 Med en genomsnittlig film- hyra på 39 % för de förra och 25 % (jfr avd. 1, kap. 7) för de senare biograferna er- hålls bruttofilmhyror på ca 60 mkr. Av detta belopp skulle 2 % utgöra sådana all- männa omkostnader på vilka mervärdeskatt utgår. Tillsammans med kostnaderna för premiär- och stödannonsering, 4,5 mkr, er- hålls således en total kostnadspost på ca 5,7 mkr på vilka mervärdeskatt bör beräknas, dvs. 17,65 % därav ger en ingående mer- värdeskatt i filmuthyrarledet på approxi- mativt I mkr.

4.4 Ingående mervärdeskatt hos producenterna

För producenterna uppstår fyra grupper av resursanskaffningar vilka ger upphov till mervärdeskatt, nämligen:

Möbler och rekvisita Råfilm och laboratoriearbeten Trailers och stillbilder Kopieframställning

För samtliga filmer i undersökningsma- terialet för vilka kostnadsposterna särredo- visats har ovanstående kostnadsslag beräk- nats. Den genomsnittliga kostnaden visade sig uppgå till 308 tkr. Eftersom filmerna inspelats under perioden 1963/ 64 t.o.m. 1968/69 har här antagits att kostnaderna stigit till genomsnittligt 350 tkr per år.

Under spelåret 1970/71 inspelades 20 filmer. Om man antar att denna siffra nå- gorlunda väl speglar den framtida inspel- ningsvolymen, så skulle mervärdeskatte- pliktiga resursanskaffningar kunna beräknas till ca 7 mkr. På dessa utgifter utgår mer- värdeskatt om 17,65 %, vilket ger en ingå- ende mervärdeskatt i produktionsledet på approximativt 1,3 mkr.

4.5 Den statsfinansiella nettoeffekten Den statsfinansiella nettoeffekten av att in- föra biograffilmen i mervärdeskattesystemet påverkas dels av de ökade skatteinkomster

som staten finge i biografledet, dels av in- täktsminskningar till följd av att branschen samtidigt finge avdragsrätt för den ingående mervärdeskatten. Storleken av denna fram- går av beräkningarna ovan, vilka ger föl- jande fördelning mellan skilda distributions- led:

Biografledet 4,2 mkr Filmuthyrarledet 1,0 » Produktionsledet 1,3 » Totalt för filmbranschen 6,5 »

Av de tidigare kommentarerna har fram- gått att osäkerheten i skattningarna i vissa fall är mycket stor. Ytterligare några för- hållanden bör kommenteras.

För biograferna, liksom för de produce- rande företagen, bör man räkna med att det tillkommer Vissa kostnadsposter för den cen- tralt administrativa verksamheten vilka bor- de ingå i underlaget för beräkningen av mervärdeskatten. Undersökningsmaterialet är dock icke tillräckligt specificerat för att genomföra en uppskattning av den ingående mervärdeskatten på dessa anskaffningar. Helt allmänt kan dock sägas att i biograf- ledet torde den övervägande delen av kost- naderna vara fördelade på biograferna. För de stora biografkedjorna måste man dock räkna med att den centrala verksamheten också ger upphov till ingående mervärde- skatt av viss storlek. I vissa fall torde därför här gjorda beräkningar utgöra underskatt- ningar av den verkliga storleken på den ingående mervärdeskatten.

Såsom framhållits tidigare vidlåds be— räkningarna avseende filmuthyrarledet av den största osäkerheten. Liksom för bio- grafledet torde därvid gälla att angiven upp- skattning av den ingående mervärdeskatten är för lågt beräknad.

Beräkningarna av mervärdeskattens stor- lek i produktionsledet förefaller förhållan- devis tillförlitliga. Variationerna kan dock bli stora beroende på växlingarna i inspel- ningsvolym. Eftersom beräkningarna gjorts på inspelningsvolymen för 1970/71 gäller

* Hänsyn till speciellt avgiftsbefriade biogra- fer har icke tagits.

för produktionsledet liksom för de båda öv- riga leden att den ingående mervärdeskatten troligtvis beräknats något i underkant.

Om omsättningen för spelåret 1970/71 även fortsättningsvis används som beräk- ningsunderlag, så kan den statsfinansiella nettoeffekten grovt beräknas till de belopp som angivits i nedanstående uppställning. Hänsyn till dynamiska aspekter har icke ta- gits vid dessa beräkningar.

I uppställningen har nettoeffekten beräk- nats för samtliga tidigare nämnda alterna- tiv. Det andra alternativet har uppdelats i 2 a (9 % mervärdeskatt) och 2 b (3 % mer- värdeskatt). Med här gjorda beräkningar av den ingående mervärdeskattens storlek skul- le ett fullständigt införlivande av biograf- filmen i mervärdeskattesystemet medföra ett tillskott till statskassan på drygt 20 mkr. Med tillämpning av 60-procentsvarianten av alternativ 2 bleve tillskottet till statskassan knappt 10 mkr. Den andra varianten av al- ternativ 2 skulle för filmbranschen som hel- het medföra en inkomstförstärkning på drygt 1 mkr och alternativ 3 en inkomst- förstärkning på ca 6,5 mkr. Alternativ 4 skulle också ge en inkomstförstärkning på drygt 1 mkr, men såsom framgått av den ti- digare redogörelsen skulle denna komma en- bart filmproducentema tillgodo.

Såsom tidigare nämnts medför en så om- fattande förändring som införande av mer- värdeskatt dynamiska aspekter, vilka gör alla beräkningar högst osäkra. Några exem— pel skall avslutningsvis ges.

Biografer med en omsättning understi- gande 10000 kronor är icke redovisnings-

skyldiga för mervärdeskatt. Hur stor andel av de 3,2 mkr som i alternativ 1 beräknats inflyta från icke-avgiftspliktiga biografer kan hänföras till företag som omsätter mindre än 10 000 kronor per år? De icke- avgiftspliktiga biograferna torde i nuläget ha ytterst små ingående mervärdeskatter. Dessa biografer får inte heller någon kost- nadslindring motsvarande de avgiftspliktiga biografernas bortfall av avgiften till Svenska filminstitutet. Mervärdeskatten skulle där- för drabba dessa biografer hårdare än öv- riga biografer. Kan de icke-avgiftspliktiga biograferna överhuvud överleva? Tvingas de reducera verksamheten i sådan omfattning att omsättningen sjunker under 10 000 kro- nor? I hur hög grad kommer det i tabellen redovisade tillskottet på 3,2 mkr att redu- ceras och därmed också den statsfinansiella nettoeffekten?

Ungefär hälften av de avgiftspliktiga bio- grafernas omsättning faller på integrerade biografer. För de integrerade bolagen gäller att biografavgiften i nuläget enbart delvis utgör en kostnad, eftersom bolagen via sina filmproduktioner och utdelningen från film- institutet får en icke obetydlig restitution. I detta avseende drabbas de integrerade bo- lagen hårdare än t. ex. en ointegrerad bio- grafkedja av att mervärdeskatt införs. (Lik- som att integrationen i nuläget gynnar de integrerade bolagen.) Samtidigt gäller att de integrerade biograferna som grupp betrak- tade har en större investeringsvolym, och därmed en större ingående mervärdeskatt, än övriga biografer. Särskilt markant blir denna skillnad vid jämförelse med friståen-

Specifikation Mervärdeskattealternativ 1 2 a 2 b 3 4

+ Skatt fr. avg.pl. biografer 23,6 14,1 4,7 — — + Skatt fr. icke-avg.pl. bio-

grafer 3,2 1,9 0,6 _ _ = Summa skatteuttag i kon-

sumentledet 26,8 16,0 5,3 -— — —Ing. mervärdeskatt 6,5 6,5 6,5 6,5 1,3 = Statsfinansiell nettoeffekt + 20,3 mkr + 9,5 mkr —— 1,2 mkr — 6,5 mkr — 1,3 mkr 224 SOU 1973: 16

de biografer i landsorten. Mervärdeskat- ten kommer således att medföra större av- dragsmöjligheter för integrerade biografer än för fristående biografer. Nettoeffekten för de integrerade bolagen är också — och kanske framförallt —— beroende av om och i vilken utsträckning staten genom direkta stödåtgärder till filmproduktionen i framti— den träder in som filminstitutets »ersättare». Utan produktionsstöd torde risken vara stor att mervärdeskatten skulle tvinga de integre- rade bolagen att försöka övervältra even- tuella kostnadsökningar på konsumenterna, om detta överhuvud bedöms möjligt. Om så sker kan man inte bortse från den effekt prishöjningarna kan få på efterfrågan på biografbiljetter, vilken i sin tur bestämmer hur stor mervärdeskatt som inflyter från biograferna.

För den alldeles övervägande delen av de fristående biograferna i landsorten gäller att investeringsvolymen är mycket låg och därigenom också den ingående mervärde- skattens storlek i nuläget. Dessa biografer skulle därför drabbas av en kostnadsökning som troligen ligger mycket nära 5 % dvs. skillnaden mellan mervärdeskatt och bio— grafavgift. Kan de fristående biograferna bära även denna kostnadsökning vid sidan av övriga kostnadsökningar?

Tidigare konstaterades att de dynamiska aspekterna icke låter sig kvantifieras men väl att deras riktning kan antydas. Det kan knappast råda någon tvekan om att kon- sekvenser av det slag som här antytts leder till minskade skatteintäkter för staten. Av den ekonomiska rapporten att döma torde sannolikt storleksordningen på de dynamis- ka konsekvenserna vara sådan, att dessa knappast låter sig negligeras.

III

Filmarbetarnas villkor

1 Bakgrund

Våren 1969 gick kulturrådet, i samarbete med litteratumtredningen och låginkomst- utredningen, ut med en enkät till svenska kulturarbetare av skilda kategorier. Enkäten, som huvudsakligen avsåg att kartlägga kul— turarbetarnas inkomster och sysselsättning, vände sig till författare, scenkonstnärer, kon— sert— och kammarmusiker, senare även till tonsättare och konsthantverkare. Bildkonst- närema hade året innan varit föremål för en intervjuundersökning beställd av Konstnä- rernas riksorganisation (KRO) i samarbete med låginkomstutredningen. Av flera skäl kom inte filmarbetama med i nämnda un- dersökningar.

Filmutredningen beslöt 1972 i samråd med kulturrådet att undersöka situationen och arbetsförhållandena för de svenska filmarbetama. Man fann det lämpligt att utföra undersökningen på ett liknande sätt som kulturrådets övriga undersökningar av kulturarbetarnas villkor.

De enda filmarbetarkategorier för vilka det existerade ett visst material var film- fotografavdelningen inom Teaterförbundet samt medlemmarna i Föreningen produk- tions- och inspelningsledare (FPI). Under- sökningarna utfördes under 1970 av organi- sationerna och avsåg i stort sett förhållan- dena under 1969.

Bland fotograferna gjordes kring årsskif- tet 1969/ 70 en enkätundersökning där man frågade de 66 medlemmarna om deras film- verksamhet, inkomster under de tre senaste

åren m.m. Av de 36 svaren (55 %) fram- gick att genomsnittsinkomsten mellan 1967 och 1970 stigit från ca 32000 till något över 40000 kr. Medelåldern var omkring 40 år och man hade genomsnittligt arbetat i filmbranschen i 15 år.

FPI:s undersökning visade att ca 1/ 3 av medlemmarna var fast anställda, 1/ 3 arbe— tade i egna lokaler och 1/ 3 arbetade på fri- lansbasis. Medelinkomsten för samtliga var ca 30 000 kr.

Svarsprocenten var vid dessa båda under- sökningar relativt låg.

1.1 Vilka kategorier ingår i undersökningen?

De grupper som filmutredningen var mest intresserad av var de frilansande filmarna, alltså de som inte har någon fast tjänst som t. ex. filmfotograf eller ljudtekniker utan för sin utkomst är beroende av att kontinuerligt få kortare eller längre filmjobb. För att nå dessa avsåg man i första hand att — liksom vid kulturrådets tidigare undersökningar —— utgå från de olika fackliga organisationerna.

De aktuella organisationerna vari detta fall

Medlemstal 1.3.1972 Avdelningen för filmregissörer inom Svenska teaterförbundet 106 Avdelningen för filmfotografer inom Svenska teaterförbundet 81

tekniker 43

Föreningen produktions— och inspelningsledare 48 Summa 278

Då man erfarenhetsmässigt vet att anslut- ningsgraden till facklig organisation inte är lika hög hos filmarbetare som hos vissa andra kulturarbetargrupper ville man helst försöka vidga kretsen och få med filmare som av olika skäl ej är anslutna till någon organisation. Med hjälp av Svenska film- institutets register över svenska långfilms- produktioner under perioden 1968—1970 tog man ut samtliga de regissörer, A— och B-fotografer, ljudtekniker och produktions- eller inspelningsledare, som ej var medlem- mar av någon av ovannämnda filmarbetar- organisationer. På så sätt fick man fram namnen på ytterligare 115 filmarbetare. Svagheten med denna metod är att många av dessa senare kanske medverkat i någon enstaka film för två, tre år sedan men där- efter helt lämnat filmarbetet. Risken var också stor att de skulle vara svåra att nå med en frågeblankett eftersom filminstitu— tets adressuppgifter kunde vara föråldrade.

Under arbetet med filmarbetamndersök- ningen väcktes tanken på att det skulle vara värdefullt att tillfråga även filmverksamma inom Sveriges Radio (SR), den numera utan jämförelse största arbetsplatsen för filmar- betare. Kontakt togs därför med SR och dess SIF-klubb som förklarade sig villiga att hjälpa till. Man fick adresser till följan- de filmarbetarkategorier inom SR: TV—pro- ducenter, fotografer, redigerare/klippare och ljudtekniker. Någon strikt avgränsning av personal som arbetar med film existerar inte inom SR. Enheterna tog ut dem som huvudsakligen arbetade med film. En så- dan uppdelning bedömdes inte möjlig för TV 1 som därför ej ingår i undersökningen. I gruppen SR ingår alltså TV 2, distrikten, nyhetsredaktionen och utbildningsprogram- enheten. Dessa utgjorde tillsammans 299 personer. Det bör understrykas att endast de TV-producenter togs ut som ansågs i nå-

gon större utsträckning syssla med just film— arbete.

Det bör vidare observeras att filmarbete på TV skiljer sig i många avseenden från t.ex. produktion av biograffilm; en TV— producents arbetsuppgifter vid en filmpro- duktion är i regel mycket olikartade en film- regissörs.

1.2 F rågemetod

Liksom vid kulturrådets kulturarbetarunder- sökning 1969 bestämde man sig för att an- vända enkätmetoden även för filmarbetama. Jämfört med personliga intervjuer har en- käter fördelen att man inte riskerar någon s.k. intervjuareffekt, dvs. att intervjuaren oavsiktligt ställer frågorna något olika till olika personer. En nackdel är dock att man ej har möjlighet att förtydliga formulering— arna av de frågor som svarspersonen har svårt att uppfatta. I detta fall bedömde man det som önskvärt att i likhet med 1969 ge— nomföra en totalundersökning bland de ut— valda personerna och valde därför enkät-, metoden som ställer sig fördelaktigare av tids- och resursskäl.

1.3 Utarbetande av frågor

Man var från början inställd på att enkäten skulle vara av faktatyp med frågor huvud— sakligen kring filmarbetarnas aktuella eko— nomiska situation och sysselsättningsförhål- landen. Frågor av åsiktstyp kunde ej tas med i detta sammanhang. Givetvis skulle man ställa en del frågor för att få fram filmarbetarnas bakgrund: bostadsort, ålder,, civilstånd etc. Utbildningen — både allmän skolutbildning, filmutbildning och annan yr- kesutbildning — ansågs synnerligen väsent-. lig att kartlägga. Slutligen ville man för dem som var gifta eller samboende gärna ha upp— gift om makens yrkes- och inkomstförhål— landen.

Utarbetandet av frågeblanketten pågick under tiden januari—mars 1972. Frågor och formuleringar underställdes berörda film—

arbetarorganisationer. Efter åtskilliga änd- ringar, till stor del föranledda av synpunk- ter från nämnda organisatiöner, kom blan- ketten i sitt slutgiltiga skick att omfatta tre och en halv A4-sida med sammanlagt 30 frågor. De flesta frågorna var av typen med fasta svarsalternativ där svarspersonen mar- kerar tillämpliga alternativ. Vissa öppna frå- gor och öppna alternativ fanns dock (se bi- laga).

På frågeblankettens fjärde sida fick film- arbetarna ge sina synpunkter på arbetsmöj- ligheterna för dagens filmarbetare samt kom- ma med förslag eller idéer till hur de skulle kunna förbättras.

1.4 F rågesituationen

Av erfarenhet vet man att många drar sig för att medverka i frågeundersökningar eller lämna korrekta svar om de tror att risk finns att deras svar avslöjas för någon obe— hörig. För att minska bortfallet av denna anledning garanterades de deltagande full diskretion med de lämnade uppgifterna. Detta tillgick på så sätt att varje person försågs med ett nummer. Detta nummer sattes ut i övre hörnet på de utsända blan- ketterna. Allteftersom blanketterna sändes in ifyllda klipptes hörnet bort, sedan numret avprickats på en lista. På så sätt hade man ändå möjlighet att veta vilka som svarat och att skicka ut påminnelsebrev och nya blan- ketter till dem som ej hörts av.

1.5 Utsändning och insamling av blanketter

Enligt den ursprungliga tidsplanen skulle frågeblankettema sändas ut snarast efter all- männa självdeklarationens avlämnande, allt- så i slutet av februari eller i början av mars. På grund av att utarbetandet tog längre tid i anspråk än man från början tänkt sig skedde den första utsändningen först om- kring den 10 april 1972. I början av maj fick de som inte skickat in blanketten en påminnelse, och en andra påminnelse med ny blankett utgick i slutet av maj. För SR:s

del blev tiden något förskjuten och det sista brevet gick ut först i juni.

Liksom var fallet med 1969 års kultur- arbetarenkät sändes enkäten ut vid en något olycklig tidpunkt. Man kan räkna med att många frilansande filmare i maj—juni och särskilt i juli—augusti befinner sig på olika arbets-, studie- eller semesterresor inom eller utom landet och därför är svåra att nå.

Tidpunkten för undersökningen kan till viss del förklara den relativt låga andelen svarande bland de tillfrågade. Andra tänk- bara orsaker är a) att många tillfrågade inte betraktade sig som aktiva filmare, b) att vissa av de tillfrågade med mycket goda eller mycket dåliga arbetsförhållanden ej ville delta av rädsla för att snedvrida resultaten och e) att några av princip ej ville medverka i enkäter. Av tabell ] framgår att 62 % av de »fria filmarna» och 74 % inom SR sände in blanketten ifylld, alltså grovt räk- nat 2/ 3 resp. 3/4. Vid 1969 års undersök- ning uppgick svarsprocenten till mellan 65 och 78 % för de olika grupperna.

Andelen svarande bland samtliga tillfrå- gade var 67 %. Om de fritt arbetande fil— marna delas upp i a) sådana som var fack- ligt organiserade och b) sådana som ej var anslutna och tagits ut till undersökningen för att de medverkat i någon långfilm under de senaste tre åren blir svarsfrekvensen för den förra gruppen 68 % och för den senare 46 %. Här föreligger alltså en betydande skillnad.

Här liksom i fortsättningen av denna re- dogörelse kommer att användas uttrycken nde fritt arbetande filmarbetarna» eller nde fria filmarbetama» i motsats till dem som arbetar inom SR. Inget av dessa uttryck är helt lyckat men har använts i brist på bättre.

1.6 Granskning, kodning, bearbetning

Efter hand som blankettmaterialet ström- made in granskades blanketterna. Någon kontakt med svarspersonema för att kom- plettera ofullständiga svar kunde man ej ta, då man utlovat fullständig anonymitet. En viss rättning av logiska fel kunde man dock

Tabell I Sammanställning över svarsfrekvens och bortfall.

Fritt arbetande Sveriges Radio Reg. Fot. Ljud- Prod.- S:a TV— Fot. Red./ Ljud- S:a tekn. led. prod. Klipp. tekn. Utsända blanketter 139 118 57 79 393 82 72 70 75 299 Därav ej i populationen 5 1 _ 2 8 1 -— 1 -— 2 Därav ej nådda 7 1 1 10 3 31 —— l 4 1 6 Egentlig population 127 106 47 74 354 81 71 65 74 291 Svarande 81 68 29 40 218 62 50 52 50 214 Andel 64 % 64 % 62 % 54 % 62 % 77 % 70 % 80 % 68 % 74 % Vägrare 5 1 1 4 11 — —- — —- — Andel 4 % 1 % 2 % 5 % 3 % —— —— -—— — —— Ej hörts av 41 37 17 30 125 19 21 13 25 78 Andel 32 % 35 % 36 % 41 % 35 % 23 % 29 % 20 % 32 % 27 %

utföra. Blanketterna var till större delen för- kodade vilket innebär att svarspersonerna redan vid ifyllandet med en siffermarkering gör blanketten klar för stansning. Alla öpp— na svarsalternativ och öppna frågor måste emellertid kodas.

När ovanstående arbetsmoment var utför- da lämnades materialet till hålkortsstansning vilket skedde i oktober 1972. Stansningen liksom den följande tabellframställningen har utförts av EUI Data AB.

2 Hur tabellerna skall läsas

Av tabell 1 ovan framgår storleken hos de olika grupper filmare som ingår i undersök— ningen. De åtta gruppema är relativt jämn- stora och de flesta ligger mellan 50 och 68 individer. Den minsta gruppen är de fritt arbetande ljudteknikerna där endast 29 per- soner svarat. Vid redovisningen har valts att som regel särredovisa alla dessa åtta grup— per och dessutom ange resultaten för hela den fritt arbetande gruppen och för hela SR-gruppen. Någon sammanslagning av samtliga filmarbetare har dock inte ansetts meningsfylld eftersom grupperna tagits ut på så olika sätt.

Den relativt låga svarsfrekvensen (54—— 80 %) gör många av undersökningsresulta— ten tämligen osäkra, om än ingalunda utan värde. Ju mer de olika grupperna indelas i undergrupper desto större blir emellertid osäkerheten. För att markera att man rör sig på osäker mark har alla andelar som grundar sig på ett antal individer mindre än 20 försetts med en parentes. De har dock konsekvent satts ut även om de bara grundar sig på ett fåtal personer.

Som centralmått har i denna undersökning genomgående använts medianen i stället för det ofta använda genomsnittet eller aritme- tiska mediet (ofta i vardagligt tal kallat me— delvärdet). Med medianen menas enkelt ut- .tryckt det »mittersta» värdet, alltså den en- het, i detta fall den person som befinner sig exakt i mitten om man ordnar alla i en följd från lågt till högt värde på en egenskap,

t. ex. inkomst eller ålder. Genomsnittet där- emot är summan av alla observationer delat med alla enheter, t. ex. personer som repre- senterar observationerna. Medianen har för- delen jämfört med genomsnittet att den är relativt okänshg för extremt höga eller låga värden. Medianer har ej räknats ut för grup- per med mindre än fem personer. Detta

markeras med tecknet (. .). Vid tabellredovisningen har följande sym- boler använts:

—— inget finns att redovisa

0 andelen mindre än 0,5 % . . uppgifter ej tillgängliga eller osäkra (denna symbol har bl. a. använts för vissa medianer grundade på låga antal)

Avrundning till närmaste hela procenttal och närmaste hundratal kronor har genom- gående gjorts. Vid summering av procenttal har summan konsekvent angetts till 100 även om en kontrollräkning ger ett något högre eller lägre resultat. Detta hänger sam- man med den ovan nämnda avrundningen och har gjorts för överskådlighetens skull.

3 Filmarbetarnas bakgrund

Hela 85 % av de fritt arbetande filmarna var bosatta i Stockholmsregionen liksom 72 % av filmarbetarna inom SR. Vid tiden för undersökningen bodde ungefär 17 % av landets befolkning i Storstockholm. (Denna uppgift liksom andra jämförelsesiffror i fort- sättningen är hämtade ur statistisk årsbok 1972.) I Göteborg och Malmö bodde sam— manlagt 12 % av de fria filmarna och 11 % av TV-filmarna vilket ganska väl motsvarar dessa städers andel av landets folkmängd — ca 14 %. För båda grupperna kan note- ras att regissörer/ producenter och fotogra— fer tycks vara mer utspridda över landet än övriga. (Tabell 2.)

Jämfört med de flesta andra kulturarbe- tare är filmarbetarna betydligt mer koncen- trerade till storstäderna. 1969 bodde 62— 65 % av författarna och bildkonstnärema i de tre största städerna.

Av tabell 3 framgår svarspersonernas ål- der. Endast 4 % resp. 8 % var under 24 år bland de fria filmarna och SR mot 19 % bland hela den förvärvsarbetande befolk- ningen. En mycket stor andel — 42 % resp. 54 % —— befinner sig i åldrarna 25—34 år. Medianåldern ligger så lågt som 36,3 år och 32,6 år vilket är avsevärt lägre än 41,2 år vilket gäller för hela den förvärvsarbe- tande befolkningen.

Antalet i undersökningen ingående film- arbetare som passerat pensionsåldern var obetydligt. Som helhet förefaller filmarna vara en tämligen ung yrkeskår. Enligt 1969

års undersökning hade skådespelare och konsthantverkare en medianålder på 37 år medan den för författare, bildkonstnärer och tonsättare låg kring 50 år.

Så gott som alla filmarbetare i Sverige är svenskar vilket kan utläsas ur tabell 4.

I tabell 5 har sammanförts olika uppgif- ter som rör de utfrågades familje— och bo- stadssituation. Att männen dominerar stort bland de svenska filmarbetarna är ett faktum som knappast förvånar. De kvinnor som finns arbetar framför allt som produktions- eller inspelningsledare eller inom SR som TV-producenter eller redigerare/klippare. Av männen var 71 % resp. 75 % gifta mot 62 % av hela befolkningen, men då är att märka att den officiella statistiken strikt går efter vigda medan i filmarbetarenkä- ten medräknats även de som sammanbodde utan att vara gifta.

Lika stor andel av de svarande — 63 % — i båda grupperna förklarar att de med sin inkomst bidrar till någon annans försörj- ning.

Av uppgifterna i tabell 5 om bostaden framgår att omkring 85 % av filmarbetarna bodde i fullt moderna bostäder. Det kan vara intressant att här jämföra med 1969 års kulturarbetarenkät där man fann att denna andel för författarna, skådespelar- na och konstnärerna låg mellan 82 % och 87 % medan den var något högre för ton- sättare och musiker.

Ungefär hälften bodde mindre än en per-

Tabell 2 Bostadsort. Procent.

Andel som Fritt arbetande Sveriges Radio 1971 i huvud- sak bodde i Reg. Fot. Ljud- Prod.- S:a TV- Fot. Red./ Ljud- S:a tekn. led. prod. Klipp. tekn. Storstockholm 79 82 93 95 85 66 60 79 84 72 Storgöteborg/ Stormalmö 2 9 3 3 5 10 10 10 14 11 Annan ort i Sverige 10 9 — 3 7 19 22 12 2 14 Utomlands 4 — _— __ 1 3 _ _. _ 1 . Ej svar —— -— 4 —— 0 2 -— -— -— 0 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Tabell 3 Ålder den 1 mars 1972. Procent. Ålder Fritt arbetande Sveriges Radio Reg. Fot. Ljud- Prod.- S:a TV- Fot. Red./ Ljud- S:a tekn. led. prod. Klipp. tekn.

—24 1 1 17 5 4 — 6 10 20 8 25—34 32 37 55 63 42 35 52 73 60 54 35—44 28 29 14 18 25 42 32 12 16 26 45—54 22 21 3 8 16 18 8 4 4 9 55—64 14 10 7 5 10 3 2 2 _ 2 65— 1 1 _ 3 1 _— — —— _— _ Ej svar 2 1 4 — 1 2 -— -— —— 0

Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Medianålder 41 år 39 år 31 år 32 år 36 år 43 år 34 år 31 år 30 år 33 år Tabell 4 Nationalitet. Procent. tvårumslägenhet) och denna andel stämmer

väl överens med förhållandena för alla Fritt Sveriges svenska hushåll enligt folk- och bostadsräk- arbetande Radio ningen 1970. Svensk medborgare 95 97 I tabell 6 har utbildning av olika slag Utländsk medb.,

bott i Sverige 5 år 3 1 Utländsk medb.,

bott i Sverige mindre än 5 år 0 2 Ej svar 1 0 Summa 100 100

son per bostadsmm (t. ex. en person i en två- rummare, ett par med två barn i en fem- rumsvilla etc.). Bara några få procent var så trångbodda att man bodde två eller fler per rum (t. ex. ett par med två barn i en

redovisats. Den allmänna skolutbildningen — till vilken här av praktiska skäl har räk- nats även universitets— och högskoleutbild- ning — skiljer sig inte väsentligt mellan gruppen fria filmare och filmare inom SR. Däremot är differensen stor mellan olika typer av filmarbetare. 33 % av de fritt arbe- tande och 41 % av filmarna inom SR har studerat vid universitet/ högskola med eller utan examen. För båda gruppernas ljudtek- niker och för de fria fotograferna ligger denna andel endast på några procent. Bland den fria gruppens regissörer och produk-

Tabell 5 Kön och civilstånd, försörjningsbörda, bostadsstandard, trångboddhet. Procent.

Fritt arbetande Sveriges Radio Reg. Fot. Ljud- Prod.— S:a TV- Fot. Red./ Ljud- S:a tekn. led. prod. Klipp. tekn. Kön, civilstånd Män, gifta 62 71 59 60 64 56 68 50 54 64 Män, förut g. 10 10 3 5 8 3 6 2 2 3 Män, ogifta 16 15 31 18 18 3 22 13 42 18 Kv., gifta 2 1 3 13 4 21 — 25 — 12 Kv., förut'g. 2 -— — — 1 3 — 4 — 2 Kv., ogifta 2 1 —— 5 2 10 2 4 2 5 Ej uppgivet kön/ civilstånd 4 — 3 -— 3 3 2 2 —— 2 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Andel som med sin inkomst bi- drar till annans försörjning Bidrar 68 68 45 55 63 82 64 52 50 63 Bidrar ej 27 32 48 45 35 16 36 46 50 36 Ej svar 5 — 7 — 3 2 — 2 -— 1 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 ] bostaden finns vattenledn., av- lopp, central- värme, wc och bad/dusch I a 80 93 97 85 87 95 86 75 82 85 Nej 15 6 — 13 10 3 14 25 18 14 Ej svar 5 1 l l 3 2 — — — 0 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Antal boende per rum Mindre än en 57 53 41 48 52 66 50 42 34 49 En, men ej två 28 37 45 43 36 29 44 40 56 42 Två eller fler 6 7 10 3 6 2 6 13 10 7 Ej svar 9 3 4 6 6 3 — 5 -— 2 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

tions- och inspelningsledare samt TV-redige- rarna/klippama hade 43—58 % sådan ut- bildning medan hela 4 av 5 TV—producenter läst vid universitet. Det bör noteras att TV- producentema i stor utsträckning rekryteras på journalistiska och akademiska meriter och inte som filmare. 1969 fann man att mellan 15 och 20 % av bildkonstnärer, konsthant- verkare, musiker, tonsättare och skådespe— lare hade studentexamen eller motsvarande.

Bland författarna var andelen 50 %, vilket är ungefär samma andel som bland de båda filmarbetargruppema (48 resp. 54 %). Vad beträffar yrkesutbildningen på film- området förekom bland svaren så många variationer och kombinationer att man här med hänsyn till det relativt låga antalet medverkande i undersökningen tyvärr fick 'göra en mycket grov uppdelning: Längre filmutbildning, vilket innebär skola eller hel-

Tabell 6 Utbildning. Procent.

Fritt arbetande Sveriges Radio

Reg. Fot. Ljud- Prod.- S:a TV- Fot. Red./ Ljud- S:a tekn. led. prod. Klipp. tekn. Allmän skolutbildning Folkskola/ , grundskola 1 1 41 45 30 29 3 34 17 44 23 Realexamen/ folkhögskola 16 34 34 5 22 10 38 19 36 25 Studentex. och motsv. 14 15 10 23 15 5 10 21 16 13 Univ. utan ex. 28 7 3 23 18 31 16 35 2 21 Univ. med ex. 30 1 —— 20 15 50 2 8 2 20 Ej svar 1 2 8 — 2 1 — -— — 0 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 F ilmutbildning Längre (minst 2 år) 22 19 2 1 30 22 5 16 1 3 4 9 Kortare (minst 6 mån.) 9 4 3 5 6 39 26 63 14 36 Övrigt (korta kurser etc.) 2 6 3 — 3 34 18 10 54 29 Summa 33 29 27 35 31 78 60 86 72 74 Annan konst- närlig utb. Bildkonst, inkl. foto 4 21 7 — 9 3 4 4 -— 3 Musik 4 — — — 1 3 — 6 2 3 Teater 1 1 1 — 8 6 7 -— —— -— 2 Övrigt 2 4 —-— — 2 3 2 6 —— 2 Summa 21 26 7 8 18 16 6 16 2 1 1 Annan yrkes- utbildning Längre (minst 1 års skola) 14 24 24 15 18 21 30 17 46 28 Kortare (6—11 mån. skola) 1 1 —- —— 1 2 4 2 2 2 Övrigt (korta kurser etc.) 6 7 7 8 7 11 12 17 16 14 Summa 21 32 31 23 27 34 46 36 64 44

tidskurs på minst 2 år, kortare filmutbild- ning: skola eller heltidskurs på mellan 6 månader och 2 år och slutligen övrig film- utbildning: småkurser av skilda slag. Endast omkring 1/ 3 av de fritt arbetande filmarna uppgav sig ha någon egentlig filmutbildning mot 3/ 4 av filmarna inom SR. Denna skill- nad kan synas förvånande men bör ses mot

bakgrund av att en längre reguljär filmar- utbildning inrättades först 1964 (filminstitu- tets filmskola som sedan gick upp i Drama- tiska institutet). Av filmarna inom SR hade den övervägande delen gått igenom intern- utbildning inom företaget, från korta kurser på ett par veckor till längre specialutbildning för t. ex. klippare eller fotografer på ett år

Tabell 7 A Vilken filmtyp har filmarbetarna huvudsakligen arbetat med under 1971? Svarspersonema ombads ange högst tre av nedanstående filmtyper. Av tabellen framgår hur många gånger de olika filmtypema angetts. Procent.

Filmtyp Fritt arbetande Sveriges Radio Reg. Fot. Ljud- Prod.- S:a Reg. Fot. Ljud- Prod.- S:a tekn. led. tekn. led.

Långfilm 26 35 55 60 40 — 2 2 — ] Fri kortfilm 15 9 10 13 12 — 4 4 — 2 TV-film 33 35 31 30 33 79 98 100 98 92 Reklamfilm 7 16 10 23 14 21 2 6 —- 8 Undervisnings- film 19 9 21 10 14 5 4 6 14 7 Film för myn- dighet e. d. 37 29 14 23 29 —— 4 4 —- 2 Övriga film- typer 1 16 3 8 7 — — — — ——- Ej arbetat med film 5 1 — — 2 -—- — — — -— Ej svar 6 —- 7 3 4 2 — — —- 0

Summa 149 150 151 170 155 107 114 1122 112 112

Tabell 7 B Sammanställning av svarsalternativ med kombinationer av olika alt. Procent.

Filmtyp Fritt arbetande Sveriges Radio Reg. Fot. Ljud- Prod.- S:a tekn. led. 1. Långfilm 12 13 34 25 18 — 2. Långfilm + TV-film 4 6 3 10 6 1 3. Långfilm + annat alt. 6 4 — S 5 —- 4. Fri kortfilm 5 1 -— 3 3 — 5. Fri kortfilm + annat alt. (utom 3) 4 1 3 — 1 1 6. TV-film 16 12 10 15 14 84 7. TV-film + ett annat alt. (utom 3, 5) 9 6 3 — 6 6 8. Reklamfilm, undervis- ningsfilm 15 10 3 5 10 7 9. Film för myndighet c. d. 10 6 — — 5 — 10. Tre eller flera alt. 7 21 24 20 14 3 11. Övrigt 1 18 10 15 11 — 12. Ej arbetat med film 5 1 -— — 2 — 13. Ej svar 6 — 7 3 4 0 Summa 100 100 100 100 100 100

eller längre. Bedömningen och kodningen försvårades i detta fall av att många trots uppmaning i enkäten ej specificerat utbild- ningen tillräckligt eller uppgivit utbildning- ens längd.

Av tabell 6 framgår även hur många fil- mare som har annan yrkesutbildning att falla tillbaka på. 18 % av de fritt arbetande och 11 % av filmarna på SR uppgav sig ha annan konstnärlig utbildning. Som sådan har räknats bara egentlig yrkesutbildning om minst 1 år, alltså inte småkurser. Yrkes- utbildning helt utanför det konstnärliga hade

betydligt fler, nämligen omkring var fjärde fri filmare och uppemot 1/2 av SR-gruppen. Fördelningen på olika undergrupper av fil- mare var relativt jämn. Jämfört med andra kulturarbetargrupper är det ganska många filmare som har annan utbildning: 45 resp. 55 % för de båda grupperna. Detta kan jämföras med 1969 års enkät enligt vilken mellan 16 och 26 % skådespelare, konst- hantverkare och musiker hade annan yrkes- utbildning. Av författarna hade dock hela 2/ 3 annan yrkesutbildning.

I tabell 7, översta delen, har filmarna de-

Tabell 8 Filmarbete under 1971. Andel i procent.

Fritt arbetande Sveriges Radio

Reg. Fot. Ljud- Prod.- S:a TV- Fot. Red./ Ljud- S:a tekn. led. prod. Klipp. tekn. Antal arbets- veckor 50——52 37 38 55 58 44 66 88 79 86 79 26—49 21 22 21 15 20 21 12 15 10 15 1—25 30 34 14 25 28 11 — 6 4 6 Inte alls 10 6 7 —- 6 — .— __ __ __ Ej svar 2 —- 10 2 2 2 -— — — 1 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Antal som ar- betat med film 71 64 26 39 200 61 50 52 50 213 Andel 88 94 83 98 92 98 100 100 100 99 Andel av dessa som arbetat Minst 35 tim./vecka 79 69 81 87 78 90 96 94 96 93 18—34 tim./vecka 10 9 12 5 9 2 — 2 — 1 1—17 tim./vecka 6 14 8 3 8 5 — 2 — 2 Ej svar 6 8 —— 5 6 3 4 2 4 3 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Andel av dessa som bedrivit filmarbetet som Fast anställd 11 23 54 41 25 98 90 93 100 95 Frilanseng. 27 40 20 23 29 2 2 2 — 1 Egen företa- gare 49 26 17 23 31 — 4 — -— 1 Annat sätt 4 2 1 5 3 -— _— _ _ _ Blandat 9 10 9 9 7 -— 4 2 — 1 Ej svar 1 —- —— — 1 —— 1 3 —— 2 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Andel som varit arbetslösa 1971

Fritt arbetande Sveriges Radio Reg. Fot. Ljud— Prod.- S:a tekn. led. Antal veckor 50—52 9 3 — -— 4 —— 26—49 10 15 -— 10 10 0 1—25 1 1 16 10 3 1 1 —- Någon arbetslöshet 30 34 10 13 25 0 Ingen arbetslöshet 57 51 74 80 61 93 Ej svar 13 15 18 7 14 7 Summa 100 100 100 100 100 100 Antal arbetslösa 23 23 3 5 54 1 Andel av dessa som haft tillfälliga arbeten för att få ekonomin att gå ihop Tillfälliga arbeten 70 44 (100) (60) 60 (100) Helt utan arbete 30 56 — (40) 40 —— Summa 100 100 (100) (100) 100 (100)

lats in efter den filmtyp de förklarat sig huvudsakligen ha arbetat med under 1971. Av SR-filmarna har naturligt nog de flesta huvudsakligen arbetat med TV-film. Inom den fria gruppen har omkring 1/ 3 uppgivit långfilm och 1/ 2 av dessa även en annan filmtyp. 21 % har arbetat med TV-film vartill kommer 6 % bland långfilmama. Kortfilm har mindre än 1/10 sysslat med i någon större utsträckning.

Om helårsarbetande definieras som per- soner med minst 50 arbetsveckor (inkl. se- mester) var knappt 1/2 av de fria filmarna helårsarbetande mot 4/5 av SR:s filmare. Ytterligare 20 % resp. 10 % hade dock haft filmarbete minst halva året. Bland de fria filmarna fanns 6 % som förklarade sig inte ha haft några filmarbeten alls under 1971. (Tabell 8.)

Den övervägande delen — 78 % resp. 93 % — hade den tid de arbetat med film gjort det på heltid, minst 35 tim./vecka. Bara 17 % resp. 3 % hade haft närmast deltidsarbete.

Av de fritt arbetande filmarna är ungefär

1/ 4 fast anställda. Ungefär 2/ 3 uppger sig arbeta på frilansbasis, varav 1/ 3 som egna företagare (huvudsakligen enmansföretag). Förhållandet att så många filmare låtit re- gistrera sig som egna företagare torde ha skattetekniska orsaker.

När man vände på frågan och frågade om arbetslöshet förklarade 1/4 av de fritt ar- betande att de varit arbetslösa någon del av 1971. (Arbetslös definierades som att man varit anmäld till arbetslöshetskassa eller att man upprepade gånger sökt filmarbete utan att få det.)

Som en komplettering till frågan om ar— betslöshet ställdes även frågan om filmarbe- tarna under sin arbetslöshet haft tillfälliga andra arbeten för att få ekonomin att gå ihop. Detta förklarade sig 59 % av de fria arbetslösa filmarna ha haft. (Tabell 9.)

Svaret på frågan om erhållna stipendier bekräftade vad man från början misstänkte, nämligen att filmarna är en yrkesgrupp som mycket sällan får stipendier. Bara 9 % av de fritt arbetande och en enstaka % bland filmarbetarna på SR hade under 1971 fått

Tabell 10 Stipendier för fihnverksamhet 1971. Procent.

Fritt Sveriges arbetande Radio Andel som fått stipendium från följande utdelare Filminstitutet ] 0 SIDA 2 -— Stockholms stad 3 0 Övriga 2 0 Summa 9 1 Andel som fått stipendier till följande belopp —- 990 0 -— 1.000—4.900 3 0 5.000—9.900 2 -— 10.000— 2 0 Ej belopp 1 0 Summa 9 1

något stipendium för sitt filmarbete. Mot- svarande siffra för övriga grupper enligt 1969 års undersökningar var 42 % för för- fattarna, 15 % för skådespelarna, 11 % för musikerna, 51 % bland tonsättarna och 19 % bland konsthantverkarna. (Tabell 10.) I detta sammanhang kan nämnas att av de 120 personer som f.n. uppbär den statliga konstnärsbelöningen är endast två filmare. För att kunna arbeta fritt som filmare måste många lägga ner stora summor på en professionell filmutrustning, t. ex. kameror, ljudapparatur eller klippbord. Omkring 1/3 av de fritt arbetande filmarna hade sådan utrustning och 1/4 hade skaffat sådan i prisklassen över 10.000 kr. (Tabell 11 .) Av de fria filmare som ägde sådan utrustning hade vidare 16 % hyrt ut anläggningen eller använt den mot betalning i sitt arbete. De allra flesta torde alltså ej ha haft denna möjlighet att få anläggningen betald.

Tabell 11 Filmarbetare som äger professionell filmutrustning och som hyrt ut den. Procent. Äger filmutrustning av professionellt slag Fritt arbetande Sveriges Radio Reg. Fot. Ljud- Prod.- S:a TV- Fot. Red./ Ljud- S:a tekn. led. prod. Klipp. tekn. Värde, kr.

-— 9.900 15 12 17 3 12 — 10 4 4 4 10.000—49.900 15 20 13 — 14 4 18 2 2 6 50.000— 12 12 — 5 9 — _— __ _ _ Ej belopp —— 1 —— —— 0 _ _ _ _ _

Summa 42 45 30 8 35 4 28 6 6 10 Ej svar 2 1 7 3 3 3 —- 2 — 1 Antal som ägde utrustning 34 31 9 3 77 2 14 3 3 22 Inkomst, kr.'

— 900 3 6 — —— 1 — (21) — — 14 1.000—4.900 21 12 (10) — 6 — (14) — (33) 14 5.000 9 18 (10) (67) 6 — (14) — -— 10 Ej belopp 3 12 (4) — 3 _— _- .— _ __ Andel någon inkomst 36 38 (44) (67) 16 -— (50) — (33) (38)

1 Procentandel av dem som ägde utrustning eller som hyrt ut eller använt den mot ersättning.

4 Filmarbetarnas inkomster

Tabellema 12—19 innehåller undersök- ningens kanske viktigaste resultat: filmarnas inkomster under 1971 av a) filmarbete b) allt slags arbete inkl. film c) egen netto- inkomst (efter avdrag men före skatt) samt d) egen och eventuell makes/ makas netto- inkomst. Bland de fria filmarna ligger me- dianinkomsten av direkt filmarbete för alla fyra grupperna väl samlade kring 31— 36.000 kr. Endast regissörerna har en me- dianinkomst av allt slags arbete som skiljer sig från filminkomsten i någon avsevärd mån, dvs. som även har haft annat arbete. De gifta männen har med få undantag den högsta inkomsten liksom kvinnorna har den lägsta. En tydlig effekt av åldern kan i de flesta fall utläsas på så sätt att de yngre filmarbetarna har lägst inkomst och de äldre högst. Någon entydig effekt av högre skol- utbildning finns knappast att döma av mate- rialet; snarare tycks tendensen vara den att de högre utbildade i de flesta undergrupper filmarbetare har lägre inkomst.

Bortsett från gruppen TV-producenter, som har markant högre inkomster, tycks fil- marna inom SR ha ungefär lika höga in- komster som sina kolleger bland de fria fil- marna. Åldern och utbildningen tycks där ha liknande effekter som bland de fritt arbetande (se ovan) och en skillnad mellan könen tycks råda, även om de låga antalen omöjliggör någon säker uttolkning.

En väsentlig fråga som måste beaktas vid alla inkomstjämförelser är den sociala trygg- heten. För den som är fast anställd erlägger

arbetsgivaren sociala avgifter, som vanligen uppgår till 20—25 % av lönebeloppet. Den som arbetar som frilans eller egen företa- gare får själv sätta av detta belopp för att uppnå en motsvarande trygghet. Detta gäller ca 3/4 av de fria filmarna men knappast några av filmarna inom SR.

Vid 1969 års undersökning gjordes ett försök att kartlägga den sociala tryggheten men man fick inte fram några resultat av större värde. Vid filmarbetamndersökningen togs denna fråga därför inte med. Vid jäm- förelser mellan nettoinkomster (beskattnings— bar inkomst) elimineras dessa brister i viss mån.

Hur är filmarnas inkomster jämförda med andra Iöntagares?

Nedan anges den totala inkomsten dels för filmarbetare, dels för löntagare enligt låg- inkomstutredningen, dels för andra kultur- arbetargrupper. Då låginkomstutredningen avser 1966 års förhållanden har gjorts en schablonuppräkning med 47 % och på sam— ma sätt har siffran för bildkonstnärer från 1967 räknats upp med 37 % och lönen för övriga kulturarbetare från 1968 med 28 %. Uppräkningarna grundar sig på uppgifter från konjunkturinstitutet om den genom- snittliga löneutvecklingen i Sverige för samt- liga löntagare under dessa år. Man har här fått göra det osäkra antagandet att utveck- lingen varit densamma för alla grupperna vilket ingalunda är säkert.

Total inkomst i ' kr. Fria filmare därav med minst studentexamen Filmare, Sveriges Radio därav med minst studentexamen

37.100 35.800 38.400 39.400

Författare (utom populärvetensk.) Populärvetensk. förf. Scenkonstnärer Musiker Tonsättare Konsthantverkare

32.000 77.700 40.100 49.900 40.400 19.200

Samtliga löntagare 32.400 Löntagare med minst studentexamen 56.000

Jämförs filmarbetarna med övriga grup— per tycks filmarna ha en medianinkomst som ligger 5—6.000 kr högre. Ca 1/2 av filmarbetarna i undersökningen har minst studentexamen. Jämförs dessa med samt- liga löntagare med denna utbildning har fil- marna 17—20.000 kr lägre inkomst.

Tabell 12 Medianinkomster av eget filmarbete 1971 i kr.

Filmarbetare utanför Sveriges Radio

Regissörer _ Fotografer Ljudtekniker Prod.-led. Totalt

Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Kön/ civilstånd Män, gifta 40 40.000 43 33.400 14 28.000 15 38.800 112 34.800 Män, övriga 17 22.500 14 15.700 9 37.000 6 20.000 46 25.000 Kvinnor 5 22.500 2 . . 1 . . 6 20.000 14 22.500 Ålder

—34 20 27.500 23 30.500 19 31.900 19 25.000 81 29.700

35—54 33 31.000 30 34.000 3 . . 7 37.500 81 36.500 55— 10 55.000 6 10.000 2 l . . 9 45.000 Skolutbildning . Folksk./realsk. -18 45.000 43 30.600 19 34.500 8 35.000 88 34.100 Studex./univ. 45 25.800 15 30.800 4 . . -19 28.300 83 27.100 Samtliga 62 36.300 59 31.000 24 33.900 27 32.400 172 33.600 Tabell 13 Medianinkomster av allt slags arbete och verksamhet 1971 i kr.

Filmarbetare utanför Sveriges Radio

Regissörer Fotografer Ljudtekniker Prod.-led. Totalt

Ant. Ink. Ant. Ink. _ Ant. Ink. . Ant. ' Ink. Ant. Ink. Kön/civilstånd Män, gifta 43 46.300 63 33.100 27 35.900 30 36.700 186 37.100 Män, övriga 17 31.300 16 30.000 10 36.700 5 27.500 48 32.700 Kvinnor 6 25.000 2 . . 1 . . 6 20.000 15 23.800 Ålder -, » .

—34 24 40.000 25 31.500 21 34.500 20 34.300 90 33.800 35—54 33 43.800 31 36.400 4 . . 9 42.500 77 41.500 55——- 10 63.300 7 22.500 2 . . 1 . . 20 40.000 Skolutbildning Folksk./realsk. 20 52.900 46 35.000 22 36.000 8 40.000 96 38.800 Studex./univ. 47 44.200 16 30.000 4 . . 22 35 .000 89 35.800 Samtliga 66 46.300 63 33.100 27 35.900 30 36.700 186 37.100 SOU'1973: 16 241

Tabell 14 Egen nettomedianinkomst 1971 (belopp att taxera till statlig inkomstskatt vid 1972 års taxering) i kr.

Filmarbetare utanför Sveriges Radio

Regissörer Fotografer Ljudtekniker Prod.-led. Totalt

Ant. . Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Kön /civilständ Män, gifta 40 40.000 38 28.800 14 28.000 20 30.000 112 31.500 Män, övriga 19 20.800 11 19.000 7 35 .000 7 23.800 44 23 .800 Kvinnor 5 . . 2 . . 1 . . 6 20.000 14 15 .000 A lder

—-34 23 15.000 19 23.800 16 30.000 23 23.600 81 23.800 35—54 34 26.700 25 29.000 4 . . 9 35 .000 72 28.800 55— 9 52.500 7 25.000 2 1 .. 19 41.300 Skolutbildning Folksk./rea1sk. 18 23.300 36 27.500 18 31.700 10 26.700 82 28.100 Studex. / univ. 48 30.000 14 20.000 3 . . 23 25 .800 88 . 26.7 00 Samtliga 64 27.800 51 26.500 22 31.400 33 26.100 170 27.500

Tabell 15 Hushållets nettomedianinkomst (egen och ev. makes, makas eller samboendes belopp att taxera till statlig inkomstskatt vid 1972 års taxering) i kr.

Filmarbetare utanför Sveriges Radio

Regissörer Fotografer Ljudtekniker Prod.-led. Totalt

Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Kön / ci vilstånd Män, gifta 40 54.600 39 39.400 14 43.300 20 42.800 113 45.700 Män, övriga 19 22.100 10 18.000 7 35 .000 7 33.800 43 24.200 Kvinnor 5 15 .000 2 . . 1 . . 6 40.000 14 35 .000 Ålder

—34 23 22.500 19 32.100 16 40.000 23 33.800 78 31.800 35—54 34 40.000 25 38.800 4 . . 9 45.000 72 41.100 55— 9 59.600 7 35 .000 2 1 . . 19 52.000 Skolutbildning Folksk/realsk. 18 35 .000 37 33.100 18 40.000 10 36.700 83 35 .800 Studex./univ. 48 42.800 13 36.300 3 . . 23 38.300 87 39.400 Samtliga 64 40.000 51 34.600 22 40.000 33 37 .500 17 0 3 8.900 242 SOU 1973: 16

Tabell 16 Medianinkomster av eget filmarbete 1971 1 kr.

Filmarbetare inom Sveriges Radio

TV-prod. Fotografer Red./ Klipp. Ljudtekniker Totalt

Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Kön/civilstånd Män, gifta 23 53.000 30 44.600 26 36.300 24 34.400 103 39.900 Män, övriga 3 . . 14 35.000 8 . . 18 33.000 43 35.700 Kvinnor 16 38.000 1 . . 15 34.700 1 . . 33 37.100 Ålder

——34 18 45.000 28 35.600 42 33.600 37 33.400 12 34.900 35—54 24 55.000 17 . . 7 38.300 6 36.700 54 48.200 55— 1 . . 1 1 . . — . . 3 . . Skolutbildning Folksk./realsk. 6 56.700 32 44.600 18 35.000 35 33.900 92 37.700 Studex./univ. 37 49.600 14 35.500 32 33.900 8 91 38.100 Samtliga 43 50.500 46 38.100 50 34.200 43 33.700 178 37.700 Tabell 17 Medianinkomster av allt slags arbete och verksamhet 1971 1 kr.

Filmarbetare inom Sveriges Radio

TV-prod. Fotografer Red./Klipp. Ljudtekniker Totalt

Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Kön/civilstånd Män, gifta 31 58.200 32 45.000 26 36.700 25 35.300 114 42.100 Män, övriga 3 . . 14 35.700 8 27.500 21 33.500 46 34.400 Kvinnor 16 48.000 1 . . 16 30.000 1 . . 33 37.100 Ålder

-—34 21 46.900 29 33.800 43 31.700 39 33.900 132 35.500 35—54 29 60.000 18 48.000 7 38.300 8 . . 63 49.300 55— 1 . . 1 . . 1 . . — 3 . . Skolutbildning Folksk./realsk. 7 55.000 34 45.000 18 35.000 38 34.000 97 38.100 Studex./univ. 44 53.300 14 36.000 33 33.800 9 34.200 99 39.400

Samtliga 51 52.800 48 41.300 51 33.300 47 34.100 193 38.400

Filmarbetare inom Sveriges Radio

TV-prod. Fotografer Red./Klipp. Ljudtekniker Totalt

Ant. Ink. Ant. Ink. Ant.. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Kön/civilstånd Män, gifta , 30 49.100 28 39.000 23 34.600 22 32.500 73 35.100 Män, övriga. 4 . . 12 32.900 8 30.000 16 .. 40 32.700 Kvinnor 17 45.600 1 . . 13 26.400 1 32 36.700 Ålder

-—34 17 41.900 27 33.900 38 31.200 35 30.800 117 32.900 35—54 32 50.000 15 42.500 7 35.000 4 . . 58 45.200 55— 2_ . . — . . —— . . . — 2 . . Skolutbildning » , Folksk./rea1sk. 7 48.300 28 37.300 17 33.500 30 31.300 82 34.500 Studex./um'v. 44 46.700 14 34.300 28 30.000 9 33.000 95 38.100 Samtliga 51 46.900 42 36.100 45 31.800 39 31.700 174 36.200

Tabell 19 Egen och ev. makes, makas eller samboendes nettomedianinkomst 1971 1 kr.

Filmarbetare inom Sveriges Radio

TV-pr . Fotografer Red./ Klipp. Ljudtekniker Totalt

Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Ant. Ink. Kön/civilstånd . Män, gifta _ 31 67.000 28 46.700 23 41.300 22 36.400 114 46.200 Män, övriga 4 . . 12 34.300 8 30.000 16 32.500 40, 33.300 Kvinnor 16 61.300 ] . . 13 55.000 1 . . 31 56.700 Ålder

—34 17 60.000 27 37.500 38 38.500 35 34.100 117 38.000

35—54 32 70.000 15 48.800 7 47.500 4 . . 58 54.200 55— 2 . .. — . . — . . -— 2 . . skolutbildning : ' Folksk./realsk. 7 85.000 28 40.000 17 37.900 30 35.000 81 38.600 Studex./univ. 44 61.200 14 40.000 28 43.000 9 ' 35.000 96 . 48.700 Samtliga 51 64.600 42 40.000 45 39.500 39 35 .000 179 43.200 244 SOU.-1973: 16

Tabell 20..Arbete vid 'sidan av filmen under 1971. Andel i'procent;

Andel som nan arbete vid sidan av filmen

Fritt arbetande

Sveriges Radio

Reg. Fot. Ljud- Prod.- S:a TV- Fot. Red./ _ Ljud- tekn. led. prod. ' Klipp." tekn. S:a Antal veckor 50—52 6 6 4 3 5 7 — — 4 3 26—49 16 12 4 10 12 3 — -— 2 1 1—25 23 6. 4 18 14 15 4 6 4 7 Något arb. vid sidan ' ' . _ av _filmen 45 24 12 31 31 25 4 . 6. 10' ' * 11 Antal som .. 4 haft sådant _ arbete 36 16 3 12 67 15 2 3 $ 25' _ Andel av dessa som arbetat Minst 35 tim./vecka 67 (63) (100) (58) 66 (47) _, — (60) 40 18—'-34 tim./ vecka 14 (6) — (8) 1 1 — — —- — — 1—17 tim. /vecka 19 (31) —— (33) 24 (47 ) (100) (100) (40) 56 Ej svar —— _— _— -— _. (6) _. _. __ 4 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Yrke Journalistik, ' radio, TV 22 (13) (33) (8) 6 40 Författarskap, översättning 19 (6) — —- , 4 12 Fotograf, bildkonstnär, musiker, ton- sättare 8 (25) — (8) 4 4 Skådespelare, regissör 28 —— —— (8) 5 -— Lärare, peda- gog 11 —— -— (17) 3 4 Administration, * kontor, reklam, försäljning 3 (6) — (8) 1 16 Industri, hant- verk — (25) — (17) 3 4, Studier 3 (13) (33) (17) 3 12 : Övrigt 6 (13) — (-17) 3 8 Ej svar ——-— — (33) — 0 f_- ' ' Summa 100 100 100' 100 100 _100

Tabell 21 Filmarbetare som under 1971 haft inkomster av arbete som tangerat film- arbete (journalistik, pedagogverksamhet etc.), annat konstnärligt arbete eller utomkonst- närligt arbete. Andel i procent.

Fritt arbetande Sveriges Radio

Reg. Fot. Ljud- Prod.- S:a TV- Fot. Red./ Ljud- S:a tekn. led. prod. Klipp. tekn. Andel som haft inkomster av Tangerande arbete 26 9 7 15 16 29 2 10 — 1 l Annat konstn. arbete 20 9 — 5 1 1 3 2 —— 2 2 Utomkonstn. arbete 12 12 3 5 10 6 2 6 6 5 Andel som haft inkomster på minst 10.000 kr av Tangerande arbete 12 4 7 10 9 18 —— —- -— 5 Annat konstn. arbete 10 4 — 3 6 2 2 — — 1 Utomkonstn. 3 5 5 2 —— 6 3 arbete 6 6 3

Tabell 22 Gifta filmarbetare med make/ maka som har haft yrkesarbete under 1971.

Fria filmarbetare Sveriges Radio

Reg. Fot. Ljud- Prod.- S:a TV— Fot. Red./ Ljud- S:a tekn. led. prod. Klipp. tekn.

Antal gifta/ samboende 54 49 18 29 150 49 35 40 27 151 Andel därav med förvärvs- arbetande make/maka inom Filmområdet 24 14 (11) 21 19 14 9 15 4 11 Annan konstn. verksamhet 19 10 — 10 12 6 _ 5 4 4 TV, inform, reklam 13 10 (6) 7 10 10 6 8 — 7 Län, övr. yrken med akade- misk utb. 11 6 (11) 14 10 24 6 20 7 16 Sjukvård, soc.- vård etc. 4 10 (11) 10 8 10 6 8 7 8 Kontor etc. 9 18 (17) 10 13 6 26 5 26 14 Övriga 6 16 (17) 10 11 10 17 15 11 13 Något yrkesarbete 85 86 72 83 83 82 69 75 59 73 Ej arbetat 15 14 28 17 17 18 31 25 41 27

Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 246 SOU* 1973-: 16

Fritt arbetande Sveriges Radio

Reg. Fot. Ljud-

tekn. led.

Prod.- S:a TV- prod.

Red./ Klipp.

Fot. Ljud- S:a

tekn.

Antal gifta/ samboende 54 49 18 29

Andel av dessa med förvärvs- arbetande make/maka 50 % 57 % (67 %) 59 % Andel av de gifta med make/maka med inkomst på minst 20.000 kr

31% 22% (33%) 28%

150 49 35 40 27 151

56% 65% 49% 58% 44% 56%

28% 45% 14% 40% 7% 30%

Tabell 20 visar hur många filmarbetare som hade något arbete vid sidan av filmen under 1971. Ungefär 1/ 3 av de fria filmar- na hade sådant men bara 1/ 10 av filmarna inom SR. Många hade haft arbete bara un- der en tid av året. Bland dem som haft sido- yrke hade de flesta bedrivit det på heltid, dvs. minst 35 tim./ vecka. De vanligaste sido- yrkena var journalistik, författarskap eller annat yrke med konstnärlig anknytning. För de olika undergrupperna är frekvenserna alltför små och osäkerheten därför stor.

I enkäten ingick en fråga om hur stora inkomster filmarbetarna haft av film, verk- samhet som tangerade filmarbetet, dvs. jour- nalistik, eller pedagogik med filmanknytning, annat konstnärligt arbete samt arbete helt utanför det konstnärliga. I tabell 21 redo- visas resultaten. Var sjätte fri filmare hade haft inkomster av tangerande arbete, men bara 9 % hade haft sådan inkomst på minst 10.000 kr. Annat konstnärligt arbete hade 9 % bedrivit och 6 % hade fått en inkomst på minst 10.000 kr av sådant. Slutligen hade 1/ 10 haft arbete helt utanför det konstnärliga och 1/ 2 av dessa hade fått minst 10.000 kr i inkomst. Frekvensema för SR:s del låg genomgående på ungefär halva nivån.

Av tabell 23, slutligen framgår hur många av de gifta filmarbetarna (se även tabell 5

ovan) som haft förvärvsarbetande man eller hustru. Drygt 1/ 2 både inom och utom SR hade sådan, och ungefär 1/2 av dessa hade i sin tur en inkomst på minst 20.000 kr.

Bilaga

Fi lmarbetarenkät ' 1972

Var vänlig texta eller skriv på maski för tillämpliga.alternativ._Anmärknin blankettens sista sida eller på baksi gör en så god uppskattning som möjligt. Om orsak eller till vissa delar inte gäller Er, blanketten och lämna Era synpunkter på sista

Ni skall inte sätta ut Ert n tiella. Svaren kommer endast

ställningar och ingen enskild person ifyllandet in blanketten till Kulturrådet, Fack, 103 10

1.'

6.

n. gar och kompletteringar kan göras på dan.

Markera med ring runt siffrorna

Om Ni är oSäker på någon uppgift, Ni anser att enkäten av någon var snäll och fyll ändå i Sidan. .

amn. De uppgifter Ni lämnar är helt konfiden— att redovisas i form av statistiska samman— s svar kan identifieras. Sänd efter STOCKHOLM 2.

Är Ni inom filmområdet huvudSakligen verksam Som l fotograf 3 ljudtekniker 5 'produktions/inSp. ledare 7 filmare som själv utför de flesta momenten i en produk- tion, '

Har Ni som filmarbetare under 1971 ternativ) arbetat med 1 långfilm avsedd för biografer 3 film för TV (utom undervisn. film)

5 undervisningsfilm

—J

Har Ni under 1971 i huvudsak varit 1 Stor—Stockholm 3 Annan ort i Sverige

Ålder den 1 mars 1972 1 — 24 år 3 35—44år 5 55-64år

Nationalitet 1 svensk medborgare

3 ej svensk medborgare, har flyttat hit senaste 5 åren

Kön 1 man

2 regissör 4 filmklippare 6 TV—producent/prod.assistent 8 .

huvudsakligen (markera högst 3 al-

2 fri kortfilm reklamfilm &

6 film beställd av myndighet, fö- retag, organisation e.dyl. (utom undervisn.film)

bosatt i 2 Stor-Göteborg/Stor-Malmö 4 ' Utomlands

2 25 — 34 år 45 — 54 år 6 65 —* år

2 ej svensk medborgare men har bott i Sverige senaste 5 åren

2 kvinna SOU 1973: 16

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

Civilstånd den 1 mars 1972 - l gift/samboende ' ' "2 förut gift/samboende 3 ogift/ej samboende ' = *

Bidrar Ni med Bra inkomster helt eller delvis till någon annans för-53 sörjning? - ' . . 1 ja 2 nej

Bostadsstandard 1 har både vatten, avlopp, centralvärme, wc och bad eller dusch 2 saknar något av ovanstående ' '

Trångboddhet 1 mindre än en person per rum 2 en, men ej två per rum 3 två personer eller fler per rum

Allmän skolutbildning 1 folkskola/enhetsskola/grund— 2 realexamen/normalskolekompetens/ skola/realskola utan examen folkhögskola/avbrutna gymnasiee studier 3 studentexamen eller motsv. _4 universitetsstudier eller motsv. utan examen, ' 5 universitetsstudier med 6 examen

Yrkesutbildning inom filmområdet: (ange skolor/kurser samt längd)

Annan konstnärlig utbildning: (se fråga 12)

Annan yrkesutbildning: (se fråga 12)_

Har Ni under 1971 arbetat yrkesmässigt med film (inklusive semester) I hela året (50-52 veckor) 2 större delen av året (26-49 veckor) 3 en mindre del av året 4 inte alls

(1-25 veckor)

Har Ni - den del av 1971 Ni arbetat med film — närmast arbetat l heltid (minst 35 tim./vecka) 2 halvtid (18—34 tim./vecka) 3 kort tid (högst 17 tim./vecka)

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

Har Ni bedrivit filmarbetet 1 som fast anställd/engagerad 2 i form av frilansengagemang 3 som egen företagare 4 på annat sätt:

Äger Ni någon eller har Ni under 1971 ägt någon filmutrustning av professionellt slag (kameror, ljudapparatur, klippbord e.dyl.?) l nej 2 ja Ungefärligt värde kr. Ungefärliga skulder på utrust— ningen kr.

Om Ni svarar ja på förra frågan, har Ni under 1971 vid något eller några tillfällen hyrt ut anläggningen eller del av den eller fått di— rekt ersättning när Ni använt den i Ert filmarbete? l nej 2 ja, Ungefärliga hyresinkomster och ersättning, summa kr.

Har Ni under 1971 blivit tilldelad någon form av stipendium för Er filmverksamhet?

l inget stipendium 2 ja, stipendieutdelare: Om Ni fick några stipendier, till vilket belopp uppgick de? kr.

Har Ni varit arbetslös inom filmområdet under 1971? (Med arbetslös menas här att Ni varit anmäld som arbetslös vid arbetslöshetskassa eller att Ni upprepade gånger sökt filmarbete utan att få det.) 1 ja, hela året (SO-52 veckor) 2 större delen av året (26—49 veckor) 3 mindre del av året (1—25 v.) 4 nej, inte alls

Om Ni varit arbetslös inom filmområdet, har Ni då helt varit utan ar- bete eller haft andra tillfälliga arbeten för att få ekonomin att gå ihop? 1 varit helt utan arbete 2 haft tillfälliga arbeten

Har Ni under 1971 bedrivit något annat yrke (eller yrkesutbildning) vid sidan av filmarbetet? , 1 ja, hela året (50—52 veckor) » 2 större delen av året (26-49 veckor) 3 ja, mindre del av året (1—25 v.)4 nej, inte alls

Bedrev Ni denna verksamhet på 1 heltid (minst 35 tim./vecka) 2 halvtid (18—34 tim./vecka) 3 kort tid (högst 17 tim./vecka)

Vilket annat yrke bedrev Ni:

27.

28.

29.

30.

31.

Har Er make/maka/samboende under 1971 arbetat yrkesmässigt 1 inom filmområdet 2 inom annat konstnärligt område 3 inom annat yrke (vilket): 4 ej arbetat (utom hushålls- 5 jag var ej gift/samboende 1971 arbete)

Hur stora var Era bruttoinkomster av olika slags arbete 1971?

Egna Makes/makas/ samboendes

Rent filmarbete tusen kr. tusen kr. Arbete som tangerat filmarbetet (pedagogverks., journ. e.dyl.) Annat konstnärligt arbete Utomkonstnärligt arbete

___- __

!

Hur stora var Era sammanla da nettoinkomster 1971 (belopp att dekla- rera till statlig inkomstsåatt)? Egna inkomster: tusen kr. Makes/makas/samboendes tusen kr. Skiljer sig Era egna inkomst— eller arbetsförhållanden inom filmom- rådet 1971 väsentligt från förhållandena 1970? I så fall på vilket sätt:

Vad anser Ni om arbetsmöjligheterna för filmarbetare i Sverige i dag? Har Ni några idéer eller förslag till hur de skulle kunna förbättras?

IV Filmstöd utomlands

1 Inledning

Materialet till denna översikt kommer hu- vudsakligen från tre håll. 1970 gjordes på. utredningens begäran en enkät genom ut- rikesdepartementet beträffande filmstöd och filmbeskattning i vissa länder. Komplette- rande material har därefter samlats in un- der hand. Slutligen har en fransk kompa- rativ studie1 från 1972 varit till viss hjälp.

I översikten koncentreras framställningen på Västeuropa samt Kanada och Israel. Som jämförelse behandlas också filmstödet i Ungern. Förhållandena i USA tas inte upp närmare med hänsyn till att det där inte finns något fihnstöd i betydelsen statliga subventioner o. d.

Karakteristiskt för de flesta av de under- sökta länderna är att formerna och omfatt- ningen av statligt filmstöd präglas av myc- ket snabba förändringar. Av tekniska skäl måste en undersökning av detta slag vara relativt föråldrad redan när den publiceras. Den accelererande ekonomiska krisen för biograffilm i flertalet länder har i många fall resulterat i radikala omprövningar av äldre stödsystem. En sammanställning av föreva- rande slag kan därför åldras lätt inte bara för att siffermaterialet är föråldrat utan även för att'förutsättningama för filmstödet f. n. ändras nästan kontinuerligt.

1 L'aide dans le financement du film en France et är l'étranger. Notes et Etudes docu- mentaires Nos 3 861—3 862. La documentation francaise. Studien har gjorts av Claude Degand, som är knuten till Centre National de la Cine- matographie.

2 Filmstöd i Västeuropa samt Israel och Kanada

2.1 Allmänt

Jämfört med statliga kulturpolitiska insatser på andra konstområden är filmstödet av re- lativt sent datum. Någon större omfattning fick det inte förrän på 50- och 60-talen. Ett viktigt undantag är Italien som hade ett ut- vecklat filmstödssystem redan mot slutet av 30-ta1et.

Motivet för statliga insatser på den tradi- tionellt kommersiella sektor som filmindu- strin utgör har i regel varit att trygga en inhemsk filmproduktion. Tyngdpunkten mellan de näringspolitiska, arbetsmarknads- politiska och kulturpolitiska motiven har skiftat. På kontinenten och i Storbritannien aktualiserade den ökade marknadsandelen nordamerikansk biograffilm efter andra

världskriget olika statliga insatser för direkt filmstöd och/eller skattelättnader för bio— graffilm. Den avgörande drivkraften för statliga åtaganden inom filmsektorn var emellertid den kraftiga nedgång i biobesöken som utan undantag följde på TV:s utbred- ning i de aktuella länderna.

Nedanstående tabell ger en föreställning om vad TV:s expansion betytt för filmin- dustrin. Nedgången i biobesöken står som synes i nästan direkt proportion till TV- tätheten.

Filmstödets utformning skiftar starkt i de aktuella länderna.

Skatteförhållandena varierar. Generellt kan sägas att biografföreställningar tidigare var belagda med nöjesskatt eller motsvaran- de specialskatt. En av de första åtgärderna

Biografbesök (milj.)

Toppår 1965 1970 % minskning TV-licenser/

från toppåret 1 000 inv. till 1970 1969

Storbritannien 1 430 (1949) 327 193 86 284 Västtyskland 818 (1956) 294 167 80 262 USA 4 400 (1946) 1 288 921 79 392 Japan 1 127 (1958) 372 247 78 214 Belgien 110 (1955) 45 32 71 207 Nederländerna 70 (1955) 36 24 66 222 Frankrike 411 (1957) 259 183 55 201 Italien 819 (1955) 663 556 32 170 Spanien 403 (1966) —1 331 18 167

1 Statistik saknas. 254 SOU 1973: 16

från statligt håll för att stödja filmbranschen var i regel att successivt införa skattelätt— nader åtminstone vad gäller den inhemska filmen.

Statlig nöjesskatt på biografföreställning- ar har avskaffats i Storbritannien, Frank- rike, Nederländerna, Norge och Danmark. I Västtyskland, Kanada, Schweiz och Bel- gien utgår, i varje fall inom vissa områden, delstatlig och/eller kommunal nöjesskatt på biografföreställningar.

Statlig nöjesskatt utgår fortfarande i Israel (även kommunal nöjesskatt), Finland (s.k. biografskatt) och Italien (diritti era- riali). I samtliga fall återbärs skatten i olika grad (i Israel och Finland till de inhemska filmproducentema och i Italien till biograf- ägarna).

Mervärdeskatt utgår på biografföreställ- ningar i Danmark, Frankrike, Belgien, Ne- derländerna och Västtyskland (differentie- rade skattesatser).

Frågan om och i vilken utsträckning mervärdeskatt utgår på biografföreställning- ar är naturligtvis av stor betydelse när det gäller att bedöma statens ekonomiska rela- tioner till filmbranschen. Det har inte va- rit möjligt att i denna undersökning redo- visa nettoeffekten av mervärdeskatten dels där den utgår på biografföreställningar, dels där den inte gör det och alltså indirekt inne- bär ett statligt stöd till filmbranschen. En beräkning av dessa nettoeffekter skulle för- utsätta en ingående analys av branschens ekonomiska struktur i resp. land i syfte att få fram storleken av den ingående mer- värdeskatt som är avdragsgill om biograf- föreställningarna är underkastade mervärde— skatt men annars utgör en skattebelastning.

I flera av de aktuella länderna finansieras olika filmstödåtgärder och möjliggörs en intern resursomfördelning inom branschen genom en specialdestinerad avgift på bio- grafbiljetterna eller bruttobiljettintäkterna. Det gäller Storbritannien (s. k. levy), Frank— n'ke (taxe additionelle och taxe de sortie), Västtyskland (Filmabgabe), Danmark (billet— avgift; avgiftssystemet avvecklas dock fr. o. m. 1972 successivt) och Spanien. I Fin— land och Norge har steg tagits mot en par-

tiell avgiftsfinansiering av filmstödet. Utom i Norge är avgiften lagfäst eller bunden genom avtal vari staten är avtalsslutande part.

Filmstödet syftar som nämnts i allmänhet främst till att stärka den inhemska biograf- filmsproduktionen. Stödåtgärdema koncent- reras därför till produktionsledet.

Ett medel att gynna den inhemska pro- duktionen vid sidan av finansiellt stöd är föreskrifter om att biograferna skall visa en viss mängd inhemsk film. Sådana repertoar- kvoter finns i Storbritannien, Italien och Spanien.

Generellt produktionsstöd för biograf— film finns i alla de undersökta länderna utom Schweiz och Nederländerna.

Det generella produktionsstödet i efter- hand är i allmänhet knutet till en viss pro- cent av bruttobiljettintäkterna (Storbritan- nien, Italien, Norge, Belgien, Frankrike och Spanien). I Västtyskland är det fixerat till högst ett visst belopp, i Danmark och Fin- land består det i återbetalning av avgiften till de inhemska producenterna. Även i Is- rael och Finland kan återbäringen av nöjes- skatten karakteriseras som ett generellt pro- duktionsstöd.

Selektivt produktionsstöd för biograf/ilm i efterhand i form av premier, kvalitetspris o.d. förekommer i alla de undersökta län- derna utom Norge och Storbritannien.

Selektivt förhandsstöd förekommer i olika former. Gränsen till olika slag av krediter är flytande. I Norge och Danmark förekom- mer produktionsgarantier, Frankrike och Schweiz har olika former av intäktsförskott. Den belgiska staten uppträder som med- finansiär med rätt till ev. avkastning. I Nederländerna, Storbritannien, Italien, Spa- nien, Finland och Kanada finns olika kre- ditformer som i praktiken fungerar som förhandsstöd.

I Västtyskland -— som inte har något så- dant selektivt förhandsstöd —— måste det erhållna produktionsstödet (såväl det gene- rella som det selektiva) reinvesteras i nya produktionsprojekt. ÄVen i Frankrike måste det generella produktionsstödet reinvesteras.

Stöd till konfilmsproduktion utgår i

varierande utsträckning i Norge, Danmark, Finland, Belgien, Nederländerna, Schweiz, Frankrike, Västtyskland, Italien, Spanien och Kanada. I flera av dessa länder före— kommer även stöd för att trygga den in— hemska produktionen av journalfilm.

' Särskilt stöd till barnfilmsändamål ges i Norge, Finland, Storbritannien och Kanada.

Stöd till biografledet förekommer i Dan— mark (utrustningsbidrag), Finland (räntesub- ventioner och lån), Frankrike (nyetable- rings-, moderniserings- och utrustningsbi- drag), Västtyskland (upprustnings- och ny- byggnadsbidrag) samt Italien (viss återbä- ring av nöjesskatten för biografer som en- bart visar italiensk film).

Vissa av länderna har utbildat omfattande system för filmkrediter. Betydelsen av dessa är svår att mäta beloppsmässigt men de är av vikt vid en värdering av den allmänna situationen för filmproduktionen. Det gäller Storbritannien (National Film Finance Cor- poration till vilken staten tillskjutit grund- kapitalet), Frankrike och Spanien (statliga garantier för banklån för filmproduktion), Italien (den halvstatliga Banca del Lavoro) och Kanada (Canadian Film Development Corporation vars grundkapital utgörs av statsmedel). '

I vissa fall skulle det vara möjligt att för- dela filmkrediterna så att varje statligt an- slag till kreditkällan delades upp på det an- tal år under vilka kredit lämnats. Man hade på så sätt kunnat få fram ett årligt stöd till filmbranschen i form av icke återbetalade krediter. En sådan fördelning skulle emel- lertid vara missvisande med hänsyn till att de flesta länder noterar sjunkande besöks- siffror på biograferna och stigande under- skott för hela branschen. Att ett visst belopp för kreditändamål förbrukats under de gång- na fem åren säger därför ingenting om det årliga tillskottet av kreditmedel i nuläget. '

: Även i ett par av marknadsekonomierna finns en statlig filmsektor som har betydelse för de allmänna produktionsbetingelserna. Det gäller i första hand Italien (Ente Auto— noma Gestione) och Kanada (National Film Board). I- sammanhanget kan också-nämnas det statligt/kommunala filmbolaget _Norsk

Film A/S. Huvuddelen av de norska bio- grafbiljettintäktema kommer från kommu- nalt drivna biografer.

Förhållandet mellan TV och filmbran- schen har reglerats i filmstödsyfte i några av länderna. I Frankrike har kulturminis- tern träffat avtal med det franska radio- och TV—bolaget (ORTF). I avtalet har andelen fransk biograffilm i TV reglerats och ORTF bundit sig att samarbeta med branschen och tillskjuta medel till olika filmändamål. I Västtyskland spärras TV-rättighetema för stödda filmer under viss tid.

Som framgått finansieras filmstödet i vissa fall av en avgift på biljettintäkterna, i andra fall direkt via statsbudgeten. I Fin- land, Norge, Storbritannien och Västtysk- land samt (övergångsvis) Danmark före— kommer bådadera. Administrationen av stödåtgärderna varierar härefter.

I länder med avgiftssystem fördelas de inflytande medlen av särskilda institutioner. Det gäller Danmark (Det danske Fihn- institut), Norge (Norsk Kino— og Filmfond), Finland (Finlands filmstiftelse), Västtysk- land (Filmförderungsanstalt), Storbritannien (British Film Fund Agency) och Frankrike (Centre National de Cinematographie).

Det statsfinansierade filmstödet admi- nistreras i Norge av kirke- og undervisnings- departementet, i Finland av undervisnings- ministeriet, i Västtyskland och Schweiz av inrikesministeriet, i Belgien av ekonomi- och kulturministerierna, i Nederländerna av kul— turministeriet samt i Italien och Spanien av turist- och nöjesministeriet.

2.2 Länderbeskrivningar

Mervärdeskatt, anslag för filmkrediter och förluster på statlig kommersiell filmverk- samhet är som nämnts tre betydelsefulla faktorer som inte kunnat tas med i under- sökningen av tekniska skäl. Utredningen har begränsat. sig till att i tahelluppställ— ningarna i det följande ange vad utred- ningen känner till om dessa tre faktorer i varje land. Jämför man förhållandena i de olikaeländerna bör man därför se inte en-

bart på siffervärdena utan också på de i vissa fall icke kvantifierade upplysningarna om de nämnda faktorerna.

Vid sidan om dessa faktorer finns det också stödinsatser vilkas ekonomiska bety- delse inte kan kvantifieras men som det oak- tat ofta är av stor betydelse.

2.2.1 Danmark

Situationen inom filmsektorn Ett särdrag för den danska biografnäringen har varit att det till juli 1972 krävts tillstånd (bevilling) för att driva biografrörelse. Till- ståndet har varit avgiftsbelagt och tidsbe- gränsat. Systemet har hindrat uppkomsten av biografkedjor.

Publikfrekvensen sjönk mellan 1948 och 1963 med ca 50 %. Likaså sjönk omfånget och standarden på den inhemska filmpro- duktionen. Även antalet biografer minskade.

Ca 375 biografer var i drift 1970. Antalet biografbesök uppgick samma år till 24 milj. 28 danska spelfilmer producerades i genom— snitt per år under 60-talet.

F ilmstödets bakgrund och utformning Den kraftiga nedgången i filmproduktionen mötte statsmakterna med olika former av skattelättnader. Sålunda ersattes den 27,5- procentiga nöjesskatten på biografföreställ- ningar med en 15-procentig skatt på bio- grafintäkterna. Vidare minskades biograf- bevillningarna, dvs. avgifterna för tillstån- den att bedriva biografrörelse.

Ett ytterligare steg för att stödja film- och biografbranschen togs genom 1964 års film- och biograflag. I lagen stadgas om in- rättande av en filmfond »til fremme af filmkunst i Danmark». Fonden skulle finan- sieras genom dels en biljettavgift (15 % på biljettintäkterna från biografvisning av an- nan film än dansk spelfilm), dels bevill- ningsavgiften som bara belastar biografer med ett visst överskott.

Efter avdrag för administrationskostna- der m. m. skulle fondmedlen fördelas på följande ändamål (den närmare fördelning- en bestämdes av fondstyrelsen): filmskolan,

stipendier, kortfilm, manuskriptstöd, pro- duktionsgarantier, kvalitetsbidrag, premier till filmuthyrare samt utrustningslån till bio- grafägare. Vidare skulle driftsunderskottet för den statliga filmcentralen och driftkost- naderna för det danska filmmuseet bestridas från fonden.

Filmfonden finansierades som nämnts ge— nom bevillningsavgifterna och biljettavgif— terna på biografvisning av främst utländsk spelfilm. Biljettavgifterna vid visning av dansk film tillföll den danske producenten direkt och utgjorde alltså ett generellt ver- kande produktionsstöd. Produktionslånega— rantiema kan karakteriseras som ett selek- tivt förhandsstöd. De utgick bara till sådana projekt som antogs kunna belönas med kva- litetspris.

Fondens styrelse skulle enligt lagen bestå av åtta ledamöter utsedda av kulturminis- tern, varav fyra skulle representera offent- liga intressen och de andra olika bransch- intressen. Vid sidan av filmfonden skulle finnas ett filmråd och ett biografråd för att bistå myndigheterna och fondstyrelsen som konstnärlig jury och rådgivande organ i biograffrågor. För kortfilmsfrågor fanns ett särskilt råd.

Ny lag 1972: 1964 års film- och biograf- lag förutsatte en omprövning senast 1970/ 71. En sådan omprövning kom dock till stånd först våren 1972. De viktigaste punk- terna i den nya lagen är följande (gäller fr. o. m. den 1 juli 1972): . Bevillningsavgiften avskaffas. Fri etable- ringsrätt införs på biografområdet vilket öppnar möjlighet att bilda kedjor. . Biljettavgiften avvecklas successivt för att upphöra i och med utgången av budgetåret 1974/ 75.

. Filmfonden ersätts med ett filminstitut (Det danske Filminstitut). När fondens till- gångar förbrukats skall institutets verksam- het finansieras med skattemedel. Institutet skall i stort sett anknyta till fondens tidigare verksamhetsområde.

Den påtagligaste effekten av den nya filmlagen är att de danska filmproducen- terna går miste om det tidigare generella produktionsstödet (6—7 milj. DKr per år).

I Danmark är biografföreställningar belag- da med mervärdeskatt.

Filmfondens intäkter (milj. DKr): Bevillningsavgiften: 1967/68 9,1 1968/ 69 5,5 1969/70 3,2

1967/68 18,7 1968/69 18,8 1969/70 21,4 1970/71 21,3 1971/72 21,9

Biljettavgiften:

Medelsfördelningen från filmfonden fram- går av följande uppställning (milj. DKr):1

1967/68 1968/69 Generell återbäring 6,4 6,4 Filmutbildning ] ,3 1 ,6 Stipendier 0,1 0,2 Kortfilm 1,7 2,8 Manuskriptstöd 0,1 0,2 Produktionsgarantier 2,2 2,0 Kvalitetsbidrag 1,2 1,7 Filmuthyrarpremier 0,2 0,2 Utrustningslån (bio- graferna) 3,2 2,1 Administration m. rn. 1,1 0,8 Statens filmcentral 3,0 3,6 Filmmuseet 1,2 1,6 Övrigt 1,0 1,6

22,7 24,8 2.2.2 Norge

Situationen inom filmsektorn

Huvuddelen (ca 85 %) av de norska bio- grafintäkterna kommer från kommunalt drivna biografer. Någon samlad biograf- statistik finns inte. Statistiken för de kom- munala biograferna torde dock ge en repre- sentativ bild. Antalet biobesök vid dessa sjönk mellan 1960 och 1969 med ca 11 milj. till 15,6 milj.

Antalet norska spelfilmer beräknades till i genomsnitt 6 per år under 60-talet.

F ilmstödets bakgrund och utformning

Intill 1969 utgick en särskild skatt på bio- grafintäkterna. Skatten var differentierad

m. h. t. om det var norsk eller utländsk film. Vid början av 60-talet uppgick skatten till ca 30 %. För att avhjälpa den filmkris som TV:s expansion ledde till infördes fr.o.m. 1963 successiva skattesänkningar. När skatten avskaffades 1969 uppgick den årliga intäkten till ca 8 milj. NKr.

Sedan början av 60-talet har norsk spel- filmsproduktion fått statligt stöd i olika for- mer. Den officiella målsättningen för stö- det har varit att förbättra de ekonomiska villkoren för produktionen, främja pro- duktionens kvalitet och skapa möjligheter för en kontinuerlig produktion.

Nuvarande stödformer infördes 1964. De innebär i korthet att norsk spelfilm kan påräkna statligt stöd i efterhand på högst 45 % (generellt) eller 55 % (särskilt kost- nadskrävande projekt, efter ansökan) av bruttobiljettintäkterna för att täcka produk- tionskostnaderna. Vidare kan (selektivt) för- handsstöd medges i form av statliga garan- tier för produktionslån. Kvalitetspremiering i efterhand av spelfilm förekommer inte.

Härutöver utgår statsbidrag till det kom— munalt/ statliga filmbolaget Norsk Film A/S. bidrag till kortfilms- och barnfilmsproduk- tion samt stipendier till filmskapare m.m. Bidrag utgår till ambulerande föreställnings- verksamhet (som drivs av Statens filmseri- tral med huvuduppgift att distribuera upp- lysnings- och undervisningsfilm). Norsk filminstitutt har till uppgift att insamla och registrera äldre filmer, hålla filmbibliotek m.m. Från institutet utgår bidrag till film- klubbsverksamhet m.m.

Från Norsk kulturfond utgår vissa bidrag till filmändamål, framförallt till konstnärlig fri kortfilm.

Produktionsstödet administreras av kirke- och undervisningsdepartementet som i dessa frågor biträds av Statens Filmproduksjons- utvalg. I frågor om barnfilm är Statens barn- filmsnämnd rådgivande instans till departe- mentet. I övrigt fungerar Norsk filmråd som rådgivande organ i filmfrågor. Rådet inrättades 1969. Det har sju ledamöter, tre

1 I denna och efterföljande tabeller redovisas stödbeloppen i resp. lands valuta. En kurslista återfinns på s. 271.

utsedda av departementet och fyra av branschorganisationerna. Rådet har vissa re- surser för manuskriptstöd samt export- och importbefrämjande verksamhet.

Vid årsmötet för de kommunala biogra- fernas organisation 1970 grundades Norsk kino- og filmfond. Fonden —— som vilar på en överenskommelse inom branschen utan statlig medverkan — finansieras med 2,6 % av bruttobiljettintäkterna vid biograferna. Filmhyrorna har avpassats så att det är för- månligare för enskilda biografer att betala avgiften till fonden än att stå utanför. Över- enskommelsen har härigenom fått allmän tillämpning.

Medlen skall användas för att »arbeide for utvikling av film- og kinobransjen i Norge, herunder å fremme filmkulturell virksomhet og norsk filmproduksjon». Med- len skall fördelas på följande ändamål:

1) Marknadsförings- och informationsåtgär- der

Distributions- och visningsstöd av värde- full film Teknisk och facklig konsultationsverk- samhet Stöd till norsk filmproduktion Kurs- och utredningsverksamhet m.m. Lån till modernisering av nybyggen av biografer Fondens styrelse utses av de kommunala biografernas organisation. Härtill kommer en ledamot från organisationen för de en- skilda biograferna. 2) 3) 4)

5) 6)

F ilmstödets omfattning i Norge Statligt stöd (tusen NKr)

Avgifterna till Norsk film- og kinofond inbringar ca 2 milj. NKr per år.

2.2.3 Finland

Situationen inom filmsektorn

1969 var antalet biografer ca 340 och an- talet biobesök ca 10,5 milj. Det innebar en nedgång med ca 45 resp. 66 % jämfört med 1958 då TV på allvar började vinna insteg i Finland.

F ilmstödets bakgrund och utformning Biografföreställningar belades på ett tidigt stadium med nöjesskatt. Fr. o. m. 1964 änd- rades skattens namn till biografskatt. Den utgick med 10 % på inträdesavgifterna. Om filmen hade »en svag konstnärlig kvalitet eller moralisk halt» höjdes skatten till 30 %. Undervisningsfilm, barnfilm, vetenskaplig film rn. ni. var skattefri. Vilken kategori en film skulle tillhöra bestämde statens film- granskningsbyrå (det statliga censurorganet). Vid samma tid infördes också generell åter- bäring till inhemska producenter motsva- rande den skatt som influtit.

Från undervisningsministeriet har sedan början av 60-talet utgått statligt stöd till olika filmändamål. Det har gällt bl.a. Fin- lands filrnarkiv, understöd åt olika film- konstorganisationer, kortfilmsstipendier (1966—1970), stipendier åt filmkonstnärer (sedan 1970) och kvalitetsstöd till den in- hemska filmproduktionen (sedan 1961).

1968 1969' 1970 1971 Garantiförlust1 755 1 100 1 200 2 900 Vanligt produktionsstöd 1 900 1 800 2 100 2 200 Norsk Film A/S 1 209 1 262 1 300 1 507 Barn- och kortfilm 1 020 950 1 000 1 000 Filmrådet rn. m. 838 1 340 1 514 1 589 Norsk kulturfond 500 500 500 500 Norsk filminstitutt 348 402 456 500 Norsk bygdekino A/S 500 500 (inordnatifilmcentralen) Summa 7 070 7 854 8 070 10 196

1 Garantiram var för resp. år 9 000, 12 000, 16 000, 19 000.

Finlands filmstiftelse. Genom avtal mellan finska staten och filmbranschens organisa- tioner grundades i oktober 1969 Finlands filmstiftelse. Enligt avtalet skall stiftelsens främsta uppgift vara att genom lån och understöd främja och stödja den inhemska filmproduktionen och filmkonsten, biograf- verksamheten och övrig filmkultur.

Avtalet förutsatte att biografskatten skulle reduceras med 10 %. I stället för den tidi- gare biografskatten på 10 % skulle alltså en avgift på 4 % utgå till stiftelsen. Den tidigare »straffskatten» på 30 % ersattes med en avgift till stiftelsen på 4 % samt en statlig biografskatt på 20 %.

Sammanfattningsvis kan sägas att uppgö- relsen kombinerade skattelättnad för bio- grafbranschen med upprättande av ett film- politiskt instrument. Liksom tidigare skall generell återbäring ske till de inhemska producenterna, såväl av den kvarvarande biografskatten som av stiftelseavgiften. Av- talet innebar inte någon avlastning för sta- tens vidkommande av utgifter för filmända— mål.

Avgifterna till stiftelsen drivs in genom filmuthyrarna. Stiftelsens styrelse skall bestå av fyra ledamöter utsedda av undervisnings- ministeriet samt tre utsedda av branschorga- nisationerna.

Efter avdrag för förvaltningskostnader och avgifter till inhemska producenter skall inflytande medel fördelas efter följande prin- ciper:

1) Högst 43 % som lån och understöd för inhemsk filmproduktion 2) Högst 5 % för främjande av export av inhemska filmer och för deras deltagan- de i internationella filmfestivaler 3) Högst 25 % för räntesubventioner och lån åt biografer 4) Högst 10 % för import- och förevis— ningsstöd m. m. för konstnärligt värdefull film samt för barnfilmsverksamhet 5) Högst 17 % för forsknings-, utbildnings—, publikations-, upplysnings- och informa- tionsverksamhet m. m.

Avtalet gäller till utgången av 1974. Till dess drivs verksamheten på försök. Avtalet gäller under förutsättning att biografföre-

ställningar inte påförs, vare sig direkt eller indirekt, annan skatteavgift eller pålaga än sådana som stipuleras i avtalet.

F ilmstädets omfattning Biografskatten:

1968: 756 000 mk 1969: 1 305 000 mk 1970: 355 000 mk 1971: 458 000 mk

Statligt stöd till filmändamål (undervisnings- ministeriet): Kvalitetsstöd till filmproduktion: 1968: 500 000 mk 1969: 500 000 mk 1970: 700 000 mk 1971: 800 000 mk

Kortfilmsstipendier, pris och stipendier till filmskapare, stöd till filmkonstorganisationer m. m.:

1968: 100 000 mk 1969: 140 000 mk 1970: 320 000 mk 1971: 340 000 mk

Finlands filmarkiv:

1968: 100 000 mk 1969: 120 000 mk 1970: 140 000 mk 1971: 200 000 mk

Återbäring av biografskatt till inhemska pro- ducenter:

1968: 17 000 mk 1969: 178 000 mk 1970: 138 000 mk

Finlands filmstiftelse:

1970 1971

Inkomster (mk) 963 000 1 514 000 Utgifter (mk)

Förvaltningskostna-

der m. m. 105 000 173 000

Återbäring till inhems- ka producenter 117 000 181 000 Stödverksamhet enligt ovan angivna principer 489 000 1 128 000

2.2.4 Storbritannien

Situationen inom filmsektorn

Antalet biografbesökare sjönk mellan 1963 och 1966 från 449,1 milj. till 214,9 milj. Antalet biografer sjönk under samma pe- riod från 2 700 till 1 600. Produktionen av spelfilm har under perioden legat omkring 45—50 filmer per år.

Över 80 % av kapitalet för den brittiska filmproduktionen i slutet av 60-talet anses ha kommit från USA. Kriterierna på vilka filmer som är brittiska och berättigade till stöd är från en synpunkt mycket restriktiva, ur en annan liberala. Man kräver mycket omfattande insatser av brittisk arbetskraft och brittiska faciliteter för att en film skall få stöd. Däremot är det fullt tillräckligt att filmproducenten är ett i Storbritannien in- registrerat bolag, även om det är ett rent dotterbolag till ett utländskt bolag.

Fil/"stödets bakgrund och utformning Nöjesskatt på biografföreställningar avskaf- fades 1960. Efter andra världskriget vidtogs olika åtgärder för att förbättra den brittiska filmindustrins villkor. Genom en lag 1949 instiftades National Film Finance Corpora- tion för att tillförsäkra den brittiska film- industrin ett särskilt kreditsystem.

1950 införde den brittiska filmbranschen på frivillig väg ett filmstöd (den s.k. Eady Plan). Resurser skapades genom en avgift (levy) på biljettpriserna. Systemet lagfästes 1957. Förvaltningen av fondmedlen övertogs då av British Film Fund Agency. Fonden lyder under Board of Trade.

Avgiften utgörs av en niondel av den del av biljettpriset som överstiger 11/25hilling. De sammanlagda medlen får per år inte un- derstiga 2 milj. pund eller överskrida 5 milj. pund. Av medlen utgår stöd till brittiska filmproducenter med 1,2 eller 2,5 gånger 40 % av intäkterna på filmen i Storbritan- nien, beroende på filmens längd och kost- naderna för arbetskraft. Ur fonden utgår också ett årligt bidrag till Childrens Film Foundation och — sedan 1970 — till Brit- ish Film Institute för institutets kvantitativt obetydliga filmproduktion (framför allt ex- perimentell film).

Rådgivande organ hos Board of Trade när det gäller filmfrågor är the Cinemato- graph Film Council, som bl.a. innehåller företrädare för filmbranschens organisatio- ner och berörda fackliga organisationer. Kvalitetspremiering i efterhand av spelfilm förekommer inte.

Det finns i Storbritannien en särskild biografkvot (screen quota) för brittisk film. Enligt bestämmelserna måste en viss del av den samlade visningstiden vid varje biograf reserveras för kvotfilmer.

British Film Institute grundades redan 1933 med uppgift att främja utvecklingen av filmkonsten. Under institutet sorterar cinematek, filmarkiv, filmbibliotek m.m. Institutet är engagerat i viss filmproduktion och verkar för att bibehålla och upprätta ett antal kvalitetsbiografer. Verksamheten fi- nansieras med statsmedel.

National Film Finance Corporation (NFFC) har från grundandet till 1971 dis- ponerat 6 milj. pund. Från privata källor lånade NFFC dessutom upp 2 milj. pund. Fram till 1970 har 721 långfilmer och ett antal kortfilmer beviljats produktions- lån med sammanlagt 27,5 milj. pund mot en total återbetalning av 17,2 milj. pund. NFFC har dessutom gett krediter till film- bolaget British Lion Films. NFFC:s årliga förlust på produktionslån kan sålunda be— räknas till 175 200 pund.

Enligt beslut av regeringen 1970 skulle NFFC fram till 1980 beviljas en förstärk- ning med sammanlagt 5 milj. pund av stats- medel. Sedan 1,5 milj. pund utbetalats be- slöt den nytillträdda konservativa regeringen att inte bevilja mer än en miljon pund och detta på villkor att den privata sektorn ställ- de 3 milj. pund till förfogande för ändamå- let. NFFC bildade sedermera ett konsortium med några privata banker. 1972 tillsköt re- geringen ytterligare 1 milj. pund, trots att den privata sektorn vid denna tidpunkt kun- de uppbringa bara 0,75 milj. pund.

Som anmärkts tidigare är den genomsnitt- liga förlusten på produktionslån för en pe- riod som täcker de gångna 20 åren missvi- sande för att karakterisera omfattningen av stödinsatserna f.n. Förlusten under en 20-

årspen'od fram till 1970 uppgår totalt till 3,5 milj. pund medan förlusten under tiden 1970—80 beräknas bli nära dubbelt så stor som under den föregående dubbelt så långa perioden.

F ilmstödets omfattning Film levy (milj. pund): 1966/ 67 4,0 1967/ 68 4,3 1968/ 69 4,6 1969/ 70 4,6 1970/ 71 4,2

Av beloppet har ca 0,2 milj. pund gått till Children's Film Foundation och återstoden till brittiska filmproducenter.

Statsbidrag till British Film Institute: 1968/69 410 000 pund 1969/ 70 525 000 pund 1970/ 71 625 000 pund

Förlust på NFFC:s kreditgivning (inkl. Brit— ish Lion): 1967 370000 pund (utbetalat 936000) 1968 159 000 pund (utbetalat 259 000) 1969 66 000 pund (utbetalat 778 000) 1970 186000 pund (utbetalat 862000)

2.2.5 Västtyskland

Situationen inom filmsektorn

Spelfilmsproduktionen har under 60-talet le- gat på i genomsnitt ca 80 filmer per år med en uppgång under senare delen av perioden. Antalet biografbesök sjönk mellan 1963 och 1970 från 366 milj. till 167 milj. Antalet biografer sjönk under samma period från 5 900 till 3 400.

F ilmstödets bakgrund och utformning

Nöjesskatten på biografföreställningar ligger inom den delstatliga beskattningsrätten. Förbundsregeringen började tidigt stödja västtysk filmproduktion genom framför allt olika former av kvalitetsbelöningar. Ett me-

ra omfattande stöd till branschen i dess hel- het kom till stånd först 1967 genom en lag, F ilmförderungsgesetz, varigenom en särskild institution — Filmförderungsantalt — grun- dades för ändamålet. Stödsystemet som byggde på en avgift (Filmabgabe) om 0.10 DM per försåld biljett hade föregåtts av omfattande förhandlingar med bransch- organisationerna.

Den slutliga utformningen innebar vä- sentliga eftergifter till biografägarsidan. Bl.a. skulle stöd utgå till biograferna, och filmen skulle få nedsättning av mervärdeskatten. Ett annat viktigt inslag i uppgörelsen från biografägarsynpunkt var att TV-rättigheter- na för de filmer som skulle stödjas skulle reserveras för en viss tidsrymd. Härigenom kunde en bättre konkurrenssituation åstad- kommas gentemot TV.

Av de inflytande avgifterna skall stöd utgå till filmproduktionen i form av dels grundbidrag, dels tilläggsbidrag. Grundbi- dragets storlek regleras av antalet sökande filmer och tillgången på medel (tidigare ut- gick bidraget med 150000 DM). Det kan karakteriseras som generellt: det utgår till alla tyska långfilmer som fyller vissa grund— läggande tekniska och artistiska kvalitets- krav och för vilka bruttointäkterna uppgått till ett visst belopp. Producenterna till fil- mer som erhåller grundbidrag måste avstå från TV-rättigheterna till den stödda filmen under minst fem år. Rättigheterna förvaltas under denna tid av Filmförderungsanstalt. I ersättning erhåller producenterna 100 000 DM.

Tilläggsbidraget utdelas efter jurybedöm- ning till filmer som kan betraktas som »god underhållningsfilm». Stödet kan uppgå till högst 250 000 DM. Såväl grundbidrag som tilläggsbidrag måste i sin helhet reinvesteras i nya filmproduktioner.

Även kortfilmsstödet måste i sin helhet reinvesteras. Det stöd till biografsidan som utgår av avgiftsmedel avser upprustning och modernisering av biograflokaler.

Stödsystemet ändrades på vissa punkter fr. o. m. 1972.

Filmförderungsanstalt leds av en direk- tion på två personer. Viktigare beslut fattas

av förvaltningsrådets presidium som omfat- tar sju personer. Förvaltningsrådet har 29 ledamöter utsedda av bl. a. förbundsdagen, förbundsrådet och förbundsregeringen, TV- bolagen samt branschorganisationerna.

Enligt författningen får den federala re- geringen inte bedriva kulturpolitik i begrep- pets snävare bemärkelse. Mot bakgrund här- av har det näringspolitiska elementet i stöd- systemet betonats, även om man vid utform- ningen tagit hänsyn till vissa kulturpolitiska önskemål.

Det tidigare nämnda stödet i form av pre- mier m. m. utgår från inrikesministeriet. Det är dock att märka att även kvalitetspriserna till lång- och kortfilm (varierande mellan 150 000—300 000 resp. 40 000—50 000 DM) förutsätts bli reinvesterade i nya pro- duktioner.

Från inrikesministeriet utgår också pre- mier till filmarbetare, scenarios, manuskript m.m. Även biografer som visar god tysk film kan premieras. Priserna och premierna utdelas efter en jurybedömning. Från minis- teriet utgår vidare bidrag till filmfestivaler etc. samt filmutbildning.

Från delstaterna utgår filmstöd i varie- rande utsträckning (produktionsbidrag, film- festivaler, filmklubbar m. m.).

F ilmstödets omfattning

(milj. DM)

Filmabgabe: 1968: 15,4 1969: 16,8 1970: 15,4 1971: 14,6

Kommunal nöjesskatt på film: 1968: 13,4 1969: 12,4 1970: 9,9

Filmförderungsanstalts utgifter för film- ändamål: 1968: 4,7 1969: 13,5 1970: 16,7 1971: 15,0

Statliga filmpremier rn. m.: 1967: 6,4 1968: 5,6 1969: 5,3 1970: 6,0 1971: 6,6

Statsbidrag till filmarutbildning, filmfestiva- ler:

ca 1,5 per år

Delstatligt filmstöd: 1969: 4,8 1970: 5,9 1971: 7,9

2.2.6 Frankrike

Situationen inom filmsektorn

Antalet biobesök sjönk mellan 1963 och 1969 från 292 milj. till 184 milj. Antalet biografer sjönk mellan 1963 och 1970 från 5 683 till 4 475. Långfilmsproduktionen (in- kluderar förutom spelfilm även dokumen- tära långfilmer o.d.) har under perioden rört sig omkring 110 filmer per år. Av de 154 filmer som producerades 1969 var drygt hälften fransk-utländska samproduktioner.

Filmstödets bakgrund och utformning

I slutet av 40-talet infördes olika former av stöd till den franska filmindustrin. Bakgrun- den till de statliga ingripandena var det upp- lösningstillstånd vari den franska filmindu- strin befann sig efter andra världskriget, den hårda konkurrensen från amerikansk film, de höga skattesatserna samt filmindu- strins artistiska och kulturella karaktär. Nu gällande stödordning daterar sig från 1959. Intill utgången av 1969 var biografföre- ställningar belagda med en specialskatt (impöt spécifique). Denna skatt har nu av- skaffats och ersatts med mervärdeskatt. Det franska filmstödet finansieras genom en särskild avgift på biljetterna (taxe addi- tionelle). Avgiften utgår med olika procent- satser beroende på biljettprisets storlek. To- talt inbringar de ca 15 % av biljettintäk-

terna. Utöver taxe additionelle utgår en sär- skild avgift i proportion till filmens längd (taxe de sortie). Nettot av denna avgift blir dock begränsat eftersom skatten betalas till— baka när det gäller visning av fransk film eller film från land dit fransk film expor- teras. Fr.o.m. 1973 avskaffas taxe de sortie och ändras konstruktionen av taxe additionelle.

Det franska filmstödet omfattar produk- tions- och biografsidan men inte distribu- tionen. Både generella och selektiva stöd- former förekommer. Eftersom fransk eller fransk-utländsk film svarar för ungefär 50 % av biografintäkterna torde den genom stödet kompenseras med ungefär dubbelt så mycket som den förlorar i taxe additionelle.

Det generella stödet till långfilmsproduk- tionen utgår i proportion till biljettintäkter- na (13 % av intäkterna intill ett belopp av 7,5 milj. Fr och 7 % av överskjutande be— lopp). Stödet är avsett att användas för fi- nansiering av ny produktion eller för att reglera skulder för tidigare produktioner.

Det selektiva stödet till långfilmsproduk- tionen utbetalas i form av förskott på intäk- terna. Stödet kan utgå både i förhand (ma- nusbedömning) och efter förevisning av fil- men. En särskild jury beslutar om stödet. Detta kan ibland kompletteras med ett för- skott på det generella stödet. Om de faktiska intäkterna visar sig otillräckliga förvandlas förskottet till ren subvention.

Stödet till kortfilmsproduktion utgår se- lektivt, stödet till journalfilmsproduktion både selektivt och generellt. Bidrag utgår också till utrustning m.m. av ateljéer och laboratorier.

Medel ställs till förfogande för en garan— tifond för banklån för filmproducenter och biografer. Systemet innebär att lån kan be- viljas av ett bankkonsortium som bildats för ändamålet. För att underlätta beviljande av krediter har en garantifond inrättats vars totalbelopp är fastställt till 4 milj. Fr. Den totala volymen lån till franska producenter kan uppgå till fem gånger det statliga garan- tibeloppet.

Biografsidan kan tillgodogöra sig bidrag för nyetablering av biografer. Härutöver

utgår ett generellt stöd till biograferna som beräknas med utgångspunkt i det avgifts— belopp som biografen levererat in. Stödet är avsett att finansiera upprustnings- och moderniseringsarbeten.

Stöd utgår slutligen till filmfestivaler, filmutbildning m. m.

Stödet administreras av den statliga myn— digheten Centre National de la Cinémato— graphie (C. N. C.). C. N. C. grundades 1946 och är underställt kulturministeriet.

Våren 1972 slöts ett avtal mellan franske kulturministern och det franska radio— och TV—bolaget (ORTF). Utöver bl. a. riktlinjer för en begränsning av utbudet av spelfilm i TV överenskoms att ORTF årligen t.o.m. 1975 tillskjuter 5 milj. Fr för filmstöd inom ramen för gällande stödordning. Dessutom förbinder sig ORTF att genom ett nytt sy- stem för samproduktion av film tillföra långfilmsproduktionen ett årligt tillskott av 5,1 milj. Fr fram till 1975.

Det franska stödsystemet har traditionellt syftat till en resursomfördelning inom film- branschen, alltså utan vare sig nettobelast- ning eller nettotillskott för statskassan. Den- na princip är rubbad i och med avtalet med ORTF. Visserligen kan inte de medel som ORTF satsar i den franska biograffilms- branschen anses vara skattemedel eftersom radio- och TV-verksamheten är licensfinan— sierad. Men ORTF sorterar direkt under regeringen och det kan därför vara oegent- ligt att tala om ett verkligt avtal mellan kulturministern och ORTF. I själva verket torde det vara riktigare att säga att rege- ringen accepterat att filmstödet inte längre begränsas till en intern resursomfördelning inom filmbranschen: man genomför även en resurstilldelning från TV till filmbran— schen, dvs. ytterst från TV-tittama till film- branschen. I en sådan situation torde di- stinktionen mellan TV-tittare och skatte— betalare vara av begränsat intresse.

F ilmstödets omfattning Den samlade biografskatten (impöt spéci- fique) som avskaffades 1969 inbringade ca 110 milj. Fr per år.

Statligt filmstöd i Frankrike (milj. Fr) Intäkter 1968 1969 1970 1971 Taxe additionelle 121 121 116 118 Taxe de sortie 4 4 4 4,5 Återbetalning av län1 2 1,5 Återbetalning av förskott av intäkter 3,5 3,5 3,5 3,25 Summa 128,5 128,5 125,5 127,25 Utgifter ' , Generellt produktionsstöd (långfilm) 50,3 53 50,05 46 Selektivt produktionsstöd (långfilm) 7 9 10,45 12 Kortfilmsstöd 3,65 4,65 4,65 4,65 Journalfilmsstöd 3,5 3,5 5,45 3,5 Teknisk utrustning m.m. 2,5 2,5 4 Återbetalning av taxe de sortie 0,9 1 1 2 Garantier på banklån 5 2 1,5 1,5 Nyetableringsbidrag till biografer 2 2 1,5 l Generellt biografstöd 39,5 44 39,05 41 Filmundervisning m. m. 6,1 5,35 6,35 7,35 Administration 3,2 3,5 4 4,25 Summa 121,15 130,40 126,50 127,25

* Lån beviljade fram till 1966.

2.2.7 Nederländerna

Situationen inom filmsektorn Antalet biobesök sjönk mellan 1963 och 1969 från 43 milj. till 25 milj. Antalet bio- grafer sjönk under samma period från 552 till 434. Spelfilmsproduktionen har uppgått till i genomsnitt 4—5 filmer per år under perioden.

F ilmstödets bakgrund och utformning Nöjesskatt på biografföreställningar (kom- munal beskattningsrätt) avskaffades 1971. Den uppgick då till ca 15,6 % av brutto- biljettintäkterna. Under perioden från mer- värdeskattens införande för film 1968 till 1971 åtnjöt biograferna kompensation med ca 80 % av utgående nöjesskatt.

Statligt filmstöd utgår dels direkt via ett anslag från kulturministeriet (kortfilm och diverse aktiviteter som festivaldeltagande o.d.), dels genom bidrag till produktions- fonden för holländsk film. Fonden grunda- des 1965 av den holländska filmbransch- organisationen Nederlandse Bioseoopbond (NBB). Från sina medlemsavgifter tillskju- ter även NBB medel till fonden.

Syftet med fonden är att minska riskta- gandet för de enskilda spelfilmsproducen- terna. Till dessa utgår krediter som skall återbetalas av vinsten. I praktiken blir det härigenom fråga om ett stöd. Under 60-ta- let kan subventionen uppskattas till 100 000 fl per film.

Majoriteten av fondstyrelsen utses av NBB.

F ilmstödets omfattning

Nöjesskatten (nu avskaffad) inbringade ca 12 milj. fl om året.

Statsbidrag till produktionsfonden för hol- ländsk film (spelfilmsproduktion) (tusen fl): 1967 1 075 1968 1 125 1969 1 250 1970 1 525

Stöd till kortfilms- och journalfilmsproduk- tion (tusen fl):

1967 1 225 1968 1 350 1969 1 515 1970 1 805

Stöd till filmarkiv, filmmuseet etc. samt till festivaldeltagande (tusen fl.): 1968 485 1969 683 1970 752

2.2.8 Belgien

Situationen inom filmsektorn Antalet biografbesök sjönk under perioden 1963—1969 från 53 milj. till 31 milj. An- talet biografer sjönk från 1 259 till 730. Den belgiska Spelfilmsproduktionen har under hela den aktuella perioden varit obetydlig (i genomsnitt en film per år) men har un- der de senaste åren ökat avsevärt.

F ilmstödets bakgrund och utformning Statlig nöjesskatt på biografföreställningar avskaffades 1949. I stället utgår kommunal nöjesskatt som nu är under avveckling. En statlig skatt på filmuthymingen utgår även.

Produktion av rent belgiska långfilmer förekom knappast tidigare, däremot pro— duktion av kortfilm.

Statligt filmstöd utgår via ekonomi- och kulturministerierna. Från ekonomiministe- riet utgick intill 1972 återbäring för erlagd nöjesskatt. Återbäringen gällde såväl lång- film som kortfilm och journalfilm. Detta generella produktionsstöd utgår numera i proportion till biljettintäkterna.

Produktionsstödet från kulturministeriet gäller produktion av ett 20-tal filmer per år — huvudsakligen kortfilm av kulturell karaktär — och deras spridning i utlandet. Stödet innebär att staten går in som med- producent med rätt till del i filmens ev. avkastning. Någon sådan avkastning har dock inte redovisats under de senaste fem åren.

För 1972 och 1973 har stödet från såväl ekonomi- som kulturministeriet ökat kraf- tigt.

Mervärdeskatt på film infördes 1971.

Fil mstödets omfattning Kommunal nöjesskatt (milj. BFr): 1966: 201 1967: 209 1968: 194

Den statliga skatten på filmuthyrning be- räknas inbringa ca 3 milj. BFr per år.

Statligt filmstöd: Stöd från ekonomiministeriet (återbäring på den kommunala nöjesskatten): Stödet upp- gick 1970 till ca 19 milj. BFr varav ca 2 milj. gick till långfilm och återstoden till kort- och journalfilm. För 1971 beräknas stödet till 24 milj. BFr.

Produktionsstöd från kulturministeriet (milj. BFr): 1968: 15 1969: 30 1970: 32,5

Dessutom utgår statligt stöd till filmhisto- riska samlingar o.d. med följande belopp (milj. BFr): 1968: 5,7 1969: 6,5 1970: 6,5

2.2.9 Schweiz

Situationen inom filmsektorn Med hänsyn till kulturgemenskapen med Tyskland, Frankrike och Italien har den schweiziska filmproduktionen inte någon stark ställning. De filmer som producerats i Schweiz under senare år har åtminstone delvis finansierats med utländskt kapital.

Filmstödets bakgrund och utformning Nöjesskatt på biografföreställningar utgår i varierande utsträckning (beskattningsrätten är kantonal och kommunal). I genomsnitt ligger skatten på 10—15 %.

På förbundsplanet har stöd till olika film- aktiviteter utgått sedan 1963. Stödet har avsett allmänna filmkulturella ändamål, pro- duktionsbidrag för dokumentärfilm, kvali- tetspremier för spelfilm och kortfilm samt stipendier. Vidare har bidrag utgått till schweizisk journalfilm. Fr.o.m. 1970 utgår produktionsstöd till spelfilm. Stödet uppgår till högst 200 000 SFr och måste återbetalas om filmen skulle inbringa ett överskott.

Filmstödet administreras av inrikesministe- riet.

I begränsad utsträckning utgår stöd från kantonerna till olika filmändamål. Det gäl- ler framför allt bidrag till filmfestivaler och filmproduktioner av lokalt intresse.

F ilmstödets omfattning (milj. SFr) Förbundsutgifter

1968 1969 1970

Filmkulturella ändamål,

kvalitetsstöd m. m. 0,7 0,9 0,9 Produktionsstöd för

spelfilm 0,6 Jonrnalfilmsbidrag 0,4 0,4 0,5

1,1 1,3 2,0

Inkomster av nöjesskatt (kantonal och kommunal) beräknas till ca 12 milj. SFr per år.

2.2.10 Italien

Situationen inom filmsektorn Antalet biobesök minskade under perioden 1963—1969 från 697 milj. till 551 milj. Antalet biografer minskade under samma period från 10 410 till 9 439. (Det bör ob- serveras att ungefär 75 % av biograferna spelar mindre än en gång om dagen.)

Långfilmsproduktionen (såväl spelfilm som dokumentär långfilm o.d.) låg under perioden på i genomsnitt 125 filmer per år. Av 248 långfilmer producerade 1969 var 104 italiensk-utländska samproduktioner.

Minskningen i besöksfrekvens och antalet biografer har varit förhållandevis lägre än i andra länder. På senare år tycks emellertid minskningen ske i snabbare takt än under den tidigare delen av 60-talet. Den har emellertid inte påverkat filmproduktionen som under senare år visat en stigande ten- dens.

F ilmstödets bakgrund och utformning Redan 1927 infördes i Italien olika former av filmstöd. 1935 bildades en sektion för

filmkrediter inom Banca del Lavoro och 1938 infördes en ordning med stöd till lång- filmerna i proportion till biljettintäkterna. Nu gällande stödordning gäller sedan 1966. Den syftar till att på olika sätt stärka den kvalitativt högtstående italienska filmpro- duktionen.

Biografföreställningar i Italien är belagda med en särskild statlig avgift (diritti erariali ). Avgifterna — som inte är direkt kopplade till filmstödet bortsett från återbäringen till vissa biografer — varierar mellan 5 och 45 % beroende på biljettpriserna. Totalt ut- gör de 20—25 % av biljettintäkterna. Till biografer som visar bara italiensk film åter- betalas mellan 18 och 60 % av vad som er- lagts i diritti erariali.

Ett särdrag i den italienska filmpolitiken är att italienska eller italiensk-utländska fil- mer som fyller vissa konstnärliga och tek- niska minimikrav uppförs på den s.k. obli- gatoriska visningslistan. Biograferna måste visa sådana filmer minst 100 dagar om året.

Det generella långfilmsstödet består i att en producent till en film som förts upp på den obligatoriska listan får ett belopp mot- svarande 13 % aV bruttobiljettintäkterna under fem år. På samma sätt delar den italienske filmregissören, manusförfattaren och scenografen på 0,4 % av bruttobiljett- intäkterna.

Selektivt långfilmsstöd består i 20 kvali- tetspris per år om 40 milj. lire. Av beloppet tillfaller 71 % producenten. Återstoden de- las enligt vissa regler mellan regissören m.fl. Ministero de Turismo e dello Spettacolo avgör vilka filmer som skall tilldelas kvali- tetspris.

Biograf som visar film som fått kvalitets— pris erhåller ytterligare 25 % återbäring av erlagda diritti erariali. För kortfilm utdelas ett antal kvalitetspris på 5,5—10 milj. lire. Även för visning av premierad kortfilm kan biograferna påräkna skatteåterbäring. Sam- ma system gäller för journalfilm. För olika filmaktiviteter (filmutbildning, cinematek etc., barn- och ungdomsfilm) utgår också statligt stöd.

Det italienska filmkreditsystemet är myc- ket utvecklat. Det halvstatliga kreditinstitu-

tet Banca del Lavoro har en särskild avdel- ning härför. Krediter beviljas lång— och kort- filmsproduktioner, modernisering av film- ateljéer o.d., versionering av utländsk film och modernisering av biografer. Räntor sub- ventioneras.

Krediterna beräknas svara för drygt en tredjedel av kostnaderna för den italienska filmproduktionen. När krediterna inte be- talas tillbaka övergår de i praktiken till att bli vanligt stöd. Kreditgivningen har vid ett par tillfällen hamnat i en svår kris.

1971 ökades lånekapitalet med 13 miljar- der lire avsedda att användas för selektiva krediter under den följande femårsperioden med 85 % för produktion, distribution och export av italiensk film samt återstoden för modernisering och etablering av biografer.

För att rätt kunna bedöma det statliga engagemanget i filmlivet i Italien måste ock- så noteras den statliga filmsektor som är samlad under Ente Gestione Cinema. Hit hör ett produktionsbolag, ett ateljéföretag och ett distributionsföretag. I början av 1971 tillfördes bolaget ett kapital på 40 mil- jarder lire för att under en femårsperiod befrämja produktion och distribution av kvalitativt högtstående spelfilm samt 8 mil- jarder lire för att sanera bolagets ekonomi.

F ilmstödets omfattning

Diritti erariali (miljarder lire): 1967: 36,5 1968: 39 1969: 44

Härav torde 25 miljarder lire avse italienska eller italiensk—utländska filmer.

Statligt filmstöd 1969 (miljarder lire): Återbetalning till biograferna av diritti erariali 10 Generellt långfilmsstöd 13,65 Selektivt långfilmsstöd 0,8 Kortfilmsstöd 0,854 Diverse filmaktiviteter (utbildning, festivaler etc.) 1,5 Anslag för räntekostnader 0,7 Summa 27,5

Kreditgivningen:

Under 1969 gavs lån till ett sammanlagt belopp av 19,8 miljarder lire fördelade på 98 filmer, vilket beräknades motsvara ca 40 % av produktionskostnaderna.

2.2.11 Spanien

F ilmstödets bakgrund och utformning Tidigare stödsystem från 1964 avlöstes 1971 av en ny ordning. Huvudelementet i det gamla systemet var en ersättning i viss pro- portion till de spanska filmernas biljettin- täkter. Filmer »av speciellt intresse» kunde dessutom påräkna ett tilläggsbidrag. Åtgär- derna skulle i princip finansieras genom en allmän avgift på biografintäkterna, skatt på reklamfilm som visades på biograferna samt avgift på import och dubbning av utländsk film. Systemet var i stort sett automatiskt och innehöll inte några effektiva spärrar, t. ex. tak för utbetalning av tilläggsbidrag. Följden blev ett växande underskott som vid slutet av 60-talet uppgick till ca 230 milj. pts.

Den viktigaste nyheten i det nya stöd- systemet var att biografavgiften höjdes från 2 till 3,5 %. Det allmänna produktionsstödet underkastas vissa spärrar. Maximibeloppet är fixerat till 6 milj. pts per film. Det kan ökas till 12 milj. om producenten kan visa att han investerat mer än 15 milj. pts i filmen. De filmer som anses vara av »sär- skilt intresse» kan få bidrag som uppgår till dubbla det normala beloppet, dock under förutsättning att summan av dessa belopp inte överstiger 10 % av vad som anslagits för ändamålet.

Utöver biljettavgiften gäller en skatt på 5 % »för skydd av minderåriga» samt en skatt på 0,7 % som tillkommer de lokala myndigheterna.

2.2.12 Israel

Situationen inom filmsektorn Antalet biografbesök sjönk mellan 1968 och 1971 från 50,3 till 34,2 milj. (TV infördes 1968.) Antalet biografer uppgick under åren

Filmstödets omfattning i Spanien (milj. pts) 1967 1968 1969 Enl. 1971 års system Inkomster lmport- och dubbningsavgift ] 105 Biljettavgift ca 200/år 245 Film-reklamskatt ] 30 Summa 380 Utgifter Förskott 61,5 Allmänt stöd i % av biljettintäkterna 56,2 147,9 92,7 150 Stöd till filmer »av särskilt intresse» och kortfilm 19,8 74,1 45 20 Återbetalning av kredit för skyddsfonden 59,5 62,4 47 Bidrag till Banco de Crédito Industrial för täckande av borgen (produktionskrediter) 53 Filmfestivaler m. m. 13,7 5,7 5,9 10 Summa 151,2 287,2 206 280

före 1968 till konstant ca 300 men hade 1969 sjunkit till ca 280.

Filmstödets bakgrund och utformning I slutet av 60-talet gjordes i Israel betydande insatser för att stimulera utvecklingen av den israeliska Spelfilmsproduktionen. Israel har dessutom, främst i syfte att locka ut- ländska filmproducenter att göra inspelning- ar i landet, varit angeläget att sluta sam- produktionsavtal med olika länder, däribland Sverige. Som en följd av dessa ansträngning- ar har ett inte obetydligt antal amerikanska filmer spelats in i Israel. Men även den rent nationella produktionen stiger och uppgår nu till nära 20 filmer om året.

Biografföreställningar i Israel är belagda med nöjesskatt varierande mellan 50 och 115 % av biljettpriset. Huvuddelen av skat- ten tillfaller kommunen medan en mindre del går till staten.

Den israeliska filmindustrin åtnjuter se- dan 1969 stöd i form av återbetalning på 28—32 % av biljettens bruttopris. Före 1969 var ersättningenungefar en tredjedel lägre.

Israelisk film erhåller särskilda export- premier. 1969 bildades med statligt bistånd ett filmfinansieringsföretag, Cenfilco-Israel

Ltd. Motivet för det statliga engagemanget i filmproduktionen har varit att dels få in utländsk valuta, dels sprida information om Israel i utlandet. En tredjedel av grund- kapitalet, 6 milj. israeliska pund, har staten skjutit till. De statliga aktiviteterna på fihn- området administreras främst av handels- ministeriet.

Ett medel att attrahera utländska film- producenter är särskilda kursfavörer. Så- lunda beviljas en rabatt på 30 % på väx- lingskursen för belopp som förbrukas i Israel under en filminspelning. Nettokost— naderna för staten för favörer av detta slag är svårt att beräkna.

Från kulturministeriet har på senare år lämnats stöd till konstnärligt värdefull israe- lisk filmproduktion. Stödet utgörs av dels premier, dels manuskriptstöd o.d. vilket se- nare skall återbetalas om intäkterna för pro- duktionen täcker kostnaderna. 1971 utbe- talades 300 000 israeliska pund.

Filmstödets omfattning (milj. israeliska pund) Kommunal och statlig nöjesskatt: 1968/69 43,2 (varav statlig 6,1) 1969/70 41,5 (varav statlig 5,8) 1970/71 34,2 (varav statlig 2,5)

Återbäring av nöjesskatten: 1968/ 69 1,7 1969/ 70 1,5 1970/ 71 1,2

Stöd till journalfilm m. m.: 1968/ 69 0,8 1969/70 0,7 1970/71 0,5

Denna tablå innehåller inte de indirekta och svårmätbara förmåner som den israelis- ka filmindustrin åtnjuter på lånemarknaden och från tullsynpunkt. Inte heller kan effek— ten av Cenfilco fås med i en tablå av detta slag. Av brist på uppgifter har kulturmini- steriets andel av filmstödet inte heller tagits med. Det uppgick 1971 till 0,3 milj. israe- liska pund.

2.2.13 Kanada

Situationen inom filmsektorn Antalet biobesök sjönk mellan 1963 och 1968 från 100,8 till 97,2 milj. Antalet bio- grafer uppgick 1968 till 1 409.

Filmstödets bakgrund och utformning Den federala regeringen pålägger inte nöjes- skatt på biografföreställningar. Denna be- skattningsrätt tillkommer provinserna som utnyttjar den i många fall.

De första filmpolitiska åtgärderna från den federala regeringens sida togs redan före andra världskriget. 1939 grundades National Film Board (NFB) vars ursprung- liga syfte var att producera och distribuera informationsfilm om Kanada i Kanada och utomlands. Under 50- och 60-talen började NFB också att producera dokumentär kort- film och viss spelfilm. NFB har omfattande tekniska resurser och en teknisk och kreativ personal som uppgår till flera hundra per— soner. Årligen produceras ca 150 filmer. Verksamheten bekostas genom dels ett fede- ralt bidrag, dels beställningsuppdrag från olika myndigheter samt inkomster från för- säljning m.m. Den årliga budgeten ligger omkring 20 milj. dollar.

Bortsett från den filmproduktion som ägde rum inom ramen för NFB levde den kanadensiska filmkulturen under ytterligt svåra betingelser. En avgörande faktor i sammanhanget var att drygt två tredjedelar av biografsektorn är USA-ägd.

1967 instiftades emellertid ett federalt ut- vecklingsbolag, Canadian Film Development Corporation (CFDC), med uppgift att be— främja utvecklingen av en kanadensisk lång- filmsindustri. Bolaget skulle kunna inträda som medfinansiär mot andel i avkastningen, bevilja lån mot ränta, utdela belöningar och bevilja stöd till filmarbetare. Till bolagets förfogande ställdes en fond om 10 milj. dollar. Utgifterna för verksamheten skall täckas genom dels fonden, dels återbetal- ning av lämnade lån och avkastning av in— vester-ingar.

CFDC har som princip att de producenter som ansöker om stöd först skall träffa avtal med en distributör som förbinder sig att in- vestera åtminstone 50 % av filmens budget. Vid slutet av sitt tredje verksamhetsår hade bolaget uppträtt som medfinansiär i 46 ka- nadensiska långfilmer med sammanlagt 4 milj. dollar. Övriga kanadensiska finansiärer beräknas ha stått för 4 milj. dollar och ut- ländska finansiärer för 4 milj. Till filmar- betare utdelades under det andra verksam- hetsåret dels bidrag om sammanlagt 100 000 dollar till sex filmarbetare som skulle göra sin första långfilm, dels 25 000 dollar till åtta personer som ansökt om stöd för olika kortfilmsprojekt.

CFDC:s styrelse utses av regeringen. Lc- damöterna får inte ha något samröre med filmbranschen. Till regeringen och CFDC är knutet ett »filmråd» med representanter för branschen och filmarbetarna.

Den kanadensiska långfilmsproduktionen fortsätter att öka. Långfilm producerad i Kanada visas emellertid sällan på kanaden- siska biografer vilkas repertoar är starkt knu- ten till biografrepertoaren i USA. De bety- dande insatser som gjorts för att stimulera Kanadas långfilmsproduktion har alltså hit- tills inte nämnvärt återspeglats i distribu- tionen och visningen av filmerna.

Genom Canada Council — ett federalt

organ för främjande av forskning och konst m.m. —— utgår federalt stöd till olika film- aktiviteter (kanadensiska filminstitutet, film- bibliotek, filmarkiv m. m.).

I den mån provinserna lämnar stöd till olika filmändamål är det inte kopplat till den nöjesskatt som de tar in på biograf- föreställningarna.

F ilmstödets omfattning (milj. Can. dollar) Delstatlig nöjesskatt: 1966 6,5 1967 7,2 1968 8,3

Federala bidrag till National Film Board: 1968/69 9,5 1969/70 10 1970/71 10

Bidrag genom Canada Council: 1968/ 69 0,1 1969/ 70 0,1 1970/ 71 1,1

CFDC:

Utbetalt 1969 1970

Manuskriptstöd o. d. 0,1 0,2 Medfinansiering av produktion 0,3 1,2 Lån 0,3 Summa 0,4 1,7

Sammanlagd insats 0,9 3,25 (Antal bedömda projekt 14 43 )

K ars/isla Till ledning för bedömningen av värdet av olika statliga insatser redovisas nedan kursen för de aktuella valutorna i december 1972. Det bör observeras att flera av valutorna har un- dergått kraftiga förändringar under den under— sökta perioden.

Valutaslag Säljkurs Danmark 100 DKr 69:50 Norge 100 NKr 71:60 Finland 100 mk 113:90 Storbritannien 1 pund 11:15 Västtyskland 100 DM 148: 40 Frankrike 100 Fr 93: — Nederländerna 100 fl 147: 30 Belgien 100 BFr 10:79 Schweiz 100 SFr 126:— Italien 100 lire 0: 81 Spanien 100 pts 7: 57 lsrael 1 isr.pund 1: 15 Kanada 1 Can.dollar 4:79

3 Filmstöd i Ungern

F ilmstödets bakgrund och utformning Samtliga led i den ungerska filmbranschen är sedan 1948 i statlig ägo. I produktions-, distributions- och biografledet arbetar före- tag efter affärsmässiga principer. Under- skottet i verksamheten täcks av statsmedel. Indirekta stödformer av det slag som är vanligt i Västeuropa (skattelättnader eller skatteåterbäring efter olika principer) före- kommer inte. Det genomsnittliga biljettpriset är med västeuropeiska mått mycket lågt.

De statliga utgifterna för filmändamål har ökat kraftigt i takt med den nedgång i biobesöken som blivit följden av TV:s ut- bredning. Mellan 1960 och 1970 har besöks- frekvensen sjunkit från 140 milj. till ca 79 milj. besök. Den ungerska filmpolitiken har syftat till att bibehålla de låga biljettpriserna och det jämförelsevis stora antalet biografer och samtidigt trygga försörjningen av god utländsk och ungersk film. F.n. beräknas den statliga underskottstäckningen för bio— grafernas del uppgå till ca hälften av brutto- intäkterna.

Produktionsstödet till spelfilm kanaliseras via två filmbolag som, utöver dessa stats- bidrag, för sin verksamhet förfogar över bl. a. vinsterna från tidigare produktioner. I genomsnitt skall ett 20-tal filmer produ- ceras per år. För produktion av framförallt film av särskild kulturpolitisk betydelse ut- går extra stöd. Det allmänna stödet motsva- rar 15 milj. kr och »kvalitetsstödet» 1,7 milj. Härutöver helfinansierar staten ett stort

antal kortfilmer, journalfilmer, tecknade filmer m.m.

Distributionsstöd utgår i form av förlust- täckning för distribution av ungersk färg- film och för distribution av kulturpolitiskt betydelsefull film — såväl ungersk som ut- ländsk samt både kort- och långfilm. I bio— grafledet täcks som nämnts underskottet med statsmedel.

Härtill kommer den med statliga medel finansierade filmateljén som är avsedd i första hand för unga filmregissörer och elever vid filmakademien, statsmedel till filmmuseer etc. samt till festivaldeltagande m.m.

Det statliga stödet för distribution och biografverksamhet är inte bara beroende av förluster i en fri marknad. Biljettpriserna fastställs inte av marknadskrafterna utan be- stäms av önskemålet att hålla priserna låga. Det genomsnittliga biljettpriset i Ungern var 1970 80 öre och det högsta biljettpriset på en premiärbiograf i Budapest 1:50. För- lusterna på biografverksamheten är stora.

Av betydelse för satsningen i distribu- tions- och biografledet är vidare det förhål- landet att i Ungern, främst i byarna, finns ca 3 000 biografer som visar spelfilm i 16 mm format. Verksamheten drivs med höga underskott.

Vid sidan om det stora antalet biografer för 16 mm filmvisningar finns över 1000 biografer för visning av film i 35 och 70-mm formatet — mer än dubbelt så många som

i Sverige trots att befolkningsantalet bara är 25 % högre. Trots dessa stora insatser i distributions- och visningsledet minskar emellertid antalet biografer.

4 Sammanfattning

Som nämnts inledningsvis försvåras jäm- förelsen mellan länderna av en rad svårbe— dömbara problem av vilka olika regler för mervärdebeskattning, förlust på statliga film- bolag samt statlig kreditförlust tillhör de största. Även om storleken av några av dessa faktorer kan inringas för varje land är en direkt jämförelse mellan länderna inte möjlig med hänsyn till de stora skillnaderna i fråga om invånarantal, bruttonationalpro- dukt och statsbudgetens storlek. Vissa slut- satser kan dock dras av det föreliggande materialet.

Det ekonomiska saldot mellan på ena sidan skatteinkomster från film och på den andra statliga utgifter till filmstöd är nega- tivt bara i Italien och Israel. I de flesta andra länder betalar staten mera till film- stöd än den har inkomster från film. Undan- tagen är fyra länder där saldot i princip är lika med noll: Sverige, Danmark, Frankrike och Spanien.

Förhållandena i Spanien bör ses mot bak- grund av televisionens förhållandevis ringa utbredning där.

I Frankrike blir saldot emellertid positivt från filmens synpunkt i och med ORTF:s anslag till filmstöd.

I Danmark sker en omläggning från ett avgiftsfinansierat filmstöd till ett skatte- finansierat stöd. Om några år kommer där- för saldot från filmens synpunkt att vara starkt positivt.

Det från filmens synpunkt negativa saldot

i Italien bör ses mot bakgrund av att film— branschen som sådan visserligen betalar mera till staten än den får av staten men att systemet är utformat så att den italienska filmen inte desto mindre är mycket gyn- nad. Via statskassan sker i Italien en kraftig resursomfördelning till förmån för den in- hemska produktionen. Likartade förhållan- den torde gälla i Israel om än på en mera blygsam nivå.

Av allt att döma kommer filmbranschen i Danmark att få de mest gynnsamma relatio- nerna till staten. Ingen specialskatt eller av- gift utgår, och de betydande danska film- aktiviteterna kommer att finansieras helt med skattemedel. Efter Danmark torde Norge vara det land där filmbranschen är mest gynnad.

Om siffermaterialet studeras från en an- nan synpunkt än det ekonomiska saldot mellan filmbranschen och staten, nämligen i syfte att få fram i vilken utsträckning in- hemska filmaktiviteter gynnas oavsett om det sker genom skattemedel eller olika slags interna resursomfördelningar, blir bilden en annan. Av allt att döma är förhållandena i Danmark, Norge, Italien och Kanada där- vid mest gynnsamma från branschens syn— punkt. Sverige tillhör tillsammans med Frankrike, England och Nederländerna en mellangrupp medan nettostödet till inhemska filmaktiviteter i Finland, Västtyskland och Spanien är relativt lågt.

I denna redogörelse har bortsetts från

östländerna. I materialet har emellertid för- hållandena i Ungern redovisats utförligt. Det är oklart i vad mån just Ungern är representativt för förhållandena i övriga öst- europeiska länder. Man kan bara konstatera att filmaktiviteten i dessa länder är mycket omfattande och till synes inte särskilt på- verkade av den biograffilmskris som gäller i länder med en friare marknadshushållning, trots att man även i östländerna noterar lägre besöksfrekvens på biograferna. Skulle ett försök göras att kvantifiera de ungerska insatserna till stöd för olika filmändamål är det uppenbart att man per capita skulle komma till belopp som är mångdubbelt högre än i andra länder.

Statens offentliga utredningar 1973

Kronologisk förteckning

1. Litteraturen i skolan. U. 2. Högskolan. U. 3. Högskolan. Sammanfattning. U. 4. Fastighetstaxering. Fi. 5. Museerna. U. 6. Data och näringspolitik. |. 7. Trygghet i anställningen. In. &. Radio i utveckling. U. 9. Fortsatt uppsökande verksamhet lör cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. 10. Reklam Ill. Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare) 11. Reklam IV. Reklamens kostnader och bestäm— ningstaktorer. U. 12. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskole— utbildning. U. (Utkommer senare) 13. Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. Ju. 14. Mål och medel i skogspolltiken. Jo. 15. Kommunal planering och detal'handel. H. 16. Samhället och filmen. Del 3. . KV - BIBL. 276 7 3 . R 1973 SOU 1973: 16

Statens offentliga utredningar 1973

Systematisk förteckning

Justltiedepartementet Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. [13]

Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4]

Utblldnlngsdeparlementet

Litteraturen i skolan. Separat bilegedel 4 till littera- turuttedningens huvudbetänkande. [1] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan. [21 2. Högskolan. Sammanfattning. [3] 3. Försöksverk- samhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. [12] (Utkommer senare) Museerna. [5] Radio i utveckling. [8] Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [9] Reklamutredningen. Reklam |||. Ställningstaganden och förslag. [10] (Utkommer senare) Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningetaktorer. [11] Samhället och filmen. Del 3. [16]

Jordbruksdepartementet Mål och medel i skogspolitiken. [14]

Handelsdepartementet Kommunal planering och detaljhandel. [15]

lnrikesdepartementet Trygghet i anställningen. [7]

lndustrldepartementet Data och närlngspolitik. [6]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

W & Allmänna Fönaget lSBN 91-38-01399-1