SOU 1977:73
U-landsinformation och internationell solidaritet
Till statsrådet Ola Ullsten
Kungl. Maj:t bemyndigade den 8 december 1972 chefen för utrikesdepar- tementet att tillkalla högst tio sakkunniga med uppdrag att företa en ut- redning angående Sveriges utvecklingssamarbete med u-länderna.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 2 februari 1973 såsom sakkunniga riksdagsledamöterna Torsten Nilsson (s) tillika ordförande, Åke Gustavsson (s), Knut Johansson (s), Sture Korpås (c), Anna-Lisa Lewén-Eliasson (s), Bertil Måbrink (vpk), Anna-Lisa Nilsson (c), Per Petersson (m), David Wirmark (fp) och Bertil Zachrisson (5). Den 3 november 1973 entledigades Zachrisson på egen begäran från sitt uppdrag och ersattes av riksdagsledamoten Georg Andersson (s). Den 11 november 1976 entledigades Torsten Nilsson på egen begäran från sitt uppdrag. Till ny ordförande utsågs Sture Korpås.
Den 21 april avgav de sakkunniga, som antagit namnet biståndspolitiska utredningen, huvudbetänkandet Sveriges samarbete med u-Iänderna (SOU 1977:13). I ett kommande betänkande avsåg utredningen behandla frågor rörande u-landsinformation och biståndsförvaltningens organisation.
I tilläggsdirektiv daterade den 12 maj 1977 preciserades utredningens upp- drag.I Arbetet med informationsfrågoma borde redovisas i ett särskilt be- tänkande före den 1 november 1977. Utredningen, som då hade nio le- damöter, borde kompletteras med ytterligare två ledamöter. I sitt arbete med förvaltningsfrågorna borde utredningen på lämpligt sätt knyta före- trädare för berörda personalorganisationer och annan expertis till sig.
I maj 1977 kallades ytterligare två sakkunniga samt två experter till ut- redningen. Fr.o.m. den 16 maj 1977 förordnades rektor Olle Engström (fp) och riksdagsledamoten Bo Siegbahn (ni) som sakkunniga samt gene- raldirektören i SIDA Ernst Michanek och departementsrådet i utrikesde- partementet Thord Palmlund som experter. Som personalrepresentant, med ställning som expert, förordnades byrådirektören i SIDA Brita Östberg fr. o. m. den 1 juli 1977.
Avdelningsdirektören Börje Ljunggren, biträdande sekreterare i utredning- en, förordnades den 31 maj 1977 som sekreterare. Till biträdande sekreterare fr. o. m. den 1 september 1977 förordnades avdelningsdirektören Dag Ehrenpreis.
I föreliggande betänkande U-landsinformatiort och internationell solidaritet behandlas den statliga och statligt finansierade u-landsinformationens fram- växt och utbyggnad under 1970-talet. Avslutningsvis redovisas de förslag till principer och riktlinjer som utredningen vill framföra. Utredningen har
* Tilläggsdirektiven till utredningen bifogas (bil. 1).
under arbetets gång anordnat ett stort antal sammanträden med företrädare för myndigheter och organisationer som arbetar med u-landsinformation. SIDA:s materialproduktion har sakgranskats journalistiskt och pedagogiskt. U-landsintresserade journalister har beretts tillfälle att framföra synpunkter.
Reservation har avgivits av Georg Andersson, Åke Gustavsson, Knut Johansson, Anna Lisa Lewén-Elisasson samt Bertil Måbrink avseende det generella bidragssystemets utvidgning samt av Per Petersson och Bo Sieg- bahn avseende SIDA:s roll i u-landsinformationen och SIDA:s egen in- formationsverksamhet, principerna för fördelning av generella bidrag, u- landsinformationens saklighet samt informationsanslaget i framtiden.
Särskilt yttrande har avgivits av Bertil Måbrink avseende organisationerna och u-landsfrågorna.
Stockholm den 1 december 1977
Sture Korpa's
Georg Andersson Olle Engström Åke Gustavsson
Knut Johansson Anna Lisa Lewén- Bertil Måbrink Eliasson
Anna-Lisa Nilsson Per Petersson Bo Siegbahn
David Wirmark
/ Börje Ljunggren Dag Ehrenpreis
1. Den statligt finansierade u-landsinformationens framväxt 1.1 1.2
Inledning. . . . . . . . 196- målet och informationsverksamhetens mål och form
2 SIDA :shvaärsplanhr 197] / 72—74/ 75 — decentralisering till folkrörel-
serna . 2.1 Inledning. . . 2.2 U— landsinformationens mål och SIDA:s roll . . 2.3 U- landsopinionen och den ekonomiska och sociala situationen 2.4 Folkrörelserna i centrum . . . 2.5 SIDA:s egen informationsverksamhet . 2.6 Fyraårsplanens mottagande 2.7 Kritik av fyraårsplanen 3 Huvuddragen i informationsverksamhetens utveckling sedan 1972 3.1 Inledning. . . 3.2 Anslagsutvecklingen 1972/73—77/78 3.3 Beredningen för u- Jandsinformation . . . 3.4 SIDA: 5 samarbete med vissa enskilda organisationer 3.5 Riksdagens revisorers kritik av informationsverksamheten . 3.6 1.1-landsopinionen i Sverige . 3.6.1 Opinionsundersökningar . 3. 6. 2 Infomationsklyftor på u- Jandsområdet 3.6.3 Organisationerna och u- Jandsfrågorna 3.7 U-landsinformation i internationellt perspektiv 4 Folkrörelsernas och övriga organisationers u-landsinformation . 4.1 Inledning. . . . . . . . . 4.2 Fyraårsplanens inriktning av studieförbundens och löntagar- organisationemas inforrnationsverksamhet 4.3 Studieförbundens u-landsinformation
4.3.1 Bidragssystemet och bidragsutvecklingen 4.3.2 Verksamhetsformer och erfarenheter . 4. 3.2.1 Inledning . . . 4. 3. 2. 2 Studieförbundens målbeskrivningar 4.323 U- landsinformationsbidragens fördelning på u- landsresor, materialproduktion etc.
15 15 16 17 19 22 25 26
31 31 31 33 36 38 43 43 50 55 57
63 63
65 67 67 70 70 71
74
4.3.2.4 Delegeringssträvanden och samarbete . . . 78 4.3.2.5 Studiecirkelverksamheten . . . . . . 79 4.3.2.6 Föreläsningar kurser, konferenser och semina-
rier, lokala informationsmöten, utställningar
etc. . . . . . . . . . . . . . . . . 81 4.4 Löntagarorganisationernas u-landsinformation . . . . . . 83 4. 4.1 Bidragssystemet och bidragsutvecklingen . . . . . 83 4. 4. 2 Verksamhet och erfarenheter . . . . . . . . . 84 4.5 Övriga enskilda organisationers u- Jandsinformation: bidrag efter ansökan . . . . . . . . . . . . . . . 90 4.6 SIDA. 5 samarbete med vissa enskilda organisationer . . . 95 5 SIDA :s egen informationsverksamhet . . . . . . . . . . . 103 5.1 Informationsuppdraget . . . . . . . . . . . . . . . 103 5.2 Anslagsutvecklingen . . . . . . . . . . . . 103 5.3 Informationsbyråns organisation och arbetsformer . . . . 104 5.4 Samarbetet med massmedia . . . . . . . . . . . . 107 5.5 Materialproduktionen . . . . . . . . . . . . . . . 112 5.6 Upplysningstjänst, utställningar m.m. . . . . . . . . . 116 5.7 Rapport från SIDA . . . . . . . . . . . . . . . 118 5.8 Samarbetet med utbildningsväsendet . . . . . . . . . 120 5.9 Planering och resultatvärdering . . . . . . . . . . . 127 6 Överväganden och förslag. . . . . . . . . . . . . . . . 131 6.1 Målen för u- -1andsinforrnationen . . . . . . . . . . 131 6.2 U- landsopinionen och informationsutbudet . . . . 133 6.3 SIDA:s roll i u- -landsinformationen—pluralism och samord- ningsbehov . . . . . . . . . . . . 134 6.4 Folkrörelsernas och övriga organisationers u landsinformation 136 6.4.1 Folkrörelseinriktningen . . . . . . . . . . . . 136 6.4.2 Bidragssystemets vidareutveckling . . . . . . . . 138 6.5 SIDA:s egen informationsverksamhet . . . . . . . . . 140 6.6 Saklighet och profilering . . . . . . . . . . . . . . 142 6.7 Utvärderingar och förnyelse . . . . . . . . . . . . 143 6.8 Informationsanslaget i framtiden . . . . . . . . . . . 143 Reservationer 1. Reservation av Georg Andersson, Åke Gustavsson, Knut Jo-
hansson och Anna Lisa Lewén-Eliasson avseende kapitel 6 Överväganden och förslag avsnitt 6.4.2 Det generella bidrags-
systemets vidareutveckling . . . . . . . . . 145 2. Reservation av Bertil Måbrink avseende kapitel 6 Övervägan-
den och förslag avsnitt 6.4.2 Det generella bidragssystemets
vidareutveckling . . . . . . . 146 3. Reservation av Per Petersson och Bo Siegbahn avseende kapitel
6 Överväganden och förslag avsnitt 6.3 SIDA:s roll i u- -1ands- informationen och 6.5 SIDA:s egen informationsverksamhet, avsnitt 6.4.1 Folkrörelseinriktningen, 6.6 Saklighet och pro- filering samt 6.8 Informationsanslaget i framtiden
Särskilt yttrande
]. Särskilt yttrande av Bertil Måbrink avseende kapitel 3 Huvud- dragen i informationsverksamhetens utveckling sedan 1972 av- snitt 3.6.3 Organisationerna och u—landsfrågorna.
Bilaga 1 Tilläggsdirektiv . . . . .
Bilaga 2 Föreskrifter för beredningen för u- Jandsinformation
Bilaga 3 Beredningensför u- I-andsinformation synpunkter på den stat- liga u- Jandsinformationen och statens samarbete med folkrö- lelserna. . ..... .. Bilaga 4 Studieförbundens medlemsorganisationer . .
Bilaga 5 Utgifter för informationsverksamheten 1965/66—76/ 77
Bilaga 6 Bidrag till studieförbund, löntagarorganisationer och övriga organisationer samt samarbete med enskilda organisationer 1972/73—1977/78
Bilaga 7 Organisationer som erhallit bidrag efter ansökan under bud-
getåren 1972/73—1976/77
Bilaga 8 Bidrag efter ansökan vid de senaste bidragstillf'ällena— orga-
ntsattoner/tnformat1onspr01ekt/ belopp . . . Bilaga 9 SIDA. 5 informationssamarbete med enskilda organisationer 1972/73—77/78 . . . . . Bilaga 10 SIDA. 's informationsbyras materialproduktion Bilaga 11 Utställningar i SIDA.s U- Forum 1972—1977. Bilaga 12 Tidskriften Rapport från SIDA
Figur 2.1 F yraärsplanens kostnader fördelade på olika verksamhetsom- råden . . . . . . . . . Figur 5.1 Informationsbyräns organisation och bemanning.
Tabell 1.1 SIDA:s informationsbudget för 1970/ 71 Tabell 3.1 Anslagsutvecklingen under 1970-talet Tabell 3.2 Opinionens inställning till biståndsanslaget Tabell 3.3 Den önskade procentuella fördelningen av inkomstökningen
1975—1980 i olika socialgrupper (Sya-undersökning) . Tabell 4.1 Bidrag till och samarbete med enskilda organisationer Tabell 4. 2 Bidrag till studteförbunden budgetåret ] 972/ 73 Tabell 4. 3 Bidrag till Studieförbunden budgetaren I 975 / 76 och I 976/ 77 Tabell 4. 4 Studieförbundens användning av bidragen
Tabell 4. 5 Studieförbundens u- -l.andsresor . . . . . Tabell 4. 6 Studieförbundens studiecirklar i internationella ämnen Tabell 4.7 Bidrag till löntagarorganisationema 1972/ 73—1977/ 78 Tabell 4.8 Bidrag efter ansökan — översiktlig bild .
Tabell 4.9 SIDA. 5 informationssamarbete med enskilda organisationer
1972/73—1977/78 . . . Tabell 5.1 SIDA. 5 egen informationsverksamhet 1972/73—1977/ 78
153
155 157
159 163 171
173
177
187
193 195 205 209
22 106
14 32 45
48
68 70 74 75 80 83 91
97 104
1 Den statligt finansierade u-landsinformationens framväxt
1.1. Inledning
Ända sedan början av 1950-talet har en kontinuerlig upplysningsverksamhet om u-länderna förekommit i Sverige.
Det svenska biståndet hade ursprungligen opinionsbildning hemma som ett huvudsyfte och hela organisations-Sverige engagerade sig i detta arbete inom ramen för den 1952 tillskapade Centralkommittén för tekniskt bistånd till mindre utvecklade länder, kallad CK.l En gynnsam svensk opinion skulle främst komma de multilaterala programmen till del.
Under en tioårsperiod bedrev CK i samarbete med folkrörelser och riks- organisationer — ungdomsorganisationerna, fackföreningsrörelsen, arbetsgi- varna, kvinnoorganisationerna, kooperationen, hjälporganisationerna, mis- sionen m. 11. — ett upplysningsarbete i form av kurser, föredrag, artiklar och bulletiner.
Informationsverksamhet utgjorde ett centralt inslag i de stora insamling- arna Sverige Hjälper, Utan Gränser m. fl. Härigenom tog, som SIDA:s ge- neraldirektör betonat, ”folkrörelserna och de stora organisationerna . . . ini- tiativ till det svenska engagemanget i bistånd till u-ländema”.2 Den första Sverige Hjälper-insamlingen organiserades 1955. Betydande belopp insam- lades, men "det viktigaste resultatet var dock att press, radio, skolor och biografkedjor medverkade helhjärtat och hjälpte till att sprida CK:s budskap om solidaritet med de fattiga folken”.3 1961 ordnades en andra Sverige Hjälper-insamling. Insamlingskostnadema täcktes genom särskilda bidrag från LO, TCO, SAF och KF. KF:s insamling ”Utan Gränser”, som var ett annat initiativ med stor genomslagskraft, startades 1958.
Missionen hade redan länge bedrivit verksamhet i u-länder. Dess liksom Röda korsets och andra hjälporganisationers arbete betydde hela tiden myc- ket för opinionsbildningen.
I SIDA:s första försöksprogram för den statligt finansierade informa- tionsverksamheten (1968) beskrevs detta tidiga informationsarbete sålunda:
"Detta arbete utförs decentraliserat inom det stora flertalet av enskilda organisationer och folkrörelser och når från centrala riksförbund i stor utsträckning ut i regionala och lokala föreningar. Man kan tala om en rationell folkbildningsuppgift. Politiska partier deltar i arbetet med upplysningskampanjer, som siktar till ökade kunskaper om u-landsproblemen. Pressens och radions roll är av utomordentlig betydelse för nyhets- och åsiktsförmedling.”
l Framställningen nedan bygger på Sixten Hepp— lings PM Den svenska u-hjä/pens tidiga historia (1973).
2 Ur remissvar på Riksre- visionsverkets Granskning av SIDA :s informations- verksamhet (1972).
3 Heppling.
4 SFS 1973—687.
PockeöaELSEeuA 766-
wmrwer TlLL. ner 51/31er ÖIS'YÄNDGT
Också inom den helstatliga Nämnden för internationellt bistånd (NIB) som årsskiftet 1961—62 ersatte CK, uppfattades informationsarbetet som en hu- vuduppgift. Nämndens informationsavdelning borde vara en ”ideologisk kraftkälla”, organisatoriskt jämställd med övriga tre huvudenheter (prop. nr 174, 1961).
Så sent som 1967—68, SIDA:s tredje verksamhetsår, var dock den statligt finansierade u-landsinformationen, finansiellt sett, av relativt ringa omfatt- ning (235 000 kr budgetåret 1967/68). Det året lades grunden för dagens omfattande u-landsinformation i Sverige, samtidigt som — och som en följd av att — 1 %-planen antogs.
I 1965 års instruktion för SIDA (Kungl Maj:ts instruktion nr 666, 1965) gavs styrelsen ett brett definierat informationsuppdrag. Det ålåg styrelsen ”att sprida upplysning om biståndsverksamheten och i samband därmed om de underutvecklade ländernas och områdenas problem.”
Instruktionen rymde båda de mål för informationsverksamheten — ökad förståelse för biståndsverksamheten och fördjupade kunskaper om u-län- derna — som angavs av statsmakterna då I %-planen beslutades. Då in- struktionen år 1973 reviderades förstärktes betoningen av det u-landscen- trerade målet. Det ålåg styrelsen särskilt att:
"sprida upplysning om utvecklingen i utvecklingsländerna och om de sociala, politiska och ekonomiska faktorernas roll i denna utveckling samt om Sveriges insatser för att bidra till ekonomisk och social utveckling och utjämning i dessa länder."4
1.2 1 %-må1et och informationsverksamhetens mål och former
Propositionen nr 101 år 1968, i vilken det föreslogs att det statliga utveck- lingsbiståndet skulle planeras med sikte på att biståndsanslaget budgetåret 1974/75 skulle motsvara 1 % av bruttonationalprodukten, utgör också ett centralt dokument för den statligt finansierade u-landsinformationen.
Utrikesministern förklarade i propositionen att 1 %-må1et skulle kräva en stor informationsinsats:
"I samband med den nu förestående utbyggnaden av det svenska biståndsprogrammet kommer betydande anspråk att ställas på SIDA:s informationsverksamhet. Det kom— mer att finnas behov av fyllig information om användningen av de finansiella och personella resurser som Sverige direkt och genom internationella organisationer ställer till förfogande för utvecklingssamarbete. SIDA:s medverkan kommer i ökande ut- sträckning att påkallas för information om de länder och folk, som vån bistånd avser. Informationsverksamhet behövs för att vidmakthålla och stärka allmänhetens intresse och stöd för vårt utvecklingssamarbete med u-länderna."
Ett nära samband ansågs föreligga mellan informationsverksamheten och utbildningen och rekryteringen av experter. En intensifiering av den all- männa inforrnationsverksamheten utgjorde, menade utrikesministern, en av förutsättningarna för den av SIDA beräknade ökningen av expertrekry- teringen.
I sin anslagsframställning för 1968/69 hade SIDA begärt 350000 kr för informationsverksamhet. Detta belopp fann utrikesministern otillräckligt med tanke på det föreslagna biståndsprogrammet. Från SIDA begärdes ett mera ambitiöst förslag varpå styrelsen återkom med begäran om totalt 600000 kr för ”en betydande ökning av produktionen av de slag av in- forrnationsmaterial som främst begärs av skolor, intresseorganisationer och massmedia samt en intensivare informationsverksamhet." (Prop. 101, 1968)
Statsutskottet, som redan vid riksdagarna 1966 och 1967 uttalat sitt intresse för en förstärkt informationsverksamhet ”om u-ländernas och biståndsverk- samhetens villkor”, underströk i sitt utlåtande (nr 1968:128) de i propo- sitionen anförda kraven på en aktiv informationsverksamhet genom att be- tona behovet av ”en plan för en vidgad informationsverksamhet kring u- ländernas problem.” Man konstaterade att olika undersökningar visat:
”att det alltjämt inom breda folklager . . . dröjer kvar åtskilligt av bristande kunskaper och missuppfattningar om — eller likgiltighet inför — u-Iändemas utvecklingsproblem och om biståndsverksamhetens innehåll, syften och betingelser. En ökad, snabb, mångsidig, objektiv och intresseväckande informationsverksamhet på detta område har därför en utomordentligt viktig funktion att fylla, och statens ansvar i detta sammanhang består inte minst i att ställa lämpligt informationsunderlag till förfogande för den fria debatten och opinionsbildningen."
Att SIDA skulle svara för statens medverkan i informationsverksamheten ifrågasattes inte. Utskottet fann det dock nödvändigt att betona att SIDA:s informationsverksamhet ”på ett värdefullt sätt kompletterats och stötts av många enskilda organisationer, exempelvis av folkrörelserna, de politiska organisationerna och missionen, och av såväl fasta som fria medarbetare i press, radio, television, etc.” Utskottet såg som angeläget att samarbetet
mellan SIDA och dessa organisationer och dessa individer utvecklades: "Det är angeläget att den direkta och indirekta samverkan på opinionsbildningens och upplysningsverksamhetens område som finns mellan dessa frivilliga organisa- tioner och personer å ena sidan och SIDA å den andra fortsätter och att den ytterligare breddas och fördjupas."
I Statsutskottets utlåtande angavs också två övergripande mål för infor- mationsverksamheten, ett mera ”biståndscentrerat” och ett mera ”u-lands— centrerat”, nämligen
att skapa större förståelse och vidgat engagemang för den offentliga bi- ståndsverksamheten (här inkluderas även det rekryteringsfrämjande syf- tet), samt att förmedla djupare kunskaper om och väcka intresse för u-ländernas si- tuatron.
Statsutskottets utlåtande, som alltjämt utgör statsmakternas mest allmän- na definition av informationsverksamhetens mål, gavs en vid, u-landscent- terad tolkning i det program för budgetåret 1969/ 70 — karakteriserat som ”ett inledande försöksprogram i en framtida alltmer vidgad informations- verksamhet” — som SIDA framlade hösten 1968, som svar på utskottets begäran om en långtidsplan:
”Informationen om u-land och bistånd kan även ses som en del av den allmänna utvecklings- och folkbildningsuppgift som skall göra det svenska samhället bättre anpassat för en värld där de internationella kontakterna och samarbetsrelationerna blir allt viktigare . . . Målet för informationen om u-länderna bör vara att hos med— borgarna skapa en mer realistisk — mindre nationellt begränsad — verklighetsupp- fattning. Med ett utplånande av skiljaktigheter mellan individens egen, subjektiva världsbild och den verklighet vi i dag lever i bör följa en ökad insikt om de behov av förändringar som finns i ett världssamhälle som till stora delar präglas av svält, sjukdom och okunnighet.”
Statens medverkan i en vidgad informationsverksamhet kring u-ländernas problem borde, menade SIDA, inriktas på
”att aktivt bidraga med underlag för en allsidig debatt samt att verka för en samordning av, stimulera och mobilisera en vidgad upplysning och opinionsutbildning om u— ländernas situation. Det senare begreppet bör ses i dess vidaste bemärkelse inne- fattande politiska, ekonomiska, sociala och kulturella aspekter med avseende på såväl förhållandena inom respektive u-land som på dess relationer till i-länder och andra u-länder.”
För att ”skapa förståelse och vidgat engagemang för den offentliga ”bi- ståndsverksamheten” (statsutskottet 1968:128), räckte det inte, betonade SIDA, att enbart redovisa fakta:
”Det är väsentligt att stimulera en information som vid sidan av enskilda fakta även redovisar tolkningar av dessa och klargör utvecklingsprocessens och biståndsverk- samhetens komplicerade natur och vår begränsade kunskap i dessa frågor.
En ökad insikt om vår omvärld blir meningsfylld först då den leder till handling. varför möjligheterna till positiva förändringar genom biståndsverksamhet bör upp- märksammas i informationsverksamheten."
Vid sidan av de aktiva informationsåtgärderna fanns uppgiften att ”till-
fredss:älla ett växande behov av ”service”, växande förväntningar om stat- liga informationstjänster av alla slag.” De växande anspråken från allmänhet, organisationer, massmedia, universitet och andra myndigheter utgjorde ”ytterligare ett motiv för en utbyggnad av resurserna för statens information på u-landsområdet.”
SIDA:s ”rolltolkning” erhöll statsmakternas stöd. I Statsutskottets ut- låtande nr 84 år 1970 förklarades vad gäller informationsverksamheten om u-ländernas villkor att denna ”inte minst” bör syfta till
"att hos allmänheten öka förståelsen för dessa länders sociala och kulturella för— hållanden lika väl som deras ekonomiska villkor och förutsättningar. Man bör, på olika vägar öka möjligheterna för den breda allmänheten att på ett konkret sätt uppleva u—ländernas verklighet. Genom de kraftigt ökade resurser, som de senaste åren ställts till SIDA:s förfogande för informationsverksamhet och som i betydande utsträckning bedrivs i samarbete med enskilda organisationer, folkrörelser, utbildningsväsende, press, radio och television, ökar även förutsättningarna för att u-landsinformationen skall ta sig alltmer levande och instruktiva former”.
I sin verksamhetsberättelse för 1968/69 säger SIDA att budgetåret 1968/69 kan ”sägas representera en vändpunkt i den eftersträvade utvecklingen från en i huvudsak passiv till en vidgad, övervägande aktiv information”.
SIDA:s snabbt växande informationsbudget — 1,7 mkr anvisades för 1969/ 70 och för 1970/ 71 beräknades 2,5 mkr — gjorde det inte bara möjligt för verkets informationsbyrå att utvidga tidigare pågående aktiviteter utan också att pröva nya slag av informationsåtgärder. Olika SIDA—pub- likationer — bl. a. foldrar om alfabetisering och familjeplanering — kunde ges ut i större upplagor, tidskriften Rapport introduceras och filmer om näringsforskning i Etiopien, om Fredskåren, om vattenförsörjning i Tanzania och om familjeplanering framställas. Kursverksamheten för olika lärar- och elevkategorier och för representanter för folkrörelserna kunde utvidgas och i ökad utsträckning förläggas till u-länder. I samarbete med Skolöverstyrelsen arrangerades u-landskurser för fortbildningskonsulenter och metodiklektorer i syfte att få fram material till lärarnas fortbildning. För ledare inom regionala FN—föreningar anordnades i samarbete med Svenska FN-förbundet en lik- nande kursresa. Representanter för Statens ungdomsorganisationers Iandsråd SUL inbjöds att medfölja till Sydasien på en resa som företogs av med- lemmarna av riskdagens statsutskott. En al fabetiseringsutställning framställ- des i samarbete med svenska UNESCO-rådet. Samarbetet med enskilda organisationer utvidgades i enlighet med statsmakternas intentioner till att omfatta bidrag till dessa för deras egen informationsverksamhet (1969/70 fördelades 300 000 kr på 35 bidrag) — och därmed lades den andra grund- stenen för dagens informationsverksamhet. Ett stipendieprogram för för- fattare och journalister introducerades.
Budgetåret 1970/ 71 fördelade sig informationsbyråns budget på följande sätt:
Tabell 1.1 SIDA:s informationsbudget för 1970/71 (kr)
Budget
Basin/armadan
Rapport från SIDA 250000 Ovrig basinformation 650 000 Skolväsendet 260 000
Högre utbildning och forskning Forskningsstipendier 100 000 Läromedel m. m. 30 000 Kursverksamhet m. m. i samarbete med enskilda organisationer 240 000 Bidrag till enskilda organisationer inkl. utlysning m. m. 620 000
Press, radio, TV, övriga kulturella och kommersiella producenter Stipendier inkl. lönekostnadspålägg. utlysning m.m. 255000 Journalistkurser, artikeltjänst m.m. 105000 Effektbedömning opinionsundersökning m. m. 65 000
Summa 2 575 000
Skolväsendet, forskningen, enskilda organisationer samt press, radio och TV hade identifierats som ”målgrupper” och flertalet av dagens informa- tionsformer — materialproduktion, tidskriften Rapport, utställningarna, sti- pendieprogrammen, kursverksamheten och bidragen till folkrörelserna — hade funnit eller börjat finna sin form.
Det dröjde dock till september 1971, då SIDA framlade den av stats- makterna begärda långtidsplanen innan informationsverksamheten fick da— gens starka tonvikt på folkrörelserna. Genom SIDA:s fyraårsplan lades grun— den för 1970-talets flerdubbling av informationsanslaget. I väntan på planen var statsmakterna inte beredda att höja medelsanvisningen mer än nominellt. Anslaget för 1971/72 var bara 250 000 kr större än 1970/71 års anslag, trots att styrelsen begärt en ökning från 2,5 mkr till 4,0 mkr.
2. SIDA:s fyraårsplan för 1971/72—74/75 — decentralisering till folkrörelserna
2.1. Inledning
Den av statsmakterna begärda fyraårsplanen för SIDA:s informationsverk- samhet avsågs omfatta budgetåren 1971/ 72—74/ 75, dvs. sträcka sig till och med det budgetår under vilket 1 %-målet skulle uppnås. Planen skulle fram- lagts samtidigt med anslagsframställningen för 1971/72 (aug. 1970) men enligt styrelsens bedömning fanns vid den tidpunkten ”ännu inte tillräckligt underlag från de senaste årens ökade informationsverksamhet för en så pass omfattande framtidsplanering som det här var frågan om.” Trots att planen kom ett år senare än statsmakterna begärt valde styrelsen att hålla fast vid den ursprungligen avsedda perioden ”för att inte annars ta med ett år som ligger efter det för 1 % -målet fastställda slutåret.” Planen innefattade därför egentligen bara tre år. Styrelsen valde dock att kalla den en fyraårsplan "bl. a. utifrån den motiveringen att det nu löpande budgetåret (1971/72) utnyttjas som ett år för detaljplanering av verksamheten under de därpå följande tre åren.”
Fyraårsplanen var ett omfattande dokument, men karaktäriserades ändå som en skiss. För åren bortom petitaåret — 1973/ 74 och 1974/ 75 — angavs endast preliminära belopp. Med ledning av de erfarenheter som vunnes av verksamheten under 1971/72 och av inte minst de diskussioner, som styrelsen under året avsåg föra med 1öntagarorganisationernas och övriga folkrörelser rörande u-landsinformation avsåg styrelsen att i samband med anslagsframställningen för 1973/ 74 ”ta definitiv ställning till informations- verksamhetens fortsatta bedrivande och omfattning.”
SIDA var redan en av de statliga myndigheter, som hade den mest om- fattande informationsverksamheten. Att så var fallet torde, menade sty- relsen,
”sammanhänga med att den verksamhet, som SIDA har att förklara motiven och innehållet i, bedrivs långt utanför landets gränser, och att den övervägande delen av medborgarna som en följd härav har små möjligheter att själva se resultaten av och bilda sig en uppfattning om gjorda insatser. Rätten till information — som i sin tur skall möjliggöra kommunikation — är lika självfallen här som på områden där den enskilde medborgaren har personliga rättigheter att bevaka och skyldigheter att fullgöra."
Viljan att motsvara riksdagens krav på bättre samhällsinforrnation hade liksom FN-strategin för ”det andra utvecklingsårtiondet” DD2, med dess
betoning av ”mobilisering av den allmänna opinionen”, spelat stor roll. ”Behovet av att i den allmänna opinionen bättre förankra I %-planen” hade dock varit den viktigaste faktorn vid utarbetandet av planen. ”Det må räcka”, påpekade styrelsen, ”att hänvisa till den oro, som försports i den allmänna debatten rörande vår förmåga att nå 1 %-målet inom den fastställda tids- ramen.” Styrelsen fann det vara helt i överensstämmelse med den anda som präglat 1971 års riksdagsdebatt när den begärde ”kraftigt ökade resurser under de kommande åren för en informationsverksamhet, som i första hand bör bedrivas inom och genom de stora folkrörelserna.”
För fyraårsperioden beräknades snabbt växande utgifter. En omedelbar anslagsfördubbling föreslogs och under den period som planen omfattade skulle beloppen i det närmare femdubblas (mkr):
1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 2,75 6,50 10,15 13,10
Cirka en halv procent av det totala — växande — biståndsanslaget (1250 mkr 1972/73) skulle därmed komma att användas för inforrnationsverk-
samhet.
2.2. U-landsinformationens mål och SIDA:s roll
I ett inledande avsnitt i planen om informationsverksamhetens mål och in- nehåll konstaterade styrelsen att riksdagen angivit dels ett ”biståndscent- rerat” mål, dels ett mer ”u-landscentrerat.” Ett nära samband fanns mellan de båda, menade styrelsen. Någon motsättning behövde det inte bli fråga om. Fick biståndsinformationen ordentlig förankring i u-landsinformationen kunde man inte längre dra någon riktig gräns mellan de båda informa- tionstyperna, och de båda målen förenades utan svårighet:
"Det nära sambandet mellan biståndsinformation och u—landsinformation framgår inte minst när man ser på behovet att konkretisera u-landsverkligheten för svensk publik. Information kring svenska biståndsinsatser blir en naturlig väg att fånga in- tresset och att leda intresset i riktning mot u—ländernas problem. Men för att detta skall lyckas fordras att biståndsinsatserna presenteras och behandlas som vad de är, nämligen bidrag till u-ländernas egna utvecklingsansträngningar och inte isolerade insatser med ett självständigt liv (”Svenska projekt i u-land”). Når biståndsinfor- mationen får en sådan inriktning och förankring i u-landssituationen — vilket blivit möjligt ioch med att biståndet verkligen har integrerats i u-ländernas utvecklingsarbete — kan man inte längre dra någon gräns mellan de båda informationstyperna, och de båda målen förenas utan svårighet”.
Med hänvisning till det ovan citerade (sid 12) målavsnittet i SIDA:s första informationsplan gör styrelsen bedömningen att det alltjämt är:
"väsentligt att ge det övergripande målet för informationen denna vida och u-lands- centrerade innebörd. Det är även viktigt att göra informationen problemorienterad. Förståelse för u-ländernas situation, deras problem och utvecklingsansträngningar samt deras relationer till industriländerna utgör en förutsättning för förståelse av utvecklingssamarbetet, dess karaktär och problem. Med u—landsinformationen som bakgrund kommer biståndsinformationen in i ett realistiskt sammanhang och får
rimliga proportioner. I denna mening har det u-landscentrerade målet en primär be- tydelse i informationsarbetet.”
Undersökningar av den svenska opinionen i u-lands— och biståndsfrågor gav, menade styrelsen, stöd för en sådan slutsats. För att övervinna det motstånd mot informationen som tycktes finnas måste verksamheten ges en ambitiös målsättning och långsiktig inriktning:
”SIDA:s arbete blir ett element i det svenska samhällets internationalisering och nyorientering för den värld vi skall leva i 1980, 1990 och 2000.”
De olika avsnitten i fyraårsplanen präglades av ”en genomgående strävan att integrera den biståndsinriktade informationen i en vidare u-landsinriktad information och att ständigt hålla det stora u-landscentrerade målet i sikte.”
SIDA hade en nyckelroll genom sin erfarenhet och kontakt med u-lands- problemen, men SIDA:s roll var en av flera:
”Andn roller spelas av skolan, universiteten, massmedia, organisationerna och inte minst familjerna, där den grundläggande attitydpåverkan äger rum. De långsiktiga riktlinjerna blir orealistiska utan stöd av många andra statliga viljeyttringar och av initiativ och planmässiga insatser av organisationer och enskilda."
2.3. U-landsopinionen och den ekonomiska och sociala situationen
Kunskapen om den svenska u-landsopinionen var fortfarande ganska ofull- ständig. Den hade dock förbättrats avsevärt sedan statsutskottet gjorde sin ovan citerade bedömningen (sid. 11) genom den undersökning som gjordes 1968 av Stig Lindholm och som 1970 publicerats i avhandlingen U—Iands- bilden. Lindholm presenterade åtta generella slutsatser:
El ”allmänna opinionens kunskap om och intresse för u-länder, u-hjälp och när— liggande frågor är låg." Cl ”u-ländema och deras problem uppfattas som avlägsna och endast i ringa ut- sträckning en del av det som i djupare mening angår oss.” El "attityderna till u-länder och u-hjälp präglas av inkonsistens”. Cl ”trots den låga kunskapen och det ringa engagemanget omfattas u-länderna av många med en viss allmän välvilja. Solidaritet med andra människor anses av de flesta vara det viktigaste motivet för u-hjälp.” El ”denna välvilja och solidaritet synes av resultaten mera bygga på en vag allmän känsla av medmänsklighet än på kunskap om och analys av situationen. Man kan därför ställa sig skeptisk till solidaritetens hållbarhet i situationer, där mera kännbara uppoffringar krävs.” El ”kunskapen om u—länder, intresset för och positiviteten till problemen samvarierar med olika bakgrundsvariabler av såväl socioekonomisk som psykologisk karaktär. Intresset och positiviteten ökar kraftigt med stigande kunskap om u-Iandsför- hållanden och u-hjälpsfrågor, men avtar ju mera maktlös man känner sig inför skeendena i världen och den egna livssituationen.” El "yngre människor har i allmänhet en positivare inställning än äldre. Tonåringar (15—19 år) har dock jämsides med personer över 60 år den lägsta kunskapen. Detta drar skolans nuvarande effektivitet som kunskapsförmedlare i u-landsfrågor i tvivelsmål."
Cl ”sammanfattar man intrycken av resultaten från denna undersökning och jämför dem med utbudet av information om u-länder i olika slag av massmedia är kon- trasterna slående. Mycket information finns att hämta men ytterst lite hämtas."
Människans planeringshorisont måste vidgas, betonade Lindholm. Villkoren för att så skulle kunna ske var starkt beroende av medvetande i meningen förmåga att uppfatta sammanhang i omgivningen och hos oss själva, och — inte minst viktigt — vår egen relation till omgivningen. Planeringsho- risonten samvarierade med såväl yttre faktorer, chanserna att agera och inte bara reagera, som med upplevelsen av maktlöshet.
Massmedia, inklusive skolan, tycktes fungera dåligt som spridare av u- landsinforrnation: ”många massmedier sänder infomation, men de är sån- dare utan mottagare.” För Lindholm framstod det som en illusion att hoppas att enbart etermedia och press inom rimlig tid skulle vidga planeringsho- risonten.
Syftet med informationen avgjorde vad som återstod att göra. Ville vi endast:
"på kortast möjliga tid höja u-hjälpens kvalitet — via frivillig insamlingsverksamhet eller genom medborgarnas tysta accepterande av snabbt stigande biståndsanslag — är det sannolikt att vi med hjälp av redan existerande informationskanaier kan väcka ännu några sovande samveten eller söva vaknande protester. Färg-TV ger medlidandet nya dimensioner.
Vill vi sakligt, och utan att vädja till allmosekänslor och allmän välgörenhetsanda, minska sannolikheten för protester mot den u-hjälpspolitik som förs och mot de stigande anslagen, så är vi strax i ett sämre läge.
Vill vi gå ännu ett steg, och med vår information söka skapa en allmän opinion, som inte bara passivt accepterar hjälpens omfattning utan också diskuterar dess mål- sättning och former och söker initiera nya sådana, då befinner vi oss i en krävande situation. Detta är samtidigt, utifrån de grundläggande värderingar jag diskuterat . . ., den enda acceptabla målsättningen för informationsspridandet.
Att stimulera framväxandet av en sådan opinion kan väl hävdas vara ett arbete på lång sikt. Hur lång beror på hur bråttom vi tycker att vi har."
Enligt Lindholm var det ett oeftergivligt krav för all seriöst syftande u- landsinformation att inte lämna mottagarna ”i sticket" vad gäller deras egna möjligheter till handling. Den information som gavs av u-landsin- formatörema fick inte vara sig själv nog utan måste fungera "som ett material för den enskilde att själv gå vidare med. Till sökande av ny information och ny handling.” En central fråga blev:
”vilka konkreta situationer ger möjlighet att sprida information, som — följd av hand— ling enskilt eller kollektivt — kan ge positiv förstärkning med avseende på egen på- verkningsförmåga? Kanske måste vi, samtidigt som vi söker att med bibehållande av perspektiven konkretisera u-landsproblemen, inse att medvetenhet börjar hemma. Att vi måste gå till mycket nära ting för att väcka idén att man överhuvud taget kan påverka förlopp man tidigare betraktat som opåverkbara. Att det gäller att ta sig över en tröskel."
En alternativ strategi för u-landsinfonnation antyddes:
”när våra förfäder slutade klänga i träd fick de händerna fria och skapade civilisationen. Om vi ska kunna förbättra den måste vi klättra ner ur våra träd och få syn på gräs— rötterna.”
);. ”...a-=._ .,
Ur främst Lindholms avhandling, vars betydelse för infomationsplaneringen betonades i fyraårsplanen, drog styrelsen två grundläggande slutsatser:l
”informationsverksamheten måste planeras i ett långsiktigt perspektiv — även en fy- raårsperiod förefaller kort för att uppnå de grundläggande attitydförändringarna. Snabbt verkande insatser bör alltså kompletteras med mycket långsiktiga insatser. t. ex. i skolundervisningen och vuxenutbildningen."
”Den måste engagera mänga krafter i samhället förutom SIDA — för att ge många grupper den känsla av autonomi och egen insats som är väsentlig och for att uppnå integrationseffekten”.
Vårt moraliska engagemang för u-länderna och de fattiga folken berodde, betonade styrelsen, av våra egna sociala och ekonomiska villkor. Det vore orealistiskt att i informationsarbetet inte beakta sambandet mellan ”fortsatta u-landsinsatser och den sociala och ekonomiska utvecklingen i vårt land.” Genom den informationsverksamhet som SIDA:s fyraårsplan ville få till stånd borde göras klart att u-landsinsatserna måste vägas mot inhemska mål, lika väl som att den inrikespolitiska debatten och prioriteringar mellan olika inhemska behov alltid borde ske i beaktande av vårt lands interna- tionella ansvar. Att få människor att förstå sambandet mellan struktur- problemen i våra egna länder och stödet till utvecklingsansträngningarna i de fattiga länderna var ”en av u-landsinformationens viktigaste uppgifter”.
Det utvidgade samarbetet med folkrörelserna borde i hög grad bygga på integrationsprincipen, informationen borde i görligaste mån vara integrerad i meningen att näraliggande inrikespolitiska frågor togs som utgångspunkt. Efter hand som studier och diskussion utvecklades (inom bl. a. studiecir- kelarbetet) kunde man t. ex. ”på ett pedagogiskt lämpligt sätt införa vårt moraliska ansvar för — men också nationella intresse utav — ett internationellt perspektiv på våra inhemska konsumtionsbehov och välfärdsmål”. Infor- mation om förhållandena i andra länder— om kultur och religion, kommunal planering eller skolsystem, djurliv eller natur — kunde stimulera till ökad vidsynthet och internationellt medvetande.
2.4. Folkrörelserna i centrum
Tonvikten i fyraårsplanen lades på ett utvidgat samarbete med löntagaror- ganisationer, studieförbund och andra folkrörelser. Det befintliga bidragssys- temet, introducerat 1968, föreslogs vad gällde löntagarorganisationerna och de av Skolöverstyrelsen godkända Studieförbunden — två kategorier av or- ganisationer som styrelsen ansåg ha ”särskilda förutsättningar att självstän- digt genomföra en informationsinsats som når ut till ett stort antal med- borgare” — bli ersatt av ett nytt generellt bidragssystem. Det nya systemet innebar ”en långt driven delegering till berörda organisationer” mot att de åtog sig ”ett uppdrag att öka sin information om u-länderna och utveck- lingssamarbetet”. Helhjärtade insatser från de fyra största politiskt och/eller fackligt förankrade Studieförbunden (ABF, TBV, Vuxenskolan och Med- borgarskolan) bedömdes vara ”en av de viktigaste förutsättningarna för att statsmakternas intentioner att vidga engagemanget för u-ländernas sak i Sverige skall kunna förverkligas.”
] Lindholm tog avstånd från planen i en artikel i tidskriften Rapport (1971 :9). Hans huvudsak- liga kritik avsåg informa- tionsverksamhetens målsättning, som han fann alltför inriktad på enprocentplanens förank- ring, samt informations- planens synsätt på arbets- fördelningen mellan förtroendevalda — vidare informatörema — och enskilda medlemmar.
Övriga organisationer och folkrörelser borde liksom dittills efter ett an- sökningsförfarande kunna ifrågakomma för bidrag till sin u-landsinforma- tion. Som exempel nämndes de religiösa och ideella organisationerna, hjälp- organisationerna samt kooperationen. Också samarbetet med vissa orga- nisationer, som FN-förbundet, Sveriges ungdomsorganisationers Iandsråd och Folkbildningsförbundet, föreslogs utbyggt. Den strävan till delegering som var grundprincipen för den föreslagna bidragsgivningen, skulle gälla även för det kurs- och seminariearbete m.m. som sedan länge bedrevs i samarbete med dessa organisationer.
Det var av avgörande betydelse, menade styrelsen, att SIDA lät infor- mationen om internationella förhållanden, om u-länder och om utveck- lingsarbete organiseras och kanaliseras enligt de förutsättningar som folk- rörelse-Sverige bjuder. Genom folkrörelsernas studie och informationsverk- samhet kunde en allmän förstärkning och utvidgning av den internationella medvetenheten åstadkommas, som borde få ”epidemiska” konsekvenser med efter hand genomgripande betydelse för vårt samhälle.”
Den starka betoningen av folkrörelsernas roll motiverade styrelsen så- lunda:
”Inom folkrörelserna i vårt land är man klar över att ingen kunskapsförmedling eller opinionspåverkan är effektivare än den som sker just genom organisationer och för— eningsliv. Den som är medlem av en organisation lyssnar i allmänhet särskilt upp- märksamt till den egna gruppens företrädare. Man litar på kamrater och kollegor. som fått förtroendet att företräda ens egna intressen. Man förutsätter också att för- troendemän och -kvinnor skaffar sig nödvändiga kunskaper som underlag för viktiga förhandlingar, styrelsebeslut etc. Själv hinner eller orkar en enskild medlem sällan att efter en ansträngande arbetsdag i fabrik eller på kontor sätta sig in i alla invecklade frågor som kan gälla avtalstolkning, företagsekonomi, kommunal planering eller skat- tepolitik.
Förtroendevalda och funktionärer inom våra folkrörelser har således ett stort ansvar och ett starkt inflytande över informationsurval och opinionsbildning. De påverkar och förmedlar politik och debatt som formar utvecklingen i samhället. De förmedlar information och väcker opinioner som har avgörande betydelse när medlemmar och organisationer går att fatta beslut i olika frågor. De förtroendevalda representerar miljoner människor vilkas åsikter och förslag kommer till uttryck på arbetsplatser, i studiecirklar och föreningsliv. De förtroendevalda förmedlar information och kun- skaper från kongresser, konferenser och avtalsförhandlingar. Opinioner och relationer inom detta ”system” formar vårt ”folkrörelse—Sverige”. Folkrörelsernas ställning, in- flytande och ansvar för utvecklingen i vån land är unik i jämförelse med de flesta andra länder. Vare sig det gäller vuxenundervisning, sociala reformer, avtalsfrågor. miljöfrågor, trafikomläggning, kulturdistribution eller internationella frågor så spelar folkrörelserna en avgörande roll i den svenska demokratin.
Folkrörelsernas inflytande på utvecklingen i Sverige är bl. a. avhängigt de stora organisationernas riksomfattande karaktär och höga medlemstal. När denna ”apparat". bestående av hundratusentals representanter. styrelseledamöter, funktionärer, arbets- platsombud, studieorganisatörer etc. tar itu med en informationsuppgift eller kampanj av något slag, avsätter det oftast resultat som påverkar politiska beslut och utvecklingen i samhället på ett avgörande sätt. Enskilda människor som inte så lätt låter sig påverkas av ”anonyma” reklambroschyrer eller ens vädjanden och information genom radio och TV, kan förmås att engagera sig aktivt i studier och debatt kring frågor som aktualiseras genom personliga kontakter av kamrater och representanter i förenings- livet, på möten, i studiecirklar och ute på arbetsplatserna."
Folkrörelsebetoningen var, konstaterade styrelsen, inte något okontrover- siellt. Det var lätt att finna uttalanden från skilda håll i den pågående sam- hällsdebatten, som ifrågasatte folkrörelsernas roll. Man påminde t. ex. om att var femte vuxen svensk inte hade någon politisk eller facklig anknytning, och man menade att många organisationsmedlemmar inte hyste odelat för- troende för sina förtroendemän. Mot de stora organisationerna satte särskilt ungdomen decentralisering och lokalgemenskap. Folkrörelsebegreppet så- dant det utvecklats i Sverige var för många ”inte liktydigt med den gräs- rotsdemokrati de drömde om”. Sådana invändningar gick, underströk sty- relsen, ”inte att vifta bort för den som har att söka de mest effektiva formerna för att sprida information i u-landsfrågan och väcka engagemang för de fattiga folken.” Men, förklarade styrelsen
”det faktum att det inte finns någon kanal, inkl. folkrörelserna, att med säkerhet nå alla, hindrar inte att man just genom folkrörelserna enligt styrelsens uppfattning når längre än om man väljer någon annan identifierbar målgrupp. Därför bör folk- rörelserna ges prioritet i informationsverksamheten.”
Planen syftade inte bara till att till allt fler människor ge både mer och bättre information utan också till att öka förutsättningarna för kommu- nikation med allmänheten. Folkrörelserna erbjöd former där enskilda män- niskor kunde nås i för dem naturligt sammanhang och där återförening av synpunkter, idéer och förslag till de politiska partierna kunde stimuleras:
”Inte minst syftar den starka betoningen av folkrörelsernas roll — och den decen- tralisering av verksamhet till folkrörelserna som föreslås — till att skapa former där enskilda människor nås i ett för dem naturligt sammanhang, där de har nära till praktiska möjligheter att aktivt medverka och ge sina åsikter tillkänna. Särskilt bör återföringen av synpunkter. idéer och förslag till de politiska partierna kunna stimuleras av den ökade u-landsinformation inom folkrörelserna, som planen avser att få till stånd."
I satsningen på u-landsinformation genom folkrörelserna såg biståndsorganet en angelägen möjlighet att återskapa de intima kontakter som präglat bi- ståndsverksamheten under dess första skede. SIDA:s generaldirektör konsta- terade i sitt tidigare citerade svar på RRV:s ifrågasättande av beslutet att välja folkrörelserna som huvudkanal för u-landsinfomiationsverksamheten:
”Det var folkrörelserna och de stora organisationerna som på 50-talet tog initiativet till det svenska engagemanget i bistånd till u-länderna. När staten övertog ansvaret för och finansieringen av verksamheten knöts ett 60-tal representanter för folkrö- relserna till ett rådgivande organ inom den nybildade Nämnden för internationellt bistånd. Inom SIDA har styrelsen, ehuru med begränsat antal ledamöter, fyllt funk- tionen att vara ett forum för kontakt med folkrörelseengagemanget i u-landsfrågan. Styrelsen har emellertid själv under senare år känt ett växande behov att i takt med biståndets tillväxt under enprocentplanen bygga ut kontaktnätet med folkrörelserna. Den har också uppfattat såväl uttalanden i propositioner som de årliga riksdagsde- batterna kring Sveriges deltagande i utvecklingssamarbetet som uppmaningar till en klarare prioritering av folkrörelserna som samarbetspartner i u-landsinformationen.”
De enskilda organisationernas andel av informationsanslaget skulle enligt fyraårsplanen växa snabbt, från 1/ 3 till 2/ 3. Vid periodens slut skulle ”folk- rörelse-posten”, inklusive medel för samarbete med Svenska FN-förbundet, Sveriges ungdomsorganisationers landsråd SUL, Folkbildningsförbundet
m.fl. organisationer, uppgå till 9 milj. kr av totalt 13 milj. kr. Följande diagram visar den föreslagna utvecklingen av den relativa för- delningen mellan olika delposter:
1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1. Rapport
2. Basinformation
3. Skolväsendet 4. Högre UoF
5. Enskilda org
6. Massmedia
7. Rekrytinfo 8. Undersökningar
FigurZ-I Fyraårsplanens 2.5 SIDA:s egen informationsverksamhet kostnader fördelade på
olika verksamhets renar . . . . . . . . (%). g Vid srdan av satsnrngen på de enskrlda organrsattonerna forutsågs en kraftig
utvidgning av materialproduktionen dvs. trycksaker, bildarkiv, film 1 m. m. Vidare föreslog styrelsen ökade resurser för bl. a. informationen till skolväsendet och kontakter med massmedia.
Medlen för materialproduktion föreslogs bli i det närmaste fördubblade redan påföljande budgetår (1972/ 73) för att sedan stiga i långsammare takt, till 1,8 milj. kr 1974/ 75. Den föreslagna ökningen för 1972/ 73 skulle i första hand möjliggöra kraftigt ökade upplagor av olika trycksaker. För planpe- riodens sista båda är beräknades ökade medel för filmproduktion.
Inom skolväsendet föreslogs en fortsättning och utvidgning av det in- » formationsprogram, som sedan några år främst tagit sikte på lärarutbildning, i första hand fortbildning av redan verksamma lärare men också grund- utbildning av nya lärare. Programmet föreslogs i fortsättningen även beröra förskolan och utbildningen av förskolelärare. En annan prioritet inom pro- grammet var läromedelsproduktionen, där olika stödåtgärder gentemot de professionella producenterna borde vidtas-, bl. a. föreslogs ett särskilt sti- pendieprogram för läromedelsförfattare. På skolområdet där samarbete ägde rum med Skolöverstyrelsen, hade en samverkansgrupp mellan de båda äm-
_. ___—;w—J. u,"- __-._-._ , ,.
betsverken bildats i maj 1971. Medelstilldelningen föreslogs i det närmaste fördubblad under fyraårsperioden, från 240000 kr till 450000 kr.
Också på forskningens och den högre utbildningens område föreslogs ök- ningar. Det stipendieprogram för social forskning, som startats under 1970/71, föreslogs fördubblat under 1972/73. Under förutsättning att en utvärdering av verksamheten gav positivt resultat, borde en ytterligare, be- tydande utvidgning av programmet övervägas från budgetåret 1973/ 74; i avvaktan på den sittande forskningsutredningens slutsatser framlades dock inga konkreta förslag på den punkten. Som ett nytt inslag i verksamheten föreslogs inbjudan av kvalificerade föreläsare i utvecklingsfrågor, främst från u-ländema, i samarbete med universiteten; som ett annat startandet av en skriftserie där forskningsresultat presenteras. Kostnaderna beräknades stiga från 130000 kr till 450000 kr.
Vad gällde massmedia borde prioritet ges åt en utvidgad service åt press, radio och TV, vilkas behov av daglig information växte i takt med biståndet. I övrigt föreslogs en ökning av verksamheten främst vad gällde fortbildning av journalisterna. Stipendieprogrammet för författare, journalister och film- skapare, som genomfördes för tredje året, beräknades böra utvidgas från budgetåret 1973/ 74. 630 000 kr skulle erfordras 1974/75, jämfört med 360000 kr under inledningsåret 1971/72.
Tidskriften Rapportfrän SIDA, vars första nummer kom ut i januari 1970, skulle bli avgiftsbelagd senast från den 1 januari 1972. Likväl förutsattes förstärkt medelstilldelning om kvalitetsnivån skulle kunna hållas och höjas. Nettokostnadema beräknades öka från 250000 kr till 400000 kr.
Sambandet mellan u-landsinformation och rekrytering för u-landstjänst- göring hade betonats av såväl statsråd som statsutskott. Under 1971 hade SIDA startat försöksverksamhet med rekryteringsfrämjande information främst i form av allmäninforrnativa inslag i SIDA:s rekryteringsanslag. För sådana specifika rekryteringsfrämjande ändamål beräknades mindre belopp (120000 kr för 1974/75).
Särskilda medel beräknades slutligen för arbete med mälprecisering, me- todutveckling och attitydforskning samt för utvärdering av olika informations- åtgärder och Opinionsundersökningar. I varje informationsprojekt av någon betydelse borde utvärdering ingå.
Tonvikten i informationsplanen hade lagts på ett utvidgat samarbete med folkrörelser och enskilda organisationer, men planen byggde också på sam- verkan med myndigheter och institutioner, utländska såväl som svenska. Ett stort nätverk av relationer var nödvändigt för att informationen i u-lands— frågor skulle nå längre ut i samhället än vad hittills varit fallet.
Samarbetet på utbildningsområdet berörde t. ex. inte endast Skolöver- styrelsen utan även länsskolnämnder, lärarhögskolor, Universitetskansler— ämbetet, universiteten och högskolorna, lärarnas fackliga organisationer, institutioner som bibliotek, arkiv och muséer, förlag. samt Riksutställningar, Riksteatern och Rikskoncerter och Filmcentrum. Vad gällde massmedia hade inforrnationsbyrån utvecklat samarbete med Sveriges Radio och TRU-kommittén genom medverkan i olika projekt. Sti- pendier till författare, journalister och filmskapare utdelades efter samråd med representanter för Sveriges författarfond, Svenska journalistförbundet och Publicistklubben samt Föreningen filmregissörer. Kontakter har tagits
med förbundspressens samarbetsorganisation och fortbildningskurser för journalister hade anordnats i samarbete med Pressinstitutet.
En annan kategori av betydelse var institut och liknande med interna- tionell inriktning. Samarbete förekom redan med såväl Utrikespolitiska in- stitutet, som Nordiska afrikainstitutet, Latinamerikainstitutet och Nordiska asieninstitutet samt Hammarskjöldstiftelsen. De tre regionala institutens verksamhetsområde låg SIDA så nära att det gällde att komma. överens om en arbetsfördelning, så att onödigt dubbelarbete undveks. Mest om- fattande var samarbetet med Nordiska afrikainstitutet.
Organen för FN-information var ytterligare en kategori av betydelse. Re- gering och riksdag hade i olika sammanhang betonat det önskvärda i ett nära samarbete om det internationella utvecklingssamarbetet mellan SIDA och Svenska FN-förbundet, med vilket en betydande samverkan vuxit fram redan före SIDA:s tillkomst. SIDA borde, enligt fyraårsplanen, ”i växande utsträckning utnyttja FN-förbundets kapacitet som serviceorgan vad gällde produktion och distribution av material för skola och föreningsliv”. Därmed skulle också. förbundets resurser förstärkas. Svenska Unescorådet utgjorde den förbindelsekommitté med FN-organ, som SIDA samarbetade närmast med. Tillsammans hade man genomfört utställningar. kurser och mate- rialproduktion med sikte på främst skolan. Kontakt hölls också med svenska FAO-, ILO- och Unicefkommittéerna.
Samarbetet med informationsenheterna vid biståndsmyndighetema i Dan- mark, Norge och Finland växte stadigt i omfattning. Samråd ägde rum avseende ställningstaganden i inforrnationsärenden inom FN, erfarenheter utbyttes i olika frågor och gemensamt genomfördes journalistkurser, u-lands- seminarier m.m.
Direkt samarbete med de internationella organisationernas informations- enheter hade förekommit vid olika tillfällen. Att uppställa generella regler för när SIDA finansiellt skulle medverka i internationella projekt lät sig knappast göra. Allmänt kunde sägas att tillfällen till samarrangemang och samproduktioner med internationella organisationer, framför allt inom FN— familjen, borde tillvaratas.
För SIDA:s informationsbyrå innebar fyraårsplanen kraftiga ökningar av arbetsuppgifterna om än inte i en omfattning som motsvarade kostnads- planen. Betydande förstärkningar av informationspersonalen bedömdes nöd- vändiga trots att decentralisering och delegering till olika organisationer var planens genomgående drag. Några organisatoriska förändringar var inte ome- delbart aktuella.
Fr. o. m. 1969/ 70 tillämpade informationsbyrån en indelning av verksam- heten som var en kombination av de viktigaste huvudmottagarna (skol- väsendet, massmedia och enskilda organisationer) och typerna av informa- tionsmaterial (Rapport från SIDA och materialproduktion). Informations- byråns planeringsarbete bedrevs till stor del efter denna gruppering av verk- samheten, som också präglade byråns organisation.
Det angelägna i att informationsbyrån förblev inplacerad som en stabs- enhet direkt under verkschefen betonades i planen.
Biståndskontoren ansågs ha en viktig roll att spela för att SIDA skulle kunna leva upp till målsättningen att ge u-landscentrerad information. En tjänst vid varje biståndskontor borde avdelas för informationsuppgifter.
__ ... m;”.t__.w__,. _qt
För SIDA:s kontakter med allmänheten krävdes ändamålsenliga lokaler, för permanent utställningsverksamhet, föreläsningar och diskussioner, film- förevisningar etc. Eventuellt skulle också en särskild kursgård komma att erfordras för den kraftiga ökningen av kursverksamheten i organisationernas egen regi.
I den mån SIDA som ämbetsverk av gemene man uppfattades som "otill- gängligt, byråkratiskt krångligt och svårt att påverka” borde ”inte bara in- trycket motarbetas utan själva förutsättningarna för ett sådant intryck undan- röjas".
2.6. Fyraårsplanens mottagande
Regerngen fann (prop. 1972zl) att SIDA:s fyraårsplan ”till stor del ligger i linje med de tidigare av riksdag och regering angivna riktlinjerna för vidgad information kring u-ländernas problem”. Därtill underströks ”vikten av att verksamheten gavs en u-landscentrerad inriktning”. Informationen kring svenska biståndsinsatser borde ”sätta dessa i sammanhang med de avgö- rande utvecklingsansträngningar som görs av u-länderna själva”. SIDA:s vida tolkning av sitt infonnationsuppdrag, grundat på det ovan citerade utlåtandet av 1968 års statsutskott, bekräftades.
Beträffande löntagarorganisationerna och övriga folkrörelser anförde ut- rikesnrinistem följande:
"I prop. 197111 (bil. 5 s. 47) anfördes att SIDA bör ge löntagarorganisationer och andra folkrörelser hög prioritet vid val av informationskanaler. Myndigheten föreslår i enlighet härmed ett kraftigt utvidgat samarbete med de politiskt och fackligt för— ankrade studieförbunden. Jag utgår från att dessa organisationer tillförsäkras stor självständighet vid användningen av tilldelade medel.
Genom folkrörelseorganisationernas dominerande roll i fråga om opinionsbildning och vuxenutbildning öppnas möjligheter att engagera stora medborgargrupper som u-landsinformationen hittills inte kunnat nå ut till. Det är väsentligt att detta samarbete med folkrörelseorganisationerna leder till en fastare förankring av utvecklingssam- arbetets principer hos allmänheten. Endast genom ett brett folkligt stöd kan vår in- ternationella solidaritetspolitik ges stadga och kontinuitet."
För budgetåret 1972/ 73 var utrikesministern ”beredd att föreslå en kraftigt ökad medelsanvisning för bidrag till enskilda organisationer.” Beloppet tre- dubblades i det närmaste jämfört med det innevarande budgetåret och be- räknades till 1,9 milj. kr. Styrelsen hade dock begärt 3,1 milj. kr för bi- dragsgivningen. För informationsverksamheten som helhet föreslogs 4,25 milj. kr, en ökning med 1,5 milj. kr (54,5 %) i jämförelse med anslaget för 1971/ 72. Styrelsen hade begärt 6,5 milj. kr. Fyraårsplanen fick regeringens välsignelse, med betoning av u-landscentreringen och folkrörelsernas centrala roll i förankringen hos allmänheten av utvecklingssamarbetets principer, men verksamheten skulle expandera i något långsammare takt än vad sty- relsen föreslagit i sin ambitiösa plan.
1 utrikesutskottets betänkande (1972 nr 6), vari konstaterades att stats- verkspropositionen utgick ifrån att det framför allt var bidragen till enskilda organisationer som kommer att öka i SIDA:s framtida informationsverk-
2 För en redovisning av sådan kritik se Anders Stymnes och Stig Lind— holms Bidrag ti/l u-in/or- mation. Erfarenheter från några enskilda organisa- tioners projekt (1974).
3I bil. 6—8 redovisas bidragen sedan 1971/72 till löntagarorganisationer och studieförbund resp. övriga organisationer samt samarbetet med paraplyorganisationer och liknande.
samhet, betonades vikten av att den statliga fördelningen till folkrörelserna gjordes av SIDA i nära samråd med organisationerna i fråga. Utskottet sade sig vidare utgå ifrån att ”ingen organisation som har möjlighet och intresse att bedriva informationsverksamhet i princip kommer att vara utesluten från bidragsgivningen.” Slutligen underströk utskottet vikten av att SIDA tillsammans med de mottagande organisationerna utarbetade former för vär- dering av de resultat som uppnåddes inom informationsverksamheten.
Utskottet tillstyrkte utrikesministerns beräkning av medelsbehoven för 1972/ 73. Beloppet för bidrag till de enskilda organisationerna ”torde enligt vad utskottet erfarit vara väl avpassat i förhållande till de planerade in- formationsaktiviteterna hos Studieförbunden och de större organisationer- na.” På grundval av erfarenheterna borde regeringen ”framgent kunna ta ställning till frågan om en uppräkning av informationsanslaget.” Utlåtandet präglades av en återhållsammare syn på den framtida anslagsutvecklingen än SIDA:s fyraårsplan.
Utskottets ledamöter var dock inte eniga. Reservanterna (c, fp) fann det angeläget att SIDA:s informationsplan genomfördes i obeskuret skick. Vida- re fordrade man att den generella bidragsformen”utvidgas till att omfatta jordbrukarnas fackliga organisation, Lantbrukarnas riksförbund.”
Fyraårsplanen mottogs på det hela taget väl av de enskilda organisatio— nerna, även om kritik förekom mot att Studieförbunden givits en så do- minerande ställning.2 Efter en serie överläggningar kunde styrelsen i juni 1972 fördela bidragsbeloppen på tre kategorier av organisationer — studie- förbund, löntagarorganisationer och övriga — samt fastställa fördelningen mellan de tio Studieförbunden och de fem berörda löntagarorganisationerna i enlighet med förslag som utarbetats av Folkbildningsförbundets styrelse resp. i samråd med de berörda löntagarorganisationerna. Riktlinjer för bi- dragsgivningen till övriga organisationer, vilka liksom tidigare skulle ske efter ansökningsförfarande och avse konkreta informationsprojekt, fastställ- des sedan representanter för ett 50-tal organisationer haft tillfälle att yttra sig. För samarbete med Svenska FN-förbundet, SUL, Folkbildningsförbun- det och andra organisationer fanns dessutom särskilda medel avsatta.3
U-landsinformationsverksamheten hade givits de former, som den i allt väsentligt fortfarande har. 1970-talets mycket snabba expansion hade fått en fast grund.
2.7. Kritik av fyraårsplanen
Under första halvåret 1972 företog Riksrevisionsverket (RRV) en granskning av SIDA:s informationsverksamhet (Granskning av SIDA:s informations- verksamhet, revisionsrapport per 1972-06-28). Själva fyraårsplanen var det egentliga föremålet för revisionen. Syftet med revisionsprojektet formule- rades sålunda:
"Bedömning av huruvida fyraårsplanen kan anses uppfylla rimliga krav på målsättning och planering för genomförande och kontroll av informationsverksamheten, dvs. om argumenten för den verksamhet som föreslås är tillräckligt starka och väl underbyggda och att framtidsplanerna åskådliggörs på ett tillfredsställande sätt.”
.,r—U-m-Awq-s amt—..,
RRV:s helhetsintryck av planen förklarades vara positivt bl. a. vad gällde ”de många uppslagen för en vidgad information som t. ex. principen om förstärkt samarbete med vidareinformatörer.” Rapporten innehöll dock all- varliga, kritiska synpunkter vilka sammanfattades sålunda:
]. Fyraårsplanen är mer en kostnadsbudget än en egentlig plan. Ökad betoning bör läggas på planeringen.
2. Hittills vunna erfarenheter av informationsverksamheten förefaller inte ha ut- nytLjats i tillräcklig utsträckning. Problem och mål bör ytterligare preciseras. Mågruppsindelning bör ske av slutliga mottagare av informationen. Uttalade effektförväntningar saknas. Argumenten för föreslagna åtgärder 'är i en del fall svagt underbyggda. Resultatuppföljningen bör ägnas ökat intresse.
SFS/'är!”
Följande konkreta åtgärder rekommenderas för den fortsatta styrningen av infornrationsverksamheten genom en rullande långsiktig planering:
El noggrannare problemformulering och måldiskussion El insatserna bör motiveras utifrån slutliga mottagare av information El precisering av effektförväntningar för olika insatser El resultaten av gjorda insatser skall följas upp El redovisningen bör följa programstrukturen i stället för de olika resursslagen.
Ett förslag till programindelning med målgrupperna som indelningsgrund presenterades.
Fyraårsplanen kunde enligt RRV ”inte ses som en plan i egentlig mening om man med en sådan avser en på motiv, syften och effektförväntningar grundad systematisk bedömning av alternativa handlingsvägar.” Mot den bakgrunden syntes fyraårsplanens förslag till verksamhet inte vara tillfreds- ställande underbyggd.
Planen kunde närmast karakteriseras som en resursbudget, en admini- strativ redovisning av hur anslaget avses fördelas. Endast i betydelsen kost- nadsbudget kunde planen kallas långsiktig, då några andra långsiktiga be- stämningar inte gjordes. I brist på uttalade effektförväntningar budgeterades endast kostnaderna och inte prestationerna. Uppföljningssidan behandlades ytterst summariskt i planen.
Som förklaring till att SIDA dröjt så länge med att lägga fram en plan för vidgad information hade informationsbyrån (INFO) anfört att tillräckligt underlag saknades för långsiktig planering. Mot informationsbyråns utta- landen kunde, menade RRV, följande invändas:
"INFO har bedrivit informationsverksamhet i fem år. Dessutom har informations- verksamhet bedrivits av SIDA:s föregångare sedan mitten på 1950-talet. Under denna tid har INFO haft fiera tillfällen att i samband med anslagsframställningen redovisa vilka resultat man nått eller vad man presterat.
Någon resultatinriktad sammanställning synes dock hittills inte ha presenterats. I några fall ges uppgifter om vad som producerats (utlånade böcker, trycksaker och upplaga, filmer, utställningar, föreläsningar och åhörare, besök, förfrågningar, kurser och deltagare m. m.). Några försök att belysa denna produktions eventuella effekter på olika målgrupper har emellertid inte redovisats. Det är således inte så mycket att erfarenheter saknas som att dessa erfarenheter inte har utnyttjats och systemati- serats av INFO. Under INFO:s femåriga verksamhet har t. ex. inte några mera om-
fattande undersökningar om del- och sluteffekter veterligen gjorts. Vidare talas om att informationsverksamhet kräver snabb anpassning till nya förhållanden, vilket bru— kar vara ett vanligt argument/ör långsiktsplanering — inte mot. Vad slutligen beträffar ett noga inrutat schemas nackdelar och en rullande planerings förtjänster kan sägas. att det inte är inrutningen eller rullningen som bestämmer flexibiliteten utan schemats och planens kvalitet. Skälet till långsiktsplanens försening är således snarare att INFO inte avsatt tillräckliga resurser för planeringsändamål.
Den framlagda fyraårsplanen avviker inte mycket från detta mönster. Avsaknaden av en måldiskussion har redan berörts och vad avser redovisningen av hittills nådda resultat, har INFO presenterat en sammanställning av dessa i en 70-sidig bilaga till fyraårsplanen.
. . . alla uppgifter rör vad som producerats och knappast någonting vad som uppnåtts av effekter på mottagarna.”
Huvuddelen av informationsbyråns verksamhet hade, enligt RRV:s förme- nande, kommit att bli passiv i meningen att byrån försökt tillgodose en alltmer ökande efterfrågan. Då denna till största delen kom från organi- sationer och institutioner hade också huvuddelen av verksamheten kommit att rikta sig till vidareinformatörer och opinionsbildare av olika slag (lärare, folkbildare, journalister etc.), s.k. indirekt information.
Denna passiva och indirekta attityd till informationsverksamheten, till stor del uppbyggd på bidragsgivning, återspeglades också i informations- byråns sätt att redovisa anslagsframställningar och prestationer. Utnyttjandet av vidareinformatörer var ett medel och inte ett mål, men kunde, menade RRV, ”genom INFO:s verksamhetsinriktning ha blivit mer eller mindre ett självändamål.” De slutliga mottagarna borde, betonade RRV, vara ut- gångspunkten för planeringen.
RRV efterlyste analyser av folkrörelsernas möjligheter att bedriva u-lands- information, mot bakgrund av de planerade mycket omfattande ökningar av bicragen till dessa. Satsningen på folkrörelserna ansågs av SIDA vara den enda möjligheten att nå ut till allt fler människor, något som mycket väl kunde vara riktigt men som enligt RRV knappast kunde anses vara styrkt och dokumenterat i och med fyraårsplanens allmänna beskrivningar.
Sammanfattningsvis kunde, menade RRV, sägas:
”att någon redovisning av vilka analyser angående folkrörelsernas förutsättningar att bedriva u-landsinformation, vilka alternativa möjligheter som står till buds samt efter vilka förutsättningar de olika anslagsförslagen grundar sig inte presenteras i planen Denna kritik gäller i stort sett även övriga aktivitetsförslag.”
Orsakerna till de redovisade bristerna var, menade RRV, att genomarbetad problemformulering saknades. Ansatser till problemformulering (t. ex. Lind- holms avhandling) och motiv för en vidgad information (bl. a. I %-planen) fanns i planen, ”men de analytiska delarna hängde inte samman.” RRV:s bedömning av fyraårsplanen som strategi för den fortsatta informations- verksamheten ”gav vid handen att ett bättre utnyttjande av vunna erfa- renheter, direktiv och tillgängliga undersökningar avsevärt skulle kunna förbättra problemformuleringen och måldiskussionen, varur sedan en mål/nredelsstruktur mer systematiskt skulle kunna härledas.”
RRV fann fyraårsplanens diskussion om det biståndscentrerade och det u-landscentrerade målet förenklad. Det var, menade RRV, ”en viss skillnad mellan att å ena sidan försöka öka förståelsen och skapa positiva attityder till den svenska u-hjälpen och å andra sidan försöka öka kunskapen om u-ländernas situation.” Informationsbyråns antagande om att det här inte skulle behöva föreligga någon motsättning var därför en stark förenkling både vad avser möjligheter till och önskvärdheten av kunskaps- och at- titydförändringar. Det var heller inte ”helt givet att kunskapshöjande ef- fekter, hur stora de må vara, leder till ökad förståelse och positiva attityder till u-hjälp.”
I sitt redan ovan citerade svar på RRV:s rapport uttryckte generaldirek- tören ”SIDA:s tillfredsställelse över detta bidrag till det fortsatta utveck- lingsarbetet rörande SIDA:s informationsverksamhet, framför allt vad avser strategisk planering och resultatvärdering.” SIDA instämde ”i mycket av det som i rapporten anförts om svagheter i SIDA:s planering av informa- tionsverksamheten, och en översyn av byråns planering och organisation hade inletts, omfattande problemforrnuleringar, målgruppsbestämning, mål, planeringssystem, riktlinjer för utvärdering av informationsprojekt, redo- visningssystem, organisationsform och insatsgrupper samt modeller för mål- grupporienterade program.”
På vissa punkter, menade generaldirektören, syntes dock ”kritiken bero på att författaren anlagt ett betraktelsesätt som inte tillräckligt beaktat de politiska förutsättningar som gäller för Sveriges medverkan i utvecklings- samarbetet.” Särskilt gällde detta RRV:s kritik av analysen bakom sats- ningen på folkrörelserna. Prioriteringen av folkrörelserna hade ”ingått i stats- makternas direktiv för planeringsarbetet” och inriktningen kunde ”beteck- nas som baserad på ett politiskt mål. Direktivet hade sitt utsprung i det
svenska utvecklingssamarbetets historia, i vilken folkrörelserna och de stora organisationerna var initiativtagarna, och styrelsen hade under senare år ”känt ett växande behov av att i takt med biståndets tillväxt under en- procentplanen bygga ut kontaktnätet med folkrörelserna.” Skulle fakta visa att det politiska målet inte var välgrundat var det ”SIDA:s uppgift att genom information till de politiska beslutsfattarna söka utverka ändrade direktiv.”
Satsningen på folkrörelserna hade samband med RRV:s diskussion om SIDA:s målgruppsredovisning, ett centralt problemområde för SIDA:s fort- satta planeringsarbete. Generaldirektören ville betona att man alltid nått allmänheten främst genom vidareinformatörer — förtroendevalda och funk- tionärer, lärare, journalister etc. - och inte direkt.
”För SIDA liksom för dess föregångare har det hela tiden varit en given utgångspunkt att söka nå allmänheten främst via vidareinformatörer och inte direkt. Uppenbarligen har terminologien i fyraårsplanen på detta område varit oprecis . . . Det sägs i rapporten att målgruppsredovisningen bör vara knuten till de slutliga informationsmottagarna snarare än till vissa intresseorganisationer. Självfallet är, exempelvis, såsom påpekas i rapporten, eleverna målgruppen när det gäller informationsspridning inom skol- väsendet. På samma sätt är det för SIDA i princip medlemmarna inom olika or- ganisationer och rörelser som är den slutliga målgruppen när SIDA talar om en till folkrörelserna riktad information. Men lika litet som SIDA anser det lämpligt och ekonomiskt försvarligt att alltid vända sig direkt till eleverna utan koncentrerar sig på att nå i första hand lärarutbildare och läromedelsframställare och i andra hand lärare i deras egenskap av vidareinformatörer inom skolväsendet, lika främmande vore det för SIDA att lägga upp sin information som ett slags direktkontakt med åtskilliga miljoner medlemmar i folkrörelserna.
När SIDA strävar att nå de förtroendevalda och funktionärerna inom organisa- tionerna är det för att dessa i realiteten representerar en kanal — och den som SIDA bedömer som mest effektiv — för information till sina respektive medlemmar; för övrigt också till personer som inte 'är medlemmar men som organisationerna söker intressera för sin verksamhet. Härtill kommer att de även betraktade som en målgrupp i sig måste tillmätas största betydelse. Enbart inom LO, som av SIDA föreslagits bli prioriterad inom informationsverksamheten, kan de förtroendevalda och funk- tionärerna uppskattas till ca 150 000. Att SIDA sedan talar om samarbetspartner sna— rare än målgrupp är ett uttryck för den uppfattning SIDA har om hur informationen skall genomföras. Statlig information kan inte vara en enkelriktad handling utan måste ske i samverkan mellan den informerande myndigheten och olika medintres— senter.”
:-——- -—- —wm>wm——Åw. -_- .- _ .- 4-4
3. Huvuddragen i informationsverksamhetens utveckling sedan 1972
3.1. Inledning
Informationsverksamheten har vuxit mycket snabbt sedan 1972 — om än långsammare än vad SIDA föreslog i fyraårsplanen. Expansionen har i allt väsentligt följt fyraårsplanens riktlinjer. Folkrörelser och övriga organisa- tioner har sålunda kommit att spela en allt viktigare roll. Ca 70 % av anslaget — som för 1977/78 uppgår till 15,67 milj. kr — utgår idag som bidrag till organisationerna eller utnyttjas för samarbete med dessa. Bredden i orga- nisationernas engagemang har varit betydande. Under 1976/ 77 fick hund- ratalet organisationer bidrag efter ansökan. Också SIDA:s egen informa- tionsverksamhet har fått en betydligt större omfattning - och blivit mera mångfasetterad.
Övergripande planering, målformuleringar och utvärderingar har ägnats ständig uppmärksamhet om än inte stått i centrum för SIDA:s intresse. Formerna för verksamheten fanns i allt väsentligt redan 1972, då också bidragssystemet fick sin konkreta utformning, och informationsbyråns kraf- ter har främst ägnats åt att klara expansionen inom dessa — som man funnit utgöra en god grund för verksamheten. Fyraårsplanen har inte följts av andra mera omfattande planeringsdokument, men två nya planeringsin— strument har utvecklats — (områdes— och arbetsprogram). De har dock hu- vudsakligen en operativ karaktär.
I det följande skall huvuddragen i de senaste fem årens utveckling re- dovisas med tonvikt på anslagsutveckling och fördelning på verksamhets- former. Dessutom behandlas framväxten av informationsberedningen och andra organisatoriska förändringar, riksdagsrevisoremas kritik av informa- tionsverksamheten i granskningspromemorian. Samhällsinformation (nr 1. 1976) samt opinionsutvecklingen och några andra länders informationsverk- samhet. Innehållet i folkrörelsernas och SIDA:s egen verksamhet behandlas i kapitlen 4 och 5.
3.2. Anslagsutvecklingen 1972/ 73—1977/ 78
Anslagsutvecklingen sedan 1972 kan grovt indelas i två faser, en mycket snabb omfattande perioden 1972/ 73—1975/ 76 och en mera konsoliderande. Den snabba ökningstakten under den första fasen sammanhänger främst
Tabell 3.1 Anslagsutvecklingen under 1970-talet” (milj kr)
Verksamhetsområde 70/71 71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77'7 77/78"
Enskilda organisationer
bidrag 0,5 0,6 2,1 4,0 6,0 8,0 9,0 10,0 övrigt samarbete 0,2 0,3 0,3 0,8 1,1 08 0,8 0,8 Samarbete med utbildnings-
väsendet (fr.o.m. 1975/76 med universiteten)d 0,3 0,4 0,3 0,5 0,7 0,7 0,9 1,0 Samarbete med massmedia 0,2 0,4 0,4 0,5 0,8 0,8 0,9 1,0 Upplysningstjänst (inkl. U-Forum) — 0,1 — 0,2 0,2 0,3 0,4 0,5 Rapport från SIDA (tidskriften) 0,3 0,3 0,4 0,3 0,4 0,4 0,4 0,6 Bibliotek — — — 0,1 0,1 0,1 0,1 — Materialproduktion 0,7 0,7 0,6 0,7 1,0 0,8 1,0 1,2 Planering och _ undersökningar 0,2 — 0,1 0,1 0,2 0,3 0,4 0,4 Ovrigt 0,2 — 0,1 0,1 0,2 0,5 0,5 0,3
Summa 2,5 2,8 4,3 7,3 10,8 12,8 14,3 15,7 Begärt av SIDA 1,7 4,0 6,5 11,1 12,2 14,0 16,0 17,5
”Endast uppdelningen på bidrag till enskilda organisationer och SIDA:s egen informationsverksamhet, inklusive samarbete med enskilda organisationer, given i regeringsbrevet. ”Preliminära siffror före det definitiva bokslutet.
( Informationsbyråns budget. "Stipendieprogram forskare m. m., vilket finansierades inom denna budgetpost har från 1976/77 övertagits av SAREC.
med att medelstilldelningen för bidrag till enskilda organisationer mång- dubblades från 0,6 mkr 1971/72 till 8,0 mkr 1975/76. Genom höjningen till 8 mkr hade, menade biståndsministern i 1975 års statsverksproposition, bidragen ”nått en nivå som med mindre ökningar var försvarlig också i ett längre perspektiv.” Utrikesutskottet hade ingen invändning mot denna uppfattning och i 1976 års budgetproposition (prop. 1975/76:100) upprepade biståndsministern vad hon tidigare hade anfört. För budgetåret 1976/77 beräknades 9 mkr i bidrag till de enskilda organisationerna, en nominell ökning på 12,5 %. Samma synsätt präglar 1977 års budgetproposition (prop. 1976/77:100).
Vad gällde SIDA:s egen informationsverksamhet intog statsmakterna en mera återhållsam attityd redan 1974.
Biståndsministem konstaterade att ”medan bidragsgivningen till lönta- garorganisationer, studieförbund och andra folkrörelser utvecklats långsam- mare än vad som förutsågs i fyraårsplanen har informationsverksamheten genom SIDA utvidgats snabbare än vad som ansågs möjligt”, och anförde:
”SIDA:s egen produktion av informationsmaterial har nu nått en betydande om- fattning. Redan under innevarande budgetår disponerar SIDA för sin informations- verksamhet ungefär lika mycket som hela världsbanksgruppen och långt mer än UNDP. Även inom i stort oförändrade anslag ges kontinuerligt utrymme för en betydande nyproduktion av material. Eftersom avsikten är att bridragsmottagande folkrörelseorganisationer i stor utsträckning skall producera och sprida egen infor- mation minskas kraven på SIDA när de direkta bidragen till folkrörelserna ökar.
. .— MW (.:-u—
Mot denna bakgrund anser jag att ökningen av medelanvisningen för SIDA:s in- formatonsverksamhet kan begränsas.”
Medlen för SIDA:s egen informationsverksamhet ökades dock med 0,75 mkr, med hänsyn till KARIBU-projektets medelsbehov.
Tabellen ovan ger en översiktlig bild av anslagsutvecklingen fördelad på de huvudsakliga verksamhetsområdena.
3.3. Beredningen för u-landsinformation
Stödettill folkrörelserna har ända sedan SIDA:s första bidragssystem infördes (1968) fördelats i nära samarbete med organisationerna. En särskild råd- givande grupp med företrädare för Svenska FN-förbundet, Folkbildnings- förbundet, Sveriges ungdomsorganisationers landsråd, Sveriges kristna ungdomsråd och Skolöverstyrelsen skapade redan i slutet av 1960-talet.1 I syfte att fördjupa samarbetet inrättade regeringen 1973 en beredning för u-landsinformation (informationsberedningen).
Sedan våren 1976 förekommer dessutom av SIDA arrangerade s. k ”kon- taktkonferenser” med de enskilda organisationerna. Under 1976/ 77 disku- terades SIDA:s bidragssystem, service och informationsverksamhet vid så- dana konferenser.
Informationsberedningen, som förutskickades i statsverkspropositionen för 1973/74 (prop. 1973zl, bil. 5), tillkom genom beslut av Kungl. Maj:t i juni 1973 ”i syfte att förstärka informationsverksamheten avseende u-lands— och biståndsfrågor.”2 Kungl. Maj:t förordnade ”att för rådgivning avseende inriktning och utformning av den offentliga informationsverksamheten av- seende u-lands- och biståndsfrågor samt för biträde vid fördelningen av statliga medel till folkrörelser, studieförbund och enskilda organisationer för information om u-ländernas situation skall tills vidare finnas en råd- givande beredning, beredningen för u-Iandsinformation. ”
Enligt föreskrifterna skall beredningen bl.a:
— ”avge förslag till Kungl. Maj:t om användningen och fördelningen av statsmedel anvisade under riksstatens tredje huvudtitel för information om u—Iänderna och biståndsverksamheten.” — ”avge förslag till Kungl. Maj:t om fördelningen av statsmedel som enligt riksdagens beslut skall ställas till folkrörelsernas, studieförbundens och övriga, enskilda or- ganisationers förfogande för information om u-ländernas situation, biståndsfrågor och internationellt utvecklingsarbete." —”i den utsträckning som den finner lämpligt, samarbeta med myndigheter i andra
länder och med mellanfolkliga organisationer i syfte att ta del av deras erfarenheter och kunskaper avseende information om u-landsproblem.”
Beredningen är ”oförhindrad att lämna förslag om inriktning och utformning av den offentliga informationsverksamheten rörande u-lands- och bistånds- frågor.”
Beredningen skulle enligt statsverkspropositionen bestå av ”bl.a repre- sentanter för de stora folkrörelserna, de fackligt och politiskt förankrade Studieförbunden samt UD:s u-avdelning och styrelsen för internationell ut-
] Gruppen, som ger synpunkter på alla ansök- ningar om bidrag, har idag en delvis annan samman- sättning. Företrädare för följande organisationer och myndigheter ingår: Svenska FN—förbundet, Evangeliska Fosterländs- stiftelsen, Sveriges Krist- na Ungdomsråd, Förmed- lingsbyrån för kulturpro- gram samt SIDA.
2 Förberedningens in- struktion se bil. 2.
veckling (SIDA). Kungl. Maj:t beslutade att beredningen skulle bestå av ordförande och högst nio andra ledamöter och bemyndigade utrikesministern att utse ordförande, ledamöter och suppleanter samt sekreterare och bi- trädande sekreterare.
Då beredningen inrättades hösten 1973 ingick representanter för Arbe- tarnas bildningsförbund (ABF), Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska missionsrådet, Sveriges ungdomsorga- nisationers landsråd (SUL), Folkbildningsförbundet, SIDA och utrikesde- partementet. Dåvarande ordföranden i TRU-kommittén utsågs till ordfö- rande och två tjänstemän inom biståndsförvaltningen till sekreterare. Genom senare beslut har en representant för Svenska FN-förbundet tillkommit. Idag har beredningen sålunda ordförande och nio ledamöter, dvs. så många som Kungl. Maj:ts beslut tillåter.
Beredningens uppdrag konkretiserades genom 1974 års statsverkspropo- srtron:
"En av huvudfrågorna för beredningen blir att diskutera den framtida arbetsfördel- ningen mellan folkrörelserna och SIDA. Härutöver kommer beredningen att medverka vid fördelningen av bidrag till folkrörelseorganisationernas informationsverksamhe- ter.”
Beredningen har sedan den inrättades sammanträtt 3—4 gånger per år. Några formella förslag ”om användningen och fördelningen av statsmedel” har inte avgivits, men vid ett årligt sammanträde har SIDA:s anslagsframställ- ning behandlats, och därvid har organisationerna kunnat ta upp aktuella frågor vad gäller bl. a. bidragssystemet direkt med inom UD:s u-avdelning ansvarig departementstjänsteman.
Sin principiella syn på den statligt finansierade u-landsinformationen och statens samarbete med folkrörelserna formulerade beredningen år 1975 i en promemoria i elva punkter.
I den vad gäller i synnerhet folkrörelserna mycket ambitiösa program- förklaringen sägs att den statliga u-landsinformationens uppgifter bör vara att ”informera om bakgrunden till och innehållet i riksdagens och regeringens beslut angående u-landspolitiken genom att”
”a) sprida kunskap om situationen och utvecklingen i u-länderna b) sprida kunskap om och främja förståelse för beroendeförhållanden mellan rika
och fattiga folk och länder c) sprida kunskap om det statliga utvecklingssamarbetets mål, innehåll, finansiering.
genomförande och resultat d) sprida kunskap om innehållet i det internationella utvecklingsarbetet och svenska
ställningstaganden i olika internationella organ e) i övrigt sprida kunskap om politiska, ekonomiska, sociala och kulturella relationer
mellan olika länder och folk.”
Vidare sägs att ”u-ländernas egna företrädare bör på lämpligt sätt komma till tals i den statliga u-landsinformationen.”
Där så är lämpligt bör den statliga u-landsinformationen ”integreras med annan samhällsinfonnation genom samverkan mellan olika samhällsorgan och myndigheter (ex. SIDA — utbildningsväsendet).”
Utvecklingssamarbetet förutsätter, säger man i ett centralt avsnitt, folk- rörelsernas fortsatta aktiva engagemang bl. a. genom ett avgörande ansvar
för u-landsinformationen, som, vad beträffar folkrörelsernas egna informa- tioner, måste bestämmas av dem själva utifrån organisationernas egna vär- deringar och mål:
”Folkrörelserna har en vital betydelse för den politiska demokratin, opinionsbildningen och folkbildningen i vårt land. Den statliga biståndsverksamheten och ett utvecklat internationellt samarbete förutsätter för Sveriges del att folkrörelserna även fortsätt— ningsvis aktivt engagerar sig i hithörande frågor.”
"Folkrörelserna spelar således en viktig roll i u-landsinformationen och har ett avgörande ansvar för denna.”
”Innehållet i folkrörelsernas u-landsinformation bestäms av dem själva och bedrivs utifrån deras egna värderingar och mål.”
”Staten bör beakta folkrörelsernas åtaganden att i första hand själva svara för pro- duktion av informationsmaterlal avsett för de egna medlemsgrupperna.”
Statens egen (SIDA:s) u-landsinformation ges en viktig men huvudsakligen kompletterande roll, främst inriktad på vidareinformatörer men också på allmänheten:
D ”Der. statliga informationen bör ge bakgrund till och utgöra ett stöd för den u- landsinformation som bedrivs av folkrörelser, skolor, press, radio och TV etc. Pri- mära målgrupper för staten bör därvid vara: a) informations- och studieansvariga samt andra nyckelgrupper inom folkrörelser och enskilda organisationer; b) lä- rarutbildare, läromedelsproducenter och lärare inom utbildningsväsendet; c) mass- medier; och d) den intresserade allmänheten.” El ”Staten bör eftersträva att u-landsinformation göres tillgänglig på arbetsplatser, i hemmen, i skolorna och inom föreningslivet. Detta bör i första hand ske genom bidragsgivning till organisationernas egen u-landsinformation och i övrigt via sam- arbete med massmedier, olika organisationer, institutioner och existerande kanaler för samhällsinformation."
Programförklaringen torde kunna sägas bekräfta den rollfördelning som vux- it fram under de närmast föregående åren. För beredningens folkrörelse- representanter utgjorde den en positionsbestämning, som man kunde åter- komma till om oklarheter skulle uppstå i samarbetet med SIDA.
Representanterna har kommit att uppfatta beredningen som ett forum för informella diskussioner kring aktuella problem, snarare än en plattform för agerande. Principiellt viktiga besked har beredningen dock gett bl. a. vad gäller de generella bidragen.
Beträffande dessa förklarade man 1976, med anledning av främst koo- perationens anspråk på denna bidragsform, att beredningen var enig om att den krets av organisationer som får generella bidrag tills vidare inte bör utvidgas (utrikesutskottets betänkande 1975/ 76:14). Löntagarorganisa- tionerna har varit överens om att inbördes fördela infonnationsstödet efter medlemstal och Studieförbunden har eftersträvat att fördela stödet till sig inom ramen för Folkbildningsförbundet, där samtliga tio förbund är re- presenterade. Då så inte har varit möjligt har ärendet överlämnats till SIDA. För fördelningen av den sjättedel av bidragspengama som fördelas efter ansökan har SIDA haft stöd av den rådgivande grupp, som nämndes in- ledningsvis.
3.4. SIDA:s samarbete med vissa enskilda organisationer
SIDA:s samarbete med folkrörelser och andra organisationer inskränker sig inte till de generella bidragen och bidrag efter ansökan. Som nämnts ovan använder verket dessutom sedan länge en betydande del av medlen för den ”egna” informationsverksamheten till samarbete i olika former — kurser, konferenser, u-Iandsseminarier, administrativa bidrag etc. — med främst s. k. paraplyorganisationer: kooperationens (KF, LRF, OK och Kooperativa gil- lesförbundet) stiftelse för kooperativt utvecklingssamarbete Swedish Co-ope- rativ Centre (SCC), Svenska FN-förbundet med dess ca 140 anslutna riks- organisationer och 50-talet lokala föreningar, Sveriges ungdomsorganisa- tioners landsråd SUL med 40-talet medlemsorganisationer, studieförbun- dens samordningsorgan, Folkbildningsförbundet, m. fl. Budgetåret 1976/77 avsattes ca 0,8 mkr för samarbetet med främst dessa organisationer?.
I sin anslagsframställning för 1975/76 konstaterade styrelsen att vissa organisationer under 1973/74 ”framfört önskemål om att erhålla generella SIDA-bidrag för u-landsinformation på samma villkor som gäller studie- förbund och löntagarorganisationer. Sådana önskemål har framförts av Svenska kyrkans centralråd, Swedish Co-operative Centre och Sveriges ung- domsorganisationers landsråd.”
Från Svenska FN-förbundet hade på motsvarande sätt framförts önskemål om en omprövning av formerna för SIDAs stöd till upplysningsarbetet om det internationella utvecklingssamarbetet i FNs regi. I detta fall borde en omprövning ske inom ramen för en prövning av det totala statliga stödet till FN-information i Sverige. I sin anslagsframställning för 1976/77 åter- kom styrelsen till frågan. Vissa organisationer önskade, förklarade styrelsen ”för uppnående av större planeringstrygghet” erhålla generella bidrag av den typ, som hittills endast utgått till studieförbund och löntagarorgani- sationer. Uttryckligen nämndes SCC och SUL samt de kristna rörelserna. De sistnämnda förekom inte bland de organisationer med vilka SIDA sam- arbetade men erhöll årligen betydande belopp för U-veckan, Ekumeniska nämndens och Svenska missionsrådets solidaritetsaktion. FN-förbundet för- klarades ha framfört liknande önskemål, men för detta förbund fanns, som 1975 års riksdag betonade, en alternativ finansieringsväg (ökade bidrag direkt från UD; anslaget E 3). Styrelsen uttalade önskemålet att biståndspolitiska utredningen skulle ”ta upp principerna för informationsverksamheten till . utredning och framlägga eventuella förslag så tidigt som möjligt. Under tiden borde styrelsens handlingsutrymme på informationsområdet vidgas ; så att ”angelägna önskemål och väl utarbetade planer” kunde tillgodoses ”i rimlig mån”. Styrelsens medelsberäkning hade gjorts med hänsyn därtill. Man begärde 2,1 mkr för samarbete med enskilda organisationer, i det när- maste en tredubbling.
Biståndsministem ställde sig inte positiv till tanken på en utvidgning av kretsen av mottagare av generella bidrag (prop. 1975/76:100): .
3För en utförligare pre- ”Som jag anförde i prop, 197521 (bil. 5 s. 76) finner jag det riktigt att stödet till sentation av dessa organi- folkrörelsernas u-landsinformation i första hand utgår som bidrag för självständig sationer och SIDA:s verksamhet. De generella bidrag som nu utgår till löntagarorganisationer och stu— samarbete med dem se dieförbund för information och opinionsbildning i u-landsfrågor möjliggör u-lands— avsnitt 4.6. information med god geografisk och befolkningsmässig spridning. Flertalet folkrörelser
och organisationer har kontakter med något av Studieförbunden. Genom studieför- bundet eller direkt från SIDA har de möjlighet att söka bidrag för särskilda infor- matiorsprojekt.”
Styrelsens begäran om kraftigt ökade anslag för samarbete med enskilda organisationer fick inte heller biståndsministerns stöd. För SIDA:s egen in- forma'ionsverksamhet inklusive samarbetet med enskilda organisationer be- räknades 5,3 mkr, vilket var 2,4 mkr mindre än vad styrelsen begärt.
Utrikesutskottet ägnade frågan om bidragsformerna ett betydande intres- se. I utrikesutskottets utlåtande 1975/76:14 konstaterades att de generella bidragen allt sedan folkrörelsestödet på detta område inleddes förbehållits studieijrbund och löntagarorganisationer. Koncentrationen till dessa hade motiverats med att de tillsammans kan nå ut till alla medborgargrupper och at: de allmänt spelar en central roll i samhället vad gäller folkbildning och Opinionsbildning. Det fanns andra organisationer, sade utskottet, som kunde göra berättigande anspråk på att spela en liknande roll, men när en utvidgning av kretsen av generella bidragsgivare övervägts har det be- funnits svårt att dels göra en ny och hållbar avgränsning, dels bestämma bidragens beloppsfördelning mellan de tillkommande organisationerna. Av- slutningsvis konstaterade utskottet, med hänvisning till den biståndspo- litiska utredningen och utredningsdirektivens betoning av det särskilt an- gelägna i ”att undersöka möjligheterna att engagera de många människor som informationen hittills inte nått”, att beredningen för u-landsinformation uppgett sig vara enig om att den krets organisationer som fick generella bidrag för u-landsinformation ”tills vidare inte bör utvidgas och att frågan om en översyn av kriterierna för fördelning av informationsbidrag fortlö- pande prövades inom informationsberedningen, i vilken alla berörda på ett eller annat sätt fanns företrädda.”
SIDA återkom till frågan i anslagsframställningen för 1977/ 78. Styrelsen konstaterade:
”Det bör tilläggas att vissa centrala s. k. paraplyorganisationer — främst Folkbild- ningsförbundet, Swedish Cooperative Centre SCC, Svenska FN-förbundet och Sve- riges Ungdomsorganisationers Landsråd SUL — också åtnjuter ekonomiskt stöd från SIDA inom ramen för det informationssamarbete som SIDA bedriver med de upp- räknade organisationerna och finansierar från den del av informationsanslaget som avser SIDA:s egen information (för innevarande budgetår är 0,5 mkr beräknade för sådant samarbete med de fyra uppräknade organisationerna). Detta innebär att or- ganisationer som SCC, Svenska FN-förbundet och SUL kan erhålla och faktiskt er- håller ekonomiskt stöd från SIDA både inom bidragsgivningen (för egna projekt) och inom SIDA:s egen informationsverksamhet (för samarbetsprojekt). Från bud- getåret 1975/ 76 finns dessutom möjlighet för dessa organisationer — och andra — att om de erhåller bidrag från SIDA för biståndsprojekt också ansöka om bidrag till information om projektet. I inget av de uppräknade fallen har emellertid stödet från SIDA vare sig den omfattning eller den karaktär att det ger organisationerna en planeringstrygghet som motsvarar den som studieförbund och löntagarorganisationer kan känna tack vare de generella informationsbidrag de erhåller från SIDA. I olika sammanhang har också de nämnda organisationerna liksom vissa kristna organi- sationer framfört kritik mot det system som här beskrivits och har uttalat önskemål om att generella bidrag skulle ges också till dem. Frågan har bl. a. behandlats i Be- redningen för u-landsinformation, som dock inte rekommenderat att generella bidrag
skulle ges till en vidgad krets av organisationer. Frågan är komplicerad och förtjänar att ingående prövas.”
Mest angeläget bland styrelsens samtliga förslag på informationsområdet var, förklarade styrelsen
"att öka informationen om kooperationen och dess roll i utvecklingsarbetet, vilket sker i samarbete med Swedish Cooperative Centre SCC, samt om FN:s arbete för ekonomisk och social utveckling, varvid FN—förbundet är samarbetspartner. Under 1977/78 behövs 500000 kronor utöver det belopp som utgår för dessa ändamål."
De behov som anmälts av de kristna rörelserna inklusive den årligen åter- kommande Ekumeniska u-veckan samt av ungdomsrörelserna borde — vad gällde budgetåret 1977/78 — kunna tillgodoses inom den föreslagna ramen för bidrag till enskilda organisationer.
Biståndsministem intog i 1977 års budgetproposition (prop. 1976/77:100) samma principiella ståndpunkt som det närmast föregående året och be- tonade den goda geografiska och befolkningsmässiga spridning som ge- nerella bidrag till studieförbund och löntagarorganisationer möjliggjorde. Be- loppet för SIDA:s egen informationsverksamhet, inklusive samarbetet med enskilda organisationer, höjdes med endast 0,3 mkr, en fjärdedel av vad styrelsen begärt. Utrikesutskottet hade, med hänvisning till biståndspolitiska utredningens arbete, ingen erinran mot propositionens anslagsberäkning.
Med redovisningen ovan har utredningen velat sammanfatta framväxten av en av de frågeställningar som i utredningsarbetet ägnats särskilt intresse. I det följande kommer de 5. k. paraplyorganisationernas informationsarbete att behandlas mer utförligt (kap. 4) och i det avslutande kapitlet kommer vissa förslag att framläggas.
3.5. Riksdagens revisorers kritik av informationsverksamheten
SIDA:s informationsverksamhet har under senare år varit föremål för en mera kritisk granskning, utförd av riksdagens revisorers kansli. I studien Samhällsinformation (Granskningspromemoria nr. 1/1976 behandlas SIDA tämligen utförligt i en redogörelse över 5. k. ”överflyttad informationsverk- samhet”, dvs. där infonnationsuppdraget getts åt främst olika enkilda or- ganisationer.
I granskningspromemorian uttrycktes tveksamhet inför den långt drivna delegering av u-landsinformationen till olika organisationer som inriktning- en på folkrörelserna innebär:
”Genom en långt driven delegering av u-landsinformationen från SIDA till ett flertal olika organisationer som i sin tur kan delegera informationsarbetet till regional och lokal nivå torde risker finnas för både en splittring och dubbeltäckning av det in- formationsutbud som erbjuds allmänheten.”
En längre gående samplanering förordades särskilt vad gällde materialpro- duktion för skolan och ungdomen:
”Man synes kunna sätta i fråga om ej en längre gående samplanering mellan SIDA och de bidragsmottagande organisationerna skulle kunna leda till ett effektivare ut- nyttjande av resurserna med en slagkraftigare information som resultat. En sådan utökad samplanering synes ej endast böra beröra informationens inriktning på äm- nesområden utan även materialproduktion. SIDA:s materialproduktion tog budgetåret 1974/75 upp endast 3,86 procent av hela informationsbudgeten. Särskilt angeläget torde det vara att nå en koncentration och samordning av det informationsutbud som riktar sig till skolan och ungdomen. Ett splittrat informationsutbud till dessa målgrupper kan försvåra ungdomens möjligheter att skaffa sig en angelägen helhetssyn på u-landsfrågor. Det bör i detta sammanhang dessutom erinras om att skolan och ungdomen är en av många olika informationsaktiviteter utsatt målgrupp."
En närmare utvärdering av särskilt vidareinformatörernas roll ansågs an- gelägen:
”Då den från SIDA delegerade u-landsinformationen numera uppgår till avsevärda belopp synes det vidare angeläget att en närmare utvärdering företas av denna typ av information. En väsentlig del av informationsinsatserna synes vara riktad till olika slag av vidareinformatörer och opinionsbildare. Av de av organisationerna till SIDA inlämnade verksamhetsberättelserna framgår vidare att kostnader för central admi- nistration och studieresor till u-länder ofta utgör tunga poster. Det synes därför finnas anledning att klarlägga bl. a. den spridning till en bredare allmänhet av kunskaper om u—ländernas förhållanden och Sveriges insatser för att bidra till ekonomisk och social utveckling i dessa länder, som nås genom vidareinformatörerna. Resultatet av informationsaktiviteterna bör ej enbart få bli det att de ökade kunskaperna om u-ländernas problematik stannar hos en redan kunnig och välmotiverad elit.”
Samhällsinformationen hade två huvuduppgifter, nämligen dels att möj- liggöra för medborgarna att hävda sina idéer och intressen i den demokratiska processen, dels att göra medborgarna medvetna om sina rättigheter och skyldigheter. Samhället kunde också ha anledning gå ut med information som avsåg ”att underlätta myndigheternas verksamhet” eller ”att påverka medborgarna till ett i visst sammanhang rationellare beteende”. SIDA:s informationsverksamhet sades ”delvis kunna anses vara ytterligare en typ av information”; den ”kan närmast karaktäriseras som en allmän plädering för det arbete verket bedriver eller planerar att framdeles bedriva inom sitt verksamhetsområde”.
I sitt remissvar på granskningspromemorian (daterat 1976-06-29) behand- lar SIDA såväl verkets egen information som den s. k. överflyttade infor- mationsverksamheten. Vad gäller den egna fann man ingen anledning att beträffande syftet särskilja SIDA:s information från annan samhällsinfor- mation. I promemorian hade två huvuduppgifter för samhällsinforrnationen angivits, nämligen dels att möjliggöra för medborgarna att hävda sina idéer och intressen i den demokratiska processen, dels att göra medborgarna med- vetna om sina rättigheter och skyldigheter. Enligt SIDA:s uppfattning var ”huvuduppgiften för verkets information just en av de två som gäller för all samhällsinformation, nämligen att möjliggöra för medborgarna — både enskilda medborgare och medborgarorganisationer — att hävda sina idéer och intressen i den demokratiska processen”. Detta var speciellt viktigt ”då den verksamhet SIDA själv bedriver ligger utom syn- och räckhåll för flertalet medborgare. Därtill kommer att informationsuppdraget inte en- dast omfattar SIDA:s egen verksamhet utan också u-ländernas situation
och relationerna mellan rika och fattiga länder. Informationens mångfald och bredd framgår av att den handlar om globala problem och berör en rad samhällsområden: jordbruk, industri, undervisning, befolkningsfrågor, hälso- och sjukvård m.m.”
Granskningspromemorians resonemang om SIDA:s informationsverk- samhet som ”pläderande” kommenterades inte särskilt.
SIDA ställde sig med hänvisning till riksdagens betoning av behovet av pluralism mycket skeptiskt till en mera långtgående samplanering:
”SIDA:s uppfattning är att en långtgående samplanering mellan SIDA och orga— nisationerna varken är önskvärd eller möjlig att genomföra. Riksdagens intentioner beträffande bidragsgivningen till organisationernas u-landsinformation utgår från be- hovet av en pluralistisk och mångskiftande information och debatt som en förut— sättning för den demokratiska processen. Varje organisation har rätt att ta upp de , frågor inom u-landsinformationen som särskilt berör dess medlemmar och att framföra * sina åsikter i dessa frågor. Ett försök att likrikta organisationernas informationsverk- l samhet vore inte förenligt med de principer som gäller för riksdagens beslut om i bidragsgivning." :
Pedagogiskt och metodiskt förekom sedan länge ett utbyte mellan orga- nisationerna och SIDA, och SIDA ansåg inte att det på denna punkt fanns anledning att företa någon ändring av det arbetssätt som tillämpas idag. Önskemålet att ungdomen skulle ”skaffa sig en angelägen helhetssyn på u-landsfrågor” fick enligt SIDA:s uppfattning inte leda till krav på likriktning av materialet i de kompexa frågor det här gäller.
SIDA delade synpunkten att utvärdering bör ske även av den typ av information som bedrivs med hjälp av bidrag från SIDA. Så skedde också sedan flera år tillbaka. SIDA delade synpunkten i promemorian att det var angeläget att de ökande kunskaperna om u-ländernas problem inte stannar hos en redan kunnig och välmotiverad elit, och det var, menade SIDA, uppenbart att även de bidragsmottagande organisationerna delar denna inställning. Som exempel åberopades LO:s informationsprogram 1976.
I granskningspromemorian hade behovet av etiska regler för den över- flyttade informationsverksamheten diskuterats. Resonemanget ledde till ”frågan om vem som ytterst ansvarar för viss information”:
”SIDA ansvarar givetvis för sin egen informationsverksamhet. Vad gäller den över- flyttade informationen består denna dels av generella bidrag till större organisationer såsom LO, ABF, TBV och Medborgarskolan, dels av bidrag efter ansökan till enskilda projekt. Gemensamt för båda formerna av bidrag är enligt statsmakternas direktiv, att den bidragsmottagande organisationen självständigt skall svara för den information som produceras med hjälp av bidraget från SIDA. SIDA skall inte styra verksamheten, däremot kräva redovisning i efterhand, vilket också sker. Att — som man synes vilja göra i granskningspromemorian — jämställa folkrörelser och enskilda organisationer med press, radio och TV synes tveksamt. Frågan är emellertid komplicerad och SIDA välkomnar tanken att den kunde ytterligare belysas, eventuellt genom särskild ut— redning.”
LO ställde sig i sitt remissvar mycket kritiskt till granskningspromemorian. Beträffande myndigheternas direkta informationsverksamhet ansåg LO att denna i princip borde begränsas till ämnesområden varom myndigheterna fattat beslut. Hade beslutet inte fattats åvilade ansvaret för opinionsbildning
partier, organisationer av olika slag samt massmedia. Samhället kunde sti- mulera pläderande information via partier och organisationer genom eko- nomiska bidrag och faktaunderlag. Därmed kunde möjligheterna för dessa att driva en effektiv verksamhet i den demokratiska processen förbättras. SIDA:s u-landsinformation utgjorde ett exempel på ”före-beslut” informa- tion som partier och organisationer var beredda att medverka i. Sådan med- verkan förutsatte att samhället ”utan krav på bindningar i fråga om in— formationens innehåll, utformning och användningssätt gav organisationer- na ekonomiskt stöd till sådan verksamhet”.
För u-landsinformationen var gränserna mellan information före och efter beslut flytande. Informationen hade karaktär av granskning eller utvärdering och organisationer och massmedia hade en viktig roll:
"När det gäller ett område som u-landsinformationen är gränserna mellan information före och efter beslut flytande. Statens information om fattade beslut går i detta avseende inte ut på att sprida kännedom om medborgares skyldigheter eller rättigheter utan att informera om en statlig verksamhet som medborgarna har svårt att på annat sätt skaffa sig kunskap om. Informationen har alltså karaktär av utvärdering eller kritisk granskning av den statliga verksamheten. Det finns därför i detta avseende anledning för staten att låta organisationer, massmedia osv. få stöd för att driva en informationsverksamhet fri från statlig styrning. Dessutom leder ett fattat beslut ifråga om biståndspolitiken ofta fram till diskussion före ett kommande beslut. Gränserna mellan informationen före och efter fattade beslut är alltså flytande.”
I granskningspromemorian kritiserades inriktningen på folkrörelserna. För LO innebar organisationernas medverkan nyansering och mångfasettering av ett slag som inte kan erhållas genom av staten utförd information snarare än splittring och dubbeltäckning:
”I granskningspromemorian framförs några kritiska synpunkter på framför allt u- landsinformationens kanalisering genom de stora folkrörelserna. Landsorganisationen anser dock att delegeringen till folkrörelser och organisationer innebär en nyansering och mångfasettering av u-landsinformationen snarare än en splittring och dubbel- täckning. LO menar också att denna mångfasettering och nyansering inte kan erhållas med en av staten utförd information."
En längre gående samplanering mellan organisationer och staten kunde vara angelägen för vissa informationsområden, men stred mot tanken på mång- fasettering. Likriktning och ineffektiv opinionsbildning kunde bli en följd av centralt producerat faktamaterial.
Beträffande utvärderingsverksamheten betonade LO att detta primärt var organisationernas egen uppgift. Annan utvärdering — av t. ex. Nämnden för Samhällsinformation (NSI) ”bör ske i form av bedömningar av orga- nisationernas rapporter till bidragsgivande myndighet, eventuellt kombi- nerad med hjälp till dessa myndigheter att arbeta fram formulär och/eller rutiner för rapporteringen.” LO ansåg inte att NSI eller någon annan myn- dighet borde ”gå in i organisationernas verksamhet för att där i egen regi göra utvärderingar.”
Också TCO intog i sitt remissvar en kritisk hållning till gransknings- promemorians bedömning av samordningsbehoven. Värdet av mångfald och varierande idéanknytning betonades.
”TCO hade den bestämda uppfattningen att den här berörda informationen får det starkaste genomslaget om den utformas av varje organisation för sig. Mångfalden och den varierande idéanknytningen bidrar till en demokratisk diskussion. Organi- sationerna samråder fortlöpande med SIDA, men en direkt samordning skulle medföra risk för att informationen blir både tråkig och enkelriktad. Organisationerna rapporterar årligen till SIDA om informationens innehåll och omfattning. Resultatvärdering på- går.”
Statskontoret menade att granskningspromemorians förslag stred mot de krav som kan ställas på att samhällsinformation ska bidra till att vidare- utveckla demokratiska beslutsprocesser. Utredningen om den kommunala demokratin framhölls som kontrast:
”Förslaget kan svårligen biträdas. Det strider, enligt Statskontorets mening, mot de krav som kan ställas på att samhällsinformationen ska bidra till att vidareutveckla demokratiska beslutsprocesser. Förslaget kan ställas i kontrast mot tankegångar som t.ex. framförts av utredningen om den kommunala demokratin (SOU 1975z4l, 42). , De kommunala informationsinsatserna bör enligt denna utredning ta sikte på att » underlätta partiernas och folkrörelsernas arbete i den demokratiska processen. Ut- redningen menar att samhällsinformation i högre grad bör kompletteras av infor- mationsverksamhet genom dessa organisationer, vilka i första hand ska svara för den ideförankrade informationen.”
Nämnden för samhällsinfortnation (NSI) underströk det angelägna i att vara generös när det gällde gruppanpassad information genom bl. a. stu- dieförbunden. Dessa hade en närkontakt med människor som myndigheter ibland saknade:
”Enligt nämndens mening ställs i promemorian för höga effektivitetskrav på lokal- organisationer som informationsspridare. Dessa har något som myndigheter ibland saknar, nämligen en direkt och förtroendefull kontakt med människor, inte minst med opinionsbildare. Detta är ett gott skäl för samhället att vara generöst när det gäller vad nämnden kallar gruppanpassad information (t. ex. genom folkrörelsernas studieförbund) — vilket inte bör hindra att man med jämna mellanrum söker få ett effektivitetsmått på gjorda insatser, i samarbete med berörda parter."
I sin skrivelse till regeringen (1976—11—25) konstaterade Riksdagens Re- visorer att granskningspromemorians samordningsförslag mötts av kritik från olika håll. Revisorerna delade inte kritiken. Förslaget var ”avsett att skapa ökade möjligheter för seriösa organisationer att medverka i idége- nerande demokratiska processer.” Samtidigt beskrivs emellertid i förslaget folkrörelsernas roll på ett sätt som skiljer sig från den som präglar de ovan citerade remissvaren. Spridningen av ”faktainformation ges en central ställ- ning. Folkrörelserna skall utnyttjas som informationsförrnedlare.
”Förevarande förslag bygger på tanken att de stora folkrörelseorganisationerna i ökad utsträckning skall kunna utnyttjas som informationsförmedlare. Förslaget kan sägas innebära att samhället betalar organisationerna för att de medverkar vid spridning av faktainformation. Denna faktainformation kan organisationerna sedan fritt dis- kutera och kommentera utifrån de idémässiga värderingar som de företräder.”
3.6. U-landsopinionen i Sverige
Stig Lindholms avhandling från 1970 var länge den enda omfattande studien av u-landsopinionen i Sverige. Några studier med liknande ämnesinriktning framlades under de närmast följande åren.4
Inte förrän sommaren 1977 kom en andra omfattande Opinionsunder- sökning, nämligen Sveriges radios publik- och programforsknings (PUB) första delrapport i dess ”informationsklyfteprojekt”.5 Den rörde kunskaper, aktiviteter och intresse avseende u-länder och hur dessa sammanhänger med social position, religiös och politisk aktivitet, samt med ”världsbild” och massmediavanor. Vid årsskiftet 1977—78 kommer ännu ett stort arbete att föreligga. En doktorsavhandling framläggs då inom projektet ”Infor- mationsstrategier —- analys och utvärdering av försök med spridning av u- landsinformation genom multimedia” på Sociologiska institutionen vid Upp- sala universitet. Båda undersökningarna är knutna till det 5. k. KARIBU— projektet, den omfattande informationssatsning på u-landsområdet som genomfördes hösten 1974 med medverkan av SIDA, Studieförbunden och Folkbildningsförbundet, Rikskonserter, Riksteatern, Riksutställningar samt Sveriges radio.
3.6.1. Opinionsundersökningar
Sedan 1974 har SCB på SIDA:s uppdrag genomfört två Opinionsundersök- ningar per år (våren 1977 undantagen) av svenska folkets inställning till biståndet och underutvecklingens orsaker, motsvarande SIFO:s mera be- gränsade undersökningar under perioden 1961—1970. Bedömningen av tren- der och opinionssvängningar försvåras av att endast en fråga återkommer i samtliga SIFO- och SCB-undersökningar, och att denna formulerats på olika sätt. Den genomgående frågan gäller biståndsanslagets storlek.6
4Under åren 1972—76 kom Anders Stymnes U-Iänderna fra'n verkstadsgolvet (1972), Stig Lindholms Att leva i glesbygd, Rapport från Klövsjö och Räten (1973), Anders Stymnes och Stig Lindholms Bidrag till u-information. Erfarenheter från några enskilda organisationers projekt (1974), Lars Owe Hedmans Studiecirklar ! internationella frågor — en studie av cirkeldeltagare och cirkelledare (1975) samt Göran Hedebros och Kjell No'waks Studiecirklar om u-landsfrdgor. Undersökning av studiecirklar med interna- tionell inriktning (1976). SIDA har tagit initiativet till och helt eller delvis finansierat samtliga studier med undantag för Lindholms glesbygdsstudie.
5 Lilian Nowak, Informationsldv/iorna på u-Iandsomra'det, Sveriges radios publik- och programforskning, nr 11 1977.
6 SIFO:s fråga, som användes 1961—1970 och 1976 löd: Anser Ni att vi bör öka anslagen till de underutvecklade länderna eller bör vi hålla anslagen oförändrade eller bör vi minska anslagen? SCB:s fråga har förhandsinforrnation: ”Som Ni kanske vet så ger svenska staten pengar till hjälp åt fattiga och underutvecklade länder — det vi brukar kalla u-hjälp. F.n. rör det sig om ca 3 % av statens utgifter. I år innebär detta att staten för varje svensk i genomsnitt betalar ca 400 kr (hösten 1976) till u-hjälpen.” ”Nu skulle jag vilja veta hur Ni ser på de här anslagen till u-hjälp. Tycker Ni att de nuvarande u-hjälpsanslagen bör ökas, är ungefär lagom som de är, bör minskas eller bör slopas helt?” Nowak hade i sin undersökning i september—oktober 1974 en liknande fråga: ”Som Ni kanske vet lämnar svenska staten u-hjälp. Och den uppgår idag till omkring 3 % av statens utgifter. Tycker Ni att storleken på den svenska u-hjälpen är bra som den är, eller bör den ökas eller minskas eller kanske slopas helt?”
De av SIDA finansierade SCB-undersökningarna har varit 5. k. ”omnibus- undersökningar” i vilka flera myndigheter ställt frågor inom olika områden samtidigt. Antalet frågor har ibland varit mycket stort. Under de senaste åren har bortfallet varit ett allvarligt problem. Mer än en femtedel av de slumpmässigt utvalda personerna har inte velat svara på frågorna eller av andra skäl ej kunnat intervjuas.
Undersökningarna har fr.o.m. 1974 omfattat 7—8 frågor. De har gällt inställningen till utvecklingssamarbete och underutvecklingens orsaker, nämligen synen på hur stort biståndet bör vara, biståndets finansiering (skat- temedel och/eller frivilliga bidrag), stödet till befrielserörelser, kännedom om till vilka länder biståndet går, principerna för ländervalet, orsakerna till underutvecklingen samt hot mot mänskligheten (bl. a. kärnkraften, can- cerrisken, u-ländernas fattigdom).
Resultaten vad gäller biståndets storlek framgår av tabellen nedan. Siff- rorna för 1961—70 och maj—juni 1976 avser SIFO-undersökningar och sept.—okt. 1974 avser Nowaks undersökning. Övriga siffror härrör från SCB:s undersökningar på uppdrag av SIDA.
U-landsopinionen har enligt dessa undersökningar visat en anmärknings— värd stabilitet över åren samtidigt som anslagen ökat mycket snabbt. Drygt hälften av dem som svarat vid varje SCB-undersökning har ansett att den aktuella anslagsnivån är ungefär lagom. De som velat öka biståndet har genomgående varit fler än de som velat minska eller slopa det. Omkring en fjärdedel har varje gång (en tredjedel hösten 1974 och en femtedel våren 1976) velat öka biståndet. Mellan 11 och 18 % av dem som svarat har * velat minska biståndet (6—11 %) eller slopa det helt (5—8 %).
En SIFO-undersökning på uppdrag av Svenska Dagbladet i anslutning till riksdagsdebatten i maj 1976 om biståndsanslagen fick delvis likartat men delvis avvikande resultat, jämfört med SCB-undersökningama.7 Över hälften ville se oförändrade anslag, men andelen för dem som ville minska anslagen var högre (24 %) än för dem som ville att de skulle höjas (19 96). Resultaten kan ha påverkats av att frågan var kopplad till en fråga om biståndet till Cuba. Detta beskrevs som kontroversiellt på grund av landets militära engagemang i Angola och partiernas olika ståndpunkter i frågan sammanfattades. Även SCB-undersökningen våren 1976 visade en nedgång i stödet för ökat bistånd och ökad opinion för minskat eller slopat bistånd. Hösten 1976 återgick siffrorna för dessa båda opinionsgrupper till de nivåer , som varit normala under 1970-talet. l
Det andra tillfället när andelen för dem som ville minska eller slopa bi- ! ståndet ökade kraftigt var 1969. TV sände hösten 1969 ett par uppmärk- sammade Fokus-program som var starkt kritiska mot vissa biståndsinsatser i Etiopien. I övrigt har biståndsverksamheten varit relativt fri från upp- seendeväckande kontroverser. Enigheten mellan de politiska partierna har varit förhållandevis stor. Enprocentplanen antogs av en enhällig riksdag 1968. Politikernas och organisationernas uppslutning bakom biståndspoli- tiken kan vara en väsentlig förklaring till den stabila majoriteten för att bibehålla biståndsanslagen på oförändrad nivå (se avsnitt 3.6.3 nedan).
7SvD—SIFO:s frågor kring 1 en kommentar till sin undersökning för Svenska Dagbladet 1976 utgår valet 1976,nr9 SIFO från siffrorna 1961, 1970 och 1976 och tolkar dem enligt följande:
Tabell 3.2 Opinionens inställning till biståndsanslaget
1961 1966 1968 1969 1970 Maj Sept— Nov Juni Nov April Maj— Nov 1974 okt 1974 1975 1975 1976 juni 1976 1974 1976
Bör öka 27 23 20 19 26 Ar ung lagom 53 56 56 52 54
Bör minska 4 11 24 10 Slopas helt 2 7 — 5 Tveksamma (SIFO), vet ej (SCB) 13 6 5 5
Summa 100 100 Bortfall 23 21
"Dessa siffror berättar om en sällsynt fin växelverkan mellan väljare och politiker. De har stött varandra i en successiv utbyggnad av biståndet till tredje världen.
På 15 år har anslagen för u-hjälpen ökat från 50 milj. kr till 2 860 milj. kr. eller från 0.06 % av BNP till 1,0 %. Hela tiden har en absolut majoritet, alltså över 50 % av väljarna, stött den aktuella nivån och lärt sig acceptera en något högre nivå. I början var det allmänheten som mest drev på politikerna att öka biståndet. Nu är det politikerna som ligger en aning före allmänheten."
Våren 1977 kunde inte SCB åta sig att göra någon opinionsundersökning åt SIDA. Resultaten av SIDA/SCB-undersökningen hösten 1977 beräknas föreligga först i december. Detta innebär att utredningen inte haft tillgång till några med de tidigare jämförbara opinionssiffror från det år som i Sverige inneburit den djupaste lågkonjunkturen sedan andra världskriget. SIDA re- dovisar i sin senaste anslagsframställning opinionssiffror från Danmark, som i flera år haft svårare ekonomiska förhållanden än i Sverige. Siffrorna tyder på en trendmässig ökning av den positiva inställningen, och minskning av den negativa, till att Danmark tillsammans med andra liknande länder skulle ge 1 % av sin BNP till u-länderna. Undersökningen avser åren 1972—1976. Det kan nämnas att ett av de stora partierna i Danmark till skillnad från i Sverige, har en klart negativ inställning till u-landsbistånd.
SIDA har i sina anslagsframställningar betonat att en övervägande del, sammanlagt 75—80 %, av dem som tillkännagivit sin mening vid samtliga undersökningstillfällen har godtagit biståndsanslagens nivå eller ansett att de bör öka.
Sociologen Thomas Brante finner i sin analys av undersökningarna att det inte går att entydigt tolka materialet och komma till säkra slutsatser om den allmänna inställningen till u-hjälpens storlek:8
”Det kanske mest markanta i svarsfo'rdelningen är att majoriteten av populationen vid varje undersökningstillfälle ville ha q/b'ra'ndrade anslag. Tyder detta på ett aktivt stöd till den nuvarande biståndspolitiken, eller är det snarare ett uttryck för ett passivt accepterande från en oinformerad majoritet som inte tar ställning utan tycker att 'de som bestämmer vet nog bäst”? Den senare tolkningen verkar . . . mest plausibel. En intressant fråga blir då hur långt man skulle kunna sträcka sig i höjningar av biståndsanslagen och fortfarande få ett bejakande av den aktuella storleken. Utifrån det föreliggande materialet går det dock ej att ge något noggrannare svar på denna fråga.”
8 . . Brante framhåller att det är svårt att formulera en fråga om u-hjälpens storlek
Thomas Brante, Opinia- . . . . . ”en ,- u_,a"dsf,ågor _ en så, att svaren blir enkelt och entydigt tolkningsbara. Svårigheten består l utvärdering av teorier om att skilja frågan om storleken från frågan om biståndets former och innehåll.
det svenska folkets Den norske sociologen Tore Linné Eriksen skriver angående detta problem: attityder till u-länder och u-hjälp, Meddelande från ”Hvisjeg fick et gallup-spörsmål omjeg var enig/oenig i at det ble bruket 500 millioner utredningsbyrån, SIDA, till u-hjelp, måtte svaret bli: ärligt talt, Statistisk Sentralbyrå, det vet jeg sannerligen . 1976- ikke . . . Svaret er ja om det kommer PAIGC”s jordbruksarbeid tillgode. Svaret er % % nei om det hovedsaklig er et middel till å sikre norsk näringsliv konsulentoppdrag via Verdensbankgruppen. Det å stille spörsmålet som u-hjelp var et veldefiniert og okuntroversielt begrep, — som man helt enkelt kan vare för eller i mot —, kan ikke 9 Citatet är hämtat ur Brantes studie. Det norska ordet ”tilslöring” betyder på svenska ungefär betegnes som annet enn tilslöring.”9 "fördunkling" eller . . __ . . . . ”förvirring av begrep- Det senast anförda c1tatet kan lasas som en illustration inte bara till upp- pen”. fattningen att ett nära samband föreligger mellan allmän biståndsvilja och
åsikter om för vilka ändamål biståndet bör användas. Det kan också anses belysa förhållandet att ett biståndsprogram som är mångfasetterat kan till- godose olika uppfattningar, och därmed innebära en bredare förankring i opinionen.
Ett annat förhållande som av flera bedömare anses göra SCB:s och flertalet övriga undersökningar svårtolkade är, att u-hjälpen behandlas isolerad från övriga resursanspråk och samhällsfrågor. Skulle man finna en annan in- ställning till biståndsanslagen om man undersökte hur dessa vägdes mot alternativ medelsanvändning?
I attitydundersökningar från 1966 och 1972 bland svenskar mellan 15 och 67 år fick biståndet lägsta prioritet jämfört med alternativ som exem- pelvis miljövård, bättre sjukvård, ökad arbetstrygghet, fler barndaghem och lägre skatter.10 I Lilian Nowaks ovan anförda arbete kom u-landsproblemen på tionde plats då de tillfrågade ombads att gradera tretton olika ämnes- områden med hänsyn till hur mycket intresse de brukade ägna dem i tid— ningar, radio och TV (se avsnitt 3.6.2 nedan).
En SIFO—undersökning från februari 1975 ger en utförligare och något annorlunda bild.ll Ett representativt urval av drygt 1 000 18—70-åringar in- tervjuades om sina prioriteringar av privat och offentlig konsumtion. För- utsättningen var att bruttonationalprodukten (BNP) skulle stiga i samma takt som under de föregående tio åren. Det skulle innebära en total re- sursökning motsvarande omkring 30 miljarder kronor i 1975 års priser under perioden 1975—1980 eller ungefär 10 000 kr per genomsnittshushåll före skatt. De svarande fick 30 tändstickor — en för varje miljard — att i lugn och ro placera ut på en bricka med rutor för vart och ett av 29 användnings- områden. Ett av dessa var u-hjälp. Bland de övriga fanns såväl olika offentliga verksamhetsområden som olika former av privat konsumtion samt sparande. Undersökningen avsåg därmed mäta hur allmänheten ville fördela den totala ökningen av BNP under andra hälften av 1970-talet. Det framgick av frågan att om man inte lade någon sticka alls på ett område skulle det området få samma belopp som 1975.
Resultaten av undersökningen framgår av nedanstående tabell. Under- sökama finner det säkrast att inte tolka siffrorna ”bokstavligt”. Man bör i stället ”se dem som goda fingervisningar om allmänhetens rangordning av de olika satsningsmöjligheterna”. Undersökama drar emellertid ändå föl- jande slutsats om u-hjälpen i sin sammanfattning av resultaten:
”Till ökad u-hj'älp vill allmänheten anslå 3,6 procent av resursökningen. Även i den realistiska valsituationen som vi försatte respondenterna i med vår fråga, i vilken de kunde göra tillskott till privat konsumtion och till samhällelig service av direkt relevans för deras egen livssituation på hemmaplan, vill allmänheten alltså öka u- hjälpen.”
10 Resultaten redovisas i J. Cerhas ”Order without authority" i den norska tidskriften Markedskom- munikasion 3/1973.
” Hans Zetterberg och Karin Busch: "Allmän— hetens prioritering av offentlig och privat konsumtion”; ingår i Daniel Tarschys m. fl. Offentlig sektor [ tillväxt. SNS, Stockholm 1975.
Tabell 3.3 Den önskade procentuella fördelningen av inkomstökningen 1975—1980 i olika socialgrupper
Alla I+IIA 118 111
Social service 26,2 23,9 26,3 27,6 1 Sjuk- och tandvård 9,8 8,7 9,7 10,7 *, Åldringsvård 8,7 7,7 8,7 9,3 ' Barntillsyn 7,7 7,5 7,9 7,6 » Fritid 14,2 15,6 13,6 13,3 Anläggningar för fritid/motion 4,8 5,1 4,7 4,5 Kultur, teater, konst, musik, bibl. 2,7 3,8 2,7 1,7 Fritidsutrustning 2,6 2,5 2,2 2,9 Semesterresor 2,1 2,4 2,3 1,8 Fritidshus 1,4 1,4 1,2 1,5 Nöjen, restaurang, bio, dans 0,5 0,4 0,4 0,7 Spel, bingo, lotterier 0,1 0,0 0,1 0,2 Miljövård 14,1 14,5 14,0 13,8 Naturvård 8,7 9,1 8,6 8,5 Arbetsmiljö 5,4 5,4 5,4 5,3 Utbildning 12,2 11,9 13,1 11,0 Universitet, forskning 5,3 5,6 5,6 4,5 Grundskola, gymnasium 3,5 3,5 3,8 3,1 Vuxenutbildning, omskolning 3,4 2,8 3,7 3,4 Kommunikationer 9,5 10,7 10,0 9,7 Kollektivtrafik 4,4 5,3 4,2 3,8 Vägar, gator, broar 4,1 4,4 4,8 4,9 Bil och båt 1,0 1,0 1,0 1,0 Skyddstjänster 6,1 7,0 6,2 5,2 Polis och kriminalvård 4,4 4,3 4,8 4,2 Försvar 1,7 2,7 1,4 1,0 Bostäder 5,9 5,1 5,6 6,8 Bostäder, bostadsområden 3,8 3,1 3,8 4,4 Hemutrustning 1,6 1,6 1,3 1,8 TV, bandspelare, stereo 0,5 0,4 0,5 0,6 U-hjälp 3,6 4,0 3,4 3,5 Föreningsliv, kyrka 3,4 2,7 3,1 4,2 Föreningsliv, folkrörelser 1,9 1,6 1,8 2,4 Kyrka och religion 1,5 1,1 1,3 1,8 Kläder och mat 2,9 2,3 2,8 3,4 Mat och dryck 1,9 1,6 1,8 2,1 Kläder 1,0 0,7 1,0 1,3 Sparande 1,9 2,3 1,9 1,5
Summa 100,0 100,0 100,0 100,0
Källa Särtryck ur Zetterberg och Busch: Allmänhetens prioritering av offentlig och privat konsumtion; i D. Tarschys m. fl. Offentligsektor i tillväxt, SNS, Stockholm 1975; SIFO/SAFO skriftserie MS 1975, sid 6-7. SIFO använder följande yrkesklassbeteckningar för socialgruppsindelning: I: Högsta yrkesklassen IIA: Högre medelklassyrken , IIB: Lägre medelklassyrken , III: Arbetare
Undersökama gör följande avslutande kommentar till översikten av all- mänhetens prioriteringar:
”Man slås . . . av hur litet av ökningen i resurserna som allmänheten anser behöver tilldelas de som förr kallades livets nödtorft: mat, kläder och husrum. Sifiran visar på sitt sätt hur en lyckligt lottad befolkning planerar användningen av sin inkomstök- ning. . . .
Den världsvise uttolkaren av ovanstående siffror och av diagrammet kommer kanske att säga att allmänheten satsar mest på det politiskt och moraliskt acceptabla och kanske inte är helt ärlig när den är återhållsam med sin privata konsumtion. Vi tror emellertid att verkligheten är mer lik den som avspeglas i svaren än i cynikernas kommentarer; det finns en stor reservoar av idealism och solidaritet hos allmänheten.”
Undersökningen var den första i sitt slag i Sverige. Resultaten synes avvika från det faktiska beteendet i flera avseenden och får betraktas som ett mycket grovt mått på biståndsviljan.
Frågor om biståndets former och innehåll har ingått i såväl Lindholms som SCB:s enkäter. Frågorna har avsett finansieringsform och länderval. Uppfattningarna i den förra frågan har varit synnerligen stabila. Något mer än 50 % av de tillfrågade har vid samtliga SCB:s undersökningstillfällen ansett att u—hjälpen huvudsakligen bör finansieras med skattepengar. En likaså tämligen stabil fjärdedel har ansett att finansieringen huvudsakligen bör ske på frivillig väg genom insamlingar och liknande. Något mindre än en fjärdedel har menat att u-hjälpen bör betalas genom både skattepengar och på frivillig väg. Vid det senaste undersökningstillfället ökade andelen som förespråkade denna sistnämnda blandform med 6 % (till 24 %) medan andelen anhängare av frivillighetsvägen sjönk något.
Vad gäller ländervalet har en klar majoritet — ca 70 % av de svarande — hela tiden ansett att man i första hand bör se till hur fattiga människorna är.12 Ca 10 % har ansett att man i första hand bör se till vilket slags politik länderna för och ca 15 % (20 % vid senaste undersökningstillfället) till både hur fattiga människorna är och vilken slags politik landet för. Frågefor- muleringen har kritiserats för att den antyder att möjligheterna att med svenskt bistånd när de fattiga människorna i samarbete med mottagarlandets regering är oberoende av vilken utvecklingspolitik som denna regering be- driver.
Orsakerna till underutvecklingen är ett tredje område som undersökts av SCB. De utfrågade har fått ta ställning till sex påståenden av typ ”u- länderna har för litet kapital och för få industrier för att utvecklingen ska komma igång”, ”Världshandeln är så utformad att u-länderna missgynnas”, och ”Många u-länder har tidigare varit kolonier till stormakter i framför allt Europa”. Lindholms undersökning innehöll fyra orsaksalternativ: ”lätt- ja”, ”klimat”, ”utsugning mellan länder”, och ”rika i u-länder exploaterar fattiga”. ”Dålig utbildning” och ”överbefolkning” nämns, som Brante på- pekar, inte i någon av undersökningarna, trots att dessa skulle få ett stort antal instämmanden att döma av andra undersökningar.” Kapitalbrist och utländska storbolags kontroll över u-ländernas råvarutillgångar har i SCB- undersökningarna betraktats som viktiga av 82—84 % resp. 75—77 %. Också utrikeshandelsstrukturen (62—70 %), jordbrukets inriktning i u-länderna (61—66 %) samt kolonialismen (57—62 %) har betraktats som viktiga orsaker.
12I Lindholms undersök- ning (1968) ansåg 81 % absolut eller i stort sett att vi ”inte bör bry oss om ländernas politiska förhål- landen utan endast ta hänsyn till om hjälpen kan tänkas göra nytta eller
'” C] .
” Brantes anmärkning får stöd i Göran Hedebros och Kjell Nowaks Studie- cirklar om u-landsfra'gor. Undersökning av studie- cirklar med internationell inriktning (1976).
1 Lindholms undersökning tillmäts de rikas roll i u-länderna särskilt stor betydelse — mycket stor enligt 63 % och ganska stor enligt 28 % Några trender går inte att utläsa av SCB-materialet. Den sociala positionens betydelse för synen på utvecklingsproblemen un- dersöktes av Lindholm. Någon motsvarande belysning av SCB-materialet finns inte. I Sveriges radios studie av informationsklyftorna utgör sambandet mellan social position och u-landskunskaper/-intresse/-aktivitet en central fråga (se nedan). Inte heller u-landskunskaperna belyses nämnvärt i SCB-undersökning- arna. Den tillfrågade ombeds att bland tolv länder identifiera de länder som får ”betydande u-hjälp från Sverige”. Ca 70 % av de tillfrågade har kunnat identifiera mer än tre länder. SIDA menar att kunskaperna om med vilka länder Sverige bedriver utvecklingssamarbete måste betecknas som relativt goda. Samtidigt påpekar man dock att nästan alla känner till ett par länder (Tanzania och Vietnam), medan bara en tredjedel valde Botswana och lika många trodde att Thailand och Senegal erhåller svenskt bistånd. I Sveriges radios undersökning kunde endast 18 % av de svarande själva namnge mer än två av ”huvudmottagarländerna” för svenskt bistånd. Undersökningen redovisas utförligare i det följande. I SCB-undersökningen våren 1976 ställde SIDA — inspirerad av den norska ”Folkeaksjonen Fremtiden i våre hender” — en fråga som knöt an till de intervjuades egen standard i relation till resursfördelningen i världen. Nära hälften (48 %) av de nära 1 000 tillfrågade svarade: ”Ja, absolut” på frågan om de var beredda att gå med på en sänkt levnadsstandard under antagandet att detta vore ”avgörande för nästa generations möjlighet att leva i en värld där resurserna är mer rättvist fördelade”. SIDA betecknar i sin presentation av materialet i anslagsframställningen för 1977/78 frågan som ”förvisso förenklad”. I undersökningen hösten 1977 ställs tre frågor i samma ämne.
3.6.2 lnformationsklyftor på u-landsområdet
Huvudavsikten med Lilian Nowaks studie för Sveriges radios publik- och programforskning av informationsklyftorna på u-landsområdet var att "be- lysa vad det är som gör att vissa grupper tar åt sig u-landsinformation och låter sig engageras, medan andra inte gör det”. En annan fråga som studerats är hur informationsklyftorna därvidlag hänger samman med människors massmediavanor.
Studien ingår i Sveriges radios infonnationsklyfteprojekt. Syftet är att blottlägga systematiska skillnader mellan olika befolkningsgrupper i fråga om ”kunskaper som ytterst sett är viktiga för att man ska kunna uppfylla rollen som en aktiv medborgare i ett demokratiskt samhälle”. Särskilt be- tydelsefullt har man ansett det vara att studera ”den sociala positionens samband med kunskap och informationsaktivitet samt att undersöka vilka faktorer som kan tänkas modifiera det sambandet”. Studien söker kartlägga sambandet mellan kunskap, aktivitet och intresse på u-landsområdet och social position.
Enligt tidigare undersökningar som Nowak åberopar är svenska folkets kunskap om u-landsfrågor och därmed sammanhängande problem ”relativt
liten” och svenskarnas intresse för dessa frågor ”tämligen svagt”. En trolig förklaring är enligt Nowak att ”u-landsfrågor för de flesta ter sig avlägsna, särskilt i förhållande till andra mera närliggande problem som tillvaron är fylld av . . . U-landsfrågorna får stå tillbaka för sådant som är mer påträng- ande. Detta desto hellre som u-landsproblemen är komplicerade och svår- gripbara”. Därtill kommer ”att få svenskar har direkta erfarenheter av u- länder och deras situation”.
Någon klar bild av svenska folkets u-landskunskaper är Nowaks under- sökning inte avsedd att ge. Studien är främst inriktad på informationsklyf- torna. En enkät innehöll dock tolv kunskapsfrågor av skiftande svårighets- grad. 1 en telefonintervju ställdes ytterligare en fråga, nämligen den ovan nämnda om vilka länder som är huvudmottagare av svenskt bistånd. För- delningen av svaren på enkäten visar, menar Nowak, stor spridning i fråga om u-landskunskaper.
Resultatet av frågan ”Kan ni komma ihåg något eller några av de länder som får en stor del av den svenska u-hjälpen?” framgår av nedanstående tabell:
Andel som nämnt respektive land
(96) Etiopien 29 Bangladesh 26 Tanzania 23 Nordvietnam 22 Indien 19 Cuba 6 Tunisien 2 Kenya ] Zambia 1 Botswana 0
Närmare 40 % kunde inte namnge något mottagarland. Endast fyra per- soner av de mer än 2400 tillfrågade nämnde Botswana. 18 % kände till tre eller flera länder.
Antal rätt angivna länder Antal Procent 0 920 38 1 556 23 2 512 21 3 281 12 4—10 154 6
Nowak konstaterar att fördelningen är ”mycket sne ”.
Nowak-undersökningens frågor avseende undersökningspersonemas ak- tiviteter i u-landsfrågor visade på en grupp på ca 20 % som var ”verkligt lågaktiva”, en stor majoritet av i någon mån aktiva och 13 % med hög aktivitet i u-landsfrågor.14
141 enkäten ställdes tre frågor som tillsammans fått bilda mått på u-lands- aktiviteten. Den första frågan löd: ”Händer det att Ni tänker över hur utvecklingen i den fattiga delen av världen kan tänkas bli under de närmaste årtiondena?” Vi menar att den som säger sig ofta tänka på den här typen av problem rimligen visar mer aktivitet än den som säger sig aldrig fundera på saken. De följande frågorna gällde hur ofta man diskuterar politiken i världen och förhållandena i u-länder och i vilken mån det hänt att man deltagit i föredrag, utställningar, opinions- möten och liknande som rört u-länder.
OM Vlöeti Blöt/Mtb TILL bOTSVk/AMA?
A "366 tågen , iNi'e SRNOGA Ma) l , VAD som näbben * ! ummanerzim... M
Undersökningen av intresset för u-landsfrågor har redan berörts ovan. Nowaks primära avsikt var inte att få fram en bild av svenskens u-lands- intresse, absolut eller i förhållande till annat. Målet var att finna ett lämpligt mått på u-landsintresse med vars hjälp undersökningspersonerna kunde in- delas i mer eller mindre intresserade. Materialet ger en bild av det relativa intresset för u-landsfrågor. Undersökningspersonerna ombads att på 7-gra- diga skalor ange hur pass stort intresse de normalt ägnade tretton olika ämnesområden.15 U-landsintresset kom, som tidigare konstaterats, på 10:e plats. Sambandet mellan intresse för u-landsfrågor och andra internationella frågor — ”konflikten i Mellanöstern” och ”den politiska utvecklingen i Af- rika” — befanns vara starkt. Genom att sammanföra samtliga tre områden bildade Nowak ett intresseindex för internationella frågor, som löper från 3 till 21 poäng. 22 % av de svarande hade 3—8 poäng och kunde enligt ! Nowak ”betraktas som tämligen ointresserade av u-landsfrågor”, medan
i |
29 % hade 15 poäng eller mer och utgjorde ”en högintresserad grupp”.
Kunskap, aktivitet och intresse hänger intimt ihop i svaren. En ständig växelverkan förekommer mellan de tre dimensionerna av ”engagemang”. Det faktum att det finns grupper med höga värden i alla tre avseendena innebär att andra gruppers u-landsengagemang är ringa.
'5 Följande områden ingick: Matpriserna, Konflikten i Mellanöstern, Kungafamiljen, artister och andra ”kändisar”, Utvecklingen på arbetsmarknaden, Hushållningen med jordens naturtillgångar, Den politiska utvecklingen i Afrika, Lokala problem som stadsplanering och liknande, Brott och olyckor, Sporthändelser, Miljöfrågor, U-län- derna och deras problem, Diskussioner om den framtida energiförsörjningen samt Den militära kapprustningen.
Nowak utgår ifrån att ”kunskap. aktivitet och intresse på u-landsområdet starkt sammanhänger med social position”.!6 Sammanfattningsvis konstateras att
”framför allt människors kunskaper men även aktiviteter och intresse på u-lands— området hänger samman med den sociala position man har i samhället. Ju högre social position man intar desto sannolikare således att man också har höga u—lands— kunskaper och ett jämförelsevis stort engagemang i u-landsfrågor. Särskilt viktigt i det här sammanhanget förefaller utbildning och yrkesroll vara.
När det gäller u—landskunskaper visar vi på betydande skillnader mellan olika be- folkningsgrupper. Däremot är sambandet mellan social position å ena sidan, aktivitet och intresse för u-landsfrågor å den andra inte lika uttalat. Mönstren är dock desamma och vi menar att det är väl motiverat att tala om informationsklyftor på u-lands- området."
Undersökningen visar att politisk och religiös aktivitet kan påverka sam- bandet mellan social position å ena sidan, kunskap och framför allt enga- gemang å den andra. Det är dock först vid hög religiös eller politisk aktivitet som skillnaden blir påtaglig:
"Inom alla sociala grupper framstår de mest politiskt eller religiöst aktiva också som mest u-landsaktiva och intresserade av u-landsfrågor. Ifråga om u-landsengagemang kan hög religiös eller politisk aktivitet t. o. m. ofta uppväga den negativa effekten av en la'g social position.
När det gäller u-landskunskaper tycks den religiösa aktiviteten spela relativt liten roll, särskilt i de högre sociala skikten. Däremot sammanhänger kunskaperna med politisk aktivitet. De med hög politisk aktivitet kan mer om u-länder än övriga oberoende av social tillhörighet. Vi har tidigare konstaterat ett påtagligt samband mellan u-lands— kunskaper och social position. Därför är det särskilt intressant, att inom lågstatus- gruppen hög politisk aktivitet i någon mån kompenserar den nackdel det innebär i kun- skapssammanharig att ha la'g social status. Samtidigt är det uppenbart att de med såväl hög politisk aktivitet som hög social status har ett klart kunskapsmässigt övertag.”
Den centrala frågan i Sveriges radios undersökning är om sambandet mellan social position och kunskaper, aktiviteter och intresse på u-landsområdet modifieras av olika sätt att se på världen. Nowak sammanfattar:
”Vi finner nu grupper som trots en låg social position visar större aktivitet och intresse på u-landsområdet än många med högre social status. Betecknande för dessa grupper 'är hög solidaritet med u-länderna eller låg grad av avskärmning från u-landsproblemen. Andra kännetecken är en anti-imperialistisk inställning eller en avvisande hållning till privat välgörenhet och vad som däri inkluderas. På samma sätt hittar vi grupper med mycket låg grad av aktivitet och intresse, men med hög social position. Dessa karaktäriseras av att vara mycket avskärmade från u-landsproblemen.
När det gäller kunskaper påverkas som väntat inte sambandet med social position i samma utsträckning. Inte desto mindre finner vi personer med låg social status som ändå kunskapsmässigt ligger i nivå med många inom mellanstatusgruppen. Även kunskapsstarka med låg social position utmärks av stor solidaritet eller av låg grad av avskärmning. Eller också kännetecknas de av en anti-imperialistisk inställning eller negativ hållning till privat välgörenhet.
Det ska dock framhållas att de som kan förhållandevis mycket trots låg social position, aldrig någonsin närmar sig kunskapsnivån inom högstatusgruppen. I den gruppen har man genomgående de högsta kunskaperna även om det inom gruppen finns variationer som tydligt hänger samman med olika sätt att se på världen.”
"* Nowak använder ett grovt, ovägt index med fem dimensioner, nämli- gen kön, ålder, utbildning, bostadsort och yrkesposi- tion: "Högsta poäng (5) får den med högsta sociala position, nära centrum för makt och inflytande. En relativt välutbildad man i sina bästa år, centralt boende och med förhål- landevis hög yrkesstatus hamnar här. Hans motpol är den lågutbildade kvin- nan i glesbygd, antingen mycket ung eller mycket gammal och antingen utan eget arbete eller med ett lågstatusyrke.”
Nowak menar att den avgörande betydelsen för svenska folkets kunskaper och engagemang på u-landsområdet får tillskrivas massmedierna och deras informationsspridning. Undersökningen pekar på att grupper med olika massmediavanor uppvisar klara skillnader ifråga om kunskap och enga- gemang på u-landsområdet. En ständig växelverkan råder mellan kunskap och engagemang å ena sidan och information från massmedier å den andra:
”Också inom varje social grupp är det undantagslöst de mer informationsinriktade massmediakonsumenterna som kan mer och är mer intresserade av u-landsproblem."
Sambandet mellan social position och u-landsengagemang kan modifieras genom massmediavanorna. Den kompenserande effekten är tämligen mar- ginell vad gäller kunskaper, men när det gäller aktivitet och intresse tycks, enligt Nowak, massmediavanorna spela en avgörande roll:
”Alltså är graden av aktivitet och intresse påfallande hög bland dem som läser fack- tidskrifter och gärna ser och hör på nyheter och utrikesmagasin — och detta oberoende av social tillhörighet. Ser man däremot på dem vars massmediakonsumtion inte alls är informationsinriktad är skillnaderna mellan sociala grupper påtagliga."
Vilken av de ovan behandlade faktorerna är då de, enligt Nowaks under- sökning, viktigaste. ”Vi har funnit”, konstaterar Nowak, ”att ifråga om u-landskunskaper är samhällspositionen den ojämförligt viktigaste faktorn.” Avskärmning och nyhetskonsumtion är de två faktorer som — näst efter social position — bäst förklarar skillnaderna i u-landskunskaper. Social po- sition förklarar endast i liten grad skillnaderna ifråga om intresse och framför
WW! NDNMZ kö men AMeN
bilden betyder mer.
Om de mest och minst engagerade på u-landsområdet säger Nowak föl- jande:
”Det får givetvis inte tolkas som att den sociala positionen är betydelselös i sam- manhanget. Ser vi på dem bland våra undersökningspersoner som är mest u-lands- engagerade, finner vi att de är både mycket solidariska med u-länder och mycket litet eller inte alls avskärmade från problemområdet. Men därefter kommer sådant som social status och utbildning in i bilden, så att de som dessutom har högre social position eller utbildning är mer engagerade. Även tidskriftsläsning visar sig vara viktig.
Tittar vi i stället på de minst u-landsengagerade utgörs de följdriktigt av mycket avskärmade och föga u-landssolidariska personer. Men därefter spelar eterrnediernas nyhets- och utrikesprogram roll, så att de minst engagerade tillika är de som sällan eller aldrig ser och hör på utrikesmagasin — och nyheter. Dessutom är de politiskt inaktiva.
Etermedierna tillmäts avgörande betydelse för u-landsinformation: Om vi leker med tanken att etermediernas u-landsinformation uteblev, skulle främst de relativt kunskapssvaga drabbas — de som inte i någon högre grad nås av information via andra kanaler. Kunskapsklyftorna skulle vidgas.”
3.6.3. Organisationerna och u-landsfrå'gorna
Som framgår av framställningen i inledningskapitlet till detta betänkande var folkrörelsemas och de stora organisationernas initiativ av stor betydelse för det svenska biståndets framväxt och för att förankra detta i den svenska opinionen. SIFO understryker i sin i det föregående citerade bedömning av utvecklingen av u-landsopinionen i Sverige 1961—1976 betydelsen av växelspelet mellan allmänheten och politikerna. Lilian Nowak fann i sin undersökning att det var de mest politiskt eller religiöst aktiva som i alla sociala grupper framstod som mest u-landsaktiva och intresserade av u- landsfrågor.
Mot denna bakgrund är det naturligt att betona den del av den svenska u-landsopinionen som kommer till uttryck i programförklaringar, uttalan- den, rapporter, manifest och andra meningsyttringar från olika organisa— tioner. Politiska partier, ungdoms- och kvinnoförbund, fackföreningsrörel- sen, kristna organisationer, kooperationen och andra folkrörelser och ak- tionsgrupper har länge varit aktiva opinionsbildare för internationell soli- daritet, inte minst gentemot u—länderna.
Folkrörelser och andra organisationer har ända sedan början av 1950-talet bedrivit upplysningsverksamhet om u-ländema. Opinionsbildningen17 var ett huvudsyfte för de 44 organisationer som av regeringen sammanfördes i Centralkommittén för tekniskt bistånd till mindre utvecklade länder (CK). Medlemmarna i CK var företrädare för fackföreningsrörelsen, konsument- kooperationen, lantbruksorganisationer, andra näringslivsorganisationer, kyrkor och andra kristna organisationer, nykterhetsrörelsen, studieförbund, fredsgrupper och FN-förbund, Röda korset, Rädda barnen, Riksidrottsfor- bundet, studenter och journalister. Man organiserade två Sverige hjälper- insamlingar samt enskilda insamlingar inom bl.a. missionen och koope- rationen.
allt aktivitet på u—landsområdet. Den religiöst och politiskt färgade världs-
” Framställningen bygger i det följande främst på Ernst Michaneks uppsats "Role of Swedish Non- Governmental Organiza- tion in International Development Co-opera- tion”, SIDA april 1977.
De kristna organisationerna har länge tillhört de mest pådrivande i fråga om u-landsopinionen. De har också betydligt längre och mer omfattande praktisk erfarenhet av u-landsverksamhet än övriga organisationer. De sam- lade in mer än tio gånger så mycket pengar för u-landsverksamhet som CK under den senares 10-åriga existens.
I opinionsbildningen har de kristna organisationerna starkare än andra betonat kraven på utjämning mellan världens rika och fattiga. Redan vid Kyrkornas världsråds möte i Uppsala år 1968 krävdes en internationell ut- vecklingsskatt, som skulle motsvara välfärdsstaternas skatte- och social- politik. De kristna kraven har alltmer kommit att gälla förändringar i vår egen livsstil och anpassning av den svenska ekonomin till en ny ekonomisk världsordning. Kraven formulerades senast i en sektionsrapport ”Vägen till en rättvisare värld”, som framlades vid det kristna riksmötet i Västerås i augusti 1977. Rapporten föreligger i bokform. Ungdoms— och studentorganisationerna spelade i början av 1950-talet en särskilt aktiv roll i opinionsbildningen för svensk biståndsverksamhet. Dessa organisationer började då utvidga sin internationella kontaktverksamhet. Genom deltagande i konferenser och utbytesprogram inom organisationer som International Union of Socialist Youth, the World Assembly of Youth och World University Service fick många av dagens politiska ledare be- tydelsefulla intryck av kampen mot kolonialismen och nykolonialismen.
Även inom de politiska partierna har kristna grupper varit pådrivande i fråga om inställningen till bistånd och u-länder. Sveriges kristna social- demokraters förbund — Broderskapsrörelsen — bidrog till socialdemokratins arbete för ett statligt svenskt u-landsbistånd. År 1956 beslöt Socialistin- ternationalen på förslag av Tage Erlander att stödja planerna på en kapi- talfond för u-länderna inom FN. Fonden skulle finansieras av bidrag mot- svarande 1 % av medlemsländernas BNP. År 1961 tog regeringen initiativet till en Beredning för internationella biståndsfrågor. Beredningen hade 23 ledamöter, varav de flesta representerade folkrörelser och andra organisa- tioner. Dess arbete ledde fram till den första stora biståndspropositionen (nr 100 år 1962). Propositionen antogs av en enhällig riksdag. Under 1960- talet växte sig kraven på ökat bistånd allt starkare inom alla partier, fack- föreningarna och många andra organisationer. Den andra stora bistånds- propositionen (nr 101 år 1968) med enprocentplanen antogs likaså av en enhällig riksdag. Ingen riksdagsledamot har någonsin röstat emot förslagen om höjda biståndsanslag. Däremot har en ledamot vid ett par tillfällen mo- tionerat om mindre anslagsökningar än de i propositionerna föreslagna. Rös- ter har höjts för att man skulle gå snabbare fram. Centerpartiet och folkpartiet röstade i början av 1970-talet för högre anslag än de av regeringen föreslagna. Också massmedias inställning till biståndsverksamheten har genomgående varit positiv.
Inom arbetarrörelsen finns ett flertal exempel på organiserade interna- tionella solidaritetsaktioner och insamlingar.
Fackföreningsrörelsen har spelat en betydelsefull roll. Dess internationella solidaritetstraditioner daterar sig till seklets början. De svenska bidragen till Fria fackföreningsinternationalens FFI internationella solidaritetsfond var redan från början (1957) bland de största. LO och TCO genomförde en gemensam kampanj i slutet av 1950-talet i syfte att höja medvetandet
om och stödet för insamlingen till FFI:s internationella solidaritetsfond.
Vid LO-kongressen år 1976 framlades en rapport ”Fackföreningsrörelsen och de multinationella företagen” och ett handlingsprogram för ökad kontroll av dessa företag antogs. Detta omfattade även åtgärder till stöd för u—länder i deras kamp mot de multinationella företagens utbredning. Under 1978 planerar LO en stor kampanj om södra Afrika som ett inslag i organisationens 80-årsjubileum. TCO antog vid 1973 års kongress en rapport om det in- ternationella fackliga samarbetet. I motsvarande rapport från 1976 års kongress betonas vikten av ett ökat u-landsbistånd som inriktas på att tillgodose de fattiga människornas basbehov. TCO bedriver under 1977 en insamling bland medlemmarna för internationell facklig solidaritet.
Konsumentkooperationen var redan på 1940-talet aktiv i fråga om in- ternationell hjälpverksamhet. År 1958 inledde Konsumentkooperationen in- samlingskampanjen ”Utan gränser” som än idag utgör grunden för KF:s biståndsarbete till stöd för kooperationen i u-länder. Konsument- och jord- brukskooperationen har tillsammans inrättat Swedish Cooperative Centre (SCC) för rådgivning och bistånd till u-länder.
Röda korset, Rädda barnen, Lutherhjälpen, Frikyrkan hjälper och andra organisationer som bedriver humanitär hjälpverksamhet har betytt mycket för att utveckla den svenska hjälpviljan. Deras upplysningsverksamhet genom kampanjer och insamlingar, föreningsmöten, tidskrifter och andra publikationer torde ha nått fram till praktiskt taget varje hem i vårt land med information om förhållandena för nödlidande människor i krisdrabbade områden.
Under de senaste 10 åren har en rad fristående internationella solida- ritetsgrupper och -kommittéer varit verksamma och haft betydelse för Sve- riges internationella solidaritetspolitik. De har i första hand haft en specifik politisk målsättning men också bidragit till opinionsbildningen om u-län- dernas problem i stort. Det främsta exemplet på en sådan organisation som fick stor betydelse är FNL-grupperna. De arbetade genom stora insatser av frivilliga aktivister i lokalgrupper med främst insamlingsbössor, infor- mationsbulletiner och demonstrationer. Exempel på organisationer som be- driver ett liknande solidaritetsarbete är Afrikagrupperna, Argentinakommit- tén, Chilekommittéerna och Palestinagruppema.
Amnesty International arbetar delvis likartat i sin opinionsbildning för mänskliga rättigheter till stöd för politiska fångar i alla länder och mot tortyr, dödsstraff samt politisk, religiös och etnisk förföljelse. I Sverige har Am- nesty-rörelsen växt snabbt de senaste åren. Man bedriver, med bidrag från SIDA, en omfattande informationsverksamhet om mänskliga rättigheter i många länder, varav flertalet är u-länder.
3.7. U-landsinfonnation i internationellt perspektiv
Opinionsfrågornas roll i det internationella utvecklingssamarbetet har under de senaste åren erhållit kraftigt ökad uppmärksamhet inom OECD:s kom- mitté för utvecklingsbistånd DAC. Bl. a. har dessa frågor diskuterats vid
några av de senaste högnivåmötena och givits prominent belysning i DAC- ordförandens rapporter. Medvetenheten har ökat om behovet av att lyfta upp opinionsfrågorna på ett mer policy-orienterat plan — som komplettering till det informationstekniska erfarenhetsutbyte som traditionellt har ägt rum främst inom FN:s ram men även inom DAC. De senaste årens utveckling på det ekonomisk/ politiska området har ställt ökade krav på information om u-ländernas situation och på opinionsstödet för ökade biståndsansträng- ningar. Kontinuerliga opinionsbyggande åtgärder från i-ländernas sida har upplevts som nödvändiga inte endast för att konsolidera och om möjligt stärka biståndsviljan i traditionell bemärkelse, utan även för att öka den allmänna opinionens förståelse för de vidare u-landskrav som ligger bakom begreppet en ny ekonomisk världsordning.
1975 arrangerades ett särskilt DAC-möte om u-landsinformation. Av mö- tet framgick att den statliga och statligt finansierade u-landsinformationens omfattning och inriktning varierade påtagligt bland medlemsländerna. Skill- nader i biståndsmålsättningar utgjorde en viktig förklaring till informa- tionsverksamhetens skiftande karaktär. Trots olikheterna anslöt sig emel- lertid flertalet länder till ett antal betydelsefulla slutsatser. Man var sålunda överens om att det var angeläget att förbättra den breda allmänhetens tillgång till information om förhållandena i u-länderna. Förbättrade kunskaper om u-länderna ledde, menade man, till ökad biståndsvilja. Statens ansvar måste, konstaterade man vidare, omfatta inte endast biståndet utan också infor- mationsverksamheten. Denna borde ges en vid u-landspolitisk inriktning och syfta till förbättrade kunskaper om grundläggande förhållanden snarare än till att förmedla ett färdigt budskap. Enskilda organisationer, både sådana som bedrev biståndsverksamhet och andra, tillmättes av flera länder stor betydelse som informationskanaler. Skolans elever och lärare ansågs vara en särskilt viktig målgrupp.
I det följande redovisas Danmark, Finlands, Norges och Hollands statliga och statligt finansierade u-landsinformationsverksamhet. Samtliga fyra län- der tillmäter informationsverksamheten stor betydelse och avsätter belopp som motsvarar ca 1/ 2 % av biståndsanslaget för detta ändamål. Danmark, Norge och Holland torde vara de DAC-länder som jämte Sverige utvecklat den mesta ambitiösa verksamheten på u-landsinformationens område. Bland övriga länder märks Västtyskland och Canada. Avslutningsvis ges en kort- fattad presentation av FN:s u-landsinformationsverksamhet.
I Danmark ansvarar biståndsorganet DANIDA för den statliga och statligt finansierade u-landsinformationen. Sedan 1972 finns ett särskilt informa- tionsutsiott (oplysningsudvalg) i vilket ett 30-tal organisationer och insti- tutioner som sysslar med informationsverksamhet eller är av särskild be- tydelse för opinionsbildningen är representerade. Informationsutskottet har en rådgivande ställning i förhållande till DANIDAzs styrelse — som i sin tur har en rådgivande ställning i förhållande till utrikesministern.
Endast ca 20 % av informationsanslaget, som för år 1977 uppgår till 4,1 milj. dkr (3,2 milj. skr), används för DANIDA's egen informationsverk- samhet. Återstoden — ca 80 % — utgår i form av stöd till Arbejdernas Oplys- ningsforbund, Dansk Ungdoms Faellesråd, FN-förbundet, Kvindemes U- landsudvalg, Mellenfolkeligt Samvirke samt Det Okomeniske Faellesråd för ”konsulentstyrde projekter”. Organisationerna inkommer årligen med an-
sökningar till DANIDA. Stödet, som bl. a. avser administrationskostnader, har inte karaktären av generellt bidrag.
1 lagen om internationellt utvecklingssamarbete heter det vad gäller upp- lysningsverksamheten:
”Med henblik på at utbrede kendskabet til og skabe förståelse för udviklingslandenes problemer og for betydningen af dansk deltagelse i det internationale udviklings- samarbejde kan ministeren for internationalt udviklingssamarbejde ivaerksaette eller yde statstilskud til virksomhed med dette förmål.”
Med utgångspunkt i denna paragraf har en rollfördelning definierats mellan DANIDA och organisationerna enligt vilken informationen om Danmarks medverkan i det internationella utvecklingssamarbetet åvilar DANIDA:s informationsavdelning medan informationen om u-ländernas situation pri- märt ligger på organisationer, grupper och individer.
DANIDA prioriterar massmedia, undervisningssektorn samt förvärvsli- vets grupper. Den breda allmänheten skall nås genom infonnationsskapare och informationsförmedlare. U-landsinformationen skall om möjligt inte- greras i annan information. Bland DANIDA:s aktiviteter märks journa- listresor, oftast på nordisk basis, journalistseminarier och journaliststipen- dier, publikationsverksamhet samt filmproduktion och filmdistribution i samarbete med Statens Filmcentral.
Stödet till Mellanfolkeligt Samvirke (MS) är av samma storlek som DANIDA:s egen infonnationsbudget. MS bedriver publikationsverksamhet, föredrags— och mötesservice, biblioteksservice (bibliografier m. m.), anordnar utställningar m.m. , 1 Finland ansvarar informationssektionen inom utrikesministeriets avdel- ning för utvecklingssamarbete för informationen om utvecklingssamarbetet. ; Tyngdpunkten i verksamheten ligger på publikationsverksamhet. Denna, ' vars viktigaste inslag utgörs av en tidskrift om utvecklingssamarbete samt landpresentationer och en årsredogörelse om Finlands utvecklingssamarbete, tar i anspråk ungefär halva informationsanslaget. Medlen utnyttjas vidare för bl. a. visst samarbete med radio och TV vad gäller finansieringen av olika program om u-länder, u-landsresor för lärare och journalister, ofta i nordisk regi, samt för förberedelser och genomförande av seminarier och föredrag i olika organisationers regi. Organisationer som tilldelas informa- tionsmedel tillhör enligt praxis någon av följande kategorier: fackföreningar, folkbildningsförbund, kvinnoorganisationer, kyrkliga organisationer samt ungdomsorganisationer. Beslut om bidrag fattas inom utrikesministeriet efter samråd med biståndspolitiska delegationen. 1977 års informationsanslag uppgår till 600000 finska mark (ca 0,7 milj. skr), varav en tredjedel för bidrag till organisationer. Avsikten är att om några år utnyttja 0,5 % av biståndsanslaget, som innevarande år uppgår till 194 miljoner mark (ca 216 milj. skr) för informationsverksamhet.
Syftet med informationsverksamheten är enligt regeringens princippro- gram från år 1974 att sprida kunskap om utvecklingsländerna, utvecklings- problemen och förhållandena mellan utvecklings— och industriländer samt att informera om det finländska utvecklingssamarbetet såväl i hemlandet som utomlands.
I Norge ansvarar biståndsorganet NORAD för hela den statliga och statligt
finansierade u-landsinformationen. Under år 1977 kanaliseras 58 % av in- formationsanslaget på 8 milj. nkr till (7 milj. skr) till olika organisationer i form av stöd till det norska FN-förbundet, NORAD:s viktigaste sam- arbetspartner på informationsområdet, generella bidrag enligt treårsavtal eller bidrag till olika informationsprojekt. I takt med att bidragssystemet utveck- lats har NORADzs egen roll som serviceorgan åt organisationerna betonats. Materialproduktionen, planerad med hänsyn till organisationernas och sko- lans behov, utgör idag NORADzs främsta informationsuppgift. 1 övrigt märks kurs- och seminarieverksamhet för bl. a. journalister, filmdistribution samt bildservice.
De på treårsavtal baserade generella bidragen utgår till de till stortings— partierna knutna Studieförbunden samt ett antal 5. k. paraplyorganisationer, nämligen Kirkens U-landsinformation, Norske Kvinners Nasjonalråd och Nasjonalkommittén for Internasjonalt Ungdomsarbeid.
Samarbetet med det norska FN-förbundet — FN-sambandet — har under de senaste åren byggts ut till att omfatta stöd till FN-sambandets uppbyggnad av en regional organisation. Särskilt vad gäller Nordnorge har, med hänsyn till avstånd och kommunikationer, behovet av regional organisation upplevts som stort. Distriktsorganisationerna står som tekniska arrangörer av kurser, ansvarar för distributionen av NORAD:s informationsmaterial samt fungerar — i någon mån — som kontaktorgan för skolor och press. FN-sambandets skolavdelning och NORAD har ett mycket nära samarbete då det gäller att nå ut till skolorna med u-landsinformation.
I sin egen informationsverksamhet syftar NORAD i första hand till att ge ”grundleggande upplysninger og fakta till flest mulig maennesker i det enklest mulige språk”. Organisationerna förutsätts ge sin information en mera engagerande och mobiliserande form.
1 Halland har man under 1970-talet byggt upp en omfattande informa- tionsverksamhet. För år 1977 har 13 miljoner gulden (ca 26 milj. skr) an- slagits. De enskilda organisationerna har tilldelats en huvudroll i det hol- ländska programmet. Ca 70 % av de offentliga medlen används för or- ganisationernas informationsprojekt. Återstoden utgörs av ett anslag för ut- rikesdepartementets särskilda avdelning för information om utvecklings- samarbete. En fristående nationalkommitté för information om utvecklingssamarbete (NCO) i vilket ett 40-tal enskilda organisationer är representerade behandlar organisationernas ansökningar om informationsmedel. Kommitténs plenar- möte beslutar på förslag av arbetsgrupper för kyrkor, massmedia, skolor etc. vilka projekt som ska föreläggas biståndsministern. Ministern beslutar på rekommendation av en särskild rådgivande expertgrupp. Utrikesdepartementets avdelning för informationsfrågor svarar bl. a. för information till press, radio och TV, tillhandahåller audio-visuellt material till intresserade grupper, skolor etc. samt producerar tidskrifter, en tidning för barn, broschyrer, faktablad m.m. Barntidningen utkommer med sex nummer per år i en upplaga på över 300000 exemplar. U-landsinformationen skall ”bidra till kommunikation mellan myndig- heterna och medborgarna och därigenom fördjupa förståelsen för utveck- lingssamarbetet”. Nationalkommittén skall sörja för att sådan verksamhet kommer till stånd som ger information om förhållandena i fattiga länder,
om internationellt samarbete för att förbättra dessa förhållanden samt om förhållanden i Holland och andra rika länder som påverkar förhållandena i fattiga länder.
FN-sekretariatet och fackorgan inom FN -familjen har från starten varit ut- rustade med en informationsenhet med icke obetydlig personalstyrka. In- nehållet i det informationsarbete som bedrivits har i stor utsträckning kretsat kring cen egna organisationen; hur den är uppbyggd, vad den gör och vad olika länders representaner yttrar vid möten med styrande organ. Infor- mationsverksamheten inom FN har ofta karakteriserats som organisations- centrerad snarare än problemorienterad och den har ansetts ha tendenser att vara utslätad och att väja för kontroversiella frågor. En annan brist har varit den jämförelsevis obetydliga roll som man till att börja med tilldelade det som vi nu kallar u-landsfrågor. På senare håll har dock ansträngningar gjorts, bl. a. under medverkan av de nordiska länderna, att stärka de eko- nomiska och sociala frågornas plats i FN-informationen.
Med hjälp av ett frivilligt bidrag från den holländska regeringen startades år 1968 FN:s enhet för ekonomisk och social information, Centre for Econ- omic and Social Information CESI. Sedan 1972 lämnas frivilliga bidrag också från Danmark, Norge och Sverige; senare har som bidragsgivare tillkommit Finland, Västtyskland, Japan och Canada. CESI har idag ställning som en av fyra underavdelningar inom FN-sekretariatets informationsenhet, Office of Public Information OPI.
CESI:s verksamhet har gått ut på att dra fram i rampljuset de ekonomiska och sociala frågor som spelar en allt mer dominerande roll i FN:s totala arbete. Hit hör biståndet men också planerna för en ny ekonomisk världs- ordning. Genom sin allmänt samordnande roll tvärs över FN-familjen har CESI också fått centrala uppgifter i samband med genomförandet av olika FN-aktioner såsom befolkningsåret och kvinnoåret liksom vid FN:s stora världskonferenser om miljö, befolkning, livsmedel, kvinnor, boendemiljö, vatten etc. CESI:s Geneve-center har i stor utsträckning koncentrerat sig på frågor som har samband med UNCTAD:s verksamhet. I dessa olika sammanhang har CESI betjänat press, radio och TV liksom enskilda or- ganisationer, framställt publikationer, arrangerat internationella seminarier m.m. Startandet av tidskriften Development Forum betraktas av många som CESI:s mest betydande insats. Tidskriften har fått en i FN-sammanhang påfallande fri ställning och publicerat bl. a. problemorienterade debattinlägg i kontroversiella frågor under behandling inom FN-apparaten.
Finansiärerna av CESI har hela tiden hävdat att den ekonomiska och sociala upplysningen borde utgöra en naturlig del av FN:s löpande infor- mation och därför också bekostas av medel inom FN:s reguljära budget. Undan för undan har också vissa tjänster inom CESI, som tidigare finan- sierats med hjälp av frivilliga bidrag, kunnat lyftas över till den ordinarie budgeten; generalförsamlingen hösten 1977 förväntas sålunda inkludera CESI-tjänster i den ordinarie staben. Utöver att på detta sätt bekosta personal har de frivilliga bidragen de senaste åren framför allt använts till att lansera Development Forum, vilken distribueras kostnadsfritt. Planer föreligger på att från 1978 i samarbete med Världsbanken och UNDP utge en särskild Business Edition av Development Forum, som skall utkomma var 14:e dag och innehålla förhandsinformation om kommande upphandling genom
de berörda FN-organen.
De nordiska biståndsmyndigheternas informationsenheter drar nytta av CESI:s utbud av information och samarbetar även i andra avseenden nära med CESI men också direkt med andra FN-organs infonnationsavdelningar. Särskilt bör nämnas UNDP och UNICEF som båda i sin egenskap av ”in- samlingsorganisationer” — UNDP kan sägas ”bedriva insamling” bland re- geringarna och UNICEF både bland regeringarna och, i vissa länder, all- mänheten — lägger stor vikt vid och avsätter betydande resurser till in- formation om den egna verksamheten och de problem denna syftar till att lösa.
Även de stora fackorganen — FAO, ILO, WHO och UNESCO — bedriver omfattande informationsverksamhet på områden som är centrala ur svensk och nordisk biståndssynpunkt. Särskilt vill vi nämna livsmedelsförsörj- nings-, sysselsättnings- och basbehovsfrågorna.
Världsbankens informationsavdelning framställer värdefullt material, så- som årsrapporten, World Bank Atlas, Trends in Developing Countries etc.
FN har byggt upp ett 50-tal informationskontor utspridda över hela värl- den. Flertalet av dessa är, i likhet med kontoret i Köpenhamn, regionala. Kontoren har kompletta samlingar av FN-dokumentationen och fungerar som distributionscentraler för FN-material, inklusive film och foto. Bland avnämama märks de nationella FN-förbunden och andra organisationer samt massmedia.
4. Folkrörelsernas och övriga organisationers u-landsinformation
Folkrörelserna gavs i enlighet med statsmakternas önskemål en central roll i SIDA:s fyraårsplan för informationsverksamheten. En växande andel av informationsanslagen skulle gå till Studieförbunden och löntagarorganisa- tionerna i form av generella bidrag. Övriga organisationer skulle kunna er- hålla bidrag efter ansökan. Kurs- och seminariesamarbetet med organisa- tioner som Svenska FN-förbundet, Swedish Cooperative Centre (SCC), Sve- riges Ungdomsorganisationers Landsråd (SUL) samt Folkbildningsförbundet skulle också vidareutvecklas.
Organisationernas andel av informationsanslaget skulle successivt växa från ca en tredjedel till två tredjedelar. Budgetåret 1971/72 beräknades 1,0 milj. kr av totalt 2,75 milj. kr för bidrag till och samarbete med enskilda organisationer. Redan fyraårsplanens första egentliga år— 1972/ 73 — föreslogs beloppet för organisationsbidrag och -samarbete flerdubblat och för planens sista år (1974/ 75) föreslogs ett belopp som var 9 gånger större än 1971/ 72. Studieförbunden föreslogs tilldelade något mer än 60 % av det beräknade totalbeloppet för enskilda organisationer och löntagarorganisationerna ca 20 %. För övriga bidragssökande organisationer beräknades något mer än 10 % och för samarbetet med vissa organisationer (s.k. paraplyorganisa- tioner) en ursprungligen lika stor men därefter successivt sjunkande andel (ca 7 % budgetåret 1974/75).
Fördelningen mellan de tre förstnämnda kategorierna har i stort sett för- blivit oförändrat sedan 1972/73. Studieförbunden har erhållit 58 %, lön- tagarorganisationerna 26 % och övriga organisationer 16 % av det totala beloppet för bidrag till enskilda organisationer. Medlen för samarbete, som statsmakterna valt att betrakta som en del av den egna informationsverk- samheten, har vuxit snabbare än vad som föreslogs i fyraårsplanen. Nedan redovisas anslagsutvecklingen sedan 1972/73.
l 1 4.1 Inledning 1 |
' ”Utvärdering av SIDA:s fyraårsplan för u-landsin- formation”, PM per 1975-11-18, SIDA:s informationsbyrå.
2"Granskning av rutiner m. in. vid SIDA:s infor- mationsbyrå". revisions- promemoria nr 52 per 1977-04-06, SIDA, Revi- sionskontoret.
Tabell 4.1 Bidrag och samarbete med enskilda organisationer (tkr)”
Budgetår IStudieför- II Löntagaror- 111 Övriga org. IV Av SIDA ini- förbunden ganisationerna (efter ansökan) tierat samarbete!7
1972/73 1 100 500 300 340 1973/74 2 300 1 100 600 780 1974/75 3 500 1 700 900 1 2606 1975/76 4 600 2 100 1 300 830 1976/77 5 170 2 370 1 356 775 1977/78 5 692 2 604 1 604 775
” Endast totalbeloppet för bidrag till enskilda organisationer anges i budgetproposition och regleringsbrev. SIDA beslutar om fördelningen mellan kategorierna I—III.
bSIDAzs budget. (Varav 500000 kr för KARIBU.
I det följande redovisas de nämnare motiven för inriktningen av infor- mationsverksamheten på folkrörelserna och övriga enskilda organisationer. verksamhetens tänkta former samt de resultat som uppnåtts och de er- farenheter som vunnits under de fem år som systemet funnits. Några mera omfattande utvärderingar av studieförbundens, löntagarorganisationernas el- ler övriga organisationers u-landsinformationsverksamhet föreligger inte. Inom SIDA fanns vissa planer på en utvärdering av fyraårsplanen grundad ”på den av organisationerna själva genomförda verksamheten samt på de av organisationer och folkrörelser själva dragna slutsatserna”, men någon sådan kom till följd av brist på personella resurser aldrig till stånd. Vissa betydelsefulla aspekter av verksamheten har dock utvärderats på SIDA:s initiativ, bl. a. har studiecirkelverksamheten i internationella frågor varit föremål för två större undersökningar, och organisationerna själva har fö- retagit åtskilliga mer eller mindre grundliga utvärderingar av sin verksamhet.
SIDA får årligen rapporter om hur ”SIDA-bidragen” har använts och planeras att användas från Studieförbunden och löntagarorganisationerna. Denna mer eller mindre omfattande rapportering till SIDA, i studieförbun- dens fall kompletterad med Folkbildningsförbundets årliga sammanställ- ning, samt rapporter från organisationer som erhållit bidrag efter ansökan och organisationernas verksamhetsberättelser m. rn. utgör värdefulla källor. Detta material har dock aldrig bearbetats och någon mera överskådlig bild av t. ex. organisationernas måldefinitioner och målgrupper, eller verksam- hetsformerna och deras förändring över tiden, föreligger sålunda inte. I en inom SIDA nyligen genomförd revision av rapporteringen till SIDA konsta- teras att rapporteringsskyldigheten fullgjorts tillfredsställande vad gäller stu- dieförbund och löntagarorganisationer men att rapporteringen från organi- sationer som erhållit bidrag efter ansökan ej motsvarat de minimikrav som SIDA uppställt.2 Till denna senare kategoris rapportering återkommer vi i avsnitt 4.5 nedan.
En betydelsefull anledning till att större utvärderingar ej genomförts pekar SIDA på i sin ovan citerade PM om eventuell utvärdering av fyraårsplanen. Det heter där att ”en utvärdering i den bemärkelsen att SIDA söker mäta vilka kvalitativa resultat organisationerna uppnått med sin u-landsinfor- mation givetvis är omöjlig att genomföra. Varken riksdagen eller SIDA
l 1
har ju förelagt organisationerna vilka attityder eller värderingar som de bör försöka skapa med sin information. I stället är det upp till organisationerna att sjäva definiera vilka mål och resultat av u-landsinformationen man strävar efter.” Dessa förhållanden utesluter naturligtvis inte systematisk er- farenhetsbearbetning, vilket också konstateras i promemorian: . . det är självfalet intressant både för SIDA och andra att ta del av organisationernas egna uppfattningar om hur pass väl de anser sig ha lyckats i sina infor- matiorssatsningar”, och det finns följaktligen ”behov av att deras bedöm- ningar på något sätt sammanställs i en gemensam rapport”. SIDA:s resultatvärderingsverksamhet behandlas mera utförligt i avsnitt 5.9 nedan.
4.2. Fyraårsplanens inriktning av studieförbundens och löntagarorganisationernas informationsverksamhet
De av Skolöverstyrelsen godkända Studieförbunden samt löntagarorgani- sationerna gavs, som mottagare av generella bidrag, en särställning i in- forrnationsplanen.
Studieförbunden kunde, förklarade SIDA i fyraårsplanen, sägas ”fungera som serviceorgan åt folkrörelserna i det att de organiserar studieverksamhet i olika former för medlemsorganisationernas medlemmar”. Genom dessa fanns det ”kanaler till praktiskt taget hela folkrörelse-Sverige”.3
Styrelsen konstaterade:
”att de studieförbund som är politiskt och/eller fackligt förankrade, nämligen Ar- betarnas Bildningsförbund ABF, Tjänstemännens Bildningsverksamhet TBV, Stu- dieförbundet Medborgarskolan SFM och Studieförbundet Vuxenskolan SV, är de fyra största förbunden. De svarar för drygt 72 % av alla tolv förbundens studiecirkel- verksamhet, som 1969/70 tillsammans omfattade nära 180000 cirklar med nära 1 800000 deltagare. ABF, SFM och SV är förankrade i landets politiska huvudor- ganisationer samt i till dem anknutna kvinno- och ungdomsförbund. ABF och TBV har anknytning till LO resp. TCO. Styrelsen är övertygad om att dessa förbund finner det vara i linje med sina mål att förstärka sina insatser inom u-landsinformationen förutsatt att de och SIDA kan komma fram till smidiga samarbetsformer. Deras hel- hjärtade insatser är en av de viktigaste förutsättningarna för att statsmakternas in- tentioner att vidga engagemanget för u-ländernas sak i Sverige skall kunna förverk- ligas.”
Studieförbunden täckte till stor del 1öntagarorganisationernas behov av u- landsinriktad informationsverksamhet. Löntagarorganisationerna med dess sedan lång tid utvecklade internationella engagemang borde emellertid i enlighet med riksdagens uttalande 1971 ”. . . ägnas särskild uppmärksamhet av SIDA i dess strävan att nå ut med information om utvecklingssamarbetets och u-ländernas problem.”
Stödet till Studieförbunden och löntagarorganisationerna avsåg fyra slags aktiviteter:
1) Studieresor till u-land, inkl. kurser och seminarier för förberedelse och uppföljning. Resorna skulle avse styrelseledamöter, funktionärer, stu- dieledare etc. i berörda studieförbund och deras medlemsorganisationer
3 För en förteckning över studieförbundets med- lemsorganisationer och medlemsantal, se bilaga 4.
och organiseras i samråd med SIDA och dess biståndskontor. Vid upp- läggningen skulle tillses att resorna blev givande för deltagarnas efter- följande informationsverksamhet i Sverige. 2) Framställning av informations- och studiematerial kring u-landsfrågor och utvecklingssamarbete. Produktionen av kurs- och mötespaket etc. Sam- råd förutsattes med SIDA och den enhet inom SIDA som producerar basinformation, utställningar, mötesmaterial etc., så att onödigt dubbel- arbete undveks. 3) Mötes-, kurs- och konferensverksamhet, utställningar etc. kring internatio- nella frågor för skolning av studiecirkelledare, kurs- och konferensledare, föreläsare etc., med särskild inriktning på u-landsinformation. 4) Administration av internationell verksamhet. Genom SIDA borde ges eko-
nomiskt stöd för att förstärka studieförbundens personella och admi- nistrativa resurser med inriktning på u-landsfrågor och internationellt
utvecklingssamarbete.
Utöver här uppräknade åtgärder borde prövas, om SIDA inom ramen för sin informations- och rekryteringsverksamhet kunde lämna bidrag till kvalificerad kursverksamhet i syfte att främja rekrytering och utbildning av personer från löntagarorganisationer, folkbildningsverksamhet, kooperatio- nen etc. för internationella uppdrag i organisationernas egen eller SIDA:s regi.
För studieförbundens del gjordes en preliminär beräkning av fördelningen för åren 1972/ 73—1974/ 75 mellan kategorierna 1—4 enligt vilket studieresor till u-land skulle ta i anspråk ca 30 % av medlen, framställning av infor- mations- och studiematerial ursprungligen ca 11 % och under det sista året ca 17 %, mötes-, kurs- och konferensverksamhet samt utställningar något mer än en tredjedel, och administrationen av den internationella verksam- heten ett långsamt ökande belopp som det första året motsvarade ca 30 % men 1974/ 75 endast ca 12 % av totalbeloppet. Samråd mellan SIDA och Studieförbunden kunde leda till en viss omfördelning mellan de angivna aktiviteterna.
Samma fördelning antogs vara lämplig för löntagarorganisationerna. In- formationen kunde ”beröra fackföreningsrörelsens respektive övriga lön- tagarorganisationers internationellt inriktade aktiviteter över huvud taget men också den verksamhet som på utvecklingsområdet bedrivs av yrkes- internationalerna, Fria Fackföreningsinternationalen, ILO och andra inter- nationella organisationer.”
Såväl regering som riksdag gav, som vi tidigare konstaterat, styrelsens utformning av samarbetet med studieförbund och löntagarorganisationer ett positivt mottagande. Utrikesministern underströk det angelägna i att organisationerna ”tillförsäkrades stor självständighet vid användningen av tilldelade medel” och utrikesutskottet betonade att fördelningen av de ge- nerella bidragen till folkrörelserna borde ske i nära samråd med berörda organisationer. Möjligheter hade nu öppnats, förklarade utrikesministern, för att engagera stora medborgargrupper, som u-landsinformationen dittills inte kunnat nå ut till.
4.3. Studieförbundens u-landsinformation
4.3.1. Bidragssystemet och bidragsutvecklingen
1972/73 uppgick de generella bidragen till studieförbunden till 1,1 milj. kr. Fördelningen mellan förbunden beslutades av SIDA på förslag av Folk- bildningsförbundet, studieförbundens samarbetsorganisation.
Någon samstämmig uppfattning om hur bidragen borde fördelas fanns inte bland de till storlek och inriktning vitt skilda studieförbunden. Upp- fattningarna om vilka kriterier som borde vara bestämmande för fördel- ningen gick — och går alltjämt — isär.
Det fördelningssystem som Folkbildningsförbundets styrelse 1972 rekom- menderade SIDA — och som alltjämt ligger i botten på fördelningssystemet — bygger på fem komponenter, nämligen (procentsatserna anger de olika komponenternas relativa betydelse):
]) Skolöverstyrelsens organisationsbidrag för studiecirkelverksamheten (30 %). 2) Skolöverstyrelsens pedagogiska bidrag (30 %), 3) Genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studiecirkeltimmar inom samhälls- och rättskunskap (under de tre senaste åren 20 %), 4) Genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studiecirkeltimmar i in- ternationella frågor (under de senaste tre åren 10 %) samt 5) Genomsnittliga antalet föreläsningstimmar i internationella frågor (under de tre senaste åren 10 %).
De båda förstnämnda komponenterna har det totala antalet statsbidrags- berättigade studietimmar som grundläggande fördelningsprincip. Konstruk- tionen byggde sålunda på fem olika aktivitetsmått, två mera allmänna, som bestämde 60 % av bidragets storlek och tre mera specifika, som sammantaget bestämde 40 % av bidragets storlek. Något grundbidrag föreslogs inte utgå, men ett mindre belopp — 5 % av totalbeloppet för studieförbunden — föreslogs avsatt för de mindre studieförbunden i syfte att göra det möjligt för dessa att genomföra minst en årlig kurs eller studieresa till u-land. Folkbildnings- förbundet skulle administrera den gemensamma verksamheten. Förbunds- styrelsen betonade att principerna för fördelningen borde prövas varje år. Studieförbunden måste, sades det, ”vara beredda att när en ny princip an- tages, detta kan innebära en minskning av bidraget till vissa studieförbund”.
Gott och väl tre fjärdedelar — ca 800000 kr — av de medel som under 1972/ 73 avsattes för studieförbunden gick till de fackligt och politiskt för- ankrade studieförbunden — ABF, Medborgarskolan, Vuxenskolan samt TBV. Övriga förbund, utom KFUK/KFUM:s studieförbund, erhöll ca 50 000 kr vardera. KFUK/KFUM:s studieförbund erhöll ca 6 000 kr. Bidragsbeloppen under introduktionsåret framgår av tabell 4.2.
Redan budgetåret 1973/ 74 fördubblades totalbeloppet för studieförbund och under 1976/77 fördelades 5,17 milj. kr mellan de tio förbunden. Kon- centrationen på de fyra stora förbunden var nästan lika stark 1976/ 77 som 1972/73. Tillsammans erhöll de i det närmaste 75 % av totalbeloppet. Nu erhöll dock samtliga förbund utom KFUK/ KFUM mer än 200 000 kr. Något särskilt belopp avsattes inte längre för de mindre förbunden — samarbetet
4 För en fullständig bild av bidragsutvecklingen, se bilaga 6.
Tabell 4.2 Bidragen till studieförbunden budgetåret 1972/73”
Studieförbund Belopp (kr) %
Arbetarnas bildningsförbund 463 400 44,35 Folkuniversitetet 53 100 5,08 Frikyrkliga studieförbundet 39 300 3,76 KFUK/KFUM:S studieförbund 6 500 0,63 Nykterhetsrörelsens bildningsförbund 60 000 5,74 Studiefrämjandet 39 500 3,78 Medborgarskolan 89 600 8,57 Studieförbundet vuxenskolan 157000 15,02 Sveriges kyrkliga studieförbund 47000 4,50 Tjänstemännens bildningsförbund 89 600 8,57 Summa 1 045 000 100,00 Gemensamt belopp för mindre studieförbund: administrerat av Folkbildningsförbundet +55 000 1 100 000
” Bidragen under de senaste åren redovisas i tabell 4.3.
mellan SIDA och Folkbildningsförbundet, som utgör ett reguljärt inslag i SIDA:s samarbete med paraplyorganisationema, rymmer dock inslag med särskild inriktning på dessa. En mindre del av totalbeloppet för studieför- bunden utgår till Folkbildningsförbundet för konferenser om utvärdering och redovisning och för ett specialnummer om u-landsinformation i tid- skriften Folkbildningsarbetet.
Samtliga studieförbund har sett sina bidrag öka kontinuerligt sedan 1972/734. Planeringstryggheten har dock varit mindre än vad detta för- hållande kan förmodas innebära då olika fördelningsprinciper, med inte obe- tydliga skillnader vad gäller bidragsstorlek för vissa förbund, årligen dis- kuteras i Folkbildningsförbundets styrelse.
1973 föreslog Folkbildningsförbundets styrelse SIDA att fördelningen skulle ske efter samma principer som det föregående — inledande — året, men året därpå förordade man en modifierad form enligt vilken varje stu- dieförbund skulle erhålla ett basbelopp, Folkbildningsförbundet ett visst be- lopp och resterande medel fördelas enligt tidigare fördelningsgrunder. Denna nya konstruktion förelåg det dock inte enighet om, då bl.a. ordföranden i styrelsen förordade att samtliga förbund skulle erhålla samma belopp som föregående år och anslagsökningen fördelas på basis av medlemstal (50 %) och principerna för SÖ:s pedagogiska bidrag (50 %). Efter att ha inhämtat beredningens för u—landsinformation synpunkter, som inte sammanföll med Folkbildningsförbundets styrelses utan stödde reservanternas uppfattning att medlemsantalet borde vägas in, beslutade SIDA att förbunden skulle erhålla samma bidragsandel som budgetåret 1973/74.
1975 beslöt Folkbildningsförbundets styrelse föreslå SIDA att fördela med- len till studieförbundens u-landsinformation efter samma procentuella för- delning som föregående år. 45 000 kronor skulle överlämnas till Folkbild- ningsförbundet för gemensamma åtgärder. 1976 var det ej möjligt för Folkbildningsförbundets styrelse att överlämna
något fördelningsförslag till SIDA. Sedan frågan behandlats inom Bered- ningen för u-landsinforrnation beslutade SIDA, i enlighet med det förslag som verket förelagt Beredningen, att tilldela förbunden samma bidrag som föregående år och fördela den totala ökningen enligt den fördelningsnyckel som tillämpas av Förmedlingsbyrån för kulturprogram. Byråns fördelnings- nyckel, som då var uppbyggd på tre, men som för 1977/78 är baserad på fyra komponenter, nämligen (procenttalen inom parentes anger de olika komponenternas betydelse 1976/77 respektive 1977/78):
1) antalet lokala avdelningar i studieförbundens medlemsorganisationer (25 %; 25 %) 2) antalet medlemmar i medlemsorganisationerna (25 %; 25 %) 3) antalet redovisade kulturaktiviteter under det gångna året (50 %; 40 %) 4) antalet statsbidragsberättigade studiecirklar under det gångna året (0 %; 10 %)
Ingen av komponenterna är, av naturliga skäl, relaterad till förbundets aktiviteter i samhällsfrågor i allmänhet eller i internationella frågor, som fallet är med den ursprungliga fördelningsnyckeln. Studieverksamhetens omfattning väger också avsevärt mindre tungt än i denna ursprungliga nyck- el, medan antalet kulturaktiviteter i allmänhet väger mycket tungt. Antalet medlemmar i förbundens medlemsorganisationer och antalet lokalavdel- ningar inom dessa bestämmer enligt Förmedlingsbyråns nyckel hälften av bidragets storlek. Byråns nyckel kan vad gäller 1977/ 78 sägas vara en kom- bination av två mått på möjlig aktivitet (antalet medlemmar och lokal- avdelningar) och två mått på faktisk aktivitet (antalet kulturaktiviteter och antalet cirklar) medan den av Folkbildningsförbundet ursprungligen före- slagna nyckeln endast byggde på faktiska aktiviteter, med stark betoning på studiecirklar, och särskilt betonade cirkel- och föreläsningsverksamhet i samhällsfrågor i allmänhet och internationella frågor i synnerhet.
För vissa studieförbund innebar utnyttjandet av förmedlingsbyråns för- delningsnyckel ingen skillnad i förhållande till tidigare år. För andra förbund innebar det emellertid en inte obetydligt större eller mindre andel av ök- ningen än vad den ursprungliga nyckeln skulle inneburit. Tabell 4.3, i vilken fördelningen av ökningen för 1976/77 särskilt redovisas, illustrerar kon- sekvenserna.
För 1977/78 har Folkbildningsförbundets styrelse beslutat föreslå SIDA att bidragen skall fördelas på samma sätt som föregående år, med undantag för att administrationsbidraget till Folkbildningsförbundet beräknas på ett nytt sätt. Då Förmedlingsbyråns fördelningsnyckel ändrats kan dock vissa förbund se sin andel förändrad.
Fördelningsprinciperna för 1978/79 är en öppen fråga. Utnyttjandet av Förmedlingsbyråns fördelningsnyckel torde inte betraktas som någon per- manent lösning. Nyckeln kan förväntas komma att förändras ytterligare då riksdagens kulturutskott ställt sig tveksamt till den nuvarande konstruk- tionen. Dess behandling av frågan i betänkandet 1976/77:44 utmynnar i förordandet av en större betoning av förbundens kulturaktiviteter vid bi- dragsfördelningen: ”Utskottet finner det rimligt att vid fördelningen av bi- draget respektive studieförbunds lokala verksamhet i fråga om kulturak- tiviteter tillmäts avgörande betydelse.” Utskottets ledamöter var dock inte
Tabell 4.3 Bidrag till studieförbunden budgetåren 1975/76 och 1976/77
Bidrag 1975/76 Fördelningen Summa bidrag
5 För en värdefull diskus- sion om studieförbundens rätt till profilering se Folkbildningsutredning- ens debattskrift Folkbild- ningen i framtiden, SOU 1977:38.
av ökningen 1976/77 för 1976/77 (avrundat) Kr % Kr % Kr % Arbetarnas bildningsförbund 1 923 000 42,2 214 320 37,6 2 137 000 41,7 Frikyrkliga studieförbundet 196 000 4,3 44 460 7,8 241 000 4,7 Folkuniversitetet 236 000 5,2 19 380 3,4 255 000 5,0 KFUK/KFUM 27 000 0,6 7 410 1,3 35 000 0,6 Medborgarskolan 408 000 9,0 29 640 5,2 438 000 8,5 Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet 247 000 5,4 30 210 5,3 276 000 5,4 Sveriges kyrkliga studieförbund 214 000 4,7 49 020 8,6 263 000 5,1 Studiefrämjandet 191 000 4,2 35 910 6,3 227 000 4,4 Studieförbundet vuxenskolan 697 000 15,3 85 500 15,0 783 000 15,2 Tjänstemännens bildningsverksamhet 416 000 9,1 54 150 9,5 470 000 9,2 ___?___________ Totalt 4 555 000 100,0 570 000 100,0 5 125 000 100,0 Folkbildningsförbundet 45 000 45 000 4 600 000 5 170 000 ________________————— Källa: Folkbildningsförbundet och SIDA.
eniga. Reservanterna (s) ansåg inte att riksdagen borde göra några uttalanden som styr förmedlingsbyråns fördelning av bidragen då en utvärdering av anslagets hittillsvarande effekter planerades inom statens kulturråd.
4.3.2. Studieförbundens verksamhetsformer och erfarenheter
4321. Inledning
Det generella bidragssystemet har nu funnits i fem år, en tillräckligt lång tid för att likheter och olikheter i förbundens sätt att utnyttja bidragen skall kunna anges, erfarenheter systematiseras och effekter diskuteras. Det har dock ej varit möjligt för denna utredning att i någon grundligare mening gripa sig an denna angelägna uppgift. Vissa utmärkande drag har vi dock försökt redovisa. Olyckligtvis ger den översiktliga och komprimerade fram- ställningen ingen rättvisande bild av de många initiativ som tagits inom de olika förbunden.
Målen för u-landsinformationen har uppfattats likartat av de olika stu- dieförbunden. Rätten till ”profilering” vad gäller ideologi, kunskapsstoff, ämnesval och val av målgrupp har tagits för given och samtliga förbund har givit sin verksamhet en bred inriktning som inte minst omfattat globala resursfrågor och i/-u-landsrelationer.5
U-landsinforrnationsbidraget har uppfattats som ett generellt bidrag för förstärkning av förbundens egen, självständigt utformade verksamhet kring bistånds- och u-landsfrågori vidaste mening, i de arbetsformer som är typiska för studieförbunden: studiecirklar, kurs-, konferens— och annan mötesverk- samhet, utställningar m.m.
4.322. Studieförbundens målbeskrivningar
ABF utarbetade redan 1972 en målbeskrivning, som underlag för det prak- tiska arbetet och också vissa andra förbund har idag internationella program eller strategier för u-landsinformationen. Enligt ABF:s program gällde det att skapa former för information präglad av arbetarrörelsens grundvärde- ringar, som belyste ”det konstruktiva samarbete som förekommer inom folkrörelserna”. Därmed kunde en känsla av samhörighet och förståelse skapas som ”inte bara var en grundval för djupare förståelse för u-ländernas problem utan även för att utvecklingssamarbetet med dessa länder skulle bli mer konstruktivt”. Utgångspunkten skulle vara ”den strävan som burit upp arbetarrörelsen i dess arbete såväl i vårt eget land som i insatserna på det internationella fältet”.
Beröringspunkterna mellan förhållandena i u-länderna och förhållandena i Sverige var många. Miljöförstöringen utgjorde ett hot i de flesta länder. De fackliga kraven var ouppfyllda i olika hänseenden. Bristen på information om dessa och andra förhållanden var mycket stora. ”Solidaritetssträvandena måste förankras och ges nytt innehåll för att behålla sin livskraft.” En känsla av maktlöshet inför möjligheterna att påverka den egna situationen tycktes, enligt ABF-programmet, blockera u-landsintresset och skapa ett motstånd mot information om u—länder. Därför var det viktigt att den internationella informationsverksamheten knöt an till det engagemang som fanns för var- dagsnära frågor och att nationella och internationella problem sammankopp- lades. Annars riskerade en utökning av informationsutbudet att bli me- ningslös. Allt studiematerial' som användes borde successivt ”internatio- naliseras” genom att internationella aspekter infördes, först då kunde man nå ut på bredden i internationella frågor.
Diskussion om det nuvarande utvecklingssamarbetets utformning och kommande inriktning utgjorde en väsentlig uppgift för arbetarrörelsen. ABF:s u-landsinformation skulle dock utformas helt fristående från de stat- liga informaticnsinsatserna. De statliga biståndsinsatserna kunde ge underlag för information, men också bli föremål för kritisk granskning och debatt.
En annan viktig uppgift var att utvidga kunskaperna om u-länderna i Sverige och vice versa för att kunna intensifiera insatserna för folken i tredje världen på det politiska, fackliga och kooperativa planen. Detta krävde ut- vidgade kontakter.
ABF-programmet behandlas här tämligen utförligt då det synes innehålla flera inslag som blivit typiska för folkrörelsernas syn på u-landsinformation. Så är t. ex. fallet vad gäller profileringen, som i programmet betonas starkt. Verksamheten ska vara präglad av ”arbetarrörelsens grundvärderingar”. Att informationen skall utformas helt fristående från den statliga verksamheten är också en given utgångspunkt. U-landsinformationens betydelse för att utveckla och skapa nya kontakter mellan förbundets organisationer i Sverige och folken i den tredje världen utgör en annan synpunkt som också betonas av andra förbund, liksom det angelägna i att bygga verksamheten på be- röringspunkterna mellan förhållandena i Sverige och i u-länderna. Tanken, slutligen, att hela förbundets verksamhet måste internationaliseras utgör idag ett viktigt inslag i praktiskt taget samtliga studieförbunds strategi. Internationalisering av verksamheten i stort synes vara den målsättning
som studieförbunden funnit angelägnast, mot bakgrunden — inte minst — av svårigheterna med att engagera människor i uttryckligt internationella cirklar, föreläsningar etc.
I Studieförbundet vuxenskolans nyligen antagna program, baserat på fem års erfarenhet av utvidgad u-landsinformation, betonas vikten av en in- ternationalisering av förbundets hela verksamhet lika starkt som i ABF:s målstrategi från 1972. Det internationella området konstateras vara svårar- betat:
”Studier inom det internationella området är fortfarande för det stora flertalet studier om förhållanden som man har svårt att ta till sig som naturliga företeelser. Det svåra, det främmande är lättare att skjuta åt sidan i en förhoppning om att den sortens problem som överbefolkning, svält och andra misshälligheter ändå inte ska nå fram till den ombonade situation som de flesta människor hos oss har förmånen att befinna sig i. De mera näraliggande frågorna kommer därför i förgrunden vid val av studieämne."
”Eldsjälar” som verkligen kan rycka tag i folk krävs för att de internationella frågorna skall engagera, sägs det vidare i Studieförbundet vuxenskolans pro- gram. Enbart eldsjälar räcker dock inte: ”De måste ha stöd i en prioritering av de internationella frågorna i hela organisationen”.
Medborgarskolans satsning 1976 på ett Mexiko-paket med sex olika kom- ponenter — ”Hemma-hos-i Mexiko”, ”Mexikansk mat”, ”Konst och kultur i Mexiko”, m.fl. — utgör ett exempel på internationalisering varigenom studiecirkelverksamheten ökat avsevärt. Genom Mexiko-paketet, med dess olika vägar till u-lands- och biståndsfrågor, har förbundet lyckats få till stånd närmare 500 studiecirklar 1976/ 77 mot totalt ca 40 cirklar 1973/ 74 och ca 250 1974/ 75 och 1975/76.
seu JAG GICK PÅ mes | iNDiSic HATLAGNING
få??? iaejAe
/ Buemi" (X! 1 sÅA o-LANDS — iNfResseRAD!
I en aktuell erfarenhetsbearbetning inom ABF, utarbetad inför 1977 års förbundskonferens rekommenderas internationaliseringsinitiativ av samma typ som Medborgarskolans. Man föreslår, som en fortsättning på interna- tionaliseringsarbetet inom förbundet, bl. a. studiematerial som beskriver ty- ger och kläder i olika u-länder. Materialet, som kan ge impulser till egen- tillverkade plagg med anknytning till länderna, bör ”kombineras med in- formation om samhällsstrukturen och problemen i de aktuella länderna”. Ett musikmaterial, ”som skildrar musikens sociala funktion i några länder”, nämns som en annan möjlighet.
Folkuniversitetet, som har samma erfarenheter, har valt att försöka in- troducera internationella frågor i språk- och konsthantverkscirklar.
Inom Studiefrämjandet har man utformat s. k. ”multiarrangemang” där u-landsinformationen ingår som en del i ett kulturprogram eller liknande.
KFUK/KFUM försöker bygga upp en uppsökande verksamhet i syfte att internationalisera studiecirklar i tros- och livsåskådningsfrågor, musik, konsthantverk och samhällsfrågor.
Sveriges kyrkliga studieförbund (SKS) säger i sin redovisning att man fortsatt sitt tidigare inledda arbete med ”att få det internationella som en viktig bit i medlemsorganisationernas verksamhet .. . så att det interna- tionella ingår som ett lätthanterligt led i deras normala verksamhet”.
Övriga förbund redovisar liknande erfarenheter och initiativ. Inom Fri- kyrkliga studieförbundet kan man dock möjligen skönja en motsatt trend. Frikyrkliga studieförbundet betonade under de inledande åren internatio- naliseringstanken mycket starkt. Förbundet strävade efter att integrera u- landsinformationen i övrig verksamhet. Under 1974/75 skedde emellertid en viss förändring då ett internationellt problemområde — Mellersta Östern — direkt uppmärksammades.
Inledningsvis konstaterades att samtliga studieförbund i praktiken givit sin verksamhet en bred inriktning. I Vuxenskolans program betonas att bidragen endast kan ”användas i satsningar och aktiviteter kring information om s. k. u-länder enligt gängse definition”. Andra förbund har inte betonat denna avgränsning lika starkt. Vuxenskolans avgränsning har dock inte inneburit att förbundet och dess medlemsorganisationer inte använder u- landsinformationsbidraget för satsningar på sådana globala frågor som ”till- växtens problem” och ”livsmedelskrisen i världen”. I praktiken synes samt- liga studieförbund — liksom löntagarorganisationerna och organisationer som erhållit bidrag efter ansökan — ha betraktat globala frågor som berör u-län- derna som naturliga inslag i den av statsmakterna stödda u-landsinforma- tionen. Rena u-landsfrågor har, i synnerhet under de senaste åren då den nya ekonomiska världsordningen stått i centrum för intresset, inte sällan varit endast ett av flera inslag i det internationella ämne som behandlats. Relationerna mellan i- och u-land har ofta varit i fokus. ABF:s studierektor uttryckte tillsammans med förbundets internationellt ansvarige i en återblick på informationsverksamheten i samband med fyraårsplanens utgång (1974/75) som en av två förhoppningar beträffande den fortsatta verksam- heten att ”. . . informationen mer och mer kommer att handla om samarbetet mellan i- och u-länder och ses som en del i vardagsarbetet i studieför- bunden”:6
6 F olkbildningsarberet nr 3—4. 1975 .
”Det blir inte längre enbart en information om biståndspolitiken och förhållandena i u-länderna. Ett allt större intresse kommer att riktas mot relationerna mellan u- länderna och i-länderna, dvs. att informationen och diskussionen också måste beröra handel, investeringar, kulturella relationer, råvaruberoende, hur det ekonomiska och politiska och sociala skeendet i världen hänger ihop.”
4.323 U-landsinformationsbidragens fördelning på u-landsresor, materialproduktion etc.
Enligt fyraårsplanen skulle bidragen användas för fyra syften, nämligen 1) studieresor till u—land för styrelseledamöter, funktionärer, studieledare etc., 2) framställning av informations- och studiematerial, 3) mötes-, kurs- och konferensverksamhet samt 4) administrationskostnader.
Någon grundligare beräkning av hur bidragen fördelat sig på dessa fyra kostnadsposter föreligger inte. Inom Folkbildningsförbundet har dock be- räkningar gjorts enligt vilka under 1975/ 76 15 % av de medel som kunnat fördelas använts för resor, 10 % för informations- och studiematerial, 31 % för mötes-, kurs- och konferensverksamhet och 19 % för administration. Cirka en fjärdedel av det totala bidragsbeloppet har inte kunnat fördelas, trots att det utnyttjats inom de angivna posterna, då medlen delats ut till medlemsorganisationer och distrikt, och dessa ej redovisats på motsvarande sätt. Detta år har sålunda — att döma av användningen av de medel som kunnat fördelas — u-landsresorna och materialproduktionen tagit i anspråk mindre, medan mötes-, kurs- och konferensverksamheter samt adminis- trationen kostar mera än vad SIDA utgick ifrån i sin preliminära beräkning för fyraårsplanens år (1972/73—74/75). Kostnadsutvecklingen under 1970- talet gör dock varje jämförelse mycket vansklig. Tabellen nedan ger en grov bild av den procentuella fördelningen under åren 1972/73—1975/76.
Tabell 4.4 Studieförbundens användning av bidragen
______________________—_ Fyraårsplanens 72/73 73/74 74/75 75/76
beräkning % % % % % (genomsnitt) ______________________————— l. Studieresor till u-land 35 19 26,5 14 15 2. Framställning av informations- och studiematerial 16 32 14 12 10 3. Mötes-, kurs- och konferensverksamhet, utställ- ningar etc., förskolning av cirkelledare, kurs- och konferensledare etc. 35 13 13 39 31
4. Administration 14 21 16 19 19 Övrigt" 13 30 16 25 Totalbelopp för åren (tkr) 1045 2 185 3 405 4555
_____________________._———&
” Inkluderar bl. a. anslag till distrikt— och medlemsorganisationer, vissa informationskampanjer, kulturarrangemang och poster som inte går in under någon av de fyra huvudrubrikerna.
Reseverksamheten var särskilt omfattande under bidragssystemets andra år både vad gäller antalet resor och antalet deltagare. Det året företogs sam- mantaget 24 resor, mot 10 året dessförinnan och 10 resp. 13 under de båda följande. Vissa av resorna var arrangerade av SIDA och Folkbildningsför-
bundet inom ramen för samarbetet mellan dessa eller av Folkbildnings- förbundet självt. Deltagarantalen framgår av tabellen nedan.
Tabell 4.5 Studieförbundens studieresor till u-Iand
72/73 73/74 74/75 75/76
Antal resor 10 24 10 13 Antal deltagare 218 341 102 250
få wow PLGASQ - ( Von emo A av MG-
Pore ALL Nice sweoa FROM ESLÖV wtio Give vena MD?
Resorna har omfattat ett stort antal länder i Afrika, Asien och Latin- amerika såväl som någon resa inom Europa. Europaresorna har bl. a. gällt det internationella fackliga samarbetet.
Resorna — som gett 1000-talet aktiva inom organisationerna direkt u- landserfarenhet — har haft flera olika syften och uppläggningar. Studieledare har varit en viktig deltagarkategori, liksom förtroendevalda och regionalt och lokalt aktiva medlemmar inom förbund och medlemsorganisationer. Såväl större resor planerade av förbunden som stipendier till någon eller några enskilda personer har förekommit. I synnerhet ABF, som i betydande utsträckning eftersträvat att decentralisera verksamheten, har gett bidrag till distrikt eller medlemsorganisationer för finansiering av deras verksamhet.
Några exempel ur förbundens rapportering får illustrera verksamheten:
— ”Under tiden 18 oktober—1 november 1975 anordnade förbundet ett seminarium
i Etiopien för 27 deltagare. Syftet med seminariet var att studera olika former av svenskt och internationellt utvecklingsbistånd i Etiopien. Seminariet besökte CADU-projektet under två dagar. Svenskt bistånd inom hälsovård, utbildning och husbyggnad blev också föremål för seminariets intresse.” (Medborgarskolan)
— "Den 15 maj—4 juni 1976 genomförde ABF en studieresa i Zambia och Mocam-
bique. I studieresan deltog företrädesvis lokalt och regionalt aktiva medlemmar i ABF:s medlemsorganisationer. Studieresan hade som syfte att ge möjlighet åt deltagarna att uppleva två u-länder med olika utvecklingspolitik för att deltagarna efter hemkomsten skulle kunna förmedla sina intryck i mötesverksamheten i respektive organisation. I resan deltog 19 personer. Resan förbereddes med två veckoslutsseminarier, där information gavs om de bägge länderna och det politiska, ekonomiska och sociala läget allmänt i Södra Afrika. Efter resan organiserades ett uppföljningsseminarium, där intrycken från resan sammanfattades och det kommande informationsarbetet planerades. En grupp bland deltagarna har under hösten 1976 framställt en rapport från resan i form av en åttasidig tidning i tabloidformat. Tidningen har använts av deltagarna i informationsverksamheten. Tidningen har dessutom sålts till vissa medlems- organisationer i ABF och använts i mötesverksamheten.” — ”Efter nästan två års planering genomfördes 25 maj—7 juni 1974 TBV:s Östaf- rikaseminarium. Det gav 26 personer från TBV och TCO möjlighet att under 14 dagar besöka Kenya (3 dagar) och Tanzania (10 dagar) och där ta del av för- hållandena och det svenska biståndsarbetet. En särskild rapport har utarbetats.” — ”37 ungdomar deltog i NBV:s och UNF:s u-landsseminarium i Sri Lanka 1973- 10—23—11-08. Ungdomens Nykterhetsförbund (UNF) samlar genom teförsäljning in pengar till en fisknätsfabrik på norra Sri Lanka. Deltagarna var på ett eller annat sätt knutna till detta projekt kallat ”Tea for two". Förutom omfattande resor och studiebesök fördjupade sig seminariet i frågor rörande landets sociala, ekonomiska och politiska struktur. Schema och en rapport från deltagarna bifogas.”
Informations- och studiemateria/produktionen synes ha varit särskilt om- fattande det första året. För 1973/74 ger dock Folkbildningsförbundet fol- jande sammanfattande bild av materialproduktionen:
Studieplaner — kursböcker: ca 90-tal
AV-medel: 3 stillfilmer, 10 bildserier, 7 ljudband Foldrar, småskrifter, afiischer: 60-ta1 dessutom allmän uppgift om fler Mötesmaterial: 10 olika materialpaket — kasetter, bild- band etc. Utställningar: 20 samlingar i många exemplar
Kan en trend — volymmässigt - skönjas i materialproduktionen, vars kost- nader skjutit i höjden, torde den vara att produktionen varit omfattande under de två första bidragsåren, och att den sedan gått ned påtagligt. Inom flera områden synes materialbehovet vara fyllt, och produktionen inriktad på kompletteringar.
Folkbildningsförbundets — ej fullständiga — sammanfattning av 1975/ 76 års produktion i rapporten ”Genomförd u-landsinformation inom studie- förbunden 1975/76” ger följande bild:
”Studieplaner, kursböcker: 13 AV-medel: 3 Foldrar, småskrifter, affischer: 10 Utställningar: 4
AB]-' har i samarbete med Konstfrämjandet framställt två skärmutställningar om Portugal. En sammanställning över lämpliga informatörer i interna- tionella frågor har gjorts. I samarbete med Marieborgs folkhögskola har en materialbank upprättats. Inom medlemsorganisationerna har skilda material framställts.
FU gav ekonomiskt stöd för framställande av studieplan till ett faktahäfte betitlat ”Ekonomiska problem i Kenya och Tanzania”. Ett elevhäfte har framställts till videofilmen ”The Gold run”. Vidare har ett text- och bild- häfte som beskriver ”gamines”, de hemlösa pojkarna i Bogota, Colombia, framställts.
KFUK/ har gjort en utställning, en studietidning och ett bakgrundspaket till ”In- KFUM dianer i Peru", som rönt både stor uppmärksamhet och uppskattning och kommit till omfattande användning.
Mbsk har framställt fyra studiehandledningar: ”Mänskligheten vid vändpunk- ten”, ”Roliga kläder från fjärran länder”, ”Fem länder — fem maträtter” och ”Tredje världen”. En diaserie från Mbskzs Etiopien-seminarium liksom en film från samma tillfälle har framställts. Produktionen av material inför informationskampanjen om Mexiko och Latinamerika har inletts under året.
NBV I samarbete med Sebra-film producerade NBV våren 1976 filmen "En dag — en värld”. Vidare har två studieplaner producerats av förbundet samt har bidrag givits till framställningskostnaderna för material inom en del medlemsförbund.
SV har framställt materialet ”Matkampen”, utställningen ”Det gäller dig också . . som handlar om barn, arbete och kor i Indien samt studiepaketet ”Följ med till Tunisien”. Därtill kommer folderna ”Vår insats för bon- desamverkan i u-land”.
SKS har under året framställt studiematerialen ”Hopp om en ny värld” och ”Jesus för världen”.
TBV har framställt ett internationellt tema-nummer av ”TBV-kontakt”. Vidare har materialen "Fackligt för dig" och ”Värld i närhet 8 och 9" tagits fram.”
Mötes-, kurs- och konferensverksamheten för skolning av cirkelledare, kon- ferensledare, föreläsare etc. undergick en markant nedgång 1975/ 76 efter att under de tre tidigare åren ha legat på ca 200. Delvis kan detta sam- manhänga med att en mättnadsnivå uppnåtts efter år av omfattande verk- samhet och delvis beror det sannolikt på att förbunden i stället valt att ”internationalisera” konferenser vars primära syfte inte varit u-landsinfor- mation. Förutom cirkelledare, som varit den viktigaste deltagarkategorin, har verksamheten omfattat förbundsfunktionärer av olika slag, som stu- dieledare och regionala och lokala konsulenter, organisationsinformatörer i internationella frågor, förtroendevalda m. fl. Gränsen mellan mötes-, kurs- och konferensverksamhet för vidareinformatörer och förbundens och med- lemsorganisationernas övriga verksamhet av dessa slag synes oklar i rap- porteringen.
Efter hand som de generella bidragen vuxit har flertalet förbund kunnat hel- eller deltidsanställa en ombudsman, sekreterare eller konsult för att ad- ministrera den internationella verksamheten. Dagens bidragsnivå torde göra det möjligt för samtliga förbund utom KFUK/ KFUM, vars hela bidrag endast uppgår till 35 000 kr, att knyta någon till sin organisation för att utveckla den internationella verksamheten. Folkbildningsförbundets senaste sam- manställning, som avser 1975/76, ger följande bild av förbundens admi— nistration (dessutom utnyttjas tillgängliga kanslier och arbetsuppgifter har fördelats på tillgänglig personal):
ABF har en heltidsanställd ombudsman för att administrera den internationella informationsverksamheten. Därtill har en tjänst som ombudsman delats mellan ABF:s nordiska sekretariat och arbetet med den internationella informationsverksamheten och har man också haft en kontoristtjänst inom SIDA-anslaget.
FU har en heltidsanställd sekreterare som svarar för verksamhetsuppläggning- en. Vidare finns inom FU en referensgrupp till den ansvarige sekreteraren för fortlöpande information, internutbildning och direkt uppföljning av verksamheten inom resp. regioner.
KFUK/ har studierektor som ansvarig för internationella frågor. KFUM Mbsk har en halvtidstjänst för u-landsfrågor och vidare anlitas i samband med utställningar förbundets estetiske konsult.
NBV har för genomförandet av praktiska åtgärder en för ändamålet speciellt avdelad konsulent.
Sfr har sin organisationssekreterare som har som deluppgift att handlägga dessa frågor.
SV har en deltidskonsulent och en tredjedelskontorist för dessa frågor. Till det kommer en särskild projektgrupp på förbundskansliet som drar upp riktlinjerna för verksamheten.
SKS har en heltidsanställd konsulent för internationella frågor.
TB V har centralt haft en grupp om fem personer som skött den internationella
informations- och kursverksamheten. Förbundet har under året fortsatt att decentralisera internationella arbetsuppgifter.
Inom Fri kyrkliga studieförbundet, som inte återfinns i sammanställningen, var studierektor 1975/76 ansvarig för de internationella frågorna. Idag har förbundet en konsulent och två instruktörer, som arbetar deltid med in- ternationella frågor.
4.3.2.4 Delegeringssträvanden och samarbete
Innan vi går in på studieförbundens och de till dessa anslutna organisa- tionernas u-landsinforrnationsverksamhet, i form av studiecirklar, föreläs- ningar, utställningar etc., skall vi kort redovisa i vilken mån förbunden
valt att centralt svara för u-landsinformationen respektive att decentralisera till distrikt etc. och medlemsorganisationer.
Någon fullständig bild kan inte ges, endast en föreställning om alternativa lösningar.
Några förbund har valt att mycket starkt betona decentraliseringstanken. Till dessa hör ABF som i sin erfarenhetsredovisning inför 1977 års för- bundskonferens konstaterar att distrikts- och medlemsorganisationerna genom bidragen från SIDA ”givits resurser att själva bedriva informations- verksamhet. Omkring 24 procent av anslagen har på detta sätt gått ut i anslag till medlemsorganisationerna och omkring 30 procent till distrikten”. Medlemsorganisationerna har, sägs det vidare, självständigt bedrivit infor- mationsverksamhet i enlighet med sina egna prioriteringar. På distriktsplanet har samarbetet mellan ABF-distriktet och medlemsorganisationerna funge- rat på olika sätt: ”I vissa distrikt har en omfattande verksamhet genomförts i samarbete med medlemsorganisationerna, medan andra ABF-distrikt i hu- vudsak bedrivit den internationella verksamheten själva. I en tredje kategori av ABF-distrikt förmedlar man bara medlemsorganisationernas ansökan, utan att själv engagera sig i denna.”
Vuxenskolan är ett annat förbund, som valt att i betydande utsträckning kanalisera informationsbidraget vidare inom förbundet och till medlems- organisationerna. 1 en nyligen framlagd rapport ”Studieförbundet Vuxen- skolans Internationella Verksamhet” från dess internationella arbetsgrupp föreslås att 22 procent av bidragen skall kanaliseras vidare till distrikt och förbund och 38 procent gå till projekt anordnade av medlemsorganisationerna i samverkan med Vuxenskolan.
Bland andra förbund som valt liknande decentraliserade former — om än i mindre utsträckning — kan nämnas Folkuniversitetet, Studiefrämjandet samt Tjänstemännens bildningsförbund (T BV). I sin redovisning för 1974/ 75 sade Studiefrämjandet: ”När det gäller val av aktiviteter har vi inte hittills försökt att centralt styra in verksamheten i några helt avgränsade banor, utan låtit lokala förhållanden avgöra verksamhetens inriktning och upp- läggning.”
Medborgarskolan utgör ett exempel på en annan uppläggning. Från detta förbund har inga bidrag lämnats till underavdelningar eller medlemsorga- nisationer. Inom övriga förbund — Frikyrkliga Studieförbundet (FS), KFUK/ KFUM, Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV) samt Sve- riges kyrkliga studieförbund (SKS) — synes bidragsgivning inte heller fö- rekomma i nämnvärd utsträckning. FS och SKS ger dock årligen ett bidrag till den Ekumeniska U-veckan.
4.3.2.5 Studiecirkelverksamheten
Ovan konstaterade vi att svårigheterna att aktivera människor i specifika u-landsarrangemang utgjort en viktig orsak till studieförbundens generella internationaliseringssträvanden. Till följd av de betydande svårigheter som erfarits vad gäller i synnerhet studiecirkelverksamheten har internationa- lisering framstått som en helt nödvändig målsättning. Valdes inte denna väg skulle spridningen av förbundens verksamhet i u-landsfrågor blivit be- gränsad; i all synnerhet som deltagarna i studiecirklar i internationella frågor
företrädesvis utgöres av personer som redan är förhållandevis kunniga och aktiva.7
Studiecirkelverksamheten i internationella frågor — som också inkluderar cirklar i olika internationella ämnen utan anknytning till u-landsproblem — har dock ökat påtagligt under hela 1970-talet om man ser till samtliga förbund. Antalet cirklar i internationella ämnen motsvarar emellertid trots i de senaste årens ökningar endast ca 1 % av studieförbundens totala cir- ; kelverksamhet. Utvecklingen sedan 1969/70 framgår av tabellen nedan. :
Antalet cirkeldeltagare har som synes mer än fördubblats sedan de ge— nerella bidragen för u-landsinformation till studieförbunden infördes 7 Till denna slutsats 1972/ 73. Att säga vilken utvecklingen skulle varit utan bidrag över bistånds- kommer Hedebro och anslaget, med de avsevärt förbättrade möjligheterna till planering av verk- NOWäk'ietl undersökning samheten, utbildning av cirkelledare etc. som det inneburit, låter sig na- ” S.tumec'rk'amf" '_',"er' turligtvis inte göras. Mycket talar dock för att omfattningen skulle varit nationella frågor i Gote- .. . . .. . . . .. . . borg Studiecirklari vasentligt mindre an idag. De preliminara resultaten for 1976/ 77 — enligt ”_landera'gar (1976). Ett vilka ABF:s såväl som Medborgarskolans cirkelantal mer än fördubblats liknande konstaterande — gör det rimligt att anta att den uppåtgående trenden — med 1972/ 73 som Sms 1 A_Bläzsovapåcne- första år — kommer att fortsätta. Studiecirklarnas betydelse betonas av stu- iågi-gttivärrkäläkszähe. dieförbunden som en särskilt viktig metod att befästa och fördjupa kun- ten har främst de redan skaperna i internationella frågor. Sveriges kyrkliga studieförbund och Stu- internationellt intresse— diefrämjandet är de förbund som tillsammans med de tre politiskt förankrade rade deltagit.” förbunden har den mest omfattande cirkelverksamheten. TBV har funnit
Tabell 4.6 Studieförbundens studiecirklar i internationella ämnen”
Studieförbund 1969/70 70/71 71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 Arbetarnas bildningsförbund (ABF) 565 415 298 281 514 487 650 Frikyrkliga studieförbundet 3117 mb 112'1 6317 76 192 109 Folkuniversitetet 127 94 67 81 94 90 70 KFUM/KFUK 3 7 1 4 49 52 24 Medborgarskolan 5 52 70 67 41 268 227 Nykterhetsrörelsens bildningsverk- samhet (NBV) 26 25 37 118 133 145 157 Sveriges kyrkliga studieförbund (SKS) 9 13 19 91 149 317 323 Studiefrämjandet 54 52 179 404 259 491 459 Studieförbundet vuxenskolan 174 176 241 259 199 7006 280 Tjänstemännens bildningsverksam- l het (TBV) 45 30 18 38 41 41 72 Summa 1 039 989 1 042 1 406 1 555 2 783 2 371 Totala antalet deltagare 9 649 9 221 9 305 12 373 13 743 24 512 20 552 ”Det bör observeras att förbundens klassificering av cirklar inte är enhetlig. " För dessa år inrymmer statistiken cirklar i missionskunskap. Antalet sådana cirklar har under 1973/74—1975/ 76 i genomsnitt uppgått till ca 10.
"Studieförbundet vuxenskolans internationella år. Källa: Folkbildningsförbundets årliga sammanställningar över genomförd u-landsinformation inom studieförbun- den.
”En utjämning ska ske?-..
.] Fl & e n
...mä m.m a rl EW
= studieförbundet
57) vuxenskolan
lntemalionell lackllg samverkan
EI" duunuhk mau-Minn och ung-inl numisil
AFRIKA
ZAMBiA TANYANMA NIGERIA TUNlSIEN nu mu
um null
Enzania/Zambia
— ett mötesmaterial om
Fackligtarbete
LO — Brevskolan
___—___.___-
MAVS mmm
'Gå! nu" Innu
Världen omkring oss
Tillväxthysteri eller global utveckling?
Världsordningen resurserna
en cirkelhok amanda leklål ! utveezislisiefen
? ?.»
det mycket svårt att starta internationella cirklar. Andra typer av arran- gemang har svarat bättre mot behoven hos förbundets målgrupper.
4.326 Föreläsningar, kurser, konferenser och seminarier, lokala informationsmöten, utställningar etc.
Föreläsningar i internationella frågor utgör en annan av studieförbundens . verksamhetsformer. Under de senaste åren har förbundets totala antal fö- ! reläsningstimmari internationella ämnen legat på ca 1 300. I början av 1970- talet uppgick antalet till ca 750. 1972/73 uppnåddes nästan 1 700 timmar, men då utgick särskilda bidrag till avgiftsfria föreläsningar i internationella frågor (934 särskilda bidragstimmar).
Störst har föreläsningsverksamheten varit inom ABF, NBV och Vux- enskolan. En mängd lokala informationsmöten i vilka föreläsning ingår ligger utanför den statistik som redovisats ovan.
Kurser, konferenser och seminarier i internationella ämnen för andra än cir- kelledare, konferensledare, föreläsare etc. utgör en tredje verksamhetsform. För denna och andra aktiviteter — som ledarutbildning, lokala informa- tionsmöten, utställningsarrangemang — finns dock inte någon redovisning för samtliga förbund. För 1973/ 74 uppskattar Folkbildningsförbundet antalet kurser, konferenser och seminarier till 360 och antalet deltagare till 18 000. Närmare 90 procent av dessa var i ABF:s regi och bestod av möten kring Tanzania/ Kenya med anföranden av deltagare i ABF:s studieresa till dessa båda länder. Under de följande åren var ABF:s konferenser inte lika många. Vissa andra förbunds verksamhet ökade emellertid något. Särskilt gällde det Vuxenskolan, som under sitt internationella tema-år anordnade över 500 möten med internationell inriktning. Också Studiefrämjandet, Folk- universitetet samt Sveriges kyrkliga studieförbund genomförde en tämligen omfattande kurs-, konferens- och seminarieverksamhet. Veckoslutskurser organiserade av TCO-kommittéer och TBV-distrikt utgjorde TBV:s största aktivitet. Verksamheten under 1975/ 76 synes vad gäller kurser, konferenser och seminarier av här aktuellt slag ha varit av åtminstone samma uppfattning som tidigare år.
5. k. "lokala informationsmöten" utgör en verksamhetsform — dessvärre också svår att redovisa — som är mycket omfattande för vissa förbund och till dessa knutna organisationer. ABF:s lokala informationsverksamhet är särskilt omfattande. Bland ABF:s arrangemang 1973/ 74 märktes olika ak- tiviteter inom ramen för den solidaritetsaktion till förmån för Chile som LO, SAP, SSU, Socialdemokratiska kvinnoförbundet, Broderskapsförbundet, ABF och Unga Örnar organiserade. Folkuniversitetets verksamhet under 1973/74 bestod bl.a. av filmdistribution samt lokalt koncentrerade infor— mationskampanjer med uställningar, föredrag och debatter. För 1974/75 redovisade Studiefrämjandet föreläsningar, sång/musik/dans, teaterföre- ställningar, s. k. multi-arrangemang samt film och debatter, med samman- taget närmare 10 000 åhörare/deltagare. Under samma år besöktes samtliga NBV-distrikt i anslutning till KARIBU av en föreläsare. Sammantaget hölls 109 föreläsningar med över 4000 åhörare. KFUK/KFUM satsade under 1975/76 på ett eget material om ”Indianer i Peru”. 30000 studietidningar gratisdistribuerades till skolor, föreningar etc. och man hade kontakt med
100-talet skolklasser i deras samhällsorienterande undervisning. För Sveriges kyrkliga studieförbund och det Frikyrkliga studieförbundet har den Eku- meniska U-veckan vuxit fram som en stor gemensam satsning. Inom TBV med dess medlemsorganisationer utgör föreläsningar i anknytning till års- möten och andra föreningsaktiviteter samt som s. k. ”internationella strim- mor” i olika fackliga och kulturella internatkurser ett återkommande inslag. Vuxenskolan särredovisar inte sin lokala verksamhet.
Behovet av mera utåtriktad verksamhet synes utgöra ett huvudtema i samtliga förbunds erfarenhetsbearbetningar. ABF betonar t.ex. i sin utvär- dering vikten av öppnare och friare verksamhetsformer såsom utställningar, teater-, musik- och sångaktiviteter samt mötesverksamhet. Dessa former har delvis berörts ovan i behandlingen av s. k. lokala informationsmöten, som ofta bygger på någon av dessa former. Utställningsverksamhet synes utgöra en prioriterad form — i synnerhet i samband med någon annan u- landsaktivitet. Flertalet studieförbund har under de gångna åren både pro- ducerat egna vandringsutställningar och utnyttjat den s. k. KARIBU-lådan.
?. NU HAQ Vi won ABF
INLQTT GN
%wiocrensw Föra U—LÄNDGQNA_._
I kapitlet som följer redovisas SIDA:s samarbete med massmedia (avsnitt 5.4). Också i detta sammanhang finns det emellertid anledning att upp- märksamma den betydelsefulla form av utåtriktad informationsverksamhet som u-landsinslagen i organisationernas och samfundens tidningar och tid- skrifter utgör. Inte sällan torde det finnas ett samband — i form av t. ex. ett u-landsseminarium — mellan bidragen till de enskilda organisationernas _ informationsverksamhet och dessa inslag. Av ännu större betydelse torde ! dock organisationernas, och då i synnerhet missionens, fackföreningsrörel- sens och kooperationens, egen biståndsverksamhet vara. Ur denna, som 1 l
gjort det möjligt för ett stort antal människor att arbeta i u-land, har en omfattande informationsinsats vuxit fram. Betydelsen härav har SIDA upp- märksammat genom att inom ramen för bidragen till de enskilda orga- nisationernas biståndsinsatser tillhandahålla medel för information om ut- vecklingsprojekten.
4.4. Löntagarorganisationernas u-landsinformation
4.4.1. Bidragssystemet och bidragsutvecklingen
0,5 milj. kr. Sedan dess har beloppet, som hela tiden utgjort ca 26 % av stödet till enskilda organisationer, något mer än femdubblats.
Fördelningen mellan löntagarorganisationerna har aldrig erbjudit några svårigheter av det slag som studieförbunden brottats med. Organisationernas bidrag har allt sedan det generella bidragssystemet introducerades 1972 be- stämts av en enda faktor, nämligen antalet medlemmar per den 1 januari det aktuella året. Sveriges arbetares centralorganisation (SAC) erhåller dock ett mindre grundbidrag (10 000 kr). (Statstjänstemännens riksförbund (SR) erhöll före fusionen med Sveriges akademikers centralorganisation (SAC) ett identiskt bidrag.) Bidragsutvecklingen framgår av tabellen nedan.
Mer än 90 % av stödet till löntagarorganisationerna har under samtliga år gått till LO och TCO, som erhållit mer än 60 % respektive ca 30 % av det totala beloppet. SACO/SR:s andel har legat på ca 6 %, och SAC:s på ursprungligen 2 men idag endast 1 %.
; Löntagarorganisationerna erhöll under det första bidragsåret — 1972/73 — | |
Tabell 4.7 Bidragen till löntagarorganisationerna 1972/73—1977/78
1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78
Kr % Kr Kr Kr Kr Kr % LO 320 600 64,1 698 000 1 045 100 1331600 1482 500 1 608 100 61,7 TCO 137 300 27,5 317 100 485 600 634 700 735 400 824 800 31,7 SACO" 22 100 4,4 48 100 75 500 109 500 127 500 145 200 5,6 SR 10 000 2,0 18 000 21 600 SAC 10 000 2,0 18 800 22 200 24 200 24 600 25 600 1,0
Summa 500 000 1000 1 100 000 1650 000 2100 000 2 370 000 2 603 700 100,0
”Från 75/76 SACO/SR.
LO och TCO erhöll redan under de första åren tämligen betydande belopp och erhåller idag ca 1,6 milj. kr respektive ca 0,8 milj. kr. Bidraget till SACO och SR var under de första åren för litet för att möjliggöra annat än punktinsatser men också stödet till dessa organisationer uppgick vid tidpunkten för deras fusion (1974/ 75) till närmare 100 000 kr, och var därmed tillräckligt stort för en mer omfattande u-landsinformation med de fyra typer av aktiviteter som angavs i fyraårsplanen. Bidraget till SAC har vuxit från 10000 kr till ca 25000 kr.
4.4.2. Verksamhet och erfarenheter
Ingen av organisationerna bedrev vid tidpunkten för bidragssystemets till- komst någon större egen u-landsinformationsverksamhet. Under det första verksamhetsåret utnyttjade LO ABF:s internationella ombudsman för hand- läggningen av den u-landsinformation i form av u-landsresor för förtro- endevalda och funktionärer inom fackföreningsrörelsen, stipendiering av reportageresor, kurs-, konferens- och seminarieverksamhet samt materiel- produktion, som bidraget från SIDA möjliggjorde.
Hälften av TCO:s bidrag överlämnades på motsvarande sätt till TBV. I egen regi arrangerade TCO ett antal veckoslutskonferenser och en vecko- kurs i internationella frågor. SACO utnyttjade sitt bidrag för informations- möten vid universiteten om u-landsarbete, u-landsresor för enstaka tjäns- temän samt produktion av en informationsskrift. Dessutom togs initiativ till samarbete med Folkuniversitetet. SR använde huvuddelen av sitt bidrag till finansiering av en SR-representants deltagande i löntagarorganisationer- nas/SIDA:s latinamerikaseminarium. SAC arrangerade en veckolång inter- nationell kurs.
LO och TCO
Ben/sek PEDELQH neD De Mum NATlONeLLA __ .
OCH Det” FACKLI G-A SA MA fegare I"
1 sin rapportering till SIDA efter det första verksamhetsåret sade LO bl. a. följande om verksamhetens uppläggning och inriktning:
”LO:s erfarenheter från det informationsarbete som tidigare bedrivits är att det är mycket svårt att engagera och intressera människor för frågor och problem som berör u-länderna. Detta beror bl. a. på att u-landsproblematiken upplevs som mycket av- lägsen och som något som inte angår människorna i Sverige. I LO:s informations- verksamhet har en strävan därför varit att anknyta informationen till problem i det svenska samhället och peka på det samband som finns mellan utvecklingen i Sverige och i andra länder.
Mot denna bakgrund har därför en väsentlig del av informationsverksamheten inriktats på att behandla problematiken kring de multinationella företagens utbredning. Genom att belysa de problem som de multinationella företagen medför för den svenska arbetaren och för arbetare i andra i— och u-länder, finns möjligheter att påvisa de orsakssamband som finns i utvecklingen. Vidare kan också i detta sammanhang information ges om det internationella fackliga samarbetet inom FFI och yrkesin- ternationalerna och diskussion föras om de ökade krav på gemensamma internationella fackliga insatser som de multinationella företagens utbredning ställer."
TCO gav följande synpunkter på resultatet av verksamheten under 1972/73:
”Tidpunkten för införandet av SIDA-bidrag för u-information kom att sammanfalla med ett nyväckt intresse för internationella frågor inom de fackliga organisationerna. Detta ökade intresse förestavades främst av det nya läget som uppstod i samband med utvidgningen av den Europeiska ekonomiska gemenskapen (EG) och de fri- handelsavtal som i samband därmed ingicks med de EFTA-länder som föredrog att stå utanför gemenskapen. En ny facklig samarbetsorganisation bildades i Europa. Samtidigt började de fackliga organisationerna att få upp ögonen för de risker som utbredningen av de multinationella företagen kan komma att innebära för den fackliga verksamheten. Ett vidgat globalt fackligt samarbete blir nödvändigt som ett resultat av denna utveckling. ILO och andra FN-organ har riktat uppmärksamheten på de växande sysselsättningsproblemen i såväl i-l'ander som u—länder och pekat på nöd- vändigheten av en sysselsättningsplanering, som inte bara omfattar enskilda länder och regioner u'an som omspänner kontinenter. En annan arbetsfördelning i världs- hushållet kanske måste åstadkommas. Här kommer arbetet inom GATT och UNCTAD in i bilden.
På ovan antydda vägar har det varit möjligt att motivera och stärka intresset för u-landsproblem inom de fackliga organisationerna och att finna naturliga anknyt- ningspunkter mellan u-ländernas problem och de problem som är aktuella för de svenska löntagarna.
Tack vare SIDA-medlen har det varit möjligt att väsentligt öka informationsverk- samheten på det internationella området. För TCO:s del hade det sannolikt inte varit budgetmässigt möjligt att avsätta medel av denna storleksordning för en utökad in- ternationell informationsverksamhet. Genom att en stor del av bidragen använts till direkta subventioner för kursavgifter m. m. har vi också kunnat vidga kretsen män- niskor som deltagit i kurs- och konferensverksamheten. De lokala fackliga organi- sationerna som stipendierar kursverksamheten som medlemmarna deltar i, har en naturlig tendens att prioritera mera närliggande och s.k. matnyttiga ämnen. Om kursavgifterna genom subvention, som i dessa fall, kan sättas lågt. kan detta motstånd mot mera fjärran liggande ämnen övervinnas och nya grupper medlemmar kan göras intresserade för de internationella frågorna.”
Inom organisationerna togs initiativ till planering av verksamheten under de följande åren. För LO:s del skedde detta i ABF:s socialekonomiska kom- mitté, som består av fackförbundens studiesekreterare samt den arbetsgrupp
för u-landsinformation inom ABF, som arbetade fram de ovan redovisade målbeskrivningarna (avsnitt 4.322). Inom TCO tillsattes en referensgrupp med representanter för TCO, TCO-förbunden samt TBV med uppgift att för TCO-styrelsen framlägga förslag till användning av informationsbidraget. Hösten 1973 inkom samtliga organisationer till SIDA med redovisning av planerade aktiviteter under 1973/74 samt preliminära uppgifter avseende 1975/ 76.
I och med att bidragen växte togs olika organisatoriska initiativ. Inom LO anställdes 1973/ 74 en tjänsteman för att direkt ansvara för planering, genomförande och utvärdering av LO:s internationella informationsverk- samhet, och under 1974/ 75 anställde TCO en ombudsman för internationell information. Dessa tjänstemäns löner debiteras bidraget från SIDA. Fr. o. m. 1976 har SACO/SR använt en del av SIDA-bidraget för att delvis avlöna (20 %) en tjänsteman på organisationens kansli. Tidigare utnyttjades SIDA- bidraget för arvodering av SACO/SR:s u-landsgrupp. Inom SAC ansvarar internationella kommittén för u-landsinformationsverksamheten.
Det föreligger inte några systematiska sammanställningar över hur lön- tagarorganisationerna utnyttjat bidragen för u—landsinformation eller försök till analys av vilka resultat som uppnåtts. Flera enskilda aktiviteter har dock varit föremål för utvärderingar inom organisationerna.
I det följande redovisas huvuddragen i löntagarorganisationernas u-lands- information. Presentationen är baserad på organisationernas rapportering till SIDA.
LO har definierat mål och målgrupper för sin u-landsinformation i ett informationsprogram. U-landsinformationen skall ”utveckla och vidga det solidaritetsbegrepp som svensk arbetarrörelse bygger på, så att denna so- lidaritet omfattar arbetare och underprivilegierade grupper i alla länder”. Målgrupp för u-landsinformationen är ”alla” medlemmar i LO-förbunden, men verksamheten inriktas på att nå ”alla” i tre steg: 1. Informations- och studieansvariga på central och lokal nivå, inkl. fackförbundspressens journalister, PCO-ombudsmännen och LO-skolomas lärare, 2. Funktionärer och förtroendevalda på såväl lokal som central nivå, samt 3. alla medlemmar.
Under 1976 inriktades verksamheten i växande grad på att nå lokala opi- nionsledare och opinionsbildare inom fackföreningsrörelsen, men även un- der 1977 koncentreras verksamheten på steg 1 och 2. Särskilda ansträng- ningar har gjorts för att nå ombudsmännen vid LO-distrikten, lärarna vid LO-skolorna samt fackförbundspressens journalister. Under 1977 sätts ökade resurser in på att engagera förbundens informations- och studiesekreterare i aktiviteter inom förbunden. Därmed skall grunden läggas för att nå grupp 3 — alla LO-medlemmar — i en bred u-landskampanj 1978.
I SIDA:s fyraårsplan sades att löntagarorganisationernas information kun- de ”beröra fackföreningsrörelsens respektive övriga löntagarorganisationers internationellt inriktade aktiviteter över huvud taget liksom den verksamhet som på utvecklingsområdet bedrivs av yrkesinternationalerna, Fria Fack- föreningsinternationalen, ILO och andra organisationer”. LO:s informations- verksamhet har i betydande utsträckning handlat om hithörande fackliga solidaritetsfrågor. Ämnesmässigt kommer, säger man i sin rapportering till SIDA:
"1977 års internationella information att i hög grad handla om internationell solidaritet uttryckt i intressegemenskapen mellan arbetare inom samma branscher och samma företag, internationellt fackligt samarbete samt fackligt och offentligt utvecklings- samarbete. Verksamheten kommer inte heller 1977 att knytas till något speciellt land, annat än på så vis att enskilda länder får ge exempel på olika problem, och att u- landsseminariet med informationssekreterarna läggs i ett eller ett par länder för att ge underlag för U-78."
LO och de övriga löntagarorganisationerna har, liksom studieförbunden, betraktat självständig uppläggning av verksamheten och profilering som givna utgångspunkter. Integrering i övrig verksamhet har getts hög prioritet.
Konkret har LO utnyttjat informationsbidragen för de kategorier av verk- samhet som angavs i fyraårsplanen. Varje år har resor till några u-länder företagits. Under 1976 arrangerades t. ex. ett seminarium i Singapore och Malaysia i vilket ett 20-tal studiesekreterare från fackförbund, lärare från LO-skolorna, deltagare i s.k. u-informatörskurser samt internationellt in- tresserade bland de lokalt förtroendevalda deltog. Resor har förberetts med seminarier och materialproduktion har vanligtvis utgjort ett av syftena. 1976 utnyttjades närmare en fjärdedel av bidraget från SIDA för u-landssemi- narier. Genomsnittet ligger dock snarare på 15 %.
Materialproduktionen, som till stor del bedrivits i samarbete med främst ABF och Brevskolan men också med TCO och TBV, har under de senaste åren omfattat flera titlar per år. De multinationella företagen och interna- tionell facklig solidaritet har dominerat ämnesvalet. På uppdrag av LO, ABF, TBV och KF har Brevskolan producerat ett studie- och mötesmaterial om Södra Afrika. På uppdrag av LO och TCO sammanställer Utrikespolitiska Institutet en Internationell facklig bulletin, innehållande klipp ur interna- tionell press. Tillsammans med TCO har LO uppdragit åt Prisma att ge ut en bokserie, Facklig Horisont, som behandlar fackföreningsrörelsens si- tuation i olika världsdelar. I anslutning till materialproduktionen kan nämnas att stipendier årligen utdelas till journalister, som skriver i fackförbunds- pressen.
I likhet med ABF har LO, slutligen, eftersträvat att utnyttja bidragen från SIDA till att stödja och utveckla förbundens samt LO-distrikten och LO-sektionernas (tidigare FCO) verksamhet. Så skeddde redan 1972/73 — genom ABF — och så sker idag i betydande utsträckning. Under 1976 ut- nyttjades mer än en fjärdedel av bidraget från SIDA på detta sätt. Sex förbund och sex LO-distrikt och LO-sektioner erhöll bidrag för främst kurser, kon- ferenser och informationsmöten. Mer än 60 % av medlen — en femtedel av LO:s hela SIDA-bidrag — gick till Metallindustriarbetarförbundet för 14 tredagarskurser om ”internationella fackliga organisationer, internationell ekonomi och politik, jämförelser mellan Sverige och andra länder, mul- tinationella företag samt konkret fackligt samarbete.
TCO:s styrelse antog 1972/ 73 en målbeskrivning för tjänstemännens in- ternationella information. Då det gällde u-länderna framhöll styrelsen att:
"intresset inom de fackliga organisationerna främst varit knutet till uppbyggnaden av fackföreningar i dessa länder. De unga organisationerna där måste dock inom överskådlig tid ägna sig minst lika mycket åt det ekonomiska och sociala utveck- lingsarbetet som att kämpa för medlemmarnas löneintressen.
En växande del av tjänstemannaorganisationernas medlemmar kommer genom
sin yrkesverksamhet i kontakt med andra länder och med internationella förhållanden och problem. Detta sker bl. a. genom den ökande utrikeshandeln och företagsamhetens internationalisering samt genom att utvecklingssamarbetet med u-länderna medför personella insatser av bl. a. tekniker, arbetsledare, sjukvårdspersonal och lärare. Det aktuella kravet i Sverige på en internationalisering av undervisningen inom utbild- ningsväsendet ställer också stora anspråk på lärarkårens fortbildning och internationella . orientering.
Den mera privat betonade reseverksamheten till främmande länder, inklusive u- länderna, saknar inte heller betydelse som motivation för en bättre orientering om och förståelse för andra länder och folk. i
Enprocentmålet för den svenska biståndsverksamheten vid 1970-talets mitt fram- ställs inte så sällan i de ekonomiska avvägningsdiskussionerna som en belastning med för den mindre insiktsfulle negativ innebörd. Det framstår som en angelägen uppgift att klargöra sambanden mellan bistånd och utveckling i de fattiga länderna och de långsiktiga effekter utvecklingsarbetet kan få på den internationella arbets— fördelningen och framstegstakten."
Beträffande målgrupperna för informationsverksamheten sades 1975 följan- de i TCO:s rapportering till SIDA:
"På kort sikt söker TCO ge någotsånär allsidig och grundlig information till grupper som svarar för vidareinformation och opinionsbildning inom organisationen, till exem- pel
förbundens förtroendevalda och anställda funktionärer förbundstidskrifternas redaktörer förbundens studieorganisatörer de lokala TCO-kommittéerna En särskild målgrupp är medlemmar som kan komma i fråga för u—landsuppdrag. Därutöver är det angeläget att föra ut information om TCO:s syn på de inter- nationella frågorna till andra organisationer, skolor och allmänhet.
På lång sikt bör TCO eftersträva att nå en majoritet av de anslutna förbundens medlemmar med en information som väcker intresse för och engagemang i de in- ternationella problemen och det internationella fackliga samarbetet. Avsikten bör vara att utveckla och stärka medlemsopinionen i dessa frågor, att bredda och fördjupa TCO:s och TCO-förbundens egna internationella aktiviteter samt att därigenom på- verka såväl det statliga svenska utvecklingssamarbetet som de internationella fackliga och mellanstatliga organisationernas verksamhet."
TCO:s strävan är att integrera u-landsinformationen med informationen om internationella fackliga frågor och därvid anknyta till vardagens fackliga problem. 1 den ovan citerade rapporten från 1975 angavs följande ämnes- områden:
problem i dagens värld: överbefolkning, näringsbrist, analfabetism, re- sursförstöring;
U-länder: sociala, ekonomiska och politiska förhållanden; FN-familjen: organisation och verksamhet, speciellt inom ILO; integration och utveckling: EG, EFTA och OECD; multinationella företag: problem för stater och fackliga organisationer; internationellt utvecklingssamarbete: svensk biståndspolitik och bistånds- debatt;
fackföreningar i u-land: bakgrund och problem, fackligt bistånd och sam- arbete. Också TCO har utnyttjat en del av bidraget från SIDA för u-landsresor,
om än en mindre del än LO. Flertalet resor har företagits i samarbete med TBV. 1976 genomfördes ett u-landsseminarium i Kenya och Tanzania med 14 deltagare. I sin rapportering 1977 konstaterar TCO att planering och genomförande av u-landsseminarier blivit alltför kostnads- och personal- krävande för att TCO i egen regi skall kunna genomföra sådana varje år. 1977 gör TCO inget eget u-landsseminarium, men disponerar några platser på TBst resa till Indien.
TCO:s materialproduktion har delvis berörts ovan i redovisningen av LO:s samarbete med TCO och andra organisationer. Informationsmaterialet, in- klusive Internationell facklig bulletin och information till TCO-pressen, har något år tagit i anspråk mer än 20 procent av SIDA-bidraget, och andra knappt hälften så mycket. Genom materialförsäljning har kostnaderna kun- nat hållas nere. Under de närmaste åren beräknas något mer än 10 % av bidraget från SIDA komma att tagas i anspråk för informationsmaterial och TCO-pressen.
TCO arrangerar årligen internationella kurser, men eftersträvar i likhet med LO att i betydande omfattning stödja regionala och lokala aktiviteter arrangerade av TCO-förbund och TCO-kommittéer. 1976 genomfördes 9 veckoslutskurser/internatkurser av förbunden och 21 av TCO-kommitté- erna. För 1977 och 1978 är målsättningen att utöka denna verksamhet till att omfatta 15 respektive 20 på förbundsnivå och 25 respektive 30 på kom- mitténivå. Samarbetet mellan TCO och TBV är alltjämt omfattande. 1976 beviljades TBV ett anslag på 100000 kr (ca 15 % av TCO:s bidrag) för anslag till utbildning av studieorganisatörer och cirkelledare inom TCO- förbunden.
SACO angav 1973 tre målsättningar för sin u-landsinformation. Dessa, som också torde gälla för SACO/SR, var:
1. Öka intresset hos akademiker för situationen i u—länderna. 2. Bidra till att rekrytera akademiker till tjänstgöring i u-länderna.
3. Söka kontakt och etablera fastare samarbete med akademiker i u-län— derna.
Ursprungligen användes bidraget från SIDA främst för information om att arbeta i u-land bland studerande och andra kategorier av medlemmar. Fr. o. rn. 1974/ 75 har dock verksamheten, tack vare de växande bidragen, kunnat göras mera mångfasetterad. Under de senaste åren har förtroendemän och tjänstemän kunnat beredas möjlighet att göra studieresor, med bl. a. artiklar i förbundspressen och kursverksamhet som följd. Under det in- ternationella kvinnoåret företogs två studieresor i anslutning därtill med, enligt SACO/SR:s rapportering, stor genomslagskraft i organisationens in- formationsverksamhet.
SACO/SR:s avsikt är att årligen arrangera en central kurs samt att stå som värd för temadagar och konferenser.
U—landsgruppen inom SACO/ SR erhåller sedan 1974 årligen ett betydande antal bidragsansökningar från medlemsorganisationerna. Främst avser dessa information i förbundstidskrifterna om bl. a. arbete i u-land för olika yr- keskategorier.
Under de närmaste åren kommer SACO/SR att fortsätta sin verksamhet med samma aktiviteter som under de senaste åren, nämligen:
1) Artiklar i förbundstidskrifterna 2) Konferenser arrangerade av SACO/SR och förbunden
3) Programskrifter 4) Kurser i u-landsfrågor arrangerade av SACO/SR.
Planerna för framtiden omfattar också studiecirklar och ett ökat inslag av internationell information på fackliga möten.
Sveriges arbetares centralorganisation (SAC) erhåller, som tidigare konsta- terats endast ett mindre bidrag, om än större än övriga organisationers mätt per capita (25 000 kr 1977/78). Bidragen har huvudsakligen utnyttjats för central kurs- och seminarieverksamhet, samt materialproduktion i anslut- ning därtill, syftande till att i lokal- och distriktsorganisationerna bygga upp kunskap och intresse för u-landsfrågor. Också resor har dock kunnat del- finansieras (Portugal). I framtiden planerar man att ge bidrag till regionala och lokala informationsaktiviteter samt utveckla organisationens interna- tionella kontakter, genom bl.a. inbjudningar till Sverige.
4.5. Övriga enskilda organisationers u-landsinformation: bidrag efter ansökan
Redan 1968 utvidgade SIDA samarbetet med enskilda organisationer till att omfatta bidrag efter ansökan. Enligt SIDA:s fyraårsplan skulle detta bidragssystem byggas ut, parallellt med de generella bidragen till studie- förbund och löntagarorganisationer. Särskilt avseende skulle ”fästas vid pro- jekt av försökskaraktär liksom vid aktiviteter där nya metoder i u-lands- informationen prövas".
Riksdagen sade 1972 med anledning av utrikesutskottets betänkande 1972 nr 6, att den utgick ifrån att ”ingen organisation som har möjlighet och intresse att bedriva informationsverksamhet i princip kommer att vara ute- sluten från bidragsgivning”.
Allt sedan 1972/73 har ca 16 % av totalbeloppet för bidrag till enskilda organisationer avsatts för bidrag efter ansökan, vid ursprungligen ett men sedan 1973/74 vid två bidragstillfällen per år. En mindre del har sedan 1973/ 74 reserverats för s. k. ”'brandkårsbidrag” till projekt som aktualiserats mellan ordinarie bidragstillfällen. Under fyraårsplanens första år avsattes 0,3 milj. kr för bidrag efter ansökan. Innevarande år uppgår beloppet till 1,6 milj. kr (se tabell 4.1 ovan). Bidragssystemets praktiska riktlinjer och utformning fastställdes 1972 av SIDA sedan ett femtiotal organisationer haft tillfälle att ge synpunkter. An- sökan bör enligt anvisningarna bl. a. uppta projektbeskrivning och plan för genomförande, preciserad målbeskrivning, målgruppsbestämning, uppgifter om projektets ekonomiska, administrativa och personella förutsättningar, plan för resultatvärdering samt datum för läges- och slutrapport.
En särskilt rådgivande grupp med personer hämtade från Svenska FN- förbundet, Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd, Evangeliska foster- landsstiftelsen, Sveriges Kristna Ungdomsråd, Förmedlingsbyrån för kul- turprogram samt SIDA ger före varje beslut om bidragsfördelning vid or- dinarie bidragstillfälle synpunkter på de inkomna ansökningarna. Under de
senaste åren har SIDA dessutom tagit initiativ till s. k. kontaktkonferenser i syfte att förbättra organisationernas möjligheter till erfarenhetsutbyte. Genom sådana konferenser har SIDA sammanfört religiösa organisationer, organisationer med en viss geografisk inriktning etc.
Vid några bidragstillfällen har verket prioriterat vissa frågor. Sålunda prio- ) riterades t. ex. biståndspolitiska frågor, u-ländernas krav på en ny ekonomisk . världsordning, FN-frågor samt information om länder som erhåller svenskt ' bistånd vid ansökningsbehandlingen ijuli 1977. Prioriteringarna var ej kända för organisationerna under ansökningstiden. Cirka 200 organisationer har, som framgår av bilaga 7, erhållit bidrag i
från SIDA vid något eller några av de 10 hittillsvarande bidragstillfällena sedan 1972.
Åtskilliga organisationer har erhållit bidrag vid flera bidragstillfällen. Mer än femtiotalet organisationer har ansökt vid varje bidragstillfälle, och genom- snittet för de senaste tillfällena ligger på 80 organisationer. Inte mindre än 67 organisationer ansökte redan 1972. Under fyraårsplanens första år erhöll endast var tredje organisation något bidrag men under senare år har mer än hälften (75 % våren 1977) av de sökande organisationerna erhållit visst bidrag. Det totala disponibla beloppet har dock oftast endast motsvarat en tredjedel eller mindre av summan av de belopp som angivits i ansök- ningarna— och en ännu mindre del av projektens totalkostnader. Det genom-
, snittliga bidragets nominella värde har sjunkit snarare än ökat, och bidragens j realvärde sålunda sjunkit avsevärt. l SIDA:s målsättning synes ha varit att stödja så många organisationer i som bedömts möjligt utan att ”plottra bort” medlen genom att sprida dem i på så många organisationer att informationsinsatsernas effektivitet äventyras. Situationen vid de olika bidragstillfällena framgår av tabellen nedan.
Tabell 4.8 Bidrag efter ansökan
Bidrags- Total- Sökt belopp Fördelat Antal org. Antal org. tillfälle kostnad — belopp som söktb som mot- (kr) (kr) (kr) tagit
h 72 (hösten 1972) 2 299 061 1 201 137 300 000 67 22 v 73 a 1 337 108 275 000 72 28 h 73 2 275 055 1512 813 245 000 62 21 v 74 4815 002 2051 190 400000 83 32 h 74 2 105 975 1 284 765 400 000 52 37 v 75 7 274 397 3 178 403 550 000 83 44 h 75 2 672 781 1 656 849 550 000 65 48
v 76 4 719 222 2 441 389 689 000 79 46 h 76 4 093 066 2 377 680 503 000 78 54 v 77 4 189 895 2 148 577 850 000 80” 60
”Uppgiften ej tillgänglig då 6 organisationer ej uppgivit någon summa. bEj att förväxla med antalet ansökningar, vilket som regel varit större. [Fyra ansökningar remitterade från Statens invandrarverk. Källa: SIDA:s informationsbyrå.
En grundläggande princip för SIDA har vad gäller bidrag efter ansökan alltsedan det generella bidragssystemet introducerades varit att organisa- tioner som tillhör studieförbund skall vända sig till dessa och inte direkt till SIDA för informationsbidrag. Studieförbunden skall fungera som kanaler till det 150-tal organisationer som är knutna till dem. Denna princip har i emellertid inte upprätthållits strikt. Undantagen har framför allt gällt kyr— i koma och övriga kristna organisationer. Flera sådana organisationer, som tillhör Frikyrkliga studieförbundet, Sveriges kyrkliga studieförbund eller I KFUK/KFUM studieförbunden, har vid varje bidragstillfälle erhållit di- ! rektbidrag från SIDA. Då avsteg från principen skett har detta ej motiverats särskilt i SIDA:s beslutsdokument. Verkets tillmötesgående behandling av de kristna organisationernas ansökningar torde ha sin förklaring i att de generella bidragen till dessa organisationers studieförbund varit alltför små för att medlemsorganisationernas betydande u-landsinformationsverksam- het skall kunna finansieras. Vid det senaste bidragstillfället (juli 1977) erhöll tiotalet kristna organisationer med studieförbundstillhörighet samt Ekume— ! niska U-veckan ca 20 % av den totala bidragssumman. Ett politiskt ung- domsförbund och en kvinnoorganisation med studieförbundstillhörighet er- ] höll också bidrag vid detta bidragstillfälle. Undantag av detta slag är emel- & lertid mycket få. Ansökande ungdomsförbund, som före det generella bi- ; dragssystemets införande var en för direkt bidrag prioriterad kategori, har 1 i i l hänvisats till studieförbunden.
Ytterligare en typ av avvikelse från fyraårsplanen förtjänar att uppmärk- sammas, nämligen framväxten av bidrag efter ansökan till organisationer med vilka SIDA samarbetar. Enligt fyraårsplanen skulle samarbetet mellan SIDA och främst Svenska FN-förbundet, SUL och Folkbildningsförbundet byggas ut, men avsikten synes inte ha varit att stödja dessa bidragsvägen. Förklaringen till denna utveckling, som främst avser FN-förbundet och SCC, torde få sökas i svårigheterna att inom ramen för samarbetet ge organi- sationerna önskvärt stöd.
Genom bidragsgivningen till de kristna organisationerna med studieför- bundstillhörighet och återkommande bidragsgivning till den Ekumeniska i U-veckan samt bidrag till organisationer som FN-förbundet och SCC har bidragsmöjligheterna för övriga enskilda organisationer blivit betydligt mind- re än vad som annars skulle varit fallet. Vi återkommer till dessa frågor . i avsnitt 6.4.2 nedan. ;
Bidragsgivningen har under de gångna fem åren, som tidigare konstaterats, omfattat inte mindre än 200-talet organisationer. Bland dessa återfinns or- , ganisationer av många olika slag vad gäller verksamhetens inriktning och i omfattning.
Bidrag har utgått till såväl riksomfattande som lokala organisationer och . till organisationer vilkas verksamhet uteslutande består av internationella . frågor såväl som organisationer vilkas huvudsakliga syfte avser andra frågor. '
Följande organisationer har erhållit bidrag vid hälften eller flera av bi- dragstillfällena: Afrikagrupperna, Chilekommittén, De Förenade FNL-grup- perna, Filmcentrum, Frivillig-organisationernas Informationscentral, U- landsföreningen Svalorna, Latinamerika-gruppen i Lund, Svensk-kubanska föreningen, Svenska ekumeniska nämndens och Missionsrådets grupp för U-veckan, Svenska freds— och skiljedomsföreningen, Svenska kommittén
för Vietnam, Laos och Kambodja, Svenska scoutrådet, Utbildning för bi- ståndsverksamhet (UBV) samt Utrikespolitiska föreningarnas FN-förbund.
Sedan 1972/ 73 har de sammantaget största beloppen, inklusive ”brand- kårsbidragen”, erhållits av Chilekommittén (112 000 kr), De förenade FNL- grupperna (99 000 kr), Frivillig-organisationernas informationscentral [ (118 000 kr), Swedish Co-operative Centre (200 000 kr), Ekumeniska U-veck- ; an (420 000 kr), Filmcentrum (112 500 kr), Svenska FN-förbundet (200 000 ; kr), Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja (195000 kr), — Svenska scoutrådet (135000 kr) samt Utrikespolitiska föreningarnas FN- 3 förbund (100000 kr).8 I Den årliga Ekumeniska U-veckan, som erhållit de största bidragen, be- handlar utvecklingsproblematiken i vidaste mening. Under denna vecka anordnas möten, studieaftnar, gudstjänster, diskussioner, utställningar osv. av församlingar i alla samfund och av ekumeniska grupper över hela landet. Som målsättning har u-veckan ”att skapa medvetenhet om de internationella rättvisefrågorna och medverka till att dessa integreras i församlingarnas or- dinarie verksamhet.” Tema för 1977 års u-vecka är ”En utjämning skall ske”. Huvudorgan för U-veckan är Svenska ekumeniska nämnden och Svenska missionsrådet. Dessa har delegerat ansvaret för planering och 8 ,, ,
. . . . . Betraffande Swedish
genomforande till en ekumeniskt sammansatt pr0jektgrupp. Gruppen sprider Cooperative Centre och information, framställer material, inbjuder gästföreläsare från u- och i-länder Svenska FN—förbundet, se etc. avsnitt 4.6 nedan. KÄRA Vän nere UUDCK Detur/A wfe (kvm . .. O ()
LÅT oss se MENSAHT DICA en mas, JAG Hemma ut än LtrJS
Föra o-LÄMDemal
De ämnesområden som informationsprojekten avsett har varit av mycket varierande slag. Flertalet projekt har varit u-landscentrerade snarare än bi- ståndscentrerade. En mycket stor del har behandlat ett specifikt u-land, allmänt eller avgränsat till en bestämd fråga eller ett visst område, i tryck- saks—, utställnings-, föreläsnings- eller seminarieforrn. Frågornas och infor- mationssyftenas mångfald framgår av bilga 8 där de projekt som erhållit bidrag vid de tre senaste bidragstillfällena finns uppräknade.
Tidigare har konstaterats att rapporteringen till SIDA från organisationer som erhållit bidrag efter ansökan enligt SIDA:s revisionskontor inte fullgjorts tillfredsställande (avsnitt 4.1). I sin rapport konstaterar revisionskontoret (RK):
”Vid Stickprovsvis uppföljning av hur rapportering skett av övriga enskilda orga— nisationer för bidragsomgångarna juli 1974. januari och juli 1975, har RK kunnat konstatera att rapponeringsskyldigheten inte fullgjorts tillfredsställande. Av de till RK infordrade 28 rapporterna från 18 organisationer hade 16 slutrapporter och tre lägesrapporter inkommit till det datum som organisationen själv angivit som datum för insändande av läges- eller slutrapport till SIDA. För tre av bidragen har inkomna rapporter varit av otillfredsställande standard.”
Rapporteringsskyldighetens nuvarande utformning bör enligt RK anses vara ett minimum för SIDA och nya bidrag bör ”göras avhängiga av att rap- porteringsskyldigheten fullgörs enligt de minimikrav som SIDA ställt”. Informationsbyrån har, noterar RK, successivt sökt skärpa kontrollen. Ett mera systematiskt förfaringssätt förklaras erforderligt. Avslutningsvis fö- reslår RK, sedan man konstaterat att den otillfredsställande efterlevnaden beror på flera olika orsaker, att SIDA bättre informerar organisationerna om vilka typer av frågor som är av intresse:
”Den otillfredsställande efterlevnaden av rapporteringsskyldigheten beror rimligen på flera olika orsaker. En sådan kan vara att organisationerna inte upplever SIDA:s krav på verksamhetsinriktad rapportering som väsentlig för SIDA och att de heller ej vet vad SIDA önskar få rapporterat. En tanke vore därför att tillställa bidrags— mottagarna en promemoria i vilken en rad förslag lämnas om vad som SIDA skulle anse som värdefullt att få information om. Listan skulle kunna göras generell och de olika organisationerna skulle kunna använda sig av de förslag som är relevanta för deras egen informationsverksamhet.”
En följd av rapporteringens brister och avsaknaden av bearbetning av till- gänglig rapportering och utvärderingar måste vara att organisationernas hit- tillsvarande erfarenheter ej finns tillgängliga vid utformningen av nya in- formationsprojekt. SIDA:s kontaktkonferenser syftar till att avhjälpa detta.
Vid några kontaktkonferenser har informationsbyrån ombett organisa- tionerna att ifylla ett frågeformulär med ett 10-tal frågor avseende bidragens betydelse, rapporteringsskyldigheten etc. 1976 ifyllde 50-talet organisationer ett sådant formulär. Flertalet av dessa organisationer ansåg att fördelningen mellan stora och små informationsprojekt var relativt bra. Något mindre än hälften tyckte sig ”ganska väl” och en dryg tredjedel ”till en del” förstå de grunder på vilka verket gjorde sina bedömningar av bidragsansökning- arna. På frågan ”upplever ni bidragssystemet som orättvist?” svarade mer än en tredjedel ”ja, mycket”, ungefär lika många ”ja, till en del” och en femtedel ”nej knappast”. Enligt informationsbyråns bedömning torde det
knappa bidragsutrymmet ha utgjort den huvudsakliga förklaringen till att så många upplevde systemet som orättvist. Under de inledande åren erhöll, som konstaterats ovan, mindre än hälften av de sökande organisationerna något bidrag. Vid de senaste bidragstillfällena har den andel som erhållit visst bidrag varit påtagligt större.
4.6. SIDA:s samarbete med vissa enskilda organisationer
SIDA bedrev redan vid tidpunkten för fyraårsplanens introduktion ett täm- ligen omfattande samarbete med vissa organisationer. Vad gällde en or- ganisation, nämligen Svenska FN-förbundet, växte detta fram redan på Cen- tralkommitténs tid. Kortare informationskurser för vidareinformatörer arr- angerades i samarbete mellan biståndsorganet och FN-förbundet. Så små- ningom utvidgades kurssamarbetet till andra organisationer varvid man följ- de intentioner som kommit till uttryck i riksdagen, och i första hand sökte samarbeta med s. k. paraplyorganisationer, som Sveriges Ungdomsorgani- sationerns Landsråd (SUL) och Folkbildningsförbundet. Korta kurser ut- gjorde också i fortsättningen en betydande del av verksamheten, men sam- arbetet utvidgades redan 1966 till att omfatta bl. a. seminarier i u-land.
1 fyraårsplanen föreslogs, som vi tidigare konstaterat en utbyggnad av samarbetet med främst de tre ovan nämnda organisationerna. Följande moti- vering gavs:
”Det är av värde att på kurser och seminarier möta människor från olika organisationer och folkrörelser, liksom icke organisationsanslutna personer. På detta sätt får också mindre organisationer, som kanske inte har resurser att driva en egen u-landsin- formation i större skala, tillfälle att ta del i arbetet på att skapa större förståelse för u-ländernas problem.”
En stor del av ansvaret för planering och administration av verksamheten skulle, liksom dittills, vila på organisationerna själva. Den strävan till dele- gering, som var grundprincipen för bidragsgivningen, skulle gälla även för det kurssamarbete som här avsågs. Kostnaderna, som upptogs tillsammans med bidragen till enskilda organisationer, beräknades öka från 0,4 milj. kr 1972/73 till 0,6 milj. kr 1974/75.
Den faktiska kostnadsutvecklingen sedan 1972/73 framgår av tabell 4.1 ovan, i vilken också förslagen i SIDA:s anslagsframställningar redovisas. Sedan 1973/ 74 har samarbetet under samtliga år utom 1974/ 75 tagit i anspråk ca 0,8 milj. kr per år. 1974/75 uppgick kostnaderna till följd av KARIBU- projektet till 1,26 milj. kr. I sina anslagsframställningar har dock SIDA föreslagit avsevärt större belopp.9
Bakgrunden till SIDA:s förslag om väsentligt ökat utrymme för samarbetet med organisationerna har redovisats ovan i avsnitt 3.4. Önskemål om ge- nerella bidrag på samma villkor som gäller för studieförbund och lönta- garorganisationer framfördes, enligt SIDA:s anslagsframställning för 1975/ 76, redan 1973/ 74 av Svenska kyrkans centralråd, Swedish Co-ope— rative Centre (SCC) och Sveriges ungdomsorganisationers landsråd (SUL). Svenska FN-förbundet hade på motsvarande sätt framfört önskemål om en omprövning av formerna för SIDA:s stöd. I väntan på biståndspolitiska
9 Samarbetet har av statsmakterna betraktats som en del av SIDA:s egen informationsverk- samhet, åtskild från bidragen till enskilda organisationer. I proposi- tioner och regleringsbrev har endast beloppen för bidragen respektive SIDA:s egen informat- ionsverksamhet angivits. Fördelningen mellan samarbete med enskilda organisationer, utbild- ningsväsendet, mass- media etc har överlämnats åt SIDA.
utredningens behandling av principerna för informationsverksamheten fö- reslog SIDA 1975, i sin anslagsframställning för 1976/ 77, där man återkom till frågan om de 5. k. paraplyorganisationernas planeringstrygghet, att sty- relsens handlingsutrymme skulle vidgas så att ”angelägna önskemål och väl utarbetade planer” kunde tillgodoses i ”rimlig mån”. Utrymmet för samarbete föreslogs i det närmaste tredubblat.
Biståndsministem ställde sig inte positiv till vare sig en utvidgning av kretsen av mottagare av generella bidrag eller en väsentlig expansion av samarbetet mellan SIDA och organisationerna. De generella bidrag som utgick möjliggjorde u-landsinformation med god geografisk och befolknings- mässig spridning och stödet till folkrörelserna borde i första hand utgå som bidrag för självständig verksamhet (prop. 1975:1 och 1975/76:100). Utri- kesutskottet konstaterade att det fanns andra organisationer som kunde göra berättigade anspråk på att spela en liknande roll som studieförbund och löntagarorganisationer, men när en utvidgning av kretsen av generella bidragsmottagare övervägts hade det befunnits svårt att dels göra en ny och hållbar avgränsning, dels bestämma bidragens beloppsfördelning mellan de tillkommande organisationerna (UU 1975/76:14).
SIDA:s styrelse har i sina båda senaste anslagsframställningar återkommit till frågan. Stödet från SIDA har, konstaterar man, ”vare sig den omfattning eller den karaktär att det ger organisationerna en planeringstrygghet som motsvarar den som studieförbund och löntagarorganisationer kan lämna”. Betydelsen av ett utökat samarbete med SCC och Svenska FN-förbundet har särskilt betonats.
Denna typ av samarbete har, som framgår av tabellen nedan, främst avsett fyra organisationer, nämligen Svenska FN-förbundet, SUL, Folkbildnings- förbundet samt SCC.
Samarbetet med dessa fyra organisationer har tagit i anspråk mer än hälften av medlen för samarbete. Också samarbetet med Föreningen internationella folkhögskolan har utvecklats till ett permanent inslag av betydelse. Under åren 1973/74—1975/76, och då särskilt under 1974/75, tog KARIBU-pro- jektet i anspråk betydande belopp.
Formerna för samarbetet mellan SIDA och organisationerna varierar nå- got. I enlighet med SIDA:s delegeringssträvanden ligger, sedan samarbetet funnit sina former, initiativet till stor del hos organisationerna själva, som inkommer med en årlig ansökan till SIDA med konkreta förslag. Ansök- ningarna föregås dock ofta av förslag från SIDA vad gäller verksamhetens inriktning under det förestående året. Samarbetets innehåll under budgetåret beslutas av SIDA efter överläggningar mellan SIDA och berörd organisation.
De konkreta samarbetsprojekten är av växlande karaktär. Huvudsakligen består de dock av kurser och konferenser, i Sverige och i u-länderna, som organisationerna genomför med varierande grad av SIDA-medverkan. Sam- arbetet mellan SIDA och SUL består uteslutande och samarbetet mellan SIDA och Svenska FN-förbundet och SCC till stor del av sådan verksamhet. I SIDA:s samarbete med Folkbildningsförbundet utgör emellertid admi- nistrativa uppgifter ett viktigt inslag, och vad gäller Internationella folk- högskolan består samarbetet främst i att denna tillhandahåller SIDA:s mate- rial och viss övrig dokumentation för organisationer i västra Sverige. Nedan följer en redovisning av samarbetet med Svenska FN-forbundet, SUL, Folk-
bildningsförbundet och SCC. Avslutningsvis behandlades SIDA:s samarbete med de stora hjälporganisationerna Röda Korset, Rädda Barnen och Lutherhjälpen.
Svenska FN-förbundet, vars viktigaste uppgift enligt stadgarna är att vara ett centralt organ för information om de internationella problemen och FN:s arbete för att lösa dem, bör enligt riksdagens beslut med anledning av pro- position 197111 ”vara det organ som har den centrala ställningen i fråga om allmän information i Sverige om FN:s och fackorganens verksamhet.” Den främsta inkomstkällan utgörs av statsbidrag från utrikesdepartementet över anslaget E 3 ”Information om mellanfolkligt samarbete och utrikes- politiska frågor”. Dessa bidrag — 925 000 kr för 1977/78 - har emellertid ej varit tillräckliga för förbundets verksamhet, som till inte obetydlig del kommit att baseras på samarbete med och bidrag från SIDA. Innevarande budgetår (1977/78) belöper sig samarbetet till 130000 kr medan bidraget uppgår till 50000 kr. Därjämte förekommer samarbete mellan SIDA och förbundet vad gäller materialproduktion.
Kurser och konferenser dominerar, som vi konstaterat, samarbetet mellan
Tabell 4.9 SIDA:s informationssamarbete med enskilda organisationer 1972/73—1977/78 — Budget”
1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 1972/73—
77/ 78 Kr Kr Kr Kr Kr Kr Kr ___—___— Folkbildningsförbundet 128 000 150 000 70 000 90 000 100 000 115 000 653 000 Föreningen internationella folkhög- skolan, Göteborg 20 000 20 000 25 000 50 000 60 000 175 000 Hjälporganisationerna (Rädda Bar-
nen, Röda Korset, Luther- hjälpen) 750006 750006 150000 KARIBU (samarbete med bl.a.
studieförbunden, Sveriges Radio, Rikskonserter, Riksutställningar,
Riksteatern) 60000 500000 100000 660000 Löntagarorganisationerna (U-Iands-
seminarier, utbildning av semi- nariearrangörer) 130 000 130 000 Swedish Co-operative Centre 100 000 110 000 120 000 150 000 170 000 650 000 Svenska FN-förbundet 128 000 113 500 110 000 120 000 125 000 130 000 726 500 Sveriges folkhögskoleelevers för-
bund 13 000 27 000 30 000 70 000 Sveriges ungdomsorganisationers
landsråd 38 000 110 500 110 000 120 000 125 000 100 000 603 500 Övrigt (Kurser och konferenser i
Sverige m m) 33 000 94 000 235 000 255 000 225 000 200 000 1 042 000
Summa 340 000 880 000 1 260 000 830 000 775 000 775 000 4 860 000
”För alla de namngivna organisationerna torde skillnaden mellan budgeterade belopp och faktiska utgifter vara obetydlig. Under posten ”övrigt” har utgifterna vissa år varit något lägre än budgeterade belopp. ” Avser ett tillfälligt projekt som de tre hjälporganisationerna och SIDA gemensamt genomförde. Se i övrigt tabell över bidrag efter ansökan. Källa: SIDA:s informationsbyrå.
10 Följande organisationer är upptagna: Utrikespoli- tiska institutet, Svenska FN-förbundet, Svenska UNICEF-kommittén, Svenska sektionen av Internationella kvinnoför- bundet för fred och frihet, Svenska freds— och skilje- domsföreningen, Utrikes- politiska föreningarnas FN-förbund, Svenska sektionen av Amnesty International.
” Direktiv för utredning om information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor, utrikesdeparte- mentet, 1977-05-11.
SIDA och FN-förbundet. Under 1976/77, då budgeten uppgick till 125 000 kr, omfattade denna verksamhet:
— centrala och regionala kurser på temat en ny ekonomisk världsordning; — ett FN-forum vid vilket 1976 års stora FN-konferenser behandlades; — deltagande i nordiskt seminarium i Sri Lanka (genomfört hösten 1977) samt — folkrörelsedeltagande i FN-konferenser.
Budgetåren 1973/ 74 och 1974/ 75 omfattade samarbetet försöksverksam- het med regional konsulentverksamhet i Västerbotten med inriktning på undervisningens internationalisering och organisationernas studie— och pro- gramverksamhet. Innevarande budgetår erhåller FN-förbundet bidrag från SIDA för denna verksamhet, som förbundet hoppas kunna göra permanent.
SIDA:s styrelse tillmäter, som vi konstaterat ovan, samarbetet med FN- förbundet stor betydelse. Det har prioriterats i de senaste årens anslags- framställningar. Förbundets behov av förbättrad planeringstrygghet har be- tonats. Frågan bör, har man förklarat, prövas inom ramen för en översyn av det statliga stödet till FN-informationen i Sverige. En sådan översyn, som vid upprepade tillfällen begärts av utrikesutskottet, företas f. n. av en särskild utredare tillkallad av utrikesministern. Enligt direktiven skall frågan om ansvarsfördelningen mellan och bidragsgivningen till de under tredje huvudtiteln littera E 3 upptagna organisationerna utredas.10 Utredningen skall bl.a.
"kartlägga inriktningen, omfattningen och om möjligt spridningseffekten av den in- formationsverksamhet som de under E 3 upptagna organisationerna bedriver. Det bör vidare kartläggas hur dessa organisationer finansierar sin verksamhet. I avvaktan på biståndspolitiska utredningens ställningstagande om en utredning av SIDA:s in- formationsverksamhet bör kartläggningen vad avser SIDA begränsas till de bidrag som f.n. utgår från SIDA till de under E3 upptagna organisationerna.
Utredaren bör även uppmärksamma den roll som övriga frivilligorganisationerjäm- förbara med de under E 3 upptagna organisationerna spelar för den samlade utri- kespolitiska informationsverksamheten i Sverige.
I kartläggningen bör särskilt uppmärksammas huruvida någon arbetsfördelning kan urskiljas mellan de olika organisationerna. Av särskilt intresse är att se över de kriterier efter vilka statliga bidrag lämnas. Mot bakgrund av denna kartläggning bör utredaren söka formulera enhetliga an- visningar för organisationernas anslagsframställningar för informationsverksamhet i
utrikespolitiska frågor.”11
Utredningen beräknas föreligga i början av 1978.
Sveriges ungdomsorganisationers landsråd (SUL), till vilket ett fyrtiotal or- ganisationer är anslutna, tillmäter i sin verksamhet internationella frågor och deltagande i internationella ungdomsorganisationer stor betydelse. Dess huvudsakliga uppgift är att fungera som ett kontakt- och serviceorgan i internationella frågor för sina medlemsorganisationer.
Samarbetet mellan SIDA och SUL inleddes redan på 1960-talet och då bidrag till enskilda organisationer infördes utgjorde ungdomsorganisatio- nerna en prioriterad målgrupp. Sedan fyraårsplanens och de generella bi- dragen introducerades har ungdomsorganisationerna hänvisats till studie- förbunden för bidrag för u-landsinformation, men samarbetet mellan SIDA
och SUL har fortsatt, och utgjort ett regelbundet återkommande inslag i SIDA:s samarbete. Årligen har SIDA avsatt ca 100000 kr för kurser och u-landsseminarier arrangerade i samverkan mellan SIDA och landsrådet, som tillmäter detta samarbete stor betydelse.
I sin ansökan till SIDA för 1977/78 anför SUL bl. a. följande om mål- sättningen och målgrupperna för u-landsverksamheten:
"Många av SUL:s medlemsorganisationer har begränsade resurser att bedriva ett re— gelbundet arbete kring u-landsfrågor. För ett par år sedan genomfördes en utredning om SUL:s arbetsuppgifter för den framförliggande perioden. När utredningen var färdig visade det sig att de flesta av SUL:s medlemsorganisationer givit hög prioritet åt SUL:s u-landsseminarier. Man ansåg att det var en viktig uppgift för SUL att fortsätta den verksamheten. Genom de av SUL/SIDA arrangerade u-landskurserna kan medlemsorganisationerna få en grupp människor som kan driva u-landsfrågorna vidare i sina förbund.
Genom den typ av seminarieverksamhet som u-landskurserna representerar kan man nå endast en mycket liten del av dem som är aktiva i SUL:s medlemsorga- nisationer. För att få den största möjliga spridningseffekten av seminarieverksamheten försöker SUL rekrytera deltagare som har möjlighet till opinionsbildning inom sina organisationer. SUL försöker nå ungdomar som på regional eller central nivå kan påverka sina organisationer att ta ett större ansvar för u-landsfrågor.
Eftersom de flesta av SUL:s medlemsorganisationer saknar möjligheter att regel— bundet anordna kurser i internationella frågor för medlemmarna har SUL konstaterat ett behov av u-landskurser för ungdomar. Får medlemsorganisationerna i SUL möj- lighet att sända deltagare till av SUL genomförda seminarier kan u-landskunskap och ett ökat internationellt engagemang tillföras ungdomsorganisationerna.
Medlemsorganisationerna har visat stort intresse för kurserna och i flera fall velat sända fler deltagare än vad SUL kunnat bereda plats för. Det tyder på att SUL genom dessa kurser fyller ett behov. Därtill kan det vara en nyttig erfarenhet för deltagarna att nöta sina kunskaper och politiska uppfattningar mot ungdomar som har annan politisk eller religiös bakgrund.”
Under 1975/ 76 genomfördes ett u-landsseminarium i Peru samt två kurser i Sverige inom ramen för SIDA/SUL-samarbetet, och under 1976/ 77 ägde förberedelser rum för ett u-landsseminarium i Vietnam, genomfört vintern 1977/ 78. För innevarande budgetårs (1977/ 78) bidrag räknar SUL med att genomföra två veckokurser och tre veckoslutskurser med inriktning på ut- vecklings- och biståndspolitik samt opinionsbildning i internationella frågor.
Folkbildningsförbundet, som bildats av de tio studieförbunden, Sveriges allmänna biblioteksförening samt Svenska folkhögskolans lärarförening för samordnade kontakter med myndigheter och institutioner, bedrev redan på 1960-talet kurssamarbete med SIDA. I samband med att generella bidrag till studieförbunden infördes utvidgades och institutionaliserades detta sam- arbete. Sedan dess har det kontinuerligt omfattat
1. administrationsbidrag från SIDA till förbundet för uppgifter i anslut- ning till studieförbundens u-landsinformation;
2. kurs- och seminarieverksamhet i Folkbildningsförbundets och Förtned- lingsbyråns för kulturaktiviteter regi för hemvända biståndsarbetare i syfte att förbereda dem för medverkan i det informationsarbete som bedrivs i folkbildnings- och andra organisationer;
3. informationsverksamhet regionalt via länsbildningsförbunden om SIDA:s, studieförbundens och Svenska FN-förbundets m. fl. informations-
material med inriktning på bl. a. distriktsstudieledare. representanter för folk- högskolor och bibliotek. De administrativa uppgifterna, som varit mycket betungande för Folk- bildningsförbundets kansli, har av förbundet beskrivits sålunda:
”Samordningsåtgärder i samband med medlemmarnas materialproduktion främst i form av ömsesidig information för att möjliggöra gemensamt utnyttjande och pla- nering av större upplagor. Information om folkbildningsorganisationernas verksamhet för biståndsarbetare, information till medlemmarna om hemvändande biståndsarbetare som är beredda att ta del i folkbildningsarbetet, förteckning på föreläsare, samordning av utnyttjandet av utställningar och andra gemensamma projekt, information om av SIDA producerat informationsmaterial. Sammanställning av redovisningar från studieförbunden avseende utnyttjandet av anslagen från SIDA. åtgärder för diskussion om enhetlig redovisningsteknik och förberedelser för utvärdering av de gjorda in- satserna. Successiv information om studieförbundens planer avseende internationell information. Planering och rådgivning för uppläggning av seminarier, ansvariga för planering och uppläggning och genomförande av seminarier till u—länderna för de sex mindre studieförbunden. Inom Folkbildningsförbundets internationella kommitté planeras och samordnas stor del av ovanstående verksamhet. En viss del av verk- samheten berör Folkbildningsorganisationernas föreläsningsbyrå (Förmedlingsbyrån för kulturaktiviteter) som har gemensamt kansli med Folkbildningsförbundet. Tid- skriften Folkbildningsarbetet fungerar som informationsorgan om åtgärder inom Folk- bildningsförbundet. Seminariet Internationell Vuxenutbildning drives av Folkbild- ningsförbundet och har till uppgift att informera om vuxenutbildningen och kultur i andra länder. Minst hälften av antalet seminariesammankomster under ett år ska ägnas åt u-landsfrågor och planeras i samarbete med SIDA.”
Utöver de ovan beskrivna återkommande samarbetsformerna har en mängd andra gemensamma initiativ tagits. Bland dessa märks seminarier i u-land, utvärderingsseminarier, planeringen, genomförandet och uppföljningen av KARIBU-projektet samt arbetskonferenser för bibliotekarier. Ett u-lands— och FN-seminarium för bibliotekarier ägde rum i september 1977.
1968 bildade kooperationen, som sedan 1958 stött kooperativa utveck- lingsprojekt i u-länder, Swedish Cooperative Centre. Stiftelsen har till syfte ”att i utvecklingsländerna främja sociala ändamål genom att lämna un- derstöd för beredande av undervisning eller utbildning” — och då särskilt sådan ”som kan vara av betydelse för att befrämja självhjälp i kooperativa former” — ”eller genom att utöva hjälpverksamhet bland behövande”.
Stiftelsens verksamhet inriktas, enligt verksamhetsberättelsen för 1975/76, på:
"bistånd till kooperationens utveckling i olika länder i Asien, Afrika och Latinamerika samt Cypern, Grekland och Portugal, huvudsakligen genom personellt och finansiellt stöd på utbildningens område. Detta arbete sker i stor utsträckning i nära samarbete med Internationella Kooperativa Alliansen (IKA) och med finansiellt stöd från SIDA. SCC medverkar likaså såsom konsult åt biståndsmyndigheten i samband med SIDA:s biståndsinsatser på det kooperativa området, bl. a. när det gäller rekryteringen av fältpersonalen. Slutligen bedriver SCC en informationsverksamhet, i samverkan med stiftelsens huvudorganisationer, KF, LRF, OK och Gillesförbundet samt med övriga grenar av den svenska kooperationen och med SIDA och ABF för att säkerställa fortsatt stöd för stiftelsens verksamhet från medlemmar och från de anställda."
Verksamheten finansieras genom kooperationens insamlingsverksamhet ”Utan gränser”, som 1975/ 76 inbringade 3,3 milj. kr, ekonomiskt stöd och
ersättning från SIDA 1 olika former samt, i viss mån, inkomster från med- verkan i andra biståndsorgans insatser på det kooperativa området. Stödet från SIDA avser dels kooperativa biståndsprojekt, dels informationsverk- samhet. För uppgifter som åligger SCC enligt samarbetsavtal med SIDA, omfattande konsultverksamhet, rekrytering, utbildning och dokumentation samt informationssamarbete, erhåller SCC ersättning motsvarande löner m. m. till personal, ett för varje år fastställt belopp för administrationskost- nader, reseersättning samt ersättning för anlitande av personal utanför SCC. Enligt samarbetsavtalet skall SCC ”bedriva information i Sverige om bi- stånds— och utvecklingsfrågor samt om kooperationens roll i u-ländernas utveckling.
Informationssamarbetet mellan SIDA och SCC inleddes 1973/74 och har sedan dess pågått kontinuerligt. Innevarande budgetår (1977/78) uppgår SIDA:s kostnader till 170 000 kr. Därutöver har SCC under de senaste åren erhållit bidrag efter ansökan från SIDA. Innevarande budgetår uppgår detta till 85 000 kr. I anslutning till SCC:s kooperativa biståndsinsatser erhåller stiftelsen ett begränsat mindre informationsstöd, knutet till enskilda insatser. Indirekt har SCC dessutom möjlighet erhålla SIDA-bidrag från ABF och Vuxenskolan, i vilka Kooperativa förbundet (KF) och Kooperativa Gilles- förbundet respektive Lantbrukarnas riksförbund (LRF) är medlemmar. Vissa bidrag har erhållits från ABF, i vars arbetsgrupp för u-landsinformation SCC ingår som KF:s representant. ABF har också erbjudit KF/SCC och konsumentföreningarna möjlighet att utse deltagare till internationella kur- ser och seminarier i u-land. 1975/76 uppgick SCC:s totala kostnader för u-landsinformation till ca 720000 kr, varav anslag och bidrag från SIDA och ABF täckte något mer än en fjärdedel. Kostnaderna avsåg material- produktion, kurser och möten (ca 455 000 kr) samt löner, sociala kostnader etc. (ca 260000 kr). Kostnaderna innefattar inte den u-landsinformation som de kooperativa organisationerna själva bedriver inom ramen för sin ordinarie informationsverksamhet eller u-landsinformationen i de koope- rativa tidskrifterna (Vi, Kooperatören, Land, Vår tidning, Samband m. fl.).
Samarbetet mellan SIDA och SCC på informationsområdet har främst avsett kurser och seminarier i u-land. Under 1976/77 anordnades t. ex. en studieresa till Östafrika för upplysningscheferna i de 15—20 största konsu- mentföreningarna. I förberedande och avslutande seminarier i Sverige be- handlades frågor om en ny ekonomisk världsordning. Bidragen efter ansökan innevarande år ( 1977/ 78) avser materialproduktion i form av medlems— och personalbroschyrer, affischer och annonser, u-landsmöten och veckoslut- skurser i samarbete med kooperativa föreningar och gillesrörelsen, samt en utställning om u-landskooperationen, u-ländernas ekonomiska situation och den nya ekonomiska världsordningen.
SIDA har, som vi tidigare konstaterat, gett högsta prioritet i de senaste årens anslagsframställningar åt ökat stöd till SCC för information om koo- perationen. SCC har begärt generella bidrag för kooperationen på samma villkor som löntagarorganisationerna och studieförbunden. I en aktuell pro- memoria motiveras stiftelsens begäran sålunda:
”Det kooperativa och det fackliga biståndsarbetet i u-land genomförs genom praktiska insatser på fältet av kunniga och erfarna biståndsarbetare. Huvudsyftet med detta biståndsarbete är att medverka till att eftersatta grupper av människor i u-ländema
” Se avsnitt 7.5.8 Kata- strofbista'nd och 7.5.10 Stöd till svenska enskilda organisationer för utveck- lingsfrårw'ande verksam- het i detta betänkande (SOU 1977:13).
i samverkan kan arbeta för att själva förbättra sin tillvaro. I det avseendet finns en avgörande likhet mellan den fackliga rörelsens och kooperationens biståndsinsatser på fältet. Det är därför motiverat att kooperationen även i informationsfrågor jämställs med löntagarorganisationerna och studieförbunden och erhåller generella informat— ionsanslag på samma villkor som dessa organisationer. De fackliga och kooperativa organisationernas aktiva engagemang i biståndsfrågor bygger på att de har möjlighet att i sin verksamhet engagera och aktivera stora grupper av människor, medlemmar, funktionärer och studiedeltagare i biståndsarbetet och medverka till att den allmänna opinionen påverkas i en för u—länderna positiv riktning.”
Röda korset, Rädda barnen, Lutherhjälpen, Frikyrkan hjälper och andra hjälporganisationer har, som vi tidigare konstaterat (3.6.3) betytt mycket för att utveckla den svenska hjälpviljan. Deras insamlingskampanjer har haft stor genomslagskraft. Det omfattande samarbetet mellan SIDA och dessa organisationer på katastrofbistånds- och utvecklingsområdena har be- handlats i betänkandet Sveriges samarbete med u-länderna.l2 Också på in- formationsområdet har samarbete förekommit i olika former. Under åren 1973/74—74/75 genomförde t. ex. SIDA och Röda korset, Rädda barnen samt Lutherhjälpen en gemensam informationsinsats på skolans område. SIDA:s bidrag belöpte sig till 150000 kr (se tabell 4.9 ovan). Frikyrkan hjälper, Lutherhjälpen och Rädda barnen har vid några tillfällen erhållit bidrag efter ansökan för olika informationsprojekt (se bilaga 7). Rädda barnen har arrangerat en utställning i SIDA:s U-Forum och under FN:s bamår kommer Rädda barnen och SIDA att tillsammans med Sveriges utbild- ningsradio genomföra en större informationsinsats.
5. SIDA:s egen informationsverksamhet
5.1. Informationsuppdraget
SIDA:s informationsuppdrag är enligt den år 1973 fastställda instruktionen för SIDA ”att sprida upplysning om utvecklingen i utvecklingsländerna och om de sociala, politiska och ekonomiska faktorernas roll i denna ut- veckling samt om Sveriges insatser för att bidra till ekonomisk och social utveckling och utjämning i dessa länder”.
I promemorian ”SIDA:s informationsuppdrag 1976/77” beskriver infor- mationsbyrån verkets informationsuppdrag på följande sättl:
”'Utvecklingen i utvecklingsländerna etc.” syftar i första hand på varje u-land för sig men också på u-länderna som grupp. Därutöver har SIDA sedan länge tolkat formuleringen så att den också innefattar u—ländernas relationer till i-ländema. Under de båda senaste åren har genom utvecklingen i FN u-ländernas krav på en ny eko- nomisk världsordning fått ett allt större utrymme i den internationella diskussionen. I Sverige har SIDA gjort sig till talesman för u-ländernas krav och yrkat på en samlad svensk u-landspolitik omfattande utöver biståndet alla andra relationer med u-län- derna. 'Den nya ekonomiska världsordningen” och 'en svensk u-landspolitik” har blivit viktiga komponenter i SIDA:s informationsuppdrag.
”Sveriges insatser” avser både det direkta biståndet genom SIDA och Sveriges med- verkan i det internationella utvecklingssamarbetet. Det sistnämnda innebär att in- formation bör ges om FN:s verksamhet för u-Iänderna i stort; de svenska bidragen till FN går självfallet inte att isolera. Information om de berörda FN-programmen måste ske i samverkan med Svenska FN-förbundet, som enligt statsmakterna har ett huvudansvar för allmän information i Sverige.”
5.2. Anslagsutvecklingen
SIDA:s egen informationsverksamhet skulle enligt fyraårsplanen byggas ut parallellt med satsningen på folkrörelserna och övriga enskilda organisa- tioner, om än i långsammare takt. Kostnaderna beräknades öka från 1,75 milj. kr — av totalt 2,75 milj. kr — för 1971/72 till 4,1 milj. kr — av totalt 13,1 milj. kr — för 1974/75. Den egna informationsverksamhetens andel av informationsanslaget skulle följaktligen sjunka från ca två tredjedelar till en tredjedel. Huvuddragen i utbyggnaden har redovisats ovan i avsnitt 2.5. Särskilt starkt betonades materialproduktionen samt samarbetet med skolväsendet och massmedia. I tabellen nedan redovisas kostnadsutveck-
] ”SIDA:s informations- verksamhet 1976/ 77, PM per 1976-05-26, SIDA:s informationsbyrå.
2 Fyraårsplanens och anslagsframställningarnas siffror är ej helt identiska vad gäller SIDA:s egen informationsverksamhet under 1973/74 och 1974/75. För 1973/74 begärde styrelsen 0,35 milj. kr och för 1974/75 0,7 milj. kr mer än vad man beräknat i fyraårspla- nen.
lingen sedan 1972/73. Fyraårsplanens siffror för 1972/73 samt de belopp som beräknats i SIDA:s anslagsframställningar för de därpå följande åren anges inom parentes.2 (För en översiktlig bild av anslagsutvecklingen i stort se avsnitt 3.2.) Det bör noteras att byråns personalkostnader och övriga omkostnader — lokalhyror, resor etc. — belastar annat anslag. Personalkost- naderna uppgick budgetåret 1976/77 till 2,4 milj. kr. Övriga omkostnader uppskattar SIDA vad gäller detta budgetår till 0,8 milj. kr. Utvecklingen kan, som noteras ovan på sid. 0, indelas i en första period avseende åren 1972/73—1974/75, under vilka de medel som statsmakterna anvisade för SIDA:s egen informationsverksamhet fördubblades, och en andra period omfattande de senaste budgetåren (1975/76—1977/78), under vilken endast mindre ökningar beviljats. Inom de givna finansiella ramarna har SIDA prioriterat samarbetet med utbildningsväsendet, vars betydelse statsmakterna särskilt betonat (se avsnitt 5.8 nedan). Dess andel av de an- visade medlen har ökat. Materialproduktionen — trycksaker, bildband, film, utställningar etc. — har vuxit i långsammare takt än vad SIDA föreslagit i fyraårsplan och anslagsframställningar. Mer än 70 % av medlen tas idag liksom för fem år sedan i anspråk av samarbetet med enskilda organisationer. utbildningsväsendet och massmedia samt materialproduktionen.
5.3. Organisation och arbetsformer
Huvuddelen av informationsbyråns egen informationsverksamhet består av återkommande inslag inom sju av de verksamhetsområden som angivits
Tabell 5.1 SIDA:s egen informationsverksamhet 1972/73—1977/78 — anslagsanvändningen (milj. kr)"
Verksamhetsområde 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/770 1977/78” Samarbete med enskilda organisatio- ner” 0,3 0,8 1,1 0,8 0,8 0,8 Samarbete med utbildningsväsendet? 0,3 0,5 0,7 0,7 0,9 1,0 Samarbete med massmedia 0,4 0,5 0,8 0,8 0,9 1,0 Upplysningstjänst U-Forum — 0,2 0,2 0,3 0,4 0,5 Materialproduktion 0,6 0,7 1,0 0,8 1,0 1,2 Rapport från SIDA 0,4 0,3 0,4 0,4 0,4 0,6 Bibliotekf 0,1 0,1 0,1 0,1 Planering och undersökningar 0,1 0,1 0,2 0,3 0,4 0,4 Övrigt 0,1 0,1 0,2 0,5 0,5 0,3 Summa 2,2 (3,4) 3,3 (4,5) 4,8 (5,4) 4,8 (6,0) 5,3 (6,7) 5,6 (6,8) Summa exkl. samarbete med enskilda organisationer 1,9 (3,0) 2,3 (3,9) 3,7 (4,1) 4,0 (4,9) 4,5 (4,6) 5,0 ( )3
"Också SIDA:s samarbete med enskilda organisationer, som behandlats ovan i kapitlet om folkrörelserna och övriga organisationers u-landsinformation (avsnitt 4.6), upptas i denna tabell då det av statsmakterna behandlas som en del av SIDA:s egen informationsverksamhet. I7Prel. siffror före det definitiva bokslutet.
rInformationsbyråns budget. dFör 1973/74—75/76 avser 0,1, 0,5 resp. 0,1 milj. kr KARIBU—projektet. * Studieprogram för forskare m. m.. vilket finansierades inom denna kategori, har från 1976/ 77 övertagits av SAREC.
i tabellen ovan. I styrelsens anslagsframställning för 1978/ 79 har de beskrivits sålunda:
V erksam/reisomra'de Å [gärder Samarbete med enskilda organisationer Rådgivning och service till samt kontak- ter med enskilda organisationer om u— landsinformation. Konferenser och u— landsseminarier. Samarbete med undervisningssektorn Stöd till internationalisering av skolan på alla nivåer från förskola till universitet genom kurser, seminarier, läromedel och stipendier. Samarbete med Skolöversty- relsen, Universitets- och högskoleämbe- tet m.fl. Samarbete med massmedia Nyhetsförmedling och annan informa— tionsservice till press, radio och TV samt enskilda journalister. Publikationen Ny- hetssida, pressmeddelanden och press- konferenser. Fortbildning av journalis- ter genom bl.a. stipendieprogram, jour- nalistkurser och seminarier. Upplysningstjänst Service till allmänheten: svar på skriftliga och muntliga frågor, utställningar, före- läsnings— och annan programverksamhet samt materialdistribution. Materialproduktion Produktion av trycksaker, stillfilm m. m. om utvecklingssamarbete, u-ländernas situation, förhållandet mellan rika och fattiga länder. Rapport från SIDA Produktion av 8 nummer årligen på svenska av tidskriften Rapport och ett nummer av den engelska versionen Re- port. Marknadsföring av tidskriften. Övrigt Opinionsundersökningar och resultatvär-
dering, stöd till kulturutbyte med u—län- derna m. m.
Dessutom ingår SIDA:s interninformation med personaltidningen SIDA Inside formellt i informationsbyrån. Verksamheten belastar dock inte in- formationsbyråns budget.
Informationsbyråns organisation vid den tidpunkt då fyraårsplanen lades fram har berörts ovan i avsnitt 2.5. Där redovisades att byrån sedan 1969/ 70 tillämpade en indelning av verksamheten som var en kombination av de viktigaste huvudmottagarna (skolväsendet, forskning, massmedia, enskilda organisationer) och typerna av informationsmaterial (Rapport från SIDA och basinformation). Verksamhetsindelningen motsvarades av en organisation bestående av arbetsgrupper indelade i två sektioner med avdelningsdirektörer som chefer. Byrån, ledd av en byråchef, var inplacerad som en stabsenhet direkt under verkschefen.
1973 inleddes inom byrån, med anledning av bl. a. RRV:s ovan redovisade kritik (27), en översyn av organisation och arbetsformer, som resulterade
3 Framställningen nedan bygger på ”Informations- byråns organisation och arbetssätt”, PM per 1973-11-19, SIDA:s informationsbyrå.
4 Av dessa åtta är en,
interninformationen, endast löst knuten till informationsbyrån.
Arbetsgrupp för upplysningstjänsten
byrådirektör assistenter kansliskrivare kontorsbiträde/ kontorist
1 2, 2, 0.
NJCOU'I
Arbetsgrupp för samarbete med skola och universitet
1 byrådirektör 1 assistent
Arbetsgrupp för plane-
i en delvis ny organisation.3 Till stor del innebar den nya organisationen, som trädde i kraft den 1 januari 1974, en anpassning av den formella or- ganisationen till den informella organisation, som vuxit fram. Sektionerna avskaffades och arbetsgrupperna för de olika verksamhetsområdena, som delvis omorganiserades, gjordes formellt såväl som reellt ansvariga inför byråchefen. Byråns ledningsgrupp ersattes av en byråberedning bestående av byråchef, avdelningsdirektörer samt de ansvariga för arbetsgrupperna. Genom dessa förändringar skapades den i huvudsak målgruppsinriktade organisation, baserad på arbetsgrupper, som byrån alltjämt har. Dagens or- ganisation (fig. 5.1) har dock bara åtta arbetsgrupper, två (arkiv och bibliotek) mindre än i 1974 års organisation, med ansvar för var sitt av de ovan nämnda verksamhetsområdena.4 Arbetsgruppen för materialproduktion har en ser- viceroll i förhållande till övriga enheter, men den har sin egen budget. By- råberedningen utgör central instans för ”alla frågor av principiell betydelse inom byråns verksamhetsområde”.
Informationsbyrån förfogar idag över 25 heltidstjänster fördelade på ca 30 tjänstemän, exklusive journalistpraktikanter, arkivarbetare samt vapenfria tjänstepliktiga. Budgetåret 1972/ 73 hade byrån 23 heltidstjänster, exklusive bibliotek och arkiv som idag tillhör andra enheter inom verket.
Syftet med den förändring i organisationen som genomfördes i januari 1974 var ”att skapa de organisatoriska förutsättningar som bedöms nöd- vändiga för att en fortsatt långsiktsplanering av informationsverksamheten skall komma till stånd i praktiska former . . .” Någon sådan långsiktig pla- nering synes aldrig ha kommit till stånd. Byråns planeringsinstrument består av ett s. k. områdesprogram, vari byråns verksamhetsområden och aktuella planer redovisas samt ett något mera preciserande arbetsprogram med när-
Arbetsgrupp för Arbetsgrupp för sam- Rapport arbete med massmedia 0,5 byrådirektör 1 byrådirektör 0,8 amanuens/förste 2 assistenter byråsekreterare 1 assistent
Arbetsgrupp för intern information
Informationschef 1 assistent
Ordf i byråberedningen Bitr infochef
Arbetsgrupp för samarbete
1 byrådirektör 1 amanuens/förste byråsekreterare 1,5 assistenter
ring och utvärdering Arbetsgrupp för mate— 1 byrådirektör flalpdeUktiOn 2 assistenter 1 5 b . . .. . , yradirektorer 0'6 byråassrstent 2 amanuenser/förste byråsekreterare (varav en "Iayoutman") 1,9 assistenter
med enskilda organisationer
mare angivelse av arbetsuppgifter och personalutnyttjande. Planeringsho- risonten i dessa växlar. Byråns personalresurser har, som tidigare konsta- terats, tagits i anspråk av mera löpande arbetsuppgifter, inom ramen för den inriktning av verksamheten som fyraårsplanen gav. På flertalet områden anser sig SIDA ha funnit väl fungerande former för sin verksamhet.
I det följande presenteras SIDA:s egen informationsverksamhets olika arbetsområden kortfattat; med undantag för samarbetet med enskilda or- ganisationer som behandlats ovan (4.6).
5.4. Samarbetet med massmedia
Det övergripande målet för SIDA:s samarbete med massmedia är att ”genom massmedia öka och fördjupa allmänhetens intresse för och kunskaper om u-ländernas situation och utvecklingssamarbetet”. Presstjänstens arbete syf- tar till att ”genom stipendier, kurser och u-landsseminarier ge svenska jour- nalister en sådan kunskapsbakgrund att u-landsfrågorna blir mer och bättre behandlade i massmedia, samt att genom löpande utsändning av nyhets- och bakgrundsmaterial stimulera redaktionerna att ta upp u-landsfrågor”.
Dessa båda målformuleringar hämtade ur promemorian ”SIDA:s infor- mationsverksamhet 1976/77” torde kunna sägas ha gällt för SIDA:s in- formationsbyrå sedan 1970-talets början.5 Massmediasamarbetet, som bud- getåret 1970—71 tog i anspråk en dubbelt så stor del av informationsanslaget som idag, rymde redan då såväl en utbyggd presstjänst som en viss fort- bildning och ett stipendieprogram för journalister och författare. Fortbild- ningen bestod av kurser i Sverige, som dock vid flera tillfällen ej kunde
5SIDA:s informationsby- rå, PM per 1977-05-26.
genomföras på grund av bristande intresse, u-landsseminarier samt indi- viduella resebidrag. Det första u-landsseminariet för journalister ägde rum 1968. Stipendieprogrammet för journalister och författare introducerades 1969/70, och utvidgades påföljande år till att också omfatta filmskapare.
Redan i början av 1970-talet exponerades, enligt SIDA:s fyraårsplan, en betydande mängd u-landsinformation för allmänheten i massmedia. Ett stort antal artiklar, ledare och notiser med anknytning till u-landsfrågorna hade publicerats. Informationen syntes emellertid, enligt styrelsens bedömning, inte ha tillgodogjorts i någon mer betydande omfattning. ”Massmediernas händelsedyrkan” medgav inte att de enskilda u-landsnyheterna sattes in i ett större perspektiv och förståeligt sammanhang för den som inte redan tidigare hade grundläggande kunskaper. Detta innebar begränsade möjlig- heter att via massmedia skapa en djupare förståelse för och kunskap om u-landsutvecklingens möjligheter och villkor. Dagspressen hade på nyhets- plats givit föga utrymme åt u-ländernas eget ekonomiska och sociala ut- vecklingsarbete. Fackpressen föreföll — med något undantag — ägna jäm- förelsevis litet utrymme åt u-landsinformationen till följd av brist på er- farenhet och material. Veckopressen hade endast undantagsvis förmedlat en djupare förståelse för u-landsproblemen. Radio och TV, som intog ”en särställning bland massmedia genom avtalet med staten och genom sin spridning och genomslagskraft”, hade ett omfattande utbud. Mycket av den u-landsinformation som gavs återfunnes dock i program med relativt låg lyssnar- och tittarfrekvens.
Massmedias insatser var, enligt fyraårsplanen, av avgörande betydelse för ett informationsarbete med syfte att skapa en vidgad medvetenhet i u-landsfrågor ”genom att de var de enda kanaler som står till buds för en löpande rapportering till den stora allmänheten om u-ländernas utveck- lingsansträngningar och utvecklingssamarbetets roll i denna process”. Sty- relsen framhöll att massmedia måste ta sin del av ansvaret för att sprida kännedom om Sveriges roll i ett globalt perspektiv. Emellertid var det uppen- bart att speciella svårigheter mötte när det gällde att ge en rättvisande bild i frågor som rörde den offentliga biståndspolitiken, utvecklingssamarbetets innehåll och resultat samt u-ländernas utveckling. Att åskådliggöra gjorda framsteg var så mycket svårare när det inte gick att peka på illustrationer inom räckhåll för var och en. Önskemålet att redovisa konkreta resultat var inte alltid lätt att tillgodose mot bakgrund av utvecklingssamarbetets långsiktiga karaktär. Dessa faktorer sades bidra till
”att särskilda krav måste ställas på SIDA:s förmåga att samarbeta med massmedia, om målen skall nås att genom dessa media nå ut till allmänheten med information som av mottagarna kan inordnas i ett mönster och ge en rättvisande bild av verk- ligheten. Så länge u-landsinformationen upplevs som abstrakt och inte i första hand berörande den enskilda individen har informationsutbudets omfång liten betydelse. SIDA måste lägga ned stora ansträngningar på att utforma sin egen pressinformation så att massmedia för den vidare.”
För detta skulle krävas att
"SIDA genom en systematisk, kontinuerlig och aktiv informationsström skapar och vidmakthåller goda relationer med massmedia som en av SIDA:s avnämare och in— tressenter. Vid speciella informationstillfällen bör massmedia inbjudas till gemensam
planering. Vidare fordras ansträngningar för att genom fortbildningsarbete öka mass- medias intresse för informationen och ge dem underlag för att kunna bedöma in- formationens betydelse i ett större och historiskt perspektiv.”
Styrelsen föreslog i fyraårsplanen att såväl SIDA:s presstjänst med artikel- tjänst som journalistfortbildningen och stipendieprogrammet skulle byggas ut. Kostnaderna skulle öka med 75 % under planperioden, från 360000 kr 1971/72 till 630000 kr 1974/75. Fortbildningen föreslogs bestå av två kurser per år, årliga journalistresor arrangerade av de nordiska bistånds- organens informationsenheter, u-landsseminarier för svenska journalister liknande dem som SIDA under en rad av år anordnat för andra kategorier, samt individuella resebidrag. Växande belopp föreslogs avsatta för u-lands- stipendier för författare, journalister och filmskapare.
*Verksamhetens faktiska utveckling sedan 1971 har i allt väsentligt följt fyraårsplanens uppläggning. Ett flertal nya initiativ har dock tagits.6 Press- tjänsten har byggts ut och omfattar idag bl. a. artikeltjänst för landsorts- tidningar och fackpress i samarbete med Svenska FN-förbundet, bevakning av press, radio och TV inklusive u-landspress, sammanställningar av press- klipp samt bulletinen NyhetsSIDA. Innevarande budgetår (1977/ 78) räknar SIDA:s presstjänst med att komma med förslag till en mera systematisk bevakning av pressen i programländerna för svenskt bistånd. Frågan ska diskuteras dels med biståndskontoren, dels med Nordiska Afrikainstitutet och andra tänkbara konsulter.
NyhetsSIDA ges ut sedan 1975. Med denna syftar SIDA till ”att snabbt nå ut med aktuell information om det svenska biståndet inte bara till re- daktioner och journalister utan också till riksdagsmän och andra besluts- fattare, nyckelpersoner i organisations-Sverige och lärare.”7 1975 utkom sex nummer av NyhetsSIDA, 1976 17 nummer och första halvåret 1977 sju nummer. Upplagan uppgår idag till mer än 5 000 exemplar. I början av 1977 gjordes en mindre intervjuundersökning bland NyhetsSIDA:s läsare. Den visade bl. a., att så gott som samtliga tillfrågade ansåg sig ha stor nytta av bulletinen för att hålla sig å jour med vad som händer på biståndsområdet. Däremot uppfattade journalisterna inte den tryckta bulletinen som en nyhet på samma sätt som stencilerade pressmeddelanden. SIDA:s presstjänst har därför beslutat sig för att komplettera NyhetsSIDA med pressmeddelanden om de viktigaste nyheterna från SIDA. En ambition som funnit från Ny- hetsSIDA:s stan, men som hittills fallit på bristande resurser, är att i större utsträckning komplettera artiklar om beslutade biståndsinsatser med rap- portering om det pågående arbetet.
Journalistfortbildningens kursverksamhet har efter en trevande start ut- vecklats till ett regelbundet inslag i informationsbyråns verksamhet. Sedan 1971/ 72 har ett 20-tal tredagarskurser med sammanlagt närmare 500 del- tagare arrangerats i samarbete med Svenska Joumalistförbundet. Något mer än hälften av kurserna har varit allmänna kurser som behandlat principerna för svensk u-lands- och biståndspolitik med exempel på svenska insatser, medan återstoden har varit Specialkurser kring tema som ”Kinas utveck- lingsstrategi”, ”Inför världsbefolkningskonferensen i Bukarest” och ”Vad händer i Södra Afrika?”.
Sju nordiska pressresor, för vilka huvudansvaret cirkulerat, har arrangerats sedan 1971. I varje resa har deltagit tre eller fyra journalister från vart och
6 Framställningen nedan bygger främst på ”Press- tjänstens arbete 1971/72—1976/77”, PM per 1977-08-29 av Eva Åhlström, SIDA:s infor- mationsbyrå.
7 SIDA:s informations- verksamhet 1976/ 77.
ett av länderna, en professionell fotograf och en representant för var och en av de fyra biståndsmyndighetema. SIDA har vänt sig direkt till tre eller fyra tidningar/redaktioner med en inbjudan att utse vardera en deltagare. Tidningarna har valts dels med tanke på programmet för den aktuella press- resan, dels så att deltagandet på några års sikt ska bli något så när rättvist spritt över svenska massmedia. Resorna har avsett:
1971 Kenya, Uganda, Tanzania 1972 Botswana, Tanzania, Zambia 1973/ 74 USA och Indien — samarbete med CESI, IBRD, UNDP, UNFPA — specialinriktning på familjeplanering 1975 Bangladesh 1975 Ghana, Camerun - samarbete med UNDP, UNICEF 1976 Sudan 1977 Tanzania — specialinriktning på landsbygdsutveckling.
Varje nordisk pressresa har resulterat i ett stort antal tidningsartiklar och radioprogram. De 25 svenska deltagarna i de sju resorna har producerat sammanlagt ca 150 artiklar (i genomsnitt sex artiklar per deltagare) och fyra radioprogram. Minst ett par av artiklarna från varje pressresa har dess- utom varit publicerade i flera (upp till 15—20) tidningar. SIDA:s presstjänst har huvudansvaret för den nordiska pressresan till Guinea-Bissau i januari 1978. Ansvaret för den nordiska pressresan till Vietnam 1979 ligger på NORAD, den norska biståndsmyndigheten.
Förutom de nordiska pressresorna har SIDA:s presstjänst i samarbete med Svenska Journalistförbundet arrangerat två u-landsseminarier för journa- lister, nämligen:
1974. Botswana, Lesotho, Swaziland 17 deltagare 1976 Sri Lanka 15 deltagare
I seminariet i Sri Lanka deltog utöver de svenska journalisterna två ka- nadensiska journalister och en representant för kanadensiska CIDA.
Deltagarna i seminariet 1974 har producerat 100-talet artiklar och två radioprogram. De svenska deltagarna i seminariet 1976 har producerat ett 50-tal artiklar, tre radioprogram och ett TV-inslag.
U-landsseminarierna har annonserats ut i tidningen Journalisten, och del- tagarna har tagits ut i samråd med Svenska Journalistförbundet bland 66 sökande 1974 och 119 sökande 1976. Målsättningen är att i framtiden genom- föra ett u-landsseminarium vartannat år. Utöver de nordiska pressresorna och u-landsseminarierna har SIDA:s presstjänst vid ett par tillfällen tagit ut enstaka journalister för deltagande i pressresor, som arrangerats av olika FN-organ samt arrangerat gruppresor till sex av de stora FN-konferenserna (Befolkningskonferensen, Livsmedel- skonferensen, Kvinnokonferensen, UNCTAD IV, Habitat samt Vattenkon- ferensen). Övriga nordiska biståndsorgan har informerat journalister i re- spektive land om möjligheten att delta i de svenska gruppresorna, en möj- lighet som utnyttjats vid Kvinnokonferensen, UNCTAD IV samt Vatten- konferensen. De deltagande journalisternas täckning av respektive konferens har varit mycket omfattande. Befolkningskonferensen i Bukarest ägnades t.ex. 2,8 spaltkilometer text i svenska tidningar och tidskrifter.
1969/ 70 startade SIDA:s prestjänst, som vi tidigare konstaterat, ett pro- gram för stipendier till journalister och författare, året därpå utbyggt till att också omfatta filmskapare. Den årliga stipendiesumman har successivt ökats från 100000 kr det första året till 300000 kr 1976/77 och 400000 kr 1977/78.
Under perioden 1969/70—1976/77 har 142 stipendiater fått dela på 118 stipendier om sammanlagt 1844 000 kr.
Antalet sökande har ökat stadigt, och det sökta beloppet har vid varje tillfälle varit avsevärt större än den summa som funnits att fördela. I varje stipendieomgång har ungefär en tiondel av de sökande fått stipendium — 1976/77 t.ex. 22 av 212 sökande, 1977/78 29 av 275 sökande.
Ungefär hälften av Stipendiaterna har varit journalister, en tredjedel för- fattare och de övriga filmare och enstaka andra kulturarbetare, t. ex. en koreograf och en bildkonstnär. Fr. o. nr. 1977/78 kan andra kulturarbetare uttryckligen komma ifråga för stipendierna.
Stipendierna har hittills resulterat i minst 25 böcker, ett par hundra artiklar i tidningar och tidskrifter, ett tiotal filmer, ett femtiotal radio- och TV- program samt fyra studiematerial.8 Men ännu viktigare än de direkta re- sultaten i form av böcker, artiklar osv. är, betonar presstjänsten, att sti- pendierna gett möjlighet till utbildning och påverkat Stipendiaterna i deras fortsatta journalistiska och/eller konstnärliga arbete.
Inom kort kommer informationsbyrån att introducera ett nytt inslag i samarbetet med massmedia, nämligen ett projektstöd för u-landsreportage. Detta stöd kommer i första hand att vara avsett för mindre dagstidningar och tidskrifter. För det första året har 150000 kr budgeterats.
Hur har då massmedias bevakning av bistånds- och utvecklingsfrågorna förändrats under 1970-talet? I den ovan citerade promemorian ”SIDA:s in- formationsverksamhet 1976/77” görs följande bedömning:
”Alla tecken tyder på att intresset ökar inom press, radio och TV för att behandla u-landsfrågor och för att kritiskt granska den svenska biståndsverksamheten. Inte minst viktigt är att debatten allt mer vidgas till att gälla också andra delar av den svenska u-landspolitiken än biståndet.”
3 En]. SIDA:s informationsbyrå är följande böcker helt eller delvis ett resultat av ”SIDA- stipendier”: Einar von Bredow, Malajisk dagbok (1970), Sydostasiens sociala struktur (1970), Eva Lundgren, Hemma i Tanzania (studiematerial för högstadiet) (1970), Jan Myrdal, Tal om hjälp (1971), Elisabeth Peterzen, En mans liv — hälften av varje (utgiven under pseudonymen Mustafa Said) (1974), Lasse och Lisa Berg, Att leva i Bangladesh (1975), Uppvaknandet. Japan idag (1972), Vi bor i världens största stad (1975), Sven Delblanc, Zahak — Persiska brev (1972), Sven Lindqvist, Jord och makt i Sydamerika (1973), Jordens gryning (1974), Inger Brattström, Ravindras väg från byn (1972), Soltorkat — Anteckningar från en indisk by (1975), Folke Isaksson, Bilder från norra Vietnam (till- sammans med Jean Hermansson)(1975), Människor i Nordvietnam (Tillsammans med Jean Hermansson) (1975), Gunnar Rydström, Tanzanier (1973), Kjell Asplund, Björn Magnsjö, Leif Larsson, Ghana — guldkust. slavkust, kakaokust (1975), Birgitta Ek, Sla- varnas barn (1973), Ingvar Oja, Byn efter kriget — Bilder från Bangladesh (1974), Göran Palm, Liitfi Ozkök, En by i Turkiet (1975), Ulf Stenberg, Ove Säverman, Maktens objektiv — Film och filmpolitik (1973), Rold Edberg, Dalens ande (1976), Elly Jannes, Möten iMacambique (1976), Axel Liffner, Baobab — Vardagsbilder och röster/rån Väst- afrika (1975), Hans Hjälte, På” böndernas ryggar (1977), Tomas Löfström, Landet mitt i världen —Reseski/dringfrån Afghanistan (1976), Anna-Lena Wik-Thorsell, Barn i Afrika (Tillsammans med Berit Härd) (1977) samt Clas, och Finn och Shakuntala Engström, Två uppdrag — en berättelse om en resa till Indien (1977).
9 Utställningsverksamhe- ten behandlas utförligare i nästa avsnitt (5.6), i vilket också tilmdistributionen berörs.
5.5. Materialproduktionen
Då SIDA:s fyraårsplan för informationsverksamheten lades fram (1971) tog produktionen av material om länder, utvecklingsfrågor och utvecklingssam- arbete i anspråk en fjärdedel av hela informationsanslaget. För 1971/ 72 be- räknades kostnaderna för trycksaker, stillfilmer och filmer m. m. till 700 000 kr. Trycksakerna svarade för närmare 70 % av kostnaderna. Bland dessa återfanns översiktliga presentationer av SIDA:s verksamhet, projekt- och landbeskrivningar, material om familjeplanering och nutrition, utvecklings- finansiering och handelsfrågor m.m. Visst samarbete med Svenska FN- förbundet, Dag Hammarskjöldstiftelsen m. 11. förekom.
I fyraårsplanen gavs materialproduktionen högsta prioritet vad gällde SIDA:s egen informationsverksamhet. För planens sista år beräknades kost- naderna till närmare 2 milj. kr av totalt 4,1 milj. kr (exklusive bidrag till och samarbete med studieförbund, löntagarorganisationer och andra enskilda organisationer). Dittills hade materialproduktionen till allra största delen varit inriktad på att förse Opinionsbildare och vidareinformatörer med fak- taunderlag för egen informationsspridning. Endast i undantagsfall hade trycksaker framställts i större upplagor (upp till 100000 ex.) för en mer omfattande distribution i samband med föredrag, kurser, föreningsmöten etc. Upplagornas storlek hade inte varit sådan att en systematisk dis- tribution genom de stora folkrörelserna kunnat genomföras. Ett viktigt led i fyraårsplanen var ”att få till stånd en systematisk distribution genom ex- isterande organisationskanaler”. För att illustrera storleksordningen nämn- des att enbart inorn LO-förbunden fanns ca 150000 förtroendevalda per- soner, vilka kunde betraktas som potentiella mottagare och eventuellt för- medlare av SIDA-information.
Filmens betydelse betonades:
”Styrelsen vill understryka filmens betydelse — och avser då inte minst film distribuerad genom TV — när det gäller att intressera fler människor för u—landsfrågan. SIDA bör i växande omfattning använda filmen som informationsmetod genom att köpa in filmer om u-ländernas problem och dels använda dem i egen kursverksamhet, dels placera ut dem hos professionella filmdistributörer i Sverige, genom att i olika former — stipendier och individuella resebidrag — stödja filmskapare som vill göra u-landsfilm samt genom att själv låta producera film.”
1 första hand skulle SIDA satsa på produktion av s.k. allmän film och skolfilm. Den allmänna filmen skulle utformas så att den kunde användas av organisationer i ledarutbildning, i studiecirklar samt i kurs- och kon- ferensverksamhet och distribueras via filmuthyrningsbolag och AV-centra- ler. Också annonsering borde prövas.
Utställningar var en form som SIDA använt endast i begränsad utsträck- ning. Det syntes angeläget att SIDA fick möjlighet att löpande delta med någon kortare presentation av utvecklingssamarbetet vid evenemang i olika folkrörelsers regi runt om i landet. I de nya lokaler, som SIDA skulle flytta in i under 1973, föreslogs vidare en permanent utställningslokal. som fort- löpande skulle stå öppen för allmänheten.9
Anslagsutvecklingen sedan 1971/72 har inte tillåtit materialproduktion inom ramen för SIDA:s egen informationsverksamhet i den omfattning
kunna-__...wwmtl. U.,—.....- ._................_.. ___—....-uwa...m-. Hm...-mm......w
NWMIMWIMWWAHWHM "utmana-....m—mmm—m namna—*u—nr—nmm mm...-gun....mu-m una.»
u...-...- Mumma!—M.." umnmm..mnmi muummmommumr— mlhrv*mwm—1IINM ...i m...-q....muom—mn Mmmm—annu»
mm ruin umrmvulw-muwi .:. »...-
qum-lQ—nhmm—ulh ”humana-nummul— mm-Wmlhn—twm :..-..
' Stadens Policy/br famarional Detelopmern
Co-opemtr'on
mma-www:- vwawa/YQ
om a o.»..m run a.- nm vom-ib. bru- » u: own ni nu omm
BANGlllllESH
m-m—mlm-u—o— man"”mmww munen.-Murman Mmm-mmm». _m-mww—my mwummWim mogen—anwa human—Mm..»— ”numrera-cm;" www-ur. _ bwn—wwgum Mmmm,-mmm.. m—mew-Wn— hmmWIm—n-wnm _tnlnMM-mmhnouzi unwmmu—mm-
marmaris-im
fmnSlDA-8-dec1975
TIÄMA: FN I en ny ekonomisk virldsordninl
rapport
FRÅN SIDA ARGANG 2 NR 1 . JANUARI I971
uv mur-niin
BOTSWANA
Sir Satoru; Khlma blr”!!! um mr man: varmt. och problem
NANDEL. POLITIK och SISTA" Nils Yheain "Hemma.
exponrrummoe Brann» llv Ra" uno-'n
SYNPUNKT
Kun Savon-ich .kuuf om elporlurnns !lIuaIlon
KOMMENTAR amma lnn siDAs rm »
c.a
efter”
OCH HANS 0 E
!" nemi lrln Kull.
HJÄL—NGOA &! (..i .— —_ _ .,”— A'l, ..
Aaäm; &
q
C,, _. vga—t.om utan nu annu 5K-(KA 4755
m, sn.-_: wei. . own.-_| m sim ut ca .."; finns uker uno sw an nu.-o" " om"”
»; eisvlnou
Amar
(» noe MA MNW .— know w mce-unc, k N'WNDASK. man 51 Mlmlemreumt Mwwn-cNi—A rum”..
DIT & i rar-wow nu" ut ska ”:"” nu 65an en nu .." PA 5:11le mannen—JA, :o; vv uma
lVllDu-W
"" mums»:— ZMMQNmA-J- nu: nor sms-u t.., "2:57. Nr Vm m »:
"'""th Ah em.-...nu, .... han...-x
m,... BlrrlNDlY 'W- use.-.ru
. svang. "SaetsA—ume
SVERKJE eau: nu "ICD ann-v FNAN$IIM (vhs 'NTSAWA "3110 m. Anson '
TEMA: ROSTEI (lVl S! Elk"; "STAN"?! ()(1I rna—mma
som styrelsen föreslog i fyraårsplanen. 1974 intog statsmakterna en restriktiv hållning till styrelsens planer på en kraftigt utökad egen produktion av in- formationsmaterial. I proposition 197411 anfördes att produktionen ”nått en betydande omfattning” och att en avsevärd nyproduktion skall kunna äga rum ”även inom i stort sett oförändrade anslag. Kraven på SIDA skulle minska allt efter som bidragen till folkrörelserna, som ”i stor utsträckning skulle producera och sprida egen information”, ökade (jämför avsnitt 3.2 ovan).
De senaste årens materialproduktion har, trots den långsammare anslags- utvecklingen, varit betydande.10 Under 1976/ 77 publicerades ett 40-tal titlar, exklusive bl. a. Rapport,/"rån SIDA och NyhetsSIDA samt Meddelanden från utredningsbyrån och SIDA:s landanalyser. De båda sistnämnda ligger utanför informationsbyråns ansvarsområde. Samtidigt tog dock upplagorna för ca 25 trycksaker slut, vilket ”speglar den ständiga konflikten mellan önske- målen om många olika slags produktioner och behovet av långt större upp- lagor än som nu är möjligt att ta fram.11 Budgetåret 1972/73 omfattade informationsbyråns egen trycksaksproduktion, exklusive s. k. faktablad, ett 30-tal titlar med en total upplaga på ca 150 000.12 Ett 50-tal titlar står på byråns produktionsplan för 1977/ 78. Större upplagor och nytryck av tidigare producerat material betonas starkare i materialproduktionsgruppens mål- beskrivning än produktion av nya trycksaker.13
Barn och ungdom utgör materialproduktionens främsta målgrupp. Denna inriktning motiveras sålunda i SIDA:s områdesprogram:
"För att höja kvaliteten på det det målgruppsinriktade materialet krävs större kon- centration på en målgrupp. Årets budgetproposition (prop. 1975/76:100) pekar på skol- och förskoleåldrarna som en viktig målgrupp för SIDA:s egen information. Mot bakgrund av detta och med beaktande av den stora efterfrågan på material för barn och ungdom som redan finns, och som väntas öka ytterligare, skall denna kategori prioriteras under den kommande tvåårsperioden.”
Satsningen på barn och ungdom beräknas fortsätta även 1978/79. Skolan står för ca 60 % av materialbeställningarna från SIDA (se vidare nedan i avsnitt 5.6).14
Under de senaste åren har verksledningen prioriterat produktionen av material om ”det svenska biståndet till programländerna och andra grenar av SIDA:s verksamhet”. I samband därmed har behovet av material på främmande språk betonats. Följande planeringsdirektiv har fastställts för informationsverksamheten under 1977/78:
”Vad gäller SIDA:s egen informationsverksamhet skall ökad uppmärksamhet ägnas åt materialproduktion och annan upplysningsverksamhet kring det svenska biståndet till programländerna och andra grenar av SIDA:s verksamhet. Därvid skall också uppmärksammas det ökade behovet av skriftligt material på andra språk än svenska. Informationsbyrån skall utforma sitt arbetsprogram så, att det i fråga om olika in- formationsaktiviteter, kanaler och media klan framgår vilka innehållsliga aspekter man avser lägga tyngdpunkten på. Det är angeläget att informationsbyrån i detta sammanhang aktivt samarbetar med i första hand länderbyrån och sektorbyråerna."
Som en följd av verksledningens prioritering har informationsbyrån bl. a. introducerat serier med kortfattade foldrar om länder och verksamhetsom- råden. Också produktionen på främmande språk har byggts ut. Tidigare
10 Materialprodu ktionen under perioden 1972—77 redovisas i bilaga 10.
” ”Materialproduktion”, Arbetsprogram för 1977/ 78 för informations- byråns arbetsgrupp för materialproduktion.
” ”SIDA:s informations- verksamhet 1972/73—1974/75".
” "Områdesprogram för informationsverksamhe- ten”, SIDA, 1976.
” Arbetsprogrammet för 1977/ 78.
bestod denna av en årlig engelsk version av regeringens biståndsproposition, producerad i samarbete med utrikesdepartementets avdelning för interna- tionellt utvecklingssamarbete. Numera framställs också en kortfattad eng- elsk version av styrelsens anslagsframställning och innevarande budgetår (1977/ 78) kommer trycksaken ”Kort om svenskt u-samarbete” att föreligga på engelska, tyska, franska, portugisiska samt finska. Huruvida den sist- nämnda ges ut som stencil eller trycksak är beroende av om Invandrarverket är berett att svara för distributionen. Svenska Institutet producerar sedan flera år tillbaka faktablad på engelska och spanska om det svenska biståndet.
Informationsbyråns aktuella utbud finns förtecknat i SIDA informerar, en trycksak med beställningskuponger som årligen sänds ut i en upplaga på 30 000 exemplar. En stor del av produktionen finns samlad under se- rierubriker som ”Att jobba i u-land”, ”Bam i u-land”, ”Svenskt u-sam- arbete”, de kortfattade beskrivningarna av Sveriges samarbetsländer (land- foldrar) och SIDA:s verksamhetsområden. Åtskilliga initiativ har dock tagits vid sidan av denna långsiktiga uppläggning och utgör enstaka produktioner, som utvecklingsspelet ”Vatten i Virudalen" eller ”Tjuvjakten — afrikanska berättelser för ungdom”. Utredningens pedagogiske granskare av mate- rialproduktionen kommenterar avvägningen mellan de återkommande ty- perna av inslag och de enstaka produkterna sålunda:
”SIDA ger ut ett rikt fasetterat material för information, och det kan vara svårt att gruppera det. Det mesta återfinns dock under serierubriker, typ ”landanalyser” eller ”jobba i u-land”, men det kanske hade varit bekvämt om allt material varit så ordnat.
I själva verket är dock variationsrikedomen en fördel. Man måste pröva olika upp- läggningar. Det finns ingen given pedagogisk metod för skolan. Materialet ska passa för olika stadier, olika typer av elever och undervisningsformer från lågstadium till vuxenundervisning och studiecirklar, lärare och lärarutbildning — förutom det själv- klara behovet av information till enskilda och grupper utom skolan. Lärare har också skiftande inställning till information och material av detta slag.
Urvalet av problem skiftar också förhållandevis snabbt, liksom fakta och åsikterna om problem och fakta. Allt samverkar till att utbudet bör vara rikt varierat och flexibelt, och till att alla produkter inte måste vara långlivade.”15
Som sammanfattande omdöme om SIDA-materialets användbarhet i sko- lorna sägs i granskningen:
”SIDA:s berättande material om människor och miljöer är oftast väl avpassat för skolan, verklighetsnära och levande. Det är självklart svårare att skriva om u-lands— problemen, om policy och projektverksamhet på samma levande sätt. Även om jag anser att SIDA lyckas väl även därmed i många fall, vore det särskilt på denna punkt intressant att få veta hur materialet mottas i skolorna och vad man anser om det.”
Huvuddelen av SIDA:s materialproduktion svarar informationsbyrån själv för. Samarbete har dock sedan länge bedrivits med Svenska FN-förbundet och samproduktion har också förekommit mellan SIDA och Brevskolan m. fl. SIDA:s landanalyser distribuerades tidigare genom Nordiska Afrika- institutet, och nyligen inleddes ett nytt samarbete med institutet avseende en serie kvinnostudier från olika u-länder. Informationsbyråns samarbete med förlag har dock varit tämligen begränsat. Ett exempel på sådant sam- arbete har varit Utbildningsförlagets serie ””U-pocket”, i vilken ca 15 titlar
15 ”Yttrande över SIDA:s materialproduktion” , Gösta Wennberg, 1977.
utkommit. Samarbetet initierades av SIDA och tog sig uttryck dels i ge- mensamma prioriteringar av utgivningen dels i att verket stött utgivningen ekonomiskt. Ett annat exempel på förlagssamarbete var den litterära pris- tävlan om ”Bästa u-landsskildring” som informationsbyrån tillsammans med Forums förlag utlyste 1972 och som resulterade i att fyra bidrag pu- blicerades. I andra fall har informationsbyrån stött utgivningen av vissa skrifter genom att ställa garantisummor till berörda förlags förfogande eller genom att göra Stödköp hos dessa.
Innevarande budgetår (1977/78) har SIDA introducerat ett förlagsstöd för att främja utgivning av u-landslitteratur. 150 000 kr har ställts till för- fogande för detta ändamål, i former som vad gäller ansöknings— och ju- ryförfarande liknar dem som finns för Stipendieprogrammet för journalister, författare och filmare. Det inledande året betraktas som en försöksperiod.
Redovisningen ovan har huvudsakligen gällt SIDA:s trycksaksproduktion, som utgör den helt dominerande delen av informationsbyråns material- produktion. En viss produktion — och stöd till produktion — av bildband, stillfilmer och film bedrivs dock också, om än mindre omfattande än vad som föreslogs i fyraårsplanen. Inom ramen för materialproduktionen del- finansieras en begränsad produktion av kortfilmer för förskole- och låg- stadiebarn samt ett stillfilmspaket inför FN:s barnår. I senaste upplagan av SIDA informerar erbjuds ett stort antal 5. k. stordior för beställning, 20 bildband och diaserier med ljudband för utlåning samt nio filmer för för- hyrning genom filmbyråer. Inköps- och distributionsfrågorna behandlas ut- förligare nedan i avsnittet om SIDA:s upplysningstjänst (5.6). För närvarande genomförs en långtidsplanering av informationsbyråns audio-visuella (AV) produktion, vilken, enligt arbetsprogrammet för 1977/78, kan resultera i en mer omfattande produktion av AV-hjälpmedel inklusive video och film.
SipA—s Hm/uaapwoumort HAR Atoms/fi—
éai %erYDANDe OM PAH—M ”NFS—,, .
5.6 Upplysningstjänst, utställningar m. m. En betydande del av informationsbyråns arbete avser service åt allmänheten ! i form av distribution av material, utlåning av bildband och bilder. inköp ! och distribution av u-landsfilm, föreläsningsarrangemang samt löpande upp- i lysningstjänst.16 Sedan 1973, då SIDA flyttade till nya lokaler med goda i utställnings- och föreläsningsmöjligheter (U-Forum) har denna del av verk- ' samheten byggts ut med bl. a. utställningar i egen och andras regi samt barnteater. För denna verksamhet, som huvudsakligen ligger på informa- tionsbyråns arbetsgrupp för upplysningstjänst med U-Forum, budgeterades 1976/77 ca 400 000 kr för produktion av egna utställningar, bidrag till ut- omståendes utställningar i U-Forum, programverksamhet (huvudsakligen förlagd till U-Forum) i form av teater, film m. m. för barn och ungdom, skolturnéer med personer från u-land, inköp av bilder, bildbanc och film samt distributionskostnader. I fyraårsplanen beräknades, som tidigare konstaterats, väsentligt större kostnader för dessa former av infomation (se 5.1 ovan). SIDA:s dagliga distribution har ökat stadigt. För några år sedan utsändes omkring 1 000 trycksaker per dag under perioden augusti—maj. idag ligger distributionen på 3 000 trycksaker per dag — vilket innebär 100 försändelser per dag. Alla försändelser är resultatet av förfrågningar utifrån, som antingen är skriftliga eller framförda per telefon. Beställare är främst skolan, som står för omkring 60 % av beställningarna, organisationer, studeförbund, studiecirklar och enskilda. De generella bidragen till löntagarorganisationer och studieförbund, för vilka dessa bl.a. framställer eget material, har inte lett till minskad efterfrågan från dessa, utan snarare till en ökning. Ca 20 % av beställningarna kommer från Stockholm, och återstoden från ö/riga delar av landet. Fördelningen av beställama motsvarar, enligt den ovan nämnda promemorian, i stort sett befolkningstätheten och kommer från hala landet. På senare år har också förmärkts ett ökat antal beställningar från Danmark, Finland och Norge, bl. a. på skrifter som beskriver kvinnans sitiation och på material för och om barn. Mest efterfrågade är u-landsbestrivningar, biståndsöversikter, landbeskrivningar, miljöbeskrivningar, skildringar av kvinnans situation samt material för barn. I distributionsarbetet ingår en tämligen omfattande utlåning av bildband.
SIDA har som redovisats ovan (5.5) i olika sammanhang uiderstrukit filmens betydelse — och då inte minst film distribuerad genom TV — när det gäller att intressera fler människor för u-landsfrågor.
Fyraårsplanens ambition vad gäller film har dock aldrig kunmt förverk- ligas. Anslagsutvecklingen har av SIDA bedömts tillåta endast iegränsade m " . satsningar på detta område. Styrelsen har dock återkommit till flmens be- Framsmlnmgen bygger tydelse i sina anslagsframställningar. I 1976 års framställning, avseende bud-
å”Arb ts ru nför , . Spplysnfngåtjäiä med getåret 1977/ 78, föreslog man sålunda en särskild post for film on u-lands-
U-Forum. Återblick på problem, huvudsakligen framställd i u-länder: verksamheten 76/77, ” " _ __ _ ' _ planer för 77/78 samt En sarskild post skulle behövas för film om u-landsproblem, huvudsaJigen fram-
tankar för 78/79”,PM per ställd i u-länder. En kännbar brist i informationsverksamheten är att tllgången på 1977-07-26 av Ulla Lovén, sådan u-landsfilm i svensk version är så liten. Samtidigt framställs flzr filmer av SIDA:s informationsbyrå. filmare från u-länder. Medel behövs i första hand för att framställa svensca versioner
av sådana u-landsfilmer och för inköp av kopior. I en del fall borde också produk- tionsbidrag kunna lämnas. Filmerna skulle distribueras i första hand till organisationer och skolor.”
Medel beviljades inte i den utsträckning som begärts (se tabell 3.1), men under 1977/ 78 ökar SIDA ändå filminköpen i samarbete med bl.a. Före- ningsfilmo AB. Sol-film och Filmcentrum.
SIDA har skaffat åtskilliga filmer under de senaste åren. Informations- byråns förteckning över aktuella u-landsfilmer innehöll i juli 1977 20-talet titlar, varav flera som tillkommit genom stipendium eller annan form av stöd från SIDA. Dessa kan hyras genom de rikstäckande filmdistributörer med vilka SIDA samarbetar. Vid SIDA:s kursgårdar i Uppsala, Västerås och Kramfors finns idag ett stort antal u-landsfilmer, vilka utgör ett viktigt inslag i förberedelsekuserna för utresande.
Föreläsningar i anslutning till studiebesök på SIDA och förmedling av föreläsare utgör sedan länge en del av biståndsmyndighetens informations- verksamhet. Inte minst informationsbyråns egen personal har — liksom övrig SIDA-personal under årens lopp ägnat mycket tid åt föreläsningar på olika platser i landet. SIDA:s arbetssituation tillåter emellertid inte längre annat än enstaka föreläsningsengagemang. Tjänstemän inom SIDA torde dock alltjämt hålla några hundra föreläsningar per år huvudsakligen utanför SIDA. Idag anlitar SIDA hemvändande fredskårister — på samma sätt som de fri- villiga organisationernas hemvändande biståndsarbetare anlitas genom Fri- villigorganisationemas informationscentral. Under 1976/77 höll två hem- vända fredskårister ca 160 föreläsningar på SIDA. Cirka 60 % av de be- sökande var i tonåren, övriga vuxna. Av de 90 grupperna som under våren 1977 besökte SIDA kom 40 från platser utanför Stockholmsregionen. Endast några få grupper var dock ”långväga”. Beställare var främst gymnasiegrup- per. grupper från grundskolans högstadium samt grupper av vuxenstude- rande från gymnasium och högskola, förskoleseminarister, lärarkandidater, AMS-studerande m. fl. SIDA eftersträvar att förbättra föreläsningsverksam- heten genom att medverka till att besökande grupper är bättre förberedda samt genom att producera bättre hjälpmedel för verksamheten. En annan målsättning är att bygga ut föreläsningsverksamheten utanför Stockholms- regionen.
Utställningsverksamhet har sedan SIDA år 1973 flyttade in i nya lokaler utgjort ett betydelsefullt inslag i informationsverksamheten. Ett 60-tal ut- ställningar i ett stort antal ämnen har visats i SIDA:s U-forum. Till största delen har utställningarna gjorts av utomstående grupper och individer. Efter särskilt ansökningsförfarande och tidplanering har utställama beretts plats i U-Forum. Flera av utställningarna har efter visning i U-Forum också visats på andra platser. SIDA:s upplysningstjänst har också tagit initiativ till några egna utställningar. Några av dessa utställningar har som vand- ringsutställningar visats på ett stort antal platser i landet. I något fall har SIDA samarbetat med Riksutställningar. I bilaga 11 redovisas samtliga hit- tills genomförda utställningar.
U-Forum har också möjliggjort andra typer av verksamhet. Så har t. ex. Föreningen för Utvecklingsfrågor (FUF), som erhåller visst stöd över in- formationsanslaget, sin verksamhet förlagd till U-Forums föreläsningssal.
” Framställningen nedan bygger huvudsakligen på en PM per 1973-09-21 ”Angående Rapport från SIDA”, utarbetad inom SIDA:s informationsbyrå för verkets styrelse. Promemorian diskute- rades och accepterades av styrelsen, dock utan att något formellt beslut fattades.
Vidare har barnteater med internationell anknytning spelats. Denna senare form avser informationsbyrån ge ökat utrymme. Med sikte på det Inter- nationella barnåret (1979) samfinansierar SIDA och Svenska UNICEF-kom- mittén en barnteaterproduktion.
5.7. Tidskriften Rapport från SIDA
Tanken på att SIDA skulle ge ut en tidskrift väcktes sedan SIDA år 1968 fått ökade resurser för sin informationsverksamhet.17 Det stod från början klart ”att tidskriften borde betraktas som ett av svaren på statsmakternas önskemål om ökad information rörande u-ländernas situation, där dessa länders egna synpunkter och intressen stod i centrum." En periodiskt ut- kommande tidskrift ansågs ha särskilda förutsättningar att stimulera till en fortlöpande och fördjupad diskussion av problemen. Samtidigt stod det klart att en tidskrift genom sin karaktär skulle ge möjligheter till rik variation i utbudet. Som ingen annan informationsåtgärd borde den kunna spänna över SIDA:s hela informationsuppdrag, från den redovisande delen till pro- blemdiskussionen.
Slutsatsen av de planeringsdiskussioner som fördes under 1969 blev — och är fortfarande — att tidskriften, som gavs namnet Rapport från SIDA
"i första hand skall bereda utrymme för utomstående att göra inlägg i debatten kring u-länderna och utvecklingssamarbetet, men också ge möjlighet för SIDA och dess tjänstemän att föra ut information och synpunkter. Rapport, om än SIDA:s tidskrift, skall ej vara ett officiellt språkrör för SIDA utan ett forum för fri debatt, som ställs till förfogande av SIDA. Verket markerar därmed en grundinställning att informa- tionsansvaret inte får begränsas till en ensidig information från myndigheten utan måste leda till en dialog, där utomstående deltar och kan göra det utifrån helt andra utgångspunkter och synsätt.”
I den ovan citerade promemorian, som ligger till grund för Rapports verk- samhet, uttrycks tidskriftens målsättning på följande sätt: att skapa förståelse, intresse och engagemang för u-länderna och utvecklingsproblemen samt för det internationella utvecklingssamarbetet;
att spegla den svenska och internationella debatten i utvecklingsfrågor med ut- gångspunkt i u-ländemas situation och relation till i-länderna;
att förmedla kunskaper om u-ländernas egna utvecklingsansträngningar och om målsättningen för och innehållet i svensk biståndspolitik.
Vidareinformatörer har ända sedan tidskriftens start för sju år sedan varit den primära målgruppen:
"Rapport från SIDA vänder sig i första hand till dem som yrkesmässigt eller av personligt intresse sysslar med u-landsfrågor. Hit hör journalister, politiker, förtro- endevalda och funktionärer inom folkrörelserna och föreningslivet, tjänstemän inom myndigheter och ämbetsverk, lärare, studerande och många andra. Det rör sig om vidareinformatörer som vill ha kvalificerad information och ha möjlighet att följa den internationella och svenska debatten rörande utvecklingsfrågorna. De har också möjlighet att kritiskt bedöma vad de läser.”
Önskemålen om att anpassa tidskriften till en bredare publik har man försökt tillgodose genom olika temanummer med inriktning på barn, ungdom, åld-
ringar eller någon annan avgränsad målgrupp. Det första numret av detta slag utkom 1972 (barnnumret 6/1972) och målsättningen är att årligen ge ut ett nummer, som riktar sig till en speciell målgrupp snarare än till Rapports ordinarie läsekrets. SIDA:s uppgift att nå en bredare publik ”bör huvud- sakligen lösas med andra åtgärder inom informationsprogrammet i sam- verkan med folkrörelser och skolor samt med press, radio och TV och inte med en omläggning av Rapport i dess helhet”. För Rapports del bedömdes det ”angelägnare att ge opinionsledare kvalificerad information än att efter- sträva en bredare läsekrets, om de båda syftena inte kan förenas”. I sin redovisning av en läsarundersökning genomförd 1976 ger tidskriftens re- daktion med anledning av kritiska synpunkter på tidskriftens användbarhet i undervisningen följande syn på målsättnings- och målgruppsproblematiken:
”En hel del anser att Rapport är alldeles för svår att använda i undervisningen. Enklare språk. pedagogiska tips och studieuppgifter efterlyses. Vi håller med om att Rapport är svår att direkt utnyttja i skolan, men vi menar dock att tidningen i första hand inte vänder sig till skolungdom. Då skulle den inte kunna behålla sin karaktär av kvalificerat debattforum. Däremot gör vi varje år ett temanummer som är speciellt målgruppsanpassat och även om målgruppen inte alltid är barn, så anpassar vi alltid ämnet till något avsnitt i skolans läroplan.”18
I samma artikel karakteriserades tidskriftens typiska läsare sålunda:
”Den typiske Rapportläsaren är akademiker, som förvärvsarbetar inom universitet och skolväsende, offentlig förvaltning eller näringslivet. Medelåldern är ca 36 år. En bra bit över hälften är politiskt eller ideellt organiserade och en tredjedel har även förtroendeuppdrag i denna förening. En knapp tredjedel har arbetat i u-land.”
Ovan har temanummer med inriktning på särskilda målgrupper nämnts. Också en annan form av temanummer har vuxit fram som ett betydelsefullt inslag i Rapport, nämligen temanummer avseende ett särskilt ämnesområde som Södra Afrika, fattigdom eller en ny ekonomisk världsordning. Under 1976 ägnades 5 av årets 8 nummer åt sådana teman. 1976 års läsundersökning visade att dessa temanummer är mycket uppskattade.
Inledningsvis konstaterades att det från början stod klart att Rapport främst skulle innehålla information om u-ländemas situation. I bilaga 12 återfinns en systematiserad innehållsförteckning över Rapports senaste årgångar. Av denna framgår att tidskriften omfattar ett stort antal ämnesområden. Tyngd- punkten ligger på ”u-landscentrerade” inslag men också biståndsfrågor ägnas ett betydande utrymme.
”Rapport dokument” utgör ett återkommande inslag i tidskriften. Som en särskild service åt läsarna, av stort värde för inte minst skolan och stu- diecirkelverksamheten, distribueras översättningar av betydelsefulla resolu- tionstexter från FN:s generalförsamlingar, de alliansfria staternas möten etc. som mittuppslag i tidskriften. Bilaga 12 innehåller också en förteckning över de senaste årens dokument.
Tidigare innehöll Rapport också nyhetsnotiser men redaktionen fann det vara omöjligt att vara aktuell med en pressläggning på sex veckor och ore- gelbunden utgivning. Redaktionen vill därför inrikta sig på ”fördjupande och analyserande artiklar, som kan tjäna som komplement och bakgrund till övrig nyhetsförmedling.”19 NyhetsSIDA täcker de aktuella händelserna. Inledningsvis gavs Rapport ut gratis, vilket ledde till att 20 000 mottagare
18 ”Vad tycker läsarna om Rapport”, Rapport nr 4, 1976. Undersökningen redovisas i bilaga 12.
19 ”Vad tycker läsarna om Rapport?”
fanns registrerade i januari 1972. Efterfrågan ökade kontinuerligt och det stod klart att Rapport med fortsatt obegränsad gratisutdelning skulle ta i anspråk en allt större del av SIDA:s informationsanslag. Valet stod, enligt den ovan citerade promemorian från 1973, mellan att eftersträva största möjliga upplaga med styrning av distributionen till av SIDA utvalda mot- tagare och att införa prenumerationsavgift. SIDA valde prenumerations- vägen.
Då prenumerationssystemet stabiliserat sig (1973) uppgick upplagan till 12 000, varav ca 4 000 betalande. Cirka 4 000 fick alltjämt regelbundet tid- skriften gratis (folkbibliotek, journalister, utländska prenumeranter, studie- förbund, skolmyndigheter, personer, organisationer och myndigheter som SIDA nära samarbetar med, riksdagsmän, ambassader m. fl. Den resterande upplagan användes i huvudsak i skolundervisning och i kursverksamhet.
Idag (hösten 1977) har Rapport drygt 10 000 prenumeranter. Antalet ökade i början av 1977 med 4 200 genom en prenumerationskampanj bland uni- versitets- och högskolestuderande. Upplagan för s. k. blandade nummer upp- går idag till ca 15 000 och upplagan för temanummer till ytterligare några tusen. Vissa nummer har tryckts i väsentligt större upplagor. Ca 2500 exemplar distribueras gratis vid utgivningen. Varje år utges ett urval artiklar i ett nummer på engelska.
Tidskriftens redaktion är, som framgår av organisationsfiguren ovan, in- placerad på SIDA:s informationsbyrå. Redaktören tillsätts av SIDA:s styrelse. Informationsbyråns chef är ansvarig utgivare. En redaktionsgrupp, vars sam- mansättning bestäms av informationsbyråns chef i samråd med tidskriftens redaktör, är knuten till redaktionen. En strävan är att gruppen skall innehålla representanter för alla byråer inom SIDA och representera erfarenheter och fackkunskaper inom olika områden av biståndsverksamheten. Informations- chefen är ordförande i redaktionsgruppen och föredragande är redaktören eller redaktionssekreteraren. SIDA:s generaldirektör har vid några tillfällen deltagit i redaktionsgruppens arbete men normalt tar denne ingen aktiv del i dess arbete.
5.8. Samarbetet med utbildningsväsendet
Barn och ungdom utgjorde redan under 1960-talet viktiga målgrupper för SIDA:s informationsverksamhet. Verksamhetsåret 1964/65 inleddes bl.a. i syfte att få fram undervisningsmaterial ett regelrätt samarbete med Skol- överstyrelsen m.fl. avseende vissa lärarkategoriers fortbildning. 1968 ut- vidgades samarbetet till att omfatta seminarier förlagda till u-land. År 1967 startades kursverksamhet i samarbete med Blivande lärares riksförbund (BLR), och omkring 1970 följde ett liknande samarbete med Sveriges Lä- rarförbund och Sveriges yngre lärares förening (SYL). Materialproduktion med inriktning på skolan utgjorde, som konstaterats ovan (5.5), ett annat prioriterat område. I viss utsträckning producerade verket egna trycksaker med skolan som målgrupp. Huvudsakligen valde dock verket att producera trycksaker, stillfilmer etc. i samarbete med Svenska FN-förbundet, förlag, Sveriges Radio m.fl. eller att ge bidrag till främst enskilda organisationer
för deras materialproduktion. Materialproduktionen stimulerades också genom stipendier till läromedelsförfattare. På vuxen- och folkbildningens område inleddes i slutet av 1960-talet kurssamverkan i samarbete med Sve- riges folkhögskoleelevers förbund (SFEF) och Sveriges folkhögskolelärares förening (SFHL) samt seminarier i u-land i samarbete med samt bidrag till studieförbunden. TRU-kommitténs u-landssatsning stöddes finansiellt.
På den högre utbildningens och forskningens område bestod SIDA:s med- verkan inom ramen för informationsverksamheten främst av ett stipen- dieprogram för forskning om social utveckling i u-land, startat 1970, samt informationsservice om ny u-landslitteratur och forskning (ULITT). Stipen- dieprogrammet övertogs 1975 av det nyinrättade SAREC och belastar sedan dess inte informationsanslaget. Det skulle dröja till 1975/ 76 innan SIDA och Universitets- och Högskoleämbetet (UHÄ) inledde samarbete på lärarfortbildningens område. Det budgetåret ägde SIDA/UHÄ:s första u-landsseminarium rum.
1 fyraårsplanen, framlagd 1971, konstaterade styrelsen att vissa föränd- ringar var på väg inom skolan. Nya läroplaner hade antagits, vilka inte bara gav ”ett tillfredsställande utrymme åt internationella frågor utan framför allt lyfte fram internationalisering som en grundprincip.”
I läroplanen för grundskolan (Lgr 69) sades i avsnittet om mål och rikt- linjer:
"De ungas känsla av samhörighet, solidaritet och medansvar måste sålunda vidgas utöver gränserna för familj och släkt, kamratkrets och skola till att omsluta allt större samhällsbildningar. Skall utvecklingen kunna främja och befästa fred och frihet bland folken och skänka allt bättre livsbetingelser åt människorna, måste skolan bland de unga skapa ökad förståelse för människors liv och villkor inom andra, längre bort liggande samhällsbildningar och lära dem inse betydelsen av goda mellanfolkliga re- lationer och internationell samverkan. Skolarbetet bör sålunda i det hela inriktas på att främja elevernas utveckling till självständiga samhällsmedlemmar med ett intresse för omvärlden som leder till ett personligt engagemang och en känsla av internationellt medansvar."
Motsvarande avsnitt i läroplanen för gymnasieskolan, framlagd ett år senare (Lgy 70), lyder:
”För att eleverna skall kunna göra en insats även i internationellt arbete och för att de skall kunna förstå andra folks situation och kunna känna solidaritet med dem är det nödvändigt att utveckla, stärka och fördjupa den internationella orientering som getts i grundskolan. Fortsatt undervisning i främmande språk är i detta sam- manhang av väsentlig betydelse. För förståelse av andra folk är det angeläget att kunskaper vinns om politiska förhållanden liksom om sociala och ekonomiska funk- tioner. De internationella kontakterna förutsätter även förståelse för andra folks re- ligiösa och kulturella förhållanden. Kännedom om avvikande beteenden och kul- turmönster är en förutsättning för att upprätta och vidmakthålla internationella kon- takter. Denna internationella orientering skall ges inte bara i de samhällsorienterande ämnena utan så långt möjligt i alla ämnen."
Mycket återstod att göra, menade SIDA — och där hade verket en viktig roll — och mycket gick att kritisera i skolans u-landsinformation:
”Lärarna är inte utbildade efter de nya kraven och inte ens de som utbildas idag får den skolning och de kunskaper de skulle behöva. Läromedel har inte kunnat
produceras i takt med de nya tankarna. Åtskilligt är på gång sedan ett par år, både vad gäller lärarutbildning och framställning av läromedel. Just i detta övergångsskede är skolmyndigheterna, lärarorganisationerna och läromedelsproducenterna särskilt be- tjänta av ett vidgat samarbete med fackmyndigheten i u-landsfrågor."
Den internationaliserade utbildning som styrelsen förordade kunde dock ”endast komma till stånd i ett integrerat utbildningssystem, där i princip kostnaderna bör täckas inom ramen för medel anvisade för utbildnings- väsendet.” Styrelsen avsåg att ”initiera verksamhet inom sektorn endast i samarbete med de inom området ansvariga myndigheterna och i den ut- sträckning dessa finner önskvärt och ändamålsenligt”.
SIDA:s resurser skulle, enligt fyraårsplanen, liksom dittills främst sättas in på lärarutbildningen och inriktas på såväl grund- som fortbildning av lärarna på alla stadier från förskola till gymnasium. Denna verksamhet borde innehålla såväl u-landsseminarier med preciserade mål som kontinuerliga kontakter med länsskolnämnderna, lärarhögskolorna och de fackliga orga- nisationerna på skolans område.
På läromedelsproduktionens område borde SIDA:s uppgift huvudsakligen förbli att stödja producenterna. Särskilda stipendier borde inrättas för lä- romedelsframställning.
Även om SIDA prioriterade den lärarinriktade informationsverksamheten så var det, enligt fyraårsplanen, angeläget att SIDA i växande utsträckning kunde möta högstadieelevemas efterfrågan på u-landsinformation i form av föreläsningar. Någon utvidgning av SIDA-besöken i skolorna var dock inte tänkbar. Studiebesöken på SIDA erbjöd en framkomligare väg (se avsnitt 5.6 ovan). Genom de generella bidragen till studieförbunden, som styrelsen tillmätte särskild betydelse när det gällde att förankra u-landsfrågan hos allmänheten, gavs folkbildningen ett kraftigt stöd.
Beträffande högre utbildning och forskning föreslogs i fyraårsplanen en fördubbling av budgeten för forskningsstipendier, utbyggd litteratur- och forskningsbevakning, en ny skriftserie med forskningsrapporter från u-lands- området, utvidgat stöd till universitetskurser samt försöksverksamhet i sam- arbete med UHÄ och andra intresserade institutioner med gästföreläsare från u-länderna. SIDA:s information om u-ländernas problem borde i största möjliga utsträckning baseras på forskningsresultat, utredningsmaterial och dokumentation. Vikten av nära samordning av u-landsforskning och in- formationsverksamhet betonades. Förstärktes inte denna samordning ris- kerade man att informationsverksamheten blev mera biståndscentrerad än u-landscentrerad. Det blev då svårt att sätta in informationen om SIDA i ett större sammanhang och följaktligen att förverkliga ett av riksdagens huvudsyften för verksamheten, nämligen att informera om u-ländernas si— tuation och problem.
Sammantaget beräknades kostnaderna för samarbetet med skolan och den högre utbildningen och forskningen stiga från 370 000 kr 1971/ 72 till 900000 kr 1974/75, vilket i båda fallen utgjorde något mer än 20 % av de beräknade totalkostnaderna för SIDA:s egen informationsverksamhet ex- klusive samarbetet med folkrörelserna.
Statsmaktema har understrukit skolans betydelse som målgrupp för SIDA:s informationsverksamhet. Samtidigt har vikten av en kostnadsför-
delning som motsvarar fördelningen av ansvaret betonats. I 1975/76 års budgetproposition sade biståndsministern:
”Jag delar bedömningen att skolan är en viktig målgrupp för SIDA:s egen information och välkomnar att SIDA medverkari internationaliseringen av undervisningen i olika delar av skolväsendet liksom av förskolan. I samarbetet med skolan bör SIDA tillämpa en fördelning av kostnadsansvaret som i så stor utsträckning som möjligt motsvarar fördelningen av ansvaret för verksamheten.”
SIDA:s informationsbyrå har i ”SIDA:s informationsverksamhet 1976/77” tolkat verkets roll på utbildningens område som påtryckarens och samar- betspartnerns:
"På skolområdet har SIDA tilldelats rollen av ett 'påtryckningsverk' under en över- gångsperiod, som kan anses vara till ända då internationaliseringen helt vunnit insteg i den svenska skolan.
Men SIDA betraktas numer som inte längre enbart 'påtryckningsverk” utan också som en självklar samarbetspartner i arbetet med att internationalisera undervisning-
sa
en.
Idag (1977/78) tar SIDA:s samarbete med utbildningsväsendet, exklusive forskningsstipendieringen som finansieras över SAREC:s anslag, i anspråk ca 1 milj. kr av totalt ca 5 milj. kr. Därtill kommer utbildningsväsendets mycket betydande utnyttjande av SIDA:s materialproduktion och upplys- ningstjänst. Ca 60 % av allt material som sänds ut från SIDA:s informat- ionsbyrå är, som tidigare konstaterats (5.5), beställt av skolor, och nio av tio besökande grupper kommer från skolväsendet (5.6). Barn och ungdom prioriteras av SIDA i såväl materialproduktion som upplysningstjänsten.
Samarbetet mellan SIDA och utbildningsväsendet under de senaste fem åren har i ston sett inneburit en konsolidering och vidareutveckling av de samarbetsformer, med tyngdpunkt på lärarnas fortbildning, som vuxit fram då fyraårsplanen framlades.20 Den 5. k. skolgruppen inom SIDA:s in- formationsbyrå har idag ett väl utbyggt kontaktnät som omfattar centrala myndigheter som SÖ, UHÄ och Socialstyrelsen (förskolan), lärarhögskolorna och lärarnas fackliga organisationer, länsskolnämnderna, enskilda skolor, forskare som arbetar med utbildningsväsendets internationalisering, Svenska FN-förbundet, Svenska UNESCO-rådet m.fl. Sedan 1971 finns en sam- verkansgrupp med representanter för SIDA och SÖ.
Kostnadsmässigt domineras samarbetet på utbildningsområdet av SIDA/SÖ:s och SIDA/UHÄ:s årliga u-landsseminarier, som inklusive för- beredelse och uppföljningsarbete tar i anspråk hälften av medlen för sam- arbete med utbildningsväsendet. Dessa seminarier, som i och med 1977/ 78 års program avbryts för utvärdering, utgör dock endast en begränsad del av verksamheten. Nedan behandlas SÖ:s och UHÄ:s intemationaliserings— strävanden, och SIDAzs medverkan i dessa, något mera utförligt. En rätt- visande bild skulle kräva att också mångfalden av lokala initiativ vid länsskolnämnder, skolor och universitetsinstitutioner redovisades.
SÖ:s och lömska/nämndernas konkreta internationa/iseringsarbete består främst av SÖ:s projekt för Jämställdhet och internationell förståelse (JIF- projektet). Bakgrunden till projektet utgörs av UHÄ:s s.k. intemationa- liseringsutredning (Utbildningens internationalisering, UKÄ-rapport nr 21, 1974) samt SÖ:s utredning E rtfriare val, jämställdhersprogram/örskolan. Båda
20 Framställningen bygger bl. a. på två prome- morior av Lars Sundgren, SIDA:s informationsbyrå, ”Samarbete med skolan 1970/71—1976/77" samt ”Vad gör INFO? Och vad skulle vi kunna göra. Skolgruppens arbetsområ- de — en skiss av en arbets- situation.”
dessa utredningar rekommenderade bl. a. en omfattande fortbildning av lä- rare och annan skolpersonal och på grundval av dem har SÖ med SIDA:s medverkan utformat ett fortbildningsprogram kring internationaliserings- och jämställdhetsfrågor. Målsättningen är att genom feriekurser under en femårsperiod (1976-80) utbilda ett s. k. JIF-lag bestående av fyra personer på varje gymnasieskola och varje kommun. När projektet är slutfört skall varje grundskolekommun och varje gymnasieskola ha ett utbildat lag (för , stora kommuner som Stockholm, Göteborg och Malmö förutsätts särskilda åtgärder). Sedan lagen utbildats vid en feriekurs har de möjlighet att delta i årliga länskonferenser. Dessutom erhåller de JIF-Aktuellt, som utges av fortbildningsavdelningen vid Umeå Universitet och bl. a. innehåller beskriv— ningar av metoder och innehåll i praktiskt JIF-arbete samt debatt, diskus- sionsinlägg, pressklipp, presentation av ny litteratur av betydelse och gransk- ning av förlagsproducerade läromedel.
SÖ driver projektet i intimt samarbete med länsskolnämnderna, vilka utser en av sina fortbildningskonsulenter att fungera som kontaktkonsulent och ingå i kursledarlaget. Konsulenterna skall i samband med sina skolbesök och i anslutning till länskonferenser stimulera lagen till att ta olika initiativ på sina skolor. Lagen kan också utnyttjas som resurs vid lokal fortbildning
i l i
i den egna kommunen. SÖ:s kostnader för JIF-projektet, som tillsammans med SIDA/SÖ:s u- landsseminarier utgör myndighetens konkreta internationaliseringsinsats, beräknas till 700000 kr för 1977/78. Beträffande SIDA:s samverkan med SÖ i anslutning till JIF-projektet sägs följande i arbetsprogrammet för in- formationsbyråns skolgrupp:
SéN ÅÅG VAR MZD 8lDA l PGRD...
UNDeRVlSA-R om: meo
Mvocer srögee
(Ntevetsel
”Samverkan med SÖ i anslutning till JlF—projektet under 1976/77 har gett så positiva erfarenheter att SIDA:s satsning på stöd till olika grenar av denna verksamhet bör intensifieras. Till stor del kan detta ske genom material och personmedverkan i kurs- ledarutbildning och vid genomförande av feriekurser för JIF—lag. Direkt ekonomiskt stöd bedöms väsentligt för att möjliggöra utgivning av JIF-aktuellt.
Samverkan med länsskolnämnder under 1976/ 77 har alltmera utvecklats i riktning mot att stödja regionala aktiviteter inom JIF—projektets ram, i flera fall i syfte att ta fram alternativa modeller för dessa. En rad av dessa aktiviteter kommer att kunna dokumenteras och spridas antingen direkt genom JIF-aktuellt eller genom SIDA:s "Internationella serien” under 1977/78. Erfarenheterna visar klart att, jämfört med SÖ:s och länsskolnämndernas samlade insatser, marginella tillskott från SIDA kan leda till betydande effekter på detta område. Samordningen av resurser enligt ovan bör fortsätta minst under budgetåren fram (. o. m. 1979/80 då hela JIF-fortbildningen skall vara genomförd. Särskilt viktigt är att SIDA genom medverkan i projektet får tillgång till ett väl upparbetat kontaktnät av för internationalisering av undervisningen utbildad skolpersonal både på regional och lokal (kommunal) nivå. Detta möjliggör en decentraliserad information genom grupper och enskilda individer som lätt kan nås och vilkas arbete lätt kan samordnas av skolgruppen?
På basis av JIF-lagen försöker SIDA vidareutveckla sin 5. k. ”kärntrupp”, bestående av ca 25 kvalificerade informatörer spridda över hela landet. Våren 1977 genomfördes på försök en länskonferens i Södermanland för JIF-kon- sulenter, Svenska FN-förbundets kontaktlärare, folkhögskolor med u-lands- linje, J IF-lag, representanter för kärntruppen och LO:s u-landsinforrnatörer. Syftet är att undersöka möjligheterna att skapa regionala grupper som sam- verkar både inom och utom skolan. Med stöd från SIDA och Svenska FN- förbundet skulle därigenom en operativ enhet skapas på länsnivå. Slår för- söket väl ut kommer SIDA:s samarbete med länsskolnämndema under såväl 1977/ 78 som därefter att koncentreras på att bygga upp denna organisation.
UHÄ:s internationaliseringssträvanden har en annan karaktär än SÖ:s. Sedan 1976 har UHÄ ett ambitiöst, långsiktigt handlingsprogram. Detta program, som ämbetet endast påbörjat förverkligandet av, syftar till en allmän in- ternationalisering. U-landsfrågorna utgör inte någon betonad aspekt av pro- grammet, vars konkreta internationaliseringseffekter huvudsakligen torde komma att gälla andra områden. I handlingsprogrammet, utarbetat på grund- val av slutbetänkandet från den ovan nämnda intemationaliseringsutred- ningen (1974), konstateras att internationalisering ingår bland de fem all- männa mål som uppställts för högskolan. Syftet med universitetsutbild- ningens internationalisering borde enligt handlingsprogrammet vara ”att främja internationellt samarbete och internationell solidaritet. Detta ”till- godosågs främst genom att utbildningen skapar global öppenhet, medve- tenhet och handlingsberedskap samt förståelse och respekt för andra folk och kulturer, genom att den ger kunskaper relaterade till världen som helhet och främjar internationell kommunikationsförmåga samt genom att den förbereder för en yrkesverksamhet med ökande internationella inslag”. Hit- tills har. menade ämbetet, internationaliseringssträvanden och internatio- naliseringsprocessen inte fått tillräcklig genomslagskraft inom skolan och högskolan. Intemationaliseringen måste ges ”hög prioritet bland de generella målen för skolan”.
För internationaliseringsutredningen framstod en ökad internationalise- ring av hela universitetsutbildningen som den centrala uppgiften. Tre typer
av åtgärder prioriterades: allmän internationalisering av studierna inom alla utbildningar, utbyggd språkutbildning samt vidgat internationellt utbyte för studerande, lärare och forskare. En kraftig utbyggnad av fackspråklig ut- bildning förordades. Internationellt utbyte eller internationell rörlighet för lärare, forskare och studerande betecknades som ett av de verksammaste medlen för att en internationalisering av utbildningen skulle uppnås. In- ternationella sekretariat föreslågs inrättade både centralt och vid univer- siteten.
I handlingsprogrammet förklarade sig UHÄ ha för avsikt att verka för att grundtankama hos internationaliseringsutredningen tillvaratas. Liksom i denna betonas den fackspråkliga utbildningen samt utbyggnaden av de internationella utbytet. De internationella sekretariaten bedömdes ha viktiga servicefunktioner att fylla. Ett särskilt anslag föreslogs anvisat för att för- stärka den internationella verksamheten. Kostnaderna för fyraårsperioden 1976/77—1979/80 beräknades till 56,0 milj. kr.
UHÄ:s handlingsprogram redovisas i budgetpropositionen 1976. Utbild- ningsministern fann flera av UHÄ:s förslag intressanta. Totalt föreslogs dock endast 2,5 milj. kr, (mot begärda 5,0 milj. kr). UHÄ återkom i sin petita för 1977/78 med en begäran om kraftigt ökade anslag för intemationali- seringsverksamheten. De av riksdagen våren 1976 beslutade förbättringarna bedömdes endast utgöra ”ett första steg". ”Såsom UHÄ framhöll föregående år, bör insatserna för en internationalisering av högskolorna drivas med kraft på grundval av IU:s (internationaliseringsutredningens) program”. UHÄ begärde sammanlagt ökningar på 2,9 milj. kr exklusive 4,8 milj. kr för kurser i svenska och engelska för gäststuderande vid universiteten för att avhjälpa missförhållandena vad gällde den behörighetsgivande språk- utbildningen. ] milj. kr föreslogs för uppbyggande av internationella sek- retariat vid universiteten. I budgetpropositionen 1977 samt i proposition 1976/ 77:59 ”Om utbildning och forskning inom högskolan m. m." föreslog utbildningsminis:ern att 4,4 milj. kr, varav 1,9 milj. kr för den behörighetsgivande utbildningeni, skulle anvisas för UHÄ:s internationaliseringssträvanden — mot begärda 12,1 milj. kr. Inga medel föreslogs anvisade för de internationella sekretaiatien eller något annat av UHÄ:s ökningsförslag. UHÄ:s internationaliseringssträvan- den behandlades dock mycket positivt i högskolepropositionen. Harndlings- programmet förklarade utgöra ”en viktig grundval för att i den anida som återspeglas i lagförslaget (om högskolelag) intensifiera hittillsvrrainde an- strängningar att säkra de internationella aspekterna”. Utbildningsniiinistern ville därför uttala sitt stöd för UHÄ:s strävan att, i perspektiv av (den nya högskolan föra detta viktiga arbete vidare.
I framställningen ovan har de olika inslagen i UHÄ:s handlirgsprogram red0visats. Internationaliseringsutredningen föreslog inte att några särskilda medel därutöver skulle avsättas för att förverkliga det huvudmål som angavs, nämligen ”att internationaliseringssträvandena bör . . . genomsy'a lnela den grundläggande utbildningen”. Och så skedde inte heller i UFÄzzs hand- lingsprogram. ”Grundtankarna hos intemationaliseringsutredningeni” skulle tillvaratas i den fortlöpande översynen av högskoleutbildningen,, varvid UHÄ skulle komma ”att stödja lokala initiativ i denna riktnirg, tutarbeta eller sakpröva utbildningsplaner (studieplaner) under hänsynsagatnde till
IU:s förslag. stödja förslag till internationell specialisering inom ramen för frivilliga kurser, stödja lokal försöksverksamhet med den av IU föreslagna kursen Tvärvetenskaplig universitetsorientering med varierande upplägg- ning för olika utbildningslinjer, stödja tematiska kurser om de globala pro- blemen, stödja försöksverksamhet med viss del av utbildningen förlagd ut- omlands, t. ex. för språkstuderande, samt stödja lärarfortbildning och ut- vecklingsarbete”. l någon mån har medlen för internationell utbytesverk- samhet använts för ovan angivna syften, och dessutom förfogar högskolorna över särskilda medel för pedagogiskt utvecklingsarbete samt stöd och in- novationsåtgärder, som också kan användas i internationaliseringssyfte.
Universitetens internationaliseringsprojekt med u-landsanknytning kan indelas i sådana som består av speciella kurser och sådana som har karaktären av perspektivförskjutning inom ett ämne. Bland de förra märks kurserna i u-landskunskap, internationella relationer och humanekologi. Ytterligare kurser av detta slag utvecklas f.n. Vid Högskolan i Göteborg prövas en tvärvetenskaplig orienteringskurs, utvecklad av Centrum för tvärvetenskap och i Uppsala finns förslag om att starta en tvärvetenskaplig Asien-kurs. Som exempel på perspektivförskjutning kan nämnas det arbete som f.n. pågår vid Universitetet i Lund i syfte att ge biologistudiema en inriktning på globala överlevnadsproblem.
SIDA:s samarbete med UHÄ har hittills — liksom samarbetet med SÖ till en början — huvudsakligen bestått av u-landsseminarier i syfte att nå en viktig grupp av informationsspridare. 1978 skall ett fjärde u-landsse— minarium äga rum. Detta är förlagt till Tanzania och förbereds genom bl. a. kurser i swahili. Seminarierna genomförs på tjänstetid och utan kostnader för deltagarna, som tas ut av universiteten. Då lärarhögskolans personal från och med detta budgetår (1977/78) överförts till UHÄ kommer SIDA att utsträcka informationen till lärarutbildare, som hittills organiserats i sam- verkan med SÖ, till att gälla hela UHÄ-sektorn, dvs. även de lärargrupper som svarar för de blivande ämneslärarnas och andra yrkeskategoriers teo- retiska grundutbildning vid universitet och högskolor. Verksamheten be- döms kunna bedrivas efter i stort sett samma riktlinjer som den hittills- varande fortbildningen av lärarhögskolornas lärare. I sammanhanget kan noteras att direktiven till 1974 års lärarutbildningsutredning betonar att ”ett internationellt perspektiv” bör ”komma till uttryck i lärarnas grund och fortbildning” om en internationalisering av utbildningen skall kunna genom- föras. Utredningens huvudbetänkande skall framläggas 1978.
5.9. Planering och resultatvärdering
En stor del av SIDA:s fyraårsplan för informationsverksamheten bestod av redovisning av verksamheten, resultatet av enkäter till vidareinformatörer etc. Den egentliga bearbetningen av vunna erfarenheter var mindre om- fattande.
Vikten av såväl målprecisering och metodutveckling som resultatvärde- n'ng betonades i planen. Beträffande målutvecklingen sades bl.a. att
"det övergripande mål som Statsmaktema uppsatt för informationsinsatserna måste
brytas ned i ett ston antal delmål och etappmål av operativt slag, som ger förut- sättningar att registrera och mäta resultaten. I arbetet att formulera och definiera delmål behöver SIDA kontakt och samverkan med berörda intressenter i samhället. Det gäller att avgöra angelägenhetsgraden av 1 olika insatser och bedöma resultatmöjligheter, att identifiera och analysera förefintliga blockeringar, svårigheter och motstånd, att inventera och uppsamla fakta om mål- grupper, att förbättra och förstärka metoder och teknik.” i
”Ett visst moment av utvärdering” borde ingå i varje informationsprojekt av betydelse. Större undersökningar, där alla viktiga komponenter ingick, behövde knappast genomföras annat än i något enstaka fall, då någon ny och omfattande informationssatsning gjordes. En sådan större undersökning föreslogs genomförd beträffande SIDA:s kurser — i Sverige och i u-land — för representanter för löntagarorganisationer och andra folkrörelser.
Det var angeläget att informationsverksamheten fortlöpande anpassades till och utformades i enlighet med nyvunna forskningsresultat, speciellt ifråga om hur attityder bildas och påverkas. Lika angeläget var att SIDA fick tillfälle att, genom kontakt med beteendevetenskapsmän av olika slag, ini- tiera och stimulera en forskning kring dessa frågor, vilken antingen kunde vara direkt målinriktad med hänsyn till någon speciell informationssituation eller mera grundforskningsbetonad. Som ett led i detta arbete skulle ett stort informationssymposium arrangeras över temat ”information och at- titydbildning”. Detta skulle kunna leda till förändringar av metoder och material, utbildning av informationsbyråns personal i informationsteknik, identifiering av forskningsuppgifter samt riktlinjer för fortsatt kontinuerlig samverkan mellan SIDA och beteendevetare.
Ovan (2.7) har Riksrevisionsverkets (RRV) kritik av fyraårsplanen redo- visats. I revisionsrapporten, som framlades 1972, sades bl. a. att planen var ”mer en kostnadsbudget än en egentlig plan”. Några andra långsiktiga be- stämningar än kostnadsbudgeten fanns inte. Problem och mål borde ytter- ligare preciseras. Målgruppsindelning borde ske av slutliga mottagare av information. Uttalade effektförväntningar saknades. Resultatuppföljningen borde ägnas ökat intresse. I planen behandlades, menade RRV, uppfölj-
HDE MÄrea MAN eeeurucen
Reson—At" l U'LANDSINFOKMATION...7
ningssidan mycket summariskt. Ett förslag till programindelning med mål- grupperna som indelningsgrund fördes fram. En huvudorsak till bristerna var, enligt RRV, att genomarbetad problemformulering saknades.
SIDA instämde i sitt remissvar (1972) ”i mycket av det som i rapporten anförts om svagheter i SIDA:s planering av informationsverksamheten, och en översyn av byråns planering och organisation har inletts, omfattande problemformuleringar, målgruppsbestämning, mål, planeringssystem, rikt- linjer för utvärdering av informationsprojekt, redovisningssystem, organi- sationsform och insatsgrupper samt modeller för målgruppsorienterade pro- gram.”
1973 inleddes inom SIDA, bl.,a. till följd av RRV:s kritik, den översyn av informationsbyråns organisation och arbetsformer, som redovisats ovan. Planering och resultatvärdering skulle förbättras. Översynen ledde till för- ändringar som syftade till att skapa de organisatoriska förutsättningar som bedöms nödvändiga för att en fortsatt långtidsplanering skall kunna komma till stånd (se 5.1 ovan).
En ny långtidsplan skulle utarbetas under 1974:21
”SIDA:s anslagsframställning för 1975/76, som nu skall börja förberedas, är vad gäller informationsverksamheten den första som avser ett år bortom den period som täcks av fyraårsplanen för informationsverksamheten. Detta betyder att informationsbyrån vid sin planering av informationsverksamheten för 1975/76 har att anlägga ett mer långsiktigt perspektiv och utarbeta en plan, som i varje fall bör omfatta även 1976/ 77 och möjligen också 1977/78.”
Någon sådan plan har, som tidigare konstaterats (5.1), inte kommit till stånd. Planeringen har huvudsakligen förblivit ettårig. Arbetsprogram och områ- desprogram har utvecklats, men de utgör snarare inventeringar av pågående arbete än strategiska instrument för informationsverksamheten. Vakanser på planeringsfunktionen utgör en viktig förklaring till den rådande situa- tionen. Tjänstemännens oundvikliga splittring mellan utåtriktat informa- tionsarbete och verksamhetsplanering utgör en annan.
I styrelsens anslagsframställning för 1975/76, framlagd 1974, förklaras att ”ökad uppmärksamhet fr. o. m. 1974 ägnas åt utvärdering av och andra undersökningar rörande informationsverksamheten”. Bl. a. hade opinions- undersökningarna återupptagits. Undersökningar av svenska folkets inställ- ning till utvecklingshjälp och utvecklingsproblem skulle företas två gånger om året i cirka 5 års tid för att göra det möjligt att avläsa trenden i
opinionsläget under en längre tidsperiod. Första undersökningstillfället var maj 1974. En något större opinionsundersökning, kallad världsbildsunder- sökning, har också initierats (se avsnitt 3.6 ovan). KARIBU-projektet var föremål för utvärdering och flera större projekt skulle påbörjas under 1974/ 75 . Dessa avsåg bl. a. några u-landsseminariers spridningseffekt inom berörda skolor, institutioner, myndigheter eller organisationer samt utvärdering av kurser och seminarier som hålls i Sverige.
Resultatvärderingen av de enskilda organisationernas över informations- anslaget stödda informationsverksamhet har berörts ovan i kapitlet om folk- rörelsernas och övriga organisationers u-landsinformation (4.1). Där konsta- terades att det inom SIDA fanns planer på en utvärdering av fyraårsplanen grundad på organisationernas egna utvärderingar och rapportering, men att
21 ”Några utgångspunkter för den fortsatta plane- ringen av informations- verksamheten”, PM per 1973-11-15, SIDA:s informationsbyrå.
någon sådan av brist på personella resurser aldrig kom till stånd. I anslags- framställningen för 1975/ 76 konstaterades att utvärdering av organisatio- nernas egen informationsverksamhet på u-landsområdet inte hade kommit igång. Några organisationer hade dock försökt sig på en bedömning av den egna verksamheten inom detta område. Frågan om hur resultatvärderingen skulle kunna utvecklas diskuterades fortlöpande med de bidragsmottagande organisationerna. Huvudprincipen vad gäller enskilda organisationer är att dessa själva svarar för utvärderingen av sin verksamhet. Inforrnationsbidrag kan användas för det ändamålet. SIDA lämnar bidrag till Folkbildnings- förbundet för visst uppföljningsarbete.
Under de senaste åren har ytterligare några större undersökningar genom- förts på initiativ av SIDA. Bland dessa märks en utvärdering av den in- ternationella studiecirkelverksamheten samt Rapports läsarundersökning. För närvarande planeras en utvärdering av SIDA/SÖ:s och SIDA/UHÄ:s u-landsseminarier samt av ett par ”särpräglade projekt” såsom en barn- teaterturné (SIDA/UNICEF-kommittén) och en skrift om den nya eko- nomiska världsordningen för eleverna i grundskolans klass 9.22 Därtill kom- mer ett mycket stort antal mindre inslag i form av resultatvärderingsmoment i enskilda informationsinsatser (u-landsseminarier, kurser etc.). Genom des- sa, liksom genom informationsbyråns omfattande kontakter med mass- media, skolan, enskilda organisationer etc., förmedlas ständigt impulser till
22 ”INFO:s arbetsprogram byrån. Opinionsundersökningarna har — med några luckor — ägt rum enligt 1977/78”.
1974 års uppläggning.
6. Överväganden och förslag
6.1. Målen för u-landsinformationen
* U-landsinformationen utgjorde ett centralt inslag i den solidaritetspolitik . gentemot de fattiga länderna som omkring 1950 började ta form i vårt land. Folkrörelserna spelade en avgörande roll i arbetet inom Centralkommittén. De betraktade opinionsbildningen som en grundläggande uppgift. De första svenska direkta biståndsinsatserna hade som ett väsentligt syfte att kon- kretisera biståndstanken, som ett led i statsmakternas och organisationernas strävan att öka engagemanget för Sveriges bidrag till FN:s biståndsverk- samhet. Kunskaperna om och erfarenheterna från u-länderna var vid denna tid mycket begränsade i Sverige. Den största förtrogenheten med förhål- landena i u-land hade utan tvivel kyrkorna genom den missionsverksamhet, som bedrivits sedan senare hälften av 1800-talet.
Det faktum att förståelsen för biståndsverksamheten var ett huvudmotiv bakom u-landsinformationen innebar inte att informationsverksamheten en- dast avsåg biståndsverksamhet. U-ländernas ekonomiska och sociala för- hållanden utgjorde tidigt ett huvudtema. I statsmakternas beslut att år 1962 inrätta Nämnden för internationellt bistånd NIB tillmättes informations- verksamheten stor betydelse. NIst informationsavdelning borde vara en ”ideologisk kraftkälla”.
När SIDA inrättades 1965 fick verket i sin första instruktion uppdraget att informera om såväl biståndsverksamheten som de ”underutvecklade ländernas problem”.
Informationsverksamheten gavs en kraftigt ökad betoning när riksdagen år 1968 antog l-procentsplanen. Statsmaktema önskade vidmakthålla och stärka allmänhetens intresse och stöd för Sveriges utvecklingssamarbete. Sammankopplingen av bistånd och u-landsinformationen betydde dock inte att informationsverksamheten borde koncentreras till biståndsverksamhe- ten. Riksdagen förklarade att statens ansvar inte minst bestod i att ställa informationsunderlag till förfogande för den fria debatten och opinionsbild- ningen. Folkrörelsernas roll betonades starkt. Två mål angavs, ett ”bistånds- centrerat” och ett ”u-landscentrerat” nämligen:
att skapa större förståelse och vidgat engagemang för den offentliga bi- ståndsverksamheten, samt
att förmedla djupare kunskaper om och väcka intresse för u-ländernas situation.
SIDA lade fram sin första informationsplan kort efter l-procentplanens fastläggande. Styrelsen beskrev sitt informationsuppdrag som ”en del av den allmänna utvecklings- och fortbildningsuppgift som skall göra det svens- ka samhället bättre anpassat för en värld där de internationella kontakterna och samarbetsrelationerna blir allt viktigare”. Målet för informationen skulle vara ”att hos medborgarna skapa en mer realistisk — mindre nationellt be- gränsad — verklighetsuppfattning”. Statens medverkan ”borde inriktas på att aktivt bidraga med underlag för en allsidig debatt . . . om u-ländernas situation . . . innefattande politiska, ekonomiska, sociala och kulturella aspekter med avseende på såväl förhållande inom respektive u-land som på dess relationer till i-länder och andra u-länder”. Enligt styrelsen var det ”väsentligt att stimulera en information som vid sidan av enskilda fakta även redovisar tolkningar av dessa och klargör utvecklingsprocessens och biståndsverksamhetens komplicerade natur och vår begränsade kunskap om dessa frågor”.
Statsmaktema ställde sig positiva till SIDA:s vidareutveckling av målen för informationsverksamheten. Statsutskottet betonade år 1970 att denna inte minst borde syfte till ”att hos allmänheten öka förståelsen för u-län- dernas sociala och kulturella förhållanden lika väl som deras ekonomiska villkor och förutsättningar”.
SIDA förklarade år 1971 i sin fyraårsplan för u-landsinformation att det var väsentligt att ge det övergripande målet för u-landsinformation en vid, u-landscentrerad innebörd och att problemorientera denna. För att kunna ta ställning till utvecklingssamarbetet, dess karaktär och problem, krävdes förståelse för ”u—ländernas situation, deras problem och utvecklingsansträng- ningar samt deras relationer till industriländerna”. En sådan bakgrund kräv- des för att biståndsinformationen skulle komma in i ett realistiskt sam- manhang och få rimliga proportioner. Verksamheten måste vidare, enligt fyraårsplanen, sättas i ett långsiktigt perspektiv och engagera många själv- ständiga krafter i samhället. U-landsinformationen fick inte bli någon iso- lerad företeelse. En strävan skulle vara att behandla den i anslutning till näraliggande inrikespolitiska frågor.
Regeringen fann fyraårsplanen ligga i linje med tidigare angivna riktlinjer. I 1972 års statsverksproposition underströks särskilt det angelägna i att ”verk- samheten gavs en u-landscentrerad innebörd”. Genom att folkrörelserna gavs en dominerande roll skulle stora medborgargrupper engageras. Detta var en förutsättning för att ”vår internationella solidaritetspolitik skulle kun- na ges stadga och kontinuitet”.
Informationsberedningens syn på den statligt finansierade u—landsinfor- mationens uppgifter, formulerades 1975 i ett ll-punktsprogram. som vi re- dogjort för ovan (3.3).
Av redovisningen ovan framgår att synen på informationsverksamhetens mål och syften under de gångna åren präglats av en betydande kontinuitet. U-landsinformationen inriktades redan på ett tidigt stadium på u-landsfrågor och utvecklingsproblem i vidaste mening. Folkrörelserna och övriga orga- nisationer har i betydande utsträckning använt de statliga bidragen för att stimulera diskussionen om och arbetet med stora globala frågeställningar.
Målet för informationsverksamheten är att utveckla människors kunska- per om och intresse för förhållanden av betydelse för u-ländernas utveckling.
Därmed kan engagemanget för Sveriges internationella solidaritetspolitik fördjupas. Denna politik, med de växande biståndsanslagen som sitt främsta uttryck, förutsätter en fortlöpande diskussion i massmedia, i hem och skola, på arbetsplatser och inom föreningslivet. En sådan diskussion kräver en riklig tillgång på aktuellt och problemorienterat material om såväl u-län- dernas situation i vidaste mening som utvecklingssamarbetets utformning och resultat. Genom att nya grupper i vårt samhälle engageras, förbättras Sveriges möjligheter att spela en aktiv och konstruktiv roll i det arbete på en ny ekonomisk världsordning som år 1974 kom i centrum för debatten och som Sverige uttryckt sitt stöd för. För att vårt land verkligen skall vara berett att ta på sig ökade kostnader för att stödja u—ländernas utveckling fordras att förhållandena i u-länderna och beroendeförhållandena i dagens och morgondagens värld utgör ett centralt inslag i vår samhällsdebatt. I vårt tidigare framlagda betänkande Sveriges samarbete med u-Iäna'erna häv- dade vi:
”På längre sikt är det nödvändigt att i de rika länderna vinna opinionen för förändringar av världsekonomin som kan innebära en begränsning av resursförbrukningen i den rika delen av världen till förmån för den fattiga majoriteten. I detta opiniosarbete fordras att man visar vilka konkreta åtgärder som krävs för att förverkliga en ny ekonomisk världsordning."
Vi vill särskilt betona betydelsen för utvecklingssamarbetet av en bred opinionsmässig och parlamentarisk enighet kring biståndsmålen. I vårt ti- digare, ovan citerade, betänkande anförde vi att:
”Det är viktigt att i Sverige nå en bred opinionsmässig och parlamentarisk enighet om biståndsmålen. Utvecklingssamarbetet måste planeras på lång sikt och det är ett värde att mottagarländerna kan förlita sig på att biståndet utgår i planerad om- fattning oberoende av parlamentariska förändringar i Sverige.”
6.2. U-landsopinionen och informationsutbudet
Vilka effekter har 1970-talets omfattande u-landsinformationsverksamhet . haft på den svenska opinionen? Enligt SIDA:s fyraårsplan skulle effekterna bli ”epidemiska” och utrikesministern utgick ifrån att stora medborgargrup- per som c-landsinformationen dittills inte kunnat nå ut till skulle kunna engagerasi takt med att folkrörelsernas roll på u-landsinformationens område växte. (Prop. 197221)
Hittills gjorda studier av opinionsutvecklingen erbjuder ingen grund för några bestämda slutsatser vad gäller effekterna i stort av den totala u-lands- informationen.
Enligt Sveriges radios redovisade undersökning från 1974 är intresset för u-landsfrågor relativt lågt i jämförelse med intresset för andra frågor — och spridningen av u-landskunskaper mycket sned. Skillnaderna i intresse och aktivitet på u-landsområden förklaras enligt undersökningen till endast en , liten del av social position. Politiskt och religiöst engagemang betyder mer.
Ingen torde finna resultaten anmärkningsvärda. Vore kunskaperna inom ett så komplicerat område betydande eller jämnt fördelade skulle det vara
svårförklarligt. Endast ett mycket begränsat skikt i vårt samhälle har haft direkt kontakt med problemen. Utbildningsklyftorna i vårt samhälle är allt- jämt vida och vårt utbildningsväsende har endast hunnit en kort bit på väg i sina internationaliseringssträvanden. Huvuddelen av massmedias in- formationsutbud består av annat, mera näraliggande än u-landsinformation och denna är oftast fragmentarisk och kräver följaktligen referensramar som många saknar. Folkrörelser och organisationer när i frågor som dessa de relativt sett mera kunniga och intresserade.
Enligt utredningens mening har de senare årens utbud av u-landsinfor- mation haft stor betydelse för möjligheterna att förverkliga l-procentplanen. De senaste tio årens mångdubbling av biståndsanslagen skulle troligen inte ha varit möjlig utan det informationsflöde som funnits och utan de för- bättrade möljigheter till diskussion om u-landsfrågorna i studiecirklar och andra folkrörelseaktiviteter, i hem och skola och på arbetsplatser. Opinionen för vårt omfattande bistånd skulle säkert ha varit svagare än vad den är idag utan den decentraliserade och mångfasetterade informationsverksam- het, som bedrivits under de gångna åren. Våra förutsättningar för en aktiv medverkan i arbetet på en ny ekonomisk världsordning skulle följaktligen varit mindre goda.
6.3. SIDA:s roll i u-landsinformationen — pluralism och samordningsbehov
Den statligt bedrivna u-landsinformationen har alltid varit knuten till det för biståndsverksamheten ansvariga organet. Så var fallet under Central- kommittens och NIst tid och så har fallet varit sedan SIDA:s tillkomst. Möjligheten att lägga ansvaret på ett från SIDA fristående organ har dis- kuterats vid olika tillfällen men har aldrig betraktats som ett överlägset alternativ. Vi har kommit till samma slutsats.
Som argument för ett från SIDA fristående organ har anförts att ett sådant skulle ha större möjligheter än själva biståndsmyndigheten att förmedla en opartisk och allsidig information om den biståndsverksamhet som SIDA bedriver. Utvecklingen av informationsverksamheten under 1970-talet, ka- rakteriserad av folkrörelsernas växande roll, har gjort frågeställningen mindre aktuell. Hade informationssatsningen i anslutning till l-procentplanens fast- läggande baserats på ett mera ”centralistiskt” synsätt, med SIDA ensamt ansvarigt för en växande informationsverksamhet skulle frågan om tillska- pandet av ett frisående organ för u-landsinformation sannolikt haft aktualitet. Utvecklingen har emellertid varit den motsatta. Decentralisering och plu- ralism karakteriserar idag verksamheten. Mer än två tredjedelar går till stu- dieförbunden och löntagarorganisationerna i form av generella bidrag för deras eller anslutna organisationers egen informationsverksamhet på u- landsområdet, eller till andra organisationer för deras olika informations- projekt på detta område. Vidare använder SIDA en betydande del av sin tredjedel av informationsanslaget för samarbete med utbildningsväsendet, massmedia etc. SIDA:s administration av informationsverksamheten finan- sieras över annat anslag.
Det ovan sagda betyder inte att SIDA reducerats till en ren finansie- ringskälla. SIDA spelar en viktig roll som initiativtagare och impulsgivare till dem som är engagerade i u-landsinformationsarbetet, en roll som knap- past skulle kunna spelas på samma vitala sätt av ett organ som inte hade erfarenheter av praktiskt utvecklingssamarbete och ständiga u-landskon- takter. SIDA:s egen informationsverksamhet är och måste — med hänsyn till att utvecklingssamarbetet bedrivs långt utanför landets gränser — vara betydande.
Vår uppfattning efter att ha haft tillfälle att höra många av dem som deltar i informationsarbetet, är att relationen mellan SIDA och övriga ”aktörer” präglas av ömsesidig respekt och att en rollfördelning av värde för den demokratiska beslutsprocessen vuxit fram. I likhet med SIDA, LO, TCO, Statskontoret m. fl. ställer vi oss tveksamma till riksdagens revisorers syn på delegeringen av u-landsinformationen till ett stort antal organisationer. ”Mångfald och varierande idéanknytning” (T C0) och ”nyansering och mångfasettering” (LO) framstår för oss som väsentligt mera träffande ka- rakteriseringar av vad delegeringen lett till än ”splittring och dubbeltäck- ning” (riksdagens revisorer).
SIDA bör också i fortsättningen vara det statliga organet för u-lands- informationen. Vi anser också att den pluralistiska strategi som informa- tionsverksamheten i synnerhet sedan 1972 baseras på är riktig. Denna strategi ställeremellertid stora krav påsamordning, krav som SIDA:s informationsbyrå mött genom att knyta referensgrupper till sig, genom att hålla överläggningar med berörda organisationer och genom att institutionalisera samarbetet med utbildningsväsendet m.fl. Inom beredningen för u-landsinformation har också principiella frågor kunnat diskuteras och erfarenheter utbytas.
Beredningen för u-landsinformation skall enligt sin instruktion ”avge för- slag till Kungl. Maj:t om användningen och fördelningen av statsmedel anvisade under riksstatens tredje huvudtitel för information om u-länderna och biståndsverksamheten”. Beredningen skall också avge förslag ”till Kungl. Maj:t om fördelningen av statsmedel som enligt riksdagens beslut skall ställas till folkrörelsernas, studieförbundens och övriga enskilda or- ganisationers förfogande för information om u-ländernas situation, bistånds- frågor och intemationellt utvecklingssamarbete”. Beredningen har därmed tilldelats samma uppdrag, som redan åvilar SIDA enligt dess instruktion. Hittills har beredningen inte avgett några sådana förslag till regeringen. Där- emot har den kommit att fungera som ett värdefullt organ för behandlingen av bidragsfrågor och för erfarenhetsutbyte mellan organisationerna och SIDA.
Mot denna bakgrund synes beredningens instruktion böra anpassas till den funktion som den kommit att få. Detta sker bäst genom att beredningen blir ett av regeringen utsett rådgivande organ till SIDA. Samtidigt kan dess sammansättning kompletteras. Representanter för folkrörelser bör även i framtiden utgöra en klar majoritet inom beredningen.
Utredningen har anledning att vid behandlingen av frågor rörande u- , landsinformation påtala behovet av att förstärka den allmänna informationen , i internationella frågor och att samordna denna med u-landsinformationen. ; Som exempel på frågor vill vi nämna den nya ekonomiska världsordningen, * inklusive utveckling och handel, nedrustnings- och avspänningssträvan-
dena, internationella miljö- och resursproblem samt FN:s roll och arbets- uppgifter. Dessa övergripande internationella problem rymmer ofta väsent- liga utrikespolitiska bedömningar.
I skriften Samhället och folkrörelserna har folkrörelserna framfört kritik av det nuvarande svåröverblickbara tillståndet vad gäller information i in- ternationella frågor. Denna kritik synes oss begriplig, och vi vill instämma med dem i att betona det angelägna i att åtgärder vidtas för att göra de- partements och myndigheters information i internationella frågor väsentligt mera lättillgänglig än idag.
Dessa förhållanden synes oss visa på ett behov av ett forum för ett bredare, kontinuerligt samråd i internationella och utrikespolitiska frågor mellan be- rörda departement, SIDA och de institutioner, folkrörelser och andra or- ganisationer, som bedriver väsentlig informationsverksamhet inom dessa områden. Detta behov skulle kunna fyllas genom en allmän beredning i internationella och utrikespolitiska frågor som knytes till UD och tjänar som ett rådgivande organ till berörda departement och myndigheter vad gäller prioritering och inriktning av den offentliga — och offentligt finan- sierade — informationsverksamheten i internationella frågor. En sådan be- redning bör kunna bidra till större offentlighet i här berörda frågor.
Eftersom vårt utredningsuppdrag är begränsat till u-landsinforrnationen och då en annan utredning arbetar med frågan om ansvarsfördelningen mel- lan och bidragsgivningen till vissa organisationer, som sysslar med infor- mation om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor, avstår vi från att framlägga ett formellt och i detalj utarbetat förslag.
6.4. Folkrörelsernas och övriga organisationernas u-landsinformation
6.4.1. F olkrörelseinriktningen
SIDA:s fyraårsplan för informationsverksamheten gav folkrörelserna, och då i synnerhet studieförbunden och löntagarorganisationerna, en huvudroll i u-landsinfonnationsarbetet. Genom generella bidrag skulle ”organisations- Sverige” nås. Förbunden skulle fungera som ett slags serviceorgan åt det 150-tal organisationer som är knutna till dessa.
Andra organisationer är studieförbunden och till dessa anslutna organi- sationer samt fackföreningsrörelsen skulle, liksom under de närmast fö- regående åren, kunna erhålla bidrag efter ansökan.
Också det samarbete kring kurser och seminarier, som SIDA sedan länge bedrivit med organisationer som FN-förbunden, Sveriges ungdomsorgani- sationers landsråd (SUL) och Folkbildningsförbundet skulle vidareutvecklas till att bl.a. omfatta u-landsseminarier.
Planen motsvarade statsmakternas intentioner. Såväl regering som riksdag betonade att folkrörelserna måste ges en självständig roll. Utrikesutskottet utgick ifrån att ingen organisation som hade möjlighet och intresse att be- driva informationsverksamhet i princip skulle vara utesluten från bidrags-
givningen.
Betydande belopp utgår idag till studieförbund och löntagarorganisationer. Utslaget på det antal individer som tillhör organisationerna framstår bidragen dock snarast som små. Bidraget till löntagarorganisationerna motsvarar mindre än 1 kr. per medlem. Betraktade ur ett sådant perspektiv framstår de resultat som uppnåtts under de gångna fem åren som avsevärda i flera hänseenden. Vi erinrar om de betydande svårigheter som är förbundna med att engagera människor i frågor av så komplicerad natur som u-landsfrågorna.
Genom de generella bidragen har studieförbund och löntagarorganisa- tioner kunnat bygga upp den administration som fordras för att föra ut u-landsproblemen inom organisationerna, i form av studiecirklar, mötes- verksamhet, kulturaftnar, trycksaker, artiklar i facklig och annan press etc. Ett stort antal cirkelledare och andra informatörer har getts tillfälle till direkt kontakt med u-landsförhållanden eller erhållit någon annan typ av utbildning som gjort u-lands- och biståndsfrågoma hanterliga, och dem själva beredda att arbeta för att engagera andra. Ett omfattande informationsmaterial ut- format efter de olika organisationernas medlemsstruktur har kunnat pro- duceras. På detta sätt har medvetenheten om dessa problem befästs inom stora grupper.
Den markanta inriktningen på studieförbunden, som har ett stort antal organisationer knutna till sig, och löntagarorganisationerna synes oss ha varit riktig. Vi finner det rimligt att, som skett i de senaste årens bud- getpropositioner, hävda att bidrag till studieförbund och löntagarorganisa- tioner möljliggör u-landsinformation med god geografisk spridning. Det sy- nes oss ha varit av stor betydelse att bidragen till dessa båda kategorier gavs en generell karaktär. Genom en sådan långsiktig och generellt utformad satsning som den som därmed gjordes har förutsättningar kunnat skapas för den institutionella uppbyggnad som ett kontinuerligt arbete med u-lands- och utvecklingsfrågorna kräver. Utan dessa bidrag skulle u-landsfrågorna — och de internationella solidaritetsfrågorna — knappast ha varit så väl in- förlivade i organisationernas verksamhet som idag är fallet.
Folkrörelserna har framhållit att det finns alltför många typer av bidrag som kan sökas från olika håll utan att det finns någon samordning, och att detta tvingar dem att bygga ut sin administration för att hålla rätt på och redovisa olika typer av bidrag. Bidragen för u-landsinformation har uppfattats som föredömliga genom sin långsiktiga karaktär och folkrörel- sernas betonat självständiga roll vad gäller verksamhetens uppläggning. Bi- dragen låser inte fast organisationerna i vissa bestämda arbetsformer, utan öppnar tvärtom ett vitt verksamhetsfält.
Systemet med generella bidrag enligt nuvarande utformning ger or- ganisationerna frihet att utforma informationen utifrån sina egna vär- deringar. Systemet har också stora administrativa fördelar, både för SIDA och för de enskilda organisationerna. Det är vidare ett uttryck för för- troende och respekt för folkrörelserna och deras arbete i ett demokratiskt samhälle. Vi finner därför att den arbetsfördelning som efter hand vuxit fram mellan SIDA och organisationerna med fördel också kan tillämpas i fortsättningen. Den innebär bl. a. att de berörda organisationerna i första hand själv kommer överens om hur bidragen skall fördelas.
6.4.2. Det generella bidragssystemets vidareutveckling
Ovan har vi förklarat att vi anser att generella bidrag också i fortsättningen ! bör utgå till studieförbund och löntagarorganisationer. Bidragen till dessa, i och därmed till det stora antal organisationer som är knutna till stu- i dieförbunden respektive utgör den fackliga rörelsen, bör även fortsättnings- ! vis vara stommen i det statliga stödet till folkrörelsernas och övriga or- ganisationers u-landsinformationsverksamhet. Som huvudprincip synes det ! oss riktigt att organisationer som tillhör studieförbund skall vända sig till dessa och inte till SIDA för bidrag. Posten ”övriga organisationer” för bidrag efter ansökan bör sålunda vara reserverad för andra organisationer än de till studieförbunden anslutna. Det är dock mot bakgrund av vunna erfa- renheter tydligt att det nuvarande generella bidragssystemet bör komplet- teras för att bättre tillmötesgå vissa organisationers behov av långsiktigt stöd för sin u-landsinformationsverksamhet.
Sedan vi konstaterat, att de generella bidragen genom studieförbund och fackliga organisationer även fortsatt skall vara stommen i det statliga stödet till u-landsinformation, har vi haft anledning att fråga oss, om inte andra fackliga organisationer också bör komma i fråga för generella bidrag på sam- ma villkorsom löntagarorganisationerna. Vi har då funnit, att den nuvarande begränsningen till löntagarorganisationer lämnar luckor, som bör fyllas genom att även sådana fackliga organisationer, som Lantbrukarnas riks- förbund LRF, Sveriges fiskares riksförbund SFR och Sveriges hantverks- och industriorganisation SHIO erhåller bidrag på samma grunder som lön-
tagarorganisationerna. SIDA har gett ökat stöd till Swedish Cooperative Centre SCC för in-
formation om kooperationen och dess roll i utvecklingsarbetet hög prio- ritet i de senaste årens anslagsframställningar. SCC har begärt generella bidrag för sitt informationsarbete i Sverige om bistånds- och utveck- lingsfrågor samt om kooperationens roll i u-ländernas utveckling. Vi delar SIDA:s bedömning och stöder SCC:s begäran om ett generellt bidrag. Avgörande för bidragets storlek bör vara informationsbehoven i anslut- ning till kooperationens biståndsverksamhet samt SCC:s och de anslutna kooperativa organisationernas behov av bidrag för att kunna fortsätta och bygga ut sin informationsverksamhet om u-landsfrågorna och de globala fördelningsfrågorna. Det bör noteras att LRF föreslås få generellt bidrag. En parallell till denna föreslagna utvidgning finns inom anslaget * till vuxenutbildning. Bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser m. ni. har där tidigare endast utgått till löntagarorganisationer. Enligt beslut Å av 1976/77 års riksdag skall detta bidrag också kunna utgå till de tre här ' nämnda organisationerna. , De kristna organisationerna utgör en annan kategori som länge betonat ' behovet av ökad planeringstrygghet. Deras informationsarbete på u-lands- området har under en följd av år varit av en sådan omfattning att ett antal organisationer årligen, trots de generella bidragen till studieförbun- den, vänt sig direkt till SIDA för bidrag efter ansökan. Denna väg har under senare är ytterligare ca 250 000 kr — varav 100 000 kr för den Eku- meniska U-veckan — årligen erhållits. Bidraget för Ekumeniska U-veckan, till vilken också studieförbunden
lämnat mindre bidrag, har kommit att bli ett regelbundet återkommande inslag bland bidragen efter ansökan. De kristna organisationerna har sak- nat planeringstrygghet för denna årligen återkommande verksamhet. För andra organisationer som ansökt om bidrag har möjligheterna till er- forderliga bidrag minskat genom U-veckans och andra kristna organi- sationers — samt SCC:s och Svenska FN-förbundets — stora bidragsbehov.
Mot bakgrund av de förhållanden som sammanfattats ovan har vi fun- nit det befogat att söka en lösning som bättre tillfredsställer de kristna organisationernas behov av informationsmedel - och samtidigt förbättrar bidragsmöjligheterna för organisationer som i dag konkurrerar med dessa om bidragen efter ansökan. Vi har funnit att den för såväl de kristna organisationerna som SIDA bästa lösningen skulle uppnås om ett ge- nerellt bidrag utgick till en kristen samarbetsorganisation med inriktning på u-landsfrågor. Denna skulle fungera som samordnings- och bidrags- organ för alla - eller åtminstone det stora flertalet — kristna organisationer med bistånds- och u-Iandsinriktning.
FN-j'o'rbundet, bör enligt statsmakterna vara det organ som har den centrala ställningen i fråga om allmän information i Sverige om FN och fackorganens verksamhet. Förbundet bedriver en omfattande u-landsinfor- mationsverksamhet, som till inte ringa del bygger på samarbete med och bidrag från SIDA. Förbundets främsta intäktskälla utgörs emellertid av an- slag direkt från UD över anslaget E3 ”Information om mellanfolkligt sam- arbete och utrikespolitiska frågor.” Förbundets ekonomi har under en följd av år varit ansträngd.
SIDA har tillmätt samarbetet med FN-förbundet stor betydelse och prioriterar i sin anslagsframställning för 1978/79 liksom tidigare en ut- vidgning av informationen om FN:s arbete för ekonomisk och social utveckling i samarbete med förbundet. SIDA har i tidigare samman- hang behandlat FN-förbundets önskemål om generella bidrag och då be- tonat att frågan bör prövas inom ramen för en översyn av det totala statliga stödet till FN-informationen i Sverige. Vid ett tillfälle har SIDA i enlighet med riksdagens uttalande lämnat förbundet ett särskilt ad- ministrationsbidrag, men initiativet var uttryckligen av engångskaraktär, i väntan på att FN-förbundet skulle erhålla ytterligare medel direkt över statsbudgeten.
I sin behandling 1975 av FN-förbundets medelsbehov förklarade ut- rikesutskottet att frågan om förbundets behov av statsmedel "för att sättas i stånd att bedriva en informations- och utbildningsverksamhet av en kvalitet som svarar mot statsmakternas intentioner och allmän- hetens efterfrågan” borde bedömas vid den allmänna prövning av den utrikespolitiska informationen som utskottet begärt (UU 1975/76z8). [ sitt betänkande 1976/77:16 återkom utskottet till översynen vars syfte borde vara ”att kartlägga inriktning, omfattning och spridningseffekt av de informationsverksamheter, som främst frivilligorganisationerna be- driver.”
Den av utrikesutskottet begärda utredningen har nu tillkallats med uppdrag att ”utreda frågan om ansvarsfördelningen mellan och bidrags- givningen till” det tiotal organisationer som erhåller bidrag direkt från utrikesdepartementet för ”information om mellanfolkligt samarbete och
utrikespolitiska frågor”. Utredningen bör enligt direktiven bl.a.:
”kartlägga inriktningen, omfattningen och om möjligt spridningsef- fekten av den informationsverksamhet som de under E3 upptagna or- ganisationerna bedriver. Det bör vidare kartläggas hur dessa organisa- tioner finansierar sin verksamhet.”
Såväl den biståndspolitiska utredningen som ifrågavarande utredning har sålunda i uppdrag att behandla statens stöd till FN-förbundet. Efter att ha studerat de ovan redovisade direktiven, enligt vilka en grundlig kartläggning av FN-förbundets verksamhet ska företas, synes det oss angeläget att utredningen om information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor föreligger innan några mera bestämda slutsatser dras om statsmakternas framtida bidragsgivning till förbundet.
För vår del vill vi betona det angelägna i att en helhetslösning snarast åstadkommes, som ger FN-förbundet möjligheter till en realistisk verk- samhetsplanering. Grunden för denna bör, vad gäller statsmedel, vara bidrag direkt från utrikesdepartementet - den av FN-förbundets styrelse förordade bidragsformen — så att förbundet för sin normala verksamhet inte blir beroende av tillfälliga bidrag. Samarbetet mellan SIDA och för- bundet kring olika utvecklingsfrågor och i anslutning till FN-konferenser , etc. förutsättes äga rum även i framtiden.
Också Sveriges ungdomsorganisationers Iandsråd (SUL), som under en följd av år samarbetat med SIDA om kurser och seminarier i u-landsfrågor för främst förtroendevalda inom dess medlemsorganisationer, har efter- lyst större planeringstrygghet än vad det nuvarande samarbetet med SIDA erbjuder. Samarbetet synes oss vara av betydande värde för ungdoms- organisationernas engagemang i u-landsfrågor, och vi utgår från att verk- samheten fortsätter i åtminstone oförminskad omfattning. Ett stående årligt bidrag från SIDA skulle ge SUL erforderlig långsiktig planeringstrygg- het.
6.5. SIDA:s egen informationsverksamhet
Ovan har vi diskuterat SIDA:s roll i u-landsinformationsarbetet och konstaterat att verket också i fortsättningen bör vara det statliga organet för u-land'sinformation.
Vidare har vi behandlat de enskilda organisationernas informations- insatser och funnit att folkrörelserna och övriga organisationer också i framtiden bör ges en central och självständig roll i den över bistånds- anslaget finansierade informations-, eller snarare kommunikationsverk- samheten. Våra synpunkter nedan avser SIDA:s egen informationsverksamhet. Denna del tar i dag i anspråk ca 30 % av informationsanslaget. Denna rym- mer betydande inslag av väl utvecklat samarbete med utbildningsväsendet, massmedia, förlag och andra institutioner utanför SIDA, utställare m.fl. Det är sålunda också här ofta fråga om kommunikation eller meningsutbyte snarare än ett ensidigt givande av information.
Det ovan sagda betyder inte att SIDA inte bedriver en betydande verk- samhet av mera typisk informationskaraktär om såväl Sveriges utvecklings-
samarbete som u-ländernas sociala, ekonomiska och politiska situation. En stor del av informationsbyråns produktion består av trycksaker, informat- ionsmaterial för massmedia, utställningar etc. om utvecklingssamarbetets inriktning, former, resultat etc. — insatt i sitt sammanhang. Vi vill under- stryka betydelsen av att SIDA fortsätter och utvecklar denna verksamhet, som vi anser vara viktig för en saklig och mångsidig u-landsinformation. Möjligheterna att utveckla produktionssamarbetet med de regionala insti- tuten, t. ex. Nordiska afrikainstitutet, och distributionssamarbetet med bl. a. biblioteken synes oss förtjäna särskild uppmärksamhet. '
Samarbetet med massmedia rymde redan på ett tidigt stadium bl. a. stipendier och u-landsseminarier. Sedan dess har informationen till pres- sen byggts ut avsevärt och nya initiativ tagits. Exempel härpå är jour- nalistresorna till 1970-talets stora internationella konferenser och stödet till mindre tidningar och tidskrifter. Vårt intryck, bl. a. baserat på syn- punkter inhämtade från u-landsintresserade journalister, är att denna del av SIDA:s informationssamarbete fungerar väl. Med hänsyn till mass- medias och i synnerhet radio och TV:s stora räckvidd vill vi dock betona det önskvärda i att ytterligare initiativ till samarbete tages i syfte att göra u-landsinformationen tillgänglig och engagerande för fler människor.
U-ländernas egna möjligheter att förmedla informationer till de ut- vecklade länderna är viktiga i detta sammanhang. Nyhetsförmedlingen till och från den ”tredje världen” domineras av de stora nyhetsbyråerna och vissa tidningar och tidskrifter i västvärlden. l slutdeklarationen från toppmötet i Colombo kräver de alliansfria staterna ”en ny internationell ordning på informationens och masskommunikationens område”. För SIDA och alla de organisationer och rörelser i Sverige som bedriver in- formation om ”tredje världen” måste u-Iändernas arbete på ovan nämnda område tillmätas betydelse.
En stor del av SIDA:s informationsbyrås verksamhet är inriktad på skolan och — i växande grad — den högre utbildningen. Samarbetet med Skolöverstyrelsen (SÖ), länsskolnämnderna, lärarhögskolorna och Uni— versitets- och Högskoleämbetet (UHÄ) med inriktning på främst lärarnas utbildning utgör den mest institutionaliserade delen, men också infor- mationsbyråns materialproduktion och upplysningstjänst har skolan som dominerande avnämare. Skolan står t. ex. för 60 % av materialbeställ- ningarna. Denna satsning på skolan, som är personalkrävande för SIDA, anser vi vara av största betydelse. Vårt intryck efter att bl.,a. ha haft tillfälle att höra representanter för SÖ och UHÄ är att samarbetet med SIDA f.n. är av stor betydelse för skolans och det högre utbildnings- väsendets internationalisering — en process som vi finner det angeläget att påskynda. I detta samarbete är det, vilket betonas i 1976 års bud- getproposition, angeläget att kostnaderna fördelas på ett sätt ”som i så stor utsträckning som möjligt motsvarar fördelningen av ansvaret för verksamheten.” Permanenta utbildningsinslag bör finansieras över ut- bildningsdepartementets budget snarare än över biståndsanslaget. Möj- ligheterna till ett nära samarbete med Sveriges utbildningsradio bör un- dersökas. Internationalisering och överbryggande av Utbildningsklyftorna i vårt samhälle utgör betydelsefulla uppgifter för detta företag.
Utredningen har visat att verksamheten expanderat avsevärt under åren
' Citatet, som är hämtat ur Vidgad Samhällsinfor- mation Betänkande av
1969z48, återfinns, som framgår av avsnitt 3.5 ovan i såväl Riksdagens revisorers kanslis gransk- ningspromemoria Sam- hällsinformation som i SIDA:s remissvar på denna.
informationsutredningen, 142 Överväganden och förslag SOU 1977:73
och att en mängd initiativ har tagits. En systematisk utveckling av den långsiktiga planeringen har dock inte förekommit och inte heller en tillräcklig bearbetning av vunna erfarenheter. I den framtida verksamheten är det enligt vårt förmenande angeläget att övergripande planering, målgrupps- analyser och andra aspekter som bl. a. RRV betonat i sin analys av SIDA:s informationsverksamhet ägnas större uppmärksamhet än hittills.
6.6. Saklighet och profilering
Vi har förklarat att målet för u-landsinformationen bör vara att utveckla människors kunskaper om och intresse för förhållanden av betydelse för u-ländernas utveckling. Därmed kan engagemanget för vår internatio- nella solidaritetspolitik fördjupas. En aktiv solidaritetspolitik förutsätter, konstaterade vi vidare, en fortlöpande diskussion som stimuleras av ak- tuellt och problemorienterat material och i vilken stora grupper i vårt samhälle deltar. Syftet med den över biståndsanslaget finansierade in- formationsverksamheten måste vara att bidra till att möjliggöra en sådan diskussion.
SIDA och de enskilda organisationerna har skilda roller i detta opi- nionsbildande arbete. För organisationerna utgör rätten till profilering av verksamheten vad gäller ideologi, ämnesval och målgrupper en given utgångspunkt. Att innehållet i studiematerial etc. står i samklang med organisationens idéer betraktar vi som naturligt — och som en för- utsättning för verksamhetens vitalitet. Av folkrörelser och övriga or- ganisationer vore det inte rimligt att kräva allsidighet i behandlingen av en fråga. Mångsidighet är emellertid ett krav som måste ställas på den samlade u-landsinformation som dessa bedriver med stöd av medel från SIDA:s informationsanslag. Därmed tillförsäkras medborgarna ett brett informationsutbud.
För ämbetsverket SIDA gäller delvis andra principer. Dess informat- ionsverksamhet bör på samma sätt som all annan samhällsinformation syfta till att möjliggöra för medborgarna — både enskilda medborgare och medborgarorganisationer — att ”hävda sina idéer och intressen i den demokratiska processen.”l För att detta syfte skall kunna uppnås torde krävas att verket eftersträvar allsidighet i sitt samlade informa- tionsutbud. Denna strävan bör också prägla ett organ som tidskriften ”Rapport från SIDA”, vilken förväntas ge utrymme för en rik variation av fakta och synpunkter på utvecklingsproblem och utvecklingssamar- bete.
För såväl SIDA:s egen informationsverksamhet som den organisatio- nerna bedriver med bidrag från SIDA bör saklighet utgöra en given strä- van. Saklighet är en förutsättning för en konstruktiv problembehandling. Utan ett rikt underlag av fakta kan en realistisk diskussion om förhål- landena i u-länderna, som få av deltagarna i debatten haft tillfälle att besöka, inte föras.
Saklighetskravet synes oss särskilt betydelsefullt vad gäller SIDA:s egen informationsverksamhet i form av trycksaker och annat material, då en
av SIDA:s centrala uppgifter måste vara att, som informationsberedningen har uttryckt det i sitt ll-punktsprogram, ”ge bakgrund till och utgöra ett stöd för den u-landsinformation som bedrivs av folkrörelser, skolor, press, radio, TV etc.” SIDA-materialet måste kunna tjäna som en faktabas för alla övriga parter. Utan analys och kommentarer är faktamaterialet dock av föga värde. SIDA-materialet måste också ge bakgrund och stöd genom att ständigt fördjupa diskussionen om utvecklingsfrågorna och utvecklingssam- arbetets förutsättningar och resultat, och genom att skapa möjligheter till inlevelse i u-ländernas situation. En bra produkt bör bidra till att öka lä- sarens/lyssnarens/tittarens förmåga att förstå ett skeende. Möjlighet måste också finnas för en framställning som ger uttryck för personliga åsikter. Det är dock angeläget att i görligaste mån markera vad som är mer sakligt, faktabetonat material och vad som är uttryck för en personlig uppfattning. Det bör klart framgå vem som talar.
6.7. Utvärderingar och förnyelse
Den översyn av u-landsinformationen som vi företagit har varit över- siktlig och har inte avsetts vara en resultatvärdering i egentlig mening av vare sig SIDA:s eller de enskilda organisationernas arbete. I anslutning till vad vi sagt ovan om planeringen av SIDA:s egen informationsverk- samhet vill vi dock betona det angelägna i att resultatvärderingen i fram- tiden ägnas ökad uppmärksamhet i det över biståndsbudgeten finansie- rade u-landsinformationsarbetet. Detta bör gälla såväl folkrörelsernas u- landsinformation som SIDA:s egen. Kritiska utvärderingar bör utgöra en viktig del av verksamheten och bidra till att nya former för infor- mationen ständigt prövas i syfte att intressera nya grupper för u-lands- frågor. Resultaten bör genom SIDA:s försorg göras tillgängliga för alla som arbetar med u-landsinformation, som underlag för deras arbete med nya informationsinsatser. Inte minst de hundratals mindre grupper som under de senaste åren genomfört informationsinsatser med bidrag från SIDA skulle sannolikt ha stor nytta av andra organisationers erfarenheter.
6.8. Informationsanslaget 1970 — i framtiden
Anslaget för u-landsinformation har under 2970-talet vuxit från 2.5 mil- joner kr. till närmare 16 miljoner kr. Redan 1974 ansåg regeringen att medelsanvisningen för SIDA:s egen informationsverksamhet nått en så- dan nivå att ökningen kunde begränsas och året därpå fann den att också bidragen till de enskilda organisationerna "nått en nivå som med mindre ökningar är försvarlig också i ett längre perspektiv.” Riksdagen var inte av någon avvikande mening. Under de senaste åren har anslagsutveck- lingen varit påtagligt långsammare än under 1972/73—1974/75, SIDA:s fy- raårsplans egentliga år.
Ovan har vi föreslagit att generella bidrag i fortsättningen skall utgå till ett större antal organisationer. Dessa nya bidrag bör introduceras genom en engångshöjning av informationanslaget. Genom ett sådant förfarande
ökar resurserna och planeringstryggheten inte endast för de organisationer som vi föreslår som nya mottagare av generella bidragutan även för det stora antal organisationer som årligen söker bidrag från SIDA, förutsatt att denna bidragsgivning inte minskar i samband med utvidgningen av den generella bidragsgivningen. Utredningen finner bidragsgivningen efter an- sökan värdefull och räknar med oförminskad medelstilldelning för ända- målet.
Vad avser informationsanslagets framtida utveckling finner utredningen det angeläget med ökningar som säkert bevarar anslagets realvärde på den nivå som det uppnår genom den föreslagna engångshöjningen. U-lands- politiken kan komma att kräva informationsinsatser som nödvändiggör reella anslagshöjningar.
Reservationer
1. Av Georg Andersson, Åke Gustavsson, Knut Johansson och Anna- Lisa Lewén-Eliasson avseende avsnitt 6.4.2 Bidragssystemets vidare- utveckling
När statsmakterna fastställde det nuvarande bidragssystemet till enskilda organisationers u-landsinformation utgick man från att statliga medel skulle kanaliseras till vissa organisationer mot att dessa åtog sig att öka sin in- formation om u-ländema och utvecklingssamarbetet. Man valde därvid ett utvidgat samarbete med två kategorier av organisationer att självständigt genomföra en informationsverksamhet som kunde nå ut till ett stort antal medborgare, nämligen dels de av Skolöverstyrelsen godkända studieförbun- den, dels löntagarorganisationerna.
Bidragen till studieförbund och löntagarorganisationer utgår utan särskilda villkor från myndigheternas sida. Enligt överenskommelse redovisar emel- lertid organisationerna såväl preliminära verksamhetsplaner som redovis- ningar av genomförd verksamhet inkl. ekonomiska redovisningar till SIDA.
Enligt vår mening måste stor försiktighet iakttas när det gäller att vidga kretsen av organisationer som skall tilldelas generella bidrag enligt samma villkor som gäller för studieförbund och löntagarorganisationer. Det vik- tigaste skälet till den hittillsvarande avgränsningen är att studieförbunden, de till studieförbunden anslutna organisationerna samt fackföreningsrörelsen tillsammans representerar de viktiga kanalerna för information och opinions- bildning. De når genom sina breda kontaktytor ut till praktiskt taget alla medborgargrupper och kan förmedla infomation om och åsikter i viktiga samhällsfrågor.
Vid en vidgning av antalet bidragsmottagande organisationer kan besvär- liga gränsdragningsproblem uppstå. Genom att bidragen splittras upp på flera organisationer skulle det generella bidragssystemet kunna ifrågasättas bl. a. av kontrollskäl. Det finns också stor risk för att det totala statsbidraget till de enskilda organisationernas u-landsinformation inte skulle öka i mot- svarande mån och att alltså bidragen till de nuvarande organisationerna skulle komma att minskas. Kommittémajoriteten vill nu att generella bidrag skall utgå till Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges fiskares riksförbund (SFR) och Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO). Vi kan inte dela majoritetens uppfattning att dessa organisationer kan betecknas som med löntagarorganisationerna jämförbara fackliga organisationer. Vi ifrå- gasätter i och för sig inte att de föreslagna organisationerna kan bedriva
information om u-landsfrågorna. Men detsamma kan sägas om en lång rad organisationer av rikskaraktär. t.ex. de politiska partierna, deras kvinno- organisationer och ungdomförbund, Lutherhjälpen, Röda korset. Rädda barnen, Folkets hus- och Folkparksrörelserna, handikapporganisationer, nä- ringslivs- och företagarföreningar. Vi menar att om kretsen av bidragsmot- tagande organisationer vidgas så som majoriteten föreslår kan många andra organisationer med rätta hävda att de också borde få del av generella bidrag för sin u-landsinformation. Med hänvisning till vad vi här har anfört yrkar vi därför avslag på förslaget att öka antalet organisationer som direkt ges generella bidrag.
Däremot finner vi det motiverat att ett generellt bidrag utgår för in- formation om den omfattande och betydelsefulla verksamhet som Swedish Cooperative Centre (SCC) bedriver. Bidraget bör emellertid utgå till stiftelsen som sådan och inte till de huvudorganisationer som står bakom SCC. Efter- som LRF är en av dessa organisationer kommer därigenom jordbrukskoo- perationen. liksom också konsumentkooperationen, att indirekt erhålla ett generellt bidrag.
Enligt vår mening bör också ett generellt bidrag utgå för den viktiga information som de kristna organisationerna bedriver om u-landsfrågor på samma sätt som till SCC.
Vad som i betänkandet sägs om FN-förbundet och Sveriges ungdoms- organisationers landsråd (SUL) har vi ingen erinran mot.
2. Av Bertil Måbrink avseende kapitel 6 Överväganden och förslag av- snitt 6.4.2 Bidragssystemets vidareutveckling
Jag kan inte ansluta mig till majoritetsförslaget om att utvidga det generella bidragssystemet till att omfatta SHIO, LRF och Sveriges fiskares riksförbund. jag delar den argumentation som den socialdemokratiska reservationen ger uttryck för.
3. Av Per Petersson och Bo Siegbahn avseende kapitel 6 Överväganden och förslag, avsnitt 6.3 SIDA :s roll i u-landsinformationen och 6.5 SIDA :s egen informationsverksamhet, 6.4.1 Folkrörelseinriktningen, 6.6 Saklighet och profilering samt 6.8 Informationsanslaget i framtiden
Arbetet med biståndsutredningens del II rörande informationsverksamheten har försvårats genom den tidspress under vilken utredningen enligt direktiv varit tvungna att arbeta. Detta har medfört att alla frågor icke har kunnat göras till föremål för den ingående analys som hade varit önskvärd när dessa frågor nu för första gången på åtskilliga år underkastas en sådan ut- redning.
Till detta kommer att utredningens mandat är begränsat och att frågan om FN-förbundets verksamhet och finansiering nu ligger under särskild utredning. Mot denna bakgrund kan det finnas anledning att när sistnämnda
utredning slutförts pröva informationsverksamheten i ett större samman- hang.
6.3, (6.5)
Utredningen konstaterar att man vid olika tillfällen diskuterat frågan om att lägga den statligt bedrivna informationsverksamheten på ett organ utanför SIDA men ansluter sig till uppfattningen att en sådan lösning icke kan betraktas som ett överlägset alternativ.
Det är självklart att SIDA i likhet med andra statliga organ av liknande slag bör ges möjlighet att själv lämna information om den verksamhet som man bedriver. Det är däremot inte lika klart att övrig informationsverk- samhet och debatten om u-landsproblemen skall ligga hos den organisation som i första hand har en exekutiv funktion. Denna synpunkt förstärks, ju längre bort från SIDA:s normala verksamhet de diskuterade problemen ligger.
Utredningen har också konstaterat att övergripande internationella frågor som t. ex. "En ny ekonomisk världsordning” och sambandet nedrustning —u-hjälp måste diskuteras med utgångspunkt även i andra synpunkter och med annan sakkunskap än som finns representerad i SIDA. Vi ansluter oss till utredningens tanke att ansvaret för och samordningen av denna informations- och diskussionsverksamhet bör läggas till utrikesdepartemen- tet.
I fråga om möjligheterna att förlägga även vissa andra delar av den in- formationsverksamhet som mera direkt berör u-landsproblematiken utanför SIDA bör man avvakta den nämnda utredningen om FN-förbunden. Skäl talar för att informationsverksamheten ofta kan ha större genomslagskraft om den förläggs utanför statliga organ. Utrikespolitiska institutet har vä- sentliga uppgifter när det gäller debatt- och upplysningsverksamhet rörande utrikespolitiska frågor. Hittills har institutet dock i första hand ägnat sina krafter åt utrikespolitiska problem som rör stormaktsfrågor eller i varje fall frågor där u-landsproblemen spelar en förhållandevis underordnad roll. Inom * institutet finns emellertid en vetenskaplig kunnighet och objektivitet samlad som det kunde vara av stort värde för u-Iandsproblematiken att ta vara
på.
6.4
Utredningen konstaterar att fackliga organisationer och studieförbund under senare år erhållit s. k. generella bidrag till sin informationsverksamhet och anser att detta förhållande varit av stor betydelse för det stöd det stora u-landsbiståndet åtnjuter i Sverige i dag. Någon närmare analys varför detta skulle vara förhållandet har icke inom den givna tidsramen kunnat presteras. Den allmänna synpunkten har varit att ett generellt bidrag ger en organisation större planeringstrygghet.
Det är även möjligt att med årligt fastställda anslag enligt ansökan få en rimlig planeringstrygghet.
En väsentlig fråga är under alla förhållanden hur informationsmedlen fördelas.
Denna fråga har diskuterats i utredningen men icke berörts i betänkandet. Detta är mycket beklagligt då det här rör sig om en viktig principiell fråga. En helt orimlig vikt fästes nu vid antalet medlemmar i dessa. Det innebär i t.ex. för ABF:s del att samma personer kan räknas som medlem upp till ( sex-sju gånger. Medlemmar i ABF är nämligen såväl Socialdemokratiska ] partiet som LO, KF, HSB. Pensionärernas riksförbund, Socialdemokratiska ungdomsförbundet, Kristliga socialdemokrater och samtliga handikappor- ganisationer. ABF:s medlemssiffror kommer därigenom att närma sig siffran för hela den svenska befolkningen. Liknande flerdubbla medlemskap är ovanliga i andra studieförbund. Speciellt tveksamt kanske det kan anses vara att de 750000 LO-medlemmar, som kollektivanslutits till Socialde- mokratiska partiet, därigenom automatiskt också ökar ABF:s medlemsantal och indirekt dess statsbidrag med häremot svarande belopp. Den enda för- delningsnyckel som på ett rimligt sätt motsvarar syftet med det statliga stödet till privata organisationers u-landsinformation är att bidraget direkt relateras till den verksamhet vederbörande organisation uppehåller på be- rörda områden. Hit skall också självfallet räknas det värdefulla inslag av u-landsinformation som tas in i olika studiecirklar som i sin helhet har en annan inriktning.
I detta sammanhang kan det kanske också nämnas att det varit med stor tveksamhet på åtskilliga håll som man accepterat att fackliga orga- nisationer, som samtidigt är medlemmar i studieförbund och kan få in- formationsmedel från dessa, även skall erhålla egna informationsbidrag. Denna fråga bör även i fortsättningen uppmärksammas. Under alla för- t hållanden synes det uppenbart att den del av infonnationsmedlen som till- delas de fackliga organisationerna blivit förhållandevis stor. *
Denna allmänna princip utesluter inte att man tar viss hänsyn till de speciella kostnader och den särskilda verksamhet som kan uppkomma genom att en huvudorganisations medlemmar kommer från olika slag av underorganisationer.
Denna syn på bidragets fördelning — anslagsnyckeln — överensstämmer ; med det beslut som riksdagen under vårsessionen 1977 fattade rörande för- ; delningen av bidrag till kulturprogram. Här godkände man kulturutskottets * betänkande nr 44, som bl. a. sade följande: "Bidraget skall täcka kostnader , förenade med verksamheten. Utskottet finner det rimligt att vid fördelningen av bidraget respektive studieförbunds totala verksamhet i fråga om kul- turaktiviteter tillmäts avgörande betydelse."
Vad sedan gäller frågan om vem som skall handha anslagsnyckeln blir den av mindre betydelse sedan statsmakterna fastställt de allmänna prin- ciperna. Och kan berörda organisationer bli eniga om dessa detaljbeslut är detta självfallet till fördel för ett förtroendefullt samarbete mellan parterna.
En väsentlig fråga bl. a. för genomslagskraften i informationsverksam- heten beträffande u-landsproblemen är dennas innehåll. Det är av ston värde att informationsmaterialet och Studiecirklarnas uppläggning fritt får om- besörjas av de organisationer som beviljas anslag av statliga medel. Detta stämmer också med u-landsberedningens synpunkter, vilka refererats i ka- pitel 3. Detta innebär självfallet inte att verksamheten skall sakna riktlinjer. ] Det första och övergripande kravet är att de statliga medlen skall användas i för de syften de lämnats, nämligen för att ge information om u-landsbistånd !
och u-ländernas problem i vid bemärkelse.
Man måste dock även ställa andra anspråk på innehållet i verksamheten. Det är naturligt att man vid användandet av anslagen till u-landsinformation ställer samma krav på mottagarorganisationer som man gör när det gäller studieförbundens övriga verksamhet. Här gäller Kungl. Maj:ts kungörelse nr l963:463, vars ;"2 lyder.
"Verksamheten inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet skall ut- formas så, att det föreligger förutsättningar för en objektiv och allsidig be- lysning av studieämnena. Arbetet skall bedrivas i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande och på sådant sätt, att självständigt tänkande och ställningstagande främjas."
Denna kungörelse återfinnes också i Skolöverstyrelsens författningssam- ling 1977221 som grundläggande för Skolöverstyrelsens befattning med dessa frågor.
Det synes självklart att dessa krav på "objektivitet och allsidig belysning” måste gälla varje organisation för sig. Bestämmelsen kan sålunda icke tolkas så som ibland hävdats, att ett slags studieförbund eller facklig organisation kan föra fram synpunkter som pekar i en viss politisk eller ideologisk riktning under förklaringen att allsidigheten kommer till stånd genom att andra or- ganisationer, som också erhåller statsbidrag, för till torgs motsatta tankar. En sådan tolkning är icke acceptabel redan av det skälet att många människor bara nås av materialet från en organisation. En sådan ensidighet i infor- mationsutbudet innebär också en orätt mot dem man vill informera och som man hoppas vinna för ett djupare u-landsintresse. De får en ensidig syn på problemen, och de utrustas inte med vissa synpunkter och argument som de måste känna till för att kunna delta i debatten och övertyga om- givningen om värdet av det erhållna informationsmaterialet. Härtill kommer det förhållandet att en sådan informationspolitik är ägnad att polarisera u- landsfrågorna och ytterst att hos andra grupper ev. skapa en kritisk inställning mot u—hjälpen.
Mot bakgrund av anförda synpunkter uppstår frågan om hur man på bästa sätt skall tillgodose kravet på att statsmakternas intentioner med u- landsinformationen förverkligas. Enligt vad utredningen inhämtat anser sig ledningen för SIDA icke ha skyldighet eller ens rätt att granska eller kom- mentera hur statliga bidrag används av de organisationer som mottar ge- nerella bidrag. Detta synes i och för sig vara en felaktig uppfattning. Bak- grundsmaterial för en granskning av ifrågasatt slag finns redan hos SIDA, därigenom att mottagarna av generella bidrag årligen lämnar in redogörelse för gången verksamhet. Det är också rimligt att Riksrevisionsverket, liksom på andra områden, skall ha rätt att granska att användningen av statliga medel sker i enlighet med förutsättningarna för anslaget. En viss sådan kontroll utövas redan av SIDA i vad gäller de penningbidrag som på särskild ansökan lämnas av SIDA för olika specifika projekt. Följden av att gällande bestämmelser icke iakttages kan vara att framtida bidrag på detta område förvägras.
En granskning av angivet slag borde även vara av värde för de berörda organisationerna. De skulle självfallet beredas möjlighet, om de själva så önskade. att med SIDA eller annat därtill bemyndigat organ ta upp en dis- kussion om utformningen av ett planerat material.
I detta sammanhang vill vi göra några kommentarer beträffande fördel- ningen av de medel som fördelas av SIDA på särskild ansökan. En genom- gång av denna fördelning under senare år ger vid handen att i ett inte obetydligt antal fall pengar ställts till förfogande för verksamheter eller mate- rial som knappast kan sägas ha haft något rimligt samband med u-Iändernas problem. Att produkterna dessutom icke fyllt de mest elementära krav på balans i presentationen har bidragit till de starka reaktioner som de föranlett.
Det förhållandet att det statliga organet SIDA stått som finansiär har dessutom i några fall medfört att främmande stater utgått från att svenska regeringen stått bakom tillkomsten av dessa produkter vilket skapat icke önskade bekymmer. Det måste vara ett rimligt krav att ansökningar om bidrag till verksamhet av sådant slag i framtiden betydligt noggrannare gran- skas så att syftemålet med anslaget för informationsändamål inte förfuskas.
De synpunkter som ovan framförts om krav på informationsmaterialets innehåll gäller självfallet med oerhört mycket större styrka vad avser det material som SIDA själv producerar. Objektivitet och saklighet i utform- ningen är en förutsättning för att SIDA skall framstå som en trovärdig förvaltare av det viktiga u-landsbiståndet. Frågan har också en speciell be- tydelse med hänsyn till att en avsevärd del av SIDA:s informationsmaterial användes vid våra skolor. Det är kanske en brist att sådant material inte såsom vad gäller läroböcker blir föremål för en särskild objektivitetsgransk- ning. Det är möjligt att man formellt skulle införa ett sådant system, men under alla förhållanden krävs att SIDA själv i alla avseenden söker respektera dessa krav.
6.6
1. Tidskriften ”Rapport från SIDA" har som syfte att vara ett debattorgan där bl. a. representanterna såväl för i-länder som u-länder skall kunna komma till tals. Ehuru'det självfallet är viktigt att representanter för olika uppfattningar får komma till tals har man svårt att värja sig från den uppfattningen att bidragen inte minst från u-länderna har en stark politisk slagsida och att det mindre sällan är ansvariga politiker från berörda länder som kommer till tals. Det är ett elementän journalistiskt krav att redaktionen skall vara klar över vilka tidningsläsarna är och vilket material de önskar. Som framgår av utredningen har man konstaterat att ”Rapport från SIDA” huvudsakligen vänder sig till och intresserar unga akademiker. Tidningens innehåll synes oss inte i rimlig utsträckning ta hänsyn till detta viktiga förhållande. Ett av de senaste numren upptas t. ex. i sin helhet av en reseskildring från Indien med en del relativt ovidkommande samtal om svenska institutioner. Frånsett det ur redaktionell synpunkt tvivelaktiga i att en debattidskrift i ett nummer endast har ett bidrag synes artiklar av liknande typ icke mot- svara läsekretsens behov. Mot denna bakgrund är det direkt olyckligt att tidskriften fått titeln ”Rap- port från SIDA". Det måste ge allmänheten ett intryck av att tidskriften mer eller mindre är ett språkrör för den statliga organisationen, även om SIDA i olika sammanhang klargör att så icke är fallet. Tidskriften är hä-
rigenom ägnad att i olika läger skapa irritation vilket är till skada för den övergripande målsättningen nämligen att skapa intresse och förståelse för u-länderna och u-landshjälpen.
Det är sålunda önskvärt att om en debattidskrift skall utges denna erhåller ett annat namn och att man noggrant prövar vem som skall ge ut den och vilken uppläggning den skall ha.
6.8
Vad slutligen gäller informationsanslaget i framtiden anser vi att det är olämpligt med hänsyn till statens besvärliga ekonomiska läge att utlova informationsanslag som ”säkert bevarar anslagets realvärde". Å andra sidan är vi medvetna om att informationen om u-landspolitiken kan komma att kräva informationsinsatser som gör anslagshöjningar berättigade.
Särskilt yttrande
1. Av Bertil Måbrink avseende kapitel 3 Huvuddragen i informations- verksamhetens utveckling sedan 1972 avsnitt 3.6.3 Organisationerna och u-Iandstidgorna
I avsnitt 3.6 redogör utredningen för vilken roll olika grupper i det svenska samhället spelat i framväxten av en svensk bistånds- och u-Iandspolitik. Enligt min uppfattning är denna beskrivning ofullständig. Trots att listan på grupper som ”bidragit" gjorts mycket lång nämns inte ett ord om det grundläggande anti-imperialistiska arbete som den politiska vänstern i Sve- rige utfört. Vidare saknas förståelse för betydelsen av FNL-gruppernas. Chi- le-kommitteernas, Afrikagruppernas och andra aktionsgruppers solidaritets- arbete, ett arbete som för stora grupper i vårt samhälle inneburit ett upp- vaknande vad gäller USA-imperialismen och solidaritetens möjligheter.
Betecknande är att ett betydande utrymme i stället ägnas bl. a. välgö- renhetsorganisationemas verksamhet. I utredningens huvudbetänkande Sveriges samarbete med u-Ia'nderna talas mycket om solidariteten med u-län- derna och i det nu föreliggande betänkandet förklaras solidaritetspolitikens fördjupning vara u-landsinformationens huvudsyfte. Huvudbetänkandets konstaterande att det är nödvändigt att i de rika länderna vinna opinionen för betydande förändringar i världsekonomin citeras i det sammanhanget. Togs de orden på allvar borde det stå klart att ett kraftfullt stöd till u- ländernas progressiva krafter och inte välgörenhetsaktioner utgör medlet.
Bilagal Tilläggsdirektiv
Tilläggsdirektiv för biståndspolitiska utredningen (UD 1972:03)
Dir l977:68. Beslut vid Regeringssammanträde 1977-05-12.
Statsrådet Ullsten anför. I december 1972 tillkallades sakkunniga för att utreda Sveriges utveck- lingssamarbete med u-länderna. De sakkunniga antog namnet biståndspo- litiska utredningen.
Den 21 april i år överlämnade utredningen betänkandet (SOU 1977:13) Sveriges samarbete med u-länderna med förslag till riktlinjer för Sveriges framtida utvecklingssamarbete med u-länderna. Utredningen fortsätter nu sitt arbete och tar upp de frågor om u-landsinformationen och de admi- nistrativa formerna för biståndsförvaltningens arbete som ingår i uppdraget men som inte behandlades i betänkandet.
På informationsområdet har, sedan biståndspolitiska utredningen tillkal- lades, en flerårig utbyggnadsplan, genomförts, och anslagen har ungefär tredubblats. Erfarenheterna bör nu analyseras. Uppdraget att göra den ana- lysen bör lämnas till utredningen. Analysen bör avse såväl SIDA:s verk- samhet som den information som bedrivits av folkrörelser och andra frivilliga organisationer med bidrag från SIDA. Särskilt bör uppmärksammas de medel och metoder som prövats i syfte att nå ut med u-landsinformationen till hela vårt folk. Verksamheten inom utbildningsväsendet är här av stort in- tresse.
Större delen av anslagsmedlen har fördelats till enskilda organisationer för en verksamhet som de själva utformar och ansvarar för. Kriterierna för generella bidrag till organisationer samt för bidrag till särskilda infor- mationsprojekt bör prövas. Utredningen bör utarbeta förslag om vilka or- ganisationer som bör få bidrag av olika slag. Därvid bör statens stöd till bl. a. FN-förbundets u-landsinformation uppmärksammas.
Arbetet med informationsfrågor bör redovisas i ett betänkande före den 1 november 1977.
De administrativa formerna för utvecklingssamarbetet har successivt för- ändrats. Den s.k. landprogrammeringens inverkan på arbetsformema bör analyseras och graden av fältorientering i SIDA:s arbete prövas. Även den
156
analysen bör göras av utredningen. Arbetsformerna bör bedömas mot bak- grunden av de riktlinjer för utvecklingssamarbetet som gäller och som ut- redningen har behandlat i sitt nyligen avgivna betänkande. Möjligheterna till fortsatt rationalisering av arbetet bör uppmärksammas samtidigt som man beaktar riksdagens behov av att följa användningen av de numera betydande anslag till biståndsändamål, som kanaliseras dels genom FN- systemet, dels genom SIDA.
Formerna för stödet till u—landsforskning bör, som 1975 års riksdag fram- höll (UU 197514 5. 52), ses över. Denna prövning bör ske i ljuset av nu vunna erfarenheter. Även informationsverksamhetens organisatoriska hem- vist bör prövas mot erfarenheten.
Hur olika former av industriellt utvecklingssamarbete skall bedrivas prö- vas i särskild ordning av en nyligen tillkallad utredningsman (1977202). Ar- betsfördelningen mellan regeringens kansli och berörda förvaltningsorgan, i första hand SIDA är föremål för en fortlöpande diskussion och översyn mellan dessa myndigheter, varvid även en fördelning sker av nya arbets- uppgifter som uppkommer inom ramen för vårt lands samarbete med u- länder. Dessa frågor behöver därför ej upptas av utredningen.
Med den avgränsning av utredningens uppgifter ifråga om de admini- strativa formerna, som härmed angivits, bör utredningsarbetet i denna del kunna slutföras före den I april 1978.
Utredningen, som nu har nio ledamöter, bör kompletteras med ytterligare två ledamöter. Utredningen bör i sitt arbete med förvaltningsfrågorna på lämpligt sätt knyta företrädare för berörda personalorganisationer och annan expertis till sig.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen utvidgar biståndspolitiska utredningens uppdrag i enlighet med vad jag här har förordat,
föreskriver att det bemyndigande som tidigare har lämnats chefen för utrikesdepartementet att utse ledamöter (etc.) i stället skall gälla mig,
bemyndigar mig att tillkalla ytterligare två ledamöter att ingå i utred- ningen.
sou 1977:73
Bilaga 2 Föreskrifter för Beredningen för u-landsinformation1
I statsverkspropositionen för budgetåret 1973/74 (prop. 1973zl, bil. 5 s. 47) förutskickades att en informationsberedning med bl. a. representanter för de stora folkrörelserna, de fackligt och politiskt förankrade studieförbunden samt UD:s u-avdelning och styrelsen för internationell utveckling (SIDA) skulle inrättas i syfte att förstärka informationsverksamheten avseende u- lands- och biståndsfrågor.
Kungl. Maj:t förordnar att för rådgivning avseende inriktning och ut- formning av den offentliga informationsverksamheten avseende u-lands- och biståndsfrågor samt för biträde vid fördelningen av statliga medel till folkrörelser, studieförbund och enskilda organisationer för information om u-ländemas situation skall tills vidare finnas en rådgivande beredning, be- redningen jör u-landsinformation.
Kungl. Maj:t meddelar följande föreskrifter för beredningen för u-lands— information och dess verksamhet.
”1. Det åligger beredningen att avge förslag till Kungl. Maj:t om använd- ningen och fördelningen av statsmedel anvisade under riksstatens tredje huvudtitel för information om u-länderna och biståndsverksamheten.
2. Beredningen skall avge förslag till Kungl. Maj:t om fördelningen av stats- medel som enligt riksdagens beslut ska ställas till folkrörelsernas, studie- förbundens och övriga enskilda organisationers förfogande för information om u-ländernas situation, biståndfrågor och internationellt utvecklingssam- arbete.
3. Beredningen är oförhindrad att lämna förslag om inriktning och utform- ning av den offentliga informationsverksamheten rörande u-lands- och bi- ståndsfrågor.
4. Beredningen får infordra upplysning eller yttrande som behövs för dess verksamhet.
; 5. Beredningen skall, i den utsträckning som den finner lämpligt, samarbeta med myndigheter i andra länder och med mellanfolkliga organisationer i syfte att ta del av deras erfarenheter och kunskaper avseende information
' Utdrag ur statsrådspro- om u-landsproblem.
tokollet per 1973-06-29.
6. Beredningen skall bestå av ordförande och högst nio andra ledamöter, samtliga förordnade för viss tid. För de senare skall suppleanter utses.
7. Beredningen sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta förhål- landena påkallar det.
8. Beredningen är beslutför då minst fem ledamöter, bland dem ordföranden, är närvarande.
Som beredningens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.
9. Beträffande protokoll m.m. skall föreskrifterna i 11-13 allmänna verks- stadgan (19651600) gälla. 10. Ersättning till beredningens ordförande och övriga ledamöter samt till suppleanter och sekreterare skall utgå enligt föreskrifterna i kommittékungö- relsen, om Kungl. Maj:t icke bestämmer annat. 11. Kostnaderna för beredningen skall bestridas från anslaget III C 3. Rek- rytering och utbildning av fältpersonal samt infonnationsverksamhet.” Kungl. Maj:t bemyndigar ministern för utrikes ärendena att utse ord- förande, ledamöter och suppleanter samt sekreterare och biträdande sekre- terare i beredningen för u-landsinformation för tiden till och med den 30 juni 1976 samt anbefaller SIDA att ställa annat erforderligt arbetsbiträde till beredningens förfogande.
Bilaga 3 Beredningens för u-landsinformation synpunkter på den statliga u-landsinformationen och statens samarbete med folkrörelserna
Beredningen för u-landsinformation inrättades av regeringen 1973.
Det åligger beredningen att avge förslag om användningen av statsmedel anvisade för information om u-länder och biståndsverksamhet.
Beredningen skall också avge förslag om fördelningen av de statsmedel, som enligt riksdagens beslut ställts till folkrörelsernas, studieförbundens och övriga enskilda organisationers förfogande för u-landsinformation.
Därutöver är beredningen oförhindrad att lämna förslag om inriktning och utformning av den statliga u-landsinformationen.
Sedan beredningen började sitt arbete hösten 1973 har den bl. a. avgett förslag angående bidragsgivningen till folkrörelserna. Den har dessutom fort- löpande tagit del av rapporter och verksamhetsplaner angående såväl den statliga som de enskilda organisationernas u-landsinformation.
Från hösten 1974 har beredningen diskuterat den statliga u-landsinfor- mationens uppgifter och inriktning samt folkrörelsernas roll och ansvar för u-landsinformation i vårt land. Beredningen summerar i föreliggande pro- memoria sina synpunkter på arbets- och ansvarsfördelningen mellan staten och folkrörelserna.
Statsmakternas beslut
Riksdagen antog 1972 i princip SIDA:s förslag till fyraårsplan för u-lands- information. Tonvikten i informationsplanen är lagd på ett utvidgat sam- arbete med folkrörelser och enskilda organisationer. Betydelsen av folk- rörelsernas engagemang samt självständighet ifråga om u-landsinformatio- nens mål, medel och innehåll understryks i planen.
Regeringen framhåller i proposition 1972:I, bilaga 5 med anledning av SIDA:s fyraårsplan för u-landsinformation bl. a. följande:
”Genom folkrörelseorganisationemas dominerande roll i fråga om opi- nionsbildning och vuxenutbildning öppnas möjligheter att engagera stora medborgargrupper som u-landsinformationen hittills inte kunnat nå ut till. Det är väsentligt att detta samarbete med folkrörelseorganisationerna leder till en fastare förankring av utvecklingssamarbetets principer hos allmän- heten. Endast genom ett brett folkligt stöd kan vår internationella soli- daritetspolitik ges stadga och kontinuitet.”
Efterhand som informationsverksamheten utvecklats har frågan allt oftare ställts hur gränsdragningen skall göras mellan statens information och den
1)
2)
3)
4)
5)
6)
som organisationerna bedriver. Beredningen för u-landsinformation (Pr0p. l975:1, bilaga 5) ”har i enlighet med sitt uppdrag diskuterat frågor som bl. a. rör arbetsfördelningen mellan SIDA och folkrörelserna på informa- tionsområdet samt principer för fördelningen av de statliga bidragen inom och mellan grupper av organisationer.” I följande 11 punkter sammanfattas beredningens synpunkter på den stat- liga u-landsinformationens uppgifter, folkrörelsernas roll och ansvar samt statens samarbete med folkrörelserna.
Den statliga u-landsinformationens uppgift
Den statliga u-landsinformationens uppgift bör vara att informera om bakgrunden till och innehållet i riksdagens och regeringens beslut an- gående u-landspolitiken genom att
a) sprida kunskap om situationen och utvecklingen i u-länderna
b) sprida kunskap om och främja förståelse för beroendeförhållanden mellan rika och fattiga folk och länder
c) sprida kunskap om det statliga utvecklingssamarbetets mål, innehåll, finansiering, genomförande och resultat
d) sprida kunskap om innehållet i det internationella utvecklingssam- arbetet och svenska ställningstaganden i olika internationella organ
e) i övrigt sprida kunskap om politiska, ekonomiska, sociala och kul- turella relationer mellan olika länder och folk U-ländernas egna företrädare bör på lämpligt sätt komma till tals i den statliga u-landsinformationen. Den statliga u-landsinformationen bör där så är lämpligt, integreras med annan samhällsinformation genom samverkan mellan olika sam- hällsorgan och myndigheter (ex. SIDA - utbildningsväsendet).
Den statliga u-landsinformationens inriktning
Den statliga informationen bör ge bakgrund till och utgöra ett stöd för den u-landsinformation som bedrivs av folkrörelser, skolor, press, radio och TV etc. Primära målgrupper för staten bör därvid vara:
a) informations- och studieansvariga samt andra nyckelgrupper inom folkrörelser och enskilda organisationer
b) lärarutbildare, läromedelsproducenter och lärare inom utbildnings- väsendet
c) massmedier
d) den intresserade allmänheten Staten bör beakta folkrörelsernas åtaganden att i första hand själva svara för produktion av informationsmaterial avsett för de egna med- lemsgrupperna. Staten bör eftersträva att u-landsinformation göres tillgänglig på ar- betsplatser, i hemmen, i skolorna och inom föreningslivet. Detta bör i första hand ske genom bidragsgivning till organisationernas egen u- landsinformation och i övrigt via samarbete med massmedier, olika organisationer, institutioner och existerande kanaler för samhällsinfor- mation.
7)
Den statliga u-landsinformationen bör vara beredd att med kort varsel redovisa bakgrund och omständigheter kring plötsligt aktualiserade pro- blem ang. t. ex. katastrofbistånd, regimskiften och länderval, varvid olika åsikter och politiska ståndpunkter presenteras.
Folkrörelsernas roll och ansvar
8)
9)
Folkrörelserna har en vital betydelse för den politiska demokratin, opi- nionsbildningen och folkbildningen i vårt land. Den statliga bistånds- verksamheten och ett utvecklat internationellt samarbete förutsätter för Sveriges del att folkrörelserna även fortsättningsvis aktivt engagerar sig i hithörande frågor. Folkrörelserna spelar således en viktig roll i u-landsinformationen och har ett avgörande ansvar för denna. Innehållet i folkrörelsernas u-landsinformation bestäms av dem själva och bedrivs utifrån deras egna värderingar och mål.
Samverkan mellan staten och folkrörelserna
IO) Staten bör när organisationerna så begär tillhandahålla speciell infor-
ll)
mation och dokumentation som underlag för organisationernas egen bearbetning. (Exempel: information och dokumentation om bistånds- avtal, biståndsplanering och biståndsteknik, om statens samarbete med näringslivet, varubistånd, personalrekrytering, utvärderingsförsök etc.) Information om den del av utvecklingssamarbetet som särskilt berör folkrörelserna bör utformas i samarbete med dessa.
SOU1977173
Bilaga 4 Studieförbundens medlems- organisationer
Arbetarnas bildningsförbund
Till arbetarnas bildningsförbund anslutna medlemsorganisationer
Landsorganisationen i Sverige Kooperativa förbundet Sveriges socialdemokratiska arbetareparti Nykterhetsorganisationen Verdandi Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund Sveriges arbetares centralorganisation Svenska tullmannaförbundet Unga Örnars riksförbund De handikappades riksförbund Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka De blindas förening Svenska kvinnors vänsterförbund Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund Pensionärernas riksorganisation Ungdomens fredsförbund
Svenska Freds- och skiljedomsföreningen Sveriges kristna socialdemokraters förbund Sveriges dövas riksförbund Hörselfrämjandets riksförbund
Folkets husföreningarnas riksorganisation Riksförbundet mot allergi Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar HSB (1970) Svenska riksbyggen Svenska psoriasisförbundet ILCO, Riksföreningen för ileo- och colostomiopererade Vänsterpartiet kommunisterna
Riksförbundet mot reumatism Riksförbundet finska föreningar i Sverige Svenska diabetesförbundet
Riksföreningen för laryngectomerade MS-förbundet Riksförbundet för njursjuka
Hyresgästernas riksförbund Kommunistisk ungdom Folkparkernas Centralorganisation Grekiska Riksförbundet Kooperativa Gillesförbundet ; Svenska Arbetarsångarförbundet
Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 6686 070.
Studieförbundet Vuxenskolan
Till studieförbundet Vuxenskolan anslutna medlemsorganisationer
Centern Centerns Kvinnoförbund Centerns Ungdomsförbund Folkpartiet Folkpartiets Kvinnoförbund Folkpartiets Ungdomsförbund Förbundet Vi Unga Föreningen Liberal Press Invandrarnas Kulturcentrum Lantbrukarnas Riksförbund Liberala Studentförbundet Länsförsäkringsbolagen Sveriges Elevers Centralorganisation Sveriges Handelsträdgårdsmästareförbund Sveriges Radiomästareförbund
Samarbetsavtal har tecknats med
Samfundet för Hembygdsvård och Sveriges Folkpensionärers Riksförbund
Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 1545 575.
Medborgarskolan
Till Medborgarskolans studieförbund centralt anslutna med/emis- organisationer
Moderata Samlingspartiet Moderata Samlingspartiets Kvinnoförbund Moderata Ungdomsförbundet Fria Moderata Studentförbundet
Svenska Reseledares Förbund
Regionalt anslutna organisationer
The British Institute, Göteborg The British Institute, Stockholm Franska Språkinstitutet, Göteborg Tyska Språkinstitutet, Göteborg Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur i Göteborg
Medlemsantalet 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 165000.
Tjänstemännens bildningsverksamhet
Till Tjänstemännens bildningsverksamhets studieförbund anslutna medlemsorganisationer
Apoteksteknikerförbundet
Försvarets Civila Tjänstemannaförbund Försäkringstjänstemannaförbundet Handelstjänstemannaförbundet Kompaniofficersförbundet Posttjänstemännens Förening Plutonsofficersförbundet Statstjänstemannaförbundet Svensk sjuksköterskeförening Svenska Bankmannaförbundet Svenska facklärareförbundet Svenska Industritjänstemannaförbundet Svenska Laboratorieassistentföreningen Svenska polisförbundet Svenska tullmannaförbundet Sveriges Arbetsledareförbund
Sveriges Kommunaltjänstemannaförbund Sveriges lärarförbund
Svenska Teaterförbundet Svenska folkhögskolans Lärarförening Svenska Journalistförbundet
Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 867 398.
Folkuniversitetet
FU anför följande beträffande medlemsorganisationer:
FU har inga medlemsorganisationer i vedertagen mening. Som stiftare för de olika kursverksamheterna vid landets universitet (KV) återfinns resp. universitet och studentkår, vilka dock inte kan betraktas som någon form av medlemsorganisationer. FU har också sedan lång tid ett samarbete med Husmodersförbundet Hem och Samhälle, som är knutet till FU genom
ett associationsavtal. Inte heller Hem och Samhälle kan dock betraktas som medlemsorganisation i strikt mening.
FU har sedan ett flertal år samarbetat med olika rikstäckande organi- sationer — SACO/SR, Svenska Turistföreningen (STF), Svenska Natur- skyddsföreningen (SNF), Hem och Samhälle m. fl. KVerna bedriver ett om- fattande samarbete med olika regionala och lokala teater-, kultur- och mu- sikgrupper samt körer — uppskattningsvis ett 50-tal sammanlagt.
Därutöver kan som samarbetsparter nämnas olika politiskt inriktade grup- per, olika intresseföreningar eller — organisationer. Dessa organisationer, för- eningar eller grupper är inte anslutna till FU eller KV utan samarbetet sker genom arbetsavtal eller mer formlösa överenskommelser om samverkan i fråga om Studieverksamhet och kulturarrangemang. I regel har organi- sationerna eller grupperna inte förbundit sig att endast samverka med FU/KV utan behållit sin frihet i val av studieförbund.
Sveriges kyrkliga studieförbund
Till SKS anslutna medlemsorganisationer
Ansgarsförbundet inom Svenska Kyrkan Katolska Kyrkans Studieråd i Sverige Kyrkfrämjandet Sveriges Kyrkliga Kvinnoråd Kristna Studentrörelsen Logos Produktion, Kyrkligt Ljudarkiv Kyrkomusikernas Riksförbund Franciskus-Sällskapet Riksförbundet Kyrkans Ungdom
Sigtunastiftelsen
Stiftelsen för Sverige och Kristen tro Riksför. för finskspråkigt församlingsarb. i Sverige Svenska Kyrkans Diakoninämnd Svenska Kyrkans Centralråd
Svenska Kyrkans Utbildningsnämnd Svenska Kyrkans Lekmannaförbund Svenska Kyrkans Missionsstyrelse Svenska Kyrkans Sjömansvårdsstyrelse Svenska Kyrkans församlings och pastoratsförbund Svenska Prästförbundet Svenska Scoutförbundet Svenska sällskapet för Nykterhet o Folkuppfostran Sveriges Begravningsentreprenörers Förbund Riksförbundet Svensk Kyrkomusik Ortodoxa Kyrkans i Sverige Studieråd Riksförbundet Sveriges Iottakår
Riksförbundet Kristen Fostran Lutherska Världsförbundets svenska sektion Svenska Bibelsällskapets Institut
Individuell Människohjälp Sveriges Unglottor Sveriges Evangeliska Student o Gymnasiströrelse
Förbundet för Kristen Enhet
Svenska Eldbegängelseföreningen Svenska Barnmorskeförbundet Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund Svenska Kyrkans Kulturinstitut Deverthska Kulturstiftelsen
Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 1275 327.
Studiefrämjandet
Till studieförbundet Studiefrämjandet anslutna medlemsorganisationer
Friluftsfrämjandet Förbundet Hem och Ungdom Förbundet Skog och Ungdom Jordbrukare-Ungdomens Förbund Ridfrämjandet Riksförbundet Sveriges 4H Stiftelsen Unga Forskare Svenska Brukshundsklubben Svenska Djurskyddsföreningen Svenska Jägareförbundet
Svenska Kennelklubben
Sveriges Djurskyddsföreningars Riksförbund Sveriges Flottas Ungdomsförbund Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund Sveriges Fältbiologiska Ungdomsförening Sveriges Skogsvårdsförbund Unga Forskares Riksförbund
Närstående organisationer
Litteratur- och Föreningstjänst Valla folkhögskola
Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 759169.
Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet
Till NBV anslutna medlemsorganisationer
IOGT—NTO JHF — Järnvägsmännens Helnykterhetsförbund
MHF — Motorförarnas Helnykterhetsförbund
MHF — Ungdom NSF — Nykterhetsrörelsens Scoutförbund SBF — Sveriges Blåbandsförbund
SBU - Sveriges Blåbandsungdom SFF — Svenska Frisksportarförbundet SLN — Sveriges Lärares Nykterhetsförbund UNF — Ungdomens Nykterhetsförbund Vita Bandet Förbundet Mot Droger
Hälsofrämjandet
Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 350 984.
Frikyrkliga studieförbundet
Till FS anslutna medlemsorganisationer
De Handikappades Missionsförening Fribaptistsamfundet Frikyrkliga Gymnasiströrelsen/FKG Frälsningsarmén Frälsningsarméns Sångare och Musikanter Frälsningsarméns Ungdom Kaggeholms folkhögskola Kristliga Esperantoförbundet Lärarinnornas Missionsförening Metodistkyrkan i Sverige Metodistkyrkans Sångarförbund Metodistkyrkans Ungdomsförbund
S:t Lukasstiftelsen Svenska Alliansmissionen Svenska Alliansmissionens Ungdomsförbund Svenska Baptistsamfundet
Svenska Baptisternas Sångarförbund Svenska Baptisternas Ungdomsförbund Svenska Frälsningsarméns Ungdom Svenska Missionsförbundet Svenska Missionsförbundets Musikkårsförbund Svenska Missionsförbundets Sångarförbund Svenska Missionsförbundets Ungdom Svenska Världsfredsmissionen Sveriges Kristna Lärarförbund Örebromissionen Riksförbundet för pensionärers gemenskapsgrupper med kristen nriktning
Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 514 750.
KFUK:s och KFUM:s studieförbund
Till KF UK :s och KF UM.'s studieförbund anslutna medlems- organisationer
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen KFUK:s och KFUM:s riksförbund
Medlemsantal 1976 i de anslutna medlemsorganisationerna: 150913.
sou 1977:73
Bilaga 5 Utgifter för informations- verksamheten 1965 / 66—76/ 77 (mkr)
Verksamhetsområde 65/66 66/67 67/68 68/69 69/70 70/71 71/72 72/73 73/74 74/75 75/76 76/77”
Enskilda organisationer Bidrag 0,5 0,6 2,1 4,0 6,0 8,0 9,0 Samarbete med 0,2 0,3 0,3 0,8 1,1 0,6 1,0 Utbildningsväsendet, samarbete med'” 0,3 0,4 0,3 0,5 0,7 0,6 1,6 Massmedia, samarbete med 0,2 0,4 0,3 0,5 0,8 0,6 0,9 Upplysningstjänsten inkl u-form (från (1974/75) 0,0 0,1 0,0 0,2 0,2 0,3 0,4 Rapport från SIDA 0,3 0,3 0,4 0,3 0,4 0.5 0.5
Material produ ktion 0,7 0,7 0,6 0,7 1,0 0,5 1,1 Planering och undervisningar 0,2 0,0 0,1 0,1 0,2 0,1 0,2 Övrigt 0,2 0,0 0,1 0,1 0,2 0,5 0,3 Bibliotek, arkiv 0,0 0,0 0,0 0,1 0,1 0,1 0,1 Summa 0,2 0,2 0,2 0,6 1,5 2,6 2,8 4,2 7,3 10,7 11,8 15,1
” Preliminära siffror före det definitiva bokslutet. ”Stipendieprogram för forskare m.m., vilket finansierats inom denna budgetpost har från 1966/77 övertagits av SAREC. Källa: SIDA:s informationsbyrå.
sou 167773
Bilaga 6 Bidrag till studieförbund, löntagarorganisationer och övriga organisationer samt SIDA:s samarbete med enskilda organisationer 1972/73—1977/78
Tabell 1. Bidrag till studieförbunden"
1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78
Kr % Kr Kr Kr Kr Kr %
Arbetarnas Bildningsförbund 463 400 44,35 922 500 1 437 000 1 923 000 2 137 000 2 318 765 41,15 Folkuniversitetet 53 100 5,08 113 400 176 000 236 000 255 000 266 743 4,73 Frikyrkliga Studieförbundet 39 300 3,76 94 200 146 000 196 000 241 000 307 375 5,45 KFUK/KFUM:s Studieförbund 6 500 0,63 12 700 19 000 27 000 35 000 40 616 0,72 Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet 60 000 7,74 118 500 184 000 247 000 276 000 304 592 5,40 Studiefrämjandet 39 500 3,78 91 500 142 000 191 000 227 000 254 060 4,51 Medborgarskolan 89 600 8,57 195 900 305 000 408 000 438 000 463 529 8,23 Studieförbundet Vuxenskolan 157 000 15,02 334 100 520 000 697 000 783 000 846 311 15,02 Sveriges Kyrkliga Studieförbund 47 000 4,5 102 600 160 000 214 000 263 000 326 311 5,79 Tjänstemännens Bildningsverksamhet 89 600 8,57 199 600 316 000 416 000 470 000 507 272 9,00
___—__________—_
1045000 100,00 2185000 3405000 4555000 5125000 5635 575 100,00 Via Folkbildningsförbundet 55 000 155 000 45 000 45 000 45 000 56 925
Summa 1 100 000 2 340 000 3 450 000 4 600 000 5 170 000 5692 500
__________________—_————_—
” Ang. principerna för fördelningen se avsnitt 4.3.1
Tabell 2. Bidrag till Löntagarorganisationerna”
_________________________—_——————————————
1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78
Kr % Kr Kr Kr Kr kr %
LO 320 600 64,12 698 000 1 045 000 1 331 600 1 482 500 1 608-100 TCO 137 300 27,46 317 100 485 600 634 700 735 400 824 800 SACO (*från 75/76 SACO/SR) 22 100 4,42 48 100 75 500 109 500 127 500 145 200 SR 10100 2,0 18000 21600 — — — SAC 10 000 2,0 18 800 22 200 24 200 24 600 25 600 Summa 500 000 100,0 1 100 000 1 650 000 2 100 000 2 370 000 2 603 700
” Fördelningen sker enligt medlemsantal per 1 jan resp. år. SAC erhåller grundbidrag på 10000 kr.
1972/73 Bidrag till övriga organisationer, efter ansökan” 300 000 (varav 5. k. brandkårsbidrag för
särskilt brådskande ändamål) (Budgeterande belopp)
” För en detaljerad redovisning se bil. 7 Tabell 4.
1972/73
Samarbete med ensk. org.” 340000 (Budgeterande belopp)
” För en detaljerad redovisning se bil. 9
Tabell 5. Summeringar
Nedanstående siffror inom parentes är fyraårsplanens förslag
1972/ 73
Bidrag, tabell 1, 2 o. 3. 1 900 000 (3 100 000) Bidrag 0. samarbete 2 240 000 (3 500 000) SIDA:s totala informationsbudget 4 250 000 (6 500 000)
1973/74 600000
(50 000) 1973/ 74 880 000
1973/74
4000000 (6000000) 4880000 (6500000) 8000000 (10150000)
1974/ 75
900000
(100000)
1974/ 75
1 260 000 (varav Karibu 500 000)
1974/ 75
6000000 (8400000 7260000 (9000000) 10750000 (13100000)
1975/76
1300000
(200 000)
1975/ 76 830 000
1975/76
8000000 8830000
12 820000
1976/77
1460000
(200 000) 1976/ 77 775 000
1976/77
9000000 9775000
14 300000
1977/78
1 603 800
(150000)
1977/78 775 000 1977/78 9 900 000 10 675 000
15 514000
Tabell 6.
Den procentuella fördelningen av bidragen mellan de olika bidragskategorierna
Studieförbunden Löntagarorganisationerna Bidrag till övriga
Bidragens andel av SIDA:s totala informationsbudget Summan av bidrag och samarbete: andel av SIDA:s informationsbudget
3För en detaljerad redovisning se bil. 6 4För en detaljerad redovisning se bil. 7
1972/ 73 %
57,9(71) 26,3(16,l) 15,8(12,9)
100
1972/ 73 %
44,7(47,7)
1972/73 %
52,7(53,8)
1973/73 %
57,5(66,7) 27,5(20,8) 15,0(12,5)
100
1973/74 %
50,0(59,1)
1973/74 %
61 ,0(64,0)
1974/75 %
57,5(66,7) 27,5(21,4) 15,0(11,9)
100
1974/ 75 %
55,8(64,12)
1974/75 %
67,5(68,7)
1975/76 %
57,5 26,3 16,2
100
1975/76 %
62,4
1975/76 %
68 .8
1976/77 % 57,5 26,3 16,2
100
1976/77 %
1976/ 77 %
68,4
1977/78 %
57,5 26,3 16,2
100
1977/78 % 1977/78 %
Bilaga 7 Organisationer som har erhållit bidrag efter ansökan under budgetåren 1972/ 73—1 976/ 77
_______________________—_—_——————-——-——
Organisation 1972/ 74 1973/ 74 1974/ 75 1975/ 76 1976/ 77 Totalt
Adventistsamfundet 14 000 14 000 Afrikagrupperna i Sverige 10 000 10 000 10 000 8 000 10 000 6 000 P
8 000” 5 618” 67 618 Alternativ Energi 5 000” 5 000 Amnesty International 10 000 10 000
5 000” i 41 000 —”— , Halmstad 4 000" 4 000 Ansgarsförbundet 4 000 4 000 Ansvars personals u-hjälpsförening 1 000 1 000 AntropologföreningenlAntropologiska studier 4 300" Arbetsgruppen för dokumentation av miljökon- ferenserna 10 000 Arbetsgruppen för dokumentär skolfilm Arbetsgruppen för europeiska konferensen för ny film Arbetsgruppen för freds- och konfliktsforskning vid Stockholms universitet Arbetsgruppen Kampuchea Arbetsgruppen för progressiv folkhögskola Arbetsgruppen för volontärtjänst Argentinakommittén Bildningsförbundet i Värmlands län Borås IAL-grupp Bolivianska fredskommittén Brasiliengruppen i Uppsala Centrala föräldrafören. för dag- och fritidshem i Linköping Centrum för tvärvetenskapliga studier, Göteborgs universitet Chilekommittén
Chilekommittén via Stockholms Afrikagrupp Chilekommitténs skolgrupp i Stockholms- regionen Chilekommittén i Flen-Katrineholm Kiruna Lund Malmö
&
Organisation 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 Totalt
De blindas förening- De förenade FNL-grupperna
De handikappades riksförbund
De Unga Chilekämparna, DUCK Ekoteket
Ekumeniska Rådet i Västerås Eritreagruppen
Euro-afrikanska relationer
Evangeliska Fösterlandsstiftelsen Evangeliska Fosterlandsstiftelsen: Umeå Filadelfiaförsamlingen i Mariestad Film-Centrum
FN-föreningen i Malmö
Folkets Bio
Folkets Husföreningarnas Riksorganisation Folkhögskolan i Geneve 1976 Folkparkernas Centralorganisation Folkpartiets Kvinnoförbund Fredrika-Bremer-Förbundet
Frikyrkan Hjälper Frikyrkliga Gymnasiströrelsen
Frivillig-organisationernas informationscentral
Frälsningsarméns Ungdom Fältbiologerna Förberedande Sydasienkommittén
Förbundet för Sydamerikas Förtryckta Folk (SFF)
Föreningen Böcker till Hanoi Föreningen (Barnbok till Vietnam) Föreningen Emmaus Björkå
Föreningen Heimdal Föreningen Internat. Folkhögskolan Föreningen Miljö och Framtid
5000
10000 15000 8000"
10000”
) 43000
15000 15000% 4000” 99000 10000 5000 5000
10000 10000 5000
3000 3000
424
10000 25000 10000 10000
8000 8000
10000 15000? 97500
1500 4000 25000 45000 6000" 6000 80000 5000
17000 25000 10000 13000 25000 30000 104000 25000 15000
1500 2600
4000 4000 10000
40000 i 14500 7000 7000
10000 10000 45000 10000
Organisation 1972/ 73 1973/ 74 1974/ 75
Föreningen Svalorna, Göteborg , Indiensekt. 3 000 , Perusekt.
Föreningen Svaloma
Föreningen Unga Filosofer
Föreningen för Utvecklingsfrågor
Föreningen Verdandi
Gamla Stans u-landsförening
Geografilärarnas Riksförening
Ghassan Kanafanifonden
Gotlands länskommitté för FN:s internationella kvinnoår
Gävle Museum och länsbildningsförbundet i Gävle- borgs län
Göteborgs Afrikagrupp
Handelsfront
Handelsfron Afro-art, Tanzaniaimport
Hallands länsförbund av Föreningen för utveck- lingsstörda barn
Husmodersförbundet Hem och Samhälle
Indian Association
Individuell Människohjälp
Informationsgruppen för Korea
Internationella Arbetslag
Internationella Bokklubben
Internationella Kvinnoförbundet för fred och frihet
IOGT-NTO:s juniorförbund
Jordens Vänner
KROAV — solidaritetsgrupp för PFLO i Sverige
Karibu. Malmö gm KFUK/ KFUM
Karlstad kvinnoföreningars samarbetskommitté för Kvinnoåret
Kenya-Sweden Friendship Ass
1975/76
__________________________————-————————-
3000 3000 6000
1976/77
4000
25000 41000
9000 10000
29000 16000 30000 3000 17000 4000 2500
7000 7000 10000 14000
7 440 20 000
6000 5000 8000 6000 5000
Organisation 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 Totalt
KFUK/KFUM:s riksförbund 10 000 10 000 20 000 Kina 75. En grupp av lärare vid SFHL och SFEF 10 000 10 000 Kommentar (Unga Filosofer) 2 500" 2 500 Kommittén för Africana Festival 5 000 5 000 10 000 Kommittén för Östra Timor 5 000 5 000 Kristen Demokratisk Ungdom 10 000 10 000 20 000 Kristna Studentrörelsen i Sverige 10 000 10 000 5 000 25 000 IQistna Studentrörelsen i Uppsala 1 200” 1 200 Kulturarbetarcentrum i Uppsala län 2 000 2 000 Kulturföreningen Simon Bolivar 4 000" 4 000 Kursverksamheten m. fl. organisationer i
Göteborg 12 000 12 000 Kyrkans Ungdom i Karlstad stift 8 000 8 000 La Discoteca del Cantar Popular, DICAP 5 000 ;
4 000”
Lantbrukshögskolans studentkår (Ultuna) 2 000 %
11 000” 500 Latinamerikagruppen i Lund 5 000 4 000 4 000 5 000 5 000 8 000 3 000 3 000” Latinamerikakommittén 5 000
Latinamerikakommittén i Stockholm 10 000 10 000 Lunds Missionssällskap 10 000 10 000 Lunds Study Group on Science and Technology in
Africa 3 000 3 000 Lutherska Världsförbundet 10 000 10 000 Lutherska Världsförbundet med Lutherhjälpen 20 000 15 000 15 000 50 000 Löntagamas Organisation för Internationellt
Samarbete, LOFIS 3 000 3 000 Magasinet CRUX 15 000 15 000 Marga Darshi kontaktgrupp 8 000 5 000 5 000 5 000 23 000 Marga Darshi kontaktgrupp, Uppsala samarbete med
kulturnämnden, Ystad 2 000” 8 500'' 10 500 Metodistkyrkans Ungdomsförbund 10 000 14 000 8 000 12 000 44 000 Metodistkyrkans Yttre Mission 10 000 10 000 Narrens Verkstad 15 000 15 000 Nordens Folkliga Akademi, Kungälv 2 000" 2 000 Nordiska Ekumeniska Institutet 3 000" 3 000
________________——_—————————_——
Organisation 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 Totalt
______________________._—————_——————————_-_
Norra Smålands Unglottaförbund 15 000 5 000 20 000 Norrorts u-lands- och fredsförening 4 000 % 300" 4 300
OPRECH, stöd åt politiska fångar i Chile 2 000 3 000 5 000 Pak-Swedish Welfare Association 10 000 10 000 Peruseminariets redaktionsgrupp, SUL 5 000 Picknickteatern och Lekteatern 15 000 Pingstmissionens u-landshjälp 5 000 5 000 Riksförbundet Sveriges Fritidshemgårdar 10 000 Riksförbundet Sveriges 4H 50 000 Riksförbundet Kyrkans Ungdom 20 000 Rädda Barnens Riksförbund 55 000 Röda Hjälpen för Palestina 7 000 Saharakommittén 4 000 Samarbetskommittén för årsminnet av kuppen
i Chile, Hälsingborg 1 000 Saminuorra, Svenska Samernas Riksungdomsför- bund 10 000 Samrådsgruppen för Södra Afrika " 2 500 Sicilienkommittén 3 000 Skellefteå Barnens Dag 5 000 Socialhögskolans Internationella Seminarium i -
Lund, SIS 4 000 Solidarisk Handel Stiftelsen Afro-Art Stiftelsen Brödet och Fiskarna
Stiftelsen Fredshögskolan
Stiftelsen Lundsbrunns Kurort Stiftelsen Svenska Hjälpen till Amazonassjukhuset Stiftelsen Unga Forskare Stiftelsen Älvdalens Soldathem
Stiftsgården i Rättvik
Stockholms Afrikagrupp
Stockholms Afrikagrupp och Stödgruppen för Syd- afrikas folk Swedish Co-operative Centre
Organisation
Swedish-Zambian Association Svensk-kinesiska vänskapsförbundet Svensk-kubanska föreningen Svensk-somaliska vänskapsföreningen Svensk-tanzaniska föreningen Svensk-Tunisis'ka Föreningen Svensk-zambianska-tanzaniska-kenyanska och -etiopiska föreningarna Svenska Arkitekters Riksförbund Svenska Baptisternas Ungdomsförbund Svenska Ekumeniska Nämnden Svenska Ekumeniska Nämndens och Svenska Missions- rådets grupp för u-veckan Svenska FN-förbundet
Svenska FN-förbundet och SKU Svenska Folkhögskolans Lärarförening SFHL
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen Svenska Fredskommittén
Svenska Föreningen för The Experiment in International Living
Svenska Haifa-kommittén
Svenska kommittén för DICAP (org för chilenska artister)
Svenska kommittén för Vietnam
Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja
Svenska Kvinnors Nationalförbund Svenska kvinnors vänsterförbund Svenska Kyrkans Missionsstyrelse
Svenska Missionsförbundet Svenska Missionsförbundets Ungdom
1972/73 1973/74
3000
1974/75 10 000 1975/76 1976/77
Totalt
5 000
5000
10000 20000 7000 20000 7000 15000 8000 83000 14000 15000 5000 10000
4300 19000 5000
320 000
1 149 800 2 459
1 38500 41000
17000
Organisation 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 Totalt
Svenska Missionsrådet 12 000 5 000” i 17 000 Svenska Naturskyddsföreningen 2 000 2 000 Svenska Scoutrådet 10 000 15 000 120 000 Svenska Sparbanksföreningen 25 000 Svenska Stiftelsen för hjälp åt Amerikas indianer 3 000 Svenska Togoföreningen 5 000 Svenska Transitionkommittén 5 000 Svenska Turkietkommittén 5 000 Sveriges Elevers Centralorg. 35 000 Sveriges Folkhögskoleelevers Förbund 5 000 Sveriges Kristna Ungdomsråd
38 000 Sveriges Public Relations Förening 10 000
Sveriges Socionomförbund 6 000 Sveriges Skogsvårdsförbund 15 000 Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd 42 000 Sveriges Världsfederalister 23 000 Sydvästasienkommittén 3 000 Sydöstra Skånes Folkhögskola, Tomelilla 2 500 Sydasienkommittén 2 000 Tanzaniaimpon i Södra Sverige 29 000 Tanzaniaimport ek. förening 18 000 Teatercentrum 25 000 Tidskriften Kommentar och Stockholms FNL—grup- per 750 The Council of Internat Programs for Youth Leaders
and Social Workers Inc (CIP) 2 000 Toftaskolan, Ängelholm 7 000 Trygg-Hansa-personalens u-hjälpssektion
4 000 Tyresö u-lands- och fredsförening 13 500 U-aktionen vid SCB och DAFA 3 000 U-gruppen i Göteborg 4 500
Uf-förlaget 4 000 U-landslinjernas Samarbetsorganisation, Väster-
haninge 8 000
Organisation 1972/74 1973/74
1974/ 75
1975/76
1976/77 Totalt
Ungdomens Fredsförbund Ungdomens Fredsförbund, Malmö Ungdomens Nykterhetsförbund Ungdomens Röda Kors
UNITAS, Uppsala
Uppsala Afrikagrupp
Uppsala FNL—grupp
Utbildning för biståndsverksamhet
Utrikespolitiska Föreningars FN—förbund Utrikespolitiska Föreningen i Stockholm Utrikespolitiska föreningen Vasa-Norrmalms Chilekommitté Vasastadens Samarbetskommitté Vietnamhjälpen
Väckelsetältets Mission
Vännernas Samfund
Vänortsföreningen Eksjö-Pabna
Zimbabwe African National Union in Scandinavia Zimbabwe-kommittén
ZANU:s stödkommitté i Halmstad
ZANU:s representation i Skandinavien Örebro FN-distrikt
Örebromissionens Ungdom 10 000 ” Bidrag utom ordinarie bidragstillfälle (s.k. brandkårsbidrag) bEj utnyttjat. Källa: SIDA:s informationsbyrå.
10000
10 000 500”
10000
5 000 15 000 5 000” 5 000 13 000 35 000 65 000 500 7 000 2 000 1 000” 1 72 600 15 000 10000 100000 8 000 2 000
340 340
8 000
l i 54 000 15 000 15 000 8 000 5 000 20 000 2 000 3 500 6 000 600 25 000
Organisation
Bilaga 8 187 Bilaga 8 Bidrag efter ansökan vid de senaste bidragstillfällena — organisationer, informationsprojekt och belopp Projekt Anslaget belopp
] . Juli I 976 (Belopp att fördela 689000 kr)
Afrikagrupperna i Sverige Ansgarsförbundet
Ansvars personals u-hjälpsföre- ning Centrala föräldraföreningen för dag- och fritidshus i Linköping Chilekommittén Chilekommittén Flen-Katrine- holm Chilekommittén Kiruna Chilekommittén Lund De Förenade FNL-grupperna
Ekumeniska u-veckan, jektgruppen för Evangeliska Fosterlandsstiftelsen Filmcentrum
pro-
Folkets Husföreningarnas Riks- organisation Frivillig-Organisationernas Infor- mationscentral Föreningen Böcker till Hanoi
Föreningen Svalorna, Indiensek- tionen Gamla Stans u-landsförening
Geografilärarnas Riksförening Göteborgs Afrikagrupp
Kristna Studentrörelsen i Sverige KRISS Latinamerikagruppen i Lund
Informationsskrift om Zimbavwe. — Sånghäfte. — Visningskopia av filmen Segern är säker om kampen i Angola Utställning och inf. i riksläger. - Uppföljning i kretsarna med programmet Vi behöver varandra
Skolprojekt i Uppal Hyderabad, Indien
Utställning av leksaker, fotografier, inspelningar av sånger och barnramsor samt film från Tanzania
Fyra skrifter. — Bildband för fackfören. rörelsen. — Ljudbildband om kulturen. — Utställning om affischkonsten Utställning att cirkuleras
Utställning
Informationsskrift om kommittén och dess verksamhet ”Bygg upp det fria Indokina”. Skrifter. inf. blad, utställningar, bildvisningar, möten och föredrag ”Liv är mer än överflöd”. Material, möten, utställningar. gäst- föreläsare m.m. 3 ljusbildband och 1 film om kyrkan i Madhya Pradesh Textningskostnader för 3 filmer. Produkt. stöd till filmen ”Bön- der”. Filmarkonferens i Sthlm. och festival i Portugal Två filmpaket bestående av en lång- och en kortfilm, vilka skall behandla förhållandena i Peru och Colombia Två introduktionskurser i informationsteknik. Tidning
Inf .skrift, som behandlar det vetenskapliga arbetet i Indokina, det arbete Böcker till Hanoi bedriver i Sverige samt barnbok Bok om arbetarkvinnors situation i Sydindien
Kursverksamheten ”Solidarisk kost”, studiecirkel. ”Levande verkstad”-övningar med framställning av collage om Indien Tre geografdagar kring u—landsproblematiken Filmfestival om Sydafrika hösten -76 med bakgrundsinforrna- tion om apartheid
Inf. turné med chilenare under en vecka. Afiischutställning. Broschyr. Bild- och ljudband Bulletin om Latinamerika, tre nummer
10000 4000 1000
10000 1000 1000 3000 15000
10000 10000
10000 25000 4000 10000 3000 3000 4000 5000 5000
188
Organisation
Latinamerikagruppen i Lund skolgruppqn Lutherska Världsförbundets sv. sektion
Norra Smålands Unglottaförbund
NUFF, Norrorts u-lands- och fredsförening
OPRECH — Föreningen för stöd åt de politiska fångarna i Chile Riksförbundet i Sveriges 411
Rädda Barnens Riksförbund Saminuorra, Sv. Samernas Riks- ungd. förbund SECO, Sveriges Elevers Centr. organisation Svensk-kubanska föreningen
Svensk-somaliska vänskapsför- eningen Svenska freds- och skiljedomsför- eningen Sv. Kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja
Svenska Kvinnors Vänsterför- bund Svenska Kyrkans Missionsstyrel- se Svenska Missionsförbundet
Svenska Scoutrådet Sveriges Kristna Ungdomsråd Sveriges Public Relations för- ening U-aktionen vid SCB och DAFA Ungdomens Fredsförbund Ungdomens Röda Kors
Utrikespolitiska FN-förbund Samarbetsorganisationer: Föreningen Internationella Folk— högskolan Sveriges Ungdomsorganisatio- ners Landsråd
Föreningarnas
Projekt
Ljudbildband i tre delar
Undervisning kring 70—talets FN-konferenser. Presentation av studiematerial och informationspaket inför Dar 1977 och om LVF:s verksamhet i Bangladesh Ledarutbildning för studiecirkelledare. Diaserie och ljudband om Tunisien Produktion och försäljning av en veckoalmanacka, s. k. Fred- salmanacka om avrustning och utveckling Bulletin, två nummer. Affisch. Postkort att sändas till Chile med krav om frigivning Studieresa till Tunisien för 30 deltagare med besök på skolor etc. Journalistresor till länder med flyktingproblem Informationsskrift med tvåspråkig text
Broschyr. faktahäfte, studiehäfte och diabildserie om Sydjemen
Diaserier med ljudband. Grundbok om Kuba. Fotoutställning om Kubas historia och utveckling. Inbjudan av kubanska barn- pedagoger Informationsblad om Somalia och utställning
Seminarium om civilmotstånd
Produktion av material. Framskaffande av information. Två temanummer av Vietnam nu
Deltemanummer av tidskriften Vi mänskor om kvinnor och barn i Kina
Två filmer, fem bildband och ett ljudband. Allt om Indien
Kongo/Zaire: Karta, affisch, tidning, stillfilm, miniutställn. m.m. Sri Lanka: ledarkurs, matrl.prod., stillfilm, löpsedlar m.m. Bulletin om Chile Studie av researrangörernas inf. om u-länder till charterrese- närer. Gäller här Gambia och Sri Lanka Inköp av böcker om u-länder för bokcirklar och bibliotek ”Asiatisk landsbygd”, bildband om Indien och Thailand ”URK:s internationella spel” med handledning och diskus- sionsunderlag Seminarier om ny ekonomisk världsordning, föreläsningar, stu- diecirklar
Spec. nr. av Internatjournalen. Kurs för lärare i Göteborgsre- gionen. Kurs för lärare i Västsverige Seminarieserie
2. Januari 1977 (Belopp att fördela 503 000 kr)
Afrikagrupperna i Sverige Chilekommittén Lund Mal mö
Framställning av mötespaket om Zimbabwe
Föredrag, affischutställning, skriftserier Utställningar, bildband, föredrag m.m. Möten, filmvisning och diskussioner för att visa behovet av stöd till fångar
Anslaget belopp
3000
15 000
15 000 4 000 2 000
25 000
20 000 10 000
30 000
20 000
7 000 3000 20000 15 000 20000 50000 25 000 5000 10000 1000 5000 35000
15000
10 000
65 000
6 000 20 000 2 000 5 000
Organisation
De Förenade FNL—grupperna
De Unga Chilekämparna Ekoteket
Eritreagruppen Evangeliska Fosterlandsstiftelsen Filadelfiaförsamlingen, Maries- tad
Filmcentrum Frikyrkliga Gymnasiströrelsen Frivilligorganisationernas infor— mationscentral Föreningen Heimdal Föreningen Internat. Folkhög- skolan Föreningen Svalorna, Göteborg Föreningen Svalorna, Indiensek— tionen Föreningen Unga Filosofer
Geografilärarnas Riksförening Ghassan Kanafanifonden Gävle Museum, se Ländbildn. förbundet Göteborgs Afrikagrupp Internationella Arbetslag Internationella Kvinnoförbundet
IOGT-NTO-rörelsen
Kommittén för Östra Timor Lantbruksskolans studentkår, u- landsgruppen Latinamerikagruppen i Lund Latinamerikakommittén Länsbildn. förbundet i Gävle och Gävle Museum Löntagarnas Organisation för In- ternationellt Smarbete (LOFIS) Metodistkyrkans Yttre Mission
Norra Smålands Unglottaförbund OPRECH — Föreningen för stöd åt politiska fångar i Chile Pak-Swedish Welfare Associa- tion (PAKS) Riksförbundet Sveriges 4H Röda Hjälpen för Palestina Saharakommittén
Solidarisk Handel
Stiftelsen Älvdalens Soldathem Stiftsgården i Rättvik
Projekt
”Stöd åt Vietnam, Laos och Kambodja”. Skrifter. inf. blad, ut- ställningar och möten Tidning om barnens situation i Chile Upprättande av referensbibliotek m. baslitteratur, tidskrifter m. m. Ett nummer av ”Rapport från Ekoteket” följt av möten m.m. ”Eritrea — 15 års kamp”, skärmutställning i 2 exemplar Tredagarskurs på Solviks Folkhögskola maj 1977 ”U—77” utställning för skolor och föreningar
Produktion av filmer om Zimbabwe och södra Afrika ”Att bygga ett land”, programkvällar m. m. kring Guinea Bissau ”Utveckling i samarbete” utställning med broschyr. Tidning med utgångspunkt från utställningens material Kampanj med debattskrift, affischer och flygblad Deltagande för föreningens ordförande i seminarium i Sydos- tasien sommaren 1977 Morgonsamlingspaket med diaserie, texthäfte och band Barnnummer av tidning. Omarbetning av utställningen Kvinna i Bangladesh. Världen och Vi informationsweekend Offentligt seminarium med inriktning på allmän biståndspolitik, främst dock svensk Temadagar — u-land, fyradagars internatkurs Utställning om livet i palestinskt flyktingläger
Inf. kampanj med föredragsturnéer om Zimbabwe 2 veckors studieläger om utvecklingsstrategier ”Vart går raskonflikternas land Sydafrika” kurs våren—hösten 77 Stillfilm om fisknätsfabrik i Sri Lanka. Inf. broschyr om rö- relsens engagemang i Sri Lanka Filmprojekt, kopiering och textning, skrift o. affisch U-landsvecka på Ultuna, april 77
3 nr av inf. bulletin om Latinamerika Serie monografier över de latinamerikanska länderna Verksamhet kring utställningen ”Vem är Sama från Chana”: Föreläsningar, dans- och sångtrupp, teater m.m.
Hjälp till fackföreningar och personalgrupper att starta u-hjälp- saktiviteter ”Angola idag”. Konsultation m. företrädare för Kyrkans miss- ionsledning och andra länders kyrkor. Inf. material utarbetas ”Tunisien — utvecklat u-land”, studiepaket och cirklar Bulletin, affisch, postkort m.m.
Inf. tidning, 2 seminarier om två dagar vardera, studiegrupper
Nepal. Central kurs och lokala sammankomster ”Barn i läger” utställning Kopiering och översättning från spanskan av filmen "För ett folkens Mahgreb” Musikbroschyr med beskrivn. av musik i Vietnam och översatta sånger i lätta arrangemang Zaire och Gambia föredrag med ljusbilder och diskussion Uppbyggnad av referensbibliotek
Anslaget belopp
15 000
5 000 10 000
3000 10000 8000 15000 10000 30000
7 000 10 000
5 000 25 000
2 000 10 000 4 000
10000 6000 15000 7000
5000 2000
3 000 10 000 7 000 3 000 10 000
5000 3000
10000 15000 7000 4000 10000
3000 5000
Organisation Projekt Anslaget belopp Stockholms Afrikagrupp Översättning till svenska av häftet Simon and Jane 5000 Svensk-kubanska föreningen Diaserier, inbjudan till kubanska barnpedagoger, bok 20000 Svensk-somaliska vänskapsför- Två vandringsutställningar om Somalia jämte faktablad o. aff— 7 000 eningen isch Svenska Komm. f. Vietnam, Laos Inf. resa till Vietnam med 4 deltagare för att studera efterkrigs- 15 ')00 o. Kambodja situationen o. därefter publicera inhämtat material Svenska Scoutrådet Projekt Sri Lanka. Ledarkurser, stillfilmer, programtips 15 000 Sveriges Elevers Centralorganisa- Utbildningsprojekt i Sydjemen. Broschyr. faktahäfte m.m. 51100 tion Sveriges Skogsvårdsförbund Temanummer av tidningen SKOGEN med referat från svenska 15 )00 biståndsinsatser på det skogliga området Sydvästasienkommittén Jemen. Bildband med ca 50 bilder 3 )00 Tanzaniaimport ek. förening Informationsfoldrar och affischer 15 )00 Teatercentrum "Jordspråket" föreställning med jordglob och filmduk 25 )00 U-gruppen i Göteborg U-ländernas situation och relationer till i-länderna, inf. till hög- 3 )00 stadieelever U-landslinjernas samarbetsorga- U-landslinjerna har material, som behöver inventeras och föras 8 )00 nisation,Västerhaninge Folkhög- ut till allmänheten skola Utrikespolitiska Föreningarnas ”Ny ekonomisk världsordning, uppföljnings- och fördjupnings- 10100 FN-förbund seminarium Väckelsetältets Mission Kenya: rikt illustrerad folder. Minas Gerais, Brasilien, 8 mm 15300 färgfilm och folder 3. Juli 197 7 (Belopp att fördela 850 000 kr) Afrikagrupperna i Sverige De forna portugisiska kolonierna. Bildserier, affischer m.m. 101100 Ansgarsförbundet Program om Zambia. Bildband m. m. 5 )00 —”— Program om Tanzania. ” 3 )00 Chilekommittén Studiehäfte, småskrift, filmkopior 15 )00 Chilekommittén i Göteborg Latinamerikautställning med föredragsserie 5 )00 —”— Filmvecka om Latinamerika 5 )00 Chilekommittén i Tensta-Rinke- Inf. kampanj om campamentot Nueva Habana utanför Santiago 3 )00 by Ekumeniska u-veckan Tema: En utjämning skall ske. Möten, studieaftnar, utställning- 100 )00 ar och inbjudan av föreläsare från u-länder Eangeliska Fosterlandsstiftelsen, Framställning av programpaket för barn 3300 Lutherhjälpen och Svenska Tidning om Indien 10 300 Kyrkans Mission Film-Centrum Inf. kampanj om Västra Sahara. Filmprojekt ”Placerad i Sve- 15 )00 rige”. Filmvisn. kampanj om S. Afrika och Latinamerika Fria Moderata Studentförbundet Artiklar i tidskriften Svensk Linje. Studieresa till Botswana 10300 Frikyrkliga Gymnasiströrelsen ”Att bygga ett land”. Material. Kurser och möten 15300 Frivillig-Organisationernas Inf. Introduktionskurs för hemvända biståndsarbetare 14300 Central Föreningen Den Nödvändiga 11 månader lång kurs, vari ingår resa till Guinea-Bissau 5300 Skolan Föreningen Emmaus Björkå Flygblad, bildband, ev. också utställning 2300 Föreningen Emmaus-Fnysinge Utställning om befrielsekampen i Oman 1300 Föreningen Internat. Folkhög- Kartläggning av vissa samhälleliga företeelser, däribland bist. 30300 skolan viljan och solidariteten med u-ländema. Veckoslutskurs —”— Ny ekonomisk världsordning. Grupparbeten o. studiecirklar 20000 Föreningen Svalorna Indien- Jordlösa familjer i en by i B. Text i bokform, bild- 0. ljudband 10000 Bangladesh Föreningen Svalorna Perusektio- Läroboken Leva i u-land. Särtryck av Perukapitlet och/eller 15000
nen PERU — landet och folket. Broschyr
Organisation
Göteborgs Afrikagrupp Handikappföreningen Klubb Ot- tarp
Kristna Studentrörelsen i Sverige
Kyrkans Ungdom i Karlstads stift Latinamerikakommittén i Stock- holm Lötenkyrkans ungdomsgrupp i Uppsala Riksförbundet Sveriges Fritids- o. Hemgårdar Rädda Barnens Riksförbund
Stiftelsen Afro-art Stiftelsen Brödet och Fiskarna Stockholms Afrikagrupp Swedish Co-operative Centre
Svensk-Kubanska Föreningen
Svensk-somaliska vänskapsför- eningen Svensk-Tanzaniska Föreningen Svenska Alliansmissionens Ung- dom
Svenska Ekumeniska Nämnden Svenska FN-förbundet Svenska Fredskommittén
Svenska freds- och skiljedomsför- eningen Svenska föreningen för indisk by- folkhögskola Svenska kommittén för Vietnam, Laos och Kambodja Svenska Kvinnors Vänsterför- bund Svenska Missionsförbundet Svenska Missionsförbundets Ungdom Svenska Scoutrådet Sveriges Elevers Centralorganisa- tion Sveriges Kristna Ungdomsråd Sydasienkommittéerna i Sverige Sydvästasienkommittén Synfrämjandet U-aktionen vid SCB och DAFA U-föreningen för anställda vid LME Ungdomens Fredsförbund Uppsala Afrikagrupp Uppsala länsförbund av Sveriges 4H
Projekt Anslaget belopp
Utställning om Zimbabwe 3000 Inf. om Pakistan och Ceylon 15000 Tema-helg för Chileprojektet. Chileturné till lokalavdelningar- 5 000 na, väggaflisch o. postkort ”Arbetsläger i Tanzania”. Resa o. framställning av material 15000 ”Latinamerikas öppna ådror”. Studiehandledning till Galeanos 3 000 bok Studieresa till Tanzania 3000 Södra Afrika. Utställning och temanummer av Fritidsgården 10000 Bilderbok i sv/v. om Argentina särskilt om flyktingarnas si- 15 000 tuation ”Hantverk för alla". Utställning på Liljevalchs okt. 77 15 000 S. Afrika, Namibia och Zimbabwe. Utställning på V77 + folder 10 000 Sydafrikamapp med lättillgängligt material 10000 Materialframställning. U-landsmöten o. veckoslutskurser. Ut- 85 000 ställning om bl. a. NEO Diaserier med ljudband. Studieverksamhet-tryckning av grund- 10 000 bok om Kuba. Studiehandledning. Publikationer, nya grund- lagen Tryckt inf., bokinköp, tidskriftspren., fotoutställningar 10000 Specialnummer av tidningen Habari. Studieresa 10000 Framställn. av diaserier, tidning, barnbok m.m. 10000 Småskrift om Sydafrika/Sverige 15000 Regional inf. verksamhet. Konsulent i Västerbottens län 50000 Utställning och specialnummer av Fred och solidaritet om Syd- 15 000 afrika och Namibia Seminarium om icke-våldsaktioner 5000 Jagriti Vihara, byfolkhögskola med jordbruk i Bihar. Inf. gm. 8000 diabildsserie, föredragstuméer, utställning och tryck Resa till Kambodja. Inf. bulletin om Indokina o. Thailand 25000 Inbjudan av två kvinnor från PLO för rundresa i Sverige 10000 SMF:s 100-årsjubileum. Broschyr och utställning 25000 Ecuadortidning 15 000 Sri Lanka. Kurser, löpsedlar, film m.m. 15000 Utbildningsprojekt i Sydjemen. Operation Dagsverke 15000 Sydafrikabulletin, filmer, endagsseminarium 15000 Sydasienbulletinen nummer 3 och 4/1977 5000 Situationen i Oman. Utställning 2000 Folder 5 000 Inköp av böcker, utställningar, filmer &hyra), prenumerationer 3 000 Filmvisningar (hyra) 2000 Pakistan och Afghanistan. Seminarier, resa, kurser 10000 Guinea-Bissau. Framställning av material 5000 Tunisien. Diabildserier, utställningsskärmar, ljudband 5000
Organisation Projekt Anslaget belopp
Utbildning för biståndsverksam- Kaffebroschyr 20000 het Vietnam och Laosförbundet Skrifter, utställningar, bildband och möten 15000 Västerås Afrikagrupp Namibiaskrift 5000 Zimbabwekommittén i Stock- Utställning med broschyr 5000 holm Örebromissionens Ungdom Projekt Brasilien. Materialproduktion. pilotkurser, resor 20000 Boliviansk-svenska vänskapsför— Filmfestival, barnteater, kurser m.m. 10000 eningen
Bilaga 9 SIDA:s informationssamarbete med enskilda organisationer (budget, kr)
_________________________———————————
1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77 1977/78 1972/73—77/78
Folkbildningsförbundet 128 000 150 000 70 000 90 000 100 000 115 000 653 000 Föreningen Internationella
Folkhögskolan, Göteborg 20 000 20 000 25 000 50 000 60 000 175 000 Hjälporganisationerna
(Rädda Barnen, Röda Korset,
Lutherhjälpen) 75 000” 75 000” 150 000 KARIBU (samarbete med bl.a.
studieförbunden, Sveriges Radio,
Rikskonserter, Riksutställningar,
Riksteatern) 60 000 . 660 000 Löntagarorganisationerna
(U-landsseminarier, utbildning
av seminariearrangörer) 130 000 130 000 Swedish Co-operative Centre 100 000 110 000 650 000 Svenska FN-förbundet 128 000 113 500 110 000 726 500 Sveriges Folkhögskoleelevers
Förbund 13 000 27 000 30 000 70 000 Sveriges Ungdomsorganisationers
Landsråd 38 000 110 500 110 000 120000 125 000 100 000 603 500 Övrigt
(Kurser och konferenser i
Sverige m. m. 33 000 94 000 235 000 255 000 225 000 200 000 1 042 000 Summa 340 000 880 000 1 260 000 830 000 775 000 775 000 4 860 000
" För alla de namngivna organisationerna torde skillnaden mellan budgeterade belopp o faktiska utgifter vara obetydlig. Under posten ”övrigt” har utgifterna vissa år varit något lägre än budgeterade belopp. 1” Avser ett tillfälligt projekt som de tre hjälporganisationerna och SIDA gemensamt genomförde. Se i övrigt tabell över bidrag efter ansökan.
Källa: SIDA:s informationsbyrå.
sou 1977:73
Bilaga 10 SIDA:s informationsbyrås materialproduktionl
Trycksaker
[ Utvecklings/i'dgor och u-land Allmänt
Du, jag och Sverige i en ny världsordning. Affischpristävling utlyses hösten 1977. Echos du monde francophone. Franskspråkiga artiklar rörande s. k. francofona länder i främst Afrika. Avsedda för gymnasieskolan och vuxenundervisningen. Första utgivningsåret 1976. Hoten mot vår miljö. För grundskola, gymnasieskolan och vuxenunder- visningen. SIDA i samarbete med Svenska FN-förbundet. 140S. 1976 Internationaliserad undervisning — några exempel. Studiehäfte till ITV-pro- gram. (Lahti/Påhlsson/Wall). 45 s. 1976. Internationalisering av spanskundervisningen i gymnasieskolan och vux- enundervisning. Spanskspråkiga artiklar om Latinamerikanska länder. På- börjas under 1977/78. Ny ekonomisk världsordning. Särtryck ur SIDA:s anslagsframställning för 1977/78, SIDA om u-samarbetet. 33 s. 1976. 2:a uppl. 1977. Rika och fattiga. Ca 12-sidig broschyr i serien Svenskt u-samarbete. Utkommer 1977/ 78. Snart fyller vi 40 år. Hur har vi det då? Bildtidning om den orättvisa re- sursfördelningen, ny ekonomisk världsordning och framtiden. Avsedd för åk 9. 32 s. 1977/78. Beräknad uppl 100000 ex. Tolv bilder. Om utveckling och samlevnad. För gymnasiet, folkhögskolor, studiecirklar och lärarutbildning (Lars Sundgren/ Inger Andersson). SIDA i samarbete med lärarhögskolan i Umeå. 32 s. 1974. 2:a uppl. 1975. U-land, utnyttjat land. Materialpaket bestående av broschyr, stordiasats, stillfilm, videoprogram, ljudband. Brevskolan på uppdrag av SIDA. 1975.
1 Nedanstående förteckning täcker perioden 1972—1977. I undantagsfall har principiellt intressanta titlar från 1971 och ännu inte utkomna titlar tagits med. Förteckningen ger ingen fullständig bild av det informationsmaterial som SIDA producerat under perioden. Sålunda har t. ex. Utredningsbyråns Meddelande-serie eller landanalysema, sedan finansieringen av dessa övertagits av Länderbyrån, inte angetts. Ambitionen har varit att förteckna titlar som helt eller till betydande del finansierats från budgeten för materialproduktion inom Informationsbyrån.
Vatten. Några fakta kring vattenproblemen i världen. (Malin Falkenmark). SIDA i samarbete med Utbildningsförlaget. 48 s. 1971. Vatten till Virudalen. Ett utvecklingsspel med verklighetsbakgrund. För ! gymnasiet, lärarutbildning och -fortbildning. Mapp med faktatexter, stor- 1, dia och lärarhandledning. Ljudband ingår. (Lars Sundgren & Rolf Gull- ; strand). 1977.
Länder
Bangladesh. Bulletin sammanställd av deltagarna i u-landsseminariet 1975. (SIDA/SUL) Tabloidformat. 85. 1975
1 Barn i u-land. Serie avsedd för främst grundskolans låg- och mellanstadier. Carlos i Colombia. (Ulla Lovén). 28 s. 1975.
Dipholo och sandstormen. En berättelse om en pojke i Botswana. (SIDA/SUL/Svenska FN-förbundets seminarium 1973). 16 s. 1974. 2:a uppl 1974. | Hassina och andra barn i Bangladesh. (Fornaeus/Sanne). 40 s. 1976. i Maria flyttar till Lima. En berättelse från Peru. (Per Fröberg). 29 s. 1973. ; 2:a uppl. 1974. 3:e uppl 1975.
Medan bomberna föll. Barnteckningar från Nordvietnam med korta texter. ]
20 s. 1975. *
Nigatwa — flicka i Etiopien. (Kerstin Jordan). 16 s. 1972. Sergio i Chile. (Kerstin Thorvall). 20 s. 1973. Vi bor i Zambia. Delvis baserad på zambiska barnteckningar. (Palle Petersen). Nordisk samproduktion. Beräknas utkomma 1977/78. Usha — flicka i Indien. (Anna-Lena Wik-Thorsell). 23 s. 1972. Chile — en analys (Patrik Engelau). 74 s. 1974. Demokratiska republiken Vietnam. Affisch i färg. Format 50x70 cm. 1974. Dimbaza — dödens hemland. Om folkförflyttningarna i Sydafrika. (red. Per
Wästberg och Margareta Ekström). Nordiska Afrikainstitutet med stöd
av SIDA. 75 s. 1976. ;
Domaren och andra berättelser från Afrika. Antologi för högstadiet och
gymnasiet baserad på författarpristävling i fyra östafrikanska länder 1974. 1 llls. 1975. ]
Etiopien — fakta och värderingar, ett studiematerial om utveckling och ut- vecklingssamarbete. SIDA i samarbete med Svenska FN—förbundet. 128 s. 11 1971. 1 Fyra sagor från Afrika. Antologi för barn i åldern 6—9 år, baserad på för- fattarpristävling i fyra östafrikanska länder 1974. 48 s. 1975. i Kenya. Affisch i färg med kartor, diagram och foton. Format 70x100 cm. 1 Nordisk samproduktion. Utkommer 1977/78.
Miljö och människor. Serie avsedd för främst grundskolans högstadium. Ett kvarter i Bogotå. Dagbok från Colombia. (Göransson/Lovén/Sjödin). 1015. 1976. Leva i slum. En berättelse om indisk vardag. (Ola Friholt). 325. 1974. Olika utvecklingsvägar. Jämförande aspektstudieri Brasilien, Cuba, Algeriet,
Tanzania, Indien och Kina. Grundskolans högstadium och gymnasiet.
Lärarhandledning, elevbok (168 s.), diasats med ljudband. SIDA i sam- arbete med Svenska FN-förbundet. 1975. Selra — by i Indien. Studiematerial för främst lärarfortbildning men innehåller också elevanpassade komponenter. Faktahäfte 69s, elevuppgifter 24 s, bildhäfte 11s.(SIDA/SÖ-seminariet 1972). 1973. Tanzania. Affisch i färg med text, kartor, diagram och foton. Format 70x100 cm. 1974.
Tanzania — land i utveckling. Bildhäfte med korta texter om utveckling och svenskt bistånd inom sektorer. (Maith Håkansson). 24 s. 1975. Tjuvjakten. Afrikanska berättelser för barn och ungdom. Antologi baserad på författarpristävling i fyra östafrikanska länder 1974. 525. 1975. Torkan i Sahel. 8 frågor och svar. 45. 1974. Ujamaa — tanzaniskt experiment i socialism. (Peter Gumbel). 35 s. 1972. 2:a uppl. 1973.
U-pocketserien, utgiven av Utbildningsförlaget i samarbete med Nordiska Afrikainstitutet, Utrikespolitiska Institutet och SIDA och med finansiellt stöd av SIDA. Afghanistan. Beskrivning av ett u-land. (Bengt—Göran Stensland). 120 s. 1975. Argentina. Beskrivning av ett u-land. (Eivor & Niels Halkjaer). 160 s. 1975. Bolivia. Beskrivning av ett u-land. (Sven Erik Östling). 1175. 1973. Botswana, Lesotho, Swaziland. Beskrivning av tre u-länder. (Zdenek Cer- venca & Lena Wallensteen). 144 s. 1973. Ceylon. Beskrivning av ett u-land. (Claes Adam Wachtmeister). 104 s. 1972. Chile. Beskrivning av ett u-land. (Sven Erik Östling). 104 s. 1972. Etiopien. Beskrivning av ett u-land. (Viveca Halldin). 1125. 1971. Etiopien. Ett u-land i förvandling. (Viveca Halldin). 2:a helt omarbetade upplagan av föreg. 1285. 1974. Indien. Beskrivning av ett u-land. (Karl Reinhold Haellquist). 152 s. 1972. Kenya. Beskrivning av ett u-land. (Bertil Odén). 83 s. 1972. Nordvietnam. Beskrivning av ett u-land. (Eivor Samuelsson). 120 s. 1972. Pakistan. Bangladesh. Beskrivning av två u-länder. (Gustaf Stjernberg). 1 17 s. 1972. Peru. Beskrivning av ett u-land. (Eivor Halkjaer). 141 s. 1973. Portugisiska Afrika. Beskrivning av ett kolonialimperium och dess sön- derfall. (Bengt Ahlsén). 1405. 1972. Sydafrika, Namibia, Rhodesia. Minoritetsstyrda länder i södra Afrika. (Bengt Ahlsén). 128 s. 1973. Tunisien. Beskrivning av ett u-land. (Lars Rudebeck). 86 s. 1972. Uganda. Beskrivning av ett u-land. (Helge Hveem). 104 s. 1973. Zaire. Beskrivning av ett u-land. (Rolf Gullstrand & Sture Theolin). Ut- kommer 1977. Zambia. Beskrivning av ett u-land. (Zdenek Cervenca). 94 s. 1972.
Vietnam. Två affischer för förskolan och lågstadiet med lärarhandledning. (Sanne/Göransson). Beräknas utkomma 1977/78. Vill du veta mer om Latinamerika. Kortfattad landinformation och litte- raturtips. SIDA i samarbete med Latinamerikainstitutet. 445. 1975. 2:a uppl. 1976. 3:e uppl. kommer under 1977/78.
Zambia - ett u-land, angår det oss? (SIDA/ SUL/ Svenska FN-förbundet). 16 s. 1973.
Särskilda ämnesområden
Att planera sin familj. Lärarhandledning till filmen med samma namn. (Ja- cobsson/Sundberg/Öst). 30 s. 1974. Befolkningsfrågan. Specialnummer av Rapport från SIDA avsedd för gym- nasieskolan. (Producerad utanför Rapports ordinarie budget). 24 s. 1973. Befolknings- och standardexplosionen. Mapp med fyra stordior och diskus- sionsuppgifter för gymnasieskolan. (Rolf Gullstrand). 1974. Familjeplanering. Studiehäfte i socialkunskap utarbetat av Vilgot Oscarsson m. fl. SIDA i samarbete med lärarhögskolan i Umeå. 56 s. 1974. Försörjerskan. Kvinna i Kongo. (Anita Jacobson). SIDA:s kvinnostudier. Distribution Nordiska Afrikainstitutet. 1125. 1977. Kvinna i Bangladesh. (Gunnel Unge). SIDA:s kvinnostudier. 45 s. 1976. Människan, maten och hälsan. (Sven Svensson). SIDA/Allmänna Förlaget/Svenska FN-förbundet. 52 s. 1974. Räcker vår jord? 8-sidig folder om befolknings- och resursfrågor. 1974. Upp-
laga 150000 ex. U-landskvinnan. Situationen i sex länder. 100 s. 1974. 2:a uppl. 1975. 3:e
uppl. 1976. Utbildningsproblem i u-land. (Lars-Olof Edström). 48 s. 1972. 2:a uppl. 1974.
[[ Utvecklingssamarbete Allmänt
Bistånd genom SIDA. Verksamhetsberättelser 1970/ 71, 1971/72, 1972/73, 1973/74 (160 s, 203 s, 192 s, 180 s). Bistånd genom SIDA. Anslagsframställning 1978/ 79, verksamhetsplan 1977/78, verksamhetsberättelse 1976/77. 2455. 1977. Bistånd genom SIDA. Anslagsframställning 1978/ 79. Sammanfattning 20 s. 1977. Bistånd på mottagarens villkor. Filosofi och teknik. En antologi redigerad av Lennart Wohlgemuth. 184 s. 1976. Bistånd — hjälp till självhjälp. Manus UD:s u-avdelning. 24 s. 1974. 200 000 ex. 2:a uppl. 1976. 70000 ex. Faktablad. Utarbetas kontinuerligt över insatser och verksamhetsområden. Finns i vissa fall också på engelska, franska och portugisiska. Frågor och svar om u-land och bistånd. 805. 1972. Ny upplaga beräknas utkomma under 1977/78. Kort och lätt om Sveriges samarbete med u-länderna. Sammanfattning av Biståndspolitiska utredningens huvudbetänkande. 72 s. 1977. Kort om svenskt bistånd, folder 1973, 1974 och 1975. Kort om svenskt u-samarbete. 6-sidig folder. 1976 och 1977. Nytt från SIDA. Ur anslagsframställning 1973/ 74, 60 s. (1972) och 1974/ 75,
64 s. (1973).
Samarbete för utveckling. Om u-land och svenskt bistånd. En studiebok för ungdomsskolan och vuxenundervisningen. 1285. 1972. 100000 ex. SIDA och näringslivet (Olle Murelius). Beräknas utkomma 1977/78. SIDA om u-samarbetet. Anslagsframställning 1976/77, verksamhetsberät- telse. 2135. Separat bilagedel. 1975. SIDA om u-samarbetet. Anslagsframställning 1977/78, verksamhetsberät- telse. 3175. Separat bilagedel. 815. 1976. SIDA om u-samarbetet. Anslagsframställning 1976/77, verksamhetsberät- telse. Sammanfattning. 16 s. 1975. SIDA om u-samarbetet. Anslagsframställning 1977/78, verksamhetsberät- telse. Sammanfattning. 20 s. 1976. SIDA:s anslagsframställning 1975/76. Sammanfattning. 16 s. 1974. SIDA:s informationsverksamhet 1972/73—1974/75. 23 s., 1973. SIDA:s informationsverksamhet. Utdrag ur SIDA:s anslagsframställning 1977/78. 125. 1976. Svensk biståndspolitisk profil. Riktlinjer för utvecklingsbistånd. 9 häften om biståndet inriktning inom undervisning, befolkningsområdet och fa- miljeplanering, hälso- och näringsfrågor, landsbygdsutveckling, industri, förvaltning, sysselsättning, kvinnan i utvecklingsprocessen, kooperation. Preliminär upplaga 1973. U-inforrnation. Fyraårsplan för SIDA:s informationsverksamhet. (1971/72—1973/74). 1905. 1971. U-landsfrågornas behandling i budgetpropositionen 1976/77 — andra l'lu- vudtitlar än utrikesdepartementet. 515. 1977.
Biståndscentrerade landbeskrivningar
SIDA :s landanalyser 1 Kenya (Bertil Odén) 60 s. 1971. 2 Etiopien (Gösta Edgren) 55 s. 1971. 3 Tanzania (Odén & Westman) 85 s. 1972. 4 Zambia (Peeter Horm) 78 s. 1972. 5 Tunisien (Ehrenpreis & Svensson) 94 s. 1972. 6 Indien (Ljunggren & Markensten) 136 s. 1973. 7 Cuba (Dag Ehrenpreis) 136 s. 1974. Produktionen av SIDA:s landanalyser bekostas numera av SIDA:s länderbyrå.
SIDA :s landbeskrivningar Botswana. Länderbeskrivning. (Eva Åhlström) 20 s. 1972. Botswana. Land i södra Afrika. (SIDA/SUL/Svenska FN-förbundets seminarium 1973). 30 s. 1974. Chile. En landbeskrivning. (Jan Robbens) 30 5. Maj 1973. 2:a uppl. nov. 1973. Cuba. En landbeskrivning. (Sven Salonius) 24 s. 1975. Etiopien. En landbeskrivning. (Informationsbyrån) 25 s. 1973. Indien. En landbeskrivning. (Eva Backelin) 38 s. 1974. Jemen. Länderbeskrivning (Eva Åhlström) 16 s. 1971. Kenya. En landbeskrivning (Maith Håkansson) 20 s. 1974.
Sri Lanka. En landbeskrivning (Salonius & Fagerholm) 24 s. 1975. Tanzania. En landbeskrivning. (Bertil Odén) 38 s. 1974.
Svenskt u-samarbete (serie 6-sidiga A4-foldrar) Bangladesh. (Lucie Elmdahl) 1977. Guinea-Bissau (Patrik Engelau) 1976. Mocambique (Bo Westman) 1975. Tunisien (Erik Fagerholm) 1976. Vietnam (Bo Elding) 1976. Under 1977/78 planeras följande utkomma: Botswana Cuba (Krister Eduarads) Etiopien (Göran Bergman) Indien (Karl-Erik Herrman) Kap Verde (Bertil Odén) Kenya (Anders Karlsson) Sri Lanka (Axel Odelberg) Tanzania (Anders Trydell) Zambia (Peeter Horm)
Svenska insatser inom länder och sektorer
ESIBT - projektbeskrivning av byggnadstekniska institutet i Addis Abeba. (David Östensson) 395. 1973. Exponfrämjande bistånd. Kortfattad översikt. 325. 1973. Hjälp till u-hjälp. Om SIDA:s bidrag till enskilda organisationers u-lands- insatser och u-landsinformation. 18 s. 1971. 2:a uppl. 24 s 1973. 3:e uppl 1975. Maten, hälsan och familjen. Svenskt u-samarbete. 8—12 5. Beräknas utkom- ma 1977.
Jobba i u-land-serien Brev från Etiopien. (Karin Torhall) 86 5. 1972. Bönor i en skål. (Andreas Fuglesang) Delat 2:a pris i SIDA:s litterära pris- tävling för Jobba i u-land. 905. 1977. Biståndshustrur. (Regnell/ Lucas). 3:e pris i SIDA:s litterära tävling för Jobba i u-land och annat tävlingsbidrag. ca 905. Utkommer 1977. Counterpart. Anteckningar om ett medmänskligt förhållande. (Gunnar Ryd- ström) 715. 1973. 2:a uppl. 1974. Destination u-land. Röster om biståndsarbete. Antologi. 1305. 1973. Godmorgon sol. Dagbok från Bangladesh. (Inga Olofson) 365. 1974. Jordbruksinstruktör i Zambia. (Marcus Andersson) 685. 1971. Kommer aldrig revolutionen. Anteckningar från Afghanistan. (C-J Char-
pentier). Delat 2:a pris i SIDA:s litterära tävling för Jobba i u-land. 112 s. 1977. Musungu. Sjuksköterska och främling i Zambia. (Pia Höjeberg) l:a pris i SIDA:s litterära tävling för Jobba i u-land. 825. 1977. Möten i Swaziland. (Ragna Nyström) 725. 1975. På slak lina. Expertkonster i Kenya. (Carl Gösta Widstrand) 77 s. 1974.
Kamp för oberoende. Svenskt stöd till afrikanska befrielserörelser, FN:s roll. 32 s. 1974. Näringsprojekt i u-land. Det etiopiska näringsinstitutet, ENI. (Jan-Olof Lundberg) 325. 1973. SIDA:s utbildning av biståndspersonal. 19 s. 1972. Skogsindustriprojektet i Demokratiska republiken Vietnam. 24 s. 1974. 2:a uppl. 1975. 3:e uppl. 1976. 4:e uppl. 1977. Skolbyggen i Etiopien. En beskrivning av ett etiopiskt-svenskt utvecklings- projekt. (Sven Salonius) 14 s. 1975. Skolbygget i byn Doba. Ett exempel på svenskt-etiopiskt utvecklingssam- arbete. Faktahäfte till stillfilm med samma namn. (Bo Erik Gyberg) 16 s. 1975. Stöd till undervisningssektorn i Tanzania. Insatspromemoria. 27 s. 1976. Svenska insatser i Demokratiska republiken Vietnam. 85. 1974. Vatten. Svenskt u-samarbete. 65. 1975.
[11 Internationella organisationer
Arbete och trygghet. ILO, Internationella arbetsorganisationen. Svenska FN- förbundet i samarbete med SIDA. 24 s. 1974. Befolkningsåret 1974. Folder. 45. 1974. En friskare värld (om WHO). Svenska FN-förbundet i samarbete med SIDA. 24 s. 1976. Internationella kvinnoåret 1975. (SIDA/Svenska FN-förbundet/Delegatio- nen för jämställdhet mellan män och kvinnor). Folder 45. 1974. FN:s och ILO:s aktionsplaner 1975 för jämställdhet mellan kvinnor och män. (SIDA/ Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor) 85 s. 1976. Nu går vi. Vinnande bidrag i SIDA:s affischtävling inför Internationella kvinnoåret. 1975. Även två vykort trycktes som resultat av tävlingen. Nu går vi. Katalog till vandringsutställning med 30 av bidragen till SIDA:s affischtävling inför Internationella kvinnoåret. 115. 1976. Ny ekonomisk världsordning. Folder. 4s. Utkommer 1977. UNDP UNFPA. FN:s befolkningsfond. Svenska FN-förbundet i samarbete med SIDA. 24 s. 1974.
[ V U -landsforskning
U—landsforskning/Development Studies
1/ 72 Kommunikation och förändring i u-land. (Bertil Högberg m.fl.) 67 s. 1972. 2/ 72 Kenyan Rural Development and Aid (Rasmus Rasmusson) 53 s. 1972. 1/ 74 Mobilization and Development in India. A Case Study of Mysore State. (Hettne, Tamm) 605. 1974. 2/ 74 Haro — ett stycke u-landsverklighet. Ett samhällsreportage om utveck-
ling och underutveckling i Etiopien. (Jan Olof Lundberg) 68 s. 1974.
3/ 74 From Colonialism to Dependence in Chile — An introduction to Chile”s Economic History. (Stefan de Vylder) 725. 1974. 1/75 Seeing for oneself. A Report on an Experiment in Development ( Education. 67 s. 1975. Rapporter om u-landsforskning utges numera av Beredningen för u-lands-
forskning, SAREC.
V Förteckningar
Courses and Seminars. Förteckning över SIDA- finansierade kurser för u- landsrepresentanter i samarbete med olika FN- -organ. Utkom 1966—1974. Litteratur om kvinnor i u- -länder. Annoterad bibliografi. SIDA 1 samarbete med Mellemfolkeligt Samvirke. (Halvarsson/Leth/Moller) 875.1975. Litteraturtips utges årligen i Faktabladsserien. SIDA informerar. Förteckning över SIDA:s informationsmaterial. Utkom-
mer årligen. Så finner du publikationer från FN och dess fackorgan. SIDA i samarbete med Hammarskjöldbiblioteket.125.1976.2:a uppl. 1977. Tre världsdelar — tre institut. Presentation av Nordiska Afrikainstitutet, la- tinamerikainstitutet och Centralinstitutet för Nordisk Asienforskning. 165.1976. U- katalogen. Sammanställning av material om utvecklingsfrågor och för- teckning över organisationer som ägnar sig åt u- -landsinforrnation. SIDA i samarbete med Svenska FN- förbundet. Med början 1970 utkommer U-katalogen årligen. U-landslinjer vid svenska folkhögskolor. Folder. 45. 1976. U-litt. Ur litteratur om u-länder och biståndsverksamhet. Ger koncentrerad sammanfattning och innehåll i aktuella böcker och tidskrifter (främst utländska). Utkom 1 gång/mån 1967—1973. Under en period har också U-litt/resultatvärderingar utkommit med 6 nr/år. Vem gör vad på SIDA. Förteckning över SIDA:s personal, byråer, sam- rådsgrupper etc. ca 60 s. Utkommer årligen.
VI Trycksaker på främmande språk
Criteres suedois pour l”attribution de L”aide aux programmes et projects.
8 s. 1974. Criterios sobre les que se basa el aproyo succo a 105 programmas y proyactos.
8 s. 1974. i A New Kind of Grassroots Aid. (Ruth Link) Reprinted from Sweden Now '
6/72. 12 s. 1972. Internationalizing of Education in Sweden. (Sundgren/Andersson) 28 s.
1976. ”Kort om svenskt u-samarbete” planeras utkomma på finska, franska, eng- elska och portugisiska under 1977. Betr. tysk version se nedan. Manual of support preparation. 1055. 1973. New Directions in Aid. (Ernst Michanek) 75. 1972.
People and Potentials. A Swedish view on Population and Family Planning. 8 s. Tabloidformat. 1974. Role of Swedish Non-Governmental Organizations in international Deve- lopment Co-operation. (Ernst Michanek) 315. 1977. Tanzania. Affisch med engelsk text. 1975. Tanzania. Affisch med swahili text. 1976. Schweden und die Entwicklungsländer. ”Kort om svenskt u-samarbete”. 85. 1977. SIDA:s budget proposals 1977/78. 12 s. 1976. SIDA:s budget proposals 1978/79. Swedish criteria for programme and Project Support. 85. 1974. Sweden's policy för international development cooperation. Extract from the budget and Finan e bill for fiscal year 1972/73. SIDA i samarbete med UD:s u-avdelning. 20 s. 1972. Har utkommit årligen sedan dess. Titlar på främmande språk i Informationsbyråns Faktabladsserie har inte redovisats. Faktablad om svenskt utvecklingssamarbete på engelska, franska och span-
ska ges ut också av Svenska Institutet i samarbete med SIDA. Se också under U-landsforskning.
Audio-visuellt material
VII Filmer
Att planera sin familj. Om familjeplanering i Indien, Pakistan och Sydkorea. (Sebra-film) 26 min. 1971. By i Malaysia. Videoprogram. Delresultat av SIDA/SÖ-seminariet i Syd- ostasien 1977. 25 min. 1977. En sluten värld. Om den orättvisa fördelningen av världens resurser. (Rolf Bohlin) 13 min. 1974. Landreform i Etiopien. (Sebra-film) 30 min. 1975. Protein och pengar. Om boskapsutvecklingsprogrammet i Kenya. (Kjell Nordenskjöld) 35 min. 1975. Uppbrottet. Om en ung nomads liv i norra Kenya och hans förvandling när han flyttar till huvudstaden. (Kjell Nordenskjöld) 30 min. 1975. Vägen till Jere. Om ett vägbygge i Etiopien. (Bo Erik Gyberg & Örjan Wik- fors). 24 min. 1974.
VIII S til/filmer
Att bygga och bo i Tunisien. (Salonius/Dahlin) 56 bilder. 1975. Bangladesh. Ett utvecklingsland i blickpunkten. För barn 10—12 år. (Bruks- bild) 8 min. 1973. Bangladesh. Självständighet och utvecklingsproblem. (Bruksbild) 20 min.
1973.
Befrielserörelsen MPLA i Angola. (Bruksbild) 26 min 1973. Kompletterande
folder ingår. Bito från Botswana. Om en 12-årig flicka och hennes problem som invandrare
i Sverige. (Leila Tengroth) 12 min. 1977. Botswana — land i södra Afrika. (SIDA/SUL/Svenska FN-förbundets se-
minarium 1973) 15 min. 1974. Cuba. Landbeskrivande. (Sven Salonius) 20 min. 1974. Etiopien. En stillfilm från SIDA (Salonius/Bergman) 20 min. 1976. Fem barn. Bildberättelser om barn från fem u-länder. (Bo Erik Gyberg) Under arbete inför FN:s barnår 1979. Hur ska det gå för Segametsi? (SlDA/SUL/Svenska FN-förbundet semi- narium 1973) För barn. 15 min. 1975. Indien. (Sven O Andersson). 1973. Internatskola i Guinea-Bissau. (Gunnerz/Eneroth). Under arbete. Jabir 11 år — etiopisk vardag. För förskola och lågstadium. Studiehäfte kom- pletterar. (Bo Erik Gyberg) 18 min. 1975. Macunas. Om en folkgrupp i Colombia. För mellanstadiet och däröver. (Iaovén/Århem) (Bruksbild) 12 min. 1974. Faktahäfte kompletterar. Skolbygget i byn Doba. Om ett etiopiskt-svenskt samarbete. (Bo Erik Gyberg) 16 min. 1975. Faktahäfte kompletterar. Sri Lanka (Salonius/Dahlin) 22 min. 1973. Så lever vi i Botswana. Vardagsberättelse för barn fr.o.m. förskolan. 12 min. 1977.
Tanzania — en väg till socialism. Folder med text och diskussionsuppgifter. (SIDA/SUL/Svenska FN-förbundets seminarium 1971). 14 min. 1972. Tunisien — ungdomens land. (Salonius/Dahlin) 68 bilder. 1975. U-land utnyttjat land. Ingår i ett större materialpaket producerat av Brev- skolan på uppdrag av SIDA. 18 min. 1975. Zambia — ett u-land, angår det 055? (SIDA/SUL/Svenska FN-förbundet) 15 min. 1973. Vårt arbete för u-länderna. Intervju med Ernst Michanek. (SIDA i samarbete
med Arefilm). 20 min. 1972.
VIII S tordia
Informationsbyrån producerar årligen ett antal stordiaunderlag med kartor,
u-lands- och biståndsstatistik i diagramform. Under 1977/78 planeras en serie stordior rörande Ny ekonomisk världsord-
ning.
Bilaga 11 Utställningar i SIDA:s U-Forum 1973-1977
Utställningens namn, typ Utställare
1973 Resurserna, Makten och Fördelningen Erik Sandegård i samarbete med Erik Matteoni 1974 Lotterivinster Internationella Folkhögskolan Chile varför? UBV skärmar, affischer Människor i Afghanistan Theis Larsen foto Kuba Kubas ambassad
barnteckningar foto av barn Gediz två år efter; om återuppbyggnaden efter en Turkietgruppen jordbävning i Turkiet foto Fiskeriutvecklingsprojekt på Norra Ceylon Ungdomens nykterhetsförbund foto Fred och Vänskap mellan folken Svenska Fredskommittén svenska barnteckningar I mänsklighetens tjänst Örebromissionen foto, hyllor, föremål Väpnad kamp i Afrika ABF affischer, foto Utställning i samband med Pham van Dongs Svenska Kommittén för Vietnam statsbesök Human problems Animesh Nandi målningar
a) Barn i Vietnam Solidarisk Handel
b) Konst från Vietnamn c) Barn i Kina teckningar och foto Peru, Indien Svalorna bilder, slumbostad Vardag i Zambia Afro-Art barnteckningar Etiopien, Tanzania Medborgarskolan konsthantverk Indien Satish Jeswani foto En värld — ett hopp Svenska Kyrkans Mission bilder, föremål Vår värld RFSU
3 väggtidningar broschyrer
206
År
Utställningens namn, typ Utställare
Venceremos — en utställning om Chile 10 affischer Barncollage insända i samband med en av SIDA utlyst tecknings- och collagetävling på temat ”Rättvisan kan ej vänta” Sydamerika i Fokus 14 skärmar bildband med ljud presentation av studiepaket ”familjen Samba-Ba” 1 skärm För fred och självständighet i Latin-Amerika
Svenska Fredskommittén 25 år En gränslös värld! Latinamerikas indianer skärmar En by i Ghana (Odd Uhrboms bilder) foto, texter Tanzania Tanzania tillsammans med Jesper Kirkness foto, tyger, skulpturer, produkter från Tanzania Frihet åt förtryckta skärmar med foton, text, teckningar och skisser Vad vi sett i Tunisien skärmar, stencilerad resebeskrivning Om PRR 10 st A-2 skärmar ”Nu går vi" — visning av inköpta originalbidrag till SIDA:s kvinnoaffischtävling Asiatiska kulturer Internationella Bokklubbens verksamhet böcker, foto, föremål (vävnader) 1) Torkan i Afrika 2) Utvecklingsprogram i Gambia 3) Katastrofhjälp foto, skärmar, film, diabilder Människor i Dharamsala (Tibet) foto, textskärmar, programblad Indien, Himalaya, Ceylon foto IAL:s verksamhet Kuba idag Fotograf i Etiopien Jordbruk i Indien och Peru Jordens begränsade resurser Bidragen till affischpristävlingen inför Internationella Kvinnoåret Vem är Sama från Ghana? En utställning om barn för barn Kvinna - ja! Woman — yes! En utställning med anledning av Internationella Kvinnoåret Kvinna i Bangla Desh
Amnesty/ Riksutställningar
SIDA
Kristen Demokratisk Ungdom
Rädda Barnen, Röda Korset, Lutherhjälpen, SIDA
Svenska Fredskommittén och Salvador Allendekommittén
Frälsningsarméns Ungdom Folkbildningsförbundet
Föreningen Verdandis Ghana-grupp Svensk-Tanzaniska Föreningen Tanzania-Import
Ekumeniska U-veckan
Sveriges 4H De förenade FNL-grupperna SIDA
Internationella Bokklubben
Röda Korset Rädda Barnen
Staffan Winbergh Joachim Strömholm
Internationella Arbetslag Svensk-kubanska förenirgen Bo Erik Gyberg
Svalorna Jordens Vänner SIDA
Riksutställningar/SIDA/ UNICEF SIDA
Ulla Fomeus/ Börje Ljurggren
__. __ .... -.-—__-m=_.___mi___
.... pa.-_- - ..
År Utställningens namn, typ Utställare
1976
1977
1977
1976
Det gäller Dig också . . . Indien, befolkning, arbete och resurser Bolivia, igår och idag, vilken väg skall man välja? Invandrarkvinnans tillvaro
Kurdistan Kurdiska folkets historia och nuvarande situation Sydöstasiens bergsfolk Klong They, Bangkoks största och äldsta slumområde Människor i Sri Lanka deras liv och miljö Bistånd i U—land Material från 22 organisationer Ett helt Vietnam återuppbyggnadsarbetet Chile-Affischer Universiteten i Chile Latinamerika Angola, Mocambique och folkets kamp i Södra Afrika Mocambique och Guinea—Bissau Nationell återuppbyggnad Aktuella varor från Tanzania-Import Khanga och kitenge Minnesbilder från Tanzania Konst från Tanzania ”Svenskar i Korea” 25 år sedan den första svenska hjälpinsatsen startade i Korea ”När skolan kom till byn” hur den ”svenska skolan” kommit till i över 1000 byar i Etiopien
”Människan och resurserna — att bryta underutvecklingen i samverkan”
”Om Thabana-Li-Mele projektet i Lesotho Information om utvecklingsprojekt, palestinska flyktingar (UNRWA) Information om IM's verksamhet, byprojekt i Nepal ”Alternativ Energi”
taktil utställning där besökaren själv kan manipulera ett stort antal experiment och fungerande modeller m. m. "Jordens begränsade resurser” Att skapa är att kämpa
En utställning bestående av bl. a. målningar keramik, konsthantverk gjort i fängelser i Chile, tygcollage gjorda i Chile av fångars eller ”försvunnas” anhöriga Canto General. Pablo Nerudas dikt i ord och bild — Chiles historia Somalia
foton, text, kartor m. m.
a
Tyresö U-lands och fredsförening
Edith och Freddy Delgadillo Manuel Medina Internationella Föreningen för Invandrarkvinnor Lars Hasselmark Georg Kristianssen
Mogens G. Stryhn Jaan Netocny
Rein Wälme
Frivillig-organisationernas Inforrnationscentral Svenska Kommittén för Vietnan, Laos och Kambodja Chilekommittén i Stockholm Chilekommittén i Uppsala ABF Stockholms Afrikagrupp
Anders Gunnanz Bert Eneroth ”EVAX” Eva Nygren
Charles Njau Svenska Koreaföreningen
Sven Salonius
Svenska Sparbanksföreningen
Thabana-Li-Mele Project Vännernas Samfund/ Kväkarhjälpen Individuell Människohjälp
Lars Broman
Jordens Vänner DICAP/Galeria Violeta Helen Aastrup, Adolfo Herrera Salvador Allendekommitténs kvinnofront
Robinson Victor Perez
Svensk-somaliska vänskapsföreningen
År Utställningens namn, typ
Utställare
Eritrea — vad är det? foton, text, dräkter, föremål, diabilder, affischer Julian berättar, en pojke i Lima bilder på skärmar
Ny ekonomisk världsordning Våld i barnens värld Delar av den utställning om barnen i samhället, barnen och framtiden som 1977 visats på Kulturhuset i Stockholm Nigeria föremål, bilder, dräkter, diabilder m. m.
Källa: SIDA:s Informationsbyrå.
Göran Assbring, Bildkollektivet Nian
Svalorna, Peru-sektionen
Internationella folkhögskolan Rädda Barnen
Tore Håkansson m. fl.
Bilaga 12 Tidskriften Rapport från SIDA
Vem läser Rapport från SIDA och vad innehåller tidskriften?
Läsarundersökningar, systematiserad innehållsförteckning, temanummer och Rapport-dokument
] . Vem läser Rapport?
Två undersökningar har gjorts av Rapports läsekrets: 1971 och 1976. Här kommer framför allt att redogöras för resultaten från den senare, såsom den mest aktuella.
I sammanfattningen av undersökningen (publicerad i Rapport Nr 4 1976) sägs bl. a.:
”Den typiske Rapportläsaren är akademiker och förvärvsarbetar inom universitets- och skolväsende, offentlig förvaltning eller näringslivet. Medelåldern är ca 36 år. En bra bit över hälften är politiskt eller ideellt organiserade och en tredjedel har även förtroendeuppdrag i denna förening. En knapp tredjedel har arbetat i u-land. . . . Det är framför allt mycket glädjande att konstatera att den tidigare manliga dominansen nu börjat brytas. Var 3:e prenumerant är idag kvinna mot knappt var 5:e 19711:
Här nedan följer i tabellform en sammanställning av svaren på de frågor i undersökningen som syftar till att ge en bild av läsekretsens samman- sättning.
Svarsfördelning i procent på de olika frågorna (inkl bortfall)
Siffrorna inom parentes anger jämförbart resultat vid Rapports förra läsarundersök— ning 1971. Redovisningen av den under- sökningen finns i Rapport nr 2/1972.
1 Är ni man eller kvinna? Man .................. 66,0 (80,9) Kvinna ............... 33,7 (18,6) Bortfall ............... 0,3
2 Hur gammal är ni? -19 år 20-24 år25-29 år 30-34 år 0,9 7,8 21,4 25,9 35—44 år45-54 år55-98 år Bortfall 22,7 11,3 9,4 0.7 Medelålder 36 (29) år.
3 Vilken skolutbildning har ni? Folkskola, realskola,
Flickskola, grundskola
eller motsvarande ........... 8,0 ( 10,4)
Gymnasium, Övrigt ....................... 7,6 ; yrkesskola, Bortfall ...................... 0,7 , fackskola,
folkhögskola
6 Är ni med i någon politisk eller ideell
eller . . .,
motsvarande ........... 18,2 (21,9) organ'sm'on'
Akademisk & I """"""""""""" åå”; utbildning, B(ej .f ........................ , .. pågående rt 311 ...................... 0,9 bi
eller avslutad,
eller mots ar - . . v an 7 Om ja! Har ni något förtroendeuppdrag
16.11..." : :::::::::::::::71*3 "”*” ger-nä tagning? 373 1 ' j me i örening ............ ,
Bom" """""""" 05 Ja .......................... 32,3 Nej ......................... 29,3 Bortfall ...................... 1,0 4 Vilken är er huvudsakliga sysselsätt-
ning?
Förvärvsarbetar ............... 84,2 Studerar ..................... 12,5 8 Har ni något förtroendeuppdrag i nå- I Ovrigt ....................... 4,0 gon facklig organisation? 11 Bortfall ...................... 0,3 Ja ,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, 15,3 i Nej ......................... 83,3 ] Bortfall ...................... 0,9 '
5 Om ni förvärvsarbetar inom vilket om- råde är ni yrkesverksam?
Förvärvsarbetar ej ............ 15,8 _ ,
Näringslivet .................. 17,2 9 Har "' någon gång arbetat [ någ”! ”' Universitet och skolväsende. .. 28,1 land? Övrig offentlig förvaltning . . . . 23,3 Ja ', """"""""""" 3019 (193) Organisation. facklig, ideell, Nej ................... 68,9 (79,3) Bortfall ............... 0,2 politisk eller liknande ......... 6,8
Sedan denna undersökning gjordes, har en prenumerantvärvningskampanj genomförts bland universitets- och högskolestuderande i början av 1977. Resultatet blev 4 180 nya prenumeranter, varmed tidningen har drygt 10 600 prenumeranter. Dessutom distribueras ca 1 000 exemplar av tidningen kost- nadsfritt till journalister, andra opinionsbildare och övriga personer och in- situtioner med intresse för biståndsfrågor. Omkring 1 500 exemplar skickas också till ambassader och andra svenska myndigheter och enskilda i utlandet.
w_m. m...—gr...,_m
2. Vad innehåller Rapport?
Som underlag för en beskrivning av innehållet föreligger de systematiserade innehållsförteckningar som täcker årgång 1—4 resp. 5—6 (publicerade 1 Rapport nr 4/74 resp. 1/76). Som komplement har en liknande förteckning sam- manställts för årgång 7 (1976) och de nummer som hittills utkommit av årg. 8 (t.o.m. nr 4/77).
Här nedan återges i tabellform en sammanfattning av mängden artiklar inom varje ämnesområde under de resp. perioder som de tre innehålls- förteckningarna avser. Mängderna anges dels i absoluta tal (inom parantes), dels i procent av totala antalet artiklar under perioden, vilket möjliggör jämförelser mellan perioderna, t. ex. för att urskilja tendenser till ökning eller minskning i behandlingen av vissa ämnesområden.
Ämnena har ordnats enligt storleken av ett jämförelsetal bestående av
summan, för varje ämne, av procenttalen för de tre perioderna, varigenom större vikt, relativt sett, kommit att ges de senaste perioderna, beroende på att dessas längd, och därmed totala artikelantal, är fallande.
Systematiserad innehållsförteckning," Rapport från SIDA; Årgång 7—8, t.o.m. nr 4/1977.
Innehållsförteckning efter ämnen
Allmän utvecklingsproblematik; Bebyggelseformer, arkitektur samhallSUtveCkl'"g Kommentar. HABITAT — tek- En u—landspolitiker som kastat nisk uppvisning eller medel för tiggarstaven. Lennart Wohlge— förändring? Sture Hjelm 1/76 muth 3/76 Kolonialismen kör som en cater- En politik utan etiketter. José pillar över den afrikanska bygg- Araujo,ministeriGuinea-Bissau, nadskulturen. Dick Urban Vest- intervjuas om problem och fram- bro. 1/ 76 tidsversioner i den nya staten. 3/76 Bostadsbristen—lönsam för bygg- herrarna. Lorenzo Brugnoli. 1/76 Först måste alla förstå! Några rös- Låt gå. Förhindra och bygg! Ash- ter om det nya Guinea-Bissau för- raf Huque. 1/76 medlade av Inger Jarmeus, Gun- Vårt kulturella arv styr återupp- nar Edander, Susanne Osten och byggnaden. Mai The Nguyen. 1/76 Mikael Wahlberg. 3/76 Vi och världsordningen. Bengt Befrielserörelser Liljenroth. 5/76 Storebror och Lillebror. En osan- Befrielsekamp — internationell nolik berättelse av Patrik Engel- klasskamp — hela folkets kamp. lau. 5/75 Katarina Moberg. 4/77 Om människors värde. Karin Himmelstrand. 8/76 — Över— och underutveckling — två BlStånd sidor av samma mynt. Johan Gal- ] blickpunkten Bai Bang: Femda- tung. 8/76 garskurs för ökad förståelse. Eva Fattigdom är inte bara att inte ha. Dahlgren 1 /76 Gordon Tamm. 8/76 Fem röster inför avresan. Eva Om historien sett annorlunda ut. Dahlgren intervjuar biståndsarbe- Basil Davidson. 8/ 76 tare och familjemedlemmar. 1/76 Kommentar. Från tillväxtens Mest ros om svenskt bistånd till gränser till människans grundläg- Tanzania. Bertil Odén_ 3/76 gande behov. Bertil Odén. 1/77 PAIGC kan aldrig bli en ny ko- Debatt. T G Wickbom OCh 133-Si! lonial kraft. Intervju med Basil Davidson om underutveckling- Davidson. 3/76 ens rötter. 2/ 77 Kommentar. Cuba och konse- kvensen. Ernst Michanek. 4/76 Arbete, fackföreningar, I blickpunkten Bai Bang. Från sysselsättning konfrontation till samarbete. Staf- fan Hrldebrand. 4/76 Verkstadsgillen — löntagarfonder 1000 jobb, 160 miljoner kronor. på peruanska. Björn Feuer. 4/76 Kerstin Bjurman och Lena Hag- ”Mitt hopp för framtiden är att berg redovisar effekternaiSverige orka arbeta för att få ihop till av Bai Bang-satsningen. 4/76 mat”. Mats Svensson. 6/76 U-landsanpassat bistånd? Lars Svärd till plogbillar. Leif Friberg. 1/77 Kalderén. 5/76 Ska vi vara solidariska med u-län- Kommentar. Bara en hjälp för cla- derna, måste övriga svenskar vara gen. Om biståndet till flyktingar solidariska med oss. Karl-Erik i Latinamerika av Alfhild Petrén
Persson. 3/77 och Björn Feuer. 7/76
Bistånd till Cuba — ett svenskt problem? Erich Jacoby. "Man ska inte ge en sjuk man ett par byxor. . Bengt Söderberg om ett svenskt skolbyggnadspro- jekt i Etiopien. Synpunkten. Svenska stora nä- san. Bo Bjelfvenstam.
Man måste välja sida. B Jhunj- hunwala. Vietnams problem, och Sveriges. Eivor Halkjaer rapporterar från en resa i Vietnam. "Broderlig hjälp” eller lönsamma affärer? Klas Eklund om Sovje- tunionens bistånd till tredje värl- den. Lektionen som kom av sig. Göran Hemberg, Agneta Lind och Gö— ran Sallnäs om ett vuxenutbild- ningsprojekt i Portugal. Offerviljan har inget med parti att göra. Ulla Lindström.
Man måste handla som om det förnuftliga vore möjligt. Birgitta Dahl.
Sverige bedriver dubbelspel i söd- ra Afrika. Afrikagrupperna. Vi måste hitta nya vägar för bi- ståndet. Gunnar Adler-Karlsson. Man undrar om syftet med bi- ståndet är att hjälpa oss själva el- ler u-länderna. Ingrid Wallin. Det gäller att få världsmarknaden att fungera effektivt också för u- länderna. Axel Iveroth. Vi kunde ta ett u—land på entre- prenad. Hans Werthén. Man kan inte vädja till företags idealitet. SIDA:s industribyrå. Vi harju inte ens kunnat lösa våra egna lokaliseringsproblem. Inge- mund Bengtsson. Det finns en konflikt mellan de- mokratiska friheter och ekono— miska framsteg. Ola Ullsten. Utveckling kan inte komma ut- ifrån. Ernst Michanek. Privata investeringar är ofta mo- torn i en standardutveckling. Da- vid Wirmark. Ekonomisk demokrati måste komma i andra hand för u-län- derna. Margaretha af Ugglas. Det finns paternalistiska drag i SIDA:s verksamhet. Margareta Grape—Lantz. Risken är att överföring av indus— tri kan göra det hela värre. An- dreas Ådahl.
Ekologi, framtid, miljö, resursfrågor
Torka svält förtryck. Gudrun Schyman och Lars Westman om profitintressen och fattigdom i torkans Sahel.
Vatten — en läskig molekyl. Carl- Gösta Widstrand. Vatten på gott och ont. Jan Hul- tin berättar om vattenförsörjning- en i Etiopien.
Ekonomi, handel
Vem representerar råvaruprodu— centerna? Björn Beckman om stat och kakaobönder i Ghana. En utopisk världsordning. Mål och medel i den ekonomiska po— litiken. Mats Lundahl och Bo Sö- dersten. En ny internationell jordbrukspo— litik. Peter Sylwan om livsme- delskrisen i världen. Privata banklån ökar u-ländernas beroende. Gerd Junne. Ojämlikhetens stämplar. Peter O'Brien. Andinska pakten på fallrepet. Claes Brundenius.
Forskning, resultatvärdering
Sverige - en fredsforskare i värl- den. Håkan Wiberg. 3/77
FN, internationella organisationer
HABITAT, något av värde? Sven Thiberg. Ojämlikhetens ritual. Diogo de Gaspar.
Information, kommunikation. massmedia, opinionsbildning
Vad tycker läsarna om Rapport? Eva Dahlgren redovisar en läsa- rundersökning. Långkjol och maktlöshet. Johan Sanne om hur vi kan bidra till en ny världsordning.
Synpunkten. Lidandeporr och helvetesskildringar. Bo Gunnars- son.
Jordbruk, landsbygd
Vi exporterar det bästa och drick- er det sämsta. Michael Wiström berättar om verkligheten bakom Juan Valdés och Colombiakaffet.
1/76
2/77
1/76
Ujamaa är död — länge leve Uja- maa. J an Rudengren om bypolitik i Tanzania. Från boskapsskötande nomader till bofasta fiskare. Bo Bjelfven- stam.
Konst, kultur, litteratur
Kulturdialogen: Dockteatern — samhällskritik och fantasi. Mikael Meschke.
Tusenåriga traditioner och nutida experiment. Meher R Contractor. Kulturdialogen: Början till ett självförtroende. Peder Gowenius. "Den som är en duktig flicka, hon kan både sy och sticka". Sandra Ikse-Bergman. Det finns inga gränser för vad barn kan åstadkomma om de ges goda betingelser. Birger Forsberg. Barnen och dansplatsen. Björn Ranung. Kulturen blev ett vapen i deras händer. Lena Hagberg. Diktaturen kan inte kväva folkets ande. Ariel Dorfman. Öarna som aldrig lät sig erövras. Ett reportage om motståndskul- tur på Bijagosöarna utanför Gui- nea-Bissau av Gunnar Edander, Suzanne Osten, Inger Träff och Mikael Wahlberg. Kulturdialogen: Folkmusiken som revolutionär kraft. Trinh Canh Truc och Staffan Hilde- brand.
”Kulturbistånd” — en ny svensk exportvara. Mats Kihlberg.
Mission, religion
Den verkliga befrielserörelsen måste kopplas till envagelium. Walter Persson.
Nationalitetsfrågor, etniska minoriteter
Etiopiens enhet eller Eritreas självständighet? Lars Bondestam. Debatt: Släpp fram sanningen om Eritrea! Per Carlsson och Dick Urban Vestbro. Replik. Lars Bondestam. Infödingarna finns mitt ibland oss. Per Jönsson. "Ibo sover aldrig”. Ulf Hannen Etniski. . . Etnocent. . . nej Etni- citet heter det! Tomas Gerholm
3/ 76
8/76
1/76 1/76
4/ 76
4/ 76
6/ 76 6/ 76 7/ 76
7/76
7/ 76
1/77
2/77
3/77
3/76 5/76 5/76
4/ 77 4/ 77
Man måste veta för vad och mot vem man slåss! Peter Aaby. Att flytta för att komma närmare de sina. Anders Hort. Dansk mans börda. Eja Nilsson. Även strid är en form av socialt umgänge. Jiirg Mahner. Söndrade vi falla, enade vi stå. Pe- ter Aaby. Nationalismens triumftåg. Svan- te Hansson. Nomadnationalism och stor- maktspolitik. Gudrun Dahl.
Politik
Undanmanövrer eller stabil kurs? Tore Linné Eriksen om Zambias utrikespolitik. En "ohygglig" framtid för apart- heidregimen. Elisabeth Hedborg. Vilken roll spelar Lesotho, Bots- wana och Swaziland i frigörelsen av Sydafrika? Gabriele Winai— Ström. Peru i rävsaxen. Björn Håkans— son. Debatt: Vilken roll spelar Lesot- ho, Botswana och Swaziland i fri— görelsen av Sydafrika? Gun—Britt Andersson. Replik. Gabriele Winai-Ström. Barn och politik. Ett samtal med barn och föräldrar från Chile. Utan socialism — ingen demokra- ti. Bernt Carlsson, Socialistinter- nationalens sekreterare intervjuas av Per Jönsson.
Rättsväsende
Lagar i kapitalets tjänst. Göran Elwin och William J Chambliss. Brottet, straffet och tjocka släk- ten. Anita Jacobson och Central- afrika. Lagen är av Gud given. Annika Rabo redogör för den muslimska rättsuppfattningen. Rätt blev orätt. Rättssystemet på Papua Nya Guinea. Yash Ghai. Jobb och bostad i stället för straff. Grönländsk tradition och dansk rätt. Verner Goldschmidt. Mördarens straff: ta hand om än- kan och barnen. Rättsliga pro- blem i Indien. Upendra Baxi. Med pengar köper man sig fri från straff. Yvonne Busk och Anders Jägeberg om ungdomsbrottsling- ar i Peru.
4/77
4/ 77 4/ 77
4/ 77
4/77
4/77
4/77
3/76
3/76
3/76
4/76
4/ 76 4/ 76
6/76
2/77
2/ 76
2/76
2/76
2/76
2/76
2/76
Socialistisk rättvisa — en fånge är ännu en arbetare. Den nya lag- stiftningen på Kuba. Lena Svens- son.
Social struktur
Traditionell jämlikhet — ett hinder för "utveckling". Kaj Århem om ett jordbruksprojekt i Zambia. Här kan barnen överblicka de vuxnas värld. Ann Liljequist. Respektlösa pojkar blir ansvars- kännande män. Kaj Århem. ”Barn blir snälla av stryk". Mi- kael Wahlberg och Suzanne Os- ten. Tukta bara din egen son. Tomas Gertholm. Barns lek på Kuba och i Sverige. Boel Jorup. Barn i Sverige genom främmande barns ögon. Samtal med chilen- ska barn.
”Solidaritet är omöjlig i ett kon- kurrenssamhälle”. Intervju. ”Det är fel att sätta folk i fängelse för att de vill ha mer betalt." Maith Håkansson. Barnen blir vad vi gör dem till. Gunilla Guvå. En vecka i Pablos liv. Kristina Bohman.
2/76
4/76
6/76
6/76
6/ 76
6/76
6/ 76
6/ 76
6/ 76
6/76
6/ 76
6/76
Folkets barn berättar. Replik. ”Man sätter inte en sved- jebrukare på en traktor och väntar sig att allt ska gå som smort". Kaela Mulenga kommenterar Kaj Århems artikel om jordbrukspro- jektet Mufubushi i norra Zambia. ”Den som är fattig kommer alltid att vara fattig". Daniel och Eva Asplund. Replik. Den centrala frågan är ut- veckling för vem och till vad. Kaj Århem svarar Kaela Mulenga. Liken i kejsarens syndaflod. Mi- chael Ståhl.
U-landspolitik för 80-talet
För en ny antikapitalistisk världs- ordning! Staffan Laestadius om Sveriges utrikespolitik i globalt
perspektiv. Undervisning, utbildning
"Barnen är vår kamps blommor och det viktigaste skälet för vår strid”. Gustaf Eneroth och An- ders Gunnartz.
Urbanisering
Är lokalsamhället dömt att gå un- der? Margrethe Sörensen.
3. Temanummer årgång 7—8 (1976—77) HABITAT — Den mänskliga boende- och bebyggelsemiljön Lag och rätt Politik i Afrika Synpunkter på en ny ekonomisk världsordning
Barn i världen Fattigdom Röster om Sverige, biståndet och framtiden Klasskamp och minoritetsnationalism
4 , Rapport Dokument
Dialog eller konfrontation? utdrag ur tal av J . Nyerere. Handlingsprogram for ekonomiskt samarbete. De alliansfria staternas femte toppmöte, Sri Lanka, augusti 1976.
Lagosprogrammetlub från kulturfestivalen i Nigeria, januari 1977.
manfattning. av delar av bi-
6/ 76
7/76
8/76
l/77
4/77
5/76
6/76
8/76
1/76 2/76 3/76 5/76 6/76 8/76 3/77 4/77
3/76
7/76 2/77
1 i | l
-_—..l— mun.-__. i
Kronologisk förteckning
Statens offentliga utredningar 1977
PPGNPWPPNT'
Totalförsvaret 1977—82. Fö. Bilarbetstid. K. Utbyggd regional näringspolitik. A. Sjukvårdsavfall. Jo. Kvinnlig tronföljd. Ju. Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. B. Rätten till vapenfri tjänst. Fö. Folkhögskolan 2. U. Betygen i skolan. U. Utrikeshandelsstatistiken. E.
. Forskning om massmedier. U. . Kommunal och enskild väghållning. K Sveriges samarbete med u—länderna. Ud. . Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. Ud. . Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. I. Handelsstälsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. I. . Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. . lnflationsskyddad skatteskala. 8. Radio och tv 1978—1985. U. Kommunernas ekonomi 1975—1985. B. . Svensk undervisning i utlandet. U. . Arbete med näringshjälp. A.
Psykiskt störda lagöverträdare. Ju. Näringsidkares avbetalningsköp m. m. Ju.
. Båtliv 2. Registerfrägan. Jo. . Kvinnan och försvarets yrken. Fö. . Revision av vattenlagen, Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju.
Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. Konkursförvaltning. Ju. Elektronmusik i Sverige. U.
. Studiestöd. U.
Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. Ju.
. Allmänflvgplats—Stockholm. K. . Inrikesflygplats—Stockholm. K. . lnrikesflygplats—Stockholm. Bilagor. K. . Ersättning för brottsskador. Ju. . Underhåll till barn och frånskilda. Ju. . Folkbildningen i framtiden. U. . Företagsdemokrati i kommuner och Iandstingskommuner.
Kn. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. S. . Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. 5.
Kronofogdemyndigheterna. Kn. . Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. I. . Skyddad verkstad—halvskyddad verksamhet. A.
Information vid kriser. H. . Pensionsfrågor m.m. S. . Billingen. l. . Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. B. . Översyn av rättshjälpssystemet. Ju.
Häktning och anhällande. Ju. . Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—73. H. . Forskningspolitik. U.
Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilga 1. U. . Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. U. . Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3. U.
. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. I. . Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. l. . Energi — program för forskning, utveckling, demonstration.
Bilaga B. |. . Energi — program för forskning, utveckling, demonstration.
Bilaga C. |. . Energi — program för forskning, utveckling, demonstration.
Bilaga D. I.
61. 62.
63. 64. 65. 66. 67. 68.
69.
70. 71. 72. 73.
Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E. I. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. |. Fortsatt högskoleutbildning. U. STUs stöd till teknisk forskning och innovation. |. Kommunernas gatuhällning. Bo. Patienten i sjukvården — kontakt och information. 5. Energi, hälsa, miljö. Jo. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila bränslen. Jo Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av kärnkraft. Jo. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. Jo. Svensk informationsförsörjning inför BO-talet. U. Affärstiderna. H. U-landsinformation och internationell solidaritet. Ud.
Statens offentliga utredningar 1977
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Kvinnlig tronföljd. [5] Psykiskt störda lagöverträdare. [23] Näringsidkares avbetalningsköp m. m. [24] Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. [27] Konkursförvaltning. [29] Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. [32] Ersättning för brottsskador. [361 Underhåll till barn och frånskilda. [37] Översyn av rättshjälpssystemet. [49] Häktning och anhållande. [50]
Utrikesdepartementet
Biståndspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u— länderna. [13] 2. Sveriges samarbete med u—länderna. Bilagor. [14] U-Iandsinformation och internationell solidaritet. [73]
Försvarsdepartementet
Totalförsvaret 1977—82. [1] Rätten till vapenfri tjänst. [7] Kvinnan och försvarets yrken. [26]
Socialdepartementet
Socialutredningen. 1. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. [401 2. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg. Sammanfattning. [411 Pensionsfrågor m. m. [46] Patienten i sjukvården -— kontakt och information. [66]
Kommunikationsdepartementet
Bilarbetstid. [2] Kommunal och enskild väghållning. [12] Allmänflygplats—Stockholm. [33] Brommautredningen. 1. Inrikesflygplats—Stockholm. [34] 2. Inrikes- flvgplats—Stockholm. Bilagor. [351
Ekonomidepartementet Utrikeshandelsstatistiken. [ 10]
Budgetdepartementet
Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. [6] Inflationsskyddad skatteskala. [18] Kommunernas ekonomi 1975—1985. [20] Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. [48]
Utbildningsdepartementet
Folkhögskolan 2. [81 Betygen i skolan. [9] Forskning om massmedier. [1 1] Radio och tv 1978—1985. [19] Svensk undervisning i utlandet. [21] Elektronmusik i Sverige. [30] Studiestöd. [31] Folkbildningen i framtiden. [38] Forskningsrådsutredningen. [. Forskningspolitik. [52] 2. Sektorsan— knuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1. [53] 3. Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. [54] 4. Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3.155] Fortsatt högskoleutbildning. [63]
165
166 167 168 169 170 171 172 173
175
176 177 178
180
181 182 183 184
186 187
189
190 191 192 193 194 195 196 197 198 199 200 201 202 203
204
205 206
Jordbruksdepartementet
Siukvårdsavfall. [4] Översyn av jordbrukspolitiken. [17] Båtliv 2. Registerfrågan. [25] Energi» och miljökommittén. 1. Energi, hälsa, miljö. [67] 2. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila bränslen. [68] 3. Energi, hälsa, miljö: Hälso— och miljöverkningar vid användning av kärnkraft. [69] 4. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. [70]
Handelsdepartementet
Information vid kriser. [45] Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—73. [511 Affärstiderna. [72]
Arbetsmarknadsdepartementet Utbyggd regional näringspolitik. [3]
Arbete med näringshjäip. [22] Kortare väntetider i utlänningsärenden. [28] Skyddad verkstad—halvskyddad verksamhet. [44]
Bostadsdepartementet Kommunernas gatuhållning. [65]
lndustridepartementet
Handelsstålsutredningen. 1. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. [15] 2. Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. [ 16] Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. [43] Billingen. [47] Delegationen för energiforskning. 1. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. [56] 2. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. [57] 3. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B. [58] 4. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. [59] 5. Energi—program för forskning, utveckling,demonstration. Bilaga D. [60] 6. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E. [61] 7. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. [62] STUs stöd till teknisk forskning och innovation. [64]
Kommundepartementet
Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. [39] Kronofogdemyndigheterna. [42]
. LiberFörlag . ' ISBN 91-38-03746-7' , ISSN os75-2sox