SOU 1977:38

Folkbildningen i framtiden : en debattskrift från Folkbildningsutredningen

1. Några av folkbildningsarbetets kännetecken

1.1. Förankring i folkrörelser

Det är i de folkrörelser, från början främst frikyrkorörelsen, nykterhetsrörel- sen och arbetarrörelsen vilka växte fram i slutet av 1800-ta1et och början av 1900-talet som det fria och frivilliga folkbildningsarbetet har sitt ursprung.

Sedan dess har bildningsverksamheten varit en förutsättning för att folk- rörelsernas idéer och mål skulle kunna utvecklas och förverkligas. Det gällde redan från början att genom skolning av medlemmar och förtroendevalda ut- veckla rörelsen och därmed påverka samhällsutvecklingen. Men lika viktigt var jämlikhetsmotivet. De flesta människors situation var sådan att de stod utanför all egentlig delaktighet i utbildningen. Genom bildningsarbetet strä- vade folkrörelserna efter att ge de stora grupperna kunskaper, gemenskap och stimulans som skulle leda till förmåga och engagemang att ta del av olika samhällsfrågor och kulturformer och att få inflytande häröver. Den folkbild- ning som förekommit dessförinnan hade mest gällt sådan utbildning som be- stämts ät folket och inte utbildning genom folket.

Folkbildningen under 1800-ta1ets senare del bedrevs som föreläsningar, folkhögskola och biblioteksverksamhet. Folkbiblioteken fick sina första stat- liga bidrag i början av 1900-talet. Olika föreningar för populärvetenskapliga föreläsningar tillkom under åren kring sekelskiftet och de hade ofta nära kontakt med universiteten. Många intresserade universitetslärare gjorde sto- ra insatser för den akademiska folkbildningen som förekom vid sidan om folkrörelsernas. I början av 1900-talet ändrade bildningsarbetet delvis ka- raktär. lnom lOGT bildades år 1902 den första studiecirkeln.

De första folkhögskolorna med folkrörelseanknytning tillkom i början av 1900-talet. Godtemplarordens studieförbund och Arbetarnas bildningsför- bund blev de första Studieförbunden. År 1912 antogs en biblioteksförfattning som innebar möjligheter till statligt stöd för inköp av böcker som skulle an- vändas i studiecirkelverksamheten. De flesta av de nu verksamma studieför- bunden bildades under 1930— och 40—talen. Med början under 1930—talet stärktes också samhällets ambitioner att se konst och kultur som viktiga in- slag i det folkliga bildningsarbetet och att föra ut konsten till kontakt med den stora publiken.

l studiecirklarna f1ck folkbildningsarbetet en studieform som väl passade deltagarnas behov av att lära sig tillsammans och av varandra i en anda av

kamratlig samvaro. Ur folkrörelsernas egna led föddes därmed nya bildnings- möjligheter för vuxna.

Det moderna svenska samhället är till stor del en produkt av de tankar och idéer som diskuterats och utvecklats i dessa studiecirklar. Mot den bakgrun- den är det lätt att förstå vår tilltro till ett folkrörelseförankrat bildningsarbete som ett viktigt inslag i den fortsatta samhällsutvecklingen.

Demokratin förutsätter självständiga, kritiskt tänkande människor med möjligheter att komma till tals och påverka olika förhållanden. Den förutsät- ter samtidigt att dessa möjligheter inte får vara förbehållna en elit utan göras tillgängliga för alla. Ett folkrörelseförankrat studiearbete ger sådana möjlig- heterDär kan deltagarna skaffa sig kunskaper, få gemenskap. utbyta åsikter, utveckla sin självkänsla och kritiska hållning och därigenom tillsammans bli medvetna om sin situation och sina inneboende resurser.

Vår historia visar på den viktiga roll som vitala folkrörelser har spelat i sam- hällsutvecklingen. Deras betydelse i framtiden blir inte mindre. Den garanti som starka folkrörelser innebär är omistlig, nämligen att samhällsförändring- arna blir resultat av en dialog i samhället och att de sker under kontroll av folket.

Villkoren för folkrörelsernas arbete har förändrats åtskilligt i förhållande till den tid då de växte fram. Trots mängden av information upplever många människor idag tillvaron som komplicerad och svårgripbar. De känner sig maktlösa och utan möjlighet att påverka sitt liv. Sådana tendenser till upp- givenhet är viktiga att motarbeta.

Genom ett rikt förgrenat folkrörelsearbete kan de allra flesta få möjlighet till gemenskap, medbestämmande och delaktighet.

I dagens samhälle väntar oss en rad problem och frågor som fordrar alla medborgares engagemang. Ett av de viktigaste framtidsproblemen är att motverka tendenserna till ett specialiststyrt och teknokratiskt samhälle där utvecklingen rullar vidare utan möjlighet till styrning från folkflertalet. Till dessa problem kan man också föra framtidsfrågor av arten. hur skall vi utnyttja jordens resurser och tillgångar, och den därmed sammanhängande frågan—vilken innebörd skall vi lägga i begreppet levnadsstandard? Men vi måste också finna praktiska lösningar för att motverka hotet av en kom- mersialisering av kulturen, för hur Iöntagarinllytandet på arbetsplatserna skall förverkligas och hur behoven av gemenskap, samvaro och mänskliga relationer kan tillgodoses. Utredningen anser att ett folkbildningsarbete som är uttryck för våra folkrörelsers vilja och ideer har unika möjligheter att möta frågor av detta slag.

Folkbildningsarbetet och studieförbundens verksamhet får nu — liksom ti- digare — således inrikta sig också på nya behov och problem i samhället. t ex de som uppstår när skolutbildningen förlängts och byggts ut och även fått en förändrad organisation. när arbetslivet reformeras. då försörjningsproblemen. både i ett nationellt och globalt perspektiv. fordrar lösningar. när det mate- riella välståndet är högt och fritiden betydligt mer omfattande än tidigare. Ut- redningen utvecklari nästa kapitel sin syn på den roll ett folkrörelseförankrat, fritt och frivilligt bildningsarbete kan spela i framtiden. Utredningen disku- terar också om inte ett krav på folkrörelseförankring borde skrivas in i folk— bildningsförordningen. '

F oIkröre/sebegreppet

Det har pågått en folkrörelsedebatt under senare år som mycket kommit att handla om frågan — vad ären folkrörelse? Man har ibland försökt fånga "folk- rörelsekaraktären” i analyserande beskrivningar. [ andra fall har man ställt upp vissa kännetecken som borde utmärka alla folkrörelser. Utredningen är enig om att följande kännetecken är utmärkande för begreppet folkrörelse.

En folkrörelse El syftar till att arbeta för vissa övergripande idéer eller värden utifrån ett eller flera långsiktiga mål, [1 skall vara självständig gentemot stat, landsting, kommun och gentemot enskilda maktgrupper, El skall ha en demokratisk uppbyggnad och utveckla en social gemenskap, El skall ha en viss storlek och geografisk spridning samt varaktighet i tiden.

Kännetecknande för så gott som alla studieförbunds uppbyggnad är deras an- knytning till en rad medlemsorganisationer, vilka i huvudsak svarar mot de kriterier vi i det föregående angivit för folkrörelsebegreppet.

De tio nu godkända Studieförbunden kan beskrivas på följande sätt:

Arbetarnas bildningsförbund(ABF) bildades 1912 och är landets största studie- förbund. ABF har som medlemmar organisationer inom eller närstående ar- betarrörelsen. t ex det socialdemokratiska partiet, vänsterpartiet kommunis- terna, landsorganisationen, konsument—kooperationen samt vissa handi- kapporganisationer.

Frikyrkliga studieförbundet (FS), som konstituerades 1947, är en sammanslut- ning av riksorganisationer och institutioner av frikyrklig eller ekumenisk ka- raktär.

Falkuniversitetet (FU) bildades 1943 och är en riksorganisation i vilken Kurs- verksamheten vid universiteten ingår som sektioner. Huvudmiin för sektio- 1 nerna är universiteten, studentkårerna samt Folkuniversitetsföreningen.

KFUK.'s och KFUM:s Studieförbund har till uppgift att vara organ för studie- ," verksamheten inom KFUK:s och KFUM:s riksförbund samt Evangeliska * Fosterlandsstiftelsen. Studieförbundet har varit verksamt sedan 1929.

Studieförbundet Medborgarskolan ( Mbsk) bildades 1940. Till dess medlemsor— ganisationer hör moderata samlingspartiet och detta parti närstående or- ganisationer.

Nyktet'ltetsröre/sens Bildningsverksant/tet (NBV) bildades 1971 genom sam- manslagning av de tidigare Studieförbunden Blåbandsrörelsen, Godtempla- rordens och Nationaltemplarordens studieförbund. NBV räknar därigenom sina anor från 1894.

Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS) bildades 1930 och utgör en samman- slutning av fritt och frivilligt uppbyggda riks- och distriktsorganisationer inom i första hand Svenska kyrkan, Ortodoxa kyrkan och Katolska kyrkan samt vissa ideella organisationer.

Studiefrämjandet (Sfr) tillkom 1957 och utgick från Jordbrukar-Ungdomens Förbund (JUF) som bildades 1918. Organisationsmässigt har Studiefrämjan- det anknytning till natur, fritid och miljösektorn. Bland medlemsorganisatio- nerna återfinns bl a Friluftsfrämjandet och Svenska djurskyddsföreningen. Studie/örbundet Vuxenskolan (SV) bildades 1967 genom en sammanslagning av Svenska Landsbygdens studieförbund bildat 1930, och Liberala studieför- bundet bildat 1948. Bl a är centerpartiet, folkpartiet och dessa partier närstå- ende organisationer samt lantbrukarnas riksförbund anslutna till Studieför- bundet Vuxenskolan som medlemsorganisationer.

Tjänstemännens Bi/dningsverksanihet (TBV), som bildades 1935, är en sam- manslutning av såväl de privat- som stats- och kommunalanställda TCO-an- slutna tjänstemännens fackliga organisationer.

Av de anslutna medlemsorganisationerna har således många i flera avseen- den gemensam idégrund liksom viljan att utbilda sina medlemmar för re- spektive organisations syften. Medlemsskolningen har alltid, som tidigare nämnts, varit av särskild betydelse för en organisations möjlighet att bevara karaktären av demokratisk folkrörelse och ge medlemmarna instrument för att formulera dess mål och påverka dess arbete.

En utgångspunkt för utredningens arbete är enligt direktiven att folkbild- ningsarbetet skall behålla sin särart och sin folkrörelseförankring. I samband därmed har utredningen diskuterat om Folkuniversitetet har en sådan upp- byggnad att det enligt de principer vi hittills skisserat i fortsättningen skall er- hålla statsbidrag till sin verksamhet. Folkuniversitetet skiljer sig på ett avgö- rande sätt från övriga studieförbund genom att det saknar en folkrörelseför- ankring i den mening utredningen behandlar begreppet. [ FU:s stadgar uttalas att

"Folkuniversitetet är ett riksstudieförbund,som verkar i nära anknytning till univer- siteten och högskolorna och är fristående i förhållande till politiska. religiösa och fack- liga rörelser. Folkuniversitetets uppgift är att bedriva folkbildning och vuxenutbild— ning. I denna uppgift ingår att stimulera forskare, lärare och studerande till insatser för ett fritt och frivilligt och för alla medborgare öppet studiearbete."

lnom vår utredning finns det för närvarande tre ståndpunkter vad gäller Folkuniversitetet med hänsyn till det krav på folkrörelseförankring som ut- redningen diskuterar att skriva in i folkbildningsförordningen.

En uppfattning är att statsbidrag fortsättningsvis skall utgå under en över- gångstid på 3—5 år. Skälet härtill är att man vill ge förbundet rimliga möjlig- heter att antingen omorganisera sin verksamhet eller finna andra lösningar på sin finansiering än genom statsbidrag.

En annan del av utredningen yrkar på en omedelbar avveckling av stats- bidragen. Skälet för detta ställningstagande är av principiell art och bygger på uppfattningen att samhället inte bör utöva påtryckningar på ett självständigt studieförbund genom övergångsbestämmelser av det slag som ovan skisse- rats.

Den tredje uppfattningen inom utredningen innebär att nuvarande situa— tion bör bibehållas utan förändringar med motiveringen att Folkuniversite- tets bildningsverksamhet fyller så viktiga uppgifter att kravet på folkrörelse-

förankring kan vara av underordnad betydelse. Denna uppfattning motiveras med:

Det historiska faktum att studieförbunden fick sin organisatoriska form genom folk- rörelserna kan inte tas till intäkt för att studieförbund som inte är knutna till folkrö- relser skulle vara oacceptabla. Det viktiga måste vara om de fyller något behov och om deras verksamhet står i överensstämmelse med de uppgifter som studieförbunden har i utbildningssamhället. Dessa krav uppfyller Folkuniversitetet. som sedan början av 1940—talet spelat en aktiv roll i svenskt folkbildningsarbete bl a då det gäller samverkan mellan universitet och folkbildning och i internationaliseringen av folkbildningen. Mot bakgrund av de argument som framförts här är det självklart att Folkuniversitetet även i fortsättningen skall erhålla statsbidrag för sin verksamhet.

Ytterligare en utgångspunkt, som är av intresse för vårt arbete i detta sam- manhang. anges i direktiven med

i "att studieförbundens folkrörelseanknutna verksamhet skall prioriteras. Statsbidra— l get till studiecirklar bör endast få användas i enlighet med målen för folkbildningsar- betet och inte tex utnyttjas för kommersiellt inriktad verksamhet."

Utredningen har hittills inte helt kunnat ena sig om hur begreppet ”folk- rörelseanknuten verksamhet" skall tolkas och vilket slags verksamhet som därmed skall prioriteras. Genom att redogöra för de två tolkningsförslag som nu föreligger vill utredningen föra ut frågan till allmän debatt och emotser synpunkter på de båda förslagen.

En del av utredningen har tolkat begreppet som

all den verksamhet vilken bedrivs av studieförbund med folkrörelse som medlems- organisation. Det innebär att studieförbundets verksamhet inom eller utom medlems- organisationerna är folkrörelseanknuten verksamhet. Det innebär vidare, att studie- verksamheten med statlig eller kommunal huvudman. med huvudmannaskap som är vanlig för kommersiell verksamhet, inte är folkrörelseanknuten verksamhet.

Företrädare för denna tolkning vill därmed markera folkrörelsernas vä- sentliga roll i samhällets demokratiska utveckling och skapa förutsättningar för ett rikt Studieutbud.

Den andra delen av utredningen bygger sin tolkning på uppfattningen att all verksamhet som studieförbunden bedriver inom ramen för gällande stats- bidragsbestämmelser skall utgå från respektive folkrörelsers grundvärdering- ar och uttalade strävanden på kultur- och utbildningsområdet. Det innebär att det inte kan anses vara en uppgift för studieförbunden att bedriva en kom- mersiellt inriktad verksamhet, tex av utbildningskonsultativ karaktär.

Med denna utgångspunkt anser berörda ledamöter att den ovan nämnda formuleringen i direktiven anger att en del av studieförbundens verksamhet — den "folkrörelseanknutna" — skall tillmätas särskild betydelse och even- tuellt ges en förmånsställning i förhållande till övrig verksamhet. Denna del av utredningen formulerar sig så här:

1 direktiven betonas mycket kraftigt och i flera olika sammanhang folkrörelsernas betydelse för den svenska demokratin och för samhällsutvecklingen. Från den ut- gångspunkten bör med folkrörelseförankrad verksamhet avses all sådan verksamhet som direkt avser att främja folkrörelsernas arbete och utveckling i deras egenskap av just folkrörelser. Till denna verksamhet skall räknas studier och kulturaktiviteter som ger medlemmarna i folkrörelseorganisationerna en god inblick i den egna rörelsens or-

ganisaiionsuppbyggnad och verksamhet och stimulerar till en intern debatt om rörel— sens mål och uppgifter. Till den folkrörelseanknuina verksamheten bör vidare hänföras all utbildning av förtroendevalda och funktionärer inom respektive rörelsers verksam- hetsområden.

1.2. Rätten till profilerade studier

Utredningens uppfattning att studieförbunden skall ha en fast förankring i folkrörelserna leder direkt över till frågan om hur objektiv respektive profi- lerad studieförbundens verksamhet bör vara. Så här lyder folkbildningsförordningens andra paragraf:

"Verksamheten inom det fria och frivilliga folkbildningsarbetet skall utformas så. att det föreligger förutsättningar för en objektiv och allsidig belysning av studieämnena. Arbetet skall bedrivas i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande och på sådant sätt. att självständigt tänkande och ställningstagande främjas."

Utredningens direktiv anger att man bör ”överväga innebörden av kravet på objektivitet och allsidighet och hur detta skall uttryckas." Utredningen skall då "särskilt uppmärksamma avvägningen mellan å ena sidan detta krav och å andra sidan behovet av att studiecirkelverksamheten kan präglas av den ideologi som studieförbundens medlemsorganisationer ansluter sig till."

Kravet på objektivitet existerar — vid sidan om studiecirkelverksamheten — också för exempelvis skolan och Sveriges Radio/TV och det har ofta varit en fråga i samhällsdebatten — mycket på grund av att det varit svårt att tolka. Inom vissa ämnen och vetenskaper, t ex inom delar av de naturvetenskap- liga. anses det i högre grad än i andra finnas förutsättningar för objektiva stu- dier såtillvida att problem och frågor går att exakt kvantifiera. Problem kan översättas i formler och siffror. lösningar likaså och man kan då av ett svar på en fråga därmed direkt avläsa om det är rätt eller fel. Men frågan om ob- jektiva studier eller inte är vidare än så. Även naturvetenskapliga studier kan få en speciell karaktär (profil) genom de exempel och frågeställningar man ar- betar med och — inte minst — när det gäller hur och i vilka sammanhang re- sultaten av studierna skall tillämpas. Mest laddat blir emellertid objektivitets- kravet när det används på områden som exempelvis politik. religion och and- ra livsåskådningsfrågor. historieuppfattning m m. Sådana studieämnen präg- las ju redan från början av subjektiva värderingar; vilka frågor man formu- lerar avgör svaren, vad man läster vikt vid eller förbigår likaså.

Vad har man menar med objektivitet?

Vi skall här — mycket kortfattat — beröra några olika tolkningar som gjorts i skilda sammanhang och därigenom försöka markera de förskjutningar i be- greppets innebörd som skett under tidens lopp.

Långt innan objektivitetskravet fanns formulerat för utbildning och samhäl- lelig opinionsbildning gällde dess äldre motsvarighet — kravet på sann kun- skap. Detta krav går att spåra till de tider och områden som präglades av tro

och tillit till auktoriteter. vilka förväntades kunna ge bestämda besked om vad som var rätt och vad som var fel. sant och falskt.

När den italienska fysikern Galileo Galilei för trehundrafemiio år sedan ut- tryckte tvivel inför en av sin tids sanningar — att jorden är universums me- delpunkt — ställdes han inför domstol anklagad för irrläror. När denna hän- delse genom Brecht omsatts till ett drama (”Galilei") för vår tid är utgångs- punkten att vi inte längre lever i en värld med ett enda fast och fixerat per- spektiv utan i en värld med otaliga medelpunkter. Genom mångfalden och ifrågasättandet av "det sanna" sker förnyelsen.

Utredningen tillåter sig denna utblick i historia och litteratur för att den på flera plan belyser den gamla frågan: vad är sant? Kontrasten mellan å ena si- dan ett förbehållslöst accepterande av auktoritativa sanningar och å andra si- dan målen för vår utbildnings- och kulturpolitik är skarp.

Ett folkbildningsarbete förankrat i olika rörelser betyder bl a att en fråga skall kunna ha flera svar och att ett problem skall kunna angripas från många * håll.

En annan. mer modern tolkning har utgått från att objektivitet i första i hand innebär att vara/lilltån värderingar. Därigenom skulle man undvika att påverka tex i en studiesituation. Enligt denna tolkning bör studierna bedri- vas i en sådan anda och med sådant material att man inte berör eller känner behov av ställningstagande i olika frågor. 1920 års folkbildningsutredning an- såg att studierna skulle vara opartiska och därmed objektiva och den beto- nade att kunskap skulle förmedlas genom fakta. Detta kan möjligen tyda på att denna vår första folkbildningsutredning låg relativt nära det här beskrivna synsättet.

] förlängningen av denna tolkning ligger en risk. nämligen att studieämnet behandlas ytligt och oengagerat och att konflikter och intressemotsättningar förtigs.

Utifrån denna risk är det naturligt att avvisa en sådan tolkning av begreppet objektivitet för folkbildningens vidkommande.

Vad gäller ovanstående vill utredningen emellertid betona att våra tolk- ningar naturligtvis inte leder dithän att begreppet "sanning" skall kunna be- traktas som något helt och hållet subjektivt. Att omfatta ett sådant synsätt vore att motarbeta ett självständigt tänkande. Alla subjektiva utgångspunk- ter och inslag i ett studiearbete måste omgärdas av en strävan att se samman- hangen också utanför den egna intressesfären. En idemässig ensidighet i stu- dierna kan nämligen — även den — ofta ge enbart ytliga kunskaper och även leda till ett beroende av auktoriteter.

Utan enskilda människors och olika samhällsgruppers intressen och behov av att bemästra sin tillvaro och omgivning skulle det inte finnas något behov av undersökande studier. Det gäller därför att pröva sin egen in- tresscförankring emot andras intressen och argument. Det gäller vidare att komma fram till om och varför sådant som den egna gruppen värderar högt och bedömer riktigt förringas eller döljs av andra intressegrupper. För att komma till klarhet över sådana förhållanden fordras en både djup och allsidig kunskap — om den inte kan uppnås kan studierna i värsta fall bli ett självbedrägeri som i stället ökar den egna svagheten.

En människas likaväl som en grupps styrka kommer sig av ett stort mått av självkännedom, något som förutsätter kunskaper men även känsla och

1 1

vilja. Det är därför nödvändigt att studierna bedrivs i ett öppet klimat och på ett sådant sätt att självständigt tänkande och ställningstagande främjas.

En tredje tolkning av objektivitetsbegreppet vill koncentrera det till att gälla elr/räga om saklighet. Viktiga fakta skall komma fram på ett sätt som är sant och korrekt. Man menar här också att olika uppfattningar och värderingar skall beskrivas ”inifrån", vilket betyder att motståndare och kritiker inte får karikeras eller på annat sätt förlöjligas genom överdrifter etc.

1944 års folkbildningsutredning kan kanske sägas ha företrätt denna syn då man angav att propaganda och polemik gentemot oliktänkande inte skulle få förekomma i studiecirklar. Saklighet skulle prägla arbetet.

Att behandla andra intressen och uppfattningar än dem man själv företrä- der på ett hederligt sätt och utifrån uppgifter och beskrivningar som går att dokumentera anser utredningen bör vara ett rättesnöre för allt folkbildnings- arbete i framtiden.

I debatten om vad som menas med objektivitet har på senare tid kravet på saklighet ofta kompletterats med ett krav på allsidighet. Det räcker inte, har man menat. med att det som sägs är korrekt. Material. program och studie- situationer måste också vara så avvägda att olika synsätt och värderingar i en fråga kommer fram och det på ett balanserat sätt.

Det kan här vara av intresse att referera två utlåtanden till skolöverstyrel- sen från professor Jörgen Westerståhl rörande objektiviteten i två studie- material för politiska studier. ] det första utlåtandet daterat 1961 skriver Wes— terståhl bl a

”Om man då accepterar framställningar av författare. politiskt engagerade i endast ett parti, kan det synas vara en praktisk rekommendabel väg att vederbörande begränsat sig till att skildra det egna partiet. Därigenom undvikes "polemik” och andra partiers anhängare bör i allmänhet få mindre anledning till kritik, Svårigheten är emellertid att partiernas ståndpunkt ej är oberoende av varandra. Partierna agerar i förhållande till ett visst politiskt läge i förhållande till andra partier, Det blir därför ofta nog omöjligt att karaktärisera ett visst partis program utan att samtidigt karaktärisera andra partiers. I och för sig bör väl därför ej heller en framställning som väsentligen utgör en kritisk ana- lys av ett visst partis ståndpunkt. vara utesluten även om här kraven på "saklighet" måste ställas särskilt högt. Den uppfattning som kritiseras måste framställas på ett kor— rekt och någorlunda fullständigt sätt. kritiken skall gälla det refererade och skiljas från referatet. Min slutsats av det sagda är. att några enkla formella kriterier knappast kan uppställas för hur författningens krav på saklighet och undvikande av propaganda och agitation skulle uppfyllas. Avgörande får i stället bli en bedömning av framställnings— sättet i det enskilda fallet. och det är givet att denna bedömning ofta blir svår att göra. Vidare får man räkna med att det kan råda en viss motsättning mellan författningens allmänna syfte att befrämja bl a politisk folkbildningverksamhet. och kravet på saklig- het. Sistnämnda krav kommer nämligen lätt nog i konflikt med vad som är pedagogiskt mest tillfredsställande och stimulerande för intresset. Även på denna punkt är en av- vägning mellan olika hänsyn nödvändig."

1 det andra utlåtandet från 1968 anför Westerståhl bl a

””st skrift ger. mot en idéhistorisk bakgrund, en beskrivning av de olika svenska po- litiska riktningarnas aktuella program och strävanden. Textmässigt är materialet gan- ska jämnt fördelat mellan de olika riktningarna. Vad framställningen av olika åskåd- ningar allmänt beträffar är det ganska givet, att företrädarna för andra riktningar än dem

som .1 själv står nära. nämligen mittenpartierna och i första hand centerpartiet. knap- past i alla delar skulle vara beredda att instämma i den givna karaktäristiken. Exem- pelvis skulle icke en socialdemokratrisk skribent använda distinktionen mellan en för- utsättningsskapande politik och en socialistisk dirigism eller socialiseringssocialism. Man har emellertid anledning att räkna med att en liknande situation praktiskt taget alltid måste uppstå. när en anhängare av en viss politisk åskådning karaktäriserar andra åskådningar. inte ens en vetenskaplig framställning. där det valda perspektivet helt saknar anknytning till någon viss partipolitisk uppfattning. kan här med säkerhet und- gå kritik. Det avgörande kriteriet måste i stället bli det sätt på vilket de skilda politiska ståndpunkterna, och särskilt då de ståndpunkter författaren själv ogillar närmare ka- raktäriseras.

I detta avseende synes mig lis framställning ha vissa påtagliga förtjänster. Framställ- ningen innehåller för det första utförliga citat av andra tankegångar. Om dessa citat gäl- ler dessutom. att de i allmänhet är relevanta och auktoritativa samt att uttalandena pre- senteras på ett sådant sätt att de får komma till sin rätt. dvs citaten sätts icke omedelbart in i ett polemiskt sammanhang. där citatet används som ett argument mot den behand- lade åskådningen.

Vidare harJ valt att i många fall särskilt markera. när han övergår från ett referat till att uttala sin egen ståndpunkt . . . Denna teknik är väl lämpad att göra läsaren upp— märksam på objektivitetsproblemen . . . Med hänsyn till det sagda anserjag att denna bok rimligen bör anses uppfylla kraven på saklighet och frihet från ensidig propaganda. E_n tillämpning av strängare normer skulle leda till att knappast någon skrift av detta slag kunde accepteras."

Innehållet i dessa båda utlåtanden kan tjäna som grund för de resonemang som vår utredning för i dessa frågor och som sammanfattas i det följande. ! Utredningen kan summera denna bakgrundsteckning med att ordet objek— ' tiyitet är svårfångat till sin innebörd och att det bl a av det skälet bör kunna . utgå som ett riktmärke i folkbildningsförordningen. En del av utredningen ansluter sig därvid till följande resonemang.

Utredningen anser krav uttryckta med ord som saklighet och mångsidighet vara mer entydiga och klargörande och föreslår därför att dessa får ersätta ordet objektivitet i folkbildningssammanhang. Saklighet anser utredningen vara ett oavvisligt krav som bör ställas på all verksamhet i studieförbunden. Detta krav ger allt önskvärt utrymme för de enskilda förbunden att profilera sig. Det sätter samtidigt en gräns såtillvida att . ett studieförbu nds egen värderingsgrund och intresseförankring inte får föras fram med osakliga eller ohederliga argument och metoder. När andra— utanförstående- intressen och värderingar beskrivs skall framställningen vara underbyggd av fakta.

Allsidigheten däremot. är utredningen inte beredd att uttrycka som ett oavvisligt krav när det gäller studiematerial och cirkelverksamhet. Utredningen nöjer sig med att ' markera att en mångsidighet bör vara något att sträva efter i alla cirklar. 1 det samspel * som sker mellan deltagare. cirkelledare och studiematerial under en studiecirkel finns förutsättningarna för en mångsidig belysning av ämnet inbyggda. Om allsidighet där- emot skulle/brtlras för godkännande av studiematerial skulle frågan om balans och ett *. rättvist utrymme för alla skilda uppfattningar som kan råda iett ämne.omedelbart upp- komma. Om sådana situationer alls går att lösa sker det förmodligen på bekostnad av den motivation och studiestimulans som till innehållet profilerade studier innebär.

Att fordra allsidighet av en studiecirkel är omöjligt att förena med uppfattningen att samma cirkel skall vara profilerad.

Det krav på allsidighet som med rätta råder inom det offentliga utbildningsväsendet (grundskola. gymnasieskola. kommunal och statlig vuxenutbildning. högskola etc) bör därför inte utan vidare överföras till studiecirkelverksamheten.

Detta betyder att av det som utredningen nu diskuterat sätter vi saklighet och pro- filering främst för de enskilda studieförbundens arbete.

Mångsidigheten bör därutöver vara ett riktmärke för studiematerial och cirklar. Ut— redningen vill slutligen framhålla att det faktum att ett formellt krav på allsidighet i stu- dierna enligt vår mening inte kan gälla för vare sig ett enskilt studiematerial. en enskild cirkel eller ett enskilt studieförbund skall ses i perspektivet av den garanti för allsidighet inom folkbildningen i stort. som statsmakternas bestämmelser i övrigt innebär. Alla godkända studieförbund oavsett ideologisk hemvist och intresseförankring skall give- tvis som hittills omfattas av de bestämmelser vi skisserar i kapitel 3 och 4.

En annan del av utredningen vill formulera sina synpunkter på följande sätt.

En utgångspunkt i diskussionen om objektivitet och saklighet måste vara att i likhet med 1920 års folkbildningsutredning slå fast att kunskap skall förmedlas genom fakta. Det är svårt att förstå. att däri skulle ligga en risk för att studieämnena behandlas ytligt och oengagerat, Snarare torde risk för ytlighet och enögdhet föreligga om ett ämne be- handlas "profilerat" — dvs om man tummar på kraven. att förutsättningar skall före- ligga för en saklig och allsidig belysning av ämnena.

Det kan finnas vissa skäl att byta ut ordet objektivitet i den nu gällande folkbild- ningsförordningen mot ordet saklighet. Ett viktigt skäl för detta är att objektivitet onekligen är ett begrepp som blivit föremål för många skilda tolkningar och som därför kan missförstås.

Däremot måste kravet att det skall föreligga förutsättningar för en allsidig belysning av studieämnena kvarstå oförändrat. Att byta ut ordet "allsidig" mot "mångsidig" var— ken förtydligar eller klargör någonting. Det skulle tvärtom innebära ett steg i riktning mot ett förytligande och urvattnande av det grundläggande begreppet "allmän medbor- gerlig bildning". som bör vara ett mål för all folkbildning.

Det är i detta sammanhang belysande att folkhögskoleutredningen i sitt huvudbe- tänkande tar upp frågan om vilka krav som måste ställas på folkbildningen och föreslår följande lydelse av 3 & folkhögskoleförordningen:

"Studier och annan verksamhet vid skolan skall bedrivas i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande och utformas så. att det föreligger förutsättningar för allsidig- het i undervisningen."

Bland remissinstanserna tar tex Svenska folkhögskolans lärarförbund upp denna formulering och finner den alltför passiv och anspråkslös. SFHL anser att förordningen måste kräva att skolan e/icrsrrävar allsidighet i undervisningen. I propositionen om folkhögskolan (1976/77155) framhåller föredragande statsrådet:

"Jag vill dock i likhet med utredningen betona vikten av att all verksamhet vid folk— högskola bedrivs i en anda av tolerans och respekt för oliktänkande och att allsidighet i undervisningen eftersträvas."

Den strävan till allsidighet inom folkhögskolans verksamhet som bedömts så väsent— lig av alla instanser måste rimligen också tillmätas lika stor vikt inom övrig folkbild- ning. Det är därför betydelsefullt att allt folkbildningsarbete också i fortsättningen präg- las av det krav på att skapa förutsättningar för allsidighet som finns inskrivet iden nu gällande folkbildningsförordningen liksom i folkhögskoleförordningen.

Profilering — hur?

Att cirkelstudier är profilerade kan ta sig uttryck på flera sätt. Den ideologiska profileringen är kanske den man först kommer att tänka på. Utredningen anser det vara en viktig och riktig följd av folkrörelseföran-

kringen att studieförbunden i sin information redovisar de värderingar som verksamheten bygger på och som är uttryck för deras medlemsorganisatio- ners vilja. Det är också naturligt att innehållet i studieverksamheten står i samklang med de idéer respektive förbunds medlemsorganisationer arbetar för. något som emellertid inte får hindra att kritik och andra uppfattningar självständigt och öppet kan föras fram och diskuteras. Även ämnen som tra- ditionellt betraktas som ””oprofilerade”. eller omöjliga att profilera. t ex mate- matik cch språk. kan genom de exempel och texter man arbetar med sättas in i ett .deologiskt sammanhang och på så sätt hänföras till en speciell verk- lighet. Att den direkt organisationsanknutna bildningsverksamheten inom ett'studieförbund skall vara idémässigt profilerad ser vi närmast som själv- klart. l Men profileringen hos ett studieförbund kan också komma till uttryck genom de ämnen man väljer att satsa på. Ett studieföibunds ämnesprofil 1- markerar således en värdering av vilka slags studier som är viktiga för för- ? bundet och dess medlemsorganisationer. det kan gälla tex litteratur och språk. musik eller samhällsämnen. En profilering kan nås även genom val av målgrupper.

Utrecningen menar alltså att profilering kan avse både ideologi. kunskaps- stoff. ämnesval och val av målgrupper och att studieförbunden i största möj— liga utsträckning skall kunna använda sig av rätten att profilera sin verksam— het.

En ledamot i utredningen har markerat sin syn på profileringsfrågan genom följande skrivning.

Att ci=kelstudier är profilerade kan ta sig uttryck på flera sätt. Ett av dessa sätt kan vara den ideologiska profileringen. Det är naturligt att denna främst kommer till uttryck i den direkt organisationsanknutna bildningsverksamheten. Lika naturligt är att studieförbunden skall ha full frihet att erbjuda den stora allmänhet. för vilket organisationsanknytningen ur utbildningssynpunkt är ovidkommande. en studieve'ksamhet helt fri från ideologiska värderingar. Detta utesluter inte det själv- klara attstudieförbunden på skilda sätt skall redovisa sin folkrörelseförankring.

Profileringen hos ett studieförbund kan också komma till uttryck genom de ämnen man väler att satsa på. Även ett studieförbunds ämnesprofil markerar således vilka slags stulier som förbundet upplever som angelägna bildningsområden. det kan gälla tex litteratur och språk. musik eller samhällsämnen. En profilering kan därvidlag också ske gentm val av olika målgrupper.

En prrfilering kan alltså avse både ideologi. kunskapsstoff. ämnesval och val av mål— grupp och att studieförbunden fritt skall kunna använda sig av rätten att profilera sin verksamiet.

1.3. Fiitt och frivilligt

_ Vissa Oid har — även ensamma. utan att vara insatta i något sammanhang — ' en stor nakt över tanken. Det gäller sådana ord som redan i sig själva kommit i att förknippas med bestämda värderingar. Frihet är ett bra exempel på ett be- grepp rred positiv innebörd likaväl som tvång — frihetens motsats — uppfattas som något negativt.

Utretningen har i uppdrag att pröva formuleringen av det villkor för folk-

l l

bildningsarbetet som avses med uttrycket fritt och frivilligt. Så här uttryckte dåvarande departementschefen sin syn på detta begrepp i proposition 1963:36.

"Folkbildningsarbetet är fritt och frivilligt. Denna princip har alltid varit grundläg- gande för svenskt bildningsarbete. och betydelsen av den har klan betonats i alla utredningar och beslut om samhälleligt stöd till folkbildningsarbetet.

1944 års folkbildningsutredning tolkar i sitt betänkande begreppet fritt och frivilligt på följande sätt:

Friheten innebär icke. att bildningsarbetet skulle sakna förankring i de faktiska kun- skaps— och bildningsbehoven. Vad den innebär är frihet i förhållande till staten och fri— het i förhållande till de organisationer. som tjänstgöra som förmedlingsorgan för bild- ningsarbetet. Den innebär även en frihet i betydelsen oberoende av arbetsgivare. do- natorer och institutioner av konfessionell eller politisk art. Frivilligheten är en sida av denna frihet, Den innebär. att bildningsarbetet uppbäres av folket självt, den är ett teck— en på dettas kulturella fullmyndighet.

[ denna tolkning — i dag lika riktig och aktuell som när den utformades —är friheten och frivilligheten av rent principiell natur. Med attributet fritt och frivilligt betonas att folkbildningsarbetet skall vara helt oberoende av direktiv från stat och kommun, or— ganisationer och enskilda och att det fritt skall kunna utvecklas och anpassas efter be- hov och förutsättningar hos de människor det vänder sig till.

! moder—t folkbildningsarbete finns det emellertid också en på en gång pedagogisk och demokratisk motivering för friheten och frivilligheten. Folkbildningsarbetet är helt oberoende av fastställda kursplaner och kan därför smidigt anpassas till deltagarnas in- tressen. önskemål och behov. Deltagarna har möjlighet att själva påverka och utforma studiernas inriktning och arbetsformer. vilket stärker deras motivation och lust att ak- tivt medverka till ett gott resultat ide gemensamma strävandena. Genom att deltagarna själva får tillfälle att planera och besluta om målet och formerna för studierna, blir ar- betet i sig självt en övning i praktisk demokrati, där deltagarna får ta initiativ, gemen— samt med sina kamrater ta ansvar och fatta beslut och också lära sig att tolerera och visa förståelse för andras behov, förutsättningar och egenart."

Utredningen anser det viktigt att genom en bred debatt och egen analys ge uttrycket fritt och frivilligt för folkbildningen ett fäste i vårt nuvarande sam- hälle.

Ordens innebörd bör därför på nytt diskuteras med hänsyn till samhälls- utvecklingen och folkbildningens roll i denna. Utredningen finner då vissa följdfrågor angelägna, tex 1 från vad är det viktigt med frihet och oberoende för folkbildningsarbetet? 2 till vad bör friheten användas? 3 för vem skall friheten gälla när krav på frihet från ett håll — det kan gälla organisationer och enskilda — kommer i konflikt med motsvarande krav från andra håll.

Beträffande den första frågan anser utredningen att de betoningar som gjor- des i ovan citerade proposition om folkbildningsarbetets självständighet gen- temot olika intressenter och grupper är viktiga och hållbara också för fram- tiden.

Utredningen vill därmed slå fast arr folkbildningsverksamheten inte skall kunna åläggas uppgifter och in- riktningar vare sig från samhällsorgan, organisationer eller enskilda. Tvingande direktiv får således inte förekomma. Häri ligger bl a att

..?-u *.» _;arwzv-A—vu—h-clq.

några centralt fastställda läroplaner eller kursplaner inte skall styra verksamheten. I stället är det behoven och förutsättningarna hos de människor som verksamheten vänder sig till som skall forma och utveckla arbetet.

att deltagandet skall vara frivilligt. Utredningen har tidigare beskrivit vik- ten av att folkbildningsarbetet är förankrat i olika folkrörelser och att detta skall kunna prägla verksamheten. En nödvändig följd härav blir att studieförbunden i all sin verksamhet klart och nyanserat informerar dem man vänder sig till om vilka intressen och värderingar som re— spektive förbunds arbete vilar på. När den enskilde på grundval härav kan välja studieförbund och verksamhet, först då blir det frivilliga del- tagandet värt namnet. att cirkelstudiernas mål och arbetsformer skall bestämmas av deltagarna tillsammans. Sedan den nu gällande förordningen och anvisningarna för folkbildningsarbetet skrevs på basis av nämnda proposition har emellertid mycket hänt. En ledamot i utredningen har gett uttryck åt en avvikande mening genom att understryka att deltagandet skall vara frivilligt. Vi har tidigare beskrivit värdet av att folkbildningsarbetet är förankrat i olika folkrörelser och att detta skall kunna ta sig uttryck i verksamheten. Det är därför naturligt att studie- förbunden på skilda sätt redovisar sin folkrörelseförankring. När den enskilde fritt kan välja studieförbund och verksamhet, först då blir det frivilliga deltagandet värt namnet. att den enskilda studiecirkelns inriktning och arbetsformer skall överen- skommas genom samverkan mellan cirkeldeltagare. cirkelledare och anordnare.

Utredningen vill i detta sammanhang ta upp särskilt två problem, näm- ligen — för det första — de tendenser som kan skönjas till ett alltmer in- stitutionaliserat folkbildningsarbete och — för det andra — vissa följdverk- ningar av den nya arbetsrättslagstiftningen m m.

Sedan 1960—talet har vuxenutbildningen byggts ut bl a genom tillkomsten av den kommunala vuxenutbildningen. Aven arbetsmarknadsutbildningen har vuxit i omfattning. Nu reformeras högskolan. Ett syfte med dessa utbild- ningsreformer är att ge en målinriktad yrkesutbildning eller utbildningskom- petens. Det finns skäl att tro att förekomsten av prov, betyg etc har ökat även inom studieförbundens verksamhet bl 3 eftersom kompetensinriktad utbild- ning värderas högt i dagens samhälle. Utredningen undersöker för närvaran- de hur det förhåller sig härmed och kommer att redovisa resultaten i huvud- betänkandet. Utredningens uppfattning är redan nu den, att de mest centrala målen och syftena med studiecirkelverksamheten kommer i skymundan och att de rent av kan omintetgöras om skolmässiga prov, betyg, centrala läropla- ner m m skulle förekomma i nämnvärd utsträckning där. Studiecirkelns framtida villkor beror mycket på om den kan bevara sin ursprungliga karaktär i det moderna samhället. Behovet av en arbetsform som snabbt och okonven- tioneLIt kan möta nya behov av studier och kulturell aktivitet är alltjämt stort. Stänc'igt lika angeläget är att folkrörelserna genom sin bildningsverksamhet kan täcka opinion och påverka samhällsutvecklingen. Den institutionalise-

rade vuxenundervisningen kan aldrig ersätta den studieform som är särskilt lätt att organisera, som innebär att deltagarna tillsammans bestämmer mål och arbetsformer och som inte heller är bunden till någon traditionell ämne- sindelning eller till någon formell ledarkompetens. Ingen är därför betjänt av att cirkelverksamheten utvecklas till en kopia av det allmänna skolväsendet. En sådan utveckling vore ett sätt att binda verksamheten. inte att hålla den fri.

Studieförbundens svällande administration är ett annat problem som har med riskerna för ett institutionaliserat folkbildningarbete att göra. Problemet är för närvarande svårt att bemästra för studieförbunden eftersom deras ad- ministration måste byggas upp i takt med vad samhälleliga beslut och före- skrifter fordrar.

För att få statsbidrag till cirkelverksamheten måste varje lokalavdelning tex göra en administrativ planering. registrera anmälningar, rekrytera ledare och föra ledarregister. upprätta närvarolista, rekvirera och distribuera studie- material. registrera cirklarna, förrapportera dessa till förbundet. kontrollera närvarolistorna. slutkontrollera desamma och slutrapportera till förbundet. I många fall måste särbestämmelser iakttas och dispenser från generella regler sökas och behandlas. Detta är med hänsyn till nuvarande detaljbestämmelser omfattande arbetsuppgifter.

Därtill kommer den rent ekonomiska administrationen där samhällets ålägganden på förbunden bl a innebär bidragsansökningar till stat och kom- mun. redovisning till förbundet och skolöverstyrelsen av studietimmar och bidragsgrundande kostnader m m. Speciella redovisningar skall ske till kom- munala myndigheter. skatte- och taxeringsmyndigheter. riksförsäkringsver- ket m fl. Kontrolluppgifter för anställda skall upprättas, fakturakontroller gö- ras liksom kontering och bokföring. bokslut och revision.

Även om många av dessa uppgifter har rutinmässig karaktär framträder vissa som synnerligen arbetskrävande. Dit hör bl a de ökade arbetsuppgifter- na som blivit följden av att cirkelledare och personal i övrigt numera omfattas av kollektivavtal samt på grund av den utvidgade arbetslagstiftningen. Det för med sig bevaknings- och förhandlingsuppgifter som inte tidigare varit ak— tuella.

Som torde framgå av ovanstående exempelsamling över det administrativa arbete som nu måste göras. kommer sannolikt även i framtiden en — kanske inte obetydlig — administration att visa sig vara nödvändig inom förbunden och deras avdelningar. Utredningen kommer därför att anstränga sig för att utarbeta förslag om så generella bidragsregler och så lite krångliga redovis- ningsrutiner som möjligt. Utredningens utgångspunkt är då dels att bidrags- givningen och redovisningskontrollen måste bygga på förtroende för studie- förbunden att själva utforma och ta ansvar för sin verksamhet inom ramen för de av statsmakterna uppställda utbildnings- och kulturpolitiska målen. dels att administrationen i studieförbunden bör bringas ned till ett minimum.

De konsekvenser detta bör få för den statliga bidragsgivningen framgår av kapitel 4.

Lagstiftningen på arbetslivets område genomgår sedan några är stora för— ändringar. Speciellt viktiga i detta sammanhang är den lag om anställnings- trygghet. som trädde i kraft för några år sedan liksom den lag om medbestäm- mande i arbetslivet som antogs av riksdagen 1976 och som började gälla 1977.

Utredningen ifrågasätter självfallet inte dessa reformers berättigande men har anledning att hysa vissa betänkligheter när det gäller deras tillämpning på studieförbundens område. De kan åstadkomma en läsning av verksamhe- ten på ett sätt som inte står i överensstämmelse med vad utredningen vill läg- ga in i begreppet fritt och frivilligt.

Den först nämnda lagen — lagen om anställningsskydd — har redan aktua- liserat frågan om fria organisationers integritet. Skall tex ett studieförbund vara tvunget att ha kvar en medarbetare som visar sig aktivt motarbeta den organisation i vilken han är anställd?

Den senare lagen ger de anställda vid alla arbetsplatser rätt till inflytande i frågor som rör förhållanden på arbetsplatsen men också i frågor som rör själ- va verksamheten.

Den andra paragrafen i medbestämmandelagen gör vissa undantag i per- sonalens medbestämmanderätt. nämligen vad gäller mål och inriktning i ar- beten som är av religiös, vetenskaplig eller annan ideell natur eller som har kooperativt. fackligt. politiskt eller annat opinionsbildande ändamål.

För folkbildningsarbetets del kan dessa nya villkor inom arbetslivet kom- ma att förändra innebörden av begreppet fritt och frivilligt. ,' En fråga som vi tidigare berört, gäller vilka följderna skulle bli för studie- cirkelverksamheten om cirkelledarna komme att utgöra en speciell yrkeskår med nya befogenheter inom det arbetsfält som hittills präglats av att alla del- tagare tillsammans skall påverka. planera och fatta beslut om studierna. Ut- redningen undersöker för närvarande vissa frågor rörande cirkelledarnas an- ställningsfjrhållanden men har inte nu några resultat att redovisa från denna undersökning. Om den grupp cirkelledare, som är fast anställda och som där— med ofta lar cirkelledarskapet som yrke skulle visa sig vara eller bli mycket stor. ser vi uppenbara risker. Som utredningen angivit i det föregående av- snittet består dessa bl a i att folkbildningsarbetets idé. dess rörlighet och möj- lighet till snabb förnyelse och okonventionella arbetssätt inte fullt ut synes förenliga med de reformer som nu pågår på arbetslivets område.

För att folkbildningsarbetets särart skall kunna bibehållas förordar utred- ningen att cirkelledarskapet även i framtiden skall förbli huvudsakligen ett fritidsarbete likvärdigt andra slags förtroendeuppdrag. Vi anser att arbetstids- förkortningarna och den ökande fritiden talar/ör en sådan utveckling.

Även de avtal som sedan 1974 reglerar cirkelledares anställningsvillkor kan förändra folkbildningsarbetets karaktär av att vara fritt och frivilligt.

När tämligen långtgående krav ställs på att studiearbetet skall anpassas till det allmärna skolväsendets villkor avviker man från den anda i folkbild- ningsarbetet som fortfarande bör hållas levande, Det är viktigt att ta hänsyn till att verlsamheten fordrar en helt annan grad av flexibilitet än vad den off- entliga Skt—lan gör. De flesta cirkelledare är fritidsarbetande krafter inom or- ganisationerna och har där skolats för sitt uppdrag. Det är främmande att tala om "undervisningsskyldighet" i ett studiearbete som bygger på arbetsge- menskap iden lilla gruppen. Det är lika främmande att tala om lektionstim- mar på 40 ninuter med raster där lärarna får möjlighet att gå in i speciella lä- rarrum föratt vila sig från eleverna etc. I studiecirklarna är det deltagarna som skall bestänma om arbetets uppläggning. Även denna utveckling är således ett skäl för utredningen att reagera mot tendenserna att binda studieförbun- den vid en kader av hel- eller halvtidsanställda lärare. Den anställningstrygg-

het som fast anställd personal har rätt till kan lätt leda till att en lärare måste sättas in i en cirkel inom en organisation som helst vill ha ledare ur det egna ledet. Enligt utredningens synsätt är det främst cirkeldeltagarna som måste få sitt medinflytande tillgodosett när det gäller studiecirkelns arbete. Ibland kan man också spåra uppfattningen inom olika samhälleliga utbild- ningsorgan att utbildningen av studiecirkelledare och kulturombud för bild— ningsverksamheten skulle ligga inom deras ansvarsområde. Det ansvaret an- ser vi i första hand vara studieförbundens. (Se kap. 3 s 77 och 82.) Att utbilda sina egna ledare och funktionärer hör till studieförbundens frihet för att kunna främja och utveckla ett folkrörelseförankrat, idéburet folk- bildningsarbete.

Vad gäller den andra frågan på sid 16 — till vad bör friheten användas? — konstaterar utredningen först och främst att folkbildningsverksamheten i ston rymmer mångförgrenade och finstämda instrument för att vidmakthålla och utveckla sådana grundläggande demokratiska villkor som åsiktsfrihet. yttrandefrihet och frihet att skapa opinion.

Beträffande de enskilda studieförbunden bör friheten naturligtvis använ- das till att i verksamheten vara trogen de idéer och intressen man vill verka för. I övrigt bör det ligga i frågans natur att en statlig utredning inte skall söka besvara den närmare. Varje studieförbund har här att ge sitt svar utifrån sin ideologi och den egna folkrörelseförankringen. För debattens skull formule- rar utredningen likväl frågan och anser den vital för studieförbundens diskus- sioner.

När sådan verksamhet främjas som tar fasta på att brygga över utbildnings- klyftorna i samhället och att rasera de kulturbarriärer, som är belagda i olika undersökningar, vidgas friheten även för enskilda människor. En personlig- hetsutveckling som innebär ökad självkänsla, grundad på nya kunskaper, upplevelser och social gemenskap, leder till större delaktighet inom olika områden — arbetet, kulturlivet, utbildningen och fritiden — och kan även leda till nya anspråk på livskvalitet. Utredningen vill därför här understryka också folkbildningsarbetets betydelse för människors sociala och personliga frigörelse.

Genom villkoren för statsbidrag kan och bör därför samhället markera vil- ka uppgifter som är särskilt angelägna för att de mål skall uppnås som sam- hället satt upp för sin utbildnings- och kulturpolitik. Utredningen diskuterar sådana frågor i kapitel 4.

Den tredje frågan — frihet för vem? — berör frihetens villkor och begräns- ningar eller — om man så vill — den ofta nödvändiga avvägningen mellan "ab- solut” och ”praktisk" frihet.

Problemet kan få konkretion genom ett exempel. den lagbundna invandra- rundervisningen i svenska.

Inom utredningen finns här två synsätt som vi nu vill redogöra för och föra ut till diskussion.

Den ena uppfattningen vilken en del av utredningen ansluter sig till kan formu— leras på följande sätt. Uttrycket "fritt och frivilligt" innebär också. att varje människa skall ha rätt och reella möjligheter att välja det studieförbund som bäst passar henne. Det innebär, att det inte får stiftas lagar eller träffas överenskommelser som begränsar detta fria val. I detta avseende kan jämförelse göras med val av tidning. Vem som helst har den självklara rätten i en demokrati att välja informationskälla efter eget tycke och smak.

För att den enskilde på ett tillfredsställande sätt skall kunna göra väl grundade val. skall studieförbund noga informera om de ideologiska strävanden. som studieförbun- det företräder. Denna information kan ges. t ex i det informationsmaterial som regel- mässigt distribueras i samband med årets studiestan.

Samhällets organ — stat. landsting och kommuner — skall på alla sätt söka skapa gar- antier och förutsättningar för att studieförbunden skall kunna ge en sådan allsidig och inträngande information. Det kan ske genom att tillse. att lagar och anvisningar inte utgör hinder för studieförbundens informationsgivning. Vidare genom att tilldela stu- dieförbunden medel för att finansiera en sådan fullgod information till allmänheten.

Vad ovan sagts strider ej mot principen om studieförbundens förankring i folkrörel- ser. Den principen anger i huvudsak, att ett studieförbund företräder de värderingar som finns inom en eller inom en grupp av folkrörelser, samt att studieförbunden i sam— verkan med folkrörelserna planerar. administrerar och genomför Studieverksamhet, till vilken medlemmarna inbjuds. Också icke medlemmar kan självfallet inbjudas att delta. Men det är den enskilde själv som avgör om han vill delta i verksamheten.

Vad ovan sagts strider ej heller mot den omständigheten, att ett studieförbund kan träffa överenskommelse med ett företag, organisation eller institution om samverkan i studiefrågor, En sådan överenskommelse kan vara praktiskt motiverad. Så kan tex studieförbundet överenskomma om särskilda insatser för cirkelledareutbildning. mate- rialframställning etc mot att vederbörande företag eller institution garanterar att stu- dieförbundet kan verka under viss tid. Sådana överenskommelser får inte hindra andra studieförbund att informera berörda människor om sina kurser etc. Den får heller inte förhindra den enskilde att fritt välja studieförbund.

Den lagbundna svenskundervisningen för invandrare är däremot ett exempel på åt- gärd från samhällets sida som strider mot ovannämnda principer. I detta exempel har inte den enskilda invandraren rätt att fritt välja studieförbund. Statistiken för verksam- hetsåret 1975/76 belyser denna omständighet. Av den totala lagbundna invandrarun— dervisningen i svenska svarade ABF ensamt för 97%. Denna fördelning är ett direkt resultat av tillämpning av de lagar och anvisningar som reglerar denna form av under-

_ visning. Annat exempel på begränsning som ståri strid med principen om "fritt och frivilligt" * är riksdagens beslut om uppsökande verksamhet på arbetsplatserna.

Enligt beslutet våren 1975 ankommer det på facklig organisation att svara för upp— sökande verksamhet på arbetsplatserna för att erbjuda arbetstagarna studier i bl a all- mänbildande ämnen. Härav följer att det är de fackliga organisationerna som väljer stu- dieförbund. som skall genomföra studierna.

Denna ordning leder till att den enskilde arbetstagarens valmöjligheter begränsas till ett ellert något fall två studieförbund. Detta strider mot principen om den enskildes rätt att tälja studieförbund. Det innebär vidare att övriga studieförbund inte ges rätt eller reela möjligheter att fritt sprida sin information eftersom de hindras att presentera sina kurser för arbetstagarna på arbetsplatserna.

När denna fråga debatterades i riksdagen våren 1975 hävdade både dåvarande ut- bildningsministern och ordföranden i riksdagens utbildningsutskott. att det skulle finnas et lagstiftning som förhindrar att studieförbund fick komma in på företag. Det har varit svårt att få besked om vilken lag som åsyftades. Om en sådan lag finns, bör den ändras i de delar den hindrar ett fritt informationsutbyte förankrat i ett demokratiskt samhälles sätt att fungera.

Den andra uppfattningen. som en annan del av utredningen ställer sig bak- 1) Här avses endast den om, utvecklas på följande sidor. del av svenskt folkbild-

ningsarbete. som repre- En analys av frihetsbegreppet i svenskt folkbildningsarbete måste utgå från ett senteras av de av Skol— historislt perspektiv. överstyrelsen godkända Vår nuvarande folkbildningsverksamhet ') har växt fram ur de stora folkrörelserna studieförbunden.

— nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Under senare delen av 1800—talet och början av 1900-talet fanns det en liberalt inspirerad. filantropisk bildningsverksamhet i vårt land. Det var i huvudsak en grupp unga, socialt intresserade akademiker som ville gå ut till det okunniga folket och dela med sig av sin bildning. På det sättet trodde man sig kunna lyfta den fattiga befolkningen ur dess andliga misär. göra dem bättre kapabla att förbättra sina levnadsvillkor och leva ett rikare liv. Det organisatoriska uttrycket för denna liberala folkbildningsverksamhet var främst de 5 k bildningscirklarna och arbetarinstituten.

Den liberala folkbildningsrörelsen blev aldrig accepterad av folkrörelserna. Både nykterhetsröreISc-n c-cl: ..roetarrörelsen var proteströrelser. De ville till skiiinad från den liberala rörelsen förändra den sociala och ekonomiska grunden i samhället och därför måste de slå vakt om sin självständighet. Fri/teten, självständigheten innebar först och främst oberoende av staten. myndigheterna och av de härskande och in— flytelserika klasserna i samhället. Det gällde också den bildningsverksamhet. som tidigt började växa fram inom folkrörelserna. Folkets bildning skulle vara dess eget verk. Det var människorna själva som genom sina demokratiskt uppbyggda organi- sationer skulle ta ansvaret för sin Studieverksamhet och sina kultursträvanden.

Bildningsverksamheten inom folkrörelserna bedrevs också redan från början inom och av dessas grundorganisationer: nykterhetsloger. fackföreningar. konsumentför- eningar och politiska föreningar. Den grundregeln förändras inte när studieförbunden bildades. Studieförbundens tillkomst har uteslutande en praktisk motivering: man ville dra nytta av de samlade ekonomiska och erfarenhetsmässiga resurser som folkrörelsens olika grenar förfogade över. Grundorganisationernas demokratiska inflytande över re- spektive studieförbund förankrades i organisationsuppbyggnad och stadgar. De enskil— da organisationernas rätt att bedriva en Studieverksamhet efter medlemmarnas önske- mål. intressen och behov var alltjämt oinskränkt.

När studieförbunden senare började utveckla en allmän. utåtriktad studieverksam- het, vid sidan av medlemsorganisationerna. innebar det inte något avsteg från den grundläggande folkrörelseprincipen. Utvecklingen hade två syften: 1) att vidga bild- ningsverksamheten till ämnen och aktiviteter, som inte kunde samla ett tillräckligt del- tagarunderlag inom en organisation och 2) att öppna bildningsverksamheten även för dem, som inte hade tillgång till den genom medlemskap i en organisation. Denna ut- veckling innebar inte något avsteg från huvudreglen: att verka i och genom folkrörel— seorganisationerna.

Om folkrörelsekaraktären i svenskt folkbildningsarbete skall kunna besvaras och för- stärkas måste frihetsbegreppet, utöver de tolkningar och preciseringar som gjorts i det inledande avsnittet. också innebära frihet för organisationer att. i samverkan med de studieförbund. som de själva i demokratisk ordning anslutit sig till eller bestämt sig för att samarbeta med. bedriva en studie- och kulturverksamhet enligt medlemmarnas in- tressen och behov.

Det innebär bl a att resurser som samhället ställer till förfogande för speciella insatser genom folkrörelserna, t ex uppsökande verksamhet. skall tilldelas dessa organisationer direkt eller i former som garanterar dem ett rellt inflytande över hur de skall användas.

Om dessa resurser i stället skulle fördelas mellan studieförbunden efter någon mate- matisk regel. vilket stundom hävdats i debatten om de senaste årens reformer på vux- enutbildningsområdet. skulle organisationerna och deras medlemmar i många fall för- lora inflytandet över verksamheten. Det skulle kunna innebära att en organisation. för att få del av resurserna. tvingades till samarbete med ett studieförbund. vars ideologiska profil och förankring den betraktar sig som motståndare till.

Alternativt kunde det leda till att tio olika studieförbund skulle bedriva uppsökande verksamhet på exempelvis en och samma arbetsplats i full och ohämmad konkurrens med varandra. Bortsett från de ekonomiska och praktiska orimligheterna i en sådan ordning. skulle det beskära organisationernas möjligheter att själva bestämma verk- samhetens innehåll och uppläggning. Folkrörelsekaraktären skulle försvagas och på

sikt kanske gå helt förlorad. Studieförbunden skulle uppfattas som ett antal sins emel— lan konkurrerande privatskolor.

Frihetsbegreppet i en folkrörelseförankrad bildningsverksamhet kan inte vara likty- digt med frihet för studieförbunden att konkurrera med varandra inom folkrörelserna. Det måste först och främst innebära frihet för folkrörelsernas medlemmar att genom sina demokratiskt uppbyggda organisationer själva forma och utveckla sin egen bild- ningsverksamhet.

Den 5 k lagbundna undervisningen i svenska med samhällsorientcring för invandra- re kan anföras som ett konkret exempel på ovanstående synsätt.

Det särskilda statliga stödet till invandrarundervisning, som infördes 1966. innebar en kraftig stimulans för denna verksamhet. Den snabbt expanderande studieverksam— heten kom emellenid till en början i betydande utsträckning att anordnas i samarbete mellan respektive företagsledningar och olika studieförbund. För företagen föll det sig naturligt att. samtidigt som invandrarna anställdes. hänvisa dem till studieförbund. som respektive företagsledningar eller deras personalchefer hade kontakt med eller kände sympati för. Det förekom också att studieförbund systematiskt sökte upp för- tagsledningar och erbjöd dem sina tjänster på samma sätt som kommersiellt arbetande utbildningskonsultativa företag. Invandrarna själva och de fackliga organisationer som har till uppgift att tillvarata deras intressen i arbetslivet fick i allmänhet inget inflytande över verksamheten. De fackliga organisationerna konstaterade emellertid snart att vill- koren för de invandrade medlemmarnas undervisning i svenska var ogynnsamma och måste förbättras. En kraftig opinionsyttring från fackföreningsrörelsens sida drev 1972 fram lagstiftningen om 240 timmars undervisning på betald arbetstid. Samtidigt ställde de fackliga organisationerna i förhandlingar med arbetsgivarna krav på reellt inflytande över undervisningens innehåll och inriktning; detta framför allt med hänvisning till att de samhällsorienterande momenten i undervisningen måste ge en saklig och aktuell information om fackföreningsrörelsen och om den lagstiftning och de regler som gäller på svensk arbetsmarknad. I flenalet fall resulterade det i att invandrarunder- visningen fortsättningsvis kom att bedrivas i samarbete med de studieförbund i vilka de fackliga organisationerna hade ett stadgemässigt reglerat inflytande.

Fackföreningsrörelsens åtgärder har alltså resulterat i att huvuddelen av den lag— bundna invandrarundervisningen nu bedrivs i former som ger de fackliga organisatio- nerna och genom dem de invandrade arbetstagarna själva ctt faktiskt inflytande över verksamheten. "

En del av utredningen har funnit anledning att markera en princi- piell helhetssyn på folkbildningen, som skiljer sig från den som omfattas av utredningen i övrigt. Genom denna markering har det inte varit behövligt att i varje enskild fråga, där oenighet rått. redovisa avvikande ståndpunkter. I vissa särskilt viktiga frågor har det dock varit nödvändigt att frångå denna princip. Under rubriken "Folkbildningsarbetets uppgifter" återges nedan ifrågavarande skrivning.

F o/kbi/dningsarbetets uppgifter

Två viktiga uppgifter kan urskiljas för dagens studieförbund.

Den ena är att direkt bistå medlemsorganisationerna i deras arbete. dels med skolning av funktionärer, dels med studiearbete bland medlemmarna i syfte att fördjupa deras förtrogenhet med respektive organisations ideer.

Den andra uppgiften är att möta kunskaps- och bildningsönskemålen hos de enskilda individerna liksom hos grupper av mera tillfällig karaktär. Denna ”allmänna" sektor skall tillgodose många skiftande studieintressen. För så gott som samtliga studieförbund är den mycket större än den del av verksam- heten som vänder sig till medlemsorganisationernas medlemmar, och enga— gerar ett avsevärt mycket större antal människor i studiearbete. Den är där- med också av avgörande ekonomisk betydelse för studieförbundens existens.

I denna direkt till allmänheten riktade verksamhet framstår studieförbun— den själva som folkrörelser eller folkbildningsrörelser, där varje år hundratu— sentals människor skaffar sig kunskap och odlar sina talanger.

Dessa båda uppgifter framstår som likvärdiga. Ingen prioritering kan ske mellan dem utan att en slagsida uppstår, som negativt påverkar det fria folk- bildningsarbetet.

Studieförbundens verksamhetsområde är således mycket stort och mång- facetterat. Den del av verksamheten som bedrivs i samarbete med de folk— rörelser som är medlemsorganisationer är självfallet präglad av den ideologi som respektive organisation företräder och av de intressen som organisatio- nen i fråga vill bevaka. Den andra delen av verksamheten, den som riktar sig till allmänheten, ärinte profilerad på samma sätt. Det ter sig för de flesta stu- dieförbund inte heller naturligt att låta den verksamhet som vänder sig till allmänheten på samma sätt präglas av medlemsorganisationernas värdering- ar, eftersom de har många olika folkrörelser med delvis olika värderingar som medlemmar. Utredningens majoritet har inte tillräckligt beaktat dessa skilda krav då man menar, att studieförbundens uppgift är att vara "uttryck för våra folk- rörelsers vilja och idéer”. Man anser att all verksamhet ”skall utgå från re- spektive folkrörelsers grundvärderingar".

Begreppet ”folkrörelse" används här i betydelsen ”medlemsorganisation”. Utredningens definition av folkrörelse är vag och passar lika väl in på en rad organisationer utöver dem som är tänkta att ingå i utredningens förteckning, dvs folkrörelser som är medlemsorganisationer i studieförbund.

Man bör också komma ihåg, att många av de organisationer vi idag kallar folkrörelser startade i protest mot det bestående samhällets missförhållanden. Nu ses de i ökande utsträckning som en del av etablissemanget, och kritiken mot det bestående riktas även mot dem.

Det är därför tveksamt att, som utredningsdirektiven gör, ange "att den folkrörelseanknutna verksamheten skall prioriteras”. Om detta tolkas så att detär arbetet inom medlemsorganisationerna som skall prioriteras — behand- las förmånligare — då har man på samma gång prioriterat ned den del av verk- samheten som vänder sig till allmänheten och tar sikte på den enskilda in- dividens personliga utveckling, kunskaps- och bildningsbehov.

Om man vill prioritera den organisationsanknutna delen av studieförbun- dens verksamhet och kräver att all verksamhet inom studieförbunden skall präglas av medlemsorganisationernas grundvärderingar, då följer därav också att man vill betona profilering av studieämnena och ställer sig tveksam till uttryck som "objektivitet och allsidighet”.

Utredningens majoritet förordar, att profilering skall ersätta nuvarande krav på en strävan mot objektivitet och allsidighet i allt studiearbete inom studieförbunden. Saklighet och en markering att mångsidighet är önskvärd

skall därutöver, menar utredningsmajoriteten, prägla folkbildningen. Det är självklart att ett studieförbund skall kunna profilera sin verksamhet i olika avseenden. En profilering kan avse

E] ämnesval/ct. Genom denna profil skiljer sig studieförbunden idag från va- randra. Så t ex har studieförbunden med kyrklig/frikyrklig anknytning en mycket kraftigt markerad profil i ämnesgrupper religion/filosofi samt mu- sik, Folkuniversitetet inom ämnesområdet språk osv. D ideologi och valet av kunskapsstol/Å Denna profil markeras i de flesta stu- dieförbund endast i den verksamhet som riktar sig till medlemsorganisa- tionerna. Här vill emellertid utredningens majoritet vidga kravet till att omfatta all verksamhet som studieförbundet bedriver. Av denna totala verksamhet skall så den del, "som direkt avser att främja folkrörelsernas arbete och utveckling i deras egenskap av just folkrörelse” ges en förmåns- ställning i förhållande till övrig verksamhet.

Man kan ställa sig frågan: Är studieförbunden till för medlemsorganisatio- nernas skull eller för de många människors skull som är med eller inte är med i någon organisation av folkrörelsekaraktär. Svaret måste givetvis bli: för samtliga. Då krävs också att allas studieintresse kan tillgodoses inom studie- förbundens verksamhet. Detta måste också gälla alla dem som utan att an- sluta sig till någon speciell folkrörelses ideologi vill studera i ett studieför- bund.

Studieförbunden är och skall vara något mer än ett uttryck för medlems— organisationernas vilja och ett redskap för dem. Studieförbunden skall som folkrörelse självständigt göra en insats inom folkbildningsarbetet. Den stora målgrupp som allmänheten utgör, har rättmätiga krav på att få sina studie- intressen tillgodosedda. Den utveckling mot ökad självständighet i förhållan- de till medlemsorganisationerna som studieförbunden genomgått är därför positiv för de många människor som varken är medlemmar i en sådan orga- nisation eller önskar bli det. Folkbildningsarbetet har allt att vinna på studie- förbund som inte i alla delar identifieras med medlemsorganisationernas ideologi. En öppenhet för nya strömningar och opinionsyttringar, ett ifråga- sättande av de traditionella folkrörelsernas uppgifter i dagens och morgonda- gens samhälle, en tilltro till den enskilda människans förmåga att pröva olika idéer och själv bilda sig sin uppfattning — för detta måste det finnas plats i stu- dieförbundens verksamhet.

Någon inbördes prioritering mellan den verksamhet inom studieförbunden som är avsedd att tillgodose organisationernas direkta behov och den som vänder sig till en bredare allmänhet bör inte göras. Det starka framhävandet av den ”folkrörelseanknutna" verksamheten som görs i majoritetens skriv- ning kan vi därför inte ställa oss bakom.

2. Några frågor om folkbildningens framtid

2.1. Folkbildningens roll i utbildnings- och kulturpolitiken

Folkbildningsarbetet skiljer sig från det allmänna skolväsendet bl a genom att verksamheten ursprungligen initierats och startats av enskilda, grupper och organisationer. Verksamheten har sålunda på ett naturligt sätt inriktats efter deltagarnas behov och förutsättningar. Det gäller såväl arbetsformer som in- nehåll. Samhället har på olika sätt visat positivt intresse för det fria och fri- villiga folkbildningsarbetet. Man har velat stödja utan att styra. Efter hand har samhället byggt upp en kompletterande vuxenutbildning.

Det senaste decenniet kan karakteriseras som vuxenutbildningens årtion- de, där samhället genom stora insatser och en rad utredningar och reformer försökt åstadkomma ökad jämlikhet även på utbildningens område. I de för- sök som inletts har man särskilt försökt beakta de kortutbildades behov. För— söken med uppsökande verksamhet har varit uppmuntrande, men har ännu inte nått den bredd som vore önskvärt. Fördelningen av utbildningen mellan Och inom generationerna efter jämlikhetens princip är ett ännu i huvudsak olöst problem. Den verksamhet som nu pågår inom vuxenutbildningen räck- er inte till för att inom överskådlig tid skapa utjämning.

En nyligen publicerad sociologisk studie av fördelningspolitiska mål och rekryteringsresultat (Boström—Ekeroth: Vuxenutbildning och'fördelningspo— litik Uppsala l977) visar att man hittills har nått de som redan har en viss skolning.

Att utpeka kortutbildade som målgrupp är otillräckligt, variationerna är mycket stora.

Det extra statsbidrag till studier i prioriterade ämnen. svenska, engelska, matematik och samhällskunskap som är avsett för att göra det möjligt för kortutbildade att delta i studiearbetet har bara till en viss grad haft fördel- ningspolitiska effekter. '

Genom nuvarande bidrag till prioriterade cirklar och uppsökande verksam- het har till stor del redan aktiva grupper, t ex föreningsaktiva och de som re- dan har en viss skolning nåtts.

Det nuvarande bidragssystemets generella utformning och de totalt sett för små resurserna till folkbildningen befrämjar en inriktning av verksamheten på de mest lättrekryterade områdena.

Med hjälp av selektiva åtgärder i form av förbättrade bidrag till vidgad upp— sökande verksamhet,ökat dag- och timstudiestöd eller andra former som syf- tar till att engagera kortutbildade och i andra hänseenden eftersatta grupper för studier. bör den nuvarande snedfördelningen i rekryteringshänseende kunna avhjälpas.

Med vuxenutbildning menar vi i det här sammanhanget inte bara formella grundkunskaper som idag ofta mäts i skolvärldens termer. utan även en möj- lighet till bildnings- och kulturupplevelser, delaktighet i social gemenskap och aktivitet, som gör det möjligt för individen att utveckla hela sin person- lighet. Den uppdelning av bildningsbegreppet i utbildning och kultur som nu ofta kommer till uttryck i den offentliga debatten och även i studieförbun- dens verksamhet ärinte befrämjande för studieorganisationernas arbete. Stu- dieförbunden skulle genom en verksamhet där de kulturpolitiska och utbild- ningsmässiga formerna integreras mer och mer göra skäl för det ursprungliga begreppet bildningsförbund. En av vinsterna med detta skulle vara att de inte ständigt blev föremål förjämförelser med de traditionella skolformerna. Det bör således även i framtiden finnas plats för denna speciella verksamhetsform parallellt med andra av samhället stödda organisationsformer inom skol- och kulturområdet.

2.1.1. Relationer till övriga folkbildningsintressemer F olkhögsko/orna

Folkhögskolornas samverkan med det övriga folkbildningsarbetet har för- stärkts under de senaste åren. Redan från början har emellertid de olika ut- bildningsformerna kompletterat varandra. Folkhögskolor med rörelsean- knytning har tillsammans med resp. studieförbund medverkat i organisa— tionsgruppens utbildning av medlemmar, förtroendevalda och funktionärer.

År 1958 blev det möjligt för ämneslärare vid folkhögskola att i sin tjänst vid skolan räkna in ledarskap för studiecirklar. Denna möjlighet finns nume- ra för samtliga lärare för folkhögskolan. På så sätt ökades kontakterna mellan skola och studieförbund och cirkelverksamheten tillfördes ledarkrafter med en bred erfarfenhet av vuxenutbildning och ofta ett speciellt ämneskunnan- de. Verksamheten har idag en betydande omfattning.

Under de senaste åren har antalet korta ämneskurser vid folkhögskolorna ökat snabbt. F.n. är antalet deltagare i dessa kurser ca 50 000 per år. Vinter- kurserna omfattar ca 11 000 elever. En stor del av dessa kurser kommer till stånd genom medverkan av olika organisationer och studieförbund. Ofta har det visat sig lämpligt att kombinera cirkelstudier på hemorten med intensiv- perioder i form av veckoslutsinternat vid folkhögskola. Ofta används kort- kursformen som introduktion eller avslutning på cirkelstudier.

Det ger möjlighet för deltagarna att vid sidan om "vardagen" träffa med- studerande, fördjupa sig i vissa avsnitt och utnyttja hjälpmedel, som annars kanske inte står till buds.

En del undersökningar har visat att dessa kombinerade studier ofta är en mycket lämplig studieform för utbildningseftersatta gruppers deltagande i studiearbetet. Det är en väsentlig angelägenhet att utveckla detta samarbete mellan studieförbund och folkhögskola.

Vissa kurser ger också enskilda studerande som använder tex radio- och/eller tv-kurser i sitt studiearbete tillfälle till uppföljning av den egna ak- tiviteten tillsammans med andra studerande och under lärares ledning.

Biblioteken

Biblioteken utvecklas alltmer till viktiga centra för olika kulturaktiviteter. Förutom den traditionella bokutlåningen har AV-service till vuxenstuderan- de samt olika former av kulturarrangemang som utställningar, visaftnar fö- reläseningar, diskussioner och mindre teaterföreställningar blivit vanliga in- slag i bibliotekens verksamhet. Denna typ av arrangemang genomförs ofta i samarbete med folkrörelserna . Därigeneom blir det möjligt att intressera och nå nya grupper. Biblioteken bör också i fråga om bokutlåning samarbeta med föreningar och organisationer. i När det gäller samarbete kring vuxenutbildningsfrågor förekommer på en [ del håll att allmänheten i speciella informationshörnor på biblioteken kan er- hålla information om de studiemöjligheter som står allmänheten till tjänst. Denna service samt möjligheten att på biblioteken finna studielitteratur och boklistor till de inom studieförbunden mest aktuella verksamheterna bör byggas ut ytterligare.

Bokpaket, bredvidläsningslitteratur och referensböcker bör planmässigt ställas till studieförbundens förfogande. Detta skulle vara att betrakta som ett fortsatt arbete på det system "boken i centrum" som präglade de ursprungliga cirklarna och studiecirkel bibliotekens idé.

Studieförbunden har redan engagerats i arbetet med läsfrämjande åtgärder bland barn och ungdom inom deras föreningsliv samt i arbetsplatsutlåningen genom de fackliga organisationerna. Föreningsliv och folkrörelser kan dock ges ökade uppgifter i arbetet med att sprida litteratur till olika grupper av människor. Verksamheten bör också kunna kombineras med andra former av kulturaktiviteter.

2.2. Folkbildningsarbetets möjligheter mot bakgrund av för- j ändringar i samhällsutvecklingen

2.2.1. F o/kbi/dningsarbetets förutsättningar

Folkbildningens förutsättningar ändrar sig ständigt med samhällsutveckling- en. Varje försök att fixera människans livssituation är ogörlig. Framtidsfor- skarna är relativt eniga om vissa troliga utvecklingslinjer som vi har att ta hänsyn till när det gäller kommande arbetsuppgifter. De globala problemen och utvecklingstendenserna i ett teknologiskt samhälle ger oss orsak till att känna ovisshet och otrygghet inför framtiden. Många framtidsforskare beto- nar nödvändigheten av att åstadkomma en rättvis fördelning av jordens re-

j. surser. För att kunna lösa de globala problemen måste man sätta gränser för i de rika ländernas produktion och konsumtion. i Det moderna samhället kännetecknas av en snabb takt när det gäller för- ändringar på ett flertal områden. Kunskapsstoffet ökar och förändras ständigt och det blir därmed allt svårare för den enskilde att överblicka.

Genom bl a ett ständigt expanderande informationsflöde, omflyttningar vad gäller bostadsort och arbetsmiljö, växlande värderingar, olika normsys- tem och ett rikt utbud av olika valmöjligheter kan man påstå att nutidsmän- niskan utsätts för stora påfrestningar. Vi måste ta nya grepp för att psykiskt överleva den "framtidschock" som kan komma att drabba mänskligheten.

Kriteriet på psykisk hälsa har av någon forskare angivits bestå i: självtillit, självständighet, aktuell verklighetsuppfattning, förmåga att bemästra tillva- ron, inlevelseförmåga. För att klara påfrestningarna i det framtida samhället bör större vikt läggas vid förhandsinformation och planering än vid att lösa problem som rat/an uppstått.

Att åstadkomma en mänskligare arbets- och fritidsmiljö bör därför bli en av de viktigaste uppgifterna i den fortsatta samhällsplaneringen.

Flera författare och rapporter som analyserat relationen människan och ar- betet pekar mot att följande fundamentala värden och behov är viktiga: frihet, bestämmanderätt, självständighet, omväxling, ansvar, personligt engagemang, mening, hälsa, gemenskap, vinstandel, respekt och människo- värde.

Det främlingskap många känner på arbetsplatsen motsvaras ofta av isole- ring och avgränsat privatliv under fritiden. [ vår tids miljöer, som karaktä- riseras av stora omflyttningar undviker man att ta nya kontakter, är rädd för främlingar och isolerar sig gärna inom den egna familjen. Därigenom förstär- ker man tendenserna till likgiltighet och oförmåga att hitta sig själv.

Mycket tyder på att dessa problem och oförmåga att möta framtiden är ut- bildningsproblem. Låginkomstutredningen och en rad utredningar som före- gått de senare årens vuxenutbildningsreformer. visar att det finns ett tydligt samband mellan utbildning och politisk vilja att påverka den egna situatio- nen.

Allt pekar mot att vi måste få en vuxenutbildning som bl a ger större ut- rymme åt kommunikationsträning. framtidsstudier och en bättre koppling mellan teori och praktik.

Oavsett om man har en pessimistisk eller optimistisk inställning till fram- tiden kan man konstatera att det är viktigt att den enskilda individen ges möj- lighet till att genom studier och samspel i demokratin medverka till att be— stämma vilken färdriktning vi skall ta mot framtiden. Alla bör hjälpa till att forma framtiden, vilket förutsätter skolade och upplysta medborgare. Utan

, utbildningsmöjligheter och social kontakt människor emellan ökar påtagligt risken för expertvälde — stor makt för tekniker och välutbildade, det som bru- kar kallas teknokrati och meritokrati — påtagligt inom både arbetsliv, organi- sationer och i samhället i övrigt.

Utvecklingen visar också hur viktigt ett system med varvad eller återkom- mande utbildning är. En statlig utredning, gymnasieutredningen, har i sina direktiv att bl a behandla återkommande utbildning. Efterföljande beslut kan komma att ha betydelse för folkbildningsarbetets situation.

Även i ett samhälle med väl utbyggda möjligheter till återkommande ut- bildning har studieförbunden i egenskap av företrädare för "fritt och frivil- ligt" bildningsarbete en stor uppgift att fylla.

Utredningen förutsätter att studieförbunden har kvar sin uppgift att stimu- lera och genomföra kulturaktiviteter och vidga kulturdelaktigheten. öka in- tresset för organisationsskolning och vuxenutbildning. kort sagt det som kan

rymmas i begreppet folkbildning. En annan framträdande roll beståri skol- ning för det politiska och fackliga livet. Det kan öka den enskildes möjlighet att medverka i samhällsarbete, ta del av informationsllödet och öka möjlig- heterna till social kommunikation. Individens egna personliga utvecklings- möjligheter tillgodoses genom påbyggnad och komplettering av utbildningen på alla nivåer.

Vi är övertygade om att folkbildningens speciella möjligheter är viktiga in- slag även i det framtida samhället. Folkbildningen har följande kännetecken som bör gälla även i framtiden:

[] förmåga att underlätta studier för studieovana. El lätt att anpassa till deltagarnas önskemål i fråga om innehåll, studiernas utformning med tex inslag av medverkande utanför gruppen, passande studietider dvs de studerande planerar och lägger själva upp studierna. lätt att finna lämpliga cirkelledare, lärare och föreläsare till utbildningen, lätt att snabbt anpassa utbildningsutbudet till aktuella frågor och behov och till samhällets förändringar, medverka i opinionsbildning genom att förmedla kunskaper i aktuella frå- gor och därigenom utnyttja detta förhållande i studierekryterande syfte, genom medlemsorganisationerna finns goda kontaktytor till de studiebe- hövande

El EI DD

Det finns speciella skäl att kommentera ett par aktuella nutidsföreteelser som sannolikt kommer att påverka folkbildningsarbetets framtid i hög grad. Det gäller den alltmer ökade kommersialiseringen av kulturen samt inte minst vilken inställning samhället skall ha till möjligheten till sändningar via TV- satelliter, de nya distributionsformerna videogram och kabel-TV. Dessa mediaformer kan komma att ha en stor betydelse för pedagogiska metoder inom vuxenutbildning och kulturliv. De kan också komma som reklamfi- nansierande underhållningsvideogram. Detta kanske kommer att föra med sig att människor har ännu svårare att få tid över för studiecirklar, förenings- liv, organisationsarbete etc. Folkbildningen har all anledning att följa utveck- lingen på detta område.

2.2.2. Naturvetenskap och teknik i folkbildningen

På utredningens uppdrag har rektor Eric Sjöqvist vid Hola folkhögskola genomfört en expertundersökning benämnd "Naturvetenskap och folkbild- ning”, utgiven i Departementsserien med beteckningen Ds U 1977z9.

Sjöqvist framhåller att tekniken och de naturvetenskapliga framstegen fått ständigt ökande betydelse i det moderna samhället. Människornas vardag har radikalt förändrats, och en rad uppfinningar och tekniska tillämpningar hotar att förändra mänsklighetens livssituation. Det gäller inte endast kärnvapen och kemiska stridsmedel utan också saker som ursprungligen ansetts som ofarliga, tex användning av olja och kärnkraft för energiframställning eller av freongas i sprejflaskor.

I och med att samhället blivit mer beroende av naturvetenskapliga metoder och tekniska processer har specialisterna fått allt större betydelse. För att inte specialisterna helt skall styra vårt politiska handlande behövs det en så bred orientering som möjligt om den vetenskapliga grunden för deras förslag.

Det är ett väsentligt demokratiskt krav att så många som möjligt får del av sådana kunskaper från olika vetenskaper som kan leda till viktiga politiska beslut.

Det finns många exempel på sådana kunskaper: begränsningen av jordens råvarutillgångar, effekterna av avfallet vid oljeförbränning, klimatföränd- ringar på grund av ingrepp i naturen, nya energikällor för att nämna några.

I vissa fall kan den tekniska och naturvetenskapliga kunskapen hos be- slutsfattarna begränsa användningen av modern teknik. Kunskaper om tek- nikens möjligheter harju ökat betydligt snabbare än kunskap om dess risker.

Eric Sjöqvist avslutar sin skrift med följande kommentar:

"Det finns ingen facit. Ingen kan säga hur stor andel naturvetenskapligt orienterade ämnen bör ha inom folkbildningen. Det måste vara studieförbundens egna värderingar som blir avgörande. Men eftersom jag själv tror att ställningstaganden i tekniska och naturvetenskapliga frågor många gånger spelat en stor roll i betydelsefulla frågor. vågar jag mig på en avslutande fundering.

Tänk om studiecirklarna på trettiotalet och fyrtiotalet hade studerat och diskuterat ärftlighetsfrågor och rasfrågor. Tänk om man i samband med TV-ns utveckling under trettiotal och fyrtiotal hade diskuterat vad det kommande mediet skulle få för betydelse och vilka risker och möjligheter det skulle föra med sig. Tänk om diskussionen om våra energiresurser hade förts i studiecirklarna under fyrtiotalet då material började finnas tillgängligt. Tänk om man diskuterat kärnkraften innan kraftverken fanns på plats. Tänk om man studerat försurningen av sjöar och förgiftningen av fåglar. när problemet blev känt. i stället för när det blev akut. Tänk om folkbildningen skulle diskutera vår påverkan av klimatet nu på sjuttiotalet i stället för att vänta till åttiotal eller nittiotal. Eller de alternativa energikällorna. Eller våra möjligheter att förändra levande varelsers arvsanlag. Eller den föda vi näringsfysiologiskt behöver i relation till den som vi fak- tiskt förbrukar.

Om man hade studerat och diskuterat i tid, skulle man i många fall ha famlat i blindo. Man skulle bland mycket annat också ha diskuterat saker som man inte vetat något om. Man skulle ha dragit felaktiga slutsatser och blivit korrigerad av verkligheten, som alltid har rätt i förhållande till prognoserna. Nu slipper vi sådana bakslag. Nu studerar vi verkligheten i efterhand utan att kunna styra den. Är det bättre?"

Sjöqvist rekommenderar att studieförbunden ser över sitt kursutbud för att få en ökad bredd på studieverksamheten inom ämnesområdet. Den naturve- tenskapliga folkbildningen står inte i nivå med vårt tekniskt komplicerade samhälle. Det är synnerligen viktigt att vi får en allsidig och nyanserad de- batt- och studieverksamhet där inte minst energifrågorna och miljöproble- men mer än hitintills sätts in i det totala sammanhanget.

2.3. Folkbildningsarbetets framtida organisation och verksam- hetsformer

2.3.1. Organisationsjbrmer

Enligt utredningens direktiv skall kriterierna för studieförbund (5 _S i folkbild- ningsförordningen) och frågan huruvida studiecirkelverksamheten med statsbidrag skall kunna genomföras av någon annan än godkända studieför- bund (16å i folkbildningsförordningen) prövas. Sedan föregående folkbild- ningsutredning har antalet studieförbund minskat från 13 till 10. Minskning-

en har skett genom sammanslagningar av tidigare godkända studieförbund och något nytt studieförbund har inte kommit till under perioden.

Inom några av studeförbunden förs diskussioner och görs utredningar om olika former av samverkan. Det gäller Folkuniversitetet och Studiefrämjan- det samt de tre studieförbunden med förankring i kristna värderingar.

Dessutom har några organisationer undersökt möjligheterna att bilda nya studieförbund (Hemgårdsrörelsen. Föreningen fri folkbildning).

Utredningen vill slå fast att studieförbunden bör stå så fria som möjligt gentemot statsmakten. Det innebär att vissa föreskrifter som i dag gäller bör ändras. Studierektor i ett studieförbund har en dubbel lojalitet. dels mot stat—

. smakten som ansvarig för den studie- och bildningsverksamheten som för- bundet bedriver, dels mot sin förbundsstyrelse, som anger de huvudsakliga 1 ramarna för förbundets verksamhet. Utredningen är av den uppfattningen att studieförbundet som helhet, dvs i sista hand studieförbundets förbundssty- relse, är ansvarigt inför tillsynsmyndigheten. Något "godkännande” av stu- dierektor bör därför inte ske genom beslut i tillsynsmyndigheten.

[ nu gällande förordning definieras ett studieförbund som ”en av skolöver- styrelsen godkänd organisation, som har till huvuduppgift att bland vuxna bedriva studie- och bildningsverksamhet av riksomfattande karaktär och som har en självständig ekonomisk förvaltning".

För att bli godkänd som studieförbund krävs alltså en viss inriktning av verksamheten, en viss minsta omfattning av studiecirkelverksamheten och ekonomisk självständighet. Däremot sägs ingenting om folkrörelseföran- kring och medlemsorganisationers ställning i förhållande till studieförbun- det, hur studieförbundet som organisation ska vara uppbyggt eller hur infly- tandet i studieförbundet ska regleras.

Det har ansetts naturligt att studieförbunden — på samma sätt som andra ] föreningar — själva ska få avgöra sin struktur.

När utredningen diskuterat vilka krav som ska ställas på ett studieförbund _ har i huvudsak två ståndpunkter kommit fram. Den ena innebär att nuva— , rande kriterier (Folkbildningsförordningen 5 &) i stort sett kan anses vara till- ' fyllest. Möjligen bör man minska kravet på storlek i syfte att underlätta för olika organisationer att under en uppbyggnadsperiod samverka med andra inom ramen för ett studieförbund. På så sätt underlättas för nya grupperingar i samhället att ta del av samhällets stöd till folkbildning.

Den andra ståndpunkten innebär att ett studieförbunds folkrörelseförank- ring skall vara klart dokumenterad. Studieförbundet skall som huvuduppgift I ha att bedriva fritt och frivilligt folkbildningsarbete. Det skall ha en stadge- ! mässig förankring i en eller flera självständiga och demokratiskt uppbyggda organisationer. Studieförbundet skall ha viss geografisk omfattning, organi- satorisk stadga och självständig ekonomisk förvaltning.

Utredningen har även diskuterat frågan om det ska vara möjligt för annan än studieförbund att arrangera studiecirkelverksamhet med statsbidrag. Ut- ! redningen har kommit fram till att övervägande skäl talar för att studieför- bunden ska vara de enda som kan förmedla statliga stöd till studiecirkelverk- samhet.

Det skulle vara praktiskt svårt och olämpligt att genom en statlig myndig- het se till att ett stort antal fristående studiecirklar drivs enligt gällande be- stämmelser.

Utredningens flertal anser alltså att den nuvarande 16 å i folkbildningsför- ordningen, där det sägs att annat organ än studieförbunds lokalavdelning kan vara mottagare av statsbidrag till studiecirklar, kan tas bort.

En ledamot hävdar, med hänsyn till bl a den ökade profileringen hos stu- dieförbunden, att det även i fortsättningen torde finnas behov av att kunna rapportera s k fristående studiecirklar direkt till skolöverstyrelsen.

Til/synsmymlig/iet

Studieorganisationerna har fri såväl skolöverstyrelsen som statens kulturråd som tillsynsmyndighet för studiecirkelverksamheten respektive vissa bidrag till kulturaktiviteter. Studieförbundens kulturinsatser har på senare år kraf- tigt ökat i omfattning och en växelverkan mellan olika former av verksamhet har blivit alltmer aktuell.

Utan att ta ställning vill utredningen väcka frågan om vem som i framtiden lämpligen bör vara tillsynsmyndighet för folkbildningen.

2.3.2. S tudiecirkelns arbetsformer A llmänt

Studiecirkelverksamheten kan förväntas bli den dominerande verksamhets- formen inom studieförbunden även i framtiden. Denna studieform för vuxna har växt fram inom våra folkrörelser och utvecklats till ett viktigt instrument iden svenska demokratin. Studiecirkeln kännetecknas av stor flexibilitet och är därför anpassbar till nya krav. Inom ramen för gällande bestämmelser kan den utformas efter deltagarnas intressen och behov. Studiecirkeln kan funge- ra som en både elementär och kvalificerad studieform alltefter behov.

F ör/ormer till studiecirkeln

För många kategorier av människor t ex kortutbildade och handikappade, be- hövs även till en så mjuk och varsam studieform som studiecirkeln vissa för- former. Dessa "känn-dig-för" eller "mjukstart-kurser" är ett stort outforskat fält. De kan göra det möjligt även för den som av en eller annan anledning inte tidigare vågat sig på någon studieform att få större delaktighet i studie- verksamheten.

Särskilda insatserför handikappades studiestart

Bland handikappade finns människor som av olika anledningar inte från bör- jan kan delta i gruppaktiviteter,t ex cirkelverksamhet,eftersom de aldrig haft tillfälle till samverkan i grupp. För dessa handikappade föreligger behov av gruppaktivitet som ur metodsynpunkt ligger i området mellan kulturpro- gramverksamhet och cirkelverksamhet. 1 dag finns inga resurser för sådana gruppaktiviteter, som t ex skulle göra det möjligt för dem, som lever och bor på vårdinstitution, och även andra, att i en liten grupp få pröva på gruppsam- verkan, olika ämnen och material. En sådan gruppaktivitet skulle kunna ge deltagarna bättre möjligheter att fritt välja bland studie- och kulturutbud

samtidigt som de skulle stå bättre rustade för att gå ut i exempelvis cirkel- verksamhet.

Intensivstudier

I flera sammanhang har hävdats behovet av en mera intensiv cirkelverksam- het än vad som är möjligt att genomföra med nuvarande regler. Önskemål har framförts om dels flera sammankomster per studievecka och om flera stu- dietimmar per sammankomst (för närvarande två resp. tre) dels att studie- cirklarna skulle kunna kombineras med en eller två helgdagsstudier. Utred- ningen har diskuterat frågan om intensivstudier, dvs studiecirklar som kun- de genomföras under en vecka. Det innebär att en sammankomst varje dag om fyra timmar skulle ge minitiden 20 studietimmar på fem dagar. Fördelen med sådana studiebestämmelser är att studiecirkeln bättre skulle kunna ut— nyttjas för dem som arbetar i skiftesgång, hemarbetande. för dem med tim- studiestöd eller andra vilka har behov av en mera intensiv studiegång. Inten- sivstudier skulle också kunna fylla en viktig funktion i sådana situationer där företag planerar eller genomför korttidspermitteringar. Även i den fackliga utbildningen skulle en sådan studieform fylla en viktig uppgift.

En annan form för intensivstudier vore att kombinera den vanliga studie- cirkeln om minst 20 studietimmar med en eller två dagars heltidsstudier med högst sex timmar per dag. Förutsättningen för att helgdagsstudierna skulle få anordnas är att minst 20 studietimmar genomföres vid sedvanliga sam- mankomster. I princip skulle samma bidragsbestämmelser kunna gälla vid såväl helgdagsstudier som vid sedvanliga sammankomster.

Studiecirkeln som _ lorskningsgrupp

Utredningen diskuterar i kapitel 3 begreppet universitetscirkel. Därvid fram— förs den meningen att det inte längre finns skäl för att bibehålla begreppet universitetscirklar som en speciell cirkeltyp med egna bestämmelser och vill- kor. För studieförbunden är det emellertid viktigt att även fortsättningsvis kunna bedriva studier med särskilt kvalificerade ledare. Det är därför angleä- get att i mera generella bidragsregler för studiecirklarna finna utrymme för att arvodera cirkelledare med särskilda kvalifikationer utan att därför upprätthål- la kravet på formell kompetens. Sådana ledare bör kunna hämtas såväl från högskolan som från organisations— och näringsliv.

Studiecirkeln skall även kunna fungera som något av en forskningsgrupp. Deltagarna med gemensamma intressen skall tex kunna sluta sig samman och forska i ett ämne eller kring ett problem, arbetsplatsen, boendemiljön, konsumentfrågor, den egna folkrörelsens historia etc. När de behöver hjälp av någon yrkesforksare kan sådana kontakter knytas.

Ett samspel mellan amatörer med rik livserfarenhet och forskare öppnar en möjlighet till det goda samarbete mellan högskola och folkbildning som ofta efterlysts i debatten om den nya högskolan.

Aktivera/ide arbets- och redovisningsformer

Arbets- och redovisningsmetoder inom den allmänna studiecirkelverksam- heten bör kunna utvecklas ytterligare.

Studieformer skall i ökad utsträckning kunna stimulera till aktivitet hos deltagarna, så att de kan påverka och förändra sin situation. Cirklarna bör knyta an till erfarenheter från redovisningsformer som med framgång prövats inom den estetiska sektorn och därvid utnyttja film, foto, videoinspelningar, musik, utställningar, drama, rollspel m m i arbetet. Sådana arbetsformer har med goda erfarenheter prövats i anslutning till TRU-kurserna "Fråga om framtiden” och "Bygd i förvandling". I samarbete med riksutställningars för- sök med uppsökande hjälpinsatser för sådana grupper har en väg anvisats för en utveckling av studiecirkelns arbetsformer. För att de skall nå full effekt måste en betydande ledar- och funktionärsutbildning genomföras.

Branschinrikrade studier

En variation på samma tema, ökad motivation och konkreta följdverkningar av studierna, är de försök med s k branschinriktade studiecirklar som genom- förts bland de anställda inom en del industribranscher med strukturproblem.

Syftet med dessa studier är främst att nå nya och studieovana grupper av människor med ett ämne som intresserar och metoder som inte avskräcker från att delta. Idén med branschstudierna bygger på en undersökning som vi- sar att studier som anknyter till yrket och arbetsplatsen intresserar även de som aldrig deltagit i studiecirklar.

Experiment, forsknings- och utvecklingsarbere

Utredningen kommer under den fortsatta verksamheten att noggrant följa och notera de olika försök till utveckling av arbetsmetoder och metodik, forskning om vuxenutbildningsproblem och olika försök inom kulturområ- det som ryms inom de av skolöverstyrelsen och statens kulturråd finansie— rade projekten. Genom samråd och överläggningar är det utredningens me- ning att de mest aktuella behoven skall resultera i förslag och bidragsregler i slutbetänkandet.

Utredningen vill i detta sammanhang också erinra om att det genom Dele- gationen för folkrörelseforskning kan startas projekt som belyser problem inom studieförbundens verksamhetsområde.

2.3.3. Bidragsbestämmelser

Nuvarande bidragsbestämmelser för statsbidrag till cirkelverksamhet har i huvudsak gällt från 1963. Smärre förändringar har sedan dess gjorts och skol- överstyrelsen som är tillsynsmyndighet har medgivit dispenser som möjlig- gjort en praktisk tillämpning av bestämmelserna alltefter aktuella behov i studieförbundens verksamhet.

Bestämmelsernas villkor om det antal studieveckor respektive studietim- mar en cirkel skall vara verksam samt om åldersgräns för deltagarna i cirklar. har varit föremål för ständig diskussion och motioner i riksdagen om en änd- ring av bestämmelserna.

A nta/ studietimmar

Utredningen finner fn ingen anledning att diskutera någon ändring beträf- fande bestämmelserna om antalet studietimmar för att erhålla statsbidrag. Minst 20 studietimmar bör gälla även i fortsättningen.

Beträffande antalet studietimmar per sammankomst förordar utredningen en möjlighet att genomföra 4 studietimmar per sammankomst. SÖ har med- givit generell dispens för att inom det estetiska ämnesområdet genomföra studier med 2 x 4 studietimmar per vecka. Erfarenheterna från denna verk- samhet visar att dessa längre arbetspass är lämpliga för de ofta tidsödande stu- diemoment som förekommer inom denna sektor. Det är utredningens upp- fattning att även studier inom andra områden bör ges samma möjlighet. Ett enhetligt och enkelt regelsystem är eftersträvansvärt.

Antal sammankomster

Möjligheten att genomföra s k intensivcirklar med 5 sammankomster under 5 dagar diskuteras under rubiken framtida verksamhetsformer.

. A nta/et deltagare

Utredningen anser även att den nuvarande bestämmelsen om deltagarantal minst 5 och högst 20, skall behållas. Detta gäller även cirkelverksamhet i gles- bygd och med nedanstående undantag även handikappade. Vid ett lägre re- spektive högre deltagarantal erhålles knappast den gruppdynamik, som utgör en av studiecirkelns särdrag.

Inom handikapporganisationerna upplevs dock ofta behov av att kunna ordna studieaktiviteter med färre deltagarantal än fem. Det gäller bl a "han- dikappämnen". Några exempel: Många döva har behov av att använda sär- skilt språkanpassat studiematerial, som dessutom är så ämnesinriktat att man ej kan räkna med att ämnet intresserar andra än döva. I sådana fall kan det i med nuvarande bestämmelser och deltagarantal vara helt omöjligt att få till stånd en studieaktivitet i grupp. För synskadade t ex gäller att man i cirklar för främjande av kommunikationsfårdigheter inte heller alltid kan samla ett tillräckligt underlag i exempelvis glesbygd eller ett mindre samhälle.

Utredningen finner därför, under förutsättning att tilläggsbidrag eller se- lektiva bidrag framdeles kommer att utgå till cirklar för främjande av kom- munikationsfärdigheter hos handikappade, att deltagarantalet i sådana cirklar skall kunna vara lägst tre, cirkelledaren inräknad.

Åldersgräns för deltagare i studiecirklar

; l statsbidragsberättigad studiecirkel får endast den ingå som fyllt eller under * kalenderåret fyller 14 år, dock med undantag för musikcirklar där hälften av deltagarna får vara yngre. ] motioner och framställningar har en åldersgräns satt vid 12 eller 13 år ansetts befogad.

En studiegrupp bestående av yngre deltagare kan vara nog så angelägen och berättigad till samhällsstöd, men detta behöver nödvändigtvis inte utgå över anslaget till folkbildning. Snarare bör barn- och ungdomsorganisationer-

na ges en möjlighet att arbeta självständigt bland dessa åldersgrupper. En sänkning av åldersgränsen i cirklarna skulle betyda en viss indirekt styrning av dessa organisationers verksamhet. Genom att de har konstant brist på ekonomiska resurser skulle varje möjlighet att arrangera ungdomscirklar fo- kusera deras aktivitet till denna arbetsform, fastän kanske andra verksamhe- ter egentligen vore mera angelägna att genomföra.

En sänkning av åldergränsen har ibland också förts på tal i samband med organisationernas behov av att medverka i fritidsaktiviteter inom SIA-sko- lans ram. Utredningen anser emellertid att medel ur anslaget till folkbild- ningsorganisationerna inte skall användas till sådan verksamhet. Aktiviteter som genomförs på av skolan schemalagd tid bör finansieras genom särskilda anslag till barn- och ungdomsorganisationerna.

Rent principiellt anser utredningen att nuvarande åldersbestämmelser för studiecirklar i huvudsak bör gälla om man inte skall rubba ett av kännetecken på studiecirkeln, nämligen att vara en studieform främst för vuxna.

Skolöverstyrelsens erfarenheter av blandade grupper med vuxna och yngre i musikcirklarnas instrumentensembler är positiva. Likaså är erfarenheter av den försöksverksamhet med blandade åldrar som Förbundet Vi unga och Le- vande verkstads lördagsgrupp med dispens från Skolöverstyrelsen genom- fört, mycket goda. Möjligheten till samverkan över generationsgränserna är ett delmål i kulturpolitiken. Utredningen anser därför att det finns skäl för att överväga om inte de bestämmelser som gäller för musikcirklar, dvs hälf- ten av deltagarna får vara under 14 år, bör gälla för alla cirklar.

2.3.4. Övrig kulturell verksamhet

Studieförbundens kulturtradition Enligt vårt synsätt är folkbildningsarbetet i sin helhet, speciellt studiecirkel- verksamheten, att betrakta som en kulturell insats i vårt samhälle. När vi i det här avsnittet beskriver de kultursträvanden studieförbunden arbetar med avses dock ett mer avgränsat område, nämligen cirkelverksamheten inom den estetiska ämnessektorn samt de speciella typer av kulturinslag som fö- rekommer inom föreningslivet, eller de speciella kulturarrangemang som an- ordnas av studieförbunden.

Studieförbunden arrangerar alltfler blandade kulturprogram, där olika ty- per av praktiska moment och renodlade kulturinslag ingår. Debatterande tea- terinslag blandas med diskussionerna i cirklarna i samhällskunskap, en konstnär berättar om sin konst och arbetssituation för deltagarna i konstcirk- larna osv. Det finns en viss tendens till att de kulturförmedlande uppgifterna kräver lika mycket tid av de lokalt ansvariga studieinstruktörerna som den traditionella studiecirkelverksamheten.

Redan i folkrörelsernas tidigaste skede arrangerades olika former av kultu- raktiviteter, dels som ett led i organisationernas strävan att höja medlemmar- nas allmänna bildningsnivå, dels som medel för att nå en ökad social gemen- skap. Man ordnade föreläsningar, sång- och deklamationsaftnar, amatörtea- ter och musikgruppframträdanden på föreningsmöten och cirkelsamman- komster.

Senare tillkom filmvisningar, konstutställningar etc. Under 1950-talet med

TV:s genomslagskraft och den ökade kommersialisering av även kulturlivet minskade verksamheten något, för att nu åter blomma upp genom det stöd till Kulturprogram inom föreningslivet som inrättades 1974. Integrering mel- lan kulturyttringar och egentlig cirkelverksamhet bör, enligt utredningens mening, befrämjas ytterligare.

Ny kulturpolitik

l betänkandet Ny kulturpolitik (SOU 1974:66) som låg till grund för beslutet om den nya kulturpolitiken, diskuterades folkbildningens ställning. Slutsat- sen var att denna i sin helhet inte kunde föras till det kulturpolitiska området. Den större delen av folkbildningsverksamheten betraktas som vuxenutbild- ning. Samtidigt svarar folkbildningen för en mycket betydande del av den fria skapande verksamheten som fått en mer framträdande plats i den nya kul- turpolitiken. Diskussionen i remissvaren och därpå följande proposition in- nebär att synsättet i Ny kulturpolitik godtogs.

Folkbildningen och dess centrala instrument studiecirkeln har alltså både utbildningspolitiska och kulturpolitiska uppgifter. Det karakteristiska för folkbildningen ärjust att dessa båda uppgifter är nära kopplade till varandra. För att utveckla studieförbundens möjligheter till insatser på kulturområdet erhöll de ökade bidrag till studiecirklarna för att därmed utveckla ett fritt kol- lektivt skapande. Ett bidrag för kulturprogram inom föreningslivet inrät- tades. Vidare möjliggjordes att statsbidrag kunde erhållas till experiment och utvecklingsarbete inom kulturell verksamhet bland amatörer.

Fritt kollektivt skapande

Studiecirkelverksamheten är för närvarande den viktigaste formen för sam- hällsstöd till fri kollektiv skapande verksamhet på kulturområdet. I prop 1974128 om den statliga kulturpolitiken behandlas ingående studiecirkelstö- det. Olika principiella ställningstaganden gjordes där och vissa mer begrän- sade förändringar av studiecirkelstödet.

Det statliga bidraget till studiecirklar var budgetåret 1975/76 326 miljoner kronor — en tredjedel avser kulturcirklar. Att det statliga bidraget uppgår till betydande belopp beror på att antalet cirklar är mycket stort — däremot är stö- det till varje cirkel oftast otillräckligt.

För estetiska ämnen är kostnaderna inte sällan högre än för andra ämnen. Det hänger samman med ett ofta större behov av kompletterande litteratur, men också att man i dessa ämen använder förbrukningsmaterial såsom fär- ger, lera, garner. För musikstudier behövs hjälpmedel såsom klang- och rytminstrument, ibland även lyssnaranläggningar. Med den motiveringen borde skillnaden mellan prioriterade och icke prioriterade studiecirklar upp- höra. Snarare finns det ett behov av ökat stöd till utövande kulturcirklar.

Tyvärr var den senaste höjningen av statsbidraget redan intecknad av den löne- och kostnadsstegring studieförbunden haft under senare tid. Utveck- l lingen av de estetiska cirklarna har därför varit måttlig och syftet med sats- l ningen på en ökad amatöristisk verksamhet via cirklarna har därför inte upp-

nåtts.

Bidrag till kulturprogram inom föreningslivet

För att utveckla kulturlivet och bredda amatörers och professionella kultu- rarbetares medverkan inom folkrörelserna inrättades som en följd av kultur- rådets utredning vid samma tillfälle ett nytt bidrag benämnt "Bidrag till kul- turprogram inom föreningslivet”. Delvis var detta bidrag en utbyggnad av ti- digare bidrag till föreläsningsverksamhet. När bidraget inrättades budgetåret 1974/75, var beloppet 6 milj kronor och har sedan höjts till 12 milj kronor.

Bidraget är ställt till studieförbunden men avsikten är att befrämja kultu- raktiviteterna inom föreningslivet i stort. Länsbildningsförbunden fördelar 10% av anslaget till andra ideella föreningar än studieförbundens medlems- organisationer. Även föreläsningsföreningarna erhåller bidrag ur denna del av anslaget.

Ett särskilt bidrag till kulturprogram för handikappade uppgår 1976/77 till 500.000 kr, bidraget kan förväntas bli fördubblat under budgetåret 1977/78.

Dessa bidrag har haft stor betydelse för utvecklingen av kulturaktiviteter inom föreningslivet. Men tyvärr är anslaget av den storleksordningen att det enbart räcker till att förse var femte förening med ett program per år. Förmed- lingsbyrån för kulturprogram redovisar i sin senaste verksamhetsberättelse att över 18.000 program med över 2.2 milj. deltagare erhållit bidrag. Genom sin mer öppna konstruktion har bidragit i förhållande till tidigare föreläs- ningsbidrag, gjort det möjligt att arbeta med tvärkulturella och experimen- tella former av kulturprogram. Däremot har bidraget endast i mindre grad an- vänts för att utveckla samarbetet mellan andra kulturaktiviteter och traditio- nell studiecirkelverksamhet. Enligt våra fältstudier är det fortfarande mest vanligt att man använder bidraget till enstaka kulturprogram inom förening— arna, eller tex teaterföreställningar i anslutning till en viss studiekampanj. Däremot förekommer mera sällan att utövande amatörgrupper eller cirklar uppsöker andra studiegrupper för att berika och belysa olika situationer av de- ras studieämnen.

Statsbidrag till experiment och utvecklingsarbete

Bidraget som budgetåret 1976/77 uppgår till 2 milj kronor avser att utveckla nya och bättre metoder inom den amatörkulturella verksamheten. Bidraget tillkom som ett led i kulturpolitiken för att göra det möjligt att nå deltagar- grupper som tidigare haft ringa kontakter med kulturella aktiviteter. Statens kulturråd handhar fördelningen av bidraget. De projekt som erhål- ler bidrag skall innehålla förnyelsemoment och bedrivs lokalt i förening eller sammanslutning. Antalet ansökningar har förvart och ett av de senaste tre åren uppgått till 270.370 och 334 representerande en bidragssumma på omkring 10. 15 och 16 milj kronor. Anslagets storlek har under åren varit oförändrat. 2 milj kr. De båda första anslagstillfällena fick ett 80-tal projekt stöd, vid senaste till- fället ett 50—tal. Studieförbundens lokalavdelningar och distrikt ärdirekta mot- tagare eller medarrangöreri mer än hälften av de projekt som erhållit bidrag. Efter utvärdering av de olika projekten bör de mera frekventa arbetsfor- merna kanaliseras till fasta bidragsformer inom folkbildningsverksamheten. Kulturrådet har hittills inte haft ekonomiska eller personella resurser till en

utvärdering men avser att starta en sådan budgetåret 1977/78. Man kommer därvid att i första hand utvärdera s k öppet hus-verksamhet, dokumenta- tionsprojekt. resursförstärkta eller ”modifierade” studiecirklar. En invente- ring av alla projekt som ej erhållit statsbidrag kommer att ge intressant doku- mentation över vilka behov som finns när det gäller att utveckla den ama- törkulturella verksamheten.

2.3.5. Nya arbetsformer A malörcirk/ar

Av de ca 80.000 studiecirklarna (1974/75) som finns inom den estetiska äm- nessektorn, kan man efter de erfarenheter utredningen har från de lokala stu- dierna. räkna med att 50 procent av cirklarna rapporteras två gånger per stu- dieår. Det skulle innebära att det finns 40.000 studiegrupper med 400.000 en- skilda deltagare i fri kollektiv skapande verksamhet.

Uppskattningsvis är 40 procent av dessa cirklar verksamma inom redan etablerade föreningar eller kultursammanslutningar. Det kan gälla körer, mu- siksällskap. pop-grupper etc som bedriver repetitionsarbete och nyinstude- ringar i studiecirkelform. De utgörs också av konsthantverksgrupper i atel- jeer, verkstäder och vävstugor som ägnar sig åt kulturaktiviteter av olika slag. Dessa grupper svarar för en väsentlig del av det folkliga kulturlivet i vårt land. De studieplaner som används i grupperna är utformade så att de tillåter fort— gående instuderingsarbeten eller moment av experiment och nytt skapande. Men studieplanerna är ofta bara ett rapporttekniskt dokument som inte fyller någon direkt funktion eftersom den kollektiva skapande verksamheten är huvudsaken.

Med ovanstående som grund skulle det vara befogat att pröva en föränd- ring av statsbidraget, så att det blir bättre anpassat till denna verksamhets- form.

Öppen verksam/tet

Studiecirkelns arbetsformer har under de senare åren varit föremål för livlig debatt. Kritik har främst riktats mot möjligheterna inom det estetiska ämnes- området. Många vill utveckla en mera variationsrik arbetsform med tvärkul- turella upplevelseinöjligheter eller genom att arbeta med en eller flera ledare erhålla en annan pedagogisk situation, eller för att ta ytterligare ett exempel ge möjlighet till gemenskap och skapande aktivitet med barn och vuxna i samma grupp. Många av de behov som framförts i debatten är välmotiverade och riktiga. Utredningen har också försökt realisera idéerna i förslag till en del nya bidragsbestämmelser. Men vi är också av den bestämda uppfattningen att studiecirkeln är en studie/Orm som inte tål alltför mycket förändringar i frå- ga om antal deltagare, antal sammankomster eller studietidens längd. Många av de specifika kriterier som kännetecknar arbetsformen skulle då gå för- lorade.

Utredningen ser därför en fördel i att hålla cirkelbestämmelserna inom i stort sett nuvarande ramar och rekommenderar en utveckling av andra bi- dragsmöjligheter som kan befrämja den amatörkulturella verksamheten.

För "öppen verksamhet" i olika former, där det t ex finns behov av en eller flera ledare, eller där man vill ge deltagarna tillfälle att pröva olika konstnär- liga uttrycksformer, arbeta enbart med barn, eller i grupper med olika sam- mansättning kan tex redan idag medel ur bidrag till Kulturprogram inom föreningslivet användas.

Att det skeri mycket liten utsträckning beror förmodligen på att bidraget är så lite känt samt att det är av så blygsam omfattning att det tillnärmelsevis inte täcker behoven av kulturinsatser inom föreningslivets ram.

Eftersom bidragskonstruktionen väl sammanfaller med de behov som efterlysts, anser utredningen att frågan om en väsentlig utökning av kultur- programbidraget, så att det kan användas även till amatörkulturella arbets— former, prövas.

Kultur på arbetsplatser

Genom den livaktiga debatten om kultur och arbetsliv som under senare tid förts i pressen och genom att Sverige står som samordnare av ett UNESCO- projekt med samma tema har vi anledning förmoda att intresset kring dessa frågor kommer att stå i centrum under de närmaste åren. Vi är medvetna om att studieförbunden här har en viktig arbetsuppgift som behöver förberedas genom ett noggrant planeringsarbete och en rad experimentinsatser.

Inom organisationerna finns idag studieorganisatörer. Parallellt med dessa behöver nu kulturorganisatörer utbildas.

Oavsett om de olika uppdragen kan förenas i en och samma person behövs en omfattande skolningsinsats för dessa uppdrag.

3. Frågor om gränsdragning och samverkan i vuxenutbildningen

3.1. Inledning

I detta kapitel behandlas utredningens analys och diskussion av främst gräns- dragningen mellan studiecirkelverksamheten och annan vuxenutbildning. Avslutningsvis lämnas en summarisk redovisning av tänkbara former och organ för samverkan. Till detta problemområde avser emellertid utredningen att återkomma i sitt slutbetänkande efter att ha tagit fram ett säkrare un- derlag för överväganden och förslag.

Kännetecknande för vuxenutbildningen i vårt land är mångfalden utbild- ningsanordnare, de skiftande studieformerna, bredden i ämnesutbudet och det stora antalet deltagare. För debattskriften har det inte ansetts erforderligt med en beskrivning av varje särskild vuxenutbildningsform. Däremot har ut- redningen funnit det befogat att översiktligt redovisa de förändringar genom statsmakternas beslut som påverkat utbildningsmöjligheterna för vuxna från och med vuxenutbildningsreformen 1967. Mot den bakgrunden ställs beho- vet av en klarare arbetsfördelning mellan folkbildningen genom dess studie- cirkelverksamhet och övrig vuxenutbildning. Det är sålunda endast då folk- bildningen är den ena parten som utredningen har att finna principer för en sådan fördelning. Avgränsningar mellan övriga utbildningsanordnare liksom vissa utbildningsformer, folkhögskolan, brevstudier och kurser i radio och TV, ligger utanför utredningsuppdraget.

3.2 Bakgrunden till vuxenutbildningens nuvarande situation.

3.2.1. Vuxenutbildningsreformen ] 96 7

Vid tiden för 1967 års vuxenutbildningsreform hade den gymnasiala vuxen- utbildningen ringa omfattning. Ett antal kvällsgymnasier hade tillkommit under 1950-talet, genom initiativ från vissa studieförbund med verksamt stöd av statens kompletteringsgymnasium. Från 1963 hade möjligheter öpp- nats för kommunerna att överta huvudmannaskapet för kvällsgymnasierna som vid tiden för vuxenutbildningsreformen fanns i ca 30 kommuner. Vid några av dem svarade ända fram till 1967 studieförbund, främst FU och TBV för verksamheten.

På grundval av förslag från 1960 års gymnasieutredning (SOU 1965:60) och 1963 års yrkesutbildningsberedning (SOU 1966:3) skapades förutsättningar för en kraftig expansion av den kommunala vuxenutbildningen (prop 1967185). Ett av motiven till förslaget var gymnasiets otillräckliga dimensio- nering för att ta emot den växande strömmen av elever från grundskolan med teoretiska linjeval för sina fortsatta studier. För dem som genom kvoteringen inte bereddes tillgång till gymnasiestudier skulle enligt GU tillfälle kunna er- bjudas senare i livet. Ett icke oväsentligt argument för en reform enligt GU:s förslag var att den lokala vuxenutbildningens organisation skulle vara föga resurskrävande. Ungdomsskolans lokaler, undervisningsmaterial. lärare och delvis även dess administration skulle kunna nyttjas även för vuxenutbild- ningen.

I propositionen betonas i flera sammanhang betydelsen av folkbildnings- verksamheten genom studieförbund och folkhögskolor. Vikten av att denna verksamhet kan fortgå och ytterligare utvecklas parallellt med den gymna- siala vuxenutbildningen understryks.

Som riktlinje för verksamheten inom lokal gymnasial vuxenutbildning förordarjag att undervisning i princip skall kunna erbjudas enligt kursplanen för grundskolans hög- stadium, fackskolan, gymnasium och yrkesskola. I vissa ämnen —jag tänker därvid bla på några nya ämnen som införts på fackskolans läroplan, vilka är avjämlörelsevis all— män karaktär och sedan länge helt eller delvis förekommit inom studieförbundens cir— kelverksamhet — bör kurser ej anordnas inom lokal vuxenutbildning I fråga om yrkesskolkurserna anför departementschefen:

Från studieförbundens sida har framhållits att yrkesskolornas deltidskurser. som i allmänhet är avgiftsfria, i många fall konkurrerar med studieförbundens avgiftsbelagda studiecirklar. I framtiden bör som huvudregel gälla att inom den lokala gymnasiala vuxenutbildningen endast sådana yrkesskolkurser anordnas som svarar mot ungdoms- skolans ämnen eller som utan att finnas företrädda i ungdomsskolans program är en yrkesutbildning av speciell karaktär. Jag vill i detta sammanhang betona betydelsen av att även utbildningsmöjligheter av detta slag finns inom vuxenutbildningen. Det bör dock vara möjligt för kommunal skola att — efter medgivande av skolöverstyrelsen — anordna även andra kurser. Dylika kurser bör ha yrkesutbildande inriktning och om- fatta ett relativt stort antal timtal och undervisningen bör bedrivas enligt riksgiltiga kursplaner. Dessa kurser får anses vara av samma karaktär som studiecirklarna och bör anordnas av yrkesskolor endast om verksamheten inte tillgodoses av studieför- bunden.

Farhågor från bla studieförbunden om att många deltagare i cirklar kan komma att lämna dessa och söka sig till kurser inom den föreslagna kom- munala vuxenutbildningen hari propositionen beaktats i riktlinjer av gräns- dragningskaraktär. Statsrådet anför i sammanhanget:

För att medverka till en bättre balans mellan skilda former av vuxentttbildning har jag i det föregående förordat vissa allmänna riktlinjer för elevintagningen.

Om elevintagningen föreskrivs:

Den som tas in som elev bör ha ett klan angivet studiemål, vilket som regel bör ta sig uttryck i önskemål om studier i flera ämnen samt att studierna är av betydelse för den studerandes yrkesverksamhet eller yrkesval.

I fråga om studieförbundens oro inför framtiden betonar departementsche- fen:

Ett förverkligande av dessa förslag innebär enligt min mening att de farhågor som rests beträffande folkbildningsarbetet kan undanröjas. Studieförbunden tillförs i stället nya och stimulerande arbetsuppgifter. samtidigt som en gränsdragning gentemot den lokala gymnasiala vuxenutbildningen åstadkoms.

Av 1967 års vuxenutbildningsproposition framgår att det var regeringens avsikt att hålla den kommunala vuxenutbildningen inom bestämda gränser och därmed bevara folkbildningsarbetets domäner.

3.2.2. Senare beslut av statsmakterna som påverkat vuxenutbildningen

I propositionen l970:35 angående ökat stöd till vuxenutbildningen betonas vuxenutbildningens betydelse för att lösajämlikhetsfrågorna. Risken för att utbildningsklyftan ökar ytterligare genom vuxenutbildningsreformen påta- las. Behovet av att nå utbildningseftersatta grupper understryks kraftigt. Med hänvisning till 1967 års riksdagsbeslut inom vuxenutbildningen sammanfat- tar föredraganden behovet av förstärkande åtgärder sålunda:

Dessa generella jämlikhetsåtgärder behöver emellertid kompletteras med insatser. som direkt riktar sig till grupper med kort och otidsenlig grundutbildning. Försöks- verksamhet med ökat inslag av allmänna ämnen inom omskolningsverksamheten är ett led i denna utveckling. 1 förevarande sammanhang markeras denna politik genom den särskilt kraftiga statsbidragshöjningen för vissa typer av studiecirklar. genom stödet till den fackliga centrala kursverksamheten och genom den förstärkta stödundervisningen i den kommunala vuxenutbildningen. Därutöver kommer en för— söksverksamhet att påbörjas med sk uppsökande verksamhet.

Under åren 1971-1973 gjordes i samband med statsmakternas behandling av vuxenutbildningsfrågorna uttalanden som tydde på en tyngdpunktsför- skjutning.

Formellt står utbildningen öppen för alla. Erfarenheterna visar att utbildningsmäs- sigt redan gynnade grupper utnyttjar möjligheterna i betydande utsträckning medan de som har det största behovet av utbildningen är förhållandevis få. Jag anser det mot denna bakgrund nödvändigt att mer målmedvetet inrikta den kommunala vux- enutbildningens resurser för att tillgodose dem som bäst behöver utbildningen. Detta kräver dels en prioritering av utbildningen på grundskolestadiet, dels aktivare insatser vid intagningen av de studerande. (Föredraganden i prop. 197lz37).

Riktlinjer fören starkare styrning av den fortsatta utbyggnaden av den kom- munala vuxenutbildningen drogs 1971 upp av statsmakterna. Ett antal kon- kreta åtgärder beslutades för att genom vuxenutbildningen uppfylla de nya målen. Sålunda skulle grundskolekurserna prioriteras, antalet platser i gym- nasiekurserna däremot begränsas och i första hand nyttjas för yrkesinriktade kurser: vissa spärrar infördes för elevintagningen: i glesbygd sänktes mini— miantalet deltagare för en kurs från tolv till åtta.

Studiecirkelverksamheten i prioriterade ämnen, som hade startat hösten 1970. konstaterades ha omfattats med stort intresse. Försöksverksamheten med vuxenutbildning genom den 1970 tillsatta kommitten (FÖVUX) note- rades likaså som ett bidrag till att förverkliga de uppsatta vuxenutbildnings- målen: att genom uppsökande verksamhet nå dem som har en kort utbild- ning och som har arbetsförhållanden som försvårar regelbundna studier. [

propositionen 1972:26 om åtgärder inom vuxenutbildningen underströks ytterligare att åtgärder är nödvändiga för att med vuxenutbildningen nå de mest missgynnade grupperna. Som ett led häri bedömdes studieförbundens prioriterade studiecirkelverksamhet.

En stark betoning av att vuxenutbildningen skall utformas med utgångs- punkt från vuxnas egen situation görs i prop 1973254, där också framhålls be- hovet av att utbildningsutbudet för vuxna är skiftande till både inriktning och studieform.

l studiecirekeln som är den mest utnyttjade arbetsmetoden, kan studierna lätt an- passas till deltagarnas intressen, tidigare studier och erfarenheter. Den kommunala och statliga vuxenutbildningen ger möjligheter till studier som är nödvändiga främst för dem som behöver en bättre grund för vidare studier.

Med mållörskjutningarna inom vuxenutbildningen hade en nedgång kun- nat konstateras av antalet deltagare i den kommunala vuxenutbildningen. Nedgången gällde antalet deltagare i grundskolekurserna och den särskilda yrkesinriktade utbildningen. Orsakerna var enligt skolöverstyrelsen i an- slagsframställningen för budgetåret 1974/75 att söka i bl a "konjukturläget, vissa spärregler för intagning till grundskolkurser samt förbättringar för andra sektorer av vuxenutbildningen, tex studieförbundens prioriterade cirklar och arbetsmarknadsutbildningen". Vid denna tid hade kommittén för stu- diestöd åt vuxna (SVUX) inlett ett utredningsarbete enligt tilläggsdirektiv, vilket bla skulle innefatta att pröva möjligheterna till regional och lokal samordning och arbetsfördelning av utbildningsinsatserna för vuxna.

3.2.3. Måljör vuxenutbildningen enligt statsmakternas ställningstagan- den under ] 975

Övergripande mål

] regeringens proposition l975:23 föreslogs åtgärder inom vuxenutbildning— ens område på grundval av bl a betänkanden från FÖVUX och SVUX. Som utgångspunkt för en precisering av målen för vuxenutbildningen tar depar- tementschefen frågan om vuxenutbildningens roll i ett system av återkom- mande utbildning. "Regeringen har i propositionen om reformering av hög- skoleutbildningen förordat att åtgärder som främjar återkommande utbild- ning skall prioriteras i den fortsatta planeringen av utbildningsväsendet. "l perspektivet av en återkommande utbildning blir insatser för att nå ut till vuxna som har kort och bristfällig utbildning särskilt angelägna. Lagarna om rätt för arbetstagarna till ledighet för studier och facklig förtoendemans ställ- ning på arbetsplatsen har skapat möjligheter för effektiva åtgärder. Som mål för vuxenutbildningen anges att den skall

El bygga vidare på ungdomsutbildningen men också kompensera brister i denna. El bidra till de studerandes personlighetsutveckling, D stärka individens ställning i arbetslivet, El fördelas mer rättvist så att möjligheterna till social och kulturell utveck— ling och ekonomisk trygghet blir jämnare fördelade,

D ge redskap för deltagande i samhällslivet, D utvecklas så att återkommande utbildning främjas, El tillgodose de kortutbildades behov av överbryggande utbildning

Uppgifter/ör den nya högskolan

Av folkbildningsutredningens direktiv framgår att arbete med förslag om nya regler för gränsdragning mellan folkbildning och högskoleutbildning skall bygga på vad som angivits härom i 1975 års högskoleproposition (1975z9). Där står bl a "att huvudansvaret för att täcka utbildningsbehov som motiveras med ett mer allmänt utbildningsintresse skall ligga på studieförbunden. me- dan högskolan i första hand har att tillgodose på ett eller annat sätt yrkesan- knutna utbildningsbehov på högskolenivå . . . Detta skulle innebära att de studieplansanknutna kurserna i princip anordnas inom högskoleorganisatio- nen. medan studieförbunden får ansvar för övrig kursverksamhet.”

Emellertid framgår det av samma proposition att en sådan ansvarsfördel- ning i enskilda fall inte kan upprätthållas strikt. "Inom bl a delar av de nu- varande humanistiska fakulteternas område får man räkna med detta (dvs att tillgodose ett mer allmänt utbildningsintresse, vår anm.) som en funktion hos den grundläggande utbildningen också i framtiden. Å andra sidan bör hög- skolan kunna dra nytta av studieförbundens rika erfarenheter av kurser för de aktuella målgrupperna. Det bör sålunda vara möjligt för statlig läroanstalt att engagera exempelvis ett studieförbund för att inom högskolan svara för en viss kurs." På denna punkt fastslog riksdagens utbildningsutskott att hög- skolans uppgift inte skall begränsas till utbildning med rena yrkesmotiv, eftersom gränsen är flytande mellan utbildning som motiveras av behov i yr- kesverksamhet och utbildning som mer allmänt motiveras av kunskapsbe- hov och intresse hos individen. "Att inom ramen förtillgängliga resurser till- godose skiftande individuella önskemål blir en väsentlig uppgift även för den framtida högskolan" uttalade utbildningsutskottet och riksdagen godtog det- ta. Att förutsättningarna för den framtida gränsdragningen mellan folkbild- ning och högskoleutbildning nu är betydligt oklarare än före den 1 juli 1977 framgår också av den lag och de förordningar som reglerar den nya högsko- lan.

Följmde exempel belyser detta. Högsko/e/agens allmänna föreskrifter anger att till högskolans verksamhet hör att sprida kännedom om villkoren för vetenskapligt och konstnärligt ar- bete. om erfarenheter och kunskaper som vunnits genom sådant arbete samt om de tillämpningar dessa erfarenheter och kunskaper kan få. Utbildningen har vica syften, den skall främja den enskildes yrkesförberedelser eller vida- reutveskling i yrket samt den personliga utvecklingen och den skall bygga på bl a erarenheter som vunnits i arbetslivet.

ljönrdningen om högskoleutbildning betonas att den grundläggande utbild- ninger skall utformas med hänsyn till de studerandes förutsättningar och att skillnader mellan olika studerande i fråga om erfarenhet och studievana sär- skilt slall beaktas. Behovet av höskoleutbildning på deltid är uttalat i förord- ninger. [ samma förordning anges att ändamålet med enstaka kurser är att tillgod)se sådana behov av fortbildning eller vidareutbildning och sådana ut- bildningsbehov i övrigt som inte motsvaras av högskolans linjer. Vidare ang-

es att enstaka kurs får förläggas till andra orter än de till vilka läroanstalterna är förlagda. Någon lägsta poäng (=omfattning) för enstaka kurser finns inte. En övre gräns anges, nämligen 60 poäng. En kursplan skall finnas för varje kurs och den fastställs lokalt, i regel av styrelsen för utbildningen i fråga.

Av til/trädcs/ärordningen framgår de nya, mindre formella behörighetsreg— lerna för högskoleutbildning. Bl a skall vuxna sökande till enstaka kurser själ- va avgöra om de har tillräckliga förkunskaper och därmed är behöriga.

Riktlinjer/ör arbetsmarknadsutbila'ningen

Arbetsmarknadsutbildningens mål finns definierade i regeringens proposi— tion 1975z45, där riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen föreslås på grund- val av betänkandet Utbildning för arbete (SOU 1974179) avlämnat av korn— mittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (KAMU),

[ riktlinjerna har följande särskilt framhållits som väsentliga mål och mål- grupper:

El arbetsmarknadsutbildningen är ett arbetsmarknadspolitiskt medel. D utbildningen har både stabiliseringspolitiska. fördelningspolitiska och till- växtpolitiska mål, El utbildningen skall stärka dem som har en svag ställning på arbetsmark- naden och tillgodose angelägna behov av yrkesutbildning. D arbetsmarknadsutbildningens fördelningspolitiska roll förstärks av sam- bandet mellan inkomst och sysselsättning samt mellan dessa båda fakto- rer och utbildning, 13 viktigaste målgruppen är de som inte har arbete.

Beträffande utbildningens innehåll betonas dess viktiga roll i den totala vux- enutbildningens uppgift att ge överbryggande utbildning. Statsrådet anför : "Jag anser sålunda i likhet med KAMU att den undervisning i allmänna äm- nen som fn ges under åtta veckor i samband med de flesta AM U—kurser är ett värdefullt inslag." Att infoga arbetsmarknadsutbildningen i ett system av återkommande utbildning framhålls som angeläget. Både i fråga om åter- kommande utbildning och kurserna i allmänna ämnen understryks behovet av bättre samordning av utbudet hos olika anordnare av vuxenutbildning.

Behovet av arbetsfördelning mellan_/'olkbildning och övrig vuxenutbild- ning

Statsmakterna fattade under 1975 beslut i centrala frågor inom olika sektorer av vuxenutbildningen. Övergripande mål och för varje delområde formule— rade särskilda mål ställer krav på dels en fördelning av arbetsuppgifter. dels vägar till samverkan. De reformer som genomförts har därför lett fram till ett behov av klarare gränsdragningar mellan olika former av vuxenutbildning. För folkbildningsarbetet som av tradition genom studieförbundens cirkel- verksamhet tagit folkrörelseansvaret för de vuxnas studiemöjligheter har den senaste tidens reformer på vuxenutbildningens område självklart noterats med största tillfredsställelse. Samtidigt har det för folkbildningsverksamhe- ten blivit ett allt starkare behov av att dess särart och ansvarsområde pre- crseras.

3.3. Gränsdragningsproblematiken

3.3.1. Hur avgränsningsfrågorna hittills har behandlats

Ansvaret för avgränsningsfrågorna har tilldelats skolöverstyrelsen. Aktuella frågor har beretts i samrådsgrupper under medverkan från studieförbunden. Fram till 1967 fungerade Samverkande bildningsförbundens pedagogiska nämnd (SPN) i gränsdragningsfrågor. Därefter överfördes dessa ärenden till en av SÖ tillsatt nämnd, Folkbildningsbyråns gränsdragningsnämnd (FGN), med en majoritet från Folkbildningsförbundets styrelse. Genom rekommen- dationer till studieförbunden har frågor av gränsdragningskaraktär i regel lösts. Samlade anvisningar har utarbetets till vägledning och inarbetats i SÖ:s anvisningar till folkbildningsförordningen (bil 2). För gränsdragningen mel- lan studieförbundens verksamhet och den kommunala vuxenutbildningen fastställdes riktlinjer genom beslut av Kungl. Maj:t 1968. En särskild prome- moria upprättades inom utbildningsdepartementet 1970 i anledning av prop 1970135 angående ökat stöd åt vuxenutbildningen.

Under 1970-talet har den typ av frågor som rör gränsdragning mellan folk- bildningen och den kommunala vuxenutbildningen blivit fler och mer kom- plicerade. För att snabbt kunna handlägga aktuella problem inom detta om- råde tillkom 1974 på initiativ av Folkbildningsförbundet en arbetsgrupp inom SÖ, Vuxenutbildningens gränsdragningsgrupp (VGN), med företrädare även för studieförbunden. Gruppen fann emellertid snart att förutsättningar sak- nades för ett meningsfullt arbete med att lösa gränsdragningsfrågor inom vuxenutbildningen. Gruppens verksamhet upphörde därför redan efter ett år, sedan Folkbildningsförbundet i skrivelse till skolöverstyrelsen påtalat svårig- heterna i arbetet.

3.3.2. Utredningens lokala studier hösten 1976 De lokala studiernas uppläggning

Utredningsdirektiven anger att den del av uppdraget som avser gränsdrag- ningsfrågor inom vuxenutbildningen bör omfatta bl a studier av förhållan- dena i olika kommuner. Härigenom kan utredningen få upplysning om hur nu gällande bestämmelser och riktlinjer har tolkats och tillämpats i praktiken. Utredningen beslutade därför under våren 1976 att under året kartlägga vux- enutbildningen i följande kommuner: Arjeplog, Borås, Haninge, Höganäs, Nässjö, Olofström, Orust, Ragunda, Rättvik och Skellefteå. 1 ett senare skede av utredningsarbetet skulle förhållandena i Stockholm studeras. Planeringen för den undersökningen har påbörjats våren 1977. Vägledande för urvalet var varierande tätortsgrad, andelen av kortutbildade, omfattningen av vuxenut- bildning, förekomsten av vuxenutbildningsråd samt önskemål om geografisk spridning. För att få en så nyanserad och klar bild som möjligt av förhållan- dena anmodade utredningen vuxenutbildningsanordnarna i varje kommun att själva föreslå en person, som för utredningens räkning skulle genomföra undersökningen. Härigenom erhölls en referensgrupp på tio personer. Grup- pen kom genom utredningens anvisningar att vara sammansatt av fem per— soner från studieförbunden, fyra från den kommunala vuxenutbildningen samt en från folkhögskolan.

Riktlinjer för kartläggningsarbetet, som skulle genomföras under hösten 1976, utformades under sommaren och en första planeringsöverläggning med referensgruppen hölls i slutet av augusti. 1 riktlinjerna angavs syftet med de lokala studierna: att först och främst ge utredningen underlag för resone- mang om vissa gränsdragningsfrågor i utredningens debattpromemoria men också att ge utredningen en uppfattning om huruvida även andra frågor inom utredningens arbetsfält lämpligen kan belysas genom studierna i de tio kom- munerna. Vidare angavs vilka problemområden och l'rågor som utredningen ansåg särskilt intressanta att få belysta i ett lokalt sammanhang. Lägesrappor- ter från varje kommun delgavs utredningen i början av oktober 1976. Refe— rensgruppen var samlad den 1 november för rapportering och överläggning. Ledamöter av utredningen har besökt samtliga kommuner och deltagit i överläggningar med företrädare för de olika anordnarna av vuxenutbildning. [ samband med att de lokala studierna avslutades redovisade referensgruppen resultatet dels i skriftliga rapporter, dels i en överläggning med utredningens ledamöter i början av januari 1977. 1 de närmaste avsnitten följer en samman- fattning av dessa utredningens lokala studier.

Anordnarnas planering. Faktorer som påverkat utbuden av cirklar inom studieförbunden och kurser inom komvux

Planeringen följer ungefär samma linjer i alla tio kommunerna. Varje anord— nare gör sin egen planering. Den är i första hand en tjänstemannauppgift. Härvid är man dock inom studieförbunden angelägen om att hålla reda på om någon tänker introducera någon "nyhet". som den anordnaren kan tänkas bli ensam om. 1 de mindre kommunerna är tendensen till sådan konkurrens tyd- ligare märkbar än i orter med stort befolkningsunderlag. Från ett par av de mindre kommunerna kan noteras att man respekterar om något studieför— bund skapat ett eget "ämnesrevir", tex anordnar alla cirklar i tyska.

En planering som tyder på en konkurrenssituation, gäller anordnarnas all- männa utbud. Där finns också den kommunala vuxenutbildningen med och har samma intresse som studieförbunden att erbjuda allmänheten sådan ut— bildning och sådana studier som är lockande. Studieförbunden har med sin frihet i valet av studieområde fördelen av att kunna bjuda ut aktualiteter.

l planeringen av det allmänna utbudet är tillgången till lärare respektive cir- kelledare en väsentlig fråga. Den påverkar omfattningen och inriktningen av utbuden från varje anordnare.

1 kommuner av utpräglad glesbygdsstruktur och med hög medelålder i be- folkningen är den kommunala vuxenutbildningen begränsad i sin planering. De lokala studierna pekar på att den yrkesinrikatde utbildningen, framförallt inom det hemtekniska området. är dominerande och tjänar som basresurs. Studieförbunden som kan vända sig till hela den vuxna befolkningen. är inte på samma sätt lika beroende av befolkningsstrukturen.

För flertalet studieförbund är det allmänna utbudet endast en del av stu- diecirkelverksamheten. Studieförbundens medlemsorganisationer är bestäl- lare av cirkelverksamhet. Organisationernas aktivitet och intresse varierar inom de tio berörda kommunerna. Ett tydligt mönster kan avläsas. Där fram- går att verksamheten som planerats i nära samråd med medlemsorganisatio— nerna är starkt framträdande inom ABF, TBV och NBV och nästan helt sty-

rande för de tre kyrkligt förankrade förbunden FS, KFUK-M och SKS. Minst av sådan planeringssamverkan uppges från Mbsk och FU.

För en säljande marknadsföring och behovet av gränsdragningar är uppdel- ningen i två kategorier av utbud — ett externt och ett internt — viktigt att upp- märksamma. 1 det interna utbudet är uppgifterna för varje studieförbund giv- na genom dess medlemsorganisationer. Det underlättar planeringen. Samti- digt har av uppgiftslämnarna understrukits att det vore fel att lämna den all— männa marknaden. Rätten för varje enskild att göra att eget val av vuxen- utbildning från de olika anordnarnas utbud måste finnas. Ännu ett skäl att föra ut ett allmänt cirkelutbud har betonats i några av rapporterna: det externa utbudet är nödvändigt som en ekonomisk förutsättning för ett internt, med- lemsorienterat utbud.

Informationen om kurser och cirklar

Undersökningarna har klargjort på vilka sätt och på vilka vägar allmänheten får upplysningar om vuxenutbildning.

Granskningen av informationen avser sålunda inte den Studieverksamhet som studieförbunden bedriver i nära samarbete med medlemsorganisationer. Upplysningarna om den s k interna verksamheten utformas särskilt och ka- naliseras via medlemskontakter. Sättet att föra fram detta utbud till motta- garna liksom själva utbudet har ansetts ligga vid sidan om gränsdragnings- frågorna och har därför endast noterats. Vanligast för det externa utbudet är broschyrer i form av gruppkorsband till alla hushåll. Annonsering i lokalpres- sen förekommer också allmänt. Endast i två av de undersökta kommunerna prövar man en samordnad information genom initiativ från vuxenutbild- ningsrådet. l ytterligare två kommuner har man börjat diskutera viss gemen- sam information. I övriga råder skiftande åsikter om värdet av samgående. Huvudintrycket blir att varje anordnare vill sköta sin marknadsföring med trycksaksspridning och annonser. Den personliga kontakten bedöms som överlägsen andra former av informationsspridning. Där är de fackliga orga- nisationernas studieorganisatörer nyckelpersoner i en uppsökande verksam- » het som skall ge den enskilde vägledande upplysningar om både folkbild-

ningens resurser och den kommunala vuxenutbildningen, folkhögskolan, arbetsmarknadsutbildningen och högskoleutbildningen. Även om den in- stitutionaliserade utbildningen kan erbjuda studie- och yrkesorientering, till- mäts studieorganisatörerna stor betydelse.

Innehållet i det tryckta informationsmaterialet är i stort fördelat på uppgif- ter om anordnare, kurser och kurstider, studievillkor. Studieekonomi och re- kryteringsfrämjande argument. Granskningar av materialet har gett många exempel på hur mängden av nödvändiga sakuppgifter genom redigering, ru- bricering, språklig nyansering blir en del av de särskilda rekryteringsargu- ment som återfinns i de flesta kursprogram. Här följer några citat ur informa- tion kring kommunal vuxenutbildning.

"Kommunala vuxenutbildningen är kommunens egen skola för vuxna,"

Under GYMNASIESKOLKURSER anges ett antal ämnen, varefter

. "Du kan läsa något eller några av dessa ämnen, som ger kompetens för fortsatta studier. Eller ta en kurs helt enkelt för att det är trevligt."

Under rubriken KNUTTIMRING följer

"Den gamla byggnadskonsten kommer tillbaka. Funderar Du på en egen stuga? Varför inte lära Dig något om knuttimring?"

Bland återkommande rekryteringsargument för att anmäla sig till kommunal vuxenutbildning kan noteras:

studier leder till avancemang, bättre jobb eller jobb över huvud taget studier är ett sätt att följa sina barn i deras utveckling studier är till för den som vill öka sin allmänbildning studier är till för den som på sin fritid vill göra något meningsfullt i en stimulerande miljö

studier inom kommunal vuxenutbildning är jobbigt men det ger resultat och man väljer den nivå och den takt som passar en själv

1 de flesta trycksaker för kommunal vuxenutbildning betonas ”Gratis under- visning", under det att läromedels- och materialkostnaderna nedtonas. Vida- re framhålls ofta kompetensen som studierna ger utan att det nämns tydligt att studierna också är kopplade till läroplaner och betygsättning.

Ur informationsmaterialet för det allmänna utbudet från studieförbunden kan man, åtminstone när det gäller flersidigt material, utläsa anordnarens rö- relseanknytning. Den ideologiska inriktningen eller de grundläggande värde- ringarna som anordnaren företräder är ibland inte lika tydligt uttalade. Den enda konsekvent och utförligt tillhandahållna informationen på detta område uppvisar ABF.

Studieförbundens flexibilitet och möjligheter att anpassa utbudet efter ak- tuella behov och enskilda speciella intressen betonas i informationen. De po- sitiva sidorna hos studiecirkeln som arbetsform framhålls: den sociala ge- menskapen, inget krav på speciella förkunskaper, den gruppstyrda studietak- ten. Värt att notera är att kostnaderna för den enskilda ofta är utelämnade el— ler endast antydda utan angivande av belopp. Betyg och kompetens utlovas inte. Å andra sidan sägs ingenting om att detta är främmande för folkbild- ningen. Enstaka exempel fmns påjämförelse med ungdomsskolans stadiein- delning med formuleringar som "ger kunskaper motsvarande grundskole- kompetens". Sådant kan uppfattas som en sakupplysning men kan också tjä- na som ett rekryteringsargument.

Det'samlade intrycket av vuxenutbildningsanordnarnas information är att den varit saklig och uttömmande. Men den har ändå gett exempel på viss oklarhet, som har kunnat medföra misstolkningar och skapat felaktiga för- väntningar. Stickprov bland ett visserligen begränsat antal deltagare i kurser inom kommunal vuxenutbildning och studiecirklar inom studieförbund har visat att man gått in i studierna utan att vara medveten om anordnarens över- gripande målsättning i form av tex läroplansbundenhet eller ideologisk pro- filering.

Gränsdragningsfrdgor

Studieförbunden och den kommunala vuxenutbildningen

Rapponerna från alla de undersökta kommunerna ger i stort samma bild av läget inom vuxenutbildningen. Eftersom både studieförbunden och den

kommunala vuxenutbildningen kan notera ökad verksamhet. finner man bland anordnarna inte anledning peka på aktuella problem av gränsdrag- ningskaraktär. Men det råder ändå en uttalad irritation inom studieförbunden över vad man lokalt upplever som en fortgående förändring av den kommu- nala vuxenutbildningen. Även om förändringarna hittills haft endast margi- nella effekter ser man allvarligt på principen för utvidgning att med stöd av lokalt anpassade läroplaner och generösa tolkningar av regler vidga det ur- sprungliga syftet med den kommunala vuxenutbildningen. Till irritationen över nuläget kommer därför en oro för framtiden.

Med något enstaka undantag är samtliga företrädare för studieförbund öve- rens om och positiva till att kurserna inom den kommunala vuxenutbildning- en skall vara till för den som önskar formell kompetens eller behörighet för fortsatta studier eller yrkesverksamhet. Undervisningen skall bygga på ung- domsskolans läroplaner med de anpassningar till vuxna som är nödvändiga och rimliga. Därmed finns, menar man, en klar avgränsning till folkbildning- en.

De gränsdragningsfrågor som de lokala studierna funnit aktuella hösten 1976 hör hemma inom två ämnesområden. Det ena är yrkesinriktade kurser ihemtekniska ämnen som inom studieförbunden svarar framförallt mot cirk- lar i konsthantverk och slöjd. På grund av ett summariskt intagningsförfa- rande och en alltför vid tolkning av intagningsbestämmelserna står kurser i tex vävning, sömnad, knyppling, flamskvävnad, växtfärgning öppna för alla som är intresserade utan att vederbörande har yrkes- eller utbildningsplaner som motiv för studierna. Vid förfrågan i enstaka grupper av elever har flertalet uppgivit att de anmält sig till kursen därför att det är en trevlig och nyttig hobby och för att den erbjudits gratis. Från skolledare har anförts olika skäl till försvar för kurser med deltagarsammansättning av det här slaget. Verksamhet som av tradition utövas för att underhålla ett hem, skall anses som yrkesverksamhet. Ett annat skäl som uppgivits är att ämnen av det här slaget kan tjäna som introduktion till vidare Studier. Så länge den enskilde upplever kommunal vuxenutbildning som ekonomiskt för- delaktigare än verksamheten i studieförbundens regi. kan man inte bortse från att kontrollen av att intagningsvillkoren är uppfyllda måste bli vansklig att utöva. Man måste givetvis gå efter det som sökanden uppgivit i ansökan. ] flera av de lokala studierna har särskilt uppmärksammats effekterna av läroplaner i ortsanknutna slöjder och hantverk.

Det andra ämnesområdet som uppmärksammats är främmande språk, där kurser i engelska för nybörjare uppfattas som ett problem av gränsdragnings- karaktär, Rätten att ge stödundervisning till den som saknar förkunskaper att tillgodogöra sig undervisning i engelska på högstadienivå har enligt vad som framkommit i kommunundersökningarna tolkats så. att kurser för nybörjare tagits upp i informationen om utbud i enstaka ämnen, Från studieförbunds— håll hävdar man att denna målgrupp hör hemma i studiecirkeln. Det framgår vidare av flera rapporter, att många som läser engelska inom kommunal vux- enutbildning gör det av andra motiv än att förvärva en formell kompetens.

Studieförbunden och utbildning i företag

Med utbildning i företag har i de lokala studierna avsetts studiecirkelverksam- het med statsbidrag i nära samarbete mellan ett studieförbund och företa- get. Till företag räknas även kommuner och landsting. Företaget har svarat för vissa kostnader, främst deltagaravgifter och bibehållen lön. Endast i fyra av de kartlagda kommunerna förekom under hösten 1976 samarbete av detta slag i företagens personalutbildning. Av studierna kan man utläsa att studie- förbundens lokala organisatörer varit tveksamma om huruvida samarbete med företag är i överensstämmelse med villkoren för statsbidrag till studie— cirklar. Där samarbete förekommer är det i näringslivet inom relativt stora fö- retag. I en av de undersökta kommunerna har under hösten anordnats i ett enda företag 70 studiecirklar av studieförbund. I kommuner med många mindre företag har inte kunnat beläggas Studieverksamhet med studieför- bund som anordnare. Däremot finns exempel på samarbete med kommunal vuxenutbildning i sådana företag.

I en av rapporterna beskrivs ett utbildningssamarbete, som rapportören liksom det kommunala bidragsorganet ställt sig starkt kritisk till. Det handlar om en omfattande studiecirkelverksamhet för företagets tjänstemän. Planer- ing i stort. målsättning och rekrytering sköts och bestäms av företagets per- sonalavdelning. Utbildningsintendenten har träffat avtal med anordnaren. som är ett studieförbund, att svara för utbildningens utformning i detalj, stu— diematerial och cirkelledare. De enskilda deltagarna anser sig vara uttagna till utbildningen.

Studieförbunden och annan fritidsverksamhet

Det material som redovisats på detta område är ganska begränsat och dessut- om hämtat från endast vissa av de kommuner som ingått i kartläggningen. Anledningen till att frågor om gränsdragning och samverkan till "annan fri- tidsverksamhet" kan synas tilldra sig så föga intresse torde sökas i definitio- nen. Det är svårt att klart definiera begreppet fritidsverksamhet och skilja ut det från det som hör hemma inom folkbildningen. Det kan finnas skäl anta att viss samverkan förekommer mellan studieförbund och organisationer för fritidsaktiviteter utan att det har bedömts intressant för gränsdragningsstu- dierna.

Ett område som blivit belyst är barnverksamhet, som llera studieförbund satsar en hel del på. Man har anfört några olika skäl för sitt engagemang i så- dan verksamhet i regel hemmahörande inom den estetiska sektorn: det ger barnen en rikare fritid; det är en naturlig och meningsfylld lösning på behovet av barntillsyn för vuxna cirkeldeltagare; barn och vuxna i gemensam verk- samhet upplevs positivt; cirkelledare kan beredas en jämnare sysselsättning. Man beklagar från anordnarna att verksamheten inte är berättigad till stats- bidrag och har framfört starka önskemål om att samhällsstödet till studieför- bundens verksamhet också skall kunna avse barnverksamheten.

Andra exempel på studiecirkelverksamhet utvidgad i riktning mot annan fritidsverksamhet är det samarbete som ägt rum med ungdomsorganisationer och idrottsföreningar. På så sätt hjälper studieförbund till med ledarutbild- ning för vissa fritidsaktiviteter, t ex inom scoutkårer och för friluftsfrämjan-

dets s k mullekurser. Här har inte anmälts några problem med det statsbi- dragsberättigade i verksamheten.

Från flertalet studieförbund i samtliga undersökta kommuner har i sam- band med utfrågningar framförts tankar om uppmjukning av gällande anvis- ningar till statsbidragsvillkoren. så att delar av fritidssektorn skulle få del av studiecirkelbidragen. Frågan gäller när och hur en hobby förutsätter eller övergår i en studieaktivitet.

Studieförbunden och vuxenutbildning vid AMU-center och folkhög- skolor.

När det gäller utbildningen vid AMU-centren upptar de lokala studierna en- dast vilka synpunkter som framförts av företrädare för studieförbund och ar- betsmarknadsutbildningen. Det ges inga exempel på vare sig avgränsnings- problem eller samråd. De förberedande kurserna med allmänna ämnen borde enligt studieförbundens talesmän kunna ta till vara folkbildningens resurser. Några har dock anmält en viss tveksamhet, eftersom det skulle innebära att man går in i ett av centrala myndigheter reglerat utbildningssystem. som är främmande för folkbildningsarbetets egna villkor. På ansvarigt häll inom AMU-centren har man inte funnit anledning pröva någon samverkan med studieförbund. lngendera parten har upplevt någon konkurrens från den and- re.

Från de kommuner där det finns folkhögskolor vittnar rapporterna om att studieförbunden och folkhögskolorna uppfattar varandra som nära samar- betsparter inom folkbildningsarbetet. Exempel på samarbete är uppsökande verksamhet. studiecirklar kopplade till korta ämneskurser vid folkhögskola. cirkelledarutbildning. studiecirklar ledda av folkhögskollärare. Den enskilda folkhögskolans inriktning kan styra samarbetet starkare till något eller några studieförbund.

Studieförbundens kulturpolitiskt inriktade vcrksamhct

Kulturprogram med konserter. teaterföreställningar och utställningar intar en betydarde plats i studieförbundens verksamhet. Samverkan med Rikskon- serter, Riksteatern och Riksutställningar dominerar i valet av det utåtriktade utbudet. Programmen bärs upp av professionella artister. Av rapporterna till utredningen framgår att man inom studieförbunden finner de administrativa kostnacerna kring denna form av kulturförmedling betungande. Därför mås- te på en del håll verksamheten begränsas.

Utredningen har varit intresserad av att veta om enstaka kulturprogram förbereds eller följs upp genom studiecirkelarbete. Några exempel på att ett kulturprogram eller en programserie gjorts till utgångspunkt för studier har dock irte redovisats.

Inom det estetiska ämnesområdet för studiecirkelverksamheten bedrivs enligt tad som framkommit en omfattande verksamhet. som är kulturpoli- tiskt inriktad. Det gäller konst och konsthantverk. dans. musik och teater. Utöver aktiveringen inom studiecirklarna innebär denna verksamhet att amatönsmen främjas även i interna eller offentliga framträdanden med tex utställringar. konserter och teaterlörställningar. På något håll har man prövat

dels cirkelstudier med aktiverande redovisning t ex i form av en utställning eller en dramatisering, dels möjlighet att utöva olika konsthantverk i form av ”öppet-hus-verksamhet" i stället för inom studiecirkelns ram.

Rapporterna från de lokala studierna förmedlar en utbredd önskan från lo- kala anordnare av cirklar. cirkeldeltagare och ledare om att genom samhälls- stöd få ökade möjligheter att pröva nya arbetsformer på området för kultur- politiskt inriktad amatörverksamhet. Man efterlyser från flera studieförbund bättre resurser för att nå på kulturområdet eftersatta grupper, t ex invandrare och socialt handikappade.

Vuxenutbildningsrädet och andra former/ör samverkan

I samtliga kommuner som har omfattats av de lokala studierna finns vuxen- utbildningsråd. [ några av kommunerna har man den större modellen med företrädare för alla intressenter i den lokala vuxenutbildningen, inkluderande alla verksamma studieförbund. Det kan betyda omkring 20 ledamöter och har lett till att man utsett ett arbetsutskott med ett fåtal ledamöter. I övriga kommuner är vu-rådet av begränsat format med företrädare för skolstyrelse, kommunal vuxenutbildning och 2 — 3 studieförbund. För alla gäller att de är rådgivande organ till Skolstyrelsen utan egen beslutanderätt och utan egen ekonomisk resurs.

Passiviteten anges genomgående som kännetecknande för råden. Från stu- dieförbunden gör man allmänt gällande att diskussion i gränsdragningskäns- liga frågor är meningslös. eftersom besluten om nya läroplaner och kursstar- ter inom den kommunala vuxenutbildningen redan är fattade och endast an- mäls vid rådets sammanträden. Bland företrädarna för kommunal vuxenut- bildning har man kritiserat studieförbunden för att i rådet inte lägga fram sin egen planering av studiecirkelutbudet.

Ett samråd som inte förpliktar och ett byte av information, så sammanfat— tar en av rapportörerna intrycket av vuxenutbildningsrådets roll. En annan påtalar att det har varit svårt att finna konkreta arbetsuppgifter. Inom ett par av de berörda vu-råden är en gemensam informationsbroschyr ett årligen återkommande samverkansprojekt. Utredningens lokala studier uppges i några av kommunerna ha gett upphov till beslut om sådana förändringar av vuxenutbildningsrådets funktioner. att det kan komma att spela en större roll som organ för ett formaliserat samråd.

Utanför vuxenutbildningsrådet kan enligt noterade exempel ett begränsat samråd från fall till fall äga rum, mest genom telefonkontakter. Det sker både mellan studieförbund inbördes och mellan dessa och kommunal vuxenut- bildning. Det gäller huvudsakligast åtgärder för att bereda plats för deltagare i kurser och cirklar. där de egna resurserna saknas.

3.3.3. Den regionala planeringen av högskolan Ove/läggningar med de regionala organisationskommitte'erna

Utredningen har under år 1976 varit i kontakt med de sex regionala organisa- tionskommitteerna för högskolan för att ta del av planeringsarbetet och på så sätt få en uppfattning om vilka gränsdragningsproblem som kan skönjas iinför

och under högskolans första läsår.

Av direktiven till organisationskommitéerna framgår beträffande planer- ingsarbetet bl a att det för den närmaste perioden inte är fråga om att bygga ut den traditionella universitetsutbildningen och att utbyggnad av permanen- ta resurser för högskoleutbildning på orter som inte redan har sådana endast undantagsvis kan komma i fråga.

De allmänna intrycken efter dessa kontakter är av två slag. För det första var det planeringsunderlag som kunde delges ofta av relativt allmän karaktär. Av tidsskäl med tanke på denna skrift måste kontakterna slutföras vid års- skiftet l976/77 och regionskommittéerna hade då inte någon fullständig in- formation av konkret och gränsdragningsintressant art t ex i fråga om de en- staka kursernas inriktning, omfattning och förläggning. För det andra före- faller det som om det inte kommer att ske några mer genomgripande föränd— ringar av högskolans linjer och kurser under det första året jämfört med hur det var före den 1 juli l977.

Likväl har följande av intresse för arbetet med gränsdragningsproblemen noterats.

När det gäller samråd etc med studieförbunden har man under det regio- nala planeringsskedet som förevarit under 1976 endast ibland mer uttryck- ligen uppmärksammat och tagit hänsyn till studieförbundens verksamhet. I något fall har man inför planeringen av det regionala utbudet av högskoleut- bildning gjort en skriftlig förfrågan till länsbildningsförbunden inom regionen om studieförbundens verksamhet. Från något håll uppger man att förlägg- ningen av högskoleutbildning till vissa orter medvetet planeras så att den inte skall kollidera med etablerade universitetscirklar. ] andra fall har man märkt tydliga tendenser till att studieförbunden är beredda att lägga ned sina stu- dieplansbundna universitetscirklar och inrikta verksamheten mot nya områ- den.

Man har i vissa fall redan upplevt att högskolereformen kan innebära an- ledningar till konflikter mellan högskolan och studieförbunden och att det är angeläget inte enbart med en klarare ansvarsfördelning utan också med väl utvecklade former för samarbete. I övrigt har noterats att de behov av enstaka kurser. som från lokalt håll anmälts till de regionala organisationskommit- téerna. är stort och mångskiftande och att alla sådana lokala önskemål om utbildning inte kommer att kunna tillgodoses under högskolans första år.

Nya fortbildningsbehov har aktualiserats i stor omfattning och för många olika yrkeskategorier. Ambitionerna är höga när det gäller att bibehålla — och i vissa fall — att bygga ut den utbildning som nu ges inom de filosofiska fa- kulteterna liksom att sprida högskoleutbildningarna till nya orter.

Avgränsningen mellan vad som skall betraktas som högskoleutbildning och vad som egentligen är annat slags utbildning. t ex gymnasial. har ibland upplevs som problematisk och man har önskat att regionstyrelserna skulle ha haft klarare regler för sådana gränsdragningar vid fördelningen av medel till enstaka kurser.

Det (an här vara befogat att sammanfatta de konkreta planerna på högsko- leutbildning i form av enstaka kurser. som vi hunnit ta del av inför debatt- skriftea i tre olika problemgrupper och därefter diskutera hur utredningen ser på gränsdragningsfrågorna gentemot studiecirkelverksamheten.

Kurser med klar yrkesinriktning och med fortbildande eller vidareut- bildande karaktär

Kurser av detta slag planeras i relativt stor omfattning och förekommer främst inom sektorerna för teknik, vård och undervisning. [ denna grupp finns exempel på kurser av varierande längd. Även mycket korta kurser— t ex fortbildningskurser för tekniker och vårdpersonal — har i regel en tydlig fort— bildningskaraktär och vänder sig till speciella grupper av yrkesutövare. Så- dana utbildningar torde vara av mindre intresse i gränsdragningssamman— hang.

Kurser med mer allmän inriktning — främst inom de humanistiska, sam- hällsvetenskapliga och naturvetenskapliga områdena

I denna grupp ingår en rad ämnen. vart och ett med mindre tydlig yrkesin- riktning. Här finns all den utbildning som traditionellt förekommer inom de filosofiska fakulteterna, t ex arkeologi. astronomi. biologi. företagsekonomi. historia. konstvetenskap. litteraturhistoria, matematik, pedagogik. psykolo- gi. religionsvetenskap, sociologi och språk.

I ämnen av detta slag finns planer på ibland mycket korta kurser av orien- teringskaraktär. Vidare planeras ett stort antal tematiska tvärstudier som kan ha inriktning på exempelvis barnkultur, folkmusik. företagsetablering. han— dikappkunskap. miljövård, naturresurserna eller trädgårdsskötsel.

Kurser med inriktning på förhållanden inom arbetslivet

Kurser av detta slag skiljer sig från den traditionella akademiska utbildning- en. De har kommit till under senare år i samband med de reformer som genomförs på arbetslivets område. Här finns kurser i exempelvis facklig ju- ridik och andra arbetsrättsliga ämnen och arbetsmiljölära.

Sedan något år tillbaka förekommer i Norrbotten ett etablerat samarbete mellan ABF och TBV där och högskolan i Luleå för att vidga kontakterna mellan högskolan och länets fackliga organisationer. I Lund pågår en försöks— verksamhet mellan bl a ABF/Skåne och Lunds universitet för att planera och genomföra fackligt inriktade kurser.

Ovan har nämnts om det behov av ett utvecklat och fungerande samarbete mellan högskolan och studieförbunden som understrukits vid våra överlägg- ningar med de regionala organisationskommitteerna. Man har påpekat att re- gionstyrelserna för högskolan sannolikt behöver finna formaliserade former för informationsutbyte och samverkan med andra utbildningsanordnare tex studieförbunden. Att studieförbunden och högskolan får möjligheter att ge och ta emot varandras tjänster med så litet administrativa hinder som möjligt är angeläget. Man har vidare påpekat att det kan komma att behövas sam— rådsorgan också på det lokala planet mellan högskola och studieförbund.

Oavsett på vilken nivå ett sådant samråd förläggs blir det angeläget att där diskutera tex på vilket sätt information om pågående forskning och vunna forskningsresultat bäst kan föras ut till allmänheten liksom hur behovet av högskoleutbildning skall kunna tillgodoses på de orter och bland de männi- skor dit högskolan inte når.

3.3.4. Några tänkbara principer för avgränsning Studieförbund — kommunal vuxenutbildning

En grundprincip för avgränsning mellan studieförbundens verksamhet och den kommunala vuxenutbildningen skulle kunna vara sijtiet med studierna. Allt sedan den kommunala vuxenutbildningen infördes. har avgränsningen byggt på skillnaderna i målsättning mellan komvux och folkbildning och for— mellt sett gäller principen fortfarande. De lokala studierna som har redovisats i kap 3.3.2 har tillfört utredningen exempel på hur olika gällande regler tolkas och tillämpas.

Studierna i de tio kommunerna har gett talrika exempel på att intagnings- förfarandetfungerar otillfredsställande med hänsyn till begränsningen av den kommunala vuxenutbildningen till dess ursprungliga syftc. Om man vill upprätthålla en avgränsning. skulle man anta endast den som uppger ett stu- diemål. där en formell teoretisk kompetens eller grundläggande yrkesutbild- ning förutsätts för utbildningen respektive yrkesutövandet. Att ett stort antal deltagare i den kommunala vuxenutbildningen inte har ett sådant mål för sina studier är uppenbart. I de tio kartlagda kommunerna har situationen be- lysts genom att deltagare i vissa kurser har utfrågats. Kravet att i ansökan uppge syftet med studierna kringgås på ena eller andra sättet. Ibland sker det mot bättre vetande. ibland på grund av en ofullständig information eller ett bristfälligt ansökningsförfarande.

Även om uppenbara svårigheter hittills har funnits att med utgångspunkt från utbildningsanordnarnas mål för studierna avgöra var gränsen skall dras mellan studieförbunden och komvux, vill utredningen i första hand disku- tera den möjligheten.

Till den kommunala vuxenutbildningens område hör studier som motsva- rar utbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymna- sieskolan samt dessutom särskild yrkesinriktad utbildning. Studierna ger kompetens och den enskilde vuxenstuderandens inlärningsförmåga mäts en- ligt ungdomsskolans betygssystem. Övriga studier tillhör folkbildningen, där studiecirklarna själva svarar för utbildningens utformning. Till grunt/jär av- gränsningen ligger alltså kompetens. läi'o/i/ansbzinden um/ervisning och betvg.

Med dessa kännetecken kan den kommunala vuxenutbildningen komma att uppfattas som en kopia av ungdomsskolan men med vuxna studerande. Det var sannolikt berättigat med denna jämförelse under den kommunala vuxenutbildningens första tid. Som följd av statsmakternas ställningstagan- den i beslut under 1970-talet har emellertid väsentliga skillnader åstadkom- mits mellan kommunal vuxenutbildning och ungdomsskolan. Syftet har där- emot inte förändrats. Besluten har följts upp inom SÖ med en ökad vuxen- anpassning av undervisningen, organisatoriskt och pedagogiskt. Härvid har särskild hänsyn tagits till statsmakternas uttalande att vissa gruppers utbild— ningsbehov skall prioriteras.

Till skillnad från ungdomsskolan består den kommunala vuxenutbildning- en av ett ämneskurssystem. som medger studiet av enstaka ämnen för den som inte behöver en fullständig kompetens. Möjligheter att erbjuda deltid- skurser med ett ämne uppdelat i delmoment har införts. Studieintensiteten uttryckt i antal lektionstimmar per vecka har minskats. Lägsta antal deltagare i en kurs har sänkts. Genom interimistiska eller individuella läroplaner kan

hänsyn tas till lokala utbildningsbehov. Läromedelsanpassning och lärarut- bildning har också allt starkare bidragit till att markera skillnaderna till ung- domsskolan och en klar inriktning på vuxna människor. Allt detta är exempel på hur kommunal vuxenutbildning har avlägsnat sigfrän ungdomsskolans struk- tur och därmed kommit att närma sig studieförbundens verksamhet. Detta har medfört komp/ikationerfo'r avgränsning mot folkbildningen.

Till gränskonflikter bidrar också den lokala konkurrensen mellan studie- förbunden såsom cirkelanordnare och den kommunala vuxenutbildningen, speciellt i kommuner med ett begränsat rekryteringsunderlag. Utredningens lokala studier har riktat uppmärksamheten på detta förhållande. För att göra ett kursutbud attraktivt kan det inträffa att man i informationen till allmän- heten uttrycker sig så, att målsättningen med studierna inte klart anges. Det finns risk att arrangören därmed vilseleder den utbildningssökande och hos denne skapar falska förväntningar om syftet med studierna.

Den hittills prövade gränsdragningen med kompetens. läroplansbunden undervisning och betyg som kriterier synes inte ha fungerat tillfredsställan- de. Utredningen vill dock ytterligare utveckla sin syn på möjligheten att ås— tadkomma en avgränsning efter dessa kriterier.

Både den kommunala vuxenutbildningen och studieförbundens cirkel- verksamhet har sitt berättigande för att förverkliga de av statsmakterna an- givna utbildningspolitiska målen. Studiecirkelverksamheten har dock varit mest framgångsrik i att nå eftersatta grupper. Med nära anknytning till orga- nisationslivet har studieförbundens verksamhet utvecklats och möjligheter- na att nå uppställda mål förstärkts. Det finns ett stort område av studiecir- kelverksamheten som är av föga intresse i gränsdragningsdiskussionen men som självfallet måste vägas in i studieförbundens roll att nå de övergripande målen för vuxenutbildningen. Det gäller den verksamhet som studieförbun- den genomför i samarbete med sina medlemsorganisationer. Utredningens lokala studier har bekräftat detta förhållande. Studierna har också lika klart visat, att irritationen över oklara avgränsningar hör hemma på "den allmänna marknaden", där både studieförbunden och den kommunala vuxenutbild- ningen presenterar sina kursprogram.

Utredningen har redan berört vissa förhållanden som gjort det allt svårare att upprätthålla skillnaden i arbetsuppgifter mellan kommunal vuxenutbild- ning och studieförbunden. Vi vill nu peka på ännu en företeelse, som har bi- dragit till att den tydligt angivna gräns som beslutades vid vuxenutbildnings- reformen 1967 har rivits upp och en inbrytning gjorts på ämnesområden som traditionellt hört studieförbunden till.

De lokala studierna visar på främst två ämnesområden, där det uppstått konflikt mellan vuxenutbildningsanordnarna ute på fältet: nvböiiarengelska och hemtekniska ämnen. I engelska skall undervisningen inom den kom- munala vuxenutbildningen startas på lägst högstadienivå. I de fall studerande som anmält sig till grundskolekurs saknar erforderliga förkunskaper för att tillgodogöra sig undervisningen i engelska på högstadienivå, skall stödunder- visning kunna sättas in. Informationen till allmänheten om ämnet engelska ger ofta inte upplysning om vilka förkunskaper som normalt förutsätts för grundskolestudier. Många får intrycket att man genom den kommunala vux- enutbildningen kan få en kurs i engelska med start på nybörjarnivå. Det fö- rekommer t o rn att kommunal vuxenutbildning genom annonsering erbju-

der kurser i engelska för nybörjare och därmed klart överträder gällande be- stämmelser.

lnom det hemtekniska ämnesområdet, framförallt kurser i sömnad och vävning. har de lokala studierna visat, att många av deltagarna inte har någon tanke på yrkesutbildning. På ansvarigt håll i berörda kommuner har man som skäl för intagning i dessa fall angivit en tolkning av yrkesbegreppet, som är betydligt vidare än vad man enligt utredningens mening avsett i författnings- texten. En annan förklaring som lämnats har varit att kurser i ämnen inom hemteknik och hantverk är lockande för människor som inte annars skulle vara intresserade av utbildning. Genom att man får undervisningskontakt med dem vill många sedan fortsätta med andra ämnen. För den som saknar ett studiemål erbjuder sålunda den kommunala vuxenutbildningen en sorts ”introduktionskurs” i den särskilda yrkesutbildningens form. Efterfrågan på kurser i skapande verksamhet, slöjd och konsthantverk, är stor. De har ett givet berättigande. Men de hör, för den som inte förbereder sig för en yrke- smässig verksamhet, hemma inom folkbildningen.

De lokala studiernas uppgifter om dessa särskilt gränsdragningsintressanta ämnen tyder på att vissa kommuner, för att kunna över huvud taget erbjuda vuxenutbildning, i kursutbudet måste ta in ämnen, som för anordnaren ger en säker och ganska lättvunnen utdelning i form av kurser.

Det som här har belysts med exempel från ett par speciellt utsatta konflikt- områden kan ha ett samband med beräkningsgrunden för statsbidrag till skolledarresurs inom den kommunala vuxenutbildningen. Den kommunala vuxenutbildningen är i princip organisatoriskt ansluten till ungdomsskolan, med en arvoderad studierektorstjänst för en lärare med obetydligt nedsatt un- dervisningsskyldighet. Nedsättningen beräknas i förhållande till kurspro- grammets omfattning i timmar. Först vid en undervisningsvolym av minst 8 800 timmar kan SÖ efter framställning från kommunen medge inrättande av särskild skolenhet. Vid särskild skolenhet förstärks genom statsbidrag skolledarresursen väsentligt.

Gällande statsbidragssystem för den kommunala vuxenutbildningen kan åtminstone för kommuner med litet rekryteringsunderlag för vuxenutbild- ning vara en bidragande orsak till att arbetsområdet har vidgats utanför an- givna ämnesgränser. En översyn av villkoren för statsbidrag skulle därför en- ligt utredningens uppfattning kunna föranleda förändringar som skulle göra uppställda regler för avgränsning lättare att tillämpa.

Det finns i sammanhanget också en kommunalekonomisk aspekt, som inte är helt ointressant. Även de kurser inom kommunal vuxenutbildning som kan anordnas utan krav på omfattande rekryteringsåtgärder tillför kom- munen statsbidrag och skapar dessutom ett tjänsteunderlag, som kan vara av stor betydelse.

Som ett led i uppdraget att föreslå klarare gränsdragning mellan studieför- bundens cirkelverksamhet och kommunal vuxenutbildning vill utredningen väcka diskussion även kring frågan om behovet av en formell grundskole— kompetens för vuxna. Fortfarande gäller att personer som är 25 år och har minst fyra års arbetslivserfarenhet uppfyller kravet för allmän behörighet till högskoleutbildning. Däremot är inte samma individer behöriga till gymna- sieskolans studievägar. Bestämmelserna har fått till följd att ett antal utbild- ningar som förs över till högskolan ] juli 1977 (bl a fritidspedagog, internat-

föreståndare och sjuksköterska enligt ASÖ 1976/77:20) blir tillgängliga för sö- kande med behörighet som 25:4-or, enligt H 7515 förslag från I juli 1980.

Det kan också vara skäl att erinra om innehållet i 3 & av kompetenskungö- relsen. Där behandlas skolutbildningar som innebär "fullgjord skolplikt" en- ligt tidigare bestämmelser. Den som sålunda fullgjort sin skolplikt har allmän behörighet för gymnasial utbildning. Som sökande till sådan utbildning skall han bedömas inom den fria kvoten.

Kompetenskommittén väckte i sitt betänkande Om behörighet och antag- ning till högskolan (SOU 1974171) frågan om ett alternativ till den formella grundskolekompetensen.

[ detta sammanhang vill KK framhålla att förslaget om fem års arbetslivserfarenhet och 25 års ålder som allmän behörighetsgrund för högskolestudier aktualiserar behovet av en motsvarande behörighetsgrund för utbildningar inom grundskolans kompetens- område. (s 36)

Frågan har inte blivit aktualiserad. Kommunal vuxenutbildning erbjuds för den som anser sig behöva formell grundskolekompetens, fullständig eller i enstaka ämnen. Utredningen har i de lokala studierna inte tillräckligt un- derlag föratt kunna avgöra i vilken omfattning behovet av formell kompe- tens på grundskolenivå är skälet till vuxnas studier i kommunal vuxenutbild- ning. Besök i kommunerna och samtal med kursdeltagare ger oss dock an— ledning tro, att det för de flesta är en rätt oväsentlig fråga. Den officiella ut- bildningsstatistiken för tiden 1971/72 — 1975/76 visar att det per läsår är mindre än l,5 % av det totala antalet elever inom kommunal vuxenutbild— ning som har erhållit slutbetyg för hel grundskolekurs. Ungefär samma siffra gäller andelen av elever som genomfört en fullständig gymnasieskolekurs. Endast ett fåtal läser alltså en fullständig grundskolekurs eller gymnasiesko- lekurs. Man väljer i stället några enstaka ämnen som svarar mot den stude- randes eget behov av kompetens. Engelska är utan jämförelse det mest lästa ämnet och därefter kommer matematik och svenska. Med reservation för de synnerligen approximativa värdenas tillförlitlighet kan man anta att 8 — 10 00 av komvuxeleverna slutför ämnesstudier på grundskolenivå. På gymnasies- kolenivå torde motsvarande andel vara 12 — 13 %. Nästan hälften av det to- tala antalet elever per år i kommunal vuxenutbildning deltar i särskild yr- kesinriktad utbildning.

Inom grundskolan syftar SIA-reformen till om fattande förändringar av ar— betsmiljön. För gymnasieskolan har en parlamentarisk utredning nyligen på- börjats. En utbildningsorganisation som möjliggör varvning av studie- och yrkesverksamhet kan snart nog vara verklig. Värdet av det livslånga lärandet har förts in i den vuxenpedagogiska debatten. Vuxenutbildningen har beskri- vits som en dynamisk kraft, ett medel att skapa social medvetenhet och en stimulans till demokratisk aktivitet.

Med utgångspunkt i de bärande tankarna hos den debatt som förts om sko- la och utbildning. borde kravet på formell grundskolekompetens för vuxna bli orimligt att upprätthålla. I likhet med KK anser utredningen därför att frå- gan om arbetslivserfarenhet och ålder som allmän behörighetsgrund för ut- bildningar inom grundskolans kompetensområde borde aktualiseras.

Som följd av en alternativ behörighetsgrund inom grundskolans kompe- tensområde skulle kunna ifrågasättas — särskilt om studierna på grundskole-

nivå i framtiden blir betygsfria — om inte arbetsuppgifterna för den kommu- nala vuxenutbildningen borde kunna begränsas till utbildning motsvarande läroplanerna för gymnasieskolan. Men även med denna avgränsning kvarstår behovet av gränsdragning inom den (i'rli'csinrik/adc delen av komvux.

Den yrkesinriktade kommunala vuxenutbildningen har, sedan yrkessko- lans deltidskurser i samband med gymnasieskolans införande den ljuli 1971 överfördes till kommunal vuxenutbildning, genomförts under beteckningen särskild yrkesinriktad utbildning. Den hart. o. m. 74/75 bedrivits i kurser en- ligt generella, individuella och intetimistiska läroplaner.1 ISÖ:s anvisningar till de generella läroplanerna (ASÖ 1972/73:70) är ansvarsfördelningen mel- lan kommunal vuxenutbildning och studieförbund som kursanordnare klart angiven. De individuella liksom de interimistiska läroplanerna, vilka senare fr. o. rn. 1972 utarbetats av byrå V 2 inom SÖ. har däremot inte tagit samma hänsyn till studieförbundens verksamhet, vilket har skapat svårlösta gräns- dragningsproblem. Problemet har förstärkts av att dessa läroplaner i en del fall har haft en mindre klar yrkesinriktning.

Genom beslut av regeringen 1975-01-16 skulle under läsåret 1975/76 gym- nasieskolans yrkesinriktade linjer och Specialkurser på försök överföras till gymnasieskolekurser inom kommunal vuxenutbildning. Gymnasieskole- kurserna avsågs att ersätta kurserna inom särskild yrkesinriktad utbildning enligt det förslag från SÖ som låg till grund för regeringens beslut. I förslaget angavs att målsättningen för den fortsatta yrkesutbildningen inom den kom- munala vuxenutbildningen skulle vara 1) att ge yrkesverksamma vuxna med ofullständig yrkesutbildning möjlighet till kompletterande utbildning inom sitt yrkesområde. 2)att erbjuda utbildning till personer som önskar förbereda sig för inträde på arbetsmarknaden, 3) att erbjuda fortbildning och vidareut- bildning till yrkesverksamma vuxna. 1 beslutet underströks att kurserna skulle vara arbetsmarknadsinriktade eller krävas för behörighet till fortsatta studier.

Under läsåret 1975/76 anordnades yrkesinriktad utbildning dels som gym- nasieskolekurser, dels som särskild yrkesinriktad utbildning enligt generella, individuella och interimistiska läroplaner. 1 ASÖ 1974/75:47 meddelade sö, att man planerat att upphäva samtliga nu gällande läroplaner för särskild yr- kesinriktad utbildning fr. o. m. 1976-07-01.

1 regeringens beslut 197501-16 fick SÖ i uppdrag att före den 1 januari 1976 inkomma med förslag till enhetligt utformade bestämmelser för samtliga kurser inom kommunal vuxenutbildning att gälla fr. o. m. den 1juli_1976. Över detta förslag har folkbildningsutredningen 1976-02-18 avgivit yttrande. Där framhålls som angeläget att den särskilda yrkesinriktade utbildningen er- sätts med kurser som är anpassade till gymnasieskolans yrkesinriktade linjer och linjeanknutna specialkurser. Utredningen ville på den punkten tillstyrka SÖ:s förslag. Däremot anmälde man tveksamhet beträffande de föreslagna modulsystemen, om nämligen dessa skulle komma att tillämpas på sådana ämnesområden, främst konsumtionslinjen, där en kurs av kort varaktighet skulle uppfattas som en parallell till studiecirkelverksamhet inom motsva- rande ämnesområde. I yttrandet underströks vidare att ett villkor för tillkom- sten av enstaka kurser inom den föreslagna försöksverksamheten borde vara en klar inriktning mot yrkesverksamhet eller behörighet till fortsatta studier.

På grundval av SÖ:s förslag har regeringen genom beslut 1976-05—26 med-

1 Läroplaner betecknas som generella när de har riksgiltighet, som individ- uella när de bygger på ett lokalt behov och inter/mis- tiska när de har tidsbe- gränsad giltighet.

delat bestämmelser som skall gälla för budgetåren 1976/77 och 1977/78. 1 be- slutet sägs bl. a., att skolöverstyrelsen vid fastställande av läroplaner och an— visningar till läroplaner skall beakta vad folkbildningsutredningen anfört i sitt yttrande över förslaget. Regeringen förordade i samma beslut att samråd skall äga rum. både på central och lokal nivå, med arbetsmarknadens parter gäl— lande det kursutbud och de nya läroplaner inom den yrkesinriktade kom mu— nala vuxenutbildningen, som skall tillämpas efter den ljuli 1977.

Av SÖ:s anvisningartill förordningen 1976-05-26 (ASÖ l976/77:51)fram— går dels att särskild yrkesinriktad utbildning kommer att anordnas även i fort— sättningen, dels att man räknar med framställningar om interimistiska läro— planer från kommunerna som regelbundet återkommande.

Istället för att ersätta den från gränsdragningssynpunkt svårhanterade sär— skilda yrkesinriktade utbildningen med kurser enligt gymnasieskolans yrke— sinriktade linjer och linjeanknutna Specialkurser har den yrkesinriktade delen av den kommunala vuxenutbildningen totalt vidgats. Vidare består alltjämt möjligheten att anordna yrkesinriktade kurser enligt interimistiska läropla— ner. vilket enligt erfarenheterna hittills innebär otvetydiga gränsdragnings— problem.

Med utgångspunkt i vad som sålunda avses utgöra riktlinjerna för den yr- kesinriktade delen av kommunal vuxenutbildning för de närmaste åren, vill folkbildningsutredningen framhålla att en klar gränsdragning inom detta äm— nesområde är nödvändig. Principen för en sådan gränsdragning mellan denna yrkesinriktade del av kommunal vuxenutbildning och studieförbundens stu- diecirkelverksamhet borde enligt folkbildningsutredningen vara, att utbild— ningen —såsom uttryckts i regeringsbeslutet — är arbetsmarknadsinriktad eller krävs för behörighet till fortsatta studier. Därför måste läroplanerna vara så utformade, att varje kurs till innehåll och omfattning överensstämmer med det övergripande målet för utbildningen. För att en avgränsning enligt denna princip skall kunna upprättthållas anser vi att det föreskrivna samrådet i lä- roplansutvecklingen med arbetsmarknadens parter måste vidgas att gälla även företrädare för folkbildningen.

En absolut förutsättning för att en avgränsning sålunda skall kunna åstad— kommas och upprätthållas är att den särskilda yrkesinriktade utbildningen avvecklas och ersätts med kurser enligt gymnasieskolans yrkesinriktade lin- jer och linjeanknutna specialkurser.

Diskussionen i detta avsnitt om gränsdragningsfrågorna för studieförbun— dens statsbidragsberättigade verksamhet och den kommunala vuxenutbild— ningen kan sammanfattas så här:

1 Kurserna inom kommunal vuxenutbildning skall syfta till fortsatta studi— er eller yrkesverksamhet. Gränsdragningsprincipen skall vara kompetens och behörighet genom läroplansbunden undervisning. Läroplanernas sty- rande effekt på gränsdragningen måste beaktas. 2 Genom en förändring av beräkningsgrunden för skolledarresurs inom kommunal vuxenutbildning skulle behovet av att "samla skolledar- poäng" inte vara så starkt, att en avgränsning mot andra vuxenutbild— ningsanordnare är svår att upprätthålla. 3 Angeläget med en alternativ behörighetsgrund, byggd på ålder och arbets— livserfarenhet, inom grundskolans kompetensområde.

4 Arbetsområdet för den kommunala vuxenutbildningen begränsas till gymnasieskolan. Medverkan av företrädare för folkbildningen i läroplans— utvecklingen för den yrkesinriktade delen av kommunal vuxenutbild- ning. Studieförbundens statsbidragsberättigade verksamhet skall bedrivas inom ramen för folkbildningsarbetets målsättning. 6 Informationen till allmänheten så utformad att förväxlingar av utbild- ningsanordnare uteslutes. Den kommunala vuxenutbildningen skall tyd- ligt och fullständigt ange syfte och nivå i anknytning till ungdomsskolans läroplaner. Studieförbund med ideologisk eller annan inriktning skall klart redovisa denna. (J!

Studie/örbund — utbildning iV/öretag

Studieförbunden medverkar inte så sällan till utbildningen i företag genom att anordna studiecirklar som består av anställda och till vilka man anmält sigjust i rollen av anställd. Som företag räknas även statliga verk och myn- digheter, kommuner och landsting. Särskilda villkor föratt sådan studiecirkel skall vara berättigad till statsbidrag återfinns i SÖ:s anvisningar till folkbild— ningsförordningen (ASÖ l976/77:1).

[ de fall samarbete med företag sker, är studieförbund som lokal anordnare ansvarigt för information och rekrytering samt för studiernas uppläggning och genomförande i överensstämmelse med folkbildningslörordningen. Studiematerialet skall ge en allsidig belysning av ämnet. Materialet kan dock, om del— tagarna så önskar, kompletteras med företagsanpassat material för exemplifiering. Deltagandet i studieverksamheten skall vara frivilligt och oberoende av direktiv från donatorer, medlemsorganisationer. företag och andra intressenter. Företagsutbildning, där obligatoriskt deltagande förutsätts och där deltagarna inte kan påverka ämnesval eller studiemetoder kan således inte få statsbidrag. Ej heller utgår statsbidrag till inskolning för visst yrke hos en viss grupp anställda inom ett företag. Statsbidrag kan således inte utgå till studiecirklar för intern företagsutbildning.

Benämningen intern företagsutbildning är inte entydig. I SÖ:s ovan återgivna anvisningar är intern använt som beteckning för att utbildningen är helt in- riktad på och anpassad till företagets egna behov. I enkäter och rapporter från Utredningen om företagsutbildning (UFU) ställer man benämningarna intern och extern i relation till utbildningsanordnaren. Intern utbildning avser då all utbildning som genomförs i företagets regi. 1 de fall man överlåter arrangörs- ansvaret på någon annan kallas utbildningen extern. Oavsett var arrangörs- ansvaret lagts kan utbildningen vara snävt företagsanpassad eller mer allmänt inriktad. Folkbildningsutredningen vill för sin del — i likhet med termi- nologin i SÖ:s anvisningar — uppfatta beteckningen intern företagsutbildning i betydelsen att den är relaterad till syftet med utbildningen: företagsan- passad.

Söts anvisningar knyter statsbidragsvillkoren till fördelningen av arran- görsansvaret, allsidigheten i studierna och det frivilliga deltagandet. En för- skjutning i riktning mot att företagsledningen målsatt och utformat utbild- ningen kommer alltså att innebära. att verksamheten inte berättigar till det statliga studiecirkelstödet.

Man måste givetvis räkna med att syftet och innehållet i en företagsutbild-

ning liksom frågan om deltagande kan vara helt präglade av företagets behov. [ så fall är utbildningen enligt nu gällande principer inte berättigad att drivas med statsbidrag som cirkelverksamhet i ett studieförbunds regi. Hittills har det ofta varit från företagens personalavdelningar som sådan företagsanpas- sad utbildning har initierats och detaljplanerats. Utbildningen har anordnats antingen i företagets egen regi eller genom externa arrangörer. till vilka hört både kommunal vuxenutbildning. studieförbund och konsultföretag. Från företagsledningen har inte sällan ett rent offertförfarande tillämpats vid val av utbildningsanordnare. Härvid kan möjligheten till statsbidrag ha varit av en viss betydelse.

Med de nya medbestämmandeavtalen kommer sannolikt företagens ut— bildningsfrågor att handläggas på annat sätt. De anställdas initiativ och med- verkan i utbildningsprogrammen som en del av personalutvccklingen inom företagen kommer att vara garanterad. Valet av utbiIdningsanordnare kom- mer att styras av personalorganisationerna. Därmed är dock inte frågan be- svarad om vad som inom företagsutbildningen är berättigat till statsbidrag och vad som skall bekostas av företagen själva. Att finna en princip för en sådan fördelning är angeläget.

En tänkbar fördelning av kostnadsansvaret vore att den utbildning som samhället har tagit ansvaret för genom sin reguljära utbildningsorganisation eller medverkar till genom ekonomiskt bidrag till studieförbund. fackliga or- ganisationer och motsvarande skall kunna anordnas med stöd från stat och kommun även inom enskilda eller offentliga företag. Det kan gälla både grundutbildning. fortbildning och vidareutbildning. som är motiverad av ar- betsmarknadspolitiska, utbildningspolitiska och företagsdemokratiska skäl. Däremot skall den snävt företagsanpassade utbildning som fortlöpande mås— te äga rum finansieras helt av företagen själva. Oavsett hur utbildningen en— ligt denna fördelning klassificeras, skall den för deltagaren ske på av företaget betald tid för att kunna betecknas som utbildning i företag.

"Ett pågående utvecklingsarbete inom SÖ med att anpassa den kommunala vuxenutbildningens utpräglat yrkesinriktade del till gymnasieskolans linjer och linjeanknutna Specialkurser kan öppna möjligheter till viss samverkan mellan studieförbunden. den kommunala vuxenutbildningen och utbild— ningen i företag. I riktlinjer för SÖ:s utvecklingsarbete. beslutade av regering- en den 26 maj 1976. betonas starkt att samråd skall äga rum med arbetsmark- nadens parter i utformningen av alla läroplaner som skall gälla efter den 1 juli 1977. [ prop. 1976/77:100 Bilaga 12 understryker departementschefen vikten av detta inliytande och framhåller som särskilt angeläget. att de fackliga or- ganisationerna får möjligheter att medverka i utbildningsplaneringen på detta område av kommunal vuxenutbildning. ] regeringsbeslutet från maj 1976 har uppdragits åt SÖ att före den 1 september 1977 redovisa vunna erfarenheter av gällande bestämmelser för den yrkesinriktade vuxenutbildningen. Redo- visningen skall bl. a. belysa frågan om avgränsning mot intern företagsutbild- ning.

På frågan om under vilka förutsättningar utbildning i företag skall kunna organiseras som studiecirkelverksamhet med stöd av statsbidrag har inom ut- redningen framkommit olika synsätt. Dessa redovisas här som alternativ A. B och C.

Alternativ A

Sammanfattningsvis anser utredningen att utbildning i företag skall kunna anordnas som statsbidragsberättigad studiecirkelverksamhet om följande villkor uppfylls. De fackliga organisationernas rätt till initiativ och medver- kan i utbildningen måste tillgodoses utan inskränkningar. Utbildningen skall ha ett sådant syfte och innehåll att ett ekonomiskt samhällsstöd är berättigat. Sist men inte minst måste krävas att verksamheten bedrivs på de villkor som anges i de tidigare citerade anvisningarna till folkbildningsförordningen (ASÖ l976/77:l).

Beträffande valet av utbildningsanordnare finner utredningen det naturligt att personalorganisationerna i första hand samarbetar med sina studieför- bund. Härutöver bör de kunna. direkt eller via studieförbundet. samverka med andra anordnare. främst folkhögskolan. den kommunala vuxenutbild- ningen och högskolan.

Alternativ B

Utredningen som finner sig böra avstå från att ta upp frågan om medbe- stämmandelagens tillämpning, anser sammanfattningsvis att utbildning i fö- retag skall kunna anordnas som studiecirkelverksamhet med statsbidrag un- der förutsättning att utbildningen har ett sådant syfte och innehåll, att ett ekonomiskt samhällsstöd är berättigat. Som en självklarhet måste krävas att verksamheten bedrivs på de villkor som anges i de tidigare citerade anvis- ningarna till folkbildningsförordningen.

Beträffande valet av utbildningsanordnare finner utredningen det naturligt att parterna på arbetsplatserna kommer överens om sådan anordnare. Därvid kan olika studieförbund komma i fråga. Härutöver kan samverkan förekom- ma med andra anordnare. främst folkhögskolan. den kommunala vuxenut- bildningen och högskolan.

Den omständigheten att de fackliga organisationerna samarbetar med sina egna studieförbund. får inte innebära att övriga studieförbund inte ges möj- lighet att bedriva uppsökande verksamhet på arbetsplatser.

Alternativ (*

Utredningen som finner sig böra avstå från att ta upp frågan om medbe- stämmandelagens tillämpning. anser sammanfattningsvis att utbildning i fö- retag skall kunna anordnas som studiecirkelverksamhet med statsbidrag un- der förutsättning att utbildningen har ett sådant syfte och innehåll, att ett ekonomiskt samhällsstöd är berättigat. Som en självklarhet måste krävas att verksamheten bedrivs på de villkor som anges i de tidigare citerade anvis- ningarna till fölkbildningsförordningen.

Beträffande valet av utbildningsanordnare är det naturligt. att i första hand de skilda studieförbunden bereds tillfälle att på arbetsplatserna på lika villkor såväl presentera och erbjuda sitt kursutbud som bedriva uppsökande verk- samhet. Även andra anordnare bör direkt eller via studieförbunden kunna medverka i denna Studieverksamhet.

Vuxenutbildning/ör psykiskt utvecklingsstörda

Maigruppen för olika former av vuxenundervisning av utvecklingsstörda är inte entydig.

I allmänhet anses målgruppen vara de personer som erhåller någon omsorg för vuxna enligt omsorgslagen. Omsorgen kan ha former av boende. t. ex. in- ackorderingshem eller vårdhem, eller också av verksamhet. t. ex. dagcenter. Avgränsas målgruppen på detta sätt erhåller man en väl definierad grupp.

Här avses med vuxna utvecklingsstörda den nyss nämnda gruppen. dvs. de personer över 21 år som inte undervisas i särskola men erhåller andra om- sorger enligt omsorgslagen.

Beträffandefornterjör vuxenundetvisningen har psykiskt utvecklingsstörda tillgång till studieförbundens studiecirkelverksamhet, folkhögskola och AMU. Dessutom finns sedan 1970 som försöksverksamhet särskola för vux— na.

Fördelningen på de olika undervisningsformerna enl. uppgifter från om- sorgshuvudmännen framgår av tabellen.

Utbildningsformer Antal deltagare l975-ll-01 l976-ll-0l Studiecirkel 7 237 7 823 Folkhögskola 222 227 AMU 125 104 Särskola för vuxna 1 l12 ] 210 Summa 8 696 9 364

Man kan särskilja åtminstone tre huvudgrupper utvecklingsstörda med behov av vuxenutbildning.

(1) De som inte tidigare erhållit undervisning när de var i skolpliktig ålder. (2) De som behöver vuxenutbildning för att uppehålla kunskaper eller för- värva nya sådana. (3) De som år i behov av förnyad undervisning i yrkessärskolan för att klara en bättre anpassning i arbete, i boende och på fritid.

Numera är det obehövligt att särskilt motivera att utvecklingsstörda och andra handikappade skall få del i utbudet av vuxenundervisningen. Det kan anses som en självklar rättighet. Det är också numera en självklar skyldighet för samhället att tillförsäkra de handikappade en för dem anpassad vuxenun- dervisning. när frivilliga insatser inte är tillräckliga.

Man kan således förutsätta att de nuvarande formerna för vuxenundervis- ning av utvecklingsstörda bör förekomma även framdeles. Särskola för vuxna motsvarar kommunal och statlig vuxenundervisning. Diskussionen bör gälla undervisningsformerna och målgrupperna samt avgränsnings- och samar- betsfrågor.

.4 vgränsttingsfrägor

Enligt utredningens uppfattning skall samhället se till att alla medborgare — med eller utan handikapp — har reella förutsättningar att förvärva grundläg- gande kunskaper och färdigheter. Utbildningen måste med andra ord utfor- mas så. att den svarar mot människornas faktiska behov och förutsättningar.

Från den utgångspunkten måste de utvecklingsstörda ägnas särskild upp— märksamhet. De utvecklingsstörda utgör en mycket heterogen grupp. I viss utsträckning kan de få sina utbildningsbehov tillgodosedda i samma former som andra människor. men i många fall har de behov av speciella starkt in— dividualiserade undervisningsformer. Det är i det senare avseendet som vux- ensärskolan enligt utredningens uppfattning måste ha sin viktigaste uppgift.

Utredningen anser alltså att utvecklingsstörda så långt det är möjligt skall studera i samma former som andra människor. Eftersom praktiskt taget all vuxenutbildning bedrivs i grupp. skall också studieverksamheten för utveck- lingsstörda i första hand organiseras på det sättet. Studiecirkeln som har sär- skilda möjligheter att inom gruppundervisningens ram anpassa verksamhe- ten till deltagarnas speciella förutsättningar. intressen och behov. måste vara särskilt lämplig för studieverksamhet bland utvecklingsstörda. Studiecirkeln har också goda möjligheter att tillgodose de utvecklingsstördas speciella be- hov av social träning samt fortsatta kontakt med samhälle och arbetsliv.

Även om man skulle kunna överväga att i vissa avseenden anpassa be- stämmelserna för studiecirkelverksamheten till de speciella förutsättningar som verksamheten bland utvecklingsstörda kan kräva, vidhåller utredningen som sin uppfattning. att studiecirkelverksamhet bland utvecklingsstörda i allt väsentligt bör kunna bedrivas enligt de bidragsbestämmelser som gäller för andra studiecirklar.

Studiecirkelverksamheten bland utvecklingsstörda bör alltså enligt utred- ningens mening begränsas till att gälla dem som har förutsättningar att vara med och arbeta i grupp tillsammans med andra.

Med denna avgränsning för studiecirkelverksamheten får vuxensärskolan till uppgift att svara för verksamheten bland sådana utvecklingsstörda som inte kan fungera i en gruppsituation utan måste få individuell undervisning och träning. Arbetet i vuxensärskolan skall emellertid syfta till att träna och förbereda de utvecklingsstörda för arbete i grupp. En annan uppgift för vux- ensärskolan blir att anordna grundsärskola. träningsskola eller yrkessärskola för elever som behöver sådan undervisning.

Dessa mera allmänna riktlinjer för arbetsfördelningen mellan studieför— bunden och vuxensärskolan måste emellertid kompletteras med praktiska regler och anvisningar. Hit kan framförallt höra att definiera och precisera in— nebörden i basfärdigheter för utvecklingsstörda i svenska. räkning och primär ADL—träning. Till den frågan avser utredningen att återkomma.

VILX'Pnlllbildnil'Ig inom krimina/värdsansta/ter

ljanuari 1977 fanns ett 20-tal riksanstalter och ett 50-tal lokalanstalter. Riks- anstalterna har hela landet som upptagningsområde Där placeras intagna * med strafftider på över ett år. Vid kortare stafftider och här tiden närmar sig

sitt slut. placeras man vanligen på lokalanstalt i närheten av hemorten.

Antalet intagna har de senare åren kraftigt minskat och rör sig nu om ca 3 000 personer.

Vuxenutbildning behövs på anstalterna. De intagna har ofta stora brister i grundutbildning och yrkesutbildning. Det finns även många som inte har en fungerande läs— och skrivförmåga (motsvarande grundskolans mellansta— dium).

Vissa undersökningar i Sverige och i andra länder tyder på att utbildning kan vara ett viktigt led i behandlingen för att förhindra återfall. Utredningen menar därför att de intagna i princip borde ha samma eller rent av större möj- ligheter till vuxenutbildning än andra medborgare. I många fall har de intag— na också stort behov av social träning. Efter en tid på anstalt har man svå- righeter att få kontakt med andra människor. Man har inte samma referens- ramar som människor ute i normal arbets- och fritidsmiljö. — "Man har bara kåksnacket att komma med; handlar diskussionen om någonting annat är man tyst . . ."

Vilken utbildningförekommer?

Olika folkhögskolor och studieförbund har sedan många år haft verksamhet på olika anstalter. Studieförbund finns nu på flertalet riksanstalter och många lokalanstalter. Folkhögskolan finns däremot kvar endast på tre anstalter.

1 1974 års statsverksproposition uttalade sig utbildningsministern positivt om denna studieverksamhet. Han framhöll dock att för den som var inställd på att skaffa sig en yrkesutbildning borde den kommunala vuxenutbildning- en vara ett bättre alternativ. Han föreslog därför att även komvux skulle få ordna kurser på kriminalvårdsanstalter. under förutsättning att antalet delta- gare beräknas varaktigt uppgå till lägst fem. Komvux har sedan cess etablerat sig på flertalet anstalter.

Kursgården i Uppsala fungerar som en öppen anstalt för stude'ande på alla nivåer. Den har 20 platser och efterfrågan är större än tillgången. Medborgar- skolan står för handledarna.

Den yrkesutbildning (huvudsakligen mekanikerutbildning och liknande) som tidigare bedrivits i kriminalvårdsverkets regi har efter hand fjverförts till skolöverstyrelsen. Man håller nu på att i samarbete med olika AMU-center bygga upp AMU-filialer vid fyra anstalter.

I kursbyn Gruvberget, Bollnäs kommun. ordnas internatkuser om 1—4 veckor för intagna, frivårdsklienter och nära anhöriga till dessa. Kursverk- samheten bedrivs i ABF:s regi och syftar till att ge deltagarna sanhällsinfor— mation i studiecirkelform. Man avser inte bara att fylla luckor ideltagarnas kunskaper utan i lika hög grad att ge social träning. Man vill vdare främja samhörigheten mellan den intagne/frivårdsklienten och hans närstående genom att dessa tillsammans deltar i kursbyns aktiviteter. Det ordnas även vissa "blandkurser" av annan typ. för anstaltsbesökare. övervakare och per- sonundersökare. ibland tillsammans med klienter.

För vissa anstalter gäller att åtskilliga intagna har frigång för att delta i stu- dieverksamhet utanför anstalten. Denna kategori tas inte upp hir. eftersom den ligger utanför utredningens uppdrag.

Vem bestämmer om studierna?

Vad en intagen skall göra under dagtid avgörs av ett behandlingskollegium. i vilket olika personalgrupper är företrädda. Där kan den intagne också fram- föra önskemål och synpunkter.

På ett lS-tal anstalter har tillsatts s.k. studieledare för att organisera och samordna studieverksamheten. ] de fall där långvariga frihetsstraff väntas. försöker studieledaren i fråga göra förberedande utredningar redan under häktningstiden. Denna verksamhet är dock alldeles ny och man har ännu inte fått utarbetade rutiner för hur dessa utredningar skall följas upp. Vid anstalts- placeringen tas för närvarande mera sällan hänsyn till studieförhållandena.

Utredningen menar att kriminalvårdsmyndigheterna borde överväga så- dana förändringar i behandlingsrutinerna. att det blir möjligt att ta betydligt större hänsyn till studierna.

Efter anstaltsvistelsen har den intagne vanligen en behandlingsperiod i fri- het under övervakning. Utredningen menar att man i större omfattning bor- de räkna med detta redan vid behandlingsplaneringen. så att eventuella stu- dier på lämpligt sätt kan följas upp under denna period.

Vilka utbildningar som skall finnas på de enskilda anstalterna bestäms vanligen av antaltsledningen. Med några få undantag organiserar f. n. kom- vux all studieverksamhet på dagtid. medan studieförbund har cirklar på fri- tid.

Enligt utredningens mening borde den intagne kunna få den utbildnings- form som passar hans situation bäst. Det är inte tillfredsställande att valmöj- ligheterna styrs av andra skäl än den intagnes behov av utbildning och social träning.

Svårigheter och problem

Studieverksamheten på anstalterna möter givetvis många problem. Många intagna som objektivt sett skulle behöva en utbildning har./är läg motivation. De vågar sig kanske inte på något som förefaller dem vara en krävande kurs- gång. därför att de har tidigare dåliga erfarenheter från skolan. Drog/nissbruk, psykiska besvär och "allmän utslagning" är andra orsaker till svårigheter.

Utredningen menar att det kan finnas behov av en studiestart med relativt begränsade krav och mål. Det kan också vara önskvärt att studierna endast sker under en del av arbetsdagen.

Säker/ietsbestämme/serna på vissa anstalter gör det svårt att skapa en stu- die- och gemenskapsmiljö som man är van vid i t. ex. en studiecirkel. Detta har också på sina håll komplicerat förhållandet mellan lärare/handledare och den övriga anstaltspersonalen.

Fritiden år på slutna anstalter mycket kort. eftersom den nuvarande inlås- ningstiden är redan omkring kl. 20. Detta begränsar verksamheten för fritids- cirklarna.

På många anstalter har man laka/brist. som gör att det inte finns plats för en så differentierad studieverksamhet som man skulle behöva. Många anstal- ter är ganska små — kanske 20 intagna — vilket också begränsar möjligheterna till utbud. Man anser sig alltså inte kunna erbjuda mer än en utbildningsform. Anstaltsledningen bestämmer vilken anordnare som skall få nyttja lokalerna. och den intagne får nöja sig med vad som bjuds.

En av de största svårigheterna är de numera allt kortare intagningstit/erna. Två tredjedelar av alla intagna har kortare intagningstid än 100 dagar. Under den tiden kan man flyttas mellan olika anstalter. Vid anstaltsplacering. olika disciplinära åtgärder och frigivningsperioder tas mera sällan hänsyn till pågå- ende studier. Permissioner och eventuella rymningar kan också störa stu- dierna.

Hur klarar man bidragsvi/lkoren?

Enligt utredningens mening bör i princip samma regler för vuxenutbildning gälla inom som utom anstalt. Bristande resurser när det gäller ekonomi. per— sonal eller lokaler på anstalterna får inte ensamma vara avgörande för vilken form av utbildning som kan erbjudas den intagne. Vägledande måste vara be— hovet av utbildning.

Från denna synpunkt är det en ytterligare komplikation att även bidrag- svillkoren kan vara styrande. eftersom de är olika för de skilda anordnarna av utbildning.

En studiecirkel måste ha minst fem deltagare och pågå i minst 20 studie— timmar. För anstalter kan ges dispens för 10 timmar och tre deltagare. dock lägst fyra veckor. Deltagarna skall vara rekryterade i och med tredje samman- komsten. Med den stora omsättning på intagna som anstalterna har. är det mycket svårt för cirklarna att hålla ihop tillräckligt länge. Man har vanligen inga svårigheter att fylla på cirkeldeltagare bland de nyintagna. men om dessa kommer senare än tredje sammankomsten. får det inte räknas i bidragsun- derlaget.

Den sociala träning en studiecirkel kan ge fordrar en grupp. Men gör det något om gruppen kontinuerligt förnyas?

Om inte minst två av de ursprungliga deltagarna (och cirkelledaren) är kvar till slutet. ”spricker” alltså cirkeln och får inget bidrag alls. Detta innebär ett betydande riskmoment för anordnaren. vilket ofta medför att cirklar inte kommer igång.

Folkhägsko/esnidier lyder under andra bidragsbestämmelser. Dessa medger ett visst bortfall. Intagning under pågående kurs är i princip möjlig. och stu- dierna kan läggas upp så att ny kursstart och därmed nyrekrytering kan ske några gånger per läsår. Men folkhögskolan har inte resurser för individuali- sering och smågruppsindelning. om inte studiegruppen är av viss storlek. Och endast den som deltagit under lång tid kan erhålla intyg med s. k. studieom- döme.

Den kommunala i'uxenutbildningen har i dessa hänseenden de förmånligas- te bidragsbestämmelserna. Man behöver ett varaktigt underlag på minst fem deltagare för att få starta en kurs. men kursen kan få dispens. om gruppen genom oväntat bortfall decimeras. Man kan ta in nya studerande när som helst under kursen. och man har möjlighet till betydande individualisering. Den extra resursen för SYO-verksamhet och stödundervisning ger i många fall möjligheter till ännu större individualisering. om så behövs. för att hjälpa fram en studerande till kursbetyg före frigivningen.

Därtill kommer olikheteri fråga om kostnadstäckningen. Komvux bidrag täcker lärarlöner och i många fall även studiematerial. Detsamma gäller även för folkhögskolan. medan studieförbunden däremot behöver ta upp kursav-

gifter för att täcka in en betydande mellanskillnad mellan statsbidragen och kostnaderna för handledare och material. Utredningen anser att sådana olik- heter inte bör få styra den intagnes möjligheter att välja studieform.

Enligt utredningens mening är det lika viktigt med den sociala träningen som med själva utbildningsmålet. De intagna ärinte vanliga studerande. De har personliga problem och behöver personliga. medmänskliga kontakter. Lä— rarna/cirkelledarna måste kunna fungera även på det sättet. Det är därför sär- skilt viktigt att det blir lämpliga personer som möter de intagna som lärare och handledare. Detta kan betyda mer än kursform och anordnare.

Studieförbund — arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning har definierats som en på arbetsmarknadspolitis- ka grunder prioriterad vuxenutbildning (KAMU 1974). Den första priorite- ringsgrunden är individens situation på arbetsmarknaden. Den enskilde skall vara eller löpa risk att bli arbetslös. Den andra prioriteringsgrunden är utbild- ningens inriktning mot angelägna behov på arbetsmarknaden (bristyrkesut- bildning). Så länge dessa principer tillämpas. är avgränsningen mot övrig vuxenutbildning klart utsagd.

Studieförbundens medverkan i arbetsmarknadsutbildningen är inte sär- skilt framträdande. I huvudsak har den varit koncentrerad till utbildning för anställda i företag. som av konjunkturpolitiska skäl erhållit ett tillfälligt ut- bildningsstöd för att anordna utbildning inom företaget i stället för att tillgri- pa permittering. Vid flera tillfällen under 1970-talet har statsmakterna beslu- tat stöd till företagsutbildning i detta syfte och därvid fastställt såväl bidrags- nivå som den period under vilket det skulle utges. Stödet utgår till företaget. som till varje anställd i utbildning skall svara för avtalsenlig lön. Nu senast har statsmakterna beslutat ett "permitteringsstöd" av 25 kr per timme för ti- den den 1 februari — 30juni 1977.

! planering och utformning av denna utbildning liksom i all löretagsutbild- ning förutsätts de fackliga organisationerna ha ett reellt inflytande. innehållet i utbildningen fördelas på yrkesfortbildning och arbetslivsorientering med tyngdpunkt på arbetsrättsliga frågor. Det är naturligt att arrangörsuppdraget i stor utsträckning går till studieförbund med förankring i personalorganisatio- nerna. Studieförbunden har också resurser och erfarenhet att snabbt ställa upp med studieplaner och grundmaterial som svarar mot deltagarnas behov.

Med den nya lagstiftningen på arbetsrättens område. lagen om anställ- ningsskydd och medbestämmandelagen. samt de avtal mellan arbetsmark— nadens parter som är en följd härav. kan man förmoda att företagsutbildning som ett medel att i särskilda konjunkturlägen undvika avskedanden eller per- mitteringar kommer att prövas även i fortsättningen. Folkbildningsutred- ningen anser därför att detta område av arbetsmarknadsutbildning bör ytter- ligare belysas och avser att återkomma härtill i ett senare skede av utrednings- arbetet.

inom arbetsmarknadsutbildningen finns också ett inslag av förberedande utbildning i allmänna ämnen för dem som har kortare tidigare utbildning än nioårig grundskola. Den är i huvudsak knuten till AMU—centren och anord- nas som preparandkurser under normalt åtta veckor. KAMU hade i sitt be- tänkande Utbildning för arbete (SOU 1974z79) anfört att denna utbildning i

princip bör kunna anordnas av vilken huvudman som helst. Kommittén an- såg ändå att de preparandkurser som anordnas vid AMU-centren bäst upp— fyller de krav som i allmänhet bör ställas på en arbetsmarknadsutbiIdning. Vissa remissinstanser. bl. a. LO och TCO. hade i detta sammanhang framfört åsikten att även folkhögskolorna och studieförbunden borde kunna utnyttjas som anordnare av kurser i allmänna ämnen som direkt förberedelse för den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen. I prop. 1975145 framhöll före- draganden att det inte funnes några formella hinder för detta och att de olika kursformerna var och en har specifika fördelar som kan vara avgörande för vissa grupper.

De lokala studierna i tio kommuner som folkbildningsutredningen genom— fört under hösten 1976 har inte gett något exempel på att studieförbund med— verkat i AMUzs preparandkurser genom studiecirklar i allmänna ämnen. Några generella slutsatser om förekomsten av sådan studiecirkelverksamhet kan inte dras av ett begränsat utredningsmaterial. Några redovisade erfaren- heter av sådan medverkan från studieförbunden har inte varit tillgängliga. Utredningen vill ändå aktualisera frågan om ett studieförbundsalternativ till den förberedande utbildningen vid AMU-centren eller vissa etapper av den. Studieförbundens möjligheter att erbjuda en fri och flexibel studieform och deras särskilda förutsättningar att genom ett vidsträckt kontaktnät nå den grupp av människor det här är frågan om utgör enligt utredningens uppfatt- ning en resurs som borde kunna tillvaratagas i större omfattning än hittills.

Studieförbund — högskoleutbildning

Utredningens diskussioner och preliminära ställningstaganden rörande gränsdragningsfrågorna mellan studiecirkelverksamhet och högskoleutbild- ning kan sammanfattas med följande.

Cirkelstudier som motsvarar utbildningen på linjer i högskolan. dvs. fullständig och grundläggande yrkesutbildning

Högskolans dimensionering bygger på bl. a. samhällets behov av arbetskraft. När nu ett visst antal personer årligen utbildar sig inom högskolan för olika mer eller mindre bestämda yrken och således där läser på fullständiga utbild- ningslinjer med fastställda utbildningsplaner och inom en av statsmakterna fastlagd utbildningskapacitet vore det betänkligt om motsvarande utbild- ningar samtidigt och mer okontrollerat skulle förekomma inom studieför- bunden.

Det kan gälla t. ex. jurist- och prästutbildning. Det finns även andra skäl för ett sådant ställningstagande från utredningens sida. Studiecirkelverksam- heten bör inte ha karaktären av en utbildningsform som i vissa fall är en pa- rallell till den utbildning som bedrivs av samhällets egna utbildningsorgan. Cirkelverksamheten bör i stället utvecklas så att den fjärmar sig. till karaktär och innehåll. från institutionaliserad utbildning av vilket slag det vara må.

Utredningen är således på detta stadium enig om att studieförbunden i framtiden inte med statsbidrag bör ägna sig åt utbildningsverksamhet av här nämnt slag. Att tillgodose behov av grundläggande och fullständig yrkesut-

bildning på högskolenivå bör helt och hållet vara en uppgift för högskolan med följande undantag.

1 vissa speciella fall anser utredningen det nödvändigt att studieförbunden själva handhar utbildningar av ett slag som också förekommer inom högsko- lan. Det kan exemplifieras med linjen för kulturkommunikation och den av OMUS föreslagna musikpedagoglinjen. Den folkrörelseanknutna bildnings- verksamheten har många gånger behov av att själv utbilda sina egna ledare och skola organisationernas funktionärer för ett kulturarbete i enlighet med en speciell ideinriktning. En del av utredningen anser här att högskolan inte utan vidare bör räkna med att kunna tillgodose och överta sådana organisa- tionsanknutna utbildningsbehov. 1 de fall detta sker bör en organisationsin- riktad och profilerad utbildning följa på högskoleutbildningen.

En annan del av utredningen vill mer bestämt markera att ansvaret för ut- bildning för organisationslivet skall ligga hos organisationerna själva. Det är en konsekvens av vad tidigare har angivits om folkrörelser. nämligen att ett kännetecken på dessa skall vara självständigheten gentemot stat och kom- mun. Företrädare för denna uppfattning menar att risken för en samhällelig styrning av organisationslivet är stor om samhällets utbildningsorgan skulle ta hand om utbildningsbehov som är interna. Samhället skall inte äta sig upp— gifter som folkrörelserna kan göra lika bra eller bättre.

Begreppet universitetscirkel

1 folkbildningsförordningen definieras en universitetscirkel som en studiecir- kel för studier på väsentligen samma nivå som vid universitet och högskolor. Som :nledningsvis har nämnts har universitetscirklarna eller den akade- miska folkbildningen inneburit synnerligen betydelsefulla möjligheter för människor att få del av den högre utbildningen. Enlig: uppgift från skolöverstyrelsen fortsätter universitetscirkelverksam- heten att öka och omfattningen under studieåret 1975/76 var följande.

Studieförbund Antal Antal Antal univer- studie— dcl- srtets- timmar tagare cirklar

Arbetarnas bildningsförbund 93 6 302 1 134 Folkuniversitetet _810 49 719 9 298 Frikyrkliga studieförbundet 134 7 623 1 412 Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet 14 802 150 Studiefrämjandet 239 12 924 2 545 Studieförbundet Medborgarskolan 196 12 167 2 386 Studieförbundet Vuxenskolan 251 14 388 2920

Sveriges kyrkliga studieförbund 101 6 069 l 482 Tjänstemännens bildningsverksamhet 973 65 034 12 813

Summa 2 811 175 028 34140

Ökningen jämfört med studieåret 1974/75 är ca 20 % och mycket talar föratt det är de fria universitetscirklarna som ökat mest.

1 perspektivet av den nya högskolans syften. dess organisation och behö- righetsregler m. m. blir det nödvändigt att pröva ovanstående definition och då diskutera hur hållbara de ursprungliga motiven för universitetscirklar ter sig i dag.

Utredningen har uppfattningen att det nu är betydligt svårare än tidigare att fixera en nivå på de studier som den nya högskolan kan erbjuda. Svårig— heterna kommer sig av dels den mångfald av kurser och linjer som nu inrät— tas. dels de vidgade reglerna för tillträde. dels också av den decentralisering av vissa beslut — t. ex. när det gäller att fastställa kursplaner — som reformen innebär. Det finns, menar man. starka skäl för att inte längre bibehålla be— greppet universitetscirklar som en speciell cirkeltyp med egna bestämmelser och villkor. När det gäller de nuvarande studieplansbundna universitetscirk— larna bygger resonemanget också på vad tidigare sagts om det betänkliga i om delar av det framtida folkbildningsarbetet skulle bedrivas i institutionalise- rade former. Utredningens uppfattning är alltså att huvudansvaret för all kursplanebunden utbildning skall ligga på högskolan men att kursplaner skall fastställas enligt de gränsdragningsprinciper som diskuterats i avsnittet: Någ- ra slutsatser. När ett sådant förslag genomförs måste högskolans planerings- ramar ökas ut i en omfattning som motsvarar de berörda studieplansbundna universitetscirklarna. Detta utesluter givetvis inte att studieförbunden med sina speciella förutsättningar skall kunna hjälpa högskolan att nå ut bland människor och att olika samarbetsformer därför behöver både bestå och ytter- ligare utvecklas.

Det är viktigt att sådana studier som nu bedrivs inom de fria universitets- cirklarna får fortsätta och vidareutvecklas inom studieförbunden. Utredning— en anser dock inte att något krav på formell ledarkompetens skall anges i folk— bildningsförordningen. De framtida statsbidragsbestämmelserna bör vara ge- nerella och utformas så att cirkelledare kan arvoderas efter sina särskilda kva— lifikationer inom studieämnet i fråga. Dessa frågor utvecklas närmare i kap. 4.

Principer för gränsdragning mellan enstaka kurser i högskolan och studiecirklar

Som framgår av tidigare avsnitt saknas det i högskoleförordningarna några hållbara kriterier för hur högskoleutbildning skall avgränsas från utbildning av annat slag. Det är därför sannolikt att utredningens arbete kan leda fram till förslag om preciseringar härom. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att diskutera högskolans enstaka kurser i förhållande till studiecirklar. Först följer här en redogörelse för utredningens syn på några hypotetiska gränsdrag- ningsprinciper.

Yrkesutbildning — allmänbildning

Den princip för gränsdragning som skisserades i högskolepropositionen och som bygger på att högskolan skall ha ansvar för yrkesanknuten utbildning

medan studieförbunden skall svara för sådan utbildning som motiveras av ett mer allmänt utbildningsintresse kan utredningen i princip ansluta sig till och ha som utgångspunkt för sina fortsatta överväganden. Som enda gränsdrag- ningsregel är den emellertid otillräcklig och långtifrån invändningsfri. Det största och mest påfallande problemet ligger i svårigheterna att avgöra om en utbildning är yrkesanknuten eller inte. För vissa utbildningar går det bra och i sådana fall har redan tidigare redovisats den uppfattningen att detta i hu- vudsak skall vara en angelägenhet för högskolan. För ett mycket stort antal utbildningar är emellertid frågan om yrkesanknytningen diffus. Ofta måste svaret på hur det förhåller sig ges individuellt av de olika studerandena. En kurs som kan läsas i ett direkt fortbildningssyfte av vissa personer kan sam- tidigt studeras av andra utifrån ett helt allmänt studieintresse. Bl. a. av detta skäl anser utredningen denna gränsdragningsprincip klart otillräcklig. För ut- bildning som motsvaras av linjer samt för vissa enstaka kurser kan den dock användas som ett första och grovt instrument för ansvarsfördelningen.

Forskningsanknuten utbildning

Utredningen har berört frågan om den forskningsanknytning. som på sikt skall känneteckna all högskoleutbildning. skulle kunna vara något att bygga avgränsningen på men funnit att så inte är fallet. För det första kan antas att arbetet med att på olika sätt utplåna gränserna mellan högskoleutbildning med och utan forskningsorganisation kommer att ta lång tid och att forsk- ningsanknytningen kommer att ta sig mycket olika uttryck i kurser på grund— utbildningsnivå. För det andra pågår en utveckling av forskningsverksamhet också internt inom folkrörelseorganisationerna. För det tredje kan studieför- bunden enligt utredningens bedömning ha stora uppgifter när det gäller att föra ut information om forskning.

Bl. a. av dessa skäl är forskningsanknytningen tills vidare inte något att bygga arbetsfördelningen på.

Kit/Splatter

För varje enstaka kurs skall finnas en fastställd kursplan. Den skall ange

El syftet med och det huvudsakliga innehållet i kursen. El kursens poängtal. [I den huvudsakliga kraktären av den undervisning och de läromedel som kan. bör eller skall förekomma i kursen. [I de föreskrifter om krav på förkunskaper och om andra villkor som gäller för tillträde till kursen. D formerna för kunskapskontroll i kursen. [1 de övriga föreskrifter som behövs.

En bundenhet till sådant som anges i högskolans kursplaner skall inte kän- neteckna studiecirkelverksamheten. Syftet med och uppläggningen av stu- dierna bör där bestämmas av deltagarna. Prov. betyg. tentamina etc. skall inte förekomma.

När kursplanebundenheten ändå avvisas som en godtagbar princip för gränsdragningen mellan folkbildning och högskoleutbildning så sker det av

andra orsaker. Högskolan har nämligen numera på ett helt annat och smidi- gare sätt än tidigare möjlighet att belägga utbildningsbehov av mycket varie- rande slag med kursplaner. Sådana skall nu fastställas lokalt efter lokala eller individuella behov av utbildning. Om kursplanebundenheten skulle komma att bli avgörande för ansvarsfördelningen vore det detsamma som att ge hög- skolan en suverän rätt att själv bestämma sina gränser.

Frågan om gränsdragning mellan folkbildning och högskoleutbildning måste därför skrivas om med frågan — för vilka utbildningar skall högskolan ha rätt att fastställa kursplaner”?

Behörighetskrav

De formella behörighetskrav som tidigare gällt för tillträde till högre utbild— ning har nu ersatts av andra. Dessa betyder dels att högskolan nu har vidgade rekryteringsmöjligheter. dels att de nya behörighetsvillkoren skall kunna uppfyllas på flera olika och informella sätt. Till enstaka kurser skall behörig- hetskraven ofta ses som en information utifrån vilken en sökande själv har att avgöra om han är behörig eller inte. Därmed är möjligheterna i stort sett obefintliga att använda behörighetskrav som ett medel för att upprätthålla tydliga gränser mellan högskoleutbildning och cirklar.

Kurslängd

Man skulle kunna ha som hypotes att korta. orienterande och allmänt inrik- tade studier vore en uppgift för studieförbunden medan högskolan främst skulle tillgodose behov av utbildningar med en viss lägsta omfattning ut- tryckt i poäng. Den nu antagna förordningen om högskoleutbildning stöder inte denna hypotes eftersom någon lägsta poänggräns inte existerar för ensta- ka kurser. Högskolan har därmed förutsättningar att gå ut och erbjuda hur korta kurser som helst oavsett inriktning. Utredningen anser detta otillfreds- ställande.

Utbildningsnivå

Mest för fullständighetens skull noterar vi här frågan om nivån på studierna skulle kunna tjäna som kriterium i dessa avgränsningsfrågor. Vid överlägg- ningarna har någon gång påpekats att studiecirklarna borde avse studier på grundskole- och gymnasieskolnivå. Därefter borde utbildningsansvaret vara högskolans.

Denna utgångspunkt finner utredningen emellertid föga fruktbar. "Utbild- ningsnivå" är ett alltför endimensionellt och tekniskt betraktelsesätt i gräns— dragningssammanhang och det skulle leda till svåra tolkningsbekymmer om man byggde ansvarsfördelningen på denna — till sin innebörd — svårfångade. mångtydiga term.

Pedagogik

För gränsdragningsfrågorna kan man också föra följande resonemang. Cirkel- pedagogiken är speciell och den sociala sidan av cirkelstudierna är utomor- dentligt viktig. Detta skulle kunna föra fram till uppfattningen att studiecir— kelverksamheten skulle ha sin viktigaste funktion gentemot högskolan i att

förbereda och motivera deltagare för fortsatta studier. Högskolan skulle se- dan. utifrån sina pedagogiska metoder. ge möjlighet till mer kvalificerade stu— dier — ofta med anknytning till modern forskning — där tekniska färdigheter och tillämpningar tränades utifrån den begreppsbildning m. m. som övats i t. ex. en studiecirkel.

Utredningen vill emellertid inte heller förorda denna princip vid gränsdrag- ningen. De skäl som åberopats under avsnitt Utbildningsnivå gäller i huvud- sak också här. Vidare skulle en ansvarsfördelning utifrån skilda pedagogiska metoder verka konserverande. Både högskolan och cirklarna bör vara fria att utveckla sin pedagogik även i former som gör att de närmar sig varandra.

Profilering

Behovet av studier där ett speciellt partsintresse får ett stort och tydligt ut- rymme kommer sannolikt inte att minska. På högskolenivån kan vi exem- plifiera med de kurser i facklig juridik m.m. som förekommit sedan en tid.

Den tidigare omnämnda försöksverksamheten i Skåne går till så. att uni- versitetets studieplan följs och den för studiekursen fastställda litteraturen används. En del av studiekursen bedrivs under lärarhandledd undervisning från universitetet medan den återstående delen sker i form av studiecirklar. Till dessa har deltagarna rekryterats helt via ABF:s medlemsorganisationer. Cirkelstudierna får därmed den inriktning som deltagarna kommer överens om inom ramen för Studieplanen. Parallellt med denna försöksverksamhet pågår reguljär universitetsutbildning i samma kurs. till vilken annonsering och rekrytering skett i för universitetet vanlig ordning.

Utredningen anser detta vara ett förtjänstfullt försök som syftar till ett för- bättrat och effektivt samarbete mellan ett studieförbund och högskolan. I en reguljär verksamhet bör dock ansvarsfördelningen mellan högskola och stu— dieförbund preciseras och först därefter olika samarbetsformer läggas fast. I försöksverksamheten finns två huvudmän och till samma studiekurs utgår medel från både universitetsanslaget och studiecirkelanslaget. Utredningen vill förorda en utveckling som leder till att när olika partsintressen är av sådan art att den reguljära högskoleutbildningen inte kan tillmötesgå dem — då skall huvudansvaret för att de önskade studierna kommer till stånd ligga på re- spektive studieförbund. Studiecirkelanslaget skall därvid kunna utnyttjas för att köpa behövliga lärarkrafter och annan service från högskolan. Detta exem- pel går att generalisera också till andra intresseområden som kan tänkas vilja benytta sig av högskolan på ett liknande sätt och det belyser att den grad till vilken olika partsintressen skall tillgodoses i en studiesituation måste bli av- görande för om högskolan eller ett studieförbund skall vara huvudman. Hur denna avvägning skall ske går inte att ange exakt och den är heller inte given en gång för alla. I takt med att högskolan utvecklas och öppnas mot nya in- tressen och områden kommer denna avvägning att få omprövas.

Några slutsatser

Av ovanstående följer att graden av yrkesanknytning. kurslängd och graden av intressemässig profilering är egenskaper hos utbildningar som bör kunna

vara vägledande för om högskolan eller studieförbunden skall ha huvudan- svaret.

Mycket preliminärt anser utredningen attju lägre grad av yrkesanknytning som en utbildning har desto längre bör den vara — i poäng räknat - för att hög- skolan skall ha huvudansvaret. Inom studieförbundens ansvarsområde skul- le då bl. a. ligga att tillgodose korta (tills vidare kan kurser under 20 poäng rä— knas hit) orienterande och allmänt inriktade utbildningsbehov. något som överensstämmer med de uppgifter folkbildningen alltid haft. 1 avvaktan på förslag rekommenderar utredningen därför att högskolan inte i fortsättningen fastställer några nya kursplaner av detta slag med mindre än att ett ordentligt samråd skett med berörda studieförbund. Till studieförbundens ansvarsom- råde skall också höra sådan utbildning som är speciellt utformad efter olika intressenters önskemål.

Slutligen vill utredningen understryka att nya. tydligare gränsdragningsreg- ler mellan högskolans och studieförbundens ansvarsområden inte utesluter samarbete mellan de båda. Tvärtom är det troligt att det på sikt är fruktbart för olika samarbetsformer att ansvarsfördelningen läggs fast så klart som möj— ligt. Självfallet skall högskolan kunna ta hjälp av studieförbunden och vice versa men detta skall ske i vetskap om vilka roller de båda utbildningsanord- narna primärt har. Högskolan skall exempelvis kunna köpa studieförbundens tjänster när det gäller att rekrytera deltagare. när det gäller att organisera en- staka kurser på vissa orter och när det gäller att medverka vid den pedago— giska uppläggningen. Studieförbunden å sin sida skall kunna utnyttja hög- skolans speciella kapacitet t. ex. i form av lärare och vetenskaplig expertis. De viktiga frågorna i detta sammanhang är dels vilka utbildningsbehov som hög— skoleanslaget respektive studiecirkelanslaget skall användas till och dels att få en fungerande ansvarsfördelning oavsett hur benägenheten att söka till högskoleutbildning blir.

Studieförbund — annanfritidsverksamhet

Utgångspunkter

I utredningsuppdraget ingår även att pröva om det verksamhetsområde. som enligt folkbildningsförordningen och till den fogade anvisningar är statsbi- dragsberättigat. bör utvidgas respektive begränsas. Som utgångspunkt för en diskussion av dessa frågor har tagits dels folkbildningspropositionen 1963. dels utbildningsdepartementets promemoria 1970. dels också skolöverstyrel- sens anvisningar till folkbildningsförordningen. införda senast i ASÖ 1976/77: 1. I bilaga 2 återfinns för frågeställningen avgörande delar av dessa centralt meddelade principer och anvisningar för att klarlägga behov av gränsdragning mot annan verksamhet av fritidskaraktär än studier och utbild- ning. Frågan gäller om de målformuleringar. riktlinjer och bestämmelser som återfinns här är relevanta för folkbildningsarbetets inriktning. och om det på dessa grunder är berättigat att avgränsa vissa verksamheter som svarar mot enskildas fritidsintressen från det som hittills ansetts motiverat att stödja genom statsbidrag till studiecirklar.

Hur bestämmelser och anvisningar har tolkats och tillämpats i praktiken

liksom effekterna av gränsdragningar har belysts bl. a. genom utredningens lokala studier. som redovisats under 3.3.2. Inom ett speciellt område. näm- ligen fritidssysselsättningar med inslag av kunnande inom teknik och natur- vetenskap. har experten Eric Sjöqvists studie Naturvetenskap och./'olkbi/dning tillfört utredningen värdefulla synpunkter.

Den estetiska sektorn

Den estetiska sektorn av studieförbundens verksamhet har traditionellt varit omfattande. Musik. teater. konsthantverk och dans är väl företrädda ämnesområden i studiecirklarna. I propositionen 1963 framhölls den prak- tiskt utövande och den teoretiskt inriktade studieverksamheten som lika vär- defulla och berättigade till samhälleligt stöd. Liksom i den allmänna utbild- ningsdebatten under 1960-talet har det även inom folkbildningen funnits fö- respråkare för ett annat synsätt med företräde för ett teoretiskt innehåll i stu- dierna. Det har i vissa perioder styrt utvecklingen. Som försvar för ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete har man prioriterat det teoretiska och varit rest- riktiv nästan till misstänksamhet mot praktiskt utövande studieverksamhet. Inom det estetiska bildningsarbetet är det praktiska utövandet klart domine- rande. Riktlinjer och anvisningar speglar uppfattningen att särskilda krav måste ställas för att verksamheten skall kunna godkännas som folkbildning.

Sysselsättningar utan andra ambitioner än att tillverka olika föremål eller samla män- niskor till samvaro är inte folkbildningsarbete. En bildningsverksamhet skall alltid in- nehålla förutsättningar för studier och personlig utveckling. (Prop. 196336 5. 13).

Såväl statsmakterna som studieförbunden har emellertid mycket kraftigt betonat att syftet med verksamheten inte får begränsas till att utveckla vissa tekniska färdigheter. (Departementspromemorian 1970:6 s. 21).

Hur SÖ som tillsynsmyndighet informerat i samråd med studieförbunden om kraven och gränsdragningsprinciperna på detta område framgår av gällan- de anvisningar återgivna i bilaga 2.

Även om området rymmer många och svåra avvägningsproblem. framför- allt på konsthantverkssidan med risk för en kvantitetsinriktad tillverkning. har SÖ:s uppgift gått ut på att stödja och med studieförbundens medverkan stimulera ett utvecklingsarbete inom den estetiska sektorn. Befogenheten att styra har använts för att avvärja en exploatering av studiecirkeln för syften som ligger långt bort från folkbildningens mål och uppgifter.

Det estetiska bildningsarbetet inom studieförbunden är omfattande. Mer än 1/3 av alla studiecirklar under 1974/75 arbetade med sång och musik. tea- ter. konsthantverk och dans. Behovet att tillägna sig de konstnärliga uttrycks- medlen genom att praktiskt utöva olika konstarter är stort. Efter 1974. då statsmakterna beslutade riktlinjer för kulturpolitiken i landet. har stora för- väntningar ställts på folkbildningsverksamhetens möjligheter att förverkliga de kulturpolitiska målen. Ett delmål är att uppmuntra och underlätta ama— törverksamhet på det estetiska området. I debatten. som förts både inom och utom studieförbunden. har ibland hävdats att studiecirkelns regelstyrda vill- kor varit en broms på utvecklingen av kulturpolitiken. Dess intentioner har inte realiserats av den traditionella studiecirkeln så som varit önskvärt. Re-

surserna har inte räckt till för att aktivera människor i skapande verksamhet och inte heller för att nå nya. eftersatta grupper.

I de lokala studierna och även genom andra kontakter. främst med kul- turrådet. har utredningen fått synpunkter på ett behov av förnyelse inom området för amatörverksamhet med anknytning till konstnärligt skapan- de. De tankar utredningen vill utveckla och lägga fram till debatt har redovi- sats utförligare i kapitel 2: Några frågor om folkbildningens framtid. Här vill utredningen endast erinra om att förslagen innebär en begränsning av studiecirkelverksamheten såtillvida att studiecirkelbegreppet renodlas. Sam- tidigt förordas en vidgning av studieförbundens möjligheter genom dels en form av gruppaktivitet kring verksamhet som sedan länge är etablerad i stu- diecirkelns form men utgör en specifik variant av denna (t. ex. körer och tea- tergrupper). dels en resurs för fritt kollektivt skapande.

Teknik och naturvetenskap

Inom studiecirkelverksamheten har de tekniska och naturvetenskapliga äm- nesområdena en relativt svag ställning. Det framgår av den särskilda studie Naturvetenskap och jbl/(bildning som utredningen låtit utföra. Andelen stu- diecirklar på dessa områden var för perioden 1965—1975 i teknikgruppen i genomsnitt 3.0 % och för den naturvetenskapliga gruppen något lägre. I un- dersökningen redovisas en rad orsaker till att ämnesgruppen är så lågt repre- senterad. Däribland har uppmärksammats Sözs anvisningar 1968 med regler för gränsdragning mellan folkbildningsarbetet och annan verksamhet. Reg- lerna uteslöt från statsbidrag en rad ämnen kring djur och natur. Tankegång- arna förstärktes något senare i den för gränsdragningsfrågor normerande de— partementspromemorian 1970. Därvid underströks att en rad specialinriktade ämnen inom naturkunskapsområdet vållade svårigheter att godkänna på grund av deras anknytning till olika slag av fritidssysselsättningar — jakt. fiske. ridning. hunddressyr. svampplockning och fågelstudier.

I de senaste årens studiecirkelstatistik är det gott om cirklar på det tekniska och naturvetenskapliga området som anknyter till olika fritidssysselsättning- ar. Andelen växlar starkt mellan de olika studieförbunden. För ett av dem. Studiefrämjandet. är den tillräcklig för att ge en markerad ämnesprofilering. Ett skäl för människor att vara med i dessa studiecirklar med tekniskt eller naturvetenskapligt innehåll är att de upplever ett behov av att få en hobby- verksamhet vidgad och fördjupad. Fritidsintresset för jakt. fiske. hundvård. motor eller elektronik kompletteras med teoretiska och praktiska studier. Uppmärksamhet måste dock ägnas åt frågor om vad som är studier och vad som är hobby. I SÖ:s gällande anvisningar (ASÖ 1976/77:1) är följande stu- dieämnen förtecknade som ej bidragsberättigad verksamhet: akvarier. terra- rier.jakt och fiske. ridning. hunddressyr. svampplockning. modellbygge. ra- diobygge. modellplansbygge och fullständig utbildning för flygcertifikat. Vidare meddelas hur ämnesavgränsningen mellan folkbildningsarbete och annan verksamhet bevakas och prövas genom den tidigare omnämnda gräns- dragningsnämnden (FGN). Inom området för teknik och naturvetenskap har nämndens ställningstaganden enligt vad som framgår av utredningens för- utnämnda expertstudie präglats av en långt gående försiktighet. Då förutsätt-

ningar för seriösa studier ansetts föreligga. har studierna godkänts. I annat fall har man i överläggningar med ansvarigt studieförbund krävt viss omarbet- ning av den ursprungliga Studieplanen. varefter kvalificeringsvillkor för stats- bidrag i regel blivit uppfyllda.

Även om FGst bedömningar knappast kan ha hindrat tekniska och na- turvetenskapliga ämnesstudier inom folkbildningsarbetets ram. vill folkbild- ningsutredningen se som realistiskt och rimligt att utvecklingen inom äm- nesgruppen går mot en utvidgning och inte en begränsning av statsbidrags- berättigat folkbildningsarbete i förhållande till annan fritidsverksamhet. Till grund för den uppfattningen ligger ett sätt att se på fritidsverksamhet och stu- dier som en helhet. Det mer formaliserade kunskapssökandet kan vara en för- utsättning för att hålla på med en hobby. Samtidigt pågår ett informellt lä- rande. medan man ägnar sig åt sin fritidssysselsättning.

Det utesluter dock inte en fortlöpande studieplansbedömning även i fram- tiden.

Sport. gymnastik. idrott och friluftsliv

Statsbidrag utgår för närvarande inte till studiecirklar i sport. gymnastik. idrott och friluftsliv enligt SÖ:s anvisningar. Den restriktiva linjen kan följas tillbaka till FGst tilläggsanvisningar 1968 med regler som klart uteslöt den— na ämnessektor från studier enligt folkbildningsförordningen. Klara gränsan- givelser var desto angelägnare som studieförbunden sedan 1954 tagit på sig fritidsgruppsverksamheten (avfördes från studieförbunden 1971). I departe- mentspromemorian 1970 utvecklades ytterligare tankar i samma riktning: inga folkbildningspengar till idrottsområdet. Argumenteringen var emeller- tid grundad mindre på aktiviteternas anknytning till övervägande fritidsverk- samhet än på det från samhällets synpunkt angelägna kravet att hålla ansla- gen till studiecirkelverksamhet och till idrotts- och friluftslivet skilda åt och därmed också klart avgränsa verksamheterna från varandra. I prop. 1970179 angående stöd till idrotten föreslogs att sammanföra de i statsbudgeten upp- spaltade idrottsanslagen till högst två poster under en huvudtitel. Departe- mentspromemorians avgränsningsprincip skall ses i detta sammanhang.

Folkbildningsutredningen är för närvarande inte beredd att ta ställning till frågan om hittills tillämpade principer för avgränsning bör bestå eller om det numera finns motiv för att medge statsbidrag till studiecirklar inom ämnes- området sport. gymnastik. idrott och friluftsliv. För ett ställningstagande sa- knas ett underlag i form av bl. a. behovsinventering och ekonomiska kalky- ler. Utredningen. som anser det angeläget att belysa hela detta problemom- råde. kommer att i fortsättningen av sitt uppdrag studera dessa frågor och räk- nar med att därefter återkomma med överväganden och förslag.

Men redan nu vill utredningen ha möjligheten att starta en debatt och gör det från två utgångspunkter. Den ena är idrottsorganisationernas uttalade be- hov av ledarutbildning för den allmänt fritidsinriktade delen av verksamhe- ten. breddidrotten till skillnad från elitidrotten. Den andra utgångspunkten är det växande behovet hos allt fler människor att koppla en studieaktivitet till sitt intresse för sport. idrott och friluftsliv.

Ansvaret för Iedarutbildningen liksom för kostnaderna faller på idrottsor-

ganisationerna. Den organiserade idrottsrörelsen åtnjuter statens stöd i hu- vudsak från nionde huvudtiteln Jordbruksdepartementet. För 1976/77 upp- gick stödet till 120 milj kr. Från utbildningshuvudtiteln utgår indirekt bidrag till verksamheten främst genom statens ungdomsråd (lokalt aktivitetsstöd) och skolöverstyrelsen (ungdoms- och fritidsledarutbildning samt ämneskur- ser vid ett antal folkhögskolor). Det direkta statliga stödet till idrotten kan för budgetåret 1977/78 beräknas till nästan 220 milj kr. varav 114 milj kr föreslås under jordbrukshuvudtiteln. En principfråga är om idrottsrörelsens utbild- ningsbehov bör täckas genom finansiering uteslutande från dessa anslagspos- ter i statsbudgeten eller om delaktighet av studiecirkelanslaget också är be- rättigat. Till stöd för det senare anföres att idrottsorganisationerna företräder en folkrörelse och att delar av verksamheten har folkbildningskaraktär.

En koppling mellan hobby och studier kan gälla även området för idrott och friluftsliv. Här kan läggas motsvarande synpunkter på ett existerande samband som när det gäller fritidssysselsättningar med anknytning till teknik och naturkunskap. Intressestyrda studier kan vara förutsättning för en plane- rad fritidsverksamhet av hobbykaraktär. men de kan också återfinnas i för- längningen som en fördjupning av ett intresse som hobbyn grundlagt. Un- dersökningar av människors inställning till vuxenutbildning har visat att stu- diemotivationen hos den enskilde knyts inte bara till yrkesrollen och sam- hällsrollen utan i hög grad till fritidsrollen. Kan tankegångar som dessa vara bärande för bedömningen av ämnesområdet sport. gymnastik. idrott och fri- luftsliv? I så fall borde studier i anslutning till ämnesgruppen kunna anordnas inom folkbildningens ram men samtidigt också på folkbildningens egna vill- kor.

3.4. Former och organ för samverkan

3.4.1. Utgångspunkter

I direktiven för folkbildningsutredningen anges behov av att dels få en klarare gräns mellan framför allt studieförbundens verksamhet och kommunal vuxenutbildning. dels,/innaförmer/ör samverkan på villkor som båda parter kan godta. I detta stadium av utredningen har arbetet koncentrerats på gräns- dragningsdelen. Först när man kommit fram till åtskilda arbetsuppgifter inom vuxenutbildningen. torde det vara någon mening i att peka på uppgifter som bäst kan lösas i samverkan och föreslå former och organ för gemensam- ma angelägenheter. Utredningen har därför valt att först föra ut gränsdrag- ningsproblematiken till debatt. innan studiet av samverkansfrågorna kan läg- gas till grund för överväganden och förslag. Det kan ändå ha sitt värde att re- dan nu presentera problemen i stort dock utan att närmare belysa dem och utan att föreslå lösningar.

Kommittén för studiestöd åt vuxna ägnade två kapitel i sitt andra betän- kande Utbildning för vuxna (SOU 1975:59) åt samverkan och organ för sam- verkan. Där beskrivs och diskuteras ingående tänkbara samarbetsuppgifter och organ för samverkan. lokalt och regionalt. Samtidigt framhålls varje ut- bildningsanordnares självständighet. som hittills förutsatt frivilliga överen- skommelser om allt formaliserat samarbete. Författningarna som reglerar

villkoren för statens bidrag till olika former av vuxenutbildning har respek- terat en långtgående självbestämmanderätt. Följderna av denna självständig- het har ibland utsatts för kritik: vuxenutbildningens resurser är alltför splitt- rade för att kunna nyttjas rationellt och svåröverskådliga för den enskilde vid val av utbildningsväg, Frihet. mångfald och rätt till profilering ställs mot samordning och effektivitet.

3.4.2. Samverkan inom vuxenutbildningen

Informell samverkan av olika slag förekommer. både mellan studieförbund och mellan studieförbund och kommunal vuxenutbildning. De lokala stu- dierna ger sålunda exempel på hur den som anmält sig till en studieverksam- het. som samlat för få deltagare för att arrangeras. hänvisas till annan anord- nare. varigenom studierna kan komma till stånd. Denna s. k. clearing är gan- ska vanlig och sker självfallet helt frivilligt för såväl den enskilde som anord- naren. Gemensam fortbildning av cirkelledare inom studieförbund och lärare vid kommunal vuxenutbildning liksom konferenser på vuxenutbildningens område är andra exempel på lokal eller regional samverkan. som anordnarna kommit överens om.

En rätt allmänt prövad form av lokalt eller regionalt samarbete är den som etableras för att tillvarata ett intresse som är gemensamt för alla studieförbun- den och ibland även för övriga anordnare av vuxenutbildning. När man slut— fört ärendet. upphör också samarbetet. som alltså har varit inriktat på ett ak- tuellt behov. Exempel på frågor som genom denna form av samverkan väckts ute i kommunerna är medverkan i planering av samlingslokaler. skollokaler och nya bostadsområden. studielokaler i anslutning till arbetsplatser. barntill- syn. bidrag till läromedel. reseersättning till deltagare i cirklar och kurser.

1 rekryteringen till vuxenutbildning spelar den uppsökande verksamheten en synnerligen viktig roll. De fackliga organisationerna uppbär sedan 1975 statsbidrag (för 1976/77 12 milj kr) via länens vuxenutbildningsnämnder för att genom särskilda studieorganisatörer informera på arbetsplatser om alla former av vuxenutbildning. För motsvarande uppgift i bostadsområden sva- rar studieförbunden inom en försöksverksamhet under SÖ. På en del håll i landet har prövats uppsökande verksamhet i kommunens regi antingen genom den kommunala vuxenutbildningen eller genom studieförbunden. I ett antal kommuner har upprättats särskild informationscentral. där upplys- ningar lämnas om utbildningsmöjligheter för vuxna. Ungdomsskolans stu- die- och yrkesorientering har en motsvarighet inom kommunal vuxenutbild— ning avsedd att anlitas även för studieförbundens verksamhet.

För att finna modeller för samverkan prövar man i ett antal kommuner former som byggts upp under medverkan av alla intressenter och anpassas efter lokala förutsättningar och behov. Försöken ingår i två av Sözs ut- vecklingsprojekt: SAMVUX som leds från sociologiska institutionen i Upp- sala och SYOVUX. som sorterar under lärarhögskolan i Linköping. Folk- bildningsutredningen skall i sitt slutskede ta del av resultaten av försöken. Men det kan redan nu noteras. att man inom folkbildningen är skeptisk mot ett fast organiserat samarbete. framförallt om det skulle bli ett villkor för samhälleligt stöd. Den kritiska attityden blir särskilt märkbar från stu-

dieförbund med en stark förankring i medlemsorganisationer av folkrörel- sekaraktär. Därmed avvisas inte behovet av samarbete. men man vill själv bestämma villkor och tidpunkter.

3.4.3. Organ för samverkan

Lokala samrådsorgan är vuxenutbi/dningsräden. som finns upprättade i flerta- let kommuner. I 1967 års vuxenutbildningsproposition (1967z85) avvisades tanken på att i varje kommun inrätta ett särskilt vuxenutbildningsråd. An— svaret för vuxenutbildningen skulle ligga hos Skolstyrelsen. Departements- chefen pekade i stället på möjligheten att kommunerna själva kan bilda ett rådgivande organ för vuxenutbildningsfrågorna. På frivillig grund har vux- enutbildningsråd efterhand bildats i flertalet kommuner. I prop. l970:35 och prop. 1971:37 ställde sig departementschefen positiv till den utveckling som lett till att fler kommuner inrättat vuxenutbildningsråd. Han underströk samtidigt behovet av större likformighet i fråga om rådens verksamhet. Påver- kan i denna riktning har skett på olika sätt: överläggningar i SÖ:s regi (mars 1972). förslag till arbetsordning för vu-råden utarbetade av ABF (1968 och 1972). en promemoria upprättad av Svenska kommunförbundet (oktober 1973). Trots försök att göra råden till samrådsorgan för vuxenutbildningens intressenter hör det till undantagen att de fungerar som sådana. Det har fram- kommit vid olika undersökningar. Den bild folkbildningsutredningen fått genom sina lokala studier förstärker uppfattningen att deras roll i den totala vuxenutbildningen är svag och passiv. Det finns enligt utredningen anled- ning att diskutera vuxenutbildningsrådens framtida ställning och på vilket sätt de skulle kunna aktiveras på villkor som olika vuxenutbildningsanord- nare kan goda.

I avsnittet som behandlar principer för gränsdragningen mellan studieför- bundens verksamhet och kommunal vuxenutbildning föreslås en medverkan av studieförbunden i det föreskrivna samrådet med arbetsmarknadens parter i fråga om läroplansarbetet inom kommunal vuxenutbildning. Lokalt skulle sådant samråd äga rum inom SSA-räden, de nya lokala samrådsorganen för skola och arbetsliv, och kunna utgöra en form för samverkan.

Mellan studieförbund som är verksamma på samma ort har på många håll bildats samrådsgrupper för möjlighet till samfällda ställningstaganden i frågor. där samtliga studieförbund är betjänta av en samlad folkbildningsfront. Sam- rådsgrupperna har inte gjorts överflödiga genom existensen av vuxenutbild- ningsråd. bl. a. därför att råden enligt folkbildningens företrädare präglats av det allmänna skolväsendets synsätt och behov.

För en regional samverkan är förutsättningarna inte särskilt gynnsamma. Man kan också ifrågasätta hur starka behoven är för att finna former för sådan samverkan. Länssko/nämnderna har nämnts i sammanhanget men utgör bara en viktig samrådspart. vilket också kan gälla länsarbetsnämnderna. En mot— svarande samrådspart inom folkbildningen är Iänsbi/dnings/örbunden. vars medlemsorganisationer är studieförbunden. folkhögskolorna och läns- biblioteken. I ett fåtal län har inrättats vuxenutbildningsråd med régional funktion. Deras förmåga att främja en regional samverkan har inte kunnat klart beläggas. Erfarenheterna finns inte redovisade samlat. Andra organ på länsplanet med ansvar för vuxenutbildningsfrågor är landstingens utbild-

ningsnämnder och skoldelegationerna vid länsavdelningarna inom Svenska kommunförbundet. SVUX förordade 1975 vuxenutbi/dningsnc'i'nim/erna som lämpligaste samrådsorgan. Med tanke på den nya högskoleutbildningen med dess decentralisering och verksamhet med enstaka kurser borde ett regionalt organ för samverkan även inrymma företrädare för den regionala högskole- styrelsen.

4. Det statliga stödet till studieförbunden

4.1. Nuvarande stödformer

4.1.1. Allmänt

Som framgått av tidigare avsnitt är verksamheten inom studieförbundens ram omfattande och mångfasetterad. Bland de olika verksamhetsformer som kommer till uttryck intar studiecirkelverksamheten en dominerande ställ— ning. Inom vissa studieförbund har sedan lång tid också genomförts olika ty- per av kulturarrangemang. främst inom föreningslivet. Knapphändiga resur- ser har varit det främsta hindret för en motsvarande utveckling av dessa ak- tiviteter som den studiecirkelverksamheten fått. Den statliga kulturpoliti- kens nya inriktning med nya stödformer kommer säkert att medverka till en förnyelse inom detta område.

En annan typ av verksamhet som också varierar i omfattning mellan olika studieförbund är internat- och externatkurser samt konferensverksamhet. Ofta genomförs dessa arrangemang i intimt samarbete med studieförbundens medlemsorganisationer.

Folkrörelseförankringen är ett framträdande drag i studieförbundens verk- samhet. Detta har bl. a. medverkat till att verksamheten ofta inriktas mot de särskilda behov som finns i de organisationer som är anknutna till respektive studieförbund. Den aktuella samhällspolitiken har också haft ett starkt infly- tande på studieförbundens verksamhet. Så hart. ex. samhällets ökade insat- ser för handikappade. invandrare. lågutbildade och på arbetsrättens område kommit att påverka verksamhetsinriktningen.

Ekonomiska bidrag från samhället till studieförbundens verksamhet utgår idag från stat. landsting och kommuner. Från början var dessa bidrag relativt blygsamma men torde i dag uppgå till ca tre fjärdedelar av verksamhetens kostnader. Här har de statliga bidragen varit av avgörande betydelse för verk- samhetens utveckling. direkt som ett led i verksamhetens finansiering och indirekt som riktningsgivare för de primärkommunala bidragen. För närva— rande utgår statliga bidrag dels till studieförbundens lokala enheter för cirkel- verksamhet och kulturarrangemang och dels till studieförbundens centrala kanslier för organisatoriska och pedagogiska kostnader. Härtill kommer vissa specialbidrag. På motsvarande sätt erhåller studieförbundsavdelningarna bi- drag från primärkommunerna till studiecirklar och andra former av verksam-

het. Landstingen lämnar bidrag till studieförbundens regionala verksamhet. I följande avsnitt lämnas en utförligare redovisning av bidragens inriktning och karaktär.

4.1.2. Bidrag till studieförbund

Statens bidrag till studieförbunden centralt fördelar sig i huvudsak på fem kostnadsposter:

a) bidrag till studieförbundens organisationskostnader

b) bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet

c) bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet för handikappade

d) bidrag till produktion av studiematerial och till tekniska och organisato- riska stödåtgärder för handikappade

e) bidrag till teckenspråkstolk

Förutsättningen för att dessa bidrag skall utgå är att studieförbundet är en av skolöverstyrelsen godkänd organisation som har till huvuduppgift att bland vuxna bedriva studie- och bildningsverksamhet av riksomfattande ka— raktär och som har en självständig ekonomisk förvaltning. Bidrag till studie- förbund finns redovisade i tabellbilaga.

För att bli godkänd som studieförbund fordras att organisationen under de tre senaste budgetåren genomfört minst femtiotusen statsbidragsberättigade studiecirkeltimmar om året. Studieförbundets studie- och bildningsverksam- het skall stå under överinseende av studierektor som av skolöverstyrelsen förklarats lämplig för befattningen.

Bidraget till organisationskostnader som budgetåret 1976/77 utgjorde 9000 000 kr fördelas mellan studieförbunden enligt tabell 1. Fördelnings- principen är att efter det att 70 000 kr avdelats till bildningsverksam het bland sjömän fördelas anslagsposten mellan studieförbunden så att 85 % av med- len utgår i proportion till totala antalet statsbidragsberättigade studietimmar under de senaste tre åren. 10 % av medlen utgår i proportion till antalet stats- bidragsberättigade studietimmar under de senaste tre åren upp till ett antal av 200 000 och 5 % av medlen utgår i proportion till det antal statsbidrags- berättigade studietimmar under de tre senaste åren som överstiger 800 000.

Bidraget till pedagogisk verksamhet ( 1976/ 77 10.4 milj kr) fördelas mellan förbunden i proportion till genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade stu- dietimmar under de tre senaste verksamhetsåren. Bidraget skall användas för åtgärder av pedagogisk natur inom studiecirkelverksamheten. i första hand till utgifter för utbildning av ledare i studiecirklar. framställning av studie- material och pedagogiska hjälpmedel. anskaffande av apparater för pedago- giskt bruk samt pedagogisk försöksverksamhet. Förbunden skall efter ut- gången av budgetåret överlämna redogörelse för bidragets användning till SÖ. En viss del av det pedagogiska bidraget avsätts till pedagogisk verksam- het i glesbygd.

Under senare år har tillkommit ett särskilt belopp till studieförbundens pe- dagogiska verksam/tet bland handikappat/et 1976/ 77 1.4 milj kr) samt ett bidrag till produktion av studiematerie/ och tekniska organisatoriska stödåtgärder för handikappade (1976/77 1.9 milj kr). Dessa bidrag fördelas av SÖ mellan studieförbunden med hänsyn till förbundens insatser för att utveckla stu-

diehjälpmedel och studiemetoder samt för produktion av studiematerial eller tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade (se också sid. 109).

Bidraget till teckenspråkstolk utgår till studieförbunden efter fördelning av SÖ för tolkmedverkan vid föreläsningar och andra kulturarrangemang samt vid kurser och konferenser.

Från och med budgetåret 1975/76 erhåller studieförbunden genom SÖ:s fördelning ett bidrag til/_försöksverksamhet med uppsökande verksamhet i bos- tadsområden. Första budgetåret (första halvåret 1976) anvisade riksdagen 1 milj kr för detta ändamål. Verksamhetsåret 1976/77 beviljades 2 milj kr.

Från budgetåret 1965/66 har statsmakterna ställt medel till förfogande för . en försöksvis bedriven avgiftsfri undervisning./ör invandrare isveriska språket (Sfi) med samhällsorientering. Undervisningen bedrivs inom studieförbun- den och vid vissa folkhögskolor. Samtliga studieförbund är engagerade i den- na verksamhet. Riksdagen har senare fattat beslut om lagstadgad rätt till le- dighet och lön vid deltagandet i svenskundervisning för invandrare. Rätten gäller också för utländska sjömän som är anställda på svenska fartyg i utrikes fart.

För att täcka kostnader för studieförbundens centrala administration vad gäller invandrarundervisningen utgår bidrag med två kronor per studietimme. Vidare kan studieförbunden efter SÖ:s fördelning erhålla bidrag till utbild- ning av cirkelledare och organisatörer. pedagogiskt utvecklingsarbete. för- söksverksamhet med uppsökande verksamhet och barntillsyn samt till kur- ser vid folkhögskola. Bidragen utgår enligt särskilda bestämmelser.

Utöver de bidrag som förmedlas av SÖ kan studieförbunden erhålla särskil- da bidragji'ån staten genom konsumentverket. arbetarskyddsfonden. SIDA. statens kulturråd m. fl. Bidragen är specialdestinerade för olika verksamhets- former och ändamål. Sammantaget uppgår bidragen till ca 24 milj kr (KUR 12.7. SIDA 5.1 och Arb sk 6.1 milj kr).

4.1.3. Bidrag till studiecirkelverksamhet

Till studieförbund utgår statsbidrag till tre olika typer av studiecirklar: all- männa studiecirklar. universitetscirklar och cirklar i svenska för invandrare (Sfi) som anordnats av lokalavdelning eller annat lokalt organ av förbundet.

Bidraget utgår till allmänna studiecirklar med högst 75 % av de bidrags- grundande kostnaderna. Bidragets storlek bestäms av följande regler (1976/77).

För de sammanlagda kostnader som avdelningen eller organet haft för sina allmänna studiecirklar. för ledararvode och studiemateriel. utgår bidrag med 75 %. Bidraget får dock ej överstiga 42 kr per studietimme varav högst 33 kr får avse ledararvode. För cirklar på ort inom det allmänna stödområde! som inte är g-ort (dvs ort med reguljär 3-årig eller 4-årig linje av gym- nasieskola) utgår bidrag till kostnaden för ledarens resor och traktamente. För dessa cirklar utgår dessutom ett schabloniserat tilläggsbidrag med 2 kr per studietimme.

För allmänna studiecirklar i vissa ämnen s. k. prioriterade studiecirklar ut- går ett schabloniserat tilläggsbidrag med 15 kr per studietimme. De priorite- rade studiecirklarna är cirklar i svenska. engelska. matematik och samhälls-

kunskap på högst grundskolans nivå. cirklar i hemspråk för invandrare. cirklar som har till syfte att meddela facklig utbildning och cirklar som har till syfte att utveckla handikappades färdigheter att meddela sig.

Medverkar expert elle/'.fackman i allmän studiecirkel som han ej tillhör ut- går statsbidrag med högst 75 % för arvode. resekostnadsersättning och trak- tamente dock högst 40 kr per studietimme.

För universitetscirklar utgår ett bidrag som motsvarar 75 % av de samman- lagda kostnader som avdelningen eller organet haft för ledararvode och stu- diemateriel. Bidraget får ej överstiga 75 kr per studietimme varav högst 60 kr är bidrag till ledararvode. Även till ledarens resekostnader och traktamente kan 75 % utgå i bidrag.

Om teckenspråkstolk medverkar i allmän studiecirkel eller universitetscir- kel som han ej tillhör utgår statsbidrag med hela beloppet för arvodet dock högst 44 kr per studietimme. Även till tolkens kostnader för resor och trak- tamente utgår statsbidrag med högst 75 %.

Bidrag utgår också till arbetsgivaravgifter m. m. för ledare i studiecirkel och teckenspråkstolk enligt särskilda bestämmelser.

För att bidrag skall utgå skall studietiden för allmän studiecirkel utgöra minst 20 studietimmar och för universitetscirkel minst 48 timmar. I allmän studiecirkel får högst två sammankomster genomföras per studievecka och med högst tre studietimmar vid varje sammankomst. En universitetscirkel får ha minst 16 sammankomster. Vid varje studietimme skall minst fem och högst 20 (ledaren inräknad) vara närvarande. I universitetscirkel får ingå högst 25 deltagare. Vissa dispensmöjligheter finns.

För undervisning i svenska språket med samhällsorienteringför invandrare (Sh) samt särskild samhällsundervisning utgår statsbidrag enligt följande.

Undervisningen skall bedrivas i huvudsak enligt Skolöverstyrelsens lärop- lan i svenska för vuxna invandrare. Den får anordnas som glesundervisning eller intensivundervisning. Vid glesundervisning skall studiecirkelns verk- samhetsperiod omfatta minst 20 studietimmar fördelade på 1—3 studietim- mar per sammankomst. Vid intensivundervisning skall studiecirkelns verk- samhetsperiod omfatta minst 20 och högst 240 studietimmar med minst fyra studietimmar per dag.

Högst en sjättedel av antalet studietimmar per sådan verksamhetsperiod får utgöras av samhällsorientering. Härvid får expert eller fackman anlitas. Vid behov får även en tolk eller om särskilda skäl föreligger två tolkar anlitas.

Vid särskild samhällsundervisning skall studiecirkelns verksamhetsperiod omfatta 10—20 studietimmar.

Det sammanlagda bidraget kan f.n. uppgå till högst kr 91.50 per studietim- me enligt följande fördelning. Till kostnader för ledararvode och studiemate- riel utgår bidrag med högst kr 54.50 per studietimme varav högst kr 46.50 får användas till ledararvode. Till verifierade lönebikostnader utgår bidrag med högst 2 kr per studietimme.

Till kostnader för lokaler. uppsökande verksamhet och lokal administra- tion utgår bidrag med 35 kr per studietimme.

Härutöver utgår bidrag till kostnader för medverkan av expert eller fack- man med högst 40 kr per studietimme. Också till verifierade kostnader för tolk utgår bidrag med högst 40 kr per studietimme. Till arbetsgivaravgifter m.m. utgår för handledare bidrag till hela avgiften.

1975/76 genomfördes ca 19 100 cirklar med 175 500 deltagare och med 849 000 studietimmar. Statens bidrag uppgick till ca 74 milj kr.

4.1.4. Bidrag till andra verksam/iets/ormer

Även om studiecirkelverksamheten intar en dominerande ställning i studie- förbundens verksamhet bedrivs en relativt omfattande verksamhet i andra former.

Fr. o. m. den ljuli 1974 omvandlades det dåvarande bidraget till föreläs- ningsverksamhet m. m. till ett bidragjör kulturprogram inorn.törenings/ivet. Härigenom ökade studieförbundens förutsättningar att mera aktivt medver- ka i förmedlingen av olika kulturarrangemang vid medlemsorganisationer- nas möten eller vid anordnandet av egna arrangemang. Högst 75 % av de samlade bidragsgrundande kostnaderna får täckas med statliga medel.

Av tabell 5 framgår omfattningen av olika typer av kulturarrangemang inom såväl studieförbund som länsbildningsförbund. Endast arrangemang som erhåller bidrag redovisas.

Utöver bidragen till kulturprogram inom föreningslivet utgår statsbidrag till kulturprogram för handikappade. Under senare år har SIDA lämnat sär- skilda bidragjb'r information om u-länder och unreck/ingsprob/em.

På motsvarande sätt har studieförbunden erhållit bidrag från konsument- verket för kOl'lSlll71€nilI/)plysalifl€ verksamhet och från arbetarskyddsstyrelsen till itpplvsrtingsver'ksarnhet i förebyggande arbetarskydd. Arbetarskyddsfonden lämnar särskilda tilläggsbidrag vid utbildning av skyddsombud i studiecirk- lar. Även statens ungdomsråd har lämnat bidrag till iipplvsningsverksamhet i alkohol- och narkotika/lågor.

4.2. Kritik och förslag till förändringar av nuvarande bidragsregler

4.2.1. Studieförbunden

Studieförbunden har i skilda sammanhang haft anledning att värdera de olika stödformerna för folkbildningsarbetet. Det har skett i anslutning till remiss- svar på betänkanden från FÖVUX och SVUX men också genom särskilda skrifter. i uttalanden vid konferenser och i liknande sammanhang. ABF har i ett utförligt remissvar kommenterat förslagen i FÖVUX:s hu- vudbetänkande. När det gäller förstärkning av bidragen till studiecirkel- verksamheten anser ABF att prioriteringen av viss studiecirkelverksamhet bör kvarstå under ett övergångsskede varefter man successivt skall söka utjämna skillnaderna mellan prioriterad och icke prioriterad cirkelverksam- het. l avvaktan på en sådan utjämning föreslås en allmän uppräkning av cirkelbidragen så att dessa dels svarar mot hela kostnaden för de sociala avgifter som baseras på cirkelledarnas arvoden och dels ger kompensation för ledararvodet i "spruckna" cirklar. eftersom lagen om anställningsskydd numera ålägger studieförbunden att utbetala sådan ersättning. Inte heller kostnaden för de sociala avgifterna kan påverkas av studieförbunden. Vidare anser ABF att det administrationsbidrag som idag utgår till den prioriterade

verksamheten successivt bör omvandlas till ett administrationsbidrag för den allmänna cirkelverksamheten. Den allmänna uppräkningen av bidragen bör ske i takt med kostnadsutvecklingen för ledararvoden och studiemateriel. Frikyrkliga Studieförbundet uttalar i sitt remissvar en tillfredsställelse med FÖVUX—kommitténs arbete och huvudinnehållet i dess förslag.

"Strävandena att underlätta aktiveringen av de utbildningsmässigt missgynnade i ett folkrörelseburet studie- och bildningsarbete överensstämmer med FS:s ideologiska grundsyn."

I bidragsfrågorna vill FS starkt understryka att bidragssystemet förändras så att uppdelningen i prioriterade och icke prioriterade cirklar upphör. Vidare finner FS det angeläget och riktigt att bidragen förbättras så att studiecirkel- deltagandet kan erbjudas utan deltagaravgifter.

Beträffande bidragens förhållande till kostnadsutvecklingen har FS följan- de synpunkter:

"FÖVUX-kommitten riktar både i fråga om studiecirkelanslaget och anslaget till studieförbundens organisations- och pedagogiska verksamhet uppmärksamheten på den bristande följsamheten mellan kostnadsutvecklingen och anslagens utveckling. Kommittén har dock försummat att dra den naturliga konsekvensen av detta och fö- reslår att anslagen utformas så att de får automatisk följsamhet i kostnadsutvecklingen. Förslag om detta har vid upprepade tillfällen framförts från folkbildningsförbundet till SÖ och i SÖ:s petita till regeringen. Nuvarande inflation skapar ständigt växande pro- blem för de ideella organisationernas finansiering och detär av största vikt för studie- förbundens fortsatta möjlighet att fungera att denna fråga löses på tillfredsställande sätt."

FU tillstyrker förslaget om att all cirkelverksamhet skall erhålla bidrag enligt de nuvarande reglerna för prioriterade cirklar.

"Starka skäl kan emellertid anföras för att hela bidraget skall utgå som schablonbidrag. En sådan ordning bör enligt FU:s mening prövas i första hand."

Medborgarskolan år kritiskt inställd till FÖVUX:s förslag beträffande anord- nande av uppsökande verksamhet.

"FÖVUX har. enligt Medborgarskolans åsikt. starkt överdrivit betydelsen av uppsökar- nas ideologiska hemvist!

Ej heller kan Medborgarskolan acceptera utredningens förslag om överflyttande av den uppsökande verksamheten på arbetsplatserna — och studieorganisatörsutbildning- en — på 'de fackliga organisationerna. eventuellt (!) i samarbete med studieförbund. till vilket/vilka dessa är anslutna."

Även Studieförbundet Vuxenskolan har en mycket kritisk inställning till FÖVUX:s förslag beträffande den uppsökande verksamhetens organisation. Som sammanfattning på en relativt omfattande kommentar till FÖVUX:s förslag säger SV bl. a.:

"Studieförbundet Vuxenskolan delar inte FÖVUX:s mening att den uppsökande verksamheten på arbetsplatserna skall handhas av de fackliga organisationerna med utestängande av studieförbunden. Studieförbundet Vuxenskolan delar inte FÖVUX:s mening att de som skall delta i den uppsökande verksamheten. de 5. k. studieorgani— satörerna. nödvändigtvis måste höra till samma målgrupp och arbetsplats som de som skall uppsökas. FÖVUX har inte i sin utredning visat. att ett sådant arrangemang har

några väsentliga fördelar framför ett system, där studieförbunden själva väljer sina stu- dieorganisatörer. Studieförbundet Vuxenskolan avstyrker FÖVUX:s förslag om två olika bidrag. ett för uppsökande verksamhet på arbetsplatserna och ett för uppsökande verksamhet i bostadsområden."

Beträffande bidragen till studiecirkelverksamhet hälsar SV FÖVUX:s för- slag att samtliga studiecirklar skall ha lika bidrag med tillfredsställelse. "Bort— tagandet av tilläggsbidraget till vissa cirklar kommer att underlätta admini- strationen. då behovet av särredovisning bortfaller."

TBV har i en ekonomisk utredning framfört följande propåer:

"att studiecirkelbidragen anpassas till kostnadsutvecklingen och indexregleras

att skillnaden mellan bidrag till allmänna cirklar och s. k. prioriterade cirklar upphävs och att följaktligen ett schablonbidrag väsentligt högre än det nuvarande på l51— per studietimme skall utgå, för att täcka lokala administrativa kostnader att bidragsdelen höjs från nuvarande 75 % till 90 f?r)"

Vad det gäller universitetscirklarna erinrar TBV om att bidragen till dessa va- rit oförändrade sedan 1965.

NBV men också andra studieförbund efterlyser bl. a, administrationsbi- drag till kulturarrangemang eftersom sådant idag saknas. Man har också på- talat att det finns flera kommuner framförallt i Norrland som diskriminerar vissa studieförbund i den kommunala bidragsgivningen.

4.2.2. Övriga organisationer

En stor andel av studieförbundens verksamhet genomförs i samarbete med dess medlemsorganisationer. Löntagarorganisationerna spelar här en fram- trädande roll. Sedan lång tid tillbaka har studiecirkeln varit en dominerande arbetsform för orientering och utbildning av medlemmar samt förtroendeval- da i de fackliga organisationerna. Den nu intensifierade lagstiftningen och de nya avtalen på arbetsrättens område har redan och kommer i högre grad att förstärka de fackliga organisationernas behov av en kraftigt utbyggd studie- verksamhet. Här kommer utan tvekan studieförbundens resurser att utnytt- jas. Indirekt är således dessa organisationer beroende av de ekonomiska re- surser och andra villkor som samhället ställer till studieförbundens förfogan— de. Det är därför naturligt att fackliga organisationer men också andra som är beroende av dessa resurser, ger uttryck för sin uppfattning om på vilket sätt samhället bör stödja verksamheten.

LO har. ofta i samarbete med TCO, i olika former aktivt deltagit i de- batten om utbildningspolitikens framtida utveckling. Det har skett genom särskilda utredningar, genom skrifter, uttalanden och genom uppvaktningar hos regering och riksdag. Vid senaste LO-kongress kom två utredningar (STULO och LOVUX) att bilda underlag för LO:s aktuella syn på utbildnings- politiken. När det gäller vuxenutbildningen har LOVUX framfört bl. a. föl- jande riktlinjer och ktav för reformarbetet.

"Det måste snarast skapas en rejäl jämställdhet i villkor mellan folkbildning och facklig utbildning å ena sidan och kommunal och statlig vuxenutbildning å den andra. Det kan inte accepteras att de företrädesvis kortutbildade som går till studiecirklarna för att få sin del av välfärden. och för att kollektivt kunna påverka sin situation. skall behöva betala för detta. medan de som t. ex. i kommunal vuxenutbildning studerar för

individuell förkovrän för *att bli något annat" skall få göra detta gratis. Kostnadsfria stu- diecirklar och i övrigt lika villkor är ett minimikrav både urjämlikhetssynpunkt och med hänsyn till vad som är önskvärt för demokratisk aktivering."

Inom TCO har som nämnts en omfattande debatt ägt rum i utbildnings- politiska frågor. Vid TCO-kongressen 1976 presenterades bl.a. ett av TCO:s utbildningsnämnd utarbetat "program för vuxenutbildning". I avsnittet om folkbildning i studieförbund och folkhögskolor framfördes bl.a. följande hu— vudkrav.

"Bidragen från stat och kommun till studieförbundens verksamhet måste följa kost—

nadsutvecklingen. Bidragsindelningen i allmänna och prioriterade studiecirklar bör på sikt avvecklas. Studier i cirklar med normala kostnader skall kunna erbjudas kostnadsfritt titan bindning till viss studienivå. Bidragen till universitetscirklar bör höjas kraftigt. Studieförbundens och folkhögskolornas möjlighet att tillfredsställa de rörclseinrik- tade studiebehoven måste särskilt stödjas."

SACO har med instämmande av SR i ett remissvar till FÖVUX:s betän- kande framfört vissa kritiska synpunkter mot vad man uppfattar som en- sidighet i kommitténs förslag. Bl.a. menar man att studiecirkelns fördelar för korttidsutbildade har överdrivits och man ifrågasätter om den föreslagna ordningen för den uppsökande verksamheten kan tillfredsställa önskade krav på valfrihet. Organisationen tillstyrker emellertid

"att betydande samhälleliga resurser sätts in för att utvidga och förbättra vuxenut- bildningen särskilt för de kortutbildade men avstyrker att FÖVUX:s förslag genomförs i den form kommitten angivit".

Intresset för folkbildningsarbetet är rikt förgrenat i svenskt organisations- liv. Det har inte minst kommit till uttryck i remissvar till FÖVUX:s slut- betänkande. Det är inte möjligt att här göra en allsidig redovisning av sådana synpunkter. varför vi valt att referera några uppfattningar från andra or- ganisationer som representerar olika intresseområden.

SAF har utförligt diskuterat de vuxnas utbildningssituation. Beträffande utbildningsutbudet anser SAF att de vuxnas skiftande studieönskemål krä- ver ett varierat utbud av studieformer.

”Deltidsstudier och korta perioder med koncentrerade studier i internat. i kombina— tion med självstudier bör vara lämpligt för många vuxenstuderande. Andra möjligheter är studiecirkelverksamhet. utnyttjande av bandad undervisning och självinstruerande material. TRU-kurser osv. SVUX och FÖVUX har underlåtit att i tillräcklig utsträck- ning diskutera hur det aktuella utbildningsutbudet kan utnyttjas mest effektivt. FÖ- VUX t.ex. har enbart koncentrerat sig på studiecirklar i kombination med korta inter- natkurser vid folkhögskolor. FÖVUX-försöken får ej leda till att man begränsar utveck- lingsmöjligheterna för andra studieformer. Vi vill starkt understryka att den vuxne måste få möjlighet att välja den studieform som passar honom eller henne bäst."

LRF framför i sitt remissvar flera kritiska synpunkter på FÖVUX:s inriktning och utformning av sina förslag.

"Enligt LRF:s mening finns det dock anledning ta fasta på FÖVUX:s uppfattning att folkrörelserna har goda förutsättningar att medverka i rekrytering av kortutbildade och att ökade resurser därför bör tilldelas uppsökande verksamhet med anknytning till

folkbildningsarbete. som bedrivs inom studieförbund. fackliga organisationer och and- ra folkrörelser.

Resurstilldelningssystemet bör dock utformas så att det blir neutralt i förhållande till såväl anordnare som de enskilda individernas organisationstillhörighet_ Att utforma detta system bör anförtros den av LRF föreslagna utredningenlberedningen."

Beträffande den uppsökande verksamheten lämnas följande synpunkter av Handikappförbundens Centralkommitté:

"l-lCK instämmer helt med FÖVUX att förutsättningarna för en effektiv uppsökan- de verksamhet är ett aktivt deltagande från de berörda gruppernas organisationer. Han- dikapprörelsens egen studieorganisation är därför en tillgång som måste utnyttjas för att den uppsökande verksamheten bland handikappade skall bli effektiv och ge önsk- värda resultat."

4.2.3. Statliga utredningar och beredningar

FÖVUX hari sitt huvudbetänkande (SOU 1974154) mycket utförligt uppehål- lit sig vid bidragsvillkoren för studiecirkelverksamhet. Under avsnittet upp- sökande verksamhet konstaterar utredningen bl. a.:

”Studieorganisatörerna bör om möjligt själva tillhöra målgruppen eller ha liknande bakgrund som personerna i målgruppen. — I enlighet med denna princip bör uppsökar- na rekryteras från folkrörelse. t. ex. fackliga. politiska och andra ideella organisationer. som är anslutna till olika studieförbund. Folkrörelserna har mycket värdefulla kontakt- möjligheter också med kortutbildade. som inte är aktiva inom föreningslivet. l försöks- verksamheten har detta bekräftats genom de synnerligen tillfredsställande resultat. som bl. a. de fackliga organisationerna och de handikappades lokalföreningar nått genom sin uppsökande verksamhet."

Under avsnittet studiecirkelverksamhet konstaterar utredningen bl. a. följan— de:

"Studieförbunden har f. n. inte ekonomiska möjligheter att erbjuda aniftsfria studi— er. FÖVUX anser det orimligt att studiecirkelverksamheten. vilken i betydande ut- sträckning vänder sig till de kortutbildade. skall vara avgiftsbelagd. samtidigt som hu- vuddelen av utbildningen i samhället. inklusive t. ex. kommunal vuxenutbildning och universitetsutbildning. är avgiftsfri för deltagarna."

Utredningen framhåller också att de allmänna löne- och kostnadsökningarna är ett allvarligt problem för studieförbunden.

”Om FÖVUX:s förslag genomförs kommer studieförbunden att få en betydelse i ut— bildningsverksamheten. som kan jämföras med den. som de kommunala och statliga utbildningsinstitutionerna har. Anslagen till dessa anpassas årligen med hänsyn till in- träffade löne— och prisförändringar. Enligt kommitténs mening talar övervägande skäl för att en liknande anpassning bör ske också ifråga om statens och kommunernas bi- drag till studieförbundens verksamhet."

SVUX:s betänkande (SOU 1975:59) behandlar framför allt arbetsfördelning och samverkansfrågor mellan olika vuxenutbildningsanordnare. men också mera utförligt den kommunala vuxenutbildningen, Utredningen kommer också in på tillsynsfrågorna i studiecirkelverksamheten och anser att "en ök- ning av den mera revisionsmässiga kontrollen bör genom ett stickprovsför-

farande kunna komma till stånd med tillgängliga resurser. Det är angeläget att den särskilda utredningen om avgränsningsfrågor leder till sådana föränd— ringar i vuxenutbildningens författningar att det blir möjligt för SÖ att utöva denna förstärkta tillsyn både centralt och lokalt i samråd med utbildningsan- ordnarna.”

Vid riksdagens behandling av regeringens proposition 1975123 om vidgad vuxenutbildning samt studiestöd blev folkbildningsverksamheten ingående diskuterad. I huvudsak låg förslagen från såväl FÖVUX som SVUX till grund för riksdagens beslut. [ samband med propositionens behandling i ut- bildningsutskottet framfördes vissa propåer för folkbildningsutredningen att beakta. Bl. a. följande:

"Målsättningen bör enligt utskottets mening vara att på sikt utjämna skillnaden mellan bidragen till de prioriterade och de icke prioriterade cirklarna och att så småningom kunna erbjuda kostnadsfria cirkelstudier. Det är därvid av stor vikt att den kommande utredningen om gränsdragningen mellan olika sorters vuxenutbildning och om för- merna för studiecirkelstödet noggrant definierar vad som skall anses vara cirkelstudier.

Frågor om grunderna för glesbygdsstöd — bl. a. glesbygdsbegreppets avgränsning — hör enligt utskottets mening till det som bör tas upp i den aviserade översynen av stödet till studiecirkelverksamheten.

Utskottet anser att även frågor om ytterligare insatser för att underlätta för de han— dikappade att delta i cirkelstudier hör till den kommande utredningens uppgifter.

Frågan om bidrag till kostnader för barntillsyn bör naturligen ingå i uppdraget för den aviserade utredningen om stödet till studiecirkelverksamheten.”

4.3. Hur möta de nya kraven?

4.3.1. Allmänna krav på ett nytt bidragssystem

Med utgångspunkt från den kritik och de olika förslag beträffande ett nytt bi- dragssystem som framförts från skilda håll samt med hänsyn till de bedöm- ningar som folkbildningsutredningen gjort i tidigare avsnitt av denna debatt- skrift finns anledning att nu överväga hur de nya kraven skall mötas.

l skilda sammanhang har farhågor framförts om att studieförbunden skulle gå mot en ökad institutionaliseringsgrad. Därmed skulle studieförbunden alltmer närma sig en situation som är betecknande för samhällets egna instit- utioner på utbildningsområdet. Då det finns vissa skäl som talar för att en så- dan utveckling är på väg. bör det uppmärksammas att den strider mot de mål och uppgifter som studieförbunden anses företräda. Grundläggande för detta synsätt är att studieförbunden aldrig eftersträvat någon roll som samhälleliga organ inom utbildnings- och kulturpolitiken. Att samhället i växande grad funnit det förenligt med sina intressen att stödja studieförbundens verksam- het får inte på sikt innebära att studieförbunden "inkorporeras" bland sam- hällets utbildningsinstitutioner.

Det är därför angeläget att studieförbunden allt framgent kan få fullgöra sin insats för organisationslivet och samhället utan omfattande detaljregleringar som snärjer förbunden och medför ökad institutionalisering. Principiellt bör således samhället se sitt stöd till folkbildningsorganisationerna som en stimu- lans till en för samhället viktig men fristående verksamhet och ej som en kostnad för en samhällsstyrd institutionsverksamhet.

Ett av värdena med det fria och frivilliga folkbildningsarbetet är dess erx- ibilitet. Just genom dess oberoende av fasta l'a'ro- och studieplaner finns för- mågan att lösa snabbt uppdykande utbildnings- och informationsbehov. Genom hög anpassningsgrad har det också varit möjligt för studieförbunden att relativt lätt anpassa verksamhetens volym till givna förutsättningar. Här- vidlag har de statliga bidragens karaktär av förslagsanslag i stället för fasta bi— drag varit av avgörande betydelse. Tyvärr hämmas denna ambition till flex- ibilitet av att alltfler kommuner i sin bidragsgivning övergår till fasta anslag.

Den ökade ansvällning av administrativa uppgifter som verksamhetsut— veckling. ökad detaljreglering, nya lagar och avtal samt andra faktorer med- verkar till. begränsar folkbildningsorganisationernas rörlighet. Särskilt gäller detta förmågan att anpassa sig till en lägre verksamhetsvolym. En viss för- enklad administrativ redovisning samt viss grundtrygghet för studieförbun- dens lokala enheter i form av statligt administrativt bidrag synes därför an- geläget att tillskapa.

Inom FÖVUX ansåg man att folkbildningsorganisationerna i samarbete med sina medlemsorganisationer har större förutsättningar än andra anord— nare att möta och försöka tillgodose de utbildningsmässigt och kulturellt eftersattas behov. Liknande förutsättningar gäller självfallet också organisa- tionslivets eget utbildningsbehov. Detta har skapat förväntningar hos sam- hället att genom organisationerna och studieförbunden nå vissa utbildnings— politiska mål, vilket också tagit sig uttryck i nya bidragsformer för uppsökan- de verksamhet och studiestöd. Den prioritering som statsmakterna gjort för att så långt möjligt tillgodose behovet av överbryggande utbildning samt ut- bildning för arbetslivets demokratisering måste nu fullföljas och breddas.

Erfarenheterna har visat att de utbildningsmässigt och kulturellt eftersatta i samhället i högre grad än andra är utsatta för studiehinder av olika slag. Bland de av social karaktär bör nämnas behovet av barntillsyn. skiftarbete. geografiska hinder. fysiskt och psykiskt handikapp osv. Det är självklart an- geläget att tillskapa ett bidragssystem som begränsar effekterna av sådana studiehinder. Utredningen avser även att analysera nuvarande bidragssystem utifrån dessa utgångspunkter.

Nuvarande kostnadsfördelning mellan stat och kommun i bidragsgivning- en till studieförbunden medverkar i alltför hög grad till ojämlika villkor för deltagarna i verksamheten. I kommuner med relativt låga bidrag till verk- samheten är studieförbunden nödsakade att ta ut höga deltagaravgifter. ] kommuner med mera generös bidragsgivning blir resultatet låga avgifter eller inga avgifter alls. Det måste bli en statlig angelägenhet att utjämna dessa effekter. 4

Vidare är det angeläget att eftersträva en jämställdhet mellan olika vuxen- utbildningsanordnare i vad avser samhällets ekonomiska insatser. I dag er- bjuds den utbildning som anordnas av samhällets institutioner utan avgifter för deltagarna. även om dessa ibland själva betalar sina läroböcker. Deltagar- na i studieförbundens verksamhet får genom deltagaravgifter svara för skill- naden mellan samhällets bidrag och de verkliga kostnaderna. Eftersom vi bland studieförbundens deltagare ofta finner dem som minst utnyttjat sam- hällets utbildningsresurser finns det särskild anledning att ge deltagarna i stu- dieförbundens verksamhet lika goda villkor som de som deltar i andra utbild- ningsformer.

De nya lagarna på arbetsrättens område. lagen om ledighet för studier och den uppsökande verksamheten. med tillhörande tim— och dagstudiestöd, har ställt studieförbunden inför en rad nya uppgifter. Samtidigt ställs utbildnings- krav som delvis förutsätter nya och kombinerade Studieformer och ett fort- satt utvecklingsarbete. Ett av önskemålen är att kunna kombinera studiecir- keln i nuvarande form med en eller två heldagsstudier. Det finns också ön— skemål om tätare antal sammankomster och om flera studietimmar vid varje sammankomst.

De förväntningar som finns om studieförbundens ökade engagemang som anordnare och förmedlare av olika kulturarrangemang ställer stora krav på studieförbundens förmåga till aktiva insatser. Även här finns ett behov av samordning och utveckling av olika verksamhetsformer. För detta behövs så- väl pedagogiska som administrativa resurser.

I takt med verksamhetsutveckling och ett vidgat arbetsområde har den ekonomiska omslutningen i studieförbunden och framför allt i dess avdel- ningar expanderat mycket kraftigt. Detta ställer krav om en mycket god ekonomisk planering och administration i lokalavdelningarna bl. a. för att ge de anställda ökad trygghet. Detta medverkar också till att studieförbundens interna kontroll måste utvecklas. Detta skapar behov av en utökad utbildning i ekonomiska frågor för studieförbundens funktionärer samt en förstärkning av de revisionella resurserna inom studieförbunden.

I kulturrådets betänkande diskuteras förutsättningarna att finna en annan bidragsform för fri kollektiv skapande verksamhet i grupp som inte kan till- godoses inom studiecirkelns ram. Denna fråga har utförligare diskuterats i kapitel 2. Här finns alltså anledning att se över avgränsningsfrågorna vad det gäller verksamhet som är berättigad eller icke berättigad till bidrag i den ena eller andra bidragsformen.

4.3.2. Kan bidragen/örenklas?

Enligt utredningsdirektiven är det "angeläget att försöka förenkla bidragsbe- stämmelserna så att förbundens redovisningsskyldighet underlättas och de- ras administrativa insatser begränsas".

Enstämmigt har från studieförbunden framhållits att de administrativa uppgifterna i avdelningarna blir alltmer betungande. En av anledningarna härtill synes vara den kraftiga verksamhetsutvecklingen i kombination med en ökad detaljreglering av verksamheten från stat och kommun. Detta med- verkar till ett ökat redovisningstryck i avdelningarna. En annan orsak till an— svällningen av de administrativa uppgifterna är den utökade lagstiftningen på det arbetsrättsliga området och att cirkelledarnas anställningsvillkor numera regleras genom kollektivavtal. Den nya medbestämmanderättslagen kom- mer också att ha en motsvarande effekt.

Självfallet kan inte studieförbunden undandra sig sina skyldigheter enligt den arbetsrättsliga lagstiftningen men däremot bör prövas om enklare bi- dragsregler kan underlätta de administrativa uppgifterna.

Redan 1960 års folkbildningsutredning gjorde ett försök att förenkla bi- dragsreglerna genom att föreslå schablonbidrag till cirkelverksamheten. Av skilda skäl kom förslaget att avvisas vid detta tillfälle bl. a. med den motive- ringen att kostnadsskillnaden mellan olika lokala anordnare och studieför-

bund var betydande samt att kostnadsrelaterade bidrag skulle ha en kvalitets- främjande effekt.

Dessa motiv torde fortfarande ha sin giltighet men det kan ändå föreligga anledning att med hänsyn till de administrativa uppgifternas expansion väga för- och nackdelar av ett förenklat bidragssystem.

Om man med schablonbidrag avser ett bidrag som i sig kan infånga en eller flera kostnadsposter utan anspråk på viss bidragsandel eller på kostnadsredo- visning. uppstår självfallet en del effekter som kan uppfattas såväl negativt som positivt. Till de negativa effekterna hör riskerna för en kvalitetsförsäm- ring eftersom bidraget genom sin karaktär inte särskilt stimulerar kvalitets- främjande åtgärder. En annan effekt kan bli att verksamheten utvecklas mot mera ”lönsamma” ämnesområden och deltagargrupper.

Generellt kan sägas att schablonbidragen missgynnar den eller de anordnare som försöker nå ut till begränsade grupper och till de människor som är sva- gast motiverade att delta i verksamheten eller som har studiehinder av skilda slag.

Fördelen med schablonbidrag är framförallt att stor frihet ges för verksam- hetens utformning. En annan fördel är ett förenklat redovisningssystem som underlättar såväl för anordnaren som för samhället som har att granska re- dovisningen.

För att begränsa de negativa effekterna av ett renodlat schablonbidrag kan man tänka sig en kombination av grundbidrag av schablonkaraktär samt till- läggsbidrag som kostnadsredovisas. Tilläggsbidragen skulle då främst inrik— tas mot kostnadsposter av typ uppsökande verksamhet. barntillsyn. gles— bygdsverksamhet. handikappverksamhet osv.

Ett annat sätt att förenkla bidragsreglerna är att kostnadsredovisningen får gälla för studieförbundsavdelningens totala kostnader under ett verksam— hetsår för de kostnadsposter som bidragen avser att täcka. Detta i stället för en kostnadsredovisning för varje särskilt arrangemang. En sådan utveckling av bidragsredovisningen har redan inletts. Således har avdelningarna i dag att redovisa de totala kostnaderna för bl. a. studiematerial respektive cirkel— ledararvoden mot att dessa kostnader tidigare har redovisats cirkel för cirkel.

Det förhållandet att olika cirkeltyper får bidrag efter skilda regler medver- kar också till att avdelningarnas redovisnings- och kontrollfunktioner ökar. Förutom särskilda bestämmelser för allmänna cirklar med särredovisning av priocirklar. finns särskilda regler för universitetscirklar och för cirklar i sven- ska för invandrare. I den sistnämnda kategorin finns dessutom speciella reg- ler för testcirklar. glesundervisning. intensivundervisning. särskild samhälls- undervisning. lagstadgad undervisning osv. En reducering av antalet cirkel- varianter och alla dess särbestämmelser skulle utan tvekan underlätta de ad- ministrativa uppgifterna.

I ett tidigare avsnitt har utredningen ifrågasatt särbestämmelserna för uni- versitetscirklar och ansett att cirkelstudier med särskilt kvalificerade ledare kan anordnas inom ramen för den allmänna cirkelverksamheten. Utred- ningen avser att i ett senare skede också pröva förutsättningarna för en samordning av bidragsreglerna för invandrarundervisningen och allmänna studiecirklar.

4.3.3. Konsekvenser vid fit/l kostnadstäckning

lsitt huvudbetänkande föreslog FÖVUX att studiecirklarna efter hand skulle bli avgiftsfria för deltagarna. Det ökade statliga stödet skulle i första hand syf- ta till att utjämna skillnaderna mellan prioriterade och icke prioriterade stu- diecirklar. Vidare borde de årliga anslagen anpassas till löne— och prisföränd- ringar. Vid riksdagsbehandlingen av den proposition som grundade sig på FÖVUX:s förslag uttalade riksdagen att målsättningen borde vara att på sikt utjämna skillnaderna mellan bidragen till de prioriterade och icke prioriterade cirklarna och att man så småningom skulle kunna erbjuda kostnadsfria cir- kelstudier. Från studieförbund och andra organisationer har som tidigare nämnts liknande propåer framförts med motivet att de företrädesvis kortut- bildade som går i studiecirklar inte skall behöva betala avgifter samtidigt som de som deltar i kommunal vuxenutbildning kan få göra detta gratis.

FÖVUX menade att studieförbundens verksamhet i framtiden skulle komma att få samma betydelse i utbildningsverksamheten som den som be— drivs av kommunala och statliga institutioner.

Statsbidragen till statliga och kommunala utbildningsinstitutioner styrs av ramar. kursplaner. timplaner och andra detaljerade bestämmelser. Lönerna fastställs i allmänhet genom avtal mellan staten och de fackliga organisatio- nerna.

Utredningen har fått i uppdrag att belysa om full kostnadstäckning genom statsbidrag skulle komma att leda till liknande krav på statlig kontroll och styrning av studieförbunden och vilka konsekvenser detta i så fall skulle kun- na få för möjligheterna att uppfylla folkbildningsarbetets mål och uppgifter.

Det är inte möjligt att inom debattskriftens ram ingående belysa dessa frå- geställningar. Redan nu är emellertid utredningen av den uppfattningen att en ytterligare statlig detaljreglering och institutionalisering av studieförbun— dens verksamhet inte är önskvärd eftersom detta bl. a. strider mot folkbild- ningsarbetets frihet "att vara helt oberoende av direktiv från stat och kom- mun — ” (prop 196336). En sådan utveckling skulle också på sikt kunna kom- ma att begränsa studieförbundens roll som organisationslivets och de kultu- rellt och utbildningsmässigt eftersattas organ för utbildning. information och skapande aktivitet.

I de fall staten skulle svara för bidrag som ger 100-procentig kostnadstäck- ning uppstår enligt utredningens uppfattning en rad negativa konsekvenser för studieförbunden. Det är rimligt att förutsätta att anslagsgivande myndig- heter vill ha inflytande på bl. a. följande.

Staten kan knappast acceptera en fri arvodes- och lönesättning för ledare. fackmän och administrativ personal om man har förbundit sig att till 100 pro- cent svara för kostnaderna. Resultatet skulle således bli statligt reglerade tjän- ster. Även om en sådan utveckling skulle hälsas med tillfredsställelse från en begränsad grupp heltidsengagerade ledare så skulle en sådan utveckling ska- pa mycket stora problem i huvuddelen av studieförbundens verksamhet. Detta av bl. a. följande skäl.

En av studiecirkelns grundidéer är att en ur gruppen skall kunna åtaga sig uppgiften att vara cirkelledare. och på denna princip bygger huvuddelen av den organisationsanknutna studieverksamheten. En sådan fri rekrytering av ledare är knappast förenlig med statligt reglerade tjänster. Det skulle med

andra ord kunna komma att innebära att man inom organisationernas studie- verksamhet nödgades acceptera ledare som visserligen kanske hade de for- mella meriterna för uppdraget men som saknade för gruppens studier erfor- derliga erfarenheter eller det engagemang av ideologisk och känslomässig na- tur som förutsätts i sådant sammanhang. Utredningen har kommit till den slutsatsen att den professionella ledaren endast i begränsad utsträckning hör hemma i studieförbundens verksamhet. Av detta och andra skäl bör därför en statlig reglering av arvoden och löner för anställda inom studieförbunden undvikas.

Målet att kunna erbjuda deltagarna i studiecirklar kostnadsfria studier måste alltså kunna nås på annat sätt. Utredningens uppfattning är att det går att förena stor frihet för studieförbunden med i princip full kostnadstäckning. Det kan tänkas ske enligt följande linjer:

a) Statens och primärkommunernas bidragsgivning samordnas och avpassas så att den fortlöpande ungefär överensstämmer med studieförbundens kostnader för verksamheten.

b) Avkall på exakt 100-procentig kostnadstäckning måste göras.

c) Ibidragskonstruktionen måste inbyggas vissa ”tak" eller maximerade bi- drag per studiecirkeltimme som förhindrar oskäligt uttag av bidrag. (1) Bidragskonstruktionen får inte hindra en verksamhetsökning.

Utredningen har också fått i uppdrag att redovisa vilka möjligheter som finns att prioritera så att kostnadstäckning i ett första steg skulle kunna in- föras på vissa områden. I direktiven sägs vidare: . . därvid bör de sak- kunniga se över förutsättningarna för full kostnadstäckning för studieför- bundens arbetsplatsorienterade verksamhet".

En sådan avgränsning är enligt utredningens uppfattning möjlig att göra särskilt som utredningen konstaterat att bidrag som till 100 procent täcker kostnaderna inte är lämpliga att införa. Ett sätt att lösa ett sådant "första steg" är att exempelvis förstärka nuvarande tilläggsbidrag i de s.k. prioriterade cirklarna.

Skall ytterligare avgränsning göras till studieförbundens arbetsplatsorien- terade verksamhet torde det vara nödvändigt med en begreppsbestämning som klargör vad som avses med arbetsplatsorienterad verksamhet. Inom ut- redningen har därvid två olika tolkningar kommit till uttryck.

Några ledamöter har för sin del tolkat begreppet så att det är den verksam- het som studieförbunden genomför i samarbete med fackliga organisationer.

Några anser att det är den verksamhet som studieförbunden genomför i samarbete med arbetsgivare och anställda. Full frihet skall därvid råda för varje studieförbund att presentera och erbjuda sitt studiematerial. Den en- skilde skall ha rätt att själv välja studieförbund.

Om det av statsfinansiella eller andra skäl är önskvärt att "i ett första steg” nå "full kostnadstäckning" i en avgränsad del av studieförbundens verksam- het bör enligt utredningens uppfattning en sådan avgränsning stämma öve- rens med de målgrupper som nu finns för en uppsökande verksamhet och med de studieämnen som i dag är prioriterade. Härigenom skulle såväl invan- drare. handikappade och hemarbetande som den arbetsplatsorienterade verk- samheten innefattas i en sådan reform.

Ett sätt att lösa avgränsningsfrågan enligt dessa intentioner är. anser en del

av utredningens ledamöter. att den verksamhet som skall erbjudas kostnads- täckande bidrag skall vara organisationsanknuten. Med organisationsanknu- ten menas då att studieförbundsavdelningen skall kunna redovisa vilken an- nan organisation som är samarbetspartner. Fördelen med en sådan avgräns- ning är bl. a. att den nuvarande ämnesprioriteringen kan om man så vill upp- höra. Vidare att organisationslivet skulle få en extra stimulans i sitt aktive- ringsarbete bland medlemmarna men också till en rekryterande och uppsö- kande verksamhet. Nackdelen torde vara att organisationerna trots allt inte får kontakt med alla som borde komma ifråga för kostnadsfria studier.

4.3.4 Kostnadg'örde/ning stat — landsting — kommun

Utöver de statliga bidragen erhåller också studieförbunden. som vi tidigare redovisat, bidrag från landsting och primärkommuner. Innan utredningen går över till att diskutera en kostnads- och bidragsfördelning mellan stat och kommuner finns anledning att något erinra om de olika bidragens utveckling.

Den statliga bidragsgivningen kom redan från början att inriktas mot två särskilt framträdande kostnadsposter. nämligen ledararvode och studiemate- riel. Även i dag är dessa kostnadsposter dominerande bland de bidragsgrun- dande kostnader som staten bidrar till. När de statliga studiecirkelbidragen tillskapades i slutet av fyrtiotalet var studieförbundens kostnader för studie- cirkelverksamheten i stort sett begränsade just till dessa kostnadsposter. Kostnader för administration och uppsökande verksamhet, vilka sköttes av frivilliga krafter utan arvoden. var mycket små. Även lokalfrågorna kunde i stort sett lösas utan fast förhyrning och i fria lokaler. Den snabbt expande- rande verksamheten inom studieförbunden. ökade krav på redovisningsskyl— dighet och ekonomisk förvaltning, den utvecklade sociallagstiftningen. nya lagar på arbetsrättens område samt förväntningar om service från organi- sationer och allmänhet har rest helt nya krav på administrativa resurser inom studieförbunden. På motsvarande sätt har ökade krav på bättre stan- dard av studielokalerna och deras utrustning samt behovet av lokaler på dagtid kommit att kraftigt öka studieförbundens kostnader för den verk- samhet som skall genomföras.

Hur tidigt den kommunala bidragsgivningen till studieförbunden inleddes är svårt att fastställa. Den torde emellertid från början ha varit relativt obe- tydlig och inte heller inriktad mot några bestämda kostnadsposter. Snarare förhöll det sig så att de lokala bidragen mycket länge var 5. k. klumpanslag och skulle uppfattas som ett allmänt stöd till alla former av verksamhet inom studieförbundens ram. Samverkande bildningsförbunden (numera Folkbild- ningsförbundet) utarbetade under 1950-talet en bidragsrekommendation för kommunernas anslag. Denna omarbetades under 1960—talet och kom sedan att ligga till grund för kommunförbundets egen rekommendation för kom- munal bidragsgivning till studieförbunden.

Den målsättning som fastställdes 1963 för statens bidrag till studiecirkel— verksamheten innebar att de statliga bidragen skulle täcka 50 % av de totala kostnaderna för verksamheten. Av bidragstekniska skäl stannade man för att även i fortsättningen beräkna bidraget på kostnaderna för ledararvode och materiel. Avsikten var att ett 75-procentigt bidrag till dessa kostnader skulle ge avsedd effekt. På motsvarande sätt var grundtanken bakom rekommen-

dationen för den kommunala bidragsgivningen att kommunerna skulle täcka en betydande del av återstående kostnadsposter för studiecirkelverksamhet (ett 25-procentigt grundbidrag samt 75-procentiga bidrag till administration och lokaler). Dessutom rekommenderades ett 75-procentigt bidrag till annan bildningsverksamhet inom studieförbunden. Till annan bildningsverksam- het räknades bl.a. kurser. föreläsningar och andra kulturarrangemang.

Även om två tredjedelar av landets kommuner i dag i princip har accepterat och följer kommunförbundets rekommendation för sin bidragsgivning har kommunernas bidragsandel till verksamheten kommit att minska. En sådan trend påvisas i FÖVUX:s huvudbetänkande med ett exempel där ABF:s kostnader för studieverksamheten år 1961/62 kompenserades med 3 ”0 från kommunerna och med 3 % från staten. 1971/72 var kommunernas bidragsandel 32 % mot statens andel på 46 ”u. Utredningen har fått tillgång till motsvarande siffror för 1975/76 och där utgör de kommunala bidragens andel 23 % mot statens bidragsandel på 45 ”0.

Ett annat sätt att belysa bidragsutvecklingen är attjämföra de kommunala bidragens ökningstakt med ökningen av statsbidragsgrundande kostnader i allmänna studiecirklar. Visserligen skall de kommunala bidragen täcka andra cirkelkostnader än statsbidragsgrundande kostnader. men uppgifter saknas för dessa övriga kostnader och kostnadsutvecklingen torde i stort sett vara densamma.

1971/72 var riksgenomsnittet för bidragsgrundande kostnader 33:50 per studietimme. 1974/75 var samma kostnad 40:10. alltså en kostnadsökning med 6:60 eller 19,7 %. Kommunala bidraget uppgick 1971/72 till 21:17 per studietimme och 1974/75 till 24:34. En ökning med 3:17 eller 14, Flo. Den kommunala bidragsgivningen har således för sitt ändamål släpat efter med ca 5 % under perioden. Samtidigt har de statliga bidragen ökat snabbare än kost- naderna (16 %) eller från 25:69 till 34:87 per studietimme (33. "o).

En av anledningarna till kommunbidragens eftersläpning är att flertalet kommuner av ett eller annat skäl infört spärrar i sin bidragsgivning vilket fått som konsekvens att bidragen inte utvecklats i samma takt som Studieförbun- dens kostnader stigit genom verksamhetsökning och inllation. Det innebär också att det finns betydande skillnader mellan kommunerna när det gäller stödet till studieförbunden. Sådana skillnader kan givetvis påverka studie- verksamhetens kvalitet och får dessutom som effekt att studieförbunds- avdelningarna i en del kommuner tvingas ta ut högre deltagaravgifter än vad man behöver göra i andra. Denna bristande samstämmighet i villkor för studieförbunden och dess deltagare beroende på bostadsort har påtalats i många sammanhang. Det torde därför vara rimligt att staten påtar sig en större andel av kostnaderna för att därigenom också utjämna de olikheter som finns i den kommunala bidragsgivningen.

Vi har tidigare nämnt att landstingens bidrag i huvudsak är avsedda för studieförbundens regionala verksamhet. Även här föreligger. trots central re- kommendation från landstingsförbundet. skillnader i fråga om de enskilda landstingens bidrag. Det ger utslag i skiftande förutsättningar i olika delar av landet för studieförbunden att bedriva regional kursverksamhet samt turné- verksamhet med olika typer av kulturarrangemang. Skillnader i bidrag mel- lan olika landsting återverkar på avdelningsverksamheten. Staten bidrar inte direkt till studieförbundens regionala verksamhet. De bidrag som förbunden

erhåller centralt blir emellertid ofta använda regionalt främst till pedagogisk verksamhet men också vid förmedling av bidrag till kulturprogram.

I enlighet med tidigare fört resonemang anser utredningen att staten bör påta sig en större andel i kostnadsfördelningen mellan stat och kommun för den lokala verksamheten. Däremot synes inte en sådan omfördelning aktuell i den regionala verksamheten.

Utredningen kan tänka sig följande exempel i kostnadsfördelningen mel— lan stat — landsting — kommuner.

Staten svarar vid central och lokal verksamhet/ör:

a) medverkandekostnader (cirkelledare. fackmän/experter. tolkar. artister, föreläsare OSV.)

b) administrativa kostnader (personal, kontorskostnader. information och uppsökande verksamhet)

c) sociala avgifter och lönebikostnader

d) övriga pedagogiska kostnader (utbildning, utveckling)

Lands/ingen svara/"för:

a) administrativa kostnader för regional verksamhet b) medverkande- och deltagarkostnader för arrangemang (kulturarrange— mang. kurser och konferenser) av regional karaktär

K ommunerna svarar./ör:

a) materielkostnader för deltagare och pedagogiska hjälpmedel

b) lokalkostnader för cirklar och andra arrangemang (fasta och tillfälligt för- hyrda)

c) kostnader för expeditionslokaler

d) inventarier och inredningar

e) barntillsyn och färdtjänst och övriga tjänster för handikappade

i) lokala arrangemangskostnader i övrigt (kulturarrangemang, kurser och konferenser)

Enligt ovanstående exempel skulle den väsentliga förändringen i en om- fördelning vara att staten i likhet med vad som sker för invandrarverksam- heten övertar de administrativa kostnaderna. Kommunerna övertar kostna- derna för studiemateriel. Under förutsättning att stat och kommun bedömer studieförbundens verksamhet lika angelägen som den av samhället bedrivna utbildningsverksamheten skulle i stort sett lika villkor kunna åstadkommas. Vad som slutligen blir avgörande för en sådan utveckling är hur långt stat. landsting och kommun vill gå för att nå upp till full kostnadstäckning med bidragen.

4.3.5. Anpassning till löne- och prisförändringar

Från olika håll och framförallt från studieförbunden framförs ofta kritik mot att realvärdet i samhällets bidrag till studieförbundens verksamhet inte är så- kerställt. När en uppräkning av de statliga bidragen sker betecknas detta ofta som reformer medan det i själva verket i regel endast är kompensation för in-

träffad kostnadsstegring.

Önskemålet är någon typ av indexreglering eller en årlig uppräkning av bi— dragen som svarar mot kostnadsökningarna. De som vänder sig mot en in- dexreglering har uttryckt oro för att staten så småningom måste acceptera en automatisk kostnadsökning och därför på sikt frånhänder sig möjligheten till omprioritering av resurserna till nya områden.

FÖVUX (SOU 1974:54) har förordat

"att statens bidrag till studieförbundens verksamhet årligen beräknas med hänsyn till förändring av löner och priser. Det bör ankomma på studielörbunden att i första hand för SÖ presentera det underlag i förrn av statistiska uppgifter. som krävs för en anpassning av statsbidragen till den faktiska kostnadsutvecklingen."

lbudgetpropositionen 1975/761100 bil. 10 har chefen för utbildningsdeparte- mentet gjort följande uttalande.

"Statens kulturråd har i sin anslagsframställning särskilt påpekat behovet av att kompensera pris- och löneökningarna även för den kulturverksamhet som inte är in- stitutionaliserad. bl. a. för kulturaktiviteterna inom folkrörelserna. Jag har tagit hänsyn härtill vid beräkningen av anslagen."

Enligt utredningens uppfattning bör departementet i sin årliga framräkning av anslagen beakta inträffade kostnadsökningar. Det kan ske i huvudsak en- ligt FÖVUX:s modell. För att få fram så aktuellt underlag som möjligt för an- slagsberäkningen bör emellertid SÖ:s sedvanliga petita kompletteras med en särskild sammanställning över kostnadsutvecklingen senare på hösten varje år.

4.4. Handikappades studieverksamhet

Som framgår vid läsning av denna skrift har frågor rörande handikappade och det 5. k. handikappområdet. berörts i sina praktiska sammanhang. Det är en medveten åtgärd från utredningens sida. Det finns dock en del frågor. som inte kunnat inordnas i andra sammanhang. och dessa har sammanförts i detta avsnitt.

Med handikappade avser utredningen människor med olika arter och gra— der av handikapp. Generaliseringar måste dock göras på grund av de stora va- riationer som finns. När svårigheter och behov berörs är det ett försök att i sammanfattning beskriva de vanligaste av de svårigheter och behov. som många handikappade allmänt eller vid en viss art (och grad) av handikapp kan ha inför och i samband med att man deltar eller vill delta i t. ex. cirkel- verksamhet.

Folkbildningsutredningen vill först som sist slå fast att handikappade så långt detta över huvud taget är möjligt bör integreras med andra deltagare i folkbildningsarbetet och detta oavsett om en person med handikapp är bosatt utanför eller inom institution.

4.4.1. Probleminventering

Följande sammanställning är ett försök att beskriva de mer framträdande svårigheter. som kan hindra många handikappade från att delta eller kunna delta i cirkelverksamhet. [ tillämpliga delar gäller sammanställningen även för handikappades deltagande i annan kulturell verksamhet:

Allmän personlig osäkerhet Rädsla att möta negativa attityder

Social isolering

Ovana att samarbeta i grupp Ingen kännedom om vad studiecirkel är

Negativa erfarenheter från tidigare cirkeldeltagande Begränsade ekonomiska förutsättningar Tillgödögöra sig informationen om verksamheten Komma till och från lokalen Lokalens inredning Tillgodogöra sig studiematerial Hjälp och hjälpmedel under cirkelsammankomsten

4.4.2. K äns/obetonade svårigheter

Den allmänna osäkerhetskänsla. som många handikappade har. kan leda till att den handikappade medvetet eller omedvetet blir isolerad. Denna iso- lering kan vara ytterst svår att bryta. Men isoleringen kan också bero på handikappet som sådant eller på följdverkningar av teknisk-praktisk natur. Därtill kommer att handikappade — med rätt eller orätt — kan förnimma eller registrera olika former av avståndstagande eller pressande omhändertagande. Detta är realiteter och det löser man inte i en handvändning.

En annan återhållande faktor kan vara att man inte vet vad en studiecirkel är och hur arbetet där går till. Även om det ännu inte finns erfarenheter från någon bredare uppsökande verksamhet bland handikappade tyder dock de begränsade erfarenheter. som hittills finns. på att man inom den uppsökande verksamheten ofta lyckats beskriva vad cirkelverksamhet är. Många handi- kappade vill kanske inte heller utsätta sig för den påfrestande upplevelsen att i ännu en situation känna sig som en hämmande faktor.

4.4.3. Handikappade ofta lågutbildade

Bland människor med handikapp finns utbildningsmässigt stora variationer. Alla handikappade är således inte kortutbildade men bland de kortutbildade finns många handikappade. Låginkomstutredningen har i en undersökning redovisat en del av verkligheten och det gäller den grupp. som låginkomstut- redningen för korthetens skull kallade invalidiserade. och som omfattade svårt handikappade utan något egentligt yrke. Låginkomstutredningen ansåg sig kunna konstatera att medelutbildningstiden för invalidiserade var 5,7 år. den lägsta bland de grupper utredningen undersökte. Dessa 5.7 år skall ses i jämförelse med medelutbildningstiden 8.2 år för befolkningen i åldrarna 15—75 år.

4.4.4. Ekonomiska förutsättningar

I likhet med vad som gäller för andra samhällsmedlem mar har handikappade även ekonomiskt olika förutsättningar. Men utan tvekan tillhör de flesta han- dikappade låginkomsttagarna. vilket bl. a. innebär att man av ekonomiska skäl kanske inte anser sig ha råd att delta i t. ex. integrerad cirkelverksamhet där deltagaravgifterna kan vara relativt höga. En del lokalt verksamma han- dikapporganisationer har uppmärksammat problemet och svarar antingen för hela eller delar av deltagaravgiften. Men merparten av de lokala handikapp- organisationerna har inte eller anser sig inte ha sådana ekonomiska möj- ligheter att man kan svara för deltagaravgifter.

4.4.5. Informationen når inte alltid/ram

Den traditionella informationen till allmänheten om kulturutbud når inte all- tid fram till alla handikappade. Blinda t. ex. kan inte ta del av tryckt infor- mation. döva är utestängda från radioinslag. medan utvecklingsstörda och andra språkhandikappade inte förstår eller har svårt att tolka informationen. Dessutom saknas i stor utsträckning i den traditionella informationen sådana praktiska upplysningar. som många handikappade behöver innan man tar ställning. Blinda t. ex. har behov av att veta om studiematerial finns i blind- skrift eller inläst på band. rörelsehindrade om man kan komma in i lokalen med rullstol. allergikern och den hörselskadade hörapparatbäraren om det finns fungerande luftrenare respektive hörslinga i lokalen. döva om det finns teckenspråkstolk osv. Den nära nog totala avsaknaden i allt informationsut- bud av sådana praktisk-tekniska upplysningar för handikappade torde i en del fall kunna tillskrivas att frågan inte uppmärksammats. i andra fall utrym- messkäl.

En ökad uppmärksamhet måste ägnas åt frågan hur man skall göra infor- mation om studie- och kulturaktiviteter mer tillgänglig för handikappade. Studieförbunden bör erhålla medel till utprovning av olika informationsme- toder när det gäller verksamhet som vänder sig till människor med olika be- hov.

4.4.6. Studiematerialsproblemet

Det finns grupper av handikappade. som i dag får avstå från cirkelverksam- het. eftersom de inte kan tillgodogöra sig de studiematerial. som vanligen an- vänds i cirklar. Studiematerialen är lika otillgängliga för dem som en bok på japanska är för en svensk.som saknar kunskaper ijapanska. En blind kan inte tillgodogöra sig vanlig tryckt text (svartskrift) medan otillgängligheten för andra grupper kan bero på studiematerialets språk. nivå och utformning. De senare grupperna har behov av enklare språk. språkanpassat studiematerial. och även om producenterna av studiematerial måste ägna större uppmärk- samhet åt denna fråga. kan man ändå inte driva språkanpassningen så långt att man i alla sammanhang kan tillgodose alla tänkbara behov. Det finns ock— så grupper som utöver språkanpassningen har behov av ett förenklat innehåll.

Handikappörganisationerna har också behov av studiematerial i anslutning till sin medlemsskolning och utbildning av föreningsfunktionärer.

Något som är genomgående för nära nog allt studiematerial på "handi- kappområdet" är de i förhållande till andra studiematerial relativt små upp- lagorna. Detta för med sig att kostnaderna för "handikappmaterial" blir re- lativt höga.

Sammanfattningsvis kan således konstateras. att det finns grupper av han- dikappade. inklusive handikapporganisatiönerna. som har behov av särskilda studiematerial. att upplagorna blir relativt små och kostnaderna därför rela- tivt höga.

4.4.7. Färdtjänst och ledsagarhjä/p

En grundläggande förutsättning för många handikappade att över huvud ta- get kunna ta del i studie- och annan kulturverksamhet är att man kan komma till och från lokalen. Här spelar färdtjänsten för handikappade en central roll. Färdtjänsten är i regel en primärkommunal angelägenhet med statsbidrag.

När detta avsnitt i debattskriften skrivs är det dock något av en brytnings- tid.

HAKO-utredningens (utredningen om det allmänna kommunikationsvä- sendets anpassning till handikappades behöv) betänkande Handikappanpas- sad kollektivtrafik (SOU 1975:68) bereds inom kommunikationsdepartemen- tet och ett regeringsförslag torde kunna väntas senare under 1977.

Beträffande färdtjänsten kan konstateras att den är ojämnt utbyggd kom- munerna emellan. både vad gäller kvantitet och kvalitet. 1975 infördes i form av försöksverksamhet statsbidrag till kommunernas färdtjänst. Riksrevi- sionsverket har i uppdrag att före den 1 oktober 1977 till regeringen redovisa en utvärdering av försöksverksamheten varefter bidragssystemets fortsatta konstruktion kommer att övervägas.

Folkbildningsutredningen utgår från att statsbidrag till färdtjänst fortsätt- ningsvis kommer att utgå. Mot bakgrund av utredningens uppfattning att handikappade bör erhålla praktiska möjligheter att delta i studie- och övrig kulturverksamhet anser utredningen. att det i den kommande statsbidrags- givningen klart bör anges. att färdtjänst utan inskränkningar till och från stu- die- och kulturaktiviteter är ett villkor för att statsbidrag skall utgå till kom- munal färdtjänst.

[ regeringens proposition 1976/77:87 om insatser för handikappades kul- turella verksamhet anförs att viktiga uppgifter för hemhjälpsorganisationen bl. a. är att ledsaga handikappade utom hemmet för deltagande bl. a. i kul- turlivet. Det påpekas dock att den sociala hemhjälpen är en kommunal an- gelägenhet och att det därför torde ankomma på Svenska kommunförbundet att utfärda närmare riktlinjer för verksamheten.

Folkbildningsutredningen utgår från att Svenska kommunförbundet kom- mer att utfärda riktlinjer för verksamheten och att det i dessa riktlinjer klan framgår att handikappad. som anmält sig till studiecirkel eller annan studie- och kulturaktivitet. skall erhålla nödvändig service via den kommunala so- ciala hemhjälpen.

4.4.8. Lokalernas tillgänglighet

Det torde numera vara rätt välkänt att många offentliga lokaler inte är anpas- sade till olika handikappades behov. För en del handikappgrupper är lokal- tillgänglligheten minst lika viktig som möjligheten att komma till och från 10- kalen. Därtill kommer att olika grupper av handikappade har behov av te- kniska hjälpmedel: hörselskadade har behov av hörslinga eller hörselteknisk anläggning. allergiker av luftrenare. synsvaga av extra belysning. rörelsehind- rade av specialstolar etc.

I bostadsdepartementets avsnitt i regeringens proposition om insatser för handikappades kulturella verksamhet föreslår föredragande statsråd att mer- kostnaderna för handikappanpassning av befintliga allmänna samlingslokaler liksom kostnaderna för lösa inventarier motiverade av handikappades behov bör berättiga till bidrag. som täcker hela kostnaden — dock högst 100.000 kr per projekt — ur det statliga stödet till allmänna samlingslokaler. För bud- getåret 1977/78 har tills vidare anvisats 600.000 kr för handikappbetingade åtgärder.

Frånsett att det anvisade beloppet inte torde täcka föreliggande behov fin- ner folkbildningsutredningen att studieförbundens lokala/regionala organi- sationer i framtiden måste kunna erhålla statligt bidrag enligt angivna rikt- linjer för handikappbetingade åtgärder för av studieförbundsorganisation ägd. förvaltad eller förhyrd studielokal (studierum. samlingslokal. studie- hem).

4.4.9 Övrig personlig service .

Vissa grupper av handikappade har behov av personlig assistans i studiesitua- tiönen utöver den som kan lämnas av den kommunala sociala hemhjälpen.

Enligt nuvarande bidragsbestämmelser för studiecirklar kan ersättning utgå till assisterande ledare i cirklar för handikappade inom ramen för avdel- ningens bidrag till ledararvode samt till teckenspråkstolk under förutsättning att tolken ej är deltagare i cirkeln.

Inom ramen av det statliga bidraget till studieförbund för tekniSka och ör- ganisatoriska stödåtgärder för handikappade kan bidrag utgå till personlig as- sistans till deltagare.

Folkbildningsutredningen finner att bidrag till assisterande ledare och/el- ler personlig assistent bör erhållas enligt samma principiella riktlinjer som för cirkelledare.

Vad gäller teckenspråks- och taltolk (för grovt hörselskadade) bör behovet avgöra tolkinsatsen. Dövblinda cirkeldeltagare behöver t. ex. i regel alltid en egen personlig tolk.

Under årens löpp har det när det gäller teckenspråkstolksverksamheten vuxit fram en varierande statlig bidragsgivning med varierande ersättnings- normer och avgränsade tolkbidragsberättigade sektorer. Ur alla berörda par- ters synpunkt skulle det vara mer ändamålsenligt att döva. dövblinda och hörselskadade, vid behov av tolk. kan beställa tolkmedverkan hos ett och samma organ och att detta organ också svarar för ersättning till godkänd tolk oavsett vilket ändamål tolkuppdraget avser.

4.4.10. Segregerad och/eller integrerad verksamhet

Med segregerad verksamhet åsyftas sådana studie- och övriga kulturaktivi- teter där man redan vid planeringen inriktar sig på att samtliga eller huvud- parten av deltagarna skall vara handikappade. Med integrerad verksamhet avses sådana aktiviteter där man vid planeringen inte haft för avsikt att vända sig enbart till handikappade.

Enligt folkbildningsutredningens åsikt måste målsättningen när det gäller handikappades deltagande i folkbildningsarbetet vara att handikappade skall ha samma valmöjlighet som andra människor. En konsekvens av detta måste bli att bidrags- och andra bestämmelser inte utformas på sådant sätt att det t.ex. för en studiecirkelanördnare är förmånligare att anordna segregerad verksamhet. En annan konsekvens blir att ersättning utgår för de merkost- nader som är förenad med integrerad verksamhet.

Egentligen bör diskussioner om segregering och integrering ha som ut- gångspunkt att integrerad verksamhet skall vara det gängse och att man i stäl- let redovisar undantagen från denna regel. Sådana undantag. dvs. segregerad verksamhet. kan gälla verksamhet som man inom handikapprörelsen i likhet med andra folkrörelser finner anledning att anordna för sina medlemmar samt verksamhet. som av klart praktiska. medicinska och andra skäl måste anordnas i form av segregerade aktiviteter.

4.4.1 1 Verksamhet för dem som lever på institution

Den som av någon anledning är tvingad att leva och bo på vårdinstitution lö- per stor risk att bli både socialt och kulturellt isolerad. Detta beror bl. a. på institutionernas relativa slutenhet. I de fall kulturaktiviteter förekommer så är det ofta arrangemang i traditionell mening och i passiva former. Gudstjän- ster och filmvisningar är. enligt en för några år sedan gjord undersökning. de vanligast förekommande kulturinslagen på våra vårdinstitutioner.

En annan tendens är att institutionerna/institutionsledningarna visar stor benägenhet att själva vilja organisera och bestämma innehållet i kulturutbu- det på respektive institution. Jämsides med detta finns en strävan att söka ha verksamheten samlad till egna lokaler inom institutionen eller institutions- området. Det saknas vilja eller resurser — ibland troligen både/och — för att förlägga hela verksamheten eller delar därav utanför institutionsområdet.

Studieförbunden kan — om de får möjlighet — erbjuda dem som vistas på institutionerna ett mer aktiverande kulturutbud. som dels ger möjlighet för de institutionsboende att orientera sig i vad som händer utanför institutio- nens värld. dels medverka till att en institutionsboende den dag han eller hon kanske kan lämna institutionen är rustad för att möta livet utanför.

För att studieförbunden skall kunna göra en insats fordras dock att vårdin- stitutionerna blir mer öppna både mot studieförbunden och samhället utan- för. Men det fordras också att de institutionsboende på olika sätt. t. ex. genom sin patient- eller handikapporganisation. erhåller möjlighet att påverka utbu- det och verksamhetens inriktning. Personalen måste också beredas möjlig- het. t. ex. inom ramen för sin tjänstgöring. att deltaga i planering och genom- förande. Ansvaret. både reellt och formellt. för verksamheten måste dock vila på studieförbundet.

Folkbildningsutredningen ser ett betydande värde i att kulturverksamhe- ten där detta är möjligt förläggs utanför institutionen. Att då och då kunna få lämna institutionen måste för de flesta institutionsboende ha en positiv be- tydelse. Institutionsboende måste också få information och möjlighet att som enskild person delta i kulturverksamhet. som anordnas utan anknytning till institutionen. För att dels kunna för de institutionsboende genomföra ak- tiviteter förlagda utanför institutionen, dels göra det möjligt för dem att integrerat delta i andra kulturaktiviteter måste färdtjänst. ledsagarservice och annan personlig service byggas ut.

4.4.12. Utbildningen av studieorganisatörer

För de handikappade har handikapporganisationerna en stor betydelse. Orga- nisationerna utgör en samlande länk och för många handikappade år handi- kapporganisationen något av en replipunkt i tillvaron. Handikapporganisatio- nerna är dessutom oftast de enda utanför samhällsorganen. som har register över handikappade/ medlemmarna och som mer regelbundet har kontakt med dem. Handikapprörelsen ser som en av sina uppgifter att informera och stimulera medlemmarna/handikappade till studie- och kulturverksamhet. Härvid spelar studieorganisatörerna i de lokala handikappföreningarna — vars antal beräknas till ca 1.200 — en avgörande roll. Mot bakgrunden av detta och med hänsyn till att behovet av studier inom handikapprörelsen kommer att öka är det angeläget att vid beräkning av den statliga bidragsgivningen hän- syn tages till behovet av en utvidgad studieorganisatörsutbildning.

4.4.13. Handikapprörelsens utbildningsbehov

I förhållande till övriga folkrörelser är handikapprörelsen en relativt ung samt en organisatoriskt och ekonomiskt svag rörelse. Den organisatoriska svaghe- ten beror bl. a. på att man inom handikapprörelsen inte har tillräckliga eko- nomiska resurser att genomföra behövlig utbildning av medlemmarna. Ut- bildningsbehovet blir undan för undan allt mer markant eftersom handi- kapprörelsens medverkan efterlyses i olika sammanhang. bl. a. i samhälls- örgan av skilda slag. Det är därvid angeläget att handikapprörelsens fö- reträdare har så goda allmänna kunskaper och specialkunskaper i samhälls- frågor och förvaltning att de inte kommer till korta i samrådsorgan etc. Enligt utredningen är det angeläget att om särskilt stöd ges till organi- sationscirklar detta även omfattar cirkelverksamhet inom handikapporga- nisationerna.

4.4.14. Uppsökande verksamhet

Den treåriga försöksverksamheten med uppsökande verksamhet i bostads- områden. där handikappade är en av de angivna målgrupperna. kom i reali- teten inte igång förrän årsskiftet 1975/76. Som utredningen tidigare framhål- lit är det därför ännu för tidigt att dra några avgörande slutsatser. Men hit- tillsvarande erfarenheter är positiva. Som exempel kan nämnas den uppsö- kande verksamhet. som genomförts bland synskadade i Värmland. det till omfattningen största ”handikapprojektet" inom den pågående försöksverk- samheten. Den hittills föreliggande utvärderingen från Värmland visar. att

man genom den uppsökande verksamheten dels kom fram med studieinfor- mation till synskadade som man aldrig tidigare nått via de traditionella in- formationsvägarna, dels som cirkeldeltagare fick synskadade. som aldrig ti- digare deltagit i studieverksamhet.

Erfarenheterna från Värmland tyder på att uppsökande verksamhet är det bästa sättet när det gäller att nå fram till handikappade med studieinforma- tion och stimulera dem till studier. Detta under förutsättning att verksam- heten genomföres genom berörd handikapporganisation med väl utbildade uppsökare och att planering och organisation är noggrann. Men därtill kom- mer att det behövs insatser när det gäller olika åtgärder, bl. a. fullgod färd- tjänst, för att överbrygga praktiska svårigheter.

4.5. Glesbygdsstödet

Ett av utredningens uppdrag är att se över grunderna för glesbygdsstöd i stu- diecirkelverksamheten. Utredningen har därför diskuterat lämpligt gles- bygdsbegrepp för studieförbundens olika verksamhetsformer.

Den grundläggande principen är att studiecirklar och andra arrangemang för vilka studieförbunden står som arrangör bör finnas tillgängliga för hela landet. Det är enjämlikhetsfråga att människor som bor i olika delar av landet så långt möjligt har tillgång till de utbildnings- och kulturutbud som studie- förbunden tillhandahåller. Utredningen vill att ett särskilt glesbygdsstöd till studieförbundens verksamhet skall ha som mål att garantera tillgången till studiecirklar och annan verksamhet genom studieförbunden över hela landet och till en deltagarkostnad som inte är högre i glesbygdsområden än på andra håll. Vissa kostnader för deltagare som t. ex. tidsåtgång för resor, resekost- nader m. m. blir större i glest befolkade områden än i tätorter. Utredningen ser emellertid för närvarande inga möjligheter att genom bidrag förändra den situationen. Genom våra förslag till särskilt glesbygdsstöd anser vi att även vuxenutbildningen får en sådan utformning att tillgång till utbildning garan- teras oavsett bostadsort.

För att underlätta för studieförbunden att starta och genomföra studiecir— kelverksamhet i glesbygd skulle det vara möjligt att sänka kravet på antalet deltagare vid en bidragsgrundande studietimme. Utredningen anser det inte lämpligt att gå den vägen. Om en studiecirkel verkligen ska kunna vara "en kamratkrets” där det finns balans mellan inflytandet från deltagare och cir- kelledare och en möjlighet till gruppkänsla bör gruppen inte vara för liten. Er- farenheten talar för att nuvarande gruppstorlek är rimlig.

Studieförbundsavdelningar i extrem glesbygd måste ha ekonomiska resur- ser att arrangera verksamheten även om en del verksamhet inte kan genom- föras inom ramen för gällande bestämmelser.

Dessa avdelningars situation kan förbättras antingen genom att kravet om minsta antalet deltagare i studiecirkeln mjukas upp eller att ett schablonbi- drag ställs till avdelningarnas förfogande för att mer fullständigt täcka kost- nader för cirklar som startas med tillräckligt antal deltagare, men inte kan genomföras pga. att deltagare lämnar cirkeln. Även om huvudregeln skall vara att studieförbunden skall kunna erbjuda studiecirkeln som arbetsform över hela landet, uppstår i glesbygd situationer där det är omöjligt att samla

en grupp med tillräcklig storlek vid ett flertal tillfällen. t. ex. en gång per vecka.

Det är då av vikt att andra verksamhetsformer kan arrangeras och kom- bineras. Utredningen bedömer det som viktigt att studieförbunden i dessa si- tuationer har möjlighet att kombinera t. ex. kulturprogram-aktiviteter med t. ex. kortare ämneskurser vid folkhögskola. Dessa kurser bör kunna förläg- gas utanför folkhögskolan om avståndet från deltagarnas hem till kursplatsen blir orimligt stort.

Några av de verksamheter som bedrivs med bidrag ur statens kulturråds anslag till experiment och utvecklingsarbete har visat att stort intresse finns för att i andra organisatoriska former än studiecirkel ge t. ex. kulturupplevel- se. Det borde vara möjligt att samla deltagare som varit med om enstaka men regelbundet återkommande kulturaktiviteter inom experimentbidragets ram i t. ex. konsthantverk till en mer intensiv studieform med ett större antal del- tagare (veckokurs vid folkhögskola, t. ex.).

Begreppet glesbygd är mångtydigt. [ de senaste folk- och bostadsräkning- arna definieras tätort som ett tätbebyggt område med minst 200 invånare där avståndet mellan husen normalt inte överstiger 200 meter. Glesbygd är det som inte är tätort. Med denna definition som grund kan man för varje kom- mun (församling) ange kommunens (församlingens) tätortsgrad genom att se efter hur stor andel av befolkningen som bor i tätort.

Den nuvarande definitionen på glesbygd som används i folkbildningsför- ordningen är hämtad från kungörelsen om statligt regionalpolitiskt stöd (19702180, senaste ändring 19761379). Från allmänna stödområdet, som be- står av ett antal uppräknade kommuner, undantas de tätorter i vilka treårig eller fyraårig linje av gymnasieskolan får anordnas. De områden som ligger utanför tätorter med gymnasier (s. k. g-orter) dennieras som glesbygd. Den nu tillämpade glesbygdsdefinitionen konstruerades för åtgärder inom regio- nalpolitikens område. Den har också använts inom utbildningspolitiken för t. ex. vissa regler om mindre grupper i kommunal vuxenutbildning.

Folkbildningsutredningen anser emellertid att definitionen inte är den lämpligaste om man vill ge studieförbunden möjligheter att bedriva verk- samhet iver hela landet. Utanför allmänna stödområdet finns ett flertal om- råden där problemen är ungefär motsvarande dem som finns i det allmänna stödområdet utanför g-orter. Utredningen anser det lämpligare att försöka vidareutveckla förslaget till definition av glesbygd som FÖVUX lanserade. FÖVUX föreslog att man i stället för att definiera glesbygd med hjälp av ad— ministrativa gränser i stället skulle titta på skillnaderna i förutsättningar att arrangera studiecirkelverksamhet. FÖVUX fann att de gynnsammaste förut- sättningarna fanns i gymnasieorterna. I dessa är tillgången på kommunika- tioner relativt god. Där finns vidare kvalificerade cirkelledare. Genom att kommunal vuxenutbildning vanligen är etablerad i g-orten finns det vidare ett större urval av möjligheter till utbildning för vuxna i g-orten än utanför. FÖVUX föreslog att ett särskilt stöd borde inrättas för all studiecirkelverk- samhet som arrangeras utanför gymnasieorterna.

Vid varje val av definition av ”glesbygd” stöter man på svårigheter. Man bör ta hänsyn till att avgränsningen bör vara lätt att använda för studieför- bunden men samtidigt till vilka ökade kostnader som uppstår i det område man väjer att kalla glesbygd.

Det ligger i sakens natur att en definition som är lätt att använda kanske kan verka orättvist. I valet mellan en lätthanterlig definition och en definition som medför att man på ett mer rättvist sätt tar hänsyn till bakgrundskostna- der vill utredningen förorda det förra. Vi utgår alltså från att stödet bör in- riktas så att verksamheten totalt underlättas och att det i såfall är mindre in- tressant om det skulle uppstå en viss orättvisa. Det är dock klart att det i flera avseenden är dyrbarare att initiera och genomföra verksamhet utanför g-or- ter. Kostnader för t. ex. transporter blir högre och det påverkar inte endast studiecirkelverksamheten och andra arrangemang utan även avdelningarnas kostnader för administration och organisation. Genom att grupperna i genomsnitt vanligen blir mindre ökar även riskerna för att ett oundvikligt bortfall deltagare för med sig att startad verksamhet måste avbrytas eller or- ganiseras om. En viss försiktighet från lokalavdelningens sida kan medföra att man inte vågar starta nya aktiviteter på grund av osäkerhet om man kom- mer att lyckas genomföra verksamheten inom ramen för bestämmelserna. När det gäller bidragskonstruktionen förordar utredningen ett schablonbidrag som grundas på genomförd verksamhet och som får användas relativt fritt för ”glesbygdsmerkostnader'”. Studieförbunden bör alltså redovisa verksamhe- tens omfattning utanför g-ort men inte åläggas att specificera kostnaderna för just denna verksamhet utskild från den övriga verksamheten.

4.6. Tillsyn och kontroll

4.6.1. Nuvarande situation

Med utgångspunkt från SVUX förslag refererat i avsnittet 4.2.3 har utred- ningen fått i uppdrag att pröva ”om en ökning av den revisionella kontrollen genom stickprovsförfarande kan komma till stånd med tillgängliga resurser".

SÖ:s revisionskontor har i en rapport (1973-05-23) föreslagit en förstärkning av granskningsresurserna för studiecirkelverksamheten. Orsaken härtill var den stora eftersläpningen i granskningsarbetet beträffande allmänna studie- cirklar. Denna rapport har uppmärksammats av riksdagens revisorer som 1974 konstaterade att eftersläpningen i SÖ:s granskningsarbete kvarstod och att detta förhållande väsentligen minskade möjligheterna att utöva en effek- tiv kontroll. Sedermera har en begränsad förstärkning av Sözs revisionsresur- ser kommit till stånd vilket medger att ca 3 % av samtliga studieförbunds all- männa cirklar kan granskas varje år. För studiecirklar i svenska och samhäll- sorientering för invandrare omfattar granskningen ca 15 % av totala antalet studietimmar.

Samtidigt som tillsynsmyndighetens granskningsresurser synes otillräck- liga finns det anledning uppmärksamma den interna kontroll som utövas av varje enskilt studieförbund. Den interna kontrollen leder ofta till att studie- förbunden och dess avdelningar spontant återbetalar statliga och kommunala bidragsmedel som erhållits och som vid den interna kontrollen konstaterats utgått till verksamhet som inte kunnat godkännas som bidragsberättigad.

Det finns också anledning att uppmärksamma den mycket kraftiga ekon- omiska expansion som de lokala avdelningarna upplevt och upplever till följd av verksamhetsutveckling och kostnadsökningar. Omsättningen under en

tioårsperiod har uppskattningsvis tiodubblats. För många avdelningar har detta inneburit att de lekmän som tidigare kunde utnyttjas för kassa- och re- visionsuppgifter nu fått ersättas med fast anställd personal. Även dessa sak- nar ofta fackmässig utbildning.

Parallellt med att verksamhet och kassaomslutning har expanderat har ytterligare detaljregleringar av verksamheten samt nya kassa-. revisions- och kontrolluppgifter tillkommit. Det innebär att avdelningarnas ansvar och ar- betsuppgifter med cirkeladministration och ekonomi blir mer och mer be- tungande. Utan tvekan skulle en renodling av verksamhetsformerna, exem- pelvis genom ett färre antal cirkeltyper. och mera generella regler för bidrags- givningen betydligt underlätta avdelningarnas arbete. Förutsättningen är dock att utformningen av bidragsreglerna blir sådan att de utbildningspolitis- ka målen tillgodoses samt att såväl interna som samhällets behov av statis- tiska uppgifter samtidigt kan erhållas utan att därför nya arbetsuppgifter till- föres.

4.6.2. F riare regler - ökade krav?

Om ett enklare regelsystem utformas och beslutas förutsätter detta ett ökat ansvarstagande från studieförbundens sida för att samhällets intentioner med verksamheten skall tillgodoses. Detta innebär samtidigt ett förstärkt fönro- ende för studieförbundens vilja och förmåga till självsanering av sådan verk- samhet som kan ifrågasättas. Det innebär också att krav omedelbart reses på en utvecklad intern kontroll inom studieförbunden. Vidare att personalut- bildningen inom studieförbunden i redovisningsfrågor och ekonomi behöver ytterligare stärkas.

Då det kan förutsättas att ett friare regelsystem också medverkar till en fria- re tolkning vid bidragens tillämpning, kommer det att finnas behov av sam- ordnande funktioner inom såväl de enskilda studieförbunden som studieför- bunden emellan. l sistnämnda avseendet spelar redan idag SÖ:s gränsdrag- ningsnämnd och studierektorskonferenser en avgörande roll i vad avser en likartad tolkning studieförbunden emellan beträffande folkbildningsarbetets mål och innehåll.

4.6.3. Förstärkning av förbundens resurser

Många skäl talar för att ett ökat ansvar för tillsyn och revision ålägges stu- dieförbunden. Ett viktigt skäl är integritetsprincipen i samband med kontroll av närvarolistor, bidrag från organisationer osv. Redan i dag avstår SÖ från att infordra närvarolistor där politisk eller religiös organisation varit medarr- angör i studiecirkelverksamhet.

Ett annat skäl är det enskilda studieförbundets moraliska ansvar för lokal- avdelningarnas ekonomi och för de "övertramp” av bidragsbestämmelserna som allt emellanåt gör sig gällande. En intensifierad utbildning och vägled- ning av lokalavdelningarnas redovisande och planerande personal har utred- ningen redan framhållit som angelägen.

Hittills har förbundens studierektorer genom sin "auktorisering" varit an- svariga inför tillsynsmyndigheten för sitt förbunds verksamhet. Som framgår av utredningens förslag i kap. 2 anser utredningen att detta ansvar i fortsätt-

ningen skall åvila förbundets styrelse. Alldeles oavsett hur denna fråga löses kommer förbundens ansvar att ytterligare förstärkas om man väljer att decen- tralisera tillsyns-och revisionsfunktionen från SÖ till förbunden. Av ha detta skäl men också som ett stabiliserande inslag i studieförbundens och dess avdelningars ekonomiska förvaltning torde det vara nödvändigt att förbun- den förstärks med personal utbildade i revisionsteknik och ekonomi. Ett så- dant överförande av tillsyns- och revisionsuppgifter till förbunden bör av stat- smakten kompenseras med en förstärkning av studieförbundens organisa- tionsbidrag. Samtidigt bör dock tillsynsmyndigheten tillförsäkras ett infly- tande över utbildningen av förbundens revisionsfunktionärer och en fortlö- pande kontakt med dessa.

4.6.4. Stickprovskontroller

Utredningen har tidigare antytt de svårigheter som SÖ haft att fullgöra sin uppgift som granskare av studieförbundens verksamhet (4.6.1). Den teknik som använts kan i stort sett betecknas som stickprovskontroller men på ett alltför begränsat urval.

Vid en decentralisering av tillsyns- och kontrollfunktionen på sätt som ti- digare beskrivits (4.6.3) skulle tillsynsmyndigheten även framdeles kunna be- gränsa sin uppgift i detta avseende just till stickprovskontroller. Sådana kon— troller kan genomföras på olika sätt. Så kan t. ex. revisionspatrulle.r besöka studieförbundsavdelningarna i slumpmässigt valda kommuner. Ett annat sätt är att centralt infordra verifikat och andra redovisningshandlingar för slumpmässigt valda kostnadsposter. Även vid en begränsad revisionsuppgift för tillsynsmyndigheten torde en i förhållande till i dag behövlig resursför- stärkning aktualiseras.

De eventuella revisionsanmärkningar som tillsynsmyndighetens revisio- ner kan ge anledning till bör föreläggas vederbörande studieförbunds styrelse som har att avge förklaring och svara för eventuella återbetalningar av bi- dragsmedel.

Ett alternativ till här föreslagen decentralisering är en utbyggd revisions- verksamhet hos tillsynsmyndigheten.

4.7. Olika modeller för statligt stöd

4.7.1. S tudiecirkelbidragen

Utredningen har tidigare konstaterat att kritik ofta riktas mot att samhälls- bidragen till studiecirkelverksamheten inte ger möjlighet till avgiftsfria stu- dier på samma sätt som kommunal vuxenutbildning kan erbjuda. Kritiken har också vänt sig mot att en uppräkning av bidragen inte har skett i samma takt som kostnadsförändringen. Vidare har det ifrågasatts om vissa ämnen skall prioriteras och andra samtidigt diskvalificeras. Förenklade bidragskon- struktioner och därmed enklare administration har även efterlysts. För att ut- jämna effekten av varierande kommunala bidrag i olika kommuner bör sta- ten ta på sig större delen av kostnaden.

Det har vidare ansetts viktigt att bidragen ger utrymme för att vid behov förstärka den pedagogiska situationen genom större inslag av fackmän/ex-

perter, hjälpmedel, tolkmedverkan osv. För att underlätta för dem med stu- diehinder att delta i verksamheten måste bidragen medge utrymme för olika stödåtgärder. Som exempel kan nämnas hjälp med barntillsyn. åtgärder för handikappade, transportbidrag i glesbygd osv.

Utredningen har också funnit det angeläget att pröva möjligheterna att kombinera studiecirkelformen med andra verksamhetsformer samt att vidga möjligheterna för inslag av intensivperioder i cirklarnas verksamhet.

I det följande kommer utredningen att redovisa några exempel på bidrags- konstruktioner som i varierande utsträckning tillgodoser ovanstående krav och önskemål. Utredningen har inte i detta skede velat ta ställning till något av de framförda alternativen.

Förstärkta bidrag enligt nuvarande regler

En förstärkning av statens bidrag enligt nuvarande regler kan ske på olika sätt. Ett alternativ är att statsbidrag utgår till flera eller andra kostnadsposter än för närvarande. Ett annat alternativ är att höja bidragsandelen för nu bi- dragsberättigade kostnader från i dag 75 % till exempelvis 90 %. En kombi- nation av dessa båda former av förstärkning är också möjlig.

Under avsnittet 4.3.4 har utredningen i sitt förslag till kostnadsfördelning mellan stat och kommun framfört tanken på att staten skulle överta bidragen till de administrativa kostnaderna medan kommunerna skulle svara för bi- drag till deltagarnas materielkostnader och till pedagogiska hjälpmedel. De skäl som talar för en sådan omfördelning är bl. a. att staten i så fall skulle påta sig en större bidragsandel och därmed också medverka till att utjämna nu- varande skillnader i samhällets totala bidragsgivning beroende på vari landet verksamheten genomföres. Ett annat skäl som talar för en sådan ordning är att staten genom priobidragen och glesbygdsbidragen redan börjat påta sig en del av avdelningarnas administrationskostnader. För studiecirklar i svenska för invandrare svarar staten i det närmaste helt för administrationskostnader- na. Vid enjämförelse med kommunal vuxenutbildning finner man att stats- bidrag utgår med 100 % av utgifterna för löner till lärare och skolledare me— dan kommunerna har att avgöra frågan om bidrag till elevernas studiemate- riel.

En annan positiv effekt av att staten avlastar kommunerna bidragen till studieförbundens administrationskostnader är att kommunerna vid bibehål- len eller förstärkt bidragsvolym kan förväntas påta sig en bättre täckande bidragsgivning för studieförbundens återstående kostnader. Till dessa hör så- ledes materielkostnader för deltagare, lokalkostnader, inventarier och inred- ningar, kostnader för barntillsyn och färdtjänst samt kostnader för lokala kul- turarrangemang. kurser och konferenser.

Ett annat sätt att förstärka bidragen är som tidigare nämnts att höja bi- dragsandelen för bidragsberättigade kostnader från 75 till 90 %. Under för- utsättning av att kommunerna på motsvarande sätt höjde sin bidragsandel för bl. a. administrationskostnader och lokaler skulle deltagaravgifterna i stu- diecirkelverksamheten kunna reduceras. Dessutom skulle tilläggsbidraget i priocirklar verkligen få den effekt som avsågs när det inrättades att kunna er- bjuda dessa studiecirklar utan deltagarkostnader.

Ytterligare ett alternativ. inom ramen för nuvarande regler men med be-

gränsad effekt är att nu utgående priobidrag uppräknas från 15 till exempelvis 25 kr.

Behöver priobidragen omprövas?

Fördelar och nackdelar med priobidrag

I sin nuvarande utformning kan enligt mångas mening prioriteringen ses som ett uttryck för en värdering av olika studieämnen och därmed också som en värdering av de motiv människor kan ha för att delta i en viss studiecirkel. Enligt FÖVUX medför prioriteringen från statens sida också en styrning av studieförbundens verksamhet vilket kan vara motiverat under en övergångs- period men bör undvikas på längre sikt. FÖVUX menar därför att staten bör utjämna skillnaden i bidrag mellan prioriterade och icke prioriterade cirklar. Även riksdagen har uttalat sig i samma riktning.

Vid priobidragets införande framhöll departementschefen (prop. 197035) att avsikten med tilläggsbidraget var att bl. a. minska den enskilde deltaga- rens kurskostnad och underlätta deltagandet i sådan studiecirkelverksamhet som har till syfte att utjämna utbildningsklyftorna. Man valde då att låta bi- draget utgå till vissa ämnen på en nivå som svarade mot högst grundskolans årskurs 9. De ämnesområden som prioriterades var svenska, engelska. mate- matik och samhällskunskap. Dessutom utgick bidrag för cirklar som avsåg att utveckla kommunikationsfärdigheten hos handikappade. Sedermera har priobidraget också kommit att omfatta cirklar i hemspråk för invandrare och för cirklar som har att meddela facklig utbildning.

Enligt utredningens uppfattning har införandet av priobidragen betytt mycket som stimulans för att nå de grupper som avsågs. Emellertid var grundtanken med priobidragen att om möjligt upphäva den spärr som delta- garavgiften kan utgöra för kortutbildade, handikappade och medlemmar i fackliga organisationer för att höja sin kunskapsnivå i för den enskilde indi- viden väsentliga avseenden, bl.a. för att stärka sin ställning på arbetsmark- naden och inom samhällslivet i övrigt. Tyvärr har förväntningarna att avlösa deltagaravgifterna inte kunnat infrias. Därtill har en rad negativa effekter uppstått som påverkar verksamhetsinriktning och administration.

Utredningens principiella inställning är därför att nuvarande uppdelning i prioriterade och icke prioriterade cirklar skall upphöra. Samtidigt bör bidragen uppräknas så att studieförbunden i princip skall kunna erbjuda studier i all- männa cirklar avgiftsfritt.

Eftersom en sådan uppräkning av bidragen blir relativt kostnadskrävande för staten ter sig en successiv avveckling av nuvarande bidragsform som mest realistisk. [ nedanstående avsnitt redovisas exempel på modeller för prio- bidragets avveckling.

Även efter en uppräkning och generalisering av bidragen till studiecirklar- na kommer det enligt utredningens mening att kvarstå kostnader för studie- förbundsavdelningarna som det är svårt att infoga i generella bidragsregler. Dessa kostnader (glesbygdsverksamhet. handikappverksamhet. uppsökande verksamhet osv.) uppfattas av samhället som angelägna att bidra till bl. a. därför att de utgör ett direkt stöd till utbildningsmässigt och kulturellt efter- satta grupper. Det torde därför bli nödvändigt att som komplement införa vis- sa selektiva bidrag.

M odeller för avveckling

Ett förslag till ny inriktning av priobidraget är att betrakta detta bidrag som ett administrationsbidrag på det sätt som ABF gjort i sitt remissvar på FÖ- VUX:s förslag. I stort sett förhåller det sig också på det sättet att det är av- delningarnas administrationskostnader som behöver avlastas för att uppnå lägre deltagaravgifter. Genom att successivt utvidga priobidraget till att om- fatta alla allmänna studiecirklar skulle man samtidigt kunna uppnå den eff- ekten att successivt överföra avdelningarnas administrationskostnader till statlig bidragsgivning. Härvid skulle den eftersträvade utjämningen mellan prioriterade och icke prioriterade cirklar fullföljas.

Ett annat sätt att finna en form för priobidragens avveckling är att överlåta till de enskilda studieförbundsavdelningarna att själva avgöra vilken verk- samhetsinriktning och vilka studieämnen man helst vill stödja. Ett sådant förslag skulle ligga väl i linje med den önskan som finns att framhålla stu- dieförbundens folkrörelsekaraktär och behov av profilering. Följande kon- struktion skulle därvid kunna komma ifråga.

Verksamhetsåret 1975/76 var priotimmarnas andel av studietimmarna i den allmänna studiecirkelverksamheten 35,6 %. För de enskilda studieför- bunden var den högsta andelen 51,1 % och den lägsta 12,7 % (se tabell 2). För att undvika större reducering för något förbund skulle i en första etapp samtliga studieförbund få tillgodoräkna sig tilläggsbidrag för 50 % av sina studietimmar i allmänna studiecirkelverksamheten. Andelen priotimmar skulle sedan i en femårsperiod kunna uppräknas till 100 %. En samtidig kon- talsjustering är också nödvändig. Verksamhetsåret 1975/76 kan avdelning- arnas administrationskostnad per studietimme beräknas ligga mellan 20—25 kr. En uppräkning av priobidraget från i dag 15 kr till denna nivå mätt i 1976 års penningvärde måste samtidigt lösas successivt.

Schabloniserade bidrag

Ett förenklat bidragssystem skulle kunna tillgodoses genom att införa ett ge- nerellt grundbidrag, kompletterat med selektiva bidrag till vissa kostnadspos- ter. Grundbidraget skulle exempelvis kunna innefatta bidrag till kostnader för ledararvode, fackmän och lönebikostnader samt för administrativa kost- nader och sociala avgifter utan krav på kostnadsredovisning. Bidragsfaktor kan utgöras av studietimme eller deltagartimme.

Beräkningen av ett sådant grundbidrag kan tänkas ske på följande sätt. Vi utgår från att ledarkostnader inklusive semesterersättning utgör 45:— per stu- dietimme och att genomsnittskostnaden för fackmän är l:— per studietimme samt att sociala kostnader (31 % 1976/77) för dessa båda kostnader är 15:-. Lönebikostnaderna uppskattas till 2:— per studietimme.

Administrationskostnaderna (inklusive sociala avgifter för personal) kan beräknas till 25:— per studietimme. I detta räkneexempel skulle bidragsgrun- dande kostnader tillsammans utgöra 88:— per studietimme. Nästa fråga blir med vilken bidragsprocent staten skall kompensera dessa kostnader. Vid 75 % skulle bidraget uppgå till 66:— och vid 90 % till 79:20(80:—)eller vid full kostnadstäckning 88:— per bidragsberättigad studietimme.

Något procenttal skulle inte ingå i bidragskonstruktionen utan endast ut-

göra riktmärke när statsmakterna vill avgöra sin ambitionsnivå. Bidraget skulle i stället fungera som ett generellt grundbidrag och fastställt krontal per studietimme skulle utgå oavsett kostnaderna.

En eventuell övergång till deltagartimme i stället för studietimme som bl- dragsfaktor innebär i korthet följande. Riksmedeltalet för deltagare i studie- cirklar utgjorde 1975/76 9,35 och riksmedeltalet för antalet studietimmar i studiecirklarna utgjorde vid samma tidpunkt 29,53. Om vi för enkelhetens skull fortsätter med vårt tidigare räkneexempel skulle statsbidraget vid 88:— per timme för riksmedelcirkeln bli 2 599. Per deltagartimme blir då bidraget (2 599 kr _— = 9,41 kr). 2953 x 9,35

I här använt exempel skulle varje studieavdelning således erhålla statsbidrag enligt följande regler. Avdelningens genomsnittliga deltagarantal i cirklarna multipliceras med det totala antalet studietimmar i avdelningen. De så fram- räknade deltagartimmarna får utgöra grund för bidragsräkningen.

Vad som talar för övergång från studietimmar till deltagartimmar är att de administrativa kostnaderna bättre relaterar till deltagare än till studietim- mar. Den styreffekt som uppstår blir att cirklar med större deltagarantal kom- mer att eftersträvas. Denna styreffekt missgynnar bl a glesbygdsverksamhe- ten eller verksamhet där deltagarunderlaget är bristfälligt exempelvis handi- kappverksamhet, deltagare med skiftgång osv. Av dessa skäl bör en övergång till deltagartimmar inte eftersträvas.

Som komplement till grundbidraget torde det vara nödvändigt med vissa selektiva bidrag som stöd för särskilt kostnadskrävande verksamhetsformer och åtgärder men också till kostnader som varierar hos olika lokala anordnare exempelvis rese- och traktamentskostnader för ledare och fackmän, kostna- der för teckenspråkstolk . extra arvodeskostnader för särskilt kvalificierade le- dare osv. De former och åtgärder som i övrigt är aktuella för selektiva bidrag är bl a uppsökande verksamhet. glesbygdsverksamhet och handikappverk- samhet.

Beträffande uppsökande verksamhet finns det anledning erinra om de sär- skilda bidrag som förmedlas till fackliga organisationer via Vuxenutbild- ningsnämnderna samt om den försöksverksamhet som bedrivs i bostadsom- rådena. För den sistnämnda har SÖ att fördela bidragen till projekt som genomförs i studieförbundsavdelningarnas regi ofta i samarbete med med- lemsorganisationerna. Till båda dessa former av uppsökande verksamhet för- delas tillgängliga medel mellan ansökta projekt.

Erfarenheterna från dessa bidragsformer är fortfarande begränsade. Enligt utredningens mening torde det emellertid inte vara möjligt med någon form av schabloniserade bidrag till uppsökande verksamhet utan bidragen bör utgå i form av projektbidrag.

FÖVUX har i sitt huvudbetänkande fört fram tanken att även bidragen till uppsökande verksamhet i bostadsområden skulle förmedlas av lokala or- gan. Sådana skäl som att en snabbare beslutsprocess skulle ernås och att lo- kala erfarenheter och bedömningar bättre skulle tas till vara talar för att dessa frågor kunde handläggas av Vuxenutbildningsnämnderna. Utredningen vill emellertid avvakta ytterligare erfarenheter och senare återkomna till denna fråga.

När det gäller huvudmannaskapet for den uppsökande verksamheten i bostadsområdena är den uppgiften under försöksperioden som vi tidigare nämnt tilldelad studieförbundsavdelningarna. På sikt kan utredningen tänka sig två alternativa lösningar:

Alternativ A: Med hänsyn till att studieförbundsavdelningarna också när det gäller den uppsökande verksamheten i bostadsområdena och bland han- dikappade är beroende av inom dessa områden verksamma organisationers aktivitet vore det konsekvent ijämförelse med arbetsplatserna att organisa- tionerna själva organiserade och ansökte om bidrag till den uppsökande verk- samheten.

Alternativ B: Eftersom det kan föreligga svårigheter att avgränsa de orga- nisationer som kan komma ifråga för en uppsökande verksamhet i bostads- områdena bör ansvaret även fortsättningsvis ligga hos studieförbundsavdel- ningarna som har att planera verksamheten i samarbetet med sina medlems- organisationer.

Utredningen har i ett tidigare avsnitt gjort principiella överväganden när det gäller stödet till glesbygdsverksamhet.

Även här måste det bli fråga om selektiva bidrag som dock kan ha karaktär av schablonbidrag. I utpräglad glesbygd är kostnaderna för arrangemang i stu- dieförbundens regi på grund av långa avstånd väsentligt högre än på andra håll. För att utjämna dessa skillnader och därmed ge förutsättningar för ett i stort sett lika ekonomiskt utgångsläge i studieförbundsavdelningar i olika delar av landet föreslår utredningen följande. Schablonbidraget till admini- stration m m i avdelningar inom allmänna stödområdet föreslås till 4:— per studietimme utanför g-ort och till 6:— per studietimme i det inre stödområdet utanför g-ort. För verksamheten utanför g-ort i övriga delar av landet föreslås 2:— per studietimme.

Även handikappverksamheten bör stödjas i form av selektivt bidrag bl a för assisterande ledare.

Generella bidrag med kostnadsredovisning

Utredningen vill här redovisa ytterligare ett alternativ till bidragskonstruk- tion. Avsikten är att statliga bidrag kan utgå till fyra kostnadsgrupper i den lokala verksamheten (eventuellt kan ytterligare en grupp tillkomna som sär- skilt tillgodoser kulturaktiviteter). För en femte kostnadsgrupp är avsikten att kommunerna skall svara för bidragen.

Kostnadsposternas fördelning på olika grupper framgår av följande:

1 Kostnader för arvoden samt resor och traktamenten till ledare, ämneskon- sulenter. teckenspråkstolk och fackmän/experter samt sociala avgifter och lönebikostnader för dessa. Även kostnader för ledarträffar och lokal le- darutbildning. 2 Kostnader för administrativ personal, sociala avgifter och kontorskostna- der. 3 Kostnader för allmän uppsökande verksamhet och studieinformation. 4 Tilläggsbidrag för cirklar anordnade utanför g-ort och för cirklar anord- nade inom organisation. 5 Det förutsättes att kommunala bidrag täcker kostnaderna för studiemate-

riel, studielokaler samt inventarier och inredningar. Vidare bör kommu- nerna svara för barntillsyn, färdtjänst och lokala arrangemangskostnader som ej faller inom den statliga bidragsgivningen.

Bidragen utgår till bokförda totala kostnader för studieavdelningen inom var och en av grupperna 1—3. dock högst till ett för varje år fastställt krontal per studietimma, samt högst till faktiska kostnader. Någon regel som begrän— sar bidragen till någon viss andel av kostnaderna bör inte införas. Tilläggs- bidragen enligt punkt 4 bör utgå som schablonbidrag.

Skillnaden mellan här och den på sid 123 beskrivna bidragskonstruktionen är att här kan kostnadsutvecklingen kontinuerligt avläsas samtidigt som ris- ken för en överkompensation i bidragen elimineras. En sådan risk blir dock aktuell i de tidigare bidragskonstruktionerna, först när bidragen når den nivå som eftersträvas vid "full kostnadstäckning”.

En annan skillnad är att flera delkostnader kan bakas ihop i grupper med gemensam redovisning. Det innebär att om avdelningen för en kostnadspost har högre kostnader än genomsnittligt så kan det kompenseras av en lägre genomsnittlig kostnad för annan kostnadspost inom samma grupp. Som ex- empel kan nämnas: rese- och traktamentskostnader för ledare är större utan- för g-ort än i g-ort. I g-ort föreligger större behov av cirklar med särskilt kva- lificerade ledare och med högre ledareawode än utanför g-ort. Här medger bi- dragskonstruktionen en utjämning.

De bidragskonstruktioner som nu beskrivits är var och en användbara för att nå "full kostnadstäckning”. Utredningen har tidigare konstaterat att det inte torde vara realistiskt att studieförbunden själva skall få avgöra storleken på olika kostnadSposter och samtidigt begära att dessa tillfullo skall kompen- seras med 100% i statsbidrag. Vissa "tak” i en bidragskonstruktion är därför nödvändiga. Taken bör som vi tidigare nämnt vara ett till varje år fastställt krontal per studietimma för varje kostnadsgrupp. Beroende på de resurser som statsmakterna vill ställa till förfogande bör dessa fastställas så att de be- räknas motsvara t ex 100, 90 eller 80% av beräknade kostnader nästa verk- samhetsår.

Skulle "full kostnadstäckning” ej vara möjlig att uppnå på en gång för hela verksamheten, kan exempelvis det krontal som motsvarar "full kostnads- täckning" användas för en prioriterad verksamhet och ett lägre krontal till- lämpas för övrig verksamhet.

Det krontal som skall ligga till grund för högsta bidrag inom varje kost- nadsgrupp bör av SÖ beräknas varje höst på grundval av redovisade bidrags- grundande kostnader från samtliga studieförbund. Det därvid framräknade riksgenomsnittet uppräknas med hänsyn till beräknade kostnadsökningar på- följande verksamhetsår.

Genom ett räkneexempel vill utredningen visa hur statens bidrag enligt sistnämnda konstruktion kan ta sig uttryck.

Inom kostnadsgrupp 1 visar studieförbundens redovisning exempelvis att riksgenomsnittet för ledararvoden är 45:—, för lokala ämneskonsulenter 0:80 och för teckenspråkstolk 0:10 samt för medverkan av fackman/expert 1:25 per studietimme. Sociala avgifter och lönebikostnader för dessa visar sig vara 17:25 per studietimme. Rese- och traktamentskostnader för ledare, ämneskonsulenter och fackmän uppvisar ett genomsnitt på 2:10 per stu-

dietimme. För ledarträffar och lokal ledarutbildning är kostnaderna 0:50 per studietimme. Sammantaget för denna grupp visar sig genomsnittliga kostnader i detta exempel utgöra 67:—. SÖ bedömer att en uppräkning med 6:— inför nästa verksamhetsår är behövligt.

På motsvarande sätt finner SÖ att de inom grupp 2 ingående kostnads- posterna visar ett riksgenomsnitt på 22:—. Den erforderliga uppräkningen ut- gör 2:—.

På samma sätt beräknas grupp 3, där riksgenomsnittet för kostnaderna i all- män uppsökande verksamhet och för studieinformation utgör 1:50. Kost- nadsökningen beräknas till 0:25.

De i grupp 4 skisserade tilläggsbidragen bör utgå som schablonbidrag. För cirklar anordnade i glesbygd bör bidrag utgå enligt de riktlinjer som utred- ningen tidigare dragit upp eller med 6:— per studietimme i inre stödområdet utanför g-ort och med 4:— per studietimme utanför g-ort i återstående del av allmänna stödområdet samt med 2:— per studietimme i landet i övrigt utanför g—ort. Bidraget är avsett att kompensera bl a högre administrativa kostnader samt högre rese- och traktamentskostnader för medverkande och personal.

För cirklar som studieavdelning anordnar i samarbete med organisation tillkommer särskilda kostnader. Kostnaderna hänför sig främst till planer- ings- och förberedelsekonferenser, informationsverksamhet och särskilda funktionärer. Till dessa merkostnader bör bidrag utgå med 2:— per studietim- me. Organisationen skall vara medlemsorganisation eller ha samarbetsavtal med studieförbundsavdelningen. Cirkelns anmälningslista skall vara styrkt av vederbörande organisation.

Enligt ovanstående räkneexempel skulle till en cirkel kunna utgå ett stat- ligt bidrag på sammanlagt 98:75 (grupp 1 = 73:—, grupp 2 = 24:—, grupp 3 = 1:75) per studietimme under förutsättning att bidraget avser "full kost- nadstäckning" och under förutsättning att de faktiska kostnaderna uppgått till inom varje grupp angivet krontal.

Genomföres cirkel utanför g-ort tillkommer här avsedda tilläggsbidrag. Är cirkeln registrerad för viss organisation tillkommer 2:— per studietimme.

4.7.2. Bidrag till annan verksamhet

1 kap 2 har utredningen diskuterat behovet av bidrag till andra former av verksamhet än studiecirklar. Det gäller bl a "amatörcirklar”, "öppen verk- samhet", "kultur på arbetsplatser" osv. Eftersom utredningen för närvarande saknar underlag på grund av otillräckliga utvärderingar måste mera konkreta förslag till bidragskonstruktioner anstå till slutbetänkandet.

I slutbetänkandet avser utredningen också att pröva huruvida dag- och timstudiestöden haft avsedd effekt, att underlätta för kortutbildade och skif- tesarbetande att delta i vuxenutbildningen.

4.7.3. Bidrag till studieförbund Direktiven

Enligt direktiven bör de sakkunniga med utgångspunkt i de mål som fast- ställs för folkbildningsarbetet överväga om också formerna för detta statsbi-

drag bör ändras och därvid bl a pröva om en uppdelning på bidrag till orga- nisatoriska kostnader och bidrag till pedagogisk verksamhet fortfarande är motiverad. Även de grundläggande principerna för fördelning av dessa bidrag mellan studieförbunden bör prövas bl a med hänsyn till de uppgifter som stu- dieförbunden numera anförtrotts i det kulturpolitiska arbetet. Vidare skall de sakkunniga studera hur de särskilda bidragen till handikappades studieverk- samhet används.

Allmänt

Statens bidrag till studieförbunden centralt är som tidigare nämnts idag upp- delat på fem kostnadsposter. Ursprungligen fanns endast bidraget till studie- förbundens organisationskostnader men i 1963 års folkbildningsreform till- kom ett särskilt bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet. Bidra- get var avsett att förstärka den kvalitetsmässiga, utveckligen i studieförbun- dens verksamhet.

Så småningom har ytterligare bidrag tillkommit. Dels till studieförbundens pedagogiska verksamhet för handikappade, dels till produktion av studie- materiel och till tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade och dels som bidrag till teckenspråkstolk. Vidare skall av bidraget till studie- förbundens pedagogiska verksamhet visst belopp avdelas för pedagogisk verksamhet i glesbygd.

Till försöksverksamhet med uppsökande verksamhet i bostadsområden utgår från budgetåret 1975/76 ett särskilt bidrag.

En av utredningens uppgifter är att pröva förutsättningarna för att sam- manföra organisationsbidraget med bidraget till pedagogisk verksamhet. Vid en första anblick kan en sådan åtgärd te sig rationell inte minst med hänsyn till att organisationsbidraget numera fördelas i stort sett efter samma principer som det pedagogiska bidraget. En viktig skillnad föreligger dock. Medan or- ganisationsbidraget utgår schablonmässigt utan kostnadsredovisning så har förbunden beträffande pedagogiska bidraget skyldighet att överlämna redo- görelse för bidragets användning till SÖ. Skulle bidragen sammanföras till ett gemensamt bidrag utan kostnadsredovisning finns enligt utredningens upp- fattning en uppenbar risk för att kvalitetsfrämjande effekterna i nuvarande pedagogiska bidrag starkt reduceras. Nytillkomna behov av centrala bidrag talar också för ett bibehållande av nuvarande uppdelning. Ett slutgiltigt ställningstagande i denna fråga bör emellertid anstå till utredningens slut- betänkande. I många sammanhang har kritik framförts att bidragen till studieförbund inte kunnat hålla jämna steg med verksamhetsutveckling och kostnadsut- veckling. Således kunde FÖVUX i sitt slutbetänkande konstatera att det stat- liga stödet till studieförbundens organisationskostnader trots relativt regel- bundna uppräkningar var jämförelsevis lägre 1974 än tio år tidigare och att det inte på långt när svarade mot den andel som principiellt angavs i 1963 års folkbildningsproposition nämligen högst hälften av redovisade kostnader. Även bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet borde enligt FÖVUX få en kraftig förstärkning. Förutom kompensation för penningvär- desförändring och ökad omfattning av studieverksamheten var det motiverat att förstärka bidraget med hänsyn till de vidgade uppgifter som studieförbun- den fått.

Från och med verksamhetsåret 1974/75 har relativt stora uppräkningar av såväl organisationsbidraget som bidraget till pedagogisk verksamhet skett och från och med 1975/76 i stort sett i överrensstämmelse med FÖVUX:s förslag. Det innebär att bidragen idag är något större i relation till verksam- hetens omfattning än vad det var för tio år sedan medan däremot realvärdet inte på långt när återställts. Samtidigt har. som tidigare nämnts. nya arbets- uppgifter tillkommit. Fortsatta kraftiga förstärkningar av respektive bidrag är därför enligt utredningens uppfattning nödvändiga.

Nya behov

Utredningen har tidigare framhållit (4.6.3) att studieförbundens resurser be- höver förstärkas med hänsyn till ett ökat ansvar för tillsyn och revision. Det är enligt utreningens uppfattning nödvändigt att förbunden förstärks med personal utbildade i revisionsteknik och ekonomi. inte minst med hänsyn till den stora verksamhetsomfattning och starkt expanderande ekonomiska orna slutning som studieförbunden upplever och står inför. Utredningen kommer därför att föreslå en föestärkning av organisationsbidraget med hänsyn här- till.

Genom nya lagar på arbetsrättens område och då cirkelledarna inom stu- dieförbunden numera omfattas av fackliga avtal har en rad nya arbetsuppgif- ter såväl centralt som lokalt tillkommit. Således har det blivit nödvändigt att förstärkt de personaladministrativa resurserna samt bygga upp en förhand- lingsorganisation inom bl a förbundskanslierna. Det är motiverat att särskild hänsyn härtill tages vid bedömning av organisationsbidragets Storlek.

Även om bidragsuppräkningen 1974/75 motiverades med bl a de stora krav som skulle ställas på studieförbunden inom kulturområdet kan med skäl som tid gare angivits starkt ifrågasättas om sådan bidragsförstärkning skett. Det finrs därför enligt utredningens mening starka skäl som talar för att såväl organisationsbidraget som bidraget till pedagogisk verksamhet ytterligare förstärks med hänsyn till de uppgifter som studieförbunden numera anför- trotts i det kulturpolitiska arbetet.

Inom bidraget till pedagogisk verksamhet är avsikten att studieförbunden skall kunna bedriva en viss pedagogisk försöksverksamhet. Då bidraget varit otillräclligt i förhållande till känt behov inom studieförbunden har den pe- dagogism försöksverksamheten i en prioriteringssituation kommit att bli till- bakasatz. Sedan länge har det ansetts att folkbildningen haft en ledande funk- tion i VLxenutbildningens pedagogiska utvecklingsskede. Det är därför ange- läget att studieförbunden ges nya och särskilda resurser för pedagogisk för— söks- och utvecklingsverksamhet så att folkbildningsarbetet även i framtiden kan häxda sin ställning. Även för att pröva olika former av kulturaktiviteter är det iiktigt med nya resurser. En sådan förstärkning bör emellertid ske inom det pedagogiska bidragets ram.

FÖVUX prövade med framgång i sin försöksverksamhet kombinationen studiecrklar och ämneskurser vid folkhögskola. Enligt folkhögskolestadgan skall sådana ämneskurser omfatta minst en vecka. Sedan 1973 medger dock SÖ generell dispens för kortare kurser under förutsättning att kursen är för- lagd tillskolans lokaler och omfattar minst två dagar. Vidare skulle kursen utgöra en introduktion till eller uppföljning av studieverksamhet med studie-

förbund eller lokalavdelning därav eller regionalt bildningsförbund som arr— angör eller att den skulle vara anordnad för cirkelledare i statsbidragsberät- tigad studiecirkelverksamhet. FÖVUX föreslog författningsändring så att ämneskurs som anordnades i kombination med studiecirkelverksamhet skulle få förläggas utanför folkhögskolans lokaler och att den skulle få om- fatta kortare tid än en vecka dock minst två dagar. Frågan hänsköts till folk- högskoleutredningen som i sitt betänkande framförde liknande förslag. [ re- geringens proposition 1976/77:55 har förslaget tillstyrkts.

Efter det att remissyttranden över folkhögskoleutredningens förslag avgi- vits har från främst elevhåll inom folkhögskolan framförts propåer om att kortkurserna vid folkhögskolorna bör begränsas. Utan att dra för långtgående slutsatser av denna reaktion ger det folkbildningsutredningen anledning att känna en viss oro för utvecklingen av denna kombinerade studieform. Ut— redningen har i likhet med flertalet remissinstanser till folkhögskoleutred- ningen bedömt denna studieform som mycket värdefull. Den snabbt expan- derande löntagarutbildningen och andra anmälda behov av kombinerade cir- kel- och kortkursstudier talar för att även ett fullt uttnyttjande av folkhög- skolornas resurser kan visa sig otillräckligt. Därför kan det finnas anledning att överväga följande. Om inte tillräckligt intresse eller tillräckliga resurser kan uppbådas inom folkhögskolorna för att tillgodose ett förmodligen starkt expanderande behov av korta kurser som kombination till studiecirklar bör möjligheten öppnas för studieförbunden att genomföra korta kurser i egen regi.

Organisationsbidraget

I likhet med FÖVUX anser utredningen att organisationsbidraget bör räknas upp till en nivå som svarar minst mot det reella värdet i organisationsbidraget för budgetåret 1965/66 då 1963 års folkbildningsreform var till fullo genom- förd. Eftersom organisationsbidraget l965/66 motsvarade l:09 per studie— timme bör bidraget i 1976 års penningvärde utgöra 2:07 per studietimme. I relation till 1975/76 års verksamhetsomfattning (3 års genomsnitt) och 1976 års penningvärde innebär det en uppräkning med 5,9 milj kr. Härutöver bör bidraget förstärkas för att tillgodose studieförbundens behov av resurs- förstärkning för tillsyns- och revisionsuppgifter med, enligt utredningens beräkning ca 3 milj kr. På motsvarande sätt bör kostnader för förhand- lingsverksamhet och avtalsbevakning inom förbunden kompenseras med ca 1—2 milj kr.

Beträffande fördelningen av bidraget mellan studieförbunden kan ifrågas- ättas om nuvarande konstruktion är tillfredsställande. Den beaktar endast i ringa mån behovet av en grundresurs inom varje enskilt studieförbund. Ej heller beaktas studieförbundens decentraliseringsgrad eller ambition att er- bjuda verksamhet i befolkningsmässigt svaga områden.

Av bl a dessa skäl vill utredningen presentera två alternativa förslag till fördelning av organisationsbidraget.

I alternativ A föreslås att också studieförbundens insatser för att i intimt samarbete med sina medlemsorganisarioner utveckla en folkrörelseanknuten folkbildningsverksamhet bör beaktas vid bidragsfördelningen. En sådan in- riktning av såväl cirkelverksamhet som kulturprogram och som enligt di-

rektiven skall prioriteras, kräver ett starkt utvecklat planerings- och genom- förandesamarbete mellan studieförbunden och dess medlemsorganisationer vilket självfallet ställer krav på studieförbundens personalresurser. Ytter- ligare ett skäl till att organisationsanknuten verksamhet behöver beaktas är de tillkommande arbetsuppgifter som en uppsökande verksamhet medför. Den uppsökande verksamheten genomföres i huvudsak i samarbete med fackliga och andra organisationer.

[ konsekvens härtill framföres följande förslag: 20% av det totala bidraget avsättes och fördelas lika mellan förbunden. Av återstående 80% avsättes

% för sjöfolkets bildningsarbete. resterande 79% fördelas mellan studieför- bunden med hänsyn till medeltalet studie- och kulturprogramtimmar de tre senaste verksamhetsåren (kulturprogramtimmar = antalet kulturprogram med programbidrag x 29,5). Inkluderade timmar från cirklar utan/örg-ort och timmar i organisationscirklar samt kulturprogramtimmar i interna program skall före fördelningen uppräknas med koefficienten 1.3.

1 alternativ B har inte särskild hänsyn tagits till verksamhet i organisatio- nerna. Det innebär ett fördelningsalternativ där de 79% som nämndes i fö- regående alternativ fördelas med hänsyn till genomsnittliga antalet studie— och kulturprogramtimmar de senaste tre åren. Dock skall cirkeltimmar utan- för g-ort före fördelningen uppräknas med koefficienten 1.3.

Anledningen till att "kulturprogramtimmarna" här förs in som beräk- ningsfaktor är den att faktiska timmar i kulturprogram inte på motsvarande sätt som studietimmar i studiecirkel kan anses vara prestationsmått för genomfört arrangemang. Rimligare är att varje kulturprogram som arrangörs- prestation får jämföras med en studiecirkel. Genomsnittliga antalet studie- timmar per studiecirkel 1975/76 är 29.5.

Eventuellt bör övervägas införandet av kostnadsredovisning även för or- ganisationsbidraget. De kostnadsposter som skulle ligga till grund för en så- dan kostnadsredovisning kan exempelvis vara centrala kostnader för admi- nistration såsom personalkostnader. kontorskostnader. lokalkostnader och sociala avgifter. Vidare kostnader för information. internationella förbindel— ser. personalutbildning. konferensverksamhet samt förhandlings-. tillsyns- och revisionsuppgifter.

Bidragen bör anpassas till kostnadsutvecklingen varje år.

Bidrag till pedagogisk verksamhet

Som utredningen tidigare framhållit är även bidragen till studieförbundens pedagogiska verksamhet i behov av en kraftig förstärkning. Emellertid har detta bidrag ijämförelse med organisationsbidraget fått en relativt kraftigare uppräkning under senare år. Detta har motivertas med att de nyligen genom- förda vuxenutbildningsreformerna ställt stora och växande anspråk på cirkel- Iedareutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete. Bla har cirkelledarna tilldelats nya uppgifter som studievägledare och studieorienterare. Därtill kommer att större uppmärksamhet måste ägnas åt information om handi- kapp i cirkelledarutbildningen. Detta mot bakgrund av utredningens tidigare redovisade uppfattning, att de handikappade så långt det är möjligt bör inte- greras med övriga deltagare i folkbildningsarbetet. En av förutsättningarna för att kunna genomföra integrationen är att cirkelledare har en bättre kän-

nedom om handikapp. Det är också viktigt att denna information utformas på ett sådant sätt att rådande fördomar inte förstärks.

Vid en motsvarande analys av bidragets realvärde som gjorts för organisa- tionsbidraget skall man emellertid finna att bidraget fortfarande inte nått samma realvärde som för tio år sedan. l965/66 motsvarade pedagogbidraget 0:99 per studietimme. [ l976 års penningvärde skulle bidraget per timme behövt vara 1:88. Mätt i 1975/76 års verksamhetsomfattning (3 års genom- snitt) utgör bidraget för 1976/77 1:44 per studietimme eller totalt 10,4 milj kr. En uppräkning av bidraget med 3.l milj kr är därför nödvändigt om l965 års realvärde skall återställas.

Utöver att återställa bidragets realvärde bör bidraget förstärkas med hänsyn till de nya uppgifter tidigare reformer ålagt studielörbunden men även så att de nyanmälda behov som utredningen tidigare redovisat tillgodoses inom bidragets ram. 1 ett senare skede avser utredningen att mera noggrant do- kumentera utbildningsbehovet för cirkelledare. studieorganisatörer. kultur- organisatörer och uppsökare.

Även om nuvarande bidragsfördelning mellan förbunden i stort sett kan bibehållas bör vissa justeringar i fördelningsprincipen ske. Bidraget fördelas nu i proportion till genomsnittliga antalet statsbidragsberättigadc studietim- mar undcr de senaste tre verksamhetsåren.

De skäl som talar för en justering av fördelningsprincipen är följande.

1 Till studieförbundens öppna och utåtriktade verksamhet som genomföres i tätorter kan i regel enklare rekryteras relativt välutbildade och ämnes— kunniga ledare, även vad avser pedagogisk utbildning. Genrellt kan därför sägas att för ledare i verksamhet utanför g—ort och för ledare i organisatio- nernas cirklar krävs mer omfattande ledarutbildning. Dessa ledare behö- ver också i högre grad sammanföras i en mer kostnadskrävande internat— utbildning medan ledare i g-ort ofta kan utbildas i externatform. 2 En viss del av bidraget till pedagogisk verksamhet bör reserveras för för- söks- och utvecklingsarbete inom studieförbunden. 3 Studieförbundens varierande insatser för kulturprogramverksamhet bör komma till uttryck vid bidragsfördelningen.

Ett alternativ till nuvarande fördelningsprincip bör exempelvis kunna ha föl- jande utseende. Innan fördelning sker uppräknas de olika förbundens studie— timmar i organisationscirklar samt i cirklar utanför g—ort med koefficienten 1.3. På motsvarande sätt uppräknas kulturprogramtimmar i interna arrange— mang med koeffrcienten 1.3. Härefter läggs totala antalet studietimmar och kulturprogramtimmar till grund för fördelning av bidraget mellan förbunden i proportion till genomsnittliga antalet timmar de tre senaste verksamhets- åren. Varje förbund bör därefter reservera exempelvis minst 10% av pedagog- bidraget för försöks- och utvecklingsarbete.

På motsvarande sätt som nu bör förbunden redovisa kostnader för erhållet bidrag.

Bidraget bör anpassas till kostnadsutvecklingen varje år.

Bit/rag till SI!l(ll(f/Ö/'l)u/l(l€n.8' verk.samltet_för handikappade

inom ramen för det statliga bidraget till studieförbund utgår sedan budgetåret 1967/68 bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet bland handi- kappade. sedan budgetåret 1972/73 bidrag till produktion av studiematerial för handikappade och sedan budgetåret 1975/76 bidrag till tekniska och or- ganisatoriska stödåtgärder för handikappade.

Därtill har studieförbund via det statliga bidraget till de handikappades kul- turella verksamhet erhållit medel till konsulentverksamhet på handikappom- rådet samt till tolkar för döva.

Vidare har studieförbunden erhållit medel via bidraget till kulturprogram i föreningslivet till kulturprogramsverksamhet för handikappade.

Inom ramen för försöksverksamhet med uppsökande verksamhet i bostad- områden har berörda studieförbund genomfört uppsökande verksamhet bland handikappade.

Med utgångspunkt från Handikapputredningens betänkande Kultur åt alla (SOU l976:20) och regeringens budgetproposition 1976/77:87 om insatser för handikappades kulturella verksamhet har Riksdagen fr o m budgetåret 1977/78 beslutat dels om vissa anslagsförstärkningar och dels om vissa för- ändringar i bidragsprinciperna. ] bidraget till studieförbundens pedagogiska verksamhet för handikappade ingår nu även de tidigare separata bidragen till studiekonsulenter och tolkar för döva. Den aktuella bidragsgivningen är så- ledes följande:

Bidrag till studieförbundens pedagogiska verksamhet för handikappade 1977/78

Kurser för cirkelledarä1 Pedagogiskt utvecklingsarbete (inkl. försöksverksamhet) Konferenser anordnade i syfte att informera om och diskutera mål. metodiska och andra frågor som rör studieverksamhet bland handi—

'd

kappadcd l.900.900 kr Konsulentvcrksamhet 900.000 Bidrag till tolkar för döva 70.000

a Ändamålen enligt av skolöverstyrelsen utfärdade riktlinjer för bidragsanvändningen budgetåret 1976/77.

Budgetåret 1976/77 utgick bidrag enligt följande:

bidrag (samma som a) [400.000 Konsulentverksamhet 195.000 Bidrag till tolkar för döva 70.000

Bidrag till produktion av studiematerial och tekniska och organisatoriska stödåtgär- der för handikappade 1977/78

Produktion av studiematerial

Stödåtgärder 2.400000 Budgetåret 1976/77 var bidragsbeloppet 1900000 och fördelades av skolöverstyrelsen på följande sätt: Produktion av studiematerial 1.400000 Stödåtgärder 500.000

Enligt budgetpropositionen inför 1977/78 skall medlen fördelas mellan stu- dieförbunden med hänsyn till deras insatser för att utveckla studiehjälpmedel och studiemetoder m. m. för handikappade.

Eftersom förändringarna inträder fr. o. m. budgetåret 1977/78 har folkbild- ningsutredningen ingen möjlighet att i nuvarande skede komma med några presicerade synpunkter. Sådana får således anstå till slutbetänkandet.

Allmänt kan dock sägas, att folkbildningsutredningen gärna vill se en mer flexibel ram beträffande användningen av det pedagogiska bidraget till kurs— och konferensverksamhet. När det gäller bidraget till tolkar för döva kan det konstateras att bidragsbeloppet är otillräckligt. Vid kurser och konferenser som omfattar hela dagar finns det. eftersom teckenspråkstolkning är krävan- de för tolken. oftast behov av mer än en tolk. Och vid kurser och konferenser med deltagande av dövblinda har varje dövblind deltagare i regel behov av en egen personlig tolk.

Folkbildningsutredningen anser att bidraget till produktion av studiemate- rial bör behållas och utvecklas. Utredningen har motiverat detta i avsnitt 4.5. Handikappades studieverksamhet.

När det gäller bidraget till tekniska och organisatoriska stödåtgärder borde detta bidrag på sikt kunna avvecklas. Detta dock under förutsättning att de synpunkter, som utredningen framfört i avsnitt 4.5 beträffande färdtjänst. hemhjälpsservicen och lokalers tillgänglighet förverkligas. Om så inte sker måste bidraget förstärkas.

4.8. Sammanfattande synpunkter

4.8.1. Uppgift

Enligt direktiven har utredningen beträffande bidragsfrågor bl. a. i uppgift att pröva

Cl vilka förändringar av utformningen av statsbidraget till studiecirklar som bör göras El om bidragsbestämmelserna kan förenklas |:] om den revisionella kontrollen kan ökas genom stickprovsförfarande El om målet med nuvarande s. k. priobidrag bättre kan nås på annat sätt El om formerna för bidragen till studieförbundens centrala verksamhet bör förändras El om en förändring av bidragen för handikappades studieverksamhet be- hövs El grunderna för glesbygdsstödet El om bidrag till kostnaderna för barntillsyn vid föräldrarnas cirkelstudier skall utgå Cl om full kostnadstäckning genom statligt bidrag leder till liknande krav på

statlig styrning och kontroll av studieförbunden som gäller för statliga och kommunala skolor

En utgångspunkt för utredningens arbete med bl. a. statsbidragsfrågorna bör enligt direktiven också vara att studieförbundens folkrörelseanknutna verk- samhet skall prioriteras.

4.8.2. Hur skall uppgiften lösas?

1 denna debattskrift har utredningen presenterat en rapport från den första etappen i sitt arbete. Under denna etapp har uppgiften främst varit att fram- bringa ett diskussionsunderlag för det fortsatta arbetet. Detta underlag är allt- jämt otillräckligt för att belysa alla de frågeställningar som behöver och skall penetreras. Bland annat har utredningen endast i förbigående diskuterat så viktiga frågor som hur kommande bidrag bäst kan främja en större utbild- ningsrättvisa eller stärka demokratin i samhälle och organisationsliv.

De förslag och modeller till bidragskonstruktioner som här redovisas skall därför ses som alternativa och ofullständiga skisser. Det innebär att det finns utrymme för den debatt och de synpunkter och förslag som utredningen gär- na ser som resultat av denna skrift.

Med detta som ytterligare underlag är det utredningens uppgift att i nästa etapp finna fram till mera slutgiltiga förslag och ståndpunkter.

Bilaga 1

Direktiven

Utredning om vissavIt)/kbi/(lningsji'ägor m. m.

Chefen för utbildningsdepartementet_ statsrådet Zachrisson. anför.

1 prop. 1975:9 om reformering av högskoleutbildningen (prop. s. 447, UbU 1975117. rskr. l975:l79) anmälde jag att jag avsåg att föreslå regeringen att tillkalla en utredning rörande kompetensfördelningen mellan det offentliga utbildningsväsendet och studieförbunden. l prop. 1975223 om vidgad vuxen- utbildning samt studiestöd till vuxna m. m. anmäldejag att en översyn borde göras dels av gränsdragningen mellan folkbildningsarbete och annan vuxen- utbildning. dels av formerna för stödet till studiecirkelvcrksamheten (prop. s. 174 och 175). Riksdagen (UbU 1975116 5. Ö, 11 och 12. rskr. l975:l77) hade ingen erinran mot vad jag hade anfört om behovet av översyn. Enligt riks- dagen b)rde utredningen bl. a. få i uppdrag att definiera vad som skall anses vara cirkelstudier och behandla grunderna för glesbygdsstöd. insatser för att underlätta för handikappade att delta i cirkelstudier och bidrag till kostnader för barntillsyn vid föräldrarnas cirkelstudier.

Särsk Ida sakkunniga bör nu tillkallas för att utreda de frågor som jag an- gett. ] det följande kommerjag att närmare gå in på några av de problem som de sakkunniga bör ta upp. Frågor som gäller folkhögskolan behandlas av folk- högskoleutredningen (U 197208) och bör därför inte tas upp av de sakkun- niga.

1 Utgångspunkter

Studieforbunden växte fram i början av 1900—talet inom nykterhetsrörelsen. arbetarrörelsen och jordbrukarrörelsen. Under 1930— och l940-talen tillkom studiefrrbund också för andra folkrörelser. t. ex. de religiösa folkrörelserna. tjänstenännens fackliga organisationer och vissa politiska partier. Folkuni- versitetet skiljer sig från övriga studieförbund genom sin anknytning till uni— versiteten. F. n. finns 10 studieförbund som får statsbidrag för sin verksam— het.

] prop. 1963z36 angående ökat stöd till fo'reläsnings- och studiecirkelverk- samhet m. m.. som legat till grund för nuvarande statsbidragsbestänmelser. redovisades folkbildningsarbetets mål och uppgifter. Chefen för dåvarande ecklesiastikdepartementet betonade bl. a. värdet av att studieförburden har en stark folkrörelseförankring (s. 7): "Om det fria och frivilliga folkbildnings— arbetet är en avgörande förutsättning för att folkrörelserna skall kunna funge- ra som demokratins speciella opinionsförmedlare och debattforum. l-an folk— rörelsernas ideer. mål och uppgifter å andra sidan sägas spela en betydelsefull roll som stimulerande och sammanhållande faktor för bildningsarbetet.” Om studieförbundens förhållande till folkrörelserna framhöll han också att till de gemensamma principerna för allt folkbildningsarbete hör "friheten och rätten att kritisera och ifrågasätter idéer och värderingar oavsett varifrån de kom- mer. Den omständigheten att folkrörelsernas idéer och mål betyder mycket som stimulans för folkbildningsarbetet betyder alltså inte att de betraktas som sakrosankta. För våra möjligheter att bevara och utveckla demokratin är det ytterst väsentligt att det inom folkrörelser och folkbildningsarltete ska— pas förutsättningar för ett fritt och förutsättningslöst meningsutbyte med om- utlig respekt för fakta och en ärlig vilja till allsidig belysning."

] prop. 1963136 framhölls också principen om att folkbildningsarbezet skall vara ”fritt och frivilligt". Med detta avsågs att ”folkbildningsarbetet skall vara helt oberoende av direktiv från stat och kommun. organisationeroch en— skilda. och att det fritt skall kunna utvecklas och anpassas efter behov och förutsättningar hos de människor det vänder sig till." (5. 9) Det fanns en på samma gång pedagogisk och demokratisk motiyering för detta. Genom att folkbildningsarbetet var oberoende av fastställda kursplaner kunde det smi— digt anpassas till deltagarnas intressen. önskemål och behov. Genom att del- tagarna kunde påverka studiernas inriktning och arbetsformer stärktes deras motivation och arbetet blev i sig självt en övning i praktisk demokrati "där deltagarna får ta initiativ. gemensamt med sina kamrater ta ansvar och fatta beslut och också lära sig att tolerera och visa förståelse för andras behov. för— utsättningar och egenart."

Riksdagen (SU 1963174. 5. ]. rskr. 1963:10) hade ingen erinran mot vad de- partmentschefen hade anfört om folkbildningsarbetets anknytning till folk- rörelserna. principen om folkbildningsarbetets frihet och frivillighet rn. m.

I senare beslut av statsmakterna om kulturpolitik och vuxenutbildning har folkbildningsarbetets roll betonats. bl.a. när det gäller att nå eftersatta grupper och bidra till ekonomisk. social och kulturell jämlikhet. [ prop. 1974128 om den statliga kulturpolitiken (s, 291—300. KrU 1974215. rskr. 1974:240) betonades bl. a. att insatser för att öka människors möjlighet till egen kulturell aktivitet bör ges en framträdande roll i den framtida kulturpo- litiken. Vidare framhölls att insatser för eftersatta grupper och i ku'turfattiga miljöer bör prioriteras. Organisationer och föreningar som har kontakt med och erfarenhet av verksamhet bland kulturellt eftersatta grupper måste ha en central roll i detta arbete. Av stor betydelse är att organisationerna får möj- lighet att arbeta utifrån sin idémässiga särart.

1 den förut nämnda propositionen om vidgad vuxenutbildning samt stu- diestöd till vuxna betonas särskilt vuxenutbildningens roll för m_inniskors möjligheter att själva påverka sina levnadsvillkor. Det reformarbete som genomförts och förbereds inom arbetslivets område kan antas leda till ökad

motivation hos arbetstagarna att tillägna sig de nödvändiga kunskaperna för att kunna utnyttja sina nya rättigheter. Det bör vara naturligt för vuxenut- bildningen att stå till tjänst med de kunskaper som fordras. Den uppsökande verksamhet som kommitten för försöksverksamhet med vuxenutbildning (FÖVUX) bedrivit har. liksom tidigare erfarenheter. visat att studiecirkeln är en mycket lämplig studieform för vuxna som har liten eller ingen studievana. Folkbildningsorganisationernas förmåga att föra in aktuella och viktiga frågor i studieverksamheten samt deras nära kontakter med bl. a. de stora löntagar- organisationerna gör dem väl ägnade att föra ut utbildningen till de grupper som vanligen inte söker sig till utbildning. Samhällets stöd till folkbildnings- organisationerna bör ges en sådan form att det främjar det folkbildningsarbete som vänder sig till utbildningsmässigt och kulturellt eftersatta grupper sam- tidigt som folkbildningens frihet och studieförbundens folkrörelsekaraktär bevaras. (Prop. 197523. 5. 171. 181 och 182. UbU 1975116. rskr. 19751177).

Studieförbunden har. bl. a. genom sitt sätt att arbeta. stor räckvidd och genomslagskraft. Studie- och kulturaktiviteter som studieförbunden svarar för kan. bl a genom studieförbundens förankring i folkrörelser. snabbt nå ut i nya miljöer. t. ex. nybyggda bostadsområden. arbetsplatser och vårdinstit- utioner. Studieförbunden kan också snabbt och okonventionellt fånga upp och möta nya behov av utbildningsinsatser och kulturell aktivitet. Detta är betydelsefullt i en tid med snabba förändringar som bl. a. medför nya utbild- ningsbehov hos enskilda eller grupper av människor. Det är också viktigt för samhället att studieförbunden har funnit det förenligt med sina uppgifter att medverka i allmän orientering och information av olika slag för att på kort tid nå många människor med ny kunskap.

Studieförbunden kan vidare i sin verksamhet förena studier och andra kul- turaktiviteter med ideellt organisationsarbete och underlättar därmed att stu- die- och kulturarbetet leder fram till aktiv handling för att påverka olika för- hållanden i samhället.

Folkbildningsarbetet är avgörande för folkrörelsernas möjligheter att väcka opinion och påverka utvecklingen. Från demokratisk synpunkt är det därför väsentligt att det finns studieförbund med olika ideologisk förankring. De kan medverka till att ge grupper som inte har tillgång till massmedier eller andra uttrycksmedel möjligheter att föra fram åsikter och erfarenheter.

Den verksamhet som studieförbunden bedriver är av stor betydelse i arbe— tet med att förverkliga de kulturpolitiska målen. 1 studieförbunden ges många människor tillfällen till egen skapande verksamhet. Här finns möjlig- heter att utveckla och förnya de konstnärliga uttrycksmedlen och att utvidga deras användningsområde. Kontakterna mellan studieförbundens kultur- verksamhet och deras skolning av medlemmar i organisationer ger förutsätt- ningar för en intressant och ömsesidigt utvecklande samverkan mellan olika slag av verksamhet. 1 en sådan samverkan är det möjligt att använda de konstnärliga uttrycksformerna som hjälpmedel för att förtydliga och nyanse- ra problemområdena i studierna.

Studiecirkeln dominerar som arbetsform i studieförbundens verksamhet. Att studiecirkeln spelar en mycket stor roll visas bl. a. av att antalet studie-

timmar och deltagare har ökat starkt under senare år. Mellan en och en och en halv miljon människor beräknas delta i studiecirklar varje år Eftersom samma person ofta deltar i flera cirklar är antalet deltagare betydligt högre. Verksamhetsåret 1974/75 utgjorde deltagarna ca. 2.6 miljoner. Antalet stats- bidragsberättigade studietimmar (inkl. svenska för invandrare) var ca. 8 mil- joner. Omfattningen beror bl. a. på att studiecirkeln är lätt att organisera genom att deltagarna har stor frihet att bestämma arbetsformerna och formel- la kompetenskrav inte ställs på ledarna i allmänna studiecirklar. Studiecirkeln är inte heller bunden till en traditionell ämnesindelning. Därigenom kan pro- blem som anknyter till många områden tas upp inom cirkelns ram. Studie- cirkeln ger alltså studieförbunden stor räckvidd och genomslagskraft. men även andra verksamhetsformer. t. ex. kulturarrangemang. utgör en viktig del i deras arbete.

En utgångspunkt för de sakkunnigas arbete bör vara att de mål som utgör grund för statsbidrag till folkbildningsarbetet fortfarande skall gälla. Folkbild- ningsarbetet bör alltså också i framtiden behålla sin särart och sin folkrörel- seförankring och inte utvecklas i former som närmar sig det allmänna skol- väsendet eller på annat sätt institutionaliseras. De sakkunniga bör dock pröva om målen i vissa fall bör preciseras eller på ett tydligare sätt komma till ut- tryck i förordningar och anvisningar. Detta bör ske med utgångspunkt i de mål för vuxenutbildningen och kulturpolitiken som har fastställts under se— nare år.

De sakkunniga bör överväga vilka krav som bör ställas på ett studieförbund för att det skall kunna få statsbidrag. I detta sammanhang bör de också pröva om annan organisation än studieförbund skall kunna få statsbidrag för stu- diecirkel. De sakkunniga bör vidare överväga innebörden av kravet på objek- tivitet och allsidighet och hur detta skall uttryckas. De bör särskilt uppmärk- samma avvägningen mellan å ena sidan detta krav och å andra sidan behovet av att studiecirkelverksamheten kan präglas av den ideologi som studieför- bundens medlemsorganisationer ansluter sig till och att vissa studieförbund med hänsyn till sin förankring bör kunna rikta verksamheten till speciella målgrupper. Även formuleringen av det villkor för folkbildningsarbetet som avses med uttrycket "fritt och frivilligt” bör prövas av de sakkunniga. De bör vidare analysera om vissa uppgifter som studieförbunden har fått under se- nare tid. t. ex. undervisning för invandrare i svenska. utbildningsverksamhet som stimulerats av Arbetarskyddsfonden m. m. kommeri konflikt med den- na princip.

En utgångspunkt för arbetet med gränsdragnings— och statsbidragsfrågor bör också vara att studieförbundens folkrörelseanknutna verksamhet skall prioriteras. Statsbidraget till studiecirklar bör endast få användas i enlighet med målen för folkbildningsarbetet och inte t. ex. utnyttjas för kommersiellt inriktad verksamhet.

2 Gränsdragningsfrågor

Kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) redovisade i betänkandet (SOU 1975:59) Utbildning för vuxna vissa gränsdragningsproblem inom vuxenut- bildningen och gav en översikt över utvecklingen från år 1963 och framåt (s. 69—81 ). Gällande bestämmelser om gränsdragning mellan statsbidragsbe- rättigad studiecirkelverksamhet och annan verksamhet framgår bl. a. av för— ordningen (1963z463. omtryckt senast 19741455. ändrad senast 1975:889) om statsbidrag till det fria och frivilliga folkbildningsarbetet (folkbildningsförord- ningen) och skolöverstyrelsens (SÖ) anvisningar till den (se Utbildningsvä- sendets lörfättningsbok 1975/76. del 2). SÖ:s anvisningar bygger framför allt på de riktlinjer som ges i prop. 1963136. i prop. 1967185 (5. 91 och 92. SU 1967:117.s. 18 och 19. rskr. 1967:277)och.genom beslut av Kungl. Maj:t den 27 maj 1970. i en departementspromemoria (U l97():6) Bidragsvillkor och av- gränsningsfrågor i studiecirkelverksamheten. De sakkunniga bör undersöka hur dessa riktlinjer har tolkats och tillämpats i praktiken och med utgångs- punkt i målen för folkbildningsarbetet pröva om de bör förändras eller för- tydligas. Jag kommer i det följande att ta upp några av de viktigaste gräns— dragningsproblemen.

2.2 Folkbildning — arbetsmarknadsutbildning, kommunal vuxenutbild- ning

Under de senaste årtiondena har andra former av vuxenutbildning vuxit fram vid sidan av folkbildningsarbetet inom folkhögskolor och studieförbund. Den kommunala vuxenutbildningen skall bl.a. rikta sig till människor med kort utbildning(se bl. a. prop. 1971137. UbU 1971113. rskr. l971:l70)och liks- om grundskolan och gymnasieskolan sträva efter att utveckla demokratiska och aktiverande studieformer. 1 den särskilda utbildningen inom arbetsmark- nadsutbildningens ram har stegvis ett allt större inslag av allmänna ämnen införts för dem som har kort grundutbildning. Många elever studerar också inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen vid den kommunala vuxenut- bildningen. De särskilda kurserna inom arbetsmarknadsutbildningen (AMU- kurser) och den kommunala vuxenutbildningen skiljer sig från folkbildnings- arbetet bl. a. genom att de i regel är arbetsmarknads- och kompetensinriktade och genom att läroplaner. behörighetskrav för lärare m. m. fastställs centralt. Det hnns behov av att dels få en klarare gräns mellan framför allt studieför- bundens verksamhet och kommunal vuxenutbildning. dels finna former för samverkan på villkor som båda parter kan godta.

Bestämmelser om kommunal vuxenutbildning finns i förordningen (1971:424. ändrad senast 1975:362) om kommunal och statlig vuxenutbild- ning. (Övriga bestämmelser om kommunal vuxenutbildning. se Statsliggaren 1975/76 för utbildningsdepartementet s. 297 och 298). Genom regeringens beslut den 16januari 1975 har SÖ bl. a. fått i uppdrag att före den ljanuari 1976 inkomma med förslag till enhetliga bestämmelser för samtliga kurser inom kommunal vuxenutbildning.

Enligt gällande bestämmelser skall den kommunala vuxenutbildningen

endast anordna utbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasieskolan. Dessutom får 5. k. särskild yrkesinriktad utbildning an- ordnas. Många kurser som anordnas enligt läroplanerna. t. ex. i hemtekniska ämnen. ligger nära studieförbundens verksamhet. De sakkunniga bör studera förhållandena i olika kommuner och komma med förslag om nya gränsdrag— ningsregler.

lnom SÖ pågår f. n. ett arbete med att ersätta den särskilda yrkesinriktade utbildningen inom den kommunala vuxenutbildningen med kurser som är anpassade till gymnasieskolans yrkesinriktade linjer och linjeanknutna spe- cialkurser. I detta arbete eftersträvas en flexibel utformning av kursplanerna så att utbildningen kan ske i etapper och anpassas till vuxnas fortbildnings— behov. För denna utbildning har regeringen genom beslut den 16januari 1975 meddelat provisoriska bestämmelser att gälla för budgetåret 1975/76. Jag avser att senare föreslå regeringen att meddela provisoriska bestämmelser även för budgetåret 1976/77. För utbildningen gäller enligt 1975 års beslut att den skall vara arbetsmarknadsinriktad eller att den krävs för behörighet till fortsatta studier. De nya bestämmelserna kan i fråga om vissa ämnen inne- bära nya gränsdragningsproblem. De sakkunniga bör därför följa SÖ:s läro— plansarbete och senast i februari 1976 anmäla till regeringen om de anser att vissa begränsningar eller undantag tills vidare bör göras i de provisoriska be- stämmelserna för att resultatet av de sakkunnigas arbete inte skall föregripas.

En speciell fråga som de sakkunniga bör belysa gäller hur arbetsfördelning- en mellan folkbildning. kommunal vuxenutbildning och AMU-kurser fungerar på fångvårdsanstalter. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag framhöll i prop. 197421 (bil. 10 s. 404. UbU 1974120. rskr. 1974:185). Jag vill också erinra om vad statsrådet Leijon anfört i prop. 1975:45 om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen angående utbildning inom kriminalvården (s. 87. InU 1975114. rskr. 19751178).

Vissa statsbidragsberättigade studiecirklar som studieförbunden i dag an- ordnar ligger nära den kursplanebudna. behörighets- och yrkesinriktade ut- bildning som ges inom kommunal vuxenutbildning och arbetsmark nadsut- bildning. De sakkunniga bör kartlägga vilka slag av kompetensinriktad och yrkesbetonad utbildning som studieförbunden anordnar och i vilken ut- sträckning läroplaner. prov. betyg. ordnade studiegångar etc. förekommer. Med utgångspunkt i undersökningen bör de sakkunniga föreslå de ändringar som krävs för att utbildningen inom studieförbunden skall stå i överensstäm- melse med de mål som uppställts för folkbildningsarbetet.

2.3 Folkbildning — högskoleutbildning

Universitetscirkel är en studiecirkel vars utbildning ligger på i stort sett sam- ma nivå som utbildningen vid universitet och högskolor. Universitetscirkeln behöver däremot inte följa de kursplaner som gäller vid universitet m. m. För den som hittills har önskat studera enligt universitetens kursplaner men saknat formell behörighet har studiecirklar. i vilka formella behörighets- krav för deltagarna inte uppställs. ofta varit den enda möjligheten. Under se- nare år har försöksverksamhet m. m. breddat möjligheterna till universitets- utbildning inom vissa områden. Genom högskolereformen (prop. 1975z9. UbU 1975117. rskr. 1975zl79) vidgas tillträdet till högskoleutbildning ytterli-

gare och förutsättningar skapas för en utveckling av kurser och kursplaner som kan tillgodose nya gruppers behov. Detta kommer att medföra nya pro- blem för gränsdragningen mellan studieförbund och högskola. I sitt arbete med dessa frågor bör de sakkunniga utgå från de riktlinjer som har angetts i statsmakternas beslut om reformering av högskoleutbildningen (prop. s. 422. 446—447 och 468. UbU s. 50). Jag vill i detta sammanhang erinra om att universitetskanslerämbetet i skrivelse till utbildningsdepartementet den 12juni 1974 ingående behandlat vissa frågor om förhållandet mellan univer- siteten och studieförbundens universitetscirkelverksamhet,

2.4 Folkbildning — intern utbildning

Beträffande avgränsning mot intern utbildning betonades i den förut nämnda departementspromemorian (U 1970:6) att i den mån studiecirklar med yrkes- utbildande syfte skulle erhålla statsbidrag borde verksamheten "vara helt oberoende av de företag vars anställda verksamheten kan vända sig till. Stu- diecirklarna bör således inte anordnas i samarbete med något företag". Det— samma gällde personalutbildning som anordnas av t. ex. landsting. primärk- ommuner och kyrkliga församlingar. Ett annat villkor för statsbidrag till så— dana stuciecirklar var enligt promemorian att verksamheten skulle vara öp- pen för alla och ha ett allmängiltigt syfte och innehåll. De sakkunniga bör ingående undersöka hur dessa riktlinjer har tolkats och tillämpats i praktiken och med utgångspunkt i målen för folkbildningsarbetet föreslå åtgärder som kan förbättra möjligheterna till en fungerande gränsdragning.

Vissa forskningsresultat tyder på ett stort intresse hos människor med kort utbildning för utbildning i det egna yrket. även när det inte är fråga om ut- bildning föratt avancera. För att tillgodose detta utbildningsbehov har det i den allmänna debatten framförts förslag om yrkesrelaterade studiecirklar som skulle kunna nå nya grupper och kanske också kunna kombineras med facklig utbildning. De sakkunniga bör närmare analysera dessa tankegångar. [ detta sammanhang bör de sakkunniga samråda med utredningen (Fi 1975105) om den statliga personalutbildningen och med utredningen (A 197511) om utbildning i företag m. m. Den senare utredningen tillsattes bl. a. med motiveringen att en kartläggning behövdes för att få en bättre grund för samverkan och ansvarsfördelning mellan företag och samhälle och för att nå ett vidgat inflytande från de anställdas sida över internutbildningen i företa- gen. Jag vill erinra om att yrkesrelaterade studiecirklar vars uppläggning de anställda beslutar om i och för sig bör kunna anordnas utan att kostnaderna belastar statsbudgeten.

2.5. Folkbildning — vuxenunc/ervisning I/ör psykiskt utvecklingsstörda

Antalet vuxna utvecklingsstörda som är lörtecknade enligt lagen (19671940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda är ca 20 000. Därutö- ver frnns ett stort antal personer som på grund av bristande intellektuella för- utsättningar möter betydande svårigheter i vardagslivet. Många vuxna ut- vecklingsstörda har inte fått den undervisning som numera är lagstadgad och som ges i särskolan. En mycket stor grupp behöver utbildning för att uppe-

hålla kunskaper och för att förvärva nya som behövs för deras sociala anpass- ning.

Vuxenutbildning av utvecklingsstörda förekommer i studiecirklar. folk— högskola, arbetsmarknadsutbildning samt försöksverksamhet med s. k. vux- ensärskola med landstingskommunalt huvudmannaskap. Under verksam- hetsåret 1973/74 anordnades ca 7000 studiecirklar för utvecklingsstörda både inom och utom institutioner och verksamheten tenderar att öka snabbt. De sakkunniga bör studera i vilka former denna studiecirkelverksamhet bc- drivs och bl. a. belysa frågan om gränsdragning och samarbete mellan folk- bildning och s. k. vuxensärskola. En utgångspunkt för de sakkunnigas arbete bör vara att de utvecklingsstörda i så stor utsträckning som möjligt skall få möjlighet att delta i samma former av vuxenutbildning som andra medbor- gare. Jag har i denna fråga samrått med chefen för sociaidepartementet.

2.6 Folkbildning — annan fritidsverksamhet

[ prop, 1963136 (5. 14) framhölls att ämnesvalet skulle vara fritt och helt be- tingat av deltagarnas intressen och behov. Det fick därför inte vara belastat med värderingar som kunde ge deltagarna en känsla av att vissa ämnen skulle vara mindre värde än andra. Vidare framhöll departementschefen (s. 13) att de praktiskt inriktade studierna inte stod i motsatsställnirg till de teoretiska utan tvärtom borde samordnas med och komplettera dessa. För att en akti— vitet skulle ktmna kallas bildningsarbete måste dock vissa krav ställas på den. Den skulle kunna ge deltagarna möjlighet till någon form av personlig ut- veckling utöver vad samvaron med andra deltagare kunde innebära. Om verksamheten i en grupp endast hade till syfte att vara en förevändning för människor att vara tillsammans eller om den var en mekmiskt utövad sys- selsättning av något slag. t. ex. tillverkning av föremål utan möjlighet att i djupare mening engagera tankar. känslor eller fantasi hos deltagarna, kunde den inte betraktas som folkbildningsarbete — hur värdefull den från andra synpunkter än kunde anses vara. Studiematerialets innehåll och utformning och ledarens pedagogiska och kunskapsmässiga kvalifikationer var avgöran- de för om en grupp från statsbidragssynpunkt skulle anses ha förutsättningar för studier och bildande aktivitet. Det var alltså inte fråga om ämnesval. Jag anser att dessa principer fortfarande bör gälla. En viktig utgångspunkt bör så— ledes vara att studiecirkelverksamheten har ett reellt studiearbete till huvud— syfte. De sakkunniga bör studera hur principerna har tillämpats och vilka an- visningar och beslut som har varit vägledande i praktiken.

Med utgångspunkt i de mål som uppställts för folkbildringsarbetet bör de sakkunniga pröva om det verksamhetsområde som enligt gällande praxis är statsbidragsberättigat bör utvidgas resp. begränsas. I detta sammanhang bör de sakkunniga beakta vad som anförts om fritt kollektivt stapande verksam- het iden förut nämnda propositionen om den statliga kulturpolitiken. I prop. 1963236 framhölls att naturvetenskaplig orientering av tradition ansetts höra till folkbildningsarbetet (s. 11). De sakkunniga bör belysa )m senare formu- leringar av mål. statsbidragsbestämmelser. anvisningar etc. har verkat hind- rande föratt ge det tekniska och naturvetenskapliga områlet. som bl. a. har betydelse för arbetsmiljöfrågorna. energifrågorna m. m.. en väsentlig roll i den studieverksamhet som studieförbunden anordnar. .

2.7. Genomförande

Klart utformade bestämmelser är en förutsättning för att gränsdragningen skall kunna fungera på det lokala planet. De sakkunniga bör belysa hur man skall kunna förbättra informationen och utbildningen av dem som lokalt har ansvaret för en gränsdragning och samarbete fungerar. och hur de ansvariga skall kunna få ytterligare hjälp och stöd när det gäller tolkning och tillämp- ning av anvisningarna.

3 Statsbidragsfrågor

3. l Statsbidrag till studiecirkelverksamhet

Studiecirkelverksamheten finansieras i huvudsak genom statsbidrag. kom— munala bidrag och deltagaravgifter. Bestämmelser om statsbidrag till studiecir- kelverksamhet finns i folkbildningsförordningen och i ämbetsskrivelserna den 7juni 1974 angående studiecirklar i vissa ämnen inom kulturområdet och den 31 maj 1974 angående statsbidrag till avgifter från arbetsgivare enligt la- gen (19621381) om allmän försäkring m. m. för handledare i studiecirkel. De grundläggande principerna för statsbidraget fastställdes i prop. 196336 och innebär att statsbidrag utgår med 75 % av kostnaderna för ledararvode och studiematerial. dock högst med ett visst belopp per studietimme. Genom se- nare beslut av riksdagen har också vissa schablonbidrag införts. För under- visningen av invandrare i svenska gäller särskilda bestämmelser (senaste be- slut den 25 maj 1973. ändrat den 17 maj 1974).

Ett av skälen till att statsbidraget för studiecirklar knöts till vissa redovi- sade kostnader i stället för att ges formen av ett generellt bidrag var enligt prop. 196336 att ett sådant system skulle stimulera till kvalitetsfrämjande åt- gärder. De sakkunniga bör pröva om dessa och andra motiv för nuvarande konstruktion av statsbidraget till studiecirkelverksamhet fortfarande kan an- ses giltiga. I detta sammanhang bör de sakkunniga studera utvecklingen av studieförbundens ekonomi. De bör även studera sådana företeelser som in- direkt kan ha betydelse för studieförbundens möjligheter att utnyttja stats- bidraget, t. ex. egna förlag. De sakkunniga bör vidare särskilt uppmärksamma grunderna för glesbygdsstöd och frågan om åldersgränsen i statsbidragsberät- tigade studiecirklar (UbU 1975:16 s. 11 och 12).

De sakkunniga bör inom den kostnadsram som nuvarande statsbidragssys- tem ger pröva vilka./örändringar av ut/brmningen av statsbidraget till studiecirk- lar som bör göras. Det är därvid angeläget att försöka förenkla bidragsbestäm- melserna så att förbundens redovisningsskyldighet underlättas och deras ad- ministrativa insatser för detta begränsas. [ detta sammanhang bör de sakkun- niga också pröva om en ökning av den revisionella kontrollen genom ett stickprovsförfarande kan komma till stånd med tillgängliga resurser (se SOU 1975:59. s. 80 och 81). Ett nytt redovisningssystem för studiecirkelverksam- heten har införts fr. o. m. budgetåret 1975/76. Vidare har SÖ i samarbete med studieförbunden och Svenska kommunförbundet låtit utarbeta förslag till kontoplan. De sakkunniga bör nära följa utvecklingen på detta område.

Til/äggsbidraget till 5. k. prioriterade cirklar. dvs. allmänna cirklar i vissa äm- nen. infördes genom riksdagens beslut år 1970 (prop. 1970:35. SU 19701107.

rskr. 19701273). 1 1975 års beslut om vidgad vuxenutbildning bestämde riks- dagen att de prioriterade cirklarna skulle omfatta fler ämnen än tidigare. De prioriterade studiecirklarna omfattar f. n. svenska. engelska. matematik och samhällskunskap på högst grundskolans nivå. hemspråk för invandrare. stu- diecirklar som har till syfte att meddela facklig utbildning och studiecirklar som har till syfte att utveckla handikappades färdigheter att meddela sig. Av- sikten med att införa ett tilläggsbidrag var bl. a. att. inom ramen för de resur- ser som kunde avsättas för studiecirkelverksamhet, grupper med kort utbild- ning skulle prioriteras så att de utbildningsmässigt missgynnade i första hand skulle kunna erbjudas avgiftsfria studier eller studier med låga deltagaravgif— ter. De sakkunniga bör belysa fördelar och nackdelar med denna bidragskon- struktion och pröva om målet bättre skulle kunna nås på annat sätt.

FÖVUX föreslog i sitt huvudbetänkande (SOU 1974154) Vidgad vuxenut- bildning att studiecirklarna efter hand skulle bli avgiftsfria för deltagarna. Det ökade statliga stödet skulle i första hand syfta till att utjämna skillnaderna mellan prioriterade och icke prioriterade studiecirklar. Vidare borde de årliga anslagen anpassas till löne- och prisförändringar. I anslutning till prop. 1975123. som behandlade FÖVUX" förslag. uttalade riksdagen (UbU 1975: 16 s. 11. riskr. 1975:177) att målsättningen borde vara att på sikt utjämna skill-

naderna mellan bidragen till de prioriterade och de icke prioriterade cirklarna och att så småningom kunna erbjuda kostnadsfria cirkelstudier.

FÖVUX motiverade sina förslag bl. a. med att studieförbundens verksam- het i framtiden skulle komma att få samma betydelse i utbildningsverksam- heten som de kommunala och statliga institutionerna. De sakkunniga bör närmare analysera konsekvenserna av FÖVUX" förslag. Statsbidragen till statliga och kommunala utbildningsinstitutioner styrs av ramar. kursplaner. timplaner och andra detaljerade bestämmelser. Lönerna fastställs i allmänhet genom avtal mellan staten och de fackliga organisationerna. Nya former för statsbidrag prövas av utredningen (U l972:06)om skolan. staten och kom mu- nerna. De sakkunniga bör belysa om full kostnadstäckning genom statsbi- drag skulle komma att leda till liknande krav på statlig kontroll och styrning av studieförbunden som gäller eller kan komma att gälla för statliga och kom- munala skolor och vilka konsekvenser detta i så fall skulle kunna få för möj- ligheterna att uppfylla de mål som fastställts för folkbildningsarbetet.

De sakkunniga bör i denna del begränsa sig till en principiell diskussion och analys. Kostnaderna för olika alternativ med full kostnadstäckning bör dock belysas. De sakkunniga bör också redovisa vilka möjligheter som finns att prioritera så att kostnadstäckning i ett första steg skulle kunna införas på vissa områden. Därvid bör de sakkunniga se över förutsättningarna för full kost- nadstäckning för studieförbundens arbetsplatsorienterade verksamhet.

4 Tidsplan m. m.

Många av de frågor som de sakkunniga har fått i uppdrag att behandla har stort allmänt intresse och det är därför önskvärt att de på ett tidigt stadium kan föras ut till en bred debatt som kan komma att ge uppslag och impulser för det fortsatta utredningsarbetet. De sakkunniga bör därför senast under första halvåret 1977 till regeringen överlämna en promemoria där de viktigas- te problemen redovisas. Även om det kartläggningsarbete som kommer att ligga till grund för de sakkunnigas slutliga ställningstaganden då inte avslu- tats. bör de eftersträva att preliminärt redovisa tänkbara alternativa lösningar. Promemorian bör vara kortfattad och skriven på ett klart och enkelt språk så att den utan förändringar kan användas som utgångspunkt för den allmänna debatten.

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Vid den slutliga utformningen av de sakkunnigas förslag bör gränsdragningsfrågorna prioriteras. De kan eventuellt presenteras i ett delbetänkande. Förslagen bör åtföljas av noggran- na kostnadsberäkningar. De slutliga förslagen bör också uttryckas i form av utkast till bestämmelser och exempel på anvisningar.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen be- myndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla högst 10 sakkun- niga med uppdrag att utreda vissa folkbildningsfrågor m. m.. att utse en av de sakkunniga att vara ordförande. att besluta om experter. sekreterare och annat arbetsbiträde åt de sakkunniga. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att de sakkunniga får samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden från dem.

att ersättning till sakkunniga. experter och sekreterare skall utgå i form av da- garvode enligt kommittekungörelsen (19461394), om ej annat föreskrives. att kostnaderna för utredningen skall betalas från åttonde huvudtitelns kom- mitteanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Bilaga 2 Utdrag ur SÖ:s anvisningar till folk- bildningsförordningen (ASO 1976/77:1)

Vid bedömning av frågan var gränsen skall dras mellan folkbildningsarbete och annan verksamhet stöter man på svårigheter. Det avgörande måste vara syftet med studierna och de förutsättningar för systematiskt studie- och bild- ningsarbete. som finns i gruppen vad gäller ledarkompetens. studiematerial och studiemetoder. Ibland inrymmer vissa ämnen och ämnesgrupper arbets- moment som till innehåll och inriktning inte motsvarar folkbildningsarbetet i förordningens mening. Det är därför nödvändigt att inom vissa ämnesom- råden pröva olika delämnens folkbildningskaraktär.

För detta ändamål har skolöverstyrelsen tillsatt Folkbildningsbyråns gränsdragningsnämnd (FGN) med representanter för studieförbunden. FGN har till uppgift att bevaka ämnesavgränsningen och utarbeta förslag till rikt- linjer för gränsdragningen. samt medverkar till att studieförbunden tillämpar enhetliga principer i dessa frågor.

Gränsdragningsfrågor av principiell natur samt tolkningsfrågor kan prövas av FGN. 1 de fall studieförbund vill låta FGN pröva studiematerial insänds dessa i tre exemplar med studieförbundets yttrande. Nämndens rekommen- dationer föredras vid studierektorskonferensen. SÖ:s beslut delges studieför- bunden genom protokoll.

Matlagning

Studiecirklar med konsumentorienterande karaktär som bl. a. behandlat nä- ringsfrågor kan godkännas.

Sömnad

Det är möjligt att anordna kortare utbildning i husbehovssömnad. Studiecirk- larna skall ha en konsumentupplysande inriktning och ge kunskaper om olika material. pris- och kvalitetsfrågor och/eller innehålla moment som utvecklar känsla för färg och form.

Trädgårds/(utser Studiecirklar i trädgårdsskötsel. som ger allsidig belysning av studieämnet och där miljöfrågor av skilda slag bereds utrymme kan få statsbidrag.

Ol'nirologi

Studiecirklar i ämnet kan godkännas. Fältstudier betraktas som studiebesök (se under Studiebesök s. 18).

Trafik/lågor Statsbidrag kan utgå till studiecirklar som behandlar trafiklagstiftning och trafiksäkerhetsarbete — däremot inte till kurser, som är ensidigt inriktade på

visst bilmärke. Teoriundervisning för körkortsaspiranter får inte ingå i stats- bidragsberättigad studiecirkelverksamhet.

K anst. slöjd och konsthantverk, _lblk/ig dans, jazzdans

Under 1976/77 gäller att studierektor, liksom på andra områden, prövar och godkänner studieplaner.

Godkända studieplaner med angivande av grundmaterial skall överlämnas till FGN.

Målsättningen för statsbidragsberättigad studiecirkel inom de nämnda äm- nesområdena skall vara

att föra deltagarna i kontakt med konst och kultur att väcka och utveckla intresset för och förmågan till egen skapande akti- vitet och konstnärlig gestaltning

att ge insikt i konstnärliga problem och intresse för yrkesverksamma konstnärers arbete och

att i detta syfte genom integrerade praktiska och teoretiska studier ge del- tagarna i utövande cirklar tillfälle att efter egen förmåga öva färdigheter och teknik.

Med hänsyn till att ovanstående målsättning ställer särskilda krav på leda- ren skall denne ha följande kvalifikationer: a) äga fackkunskap och väl behärska ämnets teknik, b) äga pedagogisk förmåga att genomföra en riktig studiemetodik i enlighet

med denna målsättning.

Cirklar i konst, slöjd och konsthantverk som uteslutande har till ändamål att ge kunskaper för framställning av produkter kan inte få statsbidrag.

Informationen om studiecirklar på det estetiska området bör ge tydliga upplysningar om cirkelns innehåll och bör alltså inte ge deltagarna en för- handsuppfattning om att verksamheten endast syftar till tillverkning av fö- remål eller enbart teknisk inlärning.

Till studieämnena akvarier, terrarier,jakt och fiske, ridning, hunddressyr. svampplockning, modellbygge. radiobygge. modellplansbygge och fullstän- dig utbildning för flygcertiftkat utgår för närvarande inte statsbidrag.

Statsbidrag utgår inte till studiecirklar i sport, gymnastik. idrott. friluftsliv och spel.

Studiecirklar som huvudsakligen behandlar frågor om kosmetika. skön- hetsvård. etikett, borddukning och motion får ej heller statsbidrag.

Statsbidrag kan inte utgå till studiecirklar anordnade som stödkurser för elever inom grundskola och gymnasieskola.

Bestämmelser och anvisningar rörande gränsdragningen mellan studieför- bundens verksamhet och den kommunala vuxenutbildningen publiceras

efter hand som beslut fattas i Aktuellt/rån SÖ. (Se ASÖ 1972/73:70 och 1975/76:51.)

[ de fall samarbete med företag sker, är studieförbund som lokal anordnare, ansvarigt för information och rekrytering samt för studiernas uppläggning och genomförande i överensstämmelse med folkbildningsförordningen.

Studiematerialet skall ge en allsidig belysning av ämnet. Materialet kan dock, om deltagarna så önskar. kompletteras med företagsanpassat material för exemplifiering.

Ang. arvodering av ledare se 5. 7 respektive 16. Deltagandet i studieverksamheten skall vara frivilligt och oberoende av di- rektiv från donatorer. medlemsorganisationer. företag och andra intressenter.

Företagsutbildning, där obligatoriskt deltagande förutsätts och där delta- garna inte kan påverka ämnesval eller studiemetoder kan således inte få stats- bidrag. Ej heller utgår statsbidrag till inskolning för visst yrke hos en viss grupp anställda inom ett företag. Statsbidrag kan således inte utgå till studie- cirklar för intern företagsutbildning.

Till studieverksamhet som anordnas i samarbete med företag som bedriver undervisning på affärsmässig basis, eller som ett led i sin affärsmässiga verk— samhet, utgår ej statsbidrag.

Bilaga 3

Tabeller

Tabell 1 Bidrag till studieförbund 1976-77

Studie Medeltal Organisations- Pedagogiska Pedagogiska bidrag Produktion av förbund studietim. bidrag bidrag handikappverk- studiematerial- kr kr samhet för handik. kr kr

ABF 2.166.864 2.775.790 & 3.147.300 875.000 750.000

FU 547.819 672.429 737.900 30.000 6.000 FS 313.107 421.943 436.000 50.000 130.000 NBV 403.188 520.619 588.000 100.000 115.000 KFUK-M 68.740 108.946 106.800 — — Sfr 408.218 528.209 595.600 25.000 25.000 Mbsk 845.920 983.639 1.196.500 25.000 50.000 SKS 437.622 558.572 635.800 20.000 10.000 SV 1.265.378 1.537.299 1.918.000 250.000 310.000 TBV 754.204 892.554 1.037.400 25.000 4.000

Summa 7.211.060 9.000.000 10.400.000 1.400.000 1.400.000 b

” inkl. 70.000 kr för verksamhet bland sjömän b500.000 kr för övriga stödåtgärder ej fördelade

Tabell 2 Studietimmar i studieförbunden 1975—76 (exkl. svenska för invandrare)

Studie- Totala Andel Därav: Timmar med särskilda bidrag förbund studie— i% timmar Allmänna studiecirklar Andel Univer- Fhskl— Fack- Tecken Gles— ——————— prio sitets- ledda man språks- bygd Totalt Ej prio Prio % cirklar cirklar tolk

ABF 2.419678 30.0 2.413.2151.178.842 1.234.373 51,1 6.463 14.318 21.096 1.317 277.218 FU 634.053 7.9 584.229 422.159 162070 27,7 49.829 515 4.287 — 2.153 FS 297,071 3.7 289.448 250.296 39.152 13.5 7.623 3.669 4.039 8 22.018 KFUK-M 61.521 0.7 61.521 52.523 8998 14.6 — 1.210 441 2 11.466 Mbsk 948.613 11,8 935.998 723.619 212.379 22.7 12.615 3.393 5.412 86 71.059 NBV 448.417 5.6 447.615 313.344 134.271 30.0 802 4.755 2.507 — 51.216 Sfr 472.102 59 459.106 307.602 151.504 32.9 12.996 2.360 6.126 3 50737 SV 1.426968 17.7 1.412.402 929.957 482.445 34.1 14.566 9.208 17.542 72 255.764 SKS 480.616 6.0 474.547 414.175 60,372 12.7 6069 2.170 5.382 6 50.883 TBV 859.913 10.7 794.729 472.723 322.006 40.5 65.184 4.462 7.562 45 22.281

Summa 8.048952 100 7.872810 5.065240 2.807570 35.6 176.147 46.060 74.394 1.539 814.795

Tabell 3 Bidragsgrundande kostnader i och statsbidrag till studiecirklar (exkl. Sfi) 1975—76 (exkl. sociala avgifter)

Cirkel- Antal Bidragsgrun- Per studie- Statsbidrag Per studie- typ studie dande kostnader timme timme timmar kr kr kr kr ämm 7.872.810 359.307301 45:63 311.529.704 39:57 Spigg—%$” 176.147 24.619.060 139188 14.411.657 81:89

Summa 8.048952 383.926.361 47:70 325.94l.36l 40:50

Tabell 4 Studietimmar och statsbidrag i Svenska för invandrare m.m. inom studieförbunden 1975—76

Studie Totala Andel Därav Timmar med särskilda bidrag för- studie— i % bund timmar Lag- Fri kvot Särskild AMU; Fhskl- Fack- Tolk Tecken Erhållet bunden samhälls— kvot ledda man språks- stats- kvot underv. cirklar tolk bidrag kr ABF 501.538 59,0 368.908 122.817 .406 9.407 1.269 5.805 3.467 353 43.136410 FU 140.806 16,6 1.961 130.934 3.160 4.711 — 14 68 — 12.893911 FS 10.135 1.2 — 9.655 120 360 — 828 829 — 953.826 KFUK-M 1.359 0,2 — 1.359 — — — — _ _ 91.943 Mbsk 54.148 6,4 702 48.258 400 4.788 — 318 54 -- 4.758.289 NBV 5.679 0.7 848 4.831 — — — 6 4 — 428.425 Sfr 63.506 7,5 1.880 53.674 1.274 6.678 — 838 83 — 5.528.596 SV 14.198 1,6 1.322 12.437 439 — 28 1 12 3 1.100.370 SKS 2.696 0,3 — 2.696 — — 154 10 — — 187.336 TBV 55.288 6.5 2.138 48.500 120 4.530 — 73 70 — 4.859390

Summa 849353 1000 377.759 435.1615919 30.474 1.451 7.893 4.587 356 73.893.496

Tabell 5 a Studieförbundens kulturprogram 1975-76

Studieförbund Antal lnterna Offentliga Antal Antal med- program program program deltagare verkande ABF 4.512 3.073 1.439 368.625 12.011 FS 670 222 448 117.761 5.136 FU 554 70 484 34.394 1.496 Sfr 809 267 542 230.460 3.101 KFUK—M 160 26 134 41.008 1.529 SV 2.487 1.159 1.328 387.255 9.805 NBV 959 486 473 165.838 4.194 Mbsk 1.230 256 974 128.668 4.388 SKS 1.383 425 958 299.710 7.944 TBV 1.174 689 485 102.070 3.791

Summa 13.938 6.673 7.265 1.875.789 53.395

Tabell 5 b Studieförbundens kulturprogram (antal) 1975—76

Län ABF FS FU Sfr KFUK- SV NBV Mbsk SKS TBV Samtl. M studie- förbund l 1 Stockholm 744 54 290 180 13 268 45 441 205 133 2.373 1 Uppsala 119 34 25 35 17 93 21 26 26 18 394 Södermanland 169 14 3 11 — 62 21 47 23 36 386 Östergötland 238 63 8 65 2 87 39 27 126 36 691 Jönköping 174 63 5 6 2 86 19 11 58 28 452 Kronoberg 132 16 2 26 4 100 47 15 47 27 416 Kalmar 75 29 4 — 5 72 47 11 24 5 272 Gotland 198 8 1 — 1 31 13 9 12 13 286 Blekinge 124 13 2 11 1 130 18 9 9 65 382 Kristianstad 31 15 13 68 5 153 35 9 41 41 411 Malmöhus 311 15 56 44 30 246 29 44 128 101 1.004 Halland 173 6 7 7 — 109 27 32 27 14 402 Göteb. o. Bohus 244 21 38 59 30 98 21 70 34 76 691 '. Älvsborg 223 45 16 23 10 108 26 75 33 44 603 l Skaraborg 127 40 3 11 6 63 59 53 42 20 424 |. Värmland 110 35 39 17 1 71 18 68 60 53 472 & Örebro 104 61 1 14 1 61 20 54 29 21 366 1 Västmanland 111 27 4 3 — 57 43 42 43 182 512 Kopparberg 222 25 1 25 — 89 30 35 88 59 574 Gävleborg 190 17 — 54 — 63 30 12 31 103 500 Västernorrland 190 20 8 7 1 97 70 25 89 35 461 . Jämtland 72 14 1 55 2 53 14 19 35 41 306 i; Västerbotten 229 23 21 6 16 115 76 27 54 6 573 1 Norrbotten 283 6 6 82 10 165 23 69 52 27 723 Centralt — 6 — — 13 10 168 — 67 — 264 ____________________ Hela landet 4.512 670 554 809 160 2.487 959 1.230 1.383 1.174 13.938 l ; Tabell 5 c Studieförbundens kulturprogram (antal) 1975—76 ! Före- Musik Teater Film Dans Utställ- Övrigt Summa Studieförbund läsning ning l l ABF 849 2.337 985 125 74 52 90 4512 FS 157 385 2 — — 60 66 670 FU 417 76 32 6 1 6 16 554 1 Sfr 368 238 98 20 19 40 26 809 . KFUK-M 89 58 6 2 — 4 1 160 1 SV 632 1.248 190 85 89 116 127 2.487 NBV 270 456 107 27 10 5 84 959 [ Mbsk 622 386 48 28 5 116 25 1.230 ; SKS 613 593 45 9 4 88 31 1.383 ; TBV 387 454 161 65 14 43 50 1.174

Antal program ...... 4.404 6.231 1.674 367 216 530 516 13.938

Tabell 5 d Kulturprogram anordnade av länsbildningsförbund och föreläsningsföreningar (antal) 1975—76

Före- Musik Teater Film Dans Utställ. Övrigt Summa

Län läsning ning

Stockholm 155 19 — — _ _ _ 174 Uppsala 58 4 1 - — _ _ 63 Södermanland 13 50 — _ _ _ _ 63 Östergötland 199 30 — — — — 2 231 Jönköping 160 11 — — — 2 — 173 Kronoberg 94 8 — l _ _ _ 103 Kalmar 25 20 — — _ _ _ 45 Gotland 45 4 1 _ _ _ _ 50 Blekinge 35 4 2 — _ _ _ 4] Kristiandstad 68 4 — _ _ _ _ 72 Malmöhus 282 18 1 — ] ] _ 303 Halland 54 18 2 — — — _ 74 Göteb. o, Bohus 2 20 — — _ _ _ 22 Alvsborg 4 2 8 _ _ 4 _ 18 Skaraborg 20 7 — _ 5 _ _ 32 Värmland 16 5 — — _ _ 1 22 Orebro 87 80 3 _ _ _ _ 170 Västmanland 19 3 _ _ _ _ _ 22 Kopparberg 61 8 2 — 1 — — 72 Gävleborg 28 4 1 — _ _ _ 33 Västernorrland — — _ _ _ _ _ _ Jämtland 4 2 — — _ _ _ 6 Västerbotten 1 — — _ _ _ _ 1 Norrbotten 5 4 — _ | _ _ 10 Hela landet 1.435 325 21 l 8 7 3 1.800

|" ”Tf mr.—111- l

Kronologisk förteckning

HUGGWDQQWNNNNNNNNNN—a_|_a_-_.d_._._.

SDPDNQWPPNr'

Totaltörsvaret 1977—82. Fö, Bilarbetstid. K, Utbyggd regional närrngspolitrk, A. Sjukvårdsavfall. Jo. Kv1nnlig tronföljd. Ju. Översyn av det skatteaclministrativa sanktionssystemet 1. B. Rätten till vapenfri tjänst. Fö. Folkhögskolan 2. U. Betygen i skolan. U. . Utrikeshandelsstatistiken. E. . Forskning om massmedier. U, . Kommunal och enskild väghållning. K. . Sveriges samarbete med u-länderna. Ud. . Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. Ud. . Handelsstålsmdustrin inför 1980-talet. I. . Handelsstålsmdustrin inför 1980-talet. Bilagor. 1. . Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. . Inflationsskyddad skatteskala. B. _ Radio och tv 1978-1985. U. _ Kommunernas ekonomi 1975—1985. B. . Svensk undervisning i utlandet. U. . Arbete med näringshjälp. A. . Psykiskt störda lagöverträdare. Ju. . Näringsidkares avbetalningsköp m. m. Ju. . Båtliv 2. Registerfrägan. Jo. . Kvinnan och försvarets yrken. Fö. . Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. . Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. . Konkursförvaltning. Ju.

Elektronmusik i Sverige. U. . Studiestöd. U. . Konsumentskydd Vid köp av begagnad personbil. Ju. . Allmäntlygplats—Stockholm. K. . Inrikesflygplåts-Stockholm. K. . Inrikesflygplfits—Stockholm. Bilagor. K, . Ersättning för brottsskador. Ju. . Underhåll till barn och frånskilda. Ju. . Folkbildningen i framtiden. U.

Systematisk förteckning

3.2. Statsbidrag till studieförbund

Utöver statsbidraget till studiecirkelverksamhet utgår också statsbidrag till studieförbundens centrala verksamhet m.m. De sakkunniga bör med ut- gångspunkt i de mål som fastställts för folkbildningsarbetet överväga om ock- så formerna för detta statsbidrag bör förändras. Det särskilda bidraget till stu- dieförbundens pedagogiska verksamhet tillkom bl. a. för att stimulelera till kvalitetsfrämjande åtgärder (prop. 196336. 5. 71—77). De sakkunniga bör prö- va om en uppdelning på bidrag till organisatoriska kostnader och bidrag till pe— dagogisk verksam/tet fortfarande är motiverad. Även de grundläggande prin- ciperna för fördelning av dessa bidrag mellan studieförbunden bör prövas. bl. a. med hänsyn till de uppgifter som studieförbunden numera anförtrotts i det kulturpolitiska arbetet.

De sakkunniga bör också studera hur de särskilda bidragen till handikap- pades studieverksamhet används. En utgångspunkt bör vara att en förändring av bidragen för handikappades studieverksamhet endast skall göras om gar- antier finns för att resurser av minst samma storleksordning utgår också i fortsättningen även om det sker i andra former. ] dessa frågor bör de sakkun- niga samråda med handikapputredningen (S 1966238) som bl. a. utreder frågor om statsbidrag för olika åtgärder för handikappade. De bör pröva vilka ytter- ligare insatser som kan behövas för att underlätta för handikappade att delta i cirkelstudier (UbU 1975:16 s. 12).

De sakkunniga bör också pröva om bidrag till kostnader./ör barntillsyn vid föräldrarnas cirkelstudier skall utgå (UbU 1975:16 s. 12). Bl. a. i detta sam- manhang bör frågan om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun be- lysas.

Justitiedepartementet

Kvmnliig tronföljd. [5] Psykiskt störda lagöverträdare. [23] Näringsidkares avbetalningsköp m.m. [241 ReVision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. [27] Konkursförvaltning. [29] Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. |321 Ersättning för brottsskador. [36l Underhåll till barn och frånskilda. [37]

Utrikesdepartementet

Biståndspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med wlan— derna. [13] 2. Sveriges samarbete med u-Iänderna. Bilagor. [14l

Försvarsdepartementet

Totalförsvaret 1977—82. lil Rätten till vapentri tjänst. l7l Kvinnan och försvarets yrken. |26]

Kommunikationsdepartementet

Bilarbetstid. l2l Kommunal och enskild väghållning. l12l AllmänflygplatsAStockholm. |33] Brommautredningen. 1. |nrikesflygplats—Stockholm. [34] 2. lan— kesflygplats—Stockholm. Bilagor. [35]

Budgetdepartementet

Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. [6] Inflationsskyddad skatteskala. [18] Kommunernas ekonomi 1975—1985. [20]

Utbildningsdepartementet

Folkhögskolan 2. [Sl Betygen i skolan. l9] Forskning om massmedier. [11] Radio och tv 1978—1985. [19] Svensk underVisning | utlandet. [21] Elektronmusik i Sverige. [30] Studiestöd. [311 Folkbildningen | framtiden. 3B|

Jordbruksdepartementet

Siukvårdsavfall. [4] Översyn av iordbrukspolitiken. [17] Båtliv 2. Registerfrågan. |25]

Arbetsmarknadsdepartementet

Utbyggd regional näringspolitik. [3] Arbete med näringshjälp. [22] Kortare väntetider i utlänningsärenden. [28]

Industridepartementet

Handelsstålsutredningen. i. Handelsstålsrndustrin inför 1980—ta- let. [15] 2. Handelsstålsrndustrin inför 1980-talet. Bilagor. [16]

Ekonomidepartementet Utrikeshandelsstatistiken. [10]

___—___

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer | den kronologiska förteckningen