Kommunernas ekonomi 1960-1972

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Kommunernas

ekonoml

1960 -1972

Betänkande av kommunalekonomiska

utredningen

SMD?

@

Statens offentliga utredningar

1976:45

Finansdepartementet

Kommunernas

ekonomi 1960-1972

Betänkande av utredningen

Emmunalekonomiska

Stockholm 1976

Onuslug Håkan Lindström ISBN 91-38-03029-2 ISSN 0375-250X Gotub, Stockholm 1976

Till Statsrådet och chefen for finans-

departementet

Genom beslut den 17 december 1971 och den 26 april 1974 bemyndigade Kungl Majzt chefen for finansdepartementet att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning om kommunernasvekonomi m m.

Chefen for finansdepartementet forordnade den 28 december 1971 som ledamöter, ledamoten av riksdagen, fd förvaltningschefen Sven Ekström, ledamoten av riksdagen, lektorn Nils Carlshamre, dåvarande ledamoten av riksdagen, barnavårdsmannen fru Mary Holmquist, ledamoten av riksdagen, dåvarande forbundsordföranden Knut Johansson, ledamoten av riksdagen, lantbrukaren Stig Josefson, direktören i Svenska kommunförbundet Sven Järdler, ledamoten av riksdagen, metallarbetaren Valter Kristensen, dåvarande ledamoten av riksdagen, direktören Sigvard Larsson, dåvarande förbundsdirektören i Landstingsförbundet Bengt Olsson samt numera planeringschefen i finansdepartementet Carl Johan Åberg. Ekström utsågs att som ordförande leda utredningsarbetet.

Till ledamot efter Olsson förordnades den 14 mars 1974 forbundsdirektören i Landstingsförbundet Rune Carlsson.

Till ledamot efter avlidna fru Holmquist förordnades den 26 augusti 1974 ledamoten av riksdagen, fru Gudrun Sundström.

Till sekreterare förordnades den 3 mars 1972 numera departementsrådet i finansdepartementet Odd Engström. Engström entledigades from den 16 april 1974 och förordnades from samma dag till expert.

Till ledamot och tillika sekreterare förordnades fro m den 16 april 1974 dåvarande planeringschefen i finansdepartementet, professorn Erik Höök. Höök entledigades from den l december 1975.

Till sekreterare förordnades fro m den 1 december 1975 kanslirådet i finansdepartementet Ulf Wetterberg.

Utredningen har antagit benämningen kommunalekonomiska utredningen (KEU).

Genom beslut den 28 december 1973 uppdrog Kungl Majzt åt kommunalekonomiska utredningen att med förtur behandla frågorna om storlek och utformning av statsbidragen till kommunernas sociala hemhjälp och familjedaghemsverksamhet för tiden efter 1974 och att i samband därmed även behandla frågan om statsbidrag till den kommunala färdtjänsten. Detta arbete har redovisats i betänkandet Statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhjälp och familjedaghemsverksamhet (SOU 1974:41).

Kommunalekonomiska utredningen har även avlämnat betänkandet statsbidrag till kommunerna (SOU 1975:39). Detta betänkande behandlar statsbidragsystemets omfattning och inriktning budgetåren 1955/56- 1972/73.

Vidare har kommunalekonomiska utredningen studerat kostnadsutvecklingen inom primärkommuner och landsting fram till 1985 under antagande om oförändrad ambitionsnivå. Detta första steg i KEU:s analys av kommunernas ekonomi under de närmaste 5-10 åren har avrapporterats i betänkandet Kommunal utveckling. Kostnader 1974-1985 vid oförändrad service (SOU 1976:40).

Inom utredningen har en särskild arbetsgrupp haft i uppdrag att utarbeta Föreliggande betänkande. Denna arbetsgrupp har biträtts av ett antal experter. Dessa har varit sekreteraren Rune Alexandersson, Svenska kommunförbundet (fro m den 2 juni 1972), förste sekreteraren Kjell Ericsson. Landstingsförbundet (fro m den 2 juni 1972). statistikchefen Eric Esaieson, statistiska centralbyrån (from den 2 juni 1972), departementssekreteraren i finansdepartementet Rein Hinno (from den 18 juli 1972), avdelningsdi- .rektören Bror Werbell, riksrevisionsverket (fro m den 25 september 1972), samt e universitetslektorn Lars Östman (from den 1 juli 1974).

l sekretariatets arbete med detta betänkande har deltagit budgetchefen Gunnar Efraimsson, Örebro kommuns drätselkontor, byrådirektören Karin Gunther, statistiska centralbyrån, soc stud Nils-Hugo Johansson. byrådirektören Anders Jonsson, statistiska centralbyrån, förste byråsekreteraren Agneta Norén. Statskontoret, samt kontoristen May Jägerland.

I föreliggande betänkande ges en samlad bild av den kommunala sektorns utveckling 1960-1972. Utvecklingen inom de olika kommunala verksamhetsområdena, inom primärkommuner respektive landsting, samt i den kommunala sektorn totalt. redovisas. Mot bakgrund av denna redovisning diskuteras de faktorer som legat bakom den kraftiga expansionen av den kommunala verksamheten under senare år. Kommunernas finansiering av verksamheten har därvid också analyserats. Stockholm i augusti 1976

Sven Ekström Nils Car/shamre Rune Carlsson Knut Johansson Stig .lose/son Sven .Iärd/er Valter Kristensson Sigvard Larsson Gudrun Sundström Carl Johan Åberg

/ U_// Wetterberg

Innehåll

Inledning . . . . . . . . 23 1.1 Utredningens direktiv . . . . . . . 23 1.2 Undersökningens syfte och uppläggning . 23 1.3 Studiens disposition . 24

Kommunernas ekonomi i sammandrag . . . . . . 27 Kommunerna i det samhällsekonomiska perspektivet . 27 2.1.1 Inledning . 27 2.1.2 Produktion . . 28 2.1.3 Sysselsättning . . . . 29 2.1.4 Resursernas användning 31 2.1.5 Kostnader i löpande priser 33 2.2 Prisutvecklingen i kommunal verksamhet 35 2.2.1 Produktivitet 35 2.2.2 Löneandel . . . . . . . . . . 36 2.3 Faktorer bakom utgiftsutvecklingen . . . . 37 2.3.1 Befolkningsutveckling och urbanisering 37 2.3.2 Ålderssammansättning . 38 2.3.3 Förvärvsfrekvens . 39 2.3.4 Standardstegring . . . . . . . 40 2.3.5 Forskning och teknisk utveckling 41 2.3.6 Förändringar i huvudmannaskapet 42 2.3.7 Kommunindelningar . . . . . . . 43 2.3.8 Obligatorisk respektive frivillig verksamhet 44 2.4 Utvecklingen inom verksamhetsområdena undervisning, socialvård och hälso- och sjukvård 46

2.4.2 Undervisning och annan kulturell verksamhet 48 2.4.3 Socialvård och socialförsäkring 52 2.4.4 Hälso- och sjukvård 55 2.5 Finansiering . 58 2.5.1 Inledning . 58 2.5.2 skatteintäkter 60 2.5.3 Bidrag från staten 61 2.5.4 Avgiftsinkomster m m 62 2.5.5 Långfristig nyupplåning 62

Unieck/ingvn av urgf/iøl och inko/nslw . 65 3.1 Inledning. . . . . . . .. 65 3.2 Externa utgifter och inkomster 66 3.2.1 Primärkommuner och landsting 66 3.2.2 Primärkommuner 70 3.2.3 Landsting 73 3.3 Kostnader och intäkter . . . 76 3.3.1 Primärkommuner och landsting 77 3.3.1.1 Externa kostnader och intäkter 77 3.3.1.2 Driftkostnader och driftintäkter 80 3.3.2 Primärkommuner . . . . . . 81 3.3.2.1 Externa kostnader och intäkter 81 3.3.2.2 Driftkostnader och driftintäkter 86 3.3.3 Landsting . . . . . . . . . . . 92 3.3.3.1 Externa kostnader och intäkter 92 3.3.3.2 Driftkostnader och driftintäkter 96 3.4 Konsumtion 99 3.4.1 Primärkommuner och landsting 99 3.4.2 Primärkommuner 106 3.4.3 Landsting 107 3.5 Transfereringar 107 3.6 Investeringar . . . . . . . . . . 110 3.6.1 Primärkommuner och landsting 113 3.6.2 Primärkommuner . . . . 118 3.6.2.1 Utvecklingen 1960-1972 118 3.6.2.2 - verksamhet . Förvaltning affärsmässig 122 3.6.2.3 Kommunägda företag . . . . . . . 124 3.6.2.4 Planerade och genomförda investeringar 125 3.6.2.5 lnvesteringsutgifternas sammansättning 126 3.6.3 Landsting . . . . . . . . . 127 3.6.3.1 Utvecklingen 1960-1972 . 127 3.6.3.2 lnvesteringsutgifternas sammansättning 130 3.7 Finansiering. . . . . . . . . 131 3.7.1 Primärkommuner och landsting 132 3.7.2 Primärkommuner 145 3.7.3 Landsting 146 3.8 Personal . . . . . . . . . 148 3.8.1 Primärkommuner och landsting 149 3.8.2 Primärkommuner . . . . . 152 3.8.2.1 Sysselsättningsutvecklingen 152 3.8.2.2 Löneutvecklingen 154 3.8.3 Landsting . . . . . . . . 154 3.8.3.1 Sysselsättningsutvecklingen 154 3.8.3.2 Löneutvecklingen 155

Utvecklingen i olika lcomrnuntvpøz . . . . . . . 157 4.1 Indelning i kommuntyper 157 4.2 Utvecklingen 1968-1972 162 4.2.1 Primärkommuner 162

4.2.1.1 Nettokostnader . 162 4.2.1.2 Kostnadsräntor . 166 4.2.1.3 Kapitalbildning . 167 4.2.1.4 Investeringar . 169 4.2.1.5 Lånefinansiering 170 4.2.1.6 Amorteringar . . . . . . . . . . 172 4.2.1.7 skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag 173 4.2.2 Landsting . . . . 176 4.2.2.1 Nettokostnader . 176 4.2.2.2 Kostnadsräntor . 177 4.2.2.3 Kapitalbildning . 178 4.2.2.4 Investeringar . 178 4.2.2.5 Lânefinansiering 179 4.2.2.6 Amorteringar . . . . . . . . . . 180 4.2.2.7 skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag 180

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 183 Primärkommuner . . . . 183 5.1.1 Indelning i verksamhetsområden . . . . 183 5.1.2 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden . . . . . . 183 5.1.2.1 Driftkostnader . . . . . . . . 183 5.1.2.2 lnvesteringsutgifter och investeringsbidrag 185 5.1.3 Utvecklingen 1960-1972 186 5.1.3.1 Central . 186 förvaltning 5.1.3.2 Rätts- och samhällsskydd . . . 187 5.1.3.3 och bostadsforsörjning 190 Fastighetsförvaltning 5.1.3.4 Byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvaltning samt fritidsförvaltning. . . . . 194 5.1.3.5 Undervisning och annan kulturell verksamhet 200 5.1.3.6 Socialvård och socialförsäkring 213 5.1.3.7 Hälso- och sjukvård . 225 5.1.3.8 Affzirsmässig verksamhet 226 5.2 235 5.2.1 lndelningiverksamhetsområden . . . . . . . 235 5.2.2 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden . . . . . . 235 5.2.2.1 Driftkostnader . . . . . . . 235 5.2.2.2 lnvesteringsutgifter och investeringsbidrag 236 5.2.3 Utvecklingen 1960-1972 237 5.2.3.l Hälso- och sjukvård . 237 5.2.3.2 Omsorgsverksamhet 254 5.2.3.3 Socialvård . . . . . . . . . . 257 5.2.3.4 Undervisning och annan kulturell verksamhet . . . . . . 260 5.2.3.5 Övrig verksamhet 262

Bilaga 1 Definitioner . 265 Bilaga 2 Merodbeskrivning m m 273 1 Primärmaterialet 273 1.1 Kommunal finansstatistik 273 1.2 . . . . . . . . . . 275

Nationalräkenskapsstatistik

1.3 Löne- och personalstatistik från Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet . . . . . . 276 2 Materialets behandling samt speciella problem 276 2.1 Tabeller . . . . . . 276 2.2 Huvudmannaskapslörändringar 277 2.3 Avgiftsñnansiering 278 2.4 Övrigt . 278 Bilaga 3 Tabeller 279

Tabeller i texten

2.1 Produktionen (förädlingsvärde till producentpris) inom olika näringsgrenar 1960-1972. . . . . . . . . . . . . . 29 2.2 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1960-1972. 30 2.3 Försörjningsbalansens utveckling 1960-1972. . . 32 2.4 Konsumtionens andel av bruttonationalprodukten 1960-1972. 32 2.5 Primärkommuner och landsting. Driftkostnader, konsumtion och bruttoinvesteringar 1960-1972. . . . . . . 34 2.6 Folkmängdens uppdelning på tätorter respektive glesbygd 1960, 1965och1970. 38 2.7 Befolkningens ålderssammansättning i tätoner, glesbygd samt riket 1960, 1965 och 1970. . . . . . . . . . 39 2.8 Relativa arbetskraftstal lör män och kvinnor 1965, 1968, 1970 och1972. 40 2.9 Antalet primärkommuner i riket 1951-1974. . . 43 2.10 Primärkommuner och landsting. Konsumtion 1960, 1964, 1968 och 1972 enligt nationalräkenskaperna. . . . . . 47 2.11 Primärkommuner och Driftkostnader brutto landsting. 1960-1972 47 2.12 Primärkommuner och landsting. 1960- Investeringsutgifter 1972 48 2.13 Primärkommuner och landsting. Driftkostnader brutto och netto för undervisning och annan kulturell verksamhet 1960, 1964, 19680ch1972. 49 2.14 Antal barn i åldern 7-15 år, antal elever och klasser i grundskola/folkskola 1960. 1964, 1968 och 1972. . . S1 2.15 Antal barn i åldern 16-18 år och antal eleveri gymnasieskolan och tidigare jämförbara skolformer 1960, 1964, 1968 och 1972. 52 2.16 Primärkommuner och landsting. Driftkostnader brutto och netto lör socialvård och socialförsäkring 1960, 1964, 1968 och 1972. 52 2.17 Folkmängd i landet i vissa åldersgrupper 1960, 1964, 1968 och 1972.

2.18 Primärkommuner och landsting. Driftkostnader brutto och net-

to samt investeringsutgifter för hälso- och sjukvård 1960, 1964,

2.19 Finansieringskapitalets Förändring 1962-1972. 59 2.20 Olika inkomstslag i procent av kommunernas externa in-

komster 1960, 1964, 1968 och 1972. . 60 2.21 Medelutdebitering 1960. 1964, 1968 och 1972. 60 3.1 Primärkommuner och landsting. Externa utgifter. 67 3.2 Primärkommuner och landsting. Externa inkomster 69 3.3 Primärkommuner. Externa utgifter 70 3.4 Primärkommuner. Externa inkomster. . 72 3.5 Landsting. Externa utgifter. 74 3.6 Landsting. Externa inkomster. . . . 75 3.7 Primärkommuner och landsting. Externa kostnader och intäk-

ter, löne- och personalkostnader samt skatteintäkter. 77 3.8 Primärkommuner och landsting. Externa kostnader och intäk-

ter. Årlig Förändring i procent. . . . . 78 3.9 Primärkommuner och landsting. Driftkostnader brutto och net-

to samt driftintäkter. 80 3.10 Primärkommuner och landsting. Driftkostnader brutto och net-

to samt driftintäkter. Årlig förändring i procent. 80 3.11 Primärkommuner. Externa kostnader samt Iöne- och perso-

nalkostnader. 81 3.12 Primärkommuner. Externa kostnader samt löne- och perso-

nalkostnader. Årlig förändring i procent. . . . . . 82 3.13 Primärkommuner. Externa intäkter och skatteintäkter. 84 3.14 Primärkommuner. Externa intäkter och skatteintäkter. Årlig

förändring i procent. . . . . 84 3.15 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto samt drift-

intäkter 86 3.16 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto samt drift-

intäkter. Årlig förändring i procent. . . . 87 3.17 Folkmängd i landet 1960, 1964. 1968 och 1972 . 88 3.18 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto med upp-

delning på förvaltning och affärsmässig verksamhet. 89 3.19 Primärkommuner. Vissa kostnadsslag i procent av driftkost-

nader brutto för förvaltning och affärsmässig verksamhet. 90 3.20 Primärkommuner. Vissa intäktsslag i procent av externa drift-

intäkter för förvaltning och affärsmässig verksamhet. . 91 3.21 Landsting. Externa kostnader samt löne- och personalkostna-

der. 92 3.22 Landsting. Externa kostnader samt löne- och personalkostna-

der. Årlig förändring i procent. . . . . . . 93 3.23 Landsting. Externa intäkter och skatteintäkter. 95 3.24 Landsting. Externa intäkteroch skatteintäkter. Årlig förändring

iprocent. . . . 95 3.25 Landsting. Driftkostnader brutto och netto samt driftintäkter. 98 3.26 Landsting. Driftkostnader brutto och netto samt driftintäkter.

Årlig förändring i procent. 98

3.27 Primärkommuner och landsting. K0nsumtion.- 99

Löpande priser. 3.28 Primärkommuner och landsting. Konsumtion. Löpande priser.

Årlig Förändring i procent. . . . . . 100 3.29 Primärkommuner och landsting. Konsumtion. 1968 års priser. 101 3.30 Primärkommuner och landsting. Konsumtion. 1968 års priser.

Årlig Förändring i procent . . . . . 102 3.31 Kommunal, statlig och privat konsumtion samt BNP till mark-

nadspris. 105 3.32 Primärkommuner och landsting. Konsumtionen fördelad på

vissa ändamål. . 105 3.33 Primärkommuner och landsting. Andelen löner inklusive ar-

betsgivaravgifter_ av den totala konsumtionen samt av konsumtionen inom undervisning, socialvård och hälso- och sjuk-

vård. . . . . . . 106 3.34 Primärkommuner. Konsumtion. 106 3.35 Landsting. Konsumtion. . . . 107 3.36 Primärkommuner och landsting. Transfereringsutgifter med

uppdelning på transfereringsslag. . 108 3.37 Primärkommuner och landsting. Transfereringsutgifter. Årlig

förändring i procent. . . . . 109 3.38 Bruttoinvesteringar inom olika sektorer samt andel av summa

bruttoinvesteringar. Löpande priser. . . . . . . . . . 111 3.39 Bruttoinvesteringar inom olika sektorer. 1968 års priser. 111 3.40 Nybyggda lägenheter. . . . . . . . . . . . . 112 3.41 Primärkommuner och landsting. lnvesteringsutgifter och in-

vesteringsbidrag. . . . . . . . . . . . . . . . . . 114 3.42 Primärkommuner och landsting. lnvesteringsutgifter och stat-

liga investeringsbidrag. Årlig förändring i procent. 114 3.43 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter och investeringsbidrag. 1.19 3.44 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter fördelade på förvalt-

ning och affärsmässig verksamhet. . . . . . . . 123 3.45 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter fördelade på förvalt-

ning och affärsmässig verksamhet. Årlig förändring i procent. 124 3.46 lnvesteringsutgifter i primärkommunägda företag samt affars-

mässig verksamhet. . . . . . 125 3.47 Primärkommuner. Uppgifter om byggnads- och anläggnings-

arbeten. 126 3.48 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter fördelade på utgifts-

127 3.49 Landsting. lnvesteringsutgifter och investeringsbidrag. 127 3.50 Landsting. lnvesteringsutgifter fördelade på utgiftsslag. 130 3.51 Primärkommuner och landsting. Finansiering. 131 3.52 Primärkommuner. Kapitalbildning. 135 3.53 Landsting. Kapitalbildning. . . . . . . . . 135 3.54 Primärkommuner och landsting. Bidrag från staten. 138 3.55 Primärkommuner. Upplåning, amorteringar och räntor. 140 3.56 Landsting. Upplåning. amorteringar och räntor. 140 3.57 Primärkommuner. Finansieringskapital. 143

3.58 Landsting. Finansieringskapital. 144 3.59 Antalet sysselsatta i kommunala och statliga myndigheter samt

näringslivet.. . . . . 149 3.60 Kommunala myndigheter. Antalet sysselsatta totalt samt inom

vissa verksamhetsområden. . . . . . . 150 3.61 Kommunala myndigheter. Sysselsättning i timmar. 151 3.62 Primärkommuner. Antal anställda. 152 3.63 Primärkommuner. Antal helårsarbetare. 153 3.64 Landsting. Antal anställda. 154 4.1 Primärkommunernas indelning i kommuntyper samt antalet

kommuner och invånare i de olika grupperna. . . . . 158 4.2 Samband mellan indelningen av primärkommuner efter be-

folkningsstorlek och befolkningsutveckling.. . . . . 159 4.3 Samband mellan indelningen av primärkommuner efter be-

folkningsstorlek och skattekraft i procent av medelskattekraf-

ten. 159 4.4 Samband mellan indelningen av primärkommuner efter be-

folkningsutveckling och skattekraft i procent av medelskat-

tekraften. . 160 4.5 Samband mellan indelningen av primärkommuner efter geo-

grafisk belägenhet och skattekraft i procent av medelskatte-

kraften. 160 4.6 Landstingens indelning i kommuntyper och antalet invånare

ide olika grupperna. . . . . 161 4.7 Medelutdebitering 1968 och 1972 for olika ikommulnstorlekar.. 174 4.8 Medelutdebitering 1968 och 1972 för primärkommuner med

olika befolkningsutveckling. 175 4.9 Medelutdebitering 1968 och 1972 fbr primärkommuner med

olika skattekraft. . . . . . 176 4.10 Medelutdebitering 1968 och 1972 för landsting indelade efter

befolkningsstorlek. . . . . 182 4.11 Medelutdebitering 1968 och 1978 För landsting. med .oliikaskat-

tekraft. . . . . . 182 5.1 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden av pri-

märkommunernas driftkostnader. brutto, exklusive finansie-

ring. . 184 5.2 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden av pri-

märkommunernas driftkostnader. netto. exklusive finansie-

ring. . . . 184 5.3 Den relativa Fördelningen på olika verksamhetsområden av pri-

markommunernas investeringsutgifter. brutto. . . . . 185 5.4 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden av in-

vesteringsbidrag till primärkommunerna. . . . . 185

Primärkommuner. Driftkostnader. brutto och netto. samt in-

vesteringsutgifter för central Förvaltning. . 186 5.6 Primärkommuner. Driftkostnader. brutto och netto. investe-

ringsutgifter och investeringsbidrag för Rätts- och samhälls-

skydd. . 188

5.7 Primärkommuner. Driftkostnader. brutto och netto, investeringsutgifter och investeringsbidrag lör Fastighetsförvaltning och bostadsforsörjning. . . . . . 190 5.8 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto, investeringsutgifter och investeringsbidrag för Byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvaltning samt fritidslörvaltning. 194 5.9 Antal konstisbanor och badanläggningar. 199 5.10 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för Undervisning och annan kulturell verksamhet. 201 5.11 Statliga investeringsbidrag i procent av bruttoinvesteringar lör skolväsendet. 203 5.12 Antalet klasser och elever i grundskola/folkskola samt antalet elever i realskola/flickskola. 207 5.13 Antal elever i gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning. 209 5.14 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto samt investeringsutgifter för övrig undervisning och kulturell verksamhet. 212 5.15 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto, investeringsutgifter och investeringsbidrag För Socialvård och socialförsäkring. . . . . . 213 5.16 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för barna- och ungdomsvård. . . . . . . . . . . . . 215 5.17 Antal platser inom kommunernas barnomsorg. 216 5.18 Antal ålderdomshem samt antalet platser och vârddagar på ålderdomshem. 218 5.19 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag För åldringsvård. 219 5.20 Primärkommuner. Driftkostnader. brutto och netto. För övrig socialvârd. 223 5.21 Primärkommuner. Driftkostnader. brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag lör Affärsmässig verksamhet. 226 5.22 Primärkommuner. Driftkostnader. brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för hyresfastigheter. 227 5.23 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag För hamnförvaltning. 228 5.24 Primärkommuner. Driftkostnader. brutto och netto, investeringsutgifter och investeringsbidrag för kommunikationslöretag. . . 228 5.25 Primärkommuner. Driftkostnader. brutto, nettointäkter, investeringsutgifter och investeringsbidrag lör kraft- och värmeproduktionsverk. gasverk, elverk och vâirmeverk. . 230 5.26 Primärkommuner. Driftkostnader. brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag För vatten- och avloppsverk. 231 5.27 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto samt investeringsutgifter För renhållningsverk. 234

1976:45 13 SOU

5.28 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för övrig affärsmässig verksamhet. 234 5.29 Den relativa Fördelningen på olika verksamhetsområden av driftkostnader brutto exklusive finansiering. 4 . 236 landstingens 5.30 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden av driftkostnader netto exklusive finansiering. . 236 landstingens 5.31 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden av investeringsutgifter brutto. . . . . 236 landstingens 5.32 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden av investeringsbidrag till landstingen. . . . . 237 5.33 Landsting. Driftkostnader, brutto och netto, investeringsutgifter och investeringsbidrag för lasarett och sjukstugor. 242 5.34 Landsting. Driftkostnader, brutto och netto, investeringsutoch investeringsbidrag för vård av psykiskt sjuka. 244 gifter 5.35 Antal vårdplatser lör långvarigt kroppssjuka 1960 och 1972. 246 5.36 Landsting. Driftkostnader, brutto och netto, investeringsutgifter och investeringsbidrag för långvarigt kroppssjuka. . 247 5.37 Landsting. Driftkostnader, brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för vissa specialsjukhus samt hälsooch sjukvård utanför sjukhus. . . . . . 248 5.38 Antal läkartjänster och läkarstationer inom distriktsvården 1964 och 1972. . . . . 249 5.39 Antal distriktssköterskor, hembesök samt besök på distriktssköterskemottagningar 1960, 1966 och 1972. . . 249 5.40 Folktandvårdens omfattning 1960 och 1972. . . . . . 252 5.41 Antal patienter och vårddagar inom akutvård respektive r missvård 1961 och 1972. . 253 5.42 Landsting. Driftkostnader. brutto och netto, för vård på främmande sjukhus m m. 254 5.43 Antal platser vid vårdinstitutioner inom omsorgsverksamheten 1960, 1967 och 1972. . . . . . 255 5.44 Landsting. Driftkostnader. brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för omsorgsverksamhet. . 257 5.45 Landsting. Driftkostnader, brutto och netto, investeringsutgifter och investeringsbidrag för socialvård. . . . . . 259 5.46 Landsting. Driftkostnader, brutto och netto, investeringsutgifter och investeringsbidrag för Undervisning och annan kulturell verksamhet. . . . . . 261 5.47 Landsting. Driftkostnader, brutto och netto för Central föroch Diverse verksamhet. 263 valtning

Tabeller i Bilaga 3

B l Primärkommuner och landsting. Externa utgifter och inkomster 1960-1972. . 280 B 2 Primärkotnmuner. Externa utgifter och inkomster 1960-1972._ 281

Landsting. Externa utgifter inkomster 1960-1972. 282

och

Primärkommuner. Utgifter/kostnader brutto och netto per invånare 1960-1972. . . . . . . . . . . . . 283 Landsting. Utgifter/kostnader brutto och netto per invånare 1960-1972. . . . . . . . . . . . . . . . 283 Primärkommuner och landsting. Driftkostnader och driftintäkter1960-1972. . . . . . . . . . . . . . 284 Primärkommuner. Driftkostnader och driftintäkter 1960-1972. 285 UU oo Landsting. Driftkostnader och driftintäkter 1960-1972. 286 Primärkommuner. Driftkostnader 1960-1972 fördelade på förvaltning och affärsmässig verksamhet. . . . . . 287 B10 Primärkommuner. Vissa kostnadsslag i procent av externa kostnader 1960-1972. . . . . . . . . . . . 237 B11 Landsting. Vissa kostnadsslag i procent av externa kostnader 1960-1972. 233 B12 Landsting. Vissa intäktsslag i procent av externa driftintäkter 1960-1972. 283 Primärkommuner och landsting. Konsumtion 1960-1972 enligt nationalräkenskaperna.. . . . . . . . . . . . . 239 Primärkommuner och landsting. Konsumtion 1960-1972 enligt nationalräkenskaperna totalt och inom vissa verksamhetsområden. Primärkommuner och landsting. Lönekostnader i procent av konsumtionen inom vissa verksamhetsområden 1963-1972 . 291 Primärkommuner och landsting. Transfereringsutgifter 1960-1972 enligt nationalräkenskaperna. . . . . . 292 Primärkommuner och landsting. lnvesteringsutgifter 1960-1972. 293 B18 Primärkommuner. Investeringsutgifter 1960-1972. 293 B19 Landsting. Investeringsutgifter 1960-1972. . . . 294 B20 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter 1960-1972. Årlig forändringiprocent. . . . . . . . . . . . . . . . . 294 B21 Landsting. lnvesteringsutgifter 1960-1972. Årlig Förändring i procent. Primärkommuner. lnvesteringsutgifter 1960-1972 fördelade på förvaltning och affärsmässig verksamhet. . . . . 295 Primärkommuner. investeringar 1960-1972 enligt nationalräkenskaperna fördelade på förvaltning och affärsmässig verksamhet. Landsting. Investeringar 1960-1972 enligt nationalräkenskaperna. 297 Primärkommuner och landsting. Finansiering 1962-1972. 298 Primärkommuner. Finansiering 1960-1972 av bruttodriftbud-

Primärkommuner. Finansiering 1960-1972 av bruttokapitalbudgeten. B28 Landsting. Finansiering 1962-1972 av bruttodriftbudgeten. . 301 B29 Landsting. Finansiering 1962-1972 av bruttokapitalbudgeten. 302 B30 Primärkommuner och landsting. skatteintäkter och skatte-

utjämningsbidrag mm 1960-1972. . . . . . 303 Primärkommuner. skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag m m 1960-1972. 304 w 32 Landsting. Skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag mm 1960-1972. 305 33 Primärkommuner och landsting. Bidrag från staten 1960-1972. 306 34 Primärkommuner. Bidrag från staten 1960-1972. 306 35 Landsting. Bidrag från staten 1960-1972. 307 36 Primärkommuner. Kapitalinkomster fördelade på Förvaltning

UJUJWUU

och affärsmässig verksamhet 1960-1972. . . . 307 CU 37 Landsting. Kapitalinkomster 1960-1972. . . . . . . 308 w 38 Primärkommuner. Lâneñnansiering, låneskuld och lânekostnader 1960-1972. . 309 W 39 Landsting. Låneñnansiering, låneskuld och lånekostnader 1960-1972. 310 W 40 Primärkommuner. Kapitalbudgetens skattelinansiering 1960- 1972. 311 41 skatteñnansiering 1962-1972. 311 Landsting. Kapitalbudgetens 42 Primärkommuner. 1960-1972. 312

Det egna kapitalets utveckling 43 utveckling 1960-1972. 312 Landsting. Det egna kapitalets 44 Primärkommuner. Likviditet 1960-1972. . 313 45 Likviditet 1960-1972. . 313 Landsting. 46 Primärkommuner. Balansräkning 1960-1972. 314 47 1960-1972. 316 Landsting. Balansräkning 48 Primärkommuner och landsting. Sysselsättning För kommu- UJCUUJUJWWWW 1960-1972 nationalräkenskaperna. . 318

nala myndigheter enligt uu 49 Primärkommuner. Antal anställda 1965-1973 på heltid. deltid rn m fördelade på Förvaltning och affärsmässig verksamhet. 319 UU 50 Landsting. Antal anställda 1965-1973 på heltid, deltid m m. 320 Primärkommuner. Löneutvecklingen för vissa avtalsgrupper 1967-1973. 321 Landsting. Löneutvecklingen För vissa avtalsgrupper 1967-1973 322 B53 Primärkommuner. Driftkostnader, investeringsutgifter och statsbidrag 1968-1972. Indelning efter befolkningsstorlek. 324 B54 Primärkommuner. Driftkostnader, investeringsutgifter och statsbidrag 1968-1972. Indelning efter befolkningsutveckling. 326 B55 Primärkommuner. Driftkostnader, investeringsutgifter och statsbidrag 1968-1972. Indelning efter befolkningsstruktur. . 328 B56 Primärkommuner. Driftkostnader. investeringsutgifter och statsbidrag 1968-1972. Indelning efter tätortsgrad. 330 B57 Primärkommuner. Driftkostnader. investeringsutgifter och statsbidrag 1968-1972. Indelning efter skattekraft. 332 Primärkommuner. Driftkostnader, investeringsutgifter och statsbidrag 1968-1972. Indelning efter geograñsk belägenhet. 334 Primärkommuner. Driftkostnader netto 1968-1972 enligt olika indelningsgrunder. 335 B60 Primärkommuner. Kostnadsräntor 1968-1972 enligt olika indelningsgrunder. 336

B61 Primärkommuner. Kapitalbildning 1968-1972 enligt olika indelningsgrunder. . . . . . 337 B62 Primärkommuner. Investeringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag 1968-1972 enligt olika indelningsgrunder. . 338 B63 Primärkommuner. Nettoinvesteringar samt brutto- och nettouppläning sammanlagt lör perioden 1968-1972 enligt olika indelningsgrunder. . . . . . 339 B64 Primärkommuner. Amorteringar 1968-1972 enligt olika indelningsgrunder. 340 B65 Primärkommuner. skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag 1968-1972 enligt olika indelningsgrunder. . . . . 341 B66 Primärkommuner. Medelutdebitering 1968-1972 enligt .olika indelningsgrunder. . . . . 343 B67 Landsting. Driftkostnader, investeringsutgifter och statsbidrag 1968-1972. Indelning efter befolkningsstorlek. . 344 B68 Landsting. Driftkostnader. investeringsutgifter och statsbidrag 1968-1972. Indelning efter befolkningsutveckling. 346 B69 Landsting. Driftkostnader, investeringsutgifter och statsbidrag 1968-1972. Indelning efter befolkningsstruktur. . . . . 347 Landsting. Driftkostnader, investeringsutgifter och statsbidrag 1968-1972. Indelning efter tätortsgrad. . . . . . 349 Landsting. Driftkostnader, investeringsutgifter och statsbidrag 1968-1972. Indelning efter skattekraft. 350 Landsting. Driftkostnader. investeringsutgifter och statsbidrag 1968-1972. Indelning efter geografisk belägenhet. 351 Landsting. Driftkostnader netto 1968-1972 enligt olika indelningsgrunder. . . . . 352 Landsting. Kostnadsräntor 1968-1972 enligt olika indelningsgrunder. . . . . 353 Landsting. Kapitalbildning 1968-1972 enligt olika indelningsgrunder. . . . . 354 Landsting. lnvesteringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag l968-1972 enligt olika indelningsgrunder. 355 B77 Landsting. Nettoinvesteringar samt brutto- och nettoupplåning sammanlagt för perioden 1968-1972 enligt olika indelningsgrunder. . . . . 356 B 78VLandsting. Amorteringar 1968-1972 enligt olika indelningsgrunder. 357 B79 Landsting. Skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag 1968-1972 enligt olika indelningsgrunder. . . . . 358 B80 Landsting. Medelutdebitering 1968-1972 enligt olika indelningsgrunder. 360 B81 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto, lör olika verksamhetsområden 1960-1972. . 362 B82 Primärkommuner. Investeringsutgifter brutto och investeringsbidrag för olika verksamhetsområden 1960-1972. 368 B83 Primärkommuner. Driftkostnader. brutto och netto, för olika verksamhetsområden 1960, 1964. 1968 och 1972. 376 B84 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter brutto och efter avdrag

av investeringsbidrag för olika verksamhetsområden 1960, 1964, 1968 och 1972. 378 B85 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto, för Rättsoch samhällsskydd 1960, 1964, 1968 och 1972. 380 B86 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter brutto och efter avdrag av investeringsbidrag för Rätts- och samhällsskydd 1960, 1964, 1968 och 1972. 380 B87 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto, för Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning 1960, 1964. 1968 och 1972. 382 B88 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter bmtto och efter avdrag av investeringsbidrag för Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning 1960, 1964. 1968 och 1972. 384 B89 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto. för Byggnads- och planväsen, gatu-, park- och fritidsförvaltning 1960, 1964, 1968 och 1972. 386 B90 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter brutto och efter avdrag av investeringsbidrag för Byggnads- och planväsen, gatu-, parkoch fritidsförvaltning 1960, 1964. 1968 och 1972. 386 B91 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto, för Undervisning och annan kulturell verksamhet 1960, 1964, 1968 och 1972. 388 B92 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter brutto och efter avdrag av investeringsbidrag för Undervisning och annan kulturell verksamhet 1960, 1964, 1968 och 1972. 390 B93 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto. för Socialvård och socialförsäkring 1960, 1964, 1968 och 1972. 390 B94 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter brutto och efter avdrag av investeringsbidrag för Socialvård och socialförsäkring 1960, 1964, 1968 och 1972. 392 B95 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto, för Undervisning och annan kulturell verksamhet enligt olika indelningsgrunder 1968-1972. . . . . . . 394 B96 Primärkommuner. Driftkostnader. bmtto och netto, för Socialvård och socialförsäkring enligt olika indelningsgrunder 1968-1972. 397 B97 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto. för barnaoch ungdomsvård enligt olika indelningsgrunder 1968-1972. B98 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto, för åldringsvård enligt olika indelningsgrunder 1968-1972. 403 B99 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto, för afTársmässig verksamhet enligt olika indelningsgrunder 1968-1972. B -100 Landsting. Driftkostnader brutto och netto, för olika verksamhetsområden 1960-1972. B 101 Landsting. lnvesteringsutgifter brutto och investeringsbidrag för olika verksamhetsområden 1960-1972. 412 B 102 Landsting. Driftkostnader, brutto och netto, för olika .verkl samhetsomrâden 1960, 1964, 1968 och 1972. 418 B 103 Landsting. lnvesteringsutgifter brutto och efter avdrag av in-

vesteringsbidrag for olika verksamhetsområden 1960, 1964, 1968 och 1972. 420 B l04Landsting. Driftkostnader, brutto och netto, lör Hälso- och. sjukvårdens olika verksamhetsområden (inklusive de landstingsfria kommunerna, exklusive de statliga sjukhusen) 1960, 1964, 1968 och 1972. 422 B 105 Landsting. lnvesteringsutgifter brutto och efter avdrag av investeringsbidrag lör Hälso- och sjukvårdens olika verksamhetsområden (inklusive de landstingsfria kommunerna, exklusive de statliga sjukhusen) 1960, 1964, 1968 och 1972. 424 B 106 Landstingsfria kommuner. Driftkostnader, brutto och netto, för Hälso- och sjukvård 1960, 1964, 1968 och 1972. 426 B 107 Landstingsfria kommuner. lnvesteringsutgifter brutto och efter avdrag av investeringsbidrag för Hälso- och sjukvård 1960, 1964, 1968 och 1972. 427 B 108 Landsting. Driftkostnader, brutto och netto, För vård av långvarigt kroppssjuka enligt olika indelningsgrunder 1968-1972. 428

Diagram

3.1 Primärkommuner och landsting. Externa utgifter. 67 3.2 Primärkommuner och landsting. Externa inkomster. 69 3.3 Primärkommuner. Externa utgifter. . 71 3.4 Primärkommuner. Externa inkomster. . 73 3.5 Landsting. Externa utgifter. . . 74 3.6 Landsting. Externa inkomster. . . . . 76 3.7 Primärkommuner. Vissa kostnadsslag i procent av externa kostnader. 83 3.8 Primärkommuner. Vissa intäktsslag i procent av externa intäkter. 85 3.9 Primärkommuner. Driftkostnader, brutto och netto, samt driftintäkter. 86 3.10 Primärkommuner. Driftkostnader brutto. fördelade pålörvaltl ning och affärsmässig verksamhet. . . . . . . . . . . 89 3.11 Landsting. Vissa kostnadsslag i procent av externa kostnader. 94 3.12 Landsting; Vissa intäktsslag i procent av externa intäkter. . 96 3.13 Landsting. Driftkostnader, brutto och netto, samt driftintäkter. 97 3.14 Primärkommuner och landsting. Konsumtionens fördelning på ändamål. . . . . . . . . . . . . . . . . 101 3.15 Kommunal, statlig och privat konsumtion samt BNP till marknadspris. . . . . . . . . . . . . . . . . . 102 3.16 Kommunal, statlig och privat konsumtion i procent av BNP till marknadspris. . . . . . . . . . . . . . . 103 3.17 Prisutveckling for kommunal, statlig och privat konsumtion samt BNP till marknadspris. . . . . . . . . . 104 3.18 Primärkommuner och landsting. Vissa transfereringsutgifter. 108

3.19 Primärkommuner och landsting. lnvesteringsutgifter brutto

och efter avdrag av investeringsbidrag. . . . . . 115 3.20 Primärkommuner. Investeringsutgifter brutto och statliga in-

vesteringsbidrag. Årlig förändring i procent. . . . . 119 3.21 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter brutto och efter avdrag

av investeringsbidrag. . . . . 122 3.22 Landsting. Investeringsutgifter brutto. Samtliga verksamhets-

grenar och hälso- och sjukvård. . . . . 128 3.23 Primärkommuner och landsting. Vissa inkomstslag i procent

av externa inkomster. . 133 3.24 Primärkommuner. skatteintäkter, skattekraft och medelutde-

bitering. . . . 134 3.25 Landsting. skatteintäkter, skattekraft och medelutdebitering. 134 3.26 Primärkommuner respektive landsting. Kapitalbildning. 136 3.27 Primärkommuner respektive landsting. Långfristig nyupplå-

ning. . . . . . 139 3.28 Primärkommuner respektive landsting. Finansieringskapital. 142 3.29 Primärkommuner respektive landsting. Finansieringskapital i

procent av totala externa utgifter. . . . . . . 143 3.30 Primärkommuner respektive landsting. Likviditet. 144 3.31 Primärkommuner. Finansiering av driftbudgeten. 145 3.32 Primärkommuner. Finansiering av kapitalbudgeten. 146 3.33 Landsting. Finansiering av driftbudgeten. 147 3.34 Landsting. Finansiering av kapitalbudgeten. . . . . 148 3.35 Antal sysselsatta i olika sektorer i procent av totala antalet

sysselsatta. 1 150

4.1¶Nettokostnader 1968 och197.2 lör olikakommunstorlekar. 163

4.2 Nettokostnader 1968 och 1972 för primärkommuner med olika

befolkningsutveckling. . 163 4.3 Nettokostnader 1968 och 1972 för primärkommuner med olika

befolkningsstruktur. . 164 4.4 Nettokostnader 1968 och 1972 för primärkommuner med olika

tätortsgrad. . . . . . 164 4.5 Nettokostnader 1968 och 1972 förprimärkommunermed olika

skattekraft. 165 4.6 Nettokostnader 1968 och 1972161 primärkommunermledolika.

geografisk belägenhet. . . . . . 165 4.7 Kostnadsräntor 1968 och 1972 for olikakommunstorlekar. 166 4.8 Kostnadsräntor 1968 och 1972 för primärkommuner med olika

befolkningsutveckling 167 4.9 Kapitalbildning 1968 och 1972 for olika kommunstorlekar.

167 4.10 Kapitalbildning 1968 och 1972 for primärkommuner med olika

befolkningsutveckling. . 168 4.11 Kapitalbildning 1968 och 1972 forprimärkommuner med olika

skattekraft. 168 4.12 Nettoinvesteringar 1968-1972 lör olika kommunstorlekar. 169 4.13 Nettoinvesteringar 1968-1972 for primärkommuner med olika

befolkningsutveckling. . 170 4.14 Nettoinvesteringar, långfristig nyupplåning och nettoupplåning

1968-1972 lör olika kommunstorlekar. 171 4.15 Nettoinvesteringar, Iångfristig nyupplåning och nettouppläning 1968-1972 för primärkommuner med olika befolkningsutveck-

172 4.16 Amorteringar 1968 och 1972 for olika kommunstorlekar. 172 4.17 Amorteringar 1968 och 1972 lör primärkommuner med olika befolkningsutveckling. . . . . . 173 4.18 Skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag1968 och 1972 iör. olika kommunstorlekar. 174 4.19 skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag il9i68-ll972tfo-rorimärkommuner med olika befolkningsutveckling. 175 4.20 Skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag 1968-1972 lör primärkommuner med olika skattekraft. . 175 4.21 Nettokostnader 1968 och 1972 lör landsting indeladeefterbefolkningsstorlek. 177 4.22 Nettokostnader 1968 och 1972 lör landstingmedolika .skattekraft. 177 4.23 Kapitalbildning 1968 1972 indeladeefterbe-

forlandsting

folkningsstorlek. . . . . 178 Nettoinvesteringar 1968-1972 lör landsting indelade efter befolkningsstorlek. . . . . 179 Nettoinvesteringar, långfristig nyupplåning och nettouppläning 1968-1972 för landsting indelade efter befolkningsstorlek. 180 skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag 1968 och 1972 För landsting indelade efter befolkningsstorlek. . 181 skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag 1968 och 197.2ror landsting med olika skattekraft. . . . . . . 182 5.1 Primärkommuner. Driftkostnader för Central förvaltning. 187 5.2 Primärkommuner. Driftkostnader för brandlörsvar. . 188 5.3 Primärkommuner. Driftkostnader för Rätts- och samhällsskydd exklusive brandlörsvar. . . . . 189 5.4 Primärkommuner. Driftkostnader för allmän markreserv. reglerings- och saneringsfastigheter, exploateringsverksamhet samt tomträttsmark. 191 5.5 Primärkommuner. Fastighetslörvärv och fastighetsförsäljningar 1960-1972 (exklusive hyresfastigheter och lörvaltningsfastigheter). 191 5.6 Primärkommuner. Driftkostnader för bostadspolitiska åtgärder. 193 5.7 Primärkommüner. “Driftkostnader För gatu- och parklörvaltning. . . . 196 5.8 Primärkommuner. Investeringsutgifter, brutto. och investeringsbidrag lör gatu- och parklörvaltning. . . . . . 197 5.9 Primärkommuner. Driftkostnader För fritidslörvaltning. 198 5.10 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter och investeringsbidrag for skolväsendet 1960-1972. 202 5.11 Primärkommuner. Driftkostnader för sociala anordningar for skolväsendet. 204 5.12 Primärkommuner. Driftkostnader för grundskola/ folkskola. 207 5.13 Primärkommuner. Driftkostnader For gymnasiala skolor. 210

5.14 Primärkommuner. Driftkostnader För barna- och ungdoms-

vård. 214 5.15 Primärkommuner. Driftkostnader för åldringsvård. . 220 5.16 Primärkommuner. Driftkostnader För socialhjälp. 221 5.17 Primärkommuner. Driftkostnader för övrig socialvård. 224 5.18 Primärkommuner. Driftkostnader för kommunikationsföretag. 229 5.19 Primärkommuner. Bruttokostnader och investeringsutgifter För

kraft- och värmeproduktionsverk, gasverk, elverk och värme-

verk. 230 5.20 Primärkommuner. Driftkostnader för vatten- och avloppsverk. 232 5.21 Primärkommuner. Investeringsutgifter och investeringsbidrag

for vatten - och avloppsverk. . . . . . . . . 233 5.22 Landsting . Driftkostnader för lasarett och sjukstugor. . 241 5.23 Landsting . lnvesteringsutgifter och investeringsbidrag För la-

sarett och sjukstugor. 242 5.24 Landsting . Driftkostnader för vård av psykiskt sjuka. 245 5.25 Landsting . Driftkostnader För vård av långvarigt kroppssjuka. 247 5.26 Landsting . Driftkostnader för distriktsläkare och distriktsvård. 250 5.27 Landsting. Driftkostnader för folktandvård. . . 251 5.28 Landsting. Driftkostnader för övrig hälso- och sjukvård. 252 5.29 Landsting. Driftkostnader för omsorgsverksamhet. 256 5.30 Landsting. Driftkostnader for Socialvård. 259 5.31 Landsting. Driftkostnader för Undervisning och annan kul-

turell verksamhet. 262

Inledning 23

1 Inledning

1.1¶Utredningens direktiv

l direktiven till kommunalekonomiska utredningen (KEU) konstateras att de snabba ökningarna i kommunernas reala resursförbrukning, skattesatser och bidragsanspråk utgör ett växande problem. En fortsatt kommunal expansion av samma storlek som under 1960-talets senare del framstår på längre sikt som klan oförenlig med kravet på en balanserad samhällsutveckling. Enligt direktiven måste således takten i den kommunala utgiftsexpansionen nedbringas till en nivå som står i bättre överensstämmelse med tillväxten i landets totala inkomster och produktionskapacitet.

Mot denna bakgrund gavs KEU i uppdrag att allsidigt utreda kommunernas aktuella och framtida ekonomiska situation. Utredningen skall avse såväl den primärkommunala som den landstingskommunala verksamheten. Däremot skall KEU inte behandla den kyrkokommunala verksamheten.

En av KEUzs huvuduppgifter är enligt direktiven att bedöma efterfrå-

på de olika områden som har ett kommunalt huvudmangeutvecklingen naskap. l direktiven diskuteras bla utgiftsutvecklingen under 1960-talet inom de tre tunga utgiftsområden som kommunerna har ansvaret för, nämligen undervisning, hälso- och sjukvård samt social omvårdnad. KEU bör göra en fördjupad analys av efterfrågeutvecklingen på dessa och övriga kommunala tjänster.

Mot bakgrund av sådana undersökningar bör KEU genomföra en analys av vilka reala resurser som skulle behöva tas i anspråk för att tillgodose olika behov av kommunala tjänster. Med utgångspunkt i analyserna av alternativa efterfrågemönster och de därmed sammanhängande anspråken på reala resurser bör KEU enligt direktiven bedöma den framtida kommunala ñnansieringssituationen.

1.2¶Undersökningens syfte och uppläggning

Som framgått ovan har KEU som central uppgift att förutom en genomlysning av kommunernas aktuella ekonomiska läge, även göra bedömningar av den framtida kommunalekonomiska utvecklingen i olika hänseenden. Det stod redan i ett tidigt skede av utredningsarbetet klart, att en grund-

24 Inledning

läggande förutsättning för dessa bedömningar var en analys av kommunernas nuvarande verksamhet och ekonomiska situation. Det är KEUzs uppfattning, att de framtidsbedömningar som skall göras av utredningen förutsätter information om den utveckling som fört fram till den aktuella situationen. Därför har KEU funnit att närmare studera det nödvändigt den kommunala sektorns under tiden efter 1960. utveckling Inom KEU har en särskild arbetsgrupp komhaft i uppdrag att analysera munernas verksamhet och ekonomi under åren efter 1960. Arbetsgruppens målsättning för arbetet har varit att dels beskriva, dels närmare studera förklaringar till den kommunala ekonomins utveckling och läge under perioden 1960-l972. Gruppens arbete har bl a omfattat av de en redovisning olika verksamheter som f n bedrivs av kommunerna. l denna beskrivning ingår en sammanställning av samtliga kommunala aktiviteter i nuläget av betydelse vid en analys av kommunernas ekonomiska situation, samt en mera detaljerad genomgång av de kommunala åliggandena inom respektive verksamhetsområde. Mot bakgrund av denna redovisning diskuteras de faktorer som legat bakom den kraftiga expansionen av den kommunala verksamheten under senare år. Arbetsgruppen har även studerat utvecklingen av kommunernas finansieringssituation kommed en fördelning på de skilda munala finansieringskälloma. Till grund för gruppens beskrivning och analys av den kommunala ekonomin ligger i första hand den kommunala finansstatistik som under den studerade perioden inhämtats och sammanställts statistiska centralgenom byråns (SCB) försorg. Omfattande bearbetningar av den vid SCB tillgängliga statistiken har krävts för att tillgodose krav och syften. Vidare utredningens har även SCB:s nationalräkenskapsstatistik samt personal- och lönestatistik från Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet i denna utnyttjats studie. l bilaga 2 lämnas en utförligare redovisning av förutsättningarna för och metodiken vid sammanställningen och bearbetningen av statistiken. l enlighet med direktiven omfattar studien landsting och borgerliga primärkommuner inklusive kommunalförbund. kommunerna De kyrkliga ingår således inte. l kapitel 4 UIveck/irzqøn i olika /røirzmzinrvpvr ingår inte heller kommunalförbunden.

1.3¶Studiens disposition

l kapitel 2 ges en samlad bild av den kommunala sektorns utveckling 1960-1972. l kapitlet ställs den kommunala inledningsvis utvecklingen i relation till utvecklingen i samhällsekonomin som helhet. Vidare diskuteras faktorerna bakom utgiftsutvecklingen och kommunernas av finansiering verksamheten kommenteras. Kaptiel av 2 utgör också en sammanfattning de efterföljande kapitlen 3-5 och kan genom sin uppläggning läsas fristående från övriga kapitel. Kapitel 3a5 ger en detaljerad information om olika speciella aspekter på den kommunala utvecklingen. Dessa kapitel har närmast karaktär av katalog eller uppslagsbok, där uppgifter och detaljer om kommunernas verksamhet och ekonomi under den studerade perioden återfinns. i ka- Redovisningen pitel 3-5 kompletteras också av en mycket omfattande tabellbilaga, bilaga

Inledning 25

3, som ger uppgifter år för år for hela perioden 1960-1972.

Kapitel 3 behandlar kommunernas utveckling med utgångspunkt i olika utgifts- och inkomstbegrepp, hämtade från den kommunala finansstatistiken och nationalräkenskapema. l denna mer övergripande analys av driftkostnads- och investeringsexpansionen 1960-1972 redovisas dels den kommunala sektorn totalt och dels primärkommuner och landsting var for sig. I detta kapitel kommenteras också personal-och löneutvecklingen i kommunerna.

l kapitel 4 studeras primärkommuner och landsting, grupperade efter olika indelningsgrunder. Denna analys av utvecklingen i olika kommuntyper avser endast perioden 1968-1972.

Kapitel 5 slutligen ger en utförlig beskrivning av verksamhetens innehåll i primärkommuner och landsting. Här redovisas utvecklingen 1960-1972 inom varje verksamhetsområde for sig. Förändringar i huvudmannaskap, ansvarsområden. organisation m. m. kommenteras liksom utgiftsutvecklingen. .

Bilaga l innehåller en lista med definitioner av de termer och begrepp som använts i denna studie. l bilaga 2 ges som nämnts en beskrivning av källorna och den tillämpade metodiken vid statistikbearbetningen. l bilaga 3 presenteras i tabellform en mycket stor del av det omfattande datamaterial som legat till grund för denna studie.

2¶Kommunernas ekonomi i sammandrag

2.1 Kommunerna i ett samhällsekonomiskt perspektiv

2. l .l Inledning l föreliggande rapport beskrivs och analyseras de kommunala utgifternas och inkomsternas utveckling 1960-1972. Den kommunala sektorn får emellertid inte betraktas som en från samhällsekonomin i övrigt isolerad del. Genom sin snabba tillväxt har kommunerna fått en ökande betydelse for landets totala ekonomi och kommunerna är också för sin expansion beroende av tillväxten i samhällsekonomin. Kommunerna svarar för en betydande del av den samlade produktionen och de tar i anspråk en stor del av produktionsresultatet. l detta avsnitt redogörs for vissa huvuddrag i den samhällsekonomiska utvecklingen under perioden och for kommunernas roll i denna utveckling.

Kommunernas plats i totalekonomin kan bestämmas på flera olika sätt, beroende på vilka aspekter på den kommunala verksamheten man mäter. Ett mått avser - som inledningsvis antyddes - kommunerans bidrag till landets samlade produktion, bruttonationalprodukten. Ibland mäter man också den kommunala sektorns omfattning genom att ange hur stor del av den totala sysselsättningen kommunerna svarar for. Detta mått är närbesläktat med det förstnämnda eftersom båda anknyter till produktionen. Den forsta mäter produktionsresultatet och den andra åtgången av produktionsfaktorn arbetskraft.

Ett annat mycket vanligt mått är den kommunala konsumtionens och de kommunala investeringarnas andel av bruttonationalprodukten. l detta fall ser man på den kommunala sektorn inte från produktions- utan från användningssidan genom att ange hur stor del av det totala produktionsresultatet som tas i anspråk av kommunerna.

Redovisningen av produktion, sysselsättning och resursernas användning görs i det följande i fasta priser. Man studerar därvid bl a den kommunala konsumtionens och de kommunala investeringarnas volymmässiga utveckling. Bland de kommunala kostnaderna ingår också transfereringsutgifter. Dessa anges dock inte i fasta priser eftersom SCB for närvarande inte gör någon fastprisberäkning for transfereringarna. Redovisningen av kommu› nernas totala utgifter måste därför göras i löpande priser. Detta sker i det avslutande delavsnittet.

28 Kommunernas ekonomii sammandrag sou 197545

2.1.2 Produktion Den materiella välfärd som vi har kunnat bygga upp i vårt land är huvudsakligen resultatet av en ständigt stigande produktion av olika varor och tjänster. Också den period, åren 1960-1972, som behandlas i detta betänkande, har karakteriserats av en relativt hög ökningstakt i landets totalproduktion. Detta har varit en förutsättning för att många viktiga samhällsproblem har kunnat lösas. Bl a har den kommunala servicen kunnat byggas ut i betydande omfattning.

Kommunala verksamheter som undervisning, hälso- och sjukvård, socialvård osv syftar till att möta väsentliga behov i samhället. Den insats som de kommunalt anställda härvid gör registreras i nationalräkenskaperna som produktion av kommunala tjänster. Dessa inräknas i landets totalproduktion. På detiviset deltar också kommunerna i produktionsprocessen.

När det gäller att mäta denna produktion, uppstår emellertid stora svårigheter. Orsaken är att de kommunala, liksom de statliga tjänsterna inte säljs till marknadspriser utan i stor utsträckning finansieras med skattemedel. Produktionen måste därför värderas med utgångspunkt i kommunernas kostnader för dessa tjänster.

Större delen av dessa kostnader består av löner och arbetsgivaravgifter. Av resten faller huvudparten på olika varor och tjänster som kommunerna köper från andra sektorer (mat, Sjukvårdsartiklar, kontorsmaterial, bränsle, lyse osv). De totala produktionskostnaderna kallas med nationalräkenskapernas terminologi För kommunernas produktionsvärde.

Detta begrepp är emellertid inte likvärdigt med kommunernas bidrag till bruttonationalprodukten. För att lå fram denna del, det s k förädlingsvärdet, görs avdrag lör inköpta varor och tjänster (eftersom dessa producerats i andra sektorer). Kommunernas produktion, forädlingsvärde, består således till övervägande del av löner och arbetsgivaravgifter. Härtill kommer avskrivningarna på kapitalforemâl, dvs kapitalets beräknande bidrag till produktionen. Uppgifterna om kommunal produktion i tabell 2.1 avser ett Förädlingsvärde som beräknats på detta sätt. Det måste också nämnas att den kommunala tjänsteproduktionen omfattar endast de kommunala myndigheternas verksamhet. De kommunala affarsverken och aktiebolagen redovisas under andra näringsgrenar.

1 tabell 2.1 anges produktionens utveckling inom olika näringsgrenar. Eftersom redovisningen av kommunernas ekonomi 1960-1972 i detta betänkande lämnas med uppdelning på delperioderna 1960-1964, 1964-1968 och 1968-1972, används samma tidsperioder också vid genomgången av den samhällsekonomiska utvecklingen. Den kommunala verksamheten kan då ställas i relation till andra aktiviteter.

Som redan nämnts har den totala produktionen ökat relativt snabbt under åren 1960-1972. Den sammanlagda ökningen var i genomsnitt 4,2 procent per år. Som framgår av tabell 2.1 har den årliga ökningstakten for landets produktion dock successivt reducerats under den studerade perioden.

För utvecklingen inom de olika näringsgrenarna gäller att den sammanlagda varu- och kraftproduktionen ökat något snabbare än produktionen av tjänster. För perioden 1960-1972 var de årliga ökningstakterna 4,6 procent respektive 3,8 procent. 1 den förstnämnda gruppen har kraftproduktionen

Kommunernas ekonomi i sammandrag 29

Tabell 2.1 Produktionen (förådlingsvärde till producentpris) inom olika näringsgrenar 1960-1972.

Milj kr i Procent av BNP Årlig volym-

löpande 1968 års priser förändring i procent

priser

E1-, gas-, värme- och vattenverk 4 300 2,1 2,1 2,3 2,6 6,0 6,3 6,8 6,4 Byggnadsverksamhet 15 700 10,4 10,9 10,9 10,3 6,6 3,9 1,8 4,1

Summa varu- och kraft-

Total! (BNP till

producentpris) 175 0()0 100,0 100,0 100,0 100,0 5,2 4,1 3,3 4,2

Källa: SCB, nationalräkenskapema.

och den tungt vägande industriproduktionen varit de mest expansiva, medan jordbruket och skogsbruket visat endast små ökningar.

Bland de olika tjänsteproducerande näringsgrenama visar den offentliga sektorn den största ökningen (5,4 procent per år 1960-1972). De statliga tjänsterna ökade härvid med 3,6 procent per år och de kommunala med 6,3 procent per år. Kommunernas ökningstakt har också varit påfallande stabil under de här redovisade delperioderna. Den produktion som utförts inom de kommunala myndigheternas verksamhetsområde har således utgjort ett av de mest expansiva inslagen i landets totalproduktion. Kommunernas andel i totalproduktionen har därigenom stigit från 9,3 procent 1960 till 11,9 procent 1972 (räknat i 1968 års priser).

2.1.3 Sysselsättning Produktionens utveckling bestäms i avgörande grad av tillgången på arbetskraft och av hur produktionen per arbetstimme, dvs arbetsproduktiviteten, utvecklas. Antalet sysselsatta i Sverige ökade från 1960 till 1972 med knappt 300000 personer, vilket utgör i medeltal 0,6 procent per år. Mätt i antalet utförda arbetstimmar har dock sysselsättningsvolymen minskat med 0,5 procent per år.

Denna olikartade utveckling förklaras av att den ordinarie veckoarbets-

30 Kommunernas ekonomi i sammandrag

Tabell 2.2 Antal arbetstimmar inom olika näringsgrenar 1960-1972.

Milj Andel i procent Årlig förändring timmar i procent 1972

1960 1964 1968 1972 1960- 1964- 1968- l 960-

1964 1968 1972 1972

E1-, gas-, värme- och vattenverk 50 0,8 0,8 0,9 0,9 -0,2 1,l -0,7 0,1 Byggnadsverksamhet 610 9,4 10,0 10,8 9,8 1,7 0,6 -2,2 -0,2

Summa varu- och kraft-

-0,5 Källa: SCB, nationalräkenskaperna.

tiden har förkortats under perioden. Dessutom har också deltidsarbetet ökat i omfattning, framför allt bland de gifta kvinnorna, som utgjort en stor del av nytillskottet till arbetsstyrkan.

Sysselsättningens utveckling i antal arbetstimmar anges i tabell 2.2. Det mest iögonfallande draget i denna redovisning är de stora olikheterna mellan de varu- och tjänsteproducerande sektorerna. Medan praktiskt taget samtliga varuproducerande sektorer noterat minskad arbetsvolym, har sysselsättningen ökat i tjänstesektorn med undantag för varuhandel och samfárdsel. Denna ökning faller huvudsakligen på den offentliga sektorn, där statens sysselsättning steg med i genomsnitt 1,7 procent per år och kommunernas med 6,1 procent per år. Den kommunala sysselsättningens andel av landets totala sysselsättning steg härigenom från 6,5 procent 1960 till 14,0 procent 1972.

En betydande omfördelning av arbetskraften har således ägt rum under perioden. Dessa förändringar kan belysas med följande uppgifter om antalet sysselsatta personer.

Den sammanlagda ökningen i tjänsteproduktionen med 576 000 sysselsatta personer är ett resultat av ett nyttillskott till sysselsättningen på 290 000 personer och av att 286 000 personer förts över från varuproduktionen till tjänsteområdena. Över 290 000 sysselsatta har lämnat jord- och skogsbruket och ca 30000 industrin. Däremot har sysselsättningen ökat i byggnadsverksamheten. Inom tjänsteproduktionen har den antalsmässiga sysselsätt-

Kommunernas ekonomi i sammandrag 31

ningen ökat i alla sektorer. Den utan jämförelse starkaste ökningen, 443 000 sysselsatta personer, faller på den offentliga sektorn. Statens sysselsättning ökade härvid med 71 000 personer och kommunernas med 372 000 personer 1960-1972.

Mera detaljerade uppgifter om den kommunala sysselsättningen lämnas i avsnitt 3.8. Av redovisningen där framgår att den relativa ökningen har varit avsevärt större i landstigen än i primärkommunerna. De mindre skiljaktigheterna i sysselsättningsnivån mellan avsnitt 3.8 och denna redovisning beror på att här också kyrkliga kommuner inkluderats i den kommunala sektorn. Dessutom ingår här, i motsats till avsnitt 3.8. de värnpliktiga bland de statligt sysselsatta.

Överföringen av arbetskraft mellan olika sektorer är en följd av dels förändringar i produktionens inriktning, dels - och framför allt - olikheterna mellan näringsgrenar vad beträffar produktivitetens utveckling. Genom snabba produktivitetsstegringar har produktionen inom de varu- och kraftproducerande näringsgrenarna kunnat öka med samtidigt minskad arbetsinsats. l tjänsteproduktionen är däremot möjligheterna till produktivitets» stegringar mera begränsade. Ökad produktion kräver därför ofta mera arbetskraft.

Detta gäller i särskilt hög grad de offentliga tjänsterna. Som tidigare nämnts mäts denna produktion med kostnaderna, vilket innebär att ingen produktivitetsstegring beräknas ske i dessa verksamheter enligt nationalräkenskaperna. Konsekvenserna av detta antagande behandlas i avsnitt 2.2.

2.1.4 Resursernas användning Huvudparten av vår produktion är avsedd att användas för konsumtionsändamål, antingen i privat eller offentlig regi. En del måste emellertid avsättas för olika investeringar, vilka syftar till att upprätthålla eller bygga ut den befintliga produktionsapparaten för att på så vis möjliggöra framtida produktion och konsumtion. Ytterligare en del av produktionen exporteras till utlandet. Exportintäkterna kan sedan användas som betalning för de varor som vi importerar. Dessa olika användningar av de tillgängliga resurserna sammanfattas i tabell 2.3 i form av en s k försörjningsbalans för perioden 1960-1972.

Av de olika användningsområdena är den privata konsumtionen, dvs de privata hushållens inköp av konsumtionsvaror och tjänster, störst. Räknat i 1968 års priser var den privata konsumtionens andel av bruttonationalprodukten 1960 ca 59 procent. För den offentliga konsumtionen var motsvarande andel ca 19 procent. Med offentlig konsumtion avses värdet av den tjänsteproduktion som de offentliga myndigheterna svarar för, med avdrag för en mindre post som avser försäljningen av vissa tjänster mot marknadspriser. Av hushållen köpta tjänster registreras som privat konsumtion.

Som framgår av tabell 2.3 har den totala konsumtionen ökat något långsammare 1960-1972 än bruttonationalprodukten. Detta gäller både den pri-

32 Kommunernas ekonomii sammandrag

Tabell 2.3 Försörjningsbalansens utveckling 1960-1972.

Milj kr Årlig volymforändring i procent

i löpande

lagerforändring - 100 . . . . . . . .

Källa: SCB, nationalräkenskapema.

vata och den statliga konsumtionen, vilka båda visat ungefär lika stora Forändringstal. Både den privata och den statliga konsumtionens årliga ökningstakt har successivt dämpats under perioden. Den kommunala konsumtionen har däremot ökat i en avsevärt högre takt, genomsnittligt 6,5 procent per år 1960-1972. Den kommunala konsumtionens ökningstakt har också varit påfallande stabil under de tre redovisade delperioderna.

l motsats till privat och statlig konsumtion har härigenom den kommunala konsumtionen ökat sin andel av bruttonationalprodukten. Andelsutveck» lingen framgår av tabell 2.4.

Den kommunala konsumtionens relativa starka tillväxt sammanhänger med Förändringar i efterfrågans inriktning, politiska prioriteringar och ändrat huvudmannaskap for vissa verksamheter. Dessa olika faktorers inverkan redovisas i avsnitt 2.3.

De totala investeringarnas andel av bruttonationalprodukten ökade från 21,4 procent 1960 till 23,2 procent 1972. En växande andel av våra resurser har således använts for att bygga ut produktionskapaciteten. Som framgår

Tabell 2.4 Konsumtionens andel av bruttonationalprodukten 1960-1972. Andel i procent. l968 års priser

1960 1964 1968 1972

Kommunernas ekonomi i sammandrag 33

av tabell 2.3 har dock investeringarnas ökningstakt avtagit under perioden. Särskilt markant har avsaktningen varit för bostadsbyggandets del. Däremot har de för den framtida produktionen så viktiga industriinvesteringarna hävdat sig väl. För de kommunala investeringarnas del karakteriserades perioden 1960-1968 av kraftiga ökningar, genomsnittligt överstigande 10 procent per år. Denna mycket omfattande utbyggnad har varit Förutsättningen för en fortsatt snabb ökning av den kommunala konsumtionen. Under perioden 1968-1972 sjönk de kommunala investeringarnas ökningstakt till i genomsnitt 3 procent per år. Avsaktningen får ses bla mot bakgrund av bostadsbyggandets minskade omfattning fro m 1970-talets början vilket påverkade behovet av kommunala följdinvesteringar. Det bör nämnas att de kommunala investeringarna enligt tabell 2.3 omfattar såväl myndigheter som affársverk och bolag.

De kommunala investeringarnas andel av bruttonationalprodukten steg från 3,1 procent 1960 till 4,1 procent 1964 och till 5,2 procent både 1968 och 1972. Lägger man tillsammans konsumtionens och investeringarnas andelar, erhålls följande serie över hur stor procentuell andel av bruttonationalprodukten kommunerna har tagit i anspråk.

1960 1964 1968 1972

13,4 14,9 17.3 18,8

Enligt tabell 2.1 utgjorde kommunernas bidrag till den totala produktionen 9,3 procent 1960 och 11,9 procent 1972. Kommunerna har således tagit i anspråk en större del av produktionen än vad de själva har bidragit med. Skillnaden beror på att kommunerna köper mer konsumtionsvaror och tjänster från andra sektorer än vad de säljer till dessa. Dessutom är investeringsvarorna i stor utsträckning producerade i andra sektorer. De kommunala företagens ingår endast i investeringsredovisningen. Man kan

verksamhet

därför säga att inget av dessa mått ger en heltäckande bild av kommunernas aktivitet i samhällsekonomin.

2.1.5 Kostnader i löpande priser Genomgången i de föregående delavsnitten avsåg utvecklingen 1960-1972 i fasta priser. Den volymmässiga utvecklingen av kommunal verksamhet ställdes därvid i relation till andra delar av ekonomin. Det noterades bl a att den kommunala konsumtionens andel av bruttonationalprodukten hade ökat från 10,3 procent 1960 till 13,6 procent 1972, räknat i 1968 års priser.

Bilden blir emellertid en annan om jämförelsen i stället görs i löpande priser. Detta framgår av nedanstående sammanställning, där den kommunala konsumtionens andel av bruttonationalprodukten anges dels i 1968 års priser,

› dels i löpande priser.

1960 1964 1968 1972

1968 års priser 10,3 10,8 12,1 13,6 löpande priser 7,9 9,1 12,1 14,9

34 Kommunernas ekonomi i sammandrag

Jämförelsen visar att andelsökningen från 1960 till 1972 räknat i löpande priser blev mer än dubbelt så stor (7,0 procentenheter) som när andelarna räknades i 1968 års priser (3,3 procentenheter). Detta beror på att den kommunala tjänsteproduktionen har haft en ogynnsammare prisutveckling än landets totalproduktion. Detta Förhållande har varit av stor betydelse för kommunernas ekonomi. En viss real utveckling har genom den snabbare prisstegringen krävt avsevärt större finansiella resurser från kommunerna än vad samma utveckling hade inneburit för sektorer med förmånligare pristrend. Orsakerna till denna stegring i kommunernas relativpriser behandlas i avsnittet 2.2. Det kan nämnas att den relativa fördyringen endast avser den kommunala konsumtionen. Prisutvecklingen för de kommunala investeringarna skiljer sig inte nämnvärt från vad som noteras för de privata investeringarna. 1 kapitel 3 lämnas en mycket utförlig redovisning av bl a de kommunala kostnademas utveckling 1960-1972. Den del av redovisningen som bygger på den kommunala finansstatistiken avser enbart utvecklingen i löpande priser. 1 tabell 2.5 sammanfattas utvecklingen av kommunernas totala driftkostnader, brutto och netto, med uppdelning på primärkommuner och landsting. Med driftkostnader brutto avses de totala kostnaderna på driftbudgeten. Med driftkostnader netto avses driftkostnader brutto exklusive kostnadsräntor minus driftintäkter. Driftkostnader netto med andra ord de utgör kostnader som huvudsakligen skall finansieras med skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag. Som jämförelse har i tabell 2.5 också den kommunala konsumtionen och de kommunala investeringarna medtagits (exklusive kyrkliga kommuner som inte heller ingår i de redovisade driftkostnaderna). En uppdelning av konsumtionsutgifterna på primärkommuner och landsting har dock endast kunnat göras from 1968.

Tabell 2.5 Primärkommuner och landsting. Driftkostnader. konsumtion och bruttoinvesterlngar 1960-1972. Löpande priser

Milj kr Årlig förändring i procent 1972 1960- 1964- 1968- 1960- 1964 1968 1972 1972

därav primärkommuner 18 900 . . . . 13,2 . .

landsting 10 000 . . . . 18.8 . .

Källa: SCB, kommunal ñnansstatistik och nationalräkenskaperna.

Kommunernas ekonomi i sammandrag 35

Som framgår av tabell 2.5 har både brutto- och nettodriftkostnader samt den kommunala konsumtionen utvecklats i stort sett parallellt under den här studerade perioden. Det framgår också klart att kostnadsökningen har varit väsentligt snabbare inom landstingen än inom primärkommunerna. Också landstingens investeringar har - sett över hela perioden 1960-1972 - ökat något snabbare än primärkommunernas. Detta beror helt på den kraftiga uppgången av landstingens investeringar 1964-1968. Under perioderna 1960-1964 och 1968-1972 har den genomsnittliga ökningstakten varit något större for de primärkommunala investeringarna.

2.2 Prisutvecklingen i kommunal verksamhet

Den relativa fordyring som den kommunala konsumtionen undergått gentemot bl a landets totalproduktion illustreras längre fram i detta betänkande med en jämförelse av olika implicitprisindex (se avsnitt 3.4). Av där redovisade serier framgår att prisstegringen på kommunal konsumtion 1960-1972 uppgick till 145 procent. För statlig konsumtion var motsvarande prisstegring 97 procent, for privat konsumtion 67 procent och för bruttonationalprodukten 71 procent.

En av orsakerna till denna for kommunernas (och även för statens) del oformånliga prisutveckling är att enligt nationalräkenskapernas redovisningsprinciper beräknas ingen produktivitetsstegring ske i offentlig tjänsteproduktion. En annan orsak är lönekostnadernas relativt höga andel i dessa verksamheter.

2.2.1 Produkt/vite! Såväl offentlig produktion som konsumtion mäts i nationalräkenskaperna via kostnaderna, detta eftersom marknadsprisbildning i stort sett saknas for offentliga tjänster. Något driftöverskott kan därför inte registreras och eventuella produktivitetsförändringar kan inte beräknas.

Att någon produktivitetsstegring inte registreras inom de offentliga myndigheternas verksamhet innebär sannolikt att den volymmässiga utvecklingen av deras tjänsteproduktion i viss mån underskattas. Därmed skulle också den relativa prisstegringen för dessa tjänster bli överskattad. Man anser nämligen allmänt att produktiviteten ökar också inom den offentliga sektorn, beroende bl a på de metodforbättringar och rationaliseringar som sker. Någon möjlighet att mäta denna produktivitetsutveckling föreligger emellertid inte. För detta skulle krävas produktionsmått som inte relateras till kostnaderna utan till målen för verksamheten. Även om man for vissa begränsade områden lyckades ange sådana mått, skulle problemet återstå att finna värderingsprinciper med vilkas hjälp man skulle kunna väga ihop de olika produktionsmåtten att avse tex all kommunal verksamhet.

Samtidigt verkar det också klan att de produktivitetsförbättringar som med stor sannolikhet äger rum i kommunal och statlig verksamhet måste vara av en mera begränsad omfattning än i de olika varuproducerande näringarna. De offentliga tjänsternas karaktär gör det svårt att ersätta den

36 Kommunernas ekonomi i sammandrag

mänskliga arbetsinsatsen med maskiner. Följden kan lätt bli att prestationernas kvalitet då försämras. Att produktiviteten ökar långsammare i tjänsteproduktion än i varuproduktion gäller rent allmänt och inte enbart för offentligt producerade tjänster. Jämförs produktionstalen enligt tabell 2.1 med arbetskraftsinsatsen enligt tabell 2.2, finner man att den genomsnittliga ökningen av arbetsproduktiviteten uppgick för den samlade varu- och kraftproduktionen till 6,9 procent per år 1960-1972. För olika tjänsteproducerande sektorer erhålls följande årliga ökningar: varuhandel 4,0 procent, samfardsel 4,6 procent och privata tjänster 2,5 procent. En motsvarande jämförelse avseende offentliga tjänster visar att också här har en mindre produktivitetsförbättring registrerats, genomsnittligt 1,0 procent per år. Denna ökning sammanhänger i första hand med förskjutningar mellan delområden med olika lönekostnader per arbetstimme. Också om några tjänster flyttas till högre lönegrad registreras detta, enligt nationalräkenskapernas på kostnaderna baserade värderingsprinciper, som en produktionsökning. Dessa effekter är emellertid endast resultatet av det tekniska beräkningssättet. Någon egentlig produktivitetsmätning kan inte genomföras. Även om vissa överflyttningsvinster således har registrerats och också den verkliga produktivitetsökningen kan förmodas vara relativt låg, torde dock en viss underskattning av kommunernas produktion och en motsvarande överskattning av dess prisutveckling ha ägt rum.

2.2.2 Löneandel Den andra förklaringen till uppgången av kommunernas relativpriser sammanhänger med den höga löneandelen i denna verksamhet. Av kommunernas kostnader för sin tjänsteproduktion föll 1972 69 procent på löner och arbetsgivaravgifter, räknat i löpande priser. För staten var motsvarande andel 55 procent och för hela den privata delen av näringslivet 32 procent. Eftersom lönenivån i samhället har stigit snabbare än den allmänna prisnivån, har också de totala produktionskostnaderna kommit att öka snabbare i kommunerna än i andra verksamheter. Vissa år har denna effekt ytterligare förstärkts av låglönesatsningen i löneuppgörelserna. Detta har haft relativt starka konsekvenser just for kommunerna, där olika låglönegrupper utgör en betydande del av de anställda. Olikheterna mellan löne- och prisstegringar kan för kommunernas del illustreras med följande uppgifter. Under perioden 1960-1972 steg den kommunala lönenivån med i genomsnitt 8,7 procent per år. Samtidigt steg konsumentprisindex med 4,6 procent per år. Den högre löneandelen för kommunerna jämfört med den statliga sektorn bör också huvudsakligen förklara att de relativa priserna stigit snabbare i den förstnämnda sektorn. Det kan också nämnas att de kommunala lönekostnadernas (löner inkl arbetsgivaravgifter) andel av de totala kostnaderna för den kommunala produktionen steg från 64,0 procent 1960 till 69,4 procent 1972, räknat i löpande priser. Under perioden 1968-1972 steg löneandelen något i landstingen medan den var oförändrad i primärkommunerna. För tidigare år har en upp-

Kommunernas ekonomi i sammandrag 37

delning på primärkommuner och landsting inte kunnat göras. 1972 var löneandelarna ungefär lika stora i primärkommunerna som i landstingen.

2.3¶Faktorer bakom utgiftsutvecklingen

Kommunerna har genom lagar och förordningar ålagts att bedriva viss verksamhet vilket innebär att vissa utgifter är svåra att påverka i det kommunala beslutsfattandet. Det är dock viktigt att erinra om att kommunerna har möjlighet att inom ganska vida gränser variera volymen av eller standarden på och därmed även kostnaderna för de tjänster som produceras. Härtill kommer att det finns en icke obetydlig sektor. där kommunen har handlingsfrihet att bedriva eller avstå från att bedriva viss verksamhet och där man helt självständigt bestämmer verksamhetens omfattning.

I detta avsnitt kommer ett antal faktorer, som påverkar variationerna i utgifter och inkomster mellan olika kommuner liksom förändringar i hela den kommunala ekonomins struktur att behandlas.

Många av förklaringsfaktorerna är relativt lätta att peka ut. Vi kommer därför att i tur och ordning behandla dessa faktorers inverkan på den kommunala ekonomin. Svårigheter föreligger däremot att ange deras kvantitativa betydelse dvs i vilken omfattning de påverkar den kommunala utgiftsutvecklingen.

2.3.1 Befolkningsutveckling och urbanisering Sveriges befolkning ökade från 1960 till 1972 med i genomsnitt ca 55 000 personer per år. Under 1960-talets sista hälft var den genomsnittliga årliga befolkningstillväxten över 60 000 personer men denna årliga tillväxt minskade till 23000 personer 1970-1972. Födelseöverskottet svarade i genomsnitt för ca 35 000 personer av den årliga folkökningen 1960-1972. Födelseöverskottets storlek varierar från 25000 personer 1969 till 45000 1964 och 1965.

Nettoinvandringen förklarar den återstående befolkningsökningen, ca 20000 personer per år 1960-1972. Nettoinvandringen har varierat kraftigt under perioden. l968-1970 uppgick den till mellan 45 000 och 50 000 personer per år medan 1972 uppvisade ett invandringsunderskott om 12000 personer.

1950- och 1960-talen har präglats av en betydande befolkningsomllyttning i landet som lett till en snabb tillväxt av landets största orter. Särskilt under 1960-talet inregistrerade Norrland en kraftig befolkningsminskning. Detta utvecklingsmönster har under 1970-talet brutits. Befolkningen i Stockholm och Göteborg minskar nu medan för Norrlands del områden med befolkningsökning återfinns både i inlandet och utmed kusten.

Av tabell 2.6 framgår klan den betydande omflyttning från glesbygd till tätorter som ägde rum under 1960-talet.

Utvecklingen har lett till att en betydande tätortsbebyggelse bildats kring Stockholm, Göteborg och Malmö. Stora sammanhängande tätortsområden återfinns också inom Mälardalen, Sundsvallsområdet, Norrköpingsområdet, Jönköpingsområdet och Örebroområdet.

38 Kommunernas ekonomi i sammandrag

Tabell 2.6 Folkmängdens uppdelning på tätorter” respektive glesbygd 1960, 1965 och 1970.

År Folkmängd Folkmängd Summa Tätortsbefolk-

i täton i glesbygd ningens andel av

totalbefolkningen

i procent

1960 5 453 655 2 041 474 7 495 129 72,8 1965 6 011 495 l 754 486 7 765 981 77,4 1970 6 574 930 l 501 970 8 076 903 81 ,4

a

Folkräkningarnas tätortsbegrepp (se bilaga l).

l kapitel 4 behandlas den kommunalekonomiska utvecklingen i olika typer av primärkommuner respektive landsting. Enligt detta kapitel var de totala nettokostnaderna per invånare 1968 och 1972 högst i kommuner med över 100 000 invånare medan de näst högsta kostnaderna registrerades för kommuner under 10000 invånare. Något genomgående samband mellan nettokostnader och kommunstorlek kan därför ej påvisas. Inte heller med tätortsgraden visar nettokostnaderna följsamhet.

Under den period KEU har studerat har konsekvenserna av den stora befolkningsomflyttningen framträtt. Den har lett till ökad aktivitet i alla typer av kommuner. Koncentrationen av befolkningen har omvandlat kommunerna. De kommuner som snabbt expanderar har tvingats att kraftigt öka sin verksamhet. Den väldiga omflyttningen har inneburit ett mycket omfattande bostadsbyggande, som i sin tur medfört stora kommunala följdinvesteringar i bl a gator, vatten och avlopp samt elanläggningar. Vidare har expansionen för de växande kommunerna drivit fram fler nya skolor än vad reformerna på utbildningsområdet i och för sig motiverat. Av kapitel 4 framgår att kostnadsökningarna mellan 1968 och 1972 varit starkast i de kommuner som snabbast ökat invånarantalet. Dessa kommuner har också betydligt större nettoinvesteringar per invånare än övriga. Kommungruppen redovisar den högsta brutto- och nettoupplåningen liksom lånefinansieringsgraden. Detta har medfört högre kostnadsräntor för denna kommungrupp.

Även i avfolkningskommunerna satsar man på att förbättra servicen för att hålla kvar befolkningen och få industrier till avfolkningsbygderna. Det är kommuner med minskande befolkning och kommuner i de inre och allmänna stödområdena som har de högsta nettokostnaderna per invånare. Detta beror sannolikt främst på att det är svårt att anpassa verksamheten till en sjunkande befolkning. Befolkningsminskningen tvingar dessa kommuner, som har lägre investeringar än övriga, till viss återhållsamhet med nyupplåningen. Kommuner med minskande befolkning uppvisar den lägsta lånefinansieringsgraden för investeringarna.

2.3.2¶Ålderssammansättning

Befolkningsutvecklingen har, utöver en stor omflyttning från glesbygd till tätorter, kännetecknats av en förskjutning i ålderssammansättningen. Be-

Kommunernas ekonomi i sammandrag 39 Tabell 2.7 Befolkningens ålderssammansättning i tätorter”, glesbygd samt riket 1960, 1965 och 1970. Fördelning i procent

Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 a Folkräkningarnas tätonsbegrepp (se bilaga l).

folkningen i åldern 65 år och äldre har under perioden 1960-1970 ökat tre gånger snabbare än totalbefolkningen. Denna åldersgrupps andel av totalbefolkningen har därmed ökat från 12 procent 1960 till 14 procent 1970 som tabell 2.7 visar. Den procentuella ålderssammansättningen i tätorter respektive glesbygd samt riket framgår av tabell 2.7.

l glesbygdskommuner har således antalet personer i åldern 65 år och äldre ökat sin relativa andel från 15 procent 1960 till 20 procent 1970. Det betyder att förändringarna i åldersfördelningen varit ännu mer markanta i glesbygden än för riket som helhet.

Förändringarna i ålderssammansättningen ligger bl a bakom den snabba utbyggnaden av socialvården under perioden 1960-1972 med bla snabbt stigande kostnader för åldringsvård och social hemhjälp. Kostnaderna för kommunala bostadstillägg till folkpensionärer har också ökat snabbt till följd av det ökade antalet pensionärer och beslutade höjningar av de utgående beloppen. Inom socialvårdsområdet har även kostnaderna för barnomsorgsverksamheten ökat kraftigt under perioden.

Av kapitel 4 framgår att nettokostnaderna per invånare vid indelning av kommunerna efter befolkningsstruktur är lägst i kommuner som har låg andel personer i förvärvsarbetande åldrar och stor andel pensionärer i förhållande till antalet barn. l övrigt föreligger inga klara samband mellan befolkningsstruktur och nettokostnader.

Förskjutningen i befolkningens åldersfördelning har verkat i riktning mot ett ökat behov av och en ökad efterfrågan på sjukvårdstjänster. Det ökade antalet äldre invånare med den därmed följande högre vârdkonsumtionen har i hög grad påverkat den landstingskommunala verksamheten. Mest markant är vårdbehovet i de allra högsta åldrarna. De som är över 70 år utgör bara en tiondel av befolkningen men svarar ändå för drygt 40 procent av alla förbrukade vårddagar. Den del av befolkningen som är över 80 år har ökat snabbast sedan 1960. 1974 utgjorde den 2,5 procent av den totala befolkningen men krävde nära 25 procent av vården. Nettokostnaderna per invånare i landstingen är som väntat högre när antalet pensionärer i förhållande till antalet barn ökar.

2.3.3 F örvärvsfrekvens Utvecklingen på arbetsmarknaden har under det senaste årtiondet i hög grad präglats av kvinnornas ökade deltagande i förvärvslivet. Under perioden

40 Kommunernas ekonomi i sammandrag

Tabell 2.8 Relativa arbetskraftstal för män och kvinnor 1965, 1968, 1970 och 1972.

1965-1972 ökade antalet kvinnor på arbetsmarknaden med ca 300 000 personer. Det relativa arbetskraftstalet enligt AKU (statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar), dvs den andel av hela befolkningen i åldern 16-74 år som befinner sig i arbetskraften, ökade med en procentenhet 1965-1972. Som framgår av tabell 2.8 förklaras denna ökning helt av kvinnornas kraftigt ökade Förvärvsintensitet, medan männens relativa arbetskraftstal sjönk under samma period.

Det fanns under hela perioden betydande regionala skillnader i de relativa arbetskraftstalen. 1 skogslänen understeg männens arbetskrafttal riksgenomsnittet med 2 till 3 procentenheter flera år. De största regionala skillnaderna avsåg dock kvinnornas förvärvsfrekvens. I storstadslänen låg förvärvsintensiteten ca 4 procentenheter över riksgenomsnittet under perioden 1965-1972, medan motsvarande tal för kvinnor i skogslänen låg ca 4 procentenheter under genomsnittet.

När det gäller kvinnornas möjligheter på arbetsmarknaden utgör tillgången till bamomsorgsplatser en begränsande faktor. Därför råder, inte överraskande, en god överensstämmelse .mellan tillgång på daghemsplatser och kvinnlig forvärvsintensitet. Det snabbt ökade antalet kvinnor på arbetsmarknaden under perioden 1960-1972 har också inneburit en mycket kraftigt ökad efterfrågan på kommunal barnomsorg. Denna efterfrågan har kommunerna endast delvis kunnat tillgodose under perioden.

En viktig aspekt av denna utveckling med ökad kvinnlig Förvärvsintensitet är att många tjänster inte längre produceras i hushållen utan utförs av kommunala institutioner, särskilt vård i olika former. Detta är också en väsentlig förklaring till att den kommunala sektorn vuxit i omfattning.

Den ökade kvinnliga förvärvsfrekvensen kan också sägas ha varit en förutsättning för den snabba kommunala expansion som ägt rum. Antalet sysselsatta inom primärkommuner och landsting mer än fördubblades från 1960 till 1970, vilket inte varit möjligt utan det ökade antalet kvinnor i arbetskraften.

2.3.4 S tandardstegring Reformarbetet inom den kommunala sektorn kan delas in i två skilda grupper. Den första gruppen omfattar de stora politiska reformbesluten, som innebär betydande förändringar i verksamheten. På skolområdet hör tex besluten om den nioåriga grundskolan och den nya gymnasieskolan till denna grupp. Den andra gruppen avser den successiva anpassningen från

Kommunernas ekonomi i sammandrag 41

år till år av den kommunala servicen. Denna form av standardstegring återfinns inom samtliga kommunala verksamheter.

Det torde finnas ett samband mellan standardutvecklingen inom den privata och den offentliga sektorn. En höjd privat levnadsstandard leder till högre krav även på de offentliga tjänsternas standard. Liksom medborgarna ökar sin privata standard vad gäller livsmedel, kläder, bostad, nöjen m m när inkomsterna stiger, så är man även villig att medverka till en förbättring av den offentliga servicenivån inom t ex utbildning, socialvård och hälsovård. Ett mått på den privata standarden kan utvecklingen av hushållens disponibla inkomster sägas vara. De realt disponibla inkomsterna i hushållen ökade med i genomsnitt 3 procent per år 1960-1972. Denna relativt snabba ökning av hushållens reala inkomster bör därför också ha lett till en successiv höjning av standarden på det kommunala tjänsteutbudet under perioden.

På område efter område kan man också påvisa hur den allmänna välståndsstegringen påverkar den kommunala standarden. Genom större inkomster och ökad fritid ställer medborgarna exempelvis krav på anläggningar, som gör att man kan utnyttja fritiden bättre. Man vill ha simbad, Sporthallar, ishockeybanor, idrottsplatser etc. Vidare har bilismens expansion ställt på gator och parkeringsplatser på ett helt annat sätt än ti-

fordringar

Det är även lätt att peka på att den kommunala standarden hållit digare.

takt med den privata vid utformning och utrustning av sjukhus, åljämn derdomshem och andra vårdinstitutioner.

Det kan även hävdas att de ökade ekonomiska resurserna, till följd av tillväxten i vår ekonomi, fördelas mellan privat och offentlig sektor med utgångspunkt i politiska avvägningar och värderingar. En viss balans mellan ökningen av privat respektive offentlig konsumtion har eftersträvats. De omfattande önskemålen om ökade offentliga insatser har endast kunnat tillgodoses i den takt som samhällets totala resurser har ökat. Den successiva höjningen av servicenivån har till en del möjliggjorts av olika slag av rationaliseringar av den kommunala verksamheten. Även om det är svårt att finna användbara mått för att fånga in produktivitetsutvecklingen i den offentliga sektorn, är det ändå klan att produktiviteten löpande förbättras, i varje fall inom vissa verksamheter. Denna höjda produktivitet har bl a kunnat ta sig uttryck i en ökad standard på de kommunala tjänsterna. Det är dock viktigt att hålla i minnet att rationaliseringar som leder till exempelvis en lägre personaltäthet kan innebära en försämrad standard för den enskilde medborgaren.

2.3.5 Forskning och teknisk utveckling Den ökade informationen om tekniska och vetenskapliga framsteg har medfört ständigt ökade krav på den kommunala serviceapparatens utbyggnad från såväl allmänhetens som politikernas sida.

Denna utveckling har kanske tydligast framträtt inom sjukvården, där ökade kunskaper i fråga om medicinskt behandlingsbara sjukdomar accelererat under de senaste årtiondena. Kraven på att praktiskt ta till vara nya medicinska framsteg är därför ständigt återkommande.

Forskningen har fört med sig en kraftig utbyggnad av de medicinska serviceenheterna i form av exempelvis utbyggda anestesi-, röntgen- och

42 Kommunernas ekonomi i sammandrag

laboratorieresurser. Forskningsresultaten har ibland haft en direkt rationaliseringseffekt på sjukvården. De har också ofta medfört förbättrade diagnosoch terapimöjligheter, vilka i sin tur lett till ökade krav på resurser. Den totala sjukdomsbilden har påverkats bla genom minskningen av tbc och vissa infektionssjukdomar och genom ökningen av exempelvis trafikskador, allergier och hjärtinfarkter. Inom psykiatrin har de “tunga” sjukdomarna minskat något, medan kraven på narkoman- och alkoholistvård ökat. Tonvikten i strävandena att Förbättra sjukvårdsresultaten ligger främst på utveckling och tillämpning av ny och bättre diagnostik, nya metoder för behandling och vård, nya mediciner etc. Nya rön inom diagnostik och behandling kräver dock ny dyrbar apparatur och nya instrument för att omsättas i praktiken. 1 sammanhanget bör också påpekas att rationaliseringssträvanden och teknisk utveckling inom många andra kommunala verksamheter har bidragit till ökade investeringar i maskiner och apparatur. Den snabba tekniska utvecklingen medför att nya krav ställs även på andra verksamhetsområden än hälso- och sjukvården. Detta gäller bl a skolväsendet, där utbildningen, inte minst den direkta yrkesutbildningen, hela tiden måste anpassas till den pågående utvecklingen i samhället. Den kontinuerliga vidgningen av den kommunala sektorn är således inte bara en följd av förändringar i den ekonomiska, demografiska och sociala strukturen utan också i den teknologiska.

2.3.6 Förändringar i huvudmannaskapet Den kommunala sektorns expansion har förstärkts av de nya arbetsuppgifter som kommuner och landsting fått genom överflyttningar av tidigare statliga verksamheter: För primärkommunernas del har gymnasieskolans överflyttning från staten 1 juli 1966 haft stor betydelse. Kommunaliseringen har bla påverkat bruttodriftkostnaderna för de gymnasiala skolorna. Dessa steg markant i och med att det nya gymnasiet infördes. Som framgår av avsnitt 5.1.3.5 har inte samma förändring kunnat märkas för nettokostnaderna. Detta förklaras av att kommunernas kostnader för Iärarlöner täcks av statsbidrag. Primärkommunerna har även under perioden 1960-1972 kunnat avlastas arbetsuppgifter genom att staten den 1 januari 1965 tog över polis-, åklagaroch exekutionsväsendet samt den l januari 1967 uppbördsväsendet i vissa städer. Staten övertog 1971 även lokalhållningen för underrätterna. Dessa överflyttningar har naturligen medfört ekonomiska lättnader för kommunerna. För landstingskommunerna har tre stora huvudmannaskapsförändringar skett under perioden 1960-1972. Landstingen har nämligen tagit över provinsialläkarväsendet (1963 och 1968), Sjuktransporter (1965) samt huvudmannaskapet för mentalsjukvården (1967). Överförandet av distriktsläkarorganisationen till landstingen ökade naturligtvis landstingens nettokostnader för verksamheten. Den största kostnadsökningen kom dock inte förrän stadsdistriktsläkarna överfördes till landstingen 1968. När det gäller mentalvårdsreformen innebar denna ingen principiell förändring av vårdskyldigheten. eftersom landstingen i stor utsträckning be-

Kommunernas ekonomi i sammandrag 43

drivit mentalsjukvård mot ersättning från staten. Som framgår av avsnitt 5.2.3.1 ökade driftkostnaderna brutto for verksamheten kraftigt vid överförandet 1967. Däremot minskade driftkostnader netto 1967 på grund av de betydande statsbidrag som utgick. Även nettokostnaderna har ökat under åren efter 1967 bl a beroende på att de statliga ersättningarna relativt sett minskat i betydelse sedan övertagandet.

2.3.7 Kommuninde/ningaz

Sedan början av 1950-talet och fram till 1974 har antalet primärkommuner minskat från nära 2 500 till 278. De kraftigaste nedskärningarna i antalet under senare år skedde 1971 respektive 1974, vilket framgår av tabell 2.9. Syftet med kommunindelningsreformerna har varit att skapa kommuner med sådana ekonomiska och personella resurser att de effektivt skall kunna

och tillgodose medborgarnas krav och önskemål i fullgöra sina uppgifter fråga om de kommunala tjänsterna.

Kommunindelningsreformerna har också ansetts ofrånkomliga på grund av den snabba omvandling samhället undergått de senaste decennierna. De kommunala uppgifterna har ökat kraftigare än någonsin tidigare.

Kommunsammanläggningarna har förmodligen bidragit till ökningen av de kommunala utgifterna under perioden 1960-1972. Inför en sammanläggning genomförs i många fall investeringar i serviceanläggningar generösare än tidigare. Detta bekräftades också i en särskild undersökning som statistiska centralbyrån har gjort. Undersökningen visade att det förelåg skillnader i investeringsverksamheten 1970 mellan kommuner som skulle upphöra 1971 respektive 1974 samt jämförbara kommuner som inte berördes av sammanläggningarna.

har också ofta lett till att man strävat efter

Själva sammanläggningen att inom hela den nya kommunen få den standard på verksamheten som den största av de gamla kommunerna förut haft. Eftersom den största kommunen ofta var en stadskommun har härigenom en vidgad kommunal verksamhet förts ut till de tidigare landskommunerna.

Tabell 2.9 Antalet primärkommuner i riket 1951-1974.

44 Kommunernas ekonomi i sammandrag

2.3.8 Obligatorisk respektive frivillig verksamhet Den kommunala verksamheten har formellt sett expanderat antingen genom att kommunerna tilldelats uppgifter av staten eller frivilligt startat verksamheter. Staten har i många fall genom lagstiftning, som i större eller mindre grad inskränker den kommunala handlingsfriheten, ålagt kommunerna att fullgöra vissa uppgifter. Genom dessa lagar bestämmer staten i stort såväl verksamhetens kvantitativa som kvalitativa omfattning i syfte att garantera alla medborgare likvärdiga förmåner oberoende av bostadsort. l fråga om många uppgifter som staten ålagt kommunerna har ofta förloppet varit det att några kommuner börjat en verksamhet, som staten sedan gjort obligatorisk för alla kommuner. Till den oreglerade eller fria sektorn brukar föras sådana angelägenheter, som kommunerna inom kommunallagarnas ram har full frihet att besluta om. Kommunerna avgör således om och i vilken omfattning de skall utnyttja de befogenheter som kommunallagarna ger dem, och de beslutar också utan statliga myndigheters inblandning om standarden på den kommunala verksamheten inom denna sektor. På vissa områden är den kommunala verksamheten frivillig, men staten understöder och stimulerar den genom ekonomiska bidrag. l sådana fall är bidragsgivningen ofta förbunden med villkor. Kommunernas verksamhet är både omfattande och sammansatt. För vissa verksamhetsgrenar är det därför svån att dra någon bestämd gräns mellan vad som är att hänföra till den statligt reglerade sektorn och vad som tillhör den fria. Inom en del verksamhetsområden förekommer det inslag av både obligatoriska och frivilliga uppgifter. Härtill kommer att kommunala insatser inom den fria sektorn kan förebygga eller begränsa behov av insatser inom den reglerade sektorn. Generösare regler för kommunala bostadstillägg till pensionärer kan tex minska behovet av egentlig socialhjälp. På samma sätt kan en utbyggnad av kommunal barntillsyn och skyddade verkstäder eliminera eller minska behovet av socialhjälp till exempelvis ensamma mödrar och handikappade. Vissa försök till gränsdragning och beskrivning av de två sektorernas verksamhet har gjorts inom KEU. Kommunernas verksamhet har indelats i aktivitetsområden. Med utgångspunkt häri har en skett klassificering med avseende på dels grad av obligatorium, dels grad av reglering. Då det föreligger svårigheter att distinkt klassificera statens påverkan av kommunernas verksamhet har även en alternativ indelning skett av sådana aktiviteter som formellt sett är frivilliga men, som ovan framhållits, kan anses utgöra ersättning för obligatoriska verksamheter. Till den övervägande obligatoriska och reglerade sektorn har för perioden 1964-1972 hänförts följande. - Alla inom huvudtiteln Rätts- och utgifter samhällsskydd. - inom huvudtiteln och som avser stats- Utgifter Byggnads- planväsen byggnad, gator och vägar samt renhållning, - för som avser Utgifter flygplatser perioden 1968-1972. - och Utgifter för vatten-, avlopps- renhållningsverk. - Alla förekommande skolformer med utgifter för undervisning i samtliga undantag för folkhögskolor.

SOU I976:45 Kommunernas ekonomi [sammandrag 45

- inom huvudtiteln Socialvård Förutom Alla utgifter och socialförsäkring barnstugor, familjedaghem. fritidshem och social hemhjälp. - lnom huvudtiteln för Hälso- och sjukvård alla utgifter med undantag distriktsvård, förebyggande mödra- och barnavård samt folktandvård. - Alla utgifter inom huvudtiteln Central förvaltning som kan anses betjäna denna sektor.

Enligt den alternativa indelningen har till den övervägande obligatoriska och reglerade sektorn hänförts utgifter som avser: - kommunala kan medföra minsbostadspolitiska åtgärdendå bostadstillägg kat behov av obligatorisk socialhjälp. - lnom huvudtiteln hänförs områdena barn- Socialvård och socialförsäkring stugor, familjedaghem och fritidshem till denna sektor. Även om dessa verksamheter formellt är frivilliga, utgör de ett led i den allmänt förebyggande barna- och ungdomsverksamheten och medför därförett minskat behov av obligatorisk verksamhet inom andra områden av socialvården. - Vidare behandlas social hemhjälp som övervägande obligatorisk enligt den alternativa indelningen då den för såväl handikappade, som för äldre och barnfamiljer kan innebära att behovet av socialhjälp elimineras eller minskar.

Till den övervägande frivilliga och fria sektorn har räknats följande: - lnom huvudtiteln Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning: allmän markreserv, reglerings- och saneringsfastigheter och förvaltningsfastigheter. - Alla utgifter för sport, friluftsliv och fritid samt vissa poster avseende gatu- och parkförvaltning. - för industriell verksamhet Utgifter såsom kraft- och värmeproduktionsverk samt värmeverk. - inom De utgifter som icke kan hänföras till den egentliga undervisningen huvudtiteln Undervisning och annan kulturell verksamhet. Hit hör sålunda Skolmåltider, kulturell verksamhet såsom bibliotek. teater och museer, bidrag till bildningsorganisationer och andra kulturella organisationer. - Alla utgifter inom huvudtiteln Central förvaltning som kan anses betjäna denna sektor.

Den av KEU genomförda undersökningen visar att av primärkommunernas driftkostnader 1964 avsåg 64,6 procent övervägande obligatorisk och reglerad verksamhet. 1972 hade denna andel sjunkit till 58,1 procent. l den alternativa indelningen har samma andel ökat från 65,4 till 70,2 procent mellan nämnda år. Förklaringen till skillnaden mellan de båda alternativen är att kommunerna med formellt sett frivilliga insatser minskat behovet av obligatorisk verksamhet. För landstingen visar undersökningen att den övervägande obligatoriska och reglerade verksamheten ökat från 79,2 procent 1964 till 86.1 procent 1972. KEU:s undersökning av de kommunala driftkostnadernas fördelning på

46 Kommunernas ekonomi i sammandrag

obligatorisk respektive frivillig verksamhet visar att svårigheter Föreligger att dra klara gränser mellan vad kommunerna åläggs och vad de beslutar om på egen hand. Huvudintrycket är dock att kommunernas egna åtaganden hållit väl takt med de uppgifter staten ålagt dem genom lagstiftning.

Under perioden 1960-1972 har ett omfattande reformarbete genomförts. Inom så gott som alla kommunala verksamhetsområden har Förändringar av lagar, regler och verksamheternas omfattning och inriktning skett. Av stor vikt i detta förändringsarbete är naturligtvis de ovan nämnda förändringarna i huvudmannaskapet.

Bland de reformer som riksdagen beslutade under perioden 1960-1972 har främst skolreformerna varit av avgörande betydelse för kommunerna. Den nioåriga grundskolan har införts och Särskolan har reformerats. Vidare har fackskolan och det nya gymnasiet införts. 1 och med att det nya gymnasiet infördes, övertog kommunerna huvudmannaskapet för verksamheten. Under den senare delen av perioden har även den nya gymnasieskolan, som omfattar gymnasium, fackskola och yrkesskola, förverkligats.

Dessa reformer har medfört att primärkommunernas kostnader för skolverksamheten under perioden 1960-1972 har ökat snabbare än de totala driftkostnaderna i primärkommunerna. För landstingens del har undervisningskostnaderna ökat långsammare än kostnaderna for t ex hälso- och sjukvård vilket framför allt beror på att primärkommunerna har tagit över en stor del av den tidigare landstingskommunala undervisningen.

De stora reformerna på socialvårdssidan berör främst områdena barnomsorg och social hemhjälp. Kommunernas obligatoriska verksamhet har utvidgats genom att det från och med 1968 åligger kommunerna att ansvara för handikappfrågorna. Kommunerna har även fått lagstadgad skyldighet att bedriva uppsökande och förebyggande socialvård i kommunerna.

Den sociala sektorn är den sektor som haft den snabbaste utvecklingen av de primärkommunala verksamheterna under perioden 1960-1972. Utbyggnaden av barnomsorg och social hemhjälp har naturligtvis haft en stor betydelse för denna utveckling. Som framgått ovan kan det diskuteras hur dessa verksamheter skall klassificeras, eftersom det inom dessa områden finns ett klart utrymme för kommuneras egna åtaganden. Därför kan socialvården skilja sig ganska mycket från den ena kommunen till den andra tex vad gäller barnomsorg och åldringsvård. Även i fråga om verksamheter som fungerar som förebyggande insatser på det sociala området tex stöd åt föreningslivet och anläggningar för idrott och friluftsliv växlar omfattningen från kommun till kommun.

2.4 Utvecklingen inom verksamhetsområdena undervisning, socialvård och hälso- och sjukvård

2.4.1 Inledning De kommunala konsumtionsutgifterna domineras av de tre tunga utgiftsområdena undervisning, socialvård samt hälso- och sjukvård, vilka står för ca 80 procent av de totala kommunala utgifterna för konsumtionsändamål. Samtliga dessa tre utgiftsändamål ökade kraftigt under perioden 1960-1972.

Kommunernas ekonomi i sammandrag 47

Tabell 2.10 Primärkommuner och landsting. Konsumtion 1960. 1964, 1968 och 1972 enligt nationalräkenskaperna. Milj kr 1968 års priser

1960 | 964 1968 1972

Konsumtion totalt milj kr 9 882 12 720 16 557 21 277

index 100 128 167 215 därav

Undervisning milj kr 3 609 4 561 5 836 7 199

index 100 126 162 199

För såväl socialvård som hälso- och sjukvård ökade tillväxttakten i fasta priser, som tabell 2.10 visar, snabbare än för utbildningsområdet och för den kommunala konsumtionen totalt. Utbildningsverksamheten ökade to m något långsammare än den totala kommunala konsumtionen. Dessa relationer gäller även för konsumtion i löpande priser samt för den kommunala sektorns driftkostnader, brutto och netto.

Om man däremot jämför primärkommuner och landsting var för sig blir bilden något annorlunda. Som framgår av tabell 2.11 är ökningstakten för undervisningens bruttodriftkostnader 1960-1972 högre än totalkostnaderna för primärkommunerna. Detta gäller även nettodriftkostnaderna. Det innebär att både undervisnings- och socialvårdsverksamheten har ökat snabbare än genomsnittet för den primärkommunala verksamheten.

Den kommunala sektorns tillväxt förklaras som närmare berörts i avsnitt 2.3 delvis av förändringar i ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. delvis av olika beslut som statsmakterna fattat och vilka har haft återverkningar på de kommunala utgifterna. Genom olika bidragskonstruktioner har dock staten tagit på sig en betydande del av de utgiftsökningar som kommunerna förorsakats. 1 avsnitt 2.3 har också berörts hur de kommunala

Tabell 2.11 Primärkommuner och landsting. Driftkostnader brutto 1960-1972. Löpande priser

Milj kr Årlig förändring i procent

1960- 1964- 1968- 1960-

1964 1968 1972 1972

48 Kommunernas ekonomi i sammandrag

Tabell 2.12 Primärkommuner och landsting. lnvesteringsutgifter 1960-1972. Löpande priser Milj kr Årlig förändring i procent 1972 1960- 1964- 1968- 1960- 1964 1968 1972 1972

utgifterna ökat genom frivilliga åtaganden från kommunernas sida. Vidare kan en del av utgiftsökningarna for dessa tre tunga sektorer förklaras med att befolkningens åldersstruktur markant förändrats under perioden 1960-1972.

Även de kommunala investeringsutgifterna uppvisar en betydande uppgång under perioden 1960-1972. Som tabell 2:12 visar, och som redan framgått av avsnitt 2.1, var det kraftiga investeringsökningar fram till 1970. Efter detta år dämpades investeringsverksamheten totalt vilket bl. a. hade samband med bostadsbyggandets stagnation. För perioden 1968-1972 ökade primärkommunernas investeringsutgifter med endast 3 procent per år och investeringarna inom undervisnings- och socialvårdsområdena minskade tom i löpande priser under denna fyraårsperiod.

För primärkommunernas del är områdena undervisning och socialvård av något mindre intresse i investeringsavseende. Investeringarna inom dessa områden utgör endast ca 20 procent av de totala primärkommunala investeringsutgifterna. Här är det istället områden som bostadsforsörjning, gator och vägar samt framför allt den affärsmässiga verksamheten som utgör tunga poster.

Förhållandet för landstingskommunerna är annorlunda. Hälso- och sjukvårdens investeringar utgör merparten av landstingens totala investeringar. lnvesteringsutgifternas utveckling inom hälso- och sjukvårdsområdet kommenteras i avsnitt 2.4.4.

2.4.2 Undervisning oeh annan kulturell verksamhet Den kommunala sektorns verksamhet inom området “undervisning och annan kulturell verksamhet har markant förändrats under undersökningsperioden. Som redan nämnts i avsnitt 2.3 har primärkommunerna övertagit ansvaret för delar av skolväsendet som tidigare har haft statligt eller landstingskommunalt huvudmannaskap. Verksamheten har även utvidgats inom de olika skolformerna genom riksdagsbeslut och genom kommunernas egna åtaganden.

l960-talet och början av 1970-talet har kännetecknats av en omfattande reformverksamhet på skolväsendets område. Denna reformverksamhet har naturligen satt sina spår i kostnadsutvecklingen.

Kommunernas ekonomi i sammandrag 49

De viktigaste reformerna har berört följande skolformer.

- Denna reform var helt genomförd den nioåriga obligatoriska grundskolan. 1972/73 - som infördes beslut 1964. Denna skulle vara en frifackskolan, genom villig påbyggnad på grundskolan - som infördes 1966/67. Primärkommunerna övertog det nya gymnasiet, därigenom huvudmannaskapet från staten - den kommunala vuxenutbildningen, som har expanderat fro m 1968. Denna omfattar 1972 149000 elever - som infördes 1971/72. Denna skolform ersatte gymgymnasieskolan, nasium, fackskola och yrkesskola. Primärkommunerna övertog då huvudmannaskapet för de centrala verkstadsskolorna från landstingen. Landstingen är dock huvudmän för vårdutbildningen samt jordbruks-, lanthushålls- och skogsbruksutbildningen. - som har reformerats. Särskolan, - som har utökats. sjuksköterskeutbildningen, En utförligare beskrivning av dessa reformer och av de olika verksamheterna inom undervisningsområdet ges i avsnitt 5.1.3.5. De största delområdena inom primärkommunernas undervisningsomráde är grundskola/folkskola med 46,4 procent av undervisningens bruttodriftkostnader 1972, gymnasieskolan med 17,5 procent, lokaler och inventarier för skolväsendet med 12,5 procent samt sociala anordningar for skolväsendet med 10,6 procent. Landstingen bedriver främst viss utbildning i gymnasieskolan samt sjuksköterskeutbildning, men även särskolan och vissa folkhögskolor har landstingskommunalt huvudmannaskap. Undervisningens bruttodriftkostnader liten del av landstingens totala bruttodriftkostnader, ca utgör en mycket 4 procent 1972. Tabell 2.13 visar hur den kommunala sektorns driftkostnader för undervisningsändamål utvecklats under perioden 1960-1972.

Tabell 2.13 Primärkommuner och landsting. Driftkostnader brutto och netto för Undervisning och annan kulturell verksamhet 1960, 1964, 1968 och 1972. Löpande priser

Milj kr Årlig förändring i procent

1960 1964 1968 1972 1960- 1964- 1968- 1960- 1964 1968 1972 1972

Primärkommuner brutto 2 009 3 272 6 110 9 765 13,0 16,9 12,4 14,1 netto 908 1 371 2 712 4 645 10,9 18,6 14,4 14,6 Landsting brutto 117 247 425 600 20,6 14,5 9,0 14,6 netto 48 131 217 349 28,5 13,4 12,6 18,0 Tora/l brutto 2 126 3 519 6 535 10 365 13,4 16,7 12,2 14,1 netto 956 1 502 2 929 4 994 12,0 18,2 14,3 14,8

50 Kommunernas ekonomi i sammandrag -

Som tabell 2.13 visar har den kommunala sektorns kostnader för undervisningsändamål, både brutto och netto, ökat kraftigt under perioden 1960-1972. Bruttokostnaderna för skolsektorn påverkas främst av elev- och klassantalet genom att dessa faktorer spelar stor roll för de tunga posterna i driftkostnaderna, nämligen lärarlöner och lokalkostnader. Elev- och klassantalens utveckling beror i sin tur framför allt på befolkningsförändringar och förändringar i de skolpolitiska målsättningarna. De genomförda reformerna har således varit av avgörande betydelse för kostnadsökningarna. Detta gäller både huvudmannaskapsförändringarna och besluten om införande av grundskolan och gymnasieskolan, bla på grund av dess konsekvenser när det gäller elev- och klassantal. Ytterligare kostnadshöjande faktorer inom skolsektorn är att den allmänna standardhöjningen i samhället driver fram bättre standard på hjälpmedlen i undervisningen, bättre standard på Skolmåltider etc. Det primärkommunala undervisningsområdet hade, som tabell 2.13 visar, sin kraftigaste ökning under perioden 1964-1968. Bruttodriftkostnaderna steg då med ca 17 procent per år. Denna markanta höjning av kostnadsnivån förklaras av att utbyggnaden av grundskolan var som mest intensiv samt att det nya gymnasiet infördes under denna period. Även landstingens undervisningskostnader, både brutto och netto, visade en kraftig ökning under 1960-talet. För perioden 1970-1972 redovisade landstingen en relativt sett mindre kostnadsökning av bruttodriftkostnader för undervisning än de tidigare perioderna nämligen ca 8 procent per år mot 20,6 procent per år 1960-1964 och 14,5 procent per år 1964-1968. Denna dämpade ökningstakt beror till stor del på att primärkommunerna tog över huvudmannaskapet för de centrala verkstadsskolorna. Eftersom en stor del av bruttodriftkostnaderna täcks av statliga bidrag, främst bidrag till lärarlöner. kan det vara intressant att studera nettokostnadernas utveckling inom undervisningen under denna period. De har uppvisat en något snabbare tillväxttakt än driftkostnader brutto i primärkommunerna. Den snabba expansionen kan därför delvis förklaras av kommunernas egna åtaganden inom undervisningssektorn. Hit hör bl a förbättringar av Skolmåltider och Skolskjutsar, som to m 1965 delvis finansierades med statsbidrag. Att kostnaderna för kommunernas skolskjutsverksamhet har ökat hänger bl a samman med den snabba befolkningsomflyttningen i landet under 1960-talet. Genom urbaniseringen har många glesbygdsskolor lagts ned, vilket i stället har ökat kraven på Skolskjutsar för de kvarvarande barnen i glesbygder. Det förekommer stora variationer mellan de olika kommunerna när det gäller nettokostnaderna för undervisningsändamål. Kommuner med låg tätortsgrad har som exempel mycket högre kostnader per invånare för skolskjutsar än riksgenomsnittet. Kommuner inom stödområdet, kommuner som har mindre än 10 000 invånare, kommuner med minskande befolkning och kommuner med hög kvot barn/pensionärer har högre kostnader per invånare än riksgenomsnittetpNär det gäller pedagogiska anordningar och området “övrig kulturell verksamhet är det dock de stora kommunerna, kommuner med befolkningsökning och de kommuner som har god skatb tekraft som har de högsta kostnaderna per invånare. Nedan kommer utvecklingen inom grundskolan och gymnasieskolan att

Kommunernas ekonomi i sammandrag 51

kommenteras. För de övriga delområdena under huvudtiteln “Undervisning och annan kulturell verksamhet” hänvisas till avsnitten 5.1.3.5 och 5.2.3.4.

Grundskola //b/ksko/a För kommunerna är grundskolan en obligatorisk och starkt reglerad verksamhet. Kommunernas möjlighet att påverka kostnadsutvecklingen är därför ofta mer begränsad när det gäller skolan än andra primärkommunala verksamheter.

De mest betydelsefulla faktorerna bakom kostnadsutvecklingen för grundskolan är klasstorleken och elevantalet. Dessa faktorer påverkar särskilt lärarlönekostnaderna, som är den tunga posten i undervisningens bruttodriftkostnader. Elevantalet men även klasstorleken, styrs främst av Förändringar

Utvecklingen av elevantalet har även ett starkt i befolkningsstrukturen. samband med de skolpolitiska reformerna och Förändringarna i målsättningen för verksamheten.

Bruttodriftkostnaderna för grundskolan har endast ökat med ca 9 procent per år under perioden 1960-1972. Av tabell 2.13 framgick att primärkommunernas bruttodriftkostnader för undervisning totalt ökat med 14,1 procent per år under nämnda period. Detta har medfört att grundskolans andel av primärkommunernas undervisningskostnader brutto har minskat under perioden. Bruttokostnaderna för grundskolan uppgick 1972 till 4532 milj kr. Att bmttokostnadsutvecklingen varit relativt långsam under perioden trots att den nioåriga grundskolan infördes beror på förändringar i åldersstrukturen. Antalet barn i åldern 7-15 år har minskat från 14,6 procent av totalbefolkningen till 12,2 procent under perioden 1960-1972. Genom utbyggnaden av grundskolan och genom den minskade klasstorleken har dock antalet klasser ökat markant under perioden 1960-1972 (se tabell 2.14).

Gymnasia/a skolor Den gymnasiala undervisningen är ingen obligatorisk uppgift för den enskilda kommunen, men kommunerna skall enligt skollagen se till att eleverna kan beredas plats i gymnasiala skolor. Detta gör att alla kommuner har utgifter för gymnasieskolan, antingen genom egna gymnasieskolor eller genom sk interkommunal ersättning till andra kommuners skolor.

Primärkommunerna övertog huvudmannaskapet för gymnasiet från

staten. Genom den nya gymnasieskolans införande 1971/72 byggdes det

Tabell 2.14 Antal barn i åldern 7-15 år. antal elever och klasser i grundskolalfolkskola 1960, 1964, 1968 och 1972.

52 Kommunernas ekonomi i sammandrag

Tabell 2.15 Antal barn i åldern 16-18 år och antal elever i gymnasieskolan och tidigare jämförbara skolformer 1960, 1964, 1968 och 1972.

1960 1964 1968 1972

Antal barn i åldern 16-18 år 332 052 388 231 344152 323 480 Antal elever 101 137 155 880 207 056 235 331

primärkommunala ansvaret ut ytterligare genom att de centrala verkstadsskolorna flyttades över från landstingen.

Även för gymnasieskolan är elevantal och klassantal av avgörande betydelse för kostnaderna för verksamheten genom att de påverkar lärarlönekostnaderna och lokalkostnaderna.

Genom de nämnda gymnasiereformerna har antalet utbildningslinjer ökat markant under undersökningsperioden. Yrkesutbildningen ges i den nya gymnasieskolan bl a på tvååriga linjer vilket har inneburit en Förlängning av utbildningstiden och därmed ökade kostnader.

De gymnasiala skolorna har under perioden 1960-1972 ökat sin andel av den kommunala sektorns undervisningskostnader, brutto, från 13,5 till 19,5 procent. Bruttodriftkostnaderna för gymnasieskolan uppgick 1972 till 2026 milj kr.

Som tabell 2.15 visar har antalet elever i gymnasieskolan ökat kraftigt 1960-1972 medan antalet barn i åldern 16-18 år varierat under perioden. Denna åldersgrupp var störst i mitten av perioden.

Denna kraftiga ökning av elevantalet påverkar inte endast lärarlönekostnaderna utan även de för kommunerna frivilliga verksamheterna. Som exempel kan nämnas den satsning kommunerna gjort för att införa fria läroböcker och fri undervisningsmateriel i övrigt i de gymnasiala skolorna. Vid slutet av undersökningsperioden hade omkring 90 procent av kommunerna infört dessa förmåner.

2.4.3 Soda/vård *och socialförsäkring Som framgått av tabell 2:10 är socialvârden den verksamhet inom den kommunala sektorn som uppvisat den snabbaste konsumtionsökningen under

Tabell 2.16 Primärkommuner och landsting. Driftkostnader brutto och netto för Socialvârd och socialförsäkring 1960, 1964, 1968 och 1972. Löpande priser

Milj kr Årlig förändring i procent

1960 1964 1968 1972 1960- 1964- 1968- 1960-

1964 1968 1972 1972

Driftkostnader brutto l 256 2 056 3 723 7 925 13,0 16,1 20,8 16.6 netto 909 1 512 2 579 5 386 13,5 14.3 20,2 16.0

Kommunernas ekonomi i sammandrag 53 Tabell 2.17 Folkmängd i landet i vissa åldersgrupper 1960, 1964, 1968 och 1972.

w

perioden 1960-1972. Socialvårdens driftkostnader utgör över 30 procent av den kommunala sektorns driftkostnader brutto 1972. Tabell 2.16 visar hur den kommunala sektorns driftkostnader for socialvård utvecklats under undersökningsperioden.

Den kraftiga ökningen av socialvårdskostnaderna har flera orsaker. Den kvantitativa utbyggnaden av socialvården är naturligtvis av avgörande betydelse for kostnadsutvecklingen. Både barnomsorgen och den sociala hemhjälpen har kraftigt expanderat under perioden. Detta beror dels på en medveten satsning på dessa verksamheter från kommunernas sida, dels på en kraftig ökning av befolkningen i åldersgruppen 65 år och äldre, se tabell 2.17.

Det primärkommunala ansvarsområdet har också utökats under perioden 1960-1972, bl a har kommunerna fått ansvaret for handikappfrågorna.

Vidare påverkar den allmänna standardutvecklingen i samhället kostnadsutvecklingen inom socialvårdsområdet. Exempel på detta förhållande är, att när levnadsstandarden höjs har också nivån på t ex socialhjälpen justerats upp. Den högre materiella standarden i samhället har likaså drivit fram en högre standard på tex ålderdomshemsvården.

Socialvårdsområdet är mycket arbetsintensivt vilket gör att löneandelen av kostnaderna är mycket stor. Möjligheterna att hålla personalkostnaderna nere genom rationaliseringar är små inom denna verksamhet och detta är dessutom sällan önskvärt. En hög personaltäthet behövs for att kunna erbjuda konsumenterna en fullgod servicepå socialvårdsområdet.

Ytterligare en faktor som sannolikt har påverkat kostnadsutvecklingen under denna period är kommunsammanläggningarna. I en ny kommun har förmodligen den av de gamla kommunerna som haft den högsta servicenivån blivit målgivande.

Undantas den gemensamma administrationen kan socialvården delas in i fyra delområden. nämligen: - barna- och Denna verksamhet svarade 1972 for ca 30

ungdomsvård.

procent av socialvårdens bruttodriftkostnader. - av bruttodriftkostnaderna

åldringsvård, ca 30 procent - av bruttodriftkostnaderna

socialhjälp, ca 7 procent - av bruttodriftkostnaderna

övrig socialvård. ca 20 procent

Barna- och ungdanzsvård

En växande del av kommunernas barna- och ungdomsvård utgör barnomsorgen, som omfattar daghem, lekskolor och fritidshem samt familjedaghem.

54 Kommunernas ekonomi i sammandrag

Primärkommunernas nettokostnader för barntillsynen har som framgår av avsnitt 5.1.3.6 ökat med mer än 30 procent per år under perioden 1968-1972. Antalet barn i åldrarna 0-6 år har som tabell 2.17 visar ökat något från 1960 till 1972 men andelen av totalbefolkningen har varit i stort sett konstant. Som framgått av avsnitt 2.3 har kvinnornas Förvärvsintensitet ökat kraftigt under perioden. Detta påverkar starkt behovet av barntillsyn. För att möta denna ökade efterfrågan har kommunerna fyrdubblat antalet platser i daghem och familjedaghem under perioden 1960-1972. Den kommunala utbyggnaden av barntillsynen har under perioden stimulerats genom ökade statliga bidrag, såväl investeringsbidrag som driftbidrag. Statsbidragen till barnstugor infördes 1966 och till familjedaghem 1969.

Denna kraftiga utbyggnad av antalet platser har dock inte varit tillräcklig för att under den studerade perioden möta behovet. Därför har regeringen och Svenska kommunförbundet 1975 träffat en överenskommelse om ytterligare utbyggnad av antalet daghemsplatser och fritidshemsplatser. Barnomsorgen blir också en lagstadgad skyldighet för kommunerna fro m 1977.

Det förekommer naturligtvis stora variationer mellan kommunerna när det gäller barntillsynskostnader. Högst nettokostnad per invånare har kommuner med mer än 100 000 invånare och kommuner med stor befolkningstillväxt.

Ungdomshem, barnkolonier och feriebarnsverksamhet är exempel på andra typer av verksamheter som kommunerna bedriver inom barna- och ungdomsvården. Dessa områden har liten omfattning och kostnaderna har stagnerat under nämnda period. Under denna titel redovisas även bidragsförskotten.

Kostnaderna för barna- och ungdomsvården totalt har under perioden 1960-1972 ökat med över 20 procent per år, brutto och netto.

Å /dringsvârd När det gäller åldringsvården har nettokostnaderna stigit med ca 22 procent per år under den undersökta perioden. Denna kostnadsökning beror till stor del på det ökade antalet personer i åldrarna över 65 år. Som framgår av tabell 2.17 har denna åldersgrupp ökat sin andel av totalbefolkningen från 11,7 procent till 14,4 under perioden 1960-1972. Verksamheten inom åldringsvården har förändrats under perioden. Vad gäller ålderdomshemmen har det under perioden skett en kontinuerlig ökning av antalet platser fram till början av 1970-talet, då en stagnation inträdde. Den öppna åldringsvården har ökat kraftigt genom utbyggnaden av den sociala hemhjälpen, kollektivservice och dagcentraler. Dessa verksamheter inom socialvården är mycket arbetsintensiva vilket gör att personalkostnaderna utgör en stor andel av socialkostnaderna. De kommuner som har högst kostnad per invånare är de som har låg kvot barn/pensionärer och de som har mindre än 70 procent tätortsbefolkning.

Soda/hjälp Kostnaderna för den kommunala socialhjälpen förhöll sig relativt stabila under perioden 1960-1964 medan de under perioden 1964-1968 ökade med

Kommunernas ekonomi i sammandrag 55

ca 10 procent per år. 1968-1972 var kostnadsökningarna ca 18 procent per år. Om man jämför dessa med konsumentprisindex som kan tjäna som ett mått på prisstegringstakten inom denna sektor blir de årliga ökningstalen realt 6 procent för åren 1964-1968 och 11 procent för perioden 1968-1972. Dessa ökade kostnader beror delvis på ett ökat antal socialhjälpstagare men också på en ökad kostnad per hjälptagare.

Övrig socia/vârd Den övriga socialvården innefattar bl a kommunala bostadstillägg till folkpensionärer, nykterhetsvård. insatser för handikappade och färdtjänst. Verksamhetens omfattning har under undersökningsperioden som tidigare nämnts utökats genom att primärkommunerna har fått ansvar för handikappfrågorna, och färdtjänsten har byggts ut. Nettodriftkostnadsförändringen för “övrig socialvård” har dock stannat vid ca 10 procent per år.

Även inom dessa områden varierar kostnaderna kraftigt mellan olika kommuner. Det som främst förklarar dessa skillnader är de stora olikheterna i standard när det gäller de kommunala bostadstilläggen.

2.4.4 Hälso- och sjukvård Hälso- och sjukvården har under undersökningsperioden svarat för ca 80 procent av kostnaderna för den totala landstingskommunala verksamheten. Återstående ca 20 procent av de totala kostnaderna avser bl a omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, social verksamhet och utbildning.

1960-talet innebar för hälso- och sjukvården en period av kraftig expansion. Utvecklingen kan illustreras med uppgifterna i tabell 2.18.

Den reala utgiftsökningen (d v s volymutvecklingen) har som visats i avsnitt 2.4.1 varit betydligt långsammare. Ändå har hälso- och sjukvården under perioden 1960-1972 uppvisat en i relation till andra samhällssektorer mycket snabb volymutveckling.

Av stor betydelse har överföringen 1967 av mentalsjukhusen till landstingen varit. Den årliga förändringsprocenten i tabell 2.18 ligger därför högst för perioden 1964-1968 såväl i fråga om investeringsutgifter som driftkostnader brutto. Genom statsbidrag har dock ökningen av nettokostnaderna

Tabell 2.18 Primärkommuner och landsting. Driftkostnader brutto och netto samt investeringsutgifter för Hälsooch sjukvård 1960. 1964, 1968 och 1972. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972 Årlig förändring i procent

i

1960- 1964- l 968- 1960-

1964 1968 1972 1972

Driftkostnader

brutto 1 663 2 938 6 896 12 663 15,3 23,7 16,4 18,4 netto 1 210 2 267 4 663 9 793 17.0 19,8 20,4 19,0

lnvesteringsutgifter

brutto 250 469 l 359 1 501 17,0 30.5 2,5 16.1

56 Kommunernas ekonomi i sammandrag

stannat på en något lägre nivå, ca 20 procent per år, under denna period.

Bakom utgiftsutvecklingen inom sjukvården under de senaste decennierna ligger de i avsnitt 2.3 berörda Förändringarna av åldersstrukturen, med ett ökat antal äldre invånare. Denna förskjutning i ålderssammansättningen har inneburit ökade krav på sjukvården med ökade driftkostnader som följd.

Bidragande orsaker till kostnadsutvecklingen har vidare varit arbetstids-

från 45 till 40 timmar under den studerade perioden som förkortningen medfört behov av nyanställningar för att kvaliteten på vården skall kunna upprätthållas. l sammanhanget kan nämnas att antalet anställda i sjukvården ökat från 136 000 1968 till 186000 1972. De allmänna låglönesatsningarna i avtalsuppgörelserna får också betydande verkningar på en arbetsintensiv verksamhet som sjukvården.

Den stegrade levnadsstandarden och ökade kunskaper om sjukdomar samt om möjligheter att förebygga dem har, som redan berörts i avsnitt 2.3. också medfört ökade krav på sjukvårdens tjänster.

Undersökningar utförda inom Landstingsförbundet visar att konsumtionen av vårddagar inom samtliga vårdgrenar varierar med såväl ålder som kön. Särskilt markant är den successiva ökningen av vårdkonsumtionen som sker med stigande ålder. Åldersgruppen 70 år och äldre som omfattar ca 9 procent av befolkningen, tar i anspråk mer än 40 procent av de totala vårdresurserna. En annan yttre faktor, för vilken sambandet med den kommunala servicen direkt kan anges, är tätortsgradens inverkan på sjukvårdskonsumtionen. Konsumtionen av vårddagar ökar successivt ju högre tät-

blir. En jämförelse mellan exempelvis rena landsbygden och ortsgraden Stockholms kommun visar en skillnad på ca 2 vårddagar per invånare och år. Tätortsgradens inverkan på den totala vårdkonsumtionen är dock betydligt mindre än åldersfaktorns inverkan.

Efterfrågan på sjukvård är också beroende av bl a faktorer som utbildning,

arbetsförhållanden, inkomster, sjukvårdsavgifter etc. Det hälsoupplysning, är dock lite känt om var och en av dessa faktorers betydelse för sjukvårdsefterfrågan. Hälso- och sjukvården brukar delas in i två huvudgrenar, öppen och sluten vård. Till den slutna vården räknas vården vid lasarett, sjukstugor och sjukhem. Den slutna vården kan delas upp i kroppslig akutvård, kroppslig långtidsvård och psykiatrisk vård. Den öppna vården förekommer i många olika former. Dit räknas den vård som ges vid distriktsläkarmottagningar och vårdcentraler men också vid sjukhusanslutna mottagningar. Till den öppna vården räknas också den förebyggande vården i skolan, på arbetsplatsen och i hemmet.

Kännetecknande för den av KEU undersökta periodenthar varit att sjukvården i hög grad varit inriktad på kvalificerad sluten vård. Mot slutet av perioden har möjligheterna att klara av en rad olika vårduppgifter i öppna former uppmärksammats.

Det framgår av tabell 2.18 att investeringsverksamheten dämpades under åren efter 1968. Detta beror delvis på att man, efter den kraftiga utbyggnaden av framför allt den slutna vården under 1960-talet, som nämnts önskade

den öppna vården där investeringarna är mindre kostsamma. Den prioritera dämpade investeringsutvecklingen får även ses mot bakgrund av de ständigt

Kommunernas ekonomi i sammandrag 57

stigande driftkostnaderna for den slutna vården och svårigheterna att ñnansiera en utbyggd verksamhet.

Statsmakterna och landstingen har gemensamt prioriterat långtidssjukvården tillsammans med den öppna vården och den psykiatriska vården. Statens främsta styrinstrument är tilldelningen av läkartjänster och fördelningen av investeringsutrymme. Nedanstående genomgång av vårdgrenarna visar att utbyggnaden av sjukvården följt de uppdragna riktlinjerna.

Lasarett och sjukstugor Nettokostnaderna for lasarett och sjukstugor har for undersökningsperioden ökat med i genomsnitt 18 procent per år. Kostnadsutvecklingen for denna vårdform har emellertid varit långsammare än for andra verksamheter inom hälso- och sjukvården. Vid periodens början svarade lasarett och sjukstugor för 60 procent av nettokostnaderna. Vid slutet av perioden hade andelen minskat till 53 procent.

Vad utgiftsökningen for lasarett och sjukstugor motsvarar i fråga om ökad volym av sjukvårdstjänster är dock svårt att närmare fastställa. Data från sjukvårdsstatistiken tyder på att antalet intagna ökat något snabbare än antalet Att antalet intagna ökar kan ha sin förklaring i ändrade

vårdplatser. vårdmetoder, framsteg i diagnostiken. i medicinska behandlingsmetoder etc. Det finns anledning anta att ökningen i antalet intagna delvis även sammanhänger med att man övergått från sängbunden vård till andra vårdformer. Det är således svårt att dra några entydiga slutsatser av hur sjukvårdstjänsternas volym förändrats med hjälp av statistiken över antal vårdplatser och intagna.

Vård av psykisk! .sjuka Bruttoutgifterna for vård av psykiskt sjuka har under perioden 1967-1972 ökat betydligt långsammare än for lasarett och sjukstugor. Till den från staten övertagna psykiatriska vården utgår statsbidrag till huvuddelen av kostnaderna for drift- och investeringsändamål. Landstingens nettokostnader för vården av psykiskt sjuka har likväl ökat markant efter 1967. Detta sammanhänger med att bidraget från staten relativt sett minskat i betydelse när verksamheten byggts ut. Vård av psykiskt sjuka har under undersökningsperioden svarat for ca 5 procent av de totala nettokostnaderna för hälsooch sjukvården. Antalet vårdplatser vid lasaretten for psykiatrisk vård har mellan 1960 och 1972 ökat obetydligt (några hundra platser). Antalet intagna har däremot ökat mycket kraftigt, från ca 24 000 1960 till ca 70000 1972. Detta innebär att vårdtiden vad gäller psykiskt sjuka har sjunkit betydligt. också i jämförelse med kroppssjukvården. Det kan delvis vara en följd av ändrade och bättre vårdmetoder. En del av ökningen av antalet intagningar kan antas bero på att samma patienter intagits flera gånger under året. alltså att antalet vårdtillfallen per patient ökat.

Lângliølsvårr/ För vård av långvarigt kroppssjuka har nettokostnaderna genomsnittligt ökat med 25 procent per år 1964-1972. Okningen har varit snabbare än inom

58 Kommunernas ekonomi i sammandrag

övrig landstingsverksamhet. Andelen av hälso- och sjukvårdens totala nettokostnader har ökat från 8 procent 1960 till 11 procent 1972. Så gott som hela ökningen av antalet vårdplatser inom sluten vård ligger på långvårdssidan.

Vårdplatsbehovet har ökat dels på grund av den kraftiga tillväxten av befolkningen i högre åldrar dels på grund av en ökad efterfrågan på institutionsvård. Bakom den ökade efterfrågan på institutionsvård ligger strukturförändringar i samhället såsom urbaniseringen, förändrade bostadsförhållanden m m. Vidare har den fortgående ökningen av antalet gifta kvinnor på arbetsmarknaden haft till följd att en del av omvårdnaden flyttats över från hemmen till kommunala institutioner. i

DisIrikrslä/(aro och dislriklsvârd Det landstingskommunala ansvaret har utöver övertagandet av mentalvården 1967 utvidgats genom övertagandet från staten av provinsialläkarväsendet 1963 samt ambulansväsendet 1965.

Efter provinsialläkarväsendets överförande till landstingen utgick ett särskilt statsbidrag för distriktsläkarväsendet.

Nettokostnaderna för distriktsläkare och distriktsvård ökade genomsnittligt 1964-1968 med ca 25 procent och 1968-1972 med ca 30 procent per år. Under 1968-1972 ökade nettokostnaderna för distriktsläkarväsendet med i genomsnitt ca 50 procent beroende på att de fd städerna över 15 000 invånare under denna period överlämnade stadsdistriktsläkarväsendet till landstingen. Även 7-kronorsreformen som genomfördes 1970 har påverkat den öppna vårdens omfattning vad gäller kostnader och prestationer. Före reformen uppbar läkarna själva patientavgifterna som en del av sin lön. Efter reformen svarar landstingen för all sjukhusansluten öppen vård liksom for läkarnas totallön. Andelen av hälso- och sjukvårdens totala nettokostnader har för distriktsläkare och distriktsvård ökat från 3 till 5 procent under perioden 1960-1972.

Grundläggande för utgiftsutvecklingen har varit att huvudmännen och statsmakterna gemensamt accepterat prioriteringen av den öppna vårdens behov. Detta har resulterat i en kvantitativ och kvalitativ utbyggnad av verksamheten i form av bl a ett ökat antal läkare och distriktssköterskor. Expansionen återspeglas även i en ökning av antalet besök vid mottagningar.

2.5¶Finansiering

2.5.1 Inledning

I tidigare avsnitt i detta kapitel har den kraftiga kommunala utgiftsexpansionen under perioden 1960-1972 analyserats och kommenterats. Som framgått av denna genomgång har den kommunala konsumtionen ökat betydligt snabbare än konsumtionen inom övriga samhällssektorer. Vid en jämförelse mellan utvecklingen i primärkommuner respektive landsting visar landstingens kostnader den klan snabbaste ökningstakten.

En grundläggande förutsättning for den kommunala expansion som kommit till stånd utgör det successivt ökade utrymme for finansiering av verk-

Kommunernas ekonomii sammandrag 59

samheten som kommunerna haft möjlighet att ta i anspråk under 1960-1972. l detta avsnitt ges en kortfattad översikt över huvuddragen i utvecklingen av kommunernas finansiering av verksamheten 1960-1972. l avsnitt 3.7 ges en betydligt utförligare redovisning av linansieringsfrågorna.

Det ekonomiska utfallet för den kommunala sektorn ett visst år kan uttryckas som saldot mellan externa inkomster och utgifter. Detta saldo motsvaras av nettoförähdringari kommunernas finansieringskapital. Finansieringskapitalet definieras som skillnaden mellan omsättningstillgångar och kortfristiga skulder. Finansieringskapitalet utgör en likviditetsmässig buffert som tillåter en utjämning av över- och underskotten på drift- och kapitalbudgeten mellan olika år. Om de externa utgifterna överstiger de externa inkomsterna ett visst år leder detta således till en minskning av finansieringskapitalet på samma sätt som ett inkomstöverskott ökar finansieringskapitalet. l tabell 2.19 redovisas förändringarna i finansieringskapitalet 1962-1972 for kommunerna totalt samt uppdelat på primärkommuner och landsting.

Av tabellen framgår att kommunernas finansieringskapital omväxlande ökat och minskat under perioden även om åren med inkomstöverskott dominerat. Den största minskningen av ñnansieringskapitalet uppmättes 1970, ca 1.2 miljarder kr, medan det redovisade överskottet 1972. ca 1.9 miljarder kr, innebar den största ökningen av finansieringskapitalet under perioden. Utvecklingen i primärkommuner respektive landsting har på det hela taget varit parallell även om förändringarna i finansieringskapitalet har visat en större spännvidd för primärkommunerna.

Tabell 2.19 visar att de årliga förändringarna sammantaget har inneburit en klar ökning av kommunernas finansieringskapital från 1962 till 1972. Om ñnansieringskapitalet ställs i relation till kommunernas externa utgifter, vilket är ett vanligt mått på den kommunala likviditeten, visar det sig dock att varken primärkommuner eller landsting har kunnat öka finansieringskapitalet i takt med de ökade utgifterna. Landstingens ñnansieringskapital utgör under hela den studerade perioden en större andel av de externa utgifterna än motsvarande andel för primärkommunerna. Relationen mellan

Tabell 2.19 Finansieringskapitalets förändring 1962-1972. Milj kr. Löpande priser

60 Kommunernas ekonomi i sammandrag

/

Tabell 2.20 Olika inkomstslag i procent av kommunernas externa inkomster 1960,

1964. 1968 och 1972.

fmansieringskapital och externa utgifter har dock stadigt visat lägre värden under perioden för både primärkommuner och landsting. Man skall dock vara medveten om att kommunernas likviditet, inte minst landstingens, var mycket god vid 1960-talets början.

För att finansiera de kommunala utgifterna finns ett antal skilda finansieringskällor att tillgå. De kommunala inkomsterna kan huvudsakligen sägas utgöras av kommunalskatter, statsbidrag, avgifter m m samt lån. Den relativa Fördelningen av dessa finanseringskällor i förhållande till kommunernas totala externa inkomster framgår av tabell 2.20. _

l den fortsatta framställningen i detta avsnitt diskuteras utvecklingen av var och en av dessa finansieringskällor.

2.5.2 SkaIre/nläktei Skatteintäkterna utgör den dominerande kommunala inkomstkällan. Skattefinanseringen har ökat i betydelse under perioden 1960-1972 och uppgår 1972 till nära 47 procent av de totala externa inkomsterna. Till skatteintäkterna räknas i forsta hand den allmänna kommunalskatten till primärkommuner och landsting. Även sjömansskatten och primärkommunernas hundskatt ingåri begreppet skatteintäkter. Den allmänna kommunalskatten utgör dock mer än 99 procent av skatteintäkterna.

Tabell 2.21 Medelutdebitering 1960. 1964, 1968 och 1972. Kr/skkr

1960 1964 1968 1972

Kommunerna totalt

”inklusive landstingsfria kommuner.

Kommunernas ekonomi i sammandrag 61

Skatteintäkterna varierar med utvecklingen av skatteunderlaget och utdebiteringen. skatteunderlaget, mätt som antal skattekronor per invånare. har ökat med i genomsnitt 9 procent per år räknat över hela perioden medan den totala kommunala utdebiteringshöjningen varit i genomsnitt 4 procent per år. l tabell 2.21 redovisas medelutdebiteringen vissa år 1960-1972.

Av tabellen framgår att medelutdebiteringen för kommunerna totalt har ökat med över 9 kr/skkr från 1960 till 1972. Medelutdebiteringen uppgick därmed till nära 24 kr/skkr 1972. Både procentuellt och i absoluta tal har landstingssektorns utdebitering visat den snabbaste ökningen. Detta iir inte överraskande mot bakgrund av den redovisning av utgiftsutveckliitgcn som lämnats tidigare i detta kapitel.

Slutsatsen måste bli att ökningen av skatteunderlaget inte på långt når räckt till for att finansiera den kommunala utgiftsexpansionen 1960-1972. Mycket kraftiga utdebiteringshöjningar har därför blivit nödvändiga for att klara finansieringen av kommunernas verksamhet.

Den allmänna kommunalskatten har en större betydelse för landstingen än for primärkommunerna. Medan primärkommunerna finansierat ca 40 procent av driftbudgetens bruttokostnader med kommunalskatt har motsvarande andel for landstingen varierat mellan 55 och 70 procent 1962-1972. En likartad bild framkommer om kapitalbudgetens finansiering studeras. För primärkommunerna varierar de överförda skattemedlens (avskrivningar och överforingspost) andel av kapitalbudgetens utgifter mellan 37 och 47 procent. Skatteñnansieringen av kapitalbudgeten var under hela perioden 1962-1972 högre för landstingen än for primärkommunerna. Landstingen finansierade närmare 70 procent av kapitalbudgetens utgifter med skattemedel 1965-1968.

2.5.3 Bidrag _/ia°n staten Under denna rubrik redovisas de statliga drift- och investeringsbidragen som utgår till bestämda kommunala ändamål samt skatteutjämningsbidragen som kommunerna fritt kan disponera. De statliga bidragens andel av de externa inkomsterna minskade under periodens forsta år. Denna andel ökade dock kraftigt 1967, vilket huvudsakligen berodde på mentalvårdens överförande till landstingen och gymnasieskolans överförande till primärkommunerna. 1972 svarade bidragen från staten för ca 22 procent av de externa inkomsterna, vilket var den högsta bidragsandelen under den studerade perioden.

Av de statliga bidragen har driftbidragen ökat snabbast, vilket bl a sammanhänger med att kommunernas driftkostnader under perioden 1960-1972 uppvisat en högre ökningstakt än investeringsutgifterna. Driftbidragens andel av de totala bidragen från staten har ökat från ca 65 till närmare 70 procent.

De statliga driftbidragen och skatteutjämningsbidragen täckte nära 20 procent av primärkommunernas driftkostnader 1972. Denna andel har stigit något från 1960-talets början. Motsvarande andel 1972 för landstingen var lägre. ca 15 procent. 1967, i samband med mentalvårdsreformen. finansierades drygt 20 procent av landstingens driftbudget med statliga bidrag, vilket var den högsta siffran under perioden.

62 Kommunernas ekonomii sammandrag

De statliga investeringsbidragen svarade för ungefär 10 procent av finansieringen av primärkommunernas kapitalutgifter under större delen av perioden. 1972 steg andelen till 13 procent i samband med den kraftiga höjningen av statsbidragen bl a av konjunkturskäl detta år. För landstingen ökade investeringsbidragens betydelse under perioden. Detta gäller framförallt från 1968. För 1972 redovisas en speciellt kraftig höjning. Detta år finansierade de statliga bidragen 15 procent av landstingens kapitalbudget.

Huvudintrycket av de statliga bidragens utveckling 1960-1972 är att den statliga finansieringen av kommunal verksamhet i stort sett har hållit takt med den kommunala utgiftsexpansionen. De statliga bidragens andel av externa utgifter brutto har ökat med en procentenhet till nära 23 procent mellan 1960 och 1972, vilket är den högsta siffran under perioden. Eftersom statsbidragen ingick som ett medel i den statliga stimulanspolitiken 1972 bör denna andelsökning dock inte tillmätas alltför stor vikt.

2.5.4 Avgi/rsinkonzster m m Enligt tabell 2.20 har inkomsterna under denna rubrik minskat sin andel av kommunernas externa inkomster från ca 30 till ca 25 procent 1960-1972.

Avgiftsinkomsterna kan vara av två slag, kostnadstäckande avgifter och avgifter som är av mer eller mindre symbolisk karaktär. Till den forsta gruppen hör främst avgifter under primärkommunernas affärsmässiga verksamhet. Även den interkommunala ersättningen och hyresinkomster kan hänföras till de kostnadstäckande avgifterna. Den andra typen av avgifter, som endast täcker en del av de verkliga kostnaderna, bestäms ofta av tex sociala hänsyn. Exempel på sådana avgifter är daghemsavgifter, avgifter avseende åldringsvården samt patientavgifter.

Till forsäljningsmedel räknas i driftbudgeten inkomster av försäljning av varor och material av olika slag. Försäljningsmedlen och de kostnadstäckande avgifterna sammanförs ibland till rörelseintäkter. Rörelseintäkterna har minskat sin andel av de externa inkomsterna från 13 procent 1962 till 10 procent 1972.

I primärkommunernas affärsmässiga verksamhet har rörelseintäkterna haft en förhållandevis långsammare tillväxt än driftkostnaderna brutto under perioden 1960-1972. Detta är ett klart tecken på att kostnadstäckningen i den affärsmässiga verksamheten har försämrats under perioden.

Något enhetligt avgiftsbegrepp redovisas inte i den kommunala finansstatistiken. vilket har försvårat analysen av avgiftsinkomsternas utveckling. Det tillgängliga materialet ger emellertid vid handen att avgiftsinkomsterna inte ökat i samma takt som de kommunala utgifterna 1960-1972. Detta faktum har medfört en övervältring av en del av finansieringsbördan från avgifter till skatter.

2.5.5 Lång/ristig n_yupplânirzg Tabell 2.20 ger en uppfattning om nyupplåningens omfattning under perioden. De nya lånen utgjorde 1960 7 procent av de externa inkomsterna och samma andel gällde från 1969 till periodens slut. 1962, då kreditmarknaden var lätt och kommunernas investeringar expanderade. var andelen

Kommunernas ekonomi i sammandrag 63

nya lån ll procent av de externa inkomsterna. Detta gällde även 1964, då kommunerna prioriterades på kreditmarknaden. Även 1966 var kommunernas nyupplåning betydande. Pri märkommunernas nyupplåning ökade framför allt under början av perioden, medan landstingen uppvisar kraftiga ökningar även vissa år under slutet av perioden. Det sammanhänger med att primärkommunernas investeringsverksamhet var mest intensiv under början av perioden medan investeringsökningarna for landstingen hänför sig till hela perioden.

Upplåningen i primärkommunerna har en helt annan omfattning än i landstingen. Primärkommunernas upplåning har under hela perioden finansierat ungefär 40 procent av investeringsutgifterna. Motsvarande andel var for landstingen 28 procent 1972 och mindre än 20 procent under början av 1960-talet. Lånen har alltså fått ökad betydelse som

finansieringskälla för landstingen, vilket också framgår av att deras låneskuld ökat kraftigt under perioden.

Den kommunala långfristiga nyupplåningen har således varierat

kraftigt under perioden 1960-1972 beroende på den aktuella kreditmarknadssituationen. Lånefinansieringen tycks i stora drag ha följt

investeringsutvecklingen. För landstingen har som nämnts finansieringen av investeringarna med lånade medel tom ökat något.

3 av och inkomster

Utvecklingen utgifter

3.1¶Inledning

I kapitel 3 behandlas utvecklingen hos primärkommuner (inkl kommunalförbund) och landsting under perioden 1960-1972 genom studium av olika kommunalekonomiska utgifts- och inkomstbegrepp.

Den statistik som huvudsakligen kommit till användning är SCB:s kommunala ftnansstatistik. Denna är en sammanställning av uppgifter från primärkommunernas, kommunalförbundens och landstingens bokslut som varje år samlas in av SCB. Innehållet i de sk räkenskapssammandragen är anpassat till de redovisningssystem som större delen av kommunerna och landstingen tillämpar. Den kommunala finansstatistiken ligger till grund för avsnitt 3.2, 3.3, 3.6 och 3.7.

Förutom den kommunala linansstatistiken har också nationalräkenskapsstatistik från SCB samt personalstatistik från Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet använts.

Nationalräkenskapsstatistik har utnyttjats för att göra jämförelser med andra sektorer. Dessutom är nationalräkenskapsstatistiken den enda som möjliggör studium av den volymmässiga utvecklingen av den kommunala verksamheten. Denna statistik har använts i avsnitt 3.4, 3.5, del av 3.6 samt del av 3.8.

Den personalstatistik från kommun- och landstingsförbunden som använts innehåller uppgifter om antal anställda i kommuner och landsting samt löneutvecklingen för de kommunalanställda, vilket redovisas i avsnitt 3.8.

De tre statistikserier som använts arbetar delvis med olika begrepp. Förklaringar till använda begrepp ges i respektive avsnitt samt i bilaga l. De kommunalekonomiska begreppens inbördes samband belyses i schema l och 2 i denna bilaga.

Kapitlet har disponerats på följande sätt. l avsnitt 3.2 Externa utgifter och inkomster lämnas en sammanfattande redovisning av den ekonomiska utvecklingen i primärkommuner och landsting 1960-1972 genom studium av de externa utgifternas och inkomsternas utveckling. Med externa poster avses sådana som föranleder ut- eller inbetalningar. Interna poster ingår alltså ej. (Se vidare metodbeskrivningen i bilaga 2.) Redovisningen avser således både kostnader och kapitalutgifter samt intäkter och kapitalinkom-

66 Utvecklingen av utgifter och inkomster

ster, dvs både driftbudgeten och kapitalbudgeten.

Avsnitt 3.3 Kostnader oc/i intäkter behandlar driftbudgetens kostnader och intäkter. Förutom de externa kostnaderna och intäkterna behandlas också driftkostnaderna som även innefattar interna poster. Avsnittet ger en kortfattad redovisning av vissa faktorer som påverkat utvecklingen samt en kommentar till de viktigaste kostnads- och intäktsslagen.

l avsnitt 3.4 Konsumtion behandlas nationalräkenskapsbegreppet kommunal konsumtion. l detta avsnitt görs också vissa jämförelser mellan kommunernas utveckling och utvecklingen i andra delar av ekonomin. Här redovisas också den kommunala konsumtionens volymutveckling.

Avsnitt 3.5 Trans/creringar behandlar transfereringsutgifterna enligt nationalräkenskaperna. För definition av transfereringar se avsnitt 3.5 och bilaga 1. Analysen avser huvudsakligen utvecklingen av vissa transfereringar till hushållen.

I avsnitt 3.6 Investeringar* redovisas vissa faktorer som påverkat investeringsutvecklingen. Utvecklingen inom olika verksamhetsområden behandlas kortfattat liksom investeringarnas sammansättning.

Finansieringsanalysen i avsnitt 3.7 Finansiering omfattar såväl drift- som kapitalbudgeten. De olika inkomstposternas relativa betydelse samt förändringar på grund av bl a kreditmarknads- och konjunkturforhållanden behandlas.

Avsnitt 3.8 Personal omfattar sysselsättningsutveckling såväl i form av antal anställda som utförda arbetstimmar. Dessutom lämnas en kortfattad redovisning av de kommunalanställdas Iöneutveckling.

3.2 Externa utgifter och inkomster

l detta avsnitt redovisas primärkommunernas och landstingens externa utgifter och inkomster. Med externa utgifter och inkomster avses samtliga utgifter och inkomster på såväl drift- som kapitalbudget som föranleder ut- eller inbetalningar. (Se bilaga l.)

I avsnittet behandlas de externa utgifternas och inkomsternas utveckling totalt. De viktigaste utgifts- och inkomstslagens utveckling kommenteras också. I avsnitt 3.2.l redovisas primiirkommuner och landsting sammantagna. Detta innebär att de huvudmannaskapsforändringar som skett i form av inträde i landsting ej påverkar studien. Däremot har

blakommuners

naturligtvis överflyttningar av statliga verksamheter till primarkommuner och landsting bidragit till den redovisade expansionen.

l avsnitt 3.2.2 och 3.2.3 redovisas utvecklingen inom primärkommuner och landsting var for sig.

3.2.1 Primärkommzmer och landsting De externa utgifternas och inkomsternas utveckling år for år framgår av tabell Bl i bilaga 3.

Utvecklingen av Litgi/ier och inkomster 67

Tabell 3.1 Primärkommuner och landsting. Externa utgifter. Löpande priser

1960 1964 1968 1970 1972

Externa utgifter milj kr 10 490 18 267 31 407 40 904 50 626 index 100 174 299 390 483 därav kostnader milj kr 7 841 12 683 21 919 29 712 38 738 index 100 162 280 379 494

kapitalutgifter milj kr 2 649 5 584 9 488 ll 192 ll 888 index 100 211 358 422 449

Externa urgi/iei

Den snabba expansionen i primärkommuner och landsting belyses av de externa utgifternas utveckling. Dessa har under perioden 1960-1972 nästan femdubblats från 10 490 milj kr till 50 625 milj kr. Den kraftiga expansionen har möjliggjorts genom att de externa inkomsterna haft ungefär lika snabb förändringstakt. Uppgången har varit betydligt snabbare än for BNP, vilket lett till att primärkommuner och landsting kommit att svara for en allt större andel av BNP. För ytterligarejämförelser med andra av eko-

sektorer

nomin se främst avsnitt 3.4.1. De externa utgifterna omfattar utgifter for såväl drift- som kapitaländamål. Bland kapitalutgifterna är investeringsutgifterna helt dominerande. Då investeringsverksamheten haft varierande omfattning under perioden har kapitalutgifternas andel av de externa utgifterna skiftat. I tabell 3.1 redovisas de externa utgifterna med uppdelning på kostnader och kapitalutgifter. l diagram 3.1 redovisas den årliga procentuella förändringen av motsvarande poster.

Årlig procentuell förändring

19l64 1972 År

Diagram 3.] Primärkom- 2= muner och landsting. Ex- Externa utgifter terna zztgifrer. Löpande - ----- -- Externa kostnader priser. Årlig förändring i --- Externa kapitalutgifter procent

68 Utvecklingen av trtgi/?er och inkomster

Sammanfattningsvis kan konstateras att under den första fyraårsperioden har expansionen av externa utgifteri huvudsak orsakats av kapitalutgifternas snabba uppgång, medan kostnaderna under den sista fyraårsperioden huvudsakligen bidragit till ökningen av de externa utgifterna. Under perioden 1964-1968 har genomsnittligt sett kostnader och kapitalutgifter haft ungefär likartad utveckling.

Denna variation över tiden förklaras av att den kommunala expansionen under den studerade perioden kan delas in i en investerings- och en driftkostnadsfas. Åren 1960-1967 kännetecknas således av en mycket kraftig ökning av investeringsvolymen, medan perioden 1968-1972 uppvisat snabb tillväxt av driftkostnaderna. Detta förklaras delvis av de följdkostnader på driftsidan som tidigare gjorda investeringar medfört.

Den beskrivna utvecklingen medförde att de externa kostnadernas andel av externa utgifter minskade fram till 1968. då de utgjorde 70 procent för att därefter öka till 77 procent 1972.

Under slutet av perioden har också inkomsternas tillväxttakt minskat på grund av långsammare ökning av skatteunderlaget och en strävan att begränsa höjningen av utdebiteringen jämfört med tidigare år. Eftersom kommunal- och Iandstingsskatterna svarat för mer än 40 procent av de externa inkomsterna betyder en lägre ökning av skatteunderlag och utdebitering mycket för kommunernas totala ekonomi.

De tre områden som framför allt förklarar den snabba kommunala expansionen 1960-1972 är undervisning, socialvård samt hälso- och sjukvård.

Dessa tre områden är mycket personalintensiva. Löne- och personalkostnaderna har ökat betydligt snabbare än de totala externa utgifterna. Under 1960-1972 har löne- och personalkostnaderna ökat från 3695 milj kr till 21 060 milj kr, vilket innebär en nästan sexdubbling under hela perioden.

Den snabbare tillväxten av löne- och personalkostnader jämfört med externa utgifter har medfört att dessa kostnaders andel av externa utgifter ökat från 35 procent 1960 till 42 procent 1972.

Externa inkomster Liksom på utgiftssidan omfattar de externa inkomsterna såväl drift- som kapitalposter. Till externa kapitalinkomster hör främst investeringsbidrag och upptagna lån.

De externa inkomsterna har under perioden 1960-1972 ökat från 10 965 milj kr till 52 555 milj kr, vilket innebär ungefär samma ökningstakt som för de externa utgifterna under perioden.

Bland de viktigaste inkomstslagen märks kommunal- och landstingsskatt, bidrag från staten samt nya lån. De olika inkomstslagens tillväxttakt har varierat under perioden.

Kommunernas och landstingens finansiella ställning (mätt som externa inkomster ./. externa utgifter) har skiftat år från år. 1970 och 1972 är särskilt markanta i detta avseende.

1970 ökade således de externa utgifterna 6 procentenheter snabbare än inkomsterna, vilket medförde att saldot mellan inkomster och utgifter uppgick till -l 590 milj kr, det högsta negativa värdet under hela perioden. För att finansiera sina utgifter fick kommuner och landsting detta år i stor

Utvecklingen av utgiñer och inkomster 69

Tabell 3.2 Primärkommuner och landsting. Externa inkomster. Löpande priser

1960 1964 1968 1970 1972

E“ema “komm” miU kr 10 963 18 323 32 252 39 311 52 553

index 100 167 294 359 479

därav

intäkter kr 9 582 15 203 27 469 34 093 45 813

milj

index 100 159 287 356 478

kapitalinkomsler milj kr 1 381 3 120 4 783 5 218 6 740

index 100 226 346 378 488

utsträckning utnyttja bl a fonderade och reserverade medel.

1972 noterades i stället en betydligt kraftigare ökning av de externa inkomsterna jämfört med utgifterna bl a beroende på utdebiteringshöjningar samt snabb tillväxt av statsbidragen. Saldot mellan externa inkomster och utgifter uppgick detta år till l 930 milj kr, det högsta positiva beloppet under perioden. Kommunerna och landstingen kunde följaktligen öka sina fonder igen. Närmare beskrivning av finansieringen av den kommunala expansionen lämnas i avsnitt 3.7.

1 tabell 3.2 redovisas de externa inkomsterna med uppdelning på intäkter och kapitalinkomster. medan diagram 3.2 redovisar den årliga procentuella förändringen för motsvarande poster.

Kapitalinkomsterna utgör en betydligt mindre andel av externa inkomster än kapitalutgifterna av externa utgifter. Under perioden var det framför allt 1962, 1964. 1966 samt 1972 som kapitalinkomsternas snabba uppgång i förhållandevis stor utsträckning påverkade de externa inkomsternas ex-

Årlig procentuell förändring

50-

40-

30-

T I

1968 1972 År

Diagram 3.2 Primär/rom-

muner och landsting. Ex-

Externa inkomster

terna inkomster. Löpande

- ----- -- Externa intäkter priser. Å r/ig _förändring i

--- Externa kapitalinkomster procent.

70 Utvecklingen av utgifter och inkomster

pansion. Dessa år finansierades nämligen investeringsexpansionen av nya lån i större utsträckning än under andra år. 1972 ökade också de statliga investeringsbidragen kraftigt beroende på statsmakternas önskan att stimulera konjunkturen. Orsaken till den olikartade investeringsñnansieringen under perioden redovisas närmare i avsnitt 3.6 och 3.7.

De externa intäkternas Förändring behandlas närmare i avsnitt 3.3.1.1.

3.2.2 Primärkommuner De externa utgifterna och inkomsterna år för år framgår av tabellerna B 2 och B4 i bilaga 3.

Externa trtgjfter De externa utgifterna för primärkommunerna har ökat något långsammare än för primärkommuner och landsting tillsammans, eftersom ökningstakten för landstingen varit betydligt högre. Av tabell 3.3 framgår att de externa utgifterna ökat från 8 940 milj kr 1960 till 36 490 milj kr 1972, vilket innebär en årlig genomsnittlig ökningstakt på 12 procent.

I värdena för primärkommuner ingår genomgående kommunalförbunden. De har successivt fått minskad betydelse framför allt på grund av de kommunsammanläggningar som genomförts under den studerade perioden.

Antalet kommunalförbund samt deras procentuella andel av primärkommunernas och kommunalförbundens externa utgifter har utvecklats enligt följande:

Tabell 3.3 Primärkommuner. Externa utgifter. Löpande priser

1960 1964 1968 1970 1972

Externa utgifter milj kr 8 939 15 390 24 378 31 302 36 488

index 100 172 273 351 409 därav

Utvecklingen av utgifter och inkomster 71

Årlig procentuell förändring 30

0 r

-10-1

_- Diagram 3.3 Primärkom-

Externa utgifter

muner. Externa urgi/ier.

- ----- -- Externa kostnader

Löpande priser. Årlig jör-

--- Externa kapitalutgifter ändring i procent.

Den högre andelen av externa utgifter 1968 beror på det under perioden 1967-1970 existerande Kommunalförbundet för Stor-Stockholms lokaltrafik (KSL). Detta kommunalförbund erhöll bidrag även från Stockholms läns landsting för att finansiera sina utgifter.

förändringen för externa

l diagram 3.3 redovisas den årliga procentuella utgifter med uppdelning på kostnader och kapitalutgifter.

Kapitalutgifterna har ökat något snabbare än kostnaderna i genomsnitt för hela perioden. Detta beror framför allt på den snabba investeringsexpansionen under början av perioden. Vid jämförelse år för år (se diagram 3.3) framgår att kapitalutgifternas uppgång varit högre än kostnadernas 1960-1964 samt 1968. 1965-1967 samt 1969-1972 har däremot de externa kostnaderna ökat snabbare än kapitalutgifterna.

l diagram 3.3 framgår tydligt den investerings- respektive driftkostnadsfas som perioden kan delas in i. Det är särskilt markant 1962-1964 då kapitalutgifterna ökade med 24 procent per år huvudsakligen beroende på att investeringsutgifterna 1963 ökade med 26 procent, den högsta uppgången under hela perioden. 1970-1972 ökade i stället kapitalutgifterna med endast l procent per år medan kostnaderna ökade med l1 procent.

1971 minskade investeringarna med 8 procent bl a i samband med Stockholms inträde i landsting. I tabell B4 i bilaga 3 har också hänsyn tagits till Stockholms inträde i landsting 1971. Bland övriga större huvudmannaskzipsförâindringar som naturligtvis påverkat utvecklingen under perioden miirks polisvâisendets förstatligande den l januari 1965 samt gymnasieskolans överllyttning till primärkommunerna den l juli 1966.

En faktor som i viss utsträckning påverkat de redovisade resultaten är den omläggning av den kommunala finansstatistiken som gjordes från räkenskapsåret 1968. l samband med införandet av ny statistikblankett 1968 uppstod svårigheter att få helt jämförbara värden, varför utvecklingen 1967-1968 vad gäller externa utgifter och kostnader torde vara något underskattad. Kostnadernas och investeringarnas utveckling under hela perioden redovisas närmare i avsnitt 3.3.2 och 3.6.2.

Den olikanade utvecklingen för de externa kostnaderna och kapitalut-

72 Utvecklingen av utgifter och inkomster

gifterna har medfört att de externa kostnadernas andel av externa utgifter varierat mellan 67 och 73 procent. Löne- och personalkostnaderna har ökat från 2 965 milj kr 1960 till 13 770 milj kr 1972, en årlig uppgång med 14 procent, dvs 2 procentenheter snabbare än de externa utgifterna totalt. Andelen av externa har därmed utgifter ökat till 38 procent 1972. Den lägsta andelen (29 procent) noterades 1965 bl a beroende på att kapitalutgifterna detta år svarade för en av de högsta andelarna av externa utgifter. En annan faktor som förklarar den låga andelen detta år är polisväsendets forstatligande.

Externa inkomster De externa inkomsterna har under perioden 1960-1972 ökat från 9 430 milj krtill 37 735 milj kr. en årlig uppgång med 12 procent dvs samma ökningstakt som för de externa utgifterna. Bland inkomsterna har de externa kapitalinkomsterna ökat snabbast. Deras årliga tillväxttakt har varit 13 procent. Den i avsnitt 3.2.1 beskrivna stora negativa respektive positiva förändringen av kommunernas och landstingens finansiella ställning 1970 respektive 1972 förklaras huvudsakligen av utvecklingen hos primärkommunerna. Deras externa utgifter ökade 1970 med 17 procent, vilket var 7 procentenheter snabbare än de externa inkomsterna. Saldot mellan externa inkomster och utgifter uppgick därför till -1 500 milj kr, vilket tvingade kommunerna att använda eget kapital för finansiering av sin verksamhet. Detta år minskade bl a deras drift- och kapitalfonder med 350 milj kr och forskotten ökade med 415 milj kr. 1972 ökade i stället inkomsterna med 18 procent mot 13 procent för utgifterna. Saldot mellan externa inkomster och utgifter uppgick därför detta år till 1 245 milj kr, vilket bl a medförde att drift- och kapitalfonderna ökade med 300 milj kr. Utvecklingen av de externa inkomsterna med uppdelning på intäkter och kapitalinkomster framgår av tabell 3.4. 1 diagram 3.4 redovisas den årliga procentuella förändringen av motsvarande inkomster.

Tabell 3.4 Primärkommuner. Externa inkomster. Löpande priser 1960 1964 1968 1970 1972

Externa inkomster milj kr 9 432 15 389 25 039 29 802 37 734 index 100 163 265 316 400 därav intäkter milj kr 8115 12 413 20 711 25 072 31927 index 100 153 255 309 393

kapitalinkomster milj kr 1 317 2 976 4 328 4 730 5 807 index 100 226 329 359 441

Utvecklingen av utgifter och inkomster 73

Årlig procentuell förändring 60- 50-4 ft :l 40-

I \

1 \ 30 I \ 1 \ 1 \ 1 \ I ___. . .- \ / I

19234 1968

-- Diagram 3.4 Primär-kom- Externa inkomster " muner. Externa inkoms- Externa intäkter --- ter. Löpande priser. Årlig Externa kapitalinkomster förändring: i procent.

Det är framför allt under perioden 1960-1964 som kapitalinkomsterna ökat snabbare än intäkterna på driftbudgeten. Under denna period ökade nämligen primärkommunerna sin långfristiga nyupplâning mycket kraftigt för att kunna finansiera den snabba ökningen av investeringarna (se avsnitt 3.6 och 3.7). Den kraftiga nyupplâningen 1962 berodde på den lätta kreditmarknaden och de nyupptagna lånen detta år användes också för finansieringen av investeringarna 1961 och 1963. Variationen i kapitalinkomsternas tillväxttakt har medfört att deras andel svarat för mellan 13 och 19 procent av de externa inkomsterna. Den mest betydande inkomstkällan för primärkommunerna är kommunalskatten som under perioden i genomsnitt svarat för nära 40 procent av de externa inkomsterna (se avsnitt 3.3.2.1 och 3.7).

3.2.3 Landsting De externa utgifterna och inkomsterna år för år framgår av tabellerna B 3 och B5 i bilaga 3.

Externa utgi/iei

Landstingens externa utgifter har under åren 1960-1972 mer än niodubblats från 1 550 milj kr 1960 till 14140 milj kr 1972. vilket framgår av tabell 3.5. Detta innebär en årlig procentuell uppgång med 20 procent. dvs 8 procentenheter högre än ökningstakten för primärkommunerna. För perioden som helhet är det främst de externa kostnadernas ökningstakt som förklarar expansionen av de externa utgifterna. Det har dock förekommit stora variationer under den studerade perioden. vilket framgår av diagram 3.5 där den årliga procentuella förändringen redovisas.

74 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Tabell 3.5 Landsting. Externa utgifter. Löpande priser

1960 1964 1968 1970 1972 Externa utgifter milj kr 1 551 2 877 7 029 9 602 14138

index 100 186 453 619 912 därav

Av diagram 3.5 framgår att kapitalutgifternas ökningstakt var högre än kostnadernas under perioden 1962-1966 samt 1968 medan de externa kostnaderna ökade snabbare övriga år under perioden.

Denna utveckling förklaras främst av den snabba investeringsexpansionen hos landstingen kring mitten av 1960-talet.

Utvecklingen har naturligtvis också forstärkts av de stora huvudmannaskapsförändringar som berört landstingen (mentalsjukvårdens överförande från staten 1967 samt Stockholms inträde i landsting 1971).

I tabell B Si bilaga 3 har hänsyn tagits till effekten av dessa överllyttningar. Mentalvårdsreformen medförde en årlig ökning av de externa utgifterna med ytterligare 3 procentenheter under perioden 1964-1968, medan Stockholms inträde i landsting 1971 innebar en 6 procentenheters snabbare årlig ökningstakt för perioden 1970-1972.

Faktorerna bakom deexterna kostnadernas och investeringarnas utveckling behandlas närmare i avsnitt 3.3 och 3.6.

Årlig procentuell förändring

T T . .

Diagram 3.5 Lattdsling. t* Externa utgifter Externa Ill_L{[/i(I. Löpande

------ - Externa kostnader priser. ,Årlig _lörättt/ring I

--procent. Externa kapitalutgifter

Utvecklingen av utgifter och inkomster 75

De externa kostnaderna har hos landstingen svarat för en större andel av de externa utgifterna jämfört med primärkommunerna. Andelen har varierat mellan 80 och 86 procent med en successivt högre andel mot slutet av perioden.

Då landstingens verksamhet är ännu mer personalkravande än primärkommunernas har också löne- och personalkostnadernas tillväxt bestämt de externa utgifternas tillväxttakt i högre grad. Löne- och personalkostnaderna har ökat från 730 milj kr 1960 till 7 285 milj kr 1972, vilket innebär en årlig ökningstakt med 21 procent. Löneandelen av externa utgifter har därmed ökat från 47 procent till 52 procent 1972.

EYfPf/lü INKOINSIFI De externa inkomsternas utveckling med uppdelning på intäkter och kapitalinkomster framgår av tabell 3.6.

De externa inkomsterna har ökat från 1 530 milj kr 1960 till 14 820 milj kr 1972. vilket innebär en genomsnittlig årlig ökning med 21 procent dvs 1 procentenhet högre än för de externa utgifterna.

Av de externa inkomsterna har kapitalinkomsterna haft betydligt snabbare ökningstakt än de externa intäkterna. Detta framgår av diagram 3.6 där den årliga procentuella förändringen för de tre inkomstposterna redovisas.

Det var framför allt den stora långfristiga nyupplåningen som förekom hos landstingen 1962 och 1966, som orsakade de i diagram 3.6 redovisade snabba ökningarna av externa kapitalinkomster.

De externa intäkternas utveckling kan i hög grad förklaras avlandstingsskattens utveckling. På grund av ökade statliga bidrag svarade den dock for en mindre del av de externa inkomsterna vid periodens slut än vid periodens början. 1960 utgjorde landstingsskatten 64 procent av externa inkomster medan motsvarande procentandel 1972 var 59 procent.

Orsaker till utvecklingen av externa intäkter och kapitalinkomster redovisas i avsnitt 3.3.3.1 och 3.7.

Tabell 3.6 Landsting. Externa inkomster. Löpande priser

1960 1964 1968 1970 1972

Externa inkomster mig kr 1531 2 934 7213 9 509 14 819

index 100 192 471 621 968 därav

76 Urvecklingen av Lzlgifier och inkontsrer

Årlig procentuell förändring

110-

100*

90-

80-

70-

60-

50-

40-

Diagram 3.6 Landsting. -- Externa inkomster Externa inkomster. Lö- ll

30 ------ -- Externa intäkter

y pande prisar. Årlig _för-

--- Externa kapitalinkomster ändring i procent. _40_

3.3 Kostnader och intäkter

l detta avsnitt belyses den kommunala sektorns utveckling vad gäller utgifter och inkomster på driftbudgeten.

Analysen avser dels kostnader och intäkter. dels externa + interna kostnader och intäkter. här benämnda driftkostnader och driftintäkter. Med externa poster avses då sådana poster som innebär ut- eller inbetalningar medan interna poster är beräknade belopp som är lika stora på såväl utgifts- som inkomstsidan.

En närmare redogörelse for de kommunalekonomiska begreppen med beskrivning av bl a internredovisningens syfte lämnas i bilaga l och 2. Utmärkande for perioden är en successiv utbyggnad av internredovisningen vilket ntedfört att de interna posternas andel av driftkostnader och drift-

Utvecklingen av urgi/ier och inkoinsrer 77

intäkter hos såväl primärkommuner som landsting ökat betydligt mot slutet av perioden. Driftkostnader och driftintäkter vid periodens början och slut är således inte helt jämförbara.

När hela verksamheten inom kommuner eller landsting redovisas, dvs samtliga verksamhetsgrenar inklusive finansiering, har de interna posterna i möjligaste mån uteslutits för att undvika dubbelredovisning. En redovisning på verksamhetsområden belyses däremot bäst genom studium av driftkostnader och driftintäkter.

Analysen i detta avsnitt kommer därför att delas upp i en del avseende driftkostnader och driftintäkter samt en del som behandlar externa kostnader och intäkter.

Den redovisning av kostnads- och intäktsslag som ingår har främst knutits till externa kostnader och intäkter för att i möjligaste mån jämförbara uppgifter skall kunna redovisas för hela perioden. 1 avsnitt 3.3.1 behandlas den samlade utvecklingen för primärkommuner och landsting. medan 3.3.2 och 3.3.3 belyser primärkommunernas respektive landstingens expansion.

3.3.1 Primärkonzmrlner och landsting 1 detta avsnitt behandlas utvecklingen av kostnader och intäkter för primärkommuner och landsting tillsammans. De huvudmannaskapsförändringar som skett genom att vissa kommuner utanför landsting under perioden uppgått i landsting samt upplösningen av Gotlands läns landsting påverkar därför inte utvecklingen.

l avsnitt 3.3.1.1 behandlas de externa kostnaderna och intäkterna medan avsnitt 3.3.1.2 belyser utvecklingen av driftkostnader och driftintäkter.

3.3.1.1 Externa kostnader och intäkter De externa kostnadernas och intäkternas utveckling framgår av tabell B l i bilaga 3. Såväl de externa kostnaderna som intäkterna har under tiden

Tabell 3.7 Primärkommuner och landsting. Externa kostnader och intäkter. löneoch personalkostnader samt skatteintäkter. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Externa kostnader milj kr 7 841 12 683 21 919 38 738

index 100 162 280 494 därav

löne- och personal-

därav skatteintäkter milj kl 4 647 7 738 14 575 24 515

index 100 167 314 528

78 Utvecklingen av tttgi/ter* och inkomster

Tabell 3.8 Primärkommuner och landsting. Externa kostnader och intäkter.

Löpande priser. Årlig Förändring i procent

l 960- l 964- 1 968-

1964 1968 1972

1960-1972 nästan femdubblats i löpande priser. medan löne- och personalkostnader samt skatteintäkter ökat mer än fem gånger. Detta framgår av tabell 3.7. Per invånare har de externa kostnaderna under perioden ökat från 1 049 kr till 4 766 kr och de externa intäkterna från l 283 kr till 5 637 kr.

Den genomsnittliga procentuella ökningen för hela perioden har varit 14 procent för såväl kostnader som intäkter, medan löne- och personalkostnader har ökat med 16 procent och skatteintäkterna med 15 procent. För att få en uppfattning om variationen i utvecklingen under den studerade perioden redovisas i tabell 3.8 den procentuella årliga förändringen uppdelad på tre fyraårsperioder.

Externa kostnader Den höga ökningstakten under åren efter 1964 för de externa kostnaderna beror framför allt på en snabb expansion inom sådana kommunala verksamhetsområden som undervisning, socialvård samt hälso- och sjukvård.

För undervisning och hälso- och sjukvård har dessutom verksamheten ökat genom huvudmannaskapsförändringar. Bland berörda områden märks främst provinsialläkarväsendet som överfördes från staten till landstingen i två etapper 1963 och 1968, gymnasierna som 1966 fick primärkommunalt huvudmannaskap samt mentalsjukvården som 1967 överflyttades till landstingen från staten.

Den snabba ökningstakten under periodens senare del torde till en viss del också hänga samman med den snabbare prisutvecklingen jämfört med forsta delen av 1960-talet. I avsnittet om den kommunala konsumtionens utveckling (34) framgår att prisutvecklingen för den kommunala verksamheten varit betydligt ogynnsammare än för BNP totalt. Den snabbaste prisökningen på kommunala tjänster enligt nationalräkenskzipernzt har perioderna 1964-1966 samt 1970-1972 uppvisat. Under dessa perioder redovisades dessutom förhållandevis låg ökning i löpande priser varför den kommunala verksamhetens tillväxt i volym var något lägre under dessa år an under större delen av l960-taIet.

Löne- och personalkostnader De externa kostnadernas utveckling har i stor utsträckning påverkats av löne- och personalkostnadernas förändring. Dessa ökade snabbast under pe-

Utvecklingen av utgifter och inkomster 79

rioden 1964-1968 med i genomsnitt 18 procent per år. Till de faktorer som bestämmer Förändringen av Iöne- och personalkostnader hör framför allt avtalsmässiga lönehöjningar, ökning av antalet anställda samt höjning av olika arbetsgivaravgifter till ATP, sjukförsäkring m m.

Enligt nationalräkenskaperna ökade antalet anställda allra snabbast 1966-1970 i samband med expansionen inom så personalkrävande verksamheter som socialvård och hälso- och sjukvård. Under 1970-1972 inriktades avtalsrörelserna på låglönegrupperna i samhället och avtalskomponenten torde ha påverkat löne- och personalkostnaderna i något större omfattning än tidigare.

Under hela perioden har dessutom personalomkostnadernas andel successivt ökat i samband med höjningar av arbetsgivaravgifter till ATP, sjukförsäkring m m samt också införandet av den allmänna arbetsgivaravgiften. Tillsammans har löne- och personalkostnadernas procentuella andel av externa kostnader utvecklats enligt följande:

1960 47

Det bör emellertid påpekas att andelen var ganska konstant to m 1967. då den uppgick till 49 procent. Den kraftiga andelsökningen mellan 1967 och 1968 torde i huvudsak bero på statistikomläggningen för primärkommunerna 1968 (se närmare avsnitt 3.3.2 samt bilaga 2).

Externa intäkter De externa intäkterna uppvisade den snabbaste ökningstakten 1964-1968 med i genomsnitt 16 procent per år. Detta sammanhänger med den gynnsamma utvecklingen av skatteintäkterna under denna period, 17 procent per år. Skatteintäkternas andel av externa intäkter ökade därmed från 49 procent 1960 till 54 procent vid periodens slut.

Hur skatteintäkterna varierat med skatteunderlaget och utdebiteringsförändringar redovisas i avsnitt 3.7.

Under perioden 1964-1968 ökade också de statliga driftbidragen förhållandevis kraftigt på grund av de tidigare omtalade huvudmannaskapsförilndringarna på undervisningens och hälso- och sjukvårdens områden. De statliga driftbidragen ökade från 1 380 milj kr 1960 till 8005 milj kr 1972, en genomsnittlig årlig ökningstakt på 16 procent.

Rörelseintäkterna som är den stora inkomstkällan för primärkommunernas affärsmässiga verksamhet har haft en 3 procentenheter lägre ökningstakt än externa intäkter totalt, dvs de har ökat med 13 procent per år. 1960 uppgick rörelseintäkterna till l 540 milj kr för att 1972 ha ökat till 5 510 milj kr.

80 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Tabell 3.9 Primärkommuner och landsting. Driftkostnader brutto och netto samt driftintäkter. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Driftkostnader brutto milj kr 9 161 15 175 27 315 49 097

index 100 166 298 536

Driftintäkter milj kr 5239 8 473 15 560 27 439

index 100 162 297 524

Driftkostnader netto milj kr 3 629 6 206 10 733 19 949

index 100 171 296 550

3.3.1.2 Driftkostnader och driftintäkter Med driftkostnader brutto avses de totala kostnaderna på driftbudgeten dvs både externa och interna kostnader. Driftintäkter omfattar externa och interna intäkter exklusive skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag. Med driftkostnader netto avses driftkostnader brutto exklusive kostnadsräntor minus driftintäkter. Driftkostnader netto utgör med andra 0rd i huvudsak de kostnader som skall finansieras med skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag.

Driftkostnader brutto har ökat något snabbare än externa kostnader beroende på de interna posternas successivt ökade betydelse.

De i avsnitt 3.3.1.1 beskrivna faktorerna bakom de externa kostnadernas utveckling förklarar också utvecklingen av driftkostnader brutto, varför studien i detta avsnitt endast behandlar driftkostnader netto. I tabell B6 i bilaga 3 och tabellerna 3.9 och 3.10 redovisas dock utvecklingen av såväl driftkostnader brutto som netto samt driftintäkter.

Driftkostnader netto har för hela perioden ökat från 3630 milj kr 1960 till 19950 milj kr 1972. Detta innebär en genomsnittlig årlig förändring med 15 procent. Utvecklingen kan studeras i tabell 3.9.

Den årliga procentuella förändringen vid uppdelning på fyraårsperioder redovisas i tabell 3.10.

Av tabell 3.10 framgår att den årliga ökningstakten varit snabbare i slutet av perioden jämfört med första delen av 1960-talet. Bl a har nettokostnaderna

Tabell 3.10 Primärkommuner och landsting. Driftkostnader brutto och netto samt driftintäkter. Löpande priser. Årlig förändring i procent

1 960- 1964- 1968-

1964 1968 1972

Utvecklingen av utgifter och inkomster 81

inom den primärkommunala affärsmässiga verksamheten ökat mycket kraftigt. Således uppvisade denna verksamhet ett intäktsöverskott 1960 på 10 milj kr som 1972 forbytts i nettokostnader på 765 milj kr. Det är framför allt från 1965 som den snabba ökningen av nettokostnadema inom den affärsmässiga verksamheten ägt rum.

3.3.2 Primärkommuner l detta avsnitt behandlas utvecklingen hos primärkommunema. Avsnittet följer samma uppdelning som 3.3.1.

Det bör observeras att det under perioden skett överflyttning av viss verksamhet från primärkommuner till landsting. Detta försvårar naturligtvis jämforbarheten mellan olika år. 1 tabell B4 i bilaga 3 har vissa beräkningar av dessa överflyttningars effekt gjorts. Den förändring som betytt mest under perioden är Stockholms inträde i landsting 1971.

3.3.2.1 Externa kostnader och intäkter De externa kostnademas och intäkternas utveckling framgår av tabellerna BZ och B 10 i bilaga 3. Per invånare har primärkommunemas externa kostnader ökat från 878 kr 1960 till 3 270 kr 1972 och de externa intäkterna har under samma period ökat från 1086 kr till 3928 kr.

Externa kostnader De externa kostnaderna har under perioden haft en genomsnittlig tillväxt på 12 procent per år och uppgick vid periodens slut till 26 580 milj kr. Ökningstakten har dock varierat mellan 6 och 19 procent. För löne- och personalkostnader som är det dominerande kostnadsslaget har den genomsnittliga årliga ökningstakten varit 14 procent. De externa kostnademas samt löne- och personalkostnadernas utveckling framgår av tabell 3.11.

Den procentuella årliga förändringen uppdelad på fyraårsperioder redovisas i tabell 3.12.

De externa kostnaderna visar en något snabbare uppgång under den sista perioden medan löne- och personalkostnadernas ökningstakt varit störst under mellanperioden.

Tabelllll Primärkommuner. Externa kostnader samt löne- och personalkostnader. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Externa kostnader milj kr 6 560 10 333 16 206 25 580

index 100 158 247 405

därav

löne- och personal-

kostnader milj kr 2 967 4 714 8 450 13 771

index 100 159 285 464

82 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Tabell 3.12 Primärkommuner. Externa kostnader samt löne- och personalkostnader. Löpande priser. Årlig Förändring i procent

1960-1964 1964-1968 1968-1972

Externa kostnader 12 12 13 Löne- och personalkostnader 12 16 13

För de externa kostnaderna är det framför allt 1967 och 1970 som uppvisar betydligt större expansion än genomsnittet. Således steg de externa kostnaderna med 16 procent l967 och 19 procent 1970. Den snabba uppgången förklaras framför allt av stora ökningar inom undervisnings- respektive socialvårdsområdet. Detta behandlas mera ingående i avsnitt 3.3.2.2.

Den lägsta ökningen av de externa kostnaderna noteras för 1968 med 6 procents ökning. Denna låga ökningstakt långt under genomsnittet för perioden torde delvis förklaras av den statistikomläggning som gjordes 1968. Detta år skedde övergång till ny blankett som var anpassad efter K-planen både vad gäller titelindelning och fördelning på utgifts- och inkomstslag. Vid den nya blankettens införande tillämpade många kommuner inte den fullständiga K-planen, varför besvarandet av blankettens uppgifter beträffande externa utgifter vållade problem. En mindre underskattning av de externa utgifterna och då främst kostnaderna torde därför föreligga, varför den faktiska ökningen mellan 1967 och 1968 torde ha varit något större än vad statistiken nu utvisar. En närmare redogörelse för vad denna blankettändring innebar lämnas i bilaga 2.

Det bör observeras att den ovan beskrivna utvecklingen avser löpande priser. Någon beräkning av externa kostnader i fasta priser har inte kunnat göras.

I avsnitt 3.4 redovisas däremot den kommunala konsumtionens utveckling i fasta priser. Då huvuddelen av de externa kostnaderna utgörs av konsumtionskostnader bör den volymmässiga utvecklingen vara av ungefär samma omfattning som den som redovisas i detta avsnitt.

Under den studerade perioden är det 1964-1966 samt 1971 som uppvisar förhållandevis stor ökning av priserna på kommunal konsumtion. Övriga år med snabb stegringstakt av de externa kostnaderna i löpande priser skulle därför tyda på en förhållandevis stor volymmässig ökning.

K ostnadsstruktur För att belysa olika kostnadsslags utveckling under perioden redovisas i diagram 3.7 vissa kostnadsslag i procent av externa kostnader.

Av diagram 3.7 framgår att löne- och personalkostnadernas andel av externa kostnader har ökat från 45 procent 1960 till 52 procent 1972. Den ökande andelen beror på en kombination av lönehöjningar och sysselsättningsökning samt höjningar av personalförsäkringskostnader i form av ATPavgifter, sjukförsäkringsavgifter etc. Den snabbaste uppgången av löne- och personalkostnader uppvisar perioden 1964-1968. Detta förklaras delvis av

Utvecklingen av utgifter och inkomster 83

Procent 100 -

Material, främmande

tjänster mm 80 -

i Kostnadsräntor 70 _

Transfereringar till enskilda 60* och föreningar

Transfereringar till stat

- och kommun 50a

40-

/

Löne och personalkostnader 20-

z Diagram 3.7 Primärkom-

muner. Vissa køstnadsslag

/ i procent av externa kost-

/ 2

1960 1964 1968 1972 År nader. Löpande priser.

överförandet av gymnasierna från statligt till kommunalt huvudmannaskap. Samtidigt förstatligades emellertid polisväsendet under denna period med därmed minskande kommunala kostnader för dessa personalkategorier. En annan orsak till den snabbare ökningen av löne- och personalkostnaderna 1964-1968 jämfört med övriga perioder kan vara att avtalsuppgörelsen för de offentliganställda 1966 ledde till högre Iönelyft för dessa grupper än för löntagarna i genomsnitt, varvid de kommunala arbetsgivarnas lönekostnader steg kraftigt. Den tidigare omtalade statistikomläggningen 1968 bidrar också till att förklara den ökade andelen.

Bland transfereringarna dvs inkomstöverföringarna till stat, kommun, enskilda och föreningar samt företag har transfereringarna till stat och kommun minskat sin andel medan transfereringar till enskilda ökat i betydelse.

1960 utgjorde transfereringar till stat och kommun 8 procent, medan motsvarande andel vid periodens slut var 7 procent. Orsaken till nedgången torde huvudsakligen vara den minskning av antalet kommuner som skett under perioden. Då kommunerna var små kunde vissa kostnadskrävande verksamheter inte handhas av samtliga kommuner. Det gällde bl a inom undervisningsområdet. Dessa verksamheter sköttes då antingen av stora kommuner eller kommunalförbund till vilka de små kommunerna betalade för de tjänster de utnyttjade. Det kan nämnas att i samband med kommunsammanläggningarna 1971 ökade det genomsnittliga antalet invånare per kommun från ca 7000 invånare till drygt 17000 invånare.

Transfereringar till enskilda som 1960 svarade för 6 procent av de externa kostnaderna hade 1972 ökat sin andel till 10 procent. Orsaken till denna utveckling torde huvudsakligen vara de reformer och förbättringar rörande

84 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Tabell 3.13 Primirkommuner. Externa intäkter och skatteinükter. Löpande priser 1960 1964 1968 1972

Externa intäkter milj kr 8 115 12413 20 711 31 927 index 100 153 255 393 därav skatteintäkter milj kr- 3 666 5 801 10 409 15 790 index 100 158 284 431

sociala stödåtgärder som skett under perioden. Bl a har möjligheten för medborgarna att få bostadstillägg ökat i samband med generösare regler. Kostnadsräntomas andel av externa kostnader har ökat från 4 procent 1960 till 6 procent 1972. Detta förklaras huvudsakligen av den stora nyupplåning som skett under 1960-talet och som varit nödvändig för att linansiera den snabba tillväxten i investeringarna. En annan faktor som också haft betydelse är ökningen i räntesatsema. Kostnaderna för material, främmande tjänster m m har minskat sin andel från 37 procent till 26 procent av de externa kostnaderna. Därmed torde också prisnivån för den kommunala verksamheten successivt ha höjts eftersom prisutvecklingen för material som regel är lägre än prisutvecklingen för andra kostnadsslag, främst då löner.

Externa intäkter De externa intäkterna har ökat från 8 115 milj kr 1960 till 31 925 milj kr 1972, en ökning med 12 procent per år. Detta innebär att de externa kostnaderna och intäkterna hañ ungefär samma tillväxt. Ökningstakten har varit hög fram till och med 1967 för att därefter sjunka till en lägre nivå med undantag för 1972 då återigen en snabb ökningstakt kan observeras. Då skatteintäktema svarar för ca 50 procent av de totala externa intäkterna påverkar deras utveckling också förändringen av externa intäkter totalt. De externa intäkternas och skatteintäktemas tillväxt framgår av tabell 3.13. Den årliga förändringen uppdelad på fyraårsperioder framgår av tabell 3.14.

Tabell 3.14 Primärkommuner. Externa intäkter och skatteintäkter. Löpande priser. Årlig förändring i procent

1960-1964 1964-1968 1968-1972

Externa intäkter 1l 14 l l skatteintäkter 12 16 1l

SOU l976:45 Utvecklingen av utgifter och inkomster 85

Med skatteintäkter avses här såväl kommunalskatt som hundskatt och

De två senare är dock obetydliga i storlek jämfört med komsjömansskatt. munalskatten (se tabell B 31 i bilaga 3).

Av ovanstående sammanställning framgår sambandet och samvariationen i ökningstakten För externa intäkter och skatteintäkter. Såväl de externa intäkterna som skatteintäktema hade den snabbaste tillväxten under mellanperioden 1964-1968.

En redogörelse lör hur skatteintäktemas utveckling påverkas av variationer i skatteunderlag och utdebitering lämnas i avsnitt 3.7.

Intäktsstruktur [diagram 3.8 redovisas vissa intäktsslags utveckling i förhållande till externa intäkter.

Kommunalskatten har under perioden svarat lör en ökande andel av externa intäkter. Dess andel uppgick 1960 till 45 procent för att fram till 1968 öka till 50 procent och därefter minska något till 49 procent 1972.

Även de statliga driftbidragen har lätt ökad betydelse. Deras andel har ökat från 16 till 19 procent med en snabbare tillväxt under andra delen av perioden. En stor del av denna ökning kan förklaras av ökade statliga driftbidrag i samband med gymnasieskolans överllyttning från staten samt ökade bidrag inom socialvårdsområdet främst avseende barntillsyn. Den snabba ökningen under 1972 kan delvis sammanhänga med utbetalning av bidrag i konjunkturstimulerande syfte, något som åtminstone förklarar investeringsbidragens snabba ökning detta år.

Procent 100-

Övriga intäkter

go..

Skatteutjämningsbidrag

80-

Rörelseintäkter

70-

60 *

Statliga driftbidrag

50*

40-.

30* Allmän

kommunalskatt

20-

10- Diagram 3.8 Primärkøm-

muner. Vissa intäktsslag i

procent av externa intäk-

1964 1968 1972 År ter. Löpande priser.

86 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Rörelseintäkternas andel av externa intäkter var 1960 20 procent och andelen hade 1972 minskat till 16 procent.

Skatteutjämningsbidragen, som under perioden ökat med 8 procent i genomsnitt per år, har minskat sin andel från 6 procent till 4 procent. Med skatteutjämningsbidrag avses för åren 1960-1965 skatteersättning samt skattelindringsbidrag. Det bör observeras att skatteutjämningsbidragen vid periodens ingång utgjordes av förhållandevis stora ersättningar på grund av 1958 års ortsavdragsreform.

3.3.2.2 Driftkostnader och driftintäkter Driftkostnadernas och driftintäkternas utveckling framgår av tabellerna B 7, B9 och B 10 i bilaga 3.

Med driftkostnader bmtto och netto samt driftintäkter avses i detta avsnitt samma begrepp som i avsnitt 3.3.1.2.

l tabell 3.15 görs en jämförelse av utvecklingen för driftkostnader brutto och netto samt driftintäkter.

Tabell 3.15 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto samt driftintäkter. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Kr/ inv

4 500 . Driftkostnader brutto

--- Driftintäkter

4 000 - --------

Driftkostnader netto

3500*

3000-

2 500-

2 000-

Diagram 3.9 Primärkom- 500muner. Driftkostnader brutto och netto samt dri/i- I I I I I I I 1 1 1 intäkter. Löpande priser. 1960 1962 1964 1966 1968 1972 År

Utvecklingen av utgifter och inkomster 87

Tabell 3.16 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto samt driftintäkter. Löpande priser. Årlig Förändring i procent

1960-1964 1964-1968 1968-1972

De tre variablernas förändring i kronor per invånare redovisas i diagram 3.9.

Såväl driftkostnader brutto och netto som driftintäkter har haft en genomsnlttlig procentuell ökningstakt på 13 procent per år med en något snabbare utveckling for driftkostnader netto. Perioden uppvisar dock ett något olikartat mönster. Trots att driftkostnader brutto ökat snabbare än driftintäkterna under perioden 1960-1968 har driftkostnader netto haft en lägre ökningstakt. Detta beror på att kostnadsräntorna som ingår i bruttokostnaderna men ej i nettokostnaderna haft en högre tillväxttakt än övriga kostnadsslag under denna period. Den procentuella förändringstakten för de tre fyraårsperioderna framgår av tabell 3.16.

Driftkostnader Som tidigare omtalats är det framför allt undervisningen och socialvården som svarat för en snabb expansion under perioden. Bruttokostnaderna inom undervisningen har under den forsta fyraårsperioden haft en snabb tillväxttakt trots att antalet barn i skolpliktiga åldrar minskade de forsta åren av l960-talet. hänger alltså samman med införandet av

Kostnadsökningarna den nya 9-åriga skolan.

Den snabbaste tillväxttakten för undervisningsområdet ägde emellertid rum under perioden 1964-1968. då driftkostnader brutto nästan fordubblades från 3 270 milj kr 1964 till 6 110 milj kr, vilket innebär en genomsnittlig uppgång med 17 procent per år. Det var framför allt 1966 och 1967 som

en snabb ökningstakt med 22 procent per år i samband med uppvisade gymnasiernas överflyttning från staten. Samtidigt genomfördes en gymnasiereform som markant ökade antalet elever i denna skolform.

Eftersom en stor del av bruttokostnaderna täcks av statliga bidrag (främst bidrag till lärarlöner) kan det vara intressant att studera nettokostnadernas

inom undervisningen under denna period. De har uppvisat en utveckling tillväxttakt som är nästan 2 procent högre än driftkostnader brutto. Den snabba expansionen förklaras med andra ord delvis av kommunala insatser inom delen av undervisningssektorn. Hit

den icke statsbidragsberättigade hör bl a förbättringar avseende Skolmåltider och Skolskjutsar, som dock finansierades med statsbidrag till viss del to m 1965. Fria läroböcker på gymnasiet har kommunerna också satsat på.

Undervisningsområdets andel av totala driftkostnader brutto har ökat från 26 procent 1964 till 29 procent 1968.

88 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Tabell 3:17 Folkmängd i landet 1960, 1964, 1968 och 1972.

Ålders- Antal Andel av totalbefolkning ETUPP 1960 1964 1968 1972 1960 1964 1968 1972

0- 6 736 506 734 506 809 812 800 903 9,9 9,6 10,3 9,6 7-15 l 087 164 996 598 953 938 995 133 14,6 13,1 12,1 12,2 16-64 4 776 701 4 948 849 S 087 623 5 166 154 63,9 64,9 64,5 63,6 65- 870 974 947 554 1 041 401 1 166 970 11,7 12,4 13,2 14,4 Källa: Statistisk årsbok

Ett annat område som utvecklades i snabb takt från och med 1964 och som expanderat särskilt snabbt under den sista perioden är socialvården. Dess andel av totala driftkostnader brutto utgjorde 1964 16 procent, 1968 17 procent och 1972 21 procent. Perioden 1968-1972 ökade driftkostnader brutto inom socialvården med i genomsnitt 20 procent 3 560 per år från milj kr 1968 till 7390 milj kr 1972. Inom socialvårdsområdet är det framför allt statsningen på barntillsynen och åldringsvården som förklarar expansionen. Satsningen på barntillsynen hänger bl a samman med den ökande andelen förvärvsarbetande kvinnor samt ökat antal barn i förskoleåldern. Antalet förvärvsarbetande kvinnor i procent av totala antalet förvärvsarbetande har ökat från 29 procent 1960 till 34 procent 1970. De ökande kostnaderna för åldringsvården beror framför allt på den förskjutning i äldersstrukturen som ägt rum under perioden. I tabell 3.17 redovisas utvecklingen av folkmängden i olika åldrar. Den snabba kostnadsökningen inom bl a ovan redovisade områden beror också på att dessa områden är mycket personalkrävande och att löne- och personalkostnadema har haft en snabbare tillväxt än driftkostnader brutto. Detta förklaras bl a av de arbetstidsförkortningar som under genomförts den studerade perioden.

Driftinläkter Driftintäkternas utveckling bestäms framför allt av utvecklingen av de största intäktsslagen, dvs statliga driftbidrag, rörelseintäkter samt interna intäkter. De två förstnämnda intäktsslagens utveckling har behandlats i avsnitt 3.3.2.1. De interna intäkterna har successivt svarat för en ökande andel av driftintäkterna i samband med den tidigare omtalade utbyggda internredovisningen. De interna intäkternas procentuella andel av driftintäkterna har utvecklats enligt följande:

Utvecklingen av utgifter och inkomster 89

Tabell 3.18 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto med uppdelning på förvaltning och affärsmässig verksamhet. Löpande priser. lndex 1961” = 100

1960 1964 1968 1972 Fä: alming

Aüäismässig verksam/ret

a 1961 har valts som basår då nettokostnadema för affärsmässig verksamhet 1960 uppvisar ett negativt belopp.

- verksamhet Förvaltning afüirsmässig Till affärsmässig verksamhet räknas sådana verksamheter som i ston sett skall vara självbärande, tex hyresfastigheter, samt industriell verksamhet såsom bl a elverk. Vid avgränsningen av affärsmässig verksamhet från lörvaltning har KEU följt samma uppdelning som nationalräkenskaperna. För en redovisning av det exakta innehållet i affärsmässig verksamhet hänvisas till bilaga l samt avsnitt 5.1.3.8.

En uppdelning av den primärkommunala verksamheten på förvaltning och affärsmässig verksamhet visar en ganska olikartad utveckling av driftkostnader brutto och netto för respektive verksamhet.

l tabell 3.18 redovisas driftkostnader brutto och netto för förvaltning respektive atfärsmässig verksamhet.

Kr/inv 3 500- -1

Förvaltning

- --

Affärsmässig 3 000 - verksamhet

2 500-

2 000-

1 500-

1 000

5: n

Diagram 3. [0 Primärkom -

-11111

500 “ a--_*_: muner. Dri/tkostnadei-

n_

_u-I- u-n-n-a--u-i?

bruna_/ördeladepá _ /öivalt-

l l I ning och alfärsmässig verk-

1960 1962 196134 19|66 1968 19170 19.72 År sant/rer. Löpande priser.

90 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Det är huvudsakligen den förvaltningsmässiga verksamheten som svarat för primdrkommunernas expansion. Här har driftkostnader brutto under perioden 1961-1972 ökat med i genomsnitt 14 procent per âr medan driftkostnader netto ökat något snabbare.

För affärsmässig verksamhet har stegringstakten för driftkostnader brutto varit ll procent per år medan driftkostnader netto ökat betydligt snabbare. Nettokostnadsutvecklingen för affärsmässig verksamhet har dock uppvisat mycket stora variationer vid jämförelse år för år. En förhållandevis långsammare tillväxt av rörelseintäkter jämfört med driftkostnader brutto forklarar bl a den betydligt högre nettokostnadsökningen inom denna verksamhet.

Utvecklingen av driftkostnader brutto framgår också av diagram 3.10.

Den olikartade utvecklingen vid jämförelse mellan förvaltning och affärsmässig verksamhet beror naturligtvis till stor del på att primärkommunernas expansion främst skett inom undervisning och socialvård.

Vid en jämförelse av ökningstakten år för år under perioden är det endast 1972 som den affärsmässiga verksamhetens bruttodriftkostnader ökat snabbare än förvaltningens.

K osrnadssrruktur En studie av kostnadsstrukturen visar en helt olikartad bild för förvaltning respektive affärsmässig verksamhet vilket också bör kunna förklara skillnaderna i utvecklingen.

l tabell 3.19 redovisas driftkostnader brutto för förvaltning respektive affärsmässig verksamhet med uppdelning på vissa kostnadsslag. Det bör här påpekas att. de interna kostnaderna betyder olika mycket i början och slutet av perioden och därför påverkar jämförbarheten i viss utsträckning.

För den förvaltningsmässiga verksamheten är det löne- och personalkostnader som är den stora kostnadsposten. Dess andel av bruttodriftkostnader har ökat från 46 procent 1960 till 48 procent 1972. Det bör emellertid

Tabell 3.19 Primärkommuner. Vissa kostnadsslag i procent av driftkostnader brutto för förvaltning och affärsmässig verksamhet.

1960 1964 1968 1972

Förvaltning Driftkostnader brutto, milj kr 5 595 9 141 15 362 25 274

därav i procent löner och arvoden 44,0 43,4 45,6 43,9 övriga personalkostnader 2,1 2,0 3,1 4,4 transfereringar till privata organisationer och enskilda 6,4 6,2 7,7 10,3

Aliärsmässig verksamhet Driftkostnader brutto, milj kr 1 764 2 551 3 867 6 130

därav i procent löner och arvoden 15,0 13,0 12,3 10,2 övriga personalkostnader 1,4 1,6 0,7 0,9

Utvecklingen av utgifter och inkomster 91

observeras att löneandelen 1968 var högre än 1972. Detta torde huvudsakligen bero på att de interna kostnadernas andel av driftkostnader brutto betyder förhållandevis mera 1972 än 1968.

lnom den affärsmässiga verksamheten har löne- och personalkostnader i stället minskat i betydelse. Löne- och personalkostnaderna utgjorde här 1960 16 procent av driftkostnader brutto, medan motsvarande andel 1972 var ll procent. Den minskande löne- och personalkostnadsandelen för den affärsmässiga verksamheten kan bl a bero på att kapitaltjänstkostnaderna, som spelar en betydligt större roll för denna typ av verksamhet, har kommit att betyda alltmer under perioden bl a genom ökade investeringar och utbyggd redovisning.

I ntäktsstruktur Även intäktsstrukturen uppvisar en helt annorlunda bild då uppdelning görs på Förvaltning respektive affärsmässig verksamhet. Då de interna intäkterna betyder olika mycket under perioden studeras intäktsslagen i förhållande till externa driftintäkter. 1 tabell 3.20 redovisas driftintäkterna samt vissa intäktsslag uppdelade på Förvaltning och affärsmässig verksamhet.

lnom den förvaltningsmässiga verksamheten utgör de statliga driftbidragen de viktigaste driftintäkterna. De har under perioden nästan femdubblats från l 270 milj kr till 6 205 milj kr vilket innebär en genomsnittlig ökning med 14 procent per år eller 1 procentenhet snabbare än ökningen av totala externa driftintäkter. Driftbidragens procentuella andel av externa driftintäkter har därmed ökat från 60 procent vid periodens början till 67 procent vid periodens slut.

Den utveckling som rörelseintäkter samt hyror och arrenden uppvisar förklaras främst av statistikomläggningen 1968. l samband med den nya

Tabell 3.20 Primärkommuner. Vissa intäktsslag i procent av externa driftintäkter för förvaltning och affärsmässig verksamhet.

1960 1964 1968 1972

Fö/valtning Driftintäkter milj kr 2 346 3 879 6 522 10 247 därav

interna intäkter milj kr 247 502 808 917

externa driftintäkter milj kr 2 099 3 377 5 714 9 330 därav i procent

rörelseintäkter samt hyror och arrenden 12,6 9,6 17,3 15,1 statliga driftbidrag 60,1 60.6 64.9 66,5

Aliärsmässig verksamhet Driftintäkter milj kr 1 776 2 540 3 507 5 365 därav

interna intäkter milj kr 86 137 247 349

externa driftintäkter milj kr l 690 2 403 3 260 5 016 därav i procent

rörelseintäkter samt hyror och

arrenden 98.9 97.4 96.7 96.2

92 Utvecklingen av utgifter och inkomster

blankettens införande gjordes en indelning av externa intäkter efter nationalräkenskapemas behov, varvid vissa avgifter inom den förvaltningsmässiga verksamheten, som i tidigare blankett ej kunnat särredovisas, nu också kom att räknas som rörelseintäkter. Det är emellertid inte möjligt att göra en justering lör tidigare år, varfor tidsserien bör tolkas med viss försiktighet.

Inom den affärsmässiga verksamheten svarar rörelseintäkter samt hyror och arrenden for nästan samtliga externa driftintäkter. De statliga driftbidragen till affärsmässig verksamhet är mycket små och har inte

något år under perioden uppgått till mer än 10 milj kr.

3.3.3 Landsting 1 detta avsnitt behandlas utvecklingen inom Iandstingssektom. Avsnittet följer samma indelning som 3.3.1 och 3.3.2. Som nämnts i 3.3.2 har vissa överilyttningar mellan primärkommuner och landsting skett, vilket naturligtvis också påverkar jämförbarheten mellan olika år vid studiet av landstingens utveckling.

Under 1960-talet har också flera verksamheter inom hälso- och sjukvården överförts från staten till landstingen. Den mest betydelsefulla förändringen av detta slag var mentalvårdsreformen 1967.

3.3.3.1 Externa kostnader och intäkter

Landstingens expansion har under den studerade perioden varit mycket snabb, vilket bl a framgår av de externa kostnadernas och intäkternas utveckling (se tabellerna B3, B11, B 12 och B35 i bilaga 3).

Per invånare har landstingens externa kostnader ökat från I7l kr 1960 till 1 495 kr 1972 och de externa intäkterna har under samma period ökat från 196 kr. till l 708 kr.

Externa kostnader 1 tabell 3.21 redovisas utvecklingen av externa kostnader samt löne- och personalkostnader.

De externa kostnaderna har ökat drygt nio gånger under perioden. vilket innebär en genomsnittlig årlig tillväxttakt på 21 procent. Bland kostnaderna

Tabell 3.21 Landsting. Externa kostnader samt löne- och personalkostnader. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Externa kostnader milj kr 1 281 2 350 5713 12 158

index 100 183 446 949 dåirav

löne- och personal-

kostnader milj kr 728 l 360 3 310 7 287

index 100 187 454 1001

Utvecklingen av utgifter och inkomster 93

Tabell 3.22 Landsting. Externa kostnader samt löne- och personalkostnader. Löpande priser. Årlig förändring i procent

1960- 1962- 1964- 1966- 1968- 1970- 1962 1964 1966 1968 1970 1972

Externa kostnader 15 18 19 31 19 23 böne- och personalkostnader l 5 19 19 31 20 24

är löne- och personalkostnaderna helt dominerande. Dessa har uppvisat en ännu något snabbare uppgång än externa kostnader totalt. Orsaken till den kraftiga uppgången är hälso- och sjukvårdens snabba tillväxt under den studerade perioden. Utvecklingen har dock varit mycket olikanad under perioden. För de externa kostnaderna har den årliga ökningstakten varierat mellan 12 och 43 procent.

I tabell 3.22 redovisas den genomsnittliga årliga förändringen uppdelad på tvåårsperioder.

Av tabell 3.22 framgår att de externa kostnaderna och löne- och personalkostnaderna i huvudsak haft samma utveckling under den studerade perioden.

Periodema 1966-1968 och 1970-1972 uppvisade en ökningstakt högre än genomsnittet främst beroende på de huvudmannaskapsförändringar som genomfördes 1967 och 1971. Dessa kommenteras utförligare i avsnitt 3.3.3.2.

Någon beräkning av de externa kostnademas utveckling i fasta priser har ej gjorts. En viss uppfattning om prisutvecklingen kan ett studium av implicita prisindexet för kommunal konsumtion inom hälso- och sjukvård ge. Med implicit prisindex avses ett sammanvägt index som uttrycker förhållandet mellan en viss variabel i löpande respektive fasta priser. Detta index visar att prisförändringen varierat under perioden. 1960-1964 har uppvisat den klan lägsta prishöjningen medan 1964-1968 samt 1970-1972 haft en snabb prisutveckling (se också avsnitt 3.4.1).

Den snabbare prisökningen kring mitten av 1960-talet och början av 1970talet kan bl a bero på att löne- och personalkostnadernas ökning då i större utsträckning förklarats av högre avtalsmässiga höjningar än under övriga perioder. Avtalsrörelsen 1966 gav exempelvis ett klan högre lönelyft för stats- och kommunalanställda än för övriga löntagare.

Avtalen i början av 1970-talet innebar dessutom en låglönesatsning vilket bör ha påverkat landstingens lönekostnader i stor utsträckning. Under slutet av perioden har också löneomkostnader i form av arbetsgivaravgifter till ATP, sjukförsäkring m m höjts i flera omgångar. Under den studerade perioden har också den allmänna arbetsgivaravgiften tillkommit.

K ostnadsstruktur Jämfört med primärkommunerna är löne- och personalkostnaderna ännu mer dominerande inom landstingen. 1 diagram 3.11 redovisas vissa kostnadsslag i procent av externa kostnader för 1964, 1968 och 1972. 1960 kan endast löne- och personalkostnader särredovisas varför detta år uteslutits.

94 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Procent

100-

90- Material, främmande tjänster m m 30 Kostnadsräntor v: Transfereringar till enskilda 70- _ och föreningar Transfereringar till stat och kommun 60..

50-

40_ Löne- och personalkostnader 30-*

20-

Diagram 3.1/ Landsting. 10- Vissa kostnadsslag i pracent av externa kostnader. z

Löpande priser. 1964 1968 1972 År

Löne- och personalkostnader totalt har under hela perioden ökat sin andel av externa kostnader från 57 procent 1960 till 60 procent 1972. Huvuddelen av ökningen beror emellertid på att övriga personalkostnader som bl a består av personalförsäkring i form av avgifter till ATP, sjukförsäkring m m ökat så snabbt. De egentliga lönernas andel har däremot minskat något. Detta kan bl a bero på Stockholms inträde i landsting 1971. De verksamheter som tillfördes Stockholms läns landsting skiljer sig i viss utsträckning från andra landstings. Bl a spelar kostnader for kollektivtrafiken i form av bidrag till SL en relativt stor roll, vilket gör att övriga kostnadsslag har en for» hållandevis större andel i detta landsting. Bland transfereringarna visar transfereringar till stat och kommun (avser huvudsakligen vårdavgifter för utomlänsvârd m m) en annorlunda utveckling jämfört med transfereringar till enskilda och föreningar. Medan de förra ökat fram till 1968 för att sedan minska något har de senare under samma period haft motsatt utveckling och uppvisade 1972 sin högsta andel av externa kostnader. Kostnader for material. främmande tjänster m m har successivt minskat sin andel av externa kostnader från 29 procent 1964 till 24 procent 1972. Liksom for primärkommunerna torde detta innebära att en fordyring av landstingsverksamheten inträffat under perioden genom att kostnadsslag med snabbare prisutveckling,t ex löne- och personalkostnader, ökat sin andel av kostnaderna.

Utvecklingen av utgifter och inkomster 95

Tabell 3.23 Landsting. Externa intäkter och skatteintäkter. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Externa intäkter milj kr l 467 2 790 6 758 13 886

index 100 190 461 947 därav

skatteintäkter milj kr 981 l 937 4 166 8 725

index 100 197 425 889

Tabell 3.24 Landsting. Externa intäkter och skatteintäkter. Löpande priser. Årlig Förändring i procent

1960- 1962- 1964- 1966- 1968- 1970- 1962 1964 1966 1968 1970 1972

Externa intäkter 13 23 22 28 16 24 skatteintäkter 18 19 23 19 l l 31

Externa intäkter l tabell 3.23 redovisas utvecklingen av externa intäkter samt skatteintäkter.

Liksom för externa kostnader har de externa intäkterna haft en genomsnittlig årlig Förändring med 21 procent, medan skatteintäkternas tillväxt varit något långsammare. Hur utvecklingen uppdelad på tvåårsperioder varierat framgår av tabell 3.24.

De externa intäkternas och skatteintäkternas utveckling under samma perioder är ganska olikartad, trots att skatteintäkternas andel av externa intäkter uppgått till drygt 65 procent i genomsnitt under perioden 1960-1972. Den lägre ökningstakten för externa intäkter 1960-1962 förklaras bl a av att skatteutjämningsbidragen (1960-1965 skatteersättning) minskade under denna period.

Perioden 1962-1964 hade de statliga driftbidragen en snabb tillväxt. vilket delvis förklarar de externa intäkternas snabba uppgång.

Den snabbare uppgången för externa intäkter 1966-1968 jämfört med skatteintäkterna beror huvudsakligen på mentalvårdsreformen 1967 och därigenom ökade statliga driftbidrag. 1967 mer än tredubblades de statliga driftbidragen.

Intäktsstruktui Diagram 3.12 belyser vissa intäktsslags relativa storlek i förhållande till externa intäkter.

Av diagrammet framgår att landstingsskatten hade större betydelse som intäktskälla under första hälften av perioden. Medan landstingsskatten 1960 utgjorde 67 procent har denna andel 1972 minskat till 63 procent. Detta beror bl a på att de statliga driftbidragen från och med 1967 ökade i betydelse.

96 Utvecklingen av utgifter och inkomster

”e

/ Diagram 3.12 Landsting. Vissa intäktsslag i pmcent M

av externa intäkter. Löpande priser.

De statliga driftbidragen har ökat från 110 milj kr till l 795 milj kr och därmed ökat sin andel av externa intäkter från 7 procent 1960 till 13 procent 1972.

Landstingsskattens tillväxttakt jämfört med skattekraften och medelutdebiteringen redovisas i avsnitt 3.7.

Skatteutjämningsbidragen (1960-1965 skatteersättning) har successivt fått minskad betydelse. Medan de 1960 svarade for 9 procent av externa intäkter uppgick motsvarande andel 1972 till 5 procent. Den genomsnittliga årliga tillväxttakten för skatteutjämningsbidragen har nämligen varit 6 procentenheter långsammare än för de externa intäkterna totalt.

Den beskrivna utvecklingen för landstingsskatt, skatteutjämningsbidrag och statliga driftbldrag har lett till att andelen for övriga externa intäkter ökat något från 17 procent 1960 till 19 procent 1972. Övriga externa intäkter består bl a av rörelseintäkter, ersättningar från försäkringskassan samt bidrag och ersättningar från andra huvudmän. Dessa intäktsslag har dock uppvisat en ojämn utveckling under perioden. l samband med sjukronorsrefonnen 1970 har dock ersättningar från enskilda och försäkringskassan tätt ökad betydelse.

3.3.3.2 Driftkostnader och driftintäkter Med driftkostnader brutto och netto samt driftintäkter avses samma begrepp som i avsnitt 3.3.1.2 och 3.3.2.2. Driftkostnader brutto och driftintäkter har haft en något snabbare ökningstakt än de externa kostnaderna och intäkterna (se tabellerna B 8, B 11 och B 12 i bilaga 3). Orsaken till detta torde

Utvecklingen av utgifter och inkomster 97

Index I 1 700. [ I I 1 600- I I 1 500_ I ------ -- Driftkostnader brutto I --- Driftintäkter 1 400_

l

Driftkostnader netto j 1 300 - I I I 1 200- I I 1 1 00 I I 1 0001

900 1

700 -

600 -

500 -

400 -

300 -

200 i Diagram 3. l 3 Landsting. Drifrkostnader bruna och :retro sam! dri/rintäkter. , _ _ _ , , Löpande priser. Index 1960 1962 1964 1966 1968 1970 1972 År 1960 = 100.

i huvudsak vara att de interna posterna haft en så snabb ökningstakt. Detta gäller särskilt från 1968. De interna kostnadernas snabba ökning förklaras bl a av ökade pensionskostnader för den landstingskommunala kompletteringspensionen samt ökade kapitaltjänstkostnader på grund av de ökade investeringarna. I tabell 3.25 och diagram 3.13 redovisas utvecklingen av driftkostnader brutto, driftintäkter samt driftkostnader netto. Driftkostnader brutto har under perioden ökat mer än ll gånger, vilket ger en genomsnittlig årlig procentuell ökningstakt på 22 procent. Den årliga ökningstakten har varierat från 13 procent som lägst 1960 till 43 procent som högst 1967. Den snabba tillväxttakten 1967 förklaras helt av överflyttning av mentalsjukvården från staten. Då landstingsverksamheten för Stockholm ligger med från och med 1971

98 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Tabell 3.25 Landsting. Driftkostnader brutto och netto samt driftintäkter.

Löpande priser

påverkar det naturligtvis den genomsnittliga ökningstakten. Ett försök att uppskatta betydelsen av detta har gjorts. Om 1960 års kostnader för den verksamhet som 1971 flyttades över till Stockholms läns landsting läggs till 1960 års värden skulle den genomsnittliga ökningen av driftkostnader brutto stanna vid 20 procent per år för hela perioden.

Driftintäkterna har haft en 5 procentenheter snabbare tillväxttakt per år än driftkostnader brutto. Stora variationer förekommer dock under perioden. I samband med mentalvårdsreformen 1967 ökade driftintäkterna med hela 97 procent. De statliga driftbidragen ökade nämligen detta år med 238 procent på grund av det s k mentalvårdsbidraget. Detta bidrag är ett indexreglerat bidrag som grundar sig på den genomsnittliga vårddagskostnaden. Den högre uppgången för driftintäkterna jämfört med driftkostnader brutto har resulterat i en lägre ökningstakt för driftkostnader netto, som under hela perioden ökat med 20 procent i genomsnitt per år.

För att belysa hur utvecklingen har varierat redovisas i tabell 3.26 den genomsnittliga årliga förändringen uppdelad på tvåårsperioder.

Medan driftkostnader brutto och driftintäkter uppvisade den snabbaste uppgången 1966-1968 i samband med mentalvårdsreformen hade driftkostnader netto den snabbaste tillväxten de sista två åren.

Driftintäkternas snabba tillväxt 1962-1964 beror bla på att de interna intäkterna mer än tredubblades under denna period.

Den snabba expansionen hos landstingen har naturligtvis i stor utsträckning bestämts av hälso- och sjukvårdens tillväxt. Drygt 75 procent av landstingens driftkostnader har i genomsnitt för perioden avsett denna verksamhet. Driftkostnader brutto för hälso- och sjukvård har under hela perioden ökat med i genomsnitt 21 procent per år från 1030 milj kr 1960 till 10420 milj kr 1972. Det är framför allt från mitten på 1960-talet som hälso- och sjukvården haft en snabb tillväxttakt.

Hälso- och sjukvårdens andel av driftkostnader brutto minskade mot slutet av perioden, framför allt från 1971 i samband med Stockholms inträde i

Tabell 3.26 Landsting. Driftkostnader brutto och netto samt driftintäkter. Löpande priser. Årlig förändring i procent

1960- 1962- 1964- 1966- 1968- 1970- 1962 1964 1966 1968 1970 1972

Utvecklingen av utgifter och inkomster 99

landsting, då kollektivtralikens andel av kostnaderna ökade.

Ett annat verksamhetsområde som uppvisat snabb expansion, framför allt mot slutet av perioden, är socialvårdsområdet. Detta beror främst på ökat åtagande inom arbetsvårdens och arbetsträningens område. För närmare studium av utvecklingen inom hälso» och sjukvården samt socialvården hänvisas till kapitel 5.

3.4 Konsumtion

Den kommunala sektorns utveckling kan också belysas genom studium av den kommunala konsumtionens utveckling så som den redovisas i nationalräkenskaperna.

Som kommunal konsumtion definieras de kommunala myndigheternas produktion av tjänster som ej försäljs till marknadspriser utan tillhandahålls allmänheten gratis eller enbart mot nominella avgifter.

Eftersom någon egentlig prissättning av produktionen inte sker använder nationalräkenskaperna produktionskostnaderna som värde på ifrågavarande produktion. 1 detta avsnitt kommer den kommunala konsumtionen huvudsakligen att redovisas for primärkommuner och landsting totalt, då en uppdelning av konsumtionen inte kan göras for den första delen av perioden. Viss uppdelning på primärkommunal och landstingskommunal konsumtion har dock gjorts for perioden 1968-1972.

Kyrkokommunerna som också ingår i kommunal konsumtion enligt nationalräkenskaperna har helt lämnats utanför redovisningen.

3.4.1 Primärkommuner och landsting Den kommunala konsumtionens utveckling kan studeras i tabellerna B 13-B15 i bilaga 3.

Utveckling i löpande priser Den kommunala konsumtionen har under perioden ökat från 5 485 milj kr 1960 till 28 945 milj kr 1972, en årlig ökning med 15 procent.

Tabell 3.27 Primârkommuner och landsting. Konsumtion. Löpande priser

1960 1964 1968 1972 Konsumtion totalt milj kr 5 486 8 913 16 557 28 944

index 100 162 301 527 därav

100 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Tabell 3.28 Primärkommuner och landsting. Konsumtion.

Löpande priser. Årlig Förändring i procent

1960- 1964- 1966- 1968- 1970-

1964 1966 1968 1970 1972

l tabell 3.27 redovisas den kommunala konsumtionen med uppdelning på de viktigaste ändamålsgrupperna enligt nationalräkenskaperna.

Det bör framhållas att den uppdelning på ändamålsgrupper som gjorts i tabell 3.27 inte överensstämmer helt med verksamhetsområdesindelningen i kapitel 5. Den största skillnaden gäller undervisningsområdet som i nationalräkenskaperna ej innefattar annan kulturell verksamhet.

Den snabbaste konsumtionsökningen har socialvården haft med en genomsnittlig årlig procentuell ökningstakt på 18 procent.

Inom socialvårdsområdet är det framför allt utbyggnaden inom områdena barnomsorg och hemhjälp till bl a barnfamiljer och pensionärer som förklarar den snabba tillväxten. Dessa två områden har under perioden 1964-1972 nästan âttadubblats vilket bl a hänger samman med ökat antal barn i förskoleåldrarna. ökad förvärvsintensitet bland kvinnorna, samt förskjutning i åldersstrukturen mot allt fler personer i högre åldrar. En annan orsak till de ökade kostnaderna inom bl a åldringsvården är naturligtvis kommunernas successivt höjda ambitionsnivå.

Konsumtionsutvecklingen har dock uppvisat stora variationer under den studerade tidsperioden. vilket framgår av tabell 3.28, där den genomsnittliga årliga förändringen under olika perioder redovisas.

Den snabbaste uppgången för konsumtionen totalt skedde 1966-1968 vilket främst förklaras av landstingens Övertagande av mentalsjukvården.

Konsumtionen inom undervisningsområdet har vuxit snabbare än konsumtionen totalt under perioden 1960-1966, medan åren därefter uppvisat en klart lägre tillväxttakt. Den snabba stegringen under första hälften av 1960-talet beror framför allt på grundskolans utbyggnad samt på gymnasieskolans överflyttning från staten 1966. Både socialvården och hälso- och sjukvården har för större delen av den studerade perioden haft en högre tillväxttakt än kommunal konsumtion totalt. Socialvårdens uppgång har varit särskilt snabb under perioden 1968-1972.

Den olikanade utvecklingen för de tre viktigaste konsumtionsändamålen har lett till en förskjutning av de olika ändamålens relativa betydelse. Detta framgår av diagram 3.14.

Medan undervisningen tagit i anspråk en allt mindre andel av den totala konsumtionen har i stället socialvården och hälso- och sjukvården ökat sina andelar.

1960 svarade undervisningen för 36 procent, medan motsvarande andel 1972 endast var 31 procent. För hälso- och sjukvården har konsumtions-

Utvecklingen av utgifter och inkomster 101

Procent

90 Övrigt

80*

Socialvård 70*

60-

50- Hälso- och sjukvård

30-

20- Undervisning

10- Diagram 3.14 Primärkom-

muner och landsting. Kon-

sumlionens fördelning pa

1960 1964 1 968 1972 År ändamål. Löpande priser.

andelen ökat från 30 procent till 36 procent, medan konsumtion inom socialvården ökat sin andel från 11 procent till 16 procent.

Utveckling ifasra priser Även den kommunala konsumtionens utveckling i fasta priser har studerats. Denna utveckling framgår av tabell 3.29.

Den totala konsumtionen har mer än fördubblats under perioden, vilket innebär en volymmässig ökning med 7 procent per år. Av de olika konsumtionsändamålen har undervisningen haft en något lägre tillväxttakt eller

Tabell 3.29 Primärkommuner och landsting. Konsumtion. 1968 års priser

1960 1964 1968 1972

Konsumtion totalt milj kr 9 882 12 720 16 557 21 277

index 100 128 167 215 därav

Undervisning milj kr 3 609 4 561 5 836 7 199

index 100 126 162 199

Socialvård milj kr 1 020 1 363 2 013 3 275

index 100 134 197 321

ilälso- och sjukvård milj kr 3005 4039 5 944 7 172

index 100 134 198 239

102 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Tabell 3.30 Primärkommuner och landsting. Konsumtion.

1968 års priser. Årlig Förändring i procent

1960- 1964- 1966- 1968- 1970-

1964 1966 1968 1970 1972

6 procent per år, medan både hälso- och sjukvården och socialvården uppvisat snabbare uppgång än den totala konsumtionen. Deras volymmässiga stegringstakt har varit 8 respektive 10 procent per år.

Hur utvecklingen har varierat under perioden framgår av tabell 3.30.

Den långsamma tillväxten av den totala konsumtionen 1964-1966 beror framför allt på polisväsendets forstatligande 1965.

Socialvården har expanderat snabbare i volym än konsumtionen totalt under samtliga tidsperioder, medan utvecklingen för hälso- och sjukvården jämfört med den totala konsumtionen följer samma mönster som vid redovisning i löpande priser dvs en snabb expansion fram till slutet av 1960talet och därefter en lägre ökningstakt.

Index

220-

Kommunal konsumtion 210- uu. - - - n.

--- Statlig konsumtion 200 - - - -

Privat konsumtion 190-

170-

150*

140-

130-

120- Diagram 3.15 Kommunal. statlig och privat konsum- 110 tion samt BNP r/I/ marknadspris. 1968 ârs priser. 100 1 I 1 I *i 1 Index 1960: 100. 1960 igbz 1964 1968 1970 19:12 År

Utvecklingen av utgifter och inkomster 103

Utvecklingen för de olika ändamålen 1966-1968 bör tolkas med viss för- Då den nya blanketten 1968 inte möjliggiorde korsklassiñcering siktighet. mellan ändamål och utgiftsslag föreligger ett statistikbrott av utgifterna 1967-1968 vid redovisning av kommunal konsumtion på ändamål. utvecklingen av den kommunala För att belysa den snabba volymmässiga konsumtionen under den studerade perioden har i diagram 3.15 gjorts en med tillväxten hos BNP samt statlig och privat konsumtion. jämförelse Under perioden 1960-1972 har den kommunala konsumtionens uppgång 7 procent per år. Motsvarande ökning för BNP har varit varit i genomsnitt 4 procent, medan såväl statlig som privat konsumtion ökat med 3 procent. Av diagram 3.15 framgår tydligt de huvudmannaskapsförändringar som 1965-1967. Således var den statliga konsumtionens tillväxt genomfördes snabb 1965 på grund av forstatligandet av polisväsendet, medan mycket den kommunala konsumtionsvolymen var oförändrad detta år. 1966 och 1967 råder omvända förhållandet. 1966 och mentalsjukvården 1967 or-

Överllyttningen av gymnasierna

sakade den snabba volymtillväxten for kommunal konsumtion dessa år, medan statlig konsumtion ökade något 1966 för att 1967 minska till 1965 års nivå. Då den kommunala konsumtionen haft en snabbare tillväxt än BNP har dess andel av BNP successivt Ökat under perioden. Detta framgår av diagram 3.16. 1960 svarade kommunal konsumtion for 10 procent av BNP, medan motsvarande andel 1972 ökat till 13 procent. har ökat långsammare än BNP och Såväl privat som statlig konsumtion därmed minskat sina andelar. Den privata konsumtionen svarade 1960 for

Procent

90-

70- Statlig konsumtion

Kommunal konsumtion

30 Privat konsumtion

20- Diagram 3.16 Kommunal, statlig och privat konsumtion i procent av BNP till / marknadspris. 1968 árs 1960 1 964 1 968 1972 År priser.

104 Utvecklingen av utgifter och inkomster SOU l976:45

58 procent, medan motsvarande andel 1972 hade gått ned till 53 procent. Den statliga konsumtionen har minskat sin andel av BNP med l procentenhet från 9 till 8 procent. Detta bla med sammanhänger överföringar av tidigare statliga verksamheter till kommunala sektorn under 1960-talet.

Prisutveckling En faktor som ofta anges som förklaring till den kommunala sektorns snabba expansion under 1960-talet är den relativa lördyring som den kommunala konsumtionen undergått gentemot bl a landets mätt i form totalproduktion av BNP. För att belysa detta görs en jämförelse av olika implicitprisindex. Med implicitprisindex Foravses ett sammanvägt prisindex som uttrycker hållandet mellan en viss variabel i löpande respektive fasta priser. I tabell 3.31 redovisas implicitprisindex för kommunal, statlig och privat konsumtion samt BNP till marknadspris. Den olikartade prisutvecklingen kan också studeras 3.17. i diagram Av tabell 3.31 och diagram 3.17 framgår att den kommunala konsumtionen haft en klan ogynnsammare prisutveckling än exempelvis BNP. Medan den genomsnittliga prisökningen för kommunal konsumtion varit 8 procent per år har BNP:s prisökning varit 3 procentenheter lägre.

Index

240- Kommunal konsumtion 230 - --- Statlig konsumtion

220 - - - - Privat konsumtion 210-

200 -

190-

170-

160-

120 Diagram 3.17 Prisutveckling för kommunal, statlig 110 och priva/ konsumtion samt BNP till marknadspris. Y , l | | . I l I V y 00 Index 1960 = 100. 1960 1962 1964 1966 1968 1970 1972 År

Utvecklingen av utgifter och inkomster 105

Tabell 3.31 Kommunal, statlig och privat konsumtion samt BNP till marknadspris. implicit prisindex. lndex 1960 = 100

1960 1964 1968 1972

Tabell 3.32 Primärkommuner och landsting. Konsumtionen fördelad på vissa ändamål. lmplicit prisindex. Index 1960 = 100

1960 1964 1968 1972

Orsaken till att prisökningen for den kommunala konsumtionen varit så snabb sammanhänger bl a med att löner och arbetsgivaravgifter svarar för en så stor del av konsumtionskostnaderna. Under perioden 1964-1972 har lönernas och arbetsgivaravgifternas andel ökat från 71 procent till 75 procent.

Det bör emellertid poängteras att den relativa fördyringen av kommunal konsumtion gentemot BNP sannolikt överdrivits något. Detta beror på att nationalräkenskaperna inte räknar med någon produktivitetsökning inom vare sig de statliga eller kommunala myndigheternas tjänsteproduktion. eftersom det för närvarande saknas tillfredsställande metoder att mäta produktivitetsforändringar inom den offentliga sektorn. Volymutvecklingen av kommunal konsumtion är därför sannolikt något for låg.

Den möjlighet till produktivitetsökningar som har kännetecknat näringslivet under den studerade perioden föreligger dock endast i begränsad omfattning inom kommunala sektorn. Detta beror på den verksamhetsstruktur som den kommunala tjänsteproduktionen har.

Prisutvecklingen for den kommunala konsumtionen har varit något olikartad for olika ändamål, vilket framgår av tabell 3.32.

För perioden totalt har endast hälso- och sjukvården haft en snabbare prisuppgång än den totala konsumtionen, medan undervisningen haft den lägsta prisökningen. Undervisningen har dock under dess expansionsperiod fram till 1968 haft en snabbare prisuppgång än konsumtionen totalt. För både socialvården och hälso» och sjukvården har den sista fyraårsperioden kännetecknats av en snabb prisuppgång, vilket som tidigare nämnts sammanhänger med att expansion inom dessa verksamheter kräver förhållandevis stor personalökning. Detta framgår av tabell 3.33 där andelen löner inklusive arbetsgivaravgifter av konsumtionen totalt samt for vissa ändamålsgrupper redovisas.

106 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Tabell 3.33 Primärkommuner och landsting. Andelen löner inklusive arbetsgivarav-

gifter av ”en totala konsumtionen samt av konsumtionen inom undervisning, soci-

alvård och hälso- och sjukvård.

1964 1968 1972

Under perioden 1964-1972 har löner inklusive arbetsgivaravgifter ökat andelen av kommunal konsumtion totalt. För undervisningsområdet har dock en minskning skett från 1968. Den snabbaste ökningen av personalkostnaderna har skett inom den personalintensiva socialvården, där löner inklusive arbetsgivaravgifter vid periodens slut svarade lör 84 procent av konsumtionsutgifterna.

3.4.2 Primärkommuner Utvecklingen av den kommunala konsumtionen inom primärkommuner respektive landsting var för sig kan endast studeras från 1968. Den primärkommunala konsumtionen har under perioden 1968-1972 ökat från 11 535 milj kr till 18 940 milj kr, vilket innebär en årlig förändring med 13 procent.

På grund av huvudmannaskapslörändringar (Stockholms inträde i landsting 1971) har den primärkommunala konsumtionen minskat sin andel av den totala kommunala konsumtionen från 70 procent 1968 till 65 procent 1972.

l tabell 3.34 redovisas konsumtionen hos primärkommuner med uppdelning på de viktigaste ändamålsgrupperna.

Tabell 3.34 Primärkommuner. Konsumtion. Löpande priser

1968 1970 1972

Konsumtion totalt” milj kr 11 534 15 384 18 938

index 100 133 164 därav

5 553 7 076 8 655

Undervisning milj kr

100 127 155

index

Socialvård kr 1 919 3 049 4 378

milj

index

Kultur. rekreation

m m kr 1 225 l 603 2 126

milj

index

a lnklusive landstingsfria kommuner.

Utvecklingen av utgifter och inkomster 107

Tabell 3.35 Landsting. Konsumtion. Löpande priser

1968 1970 1972

Konsumtion totalt milj kr 5 023 6 735 10 000

index 100 134 199 därav

Hälso- och sjukvård milj kr 4595 6089 9061

index 100 133 197

Det är framför allt konsumtionen inom socialvårdsområdet som uppvisat en snabb expansion under sista fyraårsperioden med en årlig förändring på 23 procent.

Ett annat område som också haft stor ökning av konsumtionen är kultur, rekreation m m. Till detta område räknas bl a titlarna fritidsförvaltning och kulturell verksamhet. l samband med arbetstidsförkortning och höjd levnadsstandard har efterfrågan på tjänster inom dessa områden ökat. Utvecklingen inom dessa båda områden har medfört att de ökat sina andelar av den kommunala konsumtionen totalt. Konsumtion av undervisning har i stället uppvisat en lägre uppgång än totala konsumtionen och minskat sin andel från 48 procent 1968 till 46 procent 1972.

3.4.3 Landsting Konsumtionen inom landstingen har under perioden 1968-1972 nästan fördubblats från 5025 milj kr 1968 till 10000 milj kr 1972. vilket innebär en årlig förändring med 19 procent. Detta framgår av tabell 3.35.

Hos landstingen svarar hälso- och sjukvården for drygt 90 procent av den totala konsumtionen. Utvecklingen inom hälso- och sjukvården har varit ungefär lika snabb som för den totala konsumtionen i landstingen.

Den öppna hälso- och sjukvården har haft en snabbare tillväxttakt än konsumtion av sjukhusvård. Medan den öppna vården ökat med 22 procent per år har konsumtionen av sjukhusvård haft en uppgång med 18 procent per år under perioden 1968-1972. Detta beror på att den öppna vården har prioriterats.

Det har också skett en ökning av den öppna vården vid sjukhusens öppna mottagningar. varfor den totala ökningen av öppenvården är ännu större än som angetts ovan.

3.5¶Transfereringar

l detta avsnitt redovisas primärkommunernas och landstingens transfereringar enligt nationalräkenskapernas definitioner.

108 Utvecklingen av Lugi/rer och inkomster

Tabell 3.36 Primärkommuner och landsting. Transfereringsutgifter med uppdelning på transfereringsslag. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Transfereringsutgifter totalt milj kr 1 476 2 350 4 042 7 447 index 100 159 274 505 därav bidrag till hushållssektorn (exkl ut-

bidrag till social- Försäkringssektorn milj kr 372 626 575 986 index 100 168 155 265 subventioner (bidrag till företag) milj krv 49 55 397 525 index 100 133 810 1 276 kostnadsräntor milj kr 296 488 1 019 1 709 index 100 165 344 577

Index _

1 300- -. _.

1 200- ..._- Transfereringar totalt

_: f.

___ Transfereringar till : i: : 1 100. hushållssektorn _n -_ j subventioner _- -_ i --- Kostnadsräntor 1 000_

900-

800 -

700-

600-

400-

300-

Diagram 3.18 Pri/när- 200konznzunor 0th klurig/ngr. Vissa II(IIl5/?I('I'iILL{Slll_U[/Å I(I. Löpande priser. I 1 Index 1960 = I()(). 1960 19|62 1964 1966 19168 1930 19.72 År

Utvecklingen av utgifter och inkomster 109

Med transfereringsutgifter avses samtliga utgifter som ej räknas som konsumtions- eller investeringsutgifter. Det bör observeras att utgiftsbegreppet här till skillnad från de kommunalekonomiska avsnitten (32, 3.3, 3.6 och 3.7) ej innefattar utlämnade anslagstäckta lån.

De dominerande transfereringsutgifterna utgörs av egentliga inkomst-

till hushåll och företag, kostnadsräntor, utbetalda pensioner överföringar samt till (= kommunala bostadstillägg till

bidrag socialförsäkringssektorn pensionärer).

Den redovisning av transfereringsutgifter som följer nedan avser genomgående primärkommuner och landsting tillsammans.

Under perioden 1960-1972 har transfereringsutgifterna totalt ökat med 14 procent per år från 1475 milj kr 1960 till 7445 milj kr 1972 (se tabell B 16 i bilaga 3). Detta innebär en något långsammare uppgång än för konsumtionen, men något snabbare än för investeringarna.

1 tabell 3.36 och diagram 3.18 redovisas utvecklingen av transfereringar med uppdelning på vissa transfereringsslag.

Samtliga tre i diagram 3.18 redovisade transfereringsslag har haft en snabbare tillväxttakt för hela perioden än de totala transfereringsutgifterna och en betydligt snabbare uppgång under andra hälften av perioden. Transfereringsslag som utvecklats betydligt långsammare än transfereringsutgifter totalt har varit bl. a. utbetalade pensioner och bidrag till socialförsäkringssektorn. Hur utvecklingen har varierat under perioden framgår av tabell 3.37.

Tabell 3.37 visar att medan de totala transfereringsutgiftema haft sin högsta ökningstakt 1966-1968 har bidragen till hushållssektorn (exkl utbetalda pensioner) ökat mest under den sista fyraårsperioden.

Bidrag till Itushâl/ssektorn Bidrag till hushållen har under hela perioden haft en uppgång med 19 procent

förklaras huvudsakligen av den kraftiga ökper år. Den stora expansionen ningen från 1968. Bland de bidrag som haft en så snabb tillväxt under sista fyraårsperioden hör bostadssubventioner samt bidragsförskotten.

Tabell 3.37 Primärkommuner och landsting. Transfereringsutgifter. Löpande priser. Årlig förändring i procent

1960- 1964- 1966- 1968- 1970-

1964 1966 1968 1970 1972

Transjcreringar tala/I 12 9 20 17 16

bidrag till hushållssektorn (exkl utbetalda pensioner) 14 14 17 24 31 utbetalda pensioner 4 11 16 8 10 bidrag till socialförsäkringssektorn 14 -15 13 14 15 subventioner (bidrag till företag) 7 9 127 31 -4 kostnadsräntor 13 24 16 15 13

110 Utveck/ingen av utgifter och inkomster

Bostadssubventionerna som 1968 utgjorde 40 milj kr har 1972 ökat till 440 milj kr. Den snabba uppgången sammanhänger huvudsakligen med införandet av de statskommunala bostadstilläggen till barnfamiljer den 1 januari 1969. Statens bidrag till finansieringen har fram till den 1 april 1972 varit 50 procent varefter det höjdes till 60 procent för att från den 1 januari 1975 uppgå till 72 procent. Det är bl. a. den höga hyresnivån i nyproducerade bostäder som har ökat kraven på samhällets bidrag till bostadskostnaderna.

Bidragsförskotten, dvs förskott på underhållsbidrag, utgjorde 1968 140 milj kr och har 1972 ökat till 425 milj kr, en årlig förändring med 32 procent. Detta beror bl a på att antal barn med bidragsförskott ökat 1968-1972 från 111 090 till 184 590, en årlig uppgång med 14 procent. Under denna period har också en omläggning av reglerna gjorts så att bidragsförskottens storlek kopplats till basbeloppets utveckling.

Socialhjälpen har under perioden 1968-1972 ökat från 247 milj kr 1968 till 516 milj kr 1972. Särskilt snabb var uppgången under lågkonjunkturen 1971, då socialhjälpen steg med 34 procent samtidigt som antalet socialhjälpstagare ökade från 444 930 till 514613.

Den snabba ökningstakten för hushållstransfereringarna har medfört att deras andel av de totala transfereringsutgifterna ökat från 22 procent 1960 till 36 procent 1972.

Kosmadsränlol Kostnadsräntorna har under perioden haft en årlig förändringstakt med 16 procent med särskilt snabb utveckling under perioden 1964-1968. Detta förklaras bl a av att den stora investeringsexpansionen under forsta hälften av 1960-talet medförde en kraftig ökning av kommunernas och landstingens låneskulder och därmed sammanhängande räntekostnader.

Låneskulderna ökade under åren 1960-1965 från 6 330 milj kr till 11 520 milj kr eller med 13 procent per år. Kostnadsräntornas andel av totala transfereringsutgifter har under hela perioden varierat mellan 20 och 27 procent där 1966 och 1967 uppvisat högsta andelen.

Strbvenrioner (bidrag till _lö/Prag) Subventionerna har under perioden ökat från 50 milj kr 1960 till 625 milj kr 1972, vilket innebär en mer än dubbelt så snabb uppgång som för transfereringsutgifter totalt. Tillväxttakten har dock varit hög först från 1967 och den främsta förklaringen till den snabba utvecklingen från och med detta år sammanhänger med de allt större tillskotten för att täcka Storstockholms lokaltrafiks (SL:s) underskott.

Subventionernas andel av transfereringsutgifterna har under perioden varierat mellan 2 och 12 procent.

3.6¶Investeringar

För att ge en uppfattning om hur de kommunala investeringarna utvecklats i jämförelse med andra sektorers investeringar lämnas här som inledning

Utvecklingen av utgifter och inkomster 111

Tabell 3.38 Bruttoinvesteringar inom olika sektorer samt andel av summa bruttoinvesteringar. Löpande priser

1960 1964 1968 1970 1972

Brunoirzvesleringar exkl för bostadsändamál Privata milj kr 7 105 10 055 12 299 14 198 17 079

andel i procent 44 41 37 37 38 Statliga milj kr» 2 637 3 471 4 170 4 910 6 261

Brt:Iroimvesreringar _ för

bostadsändamâl

Totalt 3 925 6 793 9 478 9 747 11 207

milj kr

25 27 28 25 25

andel i procent

därav kommunala milj kr (1 036) (1 792) (3 115) (3 452) (3 825)

andel i procent (6) (7) (9) (9) (9)

vissa uppgifter ur nationalräkenskaperna.

l tabellerna 3.38 och 3.39 redovisas sålunda bruttoinvesteringarna i den kommunala sektorn och övriga sektorer av samhället. Bruttoinvesteringar enligt nationalräkenskapemas definition omfattar byggnads- och anläggningsarbeten samt inköp av transportmedel. maskiner och inventarier. Den kommunala sektorn omfattar här förutom primärkommuner och landsting även kyrkokommuner och kommunägda företag. Kyrkokommunernas investeringar betyder endast drygt en procent av de kommunala bruttoinvesteringarna. De kommunägda Företagens investeringar är däremot av större betydelse. framför allt inom bostadssektorn.

Tabell 3.39 Bruttolnvesteringar inom olika sektorer. 1968 års priser. lndex 1960 = 100

1960 1964 1968 1970 1972

Brunoinvesteringar exkl _lör bøsladsänzlamâ/ Privata milj kr 9 235 11 447 12 299 13 552 14 356

index 100 124 133 147 155 Statliga milj kr 3 507 3 946 4170 4 479 5 113

index 100 113 119 128 146 Kommunala milj kr 3 120 4 996 7 360 8 697 8 342

index 100 160 236 279 267 Brznroinvøslcringarför bostadsänzlamâ/ Totalt 5 605 8 053 9 478 9 282 9 655

milj kr

index 100 144 169 166 172 därav kommunala milj kr (1 504) (2 123) (3 115) (3 292) (3 274)

index 100 141 207 219 218

112 Utvecklingen: av tttgifier och inkomster

Av tabellerna framgår de kommunala investerlngamas ökade betydelse under perioden. Den kommunala sektorns totala bruttoinvesteringar, som 1960 utgjorde 21 procent av samtliga investeringar, svarade 1972 for 32 procent. 1970 var andelen ännu högre (34 procent).

En del av den kommunala investeringsexpansionen förklaras av att investeringskrävande verksamheter överflyttades från staten till kom munerna under perioden. Följdinvesteringar till det ökade bostadsbyggandet utgjorde dessutom en väsentlig del av primärkommunernas investeringsverksamhet. Bostadsbyggandet belyses i tabell 3.40, som innehåller uppgifter om antal fardigställda lägenheter varje år under perioden.

Efter 1970 har den kommunala sektorns andel av investeringarna sjunkit. De kommunala bruttoinvesteringarna exklusive bostäder sjönk kraftigt 1971, och från 1972 har även de kommunala bostadsinvesteringarna gått ner betydligt. 1974 var den kommunala sektorns andel av de totala bruttoinvesteringarna 23 procent dvs ungefär lika stor som i början av 1960-talet.

lnvesteringarnas volymmässiga utveckling framgår av tabell 3.39 där bruttoinvesteringarna redovisas i 1968 års priser. Av tabellens indextal framgår att investeringsvolymen under perioden ökat betydligt snabbare inom den kommunala sektorn än inom övriga sektorer.

l den följande redovisningen behandlas primärkommunernas och landstingens investeringsverksamhet, dvs huvuddelen av de investeringar som redovisas under kommunala bruttoinvesteringar i tabellerna 3.38 och 3.39.

l det tabellmaterial som sammanställts speciellt för KEU ingår inte de kommunägda företagen. Uppgifter avseende dessa företag samlas inte in regelbundet till den kommunala finansstatistiken. Med kommunägda foretag avses företag där en kommun ensam eller tillsammans med andra kommuner äger minst 50 procent av aktie- eller andelskapitalet. Det är

Tabell 3.40 Nybyggda lägenheter.

a Exklusive rum i ålderdomshem. Fro m 1961 räknas varje sådant rum som en lägenhet. Källa: Statistisk årsbok.

Utvecklingen av utgifter och inkomster 113

främst primärkommunerna som flyttat över en del av den kommunala verksamheten på företag. och då framför allt den affärsmässiga verksamheten som huvudsakligen är självbärande. De kommunägda företagen bör därför inte annat än i undantagsfall belasta den kommunala ekonomin eller påverka utdebiteringen. Vid bedömning av den totala kommunala verksamhetens omfattning bör de emellertid beaktas.

Enligt de inventeringar som SCB genomfört sedan 1966 ökade de primärkommunägda företagen 1966-1970 från drygt 1 200 till närmare l 400 för att sedan sjunka i antal i samband med kommunsammanläggningarna. Vid årsskiftet 1972/73 redovisades ca l 300 företag av vilka huvuddelen eller 970 var verksamma inom fastighetsförvaltning och bostadsforsörjning. Av övriga företag hänfördes 142 till hamnar, kommunikationer och näringsliv samt 123 till industriell verksamhet. Därtill kommer ett 30-tal landstingsägda företag bland vilka kan nämnas AB Storstockholms lokaltrafik. SL.

Att de primärkommunägda företagen minskat i antal innebär förmodligen inte att deras andel av den totala kommunala verksamheten minskat. För att något belysa företagens omfattning redovisas i avsnitt 3.6.2.3 vissa av SCB insamlade uppgifter om de primärkommunägda företagens bruttoinvesteringar 1969-1971.

3.6.1 Primärkommuner och landsting lnvesteringsutgifternas andel av primärkommunernas och landstingens totala externa utgifter ökade successivt från 20 procent 1960 till 25 procent 1964. Denna andel bibehölls fram till 1969, då investeringsutgifternas andel minskade. 1971 noterades en kraftig nedgång i investeringarna. lnvesteringsutgifternas andel av de externa utgifterna var detta år 18 procent.

l tabellerna B 17-B 24 i bilaga 3 återfinns uppgifter om primärkommunernas och landstingens investeringsverksamhet. Redovisningen i tabell B 17 omfattar de båda kommuntyperna tillsammans. Uppgifterna i denna tabell påverkas alltså inte av de huvudmannaskapsförändringar som skett mellan primärkommuner och landsting under perioden.

Den gemensamma investeringsverksamheten domineras av primärkommunerna med deras mångskiftande verksamhet. Landstingens investeringsverksamhet. som främst avser hälso- och sjukvårdsområdet, har emellertid fått allt större betydelse under perioden. Fram till mitten av 1960-talet var primärkommunernas investeri ngsutgifter åtta gånger större än landstingens. Under periodens sista år däremot endast fyra gånger större.

l avsnitten 3.6.2 och 3.6.3 behandlas investeringsverksamheten i primärkommuner respektive landsting var för sig.

l den följande redovisningen och tabellerna i bilaga 3 används begreppet investeringsutgifter. Det skiljer sig från nationalräkenskapernas bruttoinvesteringar genom att inköp av fastigheter (inklusive mark) ingår som en investering och försäljning av anläggningstillgångar utgör en avdragspost. Begreppet investeringsutgifter omfattar alltså byggnads- och anläggningsarbeten samt nettoköp av fastigheter. transportmedel, maskiner och inventarier.

Investeringsbidragen, som också redovisas i tabellerna. utgörs till ca tre

114 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Tabell 3.41 Primärkommuner och landsting. lnvesteringsutgifter och investeringsbidrag. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

lnvesteringsutgifter brutto milj kr 2130 4 584 7 795 9 007 index 100 215 366 423 lnvesteringsbidrag brutto milj kr 398 775 1 324 2 146 index 100 195 333 539 därav statliga investeringsbidrag milj kr 301 579 995 l 647 index 100 192 331 547 lnvesteringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag milj kr 1732 3 809 6 471 6 861 index 100 220 374 396

Tabell 3.42 Primârkommuner och landsting. lnvesteringsutgiffer och statliga investeringsbidrag. Löpande priser. Årlig förändring i procent

1960- 1962- 1964- 1966- 1968- 1970- 1962 1964 1966 1968 1970 1972

lnvesteringsutgifter brutto 19 24 l 3 15 6 2 Statliga investeringsbidrag 18 l 8 13 l 6 8 l 9

fjärdedelar av statliga investeringsbidrag. Andelen har varierat något under perioden. Den återstående fjärdedelen består av bidrag från andra kommuner och landsting, samt för primärkommunernas del även av avgifter från enskilda och företag. främst i form av sk anslutningsavgifter. lnvesteringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag anger den del av årets investeringsutgifter som finansieras med årets skatteinkomster. lån eller eget kapital.

Utvecklingen I 960-] 972

Primärkommunernas och landstingens investeringsutgifter brutto har ökat från 2 130 milj kr 1960 till 9 005 milj kr 1972. vilket betyder en genomsnittlig årlig ökning med 13 procent i löpande priser men med stora variationer mellan åren. Detta framgår av tabell 3.42 som redovisar den genomsnittliga årliga förändringen av investeringsutgifterna uppdelad på tvåårsperioder. lnvesteringsbidragen har ökat från 400 milj kr till 2145 milj kr, vilket innebär en genomsnittlig årlig ökning med 16 procent. alltså snabbare än investeringsutgifterna men även här med kraftiga variationer mellan åren.

Utvecklingen av utgifter och inkomster 115

Kr/inv

1 ?OOJ -11 brutto Investeringsutgifter --lnvesteringsutgifter 1 100 efter avdrag av investeringsbidrag 1000-

900- % 2 z 800-

700-

600-

500-

400*

300*

r”,

200- Diagram 3.19 Primärkommuner och Iam/sting. 1 00- lnvesteringstttgj/ter brutto och efter avdrag av inve- 1 _ I _ _ _ _ _ l . , steringsbidrag. 1960 1962 1964 1966 1968 1970 1972 År Löpande priser.

Investeringsutgifter och investeringsbidrag redovisas i tabell 3.41. Av tabellerna och áven av diagram 3.19 framgår att investeringsverksamheten uppvisade två mycket intensiva perioder, 1960-1964 och 1966-1968. Även under perioden 1964-1966 skedde en expansion men i lugnare takt, liksom 1970 då investeringarna volymmässigt hade sin största omfattning. Efter en kraftig nedgång 1971 skedde en viss tillfällig återhämtning 1972, främst till följd av de stimulansåtgärder som insattes 1971 och 1972. Uppgifter för 1973 och 1974 visar att investeringsutgifterna efter 1972 sjunkit i löpande priser. vilket innebär en kraftig volymmässig nedgång. Investeringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag visar i stort sett samma utveckling som investeringsutgifter brutto. Av diagram 3.19 framgår dock att investeringsbidragen vissa år efter 1968 haft större betydelse än tidigare. För att kunna bedöma den volymmässiga utvecklingen bör man också studera prisutvecklingen för bruttoinvesteringarna. Under 1960-talet var prisökningarna störst 1964-1966 med ungefär 5 procents årlig prisökning. De lägsta prisökningarna redovisas 1967-1969 med en genomsnittlig årlig prisökning på 2 procent. Avmattningen 1964-1966 och den följande investeringsexpansionen markeras alltså ytterligare om man ser till den volymmässiga utvecklingen. 1 den följande delen av detta för primärkommuner och landsting gemensamma avsnitt görs försök att ange några faktorer som påverkat investe-

116 Utvecklingen av utgifter och inkomster

ringsutvecklingen under perioden. Stor roll spelar de nya verksamheter som tillförts primärkommuner och landsting olika år. Även konjunkturer och kreditmarknadsförhållanden påverkar utvecklingen, framför allt på kort sikt. Primärkommunerna finansierar en stor del av sina investeringar med hjälp av lån. Nyupplåningens andel av investeringsutgifterna varierade under den aktuella perioden mellan 30 och 50 procent. Landstingens låneñnansiering har i regel varit av betydligt mindre omfattning än primärkommunernas. men särskilt 1960-1965 under slutet av perioden ökade även deras upplåning. utgjorde nyupplåningen mellan 10 och 20 procent av landstingens investeringsutgifter brutto. men från 1966 och framåt redovisas flera år en nyupplåning på mellan 20 och 30 procent av investeringsutgifterna. En summarisk genomgång av perioden visar att de kommunala investeringarna vissa år fyllt utrymmet som uppstått när den privata inve› steringsverksamheten mattats av. Mest påtagligt gällde det 1962-1963 och 1967. Men de kommunala investeringarna ökade även kraftigt vissa år när kreditmarknads- och arbetsmarknadsläget var ansträngt. Variationerna fram» går klarare i den följande genomgången av olika delar av perioden.

l 960-1 964

l960 och 1961 rådde markerad högkonjunktur med ansträngd kreditmarknad. De kommunala investeringsutgifterna ökade ändå med 18 procent mellan 1960 och 1961 men alla planerade investeringar kunde inte genomföras på grund av det bristande utrymmet, framför allt på kreditmarknaden. 1962 inträdde en avmattning med svag investeringsökning i den privata sektorn medan däremot kommunerna kraftigt ökade sina investeringar. Diskontosänkningen från 5 till 4 procent och bankernas ökade likviditet utnyttjades av kommunerna till den kraftigaste ökningen av nyupplåningen under perioden. Såväl primärkommuner som landsting förbättrade sin likviditet påtagligt. Nyupplåningen mätt som andel av årets investeringsutgifter utgjorde för primärkommunerna 51 procent och för landstingen 41 procent vilket är de ojämförligt högsta andelar som redovisats under perioden (se tabellerna B38 och B39 i bilaga 3). Även 1963 var förhållandena sådana att mycket kraftiga ökningar av de kommunala investeringarna var möjliga. Framför allt primärkommunerna kunde finansiera en stor del av investeringsutgifterna (42 procent) med nya lån. Den andelen ökades till 46 procent året därpå genom att kommunerna 1964 medvetet prioriterades på den annars restriktiva kreditmarknaden under den rådande högkonjunkturen. lnvesteringsökningarna 1962-1964 förklaras av flera samverkande faktorer. Bostadsbyggandet var åren 1962-1965 mycket expansivt. se tabell 3.40. För primärkommunerna innebar det kompletterande investeringar i nya bostadsområden i form av gator, skolor m m. För primärkommunerna började också 1962 en intensiv investeringsperiod avseende skolväsendet. Den första omgången av provinsialläkarväsendets överförande från staten skedde 1963. vilket förmodligen påverkade landstingens investeringar, framför allt i maskiner och inventarier.

Utvecklingen av utgifter och inkomster 117

1965- l 969 1965 rådde det fortfarande brist på såväl arbetskraft som finansiella medel. Landstingen ökade ändå kraftigt sina investeringsutgifter även detta år, nämligen med 22 procent, medan primärkommunernas ökning endast var 8 procent. Primärkommunernas nyupplåning sjönk med 9 procent, och landstingen finansierade detta år en ökad andel av sina investeringar med eget kapital.

1966 vidtogs direkta åtgärder for att begränsa den kommunala investeringsverksamheten till förmån för industrin. Således infördes ramar för igångsättande av sjukhusbyggen, byggnadsregleringen vidgades till att omfatta även ålderdomshem och igångsättningsrekommendationer började tilllämpas för gatu- och vägbyggen. Trots dessa restriktioner ökade investeringsutgifterna brutto kraftigare än 1965, räknat i löpande priser. Prisstegringarna såväl 1965 som 1966 gör dock att den volymmässiga ökningen inte var så omfattande dessa år.

1967 kännetecknades åter av avmattning i den privata sektorn och lättnader på kreditmarknaden. Liksom 1962 skedde detta år en kraftig expansion av de kommunala investeringarna som ökade med 19 procent. Även 1968 ökade investeringarna relativt kraftigt, med 12 procent. En ZS-procentig investeringsavgift hade visserligen införts på oprioriterat kommunalt byggande (mars 1967-september 1968), men kommunerna beviljades i många fall dispens från avgiften. lnvesteringsverksamheten avsåg dessutom i stor utsträckning områden som inte berördes av dessa restriktioner.

1969 rådde åter högkonjunktur och utrymmet for investeringar var mycket begränsat. Ökningen i de kommunala investeringsutgifterna var endast 4

i procent.

Även under perioden 1966-1968 kan en rad faktorer dras fram som förklaring till de kraftiga ökningarna i de kommunala investeringsutgifterna. Den 1 juli 1966 överfördes gymnasierna till primärkommunerna och investeringarna på skolans område ökade åter under ett par år, nu främst avseende fackskola, yrkesskola och gymnasium. Bostadsbyggandet ökade åter kraftigt 1967 och till detta kom övergången till högertrafik 1967, som också påverkade kommunernas investeringar avseende gator och vägar och även i transportmedel.

1967 överfördes också mentalsjukvården till landstingen. lnvesteringsutgifterna efter avdrag av investeringsbidrag påverkas emellertid inte av denna överflyttning eftersom de redovisade statliga investeringsbidragen under de första åren mer än väl täckte nyinvesteringarna. l de statliga investeringsbidragen inräknades då vissa avskrivningsersättningar. En betydande del av landstingens investeringsutgifter togs däremot i anspråk av en utbyggnad av resurserna för vården av långvarigt sjuka.

Den 1 januari 1968 överfördes resterande del av provinsialläkarväsendet till landstingen och liksom 1963 redovisades kraftiga ökningari landstingens investeringar i maskiner och inventarier.

1966-1968 redovisade framför allt primärkommunerna men även landstingen ovanligt stora inköp av fastigheter beroende på den nya lagstiftningen om realisationsvinstbeskattning som trädde i kraft 1 januari 1968. Dessa inköp påverkar också periodens investeringsutgifter.

118 Utvecklingen av ufgifier och inkomster

1970-1972 1970 infördes åter en 25-procentig investeringsavgift på oprioriterade byggen för att hålla den kommunala investeringsverksamheten tillbaka (maj 1970-maj 1971), och i den rådande högkonjunkturen var läget på kreditmarknaden ansträngt.

Investeringsnivån 1970 var ändå hög och uppnåddes trots ett besvärligt finansiellt läge för kommunerna. Att investeringsverksamheten var så intensiv för att sedan kraftigt gå tillbaka 1971 har flera förklaringar. Mervärdeskattens höjning från 10 till 15 procent den 1 januari 1971 kan tex ha medfört att investeringsarbeten som kunde tidigareläggas i möjligaste mån utfördes redan 1970.

Vid årsskiftet 1970/71 minskade antalet primärkommuner från 848 till 464. Dessa kommunsammanläggningar kan också ha påverkat investeringsutvecklingen 1970. En specialbearbetning av den kommunala linansstatistiken utfördes av SCB för att bl a undersöka om det förelåg skillnader i investeringsverksamheten 1970 mellan kommuner som skulle upphöra l januari 1971 och 1 januari 1974 samt jämförbara kommuner som inte berördes av dessa sammanläggningar. Undersökningen begränsades till befolkningsmässigt tillbakagående kommuner. l sammanfattningen av denna undersökning konstaterades att de upphörande kommunerna uppvisade en väsentligt kraftigare uppgång av bruttoinvesteringarna 1970 än övriga undersökta kommuner.

Till den kraftiga nedgången i investeringarna 1971 finns också andra förklaringar. Tjänstemannakonflikten 1971 kan tex ha påverkat investeringsverksamheten i negativ riktning genom att planeringsarbeten i kommunerna försenades. 1971 kännetecknades också av en allmän konjunkturavmattning som förstärktes av att även de kommunala investeringarna minskade.

Ökningen av investeringsutgifterna brutto 1972 har ett klart samband med de konjunkturstimulerande åtgärderna 1971 och 1972 som i stor utsträckning var inriktade på kommunala beredskapsarbeten.

Den oregelbundna utvecklingen under periodens sista år framgår klart av diagram 3.19, som också visar investeringsbidragens ökade betydelse, framför allt 1972. Utvecklingen som helhet under dessa år kännetecknas emellertid av stagnation. Volymmässigt är avmattningen ännu mer påtaglig pga de högre prisökningarna från 1970.

3.6.2 Primärkommuner Uppgifter om primärkommunernas investeringar redovisas i tabellerna B 18, B 20, B 22 och B 23 i bilaga 3. Beträffande begreppen i tabellerna hänvisas till avsnitt 3.6.1 och bilaga 1.

Den relativa fördelningen av investeringsutgifterna på olika verksamhetsområden framgår av avsnitt 5.1.2.2.

3.6.2.1 Utvecklingen 1960-1972 l tabell 3.43 redovisas uppgifter för vissa år under perioden. Av tabellen framgår att primärkommunernas investeringsutgifter brutto har ökat från

av utgifter och inkomster 119

_ Utvecklingen

Tabell 3.43 Primärkommuner. Investeringsutgifter och investeringsbidrag. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

lnvesteringsutgifter brutto milj kr l 863 4 092 6 527 7 307

index 100 220 350 392

investeringsbidrag milj kr 368 734 1 143 1 796

index 100 199 310 488 därav statliga inve-

steringsbidrag milj kr 275 538 828 1 309

index 100 195 301 475

lnvesteringsutgifter efter avdrag av inves-

steringsbidrag milj kr l 495 3 358 5 384 5 511

index 100 225 360 369

l 865 milj kr 1960 till 7 305 milj kr 1972, vilket innebär en genomsnittlig årlig ökning med 12 procent.

lnvesteringsbidragen har ökat något snabbare. med 14 procent per år räknat över hela perioden, men den snabbare ökningstakten hänför sig till den senare delen av perioden. 1960 uppgick investeringsbidragen till 370 milj kr och 1972 till l 795 milj kr. Huvuddelen utgörs av statliga bidrag. men till primärkommunernas investeringsbidrag räknas även anslutningsavgifter, dvs av kommunen fastställda avgifter.

P rocent 70 * -t Investeringsutgifter brutto

--- 1

Statliga investerings- 60 - bidrag l

l so.

,I

I 40 I

l 30 -

i

l 20 « g 10 - 1

l

\ l 0 I I I l v l v l v I 1 - 1960 1962 1964 1966 1968 1970\ 1972 År _ _ __

\ Diagram 3 .20 Primar- -1 o \

lcammzmer. lnvesleringsut-

\q _gi/ier bruna och statliga _ 20

investerirtgsbiølrag.

Löpande priser. -30 - Årlig _förändring i procent.

120 Utvecklingen av utgifter och inkomster

1960 täckte de statliga investeringsbidragen 15 procent av investeringsutgifterna brutto. Denna andel sjönk successivt och var 1971 12 procent, men en kraftig höjning av bidragen 1972 medförde att 18 procent av investeringsutgifterna täcktes av statliga investeringsbidrag detta år. De öv riga investeringsbidragens andel av investeringsutgifterna steg under perioden från 5 procent 1960 till 7 procent 1971 och 1972.

1 diagram 3.20 redovisas de årliga procentuella förändringarna i primärkommunernas investeringsutgifter brutto och de statliga investeringsbidragen. Av diagrammet framgår att primärkommunernas investeringar främst expanderade under början och mitten av 1960-talet. Investeringsbidragen från staten ökade inte i samma takt under denna expansionsperiod, men fick under slutet av perioden ökad betydelse. Även övriga investeringsbidrag ökade under slutet av perioden och särskilt kraftigt 1969.

1960-1 964 Den första hälften av 1960-talet medförde for primärkommunerna de ojämforligt snabbaste investeringsökningarna under perioden. Följdinvesteringar till bostadsbyggandet samt den nya grundskolans krav på nya och utökade lokaler och kompletterande utrustning påverkade primärkommunernas investeringsverksamhet mycket påtagligt under denna period.

Kraftiga .investeringsökningar redovisades for byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvaltning vars investeringsutgifter ökade i genomsnitt 24 procent per år 1960-1964. Detta verksamhetsområde som också omfattar fritidsförvaltning svarade 1964 for närmare 20 procent av investeringsutgifterna.

För undervisning och annan kulturell verksamhet redovisades en genomsnittlig årlig ökningstakt pä 22 procent 1960-1963. Mellan 1963 och 1964 ökade investeringarna däremot endast med 6 procent. Verksamhetsområdet svarade under början av 1960-talet for drygt 20 procent av primärkommunernas investeringsutgifter.

I tabell B 23 i bilaga 3 redovisas primärkommunernas bruttoinvesteringar i 1968 års priser med särredovisning av vissa verksamhetsområden. Av tabellen framgår att investeringarna även volymmässigt ökade mest 1960-1964. Investeringarna inom undervisningsområdet ökade påtagligt volymmässigt under denna period, och ännu större ökningar redovisas under affärsmässig verksamhet, där allmän markreserv, hyresfastigheter samt värme- och elverk, vatten- och avloppsverk redovisas. Som framgår av avsnitt 5.1.2.2 svarade investeringarna under affärsmässig verksamhet for ca 40 procent av investeringsutgifterna under större delen av perioden 1960-1972.

1965-1969 1965 ökade investeringsutgifterna for primärkommunerna med 8 procent i löpande priser, vilket innebar en tydlig avmattningjämfort med den tidigare perioden. bl a på grund av de lägre investeringarna avseende undervisningsområdet. Avmattningen var emellertid tillfällig och 1966 och 1967 ökade investeringsutgifterna åter kraftigt som framgår av diagram 3.20. 1968 och 1969 var ökningstakten lägre.

Utvecklingen av Lugi/ler och inkomster 121

Kraftiga investeringsökningar redovisades 1966 under fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning där fastighetsinköpen var ovanligt stora. Även inom socialvårdsområdet ökade investeringarna kraftigt, särskilt avseende åldringsvården som 1966-1968 hade en årlig genomsnittlig ökningstakt på omkring 20 procent. trots att byggnadsregleringen 1966 utvidgades till att omfatta även ålderdomshem. 1969-1972 sjönk däremot investeringsutgifterna för åldringsvården såväl i löpande som i fasta priser.

lnvesteringsutgifterna för barna- och ungdomsvård ökade kraftigt varje år från 1965. men utgjorde relativt sett en mycket liten del av investeringsutgifterna totalt. Det gäller hela socialvårdsområdet som trots de nämnda ökningarna endast svarade för 7 procent av investeringsutgifterna brutto 1968 och 1969.

Av tabell B 23 i bilaga 3 framgår att socialvårdsom rådet även volym mässigt uppvisade en mycket snabb investeringsökning under perioden 1964-1968. För undervisningsområdet var den genomsnittliga årliga volymökningen 1964-1968 betydligt lägre än perioden 1960-1964. Ökningstakten varierade emellertid mellan åren och var särskilt hög 1967 och 1968, vilket sammanhänger med att gymnasierna överfördes från staten till primärkommunerna den l juli 1966. 1 samband med denna överllyttning genomfördes en planerad utbyggnad av undervisningsväsendet över grundskolenivån. Mellan 1969 och 1970 ökade investeringsutgifterna inom detta omrâde däremot endast med 3 procent i löpande priser.

1970-1972 lnvesteringsverksamheten visade 1970-1972 stora svängningar. framför allt mätt i investeringsutgifter brutto i löpande priser. De årliga procentuella förändringarna redovisas i diagram 3.20 och utvecklingen mätt i kronor per invånare i diagram 3.21. där även investeringsutgifterna efter avdrag av investeringsbidrag redovisas. Dessa nettoutgifter stagnerade i stort sett från 1968. men visade en viss ökning 1970.

lnvesteringsutgifterna brutto visade 1970 en påtaglig ökning och därefter 1971 en ännu kraftigare nedgång. Det finns flera tänkbara förklaringar till denna utveckling, vilket berörts i avsnitt 3.6.1.

Den viktigaste yttre förklaringen till att primärkommunernas investeringsutgifter gick ned 1971 är emellertid Stockholms inträde i landsting. Primärkommunernas investeringsutgifter brutto för hälso- och sjukvård sjönk mellan 1970 och 1971 med 190 milj kr. Samtidigt sjönk också primärkommunernas investeringsutgifter för kommunikationsföretag med 140

kr, vilket huvudsakligen förklaras av att AB Storstockholms lokaltrafik milj överfördes till landstingskommunalt huvudmannaskap. Det för stockholmskommunerna och landstinget gemensamma kommunalförbund som ansvarade för verksamheten 1967-1970 har i redovisningen för dessa år förts till primärkommuner.

En nedgång i primärkommunernas investeringar noterades emellertid även inom övriga områden 1971. Enda undantaget som är värt att notera är Iekskolor. dag- och fritidshem där det skedde en påtaglig investeringsökning även volymmässigt. Som framgår av tabell B 23 i bilaga 3 redovisas ändå en volymmässig nedgång 1968-1972 för bruttoinvesteringarna avse-

122 Utvecklingen av zitgi/iei och inkomster

Kr/inv á Brutto 90° --- Tmm Efter avdrag av investeringsbidrag 800é 700- \\.__ Totalt /,-_-/“ 600- 500_ Förvaltning 400 _..._ Förvaltning Affärsmässig 300_ verksamhet “ ,-----_.____..-- Affärsmässig 200. verksamhet Diagram 3 . 2/ Primärkommuner. InvesIe/irigsiil- 100 gi/iei bruna och eller 111- (Irag av invesleringsbiølrag. l I | I | l | I I l I l Löpande priser. 1960 1962 1964 1966 1968 1970 År 1972

ende socialvårdsområdet som helhet, då övriga mer investeringskrävande verksamheter uppvisade kraftiga minskningar. Investeringarna avseende åldringsvården var tex betydligt lägre 1971 och 1972 än tidigare år. vilket bl a förklaras av en ökad satsning på servicelägenheter för pensionärer. Dessa lägenheter redovisas inte under åldringsvård utan tillsammans med övrigt bostadsbyggande. investeringarna 1968-1972 visade en volymmässig nedgång inom hela den förvaltningsmässiga verksamheten i primärkommunerna. Den affarsmässiga verksamhetens investeringar ökade däremot även denna period i volym.

3.6.2.2 -

Förvaltning affärsmässig verksamhet

Eftersom investeringsverksamheten utvecklats i viss mån olika inom förvaltning och affärsmässig verksamhet görs i det följande en jämförelse av investeringsverksamheten inom dessa båda huvuddelar av primärkommunernas verksamhet. För en redovisning av innehållet verki affärsmässig samhet hänvisas till bilaga 1. l tabellerna B 20. B 22 och B 23 i bilaga 3 redovisas investeringsutgifterna med fördelning på förvaltning och affärsmässig verksamhet. l tabell 3.44 återges uppgifter för vissa år samt indextal för att belysa utvecklingen under perioden. Årliga procentuella förändringar redovisas i tabell 3.45 utan hänsyn tagen till hur Stockholms inträde i landsting påverkat investeringsutgifterna. l tabell B20 i bilaga 3 har uppgifterna för Stockholm räknats om för slutet av perioden och en jämförelse med tabell 3.45 visar att skillnaderna som väntat är mest påtagliga på förvaltningssidan där hälso- och sjukvården redovisas. Av tabell 3.45 framgår att investeringsutgifterna för förvaltning respektive affärsmässig verksamhet utvecklats olika framför allt under slutet av perioden.

SOU |976:45 Utvecklingen av utgifter och inkomster 123

Det framgår också av diagram 3.21 där investeringsutgifterna för de båda verksamhetsdelarna redovisas tillsammans med de totala investeringsut-

i kronor Den betydligt jämnare utvecklingen av ingifterna per invånare. vesteringsutgifterna avseende affärsmässig verksamhet 1969-1971 jämfört med förvaltningsdelen beror emellertid på att stora försäljningar av anlägg-

redovisades under affärsmässig verksamhet 1970. Om man ningstillgångar bortser från denna försäljning och från inköp av -fastigheter ökar investe-

med 13 procent inom affärsmässig verksamhet mellan 1969 och ringarna 1970.

Av diagram 3.21 framgår att ökningen i investeringsutgifterna 1972 till största delen hänforde sig till den affärsmässiga verksamheten. De kon-

bidragen påverkade visserligen förvaltningssidans injunkturstimulerande vesteringsverksamhet avseende byggnads- och planväsen. gatu- och parkförvaltning samt fritidsförvaltning, och investeringsutgifterna inom dessa områden ökade med 12 procent mellan 1971 och 1972. Ökningarna upp-

i stor utsträckning av minskande investeringsutgifter inom vägdes emellertid andra forvaltningsområden.

investeringsutgifterna under affärsmässig verksamhet ökade däremot med hela 20 procent och avsåg främst vatten- och avloppsverk och i viss mån kraft-, värme-.och elverk. investeringsutgifterna efter avdrag av investeringsbidrag ökade å andra sidan mycket litet på grund av de kraftigt höjda statsbidragen till kommunala beredskapsarbeten och miljövårdsinvesteringar. Normalt har de statliga investeringsbidragen varit små till den affarsmässiga verksamheten. De utgjorde under större delen av perioden omkring 7 procent av investeringsutgifterna brutto. men den andelen steg 1972 till 16 procent. De statliga investeringsbidragen till forvaltningsverksamheten täckte 18 procent av investeringsutgifterna 1970 och 1971 och 21 procent

Tabell 3.44 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter fördelade på förvaltning och affärsmässig verksamhet. Löpande priser

1960 1964 1968 1970 1972

FöIva/Ining Investeringsutgifter brutto

milj kr 1093 2422 4063 4716 4306 index 100 222 372 432 394

lnvesteringsutgifler efter

avdrag av investeringsbidrag milj kr 843 1 932 3 357 3 877 3 397 index 100 229 398 460 403

A_ [fiirsmässig ver/csanz/zøl lnvesteringsutgifter brutto

milj kr 770 1670 2 464 2 526 3 001

index 100 217 320 328 390 lnvesteringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag

milj kr 652 1426 2027 1992 2114 index 100 219 311 305 324

124 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Tabell 3:45 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter fördelade på förvaltning och affärsmässig verksamhet. Löpande priser. Årlig förändring i procent

1960- 1964- 1966- 1968- 1970- 1964 1966 1968 l 970 1972

Förvaltning lnvesteringsutgifter brutto 22 14 13 8 -4 Investeringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag 23 14 15 7 -6 A/flärsmässig verksamhet Investeringsutgifter brutto 21 7 13 l 9 lnvesteringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag 22 6 13 -l 3

1972. Under perioden som helhet har andelen varit ungefär 20 procent av förvaltningsverksamhetens investeringsutgifter.

3.6.2.3¶Kommunägda företag

1 vissa kommuner har en del av den affärsmässiga verksamheten överförts till fristående företag. Som en komplettering till den lämnade redovisningen av investeringsverksamheten inom primärkommunerna lämnas vissa uppgifter om dessa företags investeringsverksamhet. Under 1969-1971 samlade SCB in uppgifter från primärkommunerna om deras kommunägda företags investeringar. 1 tabell 3.46 redovisas ur dessa undersökningar de kommunägda företagens bruttoinvesteringar med fördelning på verksamhetsgrenar och dessutom motsvarande uppgifter för den affärsmässiga verksamheten inom kommunerna. Procentuell förändring från föregående år anges också. utom för hamnar. kommunikationer och näringsliv. Denna verksamhet påverkas nämligen av ändrat huvudmannaskap för Storstockholms lokaltrafik 1971. Det är framför allt vissa delar av den affärsmässiga verksamheten som bedrivs i företagsform. främst inom fastighetsförvaltningens och bostadsförsörjningens område. Tabell 3.46 visar klart dessa områdens dominerande roll inom de kommunägda företagen. Den industriella verksamheten dvs kraft- och värmeproduktion. el- och värmeverk, vattenoch avloppsverk mm ligger i högre grad kvar inom primärkommunerna. Den olika inriktningen av verksamheten försvårar en direkt jämförelse mellan företagen och den affärsmässiga verksamheten. lnom resamtliga dovisade verksamheter ökade emellertid inom föinvesteringarna kraftigare retagen än inom kommunernas affärsmässiga verksamhet. Särskilt intressant är 1971 då antalet primärkommuner minskade från 848 till 464. lnom området industriell verksamhet ökade investeringarna inom företagen detta år avsevärt mer än inom den affärsmässiga verksamheten i kommunerna. Som komplement redovisas också de uppgifter om fastighetsinköp och försäljning av anläggningstillgångar som finns tillgängliga. Det är troligt att de stora försäljningar som redovisas framför allt 1970 under affärsmässig verksamhet har samband med att verksamheter överförts till bolag.

Utvecklingen av urgmer och inkomster 125

Tabell3.46 lnvesteringsutgifter i primärkommunägda företag samt affärsmässig verksamhet. Löpande priser

1969 1970 1971

K ommunägda förelag Bruttoinvesteringara milj kr 3 352 3 829 4 536 procentuell Förändring från föregående år . därav Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning milj kr 3 116 3 512 3 885 procentuell förändring från föregående år . 13 ll Hamnar, kommunikationer och näringsliv milj kr 29 75 87 Industriell verksamhet milj kr 178 221 541 procentuell förändring från Föregående år . 24 145 lnköp av fastigheter milj kr . . 423 465

.ellfärsmüssig verksam/mi Bruttoinvesteringañ milj kr 2 330 2 550 2 436 procentuell förändring från föregående år 9 4 därav Hyresfastigheter milj kr 319 271 249 procentuell förändring från föregående år . 15 8 Hamnar. kommunikationer och näringsliv milj kr 231 280 153 Industriell verksamhet milj kr 1 742 1 947 1 990 procentuell förändring från föregående år . 12 2 lnköp av fastigheter milj kr 369 379 286 Försäljning av anläggningstillgångar milj kr 171 404 223

“Byggnads- och anläggningsarbeten + inköp av transportmedel. maskiner och inventarier.

Några långtgående slutsatser kan inte dras av denna begränsadejämförelse. Ökningen av investeringsverksamheten inom den del av den kommunala verksamheten som hänförs till affärsmässig verksamhet framstår dock som ännu mer påtaglig om hänsyn tas inte bara till affarsverken utan även till de kommunägda företagen.

3.6.2.4 Planerade och genomförda investeringar

Växlande möjligheter att genomföra planerade investeringar kan ha påverkat utvecklingen under perioden och i tabell 3.47 redovisas därför en jämförelse mellan planerade och genomförda investeringar. SCB insamlar varje år vid tre tillfällen uppgifter om bl a planerade investeringar innevarande och kommande år. Uppgifter ur dessa prognoser har i tabell 3.47 ställts mot i rä-

126 Utvecklingen av utgifter och inkomster sou |976;45

Tabell 3.47 Primärkommuner. Uppgifter om byggnads- och anläggningsarbeten. Lämnade prognosuppgifter i procent av utfall

Prognostid punkt 1965 1966 1967 1968 1969 1970

November

(föregående år) 95 106 95 94 100 99 Februari

(samma år) 99 106 97 95 105 103 Augusti

(samma år) 101 100 93 96 102 98

Källa: SCB Statistiska meddelanden 1974:21.

kenskapssammandragen redovisat utfall. Uppgifterna avser byggnads- och anläggningsarbeten.

De uppgifter som lämnas i november underskattar i regel investeringarna under det kommande året, dvs procenttalen ligger normalt under 100. Detta beror bl a på att novemberuppgifterna bygger på årsbudgeten och att ytterligare investeringar normalt kommer att upptas i tilläggsbudget under året. Om uppgifterna som lämnats i november varit högre än utfallet tyder detta å andra sidan på att kommunerna haft svårigheter att genomföra investeringar av den omfattning som planerats. Uppgifterna för 1966 och 1969 tyder på sådana svårigheter, som 1966 torde sammanhänga med den politik som fördes att medvetet begränsa kommunernas investeringar till förmån för industrin. Ökningen av primärkommunernas investeringsutgifter blev ändå 14 procent detta år. 1969 rådde högkonjunktur med bl a svårigheter på kreditmarknaden. Investeringsökningen var detta år den lägsta under 1960-talet nämligen 4 procent.

3.6.2.5 Investeringsutgifternas sammansättning

l tabell 3.48 redovisas investeringsutgifter fördelade på utgiftsslag samt andelar av summa bruttoinvesteringar + inköp av fastigheter.

Byggnads- och anläggningsarbeten utgör den helt dominerande delen med en andel på närmare 80 procent. Åren omkring 1966 är andelen lägre vilket sammanhänger med de tidigare nämnda stora fastighetsköpen dessa år.

lnköpen av transportmedel. maskiner och inventarier visar den lägsta relativa andelen med 7 procent under samtliga år. Endast inköp av inventarier m m med längre varaktighet än tre år redovisas över kapitalbudgeten. Övriga inköp avskrivs direkt och kommer inte att ingå bland investeringarna. Även maskiner och inventarier med längre livslängd avskrivs direkt. om de är av ersättningskaraktär och fördelar sig jämnt på olika år. Det innebär att det främst är maskin- och inventarieanskaffningar till nybyggda skolor. daghem. bibliotek m m som kommer att redovisassom kapitalutgifter.

Försäljningar av anläggningstillgångar har varit av ungefär samma årliga storlek som inköpen av inventarier m m.

Utvecklingen av utgifter och inkomster 127

Tabell 3.48 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter fördelade på utgiftsslag. Löpande priser

Utgiftsslag 1960 1964 1966 1968 1972

Byggnads- och anläggningsarbeten

milj kr 1 693 3 373 4 045 5388 6 451

procent av summa 84 77 73 76 81 Inköp av transportmedel, maskiner

och inventarier

milj kr 149 294 390 486 532

procent av summa 7 7 7 7 7 Inköp av fastigheter inkl mark

milj kr 172 717 1072 1181 1004

procent av summa 9 16 20 17 12

Summa milj kr 2 014 4 384 5 507 7 055 7 987

procent 100 100 100 100 100

./. Försäljning av anläggnings-

tillgångar

milj kr 150 293 434 528 680

procent av summa 7 7 8 7 9

= lnvesteringsutgifter brutto

milj kr l 864 4 091 5 073 6 527 7 307

3.6.3 Landsting

landstingens investeringsutgifter redovisas i tabellerna B 19. B 21 och B 24 i bilaga 3. Förklaringar till använda begrepp har lämnats i avsnitt 3.6.1.

Den relativa Fördelningen av investeringsutgifterna på olika verksamhetsområden framgår av avsnitt 5.2.2.2.

3.6.3.1 Utvecklingen 1960-1972

l tabell 3.49 redovisas investeringsutgifter och investeringsbidrag för vissa år under perioden. Av tabellen framgår att investeringsutgifterna brutto ökat

Tabell 3.49 Landsting. lnvesteringsutgifter .och investeringsbidrag. Löpande priser

i

1960 1964 1968 1972

lnvesteringsutgifter brutto

milj kr 267 492 1 268 1 700

index 100 184 475 637 Investeringsbidrag

milj kr 30 41 181 350 därav statliga investeringsbidrag

milj kr 26 41 167 338 lnvesteringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag

milj kr 237 451 1087 1 350

index 100 190 459 571

128 Utvecklingen av utgifter och inkomster

från 265 milj kr l960till l 700 milj kr 1972. Det innebären årlig genomsnittlig ökning med 17 procent jämfört med 12 procent för primärkomntunerna. Landstingens investeringsutgifter brutto har alltså ökat mer än sex gånger under perioden.

lnvesteringsbidragen har ökat från 30 milj kr till 350 milj kr under perioden, en årlig genomsnittlig ökning med 23 procent. Räknat över hela perioden har alltså investeringsbidragen ökat snabbare än investeringsutgifterna. Huvuddelen av investeringsbidragen till landstingen utgörs av statliga bidrag. Övriga investeringsbidrag som redovisas kommer från primärkommuner samt andra landsting. De utgjorde under perioden endast l till 2 procent av de totala investeringsbidragen.

Fram till 1967 täckte investeringsbidragen 10 procent av landstingens investeringsutgifter brutto. I samband med mentalsjukvårdens överförande till landstingen ökade de statliga investeringsbidragen mycket kraftigt och 1967-1971 täcktes 14-15 procent av investeringsutgifterna av bidrag. 1972 ökade andelen till 20 procent.

Under perioden 1960-1972 har landstingskommunernas omfattning ändrats genom att primärkommuner som själva ansvarat för sin hälso- och sjukvård inträtt i landsting. Det gäller de dåvarande städerna Helsingborg och Gävle som inträdde i respektive landsting 1963, Norrköping som inträdde 1967 samt Stockholm som inträdde 1971. En förändring i motsatt riktning skedde också 1971 då Gotlands läns landsting upphörde i samband med att hela länet blev en enda primärkommun genom kommunsamman- Iäggningarna detta år. Av de redovisade förändringarna har Stockholms inträde i landsting betytt ojämforligt mest, men den redovisade utvecklingen inom landstingen har naturligtvis påverkats också av de övriga förändringarna.

I diagram 3.22 redovisas årlig förändring i investeringsutgifterna under perioden. Diagrammet bygger direkt på redovisade investeringsutgifter och skiljer sig därigenom från redovisningen i tabell B21 i bilaga 3. där hänsyn tagits till mentalsjukvårdsreformen samt Stockholms inträdei landsting.

Procent

10 Diagram 3.22 Landsting; Inttesleringszrrgi/ier bruna. , . . . . ha, Samtliga verksam/lasare- 19150 1952 1964 1966 1968 1970 1972 År nar och /iä/so- och .s/ukvård.

Samtliga verksamhetsgrenar Löpande priser. Årlig _lör-

--- Hälso- och sjukvård änz/ririu i proccnl.

Utvecklingen av utgifter och inkomster 129

Av diagrammet framgår att landstingens totala investeringar ökade kraftigt under hela perioden 1963 till 1968. Särskilt kraftiga ökningar i investeringsutgifterna redovisades 1963, 1966 och 1968. Ökningarna 1963, som i hög grad avsåg maskiner och inventarier. förklaras delvis av Helsingborgs och Gävles inträde i landsting samt överförandet av en del av provinsialläkarväsendet till landstingen. 1968 överfördes resterande delar av provinsialläkarväsendet till landstingen från staten.

I diagram 3.22 redovisas även den årliga procentuella förändringen i investeringsutgifterna avseende landstingens mest betydande verksamhetsområde, hälso- och sjukvård. Dess investeringsutgifter utgjorde fram till och med 1967 ungefär 75 procent av landstingens totala investeringsutgifter och därefter ungefär 80 procent. Inom hälso- och sjukvården avsåg huvuddelen av investeringsutgifterna lasarett och sjukstugor som svarade för ungefär 60 procent av de årliga investeringsutgifterna under perioden.

lnom hälso- och sjukvården skedde en utökning av landstingens verksamhet 1967 då mentalsjukvården överfördes till landstingen från staten. De investeringsutgifter som redovisas under vård av psykiskt sjuka avser i huvudsak mentalsjukhus och sjukhem för psykiskt sjuka. Landstingens investeringsutgifter avseende detta verksamhetsområde ökade visserligen i samband med huvudmannaskapsforändringen, men utgjorde fortfarande en mindre del av de totala investeringsutgifterna. Andelen var 1966 2 procent av landstingens investeringsutgifter brutto och 1968 4 procent. Uppgifterna påverkas emellertid av en utveckling som kännetecknas av att kroppssjukvård och psykisk sjukvård i ökad utsträckning sammanförs till gemensamma sjukhus. De investeringsutgifter som redovisas under vård av psykiskt sjuka torde därför inte omfatta alla investeringar som avser verksamhetsområdet. För hälso- och sjukvård totalt redovisas framför allt 1968 en kraftig ökning av investeringsutgifterna brutto, vilket framgår av diagram 3.22.

En betydande del av investeringsutgifterna inom hälso- och sjukvården har också tagits i anspråk av en utbyggnad av resurserna för vården av långvarigt sjuka. lnvesteringsverksamheten inom detta område var särskilt intensiv under slutet av 1960-talet, och svarade 1968 för 17 procent av landstingens investeringsutgifter brutto.

I tabell B 24 i bilaga 3 redovisas landstingens investeringar i fasta priser. Det framgår att hälso- och sjukvårdens investeringar ökade snabbare i volym än landstingens investeringar totalt under l960-talet. Detta gäller dock inte periodens sista år. Från 1969 skedde en avmattning i landstingens totala investeringsverksamhet, men inte lika påtagligt som för primärkommunerna. investeringarna inom vissa verksamhetsområden gick visserligen ned men nedgången motverkades av den ökning i verksamheten som Stockholms inträde i landsting medförde. 1 samband med denna förändring övertog Stockholms läns landsting huvudmannaskapet for Storstockholms lokaltrafik vilket bla ledde till ökade investeringsutgifter utanför hälso- och sjukvårdsområdet. Landstingen redovisar sålunda en volymmässig ökning av investeringarna totalt 1970-1972 trots att investeringarna avseende hälsooch sjukvård minskade.

Investeringsutgifterna för undervisning och annan kulturell verksamhet utgjorde under början av l960-talet en relativt stor del av investeringarna.

130 Utvecklingen av Lugi/rer och inkomster

1960 svarade verksamhetsområdet för 20 procent av investeringsutgilterna brutto, men andelen hade 1969 sjunkit till 5 procent och andelen var densamma även 1972. lnvesteringsverksamheten avsåg under hela perioden främst yrkesskolor. Dessa fördes 1971 till den nya gymnasieskolan. 1 samband med denna reform ändrades huvudmannaskapet för de centrala verkstadsskolorna som överfördes från landstingen till primärkommunernzi. Av de gymnasiala utbildningslinjerna har efter 1971 vårdlinjen samt jordbruksoch skogsbrukslinjerna landstingskommunalt huvudmannaskap.

lnvesteringsutgifterna avseende omsorgsvården ökade kraftigt under början av perioden och utgjorde 9 procent av investeringsutgifterna totalt 1964 och 1965.

3.6.3.2 lnvesteringsutgifternas sammansättning 1 tabell 3.50 redovisas investeringsutgifter fördelade på utgiftsslag samt andelar av summa bruttoinvesteringar + inköp av fastigheter.

Byggnads- och anläggningsarbeten utgör den helt dominerande delen med en andel på närmare 80 procent. Lägst varandelen 1966 vilket sammanhänger med ovanligt stora fastighetsköp. Samma förhållande gällde som nämnts lör primärkommunerna.

lnköpen av transportmedel, maskiner och inventarier betyder väsentligt mer i landstingens verksamhet än primärkommunernas. Under perioden utgjorde dessa investeringar ca 20 procent av summanjämlört med 7 procent för primärkommunerna.

Tabell 3.50 Landsting. lnvesterlngsutgifter fördelade på utgiftsslag. Löpande priser

Utgiftsslag 1960 1964 1966 1968 1972

Byggnads- och anläggningsarbeten

milj kr 235 381 583 986 l 375

procent av summa 87 77 75 78 79 Inköp av transportmedel, maskiner och inventarier

milj kr 33 110 155 245 340

procent av summa 12 22 20 19 20 Inköp av fastigheter

./. Försäljning av anläggningstillgångar milj kr 3 3 3 4 41 procent av summa 1 1 0 0 2 = lnvesteringsutgifter brutto milj kr 267 492 775 1 267 l 700

a Inklusive inköp av byggnader och anläggningar. bEndast inköp av mark.

Utvecklingen av utgifter och inkomster 131

3.7¶Finansiering

De årliga kommunala utgifterna finansieras på följande sätt

. Kommunalskatter . Avgifter och ersättningar, hyror, försäljningsmedel och intäktsräntor . Statliga bidrag

Lån . Eget rörelsekapital (finansieringskapital)

l det följande behandlas de olika finansieringskällorna i anslutning till en redovisning av uppgifter för primärkommuner och landsting sammantagna. Därefter följer i avsnitten 3.7.2 och 3.7.3 en redovisning av de båda kommuntypernas finansiering av sina drift- och kapitalutgifter under perioden. Finansieringen belyses av tabellerna B25-B 47 i bilaga 3.

Tabell 3.51 Primärkommuner och landsting. Finansiering. Löpande priser

1962 1964 1966 1970 1972

Nettoökning av ñnansieringskapital

milj kr 426 65 694 - 1 901

Sununa kr 13 941 18 332 24 507 40 904 52 527

milj

index 100 131 176 293 377

Finansiering Skatteintâikter milj kr 5 975 7 738 11 021 17 348 24 515

index 100 130 184 290 410

därav för kapitalbildande ändamål

milj kr (1 666) (2 263) (3 891) (4 651) (5 530)

index 100 136 234 279 332

Bidrag frå 5131511 milj kl 2 590 3 569 4 626 8 S16 11 507

index 100 138 179 329 444

Nya lån milj kr l 504 1 981 2 423 2 621 3 639 __ index 100 132 161 174 242 Ovriga externa inkomster

milj kr 3 779 5 035 6 424 10 827 12 892

index 100 133 170 287 341 Nettominskning av finansieringskapital - - - 1 205 -

milj kr

.Summa _linansiørirzg

milj kr 13 848 18 323 24 494 40 517 52 553

index 100 132 177 293 379

132 Utvecklingen av utgifter och inkomster

3.7.1 Primärkommuner och landsting I tabell B25 i bilaga 3 redovisas Finansieringen av de primärkommunala och landstingskommunala utgifterna sammantagna. Uppgifter för några av åren redovisas också i tabell 3.51.

Redovisningen i tabellerna till detta avsnitt avviker i vissa fall från den som förekommit i de tidigare avsnitten i kapitel 3, framför allt beträffande begynnelseår och redovisningsperioder. l det finansstatistiska grundmaterialet ñnns för landstingen endast en ofullständig redovisning av linansieringen 1960 och 1961. Bland annat saknas uppgifter om avskrivningar och överföringspost. De gemensamma tabellerna samt tabellerna avseende landstingen har därför 1962 som begynnelseår. l hela textavsnittet 3.7 används vid indexberäkningen 1962 som basår för att underlätta jämförelser mellan olika tabeller. l tabell 3.51 har inte heller 1968 redovisats p ga osäkerheten i uppgifterna detta år, då ett nytt statistikformulär infördes for primärkommunerna.

I tabell 3.51 redovisas på utgiftssidan de externa utgifterna. fördelade på drift- och kapitalutgifter samt nettoökning av linansieringskapitalet.

Under Finansiering redovisas samtliga externa finansieringskällor samt nettominskning av finansieringskapitalet.

Vissa differenser förekommer mellan summa utgifter och summa finansiering i tabell 3.51. De förklaras bla av differenser som uppstår vid avstämningen av kommunernas interna poster. En ytterligare orsak är att redovisningen av kommunalforbundens finansiering inte är helt fullständig i grundmaterialet.

Trots de redovisade bristfalligheterna belyser tabell 3.51 de olika finansieringskällornas relativa betydelse vid täckande av de kommunala utgifterna. l diagram 3.23 redovisas dessutom de olika inkomstslagen i procentandelar av totala externa inkomster.

K ommunalskattema Skatteintäkterna utgör den dominerande kommunala inkomstkällan. Till kommunalskatterna räknas i första hand den allmänna kommunalskatten till primärkommuner respektive landsting. Det nuvarande uppbördssystemet innebär att staten uppbär preliminärskatt som även innefattar skatt till kommunerna. Dessa erhåller för varje kalenderår förskott, grundat på senast kända taxering och den utdebitering som bestämts för kalenderåret. När taxeringsresultatet är känt sker slutavräkning. Eftersom taxeringsresultatet föreligger först under senare hälften av året efter inkomståret påverkar förändringarna i skatteunderlaget kommunernas inkomster först med två års eftersläpning.

Till skatteintäkterna räknas också sjömansskatten, vilken också uppbärs av staten, som i efterhand lämnar ersättning till kommuner och landsting för minskade skatteintäkter.

Till primärkommuner inbetalas dessutom hundskatt med visst belopp per hund. Sjömansskatten och hundskatten ingår i redovisningen av skatteintäkter i tex tabell 3.51. De betyder emellertid mycket litet. endast ca 0,5 procent av de externa intäkterna. l andra tabeller och diagram, tex

Utvecklingen av utgifter och inkomster 133

Procent

100-*

90- Bidrag från

staten 80-

Långfristig

nyu pplâning 70

60- Övriga externa

inkomster 50-

40*

Allmän kommu-

nal- och lands- 20-

tingsskatt

10_

1960 1961 1962 1963 1964 19651966 1967 1 968 1969 1970 1971 1972 År

Diagram 3.23 Primär-

kommuner och landsting.

Vissa inkomstslag i procent

av externa inkomster. Lö-

3.23, redovisas endast kommunalskatterna, vilket då anges. pande priser. diagram

Av diagram 3.23 framgår att kommunalskatterna ökat sin andel under perioden. 1960 var andelen 42 procent och 1972 47 procent av de totala externa intäkterna.

Hur den kommunala utdebiteringen utvecklats under perioden i primärkommuner respektive landsting belyses av diagrammen 3.24 och 3.25 där de årliga procentuella förändringarna i skatteintäkterna redovisas tillsammans med årliga procentuella Förändringar i skattekraft och kommunal utdebitering. Den i diagrammen redovisade skattekraften (skattekronor per invånare) är beräknad utifrån det antal skattekronor som ligger till grund lör beräkning av kommunernas skatteintäkter det aktuella året. För en närmare delinition av skattekraften hänvisas till bilaga l.

Skatteintäkterna varierar med skatteunderlaget och förändringar av utdebiteringen. skatteunderlaget, mätt som antal skattekronor per invånare, har för primärkommuner och landsting sammantagna ökat med i genomsnitt 9 procent per år räknat över hela perioden medan den totala kommunala utdebiteringshöjningen varit i genomsnitt 4 procent per år.

Under den studerade perioden gäller som regel att utdebiteringshöjningen varit lägst de år skatteunderlaget haft en snabb tillväxt, vilket på grund av eftersläpningen i de kommunala skatteinkomsterna i regel inträffat under år av konjunkturavmattning efter en tidigare högkonjunktur. Ökningen av skatteinkomsterna har därför under lågkonjunktur huvudsakligen bestämts av snabb tillväxt av skatteunderlaget. medan höjningen av utdebiteringen skett främst under högkonjunktur. Åren 1963 och 1964 kan tas som exempel.

134 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Procent

20-

10-

Diagram 3.24 Primärkømmzmør. Skatreintäk- 3.0 och m0- 1960 1962 19.64 1966 1968 1970 1972 År ler. SÅ(III(Å”I'q/l (IøIitIr/abitøri/igg. Årlig _färändring i procent. -v - - skatteintäkter Skattekraft OBS. Skuggade partier ------ -markerar högkonjzmktur. Medelutdebitering

Under konjunkturavmattningen 1963 ökade således skatteunderlaget med ll procent medan höjningen av utdebiteringen stannade vid 2 procent. Hög- *konjunkturäret 1964 var skatteunderlagets tillväxt endast 5 procent medan utdebiteringshöjningen uppgick till 7 procent. Systemet För utbetalning av kommunalskattemedel torde ha spelat en viss roll i den allmänna stabiliseringspolitiken under 1960-talet. Redovisningen i diagrammen 3.24 och 3.25 påverkas av att vissa primärkommuner inträtt i respektive utträtt urlandsting under perioden. lnträtt i landsting har Gävle och Helsingborg 1963, Norrköping 1967 och Stockholm

Procent

30-

10-

Diagram 3.25 Landsting. Skattaintäktør, skatrekrq/i 1960 1962 1 964 1966 1968 1970 1972 År och vrede/iildebilering. Å rlig _ /âiräntlrirtg i procent. ---Skatteintä kter OBS. Skuggade partier Skattekraft nrarkerar högkøn/unktur. -- ---- -- Medelutdebitering

Utvecklingen av utgifter och inkomster 135

Tabell 3.52 Primärkommuner. Kapitalbildning. Löpande priser

1962 1964 1966 1970 1972

999 1 316 2 361 2 488 2 685 Övcrforingspost milj kr

index 100 132 236 249 269

478 601 780 1 250 1 563 Avskrivningsmcdcl milj kr

index 100 126 163 261 327

.Simuna kupirrtlbi/ølning milj kr 1 477 1 917 3 141 3 738 4 248

index 100 130 213 253 288

1971. Gotland utträdde ur landsting i samband med kommunsammanläggningarna 1971. För primärkommunerna totalt påverkas medelutdebiterlngen dessa år. 1 redovisningen av landstingen påverkas skattekraften om antal skattekronor per invånare i inträdande respektive utträdande kommuner avviker från det tidigare medeltalet. Beträffande medelutdebiteringen visar diagrammen 3.24 och 3.25 ändå tydligt att det framför allt är utdébiteringen till landsting som ökat under perioden. För samtliga år redovisas högre procentuella ökningari utdebiteringen till landsting än till primärkommuner.

Av skatteintäkterna används huvuddelen för driftändamâl men en viss del avsätts varje år for kapitalbildande ändamål. Denna post har särredovisats under skatteintäkter i tabell 3.51. Den utgjorde 1962 28 procent av de totala skatteintäkterna och ökade sedan till 35 procent åren 1966 och 1967 för att sedan åter successivt till 23 procent av skatteintäkterna 1972.

sjunka

Dessa skatteintäkter överförs till kapitalbudgeten i form av avskrivningsmedel och överforingspost. Med ett gemensamt begrepp kallas de ofta kommunernas kapitalbildning. 1 tabellerna 3.52 och 3.53 redovisas primärkommunernas respektive landstingens kapitalbildning vissa år och i diagram 3.26 de årliga procentuella förändringarna.

som utgör ersättning for kapitalförslitning, har for

Avskrivningsmedlen,

ökat mycket kraftigt under perioden vilket är en naturlig följd landstingen av den intensiva investeringsverksamheten och det därmed ökade innehavet av Landstingens anläggningstillgångar ökade från

anläggningstillgångar.

Tabell 3.53 Landsting. Kapltalbildning. Löpande tariser

1962 1964 1966 1970 1972

.Summa /rapilu/bilclning: milj kr 189 346 749 913 1 281

index 100 183 396 483 678

136 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Procent

80 .

70 -

A

60 -

50 _

40 -

30 -

20-

19252 1 9.64 1 9.66

Diagram 3.26 Primär- -2 Primärkommuner kommuner iespekrrive \\ --landsting. K apitalbildning. Landsting Löpande priser. Å r/ii: _löräntlring i procent.

2 310 milj kr 1962 till 10 985 milj kr 1972, vilket betyder en genomsnittlig årlig ökning med 17 procent. Primärkommunernas anläggningstillgångar ökade under samma period från 17 465 till 54 805 milj kr, en genomsnittlig årlig ökning med 12 procent. Avskrivningsmedlen ökade i samma takt under perioden. De utgjorde såväl 1962 som 1972 ca 30 procent av primärkommunernas kapitalbildning. Överföringsposten har under hela perioden varit den dominerande delen av kapitalbildningen och genom den har medel överförts till kapitalbudgeten för att finansiera nya investeringar. Under perioder med stark prisökning fordras dessutom att medel överförs via överföringsposten för att bibehålla kommunernas reala förmögenhet. De till kapitalbudgeten överförda avskrivningsmedlen beräknas nämligen utifrån anläggningstillgångarnas nominella värden. Kommunerna grundar visserligen sina avskrivi ökad utsträckning ningar på nyanskaffningsvärden. De uppkomna meravskrivningsmedlen överförs emellertid inte till kapitalbudgeten utan och redovisas budgeteras som intern kostnad och intäkt på driftbudgeten. Variationerna i kapitalbildningen enligt diagram 3.26 beror på att överföringsposten varierar kraftigt mellan olika år under den aktuella perioden. Under slutet av perioden redovisas i överföringsposten vissa minskningar år. 1969 gäller det landstingen. som detta år också redovisade låga investeringsutgifter. För primärkommunerna redovisas en minskning 1970. 1966 redovisas däremot kraftiga ökningar i kapitalbildningen för både primärkommuner och landsting, ökade skatteintäkter. som detta år hade kraftigt En jämförelse mellan diagram 3.26 och diagrammen 3.24 och 3.25 visar att kapitalbildningens förändringar i hög grad Följer skatteintäkternas förändringar, vilket är naturligt.

Utvecklingen av utgifter och inkomster 137

Avgificr och ersättningar, _försäljningsmcdek hyror och ränteintäktcr Denna grupp av inkomster utgör huvuddelen av det som i tabell 3.51 och diagram 3.23 kallas övriga externa inkomster. Övriga externa inkomster har minskat sin andel av de totala externa inkomsterna från 30 procent 1960 till 25 procent 1972. Av de ingående delarna utgör avgifter och ersättningar den största posten. Avgifter och ersättningar för av kommunerna utförda tjänster Förekommer främst i driftbudgeten. De kan uppdelas i två grupper, i princip kostnadstäckande avgifter och avgifter som är av mer eller mindre symbolisk karaktär. Till den första gruppen hör främst avgifter under primärkommunernas affärsmässiga verksamhet såsom el-, värme-, vatten- och avloppsavgifter. Dessa får inte sättas högre än att de täcker de verkliga kostnaderna för verksamheten, beräknade enligt kalkylmässiga grunder. Även ersättningar från andra kommuner, tex för elever som utnyttjar kommunens skolväsende, och ersättningar till landsting för vård av utomlänspatienter hänförs till de kostnadstäckande avgifterna och ersättningarna. Hyror är också av samma typ men särredovisas ofta. Hyrorna utgjorde 3 procent av de externa inkomsterna 1962 och ca 2 procent vid slutet av perioden. De avgifter som förekommer i kapitalbudgeten är främst anslutningsavgifter och gatubyggnadsavgifter. Vid en särredovisning av övriga externa inkomster ingår de som huvudkomponenter i övriga investeringsbidrag. Den andra typen av avgifter. som endast täcker en del av de verkliga kostnaderna, fastställs utifrån andra grunder och storleken bestäms t ex ofta av sociala hänsyn. Exempel på sådana avgifter är daghemsavgifter, avgifter avseende åldringsvården samt patientavgifter. Tlii/ÖISÖI/MIILHSIMPÖP/ räknas i driftbudgeten inkomster av försäljning av varor och material av olika slag, tex jord och grus, vissa tillverkningsprodukter samt förbrukningsinventarier. Försäljningsmedlen och de kostnadstäckande avgifterna och ersättningarna sammanförs ibland till rörelseintäktcr som utgör den största inkomstkällan under primärkommunernas affärsmässiga verksamhet, se vidare avsnitt 3.3.2.2. Landstingens rörelseintäkter utgörs helt av försäljningsmedel. Rörelseintäkterna har minskat sin andel av externa inkomster från 13 procent 1962 till 10 procent 1972. Den i avsnitt 3.6.2.3 nämnda överflyttningen av verksamheter från affärsmässig verksamhet inom primärkommunerna till kommunägda företag kan ha bidragit till denna utveckling. På kapitalsidan redovisas inkomster från försäljning av anläggningstillgångar. Dessa inkomster utgjorde 1962 5 procent av de externa inkomsterna och 1972 4 procent. l mitten på 1960-talet var andelen ett par procent högre. Bland övriga externa intäkter ingår också intäktsräntor. De utgjorde under perioden omkring en procent av de externa intäkterna.

Bidrag från staten Till bidrag från staten hänförs drift- och investeringsbidrag som utgår efter fastställda regler och till bestämda ändamål. samt de allmänna skatteutjäm-

138 Utvecklingen av Lugi/ler och inkomster SOL 1976:45

Tabell 3.54 Primärkommuner och landsting. Bidrag från staten. Löpande priser

1962 1964 1966 1970 1972 Skatteutjämningsbidrag milj kr 498 747 990 1 501 1 856

index 100 150 198 301 373

Driftbidrag milj kr 1 676 2 243 2 898 5 846 8 004

index 100 134 173 349 477

Investeringsbidrag milj kr 416 579 738 1 169 1647

index 100 139 177 281 396

Summa bidrag milj kr 2 590 3 569 4 626 8 516 1 1 507

index 100 138 179 329 444

ningsbidragen som disponeras fritt av kommunerna. Ett nytt system for skatteutjämningsbidrag till såväl primärkommuner som landsting infördes 1966. Under perioden 1960-1965 utgjordes det som här kallas skatteutjämningsbidrag av skatteersättningar och skattelindringsbidrag. Skatteersättningarna var 1960 relativt höga som en följd av 1958 års ortsavdragsreform.

Bidragen från staten (inkl skatteutjämningsbidragen) minskade under periodens forsta år sin andel av externa inkomster för att 1967 kraftigt öka. Detta berodde huvudsakligen på mentalvårdens överförande till landstingen och gymnasieskolans överforande till primärkommunema. 1972 svarade bidragen från staten för 22 procent av de externa inkomsterna.

l tabell B 33 i bilaga 3 redovisas samtliga bidrag från staten. Som framgår av tabellen har driftbidragen utgjort den största andelen av bidragen och också ökat snabbast. framför allt under periodens senare del. Uppgifter for vissa år lämnas i tabell 3.54.

Län För att finansiera större kapitalutgifter upptas regelbundet lån. Dessa långfristiga lån räknas till kapitalinkomsterna och amorteringarna utgör följaktligen kapitalutgifter.

För att möta tillfälliga likviditetsproblem upptar kommunerna dessutom tillfälliga lån. Denna upplåning redovisas inte i budgeten och framkommer endast i form av en balanspost under kortfristiga skulder.

Vid redovisningen av kommunernas låneskuld ingår även de tillfälliga lånen och likaså omfattar kostnadsräntoma räntor for båda typerna av lån. De redovisade amorteringarna avser däremot endast den långfristiga upplåningen.

Från finansieringssynpunkt är det nyupplåningen som är intressant. Diagram 3.23 och tabell 3.51 ger en uppfattning om nyupplåningens omfattning under perioden. De nya lånen utgjorde 1960 7 procent av de externa inkomsterna och samma andel gällde från 1969 och perioden ut. 1962 då kreditmarknaden var lätt och kommunernas investeringar expanderade var andelen nya lån 11 procent av de externa inkomsterna. Detta gällde även

Utvecklingen av utgifter och inkomster 1639

1964, då kommunerna prioriterades på kreditmarknaden. Även 1966 var kommunernas nyupplåning betydande. I diagram 3.27 redovisas de procentuella Förändringarna i nyupplåningen under perioden för primärkommuner resp landsting. Som framgår ökade primärkommunernas nyupplâning framför allt under början av perioden. medan landstingen uppvisade kraftiga ökningar även vissa år under slutet av perioden. Det sammanhänger med det förhållande som behandlats i avsnitt 3.6. att primärkommunernas investeringsverksamhet var mest intensiv under början av perioden medan investeringsökningarna för landstingen hänförde sig till hela perioden. För såväl primärkommuner som landsting är en minskad upplåning påtaglig

Procent

150-

140- Primärkommu ner

--- Landsting 130-

120-

100-

80-

70-

60-

1960 -104

_20_

Ding/Inn 3.27 Primär- _30- /çmnmunor I(.x'p(*/\'Ii\'('

hun/sting. L(1°›Lq/ii.sIiu _4os Illll/)/)/(;IIiII§.{.

Liipum/z* priser. ,År/Lu lill- _50_ iimlriitu i p/vrvnl.

140 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Tabell 3.55 Primärkommuner. Upplåning, amorteringar och räntor. Löpande _mriser

1962 1964 1966 1970 1972

Långfristig nyupp-

lâning milj kr l 373 l 886 2 241 2 394 3 143

index 100 137 163 174 229 Amortering på långfristiga lån milj kr 370 463 624 992 l 336

index 100 125 169 268 361 Nettoökning av tillfällig upplåning milj kr -49 165 111 549 55 Låneskuld vid årets slut milj kr 7 841 10 445 13 456 20 235 24 261

1965. Detta år förelåg svårigheter att uppta lån, och primärkommunernas investeringsverksamhet var också mindre expansiv detta år.

l tabellerna 3.55 och 3.56 redovisas primärkommunernas respektive landstingens upplåning vissa år. l tabellerna B 38 och B39 i bilaga 3 redovisas uppgifter för samtliga år samt relationstal som belyser utvecklingen.

Av tabellerna 3.55 och 3.56 framgår att upplåningen i primärkommunerna har en helt annan omfattning än i landstingen. Primärkommunernas upplåning har under hela perioden finansierat ungefär 40 procent av investeringsutgifterna brutto. Motsvarande andel var for landstingen 28 procent 1972 och mindre än 20 procent under början av 1960-talet. Lånen har alltså fått ökad betydelse som linansieringskällzi for landstingen. vilket också framgår av att deras låneskuld kraftigt ökat under perioden.

De tillfälliga lånen (ej budgeterad upplåning) har for primärkommunerna ökat fran 430 milj kr 1962 till 2 140 milj kr 1972. vilket innebär en genom-

Tabell 3.56 Landsting. Upplåning. amorteringar och räntor. Löpande priser

1962 1964 1966 1970 1972

Långfristig nyupplåning milj kr 131 96 182 227 496

index 100 73 139 173 379 Amorteringar på långfristiga lån milj kr 19 26 38 53 _ 99 Nettoökning av tillfällig upplåning milj kr -3 l -18 -3 63

Låneskuld vid årets slut milj kr 330 480 686 1469 2882

index 100 146 208 4_46 874

Kostnadsräntor milj kr 14 23 35 81 148

Utvecklingen av utgifter och inkomster 141

snittlig årlig ökning med 17 procent. Landstingens tillfälliga lån har under samma period ökat från 10 till 280 milj kr. Som framgår av tabellerna 3.55 och 3.56 varierar emellertid dessa lån kraftigt mellan åren.

Eget kapital Kommunernas egna kapital består dels av det bundna investerade stamkapitalet (anläggningstillgångar minus långfristiga skulder) och dels/inansieringskapita/et (omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder). 1 linansieringshänscende utgör linansieringskztpitalet en buffert som utjämnar mellan olika år då tillgången på övriga ñnansieringsmedel varierar. Det egna kapitalet redovisas i tabellerna B46 och B47 (balansräkningarna) samt tabellerna B42 och B43 i bilaga 3. l bilaga l belyses i ett särskilt schema det egna kapitalets sammansättning (schema l).

Finansieringskapiialet består av disponibelt stamkapital for kapitaländamål och driftkapital som utgör driftbudgetens rörelsekapital.

Det disponibla stamkapitalet kan delas upp i positiva (+) och negativa (-) komponenter enligt följande:

+ Kapitalfonder, tex allmän investeringsfond

+ Kapitalbudgetens reservationer (medel som budgeterats for visst än-

damål men inte disponerats under tidigare budgetår) Kapitalbudgetens underskott Kapitalbudgetens förskott

Förskotten kan vara av flera typer, vilket framgår av listan med delinitioner i bilaga l.

Driftkapita/et består på motsvarande sätt av positiva och negativa komponenter:

+ Driftfonder

+ Driftbudgetens överskott

+ Driftbudgetens reservationer

- underskott

Driftbudgetens

- Driftbudgetens förskott

Förändringar i kommunernas finansieringskapital medför också förändring av kommunernas likviditet.

l tabellerna 3.57 och 3.58 lämnas vissa uppgifter om ñnansieringskapitalet. Uppgifterna är hämtade från primärkommunernas och landstingens balansräkningar som redovisas i bilaga 3.

1 diagram 3.28 redovisas linansieringskapitalet totalt i milj kr samt delposten disponibelt stamkapital.

År med kraftiga ökningar av de kommunala kapitalutgifterna och/eller svårigheter på kreditmarknaden redovisas minskningar eller obetydliga ökningar av linansieringskapitalet. Som exempel kan nämnas 1963, 1965 och 1970. År då såväl nyupplåning som skatteintäkter ökat redovisas naturligt nog också kraftiga ökningar i linansieringskapitalet. tex 1962 och 1966.

Utvecklingen 1971 torde delvis sammanhänga med Stockholms inträde i landsting. Såväl Stockholms kommun som Stockholms läns landsting re-

142 Utvecklingen av utgi/ier och inkomster

Milj kr 3 8004 3 600-l 3 400«

Finansieringskapital 3 200* 3 000- 2 800 2 600 2 400-

F inansieringskapital 2 200 2 000- 1 800- 1 600- 1 400- 1 200 n 1 000-

n.._c

800_

.ü Disponibelt stamkapital

600 n p o l

400 “ 200 -

Disponibelt stamkapital

1960 1962 1 964 1966 1968 1970 1972 År -200 - Diagram 3.28 Primär- -400 konununer respekt/ite -600landsting. Finansierings-

-1- primärkommuner kapital. Löpande priser. Mi/j kr. n... landsting

dovisade detta år vissa speciella finansiella poster i samband med att landstinget övertog anläggningstillgångar från kommunen.

De kraftigaste svängningarna i det disponibla stamkapitalet redovisas for primärkommunerna, som dock såväl vid början som slutet av perioden redovisar ett disponibelt stamkapital mycket nära 0. Av tabellerna 3.57 och 3.58 framgår att landstingens finansieringskapital ökat snabbare än primärkommunernas under perioden, räknat i löpande priser. När finansieringskapitalet ställs i relation till de externa utgifterna visar det sig dock att varken landsting eller primärkommuner kunnat öka sitt finansieringskapital i takt med de ökade utgifterna. Landstingens finansieringskapital utgör en högre andel av de externa utgifterna under hela perioden än primärkommunernas. Skillnaden är dock betydligt mindre i slutet än i början av perioden. vilket framgår av diagram 3.29.

I tabellerna 3.57 och 3.58 redovisas finansieringskapitalet och dess mest betydande positiva och negativa delposter. För såväl primärkommuner som landsting gäller att kapitalbudgetens förskott ökat snabbare än reservatio-

av Lugi/tet och inkomster e 143

Utvecklingen

Tabell 3.57 Primärkommuner. Finansieringskapital. Löpande priser

1962 1964 1966 1970 1972

Dri/ika/tita/ milj kr 2 488 2 774 2 779 2 939 3 305

index 100 lll 112 118 133 därav

Driftfontler 1+) l 779 1 963 2 091 2230 2 362

Överskolt (+) 535 572 560 889 1 031

Disponihelt stunt/capital milj kr 300 46 -119 -520 l därav

Kapitalfonder (+) l 225 1 436 l 726 2 912 3 066

Kapitalbudgetens reservationer (+) 2 644 3 841 5 356 5 492 5 561

Kapitalbudgetens förskott (-) -3 497 -5 126 -7 069 -8 750 -3 497

Simuna _/ittansierittgskapilal milj kr 2 788 2 820 2 660 2 419 3 306

index 100 101 95 87 119

nerna. Under perioden 1962-1967 ökade Förskotten med i genomsnitt 9 procent per år För primärkommunerna och 11 procent för landstingen. Reservationerna ökade med 8 respektive 9 procent under samma period. För landstingens kapitalfonder redovisas årliga genomsnittliga ökningar med 14 procent mot 9 procent för primärkommunernas kapitalfonder. Driftfonderna ökade endast med 3 procent per år för primärkommunerna och 5 procent För landstingen.

Finansieringskapitalets Förändringar ger en viss uppfattning om likviditetens utveckling. Som komplement redovisas i diagram 3.30 ytterligare ett par likviditetsmått. Uppgifter om primärkommunernas och landstingens likviditet återfinns också i tabellerna B44 och B45 i bilaga 3.

Procent

60-

30- \

;xå

20-

\ø§\

\ \Vø 10-

Diagram 3.29 Primär-

I I I I I I I V I l kommuner respektive

1960 1962 1964 1966 1968 1970 1972 År

Iam/sting. Finansierings-

kapita/ i procent av

:- primärkommuner

totala externa utgi/ier.

--- landsting Löpande priser.

144 Utvecklingen av tztgj/ier och inkomster

Tabell 3.58 Landsting. Finansieringskapital. Löpande priser 1962 1964 1966 1970 1972 Dri/ikapi/al milj kr 640 634 667 l 358 1 618 index 100 99 104 212 253 därav

därav Kapitalfonder (+) 252 173 306 678 894 Kapitalbudgetens reservationer (+) 710 l 144 1 593 1 728 l 698 Kapitalbudgetens förskott (-) -666 -1 016 -l 337 -1 864 -1 847

Simuna _finansieringskapila/ milj kr 938 93] 1 226 1 880 2 344 index 100 99 131 200 250

Av diagram 3.30 framgår att landstingens likviditet minskade mycket påtagligt under perioden. Den var dock under hela perioden högre än primärkommunernas. Primärkommunernas likviditet mätt såsom likvida medel i relation till kortfristiga skulder låg från 1961 och till 1969 strax under l. Från 1970 och perioden ut var relationen ungefär 0.5. De finansiella förhållandena är mycket varierande inom olika kommuner. En uppdelning av primär-

Likviditet \ I = Balanslikviditet (omsättningstigångar/kortfristiga skulder) 9.00 lI = Kassalikviditet (likvida medel/kortfristiga skulder) \\ \ s,0o \--\ \ “ \ 7,00- \ \ \ \ \ x 6,00- \\\ \\ \\ \\ 5,00 \\/é\

4 00- v \\ z __§\ z \\ \\ \\*ø\ --- 3 00- . \ \,z \\ Landsting 2,00- I \,__ l ;å Primärkommur 1,00 Diagram 3.30 Primär» kommuner respektive landsting. Lilwiditei. 1960 1:562 1964 1666 1968 1970 1972 År

Utvecklingen av utgifter och inkomster 145

kommunerna i storleksgrupper visar tex en betydligt sämre lividitet För de största kommunerna jämfört med de mindre och medelstora.

Behovet av en hög likviditet kan också ha minskat som en följd av en utbyggd finansiell planering inom såväl primärkommuner som landsting.

3.7.2 Primärkommuner I tabellerna B 26 och B 27 i bilaga 3 redovisas primärkommunernas finansiering av driftbudget respektive kapitalbudget. I tabell B26 ingår på kostnadssidan samtliga driftkostnader. dvs även interna poster. Finansieringen redovisas i procent av driftkostnader, överforingspost och nettoökning av driftkapitalet. För en redovisning av innehållet i de olika linansieringsposterna hänvisas till avsnitt 3.7.1.

Drifrbzizigetens _linansiering I diagram 3.31 redovisas uppgifter ur tabell B 26 för några år under perioden.

Av diagram 3.31 framgår att den allmänna kommunalskatten täckte ungefär 40 procent av driftbudgetens kostnader under perioden. De statliga bidragens betydelse har ökat något mot slutet av perioden och svarade 1972 for ungefär 20 procent av driftbudgetens finansiering. Utbyggnaden av den interna redovisningen framgår av de interna intäkternas successivt ökade omfattning.

Kapiralbudgetens finansiering l diagram 3.32 redovisas uppgifter ur tabell B27 i bilaga 3 som belyser kapitalbudgetens finansiering.

Procent 1001

v Skatteutjämningsbidrag 9°

Statliga driftbidrag 80.

Interna intäkter 70_ 60- externa intäkter

E Övriga 501

Rörelseintäkter 40. 30%

Allmän kommunalskatt 20_ 10-

Diagram 3.31 Primärkom-

1962 1964 1966 1970 1972 År muner. Finansiering av

drifrbudgeren.

a nettominskning av driftkapital Löpande priser.

lO

146 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Procent 100_ Investeringsbidrag från staten 90_ 80_ Nya lån 70A 50_ 50_ _ Övriga kapitalinkomsterb Försäljning av anläggnings- 40- tillgångar 30_ 20_ skattemedel (avskrivningar och överföringspostl 10_

Diagram 3.32 Primärkom- 1962 1964 1966 1970 197 År muner. Finansiering av kapitalbudgeten a nettominskning av disponibelt stamkapital Löpande priser. b inklusive övriga investeringsbidrag

På utgiftssidan i tabell B 27 redovisas kapitalutgifterna samt nettoökningen av disponibelt stamkapital. Kapitalutgifterna har i det statistiska grundmaterialet betraktats som helt externa under perioden. Avskrivningar och överföringspost på inkomstsidan utgör däremot en intern överföring av skattemedel från drift- till kapitalbudget. Som nämnts i avsnitt 3.7.1 har överföringspostens storlek varierat under perioden, och av tabellen framgår att de överförda skattemedlen svarat for en andel av kapitalbudgeten som varierat från 37 procent (l 964) till 47 procent (1967 och 1969). De långfristiga lånen har likaså täckt varierande andel av kapitalbudgeten. l samband med den kraftiga nyupplåningen 1962 finansierades 37 procent av kapitalbudgeten med lån jämfört med 25 procent 1961 och 1970. De statliga investeringsbidragen svarade för ungefär 10 procent av fnansieringen under större delen av perioden. 1972 steg andelen till 13 procent i samband med den kraftiga höjningen av statsbidragen detta år. Det framgår av redovisningen i diagram 3.32 att 1970 var ett mycket speciellt år från linansieringssynpunkt för kommunerna. Det disponibla stamkapitalet svarade detta år för 9 procent av kapitalbudgetens finansiering medan nyupplåningen som nämnts utgjorde en ovanligt låg andel. lnvesteringsverksamheten var intensiv detta år. bl a i de primärkommuner som upphörde 1971. Dessa kommuner finansierade sina investeringar med egna medel i högre grad än övriga jämförbara kommuner. Dessutom tvingades många kommuner att använda eget kapital till investeringsutgifterna på grund av svårigheterna att ta upp lån.

3.7.3 Landsting 1 tabellerna B28 och B29 i bilaga 3 redovisas landstingens finansiering av driftbudget respektive kapitalbudget.

Utvecklingen av utgifter och inkomster 147

Procent 100 _

Skatteutjämningsbidrag

_

9° “

_ Statliga driftbidrag

80 . ..

lnterna intakter

70 -

. . .. b

Övriga externa intakter

60_

w _

40 -

Allmän kommunalskatt

30_

(landstingsskatt)

10 _

1 962 1 964 1966 1970 1972 År

Diagram 3.33 Landsting.

Finansiering av driftbud-

a nettominskning av driftkapital geten

b inklusive rörelseintäkter Löpande priser.

För en närmare redovisning av tabellernas uppställning hänvisas till avsnitt 3.7.2 där motsvarande tabeller för primärkommunerna behandlats. De olika finansieringsposterna har beskrivits i avsnitt 3.7.1.

Dri/tbudgetens finansiering l diagram 3.33 redovisas uppgifter om driftbudgetens finansiering för vissa år under perioden.

Den allmänna kommunalskatten har en betydligt större betydelse för landstingen än för primärkommunerna. Som framgår av tabell B28 i bilaga 3 har landstingsskatten finansierat mellan 55 och 70 procent av driftbudgetens kostnader under perioden 1962-1972. Bidragen från staten ökade i betydelse i samband med mentalsjukvårdens överförande till landstingen. 1967 finansierades drygt 20 procent av driftbudgeten med bidrag från staten men de sista åren av perioden hade andelen sjunkit till 15 procent.

Den interna redovisningen har successivt ökat i omfattning under perioden i samband med införandet av en standardkontoplan för landstingen 1963 vilken sedan ersattes av L-planen. De interna posterna påverkar redovisningen framför allt under periodens sista år och försvårar en jämförelse med tidigare år.

Kapita/budgetens finansiering I tabell B 29 i bilaga 3 redovisas kapitalbudgetens finansiering och i diagram 3.34 motsvarande uppgifter för vissa år under perioden.

Från driftbudgeten överförda skattemedel finansierade omkring 70 procent

148 Utvecklingen av ittgifter och inkomster

Procent 100

Investeringsbidrag från

90* staten

80-

Nya lån

70 / ›

a

a

60- Övriga kapitalinkomsterb

50_

40- . .

skattemedel (avskrivningar

och överföringspost)

30_

20-

10-

_

1966 1970 1972 År Diagram 3.34 Landsting. Finansiering av kapitalbud- a nettominskning av disponibelt stamkapital getert. b inklusive försäljning av anläggningstillgångar Löpande priser. samt övriga investeringsbidrag

av landstingens kapitalutgifter åren 1965 till 1968. Mot slutet av perioden sjönk andelen under 60 procent. Skattefinansieringen av kapitalutgifterna var under hela perioden väsentligt högre for landstingen än for primärkommunerna. Nyupplåningen var däremot av mindre omfattning i landstingen men ökade under slutet av perioden. 1971 och 1972 finansierades drygt 20 procent av kapitalbudgeten med lån.

lnvesteringsbidragen från staten ökade i betydelse under perioden. framför allt från 1968 och med en speciellt kraftig höjning 1972. Detta är finansierade de statliga bidragen 15 procent av kapitalbudgeten.

Liksom for primärkommunerna var 1970 speciellt i linansieringshänseende också för landstingen. Detta år finansierades närmare ll procent av kapitalutgifterna med eget kapital, bl a på grund av den låga upplåningen. lnvesteringsverksamheten var samtidigt mer intensiv än 1969.

3.8 Personal

1 detta avsnitt behandlas sysselsättnings- och löneutvecklingen inom den kommunala sektorn. 1 avsnitt 3.8.1 görs en redovisning av personalutvecklingen enligt nationalräkenskaperna hos primärkommuner och landsting sammantagna. Den sektoruppdelning som tillämpas är samma som i avsnittet om kommunal konsumtion, dvs de kommunala affársverken ingår ej.

Det är inom den forvaltningsmässiga verksamheten som den snabba expansionen hos primärkommunerna skett. Sysselsättningsutvecklingen inom den affärsmässiga verksamheten har varit relativt sett långsammare varfor

Utvecklingen av utgifter och inkomster 149

dess andel av den totala kommunala sysselsättningen minskat under perioden 1960-1972.

1 avsnitt 3.8.2 och 3.8.3 görs en redovisning av personal- och löneutvecklingen inom primärkommuner och landsting var for sig. Denna redovisning börjar först 1965, eftersom det statistiska underlaget för 1960-1964 är bristfälligt.

3.8.1 Primärkommuner och landsting Sysselsättningsutvecklingen framgår av tabell B48 i bilaga 3.

A nta/ sysselsatta Sysselsättningsutvecklingen under perioden 1960-1972 har framför allt präglats av en snabb ökning av antalet anställda inom den offentliga sektorn och då främst inom primärkommuner och landsting.

1 näringslivet är däremot antalet sysselsatta lägre 1972 än 1960. l tabell 3.59 redovisas antal sysselsatta hos kommunala och statliga myndigheter samt inom näringslivet.

Det bör observeras att värdena för statliga myndigheter har reducerats for de värnpliktiga vilket inte görs i nationalräkenskaperna. Till näringslivet räknas här också de kommunala och statliga affársverken samt bolagen.

Under hela perioden har antalet sysselsatta hos kommunala myndigheter ökat med i genomsnitt 8 procent per år, medan motsvarande uppgång for den statliga sektorn har varit 3 procent per år. Näringslivet har i stället uppvisat en sysselsättningsminskning på nästan en halv procent per år.

Den betydligt snabbare ökningen av antalet anställda hos kommunala myndigheter jämfört med övriga sektorer har medfört att deras andel av sysselsättningen i riket ökat från 7 procent 1960 till 17 procent 1972. De statliga myndigheterna har ökat sin andel av den totala sysselsättningen från 4 till 6 procent. Denna utveckling framgår av diagram 3.35.

Tabell 3.59 Antal sysselsatta i kommunala och statliga myndigheter samt näringslivet. Index 1960 = 100

1960 1964 1968 1972

Kommunala myndigheter antal 264 600 335 000 451 100 635 800

index 100 127 170 240

Statliga myndigheter antal 145 900 167 100 185 400 214 200

index 100 115 127 147

Näringslivet antal 3 154 100 3 180 100 3 075 100 3 001 400

index 100 101 97 95

150 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Procent

100-i

Statliga myndigheter 90- Primärkommu ner och landsting

Näringslivet

Diagram 3.35 Antal .sysselsatta i olika sektorer i procent av totala antalet sysselsatta. 1960 1964 1968 1972 År

Den offentliga sektorns snabba andelsökning vad gäller antal sysselsatta ger dock inte en helt korrekt bild av sysselsättningsandelen, eftersom deltidsarbete är mer förekommande inom den offentliga sektorn och då särskilt inom primärkommuner och landsting. Detta kommer att framgå av redovisningen av antalet arbetstimmar längre fram i detta avsnitt.

Den stora ökningen av antalet anställda beror på den snabba utbyggnaden inom så personalkrävande områden som socialvård och hälso- och sjukvård. Detta framgår av tabell 3.60.

Tabell 3.60 Kommunala myndigheter. Antal sysselsatta totalt samt inom vissa verksamhetsområden. Index 1964 = 100

1960 1964 1968 1972

Kommunala myndigheter antal 264 600 335 000 451 100 635 800

index 79 100 135 190

Socialvård antal 62 800 100 200 171 300

index 100 160 273

Hälso- och sjukvård antal 90 600 114 900 171 200 243 500

index 79 100 149 212

Utvecklingen av utgifter och inkomster 151

Ändamålsuppdelningen i tabell 3.60 är samma som i avsnittet om kommunal konsumtion (34). Medan antalet totalt under perioden 1964-1972 haft en öksysselsatta om 8 procent per år har de anställda inom socialvården och hälsoningstakt och sjukvården ökat med 13 respektive 10 procent per år. Socialvårdens snabba sysselsättningsökning förklaras i Första hand av den inom åldringsvården samt barnomsorgen. Inom åldsnabba utbyggnaden ringsvården är det framför allt perioden 1965-1970 som uppvisat en kraftig sysselsättningsexpansion. Det är främst den sociala hemhjälpen för pensionärer och handikappade som undergått en snabb utbyggnad. Medan antalet 1965 uppgick tilI 143 873 hade detta antal 1970 ökat hjälpta personer till 251617, en ökning med 75 procent. För har sysselsättningsökningen varit snabb under hela barnomsorgen 1964-1972. Utbyggnaden av barnstugor var mycket snabb under perioden vilket förklarar den stora personalökningen inom detta område. perioden Hälso- och sjukvården har haft en stor sysselsättningsexpansion framför allt från 1967 till 1971. 1967 ökade antalet sysselsatta med 27 700 personer bl a beroende av mentalsjukvården från staten. på överförandet Den ovan beskrivna utvecklingen betyder att såväl socialvården som hälso- och sjukvården ökat sina andelar av totala antalet sysselsatta inom kommunala myndigheter. Medan andelen anställda inom socialvården 1964 svarade för 20 procent av totala antalet sysselsatta har motsvarande andel 1972 ökat till 27 procent. För hälso- och sjukvården har sysselsättningsandelen ökat från 34 procent 1960 till 38 procent 1972. kan nämnas att anställda inom central Förvaltning minskat Som jämförelse sin andel från 5 procent 1960 till 3 procent 1972.

Antal arbetstimmar Den snabba sysselsättningsökningen räknat i antal sysselsatta inom socialvården och hälso- och sjukvården beror bl a på att förekomsten av deltidsarbete är särskilt utbredd här. 1 nationalräkenskaperna görs också en omräkning av antal sysselsatta till antal arbetstimmar. Antalsuppgifterna då med den arbetstid per sysselsatta branschvis som erhålls multipliceras från SCB:s arbetskraftsundersökningar. Det bör observeras att omräkning till arbetstimmar är särskilt svår inom områdena undervisning och socialvård. mätt i timmar framgår av tabell 3.61. Sysselsättningen

Tabell 3.61 Kommunala myndigheter. Sysselsättning i timmar

1960 1964 1968 1972

Totalt milj arbetstimmar 415,20 507,12 646,23 856,62 index 82 100 127 169 Socialvård milj arbetstimmar . . 84,73 133,38 213,15 index 100 157 252 Hälso- och sjukvård milj arbetstimmar 160,27 193.95 275,12 358,43 index 83 100 142 185

152 Utvecklingen av utgifter och inkomster

Jämfört med antalsredovisningen har sysselsättningen i timmar för samtliga kommunala ändamål under perioden 1964-1972 ökat med 7 procent per år, dvs 1 procentenhet lägre ökningstakt.

Motsvarande sysselsättningsökning inom socialvården respektive hälsooch sjukvården har uppgått till 12 respektive 8 procent per år. Detta innebär 1 respektive 2 procentenheters lägre ökningstakt än om ingen korrigering för deltid görs. Här kan då konstateras att de deltidsanställda mer

betyder inom hälso- och sjukvården än inom socialvården.

De i tabell 3.61 redovisade sysselsättningsuppgifterna används också för fastprisberäkningen av lönerna som ingår i den kommunala konsumtionen i avsnitt 3.4.

3.8.2 Primärkommuner

3.8.2.1¶Sysselsättningsutvecklingen

Antal anställda -1 detta avsnitt redovisas uppgifter för perioden 1965-1973 (se tabell B49 i bilaga 3). För 1960-1964 saknas tillförlitligt statistikunderlag. Orsaken till att 1973 också medtagits är den statistikomläggning som ägde rum mellan 1971 och 1973. För åren till och med 1971 avsåg redovisningen den 1 oktober undersökningsåret. Från och med 1973 har dock redovisningstidpunkten ändrats till den 1 mars. Därför har någon undersökning avseende 1972 ej genomförts. Till skillnad från avsnitt 3.8.1 omfattar antalet anställda här såväl förvaltning som affärsmässig verksamhet.

Antalet anställda hos primärkommunerna har under perioden 1965-1973 ökat från 268 405 till 460 099. Detta framgår av tabell 3.62.

Tabell 3.62 Primärkommuner. Antal anställda. lndex 1965 = 100

1965 1968 1970 1973

Heltid

Deltid

Tora/ta

”inklusive anställda i vissa skolformer som ej ingår i redovisningen av heltrds- och deltidsanställda. b Dessutom tillkommer ca 26000 dagbarnvårdare

Utvecklingen av utgifter och inkomster 153

De huvudmannaskapsförändringar som genomfördes 1971 medförde att ca 20 000 anställda överflyttades från Stockholms kommun till Stockholms landsting, medan upplösningen av Gotlands läns landsting medförde en ökning av primärkommunernas personal med ca 1500.

Antal anställda har under perioden 1965-1973 ökat med i genomsnitt 8 procent per år. Ökningen beror huvudsakligen på den Förvaltningsmässiga verksamhetens expansion, vars sysselsättningstillväxt varit något högre än för verksamheten totalt. Andelen sysselsatta inom förvaltningen i förhållanden till totala antalet sysselsatta har därmed ökat från 94 procent 1965 till 95 procent 1973.

Den affärsmässiga verksamheten spelar följaktligen i sysselsättningshänseende en mycket liten roll. Som jämförelse kan nämnas att den affärsmässiga verksamhetens driftkostnader 1965 svarade för 20 procent av primärkommunernas totala driftkostnader.

Jämförs den redovisade utvecklingen för heltidsanställda och deltidsanställda framgår att medan de heltidsanställda ökat med i genomsnitt 6 procent per år har ökningen för den deltidsanställda personalen varit 10 procent. Den deltidsanställda personalens andel av totala antalet anställda har därmed ökat från 37 procent 1965 till 43 procent 1973.

Studeras könsfördelningen bland den deltidsanställda personalen 1973 finner man att kvinnorna svarade för hela 95 procent av totala antalet deltidsanställda.

Som redovisats i avsnitt 3.8.1 har socialvården svarat för den snabbaste sysselsättningsuppgången. Socialvârden svarade 1973 också for det största antalet deltidsanställda. 126817 personer.

Antal lie/årsarbetare Eftersom den största ökningen av den kommunala sysselsättningen skett bland den deltidsanställda personalen beskriver en redovisning av antal anställda oavsett arbetstid inte den faktiska sysselsättningsökningen. Därför redovisas i tabell 3.63 en omräkning av hel- och deltidsanställda till sk helårsarbetare. Vid omräkningen har Svenska kommunförbundets schablonmässiga vägningstal använts. Detta innebär att deltidsanställda fått vikten 0,6 mot 1,0 för heltidsanställda.

Ökningen av antalet helårsarbetare har varit något långsammare än av antalet anställda oavsett anställningsform. Med hänsyn till att den deltidsanställda personalen betyder så mycket torde en alternativ omräkning till helårsarbetare som bygger på sysselsättningsgrad ge en större skillnad mellan de två metoderna att mäta sysselsättningen.

Tabell 3.63 Primärkommuner. Antal helársarbetare. Index 1965 = 100

1965 1968 1970 1973

Antal helårsarbetare 228 600 308600 354600 381 100

index 100 135 155 167

154 Utvecklingen av utgifter och inkomster

3.8.2.2 Löneutvecklingen Jämförs löneutvecklingen för olika personalkategorier inom primärkommunerna Förekommer ganska stora variationer (se tabell B 51 i bilaga 3). De klart lägsta löneökningarna registreras för tjänstemännen, som haft en löneökning på knappt 50 procent 1967-1973. Låglönegrupper som Städpersonal, hemsamariter och skolmåltidspersonal har däremot lätt löneökningar som varit ca 30 procentenheter högre än tjänstemännens för motsvarande period. Utvecklingen har varit särskilt snabb sedan 1971, på grund av bla den låglöneprofil som avtalsrörelsen 1971 hade. Lönesumman för arbetstagare som ej arbetar enligt tjänstemannaavtal utgjorde 1973 3 770 milj kr, vilket motsvarade 28 procent av primärkommunernas totala lönesumma detta år. En låglönesatsning inom primärkommunerna betyder därför relativt mycket även för primärkommunernas driftkostnader.

3.8.3 Landsting 3.8.3.1 Sysselsättningsutvecklingen Antal anställda Den snabba expansionen inom landstingens verksamhetsområden har resulterat i en mycket snabb ökning av antalet anställda. Liksom i avsnitt 3.8.2.1 omfattar redovisningen i detta avsnitt perioden 1965-1973 (se tabell B 50 i bilaga 3).

Av tabell 3.64 framgår att antalet anställda under den beskrivna perioden ökat mer än två och en halv gång med en mycket olikartad utveckling för hel- och deltidsanställda. .

Det bör observeras att redovisningsprincipen för timavlönade från oc med 1970 års redovisning är ändrad så att samtliga som erhållit lön under undersökningsmånaden medtages. Tidigare ingick endast de som utfört arbete undersökningsdagen.

De huvudmannaskapsförändringar som inträffat under perioden har naturligtvis påverkat ökningen av antalet anställda. Mentalsjukvårdsreformen medförde bl a en ökning av antalet anställda med ca 16 000 och Stockholms inträde i landsting medförde som nämnts en ökning av antalet med ca 20 000.

Tabell 3.64 Landsting. Antal anställda. lndex 1965 = 100

1965 1968 1970 1973

Utvecklingen av zitgifter och inkomster 155

Jämfört med primärkommunerna spelar den deltidsanställda personalen hos landstingen en mycket stor roll. Detta beror framför allt på att hälsooch sjukvården kan erbjuda deltidsarbete i mycket större omfattning än andra verksamheter. Medan den heltidsanställda personalen 1965 utgjorde 74 procent av samtliga landstingsanställda hade denna andel 1973 minskat till 57 procent. Under samma period hade nämligen den deltidsanställda och timanställda personalen haft en ökningstakt som varit mer än dubbelt så hög som for heltidsanställda.

Den snabba ökningen av antalet landstingsanställda beror naturligtvis främst på den personalkrävande verksamheten inom hälso- och sjukvården. Arbetstidsförkortningar som genomförts successivt har medfört ett stort nytillskott av personal. då verksamhetens struktur inte medger personalbesparande rationaliseringar i någon större omfattning.

Antal hav/årsarbetare För landstingen med sin stora deltids- och timanställda personal är en omräkning till helårsarbetare ännu mer motiverad för att belysa den faktiska sysselsättningsutvecklingen. Omräkningen bygger på Landstingsförbundets vägningstal som före 1973 schablonmässigt beräknades till 0,5 för deltidsoch 0,33 för timanställda. 1973 har vägningstalen 0,62 respektive 0,35 använts för deltids- respektive timanställda.

En sådan omräkning ger som resultat att antalet helårsarbetare ökat 1965-1973 från 73 923 till 179 219 (se också tabell B 501 bilaga 3). Den årliga förändringen skulle därmed bli 12 procent eller 1 procentenhet lägre än ökningen av totala antalet anställda.

3.8.3.2 Löneutvecklingen Även inom landstingen har löneutvecklingen varit gynnsammast för de grupper som ej avlönas enligt tjänstemannaavtalen (se tabell B 52 i bilaga 3). Skillnaderna mellan dessa grupper är dock inte så stora som hos primärkommunerna.

Medan tjänstemannagruppernas (inklusive läkare) lönelyft varit sammanlagt 45 procent 1967-1973 har övriga arbetstagare inom landstingen haft löneökningar på ca 60 procent.

Liksom hos primärkommunerna är det framför allt från och med 1971 som löneutvecklingen varit förhållandevis snabb. En låglönesatsning liknande den som 1971 års avtalsrörelse innebär betyder mera för landstingen än för primärkommunerna. 1973 utgjorde lönesumman under undersökningsmånaden för personal tillhörig L-ABK-avtalet (kollektivavtal för “övriga” arbetstagare), där större delen av de lågavlönade finns, drygt 50 procent av den totala lönesumman.

sou 1976:45 157

4 i olika

Utvecklingen kommuntyper

4.1¶Indelning i kommuntyper

För att belysa den kommunalekonomiska utvecklingen i skilda kommuner har KEU delat in kommunerna i ett antal olika kommuntyper. Med hänsyn till Förändringar under perioden 1960-1972 har det visat sig svårt att arbeta med jämförelser för hela perioden. Jämförelse mellan kommungrupper har därför gjorts endast för perioden 1968-1972.

Kommunerna har grupperats enligt 1974 års kommunindelning. Uppgifter för de kommuner som berörts av indelningsförändring har framtagits genom direkt summering av uppgifter från de kommuner som senare sammanlagts. Vid uppdelning av en gammal kommun till två eller flera “nya” används folkmängden som fördelningsmall. Kostnaderna och intäkterna har fördelats i samma proportioner som folkmängden.

Vid indelningen i olika kommuntyper används 1970 års värden. Indelningen för perioden är fast, dvs en kommun som 1970 tillhör en grupp har hänförts till denna under samtliga år i perioden 1968-1972, även om dess egentliga tillhörighet har ändrats under perioden. 1970 har valts dels för att det ligger mitt i perioden, dels för att underlag för flera av indelningsgrunderna endast insamlas i samband med statistiska centralbyråns folk- och bostadsräkning.

Vid grupperingen av kommunerna har gällt två villkor som båda måste uppfyllas samtidigt. A) Antalet kommuner i gruppen är inte mindre än fem (för landstingen

två). B) Kommunerna/landstingen i gruppen svarar för minst fem procent av

de totala nettokostnaderna.

Primärkommuner l de olika grupperna for primärkommuner ingår inte Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland. Orsaken härtill är att dessa kommuner varit landstingsfria under hela eller delar av perioden 1968-1972. l tabellerna B53 samt B 60-B 65 i bilaga 3 redovisas uppgifter även för Stockholm. Göteborg, Malmö och Gotland.

l tabell 4.1 redovisas de olika indelningsgrunderna för primärkommuner samt antalet kommuner och invånare i de olika grupperna.

158 Utvecklingen i olika kommumyper sou 197545

Tabell 4.1 Primärkommunernas indelning i kommuntyper samt antalet kommuner och invånare i de olika grupperna.

Antal kommuner Antal invånare

enligt 1974 års 1970-01-01

kommunindelning Be/b/kningsszorlek

BclblkningszIlveckling Förändring av folkmängden under femårsperioden 1965-1970

BelblkningssIrukrur Andel av befolkningen i förvärvsarbetande ålder samt kvoten barn/pensionärer. Andel 16-66 år Kvot bam/pensionär

Tälor/:erad Andel av befolkningen som bor i tätona

SkaIIc/crq/ib i procent av mødelskarløkrq/iøn

Geografisk belägen/zei Fördelning på stödområden enligt SFS 1972:831

f För definition av tätort. se bilaga 1. [7 För deñnition av lskattekraft. se bilaga 1.

Utvecklingen i olika kommunryper 159

Sambandet mellan några av de redovisade indelningsgrunderna framgår av tabellerna 4.2-4.5. Redovisningen i dessa tabeller avser procentuell andel av rikets invånarantal. Det bör uppmärksammas att summan av de redovisade procentsatserna blir endast 81 procent, vilket beror på att de landstingsfria kommunerna Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland som tidigare nämnts inte ingår i kommungrupperna.

Av tabell 4.2 framgår att mer än hälften av kommunerna under 20 000 invånare ingår i gruppen befolkningsminskande kommuner. De snabbt befolkningsökande kommunerna återfinns i huvudsak bland kommuner över 20 000 invånare.

Tabell 4.3 visar som allmän tendens att skattekraften är högre ju större kommunen är. Av kommunerna med skattekraft över 1l0 procent av medelskattekraften återfinns de flesta bland Stockholms förortskommuner.

Tabell 4.2 Samband mellan indelningen av primärkommuner efter befolkningsstorlek och befolkningsutveckling. Procent av invånarantalet 1970-01-01

Befolkningsutveckling Befolkningsstorlek

-9 999 10000- 20 000- 50000- 100000- Summa

19 999 49 999 99 999

Befolkningsminskande kommuner 4.8 9.2 8,3 4,0 - 26,3 Befolkningsökning mindre än 10 “n 1,9 5.5 15,4 7,8 8,3 38,9 Befolkningsökning mer än l0 “n 0,3 2,0 7,6 4.5 1,6 15.9

Summa 7,0 16.6 31.3 16.2 9,9 81,0

Tabell 4.3 Samband mellan indelningen av primärkommuner efter befolkningsstorlek och skattekraft i procent av medelskattekraften. Procent av invanaruntalet 1970-01-01

Skattekraft i procent Befolkningsstorlek av medelskattekraften

-9 999 10000- 20 000- 50 000- 100000- Summa

19 999 49 999 99 999

160 Utvecklingen i olika kommumyper

l de befolkningsminskande kommunerna är skattekraften i regel lägre än i befolkningsökande kommuner. Detta framgår av tabell 4.4 De kommuner som under perioden 1965-1970 Ökat invånarantalet med mer än 10 procent har i allmänhet den högsta skattekraften.

Av tabell 4.5 framgår att skattekraften är lägre inom stödomrâdena än i övriga landet. Det värde som for inre stödområdet redovisas för skattekraft över 110 procent av medelskattekraften avser Kiruna och Jokkmokks kommuner.

Vissa andra rätt självklara samband skall också nämnas. De små kommunerna, invånarmässigt, har i allmänhet låg tätortsgrad. Dessa kommuner har vanligen en lägre andel förvärvsarbetande och en hög andel pensionärer.

Tabell 4.4 Samband mellan indelningen av primärkommuner efter befolkningsutveckling och skattekraft i procent av medelskattekraften. Procent av invånarantalet 1970-01-01

Skatlekraft i procent av Befolkningsutveckling medelskattekraften

Befolknings- Befolknings- Befolknings- Summa

minskande ökning ökning

kommuner mindre än mer än

10 procent 10 procent

Tabell 4.5 Samband mellan indelning av primärkommuner efter geografisk belägenhet och skattekraft i procent av medelskattekraften. Procent av invånarantalet 1970-01-01

Skattekraft i procent av Geografisk belägenhet medelskattekraften

lnre stöd- Allmänna Övriga Summa

området stödområde!

Utvecklingen i olika kommuntyper 161

Tabell 4.6 Landstingens indelning i kommuntyper och antalet invånare i de olika grupperna.

Landsting Antal invånare

1970-01-01

Befolkningsslorlek -199 999 Kronoberg, Blekinge, Halland och Jämtland 639 231 200 000-399 999 Uppsala, Södermanland, Östergötland, Jönkö- 4 305 365 ping, Kalmar, Kristianstad, Göteborgs- och Bohus, Skaraborg, Värmland, Örebro, Västmanland, Kopparberg, Gävleborg, Västernorrland, och Norrbotten 400 000- Malmöhus och Älvsborg 850 007

Befolkningsutveckling Befolkningsminskande landsting Värmland, Kopparberg, Västernorrland, l 221 080 Jämtland och Norrbotten _ Befolkningsökning mindre än 5 % Södermanland, Östergötland, Jönköping, Krono- 3 467 494 berg, Kalmar, Blekinge, Kristianstad, Göteborg- och Bohus, Älvsborg, Skaraborg, Örebro, Gävleborg och Västerbotten Befolkningsökning mer än 5 96 Uppsala, Malmöhus, Halland och Västmanland l 106 029

Befolkningssrruktur Andel 16436 år Kvot barn/ pensionärer __ stöne än 66 % Kristianstad, Malmöhus,0rebro, Västmanland, l 525 000 och Västernorrland 64-66 % större än 1,74 Uppsala,Södermanlanmöstergötland, 2 738 805 Kronoberg, Blekinge, Halland, Göteborgs- och Bohus, Älvsborg, Skaraborg, Västerbotten och Norrbotten 64-66 96 mindre än 1,74 Kalmar, Värmland, Kopparberg och Gävleborg l 099 595 Jönköping och Jämtland 431 203 mindre än 64 96

Tätortsgrad: - 69,9 % tätortsbefolkning Kronoberg, Halland, Skaraborg, Värmland, l 261 394 Jämtland och Västerbotten

4 533 209 70,0-100,0 % tätortsbefolkning Uppsala, Södermanland, Östergötland, Jönköping, Kalmar, Blekinge, Kristianstad, Malmöhus, Göteborgs- och Bohus, Älvsborg, Örebro, Västmanland, Kopparberg, Gävleborg, Västernorrland och Norrbotten SkaItekrq/r i procent av medelskairekrqfren -89 k, Kalmar och Jämtland 368 308 90-99 % Jönköping, Kronoberg, Blekinge, Kristianstad, 3 358 889 Halland, Göteborgs- och Bohus, Älvsborg, Skaraborg, Värmland, Kopparberg, Gävleborg, Västernorrland och Västerbotten 100- % Uppsala, Södermanland, Östergötland, Malmö- 2 067 406 hus, Örebro, Västmanland och Norrbotten

Geografisk belägenhet” lnre stödområdet Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och 890 983 Norrbotten stödområdet Värmland, Kopparberg och Gävleborg 857 445 allmänna Ovriga Uppsala, Södermanland, Östergötland, Jönkö- 4 046 175 ping, Kronoberg, Kalmar, Blekinge, Kristianstad, Malmöhus, Halland, Göteborgs- och Bohus, Älvsborg, Skaraborg, Örebro och Västmanland

41 Vid indelningen räknas landsting med kommuner inom inre stödområdet som tillhörigt inre stödområdet.

,

162 Urvecklingen i olika kommuntyper

Flertalet kommuner med snabb befolkningsökning har också en hög andel barn och förvärvsarbetande medan befolkningsminskande kommuner ofta har många pensionärer och låg andel av befolkningen i förvärvsarbete. Det finns också ett klart samband mellan kommuner med snabb ökning av befolkningen och kommuner med hög tätortsgrad. Kommuner med minskande befolkning har vanligen låg tätortsgrad.

Skattekraften är i allmänhet högre i kommuner med stor andel av befolkningen i Förvärvsarbetande åldrar. Kommuner med hög andel barn har i genomsnitt något högre skattekraft än kommuner med större andel pensionärer. Skattekraften ökar vanligen med högre tätortsgrad.

Landsting Vid grupperingen av landstingen har Kalmar läns landsting, som fore 1971 var delat i två, För hela perioden betraktats som en enhet. I landstingsgrupperna ingår inte Gotlands läns landsting som upphört under perioden. Ej heller ingår Stockholms läns landsting som fr o m 1971 övertagit sjukvård m m från Stockholms kommun. För Gotlands läns landsting och Stockholms läns landsting redovisas uppgifter i tabellerna B67 samt B73-79 i bilaga 3.

Av tabell 4.6 framgår indelningen av landstingen i olika kommuntyper.

4.2 Utvecklingen 1968-1972

För att göra det möjligt att jämföra kommungrupper med olika invånarantal har värden i absoluta tal i allmänhet räknats om till kronor per invånare. Vid omräkningen har invånarantalet den l januari respektive verksamhetsår använts. Alla belopp redovisas i löpande priser.

I ett antal tabeller i bilaga 3 redovisas uppgifter om olika kommuntyper. Tabellerna B53-B 66 innehåller uppgifter om primärkommunerna och tabellerna B67-B 80 ger motsvarande data för landstingen.

4.2.1 Primärkommuner 4.2.1.1 Nettokostnader Med nettokostnader avses kommunernas driftkostnader brutto exklusive kostnadsräntor minus driftintäkter. I driftintäkter ingår inte skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag. Primärkommunernas nettokostnader per kommuntyp 1968-1972 redovisas i tabell B59 i bilaga 3.

Av diagram 4.1 framgår att nettokostnaderna såväl 1968 som 1972 är högst i kommuner med över 100000 invånare. De näst högsta nettokostnaderna redovisas för kommuner under 10000 invånare. Kommuner med invånarantal 10 000-19 999 har haft de lägsta nettokostnaderna. för 1972 drygt ll procent lägre än de största kommunerna.

Vad gäller kommuner med olika befolkningsutveckling, redovisas inte oväntat de högsta nettokostnaderna för de kommuner. vilkas befolkning minskat. Detta framgår av diagram 4.2. Orsaken till det relativt höga kost-

Utvecklingen i olika kommunryper 163

Riket exkl Stockholm, Göte borg, Malmö och Gotland Befol kningsstorlek

- 9 999

10000 - 19999

20000- 49 999

50000- 99 999

100000-

Diagram 4.1 Nenokost-

nader 1968 och 1972 för

olika kømmunslorlekar.

Befolkningsförändring 1965- 1970 Befol kningsminskning

Befolkningsökning 0-10 %

Befolkningsökning över 10 %

I

200 400 600 800 1 000 1 200 1 400 Kr/inv

968 Diagram 4.2 Nerlokosmader

1968 och 1972/ör primär-

kommuner med olika be-

_følkningsurveckling.

nadsläget for dessa kommuner är bl a att det är svån att anpassa verk-

\ samheten till det sjunkande befolkningstalet.

De kommuner som mellan 1965 och 1970 ökat invånarantalet med mer än tio procent hade 1968 den lägsta nettokostnaden. Kostnadsökningen har varit starkast i dessa kommuner och 1972 var nettokostnaderna något högre än i de kommuner där invånarantalet ökat med mindre än tio procent.

Vid indelning av kommunerna efter befolkningsstruktur visar det sig att nettokostnaderna är lägst i de kommuner som har låg andel personer i förvärvsarbetande åldrar och hög andel pensionärer i Förhållande till antalet barn.

Även de kommuner som har låg andel personer i förvärvsarbetande åldrar och låg andel pensionärer i förhållande till antalet barn har något lägre nettokostnader än övriga kommuner, vilket framgår av diagram 4.3.

164 Utvecklingen i olika kommuntyper

Befolkningsstruktur Andel is-ss år Kvot bam/ pensionär störreån 66% störreän 1,74

störreän 66 96 mindreän 1,74

64-66 9G större än 1,74

64-66 96 mindreän 1,74

mindreän 64% störreän 1,74

mindreän 64% mindreän 1,74

200 400 600 800 1000 1200 1400 Kr/inv

Diagram 4.3 Nenokøstnader 1968 och 1972 för primärkammuner med olika befolkningssrrukrur.

l diagram 4.4 redovisas nettokostnadema 1968 och 1972 för kommuner med olika tätortsgrad.

1968 var nettokostnaderna i de kommuner som har en tätortsgrad under 50 procent ungefär lika höga som i de mest tätbebyggda kommunerna och även 1972 var kostnaderna i kommungrupperna med tätortsgrad under 50 procent och över 90 procent klan högre än i andra kommuner. De lägsta nettokostnaderna redovisas såväl 1968 som 1972 i kommuner med en tätortsgrad mellan 50 och 70 procent.

Av diagram 4.5 framgår som väntat att kommuner med hög skattekraft har de klart högsta nettokostnaderna. Dessa kommuner kan alltså med en lägre skattesats (jfr avsnitt 4.2.1.7) i allmänhet erbjuda sina invånare en mer utbyggd kommunal service.

Tätortsgrad 0 - 49,9%

50- 69,9%

70- 89.9%

90-10096

I I I I .

200 400 600 800 1 000 1 200 1 400 K /r mv Diagram 4.4 Nwmkøst_ nader 1968 och l 972för primärkømmuner med olika tärørrsgrad.

Utvecklingen i olika kommuntyper 165

Skanekraft i procent av medelskanekrahen

-69%

200 400 500 800 1000 1200 1400 lir/anv

Diagram 4.5 Nenøkøslna-

der 1968 och l 972 fdr

primärkommuner med oli-

ka skattekmft.

De näst högsta nettokostnaderna återfinns i kommuner med en skattekraft under 70 procent av medelskattekraften. Att dessa kommuner - som till stor del är befolkningsminskande och belägna inom stödområdena - kan redovisa förhållandevis höga nettokostnader har klan samband med de stat-

Kommuner med en skattekraft mellan 70 liga skatteutjämningsbidragen. och 90 procent har de lägsta nettokostnaderna. Skillnaden mellan kommungrupp med lägsta respektive högsta nettokostnad var både 1968 och 1972 ca 18 procent.

1 diagram 4.6 redovisas nettokostnaderna för kommuner med olika geografisk belägenhet.

De högsta nettokostnaderna per invånare har kommuner i inre stödområdet. Även kommuner i allmänna stödområdet har högre nettokostnader än övriga. De statliga skatteutjämningsbidragen har möjliggjort för kommuner inom stödområdet att hålla skattesatserna inom rimliga gränser trots de höga nettokostnaderna.

Geografisk belägenhet Inre ; stödområdet 5 Allmänna _ stödområdet I

Övriga

200 400 600 800 1000 1200 1400 1600 Kr/inv

Diagram 4.6 Nertokosma-

968 der 1968 och 1972/ör

primärkolnmtlnel med oli-

ka geografisk belägenhet.

166 Utvecklingen i olika kommumyper

Nettokostnadsskillnader kan bero på olika faktorer. Förutom de skillnader som direkt orsakas av den kommunala verksamhetens finns omfattning, också skillnader som kan förklaras av det sätt på vilket nettokostnaderna räknas fram. Kostnadsräntor ingår i bruttokostnaderna på driftbudgeten men har som nämnts dragits bort från bruttokostnaderna när nettokostnaderna räknats fram. För kommuner som driver taxefinansierad verksamhet i egen regi skall även kostnadsräntoma täckas av avgifter. Vid framräkningen av nettokostnaderna görs ingen reduktion av rörelseintäkterna för den del av intäkterna som täcker den affärsmässiga verksamhetens kostnadsräntor. Nettokostnaderna blir därför lägre om kommunerna driver omfattande taxefinansierad verksamhet. Detta förhållande kan sannolikt till en del förklara de relativt höga nettokostnaderna i kommuner med under 10000 invånare och kommuner med tätortsgrad under 50 procent. Dessa kommuner saknar i allmänhet taxefinansierad verksamhet av mer betydande omfattning.

4.2.1.2 Kostnadsräntor I tabell B60 i bilaga 3 redovisas primärkommunernas kostnadsräntor per kommuntyp 1968-1972. Kostnadsräntorna ökar med kommunstorlek, vilket framgår av diagram 4.7. Under perioden 1968-1972 har dock ökningstakten för de största kommunerna varit lägre än för övriga kommuner. De största kommunernas kostnadsräntor var 1968 75 procent högre än för kommuner med under 10000 invånare. 1972 hade skillnaden minskat till ca 50 procent. Kommuner vilkas folkmängd ökar snabbt har i regel stora investeringsbehov. På grund av eftersläpande skatteinkomster låneñnansierar dessa kommuner en stor del av investeringarna. Detta medför högre kostnadsräntor för denna kommungrupp, vilket åskådliggörs i diagram 4.8. Av diagrammet framgår vidare att de befolkningsminskande kommu-

Riket exkl Stockholm, Göte- 3 borg, Malmö och Gotland Befolkningsstorlek - 9999

10000 - 19 999

20000 - 49 999

50 000 - 99 999

100000-

200 290 Kr/inv Diagram 4. 7 K ostnadsränto: 1968 och l 972f0r olika 968 kommunslor/ekar.

Utvecklingen i olika kommunryper 167

Befolkningsförändring 1965-1970 Befolkningsminskning

Befoikningsökning 0-10 %

Befolkningsokning över 10 % 50 100 150 200 záo Kr/inv

Diagram 4.8 Kosmadsränror 1968 och 1972/ör primärkommuner med olika befølkningszirveckling.

nerna har klart lägre kostnadsräntor än övriga. Det bör noteras att de bekommunerna till stor del är kommuner med under folkningsminskande 20 000 invånare och kommuner med en skattekraft mindre än 80 procent av medelskattekraften (jfr diagram 4.7). Kommuner med en skattekraft över 110 procent av medelskattekraften såväl 1968 som 1972 mer än dubbelt så har de högsta kostnadsräntoma, höga som för kommunerna med den lägsta skattekraften.

4.2.1.3 Kapitalbildning I kommunernas redovisning överförs medel från drift- till kapitalbudgeten dels som avskrivningsmedel och dels i form av en särskild överföringspost. Tillsammans kan dessa medel kallas för kapitalbildning. I tabell B 61 i bilaga 3 redovisas primärkommunernas kapitalbildning per kommuntyp 1968-1972. av olika storlek visar diagram 4.9 att kapitalbild- Vad gäller kommuner med mellan 50000 och 100000 invånare. ningen är störst i kommuner

Riket exkl Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland

Befolkningsstorlek - 9 999

10 000 - 19 999

20 000 - 49 999

50 000 - 99 999

100 000 -

100 200 300 400 500 600 Kr/inv Diagram 4. 9 K apiIaIbi/dning 1968 och l 972 för olika kommunsror/ekar.

168 Utvecklingen i olika kommuntyper

På längre sikt finns ett ofrånkomligt samband mellan och investeringar behov av kapitalbildning. Eftersom med mellan kommungruppen 50000 och 100000 invånare under perioden redovisat de största investeringarna (jfr diagram 4.12) är det helt foljdriktigt att denna kommungrupp även har den största kapitalbildningen. När det gäller kommuner med olika befolkningsutveckling redovisas som väntat den största kapitalbildningen i kommuner med den snabbaste befolkningstillväxten. Detta framgår av diagram 4.10. Skillnaderna mellan de olika kommungrupperna är dock inte särskilt stora. Kommuner med hög skattekraft har också stor Detta kapitalbildning. framgår av diagram 4.11. Kapitalbildningens ökning från 1968 till 1972 har dock varit blygsam i kommuner med den skattekraften. högsta Kommuner med skattekraft under 70 procent av medelskattekraften uppvisar en kapitalbildning som är ungefär lika stor som närmaste kommungrupp. Dessa kommuner - som i huvudsak är belägna inom stödområdena - får betydande skatteutjämningsbidrag och har dessutom under de redovisade åren den näst högsta utdebiteringen.

Befolkningsförändring 1965- 1970

Befolkningsminskning

Befolkningsökning0-10 96

Befolkningsökningöver 10 %

100 200 300 400 500 500 Kr/inv Diagraml, w Kapmüblvd_ ning 1968 och 1972för primärkommuner med olika befolkningsutveckling.

Skattekraft i procent av medelskattekraften - 69 %

70 - 79 %

80 - 89 %

90 - 99 %

100 - 109 %

110 % -

I Diagram 4.11 Kapiralbild- 100 200 300 400 500 600 Kr/inv ning 1968 och 1972för primärkømmuner med oli- 968 ka skatrekrafr.

Urvecklingen i olika kommuntyper 169

För samtliga kommungrupper gäller att kapitalbildningen 19684972 ökat mycket måttligt och i betydligt långsammare takt än skatteintäkterna. Detta är en följd av att finansieringen av driftbudgetens kostnader tagit allt större del av de ökade skatteintäkterna.

4.2.1.4 Investeringar De investeringar som redovisas För olika kommungrupper i detta avsnitt avser kommunernas nettoinvesteringar alltså investeringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag (statsbidrag, anläggningsavgifter odyl).

1968-1972 har kommunernas nettoinvesteringar i kronor per invånare totalt för riket (exkl Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland) utvecklats enligt följande.

De angivna värdena avser löpande priser. l fasta priser är investeringarna 1972 lägre än 1968. Kommunernas totala investeringar har kommenterats utförligare i avsnitt 3.6. l tabell B 62 i bilaga 3 redovisas primärkommunernas investeringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag per kommuntyp 1968-1972.

lnvesteringsutvecklingen för olika kommunstorlekar visar i stort sett samma tendens som riksgenomsnittet, vilket framgår av diagram 4.12. Samtliga

Kronor per invånare 80m

------------------- _ Befolkningsstorlek

a “*u_

ø/ /. 600-. ----- --

.ø___,.-._____.,

. f

_f

_f

uZ _ -

“=--- _____ _.. 10 000-19 999 invånare 500_ /z/

under 10 000 invånare

--_-

s§v

400 -

Diagram 4.1.7 Nøltoinvø-

? sløringai /9Ö8-I972_/i)7

1968 1909 19.70 19r71 1972 År olika kommu/islor/okar.

170 Utvecklingen i olika kommunryper

Kronor per invånare

_ø- Befolkningsförändring 39° 1965-1970

_,.›- \\_

/ \.\

/ Befolkningsökning over 10 °/o

O/ 700 /

.\_§_\.\.

ø\\ a Befolkningsökning 0-10 °/o

,ølø \\\ ,øfø

600-.._-§-§

Befolkningsminskning 500

400- Diagram 4.13 Netloinvesteringar l 968-] 972 _Iär primärkommuner med olika befoIkningsutveck/ing. 1968 1969 1970 1971 19f72 År

kommunstorlekar visar ökade nettoinvesteringar 1970. 1972 avviker dock utvecklingen i de största kommunerna från riksgenomsnittet. Kommungruppen med över 100 000 invånare består emellertid av endast 7 kommuner, och därför påverkas gruppens utveckling starkt av verksamheten i enskilda kommuner, exempelvis av omfattande fastighetsförvärv.

Jämförelsen mellan kommuner med olika befolkningsutveckling i diagram 4.13 visar som väntat att kommuner med stark befolkningsökning har större nettoinvesteringar än övriga. Inflyttningskommunernas anläggningar överdimensioneras i ett initialskede. I dessa kommuner har dock nettoinvesteringarna minskat 1972. Eftersom grupperingen av kommunerna är gjord med utgångspunkt i befolkningsförändringarna mellan 1965 och 1970 kan utvecklingen av nettoinvesteringarna mellan 1971 och 1972 påverkas av att befolkningsökningen i början av 1970-talet avstannat i flera av de kommuner som tidigare hade snabb befolkningstillväxt.

De kommuner, vilkas befolkning mellan 1965 och 1970 ökade med mindre än 10 procent, redovisar ökade nettoinvesteringar 1972.

Nettoinvesteringarna har varit störst i kommuner_ med skattekraft högre än 110 procent av medelskattekraften. Dessa kommuner, av vilka flertalet är förortskommuner till Stockholm, har markant minskat sina nettoinvesteringar l971 och 1972. Orsaken härtill är i första hand förändringar i de investeringar som hör till bostadsbyggandet.

4.2.1.5 Lånefinansiering Kommunernas nettoinvesteringar har under perioden 1968-1972 till ca 50 procent finansierats genom lån. Eftersom upplåningen kan variera kraftigt mellan olika år, bl a beroende på kreditmarknadsläget,jämförs i det följande upplåningen i förhållande till investeringsvolymen för hela perioden. l tabell

Utvecklingen i olika kommuntyper 171

Riket exkl Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland

Befol kningsstorlek

- 9 999

10000- 19999

20 000 - 49 999

50 000 - 99 999

100000 -

500 1 000 1 500 2 000 2 500 3 000 3 500 Kr/inv

Långfristig Netto-

nyupplåning investeringar

Diagram 4.14 NøI/øinve-

sia/ingar, /âng/Hslig Ily-

upp/âning: och Iiølloilpplâ-

ning 1968-1972 för olika

kømmunslorlekar.

B 63 i bilaga 3 redovisas primärkommunernas nettoinvesteringar samt brutto- och nettoupplåning per kommuntyp 1968-1972.

Av diagram 4.14 framgår att den långfristiga nyupplåningen per invånare i stort sett ökar med kommunstorlek. Den högsta låneñnansieringsgraden. ca 57 procent, har kommuner med över 100 000 invånare. För kommuner med mellan 50 000 och 100 000 invånare är motsvarande värde ca 47 procent.

Nettoupplåningen, alltså långfristig nyupplåning (bruttoupplåning) minus amorteringar, har också varit störst i kommuner med över 100 000 invånare. För kommungruppen med 20 000-49 999 invånare redovisas, trots lägre investeringar, en nettoupplåning som är större än för kommungruppen med 50 000-99 999 invånare.

Bland kommungrupperna med olika befolkningsutveckling, diagram 4.15, redovisas den största långfristiga nyupplåningen och nettoupplåningen i de kommuner som ökat invånarantalet med mer än 10 procent. För dessa kommuner är det inte bara upplåningen som är högst utan även lånefinansieringsgraden; över 57 procent av nettoinvesteringarna lånefinansieras. De befolkningsminskande kommunerna redovisar den lägsta låneñnansieringsgraden. Det ter sig naturligt att kommuner med minskande invånarantal visar återhållsamhet med nyupplåning och i stället strävar efter att direkt finansiera investeringarna med skattemedel.

Såväl den långfristiga nyupplåningen som nettoupplåningen ökar med ökad skattekraft. Överraskande är att de kommuner som har en skattekraft överstigande ll0 procent av medelskattekraften lånefinanseriar hela 60 pro-

172 Utvecklingen i olika kommuntyper

Befolkningsförändring 1965=1 970 Befolkningsminskning

Befolkningsökning 0-10 %

Befolkningsökning över 10 %

500 1 000 1 500 2 obo 2 500 3 000 3 500 Kr/inv Diagram 4.15 NeI/øinve- Netto- g Långfristig Netto-

upplåning nyupplåning investeringar sleringar, Iâng/iisiig nyuppláning och nelrøupp/âning 1968-l 972kr primärkommuner med olika be- _fo/kningsurveckling.

cent av nettoinvesteringarna. Dessa kommuners gynnsamma ekonomiska utgångsläge har under den nu beskrivna perioden i stället för stor egenfinansiering av investeringar resulterat i högre nettokostnader och lägre skattesats.

4.2.1.6 Amorteringar Under perioden 1968-1972 har en ökande andel av kommunernas kapitalbildning behövts För amorteringar på lån. Detta beror på den ökade låneskulden men också på kortare lånetider. l tabell B 64 i bilaga 3 redovisas primärkommunernas amorteringar per kommuntyp 1968-1972.

Av diagram 4.16 framgår att amorteringarna ökat mycket kraftigt mellan åren 1968 och 1972 För kommuner med 10 000-19 999 invånare, och 1972 är de klan högre än kostnadsräntorna för denna kommungrupp. Detta tyder

Riket exkl Stockholm, Göte z borg, Malmö och Gotland Befolkningsstorlek

- 9 999

10 000 - 19 999

20 000- 49 999

50 000 - 99 999

100000 -

5b 160 150 200 Kr/inv Diagram 4. I 6 A/norleringar 1968 och I972jör olika lmnununsI0r/eka/.

SOU 1976245 Utvecklingen i olika kommuntyper 173

Befolkningsförändring 1965-1970 Befol kningsminskning

Befolkningsökning 0-10 16

Befolkningsökning över 10 96

50 100 150 200 Kdim

Diagram 4.17 Amorte-

ringar I 968 och I 972 för

primärkømmuner med oli-

ka befolkningsutveckling.

på att amorteringstiderna på nya lån förkortats avsevärt under perioden. För övriga kommungrupper kan samma tendens inte utläsas lika tydligt.

1 fråga om kommuner med olika befolkningsutveckling visar det sig enligt diagram 4.17 att amorteringarna under perioden 1968-1972 relativt sett ökat snabbast i de befolkningsminskande kommunerna. Eftersom lånefinansieringsgraden i dessa kommuner är lägre än i övriga, tyder amorteringsökningen på förkortade amorteringstider för nya lån.

Kommuner med den högsta skattekraften har de ojämförligt högsta amorteringarna. Detta korresponderar väl med uppgifterna om dessa kommuners kostnadsräntor och lånefinansiering (avsnitt 4.2.1.2 och 4.2.1.5).

4.2.1.7 skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag finansierar kommunernas nettokostnader, kostnadsräntor och kapitalbildning. intäkterna av kommunalskatter och skatteutjämningsbidrag ökade under perioden 1968-1972 med i genomsnitt 12 procent per år för primärkommunerna totalt exkl Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

Kommunalskatternas ökning beror dels på förändringarna i skatteunderlaget och dels på höjd utdebitering. Skatteutjämningsbidragens andel av summan av skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag har 1968-1971 varit drygt 10 procent. 1972 minskade andelen till ca 9 procent, vilket till viss del förklaras av att kommunindelningsändringarna 1971 påverkade underlaget för beräkning av skatteutjämningsbidrag. 1 tabellerna B65 och B66 i bilaga 3 redovisas primärkommunernas skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag samt medelutdebitering per kommuntyp 1968-1972.

skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag för olika kommunstorlekar framgår av diagram 4.18. Skatteutjämningsbidragen betyder mest för kommuner med under 10 000 invånare. Dessa kommuners totala skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag,består till mer än 20 procent av Skatteutjämningsbidrag.

För kommuner med mellan 50000 och 100000 invånare har skatteintäkternas ökningstakt varit något lägre än genomsnittet. 1 dessa kommuner har också utdebiteringshöjningarna varit lägre än i andra kommuner. vilket framgår av tabell 4.7. Den genomsnittliga skattesatsen är något högre i kommuner med mer än 100000 invånare. Härav kan emellertid inte dras ge-

174 Utvecklingen i olika kommantyper

Riket exkl Stockholm, Göte-

borg,Malmöoch Gotland

Befolkningsstorlek

- 9 999

10000-19999

20 000 - 49 999

Diagram 4. [8 Skalrein- 50 000 - 99 999 täkter och skaltøuijämizingsbidraga 1968 och 1972 för olika kommun- 100000sier/ekar.

De mindre staplarna avser däravpost for skatteutjämningsbidrag.

Tabell 4.7 Medelutdebltering 1968 och 1972 för olika kommunstorlekar.

Befolkningsstorlek Utdebitering per Ökning i

skattekrona procent

1968 1972 1968-1972

Riket exkl Stockholm, Göteborg,

Malmö och Gotland 11,87 13,95 17,5

Anla/ invånare

nerella slutsatser, eftersom denna grupp som tidigare nämnts består av endast sju kommuner. Genomsnittsvärdet påverkas starkt av utvecklingen i enstaka kommuner.

Skatteintäkterna är högst i de kommuner, vilkas befolkning 1965-1970 Ökat med mer än 10 procent trots att dessa kommuner 1972 har den i genomsnitt lägsta utdebiteringen. Detta framgår av diagram 4.19 och tabell 4.8. Förklaringen härtill är att mer än hälften av dessa kommuner har en skattekraft som överstiger medelskattekraften. Skatteutjämningsbidragen har störst betydelse för de befolkningsminskande kommunerna.

Medelutdebiteringen har ökat snabbast i de befolkningsminskande kommunerna. Den högsta medelutdebiteringen redovisas dock för de kommuner, vilkas befolkning ökat mindre än 10 procent.

Urveck/ingen i olika kommuntyper 175

Befolkningsförändring 1965-1970 Befolkningsminskning

Befolkningsökning 0-10 % Diagram 4,/ 9 Skalle/n-

Iäklor och .skanoutjäm-

ningsbidragl [968 och Befolkningsökning över 10 % 1972 _lör primärkommuner

med olika befolkningsul-

2 doo Kr/ir.. veckling.

4 De mindre staplarna

avser däravpost för skat-

teutjämningsbidrag.

Tabell 4.8 Medelutdebitering 1968 och 1972 för primärkommuner med olika befolkningsutveckling.

Vid indelning av kommunerna efter skattekraft visar diagram 4.20 att kommuner, vilkas skattekraft är under 70 procent av medelskattekraften. har större intäkter sammanlagt av kommunalskatt och skatteutjämningsbidrag än kommuner i grupperna 70-79 procent och 80-89 procent av medelskattekraften. Orsaken är att kommunerna med lägsta skattekraften

Skattekraft i procent av medelskattekraften

- 69%

70- 79%

80- 89%

90- 99%

100- 109% Diagram 4.20 Ska/min-

Iäkler och skaneuiiäm-

ningsbidraga 1968 och 110%- 1972 för primärkommunei

med olika skalrekrafl.

a De mindre staplarna

avser däravpon För skat-

teutjämningsbidrag.

176 Utvecklingen iolika kømmunryper

Tabell 4.9 Medelutdebitering 1968 och 1972 för primärkommuner med olika skatte-

kraft.

som till stor del är belägna inom stödområdet, får skatteutjämningsbidrag som svarar för mer än 30 procent av summan av kommunalskatt och skatteutjämningsbidrag.

Av tabell 4.9 framgår att utdebiteringen 1968 var i genomsnitt högst i kommuner med skattekraft 90-99 procent av medelskattekraften. Under perioden till 1972 ökade utdebiteringen snabbast i kommuner med skattekraft 80-89 procent av medelskattekraften. Dessa kommuner har därmed den i genomsnitt högsta skattesatsen 1972. Kommunerna i kommungruppen med skattekraft över 110 procent av medelskattekraften har såväl 1968 som 1972 den lägsta skattesatsen. Även ökningstakten under perioden har for denna kommungrupp varit avsevärt lägre än for övriga kommuner.

4.2.2 Landsting

4.2.2.1 Nettokostnader För definition av nettokostnader hänvisas till avsnitt 4.2.1.1. Analysen i detta avsnitt utgår från landstingen indelade efter kommuntyp. lndelningsgrunderna redovisades i tabell 4.6. Det är främst indelningarna efter befolkningsstorlek, befolkningsstruktur och skattekraft som ger intressant information när det gäller landstingssektorn. Det bör observeras att Stockholms läns och Gotlands landsting inte ingår i de olika landstingsgruppema utan särredovisas (se avsnitt 4.1). I tabell B 73 i bilaga 3 redovisas landstingens nettokostnader per kommuntyp 1968-1972.

Av diagram 4.21 framgår att Stockholms läns landsting har betydligt högre nettokostnader per invånare än övriga delar av landet. 1968 var Stockholms landstings nettokostnader drygt 30 procent högre än genomsnittet for övriga landsting. 1972 hade skillnaden ökat till nästan 50 procent. Stockholms läns landstings engagemang i kollektivtraliken är den främsta orsaken till de högre nettokostnadema.

En jämförelse mellan storleksgrupperna i övrigt visar små skillnader. De minsta landstingen har en något snabbare ökningstakt under perioden 1968-1972 än övriga landsting.

Vid indelning av landstingen efter skattekraft visar det sig att landsting som har låg skattekraft har de högsta nettokostnaderna. Detta framgår av diagram 4.22. De landstingsgrupper som har de högsta nettokostnaderna

Utvecklingen i olika kømmunryper 177

RIKET

Stockholms lans landsting Riket exkl Stockholms och Gotlands läns landsting Befol kni ngsstorlek

- 199 999

200 000 - 399 999

400 000 -

200 460 600 800 1 doo 1 200 1 abc Kr/inv

Diagram 4.21 Nettøkøsr-

nader 1968 och 1972/ör

landsting indelade efter

befolkningssrørlek.

Skattekraft i procent av medelskattekraiten

- 89 %

90-99%

100%-

Diagram 4.22 Nenokosl-

nader 1968 och 1972/ör

landsting med olika skatte-

kraft.

1972 är landsting med låg andel förvärvsarbetande och landsting med låg skattekraft. Båda dessa grupper består av endast två landsting, varav Jämtland ingår i båda grupperna.

4.2.2.2 Kostnadsräntor Landstingen finansierar inte sina investerinar med lån i lika stor utsträckning som primärkommunerna. Som följd härav utgör kostnadsräntorna en relativt liten del av landstingens utgifter. I tabell B 74 i bilaga 3 redovisas landstingens kostnadsräntor enligt de olika indelningsgrunderna. 1968 var kostnadsräntorna i genomsnitt 8 kronor per invånare. 1972 hade de ökat till 20 kronor per invånare. Kostnadsräntorna för Stockholms läns landsting har under åren 1968-1972 ökat från 25 kronor till 54 kronor per invånare. För landstingen i övrigt varierar kostnadsräntorna 1972 i de olika grupperna mellan 5 och 21 kronor.

178 Utvecklingen i olika kommuntyper

RlKET

Stockholms läns landsting

Riket exkl Stockholms och Gotlands läns landsting Befol kningsstorlek

- 199 999

200 000 - 399 999

400 000 -

Diagram 4.23 Kapitalbildning 1968 och 1972 för landsting indelade c/iør bqfølkningssrorlck. a OBS 1972 års kostnad/invånare lägre än för 1968

4.2.2.3 Kapitalbildning Kapitalbildning avser de medel som i form av avskrivningsmedel eller överlöringspost överförs från driftbudgeten till kapitalbudgeten. I tabell B 75 i bilaga 3 redovisas landstingens kapitalbildning per kommuntyp 1968-1972.

Kapitalbildningen För landstingen indelade efter storlek redovisas i diagram 4.23. Härav framgår att 1968 hade de minsta landstingen den största kapitalbildningen per invånare. 1972 är förhållandena omvända. dvs de minsta landstingen har den lägsta kapitalbildningen. Stockholms läns landsting redovisar 1972 lägre kapitalbildning per invånare än 1968.

Landsting med skattekraft över 100 procent av medelskattekraften har högre kapitalbildning per invånare än övriga landsting.

4.2.2.4 Investeringar De investeringar som redovisas i detta avsnitt avser nettoinvesteringar. alltså landstingens investeringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag.

Under åren 1968-1972 har nettoinvesteringarna totalt for samtliga landsting i kronor per invånare utvecklats enligt följande.

År Kr/invånare

1968 169 1969 175 1970 193 1971 188 1972 191

Utvecklingen i olika kommunryper 179

Kr/im, Befolkningsstorlek

-

l 400 000 200 -

200 000 - 399 999

-----7/-

175 - 199 999

150- .l

/

/

./ø§.§_§-§. 125-_ ,-/

\*-_./'

Diagram 4.24 Netto/mic-

sleringai I 968-1972 _för

landsting indelade eller

1968 1969 1970 1971 1972 År belblkningsslor/ek.

Nettoinvesteringarna 1968-1972 i de olika grupperna av landsting varierar relativt mycket. dels mellan olika grupper och dels från år till år. Eftersom flera av de grupper som landstingen indelats i består av endast två landsting, kan enstaka investeringsobjekt påverka utvecklingen i relativt hög grad. l tabell B 76 i bilaga 3 redovisas de årliga investeringarna i de olika grupperna. Värt att notera är att Stockholms läns landsting 1968-1970 hade väsentligt högre nettoinvesteringar per invånare än övriga landsting, det högsta värdet noterades 1969 med 319 kronor per invånare.

För landstingen indelade efter befolkningsstorlek redovisas nettoinvesteringarna i diagram 4.24. De största landstingen har under åren 1968-1971 haft lägre nettoinvesteringar än de mindre landstingen. 1972 sker emellertid en omsvängning. Då redovisar de största landstingen de högsta nettoinvesteringarna per invånare.

Landsting med låg skattekraft (mindre än 90 procent av medelskattekraften) visar for alla åren 1968-1972 lägre bruttoinvesteringar per invånare än landsting med högre skattekraft.

4.2.2.5 Låneñnansiering Upplåningen varierar kraftigt mellan olika år, bl a beroende på kreditmarknadslåget. Därför jämförs i det följande upplåningen i Förhållande till nettoinvesteringarna for hela perioden 1968-1972.

Låneñnansieringsgraden, alltså långfristig nyupplåning i förhållande till nettoinvesteringarna. har for landstingen totalt varit i genomsnitt 27 procent 1968-1972. Detta genomsnittsvärde påverkas avsevärt av att Stockholms läns landsting under denna period lånefinansierat 45 procent av sina omfattande nettoinvesteringar. Detta framgår av tabell B 77 i bilaga 3 och av diagram 4.25.

180 Utvecklingen i olika kommuntyper

RIKET

Stockholmslänslandsting

Riket exkl Stockholmsoch Gotlandslänslandsting

Befolkningsstorlek - 199999

200 000 - 399 999

400000-

200 400 600 800 1000 l 200 Kr/inv Diagram 4.25 Nenoinve- Netto- Långfristig Netto» sier/ngar, lâng/iislig ny- upplåning nyupplåning investeringar upp/âning och neltoupplåning 1968-1972/51 landsting indelade efter befolkningsslorlek.

När landstingen indelas i storleksgrupper, visar de olika grupperna endast små skillnader i låneñnansieringsgrad. Vid indelning i grupper efter befolkningsstruktur är skillnaderna större. De landsting som har låg andel personer i förvärvsarbetande åldrar redovisar stora investeringar. För dessa landsting är lånelinansieringsgraden över 27 procent. För landsting med stor andel personer i förvärvsarbetande åldrar är låneñ nansieringsgraden endast l5 procent.

4.2.2.6 Amorteringar Amorteringarna och låneskulden ökar i stort sett i samma takt. Eftersom landstingens lånefinansiering varit relativt blygsam under perioden är amorteringarna per invånare inte högre än ca 15 kronor 1972. Ett undantag bör nämnas - Stockholms läns landsting - vars amorteringar 1972 var 22 kronor per invånare. För ytterligare uppgifter om amorteringarnas Fördelning mellan olika grupper av landsting hänvisas till tabell B 78 i bilaga 3.

4.2.2.7 Skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag En redovisning av landstingens skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag belyser de resurser som står till förfogande för finansiering av landstingens nettokostnader, kostnadsräntor och kapitalbildning.

Skatteintäkterna och skatteutjämningsbidragen totalt ökar i genomsnitt med mellan 13 och 16 procent per år för alla grupper av landsting med undantag av Stockholms läns landsting, där den årliga ökningstakten för perioden är i genomsnitt 18,5 procent. Skatteintäkternas ökning beror dels

Utvecklingen i olika kommunryper 181

på ökat skatteunderlag och dels på höjda utdebiteringssatser. Under den nu beskrivna perioden har landstingens utdebitering ökat från i genomsnitt 7.16 kr/skkr 1968 till i genomsnitt 9,27 kr/skkr 1972. Detta framgår av tabell B 80 i bilaga 3 samt tabell 4.10.

I diagram 4.26 redovisas skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag totalt lör landsting fördelade efter befolkningsstorlek. Skatteutjämningsbidragen redovisas dessutom som en särskild däravpost. l tabell B 79 i bilaga 3 redovisas landstingens skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag per kommuntyp 1968-1972.

Skatteunderlaget per invånare (skattekraften) är betydligt högre i Stockholms läns landsting än i övriga landsting vilket förklarar att skatteintäkterna i Stockholms läns landsting så markant avviker från riksgenomsnittet, trots att utdebiteringen såväl 1968 som 1972 är något lägre än riksgenomsnittet lör landsting.

Vid redovisning av landstingen i storleksgrupper kan några större skillnader beträffande skatteintäkterna inte konstateras. Skatteutjämningsbidragen per invånare är dock något mindre i de största landstingen. Utdebiteringen 1972 är högst i de minsta landstingen och lägst i de största.

När landstingen indelas efter skattekraft i procent av medelskattekraften, visar det sig enligt diagram 4.27 och tabell 4.11 att landstingen med låg skattekraft 1972 har de största intäkterna per invånare av kommunalskatt

Riket

Stockholms läns landsting

Riket exkl Stockholms och Gotlands läns landsting

Befolkningsstorlek

- 199 999

200 000 - 399 999

400 000 -

460 soo 1 200 l 600 Kr/inv

Diagram 4.26 Skane/n-

räk/er* och skanøtujäm-

ningsbidrag” 1968 och

1972/ör landsting hide/ade

eller befolkningssrorlek.

a De mindre staplarna

avser däravpost För skat-

teutjämningsbidrag.

182 Utvecklingen i olika kommuniyper

Tabell 4.10 Medelutdebitering 1968 och 1972 för landsting indelade efter befolk-

ningsstorlek.

Antal invånare

och skatteutjärnningsbidrag.Detta beror dels på att utdebiteringen är högst

i dessa landsting och dels på de i förhållande till andra landsting stora skat-

teutjämningsbidragen.

Skattekraft i procent

av medelskattekraften

-89% Diagram 4.27 Skalrein- Iäk/ez och skaIIeu/jämningsbidraga 1968 och 90-99% l 972 för landsting med olika skanekra/I.

100%a De mindre staplarna avser däravpost för skat-

5 inom olika verksamhets-

Utvecklingen

områden

5.1 Primärkommuner

5.1.1 Indelning i verksamhetsområden

verksamhet i åtta verk- Utredningen har valt att indela primärkommunernas samhetsområden. Indelningen överensstämmer i stort sett med den indelsom kommunerna tillämpar i sin kontoplan (K-planen). ning i huvudtitlar Sambandet mellan KEU:s indelning i verksamhetsområden och K-planens titelindelning framgår av Följande sammanställning.

Verksamhetsområden Huvudtitel och titel enligt KEU enligt K-planen

Central Förvaltning Huvudtitel 0 Råitts- och samhâillsskydd Huvudtitel l Fastighetsförvaltning och bostads- Huvudtitel 2 med undantag av försörjning allmän markreserv (titel 21) och hyresfastigheter (titel 27) Byggnads- och planväsen. gatu- och Huvudtitel 3 och titel 43 (flygplatser) parkförvaltning samt fritidsförvaltning Undervisning och annan kulturell Huvudtitel 6 verksamhet Socialvårtl och socialförsäkring Huvudtitel 7 lliilso- och sjukvård Huvudtitel 8 Affairsmåissig verksamhet Titlarna 21 och 27 samt huvudtitlarna 4 och 5 med undantag av titel 43.

5.1.2 Den relativa fördelningen pá olika verksamhetsområden

5.1.2.1 Driftkostnader De olika verksamhetsområdenas andel av de totala driftkostnaderna, brutto och netto. framgår av tabellerna 5.1 och 5.2. (Se även tabellerna B81 och B83 i bilaga 3.) De under perioden 1960-1972 mest markanta förändringarna är att andelarna för Rätts- och samhällsskydd samt Hälso- och sjukvård minskat

184 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Tabell 5.1 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden av primärkommunernas driftkostnader brutto. exkl finansiering. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Driftkostnader brutto, milj kr 7 359 ll 692 19 229 31 405 därav i procent Central Förvaltning 2,9 3,7 3,4 3,2 Rätts- och samhällsskydd 7,6 7,2 3,1 2,0 Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning 4,2 4,0 4,1 5,1 Byggnads- och planväsen. gatuoch parkförvaltning samt fritidsförvaltning 9,1 10,4 10,2 10,6 Undervisning och annan kulturell verksamhet 27,3 28,0 31,8 31,1 Socialvård och socialförsäkring 16,6 17,0 18,5 23,5 Hälso- och sjukvård 8,3 7,9 8,8 5,0 Añärsmässig verksamhet 24,0 21,8 20,1 19,5

Tabell 5.2 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden av primärkommunernas driftkostnader netto, exkl finansiering. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Driftkostnader netto, milj kr 3 239 5 273 9 200 15 793 därav i procent Central förvaltning 5,6 5,9 5,9 5,3 Rätts- och samhällsskydd 13,4 12,1 5,1 2,9 Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning 3,1 3,1 2,7 4.3 Byggnads- och planväsen, gatu- och parkförvaltning samt fritidsförvaltning 10,5 12,5 13,8 14,4 Undervisning och annan kulturell

kraftigt såväl vad gäller brutto- som nettokostnader. Förändringarna beror på förstatligandet av polisväsendet mm resp av

överflyttning tidigare landstingsfria kommuners sjukvård till landstingen.

Andelen av nettokostnaderna for Undervisning och annan kulturell verksamhet har varit i stort sett oförändrad. För Socialvård

och socialförsäkring har andelen ökat. Nettokostnadsandelen m m

for Byggnads- och planväsen har också ökat. Primärkommunernas verksamhet har ökat

affärsmässiga sin andel av nettokostnaderna som

samtidigt bruttokostnadsandelen minskat. Förklaringen ligger i utvecklingen av affarsverkens

driftintäkter.

Utvecklingen inom olika verksamhelsomrâden 185

Tabell 5.3 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden av primärkommunernas investeringsutgilter brutto. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

lnvesteringsutgifter. milj kr 1 864 4 092 6 527 7 308 därav i procent

Central förvaltning 0,5 0,5 0,4 0,4

Rätts- och samhällsskydd 1,7 1,0 0,8 0,9

Fastighetsförvaltning och bostads-

försörjning 9,0 12,3 11.9 12,8

Byggnads- och planväsen, gatu- och

parktörvaltning samt fritids-

förvaltning 18,3 19,8 19,0 22,6

Undervisning och annan kulturell

Av tabell 5.3 framgår de olika verksamhetsområdenas andel av primärkommunernas investeringsutgifter. (Se även tabellerna B 82 och B 84 i bilaga 3.)

Den alTarsmässiga verksamheten svarar för den klart största andelen ica 40 procent) av de totala investeringsutgifterna. Ett annat verksamhetsområde med stor andel av investeringsutgifterna är Undervisning och annan kulturell verksamhet. Andelen har dock minskat från drygt 20 procent 1960 till ca 15 procent 1972. Verksamhetsområdet Byggnads- och planväsen, gatu- och

Tabell 5.4 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden av investeringsbidrag till primärkommunerna. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

investeringsbidrag, milj kr 368 733 1 143 1 796 därav i procent

Central förvaltning 0,1 0,0 0,1 0,1

Rätts- och samhällsskydd 1,7 1,6 1,2 1,4

Fastighetsförvaltning och bostads-

försörjning 4,4 3,8 4,5 4,9

Byggnads- och planväsen, gatu- och

parkförvaltning samt fritids-

förvaltning 29,1 37,4 28,9 25,4

Undervisning och annan kulturell

i 186 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

parkförvaltning samt fritidsFörvaltning som 1960 svarade För 18 procent av investeringsutgifterna har ökat andelen till över 22 procent 1972.

lnvesteringsbidragens relativa Fördelning framgår av tabell 5.4.

Andelen För AfFársmässig verksamhet har 1972 ökat mycket markant till nästan 50 procent av de totala investeringsbidragen. En orsak härtill är de ökade statsbidragen till avloppsreningsverk. Den andel av investeringsbidragen som avser Undervisning och annan kulturell verksamhet har under perioden 1960-1972 successivt minskat.

5.1.3 Utvecklingen 1960-1972 l tabellerna B8l-B 89 i bilaga 3 finns en stor del av utredningens siffermaterial För primärkommunerna redovisat.

5.1.3.1 Central Förvaltning Till Central Förvaltning hänförs kommunfullmäktige, revision. kommunstyrelse med bl a kommunkansli. drätsel- och kommunalkontor samt arkiv. Under Central Förvaltning redovisas också lönenämnd med kansli. personalvård och personalutbildning samt organisations- och rationaliseringsverksamhet. Vidare ingår samarbetsnämnd För kommunblock. central byggnadskommitté. besvärsnämnd. organisationsnämnd. PR-verksamhet. Företagsnämnder och skyddskommittéer. kommunalt partistöd samt medlemsavgifter till bla Svenska kommunFörbundet.

Verksazn/ieten I 960-] 972 Den verksamhet som ingår under rubriken Central förvaltning har förändrats i flera avseenden under perioden. Detta gäller såväl Förtroendemannaorganen som de centrala kontoren. En viktig faktor härvidlag är kommunindelningsreformen. som till största delen gen0mFörts under de aktuella åren. Genom denna reform har kommunerna blivit bärkraftigare och bättre rustade att ta emot decentraliserad verksamhet.

1 tabell 5.5 redovisas driftkostnader och investeringsutgifter För central Förvaltning.

Utvecklingen av driftkostnaderna per invånare framgår av diagram 5.1.

Den årliga ökningstakten har För såväl brutto- som nettokostnaderna varit i genomsnitt 13 procent.

Den kommunala verksamhetsexpansionen har medfört behov av utökad

Tabell 5.5 Primärkommuner. Driflkostnader brutto och netto samt investeringsutgifter för Central förvaltning. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 187

Kr/inv

ll 150-

Brutto-

kostnader 100 ø, Netto-

a kostnader

Diagram 5. l Primär/com-

muner. Drl/Ikøsrnader /ör

Central jöITalmirzg.

Löpande priser.

personal för planering och samordning. Ambitionerna har höjts beträffande beslutsunderlaget. vilket också krävt mer och bättre utbildad personal. lnformationsfrågorna ägnas ökad uppmärksamhet och särskilda informationstjänster har därför inrättats.

Fro m 1969 ñck kommunerna möjlighet att utbetala partistöd. Numera utbetalas partistöd i så gott som alla landets kommuner.

l fråga om kommunernas personaladministration har perioden inneburit en successiv utveckling av framför allt personaltjänstfunktionerna, såsom personalvård. personalutbildning. iöretagsnämnder och företagshälsovård.

Nettokostnaden per invånare för Central Förvaltning är högre än riksgenomsnittet (30-60 procent högre 1971 och 1972) i kommuner med under 10000 invånare. De lägsta kostnaderna per invånare för Central Förvaltning redovisas lör de största kommunerna. Det bör dock framhållas att skillnaderna mellan kommunerna till viss del beror på olika redovisningsprinciper. vilket gör det vanskligt att av materialet dra den slutsatsen att större kommuner skulle ha relativt sett lägre administrationskostnader än mindre kommuner.

De investeringar som redovisas inom verksamhetsområden är inventarieanskaffningar. (lnvesteringari lörvaltningsbyggnader redovisas under Fastighetslörvaltning och bostadsförsörjning, avsnitt 5.1.3.3)..

5.1.3.2 Rätts- och samhällsskydd Verksamheten under denna rubrik indelas i - Brandlörsvar -

Övrigt

Under övrigt redovisas valnämnd. rådhusrätt. åklagar-, polis-, uppbördsoch indrivningsväsen, folkbokföring. taxering. familjebidrag, civillörsvar. uttagningsnämnd. beredskapsplanläggning. kristidslörvaltning. hyresreglering. Överförmyndare. trafiknämnd m m.

188 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Tabell 5.6 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto, investeringsutgifter

och investeringsbidrag för Rätts- och samhällsskydd.

Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Verksamheten l 960-1 972

Driftkostnader, investeringsutgifter och investeringsbidrag för verksamhetsområdet Rätts- och samhällsskydd redovisas i tabell 5.6. (Se även tabellerna B85 och B86 i bilaga 3.)

Varje kommun skall i enlighet med bestämmelserna i brandlagen hålla ett brand/örsvar, som skall svara for räddningstjänst och for förebyggande åtgärder mot brand i kommunen. Detta sker genom egen brandförsvarsorganisation eller genom annan kommuns brandkår. Även kostnader for ambulanstransporter, som ombesörjs av kommunernas brandkårer redovisas här. Dessa kostnader ersätts av landstingen. som i sin tur får ersättning från forsäkringskassorna for den största delen av kostnaderna. Under senare år har det blivit allt vanligare att landstingen själva övertagit ambulanstransporterna.

Hur driftkostnaderna per invånare ökat for brandförsvaret redovisas i diagram 5.2.

Den årliga ökningstakten för brutto- och nettokostnaderna per invånare har varit drygt 12 procent. Nettokostnaderna per invånare varierar inte nämnvärt i de olika kommuntyperna. lnvesteringsutgifterna för brandförsvaret har under perioden ökat med ungefär 10 procent per år och uppgår 1972 efter avdrag av investeringsbidrag till 41 milj kr, vilket motsvarar ca 5 kr/inv.

Utgiftsexpansionen 1960-1972 har for brandförsvaret inneburit en fortlöpande modernisering av den tekniska utrustningen samt omfattande or-

Kr/inv

Brutto›

kostnader 50 Netto

,,ø

kostnader

Diagram 5.2 Primär/tommuner. Driftkøstnader .lör b/and/öIsva/z . 1 . . 1 1 u v 1 v v -7 Löpande priser. 1950 1954 1958 1972 Å

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 189

Kr/ inv

Diagram 5.3 Prinrärkom-

Bruttokostnader muner. DI[/fk0$II1üd?I_/Ör

\\_ å

*--- Nettokostnader Räns- och samhäl/sskvdd

. = exkl. brand/örsvar.

1972 År Löpande priser.

ganisatoriska förändringar. Förändringarna har ofta genomförts i samband med kommunsammanläggningar. Samarbete mellan kommuner i syfte att få ett ändamålsenligt brandförsvar är relativt vanligt. Ett exempel på detta är alarmeringen. Efter den nu beskrivna perioden har upprättande av länsalarmeringscentraler påbörjats i några län. en verksamhet som på sikt avses omfatta alla län.

Under 1960-talet har behovet av fortbildning ökat, bl a på grund av ny materiel. organisationsförändringar och ny lagstiftning, exempelvis arbetarskyddslagstiftning och lagstiftningen om brandfarliga varor. Fortbildningen ombesörjs i allmänhet av Kommunförbundets länsavdelningar.

Efter den nu studerande perioden har brandförsvarets uppgifter väsentligt förändrats genom att räddningstjänsten blivit en obligatorisk kommunal angelägenhet från den 1 juli 1974. Räddningstjänsten medför bla behov av ny materiel och ytterligare utbildning.

Kostnadsutvecklingen för övriga verksamheter inom Rätts- och samhällsskydd framgår av diagram 5.3.

Det som i första hand orsakat kostnadsminskningen är huvudmannaskapsforändringar for bl a polisväsendet. Den 1 januari 1965 övertog staten kommunernas ansvar för rådhusrätt, polisverksamhet samt vissa städers skyldighet att ombesörja åklagar- och exekutionsverksamhet och förvaring av häktade. Uppbördsväsendet m m i vissa städer förstatligades den ljanuari 1967. Under en övergångstid efter förändringar är kommunerna skyldiga lämna bidrag till statsverkets kostnader for de övertagna verksamheterna. Den 1 januari 1971 övertog staten vidare lokalhållningen för de allmänna underrätterna. Under tio år från denna tidpunkt skall rådhusrättskommun lämna kostnadsbidrag till staten.

Familjebidrag. civilförsvar, uttagningsnämnd. beredskapsplanläggning och kristidsforvaltning utgör tillsammans den kommunala försvarsverksamheten. Kostnaderna for denna verksamhet avser främst familjebidrag. Till dessa utgår statsbidrag. Även for civilförsvarets anläggningsarbeten (skyddsrum, branddammar m m) kan statsbidrag erhållas.

190 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

5.1.3.3 Fastighetsförvaltning och bostadsforsörjning

Verksamheten under denna rubrik indelas i reglerings- och saneringsfastigheter. exploateringsverkszim het samt tomträttsmark - Forvaltningsfastigheter bostadspolitiska åtgärder övrigt För allmän markreserv och hyresfastigheter redovisas tabeller och sammanställningar under rubriken Affärsmässig verksamhet, avsnitt 5.1.3.8. Allmän markreserv behandlas dock nedan tillsammans med reglerings- och saneringsfastigheter. Verksamheten 1960-/ 972

l tabell 5.7 redovisas driftkostnader. investeringsutgifter och investeringsbidrag for Fastighetsförvaltning och bostadsforsörjning. (Se även tabellerna B87 och B88 i bilaga 3.)

Allmän markreserv, reglerings- och saneringsfastigheter, exploateringsverksamhet samt tomträttsmark

Allmän markreserv avser mark som kommun förvärvar för exploateringsändamål. [avvaktan på eventuell exploatering används marken for ändamål såsom jordbruk. skogsbruk. fritidsändamäl etc. Resultaten av dessa verksamheter redovisas i driftbudgeten. Till förvärv av mark kan sedan den l juli 1968 statliga markforvärvslån erhållas. Dessa redovisas på finansieringshuvudtiteln. Under reg/er/ngs- och sanerings/ástighetet redovisas fastigheter som inköpts i reglerings- eller saneringssyfte. Bebyggda regleringsoch saneringsfastigheter uthyrs övergångsvis. varfor en del sådana fastigheter kan ingå under hyresfastigheter. När kommunens råmark bearbetas for bebyggelse redovisas utgifterna härför liksom inflytande tomtlikvider under exploateringsverksamhet. Under tomträttsmark upptas ränta som kostnad och avgifter för upplâtelser som intäkt. Statliga tomrättslån kan erhållas for mark som upplåts med tomträtt för bostadsbebyggelse. Dessa lån redovisas dock ej här utan under linansieringshuvudtiteln. Kostnadsutvecklingen per invånare framgår av diagram 5.4. (Se även tabell B87 i bilaga 3.)

Tabell 5.7 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

UrveCk/ingen inom olika verksamhetsområden 191

Kr/inv

1001 Bruttokostnader

75-

50- Nettoz kostnader ,z Diagram 5.4 Pimärkom - 25- numer. Dri/Ikosmadør för allmän markresørv. reg/erings- 0th sanerings/asrig- Ile/er. vxpløarørirzgsvorksamhet sann Ionnrärlsmark. Löpande priser.

Kr/inv

125-

100- Fastighetsförvärv

75-

Fastighets-

//försäljningar

50- ,“*/ / a 11:2, I I ,I I 25- Diagram 5. 5 Primär/conzmuner. FasILu/wrs/ö/Tärr r 00/1_fas[Lz/zø/störsäl/ningar l 960-/ 972 (exkl /tvrøs/asw ILq/:erøroch /örvalrningrsl I I I I 1 r I u 3 /aSI/_Q/IPIPW). 1960 1964 1968 1972 År Löpande p/ISPIL

192 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Det är vanskligt att av den redovisade kostnadsutvecklingen dra några bestämda slutsatser. Orsaken härtill är att kommunerna inte tillämpar kontoplanen enhetligt, dels beträffande grupperingen av fastigheter och dels i fråga om beräkningen av kapitaltjänstkostnader (ränta och avskrivning). Den del av bruttokostnaderna som täcks av driftintäkter (hyror m m) har varierat mellan 99 procent och 60 procent. Efter 1967 har andelen inte överstigit 70 procent. De genomsnittliga bruttokostnaderna påverkas i hög grad av Stockholm. Göteborg och andra större kommuner, som tillämpar tomtrattsinstitutet. Vad gäller nettokostnaderna neutraliseras dock denna påverkan genom de tomträttsavgälder som utgör en stor del av intäkterna. lnvesteringsutgifterna utgörs till övervägande del av fastighetsforvärv. l diagram 5.5 redovisas fastighetsförvärv och

fastighetsforsaljningar.

Utgifterna for fastighetsförvärv var särskilt omfattande 1966-1968 beroende på de köp som avslutades före den nya lagstiftning om realisationsvinstbeskattning som trädde i kraft den l januari 1968.

Förvaltningsfastigheter För forvaltningsfastigheter gäller, att kommuner som följer K-planens anvisningar redovisar underhåll och drift för samtliga forvaltningsfastigheter i kostnadsställebudget. Därifrån fördelas kostnaderna till olika förvaltningar. l övriga kommuner förekommer olika varianter. l vissa fall redovisas här enbart lokaler for de kommunala forvaltningarnas kanslier. l andra fall redovisas driftkostnader för andra forvaltningslokaler, såsom skolor, ålderdomshem m m. lnvesteringsutgifter för skolor och ålderdomshem redovisas dock under respektive förvaltning. Driftkostnaderna brutto har ökat från 10 kr per invånare 1960 till 27 kr 1972. Nettokostnaderna har under denna period varierat mellan en och åtta kronor. Intäkterna består till största delen av interna poster. alltså kostnadsomfördelning inom respektive kommun. Eftersom principerna for dessa interna poster är olika i skilda kommuner är det inte möjligt att närmare analysera nettokostnaderna för forvaltningsfastigheter. lnvesteringsutgifterna per invånare for forvaltningsfastigheter har ökat från 10 kr 1960 till 38 kr 1972. Ökningen har varit speciellt markant i slutet av perioden. Detta kan ha samband med behovet av nya förvaltningslokaler vid kommunindelningsreformens genomförande.

Bostadspolitiska åtgärder Bland bostadspolitiska åtgärder ingår bostadssubventioner, aktier och andelar i bostadsföretag, förmedling av statliga lån och bidrag samt bostadsförmedling. Bostadssubventionerna kan avse olika former av bidrag till anskaffande av bostad. Här redovisas tex täckning av underskott i kommunala bostadsstiftelser. Fro m den l januari 1969 utgör statskommunala bostadstilllägg till barnfamiljer den större delen av bostadssubventionerna. De statliga bostadstilläggen till barnfamiljer, som utgår sedan 1969, liksom de tidigare statliga familjebostadsbidragen förmedlas av kommunerna. men redovisas inte som kommunal verksamhet.

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 193

Kr/ inv

Bruttokostnader

Nettokostnader

I»

Diagram 5.6 Primärkom-

muner. Driftkoslnaderför

44 bosladspoliliska åtgärder.

1972 År Löpande priser.

Förvärv av aktier och andelar samt annat tillskott av kapital till bostadsföretag utgör bostadspolitiska åtgärder som i allmänhet redovisas på kapitalbudgeten.

Kostnadsutvecklingen för bostadspolitiska åtgärder framgår av diagram 5.6. (Se även tabell B 87 i bilaga 3.) För 1960-1963 saknas särredovisning av dessa kostnader. (Kostnaderna ingår för dessa år i övriga verksamheter.)

Fr 0 m 1969 förändrades och utökades bostadsstödet till barnfamiljer. En del av det nya stödet utgjordes av de statskommunala bostadstilläggen. Till dessa tillägg får kommunerna statsbidrag, om tilläggen utgår enligt bestämmelserna i statsbidragskungörelsen. Statsbidraget var för den 1 april 1972 50 procent av kostnaderna. Därefter har procentsatsen höjts och är fr 0 m 1 januari 1975 72 procent. Antalet barnfamiljer med statskommunala bostadstillägg var 1969 141000 och hade 1972 ökat till 324 000.

Kommunernas nettokostnader per invånare för bostadstilläggen är betydligt högre än riksgenomsnittet i kommuner med hög skattekraft. En bidragande orsak härtill är de generösare bidragsregler som gäller i Stor- Stockholmsområdet. För Stor-Stockholmsområdet gäller vidare att kostnaderna utjämnas mellan olika kommuner genom Kommunalförbundet för Stor-Stockholms bostadsförmedling (KSB), som också ombesörjer regionens bostadsförmedlingsverksamhet.

De lägsta nettokostnaderna per invånare återfinns i kommuner med mindre än 70 procent tätortsbefolkning och i kommuner med låg skattekraft.

Övriga verksamheter Under denna rubrik redovisas fördelade kostnader för fastighetskontor och annan gemensam administration under denna huvudtitel. Vidare tas här upp natur- och kulturreservat. gemensamhetsanordningar för bostadsområden (bl a tvättstugor, samlingslokaler) m m. Här kan också ingå vissa kostnader for obligatorisk förmedlingsverksamhet.

Under perioden 1960-1972 har bruttokostnaderna för dessa verksamheter varierat mellan 14 och 42 kronor per invånare och nettokostnaderna mellan 3 och 18 kronor. Eftersom innehållet i de verksamheter som redovisas under denna rubrik är mycket heterogent kan några särskilda utvecklingstendenser inte utläsas.

194 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

5.1.3.4 Byggnads- och planväsen, gatu- och samt

parkforvaltning fritidsförvaltning

Verksamheten under denna rubrik indelas nedan i byggnads- och planväsen gatu- och parkförvaltning mm flygplatser fritidsförvaltning Under byggnads- och planväsen redovisas kostnader för byggnadsnämnd och dess kansli samt Stadsarkitekt, stadsplane- och stadsingenjörskontor. Under rubriken gatu- och par/ç/örvalming m m redovisas den verksamhet som följer av kommunens uppgifter som väghållare. Vidare ingår parkförvaltning, offentlig renhållning och gatubelysning. Underfritidsförva/Ining ingår fritidsnämnd och fritidskontor, fritidsanläggningar - badhus, simbassänger, isbanor. motionsanläggningar, fritidsgårdar etc - instruktionsverksamhet och bidrag till utomstående inrättningar.

Verksamheten 1960-l 972 1 tabell 5.8 redovisas driftkostnader, investeringsutgifter och investeringsbidrag för verksamhetsområdet Byggnads- och planväsen. gatu- och parkförvaltning samt fritidsförvaltning. (Se även tabellerna B 89 och B 90 i bilaga 3.)

Byggnads- och planväsen Enligt bestämmelser i byggnadslag med närmare reglering i byggnadsstadga skall varje kommun ha en byggnadsnämnd som skall ha tillgång till erforderlig personal för att nämnden skall kunna fullgöra sina uppgifter. Till dessa hör bla att se till att planer upprättas och att byggnadslagt byggnadsstadga och olika planbestämmelser efterlevs. Utvecklingen på omrâdet kännetecknas framför allt av att planeringen som tidigare i stort sett var en planläggning enligt byggnadslagens bestämmelser efter hand kommit att omfatta allt fler samhällsområden. Vad gäller den fysiska miljön har framför allt den översiktliga planeringen utvecklats kraftigt och samtidigt har kommunerna alltmera från övergått

Tabell 5.8 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för Byggnads- och planväsen. gatu- och parkförvaltning samt fritidsförvaltning. Milj kr. Löpande priser 1960 1964 1968 1972

sou 197645 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 195

en enbart tätortsinriktad planering till planering av kommunens hela yta. Planeringen omfattar inte bara bebyggelse utan även markens användning till olika ändamål och behovet av speciella skyddsåtgärder för att bevara, från tex naturvårdssynpunkt, känsliga områden. Orsakerna till denna vidgning av planeringens arbetsområde är flera. Dels har man efter kommunsammanläggningarna känt behov av att lå ett samlat grepp över utvecklingen i den nya kommunen, dels har önskemål om extern lokalisering av industrioch handelsföretag (stormarknader) aktualiserat planering utanför tätorterna och dels har den fysiska riksplaneringen initierat en planering för framför allt sk bevarandeområden.

l takt med den ökade planeringen har också behov av konkreta åtgärder framkommit. Så har kommunernas engagemang i fråga om iordningsställande av fritidsområden, naturvårdande åtgärder samt stöd till landskapsvårdande insatser starkt ökat under perioden.

Samtidigt som den fysiska planeringen fått större omfattning har nya planeringsformer växt fram dels på grund av kommunernas eget behov och dels på grund av att nya statliga planeringsinitiativ ställt krav på kommunala insatser. Här kan nämnas kommunala bostadsbyggnadsprogram, kommunalekonomisk långtidsplanering, olika slag av serviceinventeringar samt inte minst den regionalpolitiska planeringen (länsplaneringen). Kommunerna svarar för en del av underlaget för länsplaneringen och skall dessutom göra konsekvensbedömningar av olika alternativ beträffande befolkningsutvecklingen i kommunen.

Driftkostnaderna brutto per invånare för byggnads- och planväsen har ökat från 10 kr 1960 till 50 kr 1972. Kostnaderna avser den planering som ombesörjs av byggnadsnämnderna. Kostnaderna för den planering som utförs av andra förvaltningsorgan återfinns till stor del under central förvaltning.

Den årliga ökningstakten per invånare har för såväl bruttokostnaderna som nettokostnaderna varit i genomsnitt 14 procent. Den snabba ökningstakten förklaras av att kommunernas behov av personal för planeringsuppgifter ökat kraftigt under den aktuella perioden till följd av de ovan beskrivna utökade planeringsaktiviteterna. Nettokostnaden per invånare har under 1968-1972 helt naturligt varit avsevärt högre än riksgenomsnittet i kommuner med stor befolkningsökning.

Gatu- och parkförvaltning Enligt väglagen, som fro m den 1 januari 1972 gäller beträffande allmän väg, är staten väghållare i den mån ej regeringen eller statens vägverk förordnar att kommun skall vara väghållare inom större tätorter. Väghållningen omfattar byggande och drift av väg.

Till byggande och drift av allmän väg och av gata, som är nödvändig för den allmänna samfárdseln, kan kommun som är väghållare få bidrag av statsmedel. Statsbidrag utgår med 95 procent eller i vissa fall med 85 procent av byggnadskostnaderna efter en av vägverket uppgjord fördelningsplan och med 95 procent av beräknad kostnad för driften. Att bidragsprocenten ofta blir lägre än 95 respektive 85 beror bl a på att bidrag utgår i mån av tillgång på medel och att kommunerna satt igång projekt som

196 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

ej ryms inom det årets anslagsram. l övrigt gäller enligt byggnadslagen att kommunen är skyldig anlägga och underhålla gator inom stadsplanelagda områden men inte inom byggnadsplanelagda områden. Utgifterna särredovisas inte för olika planområden men övervägande delen av utgifterna for icke statsbidragsberättigade gator och vägar beräknas avse områden med stadsplan. Till drift av allmän väg hör också enligt dvs väglagen vinterväghållning, plogning, sandning, borttagande av sand och renhållning. Ytterligare bestämmelser om renhållningen finns from 1971 i en särskild kommunal renhållningslag. Kommunernas verksamhet inom parkförvaltningen omfattar parker och lekplatser, gatuplanteringar, djurparker och underhållning i parker, vinterväghållning i parker m m. Delvis avser utgifterna verksamhet enligt renhållnings- och byggnadslag. Inom område med stadsplan åligger det nämligen kommun att iordningsställa och underhålla torg, park eller annan sådan allmän plats. Den kraftiga ökningen av driftkostnaderna för gatu- och parkförvaltning framgår av diagram 5.7. (Se även tabell B89 i bilaga 3.)

Kr/inv M 300 -

Brutto 250 kostnader

200-

Netto- ] kostnader 150- , z I

III

//l

100- 2,/ ,.- ...r/ ,I I/ I m- ___-/ øøøê Diagram 5.7 Primärkømmuner. Dri/ikostnader _lör galu- och park/ärvalrning. I I I I I I I * Löpande priser. 1960 1964 1968 1972 År

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 197

Kr/inv

Ål Investerings- 1 50- utgifter

brutto

100-

Investerings- 50- - bidrag

,__\

"""" .- Därav statliga Diagram 5 .8 PriInä/*konr

zñf. - jnvesterings.

_f.7-T.

sIeringsbid/ag/öi* galu- och

l I I I I I I I I I l Y i park/ö/va/Ining.

1964 1968 1972 År Löpande priser.

Den årliga ökningstakten for bruttokostnaderna per invånare har i genomsnitt varit 10 procent och for nettokostnaderna 13 procent. Kostnadsutvecklingen förklaras bl a av de ökade krav på underhåll av gator och vägar som den snabbt växande bilismen ställer.

Nettokostnaden per invånare visar stora olikheter mellan skilda typer av kommuner. De högsta kostnaderna återfinns i kommuner med stor andel tätortsbefolkning samt i kommuner med hög skattekraft. Låga kostnader redovisas främst i kommuner med under 10 000 invånare och i kommuner där andelen tätortsbefolkning är under 50 procent.

Även beträffande investeringsutgifterna per invånare är skillnaderna mellan de nämnda kommuntyperna markanta. Av diagram 5.8 framgår investeringsutgifter och investeringsbidrag i genomsnitt for riket. (Se även tabell B90 i bilaga 3.)

Såväl investeringsbidragen totalt som de statliga investeringsbidragen har 1966-1972 legat på ungefär oförändrad nivå. lnvesteringsutgifterna har däremot ökat från år till år fram till 1970. lnvesteringsutgifternas ökningstakt per år under hela perioden har uppgått till i genomsnitt 11 procent.

Den snabba ökningen av investeringsutgifterna förklaras främst av att bilismens utveckling medfört behov av omfattande ombyggnader inom de gamla stadskärnorna och stora ingrepp i befintlig bebyggelse. Samtidigt har förbifartsleder och genomfartsleder i utkanterna av tätonerna måst anläggas i betydligt ökad omfattning. Ökade krav på trafiksäkerhet och separering av olika tralikantkategorier har medverkat till förhöjda exploateringskostnader i nybyggnadsomrâden.

Perioden 1960-1972 har även inneburit omfattande nyanläggningar och kostnadshöjande kvalitetsförbättringar inom parkforvaltningens område.

Flygplatser Genom beslut av 1967 års riksdag fastställdes normer for samverkan mellan stat och kommun vid investeringari primäriiygplatser. dvs av luftfartsverket

198 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

förvaltade statliga flygplatser som är avsedda för linjefart inklusive för linjefart upplåtna militärflygfált. Enligt dessa normer skall kommun svara för markkostnader samt för 37.5 procent av investeringskostnaderna i byggnader och anläggningar, inklusive investeringar i radioanläggningar. För investeringsbidrag som lämnats efter den l juli 1967 erhåller kommun numera ersättning från luftfartsverket motsvarande viss ränta och avskrivning. Övriga flygplatser för linjefart. s k sekundärllygplatser. liksom smållygplatser kan anläggas och drivas av kommuner. Kommunernas totala nettokostnader för flygplatser uppgår 1972 till 13 milj kr, alltså mindre än två kronor per invånare. För enskilda kommuner kan kostnaden per invånare avvika betydligt från riksgenomsnittet. lnvesteringsutgifter, som före 1968 för kommunerna totalt uppgick till 2-3 milj kr/år, har för perioden 1969-1972 ökat till ca 25 milj kr per år, vilket framför allt beror på 1967 års beslut om normer för samverkan mellan stat och kommun.

Fritidsförvaltning Den kommunala fritidsverksamheten handhas numera till största delen av särskilda fritidsnämnden I några kommuner finns ungdomsstyrelser och idrottsstyrelser som handlägger delar av verksamheten. l andra kommuner sorterar delar av verksamheten under barnavårdsnämnd (social centralnämnd), skolstyrelse, kulturnämnd eller direkt under kommunstyrelsen. Skillnaderna mellan olika kommuner och från år till år i samma kommun försvårar möjligheterna till jämförelser. I diagram 5.9 har fro m 1968 inräknats dels kostnader och intäkter som redovisas under rubriken Sport, friluftsliv och fritid i kommunernas kontoplan och dels kostnader och intäkter som redovisas under rubriken “Fritidsverksamhet för barn och ungdom”. För tiden före 1968 kan inte helt jämförbara uppgifter hämtas ur

Kr/inv ll 150-

Bruttokostnader

100_ ,o Nettokostnader

\ / 50- ,z

- r v v “ D 5.9P-“k - v i År _fritids/öwalminga. a l964wl968 Sport. bad och friluftsliv, 1968-1972 Sport. friluftsliv och fritid samt Löpande priser. fritidsverksamhet för bam och ungdom.

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 199 SOU 1976.45

den kommunala finansstatistiken. För 1964-1967 har emellertid tagits med de kostnader och intäkter som enligt kontoplanen redovisades under rubriken Sport, bad och friluftsliv”. (Se även tabell B89 i bilaga 3).

Trots att det statistiska underlaget inte medger helt exakta jämförelser, kan det klart konstateras att kommunernas driftkostnader för fritidsverksamhet expanderat mycket kraftigt under den undersökta perioden. 1968-1972 har den årliga ökningstakten for såväl brutto- som nettokostnaderna per invånare i genomsnitt varit över 20 procent.

Nettokostnaden per invånare for fritidsverksamhet är klart högre än riksgenomsnittet i kommuner med över 50 000 invånare och i kommuner med hög skattekraft. Avsevärt lägre nettokostnader än riksgenomsnittet redovisas i kommuner med under 10000 invånare och i kommuner med låg skattekraft.

Kommunernas insatser för fritidsverksamhet bland barn och ungdom har under perioden 1960-1972 ökat väsentligt såväl i fråga om antalet ungdomsoch fritidsgårdar som beträffande gârdamas utbud av aktiviteter. I många kommuner samverkar kommunala organ och organisationer.

Kommunernas investeringsutgifter per invånare för fritidsändamål har ökat från 17 kr 1960 till 46 kr 1972. lnvesteringsbidragen har per år uppgått till mellan en och fem kronor per invånare. Den utökade verksamheten inom fritidsförvaltningen belyses också av uppgifter i tabell 5.9 om vissa fritidsanläggningar.

Den expansion som kännetecknar fritidssektorn under den aktuella perioden har flera orsaker. Bland dessa orsaker kan nämnas forkortningen av arbetstiden för stora löntagargrupper successivt från 45 till 40 timmar/vecka. Vidare en höjd levnadsstandard som gett ekonomiska möjligheter att efterfråga fritidsaktiviteter. Efterfrågan har också påverkats av den allmänna debatten om värdet av sport- och fritidsaktiviteter som ett led i den förebyggande hälso- och sjukvården.

Tabell5.9 Antal konstisbanor och badanläggningar.

Anläggning 1960 1964 1968 1972

Konstisbanor

lnomhusbad

största bassänglängd

z 25 m 26 44 84a 13817

516,67 m 47 67 100a 122b Utomhusbad

största bassänglängd

50 m 5 15 48a 70b

g 25 m 10 20 53a sib

(7 avser 1969.

Uppgiften b avser 1971.

Uppgiften

200 Urvecklingen inom olika verksamhetsområden

5.1.3.5 Undervisning och annan kulturell verksamhet Verksamheten under denna rubrik indelas nedan i - skoladministration - lokaler och inventarier för skolväsendet - sociala for skolväsendet

anordningar - for skolväsendet

pedagogiska anordningar - m m

grundskola/folkskola - skolor

gymnasiala - och kulturell verksamhet

övrig undervisning

Under sko/administration redovisas den organisation med skolstyrelse och skolchef, som administrerar skolväsendet i en kommun. Den särskilda administrationen vid rektorsområden/skolenheter redovisas i en del kommuner under denna rubrik och i andra kommuner under respektive skolform.

Under lokaler och inventarier bokförs huvuddelen av byggnadsverksamheten. Återstående delar tas upp under titlarna grundskola/folkskola m m och gymnasieskola. Vad gäller driftkostnaderna varierar redovisningen. Kommuner som konsekvent tillämpar K-planen redovisar driftkostnaderna primärt i kostnadsställebudgeten och fördelar därifrån direkt till olika skolformer. 1972 beräknas ca 80 kommuner fördela lokalkostnaderna till resp skolform.

Under sociala anordningar redovisas kostnader for Skolmåltider, skolskjutsar och inackorderingar, Skolhälsovård, skolbadanläggningar, elevhem, skolbarnskolonier m m.

Under pedagogiska anordningar ingår audivisuella hjälpmedel, skolbibliotek, skolpolisverksamhet och trafikundervisning, Simundervisning, konsulentverksamhet, psykolog- och kuratorsverksamhet, personalutbildning, fritidsverksamhet och övriga pedagogiska anordningar.

Under grundskola/folkskola m m ingår även kommunal realskola. kommunal flickskola och statlig realskola till dess grundskolans högstadium genomförts.

Gymnasiala sko/or omfattade vid periodens början kommunala gymnasier och yrkesskolor. Fackskolan ñck redan från dess tillkomst 1963 kommunalt huvudmannaskap. Den l juli 1966 blev kommunerna huvudmän for de tidigare statliga gymnasierna.

Under övrig undervisning och kulturell verksam/zei redovisas biblioteksverksamhet, musik-, teater- och ñlmverksamhet, musikskola och anslag till bildnings- och studieorganisationer m m.

Verksamheten 1960-] 972 Framställningen i detta avsnitt syftar inledningsvis till att lämna en allmän bild av utvecklingstendenserna inom verksamhetsområdet och de drivkrafter som där verkar. Detta som en grund for studiet av den utgiftsutveckling som presenteras i tabell 5.10.

De grundläggande utbildningspolitiska målen lades i väsentliga avseenden fast i riksdagen redan under 1950-talet. Den demokratiska samhällsutvecklingen krävde en omvandling också av skolväsendet. Det gamla parallell-

Utvecklingen inom olika verksamhersomrâden 201

Tabell 5.10 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för Undervisning och annan kulturell verksamhet. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Driftkostnader, brutto 2 009 3 272 6 110 9 765 Driftkostnader. netto 908 l 371 2 712 4 645 investeringsutgifter 404 776 1 219 1 126 investeringsbidrag 99 155 213 231

- folkskola och olika realskoleformer som alla var skolsystemet frivilliga urvalsskolor -- skulle generellt avlösas av en obligatorisk nioårig skola. På denna skulle sedan gymnasiet och yrkesskolan bygga. Man ville fullfölja strävandena att från familjerna avlyfta det ekonomiska ansvaret för de ungas utbildning. Terminsavgifterna skulle avskaffas och fria läromedel införas. De skolsociala åtgärderna i övrigt skulle vidgas till ett större antal elever. Ett studiehjälpssystem med studiebidrag samt rese- och inackorderingstilllägg infördes vid de gymnasiala skolorna.

Perioden 1960-1972 blev i fråga om reformarbetet till stor del en genomforandeperiod. Skolan prioriterades i hög grad i såväl rikspolitiken som kommunalpolitiken. För att göra utbildningen for barn och ungdom så lätttillgänglig som möjligt krävdes kvantitativ utbyggnad av utbildningsorganisationen och god spridning geografiskt. Det fanns också behov av en allmän modernisering och kvalitetshöjning av skolans yttre och inre miljö. Nya arbetssätt förordades. Allt detta krävde stora investeringar i skolbyggnader samt upprustning personellt och materiellt i anslutning till nya läroplaner.

En utbildningsreform även för vuxna hade diskuterats redan på 1950-talet men något samlat konkret reformprogram antogs inte av riksdagen förrän under senare hälften av 1960-ta1et.

De stora skolreformerna - fackskole-

skolstyrelsereformen. grundskoIe-, och gymnasiereformerna samt vuxenutbildningsreformen - innebar också att kommunernas politiskt-organisatoriska ansvar for skolväsendet ökade väsentligt under perioden 1960-1972. Det var ett angeläget mål för statsmakterna att ge skolan en lokal förankring. Kommunerna harefterde företagna kommunsammanläggningarna ansetts äga de bästa möjligheterna att bedöma och tillgodose skolans olika behov.

Driftkostnader. investeringsutgifter och investeringsbidrag for hela verksamhetsområdet Undervisning och annan kulturell verksamhet framgår av tabell 5.10. För detaljerade sifferuppgifter inom området undervisning och annan kulturell verksamhet hänvisas till tabellerna B8l-B 84, B91-B 92 samt B95 i bilaga 3.

l den följande redovisningen och diskussionen av undervisningsutgifternas sammansättning och utveckling kommer de sju delområdena att behandlas var för sig.

202 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Skoladministration l slutet av 1950-talet genomfördes efter riksdagsbeslut en generellt verkande skolstyrelsereform, som innebar att en samlad ledning och beslutsinstans skapades för varje kommuns skolväsende. Under den gemensamma skolstyrelsen inrättades tjänster som skolledare. Statsbidrag utgår till skolledarnas löner. Kommunerna svarar som skolhuvudmän i allt väsentligt själva för kostnaderna för den icke-pedagogiska skolpersonalens löner samt för kontorsutrustning od. Driftkostnaderna netto steg avsevärt under perioden 1960-1972 - från knappt 10 kr till 35 kr per invånare - till följd av en kvantitativ och kvalitativ personalförstärkning. Ett av motiven till förstärkningen, förutom det kommunala Skolväsendets expansion, var strävan att bereda rektorer och andra skolledare mera tid för de pedagogiska ledningsfunktionerna.

Lokaler och inventarier för skolväsendet

Grundskolans införande under l960-talet medförde stora investeringsbehov i lokaler och inventarier. Även om det totala antalet barn och ungdomar i åldern 7-l5 år minskade under perioden 1960-1968 från 1087164 till 953 938, så ökade ändå - särskilt i samband med införande högstadiets behovet av klassrum, ämnesrum, institutioner, verkstäder. elevutrymmen och lokaler i övrigt. Befolkningsomflyttningen i landet (nedläggning av bygdeskolor och nya skolhus i de expansiva orterna) samt kvalitetsförbättring av undervisningen, möjligheter till en mer differentierad utbildning m m bidrog ytterligare till att kostnaderna för lokaler och inventarier ökade. Till behovet av skollokaler för grundskolan kom också. särskilt i undersökningsperiodens senare del. motsvarande anspråk för fackskolan. yrkesskolan och gymnasiet. Skolväsendets investeringsutgifter och investeringsbidrag framgår av diagram 5.10.

Kr/inv

150-

Investeringsutgifter 100-

50_

Diagram 5.!!! Primärkorn- ___,ø*_\\___ lüVestering-Smuner. InresIe/ingsutgi/ier bmrag ______---och inves/eringsbitlrag _fär skolväsendet. , , . . . . , , , , , , Löipanr/e priser. 1960 1964 1968 1972 År

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 203

Tabell 5.11 Statliga investeringsbidrag i procent av bruttoinvesteringar för skolväsendet. Löpande priser

1966 21

Av diagram 5.10 kan utläsas att investeringarna under periodens senare del först stagnerat och därefter minskat. En tendens som vid omräkning till fast penningvärde blir än mer påtaglig. Skolbyggnadsvolymen låg dock på en mycket hög nivå under hela 1960-talet.

lnvesteringsbidragen utgörs så gott som uteslutande av statliga bidrag. Statsbidragens andel av bruttoinvesteringarna belyses i tabell 5.11.

Driftkostnaderna brutto per invånare för lokaler och inventarier har ökat från 61 kr 1964 till 150 kr 1972. (För åren 1960-1963 saknas jämförbar statistik.) Bruttokostnadernas genomsnittliga ökning 1964-1972 är ca 12 procent per år.

En jämförelse mellan olika kommuntyper är vansklig att göra, eftersom redovisningen i kommunerna varierar. Vissa kommuner, däribland flera större, redovisar inte skolväsendets lokal- och inventariekostnader separat utan i stället bland kostnaderna för respektive skolform. Det synes emellertid som om lokalkostnaderna för skolväsendet räknat per invånare varit högre i glesbygdskommuner än i kommuner med stor andel tätortsbefolkning.

l slutet av den redovisade perioden började s k integrerad lokalplanering tillämpas i vissa kommuner. Detta innebär att exempelvis skolans. fritidsa kultur- och sociallörvaltningarnas lokalbehov delvis tillgodoses inom samma byggnader.

Sociala anordningar för skolväsendet De skolsociala anordningarnas driftkostnader 1964-1972 framgår av diagram 5.11. (För åren 1960-1963 saknas jämförbar statistik).

Nettokostnaderna har påverkats av statsbidragsomläggningen 1966. då de speciella statsbidragen för skolmåltider och Skolskjutsar upphörde.

Fram till 1966 utgick statsbidrag till sko/måltidstverksamlzeren. Statens andel av kostnaderna - som 1948 var 70 procent och i början av 1950-talet 30 procent- uppgick i början av 1960-talet emellertid endast till cirka 10 procent. Huvudbördan av kostnaderna hade sålunda redan före undersökningsperiodens början flyttats över till kommunerna. Denna utveckling sammanhängde med bidragskonstruktionen. Bidraget avlöstes i samband med skatteutjämningsreformen 1966.

204 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden sou 1976:45

Bruttokostnader totalt Netto- Kr/inv / kostnader totalt

Netto- _ kostnader / skolmåltider

Nettokostf __nader skolskjutsar och inackordering Diagram 5.1/ Primärkomnumer. Dri/ikossntatleiför sociala an0rzIni›I.Lor_/i›'r' ------- ..-° .skolväsendeh , , , . , . = , , IJi/øaritle priser. 1964 1968 1972 År

Skolmåltidsverksamheten undergick en väsentlig utveckling under 1960talet. Vad först gäller den volymmässiga expansionen kan nämnas, att läsåret 1959/60 deltog drygt 80 procent av den obligatoriska skolans elever i skolmåltider. 1972 kan deltagandet sägas ha varit 100-procentigt. Under perioden erbjöds dessutom eleverna i yrkesskola. fackskola och gymnasium skolmåltider. Det totala antalet skolelever som erhöll Skolmåltider kan i runda tal anges på följande sätt.

1960 1964 1968 1972

Antal elever 850 000 900 000 l 035 000 1 100 000

Samhällsinformation om behovet av bättre kostvanor påverkade dessutom successivt skolmåltidernas utformning, vilket under 1960-talet medförde en avsevärd kvalitativ standardhöjning. Under den senare delen av undersökningsperioden började kommunerna vidare servera mellanmål. i synnerhet till elever med lång skolväg. Mellanmålet erbjöds av vissa kommuner avgiftsfritt. medan andra kommuner tog ut viss avgift. En jämförelse av skolmåltidskostnaderna netto per invånare mellan olika kommuntyper visar relativt små variationer. Dock är kostnaden något högre i kommuner inom stödområdet. 1 Stockholm och Göteborg är motsvarande

Uwecklingen inom olika verksamhetsområden 205

kostnader påtagligt lägre än riksgenomsnittet. Det bör i detta sammanhang noteras att lokalkostnaderna för skolmåltiderna i de flesta kommuner ej redovisas särskilt utan ingår i kostnaderna for lokaler och inventarier.

Med grundskolans uppbyggnad följde ett ökat behov av Skolskjutsar och inadrorderirzg. Verksamheten normerades till en början i hög grad genom statsbidragsbestämmelser. Före 1966 utgick nämligen statsbidrag till skolskjutsar med 80 procent av de verkliga kostnaderna. För inackordering utgick statsbidrag med visst belopp per elev och dag. Statsbidragen till Skolskjutsar och inackordering avlöstes 1966 i samband med de nya skatteutjämningsbidragen. Iden samordnade kommunala tralikplaneringen som under senare år tagit form utgör skolskjutsarna en betydelsefull komponent.

Nettokostnaderna för Skolskjutsar och inackordering redovisas i diagram 5.ll. Nettokostnaden per invånare är mycket högre än riksgenomsnittet i kommuner med mindre än 10000 invånare. i kommuner där andelen tätortsbefolkning är mindre än 50 procent samt i kommuner med låg skattekraft. Kommuner med en tätortsbefolkning över 90 procent hade 1972 en kostnad per invånare som var mindre än hälften av riksgenomsnittet.

Utgiftsutvecklingen för Skolskjutsar kan ses som ett alternativ till ökade byggnads- och lärarkostnader. Detta gäller för de skolskjutsar som tillkommit i samband med indragningen av skolor eller med centraliseringen av viss undervisning. Den högre nettokostnaden per invånare i kommuner under 10000 invånare har inte minst den bakgrunden.

Kommunernas ansvar for skolhälsovârziwz vidgades under l960-talet. Huvudmannaskapet for hälsovården vid de allmänna läroverken och de högre tekniska läroverken överfördes i början av 1960-talet från staten till kommunerna. Tom 1965 utgick statsbidrag till verksamheten. Kommunala tjänster för skolläkare och skolsköterskor inrättades. Skolhälsovårdens omfattning utökades i det obligatoriska skolväsendet genom beslut om läkarundersökning av eleverna även i årskurs 9. Skolhälsovården gjordes obligatorisk i fackskolan och yrkesskolans längre heltidskurser och detta medförde likaledes behov av nya tjänster.

Bland övriga sko/sociala anordningar kan följande nämnas. l kommuner där ett större antal elever har lång resväg till skolan har inrättats särskilda elevhem. Skolbadanläggningar och skolbarnskolonier redovisas i vissa kommuner under skolan medan samma verksamheter i andra kommuner redovisas under fritidsnämnd eller barnavårdsnämnd (social centralnämnd). Kolonierna beskrivs i avsnittet om socialvården (avsnitt 5.1.3.6).

Pedagogiska anordningar för skolväsendet Efter förslag av skolberedningen. som fann tillgången på pedagogiska hjälpmedel väsentlig för grundskolans genomförande. infördes 1962 ett pedagogiskt Stimulansbidrag för upprustning av skolbiblioteken och övriga undervisningshjälpmedel (AV-hjälpmedel, läro- och övningsböcker m m). 1 anslutning till de nya reglerna om skatteutjämning 1966 avlöstes dessa bidrag.

Liksom grundskolereformen ledde även gymnasiereformen 1966 till omfattande nyanskaffning av hjälpmedel i undervisningen. Det nya gymnasiet

206 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

och fackskolan avvek till mål, innehåll och organisation väsentligt från tidigare skolformer. Även ändrade arbetsformer och arbetssätt ställde krav på nya läromedel.

För produktion, distribution och service beträffande film, bildband, ljudband m m började en omfattande regional samverkan äga rum under 1960talet. l många län har genom Svenska kommunförbundets länsavdelningar inrättats särskilda AV-centraler. Även inom kommunerna har i många fall läromedelscentraler organiserats för service till de olika skolenheterna. Här kan som en utvecklingslinje också noteras en ökad samverkan mellan skolan och folkbiblioteken.

I samband med grundskolans införande träffades överenskommelse mellan staten och kommunerna om fördelning av vissa arbetsuppgifter och kostnader inom fortbildningsverksamheten för lärare och skolledare. Reformeringen av grundskolan och de gymnasiala skolformerna under perioden medförde ökade kommunala insatser för lärarnas fortbildning.

Särskilda tjänster som Skolkurator och skolpsykolog inrättades under 1960talet med uppgift att biträda lärare och skolledning med elevvårdande uppgifter. Skolpsykologverksamheten organiserades ofta genom samverkan mellan två eller flera kommuner. Tjänster för skolvärdinnor inrättades på många håll, och för barn med särskilda behov började s k skoldaghem inrättas. lnvandrarproblemen uppmärksammades i ökad utsträckning och krävde särskilda personalinsatser i skolorna i åtskilliga kommuner.

Undersökningsperioden kännetecknas av ökande kommunala insatser i fråga om studie- och yrkesorientering, studiebesöks- och Iägerskolverksamhet samt fritids- och kulturell verksamhet. Samarbetet mellan hem och skola utvecklades också under perioden och stöddes ekonomiskt av kommunerna.

Allt detta sammantaget har medfört att kommunernas driftkostnader brutto per invånare för pedagogiska anordningar under perioden 1964-1972 successivt ökat från 5 till 23 kr. Nettokostnaden är ett par kronor lägre. l kommuner med skattekraft över 110 procent av medelskattekraften är kostnaderna för pedagogiska anordningar betydligt högre än i andra kommuner.

Grundskola/folkskola m m Grundskolan beslutades av 1962 års riksdag på grundval av ett omfattande forberedelsearbete inom 1957 års skolberedning. Fro m läsåret 1962/63 infördes grundskolan successivt. Den ersatte då folkskolan och den försöksverksamhet med nioårig enhetsskola. som påbörjats under l950-talet. Det var en styrd övergång. För varje läsår fram till 1968 införde en ny grupp kommuner grundskola. Samtliga kommuner hade helt genomfört grundskolan 1972. I takt med utbyggnaden av grundskolans högstadium (årskurserna 7-9) avvecklades samtidigt statliga och kommunala realskolor. praktiska kommunala realskolor samt kommunala flickskolor.

Enligt 1962 års läroplan för grundskolan var högstadiet tillvalsgrupperat i årskurserna 7-8 och linjedelat i årskurs 9. 1968 beslutade riksdagen om en reviderad läroplan för grundskolan. Ändringarna berörde i forsta hand högstadiet. Därigenom skapades en i allt väsentligt gemensam studiegång för alla barn och ungdomar under den obligatoriska skoltiden. Den nya

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 207 Tabell 5.12 Antalet klasser och elever i grundskola/ folkskola samt antalet elever i realskola/flickskola.

1960 1964 1968 1972 A mal klasser

Antal elever

folkskola

realskollinjer. Aven elever i statliga realskolor ingår.

Kr/inv

50011 Bruttokostnader

500-

400-

300-

200-

Nettokostnader

zøø

z 100* ,f øøøøø f _5_ é

ø*øøe

ø- Diagram 5.12 Primärkommuner. Dri/ikoslnaçler _tör T grundskola /_folkskola. 1960 19134 1968 1917275.: Löpande priser.

208 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

högstadieorganisationen genomfördes successivt under början av 1970-talet.

Antal klasser och elever i grundskola/folkskola samt antal elever även i realskola och flickskola redovisas i tabell 5.12.

Klass- och elevantalet styrs av dels befolkningsförändringarna och dels de skolpolitiska reformerna. Som redan påpekats minskade åldersgruppen 7-15 år kraftigt under l960-talet. Den nya grundskolan. med ökat antal obligatoriska skolår, medförde som tabell 5.12 visar att antalet elever, trots de vikande barnkullarna, kunde hållas i stort sett oförändrat. Antalet klasser. som i hög grad påverkar lärar- och lokalkostnaderna. ökade kraftigt.

Driftkostnaderna för grundskolan framgår av diagram 5.12.

Den i diagrammet redovisade minskningen av kostnaderna 1964 iir orsakad av statistikomläggning. För åren 1960-1963 ingår kostnader som efter 1964 är redovisade under annan rubrik bla vissa lokalkostnader.

Kommunernas möjligheter att påverka kostnadsutvecklingen inom skolsektorn är begränsade jämfört med andra kommunala förvaltningsgrenar. Verksamheten styrs i hög grad genom statliga beslut och regelsystem. Även inom det ickereglerade omrâdet blir statliga beslut i viss mån styrande. De statliga regelsystemen ställer vissa minimikrav vad gäller kommunernas insatser. Men även inom detta reglerade område finns ett betydande utrymme för kommunernas egna ambitioner.

Av bruttokostnaderna är lärarlönerna den dominerande posten. Det allmänna driftbidraget från staten täcker större delen av dessa kostnader. En stor post for kommunerna utgör kostnaderna för fria läroböcker och annan fri undervisningsmateriel. För 1972 uppgick dessa kostnader till omkring 200 milj kr.

En jämförelse visar små skillnader i bruttokostnader totalt per invånare för grundskolan mellan olika kommuntyper. De största skillnaderna kan konstateras vid indelning av kommunerna efter befolkningsstruktur. Därvid visar det sig såsom väntat att i kommuner där kvoten barn/pensionärer är hög är också bruttokostnaden för grundskolan högre ån riksgenomsnittet. Bruttokostnaden per invånare är vidare påtagligt högre än riksgenomsnittet i kommuner inom stödområdet. Ett litet antal elever per lärare och skollokaler som är dimensionerade för ett större antal klasser ger höga kostnader per elev i många glesbygdskommuner.

Vad gäller nettokostnader per invånare kan noteras betydligt större variationer mellan olika kommuntyper än i fråga om bruttokostnader. Delvis torde detta .bero på statsbidragets konstruktion. Vidare påverkas nettokostnaderna av de interkommunala skolersättningarna. Nettokostnadsskillnaderna är inte entydiga från år till är, men för de flesta åren redovisar de medelstora (20 000-99 999 invånare) kommunerna högre nettokostnader än riksgenomsnittet. Kommuner med stor andel tätortsbefolkning och kommuner med befolkningsökning visar också högre nettokostnader perinvånare än medeltalet.

Gymnasiala skolor Enligt skollagen skall varje kommun främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola. Detta kan kommunen göra antingen genom att inrätta egen gymnasieskola eller genom att med s k interkom-

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 209

munal skolersättning bidra till driften av annan kommuns gymnasieskola i proportion till antalet sända elever. Alla kommuner har sålunda utgifter för gymnasial undervisning.

Grundskolans införande under 1960-talet krävde också en organisatorisk och innehållsmässig anpassning av de gymnasiala skolformerna. Efterfrågan på utbildning efter den obligatoriska skolan steg utomordentligt starkt under 1960-talet. Denna utveckling hängde bl a samman med att ytterligare stora elevgrupper genom grundskolereformen nådde behörighet för fortsatta studier. Dessutom innebar studiestödsreformen 1964 en väsentlig utvidgning av det studiesociala stödet på den gymnasiala nivån med både generella och behovsprövade studiebidrag m m. De sista terminsavgifterna avskaffades redan 1962. Arbetslivets ökande krav och Förbättrade Familjeekonomiska förhållanden samverkade givetvis också till att höja studiebenägenheten hos ungdomen. Vissa år var antalet avvisade sökande till gymnasial utbildning betydande.

Genom riksdagsbeslut 1964 sammanfordes fr o m läsåret 1966/67 det allmänna gymnasiet, handelsgymnasiet och tekniska gymnasiet till en ny skolform - det nya gymnasiet. Detta byggdes upp enligt principen om successiv differentiering. I den nya gymnasieorganisationen ingick också den tvååriga kommunala fackskolan med social, teknisk och ekonomisk linje. Det nya gymnasiet blev genomgående kommunalt.

Yrkesutbildningens organisation och innehåll ändrades genom riksdagsbeslut 1968. Den blev i princip tvåårig och byggdes liksom det nya gymnasiet upp enligt principen om successiv differentiering. Vissa allmänna ämnen infördes. Samtidigt beslöt riksdagen att de tre skolformerna gymnasium, fackskola och yrkesskola skulle föras samman till en integrerad gymnasial skola, benämnd gymnasieskolan. Detta var det organisatoriska uttrycket för den nya enhetliga syn på de olika gymnasiala studievägarna som vuxit fram i samhället. Ny läroplan For gymnasieskolan utfärdades 1970. Den

Tabell 5.13 Antal elever i gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning.

1960 1964 1968 1972

Vuxenutbildning, gymnasiala och

- - 25 989 115 904 övriga linjer

Summa elever 37 383 148 933 a

Ingå: i antalet för gymnasieskolan. 14

Zll) Utvecklingen inom olika verksamhetsområden SOU l976:45

integrerade gymnasieskolorganisationen började genomföras l97l. Som planeringsprincip lades fast att varje gymnasieort borde ha en så allsidig linjeorganisation som möjligt. dvs samtliga eller flertalet studievägar, för att reellt möjliggöra fritt val.

l detta sammanhang bör också nämnas vuxenutbildningsreformen, vars mål är att skapa större utbildningsmässig jämlikhet i samhallet. Beslutet 1967 i riksdagen innebar bl a att kommunal vuxenutbildning från 1968 successivt påbörjades i kommunerna i form av ämneskurser på såväl gymnasiesom grundskolenivå. Reformen utvecklades snabbt till att omfattta praktiskt taget samtliga kommuner. Till kommunal vuxenutbildning utgår statsbidrag. Till vuxenutbildningsreformen hör också den ökade satsningen på bildningsiörbundens studiecirkelverksamhet, vilken emellertid behandlas under nästa rubrik.

Antalet elever i gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning belyses i tabell 5.13.

Genom frivilliga åtaganden införde ett stort antal kommuner Linder 1960talet fria läroböcker och fri undervisningsmateriel i övrigt i de gymnasiala skolorna. Vissa andra kommuner betalade i stället penningbidrag. Enligt läromedelsutredningen hade vid slutet av undersökningsperioden omkring 90 procent av kommunerna infört denna förmån. l slutet av perioden införde åtskilliga kommuner motsvarande förmåner även lör eleverna i kommunal vuxenutbildning.

Driftkostnadsutvecklingen lör de gymnasiala skolorna redovisas i diagram 5.13.

De snabbt stigande utgifterna lör kommunerna liksom lör staten beror främst på att antalet elever som fortsätter utbildningen efter den obligatoriska

Kr/inv

Brutto-

h

kostnader

150-

100_

50- Netto›

kostnader

_,ø

f _-v

f? Diagram 5.I3 Primärkømmuner. Dri/ikosrnader för gvmnas/ala skolor. I Löpande priser. 1960 1964 1968 19:15 År I

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 211

skolan ökat mycket snabbt under perioden. Enligt tabell 5.13 ökade antalet elever från ca 100 000 1960 till ca 235 000 1972. Härtill kommer ca 150 000 elever sistnämnda år i kommunal vuxenutbildning. Denna utbildning började byggas ut först 1968.

Kommunaliseringen av de statliga gymnasierna den l juli 1966 påverkade som synes mycket markant bruttokostnaderna. Däremot förändrades inte nettokostnaderna genom kommunaliseringen, eftersom statsbidrag utgår till gymnasieskolans lärarlöner och till vissa andra kostnader.

Nettokostnaden per invånare är tämligen lika i de skilda kommuntyperna. Dock visar kommungruppen med stor andel Förvärvsarbetande och låg kvot barn/pensionärer en nettokostnad som endast är 50-60 procent av riksgenomsnittet. När man jämför kommunernas kostnader bör det uppmärksammas att gymnasieskolans organisation har olika omfattning i skilda kommuner. Vissa kommuner har en väl utbyggd gymnasieskola med flertalet studievägar medan andra kommuners gymnasieskola bara omfattar enstaka specialkurser eller linjer av tex yrkesteknisk karaktär. Ytterligare en grupp kommuner saknar helt egen gymnasieskola.

Övrig undervisning och kulturell verksamhet Under 1960-talet ställdes successivt ökade krav på kommunerna att främja det lokala kulturlivet. Dels skapade kommunerna genom vidgad anslagsgivning till Föreningar och organisationer förutsättningar för lokala kulturaktiviteter, såsom bildnings- och studieverksamhet, teater. musik, sång, dans, konst, film och foto. Dels berikade kommunerna själva den kulturella miljön för medborgarna genom att utveckla verksamheten i bibliotek, musikskolor och andra institutioner. Kommunala kulturnämnder började inrättas för att underlätta överblick och samordning av verksamheten. Särskilt i samband med kommunsammanläggningar blev detta aktuellt. De kommunala insatserna fick betydelse såväl för det professionella kulturutbudet som för amatörverksamheten inom kultursektorn. lnköp av konst för olika förvaltningars behov ökade i omfattning.

Under perioden 1960-1972 genomgick_folkbiblioreken en mycket betydelsefull utveckling. En mängd nya biblioteksbyggnader uppfördes och filialer skapades. ofta i anslutning till skolor eller andra allmänna byggnader. De materiella och personella resurserna förstärktes, och verksamheten vidgades till att avse mera än bokutlåning. Musikavlyssning, utställningsverksamhet, barnaktiviteter och annan allmänkulturell verksamhet tillkom. särskilt under senare delen av undersökningsperioden. Som ett mått på den utökade verksamheten kan nämnas att antalet volymer i folkbiblioteken ökade från ll 880000 1960 till 17453000 1972.

Arbetsmetoderna i biblioteken utvecklades till att bli mer uppsökande. Under beteckningen social biblioteksverksamhet startade man utlåning på ålderdomshem, barninstitutioner, sjukhus och fängelser. I form av “Boken kommeW-verksamhet organiserades uppsökande verksamhet hos bl a gamla och handikappade. Antalet bokbussar med turer på landsbygden och i kommunernas ytterdelar i övrigt började stiga. Fram till 1966 fanns ett mindre statsbidrag till folkbiblioteken. Det avvecklades i samband med skatteutjämningsreformen. Vissa statliga utvecklings- och punktbidrag infördes

212 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Tabell 5.14 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto samt investeringsm-

gifter för övrig undervisning och kulturell verksamhet.

Milj kr. Löpande priser

i stället.

En liknande utveckling genomgick också de konununa/a musikskolorna. Efterfrågan på musikundervisning, såväl individuellt som i grupp, ökade starkt. Kommunerna sökte tillgodose dessa behov som bl a avsåg färdighetsträning på en mängd olika musikinstrument men också körsång och delvis dans. De kommunala musikskolorna fick en viktig kompletterande funktion till den allmänna skolan. Antalet elever i musikskolan ökade under perioden 1960-1972 från omkring 100000 till ca 285 000. Samtidigt breddades verksamheten genom att grupp- och ensembleaktiviteter tillkom vid sidan av den individuella instrumentalundervisningen. l många kommuner var det dock svårt att tillgodose intresset fullt ut. statsbidrag utgår inte till de kommunala musikskolorna.

Beträffande ku/turverksamheten i övrig! kan nämnas, att bidragsgivningen till studieförbundens lokala organisationer kraftigt förstärktes under perioden i takt med studiecirkelverksamhetens expansion. Särskilt under periodens senare del blev detta aktuellt, som ett led i det ökade vuxenutbildningsarbetet. Genom det utbyggda stödet från både kommuner och staten kunde bildningsorganisationerna också i vidgad omfattning ställa sig som mottagare av föreställningar från Riksteatern, Rikskonserter. Riksutställningar och olika fria grupper m m. l de stora kommunerna förstärktes anslagen till stadsteatrar, yrkesorkestrar, museer och konsthallar. Utsmyckning av offentliga byggnader och platser möjliggjordes också på många håll.

Driftkostnadsutvecklingen för övrig undervisning och kulturell verksamhet totalt 1964-1972 redovisas i tabell 5.14. För åren 1960-1963 är den tillgängliga statistiken inte jämförbar med åren fro m 1964. Driftkostnaderna brutto per invånare har ökat från 27 kr 1964 till 95 kr 1972.

Som en följd av den betydande utvecklingen inom kulturområdet flerdubblades kommunernas totala utgifter för detta ändamål. Dock kvarstod alltjämt vid periodens slut stora skillnader mellan kommunerna i fråga om både verksamhetens bredd och dess innehåll. Den årliga ökningstakten har för bruttokostnaderna varit i genomsnitt 17 procent och för nettokostnaderna nästan 20 procent.

Vad gäller nettokostnaderna per invånare redovisades de högsta kostnaderna i kommuner med mer än 100 000 invånare och i kommuner med god skattekraft. Kommuner som har mindre än 20 000 invånare, och kommuner med låg skattekraft har de lägsta kostnaderna per invånare.

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 213

5.1.3.6 Socialvård och socialförsäkring

Verksamheten under denna rubrik indelas nedan i - administration

gemensam - barna- och

ungdomsvård -

åldringsvård -

socialhjälp - social

hemhjälp - socialvård

övrig

Kommunernas socialvårdande verksamhet regleras i socialhjälpslagen, barnavårdslagen, föräldrabalken, nykterhetsvårdslagen. lagen om arbetslöshetnämnd samt ett flertal foljdförfattningar och statsbidragskungörelser.

Verksamheten l 960-] 972 Driftkostnaderna, investeringsutgifterna och investeringsbidragen för hela verksamhetsområdet Socialvård och socialförsäkring redovisas i tabell 5.15. Se även tabellerna B81-B 84. B93, B94 samt B96 i bilaga 3.

1 den följande redovisningen och diskussionen av utgiftsutvecklingen kommer de olika delområdena att behandlas var för sig.

Gemensam administration Under gemensam administration redovisas administration som rör flera titlar eller vårdområden. Kostnader för nämnderna bokförs här. Detta gäller social centralnämnd eller i förekommande fall Socialnämnd. barnavårdsnäm nd och nykterhetsnämnd. Vidare ingår under denna titel socialbyråns verksamhet. som omfattar flertalet socialvårdande uppgifter inom en kommun. l vissa kommuner sker en intern kostnadsfördelning till olika funktioner.

Genom särskild lagstiftning 1970 genomfördes möjlighet att sammanföra ledningen och ansvaret för kommunernas sociala verksamhet till en nämnd - social centralnämnd - i stället för de tidigare obligatoriska tre nämnderna; Socialnämnd, barnavårdsnämnd och nykterhetsnämnd. Lagen ger också möjligheter att indela kommunen i distrikt med egna sociala distriktsnämnder. 1971 hade 264 av landets 464 kommuner övergått till social centralnämnd. Från årsskiftet 1973-1974 har denna Organisationsform införts i 256 av landets 278 kommuner.

De driftkostnader som redovisas under gemensam administration har un-

Tabell 5.15 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för Socialvård och socialförsäkring. Milj kr, Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Driftkostnader, brutto 1 219 1 991 3 559 7 394 Driftkostnader, netto 884 1 473 2 483 5 095 Investeringsutgifter 90 199 467 369 Investeringsbidrag 13 17 53 78

214 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

der den undersökta perioden per invånare ökat från 5 till 42 kr. brutto och från 2 till 37 kr, netto. Härav kan emellertid inte några slutsatser dras om den verkliga kostnadsutvecklingen, eftersom kostnaderna i hög grad påverkats av organisations- och redovisningsforändringar. När kommunerna hade flera nämnder for social verksamhet redovisades nämligen administrationskostnader ofta under barna- och ungdomsvård, nykterhetsvård etc.

Barna- och ungdomsvård Den kommunala barna- och ungdomsvården består bl a av allmänt forebyggande verksamhet. Vidare ingår den individinriktade verksamheten: främst vård av barn och ungdom i enskilda och kommunala familjehem (fosterhem) samt institutionsbunden barna- och ungdomsvård som bedrivs vid barnhem, ungdomshem, behandlingshem m ll. En stor del av barnaoch ungdomsvården avser kommunernas barnomsorgsverksamhet: förskolor och familjedaghem.

Vad avser fritidsverksamheten inklusive den allmänt förebyggande barnaoch ungdomsvården har utvecklingen gått mot en centralisering till fritidsnämnderna. Som framgår av tidigare avsnitt redovisas därigenom en betydande del av kostnaderna för den allmänt förebyggande barna- och

Kr/inv

300.1¶Brutto-

kostnader 250-

200-

_ Netto-

/ kostnader 150- /

/

/

l

/

100-

50- Diagram 5.14 Primärkonrmzlner. Dri/i/coslnader ø*øø för barna- och ungdomsvård. I

I I l r I I I 1 I? Löpande priser 1960 1964 1968 1972 År

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 215

Tabell 5.16 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för barna- och ungdomsvård. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

ungdomsvården under fritidsförvaltningen.

Driftkostnadsutvecklingen totalt för barna- och ungdomsvård redovisas i tabell 5.16 och diagram 5.14. Av tabellen framgår dessutom investeringsutgifter och investeringsbidrag. 1 tabell B97 i bilaga 3 redovisas primärkommunernas driftkostnader för barna- och ungdomsvården efter olika indelningsgrunder.

Såväl brutto- som nettokostnaderna per invånare har i genomsnitt ökat med över 20 procent per år. En stor del av kostnaderna avser barnomsorg. Kostnaderna för barnomsorgen liksom övriga kostnader för olika verksamheter under barna- och ungdomsvård kommenteras närmare i det följande.

Under den undersökta perioden har man i ökad utsträckning undvikit att omhänderta barn och ungdom för samhällsvård och ailtmer satsat på förebyggande och frivilliga åtgärder som stöd och hjälp för hela familjen. Även utbyggnaden av barnstugeverksamheten kan i detta sammanhang ses som en komponent i stödâtgärdel /ör _fámil/en.

Den grupp barn och ungdomar som omhändertas för samhällsvård uppvisar allt kraftigare utvecklingsstörningar och ett allt grövre missbruk av alkohol. narkotika och olika lösningsmedel. Missbrukargruppen har ökat i storlek under l960-talet, framför allt i de övre tonåren. Även missbrukarna har man under perioden i ökad utsträckning placerat i fosterhem, vilket medfört att antalet placeringar på ungdomsvårdskolor minskat relativt sett.

Liknande utveckling har skett när det gäller barnhemmen. Under hela 1960-talet har efterfrågan på enskilda hem (fosterhem) ökat eftersom inte bara den primärkommunala verksamheten tagit dessa i anspråk, utan även ungdomsvårdsskolorna och omsorgsverksamheten i ökad utsträckning använt sig av placeringar i enskilda hem. Möjligheterna att genom påverkan öka utbudet av fosterhem är begränsade. Tvärtom har det ökade antalet gifta kvinnor i förvärvsarbete minskat utbudet.

Bland social centralnämnds (barnavårdsnämnds) uppgifter ingår att ha hand om verksamheten med bidragsförskott. Bidragsförskott utgår till barn. när den som är underhållningsskyldig ej fullgör sin skyldighet. Statsbidrag utgår med 75 procent av den del av utgivet bidragsförskott som ej ersätts av underhållsskyldig. Under den nu aktuella perioden har framför allt de större kommunerna organiserat denna verksamhet genom särskilda kravavdelningar.

Handläggningen av bidragsforskotten kommer enligt en överenskommelse mellan Socialdepartementet och Kommunförbundet att fro m den 1 oktober 1977 överföras till försäkringskassorna. Kommunerna kommer även

216 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

efter omläggningen att svara for 25 procent av nettokostnaderna for utgående bidragsförskott.

Verksamheten i ungdoms/rem har en liten omfattning och är huvudsakligen koncentrerad till storstadsområdena. Under 1960-talet har knappast någon utbyggnad skett och under perioden har även ungdomshemmens ursprungliga mål förändrats. Från början var ungdomshemmens mål att bereda forvärvsarbetande ungdom bostäder av inackorderingskaraktär, till en rimlig kostnad. Utvecklingen av ungdomshemmen har dels gått mot institutioner med behandlingsresurser för missanpassad ungdom, dels har de kommit att ersättas av ungdomshotell eller, som de numera oftast kallas. bostadshotell. Orsakerna till dessa utvecklingslinjer var bl a ett växande behov av “övergångsbostäder” av olika karaktär för framför allt ungdomar i tonåren. Sammanhängande med att det under senare hälften av 1960-talet, blivit betydligt bättre tillgång på bostäder på den öppna marknaden har efterfrågan på bostäder av typ ungdomshotell minskat.

En växande del av kommunernas barna- och ungdomsvård har under de undersökta åren kommit att utgöras av barnomsorgsverksamher, dvs daghem, Iekskolor och fritidshem samt familjedaghem. Som en konsekvens av barnomsorgens utbyggnad har likaledes i ökande utsträckning ordnats tillsyn av tillfälligt sjuka barn, antingen genom barnvârdare eller genom den sociala hemhjälpen.

Från den 1 juli 1975 finns en särskild lag om förskoleverksamhet. 1 varje kommun skall kommunfullmäktige anta en forskoleplan som bl a redovisar behovet av förskolor, familjedaghem och annan kompletterande förskoleverksamhet i kommunen. Förskola är ett gemensamt namn för daghem (heldagstillsyn) och deltidsgrupp.

Vad gäller he/dagsIiI/syn har platsutbyggnaden skett snabbt såväl vid institutioner som inom familjedaghemsverksamheten. Trots betydande satsningar för snabb utbyggnad av den institutionsbundna verksamheten har familjedaghemsverksamheten vuxit klart snabbare.

För utbyggnaden av barntillsynen brukar anges två principiella motiv. Det ena rör barnens sociala fostran och utveckling. Det andra motivet är att barnen skall beredas tillsyn och omvårdnad under den tid, som föräldrarna studerar eller förvärvsarbetar. Båda de motiv, som kan anforas för barntillsynsverksamheten har fått en påtaglig ökad aktualitet från slutet av 1960talet.

Tabell 5.17 Antal platser inom kommunernas barnomsorg.

1960 1964 1968 1972

Daghem antal statsbidragsberättigade platser 10 270 10 822 19 973 44 552 Deltidsgrupper (lekskolor) antal inskrivna barn 38 373 43 538 64 586 96 447 Fritidshem antal platser 2 450 2 380 4 135 10 826 Familjedaghem antal inskrivna barn 4 467 10 844 24 213 47 256

SOU l976:45 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 217

Kommunernas utbyggnad av barntillsynen under den undersökta perioden har stimulerats genom ökade statliga bidrag, såväl investeringsbidrag som driftbidrag. De statsbidrag till barnstugor som infördes den 1 juli 1966 har successivt höjts. (Driftbidragen till daghem från 1600 kr/plats 1966 till 7500 kr/plats from den l juli 1975.)

statsbidrag till familjedaghem infördes 1969 med belopp motsvarande 35 procent av nettokostnaderna. Efter förslag från kommunalekonomiska utredningen ändrades dessa bidrag från 1975 så att de numera i princip utgår med 35 procent av bruttokostnaderna.

Vad gäller deltidsgruppel (lekskolor) har det skett en successiv utbyggnad med sikte på att åtminstone alla barn i 6-årsåldern skulle erbjudas plats. From den 1 juli 1975 har kommunerna skyldighet att bereda samtliga é-åringar plats i deltidsgrupp. Förutom 6-åringar skall kommunerna bereda plats för yngre barn med särskilda behov.

Det statliga stödet för verksamheten upphörde vid mitten av 60-talet. l samband med den lagstadgade skyldigheten för kommunerna att bereda 6-åringar m 11 plats i deltidsgrupp har ett statsbidrag till verksamheten åter införts. Detta bidrag kommer att upphöra vid 1976 års utgång i samband med ett kraftigt ökat stöd till daghemmen.

Fritidshemmen var under 1960-talet få och i många kommuner saknades de helt. Under sista delen av den undersökta perioden ökade dock antalet platser i fritidshem kraftigt.

Många kommuner började under periodens senare del också att diskutera och pröva en närmare anknytning av fritidshemmen till kommunens övriga fritidsverksamhet. Utbyggnadstakten av fritidshem under perioden som helhet har varit låg. Efterfrågan på kommunalt ordnad fritidsverksamhet har varit störst för de yngsta skolbarnen och detta behov har kommunerna i viss utsträckning mött genom utbyggnad av familjedaghem. På senare år har dock efterfrågan på fritidshemsplatser ökat snabbt. Antalet platser inom kommunernas barnomsorg framgår av tabell 5.17.

Under perioden 1968-1972 har driftkostnaderna brutto per invånare för lekskolor, daghem och fritidshem ökat från 34 till 106 kr. Motsvarande tal för familjedaghemmen var 5 kr 1968 och 41 kr 1972.

Den årliga ökningstakten för såväl brutto- som nettokostnader har varit mycket hög vilket stämmer väl överens med det ökade antalet platser enligt tabell 5.17. För familjedaghemmen har vissa år en fördubbling av kostnaderna ägt rum. För barnomsorgen totalt har bruttokostnaderna per invånare ökat med nästan 40 procent per år och nettokostnaderna med ca 36 procent per år under perioden 1968-1972.

En jämförelse mellan olika kommungrupper visar att nettokostnaden per invånare för barntillsyn är högst i kommuner med över 100 000 invånare och i kommuner med stor befolkningstillväxt. Detta förhållande torde bl a återspegla ett större behov av barntillsyn i dessa kommuner. Under perioden 1968-1972 har barntillsynens nettokostnader per invånare ökat med över 30 procent per år i så gott som alla kommungrupper.

Hösten 1975 träffade regeringen en överenskommelse med Svenska kommunförbundet om den fortsatta utbyggnaden av kommunernas barnomsorg. Enligt överenskommelsen förutsätts att kommunerna under femårsperioden 1976-1980 bygger 100000 nya daghemsplatser och 50 000 nya fritidshems-

218 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

platser. Statsbidragen till kommunernas barnomsorg kommer enligt överenskommelsen att öka mycket kraftigt; för daghemmen från 7 500 kr per plats till 14000 kr per plats, samtidigt som bidragen anknyts till löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst.

Under barna- och ungdomsvård redovisas också kostnader för barnkolonie» ochlferiebarnsverksamhet. Under den undersökta perioden har det skett en nedgång av antalet kolonier anordnade av kommuner. 1964 var antalet platser9 958 och antalet inskrivna barn 14 698. Antalet platser hade 1972 minskat till 7286 och antalet inskrivna barn till ll 485. Feriebarnsverksamheten har varit i stort sett av samma omfattning under hela 1960-talet. Vistelsetiden har minskat framför allt vid barnkolonierna.

Motivet för barnkolonier och feriebarnsverksamhet kan i dag främst sägas vara en möjlighet för barn att komma ut på landsbygden. Under den tidigare delen av perioden var det också nödvändigt att ordna sommarvistelse på grund av att barnstugorna var stängda under sommaren. Den förlängda familjesemestern och det ökade välståndet har medfört en större rörlighet och möjliggjort för föräldrarna att själva ordna sommarverksamhet för barnen. Att vistelsetiden vid barnkolonierna minskat har samma orsaker. Det blir allt vanligare med samhälleliga dagverksamheter och privat ordnade läger av olika slag.

I vissa kommuner, i första hand större kommuner. bedrivs 4/I.I-lI(/SV6'I'/sam/vet för barn och ungdom med social centralnämnd eller barnavårdsnämnd som huvudman. Kostnaderna för denna fritidsverksamhet, som alltså redovisas under barna- och ungdomsvård. varierar kraftigt mellan olika kommuner. Nettokostnaden per invånare har 1960-1972 i genomsnitt varit ca 20 kr. Verksamheten kommenterades närmare i avsnittet om fritidsförvaltning (avsnitt 5.1.3.4).

Åldringsvård

Enligt socialhjälpslagen åligger det kommun att anordna och driva hem för åldringar, vilka är i behov av vård eller tillsyn som inte tillgodoses på annat sätt. Förutom kostnader för ålderdomshem redovisas under åldringsvård bidrag till pensionärsbostäder och kostnader för öppen åldringsvård (hemhjälp m m). Om uppkommet vårdbehov inte tillgodoses på annat sått är kommunen skyldig avhjälpa behovet genom att erbjuda öppenvårdsinsatser eller boende på ålderdomshem. Omsorgsskyldigheten betonas starkare efter en lagändring den 1 juli 1968.

Tabell 5.18 Antal ålderdomshem samt antal platser och vårddagar på ålderdomshem.

1960 1964 1968 1972

Antal ålderdomshem 1 350 1 325 1 241 1 182 Antal platser inkl avdelningar för långvarigt sjuka 42 274 46 908 54 790 59 480 Antal vårddagar i tusental 13 897 15 866 18 573 20 477

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 219

En allt större del av kommunernas åldringsvård under de undersökta åren har kommit att omfatta en utbyggnad av den “öppna” åldringsvården även om kommunernas största kostnad inom området var och är ålderdomshemmen.

Vad gäller âlderdomshemmen har det under perioden skett en kontinuerlig ökning av antalet platser fram till början av 1970-talet. då en stagnation inträdde. Antalet ålderdomshem samt antalet platser och vårddagar på ålderdomshem framgår av tabell 5.18.

De på många håll påtagliga höjningarna av de kommunala bostadstilläggen har gjort det möjligt for pensionärerna att efterfråga moderna, bekväma bostäder. Sådana satsningar liksom en aktiv bostadsforbättringsverksamhet och en väl fungerande hemtjänst m m har minskat efterfrågan på ålderdomshem. Det har även blivit vanligare att kommunerna bygger s k servicehus eller servicelägenheter i stället för ytterligare ålderdomshemsplatser.

Ålderdomshemmen har också förändrats under den undersökta perioden. Tendensen har varit att man gått från många små hem till fárre antal större anläggningar (mer än 40 rum). Standarden har höjts betydligt på hemmen bl a genom att nästan alla ålderdomshemsboende har fått enkelrum. En stigande andel av kommunerna “öppnar” ålderdomshemmen och använder dess resurser som bas för den totala ålderingsvården i kommunen.

Den s k (ippna áldringsttârden innefattar olika former av hemtjänstverksamhet. Hemhjålpen är den dominerande, men dessutom ingår olika former av kollektiv service. Den samlade hemtjänstverksamheten är individinriktad såtillvida att den avser att tillgodose enskilda människors hjälpbehov i den egna bostaden. Som exempel kan nämnas hemhjälp, fotvård och matdistribution. Sedan statsbidrag infördes till social hemhjälp 1964 har verksamheten utvecklats mycket kraftigt och mot slutet av undersökningsperioden fick över 290 000 personer hemhjälp i sin bostad, vilket motsvarar ungefär var fjärde pensionär. Reglerna för statsbidrag har ändrats från och med 1975, Tidigare utgick statsbidraget med 35 procent av nettokostnaderna. De nya reglerna - som tillkom på forslag av kommunalekonomiska utredningen - innebär att statsbidrag utgår med 35 procent av bruttokostnaderna. l bruttokostnaderna får inräknas bl a kostnaderna för arbetsledande personal.

Den kollektiva servicen erbjuds i exempelvis dagcentraler och är avsedd att komplettera, men också ersätta, vissa delar av hemtjänsten. Dagcentraler bildades först vid ålderdomshem och pensionärshem men finns nu också fristående. Från mitten av 1960-talet befinner sig dagcentralerna i stark ex-

Tabell 5.19 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för áldringsvârd. Milj kr, Löpande priser

1960 1964 1968 1972

220 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden SOU l976:45

Kr/inv

ll

30°

Brutto-

kostnader

250-

200-

Netto-

I kostnader

/

z

z

z 150- z

z

z

,z

100-

50_

:Få/z

Diagram 5. I5 Primärkam-

ø*__ø muner. Drj/ikosmader för âldringsvärd. Löpande priser. 1960 15564 19,68 195271»

pansion. både vad gäller antalet anläggningar och servicesortimentet vid dessa.

Driftkostnadsutvecklingen for åldringsvård framgår av tabell 5.19 och diagram 5.15. l tabellen redovisas dessutom investeringsutgifter och investeringsbidrag.

Bruttokostnaderna per invånare har i genomsnitt ökat med nästan 20 procent per år 1960-1972. Nettokostnadsökningen är drygt 20 procent per år. Kostnadsökningen hänger givetvis samman med det ökade antalet pensionärer.

För olika kommuntyper kan noteras stora skillnader beträffande åldringsvârdskostnader. (Se tabell B 98 i bilaga 3.) De högsta kostnaderna per invånare redovisas som väntat i kommuner med låg kvot barn/pensionärer. Höga kostnader per invånare finns vidare i kommuner med mindre än 70 procent tätortsbefolkning. Om man ser till kostnaden per invånare i gruppen 67 år och äldre finner man att denna är högst i de kommuner som har den lägsta andelen invånare i denna åldersgrupp.

lnvesteringsutgifterna på åldringsvårdens område har efter 1968 successivt minskat, vilket sammanhänger med den ändrade inriktningen på kommunernas service från institutioner till öppen verksamhet.

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 221

Socialhjälp Den som är i behov av socialhjälp skall enligt socialhjälpslagen erhålla sådan hjälp i den omfattning och i den form som är erforderlig och lämplig. So-

utgår i form av ekonomisk hjälp till enskilda, vårdavgifter till encialhjålp skilda hem och anstalter m m. Utöver obligatorisk socialhjälp kan frivillig socialhjålp lämnas, l den ekonomiska redovisningen finns vanligen ej någon uppdelning av kostnaderna på obligatorisk respektive frivillig hjälp.

Den kommunala socialhjälpen, som utgör ungefär en procent av kostnaderna för samhällets hela socialpolitik, spelar ofta en framträdande roll iden socialpolitiska debatten. Ersättning från staten erhålls i viss omfattning för socialhjälp till utländska medborgare, ej mantalsskrivna svenskar, samer. zigenare och flyktingar.

Ökningen av socialhjälpskostnaderna 1960-1972 framgår av diagram 5.16.

En markant skillnad finns mellan periodens olika delar. Mellan 1960 och 1964 var socialhjälpskostnaderna förhållandevis stabila. Från 1964 till 1968 ökade de med drygt 10 procent per år. För åren 1968-1972 är ökningstakten ungefär 18 procent per år. l fasta priser är ökningstakten självfallet lägre. Om Konsumentprisindex används som mått på prisförändringar inom denna sektor. visar det sig att socialhjälpskostnaderna realt ökat med ca 6 procent per år 1964-1968 och med drygt ll procent per år 1968-1972.

De ökade socialhjälpskostnaderna under perioden förklaras av dels en ökad andel socialhjälpstagare och dels ökade kostnader per hjälptagare. Generellt sett har ökningen av antalet socialhjälpstagare varit störst i storstadsregionerna. Den ökade andelen socialhjälpstagare består bland annat av unga barnfamiljer med höga boendekostnader och människor som stötts ut från produktionen av olika skäl bl a rationalisering och effektivisering av näringslivet. Också inställningen till vad som är rimlig standard för socialhjälpstagare har efter hand förändrats på grund av ökningen av den allmänna välfärden.

Vid bedömning av socialhjälpsbehov görs en individuell behovsprövning i varje enskilt fall men för att få ett praktiskt hjälpmedel i arbetet används

Kr/inv

11 Bruttokostnader 70-

Nettokostnader

z,

Diagram 5. l 6 Printärkøm-

muner. Dri/ikoslnader för

socialhjälp. 1960 1917; Är Löpande priser.

222 Utvecklingen inom olika verksamherso/nrâden

s k vägledande socialhjälpsnormer. Flertalet av Svenska kommunförbundets länsavdelningar har utarbetat rekommendationer om socialhjälpsnormer för tillämpning av kommunerna i respektive län. Andelen kommuner som använder sig av vägledande socialhjälpsnormer har ökat under perioden. Det är allt vanligare att kommunerna knyter normernas belopp till basbeloppet för att socialhjälpstagarnas konsumtionsstandard ej skall minska till följd av kostnadsutvecklingen.

Social hemhjälp Under social hemhjälp redovisas hjälp till handikappade och barnfamiljer samt ocksåen del av kostnaderna för hemhjälp till pensionärer. Den sociala hemhjälpen till framför allt barnfamiljer är en verksamhet som i de flesta kommuner var utbyggd redan före den nu aktuella perioden. Verksamheten stimulerades av ett statsbidrag till avlönande av hemvårdarinnor. Detta särskilda statsbidrag upphörde 1961. Från 1964 erhåller kommunerna åter statsbidrag enligt de regler som beskrivits ovan beträffande den öppna åldringsvården.

De bruttokostnader som redovisas för den sociala hemhjälpen har ökat från 7 kronor per invånare 1960 till 32 kronor 1972. Nettokostnaderna har ökat från 5 kronor till 18 kronor. Ökningarna hör delvis samman med att vissa kommuner redovisar barnavårdarinnorna under denna rubrik.

Övrig socialvård Under övrig socialvård redovisas nykterhetsvård. arbetsvård (skyddad verkstad). åtgärder vid arbetslöshet, kommunala bostadstillägg till pensionärer, husmoderssemesterverksamhet, rättshjälp, familjerådgivning samt handikappservice (t ex färdtjänst). Till åtgärder vid arbetslöshet hör exempelvis beredskapsarbeten. Dessa redovisas i allmänhet under den titel som verksamheten hör till, tex avloppsverk.

Vad gäller nykrerhersvârden har kommunernas verksamhet under de undersökta åren alltmer inriktats på behandling genom öppna frivilliga vårdformer. Andelen tvångsåtgärder har minskat och man använder sig alltmer av olika frivilliga kontaktformer. Eftersom även andra insatser än åtgärder enligt nykterhetsvårdslagen har nykterhetsvårdande effekt. har kommunerna i allt större utsträckning använt sig av den resurs som socialvården totalt utgör i kommunerna. Denna utveckling har underlättats av att en stigande andel kommuner har ordnat sin socialvård enligt “helhetssynen” med social centralnämnd och integrerad socialförvaltning.

Målet för de olika kommunala insatserna på detta område är att hjälpa missbrukarna komma ur sin problematik, i forsta hand genom frivilliga stöd och hjälpformer inkl behandling vid alkoholpolikliniker. Under perioden har vårdens inriktning successivt gått från institutionsvård till öppen verksamhet. Även enskilda hem utnyttjas i viss utsträckning. När det gäller inackorderingshem har det skett viss utbyggnad under 1960-talet. Kommunala vårdanstalter finns i liten omfattning. En del har miljöterapeutisk inriktning.

Den ökade satsningen på öppna och frivilliga vårdformer har medfört

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 223

ökade kostnader för kommunerna. statsbidrag utgår med 75 procent av kommunernas kostnader. Kommunernas nettokostnader för nykterhetsvård för 1972 var drygt 7 kronor per invånare.

Arbetsmarknadspo/itiska åtgärder är inte i första hand ett kommunalt åtagande. men kommunerna gör vissa insatser som komplement till statliga åtgärder. De medel som kommunerna tidigare hade till sitt förfogande vid arbetslöshet var dels kontant understöd, dels beredskapsarbeten.

Ett fåtal kommuner har under 1960-talet bedrivit kontant understödsverksamhet för arbetslösa med statsbidrag. De övriga kommunerna har använt sig av frivillig socialhjälp om behov av ekonomisk hjälp till arbetslösa har uppstått. En väsentlig Förändring beträffande behovet av kommunalt kontantunderstöd vid arbetslöshet har inträtt i och med de nya reglerna om kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) som gäller från 1974. Detta stöd utbetalas av försäkringskassorna.

Skyddade tverkstäder med primärkommunalt huvudmannaskap finns i sju län utöver de tre “landstingsfria” kommunerna. Arbetsprövning och arbetsträning handhas dock i dessa län av landstingen.

Kommunerna har under lång tid gjort insatser/ör personer :ned handikapp. Efter ändring av l och 6 §§ i socialhjälpslztgen 1968 har kommunens Socialnämnd det primära ansvaret för handikappsvården. Socialnämnden skall bedriva en aktiv. uppsökande socialvård för att tillgodose individuella behov av omvårdnad. Är den enskilde i behov av vård och service som staten. landstinget eller annan svarar för, skall socialnämnden förmedla kontakt mellan den vårdbehövande och det organ som svarar för vården.

Vad gäller kommunalt bostadstillägg för personer med handikapp (KBH) har verksamheten successivt ökat under perioden. Moderna och lättskötta bostäder är en förutsättning för att många handikappade skall kunna klara sig själva. Syftet med bostadstillägget (KBH) är därför att stimulera de handikappade till att söka sig lättskötta ändamålsenliga bostäder.

Färdtjänst för personer med handikapp har funnits under en följd av år i ett fåtal kommuner. Behovet av färdtjänst blev mer uppmärksammat under senare delen av 1960-talet och från och med 1968 har utbyggnaden skett i accelererande takt. Färdtjänsten är avsedd för personer med handikapp som medför väsentliga svårigheter för den enskilde att använda allmänna kommunikationsmedel. Största andelen av de fardtjänstberâittigade är aldre personer med handikapp, men yngre handikappade utnyttjar denna service mest frekvent.

Tabell 5.20 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto för övrig socialvárd. Milj kr, Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Driftkostnader, brutto 456 764 890 1 656 Driftkostnader, netto 418 698 720 1 312 (därav bidrag till folkpensione-

ringenla (366) (621) (573) (986)

1 Fro m 1966 endast kostnader for KBT.

224 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Efter forslag från kommunalekonomiska utredningen utgår numera statsbidrag till kommunernas färdtjänst med 35 procent av bruttokostnaderna.

Från och med 1972 hari många kommuner s k Kommunala handikapp/rid, KHR, inrättats. som referensgrupp till kommunens sociala centralnämnd. KHRzs uppgift är att medverka till ett ökat samarbete mellan kommunala och andra myndigheter och organ med verksamhet inom handikappvården samt mellan dessa organ och handikapprörelsen.

Den övervägande delen av kostnaderna for övrig socialvård avser kammunala bostadstillägg till pensionärer (KBT). Grunder och belopp for bostadstilläggen beslutar kommunerna själva, medan inkomstprövningen är reglerad i lagen om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Kommunernas tidigare skyldighet att bidra till statliga folkpensionslörmåner upphörde 1966. Samtidigt överfördes kostnaderna for de kommunala bostadstilläggen till pensionärer helt på kommunerna.

Kommunernas bestämmelser om KBT är utformade enligt något av nedanstående alternativ.

Alt I: Generellt belopp till alla pensionärer oavsett verklig bostadskostnad (bortsett från olikheten mellan ensamstående och gifta).

Alt II: KBT anknyts till den verkliga bostadskostnaden (ev minskat med visst belopp och/eller maximerat till ett högsta belopp eller ett standardmässigt tak tex högst kostnaden för 2 rum och kök).

Alt III: Kombination av l och ll, dvs dels med ett generellt belopp och dels med ytterligare ett belopp motsvarande bostadskostnaden eller del därav.

Andelen kommuner som genom det kommunala bostadstillägget betalar pensionärernas faktiska bostadskostnad har under perioden successivt ökat. Tillgänglig statistik visar att de flesta kommuner under senare år har höjt

Kr/inv

h Brutto- 20° kostnader

_Netto-

/ kostnader 1504

100-

50-

Diagram 5. I 7 Primär/conzmuner. Driftkostnader för övrig socialvârrl. Löpande priser. 1960

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 225

bostadstillägget mycket kraftigt. Genom kommunsammanläggningama har man nått större enhetlighet i fråga om tilläggets storlek.

Driftkostnadsutvecklingen totalt för de olika delar som ovan beskrivits under rubriken övrig socialvård redovisas i tabell 5.20 och diagram 5.17.

Minskningen av kostnaderna 1966 beror på den tidigare nämnda omläggningen av finansieringen av bostadstillägg och andra folkpensionsförmåner. Före 1966 lämnade kommunerna bidrag till staten for vissa inkomstprövade folkpensionförmåner(hustrutillägg, änkepensioner m m). Under 1966-1972 ökade nettokostnadema per invånare för övrig socialvård med i genomsnitt 16 procent per år.

Kostnaderna for övrig socialvård varierar mellan olika kommuntyper. Sålunda är kostnaderna per invånare högre i kommuner med låg skattekraft än i kommuner med hög skattekraft. Markant lägre kostnader än riksgenomsnittet redovisas för kommuner med stark befolkningstillväxt. Olikheterna mellan kommunerna förklaras så gott som helt av skillnader i fråga om kostnader för det kommunala bostadstillägget, vilka i sin tur beror på ålderssammansättning. bostadstilläggets storlek samt hyresläget i kommunen. Totalt i riket har antalet pensionärer med KBT ökat från 534000 1960 till 708000 1972. Av det totala antalet pensionärer hade 1960 drygt 60 procent KBT. 1972 var motsvarande andel ca 58 procent.

5.1.3.7 Hälso- och sjukvård Kommuner som inte ingår i landsting har inom hälso- och sjukvården motsvarande uppgifter som landstingen. Under den nu beskrivna perioden har följande kommuner stått utanför landsting (landstingsfria kommuner). 1960-1962 Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Helsingborg, Gävle 1963-1966 Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping 1967-1970 Stockholm, Göteborg, Malmö 1971-1972 Göteborg, Malmö, Gotland

Den beskrivning av hälso- och sjukvårdsverksamheten som redovisas i kapitlet om landstingen gäller även för de landstingsfria kommunerna. Den primärkommunala verksamhet som redovisas i detta avsnitt avser hälsovårdsnämnderna.

Verksamheten 1960-1972 Enligt nu gällande hälsovårdsstadga (1958 års) som trädde i kraft den l januari 1960 skall i varje kommun finnas särskild hälsovårdsnämnd. Stadgans materiella bestämmelser är tillämpliga inom hela riket.

Vid sidan av hälsovårdsstadgan har under åren från 1960 tillkommit en rad lagar och bestämmelser av stor betydelse för skyddet av hälsa, miljö och natur. Ett genomgående drag för all denna är att den i

lagstiftning hög grad påverkat arbetssituationen för de kommunala organ som handhar planerings-, verkställighets- och kontrollfunktioner inom hälso- och miljövårdsområdet.

De ämnesområden där ny lagstiftning m m påverkat hälsovårdsnämndemas verksamhet är framför allt följande: livsmedelshygien, bostadshygien,

v 15

226 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

luftvård, Vattenvård, bullerbekämpning, avfallshantering, hälso- och miljöfarliga varor, kommunal yrkestillsyn, djurhållning och djurskydd samt naturvård.

Det ökade intresset under 1960-talet för hälso- och miljövårdens krav - som bl a manifesterats i 1969 års miljöskyddslagstiftning - har i hög grad påverkat det kommunala hälso- och miljövårdsarbetet. Tätortstillväxten, industrins strukturella Förändringar, trañkledernas utbyggnad samt byggandet av stora kraft- och värmeverk har medfört krav på aktiva insatser från kommunerna för en samlad miljövårdsplanering med mål att hejda miljöforstörelsen och återställa förstörd miljö så långt som möjligt.

Även om hälsovårdsnämndernas uppgifter och verksamhet utökats väsentligt under perioden är de kostnader som redovisas på hälsovårdsnämnderna relativt blygsamma. Detta sammanhänger med att kommunernas kostnader for flera av de verksamheter som nämnts ovan redovisas under andra rubriker, såsom vatten- och avloppsverk. renhållningsverk. fastighetsförvaltning, gatu- och parkförvaltning etc. De kostnader som redovisas på hälsovårdsnämnderna har per invånare under perioden 1968-1972 i genomsnitt varit 10 till 13 kronor brutto och 8 till 10 kronor netto.

5.1.3.8 Affársmässig verksamhet Verksamheten under denna rubrik indelas i -

hyresfastigheter -

hamnförvaltning -

kommunikationsföretag - kraft-och elverk och värmeverk

värmeproduktionsverk, gasverk, - vatten-

och avloppsverk -

renhållningsverk - verksamhet

övrig affärsmässig

I tabeller och sammanställningar redovisas dessutom allmän markreserv som affärsmässig verksamhet. Beskrivning av den allmänna markreserven lämnas dock under Fastighetsförvaltning och bostadsförsörjning, avsnitt 5.1.3.3.

Tabell 5.21 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto, investeringsutgifter och investeringsbidrag för Affärsmässig verksamhet. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

“- = nettointäkt.

i

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 227

Verksamheten I 960-/ 972 Driftkostnader, investeringsutgifter och investeringsbidrag för hela den affärsmässiga verksamheten redovisas i tabell 5.21.

l den följande redovisningen kommer utgifternas sammansättning och utveckling att närmare behandlas för varje delområde för sig.

Hyresfastigheter Under hyresfastigheter redovisas för uthyrning avsedda affärs- och parkeringshus, tjänstebostäder, pensionärshem, förhyrda pensionärslägenheter och övriga hyresfastigheter. Bland fastigheterna ingår en del reglerings- och saneringsfastigheter.

Kommunernas engagemang i bostadsbyggandet är av stor omfattning. l huvudsak sker dock denna verksamhet genom aktiebolag, stiftelser och bostadsrättsföreningar. Det innebär att de fastigheter som i kommunerna redovisas under “hyresfastigheter” endast utgör en liten del av kommunernas totala verksamhet på detta område.

I tabell 5.22 redovisas driftkostnader, investeringsutgifter och investeringsbidrag. Härvid bör noteras att investeringsutgifterna redovisas efter avdrag för inkomster från fastighetsförsäljningar.

Av kommunernas bruttokostnader för hyresfastigheter täcks största delen med intäkter från fastigheterna. Nettokostnaderna har emellertid ökat; särskilt under periodens senare del. Intäkterna 1964 motsvarade 96 procent av bruttokostnaderna. 1972 hade andelen sjunkit till 74 procent. En orsak härtill kan vara ändrade principer för beräkning av kapitaltjänstkostnader. En annan orsak är att de nytillkomna hyresfastigheterna i betydande omfattning utgörs av pensionärslägenheter, för vilka hyrorna inte helt täcker kostnaderna.

Driftkostnaderna brutto per invånare för hyresfastigheter har ökat från 16 kr 1960 till 84 kr 1972. Nettokostnaderna har under motsvarande period ökat från 3 till 22 kr.

Nettokostnaden per invånare för hyresfastigheter är högre än riksgenomsnittet i glesbygdskommuner och över huvud taget i kommuner med låg skattekraft. (Se tabell B99 i bilaga 3.)

lnvesteringsutgifterna per invånare för hyresfastigheter var som högst 1969, 39 kr. Detta kan jämföras med 7 kr 1960 och 23 kr l972. Nedgången av investeringsutgifterna i slutet av perioden beror bl a på att försäljningar av hyresfastigheter då redovisas med relativt stora belopp.

Tabell 5.22 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för hyresfastigheter. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

228 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Tabell 5.23 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter

och investeringsbidrag för hamnförvaltning.

Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

“- = nettoimäkt.

Hamnforvaltning Under hamnförvaltning redovisas primärkommunernas kostnader for anläggning och drift av allmän hamn.

Hamnförvaltningens driftkostnader, investeringsutgifter och investeringsbidrag framgår av tabell 5.23.

Driftkostnadema brutto per invånare for hamnforvaltning har ökat från 21 kr 1960 till 43 kr 1972. lnvesteringsutgiftema per invånare har under motsvarande period ökat från 9 till 16 kr.

För den redovisade perioden har intäkterna i genomsnitt varit något större än bruttokostnadema; for perioden som helhet 101.6 % av bruttokostnadema. Enligt praxis i kommunerna, som grundas på föreskrifter vid fastställande av hamntaxor. balanseras hamnarnas resultat från år till år. Undantag härifrån gäller framför allt for de hamnar som regelmässigt visar underskott.

De bruttokostnader och investeringsutgifter som redovisas under hamnförvaltning avser - med undantag för något enstaka år -till mer än hälften de tre största hamnarna Göteborg, Stockholm och Malmö.

Statsbidrag kan erhållas till anläggningskostnader för handelshamnar och farleder enligt av Kungl Majzt fastställd arbetsplan. Vidare kan statsbidrag utgå till anläggning eller förbättring av hamn som behövs for yrkesfisket.

Kommunikationsforetag Kommunikationsföretag avser spårbunden trafik, buss- och biltrafik samt båt- och fárjetrafik som drivs i kommunal regi. Täckning av driftunderskott

Tabell 5.24 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för kommunikationsföretag. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Investeringsutgifter

1 0 32 3 Investeringsbidrag

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 229

Kr/ inv

%_

Brutto kostnader

Nettokostnadet

\\ ,,.

Diagram 5.18 Primärkom-

muner. Driftkøslnader för

kammunikaliønsförelag.

125727 År Löpande priser. _10_

for kommunala kommunikationsbolag och bidrag till enskilda företag kan ingå dels här och dels under övrigt nedan.

1 tabell 5.24 redovisas driftkostnader, investeringsutgifter och investeringsbidrag for kommunikationsföretag.

Kostnadsutvecklingen redovisas dessutom i diagram 5.18.

Huvuddelen av de redovisade kostnaderna avser kommunikationsforetag i de större kommunerna. De kraftiga svängningarna i kostnadsutvecklingen under periodens senare del sammanhänger främst med redovisningen av kostnaderna for Storstockholms lokaltrafik. From l97l överfördes dessa kostnader på Stockholms läns landsting. Statsbidrag kan utgå till icke ekonomisk bärkraftig trafik på landsbygdslinje. Vid beviljande av extra skatteutjämningsbidrag till kommun beaktas kostnader for lokal trafikservice iglesbygd.

Under perioden 1960-1966 uppgick investeringsutgifterna för kommunikationsforetag per år till mellan 11 och 23 milj kr. För åren därefter har investeringsutgifterna för vissa år varit avsevärt högre. 1970 uppgick investeringsutgifterna till 179 milj kr för att därefter på nytt sjunka till 41 milj kr 1972.

l likhet med vad som gäller for driftkostnaderna har primärkommunernas investeringsutgifter i hög grad påverkats av det ändrade huvudmannaskapet för Storstockholms lokaltrafik. Statsbidrag kan utgå till byggande av tunnelbanor.

Kraft- och värmeproduktionsverk, gasverk, elverk och värmeverk Den verksam het som redovisas under kraft- och värmeproduktionsverk samt värmeverk. som

gasverk och elverk utgör blott en del av den verksamhet primärkommunerna bedriver på detta område. Betydande delar av denna aktivitet drivs i bolagsform och ingår sålunda ej i kommunernas redovisning. Reglering förekommer beträffande elektricitetsanläggningar. För dessa fordras koncession av kommerskollegium som också kan reglera pris och övriga villkor for leverans eller överföring av strömmen. I övrigt är verksamheten fri och den bedrivs inom ramen for den kommunala kompetensen enligt

230 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Tabell 5.25 Primärkommuner. Driflkostnader brutto. netlointäkter.

investeringsmgifter och investeringsbidrag för kraft- och värmeproduktionsverk. gasverk. elverk och värmeverk. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

kommunallagen. Enligt rättspraxis måste dock likställighets- och självkost-

nadsprinciperna beaktas i fråga om avgifterna. Dessa måste följaktligen de-

biteras efter enhetliga grunder och får inte överstiga kommunens kostnader

för verksamheten, beräknade efter Företagsekonomiska grunder.

Endast den verksamhet som drivs direkt av kommunerna redovisas i

tabell 5.25. Under perioden 1960-1972 har verksamhetsformen ändrats i

Kr/ i nv

300 _ Brutto-

kostnader

200 -

1 50 -

100 -

, Investerings-

,/ u tgif ter

_ _ _ I

4_ v \\

_ , v/ Diagram 5. I 9 Primarkzznz- 50 - , __ __ la” muner. Bruttokosmader

/z/

och invesreringstltgif/er* för ___z“ krqfl- och värmeprodukrionsverk. gasverk, elverk och värmeverk. , ,

, , , , I _ l 1 , + Löpande priser. 1960 1 964 1968 1972 År

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 231

flera fall. Det är därför vanskligt att jämföra uppgifter mellan olika år.

Bruttokostnader och investeringsutgifter framgår vidare av diagram 5.19.

Intäkterna från verksamheten finansierar de redovisade bruttokostnaderna helt. Undantag härifrån kan gälla något år för någon enstaka kommun. Totalt för riket motsvarar intäkterna 1960-1965 mellan 112 och 116 procent samt 1966-1972 mellan 106-109 procent av bruttokostnaderna. En viss relativ minskning av överskotten kan alltså noteras. Vid bedömning av intäkternas storlek i förhållande till bruttokostnaderna bör dock beaktas principerna för beräkning av kapitaltjänstkostnader (avskrivning och intern ränta). Det finns här betydande skillnader mellan olika kommuner som försvårar möjligheterna att jämföra och analysera det ekonomiska utfallet.

Kommunernas engagemang i kraft- och värmeproduktionen har med nå-

perioden. Den fjärrvärme som got undantag påbörjats under den studerade produceras vid kraft- och värmeproduktionsverk distribueras av de kommunala värmeverken. Verksamheten har byggts ut i betydande omfattning under senare år. Motiven härför är dels ekonomiska, dels miljömässiga. Genom uppförandet av fjärrvärmeverk har kommunerna kunnat begränsa

av oljekonsumtionen. Detta har inneburit ett flertal fördelar för ökningen värmekonsumenterna. Utöver lägre kostnader har de kommunala fjärrvärmeanläggningarna inneburit en sänkning av den allmänna luftföroreningsnivån genom sitt bättre utnyttjande av bränslet, användning av lågsvavliga tjockoljor samt anordningar för rökgasrening.

Medan den kommunala verksamheten i fråga om fjärrvärme ökat väsentligt från 1960 har gasverksrörelsen visat en motsatt utveckling. 1960 fanns det kommunala gasverk i 22 kommuner (städer). I början av 1975 var det elva kommuner som distribuerade gas. Den distribuerade gasvolymen har i jämförelse med 1960 minskat med ca 20 procent.

Kommunerna har sedan elektricitetens införande handhaft detaljdistributionen i ett stort antal tätorter (fd städer, köpingar och municipalsamhällen). 1 samband med rationalisering av distributionsverksamheten har de kommunala verken och bolagen i ett flertal fall övertagit mindre di-

Utvecklingstendenserna i detta avseende äremellertid inte stributionsföretag. entydiga.

Vatten- och avloppsverk Vattenlagen innehåller grundläggande bestämmelser om rätt till vatten, om vattentäkt och om avloppsföretag. Regler om när kommun är skyldig att

Tabell 5.26 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för vatten- och avloppsverk. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

232¶Kr/inv l 200A Bruttokostnader

150-

100-

50- ___Nett0kostnader ,/,/ Diagram 5.20 Primärkøm- ø____/ _an_ ____*øø muner. Driftkoslnader för valten- och avloppsverk. Löpande priser. 1960 19a4' toes 19727År

sörja för att va-anläggning anordnas och om rättsförhållandet mellan huvudman för sådan anläggning och dess nyttjare ges i lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Vidare finns bestämmelser om va-anläggningar i hälsovårdsstadga, miljöskyddslag och byggnadsstadga. Anslutningsoch brukningsavgifter kan uttas enligt taxa efter grunder som anges i lagen om va-anläggningar. Vatten- och avloppsverkens driftkostnader, och ininvesteringsutgifter vesteringsbidrag framgår av tabell 5.26. I diagram 5.20 redovisas också driftkostnadernas utveckling. Av tabellen och diagrammet framgår att bruttokostnaderna inte helt täcks av driftintäkter; en viss nettokostnad kvarstår. Under perioden l960-l972 har intäkternas andel varierat mellan 73 och 84 % av bruttokostnaderna. Skillnaderna är stora mellan olika kommungrupper. Sålunda täckte avgifterna 1968-1972 mindre än hälften av bruttokostnaderna i kommuner under 10000 invånare och i kommuner I stormed högst 50 % tätortsbefolkning. stadskommunerna täcktes bruttokostnaderna i princip helt av avgifter. Kapitaltjänstkostnaderna (ränta och avskrivning) utgör en stor del av bruttokostnaderna. Kapitaltjänstkostnaderna kan beräknas sätt. Avpå olika skrivningar kan beräknas antingen på anskaffningsvärden eller på återanskaffningsvärden. Skillnader från år till år och mellan olika kommuner kan således bero på kapitaltjänstkostnaderna. De tendenser som ovan nämnts beträffande olika kommuntyper gäller emellertid trots osäkerheten i fråga om kapitaltjänstkostnaderna. Vatten- och avloppsverkens investeringar 1960-1972 framunder perioden går av diagram 5.21.

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 233

Kr/inv

Investerings-

n

utgifter 200-

150 -

100-

Investerings-

l bidrag

50 _

Diagram 5.2 I Primärkøm-

muner. Investeringsutgi/tet

och investeringsbidrag för

, vatten- och av/oppsverk.

1950 1972 År Löpande priser.

Den kraftiga satsningen på utbyggnad av avloppsreningsverken utgör en stor del av investeringarna. statsbidrag utgår fro m den l juli 1968 till avloppsreningsverk. För va-anläggningar påbörjade före nämnda dag kunde statsbidrag utgå även till andra objekt än avloppsreningsverk. I många fall utförs va-anläggningar som statskommunala beredskapsarbeten.

Den markanta ökningen av bruttoinvesteringar och investeringsbidrag 1972 förklaras i huvudsak av att statsbidragen till avloppsreningsverk som konjunkturstimulans utgick med förhöjd procentsats detta år.

1960- och l970-talen kännetecknas av omfattande kommunala insatser för att få till stånd en tidsenlig behandling av avloppsvattnet. 1975 är endast ca 2 procent av tätortsbefolkningen ej ansluten till kommunalt avloppsledningsnät. 36 procent av det anslutna avloppsvattnet undergår biologisk rening och 57 procent kemisk och biologisk-kemisk rening.

Renhâllningsverk sophämtning, latrinhämtning. destruktion av fastighetsavfall 0 d utgör verksamheten under renhållningsverk. Hälsovårdsstadgan ger regler för verksamheten och det åligger kommunens hälsovårdsnämnd att övervaka efterlevnaden. Enligt kommunala renhållningslagen är kommun skyldig att till allmän avstjälpningsplats eller allmän destruktionsanläggning forsla orenlighet som härrör från hushåll samt hushållsavfall och därmed jämforligt avfall. När särskilda skäl föreligger. kan dock länsstyrelsen befria kommunen från nämnda skyldighet.

l tabell 5.27 redovisas driftkostnader och investeringsutgifter för renhållningsverk.

234 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Tabell 5.27 Primärkommuner. Driftkostnader brutto och netto samt investeringsm-

gifter för renhållningsverk.

Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Driftkostnader brutto per invånare for renhållningsverk har ökat från 14 kr 1960 till 50 kr 1972. Större delen av bruttokostnaderna täcks av intäkter. lntäkternas andel av bruttokostnaderna har under perioden 1960-1972 varierat mellan 68 och 95 procent.

Under perioden 1968-1972 har intäkternas andel totalt for riket inte något år varit lägre än 88 procent. lntäkternas andel av bruttokostnaderna är klart lägre än riksgenomsnittet i kommuner med mindre än 20 000 invånare och i kommuner med mindre än 50 procent tätortsbefolkning.

För att råda bot mot den snabbt ökande nedskräpning, som det rörliga friluftslivet och fritidsbebyggelsen orsakar, lagstiftades 1970 om ett kommunalt renhållningsansvar för allt hushållsavfall samt skyldighet for kommunen att städa i naturen. När lagen trädde i kraft 1972-01-01, utvidgades kommunernas skyldighet att forsla bort hushållsavfall till att avse hela kommunens område. Tidigare omfattade det kommunala renhållningsansvaret endast stads- eller byggnadsplanelagda områden. Kommunala renhållningslagen har sedermera(1974) ändrats för att öppna möjligheter för kommunerna att i större utsträckning själva få bestämma den närmare omfattningen av renhållningsverksamheten. Från 1975-07-01 har kommunernas ansvar och uppgifter inom avfallshanteringen ytterligare ökat. Från denna tidpunkt är kommunerna nämligen ansvariga för att också insamling av pappersavfall för återvinning kommer till stånd. Vidare omfattar det kommunala renhållningsansvaret nu även miljöfarligt avfall. Dessa utökade skyldigheter skall fullgöras senast 1980.

Övrig affärsmässig verksamhet Under övrig affärsmässig verksamhet redovisas saluhallar, salutorg och slakterier. auktionsverk och pantlånekontor, tullhus, tvättinrättningar. aktier

Tabell 5.28 Primärkommuner. Driflkostnader brutto och netto, investeringsutgifter och investeringsbidrag för övrig affärsmässig verksamhet. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Investeringsbidrag

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 235

och andelar i kommunikationsföretag m m samt turistnämnd. Underställningsplikt har före den 1 juli 1972 gällt beträffande taxor för torgavgifter och auktionsprovisioner. Före 1965 var vissa städer skyldiga att bygga och underhålla tullhus. Under en femårsperiod fro m 1965 har den med tullhusskyldigheten sammanhängande tolagsersättningen till vissa städer avvecklats. I ett fall (Trelleborg) utgör avvecklingsperioden 20 år. Tolagsersättningen redovisas som intäkt på ñnansieringshuvudtiteln.

Driftkostnader, investeringsutgifter och investeringsbidrag for övrig affärsmässig verksamhet framgår av tabell 5.28.

Eftersom innehållet är mycket heterogent är det inte möjligt att av kostnadsutvecklingen utläsa några bestämda utvecklingstendenser beträffande den övriga affärsmässiga verksamheten.

5.2¶Landsting

5.2.1 Indelning i verksamhetsområden KEU har indelat landstingssektorn i fem verksamhetsområden. l stort sett överensstämmer indelningen med L-planen och tidigare års redovisning för landstingen. Sambandet mellan KEU:s indelning i verksamhetsområden och motsvarande indelning enligt L-planen respektive redovisningen fore L-planen framgår av följande tablå.

Verksamhetsområde lndelning enligt Landstingens enligt KEU redovisning före L-plan

L-planen

Hälso- och sjukvård Huvudtitel l Huvudtitel 0 och l Omsorger om psykiskt Huvudtitel 3 Huvudtitel 3 utvecklingsstörda (undervisning och

vård av psykiskt

efterblivna) Socialvård Huvudtitel 4 Huvudtitel 2 Undervisning och annan Huvudtitel 2 Huvudtitel 4 kulturell verksamhet Diverse ändamål Huvudtitel 6. 7 Huvudtitel 7 och 8

och 8

5.2.2 Den relativa _förde/ningen på olika verksamhetsområden

5.2.2.1 Driftkostnader

De olika verksamhetsområdenas andel av de totala driftkostnaderna brutto och netto exklusive finansiering framgår av tabellerna 5.29 och 5.30.

Under perioden 1960-1972 har inga stora förändringar skett. Värt att notera är nedgången av andelen för Undervisning m m. och för Hälso- och sjukvård samt ökningen av andelen för Diverse verksamhet. Dessa förändringar beror i huvudsak på Storstockholms lokaltrafik (SL) som fro m 1971 redovisas under landstingen.

236 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Tabell 5.29 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden av landstingens driftkostnader brutto, exkl finansiering. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Driftkostnader brutto, milj kr l 279 2 498 6 151 13 447 därav i procent

Hälso-och sjukvård 80,7 79,2 80,0 77,5

Omsorger och psykiskt utveck-

Tabell 5.30 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden av landstingens driftkostnader netto, exkl finansiering. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Driftkostnader netto. milj kr 926 l 894 4 161 10 332 därav i procent

Hälso- och sjukvård 85,4 84,1 81,7 80.9

Omsorger om psykiskt utvecklings-

5.2.2.2 lnvesteringsutgifter och investeringsbidrag 1 tabell 5.31 framgår de olika verksamhetsområdenas andel av landstingens investeringsutgifter.

Den under perioden 1960-1972 mest markanta förändringen är att andelen för Undervisning m m minskat från ca 20 procent till ca 5 procent. Dessutom har andelen För Diverse verksamhet ökat kraftigt. från ca 2 procent till

Tabell 5.31 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden av landstingens investeringsutgifter brutto.

1960 1964 1968 1972

lnvesteringsutgifter. milj kr 267 492 1 268 1 741 därav i procent

Hälso- och sjukvård 71.3 73,0 80.3 75.3

Omsorger om psykiskt utvecklings-

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 237

Tabell 5.32 Den relativa fördelningen på olika verksamhetsområden av investeringsbidrag till landstingen. Löpande priser

l960 1964 1968 1972 Investeringsbidrag”, milj kr 30 41 l8l 338 därav i procent

a För 1968 och 1972 har landstingen redovisat 18 respektive 46 miljoner kronor under finansiering. Dessa bidrag har bedömts höra till hälso- och sjukvård.

drygt 12 procent. Beträffande Hälso- och sjukvård har andelen successivt ökat fram till 1968, därefter åter minskat. Ökningen för Diverse verksamhet beror främst på investeringar för Storstockholms lokaltrafik (SL).

lnvesteringsbidragens relativa fördelning framgår av tabell 5.32.

För investeringsbidrag gäller i stort sett samma utveckling som för investeringsutgifter, fast mer markerat. Detta beror bl a på att skolan relativt sett har fått betydligt större investeringsbidrag än hälso- och sjukvården. Den av andelen för Hälso- och sjukvård mellan 1964

kraftiga ökningen och 1968 beror på övertagandet av ansvaret för vård av psykiskt sjuka.

5.2.3 Utvecklingen 1960-1972 1 bilaga 3 tabellerna B l00-B 108 finns en stor del av utredningens siffermaterial för landstingen redovisat.

5.2.3.1 Hälso- och sjukvård Verksamheten under rubriken Hälso- och sjukvård indelas i huvudgrupperna

- hälso-

sjukhusansluten och sjukvård

- vissa speciella sjukhus samt hälso- och sjukvård utanför sjukhus

- kostnader

övriga för sjukvård

Den siukhusanslutna hälso- och sjukvården avser lasarett och sjukstugor. vård av psykiskt sjuka och vård av långvarigt kroppssjuka.

Huvudgruppen vissa speciella sjukhus samt hälso- och sjukvård utan/ör sjukhus innefattar

- distriktsläkare

- distriktsvård

- folktandvård

- hälso- och sjukvård.

övrig

238 “Uivzcklingen inom olika verksamhetsområden

Under distriktsläkare redovisas de kostnader som är förenade med det tidigare provinsialläkarväsendet, vilket 1963 genom avtal överfördes till Iandstingskommunerna. Dock berördes ej städer med mer än 15000 invånare. Dessa städer skulle ha stadsdistriktsläkare i mån av behov. 1968 lades även dessa in under landstingskommunalt huvudmannaskap.

Under dislrikrsvård redovisas den verksamhet inom öppen vård utanför sjukhus som bedrivs av distriktssköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, distriktsbarnmorskor samt även den förebyggande mödra- och barnavården.

Övrig Iiä/so- och sjukvård avser tuberkulossjukhus, epidemisjukhus, barnbördshus och förlossningshem. Vidare ingår konvalescentvård, hörsel- och talvård, sjuktransporter (fr 0 m 1965-01-01) företagshälsovård, hälsokontroller. kuratorsverksamhet samt viss vård av rörelsehindrade barn, gynekologisk hälsokontroll och organiserad vård utomlands.

Den särskilda huvudgruppen övriga kostnader/ör sjukvård avser vissa i landstingens redovisning ofördelade belopp som i huvudsak består av kostnader enligt utomlänsavtal och regionavtal.

I följande framställning hari regel hela verksamhetsområden behandlats. oavsett om huvudmannaskapet varit landstingskommunalt eller burits av landstingsfri kommun. Detta ter sig naturligt, eftersom under den studerade perioden de landstingsfria kommunerna Gävle, Helsingborg, Norrköping och Stockholm inträtt i landstingskommun. Uppgifter om utgifter och inkomster som redovisas i tabeller och diagram avser dock, om annat inte klart anges, enbart landstingen och inte de landstingsfria kommunerna.

Vid ingången av den period beskrivningen avser, alltså den 1 januari 1960, trädde en ny sjukhuslag i kraft. Den innebar förenklingar i förhållande till tidigare gällande författning. Åtskilliga detaljbestämmelser hade utmönstrats och huvudmännens egen bestämmanderätt över sjukhusväsendet hade väsentligt förstärkts. Lagens utformning gjorde det möjligt att tillämpa den även på mentalsjukhus. Jämfört med tidigare gällande bestämmelser (1940 års sjukhuslag) hade två nya åligganden införts för sjukvårdshuvudmännen, nämligen dels skyldigheten att tillgodose behovet av Förlossningsvård vid sjukhus. dels skyldigheten att anordna öppen vård vid sjukhus där så lämpligen kunde ske. Trots att laglöreskrifter om skyldighet att anordna förlossningsvård saknades. förlöstes 1959 99 procent av barnaföderskorna vid sjukhus. Öppen vård hade sedan länge lämnats vid mottagningar på sjukhusen, men övergick den l januari 1960 till att vara en verksamhet i tjänsten för sjukhusens läkare från att tidigare formellt ha varit en i sjukhusets lokaler med hjälp av dess personal och utrustning bedriven privatpraktik.

inför landstingskommunernas Övertagande av provinsialläkarväsendet omformades 1959 års sjukhuslag 1962 till en sjukvârds/ag, som fortfarande gäller med senare vidtagna förändringar.

Under den tid som förflutit sedan sjukvårdslagen trädde i kraft har det landstingskommunala ansvaret utvidgats i tre avseenden:

l. genom övertagandet av det statliga provinsialläkarväsendet 1963.

2. genom det från den l januari 1965 ålagda huvudmannaskapet för ambulansväsendet och

SOU |976:45 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 239

3. genom övertagandet den l januari 1967 av den av staten bedrivna mentalsjukvården.

Enligt sjukvårdslagen 1962 med senare ändringar är sjukvården en obligatorisk uppgift för landsting och kommuner utanför landsting. Det bör framhållas att sjukvårdslagen inte ålägger Iandstingskommun ett vårdansvar i individuella fall motsvarande det som primärkommun åläggs genom socialhjälpslagen. Sjukvårdsansvaret gäller dem som är bosatta inom sjukvårdsomrâdet och omfattar sluten och öppen vård för sjukdom. skada, kroppsfel och barnsbörd samt ambulansväsendet, i den mån inte någon annan ger denna vård. Statliga och kommunala insatser befriar således landstingen från dessa skyldigheter.

Utanför sjukvårdslagen faller den förebyggande vården i form av bla distriktsvård, dispensärvård och mödra- och barnhälsovård.

Vid ingången av den studerade perioden fanns en författningsreglering inom vissa delar av hälso- och sjukvården genom statsbidragsförfattningar. De avsåg i regel verksamhetsgrenar, som formellt var frivilliga för sjukvårdshuvudmännen, bl a distriktsvården samt den förebyggande mödra- och barnavården. Från och med 1967 sammanfördes huvudparten av dessa statsbidrag till ett enda statsbidrag till viss hälso- och sjukvård. Detta bidrag har därefter i sin tur avskaffats från och,med 1973. Någon särskild författningsreglering har inte gjorts för de verksamheter som tidigare reglerades genom dessa statsbidragsförfattningar.

Siukhusanslzzten hälso- och sitt/tvärt!

Lasarett och sjukstugor Under denna rubrik redovisas kostnaderna för den sjukhusanslutna vård som följer av den vårdskyldighet som fastlagts i sjukvårdslagen. Antalet vårdplatser, tillgång till specialiteter. personaltäthet m m beslutar däremot landstingen om i huvudsak på egen hand.

Lasarettsorganisationen är inte reglerad i lag. Olika slag av lasarett med skilda specialiteter kan därför fritt anordnas. såsom sjukvårdshuvudmännen linner lämpligt. Specialsjukhus för vissa specialiteter som sanatorier och epidemisjukhus har fått allt mindre omfattning. Ökad integrering sker mellan den somatiska lasarettssjukvården och de från staten övertagna lasaretten för psykiatrisk vård. För de sistnämnda utgår statsbidrag genom särskilt avtal.

Utvecklingen för lasarett och sjukstugor har under den undersökta perioden kännetecknats av i huvudsak följande förhållanden.

a) Med utgångspunkt i olika upptagningsområden markeras en funktionsuppdelning i - inom

länsdelslasarett, som svarar för sjukvården inom basspecialiteterna

en viss del av ett län -

länslasarett. som dels fungerar som länsdelslasarett. dels tillgodoser vård-

behovet för ett helt län inom vissa specialiteter - som vid sidan av funktionen

regionsjukhus. som länsdelslasarett och

240 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

länslasarett också lämnar vård inom sådana specialiteter som förutsätter

ett större befolkningsunderlag än ett enskilt sjukvårdsområde.

Denna funktionsuppdelning innebär ett fullföljande av den på 1930-talet introducerade centrallasarettstanken kompletterad med den enligt 1960 års riktlinjer genomförda utbyggnaden av regionsjukvården.

b) Vid planeringen och förverkligandet av denna funktionsuppdelning har sjukvårdshuvudmännen verkat för att-låta ett specialiserat sjukhus utgöra bassjukhus i organisationen på länsdelsnivån.

Detta har medfört att sjukstugorna, som arbetade med upptagningsområden motsvarande delar av länsdelsnivån. i stort sett utgått ur akutsjukvårdsorganisationen och givits andra uppgifter, huvudsakligen inom långvårdssektorn. 1960 fanns det 71 sjukstugor, 1972 ansågs det ej ens motiverat att särredovisa dem i den officiella statistiken. Vidare har de vid periodens ingång kvarvarande 28 odelade lasaretten (icke specialiserade lasarett med huvudsakligen kirurgisk inriktning) fått andra arbetsuppgifter eller byggts ut till nonnallasarett så att endast 9 odelade lasarett återstod 1972. Denna utveckling har inneburit en viss centralisering av akutsjukvården, som emellertid får anses ha varit ganska försiktig.

Termen normallasarett är en smula missvisande. Varje lasarett får den storlek, specialitetsuppsättning och organisation i övrigt som betingas av dess upptagningsområde. Under perioden 1960-1972 har därför en del sjukhus, som vid dess ingång enligt gängse terminologi var normallasarett (dvs hade medicinsk och kirurgisk klinik samt röntgendiagnostisk avdelning) kompletterats med andra specialiteter i den utsträckning som deras upptagningsområden givit underlag för. Samtidigt har vid sådana utbyggnader hänsyn fått tas till länets/sjukvårdsområdets totala behov inom dessa specialiteter, så att resurssplittring och utarmning av underlaget för centrallasarettet undviks.

c) Vid periodens ingång fanns ännu ett antal specialsjukhus, bl a 30 tuberkulossanatorier och 18 epidemisjukhus. Dessa specialsjukhus har i stor utsträckning avvecklats och deras funktioner har vanligen integrerats med övriga specialiteter inom centrallasarettets ram. Integrationen av olika specialiteter i ett och samma sjukhus har således fortsatt under tiden 1960-1972.

Den integration mellan sjukvårdens två huvudgrenar, den somatiska och den psykiatriska, som inletts genom infogandet av psykiatriska kliniker i centrallasaretten/länssjukhusen har vidareutvecklats inom vissa sjukvårdsområden genom den totalintegrering av somatisk och psykiatrisk vård för ett visst upptagningsområde som vid slutet av perioden skett vid bl a lasaretten i Varberg och Gällivare.

d) De medicinska serviceavdelningarnas ökade betydelse avspeglas på 11era sätt. Ett sätt är attjämföra fördelningen av ytor i äldre och nyare sjukhus mellan lokaler för egentlig vård och lokaler för medicinsk service. där de sistnämnda tar en större andel i de nyare sjukhusen. Ett annat sätt är att jämföra antalet bakteriologiska, patologiska och kliniskt-fysiologiska laboratorier vid länssjukhus vid periodens början och slut. Vid dess början var dessa specialiteter huvudsakligen förlagda till undervisningssjukhusen, vid

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 241

dess slut hade de introducerats vid åtskilliga centrallasarett. Samtidigt hade andra servicespecialiteter såsom anestesiologi, klinisk kemi och röntgendiagnostik byggts ut.

Bakom denna utveckling ligger i Forsta hand sjukvårdens fortgående specialisering. Ett mått på denna är antalet i författning upptagna specialiteter för läkare. Under perioden 1960-1972 har specialiteterna ökat från 28 till 40. Antalet specialiteter per sjukhus har också ökat. Specialiceringen beror i sin tur på utvecklingen inom medicinen, som ökat kunskaps- och erfarenhetsforrådet i sådan utsträckning att specialisering blivit nödvändig lör dess utövare. Denna utveckling avspeglas också i den ökade betydelse serviceavdelningarna lått. Förenklat skulle det kunna sägas, att det blivit möjligt att behandla allt svårare sjukdomar med alltmer komplicerade metoder.

Antalet vårdplatser vid lasarett ökade under perioden från 40934 till 64149. Av denna ökning faller emellertid 9155 på långtidssjukvård (geriatriska kliniker och långvårdsavdelningar). 5 134 vårdplatser representerar fd statliga mentalsjukhus, som i administrativt hänseende sammanlagts

Kr/inv

ll

800-

Bruttokostnad

700 -

Nettokost nad

/ 600 -

500 -

400-

300%

200-

100-,

Diagram 5.22 Landsting.

Dri/ikos/nader .lör lasarett

I _ ; och sjuksmgor.

1960 19e4 1968 1972 År Löpande priser.

242 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Tabell 5.33 Landsting. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och in-

vesteringsbidrag för lasarett och sjukstugor.

Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

på lasarett. Vidare bör uppmärksammas att antalet lasarettsplatser för medicinsk lungsjukvård ökat från 620 till 1 423. Samtidigt minskade antalet befintliga vårdplatser vid specialsjukhus lör tbc från 5 752 till l 196. Antalet platser vid specialsjukhus For infektionssjukdomar var 1960 2 610. av vilka 1972 kvarstod 489, medan antalet vårdplatser vid infektionskliniker på lasarett ökat från 1 038 till 2 031. Dessa Förhållanden måste beaktas vid jämförelser av vårdplatsantalet vid periodens början och slut. Antalet invånare i åldern 70 år och däröver utgjorde 7,4 procent av befolkningen 1960 och 9,3 procent 1972, vilket givetvis haft stor betydelse lör sjukvårdsefterfrågan. eftersom sjukvårdskonsumtionen stiger med ökande levnadsålder. Det kan i detta sammanhang nämnas att den återstående medellivslängden vid lödelsen fortsatt att stiga under den undersökta perioden (1956/60 71,23 år For män och 74.72 år för kvinnor, motsvarande tal 1968/72 71.92 och 76,96).

Driftkostnader, investeringsutgifter och investeringsbidrag För lasarett och sjukstugor redovisas i tabell 5.33.

Kostnadsutvecklingen per invånare framgår av diagram 5.22. Nettokostnaden per invånare för lasarett och sjukstugor i de landstingsfria

kommunerna är ungefär densamma som i landstingen.

Under perioden har nettokostnaderna for lasarett och sjukstugor ökat med i genomsnitt 18 procent per år. Kostnadsutvecklingen För lasarett och sjukstugor har emellertid varit långsammare än For andra verksamheter inom hälso- och sjukvård. Vid periodens början svarade lasarett och sjukstugor

Kr/inv

ll .

150_ Investerings-

utgifter

100-

50- Diagram 5.23 Landsting. lnvesreringszrlgi/ier och in-

lnvesterings› itesreringsbidrag/ör lasarett

_______._--"\s_..- bidrag och sjukstugor. | l _ I l I 1 I 7 Löpande priser. 1960 1964 1968 1972 år

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 243

vid slutet av perioden var andelen 53 for 60 procent av nettokostnaderna, procent.

En jämförelse mellan olika kommuntyper vad gäller nettokostnad per invånare visar att de minsta landstingen, de sk jordbrukslandstingen samt Stockholms läns landsting hade betydligt lägre kostnad per invånare än riksgenomsnittet. Avsevärt högre kostnad än riksgenomsnittet hade landstingen i inre stödområdet samt befolkningsminskande landsting.

lnvesteringsutgifter for lasarett och sjukstugor ökade mycket kraftigt under perioden 1964-1968 vilket framgår av diagram 5.23. Däremot dämpades takten i något efter 1968. Investeringar i lasarett

investeringsökningarna

och sjukstugor utgjorde 1972 ca 75 procent av landstingens totala_ investeringsutgifter efter avdrag for investeringsbidrag.

Vård av psykiskt sjuka Titelplanen ger en i viss mån missvisande bild av sjukvårdens kostnader fördelade på sjukdomsgrupper genom att lasaretten, dvs sjukhus för huvudsakligen akut kroppssjukvård, också i betydande omfattning inrymmer enheter for psykiatrisk vård och långtidssjukvård. Under rubriken Vård av psykiskt sjuka redovisas således lasarett för psykiatrisk vård (fd statliga mentalsjukhus) samt sjukhem for psykiskt sjuka. Men inte mindre än 5 134 vårdplatser vid lasarett 1972 representerade fd statliga mentalsjukhus som i administrativt hänseende sammanlagts med nära liggande lasarett och således statistiskt redovisats som delar av dessa. Vidare har antalet vårdplatser vid psykiatriska kliniker inom lasarett ökat mellan 1960 och 1972 från 1 334 till 2 255 för vuxenpsykiatri och från 134 till 626 for barn- och

l sjukvårdslagen görs numera ingen skillnad mellan ungdomspsykiatri. kroppssjukvård och psykiatrisk vård.

Lättskötta psykiskt sjuka vårdas i stor utsträckning på sjukhem och vården har sedan länge varit en obligatorisk skyldighet for landstingen utan att särbestämmelser anges i lagen. Den psykiska barna- och ungdomsvården som bedrivs vid öppenvårdscentraler är däremot en frivillig uppgift. För verksamheten utgår statsbidrag.

Den 1 januari 1967 övertog landstingen den statliga mentalsjukvården. Statsbidrag utgår från denna tidpunkt till huvuddelen av kostnaderna för drift- och investeringsändamål. De s k mentalsjukvårdsavtalen har under den forsta avtalstiden inneburit en långt gående reglering främst av investeringsverksamheten.

Om utvecklingen inom den psykiatriska vården kan bl a följande framhållas.

a) Antalet vårdplatser vid lasaretten för psykiatrisk vård (inklusive de med lasarett administrativt förenade) har minskat från 26 153 1960 till 25 118 1972. Samtidigt har den tidigare överbeläggningen avvecklats. Antalet vårdplatser vid av offentlig huvudman drivna sjukhem för psykiskt sjuka har ökat från 5 012 till 6 364. Totalt har antalet vårdplatser for psykiatrisk vård (lasarett for psykiatrisk vård + psykiatriska kliniker + sjukhem) ökat något, men en förskjutning har skett från specialsjukhusen till integrerade vårdformer (psykiatriska kliniker) och lättvård (sjukhem).

244 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

b) Antalet intagningar har ökat mycket kraftigt. 1960 intogs på lasaretten for psykiatrisk vård 24 470 patienter. 1972 var antalet 70 410, vilket betyder ca 9 procent i årlig ökningstakt. En markant förändring har skett av intagningarnas Fördelning på kvinnor och män. 1960 avsåg 47,6 procent av intagningarna kvinnor och 52,4 procent män, medan motsvarande tal 1972 var 38,1 procent respektive 61,9 procent. Av statistiken kan inte utläsas hur många intagningar som avsåg förstagångsintagningar. Det kan dock antas att en del av ökningen av antalet intagningar beror på att samma patienter intagits flera gånger under året, alltså att antalet vårdtillfzillen per patient har ökat.

c) Den psykiatriska vården har prioriterats i olika avseenden vilket även var syftet med landstingskommunaliseringen. Personaltáitheten har ökat kraftigt.

En upprustning har skett inom den psykiatriska vården. Den har som ovan nämnts prioriterats både av statsmakterna och av sjukvårdshuvudmännen. De övertagna fd statliga mentalsjukhusen har upprustats lokal-

Vidare - - inmässigt. har deldygnsvård“ dagsjukvård och nattsjukvård troducerats som mellanformer mellan sluten och öppen vård.

Den psykiatriska vården har dock ställts infor nya vårdprobletn. Missbrukare av beroendeframkallande medel - främst alkohol -

utgör en stor del av patienterna inom vårdgrenen. Den kraftiga ökningen av dessa patientkategorier ligger huvudsakligen inom den beskrivna perioden.

Trots den standardforbättring och effektivering som skett inom den psykiatriska sjukvården har den offentliga sektorn uppenbarligen inte förmått möta hela behovet av lättvård. På annat sätt kan tillväxten av vårdplatsantalet inom enskilda sjukhem För psykiskt sjuka ej förklaras. Antalet vårdplatser har ökat från l 182 till 2 587 dvs en ökning med 1 405 platser under perioden 1960-1972. En orsak kan vara den förskjutning i âldersfordelningen som skett under perioden. En följd blir ett ökat behov av vårdplatser för psykiska ålderssjukdomar. Den enskilda sektorn har.i viss mån tillgodosett denna ökade efterfrågan. Antalet enskilda vårdhem har under perioden 1960-1972 ökat från 60 till 143. Dessa vårdhem är relativt små. Landstingen ger driftbidrag till verksamheten.

Driftkostnader investeringsutgifter och investeringsbidrag för vård av psykiskt sjuka redovisas i tabell 5.34.

Att investeringsbidragen är högre än investeringsutgifterna beror på att

Tabell 5.34 Landsting. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för vård av psykiskt sjuka. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

SOU l976:45 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 245

Kr/inv

ll

150- Brutto kostnader

q

Nettokostnader

f ,,/“\ 50-

lr

I

_ I Diagram 5.24 Landsting.

/ vård av

Dri/ikøslnader/öl

___- I I I Y 7 HQV/tisk! sjuka.

i | \I/

1960 1964 1968 1972 År Löpande priser.

avskrivningsersättningen från staten i redovisningen upptagits som investeringsbidrag. Avskrivningsersättningen tillkom i samband med Övertagandet av de statliga mentalsjukhusen.

Bruttokostnaderna för vård av psykiskt sjuka har under perioden l967-l972 stigit betydligt långsammare än vad som varit fallet för lasarett och sjukstugor. Medan antalet vårdplatser legat i stort sett stilla har antalet intagna ökat kraftigt. Den genomsnittliga vårdtiden har därmed avsevärt förkortats.

Enligt diagram 5.24 ökade nettokostnaderna markant under perioden 1967-1971. Statsbidraget har relativt sett successivt minskat efter 1967. Flera landsting redovisar statsbidraget under ñnansieringshuvudtiteln vilket betyder att nettokostnaderna torde vara överskattade. Nettokostnadernas minskning 1972 beror huvudsakligen på att vårdplatser för psykiskt sjuka överfördes till lasaretten.

En jämförelse mellan olika kommuntyper är svår att göra pga olika redovisningstekniska problem. Det kan dock konstateras. att de befolkningsstora landstingen och landstingen med hög skattekraft har betydligt högre kostnad per invånare än riksgenomsnittet.

Vård av långvarigt kroppssjuka

Långtidsvård sker vid särskilda kliniker vid central- och normallasarett, vid del av annan klinik eller vid fristående sjukhem eller vid sjukhem anslutna till sjukstuga. Även hemsjukvård ingåri vårdorganisationen_ varvid s k hemvårdsbidrag lämnas av landstingen för sådan vård.

Vårdplatsbehovet har ökat av två skäl. dels på grund av den kraftiga tillväxten av befolkningen i högre åldraNför åldersgruppen 70 år och däröver ökade antalet från 571 700 personer 1960 till 772 598 personer 1972) och dels jaå grund av ökad efterfrågan på institutionsvård.

Ökningen av efterfrågan på institutionsvård torde ha flera orsaker. som år komplicerat sammanvävda. Sammanfattningsvis kan de anges som struk- Iurförändringztr i samhället. den inrikes omflyttningen och urbaniseringen. som splittrat tidigare nära samband mellan olika generationer. förändrade

246 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Tabell 5.35 Antal vårdplatser för långvarigt kroppssjuka 1960 och 197241.

a Inklusive landstingsfria kommuner.

bostadsförhållanden, den fortgående ökningen av antalet gifta kvinnor på arbetsmarknaden samt Förändringar i synen på familjens roll som försörjnings- och Vårdenhet i Förhållande till samhällets.

Vårdplatserna för långvarigt kroppssjuka 1960 och 1972 åskådliggörs i tabell 5.35.

Ökningen av antalet klinikplatser tyder på att långtidsvården blivit aktivare. Sjukhemsvården skall enligt sjukvårdslagens definition avse sjukhusvård främst i form av personlig skötsel. Vården vid lasarettsklinikerna syftar till att förbättra patienternas tillstånd, i bästa fall för utskrivning till hemmet eller till organiserad hemsjukvård. alternativt till att underlätta deras vård vid sjukhem. lnom långtidsvården har alltså byggts upp en vårdkedja med resurser på olika vårdnivåer.

Staten och landstingen har gemensamt prioriterat långtidssjukvården tillsammans med den öppna vården och den psykiatriska vården. Statens främsta styrinstrument är tilldelningen av Iäkartjänster och fördelningen av investeringsutrymme. (lnvesteringsregleringar tillämpades från krigsåren till 1958 och återinfördes under 1960-talets senare år.) Dessutom lämnades under 1960-talets senare hälft statslân till uppförande av långtidssjukhem. Ett av skälen till denna prioritering - vid sidan av de humanitära - har varit att delar av akutsjukvården blockerats genom att de måste utnyttjas för vård av långvarigt sjuka. Patientinventeringar har visat att vid vissa sjukhus har en fjärdedel eller mera av Vårdplatserna vid exempelvis internmedicinska kliniker varit utnyttjade av långvarigt sjuka, medan vård vid långvårdsklinik eller sjukhem skulle ha varit en lämpligare vårdform. Utbyggnaden av långtidssjukvården har därigenom avlastat akutsjukvården och minskat behovet av utökningar av dess resurser. Av beskrivningen ovan framgår att det är mycket svårt att exakt avgränsa vården av långvarigt kroppssjuka. Dessutom bör påpekas att en integrering med akutsjukvården vid lasarett skett inte enbart lokalmässigt utan även vårdmässigt under perioden 1960-1972.

Driftkostnader. investeringsutgifter och investeringsbidrag for vård av långvarigt sjuka redovisas i tabell 5.36. Driftkostnaderna redovisas även i diagram 5.25.

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 247

Tabell 5.36 Landsting. Driltkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för vård av långvarigt kroppssjuka. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Nettokostnadernas genomsnittliga ökning for åren 1964-1972 har varit ca 25 procent per år. Ökningen inom långvården har varit snabbare än inom övriga landstingsverksamheter. Andelen av landstingens nettokostnader for hälso- och sjukvård har ökat från 9,4 procent 1960 till 10,8 procent 1972. Antalet vårdplatser har som nämnts ökat med 6 procent per år 1960-1972. Antalet intagningar har under samma period årligen ökat med 9 procent. Utbyggnaden av vårdplatsantalet har således varit betydligt snabbare inom långtidsvården än inom den sjukhusanslutna vården i övrigt.

Landsting med låg förvärvsarbetande andel av befolkningen har nettokostnader per invånare for vård av långvarigt kroppssjuka som är betydligt under riksgenomsnittet. Höga kostnader per invånare har landsting med låg skattekraft, Gotland samt storstadsregionerna, där kostnaderna är mycket höga. Detta beror bl a på att viss dei av kostnaderna för hemsamaritverksamheten, som är en primärkommunal angelägenhet. i de landstingsfria kommunerna redovisas som hemsjukvård. (Se tabell B 108 i bilaga 3.)

lnvesteringsutgifterna för långvården kännetecknas av en kraftig expansion 1960-1968 med en genomsnittlig ökning på ca 43 procent per år. Under perioden 1968-1972 minskade investeringsutgifterna från 32 till 11 kronor per invånare. Här är dock investeringarna i långvårdskliniker vid lasarett

Kr/ inv

11 200.

175-

Brutto kost nader 125- Nettokostnader

I, 100-

75-

Diagram 5,25 Landsting.

Drj/ikosnwzlerg/öl värd av

l I I I I I I l _ = långvarigt k/“Op/ISS/N/(ü.

1950 1972 År

Löpande priser.

248 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Tabell 5.37 Landsting. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och in-

vesteringsbidrag för vissa specialsjukhus samt hälso- och sjukvård utanför sjukhus.

Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

ej redovisade, varför utbyggnaden totalt for långvården troligen ökat under perioden 1968-1972.

Vissa specia/s/ukhus samt hälsø- och sjukvård utan/ör sjukhus Driftkostnader, investeringsutgifter och investeringsbidrag totalt för vissa specialsjukhus samt hälso- och sjukvård utanför sjukhus framgår av tabell 5.37.

Kostnadsutvecklingen inom denna huvudgrupp kommenteras nedan i anslutning till en genomgång av verksamhetens utveckling inom olika delområden.

Distriktsläkare Distriktsläkarorganisationens uppgifter är att ombesörja taxebunden allmänläkarvård. Distriktsläkaren har dessutom - men numera i minskande omfattning - även uppgifter inom den förebyggande vården såsom mödraoch barnhälsovård etc. Dessa uppgifter har i viss utsträckning överförts på specialistläkare.

Efter provinsialläkarväsendets överförande till landstingen den ljuli 1963 utgick ett särskilt statsbidrag för distriktsläkarverksantheten. Detta slopades den 1 januari 1973 i samband med höjningen av patientavgiften till 12 kronor och den samtidiga höjningen av försäkringskassans ersättning till huvudmännen.

Utvecklingen inom verksamheten under perioden 1963-1972 kännetecknas av - en kvantitativ

utbyggnad -

åtgärder for effektivisering bl a genom sammanforandc av flera distriktsläkare till

gemensamma centraler - ram

ökad samverkan med specialistvården såväl inom distriktsorganisationens som i anslutning till denna inom sjukhusen

- samverkan med socialvârden.

Grundläggande for utvecklingen har varit den av huvudmännen och statsmakterna gemensamt accepterade prioriteringen av den öppna vårdens behov.

Uppgifterna i tabell 5.38 belyser den nämnda utvecklingen.

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 249

Tabell 5.38 Antal Iäkartjänster och läkarstationer inom distriktsvården 1964 och 1972

1964-01-01 1972-10-01

Tjänster För provinsialläkare 698 1 190

stadsdistriklsläkare” (motsvarande) 198 38

Läkarstationer för!?

a Häri ingår ej läkartjänster med omgivningshygieniska uppgifter. b Inklusive specialistläkartjänster.

Tidigare har nämnts att en betydande del av den öppna specialistvården lämnas vid sjukhusens öppna mottagningar. Det bör i detta sammanhang framhållas, att under senare år åtgärder vidtagits för att Föra ut den öppna specialistvården (specialistläkartjänster vid vårdcentraler 0 dyl) närmare befolkningen. Statistiskt material från riksförsäkringsverkets undersökningar visar att 1963 uppgick antalet besök hos läkare (offentligt anställda läkare och till ca 17.6 milj och 1972 till ca 22,9 milj. Det

privatpraktiserande) bör uppmärksammas att dessa undersökningar avser besök För sjukvård. som ersatts av Försäkringskassan. Besök För hälsokontroller. vaccinationer. läkarintyg För ändamål som ej har med sjukdom att göra ingår således ej.

Uppgifter om kostnadsutvecklingen i distriktsläkarverksamheten lämnas i anslutning till avsnittet om distriktsvård.

Tabell 5.39 Antal distriktssköterskor. hembesök samt besök på distriktssköterskamottagningar 1960. 1966 och 1972.

1960 1966 1972

Antal distriktssköterskor 1 598 1 718 1 893 Antal hembesök

Antal besök på distriktssköterskemottagning för sjukvård 906 822 1 170 844 1 904 603 därav för långtidsvård 22 619 16 487 För hälsovård 224 135 673 109 608 229

250 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Distriktsvård Disrriktssköterskorna har uppgifter både inom hälsovården (förebyggande vård) och inom sjukvården. Omfattningen av distriktssköterskornas verksamhet redovisas i tabell 5.39. Av tabell 5.39 framgår att en förskjutning från hälsovård till sjukvård ägt rum. En av anledningarna är att den förebyggande barnavården i allt högre grad överförts på barnavårdscentralerna. Mödra- och barnhälsovârden avser kostnadsfri hälsokontroll och rådgivning för blivande och nyblivna mödrar och för barn i förskoleåldern. I verksamheten ingår mödraundervisning och mödragymnastik samt preventivmedelsrådgivning. Under de senaste åren har inom barnhälsovården organiserats en särskild systematisk fyraåringskontroll. Verksamheten faller utanför sjukvårdslagen eftersom denna inte ålägger landstingen förebyggande sjukvård. Till den förebyggande mödravården bör numera också distr/klsbarnmo/:skeoi-_ganisa/ionen hänföras. Sjukvårdshuvudmannen är enligt sjukvårdslagen skyldig att ombesörja öppen och sluten förlossningsvård. Distriktsbarnmorskornas ursprungliga uppgift var att medverka i den öppna forlossningsvården. Efter introduktionen av den förebyggande mödravården har deras uppgifter emellertid allt mera kommit att ligga inom denna. Antalet hemförlossningar minskade under perioden 1960-1972 från 634 till 20. Spädbarnsdödligheten (uttryck i antal döda under forsta Ievnadsåret av 1000 levande födda) har fortsatt att minska från 16.6 1960 till 10,8 1972. Under femårsperioden fore det allmänna genomförandet av förebyggande mödra- och barnavärd (1931/35) var den 50,1. Kostnaderna for distriktsläkare och distriktsvård framgår av diagram 5.26. Nettokostnadernas genomsnittliga ökning är 1964-1968 ca 25 procent och 1968-1972 ca 30 procent per år. Distriktsläkarorganisationens överförande

Kr/ inv l

90)

80- Bruttokostnader

70* , Nettokostnader / 60- 50_ Därav nettokost- 40_ nader för provinsialläkare 30

20- Diagram .SJÖ Lantlsrirrq. 10 Dri/ikoslnader_lör zlislriklsläkare och ølislriklsvärrl. I Löpande priser. 1960 1564 19.68 mini/År

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 251

till landstingen fro m den l juli 1963 har spelat en stor roll for kostnadsutvecklingen och då främst under perioden 1968-1972, då de fd städerna över 15 000 invånare överlämnade stadsdistriktsläkarväsendet till landstingen. Under 1968-1972 ökade landstingens nettokostnader lör di-

perioden striktsläkarväsendet med i genomsnitt ca 50 procent per år.

En jämförelse mellan olika kommuntyper visar att landsting tillhörande inre stödområdet och befolkningsminskande landsting har högre kostnad per invånare än riksgenomsnittet för distriktsläkare och distriktsvård. Särskilt låga kostnader. endast ca hälften av riksgenomsnittet, har storstadsregionerna (Stockholms läns landsting, Göteborgs och Malmö kommuner).

1960 redovisades praktiskt taget inga investeringsutgifter for distriktsvård. Därefter har investeringsutgifterna successivt ökat för att 1972 uppgå till ca 5 kronor per invånare.

Folktandvård Folktandvården var under perioden 1960-1972 en frivillig verksamhet for landstingen och de landstingsfria kommunerna. Folktandvården bedrevs under perioden med statsbidrag och var, trots statsbidragens obetydliga storlek, föremål för en långtgående forfattningsmässig reglering avseende såväl tandvårdens omfattning som dess innehåll. Bl a fastställde socialstyrelsen en folktandvärdsplan, varigenom antalet tandpolikliniker. antalet tandläkartjänster m m reglerades. Statsbidraget till folktandvården upphörde 1973.

Folktandvårdens huvuduppgift var, enligt statsbidragsforfattningen, att lämna organiserad tandvård ät i forsta hand skolbarn och förskolebarn. l andra hand skulle den ge taxebunden tandvård åt vuxna. Som villkor för statsbidrag gällde bl a att minst 55 procent av tandläkararbetstiden skulle ägnas barntandvård.

Den statsbidragsreglerade organisationen var baserad på distriktstandpolikliniker för allmän tandvård samt till sjukhus anslutna centraltandpolikliniker for tand- och käkkirurgi m m. Vidare tillkom successivt specialisttandpolikliniker for tandreglering. Hos vissa huvudmän började under slutet av perioden specialisttandvård att tas upp även inom andra specialiteter.

Bruttokostnader

/ø Nettokostnader

30- 20-

Diagram 5.27 Lara/sting.

10,ø___ø

Dri/ikosirzadør för _/i›/k-

; Iam/vård.

miss l9i72År Löpande priser.

252 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Tabell 5.40 Folktandvårdens omfattning 1960 och 1972.

1960 1972

Antal tandläkare vid

Antal tandläkararbetstimmar i distriktstandvård 2 516 919 3 464 489 därav organiserad barntandvård 1 596 057 1 974 846 Antal fullständigt behandlade barn 719 850 1 042 964 vuxna 217 724 323 262

Utvecklingen 1960-1972 åskådliggörs i tabell 5.40.

Kostnaderna För folktandvården framgår av diagram 5.27.

Nettokostnadernas genomsnittliga ökning 1960-1972 är ca 18 procent per år. Detta är något lägre ökningstakt än fbr landstingens totala nettokostnader och därför minskar folktandvârdens andel från ca 6 procent 1960 till ca 4 procent 1972.

Landstingen i det inre stödområdet har 1972 ca 30 procent högre nettokostnader per invånare För folktandvården än riksgenomsnittet. Även Gotland och Malmö redovisar högre nettokostnader än riksgenomsnittet.

Övrig hälso- och sjukvård

Lzmgs/ztktvârden och epide/nisjzzlxvârderz har berörts i avsnittet Lasarett och sjukstugor, där strukturforändringarnzt och integreringen av denna vård i

Kr/inv

11 80_

Bruttokostnader 70 -

\ 6° _ I \

I \

I \ 50- \ Nettokostnader

ll

I 404

I 30

...n-de \ Diagram: 5.28 Landsting. 10- [Miri/toxuzar/vl för övrig //ii/.srø- at-/z .sjukwi/zl. Lfi/uun/t priser. 1960 19v72rÅr

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 253

de egentliga lasaretten redovisats.

Förför/ossningsvârdert fanns 1960 3 532 vårdplatser. 1972 hade antalet sjunkit till 3198.

Ett landstingskommunalt huvudmannaskap för ambulansväserzdet infördes från den l januari 1965. Före detta datum varierade âtagandena på detta område mellan olika landstingskommuner från ett frivilligt men nära nog fullständigt ansvar för verksamheten till ett minimum av engagemang.

De totala driftkostnaderna för övrig hälso- och sjukvård redovisas i diagram 5.28.

För perioden 1964-1972 är nettokostnadernas genomsnittliga ökning ca 18 procent per år. Trendbrottet 1971-1972 beror till stor del på en överföring av vårdplatser från specialsjukhus till lasarett och sjukstugor. Nya redovisningsprinciper i samband med L-planens införande har också påverkat den redovisade kostnadsutvecklingen dessa år.

Övriga kostnader /ör sjukvård Under perioden 1960-1972 ökade sjukvårdshuvudmännens kostnader för vård på främmande sjukhus kraftigt. Dessa kostnader kan inordnas under tre rubriker, nämligen a) kostnader enligt avtal mellan sjukvårdshuvudmän eller mellan sjukvårdshuvudman och annan sjukhusägare (staten, föreningar, enskilda)0m fasta resursupplåtelser vid sjukhus av olika slag. b) kostnader enligt avtal om regionsjukvârd. C) kostnader enligt sk utomlänsavtal.

a) Under denna rubrik finns överenskommelse med staten om vård på Karolinska sjukhuset i Stockholm och Akademiska sjukhuset i Uppsala.

b) Regionsjukvården har till stor del byggts upp under den studerade perioden. Som tidigare nämnts var regionsjukvårdens innehåll icke nytt. även om benämningen var ny. Regionsjukhusen i Linköping och Örebro har dock helt utvecklats under perioden och även övriga regionsjukhus (Stockholm/Solna, Lund/Malmö. Göteborg. Uppsala, Umeå) har byggts ut med nya specialiteter. Samarbetet mellan sjukhusägare/värdlandsting och nyttjare/gästlandsting har reglerats i avtal som bygger på självkostnadsprincipen.

c) Samarbetet enligt utomlänsavtalet har fått ökad omfattning under den studerade perioden, vilket belyses i tabell 5.41.

l tabellens uppgifter om utomlänsvården ingår inte den psykiatriska vården. De statliga mentalsjukhusen hade upptagningsområden och intag-

Tabell 5.41 Antal patienter och várddagar inom akutvârd resp remissvârd 1961 och 1972. År Akutvård Remissvård

254 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Tabell 5.42 Landsting. Driffkoslnader brutto och netto för vård på främmande sjukhus m m. Milj kr. Löpande priser

1964 1968 1972

Driftkostnader, brutto 103 395 1 131 Driftkostnader. netto 99 174 1 128

ningsregler som medförde att det fanns ett ganska stort antal patienter vid dessa sjukhus, som vid Iandstingskommunaliseringen den l januari 1967 formellt var att betrakta som utomlänspatienter hos de nya huvudmännen. Detta förhållande beaktades i mentalsjukvårdsavtzilen, så att en fortsatt vårdskyldighet föreskrevs för dessa huvudmän i Förhållande till nämnda patienter. I några fall, där huvudmans behov före övertagandet helt tillgodosetts vid främmande sjukhus, har särskilda avtal om resursupplåtelse träffats.

Driftkostnaderna för vård på främmande sjukhus m m framgår av tabell 5.42.

Som framgår av tabellen har kostnaderna ökat mycket snabbt. Eftersom dessa till största delen utgörs av transfereringar mellan olika landsting och andra sjukvårdshuvudmän, borde landstingens nettokostnader vara betydligt

Att så inte är fallet beror på att intäkterna i lägre än bruttokostnaderna. allmänhet inte redovisas här utan under de olika sjukvårdsverksamheterna.

5.2.3.2 Omsorgsverksamhet I omsorgsverksamheten ingår landstingskommunernas verksamhet avseende undervisning, vård och andra omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Fram till den l juli 1968 var den officiella beteckningen på verksamheten undervisning och vård av psykiskt efterblivna.

Verksamhetens innehåll har påverkats av landstingskommunernas övertagande den 1 januari 1967 av huvudmannaskapet för de statliga mentalsjukhusen i vilka ingick fem sjukhus för psykiskt utvecklingsstörda.

Verksamheten I 960-] 972 Verksamheten har undergått betydande förändringar under perioden 1960-1972. Vid periodens början gällde 1954 års lag. Landstingen hade enligt denna lag skyldighet att ge psykiskt efterblivna undervisning och vård. Även om Iandstingskommunerna frivilligt verkat inom vårdsektorn också före 1955, hade de 1960 i många fall inte hunnit genomföra den organisation och skapa de förbättrade vårdresurser som krävdes för förverkligande av intentionerna bakom 1954 års lag.

1967 års lag angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda innebar en fortsatt utveckling. En del av de i denna lag aktuella verksamhetsformerna hade redan hunnit prövas, innan de lagfastes.

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 255

Särskolor Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda ges i särskola. Enligt 1954 års lag uppdelades särskolorna i externat och internat. Externaten var avsedda för hemmaboende elever och kunde vara sammankopplade med internat eller fristående. 1 städer med över 25000 invånare måste landstingskommunen anordna externat. Internatskolorna kunde vara småbarnshem (med förskola), skolhem (motsvarande folkskola/grundskola) och yrkeshem (med yrkesundervisning).

Från mitten av 1960-talet påbörjades försök att splittra internatformen i en skoldel, ansluten till primärkommunal skola, och boendedelar infogade i bostadsområden och uppbyggda efter den lilla gruppens princip.

Nya pedagogiska metoder medförde att systematiserad undervisning, närmast som social träning, kunde ordnas även för de svårare skadade barnen. 1 särskolorna infogades för den skull även sk praktiska

avdelningar.

Denna utveckling har fortsatt efter det att 1967 års lag trädde i kraft. Särskolan skall enligt denna lag omfatta förskola, skola for grundundervisning, träningsskola och yrkesskola. Träningsskolan är en vidareutveckling av de ovannämnda praktiska avdelningarna. har givits

Yrkesundervisningen ökad tyngd. Skola och boende skall begreppsmässigt skiljas åt i planerna och successivt också i praktiken genom en ökad integrering av skolorna i primärkommunala skolenheter och ett från skolan skilt och decentraliserat boende.

Institutioner för vård

Vårdorganisationen omfattade vid periodens början arbetshem för arbetsföra psykiskt utvecklingsstörda, som tidigare gått i särskola men inte kunde klara sig i arbetslivet i den öppna marknaden eller i ett självständigt boende. ålderdomshem företrädesvis för dem som tidigare vistats vid arbetshem, samt vårdhem för barn och vuxna.

Även om ett stort antal landstingskommunala institutioner funnits redan innan vårdskyldigheten inträdde, hade många psykiskt utvecklingsstörda vårdats på kommunala ålderdomshem eller på enskilda anstalter.

Uppbyggnaden av vårdorganisationen. som även medförde ett minskat utnyttjande

Tabell 5.43 Antal platser vid vårdinstitutioner inom omsorgsverksamheten 1960. 1967 och 1972.

i

1960 1967 1972

Sjukhus/specialsjukhus

a Inkl arbetshem före 1968. Begreppet finns ej i 1967 års lag.

256 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

av enskilda institutioner, fortsatte under 1960-talet. vilket framgår av tabell 5.43.

Som framgår av de redovisade uppgifterna har specialsjukhusens vårdplatsantal minskat efter landstingskommunaliseringen. Orsakerna härtill är att det av olika skäl bedömts och blivit möjligt att tillgodose även speciella vårdbehov inom de enskilda landstingskommunerna.

Detta innebär att utvecklingen av vård och andra omsorger under den studerade perioden gått mot en differentiering i ett bredare register av verksamheter än vad som förekom fore 1960. På institutionssidan har tillkommit inackorderingshem, som i stor utsträckning är avsedda for utvecklingsstörda som kan ha anställning i öppna marknaden men som behöver stöd for att klara sitt boende och sina fritidsaktiviteter. Platsantztlet vid inackorderingshemmen uppgick vid periodens slut (1972) till ca l 000. Vidare har anordnats sysselsättningshem med uppgift att skapa sysselsättning och andra aktiviteter boende (egen bostad. for-

för personer som har ett självständigt äldrahem eller inackorderingshem) men som inte kan beredas arbete i den öppna marknaden. Benämningen sysselsättningshem är inte helt adekvat, eftersom verksamheten inte innefattar boende, och den kommer därför att utbytas mot dagcentrum. Antalet platser vid sysselsättningshem uppgick 1972 till ca 2 200.

Kr/inv

ll

140-

Brutto- 130- kostnader

120-

110- 100-

90_

Netto-

f kostnader

/

Diagram 5.29 Landsting. Drr/ilcosrnazler_lör omsorgrsverksam/zel.Liipamle

19,68 1932År

priser.

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 257

Tabell 5.44 Landsting. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för omsorgsverksamhet. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

Driftkostnader, investeringsutgifter och investeringsbidrag för hela omsorgsverksamheten redovisas i tabell 5.44. Driftkostnaderna framgår dessutom av diagram 5.29 för hela omsorgsverksamheten.

Under perioden 1966-1972 ökade landstingens nettokostnader per invånare med i genomsnitt 26 procent per år.

Sammanfattningsvis kan denna kostnadsutveckling förklarades av - kvantitativ av vårdinstitutionerna

utbyggnad _ - kvalitativ av vårdinstitutionerna och

upprustning genom nybyggnader

andra åtgärder - i annan form än

vidgning av omsorgsbegreppet til1 att avse åtgärder institutioner for kombinerat boende och vård

- ökade insatser

kraftigt i öppen vård - markerad mot s k normalisering. boende

inriktning dvs ett självständigt for de utvecklingsstörda, arbete i samma former som för medborgare i allmänhet mm.

5.2.3.3 Socialvård De landstingskommunala insatserna på detta område redovisas under rubrikerna - barna- och

ungdomsvård - Socialvård m m.

övrig

Till övrig Socialvård rn m hänförs bl a nykterhetsvård, arbetsvård, familjerådgivning, semesterhemsverksamhet och speciell åldringsvård.

Verksamheten 1960-] 972

Barna- och ungdomsvård inom barna- och ungdomsvården åligger det enligt 56§ andra stycket barnavårdslagen landstingskommun att inrätta och driva barnhem enligt en av regeringen fastställd barnhemsplan. l övrigt förekommer inom detta område frivilliga verksamheter såsom fosterhemsformedling. bidrag till fosterlöner m m samt barnstugeverksamhet som betingas av landstingskommunernas roll som arbetsgivare.

258 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Utvecklingen inom barnhemsvården har under åren 1960-1972 kännetecknats av en vikande efterfrågan på vårdplatser, vilket lett till nedskiirning av antalet platser på ett flenal institutioner, 1960 var antalet barnhem 181 med 4 119 platser. Vid utgången av 1971 var antalet barnhem 186 och platsantalet 2 948. Beläggningen under 1971 vari genomsnitt 57.7 per 100 julatser, medan motsvarande tal for 1960 var 71,2.

En strukturförändring har skett inom barnhemsvården. De barnhem som tillkommit under perioden har givits ett mindre platsantztl an tidigare varit vanligt, och äldre hem har lått platsantalet minskat i avsikt att möjliggöra tillämpning av den lilla gruppens princip i vården.

Övrig socialvård m m lnom arbetsvârden är de landstingskommunala insatserna frivilliga men statsbidragsstödda i de delar de avser institutionell verksamhet. Engagemangen gäller institutioner for arbetsprövning. arbetsträning och skyddat arbete samt kompletterande insatser for sk näringshjälp.

Vid ingången av den studerade perioden hade samtliga landstingskommuner utom två åtagit sig huvudmannaskapet för arbetsträningsverkstäder. l några fall hade också skyddad sysselsättning i landstingskommunal regi startats eller planerats.

Verksamheten har differentierats genom att arbetsträningsverkstäderna kompletterats med arbetsprövningsavdelningar.

Vidare har - särskilt från 1960-talets slut - landstingskommuner inträtt som huvudmän även för skyddade verkstäder. Vid periodens utgång hade 17 landstingskommuner vidtagit sådana åtgärder. l sju län låg huvudmannaskapet hos primärkommunerna och i fem av dessa län utgick landstingsbidrag till kommunernas kostnader för verkstäderna.

Socialhjälpslagen foreskriveri 21 § att landstingskommun skall ombesörja att vård och tillsyn beredes den. som med hänsyn till sitt beteende inte lämpligen kan behållas på ålderdomshem (sk störande vårdtagare).

Särskilda anstalter har anordnats med formell anknytning till vårdskyldigheten enligt 21 § socialhjälpslagen. Uppbyggnaden har skett efter 1960 och omfattar enligt senast tillgängliga uppgifter 14 vårdhem. Samarbete mellan olika landstingskommuner förekommer. 1 praktiken har dessa vårdhem i regel fått en vidare funktion än den i socialhjälpslagen angivna. På vårdhemmen mottas vanligen pensionärer direkt utan omvägen över ålderdomshem. Den vanligaste orsaken till anpassningssvårigheter på ålderdomshem eller väntade sådana är alkoholism. Följaktligen fyller vårdhemmen enligt 21 § socialhjälpslagen en funktion som nykterhetsvårdsinstitutioner utan att i formell mening vara sådana.

Tyngdpunkten av de landstingskommunala åtgärderna inom nykter/tvis- »vården ligger dock inom sjukvården. Vissa landstingskommuner har också anordnat egna nykterhetsvårdsanstalter (statsbidrag kan utgå till landstingskommun för detta ändamål) eller i stiftelseform samverkat med andra organ som huvudmän for sådana institutioner. Dessa verksamhetsformer har byggts upp efter 1960. De landstingskommunala insatserna inom nykterhetsvården utanför den vård som meddelas inom sjukvårdens ram är frivilliga och avser dels drift av eller bidrag till institutioner. dels bidrag till

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 259

Tabell 5.45 Landsting. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för Socialvård. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

nykterhetsorganisationer m 11.

Stödet till nykterhetsorganisationer för upplysningsverksamhet m m budgeterades 1960 till 1,1 milj kronor och 1972 till 3,2 milj kronor. Under denna tid har läkarorganisationerna kommit in som mottagare av landstingskommunalt stöd.

Riksdagen beslöt 1960 om statsbidrag till lörsöksvis anordnad .familjerådgivning. Statsbidraget utgår huvudsakligen till landstingskommun eller kommun utanlör landstingskommun. Uppbyggnaden av den landstingskommunalt organiserade familjerådgivningen ligger således helt inom den studerade perioden. Samtliga Iandstingskommuner utom två hade vid periodens slut anordnat familjerådgivningsbyrâer. l åtta av dessa landstingskommuner fanns två byråer och i tolv hade en eller flera tilialmottagningar anordnats. Primärkommunala byråer finns i Malmö och Göteborg samt i nâgra kommuner i Stockholms län. På vissa orter finns i kyrklig regi drivna byråer.

De totala driftkostnaderna, investeringsutgifterna och investeringsbidragen För landstingens socialvård redovisasi tabell 5.45. Driftkostnaderna redovisas ocksâ i diagram 5.30.

Kr/ inv

ll

80-

Bruttokostnader 70_

, Nettokostnader 30-

,ll

/ 20 -

10_ _ Diagram 5. 30 Landsting.

.. .- - - Dri/Ikoslnader _för social-

, r | l , = värd.

1968 1972 År Löpande priser.

260 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Nettokostnadernas genomsnittliga ökning under åren 1964-1968 är ca 25 procent och under åren 1968-1972 ca 32 procent per år. Det som orsakar den snabba ökningen mot slutet av perioden är främst arbetsvården som 1964-1972 har en genomsnittlig ökning på ca 44 procent per år.

5.2.3.4 Undervisning och annan kulturell verksamhet Den landstingskommunala verksamheten under denna rubrik fördelas på: - skolor

gymnasiala -

folkhögskolor - och kulturell verksamhet

övrig undervisning

Under gymnasiala skolor redovisas lantmannaskolor. lanthushållsskolor. centrala yrkesskolor. sjuksköterskeskolor samt övrig yrkesutbildning.

Under undervisning och kulturell verksamhet redovisas bl a

övrig landstingens frivilliga bidrag till det regionala kulturarbetet.

Verksamheten I 960-! 972 Gymnasiala skolor Vid gymnasieskolans genomförande den l juli 1971 hänfördes enligt reformens huvudprinciper vårdlinjen, jordbrukslinjen och skogsbrukslinjen och till dem anslutna specialkurser till landstingskommunalt huvudmannaskap. Skälen härtill var för vårdlinjen att utbildningen huvudsakligen avser yrkesutbildning for yrken. där landstingskommunerna är de ojämförligt största arbetsgivarna. och att utbildningen kräver tillgång till prak-

som i huvudsak endast landstingskommunerna kan tillhandahålla. tikplatser Dessutom bedrevs den befintliga utbildningen i huvudsak vid de landstingskommunala vårdskolorna. För jordbrukslinjen och skogsbrukslinjen gällde att enskild kommun icke kunde ge tillräckligt underlag for skolenhet och att skolor fanns uppbyggda i huvudsak på länsbas, varvid for lantbruksskolorna gällde att fyra femtedelar av dem redan var landstingsägda. De centrala yrkesskolorna (verkstadsskolorna och motsvarande skolor). som tidigare var landstingskommunala övergick till primärkommunalt huvudmannaskap eftersom deras verksamhet kunde anpassas till de nya gymnasieskolområdena med kommunal anknytning.

Lanthushållsskolorna kunde inte lika lätt inpassas i det nya systemet. Deras utbildning rubriceras numera som specialkurser inom gymnasieskolan. och deras framtid är något oklar.

Eftersom gymnasieskolan genomfördes 1971 bedrevs således den landstingskommunala yrkesutbildningen i andra organisatoriska former under nästan hela den studerade perioden.

Landstingskommunala /anrbrukssko/or fanns i samtliga län. Under 1960-1962 fanns en formelll skillnad mellan lantbruksskolor. som lämnade en praktisk-teoretisk utbildning. och lantmannaskolor. som huvudsakligen hade teoretiska kurser. dock med praktisk anknytning. Fro m 1963 infördes en enhetlig benämning. Skolornas huvuduppgift var att lämna en teoretisk yrkesutbildning åt ungdomar som hade praktisk erfarenhet av jordbruksarbete. Denna teoretiska utbildning gavs en praktisk anknytning genom

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 261

att skolorna förfogande över skoljordbruk. Några större Förändringar i skolornas organisation och Verksamhetsinriktning genomfördes ej under den studerade perioden.

/amhttslzâ/Isslcolor fanns i samtliga län utom tre.

Landstingskommunala Skolorna hade som uppgift att lämna en kombinerad praktisk och teoretisk

i lanthushåll. Under 1960-talet minskade utbildning anpassad för behoven emellertid de praktiska inslag, som hade särskild anknytning till lanthushåll.

Skøgsbruksskolørnas framväxt ligger till stor del inom den studerade perioden. De stod under länens skogsvårdsstyrelsers huvudmannaskap, men vissa landstingskommuner hade genom anslagsgivning och på annat sätt medverkat till deras tillkomst.

1960 fanns en eller flera centrala vørkstadssko/or i varje län. Ytterligare

tillkom under 1960-talet. Skolorna hade till uppgift att sju sådana skolor lämna utbildning inom hantverks- och industriyrken åt elever. som inte kunde erhålla sådan utbildning på hemorten. De var därför Förenade med elevhem. Vidare anordnades där utbildning i sådana yrken. som för rekrytering krävde större upptagningsområden än en enskild kommun. Utbildningen var praktisk/teoretisk. Till skillnad från lantbruksskolorna mottog de centrala verkstadsskolorna i regel eleverna direkt efter genomgången folkskola/grundskola. Några större förändringar- utöver anpassning av kursutbudet till efterfrågan - i skolornas organisation och verksamhetsformer genomfördes inte under den studerade perioden.

Den kraftiga expansionen av vårctvrkestzIbildningen ligger helt inom den studerade perioden. Nya utbildningsvägar anordnades. bl a de medicinska assistentutbildningarna. Utbildningen av mentalsjukvårdspersonal överför-

i samband med deras Övertagande av hudes på landstingskommunerna vudmannaskapet för mentalsjukvården.

Om man bortser från den undersköterskeutbildning som bedrevs sedan slutet av 1940-talet. var det först under 1950-talets sista år som organiserad

av sjukvårdspersonal i biträdesgraderna började anordnas. Tiutbildning digare hade denna personal endast fått praktisk utbildning på arbetsplatserna. Vårdyrkesutbildningen har varit frivillig och statsbidragsstödd.

Sjuksköterskeutbildningen bedrevs vid periodens ingång vid 16 lands-

skolor samt vid skolor ägda av landstingsfria städer, stiftelser tingsägda eller staten. Utbildningen omfattade omkring tre år med viss specialisering under slutet av studietiden. Viss specialutbildning lämnades efter sjuksköterskeexamen vid statliga skolor för utbildning i barnsjukvård. distriktvård

Tabell 5.46 Landsting. Driftkostnader brutto och netto. investeringsutgifter och investeringsbidrag för Undervisning och annan kulturell verksamhet. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

262 Utvecklingen inom olika verksamhetsområden

Kr/ i nv

ll

go.

Bruttokostnader 30. 70

50_

,ø Netto kost nader

I 40-

,ll/z

30 ,__ø

20- x” Diagram 5.3] Landsting. I

I Drifrkosmader _för Under- 10 ø_ø visning och annan kulturell verksamhet. i i 1 I I 1 I 3 Löpande priser: 1960 1964 1968 1972 År

och psykiatrisk vård samt för barnmorskearbete. Samtliga skolor har nu överförts till sjukvårdshuvudmännens ägo utom några skolor i Stockholms län, som 1972 fortfarande formellt ägdes av stiftelser men vilkas verksamhet bekostades av landstingskommunen.

Antalet elevplatser för sjuksköterskeutbildning (grundutbildning) har sedan 1967 varit ca 3000. Antalet aktiva sjuksköterskor med svensk legi› timation har mellan 1960 och 1972 ökat från 21866 till 42 253.

Landstingens driftkostnader. investeringsutgifter och investeringsbidrag för Undervisning och annan kulturell verksamhet framgår av tabell 5.46. Driftkostnaderna per invånare redovisas i diagram 5.31.

Nettokostnadernas genomsnittliga ökning under åren 1964-1972 är ca 13 procent per år. Bruttokostnadernas minskning 1971 sammanhänger med gymnasieskolreformen. De centrala verkstadsskolorna överlämnades då till primärkommunerna.

En jämförelse mellan olika landsting visar inte några större skillnader. Dock kan konstateras att landsting med låg skattekraft har ca 20 kronor högre kostnader per invånare än riksgenomsnittet.

Landstingens investeringar för undervisning var vid periodens början höga och svarade 1960 för hela 20 procent av landstingens totala investeringar. lnvesteringsutgifterna har i löpande priser inte ökat nämnvärt fram till 1972 då andelen av landstingens totala investeringsutgifter sjunkit till ca 5 procent.

5.2.3.5 Övrig verksamhet Här redovisas central förvaltning och diverse verksamhet.

Diverse verksamhet avser huvudsakligen de landstingskommunala åtgärder som i 4§ landstingslagen nämns som angelägenheter avseende jordbrukets och andra näringars utveckling. Viss fastighetsförvaltning redovisas också under diverse verksamhet.

Utvecklingen inom olika verksamhetsområden 263

Vcrk.saI71/1eI0/1 I 960-] 972 Stödet till jordbruket och dess binäringar har under perioden 1960-1972 i stor utsträckning avsett bidrag till länens hushållningssällskap för olika aktiviteter. Hushållningssällskapens ställning och arbetsuppgifter har förändrats under perioden, men detta har inte haft någon avgörande betydelse lör utvecklingen av landstingskommunernas bidragsgivning till sällskapen.

Stödet till hantverk och industri var vid periodens ingång huvudsakligen inriktat på bidragsgivning till Iänens foretagareforeningar. Vissa landstingskommuner har under hela perioden lämnat bidrag till det enskilda vägväsendet. Anslagsgivningen till detta har ökat obetydligt.

Flera landstingskommuner har under perioden engagerat sig i den kollektiva persontrafiken, bl a Stockholms län, som fro m 1971 iaktiebolagsform övertagit huvudmannaskapet för verksamheten. 1967-1971 betalade Stockholmslandstinget bidrag till det kommunalförbund som drev verksamheten. Andra landsting har under perioden givit bidrag till stöd för den kollektiva persontrafiken i länen.

En i huvudsak för perioden ny verksamhet har varit stödet till den inrikes llygtrañken. Det har till största delen bestått i bidrag till anordningar för sådan trafik. exempelvis stationsbyggnader. l vissa fall har även bidrag till driften lämnats.

Landstingskommunernas kraftigt ökade stöd till turisttrafikens främjande får ses i samband med deras i det föregående berörda ökade engagemang i utvecklingen av länens näringsliv. Verksamheten har avsett bidragsgivning till och andra engagemang i turisttrafikförbund/turistföreningar.

Vissa landstingskommuner har i egen regi eller genom delägarskap i stiftelser medverkat till förvärv av från fritids- och miljövårdssynpunkt intressanta markområden eller - genom upplâtelseavtal el dyl - till att sådana områden hålls tillgängliga för det rörliga friluftslivet.

Driftkostnaderna för övrig verksamhet redovisas tabell 5.47. Nettokostnadernas genomsnittliga ökning var mycket snabb. För Central

förvaltning redovisas en ökningstakt på drygt 32 procent per år 1964-1968 och drygt 22 procent per år 1968-1972. För Diverse verksamhet är ökningstakten lör perioden 1964-1972 ca 60 procent per år. Detta beror främst på att nya uppgifter för landstingen redovisats. exempelvis kostnader för kollektivtrafik.

Landstingens investeringar för Diverse verksamhet har ökat kraftigt under perioden 1968-1972 vilket i hög grad beror på insatser inom kollektivtrafiken.

Tabell 5.47 Landsting. Driftkostnader brutto och netto. för Central förvaltning och Diverse verksamhet. Milj kr. Löpande priser

1960 1964 1968 1972

1¶Definitioner Bilaga

Begrepp enligt nationalräkenskaperna har betecknats med (NR). Övriga ekonomiska begrepp är kommunalekonomiska.

Begrepp/variabel Förklaring

Affirsmässig verksamhet Den del av den primärkommunala verksamheten som bedrivs enligt affärsmässiga principer, dvs som skall vara självbärande. Den avgränsning som tillämpats överensstämmer med nationalräkenskapernas och omfattar följande delar av K-planen - allmän markreserv - hyresfastigheter - hamnar - kommunikationer (exkl flygplatser) - näringsliv - kraftoch värmeproduktionsverk. gasverk. elverk och värmeverk - vatten- och avloppsverk renhållningsverk Amortering Avbetalning på långfristiga skulder Annuitet Amortering på långfristiga skulder samt totala kostnadsräntor

Anläggningstillgångar All fast egendom samt sådan lös egendom som är avsedd att stadigvarande innehas av kommunen

Avskrivningar Planmässig värdenedsättning av anläggningstillgångar. Avskrivningar redovisas som en intern kostnad på driftbudgetemoch i form av avskrivningsmedel som en intern kapitalinkomst på kapitalbudgeten. Vid avskrivning på nyanskaffningsvärdet uppstår meravskrivningar som inte överförs till kapitalbudgeten utan redovisas bland interna intäkter i driftbudgeten. Dessa meravskrivningar ingår inte heller i de avskrivningar som redovisas i tabellbilagan (bilaga 3).

Bruttodriftbudget Driftkostnader + nettoökning av driftkapital + överlöringspost tse schema 2)

Bruttoinvesteringar(NR) Byggnads- och anläggningsarbeten samt inköp av transportmedel. maskiner och inventarier

266 Bilaga l

Begrepp/ variabel Förklaring

Bruttokapitalbudget Kapitalutgifter + nettoökning av disponibelt stamkapital (se schema 2) Bruttokostnader Se driftkostnader brutto Byggnads- och anläggningsarbe- Nybyggnader och nyanläggningar inkl så› ten (NR) dana förbättringsarbeten som väsentligt höjer kapitalföremålets kapacitet. standard eller livslängd i förhållande till dess ursprungliga skick Disponibelt stamkapital Den del av linansieringskapitalet som är avsedd för kapitalbildande ändamål (se schema l) Driftbidrag Bidrag for understödjande av viss verksamhet på driftbudgeten. Huvuddelen utgörs av statliga driftbiclrag Driftfonder Fonder for driftändamál enligt KL 55 §. tex pensionsfond. skatteregleringsfond Driftintäkter Intäkter exkl skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag (se schema 2) Driftkapital Den del av linansieringskapitalet som är avsedd för driftändamål (se schema l) Driftkostnader brutto 1= Brutto- Samtliga kostnader under driftbudgeten (se kostnader) schema 2) Driftkostnader netto (= Netto- För kommunala verksamheten som helhet: kostnader) driftkostnader exkl. kostnadsrâintor ./. driftintäkter (se schema 2). För en enskild Verksamhetsgren: driftkostnader ./. driftintäktcr Eget kapital Skillnaden mellan samtliga bokförda tillgångar och skulder (se schema l) Externa inkomster Externa driftintäkter. skatteintäkter och skatteutjämningsbidrag samt externa kapitalinkomster (se schema 2) Externa poster Poster som innebär ut- eller inbetalningar Externa utgifter Externa kostnader + kapitalutgifterlse schema 2) Finansieringskapital Skillnaden mellan omsättningstillgångar och kortfristiga skulder (se schema 1) Förskott Förskotten kan vara av flera typer a) anslag beviljas och förbrukas under löpande ár medan täckning får anslå till ett kommande år b) anslag som avsetts för senare âr tas i bruk under innevarande år. t ex genom att investeringar utförs tidigare än beräknat c) anläggningslån som inte tas upp respektive investeringsbidrag som inte inflyter under det år de budgeterats.

Bi/aga I 267

Begrepp/ variabel Förklaring

Implicit prisindex (NR) Sammanvägt index som uttrycker Förhållandet mellan en viss variabel i löpande respektive fasta priser Inkomster Summa intäkter och kapitalinkomster (se schema 2) Inkomstöverlöringar till hushåll Bidrag till enskilda som bostadsbidrag, bidragslörskott, socialhjälp, familjebidrag. bidrag till föreningar, privata anstalter och institutioner Interna poster Beräknade belopp som är lika på såväl utgiftssom inkomstsidan (se även metodbeskrivningen i bilaga 2) Intäkter Inkomster under driftbudgeten (se schema 2) investerat stamkapital Skillnaden mellan anläggningstillgångar och långfristiga skulder (se schema l) Investeringsbidrag Bidrag För investeringsändamål från staten. andra kommuner och landsting samt från enskilda (huvudsakligen anslutningsavgifter) lnvesteringsutgifter Byggnads- och anläggningsarbeten + inköp av maskiner och inventarier + inköp av fastigheter ./. Försäljning av anläggningstillgångar Investeringsutgifter efter avdrag Anger den del av investeringsutgifterna som av investeringsbidrag (= Nettoin- måste finansieras med skatteinkomster. lån vestering) eller eget kapital Kapitalbildning Summan av avskrivningar och överföringspost. Den del av kommunernas och landstingens skatteintäkter som utnyttjas lör kapitalbildande ändamål Kapitalfonder Fonder For kapitaländamál enligt KL 56 §. tex kassalörlagsfond. allmän investeringsfond. särskilda investeringsfonder Kapitalinkomster Inkomster under kapitalbudgeten (se schema 2). Till kapitalinkomster räknas bl a investeringsbidrag, Försäljning av anläggningstillgångar. långfristig uppláning samt avskrivningar Kapitaltjänstkostnader Summan av avskrivningar och interna räntor

Kapitalutgifter Utgifter under kapitalbudgeten (se schema 2). Till kapitalutgifter räknas bl a byggnads- och anläggningsarbeten. inköp av fastigheter (inkl mark), inköp av inventarier med längre varaktighet, utbetalda lån samt amorteringar på långfristig upplåning Kommunalförbund Offentligrättslig sammanslutning utan beskattningsrätt som bildats lör .att handha en eller flera kommunala angelägenheter gemensamma for två eller flera kommuner. de s k medlemskommunerna. Kommunalför-

268 Bilaga l

Begrepp/ variabel Förklaring

bunden utövar således en bestämd förvaltning For medlemskommunernas räkning och träder inom sitt kompetensomráde i kommunernas ställe Kommunägda Företag Företag där en kommun ensam eller tillsammans med andra kommuner äger minst 50 procent av aktie- eller andelskapitalet Konsumtion (NR) De kommunala myndigheternas produktion av tjänster som ej lörsäljs till marknadspriser utan tillhandahålles allmänheten gratis eller enbart mot nominella avgifter Kostnader Utgifter under driftbudgeten (se schema 2) Kostnadsräntor Räntor på anläggningslån och tillfälliga lån K-planen Av Svenska kommunförbundet rekommenderad kontoplan Likvida medel Kassa. bank, postgiro och obligationer Likviditetsmått Följande likviditetsmâtt används a) Kassalikviditet. dvs kvoten likvida me-

del/kortfristiga skulder b) Balanslikviditet, dvs kvoten omsätt-

ningstillgångar/kortfristiga skulder c) Finansieringskapital i procent av externa

utgifter d) Likvida medel i procent av externa utgif-

ter L-planen Av Landstingsförbundet rekommenderad kontoplan Låneskuld Långfristiga skulder samt tillfälliga lån Långfristig nyuppläning (= Ny- Under året verkställd, budgeterad upplåning. upplåning brutto) Tillfälliga lån ingår ej böner och arvoden Avser egentliga löner och arvoden exkl personallörsäkringar. (Löner och arvoden redovisas i KEU:s material på totalnivå exkl s k underhålls- och investeringslöner.) Medelutdebitering Vägt medelvärde av utdebitering till primärkommun eller landsting. Den totala kommunala medelutdebiteringcn är ett vägt medelvärde av utdebitering till primärkommuner. landsting och församlingar. Som vikter används antal skattekronor Nettoinvestering Se investeringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag Nettokostnader Se driftkostnader netto Nyupplåning brutto Se långfristig nyupplåning Nyupplåning netto Långfrislig nyupplåning ./, amoneringar

Omsättningstillgângar Tillgångar som inte är att hänföra till anläggningstillgångar

Bilaga I 269

Begrepp/ variabel Förklaring

Personalkostnader Avser kostnader för personalförsäkringar dvs arbetsgivaravgifter till ATP, sjuk- och yrkesskadeförsäkring m m. allmän arbetsgivaravgift samt utbetalda pensioner. Kalkylmässiga avgifter för kompletteringspension ingår dock ej.

Reservation Anslag eller del av anslag som inte förbrukats under det år det upptagits i budgeten och som därför reserveras för avsett ändamål till det därpå följande året Rörelseintäkter Primärkommuner: 1960-1967: intäkt av rörelse 1968-1972: försäljningsmedel och kost-

nadstâickande avgifter och er-

sättningar Landsting: l960-l97l: intäkt av rörelse 1972 : försäljning av egna och främ-

mande produkter Skatteintäkter Primärkommuner: Allmän kommunalskatt, hundskatt. sjömansskatt och tolagsersättning Landsting: Allmän kommunalskatt (landstingsskatt) och sjömansskatt Skattekraft Antalet skattekronor enligt visst års taxering i relation till antalet invånare vid taxeringsårets ingång Skattekronor Till kommunal inkomstskatt beskattningsbar inkomst dividerat med l00. Antalet skattekronor år t grundar sig på taxeringen år t-l. avseende inkomstår t-2

Skatteutjämningsbidrag Bidrag från staten som enligt det system som infördes 1966 utgick i följande former till primärkommuner

1) vid brist på skattekraft 2) vid hög utdebitering 3) extra skatteutjämningsbidrag

Landstingen erhöll från 1966 skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft. De värden som redovisas i tabellerna omfattar före 1966 skatteersättning och skattelindringsbidrag statsbidrag Drift- och investeringsbidrag (OBSl skatteutjämningsbidrag ingår ejll kapitel 3 används även begreppet bidrag/lärt stam: som då omfattar skatteutjämningsbidrag och statsbidrag

Tillfälliga lån Ej budgeterad upplåning (vare sig i ordinarie budget eller tilläggsbudget) Tillskott av skatteunderlag Faststâills av länsstyrelserna för beräkning av skatteutjáimningsbidrag vid brist på skattekraft

270 Bilaga] sou l976:45

Begrepp/ variabel Förklaring

Transfereringar l de kommunalekonomiska tabellerna avses

med transfereringar bidrag och ersättningar

till enskilda. föreningar. privata institutioner,

kommunalförbund. andra kommuner och

landsting samt staten. TransfereringaNNR) I nationalräkenskapstabellerna avses med

transfereringar samtliga utgifter som ej räk-

nas som konsumtions- eller investeringsut-

gufter Tätort (tätbebyggt område) Som tätbebyggt område räknas alla hussam-

lingar med minst 200 invånare. såvida av-

› ståndet mellan husen normalt inte överstiger

200 meter (folkräkningarnas definition) Underskott Underskott kan framkomma i det kommuna-

la bokslutet vidjämforelse mellan budget och

redovisning Utdebitering Beslutat skatteuttag per skattekrona Utgifter Summa kostnader och kapitalutgifter Överlöringspost Till kapitalbudgeten överförda skatteintäkter Överskott Överskott kan lramkomma i det kommunala

bokslutet vid jämförelse mellan budget och

redovisning

Bilaga l 271

Sc/zwna /. 1:11:01 kapital.

Eget kapital Motsvarar skillnaden mellan samtliga tillgångar och skulder

investerat stamkapita/ Finansieringskapita/

Motsvarar skillanden mellan Motsvarar skillnaden mellan omanläggningstillgång och sättningstillgångar och kortlångfristiga skulder fristiga skulder

Disponibelt Drift/capital stamkapita/ Utgörs av den Utgörs av den del av finansi- del av finaneringskapitalet sieringskapisom är avsedd talet som får för kapitalbil- disponeras dande och där- för driftmed jämförligt ändamål. ändamål. Driftkapita- Disponibelt stam- let kan delas kapital kan de- upp i las upp i föl- följande posijande: tiva (H och positiva (+) och negativa l-l negativa F) komponenter: komponenter + driftfonder + kapitalfonder + överskott + reservationer + reserva- - underskott tioner - förskott underskott

förskott

272 Bilaga l

Sc/zonza 2. .Samband ;nollan olika Inqurøpp pa drift- och kapitalbudgcton.

Kost nader |ntä kter

Driftkostnader Drift- Driftintäkter Skatte- Bmm, kostna- 1 intäkter och | | der l skatteutjäm- | netto” ningsbidrag J

Externa driftintäkter

Drift- mama Externa kostnader .t§a Externa intäkter budget kostnader intakter

Övriga

Ökning av driftkapital Minskning av driftkapital

Överföri ngspost (till kapitalbudgetenl

Bruttodriftbudgetens omslutning

Kapitalutgifter Kapitalinkomster

i

Interna kapital- Externa inkomster kapitalinkomster Kapital- Avskrivnings- ÖV_ medel ri_ budget (från driftga budgeten)

Ökning av dispon ibelt Minskning av disponibelt stam kapital stamkapital

Överföringspost (från driftbudgeten)

Bruttokapitalbudgetens omslutning

1) Driftkostnader netto = Driftkostnader brutto exkl kostnadsräntor minus driftintäkter

SOU l976:45 273

2 m m

Bilaga Metodbeskrivning

l Primärmaterialet

1 . l Kommunal _linansstatistik Huvuddelen av KEU:s analys bygger på uppgifter från den kommunala ñnansstatistiken, som under den aktuella perioden innehållsmässigt genomgått vissa förändringar, vilket försvårar jämförelser mellan olika år. Finansstatistikens material för perioden 1960-1972 har tidigare inte presenterats på en så detaljerad nivå som det här är fråga om.

Nedan redovisas vissa orsaker till brister i primärmaterialets kvalitet samt faktorer som försvårar jämförbarheten under perioden. l. Primärkommuner och landsting följer olika kontoplaner. 2. Kontoplanerna tillämpas inte helt lika i alla kommuner. Ändringar i tillämpningen

kan ske över tiden. 3. Införandet av nu gällande kontoplaner har skett vid olika tillfällen i olika kom-

muner. 4. l början av l960-talet var kontoplanerna inte enhetliga för städer och landskom-

muner. 5. Anvisningarna forifyllandet av SCB:s blanketterär, särskilt förbörjan av l960-talet,

knapphändiga, vilket kan ha medfört olika behandling av vissa poster i olika kom-

muner. 6. SCB:s blanketter har ändrats vid flera tillfällen och ändringarnas faktiska kon-

sekvenser för de från kommunerna insamlade uppgifterna är inte alltid klara. 7. lnternredovisningens omfattning har successivt ökat under perioden. 8. Interkommunala ersättningar medför dubbelredovisning av kostnader för tjänster

som kommuner utför åt varandra. Omfattningen av dessa har förändrats under

perioden.

Bland större blankettändringar märks:

Primärkommunerna 1964 Gemensam blankett för städer och köpingar samt landskommuner med redovisning efter K-planens titelindelning infördes.

274 Bilaga 2

Primärkommunema 1968 Detta år skedde övergång till ny blankett som var anpassad efter K-planen både vad gäller titelindelning och fördelning på utgifts- och inkomstslag. Ändringen innebar huvudsakligen att vissa titlar fick en mera detaljerad specifikation i Förhållande till tidigare.

l tidigare blankett redovisades för varje förvaltningsgren kostnader och intäkter fördelade på olika kostnads- och intäktsslag. Denna fördelning är från och med 1968 inte möjlig för kostnaderna främst på grund av kommunernas internkostnadsredovisning. I den nya blanketten infördes i stället en redovisning av kommunens samtliga externa utgifter (kostnader + kapitalutgifter) fördelade på utgiftsslag. s k statistik« konton.

Denna fördelning görs emellertid endast av kommuner som tillämpar K-planen i dess helhet. Vid den nya blankettens införande tillämpade många kommuner inte den fullständiga K-planen, varfor besvarandet av blankettens uppgifter beträffande externa utgifter vållande problem.

En mindre underskattning av de externa utgifterna och då främst kostnaderna torde därför föreligga, varför den faktiska utvecklingen mellan 1967 och 1968 borde varit något högre.

Landstingen 1962

Ny blankett med mera detaljerad redovisning av kostnadsslag samt av det egna kapitalets olika delar. Bla redovisas transfereringar från denna tidpunkt.

Landstingen 1972 (1971) 1971 började några landsting använda en ny blankett anpassad efter L-planen. Denna blankett användes from 1972 av samtliga landsting.

L-planen medförde en ny titelindelning samt en annan utgifts- och inkomstslagsfördelning. Några större statistikbrott bör inte ha uppkommit på grund av den nya blanketten, eftersom förändringarna inte varit så omfattande och justeringar varit relativt enkla att utföra.

I nrernredovisning Den interna redovisningen syftar till att så rättvist som möjligt fördela externa utgifter som är gemensamma eller inte direkt kan hänföras till viss verksamhet. Det gäller vissa personalkostnader som fördelas internt genom beräknade lönepålägg, samt kapitalkostnader som fördelas efter verksamhetens utnyttjande av kapitaltillgångar. En annan typ av interna poster avser tjänster som olika enheter inom kommunen utför åt varandra. Genom interna kostnader och intäkter sker då en omfördelning mellan olika verksamhetsgrenar. Viss del av den interna omfördelningen sker via kostnadsställen.

Att internredovisningens omfattning ökat under perioden 1960-1972 beror för primärkommunernas del på att kravet på redovisningen höjts bl a i samband med kommunsammanläggningarna under perioden. Från mitten av 1960-ta1et har också kommunerna som nämnts börjat tillämpa K-planen i ökad omfattning.

För landstingen har internredovisningen framför allt ökat i samband med L-planens införande i början av 1970-talet, men redan genom 1963 års stan-

Bilaga 2 275

dardkontoplan för landstingen ökade den interna redovisningen successivt.

Självkostnaden för en viss verksamhet uppskattas bäst genom redovisning av summan av externa och interna poster, dvs med hjälp av driftkostnader och driftintäkter. Den successivt utbyggda intemredovisningen har dock medfört att de interna posternas andel av driftkostnader_och driftintäkter hos såväl primärkommuner som landsting ökat betydligt mot slutet av perioden varför driftkostnader och driftintäkter vid periodens början och slut inte är helt jämförbara.

När hela verksamheten inom kommuner eller landsting redovisas, dvs samtliga verksamhetsgrenar inklusive finansiering, har de interna posterna i möjligaste mån uteslutits för att undvika dubbelredovisning.

Interkommunala ersättningar Kommuner köper i viss utsträckning tjänster från varandra. Vid en redovisning av driftkostnader brutto på totalnivâ kommer kostnaderna för dessa tjänster att redovisas dubbelt. dels som kostnader i den kommun som står för verksamheten och dels som utbetalda ersättningar eller avgifter i den kommun som köper tjänsten. Denna dubbelräkning försvinner vid beräkning av driftkostnader netto.

De interkommunala ersättningarna har störst omfattning inom hälsooch sjukvårdsområdet och påverkar därför främst landstingens redovisning. Ersättningarna har ökat under perioden i samband med regionsjukvårdens utbyggnad och mentalsjukvårdens överförande till landstingen.

Interkommunala ersättningar mellan primärkommuner har under perioden främst avsett undervisning och minskade i betydelse i samband med kommunsammanläggningarna 1971.

1.2 Narionalräkenskapsstatisrik I kapitel 2 och 3 har viss statistik från nationalräkenskaperna (NR) använts. Därigenom är det möjligt att göra jämförelser med andra sektorer samt studera den volymmässiga utvecklingen i den kommunala verksamheten.

NR bygger i huvudsak på den kommunala finansstatistiken, men hämtar vissa uppgifter från andra källor.

För att nationalräkenskapssystemet skall kunna följa av FN rekommenderade definitioner måste den kommunala finansstatistiken i vissa avseenden räknas om. Mer eller mindre schablonmässiga uppdelningar av några variabler måste också göras.

NR och den kommunala finansstatistiken skiljer sig åt i bla följande avseenden. 1. NR medtar endast externa poster. Avskrivningar beräknas dock men

dessa skiljer sig från de av kommunerna redovisade. 2. Nettoredovisning av vissa poster. Som exempel kan nämnas bidrag till

polisväsendet som räknas av mot bidrag från staten. Transfereringar (inkl

vissa avgifter och ersättningar) mellan olika kommuntyper nettas mot

varandra. 3. Vissa uppgifter i NR tas från andra källor än finansstatistiken. Sålunda

tas uppgifterna om statliga drift- och investeringsbidrag, direkta skatter, liksom vissa uppgifter om indirekta skatter från riksrevisionsverket.

276 Bilaga 2

4. En del NR-värden tas fram genom speciella schablonberäkningar. Bl a beräknas personalkostnaderna genom en uppräkning av lönekostnaderna med en koefñcient, som erhålls från Svenska kommunförbundet och som är lika för samtliga verksamhetsområden men varierar år från år. Värdet för faktiska utbetalningar i finansstatistiken byts alltså ut mot ett schablonvärde som anses bättre motsvara verksamhetens kostnader dvs de lagenliga och avtalsenliga arbetsgivaravgifterna samt beräknade belopp för framtiden utbetalningar enligt kommunalt pensionsreglemente. Andra schablonberäkningar är nödvändiga för att ta fram tex värdet av intäkter från s k nominella avgifter (7-kr0nan m m).

1.3 Löne- och personalstatistikâfiân Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet Den statistik som använts är hämtad från kommun- och landstingsförbunden. Statistiken beskriver utvecklingen av antalet anställda och ger vissa uppgifter om löneutvecklingen. Någon jämförelse av löneutvecklingen mellan löntagare inom privata och offentliga sektorn har inte kunnat göras då acceptabel jämförbarhet av de olika statistikserierna ej kunnat uppnås. Den statistik som använts redovisar antalet anställda vid en viss tidpunkt på året uppdelade på heltid, deltid och timanställda. På grund av brister i primärmaterialet har någon statistikredovisning före år 1965 inte kunnat göras. Ett brott i statistikserien finns 1971-1973 då förbunden 1971 samlade in statistik i oktober och 1973 i mars. 1972 insamlades ingen statistik. I kapitel 3 (avsnitt 3.8 om personal) har viss statistik hämtats från statistiska centralbyrån om sysselsättningen i hela riket.

2¶Materialets behandling samt speciella problem

2.1 Tabeller Utifrån primärmaterialet (kommunala ñnansstatistiken) har statistiska centralbyrån framtagit rikstabeller och kommungruppstabeller. Tabellerna pä riksnivâ inkluderar kommunalförbund och avser perioden 1960-1972. Kommungruppsrabellema innehåller inte kommunalförbunden utan endast primärkommuner och landsting. Dessa tabeller redovisas enbart för perioden 1968-1972. 1 kommungruppstabellerna har 1974 års kommunindelning tillämpats för primärkommunerna. De under år 1968-1972 faktiskt existerande kommunerna har alltså sammanförts enligt denna indelning före grupperingen. Vid klassningen av de sålunda konstruerade kommunerna användes 1970 års värden. Klassningen för perioden är fast, dvs en kommun som 1970 hänförs till ett intervall klassas att tillhöra detta samtliga år i perioden 1968-1972, även om dess egentliga värde ett annat år inom perioden hamnar i ett annat intervall. 1970 valdes dels för att det ligger mitt i perioden, dels för att underlag till flera av klassningsvariablerna endast insamlas i samband med folk- och bostadsräkningar.

Bilaga 2 277

De under hela eller delar av perioden landstingsfria kommunerna (Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland) särredovisades; då deras utgiftsstruktur på ett markant sätt skiljer sig från övriga kommuners.

Vid grupperingen av kommunerna ställdes tvâ villkor som båda måste vara uppfyllda samtidigt. 1 Antalet kommuner i gruppen fick inte vara mindre än fem (för lands-

tingen två). 2 Primärkommunerna/landstingen i gruppen skulle svara för minst fem

procent av de totala nettokostnaderna.

De indelningsgrunder som använts fär en kortfattad presentation nedan. - antalet invånare 1970

befolkningssrorlek, den 1 januari -

befolkningsurveck/ing, förändringar av folkmängden under S-årsperioden

1965-1970 avgör indelningen för samtliga år -

befolkningsstruktur, anger befolkningens sammansättning den 1 januari 1970, andelen av befolkningen som förvärvsarbetar kopplas till kvoten mellan barn och pensionärer

- som bor i tätorter den 1 november

rärorrsgrad, anger andel av befolkningen

1970 - dvs antal skat-

skattekrafr i procent av medelskanekranen, skattekraft,

tekronor per invånare den 1 januari taxeringsåret 1970 - SFS 1972:831.

geografisk belägenhet, fördelning på stödområden enligt

Ytterligare uppgifter om hur indelningen i olika kommuntyper har gjorts finns redovisade i kapitel 4.

2.2¶Huvudmannaskapwrändringar

Under den studerade perioden har vissa huvudmannaskapsförändringar genomförts som naturligtvis påverkat de olika statistikserierna.

Bland de större huvudmannaskapsförändringar som skett kan nämnas.

1965: Polisväsendets förstatligande 1966: Gymnasiernas överflyttning från staten till primärkommunerna 1967: Mentalsjukvårdens överflyttning från staten till landstingen 1971: Stockholms kommuns inträde i landsting

De två sistnämnda förändringarna har beaktats i några tabeller som redovisar genomsnittlig årlig förändring. Justering för mentalvårdsreformen har gjorts i vissa landstingstabeller vid beräkning av den genomsnittliga årliga förändringen 1964-1968 genom att utgifter för psykiatrisk värd är fråndragna i 1968 års värden.

Stockholms inträde i landsting 1971 har beaktats vid beräkning av den genomsnittliga årliga förändringen 1968-1972 respektive 1970-1972. För primärkommunerna har därvid utgifterna för Stockholms kommuns landstingsverksamhet fråndragits 1968 respektive 1970 års värden. För landstingen är på motsvarande sätt 1968 respektive 1970 års utgifter för Stockholms landstingsverksamhet adderade till respektive totaler för landstingen.

De övriga huvudmannaskapsförändringarna har inte bedömts vara tillräckligt omfattande för att de framräknade utvecklingstakterna skall behöva

korrigeras. I kapitel 5 finns en utförlig redovisning av huvudmannaskapsförändringarna under perioden 1960-1972. De landstingsfria kommunerna är särbehandlade i vissa tabeller för landstingssektorn. De landstingsfria kommunerna är

1960-1962 Gävle, Göteborg, Helsingborg, Malmö, Norrköping, Stockholm 1963-1966 Göteborg, Malmö, Norrköping, Stockholm 1967-1970 Göteborg, Malmö, Stockholm 1971-1972 Gotland, Göteborg, Malmö.

2.3 Avgiftsfinansiering Något enhetligt avgiftsbegrepp redovisas inte i den kommunala fmansstatistiken. Denna statistik skiljer nämligen på kostnadstäckande och icke kostnadstäckande avgifter. Som kostnadstäckande avgifter hos primärkommuner räknas huvudsakligen avgifter som tas ut av affärsdrivande verk. De kostnadstäckande avgifterna redovisas av KEU under begreppet rörelseintäkter.

Avgifter som tas ut av icke affärsdrivande verk betraktas i regel som nominella avgifter och ingår bland övriga externa intäkter. De nominella avgifterna avser symboliska avgifter som ej täcker verksamhetens kostnad, tex avgifter inom barn- och ungdomsvård (daghemsavgifter), åldringsvård samt elevavgifter. I kapitel 3 belyses intäktsstrukturen inom primärkommunernas förvaltningsmässiga respektive affärsmässiga verksamhet.

För landstingen görs i kapitel 3 en viss beskrivning av olika avgifters betydelse. Detta har kunnat åstadkommas genom komplettering av den kommunala linansstatistiken med uppgifter från bl a riksförsäkringsverket och annan statistik inom statistiska centralbyrån.

2.4¶Övrigt

Externa kostnader De externa kostnaderna redovisas ej direkt i primärkommunernas räkenskapssammandrag från och med 1968. Denna variabel har därför räknats fram residualt som externa utgifter minus kapitalutgifter.

Personalutgifter

Begreppet personalutgifter omfattar i blanketten från och med 1968 också personalutgifter för byggnads- och anläggningsarbeten i egen regi. För att få en jämförbar tidsserie for hela perioden har därför justering av de maskinellt framtagna uppgifterna rörande personalutgifter måst göras. Detta har endast gjorts på totalnivå och alltså inte på verksamhetsområden.

Bilaga 3 Tabeller

280 Bilaga 3

xunc_ oo_ mo_ mo_ mm_ omm omm mmm m_m mvm ovm mmm mov mmv

b_

omm mmv om_ mm_ mmo omm mmm _mm m_m omo ovm

.E2 _ o_v_ ommm m m m m v v v m m o

.Qmêoxczmzamz

.så oo_ mo_ _m_ om_ om_ mm_ v_m oom mmm m_m omm oov mmv

b_

mmm _mm m_o omm mom _vo m_m mmo oov mvm moo mmm m_m

o ?än .E2 o_ __ m_ m_ m_ om vmmm om vmmm mv

_minä_

bana_ oo_ mo_ om_ vv_mo_ vm_ mmm mom vom omm omm oov omv

_oüEobE_

b_

moo _oo ovm mmm mmm m_m mov mmm _mm m__ :m mov mmm

:Sch §2 o_ __ m_ m_ m_ om vmom mm mm om vv mm

...Fzzxm

.mmo-aooo_

xås oo_ o__ mm_ mm_ __m mmm mmm m_m mmm vmm mmv mov ovv

...oñEexi

b_

:oo ovo moo mmm mmm omm mmm mmv oom _o_ mmo mmm

m mmom mvom v m o m m o o ES_ __ o_ __

ouzoñzgoväawv_ .

532m.:

nå: oo_ ___ om_ _v_ mo_ vm_ __m omm omm m_m omm omv vov

signa

b_

_vm ooo mmo omv mmm mo_ m_o mom m_m vmvmmm

m ooom mmmo

äran_ 52 __ m_ v_ o_ om _m vmom vmmm

.u:=mu:a_ _onmEmov_

._00

.aus oo_ m__ om_ om_ vm_ mo_ mmm _mm oom _mm oom omv mmv

.oåwos

b_ m_

oov mvm v_m oom mom oom m_m omv mov mom moo _ omo

:SOF ES_ o_ __ m_ m_ m_ om mm mm _m vmov mvom

n 52a mcöoxm

u._o:=EE.b_._mE_..m .u::n_._o,__a::EEob_

n

._ ooo_ _oo_ moo_ moo_ voo_ moo_ ooo_ moo_ moo_ ooo_ omo_ _mo_ mmo_ u_m:_b_:_ u

:aaah avsåg

Bilaga 3 281

.aus oo_ _o_ om_ mm_ omm mmm _mm oom omm vmm omm mmm _vv

b_

ooo mvm moo _om voo mmm oom omm mom mom

2:2 Em_ omm_ m m omom m m v v v v v m

.uomcöxczmzasx

.sus oo_ oo_ om_ mm_ mm_ om_ mom omm mmm omm oom mmm mom

b_

m: omm vmo mmm omm Z_ :m mmm mmo _m_ mmo

m ovom o

tama 2:2 o_ m_vm_ m_ o_ o_ om mm mm mm _m

_oimä_

.ag oo_ oo_ mm_ _v_ mo_ om_ m_m ovm mom omm o_m ovm oov

_BwEoVE_

b_

o_m mmm omm ovm omo mm_ mmo o_o mom vmo vmm

.EE mmvo omoo I m_ m_ o_ om mm mm mm om mm mm

.§25 :Sch

.aus oo_ m: om_ om_ m_m mmm oom mom vvmomm vovomm o_v

b_

.sååå mmm mom omo mov m_m mm_ omm mmo mom moo

ES_ ommm m m mvmvmmom m o m m m o m o

_ocüêmzamz

..o.m.=8_:_

:o: §5 oo_ o: mm_ mm_ mm_ mm_ mom vmm mvm mmm omm oom mov

.Shui b_

om_ mmm omo mom oom oom mmm omo o_o omm

oomo mmmm m mvoo o_ : m_ m_ o_ m_ Ewan_ ES_ _m mm om

.vuacäoz

aESxH

.så oo_ m: mm_ ov_ mm_ vo_ omm vmm mmm oom omm mom mov

:§9:

t_

mom oom omo mmo mmm _mm .om vmvmmv

2:2 omom mooo_ m_ m_ o_ mm vmom .m mm om

aEäxm 290... omv: oomm_

m .åta .ucsokwzacaêêox

...såssezmsrm

m

. moo_ moo_ ooo_ moo_ _mo_ mmo_ _o_m=_x:_

:Så ooo_ _oo_ moo_ voo_ moo_ ooo_ omo_ c

ovcaooa

282 Bilaga 3

oo_ m__ mom mm_ omm omm ovvoom mmm mom mmm om_

än.: _ _mv_

b_

mo vm

.E2 om_ m__ vv_om_ mmm m_m mmv mom mmv mvm mmo

._o_mEob_:__m__ouv_

äta_ 8_m__ mm_ om_ oo_ o_m mmm oom _ov m_m m3 oom mvo

b_

mmm oom mom om_ mvm mmm omm _mo omo omm

mev__v0_ _ ommm m m v m o m o

Zuma .E2 __m_

_oimä_

bana_oo_ m__ mm_ 8_ mo_ _mm oom mov _mv omm mmm m_m omo

.öäEoxE

b_

mmo vmo mmm mmv S_m_m voo oom o_v o_m

omm_ m_m_ m mvvmm m v o m m o

558mm_ :Sch E2 m_ v_

ban... oo_ mo_ mm_ å_oo_ mmm mom mmm mmv mom _mm omo mmm

b_

omm oom ovm ovvmmm vmo mmm m_o omm oom

.E2 _ 22 _ _ mmm_ omo_

._o_l__m_=_w:auv_

.mmo-noeo_

.aus oo_ m__ mm_ mm_ mm_ m_m omm omm ovvo_m mmm ovm ovo

.Småezå

:u: b_

mom omm omm omm mvm m_m :o mmo mmm mm_

_mm_ vvv__ mmom m m m v m o m Zuma ES_ o_ m_

.ocacüoz

.oEuS

än.: oo_ m__ _m_ om_ mm_ o_m mom _mm mmv m_m o_m m_m m_o

2:85_

_ocñä

b_

omo mmm _om mv_ _om omo omo mom omo mm_

_mm_ vmm_ m _mvm m m v m m m o

.M-_CmB-ad :Sch E2 m_ v_

m mEuäm

52a

a

:aaah J_ omo_ _oo_ S2 moo_ _å_moo_ omo_ må_ mmo_ omo_ omo_ _mo_ mmo_

uucäm_

Bilaga 3 283

_._

_.0 0:0. 0.0 0550.12_ :000_ 0m00_ 0.v_ _._m 0.0_ 0.m|

:000_ 0m00_ _ 0.v_ 0.m|

020:?

E må

000_ 0.0 0.0

0.0 0.v 0.0 000:? :000_ 0.0_ v.0_ 0.v_ :000_ 000_ n: _ 0.0_

må

000_

E0090 0.0 0._

E0005 2 .ä 0.0 _ :000_ 0m00_ 0.v_ _.0_ 0.0_

_ :000_ 0m00_ 0.0_ _ 0.0_ 020x030.. m, m. 0. 03.0.0002

_ 1v00_ 0000_ 0,0_ v.0_ 0.0_ 0.mm mä Iv00_ 000_ __ 0.m_ v.: _ __

__00_ m:_.._...:m._0._ 0020:0000 _

.E0955

»En

mzå må

_. m. 3 OUEOUUu

:000_ v00_ v.: 0.0_ 0.0_ _ 0.0_

:000_ v00_ 0.v_ 0.m_ 0.m_ _m _m .m

mcmåvcac

.m

m. m00_

_ :000_ 0.0_ 0.0_ 0.0_ v.v_ 0.0_ :000_ m00_ 0.: n: v.m_ _ 0.0_

mzzimEccoü

058008,_

.i

_m0 000 000 _mm m:

0wv mvm 00v 0% 000 m00_ _ _ _ Ew

m00_ v v _ .u__Esm0_._o›mm::mu:m_ .o0_Eumfomm:__m0:w_

.0007002

20:42._ m: 0v0 m0_

000 m0v 0mm

000 mvv vmm v00 mm0 _ _ _

._00- m m _ mE_0__0_u0_m

000_ xwtäcvâa

00:*

08.0.2006 03:02._

0:0:

5._

._00 v00 000 00m 00_ 00_

:U0 000 000 0% 08 mw0 000_ _

000_ m m

__8000_ .owzw5

0:0:

8.205 _Oz_

OZ-:â

._00 §0 Q0 mmm 0% 0vv v00_ 5 v0

m0v mmv _0m

v00_ m _

20:02._

02:2_ 3055

00_ _00 _00 0vm 00m 000_ _0_ 0v _v

20:05_ 00m mmm

000_ _ _

0:w:m:_\.0:0..v_

aoua:_m00_x._o_.__u_b ._u0_Em$:o›mm::m0:a_

._0__Emm0_._0mm::m0:a_

:_.2_.m.=_:oc_2:

0.5.5 0:20 mczocxoâm

-mw::o_mo:_ mE_0.t_00.m -mmc:o_mo:_ .coczâoäEgzzcoE :C :C

0:05 a 0:20 å

0:0: :s 0:20 0:0:

0:05 .wctucmâç

.MEÃES

m 50.:_ 00mm_ som.:

u..o==EE00_._mE_._m V ...EE .0::n._0.__m:=EE00_ cows_ m

55m.:måuå ._0055 wüuå

m_

.oco »E05 .öco 0805

:oåcouâa :åcm: Åman: 0300.02_ ..._0002 :å: 00:03._ 0525_ U Q

09:25._ massa_ u 0 å.. .ouâmoxcco

.oumsmoxcco .oc_m_âm=:o_mo›=_ ._..:.__w=_mw:_.2mo:_

284 Bilaga 3

man... oo_ m: vm_ ov_ _m_ mo_ omm mmm oom _vm oov mmv omm

b_

mmm mm_ ovm mmm omm m_m ovm ovo

_mom _oov v _mmm oomo ooom m o

0:0: .E2 o_ m_ v_ m_ o_

ounmcüoáoto

xouc_ oo_ oo_ _m_ ov_ mo_ _m_ o_m o_m omm omm vmv omv omm

msäowzov

b_

omo mvm mom mmm mmo vmm mvm o_o voo

aä .E2 omm_ mom_ _ _mo_ m movm m v v m m o m

mmESm

.aus oo_ ___ mm_ om_ mo_ om_ v_m mmm mom mmm mmm omv vmm

b_

oom vmm mmm mom omm mmm omm mom omv

mmmm momm o mmmm mmvm o m_

.E2 __ v_ m_ om mm mm

._ob_m_:_c_._G

.mmo-ncoo_

.så oo_ ___ vm_ _v_ oo_ m_m mmm _om ovm vom omv mmm mmm

b_

._8b=::_=_:.

:u: mom vmm mom :v oov vmo mmm mmm mmo vm_ mvm oom oom

ES_ _ _ _ _ _

.oäüwuwcüoz ...ww:_h:mu:_

:oo

.aus oo_ m: om_ vv_ vo_ mm_ o_m mom m_m _om mmv mom omm

_o_.a=as==.n .Ecoüä :Ersta:

:oo .E

b_

mmm mmo omm oom mvm mmm mom mmo

moom _m_v v o_mm vmoo _mmo m o

äran_ ...E3 .E2 __ m_ m_ m_ _m

.u:=m_.:a_ ñouwåmob_

:u:

än... oo_ Z_ mm_ mv_ oo_ oo_ omm mom mom omm mom oov omm

.ocwåwoxäcoää

:oo

b_

_o_ mom omm omo mm_ mo_ omv m_m mmo oom omo moo

o ösa_

02:5 EE o_ __ m_ m_ vvvm_ om vm mm _m om mv ov

asäsaezmaz.. o ...ia _ocmåmoxcrâ_ .uczooobucsEEox

m

J.. ooo_ _oo_ moo_ moo_ voo_ moo_ ooo_ moo_ moo_ ooo_ _mo_ mmo_ o_m_.__b_c_ ozmâmxm

:Sak anamma_ omo_ z o

Bilaga 3 285

.så 8_m__ _m_ mv_ mo_ mm_ o_m _mm mom 8a vom än mvv

b_

ä... mmm 9a omo omm m8 så m; m: å

0:0: m mvom vmmm m mmvv v m o p w o

E2 o_ __

_oumcücxcto

.b_ bana_oo_ S__m_ om_ _o_ m: Bm .å mom vmm .å o_v å. EE

omm

Mw_U_n_.=._U

b_ ____

m: mom m8 oc. o: ovm 5 m_m Bm

Ewan_ 2:2 _ 52 vvm__å__mom m m m m v v m o

mmzzxm m3_

.to

com .aug 8_o: mm_ mm_ mm_ :z mom mvm sm âm om ot.. E.

____

b_ com_

_S_ s_ mmm om_ mm_ m3 sm m_m m: m3

v S2 omom o omom w

E2 o_ m_ m_ v_ o_ m_ om

_ob_m_c_c_._n_

.annas

wmmon_

.aus 8_ o: mm_ 5 mo_ mom _mm mom a: omm mvvmom ovm

b_

.salsa

omm m_m omm än m: å ...z E_...om :s vom _om

EE _ _ ovv__

.0Ew._mua=.mov_ .oum:_.2mo›=_

:oo

_2.=u=_.=._.

:u: äns_ 8_m__ mm_ _v_om_ mo_ vom mvm mmm sm :m :v vov

._3683 :minus:

._00 5,_

b_

So m: mä mmo S_omv :v 08 ä_Em

m R3 :Z v :Z v o m m o äran_ ...E3 ES_ __m_ m_

iouscüob_

.âêaebâza

.så 8____mm_ om_ _o_ m: o_m vvmmom mom _mm mmm omv

_ovaåwoxzâoüä

:oo

b_

mmm _mm ooo än vom mo_ ovo m2 âm mmm m:

m -ocâ

.E2 _mi_ os: o_ m_ v_ o_ a _m mm Z om vm

02:5

n ...s==aseb_.ms_:_ .omca .uumåwoxcrxu .ucaazotmcsêêox

m

o_m:_b_:_?intim

:m com.. _oo_S2 32 voo_ moo_ ooo_ S2 _so_.32 os_ _S_ m3_ u o

:så oceanen_

286 Bilaga 3

bana_ oo_ ___ _v_ mm_ mm_ mmm omm mmm omm mmv vmm mmm mmm

b_

mmm mmm vmo mmm mmo mmm mmm vom mmo m_o

030:.E2 mvo_ mmm_ vmv_ _ m m m m v v m m

.oomcüoxøzmo

oo_ mo_ mm_ mm_ mm_ m_m _vm v_m vmm m_m mmm

men... m_o_ _ vmm_

wmxsnwzmu b_

mo_ m__ mm_ mm_ mm_ mmm omm mmm mmm mmm mmm

:EE wmzzxm .E2 mmo_ _ mmm_

oo_ m__ m__ om_ m_m mmm oom mmm mmm mom

§2 mvo_ mmv_ mmm_

b_

mmm mmv o_v mmm mmm mmm mmo mm_ mmm omm mmm mmm

ES_ _ m m m m m

vmvm

.öb_m_:_..__.n_

oo_ mm_ mm_ mmm mmm oov v_m mmm _mm mmm mm_ v__

.sus _ mvm_ m

b_ m m m_ m_ mm mm mm mv vm mm _m

.E2 mm_ mv_

.oäfmvnåwoz

.mmânomm-

oo_ m__ mm_ mm_ mm_ m_m vmm mmm mmv mmm mmm mmm

...äs _oo_

._2228

.Simäzaå :oo

b_

:oo

mmm vmm mmm vv_omm omm m_m o_m mmm mmm _ov mmm

22mm_ -ocg ...E2 _ _ mmm_ _ m m m v m m

_oumåwov_

än.: oo_ m__ mm_ mm_ mm_ mmm omm oov mmv mmm mmm mvm m:

.u_ä=.§=__.a _

b_

mom mmo mmm mvo mmm mmm mmm mmm o_m mmv vmm

_ mmv_ mvm_ m m m m m m m m

.m:_.m_.:a.._ 0:22 EE m_ v_

m .nära .oumswoväco

m

:så oocmamu_ :x omm_ _mm_ mmm_ mmm_ vmm_ mmm_ mmm_ mmm_ mmm_ mmm_ omm_ _mm_ mmm_

3 sou 1976:45 Bilaga 3 287

Tabell B 9 Primärkommuner. Driftkostnader 1960-1972 fördelade på förvaltning och affärsmässig verksamhet. Löpande priser

”Inklusive kommunalförbund. Tabell B 10 Primärkommunena Vissa kostnadsslag i procent av externa kostnader 1960-1972. Löpande priser

Externa kostnader i procent av driftkostnader brutto 83,6 82,0 77,0 78,6 77.1 Vissa kostnadsslag i procent av externa kostnader

Transfereringar till

”Inklusive kommunalförbund. b Exklusive löne- och personalkostnader För underhåll och investeringar.

288 Bilaga 3 sou 1976:45 Tabell B ll Landsting. Vissa kostnadsslag i procent av externa kostnader 1960-1972. Löpande priser

Externa kostnader i procent av driftkostnader brutto 97,9 91,5 91,2 91,2 83,1” Vissa køstnadss/ag i procent av externa kostnader

Transfereringar till

“Nedgången beror till stor del pâ den snabba ökningen av interna debiteringar i samband med övergång till ny redovisningsblankett 1972.

Tabell B 12 Landsting. Vissa intäktsslag i procent av externa driftintäkter 1960-1972.

Löpande priser

Externa driftintäkter i procent av totala driftintäkter 97,5 84,3 85,4 69,1 Vissa inläktsslag i procent av externa driftinläkter

Folktandvardsavgilter (från enskilda och försäkringskassan) 7,6 5,0 2,0 1,9 Vårdavgifter från försäkringskassan 12,3 8,1 3,1 12,8

från enskilda (7 kr) . . . . . . 1,8 Vårdavgifter Vårdavgifter från enskilda (sluten vård) .. .. .. 6,3 Bidrag och ersättningar från andra huvudmän . . 11,9” 15,8” 10,2 Ränteintäkter 10,6 7,1 5,4 4,2 Ersättning för lämnade tjänster . . . . . . 5,4

a värden, mentalvârdsreformen är trolig anledning till den höga andelen 1968. Uppskattade

Bilaga 3 289

vvoNNsNs av äs8N Nsmsms:N :N 8_8_ SN_NmN:SN

8 v N N N NS_ sN s_ _N

v8ssv8_N_v såoNs:Nm8 NNNvoN _ä_8_ m8Em v8sNN

w m 8 s m N _ä_ sN oN

a_ :N SN NNs 8_ soma_ NaRN oNsoNN

8v sNv mv ms

N N s: s N s os_ NN 8_

o; 5 vNvsNNNNv8a Nsså s: N.: smNm: ssmNNNNm_ssN

s N s s N s 08_ m_ N_

SN s: 8N :owNNv8_sN NmE_ Ns_ NaS_ v88_

as

s N m sas N s m8_ s_ s_

msNBsEN ovNvwNN.::N sv_m_ 8mav_ s;_n_ avä_

ssv

m _ s s _ s N8_ v_ s_

w:v_Nm8NNN _NN sv...ovN 8_ NN_Nv_ Bsa_ om_s_

sss

v av_ N s _ v s8_ __ N_

s: NRa_ s: No_ svNS_ Rs_WN_ om _N_ avsv_ NvN_v_

vas

8 N _ N v _ v

m8_ N_

:o Ns_N8Ns_ saos_ Nvmm: sNNwN_ _sssN_ m8v: m8v:

m_ N N v _ v

v8_ N_

.a=._on3_m=os_m.__a=e=a=

.E15 m8Nv_88Nv_ N8a_ sNvNv_ v8NN_ v8_N_ v: 8_ 5 sN_

N N N v _ m

Q8_ N_

. . . . . . . . . .. . . . . 8_ . .. . .. .. .

oassN_ NvN

32133s o_

N8_

. . . . . . . . . . . .. . . . . .. . . .. .

m3s: NNv8_

s

_8_ o_

=c=E=m=ø=

8_ v88_ :s 8_ svs8_ Nä8_ 888_ oNo8_ m88_

._8_ 82 _ _ m N _ m

.u=:m=:a_

s_ s_ s_ s_ s_ s_ s_

:oc

.nasEE.ass __08__ass_.se_så_.assse _ass_

se se se e.:

52a

essän Essâm

Sms_ .to __20_ ;se

__20_

igsiiozumêtmm__to .NWMEQ

int: .vcsnöämczêEox

n -..så 52.2

?Essunga_zszvcamän mseeassê_zszvsom

:än :så 0232:_

.33 u

:washoucänu_ÅSÅScoaeaçov_soseacos_

290 Bilaga 3

v o . , v m,m m.m _,v

nomm_ mmm_ v_ _d_ o.om v.m_

o . m m.m m.m

umom_ omm_ o.m_ m.m_ v,v_ om_ _.om

m. . E802_ mo v.m m.v

_ umom_ mmm_ o.m_ __ m.mm m.v_ m.m_

...ovmuEom.o:Eamu_._o›

www? m ,

o v.o

uvom_ mom_ m.o_ m,m_ m,m_ m.om mo_ _.o_

w:EEm_oo .

:SE

:OO men

. mo o.o m.m m.m

aoom_ vom_ m.m_ m.m_ m.m_ m.v_

._53

o . o m.m m.m

|oom_ mmm_ m.v_ m.m_ I: o.o_ mo_

EEEmEAEuO

mmm m_m mm_ mm_ mmm _mm mm_ mmm

vvmmmm m_o mmv mmo oom mom omo

m v m m m mmm_ mm o_ _m

aiäaxmcøxmuzâcta:

.M25 m_ mm_ _m_

_ mov omv mmm _om mmm mmm mmv mmo omm mmm omm omo omm

m m m m_ o m o

omm_ mm

_om _om mmm mo_ omm mo_ m_o mm_ vvmmm_

mmm omm omm m5 mmm vvm

m m m o_ m m m

mom_ o_

mo_ mo_ mm_ mm_ omm mm_ _om om_ mom vm_ mmo vm_

m_m mom omm mvm _

m m m m_ v v

:e_=:=m:3_ vom_

oo_ oo_ oo_ mmm oo_ moo oo_ omo oo_ moo oo_

omv vmm oo_ m_o mvo

.u:=m_.:u_ oom_ m _ _ m m _ m

:UG

_S_ b_ b_ b_ t_ b_ b_ b_

EE mot.: EE men.: än.: .ace mås_ .EE än.: _så_ xäc_

.EE EE .__E .EE ,EE

_umta

. ...gasa

max_ v53...?

__20_ __30_

.to

ahoczêEoxumirr_ :oo ;oo

tuta int: . .UESPÃMZNCSEEOx

mm

322202.: mha wEcmäöucs

.omag

.emma nåzsöom E9303

22% 25.5 ozmâxc_ B

:Om-GH uvcâo_ mhzåmoq mom_

cocêsmcov_ cosêsmcov_

Bilaga 3 291

m5 ovmQ0»mme S0_.vm»omomm 0.0»vv000em.v»

0 o v m » m»0_ o_ mm_m

o: mm_ omm mmmmmmmv0 vmm mm_

0,0» _,mm m.v» m.v»

m o m m 0 o 0_

_»0_ mm

0_

omvos _om000 mm» omm _ »0m

» »,m» _d_ » m m.m» ».m»

m m m

o»0_ mm2

vmvom00.0»mmv »mo_.vmmom mv»mm» 0_m80 mä»

o v m m o v

000_ m_m_

omm »mm :o »»o...á vv0om_ »mm vm_I»

_.m» _ m.0o

m v m m v ä.: 2 m_

:0vm..E0m_o__Eumb_._a›

nå? »ommm_ ov»ovm 0»_mvm ømv

_.m»_ _ v.»» nä. _.m»

m v m m

50_ v_ omvo_

E02_

mmmm: v.m» 00e0.0»mv0mmo ...s mv»m: m6»

v m m_v__ m m m

30_ __

:a:0_=:=m:3_m»»m5 o»_mmm ovm_0_ v00mm»

.å S.: 0.0»_ m.: ma. v.00

m m m m 0 o

o.

øGOUP-E»vm

m mom _._» o»0m»om.0omvm _m00.3 20mmm_»

v00_ m m m _ m 0

mo0_»o mo0mmm.á mmv mmo mom »0v0.00

30_ m m m,_» _ :s »

m m

.eeaåmexucwqb_ b_

b_b_ b_ b_ b_ b_

EEEEE0003 EEEEE805 EEEEE805 EEEEE805

.MECWUEG-

._00

.o_.__mm_m>_mm_oêw_o_=__wx.m>_mm_0.tm_o_.__m_v..m>_mzåz..uca.äy.>_mnoem

__20_»_00 __80_»_00 __50_._00 __80_»_00

täscEmw

iäzêåcgumêim_omca .0::n._0,:a::EE0b_

00:0_ _95_§0 så__wzâtzw5:0_

.m

2050 20:8 Em0 :av o_m:_b_:_a

:WANF00:33._ .aåwluåEåm.

u:.__.w_._.::.b5.5.5200_§._.§U._.0Qv402:23:00_:êeâçoxcoaesêov_

292 Bilaga 3 SOU I976:45

omv vmm mmo omm mom __mmmm mvo o_m mvm mvv

_ m_o__ m m m m m v v mmmm o m

mEêsm

mv mv mo å

§20 .amor ov_ mo_ m_m mmm mm_ mmm _vm omm oom

-uöomcmb

om vm om mm _mom mm av om

.uño:_ -wmcc mm_ oom om_ mm_

mnwmzm asus

mEEm :s .Euom .vamê -mmcc Eoiow mmm m_v mmv mmv omo mmo omv omm mmm omo mvm omm omm

.a=.äaxm:uo_m.__a:o_.a=

-25

.Him omm mmm m_v mov _om _mo mmm mvm .ä m_m mmm ooo mvo

.§20 .awcc :s :nå: _ _ m m

-u._o._m:m:

mmoTooo_

mmm vmm _mv _mv m_v vmv__m_mm omo _om oom omm moo

mvêoaå _ucoñcøa

m o___ m_o_m_om vm mm mo om

mm_ mm_

:occur/x

.oøzuämwctåømäaah

.u:_.m_.=u_

:oc om_ âm

omm vmm vom omv mmv vmo vmm mmm vvmmom

.EEE o_o__ _ _ _

mommzm

.E

.omca

avmm vm mm mo oo mm

_manus_ mm_ mom mvvvmo vmvmmo

_ocozcoåâm mEEmo

iozaiêozumitm o_

.o::o._0,__nc:EEov_

m oocmaoa_

5_

.E2 :m ooo_ s.: S: mom_ voo_ 0232:_ :Bah moo_ ooo_ mom_ må_ mom_ om.: _mo_mmo_ u

sou 1976:45 Bilaga 3 293 Tabell B 17 Primärkommunera och landsting. Investeringsutgifter 1960-1972. Löpande priser

”Inklusive kommunalförbund. Tabell B 18 Primärkommunena Investeringsutgifter 1960-1972. Löpande priser

“Inklusive kommunalförbund.

294 Bilaga 3 sou 1976:45 Tabell B 19 Landsting. lnvesteringsutgifter 1960-1972. Löpande priser

Tabell B 20 Primärkommuner.” lnvesteringsutgifter 1960-1972. Löpande priser. Genomsnittlig årlig förändring i procent

1960- 1960- 1964- 1968- l 968- 1970-

1972 1964 1968 197219 1970 19729 Tora/a verksamheten

lnvesteringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag 11,5 22,4 12,5 1,3 4.4 -1,8 Förvaltning exkl _finansiering

lnvesteringsutgifter efter av-

drag av investeringsbidrag 12,3 23,0 14.8 1,4 7,5 -4,5 A_ tiärsmässig verksamhet

lnvesteringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag 10,3 21.6 9.2 1,1 -0,9 3.0

”Inklusive kommunalförbund. b Hänsyn tagen ti11 Stockholms landstingsverksamhet. Utgifter och inkomster för Stockholms landstingsverksamhet är fråndragna i 1968 respektive 1970 års värden.

sou 1976:45 Bilaga 3 295

Tabell B 21 Landsting. [nvesteringsutgifter 1960-1972. Löpande priser. Genomsnittlig årlig Förändring i procent

1960- 1960- 1964- 1968- 1968- 1970-

1972 1964 19680 197217 1970 197217

brutto 16.7 16.5 26.0 4.4 8.4 1.4 Investeringsutgifter. Summa investeringsbidrag 22.7 8.2 34.0 14,4 10.8 21.9 Statliga investeringsbidrag 23.9 12.5 30,6 15,6 9.9 25,4 Investeringsutgifter efter avdrag av investeringsbidrag 15,6 17,5 25,2 2,4 8,0 -2.4

a Hänsyn tagen till mentalvårdsreformen. Utgifter och inkomster för lasarett för psykiatrisk vård är fråndragna i 1968 års värden. b

Hänsyn tagen till Stockholms landstingsverksamhet. Utgifter och inkomster för Stockholms landstingsverksamhet är adderade till 1968 respektive 1970 års värden.

Tabell B 22 Primärkommuner. lnvesteringsutgifter 1960-1972 fördelade på förvaltning och affärsmässig verksamhet. Löpande priser

“Inklusive kommunalförbund.

296 Bilaga 3

v. _ m_

_ä_ os. E-

s: _- §7 Sv.

.

m E va ä 2

-828:.. _- v?

42.535.:

_ -_32_s_ ma-

uämmEünta3 Z

-22_å_ 2_ å_ an å_

:oc

ässsso_

må

m.

182v8___ S_ av_ å- _.v_ va_

u=_==a›._mu

a..

E 3 2 E E

-82nä_ 3.

mssäeosøo

uuåårxw_

8_vv.

ä. ...a å 8_ m:om å mvmm: mä

m3_ m N 8

v8v: _m_å 8veva:mOR ovv:N m;mm

_ä_ v _ N o

a=._oaas_m=uu_m.__a:a=«:

.Hig a..mv” ä_8a vevvvm8amvmv8mm8a5

82 v _ N 8

a : .._o_._aEuc_

mm m_ Naa_ Nmv: 8_ Na8_

unâuøcø_N :oo

v8_ v2_ v

m88_ va8_ m_8_ 2_8_ 8_ 8...8_

82 _ m8_ N _oExmmE

0äm:_._o.mu›:_.Emm

s_ s_ s_ s_ s_ s_

.se_så__så_ .ass __08_

se se.ass.es _E_ _38_

se

.gsm _uumcwmbäc_

.to

_mEEm$:o

a.._o:=EEc.:mEtmnu_omca .ucznto/:mcvåêox

m

må -omrmsE?

mseazoss_22.88

ozmâxc_

:aaahmom_ :så vasaa a _mmccmñuvâ_

Maggan_wamvsevsv_

Bilaga 3 2497

od .E2m3_ å-

-moi03_3 3

.E83ma_ m_

_ ;se 2

-§2ä.: nå mm

msägwuot_

må

.eosv02o.: S_

.82ma_in_ a:

wêemeocøo

m:mo.”m:e? ma_ _ _ m:än om å. os_ _ _ ?Nmm m... _å_ _ ä.:

.w:._ona:m:uu_m.__u=e:a=

§25 .._®_.=3:U:_

ommo.: 5 m: ;oo §2

82 om8_ SN8_ .oExâE

s_ .Emm

.aus xous

se

iawcrzzmgz_

.v37

.uumcwmâäc_

.to :§9

.mzzmuzs

vn 52:_

n .022E?

Em :då

mao_ _mmccuäuâ_u

:cash

.mwccoñmåf

298 Bilaga 3

| n

mmm mmm So mmm m_m _omm mom mmo ä. _om mmm

_ m.ov m_m m,vm

__ m_ m m_ mmo_ mm mm vm __ mm

| m. m_

vmvmmo _ mmo s; omm oom m.m omm _ _mo v,vvmdm m.om omm

vmo_ v_ m. m __ _mo_ mv om mv

u m m_m _o_ 8,.. mvm :mo o_m _mo v.o omm om _m

v.mvmdm m.om mom

__ m_ s m m o_ _ E.: om ov ov

r n må m.m m_

mom oom mom :a a? m.mv omo m._m ovm vmo o.mm _

o 3 m m m ooo_ vm mm m_ mm

m. | |

m_m mmv os vmo mmm _mmm omm m.m omo

m.mv _m omm Qmm mmm

o o m m moo_ _m mm v_ v_ mm

o. u |

mo_ mmm :o mmm så Som mmm Qm _mm m.vv_m oz Qmm mmm

m v_ o m m moo_ om om m_ om

a r

mmm omm vä oem _mo :om omo ä_ mmv md mmv vov

m Qmv m o m.om o_ vm __ c v

ooo_ vm

.-

omv mmm 23 mmm omm m.m vmo om _vo

as m.mv mm_ v,mm mmv