SOU 1973:21

Svensk ekonomi fram till 1977 : 1970 års långtidsutredning avstämd och framskriven

4.1 Inledning ........................ 345 4.2 Allmänt ......................... 345 4.2.1 Prognosvarianter .................. 345 4.2.2 Jämförelser, omräkningar m. m. ........... 346 4.3 Energiförsörjning ..................... 346 4.3.1 Allmänt ...................... 346 4.3.2 Läge 1970 ..................... 347 4.3.3 Läge 1972 ..................... 350 4.4 Prognos för 1975 och 1977 ................ 351 4.4.1 Grundläggande förutsättningar ........... 351 4.4.2 Energiförbrukning 1975 och 1977 .......... 355 4.4.3 Totalt tillförd energi 1975 och 1977 ......... 356 4.5 Alternativ elprognos ................... 356 4.5.1 Inledning ..................... 356 4.5.2 Ökade elbehov ................... 357 4.5.3 Konsekvenser av en högre elprognos ......... 357 Appendix Energibalanser .................. 359

Bilaga 5 Offentliga tjänster 1970—1977

5.1 Inledning ........................ 366 5.2 Sektoms omfattning och tidigare utveckling ........ 366 5.3 Föreliggande långtidsbedömningar ............. 370 5.3.1 Staten: långtidsbudget för perioden 1973/74—1977/78 370 5.3.2 Primärkommuner: KELP 72—76 ........... 373 5.3.3 Landstingskommuner: LKELP 1971 ......... 377 5.3.4 Sjukvårdshuvudmän: RUPRO 71 .......... 379 5.4 Utvecklingen inom olika delområden ........... 380 5.4.1 Utbildning och forskning .............. 380 5.4.2 Hälso- och sjukvård ................. 386 5.4.3 Socialvård ..................... 393 5.4.4 Försvar ...................... 397 5.4.5 Rättsväsen ..................... 398 5.4.6 övriga tjänster ................... 401 5.5 Sammanfattning av kalkylerna .............. 404

Bilaga 6 Finansiella aspekter på den ekonomiska utvecklingen 1970—1977

6.1 Finansiella kalkyler .................... 407 6.1.1 Inkomstbildning och finansiellt sparande ....... 408 6.1.2 Kreditmarknaden ................. 423 6.2 Den kommunala sektorns utgifts- och inkomstutveckling 1973—1977 — Några framskrivningar ........... 431 6.3 Den privata konsumtionen 1972—1977 .......... 447

Tabellförteckning

1: 1 Befolknings- och arbetskraftsutvecklingen 1970—1977 . . . 20 2 Olika komponenters effekt på arbetskraftstillgången 1970—1977 ....................... 25 3 Arbetsproduktivitetens utveckling inom olika sektorer 1960—1977 ....................... 27 4 Arbetskraftens, produktivitetens och BNP: s förändringar 1965—1977 ....................... 28 5 Försörjningsbalansens utveckling 1970—1975 enligt LU 70 . 30 6 Bruttoinvesteringar 1965—1975 ............. 32 7 Bytesbalanskravet 1970—1975 .............. 35 211 Produktivitetsutvecklingen inom industrin 1970—1977 . . . 40 2 Industrins investeringar 1970—1977 ............ 43 3 Produktion och sysselsättning inom industrin 1965—1977 enligt LU: s ekonometriska modell ............ 45 4 Bruttoproduktion (driftkostnader) inom den offentliga tjäns- tesektorn 1965—1977 .................. 53 5 Produktion och sysselsättning inom olika näringsgrenar 1970—1977 ....................... 55 6 Energiförbrukningen 1965—1977 ............. 59 7 Bostadsbyggande och bostadsinvesteringar 1970—1977 . . . 62 3: 1 Sveriges varuexport 1970—1977 ............. 66 2 Sveriges import 1970—1977 ............... 68 3 Betalningsbalansen 1970—1977 .............. 69 4 Inkomstbildning och finansiellt sparande inom offentlig sek- tor 1972—1977 ..................... 71 5 Hushållens inkomster och sparande 1960—1977 ...... 73 6 Kreditmarknadskalkyl för 1977 .............. 74 7 Sysselsättningsutvecklingen inom tillverkningsindustrin 1962—1977 ....................... 77 8 Omfattningen per år av vissa statliga stödåtgärder 1971—1972 79 4: 1 Försörjningsbalansens utveckling 1960—1977 ....... 98 Appendix A: 1 Försörjningsbalansens utveckling 1960—1977 ....... 99 2 Resursernas fördelning 1960—1977 ............ 100 3 Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor 1960—1977 ....................... 100

4 Produktionen inom olika näringsgrenar 1960—1977 5 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1960—

1977 ..........................

6 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1960—1977 7 Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1970—1977 8 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1960—1977 9 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1960—1977 10 Bruttoinvesteringarnas fördelning 1960—1977 .......

Bilaga ]

Bl : 1 Sektorindelning och sektordefinitioner i LU-modellen 2 Jämförelse mellan restposten enligt nationalräkenskaperna

(NR) och modellens försörjningsbalanser 1963—1971 3 Skillnad mellan tillförsel- och användningsberäkningar i modellens försörjningsbalanser (restposten) 1954—1971 4 Indata i LU-modellen ................. Jämförelse mellan modellens och nationalräkenskapernas värden ........................ Funktioner för privat konsumtion, l6-sektorsmodellen Funktioner för privat konsumtion, 24-sektorsmode11en Importfunktioner, lö-sektorsmodellen ........ . Importfunktioner, 24-sektorsmodellen ......... Exportfördelningsvektorn 1960—1977 ......... Byggnadsinvesteringarnas andel av resp. sektors bruttoin- vesteringar 1960—1977 ................ LA

'_'OXDOOXIOX

>_>—.

Appendix ]

12 Försörjningsbalansen 1970. Jämförelse mellan LU 70 (ur- sprungliga värden) och nationalräkenskaperna ...... 13 Försörjningsbalansen 1970. Jämförelse mellan national- räkenskaperna, LU 70 och avstämningen av LU 70 14 Produktionen och sysselsättningen inom olika sektorer 1970. Jämförelse mellan nationalräkenskaperna, LU 70 och avstämningen av LU 70 ................ 15 Försörjningsbalansens utveckling 1970—1977 enligt LU 70:s ursprungliga prognos och omräkningar av denna samt enligt förnyad prognos .............. 16 Jämförelse mellan LU 70: s prognos samt utvecklingen 1970—1972 ...................... 17 Jämförelse mellan LU 70:s ursprungliga beräkningar samt rekonstruktioner och omräkningar av dessa 1970—1975 18 Produktionen inom olika sektorer 1960—1977 ...... 19 Antal arbetstimmar inom olika sektorer 1960—1977 20 Antal sysselsatta inom olika sektorer 1970—1977 . 21 Produktiviteten inom olika sektorer 1960—1977 ..... 22 Bruttoinvesteringar inom olika sektorer 1960—1977 23 Exporten och importen inom olika sektorer 1960—1977

101

.102 _ 102 -103 — 103

104

. 107

.113

.114

114

118

. 124 . 124

125 126 138

140

144

. 145

146

147

148

. 149

150 .151 .152

152

. 153 .154

24 lnput-output-tabell 1968 ................ 157 25 Input-output-tabell 1970 ................ 159 26 Input-output-tabell 1975 ................ 161 27 Input-output-tabell 1977 ............... . 163 28 Input-output-koefficienter 1965 ........... . 165 29 Input-output-koefficienter 1970 . . . . ....... . 167 30 Input-output-koefficienter 1972 ........ . . . . 169 31 Input-output-koefficienter1975 ............ 171 32 lnput-output-koefficienter1977 ........ . . . . 173 Bilaga 2 B2: 1 Transfereringarnas inkl. u-landsbiståndets utveckling 1970—1977 ...................... 181 2 Tjänsternas utveckling 1970—1977 ........... 190 3 Andelar av Sveriges utrikeshandel 1971 ......... 200 4 Den ekonomiska utvecklingen i de viktigaste OECD-länder- na 1962—1977 .................... 201 5 De viktigaste OECD-ländernas importutveckling samt Sve- riges export 1970—1977 ................ 204 6 Sveriges andelar av olika länders import 1960, 1967 och 1971 . . . ...................... 206 7 Procentuell förändring i kronans värde uttryckt i OECD- ländernas valutor 1970—1973 ............. 208 8 Sveriges export 1970—1977 .............. 213 9 Sveriges export av varor i olika sektorer 1970—1977 . . . 214 10 Betalningsbalansen i sammandrag 1961 —l972 ...... 233 Bilaga 3 B3: 1 De större företagens (mer än 200 anställda) procentuella andel av sysselsättning 1970 och förädlingsvärde 1967 . . 247 2 Svarsfrekvens ..................... 249 3 Ettårsprognosen i 1969 års industrienkät och den faktiska utvecklingen mellan 1969 och 1970 ........... 250 4 Produktionsvolym 1972—1977 enligt enkätmaterialet . . 252 5 Antal sysselsatta 1972—1977 enligt enkätmaterialet . . . 253 6 Exportvolym 1972—1977 enligt enkätmaterialet ..... 253 7 Genomsnittlig investeringsnivå 1973—1977 enligt enkät- materialet i förhållande till nivån 1972 enligt enkätmateria- let .......................... 254 8 Kapacitetsutnyttjande samt sysselsättning vid normalt kapa- citetsutnyttjande 1972 enligt enkätmaterialet ...... 254

10

11

12

13 14

15 16 17

18

19 20

21 22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

Produktionsvolym, sysselsättning och exportvolym 1969— 1975 enligt 1969 och 1972 års industrienkäter. Företag med mer än 200 anställda ............... Genomsnittlig investeringsnivå 1970—1975 i förhållande till 1969 års nivå enligt 1969 och 1972 års industrienkäter. Företag med mer än 200 anställda ........... De mindre företagens (med mindre än 200 anställda) branschfördelning 1967 och 1970 ............ De mindre företagens (med mindre än 200 anställda) andel av hela industrins sysselsättning, produktion, investeringar och export 1967—1971 ................ Produktion, sysselsättning och produktivitet 1965—1977 Beräknad produktion, sysselsättning och produktivitet i hela industrin vid normalt kapacitetsutnyttjande 1970— 1977 ......................... Exportvolym 1966—1977 ............... De 40 största koncernerna och övrig industri 1972 De 40 koncemernas planerade utveckling jämförd med övriga större företags planer 1972—1977 ....... Produktion och sysselsättning vid normalt kapacitetsutnytt- jande inom textil-, beklädnads- och läderindustri 1965— 1977 ......................... Försörjningsbalans för papper och massa 1970—.1977 Planerad produktion och sysselsättning i storvarven 1972—

1977 ......................... Förändring i antal sysselsatta i hela ekonomin 1970—1977

Antal sysselsatta utlänningar i tillverknings- och gruvarbete 1962—1972 ...................... Antal sysselsatta utlänningar inom vissa yrken och total sysselsättning i motsvarande yrken 1972 ......... Frånvaro och antal arbetstimmar per sysselsatt inom indu— strin 1965—1977 ................... Planer och utfall i företagens investeringsbedömningar. Genomsnittliga årliga investeringar i fasta priser under planperioden i förhållande till investeringsnivån under ut- gångsåret ....................... Produktionens, produktionsfaktorinsatsernas och totalpro- duktivitetens ökning i svensk industri 1955—1970 och enligt IUI: s kalkyl 1970—1977 ............. Tillförsel av industrivaror till den svenska marknaden 1968 Export, import och inhemsk efterfrågan på industrivaror samt industrins produktion 1955—1970 ......... Alternativa utvecklingsmönster för produktion, hemma- marknadsefterfrågan och utrikeshandel 1970—1977 Utlandsproducerande svenska koncerner. Fördelning av försäljning och produktion mellan Sverige och utlandet 1970 samt relativ ökningi procent 1965—1970 .....

Industrins utveckling i Sverige och andra viktiga industri- länder 1960—1970 ...................

256

257

259

259

. 261

265 269

. 270

. 270

276

. 278

286 290

291

291

293

294

298

303

304

. 306

311

nyttjande 1970—1975 ................. 317 33 Produktion och sysselsättning vid normalt kapacitetsutnytt-

jande 1972—1977 ................... 320

Appendix

34 Population och urval i storleksgrupp 6 .......... 329 35 Population och korrigeringar i storleksgrupp 7 ...... 330 36 Sysselsättning i 40 koncerner fördelad på branscher . . . 332 37 Företag vars uppgivna sysselsättning avviker med mer än 10 % från SCB:s uppgifter 1970 ............ 335 38 Företag vars uppgifter om kapacitetsutnyttjandet ändrats

1970 ......................... 335

39 Förändring av omsättning och sysselsättning för icke- svarande företag och samtliga större företag 1966—1970 . 337

Bilaga 4

B4: 1 Levererad energi 1965 och 1970 fördelad på användnings-

områden ....................... 349 2 Totalt tillförd energi fördelad på energislag 1965 och 1970 349 3 Levererad energi 1972 fördelad på användningsområden . 350 4 Totalt tillförd energi fördelad på energislag 1965—1972 . 351 5 Levererad energi fördelad på användningsområden 1970— 1977 ......................... 355 6 Levererad energi fördelad på användningsområden 1965— 1977 ......................... 355 7 Levererad energi fördelad på användningsområden 1965— 1977 ......................... 355 8 Totalt tillförd energi 1970, 1972,1975 och 1977 . . . . 356 Appendix 9 Sveriges energibalans 1970 ............... 360 10 Sveriges energibalans 1972 ............... 362 11 Sveriges energibalans 1977 ............... 364 Bilaga 5

B5: 1 Produktion och investeringar inom den offentliga tjänste-

sektorn 1971 ..................... 368 2 Den offentliga tjänstesektorns tillväxttakt 1965—1970 . . 368 3 Statsutgifternas utveckling enligt långtidsbudgeten 1967/ 68—1977/78 ..................... 372 4 Nettokostnader per huvudtitel för 157 kommuner 1972— 1976 ......................... 374 SOU 1973:21

5 Finansiell översikt 1970—1976 enligt KELP 72—76 . . . 376 6 Nettokostnader inkl. avskrivningar för vissa huvudtitlar enligt LKELP 1970—1976 ............... 377 7 Finansiell översikt enligt LKELP 1970—1976 ...... 378 8 Antal vårdplatser i sluten vård 1970—1976 ....... 390 9 Barnstugor och familjedaghem 1960—1973 ....... 394 10 Bruttoproduktion inom den offentliga tjänstesektorn 1970—1977 ...................... 404 11 Sektorprodukt inom den offentliga tjänstesektorn 1970— 1977 ......................... 405 Bilaga 6 B6: 1 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1972 och 1977. Statliga myndigheter .................. 409 2 Statens finansiella sparande 1969 och 1975 ....... 410 3 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1972 och 1977. Kommunala myndigheter och affärsverk ......... 412 4 Kommunernas finansiella sparande 1969 och 1975 . . . . 413 5 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1972—1977. Of- fentliga försäkringsinrättningar ............. 414 6 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1972 och 1977. Bostadssektorn .................... 415 7 Hushållens faktorinkomster 1957—1975 i procent av BNP 417 8 Hushållens inkomster uttryckta i procent av faktorin- komsten 1960—1977 ................. 417 9 Förskjutningar i skatteinbetalningarna föranledda av skatte- reformen 1970—1976 ................. 419 10 Hushållens inkomster och konsumtion 1961—1975 . . . . 421 1 1 Investering och sparande 1961—1977 .......... 422 12 De reala sektorernas upplåning i olika kreditinstitut 1961— 1972 ......................... 424 13 Kreditinstitutens lån till de olika reala sektorerna 1961— 1972 ......................... 425 14 Kreditmarknadskalkyl för 1977 ............. 430 15 Förändringstakt för olika storheter under 60-talet . . . . 438 16 Sammanställning över vissa gjorda antaganden över utveck- lingen från 1973 till 1977 ............... 442 17 Den kommunala sektorns utgifter, inkomster och finansiella sparande 1973—1977 ................. 443 18 Finansiellt sparande för den kommunala sektorn (exkl. aktiebolag och stiftelser) 1977 enligt några alternativa beräkningar ...................... 445 19 Dekomponering av fastpriskvoten mellan privat konsumtion och BNP 1955—1977 ................. 453

Diagramförteckning

2: 1 Offentliga investeringar 1965—1977 ........... 54 4: l Förändringi BNP, lagerinvesteringar och bytesbalans 1961— 1972 ......................... 85 Bilaga ]

Bl: 1 Lagerstock i procent av totala produktionen 1963—1977 . 139

Bilaga 2 BZ: 1 Exportprisindex/Prisindex för världsexporten 1959—1972 210

2 Exportprisindex för färdigvaror/Prisindex för världsexpor- ten av ”manufactured goods” 1959—1972 ........ 211

Bilaga 3

B3: 1 Industriproduktionens utveckling 1960—1977. Kapacitets-

utveckling 1970—1977 enligt 1972 års industrienkät . . . 267 2 Industriproduktionens utveckling 1960—1975 ...... 267 3 Exportvolymens utveckling 1962—1972 och exportplaner 1972—1977 enligt industrienkäten 1972 ......... 268 4 Malmgruvor ...................... 272 5 Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri ..... . 272 6 Textil-, beklädnads- och läderindustri .......... 272 7 Trävaruindustri .................... 272 8 Massa- och pappersindustri .............. . 273 9 Pappersvaru- och grafisk industri ............ 273 10 Egentlig kemisk industri ................ 273 l l Petroleum- och kolproduktindustri ........... 273 12 Gummiindustri .................... 274 13 Jord- och stenindustri ................. 274 14 Järn-, stål- och metallverk ............... 274 15 Metallvaruindustri ................... 274 16 Elektroindustri .................... 275 17 Maskinindustri .................... 275 SOU 1973: 21

19 Varv ......................... 275 20 Utveckling av investeringsvolymen inom industrin 1952— 1977 ......................... 295

21 Produktion, sysselsättning och produktivitet: faktisk ut- veckling 1962—1972 samt IUI: s bedömning 1970—1977 . 321

Appendix A

22 Inkomna svar per vecka i storleksgrupperna 6 och 7 . . . 334

SAM M AN FATTAN DE AN ALYS

Inledning

Drygt två år efter det 1965 års långtidsutredning publicerades gjordes ett försök att följa upp och avstämma utredningens bedömningar. Syftet var i första hand att söka finna om den ursprungliga utvecklingsbilden ägde giltighet även efter den förändrade konjunktursituation som in- trätt eller om nya betingelser tillkommit som kunde bedömas påverka de långsiktiga tendenserna i ekonomin. Det har ansetts motiverat att göra en liknande avstämning av 1970 års långtidsutredning även om det tidigare visat sig att betydande metodiska och statistiska svårigheter är förenade med ett sådant arbete och att de slutsatser som därvid kan nås i flera hänseenden blir ganska begränsade. Det framstår som mycket angeläget att praktiskt föra vidare arbetet med olika analys- och metodproblem så att efter hand bättre möjligheter skapas att behandla de viktiga frågorna hur de konjunkturmässiga förändringarna spelar in i den långsiktiga ut- vecklingsbilden. Vidare är en systematisk genomgång och prövning av gjorda prognoser av stort värde för att urskilja problem och förhållan- den som särskilt måste uppmärksammas vid den omfattande material- insamling genom enkäter, statistiska bearbetningar, specialstudier etc. som ingår i de vart femte år återkommande översikterna av de långsik- tiga utvecklingstendenserna.

För avstämningen har använts den ekonometriska modell som presen- terades i 1970 års långtidsutredning. Modellen har utökats till att om- fatta 24 produktionssektorer i stället för tidigare 16 sektorer varjämte hela det statistiska materialet förnyats. Därvid har bl. a. en omräkning av alla sifferserier gjorts till 1968 års prisnivå. Utvecklingsarbetet 1 an— slutning till den ekonometriska modellen prövas denna gång i ett försök att ”rulla” långtidsperspektivet. Detta utsträcks sålunda till att omfatta perioden fram t.o.m. 1977. Därigenom kommer tre olika tidsperioder att ingå i denna avstämning och framskrivning; 1970—1972, 1970—1975 och 1972—1977. Utvecklingen under dessa perioder är inte omedelbart jämförbar till följd av de skillnader i fråga om konjunktursituation, som präglar eller förutsatts karakterisera de olika begynnelse- och slut-

åren. De komplikationer för tolkningen av redovisade resultat som detta innebär berörs närmare på sid. 19.

Vad beträffar det statistiska materialet bör nämnas att nationalräken- skaperna använts i den ekonometriska modellen i den utformning de hade i oktober 1972. För bedömningen av utvecklingen 1970—1972 har dock även utnyttjats de reviderade nationalräkenskaperna som senare framkommit i anslutning till preliminär och reviderad nationalbudget för 1973.

Sammanställningar och bearbetningar av särskilt insamlat material har gjorts beträffande vissa problem och områden som bedömts vara av sär- skilt intresse. Detta gäller bl. a. arbetskrafts- och befolkningsutveckling, utvecklingen inom industri, offentlig sektor och energiområdet, den finansiella utvecklingen samt tendenser i fråga om export och andra stra- tegiska poster i bytesbalansen.

Sammanfattningen av huvudresultaten från avstämningen har utarbe- tats inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering. Material och undersökningar har tillhandahållits av främst prognosinsti- tutet vid statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, Industriens utred- ningsinstitut samt olika departement och myndigheter. Eftersom det an- setts önskvärt att i viss utsträckning publicera det underliggande mate- rialet har i föreliggande volym under beteckningen bilaga 1 t.o.m. 6 sammanförts vissa centrala delar av detta material. För de beräkningar och bedömningar, som där görs och som inte nödvändigtvis överens- stämmer med sekretariatets svarar de enskilda författarna. 1 resp. bi- laga anges vilka som utfört utredningsarbetet.

1 Produktionsresurser och resursanspråk

1.1 Den ekonomiska utvecklingen 1965—1972

Utvecklingen 1965—1970. När LU 70 utarbetades hade man till- gång till preliminära data som beskrev den ekonomiska utvecklingen 1965—1970. Senare har förbättrad information tillkommit. Denna har visserligen på enskilda punkter inneburit kraftiga avvikelser från de uppskattningar som LU 70 gjorde, men huvuddragen i den bild som ut- redningen tecknade av den allmänna utvecklingen 1965—1970 är allt- jämt giltiga. Nedanstående tablå visar förändringen dels enligt LU 70, dels enligt det faktiska utfallet. Siffrorna anger den procentuella årliga volymförändringen 1965—1970.

1965—1970 LU 70 Utfall

BNP 3 Privat konsumtion 3 Offentlig konsumtion 5 Bruttoinvesteringar 3, Export 8 Import 8

Avvikelserna är större för de enskilda posterna på försörjningsbalan- sen än för totala BNP vars ökningstakt nu beräknas till 4,0 % per år mot 3,9 % per år enligt LU 70. Ökningstakten för den privata konsum- tionen är högre enligt LU 70 än enligt det faktiska utfallet, medan för- hållandet är det omvända för den offentliga konsumtionen och för brut- toinvesteringarna. Vad gäller utrikeshandeln är avvikelserna relativt obetydliga. En av orsakerna till de differenser som förekommer är att volymutvecklingen är beräknad i olika prisnivåer (utfallet i 1968 års priser mot 1959 års priser för LU 70). Detta rent statistiska fenomen kan emellertid endast förklara en del av avvikelserna. En stor del av dessa måste emellertid bero på rena revideringar av grundmaterialet särskilt avseende 1970.

Vad gäller lageruppbyggnaden 1970 synes LU 70 ha underskattat densamma högst väsentligt. Samtidigt överskattades nivån för de fasta investeringarna något.

LU 70:s bedömning av utgångsläget 1970 jämfört med det faktiska ut- fallet samt felskattningarnas effekt på bedömningen av den framtida ut- vecklingen finns beskriven i bilaga 1: LU:s ekonometriska modell. Prognoserna för 1970—1975 i LU 70 skulle knappast ha blivit väsent- ligt annorlunda om det faktiska utfallet för 1970 hade varit känt då kalkylen gjordes.

Utvecklingen 1970—1972. Högkonjunkturen kulminerade under 1970 och avmattades därefter mycket snabbt. BNP-utvecklingen var långsam och sysselsättningsläget försämrades. Den inhemska efterfrågan var låg. För byggsektorn förändrades förutsättningarna radikalt då bostads— byggandet började minska som en följd av de mättnadstendenser som började uppträda på bostadsmarknaden. Även kommunerna, vars ut- gifter expanderat kraftigt under 60-talet, fick nu vidkännas stora fi- nansiella svårigheter som nödvändiggjorde en dämpning av deras ut- giftsökning. Vidare sjönk den privata konsumtionen mellan 1970 och 1971. Konjunkturavmattningen drabbade också flera av de viktigaste avnämarländerna för vår export, vars ökningstal kom att dämpas be- tydligt. Eftersom importen minskade, på grund av det mycket låga in- hemska efterfrågetrycket, inträffade en kraftig omsvängning i bytesba- lansen 1971.

Under 1972 skedde en viss återhämtning i konjunkturen. Den inhems- ka efterfrågan ökade fortfarande långsamt. De fasta investeringarna utvecklades dock relativt kraftigt bl.a. på grund av de stimulansåt- gärder som insattes. Den privata konsumtionens ökningstakt var låg. Exporten utvecklades något snabbare än importen vilket kom att inne- bära en fortsatt förstärkning av bytesbalansen. Produktivitetsutveck- lingen utvisade det sedvanliga cykliska mönstret med en mycket lång- sam ökning under 1971 och därefter snabbare uppgång under 1972.

Nedanstående tablå visar utvecklingen 1970—1972 enligt national- räkenskaperna (procentuell årlig volymförändring 1970—1972).1

BNP 1 Privat konsumtion 0 Offentlig konsumtion 2, Bruttoinvesteringar ] Export 5 Import 0

Det torde stå fullt klart att efterfrågan utvecklats långsamt under pe- rioden 1970—1972. För att kunna bedöma resursutnyttjandegradens förändringar krävs emellertid också att man studerar arbetskraftstill- gångens och produktivitetens förändringar. En sådan bedömning, in- nehållande en förnyad prognos för 1970—4975 och en framskrivning av kalkylerna till 1977 framläggs i följande avsnitt.

1 Den utvecklingstakt som anges i tablån överensstämmer med i april 1973 gäl- lande nationalräkenskaper. Som berörs i inledningen kommer, när ej annat anges, de redovisade siffrorna att vara hämtade från LU:s ekonometriska modell och nationalräkenskaperna hösten 1972, SCB SM N 1972: 93.

1.2 Avstämning av LU 70 och framskrivning till 1977

I detta avsnitt skall först tas upp de bedömningar av arbetskraftens och produktivitetens utveckling som gjordes i LU 70 samt de juste- ringar av dessa kalkyler som nu synes motiverade. Beräkningarna förs fram till 1977 och utmynnar i en bedömning av den totala produktions- kapacitetens utveckling fram till nämnda år. Därefter följer ett kort avsnitt som behandlar de omräkningar av LU 70:s prognos som gjorts på grund av att det statistiska material som använts i LU 70:s ekono- metriska modell har reviderats. Slutligen redovisas en förnyad kalkyl för användningssidan såväl för perioden 1970—1975 som för 1972— 1977.

En viss försiktighet måste iakttas vid jämförelser mellan dessa kalky- ler. Utvecklingstakterna 1970—1975 och 1972—1977 är ej utan vidare jämförbara. Vad detta beror på kan belysas med nedanstående princip- diagram.

Konjunkturläge

Normal- konjunktur

1970 1972 1975 1977

Prognosåren 1975 och 1977 har i princip antagits bli år med normal- konjunktur. Eftersom konjunkturläget 1970 var högre än normalt och 1972 lägre än normalt kommer utvecklingstakten 1972—1977 enbart av detta skäl att bli betydligt snabbare än 1970—1975 . Den prognos som i det följande görs över uppgången i BNP 1972—1977 avser alltså den sammanlagda effekten av att de tillgängliga resurserna stiger 1972— 1977 och att dessa utnyttjas i högre grad än för närvarande. För perio- den 1970—1975 är situationen något annorlunda. I fråga om huvudpar- ten av beräkningarna har även för denna period gällt att bestämma en

utvecklingstakt fram till ett tänkt normalkonjunkturår vid prognosperio- dens slut (den heldragna linjen 1970—1975). För lagerinvesteringama har dock liksom i LU 70 gjorts ett undantag på grund av att dessa upp- visar mycket starka cykliska variationer. Som grund för beräkningarna ligger ett antagande om en kraftig lageruppbyggnad 1975. Detta får emellertid ej betraktas som en konjunkturprognos. Det historiska mönst- ret för lagercykeln har endast framskrivits. Effekten på beräkningsresul— taten av detta är emellertid sådan att de liknar dem som fås vid ett an- tagande om högkonjunktur. Därför har den streckade linjen 1970—1975 fått symbolisera de förutsättningar som gäller för vår prognos 1970— 1975.

1.2.1 Tillgängliga resurser fram till 1977

Arbetskraften

Till LU 70 gjordes en kalkyl över befolkningens och arbetskraftens utveckling 1970—1980 samt vissa tentativa beräkningar för 80-talet.

Tabell 1: 1 Befolknings- och arbetskraftsutvecklingen 1970—1977

LU 70 Utfall Ny kalkyl

1970 1972 1975 1970 1972 1975 19.77

Medelfolkmängd (1 OOO-tal) 8 029,6 8 130,9 8 279,4 8 042,8 8 127,8 8 242,3 8 322,9 därav 16—74 år1 (] OOO-tal) 6 355,0 6 438,9 6 549,0 5 862,7 5 905,3 5 957,1 5 985,0 Relativa arbetskraftstal (16—74 år)1 61,6 61,4 61,2 66,7 67,2 67,3 67,5 Antal personer i arbetskraftenl (1 OOO-tal) 3 915,9 3 955,7 4 006,2 3 912,0 3 968,6 4 008,9 4 042,6 Relativa arbetslöshetstal % av arbetskraften 1,8 1,8 1,8 1,5 2,7 1,8 1,8 Relativa frånvarotal (exkl. semester), % av antalet sysselsatta 7,4 7,7 8,2 6,8 6,7 6,8 6,8 Medelarbetstid /vecka/person timmar 39,4 38,4 37,4 39,3 37,6 37,0 36,8 Timmar/vecka, samtl. personer milj. timmar 140,32 137,71 135,04 141,24 135,40 135,86 135,96 Antal arbetsveckor/årz veckor 44,75 44,75 44,75 44,66 44,43 44,50 44,50 Antal arbetstimmar/år milj. timmar 6 279,48 6 162,52 6 042,21 6 308,03 6 016,24 6 045,77 6 050,22

1 Talen i LU 70 avser personer i åldern 15 år och däröver. 2 Denna kvot anger förhållandet mellan antalet arbetade timmar/år enligt nationalräkenskaperna och antalet arbetade timmar/vecka enligt arbetskraftsundersökningama. Kvoten avspeglar emellertid inte endast antalet arbetsveckor/år utan även vissa smärre definitionsmässiga olikheter mellan de båda källorna. Skill- naderna mellan LU 70 och de reviderade beräkningarna beträffande kvotens storlek beror till en del på att timmar utförda av värnpliktiga behandlats på olika sätt. Anm. På grund av ovannämnda olikheter beträffande den åldersmässiga avgränsningen av arbetskraften och beräkningen av antalet arbetsveckor/år är uppgifterna enligt LU och de reviderade beräkningarna inte helt jämförbara. De förändringstal, härledda ur denna tabell, som redovisas i det följande i text och tablåer torde emellertid endast marginellt ha påverkats av dessa olikheter. Antalet arbetstimmar per år enligt arbetskraftskalkylen i LU 70 har efter korrigering för ovan diskute- rade olikheter beräknats till 6 209,21 milj. tim. 1970, 6 097,71 milj tim. 1972 och 5990,67 milj. tim. 1975.

I detta avsnitt redovisas först de resultat av beräkningarna i LU 70 som avser perioden 1970—1975. Beträffande den del av prognosperio- den som redan förflutit, dvs. 1970—1972, görs en jämförelse mellan beräknad och faktisk utveckling. Vidare presenteras en ny arbetskrafts- kalkyl, som utarbetats vid statistiska centralbyrån (SCB), avseende pe- rioden 1972—1977.1 Dessa nya värden redovisas tillsammans med ut- fallsdata för 1970—1972 enligt den periodindelning, som används för denna avstämning och framskrivning, nämligen 1970—1975 och 1972 —1977.

Framställningen i det följande baseras i huvudsak på innehållet i tabell 1.

Utvecklingen 1970—1975 enligt LU 70. Vissa resultat av den be- folknings— och arbetskraftskalkyl, som redovisas i LU 70, återges i ta- bell 1. Nedanstående tablå sammanfattar de förändringar som förut- sågs för perioden 1970—1975.

Medelfolkmängd Antal Antal arbetade _ personer i timmar/år Totalt 15 år och däröver arbetskraften milj. tim. Antal 249 800 194 000 90 300 — 236,27 % per år 0,6 0,6 0,5 — 0,8

Enligt den i LU 70 använda befolkningsframskrivningen beräknades medelfolkmängden i Sverige komma att öka med 1/4 milj. 1970—1975 till knappt 8,3 milj. eller med 0,6 % per år. Då denna ökning väntades i betydande utsträckning bestå av barn och ungdomar under 15 års ål- der samt personer i åldern 65 år och däröver, bedömdes arbetskraftens tillväxt komma att bli något svagare än befolkningsökningen. En förut- scdd minskning av männens och de icke gifta kvinnornas relativa ar- betskraftstal2 verkade också i denna riktning. De gifta kvinnornas re- lativa arbetskraftstal antogs däremot fortsätta att öka 1970—1975 men i något långsammare takt än under närmast föregående 5-årsperiod.

Såsom framgår av ovanstående tablå väntades antalet personer i ar- betskraften 1970—1975 öka med 0,5 % per år. Arbetskraftsvolymen mätt i timmar beräknades under samma period komma att minska med i genomsnitt 0,8 % per år. Till den skiljaktiga utvecklingen för antalet personer i arbetskraften och antalet timmar bidrog den beslutade sänk- ningen av den lagstadgade veckoarbetstiden från 42,5 till 40 timmar, en fortsatt ökning av andelen deltidsarbetande och en viss förmodad ökning av frånvaron från arbetet. Kvinnornas växande andel av totala arbetskraften verkade i samma riktning eftersom deras genomsnittliga arbetstid väntades förbli kortare än männens.

1 Se SCB:s serie Information i prognosfrågor 1973: 7, Arbetskraftsresurserna 1965—1972 och 1972—1980, analys och prognos. ” De relativa arbetskraftstalen anger hur stor andel av en befolkningsgrupp som står till arbetsmarknadens förfogande antingen som sysselsatta eller som ar- betslösa.

Utfallet 1970—1972. Trots en relativt begränsad befolkningstillväxt 1970—1972, vilken främst sammanhängde med minskande invandring och tilltagande utvandring under dessa år, ökade antalet personer i ar- betskraften förhållandevis kraftigt. Denna ökning, i genomsnitt 0,7 % per år, berodde i betydande utsträckning på stegrade relativa arbets- kraftstal bland kvinnorna. Dessa tal steg 1970—1972 kraftigare bland gifta än bland icke gifta kvinnor. Likaledes var ökningen kraftigare bland kvinnor med barn under 7 år än bland övriga kvinnor. Bland männen noterades 1970—1972 fortsatt sjunkande relativa arbetskrafts— tal.

Antalet totalt utförda arbetstimmar minskade 1970—1972 med i ge- nomsnitt 2,3 % per år. Denna minskning sammanhängde till stor del med den lagstadgade arbetstidsförkortningen och den betydande ök— ning av arbetslösheten som skedde 1970—1972. Dessutom noterades en ökning — delvis av arbetsmarknadsskäl — av andelen deltidsarbe- tande.

Jämförelse mellan prognos och utfall 1970—1972. I nedanstående tablå redovisas vissa befolknings- och arbetskraftsdata 1970—1972, dels enligt arbetskraftskalkylen i LU 70, dels som faktiskt utfall för des- sa år. Siffrorna anger förändringarna mellan de nämnda åren.

Medelfolkmängd Antal personer Antal arbetade —-—-———— i arbetskraften timmar/år Totalt 16—74 år1 milj. tim.

Antal LU 70 101 300 83 900 39 800 — 116,96 Utfall 85 000 42 600 52 600 — 291,79

% per år LU 70 0,6 0,7 0,5 — 0,9 Utfall 0,5 0,4 0,7 _ 2,3

1 LU:s siffror avser personer i åldern 15 år och däröver.

Av tablån framgår att ökningen av antalet personer i arbetskraften 1970—1972 blev något större än den i LU 70 beräknade trots den för— hållandevis svaga befolkningstillväxten. Detta berodde på att de relativa arbetskraftstalen totalt sett steg 1970—1972, medan de i LU 70 an- togs komma att sjunka något. Ökningen av dessa tal föll helt på kvin- norna, främst de gifta kvinnorna, medan en nedgång i ungefär den takt som antagits i LU 70 noterades för männen. De gifta kvinnornas relativa arbetskraftstal steg nästan dubbelt så kraftigt som beräknat, vil— ket delvis torde ha sammanhängt med särbeskattningsreformen. Trots denna betydande stegring ökade antalet gifta kvinnor i arbetskraften 1970—1972 något långsammare än väntat. Detta förklaras av att den väntade ökningen av antalet gifta kvinnor i befolkningen helt uteblev.

Skiljaktigheterna mellan väntad och faktisk utveckling 1970—1972 sammanhänger med flera faktorer av vilka konjunkturutvecklingen tor-

de vara den mest betydelsefulla. Sålunda synes det ganska låga genom- snittliga invandringsöverskottet 1970—1972 och därmed den relativt svaga befolkningsutvecklingen i betydande grad ha berott på vikande efterfrågan på arbetskraft. Vidare torde konjunkturutvecklingen ha på- verkat de relativa arbetskraftstalens förändring. Den fortsatta nedgång- en i dessa tal för de äldre åldersgrupperna synes sålunda ha förstärkts i samband med det försämrade arbetsmarknadsläget, medan detta bland ungdomarna tycks ha bidragit till en ökning av de relativa arbetskrafts— talen. Dessa tal steg nämligen 1970—1972 vilket är en återspegling av en minskad tillströmning till universitet och högskolor.

Antalet arbetstimmar per år 1970—1972 beräknades i LU 70:s ar- betskraftskalkyl minska med i genomsnitt 0,9 % årligen, vilket framgår av ovanstående tablå. Minskningen blev emellertid drygt dubbelt så stor, nämligen 2,3 % per år. Skillnaden mellan prognos och utfall bc- rodde förutom på den dämpade konjunkturen även på arbetstidsför- kortningens förläggning. Förkortningen av veckoarbetstiden från 42,5 till 40 timmar genomfördes nästan helt under 1971—1972. I LU 70:s arbetskraftskalkyl hade antagits att den skulle tas ut 1971 och 1973, varför timvolymen under vartdera av dessa år beräknades sjunka med ca 2 %. Genom att största delen av arbetstidssänkningen kom att tas ut under 1972 noterades i arbetskraftsundersökningarna redan detta år den medelarbetstid som i LU:s kalkyl beräknats för 1973. Om arbets— tidsförkortningens tidsmässiga förläggning varit känd vid prognostill- fället skulle, med i övrigt oförändrade antaganden, den kalkylerade minskningen av totala antalet arbetstimmar 1970—1972 ha blivit 1,6 % per år. Den kvarstående skillnaden mellan beräknad och faktisk ut- veckling av antalet arbetstimmar kan huvudsakligen förklaras med ökad arbetslöshet från 1970 till 1972. I LU:s arbetskraftskalkyl antogs oför- ändrade arbetslöshetstal för hela prognosperioden.

Ny kalkyl. Medelfolkmängden i Sverige har av statistiska centralby- rån beräknats öka med 0,5 % per år såväl 1970—1975 som 1972— 1977. Nettot av in- och utvandring, vilket sjönk kraftigt från 1970 till 1972, har för perioden 1973—1977 i de nya beräkningarna antagits in- nebära ett årligt invandringsöverskott på 15 000. Medan detta överskott väntas bestå huvudsakligen av personer i de s.k. aktiva åldrarna, dvs. 16—74 år, beräknas den inhemska befolkningsökningen i betydande utsträckning avse barn och ungdomar samt åldringar. Därigenom för- utses en något svagare procentuell ökning av den aktiva befolkningen än av totala befolkningen 1970—1975 och 1972—1977.

De olika samband som kan antas föreligga mellan utbud och efterfrå- gan på arbetskraft är endast ofullständigt klarlagda. Dessa samband kan avse den rent antalsmässiga utvecklingen såtillvida att utbudet stiger vid ökad efterfrågan på arbetskraft. Ofta torde dock förändringarna sam— manhänga med faktorer av mera kvalitativ natur såsom t. ex. arbets-

kraftsefterfrågans geografiska och yrkesmässiga sammansättning samt befolkningens yrkespreferenser och löneanspråk. I kalkylen över arbets- kraftsutbudet har någon direkt hänsyn till ovan nämnda slag av sam- band ej kunnat tas. I den mån strukturella förändringar av efterfrågan avspeglar sig i det historiska materialet över arbetskraftsutbudet kan emellertid i de gjorda framskrivningarna ligga en förutsättning om för- skjutningar på arbetsmarknaden av ungefär samma karaktär och styrka som under tidigare perioder. Detta synes överensstämma relativt väl även med de beräkningsresultat som avser olika näringsgrenarnas fram- tida arbetskraftsbehov. Inom enstaka näringsgrenar såsom byggnads— verksamhet och skogsbruk tycks dock utvecklingen under prognosperio- den komma att avvika mera påtagligt från vad som observerats för 60- talet. Vidare skulle en fördelning på industribranscher, vilket precisio- nen i beräkningarna dock ej medger, möjligen ge en något förändrad bild av arbetskraftsbehovets sammansättning. De förutsedda struktur- förändringarna under prognosperioden torde dock inte avvika väsentligt från motsvarande tendenser under 60-talet och de första åren av 70- talet.

I följande tablå återges resultaten av arbetskraftskalkylen uttryckta som förändringstal för perioderna 1970—1975 och 1972—1977.

Medelfolkmängd Antal personer Antal arbetade _— i arbetskraften timmar/år Totalt 16—74 år milj. tim.

1970—1975 Antal 199 500 94 400 96 900 — 262,26 % per år 0,5 0,3 0,5 — 0,8 1972—1977 Antal 195 100 79 700 74 000 33,98 % per år 0,5 0,3 0,4 0,1

Av de ovan angivna ökningstalen beträffande antalet personer i ar- betskraften väntas knappt 2/5 härröra från befolkningsförändringar och drygt 3/5 från stegrade relativa arbetskraftstal. Även om dessa tal totalt sett beräknas stiga 1970—1977, förutses en fortsatt nedgång i männens relativa arbetskraftstal. Denna nedgång hänför sig dock i sin tur endast till åldersgruppen 54—74 år, medan de relativa arbetskrafts- talen för män i åldern 16—54 år antas komma att ligga kvar på 1972 års nivå. Bland kvinnor med barn under 7 år1 beräknas de relativa ar— betskraftstalen fortsätta att stiga, men i något avtagande takt. Beträf- fande övriga kvinnor väntas utvecklingen bli olika för skilda ålders-

1 Den fördelning av kvinnorna på civilstånd, som gjorts i tidigare arbetskrafts- beräkningar, har inte tillämpats i den nya kalkylen. Den ökade andelen icke gifta sammanboende och icke gifta kvinnor med barn synes nämligen ha medfört att en indelning efter civilstånd inte längre på ett avgörande sätt återspeglar de skill— nader i benägenhet och möjlighet att ta arbete som förekommer.

grupper. Sålunda antas de relativa arbetskraftstalen för dessa kvinnor 1972—1977 förbli oförändrade i åldern 16—24 år, medan en ökning av dessa tal förutses för åldersgruppen 25—64 år och en minskning för kvinnorna över 64 år.

Såsom visas i tabell 2 beräknas befolkningsutvecklingen och föränd- ringen av de relativa arbetskraftstalen få förhållandevis stor positiv ef- fekt på totala timvolymens utveckling 1970—1975 och 1972—1977.

Tabell 1: 2 Olika komponenters effekt på arbetskraftstillgången 1970—1977 Procent av den totala arbetskraftsvolymen

1970—1975 1972—1977 Förändring i total arbets- kraftsvolym i timmar Män ——4,7 ——1,3 Kvinnor 0,9 1,7 Summa —3,8 0,4 därav: befolkning 1,0 0,7 relativa arbetskraftstal 0,8 0,6 arbetslöshet ——0,3 1,0 frånvaro 0,1 —0, 1 medelarbetstid ———5 4 —1,8

Den genomsnittliga arbetslöshetsnivå som i kalkylen valts för prognos- perioden, 1,8 % av antalet personer i arbetskraften, är något högre än det relativa arbetslöshetstal som noterats för 1970, men betydligt lägre än 1972 års värde. Förändringen av arbetslöshetsnivån kommer därför i beräkningarna för 1970—1975 att få en viss negativ effekt och för 1972—1977 relativt kraftig positiv inverkan på utvecklingen av antalet arbetstimmar per år. Minskningen av medelarbetstiden per vecka, 1970 —1975 främst beroende på den lagstadgade arbetstidsförkortningen och 1972—1977 huvudsakligen på grund av ökande deltidsarbete, be- räknas dra ned totala timvolymen kraftigt under båda 5-årsperioderna. I beräkningarna förutsätts att ingen ytterligare allmän arbetstidsförkort- ning sker under perioden.

Arbetsproduktivitet

Under 60-talet ökade produktiviteten snabbt. För hela ekonomin uppgick den årliga ökningstakten till i genomsnitt 4,7 % per år 1965—— 1970. LU 70 förutsåg i sina kalkyler en ökningstakt 1970—1975 som var ungefär densamma som under närmast föregående S-årsperiod.

Den konjunkturdämpning som varit förhärskande 1970—1972 har medfört att den genomsnittliga produktivitetsökningstakten över dessa två år inskränker sig till ca 4,0 % per år mot de 4,8 % som förutsattes i LU 70. Dämpningen blev särskilt kraftig inom industrin där ökningen

synes ha stannat vid ca 5 % per år mot de 7,6 % som förväntades i LU 70.

Den fråga man nu måste ställa är i vilken grad och hur snabbt den i konjunktursvackan dämpade produktivitetsökningen kommer att åter- gå till en mera normal, långsiktig ökningstakt. I och för sig finns all anledning att förmoda att det normala cykliska mönstret med en åter- gång till snabbare produktivitetsökning kommer att göra sig gällande även denna gång. Som stöd för denna uppfattning kan åberopas exem- pelvis de enkätuppgifter angående produktions- och sysselsättningsläget som insamlats av Industriens utredningsinstitut hösten 1972.1 Det fram- går där att företagen 1972 ansåg sig ha en outnyttjad produktionskapa- citet som var flerdubbelt större än den undersysselsättning man sam- tidigt angav.

Trots vad som ovan sagts har vi emellertid denna gång valt att i våra kalkyler använda produktivitetsantaganden som sammanvägda något un- derskrider såväl de långsiktigare trenderna som de värden som angavs i LU 70. För industrins del antas en produktivitetsökning 1970—1975 med i genomsnitt 6,8 % per år att jämföra med 7,6 % enligt LU 70 vil- ket tal också är lika med det faktiska utfallet 1965—1970. För hela eko- nomin är talen 4,3 % enligt de nya kalkylerna, 4,8 % enligt LU 70 och 4,7 % 1965—1970.

För perioden 1972—1977 antas produktivitetsökningen inom indu- strin, på grund av upplösandet av de ovan diskuterade produktivitets- reserverna, komma att uppgå till ca 7,8 % årligen.

Skälen för en uppbromsning av produktivitetsökningstakten kan sam- manfattas på följande sätt.

1. I och för sig finns en långsiktig tendens till en förskjutning av sys- selsättningen mot näringar med låg produktivitetsökning, främst på tjänstesidan. I det föreliggande perspektivet döljs dock denna tendens dels genom det byte av prisbasår som skett, dels genom att den offentli- ga sektorn beräknas öka långsammare än den privata 1970—1975 .

2. Vid en internationell jämförelse synes industrins produktivitet un- der en följd av år ha ökat mycket snabbt i Sverige. Denna utveckling har varit kopplad till en kraftig strukturomvandling, vilken yttrat sig t. ex. i form av företagssammanslagningar och företagsnedläggelser. Man kan av allmänna skäl vänta sig att produktivitetseffekterna av en sådan process efter hand ebbar ut. Strukturomvandlingen har utan tvi- vel också bidragit till att skapa eller öka olika sorters spänningar i eko- nomin, exempelvis av regional eller socio-ekonomisk karaktär, vilket medför problem i utvecklingen. Olika medel för att dämpa eller upp- lösa sådana spänningar har redan kommit till användning och denna process kan väntas fortgå.

3. På de enskilda arbetsplatserna synes medvetandet om produk-

1 Se bilaga 3, avsnitt 2.5.

tionsprocessens avigsidor ha växt sig allt starkare och manifesterat sig i krav på en arbetsmiljö så fri från stress- och otrivselfaktorer som möj— ligt. Övergången till nya löneformer och produktionsprocesscr kan sät- tas i samband härmed. Ehuru en utveckling av skisserat slag på någon sikt kanske skulle verka höjande på produktiviteten även mätt enligt konventionella mått förefaller det dock rimligt att, speciellt i ett korta- re perspektiv, tänka sig att en ökad del av det eljest möjliga produk- tionsresultatet i framtiden kommer att tas ut i form av en förbättrad arbetsmiljö.

Många andra skäl både för och emot en neddragning i produktivi- tetsökningstakten skulle utan tvivel kunna anföras. Det är självfallet också helt omöjligt att på olika branscher kvantifiera effekterna av de tendenser som ovan antytts. Hänsyn till dem har dock gjort att vi ansett oss böra godta de lägre produktivitetsökningar som antytts genom de ut- förda företagsenkäterna. De produktivitetstal som införts i våra kalky- ler framgår av tabell 3.

Tabell 1: 3 Arbetsproduktivitetens utveckling inom olika sektorer 1960—1977 Procentuell ärlig volymförändring

1960— 1965— 1970—1975 1972— 1965 1970 ————————- 1977 LU 70 LU 701 Ny omräkn. kalkyl

Jordbruk, skogsbruk m. m. 5,1 8,0 8,0 6,9 6,2 4,8 Industri o. kraftproduktion 8,1 7,5 7,6 7,6 6,8 7,7 Byggnadsverksamhet 4,7 3,1 3,5 3,5 3,5 2,7 Summa varu- o. kraft- produktion 7,6 7,1 7,3 7,1 6,6 7,0 Privata tjänster 3,6 3,5 4,2 4,0 3,7 3,6 Summa tjänsteproduktion 2,9 2,3 2,7 2,9 2,3 1,9 Totalt 5,2 4,7 4,9 4,8 4,3 4,3

___—___—

1 Se avsnitt 1.2.2.

Som ovan nämnts beräknas produktivitetsökningen inom industrin bli speciellt snabb under perioden 1972—1977, beroende på ett antaget un- derutnyttjande av produktionsresurserna i utgångsläget. För jord- och skogsbruk beräknas uppgången däremot bli långsammare än under pe- rioden 1970—1975, beroende på tillfälliga faktorer som påverkar ut- gångsläget 1972. För byggnadsverksamheten har, som framgår i avsnitt 2.3 nedan, en neddragning av produktivitetsökningstakten för den se- nare perioden skett. För tjänstesektorema slutligen har ingen föränd- ring i produktivitetsökningstakt 1972—1977 jämfört med 1970—1975 antagits, ehuru det varit möjligt, och kanske rimligt, att anta en kon-

junkturreserv i utgångsläget även inom dessa sektorer. Sammantaget in- nebär de överväganden som gjorts för de olika näringsgrenarna att pro- duktivitetstakten 1972—1977 kommer att uppgå till ungefär samma tal som för 1970—1975.

Total produktionskapacitet

De antaganden som gjordes i LU 70 beträffande arbetskraftstillgång- en, den sektorvisa produktivitetsutvecklingen och sektorsammansätt- ningen innebar att den totala produktionskapaciteten skulle öka med 4,1 % per år 1970—1975 (tillväxten avser BNP mätt från produktions- sidan, se tabell 4). Med den omräkning som gjorts utifrån nu förelig— gande statistisk information och avseende 1968 års prisnivå (mot 1959 års priser i LU 70) erhålls en genomsnittlig årlig kapacitetstillväxt på 4,0 %. Jämförelser med LU 70 avser i princip sådana omräknade kal- kyler. Vad omräkningen inneburit beträffande utvecklingen av olika poster i försörjningsbalansen anges i tabell 5 (avsnitt 1.2.2).

Enligt de beräkningar som nu gjorts, förefaller det ej sannolikt att en fullt så stark stegring i produktionskapaciteten skall kunna uppnås under perioden 1970—1975, som förutsattes i LU 70. Den nya kalky- len pekar i stället på en trolig ökningstakt för perioden på i genom- snitt 3,4 % per år (tabell 4). Det bör här särskilt observeras att denna kalkyl inte avser den faktiska utvecklingen i BNP, vilken ju i betydan- de utsträckning är beroende av konjunkturläget vid olika tidpunkter — utan endast utvecklingen i den totala produktionskapaciteten. Hur stor del av denna kapacitet som tas i anspråk kommer sedan att bero på det aktuella konjunkturläget. Sysselsättningsgraden är här av avgörande be- tydelse. Det är därför inte meningsfullt att utifrån denna kalkyl, som avser den långsiktiga tillväxten i produktionskapaciteten, söka härleda en konjunkturprognos över BNP:s utveckling 1972—1975, genom att från den totala ökningen 1970—1975 dra den faktiska utvecklingen i BNP 1970—1972.

Tabell 1:4 Arbetskraftens, produktivitetens och BNst förändringar 1965—1977 Procent per år

1965— 1970— 1970— 1970— 1972— 1970 1975 1972 1975 1977l __ Ut- Ny LU 70 LU 70 fall kalkyl omräkn. Arbetskraft i timmar —0,6 —0,8 —0,8 —2,3 —0,8 0,1 BNP per arbetstimme 4,7 4,9 4,8 4,0 4,3 4,3 BNP från produktions- sidan 4,1 4,1 4,0 1, 5 3,4 4,4 BNP från användnings- sidan 4,0 3,8 3,7 1,1 3,1 4,2

1 Under förutsättning att ingen allmän arbetstidsförkortning sker under perioden.

Däremot kan man givetvis försöka bestämma vilken produktionsök- ning som blir möjlig inom det kapacitetsutrymme som beräknas före- ligga fram till 1975. Härvid bör noteras att den ökning i produktions- kapaciteten som beräknats för 1970—1975, 3,4 %, avser det årliga ge- nomsnittet för perioden. Produktionskapacitetens tillväxt måste ha varit lägre under 1971 och 1972 -— då huvuddelen av arbetstidsförkortningen genomfördes — än under den därpå följande perioden. Utförda beräk- ningar, varvid effekten av arbetstidsförkortningen frånräknats, tyder på en kapacitetstillväxt 1972—1975 på ca 4 % per år. Härtill kommer den kapacitetsreserv som uppstod 1970—1972 genom att hela produk- tionskapaciteten inte kunde fullt utnyttjas. Om också denna reserv kan tas i anspråk skulle det rent räknemässigt föreligga ett utrymme för en BNP-ökning 1972—1975 på uppskattningsvis uppemot 5 % per år.

För perioden 1972—1977 beräknas, som framgår av tabell 4, syssel- sättningsvolymen komma att utvecklas betydligt gynnsammare än 1970 ——1975. Vid dessa beräkningar har inget antagande lagts in om ytterliga- re arbetstidsförkortning efter 1973. Med den utveckling av arbetsproduk- tiviteten som här förutsatts beräknas den totala produktionskapaciteten öka med 4,4 % per år 1972—1977.

1.2.2 Avstämning och revidering av kalkylen för resursanvändningen 1970—1975 enligt LU 70

I det följande kommer en genomgång att göras av de olika kompo- nenterna på BNP:s användningssida. Med hänsyn till den uppläggning som arbetet denna gång fått kommer denna genomgång att ske i en nå- got annan ordningsföljd än den eljest vanliga. Först behandlas nämligen de variabler för vilka oberoende prognoser gjorts, dvs. de variabler som är exogena i den modell som använts för beräkningarna. Därefter be- handlas de variabler som framkommer som resultat i denna modell. In- nan genomgången kan ske blir det dock nödvändigt att i korthet beröra modellen och de förändringar däri som gjorts sedan LU 70.l

LU:s ekonometriska modell

Vid upprättandet av kalkylerna för den ekonomiska utvecklingen 1970—1975 i LU 70 användes en ekonometrisk totalmodell för den svenska ekonomin. Denna har också kommit till användning vid av- stämningen av LU 70.2 Det statistiska material som ligger till grund för beräkningarna är, jämfört med LU 70, förnyat på samtliga punkter. Volymberäkningarna görs nu i 1968 års priser mot tidigare i 1959 års priser. Vidare finns modellen nu i två varianter. I den ena har närings- livet indelats i 24 sektorer medan sektorindelningen i den andra så nära

' Huvudresultaten av de oberoende prognoserna liksom av modellkömingarna redovisas i appendix till denna sammanfattning.

* För en presentation av modellen och modellresultaten se bilaga 9 till LU 70, Plan och prognos, SOU 1971: 70. För motsvarande redogörelse avseende av- stämningsarbetet se bilaga 1.

Tabell 1: 5 Försörjningsbalansens utveckling 1970—1975 enligt LU 70 Procentuell årlig volymförändring

Ursprunglig Omräknat beräkning 1. Privat konsumtion 3,3 3,1 2. Offentlig konsumtion 4,5 4,5 Stat 3,5 . . Kommun 5,2 . . 3. Total konsumtion (1 +2) 3,6 3,5 4. Bruttoinvesteringar Totalt 3,5 3,5 Bostäder1 —-2,0 (—0,5) —0,5 OHentliga 3,4 3,2 Stat 3,5 . Kommun 3,3 . . Privata1 6,2 ( 3,5) 3,5 Industri 6,5 7,1 5. Inhemsk resursförbrukning (3 +4+lagerförändring) 3,4 3,3 6. Summa kapitalbildning (4+lager+bytesbalans) 4,3 4,3 7. Export av varor och tjänster 7,3 7,0 därav: varor 7,6 7,3 8. Import av varor och tjänster 6,2 5,7 därav: varor 6,1 5,6 9. BNP 3 8 3,7

1 Angavs i LU 70 enligt andra definitioner än i modellkömingama. Inom parentes anges med omräknade värdet jämförbart tal.

som möjligt ansluter till den som användes i LU 70. Näringslivet inde- lades där i 16 sektorer. För avstämningen har 16-sektorsmodellen an- vänts medan de förnyade kalkylerna har gjorts med hjälp av 24-sektors- modellen.

Genom att det statistiska materialet förändrats sedan LU 70 kommer modellen ej att ge exakt det resultat som man då fick även om de an- taganden beträffande vissa variabler som ger förutsättningarna för mo- dellens lösning i princip är exakt desamma som då. Det blir därför nödvändigt att här först presentera LU 70:s prognos enligt huvudbetän- kandet (beräknad i 1959 års priser) och därefter den omräknade pro- gnos (beräknad i 1968 års priser) som fås med den nya 16-sektorsmo- dellen om i princip samma antaganden görs som i LU 70 om den yttre utvecklingen.

Som framgår av tabell 5 är skillnaden mellan de båda beräkningarna inte så stora att de behöver beaktas särskilt i detta sammanhang.1

Modellen skiljer i princip mellan den offentliga myndighetssektorn och övriga delar av ekonomin och omfattar egentligen endast de senare. För att belysa hela ekonomin måste modellresultaten därför kombine- ras med fristående beräkningar över den offentliga sektorns konsum- tion och produktion (se avsnitt 2.2 nedan, jämte bilaga 5: Offentliga tjänster). Men även för modellsektorerna måste fristående, exogena,

1 Se bilaga 1, avsnitt 5, för en noggrann redogörelse.

prognoser göras för bruttoinvesteringar, lager och produktivitet. Vidare krävs sådana från modellen fristående beräkningar över total sysselsätt- ning samt över det exportöverskott i handeln med varor och tjänster som krävs för att balans i de utrikes betalningarna skall råda. Model- len beräknar då bl. a. utvecklingen av privat konsumtion, produktion och utrikeshandel inom de olika sektorerna under förutsättning av full sysselsättning och balans i de utrikes betalningarna.

Ett viktigt led i modellen är de input-outputmatriser som beskriver leveransströmmarna mellan de olika sektorerna i ekonomin. Som utför- ligt redovisas i bilaga 1 har dessa matriser i princip prognoserats ge- nom en förlängning av historiska utvecklingstrender. Det är uppenbart att i sådana fall där kraftiga strukturförändringar ägt rum en sådan prognosmetod är mindre lämplig. Modellresultaten för de olika produk- tionssektorerna förefaller i vissa fall att vara påverkade härav och stor försiktighet måste därför iakttas vid tolkningen av de sektorvisa resul- taten.

Bruttoinvesteringar

De totala bruttoinvesteringama (exkl. lager) förutsattes i LU 70 öka med 3,5 % per år 1970—1975. Industriinvesteringama angavs stiga med ca 7 % och de offentliga investeringarna med drygt 3 % per år. För bostadsinvesteringama räknade LU 70 däremot med en minskning på 0,5 % per år (tabell 6). I fråga om bostäder och privata investeringar föreligger vissa definitionsolikheter och andra skillnader av statistisk na- tur gentemot LU 70. Att de förändringstal som anges i tabell 6 för 1970—1975 (LU omräknat) kraftigt avviker från dem som publicerades i huvudrapporten i LU 70 beror på sådana olikheter och inte på den i föregående avsnitt nämnda omräkningen.

Under 1970—1972 ökade de totala investeringarna med 1,8 % per år. Denna låga ökningstakt kan till stor del hänföras till minskningen i de kommunala investeringarna. Också bostadsinvesteringarna mins- kade, och detta i en något snabbare takt än vad som förutsattes i LU 70 beträffande den genomsnittliga årliga nedgången 1970—1975. De stat- liga investeringarna kom däremot genom konjunkturstimulerande åtgär- der att öka i en snabb takt. Industrins investeringar bedömdes i LU 70 behöva öka med ca 7 % per år 1970—1975. Den faktiska upp— gången 1970—1972 stannade vid 4 % per år. Sett i förhållande till det under dessa år rådande konjunkturläget måste emellertid denna ökning betecknas som ovanligt stark. Att dessa investeringar kunde hållas uppe på en så pass hög nivå sammanhänger med de konjunkturstimulerande åtgärder som vidtogs. Dessa avsåg dock till inte ringa del miljövårds- investeringar, vilka inte väntas ge samma omedelbara tillskott till pro- duktionskapaciteten som andra investeringar. Samhällsekonomiskt och på längre sikt också företagsekonomiskt medför emellertid dessa inve-

Tabell 1:6 Bruttoinvesteringar 1965—1975 Procentuell årlig volymförändring

1965— 1970— 1970— 1970— 1970 1975 1972 1975 LU 70 Utfall Ny kalkyl omräkn. Totalt 3,8 3,5 1,8 2,1 Bostäder 2,6 —0,5 — 1,4 — 1,0 Offentliga 6,7 3,2 ——O,7 1,4 därav: stat ——O,3 . . 10,0 4,0 kommun 9,6 . . —4,2 0,6 Privata 3,2 3,5 4,0 3,5 därav: industri 3,6 7,1 4 0 4 l

steringar betydande fördelar, även i den internationella konkurrensen.

I den nya kalkylen för 1970—1975 har de totala bruttoinvesteringar— nas ökningstakt reviderats ned till 2,1 % per år. Den mest påtagliga nedrevideringen i prognosen gäller kommunernas investeringar vilka nu endast väntas öka med 0,6 % per år mot 3,3 % per år enligt LU 70. Denna kraftiga förändring av prognosen har sin förklaring i de finan- siella svårigheter som kommunerna mött under början av 70-talet. Dessa väntas inte heller förbättras så påtagligt under den närmaste tiden att LU 70:s prognos kan infrias. Det kan också nämnas att den låga öknings— takten för kommunala investeringar — som framgår av avsnitt 2.2 —— till stor del sammanhänger med den höga investeringsnivån under ut- gångsåret 1970. De privata investeringarna beräknas nu, liksom i LU 70, stiga med 3,5 % per år 1970—1975. Industriinvesteringarna har dock reviderats ned från ca 7 % per år till ca 4 % per år. Skälen till detta diskuteras närmare i avsnitt 2.1 och i kapitel 4.

Lagerinvesteringar

De antaganden som görs om lager-investeringarnas framtida storlek blir av stor betydelse för beräkningen av övriga komponenter. Dels be- ror detta på lagrens höga importinnehåll, dels på de kraftiga sväng- ningar som kännetecknar lagerbildningen (se t. ex. diagram 4: 1 sid. 85). Olyckligtvis är också den statistiska bilden av lagerförändringen och la- gerstockamas utveckling över tiden mindre god. Detta kan illustreras med att den första prognos för lageruppbyggnaden 1970 som gjordes (i december 1969) angav densamma till ca 1 900 milj. kri 1969 års priser. Det faktiska utfallet beräknades senare till ca 4 570 milj. kr. Det är i det- ta perspektiv som LU:s underskattning av utgångsläget 1970 med ca 1 miljard kr måste ses.

Genom modellens konstruktion — vilken här i betydande grad täc— ker ett reellt sakförhållande — påverkas det framtida utrymmet för öv- riga komponenter mycket av vilket antagande som görs beträffande lageruppbyggnaden ett visst är, dvs. främst av vilket antagande man

gör om lagercykelns fas för det aktuella året. LU:s beräkningar är trendprognoser, ej konjunkturprognoser. Av hänsyn till jämförbarhe- ten med LU 70 och till att en stor del av perioden 1970—1975 redan förflutit har dock för det senare året ett avsteg från denna princip måst göras. Lagercykeln antas därför komma att befinna sig i samma läge 1975 som 1970. De lagerförändringar som beräknas för olika år anges i nedanstående tablå (miljarder kr i 1968 års priser).1

1970 1972 1975 LU 70 omräkn. 4,2 .. 3,6 Ny kalkyl 4,2 __ 0,6 4,2

Offentlig konsumtion

I LU 70 förutsattes den totala offentliga konsumtionen öka med 4 1/2 % per år 1970—1975. I förhållande till de planer som insamlats från statliga och kommunala huvudmän innebar detta en nedskärning av den årliga ökningstakten med ca 1/2 procentenhet. I kalkylen för— utsattes vidare att ökningstakten skulle vara något snabbare under kal— kylperiodens första år och att den sedan skulle avta.

Utvecklingen av statlig och kommunal konsumtion sedan 1965 anges i nedanstående tablå (förändring i volym, % per år).

1965—_ 1970—_ 1970—_ 1970—— 1970 1975 1972 1975 LU70 [B&H Nyknkn

Statlig konsumtion 1,9 3,5 3,0 3 Kommunal konsumtion 8,6 5,2 2,7 4 Total offentlig konsumtion 5 7 4,5 2,8 3

,2 ,2 8

, )

Det bör observeras att ökningstalen för statlig och kommunal kon- sumtion 1965—1970 är påverkade av vissa förändringar i huvudmanna— skap. (Det bör också påpekas att de här presenterade uppgifterna avser LU 70:s kalkyl utan tidigare nämnd omräkning eftersom huvuddelen av den offentliga konsumtionen ej ingår i modellen.)

Som framgår av tablån ökade framför allt den kommunala konsum- tionen avsevärt långsammare 1970—1972 än vad som förutsattes i LU 70. För utvecklingen inom olika ändamålsområden av den offentliga konsumtionen och för de nya kalkylerna avseende 1970—1975 redo- görs närmare i avsnitt 2.2. Enligt där presenterade kalkyler beräknas den offentliga konsumtionens ökning 1970—1975 till i genomsnitt 3,8 % per år. Nedrevideringen i förhållande till kalkylen i LU 70 beror till en del på den svaga utvecklingen 1970—1972, till stor del betingad av

1 Enligt de senaste beräkningarna i den reviderade nationalbudgeten för 1973 har lagerförändringen 1972 uppskattats till —0,2 miljarder kr.

kommunernas finansiella svårigheter. Men också för de återstående åren av kalkylperioden förutses ökningstakten bli lägre än enligt LU 70. Nedrevideringen — som gjorts i belysning av nytt planmaterial —— är mest påtaglig i fråga om högre utbildning samt hälso- och sjukvård.

Bytesbalanskravet

För 1970 registrerades ett underskott i bytesbalansen om ca 1 750 milj. kr. Till en del berodde detta på det högt uppdrivna efterfråge- läget inom landet, men en långsiktig förskjutning mot underskott i by- tesbalansen hade förmärkts under slutet av 60-talet. En fortgående för- svagning av tjänstebalansen — främst genom turismens utveckling — utgjorde sålunda ett tydligt inslag i utvecklingsbilden. Denna tendens bedömdes bli bestående 1970—1975. Den planerade ökningen av u— landsbiståndet kunde också beräknas ställa ökade krav på betalnings- balansen. De kalkyler som gjordes av hur transfereringsnettot till följd av bl. a. det förutsedda u-landsbiståndet skulle bli 1975, visade på bety- dande underskott. För att möta detta underskott skulle handeln med varor och tjänster behöva vändas från ett underskott 1970 om 1 100 milj. kr räknat i löpande priser till ett plussaldo 1975 om 2 400 milj. kr. Genom försvagningen på tjänsteområdet måste en ännu större om- svängning ske för handeln med varor.

När konjunkturen vände nedåt 1971 förbättrades handelsbalansen mycket väsentligt. 1972 registrerades ett överskott i handeln med varor och tjänster om ca 2 500 milj. kr i löpande priser. Ett gott överskott förelåg därmed i bytesbalansen, då underskottet i transfereringsnettot inkl. utvecklingskrediter samma år uppgick till ca 1 500 milj. kr. Denna förbättring var uppenbarligen påverkad av konjunkturomslaget. Beräk- ningar har gjorts över hur läget skulle kunna antas ha varit om man för- utsätter en trendmässig efterfrågeutveckling under de aktuella åren. I dessa kalkyler har ingått att den outnyttjade kapacitetsreserven i ekono- min 1972 var ca 3 %. Olika fördelningar av en sådan tänkt högre pro- duktion på varierande användningsområden (lagerinvesteringar, privat konsumtion etc.) ger givetvis olika resultat i fråga om den uppräkning av importen som därvid skulle ske. Då sedan dessa resultat sammanställs med likaledes konjunkturjusterade exportökningstal erhålls jämförelsetal som ligger förhållandevis nära ett balansläge. En viss övervikt mot un- derskott i bytesbalansen kan dock sägas finnas i beräkningarna.

För utvecklingen framöver har genomförts förnyade analyser. Dessa redovisas i bilaga 2: Utrikeshandel och betalningsbalans 1970—1977. De överväganden som där görs innebär att underskottet i transfere- ringsnettot 1975 troligen blir större än som beräknats i LU 70 och att en uppräkning med ca 600 milj. kr till 3 000 milj. kr i löpande priser synes motiverad. Det är främst i fråga om posterna faktorbetalningar

Tabell 1:7 Bytesbalanskravet 1970—1975 Milj. kr

1970 1971 1972 1975 LU 70 Löpande priser — 800 — 2 400 Utfall och förnyad prognos Löpande priser -—800 —1 000 ——1 500 —3 000 1968 års priser —700 -— 900 ——1 300 —2 300

(löner, kapitalavkastning etc.) och försäkringar som justeringar bedömts vara påkallade utifrån den utveckling som skett under senare år. I tabell 7 har sammanställts tidigare och reviderade beräkningar av de krav på bytesbalansen som ställs genom utvecklingen av underskottet i trans— fereringsnettot, varvid beaktats den faktiska utvecklingen fram till april 1973.

U tri keshandeln

Som nämnts tidigare bestäms genom den ekonometriska modellen den export som behövs för att, med beaktande av t. ex. importbehov, valutor för att fullfölja u-landsbistånd etc., yttre och inre balans i ekonomin skall uppnås.

Det exportkrav 1970—1975 som därvid framkommer innebär att ex- porten beräknas behöva stiga med 6,7 % per år (eller ca 7 % för enbart varuexporten). LU 70 räknade med 7,0 % per år (resp. 7,3 %). Några yttre hinder för en sådan ökning bedöms inte föreligga. Inom kon- junkturinstitutet har utarbetats en prognos för avsättningsmöjligheterna på våra exportmarknader. Med beaktande av kapacitetsrestriktioner inom vissa exportnäringar har man där funnit att marknadsmässiga förutsättningar skulle finnas för en exportökning 1970—1975 om 7,1 % per år för varuexporten. Vid- beräkningen av exportutrymmet har i möjligaste mån beaktats de effekter som kan följa av handelsavtalet med de europeiska gemenskaperna.

Importen beräknades i LU 70 stiga med 5,7 % per år. Denna pro- gnos nedrevideras nu till 5,2 % per år, huvudsakligen som en följd av den lägre utveckling för BNP som väntas enligt de förnyade beräk- ningarna.

I detta sammanhang bör nämnas att en speciell faktor som kan på- verka kalkylerna för utrikeshandeln inte kunnat beaktas. Genom det ovannämnda avtalet med de europeiska gemenskaperna kommer efter hand en tullsänkning att genomföras. Den sänkning av priser på varor från de berörda länderna som därav torde följa kan medföra en höjd importbenägenhet i vår ekonomi. Här har en sådan eventuell effekt inte kunnat bestämmas. Men det bör framhållas att importbehoven kan bli högre än som anges i våra beräkningar och att då också kraven på exportökningar därmed stiger.

Privat konsumtion

Den privata konsumtionens ökningstakt framkommer som nämnts ur LU:s ekonometriska modell. Beräkningen avser det utrymme som finns för privat konsumtion under de förutsättningar om övriga användnings— komponenters utveckling för vilka redogjorts i de föregående delav- snitten. Huruvida detta utrymme hel—t kommer att tas i anspråk för pri- vat konsumtion eller också för andra ändamål måste bedömas separat.

För perioden 1970—1975 beräknades den privata konsumtionen en— ligt LU 70 stiga med 3,1 % per år eller i samma takt som 1965—1970. Under perioden 1970—1972 steg den privata konsumtionen med endast 0,7 % per år. Detta berodde delvis på en ökad sparbenägenhet hos konsumenterna. Under periodens tre återstående år beräknas den pri— vata konsumtionen emellertid expandera snabbt så att den för hela perioden 1970—1975 skulle stiga med i genomsnitt 2,6 % per år.

En diskussion av de faktorer som är bestämmande för konsumtions— utvecklingen (sparbenägenhet, transfereringar, förskjutningar i befolk- ningen etc.) återfinns i bilaga 6: Finansiella aspekter på den ekono- miska utvecklingen 1970—1977. Där görs ett försök att utifrån den för- utsedda utvecklingen av de faktorer som är bestämmande för konsum- tionen (hushållens sammansättning, inkomster etc.) beräkna konsumtio- nens långsiktiga förändringar. Man har därvid angivit ett intervall för det tänkbara ökningstalet. Våra beräkningar för konsumtionsutrymmets tillväxt ligger inom detta intervall.

1.2.3 Kalkyler för utvecklingen 1972—1977 Vid beräkningar av utvecklingen för den nämnda perioden tillkom- mer en komplikation genom det underutnyttjande av tillgängliga re- surser som fanns 1972. I föreliggande sammanhang har den tekniken använts att vi på bästa möjliga sätt (se de olika sektors- och områdes— avsnitten) fastställt prognosvärden för 1977. Utvecklingen har därefter mätts från det faktiska utgångsläget 1972, såvitt detta varit känt. Härigenom kommer givetvis variationer i utnyttjandegraden 1972 att påverka de förändringstakter som anges. I bilaga 1, avsnitt 6, redogörs dock för de försök som även gjorts att ”konjunkturjustera” vissa va— riabler, främst lagren.

Bruttoinvesteringar

De totala investeringarna beräknas komma att öka i ungefär samma takt 1972—1977 som 1970—1975. Bostadsinvesteringarnas minskning skulle marginellt avta något i det längre perspektivet beroende på de antaganden som gjorts om konsumtionens och bostadskapitalstockens

utveckling (se avsnitt 2.3 nedan). Skillnaden uppgår dock endast till ca 1/2 % per år. De offentliga investeringarnas ökningstakt beräknas ac- celerera något i det längre perspektivet, beroende på en förväntad uppgång i kommunernas investeringar efter 1972. För näringslivets och speciellt industrins investeringar förutses samma eller möjligen en obe- tydligt lägre tillväxt jämfört med 1970—1975. Dessa beräkningar är — som framgår av avsnitt 2.1 nedan — försedda med betydande osäker- het. Ökningstakten 1972—1977 blir i viss mån beroende av de anta— ganden som gjorts beträffande petroleum—, verkstadsindustrins och var- vens investeringar vilka båda förutses öka snabbare 1970—1975 än 1972—1977.

Lagerinvesteringar

De principiella problem som gäller prognosen över lagerföränd- ringarnas storlek redovisades i motsvarande avsnitt rörande 1970— 1975 ovan. För 1977 antas, i motsats till vad som var fallet rörande 1975, lagerstockarna ha antagit ett i förhållande till produktionsvoly- men långsiktigt normalt värde. Eftersom motsvarande utfallsvärde 1972 var i hög grad undernormalt innebär detta att en ökande del av totala resursutrymmet kommer att upptas av lagerinvesteringar 1972—1977. Något annat antagande synes emellertid knappast vara möjligt. Det enda tänkbara alternativet skulle vara att för 1977 anta ett i förhållande till den långsiktiga trenden lika onormalt lågt läge som 1972.1 Ett värde för lagerförändringen 1977 om + 2,1 miljarder kr har därför införts. Jämfört med 1972 innebär detta en omkastning i lagerinvesteringarna med ca 2,7 miljarder kr, dvs. ca 1,7 % av BNP i 1968 års priser. (Det försök till konjunkturjustering av lagren 1972 som gjorts och som redo- visas i bilaga 1 ger som resultat en omkastning motsvarande endast 0,2 %. Men det tillgängliga resursutrymmet — produktionskapaciteten — får i ett sådant normalfall också en motsvarande långsammare ut— veckling.)

Offentlig konsumtion

Den offentliga konsumtionen beräknas öka något snabbare 1972— 1977 än 1970—1975. Den statliga konsumtionen förutses nämligen öka med 3,5 % per år 1972—1977 mot 3,2 % per år 1970—1975 medan motsvarande tal för den kommunala konsumtionen är 4,3 % mot 4,2 %. För den totala offentliga konsumtionen innebär detta en ökning med 4,0 % per år mot 3,8 % per år för perioden 1970—1975. Denna kalkyl utgår från uppgifter om de offentliga myndigheternas långtidsplanering

1 För att möjliggöra alla jämförelser har som bivarianter även beräknats ett läge där lagren 1975 ligger på den långsiktiga trenden samt ett där lagren 1972 också ligger på denna trend. Resultaten av dessa beräkningsvariationer redovisas i bilaga 1, avsnitt 6.

under beaktande av redan beslutade åtgärder och kända reformer. Den offentliga konsumtionens ökningstakt utgör emellertid en viktig hand- lingsparameter för den ekonomiska politiken. Den framtida utvecklingen blir i sista hand beroende på den avvägning och de politiska priorite- ringar som blir aktuella under de framförliggande åren. Något försök att förutse dessa kan inte göras här.

Bytesbalanskravet

I det föregående har underskottet i transfereringsnettot 1975 upp- skattats till 3 000 milj. kr i löpande priser. Under de återstående åren fram till 1977 beräknas underskottet växa till 3 900 milj. kr. I 1968 års priser motsvarar detta 2 300 milj. kr resp 2 900 milj. kr. Beträffande u-landsbiståndet, som utgör den tyngst vägande posten, har förutsatts att det sedan enprocentsmålet uppnåtts stiger i takt med BNP.

U trikeshandeln

Importens beräknade ökningstakt 1972—1977 blir relativt stark. Den uppgår då till 7,3 % per år mot 5,2 % per år 1970—1975. Detta är till stor del en följd av att lageruppbyggnaden 1977 enligt de förutsättningar som valts för beräkningarna är betydligt större än 1972, medan den 1975 är ungefär lika stor som 1970. En annan faktor av betydelse är den högre stegringstakt i BNP som väntas under perioden 1972—1977 jäm- fört med 1970—1975. Vid denna importökning och vid det uppställda bytesbalanskravet måste exporten stiga med 7,1 % per år mot 6,7 % per år 1970—1975 för att yttre och inre balans skall råda. Exporten skulle alltså kunna öka i långsammare takt 1972—1977 än importen utan att bytesbalanskravet äventyras. Detta är emellertid helt betingat av den speciella situationen för beräkningarnas utgångsår och av antagandena om lagersituationen 1977. Om man justerar för de konjunkturmässiga inflytelserna visar kalkylerna att exporten måste stiga i snabbare takt än importen.

Som framgår av konjunkturinstitutets beräkningar skulle den utländs— ka efterfrågan på svenska exportvaror under perioden 1972—1977 ut- vecklas i en takt som väl överstiger det här beräknade exportkravet.

Privat konsumtion

Under perioden 1970—1975 beräknades den privata konsumtionen kunna stiga med endast 2,6 % per år (mot 3,1 % enligt LU 70). För perioden 1972—1977 är bilden en annan; den privata konsumtionen be- räknas från den låga nivån 1972 kunna stiga med 4,4 % per år. Detta utrymme har framkommit efter en bedömning av utvecklingen för in- vesteringar, offentlig konsumtion och lager. Att utrymmet för ökning av den privata konsumtionen blivit så stort sammanhänger med att de gjorda bedömningarna har gett relativt låga ökningstal för såväl brutto-

investeringar som offentlig konsumtion. Investeringskalkylen beror i hög grad på bostadsbyggandets utveckling. Som påpekas i aVSnitt 2.3 kan man inte utesluta att ökningen i—bostadskapitalstocken skulle kräva att bostadsinvesteringarna åter börjar stiga under 70-talets andra hälft. Be- träffande offentlig konsumtion är det möjligt att nu föreliggande planer har påverkats av läget 1970—1972 och att de därför ligger i underkant. I båda fallen skulle då utrymmet för den privata konsumtionen redu- ceras.

2 Utvecklingen inom olika näringsgrenar 2.1 Industri

I syfte att revidera och följa upp industriprognosen i LU 70 har, i nära samarbete med industridepartementet, ett omfattande underlagsmaterial insamlats. I underlagsmaterialet ingår en studie utförd av Industriens ut- redningsinstitut (IUI) och baserad på en enkätundersökning av sedvan- ligt slag. Denna studie finns publicerad som bilaga 3: Svensk industri 1972—1977. Industrienkäten utfördes under hösten 1972.

För att kunna bedöma enkätmaterialets tillförlitlighet har skillnaderna mellan plan och utfall i tidigare långtidsutredningar studerats. Vid dessa jämförelser har framkommit att företagens säkraste framtidsbedöm- ningar avsett exporten, produktionen per sysselsatt och i viss mån pro- duktionsvolymen. Däremot har företagen i de två senaste långtidsutred- ningarna klart överskattat sysselsättningsbehovet. Planerna beträffande investeringarna har varit betydligt osäkrare än planerna för de övriga variablerna och visar en konsekvent underskattning av den faktiska ut— vecklingen. I avstämningsarbetet har vi främst tagit fasta på de upp- gifter om investerings— och produktivitetsutveckling som framkommit i nämnda IUI-studie beroende på att prognoser över dessa variabler be- hövs som indata i LU-modellen. Enkätmaterialet och IUI:s tolkning därav har dock inte omedelbart kunnat användas i LU-modellen bl.a. därför att IUI:s branschindelning skiljer sig något från den som tilläm- pas i långtidsutredningen. Bl. a. därför är det knappast möjligt att via modellen utföra någon konsistensprövning av de sektorsvisa bedömning- ar som gjorts av IUI, vilket försvårar en jämförelse mellan tolkningarna av totalutvecklingen.

I det följande redovisas först de beräkningar över produktivitets- och investeringsutveckling som använts i LU-modellen. Därefter redovisas modellens resultat avseende produktions- och sysselsättningsutveckling varvid en jämförelse med resultaten från IUI-studien görs.

Sektorns allmänna utveckling. Industrisektorn består förutom av egentlig industri även av småindustri och hantverk. Den egentliga indu- strin utgör den helt dominerande delen. Den största delbranschen är verkstadsindustrin som 1971 svarade för ca 40 % av produktionen i

sektorn. Andra stora delbranscher är skogsindustrin och livsmedelsindu- strin. En betydande strukturomvandling har ägt rum under efterkrigs- tiden. Av delbranscherna har verkstadsindustrin och den kemiska indu- strin ökat sina andelar medan minskade andelar noteras för främst textil-, beklädnads- och livsmedelsindustrin. Men även inom de flesta delbran- scher har strukturomvandlingen gjort sig märkbar genom en tendens mot ökad koncentration till större produktionsenheter och nedlägg- ning av mindre effektiva företag.

2.1.1 Produktivitet

Produktiviteten har stigit snabbt under 60-talet. Industrin har tradi- tionellt varit en av de sektorer där produktivitetsstegringen gått snabbast. Produktionen per arbetstimme i industrin har stigit med ca 8 % per år under 60-talet. Gummivaruindustrin, petroleumindustrin och övrig indu- stri uppvisar de kraftigaste ökningarna medan produktivitetsutvecklingen har varit svagast i grafisk industri och skyddad livsmedelsindustri. Inom textil- och beklädnadsindustrin har produktiviteten främst höjts genom en omfattande nedläggning av lågproduktiva enheter.

En ökning i arbetsproduktiviteten kan ske dels genom en ökning i kapitalintensiteten, dvs. ökad kvantitativ insats av kapital per arbetad timme, och dels genom inverkan av den s. k. teknikfaktorn (restfaktorn). Till denna faktor bidrar förutom kvalitativa förbättringar hos kapital och arbetskraft även effekter via förändringen i fördelningen och utnyttjan-

Tabe112zl Produktivitetsutvecklingen inom industrin 1970—1977 Procentuell årlig förändring

___—___—

Produktion per arbetstimme

Ursprunglig kalkyl1 LU 70 Justerad kalkyl

1970—1975 1972—1977 1970—1975 ] 970—1975 1972—1977

___—___

Gruvindustri 10 Skyddad livsmedelsind. Konkurrensutsatt livsmedelsind. Dryckesvaru- o. tobaksind. Textil- 0. beklädnadsind. Trä-, massa- o. pappersind. Grafisk ind. Gummivaruind. Kemisk ind. Petroleum- o. kolind. Jord- o. stenind. Järn-, stål- o. metallverk Verkstadsind. exkl. varv Varvsind. 10,5 Övrig tillverkningsind. 15 Hela industrin 7,0

"m

mmm

5

&_,—

.... xl—pwxl qwmwa

mmhhm __Ot-Äxlat

m hm

mmm

_l Aygestin—x)

mampmm—oo OSP mmmmm mqqmmm

»

1 1

b.

I—ll—l pm q N 01

5,5 6 4 4,5 6,5 6 5 10 7 7,5 8 9,5 4,5 6 5,5 5 8,5 9,5 1 9 5 5,5 7 7,5 7 8,5 0,5 13 5 15 6,8 7,8

___—___—

1 Utgår från IUI:s kalkyl över förädlingsvärde per sysselsatt. Se vidare texten.

det av resurserna. Teknikfaktorn har visat sig förklara större delen av produktivitetstillväxten och har tenderat att öka i betydelse under efter- krigstiden. I LU 70 väntades teknikfaktorns inflytande minska något under början av 70-talet jämfört med kapitalintensiteten. Arbetsproduk- tiviteten i industrin beräknades öka med 7,6 % under perioden 1970— 1975. Prognoserna för de enskilda delbranscherna enligt LU 70 fram- går av tabell 1.

I IUI:s bedömning mäts produktiviteten i produktion per anställd me- dan långtidsutredningens modell uttrycker produktiviteten som produk- tion per arbetstimme. Antalet arbetade timmar per anställd beräknas på grund av arbetstidsförkortning och ökad andel deltidsarbetande komma att minska under prognosperioden. IUI:s bedömning har därför fått jus- teras med avseende härpå men endast arbetstidsförkortningens effekter har kunnat beaktas. I ett andra steg har en ytterligare justering av pro- duktivitetsprognoserna gjorts, varvid hänsyn bl. a. tagits till de sam- band som synes föreligga mellan produktions- och produktivitetstill- växt. Denna justering är ett försök till anpassning till de relationer mel- lan de båda variablerna som man normalt kunnat räkna med i det historiska materialet och som var för handen i LU 70. De ursprungliga och justerade produktivitetsberäkningarna återfinns i tabell 1.

Produktivitetsökningen i hela industrin har, enligt de preliminära be— räkningar som nu föreligger, uppgått till ca 5 % per år 1970—1972. Detta innebär en lägre ökningstakt än i LU 70 (7,6 %), men med tanke på konjunkturläget ter sig uppgången inte osedvanligt långsam. Bland de olika delbranscherna har typiska processindustrier som gruvindustrin, petroleumindustrin samt järn- och stålindustrin uppvisat en svag produk- tivitetsutveckling. Dessa industrier har också relativt små möjligheter att variera sysselsättningen i takt med produktionen. Utvecklingen 1970— 1972 innebär att industriproduktiviteten 1972—1975 måste stiga med ca 10 % i genomsnitt per år för att LU 70:s prognos skall uppfyllas. Att en snabb återhämtning — i enlighet med det vanliga konjunkturmönst- ret — kommer att ske står fullt klart. Frågan om vilken långsiktig ök- ningstakt man har att räkna med är dock svår att ha en klar uppfattning om. Det framgår av tabell 1 att den sammanvägda produktivitetsökning- en för hela industrin uppskattats till knappa 7 % per år 1970—1975 mot ca 7,5 % per år enligt LU 70. Denna ganska svaga neddragning torde i sin helhet vara en följd av viktförskjutningar mellan branscherna mellan de två beräkningstillfällena. För perioden 1972—1977 förutses produktivitetsökningen, på grund av den reserv som kan beräknas finnas i utgångsläget, öka något snabbare eller med knappt 8 % per år.

De i modellen använda talen för industrins produktivitetsökning inne- bär, även om de ligger rätt nära dem som användes i LU 70, en klar dämpning i förhållande till tidigare ökningstakter. Vissa skäl till att dessa resultat har bedömts som rimliga har angivits i avsnitt 1.2.1.

2.1.2 Investeringar

Investeringarna i industrin har enligt preliminära beräkningar ökat med 4 % per år 1970—1972. Detta innebär en tillväxttakt som ligger un- der den i LU 70 angivna. En rad ekonomisk—politiska åtgärder har vid— tagits i syfte att stimulera investeringarna; bl. a. har investeringsfonderna frisläppts och ett investeringsavdrag på 20 % för maskiner varit i kraft.

Inom vissa delbranscher har investeringarna utvecklats klart kontra- cykliskt på senare år. Den höga siffran under lågkonjunkturåret 1972 för skogsindustrin orsakades bl. a. av omfattande miljövårdsinvesteringar inom massa- och pappersindustrin. Mycket höga ökningstal 1970—1972 har även noterats för petroleumindustrin, medan investeringsutvecklingen varit svag i dryckesvaru- och tobaksindustrin, gummivaruindustrin samt grafiska industrin.

De långsiktiga sambanden mellan investerings- och produktionsut- veckling har aldrig getts någon tillfredsställande beskrivning, i vart fall inte med användande av empiriskt material. I LU-sammanhang har tidi- gare anförts bl. a. att i ett 5-årsperspektiv variationer i utnyttjandegraden av kapitalstocken är av större betydelse än dennas tillväxt. Härtill kom- mer att tillväxten i kapitalstocken kan vara relativt oberoende av inve- steringsutvecklingen. I LU 70 gjordes en mängd olika ansatser att via kapitalstocksberäkningar och produktionsfunktioner fastställa vilket in- vesteringsbehov som förelåg för att uppställda krav på produktions- och exportökningar skulle kunna uppfyllas. Man ansåg sig behöva utgå från ett intervall i fråga om nödvändiga investeringsökningar på mellan 2 och 8 % per år. Slutligen infördes i LU 70 en förutsättning om en årlig investeringsökning med 6 % ivolym 1970—1975.

Samtidigt beräknades miljövårdsinvesteringarna i industrin öka snabbt och bidra med ytterligare 0,5 procentenheter till tillväxten i industrins totala investeringar. Denna ökning med 6,5 % per år innebar betydligt högre tillväxttakt än 60-talets senare del.1 I planerna räknade företagen emellertid med en investeringsminskning. Traditionellt brukar företagen i industrienkäterna underskatta investeringsbehovet för en så lång pe- riod som 5 år. Denna gång angav företagens planer dock en exceptionellt låg nivå.

Några beräkningar motsvarande dem som gjordes i LU 70 har ej ut- förts denna gång. I stället har — på något undantag när — IUI:s juste- ringar av planmaterialet använts. Vissa av investeringsbedömningarna är grundade på förutsättningar om offentligt beslutsfattande vars realism inte här har kunnat prövas. Dessa bedömningar innefattar i stort sett en uppjustering av planmaterialet för systematisk underskattning i enlighet med tidigare erfarenheter. Emellertid har bedömningarna inte direkt kunnat användas i modellen, då IUI:s branschindelning skiljer sig något från den i LU; bl. a. har prognoserna för grafisk industri och övrig

1 Se huvudrapporten SOU 1970: 71. Omräknat uppgår investeringstillväxten till 7,1 % per år (avsnitt 1.2.2). 42 SOU 1973:21

Tabell 2:2 Industrins investeringar 1970—1977 Procentuell årlig volymförändring, 1968 års priser

1970— 1972— 1975 1977 Gruvindustri 10,5 3,5 Skyddad livsmedelsindustri 0 2 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 0 4,5 Dryckesvaru- o. tobaksindustri —7,5 3 Textil- o. beklädnadsindustri —3 —0,5 Trä-, massa- o. pappersindustri 3 ——1 Grafisk industri ' 0 12 Gummivaruindustri —9 4 Kemisk industri —2 6 Petroleum- o. kolindustri 67 13,5 Jord- o. stenindustri —1 9,5 Järn-, stål- o. metallverk —1,5 —0,5 Verkstadsindustri exkl. varv 4 6 Varvsindustri 41 9 Övrig tillverkningsindustri 10 —4 Hela industrin 4,1 3,8

tillverkningsindustri gjorts med annan information än planmaterial. De i modellen använda investeringsprognoserna redovisas i tabell 2. Smärre olikheter i ökningstakt mellan modellens tal och de justerade enkät- värdena är huvudsakligen av rent statistisk-teknisk natur.1

Som framgår av tabell 2 väntas investeringarna för malmgruvor, var- ven och petroleumindustrin öka mycket kraftigt under prognosperioden. Utvecklingen beräknas vidare bli fortsatt svag i grafiska industrin, livs- medelsindustrin och gummivaruindustrin. Inom textilindustrin väntas in- vesteringarna dock minska långsammare än förut. För perioden 1970— 1975 beräknas enligt LU:s kalkyl investeringarna i hela industrin öka med i genomsnitt 4,1 % per år. Under perioden 1972—1977 beräknas investeringarna öka med 3,8 % per år.

2.1.3 Produktion

Efterkrigstiden har kännetecknats av snabbt stigande industriproduk- tion och i särskilt hög grad gäller detta 60-talets första hälft. Därefter har tillväxten inte varit lika snabb. 1970 uppgick industrins andel av den totala produktionen i landet till 29,8 %.

M odellresulzaten. Som påpekats tidigare framkommer modellens värden för produktion och sysselsättning bl. a. som ett resultat av förutsättning- arna rörande produktivitetsutvecklingen. Men ett avgörande inflytande på den framtida produktionsstrukturen enligt modellen har också pro- jektionerna av de s.k. input-koefficienterna. En detaljerad redogörelse

1 Planmaterialet anger en genomsnittlig investeringsnivå för 5-årsperioden i re- lation till ett utgångsvärde som ej fullständigt stämmer överens med långtidsutred- ningens vad gäller omfattning och prisnivå. Olikheter i utgångsvärden samt mindre revideringar av IUI:s bedömning för vissa branscher medför att den sammanvägda ökningstakten 1970—1975 för hela industrin blir högre i LU:s kalkyl än vad som anges i bilaga 3. SOU 1973:21

för detta återfinns i bilaga 1. Det framgår av nämnda avsnitt bl. a. att framskrivningen denna gång skett huvudsakligen genom en extrapola— tion av historiska trender. De resultat som här redovisas rörande den sektorvisa utvecklingen av produktion (och sysselsättning) kan komma att förändras väsentligt då projektionerna för input-koefficienterna ge- nomarbetats. Man kan inte helt utesluta möjligheten av att resultaten blir missvisande i ett läge då starka förändringar i efterfrågans struktur sker, vilket synes vara fallet under den här aktuella perioden. Med hän— syn till den ytterligare information som finns förefaller t. ex. den be- räknade produktionsutvecklingen för gruvindustri, kemisk industri och petroleumindustri osannolikt långsam. För industrin som helhet finns däremot ingen anledning att ifrågasätta de resultat som modellen givit. I tabell 3 jämförs de beräkningar för industriproduktionens utveckling 1970—1975 som framkommit genom långtidsutredningens modell med prognoserna i LU 70.

En svag utveckling 1970—1972 kännetecknade samtliga branscher och för hela industrin sammantagen stannade den årliga procentuella förändringen vid ca 1 % jämfört med ca 5 % i LU 70. De mest expan- siva branscherna har varit den kemiska industrin och varven, medan produktionen minskat i ett flertal branscher. För den återstående delen av prognosperioden skulle sålunda krävas en ökning i industriproduk— tionen på drygt ca 8 % per år.

De reviderade kalkylerna för de olika branscherna skiljer sig betyd- ligt från kalkylerna i LU 70, men överensstämmelsen är relativt god för de tyngst vägande delbranscherna. På totalnivån sammanfaller produk- tionsprognoserna praktiskt taget helt. Det torde alltså knappast finnas någon anledning att för industrin sammantagen revidera LU 70:s pro- gnos för perioden 1970—1975. Enligt kalkylerna för perioden 1972— 1977 skulle industriproduktionen komma att öka med 6,7 % per år i ge— nomsnitt.

Planmaterialet. Inom flertalet branscher är företagens framtidsbedöm- ningar 1972 mindre optimistiska än de som gjordes 1969, vilket givetvis kan hänga samman med den svaga utvecklingen av produktionsvolymen de senaste åren. Så t. ex. visar verkstadsindustrins delbranscher, med un- dantag av transportmedelsindustrin, nedrevideringar jämfört med 1969. Relativt kraftiga nedjusteringar har också gjorts inom branscherna pap- persvaru- och grafisk industri, gummivaruindustri samt jord- och sten- industri. Gemensamt för dessa branscher är att de under de tre senaste åren fått vidkännas en produktionsminskning. Företagen torde knappast ha räknat med detta då de angav sina planer 1969. Enligt anvisning- arna i 1969 års enkät skulle de också förutsätta att den ekonomiska tillväxten i landet skulle fortsätta i ungefär samma takt som tidigare. Enligt IUI:s bedömning av enkätmaterialet skulle industriproduktionen öka med 4,4 % per år 1970—1975 och med 4,7 % per år 1972—1977.

Tabell 2:3 Produktion och sysselsättning inom industrin 1965—1977 enligt LU:s ekonometriska modell Procentuell årlig förändring, 1968 års priser resp. timmar

Produktion Sysselsättning 1965— 1970— 1970— 1972— 1965— 1970— 1970 1975 1975 1977 1970 1975 LU 70 Ny LU 70 kalkyl Gruvindustri 5 6 0,5 —1 —4 —3,5 ä —4 Skyddad livsmedels- industri 1 3 3 ——2 Konkurrensutsatt _ livsmedelsindustri 5 3 4,5 7,5 —2 _2 a —2»5 Dryckesvaru- och tobaksindustri 7 1 5 —4,5 Textil- och bekläd- nadsindustri 0 1,5 3 7 —7 —4 a ——5 Trä-, massa- och pappersindustri 7,5 4,5 4,5 6,5 —2 ——-2 ä ——3 Grafisk industri 1 3 6,5 8,5 ——l —l ä —1,5 Gummivaruindustri 7 6,5 7 9,5 —O,5 0 a —0,5 Kemisk industri 12 8 3 3,5 1 —0,5 år —1 Petroleum- och kolindustri 19 10 1 8,5 —7,5 2,5 ä 2 Jord- och stenindustri 3,5 3,5 1 4,5 —3 —3 å —3,5 Järn-, stål- och metallverk 3,5 5,5 5,5 9 ——2 —l,5 å —2 Verkstadsindustri 7 6 6,5 8 —0,5 ——l ä ——1,5 Yarvsindustri 4,5 3,5 7 5,5 —3,5 —3 a —3,5 Ovrig tillverknings- industri 10,5 —- 7,5 7 -—5 — Hela industrin 5,6 5,1 5,0 6,7 ——2 —2 å —2,5

Anm. Se huvudrapporten SOU 1970: 71, tabell 4.4:2., sid 221.

Denna bedömning förutsätter normalt kapacitetsutnyttjande under resp. period.

Vid en jämförelse mellan planmaterialet och modellresultaten fram- går att resultaten för totala industrin överensstämmer mycket väl. På branschnivå är skillnaderna däremot väsentliga. På grund av olika be— räkningsprinciper kan en direkt jämförelse egentligen endast avse perio- den 1970—1975. Man finner då exempelvis betydligt snabbare utveck- ling enligt modellens resultat än i planmaterialet inom textilindustri, gra- fisk industri samt gummivaruindustri medan förhållandet är det mot- satta beträffande exempelvis gruvor, kemisk industri och petroleumin— dustri. Orsakerna till dessa skillnader är av tre slag. För det första före- ligger mycket betydande skillnader mellan modellens statistiska system och det som använts av IUI. Strikta jämförelser för de olika branscher- na är därför ganska svåra att göra. För det andra är det modellens upp- gift att påvisa inkonsistenser mellan olika sektoriella planer. Vissa av de skillnader som förekommer skulle kunna tolkas som effekter av in- konsistenser i planmaterialet. För det tredje kan modellresultaten vara missvisande av de skäl som ovan angavs.

1972— 1977

2.1.4 Sysselsättning

Industrins andel av den totala sysselsättningen har uppvisat en sjun- kande tendens under 60-talet. Räknat i antal arbetade timmar sjönk an- delen från ca 34 % 1960 till 29 % 1970.

Modellresultaten. Av tabell 3 framgår sysselsättningen räknat i tim- mar enligt modellkörningarna. Utvecklingen under 1970—1972 har helt naturligt präglats av konjunkturutvecklingen. Minskningarna har varit mycket kraftiga i textil- och beklädnadsindustrin, petroleumindustrin samt jord- och stenindustrin medan sysselsättningen däremot varit väl hävdad inom gruvindustrin och varven. För hela industrin har syssel- sättningen minskat ca 4 % per år 1970—1972.

Liksom beträffande produktionen skiljer sig de reviderade kalkylerna en hel del ifrån prognoserna i LU 70 för vissa enskilda branscher. På totalnivå är emellertid även här överensstämmelsen relativt stor. För perioden 1970—1975 beräknas sysselsättningen i genomsnitt minska med 1,7 % per år. 1972—1977 beräknas minskningstakten uppgå till ca 1 % per år. Därvid gäller givetvis det allmänna antagandet om ingen ytterligare arbetstidsförkortning.

Planmaterialer. Sysselsättningsplanerna i 1969 års industrienkät visa- de på en mycket snabb ökning av antalet sysselsatta inom industrin, me- dan ökningen enligt 1972 års enkät är långsammare. Till LU 70 angavs för den kommande 5-årsperioden planer för hela industrin som innebar en årlig ökning på 1,5 %, vilket 1972 justerats ned till 0,5 % per år. Samtliga branscher, förutom varvsindustri, malmgruvor samt massa- och pappersindustri har för övrigt justerat ned sina sysselsättningplaner. Inom 6 branscher, vilka samtliga är hemmamarknadsorienterade, väntas enligt 1972 års planer en minskad sysselsättningsnivå. I 1969 års en- kät angavs minskad sysselsättning inom endast tre branscher, av vilka två, nämligen malmgruvor samt massa- och pappersindustri, är mycket exportintensiva. Den tredje branschen var textil- och beklädnadsindu- strin.

Under förutsättning av normalt kapacitetsutnyttjande kommer enligt den bedömning som IUI gjort antalet sysselsatta att sjunka med 0,5 % per år 1970—1975 och med 0,1 % per år 1972—1977.

För att möjliggöra en jämförelse med planmaterialet har sysselsätt- ningen enligt modellen omräknats i antal sysselsatta. Modellresultaten innebär att industrisysselsättningen kommer att minska med 0,5 % per år 1970—1975, vilket helt överensstämmer med IUI:s bedömning. För pe- rioden 1972—1977 beräknas sysselsättningen minska med 0,6 % per år.

Resultaten från modellkörningama resp. från IUI:s bedömningar av planmaterialet sammanfattas i nedanstående tablå (procentuell årlig förändring).

Hela industrin 1970— 1970—

1975 1975 IUI LU Produktionsvolym 4,4 5,0 Produktion/anställd 4,9 5,5 Produktion/arbetstimme 6,1 6,8 Sysselsättning, antal — 0,5 — 0,5 Sysselsättning, timmar —1,7 — 1,7

Överensstämmelsen beträffande såväl produktions- som sysselsätt- ningsutveckling är för perioden 1970—1975 mycket god. Inga direkta jämförelser kan göras för perioden 1972—1977. Modellen ger emellertid till resultat att den beräknade efterfrågan från olika sektorer kommer att ge en snabbare ökning av industriproduktionen än den av IUI beräk— nade.

Beträffande produktivitetsökningstakten visar IUI:s bedömningar en neddragning jämfört med perioden 1970—1975 med 1 procentenhet per år. Denna förändring synes svår att fullt ut motivera. Vi har därför i våra kalkyler — om man bortser från konjunkturinflytandet—bibehållit sam- ma produktivitetsökning som 1970—1975 för totala industrin. Även denna takt innebär emellertid en klar uppbromsning jämfört med ut- vecklingen under 60-talet. Modellresultaten ger på grund av denna snabbare produktivitetsutveckling en snabbare sysselsättningsminskning än som antyds i enkätmaterialet.

Sambanden mellan produktionsökning och nödvändiga investeringsök- ningar kan inte på något tillfredsställande sätt bedömas. I övrigt repre- senterar dock modellresultaten ett med hänsyn till inriktningen av in- hemsk och utländsk efterfrågan konsistent alternativ för produktion och sysselsättning under förutsättning om bl.a. full sysselsättning och yttre balans. Förutsättningarna angående det interindustriella relationsmönst- ret måste dock ytterligare utvecklas i det fortsatta arbetet.

2.2 Offentliga tjänster

2.2.1 Sektoms omfattning och tidigare utveckling

Med offentliga tjänster avses här de tjänster som presteras av statliga och kommunala myndigheter och som i nationalräkenskapernas produk- tionsberäkningar redovisas under sektor 9: Offentlig förvaltning och andra tjänster.1 Dessa tjänster är emellertid huvudsakligen avsedda för offentlig konsumtion och uppdelningen på delsektorer har därför gjorts efter ändamålsindelningen (utbildning, hälso- och sjukvård, socialvård, försvar etc.). Vissa tjänster för offentlig konsumtion, ca 8 % av samtli—

1 Nationalräkenskapernas avgränsning av den offentliga sektorn avviker något från den som använts i LU-modellen. För dessa skillnader redogörs närmare i bilaga 1.

ga, redovisas emellertid inom andra producerande sektorer. Det gäller främst administration m. in. av offentlig socialförsäkring och Vägförvalt- ning. Det bör också understrykas att sektorn offentliga tjänster inte in- kluderar de offentliga affärsdrivande verken (statens järnvägar, tele- verket, de kommunala transportföretagen etc.). Affärsverkens tjänster säljs på privat marknad och de återfinns huvudsakligen inom samfärd- selsektorn.

Värdet av produktionen av offentliga tjänster måste, på grund av av- saknaden av prissättning, uppskattas via produktionskostnaderna. Det kostnadsbegrepp som i fortsättningen kommer att diskuteras är fram— för allt driftkostnaderna. Dessa motsvarar det i nationalräkenskaperna använda begreppet bruttoproduktionsvärde. Om bruttoproduktionsvär- det minskas med den däri ingående förbrukningen av varor och tjänster från andra sektorer, så erhålls den s.k. sektorprodukten, som anger sektorns bidrag till bruttonationalprodukten. Sektorprodukten för of— fentliga tjänster, dvs. löne- och avskrivningsdelen i bruttoproduktions- värdet, uppgick 1971 till närmare 30 miljarder kr, vilket motsvarar 16 % av bruttonationalprodukten.

Det bör vidare noteras att en mindre del av offentlig tjänsteproduk— tion, ca 1 a 2 %, säljs till privat sektor och således inte räknas med i offentlig konsumtion.

I tabell 4 anges dels produktion och investeringar inom den offentliga tjänstesektorn 1971 (det senaste år för vilket redovisning f.n. finns i nationalräkenskaperna), dels utvecklingen under perioderna 1965—1970 och 1970—1972. Uppgifterna för den sistnämnda perioden är delvis en prognos och behandlas närmare i avsnitt 2.2.3.

2.2.2 LU 70:s kalkyl

För att få underlag för bedömningar avseende utvecklingen 1970— 1975 inom den offentliga tjänstesektorn insamlades i LU 70 planer från såväl statliga som kommunala myndigheter. Även om planerna till stor del uttryckte redan fattade beslut eller fastlagda riktlinjer för verksam- heten och endast i begränsad omfattning sådana utgiftsökningar som kunde hänföras till nya reformer, bedömdes det dock att dessa planer inte kunde realiseras till fullo. Den årliga produktionsökningen skulle enligt LU 70:s kalkyl bli ca 0,5 procentenheter lägre än vad som indi- kerats i planerna.

Enligt kalkylen skulle statens och kommunernas sammanlagda drift- kostnader för offentlig tjänsteproduktion (bruttoproduktionsvärdet) öka med ca 4,5 % per år 1970—1975. Löne- och avskrivningsdelen (sek— torprodukten) beräknades öka något långsammare än totalkostnaderna eller med i genomsnitt 4 % per år. Den offentliga tjänstesektorns andel i totalproduktionen skulle därmed — räknat i fasta priser — bli ungefär oförändrad under perioden fram till 1975. Räknat i löpande priser inne-

bar kalkylen en fortsatt ökning av de offentliga tjänsternas andel av BNP. Kalkylerna i LU för de olika delområdena av offentlig tjänste- produktion återges i tabell 4.

Sysselsättningsökningen i offentlig tjänsteproduktion uppskattades, utifrån lönesummans beräknade utveckling, bli i runt tal 185 000 per- soner 1970—1975. Den offentliga tjänstesektorn skulle därmed svara för 3/4 av den sysselsättningsökning som förutsågs bli möjlig genom arbetskraftstillväxten och genom att arbetskraft överfördes från de varu- och kraftproducerande näringsgrenarna.

Sektoms investeringar beräknades öka med drygt 3 % per år 1970— 1975. Såväl i förhållande till investeringsutvecklingen under 60-talet som till den förutsedda produktionen 1970—1975 kan denna ökning te sig som anmärkningsvärt låg. Den mycket starka investeringsökning- en under 60-talet medförde dock en snabb ökning av kapitalstocken. Denna fortsätter att öka även vid i kalkylen förutsatta relativt måttliga investeringsstegringar.

2.2.3 Utvecklingen 1970—1972

Den offentliga tjänstesektorns ökningstakt dämpades avsevärt under 1971 och 1972. Driftkostnaderna ökade under dessa år med endast 3,3 resp. 2,3 %. Under 1971 var det främst kommunerna som svarade för dämpningen, vilken synes ha drabbat i stort sett samtliga ändamåls— områden. För statens del hölls ökningen i bruttoproduktionsvärdct (driftkostnaderna) uppe kring 4 % tack vare betydande materialinköp för försvaret. Genom bortfallet av denna stimulans 1972 sjönk den statliga produktionsökningen detta år till ca 1,5 %, medan den kom- munala verksamheten samtidigt steg med drygt 3 %, dvs. ca 1 procent— enhet mer än året före.

En närmare analys av utvecklingen inom olika delområden försvåras av brister i den statistiska informationen. I nationalräkenskaperna ges visserligen detaljerade uppgifter för 1971, men vissa på andra källor grundade överslagsberäkningar har delvis gett andra resultat. Det kan inte uteslutas att nationalräkenskapernas fastprisberäkning har något underskattat den volymmässiga utvecklingen. Huruvida detta skulle gäl- la endast några delområden eller hela den offentliga tjänsteproduk- tionen kan inte fastställas med säkerhet.

För 1972 föreligger f.n. endast uppgifter avseende hela den statliga och kommunala konsumtionen. Fördelningen på offentliga tjänsteom- råden har måst göras med ledning av annan — vanligen bristfällig — information. Detta gör att de förändringstal 1970—1972 för olika del- områden som anges i tabell 4 måste bedömas med stor försiktighet. Enligt dessa uppgifter skulle endast hälso- och sjukvården samt social- vården ha fortsatt att öka 1970—1972 i en relativt hög, om än betyd- ligt långsammare takt än under 1965—1970. Den låga ökningstakten för utbildning och forskning (2,6 %) ter sig anmärkningsvärd. Andra

beräkningar tyder här på en större ökning. Konsistensen i beräkning- arna kräver dock att vi i denna kalkyl utgår från nationalräkenskaper- nas nivåer.

2.2.4 Utvecklingen 1972—1977 Föreliggande planmaterial Någon separat insamling av huvudmännens planer har inte gjorts i samband med föreliggande avstämning. Sådant planmaterial insamlas numera regelbundet från såväl statlig som kommunal sektor, även om det beträffande redovisningsprinciper och detaljrikedom på alla punkter inte motsvarar långtidsutredningarnas krav. Beträffande statlig verksamhet har vår kalkyl i huvudsak baserats på de långtidsbedömningar som myndigheterna lämnat avseende utveck- lingen fram till budgetåret 1977/78 och som utgör underlaget för sta- tens långtidsbudget. Dessa bedömningar avser kostnadsutvecklingen vid oförändrad ambitionsnivå varför påslag för visst reformutrymme måst göras. På den kommunala sidan har nya KELP-enkäter utförts 1970 och 1971, den sistnämnda avseende utvecklingen fram till 1976. En mot- svarande undersökning av landstingskommunal ekonomisk långtidspla- nering —— LKELP — genomfördes för första gången 1971. Beträffande sjukvården har enkäten RUPRO 69 följts av RUPRO 71. Bearbetningen av detta material har dock inte kunnat göras lika ut- förlig som i LU 70. Särskilt gäller detta sådana statliga områden där antalet verksamma myndigheter är mycket stort (t. ex. allmän förvalt- ning som är ett delområde under övriga tjänster). Rent allmänt kan sägas att strävandena har gått ut på att undersöka huruvida det före- ligger nya drag i utvecklingsbilden (nya reformer, trendbrott etc.) i förhållande till de i LU 70 presenterade långtidstrenderna.

Utvecklingen inom delområden 1972—1977

Utbildning och forskning. Genomförandet av skolreformerna och den kvantitativa utbyggnaden under 60-talet krävde kraftigt ökade re- surser från både stat och kommun. För perioden 1970—1975 förutsågs i LU 70 en betydligt långsammare kostnadsökning; för skolväsendet inkl. vuxenutbildning inemot 4 % per år och för högre utbildning och forskning samt övrig utbildning i statlig regi ca 7,5 % per år.

En genomgång av skolöverstyrelsens senaste långtidsbedömning och uppgifterna i KELP 72—76 tyder på att man också för perioden 1972 —1977 kan förutse en ökning av skolväsendets bruttokostnader med 3,5 21 4 % per år. De trendbrott som nu kan skönjas avser sökande- mönstret till gymnasieskolan men torde inte påverka kostnaderna. Anta- let sökande till 3- och 4-åriga linjer har vikit något samtidigt som an- talet elever i 2-åriga yrkeslinjer börjat öka starkt.

För högre utbildning måste däremot också den kvantitativa utveck- lingen revideras. Tillströmningen till universitet och högskolor har se-

dan toppåret 1968/69 minskat kraftigt. Nedgången gäller uteslutande de fria fakulteterna. Ett eventuellt genomförande av U 68:s förslag kan komma att medföra förändringar under 70-talets andra hälft men torde inte påverka utvecklingen nämnvärt under den här behandlade prognosperioden. Mot denna bakgrund har de statliga utbildningskost- uadernas ökning beräknats till drygt 5 % per år i volym 1972—1977.

Hälso- och sjukvård. Den främsta informationskällan vid framtids- bedömningar utgörs på detta område av socialstyrelsens enkäter till sjukvårdens huvudmän, de s.k. RUPRO-undersökningarna. Enligt RUPRO 69, som bildade underlag för LU 70:s kalkyl, skulle sjukvår- dens driftkostnader öka med i genomsnitt drygt 6 % per år 1970—1975 vid oförändrad löne- och prisnivå. I LU 70 räknades dock med en nå- got lägre årlig ökningstakt, ca 5,5 %. Neddragningen sammanhängde främst med den planerade utbyggnadens konsekvenser beträffande ar- betskraft och finansiering.

I RUPRO 71 angavs driftkostnadsökningen 1972—1976 till i genom- snitt 4,7 % per år, dvs. en avsevärt lägre ökningstakt än vad som tidi- gare hade planerats för perioden 1970—1975. Den planerade personal- ökningen angavs till ca 3 % per år, varvid antalet läkartjänster beräk- nades årligen öka med ca 4 %. Det kan nämnas att det av statsmak- terna fastställda läkartjänstprogrammet anger en något större ökning, i synnerhet för tjänster i öppen vård och underordnade tjänster. För övrig vårdpersonal anges de snabbaste ökningarna för rehabiliterande personal. Huvudmännens planer tyder här också på mycket kraftiga ökningar av utbildningskapaciteten.

l föreliggande kalkyl förutsätts hälso- och sjukvårdens driftkostnader öka med ca 4,5 % per år 1972—1977. Kalkylen innebär således en ner- dragning av LU 70:s trend. Utbyggnaden förutses bli snabbast beträf- fande öppen vård, där satsningen kan bli ännu starkare än vad huvud- männen planerat. Både läkartjänstprogrammet och ändrade finan- sieringsformer _ som för huvudmännens del förändrar kostnadsrela- tionen mellan sluten och öppen vård — talar för detta. Också för folktandvården planeras en stark utbyggnad. I sluten vård är det främst den somatiska långtidsvården samt vården av psykiskt utveck- lingsstörda barn som kan väntas fortsätta att öka.

Socialvård. Någon specialenkät rörande socialvårdens utbyggnadspla- ner har inte utförts sedan LU-SoS 69. De kommunala driftkostnadernas ökning för socialvård angavs till ca 6,5 % per år 1970—1975. I LU 70 ansågs det dock bli svårt att helt tillgodose det ökade personalbehovet varför kostnadsökningen antogs bli något lägre eller drygt 5 % per år. Bedömningen i föreliggande avstämningskalkyl ansluter sig i stort till den i LU 70 förutsatta utvecklingen 1970—1975. För perioden 1972— 1977 förutses nu en årlig ökningstakt på ca 5,5 % per år. Kalkylen baseras på en genomgång av huruvida nya faktorer i form av reformer eller trendbrott kan väntas påverka den framtida utvecklingen samt på de kostnadsuppgifter som redovisas i KELP 72—76.

Liksom i LU 70 bedöms bamtillsynen bli det snabbast expanderande området inom socialvården under den framförliggande 5-årsperioden. För att ge kommunerna ökade finansiella resurser härtill föreslås i 1973 års statsverksproposition höjda statsbidrag. Utbyggnadsbehovet kan också komma att påverkas om allmän förskola införs 1975. Inom åld- ringsvården förutses utbyggnaden av ålderdomshem avta. Satsningen inriktas i stället på särskilda pensionärsbostäder och hemhjälpsverk- samhet.

Försvar. LU 70:s kalkyl utgick från försvarsmyndigheternas plane- ring under oförändrade kostnadsramar efter 1971/72. Under detta be— räkningstekniska antagande förutsågs försvarets driftkostnader öka med 1,0 % per år 1970—1975. Denna ökning hänförde sig till utgångsårets läge i förhållande till planeringsnivån. I 1972 års försvarsbeslut togs — till skillnad från tidigare försvarsbeslut — inte ställning till försvars- utgifternas storlek under en flerårsperiod. För planeringen anges vis- serligen femåriga planeringsramar men dessa kommer i fortsättningen att prövas varje år. Den nu gällande planeringsramen, totalt 34,2 mil- jarder kr 1973/74—1977/78 i prisläge februari 1972 är oföränd- rad i förhållande till motsvarande ram för 1972/73—1976/77. Tillämp- ningen av denna ram antas här innebära oförändrade driftkostnader 1972—1977, räknat i fasta priser.

Rättsväsen. En genomgång av utvecklingsdragen inom polis-, åkla- gar- och domstolsväsendet samt kriminalvården tyder inte på några på- tagliga trendbrott. Rättsväsendets totala driftkostnader har därför be- räknats öka med ca 4,5 % per år 1972—1977, dvs. i samma takt som 1965—1970 och i likhet med kalkylen i LU 70 för perioden 1970—— 1975.1 Denna bedömning har bl.a. baserats på nya beräkningar om brottsutvecklingen fram till 1977 och kriminalvårdsberedningens förslag om kriminalvårdens framtida organisation och verksamhetens inriktning. Förslaget innebär en fortsatt förstärkning av frivårdens resurser och ett nytt anstaltssystem med tyngdpunkten lagd på en utbyggnad av mindre lokalanstalter.

Övriga tjänster. Denna grupp domineras av allmän förvaltning. Vi- dare ingår här kulturell verksamhet och rekreation, kyrklig verksamhet och en rad andra tjänster för samhällsplanering samt för administration och produktion av olika ekonomiska tjänster. Till följd av sektorns heterogena karaktär är det svårt att i enhetliga termer behandla de fak- torer som bestämmer efterfrågeutvecklingen. I LU 70 bedömdes hela sektorns driftkostnader öka med ca 6 % per år 1970—1975. För perio- den 1972—1977 räknas här med en något lägre ökningstakt, ca 5 % per år. Nerjusteringen avser helt den kommunala verksamheten. Det kan nämnas att uppgifterna i KELP tyder på en betydligt svagare ut- veckling än vad som antagits i denna kalkyl.

1 I kalkylen har hänsyn inte tagits till brottskommissionens förslag om en för- stärkning av polisens resurser.

Tabell 2:4 Bruttoproduktion (driftkostnader) inom den offentliga tjänstesektorn 1965—1977 1968 års priser

1971 Procentuell årlig volymförändring

milj. kr1 ___—__— 1965— 1970— 1970— 1970— 1972— 1970 1975 1972 1975 1977 LU 70 Ny kal- kyl

Utbildning och forskning 10 350 7,3 4,5 2,5 3,5 4 Hälso- och sjukvård 10 500 9,3 5,5 6 5 4,5 Socialvård 4 850 13,5 5 5 6,5 5,5 Försvar 6 700 ——0,2 1 0,5 0 0 Rättsväsen 2 300 4,1 4,5 1 3,5 4,5 Ovriga tjänster 8 150 4,2 6 0,5 4,5 5 Totalt 42 850 6,0 4,5 2,8 3,8 4,0

1 Löpande priser.

Sammanfattning av kalkylerna

De reviderade kalkylerna för olika delområden av offentlig tjänste- produktion sammanfattas i tabell 4. Som där anges förutses statens och kommunernas sammanlagda driftkostnader (bruttoproduktionsvärdet) öka med ca 4 % per år 1972—1977. För perioden 1970—1975 innebär kalkylen en produktionsökning på knappt 4 % per år, vilket är 3/4 procentenhet mindre än vad som förutsågs i LU 70. Differensen be- ror i första hand på den svaga utvecklingen under periodens två första år, men också för de återstående åren tyder planerna nu på en något långsammare ökningstakt än enligt LU 70. Endast för socialvård räk- nas nu med en snabbare ökning. Avsaktningen är mest markerad inom kommunal verksamhet medan man för staten — trots betydande ned— revidering av den högre utbildningens ökningstakt — totalt sett räknar med en mindre avvikelse från LU 70:s kalkyl.

För perioden 1972—1977 förutses i kalkylen att den statliga verk- samheten ökar med ca 3,5 % per år och den kommunala med närmare 4,5 % per år. Också för denna period faller avvikelsen från LU 70:s trend för första hälften av 70-talet på kommunerna. Av delområdena visar hälso- och sjukvården och den högre utbildningen den kraftigaste dämpningen.

Som nämnts i avsnitt 2.2.1 används den absolut övervägande delen av sektorns bruttoproduktion för offentlig konsumtion. Eftersom för- säljningen till andra sektorer antagits utgöra en konstant andel av brut— toproduktionen representerar de ovan angivna siffrorna också ökningen av den offentliga konsumtionen av sektorns produkter.

Beträffande dessa kalkyler bör framhållas att de till stor del bygger på insamlat planmaterial. De redovisade planerna tyder på mycket låga ökningstal jämfört med tidigare års utveckling och de behov som på olika håll redovisats. Det kan inte uteslutas att myndigheternas plane-

Diagram 2: 1 Offentliga investeringar 1965—1977 1968 års priser, index: 1968 = 100

Statliga myndigheter Kommunala myndigheter

Index Index

* 1

150— 150-J

100 95

1965 1970 1975 1965 1970

Utfall resp.prognos enligt preliminär nationalbudget för 1973

............. LU 70:s kalkyl

————— Ny kalkyl

ring påverkats av läget 1970—1972 och därför kommit att ligga i un- derkant.

Någon investeringskalkyl för olika delområden har inte gjorts, utan investeringsutvecklingen har bedömts för den statliga resp. kommunala tjänsteproduktionen som helhet. Kalkylen har försvårats av att både de statliga och kommunala investeringarna visat stora svängningar under 70—ta1ets första år (se diagram 1). Utifrån produktionsplanerna har den trendmässiga ökningen 1972—1977 antagits bli 4 % per år för statliga investeringar (samma ökning som enligt LU 70 för 1970—1975) och till 2,5 % per år för kommunala investeringar (mot 3,0 % enligt LU 70). Trenden har beräknats från ett kalkylerat ”normalvärde” för 1972. Räknat från de faktiska värdena för 1972 (enligt den preliminära na- tionalbudgeten för 1973) skulle trenden för 1972—1977 ge en ökning med endast 1,7 % per år för de statliga investeringarna och 2,0 % per år för de kommunala investeringarna. För perioden 1970—1975 skulle då fås en ökning av de statliga investeringarna med 4 % per år och en minskning av de kommunala med 0,5 % per år i volym.

2.3 Övriga näringsgrenar

Genomgången av de olika näringsgrenarnas produktionsbetingelser och utvecklingstendenser baserades i LU 70 på ett omfattande utred- ningsmaterial bestående av speciellt utförda enkäter, olika utredningar och expertbedömningar. Både vid insamlingen, bearbetningen och den slutliga analysen deltog ett stort antal experter samt privata och offent- liga institutioner. I föreliggande avstämning har behandlingen av de i det följande redovisade näringsgrenarna måst göras mera summariskt. Syftet har varit att utifrån befintligt material analysera den gångna ut- vecklingen och undersöka huruvida och på vilka punkter det finns an- ledning att revidera beräkningarna i LU 70. Kalkylema har nu förts fram till 1977.

Underlaget för bedömningarna har av naturliga skäl varit mycket skiftande, vilket också återspeglas i uppläggningen av följande delav- snitt. I dessa ges en mycket kortfattad beskrivning av utvecklingsdra- gen med betoning på de faktorer där ändringar bedöms ha inträffat i förhållande till tidigare kalkyler. Uppgiften har också varit — särskilt av hänsyn till modellens krav — att för samtliga näringsgrenar pre- sentera nya bedömningar av produktivitetens och investeringarnas ut— veckling. Med dessa variabler exogent bestämda har då produktionen och sysselsättningen i timmar räknat bestämts med hjälp av den eko- nometriska modellen. För att beräkna utvecklingen av nämnda variab- ler hänvisas till tabell 5 då dessa inte alltid kommenteras i de följande avsnitten.

Tabell 2:5 Produktion och sysselsättning inom olika näringsgrenar 1970—1977 Procentuell årlig förändring, 1968 års priser resp. Timmar

___—_——_—-——-———

Produktion Sysselsättning

1970— 1972— 19.70— 1972— 1975 1977 1975 1977 Jordbruk och fiske 0,2 —2,5 — 5,8 — 6,1 Skogsbruk ——4,0 —2,7 -—12,4 —10,3 Industri 5,0 6,7 -— 1,7 — 1,0 El, gas, vatten och avlopp 4,2 6,1 -— 2,0 _ 0,3 Byggnadsverksamhet 0,5 1,4 — 2,9 _— 1,3 Summa varu- och kraftproduktion 3,5 4,9 _ 2,9 _ 2,0 Varuhandel 3,1 4,6 —— 0,8 0,7 Samfärdsel 3,3 3,8 — 0,7 — 0,2 Bostadsförvaltning 3,0 4,0 1,8 3,4 Privata tjänster 2,8 3,4 _ 0,6 0 Offentliga tjänster 3,8 4,1 4,0 4,3 Summa tjänsteproduktion 3,3 4,0 0,9 2,0 Totalt 3,4 4,4 — 0,8 0,1

Jordbruk och fiske

Produktionsutvecklingen inom jordbruket 1970—1972 har framför allt kännetecknats av kraftiga ökningar i spannmålsskörden samt en vändning i utvecklingen av mjölkproduktionen. De stegrade spann- målsöverskotten har dock huvudsakligen berott på att skördarna blivit osedvanligt goda. Vid mera normala skördar skulle troligen produktio- nen av brödsäd ha minskat svagt medan produktionen av fodersäd skul- le ha ökat relativt kraftigt. Dessa tendenser väntas också ge utslag un- der prognosperioden. Mjölkproduktionen förutses ligga kvar på ungefär samma nivå som f. n. eller sjunka i betydligt långsammare takt än un- der 60-talet. En återgång till den tidigare mycket snabba minskningen i antalet kor är därför inte att vänta, i synnerhet som mjölkproduk- tionen per ko inte beräknas kunna öka i samma takt som tidigare.

För andra vegetabilier än spannmål väntas produktionen bli i stort sett oförändrad under prognosperioden med undantag för oljeväxterna för vilka man förutser en ökad produktion. På animaliesidan råder f. n. överproduktion av ägg och slaktfjäderfä. Produktionen beräknas därför inte kunna öka i så snabb takt som tidigare. Köttproduktionen beräk- nas ligga på en oförändrad nivå, framför allt under de närmaste åren medan produktionen av fläsk kan komma att öka något.

Åkerarealen minskar f.n. påfallande långsamt. På längre sikt finns det dock anledning att räkna med en något kraftigare nedgång (se nedanstående tablå). Vallarealen bör nämligen kunna minska med ca 0,2 milj. hektar utan att mjölkproduktionens krav eftersätts. Dessutom kan spannmålsarealen väntas minska något.

___—___.

l96l 1969 1972 1975 1975 1977 LU Ny beräkn. ————R Åkerareal 1 000 ha 3 296 3 032 2 996 2 700 2 900 2 800 Antal bruk- 100 000— 110 000— 100 000—— ningsenheter 233 000 162 000 144 000 110 000 120 000 110 000 ___——

Den fortsatta rationaliseringen väntas leda till en snabb minskning av sysselsättningen. Såväl 1970—1975 som 1972—1977 beräknas ca 60 000 personer lämna jordbruket. Produktiviteten väntas stiga i den takt som antogs i LU 70. För båda prognosperioderna väntas ökningen bli 6,4 % per år om man rensar för skördeutfallet. De totala investeringarna i jordbruket väntas stiga med ca 6 % per år 1970—1975 och med ca 1,5 % per år 1972—1977. I LU angavs ökningen till 1,5 % per år 1970—1975. En icke ringa del av avvikelsen kan hänföras till inve- steringar i avelsdjur.

En ny jordbruksutredning tillsattes i juni 1972. I direktiven till denna utredning framhålls att de allmänna mål som uppställdes för jordbruks- politiken av 1967 års riksdag fortfarande skall gälla. Den nya utred-

ningen skall behandla vissa viktiga avgränsade frågor, varav t. ex. valet av prislinje samt den närmare målsättningen för försörjningsberedska- pen är av stor betydelse.

Inom fisket har fångsterna minskat såväl volym- som värdemässigt sedan mitten av 60-talet. Totala mängden ilandförd svenskfångad fisk var sålunda ungefär 1/4 mindre 1970 än 1965, främst beroende på en betydande minskning av västkustfiskarenas sillfångster. Från 1970 till 1972 har totala fångstmängden minskat relativt sett lika kraftigt som 1965—1970. Hela minskningen 1970—1972 synes ha svarat mot minsk- ningen av i utlandet direktlandad skrapfisk. En viss fortsatt minskning av sillfångsten under prognosperioden torde vara sannolik även om par- tiella sillfiskeförbud tillämpats under de senaste åren för att säkerställa sillbeståndet. Minskningen i antalet yrkesfiskare förutses fortsätta i en takt som innebär att det i LU 70 angivna antalet kvarvarande fiskare 1975, ca 5 000, torde komma att underskridas. Investeringarna förutses ligga på ungefär samma nivå som genomsnittet för perioden 1965—1972.

Skogsbruk

I LU 70 antogs den totala avverkningsvolymen inom skogsbruket öka från 73 milj. skogskubikmeter (mssk) 1970 till 82 milj. 1975. Enligt beräkningar gjorda av en arbetsgrupp tillsatt av arbetsmarknadsstyrel- sen och redovisade i betänkandet ”Skogsbrukets arbetskraft under 1970- talet" beräknas avverkningsvolymen komma att öka till 79 milj. m3sk 1975 och omkring 83 milj. m3sk 1977. Inom skogspolitiska utredningen (Mål och medel i skogspolitiken, SOU 1973: 14) har beräkningar gjorts av en behi: lig avverkning då den svenska skogsindustrins förväntade expansionstakt och de framtida internationella konkurrens- och efter- frågeförhållandena beaktas. Den erforderliga årliga avverkningsvolymen vid 80-talets början har av utredningen beräknats till 90—95 milj. m3sk. De åtgärder som föreslås för att åstadkomma en sådan ökning består bl. a. i ett kombinerat avgifts- och stödsystem.

Medan de ovan nämnda utredningarna således väntar en ökning av avverkningsvolymen under prognosperioden, synes enligt modellresul- taten en minskning av skogsbrukets produktion komma att ske under denna period. Detta sammanhänger delvis med det antagande som i prognosen gjorts beträffande skogsbrukets framtida leveranser till trä- och massaindustrin. Dessa leveranser sedda i relation till produktionen inom trä-, massa- och pappersindustrin har antagits komma att sjunka i samma snabba takt som under den historiska perioden. Förändringen av detta relationstal återspeglar bl. a. en ökning av förädlingsgraden av skogsindustrins produkter. Med en förutsättning om en något långsam- mare minskningstakt för nämnda relationstal förändras såväl produk- tions- som sysselsättningstalen för skogsbruket. Produktionen inom skogsbruket skulle sålunda vid en sådan förutsättning komma att mins-

ka 1970—1975 med 1,5 % per år att jämföra med en nedgång på 4 % per år enligt modellresultaten. Sysselsättningsminskningen mätt i perso- ner skulle samtidigt reduceras från 11,9 % per år enligt modellberäk- ningarna till 9,7 % per år.

Mekaniseringen av skogsbruket förutses fortgå i snabb takt. Bl.a. torde s.k. flerprocessmaskiner för fällning, kvistning, kapning etc. kom- ma att anskaffas i ökad omfattning. Detta innebär betydande investe- ringsökningar. Sålunda beräknas totala investeringsbeloppet komma att öka med 4,6 % per år 1970—1975 och med omkring 5 % per år 1972— 1977 (då konjunkturens inverkan på 1972 års tal i möjligaste mån eli- minerats). Då den dagsverksåtgång som i LU 70 angavs för 1975 synes komma att underskridas under de närmaste åren har också produktivi- teten — uttryckt i produktion per arbetad timme _ antagits öka något snabbare än enligt tidigare kalkyl. Ökningen har för perioderna 1970— 1975 och 1972—1977 beräknats till 9,5 resp. 8,5 % per år.

Energi

Beräkningar utförda inom energiprognosutredningens sekretariat ty- der på att den totala energiförbrukningen inte torde öka lika snabbt 1970—1975 som förutsattes i LU 70. Beräkningarna sammanfattas i ta- bell 6. För industrins del innebär de nya kalkylerna endast en mindre nedjustering. För samfärdselgruppen är nedrevideringen större, vilket sammanhänger med den svaga utvecklingen av privat bilism och yrkes— mässig trafik under periodens två första år. Den största nedjusteringen gäller övriggruppen (bostäder, sjukhus, skolor, kontor, affärshus etc.) och betingas av bl. a. nya beräkningar av investeringsutvecklingen för såväl bostäder som den offentliga sektorn 1970—1975. För perioden 1972—1977 innebär kalkylen att den totala energiförbrukningen återgår till en mera ”normal” ökningstakt. Mera detaljerade uppgifter om ener- giförbrukningen redovisas i en promemoria från energiprognosutred- ningen (EPU: Energiförsörjningen 1970—19771).

Investeringarna i el-, gas- och värmeverk — vilka domineras av el- kraften _ beräknades i LU 70 öka med 7,8 % per år 1970—1975. Tyngdpunkten i investeringstillväxten förutsågs ligga på maskininveste- ringarna; ett förhållande som återspeglar kärnkraftens ökande och vat- tenkraftens minskande betydelse i elkraftproduktionen. Nya beräkningar grundade på planer och enkätmaterial, insamlat av vattenfallsverket och värmeverkens branschorganisation, har föranlett en nedjustering av sektorns investeringstillväxt till 6,5 % per år 1970—1975. Perioden 1972 —1977 förutses investeringsvolymen öka med inte fullt 5,5 % per år. Ändringen av sektorns investeringstillväxt 1970—1975 jämfört med LU

1 Se bilaga 4.

Tabell 2:6 Energiförbrukningen 1965—1977

Mtoe1970 Procentuell årlig volymförändring

1965—1970 1970—1975 1972—1977 LU 70 EPU LU 70 EPU LU 70 EPU EPU

Industri 1 3,9 13,2 5,1 4,1 4,6 4,3 6,8 Samfärdsel1 5,0 5,0 5,1 5,1 4,5 3,0 4,0 Övrigt 12,1 12,9 4,1 5,4 5,5 3,5 3,5 Summa levererad energi 31,0 31,1 4,7 4,8 4,9 3,7 5,0 Omvandlings- och överföringsförluster 3,7 3,8

Totalt tillförd energi 34,7 34,9 5,9 6,1 6,3 4,7 7,8

1 Exkl. Hygdrivmedel och bunkeroljor för utrikes sjöfart.

Anm. Mtoe, dvs. milj. ekvivalenta oljeton, är ett mått som möjliggör en sam- manvägning av bränsle- resp. elförbrukning.

Källor: LU 70 och energiprognosutredningen.

70 beror i första hand på de ändringar i utförande och den förlängning av byggnadstider som visat sig nödvändiga särskilt vad gäller kärnkraf- ten. För vattenkraften förutses en minskning av investeringsvolymen fr.o.m. 1974. Mot slutet av prognosperioden 1972—1977 kan denna tendens väntas få en successivt ökad betydelse. För värrneverken förut- ses en fortsatt expansiv utveckling av investeringarna, och det anslutna värmeeffektbehovet beräknas mer än fördubblas från 1970 till 1977.

Byggnadsverksam het

Konjunkturdämpningen 1971 och 1972 medförde en kraftig sänkning av byggnadsproduktionen. För sektorns framtida utveckling är bostads- produktionen och de kommunala byggnads- och anläggningsinveste- ringarna av stor betydelse då dessa två poster tillsammans svarar för mer än 60 % av de totala byggnads- och anläggningsinvesteringama. En förutsedd uppbromsning på nämnda områden gör att byggnadssek— torns bidrag till BNP under resten av 70-talet inte förutses öka med mer än ca 2 % per år. För perioden 1970—1975 beräknas den genom- snittliga produktionsökningen bli endast 0,5 % per år.

Produktiviteten har beräknats öka i samma takt 1970—1975 som antogs i LU 70, dvs. 3,5 % per år. För perioden 1972—1977 väntas ökningstakten däremot sjunka till 2,7 % per år. Denna nedgång sam- manhänger bl.a. med att reparations- och und'erhållsvolymen i det längre perspektivet väntas öka snabbare än nybyggandet. Eftersom så- dana arbeten inte kan utföras med lika arbetsbesparande metoder som nybyggnadsarbeten skulle en ökning av deras andel komma att påverka genomsnittstalet för branschens produktivitet i neddragande riktning.

Från sysselsättningssynpunkt skulle en ökning av reparations- och ut- derhållsarbeten kunna positivt påverka den äldre arbetskraftens situa- tion då dessa arbeten ofta är lämpade även för äldre arbetare.

De antagna produktivitetsökningstalen ter sig i jämförelse med 60- talet och i jämförelse med de bedömningar som gjordes i LU 70 som förhållandevis låga. Trots detta beräknas under prognosperioden en sysselsättningsminskning inträffa, vilken under perioden 1970—1975 skulle uppgå till närmare 3 % per år och för perioden 1972—1977 till ca 1,5 % per år (mätt i timvolym). Motivet för att acceptera en för- hållandevis låg produktivitetsprognos skulle då bl. a. vara att det kan vara svårt att i ett läge med en låg aktivitetsnivå stimulera till effek- tiviseringsåtgärder. Det är också möjligt att sociala hänsyn kan spela en särskilt stor roll för byggsysselsättningens utveckling. Å andra si— dan skulle man kunna argumentera för en rakt motsatt uppfattning. Den låga efterfrågan på byggmarknaden skulle då tänkas framtvinga en konkurrens och en strävan till rationaliseringar som är starkare än tidigare. Skulle detta senare inträffa är det inte uteslutet att syssel- sättningsproblemen på byggarbetsmarknaden kan bli ytterligare accen- tuerade.

Varuhandel

De utvecklingsdrag som beskrivits i LU 70 synes fortfarande i allt väsentligt vara giltiga. De stora självbetjäningsbutikerna, stormarkna- derna, trafikorienterade köpcentra och andra stordriftsformer kan såle- des väntas förstärka sin ställning på marknaden, vilket skulle medföra en fortsatt nedläggning av mindre och medelstora enheter. Inom parti- handeln torde antalet enheter minska i endast ringa omfattning.

Utvecklingen 1970—1972 inom varuhandeln har helt naturligt präg- lats av den svaga efterfrågeutvecklingen i ekonomin. Den produktions- ökning på 3 % per år 1970——1975 som förutsågs i LU 70 torde dock komma att uppnås då man för perioden 1972—1977 räknar med en högre genomsnittlig tillväxttakt, ca 4,5 % per år. Sektoms produkti- vitet har antagits öka med 3,9 % per år — dvs. lika mycket som i LU 70 — både 1970—1975 och 1972—1977.

En sysselsättningsminskning — mätt i antal timmar — på bortåt 1 % per år 1970—1975 skulle då förbytas i en ungefär lika stor årlig ök- ning 1972—1977.

Vad beträffar investeringarna räknade LU 70 med en ökning på 3 % per år 1970—1975. Med hänsyn till utvecklingen 1970—1972 och pla- nerna för 1973 torde dock ökningstakten bli något lägre. Enligt den reviderade kalkylen skulle tillväxttakten stanna vid 0,8 % per år 1970— 1975. För perioden 1972—1977 beräknas den genomsnittliga årliga till- växttakten bli 3,3 % per år.

Samfärdsel

Med undantag för vissa delområden har inte något underlag för att i väsentlig grad revidera bedömningarna i LU 70 kommit fram. Öka- de strävanden att tillämpa kostnadsansvarighetsprincipen — dvs. att varje trafikgren skall svara för de kostnader som den orsakar — kan tänkas få återverkningar på bl. a. den tunga biltrafikens framtida ut- veckling. Restriktioner förorsakade av miljö- och trafiksäkerhetsmässi- ga hänsynstaganden kan också komma att påverka omfattningen och fördelningen av person- och godstransporter med bil.

Nya bedömningar har gjorts av persontransportarbetets framtida ut- veckling, vilka jämfört med LU 70 innebär en något lägre öknings- takt. Bl.a. har en nedjustering gjorts av prognosen över personbils- antalets utveckling. Antalet personbilar har enligt prognosen beräknats öka med 105 000 per år.

Ett något lägre nettotillskott — ca 100 000 bilar/år — väntas enligt en av IUI nyligen utarbetad prognos. Personbilsbeståndet beräknas enligt denna prognos uppgå till ca 2,8 milj. bilar år 1975. Prognosen bygger bl.a. på ett antagande om en relativt kraftig prisstegring för bilarnas del, i första hand till följd av kostnadsstegringar som kan tänkas bli aktuella på grund av de utvidgade säkerhets- och miljökrav, som kommer att ställas på personbilarna.

När det gäller lastbilstrafiken kan påpekas att dess andel av det in- rikes godstransportarbetet tidigare har varit mycket svår att bedöma på grund av brister i det statistiska materialet. Nya beräkningar som grundar sig på undersökningar utförda av statistiska centralbyrån har gjorts av trafikplaneringsutredningen i juni 1972. Dessa visar att tidi- gare publicerade uppgifter tycks ha överskattat lastbilstrafikens andel av det inrikes godstransportarbetet. För 1970 beräknar t.ex. utredningen transportarbetet till totalt ca 44 miljarder tonkm varav lastbilstrafiken skulle svara för 21 miljarder tonkm, dvs. ca 48 %. Motsvarande siffra har tidigare angetts till 57 %. Enligt statistiska centralbyråns undersök- ningar skulle också fördelningen mellan lokaltrafik och fjärrtrafik vara en annan än vad som tidigare antagits. Lokaltrafiken —— med vilken me- nas trafik understigande 100 km — skulle enligt de nya beräkningarna uppgå till endast 41 % av lastbilarnas totala transportarbete jämfört med tidigare angivna 80 %. Orsaken till den kraftiga minskningen är till stor del av definitionsmässig natur. Vid tidigare undersökningar har man utgått från att transporter av vissa livsmedel, skogsprodukter och oljor var att hänföra till lokala transporter. Genom koncentration av tillverkning till ett fåtal platser kombinerat med långa avstånd inom de expanderande tätortsregionerna har emellertid dessa transporter kommit att överstiga 100 km och därmed rubricerats som fjärrtrafik.

För hela prognosperioden 1970—1977 har antagits samma utveckling

av bruttoinvesteringarna som enligt LU 70, dvs. en ökning med ca 3,5 % per år. Produktivitetsökningen har antagits fortsätta i en årlig takt av 4 % vilket väl ansluter sig till den historiska utvecklingen. LU-model— len ger till resultat en årlig ökning av transportsektorns produktions— volym (sektorprodukt) med 3,3 % per år 1970—1975 och med 3,8 % 1972—1977. Det är intressant att notera att dessa ökningstakter är något lägre än de som rått under (SO-talet. Modelltekniskt kan detta tolkas som att de under prognosperioden snabbt expanderande område- na är mera ”transportsnåla” än tidigare. Skillnaderna är dock mycket små.

Bostäder

Främst som följd av en vikande efterfrågan på lägenheter i nybyggda flerfamiljshus har antalet påbörjade lägenheter minskat varje år alltse- dan 1968. Den totala igångsättningen uppgick 1972 till 97400 lägen- heter. Ramarna för bostadsbyggandet under 1973 ger utrymme för en igångsättning av 88 000 lägenheter. Enligt bostadsstyrelsens be- dömningar1 beräknas igångsättningen under perioden 1974—1977 upp- gå till i genomsnitt 90000 lägenheter per år, varav 50000 i flerfa— miljshus. Till grund för dessa beräkningar ligger bl. a. antaganden om den förväntade hushållsbildningen, behovet av nya bostäder genom in- rikes omflyttningar samt avgång av lägenheter till följd av att bostäder tas i anspråk för annat ändamål. Därtill kommer uppskattningar av ny- byggnadsbehovet av saneringsskäl samt behovet av specialbostäder så- som ålderdomshem och studentbostäder.

I tabell 7 redovisas hur många lägenheter i genomsnitt som beräknas påbörjas i flerfamiljshus resp. småhus under åren 1971—1975 resp. 1973—1977. Dessa beräkningar ligger väl i linje med de bedömningar som gjordes i LU 70 om en volymmässig nedgång av bostadsinveste- ringarna. Under perioden 1970—1975 väntas således investeringarna i

Tabell 2:7 Bostadsbyggande och bostadsinvesteringar 1970—1977

___—_ 1971—1975 1973—1977

Igångsättning av flerfamiljshus, antal lägenheter i genomsnitt per år 54 300 49 600 Igångsättning av småhus, antal lägenheter i genomsnitt per år 39 700 40 000 Total igångsättning, antal lägenheter i genomsnitt per år 94 000 89 600

1970—1975 1972—1977

Bostadsinvesteringar, procentuell årlig volymförändring —1,0 ——0,6

1 Bostadsstyrelsen: PM 1973-02-26.

bostäder minska med ca 1 % i volym per år, medan minskningstakten förutses bli något lägre 1972—1977 bl. a. till följd av en ökad ombygg- nadsverksamhet.

Som framgår av tabell 7 kan man räkna med att andelen lägenheter i småhus kommer att fortsätta att öka. Detta verkar uppåtdragande på investeringskostnaderna i bostäder eftersom det i genomsnitt är dyrare att bygga lägenheter i småhus än i flerfamiljshus. Det torde dock vara rimligt att anta att produktionen av mindre och därmed billigare små— hus kommer att öka i takt med att allt fler hushåll efterfrågar enfamiljs- hus.

Det bostadspolitiska målet om 1 milj. nybyggda lägenheter 1965—- 1974 torde komma att uppfyllas trots minskningen av bostadsbyggandet. Under perioden 1965—1972 har ca 823000 lägenheter färdigställts, vilket sålunda innebär att 177 000 lägenheter behöver färdigställas 1973 och 1974 för att målsättningen skall infrias. Under 1973 beräknas drygt 101000 lägenheter bli inflyttningsklara, vilket betyder att ca 76 000 lägenheter behöver färdigställas 1974 för att målet skall uppfyl- las.

Enligt nya kalkyler förutses bostadskonsumtionen öka med 2,6 % per år 1970—1975 och med 4 % per år 1972—1977. För att realisera en ökning av bostadskonsumtionen krävs en viss tillväxt i den befintliga stocken av bostäder. Denna tillväxt åstadkommes med bostadsinveste- ringar. Dessutom måste avdrag göras för lägenheter som utgår ur be- ståndet. Av tillgänglig statistik framgår att en viss procentuell ökning av bostadskonsumtionen ungefärligen kräver en lika stor ökning av bostads- kapitalstocken.

Med de antaganden om utvecklingen av bostadsinvesteringarna som redovisas i tabell 7 och med samma antaganden om avgången av lägen- heter som gjordes i LU 70 kan tillväxten av bostadskapitalstocken grovt uppskattas till 2,9 % per år för perioden 1970—1975 och 2,7 % per år för perioden 1972—1977. För perioden 1970—1975 råder sålunda re- lativt god överensstämmelse mellan utvecklingen av bostadskonsumtion och kapitalstock, medan kapitalstocken tillväxer långsammare 1972— 1977 än konsumtionen. Under en kortare tid kan en sådan diskrepans råda —— exempelvis genom att lediga lägenheter hyrs ut. På längre sikt måste emellertid tillväxten av bostadskapitalstocken öka för att tillgodo- se en fortsatt uppgång i bostadskonsumtionen.

Eftersom investeringarna i bostäder beloppsmässigt är mycket små i förhållande till kapitalstocken innebär en måttlig ökning av den sena- re krav på relativt kraftiga investeringsökningar. Det kan nämnas att en ökning av tillväxten av kapitalstocken 1972—1977 från 2,7 % per år till 3,2 % per år ökar —— med oförändrade antaganden om avgången — behovet av investeringar med ca 15 %. Det finns sålunda skäl som talar för en ökning av bostadsinvesteringarna mot slutet av perioden 1972—1977 eller något senare.

Vatten och avlopp

Denna sektor har ett ringa antal sysselsatta men spelar en betydligt större roll i investeringshänseende. I LU 70:s kalkyl förutsågs en inve- steringsökning med i genomsnitt 2 % per år 1970—1975, vilket innebar en avsaktning i förhållande till 1965—1970. Detta sammanhängde bl. a med den relativt höga investeringsnivån i utgångsläget och den förut- sedda nedgången i bostadsbyggandet. Hänsyn hade också tagits till de ökande kraven beträffande rening av avloppsvatten.

Nya beräkningar grundade på vatten- och avloppsinvesteringarnas samband med bostadsbyggandet samt bedömningar av miljövårdens krav på dessa investeringar har gett till resultat att LU 70:s utvecklings- trend i stort sett fortfarande torde gälla för 1970—1975. För perioden 1972—1977 förutses investeringarna öka med drygt 2 % per år.

Privata tjänster

Till denna sektor hör bank-, försäkrings- och uppdragsverksamhet, hotell och restauranger, biografer, teatrar, hushållstjänster m. m.

Enligt LU 70 skulle sektorn produktionsmässigt utvecklas i ungefär samma takt som BNP. Sektorprodukten i fasta priser beräknades öka med 3,6 % per år under första hälften av 70-talet. I linje med utveck- lingen på 60-talet väntades bank-, försäkrings- och uppdragsverksam- heten fortsätta att öka i relativt snabb takt, medan sektorprodukten i ho- tell- och restaurangbranschen förutsågs utvecklas svagt. Räknat i tim- mar bedömdes sysselsättningen i sektorn öka med 0,1 % per år. Pro- duktionen per arbetstimme skulle således öka med 3,5 % årligen.

Utvecklingen av produktion och sysselsättning 1970—1972 har med- fört en nedrevidering av prognosen i LU 70. Under antagande om unge- fär samma produktivitetstillväxt (3,4 %), beräknas i den nya kalkylen produktionen öka med 2,8 % och sysselsättningen minska 0,6 % per år 1970—1975. För perioden 1972—1977 väntas sektorprodukten öka med 3,4 % medan sysselsättningen blir oförändrad.

Den rekordhöga investeringsnivån 1970 och den kraftiga nedgången därefter gör att LU 70:s prognos för perioden 1970—1975 på en ök- ning med omräknat 4,2 % per år inte torde komma att uppfyllas. In— vesteringarna antas enligt nya beräkningar växa med 1,7 % per år 1970 —1975 och med 4,5 % per år 1972—1977.

3 Några övergripande utvecklingsaspekter

3.1 Utrikeshandel och betalningsbalans

I kapitel 1 diskuterades dels utvecklingen av bytesbalansens saldo, dels av totala importen resp. det krav på exportutveckling som kan uppstäl- las utifrån dessa två utgångspunkter. I föreliggande avsnitt skall bilden

av transaktionerna med utlandet, framför allt av de exportprognoser som gjorts, konkretiseras ytterligare något varvid framställningen bygger på bilaga 2.

Varuexporten

I den studie av varuexporten som utförts inom konjunkturinstitutet avser prognoserna för flertalet varugrupper huvudsakligen den utländs- ka efterfrågan på dessa varor. Utbudsfaktorerna har dock i viss mån beaktats. Efterfrågan har i princip beräknats i två etapper. I den första etappen har utlandets totala efterfrågan för respektive varugrupp be- stämts och i den andra har de andelar av denna efterfrågan som riktar sig mot Sverige bedömts. För några smärre varugrupper kan emeller- tid efterfrågan ur svensk synvinkel betraktas som så stor, att begräns- ningarna i stället står att finna på utbudssidan. I dessa fall har därför prognoserna i stället gjorts med utgångspunkt i denna.

Integrationen i Västeuropa i allmänhet och Sveriges förändrade re— lationer med EG i synnerhet kan långsiktigt förväntas påverka länder- fördelningen i svensk export. Något försök att kvantifiera totalexportens länderfördelning har inte gjorts. Däremot har integrationseffekterna beaktats i vissa av de varugruppsvisa beräkningarna, bl. a. för verkstads- produkter, papper och järn och stål.

Det förefaller troligt att efter hand de svenska andelarna i de ur- sprungliga EG-ländemas import kommer att öka något, medan däremot andelsminskningar kan komma att inträffa gentemot Storbritannien, Danmark och möjligen också gentemot ”rest-EFTA-länderna” och en del länder som helt kommer att stå utanför det till EG knutna frihan- delsområdet i Västeuropa. Det svenska frihandelsavtalet kan medföra en allmänt expansiv effekt på handelsutbytet med de Sex. Å andra si- dan försämras konkurrensläget för svensk exportindustri på de gamla EFTA-länderna.

Osäkerheten rörande det framtida internationella valutasystemet på- verkar prognoserna för handelns utveckling. Det är dock knappast meningsfullt att införa några förutsättningar om framtida växelkurs- förändringar etc. Allmänt sett kan man dock anta att en bestående oro på valutaområdet kommer att verka dämpande på utrikeshandelns ex- pansion.

Som framgått inledningsvis har prognosen för den totala varuexpor— ten byggts upp genom en aggregering av varugruppsvisa prognoser. Som typiska drag i den varugruppsvisa utvecklingen under prognos- perioden kan bl. a. följande nämnas. För skogsindustrin förutses en gynnsam efterfrågeutveckling i utlandet samtidigt som flera av Sveriges viktigaste konkurrenter har att kämpa med utbudssvårigheter. Härige- nom är det tänkbart att även i Sverige exporten kommer att begränsas

främst av otillräcklig produktionskapacitet. Efterfrågan på svensk järn- malm påverkas bl.a. av den hårdnande konkurrensen från nya gruvor utomlands. Trots detta väntas den svenska exporten kunna hävda sig tämligen väl bl. a. genom ett ökat inslag av förädlade malmprodukter. Livsmedelsexporten kännetecknades 1970—1972 av exceptionellt stora ökningar främst beroende på mycket goda skördar. På längre sikt torde ökningstakten bli betydligt måttligare.

Under perioden 1970—1972 företedde exporten av verkstadsproduk- ter förhållandevis låga ökningstal, vilket sammanhängde med den inter- nationella lågkonjunkturen. En viss nedrevidering har gjorts av progno- sen för 1970—1975 jämfört med LU 70:s bedömning. En trendmässigt gynnsam utveckling för verkstadsexporten torde emellertid bestå även framgent. Fartygsexporten har bedömts öka snabbare än tidigare. Ex- porten av kemiska och andra färdigvaror kännetecknas av en jämn och hög tillväxttakt. Sammantaget innebär de nya kalkylerna för ex- portvolymens utveckling 1970—1975 en något lägre årlig tillväxttakt än

Tabell 3: 1 Sveriges varuexport 1970—1977 1968 års priser

Milj. kr Procentuell årlig förändring 1970 1972 LU 70 Ny kalkyl

1970— 1970— 1972— 1975 1975 1977

Trävaror 1 565,4 1 920,1 4,4 7,8 5,5 Rundvirke 292,0 180,6 1,5 —3,1 8,4 Massa 2 353,6 2 307,7 2,8 3,2 5,3 Papper 2 868,2 3 145,0 9,4 7,0 7,7 Järnmalm 1 159,0 1 259,5 6,9 5,7 5,7 Livsmedel 671,0 1 075,7 8,0 8,3 0,9 Icke-j ämmetaller 731,8 8 5 7,9 5,8 7,4 6,5 Bränslen 369,4 412,9 —0,5 5,4 5 ,0 Övriga råvaror 521,1 532,0 2,8 3,2 4,1 Summa råvaror 10 531,4 I I 69I,4 5,8 5,8 5,7 Verkstadsprodukter, inkl. personbilar 12 605,5 13 350,8 8,3 7,6 9,9 Järn och stål 2 444,9 2 655,4 8,0 5,9 7,1 Textilvaror 1 066,1 1 168,1 12,8 10,9 13,9 Kemiska och andra varor 2 889,4 3 542,6 11,1 10,9 11,2 Summa färdigvaror 19 005,9 20 716,9 9,0 8,1 10,0 Summa rå- och färdigvaror 29 537,4 32 4083 7,9 7,3 8,5 Flygplan och vapen 291,7 370,0 —7,3 —3,0 —7,5 Fartyg 1 570,5 1 668,6 0,4 6,2 10,4 Totalt1 31 399,6 34 446,9 7,5 7,2 8,5

1 Summerat över varugrupper. Källa: Konjunkturinstitutet.

i LU 70:s prognos, dvs. 7,2 % att jämföra med 7,5 %. Nedjusteringen av ökningstakten kan hänföras till färdigvaruområdet, medan råvaru- exporten bedömts stiga i samma takt som enligt LU 70:s bedömning. Exportprognosen för 1972—1977 företer en genomsnittlig årlig till- växt på 8,5 %. Under båda femårsperioderna svarar färdigvarorna för en snabbare tillväxt än råvarorna. Exportprognoserna sammanfattas i tabell 1.

Som framgår av konjunkturinstitutets beräkningar i bilaga 2 kan för perioden 1972—1977 den utländska efterfrågan på svenska exportvaror väntas medge en faktisk exportökning som överstiger det i kapitel 1 ovan beräknade exportkravet. Bl.a. med hänsyn till kapacitetsskäl och den osäkerhet som får anses råda angående den inhemska efterfrågans strukturutveckling under perioden torde det dock vara tveksamt om exportmöjligheterna kan utnyttjas i högre grad än som här förutsatts. Det kan tillfogas att dessa exportprognoser ligger väl i linje med de planer som kommer till uttryck i den av IUI utförda industrienkäten och som redovisas närmare i bilaga 3, särskilt avsnitt 2 och 3.

Tjänsteexporten

Exporten av tjänster, uppgick 1972 i löpande priser till 7 100 milj. kr., vilket utgjorde ca 15 % av totalexportens värde. En intressant tendens vad gäller tjänsteexporten är den kraftiga expansionen av tjänster som t. ex. varuhandelsprovisioner, entreprenadarbeten och teknisk uppdrags- verksamhet.

Transportsektorn, där särskilt sjötransporterna intar en dominerande ställning, är den viktigaste tjänstesektorn. Här förutses för tiden fram till 1977 en fortsatt relativt väl hävdad utveckling karakteriserad av allt större fartygsenheter och nya former för samsegling inom den trans- oceana containertrafiken. I sammanhanget kan också framhållas den växande närtrafiken med passagerar- och lastfärjor. För totala tjänste- exporten förutses en ökning — i 1968 års priser — med i genomsnitt 4,8 % per år 1970—1975 och 3,3 % per år 1972—1977.

Varuimporten

Den totala varuimporten som under 60-talet steg med i genom— snitt 8 % per år i volym ökade i stort sett inte alls 1970—1972. För prognosperioden som helhet gäller att med de högre ökningstakter för bl.a. privat konsumtion efter 1972 som redovisats i kapitel 1 ovan också importen förväntas accelerera. Bland typiska utvecklingsdrag kan nämnas en neddragning av industrins investeringsutveckling som gjorts jämfört med LU 70 och som får klara effekter på maskinimpor- ten. Vidare förutses som en följd av raffinaderiutbyggnaden under prognosperioden en kraftig neddragning av importökningstakten för raffinerade oljeprodukter motsvarad av en ökad råoljeimport. Impor-

Tabell 3: 2 Sveriges import 1970—1977 1968 års priser

___—_ Milj. kr Procentuell årlig

1970 förändring 1970— 1972— 19751 19771 1 Jordbruk, fiske 1 871 0,9 2,5 2 Skogsbruk 54 —1,9 7,0 3 Extraktiv industri 1 717 3,8 9,4 4 Skyddad livsmedelsindustri 716 4,4 6,8 5 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 1 244 4,0 5,8 6 Dryckesvaru- och tobaksindustri 357 3,6 6,1 7 Textil— och beklädnadsindustri 3 131 5,6 8,4 8 Trä-, massa- och pappersindustri 825 5,1 6,4 9 Grafisk industri 190 4 0 12,5 10 Gummivaruindustri 391 6,9 9,3 11 Kemisk industri 3 772 5,1 6,1 12 Petroleum- och kolindustri 2 667 0,9 5,6 13 Jord- och stenindustri 594 5,4 6,6 14 Järn-, stål- och metallverk 3 324 4,7 8,0 15 Verkstadsindustri exkl. varv 11 184 6,3 8,0 16 Varv 426 5,1 5,9 17 Övrig tillverkningsindustri 469 0,8 4,3 18 El-, gas- och vattenverk 114 11,2 18,1 19 Byggnadsverksamhet — — — 20 Varuhandel 428 10,2 12,0 21 Transport och kommunikation 1 416 8,1 7,8 22 Bostadsförvaltning — — — 23 Övriga privata tjänster 867 10,8 9,5 24 Utländska turisttjänster 2 626 5,5 7,0 Totalt 38 383 5 2 7 3

v ».

___—___—

1 Förän'dringstalen för perioderna 1970—1975 och 1972—1977 är på sektomivå beräknade på import inkl. tullar.

ten —- liksom f. ö. exporten — av textil- och beklädnadsvaror väntas uppta en strukturellt stigande andel av produktionsvärdet. Mer allmänt består intrycket att den pågående strukturomvandlingen, med ökande andelar i totalproduktionen för verkstadsindustri och kemisk industri och med relativt minskande omfattning för branscher som textil-, be- klädnads- och livsmedelsindustri, har uppdragande effekter på impor- ten; i det förra hänseend-et genom komplementär import i form av in- sats- och investeringsvaror, i det senare fallet på grund av att varor producerade i Sverige ersätts med importerade. Det finns emellertid även tendenser som verkar i riktning mot ett lägre importberoende under prognosperioden, som t. ex. den kraftiga utbyggnaden fram till 1975 av varvs- och petroleumindustrin. Resultaten av importberäkning- arna framgår av tabell 2.

T jänsteimporten

Tjänsteimporten uppgick 1972 i löpande priser till 7 100 milj. kr., vilket var ca 16 % av totala importvärdet. Den domineras av svenska

Tabell 3: 3 Betalningsbalansen 1970—1977 Milj. kr, löpande priser

1970 1972 1975 1977 Export av varor, fob 35 000 41 330 57 300 68 600 Import av varor, cif 36 486 38 812 53 700 62 800 Handelsbalans -— I 486 2 518 3 600 5 800 därav enligt handelsstatistiken —1 101 3 262 Transport- och kommunikations- tjänster, netto 2 838 3 213 3 800 3 800 Turism och liknande, netto —2 040 —-2 698 -— 3 200 —4 200 Övriga varor och tjänster, netto — 267 — 522 —1 200 —1 500 Bytesbalans för varor och tjänster — 955 2 511 3 000 3 900 Transfereringar inkl. u-hjälpslån, netto — 793 —1 453 —3 000 —3 900 Bytes—balans för varor, tjänster och transfereringar inkl. u-hjälpsldn —I 748 I 058 0 0 Kapitalbalans exkl. u-hjälpslån 1 439 1 187 Tilldelning av SDR 196 178 Restpost 731 506 Bankernas utlandsställning 618 2 929

Anm. Ovanstående betalningsbalans ansluter sig till de principer som används i nationalräkenskapernas statistik över utrikeshandelstransaktionema. En alternativ redovisning, som ansluter sig till riksbankens betalningsbalansstatistik över tjänste- transaktionerna, återfinns i bilaga 2.

turisters utgifter utomlands. Under konjunkturnedgången 1970—1972 då den privata konsumtionen i övrigt stagnerade fortsatte utlandsturis— men att öka kraftigt. I de reviderade kalkylerna har antagits en ökning i turistutgiftemas volym med 5,5 % per år 1970—1975 och ännu något högre åren därefter.

Den sektor som emellertid förutses få den kraftigaste volymök- ningen, ca 10 % om året under de båda perioderna, är övriga privata tjänster, särskilt internationell administration och distribution och, lik- som på exportsidan, entreprenadverksamhet. En kraftig ökning kan slutligen även förutses för kostnader i samband med utrikes transporter. För totala tjänsteimporten förutses en ökning — i 1968 års priser — med i genomsnitt 7,5 % per år 1970—1975 och 8,1 % per år 1972— 1977.

Bytesbalans för varor och tjänster och transfereringar

Transfereringsnettots underskott, vilket är den faktor som främst medför krav på överskott i summan av varu- och tjänstetransaktionerna, påverkas i hög grad av utvecklingen av u-landsbiståndet. I våra kalky- ler har vi uppskattat att de faktiska utbetalningarna av biståndsmedel inkl. krediter i löpande priser skulle öka från 800 milj. kr 1972 till

2 000 milj. kr. 1975 och 2 550 milj. kr. 1977. Det får emellertid upp- märksammas att dessa utbetalningar i relativt hög grad kommer att användas för inköp av svenska exportvaror även i de fall biståndet inte är s. k. ”bundet” bistånd.

För transfereringsnettots underskott spelar även vissa andra faktorer såsom nettot av räntor, löner och utdelningar samt nettot av försäk- ringspremier och försäkringsutfall en viktig roll under prognosperioden. Förändringen i nettot av samtliga dessa betalningsströmmar väntas un- der prognosperioden gå i en för den svenska betalningsbalansen negativ riktning.

Som framgår av tabell 3 innebär prognoserna för de poster som kom- menterats något ovan att bytesbalansen för varor och tjänster (mätt i löpande priser) skulle behöva gå från ett överskott på ca 2,5 miljarder kr 1972 till ett överskott på 3 miljarder 1975 och 3,9 miljarder 1977 för att möta de ökande underskotten i transfereringsbalansen. Mål- sättningen att bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar (som visade ett överskott med ca 1 000 milj. kr 1972) skulle vara i balans 1975 och 1977 skulle därmed kunna bli uppfylld.

3.2 Den finansiella utvecklingen

De reala kalkylerna i LU 70 kompletterades med en finansiell ana- lys rörande inkomstbildning, sparande och kreditgivning. De två gångna åren har på den finansiella sektorn uppvisat förändringar som moti- verar en något mer ingående behandling. Olika studier och förnyade beräkningar har sålunda genomförts och de presenteras i bilaga 6.1 Här kommer företrädesvis att återges vissa resultat avseende inkomst- bildning, finansiellt sparande och kreditgivning. I andra sammanhang — bl. a. i kapitel 4 — kommer att refereras till vissa övriga frågor som be- handlas i bilagan. Med hänsyn till överskådligheten kommer redovis- ningen av den finansiella utvecklingen att avse endast perioden 1972— 1977.

Beräkningarna i detta avsnitt har som utgångspunkt de resultat som framkommit genom de reala kalkylerna. För att dessa skall kunna över- föras till finansiella termer måste vissa prisantaganden göras. Redan här skall nämnas den förutsättning som valts för löneutveckling och BNP då den är central för alla beräkningar. För att få samstämmighet med riksrevisionsverkets beräkningar över inkomst- och skatteutveck- ling har där använda förutsättningar fått gälla över lag. De innebär att de anställdas löner från 1974 schablonmässigt antas stiga med 7 % per år. Tillsammans med antaganden för övriga sektorer rörande

1 I denna bilaga till SOU 1973: 21 ingår tre olika avsnitt. Det första behandlar inkomstbildning, finansiellt sparande samt kreditmarknaden. I det andra belyses olika faktorers inverkan på kommunernas finansiella situation, i det tredje sam- manfattas vissa resultat från olika undersökningar inom konjunkturinstitutet rö- rande privat konsumtion och sparande.

inkomster och priser torde detta motsvara en nominell ökning av BNP om 8 till 8,5 % per år. Då de reala kalkylerna för 1972—1977 anger en BNP-tillväxt om drygt 4 % årligen skulle den förutsatta prisstegringen för BNP således vara ca 4 % per år.

Inkomstbildning och finansiellt sparande

I tabell 4 visas den förändring i disponibla inkomster som förutsätts ske 1972—1977 för olika sektorer inom samhällsekonomin. De anta- ganden rörande olika inkomst- och transfereringsposter som ger dessa resultat är i huvudsak följande. (Tidigare har nämnts den genomgående förutsättningen om en BNP-ökning om 8—8,5 % per år.)

För statens del förutsätts såväl de direkta som indirekta skatteska- lorna bli oförändrade. Uppbörden av direkta skatter beräknas under dessa förhållanden öka med 15 % per år — en ökningstakt som ligger väsentligt över den (7 %) som gällde 1967—1972. Skillnaden hänger bl. a. samman med att sjuk- och arbetslöshetsersättningarna görs be- skattningsbara fr. o. rn. 1974. Det låga ökningstalet för jämförelseperio- den förklaras i hög grad av den skattereform som trädde i kraft vid in- gången av 1971. För övriga inkomstkällor förutses en tillväxt om ca 9 % per år 1972—1977.

I fråga om transfereringar till andra sektorer bör främst nämnas ef- fekterna av de reformer som vid årsskiftet 1973/1974 träder i kraft inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarnas område. Dessa för upp bi- dragen till socialförsäkringssektorn till en årlig ökning om 14 %. Till hushållssektorn skulle de utgående statliga bidragen växa med 8 %

Tabell 3:4 Inkomstbildning och finansiellt sparande inom offentlig sektor 1972—1977

Löpande priser

__________..—————_-——————————

Skatte- Övriga Transfere- Disponibla Slutlig ef- Finansiellt intäkter inkomster ringar medel terfrågan sparande Stat 1972, milj. kr 43 200 4 800 — 30 600 17 400 -— 20 000 — 2 600 1977, milj. kr 74 300 7 200 —51 400 30 100 —29 400 700 1972—1977, % per år 11 8 11 12 8 -— Kommun 1972, milj. kr 26 000 20 850 — 8 100 38 750 -39 750 — 1 000 1977, milj. kr 38 900 33 800 — 12 700 60 000 —64 200 -— 4 200 1972—1977, % per år 8 10 9 9 10 — Socialförsäkrings- sektorn1 1972, milj. kr 16 750 12 200 — 18 400 10 550 — 550 10 000 1977, milj. kr 26 000 23 600 -—34 200 15 400 — 900 14 500 1972—1977, % per år 9 14 13 8 10 —

____________________——————————————

1 För denna sektor upptas under ”Skatteintäkter” influtna avgifter och under ”Övriga inkomster" bidrag från stat och kommun samt ränteinkomster.

per år. Den största posten bland de statliga transfereringarna är de som utgår till kommunerna. Dessa beräknas 1972—1977 stiga med 10 % per år. Därvid har beaktats den ytterligare ökning av kommu- nernas inkomster om drygt 350 milj. kr som följer av vid 1973 års riksdag framlagt förslag till omläggning av skatteutjämningssystemet.

Vad beträffar kommunerna bygger beräkningarna på ett antagande om att kommunalskatten höjs med 25 öre per år fr. o. m. 1974. Medel- utdebiteringen skulle därmed bli 25 kr 1977. Skatteinkomstema be— räknas under dessa förhållanden öka med 8 % per år. Kommunernas övriga inkomster — liksom statsbidragen som förut berörts — skulle stiga med ca 10 % per år. De bidrag kommunerna betalar till hushåll, försäkringssektom och andra områden förutses utvecklas ungefär i takt med de berörda inkomsterna varför tillväxten av de disponibla in- komsterna kan skattas till 9 % per år.

Socialförsäkringssektom tillgodoräknas höjda inbetalningar genom att ATP-avgiften antas komma att höjas med 1/4 procentenhet såväl 1975 som 1976 för att uppgå till 11 % de två sista prognosåren. Re- formema i fråga om sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna medför för 1974 en ökad arbetsgivaravgift om totalt 1 procentenhet. Härifrån skall dock dragas en sänkning av ATP-uttaget samma år om en halv procentenhet. I avgifter skulle därigenom influtna medel stiga med 9 % per år. Statsbidrag och ränteinkomster skulle öka snabbare (14 resp. 15 % per år). Mot detta står en förutsedd ökning (13 % per år) av bidragen till hushållen och kvar skulle bli en årlig ökning av dis- ponibla medel med 8 %.

Även de anspråk på finansiella resurser som kommer att ställas ge- nom de konsumtions- och investeringsökningar som för stat och kom- mun intagits i de reala kalkylerna återges omräknade till löpande priser i tabell 4. Skillnaden mellan medelsefterfrågan för dessa ändamål och de disponibla inkomsterna utgör ett finansiellt sparande; ett plussaldo anger ett minskat behov av extern upplåning eller en ökning av ut- låningsmöjligheterna medan det omvända förhållandet betecknas ge— nom ett minussaldo.

Som framgår av tabellen skulle statens finansiella sparande förstärkas fram till 1977 med något över 3 miljarder kr. Samtidigt skulle kom- munernas behov av externa medel öka med ungefär samma belopp. Tillsammans för stat och kommun skulle sålunda anspråken på kredit- marknaden bli desamma 1977 som 1972 eller ca 3,5 miljarder kr. Inom socialförsäkringssektorn skulle det finansiella sparandet växa med 4,5 miljarder kr till 14,5 miljarder kr 1977. Netto räknat innebär detta att den sammanlagda offentliga sektorns roll för kapitalbildningen stärks.

Den finansiella utvecklingen för hushållen skall kommenteras i an- slutning till nedanstående tablå. I denna belyses utvecklingen av hus- hållens faktorinkomster inkl. och exkl. arbetsgivaravgifter sedan slutet

av 50-talet. En fortgående höjning av faktorinkomstema inkl. arbets- givaravgifter sedda i relation till BNP har kunnat registreras. För 1977 antas en oförändrad andel jämfört med 1970—1972. Då emellertid låg- konjunkturen dessa år syns ha fört upp siffran ovanligt mycket bedöms antagandet för 1977 innebära en viss fortsatt höjning av faktorandelen om man jämför med det sannolika genomsnittliga läge som kan komma att råda för exempelvis 1970—1974. Den långsiktiga nedgången av faktorinkomstens andel exkl. arbetsgivaravgifter antas bestå, och med hänsyn till företagens vinstläge 1970—1972 synes det ganska troligt att de höjda avgifterna fram till 1977 helt kommer att belasta hushållens inkomstandel.

Faktorinkomster i procent av BNP

1957— 1961— 1965— 1970— 1977 1960 1964 1969 1972 Faktorinkomst inkl. arbetsgivaravgifter 81,8 82,6 83,4 84,4 84,4 Faktorinkomst exkl. arbetsgivaravgifter 77,8 76,8 75,2 74,4 73,1

Utifrån de antaganden som i det föregående omnämnts skulle genom inverkan av inkomstomfördelande faktorer i form av skatter, transfere- ringar etc. av faktorinkomsten (inkl. arbetsgivaravgifter) återstå i dis- ponibel inkomst de andelar som anges i tabell 5. Sålunda beräknas denna andel sjunka från 77,3 % 1972 till 75,4 % 1977. Nedgången är nettoresultatet av en ökad andel för skatter och försäkringsavgifter med ca 5 procentenheter och en uppgång i till hushållen utbetalade bidrag om 3 procentenheter. Slutligen har i tabellen medtagits siffror för sparkvotens utveckling. Som där framgår anges sparkvoten 1977 till 4,7 % —— alltså ungefär mitt emellan den låga nivån från 60-talets slut och de höga kvoterna 1971 och 1972. Vid en sådan utveckling av spar-

Tabell 3:5 Hushållens inkomster och sparande 1960—1977

___—”___—

Hushållens inkomster uttryckta i procent Procentuell årlig

volymförändring

1960— 1970— 1972—

av faktorinkomsten 1960 1965 1970 1972 1975 1977 ”___—___— Faktorinkomst inkl. arbetsgivaravgift 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Disponibelt före skatt och transfereringar 94,8 91,5 89,0 87,7 86,8 86,6 Skatter och avgifter _ 26,3 — 33,6 — 41,9 — 43,7 —-47,4 _ 48,9 Transfereringar 13,3 15,4 18,4 21,0 24,5 24,4 Disponibel inkomst 87,0 81,7 76,5 77,3 77,0 7 5,4 Sparkvot 6,4 5,0 3,5 6,6 6,5 4,7

___—___—___——_—_—

1970 1975 1977 8,8 8,2 8,1 8,1 7,7 7,8

14,0 10,9 10,5 12,5 14,4 11,3 7,4 8,5 7,6 0,3 0,6 —0,4

kvoten skulle konsumtionen kunna utvecklas på ett sätt som svarar mot det utrymme som beräknats i de reala kalkylerna.

Det bör framhållas att i kalkylerna över hushållssektom gjorts två centrala antaganden, nämligen beträffande hushållens andel av fak- torkostnaderna resp. hushållens sparkvot. Utöver att förändringar i båda dessa antaganden väger tungt i skattningarna av hushållssektoms finansiella sparande har de också en spegelvänd effekt på företags— sektorn. Den senares sparkvot är nämligen residualt bestämd. Vid den ”låsning” av hushållssektoms utveckling som ovan gjorts framkom- mer ur beräkningarna att företagssektorns sparande som en andel av BNP skulle minska med 1 1/2 procentenheter fram till 1977. Mot detta kan ställas att de privata investeringarnas andel av BNP i löpande pri- ser samtidigt skulle reduceras med 1 procentenhet. Detta betyder att företagssektorns beroende av extern finansiering skulle öka under pro- gnosperioden. Uttryckt i en självfinansieringskvot beräknad som sparan- de i procent av investeringar i anläggningar, maskiner och lager skulle utvecklingen bli en nedgång av denna kvot från 65 för 1969—1972 till 60 för 1977. Som kommer att framgå av det följande finns kredit- marknadsmässiga förutsättningar för att genom upplåning fylla ut denna nedgång. I vad mån en sådan utveckling kan tänkas påverka företagens investeringsbenägenhet har här inte kunnat bedömas, och därmed kan inte heller sägas om den är förenlig med den investerings- utveckling som angetts i de reala kalkylerna.

K redi tmarknaden

De senaste årens utveckling på kreditmarknaden har visat att stora variationer i kreditefterfrågan och utbud kan inträffa från ett år till ett annat. Kreditåtstramningen 1969 och 1970 medförde en minskning av den totala nettoutlåningen på den organiserade kreditmarknaden med 4 miljarder kr, eller från 20 miljarder kr 1968 till 16 miljarder kr 1970. Under 1971 och 1972 ökade, med den expansiva kreditpolitik

Tabell 3:6 Kreditmarknadskalkyl för 1977 Milj. kr årsgenomsnitt för 1969—1972

Efterfrågan 1969— 1977 Utbud 1969— 1977 1972 1972 Stat 4 000 4 000 Riksbanken 1 100 1 300 Kommun 1 550 3 900 Banker 8 700 12 500 Bostäder 8 150 10 000 Enskilda för- säkringsinrättningar 2 400 4 000 Allmänheten 800 1 000 Näringslivl 6 700 14 600 Offentliga för-

säkringsinrättningar 7 400 13 700 Totalt 20 400 32 500 Totalt 20 400 32 500

' Inkl. hushåll.

som då fördes, nettoutlåningen med 11 miljarder kr och kreditmark- nadens omslutning fördes därmed upp till 27 miljarder kr 1972.

Mot en sådan bakgrund framstår klart hur vansklig en framskriv- ning av kreditströmmarna blir. Då ändå ett tänkbart kreditmarknads- läge 1977 här anges förutsätts att det då inte råder vare sig en lätt eller en åtstramad kreditmarknad. Jämförelser görs vidare från genom- snittssiffror för 1969—1972. I tabell 6 återfinns den bild av utveck- lingen som då kan tecknas. Här skall inga utförligare kommentarer göras till tabellens siffror utöver en kort redovisning av de grunder på vilka de beräknats.

Statens upplåning 1972 hade en omfattning av 6,3 miljarder kr. I det föregående har angetts att en ökning om 3,3 miljarder kr av det fi— nansiella sparandet kan beräknas ske till 1977. Upplåningsbehovet skul- le då minska i motsvarande mån. För sin utlåning kan emellertid staten behöva vissa nytillskott av medel. Bland annat torde utlåningen till bostadssektorn komma att öka med ca 1 miljard kr, främst på grund av växande skuld för låntagare som tidigare erhållit paritetslån. Sam- manlagt har statens upplåning 1977 här satts till 4 miljarder kr.

Kommunerna lånade upp 1,7 miljarder kr på den reguljära kredit- marknaden 1972. I förhållande till utgiftsöverskottet var upplåningen detta år jämförelsevis stor. Detta hängde samman med att kommunerna ville förstärka sin likviditet som under 1970 och 1971 nått en botten- nivå. Ökningen av likviditeten uppgick 1972 till 2 miljarder kr. Här har förutsatts att ökningen av likvida tillgångar inte blir lika stor fram till 1977 utan stannar vid 1 miljard kr. På så sätt skulle — vid den förut- sedda försämringen om 3,2 miljarder kr av det finansiella sparandet — ett upplåningsbehov om 3,9 miljarder kr föreligga 1977.

I kreditmarknadsstatistiken har inte hushållens upplåning kunnat särskiljas från företagens varför de i tabellen ingår i siffran för närings- livet. Någon större förändring i hushållens upplåning har här inte an- tagits komma att ske. För företagens del har räknats med ett finansiellt sparandeunderskott om 5,5 miljarder kr. 1977. Genom att likviditets- uppbyggnaden 1977 samtidigt antas bli 1 miljard kr lägre än 1972 skulle det ökade upplåningsbehovet kunna reduceras till 4,5 miljarder kr. Upplåningen på kreditmarknaden kalkyleras därmed till 14,6 mil- jarder kr 1977 mot 10,1 miljarder kr 1972.

På efterfrågesidan är slutligen upptaget ett ökat lånebehov för bo- städer. Det har beräknats till 1,1 miljarder kr och skulle föra upp sek- torns upplåning från 8,9 miljarder kr 1972 till 10 miljarder kr 1977.

Sammanfattningsvis kan sägas att med de antaganden som här pre- senterats för perioden 1972—1977 antyder de finansiella kalkylerna en relativt balanserad bild för den sammanlagda offentliga sektorn. Den totala upplåningen från stat och kommun väntas inte uppvisa några drastiska kastningar samtidigt som allmänna pensionsfondens kredit-

givningskapacitet fortsätter att växa. Avvägningsproblem kan däremot skönjas vad gäller fördelningen av finansiella resurser inom den offent- liga sektorns delsektorer.

För företagssektorns del är som nämnts kalkylerna speciellt osäkra. Utöver vad som berörts i det föregående kan de svängningar i kreditbe- hoven som sammanhänger med lagerrörelsema nämnas. Inte heller har här diskuterats vilken form företagens externa upplåning kan komma att ta men alternativet med upplåning på de internationella markna- derna bör nämnas.

3.3 Regional utveckling

I LU 70 gjordes för första gången i samband med långtidsutred- ningama en mera omfattande genomgång av den regionala utveck- lingen. Sedan dess har drygt två år passerat. I huvudsak kan den bild som tecknades i slutet av 1970 fortfarande anses gälla. Det påpekades bl. a. i LU 70 att det finns risk för att de regionala spänningarna mel- lan orter och regioner kommer att tillta under 70-talet. Riskerna för detta diskuterades utifrån den konflikt som mer eller mindre uttalat kan förekomma mellan regionalpolitiska och övriga mål. Speciellt upp- märksammades de krav som tillväxt— och stabiliseringspolitiken ställer. Det påpekades vidare att de regionala obalansema kunde mildras ge- nom att man försöker skapa gynnsammare tillväxtbetingelser i ett antal områden utanför storstadsområdena.

I LU 70 berördes även frågan om ökat statligt och kommunalt stöd för att upprätthålla en minimistandard i fråga om service i glesbygds- områdena. Sedan dess har förslag förelagts riksdagen på grundval av glesbygdsutredningens betänkande vilka syftar till att förbättra service- situationen för befolkningen i glesbygden.

Sedan 1970 har en del händelser inträffat som kan påverka bedöm- ningarna i LU 70. 1971 och 1972 har präglats av en relativt kraftig låg- konjunktur, vilket medfört regionalpolitiska effekter av olika slag. Stockholmsregionens befolkningstillväxt har sålunda i det närmaste upp- hört samtidigt som utflyttningsöverskotten i flera av Norrlandslänen kraftigt reducerats. Det är emellertid mycket svårt att avgöra till hur stor del denna förändrade flyttningsbild är ett konjunkturfenomen. Man torde exempelvis också kunna hävda att den regionala politiken bidragit till en viss strukturell förändring i ekonomin.

Det torde dock fortfarande vara riktigt att hävda att de allvarligaste regionalpolitiska problemen alltjämt är sysselsättningsfrågoma i skogs- länen och de interregionala inkomstskillnadema. Den registrerade ar— betslösheten uppvisar liksom de relativa arbetskraftstalen för kvinnor stora regionala variationer. Det kan exempelvis nämnas att om de rela- tiva arbetskraftstalen för kvinnor skall komma upp i samma nivå i

skogslänen som i Stockholm är det nödvändigt att öka sysselsättningen för kvinnor i de förstnämnda länen med drygt 20 %. Arbetslösheten avspeglar delvis tillfälliga variationer i sysselsättningen, beroende på det allmänna konjunkturläget. Det finns emellertid en del av arbets- lösheten som endast långsamt förändras och som avspeglar struktur- problem på arbetsmarknaden. Framför allt visar sig den arbetslöshet som finns kvar under högkonjunkturer i högre grad drabba de län som ligger i det allmänna stödområdet än övriga län. Under de två hög— konjunkturåren 1969—1970 var arbetslösheten i dessa län relativt sett mellan två till tre gånger så hög som i riket som helhet.

Förutom sysselsättningsproblem kännetecknas situationen i många kommuner i skogslänen av att konsumtionsutrymmet per capita är mindre än i orter i södra Sverige, vilket främst kan förklaras av skill- nader i inkomstnivån. Det kan exempelvis nämnas att inkomsten per inkomsttagare är ca 50 % större i Stockholm än i kommunerna i Norr- lands inland samt att de kommunala bruttoutgiftema per invånare är mer än dubbelt så höga i Stockholm som i skogslänen. För industrins del har man visat att löneskillnadema mellan olika kommunblock främst förklaras av att löneläget i en viss bransch är lågt i förhållande till riks— genomsnittet. Det bör dock betonas att av tillgängliga undersökningar att döma har inkomstskillnaderna minskat något under senare år.

I bilaga 7 till LU 70 visades bl. a. att antalet industrisysselsatta i stor- stadsregionema sjönk med i runt tal 17 000 personer från 1962 till 1968, medan antalet sysselsatta steg i Norrland och de mindre tätbefolkade delarna i södra och mellersta Sverige med ca 10000 personer. Den fortsatta utvecklingen har bl. a. inneburit att storstäderna 1968—1970

Tabell 3:7 Sysselsättningsutvecklingen inom tillverkningsindustrin 1962—1977 Index

Kommunblocksgrupp 1962 1968 1970 1975 1977 Stockholms A-region 100 91 92 84 78 Göteborg 0. Malmö A-region 100 93 97 92 87 Större städer 100 98 102 99 96 Södra mellanbygden 100 103 1 10 1 12 109 Norra tätbygden 100 107 117 123 122 Norra glesbygden 100 113 120 128 127 Hela riket 100 98 103 101 97

Anm. Kommunblocksgrupp Befolkningsunderlag

Lokalt Regionalt Större städer mer än 90 000 Mer än 300 000 Södra mellanbygden 27 000—90 000 Mer än 300 000 Norra tåtbygden 27 000—90 000 Mindre än 300 000 Norra glesbygden Mindre än 27 000 Mindre än 300 000

återvann 7000 industrisysselsatta, medan sysselsättningen i Norrland och södra och mellersta Sverige ökade med ytterligare 17 000 personer. Som framgår av kapitel 2 beräknas sysselsättningen inom industrin minska något från 1970 till 1975. Drar man schematiskt fram trenden för branschförskjutningarna på samma sätt som ERU gjorde i den re- gionala bilagan till LU 70 framgår att man kan räkna med en minsk- ning av industrisysselsättningen i storstäderna på ca 17000 personer 1970—1975. I Norrland och de mindre tätbefolkade delarna i södra och mellersta Sverige skulle med samma beräkningsmetod industrisys- selsättningen öka med omkring 8000 personer. 1975—1977 beräknas sysselsättningen minska i samtliga kommunblocksgrupper. Resultaten är sammanfattade i tabell 7.

I december 1972 antog riksdagen propositionen (1972: 111) om ett regionalpolitiskt handlingsprogram. Detta grundar sig på länsprogram 1970, som länsstyrelserna har upprättat i samverkan med kommunerna. I huvudsaklig överensstämmelse med förslag som lagts fram i länspro- grammen förordas i propositionen en plan för utveckling av den regio- nala strukturen.-I denna beskrivs vilka funktioner olika orts- och re- giontyper bör fullgöra i regionala sammanhang. Följande ortstyper an— ges: storstadsområden, primära centra, regionala centra samt kommun- centra. 'Vid sidan av de tre storstadsområdena redovisas 23 primära centra och ett 70-tal regionala centra.

I propositionen presenteras vidare befolkningsramar för planeringen i länen. Det sägs att huvudaltemativet för planeringen i län som nu har uttalade regionala balansproblem kan grundas på en i stort sett oför- ändrad befolkning 1980. Tanken på att uppställa befolkningstal som orubbliga mål i den meningen att man försöker låsa utvecklingen vid t.ex. oförändrad befolkningsnivå i varje län eller kommun avvisas emellertid.

Regionalpolitiken kommer liksom hittills att inriktas på sysselsätt- ningsskapande åtgärder främst i de delar av landet som ingår i det all- männa stödområdet. Till de regionalpolitiska stödåtgärderna brukar lo- kaliseringsstöd, sysselsättningsstöd, utbildningsstöd och transportstöd räknas. Lokaliseringsstöd utgår i huvudsak för investeringar inom indu- stri och industriserviceverksamhet inom stödområdet medan sysselsätt- ningsstöd utgår till de industriföretag inom det 5. k. inre stödområdet som utökar sin sysselsättning. Utbildningsstöd lämnas till företag som nyanställer personal i samband med nyetablering eller utvidgning av verksamheten.

I jämförelse med omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgär- derna och skatteutjämningsbidragen väger utgifterna för det regional- politiska stödet relativt lätt. De sammanlagda kostnaderna för regional- politik, beredskapsarbeten och vissa andra arbetsmarknadspolitiska me- del samt de kommunala skatteutjämningsbidragen uppgår till ca 4,9

Tabell 3:8 Omfattningen per år av vissa statliga stödåtgärder 1971—1972

Stöd i hela landet Därav i _— skogslänen Milj. kr % milj. kr Lokaliseringsstöd 1972 303 76 227 Sysselsättningsstöd 1972 14 4 14 Utbildningsstöd 1971/72 42 10 36 Transportstöd 1971 40 10 39 Summa regionalpolitiskt stöd 399 100 316 Arbetsmarknadsutbildning 1971/72 708 16 113 Flyttningsbidrag 1971/72 56 1 31 Beredskapsarbeten 1971/72 1 791 40 864 Skatteutjämningsbidrag 1 938 43 1 058 Summa övrigt stöd med betydande regionalpolitiska effekter 4 493 100 2 066 Summa stöd 4 892 2 382

miljarder kr per år varav det regionalpolitiska stödet svarar för endast ca 400 milj. kr (tabell 8).

I det regionalpolitiska handlingsprogrammet aviserades ett flertal förslag som avser att förstärka det regionalpolitiska stödet. Dessa för- slag presenteras i proposition 1973: 50 och avser bl. a. lokaliseringsstöd till visst slag av serviceverksamhet och turistanläggningar, förhöjt loka- liseringsbidrag och sysselsättningsstöd i det inre stödområdet samt en effektivering av det obligatoriska lokaliseringssamrådet. Förslag har vidare framlagts för riksdagen om en förstärkning av transportstödet (prop. 1973: 95). Förslaget innebär bl.a. att stödet skall utvidgas att avse även vissa transporter till orter inom stödområdet samt att den kor- taste bidragsberättigade transportsträckan sänks från 300 km till 250 km.

Under ett flertal år har ett omfattande utredningsarbete ägt rum an- gående den regionala utvecklingsplaneringen och den fysiska riksplane- ringen. Detta arbete har bl. a. gett till resultat ett rikt faktaunderlag om befolkningsutveckling och näringslivsstruktur i olika delar av landet. Vidare har länens, kommunernas och företagens planer och önskemål om den framtida utvecklingen inventerats. I det regionalpolitiska hand- lingsprogrammet sammanfattas de viktigaste utredningsresultaten samt presenteras de riktlinjer som enligt regeringen bör vara vägledande för den regionala politiken.

Ambitionsnivån har ökat i väsentlig utsträckning alltsedan 1964, då målen för en aktiv lokaliseringspolitik angavs. Det sades bl. a. då att lokaliseringspolitiken bör syfta till att främja en sådan lokalisering av näringslivet att landets tillgångar av kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade och fördelade på ett sådant sätt att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande främjas.

De mål för den regionala politiken som anges i det regionalpolitiska

handlingsprogrammet behandlar den önskvärda utvecklingen av arbets- marknad, servicetillgång och miljöförhållanden i olika delar av landet som i likhet med målen för en aktiv lokaliseringspolitik från 1964 i första hand är avsedda att markera den allmänna inriktningen av regionalpoli- tiken. För att nå dessa mål har statsmakterna i fråga om samhällsplane- ringen beslutat om en plan för utveckling av den regionala strukturen samt angett ramar i form av befolkningstal för de olika länen 1980.

Beträffande de allmänna målen sägs i propositionen att regional- politiken bör syfta till en sådan geografisk spridning av de tillgängliga resurserna att människorna i olika landsdelar kan erbjudas likvärdiga sysselsättningsmöjligheter och en likvärdig tillgång till social, kommer- siell och kulturell service samt god miljö. Inom de olika regionerna bör resurserna koncentreras i den utsträckning det är nödvändigt för att skapa så differentierade arbetsmarknader och sådan servicekvalitet som motsvarar medborgarnas önskemål och behov. Befolkningsramarna in— nebär som tidigare nämnts att huvudaltemativet för planeringen i län som nu har uttalade regionala balansproblem kan grundas på en i stort sätt oförändrad befolkning 1980.

De regionalpolitiska målen påverkar långtidsutredningens bedömning- ar på olika sätt. Beträffande de allmänt formulerade målen torde kunna hävdas att de är av så generell natur att man inte kan dra några bestäm- da slutsatser om hur regionalpolitiken kommer att påverka de ekono- misk—politiska målen avseende full sysselsättning, jämnare inkomstför- delning, stabil prisnivå och balans i utrikesbetalningarna. Planen för ut- vecklingen av den regionala strukturen är exempel på mål av mer kon- kret slag om vilka en diskussion om sambanden mellan den nationella och regionala politikens mål lättare kan föras. En sådan diskussion kan exempelvis avse den konflikt som kan föreligga mellan den allmänna ekonomiska politikens krav på flexibilitet och önskemål om mera bund- na planer och målsättningar för olika samhällsområden.

För utredningsarbetet kring långsiktiga tendenser i ekonomin har två frågeställningar som kan väntas uppkomma i den regionalpolitiska dis- kussionen särskilt intresse. Den ena frågan avser införandet av nya regionalpolitiska styrmedel, medan den andra frågan gäller hur en sam— ordning mellan olika planeringsformer som långtidsutredning, regional utvecklingsplanering och fysisk riksplanering bäst skall ordnas.

I mitten av 1972 tillsattes en parlamentarisk utredning som har till uppgift att ta ställning till om nya styrmedel behövs i regionalpolitiken. Utredningen skall bl. a. undersöka förutsättningarna för att införa ett ekonomiskt avgiftssystem samt lämpligheten av etableringskontroll av företagslokaliseringar. För arbetet med långtidsutredningarna är det betydelsefullt att därigenom erhålla utgångspunkter för hur regional— politiken och dess styrmedel kan inpassas inom ramen för den natio- nella ekonomiska politiken. Såväl stabiliserings- som tillväxtpolitiken

kräver för att bli framgångsrik en flexibilitet som till vissa delar kan vara svår att förena med starka bindningar av resursfördelningen på längre sikt till regioner och sektorer. Kraven på flexibilitet förstärks härutöver av vår ekonomis stora utlandsberoende.

Inför nästa etapp av länsplaneringen och inför 1975 års långtidsut- redning kommer säkerligen diskussionen om behovet och möjligheterna av samordning mellan olika planeringsformer att intensifieras. Det är därvid viktigt att försöka klargöra hur det material långtidsutredningen tar fram bäst kan utnyttjas och samordnas med andra verksamheter.

Utgångspunkten för arbetet med långtidsutredningen är att för en 5-årsperiod redovisa utvecklingsalternativ för hela ekonomin där den samlade efterfrågan på varor och tjänster håller sig inom ramen för den beräknade tillgången. Hitills har inga metoder framkommit som gör det möjligt att erhålla konsistenta nationella prognoser via aggrege- ringar av de planer och prognoser som görs på regional nivå. Vid sidan av de prognoser som upprättas på det regionala och lokala planet inom ramen för länsplaneringen torde det därför vara nödvändigt att utveck- la metoder för att bryta ner långtidsutredningens nationella kalkyler på ett fåtal regioner. Ett försök till sådana nedbrytningar har gjorts i den regionala bilagan till LU 70. Inom ERU pågår ett omfattande utred- ningsarbete som bl. a. syftar till att vidareutveckla dessa metoder — dvs. syftet är att utarbeta konsistenta prognoser som skall beakta både de na- tionella bedömningar som långtidsutredningen gör och länsplaneringens regionala planer. Det kan vidare nämnas att en tidsmässig samordning sker mellan nästa länsplaneringsomgång —— Länsplanering 1974 — och nästa långtidsutredning varför avstämningar och informationsutbyten kan ske vid lämpliga tidpunkter.

3.4 Miljövård

För LU 70 genomfördes en kartläggning av kommunernas och indu- strins planerade miljövårdsinvesteringar under 70-talets första hälft. En- ligt de uppskattningar som då gjordes skulle under perioden 1971— 1975 industrins miljövårdsinvesteringar komma att uppgå till mellan 1,1 och 1,6 miljarder kr (räknat i 1969 års priser). Motsvarande investe- ringar inom de kommunala verksamhetsområdena offentlig renhållning, renhållningsverk och avloppsverk beräknades till 2,8 miljarder kr.

Då uppgifterna insamlades hade miljöskyddslagen samt kungörelsen om statsbidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom industrin nyligen trätt i kraft. Viss osäkerhet om de nya reglernas tillämpning rådde ännu vid insamlingen av planmaterialet. Den praxis som för vissa områden hade utbildats och de riktlinjer som i övrigt föreslagits av natur- vårdsverket förutsattes vara vägledande för företagens kalkyler. Efter

vissa särskilda grunder skulle — enligt bestämmelserna —— statsbidrag med högst 25 % utgå för de påkallade miljövårdsinvesteringarna. Ny- etablerade arbetsställen skulle dock inte få del av statsbidragen. Stats- bidragen till byggande av kommunala avloppsreningsverk hade redan 1968 ändrats i syfte att påskynda utbyggnaden av reningsverk med läng- re gående rening än slamavskiljning. Bidragets storlek bestämdes till 30 ——50 % beroende på reningsgraden.

Hösten 1971 beslutades i konjunkturpolitiskt syfte att bidragen till kommuner och industrier för miljövårdsinvesteringar under en begrän— sad tid skulle höjas till högst 75 %. Åtgärden upprepades hösten 1972 varvid dock det förhöjda bidraget begränsades till högst 50 % för indu- strins del.

De vidtagna åtgärderna medförde en stark uppgång i miljövårdsin- vesteringarna. Till industrin har statsbidrag om ca 580 milj. kr lämnats till anläggningar, vars bidragsberättigade miljövårdsinvesteringar under perioden 1969—1974 uppgivits till något över 1,2 miljarder kr (i löpande priser). Av dessa investeringar faller ca 515 milj. kr på 1972 och ca 470 milj. kr på 1973. Beträffande den branschvisa fördelningen av dessa investeringar kan nämnas att massa- och pappersindustrin svarat för ca 456 milj. kr. (varav bidrag 220 milj. kr.) och järn- och stålindustrin (inkl. metallverk, ferrolegeringsverk samt gjuterier) för ca 290 milj. kr (varav bidrag omkring 150 milj. kr). För kommunala reningsverk hade för budgetåren 1967/68—1971/72 beviljats statsbidrag om närmare 600 milj. kr. Den totala investeringskostnaden uppgick här till omkring 1,15 mil- jarder kr, varav ca 800 milj. kr berörde budgetåret 1971/72. Sifferma- terial som kan belysa andra kommunala miljövårdsinvesteringar, som t. ex. för offentlig renhållning, finns ännu inte att tillgå.

Den bild av miljövårdens resursanspråk som gavs i LU 70 syns det inte finnas anledning att mer väsentligt retuschera. Många investeringar har genomförts tidigare än beräknat. Osäkert är dock om detta kom- mer att medföra några högre investeringssummor för hela perioden 1971—1975 än de förutsedda.

Endast ett begränsat fält av miljövärden kunde i LU 70 täckas genom kostnadsberäkningar. Investeringar som syftar till att förändra produk- terna så att användningen av dessa inte ger upphov till miljöskador var det inte möjligt att få uppgifter om. Likaså fanns inga beräkningar av driftkostnaderna för olika miljövårdande aktiviteter. Olika åtgärder som har betydelse för dessa kostnadsposter har under senare tid vid- tagits. Här kan erinras om nya lagbestämmelser om den kommunala renhållningen, lagstiftningen om kontroll av hälso- och miljöfarliga va- ror, beslutade nya föreskrifter fr. o. m. 1976 om bilavgasema etc.

Den fragmentariska kostnadsbild man har på detta område tillåter inga säkrare bedömningar av hur miljövärden återverkar på olika delar av ekonomin. Genom internationella jämförelser kan man beräkna att

den del av BNP som behöver tas i anspråk för att nå uttalade miljö- politiska mål uppgår till ett par procent. Säkerligen kommer kraven på miljövård att framdeles höjas. Då emellertid en snabb effektivitetsök- ning i det miljövårdande arbetet har kunnat iakttas torde inte detta leda till att kostnaderna höjs i motsvarande mån. Även om de ökade miljö- vårdsinvesteringarna innebär en markerad inteckning i resursutrymmet kan dock utgifter av en sådan storlek inte antas på ett avgörande sätt påverka tillväxtbetingelserna och möjligheterna att tillgodose andra behov för individer och samhälle. På enskilda områden kan de miljö- vårdande åtgärd'ema medföra mer påtagliga förskjutningar i efterfrågan och produktionsbetingelser, men de torde inte bli större än struktur- förändringar som tidigare av ett flertal andra skäl utlösts inom ekono- min.

4. Sammanfattande synpunkter

Den faktiska produktionsökningen 1970—1972 blev, som visats i det föregående, väsentligt lägre än de kapacitetsmässiga tillväxtmöjlighe— terna. Den svaga utveckling av efterfrågan som ligger bakom detta skall inte här närmare beskrivas och analyseras då en sådan genomgång lätt skulle föra oss bort från de problem vi har att behandla. Några iakttagelser rörande konjunktursituationen 1970—1972 som är av in- tresse för överväganden om långsiktstendenserna framöver skall dock göras.

Konjunkturförsvagningen de första åren av 70-talet var en internatio- nell företeelse. Den frågan kan ställas om den starka påverkan på våra inhemska förhållanden som alltid utgått från konjunkturförändringarna i världsekonomierna denna gång haft några specifikt nya inslag eller haft en väsentligt annan styrka än tidigare. En jämförelse med andra OECD-länder visar att tillväxten för 1971—1972 var lägre i Sverige än i något av de övriga länderna. Därpå kan man dock inte grunda något antagande att konjunkturnedgången i vårt land skulle ha varit krafti- gare än på andra håll. Går man till bedömningar av kapacitetstillväx- ten för 1970—1975, som också sammanställts inom OECD, finner man även där Sverige bland länder med den lägsta tillväxttakten. Denna placering sammanhänger främst med att vårt land genom den allmänna befolkningsutvecklingen får jämförelsevis mycket låga antalsmässiga till- skott till arbetskraften och med att arbetstidsförkortningen reducerat utbudet av arbetstimmar mer än i flertalet andra länder. Tar man hän- syn till det som nu berörts och vidare beaktar att en stor allmän ar- betstidsförkortning i Sverige togs ut just 1971—1972 är det inte på nå- got sätt förvånande att vårt land kommer långt ner i en jämförelse över BNP-tillväxten dessa två år. Vid en i styrka likartad konjunkturförsvag-

ning i alla länder skulle det sålunda vara ganska följdriktigt att Sve- rige intoge en köposition. Men man bör då samtidigt uppmärksamma att om man i stället mäter produktionen per arbetstimme så utfaller jämförelsen helt annorlunda. Den i och för sig bristfälliga statistik som finns över produktivitetsutvecklingen, totalt och på olika näringsgre- nar, tyder på att Sverige här ligger mycket högt i fråga om tillväxt- takt.

Det är svårt att bedöma vilka skillnader som funnits mellan de olika länderna i fråga om den genomgångna konjunkturförsvagningens tids- förlopp och styrka. Möjligen kan man dock hävda att omsvängningen kom snabbare och mer koncentrerat i Sverige än i flertalet jämförbara länder.

Denna slutsats har kommit fram vid en jämförelse mellan uppgifter som avser den registrerade arbetslösheten. Men kompletterande mate- rial — även om det är vagt och osystematiserat — för in en viss tvek- samhet om arbetslöshetstalen är fullt rättvisande. Övrig information skulle möjligen kunna tolkas så att medan en neddragning av syssel- sättningen i Sverige företrädesvis tog sig uttryck i friställande av arbets- kraft och därmed i öppet registrerad arbetslöshet har detta i flera andra länder i något större utsträckning yttrat sig i olika slags inskränkningar av arbetad tid (begränsad arbetsvecka, tillfälliga produktionsnedskär- ningar etc.). Att en viss sådan skillnad i reaktionsmönster kan finnas förefaller inte så osannolikt med hänsyn till olikheter i samhällenas sociala och ekonomiska struktur och i arbetsmarknads- och arbets- löshetspolitikens utformning. Under konjunktursvackan 1966—1967 kunde f. ö. i Sverige iakttas ett jämfört med tidigare något ändrat bete- ende hos företagen vad beträffar sysselsättningen. Med en hårdnande konkurrens och sjunkande vinstmarginaler var den buffert hos företa- gen som kunde ta upp minskade avsättningsmöjligheter utan avskedan- den inte längre så stark. Samtidigt hade samhället starkt byggt ut skyd- det och hjälpen till dem som är eller ställs utan arbete. Det är inte förvånande om dessa förhållanden i förening utlöser snabbare kast- ningar i sysselsättning och arbetslöshet alltefter växlingarna i konjunk- turläget.

4.1. Kommentarer till den inhemska utvecklingen 1970—1972

Den snabba omkastningen i konjunkturläget i vårt land mellan 1970 och 1971 beror inte främst på försvagningen i den internationella efter- frågan. Exportökningen blev mindre, men denna nedgång förklarar en- dast en mindre del av försvagningen i ekonomisk aktivitet inom lan- det. I stället kan denna föras tillbaka på starkt markerade förskjut- ningar inom vissa inhemska efterfrågeområden. Det omslag i lagerin- vesteringarna som skedde uppgick till drygt 3,5 % av BNP — från en

Diagram 4: 1 Förändring i BNP, lagerinvesteringar och bytesbalans 1961—1972 0/0 7

*3 i ! 1 _r _T I | | | : last 52 53 64 65 65 67 68 59 70 7| 72

BNP ——— Laqerinvesteringar """-Underskott i bgtesbolans Anm. Förändringar i lagerinvesteringar och underskott i bytesbalans är uttryckta som procent av BNP.

ökning av dessa investeringar 1970 om 1,6 % av BNP till en minskning motsvarande 2,1 % av BNP 1971. En så snabb och stark omsvängning har inte inträffat sedan Koreakrisen. För den privata konsumtionen no- terades ett nästan lika starkt omslag eller motsvarande mellan 2,5 och 3 % av BNP. I flera tidigare konjunkturskeden har funnits motvägande utvecklingstendenser inom några områden. Sådana starkare motvikter saknades denna gång. För t. ex. offentlig konsumtion och offentliga in- vesteringar skedde sålunda en försvagning av efterfrågan mellan 1970 och 1971.

Till den ovan skisserade utvecklingen skall knytas några reflexioner kring vissa utvecklingsdrag som kan vara av betydelse för en bedömning av långsiktstendenserna. I diagram 1 illustreras för några olika år dels ökningstakten i BNP, dels Iagerförändringen i procent av BNP. Där har även lagts in en kurva över bytesbalansens underskott satt i relation till BNP. Den stora överensstämmelsen i förändringarnas riktning och styr- ka som finns mellan de skilda kurvorna är slående. Något försök att belysa de kausala samband som kan finnas skall inte göras. Lagerin- vesteringarnas starka variationer år från år kan givetvis i främsta rum- met sägas vara en konjunkturpolitisk fråga. Men genom sin styrka utgör de kastningar på efterfrågesidan som här förekommer ett mycket stö- rande och srårbemästrat element för all politik som har att stabilisera

resursanvändning och sysselsättning, även på längre sikt. De svårigheter som skapas för en jämn utveckling och långsiktig planering inom andra områden av ekonomin är uppenbara. Vidare måste större resurser än eljest nödvändigt hållas i beredskap för att möta de variationer i sys- selsättning och arbetslöshet som blir resultatet av de tvära kastningar i efterfrågan som ytterst härrör från lagersvängningarna.

Även om lagerförändringarnas inverkan på det inhemska efterfråge- området torde vara det mest svårbemästrade problemet, tillkommer att de genom sitt höga importinnehåll har speciella implikationer för bytesbalanspolitiken. I LU 70 framhölls att den ekonomiska politiken under den period utredningen behandlade hade att utgå från att risk- marginalerna för de utrikes betalningarna var starkt sammankrympta. Givetvis försvåras en politik med syfte att komma till rätta med dessa balansproblem, summerade för en hel konjunkturcykel, då de årliga omsvängningarna i importkrävande lagerinvesteringar har en så marke- rad styrka. Sedan 1971 har möjligheter öppnats att utnyttja investe- ringsfonderna även för lagerinvesteringar. De effekter som därigenom kan vinnas kan inte nå utöver en begränsad del av problemområdet. Det förefaller därför vara en viktig utredningsuppgift att söka finna vägar och medel att i högre grad utjämna lagerinvesteringarnas årliga variationer.

Nedgången i den privata konsumtionens ökningstakt från 1970 till 1971 hade som spegelbild en stark ökning av hushållens sparande. Detta fördubblades praktiskt taget mellan de nämnda åren och låg sedan kvar på en hög nivå 1972. I LU 70 diskuterades i ett visst sammanhang möjligheterna att begränsa konsumtionsutrymmet. Där sades bl. a. följande: ”Att genom skattepolitiken hålla nere privat konsumtion och de disponibla inkomsterna kan vidare i vissa lägen tänkas möta ett effektivt motstånd genom att konsumenterna sänker sitt sparande. Ut- vecklingen under 60-talets senare hälft är därvidlag ett memento. Möj- ligheterna att bryta igenom en sådan elastiskt undanglidande försvars- linje hos konsumenterna förefaller inte vara stora. Endast medel som kan ge en effektiv sparstimulans är användbara därför, men sådana medel kan nog erfarenhetsmässigt sägas inte vara så lätta att finna eller tekniskt ta i bruk.”

Erfarenheterna från 1971—1972 illustrerar den omvända situatio- nen. Det var då svårt att motverka en försvagning av privat konsum- tion och än mindre kunde man få till stånd en starkare ökningstakt. Den höga sparkvoten dessa år kan som nämnts i bilaga 6 ha vissa in- slag där det är fråga om långsiktigt bestående impulser till ett högt hus- hållssparande. Förändringar i hushållsstorlek och andelen pensionärer är exempel på faktorer som verkar i sådan riktning. Inverkan av dessa kan förstärkas eller försvagas genom kortsiktiga förskjutningar i sysselsättning och inkomstfördelning. Den höjda sparkvoten de senaste

åren synes i viss utsträckning ha kommit till stånd genom samtidiga och likartade inflytanden från kort- och långsiktsverkande faktorer. Möj- ligt är även att den kombination i förändringarna för skatter, trans- fereringar och priser som speciellt gällde 1971 hade en sparhöjande effekt.

Uteslutet är inte att det i konsumtionsutvecklingen även finns vissa inslag som kan vara av betydelse för den ekonomiska politikens ut- formning. I den privata konsumtionen utgör numera olika kapitalvaror (bilar, TV, inredning, hushållsapparater etc.) en mycket betydande del. Anskaffning, förnyelse och reparation av dessa varor kan ofta utan större olägenheter förskjutas något eller några år. Samtidigt torde in- komstutvecklingen ha medfört en likviditetssituation i ganska stora be- folkningsgrupper som gör det möjligt att i stor utsträckning välja tid- punkt för olika inköp. Utgår man från att någon av dessa situationer har giltighet för hushållens del så kan man också förmoda att konsumenter- nas handlande i hög grad påverkas av deras allmänna framtidsförvänt- ningar. De med konjunkturerna varierande bedömningarna i optimistisk resp. pessimistisk riktning rörande arbetslöshetsrisker, inkomstförbätt- ringar o. dyl. skulle sålunda komma att prägla konsumtionsförändringar- nas storlek.

Några säkrare belägg för att förhållanden av den här karaktären faktiskt har gällt kan inte anföras. Men uppenbart är att om hushållens beteenden är så som här skisserats blir verkningsgraden av skattepo- litiska åtgärder i konjunkturutjämnande syfte begränsad. Större effek- ter skulle sålunda inte kunna påräknas av exempelvis justeringar av den direkta skatten gjorda för att reglera utrymmet för privat konsumtion. Att med variationer av indirekta skatter, avbetalningsvillkor etc. på- verka kostnader och därmed valet av tidpunkt för inköpen kan möjligen vara mer framkomligt. Förändringarna i skattesatsen måste dock i ett sådant fall säkerligen göras ganska stora och vidare borde de i första hand riktas mot konsumtionskapitalvaror.

I fråga om offentlig konsumtion gjordes i LU 70 den bedömningen att en starkare neddragning av de mycket höga utgiftsplanerna för pe- rioden 1970—1975 inte framstod som en realistisk möjlighet, särskilt inte för periodens början. Bakom denna bedömning låg en föreställning, grundad på erfarenheter från många år tillbaka, om en stor stabilitet i uppgjorda planer och en betydande tröghet vad beträffar förändringar i utgiftskonsekvenserna av redan fattade beslut hos stat och kommuner. Utvecklingen 1971 och 1972 har visat att denna föreställning inte hade fog för sig. Stora möjligheter fanns uppenbarligen att förhållandevis snabbt göra begränsningar i utgiftsplanerna. Att detta var möjligt på investeringssidan är väl inte så förvånande — igångsättning av olika projekt kan ju förhållandevis lätt uppskjutas. Men mer anmärknings- värt är att en så pass stark dämpning av konsumtionsökningen kunde genomföras. Från tidigare avmattningsperioder har man haft erfaren-

heter av hur mer eller mindre automatiskt verkande krafter utlöst ut— giftsökningar. Eftersläpningar i tillsättning av tjänster, fyllandet av vakanser etc. har tidigare utgjort sådana drivkrafter.

I detta sammanhang är en viktig fråga om denna hårdare utgifts- prövning och det starkare kostnads— och skattemedvetandet främst har sin rot i tillfälliga svårigheter eller har mognat fram ur bedömningar som anger en bestående långsiktig handlingslinje. I LU 70 behandlades några olika konsekvenser på skattesidan och därifrån på löne- och in- komstbildning som följer av fortsatt snabb expansion av offentlig kon- sumtion. Särskilt höjningar av de direkta skattesatserna skulle i ett så- dant fall leda till väsentligt ökade spänningar kring finansieringsfrå- gorna. Resonemang rörande inkomst efter skatt utgjorde ett uppmärk- sammat inslag i diskussionerna under 1970 års avtalsrörelse. Med den planerade utgiftsökningen inom offentlig sektor under första hälften av 70-talet skulle för kanske en majoritet av löntagarna betydligt över hälften av en löneökning tas i anspråk för direkta skatter. Det offent- ligas finansieringsproblem får därmed en närgången aktualitet över hela löneavtalsfältet. Spänningsförhållandet mellan medborgarnas press från efterfrågesidan och deras betalningsvillighet kan därmed få en styrka som blir svår att bemästra. Stegrade risker för skatteflykt i olika for- mer och hållbarheten hos de fiskala kontroll- och övervakningsmekanis- merna är betydelsefulla faktorer vid en bedömning av hur stark denna spänning kan få bli.

Vad man skall tro om den långsiktiga tillväxttakten för offentlig kon- sumtion beror i hög grad på hur man bedömer finansieringssituatio- nen; hur starka spänningar i det nuvarande skattesystemet man anser möjliga att behärska och vilka alternativa finansieringsformer och vä- gar man kan tänka sig. En stark press att finna lösningar på dessa problem kommer dock att föreligga. Behoven av och efterfrågan på förbättringar och på nya aktiviteter är betydande inom flertalet offent— liga tjänsteområden.

En problematik av den art som här berörts har utan tvivel funnits med i den återhållsamhet med offentliga utgiftsökningar som gjorde sig gällande i kommunerna under de senaste åren. Samtidigt kan dock också konstateras att läget för kommunerna då präglades av en kom- bination av olika förhållanden som kan antas inte så ofta uppträda samtidigt. De pris- och kostnadsstegringar som kunnat registreras för de kommunala tjänsteområdena är osedvanligt höga jämfört såväl med tidigare år som med andra sektorer av ekonomin. Bl. a. utfallet av av— talsrörelsen 1970 bidrog därtill. Den genomförda arbetstidsförkortning- en reducerade den allmänna inkomststegringen i landet och därmed ökningen i skatteunderlaget samtidigt som kommunerna själva inom flera sektorer inte på motsvarande sätt kunde skära ned servicen, utan måste acceptera utgiftsökningar. Förutsättningarna för skattehöjningar var till följd av sysselsättningsläget i förening med de starka prisök—

ningarna och marginalskatteförhållandena starkt beskurna. Till detta kom begränsade möjligheter för ökad upplåning på kredit- och kapital— marknaden. Den omprövning av utgifts- och skattepolitiken som tro- ligen förr eller senare skulle kommit till stånd kan sålunda genom olika tillfälligheter sägas ha utlösts och förstärkts just under de senast gång- na åren. Till viss del är det nog också en tillfällighet att en sådan kom- bination av olika faktorer uppträder under lågkonjunkturår. Den extra påkänning för arbetslöshetsbekämpningen som tidsförläggningen inne- har denna gång kanske därför inte behöver befaras återkomma. Av väsentlig betydelse måste emellertid vara att för den fortsatta långsik- tiga tillväxten av offentlig konsumtion söka uppnå en tidsprofil som är bättre anpassad till de allmänna konjunkturförändringarna.

Inte bara på efterfrågesidan har de första åren av 70-talet uppvisat tvära och starka omslag. På resurssidan har en liknande snabb omkast- ning uppträtt i fråga om nettoinvandringen. För 1970 beräknas en in- vandring till Sverige som såväl i fråga om brutto- (77 000) som netto— siffror (49 000) ligger högre än vad som någonsin registrerats. Två år senare hade vi en utvandring med ett brutto- (42000) och nettotal (12 000) där man får gå tillbaka till 1890-talet resp. 1920—talet för att finna högre siffror. Omslaget är drastiskt. Men ser man på utvecklingen av befolkningsströmmarna in och ur riket under de senaste tio åren finner man en tendens till ökade årliga variationer. Väsentliga fördelar ligger i att den utrikes migrationen snabbt anpassar sig till sysselsätt- ningsläget. Avigsidor av sammansatt social art liknande det gästarbetar- problem som funnits i andra länder synes inte i större omfattning ha anmält sig här hemma. Skulle de hittillsvarande tendenserna fortsätta att förstärkas kan man dock inte bortse från risken att problem av detta slag kan uppkomma.

4.2 Kommentarer till de reviderade kalkylernal

De kommentarer till utvecklingen 1970—1972 som gjorts i det före- gående har främst uppehållit sig vid vissa förändringar på efterfråge— sidan, då det så uppenbart varit där som orsakerna till de låga öknings- talen för BNP huvudsakligen funnits. För en bedömning av utveckling- en framöver är det givetvis nödvändigt att systematiskt se på tendenser- na över hela det ekonomiska fältet. Avsikten med denna avstämning av LU 70 är ju att söka finna om några sådana nya eller ändrade be- tingelser för den ekonomiska utvecklingen framträtt under de senaste åren att framtidsproblemen ställs i en annan belysning än tidigare. I inledningen betonades de vanskligheter som är förenade med att söka skilja ut sådant som är konjunkturmässigt betingat och vad som kan tänkas utgöra ett nytt drag i utvecklingen. Det är skäl att kraftigt stryka under detta som en reservation till det som här kommer att tas upp.

1 Beräkningarna Hnns sammanfattade i appendix till denna sammanfattande analys.

Ett första steg i långtidsutredningarnas arbete är att söka bestämma den sannolika kapacitetstillväxten i ekonomin, dvs. den ökning av pro- duktionen som skulle vara möjlig vid ett normalt kapacitetsutnyttjande. Den beräkning av den framtida arbetskrafts- och produktivitetsutveck- lingen som gjordes i LU 70 angav en ökning av BNP med 4,1 % per år som möjlig för perioden 1970—1975. (Bedömt från användnings- sidan angavs den årliga ökningen till 3,8 %.) Arbetskraften kalkylerades minska i timmar räknat med 0,8 % per år, medan produktiviteten an- togs stiga med 4,9 % per år.

På arbetskraftssidan har de senaste åren skett vissa förskjutningar. Som belysts i ett särskilt avsnitt finns skäl tro att de tidigare progno- serna i vissa avseenden bör justeras utifrån dessa delvis ändrade för- hållanden. Justeringarna är i de enskilda delarna inte särskilt stora och då de går i skilda riktningar har totalresultatet blivit en prognos- siffra som väl överensstämmer med tidigare bedömningar. För perioden 1970—1975 anges sålunda minskningen i arbetskraftsutbud även nu till 0,8 % per år medan för 1972—1977 en ökning om 0,1 % per år skulle ske. Skillnaden mellan prognossiffrorna för de två perioderna beror huvudsakligen på den arbetstidsförkortning som genomfördes 1970— 1972 och på en förutsättning om att ingen ytterligare allmän arbets- tidsförkortning kommer att uttas.

I fråga om produktivitetsutvecklingen har rätt stor tveksamhet rått om de revideringar som kan behöva göras i beräkningarna. Sett över hela konjunkturcyklar har en betydande stabilitet i produktivitetsför- ändringarna varit rådande. Genomgående är också att försvagningar i produktivitetstillväxt under år med svaga konjunkturer senare tagits igen då konjunkturen vänt uppåt. Mot en sådan bakgrund kunde det vara motiverat att inte låta den låga ökningstakten 1970—1972 föranleda nå- gon revidering av tidigare bedömningar. Företagen inom industrin, som i detta sammanhang har stor vikt för totalsiffrorna, räknar visserligen med något dämpade produktivitetsökningar framöver. Men erfarenhe- terna från tidigare undersökningar och enkäter visar att det ständigt funnits en benägenhet hos företagen att underskatta den framtida pro- duktivitetsstegringen.

Trots alla dessa förhållanden har vi i de reviderade prognoserna god- tagit en siffra för den årliga produktivitetsökningen 1970—1975 som är ca 1/2 procentenhet lägre än i LU 70. Detta kan ses som en mar- kering av olika mer eller mindre vaga antydningar om ökade restriktio- ner för snabba produktivitetsstegringar.

Bland dessa kan nämnas att strukturomvandlingen i fortsättningen knappast kan väntas fortgå i samma snabba takt som under andra hälf- ten av 60—talet. Vidare måste resurser avsättas för att utjämna och mot- verka sådana spänningar av regional eller annan karaktär som uppkom- mer under omvandlingsprocessen. Även en ökad inriktning på de kva-

litativa sidorna i arbetslivet kan medföra att rationaliseringsarbetet fort- sättningsvis måste bedrivas under större hänsynstagande till förbättrad arbetsmiljö och andra trivselfaktorer.

Under här gjorda antaganden om den fortsatta produktivitetsutveck- lingen och om arbetskraftens utveckling skulle kapacitetstillväxten i vår ekonomi för perioden 1970—1975 stanna vid 3,4 % per år mot 4,0 % i LU 70. Bedömningarna för 1972—1977 anger en siffra om 4,4 % per år. Ganska osökt inställer sig frågan, vad t. ex. det angivna tillväxttalet för 1970—1975 innebär med hänsyn till den faktiska utveckling som skett under de två gångna åren av perioden. Den låga BNP-ökningen de åren var delvis betingad av arbetstidsförkortningen. Frånräknas effek- terna av denna kan den möjliga kapacitetsökning som då skulle gälla för 1972—1975 uppskattas till ca 4 %. Till detta kommer att BNP- utvecklingen 1970—1972 innebar att kapaciteten i ekonomin inte kunde utnyttjas tillfullo och att en kapacitetsreserv finns som kan tas i anspråk för följande år. Storleken av denna reserv beräknas röra sig omkring 3 %. Rent räknemässigt skulle ur de här kalkylerna framkomma att po- tentiella förutsättningar finns för en BNP-ökning 1973, 1974 och 1975 med uppemot 5 % per år. I vad mån sedan efterfrågemässiga betingel- ser kommer att finnas för att effektivt utnyttja kapaciteten skall inte här behandlas.

En särskild aspekt på den framtida produktionsutvecklingen som alltmer trätt i förgrunden är frågan om huruvida energitillgångarna och möjligheter att utnyttja dessa kommer att utgöra en restriktion på den framtida utvecklingen. Som närmare redovisas i bilaga 4 visar energiprognosutredningens beräkningar att energitillgångarna under den här diskuterade perioden inte skulle komma att utgöra en sådan restrik- tion på produktionsutvecklingen. Beräkningamas osäkerhet bör dock understrykas liksom omöjligheten att förutse temporära variationer i nederbörd o.dyl. vilket kan medföra tillfälliga friktioner.

Med de beräknade kapacitetstalen som givna görs i långtidsutred- ningarna som ett andra led bedömningar av hur efterfrågan kan komma att fördela sig på olika användningsområden. Vilka anspråk som kom- mer att tillgodoses — privata konsumtionsändamål, offentlig konsum- tion, investeringar etc. — beror på dispositioner som görs av i första hand de politiska instanserna. Endast betingade prognoser kan därför göras för denna fördelning. I LU 70 redovisades planer och tendenser inom olika efterfrågeområden och mot bakgrund därav diskuterades skilda förhållanden som bedömdes vara av betydelse för beslut i för- delningsfrågorna. Genom olika alternativ illustrerades några skilda vä- gar man kunde välja då man skulle ta ställning till avvägningsfrågorna.

En viktig utgångspunkt för de alternativa övervägandena i LU 70 var en beräkning av de resurskrav som måste tillgodoses för att balans i de utrikes betalningarna skulle kunna uppnås under perioden 1970—1975.

Enligt vad som kom fram ur dessa kalkyler krävdes en ökad förskjut- ning i ekonomin mot produktion för avsättning utomlands. En utrymes- ökning för exporten av industrivaror framstod som den enda tänkbara lösningen. För att kunna realiseras förutsatte denna en prioritering av industrins investeringar.

Utvecklingen 1970—1972 har inneburit en mycket markerad förstärk- ning av handelsbalansen. Medan exportvolymen dessa två år stigit med 4,4 % per år har importvolymen minskat med 1 %. Handelsbalansen har, mått i löpande priser, gått från ett underskott om ca 1 100 milj. kr 1970 till ett överskott om 3 300 milj. kr 1972. Som redovisas i avsnitt 1.2.2 har andra poster i bytesbalansen inte haft samma positiva utveck- ling men för totalsiffran i bytesbalansen för varor och tjänster har för- bättringen under de två åren blivit 3 500 milj. kr.

Den här omsvängningen i de utrikes betalningsförhållandena har ett direkt samband med det ändrade konjunkturläget. På olika sätt har vi försökt beräkna den inverkan som den ändrade efterfrågesituationen — dämpningen i lagerinvesteringar, i privat konsumtion etc. — haft därvidlag. Dessa kalkyler pekar genomgående mot att en fortsatt star- kare förskjutning mot en större avsättning utomlands ägt rum under de senaste åren. Huruvida omsvängningen varit så stark att balans i be- talningarna skulle föreligga vid en ”normal” konjunktur är dock osä- kert. En preciserad positionsbestämning är inte möjlig men mycket ty- der på att vi 1972 skulle ha befunnit oss något litet i underkant av ett balansläge.

Den nivåhöjning av varuexporten som enligt kalkylerna i LU 70 skulle behövas för att komma i linje med det långsiktiga balansmålet skulle sålunda i det närmaste ha uppnåtts 1972.'I långtidsutredningens kalky- ler förutsågs emellertid även att exportkravet i fråga om varor år från år skulle stiga under S-årsperioden till följd av fortgående ökade un- derskott för turism och transfereringar. Även efter det gjorda ”engångs— lyftet” krävs sålunda en fortsatt förskjutning mot avsättning utomlands av den svenska varuproduktionen. Utvecklingen i sådan riktning synes nu enligt de förnyade kalkyler som återges i bilaga 2 behöva bli något större än som angavs i LU 70. Underskottet i transfereringsnettot 1975 har sålunda räknats upp med 600 milj. kr (till ett underskott om 3 000 milj. kr i löpande priser) och i fråga om tjänsterna bedöms en ytterli- gare försämring 1975 om 750 milj. kr som sannolik. För t. ex. turismen har en betydande del av den beräknade försvagningen redan inträtt fram till 1972. Kraven från transfereringarna faller tyngst på den senare de— len av 5-årsperioden. Varuexportkravet blir därför högre för de kom— mande åren än som förutsågs i LU 70.

Mot denna bakgrund kan det vara förvånande att finna att den be— hövliga exportökningen av varor och tjänster 1970—1975 i våra tabel—

ler anges till 6,7 % per år (för enbart varor 7,0 %) medan denna siffra i LU 70 angavs till 7,0 % (resp. 7,3 %). Detta hänger emellertid sam- man med att den totala produktionsökningen och därmed importökning- en nu beräknas bli lägre än i de tidigare kalkylerna. Exportökningen satt i relation till uppgången i BNP har sålunda nu ett högre värde.

Vad gäller den framtida utvecklingen av importen har det inte varit möjligt att exakt beräkna de effekter som med all sannolikhet kommer att följa det ingångna handelsavtalet med de europeiska gemenskaperna. Sänkningen av tullarna gentemot EG-länderna kan efter hand resultera i en höjd importbenägenhet. Det är med hänsyn härtill inte uteslutet att även kravet på exportökning härigenom kan bli högre än som anges i våra beräkningar. Vad beträffar det utrymme för svensk export som kan finnas på världsmarknaden, har däremot tänkbara effekter av EG- avtalet beaktats. — (Alla direkta och indirekta effekter har dock inte kunnat medtas heller på exportsidan.) Beräkningarna anger att en ök- ning av avsättningsutrymmet för svensk export med över 7 % per år 1970—1975 kan bedömas trolig. Marknadsmässiga förutsättningar skul- le alltså finnas för att realisera det nyssnämnda exportkravet. I det ut- sträckta tidsperspektivet skulle dessa öka ytterligare och möjligen, enligt konjunkturinstitutets beräkningar, kunna medge en exportöknings— takt som med någon procentenhet per år överstiger den här angivna, om de kapacitetsmässiga förutsättningarna härför skulle visa sig före- ligga. Restriktioner för exportmöjligheterna föreligger inte endast i form av fysiska restriktioner utan även t. ex. marknadsföringsproblem kom- mer in härvidlag.

De konsekvenser för resursernas fördelning mellan inhemska använd- ningsområden som följer av hänsynen till bytesbalansen diskuterades ganska ingående i LU 70. Därvid sattes behovet av en utbyggd indu— striell produktionskapacitet i förgrunden. Någon anledning att i nämn- värd mån ändra de synpunkter på härmed sammanhängande problem som fördes fram i LU 70 synes inte föreligga. Till beräkningsresultaten bör dock en kommentar göras och då till den lägre siffra för investe- ringsökningen inom industrin som den nya kalkylen ger. Den anger in- vesteringsökningen till 4 % per år mot 6,5 % i LU 70. På grund av det statistiska materialets stora osäkerhet vad beträffar kapitalstock, avgången av kapital etc. är det endast möjligt att inom ganska vida gränser bestämma de investeringar som behövs för att uppnå en viss pro- duktion. I LU 70 angavs det intervall, inom vilket investeringsökningen behövde ligga, till mellan 2 år 3 % och 7 a 8 % varvid siffran efter skilda överväganden preciserades till 6,5 %. I avstämningsarbetet har inte några motsvarande beräkningar utifrån kapitalstocksdata kunnat genomföras. Investeringssiffran har därför bestämts med ledning av enkätmaterial och de erfarenheter som tidigare gjorts rörande de upp- räkningar som behöver göras av sådant material. Huruvida de resultat

som på så sätt erhållits innebär att några i sak nya förhållanden som motiverar skillnaden mellan tidigare och nya kalkylsiffror skulle till- kommit vågar vi inte uttala oss om.

Starkare hinder torde, såsom också framhölls i LU 70, inte möta en ökad investeringsaktivitet inom industrin i så måtto att de konkurreran- de kraven om investeringsutrymmet från andra sektorer synes bli ganska begränsade. Den förutsedda försvagningen av bostadsinvesteringarna be- kräftas vid förnyade beräkningar. För offentlig sektor har avstämning- arna betytt en viss nedräkning av investeringsplanerna jämfört med LU 70. Sammantaget blir resultatet att den tendens till en något mins- kad investeringskvot som spåras i kalkylerna i LU 70 nu framträder tydligare. Detta gör sig särskilt märkbart för byggnadsinvesteringarnas del. Den årliga ökningen beräknas för dessa bli 1,2 % för 1970—1975. Med denna utveckling följer en minskad sysselsättning inom byggnads— branschen. Hur pass stor nedgången blir beror på produktivitetsutveck— lingen. I våra beräkningar har vi för perioden 1970——1975 antagit sam- ma produktivitetsökning som i LU 70, dvs. 3,5 % per år. För perioden 1972—1975 har däremot ett antagande om en något uppbromsad pro- duktivitetsökning om 2,7 % införts. Denna jämfört med tidigare för- hållanden lägre siffra motiveras av en förutsedd förskjutning mot inve— steringar i saneringsprojekt. Bortsett från denna inverkan kan produkti- vitetsökningarna komma att utfalla väsentligt olika beroende på vilka handlingslinjer som kommer att följas. En möjlighet är att effektivitets- höjande åtgärder inte ges en så framträdande roll med hänsyn till sys— selsättningsutvecklingen. I den mån detta skulle slå igenom i byggnads- kostnadernas utveckling kan då den risken uppkomma att en återgång mot en högre efterfrågan på t. ex. bostäder dämpas eller fördröjs. En annan möjlighet är att överväganden kring avsättningsproblem av det antydda slaget förstärker rationaliseringssträvandena för att därigenom upprätthålla konkurrenskraften på en stagnerande marknad och för att skapa nya avsättningsmöjligheter. Av en sådan utveckling skulle följa en starkare nedgång i sysselsättningen.

Omfattningen och karaktären av de anpassningsproblem som kan komma att anmäla sig inom byggnadsområdet blir även beroende av bo- stadsefterfrågans utveckling. Som framhållits i avsnitt 2.3 finns det an- ledning förmoda att investeringsanspråken från bostadssidan kommer att vända uppåt under senare delen av 70-talet. Skälen därför är att den ökning av bostadsstocken, som betingas av en fortgående stegring i bo- stadsefterfrågan, förutsätter en på längre sikt parallell uppgång i inve- steringarna. Genom att bostadsinvesteringarna under 60-talet steg så kraftigt befinner vi oss under några år framöver i en situation där en fortgående ökning av bostadsbeståndet sker vid i stort sett oförändrad nivå för investeringarna. Efter hand torde därför ett nytt läge inträda där investeringarna anpassas till takten i den behövliga ökningen av

bostadsbeståndet. Hur snart under 70-talet denna övergång börjar ge sig till känna bestäms främst av i vilken takt den privata konsumtionen kan komma att stiga.

Ett av de mest frapperande inslagen i denna avstämning är det öka- de utrymme för privat konsumtion som framkommer ur kalkylerna. Det årliga ökningstal på 2,6 % som anges för 1970—1975 förefaller visser- ligen inte speciellt högt —— i LU 70 upptogs denna siffra till 3,1 %. Då konsumtionsstegringen var mycket låg 1970—1972 skulle emellertid uppgången under återstoden av 5-årsperioden bli desto kraftigare. I kalkylerna för 1972—1977 kommer det större utrymmet klarare till synes. Däri ingår privat konsumtion med en ökning om 4,4 % per år. I bilaga 6 återges vissa resultat från studier rörande privat konsumtion som görs inom konjunkturinstitutet. Där prövas bl. a. om en sådan ök- ning är förenlig med den utveckling av hushållens disponibla inkoms- ter, sparvanor etc. som kan beräknas inträda. Utifrån troliga värden för de konsumtionsbestämmande faktorerna framräknas vissa gränsvärden för konsumtionens utveckling. Den kalkylerade förändringen av kon- sumtionsutrymmet faller inom dessa gränsvärden och utvecklingen på detta område skulle alltså i så måtto kunna bli förhållandevis spännings- fri.

Privat konsumtion är ju förhållandevis importkrävande. Kan det då inte finnas risk för en ökad spänning i förhållande till kravet på yttre balans? Frågan kan sägas gälla hur en förskjutning mot ett sådant an- vändningsområde kan vara möjlig med en exportökningstakt som är lägre än i LU 70. Förklaringen har tidigare lämnats och ligger i den läg- re BNP—ökningen i de reviderade kalkylerna — sett i förhållande till BNP-ökningen är de nya exportkraven högre.

I LU 70 bedömdes det för perioden 1970—1975 finnas en latent risk att starkt expansiva planer inom t. ex. offentlig sektor kunde medföra sådana starka långsiktiga bindningar av resurserna för rent inhemska ändamål som kunde försvåra en anpassning i ekonomin efter de yttre balanskraven. Den starka omkastning som har inträffat vad beträffar utbyggnadssplanerna inom offentlig sektor har eliminerat denna nyss- nämnda risk.

Med en förutsedd svag ökning av investeringar och med de planer på utbyggnad av offentlig konsumtion som nu föreligger ger ett fullt ut— nyttjande av arbetskraft och kapitalresurser det ifrågavarande utrymmet för privat konsumtion. Som våra kalkyler visar skulle det också kunna utfyllas utan att det yttre balanskravet äventyras. Nyss har framhållits att privat konsumtion är importkrävande. Samtidigt kan dock också konstateras att den i förhållandevis högre grad riktar sin efterfrågan mot sektorer vars produkter inte är så starkt bundna till nationella avsättningsmarknader. En ökad privat konsumtion kan därför i viss mån inrikta resursutbyggnaden mot områden, där en större produktions-

potential behövs för att tillgodose de långsiktigt ökande behoven av ut- ländska betalningsmedel i vår ekonomi.

Hur utvecklingsfrågorna rörande privat konsumtion skall bedömas hänger dock ytterst samman med hur pass fasta de i våra kalkyler in- tagna planerna och beräkningarna för andra användningsområden verk- ligen är. Varje ökning av sådana krav utöver vad som ovan diskuterats innebär en motsvarande krympning av utrymmet för privat konsum- tion. Samtidigt måste man hålla i minnet att de totalt tillgängliga re- surserna beräknas bl. a. under förutsättning av att ingen ytterligare ar- betstidsförkortning kommer att uttas efter 1973, en förutsättning vars realism inte här kan bedömas.

Vid en diskussion av var en annan utveckling än den som återges i kalkylerna är tänkbar kommer den offentliga sektorn i förgrunden. En genomgång av tillgängligt planmaterial för skilda kommunala och statliga sektorer har gett resultat, som innebär avgjort lägre konsum- tionsökningar än vad som förutsågs i LU 70. En redogörelse för dessa planer har lämnats i avsnitt 2.2. Tidigare i detta avsnitt har också diskuterats den ändrade situation för speciellt kommunernas verksam- het som inträtt de senaste åren. Klart är att de finansiella svårigheterna 1970—1972 medfört en förändrad syn på och inställning till de fram- tida expansionsmöjligheterna. Även om det här troligen rör sig om en bestående attitydförändring kan det dock inte uteslutas att planerna för den framtida utvecklingen kommit att influeras av svårigheter, som delvis påverkats av tillfälliga omständigheter. Skulle så vara fallet har man anledning räkna med ett något högre tal för tillväxten av offent— lig konsumtion.

Ser man på de olika avvägningsfrågorna med hänsyn till de finan- siella aspekterna riktas även då intresset i första hand till kommunernas och hushållens situation. I de kalkyler för vilka redogörs i avsnitt 3.1 och i bilaga 6 förutsätts en höjd kommunal utdebitering från 1974 om 25 öre per år. Den genomsnittliga kommunala uttaxeringen skulle där- med 1977 ha nått 25 kr. Med den ökning av kommunal konsumtion och investering som ingår i de reala kalkylerna skulle den behövliga upplåningen 1977 ha stigit med 2,2 miljarder kr. Utrymme för en sådan ökad upplåning skulle enligt kalkylerna finnas på kreditmarkna- den, bl.a. genom att statens upplåningsbehov vid oförändrade skatte- satser skulle minska lika mycket som kommunernas anspråk stiger. Till— sammantagna skulle stat och kommun 1977 sålunda inte behöva utnytt- ja kreditmarknaden mer än som skedde 1972. Detta gäller bl. a. under den förutsättningen att kommunernas kostnader inte i större mån av- viker från den allmänna prisutvecklingen.

I bilaga 6, avsnitt 2, illustreras vad olika avvikelser i dessa hänseenden skulle betyda. De kommunala lönerna har under senare år stigit snab- bare än inom andra sektorer. Blir den årliga lönestegringen i fortsätt-

ningen 1 procentenhet högre i kommunerna än på andra löneområden skulle utdebiteringen 1977 behöva vara ytterligare mellan 1 krona och 1: 50 kr. högre. En annan viktig faktor är hur de avgifter och taxor som kommunerna debiterar för olika tjänster anpassas till de allmänna prisförändringarna. Höjs avgifterna endast i takt med en allmän pris— stegring om exempelvis 3,5 % i stället för att följa prisstegringen för kommunala tjänster -—— vilken utifrån erfarenheterna hittills kan antas komma att ligga 2,5 ä 3 procentenheter högre — så krävs en utde- bitering 1977 som är ytterligare 75 öre högre.

De två här exemplifierade faktorerna torde vara de som närmast trä- der i förgrunden. Variationerna i övriga komponenter, såsom t. ex. inve- steringsvolym och sysselsättning, ger inte lika markanta utslag. En an- nan i detta sammanhang mycket viktig post utgör de statliga trans- fereringarna till kommunerna. Dessa har under senare år vuxit kraftigt och utgjorde 1971 ca 25 % av kommunernas samlade inkomster.

I den mån kostnadsutvecklingen i kommunerna visar sig bli snabbare än vad som här förutsatts aktualiseras vissa avvägningsproblem inom den ekonomiska politikens område. Från kommunernas sida kan valet i ett sådant läge komma att stå mellan att möta ”oundvikliga” kostnads- stegringar med endera eller kombinationer av skatte— och avgiftshöj- ningar. Från den statliga sektorns sida kan frågan aktualiseras om ett oväntat stort kommunalt sparandeunderskott lämpligast möts med ett ökat utrymme för kommunal upplåning eller med olika former av för- ändringar i kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Alla de här exemplifierade utvägarna torde sinsemellan uppvisa skiljaktiga sta- biliserings— och allokeringsmässiga karaktäristika. Frågeställningar av denna typ utreds f. n. av den kommunalekonomiska utredningen.

Beräkningarna för hushållens inkomst- och sparandeutveckling tyder på att finansieringsproblem inte skulle behöva lägga hinder i vägen för en utveckling av den privata konsumtionen som svarar mot det be- räknade konsumtionsutrymmet, sådant det redovisats i de reala kal- kylerna ovan. Hushållssparandet skulle i ett sådant fall komma att ligga på en nivå ungefär mittemellan det höga läget 1971 och 1972 och det låga läget 1969 och 1970.

Den faktiska inkomst- och sparandeutvecklingen för hushållen kan däremot behöva diskuteras utifrån vissa andra synvinklar. Som berördes i kommentaren till den offentliga konsumtionens utveckling kan en annan fördelning mellan skatter och disponibel inkomst för hushållen aktualiseras. Fördelningen av faktorinkomsten mellan hushåll och före- tag är också en central fråga. I de finansiella kalkyler som här har be— rörts har antagits att hushållens andel av faktorinkomsten skulle bli den— samma 1977 som 1970—1972. I så fall kommer företagens sparande inte att öka i takt med de beräknade investeringarna. Självfinansierings- graden1 skulle således sjunka något eller från 65 % till 60 % under

1 Beräknad som företagssparandet i procent av investeringar i anläggningar, maskiner och lager.

Tabell 4:1 Försörjningsbalansens utveckling 1960—1977 1968 års priser

__M—

Milj. kr Procentuell årlig förändring

1970 ___— 1960— 1965— 1970— 1972— 1965 1970 1975 1977

Privat konsumtion 84 487 4,3 3,1 2,6 4,4 Offentlig konsumtion 33 242 4,9 5,7 3,8 4,0 Fasta bruttoinvesteringar 33 790 6,4 3,8 2,1 2,5 Lagerförändring 4 188 . . Export av varor och

tjänster 37 455 6,5 8,7 6,7 7,1 Import av varor och

tjänster 38 383 6,7 7,8 5,2 7,3 BNP från användnings-

sidan1 154 779 4,8 4,0 3,1 4,2 BNP från produktions-

sidan3 138 121 5,5 4,1 3,4 4,4

&

1 Beräknad till marknadspris. * Beräknad till faktorkostnad.

den aktuella perioden. I LU 70 diskuterades utförligt lönsamhets- och finansieringsproblematiken för industrin. Dessa problem är till stor det fortfarande aktuella.

I de kalkyler som ovan redovisats och i diskussionen omkring de- samma har det varit naturligt att peka på vissa problem som utveckling- en under prognosperioden tycks komma att innebära. Flera utvecklings— drag kan synas vara av en negativ karaktär. Men till slut bör det dock med kraft understrykas att den här beskrivna utvecklingen innebär en mångfald positiva drag. Här kan nämnas exempelvis det förhållandet att förutsättningar finns för en fortsatt tillväxtpolitik med mindre spänningar mellan olika efterfrågeområden än vi varit vana vid under 60-talet. Vidare synes väsentliga steg ha tagits mot uppnåendet av en tillfredsställande balansrelation gentemot utlandet. Redan i det be- gränsade tidsperspektiv som täcks av denna avstämning förefaller den svenska industrins expansionsmöjligheter på utlandsmarknaderna att vara goda. Till detta skall då läggas att vi i flera avseenden synes ligga väl framme i fråga om bekämpningen av både externa och interna mil- jörisker, en problematik som även på det internationella planet kommer att bli av allt större betydelse. De konkurrensfördelar vi på detta om- råde har vunnit kommer troligen i allt större utsträckning att komma till synes under 70-talet. Men skall vi kunna utnyttja möjligheterna att expandera på utlandsmarknaderna krävs givetvis att vi även fortsätt- ningsvis på ett aktivt sätt deltar i internationellt ekonomiskt samarbete, vilket till sist också blir av avgörande betydelse för våra möjligheter att gå vidare i reform- och utvecklingsarbete inom landet.

Appendix

Tabell A: 1 Försörjningsbalansens utveckling 1960—1977

___—________—____———_

1968 års priser

Procentuell årlig volymförändring

1960—1965 1965—1970 1970-1975 1972—1977

N)—

9.

Milj. kr 1970 Privat konsumtion 84 487 Offentlig konsumtion 33 242 Statlig 12 901 Kommunal 20 341 Total konsumtion (1 +2) 117 729 . Bruttoinvestering 33 790 Bostäder 7 364 Offentligl 7 156 Stat 1 669 Kommun 5 487 Pdvat' 19 270 Industri 6 5 20 . Inhemsk resursför- brukning (3+4+lager- förändring) 155 707 Summa kapitalbildning (4+lagerföränd- ring+bytesbalans) 37 050 Export av varor och tjänster 37 455 därav: Export av varor 31 622 Import av varor och tjänster 38 383 därav: Import av varor 33 046 BNP2 154 779

OOÅOmOt-ÄUI waxxow

:* w

6,1 6,5 7,3 6,7

6,8 4,8

cor-un» ONDxlb—n

WMOPQNNW mwquaxoooo

!” xo

4,7 8,7 9,0 7,8

7,2 4,0

åwo-Ckr—H—DPJU) &mwN _maoAb—o Nwma

_!x) x]

3,5 6,7 7,0 5,2

4,8 3,1

www—woggi; Åhl-Äh

"c:-"o”:—

wAAqumw w

? N

3,9 7,1 7,7 7,3

7,2 4,2

offentliga affärsverk och aktiebolag ingår i privata investeringar.

' Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. Investeringar gjorda av

2 Till marknadspris.

Tabell A: 2 Resursernas fördelning 1960—1977 Procent av BNP, 1968 års priser

1960 1965 1970 1972 1975 1977

1. Privat konsumtion 58,5 57,0 54,6 54,1 53,4 54,6 2. Offentlig konsumtion 19,7 19,8 21,5 22,5 22,2 22,3 3. Total konsumtion (l+2) 78,2 76,8 76,1 76,6 75,6 76,9 4. Bruttoinvestering 20,5 22,1 21,8 22,2 20,8 20,5 Bostäder 4,5 5,1 4,8 4,5 3,9 3,6 Offentlig1 3,2 4,1 4,6 4,5 4,3 4,2 Privatl 12,8 12,9 12,4 13,2 12,6 12,7 5. Lagerförändring 2,2 2,3 2,7 —0,4 2,3 1,1 6. Bytesbalansens saldo —0,9 — 1,2 —0,6 1,6 1,3 1,5 7. Summa kapitalbildning (4+5+6) 21,8 23,2 23,9 23,4 24,4 23,1 8. BNP2 100 100 100 100 100 100

___—___— ' Med offentliga investeringar avses endast offentliga myndigheters investeringar. Investeringar gjorda av offentliga affärsverk och aktiebolag ingår i privata investeringar.

' Till marknadspris.

Tabell A: 3 Konsumtion och investering inom privat och offentlig sektor 1960—1977 Procentuell årlig volymförändring

___—___— 1960—1965 1965—1970 1970—1975 1972—1977 ___—___—

Privat sektor 4,4 3,1 2,8 4,2 Konsumtion 4,3 3,1 2,6 4,4 Bruttoinve steringl 5 ,O 3 ,2 3 ,5 3 ,4

Statlig sektor 5,8 1,7 3,3 3,2 Konsumtion 5,6 1,9 3,2 3,5 Bruttoinvestering1 7,0 —0,3 4,0 1,7

Kommunal sektor 5,5 8,8 3,4 4,1 Konsumtion 4,3 8,6 4,2 4,3 Bruttoinvesteringl 11,4 9,6 0,6 3,4

Total offentlig sektor 5,6 5,9 3,4 3,8 Konsumtion 4,9 5,7 3,8 4,0 Bruttoinvestering' 9,8 6,7 1,4 2,9

Bostadsbyggande 7,6 2,6 — 1,0 —0,6

Offentlig sektor + bostads- byggande 6,0 5,3 2,8 3,2

' Exkl. bostadsbyggande.

Tabell A: 4 Produktionen inom olika näringsgrenar 1960—1977 _________________—_—-——

Milj. kr Procentuell årlig volymförändring 1968 års priser ___—___— 1970 1960—1965 1965—1970 1970—1975 1972—1977 _______________—-————- Jordbruk och fiske 3 369 —0,4 —0,3 0,2 -—2,5 Skogsbruk 2 751 0,6 2,9 —4,0 —2,7 Industri 41 101 8,2 5,6 5,0 6,7 El, gas, vatten 0. avlopp 3 330 8,9 5,3 4,2 6,1 Byggnadsverksamhet 12 108 7,1 2,7 0,5 1,4 ___—_.__—_—— Summa varu— och kraft- produktion 62 659 6,8 4,5 3,5 4,9 Varuhandel 14 634 5,3 3,3 3,1 4,6 Samfardsel 10 010 4,5 4,2 3,3 3,8 Bostadsförvaltning 11 643 2,6 2,5 3,0 4,0 Privata tjänster 16 824 5,0 2,7 2,8 3,4 Offentliga tjänster 22 351 4,4 5,7 3,8 4,1 ___—___— Summa tjänstepro- duktion 75 462 4,4 3,8 3,3 4,0 Totalt 138 121 5,5 4,1 3,4 4,4

Tabell A: 5 Näringsgrenarnas andelar av den totala produktionen 1960—1977 Procent av BNP till faktorkostnad, 1968 års priser

1960 1965 1970 1971 1972 1975 1977

Jordbruk och fiske 4,0 3,0 2,4 2,7 2,7 2,1 2,0 Skogsbruk 2,7 2,1 2,0 2,0 1,9 1,4 1,3 Industri 24,5 27,8 29,8 29,2 29,4 32,1 32,7 El, gas, vatten 0. avlopp 1,9 2,3 2,4 2,6 2,5 2,5 2,7 Byggnadsverksamhet 8,7 9,4 8,8 8,3 8,3 7,6 7,2

Summa varu- och kraftpro- duktion 41,8 44,6 45,4 44,8 44,8 45,7 45 ,9 Varuhandel 11,1 11,0 10,6 10,3 10,3 10,4 10,4 Samfärdsel 7,6 7,2 7,2 7,2 7,3 7,2 7,2 Bostadsförvaltning 10,4 9,2 8,4 8,7 8,5 8,3 8,3 Privata tjänster 13,3 13,0 12,2 12,2 12,3 11,9 11,7 Offentliga tjänster 15,8 15,0 16,2 16,8 16,8 16,5 16,5

Summa tjänsteproduktion 58,2 55,4 54,6 55,2 55,2 54,3 54,1

Totalt 100 100 100 100 100 100 100

___—_________._____-_-———-—————

Tabell A: 6 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1960—1977 ___—___—

Milj. Andel Procentuell årlig förändring timmar 1970 1970 % 1960— 1965— 1970— 1972—

1965 1970 1975 1977 ___—___— Jordbruk och fiske 396 6,3 —5,3 —6,4 — 5,8 — 6,1 Skogsbruk 143 2,3 —3,5 —6,6 —12,4 —10,3 Industri 1 839 29,1 0,1 —1,9 — 1,7 — 1,0 El, gas, vatten 0. avlopp 61 1,0 1,5 —0,4 -— 2,0 — 0,3 Byggnadsverksamhet 618 9,8 2,3 -0,4 — 2,9 — 1,3

Summa varu- och kraftpro- duktion 3 057 48,5 —0,7 —2,5 — 2,9 — 2,0 Varuhandel 826 13,1 0,8 —0,3 — 0,8 0,7 Samfardsel 501 7,9 —0,4 0,2 — 0,7 — 0,2 Bostadsförvaltning 42 0,7 5,6 3,8 1,8 3,4 Privata tjänster 843 13,3 1,2 —0,4 -— 0,6 0 Offentliga tjänster 1 039 16,5 3,9 5,7 4,0 4,3

Summa tjänsteproduktion 3 251 51,5 1,5 1,5 0,9 2,0

Totalt 6 308 100 0,3 —0,6 — 0,8 0,1

Tabell A: 7 Antal sysselsatta inom olika näringsgrenar 1970—1977

x_— 1 OOO-tal Procentuell årlig

förändring 1970 1972 1975 1977 __ 1970— 1972— 1975 1977 ___—___— Jordbruk och fiske 264 246 203 181 — 5,1 — 5,9 Skogsbruk 87 69 46 41 —1 1,9 — 10,1 Industri 1 031 999 1 008 970 — 0,5 — 0,6 El, gas, vatten 0. avlopp 30 30 29 30 — 0,9 0,4 Byggnadsverksamhet 369 343 335 324 — 1,9 — 1,2 ___—__ Summa varu- och kraftproduktion 1 781 1 687 1 621 1 546 — 1,9 - 1,7 Varuhandel 500 499 512 534 0,5 1,4 Samfardsel 255 259 266 258 0,8 -— 0,1 Bostadsförvaltning 40 34 37 41 — 1,3 3,6 Privata tjänster 555 570 572 577 0,6 0,3 Offentliga tjänster 700 788 906 991 5,3 4,7 __ Summa tjänsteproduktion 2 050 2 150 2 293 2 401 2,3 2,2 Totalt 3 831 3 837 3 914 3 947 0,4 0,6

Tabell A: 8 Produktiviteten inom olika näringsgrenar 1960—1977 Procentuell årlig förändring

___/_;—

1960—1965 1965—1970 1970—1975 1972—1977

Jordbruk och fiske 5,3 6,5 6,4 3,8 Skogsbruk 4,3 10,2 9,5 8,5 Industri 8,1 7,6 6,8 7,8 El, gas, vatten 0. avlopp 7,3 5,8 6,3 6,4 Byggnadsverksamhet 4,7 3,1 3,5 2,7 _____________._ Summa varu- och kraftproduktion 7,6 7,1 6,6 7,0 Varuhandel 4,4 3,6 3,9 3,9 Samfardsel 4,9 4,0 4,0 4,0 Bostadsförvaltning —2,8 — 1,3 1,1 0,6 Privata tjänster 3,8 3,2 3,4 3,4 Offentliga tjänster 0,5 — 0,1 —0,2 —0,3 ___—___— Summa tjänsteproduktion 2,9 2,3 2,3 1,9 Totalt 5,2 4,7 4,3 4,3 Tabell A: 9 Bruttoinvesteringar inom olika näringsgrenar 1960—1977 ________________________ Milj. kr Procentuell årlig volymförändring 1968 års priser 1970 1960—1965 1965—1970 1970—1975 1972—1977 ___—___— Jordbruk och fiske' 845 11,1 —2,7 6,0 1,6 Skogsbruk 375 8,8 2,4 4,6 9,2 Industri 6 520 4,0 3,6 4,1 3,8 El, gas, vatten 0. avlopp 3 090 3,6 6,2 4,7 4,2 Byggnadsverksamhet 887 6,2 0,1 3,8 5,3 Summa varu- och kraftpro- duktion 11 717 4,8 3,4 4,4 4,0 Varuhandel 1 711 11,2 —0,4 0,8 3,3 Samfärdsel 2 800 — 0,5 2,5 3,6 1,3 Bostadsförvaltning 8 152 8,3 2,4 —1,0 -0,6 Privata tjänster 2 254 7,2 8,0 1,7 4,5 Offentliga tjänster 7 156 9,8 6,7 1,4 2,9 Summa tjänsteproduktion 22 073 7,3 4,0 0,8 1,7 Totalt 33 790 6,5 3,8 2,1 2,5

___—___—___________

' Inkl. investeringar i avelsdjur.

Tabell A: 10 Bruttoinvesteringamas fördelning 1960—1977 Procent av totala bruttoinvesteringar, 1968 års priser

___—m

1960 1965 1970 1972 1975 1977

%— Jordbruk och fiske Skogsbruk

Industri El, gas, vatten 0. avlopp Byggnadsverksamhct

Summa varu- och kraftproduktion Varuhandel Samfärdsel Bostadsförvaltning Privata tjänster Offentliga tjänster Summa tjänsteproduktion

Totalt

2,8 3,5 2,5 3,2 3,0 3,0 1,1 1,2 1,1 0,9 1,2 1,3 21,8 19,4 19,4 20,1 21,3 21,3 9,2 8,1 9,1 10,0 10,5 10,8 3,2 3,1 2,6 2,5 2,8 2,9 ___—___— 38,1 35,3 34,7 36,7 38,8 39,3 5,0 6,2 5,1 4,7 4,7 4,9 12,3 8,8 8,3 9,6 8,9 9,0 23,6 25,8 24,0 22,8 20,6 19,6 5,3 5,5 6,7 6,1 6,5 6,7 15,7 18,4 21,2 20,1 20,5 20,5 ___—___ 61,9 64,7 65,3 63,3 61,2 60,7 100 100 100 100 100 100

1.1 Syftet med modellen och modellarbetet

[ LU 70 användes för första gången i de svenska långtidsutredningarna en ekonometrisk totalmodell över den svenska ekonomin i syfte att belysa sambanden mellan efterfrågeutveckling, produktionsresurser och utrikes- handel på medellång sikt. Modellen utarbetades av Carl Johan Åberg och presenterades i detalj i bilaga 9 till 1970 års långtidsutredning.2(Denna bilaga kallas i det följande Plan och prognos.)

Syftet med föreliggande redogörelse är att kortfattat presentera modellen, att redogöra för det utvecklingsarbete som företagits sedan modellen först presenterades och att presentera vissa resultat av modellberäkningarna. Huvudvikten ligger därvid på en jämförelse med resultaten från LU 70 och innefattar också en beskrivning av LU 70 och den faktiska utvecklingen 1970—1972. Redovisningen av resultaten är i hög grad koncentrerad till ekonomin som helhet och till den totala försörjningsbalansen medan de sektorvisa resultaten huvudsakligen ges i tabellform utan närmare kommentarer. Det blir uppenbarligen en viktig uppgift att gå vidare med att studera resultaten sektorvis.

Syftet med själva LU-modellen angavs i LU 70 vara ”att åskådliggöra sambanden mellan efterfrågeutvecklingen — i form av privat och offentlig konsumtion, investeringar och export — och de anspråk på produktions- resurser inom landet och på import som hänger samman med denna efterfrågan”.3 Inom modellens ram och under därtill hörande förutsätt- ningar görs en konsistensprövning av de olika antaganden, prognoser och beräkningar av andra slag som utgör normala inslag i långtidsutredningens arbete. Men dessutom öppnas möjligheter att i form av alternativberäk- ningar illustrera konsekvenserna av olika kombinationer av externa omständigheter och ekonomisk-politiska mål. Därigenom kan — enligt

; Utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering.

SOU 1971 : 70 Plan och prognos. En studie i de svenska långtidsutredningarnas metodik. En ytterst kortfattad redogörelse för modellen finns också i LU 70, SOU 19370: 71, huvudrapporten, avsnitt 1.5.2.

LU 70, Huvudrapporten, sid. 37.

LU 70 — ”en viss grund läggas för val av strategi för det ekonomisk- politiska handlandet under den närmaste S-årsperioden".1

Syftet med det nu föreliggande arbetet är likartat. Dock fästs — med tanke på det framtida arbetet — denna gång större vikt vid modellens funktion som instrument för samordning och konsistensprövning av olika prognoser och antaganden om den framtida utvecklingen. En strävan har varit att försöka bygga upp ett system som är utvecklingsbart och som kan förväntas fungera under någon tid framåt för att därmed senare ge möjlighet till mera förfinade och komplicerade analyser av den ekonomis- ka utvecklingen framför allt vad gäller den sektorvisa utvecklingen.

1.2 Presentation av modellen 1.2.1 Den teoretiska ramen

Modellen finns, som nämnts, i detalj beskriven och redovisad i bilaga 9 till LU 70. Här skall därför endast en mycket summarisk redogörelse lämnas. Denna grundas huvudsakligen på modellens utformning i LU 70. De därefter införda förändringarna redovisas i avsnitt 1.4 nedan.

Modellen beskriver den ekonomiska utvecklingen inom 16 (sedermera 24) produktionssektorer (se tabell 1) och avser den produktion av varor och tjänster som omfattas av marknadsprissättning. Leveranserna från dessa sektorer går dels som insatsleveranser till andra sektorer inom systemet, dels till slutlig användningi form av konsumtion, kapitalbild- ning och export. Utanför modellens ram faller offentlig produktion av varor och tjänster avsedda för offentlig konsumtion för vilken fristående kalkyler görs. (Se tabell 1, där sektordefinitioner enligt nationalräkenska- perna ges.)

En väsentlig del av modellen är de input-output-matriser med varierande tekniska koefficienter som beskriver leveranserna av varor och tjänster inom produktionssystemet. Härmed kombineras vidare en uppsättning funktioner som förklarar importens utveckling som en funktion av olika efterfrågekategorier. Vidare ingår en uppsättning konsumtionsfunktioner som beskriver hushållens efterfrågan, dvs. den privata konsumtionen. I modellens föreliggande skick bestäms exporten residualt via importen och de krav man ställer på bytesbalansen. Investerings— och lagerutveckling liksom offentlig konsumtion bestäms däremot utanför modellen (exogent).

Vidare införs exogena prognoser för arbetskraftstillgångarna samt produktivitetsutvecklingen. Dessutom formuleras, som ovan antytts, bytesbalansmålet explicit. Under förutsättning av samhällsekonomisk balans (se nedan) och full sysselsättning utlöses då i modellen utveckling- en av produktion, export, import, privat konsumtion och sysselsättningi olika näringsgrenar.

Alla värden i modellen är uttryckta i fasta priser resp. timmar. Det måste observeras att ovanstående beskrivning endast avser den hittills använda versionen, men att variationer i fråga om vilka variabler som skall

[ LU 70, SOU 1970: 71, huvudrapporten, sid. 37.

16-sektorsmodellen 24-sektorsmodellen SNI SNR Sektor Sektor 1 Jordbruk, fiske 1 Jordbruk, fiske 11, 13 1100, 1300 2 Skogsbruk 2 Skogsbruk 12 1200 3 Extraktiv ind. 3 Extraktiv ind. 20 2000 4 Skyddad livsmedelsind. 3111, 3112, 3116, 3111 3117, 3118 4 Livsmedels-, dryckesvaru- 5 Konkurrensutsatt livs- 3113, 3114, 3115, 3112 o. tobaksind. medelsind. 3119, 3121, 3122 6 Dryckesvaru- o. tobaksind. 313, 314 3120 5 Textil- o. beklädnadsind. 7 Textil— o. beklädnadsind. 32 3200 6 Trä-, massa- o. pappersind. 8 Trä-, massa- o. pappersind. 33, 341 3410, 3420 7 Petroleum— o. kolind. 12 Petroleum- o. kolind. 353, 354 3530 8 Järn-, stål- o. metallverk 14 Järn-, stål- o. metallverk 37 3700 9 Grafisk ind. 342 3430 10 Gummivaruind. 355 3510 __ ll Kemisk ind. 351, 352, 356 3520 9 Ovrig industri 13 Jord- o. stenind. 36 3600 15 Verkstadsind. exkl. varv 38 ./. 3841 3800 ./. 3843 16 Varv 3841 3843 17 Övr. tillverkn. ind. 39 3900 10 El—, gas- o. vattenverk 18 El-, gas— o. vattenverk 40 4000 11 Byggnadsind. 19 Byggnadsverksamhet 50 5000 12 Varuhandel 20 Varuhandel 61, 62 6100 13 Transport o. kommunikation 21 Transport o. kommunikation 71, 72 7000 14 Bostadsförvaltning 22 Bostadsförvaltning 83101 8300 15 Övriga privata tjänster 23 Övriga privata tjänster 63, 81, 82, 6300, 8100 83102, 83103, 8200, 8400, 832, 833, 8500 9 priv. 9000 priv. 16 Import av utländska 24 Import av utländska turisttjänster turisttjänster

vara endogena och exogena är fullt möjliga liksom i fråga om de grundläggande kraven på bytesbalans, sysselsättning och total balans.

Modellen äri första hand konstruerad för att beskriva vissa strukturella drag i utvecklingen. Den är inte direkt utformad med sikte på en konjunkturanalys. I ett fall — nämligen lagerutvecklingen — har vissa hänsyn tagits till de kortsiktiga fluktuationerna. De överväganden som därvid gjorts och de antaganden som faktiskt införts redovisas i avsnitt 1.6.2 nedan.l

Modellens ekvationssystem finns noggrant beskrivet i "Plan och prognos”. De använda import- och konsumtionsfunktionerna finns redovisade i tabellerna 6—9 till detta avsnitt. 1 sin allra mest förenklade form och på totalnivå (alla produktionssektorer aggregerade) kan emellertid modellen beskrivas på följande sätt.

Definition av försörjningsbalansen (1) Y+M=INS+PC+OC+INV+AS+X

Definition av insatsleveransema (2) INS = a Y

Definition av BNP (3) BNP = Y — INS

3 ; gör motsvarande diskussion i LU 70 se SOU 1970:71, huvudrapporten, avsnitt

Konsumtionsfunktionerna (4) PC =f (DISP)

Importfunktionerna (5) M = f (PC, OC, INV, AS, X)

Bestämning av exporten (6) X = D + M

Sysselsättningen (7) L = b BNP

Kravet på full sysselsättning (8) L = L*

Förteckning över använda symboler: Y Bruttoproduktion M Import INS Varor och tjänster avsedda för insats i produktionssystemet PC Privat konsumtion OC Offentlig konsumtion INV Investeringar AS Lagerförändringar X Export a ”input-koefficienter” BNP Bruttonationalprodukt DISP Disponibel inkomst D Kravet på bytesbalansen L Sysselsättning b (inverterade värdet av) Produktiviteten L* Totala arbetskraftsutbudet

Följande variabler är endogena, dvs. bestäms inom modellen: Y, M, INS, PC, X, BNP, DISP, L. Övriga variabler är däremot exogena, dvs. fristående prognoser måste göras.

Ekvationerna (l)—(8) utgör en nödvändig illustration till den verbala beskrivningen i början av detta avsnitt. Den införda förutsättningen om samhällsekonomisk balans uttrycks i ekvation (1), om bytesbalansen i ekvation (6) och om sysselsättningen i ekvation (8).

Det bör framgå att modellen redan i denna enkla form erbjuder större variations- och analysmöjligheter än som har kunnat utnyttjas hittills. Givetvis finns det heller ingenting som principiellt skulle hindra att exempelvis investeringarna görs endogena eller att bytesbalans- och sysselsättningsrestriktionerna uppges.

1.2.2 Modellens egenskaper och tolkningen av modellresultaten

För att underlätta tolkningen av modellresultaten kommer nedan några allmänna egenskaper hos modellen att påpekas, varefter redogörs för hur

modellens centrala resultat framkommer och hur olika antaganden för de exogena variablerna (investeringar, lager m. m.) påverkar resultaten.

LU-modellen är, som redan nämnts, inte avsedd att vara en konjunk- turmodell. Detta framgår bl.a. av att modellen är helt statisk, dvs. lösningen av modellen för exempelvis 1973 är helt oberoende av lösningen för 1972. Det är genom vissa variationer i de exogena antagandena som t. ex. bruttonationalprodukten fås att växa från år till år. Trots detta skulle modellen kunna användas så att den gav en lösning där de olika resultatvariablerna (privat konsumtion, produktion etc.) antog värden som avser en viss konjunktursituation. Detta kan ske genom att man gör en konjunkturprognos för de exogena variablerna (t. ex. investeringar, produktivitet, arbetskraft etc.). Uppenbart är emellertid att modellen inte är speciellt lämplig för analyser av konjunkturförlopp. Den lämpar sig bättre för studium av strukturella förändringar. Vissa av de teknologiska förändringarna kommer t. ex. att beaktas genom att input-output-matrisen förändras över tiden.

Modellen bestäms simultant. Detta innebär att alla faktorer kommer att beaktas samtidigt vid lösningen. Om man vidtar en förändring i en exogen variabel eller i en koefficient kommer även alla indirekta effekter av detta att uppfångas i lösningen.

Eftersom modellen bestäms simultant kan det vara svårt att med orsakskedjor förklara hur en förändring i ett antagande leder till en ny lösning som beaktar samtliga indirekta effekter av den ursprungliga förändringen. Samtliga slutliga effekter, dvs. summan av de direkta effekterna, kan emellertid anges.

Den totala sysselsättningen bestäms, som framgått, genom prognoser utanför modellen. När modellen löses fördelas denna totala sysselsättning på de olika sektorerna. Hur stor del av den totala sysselsättningen som fördelas på varje sektor bestäms dels av produktivitetsantagandet, dels av produktionen i sektorn, vilken i sin tur bestäms av efterfrågan på sektorns produkter.

BNP bestäms i huvudsak genom sysselsättningsprognosen samt genom produktivitetsantagandena. Om modellen hade bestått av en enda sektor hade BNP varit fixerad när dessa antaganden gjorts. Eftersom produktivi- tetsantagandena sker på sektomivå och sysselsättningsantagandet på totalnivå kommer emellertid även sektorfördelningen av den totala produktionen att spela en roll vid bestämmandet av den totala BNP. Denna fördelning beror i sin tur på hur efterfrågesidan utvecklar sig. Om förskjutningama på efterfrågesidan vad gäller efterfrågans fördelning på levererande sektorer är relativt små kommer utvecklingen av BNP i stor utsträckning att vara bestämd redan genom sysselsättnings- och produk- tivitetsantagandena. Större förskjutningar i efterfrågan kommer emeller- tid att få en beaktansvärd effekt.

På efterfrågesidan bestäms investeringarna, lagren och den offentliga konsumtionen samt deras fördelning på sektorer genom prognoser utanför modellen. Den privata konsumtionen och exporten bestäms däremot av modellen. lnvesteringsutvecklingen är inte kopplad till produktivitetsutvecklingen. Det är fullt möjligt att i modellen anta höga investeringar under t. ex. en 5-årsperiod och att samtidigt låta produktivi-

teten utvecklas långsamt under motsvarande period. Varje konsistens- prövning av dessa två antaganden som på 5 års sikt kan anses erforderlig måste således ske utanför modellen.

Importen bestäms för varje sektor genom en importekvation, i vilken både den inhemska produktionen och/eller den slutliga efterfrågan ingår som förklaringsvariabler. Modellen behandlar importen som komplemen- tär i förhållande till den inhemska produktionen. Exporten knyts sedan till importen genom ett antagande (bytesbalanskravet) om hur stort exportöverskottet måste vara. Den exportprognos som framkommer är alltså inte en prognos på hur mycket som kan exporteras, utan på hur mycket som måste exporteras om man skall kunna uppfylla det uppställda bytesbalanskravet. Om denna exportprognos är rimlig med hänsyn till avsättningsmöjligheterna måste dock bedömas utanför model- len. Detsamma gäller den faktiskt förefintliga exportkapaciteten eller möjligheterna att i realiteten skifta om produktionen från hemmamark- nad till utlandsmarknad. Uppenbarligen kan sådana faktorer innebära väsentliga restriktioner på exportmöjligheterna och därmed på möjlighe- terna att uppfylla bytesbalanskravet vilka inte beaktas i modellen.1

Skulle de fristående bedömningarna visa att modellens exportkrav blir svåruppnåeligt kan modellösningen ändras genom en sådan ändring i slutlig användning att både import och export sjunker. En annan möjlighet vore att släppa bytesbalansrestriktionen.

Den privata konsumtionens fördelning bestäms av konsumtionsfunk- tionema. Genom dessa kommer i prognosperioden de olika sektorernas andelar av den totala privata konsumtionen att utvecklas på ett sätt som nära ansluter till utvecklingen under den historiska perioden. Den totala privata konsumtionen bestäms däremot residualt i modellen. Till privat konsumtion kommer att allokeras så mycket som är möjligt när övriga slutanvändningar erhållit sin del av produktionen. Denna allokering sker på ett sådant sätt att kraven på samhällsekonomisk balans samt balans i utrikesbetalningarna uppfylls.

Sedan modellen antagit en grundlösning kommer förändringar i olika koefficienter och exogena variabler att ge lösningar som något avviker från den ursprungliga lösningen. Antag t. ex. att produktivitetsprognosen för en sektor höjs, medan alla övriga variabler och koefficienter kvarstår oförändrade. Den omedelbara effekten är då att sysselsättningen i denna sektor sjunker. Den ”lediga” arbetskraften kommer att omfördelas till andra sektorer. Detta är en följd av att produktionen och därmed arbetskraften i sådana sektorer där den privata konsumtionen stiger snabbt ökar vid inkomstökningar. Detta beror på att övriga efterfråge- komponenter inte ställer ökade krav på produktionen i initialskedet. Den privata konsumtionen kan därför expandera. Genom denna expansion ökar produktionen och därmed kraven på insatsleveranser från andra sektorer. På grund av ökningen i produktionen och konsumtionen ökar importen och därmed exportkravet, vilket i sin tur ställer ytterligare krav på produktionen. Den privata konsumtionen stiger alltså så mycket att

_ 1 För den fristående bedömning av exportefterfrågan och exportkapacitet som gjorts i detta avstämningsarbete, se bilaga 2.

produktionen, importen och exporten ökar tills kraven på samhällseko- nomisk balans i utrikesbetalningarna samt full sysselsättning är uppfyllda.

Förskjutningar på efterfrågesidan kan få liknande effekter. Om man omfördelar t. ex. den offentliga konsumtionen av näringslivets produkter så att användningen av produkter från högproduktiva sektorer ökar, kommer produktionen i dessa sektorer att stiga. Detta kommer inte helt att motvägas av en minskning i produktionen i de lågproduktiva branscherna. En total produktionsökning kommer att lämna utrymme för en ökning av den privata konsumtionen varefter en anpassning av ovan angivet slag kommer att ske. Liknande effekter kan fås vid förskjutningar mellan offentlig konsumtion och offentlig investering eller mellan andra komponenter på användningssidan.

Slutligen skall nämnas att lagren genom modellkonstruktionen kom- mer att spela en stor roll för den privata konsumtionens storlek. Lagerförändringar påverkar — både genom primära och sekundära effekter — produktionen och importen i olika sektorer. Den väsentligaste effekten av en kraftig lageruppbyggnad är dock att utrymmet för den pri- vata konsumtionen minskar.

1.2.3 Den underliggande statistiken

Huvuddragen i det ganska omfattande statistiska arbete som är förutsätt- ningen för att modellen skall kunna användas på avsett sätt beskrivs i avsnitt 1.4 nedan. Vissa grundprinciper av fundamental natur måste emellertid beröras redan här eftersom de haft stort inflytande på modellkonstruktionen och är direkt avgörande för vissa modellresultat.

De i avsnitt 1.2.1 berörda input-output-matriserna grundar sig på försörjningsbalanser avseende 1954-1971 för var och en av de 16 (sedermera 24) produktionssektorerna. Balanserna har i huvudsak det utseende som anges av ekvation (1) ovan, varvid alltså måste observeras att man för varje produktionsbransch får i princip 16 (resp. 24) ”kolumner” för variabeln INS. Tre viktiga principer har samband härmed:

a) samtliga i räkenskapssystemet ingående storheter måste grupperas på producerande näringsgrenar,

b) den del av varje produktionssektors produktion som går som insats i produktionssystemet (dvs. ej utgör slutlig användning) måste fördelas också på mottagarsektorer,

c) balanserna innehåller data från både produktions- och användnings- statistik. Dessa båda statistikgrenar måste därför vara eller göras jämförbara.

Ingående data är i princip hämtade från nationalräkenskapssystemet och avses överensstämma med detta. Endast i begränsad omfattning medger dock nationalräkenskapssystemet hänsynstagande till punkterna a—c ovan. Beträffande punkterna a och b lämnas för 1968 förhållandevis detaljerad information i 1968 års input-output-undersökning (SCB SM N: 1972: 44) medan för andra år en stor mängd andra källor utnyttjats. En kortfattad redogörelse för problemen i samband härmed lämnasi avsnitt

1.4. Punkt c är emellertid av mera principiell karaktär och utgör ett av de fundamentala problemen vid det praktiska handhavandet av modellen. Det är känt att nationalräkenskapernas beräkningar av den totala produktionen i landet utfaller mycket olika beroende på om beräkningen sker från produktionssidan eller från användningssidan. Orsakerna härtill är ej helt kända men torde ha att göra med dels bristande täckningsgrad i olika statistikgrenar, dels de deflateringsprinciper — främst för verkstads- industrins produktion —— som gäller. Restpostproblemet behandlas ingåen- de i bilaga 9 till LU 70, där bl.a. en sektorisering av restposten gjordes för första gången. Sättet att betrakta restposten och framför allt tekniken att behandla densamma i projektionerna för prognosperioden skiljer sig något mellan LU 70 (Plan och prognos) och föreliggande arbete. Restpostens ställning och behandlingen därav framgår av appendix 3 till denna bilaga. Men de grundläggande problemen är dock desamma nu som i LU 70 och kan kortfattat beskrivas på följande sätt. Vi låter index a och p beteckna beräkningar från resp. produktions- och användningssida, R betecknar restposten samt SA slutlig användning av varor och tjänster (SA = BNP + M = PC + OC + INV + AS + X med tidigare använda beteckningar).

Nationalräkenskapssystemet kan beskrivas som (9) BNPp = BNPa + R

Våra försörjningsbalanser (jämför ekvation (1) ovan) kan då skrivas som (10) Yp + Ma = SAa +INSp + R

Emellertid ingår inte variabeln R expliciti modellen. Den måste därför fördelas över övriga variabler som ingåri ekvation (10) såvida man inte anser sig kunna bortse från den. I LU 70 bestämdes för varje produk- tionssektor hur restposten skulle fördelas. Detta skedde antingen genom residualförning till någon post (vanligtvis), men proportionell utfördel- ning över flera insatsströmmar förekom också. I två fall (textil— och livsmedelsindustri) avstod man från att fördela restposten eftersom man ansåg att man lyckats statistiskt belägga hela insatsstrukturen och misstänkte att felaktigheterna snarast var hänförliga till beräkningarna av slutlig användning.l

Vid föreliggande revidering av beräkningarna till LU 70 har de statistiska möjligheterna i viss utsträckning varit större, bl. a. genom att 1968 års input-output-undersökning blivit tillgänglig. En modifiering av den i LU 70 använda principen har därför vidtagits i det att insatsstruk- turen i samtliga branscher har bestämts oberoende, dvs. samtliga element i balanserna har direkt bestämts på det sätt som anges i ekvation (10). (Se vidare avsnitt 1.4 nedan.) I avvaktan på vidare analys av restpostproble- matiken har arbetet därefter bedrivits parallellt i två olika varianter: en där restposterna i de olika branscherna icke fördelats, en där restposteni varje balans fördelats proportionellt över alla där förekommande insats- strömmar. I denna redogörelse behandlas enbart denna senare variant. Jämför dock avsnitt 1.4.4 B. nedan.

1 Se Plan och prognos, appendix B, sid. 184—186.

En närmare redovisning av restposternas storlek och fördelning på sektorer ges i tabellerna 2 och 3.

Tabell Bl: 2 Jämförelse mellan restposten enligt nationalräkenskaperna (NR) och modellens försörj ningsbalanser 196 3— 1971

Restpost enli t Justering av NR: 5 Restpost NR oktober 972 NR: 5 restpost restpost enligt med hänsyn till justerad modell- definitions- balanserna olikheter 1963 —3 343 —646 —3 989 —4 110 1964 ——2 840 -442 ——3 282 —3 623 1965 —1569 —369 —1938 —2 202 1966 — 705 -551 —1256 —1 618 1967 — 877 —459 —1 336 —1448 1968 — 263 —270 — 533 — 616 1969 —1292 —209 —1501 —1 016 1970 —2 123 —284 —2 407 —1 331 1971 —2 188 —563 —2 751 —1152

1.2.4 Maskinprogram met

Modellens ekvationssystem löses med linjär programmering och ett speciellt utarbetat program. Tabell 4 innehåller en lista över de indata som behövs för att kunna lösa modellen.

1.3 Uppläggningen av arbetet med revidering och avstämning av modell- resultaten i LU 70

Ovanstående avsnitt 1.1—1.2 har avsett att ange syftet med modellarbetet samt att presentera huvuddragen av modellen och några viktiga underlig- gande statistiska principer. ] avsnitten nedan kommer detta att konkreti- seras och resultat från olika beräkningar att presenteras. Föreliggande avsnitt syftar till att ge en överskådlig redogörelse för arbetsgången i dessa beräkningar som annars lätt till svåröverskådliga. Det är då lämpligt att skilja mellan avstämningen resp. revideringen av LU 70.

Vid avstämningen av LU 70 jämförs dess resultat, som var uttrycktai 1959 års priser, först med resultaten från i övrigt identiska beräkningar utförda i 1968 års priser. På grund av att LU 70 inte hade full kännedom om statistikutfallet för basåret 1970 blev det nödvändigt att göra denna jämförelse utifrån dels en rekonstruktion av LU 70, dels en omräkning av densamma. Med dessa termer avser vi i det första fallet att vi försökt göra exakt samma ”fel” avseende 1970 som LU 70 gjorde. I det andra fallet har vi däremot använt det nu kända faktiska utfallet för 1970. Den här avsedda jämförelsen syftar till att studera effekterna dels av LU 70:s felskattning av 1970, dels av hela revideringen av det statistiska grundmaterialet.

Nästa steg i avstämningen var att jämföra LU 70: s resultat för perioden 1970—1975 med den faktiska utvecklingen 1970—1972 för att få ett begrepp om den utveckling som krävs 1972—1975 för att LU 70: s kalkyler skall slå in.

Tabell Blz3 Skillnad mellan tillförsel- och användningsberäkningar i modellens försörjningsbalanser (”restposten 1954— 1971. Procent av BPV till faktorkostnad

År Sektor

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

1954 —5,01 0 6,70 0,29 — 8,72 — 3,17 0,56 —11,01 0,07 28,47 17,46 —30,10 3 1955 —3,61 0 9,11 —1,25 — 2,91 — 4,50 —2,58 —11,96 3,44 29,17 10,29 —23,02 1956 —2,31 0 3,76 1,83 0,90 4,18 2,36 12,48 4,03 28,11 6,98 11,09 1957 —2,76 0 1,03 v3,26 2,75 — 4,07 —1,15 —10,85 4,31 25,49 7,10 4,32 1958 —6,50 0 — 2,89 —3,36 — 2,17 4,13 —2,10 —10,50 5,50 24,51 1,49 21,61 1959 —2,23 0 — 6,93 —3,07 7,33 2,72 —5,40 —12,19 5,43 14,29 — 7,35 21,98 1960 —0,39 0 — 7,14 -—3,22 8,76 4,31 —2,52 —10,58 6,18 10,33 — 8,84 41,20 1961 —1,78 0 — 6,81 —1,41 1,83 4,50 —2,10 — 7,51 6,70 15,70 — 9,73 30,99 1962 —2,08 0 _ 7,16 —0,86 12,79 11,03 —4,44 — 8,29 8,82 8,76 — 7,15 29,50 1963 —3,45 0 — 8,30 —0,77 9,63 2,54 —2,14 — 7,11 7,83 0,95 ——10,51 28.00 1964 —1,26 0 —11,20 0,81 8,89 1,79 0,05 — 5,47 10,61 6,74 — 9,83 34,53 1965 —3,18 0 — 6,75 -—1,42 7,86 0,57 —5,37 — 1,38 12,98 7,59 — 8,03 19,43 1966 —3,09 0 — 3,52 —O,99 11,63 0,10 —6,34 + 3,05 12,14 6,19 — 7,42 32,78 1967 0,68 0 — 4,58 —0,59 11,14 6,02 0,56 — 0,61 4,55 10,58 _ 3,79 18,40 1968 0,56 0 — 3,67 ——0,75 13,21 6,16 4,34 0,34 1,39 11,27 0,39 12,68 1969 —4,15 0 — 2,22 2,60 7,13 1,90 1,70 1,40 0,97 12,77 3.50 17,20 1970 —0,82 0 0,89 —0,84 11,38 2,55 —0,25 7,12 1,61 13,62 3,14 21,02 1971 —2,84 0 3,01 0,13 15,03 — 4,44 —3,98 7,95 1,41 12,84 2,57 0,98

Tabell Blz4 IndataiLU-modellen Med undantag för de tre första krävs nedanstående data för samtliga sektorer. Data krävs för samtliga prognosår, uttryckta i fasta priser resp. timmar.

Summa sysselsättningi samtliga sektorer Summa löner hos offentliga myndigheter Bytesbalansens saldo Andelen tullar och införselavgifter i importvolymen Förädlingsvärdeandel av bruttoproduktionen Produktivitet Fasta investeringar

Andel utdelade vinster, räntor m. in. av förädlingsvärdet Reallön per arbetstimme Koefficienterna i konsumtionsfunktionema Koefficienterna i importfunktionerna

Offentlig konsumtion1 Offentlig investering Exogent bestämd export

Ofördelade residualer i försörjningsbalanserna Exportfördelningsvektor

Lagerförändring Investeringsmatris Input-koefficienter

1 Avser endast offentliga sektorns inköp av varor och tjänster från modellsekto- rerna.

Totala

produk-

tionen

6,22 18,82 —41,33 9,47 ——44,83 —4,78 —O,84 0 -3,61 0 2,21 —4,29 4,45 14,49 —39,71 18,35 —25,81 —2,97 —l,15 0 —2,52 0 2,37 —4,22 2,71 9,08 —34,14 13,26 —12,05 —3,42 —1,01 0 —2,25 0 2,37 —3,84 6,37 8,14 —26,09 13,59 —48,64 —3,81 —1,22 0 —2,51 0 1,31 —3,45 4,65 6,87 —24,75 9,99 —46,69 —5,19 —0,91 0 —3,50 0 1,91 —3,60 3,69 1,09 —26,17 12,81 —58,95 —6,87 _—-0,91 0 —2,60 0 1,79 —4,17 4,86 11,77 —26,33 10,60 —36,64 —6,73 —0,53 0 —O,31 0 2,56 —3,19 2,76 5,10 —22,35 5,69 —29,16 —3,78 —1,00 0 —0,88 0 2,25 —3,15 7,64 8,18 —16,97 12,41 —33,79 1,34 —0,08 0 —1,61 0 1,63 —l,98 14,04 6,26 —17,27 6,65 —32,79 2,67 —0,20 0 —0,02 0. 1,12 —2,29 11,68 6,66 —18,55 6,66 —24,48 4,56 —0,20 0 —0,50 0 1,05 —1,89 3,44 9,66 —11,57 13,56 —18,60 2,96 —0,32 0 —0,20 0 0,18 —1,09 2,27 4,86 — 8,63 10,99 —27,99 1,03 —0,30 0 0,53 0 0,58 —0,78 1,97 2,48 — 9,34 14,36 —34,87 2,61 —0,22 0 —1,60 0 0,02 —0,67 1,53 4,37 — 9,36 13,51 —34,10 5,42 —0,45 0 —1,36 0 0,74 —0,28 3,05 5,00 —11,32 6,75 —22,21 7,14 —0,59 0 0,31 0 0,84 —0,43 1,55 4,96 —13,94 13,10 —31,19 8,11 —0,64 0 -—2,34 0 0,83 —O,54 0 —1,44 0 1,09 —0,47 3,06 1,32 — 8,94 6,50 —35,23 8,72 —1,65

Vid ovanstående beräkningar görs i princip samma förutsättningar som i LU 70. Därför används också en 16-sektorsmode11 som ansluter sig så nära som möjligt till den i långtidsutredningen använda. Vid revideringen av LU 70 kan däremot LU 70: s förutsättningar och prognoser för de exogena variablerna frångås. Därvid har 24-sektorsmodellen kommit till användning. I samband med revideringen har vidare en förlängning av tidsperspektivet, en framskrivning, fram t. o. rn. 1977 gjorts.

Konkret uttryckt har tillvägagångssättet varit följande. Försörjningsbalanser uttryckta i 1968 års priser upprättades för de 24 sektorerna för vart och ett av åren 1954—1971. De aggregerades därefter till de 16 sektorerna (för sektorkoder se tabell 1). Balanserna omarrange- rades därefter till input-output-matriser, input—koefficienter beräknades och projicierades fram för perioden 1972—1977. Därefter löstes model- len för olika år i flera olika steg. Steg 1—5 nedan avser avstämningen och alltså lö-sektorsmodellen.

Steg 1. I det första steget löstes modellen med utfallsvärden för de exogena variablerna 1968—1970 varigenom dess förmåga att korrekt reproducera försörjningsbalanserna för dessa år kunde fastställas. Här- igenom erhölls visshet om att modellen också korrekt återger national- räkenskapssystemets data (med de medvetna avvikelser för vilka redogörs nedan).

Steg 2. I det andra steget löstes modellen för 1970 med en rekonstruktion av LU: s värden, utförd i 1968 års priser, för de exogena variablerna. Skillnaden mot resultatet enligt steg 1 visar effekten av att LU endast delvis kände till det verkliga utfallet av nationalräkenskaperna för 1970.

Steg 3. I det tredje steget utgår vi från de rekonstruerade värdena för

1970 enligt steg 2 och kopplar därtill en rekonstruktion av LU:s prognoser för perioden 1970—1975. Modellen löses för 1975. Resultaten jämförs med resultaten enligt LU 70. De uttrycker nettoeffekten av samtliga de revideringar och omräkningar av statistiken som gjorts. Däri omfattas omläggningen till nytt prisbasår, ändrade redovisningsprinciper i nationalräkenskaperna, justeringar i modellen etc. Resultatet kallas rekonstruktionen av LU 70.

Steg 4. I det fjärde steget utgår vi ånyo från de rekonstruerade prognoserna för perioden 1970—1975 enligt steg 3, men de kopplas nu till det faktiska utfallet för 1970. Modellen lösas för 1975. Resultaten jämförs med resultaten enligt steg 3. Skillnaden uttrycker effekten av felskattningarna i LU 70 avseende utgångsåret 1970. Resultatet kallas omräkningen av LU 70.

Steg 5. Fristående från ovan beskrivna exercis har modellen också lösts för 1971 och 1972 med användande av en linjär fördelning av de omräknade LU-prognoserna. Detta gjordes för att medge en jämförelse med det faktiska utfallet av nationalräkenskapsberäkningarna för dessa år.

Sedan ovanstående beräkningar genomförts föreligger det nödvändiga underlaget för avstämningen av LU 70. Vi går därefter vidare med revideringen av LU 70 och tentativa försök till en förlängning av tidsperspektivet t. o. m. 1977. Därmed övergår vi också till att använda 24-sektorsmodellen.

Steg 6. För att säkerställa kopplingen med 16-sektorsmodellen undersöktes även här inledningsvis att modellen korrekt reproducerar det faktiska utfallet för den historiska perioden.

Steg 7. Modellen löstes därefter för 1975 och 1977 med reviderade prognoser.

Ovanstående redogörelse beskriver egentligen endast en dimension av det utförda arbetet. Parallellt har dessa steg också utförts i varianter1 avseende olika tekniker för restpostens fördelning samt för projektionen av input-koefficienterna (se avsnitt 1.4.4 nedan). Resultaten av dessa beräkningar berörs endast i förbigående i denna bilaga. Ett viktigt led i fortsättningen av modellarbetet blir en grunng utvärdering av de nämnda varianterna för att fastställa vilken teknik som är lämpligast att använda i det fortsatta modellarbetet.

1.4 Det statistiska underlaget

De överväganden av teoretisk natur liksom de basprinciper för det statistiska arbetet som noggrant redovisades och diskuterades i ”Plan och prognos” är i sina huvuddrag giltiga även för det fortsatta modellarbetet. 1 det praktiska arbetet har dock det mesta sedermera förändrats. Nedan ges en summarisk redogörelse för detta arbete och en antydan om några av de viktigaste problemen.2

_] Termen "alternativ" reserveras för beräkningar med alternativa antaganden rörande de exogena variablerna. Tills vidare har inga alternativ beräknats.

2 En fullständig dokumentation finns tillgänglig hos LU: s sekretariat.

Sedan LU 70 har nationalräkenskaperna dels omlagts till SNI, dels omräknats till 1968 års priser. Dessutom har kraftiga revideringar av enskilda poster gjorts. Emellertid föreligger omläggningar och omräk- ningar endast för kortare tidsperioder och i inget fall för hela perioden fr. o. m. 1954. Ett omfattande korrigerings- och beräkningsarbete, delvis med mycket grova och approximativa metoder, har därför fått utföras. Det kan inte komma i fråga att här i detalj redovisa detta. Modellens försörjningsbalanser är grundade bl. a. på de nationalräkenskapsdata som förelåg i oktober 1972, vilka sedermera publicerades i SCB:s SM N 1972: 93 samt delvis också i reviderad form i arbetsmaterial till Preliminär nationalbudget för 1973. För åren före 1968 har en grov SNI-korrigering fått göras. I avsnitt 1.4.6 nedan presenteras föreliggande differenser gentemot nationalräkenskaperna. Se även tabell 5.

Det är f. n. mycket arbetskrävande att i modellen införa revisioner av det statistiska grundmaterialet. Revideringar som gjorts sedan oktober 1972 har tills vidare inte införts i försörjningsbalanserna. Försök görs f. n. att snabbare kunna ta hänsyn till statistikrevisioner.

1.4.2 Sektorindelningen

Tabell 1 visar dels 16-sektorsmodellens, dels 24-sektorsmodellens sekto- rer, definierade i SNI-termer. Skillnaden mellan de båda modellerna är som synes att LU: s bransch livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri nu uppdelats på skyddad livsmedelsindustri, konkurrensutsatt livsmedels- industri samt dryckesvaru- och tobaksindustri. Vidare har LU: s bransch övrig industri uppdelats på grafisk industri, gummivaruindustri, kemisk industri, jord- och stenindustri, verkstadsindustri exkl. varv, varv och övrig tillverkningsindustri.

Genom de vidtagna förändringarna ökar antalet celler i input-output- matriserna från 256 till 576.

1.4.3 Slutliganvändning

Redan i avsnitt 1.2.3 påpekades att modellens struktur kräver att samtliga variabler, således även komponenterna i slutlig användning, fördelas på produktionssektorer. De viktigaste problem som därvid mött är följande.

Privat konsumtion. I nationalräkenskaperna redovisas numera den privata konsumtionen enligt SNA. Någon nyckel mellan SNA-fördelning- en och SNI finns ännu inte. En provisorisk nyckel har upprättats i samråd med SCB.

Fördelningsnyckeln har i princip konstruerats så att i största möjliga utsträckning varje SNA-nummer förts till en sektor. Ofta har det emellertid varit nödvändigt att hänföra ett SNA-nummer till flera sektorer. I de flesta fall har detta, med ledning av 1968 års input-output- undersökning, gjorts så att en för alla år fast procentsats av SNA-numret i fråga förts till en viss sektor. För vissa sektorer fanns dock mera

Tabell B1: 5 Jämförelse mellan modellens och nationalräkenskapernas värden Milj. kr, 1968 års priser

&

1970 Diff. i % _ av modell- Modellens NR värden försörjnings— oktober balans 1972

*M—

A Modellsektorema 1 Sektorproi'lukt till faktor-

kostnad 115 775 115 014 — 0,7 2 Korrektionspost för mark- nadspris m. m.2 16 415 16 220 — 1,2 3 Import av varor och tjänster 38 383 38 382 0 4 Summa tillförsel 170 573 169 616 — 0,6 5 Privat konsumtion 84 487 84 660 0,2 6 Offentlig konsumtion 10 653 9 522 —10,6 7 Summa konsumtion 95 140 94 182 - 1,0 8 Privat investering 26 634 26 634 0 9 Offentlig investering 7 156 7 156 0 10 Summa investering 33 790 33 790 0 11 Lagerförändring +4 188 +4 186 ' 12 Export av varor och tjänster 37 455 37 458 0 13 Summa användning 170 573 169 616 — 0,6 . B Offentlig sektor 14 Offentlig sektorprodukt 22 296 23 244 4,3 15 Total offentlig konsumtion 33 242 32 766 — 1,4 C Totala ekonomin 16 BNP från produktionssidan3 138 071 138 258 0,1 17 BNP från användningssidan4 154 779 154 478 — 0,2 18 Bytesbalans för varor och tjänster —928 —924 ' 19 Sysselsättning, totalt, milj. tim. 6 308,03 6 308,03 0

1 Mätt från produktionssidan före avdrag för Ofördelade banktjänster. 3 Inkl. överg. till användningssidan. 4 1 + 14. Mätt till faktorkostnad. _ 1 + 2 — 6 + 15. Mätt till marknadspris.

detaljerat material som gjorde det möjligt att variera denna procentsats från år till år. Detta gäller främst livsmedelskonsumtionen om vilken uppgifter finns från jordbruksnämnden.

Den totala privata konsumtionen blir något lägre enligt modellen än enligt nationalräkenskaperna. Detta beror på att militär mat och beklädnad, vilken enligt nationalräkenskaperna ingår i den privata konsumtionen, har beräknats som offentlig konsumtion.

Offentlig konsumtion. Beräkningarna av den totala offentliga konsum- tionen har i huvudsak gjorts på samma sätt som till LU 70. Behandlingen av hyror m. m. i dessa beräkningar påverkar nivån från BNP från såväl produktions- som användningssidan något.1 Däremot påverkas takten i BNP—tillväxten endast helt obetydligt. Fördelningen av löpande förbruk- ning samt reparationer och underhåll på levererande bransch har nästan helt grundats på 1968 års input-output-undersökning. På denna punkt

1 Se Plan och prognos, Appendix C, framför allt avsnitt C3.

väntas bättre statistik från SCB. 1 avvaktan på detta material har fördelningen t. v. gjorts med relativt grova metoder.

Privata investeringar. Dessa indelas i nationalräkenskaperna i investe- ringar i avelsdjur, skogsvårdande åtgärder, maskininvesteringar samt byggnadsinvesteringar. I maskininvesteringar ingår investeringar i möbler samt i inredningstextilier, varjämte modellen numera kräver att investe- ringar i fartyg särredovisas. En fördelningsnyckel grundad på input- output-undersökningen 1968 har konstruerats. Enligt denna har samtliga byggnadsinvesteringar ansetts producerade i sektorn byggnadsverksam- het, medan maskininvesteringarna i huvudsak fördelats på de tre sektorerna textil- och beklädnadsindustri, trä-, massa- och pappersindu- stri samt verkstadsindustri exkl. varv. Den procentuella fördelningen på dessa sektorer har antagits vara densamma för samtliga år.

Offentliga investeringar. Dessa har i huvudsak behandlats som de privata investeringarna.

Lagerförändringar. För industrin finns dessa hos SCB fördelade på fyra grupper: råvaror, varor i arbete, färdigvaror och bränsle. Beträffande varor i arbete och färdigvaror lagerhålls dessa i de branscher där de tillverkas. Bränslen har ansetts producerade inom sektorn petroleum- och kolindustri. Råvarulagren har fördelats på tillverkningssektorer i enlighet med insatsleveransernas fördelning i input-output-undersökningen 1968. Denna fördelning har ansetts vara densamma under hela den berörda tidsperioden.

Fördelningen av varuhandelns lagerförändring har, på grund av att branschindelningen förändrats fr.o.m. 1966, skett med olika fördel- ningsnycklar före och efter 1966. Till grund för den senare fördelnings- nyckeln har legat uppgifter från 1963 års handelsräkning, medan fördelningsnyckeln för den tidigare perioden gjorts genom mera sköns- mässiga bedömningar.

Export och import. A. I löpande priser: I samband med 1968 års input-output-undersökning upprättades en kod mellan SITC och Bryssel- nomenklaturen å ena sidan och SNI å den andra. Koden var mycket finfördelad och byggde i princip på att varje enskilt statistiknummer skulle kunna hänföras till en viss SNI-grupp. Däremot var det inte möjligt att med hjälp av koden hänföra undergrupper enligt SITC-klassificeringen till resp. SNI-branscher. Eftersom en nära anknytning till SITC eftersträ- vades, inte minst för att en sådan anknytning skulle underlätta fastprisberäkningen, blev det nödvändigt att för modellarbetet konstruera en speciell kod huvudsakligen mellan SITC å ena sidan och SNI å den andra. En sådan kod utarbetades därför i samråd med SCB och konjunkturinstitutet. Om man jämför den import och export i resp. sektor som erhållits med denna kod för 1968 med import och export i motsvarande sektorer enligt 1968 års input-output-undersökning finner man att avvikelserna är relativt obetydliga.

B. [ 1968 års priser: Adekvata prisindices finns endast för perioden 1967—1971. För 1960—1966 har prisindices på en något högre SITC- nummernivå använts. Fastprisberäkningarna för åren före 1960 är relativt osäkra och bygger i stor utsträckning på enhetspn'ser samt prisindices för ISIC-grupper.

Exporten av verkstadsprodukter har fastprisberäknats på samma sätt som numera sker i nationalräkenskaperna. Motsvarande förändring för importen har ännu inte genomförtsi LU-modellen. Detta kommer att ske när nationalräkenskapernas nya fastprisberäkningar för verkstadsimpor- ten har antagit en definitiv form.

1.4.4 Insatsleveranserna

A. Den historiska perioden

Att beräkna fördelningen av den produktion inom en sektor som går som insats till andra sektorer i produktionssystemet var den svåraste delen i det statistiska grundarbetet. Visserligen hade informationsunderlaget i och med 1968 års input-output-undersökning förbättrats i jämförelse med LU 70. Men å andra sidan avser denna undersökning endast ett enstaka år och man har i hög grad arbetat med oförklarade restposter, vilket inte är möjligt i LU-modellen. De viktigaste problemen som påträffats vid beräkningarna har varit följande.

1. Insatsstrukturen andra år än 1968 har så långt det varit möjligt fångats upp genom en omfattande genomgång av industri- och utrikes- handelsstatistik för resp. år. Material från sektorräkenskaperna har använts i vissa fall. I de fall där man saknar information om insatsen andra år än 1968 har antagits att densamma har utgjort samma andel av den mottagande sektorns löpande förbrukning e. dyl. alla år. Om en sådan metod används avseende insatsleveranser från en sektor som vuxit snabbare än de mottagande sektorerna löper man risken att produktionen i denna sektor i början av perioden ”ej räcker till” för att möta alla de krav på insatsleveranser till olika sektorer som ställs. I sådana fall, exempelvis avseende plastindustrin, har därför en annan metod använtsi viss utsträckning. Den inhemska löpande förbrukningen av en viss plastvara har med hjälp av industri- och utrikeshandelsstatistik beräknats för resp. år. Denna förbrukning har sedan fördelats i samma proportioner som gällde 1968 mellan olika produktionssektorer.

2. Ett speciellt problem var maskinreparationerna. Uppgifter om dessa hämtades i huvudsak från nationalräkenskaperna. De produkter som används vid reparationerna beräknades på samma sätt som i 1968 års input-output-undersökning. Det finns emellertid skäl att misstänka att reparationerna enligt nationalräkenskaperna även inkluderar vissa reserv- delar o. dyl. För att undvika en dubbelräkning av dessa har maskinrepara- tionerna enligt nationalräkenskaperna dragits ned med 1 miljard kr 1968 och proportionellt lika mycket övriga år.

3. De Ofördelade banktjänsterna fördelades på sektorer proportionellt mot deras resp. produktionsvärden.

4. Den statistiska restposten sektoriserades genom att insatsstrukturen i en första omgång beräknades utan att något ”cell” uppskattades residualt. Den totala residualen i systemet, vilken för de senare åren nästan helt överensstämde med restposten,1 fördelades i ett andra steg

1 Se tabell 2.

proportionellt över insatsstrukturen i resp. sektor. För några sektorer fick -— liksom för övrigt i LU 70 — residualen kvarstå beroende på att en utfördelning skulle givit en, som det förefaller, orimlig insatsstruktur.l

B. Projektion av input—koefficienter

Sedan försörjningsbalanserna upprättats på det sätt som beskrivits ovan har de omarrangerats till input-output-matriser. Därefter beräknades varje produktionssektors löpande förbrukning — fördelad på levererande sektor — som en andel av dess bruttoproduktion till mottagarpris. Vid en sådan operation erhålls de 5. k. input-koefficienterna. I föreliggande fall kunde en tidsserie täckande 1954—1971 beräknas för varje koefficient. Förändringar över tiden i dessa koefficienter ger bl. a. uttryck för teknologiska förändringar i mottagarsektorn, men också andra djupgåen- de strukturella förändringar fångas upp, inte minst sådana som beror på ändrade prisrelationer. Summan av dessa förändringar för varje produce- rande sektor speglar samtidigt förändringen i förädlingsvärdeandelen. Vilka värden man i en modell av detta slag skall åsätta de framtida input-koefficienterna är ett oerhört komplicerat problem. En grundlig redogörelse för problematiken med referenser till litteraturen finns i Plan och prognos.2 Vanligtvis får man nöja sig med att anta oför- ändrade koefficienter, mest beroende på brister i informationsunder- laget. Metoder som bygger på trendextrapolationer är givetvis också vanliga men anses otillfredsställande bl. a. eftersom de grundläggande historiska serierna som regel är ganska korta. En teoretisk och praktisk mera tillfredsställande metod vore givetvis att göra oberoende prognoser för varje koefficient där för varje särskilt fall all tillgänglig kunskap utnyttjades. Det måste emellertid observeras hur svårt det skulle vara att göra prognoser som vore konsistenta genom hela den använda modellen. Förändringar i exempelvis relationen mellan de andelar av verkstadsin- dustrins leveranser som går till byggnadsverksamhet resp. tjänstesektorer- na bör givetvis få återverkningar också på leveranserna av insatsvaror till verkstadsindustrin från exempelvis träindustri resp. elektroteknisk in- dustri. En metod som säkerställer att förändringar i alla led uppfångas

1 Denna fördelning är ett mycket kritiskt moment i hela modellarbetet eftersom den direkt påverkar beräkningen av input-koefficienterna och, med den teknik som hittills använts, även projektionerna av dessa och därigenom de effekter på produktion, sysselsättning m. 111. som framtida efterfrågeförändringar får. De samband som gäller redovisas i appendix 3 till denna bilaga. Men inför det framtida arbetet måste resultaten från de beräkningar som gjorts med ofördelad restpost” jämföras med beräkningarna med ”fördelad restpost” på ett mycket mera systematiskt sätt än som gjorts hittills. Den grova utvärdering som gjorts antyder dock att den här använda metoden skulle vara den rimligaste. Men att man då godtar de kraftiga justeringar i den direktbestämda insatsstrukturen som detta i flera fall medför, innebär i själva verket en misstro gentemot den interna konsistensen i NR- -beräkningarna och den ekonomiska statistiken överhuvudtaget som eventuellt kan vara helt obefogad. Men det skulle också kunna betyda att man hyser alltför stor tilltro till beräkningarna från användningssidan jämfört med produktionssideberäkningarna. Här är man emellertid helt låst av modellens grundkonstruktion — som bl. a. motiverats av önskemål om en konsistensprövning av statistiken — och av takten i och inriktningen av utvecklingsarbetet inom natzionalräkenskaperna. 2Se t. ex. avsnitt 1. 6. 3.

måste konstrueras. Hittills har huvudsakligen mer mekaniska metoder använts.l

l LU 70 användes en kombination av mekanisk trendextrapolation och ad hoc-bedömningar. Exempel på det senare utgör hänsynstagandet till oljeraffinaderiernas utbyggnadstakt samt textilindustrins fortsatta struk- turomvandling. Det har givetvis varit omöjligt att i föreliggande avstäm- ning — med helt nya input-output-matriser — exakt rekonstruera de extrapoleringar som gjordes i LU 70. Jämförelser mellan resultaten, åtminstone på sektomivå, försvåras härigenom.

I avstämningen har — som ett första steg — en rent mekanisk trendextrapolativ metod använts varvid varje koefficient antagits komma att utvecklas som en funktion av kalendertiden. Det genom sin periodlängd och homogenitet för en input-output-studie unika bakgrund- materialet gör i och för sig att en trendmetod väl kan försvaras. Vissa modifieringar av det mekaniska förfarandet bör dock ske. Ett studium av de historiska serierna visar nämligen att mer eller mindre väl markerade trendbrott ägt rum för ungefär 1/3 av alla koefficienter. Det framgår vidare att det tycks vara något vanligare att koefficienterna förändras i positiv än i negativ riktning.

1 modellen ingår bland nödvändiga indata exogena prognoser inte bara av input-koefficienterna utan även av förädlingsvärdeandelen. Båda dessa element är uttryckta i relation till produktionen värderad till marknads- pris, dvs. i princip insats och förädlingsvärde till faktorkostnad med tillägg av nettot för indirekta skatter och subventioner.2 Om man nu gör oberoende projektioner för de båda förstnämnda elementen innebär ju detta att man — residualt — gjort en projektion även för det tredje elementet. De projektioner som gjordes i första steget gav till resultat - liksom f. ö. i LU 70 — en residualprojektion för detta tredje element som ter sig uppenbart orimlig. Man kan se detta eftersom det tredje elementet består av delar med över tiden mycket stabila utvecklingsmönster. Av detta skäl — men även av andra — valdes därför att i stället göra oberoende projektioner av detta tredje element varigenom ett totalt utrymme för insatskoefficienterna bestämdes. De trendextrapolationer av dessa som gjordes i första steget anpassades därefter proportionellt till detta utrymme.

I praktiken innebär den valda metoden att de historiska trenderna för insatsleveransernas andel av bruttoproduktionen inte tillåtits att fullt ut påverka koefficienterna i framtiden. Som framgår av appendix 3 innebär detta helt enkelt att man antagit att restposten under prognosperioden kommer att ligga kvar på 1968 års nivå.

1Den mest kända är den ”biproportionella”, s.k. RAS-metoden. Se Plan och prognos, angivet avsnitt.

2 I verkligheten innefattar skillnaden inte endast skillnaden mellan beräkningar till marknadspris och faktorkostnad utan även skillnaden mellan beräkningar från användnings- och produktionssidan. Dessutom ingår en hel del andra differenser. Sambanden finns utförligt redovisade i appendix 3.

De använda funktionerna redovisas i tabell 6—9. För 16-sektorsmodellen har avsikten varit att skatta importfunktioner SOm svarar så väl som möjligt mot dem som användes i LU 70. De importkoefficienter som i LU 70 bestämdes separat, dvs. ,'specialdestinerad” import, har därför nu beräknats med samma metod som 1970. Dessutom har som skattnings- period, liksom i LU 70, valts 1954— 1969.1

För 24-sektorsmodellen har importfunktionerna däremot utarbetats utan något strävan att efterlikna funktionernai lö-sektorsmodellen. I de flesta fall har skattningsperioden varit 1954—1971 men för vissa sektorer har det varit nödvändigt att tillgripa en kortare skattningsperiod.

Beträffande funktionerna för privat konsumtion i lö-sektorsmodellen har, i likhet med importfunktionerna, eftersträvats en så nära överens- stämmelse somAmöjligt med skattningarna i LU 70. Skattningsperioden 1954—1968 har därför valts. Konsumtionsfunktionerna har för 24-sek- torsmodellen skattats för flera olika perioder. Resultaten blir ganska olikartade beroende på vilken skattningsperiod som används. I de nu gjorda modellkörningama har med undantag för sektor 24 konsumtions- funktioner skattade på perioden 1954—1971 använts. Med tanke på att skattningen är baserad på ett stort antal observationer förefaller det rimligt att inte utesluta ett från konsumtionssynpunkt ovanligt år som 1971. Om skattningsperioden hade varit kortare hade det kunnat bli nödvändigt att utesluta 1971, eftersom en extrem observation då lättare hade kunnat snedvrida skattningen. För sektor 24, turisttjänster, har valts att skatta funktionen på perioden 1963—1971 istället för 1954—1971 beroende på att den kortare perioden bättre speglar ökningstakten i turistutgifterna under senare år. För sektor 24 synes inget behov finnas att utesluta 1971 ens vid en kort skattningsperiod. Ökningstakten enligt konsumtionsfunktionen blir för denna sektor t. o. m. högre om skatt- ningen baseras på 1963—1971 än på 1963—1970.

Någon närmare diskussion om de statistiska problemen eller tolknings- problemen avseende konsumtions- och importfunktionerna skall inte tas upp här. Dessa behandlades ganska utförlig i ”Plan och prognos” och många problem är alltjämt desamma, t. ex. frågan om non-linearitet i importfunktionerna och anpassningen till ”avstampsåret”. I stort sett samma teknik för att komma tillrätta härmed har använts även denna gång. Särskilt gäller detta förstås rekonstruktionen av LU 70. I de reviderade beräkningarna har konsumtionsfunktionerna för 1970 och importfunktionerna för 1970 och 1972 justerats för att ge en bättre beskrivning av det verkliga utfallet. För några sektorer har även vissa korrigeringar av importfunktionerna gjorts 1975 och 1977 men i övrigt har ojusterade funktioner använts för prognosåren.

Att förbättra import- och konsumtionsfunktionerna blir ett viktigt led i det fortsatta arbetet. Det måste dock påpekas att funktionerna beskriver den historiska utvecklingen på ett tillfredsställande sätt. Av tabell 9 framgår dock, genom de angivna värdena på Durbin-Watson—

1 Se Plan och prognos, avsnitt 6.3.4 angående problematiken kring importskatt- ningarna.

Tabell B1:6 Funktioner för privat konsumtion, lö-sektorsmodellen Milj. kr, 1968 års priser

s.e R PC, = 2 443 + 0,0145 DISP 0,0023 0,86 PC2 = 411 — 0,0033 DISP 0,0001 1,00 PC4 = 3 083 + 0,2070 DISP 0,0074 0,99 PC5 = — 969 + 0,1098 DISP 0,0037 0,99 PC, = — 531 + 0,0222 DISP 0,0011 0,99 PC7 = — 3 343 + 0,0792 DISP 0,0039 0,98 PC,, = — 6 081 + 0,2259 DISP 0,0073 0,99 PC, 0 = - 707 + 0,0238 DISP 0,0016 0,97 PC13 = 105 + 0,0424 DISP 0,0029 0,97 PCl ,, = 508 + 0,1585 DISP 0,0085 0,98 PC, 5 = 1 362 + 0,1029 DISP 0,0026 1,00 PC1 ,, =' — 1619 + 0,0422 DISP 0,0027 0,97

Anm.] Skattningsperioden är för samtliga sektorer 1954—1968.

Anm. 2 PC = Privat konsumtion. DISP = För hushållssektom disponibel inkomst. Subskript 1—16 = Modellens produktionssek- torer. s.e = Standardavvikelse (för koefficienten framför DISP). R = Korrelationskoefficient.

Tabell B1: 7 Funktioner för privat konsumtion, 24—sektorsmodellen Milj. kr, 1968 års priser

s.e R PC1 = 2 337 + 0,0162 DISP 0,0016 0,93 PC2 = 396 — 0,0031 DISP 0,0001 0,99 PC4 = 5 711 + 0,0458 DISP 0,0028 0,97 PC, = — 1 746 + 0,0699 DISP 0,0017 1,00 PC, = — 374 + 0,0835 DISP 0,0051 0,97 PC7 = 13 + 0,0943 DISP 0,0059 0,97 PCB = — 396 + 0,0201 DISP 0,0014 0,96 PC9 = 778 + 0,0126 DISP 0,0015 0,90 PC1 ,, = - 480 + 0,0104 DISP 0,0007 0,97 PCll = — 2 235 + 0,0552 DISP 0,0015 0,99 PC, 2 = — 3 668 + 0,0844 DISP 0,0029 0,99 PC, 3 = 36 + 0,0024 DISP 0,0002 0,99 PC15 = — 3 574 + 0,1197 DISP 0,0055 0,98 PC16 = — 348 + 0,0075 DISP 0,0004 0,98 PC17 = — 71 + 0,0152 DISP 0,0014 0,94 PCl & = — 977 + 0,0281 DISP 0,0015 0,98 PC21 = — 30 + 0,0445 DISP 0,0020 0,98 PC” = 721 + 0,1551 DISP 0,0056 0,99 PC23 = 1 916 + 0,0942 DISP 0,0035 0,99 PC” = —- 4 497 + 0,0799 DISP 0,0060 0,98

Anm. ] För samtliga sektorer har använts skattnings- perioden 1954—1971 utom för sektor 24, där funktionen skattats på perioden 1963-1971.

Anm 2 PC = Privat konsumtion. DISP = För hushållssektom disponibel inkomst. Subskript 1—24 = Modellens produktions- sektorer. s.e = Standardavvikelse (för koefficienten framför DISP). R = Korrelationskoefficient.

Tabell B1: 8 lmportfunktioner, lG-sektorsmodellen Milj. kr, 1968 års priser

R DW ___________________ M, = — 954 + 0,028*Y, + 0,037*Y,, + 0,430PC, 0,62 0,98 M3 = — 432 + 0,269Y, + 0,023*Y8 0,95 0,66 M,, = — 2 260 + 0,175Y4 0,99 1,15 M, = es » Y5 M,, = — 444 + 0,609PC, +' 1257 OC,, 0,99 1,78 M, = e, ' Y, MS = 444 + 0,032Y9 + 0,008*Y1 , + 0,717AS, 0,95 2,31 M, = — 3 838 + 0,149*PC9 + 0,320*1NV9 +

+ 0,238Y9 + 0,529AS9 0,99 1,24 M, 3 = — 1215 + 0,160Y13 0,96 0,63 M, 5 = — 295 + 0,039Y, 5 0,72 0,78

Anm. I Asterisk (*) anger att koefficienten har skattats separat och att värdet på övriga koefficienter bestämts först därefter.

Anm. 2 e anger att koefficienten varieras för olika är. Värdet bestäms inte med ekonometriska metoder.

Anm. 3 Funktionerna för sektor 3, 9, 13 och 15 har skattats med hjälp av data för

perioden 1960—1967. För övriga sektorer är skattningsperioden 1954—1969.

Anm. 4 PC = Privat konsumtion. Y = Inhemsk bruttoproduktion. OC = Offentlig konsumtion. INV = Bruttoinvesteringar. AS = Lagerförändring. Subskript 1—16 = Modellen. produktionssektorer. R = Multipel korrelationskoefficient. DW = Durbin-Watson-måttet.

måttet, att problem med multikollinearitet kvarstår för åtskilliga funktio- ner. Liksom i Plan och prognos har vi även denna gång i vissa fall sökt råda bot på detta genom att bestämma vissa koefficienter separat, dvs. estimationen avser endast den del av importen till sådana sektorer som ej bestämts i ett sådant första steg.

1.4.6 Avstämning gentemot nationalräkenskaperna

I jämförelse med nationalräkenskaperna från oktober 1972 som utgör den statistiska utgångspunkten för avstämningsarbetet visar modellens försörjningsbalanser1 ett värde för BNP till faktorkostnad, mätt från produktionssidan, som är knappt 0,1 % lägre. Näringslivets sektorprodukt har därvid höjts med 0,6 % och offentliga myndigheters sektorprodukt sänkts med 0,7 %. Av dessa förändringar är den helt dominerande delen hänförlig till en överflyttning av viss produktion från nationalräkenska- pernas myndighetssektor till näringslivssektorn. Denna produktion redo— visas i nationalräkenskaperna under rubriken ”försäljning av varor och tjänster”. Vid överflyttningen har samma teknik följts som i Plan och prognos, vilket innebär en obetydlig nettosänkning av BNP.2

1I detta sammanhang kompletterade med fristående beräkningar för den offentliga myndighetssektorn.

2 A.a. sid. 224-225.

Tabell B1: 9 lmportfunktioner, 24-sektorsmodellen Milj. kr, 1968 års priser

R DW M, = — 1346 + 0,168Y, + 0,058*Y5 + 0,373 PC, 0,79 1,60 M3 = — 1 111 + 0,360Y, , +.0,028 Y, ,, 0,99 1,52 M,, = — 759 + 0,019Y4 + 0,100PC, + 0,8480C4 0,97 1,25 MS = —— 345 + 0,077*Ys + 0,292 PCS 0,99 1,36 M6 = —- 403 + 0,115 PC,, ' 0,99 1,58 M, = e, - Y, M,, = — 423 + 0,068 Y,, 1,00 1,25 M,, = — 261 + 0,10?) PC9 + 0,045 Y9 0,99 2,18 M, 0 = — 140 + 0,239 Y, ,, + 0,005Y, 5 0,99 0,72 M,, = — 699 + ANDEL* Y, + 0,126 Y, ,, + 0,52?» Y, , 1,00 0,82 Mi 1 : er 2 ' Y! 1 M, 3 = 47 + 0,014 Y, 5 0,98 1,30 M, , = 500 + 0,884AS, ,, + 0,056 Y, 5 0,98 1,44 M, 5 = — 126 + 0,279 Y, 5 + 0,388 AS, , 1,00 1,08 M, , = —- 220 + 0,539 PC, , 0,90 1,86 M,, = — 1910+ 0,211 Y,, 0,98 1,26 M” = — 1453 + 0,089 Y,, 0,93 1,51

Anm. I Asterisk (*) anger att koefficienten har skattats separat och att värdet på övriga koefficienter bestämts först därefter.

Anm. 2 ANDEL anger en andel som förskjuts över tiden.

Anm. 3 e anger att koefficienten varieras för olika är. Värdet bestäms inte med ekonometriska metoder.

Anm. 4 Funktionerna för sektor 3, 17, 21 och 23 har skattats med hjälp av data

för perioden 1963—1971. För övriga sektorer är skattningsperioden 1954—1971.

Anm. 5 PC = Privat konsumtion. Y = Inhemsk bruttoproduktion. OC = Offentlig konsumtion. AS = Lagerförändring. Subskript l—24 = Modellens roduktionssektorer. R = Multipel korrelationskoe ficient. DW = Durbin-Watson-måttet.

Å andra sidan framkommer vid en jämförelse mellan nationalräkenska- perna och BNP till marknadspris, mätt från användningssidan, en nettohöjning av BNP med ca 0,2 %. Denna motsvaras av en höjning av den offentliga konsumtionen med 75 % av den offentliga sektorns hyresintäkter. Skälen härtill redovisas detaljerat i ”Plan och prognos”. Uppräkningen framkommer vid överflyttningen av hyresposten från den del av den offentliga konsumtionen som ej ingår i modellen till den del som ingår i densamma.

Av övriga differenser gentemot nationalräkenskaperna bör nämnas överföringen av militär mat och beklädnad från privat till offentlig konsumtion. Denna är av storleksordningen 0,1 % av BNP till marknads- pris.

De skillnader som omnämnts ovan redovisas i tabell 5 samt sammanfat- tas i nedanstående tablå. Det måste observeras att nationalräkenskaperna reviderats på flera punkter sedan oktober 1972. Dessa revisioner kommer först senare att intas i modellbalanserna. Även om de är förhållandevis

kraftiga kan de endast marginellt, genom sitt inflytande på trendextra- polationer och funktionsskattningar, påverka modellresultaten. De påver- kar däremot kraftigt uppfattningen om utvecklingen 1970—1972. För att beskriva denna har därför inte modellbalansernas värden utan national- budgetens använts. Särskilt stor betydelse har detta fått vid redogörelsen för bytesbalansens saldo.

Differens modellens värden — oktoberräkenskaperna, % av BNP

BNP från produktionssidan, faktorkostnad —0,1 varav: modellsektorerna 0,6 offentliga myndigheter —0,7

BNP från användningssidan, marknadspris 0,2 varav: privat konsumtion —0,1 offentlig konsumtion inom modellen 0,7 offentlig konsumtion utom modellen —0,3

Av tabell 2 framgår restpostens utveckling 1963—1971 enligt national- räkenskaperna resp. enligt modellens balanser. Sedan restposten enligt nationalräkenskaperna justerats för de överflyttningar m. in. som beskri- vits ovan befinns överensstämmelsen vara förvånande god för 1963—1969. Denna överensstämmelse utgör grunden för valet att proportionera ut restposten.l

För 1970 och framför allt 1971 får beräkningarna ännu anses vara så preliminära att det knappast vore motiverat att i dagens läge försöka analysera dem. Ett förhållandevis stort fel tycks föreligga i beräkningarna över insatsleveranserna 1971. Detta kan emellertid endast i ringa mån påverka modellresultaten.

1.5 Resultaten av avstämningen av LU 70 1.5.1 Syftet med avstämningen

Syftet med avstämningen är dels att jämföra resultaten enligt LU 70 med de omräkningar som nu företagits, dels att jämföra den trendmässiga utvecklingen 1970—1975 med den faktiska utvecklingen 1970—1972. Vid denna senare jämförelse kommer de omräknade LU-värdena att användas. Innan detta sker måste det dock först undersökas vilken effekten blivit av det statistiska arbete som beskrivits ovan, främst i avsnitt 1.4.

Alla jämförelser med LU 70 avser den s.k. grundkalkylen eller ”alternativ 1”. Utmärkande för detta alternativ var bl. a. att balansi utrikesbetalningarna förutsattes bli uppnådd 1975 samt att den offentliga konsumtionens ökningstakt förutsattes bli högre än i andra alternativ.

1 Skillnaden gentemot förfaringssättet i LU 70 måste betonas. Man kunde då inte explicit beräkna restposten sektor för sektor, utan fick med hjälp av olika metoder bedöma Vilken eller Vilka poster i försörjningsbalanserna som skulle residual- beräknas. Det statistiska underlaget har således förbättrats på denna punkt.

En lista över de exogena variablerna som ingår i modellen och för vilka separata prognoser krävs återfinns i tabell 5. Bland de viktigaste är import- och konsumtionsfunktionerna. Dessa har — som beskrivits i avsnitt 1.4.5 ovan — skattats på ett sätt som så nära som möjligt ansluter till det som används i LU 70. En beskrivning av vissa problem man därvid möter återfinns i avsnitten 6.3.3 och 6.3.4 i Plan och prognos. De estimerade funktionerna slutligen återfinns i tabellerna 6 resp. 8.

Ett annat centralt element utgör prognoserna över förädlingsvärdean- delarna samt insatsvarukoefficienterna. Principerna för dessa redovisas i avsnitt 1.4.4 ovan.

För övriga variabler tillämpades i princip följande tillvägagångssätt. Först fastställdes två utgångslägen för 1970. Det ena motsvarar så nära som möjligt den informationsnivå avseende detta år som LU 70 hade att arbeta på. Det andra avser det faktiska utfallet 1970. På dessa två nivåer har därefter den relativa förändring 1970—1975 som LU 70 använde applicerats.

Man har således även för 1975 fått två nivåer för samtliga variabler där skillnaden tänkes representera effekten på utvecklingen 1970+1975 av det förhållandet att LU 70, då kalkylerna gjordes, inte helt kände till det faktiska utfallet för 1970. Vi har då förutsatt — vilket givetvis i flera fall kan diskuteras — att LU: s bedömning av förändringen 1970—1975 skulle ha blivit densamma även om man känt till det faktiska utfallet.

I det följande används konsekvent termen rekonstruktion av LU 70 för den variant1 där man använder de värden för 1970 som är tänkta att motsvara informationsnivån i LU 70. För den variant där det faktiska utfallet för 1970 används begagnas konsekvent termen omräkning av LU 70. Termen revidering reserveras för de förnyade och från LU 70 i princip fristående beräkningar som huvudsakligen redovisas i avsnitt 1.6 nedan.

Nedan följer en kort genomgång av de beräkningar som gjordes vid rekonstruktionen av de viktigare variablerna i LU 70.

Sysselsättning [ modellsektorerna. Något rekonstruktion av LU 70 behövdes givetvis inte här. Utfallet av 1970 kom dock att ligga obetydligt under det av LU 70 beräknade. För denna variabel beräknades även ytterligare ett alternativ avsett att belysa effekten av att uttaget av arbetstidsförkortning kom att bli något annorlunda än som förutsattes i LU.

.1 Som tidigare nämnts reserveras termen "alternativ” för beräkningar där prognoserna för de exogena variablerna varierats på olika sätt. I motsats till i LU 70 har i denna avstämning inga alternativ beräknats.

1970 1971 1972 1973 1975

]. Milj. timmar LU 70, rekonstruerad1 5 281 5 113 5 074 4 922 4 846 LU 70, omräknad 5 269 5101 5 063 4 911 4 836 LU 70, justerad för

arbetstidsförk. 5 269 5 196 4 959 4 910 4 836 2. Procentuell förändring

från 1970 , LU 70, rekonstruerad —3,2 —3,9 —6,8 —8,2 LU 70, omräknad —3,2 -—3,9 —6,8 —8,2 LU 70, justerad för

arbetstidsförk. —1,4 —5,9 —6,8 -—8,2

1 Lika med faktiska använda tal i LU 70.

Löner i offentlig sektor. Vid rekonstruktionen av LU 70 anknöts den relativa utvecklingen till den omräknade nivån för 1968, för vilket år utfallet var känt vid tidpunkten för LU 70.

Bytesbalansens saldo. Ett antal försök till rekonstruktion och omräk- ning av LU 70: s kalkyler misslyckades radikalt. Beräkningarna har därför helt utförts med hjälp av den nya metod som beskrivs i avsnitt 2.2.3 i bilaga 2 ”Utrikeshandel och betalningsbalans 1970—1977”.

1970 1975 LU 70, rekonstruerad Saldo i löpande priser enl. LU 70 —1 100 2 400 Deflateringsindex (1968 = 100) 105 119 Saldo i 1968 års priser —1 050 2 020 LU 70, omräknat! Saldo i löpande priser — 972 2 450 Deflateringsindex (1968 = 100) 105 119 Saldo i 1968 års priser — 928 2 020

Underskottet i bytesbalansen blev som framgår ca 120 milj. kr lägre enligt det faktiska utfallet än enligt rekonstruktionen av kalkylerna i LU 70.

Eftersom det var nödvändigt att frångå LU : s metoder på denna punkt och då dessutom en helt ny indexserie införts har ett avsteg från den avsedda arbetsgången gjorts. Förbättringen i bytesbalansens saldo uppgår som synes till ca 3 500 milj. kr från 1970 till 1975 räknat i löpande priser enligt LU. Detta har uppskattats till ca 3 100 milj. kr räknat i 1968 års priser. I 1959 års priser enligt LU 70 beräknades motsvarande förbättring till ca 2 200 milj. kr. Exportprisema (för varor och tjänster, implicit enligt nationalräkenskaperna) steg från 1959 till 1968 med ca 12%, vilket grovt taget borde motsvara skillnaden mellan de båda fastprisberäk- ningarna. Även om snabba och ofta drastiska viktförändringar äger rum på utrikeshandelsområdet måste man dock dra slutsatsen att diskrepan- sen mellan de båda beräkningarna är så stor att den tyder på någon form av inkonsistens. Eftersom saldots modelltekniska funktion snarast är att bestämma förhållandet mellan import- och exportökning, skulle man

dock möjligen våga anta att denna inkonsistens inte haft någon större betydelse vad gäller möjligheten att jämföra resultaten från rekonstruk- tionsberäkningama med resultaten från LU 70 (jfr avsnitt 1.5.3 nedan).

Arbetsproduktiviteten. Vid rekonstruktionen av LU 70 anknöts den relativa utvecklingen till den omräknade nivån för 1968, för vilket år utfallet var känt vid tidpunkten för LU 70. Produktivitetsutvecklingen 1970—1975 enligt rekonstruktionen och enligt omräkningen för de 16 sektorerna redovisas i tabell 17 (appendix 1).

Modellsektorernas investeringar. För dessa förelåg beräkningar för 1959 och 1968 enligt de båda prissystemen i nationalräkenskaperna. I den rekonstruerade versionen uppräknades investeringarna enligt LU 70 med prisförändringen 1959—1968 i varje sektor. Investeringsutvecklingen 1970—1975 enligt rekonstruktionen och enligt omräkningen redovisas i tabell 17 (appendix 1).

Offentlig konsumtion och investering samt exogent bestämd export. Vid rekonstruktionen av LU 70 anknöts den relativa utvecklingen till den omräknade nivån 1968, för vilket år utfallet var känt vid tidpunkten för LU 70.

Exportfördelningsvektorn. Vid kontroll visade sig de olika exportan- delarna 1970 bli exakt desamma i 1968 års priser som i 1959 års priser. Samma värden som i LU 70 användes därför.

Lagerförändring. Olika experiment och kontroller på historiska data antydde att den rimligaste metoden vid rekonstruktionen torde vara att använda differenserna mellan lagerförändringstalen för de olika åren uttryckta i 1959 års priser och applicera dessa på ett utgångsvärde uttryckt i 1968 års priser. Vid rekonstruktionen togs 1968 års lagerför— ändringstal som utgångsvärde, vid omräkningen däremot givetvis utfallet 1970. Skillnaden mellan lagerförändringstalen 1970 och 1975 enligt de båda varianterna redovisas i tabell 17 (appendix l).

Investeringsmatrisen. De överväganden som i LU 70 låg till grund för upprättandet av investeringsmatriserna samt vid införandet av förskjut- ningar över tiden i koefficienterna redovisas i avsnitt 6.3.7 samt Appendix B i Plan och prognos. Det bedömdes nu inte vara meningsfullt att eftersträva någon olikartad behandling vid rekonstruk- tionen resp. omräkningen av LU 70 i detta fall. Även om det är självklart att förhållandet mellan de olika elementen i en matris som denna måste påverkas av huruvida den beräknasi 1959 eller 1968 års priser bedömdes det som ogenomförbart att göra en rekonstruktion på något annat sätt än genom att anta samma relativa förskjutning mellan elementen 1970—1975, oavsett prisbasår.

Investeringsmatrisen har bl.a. betydelse för bestämmande av verk- stadsindustrins resp. byggnadsverksamhetens produktion. Det nödtvung- na bortseendet från relativa prisförskjutningar vid rekonstruktionen kan sålunda ha bidragit till att, som framgår av t. ex. tabell 17 (appendix l), produktionsutvecklingen inom byggnadsverksamheten utvecklas betyd- ligt långsammare enligt den omräknade versionen än enligt LU 70:s ursprungliga data. Det framgår emellertid också enligt tabellen att ganska stora skillnader härvidlag förekommer för många sektorer.

Övriga variabler. Bland de exogena variabler som ej behandlats här

märks framför allt inkomstfördelningskoefficienterna. I sitt nuvarande skick reagerar emellertid modellen ej för förändringar i dessa, varför rekonstruktionsarbetet härav i efterhand ter sig som ointressant.

1.5.3 Resultaten Utgångsläget ] 970

Ursprungliga utgångsläget i LU 70 jämfört med det faktiska utfallet i 1959 års priser. Detta redovisas i tabell 12 (appendix 1). De senaste tal avseende 1970 som i nationalräkenskaperna beräknades i 1959 års priser är från mars 1971.1 De redovisas i kolumn 1. Kolumn 2 och 3 redovisar procentuella avvikelser från kolumn 1, varvid kolumn 2 avser LU:s huvudalternativ sådant det redovisades i huvudrapporten och kolumn 3 avser resultaten från den modellkörning som användes i LU. Avvikelser- na rörande modellsektorernas sektorprodukt samt privat och offentlig konsumtion torde huvudsakligen bero på de definitionsolikheter för vilka redogjordes i avsnitt 1.4.6 ovan. Det framgår vidare att LU 70 kom att underskatta utfallet av både import och export på sådant sätt att det verkliga utfallet av bytesbalansens underskott blev 300—400 milj. kr större än enligt LU: s kalkyler. Det väsentligaste inslaget är dock att LU kom att kraftigt underskatta lageruppbyggnaden 1970. I modellresulta- ten uppgår underskattningen till ca 1,5 miljarder kr, medan senare revisioner vilka kunnat inkluderas i huvudbetänkandet ger en underskatt- ning av ca 850 milj. kr. Utan tvivel beror större delen av underskatt- ningen av importen härpå. Rekonstruerade och omräknade utgångsvärden enligt LU 70 jämförda med faktiskt utfall m. m. Data avseende detta avsnitt redovisas i tabell 13 (appendix 1). I avsnitt 1.4.6 ovan redogjordes för vissa definitionsolik- heter mellan modellens försörjningsbalanser och nationalräkenskaperna. Omfattningen härav redovisades också. För att dessa definitionsolikheter inte onödigtvis skall störa fortsatta jämförelser tas hädanefter som jämförelsenorm inte nationalräkenskapsvärdena utan de reviderade för- sörjningsbalanserna enligt avstämningen av LU 70.

Vi bör då först studera resultatet av den ovan beskrivna rekonstruk- tionen av LU 70. Dessa återfinns i kolumn 4 i tabell 13. Vi finner då att totala BNP enligt de rekonstruerade värdena ligger 1,5 % högre än enligt balanserna. Vi ser också att detta är helt hänförligt till modellsektorernas produktion och till sin huvuddel motsvaras av en överskattning av den privata konsumtionen. Denna överskattning är väsentligt kraftigare än motsvarande i 1959 års priser (se ovan). Som vi kunde vänta finner vi även här en kraftig underskattning av lageruppbyggnaden samt överskatt- ningar av import och export vilka netto leder till ett något för stort underskott i bytesbalansen.

De ovannämnda över- och underskattningarna har två orsaker: dels felskattningar i LU av utgångsläget 1970, dels bristfälligheter i själva rekonstruktionen. Om inga sådana bristfälligheter förelåg skulle skill-

1 Se material till reviderad nationalbudget för 1971.

naden mellan kolumn 3 i tabell 12 och kolumn 4 i tabell 13 uttrycka effekten av förändring i prisbasår i nationalräkenskaperna på LU:s felskattningar av utgångsläget. De nämnda kolumnerna återges i nedan- stående tablå i starkt sammandragen form och med talen uttryckta som procent av BNP från användningssidan 1970.

LU: s felskattning av 1970 i

1959 års priser 1968 års priser ___—___— Konsumtion, totalt 1,2 2,8 Fasta investeringar, totalt 0,8 —0,1 Lagerförändring ——1,5 —1,2 Bytesbalansens saldo —0,4 —0,1 Totalt 0,1 1,5

Ser vi därnäst på den omräknade versionen av LU 70 finner vi att skillnaderna gentemot försörjningsbalanserna (kolumn 5 i tabell 13) är obetydliga och innebär en systematisk underskattning av samtliga komponenter i försörjningsbalansen. Denna lilla underskattning är en följd av den korrigering av input-koefficienterna som gjorts (se avsnitt 1.4.4 ovan) och förhållandet att avvikelserna är små visar att modellen har förmågan att korrekt reproducera det statistiska grundmaterialet för 1970, vilket är en fundamental förutsättning för det fortsatta modellar- betet.

Sektorvis jämförelse mellan utgångsvärden enligt LU 70 och faktiskt utfall. En jämförelse motsvarande den nyss beskrivna har gjorts även på sektomivå. För fullständighetens skull redovisas denna i tabell 14 (appendix 1). Den enda kommentar som synes behöva göras är att modellkörningarna på ett fullt acceptabelt sätt synes reproducera det faktiska utfallet för 1970 (kolumnerna 5 och 11).

Utvecklingen ] 970—1975 Data avseende detta avsnitt redovisas i tabell 15 (appendix 1).

Vid en direkt jämförelse med LU 70 finner vi att de omräkningar och revisioner som gjorts innebär en långsammare utvecklingstakt av produk- tionskapaciteten än enligt LU 70, närmare bestämt med 0,3 % per år för modellsektorerna och något mindre för den totala ekonomin. Av denna effekt är emellertid 0,1 % hänförlig till LU : s felskattning av utgångsläget 1970. Av tabellen kan också utläsas att differensen gentemot LU 70 helt år hänförlig till en långsammare takt i produktivitetsutvecklingen. Visserligen har, som angavs ovan, inom varje enskild sektor antagits en produktivitetsförändring 1970—1975 som är densamma som i LU 70. Men det sammanvägda resultatet för alla sektorer innebär ändock en lägre produktivitetsstegringstakt i 1968 än i 1959 års priser. De högproduktiva sektorerna har nämligen kommit att erhålla en lägre vikt genom att prisuppgången inom dessa sektorer 1959—1968 varit långsammare än inom sektorer med en lägre produktivitetsutveckling.

Ser vi på användningen av produktionskapaciteten kan vi först konstatera att den med LU 70 identiska utveckling som förutsatts sektor för sektor också slagit igenom på totalerna — med något obetydligt undantag — vad gäller offentlig konsumtion samt privat och offentlig investering. Vad gäller bytesbalansens saldo däremot innebär givetvis den ovannämnda underskattningen av utfallet 1970 att omslaget 1970—1975 blir något kraftigare i den rekonstruerade än i den omräknade versionen. Skillnaden uppgår emellertid endast till ca 120 milj. kr mätt i 1968 års priser.

Lagerberäkningarna har utförts så att minskningen i lageruppbyggnads- takten i både den rekonstruerade och den omräknade varianten av LU uppgår till knappt 600 milj. kr 1970—1975. En principiellt mycket viktig fråga är hur man skall bedöma det förhållandet att LU 70 kom att underskatta lageruppbyggnaden med inte mindre än drygt 1,5 miljarder kr (i modellkörningen) eller ca 0,9 miljarder kr (i huvudrapporten).1 Om LU hade känt till den verkliga lageruppbyggnaden 1970, hur hade då lagerprognosen för 1975 förändrats? Eftersom prognosmetodiken i LU 70 synes ha inneburit att man eftersträvat att få en lagerprognos där 1975 låg i samma läge av lagercykeln som 1970 torde man kunna försvara ett antagande om att förändringen i lageruppbyggnaden trots allt skulle ha blivit densamma. (Som en jämförelse kan nämnas att ide reviderade, förutsättningslösa, beräkningarna för 1975 som redovisas nedan ingår ett antagande om en praktiskt taget oförändrad lageruppbyggnad 1975 jämfört med 1970, mätt i 1969 års priser.)

Modellens resultatvariabler slutligen visar, vad avser den rekonstruera- de varianten, betydande avvikelser från den utveckling som redovisadesi LU 70. Utrymmet för privat konsumtion utvecklas ca 0,5 % långsam- mare per år än enligt LU 70 varav dock ca 0,2 procentenheter är hänförliga till LU: s felskattning av utfallet 1970. Importen är beräknad att öka 1,3 % långsammare per år och exporten 1 % långsammare. Av skillnaden är dock vad gäller importen 0,8 och vad gäller exporten 0,7 procentenheter hänförliga till felskattningar av utgångsläget.

Vad som ovan sagts kan sammanfattas i nedanstående tablå där differenserna emellertid angivits i procent av BNP 1970.

1 Det är svårt att exakt fastställa hur LU: s uppskattning låg i förhållande till utfallet. Detta beror bl. a. på bytet av prisbasår i nationalräkenskaperna. Den gjorda jämförelsen avser nationalräkenskapsberäkningarna till reviderad nationalbudget för 1971, de senaste där talen för 1970 beräknades i 1959 priser. En viss uppfattning om hur bilden av lageruppbyggnaden 1970 förändrades ger nedanstående samman- ställning, där talen angivits i 1969 års priser (obs) varvid de två sista talen deflaterats med den prisutveckling som i efterhand synes ha ägt rum mellan 1969 och 1970.

PNB 1970 (dec. 1969) 1 900 RNB 1970 (mars 1970) 2 050 Kl: 5 okt. rapport 1970 3 940 PNB 1971 (dec. 1970) 4 570 NR, oktober 1972 4 570

Totaleffekt av omräknings- och rekonstruktionsarbetet på utvecklingen 1970—1975 Skillnad gentemot LU 70 uttryckt som procent av BNP 1970

Totaleffekt av pris— Effekt efter bort- omräkning och övriga räknande av LU: s statistiska revi- felskattning av sioner 197 0 1 Produktionskapacitet Produktivitet —l,2 —0,8 2 BNP från användningssidan Investering — 0,1 0 Lageruppbyggnad —— 0,1 0 Privat konsumtion —1,3 —0,5 Offentlig konsumtion —0,2 0 Export —1,3 —0,9 Import (omvänt tecken) 1,6 1,0 Summa — 1,5 ——0,5

Anm. På grund av avrundningar stämmer ej totalerna med summan av delarna.

Vilket vitsord som kan tilläggas talen i den första kolumnen, eller snarare skillnaden mellan de båda kolumnerna, kan givetvis vara tveksamt med tanke på den i flera avseenden otillfredsställande rekonstruktionen av värdena i LU 70. Utan varje tvivel är det dock fråga om en entydig bias i negativ riktning för flertalet komponenter. Detta framgår ju även av den andra kolumnen som är grundad på utfallsvärden för 1970 i stället för LU:s värden. Under de förutsättningar som i övrigt gäller för dessa beräkningar kan alltså följande slutsatser dras: Det nya statistiska systemet, som särskilt kännetecknas av byte av prisbasår från 1959 till 196 8, ger systematiskt lägre tillväxttakter för modellens resultatvariabler än det tidigare. Effekterna är av storleksordningen 0,5% per år för import och export. För privat konsumtion kan effekten bli drygt 0,5 % per år och för totala BNP ett par tiondels procent per år. Vid jämförelse mellan nya beräkningar och dem som presenterades i LU 70 måste man dessutom komma ihåg att de senare synes ha påverkats i negativ riktning av ett antal felskattningar av utgångsläget 1970. Eftersom effekten härav synes ha drabbat produktionssidan hårdare än användningssidan är det möjligt att bilden av konkurrensen om resursutrymmet kan ha kommit att i någon liten mån överdrivas i LU 70. Utvecklingen av möjligt konsumtionsutrymme skulle enligt denna tolkning ha underskattats något, likaså importbehov och exportkrav. Det måste emellertid ännu en gång upprepas att dessa slutsatser grundar sig på ofta ganska bristfälliga tolkningar av innebörden i LU:s exogena prognoser. Det står däremot fullt klart att tendenser till lägre tillväxttakt i de olika variablerna kommer att göra sig gällande vid de reviderade och framskrivna kalkylerna och att detta måste hållas i minnet vid jämförelser med LU 70.

Data belysande detta avsnitt återfinns i tabell 16 (appendix 1). Uppenbarligen har samtliga komponenter på försörjningsbalansen utveck- lats betydligt långsammare 1970—1972 än en linjär utveckling enligt LU 70 skulle ha förutsatt. Tabellen visar även vilken återstående årlig utveckling som behövs 1972—1975 för att prognosen enligt LU 70 skall kunna uppfyllas. Emellertid kom iverkligheten arbetstidsförkortningen att i högre grad falla på 1970—1972 än vad som förutsattes i LU. Kolumn 5 i tabellen visar därför vilken tillväxt som skulle krävas för 1972—1975 för att uppfylla LU: s prognoser därest dessa justeras för faktiskt inträffad arbetstidsförkortning.

Av tabellen framgår att den ”erforderliga” ökningen 1972—1975 av de olika komponenterna i många fall uppenbarligen överstiger vad som i ett historiskt perspektiv ter sig ”rimligt”. Mätt från produktionssidan skulle t. ex. BNP behöva öka med 5,6 % per år för att LU:s kalkyler skulle uppfyllas 1975. Vid de reviderade bedömningar som nu |orts avseende perioden 1970—1975 visar kalkylerna snarare på en produktionstillväxt med ca 4,6 %, kombinerad med en sysselsättningsökning på 0,1 %. De utförda kalkylerna antyder således ett produktionsbortfall jämfört med beräkningarna i LU 70, uppgående till ca 3 % av BNP över hela perioden 1970—1975.

Utvecklingen avseende de olika efterfrågekomponenterna framgår klart av tabellen. De reviderade kalkylerna för perioden presenteras iföljande avsnitt. Vad gäller den ”resterande” utvecklingen 1972—1975 kan det noteras att den erforderliga ökningen av import och export väl sammanfaller med den som enligt de reviderade kalkylerna bedömts som trolig. Samma förhållande gäller i stort sett också den offentliga produktionen, medan den offentliga sektorns inköp av varor och tjänster från modellsektorerna reviderats ner mycket kraftigt i förhållande till LU 70 varigenom också den ”erforderliga” ökningen 1972—1975 ter sig orimligt hög. Kraftigt lägre ökningstakt än enligt LU 70 förväntas också för de fasta investeringarna medan lageruppbyggnaden i stället upprevide- rats något. Utrymmet för privat konsumtion, slutligen, förväntas nu öka kraftigt, utan att uppnå den ökningstakt som skulle vara erforderlig 1972—1975 för att LU: s ursprungliga kalkyler helt skulle infrias.

1.6 Reviderade kalkyler 1970—1975 och 1972—1977 1.6.1 Syftet med de reviderade kalkylerna

Syftet med föreliggande beräkningar är att mot bakgrunden av den nya information som tillkommit sedan LU 70 gjordes framlägga nya progno- ser över utvecklingen fram t. o. m. 1975. Ett mycket viktigt bisyfte med föreliggande arbete är emellertid att förbereda LU 75 och överhuvudtaget att utveckla metodiken mot en mer ”rullande” prognosverksamhet. Försöksvis framläggs därför också en framskrivning av kalkylerna till att

täcka perioden fram t. 0. m. 1977. Beräkningarna har legat till grund för den sammanfattande analysen.

Det måste observeras att modellens kanske viktigaste funktion är att vara ett instrument för samordning och konsistensprövning. Vi ville denna gång undersöka huruvida det var möjligt att koncentrera utred- ningsresurserna till ett fåtal intressanta områden eller sektorer och tillsammans med en mera schematisk genomgång av andra områden ändå med modellens hjälp erhålla en genomarbetad framtidsbild.l En utvärde- ring av resultatet av detta arbete blir av fundamental betydelse för det fortsatta LU-arbetet i Sverige.

1.6.2 Prognos för de exogena variablerna

En lista över de exogena variabler som krävs i modellen återfinns i tabell 5. Värden för prognosåren måste bl. a. bestämmas för koefficien- terna i import- och konsumtionsfunktionerna, förädlingsvärdeandelen i produktionen samt insatskoefficienterna. För arbetet härmed har redo- .orts i avsnitten 1.4.4 och 1.4.5 ovan.

För flertalet av övriga exogena variabler återfinns en beskrivning av prognoserna och en diskussion av deras innebörd i respektive special- eller sektoravsnitt i den sammanfattande analysen. Här görs därför endast en hänvisning till dessa avsnitt.

Sysselsättning i modellsektorerna. Sysselsättningsberäkningarna redo- visas i avsnitt l.2.l i den sammanfattande analysen. Statistiska central- byråns grundberäkningar avses dessutom bli publicerade i ett nummer av centralbyråns serie "Information i prognosfrågor”.2

Sysselsättningsberäkningarna omfattar den totala tillgången på arbets- timmar. Som direkt input i modellen används emellertid endast den del som beräknas komma att stå till modellsektorernas förfogande, dvs. efter avdrag av offentlig sysselsättning. Beräkningen av denna avdragspost baserar sig på de ändamålsfördelade prognoserna för den offentliga konsumtionen (se avsnitt 2.2 i den sammanfattande analysen samt bilaga 5). Genom en framskrivning av historiska trender för löneandelarna per ändamål har en beräkning av lönesummans framtida storlek i fasta priser erhållits. I enlighet med principerna för nationalräkenskapsberäkningarna antas därefter en parallell utveckling för sysselsättning och lönesummor. (På grund av olikheter i lön/timme mellan olika ändamålsgrupper kan dock olika förändringstal för lönesumme- och sysselsättningsutveckling erhållas på totalnivå.)

En separat beräkning har måst göras för sådan offentlig verksamhet som i LU-modellen skall registreras som ingående i sektor 23 (se avsnitt 1.4.6 ovan).

Slutresultatet av sysselsättningsberäkningarna kan sammanfattas sålun— da.

[ De områden för vilka specialstudier gjorts redovisas i bilagorna 2—5. 2 SCB IPF 1973: 7.

sektor sektorerna I. Mil/'. arbetstimmar 1970 6 308,03 1 038,69 5 269,34 1972 6 016,24 1 112,57 4 903,67 1975 6 045,77 1 263,00 4 782,77 1977 6 050,22 1376,01 4 674,21 2. Procentuell förändring per år 1970—1975 — ,8 4,0 —1,9 1972—1977 0,1 4,3 —1,0

Löner i offentlig sektor. Utvecklingen av de offentliga lönesummorna berördes i föregående avsnitt i samband med sysselsättningsutvecklingen. I offentliga löner ingår även arbetsgivaravgifter. Några förändringar i avgiftsuttaget har inte antagits under prognosperioden.

Bytesbalansens saldo. Beräkningarna härav återfinns i detalj i bilaga 2: Utrikeshandel och betalningsbalans.

Arbetsproduktivitet. Beräkningarna återfinns i de olika sektoravsnitten i kapitel 2 i den sammanfattande analysen. Resultaten finns även sammanfattade i tabell 21 (appendix 1).

Modellsektorernas investeringar. Beräkningarna redovisas i de olika sektoravsnitten i kapitel 2 i den sammanfattande analysen. Resultaten finns även sammanfattade i tabell 22 (appendix l).

Offentlig konsumtion. Begreppet avser i detta sammanhang den offentliga sektorns löpande förbrukning, dvs. dess inköp av varor och tjänster från modellsektorema.1 Prognosen framkommer residualt via beräkningarna av den totala offentliga konsumtionens utveckling inom olika statliga och kommunala ändamålsgrupper (se avsnitt 2.2 i den sammanfattande analysen samt bilaga 5: Offentliga tjänster) samt via antaganden om dennas fördelning på myndigheternas egen produktion (se bl. a. avsnittet om offentliga löner ovan) och inköp av varor och tjänster från modellsektorerna.

Offentlig investering. Beräkningarna av den offentliga sektorns investe- ringar redovisas i avsnitt 2.2 i den sammanfattande analysen samt i bilaga 5: Offentliga tjänster. Fördelningen på levererande sektorer är gjord med hjälp av en fördelningsnyckel grundad på 1968 års input-output-under- sökning (jämför investeringsmatrisen för privata investeringar nedan).

Exogent bestämd export. Exporten inom sektorerna 1, 2, 4—7, 12, 18, 20 och 23 är exogent bestämd och har alltså en annan innebörd än exportprognoserna för övriga sektorer (se nedan) vilka uttrycker det 5. k. exportkravet. (Se avsnitt 1.2.1 ovan, speciellt ekvation 6.) En redogörelse för exportberäkningarna finns i bilaga 2: Utrikeshandel och betalnings- balans.

Exportfördelningsvektorn. Vektorn bestämmer de icke-exogena sek- torernas andelar av den i modellen endogent bestämda exporten. För prognosåren har andelarna bestämts genom en framdragning av trenden för andelsutvecklingen 1954—1971. Vektorns utseende framgår av tabell 10.

1För den modelltekniska diskussionen härav se Plan och prognos, avsnitt 6.3.6 jämte hänvisningar.

Tabell Bl: 10 Exportfördelningsvektom 1960—1977 Andel av totala endogent bestämda exporten

Sektor 1960 1965 1970 1975 1977 3 0,057 0,050 0,040 0,037 0,035 8 0,297 0,252 0,217 0,192 0,179 9 0,002 0,003 0,004 0,005 0,005 10 0,006 0,008 0,008 0,011 0,012 11 0,032 0,040 0,051 0,054 0,057 13 0,011 0,010 0,008 0,009 0,009 14 0,085 0,092 0,092 0,092 0,092 15 0,266 0,312 0,395 0,421 0,441 16 0,065 0,088 0,055 0,060 0,059 17 0,004 0,005 0,005 0,006 0,006 21 0,175 0,140 0,125 0,113 0,105

Totalt 1,000 1,000 1,000 1,000 1,000

Lagerförändring. Lagerförändringarna inom industri finns för den historiska perioden uppdelade på råvaror, varor i arbete, färdigvaror och bränsle. Vid fördelningen på tillverkningssektorer har varor i arbete och färdigvaror ansetts vara producerade inom egen bransch. Bränslen har ansetts producerade inom sektor 12, petroleum och kolindustri. Råvaru- lagren har fördelats på tillverkningssektor i enlighet med insatsleveranser- nas fördelning i input-output-undersökningen 1968. Samma fördelning har använts för samtliga år.

Till grund för fördelningan av varuhandelns lagerförändring har legat uppgifter från 1963 års handelsräkning.

För prognosperioden har lagerförändringarna inom såväl industri som varuhandel räknats fram genom trendframskrivning av lagerstockarna i procent av BNP. En rekonstruktion av lagerstockarnas storlek för de aktuella åren har gjorts. För att kunna göra en sådan beräkning var det nödvändigt att först beräkna de olika sektorerna lagerstockar för den historiska perioden. Detta har skett genom att för varje sektor applicera lagerförändringstalen 1955—1971 på värdet för sektorns lagerstock 1968, vilket erhölls från statistiska centralbyrån. De framtagna årliga värdena för lagerstockarna har sedan satts i relation till bruttoproduktionsvärdet för berörda näringsgrenar. Dessa lagerkvoter har därefter extrapolerats in i prognosperioden, dels följande den långsiktiga trendmässiga utveck- lingen, dels följande det klara cykliska mönster som kunnat observerasi den historiska perioden. På så sätt har ett underlag för olika beräknings- varianter med avseende på lagercykelns läge skapats.

Den ovannämnda metodiken har alltså möjliggjort ett slags hänsynsta- gande till lagersvängningarna över en 5-årsperiod. På grund av sin stora betydelse för hela det ekonomiska förloppet ter det sig nämligen helt nödvändigt att försöka ta med lagersvängningarna explicit i modellkalky- lerna. Som framgår av diagram ] kan 1970 och 1972 förutsättas vara ett topp- resp. ett bottenår i lagercykeln. I huvudvarianten i föreliggande beräkningar har lagerförändringen för 1975 förutsatts varai samma fas av cykeln som 1970, dvs. ett nytt toppår i cykeln. 1977 har däremot förutsatts ligga på den långsiktiga trenden för lagerstockarna i relation till produktionsutvecklingen. För att söka få en fullständig och parallell

Log. skala

100+

90 80 70 w 60 50

| 1 | i 1 | r F | t #— l—rn | 1 196364 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77

Lagerstockens förändring 1963—1972 enligt utfall samt prognos 1972—1977 enligt LU:s huvudalternativ

_______ Lagerstockens trendmässiga förändring 1972—1977

Anm För 1975—1977 har i LU:s huvudalternativ antagits en trendmässig ökning av lagerstocken varför kurvorna sammanfaller för denna period.

behandling av lagerfluktuationerna har emellertid också varianter kon- struerats där lagren för 1972 och 1975 förutsätts ligga på den långsiktiga trendlinjen. De använda talen kan sammanfattas i nedanstående tablå.

Lagerförändring

Milj. kr, 1968 års priser

___—___— 1970 1972 1975 1977

___—_____._.——

Utfalll 4 200 — 600 Cyklisk prognos 4 200 Långsiktig trend 1 700 2 000 2 100

___________________—_-_—

1 Utfallet 1972 beräknas i den reviderade nationalbudgeten för 1973 till —0,2 miljarder kr.

Investeringsmatrisen. Investeringarna har fördelats från investerande till levererande bransch enligt en fördelningsnyckel grundad på input- output-undersökningen 1968. Samtliga byggnadsinvesteringar anses pro- ducerade inom sektor 19, Byggnadsverksamhet, medan maskininveste- ringarna fördelats på sektorerna 7, Textil- och beklädnadsindustri, 8, Trä-, massa- och pappersindustri samt 15, verkstadsindustri exkl. varv. Någon förskjutning över tiden i dessa andelar har ej antagits och vidare är andelarna — med ett fåtal undantag — desamma för samtliga branscher. Angående problematiken i samband med investeringsmatrisen, se även ”Plan och prognos”, avsnitt 6.3.7.

Den viktigaste delen av investeringsmatrisen gäller fördelningen av totala investeringarna mellan byggnads- och andra investeringar. Denna fördelning är, tillsammans med prognosen för bostadsbyggandet, av avgörande betydelse när det gäller byggnadssektorns produktion och sysselsättning. Olyckligtvis finns inte någon invändningsfri metod för att prognosera denna fördelning. Tabell ll redovisar de andelar som använts

Tabell 81:11 Byggnadsinvesteringarnas andel av resp. sektors bruttoinvesteringar 1960—1977 Procent Sektor 1960 1965 1970 1972 1975 1977 M_— 1 Jordbruk, fiske 20,2 14,1 19,8 15,2 16,0 15,7 2 Skogsbruk 43,1 30,9 18,4 19,6 12,6 11,2 3 Extraktiv ind. 47,7 34,6 39,4 37,1 37,0 35,9 4 Skyddad livsmedelsind. 44,5 39,9 29,7 29,1 26,9 25,9 5 Konkurrensutsatt livs- medelsind. 44,2 40,0 29,8 30,9 28,0 26,2 6 Dryckesvaru- och tobaksind. 40,7 37,2 34,0 34,5 33,0 32,0 7 Textil- och beklädnadsind. 23,6 23,4 22,8 26,2 25,0 25,0 8 Trä-, massa- och pappersind. 35,3 27,1 27,2 22,0 21,0 20,0 9 Grafisk ind. 23,1 12,9 25,7 20,7 21,0 21,0 10 Gummivaruind. 44,7 27,9 26,7 25,7 21,7 19,8 11 Kemisk ind, 39,5 27,2 23,2 30,9 28,1 28,0 12 Petroleum- och kolind. 14,8 9,0 31,8 32,1 40,1 40,0 13 Jord— och stenind. 31,3 41,8 33,5 19,8 22,0 21,9 14 Järn-, stål- och metallverk 31,8 24,7 20,5 20,0 28,0 26,0 15 Verkstadsind. exkl. varv 40,8 32,6 34,5 37,0 34,0 34,0 16 Varv 64,9 48,1 45,1 50,0 69,9 59,9 17 Ovrig tillverkningsind. 28,0 18,9 14,8 15,8 20,9 19,6 18 El-, gas- och vattenverk 74,2 80,7 77,6 74,4 72,4 70,4 19 Byggnadsverksamhet 20,9 18,7 11,8 14,0 14,0 14,0 20 Varuhandel 48,1 46,6 42,3 41,0 41,0 41,0 21 Transport och kommunika- tion 39,1 46,6 33,1 28,0 32,9 33,0 22 Bostadsförvaltning 100,0 100,0 99,8 99,8 99,8 99,8 23 Ovriga privata tjänster 68,3 59,2 57,5 58,0 58,0 58,0 Totalt 60,6 61,1 59,1 56,6 55,9 54,4

vad avser byggnadsinvesteringarna. Tabellen är i stort sett grundad på frihandsextrapolationer av historiska förlopp, sektor för sektor. Det framgår att även för prognosperioden ganska kraftigt fallande andelar har antagits. I själva verket har i de reviderade kalkylerna en accentuering av detta förhållande gjorts, jämfört med LU 70. Anledningen härtill är att man i LU 70 antog att andelen byggnadsinvesteringar just 1970 var ovanligt låg i förhållande till trenden, ett antagande som med hänsyn till senare statistik inte längre förefaller lika motiverat.

Övriga variabler. Bland övriga exogena variabler märks ett antal tekniska variabler, som t. ex. tullsatsernas höjd, men framför allt inkomstfördelningsvariablerna reallön per timme samt till hushållssek- tom utdelade företagsvinster m. m. Olyckligtvis reagerar modellen i sitt nuvarande skick ej på förändringari dessa variabler. Utrymmet för privat konsumtion bestäms, som framgått ovan, som ett resultat av beräkningen av tillgängligt utrymme och det utrymme som krävs för övriga kompo- nenter. Via en endogen variabel kallad ”netto direkta skatter” framräk- nas därvid automatiskt den disponibla inkomst som tillsammans med konsumtionsfunktionerna ger just detta konsumtionsutrymme. Någon större möda har därför inte nedlagts på att prognostisera inkomstfördel- ningsvariablerna, och de redovisas ej heller här. För ett studium av sakförhållandena hänvisas framför allt till bilaga 6: Finansiella aspekter på den ekonomiska utvecklingen 1970—1977.

Resultaten av de reviderade kalkylerna för perioden 1970—1975 och 1972—1977 redovisas översiktligt i tabell 15 (appendix 1). Tabellen innehåller även resultaten enligt LU 70 samt de omräkningar av LU 70 enligt lö-sektorsmodellen för vilka redogjordes i föregående avsnitt. Resultaten redovisas vidare på produktionssektorer i tabellerna 18—23 (appendix 1). Dessa tabeller innehåller även en historisk tillbakablick. I appendix 2 redovisas vidare resultaten i form av input-output-tabeller.

En omfattande beskrivning och tolkning av modellresultaten görs i den sammanfattande analysen. Här skall därför endast några kommentarer av en mera modellteknisk innebörd göras. Dessa kommentarer avser uteslutande de sidovarianter som utförts till de i den sammanfattande analysen beskrivna beräkningarna.

Variant avseende lagerförändringen 1975. I huvudvarianten har antagits att lagercykeln 1975 kommer att vara i samma fassom 1970. Härigenom blir skillnaden i lagerförändringstalen mellan de båda åren obetydlig. Sätter man i stället värdet för lagerförändringen 1975 lika med det som svarar mot den långsiktiga trendutvecklingen, innebär detta en ytterligare neddragning av lagren med ca 2,2 miljarder kr (mätt i 1968 års priser) från 1970 till 1975. Under i övrigt lika förutsättningar inträffar då följande förändringar i modellresultaten. Utrymmet för privat konsumtion ökar med 3,2% per år i stället för 2,6% enligt huvudaltemativet. lmportökningstakten sänks från 5,2 till 4,8 % per år och exportökningstakten från 6,7 till 6,3 %.

Variant avseende konjunkturläget 1972. I huvudvarianten beräknas utvecklingen utifrån det faktiska läget 1972 sådant detta låter sig beräknas i början av mars 1973. Härigenom kommer effekterna av det undernormala resursutnyttjandet 1972 att helt slå igenom på utveck- lingen 1972—1977. Detta sistnämnda år förutsätts å andra sidan vara ett år med normalt resursutnyttjande och med en lageruppbyggnad som är av en storlek som ansluter sig till den långsiktiga trenden. För att söka belysa en utveckling mellan två år av ”normalårstyp” även i det utsträckta perspektivet har utvecklingen 1972—1977 beräknats även under följande förutsättningar. Industriproduktiviteten har antagits öka l% långsammare per år än enligt huvudkalkylen. Detta svarar mot en ”konjunkturreserv” som diskuteras i avsnittet om industrin (se avsnitt 2.1 i den sammanfattande analysen). Någon konjunkturreserv inom övriga näringsgrenar har inte antagits föreligga, ehuru i realiteten så troligtvis är fallet. På totalnivå svarar den nämnda förändringen mot en sänkning av produktivitetsökningstakten med ca 0,3 procentenheter per år. Vidare har antalet arbetstimmar förutsatts minska med 0,1 % per år jämfört med en ökning med 0,1 % enligt huvudvarianten. Slutligen sättes även lagren 1972 till ett värde motsvarande den långsiktiga utvecklingen, vilket betyder en skillnad i lagerförändringstalen mellan 1972 och 1977 med ca 400 milj. kr att jämföra med ca 2,7 miljarder kr i huvudvarianten.

Med ovan angivna variation i vissa exogena antaganden blir resultaten en tillväxt i produktionskapaciteten som understiger huvudvariantens med 0,2 % per år. Konsumtionsutrymmet kommer däremot att utvecklas

i samma takt. Stora differenser uppkommer däremot i fråga om utrikeshandeln där ökningstakten för både import och export sjunker med knappt 1 procentenhet per år.

Det måste uppmärksammas att de båda beskrivna varianterna knappast kan betecknas som uttryckande en "normal” utveckling eftersom de fortfarande är styrda att ge det faktiska utfallet av bytesbalansen 1972 i resultat. Ruckar man emellertid på denna förutsättning och exempelvis sätter in ett bytesbalanssaldo 1972 som är lika med det fastprisberäknade transfereringsnettot (se bilaga 2: Utrikeshandel och betalningsbalans, för förklaring) blir den enda märkbara skillnaden att exportökningstakten stiger med 0,5% per år jämfört med varianten ovan. Detta sker på bekostnad av konsumtionsutrymmet vars ökningstakt då kommer att sjunka med ca 0,3 procentenheter per år. Om man hårdrar resultaten kunde detta sägas vara ett mått på det extra konsumtionsutrymme vi kunnat ”köpa" genom att bytesbalansens överskott 1972 var kraftigare än det som svarar mot balans i de totala betalningarna gentemot utlandet. Det har emellertid på annat håll (se avsnitt 1.2.2 i den sammanfattande analysen) gjorts gällande att något sådant kraftigare överskott inte föreligger 1972. Enligt dessa beräkningar skulle en konjunkturanpassning av bytesbalansen snarast ge till resultat något litet underskott 1972. Det här beskrivna modellresultatet får alltså ses endast som känslighets— test av modellen vid vilken man förutsatt att ett ”cyclically adjusted” överskott på betalningsbalansen av storleken ca 1 miljard kr (dvs. skillnaden mellan det verkliga utfallet och det fastprisberäknade transfe- reringsnettot 1972) föreligger.

Om vi bortser från denna senare variant och för ögonblicket tolkar de konjunkturrensade varianterna för 1970—1975 och 1972—1977 som uttryck för de långsiktiga trenderna, skulle nedanstående tidsperspektiv avteckna sig vad gäller den långsiktiga utvecklingen av produktionskapaci- tet och resultatvariabler i modellen.

Procentuell årlig volymförändring

1950 1960 1965 1970 1972 1960 1965 1970 1975 1977

Produktivitet industrin 4,0 8,1 Ovriga sektorer 4,9 Totalt 4,0 5 8 :

Sysselsättning industrin —0,1 0,1 Ovriga sektorer —0,3 —l,4 —2,0 -1,5 Totalt —O,6 —0,2

Produktion lndu strin Ovriga sektorer Totalt

Export Import

Orth-A Unhoo Nimw mum:

3 9 3 4 Privat konsumtion 2,5 5 4 6 9

Anm.Tabellen avser endast modellsektorerna. Talen för 1950—1960 delvis uppskattade.

Vid tolkningen av tabellen måste man givetvis städse hålla i minnet att den något accelererade produktionsökningstakten 1972—1977 jämfört med 1970—1975 till sin helhet är hänförlig till antagandet om att ingen ytterligare arbetstidsförkortning kommer att uttas. Med hjälp av model- len kan man beräkna hur stor effekt i olika avseenden en arbetstidsför- kortning skulle få.

1 övrigt framträder en mellan 5-årsperioderna avsaktande ökningstakt i industriproduktiviteten samt i industriproduktionen. Den relativt sett snabba nedgången i industrisysselsättningen förtjänar även att uppmärk- sammas. Den klart retarderande ökningstakten för totala BNP sedan 1960—1965 framträder likaledes som ett dominerande drag liksom att denna till större delen är hänförlig till sysselsättningsminskningen.

På användningssidan märks den kraftiga sammanpressningen av utrym- met för privat konsumtion sedan 1960—1965. Denna trend skulle dock komma att brytas 1972—1977, men huvudsakligen till följd av det totalt sett ökade utrymme som följer av antagandet om arbetstidsförkortning- en.

För utrikeshandeln slutligen noteras att exportkravet och importen utvecklas betydligt långsammare 1970—1975 än 1965—1970, vilken senare period dock i det historiska perspektivet framstår som påtagligt expansiv på utrikeshandelssidan. För perioden 1972—1977 skulle export- kravet enligt dessa beräkningar retardera något, medan importen skulle accelerera något, fortfarande med bibehållande av det grundläggande kravet på balans i de utrikes betalningarna fr. o. m. 1975.

Appendix 1

Tabell Bl: 12 Försörjningsbalansen 1970. Jämförelse mellan LU 70 (ursprungliga värden) och nationalräkenskaperna Milj. kr, 1959 års priser. Skillnader mot NR i procent resp. milj. kr

NR LU 70 LU 70

mars 1971 huvudrapport1 (bil. 9) A Modellsektorerna 1 Sektorprodukt2 till faktorkostnad 2 Korrektionspost för ; 90 416 LO marknadspris m. rn.3 3 Import av varor och tjänster 33 679 — 0.7 4 Summa tillförsel 124 095 0,5 5 Privat konsumtion 56 526 0,1 1,5 6 Offentlig konsumtion 7 378 16,0 7 Summa konsumtion 63 904 3,2 8 Privat investering 9 Offentlig investering ' 10 Summa investering 22 767 2,3 3,6 11 Lagerförändring + 3 758 (—858) (—1 533) 12 Export av varor och tjänster 33 666 — 1,9 13 Summa användning 124 095 0,5 B Offentlig sektor 14 Offentlig sektorprodukt 11 150 - 9,0 15 Total off. konsumtion 18 528 — 0,7 2,3 C Totala ekonomin 16 BNP fr. produktionssidan4 ' ' ' 17 BNP fr. användn.sidans 101 566 — 0,7 0,1 18 Bytesbalans för varor och tjänster —13 (—287) (—411) 19 Sysselsättning tet., milj. tim.

' Avser ”alternativ 1”. 4

2 Mätt från produktionssidan före avdrag för Ofördelade banktjänster. 3 Inkl. överg. till användningssidan. " 1 + 14. Mätt till faktorkostnad. 5 1 + 2 — 6 + 15. Mätt till marknadspris.

Tabell Bl: 13 Försörjningsbalansen 1970. Jämförelse mellan nationalräkenskaperna, LU 70 och avstäm- ningen av LU 70 Milj. kr, 1968 års priser. Skillnader mot modellens försörjningsbalans i procent resp. milj. kr

Modellens NR NR LU 70 LU 70 Avstäm— försörjn. okt. mars (re- (omräk- ning av balans 72 73 konstr.) nad) LU 70 A Modellsektorerna 1 Sektorprodukt till faktorkostnad' 115 775 — 0,7 — 0,7 1,5 —0,1 0,0 2 Korrektionspost för marknadspris m. m.” 16 415 — 1,2 — 4,5 0,5 0,1 0,0 3 lmport av varor och tjänster 38 383 0,0 1,3 0,9 —0,1 -—0,1 4 Summa tillförsel 170 573 — 0,6 — 0,6 1,3 —0,1 0,0 5 Privat konsumtion 84 487 0,2 0,2 4,7 —0,2 0,0 6 Offentlig konsumtion 10 653 —10,6 —11,1 —1,1 0,0 0,0 7 Summa konsumtion 95 140 -— 1,0 — 1,1 4,0 —0,2 0,0 8 Privat investering 26 634 0,0 —0,9 0,4 0,0 9 Offentlig investering 7 156 0,0 " 2,1 0,0 0,0 10 Summa investering 33 790 0,0 0,9 —0,2 0,3 0,0 11 Lagerförändring +4 188 (—2) (— 14) (—1802) (10) (10) 12 Export av varor och tjänster 37 455 0,0 — 0,6 0,6 —O,1 —0,1 13 Summa användning 170 573 —— 0,6 — 0,6 1,3 —0,1 0,0 B Offentlig sektor 14 Offentlig sektorprodukt 22 296 4,3 4,5 1,5 0,0 0,0 15 Total off. konsumtion 33 242 — 1,4 — 1,4 0,9 0,0 0,0 C Totala ekonomin 16 BNP fr. produktionssid.3 138 071 0,1 0,2 1,5 —O,1 0,0 17 BNP fr. användn.sidan" 154 779 — 0,2 — 0,5 1,5 0,0 0,0 18 Bytesbalans för varor och tjänster —928 (+4) (—744) (—122) (30) (10) 19 Sysselsättn. tot., milj. tim. 6 308 0,0 0,0 ' 0,0 0,0

' Mätt från produktionssidan före avdrag för Ofördelade banktjänster. 2 Inkl. överg. till användningssidan. 3 1 + 14. Mätt till faktorkostnad. " 1+2 — 6+15. Mätt till marknadspris.

Anm. Modellens försörjningsbalans = statistiskt grundmaterial 1973. Rekonstruktion: 1970 som i LU 70, 16-sektorsmodellen. Omräkning: 1970 = utfall, 16-sektorsmodellen. Avstämning: Reviderade beräkningar, 24—sektorsmodellen. Se text för vidare förklaringar.

Tabell Bl: 14 Produktionen och sysselsättningen inom olika sektorer 1970. Jämförelse mellan nationalräkenskaperna, LU 70 och avstämningen av LU 70 Milj. kr, 1968 års priser. Skillnader mot modellens försörjningsbalans i % resp. milj. kr

Produktion Sysselsättning, milj. tim.

Model- NR NR LU 70 LU 70 Avstäm- Enl. NR NR LU 70 LU 70 A_vstäm— lens okt. 72 mars (re— (omräk- ning model- okt. 72 mars (re- (omräk- ning försörj. 73 konstr.) nad) av LU 70 len 73 konstr.) nad) av LU 70 balans Jordbruk, fiske 3 369 0 Skogsbruk 2 751 0 Extraktiv industri 1 275 0 Livsmedels—, dryckesvaru- o. tobaksind. 4 064 0 Textil- o. beklädnadsind. 2 168 0 Trä-, massa- o. pappersind. 6 065 0 Petroleum- o. kolind. 354 0 Järn-, stål- o. metallverk 2 331 0 Ovrig industri 24 844 0 El-, gas— o. vattenverk 3 330 0 0 O 0 0 —4,5 —0,7

"I

396 144 30 166 156 279

5

124

1 078 61 618 826

501

42 842 — 5 269 —

co.—oh » MNO I "I %,!N Oo

N _|qu XDNv—u

D

|

co.—im Colo meo N % O

%

I N men:—oo o?oo

"2

N D |

..

_em_—oo I I

v-ll

—0,1

”0.

N | =D 0. _oo OOO ? N | *. N |

0.

o' q __Nv—lv—l

|

| m—Nocåmxo—a—t

|

| WQOOMINmN

co.—oo OOOO

I

I mOoovNDm—l

|

I

O OOOOOOOOO GOOD u—th

Byggnadsind. 12 108 Varuhandel 14 6 34 Transport- o. kommuni—

kationsväsende 10 010 Bostadsförvaltning 11 643 Övr. priv. tjänster 16 824 Totalt 1 15 7 7 0

"1 | V'.

COCOOOOOO

lng—.cn Nl—l

] ooqsc m—o

_!va monooao—Nm _ov—i—u—i

... dooo

| 000 OOOOOOOOO OO OOO OOOOOOOOO OO

vm ”0 Ni | I van __

v—1

scoqooN u—thlu—l—l w maga u—unN—t

QQ 05ng Nm.—to

|

,0 ,6

#0

,0 ,6

Anm. Modellens försörjningsbalans = statistiskt grundmaterial 1973. Rekonstruktion: 1970 som i LU 70, 16-sektorsmodellen. Omräkning: 1970 = utfall, 16-sektorsmodellen. Avstämning: Reviderade beräkningar, 24—sektorsmodellen. Se text för vidare förklaringar.

Tabell Bl: 15 Försörjningsbalansens utveckling 1970—1977 enligt LU 70: s ursprungliga prognos och omräkningar av denna samt enligt förnyad prognos Procentuell årlig volymförändring

1970—1975 1972—1977 LU 70 bil. 9 LU 70 LU 70 Avstämning Framskrivn. 1959 års rekon- omräknad av LU 70 av LU 70 priser struerad 1968 års 1968 års 1968 års 1968 års priser priser priser priser A Modellsektorerna 1 Sektorprodukt till faktor- kostnadl 4,2 3,9 4,0 3,3 4,5 2 Korrektionspost för marknadspris m. rn.z 0 1,2 1,1 0,7 1,6 3 lmport av varor och tjänster 6,2 4,9 5,7 5,2 7,3 4 Summa tillförsel 4,5 3,9 4,1 3,5 4,9 5 Privat konsumtion 3,4 2,9 3,1 2,6 4,4 6 Offentlig konsumtion 5,5 5,4 5,5 3,8 3,7 7 Summa konsumtion 3,7 3,2 3,4 2,8 4,3 8 Privat investering 3,6 3,5 3,5 2,3 2,5 9 Offentlig investering 3,2 3,2 3,2 1,4 2,9 10 Summa investering 3,5 3,5 3,5 2,1 2,5 11 Lagerförändring3 (—425) (—544) (—598) (—24) (+ 2713) 12 Export av varor och tjänster 7,3 6,3 7,0 6,7 7,1 13 Summa användning 4,5 3,9 4,1 3,5 4,9 B Offentlig sektor 14 Offentlig sektorprodukt 3,7 3,8 4,1 3,8 4,1 15 Total offentlig konsumtion 4,5 4,3 4,5 3,8 4,0 C Totala ekonomin 16 BNP från produktionssidan4 4,1 3,9 4,0 3,4 4,4 17 BNP från användningssidan5 3,9 3,6 3,7 3,1 4,2 18 Bytesbalans för varor och tjänster3 (+ 2225) (+ 3070) (+ 2948) (+ 3268) (+318) 19 Sysselsättning, tot., milj. tim. —0,8 ' —0,8 —0,8 0,1

' Mätt från produktionssidan före avdrag för Ofördelade banktjänster. 2 Inkl. övergång till användningssidan. 3 Förändring i milj. kr. " 1+ 14. Mätt till faktorkostnad. 5 1+2 — 6+15. Mätt till marknadspris.

Anm. Modellens försörjningsbalanser = statistiskt grundmaterial 1973. Rekonstruktion: 1970 som i LU 70. 1970—1975 som i LU 70 16-sektorsmodellen. Omräkning: 1970 = utfall. 1970—1975 som i LU 70. 16-sektorsmodellen. Avstämning: Reviderade beräkningar 1970—1975. 24-sektorsmodellen. Se text för vidare förklaringar.

Tabell 81:16 Jämförelse mellan LU 70:s prognos samt utvecklingen 1970—1972 Procentuell årlig volymförändring

1970—1975 1970—1972 1970—1972 Resterandeutveckling LU 70 utfall LU 70 1972—1975 omräknad NR mars 73 justerad _ för arbets- LU 70 — LU 70—juste— tidsför- utfall rade värden kortn. 1970—1972 1970—1972 A Modellsektorerna 1 Sektorprodukt till faktor- kostnad1 4,0 1,4 2,8 5,8 4,8 2 Korrektionspost för marknadspris m. m? 1,1 —4,8 2,2 5,2 0,4 3 lmport av varor och tjänster 5,7 0,7 3,9 9,1 6,9 4 Summa tillförsel 4,1 0,7 3,0 6,4 4,8 5 Privat konsumtion 3,1 0,7 2,2 4,8 3,7 6 Offentlig konsumtion 5,5 0,3 5,7 9,1 5,3 7 Summa konsumtion 3,4 0,7 2,6 5,2 3,9 8 Privat investering 3,5 - 4,0 3,2 9 Offentlig investering 3,2 - 4,3 ' 2,6 10 Summa investering 3,5 1,6 4,1 4,8 3,0 11 Lagerförändring3 (——598) (—4358) (—1725) (+3760) (+1127) 12 Export av varor och tjänster 7,0 5,6 5,5 7,9 8,1 13 Summa användning 4,1 0,7 3,0 6,4 4,8 B Offentlig sektor 14 Offentlig sektorprodukt 4,1 3,4 4,6 4,6 3,7 15 Total offentlig konsumtion 4,5 2,5 4,9 5,9 4,2 C Totala ekonomin 16 BNP från produktionssidan” 4,0 1,7 3,1 5,6 4,6 17 BNP från användningssidans 3,7 1,1 3,0 5,5 4,2 18 Bytesbalans för varor och tjänster3 (+ 2948) (+ 3730) (+ 1 153) (-—7 82) (+ 1795) 19 Sysselsättning, tet., milj. tim. —0,8 —2,3 —2,1 0,2 0,1

' Mätt från produktionssidan före avdrag för ofördelade banktjänster. 2 Inkl. övergång till användningssidan. 3 Förändring i milj. kr. " 1 + 14. Mätt till faktorkostnad. 5 l+2 — 6+15. Mätt till marknadspris.

Tabell 81:17 Jämförelse mellan LU 70:s ursprungliga beräkningar samt rekonstruktioner och omräkningar av dessa 1970—1975

Procentuell årlig förändring

__________________________.___—_—__——

Produktivitet

Sektor

Jordbruk, fiske

Skogsbruk

Extraktiv industri Livsmedels-, dryckesvaru- o. tobaks- industri

Textil— o. beklädnads-

industri

Trä-, massa- o. pappersindustri Petroleum- o. kolindustri Järn-, stål- o. metallverk

Övrig industri

El-, gas— o. vattenverk Byggnadsindustri

Varuhandel

Transport- och kommunika- tionsväsende

14 Bostadsförvaltning

15 Övriga privata tjänster

**va V) OthOHNm v—u—lv—u—t

Totalt

Produktion

mud ut 6961 6 "m OL m

(pelannsuoxar) ()

med se 8961 rosrrd sng 8961 (PBUXEIWO) OL (l'I

Sysselsättning, tim.

6 "119 OL l'l'I (PWXYJWO) (pelonnsuoxer) 6 '119 OL (TI

OL fl'I 0L [TI

(perannsuoxor)

OL 111 OL fl'l

0.020. "'. u—qq-lx N

I

oöxo-n _wroongq-oxq

("&th N !!)va sti-nm v

'.

Lfl'I 6

90").

omm”

" "* 010150... NNON'IÄ NW?

v—llnlnkDNDIO—lm VNF! ("I

01

—0, O, 0, 3, 2, 6, 1, 6, 6, 6, 1 3, 4 3, 3, 4

6 1 9 4 7 0 1 1 0 0 ,6 6 5 3 5 0

' Skillnad i milj. kr mellan lagerförändringstalen 1970 och 1975.

sin-161 N o toooox

*.

rx

|

va'

”.

... |

—5,6

_!

oorxq-oorxxämm vuott- xo

[ |

| mg:--

N" 1

I rxNaquN ox Nv—(ov—l | ONKDQLONN v—t—to—(o |

|

("A_n evo

I ! mom q * _mo

I SDB, (*

axNNIx-nvloo Naoo o

I coq-r: h Ono

P4 I _? 1 ha v-ll !

v—LN Nocom un"

_!

whooo'txöcåm most ln

m ONONWOäWl/äw Nm

oo—n-trquxooo Nm oooorxcohxomm mou- nn

99.

O'”!x

Bruttoinvesteringar Lager'

rasud sm o

(peronnsuoxor) OL [11 199119 sng 6961

6 "119 OL 11"!

1:95le sn; 8961 (PUUWIUIO) 0L (11 mud 8115 8961 (pelenrjsuoxat) OL (11 rastrd sng 6961

6 'In OL fl'I (peuxsnu0)

8961

(t'—ist 00000 qux v—qqro trum_to

v—l II)

! Intonation m

ur. 0050

| 00_ m 00 m

:=? |

dax |

| _qo

I unmqooo

mmmmooq somm ln mce-omm mott m

QNWMQOOO Wir)

w_w

romeo-hmm" mott m axtomoo—ncåm (hov m

v—1

Ne.

NV)

—425 —544

Anm. Modellens försörjningsbalanser — statistiskt grundmaterial 1973. Rekonstruktion: 1970 som i LU 70.1970—1975 LU 70. Omräkning: 1970= utfall. 1970—1975 som i LU 70.16-sektorsmodellen som i 16 sektorsmodellen.

IQSIICI sn;

(PEUXEJUIO) OL (11

8961

—270 —372 —598

Milj. kr Procentuell årlig volymförändring

1968 års ___— priser 1960— 1965— 1970— 1972— 1970 1965 1970 1975 1977

1 Jordbruk, fiske 3 396 — 0,4 — 0,3 0,2 —2,5 2 Skogsbruk 2 748 0,6 2,9 —4,0 —2,7 3 Extraktiv industri 1 271 6,2 4,8 0,4 —1,0 4 Skyddad livsmedelsindustri 2 268 3,7 0,9 3,0 3,0 5 Konkurrensutsatt livsmedels- industri 1 123 7,5 5,0 4,5 7,6 6 Dryckesvaru- och tobaksin- dustri 677 3,2 7,0 0,8 5,0 7 Textil- och beklädnadsin- dustri 2 162 4,9 —- 0,2 3,2 6,9 8 Trä-, massa- och pappers- industri 6 057 8,6 7,3 4,6 6,3 9 Grafisk industri 2 992 5,6 0,8 6,4 8,4 10 Gummivaruindustri 568 14,4 7,0 6,9 9,5 11 Kemisk industri 2 801 9,6 12,1 3,1 3,5 12 Petroleum- och kolin- dustri 351 8,2 18,8 0,9 8,5 13 Jord- och stenindustri 1 731 8,2 3,3 1,0 4,4 14 Järn-, stål- och metall- verk 2 332 12,8 3,5 5,4 9,2 15 Verkstadsindustri exkl. varv 15 350 10,3 7,2 6,4 8,0 16 Varv 1 188 5,0 4,3 6,8 5,5 17 Övrig tillverkningsin- dustri 223 15,1 10,4 7,3 7,1 18 El-, gas- och vattenverk 3 329 8,9 5,3 4,2 6,1 19 Byggnadsverksamhet 12 080 7,1 2,7 0,5 1,4 20 Varuhandel 14 625 5,3 3,3 3,1 4,6 21 Transport och kommuni- kation 10 000 4,5 4,2 3,3 3,8 22 Bostadsförvaltning 11 643 2,6 2,5 3,0 4,0 23 Övriga privata tjänster 16 823 5,0 2,7 2,8 3,4 Totalt 115 738 5,6 3,8 3,3 4 5

___—___—

1 Jordbruk, fiske 2 Skogsbruk 3 Extraktiv industri 4 Skyddad livsmedelsindustri 5 Konkurrensutsatt livsmedels- industri 6 Dryckesvaru- och tobaksin- dustri 7 Textil— och beklädnadsin- dustri 8 Trä-, massa- och pappers- industri 9 Grafisk industri 10 Gummivaruindustri 11 Kemisk industri 12 Petroleum- och kolin- dustri 13 Jord- och stenindustri 14 Järn-, stål- och metall- verk 15 Verkstadsindustri exkl. varv 16 Varv 17 Övrig tillverkningsin- dustri 18 El-, gas- och vattenverk 19 Byggnadsverksamhet 20 Varuhandel 21 Transport och kommuni- kation 22 Bostadsförvaltning 23 Övriga privata tjänster

Totalt

Milj. Procentuell årlig förändring

timmar 1970 1960— 1965— 1970— 1972—

1965 1970 1975 1977 399 —5,3 —6,4 — 5,8 — 6,1 143 —3,5 —6,6 —12,4 — 0,3 30 —3,0 —4,0 — 4,8 — 6,6 113 —1,4 —1,9 — 1,0 — 1,5 37 0,1 —1,8 — 1,7 1,5 17 —2,6 —4,5 — 3,9 — 4,5 156 —3,3 —7,0 — 3,4 — 0,4 279 —0,3 —2,1 — 3,2 — 2,9 108 0,2 —1,0 1,9 2,4 30 —1,0 —O,3 1,4 4,4 87 1,7 0,9 — 5,1 — 5,3 4 —4,5 —7,3 — 0,1 — 0,5

81 1,6 —3,2 — 3,9 — 1,1 124 1,3 —1,8 — 1,3 1,6 701 1,7 —0,4 0,7 — 0,4 60 —1,2 —3,4 3,3 — 6,6 11 0,6 —5,0 — 6,7 — 6,8 61 1,5 —0,4 — 2,0 — 0,3 616 2,3 —0,4 — 2,9 — 1,3 826 0,8 —O,3 — 0,8 0,7 501—0,4 0,2 — 0,7 — 0,2 42 5,6 3,8 1,8 3,4 843 1,2 —O,4 — 0,6 0

5 269 —0,2 —1,6 — 1,9 — 1,0

1000—tal Procentuell personer årlig förändring 1970 __

1970— 1972— 1975 1977 1 Jordbruk, fiske 264 — 5,1 — 5,9 2 Skogsbruk 87 —11,9 —- 10,1 3 Extraktiv industri 18 — 4,0 — 6,1 4 Skyddad livsmedelsindustri 59 0,1 — 1,0 5 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 21 — 0,6 2,2 6 Dryckesvaru- och tobaksindustri 10 _ 3,2 — 4,1 7 Textil- och beklädnadsindustri 90 — 2,3 — 0,3 8 Trä-, massa- och pappersindustri 156 — 2,0 — 2,4 9 Grafisk industri 64 3,2 2,9 10 Gummivaruindustri 16 2,5 4,6 11 Kemisk industri 49 — 3,9 — 4,7 12 Petroleum- och kolindustri 2 0,8 0 13 Jord- och stenindustri 47 — 2,5 —— 0,9 14 Järn-, stål- och metallverk 70 0,2 2,1 15 Verkstadsindustri exkl. varv 383 0,7 0,1 16 Yarv 38 — 2,1 — 6,3 17 Övrig tillverkningsindustri 7 — 5,6 — 6,1 18 El-, gas- och vattenverk 31 — 0,9 0,4 19 Byggnadsverksamhet 369 — 1,9 — 1,2 20 Varuhandel 5 00 0,5 1,4 21 Transport och kommunikation 255 0,8 — 0,1 22 Bostadsförvaltning 40 — 1,3 3,6 23 Ovriga privata tjänster 555 0,6 0,3 Totalt 3 131 — 0,8 — 0,6

Tabell B1:21 Produktiviteten inom olika sektorer 1960—1977 Procentuell årlig förändring av produktion/arbetstimme

1960— 1965— 1970— 1972— 1965 1970 1975 1977

1 Jordbruk, fiske 2 Skogsbruk 3 Extraktiv industri 4 Skyddad livsmedelsindustri 5 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri 6 Dryckesvaru- och tobaksindustri 7 Textil- och beklädnadsindustri 8 Trä-, massa- och pappersindustri 9 Grafisk industri 10 Gummivaruindustri 11 Kemisk industri 12 Petroleum- och kolindustri 13 Jord- och stenindustri 14 Järn-, stål- och metallverk 15 Verkstadsindustri exkl. varv 16 Yarv 17 Ovrig tillverkningsindustri 18 El—, gas- och vattenverk 19 Byggnadsverksamhet 20 Varuhandel 21 Transport och kommunikatiön 22 Bostadsförvaltning 23 Ovriga privata tjänster

,—

m—wmbomma

Owcwm$ommomm

N—mh—Nm

.—

quÄwaww

wwwaabawmh

_ lelltlllwaliUIkD-ÄUI ,. Np— >— och—'xli—NOxINOxNXDOOx

>— »— &Aquw—a hm—Lwca

oxoouxru-cx

j—ry—

LII wOAyNaxJ—w

j_...

U| wt—åywaäw

,—

womnhooma

cäawbama

oawhwom

I Ur w_N-k m wHAwwm

oo comic-sax: w hwbou

m kw u- a'owo

Totalt

Milj. k! Procentuell årlig volymförändring

1968 ål'S _— priser 1960— 1965— 1970— 1972— 1970 1965 1970 1975 1977

1 Jordbruk' , fiske 845 11,1 —2,7 6,0 1,6 2 Skogsbruk 375 8,8 2,4 4,6 9,2 3 Extraktiv industri 236 10,0 —0,3 10,7 3,3 4 Skyddad livsmedelsindustri 394 5,0 3,1 0 2,2 5 Konkurrensutsatt livsmedels- industri 168 5,1 3,0 0 4,3 6 Dryckesvaru- och tobaksin- dustri 147 9,8 11,3 —7,4 2,8 7 Textil- och beklädnadsin— dustri 193 5,6 —8,1 —3,2 —0,5 8 Trä—, massa- och pappers- industri 1 448 — 2,1 6,2 3,0 —0,9 9 Grafisk industri 257 6,6 4,9 0 12,1 10 Gummivaruindustri 131 4,1 4,7 —8,7 4,2 11 Kemisk industri 517 11,4 7,5 —1,7 6,0 12 Petroleum- och kolin- dustri 44 4,4 —8,1 66,9 13,3 13 Jord- och stenindustri 263 16,5 —7,6 ——1,0 9,4 14 Järn-, stål- och metall- verk 733 0 3,0 —1,5 —0,4 15 Verkstadsindustri exkl. varv 1 880 6,2 5,6 4,0 6,0 16 _Varv 82 —10,5 8,7 40,7 9,2 17 Övrig tillverkningsin- dustri 27 8,2 —6,1 9,8 —4,2 18 El-, gas- och vattenverk 3 090 3,6 6,2 4,7 4,2 19 Byggnadsverksamhet 887 6,2 0,1 3,8 5,3 20 Varuhandel 1 711 11,2 —0,4 0,8 3,3 21 Transport och kommuni- kation 2 800 — 0,5 2,5 3,6 1,3 22 Bostadsförvaltning 8 152 8,3 2,4 —1,0 —0,6 23 Övriga privata tjänster 2 254 7,2 8,0 1,7 4,5 Totalt 26 634 5 7 3 0 2,3 2 5

' Inkl. investeringar i avelsdjur.

Export

Milj. kr Procentuell årlig volymförändring 1968 års

priser 1970

1 Jordbruk, fiske 375 2 Skogsbruk 292 3 Extraktiv industri 1 326 4 Skyddad livs- medelsin- dustri 389 5 Konkurrensut- satt livsmedels- industri 160 6 Dryckesvaru- och tobaks- industri 29 7 Textil- och be- klädnadsin- dustri 1 060 8 Trä-, massa- och pappers- indu stri 7 1 68 9 Grafisk in— dustri 1 20 10 Gummivaru- indu stri 267 11 Kemisk industri 1 673 12 Petroleum- och kolindustri 3 27 13 Jord- och stenindustri 282 14 J alm-, stål- och metallverk 3 035 15 Verkstadsindustri exkl. varv 13 084 16 Yarv 1 822 17 Ovrig tillverk-

ningsindustri 176 18 El-, gas- och

vattenverk 37 19 Byggnadsverk-

samhet — 20 Varuhandel 95

21 Transport och kommunikation 4 135 22 Bostadsförvalt- riing — 23 Ovriga privata tjänster 1 603 24 Utländska turist- tjänster — Totalt 37 455

1960— 1965

3,2 5,4 13,4

3,0 16,9

13,3 10,9

7,0 4,5 8,3

9,9 13,3

13,9 15,4

45,8 1,9

4,7

63

1965— 1970

5,9 13,1 3,9

5,0 5,6 17,4 13,9

5,6 10,8

9,2 14,4

22,4

8,1

3,3

1970— 1975

5,1 21,2 10,4

4,1 11,7

13,8 8,0

4,0 9,3 6,7 8,1

10,8 15,8

8,1 4,6

5,0

65

1972—— 1977

10,4 13,9

3,7 12,0

16,0 9,4

5,7 2,8 7,8

9,6 9,0

7,0 6,0

6,5 1,8

7,2

7,1

lmport

Milj. kr Procentuell årlig volymförändring 1968 års priser 1970

1 871

54 1717

716 1 244 357 3 131

825 190

391 3 772

2 667 594 3 324

11 184 426

469 114 428

1 416

867

2626 38 383

1960— 1965

5,9 12,8 8,7

12,5 11,6

15,0 10,0

4,4 8,2 2,3

8,6 8,3

11,3 37,3

_ 0,5 6,8 _ 2,3

10,1 6,7

1965— 1970

8,4 8,5

10,8 10,8

8,7 11,8

4,6 5,5 6,1

—2,6 5,8 23,9

12,3. 13,3 12,6

11,4 7,9

1970— 1975'

,9 0 — 1,9 38

,

4,4 4,0 3,6 5 ,6

5,1 4,0

6,9 5,1

0,9 5,4 4,7

6,3 5,1

0,8 11,2

lo,—2 8,1 10,8

5,5 5,2

1972— 1977'

6,1 8,4

6,4 12,5

9,3 6,1

5,6 6,6 8,0

8,0 5,9

4,3 18,1

12,5 7,8

' Förändringstalen för perioderna 1970—1975 och 1972—1977 är på sektomivå beräknade på import inklusive tul- lar och införselavgifter.

Appendix 2

Tabell 31:24 Input—output-tabell 1968 Milj. kr, 1968 års priser

Summa Privat Offentlig Brutto- Lager— Export Summa Resi- Total till- insats konsum- konsum- investe- föränd- slutlig dual förse!

Från sektor tion tion ringar ring använd-

Till sektor 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 ning

1 394 0 0 4 990 822 150 97 0 0 40 0 0 0 0 0 0 0 0 21 15 15 19 224 0 6 787 3 768 101 —97 142 449 4 363 0 11 150 2 0 45 o 0 0 0 0 3 341 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 3 386 148 0 111 —232 191 218 0 3 604 3 24 0 145 0— 0 0 0 31 0 0 76 855 88 632 13 0 0 48 497 0 0 0 7 0 2 466 0 104 0 33 1 258 1395 3 3 864 4 110 0 0 2955 656 40 74 0 0 0 21 0 0 0 0 0 0 0 0 0 93 0 656 0 4605 9612 461 0 71 387 10531 2 15138 5 736 0 0 271 865 35 0 0 0 0 81 0 0 0 0 0 0 0 0 0 29 0 260 0 2 277 4 032 124 0 31 155 4 342 717 7 336 6 0 0 0 0 0 78 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 15 0 282 0 375 6 628 32 0 9 15 6 684 130 7189 7 31 0 0 0 0 0 1961 245 0 114 17 0 0 0 157 0 0 0 209 18 67 o 49 0 2 868 7 743 229 85 —16 834 8 875 0 11743 8 34 0 0 160 98 26 57 2 619 593 0 102 0 43 44 250 49 0 0 3 238 461 59 0 147 0 7 980 1313 228 439 81 6 350 8 411 0 16 391 9 0 0 0 41 55 24 57 76 240 13 131 12 27 19 190 o 46 27 50 773 180 22 395 0 2 378 1 874 451 0 19 86 2 430 8 4 816 10 22 0 0 0 0 0 35 0 0 39 0 0 0 0 399 0 o 0 119 74 200 0 70 0 958 389 85 0 11 247 732 4 1694 11 472 0 37 62 57 24 412 601 88 161 1546 64 80 166 625 65 15 0 361 253 27 80 300 0 5 496 2 359 585 0 48 1 197 4189 8 9 693 12 359 193 42 76 26 21 48 232 22 12 72 141 129 322 243 11 0 194 523 724 389 24 88 0 3 891 3 367 352 0 52 318 4 089 10 7 990 13 16 0 0 0 63 30 o 14 0 0 58 0 582 124 274 17 0 o 2 424 o 0 o 94 0 3 696 231 37 0 45 245 558 0 4 254 14 0 0 24 0 0 14 0 46 0 0 18 0 78 2 895 3 128 445 92 0 1235 0 10 0 41 0 8 026 7 41 0 87 2 787 2 922 0 10 948 15 260 153 190 131 140 60 82 711 27 73 225 31 170 620 6 158 638 0 79 3 541 125 297 54 725 0 14 490 6 235 2 382 9 659 80 9167 27 523 10 42 023 16 73 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 94 290 0 0 69 0 317 0 1 0 844 252 38 514 70 1496 2 370 4 3 218 17 0 0 0 0 0 0 43 0 0 0 0 0 0 0 28 0 35 0 27 16 11 o 59 0 219 1 235 192 35 42 157 1661 —325 1555 18 103 44 63 57 25 8 41 401 19 14 155 11 72 253 246 20 0 110 72 218 118 174 103 o 2 327 1341 394 0 7 40 1782 12 4121 19 593 41 35 31 12 7 26 82 14 5 32 7 29 50 135 15 4 343 0 109 1076 1361 578 0 4 585 0 1249 20670 0 0 21919 1 26 505 20 1541 236 70 2 691 1452 928 2 715 1439 377 238 1 132 1589 320 944 4 229 101 522 14 0 0 0 0 69 0 20 607 0 0 0 0 70 70 0 20 677 21 193 382 577 24 72 16 72 176 191 17 50 0 89 100 343 19 8 21 672 1915 1650 19 694 0 7 300 3 644 939 0 0 3 708 8 291 4 15 595 22 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 o 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 13 437 0 0 0 0 13 437 0 13437 23 291 61 50 237 100 36 172 390 349 32 158 30 98 208 1044 85 17 78 1988 2 712 1044 567 2 999 o 12 746 9 899 1349 0 0 1262 12 510 10 25 266 24 0 0 0 0 0 o 0 0 0 o 0 0 0 0 0 0 o 0 0 0 0 0 0 0 0 1 949 0 0 0 0 1 949 0 1 949 211ng män,? 5 252 1 155 1 233 11726 4 443 1497 5 892 10 454 1920 758 3 874 2 740 1805 6 377 17 556 1755 739 914 15 046 7 413 5 597 2 320 7 841 0 118 307 79 463 9 373 31416 580 30 419 151251 598 270156 e torpro 11 t till faktor- . kostnad 3 823 2 451 1 182 2 312 1 062 594 2 448 5 033 2 702 511 2 228 291 1677 2 187 12 798 997 205 3 095 11 390 13 580 9 269 11 160 15 968 0 106 963 Summa sektorprqdukt till faktorkostnad 106 963 Differens 203 —45 69 297 554 4 730 557 258 59 93 431 2 733 270 8 2 622 36 185 34 69 —669 -382 —43 773 0 12 857 Ofördelade banktjänster —2 249 Hemmaproduktion BNP till faktorkostnad för näringslivet _ _ 104 714 till motiagar- Tullar, införsel— och kompensationsavgifter, indirekta skatter och subventioner

ris 9 278 3 561 2 434 14 335 6 059 6 821 g 397 15 755 4 531 1 367 6 533 5 764 3 752 8 572 32 976 2 788 1 129 4 043 26 505 20 324 14 484 13 437 24 582 0 238 127 samt residual mellan produktion- och användningsberäknmgama 15 890 mport inkl. BNP till marknadspris för näringslivet 120 604 tullar o. inför- 4 BNP till marknadspris för offentliga sektorn 20 014 selavgifter 1 872 43 1 330 803 1 277 368 2 845 536 135 327 3 160 2 226 502 2 376 9 047 430 426 78 0 353 1 111 0 684 1 949. 32 029 BNP till marknadspris för hela ekonomin 140 613 Totaltiuförsel 11150 3604 3864 15133 7336 7139 11743 16391 4816 1694 9693 7990 4254 10948 42023 3218 1555 4121 26505 20677 15595 13437 25266 1949 270156

___—W

Tabell Bl:25 lnput—output-tabell 1970 Milj. kr, 1968 års priser

Summa Privat Offentlig Brutto- Lager— Export Summa Resi— Tiotal till- Från sektor insats konsum- konsum— investe- foränd— slutlig _ dual forsel Till sektor 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 non non ungar nng anvandnmg 1 391 0 0 4 714 825 148 82 0 0 42 0 0 0 0 0 0 0 0 23 16 26 20 240 0 6 527 3 756 124 —109 29 375 4175 0 10 702 2 0 31 0 0 0 0 0 3 565 0 0 0 0 o 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 o 3 596 134 0 103 —38 292 491 0 4 087 3 24 0 158 0 0 0 0 81 0 0 81 1116 101 720 15 0 0 37 545 0 0 0 13 0 2891 0 121 0 62 1326 1509 5 4405 4 88 0 0 2 916 735 44 73 0 0 0 25 0 0 0 0 0 0 0 0 0 168 0 722 0 4 771 9 619 603 0 39 389 10 650 4 15 425 5 893 0 0 276 939 37 0 0 o 0 98 0 0 0 0 0 0 0 0 0 52 0 309 0 2 604 4 432 161 0 17 160 4 770 678 8 052 6 0 0 0 0 0 72 0 0 0 0 0 0 0 0 0 o 0 0 0 0 26 0 297 0 395 7 046 40 0 —18 29 7 097 60 7 552 7 29 0 0 0 0 0 1660 293 0 129 21 0 0 0 185 0 0 0 222 20 79 0 58 0 2 696 8186 228 100 —180 1 060 9 394 0 12 090 8 33 0 0 156 107 29 61 3 358 693 0 114 0 49 50 283 59 0 0 4 065 465 72 0 158 0 9 752 1396 294 500 209 7 168 9 567 0 19 319 9 0 0 0 42 62 27 60 88 270 15 158 14 30 21 223 0 44 53 53 847 217 23 428 0 2 675 1 943 607 0 2 120 2 672 12 5 359 10 22 0 0 0 0 0 37 0 0 45 o 0 0 0 512 0 0 0 133 85 235 0 79 0 1 148 388 97 0 53 267 805 5 1 958 11 487 0 39 82 73 27 471 732 113 192 1984 67 90 189 838 80 20 0 416 328 33 86 344 0 6 691 2 582 659 0 141 1673 5 055 11 11 757 12 372 233 50 82 25 19 48 267 25 14 77 224 137 427 270 14 0 385 592 844 442 27 100 0 4 674 3 855 393 0 154 327 4 729 8 9 411 13 12 0 0 0 72 32 0 17 0 0 70 0 650 139 319 20 0 0 2 543 0 0 0 101 0 3 975 253 47 0 61 282 643 0 4 618 14 0 0 25 0 0 16 0 54 0 0 22 0 93 3 172 3 673 600 87 0 1303 0 12 0 45 0 9102 6 41 0 559 3 035 3 641 0 12 743 15 247 165 175 130 141 60 68 739 26 78 262 34 162 642 6 494 678 0 77 3 288 130 327 51 711 0 14 685 6 872 2 242 11028 2 686 13 084 35 912 11 50 608 16 70 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 114 357 0 0 75 0 322 0 0 0 938 337 0 281 373 1822 2 813 3 3 754 17 0 0 0 0 0 0 45 0 0 0 0 0 0 0 33 0 33 0 28 17 13 0 64 0 233 1317 235 41 29 176 1798 —311 1720 18 117 52 73 65 26 9 41 456 23 17 181 12 78 299 275 22 0 157 80 250 132 193 116 0 2 674 1 547 434 0 10 37 2 028 10 4 712 19 552 39 35 36 16 8 18 92 15 7 37 8 31 65 171 21 4 315 0 139 978 1547 695 0 4 829 0 1323 21 846 0 0 23169 5 28 003 20 1432 258 79 2667 1562 1018 2 727 1659 409 268 1 345 1 836 338 1062 4 975 116 558 15 0 0 0 0 72 0 22 396 0 0 0 0 95 95 —4 22 487 21 184 467 639 22 72 19 73 192 204 19 68 0 107 100 395 23 8 38 676 2 064 1871 20 731 0 7 992 3 982 1229 0 0 4135 9 346 7 17 345 22 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 14170 0 0 0 0 14170 0 14170 23 274 70 51 245 112 41 170 436 372 36 186 35 103 222 1 153 94 17 105 2173 2 870 1 188 545 3 144 0 13 642 10 040 1775 0 0 1603 13 418 13 27 073 24 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 626 0 0 0 0 2 626 0 2 626 gulnanra inåatls 5 227 1315 1324 11433 4 767 1606 5 634 12 029 2150 862 4 729 3 346 1969 7108 19 928 2 084 771 1 182 16 215 8 075 6193 2 512 8 427 0 128 886 84 487 10 653 33 790 4188 37 455 170 573 517 299 976 e torpro 11 15 till faktor— , _ kostnad 3 369 2 751 1 275 2 268 1 120 676 2168 6 065 2 982 569 2 799 354 1724 2 331 15 356 1 189 225 3 330 12108 14 634 10 010 11643 16 824 0 115 770 Summa sektorprodukt till faktorkostnad 115 770 Differens 94 —33 89 740 712 4 846 960 381 37 111 378 3 044 300 —65 3 532 51 216 86 —320 —650 —274 15 955 0 15 205 Ofördelade banktjänster —2 548 Hemmaproduk— BNP till faktorkostnad för näringslivet 113 222 tion till motta— Tullar, införsel- och kompensationsavgif ter, indirekta skatter och subventioner garpris 8 690 4 033 2 688 14 441 6 599 7 128 8 762 18 475 5 169 1 542 7 906 6 744 3 993 9 374 38 816 3 324 1 212 4 598 28 003 22 059 15 929 14 170 26 206 0 259 861 samt residual mellan produktions- och användningsberäkningarna 18 968 Import inkl. BNP till marknadspris för näringslivet 132 190 tullar o. inför— BNP till marknadspris för offentliga sektorn 22 589 _sreiavigifäer 2 012 54 1 717 984 1 453 424 3 328 844 190 416 3 851 2 667 625 3 369 11 792 430 508 114 0 428 1 416 0 867 2 626 40 115 BNP till marknadspris för hela ekonomin 154 779 ota (' — forsei 10 702 4 087 4 405 15 425 8 052 7 552 12 090 19 319 5 359 1958 11757 9 411 4 618 12 743 50 608 3 754 1720 4 712 28 003 22 487 17 345 14170 27 073 2 626 299 976

_____________________—__—________——___

Tabell Bl:26 lnput—output—tabell 1975 Milj. kr, 1968 års priser

Från sektor Till sektor 1 1 431 2 0 3 25 4 89 5 1 079 6 0 7 35 8 37 9 0 10 21 11 544 12 429 13 11 14 0 15 290 16 61 17 0 18 1 16 19 529 20 1 493 21 197 22 0 23 319 24 0 Summa insats 5 706 Sektorprodukt till faktor- kostnad 3 429 Differens 34 Hemmaproduktion till mottagar- pris 9 16 9 Import inkl. tullar o. inför- selavgifter 2 1 18 Total tillförsel 11 287

N

N J:. OOQOOP'OOOOOOOOOQO

2 241 —35

3 480

49 3 529

»

0 1535

1 300 34

2 869

2 065 4 934

3 313 292

2 904

275 12 200

2 625 987

1219 17031

903 0

898 1 122

116 78

93 30 93

34 14 1 865 86

O 127 0 5 663

1 397 746

7 806

1771 9577

153 0 0 52 51 73

31 31

27 20 44 17 82

1 103 18

0 40

1 756

706 5 289

506 8 257

59 0 0 83 0

1 362 64 63 28 541 45

0 87

42 47 14 2 989 74

0 188 0 5686

2530 1 259

9 475

4358 13 833

3 399 66 0 O 0 321 4 491 110 0 936 240

8 62 1 039 0

617 55 1 973 242

0 540

14 099

7 590 440

22 129

1082 23 211

Summa Privat Offentlig Brutto- Lager— Export Summa Resi— Total till- insats konsum- konsum- investe— föränd- slutlig dual förse! tion tion ringar ring använd— 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 ning 0 35 0 0 0 0 0 0 0 0 25 19 24 22 260 0 6 644 3 944 157 —20 61 501 4 643 0 11 287 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 3 426 89 0 140 —376 250 103 0 3 529 0 0 55 1231 98 761 19 0 0 22 550 0 0 0 16 0 3 016 0 151 0 73 1694 1918 0 4 934 0 0 30 0 0 0 0 0 0 0 0 0 166 0 830 0 5461 10253 _ 769 0 18 530 11570 0 17031 0 0 114 0 0 0 0 0 0 0 0 0 49 0 377 0 3 084 5 187 205 0 8 205 5 605 888 9 577 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 24 0 174 0 271 7 907 49 0 —46 76 7 986 0 8 257 0 149 24 0 0 0 240 0 0 0 226 22 67 0 55 0 2 501 9 366 264 113 —151 1740 11 332 0 13 833 861 0 116 0 59 55 333 81 0 0 4516 429 82 0 178 0 11608 1597 366 574 277 8789 11603 0 23 211 363 19 200 17 38 26 315 0 71 46 61 1042 261 28 537 0 3 354 2 028 785 0 155 229 3197 0 6 551 0 43 0 0 0 0 604 0 0 0 128 91 254 0 81 0 1250 551 118 0 78 504 1251 0 2501 144 282 2 198 101 96 184 1 094 124 27 0 415 455 33 109 331 0 7 876 3 240 773 0 101 2 472 6 586 0 14 462 34 18 79 247 116 409 324 16 0 263 645 996 555 32 108 0 4 980 4 703 545 0 126 398 5 772 0 10 752 0 0 85 0 754 161 413 28 0 0 2715 0 0 0 90 0 4402 274 58 0 47 412 791 0 5193 0 0 26 0 125 3407 4416 739 130 0 1343 0 13 0 51 0 10358 0 43 0 653 4211 4907 0 15 265 40 90 412 46 228 849 10 903 1 199 0 112 4 512 222 350 74 1 056 0 22 409 8 298 2 225 12 639 3 061 19 271 45 494 0 67 903 0 0 0 0 0 0 136 450 0 0 73 0 125 0 0 0 845 396 125 820 278 2 746 4 365 0 5 210 0 0 0 0 0 0 43 0 46 0 30 20 14 0 71 0 266 1 437 292 44 52 274 2 099 —370 1 995 31 21 250 0 88 327 382 31 0 175 89 298 127 222 133 0 3 210 1 810 659 0 —251 77 2 295 0 5 505 16 0 43 10 30 23 151 21 6 358 0 122 1237 1551 776 0 5 072 0 1510 23 245 0 0 24 755 0 29 827 495 342 1675 2129 366 1 144 6 430 161 651 17 0 0 0 0 81 0 26 109 0 0 0 0 140 140 0 26 249 204 23 84 0 134 134 528 29 11 30 739 2 468 2 232 20 829 0 9 285 4 383 1 544 0 0 5 172 11 099 0 20 384 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 16104 0 0 0 0 16104 0 16104 449 43 239 46 112 272 1534 144 21 121 2 365 3 312 1323 728 3 712 0 16 038 11259 2169 0 0 2 048 15 476 0 31514 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 3 427 0 0 0 0 3 427 0 3 427 2 637 1065 5 630 3 827 2 244 7 752 27 865 3 023 963 1 144 18 432 9 496 6 936 2 786 9 746 0 151465 96 253 12 807 37 555 4164 51739 202 518 518 354 501 4 089 792 3 268 366 1 816 3 036 20 932 1 654 317 4 089 12 349 17 019 11 745 13 478 19 304 0 136 072 Summa sektorprodukt 1111 faktorkostnad 136 072 —407 65 630 3 771 359 251 3 146 —17 188 78 —954 —962 -387 —160 1 018 0 15 373 Ofördelade banktjänster —3 332 BNP till faktorkostnad för näringslivet 132 740 Tullar, införsel- och kompensationsavgifter, indirekta skatter och subventioner 6 319 1 922 9 528 7 964 4 419 11 039 51 943 4 660 1 468 5 311 29 827 25 553 18 294 16 104 30 068 0 302 910 samt residual mellan produktions— och användningsberäkningarna 20 379 gäll: till marknadspris för näringslivet 153 %? ti 1 mar nads ris för offentl' s r 232 579 4 934 2 788 774 4 226 15 960 550 527 194 0 696 2 090 0 1 446 3 427 51 591 BNP till marknadsgris för hela eklååorzlårtio " 180 354 6 551 2 501 14 462 10 752 5193 15 265 67 903 5 210 1995 5 505 29 827 26 249 20 384 16104 31514 3 427 354 501

Tabell 31:27 lnput—output-tabell 1977 Milj. kr, 1968 års priser

Från sektor

Till sektor 1 2 3 4 5 1 453 0 0 4 776 952 2 0 26 0 0 0 3 26 0 173 0 O 4 82 0 0 3 497 998 5 1 196 0 0 306 1 227 6 0 O 0 0 0 7 37 0 0 0 0 8 39 O 0 163 125 9 — 0 O 0 50 86 10 21 0 0 O 0 11 585 0 40 116 110 12 452 279 53 83 31 13 10 0 O 0 107 14 0 0 29 0 0 15 301 215 255 200 233 16 59 0 O 0 0 17 0 0 0 0 0 18 122 61 88 81 38 19 530 33 42 40 14 20 1521 225 76 3 035 2 050 21 202 489 756 24 95 22 0 0 0 O 0 23 335 79 57 294 139 24 0 0 0 0 0 Summa insats 5 971 1407 1 569 12 665 6 205 Sektorprodukt ti11 faktor- kostnad 3 450 2 336 1289 2 788 1548 Differens —45 —35 13 1 140 802 Hemmaproduktion till mottagar- pris 9 376 3 708 2 871 16 593 8 555 lmport inkl. tullar o. inför- selavgifter 2 253 52 2 361 1 341 2 021 Total tillförsel 11629 3 760 5 232 17 934 10 576

6 7 8 9 10 11 160 53 0 0 31 0 O 0 3 315 0 O O O 0 58 0 0 46 60 88 0 0 0 34 60 0 0 0 0 128 76 0 0 0 0 0 0 1 350 331 0 161 26 35 70 5 056 936 0 119 34 66 116 393 20 224 0 27 0 0 44 0 30 631 1042 162 336 2 505 21 46 227 37 19 79 52 0 4 0 0 95 19 0 66 0 0 29 94 94 1 114 43 93 477 0 O 0 0 0 0 0 43 0 0 0 0 11 52 676 35 23 289 3 13 39 16 0 47 1221 3 294 2 095 521 382 1909 19 79 260 203 25 95 0 0 0 0 0 0 42 204 575 478 46 272 0 0 0 0 0 0 1937 6110 14 973 2 824 1180 6 374 777 2790 8281 4407 912 3718 5 732 1395 338 —544 40 654 8 446 10 295 23 592 6 687 2132 10 746 597 5147 1181 261 656 5 674 9 043 15 442 24 773 6 948 2 788 16 420

420 4 051

8 741

3322 12063

13 14 15 16 17 18 19 0 0 0 0 0 0 26 O 0 0 0 0 0 0 101 791 21 O 0 15 575 0 O 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 O 0 0 0 0 O 0 O 263 0 0 0 236 64 58 352 82 0 0 4 958 41 27 345 0 81 57 64 0 O 670 0 0 0 133 104 189 1262 134 33 0 442 111 413 333 15 0 303 683 815 171 451 28 0 0 2 866 141 3511 4714 734 148 0 1394 250 894 12 497 1 275 0 128 4 918 0 0 151 464 0 0 78 0 0 47 0 51 0 31 95 351 428 32 O 225 96 29 8 141 19 6 399 0 384 1 181 7 042 163 734 20 0 151 145 581 29 12 36 769 0 0 0 0 0 0 0 116 289 1672 149 22 149 2 527 0 0 0 0 0 0 0 2 402 8 028 30 970 3125 1087 1332 19 796 1898 3 306 23 524 1669 382 4 850 12 718 375 267 2 881 —52 180 84 —-1 418 4 675 11601 57 375 4 742 1649 6 266 31096 850 4 188 16 856 600 605 246 0 5525 15 789 74 231 5342 2254 6512 31096

419 1 125 100 537 1093

255 21 331 133 2 666 3 554

0 10278

18 368 —1096

27 550

854 28 404

21 26

182 53 26 65 89 281 276 35 607

14 357 65 15 128 1 302 2 457 1410 7 388

12 611 —478

19 521

2389 21910

N OI—OOOOOOO-h ... ww 1» 0105

0 247 1672 0 21 813 3 053

14 720 —207

17 566

17 566

Summa Privat Offentlig Bru tto- Lager- Export Summa Resi- Zoral till— insats konsum- konsum— investe— föränd- slutlig dual forsel tion tion ringar ring använd- 23 24 ning 277 0 6 798 4 096 171 —20 63 521 4 831 0 11629 0 0 3 341 59 0 147 —57 270 419 0 3 760 18 0 3 253 0 163 0 31 1785 1979 0 5 232 898 0 5 839 10 685 845 0 —3 568 12 095 0 17 934 424 o 3 394 5 846 221 0 —11 214 6 270 912 10576 137 0 239 8 695 52 0 —35 92 8 804 0 9 043 56 0 2 549 10 255 272 123 73 2 170 12 893 0 15 442 193 o 12 758 1787 404 622 72 9130 12 015 0 24 773 587 0 3 647 2 146 878 0 20 257 3 301 0 6 948 87 0 1358 650 130 0 38 612 1430 0 2788 355 0 8 894 3 760 828 0 31 2 907 7 526 0 16 420 117 0 5 322 5 498 598 0 219 426 6 741 0 12 063 90 0 4 689 297 63 0 17 459 836 0 5 525 56 0 10 855 0 43 O 198 4 693 4 934 0 15 789 1 205 0 25 034 9 426 2 234 13 783 1 260 22 494 49 197 0 74 231 0 0 817 467 125 892 32 3 009 4 525 0 5 342 79 0 287 1 580 320 48 103 306 2 357 —-390 2 254 147 0 3 556 2 075 729 0 57 95 2 956 0 6 512 865 0 5 362 0 1603 24131 0 0 25 734 0 31096 86 0 28 241 0 0 0 0 163 163 0 28 404 897 0 10 011 4 803 1740 0 0 5 356 11899 0 21910 0 0 0 17 566 0 0 0 0 17 566 0 17 566 4 060 0 17 334 12 147 2 378 0 0 2 284 16 809 0 34 143 0 0 0 4 181 0 0 0 0 4 181 0 4 181 10634 0 163 578 106 019 13 797 39 726 2108 57 811 219 461 522 383 561 20 721 0 147 483 Summa sektorprodukt till faktorkostnad 147 483 1 072 0 15 149 Ofördelade banktjänster —3 915 BNP till faktorkostnad för näringslivet 143 568 Tullar, införsel- och kompensationsavgifter, indirekta skatter och subventioner 32 427 0 326 210 samt residual mellan produktions- och användningsberäkningama 20 952 BNP till marknadspris för näringslivet 164 520 BNP till marknadspris för offentliga sektorn 29 529 1 716 4 181 57 351 BNP till marknadspris för hela ekonomin 194 049 34143 4181 383561

Tabell Bl: 28 Input—output-koefficienter för 1965

Fånwkmr THlsektor

_ Nl”! KtCF-C 0 O _

_unnm # m 0 F 0 0 O _ _.u_-—-—.—-4_nm

21 ;: 23 ;a

sUMMA

! Z 3

INPUT-OUTPUT KOEF. - ÅR

& 5

1965

6

O-COOOD .ocavs .00365 o.onooo -nc?ns .oazaq .04260 -(1?62 n.rcnon .03189

0901

3.00000 .01625 .0714? .16858 .07244 n.00000 .03315

0 Gunno

.97102

n.nOUno .01196 000000? o.oouno ".nouno 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.000n0 .03677 0.00000 0.00000 .037=7 0.000nn 0.00300 .00777 .01644 .06697 .11689 0.00000 .01495 0.00000

.30882

O,oonoo 0.000no .05748 e.ooooo 0.00000 0 onano ”.oonoo n.ooooo e.oooon 0.00000 .01402 .01729 n.ooono .00981 .07196 u.ooooo O,oooon .02336 _01449 .02523 .23364 O,oooon .02103 0.00000

,45832

.35164 0.00000 0.00000 .20056 .oleso 0.00000 e.ooooo .01167 .00369 e.ooooo .00245 .00529 e.ooooo e.ooooo .00692 0.00000 0.00000 .00379 .00282 .19083 .00163 e.ooooo .01590 0.00000 .31779 .14052 0.00000 0-00000 .10677 019065 0000000 0.09000 u01638 .01125 0000000 .00691 .00513 .OIOQÖ 0.00000 o02210 O-OQOOO 0.00000 o00375 o00316 .24729 .o;oge 0.00000 |01638 0000000 .76100 .02465 0.00000 0.00000 .00492 .00492 .01034 0.00000 000345 .00510 0.00090 .00312 .00328 .00394 .00197 .00804 0.00000 0.00000 .00115 .00148 .12502 .00230 0.00000 .00525 0.00000 .21073

7 B 9

10

.00994 0000000 0'00000 .0102a 0900000 0'00009 018787 qOOTOå 000916 000424

o0297i 000599 0-00000 OIOOOOO 001095 0.00000 000570 .OOÅZh .00290 o29320 u00905 0.00000 00202? 0000000 .eloaT

e.ooooo .21233 .00566 0.00000 o.ooooo e.ooooo .01736 .15736 .00602 e.ooooo .03174 .01505 .00163 .00301 .04923 e.ooooo o.ooooo .02550 .00631 .09165 .01053 e.ooooo .02551 0.00000

.65895

0.00000 0000000 0000000 0.00000 0-00000 0000000 0.00000 010944 005705 0-00000 .01288 000429 0.00000 0.00000 000579 0.00000 0.00000 000353 |00363 .OBZÖO |03884 0.00000 .06867 0.00000

.36627

.04027

0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 ,08569 0.00000 .01200 .02762 .08997 .00957 0.00000 0.00000 .05913 0.00000 0.00000 .00963 .00514 .01265 0.00000 .02585

11

0.00000 0000000 001370 |00337 u01270 0.00000 000275 o01925 .02561 0-00000 .21199 001270 .00973 000278 n04506 0.00000 0.00000 002541 .00615 .16911 .OIOIZ 0.00000 002402 0.00000

.59448

0.00000 0.00000 u08269 0.00000 0.00000 0-00000 0.00000 0.00000 .OOZOQ 0.00000 000861 .01948 0.00000 0u00000 .00544 0.00000 0.00000 .00159 .00159 .29678 0.00000 0.00000 .00630 0.00000

o42252

#lVF.QU)£F—EO

QUMMA

11

0.00000 I-nnnnm .WZSPB Onnnn n-W"noo 000000" O-onnnn .01703 00939 ”'OODOG -01978 .03492 .157F7 .O??30 .04871 n.nnoon 0.00000 .51978 .OCQQR .08704 .01878 U_nnnon ..2670 u.unnnn

n

.49n61

14 O.UUUOP -onnYR .0701b m.mounn 0.HFU ".DUUPU U-OOuuu .00528 00299 e.oonuv .01772 .04135 -nl39€ .35633 .n7017 0.000nu 0.0000q .02376 .00641 .11350 .01131 n.000nu .02418 0.0006O

,76395

0.0000n .00000 .00061 0.00000 3.00000 !.00000 .00486 .00789 .00734 .01103 .01a99 .00539 .00849 .10519 _185n3 .00291 .00085 .007n7 .00450 .13033 .01083 ".00000 _03212 0.00000

.54232

INPUT-OUTPUT KOEF.

16

0.00000 0.00000 e.ooooo o-onooo 0.00000 n.ooooo 0000000 .01772 0.00000 0.00000 .01735 .00480 .00628 .18162 .22111 .10299 0.00000 .00591 .oossa .03566 .00701 0.00000 .02916 0.00000

.63492

17 0300000 0.00000 0000000 0000000 0000000 0.00000 0000000 0000000

000054 0-00000 000916 0.00000 0.00000 u09707 0.00000 0000000 003836 0000000 000641 054597 .09824 0000000 001557 0.00000 .68132

- ÅR 1965

18 0.00000 0000000

001281 0000000 0.00000 0.00000 0-00000 0.00000 .005å9 0000000 0.00000 .03568 0.00000 0.00000 002806 0.00000 0.00000 001591

005265 000335 000335 0.00000 .01677 0.00000 .20708

10

.0007s 0'00000 001741 0'00000 0000000 0000000 000800 011296 o00227 000425 '01179 002037 .0912g 004799 012615 -00248 000097 000249 0'00000 000000? 002601 0000000 006931 0000000

___-_----

.56466

20

.00075 0.00000 0.00000 O-OOOOO 0.00000 0.00000 .oooeb .02516 .oa699 .00339 .00868 .03508 0.00000 0.00000 .00717 0.00000 .00075 .01008 .00334 0.00000 .09995 0.00000 .13293 0.00000

__-_—--._

.37513

21

000101 0'00000 0000000 '00647 000203 000101 000506 .00389 .01488 001324 000164 .02695 0-00000 000062 .02578 .02571 .00070 000872 u07720 0000000 .09519 0000000 .07260 0000000 .38272

22

.00138 0000000 0.00000 0-00000 0.00000 0.00000 0.00000 0000000 -00203 0'00000 .00527 .00178 0-00000 0.00000 .00373 0.00000 0.00000 .01239 .09972 0.00000 .00138 0.00000 .04220 0.00000 .16957

23

000894 0'00000 000054 002567 .00943 001339 000216 000575 001918 000256 001011 000314 000356 000171 .02816 0.00000 000229 000373 002135 000253 002673 0.00000 011553 0000000 .30688

0.00000 0000000 0000000 0000000 0000000 0000000 0000000 0000000 0000000 0000000 0000000 0.00000 0000000 0000000 0.00000 0.00000 0.00000 0000000 0.00000 0000000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000

Tabell Bl: 29 lnput—output-koefficienter för 1970

Från sektor Till sektor

_vamcv—mo

]

.naagu

".nnnoo .nn253 000604 .na>91 .P1136 n.nbnnn

02R4?

Dollnnuo /.011=3 D-GFDOO

06F150

2

o.unhnu .nuT—Q P.OUHR”

10015 ,ncwnn 0.0nrnw ".EULWH. UoUUUPV 000000" 00UOUF_ .05777 0000050 0000000 ,04091 ".uonnu (10000 :* .01299 .nu9f7 006307 011579 000000? .017?6 hoOOUWu

032616

[MDUT-OUTPUT KOEF. - A" 1970

3 0

".OOUnn _32603 ».ununo 0.00000 ,05578 0.00000 v.monno .20193 3.00000 .01911 U_OOOOU 0.00000 ".uooon 0.00000 0.00000 .01080 0.00000 000291 O,oonno e.ooooo .01451 000568 .01360 .00568 0.00000 0.00000 .00930 0.00000 .06510 .00900 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 .02716 .00650 .01302 .00209 .02939 018068 .23772 .00152 0.00000 0-00000 _01897 .01697 0.00000 0000000

.49256 .79170

5 6 .12502 .02076 0.09000 0.00000 0.09000 0.000q0 .11138 .006x7 .14229 .00519 e.ooooo .01010 e.ooooo 0.00000 .01621 .00407 .09940 .00379 0.00000 0.00000 001106 .00379 .00379 000267 001091 .00449 0.00000 .00224 .02137 .00842 0.00000 0.00000 ".ooooo 0.00000 .00394 .00126 000202 .00112 023670 .10282 .01091 000267 0.00000 0.00000 001697 .00575 0.00000 0.00000

072238 .22531

7

000935 0'00000 0000000 000931 0'00000 0000000 018945 000695 !00685 00042? 005375 000548 0000000 0000000 000776 0000000 000514 100468 0020: 331123 '00831 0'00000 001940 0000000 064300

8 0000000 019296 .00430 0.00000 0000000 0000000 001586 018176 000476 0.00000 .03962 .01445 000092 000292 004000 0.00000 0.00000 002468 .00498 008980 001039 0000000 .02360 0000000

.65110

9

0000000 0000000 0000000 0000000 0000000 0000000 0000000 013407 005223 0000000 002186 000454 0000000 0000000 000503 0000000 0000000 000445 000290 007913 0 03947 0.00000 '07197 0000000

,41594

,02724 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 .06366 e.ooooo .00973 .02918 .12651 .00905 o.ooooo e.ooooo .05058 e.ooooo 0.00000 .01102 .00454 .17380 .01232 e.ooooo .02335 0.00000 055901

0000000 0000000 001025 000316 001240 0000000 000266 001442 001998 0000000 025095 .00970 000835 .00278 003314 0000000 0000000 002259 000468 017012 000860 0'00000 .02353 0000000

.59515

0.00000 0000000

016568 0000000 0000000 0.00000 0000000 0000000 000208 0000000 000993 003321 0000000 0000000 000504 0000000 0000000 000178 000119 027224 0000000 0000000 000519 0000000 .69616

wNMQmCFmO

;UMMA

li.'x'*|)l)h a_nnnnc .WPRZQ O'HHWOO n-WVPOC n-vnnnu .00000 .n1??? .00751 n-HHOOU .02254 .01431 .16778 ."?379 .nhnä7 n.nnonu 0.00000 .u1953 y776 .08665 .QPBSB ".nnnnn ."2590 ".unnnn

.aua1x

”lla 0.90urw c.UO”49

.07651 0000" 0.00MH U-OOUUH 0.0U(

.00533 .00224 0.00000 .02016 .04555 .01483 .33838 .068A9 0.0(Hnu/i 0.000?” .JSIQH .00693 .113?9 _nlnA7 0.00950 .02388 9,00.- .75877

15 w_annn 0.00nnn

.00039 n.soono ”.ooann n.oonno _00417 .00729 .00575 .01319 .02159 .00696 .00822 .oObAS .16730 .00294 .00095 .oo7ne .ooaal .12817 ,01018 0.00000 .02970 0.00000

--—_-_-—

.51360

INDUT-oUTPUT KOEF.

16

0.00000 n.ooooo e.ooooo o.onooo 0.00000 n.ooooo e.ooooo .01775 e.ooooo n.ooooo .02401 .00621 .00602 .15051 .20397 .10760 e.ooooo .00662 .00632 .03590 .0069? 0.00000 .ozezs e.ooooo

.62696

17 0.00000 ".OQOOO 0.00000 0-00000 0.00000 0000000 0.00000 0.00000

n03630 0.00000 c01650 0.00000 0.00900 .07178 0.09000

0.00000 002723

0.00000 .00330 .46040 .00660 0.00000 101403 0.00000

.63614

- ÅR 1970

18 OIOOOOO e.ooooo

.00805 e.ooooo 0.00000 e.onooo e.ooooo 0.00000 .01153 e.ooooo 0.00000 .oe373 0.00000 o.ooooo .01675 o.ooooo e.ooooo .03415 .06851 .00326 .ooeze e.ooooo .02294 o.soooo 025707 000055 0-00000 001948 0'00000 0000000 0'00000 o00791 -1451A 000189 .0047R 00148A 002116 90908? -04651 .11755 000265 300100 -oozea 0000000 0.00000 002416

0-00000 .0776n 0000000

u5790=

20 .00073 0.00000 0.00000 0000000 0.00000 0.00000 .00091 .02108 .oaeao .00385 .01487 003826 0.00000 e.ooooo .00589 0.00000 .00077 .01133 .00630 0.00000 .o9357 0.00000 .13011 0.00000

.36606

21

.00163 0.00000 0.00000 .01055 .00326 -00163 .00496 .00452 .01362 .01475 .00207 .02775 0.00000 .00075 |02053 .02021 .00082 .00529 .061å0 0.00000 .117Å6 0.00000 ,07458 0.00000 o38879

22

.00141 0.00000 e.ooooo o.noooo o.ooooo 0.00000 0.00000 0.00000 .00162 e.ooooo .00607 .00191 0.00000 0.00000 .00360 0.00000 0.00000 .01362 .10917 o.ooooo .00141 o.ooooo .03866 0.00000 .17728

23

.00916 0.00000 .00050 002755 001179 001133 .OOZZX 000603 301633 100301 001313 000382 000355 o00172 002713

0.00000 .OOZQÅ

t00443 002652 000275 n02789

O,ooooo ,11997 0-00000

.32157

24

0.00000 0.00000 0.00000 0000000 0.00000 0-00000 0.00000 0.00000 0.00000 0900000 0.00000 0000000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0000000 0.00000 0.00000 0-00000 0.00000 0.00000 0.00000

Tabell Bl: 30 lnput—output-koefficienter för 1972

Från sektor Till sektor 1 2

.*45nq 0,0001w

.nndaq 0.009wa 0.00JIJ 0.30"h* e.oonnu n.u0&73 U.uounL 0.000 0.000 0.000QJ .05932 O.COGCW 0.00000 .OATAH 0.00010 0.00J01 .01312 .01123 .063*1

" an Q m!CP—C70 CleUFäQ "YOU—G20 _u—pu—— —'-—F4H

O.— N &

N??? &WUN

SUMMA .srnza .3a51n

INPUT-OUTPUT KOEF.

3 #

€,Ononn .31279 v-oocon o-ooooo .05990 0.00000 O_oonno .20726 0.00000 .01851 00000 0.00000 oonnn e.ooooo 0.00000 .01042 0.00000 .00302 0,00000 0.00000 .01425 .00538 .01838 .00515 0.00000 0.00000 .olncs 0.00000 .OBISQ .01038 0.00000 0.00000 0.00000 O,ooooo .02784 .00437 ,01695 .oozaa .02671 .18646 .26317 .00154 0.00000 0.00000 .02000 .01696 '.ooonn 0.00000

.51608 .78257

5

312206 o-ooooo o.ogooo .11221 .14392 0.09000 0000000 .01520 .09988 0.00000 .01066 -09999 .01114 0.00000 .ozago o.ooooo e.ooooo .ooax3 .00201 .23766 -01050 e.ooooo .01633 e.ooono .72430

- ÅR 1972

6

.02095

0-00000 0.00000 .00634 000589 c00990 0.00000 o00392 -00390 0.00000 .00342 .00287 o00491 .00213 .00961 0.00000 0.00000 .00123 .00075 .13866 .00233 0.00000 .00531 0.00000

.22212

7 8 9

10

.00789

0'00000 0000000 000900 0200000 0000000 016264 900670 000695 000335 'OSOBA g00516 0'00000 OOOOOOO n0091R 0.00000 000670 900074 .oo19T |3082? 'oo79+ 0'00000 001971 0000000

.6089:

0.00000 -17310 .ooåao e.ooooo e.ooooo e.ooooo .ox517 .16567 .00504 e.ooooo .03966 .01268 .00065 .00283 o04668 e.ooooo e.ooooo .02677 ,00377 .08951 .01019 e.ooooo .ozbas o.ooooo

.63999

0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0-00000 0.00000 0000000 013024 005535 0.00000 002002 000498 0000000 0.00000

o00600 0.00000

0.00000 .OOQÅT

o00267 |07886 003509 0.00000 007056 000000" .40961

.02518 O—OOOOO 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 u05030 0.00000 .01005 .02440 .12957 o00915 0.00000 0.00000 .05062 0.00000 0.00000 .01051 .00003 .17573 .01226 0-00000 .02288 0.00000 .54995

11

0.00000 0'00000 o00796 000314 |01205 0.00000 000254 001375 002116 0.00000 |22684 o00970 u00999 u00270 104160 0-00000 0.00000 .02527 000572 .17282 o00873 0.00000 .02462 0.00000

.58661

12

0.00000 0000000 '14130 0.00000 0.00000 0.00000 0|00000 0.00000 |00200 0.00000 .01130 -02850 0-00000 0.00000 n00550 0.00000 0.00000 .OOOÖZ 000124 027277 0000000 0000000 .00532 0-00000

066546

00” n,)wunu n.vnnnn .)]?73 .OUR37 0.3nnnn .n?]n7 ."1022 .16490 .07539 .haQns n.nrnnn ' nn

u(um anwa hqzo : _

HNCWQVTOh-TO nun—ou—4H—uu—

Lr: O F G . O— N N

..7713 G.WÖHDU .nPSRI O_annn

NNO AWUR

;UMMÅ .auqys

1.002 0.003u» .n6997 a_ony 0,004 » 0.00”?! o.sucnn .00510 .00237 0.00J05 .61711 .03921 .01ö43 .31725 .oTbRS 0.0004q 0.00nnn .02876 .0041u .10618 ,01192 0.000.c .02422 a_nn»

.71716

15 n.oounu h.00000

.oonas U_OOOOO a_oonnn 0.00000 ,00458 .006n2 ,00512 .01161 .01962 .00686 ,oOön? .08912 .19769 .00259 .00083 .00722 _00357 .12523 .01n70 0,00000 .03006 m_oonnn _534A9

INPUT-OUTPUT xogr. - A

16

e.ooooo 0.00000 0.00000 m_ocooo 0.00000 o.soooo e.ooouo .01721 e.ooooo 0.00000 .02388 .00382 .00595 .16396 .23964 .09425 e.ooooo .00652 .00511 .03435 .00656 e.onooo .02995 n.onooo

.63167

17

0.00000 e.oöooo e.ooooo 0.09000 0.00000 0.00000 e.ooooo o.ooooo .oaeql 0.00000 .01587 0.00000 e.ooooo .05762 0.00000 9.00000 .03211 0.00000 .00404 .04110 .09745 0.00000 .01470 0.00000

.65091

1972

18

U_nnooo e.ooooo .ooeeo e.ooooo 0,00000 0.00000 e.ooooo e.oooqo .00819 e.ooooo e.ooooo .05127 o.ooono o.ooooo .02236 o.ooooo e.ooooo .02342 .07318 .00331 .00546 e.ooooo .021a7 e.ooooo

.22047

10

.0008? o-onooo |01834 0.00000 0.0000n 0.00000 .00754 .13905 .00201 .00425 .01340 102111 .oe9oT .0452i .1907w OOOZSR 000100 .oozeq 0.00000 0.00000 00248? o-onoon 007622 0.00000 .SHHHA

20

.00072 0.00000 0.00000 0,00000 0.00000 e.ooooo .OOOe7 .01917 .04066 .00349 .01523 .0379a 0.00000 0.00000 .00781 0.00000 .00077 .01117 .ooa73 O,ooooo .09611 0.00000 .13045 e.ooooo .36917

21

.00129 0-00000 0.00000 .00366 .00259 .00129 .00418 .00437 .01398 .01353 .00179 o02920 0.00000 .00070 .02044 001209 .00076 .00741 .06875 0.00000 .11603 0.00000 .07238 0.00000 .379k7

22

.00139

e.ooooo 0.00000 O,ooooo e.ooooo 0.00000 0.00000 0.00000 .00174 0.00000 .00624 .00192 0.00000 0.00000 .00625 e.ooooo 0.00000 .01326 .09758 e.ooooo .00131 e.ooooo .04342 0.00000

.17109

23

.00863

0.00000 .00049 .02766 .01169 .00818 .00193 .00588 .017å7 .00266 .01108 .00355 o00333 .00168 .03202 0.00000 c00234 -00423 .02651 .00272 .02702 0.00000 .12073 0.00000

.31819

0.00000 0.00000 0.00000 0,00000 0.00000 e.oonoo 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000

Tabell Bl: 31 Input— output-koefficienter för 1975

Från sektor Till sektor ]

# RIM-QUÄO F C'O

.v47na "qlh-On" .""274 .%"975 .]177? nunna

Puhna FO" .P"?26 .0=938 ona681 -14125 0.5”900 'W3164 .hnsåz O-WQHGO .01267 nå77? .16797 OU?150 ".Onnnn uU3476 o.nnnnn

.69957

2 0.40'f? .nu773 0.00' ' 0.00” oogqU-n 0.00 0.000 0.00000 0,00Hw= 0.000WJ (.UOUWQ .069I5 0.00nnn n-OOunn .053n5 0.000n 0.000W; .0153n .ou995 .06167 .12830 0.00unn .02 35 ."

.36614

3

0,00000 P.oonnn .06020 .00000 .00000 .00000 ,00000 0,00000 0,00000 0.00000 .01416 .01853 0.00000 .01014 .08592 0.00000 0.00000 .02964 .01634 .02656 .25556 0.00000 .01997 0.00000

_saane

IMPUT-OUTPUT KOEF. _ ÅR 1975

4

.29798 0.00000 0.00000 .20951 .01648 0.00000 0.00000 .01007 .00302 0.00000 .00636 .00506 0.00000 0-00000 n01138 0.00000 0.00000 .00Ö67 o00237 .18365 o00149 0.00000 .01741 0.00000 .77143

5 6

.11566 ,01973 e.ooogo e.ooooo e.ogooo 0.00000 .11498 .00677 .15371 .00661 0.00000 .00937 0.09000 0.00000 .01485 .ooaoa .00999 .00396 0.09qoo 0.00000 .01196 .00347 -09383 .00264 .03196 .00565 0.00000 .00219 .02611 .01054 0.00000 0.00000 0.09000 e.ooooo .00435 .00127 .00118 .oooa9 .23888 .14229 .01097 .00228 0.00000 e.ooooo .01631 .00510 0.00000 0.00000 .72537 .22641

7

000626 0'00000 0000000 00087? OUOOOOO O-OOOOO .1437A 000674 .00661 000295 005716 -ooa7a 0'00000 0'00000 voo9ls 0000000 .00439 uooa91

900151

031549 000780 0-00009

.01981 O-OOOOO 160000

&

0.00000 .15363 .00299 0.00000 0.00000 0.00000 .014k9 .20290 .00497 0.00000 .06231 001086 v00037 000280 |0669k 0-00000 0.00000 .02791 .00250 .08915 .01092 0.00000 .02561 0.00000

.63716

0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 .13618 -05740 0.00000 .02275 -00531 0.00000 0-00000 -00626 0.00000 0.00000 u00491 o00254 .07530 o03226 0.00000 u07112 0-00000

u41702

10

.01842 e.ooooo 0.00000 e.ooooo 0.00000 e.ooooo .07752 0.00000 .00976 .02213 ,16665 -oo916 0.00000 e.ooooo 005657 0.00000 e.ooooo 001078 e.ooooo .17783 .01197 e.ooooo .02216 0.00000 .55293

11

0.00000 0.00000 000575 .OO314 .01195 0.00000 .00249 o01216 .02098 0.00000 .23070 -00831 -00893 |00268 004329 0.00000 0.00000 o02629 .OD450 .17581 c00879 0-00000 .02507 0.00000

.59065

0000000 0.90000 015565 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 .00214 0.00000 001276 |03099 0000000 0000000 |00575 OuOOOOO 0.00000 0000000 000125 c26725 0000000 0-00000 .00572 0.00000

.46050

r—NFQIDNOFCO CHNMQIDOI—QOOH —-uw-H _ —4——— F-uan

22 23 På

guuMA

P.hrnnp ".nanu uv??23 (&. 'tlou ”. _009 ”.*CWÅU ||.” 'HI335 .90965 0.9nnnc .HEIHE .07536 ulYWéV .”?833 .LR169 o.nnnån G.WPMYP o")995 .Pw671 .wnpan .H3W77 n.nvnhu .37525 n.ununn

.s»nns

ya C.U0" ).UW .46892 n.nnuln o.nonuw 0.00h ; U.UOU”F .005'2 .00237 U.OOHHW .01669 .037WQ .ulkal .30866 .07692 O.COUnG ".OOGHW .02965 .0021) .10359 .01212 o.snnnn .02463 0.004

.70239

ImPUT-OUTPUT KOEF. - ÅR 1975

15 16

P.oonnu a_noooo n.ooonn n.noooo _noca7 o.ooooo n.nocoo 0.00000 N_oovoo 0.00000 P.ooaon e.ooooo .ooaaa 0.00000 .ooeaz .01729 .ooene e.ooooo _Ollse e.ooooo ,02106 .02658 .00623 .00347 ,00795 .00599 _08501 .15557 .20990 .25737 .002s1 .09662 _ooonz 0.00000 _00736 .00663 .00291 .cn—47 .12352 .03455 .01016 .00631 n.nonnn o.ooooo .029q3 .oaoeo 0,00"nn e.ooooo

.536å0 .66870

17 0.00000 o.sonoo 0.00000 0.00090 0.09000 0.00000 e.ooooo e.ooooo

.04867 0.0Q000 .01327 e.ooooo 0.00000 .erel o.ooooo O_oogoo .03158 0.00000 .00389 .a4315 .09733 0.00000 .01404 0.00000 .65633

18

e.ooooo e.ooooo .00421 e.ooooo o_ooooo e.ooooo 0.00000 0.00000 .ooevs e.ooooo e.ooooo .04953 o.ooono 0,00000 .ozxie 0.00000 e.ooono .03294 .06750 .00325 .00566 e.ooooo .02257 e.ooono

.21590

lq

000081 0.00000 001855 0000000 0.00000 0.00000 u00759 015133 000206 .0042n .01399 00216? 909092 204501 olSlZR IOOZÅE 000101 000300 0.00000 "000000 00247R 0-00009 907931 0.00000 .61791

20

.00073 o.ooooo 0.00000 o.ooooo e.ooooo o.ooooo .00057 .01650 .04052 .00357 001779 .03899 e.ooooo o.ooooo .ooeee e.ooooo .00077 .01167 .00419 e.ooooo .09660 0.00000 .12967 0.00000 .37173

21

.00133 O-OOOOO 0.00000 .00905 .00267 .00133 c00367 .OOQSG -01424 .01390 .00180 .03035 0.00000 -00072 u01915 .00683 .00077 o00692 o06756 0.00000 .12201 0.00000 o07232 0.00000 .37911

22 23

.00139 .ooeee 0.00000 e.ooooo e.ooooo .ooosz o.ooooo .ozvez o.ooooo .01253 e.ooooo .oosaa e.ooooo .oolaz 0.00000 .00593 .00174 .01757 o.ooooo .00266 .00679 .01101 .00196 .ooasa e.ooooo .ooaoo e.ooooo .00111 .00459 .03513 e.ooooo o.ooooo e.ooooo .00237 .01375 .00441 .09624 .02582 o.ooooo .oozee .00125 .021se e.ooooo e.ooooo .04516 .123ae e.ooooo 0.00000 .17290 .32421

e.ooooo e.ooooo e.ooooo e.ooooo o.ooooo e.ooooo e.onooo o.ooooo e.ooooo e.ooooo o.ooooo e.ooOoo o.ooooo o.noooo o.ooooo e.ooooo e.oonoo o.ooooo o.ooooo o.ooooo e.ooooo e.ooooo e.ooooo e.ooooo 0.00000

Tabell Bl: 32 lnput—output—koefficienter för 1977

Från sektor Till sektor

v—NFIQIPOFQ 0 C HIUFTQ'W OP—GBO n-H-u—a—un _udpun

SUMMA

1

.”6834 O-Onnnn .PPQPI .00874 .]?758 n.unonn .08397 0U0a18 n.nnnno c93227 .06243 004824 .00107 o.unonn -”3212 .nns?7 100 _nggq .35648 -16?19 .02153 U-HHOOO .03576 u.nunno t53694

?

__- -—_- 0.11" hv”

.00607 0.0UUfn 0.000U3 0.005?” 0.003”? 0.004”9 0.00qh0 0.000”n O-OOUbC

0-00000 0.0000n

.058 5 0.00U"F 0.UOL

.01656 .00896 .0607] .13182 0.000nu .02141 0.UUC”U .37979

u.ooono

0 oounn ".00000 n.ooonn n,oocn0 e.ooonn

:.00000

00000

INPUT-OUTPUT KOEF.

4

.28780 0.00000 0.00000 .21079 ,nlekk 0.00000 0.00000 .00952 .00301 "000000 .90700 000599 o-ooooo 0.00000 .01204 0.00000 0.00000 .00487 .00239 .18292 .00165 0.00000 .01770 0.00000 .76323

5

.11131 0.00000 e.oqoou .11671 .14343 0.00000 0.00000 .01461

.01005 e.ooooo .01281 .00366 .01249 0000000 .ozvzz e.onnoo 0.00000 .00449 .00162 .23959 .01107 0.00000 .ogeze 0.00000 .72533

- ÅR 1977

6

.01590 0.00000 e.ooooo .oovoe .00708 .00902 o.ooooo .00011 .00399 e.ooooo .00351 .00249 .00613 .00222 .01114 0.00000 0.00000 .00130 .00032 .14456 .002?5 o.ooooo .00495 0.00000 .22904

7

.0051; 0—00000 0.00000 .00851 0-00000 0.00000

013104 .00675 .0064? OOOZÖA .0612A -ooaan o-oooon O-OOOOO -00914 000000" .0061% 00050? 000124 032007 000769 0.00000 .01984 0-00000 .59341

&

0.00000 .14051 .00249 o.ooooo o.ooooo 0.00000 .01401 .21430 .00492 0.00000 .04616 .00963 .00017 .0027n .04720 o.ooooo 0.00000 .02863 .00165 .oeeez .01101 0.00000 .02h36 0.00000

.63659

9

0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 OoOOOOO .13999 .05871 O-OOODO .02428 u00553 0000000 0.00000 .00642 0.00000 O-OOOOO c00519 .00245 o07786 .03034 0.00000 .07143 0000000

.42219

10

.01457 0.00000 0.00000 e.ooooo 0.00000 0.00000 .07559 e.ooooo .oo9ss .02060 ,15768 .00913 e.ooooo o.ooooo .06382 0.00000 0.00000 .01095 0.00000 .11904 .01178 0.00000 .02165 o.soooo .55537

11

0.00000 0.00000 000526 .00314 .01187 0.00000 .OOZÅS .01110 002084 .0000000 023304 o00738 100588 000267 c04437 0.00000 0.00000 .02694 100634 017762 000881 0000000 .02534 0.00000

.59307

0.00000 0.00000 .16338 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 .OOZZO 0.00000 .01369 .03256 0-00000 0.00000 .00596 0.00000 0.00000 0.00000 u00126 u26330 0.00000 0.00000 .0059! 0.00000

o68837

"(vm #"1Cl—G50

13

U.nuoon n-hnöno .02155 n.uncnn n.nnnno n.nnoon O-OUOUU 001375 .OnSBa O-ucnnn .02230 -02376 .17434 .uahzn .953A0 0.00000 0.00050 .02024 |05626 .08215 ."3232 n.rrnnu .U?494 rann

14 0.005!n 0.00hud

.06315 O.CU ' e.oounr e.oonnn 0.001rn .00496 .00237 0.001”)n .01676 .03563

.01471

.30263 .O771u 0.000rn n.UOUnn .03023 .00065 .10176 .01251 O-ODOHH .02458 0.0"Uh0 .6918Q

15 9.00000 m.mooon

,00036 u.ounnn 3.00000 0.00000 .00459 .00614 .00601 .01168 .02200 .00581 .oo7n6 .08218 .21781 ,002A3 ,00031 .onvas .00246 .12276 .01013 .00000 .02915 5,00000

c

,53982

InPuT-OUTPUT KOEF. - AR

16 0.00000 "000000 0.00000 0:00000 0.00000 0.00000

0.00000 .01733 0.00000 "000000 002835 u00324 .OOQOI .15582 .26891 .09910 0.00000 .00678 000405 003431 000614 0.00000 .03134 ”000000

.65939

17 0.00000 0.06000 0.00000 o-ooooo e.ooooo 0.00000 e.ooooo 0.00000

.04905 0.0qooo .03934 OUOOOOO 0.00000 .08952 e.ooooo 0.00900 .03120 0.09000 .00378 .44506 .09724 e.ooooo .01359 e.ooooo .65929

1977

18 0.00000 0-00000

.00247 0:00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00090 500912 0.00000 0.00000 n09832 0.00000 0.00000 .02037 0,00000 0.00000 o03592 006364 .00323 .00578 0.00000 .02378 0.00000 .21263

19

.00086 0'00000 001850 0-00000 0000000 0-00000 900760 315949 .OOZOT .oo426 .0142? 002191 g09219 .04485 -1581+ .00259 .00101 000310 0.00000 0.00000 o02671 0:00000 008125 0.00000 .baeeä

20

.00073 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 .00087 .01520 .oaoea .00362 .01945

e.ooooo 0.00000 .00924 o.oooon .00017 .01200 .ooaea e.oonoo .09682 0.00000 .12901 e.ooooo

.37306

21

---_—-__-

.00135 O-OOOOO 0.00000 .00930 '00273 c00135 .00333 .00k58 .01439 .01413 -00180 '03105 0.00000 o00073 -01828 .00331 .00078 -00658 .06670 0.00000 .12586 0.00000 .07221 0.00000 .37859

22 .00139 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 000174 0.00000 .00715 .00200 0.00000 0.00000 .00481 0.00000 0.00000 .01407 .09526 0.00000 .00121 0.00000 .04631 0.00000

.17393

23 .00853 0000000 .00055 .02770 .01307 .00621 .00173 .00595 .01811 .00269 .01096 .00360 .00277 .00173 .03717 0.00000 .00239 .00453 .02667 .00266 .02766 0.00000 .12519 0.00000

.32788

24 0.00000 0000000 0.00000 0.00000 0-00000 0.00000 0.00000 0-00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000 0.00000

0.00000

Appendix 3

Sambandet mellan nationalräkenskaperna och LU-modellens statistiska system

Som framgår av bilagans huvudtext (främst avsnitten 1.2.3, 1.4.4 och 1.4.6) föreligger vissa olikheter mellan nationalräkenskaperna (SNR) och LU-modellens statistiska system. Den utan tvivel viktigaste skillnaden är att man i LU-modellen måste ta explicit ställning till hur skillnaden mellan totala produktionen beräknad från produktionssidan resp. från användningssidan (restposten) fördelar sig på produktionssektorer och dessutom till hur den kommer att utveckla sig i framtiden. Många andra skillnader av mindre genomgripande art finns dock. En fullständig bild av dessa ges i nedanstående principschema i form av en input-output-tabell. Vidare redovisas motiven för den projektion av restposten som gjorts.

lnsatsleveranser Slutlig användning Differens TOTALT Mottagande bransch PC OC INV AS X 1 ............ 24 Levererande bransch Leveranser enl. SNR, Slutlig användning Mindre Bruttoprod. + 1 industristatistik, import- enl. SNR ofördelad import enl. ' statistik, övrig ekonomisk bit av modellbalan- v statistik rn. m. (beräkningar från restposten serna (från ' (beräkningar från prod. sidan) användn. sidan) för ett användn- 0 Plus: Större delen av (VAMP) fåtal sektorer sidan) " restposten utfördelad på (RES) 24 branscher (INS) + (R) Sektor- produkt (VAFK) till faktor- kostnad Priskorr. Mindre korr. avseende skilln. mellan faktor- = Sektorprodukt kostn. och producentpris till producentpris (KORR) enl. SNR Differens Definitionsolikh. rörande BNP, oförd. banktjänster m. m. (inkl. RES) (DIFF) Ind. skatter Ind. skatter — subventioner ___—> = (IND) Sektorprodukt _ __ till marknadsprls Minus Restpost SNR enl. SNR Restpost (R + RES) Summa: Bruttoprod. + import enl. SNR (från prod. sidan)

(T!-)

(Inom parentes anges de beteckningar som används nedan samt på andra ställen i bilaga 1.)

Summan av första och andra kvadrantema visar således modellbalan- sernas utseende, dvs. total tillförsel mätt från användningssidan enligt modellens statistiska system. Skillnaden gentemot nationalräkenskaper- na består av posterna R och RES. Tredje kvadranten innehåller de tillägg som måste göras till värdena i första kvadranten för att man skall erhålla SNR-beräkningarna från produktionssidan. Av dessa ingår endast VAFK explicit i modellen. "Skillnaden mellan VAMP och VAFK som kommer att utlösas i modellen består dock av de övriga tillägg som upptagits i schemat, dvs. i huvudsak restposten R samt nettot av indirekta skatter och subventioner (IND). Det blir därför nödvändigt att granska den utveckling av VAMP-VAFK som erhålls ur modellen mot den fristående information angående utvecklingen av dess komponenter som kan finnas. Tillvägagångssättet härvidlag redovisas nedan.

Symbolförteckning: T Bruttoproduktion + import till mottagarpriser

VAFK Sektorprodukt till faktorkostnad INS Insatsleveranser

IND [ndirekta skatter på slutlig användning — subventioner KORR Prisskillnad mellan VAFK och sektorprodukt till producentpris DIFF Symbol för skillnader mellan nationalräkenskaperna och modell- balanserna, exempelvis beroende på att den statistiska restpos- ten icke fullt ut identifierats (RES), definitionsolikheter rörande

BNP m. m.

R Utfördelad del av statistisk restpost = BNP från produktionssi- dan — BNP från användningssidan enl. SNR — RES. a förädlingsvärdeandel a ”inputkoefficienter” ar Inputkoefficienter inkl. utfördelad del av restposten

Summatecken avser summering över de 24 produktionssektorerna, sedda som leVererande sektorer. Produktionen (+ importen) inom sektor j kan beskrivas som:

Tj = VAFKj — ERI). + ZINSi]. + ERii + INDI. + KORR]. + DIFFI- (1)

där VAFK är taget från nationalräkenskapernas produktionskonto. Låt oss skriva

ZlNSii + ERU = EINSg' (2) och lNDj + KORRI- + DIFFI- = Z]— (3)

Division med Ti i (1) efter insättande av (2) och (3) ger

1 = a + Ear”- — Er,-]- + zj (4)

Imodellarbetet har vi genomfört en extrapolering av a och av varje ar,-]- med hjälp av en tidstrend så att

Aa= b - t (5) och ZAarl-i = Zeil- ' t (6)

Förändringen i alla komponenter i uttrycket (4) måste givetvis bli = 0. Vi ser att Azi = 0 endast om

Aa — EAarij + EArii = 0 (7)

Som framgått av bilagans huvudtext har emellertid projektionerna av a och av de olika ari]. skett helt oberoende av varandra. Villkoret i uttryck (7) är därigenom som regel inte uppfyllt. Man skulle då kunna låta skillnaden slå igenom i z.. Som framgår av uttrycket (3) och som visas av

1 ett empiriskt studium av de ingående storheterna bör dock Az- bestämmas av fristående faktorer och i stort sett vara = 0 under] prognosperioden. Under sådana omständigheter återstår endast att modifiera antingen restpostens eller inputkoefficienternas utveckling.

De ursprungliga projektioner som gjorts innebär att ari]. förutsättes fortsätta utvecklas enligt det historiska mönstret. Den enligt ovanstående nödvändiga modifikationen av projektionerna har därefter utförts så att ett antagande om att restposten (R) är 1977 skall ligga kvar på 1968 års nivå har införts. Med hänsyn till den faktiska utvecklingen av R 1968—1971 innebär detta en minskning av R under perioden 1971—1977 i ungefär samma takt som den som registrerades under den historiska period som modellens statistiska system omfattar.

Förfaringssättet att beräkna ett totalt tillgängligt utrymme för insatsleveranserna innebär bl.a. att den skillnad i förändringstakt som kunnat observeras mellan BNP-beräkningarna från produktions- resp. från användningssidan bibehålls också under prognosperioden. Vid den genomarbetning av prognoserna för de olika inputkoefficientema som förutses som ett led i det fortgående modellarbetet blir det nödvändigt att ånyo ta ställning till behandlingen av restposten. Detta torde också komma att underlättas genom det fortgående utvecklingsarbetet rörande

nationalräkenskapsberäkningarna.

2.1 Inledning1

Yttre balans är en grundläggande ekonomisk-politisk målsättning som i LU 70 definierades så att bytesbalansen för varor, tjänster och transfere- ringar skall vara ijämvikt. Samma definition används här.

I de nya beräkningarna, liksom i LU 70, har kravet på yttre jämvikt preciserats inom ramen för en ekonometrisk modell. I denna modell behandlas transfereringar, export och import av varor och tjänster, i sammanfattning, på följande sätt.2

Utgångspunkt för utrikeshandelsprognoserna är en utanför själva modellen gjord prognos över transfereringsnettots storlek 1975 och 1977. Denna har dels ett intresse i och för sig med tanke på det betydande underskott som här uppstår, dels för att inom modellarbetet bestämma det exportöverskott för varor och tjänster som krävs för att finansiera underskotten. Prognosen redovisas i avsnitt 2.2.

I modellen framkommer via dess olika produktionssektorer en importefterfrågan som tillsammans med bytesbalansens tjänste- och transfereringsnetto implicerar krav på varuexportens storlek för att målet att bytesbalansen skall vara i jämvikt skall kunna uppfyllas. Genom modellens produktionsstruktur fördelas denna export på de olika sektorerna.

För exporten och importen av tjänster har en oberoende beräkning gjorts i löpande priser, som på totalnivå konsistensprövats mot modellens resultat. Denna kalkyl redovisas i avsnitt 2.3.

Det är av vikt att skilja mellan det exportkrav som löses ut med hjälp av modellens ekvationssystem och den exportefterfrågan och de utbuds- möjligheter som måste finnas för att uppfylla exportkravet. Denna konfrontation mellan exportkrav och avsättnings- resp. utbudsmöjlig- heter för exporten möjliggörs genom en fristående exportstudie utförd inom konjunkturinstitutet, vilken redovisas i avsnitt 2.4. Resultaten redovisas i den sammanfattande analysen, kapitel 3, tabell 1.

l Avsnitten 2. l— 2. 3 och 2. 5 är utarbetade anIl'l finansdepartementet. bil ZFöi en närmare redogörelse av bytesbalansens ställning i modellen hänvisas till aga

Kravet på yttre balans förutsätter ett exportöverskott ibytesbalansen för varor och tjänster som i löpande priser är tillräckligt stort för att täcka transfereringsunderskottet i löpande priser. Som redovisas i avsnitt 2.2 har här antagits att transfereringsunderskottets värde kan fastprisberäk- nas med exportprisindex. Därmed blir det möjligt att bedöma om det reala krav på bytesbalansens saldo, som måste vara uppfyllt vid extern balans, är förenligt med de exportmöjligheter som bestämts i den fristående exportstudien, vars kalkyler genomgående är gjorda i fasta priser. Den varuimport som framkommer har bestämts genom modellens simultant lösta ekvationssystem, där 18 stycken importekvationer ingår. Dessa beskrivs närmare i bilaga 1. Resultaten redovisasi den sammanfat- tande analysen, kapitel 3, tabell 2.

Avslutningsvis, i avsnitt 2.5, sammanfattas kalkyler för bytesbalansen och för långfristiga kapitaltransaktioner i en betalningsbalans i löpande priser. En sådan redovisas även i den sammanfattande analysen, kapitel 3, tabell 3.

2.2 Nettot av transfereringar och u-landsbistånd 2. 2.1 Inledning

Till transfereringarna hör — i överensstämmelse med nationalräkenskaper- nas definitioner —— u—landsbistånd, övriga offentliga och privata trans- fereringar, faktorbetalningar, licenser, royalties och patent samt försäk- ringar. I motsats till internationell redovisningspraxis räknas här till u-landsbiståndet inte endast gåvor utan även krediter.

Bortsett från u-landsbiståndet grundas framtidsbedömningarna i hu- vudsak på den historiska utvecklingen. Resultatet av beräkningarna sammanfattas i tabell 1. Denna innehåller en avstämning av prognoserna i LU 70 mot det faktiska utfallet 1970—1972 samt nya prognoser för 1975 och 1977.

Beräkningarna utförs först i löpande priser för var och en av transfereringsbalansens delposter. Därefter görs en beräkning av totala transfereringsnettot i fasta priser.

2.2.2 Beräkningi löpande priser av transfereringsnetto ts delposter

Faktorbetalningarna till och från utlandet, dvs. nettot av löner och avkastning på kapital, har under praktiskt taget hela 60-talet visat överskott. Dessa överskott har emellertid successivt blivit mindre för att efter 1969 övergå i underskott, som ökat under 70-talet. En sådan försämring förutsågs av LU 70, som beräknade att underskottet skulle stiga till närmare 200 milj. kr 1972 men förbli på denna nivå fram till 1975. Det faktiska underskottet 1972 var preliminärt ca 120 milj. kr. Mot bakgrund av den kraftiga ökning av nettokapitalimporten som ägt rum under 70-talet synes det emellertid inte troligt att faktorbetalningar- nas underskott upphör att öka under de återstående åren fram till 1975. Snarare torde de fortsätta att öka i hög takt. En trendframskrivning av utvecklingen 1963—1971, vilken förutsätter en fortsatt hög nettokapital- import, innebär en upprevidering av prognosvärdet för 1975 i LU 70.

Tabell BZ: 1 Transfereringarnas inkl. u-landsbiståndets utveckling 1970—1977 Milj. kr

f Prognos

___—__,”

Faktisk utveckling

1970 1971

fifi—___—

Löpande priser Faktorbetalningar netto' Licenser, royalties och

patent, netto Offentligt u-landsbistånd, inkl. _ offentliga u-hjälpslån Ovriga transfereringar, netto2 Korrigeringspost

_ 62 _

—l49 _ —615 — —367 — 400

——793

129 189 630 491 400

Summa transfereringsnetto —1 039 Exportprisindex för varor och tjänster ( ] 968=100)

I 968 års priser Summa transfereringsnetto

110,6 113,5

—717 — 915

___—_________________———————————

' Faktorbetalningar avser löner, räntor och utdelningar. 2 Övriga transfereringar avser privatpersoners kända överföringar till utlandet, privat u

1972

— 122 — 204 — 841 —— 734

400

-1501

115,4

—1301

Anm. Värdet för 1972 enl. LU 70 är härlett från prognosvärdena för 1970 och 1975.

”Rest” LU 70 1973—1975

LU 70 1970

Ny kalkyl 1975 1977

1972 1975

200 — 78 — 400 — 500 250 — 46 — 300 -— 350 —750 —1 116 —2 000 —1 159 —2 000 —2 550 —250 — 320 — 400 334 -— 700 —- 900

450 450 450 50 400 400 —800 —1 330 899 —3 900

— 90 — 180 - —160 — 185 —

—2 400 — —3 000

128,2 136,0

—2 340 —2 868

-landsbistånd samt andra offentliga transfereringar än u-landsbistånd.

Underskottet beräknas därmed till 400 milj. kr 1975 och 500 milj. kr 1977.

Utgifterna för licenser, royalties och patent, vilka i fråga om såväl storlek som ökningstakt avsevärt överstiger intäkterna (till en del sannolikt beroende på redovisningsbortfall), har vuxit med nära 10 % per år i genomsnitt under 60-talet. Under dess senare hälft har ökningstakten varit ytterligare något högre; en utveckling som fortsatt under 70-talet. Denna utveckling torde återspegla den växande betydelsen av internatio- nellt utbyte av teknisk ”know—how”. Om än tekniskt avancerat är Sverige ett litet land på detta område. LU 70 antog främst av dessa skäl att Sverige skulle fortsätta att vara nettoimportör på detta område med resultat att underskottet skulle fortsätta att stiga under 70—talet och uppgå till 250 milj. kr 1975.

Det faktiska utfallet enligt nationalräkenskaperna visar för 1971 och 1972 högre underskott än vad prognosen i LU 70 implicerar för dessa år. Transaktionerna på detta område är emellertid mycket otillfredsställande belysta i statistiken. Med hänsyn till de faktiska utfallens storlek 197] och 1972 synes det rimligt att tentativt höja den trendbaserade prognosen i LU 70 något. Underskottet har uppskattats till 300 milj. kr 1975, vilket är 50 milj. kr större än vad LU 70 prognostiserade. 1977 beräknas underskottet uppgå till 350 milj. kr.

U-landsbiståndet omfattar vad som brukar benämnas u-hjälp och u—hjälpslån, dvs. gåvor och krediter. Det grundas på de av statsmakterna fastställda riktlinjerna för biståndets omfattning under tiden t.o.m. budgetåret 1974/75. Målsättningen är att budgetanslagen för bistånds- ändamål detta budgetår skall uppgå till 1 % av bruttonationalprodukten (BNP) i löpande marknadspris. Med utgångspunkt i prognosen att BNPi löpande priser skulle öka med i genomsnitt 7,8 % per år 1970—1975 beräknades i LU 70 biståndsanslagen komma att uppgå till 2 300 milj. kr 1975. Förutsatt att anslagen höjdes planenligt med 25 % per budgetår från 1969/70 års nivå, 630 milj. kr, skulle det enligt kalkylerna krävas en höjning av anslagen med närmare 50 % mellan budgetåren 1973/74 och 1974/75 för att 1 %-målet skulle uppnås inom utsatt tid.

Den värdemässiga ökningen av BNP har varit 8,2 % per år i genomsnitt 1970—1972. Den faktiska utvecklingen av biståndsanslagen har hittills följt den planerade ökningstakten 25 % per år. För budgetåret 1972/73 har detta inneburit ett anslagsbelopp på 1 250 milj. krjämfört med 1 000 milj. kr för 1971/72 och 800 milj. kr för 1970/71. I förslaget till riksstat för budgetåret 1973/74 uppgår anslaget till 1 563 milj. kr.

Den från betalningssynpunkt intressantaste aspekten är emellertid i vilken utsträckning anslagen utnyttjas. Variationer i anslagens utnyttjan- degrad kan uppstå mellan enskilda år. I LU 70 räknades med en viss eftersläpning av utbetalningarna, särskilt om anslagsökningarna skulle bli mycket stora mot slutet av perioden. Enligt kalkylen i LU 70 skulle under sådan förutsättning det sammanlagda beloppet för utbetalningar av u—landsbistånd uppgå till ca 2 000 milj. kr 1975.

De faktiska utbetalningarna minus nettoförändringen i IDA: s kortfris- tiga fordran (jfr nedan) har understigit de av LU 70 prognostiserade. För 1972 uppgår skillnaden således till ca 250 milj. kr. Denna differens beror

i huvudsak på ändrade betalningsrutiner. IDA (Internationella utveck- lingsfonden) som är huvudmottagare av det finansiella biståndet på multilateral basis erhåller numera nämligen en del av sina bidrag i form av skuldbevis. Innan dragningar mot dessa skuldbevis faktiskt skett har någon utbetalning av anslag från redovisningssynpunkt inte inträffat. För både 1971 och 1972 registreras sådana uppskjutna utbetalningar, innebärande kortfristig kapitalimport med ca 150 milj. kr.

Om utbetalningssumman ökas med förändringen iIDA: s kroninnehav — för att möjliggöra en jämförelse med prognosen i LU 70 — blir det faktiska utfallet 980 milj. kr 1972, vilket är ca 100 milj. kr lägre än ett implicerat prognosvärde enligt LU 70 för detta år.

Efter det att kalkylerna i LU 70 framlagts har i en rapport (nedan kallad biståndsrapporten) redovisats beräkningar över biståndsutbetal- ningarnas storlek fram till 1975 utifrån delvis andra förutsättningar än i LU 70.1 Dessa beräkningar har utförts med två alternativa målsättningar för biståndsanslagens ökningstakt där det 5. k. Alt. A gäller målsättningen att 1 % av BNP skall uppnås under budgetåret 1974/75 och ett annat, Alt. B, utgår från fortsatt ökningstakt med 25 % om året tills enprocentmålet uppnås. Den väsentligaste skillnaden gentemot beräk- ningarna i LU 70 ligger i att hänsyn tagits till den omläggning av betalningsrutinerna med IDA som ovan omnämnts.

Uttryckt i kalenderårsvärden och med hänsyn tagen till att SIDA: 5 administrationskostnader inte ingår i betalningsbalansstatistiken har utbetalningarna enligt Alt. A beräknats till 1 800 milj. kr för 1975 mot 2 000 milj. kr enligt LU 70. Uttryckt i procent av BNP stiger andelen enligt dessa beräkningar från ca 0,4% 1971 till närmare 0,8 % 1975, vilket ligger i linje med den av FN antagna strategin för biståndsbetal- ningarnas storlek vid mitten av 70-talet.

För de nya beräkningarna över biståndsbetalningarnas utveckling 1970—1977 måste nu andra förutsättningar för både anslagsutveckling och utnyttjandegrad än vad som gällde för LU 70 resp. biståndsrapporten införas.

Målsättningen att biståndsanslaget skall uppgå till 1 % av BNP budgetåret 1974/75 och att enprocentmålet sedan skall upprätthållas ligger till grund även för nedanstående prognoser. Med utgångspunkt i reviderade prognoser för BNP:s tillväxt i löpande priser och i den preliminära nationalbudgetens prognos över volymtillväxten i BNP 1972—1973, skulle det krävas en anslagsökning med 50—60 % mellan budgetåren 1973/74 och 1974/75 för att enprocentmålet skall uppnås detta år; en ökning som något överstiger den enligt LU 70 resp. biståndsrapporten beräknade.

Vad gäller utbetalningarna av anslagen antas i likhet med biståndsrap- porten att gåvoandelen uppgår till 60 % och betalas ut direkt. Kreditde- len, dvs. återstående 40 %, förutses liksom i biståndsrapporten bli utbetalda enligt en kreditutbetalningsprognos, som innebär att ur varje budgetårs anslag utbetalas 5 % under det första året, 20 % under det

1 Utvecklingsbiståndets samhällsekonomiska effekter. Rapport från utredningen om det svenska utvecklingsbiståndets samhällsekonomiska effekter. Stockholm 1972.

andra, 30 % under det tredje och fjärde samt 15 % under det femte året. Om därtill biståndsrapportens prognos för nettoförändringen i IDAzs kortfristiga kroninnehav fråndras, fås en utveckling av utbetalningarna uttryckt i kalenderårsvärden, som inte skiljer sig från prognosvärdet i LU 70, dvs. 2 000 milj. kr 1975. Jämfört med biståndsrapportens beräkningar enligt dess Alt. A ligger dock den reviderade prognosen för utbetalningarna 1975 högre beroende på förnyade prognoser för BNP-till- växten i löpande priser. För 1977 har utbetalningarna beräknats till 2 550 milj. kr.

Enligt alternativet att enprocentmålet uppnås genom fortsatt successiv höjning av biståndsanslaget med 25 % per år men i övrigt med oförändrade förutsättningar skulle utbetalningarna bli ca 150 milj. kr lägre i genomsnitt per år fr.o.m. 1974 till 1977. För 1975 skulle de uppgå till 1 800 milj. kr och för 1977 till 2 500 milj. kr.

Utbetalningarnas andel av BNP i löpande priser beräknas i de reviderade beräkningarna för 1975 uppgå till 0,8 % i det första alternativet och 0,7 % i det andra alternativet. Denna andel beräknas 1977 stiga till ca 0,9 % i bägge alternativen.

Den redovisade prognosen för biståndsutbetalningarna ger storleken av de omedelbara valutakrav som enligt ovanstående bedömningar kan ställas av biståndsmottagarna. De återger följaktligen också det krav på ökade valutaintäkter, netto, som från samhällsekonomisk synpunkt måste ställas för att ingen förändring i betalningsbalansens saldo skall äga rum. Till detta kommer de potentiella valutakrav som kan aktualiseras ur tidigare års anslagsbehållningar inkl. ur IDA: s kortfristiga kronoinnehav. Även andra faktorer måste emellertid tas med i en bedömning av de framtida valutakravens effekter på den yttre balansen. Dels genererar biståndet mer eller mindre direkt varuexport. Dels dämpas importefter- frågan inom landet då internt resursutrymme skapas för biståndsåtagan— denas genomförande.

Exkurs om biståndsrapportens beräkningar av vissa samhällsekonomiska konsekvenser av biståndsbetalningarna

I biståndsrapporten visas med ett räkneexempel att den samhällsekono- miska kostnaden för att upprätthålla yttre och inre jämvikt vid en ökning av biståndsutbetalningarna kan förväntas uppgå till ett väsentligt mindre belopp än själva biståndsökningen. Vad gäller den yttre jämvikten utgörs för det första, enligt de beräkningar som redovisas, anslagen till ca 20 % av gåvobistånd i form av varor och tjänster, vilka blir föremål för direkt upphandling i Sverige. För det andra genererar ca 36 % av det multilaterala biståndet (som i sin tur utgör 30—40 % av det totala biståndet) svensk export. Motsvarande s. k. återflödesandel för det bilaterala biståndet uppgår till ca 40 %. Med en rad förutsättningar uppfyllda såsom att en sådan svensk exportökning till mottagarländerna annars inte skulle ha kommit till stånd eller att exportökningen inte sker genom omfördelning av export från andra exportmarknader, kan i räkneexemplets form den för yttre balans därutöver nödvändiga begräns- ningen av den interna efterfrågan beräknas. Biståndsrapporten visade sålunda utifrån antaganden om en genomsnittlig importkvot för privat konsumtion uppgående till 40 % och för offentlig konsumtion till 10 %,

att den samhällsekonomiskt nödvändiga ökningen av det externa resurs- utrymmet skulle, med hänsyn till på vilket sätt övrig resursanvändning begränsades, behöva uppgå till mellan 33 och 68 % av biståndsökningen. Detta resultat byggde på en viktig förutsättning, nämligen att bistånds- ökningen åtföljs av motsvarande biståndsökning från andra länder. I så fall kan man nämligen räkna med att svenska exportföretag kan upprätthålla sin genomsnittliga andel, 35 %, av all upphandling för biståndsmedel. Vid en isolerad svensk biståndsökning däremot kan denna andel inte förväntas överstiga den svenska exportens andel av världshan- deln eller ca 2 %.

Vad gäller den inre samhällsekonomiska kostnaden för ökningar av biståndsutbetalningarna kan denna mätas med den minskning av övrig resursanvändning som är nödvändig för att den totala efterfrågan skall hållas oförändrad. Som ovan framgått ökas under 70-talets första hälft biståndsutbetalningarna uttryckt i procent av BNP med ca 0,1 procenten- het årligen. Eftersom den privata konsumtionen utgör ungefär hälften av BNP motsvarar biståndsökningen en begränsning av den privata konsum- tionens årliga ökningstakt med ca 0,2 procentenheter eller den offentliga konsumtionens med ca 1 procentenhet uttryckt i löpande priser. Med de antagna andelar av biståndsutbetalningarna som upphandlas direkt resp. genererar export skulle en begränsning av den privata eller offentliga konsumtionen av denna storleksordning även vara ungefär tillräcklig för att hålla den inre och yttre jämvikten oförändrad, förutsatt att den erforderliga exportökningen kan förverkligas.

I gruppen övriga transfereringar redovisas nettot av bl. a. försäkrings- premier och försäkringsutfall, privata organisationers u-hjälp, gästarbeta- res kända valutautförsel samt offentliga transfereringar för andra ändamål än u-hjälp. De flesta av posterna är relativt små och kan — särskilt vad avser de offentliga transfereringarna — för vissa år visa kraftiga variationer av engångskaraktär. Den till storlek och ökningstakt viktigaste posten är nettot av försäkringspremier och försäkringsutfall. Premiebetalningarna till utlandet har under hela 60-talet visat en kraftigt stigande trend vilket för senare delen av denna period även kan sägas om försäkringsutfallen från utlandet till svenska personer. Nettot har visat ett relativt litet underskott, men med viss tendens till ökning i början av 70-talet. För gruppen övriga transfereringar som helhet redovisas underskott som i genomsnitt ökat med ca 20 % per år under den gångna lO-årsperioden och med tendens till acceleration under andra hälften av 60—talet och början av 70-talet. I LU 70 prognostiserades en successiv ökning av detta underskott till 400 milj. kr 1975. Det faktiska utfallet 1972 visar ett underskott på närmare 750 milj. kr. Det bör härvid dock erinras om att detta utfall påverkats av den slutliga regleringen, med drygt 100 milj. kr, av svenska statens kredit till Finland.

Gruppen övriga transfereringar som helhet är heterogent sammansatt. Däri ingår poster med bestämningsfaktorer så olika som exempelvis den i hög grad konjunkturellt betingade nettoinvandringen av utländska gästarbetare, offentliga kapitaldispositioner av gåvokaraktär och t. ex. de av variationer i inhemska skadeutvecklingen betingade strömmarna av återförsäkringsbetalningar. Vad som måhända särskilt faller i ögonen är den markanta acceleration som inträffat för både utgifter och inkomster i samband med försäkringar i utlandet. Ett annat påfallande drag i utvecklingen hittills under 70-talet är de ökade underskotten för

gruppen övriga privata transfereringar. En trendmässig utvecklingstakt för gruppen övriga transfereringar som helhet baserad på perioden 1963—1971, dvs. utan beaktande av den kraftiga ökningen 1972, skulle ge till resultat ett underskott på ca 600 milj. kr 1975. Det synes emellertid rimligt att i viss mån ta hänsyn till den fortsatta snabba ökning

av underskotten som redovisats också under 1972, varför underskottet för 1975 nu satts till 700 milj. kr, vilket med 300 milj. kr överstiger vad LU 70 beräknade. 1977 beräknas underskottet uppgå till 900 milj. kr.

Efter summering av de enskilda posterna fås för det totala transfere- ringsnettot en faktisk utveckling ilöpande priser som för 1970 och 1971 nära ansluter sig till den i LU 70 beräknade. Som framgår av summaraden i tabell 1 blev däremot det faktiska underskottet för 1972 preliminärt ca 150 milj. kr större; detta i huvudsak till följd av ett avsevärt större underskott för posten Övriga transfereringar och något lägre faktiska utbetalningar av u-landsbistånd än vad som tidigare prognostiserats. För 1975 prognostiserades i LU 70 ett underskott på 2 400 milj. kr. I de reviderade prognoser som nu läggs fram uppgår det beräknade under- skottet till 3 000 milj. kr. Detta resultat framkommer i huvudsak på grund av ett förväntat underskott för faktorbetalningarna som är dubbelt så stort som det i LU 70 prognostiserade samt ett underskott för övriga transfereringar som också är nästan dubbelt så stort. För övriga poster skiljer sig den reviderade bedömningen obetydligt. För u-landsbiståndet skiljer sig prognoserna inte alls. Vad slutligen gäller den till 1977 förlängda prognosen har förutsatts att enprocentmålet för u-landsbistån- det upprätthålls och att utbetalningarna följer anslagen med samma eftersläpning som tidigare. För de återstående transfereringsposterna har utvecklingen antagits fortsätta efter samma linjer som fram till 1975 vilket allt som allt innebär ett beräknat underskott som uppgår till 3 900 milj. kr 1977.

2.2.3 Beräkning av totala transfereringsnettot i fasta priser

De kalkyler som ovan redovisats är utförda i löpande priser. Då modellens beräkningar av utrikeshandelns utveckling i övrigt är utförda i fasta priser, krävs att så även görs för transfereringsnettot. Härigenom möjliggörs en bedömning av det volymmässiga överskott 1 bytesbalansen för varor och tjänster som erfordras för att extern balans skall uppnås. Utgångspunkt för fastprisberäkningen är att bytesbalansens saldo för varor och tjänster i löpande priser skall vara så stort att det täcker det underskott som råder i transfereringsbalansen 1975. — Bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar skall med andra ord vara lika med noll detta år. Transfereringsnettot uttryckt i 1968 års priser erhålls genom att nettot i löpande priser deflateras med en implicit exportprisindex för varor och tjänster. Vid antaget oförändrade terms of trade för dessa — ett antagande som kan anses rimligt i det längre perspektiv som här omfattar perioden 1970—1977 — kommer nämligen exportprisutvecklingen och transfereringsnettots storlek att ange det nödvändiga kravet på volym-

mässigt exportöverskott i varu- och tjänstebalansen för att yttre balans skall råda. 1

Deflateringen av transfereringsnettot till 1968 års priser har gjorts med en index som grundas på prisutvecklingen för export av varor och tjänster 1963—1972 enligt nationalräkenskapernas definition. Prisökningen för varor har under denna tid varit i genomsnitt 2,5 % per år. På tjänstesidan har den däremot varit märkbart lägre, 1,8 %. Då tjänsterna väger relativt lätt jämfört med varorna har den sammanvägda prisutvecklingen för varor och tjänster inneburit en uppgång på 2,4 % i genomsnitt per år 1963—1972. Vad som särskilt kan anmärkas är den markanta prisökning för totala exporten som inträffat 1970 och som fortsatt om än i något lugnare tempo 1971 och 1972. I 1968 års priser blir därmed transfere- ringsunderskottet 1972 ca 1 300 milj. kr, eller ca 200 milj. kr mindre än i löpande priser.

Vad gäller beräkningarna av exportprisutvecklingen 1970—1975 samt fram till 1977 bör de ses i ett längre bakomliggande perspektiv och som resultat av vissa allmänna överväganden rörande några till synes viktiga utvecklingstendenser inom internationell prissättning i framtiden.

I föreliggande sammanhang är det emellertid inte enbart den allmänna trenden i den internationella prisutvecklingen som är av betydelse utan även förhållandet mellan den inhemska prisutvecklingen i exportnäringar- na och prisutvecklingen i internationell handel (se diagram 1 sid. 210). — Terms of trade, som är en annan viktig faktor att ta hänsyn till då kravet på finansiering av underskott i transfereringsbalansen skall beräknas, har som ovan framgått antagits vara i genomsnitt oförändrade 1970—1977

' Värdet av bytesbalansens saldo för varor och tjänster skall i löpande priser ett visst är, säg 1975, vara minst lika stort som transfereringsnettot (med omvänt förtecken):

X(l+px) _ M(l+pm) > D ................... (1)

där X exportvolymen av varor och tjänster

M = importvolymen av varor och tjänster p x = exportprisuppgången i procent dividerat med 100 för varor och tjänster med 1968 som basår pm= importprisuppgången i procent dividerat med 100 för varor och

tjänster med 1968 som basår D = transfereringsnettot med omvänt förtecken

Efter division med (l+px) fås

l+pm D X—M (——— ) .................... (2) l+px l+px vilket kan skrivas som P "P D X—M (1+ i—x) > ............... (3) l+px 1+px dvs. P —P X—M > D + M - M ........... (4) l+px l+px

Den första termen i högra ledet uttrycker det reala finansieringsbehov som svarar mot transfereringsunderskottet och den andra termen den finansiering som krävs på grund av förändrade terms of trade. Den förutsättning som här gjorts innebär att denna term sätts = 0 för prognosperioden.

Bland förändrade förhållanden under 70-talet som till sin riktning kan bedömas få viss återhållande effekt i det längre perspektivet på den accelererande prisökning som inträffat i världsekonomin sedan 1969, kan nämnas en ökad internationellt uttalad medvetenhet om inflations- problemet, som i en rad länder tagit sig praktiskt uttryck i en aktivare pris- och inkomstpolitik än under 60-talet.

Till viss del får inflationsproblemet anses bero på den internationella synkronisering av prisrörelserna som sker via utrikeshandeln. En viktig fråga synes därmed bli i vilken utsträckning kostnads- och prisutveck- lingen kan dämpas i ledande ekonomier, såsom kanske främst i den amerikanska. Härmed sammanhänger även den ovissa frågan om den depreciering som skett av den amerikanska valutan 1971 och 1972 samt i början av 1973 skall få varaktigt pristryckande effekter på den internationella varuprissättningen.

En annan prisåterhållande effekt av de amerikanska valutanedskriv- ningarna — om än endast indirekt och delvis obestämd — kan komma från en eventuellt åtstramad internationell likviditet till följd av en förväntad — och åsyftad — förbättring i nettot av de amerikanska löpande betalningarna gentemot utlandet. Här spelar även hela frågan om utformningen av det framtida internationella betalningssystemet in — dessvärre på ett från prognossynpunkt oöverskådligt sätt.

Med dessa allmänna förutsättningar till grund har den svenska exportprisutvecklingen för varor och tjänster antagits bli i genomsnitt 3,0 % per år 1970—1975 och 3,2 % i genomsnitt per år 1972—1977. Den något högre årliga ökningstakten under den senare perioden beror på den låga utgångsnivån 1972, vilken i första hand är hänförlig till en svag prisutveckling för tjänsteexporten under 70-talets första år. Med utgångs- punkt i 1970 års exportprisnivå för varor och tjänster och vid oförändrade terms of trade fås därmed fastprisberäknade underskott i transfereringsbalansen, vilka uppgår till ca 2 350 milj. kr 1975 och ca 2 850 milj. kr 1977.

Det kan vara intressant att avslutningsvis notera att den fastprisberäk- ning av transfereringsnettot som skett implicerar att biståndsbetalningar- nas andel av BNP blir något högre om denna andel beräknasi fasta än om den beräknas i löpande priser. Detta hänger samman med att BNP: s pris antagits i genomsnitt per år öka något mer än biståndsbetalningarnas prisdeflator, dvs. exportpriserna.

2.3 Export och import av tjänster

Under denna rubrik anges några utvecklingstendenser för tjänsteutbytet med utlandet fram t. o. m. 1977. Definitionen av tjänstebalansen avviker i långtidsutredningen något från de definitioner som tillämpas inom riksbanken och nationalräkenskaperna (NR).l Den gruppering av tjänste-

] Definitionen av tjänstebalansen följer i långtidsutredningen nationalräkenska- pernas princip vad gäller uppdelningen av tjänster och transfereringar. Sålunda ingår 1 tjänstebalansen inte faktorbetalningar, dvs. löner, räntor och utdelningar, inte heller licenser, patent eller försäkringspremier och försäkringsutfall. Med undantag för dessa poster har riksbankens avgränsningar följts beträffande sjöfartsnettot och

balansens poster som gjorts har till syfte att så långt möjligt följa betalningsbalansstatistikens redovisningspraxis men att samtidigt även beakta den gruppering efter produktionssektorer som görs i national- räkenskaperna och den ekonometriska modellen i långtidsutredningen.

Kalkylen över export och import av tjänster sammanfattas i tabell 2. Denna återger prognoserna i LU 70 och det faktiska utfallet för 1970—1972 samt innehåller nya beräkningar för 1975 och 1977. Beräkningarna har utförts i löpande priser. Avslutningsvis redovisas en beräkning av det totala tjänstenettot i fasta priser med utgångspunkt från den ekonometriska modellens resultat.

Transportrjänster

Sverige är nettoexportör av transporttjänster. Exportvärdet för dessa uppgick 1972 i löpande priser till preliminärt ca 5 600 milj. kr och importvärdet till ca 3 200 milj. kr. Nettobidraget till tjänstebalansen var 2 250 milj. kr från sjöfarten och drygt 150 milj. kr från övriga transportgrenar. Då har medräknats de i varuimportens cifvärde ingående transportinkomsterna för svenska företag av transporter till Sverige; däremot dock inte de utländska företagens transportinkomster, vilka hittills under 70—talet uppgått till ungefär 1000 milj. kr per år. Vår nettoexport av transporttjänster är alltså inte så stor som sjöfartsnettot anger.

Sjöfartsnettots överskott har under 60-talet stigit med ca S% i genomsnitt per år. Denna utveckling har fortsatt under 70-talets första år och ligger i linje med den relativt optimistiska framtidsbedömning som LU 70 gav uttryck åt med hänvisning till det omfattande nybyggnads- programmet, periodvis fördelaktiga fraktsatser och fortsatt hög tillväxt av det totala världstransportbehovet. Prognosen i LU 70 implicerar för 1972 sålunda ett överskott på drygt 2 100 milj. kr. Prognosen för 1975 var 2 300 milj. kr. Det faktiska utfallet för 1972 visar preliminärt ett överskott som är ca 2 250 milj. kr.

I det korta perspektivet varierar naturligtvis sjöfartsnettot med exempelvis konjunkturella och av tillfälliga förhållanden föranledda svängningar i fraktmarknadsläget; från goda år som 1968—1970 till från denna synpunkt sämre år såsom 1970—1972. I ett längre perspektiv är det emellertid andra, strukturella faktorer som får betydelse. En sådan är det under 70-talet fortgående kraftiga utbudet av svenska supertankers, vilka synes kunna betraktas till goda fraktsatser. En annan är den märkbart ökade tendens till internationell samsegling i den transoceana

resenettot. Härvidlag skiljer si definitionen i bilaga 2 samt hos riksbanken n' ot från nationalräkenskapernas oå den ekonometriska modellens gruppering. I li et med LU 70 har vidare en särskild redovisning skett av Övriga transporter. Denna post ingår i nationalräkenskapernas redovisning under den gemensamma beteck- ningen Transport- och kommunikationstjänster. Hos riksbanken redovisas denna post däremot under Övriga tjänster. Av alla dessa skillnader i redovisning följer att inte heller den återstående posten Ovriga tjänster, som i långtidsutredningens redovisning i huvudsak endast innehåller entreprenad- och administrationstjänster samt provisioner, är direkt jämförbar med riksbankens och nationalräkenskapernas motsvarande definitioner.

Tabell B2: 2 Tjänsternas utveckling 1970—1977 Milj. kr

Faktisk utveckling Prognos LU 70

1970 1971 1972 1970 1972 1975

”Rest” LU 70 Ny kalkyl 1973—1975 1975 1977

Löpande priser Sjöfartsnetto 2 034 Övriga transporter, nettol 173 Resenetto —1 748 Övriga tjänster, netto2 -— 849 varav: provisioner, administrations-

kostnader och entreprenad-

arbeten — 802 — 948 — 941 — 850 — 950 —1 100 —159 Korrigeringspost 400 400 400 450 550 700 300 400 400 10 — 182 _ 675 0 — 180 — 450 225 —1200 —2300

2 223 2 258 2 000 2 120 2 300 42 2 600 2 900 188 158 300 320 350 192 200 200

—1 927 —2 402 —1 700 —1980 —2 400 2 —3 000 —4 200 —1066 —1089 —1050 —1 190 —1400 —311 —l400 —l600

Summa tjänstenetto

1968 års priser

Summa tjänstenetto 162 157 —1 600

152 .. .. .. .. _ 800

' Övriga transporter avser personbefordran till lands och i luften, land- och flygfrakt, mäklar- och speditionskostnader i samband med land- och flygtransport

samt post- och telekommunikationer. _- 1 I den nya kalkylen för 1975 och 1977 ingår i Ovriga tjänster även Provisioner, administrationskostnader och entreprenadarbeten. Anm. I tjänstenettot ingår i enlighet med nationalräkenskapernas definition inte faktorersättnin ar, licenser och patent. I övrigt överensstämmer posterna med riksbankens definitioner sa när som på posten Ovriga transporttjänster, vilken särredovisatsi LU 7 och den nya kalkylen. Korrigering av handelsstatistiken med undantag för skeppsfournering och bunkers av olja ingår inte i tjänstenettot.

Årsvärdet för 1972 enl. LU 70 är härlett från prognosvärdena för 1970 och 1975.

comtanertrafiken som inträffat under 70-talet, vilket fått till följd att en allt större andel av det svenska bruttotonnaget chartrats i sådan trafik. Slutligen kan också nämnas den växande närtrafiken med passagerar- och lastfärjor.

Med utgångspunkt i dessa förhållanden har till grund för de reviderade och nya beräkningarna legat en bedömning att svensk sjöfartsnäring, i likhet med vad som synes ha varit fallet hittills, behåller sin internationella konkurrenskraft, vilket skulle innebära att kostnader och intäkter i utrikessjöfarten för de kommande åren i stort skulle utvecklas i samma takt. Om hänsyn därtill tas till den ovannämnda förändringen i intäkternas sammansättning mot en allt större andel charterintäkter med relativt kraftig expansionstakt — andelen kan antas uppgå till inemot 50 %i genomsnitt under prognosperioden — synes det rimligt att revidera upp prognosen i LU 70 något. Sjöfartsnettot har därför satts till 2 600 milj. kr 1975, vilket är 300 milj. kr högre än prognosvärdet i LU 70. 1977 förutses ett överskott på 2 900 milj. kr.

I likhet med LU 70 redovisas övriga transporter i en särskild grupp. Bland dessa ingår person- och godsbefordran till lands och i luften, post- och teletjänster samt vissa övriga kostnader i samband med transporter.

I LU 70 prognostiserades ett överskott på 350 milj. kr för 1975. Denna prognos implicerar ett överskott på drygt 300 milj. kr 1972. Det faktiska utfallet detta är, liksom tidigare år under 70-talet, uppvisar emellertid betydligt mindre överskott.

Inom den reguljära luftfarten finns tecken som tyder på överkapacitet och ökande priskonkurrens från charterflygets sida. Hur nettot i lufttrafiken skulle utvecklas fram till 1975 bedömdesi LU 70 bl. a. bero på om SAS:s valutainkomster skulle kompensera utgiftsökningar för utländska flygbolags reguljära trafik på Norden och för deras befordran av svenska charterpassagerare. Mot bakgrund av den faktiska utvecklingen under 70-talet för överskotten i posten övriga transporter synes viss anledning finnas att — i motsats till den bedömning som gjorts för sjöfartens vidkommande — se med något mindre optimism på den kommande utvecklingen än vad som gjordes i LU 70. Överskottet för gruppen Övriga transporter har därför satts till 200 milj. kr 1975, vilket är ca 150 milj. kr lägre än prognosen i LU 70. För 1977 förutses ett jämfört med 1975 oförändrat överskott, 200 milj. kr.

Resenettot

Resenettot omfattar i huvudsak svenska turistutgifter i utlandet och utlänningars turistutgifter i Sverige. Resevalutastatistiken innefattar emellertid även utgifter och inkomster av annat slag, såsom s.k. gästarbetares utförsel av kontanter och resecheckar samt betalningar i samband med gränshandel och affärsresor. Resenettot uppvisar det till storleken största underskottet av tjänstebalansens undergrupper. Underskottet i resenettot var 1972 ca 2 400 milj. kr. Bakom denna nettosiffra låg reseutgifter på ca 3 250 milj. kr och intäkter som uppgick

till ca 850 milj. kr.1 [ LU 70 beräknades reseutgifterna stiga från 2 400 milj. kr 1970 till 3 400 milj. kr 1975, vilket implicerar utgifter på 2 800 milj. kr 1972. Reseintäkterna beräknades öka trendmässigt och uppgå till ca 1 000 milj. kr 1975. Det faktiska underskottet för resetjänsterna 1972 har blivit större än det underskott som impliceras i prognosen i LU 70 för detta år, eller ca 2400 milj. kr mot 2000 milj. kr. För 1975 beräknades ett underskott på 2 400 milj. kr, vilket alltså är av ungefär samma storlek som utfallsvärdet för 1972.

De mer allmänna förutsättningar som låg till grund för prognosen i LU 70 var i sammanfattning låga och sjunkande relativpriser för turisttjänster iutlandet, särskilt med avseende på förbilligade transporter, i kombination med relativt hög inkomstelasticitet för dessa tjänster, beroende på ökade möjligheter att flyga från mindre orter iSverige och att allt fler har möjlighet till flexibla semestertider inte minst bland pensionärer. Dessa för 60—talet typiska företeelser antogs emellertid under 70-talet bli utsatta för viss mättnad; nya, billiga resealternativ skulle inte hinna tillkomma under prognosperioden, jumbojettransporter skulle inte hinna introduceras, institutionella hinder för prissänkningar och stigande uppehållskostnader på turistorterna skulle medföra en dämpning i turistresornas fortsatta ökning jämfört med 60—talet.

Mot denna allmänna bakgrund, som för 60-talets andra hälft för vissa viktiga komponenter på utgiftssidan sammanfattas i nedanstående tablå, gjordes i LU 70 tre kvantitativt preciserade antaganden. Resandevolymen skulle öka trendmässigt, så att 2,6 milj. svenskar skulle besöka länder utanför Norden 1975. Turistutgifterna per person i samband med resor utom Norden, uppskattade till ca 800 kr 1970, antogs stiga till ca 900 kr 1975 . Andelen svensk resevaluta som används vid resor till de nordiska länderna skulle vara oförändrad, ca 30 % av totala resevalutautgifterna fram till 1975. Vad gäller turistintäkterna, som under 60-talet hade uppvisat en mycket lugnare utveckling än utgifterna, grundades progno— sen i LU 70 på att några märkbart ändrade betingelser för utländska turistresor och turistuppehälle i Sverige inte kunde förväntas inträffa under prognosperioden; någon annan utvecklingstakt än den historiska vore det därför inte motiverat att anta.

Det kan som bakgrund till de reviderade beräkningarna vara av vikt att jämföra de tre förutsättningarna i LU 70 med den faktiska utvecklingen under 70—talet hittills, vilken redovisas närmare i tablån på sid. 194 över reseutgifter och antalet inresande svenskar från utlandet 1970—1977. Enligt statistiken över svenska medborgare som inrest till nordiskt passkontrollområde — någon statistik över resandeströmmarna inom Norden finns ju inte — har resandevolymen stigit från ca 1,7 milj. personer 1970 till drygt 2,2 milj. 1972, en ökning med närmare 15 % om året. Denna ökningstakt ligger med andra ord aVSevärt över den årliga

' En del av den resevaluta som förs ut i form av svenska sedlar och växlas in i utländska banker, återförsäljs inte till Sverige utan säljs direkt till allmänheten i utlandet. Denna del bokförs därför inte i resevalutastatistiken vare sig på intäkts- eller utgiftssidan. Enligt riksbanken skulle en korrigering för detta bortfall innebära är; öaning av utgifter och intäkter med vardera uppskattningsvis ca 500 milj. kr

7 .

Turistutgifter och inresande svenskar till nordiskt passkontrollområde 1965—1970. Milj. kr resp. milj. personer

1965 1966 1967 1968 1969 1970

Inresande till nord. passkontrollområde 1,01 1,23 1,30 1,51 1,63 1,72 Utgift (exkl. Norden)

Der inrest (kr) 728 719 814 746 816 981 Total reseutgift (exkl. Norden) 735 884 1 058 1 127 1 330 1 687 Total reseu tgift (inkl. Norden) 1 072 1 253 1 484 1 618 1 886 2 491

ökningstakten under 60—talet, drygt 8 %, som lades till grund för prognoseni LU 70.

Reseutgifterna i samband med resor utanför Norden uppgick till 890 kr per person 1972, efter att ha legat högre 1970 och lägre 1971. 1972 års utfall överensstämmer rätt väl med ett trendvärde baserat på perioden 1963—1971. Den förutsedda ökningen till 900 kr per person 1975 i LU 70 synes därmed vara något för låg.

Vad därefter gäller andelen resevaluta som används i de nordiska länderna har utvecklingen under 70-talet inneburit en kraftig ökning från 32 % 1970 till nästan 40 % 1972. Det kan slutligen nämnas att de totala reseutgifterna per person, dvs. inkl. den andel resevaluta som används i de nordiska länderna, uppgick till 1 500 kr 1972. En icke-parallell utveck- ling för resandevolym och totala reseutgifter kan, som framgick i LU 70, spåras i statistiken tillbaka till mitten av 60-talet.

Mot bakgrund av vad ovan sagts om den faktiska utvecklingen synes det rimligt att revidera den bedömning som gjordes i LU 70. Det förefaller sålunda uppenbart att någon avmattning i resevolymens ökning inte inträffat under 70-talet hittills. Tvärtom märks en tilltagande ökningstakt. Resevalutautgifterna har likaledes fortsatt att öka i en snabbare takt än resandeströmmen, med ett allt större inslag av reseutgifter inom de nordiska länderna. Det verkar som om reseutgifterna varit en anmärkningsvärt konjunkturoberoende komponent iden privata konsumtionen under den senaste konjunkturavmattningen 1971—1972. Invanda föreställningar om den privata konsumtionens relativa stabilitet i konjunkturhänseende har kommit på skam under denna konjunkturned- gång. Men vad gäller reseutgifternas utveckling tycks dock föreställningen om en benägenhet hos hushållen att upprätthålla den konsumtionsstan— dard för turistresor, som uppnåtts under tidigare är, fortfarande äga giltighet. Vår okunnighet om de faktorer som ligger bakom turistutgifter- nas ansvällning är emellertid ytterst besvärande. Det är sålunda inte med bestämdhet känt vad exempelvis uppehållskostnaderna i utomnordiska länder egentligen innehåller. Man kan t. ex. ha hypoteser om en till utlandet i samband med turist- och affärsresor förlagd del av privat konsumtion av vissa varaktiga konsumtionsvaror. Men någon säker och statistiskt underbyggd uppfattning om vad som är ”rena” uppehållskost- nader, övrig privat konsumtion, kapitalutförsel för andra ändamål, gränshandel etc. går f. n. inte att ha. Det är sålunda inte säkert att samma konjunkturstabilitet skulle råda i en konjunkturuppgång eller vid en ökad

Turistutgifter och inresande svenskar till nordiskt passkontrollområde 1970—1977. Milj. kr resp. ] OOO-tal personer

Faktisk utveckling Prognos 1970 1971 1972 1975 1977

Inresande till nord.passkon-

trollområde ] 718 2 051 2 239 2 700 3 300 Utgift (exkl. Norden) per inrest pers. (kr) 982 831 894 1 000 1 100 Total reseutgift (exkl. Norden) 1 687 1 705 2 001 2 700 3 465 Total reseutgift (inkl. Norden) 2 491 2 761 3 265 4 158 5 590

privat konsumtion totalt. Härtill kommer de oförutsägbara förändringar som kan inträffa i de andra komponenternai resevalutaposten.

Till grund för de reviderade och nya beräkningarna har lagts antaganden, vilka sammanfattas i ovanstående tablå. De utomnordiska resorna antas öka i något snabbare takt än vad som förutsattes i LU 70, så att 2,7 milj. personer beräknas inresa 1975 och 3,3 milj. 1977. Å andra sidan är emellertid takten betydligt lägre än den som faktiskt rått under perioden 1970—1972. Turistutgifterna per resenär (exkl. utgifter i de nordiska länderna) har med utgångspunkt i den trendmässiga utveck- lingen 1963—1971 antagits stiga till 1 000 kr 1975 och 1 100 kr 1977, vilket är en uppdragning av den förutsatta medelutgiften i LU 70 med 100 kr för 1975. Slutligen antas utifrån den faktiska utvecklingen 1970—1972 att andelen återköpt svensk resevaluta från de nordiska länderna uppgår i genomsnitt för prognosperioden till 35 % av de totala resevalutautgifterna. Turistintäkterna beräknas öka med närmare 10 % per år i genomsnitt utifrån 1970 års faktiska utfall, vilket innebär en något högre takt än den trendmässiga under 60-talet. Skillnaden motiveras av den förväntade utvecklingen av den svenska konsumentpris- nivån. Med dessa förutsättningar ger de nya beräkningarna till resultat ett underskott i resevalutaposten som i löpande priser uppgår till 3 000 milj. kr 1975. Detta är 600 milj. kr mer än prognosen iLU 70. För 1977 blir osäkerheten i prognosen större. Flera mot varandra verkande alternativ står öppna. Den kraftiga stegring av gränshandeln i de nordiska länderna som präglat 70-talets första år kan exempelvis mycket väl tänkas bli avmattad genom en minskning av prisskillnaderna för vissa konsumtions- varor gentemot de regionala områden som berörs av denna handel. Å andra sidan kan i det längre perspektivet nya resealternativ t.ex. till utomeuropeiska länder i förening med förbilligade transporter bli en verklighet, vilket kan få uppdragande effekt på resevalutautflödet. Stabiliteten i reseutgifternas ökning har dock hittills varit påfallande. Med fasthållande av hypotesen att turistutgiftemas ökning inte varierari någon större utsträckning med nedåtgående förändringar i den privata konsumtionens ökning, men att samvariation i uppåtgående riktning inte kan uteslutas, har underskottet i resenettot tentativt beräknats öka till 4 200 milj. kr i löpande priser 1977.

Den prognos som lagts fram är i hög grad beroende av de förutsätt- ningar som gjorts beträffande den framtida resandevolymen, uppehålls-

kostnaderna i utlandet och gränshandelns omfattning. En betydande känslighet för variationer i dessa antaganden vidlåder de framlagda beräkningarna. Det kan därför ha sitt intresse att se hur reseutgifterna och därmed, vid oförändrat antagande om reseintäktema, resenettot påverkas av ett annat antagande för uppehållskostnadernas och resande- frekvensens framtida utveckling än i huvudkalkylen. Däremot görs ingen ändring i antagandet om den nordiska gränshandelns relativa andel, detta för att överskådligheten inte skall försvåras.

Resandevolymen har i huvudkalkylen antagits öka i samma takt som gällt för perioden 1963—1971, eller med 10 % i genomsnitt per år 1970—1977. Om denna takt består kommer alltså 3,3 milj. svenskar att återvända till nordiskt passkontrollområde 1977, vilket innebär att i genomsnitt varannan svensk i vuxen ålder besöker ett utomnordiskt land detta år. Den uppenbara demografiska gräns som finns för hur många personer i ett svagt stigande befolkningsunderlag som kan förväntas företa turistresor behöver självfallet inte spela någon avgörande roll för reseutgifternas framtida storlek, eftersom resandeintensiteten kan stiga. Ifall detta inträffar kan det vara rimligt — men långt ifrån säkert — att anta att resevalutautgifterna per resenär kommer att ligga något lägre än vad som antagits i den framlagda prognosen. Uppehållstiden per resa i utlandet bör ju under denna förutsättning bli något kortare.

Utifrån dessa förutsättningar kan resevalutautgifterna per resenär sänkas i förhållande till huvudkalkylen och i likhet med antagandet i LU 70 i stället antas uppgå till oförändrade 900 kr 1975 och 1977, vilket innebär att dessa blir kvar på den nivå som i genomsnitt gällt hittills för 70-talet. Till resultat fås då att de totala resevalutautgifterna och därmed resenettot blir 400 milj. kr lägre än i huvudkalkylen för 1975. Motsvarande minskning 1977 skulle bli 1 000 milj. kr.

Å andra sidan kan heller inte den möjligheten uteslutas att uppehålls- och andra kostnader per resenär kommer att stiga mer i genomsnitt per år än vad som antagits i huvudkalkylen. En sådan utveckling skulle t. ex. fås om de antas stiga med 5 % i genomsnitt om året; en ökning som kunde motiveras bl. a. med hänvisning till konsumentprisnivåns årliga uppgång i de främsta turistländerna —— allt annat lika. En höjning av medelutgiften utifrån dessa förutsättningar till 1 100 kr 1975 och 1 200 1977 skulle leda till ett underskott i resenettot som 1975 är 400 milj. kr större äni huvudprognosen. Motsvarande underskott 1977 skulle bli ca 500 milj. kr större.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att för varje hundratal kronors ökning eller minskning av reseutgifterna i genomsnitt per år och person i förhållande till huvudkalkylen skulle de totala resevalutautgif- terna och därmed — allt annat lika — även underskottet i resenettot påverkas med ca 400 milj. kr uppåt eller nedåt 1975. Motsvarande ökning eller iminskning 1977 skulle bli ca 500 milj. kr.

Den andra förändringen av antagandena innebär att resandevolymen,i likhett med förutsättningen i LU 70, ökar i något lägre takt än enligt huvudkalkylen. Om det sålunda i stället antas att ca 2,6 milj. personer — mot 12,7 milj. enligt huvudprognosen — reser in till nordiskt passkontroll- områide 1975, vilket innebär en årlig ökning med knappt 9 % från

1970 till 1975, blir vid i övrigt oförändrade antaganden de totala resevalutautgifterna och underskottet i resenettot ca 150 milj. kr mindre 1975. Med en sådan ökningstakt skulle 1977 ca 3,1 milj. personer — mot 3,3 enligt huvudkalkylen — resa till utomnordiska länder, vilket skulle medföra en resevalutautförsel som är ca 300 milj. kr mindre än i huvudkalkylen.

I kontrast häremot kan faktiska ökningstal för resandevolymen på 14 % om året konstateras för 70-talet hittills. Om exempelvis 2,8 milj. personer i stället för 2,7 milj. enligt huvudkalkylen antas resa till utomnordiska länder 1975, vilket innebär en årlig ökningstakt 1970—1975 som är ca 11 %, så skulle de totala resevalutautgifterna och underskottet i resenettot stiga med ca 150 milj. kr 1975. Med en sådan ökningstakt skulle 1977 ca 3,5 milj. personer — mot 3,3 enligt huvudkalkylen — besöka länder utanför Norden. Den totala resevaluta- utgiften, inkl. utgifter i de nordiska länderna, skulle då bli 300 milj. kr högre. Sammanfattningsvis skulle i avrundade tal varje hundratusental personer mer eller mindre i förhållande till huvudkalkylen innebära en höjning eller sänkning av resevalutautgifterna med ca 150 milj. kr 1975 och 1977.

Det kan för jämförelsens skull slutligen tilläggas att en mekanisk framskrivning av reseintäkterna med 10% i genomsnitt per år och av reseutgifterna med 15 % 1970—1977 i enlighet med den faktiskt registrerade ökningstakten under 70—talet hittills skulle leda till ett underskott för resetjänsterna på nästan 4 000 milj. kr 1975 och drygt 5 000 milj. kr 1977, vilket är ca 1 000 milj. kr mer 1975 och 1977 äni huvudkalkylen. Det synes mot bakgrund av ovan redovisade beräknings- grunder föga troligt att en sådan utveckling skulle kunna förklaras av enbart fördyrade levnadsomkostnader i samband med turistuppehälle för allt fler turistresenärer. Redan i den resevalutautförsel som prognoseras äga rum enligt huvudkalkylen finns en del valutatransferering. Denna andel, liksom andelen nordiska ”reseutgifter”, finge då sannolikt höjas avsevärt.

Övriga tjänster

Posten övriga tjänster omfattar här i första hand intäkter och utgifter i samband med administration och entreprenadarbeten samt provisioner. En del betalningar bl. a. i samband med land- och flygtransporter, vilka i riksbankens redovisning ingår under en likalydande rubrik, har däremot inräknats i Övriga transporter.

För 1972 redovisas preliminärt ett underskott som uppgår till knappt 1 100 milj. kr, dvs. något lägre än det prognosvärde som impliceras för 1972 i LU 70. För undergruppen provisioner, administrationskostnader och entreprenadarbeten överensstämmer däremot prognos och utfall, vilket även gäller för tiden 1970—1972. För 1975 innebär prognosen i LU 70 ett underskott på 1 400 milj. kr för posten Övriga tjänster inkl. denna undergrupp.

Till grund för den reviderade och framskrivna prognosen ligger istort samma bedömning som i LU 70, nämligen att såväl intäkts- som

utgiftsutvecklingen kommer att ske i fortsatt hög takt, ca 12 % i genomsnitt per år i löpande priser 1970—1977. Någon avmattning förutses inte för de faktorer som hittills påverkat denna utveckling. Detta gäller om provisionsbetalningarna och administrationskostnaderna, vars expansionstakt förutses ske i takt med en fortsatt ökad omfattning av internationell marknadsföring, etablering av försäljningsbolag etc. i utlandet. Entreprenadarbetenas kraftiga expansion under 60-talet förkla- rades i LU 70 med hänvisning till ökad specialisering och stordrift inom byggnadsproduktionen. Härtill kan fogas att en dämpning av byggnads- sektorns expansionstakt inom landet under 70-talet synes få till resultat en ökad internationalisering av denna verksamhet med ökad omfattning av betalningar för byggnadstjänster och andra tekniska uppdrag som följd. Utifrån dessa överväganden har underskottet satts till 1 400 milj. kr 1975, vilket är oförändrat stort jämfört med prognosen i LU 70. 1977 beräknas underskottet i löpande priser öka till 1 600 milj. kr.

En del av förklaringen till de underskott som registrerats under 60—talet, särskilt vad avser posten Övriga tjänster, är sannolikt bristeri redovisningen av exportintäkter. Därför infördes i 60-talets början en korrigeringspost i bl. a. tjänstebalansen. Denna korrigeringspost förutsat- tes i LU 70 bli höjd med 50 milj. kr om året och uppgå till 700 milj. kri tjänstebalansen 1975. Med hänsyn till att redovisningen numer anses vara förbättrad har denna korrigeringspost förutsatts uppgå till 400 milj. kri löpande priser för både 1975 och 1977, vilket är 300 milj. kr mindre än det åsatta värdet för 19751 LU 70. Summering av de enskilda posterna ger för det totala tjänstenettot ett faktiskt underskott i löpande priser som för 1972 uppgår till 675 milj. kr. Detta är ca 500 milj. kr större än det som kan härledas för 1972 i LU 70. Den huvudsakliga anledningen till denna skillnad är det oförutsett stora underskottet i resevalutaposten. Detta har dock i någon mån uppvägts av ett större överskott under 70-talet hittills för sjöfartstjänster- na än prognosen i LU 70 innebär. För 1975 prognostiserades enligt LU 70 underskottet i tjänstebalansen till 450 milj. kr, vilket alltså redan överträffats enligt den preliminära utfallsstatistiken för 1972. I de reviderade prognoser som nu läggs fram beräknas underskottet 1975 uppgå till 1 200 milj. kr, dvs. 750 milj. kr mer än i LU 70. Till detta resultat bidrar främst en fortsatt ökning av underskottet iresevalutapos- ten. I motsatt riktning verkar en fortsatt ökning i överskottet för sjöfartstjänstema. Underskottet i tjänstebalansen beräknas 1977 uppgå till 2 300 milj. kr i löpande priser, främst till följd av att sjöfartsöverskot- tet och underskottet för resevalutorna förutses fortsätta att öka i linje med den prognostiserade utvecklingen fram till 1975.

Beräkning av totala tjänstebalansen i fasta priser

De utfallsvärden och prognoser för totala tjänstebalansen och dess underbalanser som redovisats ovan har varit uttryckta i löpande priser. Den försämring av tjänstebalansen i löpande priser som faktiskt inträffat kan till stor del hänföras till en oförmånlig utveckling av bytesförhållan- det med utlandet. Enligt nationalräkenskaperna kan terms of trade för

tjänster beräknas ha sjunkit med drygt 1 % per år i genomsnitt 1963—1971, vilket är resultat av att exportpriserna under relativt kraftigare fluktuationer än importpriserna stigit med knappt 2,5 % per år i genomsnitt och importpriserna med drygt 3,5 %.

Tjänstebalansens netto, så som detta är definierat här, ger preliminärt för 1972 ett överskott i 1968 års priser på ca 150 milj. kr mot ett underskott i löpande priser som är 675 milj. kr. För 1975 beräknas underskottet i fasta priser bli 800 milj. kr och för 1977 1 600 milj. kr. Dessa resultat har efter korrigering för vissa definitionsolikheter fram- kommit ur den ekonometriska modellen.

Någon bedömning av prisutvecklingen framöver för de olika delposter- na inom tjänstebalansen och därmed den framtida volymutvecklingen för dessa poster har inte gjorts. Den reala utvecklingen för export och import av tjänster har i den ekonometriska modellen bedömts från andra utgångspunkter än de värdeprognoser som redovisats i föreliggande bilaga. En redovisning av modellens resultat ges i bilaga 1. Den fristående bedömning som ovan gjorts för totala tjänstebalansen i löpande priser och den volymutveckling som framkommeri modellresultaten implicerar, efter korrigering för definitionsolikheter, en prisutveckling för tjänste- exporten och tjänsteimporten 1970—1977 om igenomsnitt ca 2 1/2 % per år. Det kan här tilläggas att känsligheten för variationer i de antaganden som ligger till grund för värdeprognosen är betydande (jfr diskussionen i samband med resenettot). En ökning av underskottet med ca 300 milj. kr 1975 och 1977 enligt det högre alternativ som framfördes för resevaöutaposten ovan skulle sålunda, med bibehållande av modellens volymberäkning, implicera en högre importprisutveckling än vad som här antagits. Terms-of—trade för tjänster skulle därigenom, i linje med den historiska utvecklingen försämras med 1/2 ä 1 % per år 1970—1977. Med den relativt låga vikt tjänsterna har jämfört med varorna i totalexporten skulle det krävas en obetydlig långsiktig förbättring av terms-of—trade för varor — ca 0,1 % per år — för att kompensera denna försämring. Det antagande om långsiktigt oförändrade terms-of—trade för varor och tjänster som ovan lagts till grund för deflateringen av transfereringsnettot synes väl förenligt med en sådan långsiktig prisutveckling för det svenska varuutbytet med utlandet.

2.4 Export av varor1

2.4.1 Inledning

I samband med LU 70 utfördes inom konjunkturinstitutet en fristående prognos för utrikeshandeln 1970—1975.2 Syftet med föreliggande studie är att göra en avstämning av den där ingående exportprognosen med hänsyn till den faktiska utvecklingen 1970—1972 och med hänsyn till de förändrade framtidsperspektiv som föranletts av bl. å. de västeuropeiska handelsblockens förändrade struktur, utvecklingen på valutaområdet och

Ål Avlscnittet är utarbetat inom konjunkturinstitutet av Hans Olsson och Erik sbrin . 1927113x28rt och import 1970—1975. 1970 års långtidsutredning, Bilaga 5. SOU

de nyare bedömningarna av den ekonomiska utvecklingen utomlands och i Sverige. På detta sätt framkommer en reviderad exportprognos för 1970»l975. Vidare har tidsperspektivet utsträckts till att omfatta även utvecklingen av den svenska exporten under 5-årsperioden 1972—1977. Kalkylerna är gjorda i fasta priser.

Den exportprognos som gjordes till LU 70 var iförsta hand utformad som en prognos för efterfrågan på svensk export och följde i så måtto traditionen från LU 65. Uppläggningen av den föreliggande studien skiljer sig inte på några avgörande punkter från föregångarna. Prognoserna är således i regel gjorda som efterfrågeprognoser men justerade på sådana områden där utbudsförhållandena motiverat detta. Vissa varugrupper, för vilka efterfrågan spelar en helt underordnad roll för exportutvecklingen, har emellertid behandlats med utgångspunkt från utbudssidan. Detta gäller främst exporten av livsmedel, rundvirke, icke-järnmetaller och bränslen.

1 avsnitt 2.4.2 behandlas olika internationella faktorer som har betydelse för den svenska utrikeshandeln. Avsnittet innehåller först en redogörelse för den allmänekonomiska utvecklingen på de för svensk export viktigaste avsättningsmarknaderna. Därefter behandlas de olika avtal som ingåtts 1972 eller väntas ingås 1973 mellan EG (de europeiska gemenskaperna) och EFTA-länderna —- främst det svenska avtalet — samt en diskussion av deras viktigaste konsekvenser från svensk synpunkt. Vidare berörs de förändringar i valutakursema som ägt rum mellan 1970 och början av 1973, också främst med avseende på konsekvenserna ur svensk synvinkel. Slutligen redovisas antagandena om de svenska export- prisernas förhållande till den framtida internationella prisutvecklingen.

I avsnitt 2.4.3 presenteras de reviderade och nya prognoserna för exporten med uppdelning på varugrupper. I ett appendix beskrivs den efterfrågemodell som legat till grund för flertalet varugruppsprognoser.

2.4.2 Allmänna prognosförutsättningar Den internationella ekonomiska utvecklingen

Den svenska exporten är i hög grad bestämd av den internationella importefterfrågan, vilken i sin tur nära sammanhänger med den allmänna ekonomiska utvecklingen i utlandet. Ca 85 % av Sveriges ut-rikeshandel sker med OECD-länderna, varför dessa spelar en helt avgörande roll, när efterfrågan på svensk export skall bedömas. (Jfr tabell 3.)

I exportbilagan till LU 70 redovisades en del prognoser beträffande den ekonomiska utvecklingen 1970—1975 i flertalet OECD-länder. För några länder angavs blott BNP; i andra fall även privat konsumtion, bruttoinvesteringar, import och industriproduktion.

De i tabell 4 redovisade prognoserna avser de i Sveriges utrikeshandel 14 viktigaste OECD-länderna. Dessa svarar för i runt tal 80 % av Sveriges utrikeshandel. Volymutvecklingen har studerats för BNP, den privata konsumtionen, bruttoinvesteringarna (exkl. lager utom för Schweiz och Italien), industriproduktionen, importen (av varor och tjänster) samt Sveriges export till ifrågavarande länder. Några prognoser för den totala

Tabell BZ: 3 Andelar av Sveriges utrikeshandel 1971 Löpande priser, procent

lmport Export ___—___— Norge 6,2 10,3 Danmark 8,0 9,9 Finland 5,4 6,3 Norden 19,7 26,6 Storbritannien 14,1 13,5 Schweiz 2,6 2,9 Osterrike 1,8 1,8 Portugal 0,9 0,7 EFTA 39, 1 45,6 Västtyskland 18,9 11,2 Nederländerna 4,1 4 ,4 Belgien-Luxemburg 3,2 3,1 Frankrike 3,9 5,1 Italien 2,8 2,9 [::-G (de Sex) 32,9 26, 7 Ovriga OE CD-E uropa 1,2 3,3 (omfattande Irland, Spanien, Turkiet, Grekland, Jugoslavien) EG (de Nio) 55,1 50,6 Japan 2,1 1,0 Kanada 0,7 1,5 Förenta staterna 8,0 6,5 Australien 0,2 1,1 OECD 84,3 85, 7 Statshandelsländer 5, 0 4, 6 Ovriga länder I 0, 7 9, 7 Hela världen 100,0 100,0

svenska exportens länderfördelning har dock ej gjorts. Beträffande industriproduktionen föreligger prognoser endast för två länder, Neder- länderna och Förenta staterna.

I bedömningarna har utfallen för 1971 och 1972 beaktats, ehuru de framför allt för 1972 är preliminära och tämligen osäkra. För 1973 har konjunkturbetingade prognoser av skiftande kvalitet funnits att tillgå för flertalet variabler. Beträffande utvecklingen 1973—1977 har endast trendmässiga årliga ökningstal varit tillgängliga. Om dessa används skulle en risk uppstå att absolutnivåerna för 1975 och 1977 för de bedömda variablerna felskattas i den mån värdena för 1973 avviker från den trendmässiga nivån. För perioden 1970—1975 som helhet har emellertid beräkningar från OECDl kunnat utnyttjas, vilka är av trendmässig karaktär. För några länder, främst Nederländerna och Förenta staterna, har i viss mån också nationella prognoser funnits tillgängliga för 1974 och 1975. Härigenom har riskerna för systematiska felskattningar av utveck- lingen 1973—1975 minskat. I vissa fall har emellertid utvecklingen under 1970—1972 avvikit så markant från OECD:s genomsnittliga prognosvär— den, att dessa bedömts vara orealistiska och därför reviderats.

För perioden 1975—1977 har uteslutande OECD-prognoser kommit till bruk. För de båda åren har använts samma årliga ökningstal som i OECD-prognosen för 1975—1980. Den årliga tillväxttakt som åsatts perioden 1975—1977 bör således ses som en skattning av den trendmäs- siga ökningstakt som avser hela perioden 1975—1980. Det har inte varit

' Expenditure Trends in The OECD Countries 1960—1980 (juli 1972).

Tabell 82: 4 Den ekonomiska utvecklingen i de viktigaste OECD-länderna 1962—1977 Procentuell årlig volymförändring

1962— 1967— 1970— 1970— 1972— 1970— 1972— 1967 1972 1975 1972 1975 1975 1977 Prel. LU 70 Prel. ”Rest” Avstämn. Avstämn. LU 70 av LU 70 av LU 70

Norge Bruttonationalprodukt 5,2 4,4 4,8 4,6 4,9 4,5 4,5 Privat konsumtion 3,8 4,2 3,9 3,8 4,0 4,3 4,3 Bruttoinvesteringar 7,0 0,7 3,8 2,7 4,5 4,4 5,3 Industriproduktion 6,0 4,0 4,5 2,9 5 ,6 ' ' ' ' Import (8,1) 7,3 4,6 1,9 6,5 4,7 6,3 Svensk export 11,7 2,7 8,6 — 2,1 16,4 " " Danmark Bruttonationalprodukt 4,2 4,6 3,8 3,8 3,8 3,9 3,9 Privat konsumtion 3,9 4,4 " 2,9 ' ' 3,6 3,7 Bruttoinvesteringar 7,0 3 ,9 ' ' 2,5 ' ' 3 ,9 4 ,7 Industriproduktion ' ' ' ' ' ' 4,0 ' ' ' ' ' ' lmport 7,2 6,4 " 3,1 " .4 6.1 Svensk export 10,1 7,5 8,6 0,4 14,5 ' ' ' ' Finland Bruttonationalprodukt 3,7 6,7 4,5 3,5 5,1 4,1 4,4 Privat konsumtion 3,7 6,7 4,6 4,1 4,9 4,2 4,3 Bruttoinvesteringar,

privata 2,1 9,32 4,5 2,2 6,1 4,6 5,3 Industriproduktion 5,2 7,9 5,9 5,1 6,4 ' ' ' Import 6,2 8,1 7,3 1,0 11,7 5,7 8,0 Svensk export 8,8 12,2 10,9 4,1 15,7 ' ' ' ' Schweiz Bruttonationalprodukt 3,7 4,7 3,3 4,3 2,6 4,0 3,6 Privat konsumtion 3,9 5,0 ' 5,6 ' ' 4,9 3,6 Bruttoinvesteringar

inkl. lager 1,4 7,0 ' 5,5 " 5,0 4,2 Industriproduktion 4,1 4,7 ' ' 2,5 ' ' ' ' ' ' lmport 5,9 10,6 " 6,3 ' ' 7,3 6,8 Svensk export 7,2 14,0 8,8 4,6 11,7 ' ' ' ' Österrike Bruttonationalprodukt 4,3 5,8 4,7 5,3 4,3 5,1 5,0 Privat konsumtion 4,2 5,3 " 6,7 " 5,6 5,0 Bruttoinvesteringar 5 ,7 7 ,2 ' ' 10,0 ' ' 7 ,0 5 ,5 Industriproduktion 4,2 8,1 ' ' 6,6 ' ' ' ' ' ' lmport 8,3 10,4 " 9,2 ' ' 8,6 8,0 Svensk export 17,6 16,4 10,1 11,3 9,3 ' " Storbritannien Bruttonationalprodukt 3,2 2,5 2,8 2,1 3,3 2,9 3,5 Privat konsumtion 2,8 3,1 ' ' 4,3 ' ' 3,5 3,0 Bruttoinvesteringar 6,2 2,8 ' 2,2 ' ' 3 ,7 4,6 lndustriproduktion 3 ,3 2,7 ' ' 1,7 ' ' ' ' ' lmport 5,1 6,3 " 6,9 " ,7 " Svensk export 8,5 10,4 7,4 14,6 2,9 ' ' ' ' Västtyskland Bruttonationalprodukt 3,6 5,3 4,5 2,7 5,7 4,4 5,3 Privat konsumtion 4,0 5,6 ' ' 4,7 ' ' 4,9 5,1 Bruttoinvesteringar 2,1 7,8 ' 4,0 ' 4,3 4,7 Industriproduktion 3,3 7,1 ' 2,2 ' ' ' ' ' ' Import 6,7 14,2 " 10,4 " 11,2 " Svensk export 1,0 7,0 6,6 0,8 10,6 ' ' ' '

1962— 1967— 1970— 1970— 1972— 1970— 1972— 1967 1972 1975 1972 1975 1975 1977 Prel. LU 70 Prel. "Rest” Avstämn. Avstämn. LU 70 av LU 70 av LU 70

Nederländerna Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvesteringar Industriproduktion Import ( Svensk export

ax en"-Aix)

Än»

,— v

nan—"ooo: wo'ooxiu, A :xlUrwJåU-J bah-AMV: :x! 205-AA

x) V )—

N_maxoouim axoxowuiu. inwxomu. rexxar—ww &. -

.. oaAPmm

”A xii—oo

Belgien-Luxemburg Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvesteringar Industriproduktion lmport

Svensk export

cnox—in'xoxo

xIJÄLh OXJO

aqurAw Mud—(Am ' |— m.m—ua & QNUJON OxXO-låuvcu-Så t—ONO—nxlå xlOUn—Jä-P

Frankrike Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvesteringar Industriproduktion Import Svensk export

Noo,—Ännu-

bl.a/IA

NDlexJCIIM QÖONGNQ unoxiu-uun mxlocxiå OOOUIWUIU! i—uu— _

NO .OOUle DIN

. o . .

Italien

Bruttonationalprodukt

Privat konsumtion

Bruttoinvesteringar Industriproduktion inkl. lager Import

Svensk export

?” ....

”ww . . . .

HUr-5 uno'oo ano Nää WONG xiuicn u—Chxl

12,3

Axlar Axona NUMA &DAN Chi—b.) . I år»? ww»— w'xiN x! . . oo ND

Japan Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvesteringar Indu striproduktion Import Svensk export

... ...

10,2

b—ll—lb—lb—li— xl—u—VJXOO xi-Axobxboox , __ooxo

N mamp

)— .

b—u—r—u—n knåp—OO OONUleb—Uu »o'oo'oowu-oa D—ii—li—lb—l in—WNDO AO'HDä—WO omunoxiq Aå—bwm .—

Kanada Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvesteringar lndu striproduktion Import Svensk export

(AU-U| QNUI Okt/|Du

...

axa—u. u. cn'xoax m NU:—"u;

1.00 !#

b—lb— coasonmu. i—ox'xixiuno mannen:-J=- xoxomaxxioo t—OX: asu- Mooon—oxo. 405-Isamu. .

Förenta staterna Bruttonationalprodukt Privat konsumtion Bruttoinvesteringar Industriproduktion Import Svensk export

aom-> b—lbb—t

. .

. Guy-c— ox qooo

Ivö-Puh oo Chmm

.))- :y-

NOOOXAAUI ooxoouwo xixowa-Aw r—r—NOr—N woowch-A &)wawa

Nio

.— cow _.

' 1968—1972. ' Inkl. lager.

Anm. Tabellen grundar sig på up gifter tillgängliga i slutet av februari 1973. importprognoserna avser import av varor och tjänster samt aktorinkomster och är således inte fullt jämförbara med utfallstalen, som avser endast varor och tjänster.

möjligt att förutsäga konjunkturläget och de därav betingade avvikelserna från trenden för en så avlägsen tidsperiod.

För flertalet länder redovisas en lägre årlig tillväxttakt i BNP 1970—1972 än den som prognoserades i LU 70 för 5-årsperioden 1970—1975. Förenta staterna, Österrike och Schweiz utgör undantag från denna tendens. I allmänhet förefaller tillväxttakten att bli högre under perioden 1972—1975 än under 1970—1972. I föreliggande prognos redovisas för jämnt hälften av länderna under 1970—1975 en högre tillväxttakt än vad fallet var i den äldre prognosen, medan övriga länders prognoserade tillväxttakt i stället nedjusterats. För 1972—1977 har tillväxttakten i flertalet länder bedömts vara något större än 1970—1975.

För de 14 ifrågavarande länderna som helhet uppgick tillväxttakten i BNP 1970—1972 till 4,5 % årligen, vilket kan jämföras med långtidsut- redningens prognoserade ökning om 4,9 % per år för perioden 1970—1975. I föreliggande prognos har denna ökningstakt uppreviderats något, till 5,1 %. För perioden 1972—1977 har kalkylerats en ytterligare något högre tillväxttakt — 5,5 % årligen.

Beträffande importutvecklingen i de berörda länderna är en utvärde- ring svårare att göra, eftersom LU 70 redovisade importprognoser för endast hälften av länderna. Inget enhetligt mönster kan skönjas i utvecklingen 1970—1972 för dessa länder: några har en högre tillväxttakt än vad som prognoserades för 1970—1975, andra en lägre. Den reviderade prognosen innebär däremot för flertalet av länderna en uppjustering 1970—1975 jämfört med den ursprungliga prognosen. Avvikelserna 1970—1972 från de ursprungliga prognosvärdena är i allmänhet större än vad fallet är för BNP, något som till en del kan förklaras med de normalt större konjunkturmässiga fluktuationerna i importen.

I tabell 5 har de 14 OECD-ländernas prognoserade import samman- vägts på två sätt. I det första fallet har detta skett med dessa länders resp. import 1970 i löpande priser som vikter, vilket innebär att siffrorna visar ökningstakten i ländernas sammanlagda import. Den andra sammanväg- ningen har gjorts med resp. länders andelar av Sveriges export 1971 i löpande priser och den utgör ett mått på vad som kan kallas marknadstillväxten för Sveriges export, dvs. den exportökning som skulle erhållas om Sverige behöll sina marknadsandelar. För jämförelsens skull har även de prognoserade ökningstalen för Sveriges export medtagits, vilka redovisas i avsnitt 2.4.3. Det bör dock framhållas att de sistnämnda uppgifterna avser den totala svenska exporten, dvs. även till andra än de 14 nämnda länderna. Tillväxttakten för OECD-ländernas import 1972—1977 är tämligen osäker. Endast mycket tentativa prognoser har nämligen kunnat göras beträffande importutvecklingen 1972—1977 för Japan, Storbritannien, Västtyskland och Frankrike.

OECD-ländernas andel av världshandeln har historiskt sett ökat, dvs. dessa länder har i allmänhet uppvisat en något snabbare tillväxt i utrikeshandeln än övriga länder. De i tabell 5 givna ökningstalen för importen bör därför kanske nedjusteras en aning, ifall de skall tolkas som mått på utvecklingen för världens totala import resp. den totala marknadstillväxten för Sveriges export.

Tabell B2: 5 De viktigaste OECD-ländernas importutveckling samt Sveriges export 1970—1977

Procentuell årlig volym förändring

1970—1972 1970—1975 1972—1977 Prel. Prognos Prognos lmportutveckling, sammanlagd 7,5 9,1 9,1 lmportutveckling, Vägd med resp. länders an- delar av Sveriges ex- port 1971 6,0 7,7 8,4 Sveriges export 4,7 7,2 8,5

Prognosen för exporten 1970—1975 och 1972—1977 synes ligga väl inom ramen för utlandets importefterfrågan, så som denna ovan mätts. En viss omfördelning av Sveriges export är emellertid fullt tänkbar — främst kan den tänkas innebära att EG-länderna mottar en ökande andel av exporten på bekostnad av övriga länder (se följande avsnitt).

Avtalen mellan EG och EFTA-länderna

Sveriges, Schweiz, Österrikes, Islands och Portugals frihandelsavtal med EG trädde i kraft den 1 januari 1973 och de första tullsänkningarna inom ramen för avtalen ägde rum den 1 april 1973. Norges avtal med EG förväntas träda i kraft den 1 juli 1973. Det finska EG-avtalet är färdigt men har ännu (april 1973) inte undertecknats och det är osäkert när detta sker. Fr.o.m. 1973 är Storbritannien, Danmark och Irland medlemmar i EG. Storbritannien och Danmark lämnar därmed EFTA; tullfriheten inom det gamla EFTA-området kommer dock i huvudsak att bestå.

EG:s frihandelsavtal med Sverige och de övriga inom EFTA kvarståen- de länderna ("rest-EFTA”-länderna) är likartade. Smärre avvikelser finns främst vad beträffar jordbruksvaror och andra varor som betecknats som ”känsliga”. För industrivaror i allmänhet gäller att de ömsesidiga tullarna avvecklas etappvis enligt nedanstående schema (tullavtrappning i % av ursprungstullen).

Tidpunkt Tullavtrappning, % 1 april 1973 20 ljanuari 1974 20 1 januari 1975 20 ljanuari 1976 20 1 juli 1977 20

100

För vissa ”känsliga” industriprodukter gäller längre avvecklingsperio- der och dessutom en del särskilda bestämmelser. Sålunda kan tullnedsätt- ningen för dessa produkter begränsas till vissa kvantiteter, s. k. indikativa tak (plafonder). De viktigaste svenska exportvaror som berörs av särbestämmelserna är papper och specialstål. Reglerna för dessa produk- ter diskuteras utförligare i samband med den varugruppsvisa genom- gången i avsnitt 2.4.3.

Det svenska frihandelsavtalet omfattar inte jordbruksvaror och pro- dukter från livsmedelsindustrin. För en del varor, t. ex. choklad, bröd och drycker, har emellertid en särskild överenskommelse träffats om vissa ömsesidiga tullättnader.

Avvecklingen av tullarna mellan de sex ursprungliga EG-länderna (de Sex) och de nytillkomna medlemmarna, Storbritannien, Danmark och Irland, sker efter samma schema som i det svenska avtalets huvudregel, med fullständig tullfrihet uppnådd 1 juli 1977. Vid detta datum skall också anpassningen till den gemensamma yttertullen vara genomförd. Anpassningen till gemensamma jordbrukspriser sker likaledes etappvis med det sista steget den 1 januari 1978.

Mot bakgrund av den förändrade ekonomiska blockstrukturen i Västeuropa ter sig en viss omfördelning av den svenska utrikeshandeln åtminstone på längre sikt trolig. Vad först gäller importsidan, kommer de Sex gentemot andra länder att erhålla ett förbättrat konkurrensläge på den svenska marknaden, vilket bör leda till en förskjutning i riktning mot ökade andelar i Sveriges import för de förstnämnda länderna. Samtidigt förbättras också dessa länders konkurrensläge gentemot Sveriges hemma- industri, vilket kan medföra en större total svensk importökning än om inget frihandelsavtal slutits. Detta kan också uttryckas så att de genomsnittliga svenska importpriserna (inkl. tull) sjunker, vilket ger en ökad importefterfrågan förutsatt att priselasticiteten inte är noll. Det är å andra sidan ingalunda självklart att importpriserna efter tull sjunker med fulla beloppet av tullnedsättningen, utan de utländska exportörerna kan i tullsänkningen se en möjlighet att öka sina vinstmarginaler. Denna företeelse är dock förmodligen mest påtaglig på kort sikt.1

Ett enkelt räkneexempel kan belysa den tänkbara effekten av frihan- delsavtalet på totalimporten. Den import som härrör från EG och berörs av avtalet utgör ungefär 30 % av totalimporten. Om den svenska genomsnittstullen är 5 % och tullsänkningen helt slår igenom i de svenska importpriserna samt om vidare importefterfrågans priselasticitet antas vara lika med ett blir importvolymökningen — allt annat lika — ca 1,5 % under loppet av avvecklingsperioden 1972—1977, dvs ca 0,3 % årligen.

För exportens del leder avtalen till två slags konsekvenser som delvis motverkar varandra: för det första uppstår ett förbättrat konkurrensläge för svensk exportindustri på den ursprungliga EG-marknaden i förhållan- de till EG-ländernas hemmaindustri och i förhållande till tredje länders2 exportindustri; för det andra inträder ett försämrat konkurrensläge gentemot de Sex i de länder som liksom Sverige erhåller frihandel med de Sex. Det är svårt att kvantitativt precisera effekterna av dessa föränd- ringar och deras nettoresultat för svensk export. Försök härtill har gjorts i samband med de varugruppsvisa exportprognoserna. Nedan skall endast en del mer allmänna synpunkter diskuteras.

Det kan först vara av intresse att studera hur den hittillsvarande ekonomiska blockbildningen i Europa påverkat inriktningen av Sveriges export. Hur de svenska andelarna av olika länders import förändrats framgår av tabell 6.

' En ytterligare diskussion av dessa problem sker på sid. 209.

2 Med tredje länder avses här de länder som ej tillhör EG och som ej heller ingått (eller väntas ingå) ett frihandelsavtal med EG.

Tabell BZ: 6 Sveriges andelar av olika länders import 1960, 1967 och 1971 Löpande priser, procent

1960 1967 1971

_. Lh

Norge Danmark Finland Storbritannien Schweiz Osterrike Portugal

_-

>—-wN>—-A Nr—v—woxo

wkbo'axbooxo mkax'xoi— (J! A xi'oo'w'i—

Västtyskland Frankrike Belgien Nederländerna Italien

r—lu—ll—l r—lNNNU-l NNNWAAXD

r—INNNN NNWJÄ

Förenta staterna Kanada Japan

Källa : OECD.

NAN kobxoxiw bxi'rv xi'wNo—n O'ixlo (»»—u—ni—Oj

OP»— O_o»— op»—

Andelarna steg på samtliga EFTA-länder under perioden 1960—1967 då tullarna inom EFTA avvecklades. Anmärkningsvärt är att andelsök- ningarna har fortsatt även under perioden 1967—1971, trots att frihandeln var fullt genomförd redan 1967. Detta kan tyda på att det finns en betydande ”lag” mellan tullsänkning och ökning av handelsut- bytet; företag avvecklar ogärna gamla handelskontakter, bankförbindelser etc. — samtidigt som det tar tid att uppbringa lämpliga leverantörer i ett nytt land.. Dessutom kan ett utökat samarbete mellan länderna på andra områden ha påverkat andelsutvecklingen.

Beträffande importandelsutvecklingen på de Sex har motsatt tendens gjort sig gällande: med undantag för Frankrike har andelarna minskat, vilket hänger samman med att den interna EG-handeln ökat snabbare än handeln med övriga länder. De interna EG-tullarna hade helt avskaffats den 1 juli 1968 och därefter har uppemot 50-procentiga sänkningar av den yttre tullmuren ägt rum i samband med Kennedy-rundan. Dessa faktorer har emellertid inte förhindrat ytterligare svenska andelsminsk- ningar. De tidigare nämnda tröghetsfenomenen kan vara en del av förklaringen till detta.

Alla de forna EFTA-länderna kommer genom sina avtal att erhålla ungefär samma tullförmåner som Sverige på EG-marknaden. Samtidigt avser man att ytterligare fördjupa det ekonomiska samarbetet inom gemenskapen. Det är också att märka att EG:s yttre tullbarriär för industrivaror som skall avvecklas gentemot EFTA genomsnittligt sett är inte oväsentligt lägre än exempelvis de tullar som under 60-talet avskaffades mellan EFTA—länderna. En rimlig, om än opreciserad bedömning synes därför vara att de svenska importandelsminskningarna på de ursprungliga EG-länderna visserligen kan komma att upphöra men att andelsökningar av samma format som tidigare inträffat på EFTA- marknaden inte är möjliga.

De svenska importandelarna på EFTA-länderna kommer av liknande

skäl troligtvis inte att fortsätta att stiga som tidigare, men på grund av ”marknadströgheten” inte heller att på ett markant sätt sjunka under de närmaste åren. En avtrappning av andelsökningarna på de nordiska länderna är — även bortsett från de nya handelsavtalen — sannolik på grund av svårigheten för ett litet land som Sverige att erbjuda ett så diversifierat varusortiment som torde erfordras vid högre importandelar. För Danmarks och Storbritanniens del kan dessutom deras mer långt- gående samarbete med de Sex innebära en relativt mer försämrad marknadssituation för svensk exportindustri och andelsminskningar kan på längre sikt inte uteslutas.

Sammanfattningsvis gäller sålunda att frihandelsavtalens konsekvenser för den svenska importefterfrågan synes vara entydigt expansiva eftersom en sänkning av de genomsnittliga importpriserna sker. För efterfrågan på svensk export finns två varandra motverkande effekter: den positiva på den ursprungliga EG-marknaden där svenska varor blir relativt billigare och den negativa på de gamla EFTA-länderna där svenska varor blir dyrare i förhållande till varor från de Sex. Den sistnämnda effekten begränsas emellertid av att de ursprungliga EFTA-ländernas (liksom Sveriges) totala importefterfrågan bör öka som en följd av avtalen. Huruvida nettoeffekten på Sveriges handelsbalans går i negativ eller positiv riktning är svårt att uttala sig om.

Förändringarna i kronans värde

Betydande förskjutningar i valutakursema har ägt rum under 70-talets början — framför allt under andra halvåret 1971 och i början av 1973. I tabell 7 anges de procentuella förändringarna i kronans värde mätt i de olika OECD-ländernas valutor. Tabellen har indelats i kortare perioder som avgränsats så att de viktigaste paritetsförändringarna framträder. Förändringarna avser pariteter utom för valutor som ”flyter”, där de i stället baserar sig på dagskurserna.

De i tabellen medtagna länderna svarade 1971 för 85 % av Sveriges export och 84% av importen. Om förändringarna i kronans värde, uttryckta i resp. länders valutor, vägs med ländernas andelar av Sveriges export resp. import 1971, erhålls två grova mått på den ”effektiva” förändringen av kronans värde. Under senare delen av 1971 skedde en mindre devalvering, huvudsakligen beroende på att EG-ländernas och Japans revalveringar vägde tyngre än devalveringarna i Finland och Förenta staterna. Devalveringseffekten blir större om vägningen sker med importandelar än om den sker med exportandelar. Detta förklaras främst av att de länder som revalverade mest, Västtyskland och Japan, svarar för större andelar på import- än på exportsidan. Den effektiva revalveringen av kronan under loppet av 1972 kan i stort sett hänföras till punddevalveringen sedan juni 1972. Händelserna i februari och mars 1973 medförde slutligen en effektiv krondevalvering på 2,5 å 3 %. Under denna period revalverade länder som svarar för ca 50 % av Sveriges handel med minst 5 %i förhållande till kronan.

Nettoeffekten för hela den behandlade perioden är en mindre devalvering av kronan gentemot det övriga OECD-området. Av Sveriges

1.1.1970— 30.4.1971— 30.12.1971—31.1.1973— 1.1.1970— 30.4.1971 30.12.197131.1.1973 30.3.1973

Norge 0,0 0,0 0,0 —5,0 Danmark 0,0 0,0 0,0 —5,0 Finland 0,0 4,9 0,0 0,8 Island 0,0 7,5 12,5 4,9 Storbritannien 0,0 — 1,0 11,9 0,8 Schweiz 0,0 — 4,3 0,0 —9,4 Osterrike 0,0 — 3,7 0,0 —7,1 Portugal 0,0 1,9 0,0 —2,2 Västtyskland 0,0 — 5,4 0,0 —7,8 Nederländerna 0,0 — 3,7 0,0 —5,0 Belgien—Luxemburg 0,0 — 3,7 0,0 —5,0 Frankrike 0,0 — 1,0 0,0 —5,0 Italien 0,0 0,0 0,0 6,3 Irland 0,0 — 1,0 11,9 0,8 Spanien 0,0 — 1,0 0,0 —2,8 Grekland 0,0 7,5 0,0 5,5 Turkiet 66,7 0,3 0,0 1,1 Japan 0,0 — 8,0 0,0 —8,4 Kanada — 5,9 6,8 — 0,4 7,0 Förenta staterna 0,0 7,5 0,0 7,1 Australien 0,0 —— 1,0 — 4,6 —4,0 OECD totalt vägt med

exportandelar 0,1 — 0,5 1,9 —2,5 OECD totalt vägt med

importandelar 0,1 — 1,0 2,0 —2,8

övriga handel fördelar sig knappt 1/3 på statshandelsländerna och drygt 2/3 på övriga länder (huvudsakligen u-länderna). Beträffande de först- nämnda torde det vara tämligen meningslöst att tala om kursförändring- ar, eftersom deras valutor ej är konvertibla och över huvud taget ej används i internationell handel. Gentemot dessa länder kan därför kronans effektiva värdeförändring sättas lika med noll.1 Gentemot övriga länders valutor har kronan stigit i värde under den berörda perioden. Som räkneexempel kan för denna grupp antas en devalvering om 10% gentemot kronan mellan den 1 januari 1970 och 30 mars 1973. Resultatet blir då att kronan effektivt revalverats med 0,3% om vägningen sker med exportandelar och att kronan devalverats med 0,2 % om vägningen görs med importandelar.

Vid utgången av mars hade Sverige, liksom Danmark, Norge och Österrike, anslutit sig till EC: 5 valutablock (i vilket ännu inte Storbritan- nien, Irland och Italien ingår). Det betyder att interventionspolitiken, på så sätt som skett alltsedan våren 1972, kommer att hålla kronan inom en maximal kursmarginal av 2,25 % i förhållande till dessa länders valutor. Gentemot Förenta staterna kan visserligen pariteter härledas, eftersom såväl för dollarn som för EG-valutorna pariteter nominellt fastställts gentemot de speciella dragningsrätterna (och guld). Till skillnad från tidigare har man dock nu inte på någondera sidan förbundit sig att försvara dessa pariteter mellan valutablocken. I denna mening flyter dollarn i förhållande till EG—blockets valutor. Inga nya pariteter har fastställts för Schweiz”, Storbritanniens, Irlands, Italiens och Japans

! Nominellt har dock kronan devalverats gentemot öststaternas valutor.

30.3.1973

| [

Cha—osunt»

| Illllll _ ___N ouohhqbbuohhmbgwhbo

'_'ONh—l >— kouixillwowwu—oxoxoooowo

...

"oa...

1 9 se

— 1,5

valutor; vidare har Kanada-dollarn ”flutit” alltsedan juni 1970. De västeuropeiska länder vilkas valutor fortfarande flyter har dock förklarat sin avsikt att så snart omständigheterna medger det återgå till fasta kurser.

Bilden är tämligen oklar när det gäller valutasystemets framtid. Det internationella reformarbete som f.n. (april 1973) pågår har ännu inte hunnit avkasta några resultat. Så länge ett nytt valutasystem inte har skapats och visat sig fungera tillfredsställande, uppstår risker att den ökade osäkerheten inverkar negativt på det internationella handelsutby- tet. Om händelserna under de första månaderna 1973 visar sig utgöra preludiet till en bestående övergång till mer rörliga växelkurser, uppstår likaledes risker att utrikeshandeln hämmas, dels p.g.a. den ökande osäkerheten beträffande växelkurserna, dels därför att kostnadshöjande terminsaffärer torde bli vanligare.

I flera av de efterfrågestudier som ligger till grund för exportprognosen ingår analys av effekterna av den svenska exportens relativpris på de olika utländska marknaderna. För att erhålla ett relativpris som är relevant för den utländska köparen har korrigering skett för förändringar i växel- kurserna och kända tullsatsförändringar.

Härvid uppstår problemet att avgöra på vilket land incidensen av växelkursändringen (eller tullförändringen) faller. Enligt ett enkelt synsätt blir det pris som de svenska exportörerna tar ut oförändrat i kronor räknat, dvs. priset i utländsk valuta bär växelkursförändringen. Det är emellertid fullt tänkbart att en del av den möjliga prissänkningen på utlandsmarknaden vid en svensk valutanedskrivning (resp. utländsk tullsänkning) elimineras genom en höjning av vinstmarginalerna i de svenska exportföretagen. På motsvarande sätt kan en uppskrivning av den svenska kronan tänkas leda till en sänkning av vinstmarginalerna och en relativt mindre höjning av priset på den utländska marknaden. Härigenom skulle kursförändringamas volymeffekter på exporten reduceras. Vad som i praktiken händer beror bl. a. på förhandlingsstyrkan hos säljare resp. köpare, i vilken valuta priserna normalt sätts, vilket konjunkturläge som råder vid förändringen samt på hur lång sikt man ser effekten. En undersökning som utförts inom konjunkturinstitutet i samband med devalveringarna i Storbritannien, Finland och Danmark 1967 visade att de svenska importpriserna föreföll att ha sjunkit relativt litet, vilket skulle betyda att exportörerna tog tillfället i akt att höja sina priser i resp. hemlands valuta. De svenska exportpriserna tycktes överlag ha förändrats mycket litet, vilket betyder att de devalverande ländernas importpriser för svenska varor torde ha stigit med i stort sett kursföränd- ringens belopp. Slutsatserna måste dock betraktas som tämligen osäkra.

_ Ovanstående undersökning avser endast ett kort tidsperspektiv, nämli- gen ca 1/2 år efter devalveringarna. På lång sikt har här för färdigvaruin- dustrin antagits att företagen — allt annat lika — återgår till de vinstmarginaler som rådde före kursförändringarna, vilket betyder att endast priserna i importlandet påverkas. I exportprognoserna har förutsatts att prognosperioden fram till 1975 resp. 1977 utgör tillräckligt lång sikt för att de valutakursförändringar som ägde rum i början av 1973 helt skall ha slagit igenom i importländernas prisnivå. Däremot har inga

försök gjorts att förutsäga eventuella framtida paritetsförändringar; kurserna har antagits förbli oförändrade vid den nivå de hade den 30 mars 1973. Mot bakgrund av de upprepade valutakriserna ter sig detta antagande visserligen inte särskilt realistiskt, men att i detta sammanhang söka förutsäga framtida växelkursförändringar, såväl med avseende på riktning och storlek som datering har ansetts vara ogörligt. Antagandet om oförändrade växelkurser fram t.o.m. 1977 bör ses som ett slags normalfall, utifrån vilket man skulle kunna pröva olika hypoteser om framtida förskjutningar i växelkurserna. Antagandets bristande realism mildras kanhända något av att den svenska kronan hittills förefallit vara en genomsnittsvaluta, som varken hör till de utpräglade revalverings— eller devalveringsvalutoma. För enskilda varugrupper kan emellertid bilden bli en annan, om våra viktigaste handelspartners på området ifråga successivt skriver ned eller upp sina valutor i förhållande till kronan.

Prisu tve cklingen

De svenska exportpriserna steg enligt utrikeshandelsstatistiken med i genomsnitt 3,Z% per år mellan 1963 och 1972. Under perioden 1969—1972 var prisstegringarna större, 5,7 % per år. Samtidigt har även den internationella prisstegringen varit kraftigare. I diagram 1 visas förhållandet mellan Sveriges exportprisindex och prisindex för världs- exporten, mätta i samma valuta. På lång sikt har de svenska exportpriser- na ökat något snabbare än världsexportpriserna, vilket främst torde sammanhänga med att den svenska exporten innehåller en förhållandevis stor andel industriprodukter, vilkas priser generellt sett stigit mer än råvarupriserna.

Diagram BZ: l Exportprisindex/Prisindex för världsexporten 1959—1972 1 9 6 3 = 1 00

120

110

100

1959 60 SI 52 53 64 65 56 67 68 69 70 71 72

Utvecklingen av prisindex för exporten av färdigvarorl i förhållande till prisindex för världsexporten av ”manufactured goods" åskådliggörsi diagram 2. Även för färdigvarorna förefaller den svenska exportprisök- ningen på lång sikt ha varit större än ökningen i världsmarknadspriserna. Troligen kan detta delvis förklaras av den specifika sammansättningen av Sveriges färdigvaruexport.

I en del av de efterfrågeanalyser som presenteras i avsnitt 2.4.3 ingår den svenska exportens relativa pris explicit som förklaringsfaktor. Det relativa priset har i allmänhet mätts som kvoten mellan Sveriges exportprisindex för resp. varugrupp och något lämpligt prisindex avseende resp. importland och korrigerats för tullsats- och växelkursför- ändringar. De gjorda prognoserna bygger på antagandet att relativpriset under 1972—1977 kommer att utvecklas enligt samma trendmässiga mönster som under 60—talet.2 Detta antagande kan vara diskutabelt från flera synpunkter. Man kan sålunda hävda att antagandet är oförenligt med förutsättningen att några ytterligare paritetsförändringar inte kom- mer att äga rum efter mars 1973. Relativprisernas utveckling kan såväl framtvingas, som påverkas av ytterligare paritetsförändringar. Å andra sidan uppvisar efterkrigstiden många exempel på att stora olikheter mellan skilda länder ifråga om kostnadsutveckling kan föreligga under lång tid utan att några ändringar i pariteterna genomförs.

Något antagande om den absoluta exportprisnivån är inte nödvändigt för exportvolymprognosen. Detta krävs emellertid om man vill göra en prognos för exporten i löpande priser och en bedömning av huruvida målet för bytesbalansen kan uppfyllas. Prognosen för exportprisutveck- lingen behandlas i avsnitt 2.2.

Diagram BZ:2 Exportprisindex för färdigvaror/Prisindex för världsexporten av "manufactured goods” 1959—1972

l963=100 I20

100

l9$9 60 &I 62 53 54 65 56 67 68 69 70 7! 72

' Enligt LU 70: s definition. Jfr tabell 8. 2 Korrektion har dock gjorts för sådana kända framtida faktorer som bör medföra ett förändrat mönster, främst tullavvecklingen inom ramen för EG-avtalet.

2.4.3 Exporten på varugrupper Inledning

Totalexporten ökade under 1970—1972 med i genomsnitt 4,7 % årligen, en ökningstakt som avsevärt understeg den tillväxt som förutsågsi LU 70, nämligen 7,5 % per år under 1970—1975. Detta måste ses mot bakgrund av den svaga efterfrågan som präglade den västeuropeiska ekonomin 1971 och 1972. Avvikelsen mellan den faktiska utvecklingen 1970—1972 och det prognoserade trendvärdet synes vara särskilt stor för färdigvarudelen av exporten (se tabell 8), vilket kan sammanhänga med att råvarorna regelmässigt ”ligger före” i konjunkturförloppet och alltså tidigare kom att påverkas av den under 1972 begynnande återhämtningen i Västeuropa. För några råvarugrupper har exportutvecklingen kraftigt överträffat den årliga tillväxttakt som angavs i LU 70. Detta gälleri synnerhet livsmedel och trävaror.

Långtidsutredningens reviderade ekonometriska modell för den svens- ka ekonomin består av 24 produktionssektorer, jämfört med 16 sektorer i LU 70. I var och en av dessa framkommer ett exportvärde som emellertid inte skall ses som en prognos i egentlig mening utan som ett exportkrav, implicerat av dels kravet på totalexportens storlek med hänsyn till bytesbalansen, dels en fördelningsrestriktion för exporten. Denna fördelas på produktionssektorerna i enlighet med en fixerad andelsutveckling. Det är därför önskvärt att fördela också den prognose- rade exporten på de olika produktionssektorerna för att möjliggöra en avstämning mot modellens exportkrav. Närmast till hands vore kanske att från början analysera exporten i en disaggregerad form som motsvarar de 24 produktionssektorerna. Så har emellertid inte skett; i stället har den varugruppsvisa uppdelning av exporten som användes iexportbilagan till LU 70 i huvudsak bibehållits. Ett skäl härför är att exportprognosernai hög grad är gjorda från efterfrågesynpunkt medan den ekonometriska modellens 24 sektorer är avsedda att vara homogena med avseende på produktionsstruktur, inte efterfrågestruktur. Vidare är det en fördel från avstämningssynpunkt att bibehålla den tidigare exportstudiens varuupp— delning. Slutligen är det tillgängliga statistiska materialet rikhaltigare för denna sektorindelning. I ett avslutande steg görs en omräkning för att erhålla exportefterfrågan i modellens 18 varusektorer. Omräkningen har tillgått så att exporten inom varje sektor för perioden l959—197l har dividerats med den av konjunkturinstitutet prognoserade exporten i den eller de prognosvarugrupper som närmast motsvarar sektorn i fråga. De så erhållna relationstalen har därefter extrapolerats t. o. m. 1977, delvis rent trendmässigt, delvis på basis av särskild information. Slutligen har varugruppernas prognoserade volymökningstal multiplicerats med respek- tive relationstal, varvid prognoser erhållits för de 18 sektorerna. Resultaten av dessa beräkningar jämte modellens exportkrav redovisas i tabell 9.

För den huvuddel av exporten som i första hand bestämts från efterfrågesidan har efterfrågan i princip bedömts i två steg: först de olika importländernas efterfrågan på resp. varugrupp och därefter den del därav som riktar sig mot svenska varor. För de olika varugrupperna har

Tabell BZ: 8 Sveriges export 1970—1977 1968 års priser

Milj. kr Procentuell årlig volym förändring

___—”ff

1970 1971 1972 1975 1977 1962— 1967— 1970— 1970— 1972— 1970— 1972— Avstämn. Avstämn. 1967 1972 1972 1975 1975 1975 1977 av LU 70 av LU 70 LU 70 ”Rest” AVStämn. AVStämn. LU 70 av LU 70 av LU 70

Trävaror 1 565,4 1 699,8 1 920,1 2 280 2 504 Rundvirke 292,0 250,5 180,6 250 270 Massa 2 353,6 2 090,7 2 307,7 2 757 2 988 Papper 2 868,2 2 878,7 3 145,0 4 027 4 567 Järnmalm 1 159,0 1093,5 1 259,5 1529 1662 Livsmedel 671,0 867,9 1 075,7 999 1 126 Icke-järnmetaller 731,8 838,4 857,9 1 045 1 175 Bränslen 369,4 367,4 412,9 481 527 Övriga råvaror 521,1 543,9 532,0 600 630

S:a råvaror 10 531,5 10 630,8 1] 69I,4 13 968 15 449

00. _ m_ 0

N (ål/)

mel-hhol—v—l—l ::mevava | I—lN l

o—vagwm—w

I v—t

wN—ww&>hmc WYILMKN _. oomq>

HNOBQQWNOO mmrxtnoorxvamtq

v—Ämw ahqmg mwvcw

| ooqwmw

quo

hmnqnb ] Mil/lala)

mwmhmeWVW 001/70th05 thljovr

Go:—'N?

v—( ONQSI'V NOOQ'MV)

N

Verkstadsprodukter, inkl. personbilar 12 605,5 13 266,1 13 350,8 18 140 21 383 Järn och stål . 2 444,9 2 323,4 2 655,4 3 264 3 757 Textilvaror 1 066,1 1 099,8 1 168,1 1 785 2 240 Kemiska och andra varor 2 889,4 3 090,6 3 542,6 4 836 6 010 S:a färdigvaror 19 005,9 19 779,9 20 716,9 28 025 33 390 S: a rå- och färdigvaror 29 537,4 30 410,7 32 408,3 4] 993 48 839

Flygplan och vapen 291,7 605,2 370,0 250 250 Fartyg 1570,5 1 763,3 l668,6 2 126 2 737

TotalexvorMSummerat) 313996 32 779,2 344—46,9 44369 51826

ff,—___—

_— u—tu—u—

wmmqÄM o (NIOOOOOIX

mosa-ae wwN—an Fil—4

m—mqaw OPM—%% v—qv—dv—q mowåmd u—u—u—lv—u—U—q mmhqvm NVVOVV _ Hv—vrxqu—r awwmm% _! thqmv PMNOWN

_qe vmoo N

”thi mxolx | me;-q hooo v—t

.—

I;

I xo—ulx Nonv-

| Qx milf) om

_unanNQ "17,18? '" Gav—l _. |

of

men!» (x-nIX

Tabell BZ:9 Sveriges export av varoriolika sektorer 1970—1977 _ En jämförelse mellan konjunkturinstitutets efterfrågebaserade exportprognos och exportkravet enligt långtidsutredningens modellresultat

Milj. kr Procentuell årlig förändring 1968 års priser 1970—1975 1972—1977 1970 __ KI Modellen KI Modellen h_— 1 Jordbruk, fiskel 375 6,0 6,0 0,2 0,2 2 Skogsbruk” 292 — 3,1 — 3,1 8,5 8,5 3 Extraktiv industri 1 326 6,0 5,1 5,6 4,2 4 Skyddad livsmedelsindustri' 3 89 6 ,4 6,4 1,4 1,4 5 Konkurrensutsatt livsmedels- industri' 160 5,1 5,1 0,1 0,1 6 Dryckesvaru- och tobaks- industri' 29 21,2 21,2 10,4 10,4 7 - Textil- och beklädnads- industril 1 060 10,4 10,4 13,9 13,9 8 Trä-, massa- och pappers- industri 7 168 5,9 4,1 6,8 3,7 9 Grafisk industriz 120 10,5 11,7 13 ,3 12,0 10 Gummiindustriz 267 10,5 13,8 13,2 16,0 11 Kemisk industri I 673 9,9 8,0 12,7 9,4 12 Petroleum- och kol- industri' 327 4,0 4,0 5,7 5,7 13 Jord- och stenindustri2 282 10,5 9,3 6,2 2,8 14 Järn-, stål- och metall- verk 3 035 6,1 6,7 7,7 7,8 15 Verkstadsindustri exkl. varv 13 084 8,2 8,1 10,0 9,6 16 Varv 1822 6,6 8,6 10,4 9,0 17 Ovrig tillverknings- industri2 176 12,0 10,8 10,6 7,0 18 El-, gas— och vatten- verk 37 15,8 15,8 6,0 6,0 ___—E Summa 31 622 7,2 7,0 8,5 7,7 &

' Modellens ökningstal är exogent prognoserade och identiska med_konjunkturinsti_tutets beräkningar. 2 Fördelningen av exporten mellan sektorerna 9, 10, 13 och 17 har 1 konjunkturinstitutets beräkningar på grund av exportens ringa storlek gjorts skönsmässigt.

emellertid tillvägagångssättet i resp. prognosmoment varit ganska olikar- tat. I en del fall har relativt enkla förfaranden måst tillgripas, i andra har ansatser av ekonometrisk typ utnyttjats.

I det följande sammanfattas metoder och resultat från analysen av de olika exportvarugrupperna. I tabell 8 återfinns en sammanställning av den historiska exportutvecklingen för varugrupperna, prognoserna i LU 70 för 1970—1975 samt de reviderade och nya beräkningarna för 1970—1975 och 1972—1977.

Trävaror

Exporten av sågade och hyvlade barrträvaror ökade mycket kraftigt under perioden 1970—1972 eller med 10,8 % årligen. I LU 70 förutsades en genomsnittlig årlig ökning om endast 4,4 %. Bakom den kraftiga ökningen låg till en del det kraftiga bostadsbyggandet i Västeuropa. Ytterligare en faktor som bidragit till den stora exportökningen är att Sveriges viktigaste konkurrenter haft utbudssvårigheter. Finlands export tycks ha hämmats av virkesbrist och även Sovjetunionen och Rumänien har haft svårigheter att exportera kvantiteter i den utsträckning som

efterfrågats. Kanada, som normalt exporterar mycket trävaror till Storbritannien, har sålt huvuddelen av sin produktion till Förenta staterna på grund av det omfattande bostadsbyggandet därstädes. Flera av de bakomliggande faktorerna till den svenska expansionen i trävaruexporten 1970—1972 är sålunda av kortsiktig art och det finns knappast anledning att vänta sig ökningstal av samma storlek 1972—1975.

I LU 70 användes en omfattande modell för efterfrågan på svensk trävaruexport. Denna modell har emellertid inte använts i den föreliggan- de prognosen. I stället har utnyttjats den efterfrågebedömning som gjorts av den skogspolitiska utredningen.1 Resultatet av dessa beräkningar visar att exportutrymmet torde bli så stort att exportutvecklingen snarare kommer att begränsas av utbudsmöjligheterna än av efterfrågan. Följande tablå belyser den historiska utvecklingen och utredningens framtidsbe- dömning.

___—if

Årlig ökning, milj. m3 Sveriges andel av ökningen Förbrukning Import från Sverige

___—___—

1965— 1965— 1965— 1965— 1960— 1965— 1975 1980 1975 1980 1965 1980

_____________——_————— De Sex + Stor-

britannien 2,60 3,40 1,20 1,50 4 % 45 % Europa utom de

Sex, Storbritan- nien, Finland och Sverige 2,40 3,20 0,84 1,12 33 % 35 %

___—___!

Källa: SOU 1973: 14 kap. 3, tabell 9.

En växande andel av förbrukningen inom de traditionella importlän- derna i Europa väntas bli tillgodosedd genom ökad hemmaproduktion. Att Sveriges andel av försörjningen ändå stiger beror främst på att deni Finland möjliga ökningen av exportutbudet torde vara obetydlig. Vidare har Rumänien, som tidigare med viss framgång konkurrerat på den västeuropeiska marknaden, aviserat betydande utbudsminskningar, också beroende på virkesbrist.

Enligt skogspolitiska utredningen föreligger för närvarande ingen virkesbrist i Sverige; man anser snarast att virkeskapitalet är onödigt stort. Under den i detta sammanhang relativt korta perioden fram till 1975 resp. 1977 är det emellertid kapaciteten inom sågverksindustrin i högre grad än virkestillgången som begränsar exportutvecklingen.

Den reviderade bedömningen av trävaruexporten 1970—1975 ger till resultat en årlig ökningstakt på 7,8 % att jämföra med 4,4 % enligt den tidigare prognosen. För perioden 1972—1977 har en årlig genomsnittlig ökning på 5,5 % kalkylerats; det är härvid att märka att 1972 års exportvolym ligger på en mycket hög nivå.

1 Mål och medel i skogspolitiken. SOU 1973: 14, i synnerhet kap. 3 och 5. I utredningen utnyttjades bl. a. FAO/ECE:s material vid efterfrågebedömningen.

Exporten av rundvirke, som till övervägande del går till Norge och består av massaved, minskade med över 1/3 från 1970 till 1972. Orsaken till den kraftiga nedgången var dels att exporten 1970 låg på en onormalt hög nivå till följd av stormfällningarna hösten 1969, dels att produktionen inom den norska träförädlingsindustrin sjönk 1971—1972.

Prognosen för rundvirkesexporten är i första hand en utbudsprognos. Efterfrågan på svenskt rundvirke blir framgent förmodligen relativt stor främst beroende på en väntad kapacitetsökning inom den norska massaindustrin fram till 1974. Också från Finland och Östtyskland kan man räkna med en betydande efterfrågan. Hela denna efterfrågan kommer knappast att tillgodoses eftersom den svenska skogsindustrin väntas efterfråga stora kvantiteter.

En nedjustering av LU 70:s prognos för 1970—1975 har på dessa grunder ansetts befogad. Exportvolymen väntas per år sjunka med i genomsnitt 3,1 % 1970—1975 och öka med 8,4 % 1972—1977. Det är vid tolkningen av dessa ökningstal att märka att 1970 års export var extremt stor medan den 1972 var osedvanligt liten.

Massa

Massaexporten minskade med i genomsnitt 1 % per år under 2-årsperio- den 1970—1972, vilket emellertid inrymmer en kraftig minskning under 1971 och en ökning 1972. I LU 70 prognoserades för perioden 1970—1975 en årlig ökningstakt om 2,8 %.

Liksom i LU 70 har massaexporten bestämts i två steg: först har för de viktigare avnämarländerna importefterfrågan på massa beräknats och därefter har en bedömning av den svenska andelen härav gjorts.

[ det första steget har härvid använts en försörjningsbalansansats. För vart och ett av 14 länder (EFTA: s och EG:s nuvarande medlemsstater utom Sverige, Island och Irland samt Förenta staterna och Kanada) har för åren 1970—1977 upprättats grova ”massabalanser” av formen import + produktion = konsumtion + export. Från lager har således bortsetts.

För att prognosera produktionen har först kapacitetsutvecklingen i de olika länderna bedömts. Detta har för 1971—1976 skett med ledning av FAO:s prognoser.l För 1977 har en trendframdragning gjorts. Produk— tionen har sedan beräknats med hjälp av de i LU 70 estimerade ekvationernaz, vilka anger produktionen som linjära funktioner av kapaciteten.

Konsumtionsutvecklingen har beräknats med hjälp av ekvationerz, vilka för varje land anger konsumtionen av pappersmassa som en linjär funktion av pappersproduktionen. (Beräkningen av pappersproduktionen beskrivs i följande avsnitt.)

Flertalet av de ifrågavarande länderna har en tämligen ringa pappers- export och exportutvecklingen för dem har därför beräknats schablon-

' Wood, Pulp and Paper Capacities, FAO. (Arlig publikation.) __ .. . . 2 För de fullständiga specificeringarna av de ekvatloner som anvants hanvrsas till SOU 1971:40, s 59—60.

mässigt. Härigenom har det blivit möjligt att erhålla den totala importvolymen för varje land med hjälp av "massabalanserna". Några länder — Finland, Förenta staterna och Kanada — är betydande massaexportörer och mottar en mycket ringa export från Sverige (Förenta staterna importerar däremot avsevärda kvantiteter från Kana- da). De tre nämnda ländernas pappersimport från Sverige har åsatts skönsmässiga värden och någon importandelsberäkning har inte gjorts.

I LU 70 användes särskilda ekvationer för att ange de svenska andelarna av de viktigaste avnämarländernas import. I föreliggande prognos har en mer tentativ ansats utnyttjats varvid viss hänsyn tagits till utbudsfaktorernas betydelse. Ett antagande om konstanta importandelar under tiden fram till 1977 skulle medföra en exportvolymökning som ansetts överskrida utbudsmöjligheterna så som dessa framkommit med hjälp av industrienkäten.l En liten minskning av de svenska importan- delarna har därför bedömts vara sannolik.

Övriga länder än de ovan behandlade svarar i runt tal för drygt 15 % av den svenska massaexporten. Under perioden 1959—1971 mottog dessa en trendmässigt svagt ökande andel av exporten. Å andra sidan är bilden sedan mitten av 60-talet mindre entydig och det har antagits att övriga länders massaimport från Sverige kommer att öka i samma takt som de svenska massaleveransema till de större importländerna.

För perioden 1970—1975 har för den totala massaexporten progno- serats en årlig ökning om 3,2 %, vilket innebär en obetydlig upprevidering i jämförelse med den tidigare prognosen. För perioden 1972—1977 har beräknats en tillväxttakt om 5,3 % årligen.

Papper

Exporten av papper ökade 1970—1972 med 4,7 % per år, dvs. i en väsentligt lägre takt än den som angavs i LU 70 för 1970—1975 (9,4 %). Den låga ökningstakten, som i stort sett var hänförbar till stagnationen 1971, sammanhänger bl.a. med en svag förbrukningsökning i Väst- europa.

Den i LU 70 använda modellen för att prognosera den svenska pappersexporten består av två delar. Den ena delen avser att beräkna den totala importefterfrågan i utlandet, den andra att estimera de framtida svenska importandelama hos de viktigaste avnämarländerna. Vad gäller beräkningen av den totala utlandsefterfrågan har här använts i princip samma tillvägagångssätt. För samma 14 länder som imassaprognosen har upprättats grova ”pappersbalanser” för 1970—1977. Konsumtionsutveck- lingen i de europeiska länderna har härvid bedömts med hjälp av FAO/ECE: s prognoser.2 För Förenta staterna och Kanada har separata konsumtionsprognoser utarbetats. Den oväntat svaga konsumtionsutveck- lingen i världen under 1970—1972 har dock föranlett att FAO/ECB:s prognoser för flera länder nedreviderats något.

Kapacitetsutvecklingen 1971—1976 har antagits ske i enlighet med de prognoser som angivits av FAO. 3 För 1977 har en trendframdragning

;Se bilaga 3, Svensk industri 1972—1977, avsnitt 3. 4. 3. ;pEuro ean Timber Trends and Prospects 1—950 1980, Geneve 1969. 3World Pulp and Paper Capacities. FAO. (Årlig publikation. )

gjorts för resp. länder. Produktionen av papper i vart och ett av länderna har därefter beräknats med hjälp av de i LU 70 estimerade ekvationerna, vilka anger produktionen som en linjär funktion av produktionskapacite- ten.l

Exporten är obetydlig för flertalet av de ifrågavarande länderna och har därför endast åsatts trendmässiga värden. Därefter har den totala importvolymen erhållits genom "pappersbalanserna". Norge, Finland, Förenta staterna och Kanada har en ringa import från Sverige och denna har därför åsatts trendextrapolerade värden.

De framtida svenska importandelama på de viktigare avnämarländerna torde bl. a. bestämmas av den fortlöpande ekonomiska integrationen i Västeuropa. För huvuddelen av den svenska exporten av papper, papp och pappersprodukter skall tullarna gentemot de Sex avvecklas under en 1 l-årig övergångsperiod. Samtidigt kommer tullar att tillfälligt återinföras för vår export till de nyblivna EG-medlemmarna Storbritannien och Danmark. Som exempel i nedanstående tablå har antagits en tull om 12 %, vilken gäller för en betydande del av EG:s pappersimport från Sverige. (För produkter med annan tull än 12 % gäller samma tullavveck- lingsperiod och motsvarande tullavtrappning.)

Tidpunkt Tullsatser, % De Sex Storbritannien, Danmark 1 april 1973 11,5 -— 1 januari 1974 11 3 ljanuari 1975 10,5 4,5 1 januari 1976 10 6 ljuli 1977 ljanuari 1979 ljanuari 1981 ljanuari 1983 ljanuari 1984

ON-Faxool

Avvecklingstakten mot de sex ursprungliga EG-medlemmarna blir som synes ganska långsam under den första delen av övergångsperioden; sålunda kvarstår den 1 juli 1977 2/3 av den ursprungliga tullen. Tullnedsättningen kan ytterligare komma att begränsas till vissa kvantite- ter, de s.k. indikativa taken (plafonderna) som fastställs med utgångs- punkt i den genomsnittliga importen från Sverige 1968—1971, med en uppräkning om högst 5 % årligen. Dessa tak gäller alla viktiga pappers- sorter som Sverige exporterar utom tidningspapper, som exporteras tullfritt.

Storbritannien och Danmark har beretts möjlighet att upprätta vissa tullfria kontingenter gentemot Sverige,vilka beräknas på liknande sätt som de indikativa taken. Tullfriheten kommer för Danmarks del att täcka större delen av importen från Sverige medan den tullfria andelen av Storbritanniens import torde bli mer begränsad.

1 För den fullständiga specifikationen av ekvationerna hänvisas till SOU 1971: 40, sid. 50.

I föreliggande prognos har antagits att de svenska importandelama i de viktigare avnämarländerna förblir i huvudsak oförändrade. Som skäl härför kan anföras att tullavtrappningen gentemot de Sex blir tämligen obetydlig under de första åren och dessutom kan komma att begränsas av plafondsystemet. Gentemot Storbritannien och Danmark införs visser- ligen tullar men deras betydelse minskas av de tullfria kontingenterna samt av att tullarna är begränsade i tiden-, vilket torde påverka de svenska pappersexportörerna i deras långsiktiga planering. För samtliga EG-stater kan vidare en viss ”lag” göra sig gällande, varför mer avsevärda andelsförändringar ter sig sannolika först på längre sikt. Slutligen bör observeras att eventuella andelsförändringar gentemot de Sex å ena sidan och Storbritannien och Danmark å andra sidan torde gå i motsatt riktning, varför de åtminstone delvis kan tänkas upphäva varandra.

För övriga länder (utöver de 14 ovan behandlade), vilka sedan mitten av 60-talet regelmässigt mottar ca 20 % av den svenska pappersexporten, har antagits en årlig importökning från Sverige i samma takt som för huvudimportörerna.

Träfiberplattor samt varor av pappersmassa, papper och papp har exkluderats från ovanstående beräkningar. För dessa kategorier, vär- demässigt motsvarande drygt 10 % av den totala pappersexporten, har separata exportprognoser utarbetats.

För perioden 1970—1975 har för den totala pappersexporten erhållits en årlig ökning om 7 %, vilket innebär en nedrevidering jämfört med prognosen i LU 70. För tidsperioden 1972—1977 har beräknats en tillväxttakt om 7,7 % årligen. Tillväxttakten i pappersexporten har prognoserats sjunka något mot slutet av perioden 1972—1977. Detta beror på att ökningstakten i papperskonsumtionen i Västeuropa och Nordamerika förväntas dämpas något under andra hälften av 70-talet.

Järn malm

I LU 70 angavs för järnmalmsexporten en årlig volymökning 1970—1975 på 6,9 %. Utvecklingen under perioden 1970—1972 har resulterat i betydligt lägre ökningstal, i genomsnitt 4,2 % per år. Delvis samman- hänger detta med den minskade stålkonsumtionen i Västeuropa under denna tid men dessutom synes de svenska marknadsandelarna ha sjunkit. De översjöiska järnmalmsproducenterna, främst Australien, Liberia och Brasilien, har gjort betydande marknadsinbrytningar i Europa. Dessa leverantörer har kunnat hålla låga priser och dessutom gynnats av de låga fraktsatser som rätt.

Efterfrågan på svensk malm är i hög grad beroende av de ovannämnda konkurrensförhållandena. Flera nya gruvor har börjat tas i bruk i Australien och konkurrensen på Västeuropa från detta land kommer troligen även i framtiden att bli märkbar, även om en betydande del av den australiensiska produktionen framgent kommer att avsättas på den japanska marknaden. Den australiensiska malmen är av god kvalitet och dess brytningskostnader är låga, vilket medför att den även vid relativt höga fraktsatser är konkurrenskraftig. Ett ökat utbud av stål från Japan kan dessutom minska behovet av järnmalm i Västeuropa.

Ett sätt för svenska malmexportörer att möta den hårdnande konkurrensen är att i stigande utsträckning förädla malmen, t. ex. till kulsinter, som redan nu exporteras i starkt ökande kvantitet. Malmens kvalitativa aspekt är av stor betydelse, i synnerhet som en betydande del av den lappländska malmen är fosforrik, medan moderna stålframställ- ningsmetoderi stor utsträckning bygger på fosforfattig malm.

I likhet med LU 70: s tidigare kalkyl är den nya prognosen en branschbedömning. Den ursprungliga prognosen för 1975 har betraktats som något för hög och den årliga genomsnittliga ökningstakten 1970—1975 har nedreviderats till 5,7 %. För perioden 1972—1977 anges samma ökningstakt, 5,7 %. I dessa beräkningar förutsätts ett ökat inslag av förädlade malmprodukter som betingar högre priser än styckemalmen. I ton räknat blir därför exportutvecklingen blygsammare.

Livsmedel

Utvecklingen av livsmedelsexporten 1970—1972 överträffade vida pro- gnosen i LU 70 för 1970—1975. Ökningstalet 1970—1972 blev inte mindre än 27 % per år medan prognosen angav 8 %. Dels har de goda skördarna 1971 och 1972 medfört stora produktionsöverskott av spannmål och oljeväxter, dels har fläskexporten ökat mycket kraftigt.

Prognosen för livsmedelsexporten är gjord utan hänsyn till efterfrågan; exporten inom den reglerade livsmedels- och jordbrukssektorn bestäms huvudsakligen av produktionsöverskotten. Exporten inom den mindre omfattande icke-reglerade sektorn har blott extrapolerats.

De hittillsvarande exportöverskotten har rimligtvis varit betydligt större än vad jordbrukspolitiken syftat till. Den odlade åkerarealen för fodersäd och brödsäd har sålunda stigit med ca 9 % från 1967 till 1972. Detta sammanhänger med att nötkreaturen i allt större utsträckning stallfordras samtidigt som antalet djur trendmässigt minskar.

Den besådda arealen har antagits upphöra att öka och normala skördeutfall har förutsatts. Oljeväxtarealen förväntas dock öka ytterligare samtidigt som å andra sidan en större del av produktionen avsätts inom landet, varför exportöverskottet blir proportionsvis mindre. Nötkötts— exporten väntas bli ungefär oförändrad, medan fläskexporten bör komma att sjunka något till följd av minskad suggbetäckning.

Bedömningen av utvecklingen 1970—1975 avviker inte nämnvärt från prognosen i LU 70. Volymökningen har kalkylerats till 8,3 % per år, varvid bör observeras att 1970 års export var osedvanligt liten. För 1972—1977 prognoseras en ökning med 0,9 % årligen.

I cke-jiirn metaller

Exporten av icke-järnmetaller, dvs. främst aluminium och koppar, ökade 1970—1972 med 8,3 % per år, vilket är mer än prognosen i LU 70 som angav en årlig ökning på 5,8 % 1970—1975. Exporten är beroende av efterfrågan inom landet och sammanhänger i mindre grad med variationer i den internationella efterfrågan. Prisnivån på den internationella metall- marknaden synes dock spela en viss roll för exportutbudets storlek.

Någon mer genomarbetad översyn av prognosen har inte gjorts. Den årliga genomsnittliga tillväxttakten för 1970—1975 har främst med hänsyn till den faktiska utvecklingen 1970—1972 uppreviderats till 7,4 %. För 1972—1977 har räknats med en ökning på 6,5 % årligen.

Bränslen

För bränsleexporten prognoserades i LU 70 för 1970—1975 en obetydlig årlig minskning om 0,5 %. Under perioden 1970—1972 har emellertid en uppgång skett. Exporten av mineraloljor o.d. är obetydlig i jämförelse med importen av motsvarande produkter men svarar likväl för huvud- parten av den ringa svenska bränsleexporten. Under 1975 beräknas preliminärt OK: s och Texaco: s oljeraffinaderi stå färdigt, varför en viss exportökning av raffinerade oljeprodukter, främst till Norge och Dan- mark, förefaller trolig, åtminstone under de år som närmast följer därefter. Fram t. o. m. 1975 väntas vidare samkörningsförbindelserna för elkraft mellan Sverige å ena sidan och Norge och Danmark är andra sidan ha byggts ut och en viss ökning i elkraftsexporten ter sig sannolik. I den reviderade prognosen framkommer en genomsnittlig årlig ökning av bränsleexporten 1970—1975 på 5,4 % och 1972—1977 på 5,0 %.

Övriga råvaror

Denna varugrupp är tämligen liten och består bl. a. av hudar och skinn, diverse malmer samt rayonull. Ökningstakten under 1970—1972 blev något lägre än den prognoserade trenden 1970—1975; 1 % att jämföra med 2,8 % per år. Någon större revidering av prognosen för 1970—1975 har inte ansetts befogad. För perioden 1972—1977 har en genomsnittlig årlig tillväxt på 4,1 % beräknats.

Verkstadsproduk ter

Exporten av verkstadsprodukter (här räknat exkl. fartyg, flygplan och vapen, men inkl. personbilar) spelar genom sin storlek en nyckelroll för den svenska exporten, speciellt som varugruppens andel av totalexporten stigit och beräknas fortsätta att stiga.

Under perioden 1970—1972 har förhållandevis låga ökningstal noterats för verkstadsexporten, nämligen 2,9 % per år, vilket är avsevärt lägre än LU 70: s prognos om en årlig volymökning på 8,3 % under 1970—1975. Högre ökningstal är dock troliga under det förväntade internationella konjunkturuppsvinget 1973 och framöver.

Prognoserna för verkstadsexporten har måst göras med ett ganska bristfälligt statistiskt underlag. I samband med den tidigare prognosen i LU 70 gjordes en tämligen renodlad efterfrågeansats med separata importfunktioner och andelsfunktioner för de flesta mer betydande avsättningsländerna. Härvid mättes exporten och den utländska importen i löpande priser, varefter det erhållna exportprognosvärdet i efterhand deflaterades med ett extrapolerat värde på prisindex för verkstadsproduk- ter. Skälet till att detta förfarande tillämpades var att prisindexserierna

ansågs alltför bristfälliga. Dessa är nämligen i princip beräknade som ”kilopriser” (enhetsprisindex) och utesluter därför inte de prishöjningar som beror på kvalitetsförbättringar, vilka rätteligen borde bokföras som volymökningar.

Under 60-talet var prisutvecklingen — mätt med enhetsvärdeindex — måttlig, ca 3,5 % per år, och uppvisade ganska små variationer. Det kunde förmodligen med visst fog hävdas att större delen av dessa prishöjningar var hänförliga till kvalitetsförbättringar och att värden i löpande priser approximativt motsvarade volymsiffror. Under 1969—1972 har prisin- dexstegringar av en helt annan storleksordning ägt rum; i genomsnitt nära 8 % per år, varav en betydande del torde representera verkliga prishöj- ningar. Härigenom blir måhända den tidigare ansatsen mindre lämplig att använda. För det första införs ett specifikationsfel i ekvationerna: en importökning i löpande priser som endast är ett uttryck för att priserna stigit är rimligen av en annan karaktär än en ”reell” importökning. För det andra — och kanske allvarligare — måste den slutliga volymberäk- ningen ske med hjälp av en prognos för enhetsvärdeprisindex, en prognos som i ljuset av de senaste årens prisutveckling ter sig mycket svår att göra.

En alternativ ansats där exporten mäts i fasta priser har därför prövats för verkstadsprodukterna. I denna ansats har importfunktionen för respektive avnämarland och den funktion som anger den svenska andelen härav dragits samman till en s. k. reducerad form, genom att importfunk- tionen substituerats i andelsfunktionen.1 Den form i vilken ekvationerna estimerats är

P Ba XS Xs = Goya! (IT) UB3 Uf'l epst där Xs = Sveriges export till resp. land (i fasta priser) Y = lmportgenererande efterfrågan i landet (t. ex. BNP) P —x—5 = förhållandet mellan svenskt exportpris och hemmamarknadspris P h för importlandet U = ledig kapacitet alt. kapacitetsutnyttjande i importlandet Us = ledig kapacitet alt. kapacitetsutnyttjande i Sverige t = tiden

Beroende variabel i ekvationerna är således exporten i fasta priser till resp. land. (Personbilsexporten har vid estimationen exkluderats från verkstadsexporten och behandlas separat.) Förutom det tidigare nämnda problemet med kvalitetsförbättringarna introduceras här ytterligare en felkälla, nämligen den att exporten till olika länder har måst deflateras med samma prisindex.2 Dels kan prisutvecklingen till skilda länder vara

* Se vidare appendix. * Ett motsvarande fel finns emellertid också implicit i den äldre ansatsen, där man utnyttjade Sveriges andel i avnämarlandets import — i löpande priser — som mått på marknadsandel.

olika för exakt samma vara, dels varierar varusammansättningen inom varugruppen i exporten till olika länder.

Som mått på lmportgenererande efterfrågan har använts BNP, konsum- tion, investeringar och industriproduktion i varierande konstellationer för de olika avnämarländerna — för flertalet länder dock endast BNP.

Prisvariabeln är väsentlig eftersom avsikten är att med dess hjälp skatta åtminstone de direkta priseffekterna av Sveriges frihandelsavtal med EG. I nämnaren till kvoten för relativpriset skall i princip stå priset på hemmaproduktionen i resp. land. Som mätare på detta har i regel använts ett partiprisindex för investeringsvaror eller industriprodukter. Pris- variabelns täljare innehåller det svenska exportprisindexet med korrek- tion för den genomsnittliga tullnivån varje år och med korrektion för växelkursändringar. Tullsatserna har förändrats relativt kraftigt inte bara inom EFTA utan också för Sveriges export till EG till följd av dels anpassningen till den gemensamma yttre tullmuren 1960—1968, dels Kennedyrundans tullsänkningar 1968—1972.

Variablerna för kapacitetsutnyttjandet har framför allt en konjunk- turell inverkan och är på längre sikt av mindre intresse. De har medtagits vid den statistiska estimationen främst därför att de inte skall ”störa" estimationen av de övriga koefficienterna och har i samband med prognosberäkningarna åsatts ”normalvärden”. Något perfekt mått på kapacitetsutnyttjandet inom verkstadsindustrin under en tillräckligt lång period för att kunna användas i regressionsanalysen har inte funnits tillgängligt vare sig för'utlandet eller Sverige. Som proxy-variabel har använts totala antalet arbetslösa eller totala antalet lediga platser och, för Sverige, ”brist på yrkesarbetare” inom verkstadsindustrin (från Konjunk- turbarometem).

Estimerade importelasticiteter med avseende på BNP och pris redovisas i den följande tablån. Inom parentes anges koefficienternas beräknade standardavvikelse.

För Finland, Storbritannien och Belgien uteslöts prisvariabeln ur ekvationen eftersom priselasticiteten antog positivt tecken. Detta bör dock inte utan vidare tolkas så att relativpriset saknar betydelse för exportutvecklingen till dessa länder. För Storbritanniens och Finlands del kan förklaringen i stället vara att någon utelämnad variabel har ”stört” prisinflytandet, t. ex. en variabel som mäter integrationseffekter till följd av EFTA-samarbetet (utöver de rena priseffekterna).

Ekvationen för Storbritannien uppvisar en mycket hög importelastici- tet med avseende på BNP. Troligen har den reducerade formen av efterfrågemodellen i detta fall inte kunnat separera importelasticiteten som sådan från den svenska andelsökningen under estimationsperioden.

Ekvationerna har, med vissa korrigeringar, använtswför att prognosera den svenska exporten av verkstadsprodukter exkl. personbilar t.o.m. 1977. Härvid har tullsänkningarna inom ramen för det svenska EG-avtalet inkorporerats i prisvariabeln. Vidare har korrektioner gjorts för de fram t. o. rn. februari 1973 inträffade paritetsförändringarna. I övrigt har, som framgått av avsnitt 2.4.2, relativprisutvecklingen antagits ske i samma takt som under 60-talet. Prognosen för Storbritannien har tentativt måst korrigeras, eftersom den höga elasticiteten tillsammans med BNP-

lmportelasticitet med avseende på

BNP Pris Norge 2.030 —0,765 (0.140) (0.390) Danmark 2.350 —0,583 (0.107) (0346) Finland 2.052 (0.064) Storbritannien 4.151 (0,194) Österrike 2.564 — 1 ,287 (0.145) (0.648) Schweiz 3.028 —1.167 (0.501) (1.730) Västtyskland 1,516 —O,506 (0.256) (0.429) Frankrike 2.165 —1.463 (0.141) (0.219) Nederländerna 1.358 —O,433 (0.097) (0.195) Belgien 1.300 (0.087) Italien 1,317 —2,063 (0,217) (0.661) Förenta staterna 1.720 —0,435 (0,614) (0.755) Kanada 2,657 —1.082 (0.238) (0,394) Japan 2.262 —2,549 (0.631) (1.664)

prognoserna annars skulle ge orimligt höga importandelar, i synnerhet som Storbritanniens inträde i EG snarast borde verka imotsatt riktning.

Exporten av personbilar erbjuder särskilda problem. Inom LU 70 gjordes en särskild exportprognos för personbilar, vilken angav en årlig genomsnittlig tillväxt 1970—1975 på 6,4 %. Det genomsnittliga öknings- talet har för perioden 1970—1972 varit 2,9 %, vilket dock inrymmer en minskning 1971—1972 om 7.4 %. Samtidigt har — till synes paradoxalt — försäljningen av svenska bilar utomlands ökat. Detta förklaras av att en ökad del av Volvos leveranser har skett från dess utbyggda fabrik i 'Belgienf Före 1972 registrerades en betydande export av omonterade personbilar till Volvos sammansättningsfabrik i Belgien. Under 1972 upphörde denna export nästan helt, medan i stället en kraftig ökning i exporten av delar ägde rum. Konsekvensen har alltså blivit att en betydande del av personbilsexporten bokföringsmässigt sett fallit bort och i stället kommit in i registreringen av andra verkstadsprodukter.

Bilarna från den belgiska fabriken har inte sålts bara i Europa; också en stor del av leveranserna till Nordamerika har skett från denna fabrik. Den beräknas framgent få en mycket stor kapacitet, 70 000—100 000 bilar per år.

En strukturförändring synes alltså ske vad gäller personbilsexporten. Visserligen kommer troligen även i framtiden en stor del av bildelarna att tillverkas i Sverige och exporteras till de svenskägda bilfabrikerna utomlands. Huruvida dessa utvecklingstendenser kommer att leda till en neddragning av varuexporten är därför ännu för tidigt att yttra sig om. På grund av den potentiella marknadens storlek är det inte otänkbart att försäljningen från de utländska fabrikerna snarast blir komplementär till exportförsäljningen från Sverige.

Sammantaget, för exporten av verkstadsprodukter inkl. personbilar, resulterar de olika kalkylerna i en exportvolymökning 1970—1975 på 7,6 % per år, vilket innebär en viss nedjustering av den tidigare prognosen (8,3 %). För perioden 1972—1977 har det årliga ökningstalet beräknats till 9.9 %. Det bör vid jämförelse av ökningstalen observeras att exporten 1970 var större än vad som motsvaras av den långsiktiga trenden, medan exporten 1972 var lägre.

Järn och stål

Exporten av järn och stål steg med i genomsnitt 4.3 % per år under perioden 1970—1972 medan prognosen för 1970—1975 löd på 8 % per år. Den lågaökningstakten 1970—1972 förklaras till en del av den svaga efterfrågan i Västeuropa, men dessutom synes åtminstone under 1971 de svenska marknadsandelarna ha minskat, bl. a. i EG-länderna.

Den svenska exporten av järn och stål kan indelas i två kategorier med sinsemellan olikartade bestämningsfaktorer, nämligen specialstål och handelsstål (ordinärt stål). De stålverk som producerar specialstål är i allmänhet i mycket hög grad exportindustrier och exportutvecklingen följer nära de internationella efterfrågevariationerna. Exporten av han- delsstål härrör däremot i större utsträckning från företag som primärt är inriktade på hemmamarknaden men som vid svag hemmaefterfrågan söker placera delar av produktionen på export. Mönstret är å andra sidan ingalunda entydigt: sålunda finns exempel på handelsstålproducenter som börjat sälja tillfälliga överskottskvantiteter på export och sedan successivt etablerat allt fastare kontakter med utländska köpare för att till slut uppträda som reguljära storexportörer av handelsstål.

I kronor räknat är exporten av specialstål ungefär dubbelt så stor som exporten av handelsstål. Handelsstålet avsätts på en betydligt snävare marknad än specialstålet. Omkring 1/3 av handelsstålet exporteras till de nordiska landerna och helt obetydliga kvantiteter saljs utanför Europa. Av specialstålet avsätts ca 10 % i Norden och 15—20 % i Nordamerika. Handelsstålet och specialstålet behandlas på olika sätt i Sveriges frihandelsavtal med EG. För handelsstål gäller att de f. n. 6-procentiga (för rör lO-procentiga) EG-tullarna avvecklas enligt huvudregeln, med avvecklingen avslutad 1977 (se avsnitt 2.4.2). För specialstål har avvecklingsperioden utsträckts till den 1 januari 1980 i enlighet med

följande schema som anger tullavtrappning i procent av ursprungstullen; tullen är nu i regel 6 %. för rostfria rör dock 10 %.

Tidpunkt Tullavtrappning, %

1 april 1973 5 ljanuari 1974 5 ljanuari 1975 5 ljanuari 1976 10 ljanuari 1977 15 ljanuari 1978 20 ljanuari 1979 20 ljanuari 1980 20

100

Liksom för papper kan tullnedsättningarna för specialstål komma att begränsas till vissa kvantiteter med hjälp av plafondsystemet. De plafonder som fastställts för 1973 täcker inte hela exporten till EG, vilket innebär att den överskjutande delen behandlas enligt den gamla tulltaxan i den mån plafonderna utlöses. Plafonderna uppräknas med högst 5 % per år, vilket förmodligen är mindre än exportens troliga ökningstal. Mot slutet av 70-talet kan därför en tämligen betydande del av exporten komma att ligga över taken, samtidigt som en utlösning av plafonderna får större effekter ju längre den normala tullavtrappningen når.

De föreliggande prognoserna har gjorts isamråd med branschexperter. Det första ledet i beräkningarna har varit att bestämma den långsiktiga trenden i förbrukningen av stål i avnämarländerna. Härvid har utnyttjats följande samband:1

XT 2'16 ooosr ST=XT(ao+a,x) "— e_* 'b- XI, *

ST och XT är trendvärden för stålförbrukningen resp. BNP i prognos- perioden. XT/XI1 betecknar den trendmässiga ökningstakten för BNPi prognosperioden. x är BNP per capita. Koefficienterna a() och a1 är be- roende av nivån på x och bj är en specifik koefficient för resp. land.

Med hjälp av denna modell har följande årliga procentuella föränd- ringstal för den trendmässiga utvecklingen av stålförbrukningen i olika länder beräknats.2

' Modellen, liksom estimationer av densamma, har ställts till förfogande av Erik Ruist och Lars Vinell, Handelshögskolan i Stockholm.

: Beräkningarna avser summa special- och handelsstål. uppräknat till motsvarande kvantitet gotstål. Grovt räknat är 1 ton specialstål ekvivalent med 1,6 ton götstål och 1 ton handelsstål ekvivalent med 1,3 ton götstål. Dessa relationstal har uppvisat en svagt sjunkande tendens.

1970—1975 1970—1977

Norge 4,1 4,0 Danmark 3.8 3,5 Finland 3,8 3,8 Storbritannien 2,8 3,0 Österrike 4,8 4,7 Schweiz 3,5 3,1 Västtyskland 3,9 4,2 Frankrike 5,2 5 ,4 Nederländerna 3,6 3,7 Belgien 4,0 4,2 Italien 3.9 4,6 Förenta staterna 4,3 4,1 Kanada 5,0 4,8 Japan 8.4 8.7

Några försök att med ledning av förbrukningsprognosema bedöma de olika ländernas importefterfrågan har inte gjorts. I stället har Sveriges andelar i ländernas totalförbrukning studerats, vilket har skett separat för handelsstål resp. specialstål. Någon kvantitativ metod för analys av andelsutvecklingen har emellertid dessvärre inte kunnat utnyttjas.

Andelsutvecklingen uppvisar ganska stora fluktuationer år från är, särskilt för handelsstålet, vilket är naturligt med tanke på exportens beroende av hemmaefterfrågan. På längre sikt (1959—1971) har Sveriges andelar för handelsstål i allmänhet stigit på EFTA-länderna men även på betydelsefulla EG-länder som Västtyskland och Frankrike. Denna gynn- samma utveckling kan vara ett utslag av att tillfälliga, utbudsbetingade exportleveranser utgjort ”marknadsinbrytare” och skapat mer permanen- ta handelsförbindelser. För perioden fram till 1977 har antagits att den hittillsvarande positiva marknadsutvecklingen på Storbritannien och Danmark bryts till följd av dessa länders inträde i EG och därmed i kol- och stålunionen. CECA. En viss ökning i Sveriges andelar av de ursprungliga EG-ländernas stålförbrukning torde kunna påräknas som följd av tullavvecklingarna. En faktor som möjligen kan verka hämmande på andelsutvecklingen inom hela den utvidgade EG-marknaden är att Sverige blir bundet till det baspunktsystem för prissättningen som tillämpas inom EG. Möjligheterna för svenska stålverk att använda priset som konkurrensmedel minskar härigenom. (Motsvarande bestämmelser införs också för EG:s stålförsäljning i Sverige, vilket kan gynna de svenska stålverkens konkurrensmöjligheter på hemmamarknaden.) Sanno- likt kommer därför andelsutvecklingen framgent att bli stabilare än tidigare.

För specialstålet kan eventuella andelsökningar på EG-marknaden komma att begränsas av dels plafondsystemet, dels den relativt lång- samma tullavtrappningen. Vidare försämras den svenska konkurrenssitua- tionen jämfört med Storbritannien som erhåller en snabbare tullaweck— ling (utan plafonder) mot de Sex. De andelsökningar som hittills ägt rum inom EFTA-området har bedömts inte kunna fortsätta i samma takt som tidigare: i synnerhet gäller detta Storbritannien och Danmark, vilka genom sin anslutning till EG får ett betydligt närmare samarbete med kol- och stålunionen än de kvarvarande EFTA-staterna.

Stålexporten till Nordamerika. östländerna och utvecklingsländerna har beräknats stiga något snabbare 1970—1977 än tidigare och också något snabbare än exporten till EFTA och EG.

Sammanlagt har ökningen 1970—1975 kalkylerats till i genomsnitt 5.9 % per år, att jämföra med 8 % enligt prognosen i LU 70. För perioden 1972—1977 har ökningstakten beräknats till 7.1 % årligen.

Tex ti 1 varor

Textilvarorna var den varugrupp vars export enligt LU 70 skulle öka mest under 1970—1975 eller med 12,8 % per år. Exporten har dock 1970—1972 stigit med i genomsnitt endast 4,7 % per år.

En huvudtanke i den tidigare bedömningen var att den potentiella marknaden för svenska textilprodukter var mycket stor och att man genom intensiva marknadsföringsinsatser och ”hög grad av sofistikation” hos produkterna avsevärt borde kunna öka exporten. Sådana marknads- föringsinsatser har också förekommit, bl. a. i Storbritannien. De måttliga exportökningarna 1970—1972 synes emellertid ha följt den internatio- nella konjunkturavmattningen. Detta kan tyda på att resultaten av marknadsföringsåtgärderna inte helt motsvarat förväntningarna. eftersom redan en ringa absolut ökning i den svenska marknadsandelen skulle innebära en stor svensk exportökning — även om den totala efterfrågan på textilvaror mattades.

EG-ländernas yttre tullmur för textilvaror är högre än för flertalet övriga industrivaror. I den mån efterfrågan på svenska textilprodukter alls är priskänslig bör alltså tullavvecklingen inom ramen för det svenska frihandelsavtalet kunna ge upphov till ökade marknadsandelar på de ursprungliga EG-länderna. Samtidigt bör poängteras att även de förut- varande EFTA-ländemas tullar gentemot EG är relativt höga, varför Sverige kan komma att förlora terräng i det forna EFTA-området när dessa tullar avskaffas.

För att utröna den svenska textilexportens priskänslighet och för att ge ledning vid prognoseringen har ekvationer av samma typ som för verkstadsprodukternal estimerats, dvs. reducerade former av import- funktion och andelsfunktion för olika länder. Sveriges export till resp. land är sålunda beroende variabel, och BNP och relativpris (korrigerat för tull och paritetsförändringar) utgör huvudsakliga argument. Någon kapacitetsvariabel för resp. importland har dock inte använts. Däremot har textilindustrins kapacitetsufziyttjande i Sverige — mätt med konjunk— turbarometerns ”brist på yrkesarbetare” — medtagits i ekvationerna. Koefficienten för denna variabel blev emellertid i samtliga fall av obetydlig storlek, ibland med ”fel” tecken och alltid klart insignifikant. Beräkningarna gav således inget stöd för hypotesen att textilvaruexporten skulle vara utbudsbestämd — åtminstone inte på kort sikt. De estimerade efterfråge— och priselasticiteterna redovisas itablån nedan; inom parentes anges den beräknade standardavvikelsen.

' Se avsnittet om verkstadsprodukter och appendix.

”___—___—

lmportelasticitet med avseende på

BNP Pris ___—___;— Norge 2.538

(0.132)

Danmark 2.557 — 1 ,858

(0.397) (1.456) Finland 4.146 —0,433

(0.232) (0.434) Storbritannien 7,404

(0,45 8)

Västtyskland 0.686 —2.028

(0.272) (1.174) Förenta staterna 5.052 —8,227

(0.598) (1.985)

Resultaten är inte helt tillfredsställande. Prisinflytandet är inte skattat med någon stor precision. I ekvationen för Förenta staterna antog priselasticiteten dessutom ett värde som förefaller orimligt stort. Även BNP-elasticiteterna för Finland, Storbritannien och Förenta staterna är oväntat höga, förmodligen beroende på att de under estimationsperioden inträffade andelsförskjutningarna inte på ett korrekt sätt fångas upp av ekvationerna. De har emellertid fått utgöra grund till exportprognosen med vissa modifikationer för att ta hänsyn till bl. a. priseffekterna av Nordens och Storbritanniens tullavveckling gentemot EG. Exporten till andra länder (ca 20 %) har endast extrapolerats.

Beräkningarna resulterar i en årlig exportökning för perioden 1970—1975 på 10,9 % och för 1972—1977 på 13,9 %. Det bör understrykas att kalkylerna för denna varugrupp är tämligen osäkra.

Kemiska och andra färdigvaror

Denna varugrupp har 1970—1972 uppvisat nästan exakt samma årliga ökningstal som impliceras av LU 70:s prognos, nämligen 10,7 % mot 11,1 % per år enligt prognosen.

I LU 70 utgjorde kemiska varor en separat varugrupp. I föreliggande studie har dessa behandlats tillsammans med gruppen andra färdigvaror.

Samma efterfrågeansats som för verkstadsprodukter och textilvaror har tillämpats.1 Den importgenererande efterfrågan har för samtliga länder mätts med BNP. Relativpriset är liksom tidigare korrigerat för tullsats- och växelkursförändringar och består iövrigt av exportprisindex i täljaren och ett partiprisindex för resp. importland i nämnaren. Som mått på kapacitetsutnyttjandet i importlandet har endast kunnat användas totala antalet lediga platser i hela ekonomin, vilket kan vara en alltför grov approximation. För Sverige har ”brist på yrkesarbetare”

' Jfr avsnittet om verkstadsprodukter och appendix.

inom relevanta sektorer enligt konjunkturbarometern tjänat som proxy- variabel för kapacitetsutnyttjandet.

I tablån nedan redovisas beräknade elasticiteter med avseende på BNP och pris, jämte standardavvikelser inom parentes.

Kemiska och andra varor

___ Importelasticitet med avseende på

BNP Pris a_— Norge 2.036 —3,226

(0.347) (0.826) Danmark 3.021 — 1 .322

(0076) (0202) Finland 2.775 —1.l88

(0.139) (0.323) Storbritannien 3.149

(0.320)

Schweiz 3.229 —1,586

(0,262) (0.840) Österrike 2.009 —2,807

(0.343) (0.468) Västtyskland 1.227 —1,l96

(0,073) (0,373) Frankrike 1.282 —2.6 18

(0.249) (0.999) Nederländerna 1.163

(0.108)

Förenta staterna 1.665 —2,457

(0.206) (1.058)

___—_

Kapacitetsvariablernas koefficienter blev i regel små och insignifikanta och redovisas inte i tablån. Priselasticiteterna för Storbritannien och Nederländerna antog ”fel" tecken och uteslöts därför ur resp. ekvationer. För de övriga länderna befanns priselasticiteterna över lag vara tämligen stora.

Med beaktande av de förestående tullsänkningarna på den ursprungliga EG-marknaden har dessa ekvationer använts för att prognosera exporten. Till övriga länder än de i tabellen förekommande har exporten trendmässigt extrapolerats. Exporten till Storbritannien och Danmark har tentativt nedjusterats något med hänsyn till bl. a. den västtyska konkurrensen på t. ex. det kemiska området. vilken kan väntas hårdna i och med att Storbritannien och Danmark inträder i EG.

Den resulterande prognosen för 1970—1975 ansluter sig mycket nära till den tidigare prognosen och motsvarar en årlig procentuell tillväxt om 10,9 %. Tillväxten under perioden 1972—1977 har beräknats till 11,2 % per år.

Exporten av flygplan och vapen åsattes i LU 70 ett godtyckligt värde 1975, motsvarande en årlig genomsnittlig minskning med 7,3 %. Under 1970—1972 har flygplansexporten varit extremt stor, särskilt 1971, till följd av leveranserna av flygplanet Draken till det danska försvaret.

Exporten av flygplan och vapen bestäms på politiska grunder och har i föreliggande prognos skönsmässigt satts till 250 milj. kri 1968 års priser såväl 1975 som 1977.

Fartyg

Fartygsexporten prognoserades i LU 70 öka med 0,4 % per år 1970—1975 och steg 1970—1972 med 3,1 % per år.

1 föreliggande prognos har den modell för fartygsexporten som utnyttjades i LU 70 frångåtts. I stället ansluter sig prognosen till den bedömning av varvsenkäten som gjorts av Industriens utredningsinstitut. Korrigering har skett endast för olikheter som beror på definitionen av begreppen ”varvsindustri" (som industribransch) och ”fartyg” (som varugrupp); sålunda ingår fartygsmotorer i varvsindustribranschen men inte i varugruppen fartyg.

Den reviderade beräkningen för 1970—1975 innebär en genomsnittlig ökning om 6,2 % per år och för 1972—1977 10,4 % per år.

Sammanfattning

Prognosen i LU 70 för exportvolymens utveckling 1970—1975 löd på en genomsnittlig årlig ökning om 7,5 %. Den föreliggande reviderade bedömningen implicerar en något lägre tillväxttakt 1970—1975, nämligen 7,2% per år. Prognosen för exportutvecklingen 1972—1977 ger en genomsnittlig årlig tillväxt på 8,5 %. Det är härvid att märka att prognosvärdena för 1975 och 1977 närmast avser den ”trendmässiga” nivån på exporten, medan jämförelseåren 1970 och 1972 är faktiska värden, påverkade av konjunkturutvecklingen. Eftersom exportvärdet 1970 innehåller en positiv ”konjunkturkomponent” medan exportvärdet 1972 innehåller en negativ sådan. blir en enkel jämförelse mellan ökningstalen för de två perioderna missvisande.

De varugruppsvisa exportprognoserna som bygger upp prognosen för den totala exporten sammanfattas i tabell 8. I denna tabell anges också de tidigare prognoserna i LU 70.

Det framgår av tabellen att den måttliga nedrevideringen av tillväxt- takten 1970—1975 kan hänföras till färdigvaruområdet. Exporten av råvaror uppvisar däremot totalt sett samma ökningstakt, 5,8 % per år, som i den tidigare prognosen. Detta hindrar inte att relativt betydande revideringar av enskilda råvarugruppers exportutveckling vidtagits. Större eller mindre uppjusteringar har gjorts bl.a. vad gäller exporten av trävaror, bränslen och pappersmassa, medan ökningstalen för papper och järnmalm neddragits.

Nedrevideringen av exporten inom färdigvarusektorn — från 9 % till

8,1 % per år — berör samtliga varugrupper. Särskilt stor har justeringen blivit för textilvaror och för järn och stål.

Den beräknade årliga tillväxttakten på 8,5 % under 1972—1977 bärs liksom tidigare upp främst av färdigvaruexporten som har kalkylerats stiga med 10 % per år. Motsvarande ökningstal för råvarorna stannar vid 5.7 %.

2.5 Kapitalbalans och valutareserv

I föregående avsnitt har kravet på extern balans formulerats som att överskottet i bytesbalansen för varor och tjänster skall vara tillräckligt stort för att täcka det prognostiserade underskottet i transfereringsbalan- sen. Med andra ord avser den yttre jämvikten den sammantagna bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar (inkl. de kapital- transaktioner som ingår i u-landsbiståndet). Storleken av den på detta sätt definierade bytesbalansen i löpande priser redovisas summerad över 5-årspe1ioder från 1961 i tabell 10. Där redovisas även en summerad bytesbalans för 1971—1972 samt för prognosperioderna 1971—1975 och 1971—1973 enligt LU 70. 1 det langa loppet är det ett krav att finansieringen av transfereringar- nas underskott sker genom nettoexport av varor och tjänster. Tillfälligt kan de finansieras ur existerande valutareserver. En annan finansierings- möjlighet erbjuds genom import av långfristigt kapital från utlandet. Utländsk skuldsättning medför visserligen kostnader i form av ränteutgif— ter, som belastar betalningsbalansen, och vidare skall lånen amorteras, vilket också måste ske genom nettoexport av varor och tjänster. Men detta kan ske med en större produktionskapacitet vars finansiering den utländska upplåningen direkt eller indirekt bidragit till. Den uppbyggnad av valutareserven som samtidigt sker har dessutom — till skillnad från fallet med kortfristig upplåning i utlandet — sådan stabilitet att den inom vissa gränser kan räknas som en bestående förbättring i betalningsbalan- sen.

Det kan finnas skäl atti sammandrag redovisa den faktiska utveckling- en 1961—1972 av nettot för betalningsbalansens poster. Dessa framgåri tabell 10, där långa kapitalbalansens netto summerat med nettot för bytesbalansen ger en s. k. grundbalans. Där redovisas även nettot av de kortfristiga kapitalrörelserna (inkl. restposten) och förändringen av bankernas utlandsposition. Redovisningen av en grundbalans är ägnad att belysa i vad mån underskott eller överskott i bytesbalansen för varor, tjänster och transfereringar motvägts av långfristig kapitalimport resp. kapitalexport.

Den långfristiga kapitalbalansen definieras i enlighet med betalnings- balansstatistikens uppställning. Skiljelinjen mellan långa och korta kapitaltransaktioner dras vid en i och för sig godtycklig l-årsgräns för kreditinstrumentens ursprungliga löptid. Den långfristiga kapitalbalansen inkluderar därmed nettot av statliga kapitaltransaktioner exkl. sådana som här ingår i u-landsbiståndet och därför förts till bytesbalansen,

Tabell BZ: 10 Betalningsbalansen i sammandrag 1961—1972 Milj. kr, löpande priser

Summa för resp, period

___—___—

Faktisk utveckling Prognos LU 70 1961—1965 1966—1970 1971—1972 1971—1975 1971—19 Handelsbalans (inkl. korr. av h-statistiken)l —6 483 —6 968 5 253 6 350 1 440 Tjänstebalans 6 812 4 350 — 857 —2 100 — 840 Transfereringsbalans inkl. u-hjälpslån — 51 —2 332 —2 540 —8 800 —4 300 Bytesbalans (varor, tjänster och transfe- reringar) 278 —4 950 1 856 —3 8002 —3 4003 Finansiering: Långfristiga kapitaltransaktioner, netto 898 3 207 1 236 därav: statliga kapitaltransak—

tioner exkl. u-hjälpslån 281 298 180 värdepappershandel 278 291 1 208 direkta investeringar — 353 — 495 —1 371 privata långfristiga län 768 1 862 1 520 övrigt privat kapital — 76 1 251 — 301 Grundbalans 1 176 —1 743 3 092 Tilldelade SDR — 196 358 Kortfristiga kapitaltransaktioner inkl. restpost 1 146 686 880 Förändring i bankernas utlandsställning 2 322 — 861 4 330 Valutareserven ultimo december per år 4 866 5 121 6 605

1 Korrigering av handelsstatistiken omfattar nettot av återutförsel och återinförsel, i utlandet direktlandad fi import av icke-monetärt guld samt rabatter och koncernbidrag i samband med oljeirnport. Inkluderar ökning av korrigeringsposten med 750 milj. kr enl. LU 70. 3 Inkl. ökning av korrigeringsposten med 300 milj. kr enl. LU 70. Anm: Den långfristiga kapitalbalansen enl. LU:s definition erhålls genom att från totala kapitalbalansen e riksbankens redovisning exkludera l) u-hjälpslån inkl. IDA: s kroninnehav och SIDA: 5 förskott. 2) kort kapital sa rederiernas kortfristiga fordringar och skulder under delposten Ovriga privata kapitaltransaktioner. Grundbalans definieras som summan av bytesbalans och långfristig kapitalbalans.

värdepappershandeln, övriga privata långfristiga lån, direkta investeringar och den långa delen av posten Övriga privata kapitaltransaktioner.

Under 60—talets båda hälfter har det förekommit en långfristig nettokapita—limport som, ackumulerad över resp. 5-årsperioder, varit större under 60—talets andra än under dess första hälft, drygt 3 000 milj. kr 1966—1970 mot knappt 1 000 milj. kr 1961—1965. Till detta resultat har främst bidragit en kraftig ökning i posterna ”Övriga privata långfristiga lån” och ”Övriga privata kapitaltransaktioner”. Till den första gruppen hör lån som svenska företag och privatpersoner upptagit eller givit till utlandet och som inte har karaktär av portföljinvestering eller interna koncernkrediter. Hit hör exempelvis den upplåning på den internationella kapitalmarknaden som har samband med svenska företags etablering i utlandet. Till den andra gruppen hör främst krediter som ges och fås i samband med fartygs- och flygplansleveranser. Men även underskotten för direkta investeringar i utlandet har ökat. Som villkor för tillstånd att företa sådana har sedan slutet av 60-talet i vissa fall föreskrivits att finansieringen helt eller delvis skall ske genom upplåning på utländska kapitalmarknader," så t. ex. då etableringen varit av betydande beloppsmässig storlek eller någon direkt exportfrämjande eller valutabesparande effekt inte bedömts föreligga. Detta har då lett till

dubbelriktade kapitalrörelser, där en ökad nettokapitalexport för direkta investeringar förekommer samtidigt med en ökad nettokapitalimport under ”Övriga privata långfristiga lån”. (Jfr nedan.)

Vid en jämförelse mellan de ackumulerade saldona för bytesbalansen och den långfristiga kapitalbalansen visar det sig att båda balanserna haft överskott var för sig under 60-talets första hälft. Tillsammans medförde de ett ackumulerat överskott i grundbalansen på ca 1 200 milj. kr. Förändringen av valutareserven inkl. bankernas tidsposition var samtidigt något större eller 2 300 milj. kr. Under 60-talets andra hälft utvecklades däremot bytesbalans och långfristig kapitalbalans i olika riktningar. Bytesbalansen uppvisade sålunda ett ackumulerat underskott på nära 5 000 milj. kr, medan den långfristiga kapitalbalansen visade ett sammanlagt överskott på 3 200 milj. kr. Härmed hade denna ett stabiliserande inflytande på grundbalans och valutareserv.

Under 1971—1972 är mönstret åter likt det som rådde i början av 60-talet. Både bytesbalansen och den långfristiga kapitalbalansen visade var för sig överskott; den förra med 1 800 milj. kr och den senare med 1 200 milj. kr och med ett överskott i grundbalansen på ca 3 100 milj. kr som resultat. Perioden 1971—1972 är emellertid kort och från konjunk- turell synpunkt extremt vald. För jämförelsens skull kan nämnas att under 2-årsperioden dessförinnan, högkonjunkturåren l969—l970,visa- de grundbalansen ett underskott på drygt 2 000 milj. kr.

Det kan ha sitt intresse att i sammandrag redovisa något utförligare den faktiska utvecklingen 1961—1972 av nettot för Sveriges långfristiga kapitalexport och kapitalimport. Statliga kapitaltransaktioner exkl. krediter inom biståndsprogrammet har under 60-talet uppvisat ackumule- rade överskott på ca 300 milj. kr under vardera S-årsperioden, till stor del beroende på amorteringar från Sovjet av krediten från 40-talet. Denna är nu slutreglerad. Det överskott på närmare 200 milj. kr som registrerats för 1971 och 1972 berori huvudsak på nettot av kapitalexport hänförlig till amorteringar 1971 på krediter givna till de nordiska länderna jämte höjning av Sveriges kapitalandel i Världsbanken och kapitalimport som är att hänföra till slutreglering av svenska statens kredit till Finland.

Värdepappershandeln omfattar såväl handel med utelöpande aktier och obligationer som nya emissioner av svenska obligationslån i utlandet resp. utländska i Sverige. Den har ackumulerad för 60-talet och hittills under 70-talet visat överskott. Dessa har ökat särskilt under 70-talet och är 1971 och 1972 tillsammans ca 1200 milj. kr. Handeln i löpande papper balanserar i stort sett inom ramen för valutaregleringens bestäm- melser. Den väsentligaste förändringen har ägt rum inom nyemissions- verksamheten, där nettokapitalimporten 1972 stigit till drygt 1 000 milj. kr. Denna ökning får bedömas mot bakgrund av lättnader som gjorts i valutaregleringen 1972 med innebörd att obligationsemissioner i utlandet kan tillåtas även för finansiering av inhemska investeringsprojekt som anses vara av värde från bytesbalans- och valutasynpunkt.

Annan finansiell upplåning av företag och privatpersoner. dvs. övriga privata långfristiga lån utom obligationslån, har uppvisat stigande ackumu— lerade överskott under 60-talet och 70-talet. Den summerade nettokapi- talimporten 1971 och 1972 var således ca 1 500 milj. kr. En bidragande

orsak härtill är den liberalisering som fr.o.m. 1972 skett i de ovan nämnda bestämmelserna om krav i vissa fall på finansiering av direktin- vesteringarna på utländska kapitalmarknader. Något krav på utlandsfinan- siering ställs nämligen som regel inte längre försåvitt valutautförseln inte är av avsevärd storlek. 1 linje härmed har även ökade möjligheter medgivits för företag och privatpersoner i övrigt att vid sidan av obligationsmarknaderna i utlandet ta upp finansiella lån för investeringar i Sverige, vilka är ägnade att få valutasparande effekter. Tillstånden för sådan upplåning —— ehuru till synes inte fullt utnyttjade » var sålunda 1972 väsentligt högre än 1971. Den sammanlagda bruttoupplåningen för dessa år, dvs. bortsett från amorteringar, uppgick till ca 3 000 milj. kr (tillsammans med obligationsemissionerna fås en bruttoupplåning 1971 och 1972 på tillsammans ca 4 500 milj. kr). Utländsk upplåningi Sverige är obetydlig. Men ett icke obetydligt valutautflöde i form av amortering- ar följer naturligtvis efter hand med den ökade svenska upplåningen.

De direkta investeringarna i tillverknings- och försäljningsföretag i utlandet ökade kraftigt under 60-talets senare hälft. Från att ha uppgått till ca 500 milj. kr om året, efter avdrag för desinvesteringar, vid 60-talets mitt, har motsvarande tal vid slutet av 60-talet varit ca 1 000 milj. kr. Direktinvesteringarna uppgick 1972 till 1 400 milj. kr. Även utländska företag etablerar sig i viss omfattning i Sverige. Netto har under denna post ett kapitalutflöde registrerats, vilket ökat till ca 500 milj. kr ackumulerat för perioden 1966—1970 och uppgått sammanlagt till ca 1 400 milj. kr 1971—1972. Av dessa investeringar har emellertid en viss del finansierats med utländsk upplåning. vilket som ovan nämnts samtidigt registrerats som kapitalimport under annan rubrik i kapitalba- lansen.

Den liberalisering som skett 1972 i tillståndsgivningens krav på utlandsfinansiering av vissa direktinvesteringar innebär dock ingen längre gående uppmjukning i valutaregleringen. Med hänvisning till den höga nivån och höga ökningstakten för utlandsetableringarna har nämligeni vissa andra avseenden tillståndsgivningen gjorts något mer restriktiv. Större krav på dokumentation till stöd för att planerade utlandsprojekt bl. a. icke medför någon inskränkning i moderbolagets verksamhet i Sverige har sålunda ställts. Samtidigt har emellertid måst beaktas att utlandsinvesteringar, utan att på kort sikt vara direkt exportfrämjande eller valutasparande. på längre sikt kan vara av väsentlig betydelse för företagens fortsatta utveckling både med hänsyn till möjligheterna att på en större marknad utnyttja speciella fördelar i fråga om ”know-how” och till möjligheterna att slå ut olika slag av utvecklingskostnader på en större omsättningsvolym. Vissa speciella aspekter på utlandsetableringarnas orsaker och deras verkningar på den svenska export- och importkonkur- rerande industrins internationella konkurrenskraft behandlas i bilaga 3.

Övriga privata kapitaltransaktioner omfattar dels vissa långfristiga kapitaltransaktioner av finansiell natur i samband med emigration, dels långfristiga kommersiella kapitaltransaktioner i samband med bl.a. export och import av fartyg, flygplan. datorer. De kommersiella transaktionerna av kortfristig typ faller här däremot utanför.

Nettot av övriga privata kapitaltransaktioner uppvisade ett obetydligt

kapitalutflöde under 60-talets första hälft, medan det under 60-talets andra hälft förekom ett kraftigt kapitalinflöde, som ackumulerat över perioden 1966—1970 uppgick till ca 1 250 milj. kr. Genomgående spelar de kommersiella importkrediterna i samband med inköp av fartyg. flygplan och datorer en stor roll i den kapitalimport som ägt rum. För kapitalexporten svarar i huvudsak varven i samband med fartygsleveran- ser samt emigrerande svenskar och utlänningar som varaktigt lämnar Sverige. Den omsvängning till nettokapitalexport 1971—1972 som registrerats i det ackumulerade underskottet på ca 300 milj. kr hänger sålunda till stor del samman med sådan emigration. Att kraftiga svängningar mellan olika perioder kan uppträdai denna post är förklarligt med hänsyn till den relativt godtyckliga avgränsning som görs mellan kortfristiga och långfristiga kapitaltransaktioner. Sålunda innebär l-års- gränsen för kreditinstrumentens ursprungliga löptid som skiljelinje att vissa kommersiella krediter ”på gränsen" registreras i den långfristiga kapitalbalansen. Obetydliga förändringar — exempelvis i form av samtidig neddragning av utländska fordringar och ökning av skulder i samband med betalningsförskjutningar i varuhandeln — kan därmed, utifrån den höga nivå det här är fråga om (ca 14 000 milj. kr för såväl fordringar som skulder hos den icke-monetära sektorn iutlandet 1970), få återverkning- ar även på den långfristiga kapitalbalansen.

Sammanfattningsvis kan om den svenska upplåning i utlandet, som redovisats under de olika rubrikerna ovan. sägas att den liksom tidigare till största delen använts för finansiering av direkta investeringar i utlandet och utestående exportfordringar. Ett nytt inslag under 70-talet är emellertid den ökade omfattning vari finansiell upplåning skett i utlandet för finansiering av investeringsprojekt i Sverige.

Bytesbalansens ackumulerade överskott under 60-talets första hälft sammanföll med långfristig nettokapitalimport, vilket gav till resultat ett större långsiktigt överskott i grundbalansen än i bytesbalansen. Under 60-talets andra hälft skedde en omsvängning i bytesbalansen med ett stort ackumulerat underskott som resultat. Detta underskott uppvägdes emellertid delvis av ett överskott i nettot för de långfristiga kapitaltrans- aktionema. Grundbalansens underskott blev följaktligen under denna period sammanlagt mindre än bytesbalansens. Under 1971—1972 har det ånyo skett en omsvängning. Bytesbalansen har uppvisat överskott, vilket tillsammans med ett kraftigt nettoöverskott i de långfristiga kapitalrörel- serna gett till resultat ett betydande ackumulerat överskott i grundbalan- sen. Av den sammanlagda ökningen i bankernas utlandsställning. dvs.i valutareserven och bankernas s.k. tidsposition 1971—1972, svarade därmed grundbalansens överskott för drygt 70 %. Närmare 10 % mot- svaras av ökning i tilldelade speciella dragningsrätter (SDR) hos valuta- fonden. Återstående ca 20 % är att hänföra till kortfristiga kapitalrörel- ser, kända och okända.

Appendix till avsnitt 2.4

E fterfrågemodell för exportanalys

Principiell utgångspunkt för analysen av efterfrågan på svensk export är en bestämning i två steg: (1) de olika avnämarländernas totala importef- terfrågan inom det aktuella varuområdet, (2) andelen härav som riktar sig mot svenska varor.

Låt M vara ett lands totala import av varugruppen. C förbrukningen inom landet, Q produktionen inom landet och X landets export. Identiskt gäller

(1) M =C—Q+X

om vi bortser från lagerförändringar, vilket är rimligt på lång sikt, eller om C definieras som ”apparent consumption”, dvs. inkl. lagerföränd- ringar. Identiteten kan utnyttjas direkt för prognosering av M om prognoser finns för C, Q och X. En prognos för konsumtionsefterfrågan, Cd, kan exempelvis erhållas genom en beteendeekvation

(2) C.. = C(Y)

där Y är inkomsten. Vad gäller produktionsprognosen, existerar inom vissa branscher långsiktiga prognoser för produktionskapaciteten, K. En prognos för den trendmässiga produktionen, Ö, erhålls då genom en relation

(3) 6 = O(K) t. ex. av formen O = pK där p är en konstant. Slutligen föreligger ibland

prognoser för exporten eller också är den av så ringa storlek att den utan

olägenhet kan åsättas ett tämligen godtyckligt (t. ex. trendframskrivet) värde.

Importprognosen ges då av (4) M = C(Y) — Q(K)+ X

Denna metod har använts vid prognosering av olika länders import av papper och pappersmassa.

1 andra fall. t. ex. för verkstadsprodukter, finns knappast ens historiska data för produktionskapaciteten, än mindre prognoser. Detta framtvingar en annorlunda ansats, där importen ges av en beteenderelation.

Vi noterar först att

(5) C(, = Md +Hd

där Md och Hd är efterfrågan på import resp. hemmaproduktion. Andelen Md/Cd låter vi bestämmas av sambandet

M P (6) —d= Bo(l)51 BO>O,B,(0

där Pm/Ph är kvoten mellan priserna på import och hemmaproduktion. Sambandet kan skrivas

vm a (7) Md: Cd'BOGT) ]

Om någon direkt prognos på Cd inte finns tillgänglig kan konsumtions- funktionen (2) substitueras l (7). Vi utnyttjar här en ytterst enkel konsumtionsfunktion, nämligen

& (8) cd= coo= aoYl ao .a.>o

Varav P

(9) M. = (mono) Ya” (Piyjl h

Import- och konsumtionsfunktionerna bestämmer tillsammans efterfrå- gan på hemmaproducerade varor (Hd) genom (5). Den faktiska förbruk- ningen, H, av hemmaproducerade varor ges av

(10) H=Q—X

om ingen reexport av importerade varor förekommer. Låt U vara outnyttjad produktionskapacitet. (10) kan då skrivas

(ll) H= (K—U)—X

Det finns en uppenbar begränsning för H. nämligen den som ges av den fysiska produktionskapaciteten. Om varumarknaderna är perfekta representerar detta inget problem för bestämningen av Hd och Md; prisrelationen Pm /Ph justeras så att Hd = H ex post. I verkligheten finns emellertid en mer eller mindre betydande imperfektion i prisbildningen. vilket implicerar möjligheten att Hd > H vid den rådande prisrelationen. I frånvaro av tillräckliga prisjusteringar kan alltså en hög efterfrågan på hemmaproducerade varor "spilla över" på import, så att den resulterande importefterfrågan blir

(12) M,; = Md+(Hd—H)

På kort sikt brukar K förutsättas given. Trots detta finns i regel i praktiken en betydande tänjbarhet i kapaciteten, och den lediga kapacite- ten U blir i motsvarande mån en ”diffus” variabel. Vi skall anlägga betraktelsesättet att när den maximala gränsen för kapacitetsutnyttjandet närmar sig, som resultat av stigande efterfrågan. Hd, det blir allt svårare att ytterligare öka produktionen. Reservkapacitet kan kanske sättas in.

övertidsarbete tillgripas, eventuellt försöker man minska exportleveran- serna etc. En allt större del av en ökande Hd ”spiller” emellertid över på importsidan. Tillskottet till importefterfrågan, M'd — Md, blir tydligen en funktion av U. 1 importfunktionen har denna effekt inkorporerats på följande sätt:

1 01

(13) Md = Md-aoU 00>0,al(0

Valet av funktionsform är här delvis betingat av önskemålet att erhålla en ekvation som är någorlunda enkelt estimerbar. Den har emellertid också den teoretiskt eftersträvade egenskapen att när den lediga kapaciteten sjunker. importen stiger i en accelererande takt.l

På lång sikt sker givetvis förändringar i produktionskapaciteten. Låt oss anta att K ökar kraftigt. Ett resultat av detta kan bli att exporten ökar i motsvarande mån. Importen påverkas på indirekt våg av detta via inkomstvariabeln Y 1 importfunktionen (9). Om man i stället avser att sälja den ökade produktionen på hemmamarknaden kan detta nödvändig- göra att prisrelationen Pm/Ph höjs, antingen genom en sänkning av hemmaproduktionens pris eller genom en tullhöjning eller en devalvering. I båda fallen sjunker importefterfrågan. (Om man varken exporterar ”överskottet” eller ändrar prisrelationen måste enligt modellen den outnyttjade kapaciteten stiga, något som knappast är ett realistiskt alternativ på lång sikt.) På samma sätt måste en minskning av kapaciteten leda till antingen en exportminskning (utan direkt effekt på importen). en sänkning av kvoten Pm /Ph med åtföljande importökning eller möjligen en permanent ”otillfredsställd efterfrågan” på hemmaproducerade varor — också medförande en importökning.

I de olika prognoser där importfunktioner av ovanstående typ ingår som komponenter i prognosmodellen har i allmänhet antagits en förändring av relativpriserna i enlighet med historiska trender och att kapacitetsutnyttjandet på lång sikt blir ”normalt" och konstant. Dessa antaganden bygger således på den (mer eller mindre implicita) förutsätt- ningen att kapacitetsutvecklingen för hemmamarknaden utvecklas unge- fär i takt med efterfrågan.

Den fullständiga importfunktionen erhålles om ekvationen (9) insättes i(13)

a P a a (14) M = a0Y1(£)2 U 3 Ph

" Vid fullt kapacitetsutnyttjande, U = 0, skulle ekv. (13) ge en oändlig import. Vllket givetvis inte är helt tillfredsställande. Nu är det inte så farligt som det ser ut. Teoretiskt sett är visserligen situationen U = 0 tänkbar men knappast i praktiska sammanhang. Som proxy-variabel för U har använts t. ex. antalet arbetslösa i res . land. Det normala variationsområdet för dessa variabler ligger tillräckligt långt fran 0 för att risken för orimliga resultat skall vara liten. Även utanför estimationsperio- den är variationsområdet förmodligen tillräckligt begränsat för att den valda funktionsformen skall kunna utgöra en tillfredsställande approximation till den teoretiska relationen.

där notationen för importen frigjorts och koefficienterna för enhetlighets skull omdöpts. al . a2 och a3 tolkas som elasticiteter för M med avseende på resp. variabler. Logaritmeras ekvationen erhålles

P (15) lnM= lna0+a11nY+azln(IThnl)+a3an

Denna ekvation kan med traditionella förutsättningar om slumptermens egenskaper estimeras med vanlig minstakvadratmetod.

Det andra steget i bestämningen av efterfrågan på svensk export är att bedöma den andel av den prognoserade importefterfrågan i de olika länderna som riktar sig mot Sverige. Detta har i flera fall måst göras på basis av kvalitativa bedömningar och trendmässiga extrapolationer. I en kvantitativ modellansats utnyttjas främst den svenska exportens relativ- pris. Andelsmodellen kan vara

xcl P 0, (16) Vä a.,(PLmS) 90>0,a.(o

dvs.

P 6 (17) de= M-00(£) *

där de är efterfrågan på svensk export till landet ifråga och sz/Pm är kvoten mellan svenskt exportpris och landets genomsnittliga importpris. Den faktiska exporten, XS, kan bli mindre än den efterfrågade på grund av utbudsrestriktioner i förening med imperfektioner i prisbildningen. Även för Sverige gäller ”försörjningsbalansidentiteten"

(18) X8 = Qs—CS-I—MS = (KS—Us)-CS+MS

med tidigare använda beteckningar försedda med subskriptet 5 för att ange ”Sverige”. Man kan nu föra ett resonemang, analogt till det som förts vid importfunktionens härledning: En stigande efterfrågan de leder till allt större svårigheter att producera tillräckligt mycket — US minskar. En viss del av C8 kan tas i anspråk för export, kanhända med viss importsubstitution som resultat. Successivt blir emellertid en allt större del av de ”otillfredsställd”. På liknande sätt som i importfunktionen kompletteras exportfunktionen i (17) enligt följande:

61

S

(19) x = Xas'öoU S 80 , 51 > 0

Prisvariabeln sz/Pm konstrueras så att den representerar det relativpris som är relevant för importören, dvs. den korrigeras för förändringar i växelkurser och tullsatser. Trots detta är det inte säkert att variabeln helt fångar upp effekterna av t. ex. samarbetet inom EFTA efter 1960. Dessa

och andra institutionella faktorer är besvärliga att kvantifiera i modellen. Någon hänsyn härtill kan måhända tas genom att komplettera andels- funktionen med en trendvariabel, t. Substitueras dessutom (17) i exportfunktionen (19) blir resultatet:

P (20) x =M bO(P—XS> ngeb3t

. m

där bo = 9080 och där 91 och öl omdöpts till b1 respektive b2. Funktionen estimeras lämpligen i andelsform: man dividerar med M och logaritmerar. varefter vanlig minsta-kvadratmetod kan användas.

Det möter naturligtvis inga hinder att i exportekvationen (20) substituera importfunktionen (14). Resultatet kan betraktas som en reducerad form för Xs

P Px (21) x. =(a0b0 )Y a'( '")a Ua3(— $'%) sze '”31 Ph P

111

Denna ekvation kan förenklas ytterligare om de båda priselasticiteterna a2 och b1 antas vara lika:

sz)32 a3 b2 eb3t

(22) x =(a0b0)Y ”(P— U U h

1

Elasticiteterna al. a2, a3 och bl samt trendkoefficienten b3 kan skattat... _

Mm__ ,'rrred hjälp av regressionsanalys om ekvationen först logaritmeras; man

imam? 'v'ä'r för sig identifiera konstanterna a(, och bO' En fördel med den reducerade formen är att man inte behöver ha tillgång till utländska irnportdata. som i synnerhet för färdigvaror kan vara svåråt- komliga i fastprisberäknåd form. Å andra sidan kan ansatsen ha vissa nackdelar. En del institutionella faktorer, såsom handelsavtal, har sannolikt avsevärt större betydelse för andelsutvecklingen än för de olika ländernas totala importutveckling. Risken för specifikationsfel torde sålunda vara större i andelsfunktionen än i importfunktionen. När den reducerade formen estimeras, fortplantar sig ett specifikationsfel i andelsfunktionen också till importfunktionen. Detta kan exempelvis resultera i orimliga värden på importfunktionens inkomstelasticitet, al, något som troligen inträffat i några av de estimerade ekvationerna.' En ytterligare olägenhet kan vara att ett större antal koefficienter måste estimeras i samma ekvation, samtidigt som antalet observationer är relativt litet.

Beträffande kapacitetsvariablerna U och Us skulle man kunna hävda att de saknar betydelse på lång sikt och i föreliggande sammanhang kan uteslutas ur ekvationerna. Vid den statistiska estimationen används emellertid faktiska data som påverkats av dessa variabler. För att en korrekt specifikation av modellen och vänteriktiga skattningar skall erhållas bör variablerna därför behållas. I själva prognosmomentet har de däremot endast åsatts ”normalvärden”.

' Se avsnitten om verkstadsprodukter och textilvaror.

_MM

Bilaga 3 Svensk industri 1972—1977 Utarbetad inom Industriens Utredningsinstitut

Förord

På uppdrag av 1970 års långtidsutredning gjorde Industriens Utrednings— institut en kartläggning och analys av industrins utvecklingsplaner fram till 1975. Utredningen hade i sina huvuddrag samma uppläggning som de utredningar av samma slag, som institutet tidigare utfört åt de två föregående långtidsutredningarna.

Det har nu ansetts motiverat att göra en liknande kartläggning och analys av företagens planer för perioden 1972—1977, vilket innebär ett första steg mot en rullande bedömning av industrins utveckling under den närmaste femårsperioden. Det har vidare ansetts önskvärt att i samband härmed söka utröna i vilken utsträckning den faktiska utvecklingen under åren 1970—1972 medfört att företagen ändrat sina tidigare planer fram till 1975 samt att analysera de nu föreliggande planerna för utvecklingen till detta år.

Uppdraget att utföra denna studie har av industridepartementet givits till IUI. och i föreliggande skrift redovisas resultatet av institutets arbete.

Utredningen. som ingår som bilaga 3 till ”Svensk ekonomi fram till 1977”. 1970 års _ långtidsutredning avstämd och framskriven, SOU 1973: 21. publiceras också som fristående bok i institutets skrift- serie. I föreliggande utredning sker hänvisning till huvudbetänkandet med benämningen ”avstämning av LU 70”. Huvudansvarig för arbetet har varit undertecknad som också varit huvudförfattare till denna skrift. Ansvariga för enkätundersökningen har varit fil. kand. Märtha Josefsson, som skrivit redogörelsen för enkätmaterialet i avsnitt 3.2 och civileko- nom Rolf Rundfelt, som utarbetat redogörelsen för metoder och material, appendix A.

I arbetet har också pol. mag. Jan Bröms, civilekonom Siv Gustafsson, fil. lic. Ulf Jakobsson, fil. kand. Bo Lindörn samt ekon. lic. Olle Renck bidragit med material och synpunkter. Chefsaktuarien Jan Beckeman vid Jernkontoret har utarbetat underlaget för avsnittet om järn- och stålindustrin.

Institutet riktar ett varmt tack till de företag som besvarat enkäten och därigenom åsamkats ett betydande arbete samt till de experter inom företag och branschorganisationer som på olika sätt bistått oss.

Stockholm i mars 1973

Lars Wohlin

3.1 Syfte och metod

Ett syfte med föreliggande utredning har varit att ompröva de bedöm- ningar av den industriella utvecklingen under perioden 1970—1975, som .ordes av IUI i industribilagan till den förra långtidsutredningen (LU 70). En andra uppgift har varit att göra en bedömning för tiden fram till 1977. Tyngdpunkten i utredningen har lagts vid den nya femårsbe- dömningen. Revideringen av gamla bedömningar har först och främst intresse i den mån den hjälper oss att förbättra analysen eller att sätta upp mer realistiska antaganden för den långsiktiga utvecklingen.

Den bedömning av den industriella utvecklingen som görs i denna utredning ingår som ett led i den prövning av alternativa utvecklingsför- lopp för samhällsekonomin i sin helhet, som utgör ett av långtidsutred- ningens huvudsyften. För industrin i ett öppet land med stor utrikeshan- del, där marknadsmekanismen styr utbud och efterfrågan. är sådana bedömningar dock vanskliga att göra. De yttre och inre betingelserna för industrin förändras snabbt. Balansbrist på enskilda varumarknader kan lätt utjämnas genom import och export, medan de totala samhällsekono- miska balansproblemen oftast är av sådant slag att de kräver längre tid för att korrigeras.

Vore det så att industrivaruutbudet snabbt kunde förändras som följd av ändrade yttre betingelser, ekonomisk-politiska åtgärder eller genom förändringar i pris-kostnadsrelationerna, skulle långsiktsbedömningar för industrin inte vara lika angelägna. Företagens långsiktiga planer skulle då endast ge en ögonblicksbild av deras expansionsförväntningar. Tillväxten i industrins produktionskapacitet är dock ganska trögföränderlig på medellång sikt. Det tar lång tid för företagen att bygga upp förutsätt- ningarna för en högre expansionstakt genom ackumulering av finansiella resurser, produktutveckling, investeringar i marknadsföring, ny produktionskapacitet etc. Industrins långsiktiga produktions- och syssel- sättningsplaner är därför av ett betydande värde vid en bedömning av expansionsbenägenheten och av framtida förändringar idet industriella utvecklingsmönstret. Ekonomisk—politiska beslut, som direkt eller indi- rekt påverkar förutsättningarna för den industriella utvecklingen. kan endast i begränsad utsträckning förändra utvecklingen på medellång sikt och får mer omfattande konsekvenser för den industriella expansionen först efter lång tid.

Ett annat skäl till att man i långtidsutredningarna har behov av bedömningar av de industriella utvecklingstendensema är att dimensio- neringen av den offentliga sektorns investeringar i infrastruktur, såsom hamnar, vägar, energisektorn, yrkesutbildning etc., också sker delvis utifrån industrins behov.

Tidigare långtidsutredningar har behandlat på varandra följande femårsperioder. medan denna utredning delvis omfattar samma period som LU 70. I praktiken innebär det att långtidsutredningen för första gången gjorts rullande, och att vi förutom den typ av kalkyler som gjorts i de tidigare långtidsutredningarna också har gjort en bedömning på tre års sikt. Det korta tidsperspektivet vid rullande prognoser av detta slag medför att en ökad vikt måste fästas vid utnyttjandet av den redan vid

periodens början befintliga kapitalstocken. Utnyttjandegraden av realka- pitalet och sysselsättningsgraden framstår i detta tidsperspektiv som väl så viktig som den långsiktiga tillväxt av resurserna som åstadkoms genom nyinvesteringar. FoU-insatser, befolkningsutveckling etc. Konjunkturbe— dömningar på mellanlång sikt får också en mer framträdande roll. Vi har dock sökt undvika att gå närmare in på en konjunkturbcdömning fram till 1975 än vad som krävs för att kunna förstå innebörden av de reviderade prognoserna för 1970—1975. Ett uttryck—för detta är att den väntade återstående utvecklingen fram till 1975 inte bedöms för varje enskilt år utan ingår som reviderade trendvärden för perioden 1970—1975. Vid rullande femårsprognoser skärps också kravet på att skilja mellan konjunkturella effekter och långsiktiga förändringar i den underliggande strukturen.

Undersökningen bygger, liksom tidigare långtidsutredningar. på en enkät rörande företagens planer. Enkäten har denna gång omfattat färre företag än tidigare. Endast företag med mer än 200 anställda har ingått i urvalet. På grundval av tidigare erfarenheter anser vi detta ge en väl så god bild av tendenserna i hela industrins produktions-. sysselsättnings-, export- och investeringsplaner, som om man även inkluderat de mindre företagen. Erfarenheten denna gång talar dock för att man inte bör sätta någon strikt generell gräns för företagsstorleken i alla branscher. Bedömningen av enkätresultatet har gjorts dels utifrån varje branschs specifika expansionsmöjligheter, dels med hänsyn till mer generella överväganden om förutsättningarna för industriell expansion i Sverige. Bedömningen anger den tillväxttakt i industrikapaciteten som synes möjlig att uppnå under vissa antaganden om industrins yttre ram, såsom den ekonomiska tillväxten i andra länder, Sveriges relativa kostnadsläge, arbetskraftsutbudet. Hit hör också bl.a. det antagande om en i stora drag oförändrad ekonomisk politik, som görs i långtidsutredningen. Sammankopplingen mellan långtidsutredningen och detta arbete har naturligtvis medfört att vi delvis utgått från de antaganden om de allmänna ekonomiska utvecklingsbetingelserna som där görs. På vissa punkter har dock rimligheten i långtidsutredningens antaganden diskute- rats.

De tendenser som framkommer i planerna eller i institutets bedömning av den möjliga industriutvecklingen behöver naturligtvis inte överens- stämma med vad som från någon synpunkt anses vara en önskvärd utveckling. En kartläggning av eventuella sådana gap mellan de rådande utvecklingstendensema och samhällsekonomiska mål utgör, vid sidan av en analys av de faktorer som bestämmer industrins utveckling, ett viktigt syfte med denna del av långtidsutredningen.

I avsnitt 3.2 redovisas enkätresultatet samt görs en jämförelse med planerna i LU 70 för företag inom samma storleksgrupper. I det därpå följande avsnittet analyseras enkätresultatet. Denna analys behandlar främst utvecklingen i de mindre företag. som inte är med ienkäten, samt problemet att från enkätuppgifterna bestämma den planerade tillväxteni industrikapaciteten. Vidare lämnas vissa uppgifter beträffande de 40 största industrikoncernemas roll i svensk industri samt deras planerade utveckling. Någon bedömning av planernas rimlighet görs dock inte i detta avsnitt. 244 SOU 1973:21

I avsnitt 3.4 görs en bedömning av utvecklingen inom ett antal viktiga branscher, där enkätresultatet varit ofullständigt eller där mer ingående analyser och kompletterande data kunnat modifiera enkätresultatet. Den mer allmänna genomgången av förutsättningarna för industrins utveckling = tillgång på arbetskraft och kapital samt avsättningsmöjligheter i Sverige och utomlands = görs sedan i avsnitten 3.5 och 3.6. I det sammanfattande avsnittet presenteras en siffermässigt preciserad bedömning av produk- tions— och sysselsättningsutvecklingen inom de enskilda branscherna och för hela industrin.

Utredningen är uppbyggd kring ett genomarbetat alternativ som vi bedömer som konsistent. Olika delar av denna bedömning, t. ex. produktionskapacitetens utveckling i olika branscher, investeringsutveck- lingen inom hela industrin, den tillväxt i den inhemska industrivaruefter- frågan som bedömningen förutsätter etc., diskuteras i avsnitten 3.4—3.6. I sammanfattningsavsnittet återges endast de viktigare resultaten.

IUI: s bedömning har av finansdepartementets sekretariat för långtids- planering använts som ett av underlagen vid dess bedömning av industrins utveckling. IUI lämnade på ett tidigt stadium av utredningsarbetet sin preliminära bedömning av produktions-, sysselsättnings-, produktivitets- och investeringsutvecklingen i de enskilda branscherna. Det fortsatta analysarbetet har motiverat vissa mindre avvikelser från dessa preliminära bedömningar.

I föreliggande utredning redovisas antagandena om investeringsutveck- lingen endast för vissa branscher i branschavsnittet. Anledningen är att investeringsantagandena för många branscher är mycket osäkra — några enkla samband föreligger inte mellan produktionstillväxt och investe- ringsutveckling på fem års sikt. Investeringsbedömningar blir också mycket svårtolkade utan en ingående kännedom om den preliminära investeringsstatistiken, de mindre företagens andel av investeringarna i olika branscher rn. m. I finansdepartementets ekonometriska modell påverkar de investeringsbedömningar för enskilda branscher, som sätts in i modellen, endast investeringsvaruefterfrågans fördelning mellan olika sektorer, inte produktionskapacitetens eller produktivitetens utveckling inom respektive bransch. Investeringsvaruefterfrågan riktar sig så gott som uteslutande mot byggnads- och anläggningssektorn eller verkstadsin- dustrin. Den relativa fördelningen av efterfrågan på dessa bägge sektorer påverkas endast obetydligt av vilka antaganden man gör om fördelningen av investeringsutvecklingen i de olika branscherna inom en given ram.

I det följande ges en kortfattad beskrivning av den genomförda enkätens uppläggning och genomförande samt en presentation av dess resultat. En utförligare beskrivning av enkätundersökningens utformning ges i appen- dix A.

3. 2. ] Urval

Enkäten tillställdes samtliga företag (juridiska enheter) med mer än 500 anställda inom industrin (storleksgrupp 7). Därutöver ingick ett urval av företag med mellan 200 och 500 industrianställda (storleksgrupp 6). Urvalet gjordes av statistiska centralbyrån (SCB), som ombads att utvälja ett antal företag i 19 branscher på så sätt att det på basis av de utvalda företagen skulle vara möjligt att uttala sig om planerna för samtliga företag inom denna storleksgrupp. Säkerheten i skattningarna skulle motsvara den man har i de kvartalsvisa investeringsenkäterna. Som urvalsram användes SCB: s industriregister för 1970.

Eftersom IUI: s ambition var att populationen skulle vara definierad per den I september 1972 medförde detta att vissa ändringar måste vidtas. (Se mer om detta i appendix A.) Antalet företag i urvalet var 365, varav 241 i storleksgrupp 7 och 124 i storleksgrupp 6.

Anledningen till att låta endast större företag ingå i enkäten är flerfaldig. För det första svarar storföretagen för en stor andel av industrin.' Av industrins totala sysselsättning finns ca 67 % i företag med mer än 200 anställda. Vidare svarar de större företagen för ca 70 % av industrins totala förädlingsvärde och ca 80 % av industriinvesten'ngarna. Exportandelen utgör ca 78 %. Tabell 1 visar de större företagens sysselsättningsandel och förädlingsvärdeandel. fördelade på branscher.

För det andra visar erfarenheten att större företag lättare kan besvara en enkät av detta slag än de mindre. 1 1970 års industriprognos var bortfallet 5 % för storföretagen mot 32 % för de mindre företagen. Dessutom tycks de mindre företagen lämna uppgifter med lägre kvalitet och konsistens. Bland annat angav de svarande mindre företagen i LU 70 planer. som innebar en sysselsättningsökning på 26% för perioden 1969—1975.

För det tredje kan man utgå från att de stora företagen verkligen gör en långtidsbedömning i någon form, vilket däremot ej är lika självklart när det gäller mindre företag. Dessutom torde den planering som eventuellt förekommer ej vara lika bindande när det gäller mindre företag som större. Detta är också fullt naturligt eftersom mindre företag är betydligt mer flexibla vad gäller ändringar av kapacitet, produktionsin- riktning etc. En ägare av en mindre verkstad kan t. ex. på mycket kort tid fördubbla sin kapacitet. Denna möjlighet har knappast större företag, då kapacitetsförändringar för dessa ofta kräver lång projekteringstid.

En undersökning som har gjorts inom IUI på enkätmaterialet från 1960 och 1965 års långtidsutredningar styrker också tesen att stora

' IUI har i denna skrift genomgående följt industristatistikens definition av industri. vilket innebär att arbetsställen med mindre än fem anställda ej ingår.

Tabell B3:1 De större företagens (mer än 200 anställda) procentuella andel av sysselsättning 1970 och förädlingsvärde 1967

Bransch Sysselsättnings- Förädlings— andel 1970 värdeandel 1967

Malmgruvor 96 97 Livgmedels-, dryckesvaru— och

tobaksindustri 67a 59 Textil-. beklädnads— och läder-

industri 38 47 Skogsindustri 56 63

Trävaruindustri 32 35 Massa- och pappersindustri 96 96 Pappersvaru- och grafisk industri 46 53 Kemisk industri 77 77

Egentlig kemisk industri 76 76 Petroleum- och kolprodukt- industri 61 73 Gummiindustri 81 82 Jord- och stenvaruindustri, andra

gruvor och mineralbrott 60 58 J äm-, stål— och metallverk 99 94 Verkstadsindustri 68 72

Metallvaruindustri. plastvaru- industri, övrig industrib 45 41 Maskinindustri 69 70 Elektroindustri 86 87 Ovrig transportmedelsindustri 84 93 Varv och båtbyggerier 85 91 Hela industrin 67 70

& Här ingår samtliga mejerier och samtliga slakterier anslutna till Sveriges Slakteriförbund.

t>Här ingår industri för instrument, foto och optikvaror. ur samt annan tillverkningsindustri (SNI 385 och 39).

Källor: Bearbetning av SCB:s industriregister från 1967 och 1970.

företag i större utsträckning än små kommer att handla i enlighet med sin långtidsplan. Man undersökte där sambandet mellan plan-utfallsskillna- den och företagets storlek. Resultatet visade att stora företag lyckats bättre än små med att förverkliga sina planer.

En fjärde faktor som talar för att låta endast stora företag ingå i enkäten är att de mindre företagen ofta är underleverantörer till de större. Därför kommer utvecklingen för små företag att till stor del bero på hur stora företag utvecklas.

3. 2. 2 En kätens utformning

Som tidigare nämnts var ett av syftena med föreliggande industribedöm- ning att revidera och följa upp den som gavsi 1970 års långtidsutredning. Följaktligen var det naturligt att enkätens utformningi huvudsak kom att överensstämma med den i 1969 års enkät.

För 1969. 1972 till och med 1975 samt 1977 ombads företagen göra en bedömning av produktionens saluvärde, kostnaderna för insatsvaror, energi rn. m., exporten och antalet sysselsatta. För 1972 skulle anges dels den faktiska sysselsättningen, dels den sysselsättning företaget skulle haft om kapacitetsutnyttjandet varit normalt. Uppgifter om investeringar i Sverige avsåg varje år mellan 1969 och 1975 samt perioden 1973—1977.

Värdemässiga uppgifter skulle för 1969—1971 lämnas i löpande priser och för övriga åri 1972 års priser. För att kunna beräkna utvecklingen av förädlingsvärdet i fasta priser mellan 1969 och 1972 ingick i enkäten frågor om prisutvecklingen mellan dessa är såväl för produktion som för insatsvaror.

De definitioner som används för de olika variablerna överensstämmer med dem som används i SCB:s industristatistik. Anledningen härtill var att det bedömdes angeläget att kunna jämföra det insamlade materialet med den offentliga statistiken.

Uppgifterna för åren fram till och med 1975 skulle baseras på företagens egen uppfattning om konjunkturutvecklingen och därmed också kapacitetsutnyttjandet. Företagen ombads också att göra en bedömning av hur kapacitetsutnyttjandet för dessa år förhåller sig till kapacitetsutnyttjandet under ett normalår. Däremot förutsattes i enkäten ett normalt kapacitetsutnyttjande för 1977.

Därutöver ombads företagen att ange om svaren för planåren baserades på konkret utarbetade planer eller på bedömningar som gjorts i samband med besvarandet av enkäten.

En mycket stor del av de tillfrågade företagen bedriver verksamhet inom flera branscher, varför dessa företag ombads besvara samtliga ovannämnda frågor för var och en av branscherna.

3.2.3 Insamlingsarbete !

Blanketterna utsändes till företagen vid månadsskiftet augusti—september 1972 med en begäran att om möjligt inkomma med svar före mitten av oktober. Vid denna tidpunkt hade 120 företag inkommit med svar. Under tiden 15 oktober till 31 oktober togs telefonkontakter med de företag som inte svarat eller som meddelat att de skulle inkomma med svar senare. Den 1 november var antalet inkomna svar 170, vilket ökade till 230 till den 1 december. Efter denna tidpunkt togs åter telefonkon- takter med de kvarvarande företagen.

När insamlingsarbetet avbröts den 20 januari 1973 hade antalet svarande företag ökat till 308, vilket ger en svarsfrekvens på 84,4 %. Svarsfrekvensen mätt i antalet anställda, dvs. kvoten mellan antalet anställda 1970 i svarande företag och antalet anställda i utvalda företag samma år, utgör 87,8 %. Att svarsprocenten, mätt i antalet anställda, blir något högre beror på att svarsprocenten är högre bland större företag. I den totalräknade storleksgruppen, dvs. företag med mer än 500 anställda, utgör andelen ej svarande företag 12,4 %. medan motsvarande andel uppgår till 21,8 % i den urvalsundersökta storleksgruppen. Tabell 2 visar svarsfrekvensen mätt i antalet anställda i olika branscher.

Enkätresultaten från de svarande företagen korrigerades sedan för bortfallets storlek. För bortfallet antogs att planerna i dessa företag ej avviker från genomsnittet av svarande företag. Den urvalsundersökta storleksgruppen räknades därefter upp per bransch till att gälla samtliga företag i denna grupp. Uppräkningen och bortfallskorrigeringen gjordes på så sätt att varje stratumsumma multiplicerades med ett tal. som var kvoten mellan totala antalet anställda i stratum 1970 samt antalet

Bransch Antal anställda 1970i Svars- ti11- svarande procent frågade företag företag

Malmgruvor 12 4633 11 968 96,0 Andra gruvor och mineralbrott 812 289 35,6 Livsmedels-, dryckesvaru- och

tobaksindustri 44 849b 43 131 96,2 Textil-. beklädnads— och läderindustri 19 708 13 315 67,6 Trävaruindustri 19 742 15 693 79,5 Massa- och pappersindustri 42 200 40 329 95.6 Pappersvaruindustri och grafisk industri 20 727 19 290 93,1 Egentlig kemisk industri 26 792 26 264 98,0 Petroleum- och kolproduktindustri 1 505 921 61,2 Gummivaruindustri 12 207 10 882 89,1 Plastvaruindustri 4 155 3 082 74,2 Jord- och stenvaruindustri 21 948 20 605 93,9 Järn-, stål- och metallverk 64 491 52 419 81,3 Metallvaruindustri 29 978 26 852 89,6 Maskinindustri 81 454 56 016 68,8 Elektroindustri 58 176 57 231 98,4 Varv och båtbyggerier 24 371 23 425 96.1 Ovrig transportmedelsindustri 61 408 59 501 96.9 Ovrig industri 5 607 3 901 69,6 Hela industrin 552 593 485 114 87,8

& Siffran överstiger vad som redovisas i SOS, Industri för hela branschen. Orsaken är att SCB klassificerar gruvföretagens reparationsverkstäder som maskinlndustrl, medan reparationsverkstäderna här klassificerats som gruvindustri.

bHär ingår samtliga mejerier och samtliga slakterier anslutna till Sveriges Slakteriförbund.

anställda 1970 i de svarande företagen i samma stratum, varvid båda uppgifterna hämtades från SCB: s industriregister.

För petroleum- och kolproduktindustrin har en speciell bortfallskorri- gering tillämpats, då det enda svarande företaget i storleksgrupp 6 har en helt annan produktionsinriktning än de två icke svarande företagen, och dess siffror därför inte ansetts vara representativa för hela storleksgrup- pen. Totalsiffror för storleksgrupperna 6 + 7 har därför erhållits genom att siffrorna för ett företag i storleksgrupp 7 med samma produktionsin- riktning som de icke svarande företagen uppräknats till att gälla även för dessa, varpå till dessa uppräknade siffror adderats de ouppräknade siffrorna för övriga svarande företag.

3.2. 4 Materialets tillförlitlighet

För att man på ett meningsfullt sätt skall kunna utnyttja enkätresultatet måste man kunna utgå ifrån att planerna verkligen avspeglar företagens intentioner och att företagen kommer att försöka realisera dem. Genom att studera plan-utfallsskillnader i tidigare långtidsutredningar kan man erhålla viss information om så är fallet. En sådan jämförelse visar att när det gäller de långsiktiga planerna har företagen lyckats bäst med exporten och produktionen per sysselsatt. Sysselsättningsplanerna hari de två senaste långtidsutredningarna visat sig klart överskatta den erforderliga sysselsättningsnivån. Däremot kunde den planerade syssel-

sättningsökningen på 2,1 % mellan 1959 och 1965 i 1960 års långtidsut- redning förverkligas.

Investeringsplanerna har visat sig betydligt osäkrare än planerna för de övriga variablerna. De långsiktiga planerna visar en konsekvent under- skattning av den faktiska utvecklingen. Däremot har planerna för det närmast kommande året haft en tendens att överskatta volym- utvecklingen. Detta gäller såväl investeringar och produktion som export, vilket till stor del torde hänga samman med svårigheter att ange uppgifterna för utgångsåret. dvs. i denna enkät 1972 och för övriga år i samma prisnivå. Tabell 3 visar företagens ettårsprognos i industrienkäten 1969 och den faktiska utvecklingen. Intressant att notera i detta sammanhang är att SCB:s investeringsenkäter alltid gett en betydande underskattning av investeringarna för det följande året.

Tabell 833 Ettårsprognosen i 1969 års industrienkät och den faktiska utveckling- en mellan 1969 och 1970

Procentuell förändring

&

LU 70 Faktisk ut- veckling Företag med Företag med hela industrin mer än 200 an- mer än 10 an— ställda ställda

&

Produktion 9,1 10,8 6,3 Sysselsättning 2,8 3,6 2,2 Produktivitet (produktion

per anställd) 6.3 6,9 4,1 Exportvolym 13,4 13,8 9,7 Investeringar 123 1 13 144

En annan faktor som kan påverka enkätsvarens tillförlitlighet är bortfallsprocenten. Om planerna i de icke svarande företagen inte nämnvärt avviker från planerna i de svarande företagen, kan bortfallets storlek negligeras. Det finns dock en klar risk att bortfallet består av företag som väntar en oförmånlig utveckling. Enligt beräkningar som gjorts inom IUI på material från 1965 års långtidsutredning visade det sig att företagen i bortfallet hade en långsammare utveckling under planperioden än de svarande. Inom maskinindustrin var produktionsök- ningen hos företag i bortfallet 2/3 av de svarande företagens och inom elektroindustrin var ökningen 1/3 av de svarandes. Å andra sidan tyder en sammanställning som gjorts i appendix A av de icke svarande företageni denna enkät på att dessa företag inte torde ha en nämnvärt annorlunda utvecklingspotential än de svarande företagen. Det finns därför vissa skäl att tro att orsakerna bakom bortfallet denna gång delvis varit annorlunda än vid LU 65.

3. 2.5 Enkätens resultat

I tabellerna 4—7 redovisas de resultat enkäten givit beträffande planerad produktion, sysselsättning, export och investeringar. Planerna redovisas för 1973, 1975 och 1977. Redovisningen baseras på det kapacitetsutnytt- jande företagen väntar för åren t. o. m. 1975 och på normalt kapacitets- utnyttjande för 1977. I tabell 8 redovisas kapacitetsutnyttjandet för

1972 samt skillnaden mellan faktisk och potentiell sysselsättning för samma år. I redovisningen har branscherna övrig industri och plastvaruin- dustri sammanslagits med metallvaruindustri. Branschen andra gruvor och mineralbrott har sammanslagits med jord— och stenindustri.

Produktionsvolym

Tabell 4 visar utvecklingen av produktionsvolymen mätt med förädlings- värdet i fasta priser enligt företagens planer. För hela industrin anges ett förädlingsvärde 1977 som ligger 36.9 % över det som angetts för 1972. Mellan 1972 och 1973 utgör ökningen 9,4 %. Som tidigare nämnts finns det emellertid risk att denna volymökning överskattats något på grund av svårigheter med fastprisberäkningen. De mest expansiva branscherna enligt enkätmaterialet är kemisk industri och varv, medan livsmedelsin- dustri. pappersvaru- och grafisk industri samt jord- och stenindustri planerar en produktionsökning som ligger klart under genomsnittet.

Sysselsättning

I jämförelse med tidigare industrienkäter visar planerna för sysselsätt- ningen en mycket måttlig ökning fram till och med 1977. För hela femårsperioden bedömer företagen att antalet sysselsatta skall öka med 3,9% under förutsättning att normalt kapacitetsutnyttjande uppnås 1977. Mellan 1972 och 1973 anges en i det närmaste oförändrad sysselsättningsnivå. För branscherna livsmedelsindustri, skogsindustri, pappersvaru- och grafisk industri samt jord- och stenindustri anges i planerna en sänkt sysselsättningsnivå. Största sysselsättningsökningen väntas i branscherna metallvaruindustri och gummiindustri.

Exportvolym

För hela femårsperioden mellan 1972 och 1977 anger företagen en exportökning med 49,7 %. För nästan samtliga branscher väntas exporten öka snabbare än produktionen. Branscherna malmgruvor och massa- och pappersindustri anger dock en exportökning som inte är större än produktionsökningen, vilket torde hänga samman med att dessa bran- scher redan är mycket exportintensiva. Ett par branscher som för närvarande betraktas som hemmamarknadsbranscher, textil- och konfek- tionsindustri samt pappersvaru- och grafisk industri, anger en exportök- ning mellan 1972 och 1977 som överstiger genomsnittet för industrin. De senaste årens utveckling har också visat att dessa två branscher avsätter en allt större del av sin produktion på utlandsmarknader.

In vesteringsvol y m

Tabell 7 redovisar de resultat enkäten givit beträffande planerade investeringar. Tabellen visar dels den planerade utvecklingen mellan 1972 och 1973, dels den genomsnittliga investeringsnivån under perioderna

1973—1975 respektive 1973—1977 i förhållande till nivån 1972 enligt enkätmaterialet.

För samtliga branscher med undantag av petroleum- och kolprodukt- industrin och elektroindustrin ligger den planerade nivån för 1973-1977 lägre än nivån för perioden 1973—1975.

Kapacitetsutny ttiana'e

I tabell 8 redovisas företagens planer om kapacitetsutnyttjandet 1972 samt skillnaden mellan den faktiska sysselsättningen och den nivå sysselsättningen skulle ha uppgått till om kapacitetsutnyttjandet varit normalt.

För industrin som helhet förelåg ett underutnyttjande av kapaciteten med ca 6 %, medan sysselsättningen låg ca 2 % under den potentiella sysselsättningsnivån. Relativt lågt kapacitetsutnyttjande anges för gummi- industrin och metallvaruindustrin. Följaktligen är också skillnaden mellan faktisk och potentiell sysselsättning stor för dessa branscher. För normalt utnyttjande av kapaciteten skulle ha behövts en sysselsättningsökning på 2,6 % för gummiindustrin och 3,9 % för metallvaruindustrin. vilket delvis torde kunna förklara den planerade snabba sysselsättningsökningen i dessa branscher (tabell 5).

Tabell B3:4 Produktionsvolym 1972—1977 enligt enkätmaterialet Index 197 2=100

___—___

Bransch 1973 1975 1977 Procentuell årlig för- ändring 1972—1977

_a

Malmgruvor 106,6 120,9 125,1 4.6 Livsmedels—, dryckesvaru- och

tobaksindustri 103,4 110,9 116,1 3.0

Textil-. beklädnads— och läder-

industri 105,1 122,2 134.6 6,1 Skogsindustri 111.3 125,1 134,5 6,1 Trävaruindustri 109.2 126,7 145.1 7,7 Massa- och pappersindustri 1 12,2 124,5 130,0 5,4 Pappersvaru- och grafisk industri 105,4 112.8 122,8 4,2 Kemisk industri 110.8 129.6 l49,7 8,4 Egentlig kemisk industri 110,9 128,9 149,6 8,4 Petroleum- och kolprodukt- industri 105.8 132.9 159,5 9,8 Gummiindustri 112,2 131,2 l46.0 7.9 Jord- och stenvaruindustri, andra gruvor och mineralbrott 104,3 1 14.3 118.5 3,5 Järn-, stål- och metallverk 111,6 130.1 l42,1 7,3 Verkstadsindustri 110.2 125 .7 140,9 7.1 Metallvaruindustri-, plast- varuindustri. övrig industri 109,4 129,2 146,6 8,0 Maskinindustri 108.9 124.2 135 ,4 6,2 Elektroindustri 106,8 124,5 144,0 7,6 Ovrig transportmedelsindustri 115.4 126,2 141.4 7,2 Varv och båtbyggerier 116,1 144,8 159,2 9,7 Hela industrin 109,4 124,4 l36.9 6,5

Tabell B3 :5 Antal sysselsatta 1972—1977 enligt enkätmaterialet Index 1972=100

Bransch 1973 1975 1977 Procentuell årlig för- ändring 197 2 —1977

Malmgruvor 102,1 101,7 101,7 0,3 Livsmedels—, dryckesvaru- och

tobaksindustri 99,4 99,1 98,3 -O,3 Textil—, beklädnads— och läder—

industri 99,4 99,8 100,1 0,0 Skogsindustri 100,4 100,0 98,0 —0,4 Trävaruindustri 99,3 99,8 96 ,6 —O,7 Massa- och pappersindustri 101,0 100,1 98,8 —0,2 Pappersvaru- och grafisk industri 99,1 98,1 99,0 —0,2 _ Kemisk industri 101,3 105,5 108,6 1,7 Egentlig kemisk industri 100,8 103,4 105,2 1,0 Petroleum- och kolprodukt- industri 98,3 106,0 106,9 1,3 Gummiindustri 102,9 110,3 116,5 3,1 Jord- och stenvaruindustri, andra gruvor och mineralbrott 98,3 98,4 98,3 —0,3 Järn-, stål— och metallverk 100,6 102,4 103,4 0,7 Verkstadsindustri 100,5 104,7 107,5 1,5 Metallvaruindustri, plast- varuindustri, övrig industri 101,7 108,1 112,7 2,4 Maskinindustri 99,9 104,0 105,5 1,1 Elektroindustri 99,6 103,5 105,7 1,1 Ovrig transportmedelsindu stri 101,0 104,1 107,8 1,5 Varv och båtbyggerier 102,4 105,1 1063 1,2 Hela industrin 100,4 102,6 1039 0,8

Tabell BS:6 Exportvolym 1972—1977 enligt enkätmaterialet Index 197 2=100

Bransch 1973 1975 1977 Procentuell årlig för- ändring 1972—1977

Malmgruvor 108,8 121,6 123,0 4,2 Livsmedels-, dryckesvaru- och

tobaksindustri 100,4 117,6 120,0 3,7 Textil-, beklädnads— och läder-

industri 113,5 143,8 169,9 11,2 Skogsindustri 111,7 123,6 131,7 5,7 Trävaruindustri 108,7 126,6 144,5 7,6 Massa- och pappersindustri 112,5 122,9 128,6 5,2 Pappersvaru- och grafisk industri 113,6 140,5 178,1 12,2 Kemisk industri 110,4 135 ,8 166,1 10,7 Egentlig kemisk industri 108,6 134,8 17 i ,5 11,4 Petroleum- och kolprodukt- industri 111,0 112,2 83,0 —3,7 Gummiindustri 117,2 143,2 156,6 9,4 Jord- och stenvaruindustri, andra gruvor och mineralbrott 114,2 134,6 145,8 7,8 Järn-, stål- och metallverk 114,9 135,8 147,5 8,1 Verkstadsindustri 109,5 134,6 158,3 9,6 Metallvaruindustri, plast- varuindustri, övrig industri 112,0 140,7 164,7 10,5 Maskinindustri 108,0 133,6 153,9 9,0 Elektroindustri 108,3 137,7 166,4 10,7 Ovrig transportmedelsindustri 111,7. 132,1 157,1 9,5 Varv och båtbyggerier 120,5 127,17. 163,8 10,4 Hela industrin 111,4 131,0 149,7 8,4

Tabell B3:7 Genomsnittlig investeringsnivå 1973—1977 enligt enkätmaterialet i förhållande till nivån 1972 enligt enkätmaterialet Index 1972=100

&

Bransch 1973 1973—1975 1973—1977 & Malmgruvor 128,9 105,4 92,6 Livsmedels—, dryckesvaru- och

tobaksindustri 94,3 94,9 87,4 Textil-, beklädnads— och läder-

industri 139,0 117,9 104,5 Skogsindustri 84,8 83,1 74,9

Trävaruindustri 112,8 96,1 83,9 Massa- och pappersindustri 79,3 80,6 73,1 Pappersvaru- och grafisk industri 132,4 123,9 121,7 Kemisk industri 112,0 113,4 109,6

Egentlig kemisk industri 96,3 97,2 91,9 Petroleum- och kolprodukt- industri 226,9 242,4 254,8 Gummiindustri 117,7 112,5 106,5 Jord- och stenvaruindustri, andra

gruvor och mineralbrott 134,6 131,0 126,2 Järn-, stål- och metallverk 122,9 94,6 88,5 Verkstadsindustri 101,0 98,0 95,1

Metallvaruindustri, plast- varuindustri, övrig industri 86,5 73,8 67,7 Maskinindustri 98,9 99,1 95,2 Elektroindustri 96,5 92,5 97,4 Övrig transportmedelsindustri 115,6 117,1 111,9 Varv och båtbyggerier 167,6 139,5 101,4 Hela industrin 108,1 99,7 92,5

___——

Tabell B3:8 Kapacitetsutnyttjande samt sysselsättning vid normalt kapacitetsut- nyttjande 1972 enligt enkätmaterialet

x_— Bransch Faktiskt kapaci- Faktisk sysselsätt— tetsu tnyttjande ning i procent i procent av av sysselsättning normalt vid normalt kapaci- tetsutnyttjande & Malmgruvor 98,0 98,8 Livsmedels—, dryckesvaru- och tobaksindustri 95,3 99,3 Textil-, beklädnads— och läder- industri 98,9 97,2 Skogsindustri 94,7 99,8 Trävaruindustri 98,5 99,7 Massa- och pappersindustri 93,2 99,8 Pappersvaru- och grafisk industri 94,4 98,7 Kemisk industri 93,1 99,0 Egentlig kemisk industri 95,5 99,8 Petroleum- och kolprodukt- industri 92,4 98,3 Gummiindustri 85,0 97,4 Jord- och stenvaruindustri, andra gruvor och mineralbrott 94,9 97,5 Järn-, stål- och metallverk 91,2 98,4 Verkstadsindustri 93,7 97,3 Metallvaruindustri, plast- varuindustri, övrig industri 90,4 96,1 Maskinindustri 91,7 97,5 Elektroindustri 93,6 95,9 Ovrig transportmedelsindustri 98,7 99,6 Varv och båtbyggerier 99,8 99,9 Hela industrin 94,3 98,2 &

3.2.6 Jämförelse mellan planer enligt 1969 och 1972 års industrienkäter för perioden 1969—] 975

I det följande görs en jämförelse mellan de planer som företagen angav till LU 70 och de planer som angetts till föreliggande långtidsutredning. Som tidigare nämnts ingick endast företag med mer än 200 anställda i 1972 års industrienkät (IE 72), medan 1969 års enkät (IE 69) tillställdes även ett urval av mindre företag. För att kunna studera eventuella planrevideringar för samma företagspopulation har 1969 års enkätma- terial bearbetats till att gälla enbart de större företagen. Det uppräknings- förfarande som härvid tillämpats är detsamma som tidigare beskrivits för 1972 års enkät.

Produktions-, sysselsättnings- och exportplanerna angavs i 1969 års enkät för 1969, 1970 och 1975. Investeringsplanerna angavs för 1970 och summerade för perioderna 1971—1973 och 1974—1975. Eftersom enkäten besvarades på hösten 1969, kunde uppgifterna för detta år betraktas som faktiska. Således kom planperioden att omfatta sex år, dvs. 1969—1975. Det är också för denna period följande planjämförelse görs. I 1972 års enkät har företagen angivit den faktiska utvecklingen mellan 1969 och 1972 varför man kan jämföra perioden 1969—1975 enligt de båda enkäterna.

Produktionsvolym

Av tabell 9 framgår företagens bedömning av produktionsutvecklingen mellan 1969 och 1975 enligt de båda enkäterna. Inom flertalet branscher ligger de planer som angetts i denna enkät under dem som angavs 1969, vilket givetvis bör vara en effekt av den svaga utvecklingen av produktionsvolymen de två senaste åren. Med undantag för transport- medelsindustrin har samtliga delbranscher inom verkstadsindustrin juste- rat ned sin årliga ökningstakt. Relativt kraftiga nedjusteringar har också gjorts inom branscherna pappersvaru- och grafisk industri, gummiindustri samt jord- och stenindustri. Gemensamt för dessa branscher är att de under de tre senaste åren fått vidkännas en produktionsminskning. Företagen torde knappast ha räknat med detta då de angav sina planer 1969. Enligt anvisningarna i 1969 års enkät skulle de också förutsätta en ekonomisk tillväxt i landet i ungefär samma takt som tidigare. Samman- taget för hela industrin betyder företagens justeringar att den bedömning företagen gav 1969 om en årlig produktionsökning till 1975 på 6 % reviderats till 5 %i denna enkät.

Sysselsättning

Sysselsättningsplanerna i föregående industrienkät visade på en mycket snabb ökning av antalet sysselsatta inom industrin, vilket nu ändrats till en relativt moderat ökning. Till LU 70 angavs planer som innebar en årlig ökning på 1,5 %, vilket nu justerats ned till 0,5 % per år mellan 1969 och 1975. Samtliga branscher förutom varvsindustri, malmgruvor samt massa- och pappersindustri har justerat ned sina sysselsättningsplaner. Inom sex

Tabell B3: 9 Produktionsvolym, sysselsättning och exportvolym 1969—1975 enligt 1969 och 1972 års industrienkäter. Företag med mer än 200 anställda Årlig procentuell förändring

Bransch Produktionsvolym Sysselsättning Exportvolym

IE 69 IE 72 IE 69 IE 72 IE 69 IE 72 ___—___— Malmgruvor 4 6 —1 0,5 2 6 Livsmedels—, dryckesvaru- och tobaksindustri 5 4 0,5 —0,5 10 4 Textil-, beklädnads- och läder— industri 2 4 —1 —2,5 8 11 Skogsindustri 6 6 0 —O,5 4 6 Trävaruindustri 6 7 0,5 — l ,5 3 6 Massa- och pappersindustri 6 5 —1 0,5 5 6 Pappersvaru- och grafisk industri 5 1 2 —1,5 15 9 Kemisk industri 7 6 1,5 1 9 10 Egentlig kemisk industri 6 6 0,5 0,5 9 10 Petroleum- och kolproduktindustri 2 7 0,5 —2 —2 6 Gummiindu stri 10 6 4,5 2 1 1 9 Jord- och stenvaruindustri, andra gruvor och mineralbrott 5 2 1 —2 5 11 Järn-, stål- och metallverk 7 6 1,5 0,5 8 7 Verkstadsindu stri 8 7 3,5 1,5 10 1 l Metallvaruindu stri, plast- varuindustri, övrig industri 9 7 2 1,5 11 10 Maskinindustri 7 5 3 1 9 8 Elektroindustri 10 7 4 2,5 14 14 Ovrig transportmedelsindu stri 7 9 4 2,5 10 12 Varv och båtbyggerier 4 14 1 2 2 8 Hela industrin 6 5 1,5 0,5 7 8

branscher, vilka samtliga för närvarande är hemmamarknadsorienterade, väntas enligt 1972 års planer en minskad sysselsättning. I 1969 års enkät angavs minskad sysselsättning inom endast tre branscher, av vilka två, nämligen malmgruvor samt massa- och pappersindustri, är mycket exportintensiva. Den tredje var textil- och beklädnadsindustrin.

Exportvolym

Till skillnad från produktionsplanerna visar exportplanerna en smärre upprevidering. Uppjusteringar på 6 procentenheter har gjorts inom varvsindustrin samt jord- och stenindustrin. Inom samtliga branscher med undantag av livsmedelsindustri, pappersvaru- och grafisk industri samt varvsindustri har exportplanerna reviderats upp mer än produktionspla- nerna, alternativt reviderats ner mindre än produktionsplanerna. Denna förändring i industrins planer kan naturligtvis delvis förklaras med den expansiva effekt för såväl export som import som bör följa av den tullnedtrappning i förhållande till EG som kommer att ske under planperioden.

In vesteringsvol y m

Beträffande investeringar sker planjämförelsen dels för perioden 1969—1975, dels för perioden 1969—1973. Det senare kan betraktas som ett försök att mäta plan-utfallsskillnaden. Det hade givetvis varit att föredra om dennajämförelse kunnat ske för åren fram till och med 1972,

men eftersom investeringsplanernai 1969 års enkät angavs för 1970 samt summerade för perioderna 1971—1973 och 1974—1975, har detta icke varit möjligt. Investeringarna redovisas som den genomsnittliga investe- ringsnivån under perioden 1970—19731 respektive 1970—1975 i förhål- lande till den nivå som angetts för 1969.

AV tabell 10 som Visar planer och utfall för 1970—1973 framgår att den genomsnittliga investeringsnivån för hela industrin under dessa fyra år underskattades av företagen med endast ca 4 %. På branschnivå är skillnaderna emellertid större.

Som tidigare nämnts, vet vi av erfarenhet att de långsiktiga investe- ringsplanerna underskattar den framtida investeringsnivån. Underskatt- ningen växer med planperiodens längd. Därför är det också fullt naturligt att planjämförelsen visar en något kraftigare upprevidering för perioden 1969—1975 än för perioden 1969—1973. Uppjusteringen uppgår för hela industrin till 9 %. Branscher som trots underskattnings- tendensen reviderat ned planerna mellan 1969 och 1975 är trävaru- industri, pappersvaru- och grafisk industri, gummiindustri, metallvaruin- dustri samt maskinindustri.

1 1972 års enkätmaterial anger en investeringsökning på drygt 8 % mellan 1972 och 1973, vilket kan jämföras med KI: s investeringsprognos i Preliminära nationalbudgeten på 8 %.

Tabell 33:10 Genomsnittlig investeringsnivå 1970—1975 i förhållande till 1969 års nivå enligt 1969 och 1972 års industrienkäter. Företag med mer än 200 anställda. Index 1969=100

_________—————————

_______________________-_—————

Bransch 1970—1973 1970—1975 IE 69 IE 72 [E 72 IE 69 [E 72 IE 72 [Ez—9 IE?)

Malmgruvor 88 123 1,40 99 124 1,25 Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaks-

industri 98 102 1,04 85 98 1,15 Textil-, beklädnads— och läderindustri 83 84 1,01 76 80 1,06 Skogsindustri 103 99 0,96 95 92 0,97

Trävaruindustri 116 78 0,67 103 74 0,72 Massa- och pappersindustri 101 104 1,03 94 97 1,03 Pappersvaru— och grafisk industri 105 92 0,88 105 87 0,83 Kemisk industri 88 91 1,03 83 94 1,13

Egentlig kemisk industri 83 84 1,01 78 84 1,08 Petroleum- och kolprodukt- industri 75 130 1,73 105 175 1,67 Gummiindustri 125 107 0,86 112 102 0,91 Jord- och stenvaruindustri, andra

gruvor och mineralbrott 81 80 0,99 79 84 1,06 Järn-, stål— och metallverk 112 120 1,07 99 114 1,15 Verkstadsindu stri 131 130 0,99 121 126 1,04

Metallvaruindustri, plast- varuindustri, övrig industri 105 92 0,88 98 81 0,83

Maskinindustri 126 117 0,93 116 112 0,97 Elektroindustri 107 144 1,34 101 142 1,41 Övrig transportmedelsindustri 182 189 1,04 167 194 1,16 Varv och båtbyggerier 50 144 2,88 48 158 3,29 Hela industrin 106 110 1,04 98 107 1,09

______________.__———_—-_

Det i avsnitt 3.2 presenterade enkätresultatet inkluderade inte företag med mindre än 200 anställda — fortsättningsvis kallade mindre företag. Det är då viktigt att man vid en bedömning av hela industrins utveckling, som bl. a. baseras på enkätresultatet, har en uppfattning om hur dessa mindre företag kommer att utvecklas i förhållande till de större företagen. Detta diskuteras på grundval av historiskt material i avsnitt 3.3.1. De statistiska jämförelser som kan göras mellan större och mindre företag inkluderar dock inte de allra minsta — de med mindre än fem anställda — som inte ingår i industristatistiken.

I avsnitt 3.3.2 behandlas frågan om skillnaden mellan industrins produktionsutveckling vid normalt eller fullt kapacitetsutnyttjande och den faktiska produktionstillväxten som bl. a. är beroende av konjunkturut- vecklingen. Detta problem har accentuerats av att kapacitetsutnyttjandet utgångsåret 1972 var mycket lågt. För att få ett mått på produktionska- pacitetens tillväxt inom industrin bör de i enkätresultatet angivna ökningstalen för produktion och sysselsättning justeras med hänsyn till kapacitetsutnyttjandegraden 1972. Det på så sätt ”justerade enkätresulta- tet” jämförs sedan med de hittillsvarande trenderna. Syftet i detta avsnitt är begränsat till att analysera och tolka planmaterialet. Bedömningen av rimligheten i de angivna planerna görs först i avsnitten 3.4 ff.

3.3.1 Den mindre industrin

De mindre företagen sysselsätter ungefär 1/3 av antalet sysselsatta inom svensk industri (317 000 personer 1970 enligt tabell 11). I tabell ll redovisas hur antalet sysselsatta inom den mindre företagsgruppen fördelar sig på branscher. Av tabell 1 framgick hur stor andel av antalet sysselsatta i varje bransch som de större företagen svarar för och därigenom indirekt även de mindre företagens andel. Där framgår att inom textil- och beklädnads-, trävaru-, pappersvaru- och grafisk samt metallvaruindustri svarar de mindre företagen för mer än hälften av antalet anställda i branschen. Nära 40 % av antalet anställda i mindre företag återfinns inom verkstadsindustrin (inkl. varv) mot 48 % för de större företagen.

Av tabell 12 framgår att de mindre företagens andel av investeringar och industrivaruexport ligger lägre än deras sysselsättnings- och förädlingsvär- deandelar. De mindre företagens andel av hela industrins förädlingsvärde är ca 4 procentenheter lägre än deras andel av antalet sysselsatta. Därav följer att produktiviteten (förädlingsvärdet per sysselsatt) hos de större företagen ligger omkring 20 % högre än hos de mindre företagen. Större delen av denna skillnad beror på att storföretagen är mer koncentrerade till kapitalintensiva branscher. En närmare analys av materialet ger vid handen att det i de branscher där de mindre företagen dominerar föreligger en ganska liten skillnad i produktivitet mellan företag i de bägge storleksgrupperna. Det betyder att en snabbare tillväxttakt för de större företagen än för de mindre i dessa branscher inte ger någon strukturell höjning av genomsnittsproduktiviteten för branschen i fråga.

______________________————————

Bransch 1970 1967 Antal sy s- Andel av hela Andel av hela selsatta antalet sys— förädlings-

sysselsatta i värdet i mindre mindre företag företag % % Malmgruvor 400 1 0 Livsmedels—, dryckesvaru- och tobaks- industri 25 000 8 13 Textil-, beklädnads— och läder- industri 47 700 15 12 Skogsindustri 56 000 18 15 Trävaruindustri 54 100 17 14 Massa- och pappersindustri 1 900 1 1 Pappersvaru- och grafisk industri 30 900 10 10 Kemisk industri 12 700 4 6 Egentlig kemisk industri 8 900 3 4 Petroleum- och kolprodukt- industri 900 0 l Gummiindustri 2 900 l 1 Jord- och stenvaruindustri 17 500 5 7 Järn-, stål— och metallverk 800 0 2 Verkstadsindu stri 121 300 3 8 34

Metallvaruindustri 59 200 18 17 Maskinindustri 40 100 13 12 Elektroindustri 10 100 3 3 Övrig transportmedelsindustri 11 900 4 2 Varv och båtbyggerier 4 500 1 1 Hela industrin 316 800 100 100

_____—__—__——__——-

Källor: Bearbetning av industriregistret (SCB) 1967 och 1970.

Tabell B3:12 De mindre företagens (med mindre än 200 anställda) andel av hela industrins sysselsättning, produktion, investeringar och export 1967—1971

_.__—__.___—___—-——-—-——'

Period Andel i % Sysselsatta 1967 34,4 Förädlingsvärde 1967 30,4 Investeringar 1967— 1971 21,4 Export (andel av industri- varuexporten) 1969, ca 20,0

Källor: Bearbetning av industriregistret (SCB) 1967 och 1970, SCB:s investerings- enkater, SCB: s exportstatistik samt 1969 och 1972 års industrienkäter (IUI).

Frågan om de mindre företagen utvecklas genomsnittligt snabbare eller långsammare än de större kan inte entydigt besvaras genom förändringar i de större företagens sysselsättnings- och produktionsandel (någon stati- stik över detta finns för övrigt inte), eftersom snabbt expanderande företag kan växa upp i en högre storleksgrupp, medan stagnerande företag halkar ner. En viss uppfattning kan man dock få genom att se på sysselsättningsförändringama hos identiska företag mellan två på varand— ra följande år under perioden 1964—1970. Enligt finansstatistiken har företag med mellan 50 och 200 anställda haft en sysselsättningsutveck- ling som är ca 0,4 procentenheter långsammare per år än vad som gällt för företag med mer än 200 anställda.

Dessutom finns i investeringsstatistiken uppgifter om hur stor andel av de totala investeringarna som företag med mer än 200 anställda svarar för. Under perioden 1963—1967 var andelen 78,6 % och under perioden 1968—1972 78,4 %; således en konstant andel.

Om de mindre företagen i varje bransch för sig sedan första hälften av 1960-talet utvecklats i samma takt som de större, får man ändå en lägre tillväxttakt i produktionen för hela gruppen mindre företag än för de större, beroende på att de mindre företagen är koncentrerade till branscher med en lägre genomsnittlig tillväxttakt än hela industrin. Ett mått på storleken av denna effekt kan man få genom att väga de trendmässiga tillväxttakterna för de olika branscherna för perioden 1963—1972 med andelarna av den mindre företagsgruppens förädlings- värde inom respektive branscher (tabell 11). Detta ger en tillväxttakt för den mindre industrin på 4,3 % per år mot 4,7 % per år för industrin i sin helhet. Motsvarande beräkning för företagen med mer än 200 anställda ger en tillväxt på 4,9 % per år. Det förhållandet att mindre och större företag är olika fördelade på branscherna ger således en skillnad i tillväxttakt på ca 0,6 procentenheter per år. En motsvarande beräkning på grundval av sysselsättningsförändringama inom olika branscher ger en skillnad på 0,3 procentenheter per år.

Även om ovanstående material knappast tillåter några säkra slutsatser synes det ändå vara så att den skillnad i tillväxttakt som finns mellan större och mindre företag huvudsakligen kan återföras till att de senare i högre grad är företrädda i branscher med långsammare tillväxt än genomsnittet.

I den fortsatta analysen av planmaterialet har vi antagit samma tillväxttakter för de mindre företagen inom respektive bransch som enkätresultatet. utvisar för de större företagen. Detta antagande kan givetvis vara missvisande för enstaka branscher. I avsnitt 4 diskuterasi vilka fall det kan finnas skäl att frångå detta antagande vid IUI:s bedömning. I tabell 13 har tillväxttakterna för produktion och sysselsätt- ning för de olika branscherna vägts med hela branschens andel av industrins produktion och sysselsättning. Detta ger en årlig procentuell ökning av produktionen för perioden 1972—1977 som är 0,15 procenten- heter lägre än för de större företagen i genomsnitt.

Förutsättningen att de mindre företagen har nästan samma utveck- lingstakt inom respektive bransch som de större kan kanske synas orealistisk med hänsyn till påtalade koncentrationstendenser inom svensk industri. Dock får man komma ihåg att det skett en viss ökad koncentration inom gruppen större företag. De största koncemernas andel av storföretagsgruppen växer, som visas i avsnitt 3.3.4, s. 270 ff. Vidare bör observeras att jämförelsen gäller juridiska enheter. En del mindre företag ägs av stora företag, vilka kan förlägga delar av sin expansion till mindre dotterbolag. De gjorda jämförelserna tar heller ingen hänsyn till den expansion av större koncerner som kan ske genom köp av mindre juridiska enheter.

Tabell B3:13 Produktion, sysselsättning och produktivitet 1965—1977 Procentuell årlig förändring

___—___"—

Bransch Faktisk utveckling 1965— Planer enligt industrienkäten 1972

1970

__ ___—___;

Pro- Sy s- Pro- Produktions— Sysselsättning Produktivitet duk- sel- duk- kapacitet

tion Sätt- tivi- —— ___——

ning tet 1970 1972 1970 1972 1970 1972 —75 —77 —75 —77 —75 —77

Malmgruvor 3,6 -—2,9 6,5 5,7 4,2 —0,3 0,1 6,0 4,1 Livsmedels—, dryc— kesvaru— och to— baksindustri 4,0 —0,1 Textil-, bekläd- nads- och läder— industri — 0 l

Skogsindustria 5 3 Trävaruindustri 5 6 Massa— och pap-

persindustri 4,9 —2,5

3 0 9 1 9

:P— _ _lx) x) lx) O —1,1 —0,5 D.) oo N (I!

.c— 'om—-

bel

|

p 00

l

9

ON (I! (.!!(IION

"oo

Pappersvaru- och grafisk industri Kemisk industri3 Egentlig kemisk industri Petroleum- och kol- produktindu stri 11 Gummiindustri 6, Jord- och stenvaru- industri, andra gruvor och mine- ralbrott 3,0 ——2,1 5,1 Järn-, stål- och metallverk 4,4 —0,5 4,9 Verkstads- industria 6,1 1,4 4,7 Metallvaruindustri, plastvaru indu stri, övrig industri Maskinindustri Elektroindustri Ovrig transport- medelsindustri Varv och båtbyggerier Hela industrina , _____________—_——#——————

.hxo "u, sooow

_...

& oo % Auc 1 P x) ! P DJ & av: "M Nb—IUI

... UIOO

(Allo.

”so.- ”Av- HX: ax mu: J=- ooo-ox

I

P

... läx] 00 00!» x) UIUrON wu» x) UNO & Urk/iw Jaco x) xle &» xlUlUI

vill as

I

o o »— "ooxo "A an— tor—-

wu: x] CM— mw N

U' 0 >— x) år” & | &" C I P XD (» Nl &» u.)

5,3 —0,4 0,3 5,5 5,0 5,6 0,8 1,0 5,1 4,6

&" so

so.—o kiwi;- UIXDOS O's-låtit leso [x)-Fm &KOxl O(IIM w-ÄN WONI

,

;

åhch (11005

: ,

& Vägd med delbranschernas förädlingsvärdeandel respektive sy sselsättningsandel.

Anm. Planerna 1970—1975 har erhållits genom att på den faktiska utvecklingen 1970—1972 enligt SCB ke— utvecklingen 1972—1975 enligt företagens planer.

Uppgifterna 1972—1977 avspeglar företagens planer vid normalt kapacitetsutnyttjande (se texten). Källa: Faktisk utveckling 1965—1970 beräknad utifrån SCB: s industristatistik.

3.3.2 Industrikapacitetens tillväxt enligt företagens planer

Det är, åtminstone vid analyser av hela ekonomins tillväxt, väsentligt att skilja mellan den möjliga produktionens (potential output) utveckling — vid fullt eller normalt kapacitetsutnyttjande — och den faktiska produktionens utveckling. Denna distinktion mellan möjlig och faktisk produktion är av betydelse även när man skall söka mäta den industriella utvecklingen och tolka planerna.

I långtidsutredningarna är huvudintresset inriktat på att bedöma

utvecklingen av produktionskapaciteten i hela ekonomin och inom de enskilda sektorerna, samt på fördelningen av den potentiella resurstill- växten mellan olika sektorer. Man försöker däremot inte göra långsiktiga konjunkturbedömningar. IUI:s industrienkät är därför upplagd med syfte att bedöma industrins planerade kapacitetstillväxt.

I enkäten ombads företagen att ange den planerade produktionen 1977 vid ”normalt” kapacitetsutnyttjande. För 1969 och 1972 frågades efter den faktiska produktionen och för perioden 1973—1975 den produktion som företagen med hänsyn till sina egna bedömningar av konjunkturutvecklingen förväntade sig att uppnå. Dessutom tillfrågades företagen om kapacitetsutnyttjandet — faktiskt respektive förväntat — för 1969, 1972 och 1973—1975. Som redovisades i tabell 8 angavs kapacitetsutnyttjandet 1972 till 94,3 % av ”normalt” kapacitetsutnytt- jande för hela industrin.

Den produktionstillväxt som framräknats från enkäten i tabell 4, mäter ökningen från ett år med lågt kapacitetsutnyttjande (1972) till ett år med antaget högt kapacitetsutnyttjande (1977). Denna ökning är således inget mått på kapacitetstillväxten och behöver naturligtvis inte heller motsvara vad företagen anser vara den mest sannolika utvecklingen av sin produktion, eftersom de enligt de givna förutsättningarna skulle ange den produktion de skulle ha om de 1977 uppnådde ”normalt” kapacitetsutnyttjande. Den faktiska produktionen för 1972 och de i planerna angivna värdena för 1977 bör således inte sammanbindas och tolkas som en sannolik utveckling för produktionsvolymen. Erfarenheten av konjunkturcyklarnas längd under efterkrigstiden talar exempelvis mot att 1977 blir ett högkonjunkturår.

Problemet är därför att på grundval av enkätuppgifterna bestämma industrins planerade kapacitetstillväxt. Vi har beräknat produktionskapa- citeten 1972 genom att justera upp den faktiska produktionen med det ovan angivna måttet på kapacitetsutnyttjandegraden och sedan beräkna ökningen mellan de uppjusterade produktionsvärdena 1972 och de i enkäten angivna värdena för 1977. De därigenom erhållna tillväxttalen för kapaciteten i respektive bransch och i industrin som helhet anges i tabell 13.

I diagram l illustreras det här diskuterade problemet. Den streckade linjen 1970—72—75—77 anger den på grundval av enkätmaterialet beräknade kapacitetstillväxten. Man ser också att lutningen (= tillväxt- takten) på en linje (ej utritad) från den faktiska produktionsnivån 1972 till den planerade produktionskapaciteten 1977 blir påtagligt större än lutningen på en linje som sammanbinder de beräknade kapacitetsnivåerna 1972 och 1977. Mellan 1972 och 1977 erhölls enligt det justerade enkätresultatet en kapacitetstillväxt på 28 % eller ca 5 % per år. Detta är drygt en procentenhet lägre årlig tillväxt än den i tabell 4 redovisade produktionsökningen enligt det ojusterade enkätresultatet.

Kapacitetsutnyttjandegraden förväntas enligt enkäten stiga från 94,3 % 1972 till 99 % 1975. För 1970 har vi ingen uppgift, men enligt enkäten uppgick utnyttjandegraden till 97,8 % 1969; nästan samma siffra erhöllsi industrienkäten i LU 70. Då kapacitetsutnyttjandet steg ytterligare något mellan 1969 och 1970 i genomsnitt inom industrin, har vi bedömt det som sannolikt att det steg till omkring 99 % 1970, dvs. samma tal som vi erhöll för 1975. Enligt denna bedömning skulle kapacitetsutnyttjandet ha stigit med ca 1 % mellan 1969 och 1970, vilket förefaller rimligt med tanke på att produktionen steg 6,2 procent och på att kapacitetstillväx- ten var i genomsnitt omkring 5 % per år mellan högkonjunkturåren 1965 och 1970 (tabell 13).

Av de i enkäten angivna kapacitetsutnyttjandetalen att döma ligger företagens tolkning av ”normalt” kapacitetsutnyttjande betydligt närma- re fullt kapacitetsutnyttjande än det kapacitetsutnyttjande de igenom- snitt uppnår under en konjunkturcykel. Det höga angivna värdet för 1975 tyder sålunda på att företagen förväntar sig en förbättrad konjunktur fram till 1975.

Eftersom kapacitetsutnyttjandegraden av IUI beräknats vara samma 1975 som 1970, erhålls kapacitetstillväxten mellan dessa båda år genom att kedja den faktiska produktionsökningen 1970—1972 med den planerade produktionsökningen 1972—1975 enligt enkätresultatet. Indu- striproduktionen steg med 2 % 1970—1972. För hela industrin planeras en ökning av produktionen mellan 1972 och 1975 med 24 %. Följakt- ligen skulle kapacitetstillväxten enligt planerna uppgå till 26 % 1970—1975 (1,02 ' 1,24) eller 4,8 % per år (tabell 13).

Den faktiska produktionsstegringen med 2 % 1970—1972 kombinerad med nedgången i kapacitetsutnyttjandet enligt IUI: s bedömning från 99 till 94,3 % motsvarar en kapacitetstillväxt med ca 7 % på två år. Även om produktionsutvecklingen under 1971 och 1972 har varit mycket svag, växer naturligtvis produktionskapaciteten så länge man har positiva nettoinvesteringar och teknisk utveckling.

Sysselsättning och produktivitet vid normalt kapacitetsutnyttjande

Produktivitetstillväxten varierar över konjunkturen. Under konjunktur- uppgångens inledningsskede stiger den kraftigt, medan den sjunker det år konjunkturen kulminerar och året efter. Orsaken ligger främst i att arbetskraftsinsatsen inte varierar lika kraftigt som kapacitetsutnytt- jandet. En på basis av enkätresultatet beräknad produktivitetstillväxt under en VlSS period måste därför justeras för konjunkturvariationerna i produktivitetstillväxten.

I enkäten tillfrågades företagen hur många fler sysselsatta de skulle behöva för att producera vid normalt kapacitetsutnyttjande 1972. För att öka kapacitetsutnyttjandegraden från 94,3 till 100 % skulle det enligt enkätresultatet ha behövts 1,8 % fler sysselsatta. Enligt företagens bedömning skulle man således ha ca 4 % produktivitetsstegring tillgodo vid en återhämtning i konjunkturen.

Mellan 1970 och 1972 sjönk antalet sysselsatta i svensk industri med 3,5 %. Vid samma kapacitetsutnyttjande 1972 som 1970 skulle syssel- sättningen 1972 ha legat ca 1,7 % lägre än 1970 (—3,5 + 1,8). Genom arbetstidsförkortning och ökad andel deltidsarbetande sjönk samtidigt antalet timmar per sysselsatt med ca 4,7 %. Räknat i timmar skulle således arbetskraftsinsatsen vid fullt kapacitetsutnyttjande ha minskat med så mycket som 6,4 % under dessa två år (tabell 14). Den ”potentiella” produktivitetsstegringen (per timme) skulle således ha uppgått till inte mindre än 7 % per år 1971 och 1972.

Enligt dessa antaganden och beräkningsmetoder skulle arbetsprodukti- viteten (produktionen per sysselsatt) enligt enkätresultatet stiga med i genomsnitt 5,0 % per år mellan 1970 och 1975 och med 4,9 % per år 1972—1977. Detta är något lägre än produktivitetsökningen 1965—1970, som uppgick till 5,2 % per år. Nedgången i antalet arbetstimmar per sysselsatt 1965—1970 var emellertid något större än den vi räknar med för perioden 1970—1975 (tabell 24).

I enkäten frågades endast efter företagens planerade sysselsättning. Den förändring i antalet arbetade timmar per sysselsatt som företagen därvid förutsatt känner vi således icke. Enligt våra beräkningar, som redovisas i avsnitt 3.5 kommer årsarbetstiden per sysselsatt inom industrin att minska med ca 2% mellan 1972 och 1975 och med ytterligare 0,6% mellan 1975 och 1977. Den i tabell 14 redovisade utvecklingen av det totala antalet arbetstimmar i industrin bygger på antagandet att de svarande företagen vid angivandet av sysselsättningsut- vecklingen förutsatt den av oss beräknade nedgången i årsarbetstiden per sysselsatt.

I tabell 14 har den planerade sysselsättningsutvecklingen mellan 1972 och 1977 vid normalt kapacitetsutnyttjande beräknats efter uppjustering av den faktiska sysselsättningen 1972 med de ”arbetskraftsutnyttjande- tal”, som redovisades i tabell 8. Den konjunkturbetingade sysselsättnings- ökningen för hela industrin på l,8 % mellan 1972 och 1975 har således eliminerats.

Kapacitetsbegreppet

Begreppet normalt kapacitetsutnyttjande är inte exakt definierat i enkäten, vilket naturligtvis beror på att det är utomordentligt svårt att precisera hur det skall mätas. Utan en sådan definition — anpassad till de enskilda branschemas specifika förhållanden — som tillämpats under en lång följd av år, kan man inte få någon hög grad av enhetlig praxis vid angivandet av kapacitetsutnyttjandegraden från företagen. Det var därför nödvändigt att i enkäten i stort sett överlåta tolkningen av begreppet till företagen. Den omräkning av faktisk produktion till möjlig produktion, som här gjorts med hjälp av kapacitetsutnyttjandefaktorn, måste därför betraktas som en grov approximering.

Vi har tolkat planerna så att företagen gör en bedömning av den mest sannolika trenden — tillväxttakten — för produktionskapacitetens utveck- ling mellan 1972 och 1977. Man kan då räkna med att 1977 års värden

Tabell B3:14 Beräknad produktion, sysselsättning och produktivitet i hela indu- strin vid normalt kapacitetsutnyttjande 1970—1977 Index l970=100

1970 1972 1975 1977

faktiskt normalta kapacitets- kapacitets- utnyttjande utnyttjande

Produktion 100 102 108 127 139 Sysselsättning 100 96 98 99 100 Timmar 100 92 94 92 93 Produktivitet

(produktion per sysselsatt) 100 106 110 128 139 Produktivitet

(produktion per timme) 100 111 115 138 149

& Produktion och sysselsättning uppjusterade till nivån vid normalt kapacitets- utnyttjande (se texten).

Anm. Plandata för branscherna vägda med respektive branschs förädlingsvärde- och sysselsättningsandelar.

Källor:Faktiska värden 19,70 och 1972: SOS Industri 1970 och SCB:s korttids- statistik. Beräknade värden 1972—1977 enligt IUI: s industrienkät 1972.

ligger på trendlinjen. Varje enskilt företag har givetvis skäl att anta att den 1977 förverkligade produktionskapaciteten kan komma att avvika från de i planerna angivna värdena, bl. a. som följd av att den planerade utbyggnaden av kapaciteten kommer att färdigställas något före eller efter planperiodens slut. I de aggregerade siffrorna finns det dock anledning räkna med att sådana avvikelser tenderar att ta ut varandra.

En komplikation är dock att ett lågt kapacitetsutnyttjande inte behöver vara ett resultat enbart av en konjunkturellt betingad otillräcklig efterfrågan, utan kan bero på försvagad internationell konkurrenskraft. En del företag, som till följd av hård internationell konkurrens befinner sig nära lönsamhetsgränsen, kan finna det olönsamt att under en uppbromsningsprocess utnyttja sin produktionskapacitet fullt ut. De saknar kanske tillräckligt konkurrenskraftiga produkter eller en upp- byggd försäljningsorganisation i utlandet för att utnyttja den existerande produktionskapaciteten. En av sådana skäl outnyttjad produktionskapa- citet borde i princip inte räknas med i industrins möjliga produktion. Inte så få företag har också i enkäten angivit att de räknar med ett successivt sjunkande kapacitetsutnyttjande fram till 1977. Som närmare redovisasi appendix A är det i dessa fall huvudsakligen fråga om företag som planerar att successivt avveckla sin produktion. För dessa företag har vi vid beräkning av hela industrins sammanvägda kapacitetsutnyttjande satt kapacitetsutnyttjandegraden till 100 för alla åren. Den långsiktiga strukturellt betingade överkapaciteten är således åtminstone i dessa fall utrensad från de kapacitetsutnyttjandesiffror som tidigare presenterats.

De beräknade kapacitetstillväxttalen kan jämföras med tidigare trender för 1960-talet. Mäts kapacitetstillväxten mellan högkonjunkturåren, då kapacitetsutnyttjandet förutsätts ligga på samma relativa höga nivå, ser man att industrikapaciteten (= produktionen) utvecklades långsammare under andra hälften av 1960-talet än under första hälften. Under perioden 1960—1965 steg den med 7,4 % per år och under perioden 1965—1970 med 4,9 % per år, dvs. samma tillväxttakt som angavs i IUI: s kalkyl i LU 70 för perioden 1970—1975. Enligt planmaterialet bedöms nu kapacitetstillväxten för perioden 1970—1975 bli ungefär densamma som vad trenden från andra hälften av 1960-talet utvisar.

Kapacitetstillväxten 1972—1977 skulle enligt planmaterialet bli något större än under perioden 1970—1975. Eftersom emellertid kapacitetstill- växten 1971 och 1972 låg lägre än genomsnittstillväxten 1970—1975 (3,5 % mot 4,8 %) och den planerade kapaciteten för 1977 enligt vår tolkning av enkätresultatet ligger på trenden, blir den beräknade kapacitetstillväxten 1972—1977 något högre än en tänkt trendmässig kapacitetstillväxt för perioden 1970—1977.

Svårigheterna att mäta produktionskapaciteten gör det naturligt att komplettera analysen av kapacitetstillväxten med studium av trendernai den faktiska produktionen. Tillväxttakterna mäts som lutningen på den trendlinje som erhålls när man anpassar en logaritmisk funktion till årliga data över den faktiska produktionen på det sätt som visas i diagrammen I och 2.

Längden på den tidsperiod för vilken trendlinjen bestäms är dock inte självklar. Det synes naturligt att man åtminstone väljer en hel konjunk- turcykel, vilken idet närmaste har motsvarat fem år. I diagrammen 1 och 2 har vi valt att anpassa en trendlinje till utvecklingen under den senaste tioårsperioden, dvs. ungefär två konjunkturcyklar. Detta kan motiveras med att trendlinjens lutning då blir mindre beroende av konjunkturläget under start- och slutår.

Den trendmässiga tillväxttakten för perioden 1961—1970, som fram- går av diagram 2, låg på 5,6 % per år. IUI:s bedömning i LU 70 för perioden 1970—1975 innebar en klar nedjustering jämfört med denna siffra (5,0 % per år). Enligt plandata i LU 70 skulle produktionen växa med ca 6,4 % per år 1969—1975 att döma av de svar som de större företagen gav i industrienkäten hösten 1969. För perioden 1963—1972 har den trendmässiga tillväxttakten sjunkit till 4,7 procent per år (diagram l). Sänkningen beror huvudsakligen på den något lägre kapacitetsutnyttjandegraden under andra hälften av perioden. En viktig fråga är om den avtagande takt i produktionskapacitetens tillväxt, som en jämförelse med plandata från den tidigare långtidsutredningen utvisar, indikerar en anpassning av industriutbyggnaden till den faktiska produk— tionens trendmässiga utveckling.

I tabell 13 har de för branscherna på grundval av enkätresultatet beräknade tillväxttalen för produktion, kapacitet, sysselsättning och produktivitet jämförts med kapacitetstillväxten 1965—1970. Av tabellen 'ser man att branscherna textil- och beklädnadsindustri samt varv enligt

Diagram B3:l Industriproduktionens utveckling 1960—1977. Kapacitetsutveck- ling 1970—1977 enligt 1972 års industrienkät Logaritmisk skala

Index 175

150

125

'Trend 1963-1972.

Tillväxttakt 100

75

1560 62 65 70 72 75 77

— Faktisk produktionsutveckling "" Kapacitetsutveckling enligt enkätmaterialet

Diagram B3:2 Industriproduktionens utveckling 1960—1975. Index 1968 = 100 Logaritm isk skala

Index 175 _- 150 .- 125 -' 100 ' (Trend1961 1970 VxTillväxttakt 5 ,6 % per år 75 1960 65 70 75

Faktisk utveckling —--— Planer LU 70 —.---— IUI :s bedömning LU 70

planmaterialet skulle öka sin expansionstakt mycket kraftigt jämfört med den tidigare utvecklingen. I synnerhet för den förstnämnda branschen måste dock planmaterialet tolkas med stor försiktighet, då de större företagen bara svarar för en mindre del av denna branschs produktion och antal sysselsatta.

3.3.3 Exportutvecklingen

Enligt planerna skall exportvolymen växa med 31 % 1972—1975, eller med i genomsnitt 9,5 % per år. Det är samma uppgång som mellan 1967 och 1970. Mellan 1970 och 1972 steg den med endast 4,5 % per år. Den genomsnittliga årliga tillväxten 1970—1975 blir enligt dessa tal 7,6 %. För perioden 1972—1977 förutsätts exporten växa med 8,5 % per år (tabell 15).

Den snabba exportökning som planeras måste delvis ses som en förväntad konjunkturell återhämtning. I diagram 3 visas utvecklingen av exportvolymen under de senaste tio åren. Därav framgår att 1977 års

Diagram B3: 3 Exportvolymens utveckling 1962—1972 och exportplaner 1972—1977 enligt industrienkäten 1972. Index 1968 = 100 Logaritmisk skala

Index

125

Trend 1963—1972

Tillvaxttakt 7,2 % per år

75

1960 63 65 70 72 75 77

'— Faktisk utveckling —-—- Planer IE 72

Bransch Branschens Procentuell årlig förändring export- ___—___— andelar Faktisk Utveckling enligt planer 1972, % utveckling 1966—1971 1970—1975') 1972—1977

Malmgruvor 3,8 3,3 6,3 4,2 LivsmedeIs-, dryckesvaru— och

tobaksindustri 1,7 0,5 9,1 3,7 Textil-, beklädnads— och

läderindustri 3,5 11,1 9,3 11,2 Skogsindustria 22,9 4,6 6,6 6,0

Trävaruindustri 7,6 9,6 10,3 7,6 Massa- och pappersindustri 15,3 2,7 4,9 5,2 Pappersvaru— och grafisk industri 0,9 14,2 10,9 12,2 Kemisk industria 6,6 12,9 8,5 9,7

Egentlig kemisk industri 5,0 12,4 9,0 11,4 Petroleum- och kolprodukt- industri 0,8 19,8 0,6 -3,7 Gummiindustri 0,8 7,8 9,9 9,4 Jord- och stenvaruindustri,

andra gruvor och mineralbrott 1,2 6,4 8,8 7,8 Järn-, stål- och metallverk 9,8 5,6 8,4 8,1 Verkstadsindustria 43,7 9,3 7,5 9,7

Metallvaruindustri, plast- varuindustri, övrig industri 7,4 10,1 8,6 10,5 Maskinindustri 17,5 5,7 5,1 9,0 Elektroindustri 7,4 12,4 10,9 10,7 Ovrig transportmedels- industri 11,4 15,6 8,4 9,5 Varv och båtbyggerier 5,9 9,3 7,3 10,4 Hela industrina 100 7,8 7,6 8 5

& Vägd'med delbranschernas exportandelar. b Faktisk utveckling 1970—1972 enligt SCB kedjad med planerad utveckling 1972—1977 enligt enkäten.

Källa: Faktisk utveckling 1966— 1971 enligt SCB: s exportstatistik.

planerade export ligger nästan exakt på trendlinjen. Nivån 1972 ligger ca 3 % under trendlinjen. Ett grovt sätt att eliminera konjunkturinflytandet i enkätresultatet vore att justera upp 1972 års siffra med detta procenttal. Exportökningen 1972—1977 sjunker då till 7,8 % per år. Samma siffra har konjunkturinstitutet (Kl) erhållit i sin av industrien- käten oberoende prognos för tillväxten i efterfrågan på svensk export. KI:s analys utgår huvudsakligen från trender i den svenska exportens andelar av olika länders import och antaganden om den långsiktiga BNP-tillväxten i de viktigare avnämarländerna.

För de enskilda branscherna har vi inte justerat de beräknade tillväxttalen för konjunkturläget 1972, vilket i jämförelse med tidigare perioder ger mycket höga exportökningstal för vissa branscher 1972—1977, t. ex. för maskinindustrin. Det är av intresse att notera att för de branscher där de mindre företagen svarar för en stor del av exporten, t. ex. textil- och beklädnadsindustri, trävaruindustri, pappers- varu- och grafisk industri samt metallvaruindustri, växer exporten snabbare än genomsnittligt. Det finns anledning att återkomma till detta i den senare analysen av exportutbud och importkonkurrens. I tabell 15 har den planerade exportutvecklingen för branscherna jämförts med

___—___—

40 kon- Övriga Mindre Summa cernera större företag industri företagb ___—___— Antal sysselsatta, 1000-tal 346 256 288 890c Förädlingsvärde, milj. kr 22 800 16 300 16 900 56 000d Förädlingsvärde, milj. kr" per 1000 sysselsatta 66 63 59 64 Export, milj. kr 22 000 10 800 7 800 40 500 Investeringar, milj. kr 4 000 2 100 2 100 8 200e

___—___ 3 I koncernerna ingår mindre företag med sammanlagt ca 5 000 sysselsatta. b Företag med mer än 200 sysselsatta.

C Enligt korttidsstatistik. Sysselsättningen har därvid definierats på samma sätt som iSCB: s industriregister, dvs. bara sysselsatta i industrin ingår.

d Enligt korttidsstatistiken omräknad till löpande priser. e Enligt SCB: s novemberenkät.

utvecklingen 1966—1971. Denna period har valts därför att exporten finns fördelad på branscher endast fr. o. m. 1966.

3.3.4 40 koncerner

Som framgår av appendix A har urvalet av företag till långtidsutredningen konstruerats så att det skall vara möjligt att studera utvecklingen för de 40 största industrikoncernerna i Sverige. Dessa koncerners sammanlagda betydelse i förhållande till övrig industri 1972 framgår av tabell 16.

I planmaterialet framstår de 40 koncernerna som mer expansiva än övriga företag (tabell 17). I synnerhet gäller detta förädlingsvärdets och arbetsproduktivitetens tillväxt. Något förvånande är att denna snabbare tillväxt inte i första hand beror på en snabbare ökning av exporten. Som framgår av tabell 17 ökar exporten med 8,1 % per år i koncernerna jämfört med 9,0 % för övriga större företag. Detta uppvägs dock mer än väl av skillnaderna i tillväxttakt på hemmamarknaden, som är 5,2 respektive 3,4 % per år. För närvarande är dock de 40 koncernerna mer exportinriktade än övriga större företag — exportens andel av saluvärdet är 42 respektive 33 %.

Tabell B3: 17 De 40 koncemernas planerade utveckling jämförd med övriga större företags planer 1972—1977 Procentuell årlig förändring

*E—

40 koncernera Övriga stör- Totalt re företag &_— Förädlingsvärde 7,3 5,2 6,5 Sysselsättning 1,0 0,6 0,8 Export 8,1 9,0 8,4 Försäljning i Sverige 5,2 3,4 4,8

M_—

3 Här ingår bara de koncernbolag som medverkat i IE 72 (jfr appendix A). Anm: Planerad utveckling utgår här från faktiskt kapacitetsu tnyttjande 1972.

Med utgångspunkt från de för kapacitetsutnyttjandet justerade enkät- resultat, som återgivits i avsnitt 3.3, har vi gjort en mer ingående bedömning av realismen i planerna för branschemas utveckling. För flera branscher har vi haft kompletterande material och mer ingående uppgifter om deras planerade utveckling att bygga bedömningen på, vilket motiverat vissa avvikelser från enkätresultatet. I detta avsnitt redovisas en del av detta underlag och bedömningarna för vissa viktiga branscher.

Först presenteras den historiska trenden 1963—1972 för de ingående branscherna samt IUI: s bedömning av deras kapacitetstillväxt (diagram- men 4—19). I sammanfattningen, avsnitt 7, tabellerna 32 och 33 återfinns bedömningen siffermässigt preciserad för produktionskapacitet och sysselsättning. Bedömningen av utvecklingen har gjorts för perioder- na 1970—1975 och 1972—1977. I diagrammen har vi valt att endast sammanbinda kapacitetsnivåerna 1970, 1975 och 1977. Den beräknade kapacitetsnivån 1972 har inte lagts in i diagrammen, varför inte heller någon linje som anger den antagna tillväxttakten mellan 1972 och 1977 inritats.

För nästan alla branscher ligger den faktiska produktionen 1972 klart under kapacitetslinjen. I vår bedömning av utvecklingen för perioden 1970—1975 har vi för samtliga branscher antagit att kapacitetsutnyttjan- det skall stiga upp till normalt kapacitetsutnyttjande 1975. Lutningen på en tänkt linje mellan 1972 års faktiska produktionsnivå och 1975 års kapacitetsnivå blir således ett mått på den expansionstakt för produk- tionen som förutsätts i bedömningen mellan 1972 och 1975.

3.4.1 Malmgruvor

Mellan 1969 och 1970 sjönk produktionen vid malmgruvorna med 2 %. 1969 var kapacitetsutnyttjandegraden densamma som man beräknar skall uppnås 1975.

1970 nådde malmgruvorna däremot inte upp till fullt kapacitetsutnytt- jande, bl.a. på grund av LKAB-konflikten. Vi har vid vår beräkning av kapacitetstillväxten 1970—1975 antagit att produktionen vid malmgru- vorna skulle ha legat 5 % högre 1970 än vad den faktiskt gjorde för att utnyttjandegraden skulle ha varit densamma 1970 som 1975. Kapacitets- tillväxten 1965—1970 skulle därför enligt detta antagande ha varit högre (4,7% per år) än. den faktiska produktionsökningen mellan 1965 och 1970 (tabell 13).

Produktionsökningen 1970—1975 bedömdes i LU 70 bli endast 2,6 % per år. Att man antog en så långsam produktionstillväxt berodde på att planerna ingavs hösten 1969 och på att de utvisade en mycket kraftig ökning i produktionen mellan 1969 och 1970 (9 %) som skulle ha fört produktionen upp på en nivå 1970 som låg högre än normalt kapacitets- utnyttjande. Därav följde att produktionsökningen mellan plansiffrorna för 1970 och 1975 blev långsam.

En 5 % lägre kapacitetsutnyttjandegrad 1970 än 1975 medför att den med hjälp av den generella förutsättningen om samma kapacitetsutnytt—

Diagram B3z4—83zl9 Utveckling av produktionsvolymen i olika industribranscher 1963—1977. Index 1968 = 100 Logaritmisk skala

Diagram 83:4 Malmgruvor Diagram 8315 Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaksindustri

Index 150

125

100

75 1963 65 70 72 75 77 1963 65 70 72 75 77

Diagram B3:6 Textil-, beklädnads- och läderindustri Diagram B3z7 Trävaruindustri

Index Index 125 175

150

125

5 1963' 65 70 72 75 77 100

1963 65 70 72 75 77

"— Faktisk utveckling _ Trend 1963-1972 (siffra inom parentes anger årlig procentuell förändring) --—- IUI s bedömning

Index Index 175

150

125

100

7

51963 65 70 72 75 77 751—963 65 70 72 75 77 Diagram B3:10 Egentlig kemisk industri Diagram B3:11 Petroleum- och kolproduktindustri Index Index 225 225

200

175

150 150

125

100

75 75

al

1963 65 70 72 75 77 1963' 65 70 72 75 77

Index Index 175 T —" I 125 150 1 100 125 751963 65 70 72 75 77

100 _i—

75

1963 65 70 72 75 77

Diagram 33:14 Järn-, stål— och metallverk Diagram B3:15 Metallvaruindustri Index Index 175

150

125

Diagram B3 :16 Elektroindustri Diagram 83:17 Maskinindustri

Index Index

125

100

75

Diagram 33:18 Transportmedelsindustri Diagram B3:19 Varv Index Index 200 200

125

100

75 1963 65 70 72 75 77 1963 65 70 72 75 77

75

jande 1970 som 1975 beräknade tillväxttakten för produktionskapaci- teten, 5,7 % per år mellan 1970 och 1975, reduceras till 4,7 % per år. Efter denna justering har vi inte haft skäl att frångå företagens planer. Detta innebär enligt ovanstående en upprevidering av den enligt LU 70 beräknade takten ikapacitetstillväxten. Malmgruvornas kapacitetstillväxt bedöms alltså nu komma att ske i samma takt under perioden 1970—1975 som under 1960-talets senare hälft.

3.4.2 Textil-, beklädnads— och lädervaruindustri

Några av de branscher som drabbats hårdast av strukturomvandlingen i Sverige är textil-, beklädnads- och lädervaruindustrierna, som i enkäten till avstämningen av LU 70 sammanförts till en enda bransch. Mellan 1963 och 1972 har produktionsvolymen i denna bransch sjunkit med ca 6 %, investeringarna har halverats och sysselsättningen har minskat till nära hälften. Produktiviteten har dock ökat med drygt 5 % per år, vilket är något högre än genomsnittligt.

Av enkätsvaren att döma står branschen inför ett trendbrott. Mellan 1972 och 1977 planeras således en årlig kapacitetsökning med 5,9 %, en kapacitetsjusterad sysselsättningsminskning med 0,6 % per år och årliga investeringar som ligger ca 5 % över 1972 års nivå.

Denna kraftiga omsvängning från den tidigare utvecklingen plus det faktum att den mindre industrins andel är mycket högre inom denna bransch än genomsnittligt, motiverar en mer utförlig analys av tillgängliga sifferuppgifter. För den skull har vi gjort en uppdelning på fyra delbranscher, vilka specificeras i tabell 18.

En genomgång av enkätmaterialet visar att de svarande företagen är mycket ojämnt fördelade mellan de fyra delbranscherna. I själva verket finns inga svarande företag vare sig i trikå- och textilsömnadsindustri eller i läderindustri. Däremot har vi inom övrig textilindustri och beklädnads— industri fått svar från företag som står för ca 75 respektive 40% av sysselsättningen i företag med över 200 anställda i dessa delbranscher.

Taball B3: 18 Produktion och sysselsättning vid normalt kapacitetsutnyttjande inom textil-, beklädnads- och läderindustri 1965—1977 Procentuell årlig förändring

R_—

Delbransch Produktionsvolym Sysselsättning Faktisk IUI: s bedömning Faktisk IUI: s bedömning utveck- __- utveck— _ ling 1970— 1972— ling 1970— 1972— 1965— 1975 1977 1965— 1975 1977 1970 1970

___—__ Trikå- och textil- _ sömnadsindustri 5,6 5,7 5,9 0 —1,0 0 Övrig textilin-

dustri 0,1 1,0 4,4 —6,0 —5,2 —3,1 Beklädnadsindu-

stri —1,5 —1,4 2,0 —5,8 —6,2 —2,6 Läderindustri —3,4 —l,7 1,4 —8,9 —4,5 —4,5

&— Hela branschen —0,1 0,8 3,5 —5,5 —4,7 —2,4

Enkätsvaren visar att produktionsvolymen planeras öka under perioden 1972—1977 med 7,5 % per år i övrig textilindustri och med 4,6 % per åri beklädnadsindustrin. Sysselsättningen avses bli oförändrad i båda del- branscherna.

Vid bedömningen av branschens utveckling fram till 1977 finns det skäl att beakta de skillnader mellan de olika delbranschernas historiska utveckling som framkommer i tabell 18. Trikå- och textilsömnadsin- dustrin har haft en ökning av produktionsvolymen med 5,6 % per år 1965—1970 och ett oförändrat antal sysselsatta. Förädlingsvärdet i övrig textilindustri har i stort sett förblivit oförändrat, medan det sjunkit i beklädnadsindustrin och, framför allt, i läderindustrin.

Vad gäller sysselsättningen har det varit möjligt att göra en uppdelning på arbetsställen med fler respektive färre än 200 sysselsatta.1 De mindre arbetsställenas andel av den totala sysselsättningen visar sig därvid ha ökat något under perioden. En dylik ökning är i viss mån en naturlig följd av att, i en krympande bransch, arbetsställen i viss utsträckning flyttas från en större storleksgrupp till en mindre. Det synes dock som om andelsökningen till en del även beror på en långsammare minskning av sysselsättningen i de mindre företagen än i de större.

Enligt IUI:s bedömning kommer trikå- och textilsömnadsindustrin även fortsättningsvis att vara expansiv. Vi har räknat med en obetydligt högre kapacitetsökningstakt i denna delbransch än under 1960-talets senare hälft och med en obetydlig sysselsättningsminskning.

För de tre övriga delbranscherna synes den nedåtgående trenden under det senaste decenniet nu vara på väg att brytas. Detta framgår bl. a. av att varslen om permitteringar och nedläggningar nu har en mindre omfatt- ning än de haft sedan 1963. Åtskilliga av de kvarvarande företagen har genom sin produktionsinriktning funnit nischer där de kan hävda sig väl emot den utländska konkurrensen. De i enkätsvaren angivna expansions- planerna synes dock ge en alltför optimistisk bild av den kommande utvecklingen. Man torde även i fortsättningen få räkna med en del företagsnedläggningar, men planer härpå har inte redovisats i enkätsvaren.

IUI: s bedömning av den framtida utvecklingen framgår av tabell 18. Trots att produktionen väntas öka finns det på grund av produktivitetsut- vecklingen skäl att räkna med en fortsatt sysselsättningsminskning i branschen. Mellan 1970 och 1977 kan denna minskning väntas bli ca 20 000 personer eller drygt 25 % av sysselsättningen 1970. Större delen av minskningen har dock redan genomförts under åren 1970—1972.

3.4.3 Massa- och pappersindustri

Vi har jämfört industrienkätens planer med de femåriga kapacitets- prognoser som görs av Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen (SCP). Dessa prognoser avser den tekniska produktionskapaciteten, mätt i årston för massa och papper.

_1 Denna uppdelning baseras på en bearbetning av industristatistiken som SCB gjort pa uppdrag av industridepartementet.

___—___— 1970 1972 1975 1977 Procentuell

ökning 1 OOO—tal ton 1970— 1972— 1975 1977

_a— Papper och papp

Produktion 4 359 4 562 5 690 6 350 31 39 Import 121 130 (160) (180)

Summa tillförsel 4 480 4 692 5 850 6 530 Inhemsk förbrukning 1 540 1 528 1 930 2 100 25 37 Export 2 940 3 164 3 920 4 430 33 40

_a

Summa användning 4 480 4 692 5 850 6 530

Massa Produktion 8160 8 313 10 360 11 190 27 35 Import 20 34 — —

Summa tillförsel 8 180 8 347 10 360 11 190

Inhemsk förbrukning 4 140 4 334 5 410 6 040 Export 3 962 3 740 4 950 5 150 25 38 Saldo (lagerförändring) + 278 + 273 0 0

Summa användning 8 180 8 347 10 360 11 190

*R— Anm: Siffrorna 1975 och 1977 är beräknade under förutsättning att kapacitets-

utnyttjandet dessa år är detsamma som 1970. För 1972 har faktiska värden använts. Kapacitetsutnyttjandet detta år låg ca 7 % under 1970 års nivå för branschen som helhet.

Källor: Beräkningarna är baserade på Svenska Cellulosa- och Pappersbruks- föreningens kapacitetsprognoser. Prognosen för den inhemska pappersförbruk- ningen 1975 och 1977 har gjorts genom att i den av A. Sundelin iPaper and Board, Consumption Pattern and Development Trends in the OECD Countries 1950—1967, OECD 1970, skattade regressionsekvationen för Sverige mellan papperskonsumtion och BNP, sätta in ett antagande om en årlig BNP-ökning på 3,3 % från 1970 års nivå.

Enligt SCP: s prognos kommer papperskapaciteten att stiga med 31 % 1970—1975 och med 34 % 1972—1977. Motsvarande tal för totala massaproduktionen — alltså inklusive den vid integrerade pappersbruk — är 27 respektive 16 %. I tabell 19 har vi presenterat försörjningsbalanser för massa och papper. Produktionsvärdena för 1975 och 1977 är beräknade från SCP: s prognos med samma kapacitetsutnyttjande inom massa- och pappersindustrin dessa båda år som 1970. För 1972 har de faktiska produktionsvärdena använts.

Eftersom kapacitetsutnyttjandet 1972 låg betydligt lägre än 1970 blir ökningstalen för produktionen 1972—1977 högre än vad som angavs i föregående stycke. Kapacitetsutnyttjandet i massaindustrin låg betydligt lägre än inom pappersindustrin 1972 varför massaproduktionen beräknas stiga nästan lika snabbt som pappersproduktionen.

Den snabba ökning i produktionen mellan 1972 och 1977, som angivits i tabell 19, beror således på förutsättningen att produktionen skall stiga till 1970 års relativt höga kapacitetsutnyttjande. Denna konjunkturella återhämtningseffekt adderas alltså till den tidigare angivna utbyggnadstakten för kapaciteten.

För att kunna jämföra SCP:s prognoser med dem vi erhållit från industrienkäten måste man omvandla kapacitetstalen till förädlingsvärden för såväl massa- som pappersindustrin. Genom att sätta in genomsnitts- värden för förädlingsvärdet per ton papper respektive massa och räkna med samma kapacitetsutnyttjande 1975 och 1977 som 1970 har vi erhållit en indexserie över produktionsvolymen, mätt i förädlingsvärde i fasta priser. Produktionsvolymen stiger enligt en sådan beräkning med 28,1 % 1970—1975 och med 26,1 % 1972—1977, medan motsvarande ökningstal enligt det kapacitetsjusterade enkätresultatet är 26,6 respek- tive 21,2 %. Eftersom SCP: s kapacitetsprognoser täcker samtliga pap- persproducerande företag, används de på dessa beräknade ökningstaleni IUI: s bedömning.

Skillnaden mellan SCP: s och industrienkätens siffror är knappast alls beroende av skillnader i den beräknade kapacitetsutnyttjandegraden 1972. På grundval av uppgifter om teknisk kapacitet och faktisk produktion har vi kunnat beräkna den genomsnittliga kapacitetsutnytt- jandegraden för massa- och pappersindustrin (produktionen vägd med förädlingsvärden) för åren 1969, 1970 och 1972. Sätter man kapacitets— utnyttjandegraden 1970 = 100 erhålls 98,7 för 1969 och 92,8 för 1972. Motsvarande tal från industrienkäten var 98 respektive 93,2. Överens- stämmelsen är således mycket god.

Exportprognosen för massa och papper i tabell 19 erhålls från prognosen över produktionskapacitetens utveckling i kombination med en prognos för den inhemska pappersförbrukningens utveckling. Expor- ten framkommer dä som en restpost.1 Den inhemska efterfrågan väntas stiga långsammare än vad vi förutsatte i LU 70 som följd av den lägre BNP-tillväxten. Nivån 1975 ligger nu ca 100 000 ton lägre än vad som prognosticerades i LU 70. Vid oförändrad utbyggnadstakt ger detta utrymme för en större pappers— och massaexport. Den exportökning som framkommer i tabell 19, ca 38 % 1972—1977, ligger klart över vad som erhålls från industrienkäten (28 %).

De föreliggande utbyggnadsplanerna visar att svensk Skogsindustri nu huvudsakligen satsar på en integrering framåt. Integrerad papperstillverk- ning bedöms nu ge den bästa lönsamheten. Det är i sådan tillverkning som man kan utnyttja den konkurrensfördel gentemot Nordamerika, som man — även om övergångstiden blir lång — redan nu väntar sig att få genom frihandelsavtalet med EG. Den starkare inriktningen på integrerad papperstillverkning har sannolikt också påverkats av att flera företag inte har tillräcklig virkesbas för en virkeskrävande expansion av massaexpor- ten.

Massa- och pappersindustrins investeringar väntas komma att ligga lägre i genomsnitt per år 1973—1977 än 1972 (ca 14% lägre). Detta beror till stor del på att investeringsnivån 1972 kom att ligga förhållande- vis högt, bl. a. som följd av att man detta år vidtog en rad miljövårdsin- vesteringar. Dessa svarade för omkring 250 milj. kr av ett totalt investeringsbelopp på 1,5 miljarder kronor.

1 Kalkylen bygger på antagandet att massaåtgången per ton papger är 0,95 ton. Denna siffra påverkas något av vilka antaganden man gör om tervinningen av papper.

Den egentliga kemiska industrin expanderade mycket snabbt under 1960—talet och under decenniets senare hälft låg tillväxttakten i genom- snitt vid nära 10 % per år. Särskilt snabb var tillväxten inom läkemedels- industrin samt inom den organiska industrin, innefattande petrokemisk industri och plastframställning.

Vid inledningen av 1970-talet bröts dock den expansiva trenden inom den organisk-kemiska industrin i Västeuropa. Huvudskälet härtill var att man bedömt marknadens tillväxt alltför optimistiskt, och verkningarna härav försvårades av att företagen föreföll att i sina utbyggnadsplaner ha bevakat marknadsandelarnas utveckling väl så mycket som den totala marknadstillväxten.

Den internationella överkapaciteten med därav följande låga produkt- priser och dålig lönsamhet blev särskilt kännbar för den svenska organisk-kemiska industrin. Ett skäl härtill var den markerade svenska lågkonjunkturen, ett annat det faktum att de kontinentala tillverkarna tack vare tullmuren runt EG-området inte behövde befara någon re—export av de överskottskvantiteter som de avsatte till låga priser på den svenska marknaden.

Enligt de i avsnitt 3 presenterade enkätresultaten planerar företagen inom den egentliga kemiska industrin en genomsnittlig årlig tillväxttakt för sin produktionskapacitet såväl 1970—1975 som 1972—1977, som ligger drygt två procentenheter lägre än tillväxttakten under 1960-talets senare hälft. Detta torde dock i själva verket innebära en viss överskatt- ning av företagens faktiska expansionsplaner för perioden 1970—1975, eftersom den generella förutsättning om ett högt kapacitetsutnyttjande 1970, som gjorts vid beräkningen av tillväxttakten fram till 1975, mot ovanstående bakgrund synes kunna ifrågasättas vad gäller den egentliga kemiska industrin.

Den konjunkturförbättring som redan kunnat märkas och det svenska frihandelsavtalet med EG torde i förening komma att medföra en högre prisnivå på den svenska marknaden. Det torde därigenom skapas vissa möjligheter till lönsam importsubstitution, som inte förefaller att till fullo ha beaktats i företagens redovisade planer.

För övriga delar av branschen, vilka svarar för en betydande del av den totala produktionen, synes företagens planer beträffande såväl kapacitets- som sysselsättningsutveckling vara rimliga med hänsyn till förväntad marknadstillväxt och tidigare utveckling.

Den sammantagna effekten av dessa förhållanden bedöms motivera en nedjustering av den i avsnitt 3 presenterade beräknade kapacitetstill- växten mellan 1970 och 1975 från 7,4 till 7,0 % per år, vilket dock i realiteten skulle innebära en smärre upprevidering av företagens faktiska planer. Den något avsaktade expansionen torde medföra en viss dämp- ning även av den tidigare snabba produktivitetstillväxten och branschens expansion torde därför kräva en sysselsättningsökning under perioden 1970—1975 med i genomsnitt 0,4 % per år.

För perioden 1972—1977 har icke funnits anledning att frångå de i enkäten redovisade planerna.

Petroleum- och kolproduktindustrin kännetecknas av att den plane- rade expansionen under 1970-talet i stort sett är koncentrerad till ett fåtal anläggningsprojekt med stor produktionskapacitet och mycket betydande investeringar. Produktionen skall i huvudsak avsättas på hemmamarknaden och ersätta nuvarande import till de investerande företagen. Analys av planerna med hjälp av trender och marknadsbedöm- ningar är mot denna bakgrund mindre meningsfylld.

Projektens storlek gör det motiverat att särskilt beakta enkätens inriktning på företag som bedrev industriell produktion 1972 med minst 200 anställda. Enligt vad som offentliggjorts planeras ytterligare investe- ringar av mycket betydande storleksordning av företag som ej omfattats av enkätundersökningen. Av redan beslutade investeringsprojekti bransch- en kan nämnas NJA: s koksverk i Luleå och Scanraffs raffinaderi vid Brofjorden. BP, Shell-Koppartrans och Nynäs önskar vidare bygga ut sina raffinaderier på Hisingen till mer än dubbla nuvarande kapaciteten. De sistnämnda projekten är dock beroende av ännu inte fattade politiska avgöranden, och de torde under alla omständigheter inte hinna färdigstäl- las före utgången av 1975.

Ovan redovisade omständigheter gör det motiverat att höja den i enkäten uppgivna tillväxttakten för produktionskapaciteten mellan 1970 och 1975 från 6 till 8 % per år, varvid dock huvuddelen av tillväxten kommer att infalla under periodens senare del. För perioden fram till 1977 blir bedömningen av ovan angivna skäl mycket osäker. IUI har räknat med att en utbyggnad kommer att ske i en takt som motiverar en höjning av den enligt enkätresultaten planerade tillväxttakten med närmare fyra procentenheter till knappt 12 % per år mellan 1972 och 1977.

IUI har inte funnit skäl att revidera de prognoser över produktivitets- utvecklingen som ligger bakom företagens sysselsättningsplaner och som givetvis påverkas av den tidskrävande intrimningen av de nya anlägg- ningarna. Uppjusteringen av kapacitetstillväxten motiverar dock en motsvarande uppjustering av sysselsättningsplanerna. Det bör i detta sammanhang poängteras att branschen är mycket kapitalintensiv, och att dess totala sysselsättningsökning fram till 1977 på sin höjd torde komma att uppgå till 400 personer.

IUI: s bedömning av investeringsutvecklingen i branschen har i stor utsträckning gjorts fristående från enkätmaterialet. De sammanlagda investeringarna under perioden 1973-1977 beräknas komma att uppgå till omkring 2 miljarder kr. Den exceptionellt kraftiga ökningen från nivån 1969—1971 ca 50 milj. kr per år, förklaras delvis av de stora projekt som igångsatts eller planeras, delvis av att investeringarna vid 1970-talets början var ovanligt små. Det bör observeras att något direkt samband mellan investeringarna under en viss period och kapacitetsök- ningen under samma period inte kan utläsas till följd av att de stora anläggningarna kräver flera års byggnadstid.

Gummiindustrin planerar att öka produktionskapaciteten med knappt 4 % per år mellan 1970 och 1975 samt med drygt 4 % per år mellan 1972 och 1977. Planerna innebär en långsammare tillväxt än under 1960-talets senare hälft, då den svenska gummiindustrin expanderade kraftigt, men

förefaller väl anpassade till tillväxttakten på marknaderna för branschens två viktigaste produkter, bildäck och industrigummi. Tillverkningen i dessa båda produktkategorier skiljer sig avsevärt med avseende på såväl anläggningsstorlek som kapitalintensitet. Bildäckstillverkning känneteck- nas av betydande skalfördelar, vilket skapar vissa risker för importkon- kurrens från stora utländska tillverkare, särskilt vid nu rådande överkapa- citet i Västeuropa. Riskerna reduceras dock av att några av de stora internationella däcktillverkarna redan är engagerade i produktion i Sverige. Tillverkning av industrigummi kräver ofta problemlösning i samverkan mellan producent och kund, vilket förutsätter att producen- ten finns nära marknaden och har stort tekniskt kunnande. Den svenska gummiindustrin synes därför ha goda förutsättningar att hävda sig på i första hand hemmamarknaden för industrigummi.

Gummiindustrin hör liksom vid 1970 års långtidsutredning till de branscher som gör den mest pessimistiska bedömningen av produktivi- tetsutvecklingen — i synnerhet gäller detta för perioden 1972—1977. Det torde vara både nödvändigt av lönsamhetsskäl och möjligt för företagen att uppnå en betydligt snabbare produktivitetsstegring, vilket skulle medföra mindre behov av personalökningar än de i enkäten redovisade.

3.4.5 Järn-, stål- och metallverk

Inom branschen järn-, stål- och metallverk svarar järn- och stålverken för ca 75 % av hela förädlingsvärdet och sysselsättningen. I detta avsnitt diskuteras relativt utförligt järn- och stålverkens utvecklingstendenser, medan branschen som helhet behandlas mera summariskt.

Jäm- och stålverk

Under 1960-talets första hälft steg stålindustrins produktionsvolym med nära 10 % årligen, medan tillväxten under decenniets andra hälft uppgick till knappt 5 %. Denna sänkning av expansionstakten sammanhänger endast delvis med att 1960—talets senare del i högre grad än dess förra präglades av lågkonjunktur. Man kan nämligen konstatera att de årliga produktionstillskotten var betydligt större under lågkonjunkturåren 1962—1963 än under recessionen 1966—1968. Också högkonjunkturåren var under 1960-talets första del mer expansiva än under dess senare.

1970-talet inleddes mycket svagt, och 1971 sjönk stålindustrins produktionsvolym enligt den preliminära statistiken med 5 %. För 1972, som också helt och hållet kom att präglas av lågkonjunkturen, noterades en uppgång med 3 %, vilket kan betraktas som en mera ”normal” ökning för branschen under ett lågkonjunkturär.

Företagen planerar enligt enkäten en ökning av sin produktionskapaci- tet med genomsnittligt ca 5,5 % per år under perioden 1970—1975. En stor del av denna ökning kan hänföras till den mycket kraftiga expansionen vid Norrbottens Järnverk.

Branschens lönsamhet, som trendmässigt försämrats under hela 1960-talet, sjönk ytterligare under lågkonjunkturen 1971—1972. Att detta påverkat produktionsvolymen verkar uppenbart; fler produkter än

vad som eljest skulle har varit fallet torde ha hamnat under lönsamhets- strecket och ha sorterats bort. Den för en lågkonjunktur osedvanligt höga importandelen i den svenska stålförbrukningen tyder också på att så varit fallet.

Andra negativa faktorer är de begränsningar som hotar den svenska stålexporten, speciellt specialstålexporten, bl. a. genom de hinder, som användningen av s.k. plafonder och utlösandet av skyddsklausuler kan komma att resa på EG-marknaden. Den förväntade relativt svaga tillväxten av produktionen inom övrig industri och byggnadsverksamhet på hemmamarknaden är också en negativ faktor.

De positiva effekterna på stålområdet av Sveriges avtal med EG och CECA gäller i första hand handelsstålet. Här sänks tullarna enligt det ”normala” schemat, för att vara helt avvecklade den 1 juli 1977. För specialstålet tillämpas däremot en långsammare tullavtrappning och under 1975 kommer fortfarande 85 % av den ursprungliga tullen att belasta exporten till de ursprungliga sex EG-länderna. Den ömsesidiga tullavvecklingen gynnar självfallet även EG-ländernas av handelsstål dominerade export till Sverige. Men när det gäller denna export inträffar också den förändringen att prisofferterna till den svenska marknaden måste följa de regler, som nu tillämpas inom gemenskapen. En för de svenska stålverken positiv effekt av detta är att prisnivån under lågkonjunkturer sannolikt inte kommer att pressas så långt ned som tidigare, relativt sett. När det gäller den framtida prisutvecklingen är osäkerheten naturligtvis stor. Man kan emellertid konstatera att inte endast de svenska utan även de kontinentala och brittiska stålverken har lönsamhetsproblem.

Efter två år av volymmässig tillbakagång steg den svenska stålexporten 1972 med drygt 15 %. Företagen planerar en fortsatt stark ökning fram till 1975. Genomsnittet för perioden 1972—1975 väntas ligga på ca 12 % per år, vilket är ungefär den ökningstakt som gällde under 1960-talet. Det är uppenbart att ett förverkligande av planerna skulle innebära en fortsatt ökning av de svenska verkens marknadsandelar i utlandet. Om denna utveckling är möjlig eller ej är inte bara beroende av de svenska verkens internationella konkurrenskraft. Möjligheten av kvantitativa begräns- ningar av exporten till viktiga marknader kan inte uteslutas. Att nu explicit räkna med att sådana begränsningar verkligen kommer till stånd och att dessutom försöka kvantifiera effekterna av dem vore emellertid att gå för långt.

Sammanfattningsvis finns det enligt IUI: s bedömning inte motiv att nämnvärt revidera företagens kapacitetsplaner för perioden 1970—1975, medan däremot en mindre sänkning av expansionstakten har gjorts för perioden 1972—1977.

Stålverkens sysselsättningsplaner innebär vid normalt kapacitetsutnytt- jande en obetydlig minskning av antalet anställda mellan 1970 och 1975. Man torde dock kunna förvänta sig en sådan produktivitetsutveckling att den planerade kapacitetstillväxten är förenlig med en något snabbare sysselsättningsminskning än den planerade. Detsamma gäller perioden 1972—1977.

På grund av att stålindustrin utgör den helt dominerande delen av branschen, järn-, stål- och metallverk, kommer den bedömning som ovan gjorts för stålindustrin också att prägla bedömningen för hela branschen. Planerna inom branschen som helhet beträffande produktionskapacitet och sysselsättning avviker inte heller nämnvärt från vad som ovan redovisats för stålindustrin även om metallverken planerar en något långsammare expansion än stålverken.

Flertalet av de positiva och negativa faktorer, som enligt ovanstående diskussion har inverkan på stålindustrins framtida utveckling är aktuella även vid en bedömning av metallverkens planer, och helhetsverkan torde bli ungefär likartad. Vi har därför även för metallverken gjort en mindre nedjustering av kapacitetstillväxten 1972—1977 och av sysselsättnings- planerna. För branschen som helhet innebär detta att kapacitetstillväxten väntas bli 5,0 % per är såväl 1970—1975 som 1972—1977.

3.4.6 Verkstadsindustri

Verkstadsindustrins fyra delbranscher planerar enligt enkäten att öka sin produktionskapacitet i betydligt långsammare takt under 1970-talet än under 1960-talet. Särskilt markant är minskningen i tillväxttakten i de båda delbranscherna metallvaruindustri och maskinindustri.

Enligt IUI: s bedömning är de kapacitetsökningsplaner som redovisats av företagen inom delbranscherna maskinindustri och elektroindustri realistiska mot bakgrund av de förutsättningar som förväntas råda för de båda delbranschernas verksamhet. Vi har alltså accepterat planmaterialets siffror, som innebär en kapacitetsökning för maskinindustrin med 5,0 % per år mellan 1970 och 1975 och med 4,4 % per år mellan 1972 och 1977 och för elektroindustrin med 6,3 respektive 6,2 % per år.

För delbranschen övrig transportmedelsindustri har IUI däremot gjort en viss nedrevidering av plansiffrorna, som dock närmast kan sägas vara av teknisk natur. Efter förnyade kontakter med de större företagen har IUI ansett att delbranschens planer för kapacitetsutvecklingen bättre kommer till uttrycki planmaterialets siffror för saluvärdets utveckling än i siffrorna för förädlingsvärdets tillväxt. Vi har därför i vår bedömning följt företagens planerade saluvärdeutveckling, som innebär en årlig kapacitets- tillväxt med 6,2 % såväl 1970—1975 som 1972—1977.

Även för metallvaruindustrin har gjorts en viss nedrevidering av den planerade expansionstakten. Enligt den pågående metallmanufakturut- redningenl tenderar betydande delar'av denna delbransch att möta en ökad utländsk konkurrens inom områden där produktsortiment och produktionsmetoder inte är anpassade till Sveriges nuvarande kompara- tiva fördelar. Enligt IUI: s bedömning kommer metallvaruindustrins produktionskapacitet att öka med i genomsnitt 5,0 % per år 1970—1975 och med 4,8 % per år 1972—1977.

1 Se bl. a. en delstudie som utförts inom IUI: Ohlsson, L., Metallmanufakturin- dustrin — produktionsförutsa'ttningar och specialisering :" internationell jämförelse.

Som framgått av den tidigare redovisningen av enkätresultaten i tabell 13 planerar varven en mycket snabb expansion. Produktionens saluvärde skall enligt enkäten växa med 8,4 % per år mellan 1972 och 1977 och förädlingsvärdet ännu något snabbare, eller med 9,7 % per år. Detta är en avsevärt snabbare expansion än den som uppnåddes under 1960-talet. Efterfrågan på tonnage i världen har under de senaste åren ökat snabbt, vilket sammanhänger med det ökade transportbehovet av olja och gas. Inte minst USA:s starkt stigande importbehov av olja har drivit upp efterfrågan.

IUI: s bedömning har utgått från att möjligheterna att bedöma utveck- lingen av produktionens saluvärde fram till 1977 är betydligt gynnsam- mare för varven än för andra branscher med tanke på varvens för närvarande stora orderstockar. Dessa täcker nu nästan hela planperioden. Svårigheten vid bedömning av planmaterialet har främst varit att få rättvisande mått på den produktionsutveckling som varven planerar i fasta priser. För att komplettera de lämnade uppgifterna härom har samtliga varv med fler än 2 000 sysselsatta ombetts att även lämna data om den planerade produktionen mätt i ton dödvikt. Resultatet redovisas i tabell 20.

Förändringar i produktionens fördelning på gastankers, stora oljetan- kers, containerfartyg etc., kan innebära att man får en annan utveckling av saluvärdet i fasta priser än av produktionen mätt i dödviktston. För ett varv, som redovisade en betydligt större ökning av saluvärdet än av antalet producerade dödviktston, angavs dock vid förnyad kontakt en oförändrad produktionsinriktning fram till 1977. För detta varv justera- des därför saluvärdets ökningstakt ner till att motsvara den tonnagemäs- siga. Efter denna justering tenderar det producerade tonnaget för storvarven sammantagna att stiga i ungefär samma takt som saluvärdet i fasta priser 1972—1977.

För att kunna beräkna hur förädlingsvärdet i fasta priser kommer att utvecklas krävs uppgifter om hur insatsen av varor och tjänster utvecklas, mätt i fasta priser. Vi har därvid konstaterat att den av några varv planerade minskningen av den inhyrda arbetskraften leder till en höjning av förädlingsgraden. Den uppgivna ökningen av sysselsättningen med i genomsnitt 3 % mellan 1970 och 1975 beror således inte enbart på en nettoökning av antalet sysselsatta vid varven utan också till viss del på att yrkesarbetare anställs direkt av varven i stället för av fristående entreprenörer. Denna förändring har huvudsakligen redan ägt rum mellan 1970 och 1972.1

Den ökning av förädlingsvärdeandelen som detta innebär motverkas dock av att några varv planerar att öka inköpen av tjänster och mer förädlade halvfabrikat utifrån. Ett exempel på detta är inköp av hela fartygssektioner från utlandet. Det är IUI: s bedömning att denna utveckling inte tillräckligt kommit till uttryck i varvens enkätsvar.

1 Enligt preliminär statistik har varvsindustrin ökat sin sysselsättning med 10 % mellan 1970 och 1972.

Tabell B3: 20 Planerad produktion och sysselsättning i storvarven 1972—1977 Procentuell årlig förändring

___—___—

1972—1975 1972—1977 Saluvärde 11,2 8,9 Förädlingsvärde 13,6 10,4 Sysselsättning 2,0 1,4 Produktion mätt i ton dödvikt 13 5 8,3

Anm: Uppgifterna avser varv med över 2 000 sysselsatta.

Jämfört med planerna räknar IUI därför med en något långsammare tillväxt av produktionsvolymen.

För de övriga större varven har inga förändringar gjorts i förhållande till planerna. Småvarven har antagits utvecklas på samma sätt som de större varven. De mindre varven, vari bl. a. ingår båtbyggerier, har sedan mitten av 1960-talet utvecklats betydligt snabbare än de stora varven. Genom den planerade kraftiga ökningen i expansionstakten för storvar- ven tror vi dock att utvecklingstakterna kommer att bli mer lika. Eftersom de mindre varven 1970 svarade för endast 15 % av sysselsätt- ningen, blir totalbedömningen för varvsindustrin inte särskilt känslig för vilka antaganden som görs om deras utvecklingstakt.

Den sammanlagda effekten av de bedömningar som gjorts blir en nedjustering av varvens kapacitetstillväxt till 8,5 % per år mellan 1970 och 1975 och 8,0% per år mellan 1972 och 1977. När det gäller sysselsättningen har enkätsvaren accepterats. Det innebär att vi räknar med en årlig ökning på 3,1 % 1970—1975 och 1,2 % 1972—1977.

Nedrevideringen av produktionsplanerna med oförändrade planer för sysselsättningsutvecklingen innebär också nedrevidering av produktivi- tetsutvecklingen. Jämfört med en planerad ökning 1970—1975 och 1972—1977 på 6,3 respektive 8,5 % per år ligger IUI: s produktivitetsök- ningsantagande på 5,4 respektive 6,8 % per år. Jämfört med den tidigare trenden är detta dock fortfarande en mycket snabb produktivitetssteg- ring.

I detta och avsnitt 3.6 skall vi diskutera vissa allmänna förutsätt- ningar för industriell expansion i Sverige. Avsikten är i första hand att ta upp sådana områden, där de tidigare förutsättningarna i LU 70 föränd- rats, eller där nytt material framkommit som möjliggör en fördjupad tolkning av tidigare utvecklingstendenser. I två delavsnitt, 3.5.1 och 3.5.2 diskuteras industrins tillgång och efterfrågan på arbetskraft respektive kapital. I avsnitt 3.6 analyseras industrins avsättningsmöjlighe- ter på hemmamarknaden och på exportmarknaden.

Ett första antagande gäller tillväxttakten i BNP. Den BNP-tillväxt man i långtidsutredningen anser möjlig att realisera baseras på en beräknad tillväxt i arbetskraftsutbudet. Därtill lägger man ett antagande om arbetsproduktivitetens ökning i olika sektorer.l Eftersom industrin svarar för ungefär 1/3 av BNP kommer det antagande man gör om produktivi- tetstillväxten inom industrin att starkt inverka på BNP: s tillväxttakt. Om produktivitetstillväxten inom industrin i sin tur är positivt beroende på hur snabbt efterfrågan på den svenska industrins produkter stiger — det finns en del argument för att så skall vara fallet — måste man ta hänsyn också till detta vid beräkningen av den möjliga BNP-tillväxten. I avsaknad av en formaliserad modell, i vilken denna typ av samband explicit redovisas, har detta hänsynstagande skett genom en mer löslig iterativ process.

Enligt avstämningen av LU 70 beräknas BNP mätt från användnings- sidan växa med 3,1 % om året 1970—1975, vilket förutsätter en tillväxt på 4,5 % per år under den återstående delen av femårsperioden. Detta innebär en nedrevidering i förhållande till den i LU 70 antagna tillväxttakten på 3,8 % per år. För perioden 1972—1977 har den beräknade tillväxten antagits stiga till 4,2 % per år.2 Denna bedömning bygger bl. a. på antagandet att produktiviteten inom industrin skall stiga med nära 7,8 % per år och sysselsättningstimme.

Det andra viktiga antagandet gäller hur de tillgängliga BNP-resurserna kommer att användas för att tillfredsställa olika slag av efterfrågan. Särskilt betydelsefull för den industriella efterfrågan är den fördelning som kommer att göras mellan privat konsumtion — som är industrivaru- intensiv — och offentlig konsumtion. I detta avseende har avstämningen av LU 70 antagit en mer likartad ökningstakt för dessa bägge använd- ningsområden än LU 70. Kvoten mellan de årliga procentuella ökningsta-

l [ LU 70 antogs att produktiviteten i hela ekonomin årligen skulle stiga med 4,9 % per timme 1970—1975 och att antalet arbetstimmar skulle sjunka med 0,8 % per ar. Detta gav en ökning i BNP-kapaciteten — BNP mätt från produktionssidan — med 4,1 % per år. BNP mätt från användningssidan förväntades stiga med 3,8 % per ar J ” I långtidsutredningens huvudbetänkande tillämpas ett annat förfaringssätt än i denna utredning. Man mäter där utvecklingen mellan 1972 och 1977 från den faktiska nivån 1972 till en nivå med i stort sett fullt kapacitetsutnyttjande. Enligt avstämningen av LU 70: s kalkyler skulle BNP vid fullt resursutnyttjande i ekonomin ha legat 3 % högre än den preliminärt beräknade BNP för 1972. Justeras BNP-kapaciteten 1972 upp med den angivna procentsatsen, dvs. samma förfarande som vi gort för industrin, erhålls en ökning i BNP-kapaciteten mätt från användningssidan mellan 1972 och 1977 på 3,6 % per år. Det är i relation till denna sinare tillväxttakt som vi senare diskuterar industrivaruefterfrågans utveckling inom e onomrn.

len är i avstämningen av LU 70: s huvudkalkyl för perioden 1970—1975 0,73 (3,3/4,5) och i LU 70 0,68 (2,6/3,8). För 1972—1977 antas utrymme finnas för en snabbare ökning av den privata konsumtionen, så att den för femårsperioden isin helhet kommer att växa snabbare än den offentliga. Kvoten skulle enligt dessa antaganden bli 1,1 (4,4/4,0).

De här redovisade antagandena bestäms i hög grad av den ekonomiska politikens utformning. Arbetskraftsutbudet är t. ex. starkt beroende av den allmänna ekonomiska utvecklingen och påverkas också av skatte— och bidragspolitik, utbildningspolitik, regionala stödåtgärder m. m. Något givet arbetskraftsutbud existerar således inte utan det är snarare fråga om en elastisk utbudsfunktion. Utvecklingen under de senaste åren har visat att arbetskraftsutbudet kan ändras ganska snabbt på ett sätt som man inte tog med i beräkningen i LU 70. Exempelvis har förtidspensione- ringen av äldre män ökat starkt, och invandringen har minskat. Samtidigt har antalet ungdomar inom den högre utbildningen blivit klart lägre än vad man prognostiserade. Dessa avvikelser har naturligtvis delvis samma gemensamma grundorsak, nämligen den svaga ekonomiska utvecklingeni landet 1970—1972. Detta illustrerar dock arbetskraftsutbudets beroende av takten i den ekonomiska utvecklingen. Det förhållandet att såväl arbetskraftsutbudet som produktivitetstillväxten i sig själva är beroende av expansionstakten i ekonomin gör den beräknade BNP—kapacitetens tillväxt till en ganska tänjbar storhet.

Fördelningen av BNP på konsumtion och kapitalbildning (= sparande) påverkar industrins expansionsbetingelser, dels via inverkan på industri- varuefterfrågan, dels genom att påverka det utrymme som industrin får för att realisera den antagna produktions— och produktivitetsökningen. I avstämningen av LU 70 har man antagit att bruttosparandets andel av BNP skall minska något och att de offentliga investeringarna skall växa med 2,9 % och bostadsbyggandet minska med 0,6 % per år mellan 1972 och 1977.

Långtidsutredningen söker ange ett konsistent utvecklingsalternativ, som bedöms möjligt att realisera och där expansionen av den offentliga sektorn bestäms utifrån antagandet om oförändrad ambitionsnivå och med hänsyn till redan beslutade ekonomisk-politiska åtgärder. Det finns naturligtvis inget som säger att den ekonomiska politiken kommer att vara sådan att de utvecklingslinjer som LU anger som möjliga att uppnå, verkligen kommer att realiseras. Långtidsutredningarna är ju inga politiska program. Därav följer att IUI: s bedömning av industrins utveckling till stor del är betingad av de antaganden som gjorts i LU och inte av någon bedömning av den mest sannolika ekonomiska politiken under prognosperioden. Det skulle ställa sig betydligt svårare att i prognosen bygga in antaganden om hur den ekonomiska politiken kommer att förändras som följd av den ekonomiska utvecklingen. Det vore att göra den ekonomiska politiken till en variabel som bestäms inom den ekonomiska modellen och inte något utifrån givet.

3.5.1 Tillgången på arbetskraft för industrin Sysselsättningsutvecklingen i hela ekonomin

Antalet sysselsatta i hela ekonomin beräknas öka med 2,8 % mellan 1972 och 1977. Motsvarande ökning mellan åren 1970 och 1975 uppgår till 2,2 %. Dessa tal bygger på en prognos utförd av SCB över arbetskrafts- resurserna och presenteras i sammandrag i tabell 21. Bakom prognosen ligger antaganden i avstämningen av LU 70 om nettoimmigration på 15 000 personer om året fr.o.m. 1973 t.o.m. 1977, varav 11500 personer i åldrarna 16—74 år. Det framgår av tabellen att arbetslösheten ökade med 48 200 personer mellan 1970 och 1972 och att man förutsätter en lägre nivå på arbetslösheten för åren från 1973 och framåt som följd av ett antagande om att ekonomin skall återgå till ett normalt kapacitetutnyttjande. Hela uppgången i sysselsättningsökningen mellan de båda perioderna 1970—1975 och 1972—1977 beror på det höga antalet arbetslösa 1972. Fram till 1975 beräknas arbetslösheten minska med ca 36 000 personer (48 200—12 200). Mellan 1975 och 1977 antas andelen arbetslösa vara oförändrad. Det framgår också av tabellen att sysselsättningsökningen till stor del förklaras av ett ökat deltagande i arbetskraften (AK) från kvinnornas sida.

Im migrationen och industrisysselsättningen

För perioden 1971—1975 antogs i LU 70 en nettoimmigration på 20 000 personer per år. Enligt den nu nedreviderade kalkylen kommer denna ökning att stanna vid ca 7 200 personer i genomsnitt per år för åren 1971—1975.1 1972 upplevde landet för första gången på över 40 år en nettoemigration.

Invandring till Sverige ter sig inte heller så lockande för personer inom den fria nordiska arbetsmarknaden, när möjligheterna till sysselsättning minskat. Dessutom har myndigheterna blivit betydligt mer restriktiva då det gäller att meddela arbetstillstånd för icke nordiska medborgare. Företagens intresse att rekrytera utländsk arbetskraft kan också i någon mån ha dämpats av införandet av lagen om undervisning i svenska på betald arbetstid.

Den minskade immigrationen kan för vissa branscher komma att medföra rekryteringsproblem. Av invandrarna har ca 60 % fått arbete inom tillverkningsarbete, vilket i stort sett innebär sysselsättning inom industrin. Det är av intresse att observera att antalet utländska medborgare inom tillverkningsindustrin ökade med 20 000 under upp- svingsfasen 1962—1965. Samtidigt ökade antalet sysselsatta i industrin med 24 000.2 Det betyder att utlänningarna svarade för ca 80 % av den ökade sysselsättningen inom industrin. Mellan 1967 och 1970 ökade antalet utlänningar med 30000 och antalet industrisysselsatta med

' 1971 uppgick nettoimmigrationen till 3 000, 1972 till minus 12000. För 1973—1975 antas den uppgå till 15 000 personer per år. Det gör sammanlagt 36 900 eller 7 200 personer per år igenomsnitt för 1971—1975.

2 Beräknad utifrån industristatistikens definition av industrisysselsatta, dvs. sysselsatta i arbetsställen med mindre än fem anställda ingår ej.

1970—1972 1970—1975 1972—1977

Naturlig befolkningsökning, 16—74 år 26 200 52 700 26 700 Nettoimmigration, 16—74 år 16 400 41 700 53 000 Summa befolkningsförändring, 16—74 år 42 600 94 400 79 700 Därav antal personer i AK (vid samma relativa AK—tal som i periodens första år)3 28 000 62 600 53 300 Tillskott genom ökning i relativa AK-taletb 28 600 34 300 20 700 Summa ökning av antalet personer i AK 56 600 96 900 74 000 Avgår: Förändring i antalet arbetslösac 48 200 12 200 —35 700 Förändring i antalet sysselsatta 8 400 84 700 109 700 därav män —40 300 —39 400 — 5 000 kvinnor 48 700 124 100 114 700

Ökning i sysselsättningen under hela perioden, i procent 0,2 2,2 2,8 ___—___—

aRelativa AK-talet anger antalet personer som står till arbetsmarknadens förfogande antingen som sysselsatta eller som arbetslösa i procent av samtliga personer i åldrarna 16—74 år.

5 Effekten är beräknad för arbetskraften som helhet och ej genom summering av effekterna inom olika åldersgrupper. cDefinitionen av arbetslöshet är den som används i SCB:s arbetskrafts- undersökningar.

Anm: Genom att förändringarna anges från medelfolkmängden under ett år kommer t.ex. förändringarna i nettoimmigration mellan 1970 och 1972 att omfatta halva nettoimmigrationen 1970 och hela 1971 samt halva nettoirnmigratio— nen 1972.

Källa: Arbetskraftsresursernas utveckling 1965—1972 och 1972—1980, analys och prognos. Utkommer under 1973 i serien Information i prognosfrågor (SCB).

ungefär lika mycket. I stort sett hela ökningen tillgodosågs således genom utländsk arbetskraft. Den svaga sysselsättningsökning som framkommeri industrins planer kan delvis sammanhänga med att företagen bedömer sina möjligheter att rekrytera arbetskraft vara begränsade.

Av tabell 23 framgår att 12 % av de sysselsatta inom tillverknings- arbete m. ni. var utlänningar. Motsvarande tal för den övriga ekonomin är 3 %. Vissa branscher har en mycket hög utlänningsandel. Inom järn- bruks—, metallverks-, smides- och gjuteriarbete uppgick den till 37 %, i kemiskt processarbete, massa- och pappersarbete till 27 % och inom textil- och sömnadsarbete till 20%.

Svårigheterna att rekrytera yrkesarbetare

I de konjunkturbarometrar som konjunkturinstitutet regelbundet genom- för har det visat sig att det under lång tid har rätt brist på yrkesarbetare. Detta har även gällt under den senaste lågkonjunkturen, trots att det generellt sett varit god tillgång på arbetskraft. Enligt uttalanden från

Tabell B3:22 Antal sysselsatta utlänningar i tillverknings— och gruvarbete 1962—1972

År Antal sysselsatta utlänningar Deras andel av samtliga inom tillverknings— och gruv- sysselsatta inom till- arbete verknings— och gruvarbete

%

1962 61 200 5,5 1965 81 600 6,5 1967 98 900 8,3 1970 127 900 11,6 1972 134 000 12,2

Källor: Arbetskraftsundersökningama, årsmedeltal, invandrarverkets statistik över arbetsanmälda utlänningar i april respektive år.

Tabell B3: 23 Antal sysselsatta utlänningar inom vissa yrken och total sysselsätt- ning i motsvarande yrken 1972

l 2 3 Antal arbets— Totalt antal Andel ut- anmälda ut— sysselsatta länningar länningar % Tillverknings— och gruvarbete 134 000 1 100 000 12,2 Därav: Textil— och sömnadsarbete 12 700 62 100 20,5 Sko- och läderarbete 600 6 500 9,2 Järnbruks—, metallverks-, smides- och gjuteriarbete 11 700 31 400 37,3 Finmekaniskt arbete 800 34 800 2,3 Elektroarbete 5 800 90 500 6,4 Livsmedelsarbete 6 400 37 700 17,0 Kemiskt processarbete, massa— och pappersarbete 7 200 26 500 27,2 Gruv- och stenbrytningsarbete 1 300 11 200 11,6

Anm: Antalet sysselsatta inom tillverknings- och gruvarbete m. m. uppgår till ca 12 % fler än antalet sysselsatta inom industrin.

Källor: Kol. 1: Invandrarverkets statistik över antalet arbetsanmälda utlänningari april respektive år. Kol. 2: Arbetskraftsundersökningen, årsmedeltal 1972.

företagen upplevs också i många fall bristen på yrkesarbetare som en flaskhals för deras expansion.

Det saknas i Sverige tillförlitlig statistik över antalet yrkesarbetare. Enligt beräkningar av den statliga manufakturutredningen avseende verkstadsindustrin, som baseras på lönestatistiskt material, utgör andelen yrkesarbetare av totala antalet arbetare 34 %. Speciellt kan bristen på yrkesarbetare vålla problem för varvens del, där andelen yrkesarbetare är särskilt hög.

Bristen på yrkesarbetare kan ha varit beroende av den starka utbildnings- expansionen. Dels har antalet ungdomar på utbildningsväsendets teoretis— ka linjer ökat vilket minskat andelen kvalificerade ungdomar, som sökt sig till yrkesutbildningen, dels har den ökade examinationen av högre utbildade inte givit industrin något nämnvärt tillskott av yrkesutbildad arbetskraft. Enligt en pågående studie inom IUI1 har Sverige hävdat sig

' Ohlsson, L., Den svenska verkstadsexportens struktur och tillväxt under efterkrigstiden.

särskilt väl i exporten från de delbranscher av verkstadsindustrin där andelen yrkesarbetare varit hög. Svårigheter att rekrytera yrkesarbetare kan därför långsiktigt försvaga svensk industris konkurrenskraft. Det tar dock lång tid innan antalet yrkesarbetare i arbetskraften mer påtagligt förändras. Genom den omsvängning som nu är på väg inom utbildningen kan också bristen på yrkesarbetare så småningom komma att minska.

Sysselsättningen av kvinnor inom industrin

Andelen kvinnor bland de anställda är lägre inom industrin än inom ekonomin i dess helhet. Kvinnoandelen bland de sysselsatta uppgick i hela ekonomin till nära 40 % år 1970, medan motsvarande andel inom industrin endast var ca 22 %. Andelen kvinnor i industrin har också stigit mycket långsamt. 1965 uppgick den till 21 %. Ett studium av andelen kvinnor inom några branscher visar dock att den långsamma ökningen för hela industrin förklaras av att några av de branscher som har hög andel kvinnor, i första hand textil- och beklädnadsindustrin med 59 % kvinnor bland de sysselsatta, samtidigt har haft en nedgång i sin totala sysselsättning.

Flera andra branscher med en tidigare låg andel kvinnor i sin sysselsättning har ökat denna betydligt snabbare än genomsnittet för industrin. Den framtida utvecklingen av andelen kvinnor inom industrin blir därför också beroende av de olika branschemas sysselsättningsexpan— sion. Verkstadsindustrin har under 1960-talet rekryterat kvinnor i ökad utsträckning. Inom maskinindustrin har andelen ökat från 9 till 14% mellan 1960 och 1970, inom elektroindustrin från 25 till 30 % och inom transportmedelsindustrin från 6 till 13 %. Kvinnoandelen för hela industrin har under vardera av de två femårsperioderna på 1960-talet ökat med en procentenhet. En rimlig prognos bör vara att denna ökning fortsätter i minst samma takt även under nästa femårsperiod.

Utvecklingen av antalet arbetstimmar per sysselsatt inom industrin

Det genomsnittliga antalet arbetstimmar per år för anställda inom industrin har successivt sjunkit. Årsarbetstiden 1972' har preliminärt beräknats till 1 713 timmar (tabell 24). Minskningen uppgick till 3,8 % mellan 1960 och 1965 samt 5,8 % mellan 1965 och 1970.

Antalet arbetstimmar per person och år inom industrin låg 1970 högre än för ekonomin i dess helhet, nämligen på 1 797 timmar mot 1 636 timmar för hela ekonomin.l Detta förklaras huvudsakligen av att deltidsarbetet har mindre omfattning inom industrin än inom övriga sektorer. Frånvaron visar sig däremot ligga något högre inom industrin än för ekonomin i dess helhet. Med den definition av frånvaron som används, nämligen personer som varit frånvarande under hela mätveckan exklusive frånvaro på grund av semester, uppgick frånvaron inom industrin till 7,0 % 1970 mot 6,7 % för hela ekonomin (tabell 24).

' Källa: Arbetskraftsresursernas utveckling 1965—1972 och 1972—1980, analys och prognos. Utkommer under 1973 i serien Information i prognosfrågor (SCB).

1965-1977 ___—____________.___———————————— 1 2 3 4 5 År Frånvarande (exkl. Frånvarande Arbetstimmar per semester) i% av arbetare inom anställd igom sysselsatta industrina industrin i% av syssel— ___—___ industrin hela AK satta arbetare antal index timmar 1970=100 ___/f_— 1965 6,1 5,3 9,3 1901 105,8 1966 6,3 6,3 8,7 1 884 104,8 1967 6,8 6,4 9,6 1 866 103,8 1968 7,4 7,0 10,0 1 840 102,4 1969 7,4 7,1 10,8 1 805 100,4 1970 7,0 6,7 10,9 1 797 100 1971 6,8 6,7 11,0 1 769 98,4 1972 (prel) 7,0 6,7 11,5 1 713 95,3 I UI :s kalkyl 1975 7,5 1680 93,5 1977 7,5 1669 92,9 _________f______—_—————

& Frånvaron inkluderar, till skillnad från den första kolumnen, även korttidsfrån- varo och semester.

bPrognoserna för 1975 och 1977 är beräknade utifrån medelarbetstiden för män respektive kvinnor från SCB:s arbetskraftsprognos, vägd med männens resp. kvinnornas andel av sysselsättningen i industrin. Därefter har årsarbetstiden korrigerats med ovanstående frånvaroantagande. Den därvid framkomna utveck- lingen har applicerats på 1970 års faktiska nivå.

Källor: Kol. 1 och 2: Arbetskraftsundersökningen, årsmedeltal respektive år; kol. 3: Statistiska Meddelanden, serie Am; kol. 4: SOS Industri för arbetartimmar samt specialbearbetning av nationalräkenskapsstatistik för tjänstemannatimmar.

Avstämningen av LU 70 har räknat med att det genomsnittliga antalet arbetstimmar per anställd kommer att sjunka i långsammare takt mellan 1972 och 1977 än under perioden 1970—1975. Det beror på att större delen av arbetstidsförkortningen från 42,5 till 40 timmars arbetsvecka togs ut under 1971 och 1972. För perioden 1972—1977 räknar man med att arbetstidsförkortningen skall ge endast en liten ytterligare minskning av årsarbetstiden. Mellan 1970 och 1975 har IUI antagit att den relativa minskningen i årsarbetstiden blir något större än mellan 1965 och 1970. Skälet till detta är att årsarbetstiden främst kommer att minska som följd av ökat deltidsarbete och att vi antagit att frånvaron exklusive semester kommer att öka något. Detta antagande överstiger antagandet i avstäm- ningen av LU 70 och motiveras med att vi bedömt den nedgång som registreras i frånvaron 1970 och 1971 vara betingad av konjunkturav- mattningen och inte som en trendförändring

Industrisysselsättningens utveckling

Medan den totala sysselsättningen i landet under lågkonjunkturåren 1971 och 1972 ökade något, 0,2 % mellan 1970 och 1972, föll industrisyssel- sättningen med 3,5 %. Enligt företagens planer skall industrisysselsätt- ningen öka med 3,7 % mellan 1972 och 1977, vilket skulle innebära en sysselsättning 1977 av ungefär samma omfattning som 1970.

Enligt IUI:s bedömning, som redovisas i sammanfattningsavsnittet, kommer sysselsättningsökningen mellan 1972 och 1977 att uppgå till

Tabell B3:25 Planer och utfall i företagens investeringsbedömningar. Genomsnittli- ga årliga investeringar i fasta priser under planperioden i förhållande till investerings— nivån under utgångsåret Index utgångsåret=100

&

Enkät- Utgångs- Planperiod Planer Utfall Planer— tidpunkt år utfall 1960 1959 1961—1965 106 129 0,82 1964 1963 1965—1970 923 106 0,87 1969 1969 1970—1975 98 107b 0,92 1969 1969 1970—1973 106 llOC 0,96 1972 1972 1973—1977 93 111d 0,84 & a Planerna angavs hösten 1964 för perioderna 1964—1965 och 1966—1970. Vi har antagit att företagens preliminära skattning av investeringarna 1964 var riktig. Detta antagande tillåter då en beräkning av de planerade investeringarna för 1965.

b Utfallet är beräknat som faktisk utveckling 1970—1972 kopplad med de större företagens planer enligt industrienkäten 1972 för 1973—1975.

CFaktiska värden för 1970—1972 kopplade med Preliminära Nationalbudgetens bedömning för 1973. Hela industrin.

d IUI: s bedömning 1973.

1,3 %, räknat från 1972 års faktiska nivå. Sammanlagt skulle då antalet sysselsatta mellan 1970 och 1977 komma att minska med 2,2 % (3,5—1,3), vilket motsvarar ca 20 000 personer. I dessa siffror ingår inte förändringar i antalet sysselsatta inom företag med mindre än fem anställda.

För hela ekonomin förutsätts antalet sysselsatta stiga med 2,8 % 1972—1977 (tabell 21). Det betyder att industrins andel av totala antalet sysselsatta i landet fortsätter att sjunka. Man kan därför inte räkna med att industrin kommer att absorbera mer än en mindre del av ökningen i arbetskraftsutbudet.1

3.5.2 Industrins investeringar Plan-u tfallsanalys

I avsnitt 3.2 redogjordes för industrins investeringsplaner. I diagram 20 visas investeringsutvecklingen inom industrin sedan början av 1950—talet samt investeringsplanerna enligt 1969 och 1972 års industrienkäter. Investeringarna har i genomsnitt vuxit med 3,3 % per år under perioden 1963—1972 (mätt efter en regressionsanpassad tidstrend).

Företagen tenderar att underskatta sina investeringar i planenkäterna. I synnerhet gäller detta de sista åren iplanperioden. PIan-utfallsskillnader- na redovisas i tabell 25. Särskilt intressant är att notera hur liten underskattningen ser ut att bli för perioden 1970—1973, vilket tyder på att de större företagen kan göra ganska rimliga bedömningar av sina investeringar under den närmaste fyraårsperioden.

Enkätresultatet i LU 70 för 1970—1975 kan jämföras med det faktiska utfallet 1970—1972 för de större företagen plus den nya planenkätens

1Enligt folk- och bostadsräkningarna sysselsatte industrin 1965 30,9% av samtliga förvärvsarbetande. Detta tal hade 1970 sjunkit till 29,7 %.

Diagram 33:20 Utveckling av investeringsvolymen inom industrin 1952—1977. Index 1968 = 100 Logaritmisk skala

Tillväxttakt 3,3 % per år

1952 55 60 65 70 73 77

——- Faktisk utveckling

Planer i företag med mer än 200 anställda. Genomsnittlig nivå

- ----- IUI :s kalkyl. Genomsnittlig nivå . Enkätår

uppgifter under 1973—1975. En sådan jämförelse visar, som framgår av tabellen, en underskattning med ca 8 %.

De redovisade investeringsplanerna i den senaste enkäten visar en relativt svagare investeringsvilja än i LU 70 (diagram 20). Även om man gör en uppjustering med hänsyn till tidigare plan-utfallsskillnader erhålls en måttlig investeringsökning för perioden 1972—1977.

I LU 70 beräknades att det skulle behövas en genomsnittlig årlig investeringsökning 1970—1975 på 6,5 % (motsvarar en genomsnittsnivå för 1971—1975 på 121; l970=100), för att realisera den angivna produktions- och produktivitetsökningen. Enligt den bedömning som gjorts här kommer den genomsnittliga investeringsnivån att stanna vid endast 1081, vilket innebär en årlig ökning på 2,6 %. Denna starka nedrevidering motsvaras, som senare visas, av en nedrevidering även av produktions- och produktivitetsökningen.

För hela perioden 1973—1977 har vi bedömt att de genomsnittliga årliga investeringarna skall ligga på ca 1 I % över 1972 års nivå. Det skulle betyda en underskattning i planerna på 16 % (tabell 25). Det är mer än

' Skulle denna bedömning vara riktig skulle plan-utfallskvoten för investerings- planerna i LU 70 bli 0,88 i stället för de 0,92, som angesi tabell 25. Enligt planerna skulle den genomsnittliga investeringsnivån 1973—1975 ligga på 1972 års nivå. Vid bedömningen av investeringsutvecklingen har antagits att nivån 1973—1975 kommer att ligga 6 % över 1972 års nivå.

vad tidigare plan-utfallsskillnader kan motivera, särskilt om man beaktar att planperioden denna gång är ett är kortare. Tas också hänsyn till att miljövårdsinvesteringarna enbart vid befintliga anläggningar 1972 uppgick till en rekordhög nivå, 515 milj. kr1 , vilket motsvarar ca 6 % av 1972 års totala investeringar, framstår uppjusteringen som förhållandevis kraftig.

Den kraftiga koncentrationen av miljövårdsinvesteringar till 1972 sammanhänger naturligtvis med de höga bidrag till miljövårdsinveste- ringar som staten gav detta år. Dessa investeringar väntas ligga kvar på en hög nivå 1973 (ca 470 milj. kr) för att därefter sjunka starkt,

Som framgår av diagrammet betyder de antaganden som gjorts att man kommer att ligga kvar på trenden för investeringarnas tillväxt under 1960-talet. Investeringarna skulle således stiga med i genomsnitt 3,6 % per år under perioden 1972—1977. Det är framför allt de av företagen planerade investeringarna för de sista två åren i planperioden som justerats upp kraftigt. Motiveringen för dessa justeringar är — förutom ett hänsynstagande till de traditionella underskattningarna i företagens planer — att en ännu lägre investeringsnivå än den som här antagits inte vore förenlig med den produktionskapacitetsutveckling som vi på grunder som redovisats i detta och senare avsnitt anser rimlig.

In vesteringsu trymmet

I detta avsnitt skall vi först diskutera i vad mån tillgången på kapital kommer att vara en begränsande faktor för industrins investeringar. Därefter tar vi upp frågan om hur stora investeringar som behövs för att realisera den produktionsökning vi bedömt som sannolik. Investerings- behovet bestäms i hög grad av produktivitetsutvecklingen, som därför också diskuteras i detta sammanhang.

Industrins investeringar inklusive lagerinvesteringar utgjorde i genom- snitt ca 23 % av de totala bruttoinvesteringarna i Sverige under perioden 1968—1972. Under första hälften av 1960-talet låg denna andel ett par procentenheter högre. Nedgången har skett inom ramen för en oförändrad bruttoinvesteringsandel av BNP.

Industrins kapital har en genomsnittligt kortare livslängd än övrigt kapital i samhället — i synnerhet bostadskapitalet — varför avskrivnings- procenten blir betydligt högre. Industrins andel av ökningen i hela landets kapitalvolym exklusive lager uppgår enligt nationalräkenskaperna till ca 15 % (20 % inkl. lager).

Industrin tar en förhållandevis liten andel av kreditmarknaden i anspråk för sina investeringar. Under perioden 1967—1971 utgjorde industrins nettoupplåning endast 10,5 % av det totala kreditutbudet.2 Inkluderas även aktiefinansieringen blir andelen 12,1 %. Denna andel var lika stor första hälften av 1960-talet, dock med den skillnaden att

F] Dessa siffror grundar sig på beräkningar som .orts vid institutet av Johan acht. 2 Kreditmarknaden 1971 hade en omslutning på 21,2 miljarder kr. Se Riks- bankens årsbok 1971, tabell 86. Industrins upplåning på kreditmarknaden har beräknats inom IUI.

aktiefinansieringen då spelade större roll. Den helt dominerande delen av industrins bruttoinvesteringar finansieras internt genom avskrivnings- medel och nedplöjda vinster. Industrins relativt begränsade andel av den totala kapitalbildningen och av kapitalmarknaden gör att dess investeringsutrymme är mycket elastiskt, sett från resurssidan. Det behövs endast mindre neddragningar av tillväxttakten i de övriga sektorernas — bostadbyggandet, kommunerna, staten — investeringsbe- hov för att ge utrymme för betydande investeringsökningar inom industrin. Några begränsningar av industrins investeringsökning inom rimliga gränser, som härrör från tillgången på externt kapital, skulle därför inte behöva föreligga.

Investeringsökningen bestäms därför främst av taktorer på efterfråge- sidan, dvs. av företagens investeringsvilja. Denna bestäms i första hand av vinstutvecklingen, vilken dels ger de nödvändiga självfinansieringsmöjlig- heterna, dels ger kapitalägarna den avkastning som på lång sikt krävs för att de skall vara villiga att investera. De inom företagen sparade medlen svarar för en mycket stor del av investeringarnas finansiering.

Kapital- och produktivitetstillväxt

Industrins investeringsbehov vid en viss antagen produktionsökning kan, som gjordes i industribilagan i LU 70, bestämmas med hjälp av produktionsfunktionsberäkningar. På grundval av sådana kan man i princip bestämma vilken ökning i kapital och arbetskraft som krävs för att åstadkomma en viss antagen produktionsökning. Sådana beräkningar måste omges med stora osäkerhetsmarginaler. Ökningen i arbetskrafts- och kapitalinsatsen kan endast förklara en del av produktionsökningen. Återstoden förklaras av totalproduktivitetens tillväxt, ibland även kallad teknikfaktor. Arbetsproduktiviteten, som redovisades i avsnitt 3.3 i samband med diskussionen av enkätresultatet, inkluderar effekten av såväl ökad totalproduktivitet som ökad kapitalinsats per sysselsatt.

I tabell 26 anges den årliga tillväxten av produktionen, kapitalstocken, arbetskraftsinsatsen i timmar och totalproduktiviteten. Beräkningarna följer i stort sett samma principer som i industribilagan till LU 70.1 I tabellen har också angivits IUI: s reviderade bedömning av dessa variablers utveckling under perioden 1970—1975 och den nya bedöm- ningen för perioden l972—1977. Vid bedömningen av kapitalstockens tillväxt har vi därvid utgått från det ovan redovisade antagandet om investeringarnas utveckling samt en bedömning av utrangeringstakten. Utrangeringstakten har tenderat att öka under hela efterkrigstiden och uppgick till 3,4 % av kapitalstocken per år under perioden 1965—1970, vilket motsvarade nästan hälften av bruttoinvesteringarna i fasta realtill— gångar under perioden. Vi har antagit att utrangeringstakten av kapital skall sjunka något under 1970-talet. Ett skäl till detta antagande är att man redan haft en betydande utslagning av kapital. Vidare skulle vid den förbättring av industrins vinstnivå, som våra kalkyler förutsätter, för-

1 Lundberg, L., appendix C i Nabseth, L. m.fl. Svensk industri under 701alet med utblick mot 80—talet. Industriens Utredningsinstitut. Stockholm 1970. Siffror- na för 1969 och 1970 är nu definitiva, vilket ändrat resultatet något för perioden 1965—1970.

Tabell BS: 26 Produktionens, produktionsfaktorinsatsemas och totalproduktivite— tens ökning i svensk industri 1955—1970 och enligt IUI: s kalkyl 1970—1977 Procen tuell årlig förändring

Period 1 2 3 4 5 6 7 Pro— Kapi- Arbets— Kapitalin- Total- Lager- Rep.

dnk- tal- kraft tensitet produk- stocka och tion stock tim. kol. 2— tivitet under- kol. 3 håll

___—___

1955—1960 5,2 4,8 0,2 4,6 3,1 3,8 3,2 1960—1965 7,4 5,5 0,6 4,9 4,8 4,3 3,1 1965—1970 4,9 4,2 —1,5 5,7 4,1 4,9 1,4 1 U] : s kalkyl 1970—1975 4,4 4,0 —l,8 5,8 3,9 1972—1977 4,7 4,1 —0,6 4,7 3,4

aÖkningstakten beräknad från femårigt glidande medeltal. Nivån 1970 är medelvärdet för 1968—1972 etc.

Anm: Beräkningarna för 1955—1970 följer i stort sett de principer som redovisas i appendix C av L. Lundberg i Nabseth, m. fl. a. a. Beräkningarna av kapitalstocken för 1955—1970 är också hämtade därifrån. Serierna över produktion och arbetskraftsinsats har beräknats på grundval av data från industristatistiken och nationalräkenskaperna.

På grund av något annorlunda metod överensstämmer de angivna tillväxttakterna inte helt med dem som anges i nämnda appendix C.

Vid beräkningen av totalproduktiviteten (kol. 5) har inkomstandelarna använts som mått på produktionsfaktorernas bidrag till produktionen: 0,6 för arbetskraft och 0,4 för kapital. Arbetsproduktiviteten är approximativt lika med kol. l—kol. 3. Minskas denna summa med 0,4 x kapitalintensiteten i kol. 4 erhålls totalproduktivi- teten.

Kapitalstocken inkluderar endast fast realkapital. Beräkningen av lagerstockens ökning och utvecklingen av reparationer och underhåll har skett för denna utredning. Underlaget är hämtat från nationalräkenskaperna (SCB).

utsättningarna att upprätthålla produktionen med gammalt kapital komma att förbättras. Vid en högre vinstnivå erhålls ju ett överskott även på det sämsta kapitalet. Den fortsatta avvecklingen av handelshinder kan dock väntas hålla utslagningen av produktionskapitalet inom de sektorer och företag som inte klarar den skärpta importkonkurrensen kvar på en hög nivå.

Av tabellen kan man utläsa den acceleration i kapitalstockens ökning som skedde i början av 1960-talet som ett resultat av den stora höjningen i investeringsnivån vid slutet av 1950-talet (diagram 20). Kapitalstocken har därefter fortsatt att växa i en snabbare takt än investeringarna som följd av den höga investeringsnivån vid ingången till 1960-talet.

Kombinationen av en måttlig tillväxt för bruttoinvesteringarna och en relativt snabb utrangeringstakt måste dock så småningom leda till en sänkning av kapitalstockstillväxten ner mot nivån för den trendmässiga tillväxttakten i bruttoinvesteringarna. En höjning av kapitalstockens tillväxttakt skulle kräva en betydande ökning i investeringarna. Analysen visar hur industripotentialens utveckling förändras endast långsamt som följd av den långa tid det tar att ändra kapitalstockens tillväxttakt i väsentlig utsträckning.

Av tabell 26 framgår också att industrins lagerkapital vuxit långsam- mare än det fasta realkapitalet under de första två femårsperioderna, men snabbare under sista hälften av 1960-talet. Lagerkapitalet uppgår till ca

30% av hela realkapitalet (drygt 40% av det fasta). Under perioden 1955—1965 sänktes lagerkapitalinsatsen per producerad enhet (kol. 6—kol. I) med i genomsnitt 2 a 3 % per år.

Vid beräkningen av totalproduktivitetens ökning har hänsyn inte tagits till lagerkapitalets utveckling. Om man gör det och alltså beaktar hela ökningen i den reala kapitalinsatsen — lager plus byggnader och maskiner — blir ökningen i totalproduktiviteten något högre för de tidigare perioderna, och något lägre för perioden 1965—1970. Någon entydig förklaring till att lagerkapitalvolymen vuxit förhållandevis snabbt 1965—1970 är svår att ge. Effekten av den stora lagerökningen 1970 är antagligen inte helt neutraliserad av ett glidande femårsmedeltal, som tar hänsyn även till lagerminskningen 1972. Denna var inte så stor som man borde ha väntat sig med tanke på produktionsutvecklingen. De snabbt stigande världsmarknadspriserna på varor i internationell handel kan bl. a. ha stimulerat företagen att hålla en genomsnittligt högre lagernivå under senare år.

Av tabell 26 framgår också att reparations- och underhållsarbeten, mätta i fasta priser, vilka uppgår till nära hälften av de årliga investeringarna, ökade klart långsammare än tidigare under perioden 1965—1970. Detta kan kanske till en del förklaras av den ökade utrangeringen av gammalt kapital med höga underhållskostnader. En annan orsak kan vara att företagen eftersatte reparations- och underhålls- arbetena under detta skede med starkt kostnadstryck. Har så varit fallet överdrivs takten i totalproduktivitetens tillväxt under denna period.'

Fo U—kapitalet

Utvecklingen av den totala produktiviteten påverkas även av det immateriella kapitalets tillväxt. Det immateriella kapitalet byggs upp av alla typer av utgifter som genererar en inkomst under en följd av år efter det att utgifterna gjorts. Hit hör forsknings- och utvecklingsarbete, utbildning av personal, uppbyggande av administrativa rutiner m. m. Det är, som lätt inses, svårt att få ett mått på förändringen av det immateriella kapitalet. Ett sätt är att ackumulera investeringarna i forsknings- och utvecklingsarbete över en lång följd av år med antagande om en viss livslängd på FoU-kapitalet. I Sverige har SCB insamlat uppgifter om FoU-kostnaderna i industrin vartannat år sedan 1963. Från dessa uppgifter kan man beräkna en indexserie som ger en viss uppfattning om utvecklingen av FoU-investeringarna i fasta priser. Ett sådant index visar en ganska måttlig ökningstakt — 3 å 4 % per år i genomsnitt mellan 1963 och 1971. Det är ungefär samma ökningstal som investeringarna i realkapital.

Naturligtvis behöver inte FoU-kapitalet ha ökat i samma takt som

* Egentligen är det riktigare att i produktionsfunktionen ha kapitaltjänsterna i stället för kapitalstocken som mått på kapitalinsatsen. En förkortning av kapitalets livslängd genom minskat underhåll, vilket ur företagens synvinkel naturligtvis kan vara fullt rationellt, betyder en snabbare förbrukning av kapitaltjänster. Hade man därför använt ett mått på insatsen av kapitaltjänster i industrin hade totalproduk- tivitetens tillväxt således blivit något lägre under andra hälften av 1960-talet.

investeringarna. Det kan ha vuxit långsammare som följd av att den ekonomiska livslängden på nya produkter och processer kan ha för- kortats under 1960-talet. En sådan förkortad livslängd — med åtföljande snabbare avskrivningstakt — är också vad man bör förvänta sig med tanke på den starkt ökade satsningen på FoU ivärlden. Detta torde leda till en minskad avkastning på FoU-investeringama genom ökade kostnader för att få fram nya produkter på hög innovationsnivå och genom kortare livslängd på nya produkter. Är detta riktigt behövs en kraftig ökning av FoU-investeringarna redan för att vidmakthålla och öka de svenska företagens FoU-kapital. Även om materialet är osäkert vågar man dra den slutsatsen att det inte finns något som tyder på att FoU-investeringarna accelererat så starkt att de skulle kompensera den svaga investeringsut- vecklingen.

Produktivitetsu tvecklingen under I 9 70-talet

Totalproduktivitetens tillväxt ”förklarar” större delen av produktionens ökning. Det antagande som görs om totalproduktivitetens utveckling blir därför avgörande för vilken arbetskrafts- och kapitalinsats som kan bedömas nödvändig för att realisera en viss antagen produktionsökning.

Av tabell 26 ser man utvecklingen av totalproduktiviteten sedan 1955. Den steg starkt under 1960-talets första hälft parallellt med en kraftig ökning i kapitalvolymtillväxten. Under andra hälften av 1960-talet låg den kvar på en hög nivå, om än lägre än under 1960-talets första hälft.1 I tabellen anges också den ökning i totalproduktiviteten som IUI: s bedömning av produktion, sysselsättning och investeringsutveckling implicerar. Totalproduktivitetens tillväxt kommer enligt denna bedöm- ning att fortsätta sjunka. Ett skäl härtill är att produktivitetsstegringen under perioden 1965—1970 hölls uppe på en relativt hög nivå som en konsekvens av en mycket hård kostnadspress i kombination med outnyttjade rationaliseringsmöjligheter_ Det fanns en viss ”slack” i företagen, som då kunde tillgodogöras. Enligt IUI:s bedömning synes utgångsläget för en snabb produktivitetsstegring idag inte vara detsamma som 1965.

Införandet av ny teknik kräver ofta investeringar, då en betydande del av den nya tekniken är kapitalbunden. Om bruttoinvesteringarnas relativa andel av kapitalstocken minskar — vilket sker med de antaganden om investeringsutvecklingen vi gjort — och om man antar att den kapital- bundna tekniken förbättras i samma takt som tidigare, kommer det nya kapitalet att ge ett allt mindre procentuellt bidrag till industrins genomsnittliga produktivitetstillväxt. Denna effekt kan i princip uppvä- gas av en snabbare utslagning av gammalt kapital. Vi har dock, som tidigare motiverats, antagit att utrangeringstakten kommer att ligga något under den höga nivå som gällde under andra hälften av 1960-talet.

Också den strukturomvandling som äger rum mellan företag och branscher kan påverka den totala produktivitetsstegringen. Skillnaden mellan arbetsproduktiviteten i de olika branscherna är betydande, vilken

' Det bör observeras att beräkningarna i LU 70, som baserades på preliminär statistik för 1969 och 1970, visade det motsatta förhållandet.

gör att skillnader i expansionstakt skulle kunna generera en ökad arbetsproduktivitet via förändringar i branschstrukturen. En sammanväg- ning av den branschutveckling vi räknar med för perioden 1972—1977 (avsnitt 3.7), under antagande om oförändrad produktivitet i varje bransch ger dock ingen sådan positiv effekt på den genomsnittliga arbetsproduktiviteten i industrin.

Sysselsättningen minskade 1970—1972 mindre än under föregående konjunktumedgång 1965—1967. Detta sammanhänger delvis med att samhället satsat kraftigt på olika sysselsättningsstimulerande åtgärder, såsom höga bidrag till produktion på lager, AMS-stödd industriverksam- het, direkta bidrag till företagen för att hålla uppe sysselsättningen m. rn. Denna typ av åtgärder har vi räknat med som ett permanent inslag i den ekonomiska politiken även om nivån kommer att varieras något med konjunkturen. Detta är ett av skälen till att vi tror att sysselsättningen inom industrin kommer att sjunka något mindre än som angavs i IUI: s bedömning i LU 70 för perioden 1970—1975. Det har också utgjort ett av argumenten för att göra en relativt kraftig uppjustering av industriin- vesteringama jämfört med företagens planer. Konsekvensen måste dock bli att produktivitetstillväxten avtar.l

En ofta återkommande fråga i diskussionen om den industriella utvecklingen är i vilken utsträckning företagen satsar på expansions- respektive rationaliseringsinvesteringar. Det är dock svårt att dra en skarp gräns mellan dessa slag av investeringar. Det stora flertalet rationalise- ringsinvesteringar innebär samtidigt en höjning av produktionskapaci- teten. Inom processindustrin är exempelvis ofta det enda sättet att spara arbetskraft per producerad enhet att öka produktionsskalan.

En inriktning på rationaliseringsinvesteringar bör, om man ser till industrin i dess helhet, visa sig i att kvoten mellan kapitalökning och produktionsökning blir högre än om expansionsinvesteringarna domine- rar samt i en snabbare ökning i kapitalinsatsen per sysselsatt. Kvoten mellan kapitalstockens och produktionens ökning i tabell 26 (jfr kolumnerna 1 och 2) är högre enligt IUI:s bedömning för perioden 1970—1975 än för t. ex. perioden 1960—1965, som karakteriserades av kraftiga expansionsinvesteringar. Detsamma gäller ökningen i kapitalin— satsen per arbetstimme. För perioden 1972—1977 räknar vi med en viss omsvängning mot expansionsinvesteringar och en lägre ökning i kapitalin- satsen per arbetstimme.

En jämförelse av företagens planer i 1969 och 1972 års industrienkä- ter kan tolkas som en förskjutning mot en något högre andel rationalise-

1 Arbetsproduktivitetens genomsnittliga årliga tillväxttakt har antagits bli ca 6,3 % under perioden 1970—1975 (approximativt lika med kol l—kol. 3 i tabell 26), vilket är något lägre än under perioden 1965—1970. Under perioden 1972—1977 har den antagits bli en hel procentenhet lägre. Den relativt stora differensen mellan de överlappande femårsperioderna sammanhänger till stor del med att arbetskraftsinsatsen, mått i timmar, drogs ner med inte mindre än 7 % under dessa år, samtidigt som industrin enligt enkäten hade för mycket folk i förhållande till produktionsnivån 1972. Detta resulterade i en speciellt hög ”potentiell” produktivitetsutveckling åren 1971 och 1972 (se diskussionen på s. 263—264), vilket kan ses som en effekt av snabb utslagning av marginell produktion och företag samt av arbetstidsförkortningen, vilken brukar till en del ”tas igen” ge- nom högre produktivitet. För perioden 1972—1977 har vi inte räknat med någon arbetstidsförkortning och inte heller med en lågkonjunktur av samma djup som 1971 och 1972.

ringsinvesteringar. ! 1969 års enkät planerade man för en högre tillväxttakt, klart högre sysselsättningsökning och en lägre produktivitets- tillväxt än i denna enkät.

3.6 Avsättningsmöjligheterna för svensk industriproduktion i Sverige och iutlandet

Realismen i industrienkätens resultat måste bedömas inte bara med hänsyn till tillgången på arbetskraft och kapital och rimligheten i den förutsatta produktivitetsutvecklingen utan även med hänsyn till om det kommer att finnas avsättningsutrymme för den planerade industripro- duktionen på den svenska marknaden eller på exportmarknaderna. En bedömning av marknadstillväxten sammanhänger nära med om kostnads- utvecklingen blir sådan i svensk industri att företagen kan avsätta sin produktion till de rådande världsmarknadspriserna. I den mån vissa industribranscher är avskärmade från utländsk konkurrens — t. ex. vissa delar av livsmedelsindustrin —- får efterfrågeutvecklingen på hemmamark- naden ett mer avgörande inflytande på branschens produktionsutveck- ling. Prisnivån i dessa branscher kommer att stiga så mycket som krävs för att den efterfrågade varumängden skall framkomma. Vi skall här först diskutera hur den inhemska efterfrågan på industrivaror kan väntas växa och sedan behandla frågan om hur svensk industri kommer att kunna hävda sig i konkurrensen med den utländska på hemma- och exportmark- naden.

3.6.1 Inhemsk efterfrågan på industrivaror Enligt enkätresultatet väntas produktionen stiga med 6,4 % per år 1972—1977 (om man utgår från den faktiska nivån 1972) och exporten med 8,5 % per år. Dessa siffror är icke helt jämförbara då produktionen avser förädlingsvärdet och exporten saluvärdet. För att kunna diskutera det rimliga i dessa ökningstal krävs att man utgår från en beräkning av tillförseln av industrivaror till den svenska marknaden. I tabell 27 har vi på grundval av 1968 års input-output-tabell gjort en tillförselberäkning av industrivaror.

Saluvärdet, 67,1 miljarder kronor, är värdet av hela industrins försäljning till alla andra producerande sektorer än industrin och till slutlig användning: privat och offentlig konsumtion, för investeringsän- damål eller export. Internleveranserna inom industrin är således borträk- nade. Detta nettosaluvärde är uppbyggt av kostnaderna för importerade varor, vars andel uppgår till ca 20 %, kostnaderna för varor levererade från övriga icke industrisektorer i Sverige, t. ex. skogs- och jordbruk, transportsektorn, tjänster från banker och försäkringsbolag etc., samt av kostnaderna för arbetskraft och ersättningen till kapitalet (förädlings- värdet). Utöver de i Sverige producerade industrivarorna importeras industrivaror till de övriga sektorerna och för slutlig användning. Detta ger bruttotillförseln av industrivaror till svenska marknaden. Från detta belopp dras sedan exporten av industrivaror, vilket slutligen ger industri- varutillförseln till svenska marknaden. Eftersom lagerökningen är en del av den inhemska slutliga efterfrågan sätter vi likhetstecken mellan tillförseln av och inhemsk efterfrågan på industrivaror.

Tabell B3: 27 Tillförsel av industrivaror till den svenska marknaden 1968 Miljarder kronor, 1968 års priser

Import av industrivaror till industrin 11,9 Import av icke industrivaror till industrin 1,3 13,2 Leveranser från icke industrisektorer i Sverige 15,3 Förädlingsvärdet i den svenska industrin 38,6 Saluvärdet, nettoa i den svenska industrin 67,1 Import av industrivaror till övriga sektorer 3,0 Import av industrivaror till slutlig efterfrågan 9,9 12,9 Summa tillförsel 80,0 Avgår export av industrivaror —23,9 Summa tillförsel av industrivaror till den svenska

marknaden 56,1

3 Industrins internleveranser borträknade. Dessa uppgick till 23,5 miljarder kr. Bruttosaluvärdet uppgick därför till 67,1 + 23,5 = 90,6 miljarder kr. Källa: Beräkningar grundade på 1968 års input-output—tabeller.

Den totala importen av industrivaror uppgick 1968 till 24,8 miljarder kronor (11,9 + 12,9 = 24,8) av en total import på ca 28 miljarder kronor. Exporten av industrivaror var således en knapp miljard mindre än importen 1968. Man kan definiera svensk industris hemmamarknadsandel på flera sätt. Ett sätt är att sätta industrivaruimporten, vare sig detär insatsvaror eller varor för direkt slutlig konsumtion, i förhållande till totala industrivaruefterfrågan. Den svenska industrins andel av hemma-

1 — 2 marknaden blir då 56 % (W: 0,56). Hemmamarknadsandelen

sjunker så länge export och import växer snabbare än hemmamarknaden. Importen av varor till industrin har stigit snabbare än produktionen och därmed möjliggjort en hög exporttillväxt. Det har skett en stark ökning i det internationella handelsutbytet, inte minst vad gäller industriella halvfabrikat. Importen av industriella insatsvaror till industrin uppgick 1968 till 48 % (11,9/24,8) av hela industrivaruimporten, som i sin tur utgör 42 % av hela importen. Exporten innehåller också direkt och indirekt en växande andel importerade varor. 1968 utgjorde importinne- hållet i exporten 19,7 % av exportvärdet.

I tabell 28 redovisas utvecklingen av de viktigaste storheterna i tabell 27'. Av tabellen ser man att produktionsvolymen hela tiden har vuxit snabbare än den inhemska efterfrågan. Till en del beror det på att importvolymen vuxit något långsammare än exportvolymen. Viktigare är dock att insatsen av varor och tjänster i fasta priser från icke industrisektorer, som uppgick till 15,3 miljarder kronor 1968 (tabell 27), har ökat betydligt långsammare än förädlingsvärdet i fasta priser. Det är framför allt leveranserna från jord- och skogsbrukssektorn samt energi- sektorn, som förlorat i betydelse. Det är ett uttryck för de inhemska

1 På grundval av de fastprisberäknade input—output-tabeller i 1968 års priser för Sverige so'm finansdepartementet arbetar med i den modell, med vilken man i långtidsutredningen prövar konsistensen i de olika sektorernas planer, har vi gjort tillförselberäkningar av industrivaror till den svenska marknaden för 1955, 1960, 1965 och 1970 (alla högkonjunkturår). Från dessa tabeller kan man inte erhålla en uppdelning av importen på varor som går till industrin såsom insatsvaror och varor som går till övriga sektorer eller slutlig efterfrågan. Importvolymen i tabell 28 består således av summan av alla de irnportslag som särredovisats i tabell 27. Den inhemska efterfrågan är lika med tillförseln av industrivaror till den svenska marknaden.

Tabell B3:28 Export, import och inhemsk efterfrågan på industrivaror samt industrins produktion 1955-1970 Procentuell årlig tillväxt

1955—1960 1960—1965 1965—1970

Export 7,7 7,4 9,2 Import 7,9 7,3 7,4 Industrivaruefterfrågan 4,4 6,0 3,4 Industriproduktion 5,7 7,3 5,0 BNP 3 ,6 5 ,4 3,8 Elasticiteter Industriproduktion/BNP 1,58 1,35 1,31 Industrivaruefterfrågan/ BNP 1,22 1,11 0,89 Export/industriproduktion 1,35 1,02 1,83

Källa: Se not 5. 303.

råvarornas minskade roll för svensk industri. Att utrikeshandeln vuxit så snabbt i förhållande till produktionen är också till en del beroende av att verkstadsindustrin vuxit så snabbt och att denna bransch hela tiden har haft en högre andel importerade och exporterade insatsvaror än övriga industribranscher. Under perioden 1960—1965 steg den inhemska industrivaruefterfrågan betydligt snabbare än under 1950-talet. Detta höll igen exporten och ledde till en mycket stark ökning i industriproduktionens tillväxttakt. Mellan 1965 och 1970 drogs ökningen i industrivaruefterfrågan ner kraftigt. Tillväxttakten sjönk med över 40 %. Svensk industri tvingades att försöka kompensera den långsamma ökningen i hemmamarknadsefter- frågan med ökad export. Det räckte dock inte alls till för att industrin skulle kunna bibehålla sin tidigare höga expansionstakt. Det växande internationella beroendet hos svensk industri, som tilldragit sig sådan uppmärksamhet under senare år, är delvis framtvingat av en för Sverige specifikt låg inhemsk tillväxt i industrivaruefterfrågan.

En hög ökningstakt i industriproduktionen behöver naturligtvis inte betraktas som något önskvärt i sig. Genom att styra över efterfrågan från industrivaror till hemmaproducerade varor och tjänster med lågt industri- varuinnehåll — framför allt offentlig konsumtion — har man kunnat nöja sig med en lägre ökningstakt i industriproduktionen än som annars varit behövligt för den externa balansen. Denna vridning av konsumtionsinrikt- ningen, som man uppnått framför allt genom att med stigande skatteuttag hålla tillbaka den privata konsumtionen, har dock även motiverats med att man velat skapa utrymme för en ökad export. Mellan 1965 och 1970 skedde också en förbättring i handelsbalansen för industrivaror. Den svängde från ett underskott 1965 på ca 1,8 miljarder kronor i 1968 års priser till jämvikt 1970. Lagerökningen detta senare år var dock exceptionellt stor. Vid en mer normal lagerökning borde ett visst överskott i industrivarubalansen ha uppnåtts. Huvudeffekten av uppbromsningen i den inhemska industrivaruefterfrågan under 1960-ta- lets andra hälft var dock en minskning av industriproduktionens tillväxttakt. Andra sidan av denna utveckling är den snabba expansionen av den offentliga sektorn som medfört en minskning av arbetskraftsut- budet till industrin.

En viktig fråga, som denna analys leder fram till, är om industrins internationella konkurrenskraft påverkas av hemmamarknadsefterfrågans utveckling. En effekt på sikt av en långsammare efterfrågetillväxt på hemmamarknaden är sannolikt att konkurrensen (på hemmamarknaden) skärps. Det tillgängliga expansionsutrymmet minskas, vilket gör det svårare för företagen att utnyttja ny teknologi. Fler företag måste då slås ut eller gå samman. Detta sker dock inte utan motstånd; produktpriserna pressas och vinstmarginalerna krymps. Företagen kan i detta läge söka öka sin export. Vinsterna på exportförsäljningen torde dock ligga något lägre än på hemmamarknadsförsäljningen. Lönsamhetspressen i svensk industri under andra hälften av 1960-talet torde därför till en del kunna förklaras av den långsamma ökningen i hemmamarknadsförsäljningen. Vi skall i ett senare avsnitt diskutera effekten på exportutbudet och importefterfrågan av låg inhemsk efterfrågetillväxt och därvid bl. a. beakta den starkt ökande utlandsproduktionen hos de företag som svarar för större delen av den svenska exporten.

3.6.2 Enkätresultatet och bedömning av export- och importutvecklingen

Analysen i föregående avsnitt har visat att industriexportens utveckling inte lämpligen kan bedömas fristående från hemmamarknadens och importens utveckling. Därför har vi försökt göra vissa överslagsberäk- ningar av den svenska industrivaruefterfrågans utveckling fram till 1977 . Genom att utnyttja 1968 års input-output-tabell har den relativa fördelningen av förbrukningen av industrivaror på slutlig inhemsk efterfrågan beräknats.l Tablån nedan visar det starka beroendet som råder mellan den privata konsumtionens utveckling och den inhemska industrivaruefterfrågan.

Andel i procent av total slutlig inhemsk industrivaruförbrukning, som går till:

Privat konsum tion 64 Investeringar 24 Offentlig konsum tion 1 1 Lagerinvesteringar 1

100

______—-———__—

Enligt avstämningen av LU 70 antas den privata konsumtionen komma att stiga med 2,6 % per år 1970—1975, vilket förutsätter en ökning på ca 4 % per år 1972—1975. Den övervägande delen av industrins kapitalvaru— produktion går till privata investeringar, inte minst industrins egna. Investeringstillväxten inom industrin kan, som tidigare visats, knappast väntas bli större än 2,6 % per år under perioden 1970—1975. Däremot kan man räkna med en något snabbare tillväxt av offentlig konsumtion och övriga investeringar (exkl. bostadsbyggande). Den totala inhemska

' Såväl den direkta som den indirekta förbrukningen har inkluderats. Vid exempelvis konsumtion av televerkets tjänster förbrukas indirekt de industrivaror som används som löpande insatsvaror i televerket.

Tabell 83:29 Alternativa utvecklingsmönster för produktion, hemmamarknadsef- terfrågan och utrikeshandel 1970—1977 Procentuell årlig tillväxt

1970—1975 1972—1977

Alt. 1 Alt. 2 __ ___— Export 7,0 8,0 7,5 Import 5,5 6,6 7,0 Industrivaruefterfrågan iSverige 2,8 3,1 3,8 Industriproduktion 4,4 4,4 4,7

___—__—

industrivaruefterfrågan kan därför inte beräknas stiga med mer än omkring 2,8 % per år 1970—1975.

Som redogjordes för i början av avsnitt 5 har vi beräknat att BNP-kapaciteten, mätt från användningssidan, skall stiga med ca 3,6 % per år 1972—1977. Vi räknar i termer av BNP-kapacitet för att få jämförelse med tidigare perioder och för att kunna ställa den i relation till våra bedömningar av industrikapacitetens utveckling. Hur den privata och den offentliga konsumtionen kommer att utvecklas i förhållan- de till varandra under denna period är naturligtvis beroende av den ekonomiska politiken. I avstämningen av LU 70 har antagits en föränd- ring av tidigare utvecklingsmönster, då man nu förutser en snabbare ökning av den privata konsumtionen än av den offentliga (s. 287 f). Industriinvesteringarna har av oss antagits stiga med 3,6 % per år. Väger man samman dessa förändringar kommer man till att industrivaruefterfrå- gan skulle stiga ungefär med 3,8% per år 1972—1977. Detta skulle innebära en markant omsvängning i Sverige tillbaka till en högre tillväxttakt i hemmamarknadsefterfrågan.

I tabell 29 har vi sammanfattat ovan redovisade beräkningar över hemmamarknadsefterfrågans utveckling samt fört in vissa antaganden om exportens och importens utveckling. Från dessa utvecklingstakter beräk- nas sedan den produktionsutveckling, som ger ett konsistent utvecklings- förlopp. Vid beräkning av industriproduktionens utveckling har antagits att insatsen av varor och tjänster från icke industrisektorer kommer att minska sin relativa andel i samma takt som under 1960-talet.

Jämförs utvecklingen 1970—1975 med den som visas i tabell 28 för perioden 1965—1970 framstår utvecklingen under första hälften av 1970-talet som en fortsättning och accentuering av tidigare tendenser. Den inhemska industrivaruefterfrågan växer för denna period ännu långsammare än under 1960-talets andra hälft, vilket sänker industripro- duktionens ökningstakt. Samtidigt ökar exporten snabbare än importen, vilket medför att handelsbalansen för industrivaror fortsätter att förbätt- ras.

För perioden 1972—1977 har vi uppställt två alternativ. Enligt alternativ 1 kommer den privata konsumtionen att stiga långsamt (ca 3 % per år) medan industriinvesteringarna antas öka i den av oss antagna takten med 3,6 % om året. Detta ger en låg tillväxt iindustrivaruefterfrå- gan, vilket medför att importen hålls tillbaka.

Enligt enkätresultatet väntades exporten stiga med 8,5 % per år. Denna siffra har vi reviderat ner något för att ”normalisera” exportvärdet för 1972 och på detta sätt renodla tendenserna i den ekonomiska utveckling vi behandlar. Å ena sidan var exportökningen 1970—1972 långsam som följd av den internationella konjunkturavmattningen. Å andra sidan borde man ha väntat sig att den negativa utvecklingen av industrivaru- efterfrågan inom landet skulle ha genererat ett högre exportutbud. Detta är anledningen till att vi ansett att den ”normaliserade” exporten endast skulle ha legat något över den faktiskt uppnådda. Den angivna exportök- ningen på 8 % pcr år anser vi i stort sett motsvara företagens exportplaner. Den hemmamarknadsförsäljning som kalkylexemplet förut- sätter ger tillsammans med den beräknade exporttillväxten en långsam- mare ökning i det totala avsättningsutrymmet för industrins produktion än den produktionsökning vi räknat med i denna utredning. Kalkylexem- plet ger således en tillfredsställande utveckling för den externa balansen men en långsammare produktionstillväxt.

I det andra alternativet antas hemmamarknadsefterfrågan stiga kraftigt som följd av en stimulans av privat konsumtion och en begränsning av den offentliga sektorns ökning. Efterfrågeutvecklingen i detta exempel kan i huvudsak sägas återspegla de bedömningar som finns i långtidsut- redningens huvudbetänkande. Denna höga tillväxttakt i industrivaruefter- frågan stimulerar industrin till en något snabbare utbyggnadstakt. Enligt räkneexemplet blir i detta fall den erforderliga produktionstillväxten densamma som vi räknat med på grundval av företagens planer. Det finns dock skäl att tro att man får en lägre relation mellan tillväxttakterna för export och import. Exporten hålls tillbaka samtidigt som den höga inhemska efterfrågan drar med sig ökad import. Tillväxttakterna för import och export kan bli högre eller lägre än som angivits i tabellen; det väsentliga är att skillnaden mellan dem blir mindre.

I vad mån detta alternativ ger yttre balans beror på saldot i handelsbalansen för icke industrivaror och tjänstebalansen. Det beror också på vad som skulle ha gällt för industrivarubalansen 1972 vid normal aktivitetsnivå i ekonomin. De angivna värdena är räknade utifrån antagandet att importen skulle varit 11 % högre 1972 än vad den faktiskt var.

För att balans skall uppnås krävs såvitt vi kunnat bedöma en högre tillväxttakt i produktionen för att man skall kunna släppa fram en så kraftig ökning av industrivaruefterfrågan som angetts i detta alternativ. Höjningen av hemmamarknadsefterfrågan ger industrin en tillräcklig stimulans för den av oss antagna industriutbyggnaden på 4,7 % per år. I det följande avsnittet om svensk industris utlandsinvesteringar skall vi söka motivera detta närmare. Det är själva omsvängningen från den tidigare sjunkande trenden i industrivaruefterfrågan till en stigande som skapar problem. För att lösa detta krävs en ökning i svensk industris konkurrenskraft som möjliggör för den att konkurrera ut import och göra det lönsamt att förlägga produktionen till Sverige, i stället för till de länder där marknaden finns. Om inte en sådan konkurrenskraftsförstärk- ning sker kan det yttre balansproblemet naturligtvis lösas på det sätt som alternativ 1 anger med fortsatt neddragning av den privata efterfrågan.

Den bedömning som gjorts i denna utredning om industriproduktionens utveckling kan sägas avspegla den osäkerhet som föreligger om vilken väg som kommer att väljas. Bedömningen av industriproduktionens utveck- ling 1972—1977 har således inte kunnat göras utifrån en total modell med vilken det är möjligt att pröva om den angivna produktionsutveck- lingen är förenlig med bytesbalanskravet och full sysselsättning inom ekonomin och där hänsyn tas till den typ av dynamiska samband som här antytts och som närmare utvecklas i avsnitt 3.6.4.

Dessa samband kan dock tentativt diskuteras med utgångspunkt från de bägge alternativ som ovan skisserats. I den mån den i alternativ 2 skisserade efterfrågeutvecklingen inte skulle visa sig förenlig med det yttre balanskravet därför att industriproduktionens tillväxttakt är otill- räcklig, är det sannolikt att man i den ekonomiska politiken successivt kommer att tvingas tillbaka mot ett utvecklingsmönster av det slag som gällt under den senaste tioårsperioden och som representeras av alternativ 1. Den lägre tillväxttakt för framför allt den privata konsumtionen som alternativet förutsätter kan kompenseras med en snabbare tillväxttakt för efterfrågan inom de sektorer som har ett lägre industrivaruinnehåll. En utveckling av detta slag kommer i enlighet med vad som sagts ovan att resultera i en långsammare utvecklingstakt också för produktionen. Genom samband av detta slag kan man säga att den prognos som här .orts för industrins utveckling är betingad av en höjning av efterfrågan på industriprodukter. På samma sätt är realismen i denna efterfrågeut— veckling betingad av den tillväxttakt som industrisektorn kommer att åstadkomma.

3.6.3 En jämförelse med modellresultatet

Det finns skäl att i anslutning till den föregående diskussionen kring sambanden mellan industriproduktionens utveckling och de samhällseko- nomiska balansproblemen ange i vilka avseenden våra bedömningar sammanfaller eller skiljer sig från de resultat som erhållits i huvudbetän- kandet till 1973 års avstämning av LU 70.

I den ekonometriska modell som finansdepartementets sekretariat för långsiktsplanering arbetar med görs vissa förutsättningar, dels om produktivitetsutvecklingen inom 24 sektorer av ekonomin, varav 15 industribranscher, dels om den efterfrågan som härrör från export, offentlig konsumtion, offentliga och privata investeringar. Dessutom utgår man från en beräkning av den totala tillgången på arbetskraft i ekonomin. Vidare förutsätts att ekonomin skall arbeta vid full sysselsätt- ning och under jämvikt i betalningsbalansen. Med utgångspunkt från dessa förutsättningar beräknas sedan inom modellen produktionen och sysselsättningen inom var och en av de 24 produktionssektorerna. Man får också fram det utrymme för den privata konsumtionen som finns, sedan efterfrågan från de övriga sektorerna tillfredsställts.

Modellen bygger på en input-output-modell över den svenska ekonomin, och vissa trendmässiga förändringar i input-output samban- den. Från modellen har erhållits ett konsistent utvecklingsförlopp över de

reala storheterna i hela ekonomin, som uppfyller kraven på full sysselsättning och jämvikt i betalningsbalansen.

Eftersom vi arbetar med normaliserade värden för produktion och sysselsättning för 1972, dvs. förutsatt samma kapacitetsutnyttjandegrad 1972 och 1977, är våra siffror över utvecklingen 1972—1977 inte direkt jämförbara med modellresultatet. Däremot föreligger direkt jämförbarhet för perioden 1970—1975. I modellen har antagits att produktivitetssteg- ringen — produktion per arbetad timme — inom industrin kommer att uppgå till 6,8 % per år 1970—1975 och 7,8 % per år 1972—1977. Efter rensning av den senare siffran från den extra produktivitetseffekt som erhålls under ett konjunkturuppsving, blir den normaliserade produktivi- tetsstegringen ca 7 % per år. Enligt våra bedömningar kommer motsvaran- de tal att bli 6,4 respektive 5,4 % per år.

Delvis kan de skillnader som här framkommer, vara beroende av att vi arbetar med industristatistikens data medan huvudbetänkandets modell- kalkyler bygger på nationalräkenskaperna, vilket ger något högre produk- tivitetstal. Skillnaden för perioden 1970—1975 på 0,5 procentenheter kan därför bedömas som ringa, medan den för perioden 1972—1977 uppgår till en procentenhet.

Då industrin svarar för ca en tredjedel av produktionen i ekonomin skulle, med vårt produktivitetsantagande, BNP-kapacitetens tillväxttakt vara 0,3 procentenheter lägre, dvs. ca 3,3 % per år i stället för de 3,6 %, som vi beräknat på grundval av antaganden i sammanfattningen i avstämningen av LU 70 (not på s. 287). Det senare är ungefär samma BNP—tillväxt som mellan 1970 och 1975. Skillnaden visar hur känslig BNP-kapacitetens tillväxttakt är för variationer i de antaganden som görs om produktivitetsstegringen inom industrin.

Modellen har gett till resultat att industrins produktion skall stiga med 6,7 % per år 1972—1977, vilket innebär att industrikapaciteten skulle växa med 5,7 % per år 1972—1977 om man rensar för det låga kapacitetsutnyttjandet 1972. Det föreligger således ett gap på en procentenhet mellan den av modellen härledda behövliga industrikapaci- teten och den tillväxttakt som vi bedömt som realistiskt att räkna med under planperioden.

Vid den lägre BNP-tillväxt som följer av den i denna utredning beräknade produktivitetsstegringen blir vid för övrigt samma antaganden om den offentliga konsumtionens och investeringarnas tillväxt utrymmet för privat konsumtion lägre. Man får då inte heller en fullt så snabb ökning i hemmamarknadsefterfrågan på industrivaror som anges i alternativ 2. Detta begränsar sannolikheten för att industriproduktionen skall nå upp till den av oss beräknade kapacitetsökningen inom industrin på 4,7 % per år. Man kan naturligtvis få en relativt sett långsammare ökning av den offentliga konsumtionen och en i motsvarande grad ökad efterfrågan på privat konsumtion, och därigenom på industrivaror, vid en lägre BNP-tillväxt. En så långsam tillväxt av den offentliga konsumtionen som detta skulle förutsätta synes oss dock inte realistiskt att räkna med. Det finns därför skäl att även räkna med ett utvecklingsförlopp av den typ som redovisas i alternativ 1. Detta alternativ ger strukturell, dvs. på medellång sikt, jämvikt i betalningsbalansen, tack vare den låga tillväxten

i industrivaruefterfrågan. Alternativet är också förenligt med full syssel- sättning som följd av det lägre produktivitetsantagandet. Det kan noteras att vår bedömning innebär en långsammare sysselsättningsminskning 1972—1977 än vad modellresultatet utvisar.

3.6.4 De svenska industriföretagens utlandsinvesteringar

De svenska industriföretagen har ökat sin produktion utomlands mycket snabbt under 1960-talet. Detsamma gäller utländska företags investering- ar i Sverige. I enkäten ingår de utlandsägda dotterbolagens expansions- planer i Sverige. Däremot har vi inte uppgifter om de svenska företagens planerade expansion i utlandet.

I vilken utsträckning utländska företag, som ännu ej är etablerade i Sverige, avser att investera i Sverige under planperioden finns naturligtvis inga uppgifter om. Man kan dock konstatera att den övervägande delen, ca 60 % av de utländska investeringarna i Sverige under perioden 1965—1970, avsåg köp av svenska företag,1 och en betydande del av återstoden är återinvesteringar i de svenska dotterbolagen. De utlands- ägda företagen svarar för ca 6 % av industriproduktionen i landet. Förändringar i utländska företags direkta investeringari Sverige bedömer vi därför inte kan komma att påverka industriexpansionen märkbart under planperioden.

Den på lång sikt väsentliga frågan är i vilken utsträckning som de svenska industriföretagens utlandsengagemang påverkar deras expansions- takt i Sverige. Inom institutet görs en utredning om svenska industriföre- tags utlandsproduktion och utvecklingen av denna mellan 1965 och 1970.2 Av tabell 30 ser man att den helt övervägande delen av dessa koncerners försäljningsexpansion har skett utomlands. Inte mindre än 71 % av koncemernas omsättningsökning såldes i utlandet. Exporten har ökat i ungefär samma takt som utlandsproduktionen, dvs. relationen mellan export och utlandsproduktion har inte ändrats nämnvärt. Ser man sedan till produktionen ser man att den ökat betydligt snabbare i utlandet än i Sverige. Ca 29 % av koncernernas produktionsökning 1965—1970 skedde i utlandet.

Ser man enbart till de 20 största verkstadskoncernerna, finner man att den totala externa försäljningen i löpande priser, såväl den i Sverige som i utlandet, steg med ca 60 % mellan 1965 och 1970. Av denna försäljningsökning gick så mycket som 87 % till utlandet. Försäljnings- ökningen på hemmamarknaden var ytterst blygsam och stannade vid 15 a 20 %.

Den tidigare i detta avsnitt redovisade långsamma ökningen i den svenska industrivaruefterfrågan avspeglar sig således i ännu högre grad i de internationella koncemernas hemmamarknadsförsäljning än vad som gällt för industrin som helhet. Det är uppenbart att företagen sökt sig ut på den internationella marknaden för att uppnå den expansionstakt som

] Uppgiften hämtad från en inom institutet pågående studie av utländska företags investeringar i Sverige av Hans-Fredrik Samuelsson.

2 Utredningen rörande svenska företags utlandsinvesteringar utförs inom IUI av Birgitta Swedenborg.

Tabell 83:30 Utlandsproducerande svenska koncerner. Fördelning av försäljning och produktion mellan Sverige och utlandet 1970 samt relativ ökning i procent 1965—1970

___—__—-———_—

1970 ökning i % Andel i % av ök- miljarder 1965—1970 ningen 1965—1970 kronor Total försälin ing 5 8 ,7 6 2 100 därav i Sverige 23,6 37 29 i utlandet 35,1 84 71 därav export 18,9 84 Total produktion 55,9 60 100 därav i Sverige 42,5 54 71 i utlandet 13,4 82 29

___—_________—_—

Anm: Uppgifterna avser samma koncerner med produktion i utlandet endera 1965 eller 1970. Skillnaden mellan total produktion och total försäljning utgörs av försäljande utländska dotterbolags omsättning exkl. export från svenska koncern-

företag.

Källa: Sammandrag av tabell i en utredning om svenska företags utlandsinveste- ringar, som kommer att publiceras av IUI under 1973 av Birgitta Swedenborg.

koncernerna behöver för bibehållen lönsamhet. En snabbare ökning av hemmamarknadsförsäljningen hade av allt att döma betytt en långsam- mare ökning i utlandsförsäljningen, eftersom företagens expansionsmöj- ligheter är begränsade. En snabb ökning av utlandsförsäljningen i sin tur innebär sannolikt att utlandsproduktionen ökar mer än den skulle ha gjort vid en långsam ökning av utlandsförsäljningen. Siffrorna över relationen mellan export och utlandsproduktion synes tyda på detta, varav följer att vid en långsam ökning av hemmamarknadsförsäljningen den utländska produktionen ökar mer än den annars skulle ha gjort. Företag som planerar att bygga ut sin kapacitet men förväntar sig att endast kunna avsätta produktionen på utländska marknader — på vilka de ändå måste bygga upp en omfattande försäljningsorganisation — torde ofta välja alternativet med utlandsproduktion. Antalet personer, syssel- satta vid försäljande dotterbolag utomlands, har ökat betydligt snabbare än antalet sysselsatta w'd de producerande utländska dotterbolagen. Den svaga utvecklingen av industrivaruefterfrågan sedan mitten av 1960—talet synes ha bidragit till att öka såväl exporten som utlandspro- duktionen. Exporten är, som visades i avsnitt 3.3, koncentrerad till ett begränsat antal exportorienterade koncerner. Samtidigt har även den importkonkurrerande industrin därigenom fått större svårigheter att hävda sig. Om man skulle välja att styra över efterfrågan starkare mot den privata konsumtionen och mot investeringar i den privata sektorn på det sätt som angavs i alternativ 2 i tabell 29, torde man få räkna med en försämring av handelsbalansen: dels finns då inte längre den starka _pressen till ökat exportutbud, dels ärinte längre den importkonkurreran- de industrikapaciteten till finnandes i samma utsträckning. Efter att sedan mitten av 1960-talet ha hållit tillbaka tillväxten i efterfrågan på industrivaror, vilket verkat exportfrämjande och importhämmande, är det således svårt att vända utvecklingen uppåt utan att skapa ett bytesbalansproblem på det sätt som antyddes i föregående avsnitt.

3.6.5 Sveriges internationella konkurrenskraft och industriutvecklingen i olika länder

Importens och exportens utveckling beror i hög grad på hur konkurrens- kraftig industrin i Sverige kommer att vara gentemot den i utlandet. Konkurrensförmågan påverkas av en rad faktorer såsom Sveriges relativa löne- och produktivitetsutveckling, växelkursförändringar, tullföränd- ringar, efterfrågeinriktningens och transportkostnadernas utveckling, för att nämna de viktigaste. Det krävs en ingående analys av dessa faktorers verkningar samt antaganden om deras utvecklingi Sverige och utomlands för att man skall kunna utsäga något om förändringar i Sveriges internationella konkurrenskraft och om vad dessa i sin tur kan ha för effekt på industrins kapacitetsutbyggnad. Det har inte varit möjligt att här genomföra någon mer omfattande sådan analys.

Löneutvecklingen, eller snarare arbetskraftskostnadens utveckling, är inte bara beroende av avtalsförhandlingar och skattepolitiken, utan kommer också under de närmaste åren då vi förväntar en snabb internationell inflation att starkt påverkas av takten i löneglidningen. Under planperioden måste man också räkna med att det kan inträffa ganska betydande förändringar i den svenska kronans värde relativt till andra valutor, vilket i sin tur kan stimulera eller dämpa löne- och prisstegringstakten i Sverige. Effekten av frihandelsavtalet med EG har berörts i redogörelsen för bedömningen av de olika branschemas utveckling.

De komparativa fördelar svensk industri uppnått genom efterfrågein- riktningen i Sverige förändras också genom förskjutningar i relativ inkomstnivå mellan länderna och genom efterfrågans inriktning på olika områden. Den höga per capita konsumtionen i Sverige har ansetts ge underlag för utveckling av nya produkter och produktkvaliteter, vilket gett ett visst försprång för många svenska företag. En långsam ökning av den privata konsumtionen i Sverige jämfört med andra länder i Västeuropa minskar denna fördel, och minskningen motvägs inte av den offentliga konsumtionens tillväxt eftersom de områden, där Sverige har en förhållandevis hög per capita konsumtion, såsom sjukvård, utbildning, övriga kommunala tjänster, har ett lågt industrivaruinnehåll. Försvaret, som är den del av den offentliga konsumtionen som haft ett högt industrivaruinnehåll, väntas dessutom få en långsam utveckling.1

Hur än de här uppräknade faktorerna kommer att förändras kommer den sammantagna effekten att gå via förändringen i industrins utbygg- nadstakt. En successivt sjunkande konkurrensförmåga kan under ett skede ta sig uttryck i en successivt sjunkande utnyttjandegrad av industripotentialen. Vissa tendenser i den riktningen har kunnat noteras i Sverige. Så småningom resulterar detta dock i en uppbromsning av investeringstakten. Den avgörande och sammanfattande bedömningen av industrins konkurrenskraft ligger således i den tillväxttakt av industrika- paciteten, som antagits här.

' Enligt en utredning inom institutet angående verkstadsindustrins export, av Lennart Ohlsson, har de delbranscher som expanderat mest på hemmamarknaden också ökat sin export starkast.

Tabell BS: 31 Industrins utveckling i Sverige och andra viktiga industriländer 1960—1970 Procentuell årlig förändring

1 2 3 4 5 6 7 8 Land 1960—1965 1965—1970

Produk- Syssel- Produk- Export Produk- Syssel- Pro- Export tion sätt- tivi- tion sätt- duk-

ning tet ning tivi- kol. 1— tet kol. 2 kol. 5— kol. 6

Kanada 7,0 3,0 4,0 7,7 4,1 1,1 3,0 10,4 USAa 6,2 1,4 4,8 5,7 4,3 2,8 1,5 6,9 Japan 11,6 4,6 7,0 14,7 16,7 2,7 14,0 15,9 Danmark 6,1 1,8 4,3 7,4 5,0 1,1 3,9 6,9 Finland 6,3 1,2 5,1 5,3 7,4 1,4 6,0 9,9 Norge 5,5 1,4 4,1 8,3 4,6 1,3 3,3 7,2 Sverige 7,4 1,4 6,0 6,5 4,9 —0,3 5,2 8,8 Belgien 6,5 2,1 4,4 8,4 5,9 0,8 5,1 10,4 Frankrike 6,5 0,6 5,9 7,9 6,7 0,2 6,5 12,0 Nederländerna 6,1 1,2 4,9 6,9 7,6 —0,7 8,3 10,9 Italien 6,7 1,5 5,2 13,4 8,6 2,4 6,2 11,0 Västtyskland 6,4 1,4 5,0 6,7 5,7 0,9 4,8 10,5 England 3,3 0,4 2,9 3,6 2,6 —O,7 3,3 6,2 Österrike 4,5 0,4 4,1 6,8 6,0 0,2 5 8 10,3

& Då konjunkturcykeln i USA för den senare perioden varit ovanligt kort har vi föredragit att mäta produktionsvolyms— och sysselsättningsförändringarna mellan 1965 och 1969 som svarar mot samma fasi konjunkturen.

Källor: OECD: National Accounts 1960—70 och nationella data.

Förändringar i industrins expansionstakt i olika länder påverkar konkurrensförhållandet mellan industrin i de olika länderna. Länder med högre tillväxttakt än genomsnittet vinner marknadsandelar och de andra förlorar. I tabell 31 jämförs industriutvecklingen i Sverige med den i de övriga viktiga industriländerna. Statistiska jämförelser av detta slag är naturligtvis mycket osäkra men ger dock vissa grova indikationer på skillnaderna i utvecklingstakt. Man noterar att tillväxten i industripro- duktionen i USA och Kanada avsaktade betydligt mellan första och andra hälften av 1960-talet. Detsamma gällde Västtyskland och England liksom Sverige. I Japan, Finland, Frankrike och Italien höjdes tillväxttakten. Ländernas samlade industriproduktionsökning minskade som följd av den stora vikt som USA, Västtyskland och England har i världsproduktionen utanför Sovjetblocket.

Exportvolymen uppvisar däremot en genomgående snabbare utveck- ling under 1960-talets andra hälft. Sveriges snabba ökning av exportvoly- men under denna period framstår i internationellt perspektiv inte som exceptionellt stark. Någon entydig förklaring till accelerationen i världshandeln i förhållande till industritillväxten finns inte. Liberali- seringen av handeln har naturligtvis inverkat. Särskilt noteras den mycket höga tillväxttakten för EG-länderna.

Det hade varit intressant att jämföra ökningen i investerings— och kapitalvolymen i de olika länderna. Det krävs dock en ingående studie av dataunderlaget i olika länder för att få fram jämförbarhet. För

Västtyskland kan man exempelvis notera att industriinvesteringarna ökade med omkring 2 % per år 1960—1970 enligt trend. (Sverige 3 % per år.) Kapitalvolymen ökade däremot med drygt 6% per år, vilket är betydligt mer än i Sverige (jfr tabell 26).

3.6.6 Importen från låglöneländer

Vid diskussionen av importkonkurrensens utveckling kan det vara av intresse att redovisa några av de slutsatser som dras i en inom IUI pågående studie av importen från låglöneländerna.1 Till låglöneländerna räknas alla u-länder, Östeuropa, Kina och vissa sydeuropeiska länder (Turkiet, Grekland, Spanien, Portugal). Drygt 10% av Sveriges totala industrivaruimport kommer från dessa länder. Låglöneimporten har under 1960-talet vuxit snabbare än övrig import — 16 % per år jämfört med 10% per år i löpande priser — eftersom den konkurrerar på de områden där vi haft de sämsta produktionsförutsättningarna. Detta har inneburit en relativ (i vissa fall även absolut) kontraktion av de för låglöneimport mest utsatta branscherna.

I studien visas att låglöneländerna har en hög andel av tillförseln för arbetsintensiva varugrupper, men att dessa andelar är lägre för de produkter vars produktion kräver stort innehåll av mänskligt kapital, mätt med yrkesarbetar- och teknikerintensitet.

Med utgångspunkt från denna analys har en bedömning gjorts av den sannolika utvecklingen av den svenska låglöneimportens marknadsandelar under 1970-talet i 55 branscher inom tillverkningsindustrin. Bedöm- ningen grundar sig bl. a. på antaganden om stabilitet i Sveriges komparati- va fördelar gentemot låglöneländerna i de enskilda branscherna samt om stabilitet i Sveriges och övriga industriländers handelspolitik gentemot låglöneländerna. Den övergripande slutsatsen av denna bedömning är att låglöneimportens marknadsandelar kommer att öka långsammare under 1970-talet än under 1960-talet. Detta motiveras av dels att låglöneländer- na vunnit sina största marknadsandelar på vissa arbetsintensiva, priskäns- liga standardvaror på vilka efterfrågan stiger relativt långsamt på grund av låg inkomstelasticitet, dels att den svenska produktionen i de branscher som är mest utsatta för denna typ av konkurrens har hunnit anpassa sig ganska väl.

Ytterligare en faktor, som kommer att utgöra ett hinder för låglöneimporten under 1970-talet, är Sveriges frihandelsavtal med EG. Dels innebär de s.k. ursprungsreglerna att leverantörer av halvfabrikat utanför Västeuropa missgynnas och de inom EG gynnas; dels innebär de svenska tullsänkningarna gentemot de gamla EEC-länderna att dessa blir betydligt mera konkurrenskraftiga på den svenska marknaden och därför förmodligen även utan ursprungsreglerna kommer att öka sina svenska marknadsandelar, delvis på låglöneländernas bekostnad. Sålunda hämmar båda dessa faktorer etablerandet i låglöneländerna av produktion av insatsvaror till företag i industriländerna. Å andra sidan gynnas låglöne—

1Carlsson, B. & Sundström, Å., Den svenska importen av industrivaror från låglöneländer. Industriens Utredningsinstitut. Stockholm 1973.

länderna av det 3. k. GSP-systemetl , som ger tullpreferenser till de flesta låglöneländer vid handel med Västeuropa. Men dels omfattar tullprefe- renserna inte de flesta textil- och konfektionsvaror, som är de mest betydelsefulla låglöneimportvarorna, dels kan tullpreferenserna utnyttjas endast vid försäljning inom importlandet och inte vid vidareförädling och försäljning inom EG. Därför är det troligt att i den mån svenska företag kommer att förlägga delar av sin tillverkning till utlandet de kommer att vända sig till exempelvis Irland och Italien, som har relativt låga löner inom EG snarare än till låglöneländerna.

' GSP = General System of Preferences.

3.7 Sammanfattande bedömning av industrins utveckling under 1970- talet

3.7.1 Enkätresultatet och planerna iLU 70

I syfte att göra en omprövning av bedömningen i LU 70 av industrins utveckling under perioden 1970—1975 och göra en ny bedömning fram till 1977 har under hösten 1972 ett nytt enkätmaterial insamlats från industrin. Denna gång har enkäten begränsats till företag med mer än 200 anställda. Motiveringen härför har varit att de större företagens planer ger ett väl så bra underlag för bedömning av hela industrins utveckling som om man även inkluderar de mindre företagen.

Vid tolkningen av enkätresultatet har vissa antaganden gjorts om hur den mindre industrin kommer att utvecklas. Denna fråga behandlades i avsnitt 3.3. Slutsatsen var att man inte kunde finna något belägg för att den mindre industrin (tillverkande företag med 5—200 anställda) utvecklats långsammare än de större företagen sedan man rensat för den effekt som följer av att de mindre företagen är överrepresenterade i branscher med en genomsnittligt svagare utveckling än industrin i sin helhet. När vi här talar om enkätresultatet för hela industrin, bygger det på antagandet att de mindre företagen inom de olika branscherna utvecklas i samma takt som de större företagen i branschen. Branschernas plandata för produktion och sysselsättning har därför vägts samman med deras andelar av industrins förädlingsvärde respektive sysselsättning. Vid IUI: s bedömning av planmaterialet har naturligtvis hänsyn tagits till att denna förutsättning om en likformig utveckling för stora och små företag inte är realistisk i alla branscher.

Uppgiften i denna del av långtidsutredningen är att söka bedöma utvecklingen av industrins produktionskapacitet. Som följd av variationer i konjunkturen kan sedan den faktiska produktionen utvecklas annorlun- da än kapaciteten. Eftersom 1972 — utgångsåret i enkäten — var ett år med lågt kapacitetsutnyttjande inom industrin och enkätsvaren för 1977 förutsätter ett i det närmaste fullt kapacitetsutnyttjande, har produk- tionskapacitetens och sysselsättningens utveckling 1972—1977 beräknats från den produktions- och sysselsättningsnivå som företagen enligt enkätsvaren skulle ha haft 1972, om de haft ett normalt kapacitetsut- nyttjande detta år. Utvecklingen av industriproduktionen enligt de sammanställningar av enkätresultaten vi här gör avser således industri- produktionen vid samma relativa kapacitetsutnyttjande i början och slutet av perioden. Metoden för bestämning av kapacitetstillväxten från enkätuppgifterna redovisades utförligt i avsnitt 3.3.

Enligt enkäten planerar företagen ett kapacitetsutnyttjande 1975 som ligger lika högt som det vi beräknat gällde 1970. Utvecklingen av industrikapaciteten mellan 1970 och 1975 har därför kunnat beräknas genom att kedja den faktiska utvecklingen 1970—1972 med den planerade ökningen 1972—1975. Beräknad på detta sätt skulle industri- produktionens trendmässiga tillväxt vara 4,8 % per år 1970—1975 (tabell 32). Detta är en betydligt lägre expansionstakt än den som angavs i företagens planer i förra industrienkäten. Enligt planerna i LU 70 för företag med mer än 200 anställda, vilka vi särstuderat för att få en

Tabell B3: 32 Produktion och sysselsättning vid normalt kapacitetsutnyttjande 1970—1975 Procentuell årlig förändring

___—________—————————

Bransch IUI: s bedömning Planer IUI: s bedömning 1970 IE 72 1973 produk- syssel- produk- syssel- produk— syssel- tion sättning tion sättning tion sättning Malmgruvor 6 —2,5 5,7 —O,3 4,7 —0,5 Livsmedels—, dryckesvaru- och tobaksindustri 3 —1 2,7 —l,1 2,9 —l,1 Textil-, beklädnads— och läderindustri 1,5 —3,5 2,7 —3,5 0,8 —4,7 Skogsindustria 4,5 — 1,5 5,0 —0,8 4,6 —0,9 Trävaruindustri 3,5 —2 5,1 —-O,8 4,5 —1,0 Massa- och pappers- industri 5,5 —1 4,8 —0,7 5,1 —0,7 Pappersvaru- och grafisk industri 4 0 0,1 —l,8 0,5 —2,0 Kemisk industria 8 0,8 6,6 0,2 6,6 0,5 Egentlig kemisk industri 8 0,5 7,4 0,2 7,0 0,4 Petroleum- och kolpro- duktindustri 10 3 5,9 0,6 8,0 2,7 Gummiindustri 6,5 1 3,8 0,3 3,8 0,3 Jord- och stenvaru in- dustri, andra gruvor och mineralbrott 3,5 —2 0,7 -3,0 0,7 —3,0 Järn-, stål- och metallverk 5,5 —0,5 5,1 —O,4 5,0 -0,9 Verkstadsindu stria 6 0 5,9 0,8 5,5 0,7 Metallvaruindustri, plast- varuindustri, övrig industri 5,7 1,2 5,0 0,5 Maskinindustri 5,0 0,3 5,0 0,3 Elektroindustri 6,3 0,9 6,3 0,9 Ovrig transportmedels- industri 7,2 1,0 6,2 1,2 Varv och båtbyggerier 3,5 —-2 9,4 3,1 8,5 3,1 Hela industrina 5 —1 4 8 -—0 2 4,4 —0 5 )

_______________.__———_————

& Vägd med delbranschernas förädlingsvärdeandel respektive sysselsättningsandel.

Anm: Planerna 1970—1975 har erhållits genom att på den faktiska utvecklingen 1970—1972 enligt SCB kedja utvecklingen 1972—1975 enligt företagens planer.

Uppgifterna 1972—1977 avspeglar företagens planer vid normalt kapacitetsutnyttjande (se texten).

rättvisande jämförelse, skulle produktionen 1970—1975 stiga med ca 6 % per år. Även sysselsättningsplanerna har som framgår av tabell 9 varit klart mindre expansiva i denna enkät.

Dessa nedrevideringar sammanhänger med den mycket svaga utveck- lingen 1970-1972 och inte med en förväntad långsam produktionsök- ning 1972—1975. Tvärtom väntas en stark konjunkturell återhämtning — lika stark som under konjunkturuppsvinget 1967—1970 — med över 7 % per år. Under hela denna uppsvingsperiod räknar man med att öka sysselsättningen med ca 2 %.

Även under perioden 1972—1977 beräknas kapacitetstillväxten bli ganska måttlig enligt planerna, 5,2 % per år, vilket dock är något högre än 1970—1975. Vidare noteras den låga förväntade ökningen i sysselsätt- ningen, vilken på ett markant sätt skiljer de nu aktuella planerna från tidigare enkäter, i vilka företagen förväntat sig komma att efterfråga

betydligt mer arbetskraft. En ökning i efterfrågan på arbetskraft med 0,3 % per år motsvarar en ökning i antalet anställda med ca 13 0001 personer över hela femårsperioden.

Industriinvesteringarna 1970—1975 skulle enligt planerna i förra enkäten ligga ca 2 % under 1969 års nivå. Kopplar man ihop de nu planerade investeringarna för 1973—1975 med de faktiska för 1970—1972 får man att den genomsnittliga årliga investeringsnivån 1970—1975 skulle ligga ca 7 % över 1969 års nivå. Traditionellt brukar investeringarna underskattas i enkäten. Ju längre planperiod, desto större blir underskattningen. Underskattningen i LU 70 synes dock bli förhål- landevis liten.

I den nuvarande enkäten ligger de genomsnittliga årliga investeringarna 1973—1977 ca 7 % under 1972 års nivå. Även vid en ”normal” uppjustering med 10 el 20 % finns det inget i dessa planer som tyder på att man står inför en stark investeringsökning i svensk industri.

Ett sammanfattande intryck av planmaterialet är att industrin mer än tidigare är inriktad på rationaliseringsinvesteringar. Man anger betydligt lägre ökningstal för sysselsättningen än i tidigare enkäter, högre produk- tivitetsökningstal och små investeringar. Det förhållandet att planerna avgavs under hösten 1972, då alltjämt större delen av industrin präglades av lågkonjunktur, synes inte ha orsakat denna återhållsamhet i planerna, eftersom företagen genomgående har förutsagt en mycket stark konjunk- turell återhämtning fram till 1975, som väl motsvarar de expansionstak- ter som noterats i de två tidigare konjunkturuppsvingsperioderna 1962—1965 och 1967—1970.

3. 7.2 Bedömning av produktions- och sysselsättningsutvecklz'ngen under 1970—talet och jämförelse med bedömningen iLU 70

IUI:s bedömning av industrienkäten har dels utgått från en analys av expansionsförutsättningarna för varje enskild bransch, dels byggt på mer generella bedömningar av förutsättningarna för industriell utveckling i Sverige, vilka redovisats i avsnittet 3.5 och 3.6. I tabell 32jämförs IUI: s bedömning för de olika branscherna med enkätresultatet samt med bedömningen i LU 70. De avvikelser som gjorts i förhållande till planmaterialet är denna gång relativt små och beror i en del branscher på att de i enkäten angivna siffrorna inte bedömts motsvara företagens produktionsplaner enligt de definitioner vi använt.

För varven är produktionsutvecklingen relativt given, eftersom order- stocken sträcker sig nästan fram till planperiodens slut. Den nedjustering av produktionsplanerna som gjorts beror på att enkätuppgifterna ansetts inte korrekt återspegla utvecklingen av förädlingsvärdet i fasta priser. Liknande mer tekniska justeringar har gjorts för gruvorna, stålindustrin och transportmedelsindustrin.

För massa- och pappersindustrin har vi haft tillgång till Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningens kapacitetsprognoser, vilka föran-

_ ' Beräknat utifrån industristatistikens definition av industrisysselsatta, vilket innebär att arbetsställen med mindre än fem anställda ej inkluderas.

lett en viss uppjustering i förhållande till enkätresultatet. Detsamma gäller branschen petroleum- och kolproduktindustri, där det gällt att bedöma omfattningen och effekten av ett litet antal mycket stora projekt och där enkätresultatet inte varit särskilt användbart. Inom textil-, beklädnads- och läderindustrin, träindustrin samt metallmanufakturin- dustrin — som alla är branscher med en hög andel mindre företag — har nedrevideringar gjorts med motiveringar som lämnats i branschavsnittet 3.4.

Bedömningarna gör inte anspråk på att vara några exakta prognoser för produktion och sysselsättning.] Syftet är främst att bedöma om de tidigare trenderna i huvudsak kommer att gälla, eller om det kommer att ske något markant trendbrott inom vissa branscher. För tekobranscherna förutses sålunda en klar vändning uppåt. Medan de tidigare minskat sin produktion med någon procent per år, bedömer vi nu en ökning med drygt 3 % per år 1972—1977 som trolig. Livsmedels— och gummiindustri- erna tror vi kommer att ha en klart lägre kapacitetstillväxt än de haft under 1960-talet. Varvsindustrin kommer däremot att i det närmaste fördubbla sin expansionstakt.

Summan av bedömningarna för de 19 branscherna ger en tillväxttakt för hela industrin på 4,4 % per år mellan 1970 och 1975 samt en något högre tillväxttakt 1972—1977 på 4,7 % per år (se tabellerna 32 och 33). Arbetsproduktiviteten mätt såsom produktion per sysselsatt skulle enligt vår bedömning stiga med nära 5 % per år både 1972—1975 och 1972—1977. Detta är en något lägre tillväxttakt än under 1960-talets andra hälft och det är en procentenhet lägre än den bedömning som gjordes i LU 70. I avsnitt 3.5 angavs skälen för denna nedrevidering av arbetsproduktivitetens ökningstakt.

Som följd av den antagna lägre ökningen i arbetsproduktiviteten kommer industrisysselsättningen inte att minska lika mycket som förutsattes i LU 70. Nedgången räknar vi med skall stanna vid 0,5 % per år 1970—1975 i stället för en hel procent som där antogs. Redan mellan 1970 och 1972 sjönk sysselsättningen med 3,5 %, varför bedömningen förutsätter en sysselsättningsökning fram till 1975 med 1 % (3,5 % — 5 ' 0,5 % = 1 %) förutsatt att man 1975 når upp till fullt kapacitetsutnytt- jande inom industrin. För perioden 1972—1977 antas industrisysselsätt- ningen minska med endast 0,1 % per år. Industrisysselsättningen skulle enligt dessa kalkyler komma att minska med ca 2,2 %2 under hela

' I tabell 32 anges IUI: s bedömning av den årliga procentuella förändringen med en decimal. Denna noggrannhet får inte ge intryck av att vi haft någon exakt kalkylmodell. Eftersom de historiska trenderna och planerna anges med denna noggrannhet har det emellertid förefallit praktiskt att för jämförbarhetens skull också ange bedömningarna med samma noggrannhet. Aven till synes små skillnader i de årliga tillväxttakterna ger stora skillnader i summa produktion eller i sysselsättningen över_en längre period. Vidare underlättas en jämförelse mellan prognos och utfall. Onskar man ändra branschbedömningarna är det också lättare att göra en ny sammanvägning av branschemas tillväxttakt till en tillväxttakt för hela industrin.

2 Sysselsättningsutvecklingen 1972—1977 är beräknad från en normaliserad nivå 1972, som ligger 1,8 % över den faktiska nivån (avsnitt 3.3). Den relativa sysselsättningsförändringen 1970—1977 kan därför beräknas genom summering av följande procentuella förändringstal: -3,5+ 1,8—5 -0,l = —2,2.

Tabell BS: 33 Produktion och sysselsättning vid normalt kapacitetsutnyttjande 1972—1977 Procentuell årlig förändring

___—___— Bransch Planer IUI: s bedömning IE 72 1973 produk— syssel- produk- syssel- tion sättning tion sättning Malmgruvor 4,2 0,1 4,2 0,1 Livsmedels-, dryckesvaru- och tobaks- industri 2,0 —0,5 2,5 —0,7 Textil-, beklädnads— och låderindu stri 5,9 —O,6 3,5 —2,4 Skogsindustri 5,7 —0,6 4,9 —0,6 Trävaruindustri 7,4 -0,8 5,0 —0,8 Massa— och pappersindustri 3,9 —0,3 4,8 —O,3 Pappersvaru— och grafisk industri 3,0 —O,5 3,0 —0,5 Kemisk industri 7,0 1,4 7,5 1,0 Egentlig kemisk industri 7,4 1,0 7,4 1,0 Petroleum- och kolproduktindustri 8,1 1,0 11,9 4,8 Gummiindustri 4,4 2,5 4,4 0,4 J ord— och stenvaruindustri, andra gruvor och mineralbrott 2,4 —0,9 2,4 —0,9 Järn-, stål- och metallverk 5,3 0,3 5,0 0 Verkstadsindustri 5,6 1,0 5,2 0,7 Metallvaru industri, plastvaruindustri, övrig industri 5,8 1,6 4,8 0,6 Maskinindustri 4,4 0,6 4,4 0,3 Elektroindustri 6,2 0,3 6,2 0,3 Ovrig transportmedelsindustri 6,9 1,4 6,2 1,7 Varv och båtbyggerier 9,7 1,2 8,0 1,2 Hela industrin 5 2 0 3 4,7 —0,1

perioden 1970—1977. Det motsvarar en nedgång med ca 20 000 personer. Eftersom ökningen av hela arbetskraften beräknats uppgå till omkring 3 % 1970—1977, kommer industrins andel av antalet sysselsatta i hela ekonomin, vilken 1970 låg vid ca 30 %, att fortsätta att gå tillbaka.

Antalet arbetstimmar per år och sysselsatt kommer enligt de beräk- ningar som vi gjort speciellt för industrin att minska med 6,5 % 1970—1975 och med 2,5 % 1972—1977. I dessa beräkningar har dels antagits att frånvaron i industrin fortsätter att stiga trendmässigt om än i något långsammare takt, dels har i dessa kalkyler hänsyn tagits till att andelen kvinnor inom industrin är klart lägre än genomsnittligt inom ekonomin. Arbetsproduktiviteten mätt i produktion per timme skulle enligt dessa kalkyler stiga med 6,3 % per år 1970—1975 och med 5,3 % per år1972—1977.

Bedömningen av industriproduktionens, sysselsättningens och produk- tivitetens utveckling vid i det närmaste fullt kapacitetsutnyttjande har illustrerats i diagram 21. För att den faktiska produktionen skall nå upp till kapacitetsnivån 1975 krävs en ökning i industriproduktionen med ca 7 % per år 1972—1975. Om detta också kommer att ske beror på den inhemska efterfrågeutvecklingen och den internationella konjunkturut- vecklingen. Någon egentlig konjunkturprognos på tre års sikt vågar vi inte göra. Detta är skälet till att vi i diagram 21 inte ritat ut någon linje som anger vår bedömning av den faktiska produktionens utveckling 1972—1975.

Man kan dock konstatera att den angivna återstående ökningen 1972—1975 är av ungefär den storleksordning som man registrerat under

Diagram B3: 21 Produktion, sysselsättning och produktivitet: faktisk utveckling 1962—1972 samt IUI: s bedömning 1970—1977. Index 1968 = 100 Logaritmisk skala

Index

Produktion Produktivitet

Sysselsättning

1960 62 65 70 72 75 77

—— Faktisk produktivitet

--------- Faktisk sysselsättning —— Faktisk produktion

---- IUI :s bedömning

de tidigare konjunkturuppsvingsskedena under 1960-talet. Vidare har vi vid bedömningen av produktionskapacitetens utbyggnad 1972—1977 utgått ifrån att det kommer att bli en ordentlig expansion i industrin fram till 1975. I annat fall kommer den antagna ökningen i industrikapa- citeten knappast att kunna realiseras. I avstämningen av LU 70 har BNP-kapaciteten antagits stiga med 3,1 % per år 1970—1975. För att 1975 nå upp till fullt utnyttjande av produktionsresurserna i hela ekonomin skulle det behövas en BNP-ökning på 4,5 % per år 1972—1975. En sådan BNP-ökning skulle ge den för industriproduktionsutvecklingen nödvändiga efterfrågestimulansen.

I LU 70 ansågs en årlig tillväxt i industriproduktionen på 5 % per år vara möjlig att uppnå. Den nedrevidering som här gjorts är i första hand orsakad av stagnationen i industriproduktionen under planperiodens första två år. Det synes ofrånkomligt att denna stagnation fått en viss uppbromsande effekt även på den långsiktiga industriella utvecklingen. Den uteblivna produktionsökningen kommer inte att helt hämtas igen. Eller med andra ord, tillväxtkurvan har förskjutits nedåt även om lutningen 1972—1977 blir endast något lägre än trenden 1965—1970.

Den mer allmänna bedömningen av produktions— och sysselsättningsut— vecklingen inom industrin har baserats på diskussioner om dels arbets- kraftstillgången och den möjliga kapitalackumuleringstakten inom in-

dustrin (avsnitt 3.5), dels industrins möjligheter att finna avsättning för sina produkter på hemmamarknaden och i utlandet (avsnitt 3.6).

Vad gäller tillgången på arbetskraft har enligt avstämningen av LU 70: s beräkningar antagits att antalet personer i arbetskraften kommer att stiga med knappt en halv procent om året mellan 1970 och 1977. Antalet män i arbetskraften antas minska, medan antalet kvinnor kommer att öka desto mer. Vidare har man i avstämningen av LU 70 gjort en väsentlig nedrevidering av nettoimmigrationsantagandet i LU 70.

En minskad nettoimmigration kan komma att försvåra rekryteringen av arbetskraft till en del branscher. Den relativt begränsade nedjustering av industrins sysselsättningsplaner som redovisades ovan har dock inte motiverats med en generell brist på arbetskraft, vilket var ett viktigt motiv för nedjusteringen av de höga planerade sysselsättningsöknings- talen i förra LU. Anledningen har i stället bl. a. varit att de produktions- ökningsplaner som enligt enkätresultaten förelåg i vissa branscher — t. ex. textil- och träindustrin — knappast varit representativa för respektive bransch som helhet.

3. 7.3 Den inhemska efterfrågan på industrivaror och exportutvecklingen

En mer övergripande utgångspunkt vid bedömning av produktions- och sysselsättningsutvecklingen är frågan om hur hemmamarknadsefterfrågan på industrivaror kommer att öka. Som visats i avsnitt 3.6 var en väsentlig orsak till att industriproduktionen växte långsammare under 1960-talets andra hälft än under dess första att tillväxttakten i den inhemska efterfrågan på industrivaror sänktes kraftigt i volym räknat från 6 % per år till 3,4 % per år. Efterfrågan inriktades i stället mot offentlig konsumtion eller starkt subventionerade tjänster. Ungefär 2/3 av den slutliga industrivaruefterfrågan går till privat konsumtion, som växt exceptionellt långsamt den senaste femårsperioden (2,3 % per år i genomsnitt). En betydande del går också till investeringar i realkapital inom industrin, vilka också vuxit långsamt. Hela ökningen i arbetskraften gick under perioden till den offentliga sektorn, medan sysselsättningen inom industrin, som nådde sitt maximum i mitten av 1960-talet, minskade. I viss mån kompenserade industrin den långsamma ökningen i hemmamarknadsförsäljningen med en snabbare exportökning.

Som ett belysande exempel kan nämnas att de 20 största verkstads- koncernerna i Sverige ökade sin hemmamarknadsförsäljning med 15 % i löpande priser mellan 1965 och 1970, medan deras exportförsäljning steg med 85 %. Denna kraftiga tyngdpunktsförskjutning mot utlandet av företagens försäljning synes också ha varit en viktig faktor bakom den ökande utlandsproduktionen. En fortsatt snabbare ökning i utlandsför- säljningen kan därför också för resten av 1970-talet dra med sig en fortsatt snabb utbyggnad av utlandsproduktionen, vilken stigit i ungefär samma takt som exporten. En långsamt expanderande hemmamarknad kan på fem års sikt ge ökat utrymme för export, men torde på lång sikt bidra till en förskjutning av företagens investeringar till mer expansiva marknader med en lägre kapitalbildning inom den svenska industrin som följd.

Även under perioden 1970—1975 kommer utvecklingen att karakteri— seras av en fortsatt nedgång i industrivaruefterfrågans tillväxttakt (till 2,8 % per år). Detta skulle, fullt i enlighet med tidigare trender, resultera i en i förhållande till importen snabb ökning i industrivaruexporten. Därmed skulle också industrivaruexporten under denna period börja överstiga industrivaruimporten. För perioden 1970-1975 utgår vi ifrån att Sverige genom en kraftfull neddragning av industrivaruefterfrågans expansionstakt åstadkommit jämvikt i bytesbalansen.

I avstämningen av LU 70 har antagits att arbetskraftsutbudet l972—l977 skall öka med endast 0,1 % per år, som följd av att man förutsatt att det inte kommer att ske någon ytterligare arbetstidsförkort- ning under perioden, Vidare har antagits att den årliga tillväxttakten i produktiviteten i hela ekonomin skall minska med omkring en halv procent per år jämfört med perioden 1965—1970 och med vad som antogs i LU 70. Det lägre produktivitetsantagandet motiveras delvis med den sänkning av produktivitetstillväxten som man nu kan förutse inom industrin. Slutligen har man bedömt att 1972 års bruttonationalprodukt låg ca 3 % under den beräknade BNP-kapaciteten. På grundval av dessa antaganden har vi beräknat den årliga procentuella ökningen i BNP- kapaciteten till ca 3.6 %. I den kalkyl över ett tänkbart utvecklingsför- lopp som gjorts i avstämningen av LU 70 förutsätts den privata konsumtionen komma att växa betydligt snabbare i förhållande till den offentliga under perioden 1973—1977 än vad som varit fallet under 1960-talets andra hälft. Utifrån denna kalkyl har vi, som närmare redogjorts för i avsnitt 3.6 kommit till att industrivaruefterfrågan skulle kunna öka med nära 4 % per år. Detta skulle innebära en mycket kraftig höjning av industrivaruefterfrågans tillväxttakt.

Skulle en sådan omsvängning i hemmamarknadsefterfrågan komma till stånd skulle den verka stimulerande på industrins utbyggnadstakt. Å andra sidan kan en sådan omsvängning även medföra en snabbare ökning av importen i förhållande till exporten. Den utslagning av importkonkur- rerande industri som delvis orsakats av den låga efterfrågetillväxten inom landet, kommer inte utan betydande svårigheter att kunna återhämtas. Vidare måste man räkna med en långsammare ökning av exporten och med att den höga produktionskapacitet som byggts upp av svenska företag utomlands också kan komma att generera ett ökat importtryck.

Risken finns enligt våra beräkningar i avsnitt 3.6 att industrivarubalan- sens överskott i ett läge med så snabb tillväxt i hemmamarknadsefterfrå- gan inte kommer att bli tillräckligt för att täcka de växande underskotten i tjänstebalansen vid den av oss antagna ökningen av industrikapaciteten. För att det skall vara möjligt att göra en omläggning av efterfrågan mot privat konsumtion i den utsträckning som här kalkylerats med torde det utan att vi haft möjlighet att göra några exakta beräkningar, därför vara nödvändigt med en snabbare utbyggnad av industrin än vad vi här räknat med som realistiskt. Enligt huvudbetänkandets modellkalkyl skulle det behövas en ökning med ca 5,6 % per år, vilket är ungefär en procentenhet mer än den bedömning som här gjorts. För att detta skall vara möjligt skulle krävas en ökning i svensk industris internationella konkurrenskraft som gör det lönsamt att i större utsträckning bygga upp produktionska-

paciteten i Sverige. Detta tar dock enligt våra bedömningar lång tid.

Under det utvecklingsförlopp som vi sammanfattat ovan har kravet på svensk industris relativa kostnadsutveckling kunnat sättas förhållandevis lågt som följd av den exportbefrämjande och importhindrande låga efterfrågetillväxten inom landet. Man har kunnat upprätthålla en snabb produktivitetsstegring bl. a. genom hård utslagning av kapital, arbetskraft och produkter. Detta innebär att omsvängningen från en trendmässigt allt lägre tillväxttakt till en hög tillväxttakt för industrivaruefterfrågan också måste åtföljas av en markant förbättring i den relativa konkurrensförmå- gan. Möjligheterna att realisera en sådan internationellt sett långsam kostnadsutveckling beror på en rad faktorer, såsom löneutveckling, växelkurspolitik etc., för vilka vi inte här gjort några specificerade antaganden. Man kan dock notera att den lägre produktivitetsstegringen verkar försvårande, eftersom den minskar utrymmet för reallönesteg- ringar. Den långsamma tillväxten i anspråken från den offentliga sektorn som följer ur avstämningens av LU 70 antaganden om en i förhållande till den privata konsumtionen långsamt växande offentlig konsumtion kan å andra sidan underlätta den anpassning, som ett realiserande av huvudbe- tänkandets modellkalkyl förutsätter.

Skulle en sådan förstärkning av konkurrenskraften, som tar sig uttryck i en snabbare utbyggnad av industrikapaciteten, inte komma till stånd, kan den ekonomiska politiken tvingas att bromsa den privata konsum- tionsutvecklingen för att skapa yttre balans. Utvecklingen under den närmaste femårsperioden skulle då bli mer likartad den utveckling som man haft i Sverige sedan 1960-talets mitt med långsamt stigande industrivaruefterfrågan. Vid ett sådant utvecklingsförlopp får man — som diskuterats i avsnitt 3.6.2 — räkna med att industriproduktionens tillväxt inte når upp till den expansionstakt som här antagits för perioden 1972—1977. Det hindrar dock inte att man i ett sådant lägexpansivt alternativ kan få jämvikt i betalningsbalansen över planperioden i genomsnitt som följd av den låga industrivaruefterfrågan i landet och samtidigt få full sysselsättning genom en lägre produktivitetstillväxt.

De exportplaner som framkommit från enkäten med ca 8% årlig tillväxt mellan 1972 och, 1977 har bedömts möjliga att förverkliga och överensstämmer väl med den prognos över exportefterfrågan som konjunkturinstitutet (KI) gjort på basis av antaganden om andra länders ekonomiska tillväxttakter och svenska andelar av deras import. Export- planerna kan dock inte— bedömas fristående från utvecklingen av hemmamarknadsefterfrågan och importen av industrivaror. En allt större del av exporten förutsätter import. Själva nivån på ökningstakterna för exporten och importen kan vara svår att förutsäga. Den svenska anknytningen till EG torde medföra en snabb internationalisering av varuhandeln. Det viktiga från yttre balanssynpunkt är förhållandet mellan exportens och importens tillväxt. Detta förhållande är, som vi sökt motivera ovan, beroende av vilka antaganden man gör om den inhemska efterfrågeinriktningen.

Den produktions- och sysselsättningsutveckling som här antagits för planperioden innebär en årlig procentuell ökning i arbetsproduktiviteten som är ca en procentenhet lägre än vad som antogs i LU 70. Produktivitetsutvecklingen sammanhänger nära med kapitalbildningens omfattning i svensk industri. I avsnitt 3.5 gjordes vissa kalkyler över kapitalvolymens tänkbara ökningstakt. På grundval av tidigare plan-ut- fallsskillnader och överväganden om totalproduktivitetens utveckling har, som framgår av nedanstående tablå, en ganska kraftig uppjustering av investeringsnivån gjorts, i synnerhet för 1976—1977.

Genomsnittliga årliga investeringar under perioden i förhållande till utgångsåret

1971—1975 1973—1977 1970 1972 Enkäten 1043 93 IUI: s bedömning 108 111

& Uppgifterna har erhållits genom en sammanlänkning av den planerade investe- ringsutvecklingen 1972—1975 med den faktiska ökningen 1970—1972 som enligt SCB uppgick till ca 5 %.

Trendmässigt har industriinvesteringarna vuxit med 3 år 3,5 % per år under 1960-talet. För perioden 1971—1975 räknar vi med en inves- teringstillväxt på knappt 3 % per år, medan för perioden 1973—1977 den gjorda uppjusteringen innebär att man kommer tillbaka till 1960-talets tillväxttakt (diagram 20 i avsnitt 3.6).

1 LU 70 angavs en årlig ökning av investeringarna med 6,5 % mellan 1970 och 1975 som nödvändig för att klara en produktionsökning på 5 % per år vid en sysselsättningsminskning med 1 procent. Ett på grundval av produktionsfunktions- och kapitalstocksberäkningar kalkylerat investe- ringsbehov är emellertid känsligt även för små förändringari produktions-, produktivitets— och sysselsättningsantagandena. Våra antaganden om investeringsutvecklingen och arbetskraftsproduktivitetens ökning innebär att också totalproduktivitetens tillväxttakt kommer att sjunka jämfört med den höga nivå som uppnåddes under 1960-talet och med vad som antogs i LU 70. Kapitalstocken växer enligt beräkningarna i avsnitt 3.5 fortfarande snabbare än investeringarna (4 % per år) som följd av den höga investeringsnivå som uppnåddes vid ingången till 1960-talet. Tillväxt- takten för kapitalstocken börjar nu emellertid närma sig den för investeringarna. Detta betyder att man vid givna bruttoinvesteringar får ett allt mindre procentuellt tillskott till kapitalstocken. Eftersom det nya kapitalet i hög grad utnyttjar den nya teknologin ger detta en viss reducerande effekt på produktivitetsutvecklingen. Det är viktigt att notera den långa tid som krävs för att ändra kapitalstockens tillväxttakt. Det innebär att även en stark och till synes orealistisk ökning av investeringarna inte ger någon betydande effekt på produktionstillväxten under planperioden. En snabb ökning av den

genomsnittliga produktivitetsnivån kan också åstadkommas genom en omfattande utslagning av produktionsenheter och produktlinjer med lägre produktivitet än genomsnittet. Produktivitetsstegn'ngen under andra hälften av 1960-talet hölls uppe på en relativt hög nivå som följd av den snabba utrangeringstakt som registrerades under denna period. Hårdare utnyttjande av existerande rationaliseringsmöjligheter och bortarbetande av en viss ”slack” i företagen har också angivits som förklaringar till den snabba produktivitetstillväxten. De senare slagen av rationaliseringsvins- ter torde inte föreligga i samma omfattning som under 1970-talets första hälft.

Vad gäller utrangeringstakten har vi bedömt att den knappast kommer att stiga ytterligare. Snarast tror vi att den kommer att minska något. Visserligen kommer det att föreligga ett krav på anpassning av industri- strukturen genom den fortsatta liberalisering av handeln med Västeuropa som det svenska frihandelsavtalet med EG innebär. Men det synes som om anpassningen av svensk industri till dess komparativa fördelar redan skett i betydande utsträckning. Ett exempel på detta är den kraftigt uppbromsade utslagningstakt inom textil- och beklädnadsindustrin som kan förutses. Man får dock räkna med att branscher som hittills i viss utsträckning varit skyddade, såsom den grafiska industrin och metallma- nufakturindustrin, kommer att få vidkännas ett ökat konkurrenstryck. Delar av dessa branscher kommer troligen inte att kunna bära den höga svenska lönenivån.

Det är viktigt att skilja mellan å ena sidan den utslagning av kapital och produkter som är ett led i en fortgående internationell specialisering vid full sysselsättning och å andra sidan den utslagning man kan få som följd av att en allmänt för hög lönenivå i landet eller — om man så vill — en övervärderad valuta, som av utrikeshandelsskäl tvingar fram en ekono- misk politik med låg inhemsk efterfrågetillväxt och lågt resursutnyttjan- de. Vår bedömning av produktionsutvecklingen och utslagningstakten fram till 1977 förutsätter att löneutvecklingen och växelkursen kommer att vara sådana att Sverige inte får någon försämring i sitt relativa kostnadsläge. Under alla omständigheter skulle en fortsatt snabb utrange- ringstakt komma i konflikt med de samhällsekonomiska målen att bevara full sysselsättning och tillräckligt hög expansionstakt i industrin för att uppnå yttre balans.

Ett ytterligare skäl till att vi förutsatt att utslagningstakten av kapital kommer att sjunka något är den starka inriktning som den ekonomiska politiken fått under senare år mot att med olika slag av selektiva åtgärder stödja sysselsättning för viss typ av arbetskraft. En stor del av industrins externa finansiering kommer i dagi form av olika slag av stödfinansiering eller bidragsgivning. Detta torde bl. a. ha medverkat till att hålla uppe sysselsättningen på en med tanke på produktionsutvecklingen hög nivå under 1971 och 1972. Effekten av denna politik, som kan antas komma att ytterligare byggas ut, måste rimligen bli att strukturomvandlingen dämpas, vilket också är ett av dess syften. Det finns skäl att tro att denna politik också verkar återhållande på produktivitetsstegringen, kanske inte främst via den lugnare utslagningstakten, utan via den inriktning av nyinvesteringama mot mindre räntabla projekt, som därigenom möjlig- görs. 326

Den av oss gjorda reviderade bedömningen för perioden 1970—1975 bygger på antagandet att man får en mycket snabb produktionsökning mellan 1972 och 1975, ca 7 % per år. Dessutom får produktivitetssteg- ringen ett extra tillskott genom lyftet upp till fullt kapacitetsutnyttjande. Om denna ökningstakt förverkligas, torde den gå parallellt med en betydande förbättring i vinstnivån. Också de snabba internationella prisstegringarna torde komma att höja vinsterna. Vid en förbättring i vinstnivån minskar trycket på marginella företag och produktionsenheter, vilket också är ett skäl till att vi antagit en lägre utrangeringstakt.

I avsnitt 3.5 beräknades industrins investeringar inklusive lagerinveste- ringar växa med ca 4 % per år. Tar man därtill hänsyn till att kapitalvaruprisema kommer att stiga snabbare än tidigare — en prissteg- ringstakt på 5 % per år förefaller inte osannolik — kommer denna investeringstillväxt att ställa företagen inför betydande finansierings- problem. Utvecklingen under andra hälften av 1960-talet har inneburit att det ”främmande” kapitalet i företagen trots en dämpad investerings- tillväxt vuxit mycket snabbare än det egna kapitalet. Av tidsskäl har vi inte gjort några kalkyler över vilka räntabilitetskrav som måste uppfyllas för att företagens solidaritet inte skall försämras.

En förbättring av industrins räntabilitet torde i många företag komma att användas till en förstärkning av soliditeten snarare än till idag ännu inte planerade större investeringsprogram. Det är därför möjligt att en vinstökning inte ger någon större effekt på investeringarna förrän mot slutet av planperioden. Den relativt långa tid som det tar att förbättra balansräkningarnas relation mellan eget och främmande kapital är ett annat exempel på de tröghetsmekanismer i den industriella utvecklingen -som diskuterades i inledningskapitlet. En eventuell vinstförbättring kommer således först med viss eftersläpning att generera den ökning i investeringsvolymen som är en förutsättning för en höjning av kapital— stockens tillväxttakt. De närmaste årens utveckling blir därför av stor betydelse för produktions- och sysselsättningsutvecklingen inom svensk industri under 1970-talets senare del.

Appendix A3 Enkätundersökningen — metoder och material A3.1 Syfte

Enkätundersökningens syfte är att ge underlag för en bedömning av industrins årliga utveckling fram till 1977 med avseende på produktion, export, sysselsättning och investeringar. Planmaterialet skall redovisas på 19 delbranscher.

A3.2 Populationsbeskrivning Målpopulation

Av syftet framgår att undersökningen i princip borde omfatta samtliga företag med industriell verksamhet. Institutets tidigare erfarenhet av långtidsutredningar har dock visat att svarsfrekvensen bland mindre företag är betydligt lägre än bland större företag, sannolikt framför allt beroende på avsaknad av genomarbetade planer för den långsiktiga utvecklingen.

Målpopulationen har därför definierats som bestående av samtliga industriföretag med fler än 200 sysselsatta (större företag) per den I september 1972.

Urvalsram

Urvalsramen utgörs av industrienhetens vid SCB register över större företag per den 31.12.1970. Från detta register erhölls en lista över företagen uppdelade på två storleksgrupper # storleksgrupp 6 med 200—499 sysselsatta och storleksgrupp 7 med 500 sysselsatta och däröver — och inom respektive storleksgrupp uppdelade på 19 branschgrupper. Fördelningen på branscher har därvid gjorts efter ett mest—kriterium beroende på i vilken bransch flertalet sysselsatta inom företaget (normalt sett den juridiska enheten)l arbetar. Antalet företag och sysselsatta per storleksgrupp och bransch enligt SCB redovisas i tabellerna 34 och 35.2

För att erhålla bättre överensstämmelse med målpopulationen har följande korrigeringar gjorts i den från SCB erhållna förteckningen över större företag.

' Det viktigaste undantaget är att registret omfattar kommissionärsbolag, vilka juridiskt sett ej bedriver någon verksamhet. Det förklaras av att industristatistiken i huvudsak är inriktad på arbetsstället, oavsett den juridiska formen. Ett annat viktigt undantag är att personal vid försäljningskontor och liknande ej ingår om andelen industrisysselsatta understiger 50 7. Overstiger andelen industrisysselsatta 50% omfattas dock även fristående huvudkontor av registret.

ZI storleksgrupp 7 ingick enligt SCB dessutom ett drygt tiotal företag utan uppgift om sysselsättning. Det rör sig om nyetablerade företag med relativt stora investeringar som ingår i urvalet för investeringsenkäterna. Eftersom inget av dessa företag enligt IUI: s bedömning hade fler än 200 sysselsatta per den 191972 har de dock strukits i populationslistan.

Tabell B3: 34 Population och urval i storleksgrupp 6

Bransch- Population enligt SCB Korrigeringar Koncernföretag Övriga Utvalda Ej utvalda Antal ut— grupp företag valda före- SNI Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal tag enligt

före— syssel- före— syssel- före— syssel- före- syssel- före- sy ssel— SCB

tag satta tag satta tag satta tag satta tag satta 23 3 830 — - 514 1 316 — — 29 2 518 + 1 + 467 _ 3 985 — — 31 39 11488 -—16 — 4761 343 22 1374 17 5010 32 58 17391 — 11 — 3674 1720 42 2657 33 9340 33 37 9979 — 4 — 1 120 732 31 1 2775 21 5 352 3411 18 5 760 — — 775 16 1206 12 3 779 342 31 9 497 — 4 — 1306 817 24 1642 19 5 732 351—2 21 6707 — 5 —- 1657 1635 11 1469 7 1946 353—4 3 931 — — — 3 931 — — 355 2 637 — 417 1 220 — — 356 4 1 185 + 1 537 3 976 — 36 12 4001 — — 414 11 1933 5 37 9 3 397 — 1 — 463 717 6 491 5 1726 381 36 11228 — 3 — 1 167 1732 28 1901 21 6 428 382 38 12 629 — å - 1665 2 584 26 2 863 18 5 517

1 0

(ÖN—[NFHÖCXXD I—lv—l—l

+ 328

cooler-rist- v-l _mmmovmvm—cmxo—h

astrsrsrsr ox N|"WNNmm1—N—Nwool

383 14 3 805 — — 456 12 201 11 3 148 3841 4 1 245 — — 281 3 3842 9 2 882 — 3 940 6 385, 39 10 3133 + 92 — — 10

Summa 350 107 243 — 49 —15 663 42 13 877 259

964 1 456 1 329

25 689 17

O O! oo

_- NND (x (>o—MQ? N

—( _. V _ O N V) 00

Anm: Branschkoden förklaras i tabell 36.

Bransch- Population enligt SCB Korngermgar Foretag som erhållit enkäten ETUPP SNI Antal Antal Antal Antal Antal Antal företag syssel- företag syssel— företag syssel- satta satta satta %3 2 11 448 — — 2 11 448 9 _ _ _ _ _ _ 31 29 34 522 — 5 + 8 432 24 42 954 32 12 12810 + 1 + 2674 13 15 484 33 8 6 872 0 + 915 8 7 787 3411 20 44 418 — 1 — 594 19 43 824 342 18 17391 —3 + 1548 15 18939 351—2 15 14 221 + 2 + 2 319 17 16 540 353—4 1 599 — — 1 599 355 8 11650 — + 80 8 11570 356 1 903 + 1 + 751 2 1 654 36 17 22740 0 — 159 17 22581 37 17 61304 +] + 3716 18 65020 381 16 25 671 + 2 — 6 072 18 19 599 382 44 81184 — 6 + 5 661 38 86 845 383 21 60 383 —1 — 1108 20 59 275 3841 7 22 583 0 + 259 7 22 842 3842 9 55 780 0 + 6 887 9 62 667 385,39 5 3 399 — 5 3 399

Summa 250 487 878

&

! xo

+ 25 149 241 513 027

x

11

111

IV

VI

VII

VIII

4 företag i storleksgrupp 6 med sammanlagt 850 sysselsatta 1970 har gått i konkurs före 1.9.1972 och därför strukits. 1 företag med 250 sysselsatta 1970 har flyttat ut hela sin produktion till utlandet och därför strukits. 1 företag med 472 sysselsatta 1970 ingår också som arbetsställe i ett företag i storleksgrupp 7 och har strukits. 40 företag i storleksgrupp 6 med 12 827 sysselsatta har flyttats till storleksgrupp 7. Det är företag som på grund av fusioner, kommissionärsavtal c. d. ingår i ett större företags ekonomiska planering. För att erhålla bättre överensstämmelse mellan den ekonomiska beslutsenheten och den enhet för vilken vi begärt långtidsplaner har vi, i motsats till tidigare LU, i viss utsträckning frångått den juridiska företagsenheten

Av samma skäl som ovan har ett 50-tal företag med mindre än 200 sysselsatta flyttats till storleksgrupp 7, varav flertalet utgörs av mejerier samt slakterier anslutna till Sveriges Slakteriförbund. Sammanlagt rör det sig om 6 390 sysselsatta. 4 företag i storleksgrupp 7 med mindre än 200 sysselsatta har strukits. Antalet sysselsatta i dessa uppgick 1970 till 410. I samband med försäljning av arbetsställen till företag med mindre än 200 sysselsatta har populationen minskats med ytterligare 480 sysselsat- ta.

1217 sysselsatta i arbetsställen som inte tillhör industrin har strukits. Därav hänför sig 144 till storleksgrupp 6. 5 företag med 8 711 industrisysselsatta 1970 fanns ej med på SCB: s lista och har därför lagts till.

Sammanlagt innebär ovanstående att den korrigerade urvalsramen omfattar 11422 fler sysselsatta, motsvarande knappt 2% av SCB:s ursprungliga register.

Därutöver har det vid efterkontroller visat sig att 4 företag med sammanlagt 1936 sysselsatta ej medräknats i den korrigerade urvals- ramen. Detta medför att den population till vilken uppräkning sker har 0,3 % färre sysselsatta än målpopulationen.

SCB: s urval

I likhet med tidigare långtidsutredningar har det gjorts en totalräkning av samtliga företag med fler än 500 sysselsatta. För företag med 200—500 sysselsatta har SCB gjort ett slumpmässigt urval från sin okorrigerade urvalsram, stratifierad på 19 branscher. Urvalsenheten är den juridiska enheten, varvid fördelningen på branscher bygger på ett mest-kriterium, baserat på antalet sysselsatta.

Det sammanlagda antalet utvalda företag uppgick enligt SCB till 250 företag (samtliga) i storleksgrupp 7 och 119 i storleksgrupp 6. Fördel- ningen av de utvalda företagen på branscher redovisas i tabellerna 34 och 35.

IUI: s tilläggsurval

Tidigare långtidsutredningar har utgått från den juridiska enheten som uppgiftslämnarenhet. I föreliggande LU har vi gjort ett visst avsteg från denna princip genom att lägga samman kommissionsbolag och liknande med sina respektive moderbolag. Svårigheter att identifiera samtliga industriföretag som ingår i koncernsammanställningar har dock hittills omöjliggjort alla försök att konsekvent välja ut den ekonomiska beslutsenheten. Det är dock IUI: s uppfattning att en dylik uppläggning skulle förbättra kvaliteten på avgivna planer.

För att undersöka konsekvenserna av att utvälja koncerner i stället för juridiska enheter har IUI i denna långtidsutredning gjort en särskild undersökning av de 40 största industrikoncernerna mätt med sysselsätt- ning. Sysselsättningen har därvid definierats på samma sätt som iSCB: s industriregister, dvs. det är bara sysselsatta inom industrin som ingår. Dotterbolag som ingår i dessa koncerner har huvudsakligen identifierats med hjälp av moderbolagens årsredovisningar. Samtliga koncernbolag har totalräknats oavsett storlek.

Sammanlagt sysselsätter de 40 koncernerna 385 000 personer inom industrin i Sverige, varav 14000 i 42 företag med mellan 200—500 sysselsatta och 5 000 i 55 företag med mindre än 200 sysselsatta. Observera att de sistnämnda företagen inte ingår i redovisningen av enkätsvaren för större företag. Fördelningen av koncernerna på branscher redovisas i tabell 36. Fördelningen har gjorts på arbetsställenivå.

l 2 3 ___—_a Bransch- Bransch Antal sysselsat- Hela antalet Kol. 1 i% grupp ta i koncernerna sysselsatta av kol. 2 SNI 1972 1972 i stor-

1 OOOtal leksgrupp 6+7

] OOO—tal

23 Malmgruvor 1 1 13 85 29 Andra gruvor och mineralbrott — l 0 31 Livsmedels—, dryckesvaru- och tobaks—

industri 35 54 65 32 Textil-, beklädnads-, Iäder- och

lädervaruindustri 1 27 4 33 Trävaruindustri 10 27 37 3411 Massaindustri 24 46 52 342 Ovrig appers- och pappersvaruindustri,

grafigk industri 12 27 44 351—2 Kemisk industri 15 28 54 353—4 Petroleum- och kol-

produktindustri 1 2 50 355 Gummivaruindustri 7 12 58 356 Plastvaruindustri 2 4 50 36 Jord- och stenvaruindustri 8 22 36 37 Järn-, stål- och metallverk 59 64 92 381 Metallvaruindustri 10 37 27 382 Maskinindustri 66 82 80 383 Elektroindustri 47 59 80 3841 Skeppsvarv, båtbyggerier 26 27 96 3842 erig transportmedelsindustri 51 64 80 385,39 Ovrig industri — 7 0

Summa 385 603 64 därav: verkstadsindustri 200 269 74

A3.3 Undersökningens genomförande

Blanketter

Till de utvalda företagen har översänts en huvudblankett, en blankett med frågor om den årliga utvecklingen fram t. o. rn. 1975 (enkätdel A) samt en blankett med frågor om den långsiktiga utvecklingen fram t. o. m. 1977 (enkätdel B). De båda sistnämnda blanketterna sändes över i lika många exemplar som branscher, i vilka företaget var representerat. Blanketterna samt anvisningar återfinns i slutet av detta appendix. Utformningen av dessa har påverkats av en mindre provundersökning som genomfördes i augusti. Huvudblanketten innehöll bl. a. vissa uppgifter från industriregistret, såsom företagets branschtillhörighet, arbetsställenas branschtillhörighet och antalet sysselsatta 1970 i hela företaget respekti- ve fördelat på arbetsställen. Dessa uppgifter var till för att företagen skulle kunna identifiera de branscher vi ville ha uppgifter om och tjänstgjorde dessutom som kontrollmöjlighet för IUI.

Enkätdelarna A och B har disponerats på i stort sett samma sätt. De uppgifter vi önskat erhålla är

l)produktionsvolymen, mätt såsom förädlingsvärdet, dvs. skillnaden mellan saluvärdet av egen produktion och kostnaderna för insatsvaror

2) hur stor andel av produktionen som avses säljas på export 3)resursåtgången vad gäller antalet sysselsatta respektive investeringar i fasta anläggningstillgångar.

Variablerna är i stort sett desamma som i tidigare långtidsutredningar. Den viktigaste skillnaden gäller valet av undersökningsår.

Föregående LU omfattade 1967, vilket var det år som uppgiften från SCB:s industriregister avsåg; 1969, det år under vilket enkäterna skickades ut; 1970, startåret för prognosen, samt 1975, slutåret för prognosen. Däremot ställdes inga frågor om den årliga utvecklingen mellan 1970 och 1975. Föreliggande enkät däremot omfattar uppgifter för 1969, 1972, 1973, 1974, 1975 samt 1977. För investeringarna har vi dessutom frågat efter uppgifter för 1970 och 1971 samt summan av investeringarna 1973—1977.

Den viktigaste orsaken till att vi inkluderat 1975 är ett önskemål att göra en ny bedömning för den period som omfattas av föregående LU. Det är en nyhet jämfört med tidigare långtidsutredningar som innebär att vi tagit ett steg mot rullande långtidsplaner. Det innebär samtidigt en komplikation genom att planerna kraftigt påverkas av kortsiktiga konjunkturfluktuationer. Det är för att så långt som möjligt skilja mellan dessa kortsiktiga konjunkturpåverkade planer och den långsiktiga kapaci— tetsutbyggnaden som uppdelningen mellan enkätdelarna A och B gjorts. I enkätdel A frågar vi sålunda efter utvecklingen är för år fram t.o.m. 1975, varvid hänsyn skall tas till förväntningar om det faktiska kapacitetsutnyttjandet. Enkätdel B däremot liknar mer tidigare använda blanketter, där vi frågar efter utvecklingen fem år framåt, varvid normalt kapacitetsutnyttjande förutsätts gälla. Att vi frågar efter uppgifter för 1969 beror på önskemålet om en avstämning och uppföljning av planerna i LU 70. Däremot har vi inte frågat efter uppgifter för 1970 trots att SCB:s uppgifter avser detta år. Det beror på att vi försökt att så långt som möjligt begränsa arbetet för uppgiftslämnarna.

Dessutom har frågor inkluderats om l)prisutvecklingen 1969—1972 för saluvärdet av egen produktion och

för insatsvarorna. I tidigare långtidsutredningar har deflateringen gjorts

med SCB: s index 2) kapacitetsutnyttjandet för samtliga är utom 1977

3) antalet sysselsatta 1972 vid normalt kapacitetsutnyttjande 4) huruvida företagens lämnade uppgifter baseras på konkret utarbetade planer eller på bedömningar som initierats av enkäten.

Insamlingsarbete

Blanketterna sändes ut vid månadsskiftet augusti—september. Före utsändningen kontaktades ett antal av de större företagen för att dels informera om enkäten, dels få uppgift om till vem enkäten skulle skickas. Företag som ej inkommit med svar före den 15 oktober kontaktades per telefon. Förnyade telefonkontakter togs med icke svarande företag i slutet av november, mitten av december samt mitten av januari. Svarsfrekvensen vid olika tidpunkter framgår av diagram 22. Jämfört

med LU 70 är svarsfrekvensen inte oväsentligt lägre, I LU 70 redovisades i slutet av december nära 95 % svar i storleksgrupperna 6 och 7, jämfört med ca 88 % i avstämningen av LU 70.

Diagram B3:22 Inkomna svar per vecka i storleksgrupperna 6 och 7

Antal svar per vecka Svarsprocent

40 100

30 75

20 50

10 25

o 0 39 40 42 44 46 48 50 52 53 1 2 3 ___/___— EW—l 1972 1973 Svarsprocent Bortfall

Antalet icke svarande företag, inklusive företag som bara lämnat plansiffror fram t. o. rn. 1973, uppgår till 57, varav 30 i storleksgrupp 7. Ett av dessa företag har kommit in med uppgifter så sent att de icke kunnat inkluderas i planresultatet. Antalet sysselsatta i icke svarande företag uppgår till 67 479, varav 58 756 i storleksgrupp 7. Dessutom har 0 av företagen med mindre än 200 sysselsatta icke svarat. Det sammanlagda antalet sysselsatta i dessa 6 företag uppgår till 366, motsvarande knappt 7 % av det totala antalet sysselsattai utvalda mindre företag. Vidare har vi ett partiellt bortfall till följd av att 1 företag icke svarat för 1977 samt 3 företag icke svarat för 1973 och 1974. Bland de 40 koncernerna utgörs bortfallet av 4 koncerner.

Granskning av inkomna blanketter

Allt eftersom blanketterna kom in granskades de med avseende på rimligheten i lämnade uppgifter. Vid uppenbara felaktigheter eller oklarheter kontaktades företagen för komplettering. Ändringar på blanketterna har bara gjorts när de först lämnade uppgifterna stridit mot anvisningarna.

Exempel på fel på blanketterna

Sysselsättning: SCB:s uppgifter om antalet sysselsatta 1970 har jämförts med företagens svar för 1969 och 1972. Vid avvikelser överstigande lO % har kontakt tagits med företagen. Vanliga förklaringar till avvikelserna är att ett arbetsställe avyttrats eller förvärvats; att man inkluderat kommis- sionärsbolag för vilket separata långtidsplaner ej görs; att SCB: s uppgifter

Storleks- Antal Genomsnittl. antal Antal syssel— Summa avvikel- Summa awi- grupp företag sysselsatta 1969— satta 1970 ser, netto kelser oavsett 1972 enligt enkäten enl. SCB tecken

7 23 35 411 36 475 1064 10196 6 11 3061 3184 123 1025

anges vara felaktiga etc. I regel har företagens uppgifter accepterats. [ den mån avvikelserna beror på försäljning av arbetsställen, fusioner etc. har SCB:s sysselsättningssiffror för 1970 ändrats. Antalet företag för vilka differensen överstiger 10 % framgår av tabell 37.

Kapacitetsutnyttjande: Företagen har ombetts lämna uppgifter om sitt kapacitetsutnyttjande 1969, 1972, 1973, 1974 och 1975. Kapacitetsut- nyttjandet skulle beräknas såsom kvoten mellan faktisk produktion respektive år och normal kapacitet. Några företag har dock i stället angett ett relativt kapacitetsutnyttjandetal med l972=100. Efter kontakter med företagen har detta ändrats. Ett större problem är att många företag angett ett kapacitetsutnyttjande för 1975 som ligger 10—20 % under det normala. Dessa företag har vi ringt upp och frågat om de räknat med normalt kapacitetsutnyttjande 1977 i enlighet med anvisningarna. Vanli- gen har företagen då svarat att de räknat med ungefär samma låga kapacitetsutnyttjande 1977 som 1975. En uppräkning av kapacitetsut- nyttjandet för samtliga år har då gjorts med kvoten mellan normalt och faktiskt kapacitetsutnyttjande för 1977. Om det låga kapacitetsutnytt- jandet motiverats med en successiv nedläggning av verksamheten har kapacitetsutnyttjandet varje år satts till 100. Detsamma gäller 8 företag som icke lämnat uppgifter om kapacitetsutnyttjandet för något år. Antalet företag för vilka uppgifterna om kapacitetsutnyttjandet ändrats framgår av tabell 38.

Investeringar: På enkätdel B ombads företagen ange sina totala investeringar för perioden 1973—1977. 50 företag, varav 35 istorleks- grupp 7, har dock bara svarat med uppgifter för 1977, vilket vi ändrat efter telefonsamtal. Vidare har 17 företag, varav 12 i storleksgrupp 7, ej angivit hur stor andel av de totala investeringarna som utgörs av maskininvesteringar.

Tabell 83: 38 Företag vars uppgifter om kapacitetsutnyttjandet ändrats 1970

Storleksgrupp Antal företag vars upp- Antal företag som ej upp- gifter om kapacitets- givit kapacitetsutnyttjande utnyttjandet ändrats

________________-

7 64 6 6 26 2

Granskade blanketter har stansats och kontrollstansats samt listats med hjälp av dator, uppdelade på storleksgrupper och branscher. En genomläs— ning av samtliga uppgifter har gjorts för att eliminera uppenbara felaktigheter och för att kontrollera att samtliga uppgifter inkluderats. Därefter har en uppräkning av svaren skett.

Bort fal lskorrigering

Det stora bortfallet aktualiserar frågan om icke svarande företag kan förväntas utvecklas på ett annat sätt än svarande företag. En vanlig föreställning är att det är de företag som drabbats av lönsamhetsproblem etc. som avstår från att medverka. Även om så skulle vara fallet är det dock inte självklart att produktionen i dessa krisdrabbade företag skulle minska. Bröderna Hägglund och Aga är kända exempel på företag som trots akuta kriser kunnat expandera snabbt. En individuell granskning av icke svarande företag tyder dock inte på att bortfallet skulle bestå bara av en viss sorts företag. Bland de icke svarande märks såväl några av Sveriges mest lönsamma företag som företag som har stora omställningsproblem. Den sammanställning av uppgifter om omsättningens och sysselsätt- ningens förändring mellan 1966 och 1970, som gesi tabell 39, tyder inte heller på att icke svarande företag tidigare år skulle ha utvecklats märkbart annorlunda än genomsnittligt. Bortfallskorrigeringen har därför gjorts genom att uppgifterna för svarande företag multiplicerats med kvoten mellan sysselsättningen enligt industriregistret 1970 i utvalda företag och sysselsättningen i svarande företag. I LU 70 användes rak uppräkning för bortfallskorrigeringen1 .

Partiellt bortfall

För 1977 har den ovan beskrivna kvoten för bortfallskorrigeringen blivit något högre, beroende på det partiella bortfallet detta år av ett företag. För att kompensera för det partiella bortfallet 1973—1974 har vi valt att interpolera svar med utgångspunkt från lämnade uppgifter 1972 och 1975. En uppräkning har sedan skett på vanligt sätt. Redovisade enkätsvar inkluderar de på detta sätt interpolerade värdena.

Uppräkning

IUI: s tilläggsurval innebar att 42 företag i storleksgrupp 6 totalräknats. De i avsnitt A.3.2 beskrivna korrigeringarna av urvalsramen har vidare

' Innebörden av rak uppräkning är att man vid uppräkningen använder sig av uppgiften om antalet företag i bortfallet. Den här använda metoden innebär att man använder sig av uppgiften om antalet anställda i de bortfallna företagen. Båda metoderna utgår fran antagandet att de bortfallna företagen utvecklas på samma sätt som de svarande företagen i genomsnitt. Den senare metoden innebär dock att boråfalläliorrigeringen vägs med de bortfallna företagens storlek, vilket vi ansett vara att öre a.

Tabell B3: 39 Förändring av omsättning och sysselsättning för icke svarande företag och samtliga större företag 1966—1970

Storleks- Omsättning Sysselsättning

grupp . 1966 197 0 Förändring 1966 1970 Förändnng milj. kr milj. kr 1966—1970 1966—1970

% %

Icke svarande

företag

7 4 246 6 202 + 46 58 454 58 811 + 0,6 6 446 725 + 62 5 639 6 096 + 8,0

4 692 6 927 + 48 64 093 64 907 + 1,3

Samtliga företag i storleksgrupp 6+7 55 068 81228 + 48 600 970 637 758 + 6,1

D: 0 för i identiska företag (index) 100 139 + 39 100 — 1,0

Källor: Svenska Aktiebolag samt SOS, Företagen 1966 och 1970. Observera att uppgifterna inkluderar även icke—industriell verksamhet.

medfört att 49 företag strukits. Uppräkningen i storleksgrupp 6 sker således till 259 företag (jfr tabell 34). Det urval av företag som utnyttjas för uppräkningen utgörs av SCB:s urval, dvs. ett urval draget från den okorrigerade urvalsramen. Som konsekvens av ovannämnda justeringar av urvalsramen har dock de utvalda enheter, som utgörs av dotterbolag till större koncerner etc., utgått ur urvalet. Det kvarstående urvalet omfattar därför bara 82 företag jämfört med SCB:s ursprungliga 119.

Ytterligare en konsekvens av det här tillämpade urvalsförfarandet är att vi inte kunnat försäkra oss om tillräckligt många observationer i varje bransch för att göra skattningar i var och en av dem med god precision.

Vid uppräkningen har en kvotestimator använts. Uppräkningsfaktorn har definierats som totala antalet sysselsatta i den korrigerade urvalsra- men i förhållande till antalet sysselsatta i utvalda företag. Sysselsättnings- uppgifterna baseras på industriregistret för 1970. Med hänsyn till vad som sagts ovan om bortfallskorrigeringen innebär detta att uppräknings- faktorn i praktiken definierats som antalet sysselsatta i den korrigerade urvalsramen i förhållande till antalet sysselsatta i svarande företag.

Kvotestimatorn har beräknats för varje bransch för sig. Fördelningen på branscher har därvid gjorts på arbetsställenivå. Denna fördelning skiljer sig sålunda från den som användes för urvalsdragningen, där hela företaget hänfördes till en bransch efter ett mest-kriterium. Detta innebär att de arbetsställen som utvalts för en viss bransch och storleksgrupp har olika urvalssannolikheter. Formellt sett borde de 5. k. piratarbetsställena, dvs. arbetsställen tillhörande en juridisk enhet i en annan bransch, räknas upp med de urvalssannolikheter som motsvarande juridiska enheter har. Detta har man dock underlåtit, då förekomsten av pirater inte torde vålla några större olägenheter, dels beroende på att de är få inom storleksgrupp 6, dels därför att skillnaderna i planer mellan pirater och övriga arbetsställen sannolikt är små.

(TVE INDUSTIML INSTITUTE POI ECWIC AND SOCIAL RESEARCH)

& Industriens Utredningsinstitut

s TI WMO

Storgatan 19 - Box 5037 — 10241 Stockholm 5 - Telefon Oti-835020 - Bankgiro 446-9995 Poatgiro1915 92-5

Stockholm den 6 september 1972

Långtidsutredningen 1972-77

Sedan många år har Industriens Utredningsinstitut deltagit aktivt i arbetet för de statliga långtidsutredningarna, vilkas uppgift är att analysera de långsiktiga ut— vecklingstendenserna inom samhällsekonomin. I samband med 1970 års långtidsutred- ning gjorde institutet hösten 1969 en bedömning av den industriella utvecklingen fram till och med 1975. Underlag för denna bedömning erhölls genom en enkät till ett 1 OOO-tal företag. Resultaten av denna undersökning redovisades i boken "Svensk industri under TO—talet".

En revidering av den gällande långtidsutredningen för perioden fram till 1975 samt en ny utredning som tar sikte på utvecklingen fram till och med 1977 har nu påbörjats inom departementen. Institutet har även denna gång åtagit sig att svara för insam- lingen av planmaterialet till industridelen. Detta är anledningen att vi nu vänder oss till Er samt ett urval av större industriföretag med denna enkät för att få känne- dom om industrins planer och bedömningar för tiden fram till och med 1977.

Hur blanketterna ifylls framgår av bifogade upplysningar och anvisningar. Här skall bara poängteras det önskvärda i att uppgifterna om framtiden ifylls eller granskas av en person med sådan ställning inom företaget att han är väl orienterad om alla företagets planer, även preliminära sådana inom direktion och styrelse.

Vi är väl medvetna om att besvarandet av frågorna kommer att förorsaka Er ett visst besvär. Med hänsyn till undersökningens betydelse för svenskt näringsliv hoppas vi emellertid att Ni vill hjälpa oss att genomföra den. Vi tror nämligen att en bedöm- ning av den framtida industriella utvecklingen bör utgå från industrins egna planer för den aktuella perioden.

Vi vore tacksamma att få de ifyllda blanketterna tillbaka snarast möjligt och helst före den 30 september 1912. De uppgifter vi erhåller kommer givetvis, såsom skett vid tidigare liknande undersökningar, att behandlas konfidentiellt och kommer icke att publiceras på sådant sätt att enskilda företag kan identifieras.

Frågor beträffande denna utredning och ifyllandet av blanketterna besvaras gärna av de på blanketterna namngivna personerna inom institutet.

Med största högaktning och med tack för vänlig medverkan

git—m MMK

Lars Nabseth

Köp och för- säljning av ar- betsställen/före— tag

Koncerner

Proportionell fördelning av gemensamma storheter

Räkenskapsår

Def

SVENSK INDUSTRI 1972—1977

Anvisningar för blankettemas ifyllande

Föreliggande enkät består av två delar. Syftet med enkätdel A är att erhålla underlag för en bedömning av industrins årliga utveckling t.o.m. 1975. Lämnade uppgifter i denna en— kätdel skall baseras på företagets egen uppfattning om konjunkturutvecklingen och därmed kapacitetsutnyttjandet.

Syftet med enkätdel B är att erhålla underlag för bedömning av industrins kapacitetsut- veckling fram t.o.m. 1977, varvid normalt kapacitetsutnyttjande förutsätts för år 1977.

Uppgifterna i enkätdelarna A och B skall redovisas separat för var och en av de branscher inom vilka företaget 1970 bedrev verksamhet enligt statistiska centralbyråns register för industristatistik. En förteckning över dessa branscher återfinns på den bifogade huvudblan— ketten, som också anger på vilka orter som företaget hade arbetsställen 1970 samt antalet sysselsatta vid dessa. Förändringar som skett efter 1970 har vi dock försökt att ta hänsyn till. Skulle förteckningen över arbetsställen ändå ej vara aktuell ber vi Er göra erforderliga korrigeringar.

! de fall verksamhet etablerats efter 1970 eller planeras att etableras inom en ny bransch ber vi Er använda den extra branschblankett som bifogas.

Planerad expansion som grundas på köp av andra företag (arbetsställen) skall ej medräknas för att undvika dubbelräkningar. Av samma skäl är det önskvärt att lämnade uppgifter skall inkludera även de delar av företaget som eventuellt kan komma att avyttras under perioden. Vid tveksamhet ber vi Er ta kontakt med oss.

Om företaget ingår i en koncern, där gemensam planering sker för flera företag i Sverige, och om det skulle innebära en avsevärd förenkling att ange planerna inom en viss bransch för dessa företag gemensamt. ber vi Er ta kontakt med oss.

Om någon av uppgifterna, t.ex, sysselsättning eller investeringar, inte helt kan fördelas på branscher, skall den tveksamma delen fördelas på förekommande branscher i proportion till saluvärdenas storlek.

Om uppgifter lämnats för räkenskapsår som awiker från kalenderår ber vi Er ange under Särskilda upplysningar vilken period, som uppgifterna avser.

Produktion. Definitionen är densamma som i statistiska centralbyråns årliga industristati- stik. För att undvika dubbelräkning skall dock inte medräknas leveranser mellan arbets- ställen som redovisas på samma bmnschblanken. Däremot skall leveranser till en annan bransch ingå i produktionsvärdet även i de fall de skett till arbetsställen som tillhör Er. [ saluvärdet av egen produktion skall ingå:

a. Värdet av alla varor som framställts under redovisningsåret exklusive varuskatter, mer- värdeskatt, subventioner och rabatter. Varor som under året framställts och tillförts lagret skall således ingå. För varor som levereras till andra arbetsställen tillhörande annan bransch inom samma företag eller till fristående försäljningsbolag anges saluvärdet vid försäljning till arbetsstället respektive försäljningsbolaget. b. lntjänad bruttoersättning för monteringar, installationer, reparationer, lönearbeten och andra arbeten utförda åt utomstående.

Prisindex. Uppgifterna om såväl saluvärdet av egen produktion som kostnader för råvaror, halvfabrikat etc. skall lämnas i löpande priser för åren 1969 och 1972 samt i 1972 års genomsnittspriser för åren till och med 1977.

Definition 2

I syfte att kunna beräkna den reala produktionsutvecklingen för företaget mellan 1969 och 1972 måste saluvärdet respektive kostnaderna för insatsvaror omräknas med prisindex. lndexuppgiftema skall vara rensade från sådana prisförändringar som orsakats av ändrad mervärdeskatt.

Råvaror, halvfabrikat, energi rer. Definitionen överensstämmer med industristatistikens, dock med den skillnaden att råvaror och halvfabrikat m.m. som kommer från företagets arbetsställen inom samma bransch ej skall ingå. Med råvaror och halvfabrikat förstås så- dana varor (delar, material m.m.) som används för vidare förädling eller som ingår som del i slutprodukt.

Definition 3

Kostnaderna skall anges exklusive avdragsgill mervärdeskatt.

Kapacitetsutnyttjande. Normalt kapacitetsutnyttjande (=100) svarar mot den produktions- volym som företaget uppnår vid normalt utnyttjande av maskiner, byggnader och inven- tarier, vid normal tillgång på arbetskraft, vid normala avsättningsförhållanden för företa- gets produkter etc. Detta kapacitetsutnyttjande torde för många företag motsvara det som man räknar med vid fastställande av självkostnad, standardkostnad e.d. Om kapacitetsut— nyttjandegraden i olika anläggningar varierar, ber vi Er göra en hopvägning efter avsaluvär- denas storlek.

Definition 4

Antal sysselsatta. Definitionen överensstämmer helt med industristatistikens definition.

Definition 5 Antalsuppgiftema skall således avse medeltal under redogörelseäret. För förvaltnings- o.d. personal innebär detta antalet anställda tjänstemän den 1 augusti eller vid annan tidpunkt då verksamheten varit av normal omfattning. Antalet arbetare skall beräknas på följande sätt: För varje månad då verksamhet pågått utom juli (eller annan månad då huvuddelen av semestern infallit) och december utväljs ett visst avlöningstillfälle (exempelvis det som avser den tredje veckan i månaden). Antalet arbetare som erhållit avlöning vid dessa till- fallen summeras. och summan divideras med antalet medtagna tillfällen, dvs. 10, där verk- "samhet pågått hela året.

Export. Som export räknas den del av produktionen i Sverige som säljs till utlandet, oav-

Definition 6 sett om detta sker direkt eller via återförsäljare.

Investeringar. Definitionerna är desamma som i statistiska centralbyråns investeringsenkät från maj 1972. Uppgifterna skall omfatta investeringar i såväl nya som begagnade objekt med avdrag för eventuella intäkter från försäljning eller utrangering. Vad gäller miljövårds- investeringar skall hela investeringssumman medräknas. Eventuella bidrag skall således in- kluderas i investeringssumman. Kostnader för reparationer och underhåll samt avdragsgill mervärdeskatt skall ej medräknas.

Definition 7

HUVUDBLAN KL'TT

SVENSK ENDUSTRI 1972—1977

Antal Må:-"'i snillen .......................

lnduslricns Utredningsinstitut LÅNGT]l):2U'le£l)l—'INGISN Box 50.57, l02 41 Stockholm 5

Tclcfon: 08/63 50 20 Katt/akflu'lrancr:

ankn. Fil.kand. Märtha Josefsson 1231

Endast följande ruta ifylles av företaget:

Förutngcts kontaktperson i detta ärende:

Titel .................................................. nanm ........................ Telefon (även riklm) .............. / .......................... Enligt * imllxyiir.. (r:/ister för imlustiistntislil—cn bedre" lätt för

lnn'nti _un följande brott::chl-m':

hann-.! x Bransch och ort

För v:;ijc ov.m r'l'nnnil bransch lic: vi lär lämna '.'.ppgiflrr på bifogade brann"-lill: bransch. On. forcth-rt har Clll'l planmar verksamt—": inom i.u—gun hr.m:;ch . bransch!—laulan som bifogas. Denna blankt—lt samt bfalWChhhllkcl'LIII-s'fliil insänds scnaxi llt'll PO sept. l9'i2

!

|

| Chuck. Rolf Rundfult l300 | % ___—___ ___—______._______ _ . ;

___—___.._._____

Ill!lilln(!|_..,....._._. .

Antal ' syswh'nlla. . ,. ]-

etag verksamhet inom

it!!:rltcr. Anviii'tl J.!rvid en Munin—lt fw i.ul' IlllC nämnts liiir lwr vi i t .iin.'lul.l ltar. iw " ',

till Intitlstiivn: lltrul'iings'nr—lllnl

[TI namn!—run [I] DEL A SVENSK INDUSTRI t.o.m. 1975

KONFIDENTIELLT

Företagets löpnummer

UPPGIFTERNA | DENNA BLANKE'IT SKALL BASERAS PA FÖRETAGETS EGEN UPPFATTNING OM KONJUNKTURUTVECKLINGEN. UPPGIFTERNA SKALL GÄLLA FÖRETAGETS TOTALA VERKSAMHET I SVERIGE INOM BRANSCHEN

Anvisningar för blankettens ifyllande finns på särskilt blad.

PRODUKTION (se definition i) 1972 års genomsnitts-mer

Saluvärde! av egen produktion i 1000-tal kronor

RÅVAROR, HALVFABRIKAT. ENERGI MM (se definition 3)

Totalkostnaden för Under året förbrukade råvaror, halvfabrikat, emballage, bransle, eLenergi, lejda trans- porter samt bortlämnade lönearbeten i 1000—tal kronor

PRISINDEX FÖR RÅVAROR, HALVFABRIKAT MM (se definition 2)

KAPACITETSUTNY'ITJANDE (se definition 4) Ange hur kapacitetsutnyttjandet respektive år förhåller sig till ett normalår. Normalt kapacitetsutnyttjande = 100

SYSSELSÄTTNING (se definition 5)

Genomsnittligt antal sysselsatta, säval arbetarpersonal som förvaltningspersonal

Avviker det för 1972 ovan angivna antalet sysselsatta från det antat som skulle ha angivits om normalt ka- pacitetsutnyttjande förelegat år I972'!

Om ja: Antalet sysselsatta 1972 skulle vid normalt kapacnetx- utnyttjande ha uppgått till ..

EXPORT_(se' definition 6) 1972 års genomsnittspnser

Total export i 1000—tal kronor

INVESTERINGAR Löpande priser 1972 års genomsnittsaiser (se definition 7) 1972

VAR GOD VÄND! ENKÄTEN FORTSÄTTER PA ANDRA SIDAN. IO

Summa investeringar i byggnader, mark anläuningar, bostäder, maskiner, in— ventarier samt bilar i lOOO-tal kronor

därav: maskiner och inventarier

Il Ange huruvida lämnade uppgifter för Åren l973—75 baseras pl konkret utarbetade planer eller pl bedömningar som gjorts I samband med besvarandet av föreliggande enkät. www-om m— im suuviiiwi- ” inowxiiomi

konkret utarbetade planer mmm

bedömningar för denna enkät

1974 1975

ANTAL SYSSELSATTA

SÄRSKILDA UPPLYSNINGAR

Denna blankett och av. m bnnacllblanketter eaut huvudblanketten Inalnda can-at den 30 am. I972 till Iam Utndalndaatltm. loa 5037, nn 41 Stockholm 3. Fruar huvan- av tra Jonet-oa och han Rundfelt, telefon oem 50 20.

[Ii IRANICHILANKETT El!] I)Eu. I! till!!!!!! llll)llffrlll t.o.rn. 15717

KONFIQENTIELLT

ENKÄTDEL I SKALL UIGDRA UNDERLAG FÖR EN BEDÖMNING AV INDUSTRINS LANG- SIK'I'IGA UTVECKLING FRAM T 0 I 1977. VARVID NORMALT KAPACITEI'SU'I'N'Y'ITIAN'DE PÖRUTSÅTTS FÖR l977. UHGIFI'ERNA SKALL GÄLLA FÖRETAGETS 'I'OTALA VERKSAM- HET I SVERIGE INW BRANSCIIEN.

Anvisningar för blanketten: ifyllande finna pl alrakilt blad. PRODUKTION (se definition l)

Saluvärdat av egen produktion i 1972 In enomsnitt » ' * (lOOO-tal kronor)

RÅVAROR, HALVFABRIKAT, ENERGI MM (se definition 3)

Totalkostnaden för under lret förbrukade råvaror, halvfabrikat, emballage, bränsle, elenergi, lejda transporter samt bortlimmde lönearbeten i 1972 Års genomsnittspriser (1000-tal kronor)

SYSSELSÄTTNING (se definition 5)

Genomsnittligt antal sysselsatta, såväl arbetarpersanal som förvaltningspersonal

EXPORT (se definition 6)

Total export i 1972 års genomsnittspriser (1000-tal kronor)

INVESTERINGAR (se definition 7)

Summa investeringar i byggnader, mark. anläggningar, bostäder. maskiner samt bilar under perioden l973—I977 i 1972 års genomsnittspriser (1000-tal kronor)

197371'977

därav: maskiner och inventarier

Ange huruvida ovan lämnade uppgifter baseras på konkret utarbetade planer eller på bedömningar som gjorts i samband med besvarandet av föreliggande enkät.

SALUVÄRDE AV PRODUKTIONEN konkret utarbetade femårsplaner &. bedömningar för denna enkät .i- ANTAL SYSSELSATTA konkret utarbetade femårsplaner E bedömningar för denna enkät .? INVESTERINGAR konkret utarbetade femårsplaner bedömningar for denna enkat

Bilaga 4 Energiförsörjningen 1970—19771

4.1 Inledning

Enligt direktiven är en av energiprognosutredningens (EPU) uppgifter att ta fram underlag för avstämning av de avsnitt i LU 70 som behandlar energiförsörjningenz. Uppdraget har senare vid underhandskontakter med sekretariatet för ekonomisk planering preciserats till att omfatta en redogörelse för energiförsörjningen 1970 och 1972 samt en prognos för 1975 resp. 1977. För de sistnämnda åren har energibehoven beräknats med ledning av under hand erhållna informationer från finansdepartemen- tet om antagen ekonomisk tillväxt samt bedömd utveckling inom olika näringsgrenar. I många fall har kompletterande bedömningar av utveck— lingen varit nödvändiga.

4.2 Allmänt Landets totala energibehov beräknades enligt LU 70 fortsätta att stiga i snabb takt. Totalt tillförd energi skulle öka med knappt 6 % per år 1965—1970 och 6,3 % per år 1970—1975. För perioden närmast därefter antog LU 70 en dämpning för att stanna vid ca 5 % ökning per år. Den faktiska ökningen av de totala energibehoven under perioden 1965—1970 har varit ca 6 % per år och överensstämmer sålunda i stort med LU 70: s bedömning. Inom totalramen för energiförbrukningen har dock förskjutningar skett i förhållande till tidigare uppskattningar av förbrukningens fördelning mellan de behandlade användningsområdena, industri, samfärdsel och övrigt.

4. 2. ] Prognosvarian ter

Energikommitténs (EK) prognos, som i stort utgjort underlag för LU 70, utformades i två varianter, främst med anledning av osäkerheten beträffande elvärmeutvecklingen.

] Utarbetad av energiprognosutredningen. 2 Se huvudrapporten, SOU 1970: 71, avsnitt 4.5, 4.5.1 och 4.5.3.

EK gjorde bedömningen att variant 1, med det större elvärmeinslaget, var det mest sannolika alternativet. Utvecklingen hittills motsvarar ungefär förutsättningen för denna variant även om en viss avtagande tendens för elvärmeinstallationer blivit följden av den elbrist som uppstod 1970. Antalet eluppvärmda lägenheter uppgick 1972 till 245 000, varav i småhus 210 000 och flerfamiljshus 35 000.

Trots att elvärme nu kommit till användning i ett stort antal fall, särskilt för en- och tvåfamiljshus, och man därigenom fått ett bättre underlag för att bedöma dess förutsättningar, föreligger fortfarande betydande svårigheter att bedöma elvärmens ökning på relativt kort sikt. Härtill bidrar inte minst de i debatten om den framtida energiförsörj- ningen alltmer framträdande synpunkterna på miljövård, energibrist, säkerhetsfrågor samt prishöjningar. Den förbrukare som har frihet beträffande val av uppvärmningsform synes därför komma att bli ställd inför ett svårbedömbart problem. Tillfälligheter kan därför bli avgörande för valet av uppvärmningsform.

Det synes därför även denna gång motiverat att redovisa energibalanser med olika antaganden beträffande elvärmens utveckling. ljämförelse med EK variant 1 (440 000 elvärmda lägenheter 1975) och LU 70 (500 000 1975 resp. drygt 900 000 1980) indikerar de nu aktuella beräkningarna en något långsammare utvecklingstakt för elvärme än vad som tidigare ansetts trolig. Som jämförelse anges emellertid även hur energibalansen påverkas av en högre elvärmeprognos.

4.2.2 Jämförelser, omräkningar m. m.

Energibalansen kan indelas i olika led: tillförsel av primärenergi, omvandling, totalt tillförd sekundärenergi, leveranser till förbrukare samt nyttiggjord energi i det slutliga användningsledet. För avstämning av LU 70 jämförs i det följande till förbrukare levererad energi samt totalt tillförd energi inkl. omvandlings- och distributionsförluster. [ förekom- mande fall har vattenkraften värderats efter sitt termiska energiinnehåll 860 kcal/kWh: Genomgående har de av EK tillämpade omräkningstalen använts vid jämförelser mellan olika energislag. Samtliga jämförelser med LU 70 avser normalårsjusterade värden.

4.3 Energiförsörjning 4. 3. 1 Allmänt

För alla jämförelser mellan prognostiserad och verklig energiförbrukning under olika år och inom olika användningsområden är en omräkning av de olika energislagen till en jämförbar enhet samt till ”normalårsnivå” nödvändig. Normalårsbegreppet är emellertid svårdefinierat. För upp- värmningssektom kan normalårsjusten'ng av energiförbrukningen ske genom att den verkliga förbrukningen sätts i relation till vägt faktiskt värmebehov i olika delar av landet enligt officiellt redovisade graddagtal och motsvarande normalårsvärde baserat på genomsnittet för 30-årsperio- den 1931—1960.

För industrin avspeglas konjunkturförändringarna i energiförbruk- ningen särskilt inom de energikrävande grupperna järn— och metallverk, massa- och pappersindustri samt cementindustri. Några ”normalårsvärde- ringar" av industrins energiförbrukning med avseende på konjunktur— svängningar har inte verkställts. Samma gäller samfärdselsektom där växlingarna i konjunkturerna har en viss, men relativt liten inverkan på energiförbrukningen.

4. 3.2 Läge 1970

Energiförbrukningen har tidigare i olika sammanhang redovisats detalje- rat för jämna S-årsintervall. För avstämning av LU 70 samt med hänsyn till att 1970 års energiförbrukning även kommer att utgöra basunderlag för de nu aktuella LU-prognoserna, har det bedömts angeläget att detaljerat analysera och redovisa såväl faktisk som normalårsjusterad energiförbrukning för 1970.

För 1970 har landets energiförbrukning påverkats av en onormalt kall vinter samt otillräcklig vattentillrinning för elproduktion. Trots att all tillgänglig kapacitet för produktion av oljebaserad elkraft utnyttjades kunde inte bortfallet av vattenkraft helt kompenseras. Den under senare delen av 1970 begynnande konjunkturförsämringen synes inte märkbart ha påverkat energibehovet. Sannolikt har inneliggande orderstock bidra- git till att produktionen under hela året kunde upprätthållas på en relativt hög nivå.

Industri

Totala industriproduktionen ökade under perioden 1965—1970 med 5 % per år, vilket sammanfaller med LU-prognosens grundförutsättning. Energiförbrukningen, levererad energi, har under samma period ökat med 4,1 % per år.

Bristen på elkraft under 1970 kom att under en kort begränsad tidsperiod återverka på industrins energiförsörjning. I slutet av mars infördes ransonering av industrins elförbrukning. Förutom denna ranso- nering, som varade ca en månad, infördes vissa förbud för användning av elkraft. Genom dessa åtgärder och en samtidigt driven sparkampanj beräknas industrins elförbrukning under denna korta period ha reduce— rats med ca 0,5 TWh'. Denna periodiska begränsning av elförsörjningen torde emellertid inte ha medfört någon inskränkning av produktionen under året, då en eventuell senarelagd produktion borde ha kunnat återhämtas under den återstående delen av året, då konjunktur— dämpningen börjat bli märkbar.

Sa mfärdsel

Drivmedelsförbrukningen har under 1965—1970 utvecklats i enlighet med prognosen. Elförbrukningen har varit ungefär oförändrad under

* TWh = 1 Terawattimme = 1 miljard kilowattimmar.

perioden, vilket också antogs för prognosen. Den totala årliga ökningen uppgår inom denna sektor till 5,1 %.

Detaljförbrukning, uppvärmning m. m.

En ovanligt kall vinter 1970 (12 % kallare än normalåret) bidrog till en hög energiförbrukning inom denna sektor. Även efter korrigering för detta har energiförbrukningen under 1965—1970 ökat snabbare, 5,4 % per år, än genomsnittet av EK-prognosen för lO-årsperioden 1965—1975, 4,6 % per år, och LU-bedömningen, 4,1 % per år.

EK antog att värmestandarden i bostäderna generellt skulle förbättras, särskilt i äldre bostäder genom övergång till centralvärme i samband med ombyggnad eller totalrenovering. Detta ansåg EK borde vara avslutat omkring 1975.

Tillräckligt detaljerat statistikunderlag föreligger inte för att genom en analys utreda om energibehovets snabba tillväxt inom denna sektor under perioden 1965—1970 delvis är att hänföra till höjd värmestandard eller endast avser nytillkommande uppvärmningsbehov. Marginella felaktighe- ter i statistiken samt en snabbare ökning av uppvärmningsvolymen än man utgick ifrån i prognosen kan ha bidragit till att den beräknade ökningstakten delvis endast är skenbar. Elbn'sten 1970 har genom de ovan relaterade åtgärderna inom denna sektor i huvudsak påverkat varmhållningen av fritidshus och belysningsstandarden.

Sam man fattning av energiförbrukningen ] 970

Förluster av varierande storlek uppstår vid omvandling och överföring av energi från produktionsledet till förbrukaren. Förluster uppkommer även då konsumenten omvandlar inköpt energi till nyttiggjord energi. Förhål- landena avseende 1970 års energiförsörjning framgår av energibalansen i tabell 9i appendix.

Det primära i energibalansen är totala tillförselbehovet av energi samt till förbrukare levererad energi. Enligt tabell 1, som även redovisar 1970 års energiförbrukning efter justering av uppvärmningsbehovet till normal- år samt med hänsyn tagen till följderna av elbristen, har energileveranser- na 1965—1970 ökat med 5,1 % per år eller något snabbare än enligt bedömningen i LU 70. Av tabellen framgår vidare att totalt tillförd energi ökat med 6,1 % per årjämfört medi LU 70 antagna 5,9 % per år.

Den kraftiga ökningen inom detalj— och uppvärmningssektorn är anmärkningsvärd. EK påtalade i sin rapport ”Sveriges energiförsörjning 1955—1985” bristfälligheten i tillgänglig statistik rörande bl. a. energiför- brukningen för uppvärmningssektorn. Ovan har andra faktorer som kalkylmässigt kan ha bidragit till den snabba ökningen berörts.

Den i tabell 1 angivna normalårskonsumtionen 1970 för detalj— och uppvärmningssektom synes dock med hänsyn till utvecklingen även under 1971 och 1972 kunna antas vara av rätt storleksordning. Normalförbrukningen 1970 har därför ansetts kunna läggas till grund för den nu aktuella prognosen.

___/___

Användnings- 1965 1970 1970 ”Normalår” område LU 70 ”Faktisk” Totalt Procentuell

Mtoel Andel Mtoel Andel Mtoel årlig ökning

% % 1965—1970 Totalt2 LU EPU Industri 10,8 44 13,2 42 13,2 5,1 4,1 Samfärdsel 3,9 16 5,0 15 5,0 5,1 5,1 Detaljförbruk- ning, uppvärm- ning m. m. 9,9 40 13,6 43 12,9 4,1 5,4 Totala energi- leveranser 24,6 100 31,8 100 31,1 4,7 4,83 Omvandlings— och överfö- ringsför— luster 1,4 4,2 3,8 21,2 22,1 Total till— förd energi 26,0 36,0 34,9 5,9 6,1

___—___!

' Mtoe = milj. ekvivalenta ton olja = 10 milj. Gcal. 2 LU 70 prognos; EPU aktuell avstämning. 3 Om de 0,4 Mtoe el (0,5 TWh) som inbesparades inom detaljsektorn inkluderas erhålles 5,1 % årlig ökning.

Under perioden 1965—1970 har enligt ”normalkalkylen” beroendet av importerad energi ökat från 72 % till 77 %, som helt tillgodosetts genom ökad oljeimport. De inhemska energikällorna (vattenkraft, massain- dustrins lutar, ved och vedavfall) har ökat i kvantitet men i relativ andel minskat från 28 % till 23 %.

l tabell 2 redovisas totalt tillförd energi 1970 fördelad på olika energiformer och ijämförelse med 1965. Av importerad råolja har endast från raffinaderi levererade energiprodukter medtagits.

Det på grund av vattenbristen nödvändiga utnyttjandet av all tillgänglig kapacitet för produktion av värmekraft beräknas ha resulterat i

Tabell 134: 2 Totalt tillförd energi fördelad på energislag 1965 och 1970

___/—

Energiform 1965 1970 lfrlocentuell __ ar ig Mtoe % Faktisk ”Normal” ökning

Mtoe % Mtoe % Normal

___f______________—_—

Oljeprodukter 16,6 64 26,4 73 24,7 71 8,3 Kol och koks 2,2 8 2,0 6 2,0 6 —2,0 Vattenkraft 4 6 18 4,6' 13 5,2 15 2,5 Kärnkraft — — — Lutar, ved och vedavfall 2,7 10 3,0 8 3,0 8 2,1 __________—— Totalt 26,0 100 36,0 100 34,9 100 6,1

___/___—

' Inkl. 0,4 Mtoe import, netto.

ett extra oljebehov av ca 1,7 milj. m3 tjock eldningsolja. Vid bedömning av 1970 har hänsyn tagits till detta.

4.3.3 Läge 1972 Konjunkturutveckling m. m.

Den konjunkturnedgång som började i slutet av 1970 accentuerades under 1971 och fortsatte under hela året. Sistnämnda år sjönk industriproduktionen något från 1970 års nivå, för att 1972 åter öka, fast med endast ett par procent. Från 1970 till 1972 steg den totala industriproduktionen med ca 2 %.

Produktionen av vattenkraft har under 1972 varit normal. Värmebe- hovet mätt i graddagtal uppgick till 97 % av normalårets.

Sammanfattning av energiförbrukningen ] 9 72

Av förklarliga skäl föreligger ännu inte någon fullständigt detaljerad statistik för hela 1972. Av tabell 3 och 4, vilka i huvudsak motsvarar tabell 1 och 2 avseende 1970, framgår på basis av tillgänglig statistik beräknade leveranser av energi till olika användningsområden resp. totalt tillförd energi. Detaljer framgår av energibalansen i tabell 10 i appendix.

Under 1972 uppgick industrins energiförbrukning enligt den preliminä- ra statistiken till 1970 års nivå. Att energiförbrukningen är oförändrad är naturligt då industriell produktionsökning praktiskt taget helt uteblivit inom de energikrävande industrigrupperna under två år.

Vid bedömning av utvecklingen under 1970—1972 måste dock hållasi minnet att denna period sannolikt utgör ett bottenläge för industrin, varför de i tabellen redovisade tendenserna måste betraktas med reservation.

Energiförbrukningen för detalj- och uppvärmningssektorn ökade i snabb takt som en följd av ett fortsatt färdigställande av ett betydande antal bostäder och andra byggnader.

Tabell B4: 3 Levererad energi 1972 fördelad på användningsområden

&

Användningsområde 1972 Procentuell årlig föränd- Normal ring i förhållande till 1970 ”Normal” Mtoe % Totalt Bränsle Elkraft Industri 13,2 41 0 —1,3 3,4 Samfärdsel 5,1 16 1,0 1,0 —3,1 Detaljförbrukning, upp- värmning m. m. 13,7 43 3,1 3,8 9,2 Totala energi- leveranser 32,0 100 1,4 1,3 5,5 Omvandlings— och över- föringsförluster 3,5

& Totalt tillförd

energi 35,5 1,0 ___—__

Energiform 1965 1970 1972 Procentuell årlig ”Normal” ”Normal” förändring i förhållande till 1965 Mtoe % Mtoe % Mtoe % 1970 1972 Oljeprodukterl 16,6 64 24,7 71 25,1 72 + 8,3 + 6,1 Kol o. koks 2,2 8 2,0 6 1,6 4 — 2.0 -— 4,4 Vattenkraft 4,6 18 5,22 15 5,52 16 + 2,5 + 2,6 Kärnkraft — — 0,4 Lutar, ved och vedavfall 2,7 10 3,0 8 2,9 8 + 2,1 + 1,0 Totalt 26,0 100 34,9 100 35,5 100 + 6,1 + 4,5 1Härav för produk- tion av elkraft 0,35 2,7 3,0 Oljeprod. kraft TWh 2,7 12,1 15,6

2Inkl. elimport netto 1970 = 0,4 Mtoe; 1972 = 0,1 Mtoe.

Relationen mellan importerade och inhemska bränslen har icke undergått någon förändring. Oljeanvändningen har dock ökat bl.a. på bekostnad av stenkol genom att gasverken under ifrågavarande period helt övergått till flytande bränslen som råvara för stadsgasframställning.

Tabell 4 visar den totalt tillförda energin 1972 ijämförelse med 1965 och 1970.

4.4 Prognos för 1975 och 1977 4.4.1 Grundläggande förutsättningar

Enligt avsnitt 4.3.3 tyder preliminär statistik på att energiförbrukningen 1972 fortsatt att öka inom samfärdseln samt detalj- och uppvärmnings- sektorn, medan industrins energiförbrukning 1972 ungefär motsvarar 1970 års faktiska konsumtion. Den totala årliga ökningen, som 1965—1970 uppgått till drygt 6 %, har under 1970—1972 — till alldeles övervägande del beroende på industriproduktionens stagnation — endast varit 1,0 % per år. Den långsamma tillväxttakten i periodens början har därför beaktats vid upprättandet av prognoser över energibehoven 1975 och 1977 för samfärdsel samt detalj- och uppvärmningssektorn. För dessa bägge grupper har — till skillnad från för industrin —— relativt goda möjligheter förelegat att fastställa faktiskt utgångsläge. Bedömningarna grundar sig på de uppgifter om industriproduktion, samfärdsel etc. som återfinns i den sammanfattande analysen i föreliggande avstämning av LU 70.

Den senaste tidens alltmer tilltagande oro för prishöjningar på bl. a. oljeprodukter får kanske tas som en antydan om ökade utgifter för bränsleimporten och ökade kostnader för konsumenterna. Det är dock för närvarande inte möjligt att göra några realistiska antaganden om effekten på energibalansen på kort sikt av en eventuell prishöjning. Vid

uppskattning av behoven har därför antagits att fördelningen mellan olika energislag inte kommer att påverkas av eventuellt ändrade prisrelationer. Vidare har förutsatts att utvecklingen på energiområdet kan fortgå under ostörda importförhållanden och med normala betingelser för vatten- kraftproduktion. Under de nu aktuella prognosperioderna kan det endast bli fråga om ändrade relationer mellan bränsle- och elanvändning. Som framgått ovan kommer energibalanser med olika inslag av elanvändning att kommenteras i slutavsnittet.

Industri

Enligt underhandsuppgifter från sekretariatet för ekonomisk planering bedöms industrins totala produktionskapacitet 1970—1975 öka med 5 % per år och 1972—1977 med 6,7 % per år. Tillväxttakten för olika industrigrenar redovisas i tabell 3 i avsnitt 2.1.3 i den sammanfattande analysen.

Vid bedömningen av energiförbrukningen 1975 resp. 1977 har EPU försökt beakta eftersläpningen i utvecklingen under 1971 och 1972. För industrin är detta utgångsläge svårt att fastställa. Dels har produktions- kapaciteten inte utnyttjats helt 1970—1972, dels förutses enligt ovan en icke oväsentlig kapacitetsökning inom industrin till 1975 resp. 1977 varför utrymme för en påtaglig produktionsökning föreligger redan 1975.

Då ett visst samband råder mellan industriproduktion och förbrukning av energi i form av bränslen och elkraft, borde en energiprognos för industrin grundas på produktionsutvecklingen inom olika industrigrenar. Efter samråd med sekretariatet för ekonomisk planering har industrins energiförbrukning 1975 och 1977 beräknats under förutsättningen att industriproduktionskapaciteten 1975 och 1977 utnyttjas normalt. Med hänsyn till den långsamma utvecklingen av industriproduktionen 1971 och 1972 (ca 1 % per år) blir följden att industrins produktion enligt de tillämpade beräkningsförutsättningarna beräknats öka med 7,9 % per år 1972—1975.

För kalkylerna rörande industrins energibehov har — liksom i EK — antagits att ett visst med tiden varierande samband råder mellan industriproduktion och användning av bränsle resp. elkraft. Detta samband, som kan anges i specifik bränsle- resp. elförbrukning per produktionsenhet, har undersökts för perioden 1965—1972 och sedan applicerats på av sekretariatet för ekonomisk planering angiven industri- produktionskapacitet 1975 resp. 1977.

Sam färdsel

Antalet bensindrivna bussar, lastbilar och traktorer, som 1970 totalt uppgick till 108 000, undergår mycket obetydliga förändringar. Det betydande årliga tillskottet av bensindrivna fritidsbåtar medför endast marginella ökningar i motorbensinförbrukningen. Tillväxten i personbils- beståndet är därför alltjämt avgörande för bensinkonsumtionens utveck- ling.

Den tidigare observerade tendensen mot minskad årlig bensinförbruk-

ning per fordon har fortsatt, men under de senaste 5 åren synes dock denna tendens ha börjat avta och årsförbrukningen har stagnerat på ca 1 700 liter per fordon. Räknat per nytillkommen personbil motsvarar de ökade bensinleveranserna under perioden 1 590 liter per bil.

För prognosen har räknats med oförändrad bensinförbrukning för bussar, lastbilar och traktorer m.m. medan bensinåtgången för nytill- komna bensindrivna personbilar har antagits till 1 600 liter per bil och år för bägge prognosperioderna.

För perioden 1965—1970 var nettoökningen av det bensindrivna personbilbeståndet i genomsnitt ca 90 000 fordon per är, motsvarande en tillväxttakt av 4,7 % per år. Under lågkonjunkturåren 1971 och 1972 har tillväxttakten varit väsentligt långsammare; 2,9 % per år, motsvarande en genomsnittlig ökning med 65 000 fordon per år.

För prognosen 1975 har antagits en successiv återhämtning till den tidigare nivån, 90 000 per år, och därefter en bibehållen årlig nettoökning med 90 000 fordon. Med dessa förutsättningar uppgår antalet bensindriv- na personbilar 1975 till drygt 2,7 milj. och 1977 ca 2,9 milj. motsvarande en årlig ökning av 3,8 % resp. 3,4 %. Elbilen har inte ansetts komma i kommersiell drift under prognosperioden.

Motorbrännoljeförbrukningen ökade under 1965—1970 från 1,59 milj. m3 till 2,06 milj. rn3 eller med 5,3 % per år. Under 1971 och 1972 har förbrukningen varit något lägre än 1970, vilket sannolikt sammanhänger med att de tunga landsvägstransporterna samt transporter för byggen och andra anläggningsarbeten av olika slag påverkats av den dämpade aktiviteten i ekonomin.

Motorbrännolja används som drivmedel inom ett stort antal områden varav jordbruk, arbetsmaskiner, dieseldrift i mindre omfattning liksom stationära motorer m. m. inte är direkt hänförliga till transportsektorn. Statistikunderlaget är emellertid för denna oljeprodukt alltför bristfälligt för någon mera tillförlitlig uppdelning av konsumtionen på olika användningsområden.

Under de senaste åren har antalet dieseldrivna personbilar ökat snabbt med i genomsnitt ca 10000 fordon per år. Konsekvenserna av den kilometerskatt för dieseldrivna fordon, som kommer att införas vid årsskiftet 1973/1974, är svåra att förutse. Det är dock inte uteslutet, att utvecklingstrenden — i varje fall till en början — kan komma att brytas av neråt. Även om jordbruksredskap, arbetsmaskiner och liknande inte är helt oväsentliga i sammanhanget, är det den tunga nyttotrafiken som svarar för den övervägande delen av motorbrännoljeförbrukningen.

Skattens inverkan på den tunga nyttotrafikens utveckling blir därför av väsentlig betydelse. En konsekvens av kilometerskatten bör bli en strävan mot ett maximalt utnyttjande av lastförmågan och att man undviker tomkörningar, dvs. en minskning av den specifika oljeförbrukningen.

Då det ännu är för tidigt att kunna förutse i vilken omfattning skatten kan komma att resultera i en omfördelning av trafikarbetet från långtransporter på landsväg till järnvägstransporter, har för prognoserna antagits att rnotorbrännoljeförbrukningen i samband med en förbättring av konjunkturen kommer att öka men i jämförelsevis långsammare takt (4 % per år) än under perioden 1965—1970.

EK påtalade i sin rapport att bristande statistikunderlag i fråga om bränsleförbrukningen försvårade bedömningarna, dels av den aktuella energiförbrukningen inom sektorn, dels av utvecklingstendensema. Över- syn och förbättring av denna statistik utgjorde ett av EKzs förslag. I direktiven för EPU har ytterligare poängterats att en bättre statistik bör utformas för denna betydande energiförbrukning. En på initiativ av EPU nyligen tillsatt samarbetsnämnd för bränslestatistik undersöker f. n. förutsättningar för detta. De tidigare observerade svårigheterna att bedöma energibehoven inom sektorn kvarstår dock t. v.

Som framgår ovan har energiförbrukningen inom denna sektor, som förutom behoven för de egentliga hushållen och bostäderna även inkluderar energibehoven för kontor, handel, privat service och offentliga institutioner, ökat anmärkningsvärt snabbt sedan 1965. Det kan sålunda konstateras att energiförbrukningen inom sektorn 1970 väsentligt över- stiger LU 70: s bedömning och att ökningen enligt preliminär statistik för 1972 fortsatt.

Enligt 1970 års folk- och bostadsräkning uppgick antalet lägenheter hösten 1970 till 1,84 milj. i flerfamiljshus och 1,34 milj. i småhus eller sammanlagt till 3,18 milj. bostäder. Med ledning av bostadsstyrelsens prognos över bostadsbyggandet har beståndet med hänsyn tagen till beräknad avgång genom rivning, kontorisering m. m. 1975 uppskattats till totalt 3,53 milj. varav 2,04 milj. i flerfamiljshus och 1,49 milj. i småhus, för 1977 3,67 milj. resp. 2,10 milj. och 1,57 milj.

Enligt LU 70 förutsågs antalet eluppvärmda bostäder 1975 bli ca 500 000 för att 1980 ha ökat till över 900 000. Enligt ovan, avsnitt 4.2.1 uppskattas antalet eluppvärmda bostäder vid utgången av 1972 till ca 245 000, varav 210 000 i småhus och 35 000 i flerfamiljshus.

För prognoserna har antagits att antalet eluppvärmda lägenheter årligen ökar med 45 000 fördelat med 20 000 i nybyggda småhus, 20 000 i samband med modernisering av gamla småhus och 5 000 i flerfamiljs- hus. Enligt dessa antaganden beräknas antalet eluppvärmda lägenheter 1975 till 380000 fördelade med 330000 i småhus och 50000 i flerfamiljshus. För 1977 ger motsvarande beräkningar totalt 470000 eluppvärmda lägenheter, varav i småhus 410 000 och 60 000 i flerfamiljs- hus.

För beräkning av energibehovet för hushåll, bostäder, affärs-, kontors- och liknande lokaler samt det allmänna har i stort tillämpats samma normer som var grundläggande för EK: s beräkningar. Med ledning av statistik över elförbrukningens utveckling t. o. m. 1971 har dock elbeho- ven för vissa användningsområden inom detalj- och uppvärmningssektorn beräknats på basis av en något lägre specifik elförbrukning än vad som ansågs trolig vid tidpunkten för EK: s bedömningar. För servicenäringar- na och institutionerna har energiförbrukningen antagits öka i takt med investeringarna, som enligt erhållna informationer förväntas bli väsentligt lägre än under 60-talet.

4.4.2 Energiförbrukning 1975 och 1977

Med ledning av de ovan angivna allmänna förutsättningarna har totala energileveranser och totalt tillförd energi beräknats för 1975 resp. 1977 (tabell 5). Av tabell 6 framgår den årliga förändringen och av tabell 7 motsvarande med fördelning på bränslen och elkraft. Detaljerad energi- balans för 1977 framgår av tabell 11 i appendix.

Tabell B4: 5 Levererad energi fördelad på användningsområden 1970—1977

Användnings- 1970 1972 Prognos Fördelning, område —————— användning, % 197 5 197 7

LU 70 EPU EPU LU 70 EPU EPU 1970 1972 1975 1977 Mtoe Mtoe Mtoe Mtoe Mtoe Mtoe

_______________—_—————

Industri 13,9 13,2 13,2 17,4 16,4 18,3 43 41 44 45 Samfärdsel 5,0 5,0 5,1 6,2 5,8 6,2 16 16 15 15 Detaljförbruk—

ning, uppvärm- ning m.m. 12,1 12,9 13,7 15,8 15,3 16,3 41 43 41 40 Totala energi-

lev. 31,0 31,1 32,0 39,4 37,5 40,8 100 100 100 100 Omvandl.- och

överförings- förluster 3,7 3,8 3,5 7,7 6,4 9,0

___—___—

Total tillförd energi 34,7 34,9 35,5 47,1 43,9 49,8

Tabell B416 Levererad energi fördelad på användningsområden 1965—1977 Procentuell årlig förändring

________________________——

Användningsområde 1965—1970 1970—1975 1972—1977 LU 70 EPU LU 70 EPU EPU

Industri 5,1 4,1 4,6 4,3 6,8 Samfardsel 5,1 5,1 4,5 3,0 4,0 Detaljförbrukning, uppvärm-

ning m. m. 4,1 5,4 5,5 3,5 3,5 Summa levererad energi 4,7 4,8 4,9 3,7 5,0 Omvandlings- och överförings-

förluster

Totalt tillförd energi 5,9 6,1 6,3 4,7 7,0

Tabell B4: 7 Levererad energi fördelad på användningsområden 1965—1977 Procentuell årlig förändring

___________.-—————_

__________________—-—

Användningsområde 1965 —l970 1970—1975 1972—1977 Bränsle Elkraft Bränsle Elkraft Bränsle Elkraft LU EPU LU EPU LU EPU LU EPU EPU EPU Industri 4,5 3,6 7,0 5,7 4,1 3,8 6,0 6,2 6,5 7,8 Samfärdsel 5,3 5,1 1,0 1,0 4,6 3,2 1,9 1,1 4,3 3,3 Detaljförbrukning, uppvärmning m.m. 3,1 3,7 11,6 12,0 4,1 3,2 12,3 9,1 2,5 8,8 Summa leveranser 4,1 4,0 8,3 7,8 4,2 3,3 8,4 7,2 4,4 8,1

4.4.3 Totalt tillförd energi 1975 och 1977

Med de grundläggande förutsättningar som tillämpats för att uppskatta energileveranserna med den fördelning som redovisats i tabellerna 5, 6 och 7 erfordras om hänsyn tas till omvandlings- och distributionsförluster den totala tillförsel av olika energislag som sammanställts i tabell 8.

Tabell B4: 8 Totalt tillförd energi 1970, 1972, 1975 och 1977

Energislag Måttenhet 1970 1972 1975 1977 Eldningsolja 1—2 103 m3 8 332 8 720 9 560 10120 Eldningsolja 3—5 103 m3 14 178 13 415 15 880 19 200 Motorbrännolja 103 m3 2 064 2 040 2 350 2 600 Motorbensin 103 m3 3 782 4 020 4 500 4 850 Andra oljepro-

dukter (avrundat) 103 m3 630 620 680 650 Summa petroleum—

produkter 103 m3 28 986 28 815 32 970 37 420 Härav för omvandling 103 rn3 4 506 3 420 3 800 5 650 Kol o. koks' 103 ton 2 928 2 400 2 550 2 580 Inhemska bränslen 103 ekviva- 4 462 4 430 4 840 5 135

(lutar, ved och ved— lenta ton avfall) stenkol Vattenkraft TWh 42,0 54,3 59,6 60,7 Kärnkraft TWh — 4,0 40 0 57,3 Elimport TWh 4,1 1,3 — — Nettoproduktion Elkraft TWh 65 72 92 107 Stadsgas 106 m3 276 270 300 300

' Härav för omvandling 103 ton 468 140 — —

Som framgår av tabell 8 beräknas oljeimporten 1975 till ca 33 milj. m3, vilket med ca 3 milj. m3 understiger den bedömning LU 70 gjorde. För kol och koks indikerar den nu aktuella avstämningen en något lägre import medan användningen av inhemska bränslen (massalutar och vedbränslen) något överstiger LU-prognosen för 1975.

Enligt avstämningen väntas elbehovet 1975, inkl. distributionsförlus- ter, totalt uppgå till drygt 92 TWh, vilket ijämförelse med LU 70 innebär en nedjustering med 8 TWh. Industrins elbehov beräknas ligga ca 2 TWh lägre än i LU 70, den långsammare installationstakten för elvärme antas motsvara en reduktion med ca 1 TWh, antagen lägre specifik elförbruk- ning inom hushållen har uppskattats resultera i en nedjustering med ca 2,5 TWh, återhållsamhet i investeringar inom den offentliga sektorn samt privata serviceanläggningar med ca 1,5 TWh och minskade distributions- förluster med ] TWh.

4.5 Alternativ elprognos 4.5.1 Inledning

Under avsnitt 4.2.1 har osäkerheten rörande installationstakten av elvärme berörts. Med utgångspunkt i utvecklingen t.o.m. 1971 torde dock den av LU 70 antagna prognosen för elvärme, 500 000 bostäder 1975, sannolikt inte kunna uppnås. [ avstämningen har därför räknats

med att antalet elvärmda lägenheter 1975 uppgår till 380 000 totalt. Som alternativ räknas emellertid med en utveckling som ansluter till EK: s variant 1 med 440 000 elvärmda lägenheter 1975.

4.5.2 Ökade elbehov

I jämförelse med antagandena för avstämningen innebär denna variant en ytterligare ökning med 60 000 eluppvärmda lägenheter 1975 resp. 100000 1977. Med samma normer beträffande specifik förbrukning, som tillämpats för avstämningen, ökar elförbrukningen enligt detta alternativ 1975 med 1,0 TWh och 1977 med 1,7 TWh.

Som framgår ovan har elförbrukningen inom detalj- och uppvärmnings- sektorn beräknats efter en något lägre specifik elförbrukning än vad EK tillämpade för variant 1.

Vid framräkning av den lägre förbrukningen har hänsyn tagits till en normal årlig ökning av elbehovet på grund av en successivt ökad användning av elförbrukande hushållsapparater och högre standard i nybyggda hus. I händelse av ett kraftigt uppsving i konjunkturerna är en köprush av sådan utrustning inte utesluten, med hänsyn till att försäljningen minskat starkt under de senaste åren. En kalkyl baserad på EK: s högre specifika förbrukning ger en i förhållande till avstämningen ökad elförbrukning inom denna sektor med ca 2 TWh 1975 och drygt 2 TWh 1977 eller tillsammans med den beräknade ökningen för elvärme och distributionsförluster (12 %) en ökning med drygt 3 TWh 1975 resp. drygt 4TWh 1977. Enligt detta alternativ uppgår sålunda den totala elförbrukningen inkl. distributionsförluster 1975 till ca 95 TWh och 1977 till drygt 111 TWh mot avstämningens 92 resp. 107 TWh.

4.5.3 Konsekvenser av den högre elprognosen

Det ovan skisserade högre elvärmealtemativet kommer i huvudsak att minska förbrukningen av eldningsolja 1 och i en begränsad omfattning användning av inhemska bränslen. Det rör sig emellertid om begränsade kvantiteter, 1975 en minskning med ca 0,2 milj. m3 eldningsolja 1 och 1977 med ungefär den dubbla kvantiteten.

Den i förhållande till avstämningen ökade elförbrukningen 3 TWh 1975 resp. 4 TWh 1977 måste tillgodoses genom ökad produktion i oljebaserade kondenskraftverk och genom ändringar i kraftutbytet med grannländerna. Med en specifik oljeförbrukning av 2 300 kcal/kWh krävs, om hela ökningen skall tillgodoses med ökad kondenskraftköming, 0,75 resp. 1,0 milj. m3 eldningsolja 3—5.

På tillförselsidan blir sålunda konsekvensen av detta alternativ i förhållande till tabell 8 följande

1975 1977 Eldningsolja 1—2 — 0,2 milj. rn3 — 0,4 milj. m3 Eldningsolja 3—5 för omvand- ling till elkraft + 0—0,75 milj. 1113 + 0—1 milj. m3 SOU 1973: 21

Appendix

Tillförd energi Omvandlad energi dvs. ej F örbru kad energi

direkt nyttiggjord _K— Industri & x Kalori- 103m3 105 Brutto Verkn.- Netto Netto Brutto Verkn.- Netto Brutto tal 103 ton Gcal resp. grad 106 TWh resp. grad 10'” 105 enhet % Gcal enhet % Gcal Gcal Olja 1—2 8 500 8 332 70,8 120 1029 65 5,7 8,7 Olja 3—5 9 300 14178 131,7 4 256 40 16,3 19,1 5 850 75 40,8 54,4 Mbo 8 500 2 064 17,5 — — — — — — — — Bensin (mo- ,_ tor) 7 500 3 782 28,4 _ — — — — — — _ Ovr. oljepro— dukter 10 000 460 4,6 120 75 0,9 — 120 75 0,9 1,2 Summa oljepro- dukter 253,0 Kol och koks 6 700 2 928 19,4 468 70 2,57 — 2 260 70 10,6 15,1 6 500 4 462 29,0 — — — — 3 762 75 18,4 24,5 Stadsgas 10'*m3 4 000 + — — — 32 90 0,1 0,1 Vattenkraft 860 42,0 46,1 852 39,2 41,5 lmport (saldo) 860 4,1 4,1 Förbrukad prima 33,2 95 27,1 28,6 Elpannor 0,1 99 0,1 0,1 Totalt lor landet 347,5 58,9! 64,79 78,2 103,7 132,7' " Andelar Oljepro— dukter 253,0 17,2 Kol och koks 19,4 2,5 47,4 Inh. bränslen 29,0 10,6 Stadsgas 18,4 Vattenkraft (—exp.) 46,1 39,2 0,1 Värmekraft 41,04 28,2

Tillfört

Levererat &_ Brutto 10'” Brutto % Netto TWh 106 m3 103m3 Gcal 106 105 Gcal Gcal Kondenskraft, olja 3 365 31,3 31,3 34 10,7 12,5 Mottryck, olja 785 7,3 7,3 68' ' 5,0 5,9 Gasturbin, olja 270 2,4 2,4 25 0,6 0,7 Gasverk, olja 86 0,7 0,7 Gasverk, kol 468 0,9 0,9 1,1 276' 2

Nyttiggj ord energi

___—_—_—————————

amfärdsel Övrigt »rutto Verkn.- Netto Brutto Brutto Verkn.- Netto Brutto 106 Verkn.- Andel asp. grad 10” 106 resp. grad 106 106 Gcal grad % nhet % Gcal Gcal enhet % Gcal Gcal % ___________________—__—— 160 25 0,3 1,4 7 023 60 35,8 59,7 41,8 59,9 21,0 57 30 0,1 0,3 4015 70 26,1 37,3 67,0 72,8' 33,6 064 25 4,4 17,5 — — — — 4,4 25,0 2,2 782 15 4,3 28,4 — — — — 4,3 15,0 2,2 30 20 0,1 0,3 190 70 1,3 1,9 2,3 67,7 1,1 — — — _ 200 65 0,8 1,3 11,4 69,5 5,7 — — — — 700 40 1,8 4,5 20,2 69,7 10,1 A — — — 244 90 0,9 1,0 1,0 90,9 0,5 2,1 90 1,6 1,8 22,2 95 18,2 19,1 47,0 84,93 23,6 _______________———- 21,7 10,8 49,7' 0 68,0 84,9 124,8' 0 199,4 64,9' 100,0 _____________.._.—_——————— 137,0 54,15 9,2 63,2 11,4 58,8 0,8 20,2 69,7 1,8 1,0 0,9 47,0 54,06 1,6 18,2

' Beräknad exkl. omvandlingar. 2 15 % förluster i vattenkraftstation. 3 Beräknat på totalt producerad kraft (eller resp. gas). " Denna post del av annan förbrukning. 5 Inkl. omvandling. 5 Beräknat på totalt tillförd kraft. 7 [ gasverkskonsumtionen ingår endast för gasframställning utnyttjat kol. " Gas ingår. 9 'Gas ingår ej. ' " El värderat till 860 kcal/kWh. ' ' Approximativt 1100 kcal/kWh. ' 2 Dessutom koksproduktion ingående i den totala koksförsörjningen.

Tabell B4: 10 Sveriges energibalans 1972 ___—E_—

Tillförd energi Omvandlad energi dvs. ej F örbrukad energi direkt nyttiggiord

Industri Kalori- mm3 106 Brutto Verkn.- Netto Netto Brutto Verkn.- Netto Brutto tal 103 ton Gcal resp. grad 106 TWh resp. grad 106 106 enhet % Gcal enhet % Gcal Gcal & Olja 1—2 8 500 8 720 74,1 60 44 13,5 15,6 1000 65 5,5 8,5 Olja 3—5 9 300 13 415 124,6 3 230 5 600 75 39,1 52,1 Mbo 8 500 2 040 17,3 — — — — — — — — Bensin 7 500 4 020 30,2 — — — — — — — — Ovr. oljepro- dukter 10 000 442 4,4 120 75 1,0 150 75 1,1 1,5 Summa oljepro- dukter 250,6 Kol och koks 6 700 2 400 16,1 140 30 0,3 2 100 70 9,8 14,0 Inhemska bränslen 6 500 4 430 28,8 —- — — — 3 880 75 18,9 25,2 (ekv. stenkol) 30 90 0,1 0,1 Stadsgas lOÖm3 4 000 270 — — — — Kärnkraft 4,0 303 1,2 1,4 Vattenkraft 860 54,3 55,6 851 47,3 53,7 Import (saldo) 860 1,3 1,3 Förbrukad prima 35,4 95 28,9 30,4 Elpannor 0,3 99 0,2 0,2 ___—M Totalt för landet 355,1 64,88 72,09 78,5 103,6 132,0' '

___—___— Andelar

Oljepro-

dukter 250,6 15,6 45,7 Kol och koks 16,1 0,7 9,8 Inh. bränslen 28,8 18,9 Stadsgas 1,15 0,1 Vattenkraft

(-exp.) 55,6 47,3 Oljekraft 30,35 14,6 28,9 Kärnkraft 4,0 1,2

Tillfört Levererat

Brutto 106 Brutto % Netto TWh 106 m3 103m3 Gcal 106 106

Gcal Gcal

___—___— Kondenskraft, olja 2 565 23,8 23,8 37 8,7 10,0 Mottryck, olja 665 6,2 6,2 76 4,7 5,5 Gasturbin, olja 60 0,5 0,5 20 0,1 0, Gasverk, olja 185 1,2 1,21 70 1,1 — % 270 Gasverk, kol ton 140 0,3 0,3

___)_____________———————

Nyttiggjord energi

Samfardsel Övrigt ___—___— Brutto Verkn.- Netto Brutto Brutto Verkn.- Netto Brutto 10's Verkn- Andel resp. grad 106 106 resp. grad 106 105 Gcal grad % enhet % Gcal Gcal enhet % Gcal Gcal Gcal % 100 25 0,2 0,9 7 560 60 38,6 64,3 44,3 60,1 21,3 20 30 0,1 0,2 4 565 70 29,7 42,5 68,9 72,7 33,1 2 040 25 4,3 17,3 — — — — 4,3 25,0 2,1 4 020 15 4,5 30,2 — - — — 4,5 15,0 2,1 34 20 0,1 0,3 138 70 1,0 1,4 2,2 68,8 1,1 —- — — — 160 50 0,6 1,1 10,4 68,9 5,0 — — -— -— 550 40 1,4 3,6 20,3 70,5 9,8 — — — -— 240 90 0,9 1,0 1,0 90,04 0,5 2,0 90 1,5 1,7 26,5 95 21,7 22,8 52,3 84,04 25,0 ___—___—————————_———f————_ 21,1 10,7 50,6' 0 68,7 93,9 136,71 " 208,2 65,2] 100,0 ff,—___!— 9,2 69,3 139,8 55,86 0,6 10,4 64,6 1,4 20,3 70,5 0,9 1,0 38,57 11,5 ] 21,7 52,1 58,07

' Beräknad exkl. omvandlingar. 2 15 % förluster i vattenkraftstation. 3 70 % förluster i processen från uran till elkraft. ” Beräknat på totalt producerad kraft (el resp. gas). 5 Denna post del av annan förbrukning. 6 Inkl. omvandling. " Beräknat på totalt tillförd kraft. ” Gas ingår. 9 Gas ingår ej. ' " Elkraften värderad efter 860 kcal/kWh.

Tillförd energi Omvandlad energi dvs. ej Förbrukad energi direkt nyttiggjord ___ Industri & Kalori- 103m3 10's Brutto Verkn.- Netto Netto Brutto Verkn.— Netto Brutto tal 103 ton Gcal resp. grad 106 TWh resp. grad 106 106 enhet % Gcal enhet % Gcal Gcal Olja 1—2 8 500 10120 86,0 — — — — 1 100 70 6,5 9,4 Olja 3—5 9 300 19 200 178,6 5 430 46 23,2 27,0 8 845 80 62,8 78,5 Mbo 8 500 2 600 22,1 — — —- _ — — + _ Bensin 7 500 4 850 36,4 — — — — — — — — Ovr. oljepro— dukter 10 000 460 4,6 150 75 1,1', — 200 85 1,7 2,0 Summa oljepro- dukter 327,7 Kol och koks 6 700 2 580 17,3 2 500 75 12,6 16,7 Inhemska bränslen 6 500 5 135 33,4 4 935 75 24,1 32,1 (ekv. stenkol) Stadsgas 106m3 4 000 300 30 90 0,1 0,1 Kärnkraft 57,3 303 17,2 20,0 Vattenkraft 860 60,7 60,7 852 51,6] 60 O Import (saldo) 860 ' Förbrukad prima 51,6 97 43,0 44,4 .. & Totalt for landet 496,4 93,19 107,0 82,3 150,8 183,2 Andelar Oljepro- dukter 327,7 24,3 71,0 Kol och koks 17,3 — 12,6 Inh. bränslen 33,4 — 24,1 Stadsgas 1,25 1,1 0,1 Vattenkraft (-exp.) 60,7 51,6 60,0 Oljekraft 50,55 23,2 27,0 43 0 Kärnkraft 57,3 17,2 20 0 '

___—xxx

Tillfört Levererat Brutto 106 Brutto % Netto TWh 106 m3 103 m3 Gcal 106 106 Gcal Gcal Kondenskraft, olja 3 300 30,7 30,7 38 11,7 13,5 Mottryck, olja 2 000 18,6 18,6 60 11,2 13,0 Gasturbin, olja 130 1,2 1,2 25 0,3 0,5 Gasverk, olja 230 1, 1, 75 1, 300 Gasverk, kol

__________________—_-——————_————

Nyttiggjord energi

___—___,

Samfärdsel Övrigt Brutto Verkn.- Netto Brutto Brutto Verkn.- Netto Brutto 106 Verkn.- Andel resp. grad 10's 106 resp. grad 106 106 Gcal grad % enhet % Gcal Gcal enhet % Gcal Gcal % ________________________—————__ 100 30 0,3 0,9 8 920 65 49,3 75,8 56,1 65,2' 19,8 50 30 0,1 0,5 5 275 75 36,8 49,1 96,4 77,7 33,9 2 600 30 6,6 22,1 — — — — 6,6 30,0 2,3 4 850 20 7,3 36,4 — — — — 7,3 20,0 2,6 30 20 0,0 0,3 80 70 0,6 0,8 2,3 74,2 0,8 + — — — 80 50 0,3 0,5 12,9 75,0 4,5 — — — — 200 40 0,5 1,3 24,6 73,7 8,7 — _ 270 90 1,0 1,1 0,9 90,0 0,3 2,3 95 1,9 2,0 40,5 97 33,8 34,8 77,1 83,8" 27,1 _________________'_———— 26,0 16,2 62,2 74,9 122,3 163,4 284,2 70,8 100,0 14,3 86,7 196,36 59,95 0,3 12,9 74,6 0,5 24,6 73,7 1,0 1,1 91,7 % 1,9 1 33,8 ) 78,7 46,77

”___—___!—

' Beräknat exkl. omvandlingar.

15 % förluster i vattenkraftstation. 70 % förlusteri processen från uran till elkraft. Beräknad på totalt producerad kraft. Denna post del av annan förbrukning. Inkl. omvandling. Beräknat på totalt tillförd kraft. I gasverkskonsumtionen ingår endast för gasframställning använt bränsle.

2 3 4 5 6 7 5 9 Gas ingår.

Bilaga 5 Offentliga tjänster 1970—19771

5.1 Inledning

I föreliggande bilaga behandlas utvecklingstendensema inom den offentliga tjänstesektorn fram till 1977 något utförligare än vad som kunnat ske i den sammanfattande analysen. För sektorns omfattning och för de vid fortsatt genomgång använda begreppen redogörs i avsnitt 5.2.

I samband med utarbetandet av LU 70 företogs en omfattande kartläggning av de statliga och kommunala huvudmännens planer och bedömningar för den framförliggande S-årsperioden. Denna genomgång täckte samtliga grenar av de offentliga myndigheternas tjänsteproduk- tion. Resultatet redovisades detaljerat i bilaga 6 till LU 70 (SOU 1971: 13).

Någon separat insamling av huvudmännens planer har inte gjorts i samband med föreliggande avstämning. Sådant planmaterial insamlas numera regelbundet från såväl statlig som kommunal sektor, även om det beträffande redovisningsprinciper och detaljrikedom på alla punkter inte motsvarar långtidsutredningarnas krav. Detta material presenteras kort- fattat i avsnitt 5.3 nedan.

Bearbetningen av detta material har dock inte kunnat göras lika utförligt som i LU 70. Rent allmänt kan sägas att strävandena har gått ut på att undersöka huruvida det föreligger nya drag i utvecklingsbilden (nya reformer, trendbrott etc.) i förhållande till de långsiktstrender som presenterades i LU 70. Genomgången av olika delområden av offentlig tjänsteproduktion sker i avsnitt 5.4. Där redogörs först för de olika delområdenas omfattning och tidigare utveckling samt för kalkylerna i LU 70. Sedan följer en genomgång av utvecklingen 1970—1972 varefter nya kalkyler görs för 1970—1975 och 1972—1977. Kalkylerna samman- fattasi avsnitt 5.5.

5.2 Sektoms omfattning och tidigare utveckling

Den offentliga tjänstesektorn har av LU 70 definierats som de statliga och kommunala myndigheternas tjänsteproduktion inom de näringsgre-

' Utarbetad inom finansdepartementets sekretariat för ekonomisk planering.

har som ingår i nationalräkenskapernas sektor 9: Offentlig förvaltning och andra tjänster. Dessa tjänster har i stor utsträckning karaktär av ”public goods” och är huvudsakligen avsedda för offentlig konsumtion, dvs. konsumtion till icke marknadsbestämda priser. Sektoms indelning i delsektorer har därför gjorts i överensstämmelse med nationalräkenska- pernas indelning av den offentliga konsumtionen efter ändamål (utbild- ning, hälso- och sjukvård, socialvård, försvar etc.).

Vissa av de tjänster som ingår i offentlig konsumtion — ca 8% av samtliga — redovisas emellertid inom andra producerande sektorer. Så är fallet med i första hand de offentliga socialförsäkringstjänsterna (som ingår i sektorn privata tjänster) samt offentlig väg- och gatuförvaltning (ingår i samfärdselsektorn). Sektorn offentliga tjänster inkluderar inte heller statens och kommunernas affärsdrivande verk (statens järnvägar, televerket, de kommunala transportföretagen etc.). Affärsverkens tjänster säljs på den privata marknaden och redovisas huvudsakligen inom samfärdselsektorn.

Begrepp. Såväl produktionen av offentliga tjänster som den offentliga konsumtionen måste, på grund av avsaknaden av prissättning, uppskattas via produktionskostnaderna. Ett antal olika kostnadsbegrepp finns här att tillgå. I denna bilaga är det framför allt driftkostnaderna som är föremål för diskussion. Dessa motsvarar det i nationalräkenskaperna använda begreppet bruttoproduktionsvärde.

Båda dessa begrepp kan sägas mäta den totala omfattningen av en viss verksamhet. De inkluderar således kostnaderna för de tjänster som säljs till andra sektorer. Subtraheras den försäljning som sker till icke-nominel- la avgifter erhålls begreppet offentlig konsumtion av utbildning, sjukvård etc. Försäljningen utgör för varje ändamålsgrupp en tämligen konstant andel av driftkostnaderna. Vid prognoser kan det då vara rimligt att anta att driftkostnader och konsumtion förändras över tiden i samma procentuella takt.

För att mäta (den offentliga) produktionen av utbildning, hälso- och sjukvård etc. får driftkostnaderna i stället minskas med den däri ingående förbrukningen av varor och tjänster från andra sektorer. Man erhåller då den s. k. sektorprodukten, vilken representerar sektorns bidrag till bruttonationalprodukten. Sektorprodukten för offentliga tjänster utgörs främst av löner, arbetsgivaravgifter och avskrivningar.

Sektoms omfattning. Storleken av den offentliga tjänstesektorn och de däri ingående ändamålsgrupperna framgår av tabell 1. Siffrorna avser 1971. Produktionen av offentliga tjänster (sektorprodukten) svarade detta år för drygt 16 % av BNP. Bruttoproduktionsvärdet — som belyser omfattningen av den bedrivna verksamheten — motsvarade samtidigt mer än 23 % av BNP. Sektorns bruttoinvesteringar utgjorde ca 18 1/2 % av 1971 års totala bruttoinvesteringar (exkl. bostäder).

De största verksamhetsgrenarna inom sektorn var utbildning och forskning samt hälso- och sjukvård. Tillsammans svarade dessa områden för närmare 50 % av sektorns bruttoproduktionsvärde och ca 55 % av sektorprodukten resp. bruttoinvesteringarna.

Försvaret kommer på tredje plats i storleksordning om man ser till bruttoproduktionsvärdet; dess andel av den offentliga tjänstesektorn var

___— Milj. kr, löpande priser

___

Bruttoproduk- Sektor- Bruttoin- tionsvärde produkt vesteringar (driftkostnader) & Utbildning och forskning 10 350 8 250 1 600 Hälso- och sjukvård 10 500 7 950 1 550 Socialvård 4 850 3 850 500 Försvar 6 700 2 600 200 Rättsväsen 2 300 1 950 150 Ovriga tjänster 8 150 5 100 1 650 därav: allmän förvaltning 3 500 2 350 700 kultur och rekreation ] 600 950 400 kyrklig verksamhet 900 600 200 ekonomiska tjänster 2 150 1 200 350 & Totalt 42 850 29 700 5 650

Källa: Statistiska centralbyrån.

närmare 16% 1971. I försvarets driftkostnader ingår emellertid en mycket stor del materielinköp varför produktionen inom försvaret — sektorprodukten — har väsentligt mindre tyngd. De påfallande låga investeringarna förklaras av att försvarets maskininvesteringar numera inte klassificeras som investeringar; de ingår i de ovan nämnda materielin-

köpen.

Sektorns tidigare utveckling. Produktionen av offentliga tjänster (sektorprodukten) ökade under 1965—1970 med i genomsnitt 5,8 % per år i volym. Som framgår av tabell 2 var utvecklingen ganska olika inom olika delområden. Den ojämförligt starkaste ökningen förekom inom socialvården där sektorprodukten steg med 11,6 % och bruttoproduk- tionen med 13,5 % per år. Den därnäst snabbaste produktionsökningen förekom inom de båda tunga delsektorerna hälso- och sjukvård samt utbildning och forskning.

Kapacitetsutbyggnaden inom olika ändamålsområden belyses av såväl investeringarnas nivå som deras ökningstakt. Av tabell 1 framgår att de

Tabell BS: 2 Den offentliga tjänstesektorns tillväxttakt 1965—1970 Procentuell årlig volymförändring

Bruttoproduk- Sektor- Bruttoin- tionsvärde produkt vesteringar (driftkostnader) Utbildning och forskning 7,3 6,6 3,4 Hälso- och sjukvård 9,3 8,4 14,3 Socialvård 13,5 11,6 11,0 Försvar —0,2 —0,1 5,0 Rättsväsen 4,1 3,2 3,4 Övriga tjänster 4,2 2,7 12,9 därav: allmän förvaltning 4,4 3,3 13,3 kultur och rekreation 3,8 2,0 14,6 kyrklig verksamhet 2,3 —0,7 7,5 ekonomiska tjänster 4,8 3,9 12,6

1

Totalt &

Källa: Statistiska centralbyrån.

05 O Ur 00 0 (A)

största investeringarna 1971 gjordes inom utbildning och forskning, hälso— och sjukvård samt övriga tjänster. Investeringarnas ökningstakt under tidigare år (1965—1970) framgår sedan av tabell 2.

Investeringsökningen inom utbildningssektorn framstår här som mycket måttlig. Den genomsnittliga ökningstakten (3 1/2 % per år) döljer emellertid en kraftig investeringsuppgång 1966—1968 som sedan följdes av en nedgång. Hälso- och sjukvårdsinvesteringarna har ökat mycket jämnare men också kraftigare; den genomsnittliga ökningen (drygt 14 % per år) ger här en ganska god bild av utvecklingen. Inom gruppen övriga tjänster har investeringsökningen också skett kontinuerligt under hela perioden 1965—1970. Investeringarna inom denna grupp har dessutom varit relativt stora i förhållande till omfattningen av den bedrivna verksamheten (driftkostnaderna).

Den offentliga tjänstesektorns tillväxt har medfört att dess andel av den totala sysselsättningen ökat betydligt, från drygt 11 % 1963 till drygt 17 % 1971 (räknat i antal arbetstimmar). Produktionen inom sektorn har samtidigt ökat starkare än BNP, räknat i volym. Sektoms procentuella bidrag till BNP har därigenom stigit från 13 1/2 % 1963 till något över 15 % 1971. Räknat i löpande priser var andelshöjningen betydligt kraftigare: från drygt 11 % 1963 till över 16 % 1971.

Produktivitet inom offentlig tjänsteproduktion. De ovan angivna förändringstalen innebär att priskomponenten i produktionskostnaden har stigit snabbare för offentliga tjänster än för andra varor och tjänster. Denna relativa fördyring sammanhänger bl. a. med det deflateringsför- farande som tillämpas i nationalräkenskaperna. Man räknar nämligen inte med någon produktivitetsförbättring för offentliga tjänster. Detta moti- veras av de mycket stora principiella svårigheterna att konstruera produktivitetsmått för områden där värdet av produktionen inte kan uppskattas oberoende av kostnaderna för samma produktion. Om prestationerna kunde mätas i icke-monetära termer skulle problemet vara löst, men redan valet av definition för ett sådant mått är mycket vanskligt.

Svårigheterna visar sig så snart man i tankarna prövar olika förenklade prestationsmått för den offentliga tjänsteproduktionen. ”Produktion av utbildning” skulle exempelvis kunna ges en definition av typ: ”antal personer inom en viss åldersklass som under året tillägnat sig vissa (specificerade) kunskaper”. Flera alternativa definitioner kan tänkas, t. ex. ”antal personer inom en viss åldersklass som under året genomgått viss utbildning” (där utbildningens kvantitet och kvalitet är specificerad).

Produktivitetsbegreppet skulle här kunna få helt olika karaktär beroende på valet av definition. Produktivitetsfrämjande förbättringar av undervisningsmetodik, skolans organisation o. dyl. är visserligen möjliga i båda fallen. I den första definitionen tillkommer emellertid den omständigheten att stigande utbildningsinsatser kan medföra ”avtagande avkastning” — dvs. en allt långsammare ökning av antalet personer som tillägnat sig de föreskrivna kunskaperna — vilket skulle ha sjunkande produktivitetstal som följd. Huruvida denna tendens skulle komma att ta överhanden över de nämnda produktivitetsförbättringarna beror bl. a. på den föreskrivna kunskapsnivåns svårighetsgrad i relation till åldersklassens

genomsnittliga ”förmåga” samt på de ökade utbildningsresursernas fördelning på olika åldersklasser.

Det ovanstående belyser svårigheten att finna klara hållpunkter för själva målen för den offentliga tjänsteproduktionen. Liknande exempel kan lätt tänkas för övriga ändamålsområden. Då produktions- och produktivitetsbegreppen således är så oklara kan man i princip inte säga något om hur produktiviteten ”egentligen” förändras. Ändå hävdas ofta att antagandet om oförändrad produktivitet medför en underskattning av den offentliga tjänsteproduktionens volymökning. Vissa rationaliseringar sker ju även på detta område; som exempel kan nämnas införande av datateknik och organisatoriska förbättringar. Samtidigt är det klart att snabba och långtgående rationaliseringar a priori är uteslutna på grund av de offentliga tjänsternas karaktär. Den mänskliga arbetsinsatsen kan här till ganska liten del ersättas av maskiner, och organisationsförändringar som syftar till att öka den effektiva arbetsinsatsen kan lätt medföra att prestationernas kvalitet försämras. Något liknande, men i mindre tillspetsad form, gäller även för privata tjänster.

Härav skulle man kunna dra slutsatsen att produktiviteten — för alla rimliga val av prestationsmått — sannolikt ökar mindre inom den offentliga tjänstesektorn än inom övriga sektorer. Den relativa fördy- ringen av de offentliga tjänsterna är i denna mening en realitet, både för den historiska perioden och för framtiden.

5.3 Föreliggande långtidsbedömningar 5. 3. ] Staten : långtidsbudget för perioden 19 73/74—1977/78

Långtidsbudgeter för statlig och statsunderstödd verksamhet har sedan 1960 årligen utarbetats inom finansdepartementets budgetavdelning och redovisats för riksdagen som en bilaga till den reviderade finansplanen. Vid utarbetandet har skiftande metodik använts. Fr.o.m. långtidsbud— geten för 1965/66—1969/70 har på utgiftssidan endast de resursanspråk medräknats som krävs för att av statsmakterna uppställda mål skall kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. På inkomstsidan förutsätts de gällande skattereglerna bestå. Dessa har sedan applicerats på en antagen utveckling av skatteunderlagets tillväxt,

Inga försök görs att förutse vilka nya beslut som kan komma att fattas under perioden eller effekterna härav. Långtidsbudgeten är således varken en plan eller ett program för den önskvärda utvecklingen eller en prognos för den mest sannolika utvecklingen. Långtidsbudgetens syfte är att ange de inteckningar i det framtida resursutrymmet som gjorts genom redan fattade beslut. Mot denna bakgrund kan förslag om nya aktiviteter bedömas och omprövningar av redan gällande program aktualiseras.

Preciseringen av kostnadskonsekvenserna bjuder på svåra såväl princi- piella som praktiska problem. Här skall bara nämnas att för de flesta anslag saknas av statsmakterna kvantifierade mål för den framtida verksamheten. I vissa sådana fall — bl. a. i fråga om de flesta myndighetsanslagen — har man vid konsekvensbedömningen utgått från oförändrad kvalitet på den statliga tjänsteproduktionen så som den

upplevs av konsumenterna. Vid beräkningen av insatsen av resurser måste emellertid hänsyn tas till produktivitetsutvecklingen, som i allmänhet måste förutsättas vara sådan att en över tiden oförändrad efterfrågan kan tillgodoses med successivt minskade resursinsatser. Stora svårigheter föreligger att rätt bedöma efterfråge- och produktivitetsutvecklingen. Vidare kan nämnas vissa tidsbegränsade program, i vilka fall utgifterna i allmänhet antagits falla bort i och med att programmet upphör. I den mån det är orealistiskt att räkna med att anslagen faller bort efter programperiodens slut underskattas givetvis omfattningen av de framtida resursanspråken. Bl.a. till följd av denna beräkningsmetodik kommer statsutgifternas ökningstakt enligt beräkningar i långtidsbudgeten att successivt avta mot budgetperiodens slut.

Det framgår av ovanstående att uppgifterna i långtidsbudgeten inte utan vidare kan införas i LU-kalkylerna. I dessa måste hänsyn också tas till förutsedda reformer och fortsatta standardförbättringar. En teknisk svårighet är dessutom att ändamålsindelningen i långtidsbudgeten avviker från nationalräkenskaperna. Vidare presenteras endast de totala statsut- gifterna efter ändamål, medan fördelningen på konsumtion, investering och transfereringar görs på totalnivå.

Underlaget för våra kalkyler av den statliga verksamheten har i denna avstämning i stor utsträckning hämtats från de långtidsbedömningar som utförts av myndigheterna och som bildat grundvalen för långtidsbudgeten för 1973/74—1977/78 ( prop. 1973: 125 , bilaga 2). Analysen grundar sigi första hand på myndigheternas bedömningar av efterfrågans och-de efterfrågebestämmande faktorernas utveckling. För dessa bedömningar (t.ex. avseende antalet studerande, brottsutvecklingen etc.) redogörs närmare i avsnitt 5.4.

Som jämförelse till kalkylerna i denna avstämning skall här avslutnings- vis huvudresultaten i långtidsbudgeten anges. I tabell 3 sammanfattas utgiftsutvecklingen för samtliga utgiftsgrupper enligt långtidsbudgeten. Enligt dessa beräkningar skulle statsutgifterna i fasta priser öka med i genomsnitt 2,7 % per år 1973/74—1977/78 att jämföra med en faktisk ökning på 5,4% per år under 1967/68—1971/72. Den avsevärt lägre ökningstakten åren framöver förklaras — som ovan nämnts — framför allt av att beräkningarna har beaktat endast sådana utgiftskrav som följer av redan gjorda åtaganden. Eftersom bedömningen av utgiftsutvecklingen blir alltmer osäker under långtidsbudgetperiodens lopp är av särskilt intresse att jämföra den beräknade förändringen 1973/74—1974/75 med utvecklingen under senare år (se tabell 3). Den relativt snabba tillväxten av statsutgifterna 1974/75 — 5,6 % trots att inga nya reformer inlagts i kalkylerna — förklaras till stor del av utbyggnaden av sjukförsäkringsförmånerna. Också utvecklingsbiståndet, skattebidragen till kommunerna och anslagen till arbetsmarknads- och regionalpolitik visar stora ökningar. Dämpande på den totala utgiftsökningen 1974/75 verkar anslagsutvecklingen för bostäder och försvar. En i stort sett likartad utvecklingsbild framkommer också för de senare åren, även om ökningarna då ligger på en avsevärt lägre nivå.

Tabell BS: 3 Statsutgifternas utveckling enligt långtidsbudgeten 1967/68—1977/78 &

Ansla Årlig volym förändring, % 1973 74 milj. kr 1967/68— 1973/74— 1973/74—

1971/72 1974/75 1977/78

Utbildning och forskning 10 873 3,5 1,7 0,8 Allmän försäkring m.m. 12 878 7,5 14,0 5,8 Totalförsvar 7 919 1,6 — 0,1 — 0,1 Kommunikationer och energi-

försörjning 5 826 — 0,4 1,3 0,1 Stöd till barnfamiljer 4 063 9,0 3,1 2,6 Arbetsmarknadspolitik och

regionalpolitik 3 918 16,4 9,2 3,7 Hälso-, sjuk- och social-

vård 2 949 — 0,2 1,6 1,5 Bostäder 3 425 20,8 0,6 4,6 Skattebidrag till kommu-

ner m.m. 3 654 2,6 7,3 2,8 Rättsväsende 2 772 7,8 0,1 0,2 Utvecklingsbistånd m. m.'

Alt. A 1672 16,0 20,0 12,4 ”Alt. B 1672 16,0 44,9 12,4 Ovrigt 7 155 4,0 8,1 1,7

Totalt

Alt. A 67 104 5,4 5,6 2,7 Alt. B 67 104 5,4 6,3 2,7

' 1 alternativ A förutsätts biståndsansla en för budgetåret 1974/75 öka med 25 % i löpande priser. För budgetåret 1975 76 har förutsatts en ökning med 30 %, varigenom enprocentsmålet skulle uppnås under detta år. 1 alternativ B förutsätts att ennrocentsmålet uppnås redan 1974/75. Därefter förutsätts i bägge alternativen att biståndsanslagen ökar i samma takt som bruttonationalprodukten.

Långtidsbudgetens kalkyl av utgiftsutvecklingen i realekonomiska termer sammanfattas i nedanstående tablå.

mä— Ansla Årlig volym förändring, %

1973 74 milj. kr 1967/68— 1973/74— 1973/74— 1971/72 1974/75 1977/78

Konsumtion 26 900 3,9 2,4 1,4 Investeringar 6 900 1,1 — 1,1 —1,4 Transfereringar' , Alt. A 28 500 7,5 10,9 4,8 Alt. B 28 500 7,5 12,0 4,8

___—_a ' Se not till tabell 3.

Det bör noteras att i konsumtions— och investeringsutgifterna ingår även statliga driftbidrag resp. investeringsbidrag till kommuner. Nedgång- en i investeringarna torde i första hand sammanhänga med att dessa mer än konsumtionen påverkas av långtidsbudgetens karaktär av konsekvens- prognos. Bidragande till transfereringarnas relativt sett snabbare utveck- ling är bl.a. den förutsatta ökningen av utvecklingsbiståndet.

Kalkylerna av statsinkomsternas utveckling baseras på antaganden om skatteunderlagets, dvs. i första hand den totala lönesummans tillväxt. För 1973 och 1974 beräknas den totala lönesumman komma att stiga med 8 resp. 14 %, räknat i löpande priser. I den senare siffran ingår dels en schablonmässigt beräknad ökning av lönesumman om ca 7 %, dels en

ytterligare ökning om ca 7 %, föranledd av omläggningen till beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet fr. o. m. den 1 januari 1974. För åren därefter utgår beräkningarna från ett antagande om en årlig ökning av lönesumman med 7 %. Med dessa antaganden och under förutsättning av oförändrade skatteregler beräknas statsinkomsterna stiga i löpande priser med i genomsnitt 9,7 % per år 1973/74—1977/78 att jämföra med 11,6 % per år 1967/68—1971/72. Beräkningen av statsinkomsternas utveckling sammanfattas i nedanstående tablå.

1973/74 Årlig förändring, % milj. kr 1967/68— 1973/74— 1973/74— 1971/72 1974/75 1977/78 inkomstskatt 21 300 11,3 23,5 16,2 Mervärdeskatt 14 150 15,3 7,1 7,4 Ovriga inkomster 26 000 10,0 5,6 4,8 ___—___.— Summa 61 450 11,6 12,2 9,7

___/___?

Det betonas dock att osäkerheten i det för skatteutvecklingen styrande inkomstantagandet och i de övriga förutsättningarna medför att man inte får dra alltför bestämda slutsatser om den här redovisade intäktsutveck- lingen.

5.3.2 Primärkommuner: KELP 72—76

Information om kommunernas ekonomiska långtidsplanering kan numera fås genom de s.k. KELP-undersökningarna som utförs av statistiska centralbyrån och bostadsstyrelsen på uppdrag av inrikesdepartementet. Undersökningarna har formen av enkäter till ett stort urval primärkom- muner. Den första större undersökningen av detta slag, KELP 69, utgjorde ett viktigt prognosunderlag i LU 70. Utredningens bilaga 6 ”Utvecklingstendenser inom offentlig sektor” (SOU 1971: 13) innehöll en utförlig presentation av KELP 69.

Sedan 1969 har KELP-undersökningarna varit årliga. Den senast tillgängliga undersökningen utfördes under början av 1972 och avsåg prognosperioden 1972—1976; den har därför benämnts KELP 72—76. En del av de planer som där redovisades har legat till grund för utredningens nya bedömning av den offentliga sektorns utveckling 1972—1977.

Genom KELP inhämtas dels en rad finansiella uppgifter, dels projekt- visa investeringsuppgifter för såväl kommuner som kommunägda företag. Investeringsuppgifterna är emellertid förknippade med stora brister och har ej utnyttjats av utredningen. Kommunerna har i stort sett saknat planeringsinstrument för investeringarna, varför uppgifterna blivit starkt präglade av det aktuella planeringsläget vid undersökningstillfället. Avsaknaden av fastlagda investeringsplaner har för prognosperiodens senare del lett till alltför låga investeringssiffror. För prognosperiodens början förekommer däremot överskattningar, vilket speglar en alltför stark optimism hos kommunerna vad gäller takten i genomförandet av redan beslutade projekt.

De kostnadsuppgifter som, bortsett från investeringarna, vore av störst

intresse för utredningen är driftkostnaderna i fasta priser inom olika verksamhetsområden (se avsnitt 5.2 ovan). Detta kostnadsbegrepp motsvarar närmast den i KELP använda benämningen bruttokostnader; nettokostnaderna är däremot lika med brutto(drift)kostnaderna minus de intäkter i form av avgifter och statsbidrag som är förknippade med verksamheten.

I KELP 72—76 redovisas bruttokostnaderna dock endast för perioden 1970—1972. Kostnadsuppgifter per verksamhetsområde för perioden 1973—1976 avsåg nettokostnader och gällde de kommuner som i sin egen planering gjort en dylik uppdelning; de svarande kommunerna var 157 till antalet och representerade 65 % av kommunernas totala utgifter 1970. Nettokostnadsutvecklingen för denna grupp kommuner redovisas i tabell 4. För att få en uppfattning om bruttokostnadernas utveckling för samtliga kommuner användes ett ganska komplicerat uppräkningsförfa- rande.

En ytterligare svårighet vid användningen av KELP-uppgifterna är att indelningen i verksamhetsområden följer den indelning i huvudtitlar som tillämpas i den kommunala redovisningen (se tabell 4). Denna överens- stämmer emellertid inte helt med den ändamålsindelning som använts av utredningen (jfr tabell 1). Av tabell 4 framgår dessutom att vissa delar av den kommunala verksamheten faller utanför den offentliga tjänstesektorn, enligt den definition som getts i början av denna bilaga.

Den ovan nämnda uppräkningen från netto- till bruttokostnader och från de 157 svarande kommunerna till samtliga kommuner har utförts för samtliga huvudtitlar utom för hamnar m. m. och industriell verksamhet, som inte till någon del ingår i den offentliga tjänstesektorn, samt för hälso- och sjukvård. Det senare motiveras av att primärkommunernas

Tabell BS: 4 Nettokostnader per huvudtitel för 157 kommuner 1972—1976 Löpande priser

___—___

Milj. kr Index 1972 1972 1973 1974 1975 1976

___x O—l Central förvaltning,

rätts- o. samhälls— skydd m.m. 876 100 92 99 106 110 2 Fastighetsförvalt-

ning o. bostadsför- sörjning 592 100 108 113 116 123

3 Byggnads- o. planväsen, gatu- o. parkförvalt— ning, sport, friluftsliv o. fritid 1349 100 126 137 150 164 4—5 Hamnar, kommunikatio-

ner, näringsliv, in- dustriell verksam- het 189 100 156 127 135 150 6 Undervisning o.

annan kulturell verksamhet 2 630 100 110 120 130 141 7 Socialvård o. so-

cialförsäkring 3 267 100 111 122 135 147 8 Hälso- o. sjukvård 980 100 109 120 131 143

__x Kalla: Statistiska centralbyrån, KELP 72—76.

andel av den offentliga hälso- och sjukvården är ganska obetydlig; den övervägande delen handhas av landstingen, varför RUPRO (se nedan) på detta område utgör en bättre informationskälla än KELP. Resultaten av uppräkningen framgår av nedanstående tablå. Huvudtitlarnas numrering överensstämmer med tabell 4.

_______________I————-——-

Huvudtitel Summa 0—2 3 6 7 __________________———— Bruttokostnadsförändring i löpande priser 1972—1976, % per år 4,2 7,5 7,0 10,5 7,4 f

För huvudtitel 6, utbildningen, är uppräkningen förknippad med betydande osäkerhet. Detta beror på den avsevärda skillnad mellan brutto- och nettokostnader som uppkommer genom de stora statsbidra- gen på skolans område. Vidare bör påpekas att uppgifterna i KELP avser löpande priser. För bedömning av den volymmässiga utvecklingen krävs således ett deflateringsförfarande.

Till dessa svårigheter kommer det faktum att kommunerna i KELP uppskattat sina framtida nettokostnader med ganska grova metoder (se nedan). Utredningen har därför behandlat KELP-materialet med en viss frihet; i de nya bedömningarna har KELP 72—76 utnyttjats främst för socialvården samt för rangordningen mellan ändamålsgrupperna vad gäller tillväxttakten.

Det huvudsakliga innehållet i KELP utgörs emellertid av finansiella uppgifter. Dessa uppgifter har bearbetats på ett sätt som möjliggör detaljerade jämförelser mellan kommuner av olika befolkningsstorlek, befolkningstillväxt, befolkningstäthet, länstillhörighet resp. riksområde. Denna typ av klassificerade data har ännu inte kommit till användningi långtidsutredningarna och skall därför inte diskuteras vidare i detta sammanhang.

Ett sammandrag av de finansiella uppgifterna återfinns i tabell 5. Den första posten i tabellen, skatteintäkterna, består av dels allmän kommu- nalskatt, dels sådana statsbidrag (skattebortfalls- och skatteutjämnings- bidrag) som ej är knutna till speciella verksamhetsgrenar. Skatteintäkter- nas ökning 1972—1976 angavs i KELP 72—76 till 9,5 % per år i löpande priser. Denna ökningstakt var nära 0,6 procentenheter högre än den som angavs i KELP 69 för 1970—1974.

Kommunernas prognoser för skatteintäkterna sammanhänger med prognoserna för befolkning, skattesats (utdebitering) och skattekraft. Den befolkningstillväxt som kommunerna antagit är med stor sannolik— het överskattad. Prognoserna i KELP 72—76 ger för riket som helhet en befolkningsökning på totalt 6 % 1972—1976. Den av SCB gjorda befolkningsframskrivningen som använts i denna avstämning pekar på en ökning med mindre än 2 % 1972—1976. I KELP 69 förekom en ännu starkare överskattning av befolkningstillväxten.

Skattesatsen beräknades i KELP 72-76 komma att höjas med totalt 70 öre per skattekrona under perioden 1972—1976. Som jämförelse kan

Tabell BS: 5 Finansiell översikt 1970—1976 enligt KELP 72—76 Samtliga kommuner, uppräknade tal. Milj. kr, löpande priser

___——

1970 1972 1975 1976 Driftbudgeten Skatteintäkter 13 103 16 995 22 489 24 382 Nettokostnader exkl. av- skrivningar — 8 415 —11329 —15 532 —17106 Kostnadsräntor — 1227 — 1572 — 1896 _ 1980 Nettoförändring av driftkapitalet 278 — 42 — 115 — 139 Kapitalbudgeten — 6 892 — 7 397 — 7 405 — 7 453 Finansieringsbehov 3 153 3 345 2 459 2 296

Källa: Statistiska centralbyrån, KELP 72—76.

nämnas att KELP 69 angav en betydligt större höjning, 97 öre, för perioden 1970—1974. Det bör också påpekas att KELP 72—76 inte kan ha påverkats av överenskommelsen mellan regeringen, kommunförbundet och landstingsförbundet om begränsade kommunala skattehöjningar 1973 och 1974. Enligt KELP 72—76 skulle huvuddelen av periodens utdebiteringshöjning, i genomsnitt 40 öre, falla på 1973. Den faktiska höjningen har visat sig stanna vid 15 öre.

Skattekraften är ett uttryck för den beskattningsbara inkomsten per invånare i kommunen. Prognosen byggs i huvudsak upp kring antaganden om inkomstökningar. Tillsammans med antaganden om skattesatsen (utdebiteringen) ger denna prognos underlag för beräkningar av kommu- nens ekonomiska utrymme per invånare. Skattekraftsprognosen har därför mycket stor betydelse för kommunernas långtidsplaner.

Resultaten av KELP 72—76 anger en ökning av Skattekraften med 7,7 % per år igenomsnitt 1972—1976. Prognosen i KELP 69 tydde på en långsammare ökning, 6,4 % per år, under perioden 1970—1974. Skatte- kraftens faktiska ökning under den senast kända 4-årsperioden, 1967—1971, var i genomsnitt 7,5 % per år.

Det faktum att skatteintäkterna under prognosperioden angavs öka något snabbare enligt KELP 72—76 än enligt KELP 69 kan således hänföras enbart till Skattekraftsprognosen; såväl befolkningen som skattesatsen skulle enligt KELP 72—76 öka mindre än enligt KELP 69.

Nettokostnaderna (se tabell 5), dvs. den del av driftkostnaderna som inte finansieras via avgifter och ”riktade” statsbidrag, uppgavs i KELP 72—76 komma att öka med i genomsnitt 10,9 % per år 1972—1976, räknat i löpande priser. Denna ökningstakt var ca 1 procentenhet högre än den som angetts i KELP 69 för perioden 1970—1974. Kommunernas prognosmetoder var dock i båda fallen mycket översiktliga. Närmare hälften av kommunerna i KELP 72—76 beräknade de totala nettokostna- derna genom uppräkning motsvarande skattekraftsprognosen. Beräk- ningar helt utförda som kalkyler per verksamhetsområde förekom i ett 20-tal kommuner.

Kapitalbudgeten, som i tabell 5 sammanförts till en post, består huvudsakligen av nettokapitalutgifter samt amorteringar. I nettokapital- utgifter ingår utgifter för byggnads- och anläggningsarbeten, inköp minus

försäljning av fastigheter, anläggningar, maskiner m.m., samt — som inkomst — investeringsbidrag. Nettokapitalutgifternas utveckling över tiden präglas i ganska hög grad av det faktum att de redovisade byggnadsinvesteringarna minskar mot slutet av prognosperioden. Amorte- ringarna ökar däremot över tiden — i likhet med posten kostnadsräntor på driftbudgeten — beroende på den ökande skuldbördan.

Utgifterna på kapitalbudgeten tillsammantagna uppges öka mycket måttligt under perioden 1970—1976. Nästan hela ökningen infaller i periodens början. Finansieringsbehovet kommer därmed att sjunka kraftigt mellan 1972 och 1976. En liknande, men mindre utpräglad, utveckling redovisades även i KELP 69. Förklaringen ligger i den tidigare nämnda skevheten i investeringsutvecklingen, vilket åtminstone t.v. synes vara en återkommande svårighet i KELP-undersökningarna.

5.3.3 Landstingskommuner: LKELP 1971

Den första undersökningen av landstingens ekonomiska långtidsplanering, nyligen publicerad under namnet LKELP 1971, utfördes av Svenska landstingsförbundet och avsåg perioden 1970—1976. Undersökningens uppläggning liknar i många avseenden den som används i de primärkommunala KELP-enkäterna. I LKELP ombads således lands- tingen uppge dels investeringsplaner (i fasta priser), dels en rad finansiella uppgifter (i löpande priser). En annan likhet med KELP är att resultaten redovisas fördelade på grupper som möjliggör jämförelser mellan lands- ting med olika befolkningsstorlek resp. befolkningstillväxt.

LKELP var avsedd att omfatta samtliga landsting och kommuner utanför landsting (dvs. Göteborg, Malmö och Gotlands kommun; före 1971 även Stockholm). 1 resultaten ingår emellertid endast landsting. Bortfallet utgörs av 3 norrlandslän och alla kommuner utanför landsting.

Omfattningen av landstingens verksamhet på olika områden kan f.n.

Tabell BS: 6 Nettokostnader inkl. avskrivningar för vissa huvudtitlar enligt LKELP 1970—1976 Löpande priser

___—_____—-_-——

Milj.kr Index 1970 ___—__— 1970 1972 1975 1976

___—___—__-_—————

Sjukhusansluten hälso- och

sjukvård 1 800 100 136 199 219 Hälso- och sjukvård utanför

sjukhus 280 100 155 224 248 Social verksamhet 52 100 153 226 249 Omsorger om psykiskt utveck-

lingsstörda 152 100 158 231 258 Undervisnings- och bildnings-

verksamhet 111 100 126 169 185 Diverse verksamheter 12 100 143 152 167 Central förvaltning 70 100 139 178 192

Summa 2 477 100 140 202 223

Anm. Materialet omfattar samtliga landsting utom 3. Stockholms kommun ingår fr. o. m. 1971; övriga kommuner utanför landsting ingår ej. Källa: Landstingsförbundet, LKELP 1971.

inte beskrivas med LKELP-materialet eftersom enkätuppgifterna om bruttokostnader ej bearbetats på detta sätt. Tabell 6 visar hur nettokost- naderna (inkl. avskrivningar) utvecklas över tiden för olika huvudtitlar. Den snabbaste expansionen väntas för hälso- och sjukvård utanför sjukhus, social verksamhet samt omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Den sjukhusanslutna hälso- och sjukvården planeras öka något långsam- mare än genomsnittet för övriga verksamheter, men kommer ändå att kvarstå som den helt dominerande kostnaden, omfattande över 70 % av nettokostnaderna för de i tabellen redovisade huvudtitlarna. Det bör påpekas att den sjukhusanslutna vården även inkluderar en del öppen vård. Denna andel, och dess förändring över tiden, är emellertid inte känd.

Genom LKELP har även inhämtats mycket detaljerade kvantitativa uppgifter om landstingens sociala verksamhet samt omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Sålunda kan nämnas att antalet platser vid skyddade verkstäder enligt planerna skall öka med drygt 35 % 1972—1976, medan antalet platser för arbetsprövning och arbetsträning ökar med närmare 25 %. Antalet platser vid skolor för psykiskt utvecklingsstörda uppges komma att öka med närmare 20 % 1972—1976.

De finansiella uppgifterna i LKELP har i tabell 7 presenterats på samma sätt som motsvarande KELP-uppgifter (tabell 5). Skatteintäkter- nas kraftiga ökning 1970—1972 förklaras delvis av att Stockholms kommun tillkom 1971 och delvis av att skatteunderlagets osedvanligt starka ökning under högkonjunkturåret 1970 gav utslag i landstingsskat- ten för 1972. För perioden 1972—1976 uppges skatteintäkternas ökning till i genomsnitt 10,9 % per år. Den faktiska ökningen 1967—1970 var 13,2 % per år.

Bakom skatteintäktsprognosen ligger antaganden om befolkning, skattesats och skattekraft. Landstingens befolkningsantaganden, som baseras på länsstyrelsernas prognoser av år 1967—1968, är sannolikt överskattade. Till en del kan detta bero på det tidigare nämnda bortfallet. De landsting som ingick i LKELP uppgav en befolkningsökning på sammanlagt 4,4% under 1972—1976. Detta kan jämföras med den faktiska ökningen för riket som var 2,8 % 1968—1972.

Tabell B5: 7 Finansiell översikt enligt LKELP 1970—1976 Ej uppräknade tal. Milj. kr, löpande priser

1970 1972 1975 1976 _E— Driftbudget

Skatteintäkter 4 865 8 369 11 477 12 662 Nettokostnader exkl. avskrivningar —3 904 —7 496 -—10 340 —11 419 Kostnadsräntor —65 —148 —229 —249 Nettoförändring av driftkapitalet —97 226 —24 —-27 Kapitalbudet —1 224 —1 600 — 1 465 — 1 459 Finansieringsbehov 425 649 5 81 492

Anm. Materialet omfattar samtliga landsting utom 3. Stockholms kommun ingår * fr. o. m. 1971; övriga kommuner utanför landsting ingår ej. Källa: Landstingsförbundet, LKELP 1971.

Skattesatsen (utdebiteringen) för de i LKELP deltagande landstingen skall enligt enkätsvaren höjas från 9:22 1972 till 10:03 1976, dvs. med 81 öre per skattekrona. Den planerade höjningen är därmed avsevärt mindre än den som faktiskt skett (för samma landsting) under den föregående 4-årsperioden; höjningen 1968—1972 var totalt 2:10 kr.

Skattekraften, dvs. den beskattningsbara inkomsten per invånare i landstinget, beräknas för 1972—1976 öka med igenomsnitt 7,7 % per år. Den faktiska ökningen 1967—1970 var 7,9 % per år.

Den finansiella översikten i tabell 7 visar också att landstingens totala nettokostnader (exkl. avskrivningar) ökar ganska kraftigt under perioden; den årliga ökningen 1972—1976 är i genomsnitt drygt 11 %. Den faktiska ökningen under 1967—1970 var i dessa landsting dock betydligt högre, 17,5 % per år.

Utgifterna på kapitalbudgeten har i tabell 7 sammanförts till en post. Den helt dominerande delposten är nettokapitalutgifter, som till stor del består av investeringar. Dessa är problematiska av samma skäl som i KELP-materialet: de rapporterande investeringsprognoserna är ”skeva", sannolikt på grund av planernas ofullständighet. lnvesteringssiffrorna är således betydligt högre för prognosperiodens början än för dess slut. Detta avspeglas i tabell 7 som en sjunkande tendens för utgifterna på kapitalbudgeten och som en viss minskning av finansieringsbehovet.

LKELP-enkäten har, framför allt av tidsskäl, inte kunnat användas som prognosunderlag i föreliggande utredning. Vissa svårigheter, delvis av beräkningsteknisk art, har också spelat in. I takt med den växande planeringskapaciteten inom landstingen kan LKELP-enkätens kvalitet dock väntas bli avsevärt bättre i framtiden.

5.3. 4 Sjukvårdshuvudmän : R UPRO ] 9 71

På hälso- och sjukvårdens område görs sedan 1967 regelbundna enkätun- dersökningar genom socialstyrelsens försorg. Dessa s.k. RUPRO-under- sökningar (rullande prognosundersökningar) har syftet att kartlägga sjukvårdshuvudmännens planer för hälso- och sjukvårdens framtida utbyggnad. Resultaten är självfallet en viktig informationskälla för långtidsutredningarna.

Kalkylen för hälso- och sjukvården i LU 70 var sålunda till en del baserad på RUPRO 69. RUPRO 71 spelar motsvarande roll för den nu föreliggande avstämningen. RUPRO 69 utfördes under 1969 med 1968 som basår; prognosperioden var 1968—1975. I RUPRO 71, som gjordes under 1971 med 1970 som basår, var prognosperioden 1970—1976.

Uppgiftslämnare i RUPRO—undersökningarna är de kommunala sjuk- vårdshuvudmännen, dvs. samtliga landsting och kommuner utanför landsting (Göteborg, Malmö och Gotlands kommun). Dessutom ingår de statliga sjukhusen (Akademiska och Karolinska sjukhuset) samt riksförsäkringsverkets sjukhus. Med undantag för viss primärkommunal sjukvård ger RUPRO-materialet således en total överblick över hela den offentligt bedrivna hälso- och sjukvården. Privat vård ingår dock ej.

De uppgifter som erhålls från RUPRO-undersökningarna avser bl. a. de planerade drift- och investeringskostnaderna, uttryckta i fasta priser. Vad

gäller investeringskostnaderna är dessa uppgifter missvisande på liknande sätt som i andra investeringsenkäter; investeringarna överskattas i prognosperiodens början och underskattas i dess slut. Driftkostnadsupp- gifterna har större intresse men är inte så lätta att tolka eftersom de förefaller inkludera en viss pris- och lönestegring. Volymutvecklingen kan därför vara överskattad.

Huvudvikten i RUPRO-undersökningarna ligger dock på de upplys- ningar som ges om den planerade reala utvecklingen. Hit hör vissa kvantitativa mått för hälso- och sjukvårdens prestationer — antal vårdplatser och antal besök i öppen vård — samt uppgifter om de därmed förknippade reala resurskraven i termer av antal tjänster för olika personalkategorier. Dessutom ges uppgifter om den planerade utbild- ningen av vårdpersonal.

De nämnda kvantitativa måtten kan inte ses som prestationsmått i egentlig mening, men sett över de relativt korta perioder det här är fråga om ger de en viss uppfattning om utvecklingen av olika vårdgrenar samt om förändringar i relationen mellan sluten och öppen vård. På motsvaran- de sätt kan man använda uppgifterna om den planerade fördelningen av antalet läkartjänster.

Uppgifterna om antalet tjänster kan också jämföras med dels den förväntade tillgången på utbildad personal, dels den i RUPRO rapportera- de driftkostnadsutvecklingen. Båda dessa jämförelser ger underlag för en allmän rimlighetsbedömning av huvudmännens planer. Redogörelsen för denna bedömning, och för det underliggande planmaterialet i RUPRO 71, har placerats i avsnitt 5.4.2.

5.4 Utvecklingen inom olika delområden

I följande avsnitt ges för varje ändamålsområde dels en allmän beskriv- ning av utvecklingen i kvantitativa termer, dels vissa kostnadsuppgifter. Syftet är att ge en bakgrund till våra exogena prognoser för varje ändamålsgrupp. Prognoserna avser variablerna driftkostnader resp. offent- lig konsumtion, vilka antagits följa samma procentuella utveckling. (För begreppsdefinitioner se avsnitt 5.2.) Sektorprodukten har prognostiserats indirekt, på grundval av prognosen om driftkostnadernas utveckling samt vissa schablonmässiga antaganden, som t. ex. att löneandelen i driftkost- naderna följer den historiska trenden.

Även investeringarna kommer att diskuteras per ändamålsgrupp. De nya kalkylerna för investeringarna har emellertid utförts endast för den statliga resp. kommunala tjänstesektorn som helhet. Dessa bedömningar presenteras i avsnitt 5.5.

5.4.1 Utbildning och forskning Sektoms omfattning och tidigare utveckling

I detta avsnitt behandlas skolväsendet, den högre utbildningen och forskningen, vuxenutbildningen samt lärarutbildningen. Den militära utbildningen och arbetsmarknadsutbildningen redovisas inte under denna delsektor.

Utbildningssektorn är — mätt med bruttoproduktionsvärdet (driftkost- naderna) — det största offentliga tjänsteområdet. Det svarade 1971 för 24 % av hela den offentliga tjänstesektorns bruttoproduktion. Enligt nationalräkenskaperna uppgick utbildningens och forskningens totala driftkostnader 1971 till 10 350 milj. kr. Kommunernas kostnader för grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning uppgick till 8 400 milj. kr (varav i runt tal hälften täcktes av statsbidrag) och statens kostnader för högre utbildning och forskning samt lärarutbildning till 1 950 milj. kr. Sektorns bruttoinvesteringar utgjorde 1971 ca 1 600 milj. kr. Det kan nämnas att driftkostnader för utbildning i privat regi — vilken redovisas under privata tjänster — uppgick 1971 till knappt 150 milj. kr.

Utbildningens driftkostnader steg 1965—1970 med i genomsnitt 7,3 % per år, räknat i volym. För investeringarna noterades en genomsnittlig årlig ökning på 3,4 %. En viktig orsak till utbildningsväsendets expansion under 60-talet var genomförandet av flera stora skolreformer såsom införandet av grundskolan och därmed 9-årig skolplikt, utbyggnaden av det studiesociala stödet och vuxenutbildningen. Efterfrågan på fortsatt utbildning ökade dessutom starkt. Således steg antalet elever i intagnings- klasser/motsv. i gymnasieskolor från ca 40 % av årskullen l6-åringar 1960 till närmare 90 % 1970. Under samma period ökade antalet närvarande studerande i högre utbildning från 37 000 till 1 16 000.

LU 70: s kalkyl

Enligt kommunernas planer beräknades skolväsendets driftkostnader öka med ca 4 % per år 1970—1975. Denna kostnadsökning var ca 1 l/2 procentenheter snabbare än den beräknade årliga ökningstakten för antalet elever. Detta sammanhängde med kommunernas höga ambitions- nivå i fråga om elevvård, läromedel, lokaler och inventarier.

Också antalet studerande i högre utbildning väntades fortsätta att öka under 70-talets första hälft. Den ökade tillströmningen till universitet och högskolor beräknades falla helt på dels något äldre personer, dels studerande utan fullständig gymnasieutbildning. Det totala antalet vid universitet och högskolor närvarande studerande beräknades öka från 121 800 läsåret 1969/70 till 150 000 1974/75.

Med utgångspunkt i den ökade tillströmningen och det ökade närvarotalet räknade universitetskanslersämbetet med en ökning av driftutgifterna för universitet och högskolor med inemot 10 % per år 1970—1975, räknat i fasta priser.

Antalet elever i den kommunala vuxenutbildningen beräknades enligt kommunerna uppgå till knappt 150 000 1970 och till ca 190 000 1975. För vuxenutbildningens driftutgifter förutsågs en volymmässig ökning med drygt 10 % per år fram till 1975.

För lärarutbildningens kapacitet tydde planerna på få förändringar med undantag av förskollärarutbildningen för vilken förutsågs en omfattande utbyggnad.

I LU 70: s kalkyl antogs de totala driftutgifterna för utbildning och forskning öka med drygt 4,5 % per år 1970—1975. Detta innebar en viss nedskärning av utgifterna för högre utbildning i förhållande till de planer

som redovisats av universitetsmyndigheterna. Utbildningens investeringar förutsattes öka volymmässigt med 3 % per år 1970—1975, de kommunala med 2 % och de statliga med 5 %.

Utvecklingen ] 9 70— 19 72

Sedan LU 70 lades fram har grundskolereformen ”mognat ut” i hela landet. Dessutom har gymnasieskolreformen trätt i kraft, varmed gymnasium, fackskola och yrkesskola ersatts av den nya gymnasieskolan. Yrkesutbildningen har vidare fått en ny utformning.

Inom grundskolan bestäms den kvantitativa utvecklingen — dvs. antalet elever — av de för utbildningen relevanta åldersgruppernas storlek. Av detta skäl kan variationerna i det totala elevantalets utveckling förutses relativt väl. Vissa mindre avvikelser förekommer dock på grund av fluktuationerna i migrationen.

När det gäller utvecklingen av antalet elever i grundskolan har också avvikelserna från antagandena i LU 70 varit tämligen små. Däremot har intagningskapaciteten till gymnasieskolan ökat något mindre än vad skolöverstyrelsen förutsatte 1970. Det totala antalet elever i gymnasie- skola med kommunal och landstingskommunal huvudman uppgick hösten 1972 till ca 225 000. Antalet elevplatser var högre.

Jämsides med den lugna kvantitativa utvecklingen av gymnasieskolan som helhet har en viss omfördelning skett inom denna. Antalet sökande till de 3- och 4—ån'ga linjerna i gymnasiet har sedan flera år tillbaka minskat. Detsamma gäller antalet intagna elever. Å andra sidan har elevintresset för vissa av de yrkesinriktade 2-åriga linjerna ökat starkt. Detta gäller främst vårdlinjen, fordonsteknisk linje och el-tele-teknisk linje. En viss omfördelning av elever, framför allt mellan 3- och 4-årig linje och de 2-åriga yrkesinriktade linjerna, har också kommit till stånd.

Då elevantalets utveckling i stort sett överensstämmer med LU 70: s kalkyl borde inte heller kostnaderna visa några större avvikelser. Viss dämpning i förhållande till tidigare planer är dock möjlig då kommunerna under dessa år med hänsyn till rådande ekonomiska läge tvingats till stor restriktivitet med kostnadsökningar.

Större förändringar i förhållande till LU 70:s kalkyl noteras inom universitet och högskolor. Sedan 1968/69 har antalet nyinskrivna vid eftergymnasial utbildning årligen minskat. Nedgången förklaras dels av att övergångsfrekvensen från gymnasieskola till universitet och högskolor gått ner, dels av att antalet avgångna från gymnasiets sista årskurs minskat.

Den minskade tillströmningen gäller helt de filosofiska fakulteterna. Läsåret 1968/69 var antalet nyinskrivna inom dessa fakulteter 26 000 medan det för 1971/72 beräknats till 17000. Bland de filosofiska fakulteterna har de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna drabbats hårdast av nedgången. Även till de humanistiska och samhällsvetenskap- liga fakulteterna har tillströmningen minskat starkt. I nedanstående tablå ges antal nyinskrivna (första gången inskrivna) vid universitet och högskolor läsåren 1968/69 och 1971/72.

1968/69 1971/72

Fria fakulteter 27 050 18 850 Spärrade utbildningslinjer 4 200 5 550 Totalt 31 250 24 400

Intagningen till lärarutbildningen har varit i stort sett oförändrad under 1970—1972. Detta innebar en avvikelse gentemot LU 70, där vi antog en fortsatt ökning av utbildningskapaciteten. Avvikelsen förklaras av en minskad intagning för ämneslärare, mellanstadielärare och lågstadie- lärare. Inom förskollärarutbildningen har intagningen dock ökat från 1969/70 fram till 1972/73, samtidigt som antalet studieplatser vid speciallärarutbildningen ökat starkt.

Den kommunala vuxenutbildningen ökade t.o.m. 1970/71 mycket snabbt. [ syfte att prioritera kurserna på grundskolenivå genomfördes 1972 en kvantitativ reglering av kurserna på gymnasieskolenivå. Den snabba ökningen av antalet elever har under 1971 och 1972 avstannat. Studiecirkelverksamheten har fortsatt att öka mycket snabbt.

Den totala kostnadsutvecklingen 1970—1972 är svårbedömbar då den volymmässiga utvecklingen 1970—1971 synes ha underskattats i national- räkenskaperna. Det kan nämnas att för kommunala driftkostnader anges där en ökning på endast 1,5 %. Beräkningar som grundats på andra källor tyder emellertid på en uppgång med drygt 4 %. För 1972 föreligger ännu inte någon redovisning av ändamålsområdena,.utan kalkylen har måst göras med ledning av annan information. Dessa förhållanden gör att den uppgift om utvecklingen av utbildningens driftkostnader 1970—1972 — en ökning med 2,6 % per år — som ges i den sammanfattande tabellen 10 måste bedömas med stor försiktighet.

Ny bedömning 1972—1977

Sedan LU 70 utarbetades har beslut fattats om en genomgripande reform av studie- och yrkesorienteringen i skolan. Reformen, som bl. a. innebär en aVSevärd förstärkning av resurserna inom gymnasieskolan, börjar genomföras 1972/73. Till 1973 års riksdag framläggs förslag till åtgärder på skolområdet i regioner med vikande elevunderlag. Vidare föreslås vissa åtgärder som underlättar möjligheterna att upprätthålla högstadieunder- visning på orter med vikande elevunderlag. Beträffande gymnasieskolan föreslås en utbyggnad av de särskilda glesbygdsformerna. Vidare föreslås försök med en förenkling av timplanen på vissa linjer i gymnasieskolan. Syftet är dels att i möjligaste mån bibehålla gymnasieskoleundervisningi orter med sjunkande elevunderlag, dels att underlätta en viss ytterligare spridning av fullständig gymnasieskoleutbildning.

Den yttre organisationen på skolområdet ligger nu fast varför intresset har förskjutits mot skolans inre arbete och organisation. Utredningen om skolans inre arbete (SIA) väntas framlägga sina förslag 1974. Riksdags- beslut kan tas 1975 varför skolkostnaderna kan påverkas åren därefter. Arbetet inom utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK) avses inte medföra någon förändrad kostnadsbild mellan stat och

kommun men väl en förändrad ansvarsfördelning mot ökad lokal och kommunal frihet.

Som underlag för de följande kalkylerna rörande skolväsendets utveckling har legat dels skolöverstyrelsens långtidsbedömning fram till 1977/78, dels uppgifterna i KELP 72—76. Enligt skolöverstyrelsen förutses antalet elever i grundskolan öka 1969/70—1974/75 med sammanlagt 10,4 %, vilket ligger något över LU 70:s antaganden. För gymnasieskolan angavs ökningstalet i LU 70 till 16,2 %. Enligt skolöver- styrelsens reviderade långtidsbudget torde ökningstalet nu snarast vara något lägre. En förändrad beräkningsmetodik medför att jämförelser mellan 1969/70 och 1974/75 ej är möjliga. För 5-årsperioden 1972/73—1977/78 anges elevantalet öka med 6,1 % i grundskolan och 4,8% i gymnasieskolan. Avsaktningen i förhållande till den tidigare behandlade 5-årsperioden är således påtaglig för gymnasieskolans del.

Elevantalets utveckling i absoluta tal anges i nedanstående tablå. Hänsyn har i tablån tagits till skolöverstyrelsens reviderade långtidsbud- get. (1 OOO-tal elever.)

Grundskola Gymnasieskola LU 70 Ny bedöm— LU 70 Ny bedöm- ning ning

___—___— 1969/70 946' (936) 936 2122 2203 1972/73 989 225 1974/75 1 025 1034 246 2584 1977/78 1058 2614 ___—__

' Inkl. realskola och flickskola. Inom parentes anges siffran för enbart grundskola och folkskola.

2 Exkl. jord- och skogsbruksutbildning. 3 Inkl. jord- och skogsbruksutbildning. ** På grund'av beräkningsmetodiken är dessa siffror ej jämförbara med siffrorna för tidigare år. Den av skolöverstyrelsen beräknade siffran för 1972/73 är 249 000.

I KELP 72—76 redovisades endast kommunernas nettokostnader för undervisning i löpande priser. Vid omräkningen till bruttokostnader har här antagits att dessa ökar något långsammare än nettokostnaderna. Antagandet innebär att statsbidragen skulle öka något långsammare än kommunernas egna kostnader. Vid en årlig prisstegring på 4 % skulle då uppgifterna i KELP 72—76 innebära att kommunernas bruttokostnader förutses öka med knappt 3 % per år. Denna ökningstakt är något lägre än vad man kunde vänta sig utifrån elevantalets och Iärarantalets beräknade utveckling. Också beräkningar av statsbidragens utveckling pekar på något högre ökning av de kommunala bruttokostnaderna. I denna kalkyl har därför de kommunala driftkostnadernas ökning antagits till drygt 3,5 % per år 1972—1977.

Antalet studerande vid universitet och högskolor beräknades i plan- materialet till LU 70 uppgå till ca 150 000 1974/75.1 universitetskanslers- ämbetets senaste långtidsbedömning anges motsvarande antal till 115 000. Minskningen faller helt på de fria fakulteterna medan antalet studerande vid spärrade utbildningslinjer nu bedöms bli större än enligt uppgifterna till LU 70.

För perioden efter 1974/75 har universitetskanslersämbetet inte

redovisat några kvantitativa bedömningar. Orsaken var att U 68: s förslag inte var känt vid avlämnandet av petita för 1973/74. Utredningens förslag väntades medföra förändringar inom den högre utbildningens område fr. o. m. mitten av 70-talet. Vid denna tid väntas också de nya reglerna för gymnasieskolans kompetensvärde träda i kraft.

U 68: s förslag offentliggjordes i mars 1973. Utredningen föreslår att utbildning som förutsätter högre skolunderbyggnad än grundskola fortsättningsvis förs samman under beteckningen högskoleutbildning. I huvudsak all statlig högskoleutbildning inom en och samma ort (samma område) förs organisatoriskt samman till en högskola. Nuvarande uppdelning av universitet och högskolor i fakulteter och sektioner ersätts i vad avser grundläggande högskoleutbildning med en indelning i fem yrkesutbildningssektorer. För de nuvarande filosofiska fakulteternas område föreslås en organisation av studierna som ger bättre arbetsmark- nadsanknytning. All högskoleutbildning skall i framtiden vara yrkesinrik- tad. Som ett led i utvecklingen av återkommande utbildning föreslås en växande kapacitet för studier i enstaka kurser.

Utbyggnaden av högskoleutbildningen skall huvudsakligen lokaliseras till andra orter än de nuvarande universitets- och högskoleorterna.

Med hänsyn till de begränsade resurser som kan beräknas för högskoleutbildningen föreslås en total antagningsbegränsning för sådan utbildning fr.o.m. 1976/77. En övre och en nedre planeringsgräns för antagningen anges bl. a. utifrån prognosunderlag som utarbetats inom prognosinstitutet vid statistiska centralbyrån. Den övre planeringsgränsen har vid planeringsperiodens början satts vid en antagning om 42 000 studerande per läsår, den nedre vid 37 000. Utredningen arbetar med ett vidare högskolebegrepp än det traditionella. Motsvarande antagningstal 1972/73 (summa nybörjarplatser vid spärrad eftergymnasial utbildning samt första gången inskrivna studerande för examen vid fria fakulteter) torde ligga i närheten av den föreslagna nedre planeringsgränsen.

Genomförandet av U 68:s förslag kan påverka kostnadsutvecklingen först under prognosperiodens sista år. De här presenterade kostnadsbe- räkningama för högre utbildning och forskning har därför huvudsakligen baserats på myndigheternas långtidsbedömningar.

Förstärkningar av driftkostnadsanslagen, utbyggnad av pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete, förstärkning av resurserna för studie- vägledning och personalutbildning, utbyggnad av forskarutbildning och spärrade utbildningar m. m. medför att kostnaderna för högre utbildning beräknas öka trots den stagnerande tillströmningen.

Inom lärarutbildningen planerar skolöverstyrelsen vissa kapacitets- förändringar. En ytterligare intagningsökning föreslås till förskollärarut- bildningen. Antagningen till utbildning av ämneslärare samt mellanstadie- och lågstadielärare föreslås bli minskad. Dimensioneringen av lärarutbild- ningen sammanhänger även med genomförandet av U 68: s förslag.

I fråga om kommunal vuxenutbildning räknar skolöverstyrelsen med en ökning av elevantalet. Genom stagnationen 1971/72 och 1972/73 kommer enligt skolöverstyrelsen antalet elever 1974/75 att något understiga vad LU 70 räknade med men kommer senare under perioden att stiga över denna nivå. Studiecirkelverksamheten antas fortsätta att

öka. Vid 1972 och 1973 års riksdag har en lagstiftning angående invandrares rätt till lön under ledighet för studier beslutats. Anslaget till undervisningen i svenska för invandrare väntas därför öka under perioden, På grundval av förslag från olika utredningar kan ytterligare reformer på vuxenutbildningens område komma att genomföras i slutet av perioden.

Mot denna bakgrund har de statliga utbildningskostnadernas ökning beräknats till ca 4,5 % per år 1970—1975 och till drygt 5 % per år 1972—1977, räknat i volym. För hela Utbildningssektorn blir motsvaran- de ökningstal drygt 3,5 resp. drygt 4 % per år.

5.4.2 Hälso- och sjukvård Sektoms omfattning och tidigare utveckling

Som tidigare nämnts klassificeras produktionen av offentliga tjänster här på motsvarande sätt som offentlig konsumtion, dvs. efter ändamål. Sektorn hälso- och sjukvård kommer därvid att bestå av den värd som sker genom det allmännas försorg och som är tillgänglig för allmänheten, inkl. de administrationskostnader som är förknippade härmed. Däremot ingår inte den militära hälso- och sjukvården och sjukavdelningar inom fängelser, ungdomsvårdsskolor etc., då dessa har hänförts till andra ändamålsgrupper (försvar resp. rätts- och polisväsen). Enskilda sjukhem samt privatläkare och tandläkare utanför tandpolikliniker har inkluderats i den privata tjänstesektorn. Några kommentarer om den privat bedrivna värden har dock placerats i detta avsnitt, vilket är naturligt med hänsyn till sambandet med utvecklingen i stort på hälso- och sjukvårdens område.

Hälso- och sjukvården, som 1971 omfattade nära 1/4 av verksamheten inom den offentliga tjänstesektorn, har under 60-talet expanderat mycket snabbt. Driftkostnaderna har — uttryckt i fasta priser — nära nog fördubblats sedan 1963; den genomsnittliga ökningen 1963—1971 var 8,5 % per år. Uttryckt i löpande priser var den genomsnittliga årliga ökningstakten nära dubbelt så hög, vilket totalt för perioden 1963—1971 betydde att driftkostnaderna mer än tredubblades. En stor del av de mångomtalade kostnadsstegringarna inom sjukvården kan således hän- föras till pris- och lönehöjningar.

Standardhöjningen inom sjukvården har bl. a. kommit till uttryck i en ökning av antalet vårdplatser inom den slutna vården. Inom kroppssjuk- vården ökade antalet vårdplatser under 60-talet med närmare 13 % räknat per 100 000 invånare (totalt en ökning med 21 %). Långtidsvården ökade sitt platsantal med totalt hela 80 %. Inom den psykiatriska vården var antalet vårdplatser oförändrat i relation till befolkningen (totalt en ökning med 8 %), något som dock skall ses i samband med en stark förkortning av vårdtiderna.

Den öppna värden har likaledes ökat mycket kraftigt. Under perioden 1966—1970 har det totala antalet besök i öppen vård stigit med ca 37 %. Personalökningarna kan också anföras som tecken på standardförbätt- ringar. Antalet yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården (både sluten

och öppen vård, inkl. privat vård) har ökat med 44 % under 60-talet. Läkartätheten har också ökat betydligt: antalet invånare per läkare har 1960—1970 sjunkit från 1 050 till 760, dvs. med 28 %.

LU 70: s kalkyl

Den kalkyl för hälso- och sjukvårdens utveckling som gjordesi LU 70 var till stor del baserad på huvudmännens egna planer sådana de framkommit i RUPRO 69, Planerna pekade på en fortsatt snabb utbyggnad av sjukvårdens resurser. Antalet vårdplatser inom den sjukhusbundna vården beräknades öka från drygt 133 000 1968 till ca 159 000 1975, med en särskilt kraftig ökning i periodens början. De i absoluta tal starkaste ökningarna avsåg somatisk långtidsvård och vård av psykiskt utvecklings- störda. Även för den öppna vården planerades en kraftig ökning. Antalet besök i öppen vård vid sjukhus och läkarcentraler beräknades stiga från ca 12,5 miljoner 1968 till ca 17 miljoner 1975.

Driftkostnaderna uppgavs i RUPRO 69 komma att öka med i genomsnitt ca 6 % per år 1970—1975. Kalkylen i LU 70 innebar dock en något lägre ökningstakt. Revideringen motiverades av överväganden rörande utbyggnadens konsekvenser för vårdsektorns arbetskrafts- och finansieringsbehov.

Tillgången på utbildad personal bedömdes således bli en begränsande faktor för utbyggnaden. Vad gäller läkare planerade huvudmännen en ökning av av antalet tjänster med totalt 26 % 1970—1975, vilket sett över perioden som helhet någorlunda föreföll överensstämma med den förväntade tillgången på läkare. Svårigheter att uppfylla planerna kunde ändå befaras på grund av att den planerade ökningens fördelning på vårdgrenar avvek från det av statsmakterna fastställda läkarfördelnings- programmet. Dessutom skulle antalet tjänster enligt huvudmännens planer öka särskilt kraftigt i periodens början, medan motsatsen gällde för den förväntade tillgången på läkare.

Vad gäller övrig vårdpersonal påpekades i LU 70 att huvudmännen i RUPRO 69 inte tagit någon hänsyn till den arbetstidsförkortning som skulle träda i kraft den 1 januari 1971. Det behov av arbetskraft och personalutbildning som vore nödvändigt för att uppfylla utbyggnadspla- nerna kunde därför ha underskattats av huvudmännen. Ett fullföljande av planerna skulle i så fall innebära ännu starkare kostnadsstegringar än vad huvudmännen räknat med. En sådan utveckling var dock enligt LU 70: s bedömning inte sannolik mot bakgrund av huvudmännens finansierings- svårigheter; troligt var att kostnadsökningarna skulle komma att begrän- sas av tillgången på personal. Kalkylen i LU 70 stannade därför vid en driftkostnadsökning på 5,5 % per år (i volym), vilket var drygt en halv procentenhet lägre än planerna enligt RUPRO 69.

Investeringsvolymen inom hälso- och sjukvården uppskattades i LU 70 komma att öka med 2 % per år 1970—1975. Prognosen överensstämde väl med beräkningar gjorda av socialstyrelsen såväl som med det historiska sambandet mellan sjukvårdens kostnader och kapitalstock, applicerat på den ovan nämnda prognosen för driftkostnaderna.

Den främsta informationskällan vid framtidsbedömningar på hälso- och sjukvårdens område utgörs av socialstyrelsens s.k. RUPRO-undersök- ningar, presenterade ovan i avsnitt 5.3.4. En viktig del av prognosunder- laget för LU 70 utgjordes således av RUPRO 69. Tillförlitligheten i denna undersökning kan i någon mån bedömas genom jämförelse med den faktiska utvecklingen 1968—1971 och med RUPRO 71 som utgör vårt nya prognosunderlag. Denna jämförelse ger också viss hjälp vid den fortsatta diskussionen av RUPRO 71.

Driftkostnader

Driftkostnaderna skall i RUPRO-undersökningarna uppges i fasta priser. Varje undersökning använder den pris- och lönenivå som gällde för utgångsåret, dvs. 1968 för RUPRO 69 och 1970 för RUPRO71. Jämförelsen av driftkostnaderna bör därför lämpligen ske i termer av procentuella förändringstal. I nedanstående tablå visas dels den faktiska utvecklingen 1968—1971 för hälso- och sjukvårdens bruttoproduktions- värde enligt nationalräkenskaperna (som motsvarar driftkostnaderna) uttryckt i 1968 års priser, dels driftkostnadernas utveckling enligt RUPRO. Procenttalen avser i samtliga fall förändringen från föregående ar.

___—___—

Bruttoproduktionsvärde Driftkostnader, % Milj. kr % RUPRO 69 RUPRO 71

___—___ 1968 6 383

1969 6 754 5,8 10,6 1970 7 489 10,9 9,7 1971 7919 57 69 12,1

)

___—___

I RUPRO 69 rapporterades tydligen något för höga driftkostnader för perioden 1969—1971. Den planerade ökningen uppgick till nära 30% totalt för de tre åren, medan den faktiska ökningen stannade vid 24 %. Överskattningen var särskilt kraftig för 1969, samma år undersökningen utfördes. I RUPRO 71 förekom en motsvarande överskattning för 1971. En sannolik förklaring är att huvudmännen ej helt följde anvisningarna om att tillämpa utgångsårets pris- och lönenivå; det kan ha legat nära till hands att inkludera en viss pris- och lönestegring i planerna för driftkostnaderna. I synnerhet gäller detta för 1969 resp. 1971 års prisstegring som ju till en del var känd vid undersökningstillfället.

Under prognosperioden 1970—1975 skulle driftkostnaderna enligt RUPRO 69 öka med i genomsnitt 6,4 % per år, något starkare i periodens början och svagare i dess slut. De planer som huvudmännen två år senare angav i RUPRO 71 visar en något starkare ökning, i genomsnitt 7,6 % per år. Svängningen mellan höga tal i periodens början och låga i dess slut var här betydligt kraftigare än i RUPRO 69. Betraktas perioden 1972—1976 fås en genomsnittlig driftkostnadsökning på endast 4,7 % per år.

En stor del (ca 70 %) av driftkostnaderna inom hälso- och sjukvården

består av kostnader för anställd personal (löner och arbetsgivaravgifter). Den av sjukvårdshuvudmännen planerade personalutvecklingen har intres- se bl.a. av detta skäl. I nedanstående tablå visas utvecklingen av driftkostnader (i fasta priser) och totalt antal tjänster (omräknade till heltid) enligt RUPRO _69 och 71, allt uttryckt i index med 1970 som basår.

___/_—

1970 1971 1975 1976 Driftkostnader RUPRO 69 100 114 136 RUPRO 71 100 124 144 150 Antal tjänster RUPRO 69 100 108 118 RUPRO 71 100 113 124 127 ___—”__;—

Skillnaden mellan RUPRO 69 och RUPRO 71 vad gäller ökningen av antalet tjänster är troligen en konsekvens av de arbetstidsförkortningar — från 42,5 till 40 timmar per vecka — som genomfördes fr. o. m. 1971. Hänsyn härtill togs nämligen endast i RUPRO 71, ej i RUPRO 69.

Av tablån framgår också att driftkostnaderna enligt båda undersök- ningarna skulle öka betydligt kraftigare än antalet tjänster. Till en viss del kan detta kanske bero på att antalet tjänster beräknas öka betydligt snabbare för läkare än för övrig personal. En annan förklaring skulle kunna vara att huvudmännen räknar med en sänkning av personalkostna- dernas andel av driftkostnaderna. Inom den kommunala vårdsektorn har en sådan sänkning faktiskt ägt rum under senare år. En viss, fortsatt sänkning av löneandelen ärinte otrolig, men kan inte förutsättas svara för hela skillnaden mellan utvecklingen av driftkostnaderna resp. antalet tjänster. Slutsatsen blir då att huvudmännen — på grund av svårigheten att uppskatta ”volymmässiga” kostnadsstegringar — överskattat driftkost- naderna, särskilt i prognosperiodens början.

Personal

De i RUPRO 71 angivna ökningarna av antalet tjänster — uttryckta i heltid — för olika personalkategorier framgår av nedanstående tablå. Dessa ökningar ger för 1975 ett resultat som igrova drag överensstämmer med planerna enligt RUPRO 69.

___—_____————-

_______________———————

Antal Index 1970 1970 1972 1975 1976 Läkare 7 800 100 115 131 135 Ovrig vårdpersonal 101 900 100 114 125 128 Ekonomi- och förvalt- ningspersonal 25 200 100 112 121 123 Totalt 134 900 100 113 124 127 ___—___.”—

Rimligheten av dessa personalökningar kan bedömas mot bakgrund av den förväntade tillgången på utbildad personal. Antalet läkare kommer, totalt sett, troligen att vara tillräckligt för det planerade antalet läkartjänster. Det av statsmakterna fastställda läkartjänstprogrammet

visar i själva verket på en ännu större ökning av antalet tjänster. I all synnerhet gäller detta för tjänster i öppen vård samt underordnade tjänster. Den normalisering av läkarnas arbetstider som gradvis förväntas komma till stånd — enligt en principöverenskommelse mellan arbetsmark- nadens parter — skulle dessutom kräva en betydande ökning av antalet tjänster enbart för att upprätthålla en oförändrad total läkararbetstid. Det är tveksamt om huvudmännen i sina planer kunnat ta hänsyn till detta. Antalet läkartjänster kan således ha underskattats i RUPRO 7l.

Inom den stora gruppen vårdpersonal exkl. läkare ökar antalet tjänster mest för rehabiliterande personal (psykologer, kuratorer, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och vårdare av psykiskt utvecklingsstörda) samt för tandvårdspersonal. Dessa prioriteringar framkommer också i RUPRO- uppgifterna beträffande den utbildning av vårdpersonal som bedrivs av primärkommuner och landsting. Planerna tyder här på mycket kraftiga ökningar av utbildningskapaciteten. Under förutsättning att vårdutbild- ningen kan dra till sig ett tillräckligt antal sökande torde huvudmännens behov av vårdpersonal kunna tillfredsställas utan svårigheter.

R esurs förd eln ing

De planerade förändringarna i vårdresursernas fördelning mellan olika vårdgrenar resp. mellan sluten och öppen vård kan belysas med hjälp av utvecklingen av antalet läkartjänster. Indirekt fås motsvarande informa- tion också via "prestationsmåtten" vårdplatsantal och antal besök i öppen vård.

Fördelningen på vårdgrenar inom den slutna vården framgår av tabell 8. Antalet vårdplatser ökar mest inom långtidsvård samt vård av psykiskt utvecklingsstörda. Satsningen på långtidsvård belyses också av att antalet läkartjänster enligt RUPRO 71 planeras öka mycket kraftigt inom denna vårdgren (med 59 % 1970—1976). Den genomsnittliga ökningen av antalet läkartjänster vid sjukhus, alla vårdgrenar, var 29 %. För psykia- trin, som förutom långtidsvården är ett prioriterat område, angavs en ökning med 26 %, vilken inte är tillräcklig för att nå upp till intentionerna i det av statsmakterna fastställda läkartjänstprogrammet.

Tabell BS: 8 Antal vårdplatser i sluten vård 1970—1976 & Antal Index 1970 & 1970 1972 1975 1976 & Icke opererande spe-

cialiteter: Somatisk akutvård

samt nervsjukdomar 21 546 100 100 99 100 Somatisk långvård 30 247 100 112 127 131 Psykiatri 34 946 100 102 101 101 Opererande specia-

liteter 22 610 100 102 104 104 Vård av psykiskt utveck- __ lingsstörda 17 406 100 114 133 137 Ovrigt 6 414 100 108 123 124

x

Totalt 133 169 100 106 112 114

Källa: Socialstyrelsen, RUPRO 71.

Antalet besök hos läkare i öppen vård kommer enligt RUPRO 71 att öka med 35 %, från nära 15 milj. 1970 till drygt 20 milj. 1976. Räknat per invånare skulle detta betyda en ökning från 1,8 till 2,4 besök per år 1970—1976.

Antalet läkartjänster i öppen vård planeras enligt RUPRO 71 att öka kraftigt, särskilt vad gäller specialisttjänster; totalt anges ökningen till 58 % 1970—1976. Läkartjänstprogrammets målsättning för den öppna vården kräver emellertid en ännu starkare ökning, i synnerhet för underordnade tjänster. De nya sjukvårdspolitiska åtgärder som trätt i kraft den 1 januari 1973 ( prop. 1972: 104 ) syftar också till en förstärkning av allmänläkarvården och en decentralisering av den öppna vården till vårdcentraler utanför sjukhus. Samtidigt har finansieringsfor- merna för den öppna vården förändrats. Huvudmännens ersättningar från försäkringskassan har således höjts från 31 till 48 kr för varje besök hos läkare i öppen vård, samtidigt som patientavgiften har höjts från högst 7 till högst 12 kr per läkarbesök. Det sammanlagda ersättningsbeloppet ökar därmed från 38 till 60 kr per läkarbesök. Tillsammans med vissa andra finansieringsförändringar har detta beräknats innebära ett tillskott till landstingens inkomster med ca 250 milj. kr per år. Dessa förändringar torde för huvudmännen medföra ytterligare incitament till en snabb utbyggnad av den öppna vården.

Det ovan sagda har endast avsett den i offentlig regi bedrivna vården. Läkare med privat praktik eller privat anställning svarade emellertid för 10 % av den totala läkararbetstiden 1971. Driftkostnaderna uppgick samma år till 1 762 milj kr. (i löpande priser), nära 16 % av kostnaden för den offentligt drivna vården. Inom öppen vård torde andelarna vara betydligt högre.

Den privata vårdens framtida utveckling präglas bl. a. av en kraftig ökning av företagshälsovården. Det utbyggnadsprogram som redovisats i prop. 1971 : 23 innebär en ökning av antalet heltidsverksamma företags- läkare från ca 200 till ca 650 under perioden 1970—1975. Utbyggnaden kan beräknas fortgå i snabb takt även efter 1975.

Även tandvården kan väntas öka snabbt under de närmaste åren. Förslag om en allmän tandvårdsförsäkring, med ikraftträdande den 1 januari 1974, har lagts fram i en proposition till 1973 års riksdag. Samtidigt föreslås olika åtgärder för att åstadkomma en omfattande utbyggnad av landstingens folktandvård. Sjukvårdshuvudmännen föreslås få tandvårdsansvaret för barn och ungdom upp t. o. rn. 19 års ålder. Även vuxentandvården inom folktandvården förutsätts komma att bli utbyggd inom ramen för tandvårdsförsäkringen. Genom bidrag från den allmänna försäkringen skall folktandvårdens utbyggnad kunna genomföras utan kostnadsökningar för huvudmännen.

Tandvårdsförsäkringen skall svara för 50 % av tandvårdskostnaderna inom ramen för en fastställd taxa och skall avse vuxentandvård såväl hos folktandvården som hos privatpraktiserande tandläkare. De senare utgör f.n. över hälften av de ca 6 550 yrkesverksamma tandläkarna i landet. Den starka utbyggnad av folktandvården som föreslagits —— målet är att hela barntandvården och 1/3 av vuxentandvården skall innefattas — kan medföra en relativ minskning av antalet privatpraktiserande tandläkare.

Någon absolut minskning torde dock inte bli aktuell med tanke på den ökning i efterfrågan på tandvård som kan väntas följa av försäkringen.

[n vesteringarna

Investeringskostnaderna inom hälso- och sjukvården är betydligt svårare att förutsäga än driftkostnaderna. Mellan olika är kan investeringarna fluktuera ganska kraftigt, både uppåt och nedåt. Byggnadsinvesteringarna utgörs visserligen av stora projekt, som ofta tar flera år att färdigställa, men bindningen mellan olika är är ändå väsentligt mindre och delvis av helt annan art för investeringarna än för driftkostnaderna.

Vidare gäller att investeringsplanerna på sjukvårdsområdet, vilka registreras i RUPRO-undersökningarna, inte tar någon hänsyn till den centrala styrningen av byggnadsinvesteringarna. Detta kan vara ett skäl till att RUPRO 69 kraftigt överskattat investeringarna 1968—1971, såsom framgår av nedanstående tablå. Siffrorna avser 1968 års priser.

&

1968 1969 1970 1971

Investeringar enligt nationalräkenskaperna,

milj. kr 1373 1355 1467 1280 index 100 99 107 93 RUPRO 69, index 100 114 126 129

Ett annat skäl till överskattningen kan vara att RUPRO-siffrorna innehåller ett element av pris- och lönestegringar. Efter 1972 uppvisar RUPRO 69 sjunkande investeringssiffror. Detta mönster — högre siffror i prognosperiodens början än i dess slut — förklaras av att huvudmännens planering är mer fullständig för de närmaste 2—3 åren än för senare år. I RUPRO 71 återkommer ett liknande investeringsmönster (index l970=100).

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

RUPRO 71 100 96 103 104 102 92 80 &_

Ökningstakten i periodens början var tydligen avsevärt högre i RUPRO 69 än i RUPRO 71. Detta behöver emellertid inte spegla någon förändring i den faktiska utvecklingen. Graden av optimism i huvud- männens framtidsbedömningar kan ha påverkats av utgångsläget, vilket var betydligt kärvare 1971 än 1969. Härtill kommer att den centrala styrningen av sjukvårdsinvesteringarna på grund av nedgången i investe- ringsplanerna inte längre utgör samma restriktion för uppfyllandet av planerna.

Ny bedömning 1972—1977

En fortsatt, snabb utbyggnad av den offentliga hälso- och sjukvården kan förutses för de närmaste 5 åren. Satsningen på öppen vård kan t. o. rn. bli ännu starkare än vad huvudmännen planerat; både läkartjänstprogrammet

och finansieringsreformen — som för huvudmännens del förändrar kostnadsrelationen mellan sluten och öppen vård — talar för detta. Huvudmännens planer för personalutvecklingen torde i stort sett kunna uppfyllas under perioden, mycket tack vare att vårdutbildningen utökats under tidigare år. Antalet läkartjänster kan t.o.m. vara något underskattat. De optimistiska planerna för övrig personal torde inte heller vara orealistiska med tanke på den alltjämt ökande förvärvsfrekven- sen bland kvinnorna. Ett uppfyllande av planerna skulle betyda att 5 % av landets arbetskraft 1975 var sysselsatt inom hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvårdens driftkostnader kommer enligt vår nya bedöm- ning att öka med i genomsnitt 4,5 % per år 1972—1977. För perioden 1970—1975 fås då en ökningstakt på 4,8% per år. Prognosen för 1972—1977 är något lägre än den driftkostnadsökning för 1972—1976 som rapporterats i RUPRO71, men högre än planerade ökningen av antalet tjänster. Prognosen implicerar därmed bl. a. att driftkostnadsut- vecklingen enligt RUPRO är överskattad, inte bara för prognosperiodens första år (1970—1972) då inslaget av löpande priser är påfallande, utan i viss mån även i fortsättningen. Vidare förutsätter prognosen ett eller flera av följande alternativ: att lönernas andel av hälso- och sjukvårdens driftkostnader fortsätter att sjunka, att personalens sammansättning förskjuts mot en större andel högavlönade, eller att personalökningen underskattats i RUPRO 71. Samtliga förutsättningar är fullt rimliga,

5.4.3 Socialvård Sektoms omfattning och tidigare utveckling

I detta avsnitt behandlas utvecklingen av olika av stat och kommun producerade socialvårdstjänster, såsom barn- och ungdomsvård, nykter- hetsvård, social hemhjälp och åldringsvård. Den övervägande delen av samhällets insatser inom socialområdet består av inkomstöverföringar (folkpensioner, barnbidrag osv.), vilka dock faller utanför diskussionen i detta avsnitt.

Enligt nationalräkenskaperna uppgick socialvårdens totala driftkost- nader 1971 till ca 4 850 milj. kr, varav kommunerna svarade för ca 4 200 miljoner och staten för ca 650 miljoner. Socialvården svarade därmed för över 11 % av driftkostnaderna inom hela den offentliga tjänstesektorn. Tyngdpunkten i dagens socialvård ligger utgiftsmässigt på åldringsvården med en driftkostnad på närmare 1700 milj. kr 1971. Även gruppen vårdhem för handikappade samt olika tjänster för arbetslöshetsåtgärder, yrkesvägledning, omskolning av arbetslösa, arbetsvård osv. medförde 1971 driftkostnader på över en miljard kr. Över 90 % av den socialvård som ombesörjs av staten avsåg denna typ av åtgärder. Dag- och fritidshemmens driftkostnader uppgick nämnda år till ca 600 miljoner samt familjedaghemmens och sociala hemhjälpens till sammanlagt drygt 500 milj. kr. Socialvårdssektorns totala investeringar utgjorde 500 milj. kr.

Socialvårdens resurser ökade mycket snabbt under senare hälften av 60-ta1et. Detta återspeglas i en ökning av driftkostnaderna med i

Tabell B5: 9 Barnstugor och familjedaghem 1960—1973 & År Antal platser i Sammanlagt Antal barn

antal platser i lekskola

daghem fritidshem familje- daghem & 1960 10 300 2 400 4 000 16 700 38 400 1965 11 900 3 000 8 000 22 900 52 100 1970 33 000 6 500 32 000 71 500 86 000 1971 41 000 9 000 41 000 91 000 95 000 1972' 49 000 12 000 44 000 105 000 110 000 1973' 56 000 15 000 45 000 116 000 120 000 x ' Beräknat.

genomsnitt 13,5 % per år 1965—1970. Den snabbaste ökningstakten, ca 29 % per år, noterades härvid för dag- och fritidshem. I tabell 9 anges hur samhällets service för barnfamiljerna i form av barnstugor och familjedag- hem byggts ut sedan 1960. Antalet barnfamiljer som fått social hemhjälp ökade 1965—1970 från 70 000 till 85 000 och beräknas 1972 ha utgjort ca 90 000.

Driftkostnaderna för ålderdomshem och åldringsvård ökade 1965—1970 med ca 13 % per år i volym. Antalet platser på ålderdoms- hem ökade 1965—1970 från 48 000 till 60 000. Om också platserna på sjukhem inkluderas så beräknas åldringsvården 1973 förfoga över sammanlagt ca 110 000 platser mot knappt 80 000 platser 1965. Ett viktigt led i den öppna åldringsvården utgör upprustningen av åldringar- nas bostäder. För detta lämnas statligt stöd i form av räntefria förbättringslån. Denna långivning har sedan den började 1964 hittills lett till upprustning av över 110 000 åldringsbostäder. De ökade insatserna för social hemhjälp har lett till att antalet åldringar och handikappade som får hjälp isina hem ökar från ca 145 000 under 1965 till ca 225 000 under 1970 samt beräknas under 1972 ha uppgått till ca 290 000.

LU 70:s kalkyl

I samband med utarbetandet av LU 70 genomförde socialstyrelsen en undersökning, LU-SoS 69, för att kartlägga kommunernas utbyggnadspla- ner. Av planerna framgick att kommunerna för första hälften av 70-talet räknade med en fortsatt snabb ökning av socialvården. Den kraftigaste expansionen väntades för barntillsynen. Antalet platser i daghem, lekskolor, fritidshem och familjedaghem beräknades således öka från ca 90 000 1968 till 133 000 1970 och till 225 000 1975. Antalet platser på ålderdomshem beräknades enligt kommunernas planer öka från ca 53 000 1968 till 60 000 1970 och till 69 000 1975. En betydligt snabbare ökning förutsågs för särskilt anordnade bostäder för åldringar. Också hemhjälpsverksamheten planerades öka ytterligare. På nykterhets- vårdens område skulle utbyggnaden bli mest markerad för den öppna och halvöppna vården.

Denna utbyggnad skulle kräva en betydande personalökning, samman- lagt ca 34 000 personer (uttryckt i helårsarbetande samt exkl. dagbarn- vårdare och social hemhjälpspersonal). Därtill kommer ökningen för de

två sistnämnda personalkategorierna, vilken omräknad till heltidstjänster angavs uppgå till ca 10 000 1968—1975. Enligt planerna skulle persona- len inom socialvården därmed nästan fördubblas fram till 1975. Det kan också noteras att inom de institutionella vårdgrenarna bedömdes persona- len öka något snabbare än antalet vårdplatser.

De kommunala driftkostnaderna för socialvård beräknades öka med ca 6,5 % i volym per år och de statliga utgifterna med drygt 4 % per år 1970—1975. Beträffande investeringarna planerade kommunerna en uppgång 1971 och 1972 och därefter en kraftig nedgång; den genomsnitt- liga investeringsnivån 1971—1975 var i stort sett oförändrad jämfört med 1970.

Också i LU 70: s kalkyl bedömdes investeringsbehovet inte öka i förhållande till 1970 års nivå. Däremot ansåg LU 70 att det skulle bli svårt för socialvården att helt tillgodose det ökade personalbehovet. Socialvårdens driftkostnader bedömdes därför öka något långsammare än enligt huvudmännens planer, eller med drygt 5 % per år 1970—1975. I förhållande till planerna i LU-SoS 69 innebar kalkylen en nedskärning av den årliga ökningstakten av de kommunala driftkostnaderna med ca 1 %.

Utvecklingen 19 70—1 9 72

Enligt nationalräkenskaperna ökade socialvårdens driftkostnader från 1970 till 1971 med närmare 8 % i volym. Den i förhållande till tidigare år långsammare ökningstakten betingades av att kostnadsökningen inom den tungt vägande gruppen ålderdomshem och åldringsvård förbyttes i en mindre nedgång 1971. Också nykterhetsvårdens driftkostnader beräknas ha sjunkit något. Däremot fortsatte kostnadsökningarna i mycket snabb takt inom dag- och fritidshemmen och också inom barn- och ungdoms- hemmen.

Som tidigare nämnts föreligger det inga uppgifter om den faktiska kostnadsutvecklingen under 1972 inom de olika ändamålsgrupperna. Enligt de uppgifter som kommunerna i början av 1971 lämnade till KELP 72—76 bedömdes socialvården även under 1972 vara det snabbast expanderande tjänsteområdet. Uppgifterna i denna enkät innebar dock en väsentlig överskattning av den kommunala aktiviteten 1972. Det är sannolikt att också socialvårdens kostnadsutveckling bromsats i betydan- de omfattning. Arbetskraftsundersökningarnas uppgifter om sysselsätt- ningsförändringen pekar i den riktningen. Det framgår också av tabell 9 att familjedaghemmens ökning 1971—1972 beräknas ha varit endast 1/3 jämfört med året före.

Mot denna bakgrund antas här att hela socialvårdssektorns driftkost- nadsökning 1971—1972 begränsats till 3 år 3,5% i volym (definitiva uppgifter för 1972 finns ännu inte att tillgå). ökningen 1970—1972 skulle därmed bli i genomsnitt 5,5 % per år, dvs. i det närmaste samma takt som i LU 70 bedömdes för hela perioden 1970—1975 igenomsnitt. Utredningen hade dock vid sin bedömning förutsatt att de årliga stegringarna skulle vara något större under kalkylperiodens första år för att sedan avta mot periodens slut.

Socialvårdens investeringar minskade 1970—1971 med drygt 10% i volym. För utvecklingen 1972 föreligger ännu inga uppgifter.

Ny bedömning 19 72—1977

Någon hela socialvårdssektorn omfattande insamling av aktuella utbygg- nadsplaner har inte ägt rum efter LU-SoS 69. Bedömningarna måste därför baseras på en genomgång av huruvida nya faktorer i form av reformer eller trendbrott kan väntas påverka den framtida utvecklingen samt på de kostnadsuppgifter som redovisats i KELP 72—76.

Vad först åldringsvården beträffar var nettotillskottet av platser på ålderdomshem under 1968—1970 ca 2 000 per år. För 1971 beräknas nettotillskottet ha varit ca 1 500 och enligt socialstyrelsens bedömningar väntas ökningstakten avta ytterligare. Med hänsyn till det ökade antalet åldringar innebär detta relativt sett färre ålderdomshemsplatser än tidigare.

Satsningen på åldringsvårdens område riktas i stället på särskilda pensionärsbostäder — i ökande utsträckning i servicehus — och hem- hjälpsverksamhet. Antalet åldringar och handikappade som får hem- hjälp beräknas 1973 uppgå till 305 000 mot 290 000 1972 och verksamheten väntas fortsätta att öka. Samtidigt förutses kommunernas utbud av service bli mera varierande, innefattande matdistribution, fot- och hårvård, färdtjänst, motionsgymnastik osv.

Barntillsynen i samhällelig regi torde även under den framförliggande 5-årsperioden öka betydligt. Visserligen har enligt en enkät till kommu- nerna hösten 1972 utbyggnadstakten för daghem dämpats. Emellertid föreslås i 1973 års statsverksproposition att det statliga driftbidraget till daghem skall höjas med 1 000 kr till 5 000 kr per plats och år. Samtidigt föreslås en höjning av driftbidraget till fritidshem med 500 kr till 2 500 kr per plats och år. Vidare föreslås en höjning av anordningsbidraget till dag- och fritidshem med 1 000 kr till 6 000 kr per plats. Långivningen till byggande av barnstugor har utvidgats genom att lån i form av bostadslån även kan utgå till byggande av barnstugor i äldre bostadsområden som inte är statligt belånade. Genom dessa åtgärder beräknas antalet platser fortsätta att öka även 1973 (tabell 9).

Av stort intresse för den framtida utbyggnaden är förslaget om en allmän förskola för samtliga 6-åringar samt för 5-åringar i glesbygden. Förslaget som presenterades 1972 av 1968 års barnstugeutredning har remissbehandlats och en proposition beräknas läggas fram till 1973 års riksdag. I föreliggande kalkyl antas därför att den allmänna förskolan införs 1975. Vilka effekter detta kommer att ha på kommunernas utbyggnadsplaner är ännu svårt att precisera. Antalet platser i lekskola och daghem för 6-åringar och berörda 5-åringar torde f.n. endast obetydligt understiga den nödvändiga kapaciteten när man ser riket som helhet. Samtidigt råder dock viss överkapacitet på vissa orter, medan en inte obetydlig platsbrist föreligger främst i de nordligaste länen. En utbyggnad av nuvarande lekskoleplatser blir här nödvändig. Huruvida detta leder till en ytterligare accelerering av den redan nu höga utbyggnadstakten är svårare att bedöma. Det är dock tydligt att

barnstugeverksamhetens utbyggnad kan förutses fortsätta att öka i snabb takt.

Enligt de planer som angavs i KELP 72—76 skulle den kommunala socialvårdens nettokostnader stiga med drygt 10 % per år 1972—1976, räknat i löpande priser. Samma utvecklingstakt har här antagits för bruttokostnaderna. Räknat i volym skulle de kommunala driftkostnader- na enligt planerna då öka med ca 6% per år. Enligt de planer som kommunerna redovisade 1969 beräknades ökningen 1970—1975 till ca 6,5 % per år i volym. Mot bakgrund av kommunernas allmänna ekonomiska läge förefaller en sådan mindre nedskärning som rimlig. I föreliggande kalkyl räknas därför med att de kommunala driftutgifterna kommer att öka med 6 % per år i volym 1972—1977. För den statliga socialvården förutses en långsammare Ökningstakt, ca 4 % per år. Totalt skulle socialvårdssektorns driftutgifter enligt denna kalkyl öka med ca 5,5% per år 1972—1977. Denna siffra anger också utvecklingen för bruttoproduktionsvärdet — såsom detta registreras i nationalräkenskaper- na — samt utvecklingen för offentlig konsumtion av socialvård exklusive socialförsäkring. Sektorprodukten (sektorns bidrag till totalproduk- tionen, mätt i huvudsak som lönesummor) har beräknats årligen stiga ett par tiondels procentenheter snabbare på grund av att löneandelen i kommunernas sociala verksamhet antagits öka något.

Som tidigare angetts beräknas socialvårdens driftkostnader ha stigit med i genomsnitt 5,5 % per år 1970—1972. Den nya bedömningen för 1972—1977 innebär att kostnadsökningen också för hela perioden 1970—1975 skulle bli 5,5 % per år, dvs. praktiskt taget samma ökning som förutsågs i LU 70.

5.4.4 Försvar

Sektorn omfattar all verksamhet som försvaret driver i samband med rekrytering, utbildning och utrustning av militära styrkor. Dessutom ingår myndigheternas krigsberedskap, civilförsvaret och beredskapslag— ring.

Försvarets totala driftkostnader uppgick 1971 till ca 6 700 milj. kr. Detta belopp inkluderar enligt nationalräkenskaperna även de militära maskininköpen och fortifikationsanläggningarna (ca 2 600 milj. kr 1971). Detta gör att förhållandet mellan sektorprodukten (löner och avskriv- ningar m.m.) och de totala driftkostnaderna inom försvaret avviker markant från andra offentliga tjänsteområden (se tabell 1). Som investeringar betraktas endast vissa byggnader (kaserner o.d.); inve- steringsbeloppet utgjorde 1971 ca 200 milj. kr.

Under senare hälften av 60-talet har försvarets driftkostnader varit i stort sett oförändrade i fasta priser. Däremot har investeringarna ökat med i genomsnitt 5 % per år 1965—1970.

Försvarsutgifternas utveckling regleras genom s.k. försvarsbeslut. I dessa anges kostnadsramar för verksamheten. Det försvarsbeslut som gällde när LU 70 utarbetades omfattade budgetåren 1968/69—1971/72. För tiden därefter utgick försvarsmyndigheternas långsiktsplanering av den ramreglerade verksamheten från en i förhållande till 1971/72 års

rambelopp horisontell utgiftsnivå. Också kalkylen i LU 70 baserades på oförändrade kostnadsramar efter 1971/72. Det betonades dock att detta inte utgjorde något ställningstagande till försvarskostnadernas omfatt- ning. Under detta beräkningstekniska antagande förutsågs försvarets driftkostnader öka med ca 1 % per år 1970—1975. Till viss del sammanhängde denna ökning med nivåuppskattningen för utgångsåret 1970. Försvarets investeringar förutsågs ligga på en ganska konstant nivå under 1971—1975, vilket i förhållande till 1970 års investeringsnivå innebar en minskning med drygt 1 % per år 1970—1975.

Enligt nationalräkenskaperna steg försvarets driftkostnader 1970—1971 med ca 7 % i volym. Preliminära uppgifter för 1972 tyder på en i det närmaste lika stor nedgång. Dessa kraftiga variationer orsakades av under 1971 vidtagna konjunkturstimulerande åtgärder, till största delen rörande byggnadssektorn. Till följd av dessa åtgärder steg de tungt vägande posterna militära maskininköp och fortifikationsanläggningar tillsammans med 22 % i volym 1971 för att påföljande år minska med knappt 18 %.

I 1972 års försvarsbeslut togs — till skillnad från tidigare försvarsbeslut — inte ställning till försvarsutgifternas storlek under en flerårsperiod. För planeringen anges visserligen S-åriga planeringsramar men dessa kommeri fortsättningen att prövas varje år. Den nu gällande planeringsramen, totalt 34,2 miljarder kr under 1973/74—1977/78 i prisläge februari 1972 är oförändrad i förhållande till motsvarande ram 1972/73—1976/77. Tillämpningen av denna ram antas här innebära oförändrade driftkostna— der 1972—1977, räknat i fasta priser. I syfte att inom den givna ramen skapa så stort utrymme som möjligt för materialanskaffning har överbefälhavaren fått i uppdrag att under en 5-årsperiod fram till 1976/77 minska antalet anställda inom försvaret med omkring 2 500.

5.4.5 Rättsväsen Sektoms omfattning och tidigare utveckling

Under denna delsektor redovisas verksamheten vid polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården. Alla dessa verksamheter drivs numera i statlig regi. Av kommunala områden ingår brandförsvar.

Rättsväsendet, som är det minsta av den offentliga tjänstesektorns delområden, svarade 1971 för knappt 5,5 % av de totala driftkostnaderna (bruttoproduktionsvärdet) inom sektorn. Uttryckt i absoluta tal var driftkostnaderna inom rättsväsendet ca 2 300 milj. kr 1971, varav de statliga kostnaderna utgjorde ] 850 och de kommunala 445 milj. kr. Av de statliga kostnaderna avsåg 1 450 milj. kr polis-, åklagar- och domstolsväsendet medan kriminalvårdens kostnader uppgick till 390 milj. kr. Rättsväsendets investeringar uppgick 1971 till 150 milj. kr.

En annorlunda uppdelning har lämnats i bilaga 4 till 1973 års statsverksproposition. Den del av driftbudgetanslagen på justitiedeparte- mentets område som är avsedd för åtgärder mot brott har för budgetåret 1972/73 beräknats till ca 1,7 miljarder kr. Detta belopp avser emellertid inte hela rättsväsendets område: viss administration, de delar av polisverk-

samheten som har samband med tillståndsgivning, passärenden och andra uppgifter av servicekaraktär samt den del av domstolsväsendets verksam- het som inte rör brottmål har inte medräknats. Detta gör att beloppet inte är direkt jämförbart med de statliga driftkostnaderna för rättsväsen- det. Fördelningen på olika slags åtgärder anges i nedanstående tablå.

______________—______.————_——

Milj. kr Fördelning 1972/73 1 %

_________________—— Förebyggande åtgärder 16 l Overvakande åtgärder 692 41 Brottsutredning och brottsmål 606 36 Verkställande av påföljd 241 14 Rehabiliterande åtgärder 131 8 Forskning och utveckling 1 —

Summa 1 687 100

___—___!—

De förebyggande åtgärderna ankommer främst på andra än rättsväsen- dets myndigheter, bl. a. skolväsendet och socialvårdsmyndigheterna. Enskilda, företag och organisationer gör också betydelsefulla insatser. Till den andra gruppen hör polisens övervakande verksamhet i syfte att dels förhindra brott, dels upptäcka brott. Också här förekommer viss verksamhet utanför justitiedepartementets område, främst hos tull- och beskattningsmyndigheterna. Till den tredje gruppen hör hela förfarandet från brottsanmälan t.o.m. domstols dom eller annat slutligt beslut av domstol, åklagare eller polis. Den fjärde gruppen avser åtgärder i samband med olika påföljder, exempelvis frihetsstraff, skyddstillsyn och böter. Till den femte gruppen hör de åtgärder som syftar till att ge personer som begått brott bättre förutsättningar för anpassning i samhället. Viktiga insatser görs här också genom bl.a. socialvård, utbildning och arbets- marknadspolitiska åtgärder, men dessa faller givetvis utanför diskussionen i detta avsnitt.

Av rättsväsendets totala kostnader för åtgärder mot brott under budgetåret 1972/73 beräknas ca 1 100 milj. kr (65 %) falla på polisen, ca 80 milj. kr (5 %) på åklagarväsendet, ca 135 milj. kr (8 %) på domstolarna och ca 375 milj. kr (22 %) på kriminalvården.

Rättsväsendets driftkostnader ökade 1965—1970 med i genomsnitt 4,2 % per år i volym. Den snabbaste ökningen, ca 6 % per år, noterades för kriminalvården. För polis och domstolar var den årliga ökningstakten ca 4 % och för brandväsen ca 3 %. Rättsväsendets investeringar steg volymmässigt med 3,4 % per år 1965—1970.

LU 70: s kalkyl

Myndigheternas bedömningar av de framtida resursbehoven inom rätts- väsendet baserades på en trendframskrivning av brottsbalksbrott och vissa trafikbrott fram till 1975. Enligt framskrivningen, vilken gjorts av en arbetsgrupp för kriminalitetsprognoser med representanter för rättsväsen- det och vetenskaplig expertis, förutsågs samtliga brottsbalksbrott öka med omkring 22 % eller med i genomsnitt 3 % per år 1968—1975. För polisens del bedömdes också trafikövervakningen ställa mycket stora

krav. Kostnadsökningarna för kriminalvården förutsågs emellertid bli avsevärt snabbare än för polis och domstolar. Till viss del sammanhängde detta med en planerad förstärkning av frivården.

I LU 70: s kalkyl för 1970—1975 angavs ökningen av hela rättsväsendets driftkostnader till ca 4,5 % per år. Personalökningen för hela perioden kalkylerades till ca 4 800 helårsarbetande. Rättsväsendets investeringar antogs komma att förändras i enlighet med det historiska sambandet mellan den offentliga konsumtionen av rättsväsendets tjänster och motsvarande kapitalstock. På det viset erhölls en årlig ökning av investeringarna om ca 4 % 1970—1975.

Utvecklingen I 9 70— ] 9 72

Några större förändringar i rättsväsendets utveckling synes inte ha ägt rum under de två första åren av 70-talet. Antalet brottsbalksbrott som kommit till polisens kännedom ökade med ca 10% 1970—1971 men sjönk något 1972. Förstärkningen av polisens personella och materiella resurser har fortsatt. Polisens arbetsbelastning har dock fortfarande varit besvärande hög — särskilt i Stockholm _ och övertidsarbete har måst tillgripas i stor utsträckning. Antalet timmar för vilka övertidstillägg betalades ut kunde dock 1971/72 minskas med ca 110 000 i förhållande till närmast föregående budgetår. Antalet kriminalvårdsklienter har sedan 1970 upphört att växa. Anstaltsklientelet sjönk 1970—1972 med ca 250 intagna medan frivårdsklientelet ökade med samma antal.

Beträffande rättsväsendets driftkostnader anger nationalräkenskaperna en mindre volymminskning 1970—1971. Denna minskning synes vara en effekt av den använda beräkningsmetodiken. En dämpning av driftkost- nadernas ökningstakt jämfört med 1965—1970 förefaller dock sannolik. För 1972 har i denna kalkyl förutsatts en ökning av driftkostnaderna med drygt 4 % per år i volym, dvs. en återgång till tidigare års ökningstakt. Rättsväsendets investeringar ökade 1970—1971 med ca 8 % ivolym.

Ny bedömning 1972—1977

Den tidigare nämnda arbetsgruppen för kriminalitetsprognoser har i en under 1972 avgiven rapport (Ds Ju 1972: 22) presenterat en ny bedömning av brottsutvecklingen fram till 1977. Beräkningen grundas på vissa antaganden om utvecklingen under senare år och i stort sett oförändrad kriminalpolitik under prognosperioden. Utifrån dessa förut- sättningar räknar gruppen med att de till polisen anmälda brotten kommer att öka 1972—1977 med 2—3 % per år för våldsbrotten, med omkring 6% per år för tillgreppsbrotten, med drygt 2 % per år för bedrägeribrotten och med 5—6 % per år för övriga brottsbalksbrott.

I sin långtidsbedömning för budgetåren 1973/74—1977/78 anger också rikspolisstyrelsen att det — trots den fortlöpande rationaliseringen av verksamheten — föreligger starka behov att ytterligare förstärka polisens resurser. Förslag om en sådan förstärkning har nyligen framlagts av den s. k. brottskommissionen.1 Utvecklingen torde dock inte innebära något

' Detta förslag har dock inte kunnat beaktas i föreliggande kalkyl.

trendbrott i jämförelse med LU 70:s kalkyl för polis-, åklagar- och domstolsväsendet. De tidigare bedömningarna för dessa verksamheter har därför behållits i den nya kalkylen.

Kriminalvårdsstyrelsen anför i sin långtidsbedömning att mot bak- grund av den ökande brottsligheten kan vid oförändrad lagstiftning och domstolspraxis en ökande beläggning vid anstalter inte uteslutas. Progno- ser beträffande antalet intagna är dock mycket osäkra. Något fastare hållpunkter finns däremot för en bedömning av relationerna mellan olika klientkategorier. En fortsatt förskjutning antas ske från ungdomsfängelse och internering till fängelse samt från fängelse till skyddstillsyn med eller utan anstaltsbehandling. Anstaltsklientelet väntas samtidigt komma att bestå av än mer socialt utslagna människor.

Kriminalvårdsberedningen har i ett betänkande (SOU 1972: 64) föreslagit en reform av kriminalvårdens organisation och verksamhet. För frivårdens del föreslås såväl väsentliga förändringar av arbetsuppgifterna och verksamhetens inriktning som betydande resursförstärkningar. Frivår- den föreslås sålunda bli tillförd omkring 360 nya tjänster. För att möjliggöra ett integrerat samarbete mellan frivård och anstaltsvård föreslår beredningen ett nytt anstaltssystem. Detta bygger på ett mindre antal riksanstalter för mera svårbehandlade klienter och för sådana intagna som tas in på anstalter av huvudsakligen allmänpreventiva skäl, samt ett antal mindre lokalanstalter för övriga intagna. Förslaget innebär att det nuvarande systemet med åtta kriminalvårdsräjonger slopas och att en indelning i stället görs i huvudsak i anslutning till länsindelningen. Det fortsatta anstaltsbyggandet föreslås bli inriktat på uppförandet av mindre lokalanstalter och om- och tillbyggnad av befintliga mindre anstalter. Uppförandet av stora anstalter föreslås helt upphöra. Beredningens förslag beräknas medföra en kostnadsökning på driftbudgeten av 34 milj. kr fördelad på fem år med början 1974. De sammanlagda investeringarna för anstaltsbyggande har beräknats till ca 125 milj. kr under en lS-årsperiod.

Beredningens förslag har remissbehandlats och regeringen föreslår i 1973 års statsverksproposition ett godkännande av allmänna riktlinjer för kriminalvårdens fortsatta utformning i stort sett efter beredningens förslag.

Vad gäller kriminalvårdens utveckling 1972—1977 saknas skäl att anta några större avvikelser från tidigare trend. Mot denna bakgrund antasi föreliggande kalkyl att hela rättsväsendets driftkostnader ökar volym- mässigt med ca 4,5 % per år 1972—1977, dvs. iungefär samma takt som 1965—1970 och i likhet med vad som förutsågs i LU 70 för perioden 1970—1975. Om man utgår från den utveckling under 1971 som nationalräkenskaperna visar, skulle dock ökningen 1970—1975 bli något lägre, ca 3,8 % per år.

5. 4. 6 Övriga tjänster

De tjänster som redovisas i denna delsektor har en mycket heterogen sammansättning. Olika här ingående verksamheter har i tabell 1 och 2 grupperats under rubrikerna allmän förvaltning, kultur och rekreation,

kyrklig verksamhet samt ekonomiska tjänster. Det bör påpekas att allmän förvaltning endast innefattar sådan verksamhet som inte är direkt förknippad med administration av en viss ändamålsgrupp. Hit hör bl. a. de centrala förvaltningsorganen för lagstiftande verksamhet, finans- och utrikesförvaltning samt institutioner som betjänar det allmänna med planering, statistikproduktion etc. Ekonomiska tjänster består av admi- nistration och konsulttjänster för näringslivets främjande. Av större statliga myndigheter ingår bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, arbets- marknadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, kartverket, patentverket, lant— bruksstyrelsen och lantbruksnämnderna m. fl. Av kommunal verksamhet ingår i huvudsak stadsbyggnad (byggnads- och planväsen). Beträffande sektorns — och delområdenas — omfattning och tidigare utveckling hänvisas till tabellerna 1 och 2 i avsnitt 5.2.

Enligt bedömningen i LU 70 skulle den starkaste ökningen inom gruppen övriga tjänster inträffa för allmän förvaltning; driftkostnaderna förutsågs här öka med ca 7 % per år 1970—1975. Speciellt snabb beräknades ökningen bli för de kommunala förvaltningskostnaderna, vilket var i enlighet med kommunernas egna bedömningari KELP 69 och förklarades med den kommunala sektorns allmänna expansion och de krav som alltmer komplicerade arbetsuppgifter ställer på förvalt- ningen. Också för kultur och rekreation förutsågs en relativt snabb ökning, ca 6 % per år. De ökande kraven på samhällsinsatser i form av olika ekonomiska tjänster bedömdes leda till en ökning av driftkostnader- na i denna grupp med 5,5 % per år 1970—1975. För kyrklig verksamhet bedömdes kostnadsökningen bli ca 4 % per år. Totalt skulle gruppen övriga tjänster öka med 6 % per år, dvs. något snabbare än något annat ändamålsområde.

Den faktiska utvecklingen 1970—1972 —— såsom den kan bedömas utifrån osäkra preliminära uppgifter — synes ha inneburit en väsentlig avvikelse från LU 70: s kalkyl. Den genomsnittliga årliga ökningen under dessa två år beräknas ha varit mindre än 1 %. Denna kraftiga dämpning faller helt på en minskning i de kommunala driftkostnaderna. Under rådande finansiella svårigheter synes kommunerna således ha gjort starkare nedskärningar på dessa områden än t. ex. beträffande utbildning, sjukvård eller socialvård där verksamheten varit mera bunden eller man inte velat sänka ambitionsnivån.

Denna tendens återfinns också i planuppgifterna enligt KELP 72—76. Sett över en längre period förefaller en sådan utveckling emellertid som mindre trolig och i vår kalkyl har vi därför räknat med att de kommunala driftkostnaderna för övriga tjänster fortsätter att öka 1972—1977, fastän i långsammare takt än som antogs i LU 70. På det statliga området ger tillgängligt material inte anledning att nämnvärt revidera LU 70: s antagande om en relativt snabb driftkostnadsökning. För stat och kommun totalt förutses nu driftkostnaderna för övriga tjänster öka med 5 % per år 1972—1977. För perioden 1970—1975 skulle då den genomsnittliga ökningen bli ca 4,5 % per år mot 6 % enligt LU 70.

Kalkylerna försvåras på detta område av sektorns oenhetliga karaktär. En fullständig genomgång av samtliga här ingående verksamheter har inte kunnat göras. Det finns inte heller någon central myndighet som har

På ett avgränsat delområde — kultur — föreligger det emellertid en ny sammanhållande bedömning av den framtida utvecklingen. I kulturrådets i slutet av 1972 publicerade betänkande Ny kulturpolitik (SOU 1972: 66—67) läggs fram förslag om mål för samhällets kulturpolitik och presenteras vissa räkneexempel på utvecklingen av samhällets kulturut- gifter under 70-talet. I det följande ges en kort sammanfattning av förslagen och synpunkterna beträffande utvecklingen på kulturområdet. Områdets avgränsning skiljer sig från den i tidigare avsnitt då kulturrådet behandlat samhällets totala kulturutgifter i vilka också transfereringarna ingar.

Kulturutgifterna under 70-talet

Eftersom en rad utredningar arbetat parallellt med kulturrådet har det inte varit möjligt att göra annat än markeringar av utvecklingen inom följande områden: museiväsende, kulturminnesvård, litteratur och folkbibliotek, film, press och ersättningar till kulturarbetarna. Rådet utgår i sitt räkneexempel från att de statliga kulturutgifterna under perioden 1973/74—1977/78 ökar med 10 % och under perioden 1977/78—1981/72 med 12 % per år. Det innebär att de statliga kulturutgifterna skulle öka från 425 milj. kr 1972/73 till 977 milj. kr 1981/82. En utgångspunkt är att stat och landsting skall ta på sig en ökad andel av de totala utgifterna, medan kommunernas andel samtidigt minskar.

Det omfattande utredningsarbete som pågått under början av 70-talet har bidragit till att ökningen av de statliga kulturutgifterna, i fasta priser räknat, hållits tillbaka under dessa år. Vissa större realökningar har dock förekommit, framför allt av ersättningar och stipendier till kulturarbeta- re.

Utvecklingen av de statliga kulturutgifterna under de närmaste åren är helt beroende av statsmakternas ställningstaganden till de utredningar som just lagts fram eller som inom kort kommer att läggas fram. Det kommer att finnas ett beslutsunderlag för en mer konsekvent kulturpoli- tik än under 60—talet. Det är naturligt att räkna med att detta omfattande utredningsarbete leder till reformer som kräver ökade ekonomiska resurser, bl. a. för fyra huvudgrupper av ändamål:

a) Ökat stöd till regionala kulturinstitutioner. Flera av de bidrag som föreslagits av kulturrådet förutsätter ett samspel mellan å ena sidan statliga och å andra sidan landstingskommunala och kommunala insatser. Statens insatser kommer därvid bli av avgörande betydelse bl. a. för att minska de stora skillnaderna mellan olika regioner och delar av regioner i fråga om möjligheten till kulturell aktivitet. På denna punkt ansluter inriktningen av reformarbetet till det i prop. 1972: 111 föreslagna regionalpolitiska handlingsprogrammet. Stöd till uppbyggnaden av regio- nala kulturinstitutioner är därvid ett viktigt led i reformarbetet.

b) Ökat stöd till fri skapande verksamhet. Kulturrådet betonar starkt vikten av förstärkt stöd till den skapande verksamheten utanför institutionerna vare sig den är rent amatöristisk eller bedrivs yrkesmäs-

sigt. Detta statliga stöd förutsätts bl.a. i första hand bli kanaliserat genom folkbildningsorganisationer och kommuner.

c) Insatser inom privat drivna kultursektorer. Litteratur, press, film och fonogramområdena har behov av ökat statligt stöd.

d) Förstärkt stöd till kulturarbetarna. En reform av det nuvarande systemet för statliga ersättningar och stipendier till kulturarbetare får anses ofrånkomlig inom de närmaste åren. Från kulturarbetarhåll har riktats kritik både mot utformningen av vissa av de nuvarande ersätt- ningarna och av dimensioneringen av dem.

5.5 Sammanfattning av kalkylerna

Driftkostnader. I de föregående avsnitten har driftkostnaderna diskute— rats för vart och ett av de offentliga verksamhetsområdena. Diskussionen utgick i allmänhet från kalkylen i LU 70, följd av en redogörelse för den faktiska utvecklingen — så långt denna nu är känd — under perioden 1970—1972. Efter genomgång av den nya informationen om förväntade förändringar i framtidsbilden presenterades så de nya avstämningskalky- lerna för perioderna 1970—1975 och 1972—1977. En sammanställning av dessa uppgifter redovisas i tabell 10.

Avstämningskalkylen för perioden 1970—1975 har gjorts genom att den faktiska ökningstakten 1970—1972 kombinerats med den nya kalkylen för 1972—1977. Som jämförelse kan det då här vara tillräckligt att ställa den senare prognosen mot kalkylen i LU 70.

Vi finner då att driftkostnaderna för hela den offentliga tjänstesektorn nu antas öka något långsammare än i LU 70. Nedrevideringar har gjorts för ändamålen utbildning, hälso- och sjukvård, försvar och övriga tjänster. Socialvården förutsätts däremot öka starkare nu än enligt LU 70.

Som bakgrund till nedrevideringarna kan framför allt nämnas det skärpta finansiella läget inom primärkommuner och landsting som bl. a. föranletts av skattestoppet. Det nya planmaterial som insamlats från myndigheterna tyder också på lägre ökningstakt nu än vad som rapporterades till LU 70. Detta har konsekvenser för delsektorerna allmän förvaltning (som ingår i övriga tjänster) samt för hälso- och sjukvård och för kommunernas skolkostnader. Utbildningssektorn påver-

Tabell BS: 10 Bruttoproduktion inom den offentliga tjänstesektorn 1970—1977 Procentuell årlig volymförändring

&

LU 70 Prel. utfall Ny kalkyl 1970—1975 1970—1972 1970—1975 1972—1977

& Utbildning och forskning 4,5 2,5 3,5 4 Hälso- och sjukvård 5,5 6 5 4,5 Socialvård 5 5 6 ,5 5 ,5 Försvar 1 0,5 0 O Rättsväsen 4,5 1 3,5 4,5 Övriga tjänster 6 0,5 4,5 5

/

Totalt

:|; u. (» .::. .a

kas även av den minskade tillströmningen till högre utbildning. Den snabbare ökningstakten för socialvården motiveras av de ökade statsbi- dragen för barntillsyn samt av de förbättrade möjligheterna att tillgodose personalbehovet.

Produktion. Då bruttoproduktionsvärdet (dvs. driftkostnaderna; se avsnitt 5.2) för den offentliga tjänstesektorn minskas med sektorns inköp av varor och tjänster från andra sektorer erhålls produktionsmåttet sektorprodukt. En sammanställning av kalkylerna för sektorprodukten inom olika ändamålsgrupper redovisas i tabell 1 1.

Någon separat kalkyl för sektorprodukten har inte gjorts vare sig i LU 70 eller i denna avstämning. I båda fallen har kalkylerna anknutits till prognosen för bruttoproduktionen. Därvid har antagits att lönernas andel av bruttoproduktionsvärdet för varje ändamålsområde skulle utvecklas i enlighet med det historiska mönstret, och att detta mönster även skulle gälla för sektorproduktens andel av bruttoproduktionen. Lönerna utgör nämligen den viktigaste delkomponenten i sektorprodukten.

Offentlig konsumtion och offentliga investeringar. Den offentliga konsumtionens utveckling har under den historiska perioden mycket nära följt utvecklingen av bruttoproduktionen (driftkostnaderna). Skälet härtill är att värdet av den i bruttoproduktionen ingående försäljningen till andra sektorer utgör en i det närmaste konstant andel av bruttopro- duktionen. I denna avstämning har vi därför antagit att den offentliga konsumtionen per ändamålsgrupp kommer att förändras i samma procentuella takt som bruttoproduktionen. Dessa prognoser har kom- menterats tidigare i denna bilaga.

Det råder emellertid ingen fullständig överensstämmelse mellan pro- duktionssektorerna offentliga tjänster och offentlig konsumtion (för begreppsdefinitioner, se avsnitt 5.2). Offentlig konsumtion innehåller sålunda även vissa administrationskostnader för de offentliga socialför- säkringarna, samt väg- och gatuförvaltning. Då de nya kalkylerna för dessa områden mycket nära följer utvecklingen för sektorn offentliga tjänster som helhet, representerar totalsiffrorna i tabell 10 också den i kalkylen förutsatta utvecklingen av offentlig konsumtion.

Vad gäller investeringarna har den sedan LU 70 nytillkomna informa- tionen varit ganska knapphändig. I denna avstämning har vi därför avstått

Tabell BS: ll Sektorprodukt inom den offentliga tjänstesektorn 1970—1977 Procentuell årlig volymförändring

___—___!—

LU 70 Prel. utfall Ny kalkyl

___—___—

1970—1975 1970—1972 l970—l975 1972—1977

Utbildning och forskning 4 2 3 3,5 Hälso— och sjukvård 4,5 5 ,5 5 4,5 Socialvård 4 8 6 ,5 5 ,5

Försvar 1 — l ,5 —0,5 0

Rättsväsen 3.5 2 3.5 4.5 Ovriga tjänster 5 2,5 3.5 4,5

______/

Totalt 4 3,5 4 4 ___—____________————————

från att göra nya investeringsprognoser per ändamål. De totala bruttoin- vesteringarna inom den statliga resp. kommunala sektorn i sin helhet har dock reviderats i de nya kalkylerna. Förutom det offentliga tjänsteom- rådet inkluderas i dessa kalkyler även de offentliga väginvesteringarna. Investeringsbegreppet avser således alla statliga och kommunala myndig- heters investeringar.

Investeringarnas faktiska utveckling och de nya kalkylerna åskådliggörs i diagram 2: 1 (avsnitt 2.2.6) i den sammanfattande analysen. Som framgår av diagrammet har både de statliga och kommunala investeringarna fluktuerat mycket kraftigt under de första åren av 70—ta1et. För statens del förklaras den starka uppgången 1972 av ökade anslag till beredskapsarbeten vilka medförde en kraftig uppgång av det statliga vägbyggandet. Den höga nivån för kommunala investeringar 1970 sammanhängde bl. a. med en ökning av vissa investeringar inför kommunsammanslagningarna. Utvecklingen därefter har präglats av kommunernas finansiella svårigheter.

Sådana fluktuationer försvårar trendbestämningen. Kalkylen har gjorts på det viset att man för 1972 försökt fastställa en från dessa störningar rensad investeringsnivå som sedan fått utgöra utgångspunkten för den reviderade kalkylens långsiktstrend. Den trendmässiga ökningen 1972—1977 har antagits till 4 % per år för statliga investeringar (samma som i LU 70 för 1970—1975) och till 2,5 % per år för kommunala investeringar (mot 3 %i LU 70).

De genomsnittliga årliga volymförändringarna (procent per år) enligt ny kalkyl — räknade från de faktiska utfallsvärdena för 1970 resp. 1972 — framgår av nedanstående tablå.

&

LU 70 Prel. utfall Ny kalkyl 1970—1975 1970—1972 1970—1975 1972—1977

& Staten 4 10 4 l ,5 Kommunerna 3 —4 0,5 3,5 &

Bilaga 6 Finansiella aspekter på den ekonomiska utvecklingen 1970— 1977

6.1 Finansiella kalkyler1

1 1970 års långtidsutredning, liksom i tidigare utredningar, har de reala prognoserna kompletterats med finansiella kalkyler. Dessa kalkyler ger en uppfattning om utvecklingstendensema för olika sektorers finansiella sparande — deras finansieringsbehov eller finansieringsöverskott. Dess- utom kan man bedöma om det från finansiell synpunkt är möjligt att realisera de reala prognoserna. Eftersom de finansiella kalkylerna görs i löpande priser måste emellertid modellresultaten i form av volymmässiga förändringar i konsumtions- och investeringsutgifterna kompletteras med olika prisantaganden.

Det finansiella sparandet för en sektor är lika med skillnaden mellan dess disponibla inkomst och dess utgifter för investering och konsumtion. Det kan också beräknas som skillnaden mellan förändringen i en sektors finansiella tillgångar och skulder, dvs. som skillnaden mellan dess ut- och upplåning. För ekonomin som helhet utgörs det finansiella sparandet av bytesbalansens saldo. Fördelningen av det finansiella sparandet på över- resp. underskott för ekonomins olika sektorer utgör en utgångspunkt för att bedöma utvecklingen på kreditmarknaden.

I det följande redovisas beräkningar över det finansiella sparandet för staten, kommunerna, socialförsäkringssektorn, bostadssektorn och hus— hållen. I anslutning till kalkylerna över hushållssparandet görs uppskatt- ningar över de enskilda försäkringsinrättningarnas finansiella utveckling. För företagssektorn beräknas det finansiella sparandet residualt.

Beräkningarna av det finansiella sparandet från realsidan och från ut- och upplåningen ger i många fall väsentligt olika resultat. Särskilt i fråga om bostadssektorn finns det ett stort gap mellan nationalräkenskapernas investeringsutgifter och kreditmarknadsstatistikens siffror för bostads- finansieringen. Denna bristande överensstämmelse gör det naturligtvis ännu svårare att få grepp om den finansiella utvecklingen.

1 Avsnittet är utarbetat av fil.kand. Berit Andersson och pol.mag. Ove Nilsson (avsnittet om hushållen).

Med utgångspunkt i det finansiella sparandet har i avsnitt 6.1.2 gjorts beräkningar över de olika sektorernas ut- resp. upplåning för 1977. Det bör understrykas att uppgifterna bör uppfattas som värden för ett ”genomsnittsår” fem år fram i tiden, indikerande utvecklingstendensema under denna medellånga period.

6.1.1 Inkomstbildning och finansiellt sparande

Enligt den reala modellen väntas BNP tillväxa med drygt 4 % i volym per år under prognosperioden 1972—1977. Med en antagen löneökningstakt på 7 % per år tillsammans med gjorda prisantaganden för olika sektorers konsumtion och investeringar erhålls en BNP-deflator på likaså drygt 4 %. Den nominella BNP-tillväxten skulle således bli närmare 8,5 % per år under perioden 1972—1977.

Skatteprognoserna har betydelse såväl för beräkningarna över statens och kommunernas finansiella sparande som för kalkylerna över hushål- lens disponibla inkomster. Riksrevisionsverkets skattekalkyler, som ligger till grund för de här redovisade beräkningarna, bygger på ett schablon- mässigt antagande om en löneökningstakt på 7 % per år fr. o. m. 1974. Dessutom antas att de statliga skatteskalorna kommer att vara oförändra- de under prognosperioden medan beräkningarna över kommunalskatten inkluderar en höjning av utdebiteringen med 25 öre per år fr. o. m. 1974. Under 60-talet ökade utdebiteringen i genomsnitt med ca 65 öre per år. Nämnas kan att för 1973 stannade höjningen vid 15 öre, vilket liggeri linje med överenskommelsen mellan regeringen och representanter från kommun- och landstingsförbunden innebärande rekommendationer till kommuner och landsting att under 2-årsperioden 1973—1974 avstå från att höja den gemensamma skatten. Med den antagna höjningen med 25 öre per år kommer medelutdebiteringen att uppgå till 25 kr 1977.

Beräkningar, om än av mycket approximativ karaktär, över de i 1973 års statsverksproposition aviserade sjuk- och arbetslöshetsförsäkn'ngsre- formerna har gjorts och ingår i de redovisade kalkylerna. I korthet innebär reformerna att sjuk- och arbetslöshetsförsäkringsförmånerna förbättras samt blir ATP-grundande och beskattade. Dessutom genomförs en allmän tandvårdsförsäkring. Reformerna föreslås träda i kraft vid årsskiftet 1973/1974 och berör framför allt staten, socialförsäkringssek- torn och hushållen. Företagssektorn involveras i och med att reformerna till en del föreslås finansieras med höjda arbetsgivaravgifter. I egenskap av arbetsgivare kommer även kommunerna att beröras.

Staten

Enligt riksrevisionsverkets beräkningar över de statliga direkta skatterna väntas dessa öka mer än dubbelt så snabbt 1972—1975 som under närmast föregående 5-årsperiod, eller med 15 % mot 7 % per år. Denna förhållandevis snabba utveckling hänger samman med att sjuk- och arbetslöshetsersättningar föreslås bli beskattningsbara fr.o.m. 1974. Å andra sidan är ökningstakten för de direkta skatterna under perioden 1967—1972 relativt låg, beroende bl.a. på skatteomläggningen 1971,

Tabell 136: ] lnkomstbildning och finansiellt sparande 1972 och 1977 Statliga myndigheter

___—______________———

Milj. kr Procentuell årlig förändring 1972 1977 1967—1972 1972—1977 Faktorinkomsrer 500 900 13 12 Inkomstfördelning 16 900 29 200 6 12 Direkta skatter 16 300 33 100 7 15 indirekta skatter 26 900 41 200 12 9 Ovriga inkomster 4 300 6 300 12 8 Bidrag till hushåll 5 800 8 600 12 8 Bidrag till social- försäkringssektom 7 400 14 500 12 14 Bidrag till kommuner 11 800 19 000 12 10 Ovriga transfererings- utgifter 5 600 9 300 12 11 Disponibelt 17 400 30 100 7 12 Slutlig efterfrågan 20 000 29 400 9 8 Konsumtion 16 700 24 900 9 8 Bruttoinvestering 2 600 3 500 10 6 Nettokapitaltillskott till affärsverk 700 1 000 12 7 Finansiellt sparande —2 600 700 ' '

som innebar en omfördelning från direkta till indirekta skatter. Som en jämförelse kan nämnas att de direkta skatterna ökade med i genomsnitt 11% per år under 60-ta1et. De ökade skatteintäkterna kommer emellertid knappast att förbättra statens finansiella sparande utan i stort kommer dessa att neutraliseras av de ökade bidragen till socialförsäkringssektorn, som härmed väntas öka med 14 % per år under prognosperioden.

Som framgår av tabell 1 väntas de indirekta skatternas årliga tillväxt begränsas till 9 % under prognosperioden, vilket innebär en lägre ökningstakt än under perioden 1967—1972, beroende bl. a. på att någon mervärdeskattehöjning inte ingår i kalkylerna. De statliga bidragen till olika sektorer väntas också tillväxa i en något lägre takt 1972—1977, jämfört med 1967—1972, vilket sammanhänger med att den historiska utvecklingen innehåller olika reformer, vilket däremot den prognostise- rade utvecklingen inte gör. Undantaget är, som tidigare nämnts, bidraget till socialförsäkringssektorn. Av den beskrivning över kommunernas inkomster och utgifter som finns nedan framgår bl. a. att statsbidragen till kommunerna innehåller vissa förändringar gentemot tidigare beräk- ningssätt.

Den årliga volymmässiga ökningen för statlig konsumtion och investe- ringar väntas bli ca 3,5 resp. drygt 1,5% 1972—1977, medan den värdemässiga tillväxten beräknas bli 8 resp. 6 % per år.

Den här kalkylerade utvecklingen för statens del innebär att inkoms- terna i stort skulle komma att täcka in konsumtions- och investeringsut- gifterna 1977. Det finansiella sparande på drygt en halv miljard kr som

LU 70 Avstämning av LU 70 1969 1975 Förändring 1969 1975 Förändring 1969—1975 _ Milj. kr % Milj. kr % 1969— 1969— 1972— 1975 1972 1975 Disponibel inkomst 16 500 30100 13 600 11 15100 23 700 8 600 5 11 därav: direkta skatter 14 300 29 600 15 300 12 13 900 25 600 11700 5 16 indirekta skatter 18 500 31500 13 000 9 18 000 36 300 18 300 14 10 vissa bidrag till hushåll och social- försäkrings- sektom 7 750 12 750 5 000 9 8 000 19 200 11 200 16 16 Slutlig efterfrå- gan 15 700 29 500 13 800 11 14 500 25 200 10 700 11 8 därav: konsumtion 13 100 24 400 11300 11 12 300 21300 9 000 11 9 Finansiellt sparande 800 600 —200 ' 600 —1 500 —2 100 ' '

beräkningarna indikerar för 1977 skulle betyda en avsevärd förbättring jämfört med lågkonjunkturåret 1972, då statens konsumtions- och investeringsefterfrågan översteg den disponibla inkomsten med 2,6 miljarder kr. Den statliga disponibla inkomsten beräknas som skillnaden mellan skatteinkomster och transfereringar till olika sektorer, såsom barnbidrag, folkpensioner osv. För att belysa känsligheten i gjorda kalkyler skall påpekas att ytterligare ett par procentenheters högre tillväxttakt i de direkta skatterna ökar det finansiella sparandet med ca 2,5 miljarder kr 1977.

I LU 70 beräknades det statliga finansiella sparandet komma att försämras något 1975 jämfört med 1969. De reviderade beräkningarna ger också en försämring i det finansiella sparandet för den tiden, men betydligt större än enligt LU 70 eller av storleksordningen 2 miljarder kr.

Det är främst den faktiska utvecklingen 1969—1972 som så radikalt förändrar bilden för hela perioden 1969—1975. Som framgår av tabell 2 beror skillnaden i utvecklingen framför allt på den låga faktiska ökningen av den disponibla inkomsten, som för perioden 1969—1972 stannade vid 5 % per år.

Även om 1970 års skattereform var känd då LU 70 gjordes, var verkningarna av densamma svåra att uppskatta för prognosperioden. Detta tillsammans med konjunkturnedgången 1971 och 1972 förklarar till en del den lägre tillväxten i statens disponibla inkomster jämfört med vad LU 70 gav. En viktigare förklaring är emellertid den relativt snabba tillväxten i bidragen till hushålls- och socialförsäkringssektorerna.

Den kraftiga överskattningen av ökningstakten i de direkta skatterna, som gjordes i LU 70, neutraliserades dock till största delen av en underskattning av tillväxten i de indirekta skatterna. Ökningen i de totala skatteintäkterna väntas, enligt nu gjorda beräkningar, uppgå till drygt 1,5 miljarder kr mer för perioden 1969—1975 än vad kalkylerna i LU 70 gav. Det bör framhållas att de reviderade beräkningarna inkluderar verkningar- na av att sjuk- och arbetslöshetsförmånerna föreslås bli beskattade fr.o.m. 1974. Även verkningarna av skatteomläggningen 1973 ingår i beräkningarna, men påverkar inte de totala skatteintäkterna, då den lägre direkta skatten kompenseras av högre indirekt skatt.

På utgiftssidan är det framför allt storleken av bidragen till hushålls- och socialförsäkringssektorerna som underskattas i tidigare beräkningar. Ökningen 1969—1972 blev så hög som 16 % mot den i långtidsutred- ningen prognostiserade tillväxten på 9 % för hela perioden 1969—1975. Höjda barnbidrag och folkpensioner har bl. a. bidragit härtill. Att tillväxten under perioden 1972—1977 likaså väntas bli 16 % förklaras av sjuk— och arbetslöshetsförsåkringsreformen.

Enligt LU 70: s kalkyler väntades den disponibla inkomsten öka med ca 13,5 miljarder kr under perioden 1969—1975. Enligt de nu gjorde beräkningarna stannar ökningen vid ca 8,5 miljarder kr, en differens på 5 miljarder kr. Hela skillnaden slår emellertid inte igenom på utvecklingen av det finansiella sparandet, då även den slutliga efterfrågan väntas tillväxa långsammare enligt de reviderade beräkningarna jämfört med långtidsutredningens kalkyler. Den senare skillnaden beror snarare på att konsumtionsutgifterna nedreviderats för utgångsåret 1969 än på att tillväxttakten beräknas bli lägre.

Kommunerna

Tillsammans med skatteintäkterna utgörs kommunernas inkomster i huvudsak av statsbidrag. I statsbidragen ingår fr. o. m. 1973 kompensa— tion till kommunerna för minskade skatteintäkter i samband med 1971 års skatteomläggning.

De förutsedda effekterna av det förslag som framlagts angående ändringar i skatteutjämningssystemet för kommunerna har även medta- gits. Den provisoriska omläggningen av skatteutjämningssystemet leder till en ökning av kommunernas inkomster på drygt 350 milj. kr 1974, dvs. under det första året, jämfört med gamla systemet. Efter hand avtrappas emellertid övergångsbidraget, så att det slutliga inkomsttill- skottet beräknas uppgå till ca 250 milj. kr.

Med en antagen utdebiteringshöjning på 25 öre per år 1974—1977 väntas skatteinkomsterna årligen öka med 8 % under prognosperioden (se tabell 3). Det är en lägre ökningstakt jämfört med 1967—1972 då dessa inkomster ökade med 13% per år. Under den sistnämnda perioden höjdes medelutdebiteringen med så mycket som i genomsnitt 1 kr per år.

På utgiftssidan väntas en långsammare ökningstakt för bidragen till hushållen, vilkas tillväxttakt torde komma att halveras 1972—1977 jämfört med 1967—1972. Väsentligt förbättrade bostadstillägg till

Tabell BG: 3 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1972 och 1977 Kommunala myndigheter och affärsverk

Milj. kr Procentuell årlig förändring 1972 1977 1967—1972 1972—1977 Faktorinkomster 2 850 4 800 13 11 Inkomstförzlelning 35 900 55 200 12 9 Direkta skatter 24 700 36 900 13 8 lndirekta skatter 1 300 2 000 12 9 Statsbidrag 11 800 19 000 12 10 Ovriga inkomster 6 200 10 000 16 10 Bidrag till hushåll 4 000 6 100 18 9 Bidrag till social- försäkringssektorn ] 100 1 600 13 8 Ovriga transfererings- utgifter 3 000 5 000 14 11 Disponibelt 38 750 60 000 13 9 Slutlig efterfrågan 39 750 64 200 12 10 Konsumtion 30 400 50 400 15 11 Bruttoinvestering 9 200 13 700 9 8 Nettoförvärv av mark 150 100 — —8 Finansiellt sparande —1 000 —4 200 '

barnfamiljer förklarar en stor del av den kraftiga tillväxt som ägt rum under senaste 5-årsperioden.

En sammanställning av beräkningarna över kommunernas inkomster och transfereringsutgifter ger en ökning i den disponibla inkomsten med knappt 9 % per år 1972—1977. Då samtidigt investerings- och konsum- tionsutgifterna beräknas öka något snabbare leder detta till en nedgångi det finansiella sparandet med drygt 3 miljarder kr 1977 jämfört med 1972.

Räknar man å andra sidan med en utdebiteringshöjning på 50 öre per år skulle kommunernas finansiella sparande bli negativt med 2 800 milj. kr 1977. Enbart denna förändring skulle således innebära en ökningi det finansiella sparandet med inemot 1,5 miljarder kr 1977 jämfört med de ovan redovisade beräkningar som bygger på en hälften så stor höjning.l

1 LU 70:s kalkyler fram till 1975 visas för kommunernas del ett negativt finansiellt sparande på 2 200 milj. kr 1969 och 5 500 milj. kr 1975. De nu gjorda beräkningarna visar ett lägre negativt finansiellt sparande såväl för 1969 som för 1975, eller 400 milj. kr resp. 1 000 milj. kr (tabell 4). Revideringen för 1969 gäller framför allt konsumtionsut- gifterna. Den lägre nivån på den kommunala konsumtionen för utgångsåret 1969 leder till att förändringen, mätt i absoluta tal, för konsumtionsutgifterna blir densamma i de båda kalkylerna trots att de reviderade beräkningarna

1 En ingående analys av hur kommunernasfinansiella sparande påverkas av olika antaganden för vissa centrala variabler återfinns i avsnitt 6.2 i denna bilaga.

Tabell B6: 4 Kommunernas finansiella sparande 1969 och 1975

LU 70 Avstämning av LU 70 ___—_________-— 1969 1975 Förändring 1969 1975 Förändring 1969—1975 ———— Milj. kr % Milj. kr % 1969— 1969— 1972— 1975 1972 1975 _______________———————— Disponibel inkomst 26 400 50 300 23 900 11 26 600 52 100 25 500 13 10 därav: direkta skatter 16 300 31800 15 500 12 16100 32 400 16 300 15 9 Slutlig efterfrågan 28 600 55 800 27 200 12 27 000 53 100 26 100 13 10 därav: konsumtion 20 450 43 050 22 600 13 19 000 41800 22 800 17 11 bruttoinve— stering 7 550 12150 4 600 8 7 500 11200 3 700 7 7 Finansiellt sparande —2 200 —5 500 —3 300 ' —400 —1 000 —600 ' ___—;;,

ger en snabbare ökningstakt för perioden som helhet, och framför allt för den faktiska utvecklingen under första hälften av prognosperioden.

Vad som i stället förklarar det förbättrade finansiella sparandet för 1975 är att de reviderade beräkningarna ger en tillväxt för investeringar- nas del som är något lägre och för den disponibla inkomstens del som är något högre jämfört med de tidigare prognoserna. En stor del av den högre ökningstakten i den disponibla inkomsten kan förklaras av högre tillväxttakt vad gäller skatterna.

Socialfö rsiz'kringssektorn

Till socialförsäkringssektorn förs allmän sjukförsäkring, folkpensionering, tilläggspensionering, yrkesskadeförsäkring och frivillig sjukpensions- och pensionsförsäkring. Sektoms finansiella sparande överensstämmer i stort med fondökningen inom allmänna pensionsfonden.

I de gjorda beräkningarna för denna sektor ligger ett antagande om att ATP-avgifterna kommer att höjas med 1/4 procentenhet såväl 1975 som 1976 för att uppgå till 1 l % de två sista prognosåren.

De tidigare nämnda reformerna på sjuk- och arbetslöshetsförsåkrings- området påverkar i hög grad sektorns inkomster och utgifter, men knappast dess finansiella sparande. För att finansiera dessa reformer föreslås bl. a. att arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen höjs med 0,6 procentenheter samt att en ny arbetsgivaravgift införs, som skall uppgå till 0,4 procentenheter av avgiftsunderlaget till sjukförsäkringen.

Att avgiftsinkomsterna trots de ovannämnda avgiftshöjningarna inte väntas öka med mer än 9 % under prognosperioden, att jämföras med 14 % under 1967—1972, beror bl. a. på att löneökningstakten antas bli

Tabell B6: 5 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1972—1977 Offentliga försäkringsinrättningar (Socialförsäkringssektorn)

Milj. kr Procentuell årlig förändring 1972 1977 1967—1972 1972—1977 Faktorinkomster — — — — Inkomstfördelning 10 550 15 400 15 8 Avgifter 16 750 26 000 14 9 Bidrag från stat och kommun 8 500 16 100 12 14 Ränteinkomster m. m. 3 700 7 500 27 15 Bidrag till hushåll 18 400 34 200 14 13 Disponibelt 10 550 15 400 15 8 Slutlig efterfrågan 5 5 0 9 00 l 0 10 Konsumtion 550 900 10 10 Bruttoinvestering -— — — — Finansiellt sparande 10 000 14 500 ' '

långsammare 1972—1977, jämfört med 1967—1972. Det skall också framhållas att arbetsgivaravgifterna höjdes med ca 3,5 procentenheter under 1967—1972 mot 1,5 procentenheter som här har antagits för prognosperioden. Av avgiftshöjningen på ca 3,5 procentenheter faller 2 procentenheter på ATP-avgiften.

Som framgår av tabell 5 väntas bidragen från stat och kommun öka något snabbare 1972—1977 än 1967—1972 beroende på en högre tillväxttakt i statsbidragen. En lägre procentuell, men ej absolut, tillväxt väntas däremot för ränteinkomsterna medan transfereringarna till hus- hållen beräknas tillväxa isamma takt 1972—1977 som 1967—1972, till följd av reformen på sjuk- och arbetslöshetsförsäkringsområdet.

Den här relaterade utvecklingen för sektorns inkomster och utgifter leder till att tillväxttakten i inkomstöverskottet endast blir hälften så snabb 1972—1977 som 1967—1972. Trots detta torde ökningen i det finansiella sparandet komma att uppgå till 4,5 miljarder kr mellan 1972 och 1977.

Bos tadssek torn

Den reala modellen ger för prognosperioden en volymmässig minskningi bostadsinvesteringarna med ca 0,5 % per år, vilket är detsamma som för 1967—1972. I värde väntas emellertid investeringarna öka med knappt 5 % per år 1972—1977 mot 6 % per år under föregående 5-årsperiod. Under hela 60-talet ökade bostadsinvesteringarna avsevärt mer eller med i genomsnitt 10,5 % i volym räknat.

Sektoms inkomster består av driftöverskott, som också är att betrakta som en transfereringsutgift, och avskrivningar. Den disponibla inkomsten, dvs. avskrivningarna, finansierar en del av bruttoinvesteringarna. Det externa finansieringsbehovet väntas komma att bli ca 1 miljard kr större

Tabell B6: 6 Inkomstbildning och finansiellt sparande 1972 och 1977 Bostadssektorn

Milj. kr Procentuell årlig förändring 1972 1977 1967—1972 1972—1977 Faktorinkomster 13 7 00 18 100 6 6 Inkomstfördelning — 10 800 — 13 800 5 5 Transfereringsutgifter 10 800 13 800 5 5 Disponibelt 2 900 4 300 9 8 Slutlig efterfrågan 9 300 l 1 800 6 5 Konsumtion — — — — Bruttoinvestering 9 300 11 800 6 5 Finansiellt sparande ——6 400 —7 500 ' '

1977 jämfört med 1972, eller annorlunda uttryckt, det finansiella sparandet beräknas komma att försämras med ca 1 miljard kr och falla från minus 6,4 miljarder kr 1972 till minus 7,5 miljarder kr 1977 (tabell 6).

Hushållen

Hushållens inkomster. I detta avsnitt diskuteras konsumtionsefterfrågans tillväxt fram till 1977. Den kommer sedan att stämmas av mot den möjliga konsumtionsökningen som framkommit ur den reala modellen.

Konsumtionsefterfrågan beräknas i tre steg på liknande sätt som i LU 70. I det första steget bestäms hushållens faktorinkomster. Därefter görs en inkomstfördelning gentemot övriga sektorer och slutligen erhålls de disponibla inkomsterna som utifrån vissa sparkvotsantaganden bestäm- mer konsumtionsefterfrågan.

Det grundmaterial som ingick i LU 70 över hushållens inkomster har reviderats kraftigt sedan LU 70 presenterades. Framför allt har beräk- ningen ex post över driftöverskottet för egna hem justerats upp genomgående. För exempelvis 1969 uppgår skillnaden till ca 5 miljarder kr. För ett stort antal poster har dessutom smärre justeringar gjorts.1 Detta gör att vissa av de tendenser som framträdde i LU 70: s material antingen ytterligare har förstärkts eller kanske helt utplånats i det nu föreliggande grundmaterialet. I de fall det senare har inträffat kan således några av de hypoteser och slutsatser som då uppställdes nu framstå som felaktiga eller i varje fall som hittills obekräftade. Här skall dock endast nämnas ett par exempel på modifieringari de tidigare dragna slutsatserna som revideringen av beräkningarna föranleder.

] För en fullständigare redovisning av revideringar i nationalräkenskapsmaterialet se exempelvis ”Konjunkturläget Preliminär Nationalbudget 1972”; tabellbilagans notbilaga.

I förutsättningarna för inkomstberäkningarna fram till 1975 och 1977 ligger en BNP-prognos på drygt 4 % årligen i volym från 1972 till 1977. De anställdas löner förutsätts dessutom öka med genomsnittligt ca 7 % årligen, vilket tillsammans med prisantaganden inom övriga sektorer torde motsvara en förändring av BNP-deflatorn med drygt 4 % årligen. Den nominella ökningen av BNP kan således beräknas till mellan 8 och 8,5 % per år.

Hushållens faktorinkomster. Höjningarna av arbetsgivaravgifterna till allmänna tilläggspensioneringen i början av 60-talet antogs tidigare ha orsakat att hushållens faktorinkomstandel av BNP ökat i snabbare takt under 60-talets första hälft än under den senare hälften. (För att kunna bortse från kortsiktiga konjunkturella variationer baseras jämförelserna på 4-5-årsgenomsnitt för 1957—1960, 1961—1964 och 1965—1969.)

1 det nu redovisade materialet tycks ökningen av hushållens andel av BNP totalt vara något lägre men framför allt tämligen jämn under 60—talet. Av tabell 7 framgår att ungefär hälften av arbetsgivaravgifternas ökning från slutet av 50-talet till början av 70-talet har drabbat företagens vinster (beräknade som skillnaden mellan totala BNP och hushållens faktorinkomster inkl. arbetsgivaravgifter). Företagens kost- nadsövervältring på hushållen, som enligt avsnitt 6.3 huvudsakligen skett via prishöjningar, har således uppgått till ungefär hälften av kostnadsök- ningen för arbetsgivaravgifter och skett i samma takt som dessa ökat.

Kalkylerna för 1975 och 1977 förutsätter att företagens kostnadsöver- vältring av socialförsäkringsavgifter kommer att ske i större utsträckning än hittills eftersom den allmänna arbetsgivaravgiften också höjs. Hushål- lens faktorinkomstandel inkl. arbetsgivaravgifter till socialförsäkringen antas således bli oförändrad från början av 70-ta1et. Den höga faktorin- komstandel som kan noteras för 1971 och 1972 sammanhänger sannolikt delvis med lågkonjunkturen. Andelen kan kanske förväntas sjunka något under 1973 och 1974. Antagandena för 1975 och 1977 kan således innebära en obetydlig höjning av andelen jämfört med genomsnit- tet för hela den innevarande konjunkturcykeln från 1970 till säg 1974.

Arbetsgivaravgifternas andel av BNP förutses öka med 1,3 % fram till 1977 främst till följd av höjda arbetsgivaravgifter för tandvårdsförsäkring och kontant stöd vid arbetslöshet (KSA) (se tabell 7). Trots dessa höjningar —— motsvarande 1 % av den utbetalade lönesumman — beräknas den genomsnittliga årliga ökningstakten av arbetsgivaravgifterna fram till 1977 bli väsentligt lägre än tidigare under 60-talet, då ökningen var i genomsnitt drygt 17 % per år (se tabell 8). Skillnaden berori första hand på att den allmänna arbetsgivaravgiften antas ligga kvar på 1973 års nivå samtidigt som avgiftsuttaget till tilläggspensioneringen växer endast i måttlig takt.

Andelen faktorinkomster exkl. arbetsgivaravgifter förutses därmed sjunka ytterligare jämfört med 1971 och 1972. Dessa inkomsters andel av BNP tycks enligt nu tillgänglig statistik ha sjunkit successivt sedan slutet av 50—talet. De tänkbara effekterna härav på hushållssparandet diskuteras i avsnitt 6.3. I LU 70 redovisades däremot en ökning av faktorinkomstan- delen under första hälften av 60-ta1et, vilket bidrog till att man där drog slutsatsen att företagens kostnadsövervältring, i synnerhet inom den

Tabell B6: 7 Hushållens faktorinkomster 1957—1975 i procent av BNP lnom parentes anges förändringen i procentenheter från föregående period

1957— 1961— 1965— l970— 1977 1960 1964 1969 1972

a Faktorinkomst inkl. 81,8 82,6 83,4 84,4 84,4 arbetsgivaravgifter (+0,8) (+0,8) (+1,0) (0) b Faktorinkomst exkl. 77,8 76,8 75,2 74,4 73,1 arbetsgivaravgifter (—l,0) (—1,6) (—0,8) (—l,3) (: Arbetsgivaravgifter (a—b) 4,0 5,8 8,2 10,0 11,3

(+1,8) (+2,4) (+1,8) (+1,3)

________________———————

Tabell B6: 8 Hushållens inkomster uttryckta i procent av faktorinkomsten 1960—1977 ___—___”!—

1960 1965 1970 1972 1975 1977 Procentuell årlig förändring

1960- 1970— 1972- 1970 1975 1977

Faktorinkomster 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 8,8 8,2 8,1 Arbetsgivarav- avgifter 5,2 8,4 11,2 12,3 13,2 13,4 17,3 12,2 9,1 Löner 67,2 70,4 71,7 72,7 71,1 .69,7 Enskilda företaga- res inkomster 11,3 9,4 7,0 6,2 15 7 16 9 8,1 7,7 7,8 Restposter 16,3 11,7 10,3 8,8 * '

Inkomstför- delning —13,0 — 18,3 —23,5 —22,7 —23,0 —24,6 8,2 7,5 9,8 Direkta skatter -—17,3 —21,7 —25,8 —26,4 —29,1 —30,6 13,3 10,8 11,3 Avgifter till stat _ och kommun 0,9 1,0 1,9 1,7 1,8 1,8 9,9 7,1 8,9 Transfereringar

från stat och

kommun 4,2 4,9 5,4 6,6 6,8 6,8 11,6 13,1 8,6 Ovriga transfere- ringar 0,6 0,8 0,8 0,7 0,7 0,7 8,7 4,5 7,3 Socialförsäkrings- utfall 7,2 8,5 11,2 12,5 15,8 15,8 10,2 15,9 13,2 F örsäkringsav- gifter — 8,1 —10,9 -14, -15,6 —16,5 —16,5 15,2 11,3 11,7 Räntor m. m. netto 1,3 1,2 1,0 1,2 1,2 1,1 6,1 10,4 6,1 Disponibelt 87,0 81,7 76,5 77,3 77,0 75,4 7,4 8,5 7,6 Sparkvot (sparan- de i % av 3) 6,4 5,0 3,5 6,6 6,5 4,7 —0,3 0,6 —0,4 ____________________—_———-_——

utlandskonkurrerande sektorn, varit mycket måttlig. Som framgår av tabell 7 minskade faktorandelen redan från slutet av 50-talet till början av 60—ta1et med 1 procentenhet och fortsatte att minska i något snabbare takt under resten av decenniet, sannolikt beroende på större höjningar av arbetsgivaravgifterna. Rent kalkylmässigt synes således kostnadsövervält- ringen ha skett successivt under hela 60-talet.

Faktorinkomsterna inkl. arbetsgivaravgifter förutses, som framgått ovan, öka i ungefär samma takt som BNP. Eftersom arbetsgivaravgifterna

förutses öka i snabbare takt, med drygt 9 %, ökar löner, driftöverskott och restposter med sammanlagt knappt 8 %.

Inkomstomfördelningen. De direkta skatterna har från 1960 till 1970 ökat sin andel av faktorinkomstema med 8,5 procentenheter till 25,8 % 1970. Den genomsnittliga årliga ökningen uppgår till 13,3 %. Kommunal- skattedelen har vuxit snabbare med i genomsnitt 4,5 % per år. Den kommunala medelutdebiteringen har samtidigt höjts med i genomsnitt 0: 64 kr per år. Från 1970 till 1973 har ökningen varit 2: 94 kr eller 0:98 kr per år. De överenskommelser som gjordes våren 1972 mellan landstingsförbundet, kommunförbundet och finansdepartementet om begränsningar av framtida skattehöjningar, liksom de riktlinjer som den kommunalekonomiska utredningen arbetar efter, pekar mot att öknings- takten kan komma att dämpas framöver. Härtill kommer att kommun- sektorn nu tycks stå bättre rustad finansiellt än tidigare. Här har kalkylmässigt antagits en ökning av medelutdebiteringen med 0: 25 kr per år 1973—1977. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen 1977 antas således uppgå till 25 kr.

Den statliga direkta skatten sänktes 1971 med ca 4,0 miljarder kr men av olika uppbördstekniska skäl kom inte skattesänkningen samtliga inkomsttagare till godo redan samma år, utan säkningen fördelade sig på tre å fyra år. Eftersom den preliminärt inbetalade skatten inte reducera- des med lika mycket som den slutligt påförda skatten för samma inkomstperiod, innebar detta således att preliminärskatteuttaget höjdes. Från 1972 till 1973 sänktes den statliga skatten med 2,4 miljarder kr., men på samma sätt som 1971 skedde en del förskjutningar i skattebetal- ningarna de närmast efterföljande åren. Det kan vara av intresse att närmare studera dessa förskjutningar. Av tabell 9 framgår att minskning- en av inbetalningarna av direkt skatt från 1970 till 1971 enligt riksrevisionsverkets beräkningar blev endast av storleksordningen 2,6 % av de disponibla inkomsterna eller 2,5 miljarder kr. Från 1972 till 1973 kan sänkningen däremot beräknas bli ungefär 3,6% av de disponibla inkomsterna (3,8 miljarder kr). De bakomliggande faktorerna är skatte— sänkningen 1973, kvardröjande effekter av 1971 års skattesänkning samt ändrade principer för preliminärskatteuttaget 1973. Effekterna på det finansiella sparandet av dessa skattesänkningar är självfallet mycket svåra att uppskatta. Skattesänkningen 1971 finansierades emellertid med bl. a. en höjning av mervärdeskatten som statsfinansiellt uppvägde den omedel- bara sänkningen av den direkta skatten. Det kan därför antas att de disponibla inkomsterna 1971 påverkades negativt av skattereformen. Reformen innebar en omfördelning av inkomsterna mellan kategorier med sannolikt olika marginella sparbenägenheter. Detta skulle i och för sig kunna tänkas bidra till att förklara den ökning av sparandet som faktiskt inträffade 1970—1971, men sannolikt orsakades den även av vissa beteendeförändringar som diskuteras i avsnitt 6.3.

Skattesänkningen 1973, som huvudsakligen finansierades med en höjning av allmänna arbetsgivaravgiften, bör ha inneburit en stimulans av såväl den privata konsumtionsefterfrågan som sparandet. Även om företagen helt skulle kunna kompensera sig för avgiftshöjningen torde det dröja innan denna helt slagit igenom på konsumentpriserna.

Tabell B6: 9 Förskjutningar i skatteinbetalningarna föranledda av skattereforrnen 1970—1976 Procent av disponibel inkomst

___—________——

1970— 1971— 1972— 1973— 1974— 1975— 1971 1972 1973 1974 1975 1976

_____________..___————-——

Skattereform —4,2 Skatteuttag 1,6 —O,3 —1,1 —0,2 Skattereform —2,1 Skatteuttag —0.4 0,4 0,1 —0,1 ___—___— Summa —2,6 —0,3 —3,6 0,2 0,1 -—0,1

_________________——_

Beskattningen av förmånerna vid sjukdom, arbetslöshet och arbets- marknadsutbildning väntas medföra en nivåhöjning av preliminärskatten fr.o.m. 1974 i storleksordningen 3 miljarder kr. Effekten härav på hushållssektoms disponibla inkomster skall dock ses i relation till de ökade transfereringarna till sektorn från socialförsäkringen. Dessa höjs med betydligt större belopp.

Ökningen av de direkta skatterna väntas uppgå till drygt 11 % årligen 1972 till 1977. De anställdas makroekonomiska marginalskattekvot beräknas, enligt riksrevisionsverkets kalkyler, öka från knappt 50 % 1973 till drygt 50 % 1977. Skatteskaloma och debiteringsprinciperna har därvid förutsatts vara oförändrade från 1973.

Försäkringsavgifterna (inkl. arbetsgivaravgifterna till socialförsäkring- en) väntas öka något långsammare under 70-talet än under 60-talet. Ränteinkomsterna, som numera redovisas netto och separat från drift- överskotten, förutses öka i samma takt 1972—1977 som under 60-talet. För en närmare redogörelse för de olika transfereringarna till hushålls— sektorn från stat och kommun och socialförsäkringssektorn hänvisas till resp. sektoravsnitt.

Disponibla inkomster. Sammanlagt beräknas faktorinkomster och inkomstomfördelning medföra att de disponibla inkomsterna från 1970 och 1975 kommer att öka i något snabbare takt än faktorinkomstema till följd av skattesänkningar, ökade transfereringar och förbättrade socialför- säkringsförmåner. För perioden 1972—1977 väntas de disponibla inkoms- terna öka i något långsammare takt än faktorinkomstema. Den disponib- la delen av faktorinkomstema väntas således liksom under 60-talet fortsätta att sjunka efter en viss uppgång under 1972 och 1973.

Konsumtionsefterfrågan. Hushållssparandets lång- och kortsiktiga för- ändringar kommer att diskuteras utförligt senare i avsnitt 6.3.

Den möjliga konsumtionsökningen som den framkommit ur den reala modellen uppgår till 4,4 % i genomsnitt per år för perioden 1972—1977. Den mot inkomstantagandet svarande prisökningen antas uppgå till ca 3,5 % per år. Konsumtionens nominella tillväxt kan således beräknas till knappt 8 % per år. För att denna ökning skall kunna realiseras måste hushållens sparkvot minska med inemot 1/2 procentenhet per år under perioden 1972 till 1977. Sparkvoten skulle sjunka till en nivå motsvaran- de genomsnittet för 60-talet.

Fördelningen av de disponibla inkomsterna på konsumtion och

sparande är mycket vansklig att göra särskilt mot bakgrund av de tvära kast i sparandet som intråffadei början av 70-talet. Antar man emellertid att den genomsnittliga konsumtionskvot som gällde för 60-talet även skulle gälla för 1977, skulle därmed konsumtionsefterfrågan balansera relativt väl mot konsumtionsutrymmet. Osäkerheten i de gjorda kalkyler- na är självfallet avsevärd men det förtjänar framhållas att kalkylen i och för sig är förenlig med andra kombinationer av inkomst- och prisantagan- den än som gjorts här.

Konsumtionstillväxten har bestämts utifrån antaganden om fullt kapacitetsutnyttjande i ekonomin och att ingen ytterligare arbetstidsför- kortning genomförs under prognosperioden. Skulle exempelvis parterna på arbetsmarknaden komma överens om en minskning av arbetstiden genom kortare arbetsdag eller förlängd semester, så skulle konsumtions- tillväxten därmed begränsas jämfört med i de nämnda kalkylerna. Det är självfallet svårt att förutse hur detta skulle påverka inkomstfördelningen, men om man gör antagandet att den reducering av produktionstillväxten som uppstår påverkar både hushållens faktorinkomster och företags- vinsterna i motsvarande grad, dvs. faktorandelarna förutsätts oförändra- de, reduceras den disponibla inkomsten och sparandets andel förblir oförändrad.

Jämförelse med LU 70. Det statistiska materialet har sedan LU 70 utarbetades genomgått stora förändringar. Genom revideringen av privat konsumtion och hushållens faktorinkomster har tillväxten framför allt under 60—talets första hälft nedjusterats kraftigt. Följaktligen har även BNP-tillväxten reducerats jämfört med tidigare beräkningar. Revideringen är av storleksordningen en procentenhet per år.

En jämförelse mellan prognoserna i LU 70 och utfallet 1970—1972 visar en påfallande god överensstämmelse, så när som på disponibla inkomstens och sparkvotens utveckling (se tabell 10). BNP— och konsumtionstillväxten äri det närmaste identiska, även om de underlig- gande pris- och volymprognoserna divergerar kraftigt. Volymtillväxten har varit betydligt svagare än som tidigare antogs och bl. a. höjningen av den indirekta skatten samt de snabba importprisstegringarna bidrog till att prisutvecklingen blev avsevärt snabbare än som antagits. Sänkningen av den direkta skatten liksom kraftigt ökade transfereringar och utvidgade sociala förmåner orsakade att de disponibla inkomsterna ökade kraftigare än som antogs i LU 70. De förändringar som inträffade är således i huvudsak sådana som inte ingicki de överväganden som gjordes vid prognostillfället. Följaktligen blev kalkylmässigt även sparandet större än beräknat. Att därav dra slutsatsen att de ökade inkomstöverföringarna och sänkningen av de direkta skatterna skulle vara reella orsaken till sparandeökningen vore att förenkla orsakssammanhangen alltför mycket. Detta kommer att diskuteras utförligt i avsnitt 6.3. De grupper som erhållit ökade bidrag och skattesänkningar har främst varit pensionärer och barnfamiljer.

Även vid en jämförelse mellan LU 70:s prognoser och den nu förväntade utvecklingen fram till 1975 framträder ett par markanta avvikelser, vilka sammanhänger med vidtagna och föreslagna förändringar av skatte- och bidragssystemet. Trots att BNP-tillväxten nu förutses bli

Tabell B6: 10 Hushållens inkomster och konsumtion 1961—1975 Procentuell årlig ökning, löpande priser

1961— 1965— 1970» 1970— LU 70 1964 1969 1972 1975 —— 1970— 1975 ___/___— a Bruttonationalprodukt 8,7 8,1 8,5 7,7 8,5 b Privat konsumtion a—b 7,6 7,8 7,4 7,7 7,2 a—b 1,1 0,3 1,1 0 1,3 0 Hushållens faktorin- komster exklusive arbetsgivaravgifter 8,0 7,6 8,8 7,7 8,6 c—a —0,7 —0,5 0,3 0 0,1 d Hushållens direkta skatter 12,4 16,9 12,0 10,8 d'. 0 1,55 2,22 1,36 1,40 e Hushållens disponibla inkomster 7,7 6,8 9,1 8,5 7,5 e—c —O,3 —0,8 0,3 0,8 —1,1 f Hushållens sparkvot (e—b) 0,1 —1,0 1,7 0,8 0,3

___—__________——_—-———

lägre och därmed även ökningen av faktorinkomsten, beräknas de disponibla inkomsterna genom förändringarna öka snabbare än faktorin- komstema och snabbare än som tidigare antagits.

Totalt och företagssektorn

1 tabell 11 har sammanställts sparande och investeringar såväl för olika sektorer som för ekonomin som helhet.

Den totala investeringskvoten, dvs. bruttoinvesteringarna inkl. lageri procent av BNP, har minskat med knappt en procentenhet 1969—1972 jämfört med 1961—1964. Det totala inhemska sparandet har under samma tid minskat med närmare 1,5 procentenheter, vilket innebär att sparbidraget från utlandet, mätt såsom underskott i bytesbalansen, ökat med inemot 1/2 procentenhet. Under prognosperioden förutsätts jämvikt i bytesbalansen, dvs. underskottet i transfereringarna, i vilket ingår biståndsgivning till utvecklingsländerna, förutsätts uppvägas av överskott på bytesbalansen för varor och tjänster.

Sedan början av 60-talet har de statliga investeringarna och bostadsin- vesteringarna i stort varit oförändrade i förhållande till BNP, medan kommuninvesteringarnas andel ökat från 3,6 % 1961—1964 till 4,8 % 1969—1972. Under samma tid har de privata investeringarna minskat med ca 2 procentenheter.

Den reala modellen ger för prognosperioden 1972—1977 en volymmäs- sig ökning på 2,5 % per år för de totala investeringarna mot en BNP-tillväxt på drygt 4 % i volym, vilket leder till en relativt kraftig minskning av investeringskvoten. Framför allt väntas en minskad andel för bostadsinvesteringarna samt för de privata investeringarna.

Tabell B6: 11 Investering och sparande 1961—1977 1 procent av BNP till marknadspris

&

Statliga Kommunala Bostäder Offentliga Enskilda Övriga fi- Icke finan- Hushåll Summa myndig— myndig— försäkrings- försäkrings— nansiella siella (exkl. heter heter och inrättningar inrättningar företag företag försäkrings-

affärsverk sparande)

&

A Sparande 1961—1964 1965—1968 1969—1972 1977 (kalkyl)

Naha) v—l—Iv—lu—l mmqv

lr)

m N 051"?— NI—lv—lt—I N—T—c—t

oafixxo oqqm (&!va wqon Nst'srm wmqv

B Investering 1961—1964 1965—196 8 196 9—1972 1977 (kalkyl)

xo-noqo mer-vv

MMQN

Cl ? N I mq—O MMN— I—lv—l—dv—I ] I I l—Cv—lv—CH

C Finansiellt sparande 1961—1964 1965—1968 1969—1972

1977 (kalkyl)

ering—'no

nanm

Q OOO | 06110— Nu—t—cv-t oo_ M i "Z 0 | 10%—N _OO

mmév ] leq'f) ___— owqm vav ”'i m ] oo_ o | 6

Samtidigt som företagssektorns investeringskvot minskade med ca 2 procentenheter, försämrades sparkvoten med närmare 3 procentenheter från 1961—1964 till 1969—1972, vilket medförde ett ökat externt finansieringsbehov.

Självfinansieringskvoten, beräknad som sparandet i procent av investe- ringar i anläggningar, maskiner och lager, har för företagssektorn som helhet utvecklats enligt följande.

1961—1964 1965—1968 1969—1972 76 73 65

Utvecklingen är likartad i fråga om självfinansieringskvoten för enbart industrin.

1961—1964 1965—1968 1969—1972 94 90 81

Den sista perioden är inte helt jämförbar med de två tidigare då statistiken förändrades på åtskilliga punkter 1969, men tendensen är dock klar.

Industrins bruttovinstmarginaler har också försämrats under 60-talet. Jämförs början av 60-talet med slutet av 50-talet så stannar marginalför- sämringen vid en halv procentenhet, medan en jämförelse mellan 1961—1964 och 1965—1968 ger en minskning på ca 1 procentenhet. I början av 70-talet fortsatte vinstmarginalerna att minska, något mer 1970 än 1971.

Den reala modellen ger för prognosperioden en volymmässig ökning i de privata investeringarna på ca 2,5 % per år. Värdemässigt och inkl. lagerinvesteringar skulle detta leda till en ytterligare minskning av den privata sektorns investeringskvot med ca 1 procentenhet. Samtidigt framkommer residualt att företagssektorns sparande i förhållande till BNP reduceras med ca 1,5 procentenheter. Detta skulle innebära att företagens beroende av externfinansiering skulle komma att öka under prognosperioden. Uttrycks detta residualt framtagna siffror i självfinansieringstermer, fås att självfinansieringskvoten för företagssek- torn ytterligare skulle komma att minska något under prognosperioden. Kvoten som beräknas till 65 för 1969—1972 skulle uppgå till 60 för 1977.

6.1.2 Kreditmarknaden Kort historik

En ingående redogörelse för utvecklingen på kreditmarknaden under 60—talet återfinns i den finansiella bilagan till LU 70, varför vi här enbart i korthet skall redogöra för utvecklingens huvuddrag.

Kreditmarknadens totala omslutning har successivt ökat sedan början av 60-ta1et, såväl uttryckt i milj. kr som i procent av BNP och i procent av de totala investeringarna, vilket nedanstående tablå visar.

1961—1964 1965—1968 1969—1972 Milj. kr 29 100 60 200 81 500 %av BNP 8,2 8,4 8,6 % av bruttoinvesteringar, inkl. lager 34,4 49,5 50,5 På utbudssidan har offentliga försäkringsinrättningar, vilket i det när- maste är detsamma som allmänna pensionsfonden, kommit att inta en alltmer dominerande ställning, vilket framgår av tabell 12. Under perioden 1961—1964 utgjorde dess andel av kreditgivningen ca 22,5 %, såsom den registreras i kreditmarknadsmatrisen, och ökade sedan till närmare 27,5 % under 1965—1968 för att uppgå till 36,5 % 1969—1972. Under samma tid har banksektoms andel minskat med i det närmaste 1/3. 1961—1964 uppgick dess andel nämligen till ca 60 % och 1969—1972 till 42,5 %.

Av tabell 13 framgår hur kreditinstitutens lån fördelar sig på reala sektorer. Riksbankens kreditgivning avser praktiskt taget uteslutande

Tabell Bö: 12 De reala sektorernas upplåning i olika kreditinstitut 1961—1972 Procent av det totala utbudet på marknaden

___—

Långivare Låntagare %— Stat Kommu- Bo- Närings- Summa ner städer liv I 961 —I 964 Riksbanken — 1,7 0,0 1,5 0,2 0,0 Affärsbanker 1,3 1,4 8,5 20,2 31,4 Andra banker — 2,1 4,6 20,7 5,6 28,8 Enskilda försäkringsinrätt- ningar — 0,4 2,0 6,3 3,9 11,8 Offentliga försäkringsin- rättningar 2,1 4,0 10,1 6,1 22,3 Allmänheten — 0,9 0,6 0,3 5,7 5,7 _x Totalt — 1,7 12,6 47,4 41,7 100,0 1 965— 1968 Riksbanken 5,1 0,1 0,5 0,5 6,2 Affärsbanker 0,6 0,8 10,5 15,3 27,2 Andra banker 1,1 4,4 12,9 4,8 23,2 Enskilda försäkringsinrätt— ningar 0,4 0,6 4,3 4,2 9,5 Offentliga försäkringsin- rättningar 2,1 3,1 12,9 9,2 27,3 Allmänheten 2,9 0,1 0,2 3,4 6,6 ___ Totalt 12,2 9,1 41,3 37,4 100,0 1969—1972 Riksbanken 5,5 0,0 — 0,0 0,0 5,5 Affärsbanker 4,7 1,1 7,0 9,5 22,3 Andra banker 2,7 2,1 10,5 5,0 20,3 Enskilda försäkringsinrätt- ningar 0,6 0,8 6,4 4,1 1 1,9 Offentliga försäkringsin- rättningar 5,1 3,5 15,9 11,9 36,4 Allmänheten 1,0 0,0 0,1 2,5 3,6 __h— Totalt 19,6 7,5 39,9 33,0 100,0

Tabell B6: 13 Kreditinstitutens lån till de olika reala sektorerna 1961—1972 Procentuell fördelning

___—___._.__———

Långivare Låntagare Stat Kommu- Bo- Närings- Summa ner städer liv Riksbanken 1961—1964 -— — — —— — 1965—1968 82,7 1,1 7,6 8,6 100,0 1969—1972 99,7 0,2 —O,2 0,3 100,0 Affa'rsbanker 1961—1964 4,2 4,5 27,0 64,3 100,0 1965—1968 2,4 2,8 38,4 56,4 100,0 1969—1972 21,2 4,7 31,4 42,7 100,0 Andra banker 1961—1964 — 7,1 16,0 71,8 19,3 100,0 1965—1968 4,9 19,2 55,3 20,6 100,0 1969—1972 13,3 10,2 51,7 24,8 100,0 Enskilda försäk- 1961—1964 — 3,8 16,9 53,8 33,1 100,0 ringsinrätt- 1965—1968 4,1 6,3 45,7 43,9 100,0 ningar 1969—1972 4,8 6,7 54,2 34,3 100,0 Offentliga försäk- 1961—1964 9,2 18,0 45,5 27,3 100,0 ringsinrätt— 1965—1968 7,8 11,3 47,3 33,6 100,0 ningar 1969—1972 14,3 9,7 43,5 32,5 100,0 Allmänheten 1961—1964 —15,5 9,4 6,3 99,8 100,0 1965—1968 43,4 1,8 3,5 51,3 100,0 1969—1972 26,6 1,3 2,7 69,4 100,0 Totalt 1961—1964 — 1,7 12,6 —47,4 41,7 100,0 1965—1968 12,2 9,1 41,3 37,4 100,0 1969—1972 19,6 7,5 39 9 33,0 100,0

___—___;—

staten, medan affärsbankema främst förser näringslivet med krediter. Övriga instituts huvudsakliga utlåning avser finansiering av bostäder. Dessa huvuddrag har varit bestående sedan början av 60-talet, men har blivit något mindre framträdande under senare år. Av övriga bankers utlåning gick 1961—1964 närmare 3/4 till bostäder. Under perioden 1969—1972 var andelen endast 50 %. Genom att näringslivet i växande utsträckning fått del i obligationsmarknaden har vidare näringslivets andel av affärsbankemas utlåning krympt.

Den mest påfallande förändringen på efterfrågesidan är utvecklingen av statens upplåningsbehov. Vissa åri början av 60-talet översteg inkomster- na utgifterna, men under senare hälften av 60-talet och i början av 70—talet har budgeten varje år visat underskott av varierande storlek. 1972 uppgick underskottet till 6,3 miljarder kr, vilket kan jämföras med det största underskottet under 60-talet, som inträffade 1969 och uppgick till 3,7 miljarder kr.

De under senare är relativt stora budgetunderskotten ledde till att statens andel av upplåningen på kreditmarknaden uppgick till närmare 20 % för perioden 1969—1972 medan staten under perioden 1961—1964 uppträdde som långivare (se tabell 13).

Den kraftiga ökningen i statens upplåningsbehov har lett till att övriga låntagarsektorers andelar minskat. Så har t.ex. kommunernas andel

minskat med 5 procentenheter från 1961—1964 till 1969—1972. Andelsminskningen för bostadssektorn och näringslivet uppgår till 7,5 resp. drygt 8,5 procentenheter, som framgår av tabell 13.

Det kan förtjäna nämnas att kommunerna och näringslivet under åtstramningsperioden 1969—1970 och även under de båda följande åren i stor utsträckning företog upplåning utanför den organiserade kreditmark- naden — i fråga om företagen till viss del i utlandet. Det material som här redovisas gäller de olika sektorernas ianspråktagande av kreditutbudet på den organiserade kreditmarknaden i Sverige. Exkluderas statens upplåning, huvudsakligen bestämd av ekonomisk- politiska hänsynstaganden, erhåller man en något annorlunda bild än den ovan redovisade. Kommunernas upplåning minskar, liksom i föregående fall, men här med enbart 3 procentenheter, medan bostadssektorns andel ökar lika mycket. Näringslivets andel förblir densamma 1969—1972 som 1961—1964.

1961—1964 ] 9615—1968 1969—1972

Kommuner 12,4 10,4 9,3 Bostäder 46,6 47,0 49,6 Näringsliv 41 ,0 42,6 41,1 Totalt 100,0 100,0 100,0

Av tabell 12 framgår hur de reala sektorernas upplåning i olika kreditinstitut har utvecklats sedan början av 60-talet. Kommuner och bostadssektorn har i stort koncentrerat sin upplåning till allmänna pensionsfonden och banksektorn utanför affärsbankema. Näringslivets kreditbehov har täckts framför allt genom affärsbanksupplåning, men dess upplåning i allmänna pensionsfonden via mellanhandsinstituten och egna obligationsemissioner har ökat och översteg upplåningen i affärs- bankema under perioden 1969—1972.

Även om kreditmarknadens omslutning visar en stadig tillväxt vid en jämförelse mellan årsgenomsnitten för 4-årsperioderna 1961—1964, 1965-1968 resp. 1969—1972 (7 300 milj. kr, 15100 milj. kr resp. 20400 milj. kr), finns det stor variation mellan åren i en period, sammanhängande med konjunkturutvecklingen och den förda kreditpoli- tiken.

Vid kreditåstramningen 1969 och 1970 minskade den totala nettoutlå- ningen med 4 miljarder kr, eller från 20 miljarder kr 1968 till 16 miljarder kr 1970. Den expansiva kreditpolitik som fördes under 1971 och 1972 medförde att nettoutlåningen, totalt sett, ökade under dessa båda är med tillsammans 11 miljarder kr. Kreditmarknadens omslutning uppgick således till 27 miljarder kr 1972.

Kreditmarknaden I 977

Som de senaste årens utveckling visar kan storleken på kreditefterfrågan och utbudet variera kraftigt år från år. En framskrivning av efterfrågan och utbudet på kreditmarknaden som avser ett visst är blir därför i hög grad osäker. De siffror som här redovisas för 1977 representerar snarast den trendmässiga utvecklingen, dvs. ett år med varken läg- eller

högkonjunktur och varken lätt eller åtstramad kreditmarknad. Jämförel- seåret 1972 var inte neutralt i dessa avseenden utan karakteriserades av en kraftig kreditexpansion och en omfattande likviditetsuppbyggnad, vilket självfallet beaktats vid bedömningen av upplåningsbehoven i framtiden.

l beräkningarna av kreditförmedlingens utveckling utgör de tidigare redovisade kalkylerna över förändringarna i det finansiella sparandet hos olika sektorer tillsammans med justeringar för likviditetsutvecklingen de viktigaste faktorerna.

För att kunna beräkna det statliga upplåningsbehovet måste förutom kalkyler över det finansiella sparandet även den statliga utlåningen uppskattas. 1972 uppgick utlåningen till 4,5 miljarder kr. Den utan jämförelse största delen härav gick till bostadsbyggandet. Under prognos- perioden torde utlåningen till bostadsbyggandet komma att öka men inte beroende på ökad nyutlåning utan beroende på växande skuld för sådana låntagare som tidigare erhållit paritetslån. Bostadsstyrelsen räknar med att skuldökningen kommer att bli inemot 1 miljard kr större 1977 än 1972, vilket skulle innebära att den totala statliga utlåningen skulle komma att uppgå till i runt tal 5,5 miljarder kr 1977, förutsatt att statens övriga utlåning i stort förblir oförändrad.

Statens upplåningsbehov skulle då kunna kalkyleras på följande sätt. Upplåning på kreditmarknaden 1972 6 300 Förändring från underskott till överskott

i det finansiella sparandet —3 300 Ökad statlig utlåning 1 000 Upplåning på kreditmarknaden 1977 4 000

Av de reviderade beräkningarna framgick att kommunernas finansiella sparande beräknas uppgå till —4 200 milj. kr 1977, vilket är en försämring med drygt 3 miljarder kr från 1972. Trots att utgiftsöver- skottet minskade 1972 jämfört med 1970 och 1971, ökade kommunerna sin upplåning detta är nästan lika mycket som 1971 och med inemot 1/2 miljard kr mer än 1970. Det sammanhängde med en strävan hos kommunerna att i det lätta kreditmarknadsläget på nytt bygga upp likviditeten efter den kraftiga avtappningen under de två tidigare åren. Likviditetsökningen 1972 uppgick till ca 2 miljarder kr. Om man antar att kommunernas likvida tillgångar 1977 inte ökar lika kraftigt som 1972, utan endast med 1 miljard kr, kan den kommunala upplåningen beräknas enligt följande.

Upplåning på kreditmarknaden 1972 1 700 Ökat finansiellt sparandeunderskott 3 200 Minskad upplåning till följd av lägre

likviditetsökning —1 000 Upplåning på kreditmarknaden 1977 3 900

Den bristande överensstämmelsen mellan det finansiella sparandet och kreditströmmarna, såsom de redovisas i kreditmarknadsstatistiken, är mer

framträdande för bostadssektorn än för de övriga sektorerna. Till kreditmarknadens upplåningssiffror skall dessutom den statliga utlåning- en för bostadsändamål läggas, vilket gör gapet ännu större. Här skall emellertid inte skuldökningen på paritetslånen eller räntelånen medtas, då dessa i detta sammanhang betraktas som en statlig utlåning till hushållssektom. Som tidigare framkom av diskussionen kring storleken av statens utlåning till bostadsbyggandet beräknades utlåningsökningen helt tillskrivas skuldökningen på paritetslånen.

En finansieringskalkyl för bostadssektorn skulle härmed komma att se ut enligt följande.

Upplåning på kreditmarknaden 1972 8 900 Ökat finansiellt sparandeunderskott 1 100 Upplåning på kreditmarknaden 1977 10 000

Trots att soczalförsäkringssektorns finansiella sparande ökade med 1,5 miljarder kr 1972 jämfört med 1971, minskade dess utlåning på kreditmarknaden med 1 miljard kr. En sådan minskning har inte inträffat förut. För tidigare år har nämligen ökningen i det finansiella sparandet följts av ökad utlåning. Förändringen 1972 orsakades av att allmänna pensionsfonden använde en del av sitt inkomstöverskott till återbetalning av de under framför allt 1971 i banker upptagna kortfristiga lånen. I nedanstående kalkyl för 1977 har antagits att allmänna pensionsfonden inte, såsom 1972, återbetalar stora lånebelopp till bankerna utan använder hela sitt finansiella sparande till placeringar på kreditmarkna- den. Med ett sådant antagande i förening med ovan kalkylerade ökning av socialförsäkringssektoms finansiella sparande erhålls en utlåning på kreditmarknaden från denna sektor om 13 700 milj. kr, som framgår av nedanstående sammanställning.

Utlåning på kreditmarknaden 1972 8 200 Ökat finansiellt sparandeöverskott 4 500 Förändring i allmänna pensionsfondens upplåningi bankerna ] 000

Utlåning på kreditmarknaden 1977 13 700

Av den i avsnitt 6.1.1 redovisade utvecklingen för det finansiella sparandet inom företagssektorn, framkom att dess behov av extern finansiering skulle komma att förstärkas under prognosperioden. Närings— livets upplåning på kreditmarknaden ökade med 6,2 miljarder kr från 1970 till 1972, då marknaden var lätt, vilket möjliggjorde en likviditets- uppbyggnad. Vid kreditåtstramningen 1969—1970 minskade upplåningen från 7 300 milj. kr 1968 till 3 800 milj. kr 1970.

En kalkyl över upplåningsbehovet för näringslivet skulle få följande utseende med användning av den residualt framräknade förändringen i sektorns finansiella sparande. Företagens upplåning utanför den organise- rade marknaden i Sverige har antagits bli av ungefär samma omfattning som 1972.

Upplåning på kreditmarknaden 1972 10 100 Ökat finansiellt sparandeunderskott 5 500 Minskad upplåning till följd av lägre likviditetsökning -—1 000 Upplåning på kreditmarknaden 1977 14 600

l kreditmarknadsstatistiken har inte hushållens upplåning kunnat särskil- jas från företagens. Siffran över upplåning på kreditmarknaden ovan innefattar därför även hushållen. Det synes i detta sammanhang rimligt att anta att hushållens upplåning på kreditmarknaden i stort blir oförändrad, varför några justeringar av näringslivets upplåning inte är nödvändig med hänsyn till hushållens finansiella utveckling.

Enligt beräkningarna över hushållssparandet väntas en fortsatt ökning av de enskildas försäkringssparande. Hushållens försäkringssparande, som det registreras i nationalräkenskaperna, uppgick till 1 miljard kr 1960. Sedan sjönk det något i samband med ATP-systemets tillkomst och uppgick ånyo till 1 miljard kr 1965 och 1966. Därefter har det successivt ökat och beräknas ha uppgått till inemot 3 miljarder kr 1972. Det enskilda försäkringssparandet väntas under prognosperioden växa med uppskattningsvis 1 miljard kr.

Eftersom försäkringssparandet inom hushållssektom överförs till en- skilda försäkringsinrättningar innebär det att denna sektors finansiella sparande ökar och därmed dess utlåning på kreditmarknaden. Denna utlåning var för perioden 1969—1972 i genomsnitt ca 2,4 miljarder kr per år och för 1972 drygt 3 miljarder kr. Den kan uppskattas bli omkring 4 miljarder kr 1977.

Ovan har beräkningar gjorts över upplåningsbehovet 1977 för staten, kommunerna, bostadssektorn och näringslivet och över placeringsbehovet samma år för de enskilda och offentliga försäkringsinrättningarna. Som framgått i andra sammanhang är en av förutsättningarna för kalkylen att bytesbalansen skall vara ijämvikt 1977. Varken över- eller underskott skall föreligga. .

För perioden 1969—1972 förekom underskott i bytesbalansen på i genomsnitt ca 100 milj. kr per år. Då underskottet i denna balans kan betecknas som ett lands nettoupplåning, kan Sveriges nettoupplåningi utlandet sägas ha uppgått till 100 milj. kr per år under nämnda tid. På den finansiella sidan svarar detta belopp dels mot kapitaltransaktioner av olika slag m.m., som givit ett nettoinflöde på 600 milj. kr per är, dels mot ”utlåning” i form av tillväxt av valutareserven på i genomsnitt 500 milj. kr per år. Nettosiffrorna för utlandstransaktionerna är således förhållandevis små. ] beräkningarna för 1977 förutsätts att denna bild inte förändras nämnvärt och som framgått antas att nettoupplåningen blir omkring 0.

I kalkylerna ovan görs som nämnts likviditetsantaganden för 1977, som innebär att året ifråga kommer att representera ett slags medelpro- portional i likviditetsavseende. Härigenom kan siffrorna för detta år jämföras med medeltalsuppgifterna för åren 1969—1972; 1969—1970 var två åtstramningsår och 1971—1972 två likvidiseringsår.

Med ovan nämnda likviditetsantagande kommer även en kalkyl över

Tabell Bö: 14 Kreditmarknadskalkyl för 1977 Milj. kr, årsgenomsnitt för 1969—1972

___—__—

Efterfrågan 1969— 1977 Utbud 1969— 1977 1972 1972

Stat 4 000 4 000 Riksbanken 1 100 1 300 Kommuner 1 550 3 900 Banker 8 700 12 500 Bostäder 8 150 10 000 Enskilda försäkrings—

inrättningar 2 400 4 000 Näringslivl 6 700 14 600 Offentliga försäkrings-

inrättningar 7 400 13 700 Allmänheten 800 1 000

Totalt 20 400 32 500 Totalt 20 400 32 500

_m— ] lnkl. hushållen.

bankernas kreditgivning innefattande affärsbankernas och andra bankers kreditgivning tillsammantagen att utgöra ett medelalternativ. Blir 1977 ett år med lätt kreditmarknad och kraftig likviditetsökning skulle således de kalkylerade siffrorna för bankernas kreditgivning komma att överskri- das medan deras utlåning vid en mer restriktiv kreditpolitik och en betydande likviditetsuppbyggnad åren före åtstramningen mycket väl kan bli avsevärt lägre. Exempel på variationsvidden kan hämtas från de senaste årens utveckling. På två år — från 1970 till 1972 — har bankernas kreditgivning till de reala sektorerna stigit från 5 300 milj. kr till 14 600 milj. kr.

Kalkylen över bankernas kreditgivning görs på så sätt att gapet mellan ovan redovisade upplåningsbehov och placeringsbehov sluts. Dock tillförs först på utbudssidan ett belopp för riksbanken på 1 300 milj. kr, som främst antas svara mot riksbankens finansiella sparande och tillväxten av den utelöpande sedelmängden. Dessutom tillförs ett belopp för allmänhe— ten på likaledes 1 000 milj. kr, kring vilket belopp allmänhetens placeringar i obligationer brukar kretsa.

Den sammanlagda upplåningen på kreditmarknaden 1977 beräknas enligt ovan gjorda kalkyler till 32 500 milj. kr. Placeringarna av enskilda och offentliga försäkringsinrättningar samt av allmänheten och riksbanken beräknas uppgå till 20000 milj. kr. För bankerna skulle kreditgivningen i enlighet härmed bli 12 500 milj. kr. Det är visserligen ett något lägre belopp än för 1972, då bankernas kreditgivning, som nämnts, uppgick till 14 600 milj. kr. Kreditmarknaden var emellertid osedvanligt lätt under sistnämnda år och den genomsnittliga årliga utlåningen för perioden 1969—1972 uppgick till endast 8 700 milj. kr.

Allmänhetens tillgodohavanden i bankerna steg under 1972 med 12 800 milj. kr eller med 12 %. Under 1977 skulle banktillgodohavande- na beloppsmässigt komma att växa med i det närmaste samma belopp, men eftersom tillgodohavandena kan väntas vara inte obetydligt större vid ingången av 1977 än vid ingången av 1972, blir den procentuella stegringen lägre än nyssnämnda 12 %.

I fråga om totalfördelningen observeras på efterfrågesidan en markerad ökning för näringslivets upplåning från 1969—1972 till 1977. Även för kommunerna beräknas en relativt kraftig upplåningsökning äga rum. En

viss ökning skulle även ske beträffande bostadskreditgivningen, medan den statliga upplåningen 1977 inte skulle överskrida medeltalet för 1969—1970. En markerad andelsförskjutning mot näringslivet och kommunerna skulle således äga rum.

På utbudssidan skulle, trots en icke obetydlig ökning i fråga om bankernas kreditgivning, de enskilda och offentliga försäkringsinrätt- ningarna komma att öka sina andelar av den totala utlåningen. Denna utveckling utgör en fortsättning på trenden från 60-talet, som betingades av allmänna pensionsfondens tillkomst och tillväxt.

Dock är att märka att försäkrings- och pensionsinrättningarnas andel inte skulle växa i samma takt fram till 1977 som från 1965—1968 till 1969—1972. Andelen var nämligen 37 % 1965—1968, 48 % 1969—1972 och skulle enligt kalkylerna bli 54 % 1977. Då försäkrings- och pensionsinrättningama väsentligen svarar för det långfristiga kapitalutbu- det, skulle deras svagare andelstillväxt visserligen indikera fortsatt ökning av det långfristiga utbudets andel, men denna skulle dock inte fortsätta att öka i samma takt som tidigare.

6.2 Den kommunala sektorns utgifts- och inkomstutveckling 1973—1977 — Några framskrivningar1

Inledning

1 planeringssammanhang kan s. k. projektioner (framskrivningar) använ- das för att visa vad som skulle ske under olika förutsättningar. I det följande redovisas några alternativa framskrivningar av den kommunala sektorns trendmässiga utgifts- och inkomstutveckling t. o. rn. 1977, varvid 1973 används såsom utgångspunkt.2 Syftet med de utförda framskriv- ningarna är främst att uppskatta den nödvändiga skattehöjningen eller låneökningen i ett tänkt fall med en (i jämförelse med exempelvis 60-talet) något dämpad kommunal investeringsexpansion (= 3,3 % volymökning per år) från 1973 till 1977.3

Inledningsvis ges en sammanfattande kommentar. Därefter presenteras den långsiktsmodell och de antaganden som ligger bakom framskrivning- arna. Resultaten redovisas sedan i form av två huvudalternativ, vilka skiljer sig beträffande realinkomst- och prisutveckling. Avslutningsvis undersöks hur känsliga de utförda framskrivningarna är för vissa variationer i de uppställda förutsättningarna.

1 Avsnittet är utarbetat av docent Ernst Jonsson. 2 I artikeln ”Det kommunala skattestoppet — några synpunkter” (Landstingens tidskrift nr 1/1973) finns även en översiktlig redogörelse för en framskrivning, som omfattar utgifts- och inkomstutvecklingen under hela 70-talet. Denna framskrivning är dessutom kopplad till en antagen konjunkturutveckling. ] en annan artikel (”Priser på kommunala tjänster”) i samma tidskriftsnummer diskuteras vidare en

ökad prissättning av kommunala tjänster såsom ett medel att på längre sikt begränsa efterfråge- och kostnadsutvecklingen.

3 I detta avsnitt har i vissa fall använts antaganden och värden som inte stämmer överens med dem som ingår i avsnitt 6.1, varigenom givetvis även konsekvensernai fråga om behövliga utdebiteringsökningar, upplåning etc. blir olika. Här är dock syftet bl. a. att ge en fristående belysning av vilken betydelse marginella förändringar av olika faktorer har för kommunernas finansiella ställning. En arbetskrävande samordning i skilda detaljer har därför inte bedömts nödvändig.

Vid en översiktlig läsning kan avsnitt försedda med asterisk (*) överhoppas.

Sammanfattning

Modellen. Framskrivningarna har utförts med hjälp av en översiktlig långsiktsmodell, som bl. a. försöker ta hänsyn till samband mellan olika utgifts- och inkomstposter. ] modellen utlöser exempelvis investeringarna kostnadsökningar året därpå, vilka därefter till en del finansieras med avgifter och statsbidrag. Modellen innehåller dock även poster som är sinsemellan oberoende av varandra.

Antaganden. De antaganden, som uppställts beträffande realinkomst- och prisutvecklingen under perioden 1973—1977 ligger i linje med vad som sägs i avstämningen av LU 70. Övriga antaganden bakom modell- framskrivningarna är i regel baserade på den faktiska utvecklingen under en tidigare period. Antagandenai fråga innebär därvid bl. a.

a. att en allt större andel av de intjänade inkomsterna blir beskatt- ningsbar (motsvarande en ”dold” skattehöjning på uppemot 1 kr mellan 1973 och 1977), vilket beror på att grundavdrag, förvärvsavdrag och andra deklarationsavdrag förutsätts vara knutna till oförändrade reala inkomstbelopp oavsett realinkomstökningen;

b. att huvuddelen av den årliga kostnadsökningen beror på föregående års investeringar samt den löpande pris- och lönestegringen (medan transfereringarna till hushåll — t. ex. socialhjälp, bostadstillägg —- svarar för endast en förhållandevis liten del);

c. att den statsbidragsfinansierade delen av de kommunala kostnader- na efter hand växer något, vilket sammanhänger med att en stor del av driftbidragen är kopplade till lönekostnaderna och därmed ökar snabbare än de totala kostnaderna.

Resultat. Under perioden 1973—1977 är den trendmässiga ökningstak- ten (9—10 %) för de kommunala utgifterna — enligt modellfram- skrivningarna — betydligt lägre än tidigare, vilket huvudsakligen beror på den antagna långsammare investeringsexpansionen (3,3 % volymökning per år). Vid oförändrad (= 1973 års) utdebitering och lånefinansiering (av investeringarna) växer utgifterna vidare 1/2 procentenhet snabbare per år än inkomsterna. Efter hand uppkommer därigenom ett växande gap mellan utgifter och inkomster, vilket 1977 uppgår till nära 1 1/2 miljard kr. För att täcka detta gap är bl. a. följande alternativ tänkbara.

a. en utdebiteringshöjning med ca 1 kr mellan 1973 och 1977 (dvs.i genomsnitt 25 öre per år);

b. eller en ökning av investeringarnas lånefinansiering från 20 % 1973 till omkring 30 % 1977;

c. eller en ökning av statsbidragen, innebärande en ändrad real kostnadsfördelning mellan stat och kommun.

I alternativ b skjuts de skattehöjningar som eljest är nödvändiga framåt i tiden. I alternativ c flyttas finansieringsproblemet i stället över på staten.

Under den studerade perioden ökar vidare gapet mellan utgifter och inkomster betydligt om:

a. de kommunala avgifterna — liksom tidigare — höjs i väsentligt långsammare takt än den löpande kostnadsutvecklingen,"

b. den kommunala lönestegringen är påtagligt större än den genom- snittliga i samhället; .

c. arbetsgivaravgiften höjs i icke oväsentlig omfattning. Det kommer i så fall att krävas en än större utdebiteringshöjning (eller låneökning) fram till 1977. Varje procentenhets extra ökning av de kommunala lönerna tycks exempelvis betyda ca 10 öre meri utdebite- ringshöjning per år. Skattehöjningen blir ännu större (ca 15 öre) vid en motsvarande höjning av arbetsgivaravgiften, dvs. 1 procentenhet. Denna skillnad sammanhänger med att en kommunal löneökning till en del uppvägs av ökat skatteunderlag.

Kommentar. Även om de utförda framskrivningarna är tämligen enkla och mekaniska till sin natur, kan de ändå ge en antydan om utvecklings- tendensema under de angivna förutsättningarna. Såsom den kommunala verksamheten f.n. bedrivs och finansieras tycks det sålunda krävas en något krympande investeringsvolym för att hålla utdebiteringen oföränd- rad under den undersökta perioden. Vid den antagna måttliga investe- ringsexpansionen förefaller det därmed inte vara möjligt att undvika skattehöjningar, såvida inte upplåningen ökar i väsentlig omfattning under perioden i fråga.

Modellen

Allmänna egenskaper. Framskrivningarna har utförts med hjälp av en översiktlig långsiktsmodell. Eftersom modellen är inriktad på den trendmässiga utvecklingen mellan långsiktsperiodens basår (t) och slutår (t+n), bortser den från kortsiktiga svängningar kring trenden (för t. ex. skatteunderlaget). Modellen försöker ta hänsyn till samband mellan olika utgifts- och inkomstposter. l modellen förekommer exempelvis en koppling mellan a. investeringar och kostnadsökningar året därpå; b. investeringarna och vissa finansiella resurser (= kapitalinkomster, dvs. lån, investeringsbidrag och försäljningsmedel o. dyl.); 6. kostnads- och intäktsökningar (gällande statliga driftbidrag samt avgifter och ersättningar); d. löne- och skatteunderlagsutvecklingen. Såsom punkterna a—c antyder blir investeringarna därigenom en väsentlig bestämningsfaktor för den långsiktiga utgifts- och inkomstut- vecklingen.

Basårets utgifts- och inkomstförhållanden bildar utgångspunkt för model- len:

1, + Tr, + C, = CI, + GR + R + T, _:— _f—J _:— _r— _— _— _— inve- trans- övriga kapi- stat- av- skatter stering- fere- kost- talin- liga gifter är t ar ring- nader koms- drift- o. er— år I är till är t ter bidrag sätt—

hushåll är I år ! ningar år ! år !

Med hjälp av modellen bestäms därefter slutårets utgifter och inkomster, vilka enligt budgetrestriktionen skall balansera

1,+n+rr n+c t+n= C1t+n+GRt+n+R

+T

t+n t+n

eller specificerat

I, - (1+i)"(1+b)" + Trt(1+tr)"(l+d)"(1+s)" + ___—4 _ investeringar transfereringar till år t+n hushåll år t+n

1 _ _ 1 +u+c>m [C;+ak—I,'n5 (l+f>f(1+b>f]=

j=o (1 +c)i & övriga kostnader är t+n

_! . ' ' =C1,-(1+i)n(1+b)n+(1+g)n [GR,+ag-1,-"z M] +

j=o (l +g)'i _ ___—__, kapitalinkomster statliga driftbidrag är t + n är t+n

l . . +(1+r)"' [R,+ar-1,-"_z (_lhl'wfby] +

j=o (l +r)i __ avgifter och ersättningar år t+n

(1+k)"n +L,-(1+ n- 1—cg, (1+1) '(1+l) -X,+,,

%

skatteintäkter år t+n

Noten längst ned på nästa sida.

där beteckningarna innebär 1, tr volymkomponent i den årliga förändringen av respektive budgetpost b,c,d,g,r, priskomponent i den årliga förändringen av respektive bud- getpost s standardkomponent i den årliga förändringen av transfere- ringar till hushåll (t.ex. i form av en real höjning av ett bidragsbelopp) k relativ årlig förändring av konsumentprisindex ] relativ nominell löneförändring per år (de juridiska personer- nas intjänade inkomster förutsätts öka i samma takt) ak en sammanvägd koefficient som uttrycker kostnadsökningen

när anläggningen respektive maskinen tas i bruk såsom en andel av föregående års investeringar1

ag,ar en sammanvägd koefficient som uttrycker den del av kostnadsökningen (på grund av föregående års investeringar) som finansieras med statliga driftbidrag respektive avgifter och ersättningar; ag + ar ( ak n antal år i långsiktsperioden L intjänade inkomster för såväl fysiska som juridiska personer f relativ årlig förändring av antalet förvärvsarbetande cg den andel av de intjänade inkomsterna som utgör beskatt-

ningsbar inkomst. Skillnaden (dvs. l—cg) mellan intjänade och beskattningsbara inkomster, vilken motsvaras av grundav- drag, förvärvsavdrag och andra schablonavdrag samt avdrag för rese-, försäkrings-, räntekostnader o. dyl., antas — genom- snittligt sett — följa konsumentpriserna. Värdet på cg sjunker därmed successivt i en takt som bestäms av konsumentpris- index utveckling i relation till de nominella lönernas.l X utdebiteringen.

] Modellen, som har intresse enbart av den genomsnittliga tillväxttakten, bortser från att koefficienten ak liksom ag och är kan variera från år till år allt efter sammansättningen av investeringarna. En mer ingående diskussion gällande storhe— ten ak respektive cg finns i Jonsson, E., ”Kommunens finanser” (Stockholm 1972) sid. 124—125, 226 idel ] och sid. 5-11, del 11. _________________—————n

! Uttrycket är en utveckling ifrån

[ Ct-(1+c)" + ak -1,(1+c)"+ ak »1, -(1+i)(l+b)(1+c)"_' +

(__—__dw—F—l basårets kost- kostnadsök- kostnadsökning under år t+2 nader uttryck- ning under (p.g.a. föreg. års investeringar) ta i slutårets år t+l uttryckt i slutårets priser priser (p.g.a.före-

gående års

investe—

ringar) uttryckt i slutårets priser

+ak -1, —(1+n"—1 -(1+b)"—l -(1+c)] ___—___" kostnadsökning under slutåret (t+n) på grund av föregående års investeringar

Vissa av modellens storheter har kommunen — helt eller delvis — kontroll över. Dessa s. k. beslutsvariabler är:

a. investeringsvolymen,

b. standardkomponenten i transfereringarna elleri övriga kostnader (dvs. via (1 resp. ak), c. upplåningen (ingår bland kapitalinkomsterna), d. utdebiteringen och avgiftssatserna.

I ovanstående variant av enekvationsmodellen är slutårets utdebitering den obekanta storheten medan övriga storheter förutsätts vara kända. Med hjälp av modellen är det då möjligt att bestämma vilken utdebite- ringsförändring som den givna investeringsutvecklingen (vid en viss lånefinansiering) kräver. Alternativt kan modellen användas för att bestämma

a. det finansiella sparande (inkomsterna exkl. upplåning minus utgif- terna) som uppkommer vid en viss investerings- och utdebiteringsutveck- ling,

b. den investeringsutveckling som vid en viss lånefinansiering maxi- malt är möjlig vid oförändrad utdebitering.

Utgångsliz'ge r 1 9 73

Under 1973 (det första året med det rekommenderade skattestoppet) kommer — enligt 1972 års justerade novemberprognosI — ökningstakten för de kommunala utgifterna och inkomsterna att vara betydligt lägre än tidigare. Utgifts- och inkomstutvecklingen under detta år tycks därmed representera ett trendavbrott. Av den anledningen har 1973 (i stället för 1972) valts såsom basår för framskrivningarna.

Enligt novemberprognosen uppgår den kommunala sektorns utgifter (exkl. interna poster, avskrivningar och transaktioner mellan de olika kommunkategorierna) till 51 905 milj. kr för 1973, varvid de kommunala bolagens och stiftelsernas utgifter (avseende främst bostadsbyggande och bostadsförvaltning) är exkluderade. Sätts 51 905 lika med 100 gäller vidare enligt prognosen i fråga:2

17,4 + 82,6 = 92,5 + 7,5 _— —»—4 —v-—f _! investe- kost- in- kapital- ringar nader täkter inkomster där 82,6 = 9,0 + 73,6 _v—' W—d _F—l kost- transfere- övriga nader ringar kostnader till hus- håll

! Kommunernas uppgifter till statistiska centralbyrån enligt enkäter i november 1972. Uppgifterna har justerats med ledning av tidigare års erfarenheter rörande differensen mellan prognos och utfall.

2 Modellframskrivningarna utgår från utgifternas resp. inkomsternas relativa fördelning på olika delposter. Framskrivningarna iir vidare inriktade på den relativa utgifts- och inkomstförändringcn under perioden 1973—1977. I detta avseende påverkas resultaten därmed inte av sådana avvikelser mellan novemberprognosen och det faktiska utfallet som enbart avser den absoluta utgifts- och inkomstnivån.

och 73,6 = 10,1 + 63,5 N——l—/ s—v-d person- i stort sett försäkring, lika med pensioner konsumtion och ränte- kostnader där vidare 92,5 = 55,9 + 16,0 + 20,6 ———f—1 _.F—f h_f—f ——v—-f in- kommunal statliga avgifter, täkter inkomstskatt drift- ersätt- (inkl. skatte- bidrag ningar m. m. utjämnings- och skatte- bortfalls- bidrag 6,3) och 7,5 = 3,6 + 3,5 + 0,4 ——v—v x_f-d *—v——' _P—f kapi- netto- statliga övriga talin- upplåning investe- kapital- komster rings- inkomster

bidrag

Av övriga kostnader (dvs. 73,6) utgör löneandelen (inkl. pensioner och personförsäkring) 62,1 %. Av dessa kostnader finansieras dessutom 21 ,7 % med statliga driftbidrag samt 28,0 % med avgifter och ersättning- ar. lnvesteringarna finansieras vidare till 20,3 % med lån (efter avdrag för amorteringar).

Antaganden beträffande utvecklingen under perioden ] 973—1977* Bakgrund. De antaganden som i det följande (punkt a och b) görs beträffande realinkomst— och prisutvecklingen under 1973—1977 liggeri linje med vad som sägs i avstämningen av LU 70. Vid uppställandet av övriga antaganden, som modellframskrivningen utgår ifrån, har — såvida inte annat sägs — den faktiska utvecklingen under en tidigare period (främst (>o-talet) varit vägledande (se tabell 15). Vissa antaganden (t. ex. punkt 3 vid ”Skatteunderlag” resp. ”Övriga kostnader”) bygger därvid även på en empirisk undersökning i ett slumpmässigt urval av 140 kommuner för perioden 1953—1965 (Jonsson, E., ”Kommunens finan— ser”. Stockholm 1972).

1 ett par fall representerar de uppställda antagandena (främst punkt (1 vid ”Transfereringar” och c vid ”Andra intäkter”) dock påtagliga avvikelser från den föregående trenden. Avvikelserna i fråga har ansetts vara motiverade av hänsyn till det minskade framtida utrymmet för skattehöjningar.1

1 Såsom den kommunala verksamheten f. n. bedrivs och finansieras synes det — enligt en tidigare utförd framskrivning (se t. ex. ”Det kommunala skattestoppet — några synpunkter”, Landstingens tidskrift nr 1/1973) — inte vara möjligt att i

Tabell Bö: 15 Förändringstakt för olika storheter under 60—talet Löpande priser

&

Mediamza'rde av procen- tuell årlig förändring 1 96 I — I 9 70 & Kommunal konsumtion Exkl. avskrivningar och tillräknade pensionsavgifter 14,0

Transfereringar Antal socialhjälpstagare 8 Socialhjälpskostnader 18 Antal folkpensionärer med bostadstillägg 2 (1965—1970) Bostadstillägg till pensionärer 13 Utbetalda pensioner 9

3

Räntekostnader l

Prisindex Kommunal konsumtion 7 2 Kommunala investeringar 4 5 Konsumentprisindex 3,9 Bostadskostnadsindex 5 7 Löneindex för kommunalt anställda 9 6

Inkomster och skatteunderlag lntjänade nettoinkomster 8 6 Till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst 10 4 taxerad inkomst, juridiska personer 6,7 Skatteutjämningsbidrag lå 1 1

1967—1970) Antal skattekronor

( (1967—1970)

Övrigt Kvoten mellan den beskattningsbara och den intjänade inkomstens årliga tillväxt 1961—1970

Medianvära'e av årlig kvot 1,20 (samt 1,15 för 1965 —l970) Kvoten mellan den beskattningsbara inkomstens

och lönesummans årliga tillväxt 1961—1970 1,11 &

Källa: Råmaterial från Nationalräkenskaperna, Kommunernas finanser, Årsbok för Sveriges kommuner, SOS Socialvården, SOS Taxeringsutfallet samt från statistiska centralbyrån 1961—1970.

Realinkomster och priser. a. Realinkomsterna antas årligen öka med 3,5 % (alt. l)eller 4 % (alt. 2).

b. Den årliga inflationen (= ökningen av konsumentprisindex) förut- sätts vara 3,5% resp. 4% i de båda alternativen. Ökningen av de nominella lönerna — liksom av de intjänade inkomsterna (inkl. de juridiska personernas) — antas därmed vara 7 % (alt. 1) resp. 8 % (alt. 2) per år.

Skatteunderlag. a. Grundavdrag, förvärvsavdrag och andra deklara- tionsavdrag (= skillnaden mellan intjänade och beskattningsbara in- komster), vilka i utgångsläget utgör 1/4 av de intjänade inkomsterna, förutsätts följa konsumentprisindex. De intjänade inkomsterna ökar samtidigt i samma takt som lönerna. De beskattningsbara inkomsterna &

längden hålla utdebiteringen oförändrad ens vid en stagnerande investeringsut- veckling. Enligt vad som sägs i direktiven till kommunalekonomiska utredningen är det samtidigt nödvändigt att i fortsättningen hålla den kommunala expansionen i stort sett inom ramen för skatteunderlagets tillväxt. Under de närmaste åren kan utrymmet för såväl skattehöjningar som standard- och serviceförbättringar därmed förväntas bli mindre än tidigare.

och skatteunderlaget förutsätts därmed öka 1,15 gånger snabbare än de intjänade inkomsterna, dvs. med 8,1 % i alt. 1 och 9,2 % i alt. 2 (jfr tabell 15 och ”Kommunens finanser”, tabelldel sid. 6, 70). Vid detta antagande ökar den beskattningsbara andelen av de intjänade inkomsterna från 75 % 1973 till 78% 1977, vilket för med sig en motsvarande skatteintäkts- ökning. För att vid en oförändrad beskattningsbar andel erhålla en sådan skatteintäktsökning skulle det krävas en skattehöjning på 4,3 % (alt. 1) resp. 4,6 % (alt. 2), dvs. en höjning av skattesatsen med 1:00 resp. 1: 10 kr mellan dessa år.

b. Skatteutjämningsbestämmelserna förutsätts vara oförändrade 1973—1977. Tillskottet av skattekronor (i skatteutjämnande syfte) antas vidare öka i samma takt som medelskattekraften (= antal skattekronor per invånare). Såvida utdebiteringen höjs under 1973—1977, växer skatteut- jämningsbidragen (= tillskott av skattekronor multiplicerat med budget- årets utdebitering) därmed snabbare än Skattekraften. Såsom framgår av tabell 15 har detta varit fallet under 1967—1970.

0. Skatteunderlaget inkl. tillskott av skattekronor (i skatteutjämnande resp. bortfallskompenserande syfte) beräknas öka 0,7 (alt. 1) resp. 0,8 (alt. 2) procentenheter långsammare än eljest på grund av den successiva reduceringen av skattebortfallsbidragen minus de ökade förskottsbetal- ningarna till inflyttningskommunerna, vilket framgår av riksrevisionsver- kets beräkningar. Den årliga ökningen av skatteunderlaget i fråga under perioden 1973—1977 antas följaktligen vara 7,4 % i alt. 1 och 8,4 % i alt. 2. Antagandet implicerar därvid även att kommunerna får full kompen- sation i händelse av att grundavdrag och andra deklarationsavdrag i framtiden höjs utöver den antagna ökningstakten (= konsument- prisindex). Investeringarna och deras finansiering. a. I enlighet med avstämningen av LU 70:s prognoser förutsätts den kommunela investeringsvolymen öka med 3,3 % per år. b. Prisindex för investeringarna antas — såsom fallet varit under 60-talet — öka 0,5 procentenheter snabbare per år än konsumentprisin- dex, dvs. med 4,0 % i alt. 1 och 4,5 % i alt. 2 (jfr tabell 15). c. Vid beräkningen av den nödvändiga utdebiteringshöjningen förut- sätts ca 1/5 av investeringarna — ilikhet med 1973 - finansieras med lån (efter avdrag för amorteringar). d. De statliga investeringsbidragen och övriga kapitalinkomster (exkl. upplåning) antas öka i samma takt som investeringarna. Transfereringar till hushåll. a. Antalet folkpensionärer ökar enligt statistiska centralbyråns prognos med 2,6 % per år 1973—1977. Enligt uppgift från riksförsäkringsverket beräknas dessutom andelen folkpen- sionärer med ATP-tillägg stiga från 80 % 1972 till 88 % 1980 (män) resp. från 22 % till 34 % (kvinnor). Samtidigt ökar successivt den genomsnitt- liga ATP—pensionens storlek. På basis härav antas andelen folkpensionärer med en sådan inkomstnivå, som berättigar till kommu- nalt bostadstillägg (59 % 1965) sjunka från 58% 1972 till 56% 1977. Kvalifikationsgränsen för sådant bostadstillägg förutsätts därvid — realt sett — vara oförändrad från 1973 till 1977. Antalet folkpensionärer med kommunalt bostadstillägg förutsätts därmed öka med 1,3 % per år, dvs. i

långsammare takt än tidigare (jfr tabell 15). Bostadstillägget antas samtidigt följa bostadskostnadsindex, vilket årligen förutsätts stiga 2 procentenheter mer än konsumentprisindex. Vid dessa antaganden ökar kostnaderna för kommunalt bostadstillägg till pensionärer med 6,8 % (alt. 1)resp. 7,3 % (alt. 2) per år.

b. Under 60-talet har antalet socialhjälpstagare ökat med 8 % per år. Även om en sådan förhållandevis hög ökningstakt rimligtvis inte kan fortgå under någon längre tidsperiod, antas den dock även komma att gälla för åren 1973—1977. Bidragsbeloppet (sociallön ivissa kommuner) förutsätts samtidigt öka i samma takt som de nominella lönerna. Socialhjälpskostnaderna (inkl. övriga socialbidrag) växer därmed med 15,6 % (alt. 1) resp. 16,6 % (alt. 2) per år (jfr tabell 15).

c. Bostadstilläggen till barnfamiljer följer bostadskostnadsindex. Tilläg- gen i fråga förutsätts därutöver stiga med 2 % per år, vilket representerar en fortsatt standardstegring (avseende t. ex. bostadens storlek och utrustning).

d. Övriga transfereringar till hushåll (bidrag till föreningar m.m.) förutsätts öka 1,5 procentenheter snabbare än konsumentprisindex, vilket ungefärligen ligger mitt emellan den föregående trenden och utvecklingen av konsumentprisindex.

e. I utgångsläget utgör transfereringarna till hushåll ca l/10 av de kommunala kostnaderna. Vid antagandena enligt punkterna a—d ökar dessa transfereringar årligen med 8,5 % i alt. 1 och 9,1 % i alt. 2 (jämfört med 12,0 % under 60-talet).

Övriga kostnader. a. Kostnaderna för kommunernas löpande verksam- het (exkl. transfereringar till hushåll) avser i huvudsak drift och underhåll av byggnader och anläggningar (skolor, sjukhus, ålderdomshem, vatten- verk, gator, vägar etc.). Modellen utgår från att en volymökning av dessa kostnader (vid oförändrad standard) förutsätter en föregående (byggnads- eller maskin) investering. Den årliga volymökningen av övriga kostnader (dvs. exkl. transfereringar till hushåll) utlöses enligt modellen därmed av det föregående årets investeringar. Dessa kostnader innefattar dels kommunal konsumtion, dels ränte-, pensions- och personförsäkringskost- nader. Den årliga volymökningen av den kommunala konsumtionen förutsätts utgöra 13 % av det föregående årets investeringar, varvid dessa är uttryckta i det årets priser. 1973 uppgår pensions- och försäkringskost- naderna vidare till 8 % av övriga kostnader. 1 konsekvens därmed antas volymökningen av pensions- och försäkringskostnaderna utgöra ca 1 % (= 0,08 ' 0,13) av föregående års investeringar. Vid en 20-procentig lånefinansiering och en räntefaktor på 7—8 % kan räntekostnadsökningen uppskattas vara av ungefär samma storleksordning. Vid dessa antaganden utgör den årliga volymökningen av övriga kostnader 15 % av föregående års investeringar.1 Antagandet implicerar en oförändrad standard (t. ex.

1 Under 1966—1970 har volymförändringen av kommunal konsumtion (exkl. avskrivningar och tillräknade pensionsavgifter) i genomsnitt (median) utlort 16 % av föregående års investeringar. Inkluderas personförsäkring, pensioner och ränte- kostnader stiger denna andel till 17,5 %. Liknande resultat har erhållits för perioden 1953—1965 i ett slumpmässigt urval av 140 kommuner. (Se ”Kommunens finanser” sid. 273—275 del I och 72—75 i tabelldel.) Modellframskrivningen baseras således på en något lägre andel (= 15 %). Förutsatt att investeringsvolymen från 1973 till

oförändrat antal anställda per patient) beträffande driften och underhål- let av de kommunala byggnaderna och anläggningarna.

b. Den årliga ökningen av de kommunala lönerna antas vara lika med den genomsnittliga i samhället, dvs. 7 % i alt. 1 och 8 % i alt. 2.

c. Andra kostnader än löner förutsätts öka i samma takt som konsumentprisindex, dvs. med 3,5 % (alt. 1) resp. 4 % (alt. 2) per år. ] utgångsläget utgörs samtidigt 62,1 % av kostnaderna (exkl. transferering- ar till hushåll) av löner (inkl. personförsäkrings— och pensionskostnader). Prisindex för kostnaderna i fråga ökar därmed — genomsnittligt sett — med 5,7 % (0,621 ' 7,0 + 0,379 ' 3,5) per år i alt. 1 och 6,5 %per åri alt. 2.

d. Arbetsgivaravgiften antas vara oförändrad under perioden 1973-1977.

e. Vid de antaganden som uppställts beträffande transfereringar och övriga kostnader kommer huvuddelen av den årliga kostnadsökningen att vara en följd av föregående års investeringar samt den löpande pris- och lönestegringen.

Andra intäkter än skatter. a. Av den årliga volymökningen (= 15 % av föregående års investeringar) av övriga kostnader antas 2/10 finansieras med statliga driftbidrag samt 3/10 med avgifter och ersättningar, vilket motsvarar 3 % resp. 4,5 % av föregående års investeringar. Antagandet utgår bl. a. från att de verksamhetsområden (t.ex. el-, vatten- och avloppsverk) som är avgiftsbelagda i utgångsläget även blir det i fortsättningen.

b. 1 övrigt antas 70 % av de statliga driftbidragen (exkl. skatteutjäm- nings- och skattebortfallsbidrag) vara lönerelaterade och öka i samma takt som index för de kommunala lönerna. Övriga statliga driftbidrag förutsätts i stället följa prisindex för de kommunala kostnaderna (exkl. transfereringar till hushåll). Driftbidragen till mentalsjukvården, vilka hittills varit knutna till ett löneindex, har därvid hänförts till den senare kategorin. Vid dessa antaganden ökar de statliga driftbidragen — på grund av den löpande pris- och löneutvecklingen — med 6,6 % (0,7 ' 7,0 + 0,3 ' 5,7) per år i alt. 1 och 7,6 % per år i alt. 2, dvs. i snabbare takt än prisindex för de kommunala kostnaderna (exkl. transfereringar till hushåll). Trots att den volymmässiga — dvs. i fasta (1973 års) priser —— kostnadsfördelningen (liksom arbetsfördelningen) mellan staten och kommunerna förutsätts vara oförändrad under perioden 1973—1977, blir därmed en allt större andel av kostnaderna (i löpande priser) efter hand finansierade med statsbidrag.

c. Avgifter och ersättningar antas höjas i samma takt som prisindex för kostnaderna (exkl. transfereringar till hushåll), dvs. med 5,7 % (alt. 1) resp. 6,5 % (alt. 2) per år. Antagandet implicerar att en oförändrad (och

_____________———-———

1977 utvecklas väsentligt långsammare än tidigare kan detta vara rmtiverat. I så fall ökar nämligen rimligtvis andelen reinvesteringar, vilka för med sig mindre följdkostnader än nyinvesteringar. En ökad andel rationaliseringsinvesteringar (t. ex. arbetskraftsbesparande maskininvesteringar) — på bekostnad av expansionsinveste- ringar — kan dessutom tala för relativt lägre följdkostnader. En krympande andel sjukhus— och skolinvesteringar (med förhållandevis stora följdkostnader) kan även peka i den riktningen.

ej — såsom tidigare — sjunkande) andel av kostnaderna i fråga finansieras med avgifter och ersättningar.

Resultat

De båda huvudalternativen. En sammanställning över antagandena i de båda huvudalternativen finns i tabell 16.1 De båda modellframskrivning- arna av den kommunala sektorns utgifts- och inkomstutveckling från 1973

Tabell 86:16 Sammanställning över vissa gjorda antaganden över utvecklingen från 1973 till 1977 Procentuell årlig förändring (såvida inte annat sägs)

Storhet Beteckning i Huvudalternativ modellen 1

___—ä—

N

Löner, nominella [ 7,0 8,0 lntjänade inkomster [ 7,0 8,0 Konsumentprisindex k 3,5 4,0 icke-beskattningsbar andel av intjänade

inkomster 1973 cg 25 25 Beskattningsbar inkomst — 8,1 9,2 Skatteunderlag inkl. tillskott av skattekronor — 7,4 8,4 investeringsvolym i 3,3 3,3 Prisindex för investeringar b 4,0 4,5 lnvesteringsbidrag, övriga kapitalinkomster (exkl.

upplåning) i+b 7,3 7,8 Lånefinansierad andel av investeringarna (i+b) 20 20 Transfereringar till hushåll tr+d+s 8,5 9,1 Volymförändring av övriga kostnader såsom en

andel av föregående års investeringar ak 15 15 Kommunala löner [ 7,0 8,0 Prisindex för övriga kostnader c 5,7 6,5 Prisindex för statliga driftbidrag g 6,6 7,6 Prisindex för avgifter och ersättningar r 5,7 6,5 Driftbidragsfinansierad del av volymförändring av

övriga kostnader såsom en andel av föregående års investeringar ag 3 3 Avgiftsfinansierad del av volymförändring av

övriga kostnader såsom en andel av föregående års investeringar ar 4,5 4,5

Anm. I alternativ 1 antas såväl realinkomst- som prisstegringen vara 3,5 %. [ alternativ 2 är motsvarande procenttal 4.

1 Med utgångspunkt i uppställda antaganden och 1972 års budgetsiffror har dessutom värden för följande budgetposter beräknats för 1973, vilka därefter jämförts med de faktiskt budgeterade posterna.

___x Antaganden Beräknat Faktiskt

värde budgeterade poster

&_

Kostnader (exkl. transfereringar till

hushåll) a,c 37 170 38 200 Statliga driftbidrag a,b 8 040 8 090 Avgifter, ersättningar a,c 10 780 11 000 &

Av 1973 års kostnadsökning är omkring 500 milj. kr (främst höjningen av arbetsgivaravgiften) extraordinära. Dessutom genomförde landstingen den 1.1.1973 en för ållandevis kraftig engångshöjning av vissa vårdavgifter. Med hänsyn till dessa speciella förhållanden är det följaktligen fråga om en tämligen god överensstämmel- se mellan beräknade och faktiska värden.

Tabell Bö: 17 Den kommunala sektorns utgifter, inkomster och finansiella sparan- de 1973—1977

Alternativ ] (årlig ökning av såväl realinkomster som priser på 3,5 %) ___—___!”- Procentuell årlig förändring Procentuell Absoluta tal

förändring Milj. kr 60—talet 1973 1973— Per år 1973 1977 (medianvärde) 1977

Inkomstskatt, inkl. skatteutjämnings— och

10,5 7,6 __skattebortfallsbidrag 33,1 7,4 29 100 38 730 Ovriga statliga 11,7 7,3 driftbidrag 45,9 9,9 8 330 12 160 14,5 11,3 Avgifter, ersättningar 44,2 9,6 10 770 15 520 Statliga investerings- 11,1 20,6 __ bidrag 33,1 7,4 1 850 2 460 Ovriga kap ital- — 9,8 inkomster 33,1 7,4 210 280 12,2 8,5 Summa inkomster 37,6 8,3 50 260 69 150 (exkl. lån) 1 14,5 —O,2 Investeringar 33,1 7,4 9 050 12 040 14,8 11,1 Kostnader 42,4 9,2 42 860 61 030 Transfereringar 12,0 9,6 " till hushåll 38,6 8,5 4 660 6 450 15,1 11,3 Ovriga kostnader 42,9 9,3 38 200 54 580 14,7 9,0 Summa utgifter 40,8 8,9 51 910 73 070 Negativt finansiellt 18,5 sparande 137,7 24,2 1650 3 920 —- 1 procent av investeringarna 18,2 3 2,5 — i procent av utgifterna 3,2 5,4 Investeringar i procent ._ av utgifterna 17,4 16,5 Ovriga statliga drift- bidrag i procent av kostnaderna 19,4 19,9

___________________———-—

till 1977 återges därefter i tabell 17. Framskrivningarna har därvid närmast karaktär av partialanalys för den kommunala sektorn (exkl. kommunala bolag och stiftelser). Detta förhållande utgör dock knappast någon nämnvärd begränsning av undersökningsresultaten.

Från 1973 till 1977 är den årliga trendmässiga ökningstakten (9 %i alt. 1 och 10% i alt. 2) hos de kommunala utgifterna —- enligt modellframskrivningarna — betydligt lägre än under exempelvis 60-ta1et (15 %), vilket huvudsakligen beror på den antagna långsammare investe- ringsexpansionen. I de båda alternativen växer utgifterna samtidigt 1/2 procentenhet snabbare per år än inkomsterna (exkl. upplåning) vid oförändrad — dvs. 1973 års —— utdebitering.2 Det negativa finansiella sparandet ökar därmed — numeriskt sett - från 1,7 miljarder kr 1973 till 3,9 (alt. 1) resp. 3,5 (alt. 2) miljarder kr 1977. Skillnaden i finansiellt

; Se not 1 sid. 444. Den framskrivna utgifts- och inkomstutvecklingen ligger f. ö. ungefär i linje med utvecklingen under 1973 (= det första året med det rekommenderade skatte- stoppet).

Alternativ 2 (årlig ökning av såväl realinkomster som priser på 4 %)

___—___—

Procentuell årlig förändring Procentuell Absoluta tal

förändring Milj. kr 60-talet 1973 1973 Per år 1973 1977 (medianvärde) 197 7

Inkomstskatt, inkl. skatteutjämnings— och

10,5 7,6 __ skattebortfallsbidrag 38,1 8,4 29 100 40 250 Ovriga statliga 11,7 7,3 driftbidrag 51,4 10,9 8 330 12 620 14,5 11,3 Avgifter, ersättningar 48,4 10,4 10 770 15 970 Statliga investerings— 11,1 20,6 __bidrag ,35,5 7,9 1 850 2 500 Ovriga kapital- — 9,8 inkomster 35,5 7,9 210 290 12,2 8,5 Summa inkomster 42,5 9,2 50 260 71 630 (exkl. lån) 14,5 —0,2 Investeringar] 35,5 7,9 9 050 12 260 14,8 11,1 Kostnader 46,6 10,0 42 860 62 830 Transfereringar 12,0 9,6 _, till hushåll 41,7 9,1 4 660 6 600 15,1 11,3 Ovriga kostnader 47,2 10,1 38 200 56 230 14,7 9,0 Summa utgifter 44,7 9,7 51 910 75 090 Negativt finansiellt 18,5 sparande 110,0 20,5 1 650 3 460 — i procent av investeringarna 18,2 28,2 — i procent av utgifterna 3,2 Investeringarna i __ procent av utgifterna 17,4 16,3 Ovriga statliga drift- bidrag, procent av kostnaderna 19,4 20,0 ___—___ 1 Nettoinköpen av fastigheter utgör 130 milj. kr 1973 och 170 milj. kr 1977.

Anm. Tabellen visar resultat av modellframskrivningarna under antagande av oförändrad (1973 års) utdebitering. Löpande priser. Kommunala bolag och stiftelser ingår ej.

sparande mellan de båda alternativen är därvid ihuvudsak ett resultat av skiljaktiga antaganden beträffande reallönens (och realinkomstens) årliga ökningstakt (3,5 resp. 4 %). De större kostnadsökningar (avseende kommunala löner, socialhjälp) som den högre ökningstakten för med sig uppvägs därvid mer än väl av större intäktsökningar (beträffande skatter, statsbidrag samt avgifter och ersättningar). Enligt modellen ger en realinkomstförändring följaktligen ett relativt större utslag på intäkts- än på kostnadssidan.

Såsom framgått utgår de båda huvudalternativen bl. a. från att den kommunala investeringsvolymen växer med 3,3 % per år. Förutsatt att lånefinansieringen av investeringarna samtidigt ökar från 20 % 1973 till 33 % (alt. 1) resp. 28% (alt. 2) 1977, behöver utdebiteringen enligt modellframskrivningarna inte höjas mellan dessa år. Behovet av kommu- nal upplåning skulle därmed öka med 2,3 miljarder kr i alt. 1 och 1,8 miljarder kr i alt. 2. Vid oförändrad lånefinansiering (liktydig med en

Tabell B6: 18 Finansiellt sparande för den kommunala sektom (exkl. aktiebolag och stiftelser) 1977 enligt några alternativa beräkningar Löpande priser, milj. kr

___________________—,——

Alt. 1 % av in- Alt. 2 % av in-

veste- veste- ringarna ringarna

1 Vid uppställda antaganden —3 920 32,5 —3 460 28,2 2 Känslighetsanalys A Lägre ökningstakt för avgifter och ersättningar —5 100 42,4 —4 830 39,4 B Högre ökningstakt för den beskatt- ningsbara inkomsten —3 390 28,2 —2 870 23,4 C Högre intlationstakt —3 830 31,8 —3 380 27,6 D Större kommunal löneökning -—4 560 37,7 —4 120 33,5 E Lägre kostnadsökning —3 250 27,0 —2 770 22,6 F Lägre ökningstakt för prisindex för investeringarna —3 680 33,6 —3 220 26,3

Anm. [ alt. 1 antas såväl realinkomst- som prisstegringen vara 3,5 % (utom vid C och D). [ alt. 2 är motsvarande procenttal 4.

ökning av lånebehovet med 0,5—0,6 miljarder kr) är det däremot nödvändigt med en skattehöjning på 4,5 % (= 1: 10 kr) resp. 3 % (= 0: 75 kr) under perioden 1973—1977. För att såväl utdebiteringen som lånefinansieringen (av investeringarna) skall kunna hållas oförändrad mellan dessa år krävs i stället en årlig minskning av investeringsvolymen med 3 % i alt. 1 resp. drygt 1 % i alt. 2.

Enligt de utförda modellframskrivningarna möjliggör en skattehöjning med 8 % mellan 1973 och 1977 (= 0: 50 kr per är) vidare en årlig ökning av investeringsvolymen på 7,5 % (alt. 1) resp. 9 % (alt. 2), varvid lånefinansieringen förutsatts vara oförändrad.

Känslighetsanalys.* För att studera hur känsliga undersökningsresulta- ten är för variationer i de uppställda förutsättningarna, har vissa kompletterande beräkningar utförts (tabell 18).

A. Avgifter och ersättningar. I de båda huvudalternativen förutsätts avgifter och ersättningar höjas i samma takt som prisindex för de kommunala kostnaderna (exkl. transfereringar till hushåll), dvs. med 5,7 resp. 6,5 % per år. Antas avgifter och ersättningar i stället höjas endast i samma takt som konsumentprisindex (dvs. med 3,5 resp. 4 % per år), sjunker den årliga ökningstakten i dessa intäkter med drygt 2 procenten- heter. För att kompensera detta inkomstbortfall krävs det — enligt modellframskrivningen — en ytterligare utdebiteringshöjning på 3 % (0:75 kr) i alt. 1 resp. 3,5 % (0:90 kr) i alt. 2 mellan 1973 och 1977. Genom inkomstbortfallet ifråga ökar (numeriskt sett) det negativa finansiella sparandet 1977 med ca 30 resp. 40 % i de båda alternativen i förhållande till den ursprungliga beräkningen.

B. Den beskattningsbara inkomstens tillväxt. Så länge som grundav— drag och andra schablonavdrag är oförändrade till sina nominella belopp kommer kvoten mellan den beskattningsbara och den intjänade inkoms- tens tillväxt att vara högre ju större inflationen är. Det kommunala skatteunderlagets tillväxt blir därigenom i motsvarande grad högre. Förutsätts den beskattningsbara inkomsten exempelvis växa 1,2 (i stället

för 1,15) gånger snabbare än den intjänade, ökar skatteunderlaget 0,35 resp. 0,40 procentenheter snabbare än i de båda huvudalternativen.l Det negativa finansiella sparandet 1977 sjunker därmed (numeriskt sett) med drygt 1/2 miljard kr. Vid en kvot på 1,1 blir det en motsvarande ökning av det negativa finansiella sparandet.

C. Inflationstakt. I de båda huvudalternativen antas vissa bidrag vara indexreglerade (t. ex. bostadstillägg till bostadskostnadsindex, social- hjälpen till löneindex). Vid en högre inflationstakt ökar följaktligen transfereringar till hushållen snabbare i modellen. Transfereringarnas ökningstakt blir exempelvis 1,2 procentenheter större per år vid en årlig inflation på 4,5 % (i stället för 3,5 %). En ökad prisstegringstakt slår även igenom på övriga kostnader. I modellen tenderar den större kostnadsök- ningen dock att uppvägas av en motsvarande högre ökningstakt på intäktssidan (driftbidrag, avgifter och ersättningar samt Skatteunderlag). Variationer i inflationstakten förändrar därmed inte nämnvärt resultaten i motsats till förändringar i relativpriser (på t.ex. arbetskraft), vilket modellen explicit tar hänsyn till.

D. Den kommunala löneökningen. De båda huvudalternativen utgår bl. a. från att löneutvecklingen för kommunalt anställda är lika med den genomsnittliga i samhället. I en alternativ beräkning förutsätts den kommunala löneökningen (som följd av en fortsatt låglönesatsning) årligen bli 1 procentenhet större än den genomsnittliga. Den kommunala lönesumman förutsätts samtidigt utgöra ca 1/6 av den totala, vilken i sin tur motsvarar 60 % av bruttonationalprodukten (till produktionskost- nad). Som följd av den större kommunala löneökningen uppskattas den årliga skatteunderlagsökningen vidare bli 0,25 och den årliga prisstegring- en 0,1 procentenheter större än eljest, vilket även påverkar samtliga prisindices (för t. ex. investeringar, transfereringar, övriga kostnader) i modellen. Den större kommunala lönestegringen förutsätts dock inte påverka de lönerelaterade statsbidragen, vilka i huvudsak avser icke—lågav- lönade anställda (t. ex. lärare). Kostnadsrelaterade statsbidrag (= 30 % av samtliga) — t. ex. till mentalsjukvården — antas däremot bli uppjusterade.

Vid gjorda antaganden ökar det negativa finansiella sparandet 1977 — numeriskt sett — med 16 % i alt. 1 och 19 % i alt. 2 i förhållande till den ursprungliga beräkningen. Vid oförändrad lånefinansiering av investering- arna krävs det då — enligt den alternativa beräkningen — en skattehöjning på 6 % (= 1:50 kr)i alt. 1 resp. drygt 4,5 %(= 1:15 kr)i alt. 2 från 1973 till 1977.

E. Kostnadsökningen på grund av föregående års investeringar. De båda huvudalternativen utgår från att den årliga volymökningen av kostnaderna (exkl. transfereringar) utgör 15 % av det föregående årets investeringar, varav hälften finansieras med statsbidrag samt avgifter och ersättningar. Förutsätts denna andel i stället vara 12 %, blir den årliga kostnadsökningen 0,7 procentenheter lägre. Numeriskt sett sjunker det negativa finansiella sparandet 1977 därmed med 0,7 miljarder kr. Vid oförändrad lånefinansiering av investeringarna blir den nödvändiga

lVid oförändrade nominella grundavdrag och deklarationsavdrag ökar den beskattningsbara inkomsten i stället 1,3 gånger snabbare än den intjänade (motsvarande en ”dold” utdebiteringshöjning på uppemot 2 kr från 1973 till 1977).

skattehöjningen från 1973 till 1977 därigenom nära 2 procentenheter (0: 50 kr) lägre än enligt de båda huvudalternativen.

F. Prisindex för investeringarna. Förutsätts prisindex för investering- arna öka i samma takt som (i stället för 0,5 procentenheter snabbare än) konsumentprisindex, reduceras — numeriskt sett — det negativa finansiel- la sparandet 1977 med 6—7 %i de båda huvudalternativen.

G. Kommentar. Enligt den utförda känslighetsanalysen är det således främst variationer i avgifternas och de kommunala lönernas ökningstakt som ger förhållandevis kraftiga utslag på resultatet. Den relativa försämringen av det finansiella sparandet från 1973 till 1977 blir exempelvis betydligt större än i de båda huvudalternativen, ifall:

a. de kommunala avgifterna — liksom tidigare — höjs i väsentligt långsammare takt än den löpande kostnadsutvecklingen;

b. den kommunala löneökningen är påtagligt större än den genom- snittliga i samhället.

6.3 Den privata konsumtionen 1972—1977l Avstämning av LU 70

1 1970 års långtidsutredning (LU 70) analyserades den privata konsum- tionen från flera olika synpunkter. I modellexercisen bestämdes den priva— ta konsumtionen i princip som en residual som kunde tas till utgångspunkt för en diskussion av modellalternativens implikationer för den ekono- miska politiken.2 I detta sammanhang bedömdes emellertid ej kalkylkon- sistensen i den meningen att de i de olika modellalternativen beräknade konsumtionsresidualerna systematiskt relaterades till explicita och impli- cita antaganden om de konsumtionsbestämmande faktorerna (BNP, disponibelinkomster, konsumtionspriser etc.). En sådan jämförelse kan sägas representera ett test på graden av spänning med avseende på den "inre balansen” i plankalkylen.

Försök till en konsistensprövning kan sägas ha utförts i bilagan till LU 70 om finansiella tillväxtaspekter 1960-1975. Avstämningen avsåg dock endast långtidsutredningens grundkalkyl, enligt vilken privata konsumtionsvolymen (utrymmet) skulle öka årligen 1970—1975 med 3,3 %. Den tentativa slutsatsen drogs att den implicita sparkvoten på 6 % skulle komma att ligga avsevärt lägre än under förra hälften av 60-talet men något högre än genomsnittet för 1968—1970. Det konstaterades dock att en i motsats till tidigare långtidsutredningar ny situation förelåg i den meningen att sannolikheten för ett ”inflationsgap” syntes ungefär lika stor som för ett ”deflationsgap”.3 Vid tidigare tillfällen har kalkylerna ensidigt pekat på efterfrågeöverskott.

Slutligen förelåg i LU 70 även prognoser över den privata konsumtio- nens fördelning på olika varu- och tjänsteområden. Dessa kalkyler, som gjordes av IUI, var i stort sett fristående från ovannämnda beräkningar över totala konsumtionen."1

; Avsnittet är utarbetat inom konjunkturinstitutet. Se SOU 1970: 71, kapitel 1.5. 3 Se sou 1971: 7, kapitel 2. Se soo 1970: 71, kapitel 3.7.

Vid en revidering av LU 70 synes det vara föga meningsfullt att avstämma dess konsumtionsprognoser gentemot utvecklingen under den nu förflutna delen av planperioden. För det första har, särskilt på konsumtionsområdet, den grundläggande statistiken undergått genomgri- pande revideringar inte bara med avseende på den preliminära informatio- nen om planperiodens utgångsläge utan också vad beträffar åren före 1970. Man kan därför inte bara jämföra den faktiska utvecklingen efter 1970 med den enligt LU 70 förväntade utan en tidsödande omräkning av LU-materialet till aktuell statistikbas. Detta gäller speciellt en jämförelse mellan konsumtionsfördelningarna. För det andra har utvecklingen i stort 1970—1972 i mycket hög grad kommit att karakteriseras av konjunktur- avmattningen. Den trendutveckling som diskuteras i LU 70 är alltså inte jämförbar med den faktiska utvecklingen t. ex. med avseende på de för konsumtionsutvecklingen viktiga förändringarna i BNP, disponibel- inkomster och priser. Slutligen synes det ha inträffat förskjutningar i själva konsumtionsbeteendet, som kan vara av konjunkturell och/eller strukturell art men som i alla fall inte kunde beaktas i LU 70. Vid en grov avstämning mellan trenden enligt LU 70 för perioden 1970—1975 och utfallet för 1970—1972 faller naturligtvis underskattningen av konsum- tionens årstakt direkt i ögonen. Enligt LU 70: s grundkalkyl var årstakten 2,5 % — under 1970—1972 var ökningen i genomsnitt 0,7 % per år. Inräknas nuvarande prognos för 1972—1973 blir skillnaden i årstakt 0,6 %. Denna skillnad förklaras mer än väl av skillnaden mellan faktisk ökning av sparkvoten (omkring 1 % per år) och den av LU 70 antagna relativt svaga ökningen. Vissa påfallande tendenser kan också noteras vid en jämförelse mellan LU 70: s (IUI:s) prognos för konsumtionsfördel- ningen och den hittillsvarande utvecklingen. Sålunda har andelarna oväntat minskat för grupperna beklädnad och hushållsutrustning och minskat oväntat starkt för livsmedel. Å andra sidan har andelen för resor och rekreation ökat oväntat kraftigt.

Kort- och långsiktiga förändringar i konsumtionen

Av intresse för långtidsutredningens konsumtionsbedömning är nu möjligheten dels att närmare klargöra innebörden av de förskjutningar av konsumtionsbenägenheten, som synes ha inträffat under senare är, dels att formulera något konsumtionssamband, som kan appliceras på de nya förutsättningar för BNP, faktorinkomster och transfereringar som LU-avstämningen i övrigt kommer fram till. Hur sistnämnda uppgift löses beror naturligtvis på i vad mån entydiga svar kan erhållas på den första frågan om orsaken till korttidsvariationerna. I den mån dessa kan ses som utpräglat konjunkturbetonade kan de beaktas vid en långtidsbedömning endast i den mån man kan ha en uppfattning om konjunkturutvecklingen under planperioden. De två problemen har behandlats dels i form av en tvärsnittsanalys, dels genom ett försök att konstruera långtidssamband för konsumtionsbeteendet. Inom konjunkturinstitutet pågår för närva- rande utredningsverksamhet på detta område. Här skall kortfattat

redovisas några preliminära resultat av relevans för långtidsutredningens problematik.

Både kort- och långtiktiga förändringar i totala konsumtionsbenägen— heten kan bero på förändringar i fördelningen av hushållen på olika typer vid oförändrad konsumtionsbenägenhet för varje särskild typ. Av särskilt intresse är härvidlag fördelningen efter sysselsättning, hushållsstorlek, inkomst och aktivitet. Dessa olika grupper kan av olika anledningar förväntas ha olika konsumtionsmönster. Förändringar i fördelningen påverkar då totala konsumtionsbenägenheten. En del förändringar kan förväntas åtminstone delvis följa konjunkturen (inkomstfördelning, sysselsättningsfördelning) andra snarast ändras på längre sikt (hushålls- storlek, aktivitetsfördelning).

Det finns tyvärr inte statistiskt underlag som medger kontinuerlig uppföljning av förändringarna i ovannämnda faktorer. Som utgångspunkt kan emellertid användas 1969 års hushållsbudgetundersökning, som innehåller korsklassificeringar av inkomst och konsumtion, ålder, barnan- tal, yrke etc. Man kan alltså visa hur konsumtionsbenägenheten (konsum- tion i procent av disponibelinkomsten) förändras med hänsyn till olika karakteristika. Dessa karakteristika (ålder, barnantal, sysselsättning etc.) kan beräknas också för kringliggande år, även om det föreligger betydande svårigheter att få överensstämmelse mellan de i budgetunder- sökningen använda variablerna och tidsseriematerialet. Man kan sedan visa hur mycket totala konsumtionsbenägenheten i och för sig år för år hypotetiskt påverkats av varje särskild fördelningsförändring. En sådan kalkyl blir emellertid statisk i den meningen att olika hushållskategorier över åren tilldelats en konstant konsumtionsbenägenhet (dvs. densamma som för 1969). Hänsyn har ej kunnat tas till att dessa benägenheter kan ha förändrats under åren. För att belysa detta skulle det behövts kontinuerliga budgetundersökningar (eller undersökningar för hushålls- sparandet) där disponibelinkomst och konsumtion relaterades till varand- ra uppdelat på olika hushållskategorier. Brist på sådan information är ett stort handikapp vid prognoser för den stora del av BNP som representeras av den privata konsumtionen.

De effekter på totala konsumtionsbenägenheten som erhålles från tvärsnittsanalysen är relativt små, men går i den riktning man a priori kunnat förvänta. De små utslagen kan förklaras av att resultaten med hänsyn till kalkylernas ”statiska” karaktär tenderar att undervärdera de förändringar, som faktiskt kan ha ägt rum. Detta bekräftas i det fall då en ”dynamisering” verkligen kunnat genomföras, nämligen för pensionärs- gruppen. Resultaten kan sammanfattas på följande sätt.

fl., Sysselsättningsstatus. De förvärvsarbetande i de flesta inkomstklas- serna har en högre konsumtionsbenägenhet än de icke förvärvsarbetande. Om andelen förvärvsarbetande för åren runt 1969 beräknas med hjälp av sysselsättningsstatistiken erhålles en vägd konsumtionskvot, som visar högsta värden 1965 och 1970, lägsta värden 1967—1968 och 1971.

2. Hushållsstorlek. Konsumtionsbenägenheten är högre i olika in- komstklasser ju större hushållsstorleken är. Den vägda konsumtionsbenä- genheten visar i stort sett en trendminskning på grund av en genomsnitt- ligt minskande hushållsstorlek.

3. Inkomstfördelning. Den med disponibelinkomstens fördelning på inkomstklasser vägda totala konsumtionsbenägenheten visar ett ojämnt förlopp, som närmast tycks vara medkonjunkturell. (Någon kalkyl för 1971 kan ännu ej utföras.)

4. Pensionärer. Hushållsbudgetundersökningens uppdelning på lönta- gare och tjänstemän synes av olika skäl ej vara intressant i detta sammanhang. Däremot är skillnaderna i konsumtionsmönster mellan pensionärer och övriga grupper och andelsförskjutningarna mellan dessa grupper tillräckligt stora för att ge utslag på den vägda konsumtions- kvotens förändringar. Pensionärema har en i olika inkomstklasser lägre konsumtionsbenägenhet än övriga och deras andel i befolkningen ökar. Dessutom har (under senare år) disponibel inkomst per pensionär ökati jämförelse med övriga grupper. Den ”dynamiska” ansatsen för beräk- ningen av den vägda totala konsumtionskvoten ger ett kraftigt utslagi minskande riktning under senare är, särskilt för 1971. Enligt nationalräkenskaperna höll sig totala konsumtionsbenägenheten relativt konstant 1967—1970 då den varierade med omkring 0,5 % runt medeltalet 97,2. 1971 sjönk den med omkring 4 procentenheter från nyssnämnda medeltal och uppgick till blott 93,1. De ”statiska” kvotför- ändringarna avseende sysselsättning, hushållsstorlek och pensionärsandel bidrar bara med omkring —0,1 % vardera till en ”förklaring” av denna utveckling. För inkomstfördelningen finns som nämnts ingen kalkyl för 1971. Skillnaden mellan den för genomsnittet 1967—1968 resp. den för 1970 med inkomstfördelningen vägda konsumtionskvoten är emellertid inte mindre än 1,5 %. Man skulle kunna tänka sig en motsatt negativ effekt av samma storleksordning 1970—1971. Förändringarna ipensio- närsgruppen visar vidare enligt den ”dynamiska” kalkylen en konsum- tionskvot för 1971 som ligger drygt en procentenhet under 1970. Med litet god vilja kan man alltså med de här diskuterade faktorerna sammanlagt komma fram till en fullständig ”förklaring” av hela fallet i konsumtionskvoten 1970—1971. (Här har dock ej kunnat beaktas att det kan föreligga olika slags beroende mellan faktorerna.) Enligt en försikti- gare tolkning kan man säga att det (bräckliga) statistiska materialet inte emotsäger hypotesen att de undersökta faktorerna haft betydelse för konsumtionskvotens utveckling, såsom denna framkommer i de på detta område i och för sig mycket osäkra nationalräkenskaperna. Man kan i någon mån avstämma de ovan erhållna resultaten med beräkningar som gjorts på basis av tidsseriematerial för bl. a. förändringar i inkomstfördelning och sysselsättning. Det är dock svårt att finna användbara indikatorer på dessa områden. I ett försök att förklara konsumtionskvotens förändringar användes dels kvoten mellan löner (efter A-skatt) och hushållens disponibelinkomster, dels arbetslösheten som förklarande faktorer. I ett annat försök representerades sysselsätt- ningens förändringar av förändringar i kvoten mellan antalet sysselsatta och befolkningen över 16 år. Som resultat erhölls positiva effekter av lönekvot och sysselsättningskvot, negativ effekt för arbetslösheten. Dessa resultat stämmer alltså i princip med indikationerna från tvärsnittsanaly- sen. I nyssnämnda tidsseriestudier erhölls också klara utslag för föränd- ringar i konsumentpriserna. Prisökningarna hade — kanske i motsats till

vad man skulle vänta sig — en klart negativ effekt på konsumtionskvoten (dvs. positiv effekt på sparkvoten).1

Inkomstfördelningen påverkas även av skatter och transfereringar. Försök har gjorts att visa effekter på sparande och konsumtion av de relativt stora effekter på disponibelinkomsten det varit fråga om på detta område inte minst under senare år. Resultaten antyder att den konsumtionsminskning som åstadkommes av en direkt skatteökning med givet belopp är mindre än den konsumtionsökning som åstadkommes av en transfereringsökning med samma belopp som skatteökningen. Eller med andra ord: Skatteökningens negativa effekt på sparandet är större än motsvarande transfereringseffekt på sparandet.2 Den inkomstfördelning genom skatter och transfereringar, som ägde rum under senare hälften av 60—talet kan därför ha medverkat till att sänka sparkvoten. Minskningen av direkta skatten (i procent av BNP) kan å andra sidan ha medverkat till att höja sparkvoten 1971.

Avstämning av konsumtionsutvecklingen 1972—1977 Enligt den reviderade långtidsmodellen föreligger ett utrymme för den privata konsumtionen, som 1972—1977 stiger lika snabbt som BNP eller med 4,4 % per år. Uttryckt på annat sätt skulle — vid modelljämvikt — den privata konsumtionens andel av BNP 1977 uppgå till ungefär samma procenttal som 1972 dvs. till nära 55 %. Innebörden av detta balanskrite- n'um kan något närmare studeras utifrån en i och för sig mekanisk ”dekomponering” av konsumtionskvoten på fyra olika faktorer. Vi betecknar kvoten mellan real konsumtion och real BNP med CF

BNPF . 1 De båda i texten omnämnda konsumtionsfunktionerna har följande utseende: C, L,. P A I. = —.5115 + 2.23465 —.00543A t— .02321 t DY, t

R = .8729

C = konsumtion D Y= disponibel inkomst L = eg. löner exkl. direkt utbetalda pensioner minus A-skatt; eg. inkomstöverföringar exkl. kommunala bostadsbidrag till pensionärer; socialförsäkringsutfall exkl. folkpensioner och ATP; barnbidrag proportionellt AP: prisindex A = arbetslöshetsprocent.

ct St 2. = .3806 + .9361 — — .009106 AP! : Nt R = .9789 S = sysselsättningen, 16 år och uppåt N = befolkningen, 16 år och uppåt.

2 En av de ekvationer som använts i detta sammanhang har följande utseende: S, = 3673 +0,7477 Fit — 1,5581Tt + 0,2598 Ör + 0,0619 St_, S = Sparande Fi = Hushållens f aktorinkomst I: = Direkta skatter 0 = Transfereringar

Denna kvot kan skrivas som produkten av fyra andra kvoter på följande sätt:

CF Fi YD C .PBNP BNPF :BNP'Fi Yo Pc

Här står Fi för hushållens faktorinkomst, YD för hushållens disponi- belinkomst; C och BNP är räknade i löpande priser. Den första kvoten till höger om likhetstecknet är alltså andelen av hushållens faktorinkomsteri BNP, den andra kvoten är disponibelinkomstens andel av faktorinkoms— ten, den tredje kvoten är ”konsumtionsbenägenheten”. Produkten av de tre första kvoterna ger konsumtionskvoten & ilöpande priser. För att få konsumtionskvoten i reala termer skallglilqgnsumtionen och BNP i löpande priser deflateras med resp. prisindexar dvs. de tre första kvoterna skall också multipliceras med den fjärde kvoten.

Tabell 19 visar resultatet av en ”dekomponering” av den reala konsumtionskvoten på ovan antytt sätt för 1955—1972. Den reala konsumtionskvoten (kolumn 1) har som synes fallit praktiskt taget kontinuerligt under hela perioden. Denna utveckling har sin motsvarighet i en nästan lika oavbruten jämn nedgång i andelarna för faktorinkomster (kolumn 2) och disponibelinkomst (kolumn 3). Prisrelationen (kolumn 5) visar en jämn stegring under det att konsumtionsbenägenheten (kolumn 4) svängt fram och tillbaka. Det ligger nära till hands att med hjälp av dessa regelbundenheter prognosera kvotvärden för 1977 för kolumnerna 2—5 och avstämma kolumnprodukten mot den siffra för reala konsumtionskvoten som den reviderade långtidsutredningen kom- mit fram till (dvs. omkring 55 %).

Nu är det emellertid så att den till synes regelbundna utvecklingen enligt kolumnerna 2 och 5 väsentligen är ett uttryck för en ”statistisk overklighet” och inte kan ges en realekonomisk tolkning. Den fallande kvoten för hushållens faktorinkomst (kolumn 2) speglar väsentligen förändringarna i en restpost i nationalräkenskaperna och såtillvida en beräkningsteknisk automatik. Utvecklingen av prisrelationen (kolumn 5) skulle kunna tolkas som en förbättring av ”terms of trade” för konsumenterna, som i och för sig ger dem större andel av BNP mätt i fasta än i löpande priser. Denna utveckling speglar emellertid främst det förhållandet att priserna i den offentliga sektorn i stort sett framskrivits i takt med lönerna (detta i sin tur sammanhänger med arbiträra antagan- den om produktivitet och produktion på detta område). Det är därför endast disponibelinkomstens och konsumtionsbenägenhetens utveckling (kolumnerna 3 och 4) som kan göras till föremål för prognos i egentlig bemärkelse. I stället för att göra en prognos på den reala konsumtionens andel av reala BNP (kolumn 1) gör man där en prognos för konsumtions- benägenheten (kolumn 4) eller direkt för konsumtionsnivåns förändring- ar. Det kan visas att det föreligger ett samband mellan förändringarna i disponibelinkomsten och förändring i konsumtionsbenägenheten. (Ut- vecklingen enligt kolumn 4 är alltså inte oberoende av utvecklingen enligt kolumn 3 — deras utveckling kan då inte heller prognoseras oberoende av varandra.) Utvecklingen av disponibelinkomsten kan erhållas utifrån

Tabell B6: 19 Dekomponering av fastpriskvoten mellan privat konsumtion och BNP 1955—1977

1 2 3 4 5

C; _ ll . Y_D . 6_ . ?gNj BNP BNP FA YD Pp 1955 61,3 76,0 90,9 92,4 95,7 1956 61,1 75,0 90,7 93,5 96,2 1957 60,5 74,6 90,0 93,4 96,6 1958 60,3 74,2 91,1 93,7 95,2 1959 59,5 71,9 90,4 96,1 95,3 1960 58,6 72,4 89,6 93,7 96,4 1961 58,5 72,3 88,4 94,2 97,1 1962 58,2 71,8 88,2 94,2 97,6 1963 58,0 70,6 88,8 94,6 97,8 1964 57,0 70,1 88,0 93,3 98,8 1965 57,3 69,9 86,7 95,0 99,7 1966 57,0 69,8 85,9 95,7 99,4 1967 56,7 68,6 85,6 96,9 99,6 1968 56,6 67,8 85,5 97,7 100,0 1969 56,4 67,2 85,3 97,8 100,7 1970 54,9 67,1 83,7 96,5 101,4 1971 54,7 67,2 85,8 93,1 101,7 1972 54,8 66,8 85,6 93,4 102,2 1977 54,7

___—___,f

1 C/BNP är uttryckt i 1968 års priser. Källa: Konjunkturinstitutet.

förutsättningar om BNP, skatter, transfereringar etc. Det erfarenhetsmäs- sigt erhållna sambandet mellan disponibelinkomst och konsumtion — konsumtionsfunktionen — ger, vid given utveckling av disponibelin- komsten över prognosperioden, en prognos för den privata konsumtio- nen. Denna prognos kan uttryckas som årliga förändringar under prognosperioden och kan då avstämmas mot det av långtidsmodellen framräknade utrymmet för den privata konsumtionen. Eftersom dessa kalkyler görs i reala termer kringgår man svårigheten med den relativa prisutvecklingen (kolumn 5) och även frågan om faktorinkomstens andel i BNP (kolumn 2).

När man nu på nyssnämnt sätt skall bedöma konsumtionsutvecklingen i den reviderade långtidsutredningens perspektiv har man ingen direkt ledning av de ovan behandlade tvärsnitts- och korttidsanalysema. Resultaten från dessa kan emellertid användas att nyansera de slutsatser man kan komma fram till genom användandet av långtidsfunktionema för konsumtionen. De variabler som i första hand kommer i fråga för dessa senare är hushållens disponibelinkomst och konsumentpriser. Utifrån vissa antaganden om faktorinkomst, skatter och transfereringar kan man härleda förutsättningar av disponibelinkomsten, som är konsis- tenta med långtidsmodellens BNP-utveckling. Dessa förutsättningar har använts för beräkningar av konsumtionsfunktioner.1 I dessa beräkningar har olika alternativ använts för estimationsperioden, estimationsmetodik och prisbas (konstanta resp. löpande priser).

1 Dessa funktioner har genomgående haft den grundläggande formen Cr =a + b YD t + cc,- 1 där PD är hushållens disponibelinkomst. Som alternativ har också prövats funktioner där C/ YD varit beroende variabel.

Sambanden får i en del fall ökat förklaringsvärde när man inkluderar en prisvariabel. För att bli meningsfulla bör emellertid de oberoende variablerna ges en tidsprofil över prognosperioden. I och för sig skulle man kunna tänka sig konsistenta konjunkturvarierande kombinationer av konsumentpriser och disponibelinkomst vid givna genomsnittliga årliga förändringar för dessa variabler. Det är emellertid svårt att finna kriterier för ”trade-off” mellan priser och realinkomst. För att dessutom undvika att göra prognosresultaten för oöverskådliga har här valts att som enda alternativ använda en ”konjunkturcyklisk” disponibelinkomst. Anpass— ningen avser 1972—1977 med en genomsnittlig årstakt för disponibla nominalinkomsten på 7,6 % och för realinkomsten på 3,7.1 Den genomsnittliga prisstegringen på 3,8 % har utelämnats ur konsumtions- funktionerna och använts endast för att deflatera resultaten från de nominella funktionerna.

Följande tablå visar de alternativa antaganden för förändringarnai hushållens reala disponibla inkomst som använts för konsumtionsberäk- ningarna. Alternativ 2 representerar i stort sett den jämna tillväxten enligt reviderad LU modifierad bl.a. med hänsyn till effekten av ändringar i skatter och transfereringar. Alternativ ] representerar en ”konjunkturanpassad” utveckling med samma årstakt över perioden som enligt alternativ 2. Disponibelinkomstens tidsprofil över konjunkturcy- keln kan naturligtvis —- vid givet trendvärde — anpassas på många olika sätt. Här har använts två alternativ som för den reala disponibelin- komsten framgår av följande tablå. (Procenttalen för 1972 och 1973 avser ”utfall” resp. BNP-prognos.)

&

Real disponibelinkomst Alternativ 1 Alternativ 2 procentuella förändringar

_-——____

1972 2,0 2,0 1973 5,4 5,4 1974 5,3 3,4 1975 3,9 2,9 1976 1,5 3,1 1977 2,4 3,6 Årstakt I 972— I 975 5,1 4,1 Årstakt 1972—1977 3, 7 3, 7

1 Dessa förutsättningar är iprincip konsistenta med den reviderade långtidsutred- ningens årliga tillväxt i BNP med 4,2 % från användningssidan.

Följande tablå visar resultaten av tre utvalda konsumtionsfunktioner1 : en i löpande priser (a), en i fasta priser (b) och en kvotekvation (c). ____________.__—————— Real konsumtion Alternativ 1 Alternativ 2 procentuella för-

ändringar a b c a b c ”___/___— 197 2 2,2 2,4 2,4 2,2 2,4 2,4 1973 4,1 4,8 4,3 4,1 4,8 4,3 1974 5,5 5,4 5,8 4,8 4,3 4,9 1975 5,0 4,7 5,0 4,3 3,7 4,0 1976 3,8 3,0 3,4 3,9 3,4 3,5 1977 3,4 2,7 2,8 3,8 3,5 3,5 Årstakt ] 972—1975 4, 9 4,9 5,1 4,4 4,2 4,5 Årstakt 1972—1977 4,3 4,1 4,3 4,1 3,9 4,1

1 Valet av ekvationer har gorts bl. a. med hänsyn till prognosresultat som erhållits för 1972, när 1971 använts som sista år i estimationsperioden.

Inom varje alternativ uppgår skillnaden mellan de olika funktionsresul- taten som mest till 0,7 procentenheter och överstiger i regel inte 0,5 procentenheter vare sig för enstaka år eller för periodgenomsnitten. Man kan få en indikation om tillförlitligheten genom att jämföra prognoserna för 1972 med det för närvarande beräknade ”utfallet" nämligen 2,3 %. (Alla ekvationer är estimerade med 1971 som slutår.)

Spännvidden mellan prognoserna för de båda alternativen enligt de olika tidsprofilema för disponibelinkomsten är för perioden 1972—1975 drygt 0,5 procentenheter vid jämförelse mellan ekvationerna. Differensen uppgår blott till några tiondels procent sett över hela ”konjunkturcy- keln” 1972—1977.

Genomsnittstaktema för alternativ 1 enligt de olika funktionerna ligger genomgående över motsvarande procenttal enligt alternativ 2. Detta sammanhänger med att i alternativ 1 disponibelinkomsten på ett tidigt stadium förs upp på en relativt hög nivå som ”avstamp” för den fortsatta utvecklingen. Sparkvoten skulle från en tillfällig ökning 1973 successivt trappas ner och för 1976 och 1977 stabiliseras vid ett värde omkring 5 %.

Sammanfattningsvis skulle, vid den förutsatta förändringen 1972—1977 av reala disponibelinkomstens årstakt med 3,7 %, man kunna ange intervallet för motsvarande konsumtionsutveckling till 4—4,5 %. Härtill kommer nu frågan om i vad mån denna slutsats behöver modifieras med hänsyn till andra bestämningsfaktorer än de som beaktats i de använda konsumtionsfunktionerna.

En under 70—ta1et fortsatt hög prisökningstakt kan förmodas verka i riktning mot högt och eventuellt ökat sparande. I samma riktning skulle verka en fortsatt ökning av andelen pensionärer och minskning av hushållsstorleken. I motsatt riktning skulle verka en fortsatt utjämnan- de omfördelning av inkomsterna i samband med dels en utveckling av skatter och transfereringar i samma riktning som hittills, dels med en i genomsnitt högre relativ sysselsättningsnivå än under senare år.

En vägning mot varandra av ovannämnda faktorer synes närmast ge en övervikt för dem som verkar neddragande på konsumtionskvoten. Slutsat-

sen blir att ovannämnda beräkningar av konsumtionsutvecklingen bör uppfattas som övre gränsvärden. Därmed skulle också den reviderade långtidsutredningens beräkning av ”konsumtionsutrymmets” förändring med 4,4 % i årstakt komma inom dessa gränsvärden. Den redan i LU 70 konstaterade tendensen till en relativt spänningsfri utveckling på detta område skulle alltså ytterligare bekräftas.

mast.—;t. SlBL, _ 2 ; Ei."'-.J1973 :

Kronologisk förteckning

_. P

11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18.

19. 20.

21.

PPHPPPPN?

Litteraturen i skolan. U.

Högskolan. U. Högskolan. Sammanfattning. U. Fastighetstaxering. Fi.

Museerna. U.

Data och näringspolitik. I. Trygghet i anställningen. ln.

Radio i utveckling. U.

Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkel- studier inom vu xenutbildningen. U.

Reklam Ill. Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare)

Reklam IV. Reklamens kostnader och bestäm— ningsfakrorer. U. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högsko- leutbildning. U. Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. Ju.

Mål och medel i skogspolitiken. Jo.

Kommunal planering och detaljhandel. H. Samhället och filmen. Del 3. U.

Teknisk översyn av studiemedelssystemet. U. Styrelserepresentation för bank:-inställda. Lag- teknisk översyn. Fi. TRU:s försöksverksamhet 1967—1972. U. Varudeklaration — ett medel i konsumentpoli- tiken. H.

Svensk ekonomi fram till 1977. Fi.

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. [13]

Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4]

Styrelserepresentation för bankanställda. Lagtek— nisk översyn. [18] Svensk ekonomi fram till 1977. [21]

Utbildningsdepartem entet Litteraturen i skolan, Separat bilagedel 4 till litteraturutredningens huvudbetänkande. [1] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan [2] 2. Högskolan. Sammanfattning. [3] 3. Försöksverk- samhet med yrkesteknisk högskoleutbildning [12]. Museerna. [5] Radio i utveckling. [8] Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [9] Reklamutredningen. Reklam Ill. Ställningstagan- den och förslag. [10] (Utkommer senare) Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. [111 Samhället och filmen. Del 3. [16] Teknisk översyn av studiemedelssystemet. [17] TRU: s försöksverksamhet 1967—1972. [19]

Jordbruksdepartementet Mål och medel i skogspolitiken. [14]

Handelsdepartementet

Kommunal planering och detaljhandel. [15] Varudeklaration — ett medel i konsumentpolitiken. [20]

Inrikesdepartementet Trygghet i anställningen. [7]

Industridepartementet Data och näringspolitik. [6]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.