Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att ett bidrag av ca 1,3 milj. kr. anvisas till Svenska filminstitutet. Medlen skall användas för stöd till produktion av svensk långfilm och för att avlasta en del av filminstitutets kostnader för utbildning inom biograffilmens område vid dramatiska institutet.

Bidraget har aktualiserats i samband med vissa av filminstitutets sty- relse beslutade ändringar av 1963 års filmavtal. Avtalsändringarna avser bl.a. filminstitutets ledningsorganisation och dispositionen av de av- gifter som flyter in till institutet.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1972: 36 . ..2

Utdrag av protokollet över utbildningsårenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 17 mars 1972.

Närvarande: ministern för utrikes ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, HOLMQVIST, ASPLING, NILSSON,

LUNDKVIST, GEIIER, BENGTSSON, LÖFBERG, CARLSSON, FELDT.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Carlsson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om statligt filmstöd och anför.

Inledning

Mellan svenska staten och filmbranschens organisationer (Sveriges biografägareförbund, Folketshusföreningarnas riksorganisation, För- eningen Våra Gårdar, Sveriges filmuthyrareförening u.p.a. och För- eningen Sveriges filmproducenter) gäller sedan år 1963 det s.k. film- avtalet. Genom avtalet bildades stiftelsen Svenska filminstitutet. Stif— telsens verksamhet skall enligt avtalet finansieras med avgifter från vissa biografer. Stiftelsen har enligt avtalet till syfte att verka för olika ändamål inom filmens område, bl. a. genom att främja värdefull svensk filmproduktion.

I skrivelse den 24 februari 1972 har filminstitutets styrelse hemställt om Kungl. Maj:ts godkännande av vissa av styrelsen beslutade änd- ringar av avtalets bestämmelser rörande bl. a. fördelningen av avgifts- medlen. Det reviderade avtalet jämte bilagor torde få fogas till stats- rådsprotokollet i detta ärende som bihang och bilaga 1—3. I anslutning till beslutet om avtalsändringarna har styrelsen tagit upp frågan om statsbidrag till filminstitutet.

I anslutning till redovisningen av styrelsens förslag redogörs för hu- vuddragen i filminstitutets och den svenska filmbranschens utveckling efter det att filmavtalet ingicks år 1963.

Bakgrund till 1963 års filmavtal

Intill början av 1950-talet uppmärksammade statsmakterna biograf- filmen främst som skatteobjekt. Den från början enbart kommunala nöjesskatten utgick på bl.a. biografförestälhiingar. Fr.o.m. år 1940 utgick även statlig nöjesskatt. Nöjesskatten, som ökade successivt, nådde sin högsta nivå år 1948. Staten erhöll då 75 % av skatteintäkterna och kommunerna 25 %.

Den svenska filmproduktionen nådde sin hittills största omfattning i

• Sida 3
•  Original

Prop. 1972: 36 3

samband med avspärrningen under andra världskriget. Under efter- krigstiden minskade dock dess marknadsandel och lönsamhet gradvis. Från mitten av 1950-talet började också biobesöksfrekvensen att minska. Nedgången hade ett klart samband med TV:s genombrott.

Mot bakgrund av denna utveckling vidtog statsmakterna fr.o.m. början av 1950—talet olika åtgärder för att förbättra filmproduktionens och biografnäringens ekonomiska villkor. Ett direkt statligt stöd etable- rades i form av direkta utbetalningar till producenter av svenska spel- filmer, varvid stödet utgjordes av en viss andel av statens andel av biografnöjesskatten. Fr.o.m. budgetåret 1960/ 61 restituerades hela den statliga andelen till filmproducenterna. Härav utgick 80 % i form av generella bidrag. Resterande 20 % avsattes till en särskild fond ur vilken svensk film kunde erhålla kvalitetspremier. Kvalitetspremierna uppgick budgetåren 1960/61 och 1961/62 till 1 milj. kr. Budgetäret 1962/63 ökades kvalitetspremierna till 1,5 milj. kr.

Med början är 1957 genomfördes en successiv sänkning av nöjes- skatten.

Till följd av TV:s kraftiga expansion försämrades filmbranschens ekonomiska situation ytterligare vid början av 1960-talet. Med anled- ning av en framställning från branschens organisationer år 1962 om fullständigt slopande av nöjesskatten på biografföreställningar tillkallade chefen för finansdepartementet en delegation med uppdrag att på sta- tens vägnar ta upp förhandlingar med representanter för filmbranschen. Förhandlingarna resulterade i ett avtal den 6 mars 1963. En förutsätt- ning för avtalet var att nöjesskatten för biografföreställningar upphörde. Statsmakterna fattade beslut härom våren 1963 ( prop. 1963: 101 , BeU 1963: 35, rskr 1963: 261).

1963 års filmavtal

Genom 1963 års filmavtal bildades stiftelsen Svenska filminstitutet med uppgift att verka för ändamål inom filmens område.

Enligt avtalet skall filminstitutets verksamhet finansieras med av— gifter motsvarande 10 % av bruttobiljettintäkterna vid biograf, som utöver barnmatinéer ger mer än fem föreställningar per vecka. De in- flytande medlen skall användas på sätt som anges i det följande. Vid redogörelsen har hänsyn tagits till vissa år 1968 beslutade ändringar i det ursprungliga avtalet med giltighet fr.o.m. budgetåret 1969/ 70.

Av de avgifter som inflyter till filminstitutet skall 20 % fördelas mel— lan samtliga producenter av svensk spelfilm i förhållande till resp. films bruttobiljettintäkter under året. Avsättningen till denna s.k. A-fond -—— som före 1968 års avtalsrevision uppgick till 30 % av avgifterna — beräknades ursprungligen motsvara bortfallet av den tidigare återbä- ringen av nöjesskatt.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1972: 36 4

Av avgifterna skall vidare 20 % (B-fonden) användas för kvalitets- bidrag till svensk långfilm. Premierna till kvalitetsfilm skall enligt avtalet årligen utdelas av en särskild av institutets styrelse utsedd jury bestående av sju personer. Av medlen skall 2 % användas för premiering av kortfilm. Institutets C-fond _ som före 1968 års avtalsrevision uppgick till 15 % av avgifterna _— tillförs årligen 10 % av avgifterna. Medlen skall användas för utjämning av förlusten på svenska långfilmer som är berättigade till kvalitetsbidrag. Kvalitetsbidragssystemet gäller med vissa spärregler. När spärreglerna utlöses kan det spärrade beloppet användas av filminstitutet för egen produktion eller samproduktion av långfilmer.

D-fonden —— till vilken 5 % av avgifterna avsätts _— skall nyttjas för filmbranschens gemensamma ändamål, bl. a. public-relationverk- samhet inom och utom Sverige.

För filminstitutets egen förvaltning, artistisk och teknisk yrkesutbild- ning, undervisning och forskning inom filmens område samt åtgärder för att bevara filmer och material av historiskt intresse m.m. avsätts 30 % (E-fonden).

Resterande 15 % (F-fonden) skall användas till produktionslån och produktionsgarantier för svensk biograffilm. Fonden tillkom vid den nämnda avtalsrevisionen år 1968 genom en reduktion av procentande- larna för A— och C-fonderna. Bidragen från F-fonden är generella till sin karaktär. .

Sammanfattningsvis kan sägas att 65 % av de inflytande avgifterna, nämligen A-, B-, C- och F-fonderna utgör en intern resursomfördelning inom filmbranschen, medan övriga 35 % av avgifterna, dvs. D- och E- fonderna, på ett mer indirekt sätt kommer branschen till godo. .

Stiftelsens verksamhet leds av en styrelse bestående av åtta ledamöter, varav Kungl. Maj:t utser hälften inkl. ordförande, och filmbranschens organisationer (Sveriges biografägareförbund, Folketshusföreningarnas riksorganisation, Föreningen Våra Gårdar, Sveriges filmuthyrareförening u.p.a. samt Föreningen Sveriges filmproducenter) de övriga ledamöterna.

Filmavtalet gäller t.o.m. den 30 juni 1983. Staten har dock rätt att säga upp avtalet vid brott mot detta. Branschorganisationerna kan från- gå gjorda förbindelser om staten återinför nöjesskatt eller annan skatt av likartad karaktär. Filmbransehen kan vidare påkalla omprövning av avtalet, om antalet biografbesök genomsnittligt under tioårsperioden 1963—4972 eller under enbart 1972 minskat med 15% jämfört med år 1962.

Utvecklingen efter 1963 års filmreform

De direkta resursomfördelningarna inom ramen för filmreformen stimulerade till en början påtagligt den svenska filmproduktionen både

• Sida 5
•  Original

Prop. 1972: 36 5

kvantitativt och kvalitativt. Jämfört med året närmast före år 1963 fördubblades den årliga produktionen av svensk långfilm. Produktionen under 1960-talet uppgick därefter till i genomsnitt 24 filmer per år. Av betydelse för den konstnärliga utvecklingen var bl. a. att arbetsmöjlig- heter kunde beredas för en ny generation av filmskapare. Inte mindre än två tredjedelar av de svenska långfilmer som producerats efter år 1963 har sålunda haft regissörer som debuterat efter nämnda tidpunkt. Svensk film uppnådde också betydande konstnärliga och ekonomiska framgångar utomlands. '

Mot slutet av 1960-talet försämrades emellertid förutsättningarna för den svenska filmproduktionen. Under spelåret 1970/71 premiärvisades endast 13 helt i Sverige finansierade filmer. Den nedåtgående tendensen förefaller att bestå under innevarande spelår. En av orsakerna till att produktionen inskränkts är den internationella filmkrisen, vilken med- fört att möjligheterna till exportintäkter avsevärt försämrats. Den vik- tigaste orsaken till produktionsminskningen ligger emellertid i ned- gången i biobesöksfrekvensen i Sverige.

Denna nedgång har fortsatt även efter 1963 års filmreform. Under periodens början var minskningen visserligen måttlig, men den har under senare år tilltagit kraftigt. I förhållande till år 1962 uppvisar spel— åren 1969/70 och 1970/71 en minskning med drygt 28 resp. 33 %. Det bör observeras att tendensen inte är unik för svenskt vidkommande. I själva verket har minskningen varit kraftigare i t. ex. USA, Stor- britannien, Väst-Tyskland och Japan.

Den främsta orsaken till publikbortfallet får fortfarande sökas i TV:s utbredning och på senare år också ökade programutbud. TV har konkurrerat inte bara som fritidsaktivitet utan också som medium för film. Utbudet i TV av bl. a. äldre svensk långfilm har t. ex. ökat kraftigt under senare år.

Den kontinuerliga nedgången av biobesöksfrekvensen har lett till att antalet biografer minskat. Utvecklingen i detta avseende och när det gäller filminstitutets intäkter m. rn. framgår av följande sammanställ- ning.

Antalet biografbesök m. m. 1963/64—1970/ 71

1963/64. 1964/65 1965,"66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71

Antal biobesök (milj.) 39,6 38,2 37,1 35,4 32,6 30,4 28,2 26,0 Antal avgiftspliktiga biografer 512 486 479 468 453 449 435 411 Antal inte avgiftspliktiga biografer ca 1 500 1 328 1 319 1 187 1 120 1 064 1 025 946 Bruttobiljettintäkter (milj. kr.) 138,4 154,4 164,6 179,5 180,4 172,9 175,0 178,2 Avgifter till filminstitutet : - (milj. kr.) 11,7 13,0 14,1 15,5 15,5 14,9 14,9 15,3

För att motverka inkomstminskningarna till följd av vikande publik-

• Sida 6
•  Original

Prop. 1972: 36 . 6

underlag har biljettpriserna höjts kraftigt under perioden. Trots ned- gången i besöksfrekvensen har bruttobiljettintäkterna härigenom kunnat öka med ca 30 %. Ökningen kompenserar dock inte de allmänna kost- nadsstegringarna. För filminstitutets del har den angivna utvecklingen medfört försämrade ekonomiska förutsättningar för verksamheten.

Förutom det mera direkta stödet till filmproduktion har 1963 års filmreform genom de medel som står till förfogande i den s. k. E-fonden möjliggjort en rad allmänna insatser för svensk film. Förutom institutets förvaltningskostnader har från fonden bestritts kostnaderna för en omfattande utbildningsverksamhet. År 1964 startades filmskolan för utbildning av regissörer, fotografer och ljudtekniker, sedermera också för produktions- och inspelningsledare. Institutet har vidare förbundit sig att betala lönen för en professor i film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet.

Bland andra aktiviteter som finansierats genom E-fonden kan nämnas tekniskt utvecklingsarbete och organiserade visningsturnéer med ut- ländsk kvalitetsfilm i ett trettiotal svenska städer. Till visningsverksam- hetcn hör också en filmklubb i Stockholm med mer än 8 000 medlem- mar, numera med filial i Göteborg. Institutet har vidare engagerat sig i dokumentation, museal verksamhet och forskning inom filmens om- råde m. m.

Med lån från den allmänna kreditmarknaden och kapital från E- fonden kunde filminstitutet år 1967 påbörja uppförandet av filmhuset i Stockholm. Huset, som togs i bruk vintern 1971, inrymmer institutets samtliga aktiviteter samt moderna filmateljéer.

Statsmakterna beslöt år 1969 (prop. 1969: 1 bil. 10, SU 1969: 8, rskr 1969: 8) inrätta dramatiska institutet som utbildar personal inom tea- terns, filmens, radions och televisionens områden. Enligt ett av Kungl. Maj:t den 18 april 1969 godkänt avtal mellan svenska staten och Sven- ska filminstitutet tog dramatiska institutet över den utbildning inom filmens område som fr.o.m. år 1964 ägt rum vid filminstitutets film- skola. Avtalet innebär att filminstitutet lämnar bidrag till driftkostna- derna med ett belopp som motsvarar 6,75 % av de avgifter som inflyter till institutet. De elever som togs in i filmskolan hösten 1968 och hösten 1969 fick möjlighet att avsluta sin utbildning vid dramatiska institutet. Avtalet skall gälla för samma tid som 1963 års filmavtal. Omprövning av bidragsbeloppet kan ske vid väsentlig förändring exempelvis av ut- bildningens omfattning och huvudsakliga inriktning. Filminstitutets bi— drag för 1972/73 har beräknats till 1032 000 kr. (jfr prop. 1972: 1 bil. 10, s. 136).

Filmutredningen 1968 (1969: 52) har i uppdrag bl. a. att under— söka möjligheterna att förbättra filmdistributionen, särskilt spridningen av kvalitetsfilm till landsorten, barnfilmfrågan och frågan om ett ökat

• Sida 7
•  Original

Prop. 1972: 36 7

samarbete mellan filmbranschen och Sveriges Radio. I uppdraget ingår också att bedöma konsekvenserna för filmområdet av en— mervärdeskatt samt att göra en undersökning beträffande den svenska filmbranschen. Utredningen avgav i december 1970 delbetänkandet (SOU 1970: 73) Samhället och filmen Del 1. I betänkandet behandlades frågor om samhällsstödda biografer, filmstudior, barnfilm samt förhållandena mel-' lan filmbranschen och TV. Betänkandet-har remissbehandlats och ut- redningens förslag bereds f.n. inom utbildningsdepartementet.

Överenskommelsen om ändringar av 1963 års filmavtal

Mot bakgrund av de försämrade" förutsättningarna för den svenska filmproduktionen har överläggningar ägt rum inom filminstitutets sty— relse rörande möjligheterna för en omprövning av gällande avtal mellan staten och filmbranschen. Styrelsen har enats om- vissa ändringar av avtalet, vilka också godkänts av branschorganisationerna. De överens- komna avtalsändringarna, som har underställts Kungl. Maj:t för god— kännande och fastställelse, innebär i korthet följande.

Enligt nuvarande avtal får filmbranschen säga upp avtalet, om nöjes— skatt på biografföreställningar återinförs eller om annan skatt av hu- vudsakligen samma karaktär och effekt införs. Filmbransehen kan vidare kräva väsentliga omprövningar av avtalet om antalet biograf- besök genomsnittligt under tioårsperioden 1963—1972 eller under enbart 1972 minskat med 15 % jämfört med år 1962.

Enligt statsmakternas beslut år 1968 ( prop. 1968: 100 , BeU 1968: 45, rskr 1968: 294) undantogs bl. a. film från mervärdeskatt. Det uttalades emellertid att ställningstagandct inte borde betraktas som definitivt. Den nu beslutade avtalsändringen innebär att filmbranschens uppsägnings- rätt skall gälla inte bara vid ett eventuellt införande av nöjesskatt utan även vid införande av mervärdeskatt. Filmbransehen avstår för sin del från den rätt att säga upp avtalet som är grundad på besöksfrekvensen på biograferna.

De viktigaste ändringarna i filmavtalet gäller dels filminstitutets led- ningsorganisation, dels dispositionen av de avgifter som flyter in till institutet.

Avtalsrevisionen innebär att antalet ledamöter i stiftelsens styrelse reduceras till mellan tre och fem jämte två suppleanter. Hela styrelsen skall utses av Kungl. Maj:t. Vid sidan av styrelsen skall det vidare finnas ett förvaltningsråd bestående av 30—40 personer utsedda av film- branschen, de fackliga organisationerna på filmområdet samt av andra av stiftelsens verksamhet berörda organisationer. Enligt en till det revi— derade avtalet fogad protokollsanteckning skall styrelsen utse hälften och filmbranschen den andra'hälften av de organisationer som skall in- bjudas att utse representanter i rådet. Förvaltningsrådet skall fungera

• Sida 8
•  Original

Prop. 1972: 36 8

som ett rådgivande organ till styrelsen och till Kungl. Maj:t yttra sig över stiftelsens verksamhetsberättelse. Förvaltningsrådet skall också utse jury för bedömning av vilka filmer som skall få kvalitetsbidrag. Nämnda uppgift åvilar f. n. institutets styrelse. Antalet jurymedlemmar ökar från sju till tolv.

Den hittillsvarande generella ersättningen till svenska filmprodu— center i proportion till bruttobiljettintäkterna som f. n, motsvarar 20 % av avgifterna (A-fonden) skall successivt trappas av. Andelen av av- gifterna skall sålunda minska med 5 % fr.o.m. den 1 juli 1972 och med ytterligare 5 % fr.o.m. den 1 juli 1973. Ett år senare skall den nämnda ersättningen helt slopas.

Den nuvarande B-fonden, som tillförs 20 % av avgiftsintäkterna och som används för kvalitetsbidrag till lång— och kortfilmer, reduceras en- ligt överenskommelsen till 10 % av avgifterna avsedda för. kvalitetsbi- drag enbart för långfilm. C-fonden med f. n. 10 % av avgifterna —— av- skaffas helt. De spärregler som hör till det nuvarande kvalitetsbidrags- systemet och som gjort ett visst engagemang från filminstitutets sida i långfilmproduktion möjligt avskaffas också. Enligt avtalsändringen skall institutet i stället få använda 10 % av avgifterna för egen produktion. Av medlen i den nya fond som skall upprättas för ändamålet —— G-fOn- den — skall ca 70 % avsättas för produktion av långfilm och ca 30 % för produktion av kortfilm. Genom avtalsändringarna blir bidragen till kortfilm något högre än f. n. Den avgörande skillnaden är emellertid att stödet till svensk kortfilm enbart skall utgå som produktionsstöd och inte längre som kvalitetsbidrag.

Slutligen bildas genom avtalsändringen ytterligare en fond, H—fonden, för förhandsstöd till svcnska långfilmer. Stödet har formen av selektiva produktionslån och/ eller produktionsgarantier till skillnad från det från F-fonden utgående, generellt verkande förhandsstödet. H-fonden kom— mer att under nästa budgetår uppgå till 15 % av avgifterna. Fondens andel av avgifterna kommer under de följande åren att växa i takt med den förut nämnda avtrappningen av A-fondmedlen. Följaktligen kom- mer H-fonden under budgetåret ]973/74 att tillföras 20 % och fr. o. m. den 1 juli 1974 30 % av de influtna avgifterna.

De sålunda avsatta medlen skall fördelas lika mellan två produk— tionsfonder ledda av var sin fondstyrclse. Fondstyrelscrna skall bestå av fyra representanter för filmbranschen och en för filmarbetarna resp. fyra representanter för filmarbetarna och en för filmbranschen.

Till de beslutade avtalsändringarna är knutna vissa övergångsbestäm— melser.

Enligt en till det reviderade avtalet fogad protokollsanteckning har representanterna för filmbranschens organisationer i filminstitutets sty- relse förklarat, att det mot bakgrund av de sjunkande besökssiffroma

• Sida 9
•  Original

Prop. 1972: 36 9

är nödvändigt att komplettera branschens ekonomiska resurser med statsanslag för att den svenska filmen skall kunna överleva. Med anled- ning härav har uttalats att den successiva avtrappningen av A-fonden till förmån för ett selektivt förhandsstöd i samma omfattning och takt bör åtföljas av minst motsvarande statsanslag.

Departementschefen

Sedan början av 1910-talet har Sverige haft en i förhållande till folk- mängden stark ställning på långfilmproduktionens område. Sin hit- tills största omfattning nådde produktionen i samband med avspärrning- en under andra världskriget. Filmproduktionen och biografnäringen var intill denna tidpunkt i stort sett lönsam. Efter andra världskriget försäm- rades den svenska filmproduktionens arbetsmöjligheter till följd av en ökad konkurrens från utländsk film på biograferna. I samband med TV:s genombrott i mitten av 1950—talet började också besökssiffrorna vid biograferna att minska. Besöksfrekvensen har sedan dess fortsatt att sjunka.

Statliga stödåtgärder till filmbranschen sattes in i början av 1950- talet, bl. a. i form av återbäring av nöjesskatten på biografföreställning- ar. Detta system upphörde i samband med 1963 års avtal mellan staten och filmbranschen varigenom stiftelsen Svenska filminstitutet grundades. Samtidigt avskaffades nöjesskatten i sin helhet. Stiftelsens verksamhet finansieras genom en avgift om 10 % på bruttobiljcttintäkterna vid de större biograferna. Fördelningen av avgiftsmedlen på olika ändamål regleras genom avtalet. F.n. används ca två tredjedelar av medlen för en intern resursomfördelning inom branschen i form av dels generellt verkande produktionslån m.m. och ersättning till svenska filmprodu- center i förhållande till resp. films bruttobiljcttintäkter, dels selektivt inriktade kvalitetsbidrag. Den återstående tredjedelen av avgifterna av- sätts för filminstitutets förvaltningskostnader, forskning och utbildning på filmens område, public-rclationverksamhet m.m. och kommer där- igenom filmbranschen mera indirekt till godo.

Den genom 1963 års filmavtal genomförda reformen har påtagligt stimulerat den svenska filmens utveckling. Jämfört med perioden när- mast före år 1963 fördubblades sålunda produktionen av spelfilm. Ar- betsmöjligheter skapades för en ny generation av svenska filmskapare och svensk film uppnådde betydande konstnärliga och ekonomiska fram- gångar utomlands.

Trots den till en början mycket gynnsamma utvecklingen av lång— filmproduktionen bröts emellertid inte den nedgång i biobesöksfrekven- sen som ägt rum efter TV:s genombrott i Sverige. Nedgången har varit särskilt stark under de senaste åren. Jämfört med år 1962 uppvisar bio- besökssiffrorna för budgetåret 1970/ 71 en nedgång med drygt 30 %.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1972: 36 10

Minskningen av biobesöken har framtvingat nedläggning av ett stort antal biografer. Även möjligheterna attexportera svensk film har på- tagligt försämrats på grund av.den internationella filmkrisen. Dessa förhållanden har medfört en drastisk nedgång i den svenska långfilm- produktionen från i genomsnitt 24 långfilmer per år under 1960-talet till 1.3 helt i Sverige finansierade långfilmer under budgetåret 1970/ 71. En ytterligare konsekvens av den minskade biobesöksfrekvensen är att de ekonomiska förutsättningarna för filminstitutets verksamhet gradvis har försämrats.

Mot bakgrund av denna utveckling har från olika håll krav rests på ändringar och vidareutbyggnad av det stödsystem som 1963 års film- avtal innebar. Hit hör förslag om utbyggt stöd till distribution och vis- ning av film och om omfördelning av filminstitutets fondmedel i rikt- ning mot ett mera omfattande förhandsstöd. Kritik har riktats mot sy- stemet med generell ersättning till svenska filmproducenter i proportion till bruttobiljettintäkterna för resp. film oavsett de konstnärliga för- tjänsterna. Från de filmfackliga organisationernas sida har krav rests på ett ökat inflytande när det gäller för dem betydelsefulla produktions- beslut inom ramen för filmavtalet.

Den är 1968 tillkallade filmutredningen har i uppdrag att undersöka filmbranschens ekonomiska struktur och villkor samt att lägga fram förslag till åtgärder på områden som endast delvis eller inte alls berörs av 1963 års filmavtal. År 1970 lade utredningen fram ett delbetänkande med förslag rörande bl. a. samhällsstödda biografer, stöd till produk- tion av barnfilm samt förhållandena mellan filmbranschen och TV. Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds f.n.

Den svenska filmproduktionens och biografnäringens ansträngda si- tuation har föranlett överläggningar mellan statens och filmbranschens representanter i filminstitutets styrelse. Överläggningarna har syftat till att undersöka förutsättningarna för att genom ändringar av filmavtalet förbättra villkoren för produktion av biograffilm genom en ratio- nellare fördelning av tillgängliga medel samt för att stärka inflytandet för de grupper som berörs av produktionsbesluten.

Överläggningarna har resulterat i vissa betydelsefulla ändringar i 1963 års filmavtal, vilka styrelsen för filminstitutet nu har hemställt att Kungl. Maj:t skall godkänna.

Avtalsrevisionen innebär ändrade förutsättningar beträffande uppsäg- ningen av avtalet. Det slås fast att filmbranschen skall kunna säga upp avtalet om mervärdeskatt införs på film. Vidare slopas filmbranschens nuvarande möjlighet att begära omprövning av avtalet med hänsyn till nedgång i biobesöksfrekvensen. I övrigt innebär avtalsrevisionen viktiga förändringar i filminstitutets ledningsfunktioner och i fördelningen av de avgifter som flyter in till institutet. Således skall styrelsen helt ut- ses av Kungl. Maj:t och antalet ledamöter minskas. Inflytandet på och

• Sida 11
•  Original

Prop. 1972: 36 11

insynen i filminstitutets förvaltning förstärks genom att-ett förvaltnings- råd upprättas vid sidan av institutets styrelse. 'Beslutanderätten rörande dispositionen av den nya fonden för selektivt förhandsstöd läggs vidare på andra organ än institutets styrelse. Som redovisats i det föregående kommer två efter olika principer sammansatta fondstyrelser i vilka in- går representanter för filmbranschens och filmarnas organisationer att besluta om fördelningen av detta stöd.

Den nya fonden för selektivt förhandsstöd bildas genom att den nu- varande ersättningen till svenska filmproducenter i förhållande till brut— tobiljettintäkterna (A-fonden) successivt trappas av för att helt upp- höra fr.o.m. budgetåret 1974/75. Vidare reduceras andelen avgifter som är avsedda för kvalitetsbidrag. En del av de på detta sätt friställda medlen skall vidare användas för filminstitutets egen produktion av såväl lång- som kortfilm.

I samband med överenskommelsen har filmbranschens representanter i filminstitutets styrelse förklarat att det mot bakgrund av de sjunkande besökssiffrorna är nödvändigt att komplettera branschens ekonomiska ram med statsmedel för att den svenska filmen skall kunna överleva. Med anledning härav har uttalats att den successiva avtrappningen av A-fondsmedel till förmån för ett selektivt förhandsstöd borde i samma takt och omfattning åtföljas av minst motsvarande statsanslag till sam- ma ändamål.

Med anledning härav får jag anföra följande. Den interna resursom- fördelning varom överenskoms i 1963 års filmavtal har haft betydande fördelar, något som bl. a. 1960-talets produktion visar. Till följd av framför allt vikande besöksfrekvens vid biograferna i Sverige och utom- lands på senare år befinner sig filmbranschen f. n. i en ekonomisk kris, vilken kännetecknas bl. a. av att det saknas riskvilligt kapital för konst- närligt värdefulla projekt. Risk finns för att en betydande konstnärlig ' tradition på filmområdet går till spillo liksom för att tekniska och per- sonella resurser skingras. För de berörda yrkesgrupperna hotar syssel- sättningssvårigheter. Det är mot den angivna bakgrunden motiverat från kulturpolitisk synpunkt med statliga insatser på området. I

En förutsättning härför bör emellertid vara att eventuella statliga me- del för ändamålet kan sättas in i ett rationellt fungerande stödsystem. Från denna synpunkt har det system som byggdes upp genom 1963 års avtal vissa brister. Jag avser härvid i första hand systemet med gene- rell återbäring i proportion till biljettintäkterna (den s.k. A-fonden) vil- ket ursprungligen tillkom för att bibehålla de effekter som före filmav- talet uppkom genom återbäring av den statliga andelen av nöjesskatten. Systemet innebär i princip att de filmer som redan inbringar stora vins- ter också får det största stödet medan filmer som i och för sig är konst- närligt högtstående inte alltid får ett erforderligt bidrag.

Det ändrade system för ledning av filminstitutets verksamhet och dis-

• Sida 12
•  Original

Prop. 1972: 36 12

position av avgifterna till institutet varom parterna överenskommit bör enligt min mening bidra till en rationell ledning av verksamheten och kunna utgöra en betydelsefull stimulans för den konstnärligt högtståen- de långfilmproduktionen. Det är värdefullt att parterna kunnat enas om att avlösa systemet med generell återbäring med ett särskilt inriktat förhandsstöd. Av betydelse i sammanhanget är också att filminstitutet får förstärkta resurser för sitt engagemang i filmproduktionen. De ökade möjligheter som givits bl. a. filmarbetarna till insyn och inflytande över verksamheten bör hälsas med tillfredsställelse.

Jag avser att i ett annat sammanhang föreslå att Kungl. Maj:t god- känner avtalet.

Mot bakgrund av vad jag redovisat i det föregående förordar jag att ett statsbidrag anvisas till filminstitutets nya fond för selektivt förhands- stöd. Detta bidrag bör beräknas till ett belopp som motsvarar den avta- lade avtrappningen av A-fonden från 20 till 15 % av avgiftsmedlen. För budgetåret 1972/73 beräknar jag detta bidrag till 767 000 kr. Jag är inte beredd att nu ta ställning till frågan om ytterligare bidrag till denna fond i samband med en fortsatt avtrappning av A-fonden.

I detta sammanhang vill jag också ta upp frågan om filminstitutets bidrag till dramatiska institutet. Enligt gällande avtal mellan svenska staten och filminstitutet har dramatiska institutet fr.o.m. budgetåret l970/71 tagit över den yrkesutbildning på filmens område som tidigare ägde rum vid filminstitutets filmskola. För varje budgetår skall. filmin— stitutet i stället lämna bidrag till driftkostnaderna vid dramatiska insti- tutet med ett belopp som motsvarar en viss procent av filminstitutets in- komster av avgiftsmedel. Avsikten med bidraget är enligt avtalet att främja utbildning som syftar till produktion av svensk biograffilm.

Som framgått av det föregående har de medel som inflyter till film- institutets E-fond, varifrån bekostas bl. a. institutets egna förvaltnings— kostnader, filminstitutets bidrag till dramatiska institutet samt en rad filmaktiviteter, inte ökats i takt med den allmänna prisutvecklingen. Om nuvarande nivå på verksamheten skall kunna upprätthållas, måste resurserna förstärkas. En höjning av avgifterna till institutet eller en om- fördelning av tillgängliga resurser för att förstärka E-fonden har inte an- setts möjlig.

I detta läge bör staten ge ett stöd till filminstitutet genom ett bidrag till E-fondcn under budgetåret 1972/ 73 och därmed avlasta en del av institutets kostnader. Stödet bör avse kostnaderna för utbildning inom biograffilmens område vid dramatiska institutet. Denna utbildning kan inte anses enbart inriktad på att tillgodose ett till filmbranschen knutet utbildningsbehov. Motsvarande utbildning för andra konstområden finansieras i stor utsträckning med allmänna medel.

I sitt förslag angående medelsanvisning för budgetåret 1972/ 73 un- der förslagsanslaget Dramatiska institutet ( prop. 1972: 1 bil. 10 s. 140)

• Sida 13
•  Original

Prop. 1972: 36 f . 13

har Kungl. Maj:t beräknat bidraget från filminstitutet till 1 032 000 kr. under nämnda budgetår. Med hänvisning till vad jag nyss anfört finner jag att filminstitutets nettoutgift för bidrag till dramatiska institutet bör begränsas till 500 000 kr. för budgetåret 1972/73. Detta kan lämpligen ske genom att till filminstitutets E-fond tillskjuts statsbidrag med 532 000 kr.

Den förut redovisade ändringen av 1963 års filmavtal liksom de åt- gärder som jag här har föreslagit för att förstärka såväl den svenska filmproduktionens som filminstitutets resurser bör enligt min mening vä- sentligt förbättra situationen för svensk film. I vad mån ytterligare in- satser kommer att krävas på filmområdet får bedömas vid kommande anslagsprövningar bl.a. med hänsyn till förslag från filmutredningen 1968.

Ett nytt anslag med benämningen Filmstöd bör föras upp i rikssta- ten för budgetåret 1972/73 med ett belopp av (767 000+532 000=) 1 299 000 kr.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen

att till Filmstöd för budgetåret 1972/ 73 under åttonde huvud- titeln anvisa ett anslag av 1299 000 kr. '

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämman- de av statsrådets övriga ledamöter hemställtlförordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Britta lelensten

• Sida 14
•  Original

Prop. 1972: 36 ' 14

Bihang

Nedan återges lydelsen av avtalet den 6 mars 1963 angående bildandet av stiftelsen Svenska filminstitutet med av styrelsen för filminstitutet beslutade ändringar med verkan fr. o. m. den 1 juli 1972 och som under- ställts Kungl. Maj:t för godkännande och fastställelse.

Avtal

Mellan svenska staten samt Sveriges Biografägareförbund, Folketshus— föreningarnas Riksorganisation, Föreningen Våra Gårdar, Sveriges Film- uthyrareförening u.p.a. och Föreningen Sveriges Filmproducenter (orga- nisationerna nedan gemensamt kallade filmbranschen) har denna dag träffats följande avtal.

15

Staten och filmbranschen bilda genom detta avtal en stiftelse, be- nämnd Svenska Filminstitutet.

2 % Stiftelsen skall ha till ändamål att främja värdefull svensk filmproduktion, att stödja artistisk och teknisk utbildning liksom undervisning och forskning inom filmens område, att direkt eller i samarbete med folkbildningsorganisationer och filmstudios sprida kunskap om filmen, att medverka till bevarandet av filmer och material av filmhisto- riskt intresse, ' att verka för internationellt samarbete i här berörda avseenden, att inom och utom Sverige vid behov företräda filmens intressen, samt att i övrigt verka för ändamål inom filmens område. Stiftelsen skall förvalta de avgifter, som inflyta till följd av detta avtal, samt de medel, som tillfalla stiftelsen genom dess verksamhet eller eljest, allt för de ändamål som i denna paragraf sägs.

3 & Stiftelsens verksamhet ledes av en styrelse. Vid styrelsens sida finnes ett förvaltningsråd.

Styrelsen skall bestå av tre till fem ledamöter med två suppleanter, utsedda av Kungl. Maj:t som tillika utser styrelsens ordförande och fastställer bestämmelser för styrelsen utöver vad som stadgas i detta avtal. Styrelsens ledamöter och suppleanter skola utses för en tid av högst tre år i sänder. Vid förfall för ordföranden inträda ledamöterna som ordförande i den ordning de utsetts. Därest styrelseledamot eller suppleant avlider eller entledigas under den tid för vilken han blivit utsedd, skall för den återstående tiden i hans ställe ny ledamot eller suppleant utses i den ordning ovan sägs.

4 & Stiftelsens styrelse skall ha sitt säte i Stockholm.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1972: 36 15 _

55

Styrelsen äger utse verkställande direktör och anställa erforderlig per— sonal i övrigt. Verkställande direktör må vara ledamot av styrelsen, dock ej dess ordförande. Styrelsen skall bestämma löner och övriga anställningsvillkor, utfärda erforderliga instruktioner samt årligen fast- ställa en budget för verksamheten.

6 5 Det åligger ordföranden att tillse, att styrelsesammanträde hålles då så erfordras. Framställer verkställande direktör eller minst två styrelse- ledamöter begäran om sammankallande av styrelsen, skall denna be- gäran efterkommas. Kallelse till sammanträde skall, där ej hinder möter, utsändas senast två veckor före sammanträdet.

7 5 Styrelsen är beslutför, då minst två tredjedelar av ledamöterna dock minst tre eller deras suppleanter äro närvarande. Såsom styrelsens be- slut gäller den mening, varom de flesta röstande förena sig. Vid lika röstetal gäller den mening som biträdes av ordföranden vid samman- trädet. 8 5 Vid styrelsens sammanträden skall föras protokoll. Protokoll justeras av den eller dem som styrelsen därtill utser.

95

Styrelsen äger handla å stiftelsens vägnar i förhållande till tredje man samt att företräda stiftelsen inför domstolar och andra myndigheter. Styrelsen äger ock förordna en eller flera personer inom eller utom styrelsen att med samma behörighet företräda stiftelsen. Sådant förord- nande må när som helst av styrelsen återkallas.

9Aå

Förvaltningsrådet är ett rådgivande organ till stiftelsens styrelse. För- valtningsrådet består av 30—40 personer, utsedda för en tid av minst ett högst tre år av filmbranschens, filmarbetarnas och andra av stiftel- sens verksamhet berörda organisationer.

9 B 5 Styrelsen utser i samråd med filmbranschen senast i mars varje år de organisationer som skall inbjudas att låta sig representeras i förvalt- ningsrådet. 9 C & Ledamot i stiftelsens styrelse eller verkställande direktör får icke vara ledamot i stiftelsens förvaltningsråd.

9 D & Särskilt viktiga ärenden avgöres av styrelsen efter förvaltningsrådets hörande. Styrelsen må vidare inhämta förvaltningsrådets synpunkter i andra ärenden av större betydelse.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1972: 36 ' 16