SOU 1977:74

Fiskerinäringen i framtiden

Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

Genom beslut den 27 november 1975 bemyndigade regeringen chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst nio sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om fiskets kort- och långsiktiga problem. Med stöd av bemyndigandet förordnades samma dag som sakkunniga dåvarande statsse- kreteraren Ulf Lönnqvist. tillika ordförande, överdirektören Lennart Hannerz, kaptenen Carl Eric Hedin, departementsrådet, numera budget- chefen Bengt Johansson, departementsrådet, numera generaldirektören Ingvar Lindström, ombudsmannen Thure Mattsson, byråchefen Karl Säkk, avdelningsdirektören, numera byråchefen Sigmund Verständig samt riks- dagsledamoten Georg Åberg.

Till experter åt de sakkunniga förordnades departementssekreteraren Olle Hansson, ombudsmannen Bertil Johansson och fiskaren Kaj Nilsson.

Till sekreterare förordnades departementssekreteraren Sven Olof Berglund och till biträdande sekreterare förste byråsekreteraren Roland Sten.

Ingvar Lindström, Bengt Johansson och Olle Hansson har sedermera entledigats från sina uppdrag.

[ Lindströms ställe förordnades den 29 april 1977 kanslirådet Karl Olov Öster som sakkunnig.

Utredningen har antagit namnet fiskerikommittén. Kommittén har den 2 december 1975 avgivit förslag om åtgärder för att lösa akuta problem inom fisket, den 15 januari 1976 om stöd till säkerhetsutrust- ning på fiskefartyg och den 17 juni 1976 om särskilda pristillägg på fisk.

Fiskerikommittén får härmed överlämna sitt huvudbetänkande: Fiskeri- näringen i framtiden. Kommittén är enig i sina förslag. Kommittén avser atti särskild ordning återkomma med förslag beträffande stormskador på fiske- redskap samt vissa andra frågor på fiskets område.

Stockholm den 26 september 1977

U_lf Lönnqvist

Lennart Hannerz Carl Eric Hedin Thure Mattsson Karl Säkk Sigmund Verständig Georg Åberg Karl Olov Öster

/ S ven OlafBerg/und Roland Sten

Sammanfattning 11

I Nuvarande förhållanden

1 Fiskets nuvarande omfattning och inriktning . . . . . . . 15 2 Mottagning och _lörstahands/örsäljning avfisk . . . . . . 19 2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 2.2 Utbudssidan . . . . . . . . . . . . . . 19 2.2.1 Producentkoopertiva lörsäljningsföreningar . . . . 19 2. 2. 2 Fiskauktioner . . . . . . . . . . . . . . 20 2.3 Köparsidan . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 2.3.1 De privata fiskgrossisterna . . . . . . . . . . 21 2. 3. 2 Konsumentkooperationen . . . . . . . . . . 21 2. 3. 3 Privat detaljhandel . . . . . . 21 2.4 Synpunkter från köparhåll på liskhandelns organisation . . 22 3 Export och import avjisk och./iskprodukter . . . . . . . 23 3.1 Export . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 3.1.1 Färsk fisk . . . . . . . . . . . . . . . . 23 3 1. 2 Fryst fisk . . . . . . . . . . 24 3.1. 3 Export av beredda fiskprodukter . . . . . . . . 25 3.2 Import . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 3.2.1 Färsk fisk . . . . . . . . . . . . . . . . 25 3. 2. 2 Fryst fisk . . . . . . . . . . . . . . . . 26 3. 2. 3 Skaldjur m.m. . . . . . . . 27 3. 2 4 Beredda och konserverade fiskprodukter . . . . . 28 3.2.5 Fiskmjöl och fiskolja . . . . . . . . . . . . 29 3.3 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . 29 4 Den svenska marknadens försörjning med,/isk . . . . . . 31 4.1 Färsk fisk . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 4.1.1 Sill/strömming . . . . . . . . . . . . . . 32 4.1.2 Torskfisk . . . . . . . . . . . . . . . . 33 4.1.3 Flatfisk . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 4.1.4 Övrig saltvattensfrsk . . . . . . . . . . . . 34

4.1.5 Laxfisk.................35

4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7 4.8

5.1 5.2

6.1 6.2 6.3

7.2

7.3

8.1 8.2 8.3 8.4 8.5

9.1 9.2

4.1.6 Sötvattensfisk . Filead flsk, färsk och fryst Fiskkonserver . . Saltsill och kryddsill Räkor

Överskott Foderftsk Sammanfattning

Konsumtionen av fisk och _ liskprodukter Konsumtionen av fisk- och fiskprodukter Konsumtionsutvecklingen 1960—1975

Prisutvecklingen för,/isk Förstahandsprisernas utveckling

Importpriser . . Konsumentprisernas utveckling för fisk och fiskprodukter

Ekonomiska förhallanden . .

Yrkesliskarnas inkomster och förmögenhet

7.1.1 Undersökningens metoder 7.1.2 Undersökningens resultat

Fiskeföretagens kostnader och resultat . .

7.2.1 Undersökningens metoder och primärrnaterial 7.2.2 Fiskeföretagens bruttoförsäljning och nettointäkt

7. 2. 3 Manslotternas utveckling

7. 2. 4 Kostnadsstrukturen . Lönsamheten | västkustfisket år 1975 . .

7.3.1 Undersökningens metoder och primärmaterial 7.3.2 Bortfallet i undersökningen 7.3.3 Kostnadsposterna i undersökningen

7.3.4 Undersökningens resultat . .

7.3.5 Beräkning av totalkostnaden för fiskefartyg | Hallands län . . . . 7.3.6 Räktrålarna | Göteborgs och Bohus län . 7.3.7 Övriga fartyg från Göteborgs och Bohus län

Fiskets strukturfo'rhä/landen Västkusten ' Sydkusten Ostkusten

Insjöftsket Sammanfattning

Fiskets och jiskeanknutna verksamheters regionala och lokala betyde/se

Inledning

Västkusten . . .

9.2.1 Göteborgs och Bohus län

35 35 36 37 37 38 39 40

41 41 41

45 45 49 50

53 53 53 53 59 59 59 60 60 61 61 62 63 65 65

65 66

67 67 69 69 71 72

75 75 75 75

9.3

9.4

9.5'

9.6

10 10.1 10.2

10.3

10.4 10.5 10.6 10.7 10.8 10.9

11

11 11.1 11.2 11.3

12 12.1 12.2

9.2.2 Hallands län

Sydkusten . . .

9.3.1 Blekinge län 9.3.2 Kristianstads län 9.3.3 Malmöhus län Ostkusten . . .

9.4.1 Kalmar län .

9 4 2 Östergötlands län

9. 4. 3 Gotlands län .

9. 4. 4 Övriga län vid ostkusten

Fiskets och fiskberedningsindustrins andel av skattemtaktema | vissa kommuner

9.5.1 Grundmaterial och beräkningsmetodik

9.5.2 Brister | grundmaterialet 9.5.3 Resultat Sammanfattning

Översikt av nuvarande statligt stöd till fisket

Prisreglering på fisk

Gränsskyddet . . . 10.2.1 Kvantitativa regleringar 10.2.2 Tullar och införselavgifter 10.2.3 Importminimipriser

Stöd till investeringar i fisket

10.3.1 Fiskerilån .

10.3.2 Lånegaranti .

Bidrag till säkerhetsutrustning Stöd vid fångstbegränsningar

Särskilt omställningsstöd till fiskare Stöd till konsolidering av liskeföretag Stöd till avsättningsfrämjande åtgärder Övriga stödformer

Fiskets framtida förutsättningar

Tillgången på fiskevatten för svenskt fiske Havsrättsutvecklingen Sveriges egna fiskevatten

Bilaterala avtal . . .

11.3. 1 Skagerrakavtalet 11. 3. 2 Kattegatavtalet . 11. 3. 3 Fiskerättsavtalet med Norge 11.3.4 Fiskerättsavtalet med EG

För svenskt fiske tillgängliga fiskresurser Inledning . . . Nuvarande fångstuttag 12.2.1 Havsfisket 12.2.2 Kustfisket

81 81 81 82 83 83 83 84 84 85

85 85 86 86 89

91 91 92 92 93 93 94 94 94 95 95 96 96 97 97

99 99 100 101 101 101 102 102

103 103 103 103 106

12.3

12.2.3 Inlandsvattnen

Möjligt fångstuttag 12. 3. 1 Havsf sket . . . . . . . . . . . . . . 12. 3. 2 Kustfisket . . . . . . .

12.4 Särskilda åtgärder som möjliggör ökade fångster 13 A vsättningsmöjligheter 13.1 Inledning . . . . . 13.2 Faktorer som påverkar avsättningen av fisk . . . 13..21 Fiskets inriktning på fiskslag och fiskens förädlings- grad . . 13. 2. 2 Fiskens relativpris 13. 2 3 Exportmöjligheter . . 13.3 Väntade förändringar i fiskkonsumtionen 14 Fiske/lottans kapacitet i förhållande tillfiskti/Igängen 14.1 Inledning . . 14.2 Kostnaderna mom f sket . 14.3 Fiskeflottans kostnader och värdet av fångstuttagen HI Överväganden och förslag 15 Sammanfattande bedömning av,/isketsframtidaförutsättningar 16 Målenför/iskeripolitiken 17 Avgränsning av förvät vsmässigt. fiske genom ett Iicenssystem 17.1 Bakgrund och motiv . 17.2 Fördelningen av förvärvsfisketillstånd . . 17. 2.1 Kriterier för förvärvsfisketillstånd vid licenssystemets införande . . . . 17. 2. 2 Fördelning av förvärvsfisketillstånd vid licenssystemets fortlöpande tillämpning 17.3 Förvärvsfisketillståndets innebörd 17.4 Administration 18 Fiskets omfattning och inriktning under de närmaste åren 18.1 Utgångspunkter . 18.2 Nuvarande fångst— och avsättningsförhållanden 18.3 Fiskerikommitténs förslag 18.3.1 Torskfisk . 18.3.2 Sill/strömming 18.3.3 Foderlisk 18.34 Räkor . . . 18..35 Laxfisk och ål . . . . . . 18.4 Fortlöpande planering av fiskets omfattning och inriktining 18.5 Fiskeflottans kapacitet och avsättningsförhållandena för fisk 19 Fiskets rationalisering

107 107 107 109 109

111 111 111

111 112 113 113

115 115 115 118

123

127

131 131 132

132

133 133 134

135 135 136 137 137 138 139 140 140 141 142

143

19.1 19.2 19.3

19.4 19.5 19.6

19.7 19.8

19.9

Allmänna utgångspunkter för fiskets rationalisering Möjligheter att effektivisera fisket Villkor för statligt rationaliseringsstöd

19.3.1 Förutsättningsbedömning . .

19.3.2 Lönsamhets- och likviditetsbedömning 19.3.3 Övriga allmänna villkor för rationaliseringsstödet Något om fiskets kapitalförhållanden Kostnaderna för vissa typer av liskefartyg Rationaliseringsstödets utformning 19.6.1 Villkor för rationaliseringsstöd 19.6.2 Statsbidrag

19.6.3 Fiskerilån . . .

19. 6. 4 Statlig lånegaranti

Särskilt rationaliseringsstöd . . Särskilda åtgärder för att anpassa fiskets inriktning på olika fiskslag till långst- och avsättningsmöjlighetema . Särskilda åtgärder för en successiv förnyelse av fiskefiottan

19.10Överväganden rörande medelsbehovet för rationaliserings-

20

21 21.1 21.2 21.3

22 22.1 22.2 22.3 22.4 22.5

23 23.1 23.2

24 24.1 24.2

25 25.1 25.2 25.3

stödet Allmänna utgångspunkterför grönsskydd och prisreglering på fisk

Pt ISI eglettngens utformning . . . . . Utgångspunkter för prisregleringens framtida utformning Kommitténs förslag . . . . . Tidpunkten för normprissystemets införande m. m.

Gränsskyddets utformning . Utgångspunkterna för kommitténs förslag Omfattningen av systemet med importminimipriser Handelspolitiska aspekter . Avvägningen av importminimipriserna Vissa administrativa frågor

Prisregleringens finansiering Nuvarande förhållanden Kommitténs förslag

Åtgärder/ör effektivare marknadsföring och distribution avfisk SFst utredning F iskerikommitténs överväganden

Åtgärder för att främja beredning och vidare/örädling avfisk Bakgrund . . . . lndustriverkets utredning om fisk— och fiskkonservindustri Fiskerikommitténs överväganden och förslag

25. 3. 1 Vissa handelsfrågor . 25. 3. 2 Stöd till produktutveckling . 25.3. 3 Stöd till investeringar i fiskberedningsindustrin '

143 144 145 145 145 146 146 147 149 149 150 150 150 151

151 151

152

153

157 157 158 162

165 165 166 167 167 168

171 171 171

175 175 177

179 179 179 185 185 186 186

26 Särskilda åtgärder för insjö/isket . . . . . . . . . . . 189 26.1 lnsjöfiskets omfattning . . . . . . . . . 189

26.2 Förslag från Svenska insjöfiskarenas centralförbund . . . 190 26. 2. 1 Fortsatt försöksverksamhet för att utveckla och rationa-

lisera insjöf sket . . . . . . . . . . . . . . 190

26. 2. 2 Utsättning av fisk | insjöar . . . . . . . 190

26. 2. 3 Ekonomiskt stöd vid investeringar i fisket m.m. . . 191

26. 2. 4 Arrendeavgifterna på kronans vatten . . . . . . 192

26.3 Fiskerikommitténs överväganden och förslag . . . . . . 192

27 Statistiskt underlag/ör defisker'ipolitr'ska åtgärderna . . . . 195

27.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 195

27.2 Kapaciteten mom fiskelioftan . . . . . . . . . . . 195 27.3 Index över vissa kostnadsposter . . . . . . . . . . . 196

27.4 Avsättningsstatistik . . . . . . . . . . . . . . . 196

27.5 lnkomststatistik . . . . . . . . . . . . . . . . 196

Bilaga 1 För svenskt fiske tillgängliga fiskresurser . . . . . . 197

Bilaga 2 Det svenska laxfiskets utvecklingsmöjligheter i Östersjön 225

Sammanfattning

Nuvarande förhållanden

Saltsjöfiskets fångster uppgick år 1976 till 203 000 ton till ett förstahandsvärde av 270 milj kr. De viktigaste fiskslagen är sill, torskfisk och foderfisk som tillsammans svarar för 90 % av fångstmängden och 70 % av fångstvärdet i saltsjöfisket. Andra viktiga arter är räka, ål och lax.

Fångsterna i det yrkesmässiga sötvattensfisket uppgår till ca 2 000 ton per år. 1 den reguljära handeln omsätts sötvattensfisk till ett värde av ca 12 milj. kr./ år.

Förstahandsutbudet av fisk i Sverige handhas av 15 fiskarägda försälj- ningsföreningar, fyra liskauktioner i Göteborgs och Bohus län, privata grossister samt enskilda fiskare.

Exportvärdet av fisk och fiskprodukter uppgick år 1976 till ca 180 milj. kr., varav 52 milj. kr. avsåg direktlandning av fisk i utländska hamnar. Exporten av svensklandad oberedd fisk och skaldjur uppgick värdemässigt till 66 milj. kr. och av beredda produkter till 62 milj. kr. De viktigaste avsättningsmark- naderna är de nordiska länderna.

Det sammanlagda importvärdet av fisk och fiskprodukter uppgick år 1976 till 716 milj. kr. Till detta kan läggas importen av fiskmjöl och fiskolja som värdemässigt uppgick till ca 125 milj. kr.

Utvecklingen av fiskkonsumtionen i Sverige kännetecknas av att konsum- tionen av färsk fisk minskar sedan lång tid medan konsumtionen av beredda fiskvaror samt färska och beredda skaldjur ökar. Totalt sett var fiskkonsum- tionen lika stor år 1975 som år 1960. Minskningen av färskfiskkonsumtionen har alltså vägts upp av en ökad konsumtion av andra fiskvaror.

Det svenska fisket svarar för ca en tredjedel av den svenska marknadens försörjning med fisk och importen för ca två tredjedelar. Av den fisk som konsumeras färsk svarar det svenska fisket dock för ca 80 % medan importen svarar för merparten av beredda fiskprodukter och skaldjur.

Den svenska fiskeflottan har en hög medelålder. Vart tredje större fartyg är byggt före år 1940. Många fartyg har dock moderniserats så att de fyller rimliga krav på effektivitet och arbetsmiljö.

Fisket och fiskeanknutna verksamheter har stor regional betydelse främst i Göteborgs och Bohus län samt i Blekinge och i östra Skåne. Längs ostkusten ger fisket underlag för en bofast befolkning på många platser i skärgården.

Fiskets framtida förutsättningar

Genom den beslutade utvidgningen av den svenska f skegransen | Skagerrak och Östersjön får det svenska fisket ökade fångstmöjligheter. I Nordsjön får svenska fiskare fortsätta att fiska | Norges och EG:s zoner. Vilka fångst— mängder som det svenska fisket får ta ut kommer dock att fastställas vid årliga överläggningar.

Det råder fortfarande stor osäkerhet om utvecklingen av flera viktiga fiskbestånd. Under de närmaste åren kommer sannolikt fisket i alla viktiga havsområden att begränsas för att skydda bestånden mot överliskning, endera genom internationella överenskommelser eller genom beslut av vederbörande kuststat.

Fiskeristyrelsen har på kommitténs uppdrag genomfört en undersökning av tillgången på fisk för svenskt fiske under de närmaste åren. Undersök- ningen visar att möjligheter till ökade fångster endast finns i Östersjön.

[ fråga om mindre sill föreligger enligt kommitténs bedömning ett över- skott på 10 000—12 000 ton.

Däremot bör det finnas avsättningsutrymme för ökade fångster av främst torskfisk och foderfisk. Även för lax och ål är avsättningsmöjligheterna goda.

Fiskerikommittén har gjort en översiktlig kapacitetsbedömning för havs- fisket vilken redovisas i betänkandet. Enligt denna bedömning bör de fångst— och avsättningsmöjligheter som beräknas råda under de närmaste åren vara tillräckliga för en fiskeflotta av ungefär den storlek som f. n. finns i det svenska fisket.

Om åtgärderna för att återställa överbeskattade fiskbestånd ger resultat, kan fångstmöjligheterna i Västerhavet komma att öka. Tillsammans med de ökade fångstmöjligheterna i Östersjön, som skapas genom fiskegränsutflytt- ningen, kan det på längre sikt finnas utrymme för ett ökat svenskt fiske.

Kommitténs förslag

Målet för fiskeripolitiken bör vara att skapa förutsättningar fören effektiv och bärkraftig fiskerinäring som ger dem som arbetar inom näringen god försörjning och trygghet i tillvaron. Fångsternas storlek bör inom de gränser som ges av tillgången på fisk bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning samt med hänsyn till kravet på sysselsättning i kust- och skärgårdsområden där fisket har stor regionalekonomisk betydelse. Fisket skall bedrivas så rationellt och fångsterna tas om hand, beredas och distri- bueras så effektivt att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få en ekonomisk standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar, samtidigt som konsumenterna erbjuds en bra vara till rimliga priser.

För att avgränsa förvärvsfisket från andra former av fiske och möjliggöra en nödvändig planering av fiskets utveckling föreslår fiskerikommittén en licensiering av förvärvsmässigt fiske. Innehav av förvärvsfiskelicens föreslås bli en förutsättning för att få del av stödet till fisket.

Fiskerikommittén föreslår att en plan för fiskets omfattning och inriktning

utarbetas varje år av fiskeristyrelsen i samarbete med jordbruksnämnden och Sveriges fiskares riksförbund. Syftet med planeringen bör vara att tillgången på fisk av olika slag utnyttjas på bästa möjliga sätt. En översiktlig femårsplan för fiskemöjligheterna bör också utarbetas varje år.

För de närmaste tre till fem åren föreslår fiskerikommittén vissa riktmärken för fångsterna av de viktigaste fiskslagen. Sillfisket bör enligt kommitténs bedömning begränsas till ca 70 000 ton/år för att undvika en olönsam överskottsproduktion av småsill. I stället bör fångsterna av torsk och kolja m. m. öka med ca 10 000 ton till sammanlagt 35 000—40 000 ton/år. Av foderfisk bör en fångst av ca 90 000 ton/år eftersträvas.

Ett väsentligt ökat stöd till fiskets rationalisering föreslås i betänkandet. Stödet bör syfta till en effektivisering av fisket bl. a. genom en successiv förnyelse av fiskeflottan. I samband med nybygge av fiskefartyg föreslås ett statsbidrag på högst 100 000 kr. kunna utgå. Lånetaket för fiskerilån föreslås höjt till 1 milj. kr. Dessutom skall statlig lånegaranti kunna lämnas.

Fiskerikommittén bedömer att kostnaderna för nya fiskefartyg kan minskas om fartygen byggs i längre serier. Mot bakgrund av att fiskeflottan består av många gamla fartyg och sysselsättningssvårigheterna inom varvsin- dustrin föreslår fiskerikommittén att några typer av fiskefartyg lämpade för fiske i svenska vatten och som kan byggas i längre serier vid svenska varv utvecklas.

Ett särskilt rationaliseringsstöd föreslås i kust- och skärgårdsområden där fisket har stor regionalekonomisk betydelse.

Det nuvarande gränsskyddet på fisk bör enligt kommittén kompletteras med importminimipriser på i första hand frysta fiskfiléer.

Fiskerikommittén föreslår att 5. k. normpriser för olika fiskslag och sorteringar fastställs efter överläggningar med företrädare för fisket och konsumenterna. Om de priser som uppnås på marknaden understiger de överenskomna normpriserna bör pristillägg utgå till fiskaren. Pristillägg bör dock endast utgå för vissa normkvantiteter som fastställs på samma sätt som normpriserna. Normkvantiteterna skall fastställas med utgångspunkt i behovet av fisk för färskkonsumtion, beredning och foderändamål inom landet samt för lönsam export.

Kommitténs förslag förutsätter att fiskförsäljningsföreningarna samordnar sin verksamhet inom ramen för en gemensam organisation.

1 betänkandet redovisar fiskerikommittén huvuddragen istatens industri- verks utredning om fiskberedningsindustrin. Kommittén delar lndustriver- kets uppfattning att ett särskilt statligt stöd behövs för att främja en effektiv branschstruktur och höja den svenska fiskberedningsindustrins konkurrens- förmåga. Därutöver föreslår kommittén särskilda stödåtgärder i form av hskberedningslån och lånegarantier för att främja avsättningen av svensk- fångad fisk. Kommittén föreslår vidare att stöd lämnas för produktutveckling och marknadsföring av nya frskprodukter baserade på svensk råvara.

Kommittén föreslår att insjöfisket får stöd till utplantering av fisk samt till särskilda effektivitetsfrämjande åtgärder.

1. Nuvarande förhållanden

1 Fiskets nuvarande omfattning och inriktning

Det svenska saltsjöfiskets fångster uppgick år 1976 till 203 000 ton (hel färskvikt)' med ett förstahandsvärde av 270 milj. kr,2 Av totalfångsten var 80 000 ton sill,3 71 000 ton foderfisk dvs. i första hand råvara för fiskmjöls— framställning samt 32 000 ton torskfisk (torsk, kolja. gråsej m. fl.).

Förstahandsvärdet av sillfångsten var 100 milj. kr, år 1976. Motsvarande värde för torskfisk var 54 milj. kr. och för foderfisk 22 milj. kr.

Sill, torskfisk och foderfisk svarade således tillsammans för ca 183 000 ton, eller ca 90 % av fångstmängden. Värdet av dessa fångster uppgick till 176 milj. kr. eller två tredjedelar av saltsjöfiskets totala fångstvärde. Den stora skillnaden mellan kvantitetsandel och värdeandel beror på att sill, foderfisk och torskfisk är förhållandevis billigare än de 10 % av totalfångsten som utgörs av andra arter, t. ex. räka, ål och lax. Dessa tre arter svarade år 1976 tillsammans för ca 15 % av det totala fångstvärdet.

Saltsjöfiskets fångster har minskat starkt från senare hälften av 1960-talet. År 1964. då totalfångsten var som störst, uppgick den till 375000 ton. Nedgången i totalfångsten beror nästan helt på att västkustfiskets fångster har minskat. Syd- och ostkustfiskets fångster har varit i stort sett oförändrade från mitten av 1960-talet.

Nedgången i västkustfiskets fångster beror främst på att silltillgången i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt minskat starkt sedan mitten av 1960-talet. Vissa avsättningsproblem bidrog också till att ett antal liskeföretag avveck- lades under senare delen av 1960-talet. Sillen är trots starkt minskade fångster fortfarande det viktigaste fiskslaget. _

Av fisket på de olika kuststräckorna svarar västkustfisket för såväl den största fångstmängden som det högsta fångstvärdet. Stora fångster tas framför allt av foderfisk, sill och torskfisk. Sill svarar för ca en tredjedel av fångstvärdet och torskfisk för ca en femtedel. Även räkfisket har stor betydelse på västkusten och svarar också för ca en femtedel av västkustfiskets fångstvärde. Nära hälften av den totala fångstkvantiteten i västkustfisket är numera foderfisk som används för framställning av fiskmjöl. Foderfisk svarar dock normalt endast för 15—20 % av fångstvärdet.

Karaktäristiskt för västkustfisket är vidare att stora fångstmängder landas i danska hamnar. År 1976 uppgick fångstmängden av sill _t11145 000 ton, varav 28 000 ton landades i danska hamnar. Utlandslandningarna av foderfisk uppgick till 20000 ton och utgjorde därmed ca 30 % av totalfångsten av

' Med hel färskvikt avses den vikt fisken har i le- vande tillstånd, dvs. före rensning ombord.

2 Uppgifterna över långst- kvantiteter och längst- värden för år 1976 är preliminär—a. [ värdeupp- gifterna för 1976 ingår ej prisstöd utbetalt janua- ri—maj och, inte heller särskilda pristillägg utbe- talda september—decem- ber. Totalt har genom nämnda stödåtgärder fisket tillförts 6,9 milj. kr. år 1976.

3 Den sill som ilandförs på ostkusten kallas ofta strömming.

foderfisk. Makrill har tidigare år i ganska hög utsträckning landats i danska hamnar. År 1976 landades dock endast 800 ton makrill i Danmark, vilket motsvarar ca 20 % av totalfångsten. Av övriga fiskslag landas endast mindre kvantiteter utomlands. Fångster och fångstvärde i västkustfisket år 1976 redovisas i tabell 1.1.

Sydkrrst/iskets fångster består främst av sill och torsk som till helt övervä- gande del fångas i trålfiske till havs. Ekonomiskt viktiga är även fångsterna av lax och ål. ] tabell 1.2 redovisas sammansättningen av sydkustfiskets fångster. Av tabellen framgår att sydkustfiskets kvantitativa utbyte var 35 400 ton år 1976. Värdet av fångsterna uppgick till 51,5 milj. kr.

Pri ostkusten är fångsterna av strömming kvantitetsmässigt helt domine- rande. Av en totalfångst år 1976 på 27 900 ton utgjordes 19500 ton av strömming. Den största delen av strömmingen fångas numera i trålfiske till havs. Under de senaste åren har torskfiskets betydelse ökat och år 1976 fångades 4000 ton torsk vid ostkusten. De övriga fiskslagen fångas främst inom kustfisket. I mellersta och södra Östersjön fångas lax även till havs.

I värde uppgick ostkustfiskets fångster år 1976 till 54 milj. kr. Ström- mingens fångstvärde var 20 milj. kr. och torskens 5 milj. kr. Övriga fiskslag — främst lax, ål och siklöja (rom) — svarade för en ringa del av det kvantitativa

Tabell 1.1 Västkustfiskets fångster år 1976.” Hel färskvikt. Ton. tkr

Fiskslag Kvantitet % Värde % Sill 44 900 32,3 61 800 37,6 Skarpsill 3 500 2,5 7 200 4,4 Torskfisk 12 500 9,0 25 800 15.7 Flatlisk 1 100 0,8 4 100 2,5 Makrill 4 400 3,2 6 500 4.0 Foderfisk 67 700 48,5 21 000 12,8 Skaldjur 3 000 2,2 29 200 17,8 Övrigt 2 100 1,5 8 600 5,2 Totalt 139 200 100,0 164 200 1000

” l värdeangivelserna ingår ej värdet av utbetalda prisstöd/pristillägg. Värdet av dessa uppgår till 4,8 milj. kr.

Tabell 1.2 Sydkustf'iskets fångster år 1976!I Hel färskvikt. Ton. tkr

Fiskslag Kvantitet % Värde % Sill 15 300 43,2 17 600 34,2 Torsk 16 200 45,8 22 800 44,3 Lax 150 0,4 3 200 6,2 Ål 300 0,8 5 200 10,1 Foderfisk 3 000 8,5 900 1,7 Ovrigt 450 1,3 1 800 3.5 Totalt 35 400 100,0 51 500 100,0

a| värdeangivelserna ingår ej värdet av utbetalda särskilda pristillägg fr.o.m. september 1976. Värdet av pristilläggen uppgår till 1,4 milj. kr.

utbytet, men för mellan 50 och 60 % av koststräckans fångstvärde. Av tabell

1.3 framgår fångstens sammansättning på ostkusten. I tabell 1.4 ges en sammanfattning av fångstutvecklingen i saltsjöfisket

under de senaste tre åren. Inom sötvattensfisket eller insjöfisket uppgår de yrkesmässiga fångsterna till ca 2 000 ton per år. Iden reguljära handeln omsätts insjöfisk till ett värde av ca 12 milj. kr. Statistiken över insjöfiskets fångster utgörs av uppskattningar av länens tiskerikonsulenter och grundar sig i allmänhet inte på det slag av rapporteringssystem som tillämpas för saltsjöfisket. Kvantitetsmässigt dominerade år 1975 gös med 450 ton, sik med 430 ton, siklöja med 250 ton och gädda med 190 ton. Värdemässigt mest betydande . var gös med 2,0 milj. kr., sik med 1,7 milj. kr. och ål med ett fångstvärde på 1,4 1 milj. kr. Fångstvärdet av lax, öring och röding uppgick tillsammans till 4,2 milj. kr.

Tabell 1.3 Fångstens sammansättning på ostkusten år 1976.” Hel färskvikt. Ton. tkr

Fiskslag Kvantitet % Värde % , Strömming 19 500 69,8 20 300 37.4 . Torsk 4 000 14,3 5 100 9,4 % Lax 500 1,8 10 300 18,9

Sik—siklöja | 700 6,1 2 800 5,1 Fiskrom 100 0,4 6 000 11,0 1 Å' 350 1,3 6 700 12.3 ; Ovrig fisk 1 750 6,3 3 200 5,9 : Totalt 27 900 1000 54 400 1000

a] värdeangivelserna ingår ej värdet av utbetalda särskilda pristillägg fr.o.m. september 1976. Värdet av pristilläggen uppgår till 0,7 milj. kr.

Tabell 1.4 Saltsjöfiskets fångster 1974, 1975 och 1976. Hel färskvikt. Ton, tkr

Västkusten Sydkusten Ostkusten Totalt Därav landat i utlandet K vant/ret 1974 138 300 34 500 30 500 203 300 50 400 1975 137 300 37 900 29 600 204 800 46 800 1976 139 200 35 400 27 900 202 500 50 500 Värde 1974 169 800 47 900 47 200 264 900 54 600 1975 144 800 52 800 54 500 252 100 45 500 1976 164 200 51 500 54 400 270 100 52 200

2. Mottagning och förstahandsförsäljning av fisk

2.1. Inledning

I föreliggande kapitel redovisas nuvarande organisation av mottagningen och förstahandsförsäljningen av fisk i Sverige. Framställningen bygger på utredningen ”Svefisk — förslag till gemensam fiskförsäljningsorganisation” som med statsmedel på uppdrag av Sveriges fiskares riksförbund har genomförts av jordbrukets utredningsinstitut.

2.2. Utbudssidan

Förstahandsutbudet av fisk i Sverige handhas f. n. av 15 fiskarägda försälj- ningsföreningar, fyra liskauktioner i Göteborgs och Bohus län, några privata s. k. kustgrossister på Skånes östkust, ett antal inlandsgrossister samt enskilda fiskare.

2 . 2. 1 Producentkooperativa _ försäljnings/öreningar

De totalt sju fiskförsäljningsföreningarna på ostkusten redovisade år 1975 en omsättning av drygt 115 milj. kr., varav 100 milj. kr. av fiskhandel. Flertalet av föreningarna driver en omfattande handel med fisk som inköpts från annat håll. Vissa föreningar har bildat dotterbolag som driver partihandel med fisk.

Föreningarnas försäljning till detaljhandels- och storhushållskunder uppgick under år 1975 till 60 a 65 milj. kr. och resterande försäljning avsåg grossister, konservindustrin, export, djurföda m. m.

Varje förening söker på egen hand bearbeta sina kunder. Telefonbearbet- ning är därvid den helt dominerande försäljningsformen. Ingen förening har mer än högst 5 % av försäljningen förhandsbeställd minst 2 dagar före fångst.

Distributionen till butiker och storhushåll sker inom det egna försäljnings- området vanligen med egna bilar. Långtransporterna sker till ca 95 % med lastbil och till 5 % med tåg. Något direkt samarbete i transponfrågor förekommer ej.

Under år 1975 hade de 5 fiskarägda föreningarna på sydkusten en omsättning av 46 milj. kr., varav 45 milj. kr. på fiskhandel. Blekingefiskamas centralförening i Karlskrona svarade ensam för ca två tredjedelar av denna

omsättning eller 30 milj. kr. Liksom ostkustföreningarna köper flertalet sydkustföreningar förutom från sina medlemmar fisk även från annat håll, t. ex. från Danmark, Göteborg och Varberg.

Föreningen i Blekinge säljer ca tre fjärdedelar av sin fisk till privata eller kooperativa grossister (AB Nordhav). Resterande kvantiteter säljs till konservindustrin, avsätts på export eller går till överskott.

Östersjöfiskarnas fiskcentral i Simrishamn säljer nästan enbart till privata grossister och AB Nordhav.

Malmöhus läns ålfiskares andelsförening säljer ca 90 % av den mottagna kvantiteten på export.

Trelleborgsföreningens fiskförsäljning fördelade sig på detaljhandel och storhushåll (60 %), privata grossister och AB Nordhav (20 %) och konserv- industrin (10 %).

1 den mån föreningarna säljer till detaljhandel och storhushåll bearbetas kunderna dagligen per telefon.

De fiskarägda föreningarna på västkusten är fyra till antalet. Härtill kommer den försäljning som Svenska västkustfiskarnas centralförbund, SVC, bedriver genom sina dotterbolag Västkustfiskarnas service AB och Västkust- fisk SVC AB. Servicebolaget handhar den s. k. kollektivförsäljningen av sill, skarpsill och råräka. Västkustfisk SVC AB har hand om en del av direktförsäljningen av sill till konservindustrin. Denna försäljning är dock ej kollektiv. Västkustfisk SVC AB driver också fiskmjölsfabriken på Änghol- men.

För år 1975 uppgick de fyra föreningarnas omsättning till 28,4 milj. kr. varav 25,9 milj. kr avsåg fiskhandel. Varbergsföreningen är dominerande med en omsättning av 16 milj. kr. Uppgifter om försäljningens fördelning föreligger endast för hallandsföreningarna. Av Buaf|sks försäljning gick ca 60 % till konservindustrin. Motsvarande andel för Varbergsföreningen var 35 %.

Totalt för samtliga fiskförsäljningsföreningar i Sverige (exkl. SVC:s dotterbolag) uppgick fiskhandelsomsättningen till 171 milj. kr. år 1975.

2.2.2. Fiskauktioner'

Auktionsförsäljning förekommer i Göteborgs och Bohus län på följande platser: Göteborg, Smögen, Strömstad och Lysekil. Göteborgsfis/(auktion är klart dominerande med en omsättning av 36 milj. kr. år 1975.

I november 1976 fanns ca 275 registrerade köpare vid Göteborgs frskauk- tion. Under en normalvecka uppträder ca 130—140 köpare. Av totala antalet köpare är 30—40 grossister, 5—10 konservfabrikanter och återstoden. dvs. ett hundratal, detaljister.

Vid Lysekils fiskauktion säljs främst skarpsill. Nästan all skarpsill som används av konservindustrin säljs vid Lysekilauktionen. Under de senaste åren har skarpsillen utgjort 80—90 % av den totalt försålda mängden.

Smögens/iskauktion är den näst största fiskauktionen med en omsättning år 1975 på 14 milj. kr., varav hälften avsåg kokta räkor.

Även vid Strömstads/iskauktr'on intar handeln med räkor en dominerande ställning. Den totala omsättningen vid auktionen uppgick till ca 5 milj. kr. år 1975. Köparnas antal vid auktionen är mycket begränsat.

2.3. Köparsidan

2.3.1. De privata fiskgrossister'na

Fiskgrossisterna i Sverige är organiserade dels i Sveriges fiskgrossisters riksförbund dels i föreningen Sveriges fiskgrossister i Göteborg.

Sveriges fiskgrossisters riksförbund, som tillhör Sveriges grossistförbund, hade hösten 1976 14 medlemsföretag spridda över landet. Sveriges fiskgros- sister hade vid samma tid 42 medlemsföretag, samtliga i Göteborg med omnejd.

Grossisterna i Göteborg med omnejd fördelar sina inköp på auktioner, fiskförsäljningsföreningar och import. Företagen har olika inriktning och en del är specialiserade på försäljning till storhushåll. En av anledningarna till detta är att många detaljister i Göteborg köper direkt vid auktionen och därför inte utgör någon större kundgrupp för grossisterna.

Några detaljerade uppgifter om de privata grossistemas inköp m. m. föreligger inte.

2 . 3. 2 K onslrmen tkooperationen

Konsumentkooperationens grossistföretag för färsk fisk är AB Nordhav, som har sitt huvudkontor i Karlskrona och verksamhet i Göteborg, Malmö, Karlshamn och Nogersund. Företaget hade år 1976 en omsättning på 63 milj. kr. och var därmed det största företaget i färskfiskbranschen.

AB Nordhavs huvuduppgift är att förse kooperativa butiker, varuhus och restauranger med färsk fisk, rökt fisk samt skaldjur m. m. Huvuddelen av fiskinköpen sker i Sverige främst från fiskförsäljningsföreningar, medan man importerar t. ex. spättaliléer från Danmark. Sill/strömming och torsk svarade år 1975 för nära 60 % av försäljningen.

Förutom AB Nordhav finns inom konsumentkooperationen även fiskcen- traler i Stockholm, Västerås, Eskilstuna, Borlänge, Karlstad och Luleå. Dessa fiskcentraler tillhör resp. region och är alltså inte underställda AB Nordhav. En del av fiskcentralernas inköp sker dock via AB Nordhav.

2.3.3. Privat detaljhandel

Inom den privata detaljhandeln säljs fisk, dels vid särskilda fiskdiskar i de större livsmedelshallarna inom de privata dagligvarukedjorna, dels i speciella fiskbutiker.

Satsningen på färsk fisk inom de privata dagligvarukedjorna varierar starkt. Inom vissa företag satsar man på manuella färskfiskavdelningar medan andra säljer paketerad färskfisk eller endast vissa fiskslag i delikatessavdel- ningar.

Av en undersökning som genomförts av jordbrukets utredningsinstitut i anslutning till "Svensk-utredningen” framgår att av ca 7 800 privata livsmedelsbutiker har ca 480 eller 6 % manuell försäljning av färsk fisk. Färskfiskförsäljningen förekommer främst i större butiker.

Svenska fiskhandelsförbundet organiserar huvuddelen av de renodlade fiskbutikerna i landet. Förbundet har omkring 300 medlemmar varav ca 200

med stationära butiker och ca 100 medlemmar som bedriver ambulerande handel. Förutom de angivna köpargrupperna är storhushåll samt fiskkonservindu- strin viktiga avnämare av fiskets produkter.

2.4. Synpunkter från köparhåll på fiskhandelns organisation

Genomgående anser de olika köparkategorierna att fiskarnas förhandsrap- portering o_m fångster fungerar dåligt, vilket försvårar planeringen. Ett krav är att tillförseln måste bli jämnare under veckan och inte starkt koncentrerad till en viss dag. Den stora svårigheten att få garantier om leverans av vissa fiskslag upplevs som besvärande.

Det splittrade utbudet anses vara orsaken till att producentsidan inte engagerar sig i omfattande kampanjer för ökad fiskkonsumtion. Man framhåller vidare att den hela fisken är besvärlig att hantera och transportera. Vanligen kan fisk inte transporteras tillsammans med andra varor. Av butikspersonalen upplevs de nuvarande tunga lådorna som i det närmaste hälsovådliga.

Auktionssystemet upplevs både som positivt och negativt. Auktionernas värde anses främst ligga i att fördelningen av fiskslag och sorteringar mellan olika köpare sker på ett ändamålsenligt sätt. Nackdelen med auktionssys- temet är att vid bristtillfållen drivs priserna upp till mycket höga nivåer. Fiskare som sköter fisken på ett föredömligt sätt anses bli premierade för detta i auktionssystemet.

|

| |

3. Export och import av fisk och fiskprodukter

3.1. Export

3.1.1. Färskfisk

Export av färsk fisk sker dels genom landningar direkt i utländska — främst danska — hamnar av svenska fiskares fångster, dels genom att fisk landad i Sverige exporteras. Den senare exporten sker antingen på vanlig kommersiell basis eller genom att prisregleringsföreningen Svensk fiskl säljer överskotts- kvantiteter på exportmarknaderna. Direktlandningarna av svenskfångad fisk i Danmark omfattar betydande kvantiteter. Framför allt landas sill och foderfisk samt i någon mån torskfisk och makrill. I statistiken över utlandslandningarna ingår även vissa kvantiteter sill som har landats i Sverige och omedelbart transporterats med bil till Danmark för försäljning på auktion. Dessa kvantiteter kan uppskattas till ca 3 000 ton per år.

Av tabell 3.1 framgår att ca 50 000 ton fisk till ett värde av ca 50 milj. kr. per år har landats i utländska hamnar under de tre senaste åren. Detta motsvarar ungefär 20 % av det totala fångstvärdet i det svenska fisket och ungefär en tredjedel av västkustfiskets fångstvärde. Det är nästan uteslutande västkust- fiskarna som landar sina fångster utomlands.

Exporten av färsk fisk landad i Sverige uppgår numera till ca 20 000 ton per år till ett värde av närmare 50 milj. kr. och består framför allt av sill och strömming. Även exporten av ål, lax och olika Sötvattensfiskar är värdemäs- sigt viktig. Exporten av torsk och andra torskfiskar är som regel betydande vad gäller såväl kvantitet som värde.

Tabell 3.1 llandföring av svenskfångad fisk utomlands 1973—1976. Hel l'ärskvikt

Kvantitet (ton) Värde (tkr) 1973 1974 1975 19760 1973 1 Sill 38 800 26 600 26 700 28 000 46 500 3 Foderfisk 26 000 19 100 16 000 20 200 9 200 Torskfisk 4 500 2 600 700 1 000 7 500 Makrill 1200 1800 3100 800 1 100 Ovrigt 1 100 300 300 500 2 100 Totalt 71 600 50 400 46 800 50 500 66 400 5

a Preliminär siffra.

lNän'nare uppgifter om föreningen Svensk fisk framgår av avsnitt 10.1

974

9 800 7 900 4 700 1 500

4600

36 600 3 700 2 000 2 400

45 500

1976”

40 700 6 800 2 600

800 1 300

52 200

Som framgår av tabell 3.2 har exporten av färsk fisk ökat relativt kraftigt under perioden 1973—1976. Framför allt har exporten av färsk sill ökat. Eftersom ilandföringen av sill inte ökade mellan åren 1975 och 1976 tyder den stora exportökningen mellan dessa båda år på att avsättningen av färsk sill på den svenska marknaden minskade år 1976.

Mottagarland för den från Sverige exporterade färska fisken är framför allt Danmark. Sötvattensfisken avsätts dock till stor del i Frankrike.

3.1.2. Frystfisk

Exporten av fryst fisk har ökat starkt under de senaste åren och uppgick år 1976 till drygt 5 000 ton till ett värde av ca 14 milj. kr. Det är främst hel fryst fisk som exporteras. Exportens sammansättning framgår av tabell 3.3.

Exporten av fryst sill och torsk har som framgår av tabell 3.3 ökat mellan åren 1973 och 1976. I huvudsak består denna export av överskottsfisk som sålts av prisregleringsföreningen Svensk fisk. Den stora ökningen i exporten av fryst makrill år 1976 är ett resultat av ökade landningar av makrill i Sverige och motsvarande minskningar av direktlandningarna i Danmark. Denna export har tillkommit genom ett samarbete mellan makrillfiskare (ringnots- fartyg), fryseriföretag, Svensk fisk och exportföretag. Fryst sill avsätts framför allt i Danmark och Östeuropa och fryst torsk i Danmark. Makrillen exporteras huvudsakligen till Nigeria.

Tabell 3.2 Export av färsk fisk landad iSverige 1973—1976. Produktvikt

Kvantitet (ton) Värde (tkr) 1973 1974 1975 1976 1973 1974 1975 1976 Sill 3300 5100 7500 11100 3500 6900 10700 17100 Strömming 5 700 6 000 6 500 4 700 3 800 6 000 5 200 4 400 Torskfisk 2 500 2 500 1 300 4 300 4 900 6 000 3 000 7 400 Ål, lax,sötv. fisk 1 500 1 500 1 800 1 500 14 000 14 800 21 500 17 800 Övrigt 1 100 800 600 600 1 500 1 200 800 800 Totalt 14 100 15900 17 700 22 200 27 700 34 900 41 200 47 500

Tabell 3.3 Export av hel fryst fisk1973-1976. Produktvikt

Kvantitet (ton) Värde (tkr) 1973 1974 1975 1976 1973 1974 1975 1976 Sill 1 090 680 940 1 660 1 340 800 1 090 2 170 Makrill 150 90 180 1 430 180 60 150 1 610 Torsk 240 80 910 1 500 320 160 970 1 910 Lax 120 110 260 460 1 700 1 150 3470 7 730 Ål 30 20 25 30 450 300 380 520 Övrigt 140 140 275 90 200 340 670 410 Totalt 1 770 1 120 2 590 5 170 4 190 2 810 6 730 14 350

3.1.3. Export av beredda fiskprodukter

Fiskberedningsindustrin i Sverige exporterade år 1976 beredda fiskprodukter till ett värde av ca 62 milj. kr. Ungefär halva exportvärdet utgjordes av sillkonserver. Dessa produkter säljs främst till de nordiska länderna. Beredda produkter av skaldjur — främst räkor —svarar också för en stor del av exporten och uppgick år 1976 till ca 17 milj. kr. En annan viktig exportvara är beredd liskrom (kaviar).

1 exporten av beredda fiskprodukter ingår även en betydande del impor- terade råvaror. Importen av kryddad och saltad sill var år 1976 _totalt ca 15 000 ton, vilket motsvarar ca 20000 ton hel, färsk sill. Större delen av denna kvantitet torde ha använts som råvara av fiskberedningsindustrin.

Till beredda produkter kan även räknas fiskmjöl och fiskolja. Exportvärdet av dessa produkter uppgick år 1976 till ca 11 milj. kr.

3.2. Import

3.2.1. Färsk/isk

Hel färsk fisk har under åren 1973—1976 importerats för ett värde av omkring 50 milj. kr. per år. I kvantitet har importen minskat från ca 10 000 ton år1973 till ca 7 000 ton år 1976. Importen av hel, färsk fisk består främst av laxfisk, liatfisk, långa och makrill, dvs. fiskslag som inte produceras i tillräcklig mängd inom landet. Åren 1973 och 1974 importerades dessutom förhållan- devis mycket sill. Importens utveckling under åren 1973—1976 redovisas i tabell 3.4.

Av tabellen framgår att de importerade kvantiteterna av sill och makrill minskat kraftigt under den redovisade perioden. Importen av liatfisk och laxfisk har varit någorlunda konstant medan importen av långa och övriga fiskslag har varierat från år till år.

Importerad långa används inte till färskkonsumtion utan används uteslu- tande för lutfiskberedning. Importen av liatfisk och laxfisk svarar tillsam- mans för omkring 70 % av det totala importvärdet av färsk fisk.

Importen av färska fiskfiléer uppgår årligen till ca 1 100 ton, vilket motsvarar 2 000—3 000 ton hel, färsk fisk och består främst av filéer av liatfisk

Tabell 3.4 Import av hel. färsk fisk 1973—1976. Produktvikt

Varuslag Kvantitet (ton) Värde (tkr) 1973 1974 1975 1976 1973 1974

Sill 1 650 990 170 110 3 400 1 800 Makrill 2 340 2 030 1 870 1 340 4 300 4 400 Flatlisk 2 420 2 430 2 200 2 260 15 100 15 300 Laxfisk 1 020 890 910 940 12 600 11 800 Långa 1 900 1 990 2 030 1 700 6 900 9 000 Övrigt 1 070 1 370 1 260 790 3 000 4 800

Totalt

10 400 9 700 8 440 7140 45 300 47 100

350 3 800 16 300

11 500 8 700 4 450

45 100

250 3 000 19 000

18 200 7 900 3 250

(rödspätta). Importvärdet var år 1976 ca 10 milj. kr. Av tabell 3.5 framgår importens utveckling åren 1973—1976.

Hel färsk fisk importeras främst från Danmark och Norge och färska fiskfiléeri huvudsak från Danmark.

3.2.2. Frystfisk

Fryst fisk importeras dels hel, dels hlead.

. Importen av hel fryst fisk, som framför allt omfattar lax och annan laxfisk, uppgårårligen till mellan 6 000 och 7 000 ton till ett värde år 1976 av ca 92 milj. kr. Av tabell 3.6 framgår importens utveckling mellan åren 1973 och 1976. Importen av laxfisk har ökat under åren 1973—1976. Den påfallande stora ökningen i importvärdet mellan åren 1975 och 1976 beror dock på stora prisökningar. Större delen av den importerade laxen kommer från Kanada och Förenta staterna. Importen av övriga fiskslag i denna varugrupp varierar i kvantitet från år till år. Fryst helgefiundra och Sjötunga importeras främst från Danmark och fryst ål från Kanada. Importerade frysta fiskfiléer svarar för en stor del av fiskkonsumtionen i Sverige och motsvarar omräknat till hel färskvikt lika stor kvantitet som hela förbrukningen av svenskfångad fisk till färskkonsumtion inom landet, vilket innebär ca 40 000 ton per år. Importen av frysta fiskfiléer har ökat kraftigt under en lång följd av år och motsvarade år 1976 ett värde av 125 milj. kr. lmponökningen har dock minskat under de senaste åren. I kvantitet har importen ökat från 14 900 ton år 1973 till 16 100 ton år1976.

Tabell 3.5 Import av färska fiskfiléer 1973—1976. Produktvikt

Varuslag

Flatlisk Torskfisk Ovrigt

Totalt

Kvantitet (ton) Värde (tkr)

1973 1974 1975 1976 1973 1974 1975 1976

680 640 680 750 6 150 5 920 6 380 7 760 230 390 370 300 1 370 2 730 2 260 2 130 130 110 70 40 500 485 325 210

1040 1140 1120 1090 8 020 9135 8 965 10100

Tabell 3.6 Import av hel, fryst fisk 1973—1976. Produktvikt

Varuslag

laxfisk Helgeflundra Sjötunga

Totalt

Kvantitet (ton) Värde (tkr) 1973 1974 1975 1976 1973 1974 1975 1976 4 350 4 480 4 720 5 260 43 340 52 140 55 640 82 740 215 215 235 180 1 900 2 340 2 605 2 405 90 135 95 85 1 445 1 820 1 525 2 090 180 155 210 150 1 790 2 070 3 125 2 200 1315 1495 860 1155 2615 4120 2455 2915

6 150 6 480 6 120 6 830 51 090 62 490 65 350 92 350

De största kvantiteterna importeras från Danmark, följt av Norge. Av tabell 3.7 framgår importutvecklingen mellan åren 1973—1976. Som framgår av tabellen är importen av frysta filéer av torskfisk störst i denna varugrupp och omfattar ca 12 000 ton per år. Omräknat till hel färsk vikt motsvarar detta inemot 40 000 ton, dvs. vida mer än det svenska fiskets fångstmängd av torskfisk. Importen av fiatfiskfiléer uppgår till ca 3 000 ton per år.

3.2.3. Ska/djur m. m.

Importen av skaldjur har ökat mycket starkt under senare år. Totalt importerades år 1976 ca 19 000 ton olika produkter av skaldjur, vilket kan jämföras med år 1973 då 15 000 ton importerades. Importen av kokta räkor med skal (färska och frysta), som är det viktigaste varuslaget i denna varugrupp, har ökat från ca 4 000 ton år 1973 till ca 8 000 tonår 1976. Av tabell 3.8 framgår importens sammansättning och utveckling under åren 1973—1976.

Tabell 3.7 Import av frysta filéer 1973—1976. Produktvikt

Varuslag Kvantitet (ton) Värde (tkr) 1973 1974 1975 1976 1973 1974 1975 1976 Torskfisk 11 300 12 200 11 900 12 000 65 600 91 000 74 700 82 000 Flatlisk 3 200 2 800 3 100 3 400 25 500 25 100 28 900 38 200 Övrigt 400 400 400 700 1 900 2 300 2 400 4 800 Totalt 14900 15400 15400 16100 93000 118400 106000 125000

Tabell 3.8 Import av skaldjur 1973—1976. Produktvikt

Varuslag Kvantitet (ton) Värde (tkr) 1973 1974 1975 1976 1973 1974 1975 1976

Oberedda Räkor, kokta m. skal,

frysta 3 650 3 760 5 730 7 440 31 040 32 280 43 520 55 300 Andra räkor 2250 1 330 1 270 980 20 820 15480 13 350 13 380 Flodkräftor 1 240 2 040 2 000 2 870 11 750 22 870 24 770 37 590 Andra oberedda skal-

djur 870 930 1000 1110 7310 7610 9750 12420 Beredda Konserverade räkor 520 400 410 420 5 770 5 440 5 210 4 870 Andra konserver 1 930 1 840 1 770 2 010 21 640 19 140 16 390 19 950 Andra beredda räkor 4 100 3 650 3 670 3 950 62 610 67 280 56 000 66 950 Andra beredda skaldjur 360 360 360 580 8 210 10 400 6720 11 100

Totalt 14920 14310, 16210 19360 169150 180500 175710 221560

Som framgår av tabell 3.8 svarar räkor av olika slag för merparten av skaldjursimporten, såväl till kvantitet som värde. Importen av flodkräftor har ökat och uppgick år 1976 till nära 3 000 ton. Räkor importeras framförallt från Danmark, Färöarna och Norge. Beredda skaldjursprodukter importeras bl. a. från Förenta staterna, Sovjetunionen, Kanada, Danmark, Norge och Island.

3.2.4. Beredda och konserverade fiskprodukter

Viktiga varuslag i denna varugrupp är salt- och kryddsill, som till stor del används vid industriell vidareförädling. Andra viktiga varuslag är bl.a. konserver samt panerade fiskfiléer och färdiglagade fiskrätter. Importvärdet för hela varugruppen uppgick år 1973 till 146 milj. kr. och år 1976 till 212 milj. kr. I tabell 3.9 har importen uppdelats på vissa varuslag. Av tabellen framgår att importen av beredd sill har minskat mellan åren 1973—1976. Till viss del torde detta kunna förklaras av ökad användning av svensk sill vid den industriella vidareförädlingen. Importen av panerade fiskfiléer och andra färdiglagade fiskrätter har ökat starkt under perioden 1973—1976. I gruppen övriga beredda produkter i tabellen ingår bl.a. konserver av sardiner, makrill och tonfisk.

Import av saltsill förekommer i huvudsak från Norge och Kanada. Kryddsill importeras främst från Norge, Danmark och Färöarna. Panerade fiskfiléer importeras främst från Norge och Danmark. Övriga beredda fiskprodukter kommer till stor del från Norge och Danmark men även från Portugal, Taiwan, Förenta staterna och Japan.

Tabell 3.9 Import av beredda fiskprodukter 1973—1976. Produktvikt

Varuslag

Saltsill Kryddsill Panerade fiskfiléer

m. m.

Öv riga beredda produk—

ter

Totalt

Kvantitet (ton) Värde (tkr)

1973 1974 1975 1976 1973 1974 1975 1976

9 900 8 300 8 500 7 600 28 300 29 500 36 300 35 900 8 400 7 500 6 800 5 900 25 700 27 900 25 900 25 500

3 500 4 000 4 000 , 4 900 23 100 31 100 29700 38 200

12200 12900 14200 14 200 68800 87000 92500 112200

34 000 32 700 33 500 32 600 145 900 175500 184 400 211 800

Tabell 3.10 Import av fiskmjöl och fiskolja 1973—1976. Produktvikt

Varuslag Kvantitet (ton) Värde (tkr)

1973 1974 1975 1976 1973 1974 1975 1976 Fiskmjöl 72 800 43 800 61 300 68 300 141 700 105 700 75 200 109 500 Fiskolja 25 600 24 900 18 200 9 000 31 100 60 800 25 400 14 800

3 . 2 . 5 F iskmjö/ och fiskolja

Importen av fiskmjöl uppgår årligen till 60 000—70 000 ton. Kvantiteten importerad fiskolja har minskat under senare år och var år 1976 ca 9 000 ton. Såväl fiskmjöl som fiskolja importeras i huvudsak från Norge. lmportutveck- lingen mellan åren 1973—1976 framgår av tabell 3.10.

3.3. Sammanfattning

År1976 exporterades fisk och fiskprodukter för 180 milj. kr., varav 52 milj. kr. genom landningar direkt i utländska hamnar. Exporten av oberedd fisk och skaldjur som landats i Sverige uppgick till 66 milj. kr. och exporten av beredda fiskprodukter till 62 milj. kr. De viktigaste exportmarknaderna finns i de nordiska länderna. Det sammanlagda värdet av importen av fisk och fiskprodukter var år 1976 700 milj. kr. Till detta kan läggas importen av fiskmjöl och fiskolja som uppgick till 125 milj. kr.

4. Den svenska marknadens försörjning med fisk

I detta kapitel redovisas översiktligt den svenska marknadens försörjning med fisk och fiskprodukter. Syftet är att redovisa den svenskfångade fiskens och importfiskens resp. andelar av förbrukningen av olika slags fisk inom landet under åren 1975 och 1976. Följande varugrupper har undersökts nämligen färsk (hel) fisk, filead fisk. sillkonserver, räkor, fiskmjöl och övrig foderfisk. I avsnittet färsk fisk redovisas separata beräkningar över försörj- ningen med sill/strömming, torsk, liatfisk, laxfisk, övrig saltvattensfisk samt sötvattensfisk.

4.1. Färsk fisk

Landningarna i Sverige av saltvattensfisk (exkl. skaldjur) för konsumtions- ändamål, minskade under 1960-ta1et och var år 1971 ca 85 000 ton (i hel färskvikt). Därefter har Iandningarna åter ökat och uppgick år 1975 till 93 500 ton. Enligt preliminära uppgifter landades år 1976 ca 98 000 ton matfisk i Sverige. 1 tabell 4.1 ges en översiktlig sammanställning av tillförseln av svenskfångad fisk på marknaden åren 1975 och 1976. Kvantiteterna är i tabellen uttryckta i landad vikt och fångster från insjöfisket ingår.

Det framgår av tabell 4.1 att tillförseln av oberedd fisk på den svenska marknaden minskade mellan åren 1975 och 1976 med ca 3000 ton till ca 71 000 ton. Någon statistik som visar hur stor del av tillförseln av färsk fisk som använts till färskkonsumtion resp. beredning finns inte. Med ledning av statens jordbruksnämnds konsumtionsberäkningar kan dock färskkonsum- tionen av svenskfångad fisk uppskattas till ca 40 000 ton per år. Vidare har ca

Tabell 4.1 Tillförsel av svenskfångad fisk på den svenska marknaden 1975 och 1976. Landad vikt. Ton

1975 1976” llandföring av konsumtionsfisk 94 400 98 500 Export hel, färsk rrskb 17700 22 200 Export hel, fryst frskb 2 600 5 200 Oberedd svensk fisk för den svenska marknaden 74 100 71 100

a Preliminära siffror. b Häri ingår även Svensk fisks export av överskottsfisk.

15 000 ton per år tagits om hand av Svensk fisk som överskott, varav ca 5 000 ton har exporterats. Överskotten har delvis avsatts inom landet, till djurföda eller fiskmjölsframställning och delvis beretts eller frysts för senare avsätt- ning. Slutligen har ca 20 000 ton per åranvänts som råvara i fiskberedningsin- dustrin. Den sålunda beräknade användningen av oberedd fisk som förts i land i Sverige framgår av tabell 4.2.

Både år1975 och i viss mån år 1976 var präglade av avsättningSSVårigheter för fisk vilket i hög grad bidragit till de stora överskotten.

Importen av färsk fisk omfattar främst olika slag av liatfisk. Även importen avlånga och makrill är förhållandevis stor. Importen av hel, fryst fisk består i huvudsak av lax. Av tabell 4.3 framgår den svenska marknadens totala försörjning med hel, oberedd fisk under åren 1975 och 1976.

Av sammanställningen i tabell 4.3 framgår att den svenskfångade fisken helt dominerar den svenska marknadens försörjning med färsk fisk.

4.1.1. Sill/strömming

Landningarna i Sverige av sill/strömming uppgick år 1975 till 53 800 ton och år 1976 till 52 900 ton (prel.). Härtill kommer dock ca 3 000 ton för vartdera året som inte ingår i fångststatistiken, på grund av att den landade f|sken direkt har förts till Danmark per lastbil utan att dessförinnan ha blivit såld. Exporten av färsk eller fryst sill/strömming uppgick år 1975 till 15 000 ton och år 1976 till 17 600 ton, vilket innebär att 42 000 ton år 1975 och 38 000 ton år 1976 tillfördes den svenska marknaden. Härav var dock 8 600 ton resp. 6 500 ton överskott. Detta innebär att 32 000—33 000 ton under vart och ett av åren 1975 och 1976 har avsatts till lägst minimipris på den svenska marknaden för färskkonsumtion och beredning. Importen av färsk sill är

Tabell 4.2 Användningen av svenskfångad fisk åren 1975 och 1976. Landad vikt. Ton

1975 1976 Tillförsel efter avdrag för export 74 100 71 100 Konsumtion av färsk fiska 40 000 40 000 Overskott exkl. export av hel fiskb 11 100 10 300 Beredning och konservering 23 000 20 800

a Inkl. färska filéer uttryckt i landad vikt. 17 Samtliga uppgifter i kapitlet om överskott exkl. export är preliminära.

Tabell 4.3 Försörjningsbalans för hel, oberedd fisk (färsk eller fryst). Landad vikt. Ton 1975 % 1976 %

Tillförsel av svenskfångad fisk efter

avdrag för export 74 100 84.0 71 100 83,7 Importfisk. färsk 8 400 9.3 7 100 8,3 Importfisk. fryst 6 100 6.7 6800 8.0 Total tillförsel 88 600 1000 85000 1000 Total försörjning exkl. Överskott 77 500 74 700

Tabell 4.4 Försörjningsbalans för sill/strömming 1975 och 1976. Landad vikt. Ton.

1975 1976 llandföring 56 800 55 900 ) Export 15 000 17 600 ) Överskott exkl. export 8 600 6 500 Total försörjning exkl. överskott 33 200 31 800

. försumbar. 1 tabell 4.4 har sammanställts en försörjningsbalans för sill/

strömming för åren 1975 och 1976.

', Med ledning av jordbruksnämndens konsumtionsberäkningar har färsk-

konsumtionen av sill/strömming uppskattats till ca 22 000 ton per år.] Vidare

1. uppskattas att ca 10 000 ton svenskfångad sill/strömming årligen används som råvara i beredningsindustrin.

4.1.2. Torskfisk exkl. långa

i Sverige landades år 1975 ca 22 500 ton och år 1976 ca 27 000 ton torskfisk (exkl. långa). Långa har inte tagits med i beräkningarna eftersom långa i huvudsak fiskas för lutfiskberedning och endast obetydliga kvantiteter konsumeras färsk. Långa ingår i övrig saltvattensfisk som redovisas i avsnitt 4.1.4.

Tillförseln av färsk torskfisk sker nästan helt genom det svenska fisket. Viss export förekommer regelmässigt. Av tabell 4.5 framgår närmare den svenska marknadens försörjning med torskfisk åren 1975 och 1976.

Det framgår av tabellen att ca 18 000 ton färsk torskfisk årligen avsätts på den svenska marknaden. Med ledning avjordbruksnämndens konsumtions- beräkningar uppskattas 11500 ton härav ha avsatts till färskkonsumtion (inkl. färska filéer) och 6 500 ton till beredningsindustrin. Den svenskfångade fiskens andel av avsättningen är nära 100 %.

! 4.1.3 Flat/isk

[ motsats till den svenska marknadens försörjning med sillfisk och torskfisk sker försörjningen med tlatftsk till större delen genom import. Importen av llnk|_ konsumtion av flatfrsk var år 1975 ca 2 700 ton och den svenska fångsten ca 1 900 ton. färska filéer.

Tabell 4.5 Försörjningsbalans för torskfisk 1975 och 1976. Landad vikt. Ton.

1975 1976 llandföring 22 500 27 000 Export, färsk ] 300 4 300 l Export, fryst 1 000 1 500 [ Överskott exkl. export 2 500 3 800 | lmport, färsk 500 400 ' Import, fryst 200 300

Total försörjning exkl. överskott 18 400 18 100

Tabell 4.6 Försörjningsbalans för flatfisk 1975 och 1976. Landad vikt. Ton

1975 1976 llandföring 1 900 1 500 Export, färsk 0 0 Export, fryst 100 0 import, färsk 2 200 2 300 import, fryst 500 400 Total försörjning 4 500 4 200

Det framgår av tabell 4.6 att tillförseln av liatfisk uppgått till drygt 4 000 ton vartdera året 1975 och 1976. Nära nog hela kvantiteten torde ha använts för färskkonsumtion.

4.1.4. Övrig saltvattensfisk (exkl. ål och lax/isk)

Övrig saltvattensfisk omfattar främst makrill och skarpsill samt långa. Totalt uppgick den i Sverige ilandförda fångsten av övrig saltvattensfisk år 1975 till ca 7 000 ton (landad vikt). Av tabell 4.7 framgår försörjningsläget åren 1975 och 1976.

Den svenska marknadens behov av övrig saltvattensfisk har under 1975 och 1976 uppgått till ca 11 000 ton per år. Den svenskfångade fiskens andel av marknaden är ca 50 %. En stor del av övrig saltvattensfisk används för beredning, t. ex. skarpsill och långa. Med ledning av jordbruksnämndens konsumtionsberäkningar har färskkonsumtion av övrig saltvattensfisk uppskattats till 5 700 ton per år.

Tabell 4.7 Försörjningsbalans för övrig saltvattensfisk 1975 och 1976. Landad vikt. Ton

1975 1976 llandföring 6 700 8 500 Export, fa'rsk 300 400 Export, fryst 200 1 500 Import. färsk 4 400 3 400 Import, fryst 500 700 Total försörjning l 1 100 10 700

Tabell 4.8 F örsörjningsbalans för laxfisk 1975 och 1976. Landad vikt. Ton

1975 1976 llandföring 2 000 1 800 Export. färsk 400 200 Export. fryst 300 500 Import, färsk 900 900 Import. fryst 4 700 5 300 Total försörjning 6 900 7 300

Tabell 4.9 Försörjningsbalans för sötvattensfisk 1975 och 1976. Ton

1975 1976 llandföring 3 2000 + 1 soob 2 500a + 1 300b Export, fa'rsk 1400 1 300 Export, fryst 50 50 Import, färsk 100 50 Import. fryst 200 150 Total försörjning 3 350 2 650

a Fångad i havet. b Uppskattning för fångst i insjövatten för konsumtionsändamål.

4.1.5. Laxfisk

Till laxfiskarna hör förutom lax även röding.öring,sik m. fl. arter. Fångststa- tistiken är för dessa fiskslag ofullständig eftersom vissa kvantiteter tas i insjöarna. l tabell 4.8 återgivna fångstuppgifter är till viss del uppskatt- ningar.

Den svenskfångade fiskens andel av den inhemska marknaden är för laxfisk ca 20 %.

4.1.6. Sörvarrenshsk (exkl. laxfisk)

Till sötvattensfisk räknas här sådana fiskslag som främst fångas i insjövatten men som återfinns även längs landets kuster där salthalten i vattnet är ringa.Även ål har något oegentligt förts till denna grupp. Exempel på andra Sötvattensfiskar är abborre, gädda, gös och lake. Den svenska marknadens försörjning med sötvattensfisk framgår av tabell 4.9.

Uppgifterna om insjöfiskets fångster är osäkra och medger inga slutsatser om utvecklingen mellan åren 1975 och 1976. Det kan dock konstateras att ca 3 000 ton sötvattensfisk per år avsätts på den svenska marknaden varav mer än hälften härrör från kustfisket.

4.2. Filead fisk, färsk och fryst

Import och inhemsk beredning av fiskfiléer uppgick år 1975 till ca 34 000 ton. Härav svarade importen för ca 20 000 ton. Omräknat till hel färskvikt motsvarade den totalt tillgängliga kvantiteten filéer ca 85 000 ton fisk, vilket nära nog motsvarar hela det svenska fiskets fångster av konsumtionsfisk under ett år.

De importerade filéerna utgörs främst av djupfryst torskfisk medan de inhemska utgörs av färska sill- och torskfiléer. Den exakta fördelningen i den inhemska beredningen på olika fiskslag har inte varit tillgänglig. I tabell 4.10 redovisas den svenska marknadens försörjning med fiskfiléer.

Som framgår av tabell 4.10 dominerar helt de inhemskt beredda färska filéerna över importerade färska. När det gäller frysta filéer gäller ett omvänt förhållande med en importandel på ca 85 %. Det bör dock framhållas att siffrorna över den inhemska produktionen underskattar den verkliga produk-

Tabell 4.10 Försörjningsbalans för fiskfiléer år 1975.” Produktvikt

Ton

Inlremsk produktionb 13 400 Färska filéer 10 100 Frysta filéer 2 500 Torsk I 000 Sill och annan ] 500 Panerade filéer m. m. 800 Import 20 500 Färska filéer 1 200 Torskfisk 400 Flatfisk ' 700 Annat 100 Frysta filéer 15 400 Torskfisk 11 900 Flatfisk 3 100 Annat 400 Panerade filéer m. m. 4 000 Tola/försörjning 34 000 Färska filéer 11 300 Frysta filéer 17 900 Panerade filéer m. m. 4 800

a Exporten är exkluderad eftersom den är helt marginell.!) Enligt industristatistiken.

tionen, eftersom inte samtliga beredningsföretag ingår i den svenska indu- stristatistiken. Underskattningen är troligen ganska betydande vad gäller färska filéer.

4.3. Fiskkonserver

Fiskkonserver består till största delen av olika slags sillinläggningar. Den svenska produktionen av fiskkonserver är betydande. Av tabell 4.11 framgår

Tabell 4.11 Försörjningsbalans för konservera 1975. Produktvikt

Ton

Inhemsk produktion 25 700

Sillfisk 17 100 Annan fisk inkl. rom 8 600 (i huvudsak fiskbullar och rom) Export 3 400

Sillfisk 2 500 (i huvudsak gaffelbitar och likn.) Annan fisk inkl. rom 900 (i huvudsak fiskbullar och rom) Import 5 200

Sillfisk 1 200 (i huvudsak sardiner) Annan fisk 4 000 (i huvudsak makrill och tonfisk) Tora/försörjning 27 500

Sillfisk 15 800 Annan fisk 11 700

a Omfattar tull statnr. 16.04.110, 150, 204, 208, 320, 330, 341. 342, 399, 601. 701 och 709.

Tabell 4.12 Försörjningsbalans för saltsill och kryddsill” 1975. Produktvikt.

Ton

lnhemsk produktion/ör avsalu 2 700

l Saltsill [ 600 ' Kryddsill [ 100 Export 700 Saltsill 300 Kryddsill 400 Import 15 300 ? Saltsill 8 500 ; Kryddsill 6 800 Tata/försörjning 17 300 Saltsill 9 800 Kryddsill 7 500

” Tullstat.nr 03.02.009. 302, 202, 203, 209 och 16.04.401 , 402, 409 och 593.

fördelningen mellan produktion, export och import.

Som framgår av tabell 4.1] är importen av fiskkonserver liten i förhållande till den inhemska produktionen. Importen utgörs främst av produkter som inte tillverkas i Sverige.

4.4. Saltsill och kryddsill

Den inhemska produktionen av saltsill och kryddsill för vidare försäljning till exempelvis beredningsindustrin är enligt tillgänglig statistik av liten omfatt- ning. Härtill kommer dock den beredning av sill som sker i beredningsindu- strins egen regi. Omfattningen av denna beredning är sannolikt betydande. Av kryddsillen torde större delen användas av konservindustrin som råvara. Saltsillen används också av beredningsindustrin men en betydande del torde säljas direkt till konsumtion. [ tabell 4.12 har sammanställts produktion för avsalu samt export och import.

4.5. Räkor

Den svenska marknadens försörjning med räkor är i hög grad beroende av import. I tabell 4.13 har sammanställts en försörjningsbalans för kokta räkor och konserverade räkor. Av sammanställningen framgår att svenskfångade kokräkor endast utgör ca 14 % av tillförseln på den svenska marknaden. Några mer exakta uppgifter över produktionen av konserverade räkor . föreligger inte. Sannolikt svarar dock den inhemska produktionen för mer än i hälften av den totala försörjningen av räkkonserver. Råvaran i den inhemskt producerade konservräkan är dock i hög grad importerad och utgörs dels av | råräka och dels av frysta skalade räkor. Se vidare tabell 4.14. Uppskattningsvis svarar det svenska fisket för ca 10 % av försörjningen med räkor och räkprodukter på den svenska marknaden.

Tabell 4.13 Försörjningsbalans för kokta och konserverade räkor 1975. Produkt- vikt

Ton Inhernsk produktion Kokta 1 035 Konserverade Export Kokta 78 Konserverade 205 Import Kokta 6 030 Konserverade 414 Tora/försörjning Svensk andel % Kokta räkor 6 987 14 Konserverade

Tabell 4.14 Fångst och import av räkråvara 1975. Råräkevikt

Ton Fångst av råräka 800 Import av råräka” 2 800 Nettoimport av frysta, skalade räkorb 3 500 Svensk andel % Tillförsel 7 100 11

” Omräknat till hel råräkevikt. Uppskattning på grundval av importens fördelning mellan skalad och ej skalad räka år 1976. b Uppskattad siffra för den kvantitet som går till industrin. Återstående kvantiteter (3 500 ton) går direkt till konsumtion.

4.6. Överskott

Överskott av fisk avsedd för human konsumtion uppstår när fisk inte kan säljas till lägst av föreningen Svensk fisk fastställda minimipriser.

Till viss del beror överskotten på att fångsterna varierar starkt, vilket medför att mottagningskapaciteten vid vissa tillfällen inte räcker till. En annan orsak till att överskott uppstår kan vara att fångstkapaciteten är större än avsättningsmöjligheterna. Överskott som på detta sätt uppstår kan benämnas strukturella överskott. De överskott som uppstod år 1973 kan i hög grad hänföras till strukturella överskott. Konjunkturellt betingade överskott uppstår när avsättningsförhållandena, främst på den internationella markna- den, tillfälligt försämras och minskar avsättningen av svenskfångad fisk. De överskott som uppstod under åren 1975—1976 vari stor utsträckning konjunk- turella. Genom åtgärder inom ramen för prisregleringen kan man i viss utsträckning begränsa de konjunkturella överskotten och stabilisera avsätt- .

ningsförhållandena.

Det kan uppskattas att de konjunkturella överskotten uppgick till ca 9 000 ton år 1975 och till ca 7 000 ton år 1976. Av tabell 4.15 framgår överskottens storlek åren 1975 och 1976 med år 1973 som jämförelse.

Tabell4.15 Av Svensk fisk övertagna kvantiteter fisk och prisstödsberättigade kvantiteter strömming. Landad vikt. Ton

1973 1975 1976 1 [ Väs/kus/ert * Sill ] 246 2 157 2 282 '_ Torskfisk 371 2 002 1 636 l Makrill 161 495 2 364fI i Övrig 48 46 72 ' Totalt 1 826 4 700 6 354 S_l'l/Å'llS/t'lt Sill 2 486 6145 3 105 :_ Torsk 1 2 246 3 371 ' Ovrig 59 27 13 Totalt 2 546 8 418 6 489 Ostkusten Strömmin 7 551 6 883 6 869 Djurföda 2 218 1 458 124 ; Exportb 5 333 5 425 3 359 Fiskmjölb — — 790 Överskottf — — 2 596 Torsk — 311 1 002 Totalt 7 551 7 194 7 871

a Den kraftiga ökningen av makrillöverskotten beror på ett speciellt åtagande av Svensk fisk att garantera ringnotsfångad makrill, som senare exporteras. Föreningen

gör inga ekonomiska förluster. Överskotten är i huvudsak ”tekniska”. Prisstödsberättigade kvantiteter sålda av fiskförsäljningsförening eller Ostkustfisk, ekför,

(' Fr. o. m. april 1976 kan även strömming övertas av Svensk fisk till garantipris. Regleringen på ostkusten innebar tidigare att prisstöd utbetalades för vissa avsättnings—

' ändamål.

4.7. Foderfisk

Foderfisk, i motsats till matfisk, är fisk som fångas för fiskmjölsframställning eller för direkt djurfoder.l Fiskmjöl används som beståndsdel i foderblandningar. Andelen fiskmjöl kan variera, varvid fiskmjölets pris i relation till priserna på andra fodermedel har stor betydelse. Den inhemska produktionen av fiskmjöl sker i huvudsak vid en fabrik på Tjörn i Göteborgs och Bohus län, vilken ägs av Västkustfisk 1 För 1 kg nskmjöj an. SVC AB, som är ett dotterbolag till Svenska västkustfiskarnas centralför- vänds ca 5 kg foderfisk.

Tabell 4.16 Försörjningsbalans för fiskmjöl 1975 och 1976. Ton

1975 % 1976 % . Produktion 14 600 12 500 * Export 2 700 _ 2 600 Inhemsk tillförsel 11 900 16,3 9 900 12,7 Import 61 300 83,7 68 300 87,3 Total försörjning 73 200 1000 78 200 100,0

bund. Råvaran är främst foderfisk, men även överskottsfisk, ursprungligen avsedd för mänsklig konsumtion, avsätts till fiskmjölsråvara. Importen svarar regelmässigt för ca 80 % av tillförseln av fiskmjöl på den svenska marknaden.

En del av den fisk som avsätts till djurfoder i annan form än fiskmjöl är matfisk som inte kunnat säljas till lägst minimipris. År 1975 uppgick sådan överskottsfisk till 4000 ton och år 1976 till 2 500 ton. Förutom hel fisk används även avfall från fiskberedningsindustrin till djurföda.

Enligt industristatistiken uppgår inhemskt fiskavfall till ca 3 000 ton per år. Importen av fiskavfall uppgår årligen till 10 000 a 15 000 ton. Därmed skulle tillförseln av fisk och fiskavfall till djurföda uppgå till ca 20 000 ton per år.

4.8. Sammanfattning

I Sverige ilandförs årligen ca 95 000 ton matfisk. De viktigaste fiskslagen är sill och torskfisk. Ungefär 20 000 ton av den ilandförda kvantiteten exporteras oberedd och ca 15 000 ton är överskott. Till färskkonsumtion och beredning inom landet avsätts således ca 60000 ton per år. Med ledning av statens jordbruksnämnds konsumtionsberäkningar uppskattas att ca 40 000 ton per år avsätts till färskkonsumtion eller färskfiléberedning och ca 20 000 ton till frysfiléberedning, konservering m. m.

Det svenska fisket svarar för ca 80 % av försörjningen av oberedd matfisk inom landet. Importen av oberedd fisk omfattar i huvudsak liatfisk, långa, makrill och lax, dvs. fiskslag som inte produceras i tillräcklig mängd inom landet.

Importen svarar däremot för en väsentligt större andel av försörjningen med beredda fiskprodukter än det svenska fisket. Den inhemska produk- tionen av frysta filéer svarar således endast för ca 15 % av försörjningen. En viktig produkt för den svenska fiskberedningsindustrin är sillkonserver. Råvaran för sillkonserver är dock i hög grad importerad. De senaste åren har importen av räkor ökat starkt och endast en mindre del av de räkor som avsätts i Sverige är numera svenskfångade.

Det svenska fisket svarar för ca 20 % av jordbrukets behov av fiskmjöl i olika foderblandningar. Cirka 20 000 ton fisk och fiskavfall avsätts årligen till djurfoder i annan form än fiskmjöl.

Om den totala tillförseln av fisk och fiskprodukter för konsumtion till den svenska marknaden under ett år uttrycks i enhetlig vikt, t. ex. hel färsk vikt eller filévikt, finner man att den svenskfångade fiskens andel av försörj- ningen är omkring en tredjedel.

5. Konsumtionen av fisk och fiskprodukter

5.1. Konsumtionen av fisk och fiskprodukter

Beräkningar över konsumtionen av livsmedel utförs regelbundet av statens jordbruksnämnd. Källmaterialet vid konsumtionsberäkningarna för fisk och produkter av fisk är officiell statistik över fångster, lager, beredning samt export och import av fisk. Konsumtionsberäkningarna får anses något osäkra eftersom källmaterialet till viss del är ofullständigt. Beräkningarna av konsumtionens storlek och värde vid en viss tidpunkt bör således betraktas med viss försiktighet medan däremot utvecklingen av konsumtionen betydligt bättre återspeglas i konsumtionsberäkningarna.

5.2. Konsumtionsutvecklingen 1960—1975

En mycket markant tendens i konsumtionsutvecklingen är att färskfiskkon- sumtionen stadigt minskar och att konsumtionen av beredda fiskprodukter ökar. Konsumtionen av färsk saltvattensfisk (exkl. skaldjur) har för år 1960 beräknats till 10,1 kg per person och år(landad vikt). År 1975 var motsvarande konsumtion endast 5,6 kg. Härav var 2,4 kg sill och 1,4 kg torskfisk. Färskfiskkonsumtionen år 1975 motsvarade således endast något mer än hälften av konsumtionen år 1960. Fångsterna av matfisk för färskkonsum— tion svarar för en mycket stor del av näringens intäkter. Den nedåtgående trenden i färskfiskkonsumtionen har därför stor betydelse för fiskets avsättningsmöjligheter och lönsamhet. Konsumtionen — i färsk form —av sill och torsk består till närmare 100 % av svenskfångad fisk. I motsats till färskfiskkonsumtionen totalt, ökar konsumtionen av laxfisk och räkor. Konsumtionen av laxfisk är dock endast ca 0,5 kg per person och år och importandelen är hög. Konsumtionen av kokräka har ökat mycket starkt eller från ca 0,4 kg per person och år 1960 till ca 1,0 kg per person och år 1976. Uppgången i konsumtionen har möjliggjorts av en ökad import av räkor. 1 statistiken över konsumtionen av färsk fisk ingår även färska fiskfiléer. F. n. finns inget korrekt underlag för att separat beräkna konsumtionen av färsk fiskfilé. Vissa överslagsberäkningar kan dock göras. Den inhemska produktionen av färska fiskfiléer uppgick år 1975 till minst 10000 ton och bestod så gott som helt av sill- och torskfiléer. Om hela produktionen har konsumerats inom landet innebär detta en konsumtion av 1,2 kg per person är 1975 motsvarande ca 2,5 kg i landad vikt. Detta innebär att av den totala

fårskkonsumtionen av sill och torskfisk på 3,8 kg, utgörs 1,3 kg av hel fisk och 2,5 kg av färska filéer.l En mycket stor del av fiskkonsumtionen i Sverige sker i form av djupfrysta , ] konsumtionsberäk- filéer av torskfisk (torsk, gråsej och kolja m. fl.). ningarna görs enjusle- År 1960 var konsumtionen av färsk torskfisk större än konsumtionen av ring för svinn i distribu— djupfrysta torskfiskfiléer(omräknat till jämförbar vikt). År 1975 uppgick per tionsleden. Bortser man - . - . , , . _ .. capita konsumtionen av djupfrysta torskfiskfileer (exkl. panerade filéer från svmnet bor konsum- . . _ . tionssiffran för hel fisk m. m.) till 1,5 kg, Vilket motsvarar ca 4 kg torsk | landad Vikt. Samma år var ökas med 0.4 kg per per. konsumtionen av färsk torskfisk ca 1,4 kg per person. Cirka 15 % eller 0,7 kg son. av konsumtionen av djupfryst torskfilé, var framställd av svensk råvara. Den

Tabell 5.1 Konsumtionen av fisk och fiskprodukter iSverige Kvantitetsangivelserna för färsk fisk och ej beredda skaldjur är uttryckta i landad vikt. För övriga varuslag gäller produktvikt. Kvantiteter från sport- och fritidsfiske ingår endast i begränsad omfattning i redovisade uppgifter.

Kg per person och år Total konsumtion år 1975 "1960 1970 1975 Milj. kg. Milj. kr. Färsk/iska Flatfisk 0,9 0,8 0.6 5.3 42,6 Torskfisk 3,5 1,9 1,4 11,4 1085 Sillfisk 4,2 2.5 2.4 19.4 90.3 Laxfisk 0,3 0,5 0,5 4.5 85.1 Annan saltvattenfisk 1,2 0,6 0,7 6,0 40,8 Sötvattenfisk 1.4 1,3 1,2 10,2 91 ,8 Summa färsk fisk 11,5 7,6 6,8 56,8 459,1 Fryst/isk, filead Flatfisk 0,2 0,5 0,4 3,1 59,6 Torskfisk 0.9 1,8 1,5 12,7 1670 Annan fisk 0,0 0,1 0,2 2,0 26,0 Summab fryst, filead fisk 1,1 2,4 21 17.8 252.6 Beredd/isk ' Saltad 1.9 1,6 1,0 8,4 100,4 Torkad 0,1 0,1 0,1 0,8 42,8 Rökt 0.2 0.2 0,3 2,2 97,4 Kaviar m.m. 0.3 0.6 0,5 4.5 1284 Sillkonserver " 1,8 2.1 1,9 15,3 3659 Fiskkonserver,andra slag 0,2 0,5 0,5 3,9 56,1 Fiskbullar, fiskpinnar m.m. 0,4 1,2 1,7 13,9 285,1 Summa beredd fisk 4,9 6.3 6,0 49.0 1 076,1 Ska/djur ' Oberedda 0,4 0,8 1,1 9,0 1776 Beredda 0,3 0,8 0,8 6,7 21 1,0 Summa fisk omräkn. till hel färskvikt 24,3 26,7 26,6 217,9 2 176.4

a Även hel djupfryst fisk ingår här samt färska filéer. b Minskningen i konsumtionen mellan 1970 och 1975 av djupfryst filead fisk beror huvudsakligen på att panerade fiskfiléer och fiskpinnar m. m. fr. o. m. 1973 klassificeras som beredda produkter i utrikeshandelsstatistiken.

totala konsumtionen av torskfisk av svenskt ursprung i hel eller filead form kan således beräknas uppgå till mindre än 2,5 kg per capita eller uppskatt- ningsvis totalt 20 000 ton varav ca 6 500 ton konsumeras i form av djupfrysta filéer och ca 13 500 ton som färska filéer och hel fisk. Importen av djupfryst file av torskfisk motsvarar inemot 40 000 ton färsk torskfisk.

Konsumtionsberäkningarna visar att per capita konsumtionen av sillkon- server har legat på en i stort sett oförändrad nivå under åren 1960—1975. Totalt sett har dock konsumtionen ökat i och med att befolkningen under perioden ökat med ca 700000 personer eller närmare 10 %. Andelen svenskfångad råvara i de färdiga sillkonserverna torde dock vara begränsad eftersom konservindustrin importerar betydande kvantiteter sill som råvaror.

Konsumtionen av färdiglagade fiskrätter har ökat mycket starkt under åren 1960—1975. Ökningen av konsumtion i denna varugrupp beror i huvudsak på att nya färdiglagade fiskrätter i stor utsträckning har introducerats på marknaden under senare år.

Av tabell 5.1 framgår utvecklingen av per capita konsumtionen för ett antal varugrupper. 1 diagram 5.1 redovisas konsumtionsutvecklingen för några varugrupper. Den totala konsumtionen av fisk och fiskprodukter redovisas i tabellen för år 1975. Det framgår av tabellen att värdet av fiskkonsumtionen. mätt i konsumentledet, uppgick till 2,2 miljarder kr. år 1975. Värdet av konsumtionen av kött och köttvaror uppgick samma år till 8,3 miljarder kr.

Kg per capita 7 6 I 5 I , - r ,, Djupfrvst torskfiskfile 4 * x ,, (landad vikt) & N , s 3 >4 * * x _ I N N — _ * & ä _ _ .. . .. . N N Farsk srll/strommtng ? x _

Färsk torskfisk

1 w Oberedda skaldjur

1960 1965 1970 1975

Diagram 5.1 K onsumlionsutveck/ingen per capita 1960—1975 Anm.: För perioden 1960—1970 har angets den trendmässiga förändringen i konsum— tionen, vilket markerats med streckade linjer.

1 tabell 5.1 redovisas även en beräkning över totalkonsumtionen av fisk, uttryckt i hel färskvikt. Enligt dessa beräkningar har fiskkonsumtionen totalt sett inte undergått några större förändringar under perioden 1960—1975. Minskningen i konsumtionen av färsk fisk har således motsvarats av en ökning i konsumtionen av beredd fisk. Totalkonsumtionen av fisk med ca 26 kg per person, kan jämföras med konsumtionen av nöt- och kalvkött samt fläsk som uppgår till ca 19 kg resp. ca 30 kg per person (vara med ben avses).

6. Prisutvecklingen för fisk

6.1. Förstahandsprisernas utveckling

På grundval av den officiella definitiva fiskestatistiken över kvantiteter och värden har beräknats prisindexar för åren 1970—1976. Indextalen redovisas i tabell 6.1. Från början av 1970-talet och fram till och med år 1974 steg förstahandspriserna på fiertalet fiskslag. År 1975 inträffade ett starkt internationellt prisfall på fisk. Detta påverkade i första hand priserna på foderfisk samt på konsumtionsfisk som landades utomlands. För konsum- tionsfisk som landades inom landet kunde prisfallet begränsas genom åtgärder inom ramen för prisregleringen på fisk.

Under år 1976 har förstahandspriserna på fisk åter ökat. Prisuppgången är dock delvis en följd av att särskilda pristillägg på fisk har införts fr. o. m. september 1976.

Beräkningarna visar att torskfisk (exkl. långa) på samtliga kuststräckor har haft en mycket kraftig prisökning under perioden 1970—1976. För västkusten uppgår ökningen till ca 90 % och för sydkusten till närmare 100 %. Förstahandspriserna på sill har däremot utvecklats väsentligt olika på de skilda kuststräckorna.

På västkusten har förstahandspriset på sill ökat med 16 % under perioden 1970—1976. Den måttliga prisutvecklingen för västkustsill torde till största delen kunna förklaras av förskjutningarna i fångsterna mot allt större andel småsill. För svenskfångad sill som landats i Danmark har förstahandspriset ökat med nära 70 % under tiden 1970—1976. Ca två tredjedelar av västkust- fiskets fångster av sill landas i Danmark. Även makrillen har haft en svag prisutveckling vilket bl. a. kan bero på en allt större andel trål- och ringnotsmakrill och mindre andel garnmakrill i fångsterna. Priserna på foderfisk på västkusten fördubblades mellan åren 1970—1974. Det internatio- nella prisfallet på fiskmjöl 1975 ledde till att priset detta år sjönk tillbaka till omkring 1970 års nivå.

På sydkusten har sillpriserna utvecklats betydligt gynnsammare än på västkusten. Ökningen uppgårtill ca 65 % under åren 1970—1976. Även övriga fiskslag har på denna kuststräcka haft en relativt god prisutveckling.

På ostkusten har förstahandspriset på strömning ökat med ca 60 % mellan åren 1970—1976. Sötvattensfisk, som spelar en mycket stor roll för kustfisket på ostkusten, har stigit i pris med ca 60 % under samma period. Här ingår bl. a. lax och ål som dock båda har stigit betydligt mer i pris än genomsnit-

tet.

Tabell 6.1 Förstahandsprisernas utveckling 1970—1976. Index 1970 = 100

1970 1971 1972 1973 1974 Västkusten Konsumtionssill 100,0 96,7 81,6 89,3 123,6 Skarpsill 1000 88,9 86,3 101,4 128,3 Torskfisk exkl. långa 1000 1145 126,0 158,4 190,5 Långa” 1000 110,3 104,6 117,9 167,3 Flatfisk 100,0 95.9 98,9 122,2 128,3 Makrill 100,0 86,7 90,5 95,9 118,4 Övrig saltvattensfisk [00,0 106.1 1170 141 ,0 158,0 Ål m. m. 1000 122,6 1313 184,7 196.5 Lever. rom 100.0 100.0 117,3 127,1 119,6 Foderfisk 100,0 85.8 93.2 186,3 213,6 Skaldjur 100,0 98,6 107,4 128,9 143,1 Sydkusten Konsumtionssill 100,0 1019 108,15 121 ,0 145,2 Torsk 100,0 1108 1229 142,8 207,4 Flatfisk 100,0 105,3 114.1 119.5 150,1 Övrig saltvattensfisk 1000 98,5 81 ,7 106,0 95,8 Ål, lax m.m. 100,0 109,4 117,9 117,6 134,9 Lever, rom 100,0 100,0 114,7 108,0 167.6 Foderfisk 100.0 108,4 112.4 135,2 217,8 Ostkusten Strömming 100,0 96.4 99.8 102,2 122,4 Torsk 100,0 111,3 119,9 125,4 171,5 Skrubba 100,0 108.5 11.3.5 116,8 139,3 Sötvattensfisk 100,0 105,9 121,1 114,5 126,7 Lever, rom 100,0 104,1 91 ,7 95,1 134,5 Foderfisk 1000 91 .8 87,8 122,0 190,6 [land/ört i utlandet Konsumtionssill 100,0 97,9 101,7 138,1 172,1 Skarpsill 100,0 77,6 77.2 82.3 107.2 Torskfisk exkl. långa 1000 1000 121 ,9 194,2 221 .6 Rödspätta 1000 97.6 [03.6 167,9 183,3 Makrill [00,0 80,0 80,4 107,7 99,0 Övrig saltvattensfisk 100,0 122,2 108,1 143,7 130,9 Lax 100,0 114.3 158,15) 1718 153.6 Foderfisk 100,0 92,4 83,2 159,1 1859 Råräka 1000 85,0 93,8 113,4 1206

a Avser långa utan huvud emottagen av Storsjöftskarnas försäljningsförening. b Prisstöd ingår. 9 Indexar förår 1976 är preliminära. För västkusten har det 5. k. särskilda pristillägget ej kunnat inberäknas med undantag för långa och skaldjur. För syd- och ostkusten är pristillägget inberäknat.

sou 1977:74 1975 1976c 109.1 116,5 1222 127.4 183617 190,8 156,7 1908 1146 1440 1002 690 164,7 1962 1710 1630 1446 1858 118.7b 140,1 l38.4 1355 1450 163.1 1902 1971 1626 1744 1272 1221 1502 168.9 166.7 _ 158,6 1342 125.7 1618 1528 1642 1607 1496 1375 161,7 2109 1416 1424 99.7 1577 167,4

96,9 90.3 210.6 240.7

903 1221 1851 2202 1313 — 106,1 153.1 1138 —

Av diagram 6.1—6.3 framgår prisutvecklingen för några fiskslag 1970—1976:

200 190 180 A 170 ] & ,Danmark1 I XX ,, ,Sydkusten 160 I / Ostkusten

150

140 130

120

,. Västkusten ".

110

100 90

80

_i_, ___—___» 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Diagram 6.1 Förstahandsprisernas utveckling,/ör sill 1970—1976.

' Av svenska fiskare landat i Danmark.

;Danmark1

200 / Sydkusten

190 Västkusten

180

170 _. Ostkusten

160

150

140

130

120

_l— 1 _l _ 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Diagram 6.2 Förstahandsprisernas utveckling/ör torsk/isk 1970—1976.

' Av svenska fiskare landat i Danmark.

| 210|'

200

190

180

170 .. . 1 ,Sotvattensfrsk (sydkusten) . _." ' Sötvattensfisk (ostkusten)

..

." [' jFoderfisk (Danmark) I

160

1

l

1 1,50,— .

1

f

f

I I

Foderfisk (västkusten) Skaldjur (västkusten)

140

130

120

110

100 .

90

80

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Diagram 6.3 Förstahandsprisernas utveckling för foderfisk, skald/"ur och sötvattensfisk [970—1976.

' Huvudsakligen lax och ål

6.2. Importpriser

Importprisutvecklingen för ett antal i importen betydelsefulla varuslag har undersökts för perioden 1970—1976. Källa för uppgifterna är den officiella utrikeshandelsstatistiken över kvantiteter och värden varvid priset har erhållits genom division. Av tabellen framgår att importpriserna höjdes markant mellan åren 1972 och 1973 för de allra flesta varuslagen. Mellan åren 1974 och 1975 skedde i flertalet fall en nedgång i priset. För många varor ökade ånyo priset mellan åren 1975 och 1976. Särskilt snabb prisutveckling under den studerade perioden uppvisar färsk Sjötunga, färsk långa och färsk torskfilé där priset har mer än fördubblats mellan 1970 och 1976.

Låg prisuppgång redovisas för färsk makrill, frysta räkor med skal (kokta) och konserverade räkor. För dessa varor har priserna stigit med mellan 10 och 40 % under perioden 1970—1976. Övriga varor har stigit med 70—100 % under den angivna perioden.

Tabell 6.2 Importpriser 1970—1976. Kr per kg

Varuslag 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 Index 1976 1970=100 Färsk/isk 1 Rödspätta 2,67 2,85 3,02 4,20 4,29 4,96 4,92 184 1 Sjötunga 10,20 10,23 11,67 15,18 14,22 16.94 23.92 235 ' Långa 2,14 2,28 2,55 3,64 4,51 4,28 4,64 217 Makrill 1,71 1,74 1,77 1,84 2,18 2,06 2,24 131 Fryst. hel/isk Lax 9,43 8.62 8.80 10,03 11,75 12,03 16,26 172 Fileadfisk. färsk Rödspätta 5,71 5,83 6,53 9,01 9,43 9.62 10.19 178 Torsk 3,41 3,93 4,65 5,96 6,98 6,62 8,32 244 Fi/eadfr'sk. fryst Rödspätta 5,83 6.95 6.91 9.56 11,06 10,59 11,94 205 Torsk 3,43 4.17 4,96 5,67 7,82 6,44 6,83 199 Kolja 4,31 5,05 5,81 7,01 8,59 7,65 8,28 192 Saltsill 2,80 2,63 2,60 2,87 3,61 4,18 4,68 167 Frysta räkor m. skal 6,59 6,38 6,37 8,43 8,56 7,59 7,44 113 Kryddsill 2,49 2.50 2,73 3,05 3,72 3,86 4,31 173 Ton/iskkonserv 4,23 4,52 4,77 5,34 7,69 7,09 7 ,71 182 Panerade/isk- fi/éer — — — 6,56 7,82 7,53 7,72 — Räkkonserv 8,32 9,06 9,13 11,14 13,54 12,59 11,56 139

6.3. Konsumentprisernas utveckling för fisk och fiskprodukter

Mellan åren 1970 och 1976 steg konsumentprisindex (KPI) för tisk (inkl. beredningar och konserver) med ca 85 %. KPI totalt steg under samma period 1 med ca 60 % och KPI för livsmedel med 70 % , dvs. något mer än totala KPI. . Bland varorna i KPI för fisk steg djupfryst torskfilé med över 80 %. Strömming hade den svagaste prisutvecklingen med ca 40 %.

Under perioderna 1970—1976 och 1973—1976 steg KPI för djupfryst torsk- filé, styckad torsk och färsk strömming med följande procentsatser.

1970—1976 1973—1976

Torskfilé, fryst 81 11 Styckad torsk 86 44 Färsk strömming 42 29

Som jämförelse med prisutvecklingen på fisk redovisas prisökningen för kött och fläsk.

1970—1976 1973—1976 Kött 46 15

| SOU 1977:74 Prisutveckling för fisk 51 1 [ Fläsk 29 5

Under år 1973 infördes prisstopp och subventioner på vissa livsmedel, däribland på kött och fläsk. Under perioden 1973—1976 har köttpriset således endast ökat med 15 % och fiäskpriset endast med 5 %. Samtidigt har priset på färsk styckad torsk ökat med 44 %. För färsk torsk har således prisuppgången varit tre gånger så stor som för kött. Den kraftiga relativa prisökningen på färsk fisk har sannolikt påverkat fiskkonsumtionen negativt. Enligt statens jordbruksnämnds konsumtionsberäkningar har den procentuella konsum- tionsutvecklingen varit följande.

1973—1976 ), Färsk torskfisk —18 * Färsk Sillfisk — 4 Nöt- och kalvkött +48 Fläsk +36 Charkuterivaror och köttkonserver + 7

Hela tillbakagången av konsumtion av färsk fisk kan dock inte förklaras av den oförmånliga prisutvecklingen, eftersom konsumtionen av färsk fisk

1 minskar trendmässigt. En orsak till denna konsumtionsutveckling kan bl. a.

vara det minskade antalet färskfiskbutiker och tendensen att efterfråga i allt högre utsträckning mer förädlade livsmedel.

7. Ekonomiska förhållanden

I föreliggande kapitel redovisar fiskerikommittén vissa undersökningar av fiskets ekonomiska förhållanden. Undersökningen om fiskarnas inkomster och förmögenheter bygger på material från statistiska centralbyråns (SCB) deklarationsundersökningar för åren 1970—1975, vilka på tiskerinäringsutred- ningens och senare fiskerikommitténs uppdrag har specialbearbetats av centralbyrån.l De båda undersökningarna om fiskelagens intäkter och kostnader bygger också på specialbearbetningar av deklarationsmaterialet. Undersökningen i avsnitt 7.2 omfattar åren 1973—75. I avsnitt 7.3 redovisas endast år 1975.

7.1. Yrkesfiskarnas inkomster och förmögenhet

7. 1 . 1 Undersökningens metodik

Specialbearbetningen bygger på självdeklarationer för ett urval av yrkes- fiskare avseende inkomståren 1970—1975. Som yrkesfiskare har i deklara- tionsundersökningen karaktäriserats personer vars inkomst av fiske uppgår till minst hälften av den totala inkomsten, exkl. kapitalinkomster. I urvalet ingår dock inte fiskare som är 67 år och äldre.

7.1.2. Undersökningens resultat

I tabell 7.1 anges för åren 1973—1975 uppgifter om yrkesfiskarnas taxerade nettointäkter av fiske och om deras samtliga taxerade nettointäkter. Med- ianen anger den inkomstnivå, som delar antalet undersökta personer i två lika stora grupper, varav den ena gruppens intäkter understiger medianen och den andra gruppens intäkter överstiger densamma. På motsvarande sätt anger de båda kvartilerna den nivå inom vilken en fjärdedel resp. tre fjär- dedelar av inkomsttagarna finns. Av undersökningen framgår att hälften av ostkustfiskarna hade en nettointäkt av fiske år 1975 som understeg 17 800 kr. Medianintäkten på väst- och sydkusten uppgick samma år till omkring 34 500 kr. och översteg således betydligt motsvarande intäkt på ostkusten. Lägst medianintäkt — 12 400 kr. — redovisas för sötvattensdistrikten. Även medianen för samtliga nettointäkter var högst på väst- och sydkusten och lägst inom insjöfisket.

' I Fiskerinäringsutred- ningens betänkande Stat- ligt stöd till fisket (Ds Jo 1975:8) redovisas en undersökning av fiskets ekonomiska förhållanden åren 1970—1973. Uppgif- ter i föreliggande kapitel avseende dessa år är hämtade ur nämnda betänkande.

Tabell 7.1 Median, kvartiler och kvartilmått för yrkesfiskarnas taxerade nettoin-

täkter av fiske och samtliga taxerade nettointäkter åren 1973, 1974 och 1975. Kronor (avrundade tal)

Nettointäkt avfiske Ostkusten 1973 1974 1975

Sydkusten 1973 1974 1975

Västkusten 1973 1974 1975

Sötvattensdistrikten 1973 1974 1975

Samtliga nettointäkter” Ostkusten 1973 1974 1975

Sydkusten 1973 1974 1975

Västkusten 1973 1974 1975

Sötvattensdistrikten 1973 1974 1975

Nedre kvartil

8500 8600 10000

13400 15200 18600

19100 25 000 22 800

5600 5900 7000

11 100 12 500 14100

15 400 18500 23000

20 400 27 800 26 800

7 300 8400 10400

Median

14800 16600 17800

23 300 30 300 34 600

33 000 37 300 34 500

9 700 9 000 12 400

16900 20100 22 700

25 400 32 000 38 000

33 300 39 800 36 900

12 200 13800 18800

Övre kvartil

23 900 28 100 29 900

35 000 43 900 48 800

48 400 50 000 44 900

17000 16800 22500

26 400 31 500 34 100

34 700 45 400 50 400

48 200 52 100 48 600

19 800 22 800 28 000

Kvartil- mått

7 700 9 700 9 900

10800 14300 15100

14700 12500 11000

5700 5500 7800

7 600 9 500 10 000

9600 13500 13700

13900 12200 10900

6200 7200 8800

a I samtliga intäkter ingår fr. o. m. år 1974 ersättning från försäkringskassan.

Utvecklingen av inkomsterna 1970—1975 framgår av nedanstående tablå över indextal för medianintäkten.

1970 1971 1972 1973 1974 1975

Nettointäkt avfr'ske Ostkusten 100 110 140 170 190 204 Sydkusten 100 119 147 176 229 260 Västkusten 100 115 135 161 182 169 Sötvattensdistrikten 100 101 126 141 131 180 Samtliga nettointäkter Ostkusten 100 110 133 152 181 204 Sydkusten 100 112 136 174 219 261 Västkusten 100 114 127 155 186 172 Sötvattensdistrikten 100 104 121 122 138 188

Såväl nettointäkt av fiske som samtliga nettointäkter har ökat särskilt kraftigt på sydkusten under den studerade perioden. Ökningen var under den redovisade perioden 160 %. På ostkusten har under perioden 1970—1975 nettointäkterna av fiske och samtliga nettointäkter ökat med 104 %. För västkusten innebar år 1975 sänkta inkomster. Mellan 1974 och 1975 sjönk således nettointäkten av fiske och samtliga nettointäkter på denna kust- sträcka med ca 8 %. Västkustfiskarnas svagare inkomstutveckling har inneburit att inkomstskillnaderna mellan de olika kuststräckorna har mins- kat. Medan medianintäkten år 1973 för västkustfiskare var 33 000 kr. och för sydkustfiskare 23 300 kr. var förhållandet 1975 att västkustfiskarnas netto- intäkt av fiske på 34 500 kr. understeg sydkustfiskarnas intäkt med ca 100 kr.

Som framgår av tablåerna i det föregående har den genomsnittliga in- komstökningen per år inte understigit 10 % för någon av de fyra regionerna. I föreliggande undersökning har valts år 1970 som basår. Om man i stället väljer år 1971 till basår erhålls ungefär samma ökningstakter som för 1970 som basår. Detsamma gäller om år 1972 väljs som basår. Deklarationsun- dersökningarna visar således att ökningstakten för fiskarnas medianinkom- ster har uppgått till mellan 10 och 20 % per år under senare år. Det kan i sammanhanget nämnas att den genomsnittligajordbrukarinkomsten1 under perioden 1970—1975 ökade med i genomsnitt 19 % per år.

I tabell 7.2 anges både intäkter och förmögenhetsställning. Materialet har dessutom delats upp i tre inkomstgrupper för varje område. Av tabellen framgår att övriga intäkter utgör en lägre andel av totalintäkten i den högsta inkomstgruppen än i den lägsta. De högsta inkomstgrupperna har genomgå- ende högre skulder än de lägre, vilket sannolikt kan förklaras av att de förra har bundit större kapital i fisket.

I tabell 7.3 redovisas genomsnitten av samtliga nettointäkter år 1975. I inkomstgrupp III, den högsta inkomstgruppen, var genomsnittet 62 100 kr. på sydkusten, 58 700 kr. på västkusten, 54 300 kr på ostkusten och 36 600 kr inom sötvattensdistrikten. Av tabellen framgår också de stora inkomstskill- naderna inom områdena. På ostkusten var således genomsnittsintäkten i den

Genomsnittlig ökningstakt per år i procent

15 21 11 12

15 21 11 13

'Taxerad inkomst till statlig inkomstskatt, alla brukarkategorier enligt SCB:s deklarationsun- dersökningar för jordbru- kare.

lägsta inkomstgruppen (inkomstgrupp I) 10 300 kr. och i den högsta inkomstgruppen 54 300 kr. Motsvarande uppgifter för sydkusten resp. västkusten var 15 400 kr. och 62 100 kr. resp. 18 200 kr. och 58 700 kr. Lägst intäkter redovisas för sötvattendistrikten med 6 600 kr. i genomsnittlig total nettointäkt för den lägsta inkomstgruppen och 36 600 kr. för den högsta.

Tabell 7.2 Ekonomiska förhållanden inom olika inkomstgrupper Kr. (avrundade tal) Inkomstgrupp I — nettointäkten av fisket understiger den nedre kvartilen för nettointäkten av fiske resp. år. Inkomstgrupp II — nettointäkten av fisket ligger mellan den nedre och övre kvartilen för nettointäkten av fiske resp. år. Inkomstgrupp III — nettointäkten av fisket överstiger den övre kvartilen för nettointäkten av fiske resp. år.

Nettointäkt Övriga Summa net- Tillgångar Skulder Behållen av fiske intäkter tointäkter förmögenhet Ostkusten 1973 Ink.gruppl 5400 3 400 8 700 58 300 13 200 45 200 Ink.grupp 11 15300 2 100 17 300 67 300 19 700 47 600 Ink.grupp III 34 400 1 500 35 900 112 400 46 100 66 300 1974 Ink.gruppl 5 800 4 200 9 900 55 600 16 000 39 600 Ink.grupp 11 17 200 4 200 21 400 73 200 24 700 48 600 : Ink.grupp 111 42 300 1 700 44 000 116500 40 000 76 400 , 1975 ) Ink.gruppl 6 300 4 000 10 300 78 700 20 500 58 200 Ink.grupp II 19 100 4 700 23 800 87 800 28 400 59 400 Ink.grupp 111 50 300 3 900 54 300 156 100 41 800 114 300 Sydkusten 1973 Ink.grupp 1 7 300 2 200 9 500 52 900 16 700 36 100 Ink.grupp 11 24 000 1 100 25 100 52 200 21 900 30 600 Ink.grupp III 47 200 —1 300 45 900 87 400 66 700 20 600 1974 Ink.grupp] 9 400 2 900 12 200 49 100 18 500 30 600 Ink.grupp II 30 100 2 600 32 600 61 500 30 600 30 900 Ink.grupp III 57 200 1 600 58 800 96 500 70 500 26 000 1975 Ink.gruppl 11 100 4 400 15 400 66 400 12 800 53 600 Ink.grupp II 33 700 4 400 38 100 77 200 37 700 39 500 Ink.grupp III 60 000 2 000 62 100 141 300 74 800 66 500 ' Västkusten 1973 Ink.gruppl 11 300 2 100 13 400 64 600 19 200 45500 Ink.grupp II 33 200 0 33 200 85 100 45 200 39 900 Ink.grupp 111 64 900 100 65 000 138 700 88 200 50 500 1974 Ink.gruppl 21000 —2 100 19 000 71 700 26 000 45600 Ink.grupp II 36 600 2 900 39 600 89 400 51 800 37 600 Ink.grupp 111 64 200 1 500 65 600 136 500 84 900 51 600 1975 Ink.gruppl 13 900 4 400 18 200 82 900 30 100 52 700 Ink.grupp II 34 100 3 500 37 600 122 200 63 600 58600 Ink.grupp III 56 000 2 700 58 700 181 500 101 600 79 800

Nettointäkt Övriga Summa net- Tillgångar av fiske intäkter tointäkter Sötvattens- distrikten 1973 Ink.gruppI 4 200 1 800 6 000 28 600 Ink.grupp 11 10100 3 600 13 700 63100 Ink.grupp III 25 900 1 400 27 300 101 600 1974 Ink.gruppl 4100 2 300 6 400 33 100 Ink.grupp II 10 200 4 800 15000 61 200 Ink.grupp III 26 900 2 900 29 800 112 400 1975 Ink.gruppl 5 100 1 400 6 600 45 000 Ink.grupp 11 13 400 6 200 19 600 96 300 Ink.grupp III 32 300 4 300 36 600 142 700

Skulder

5 900 8 100 33 600

2 600 9 800 39 400

11 400 19 900 43 400

Behållen förmögenhet

22 700 55 000 67 900

30 500 51 500 73 000

33 500 76 300 99 300

Tabell 7.3 Genomsnitt av summa nettointäkter 1975. Kr. (avrundade tal)

Västkusten Sydkusten Ostkusten Insjöfisket

Inkomstgruppl 18 200 15 400 10 300 6 600 Inkomstgrupp II 37 600 38 100 23 800 19 600 Inkomstgrupp III 58 700 62 100 54 300 36 600

Inkomsterna i de båda lägsta inkomstgrupperna är på ostkusten klart lägre än på väst- och sydkusten. Insjöfiskets inkomster är genomgående lägre än inom saltsjöfisket.

Som framgår av följande tablå över indextal för genomsnittlig nettointäkt av fiske inom resp. inkomstgrupp, hade den högsta inkomstgruppen på

1973 1974 1975

åri procent Ostkusten Nettointäkt av fiske, ink.gruppl 100 107 116 8 Nettointäkt av fiske, ink.grupp 11 100 112 125 12 Nettointäkt av fiske, ink.grupp 111 100 123 146 21 Sydkusten Nettointäkt av fiske, ink.gruppl 100 128 151 23 Nettointäkt av fiske,ink.grupp11 100 125 140 18 Nettointäkt av fiske, ink.grupp 111 100 121 127 13 Västkusten Nettointäkt av fiske, ink.gruppl 100 186 123 11 Nettointäkt av fiske,ink.grupp11 100 110 103 1,5 Nettointäkt av fiske, ink.grupp 111 100 99 86 —7 Sötvattensdistrikten Nettointäkt av fiske, ink.grupp I 100 98 122 10 Nettointäkt av fiske, ink.grupp 11 100 101 132 15 Nettointäkt av fiske, ink.grupp 111 100 104 125 12

Genomsnittlig förändring per

västkusten negativ intäktsutveckling 1973—1975. Den snabbaste intäktsut- vecklingen redovisas för den lägsta inkomstgruppen på sydkusten med en ökning av inkomsterna på över 50 % mellan år 1973 och år 1975.

Skillnaderna i medianintäkt mellan olika områden i landet har tidigare konstaterats vara stor. Även inom samma område finns betydande skillnader i inkomst mellan fiskarna. Ett uttryck för denna inkomstspridning är kvartilmåttet som utgör halva skillnaden mellan övre och nedre kvartilerna. Kvartilmåttet var år 1975 på sydkusten 15 100 kr. för nettointäkt av fiske. Motsvarande värde för samtliga nettointäkter var 13 700 kr. På ostkusten var kvartilmåttet för nettointäkt av fiske 9 900 kr. och på västkusten 11 000 kr. år 1975. För sötvattendistrikten redovisas för år 1975 kvartilmåttet 7 800 kr.

På syd- och ostkusten har inkomstskillnaderna ökat relativt kraftigt mellan åren 1970—75. Även inom insjöfisket har en viss ökning av inkomstskillna- derna skett. Västkusten avviker dock från de andra kuststräckorna i detta avseende. På västkusten har nämligen en viss inkomstutjämning skett. Inkomstutjämningen är främst en följd av en kraftig inkomstminskning år 1975 för fiskare tillhörande den högsta inkomstgruppen.

Inkomstskillnaderna inom resp. område kan bl. a. förklaras av skillnaderi fiskarnas huvudsakliga inriktning på olika typer av fiske och användning av olika fiskeredskap. Trålfiskarna på syd— och ostkusten har således i genom- snitt väsentligt högre nettointäkt av fiske än de som fiskar med ryssjor, garn eller skötar. Trålfiskarnas inkomster ligger i nivå med den övre kvartilen. Omkring 75 % av fångstmängden och ca hälften av fångstvärdet på syd- och ostkusten härrör från trålfisket.

1 tabell 7.4 anges den taxerade nettointäkten av fiske med fördelning efter yrkesfiskarnas ålder. På västkusten och sydkusten har de äldsta fiskarna betydligt lägre inkomster än sina yngre kollegor. På ostkusten har den mellersta åldersgruppen högst intäkter.

Tabell 7.4 Taxerad nettointäkt av fiske åren 1973—1975. Medeltal per yrkesfiskare. Kr. (avrundade tal)

Ostkusten ] 973 1974 1975

Sydkusten 1973 1974 1975

Västkusten 1973 1974 1975

Sötvattensdistrikten 1 973 1 974 1 975

20—34 år 35—49 år 50—66 år Samtliga” 21000 18900 15000 17500 22 800 22 300 19 300 21 100 23 700 28 300 22 800 24 400 29 600 26 700 23 500 26 200 36 200 31 900 27 400 31 500 38 800 34 700 29 500 33 700 42 400 38 200 30 000 35 500 42 300 42 700 32 500 38 100 36 300 37 900 30 300 34 200 10 700 15600 11900 12 500 12900 15500 11700 12800 16600 15900 16300 16100

0 Här ingår även fiskare under 20 år.

7.2. Fiskeföretagens kostnader och resultat

7.2.1. Undersökningens metoder och primärmaterial

Detta avsnitt om fiskeföretagens ekonomiska ställning bygger på den årliga fiskelagsundersökningen som utförs av SCB i samband med deklarationsun- dersökningen för fiskare. Fiskelagsundersökningen syftar till att kartlägga fiskelagens kostnader och intäkter i Göteborgs- och Bohus län samt i Hallands län.

Totalpopulationen är alla fiskelag i de båda västkustlänen som bedriver fiske med båtar med mer än 30 hästkrafters motorstyrka. Primärmaterialet utgörs av båt- och samfiskebilagor för fiskeföretag i populationen. Företa- tagen har indelats i 3 olika btuttotonnageklasser.

7.2.2. Fiske/öretagens bruttoförsäljning och nettointäkt

För samtliga tonnageklasser i båda länen gäller att bruttoförsäljningen ökade mellan åren 1973 och 1974. Huvudorsaken till denna utveckling torde vara att fiskpriserna ökade. Ökat försäljningsvärde och i stort sett oförändrad fångstansträngning medförde att fiskeföretagens resultat efter avdrag för värdeminskning ökade.

Under andra halvåret 1974 började priserna på fisk falla internationellt och även fiskpriserna inom landet sjönk. Prisfallet begränsades dock genom prisreglerande åtgärder. För år 1975 redovisas således för samtliga tonnage- grupper en minskning i försäljningsvärdet och ett sämre resultat. Se vidare tabell 7.5.

Genom att ställa resultatet i relation till fartygens inköpsvärde kan erhållas ett mått på räntabiliteten. Beräkningar av räntabiliteten bygger på material som redovisas närmare i avsnitt 7.3 och endast finns för år 1975.

För att erhålla ett korrekt mått på räntabiliteten borde resultatet ställas i relation till de totala investeringarna i fiskeföretaget och inte bara till inköpsvärdet för fartyget. Detta har inte varit möjligt. Ändå bekräftar

Tabell 7.5 Bruttof'örsäljning och resultat 1973-1975. Kr. (avrundade tal)

Bruttoförsäljn.värde Resultatb

1973 1974 1975 1973 1974 1975 Göteborgs och Bohus län

—25 brt 83 800 90 300 81 700 —4 300 3 100 2 300 26—75 brt 198 100 236100 232 000 11 200 11 800 10 100 76— brt 576 800 637 300 575 600 29 400 18 700 3 800 Hallands län 26—75 brta 285 700 331 500 311 800 11 600 16 300 11 600 76— brt 462 100 511 400 478 500 12 500 19 700 10 600

a För fartyg under 26 brt saknas uppgifter. 17 Med resultat avses ägarnas vinst resp. förlust dvs. bruttoförsäljningsvärde ./. driftskostnader ./. manslotter ./. underhållskostnader m.m. ./. avskrivning.

Tabell 7.6 Räntabiliteten i fiskeföretag år 1975. Procent

BRT 10—25 26—50 51—75 76—100 101—150 151—200 Hallands län — 3,4 8,1 3,7 Räktrålare 7,6 18,3 3,2 1,7 Andra fartyg i Göteborgs och Bohus län 6,0 15,7 6,9 2,5 0,8 —0,5

uppgifterna i tabell 7.6 vad som tidigare konstaterats, nämligen att det större bohuslänska tonnaget drabbades hårdare av nedgången i fiskekonjunkturen år 1975 än övriga fartyg. En starkt bidragande orsak till de större fartygens svårigheter år 1975 var prisnedgången på den internationella marknaden för fiskmjöl och därmed på foderfisk. En annan orsak var prisfallet på export- marknaderna för konsumtionsfisk, vilket särskilt drabbade fiskelag som vanligtvis landade sina fångster i Danmark.

7 . 2 . 3 M ans/ottet'nas utveckling

Ökningen i bruttoförsäljningen och i det ekonomiska resultatet medförde att manslotterna steg mellan åren 1973 och 1974. Manslotterna skiljer sig kraftigt åt mellan olika tonnagegrupper i samma län. Manslotterna är högst på det största tonnaget.

Försämrade avsättningsmöjligheter år 1975 ledde i de flesta fall till att manslotterna detta år låg kvar på 1974 års nivå. För den största tonnage- gruppen i Göteborgs och Bohus län sjönk manslotten kraftigt mellan åren 1974 och 1975.

7.2.4. Kostnadsstrukturen

Fiskelagens kostnader utgörs av utgifter för olja, is och lådor, underhåll m. m. samt värdeminskning. Värdeminskningspostens storlek kan i hög grad varieras av fiskeföretaget inom ramen för taxeringsreglerna, vilket bör observeras vid en analys av kostnadsstrukturen. 1 tabell 7.8 redovisas totalkostnaden för olika fiskelag och den andelsmässiga fördelningen på olika kostnadsposter.

Tabell 7.7 Manslotternas utveckling 1973—1975. Kr (avrundade tal)

1973 1974 1975

Göteborgs och Bohus län

—25 19 000 20 000 20 200 26—75 27 300 31 700 31 400 76— 44 300 46 700 39 800 Hallands län 26—75 35 300 39 700 38 400 76— 44 300 46 400 46 500

Tabell 7.8 Den procentuella kostnadsfördelningen

BRT År Tot.kostn. Olja ls, lådor Underhåll Värdeminskn. Göteborgs och Bohus län —25 1973 42 400 14 11 69 6 ' 1974 39 200 19 10 66 5 1975 34 900 19 15 60 6 26—75 1973 88 600 21 15 57 7 1974 110 100 25 16 53 6 1975 112 000 23 18 54 5 76— 1973 290 300 18 17 53 12 1974 348 000 27 16 49 8 1975 350 000 24 19 49 8 Hallands län 26—75 1973 132 900 16 17 55 12 1974 156 400 23 17 52 18 1975 150500 20 17 51 12 76— 1973 228 300 16 18 54 12 1974 259 500 22 17 50 11 1975 249500 21 17 52 10

Av tabell 7.8 framgår att oljekostnadernas andel av totalkostnaderna steg kraftigt mellan 1973 och 1974. En viss tillbakagång kan noteras för år1975. En minskande andel av totalkostnaderna är underhållsposten. Det har vid tidigare analyser av kostnadsposterna konstaterats att underhållsposten i hög grad varierar med företagens ekonomiska resultat.

Det kan noteras att olja utgör en större andel av totalkostnaden för de större fartygen än för de mindre. En kraftig ökning i exempelvis oljepriset slår således hårdare mot ett stort fartyg än mot ett litet.

7.3. Lönsamheten i västkustfisket år 1975

7.3.1. Undersökningens metoder och primårmaterial

I föreliggande avsnitt redovisas en särskild undersökning av lönsamheten inom fiskelagsfisket på västkusten under år 1975. Bearbetningen i detta avsnitt skiljer sig från avsnitt 7.2 bl. a. genom att fler bruttotonnageklasser har medtagits. Vidare har vissa kostnadsposter beräknats och har således inte hämtats från deklarationsmaterialet.

Syftet med undersökningen är att få en bättre uppfattning om lönsamheten och kostnaderna för olika grupper av fiskefartyg. Undersökningen ligger även till grund för den bedömning av kapaciteten i fiskeflottan som kommittén gör i kapitel 14.

Grundmaterialet för undersökningen är hämtat från en specialbearbetning av statistiska centralbyråns deklarationsundersökning för fiskelag på väst- kusten avseende inkomståret 1975. 1 fiskelagsundersökningen ingår i princip alla fiskefartyg i Hallands och Göteborgs och Bohuslän över 10 bruttoton som bedriver fiskelagsfiske. De fiskelag som har ingått i undersökningen har

delats in i tre huvudgrupper nämligen en grupp som består av fiskelagen i Hallands län och två grupper för fiskelag i Göteborgs och Bohus län. Fiskelagen i det senare länet har delats upp på räktrålare och övriga fiskelag.

Varje sådan huvudgrupp har därefter indelats i följande storleksgrupper BRT

10— 25 26— 50 51— 75

76—100 101—150 151—200 201—

För var och en av grupperna hallandsfartyg, räktrålare och övriga fartyg från Göteborgs och Bohus län har de genomsnittliga beloppen under år 1975 för driftskostnader, arbetskostnader (manslotter), underhållskostnader, ränta på investerat kapital och avskrivning undersökts.

7.3.2. Bortfallet i undersökningen

Bortfallet i undersökningen framgår av följande sammanställning.

Tabell 7.9 Sammanställning av fiskefartyg enligt fiskefartygsregistret per den 31.12.1975 och fartyg i deklarations- undersökningen

Fartygskategori 10—25 26—50 51—75 76—100 101—150 151—200 201— Ha/lands län Fiskefartygsreg. 9 11 20 19 0 0 0 Dekl.-unders. 3 8 17 18 0 0 0 Bortfall 6 3 3 1 0 0 0 Räktrålare Fiskefartygsreg. 9 24 37 18 2 0 0 DekI.-unders. 9 22 35 16 1 0 0 Bortfall 0 2 2 2 1 0 0 Övriga Bohus/än Fiskefartygsreg. 40 70 53 67 24 16 DekI.-unders. 10 45 38 49 22 13 1 Bortfall 30 25 15 18 2 3 8

Bortfallen har fyra orsaker enligt följande:

Totalt bortfall

Fisket har bedrivits endast en del av året 36 1.

2. Fiskelaget har lämnat ofullständiga uppgifter 15 3. Inget fiske har bedrivits 1975 6 4. Båtbilagor har ej inkommit till SCB, exempelvis därför att 64 fiskelagsfiske ej bedrivits

7.3.3. K ostnadsposterna i undersökningen

Den närmare beräkningen av de olika kostnadsposterna framgår av det följande.

Driftskostnader

Driftskostnaderna omfattar kostnader för olja, is och lådor m. m. och har framtagits direkt från Specialbearbetningen av deklarationsmaterialet.

Underhåll m. m.

1 deklarationsmaterialet omfattar denna post förutom de rena underhålls- kostnaderna även ränta på lånekapital, försäkringsptemier, kostnader för underhåll och anskaffning av redskap m. m. Eftersom räntan bör särredo- visas har underhållskostnaderna reducerats med beräknad betald ränta. Beräkningen av räntan har gjorts utifrån uppgifterna om genomsnittliga skulder som redovisas i fiskelagsundersökningen. Härvid har hänsyn tagits till att en viss del av den genomsnittliga skulden är fiskerilån. Räntan på fiskerilånet har beräknats efter 5 % och för övriga lån efter 10 %. Det sålunda beräknade räntebeloppet har alltså dragits ifrån totalposten Underhåll m. m., varefter återstår kostnader för underhåll m. m.

Ränta

För att skillnader i skuldsättningsgraden inte skall påverka resultatet har i undersökningen ränta beräknats på hela det investerade kapitalet oavsett hur finansieringen skett (kalkylmässig ränta) och oavsett vilket belopp som enligt redovisningen under rubriken "underhåll m. m." erlagts som ränta.

Räntan på det satsade kapitalet har beräknats med utgångspunkt från fartygens inköpsvärden enligt fiskelagsundersökningen. Räntan har satts till 8 %.

Denna räntesats har valts med utgångspunkt från en uppskattad genom- snittlig ränta för ett fiskeföretag, som utnyttjat möjligheterna till statliga och statsgaranterade lån.

A vskrivning

I fiskelagsundersökningen redovisas skattemässiga värdeminskningsavdrag. Dessa kan inte användas i föreliggande undersökning eftersom de i hög grad är att betrakta som en bokslutsdisposition där skattemässiga överväganden starkt påverkar avdragens storlek.

Vad som i stället bör sökas är den årliga minskning av kapitalvärdet i företaget som sker och som skulle kunna kallas en teoretisk avskrivning. Att kvantifiera denna teoretiska avskrivning är inte möjligt. I stället får någon form av schablon tillgripas. En lämplig metod har ansetts vara att fördela fartygets återanskaffningsvärde på den beräknade ekonomiska livslängden på fartyget. Helst borde avskrivning beräknas separat på skrov och motor samt annan utrustning med förhållandevis kort livslängd. Detta medger dock

Tabell 7.10 Återanskaffningsvärden för fiskefartyg i 1975 års kostnadsläge. Kr.

BRT Återansakffnings- Avskrivning (30 år) värde 10— 25 755 000 25 200 26— 50 880 000 29 300 51— 75 1 045 000 34 800 76—100 1 515 000 50 500 101—150 1850000 61700 151—200 2 500 000 83 300 201—

inte grundmaterialet. Återanskaffningsvärdena har uppskattats med ledning av uppgifter som samlats in i samband med 1976 års fiskeriinventering och avser normalt utrustade fiskefartyg av bohuslänsk typ i trä. De återanskaff- ningsvärden som använts i undersökningen redovisas i tabell 7.10.

M ans/orter

Ett fiskeföretag består vanligtvis av de fiskare som äger fartyget och dess utrustning samt ytterligare ett antal fiskare. Som regel tillämpas ett särskilt system fördelning av fångstvärdet mellan manskapet och båten. Innan denna delning sker betalas av bruttoförsäljningssumman vissa driftskostnader såsom olja, is, lådor och proviant m.m. Återstoden, som kan kallas nettoförsäljningssumman, uppdelas i ett visst antal lika stora delar, s.k. lotter. Lotterna uppdelas i manslotter, som utgör ersättning till de fiskare som deltagit i arbetet ombord — vare sig de har del i fartyget eller inte — och båtlotter, som tillfaller ägarna. Båtlotterna är avsedda att täcka kostnaderna för underhåll, reparationer, försäkringar, räntor och avskrivningar m.m., varvid eventuellt överskott tillfaller ägarna. Antalet manslotter är lika med antalet man ombord.

Manslotterna står således i ett direkt förhållande till fångstvärdet. I praktiken varierar också manslotten kraftigt mellan olika fartyg. De manslotter som framkommit i Specialbearbetningen av fiskelagsundersök- ningen för olika fångstgrupper och storleksklasser redovisas i tabell 7.11.

Tabell 7.11 Manslotternas storlek är 1975. Kr.

Huvudgrupp 10—25 26—50 51—75 76—100 101—150 151—200 201— Hallands län 21 6990 45200 37 661 46 531 — — — Räktrålare 26 167 34 587 37 486 36 072 — — — Övriga fartyg från Göteborgs '

OCh Bohuslän 20 816 27 080 29 594 36 628 42 681 49 183

a Avser fartyg hemmahörande i Hallands och Göteborgs och Bohus län.

7.3.4. Undersökningens resultat

Fiskelagsundersökningen och vissa kalkylerade kostnadsposter gör det möjligt att för var och en av de 14 grupperna av fiskeföretag beräkna den genomsnittliga kostnaden år 1975. Härvid har de faktiskt uppnådda manslot- terna för resp. grupp ingått som kostnadspost. Totalkostnaden har delats upp i en kortsiktig och en långsiktig del. Den kortsiktiga totalkostnaden avser summan av driftskostnader, reparationer och manslotter, dvs. kostnader som på kort sikt måste täckas för att fisket skall kunna bedrivas. Om fisket skall kunna bedrivas även på lång sikt tillkommer kostnader för avskrivning och .- ränta. Dessa kostnader behöver inte nödvändigtvis täckas varje år men måste över en längre tidsperiod täckas av inkomsterna från fisket. Undersökningen omfattar som tidigare nämnts endast år 1975 och detär därför inte möjligt att jämföra resultatet av undersökningen med något tidigare år. Enligt kommit- téns uppfattning bör undersökningar av detta slag göras för varje år i fortsättningen.

! SOU 1977:74 Ekonomiska förhållanden 65 l l !

7.3.5. Beräkning av totalkostnaden för fiskefartyg i Hallands län

_ _,__ar.,—4cwmu— -»

1 tabell 7.12 redovisas kostnader och bruttoförsäljningsvärde i genomsnitt per fartyg år 1975 för Hallands län. Det framgår av tabellen att samtliga storleksgrupper har fått täckning för de kortsiktiga kostnaderna. De långsik- tiga kostnaderna har dock inte täckts i någon av storleksgrupperna. Brutto- försäljningsvärdet har dock varit tillräckligt för att utöver de kortsiktiga kostnaderna lämna ett visst överskott (täckningsbidrag) för avskrivning och ränta.

* 7.3.6 Räktrålarna i Göteborgs och Bohus län

Av tabell 7.13 framgår kostnader och bruttoförsäljningsvärde för räktrå— ; lare. Ingen tonnagegrupp har uppnått långsiktig täckning för sina kostnader men samtliga har lämnat visst överskott för täckande av avskrivning och räntor.

Tabell 7.12 Genomsnittlig totalkostnad för hallandsfartyg 1975. Kr.

Kostnad 10—25 26—50 51—75 76—100 Driftskostnader 11 156 31 812 66 580 93 759 olja 6 562 21 530 34 735 51 399 is, lådor m. m. 4 594 10 282 31 845 42 360 Reparation och underhåll 23 341 47 295 79 623 120 183 Manslotter 48 614 147 808 150 671 218413 Avskrivning 25 200 29 300 34 800 50 500 Räntekostnad 3 920 9 820 14 903 23 002 1 Total kostnad 3 Kort sikt 83 111 226 915 296 874 432 355 ' Lång sikt 112 231 266 035 346 577 505 857

Bruttoförsvärde 87 528 249 762 341 061 478 505

Tabell 7.14 Genomsnittlig totalkostnad för övriga fiskefartyg i Göteborgs och Bohus län. Kr

Kostnad

Driftskostnader olja is, lådor m.m. Reparation och underhåll Manslotter Avskrivning Räntekostnad

Total kostnad Kort sikt Lång sikt Bruttoförs. värde

a För fartyg överstigande 200 brt saknas uppgifter om kostnader.

Tabell7.13 Genomsnittlig totalkostnad för räktrålare i Göteborgs och Bohus län. Kr. Kostnad

Driftskostnader olja is, lådor m.m. Reparation och underhåll Manslotter Avskrivning Räntekostnad

Total kostnad Kort sikt Lång sikt Bruttoförsvätde

10—25

16411 12328 4083

32 073 64 196 25 200

2 441

112680 140321 117548

26-50 51—75 76—100 29 834 45 023 89 340 22 316 33 616 61317

7518 11407 28023 48316 71707 98 951 103 669 118 350 142 793

29 300 34 800 50 500 6 934 12 590 35 026

181819 235080 331084 218053 282470 416610 207 158 253 010 366 720

7.3.7. Övriga fartyg,/rån Göteborgs och Bohus län

Kostnader och bruttoförsäljning för andra fartyg än räktrålare i Göteborgs och Bohus län framgår av tabell 7.14.

Samtliga tonnagegrupper har erhållit täckning för de kortsiktiga kostna- derna. Högst täckningsbidrag för avskrivning och räntor har erhållits för de största enheterna med ett överskott utöver de kortsiktiga kostnaderna på ca 16 %. För övriga grupper är täckningsbidraget omkring 10 % med undantag för de minsta enheterna, som inte lämnat något överskott för att bidra till täckande av kostnader för avskrivning och räntor.

10—25 26—50 51—75 76—100 101—150 151—200” 10 663 34 425 69 307 129 678 199 656 199 652 5716 16641 32207 64485 111770 121690 4 947 17 784 37 100 65 193 87 886 77 962 24 252 43 992 59163 114 720 178 014 195 533 46 760 94 544 123 873 208 488 255 749 301 212 25 200 29 300 34 800 50 500 61 700 83 300 4 096 5 309 12 765 32 005 54 998 90 293 81 675 172 961 252 343 452 886 633 419 696 397 110 971 207570 299 908 535 39] 750 117 869 990 81 732 189 909 276 815 483 090 693 894 807 706

8. Fiskets strukturförhållandenl

I kapitlet redovisas vissa uppgifter om strukturen inom fisket och fiskeflot- tans åldersfördelning. Redovisningen av fisket bygger på en enkät till landets fiskerikonsulenter sommaren 1976. Uppgifterna om fiskeflottan bygger på en specialbearbetning av fiskefartygsregistret per den 31.12.1976 som SCB utfört för fiskerikommittén.

8.1. Västkusten

I Hallands län uppgår antalet fiskefartyg över 10 brt till 55, varav 19 fartyg som är större än 75 brt. Enligt enkäten finns totalt inom fiskeflottan 52 st trålare. I tabell 8.1 redovisas fiskeflottans åldersfördelning. Flyttrålfiske är vanligast vid sillfiske. I trålfiske fångas förutom sill även torsk, foderfisk, vitling, rödspätta och skarpsill. Annat fiske än trålfiske bedrivs i stor utsträckning av pensionerade yrkesfiskare. Fångstinriktningen är här lax (bottengarn), ål (ryssjor), skaldjur (tinor, garn), liatfisk (garn) och torsk (ryssjor).

.. .. , , ' Uppgifter från fiskeri- I Göteborgs och Bohus lan uppgår antalet fartyg på minst 10 brt till 341. inventeringen 1976 har

Totalt är ca 1 500 fiskare sysselsatta på dessa fartyg. Merparten av fartygen inte varit tillgängliga.

Tabell 8.1 Fiskef'lottan i Hallands län 31/12 1976 BRT Byggnadsår Summa

1970/75 1965/69 1960/64 1955/59 1950/54 1940/49 1920/39 1900/19

0 17 14 13 6 8 7 l 3 69 1—9 23 17 11 12 8 16 6 9 102 10—25 1 1 7 9 26—50 1 2 2 3 1 9 51—75 1 l 1 13 2 18 76—100 1 5 7 3 3 19 55” Andel i procent” 1,8 1,8 14,6 14,6 9,1 34,5 21,8 1,8 1000

a Avser fartyg på minst 10 brt.

är trålare men även ringnotsfanyg och snörpvadsbåtar ingår bland de 341 fartygen. De viktigaste fångstobjekten är sill, torskfisk, räka, havskräfta, skarpsill och foderfisk. Fiskena kombineras ofta men sillfiske är den van- ligaste fångstinriktningen.

Antalet registrerade fartyg understigande 10 brt är hela 1 293. Fångstin- riktningen är för dessa fartyg sill, flatfisk, skaldjur, torskfisk m. m. Med dessa mindre enheter bedrivs kustnära fiske. Av tabell 8.2 och tabell 8.3 framgår fiskefiottans åldersfördelning.

Antal fartygsenheter över 10 brt uppgår totalt för västkusten till ca 400. Fångstinriktningen är mångsidig med sill, torskfisk och räka som de mest betydelsefulla fångstobjekten.

Tabell 8.2 Flskeflottan l Göteborgs och Bohuslän 31/12 19760

___—___— BRT Byggnadsår Summa

1970/75 1965/69 1960/64 1955/59 1950/54 1940/49 1920/39 1900/19

0 167 98 85 85 97 85 48 27 692 1—9 194 86 65 62 77 51 40 24 599 10—25 1 1 1 3 8 21 1 36 26—50 1 2 50 16 69 51—75 1 2 4 21 18 46 76—100 4 18 6 8 58 101—150 6 17 23 151—200 14 16 201— 8 1 1 10 258b Andel i procent/> 3,5 10,1 17,0 7,4 5,4 15,5 34,5 6,6 1000

___—___—

a Räkfiskefartyg ingår ej. b Avser fartyg på minst 10 bruttoton.

Tabell 8.3 Räktrålare 31/12 1976

___—___— BRT Byggnadsår Summa

1970/75 1965/69 1960/64 1955/59 1950/54 1940/49 1920/39 1900/19

1—9 1 1 2 10—25 1 7 8 26—50 1 2 6 1 12 2 24 51—75 1 7 23 2 33 76—100 3 8 1 4 16 101— 2 2 83” Andel i procent” 0 1,2 9,6 16,9 10,8 33,7 25,4 2,4 1000

” Avser fartyg på minst 10 brt.

I kustfisket, som bedrivs med det mindre tonnaget, finns ca 1 500 enheter. Fångstinriktningen är här sill, torsk, skaldjur, flatfisk m. m.

8.2. Sydkusten

] Blekinge län finns 66 fartygsenheter över 10 brt. I enkäten anges antalet trålare till 52. Trålarna kombinerar i hög grad sillfiske och torskfiske. Antalet registrerade fartyg under 10 brt uppgår till 87. I annat fiske än trålfiske fångas främst ål, lax, torsk och sill.

Enligt fiskefartygsregistret finns 43 fartygsenheter över 10 brt i Kristian- stads län. I enkäten uppges antalet trålare till 37. Trålfisket är främst inriktat på sill och torsk samt foderfisk. I annat fiske fångas främst ål, torsk, sill och lax. Registrerade fartyg på mindre än 10 brt omfattar totalt 47 enheter.

Endast 20 fartyg över 10 brt redovisas i fiskefartygsregistret för Malmöhus län. Antalet trålare uppgårtill 14. Fångstobjekt är för dessa sill och torsk. Hela 258 fartyg under 10 brt redovisas. Det bör nämnas att registreringsplikten för fartyg i Öresund är strängare än vad som gälleri övriga landet. Annat fiske än trålfiske är främst inriktat på ål och sill.

Av totalt 521 registrerade fartyg på sydkusten är 129 över 10 brt. Det större v tonnaget är främst inriktad på trålfiske efter sill och torsk som kombineras säsongsvis. I annat fiske än trålfiske fångas ål (bottengarn), torsk (garn och krok), lax (garn och krok), sill (garn) m. m. Fiskeflottans åldersfördelning redovisas i tabell 8.4.

8.3. Ostkusten

Av totalt 121 registrerade fartyg i Stockholms län är endast 32 enheter på 10 brt eller mer. Störst är 1 fartyg inom klassen 76—100 brt. Samtliga större enheter (mer än 10 brt) är sysselsatta med trålfiske efter strömning eller torsk. Fisket

Tabell 8.4 Fiskeflottan på sydkusten 31/ 12 1976

i BRT Byggnadsår Summa

1970/75 1965/69 1960/64 1955/59 1950/54 1940/49 1920/39 1900/19

0 36 24 28 19 8 15 12 5 147 1—9 45 41 19 19 24 44 34 19 245

_ 10—25 5 1 3 7 10 6 8 2 42 , 2e50 1 1 2 2 1 3 25 4 39 , 51—75 3 3 19 9 34 1 76—100 4 2 3 5 14

& 129a

Andel i

proce ma 4,6 1,6 9,3 8,5 13,2 25,6 32,6 4,6 1000

som bedrivs med båtar under 10 brt är i huvudsak inriktat på fiske efter ål, strömming och sik.

Trålfisket i Uppsala län är inriktat på fiske efter strömming, skarpsill och torsk. Trålfiskefiottan består endast av ett 10-tal fartyg där de 2 största enheterna är mellan 51 och 75 brt. Återstående antal fartyg — 41 enheter — är sysselsatta med fiske efter lax, strömming, sik och ål m. m.

1 Södermanlands län finns ett lO-tal fartyg som är på minst 10 brt och som fiskar med trål. Det största fartyget tillhör klassen 76—100 brt. Dessa fartyg är i huvudsak inriktade på strömmingsfiske. Övrigt fiske sysselsätter ca 30 fartyg med huvudsaklig fångstinriktning på strömming, ål, sik, gädda, gös, abborre m. m. I Östergötlands län finns 13 fartyg på minst 10 brt. De tre största enheterna tillhör brt-klassen 76—100. Fångstinriktningen för dessa fartyg är trålfiske efter strömming och foderfisk. Även några fartyg understigande 10 brt bedriver trålfiske. Det övriga fisket i länet omfattar ett 50-tal fartyg (registrerade) med fångstinriktning strömming, gädda, sik, gös m.m. Ål fångas i fasta redskap. I Kalmar län finns 30 fartyg över 10 brt. Enligt enkätuppgift är 17 av dem trålare. Trålfartygen kombinerar strömmings- och torskfiske. Strömmings- fiskets säsong är i det närmaste hela året med undantag för sommarmåna- derna. Direkt trålfiske efter torsk sker framförallt på sommaren. Annat fiske än trålfiske består framförallt av ålfiske med bottengarn, torskfiske med nät och krok samt laxfiske med nät och krok. Antalet registrerade fiskefartyg under 10 brt uppgår till 100 st. Fiskena kombineras med hänsyn till säsongen. Det kan nämnas att laxfiske och trålfiske ofta kombineras. [Gotlands län finns 36 fartyg som är minst 10 brt. Av dessa är 4 mellan 51 och 75 brt och 1 mellan 76 och 100 brt. Enligt enkäten finns 33 trålare. Fartygen kombinerar fiske efter strömming och torsk. Antalet registrerade fiskefartyg under 10 brt uppgår till 40. Fångstinriktningen är för de mindre fartygen framförallt krokfiske efter torsk. Lax fångas med nät och krok och fartygsmaterialet är ofta detsamma som i trålfisket. Antalet fartyg på minst 10 brt i Gävleborgs län uppgår till 11 st. Enkäten redovisar 14 trålare. Trålarna är helt inriktade på strömming. Antalet registrerade fartyg under 10 brt uppgår till 56. Fångsterna i annat fiske än trålfiske består främst av strömming (skötfiske), lax, sik och ål. I Västernorrlands län finns 10 fartyg på minst 10 brt. Enkäten uppger att det finns 11 trålare. Av dessa är 3 enheter mellan 51 och 75 brt. Fångstinrikt- ningen är helt på strömming. Antalet registrerade fartyg under 10 brt uppgår till 17. Fångstinriktningen i annat fiske än trålfiske är lax, strömming (skötar), sik och öring. Fiskena kombineras i stor utsträckning. Trålfiske kombineras ofta med laxfiske. I Västerbottens län finns endast 2 fartyg över 10 brt. Det största är på 89 brt och trålar efter strömming. 6 registrerade fartyg i länet understiger 10 brt. I annat fiske än trålfiske fångas lax, strömming (skötar), sik, öring, siklöja m. m. Endast 2 fanyg i Norrbottens län är större än 10 brt. Dessa bedriver trålfiske efter strömming och siklöja. Trålfiske bedrivs i Norrbotten även med mycket små enheter (pattrålning efter siklöja). Antal registrerade fartyg understigande 10 brt uppgår till 112. I annat fiske än trålfiske fångas lax, sik,

Tabell 8.5 Fiskeflottan på södra ostkusten 31/12 1976

BRT Byggnadsår Summa

1970/75 1965/69 1960/64 1955/59 1950/54 1940/49 1920/39 1900/19

0 23 6 5 4 9 14 12 12 85 1—9 38 24 16 15 45 100 28 9 275 10—25 3 3 5 8 18 11 11 1 60 26—50 1 6 2 1 7 18 5 40 51—75 1 3 10 7 21 76—100 1 4 l 4 10 131” Andel i procent” 3,1 3,1 11,5 10,7 15,3 24,3 27,4 4,6 1000 a Avser fartyg över 10 brt. Tabell 8.6 Fiskeflottan på norra ostkusten 31/ 12 1976 BRT Byggnadsår Summa 1970/75 1965/69 1960/64 1955/59 1950/54 1940/49 1920/39 1900/19 0 36 31 18 10 9 10 — 7 121 1—9 12 8 9 8 15 14 1 3 70 10—25 2 1 3 2 8 26—50 1 1 7 2 11 51—75 1 3 4 76—100 1 1 2 25" Andel i procent” 0,0 8,0 16,0 4,0 16,0 0,0 48,0 8,0 100,0

a Avser fartyg över 10 brt.

siklöja, strömming m. m. På ostkusten finns ca 150 fartygsenheter som är större än 10 brt. I de flesta fall är dessa sysselsatta med trålfiske efter strömming. Även laxfiske bedrivs med det större tonnaget. På södra och mellersta ostkusten förekommer i kombination med ström- mingsfisket trålfiske efter torsk. I annat fiske än trålfiske är fartygsenheterna små och kan även understiga 6 m, dvs. gränsen för registreringsskyldighet. Bland vanliga fiskekombinationer inom kustfisket kan nämnas skötfiske efter strömming och bottengarnsfiske efter ål. Fiskeflottans åldersfördelning framgår av tabell 8.5 och tabell 8.6.

8.4. Insjöfisket

De flesta yrkesfiskarna inom insjöfisket finns vid de fyra stora mellansvenska sjöarna. Vidare finns i Norrbottens län ett relativt stort antal yrkesfiskare.

Byggnadsår

1 190049-

1920 - 39- 1940 - 49 1950 -54

'_'1

1955 -59 m

1960 -64 1965 - 69r

1970 - 75

j_

Antal

10—25

IMä/aren och Hjälmaren bedrivs fiske efter gös, gädda, lake, abborre, ål, sik och siklöja m. fl. arter. Fångstredskapen utgörs ofta av nät, bottengarn och storryssjor. Visst trålfiske förekommer också.

I Vättern fångas laxfisk såsom röding, öring och sik. Även siklöjefisket har viss betydelse. Fisket sker ofta med bottensatta nät och flytrevar. Försök pågår med storryssjefiske.

Vänerns främsta fångstobjekt är gös, gädda, sik, siklöja, ål och lake. Fångstredskap är ofta nät men i sjöns södra delar förekommer även trålfiske (siklöja).

INorrbottens sjöar och vattendrag fångas främst laxfisk såsom röding, öring och sik men även gädda och abborre fiskas. Viktigaste fångstredskap är nät.

I Sveriges övriga sjöar och vattendrag är gädda, gös, abborre och ål exempel på viktiga fångstobjekt. Fisket sker med, t. ex. bottengarn i ålfisket, ryssjor och nät i fisket efter gös och gädda samt flytnot efter lax i älvarna.

8.5. Sammanfattning

Den svenska fiskeflottan består dels av några tusen enheter som är mindre än 10 bruttoton och dels av cirka 700 enheter som överstiger 10 brt. Med de senare fartygen bedrivs framförallt havsfiske, vilket ofta sker med trål. Över hälften av det större tonnaget, dvs. fartyg på mer än 10 brt, återfinns på västkusten.

Flottan på minst 10 brt är tämligen ålderstigen med 246 enheter byggda före år 1940. Detta innebär således att mer än vart tredje fiskefartyg är omkring 40 år gammalt. Fartygen har emellertid efter hand kompletterats med olika hjälpmedel, vilket kan ha medfört att de äldre fartygens effektivitet är lika hög som hos de nyare. I diagram 8.1 beskrivs åldersstrukturen för den svenska

Hmmm-

26-50 -75 76-100 101-150 151 200 201- Bruttotonnage-

klass 192 156 119 25 16 10

Diagram 8.1 Medianåldern för den svenskafiskeflo/tan i olika ört-klasser.

1 ! l

l i l 1

Tabell 8.7 Den svenska fiskeflottan på minst 10 brt 31/12 1976

BRT Byggnadsår Summa

1970/75 1965/69 1960/64 1955/59 1950/54 1940/49 1920/39 1900/19

10—25 9 6 10 16 35 27 56 4 163 26—50 3 2 13 11 4 14 115 30 192 51—75 0 2 11 1 15 86 41 O 156 76—100 0 5 36 39 15 24 0 0 119 101-150 0 6 19 0 0 0 0 0 25 151—200 0 14 2 0 0 0 0 0 16 201— 8 1 0 O 0 l 0 0 10 Summa 20 36 91 67 69 152 212 34 681 Andel i procent 2,9 5,3 13,4 9,8 10,1 22,3 31,2 5.0 100,0

fiskeflottan och i tabell 8.7 återges sifferuppgifter över flottans ålders- och IMed medianålder storleksfördelning. Av diagram 8.1 framgår att medianåldernl ökar med menas här 1 Vilken bygg" minskande brt-klass. Det äldsta fartygsbeståndet återfinns i brt-klassen "adSårsgrUPp ,det &"th skall placeras m som ar 26—50' yngre än hälften av to- tala antalet fartyg i klas- sen.

9. Fiskets och fiskeanknutna verksamheters regionala och lokala betydelse

9.1. Inledning

I föreliggande kapitel redovisas en kartläggning av fiskets och fiskeanknutna verksamheters betydelse för sysselsättningen m.m. i vissa kommuner. Kartläggningen bygger på en enkät till 16 av landets länsstyrelser. Vid utarbetandet av enkäten har kommittén samrått med arbetsmarknadsdepar- tementets (numera industridepartementets) enhet för regional utvecklings- planering.

Vidare redovisas i kapitlet en beräkning av fiskets och fiskberedningsin- dustrins betydelse för skatteunderlaget i vissa kommuner. Beräkningarna, som utförts av Svenska kommunförbundet, bygger på uppgifter från deklarationsundersökningen för fiskare 1975.

De bedömningar av fiskets och fiskeanknutna verksamheters betydelse som redovisas i detta kapitel har gjorts av vederbörande länsstyrelser.

9.2. Västkusten

9.2.1. Göteborgs och Bohus län

Undersökningen av fiskets och fiskeanknutna verksamheters betydelse i länet omfattar de nio kommuner i länet där fisket är av viss omfattning. Fiskets betydelse i dessa kommuner framgår av redovisningen i följande tablå.

Fiskets andel av den totala sysselsättningen

Kommun Antal Procandel av tot. (församling) fiskare 1975” sysselsättning Göteborg 449 0 Styrsö församling 264 40 Kungälv 10 0 Öckerö 397 21 Tjörn 125 5 Orust 62 2 Lysekil 77 1 Sotenäs 238 8 Tanum 159 5 Strömstad 145 3

a Enligt Fob-definition

Fisket och fiskeanknutna verksamheter har särskilt stor betydelse för sysselsättningen i Öckerö, Sotenäs och Tjörns kommuner. I dessa kommuner svarar fisket och av svenskt fiske beroende verksamheter för omkring 20 % av den totala sysselsättningen. Även i Lysekils, Tanums, Strömstads och Orusts kommuner har dessa verksamheter betydelse för sysselsättningen. I Lysekils och Orusts kommuner är det dock fiskberedningsindustrin som har betydelse medan fisket som sådant endast är av marginell betydelse för sysselsättningen. I Göteborgs kommun är fisket och fiskeanknutna verksam- heter givetvis av marginell betydelse på kommunal nivå. I Styrsö församling svarar dock fisket för ca 40 % av sysselsättningen.

Antalet fiskare i Göteborgs och Bohus län 1975/76 har i brist på officiella uppgifter måst uppskattas av länsstyrelsen. Därvid har länsstyrelsen efter- strävat att endast medta yrkesfiskare, dvs. fiskare som har fiske som enda eller huvudsakliga sysselsättning och som arbetar minst 20 timmar per vecka. Detta beräkningssätt har använts för att få jämförbarhet med tidigare uppgifter från folk- och bostadsräkningen (FoB). Genom dessa avgränsningar bortfaller binäringsfiskare och det övervägande antalet fiskare som är 65 år och äldre.

Som framgår av tabell 9.1 uppskattas antalet yrkesfiskare år 1975 till 1 675. Denna totalsiffra överensstämmer väl med uppgifter från fiskarnas arbets- löshetskassa. Den kraftiga avgången av yrkesfiskare har alltså fortsatt även under perioden 1970—1975 även om minskningstakten avtagit något i jämförelse med perioden 1965—70. Utvecklingen skiljer sig också kommuner- na emellan. Exempelvis har sysselsättningsminskningen genomgående varit lägre i Göteborgs kommun än i övriga berörda kommuneri länet. Detta beror huvudsakligen på bättre nyrekrytering och åldersstruktur än i övriga kommuner.

Åldersstrukturen bland fiskarna redovisas i tabell 9.2 där källan utgjort Svenska västkustfiskarnas centralförbunds medlemsregister.

Detta register ger enligt länsstyrelsens bedömning en god uppfattning om

Tabell 9.1 Förvärvsarbetande inom fiske år 1965. 1970 och 1975 samt prognos för år 1980 (förvärvsarbetande 20-w tim)

Kommun Fob 1965 Feb 1970 1975 Förändr. 1965—75 1980 20-w tim 20-w tim (uppskatt- _— (prognos) ning) Antal %

Göteborg 643 500 449 —194 —30 410 Öckerö 1 098 634 397 —701 44 325 Kungälv 37 18 10 —27 —73 5 Tjörn 523 252 125 —398 —76 90 Orust 206 108 62 —144 —70 40 Lysekil 159 119 77 —82 —52 50 Sotenäs 532 317 238 —294 —55 200 Tanum 344 227 159 —185 —54 110 Strömstad 359 210 145 —214 —60 100

Summa 3 901 2 385 1 662 —2 239 —57 1 330

Länet 3 914 2 410 1 675 —2 239 —57 1 340

Tabell 9.2 Åldersstruktur bland fiskarna enligt SYC:s medlemsregister 1975 (31.12). (Medlemmar som är 68 år och äldre har ej medtagits).

Kommun 16—30 31—40 41—55 56—67 Sum- —— ma 16—67 Antal % Antal % Antal % Antal % Göteborg 140 32,3 79 18,2 122 28,1 93 21,4 434 Öckerö 100 21,4 90 19,3 137 29.4 139 29.8 466 Kungälv 1 33,3 0 0 1 33,3 1 33.3 3 Tjörn 30 16,0 17 9,0 65 34,6 76 40,4 188 Orust 7 8,5 9 11,0 27 32,9 39 47,6 82 Lysekil 11 13,9 15 19,0 21 26,6 32 40,5 79 Sotenäs 52 19,0 37 13,6 83 30,4 101 37,0 273 Tanum 14 9,9 22 15,6 37 26.3 68 48,2 141 Strömstad 13 9,1 15 10,5 54 37.8 61 42,6 143 Summa 368 20,4 284 15,7 547 30.2 610 33,7 1 809

åldersstrukturen bland i huvudsak aktiva fiskare. I tabellen framgår klart den olikartade strukturen inom fisket kommunerna emellan. Så är exempelvis andelen äldre fiskare mycket högre i norra Bohuslän samtidigt som andelen yngre är mycket låg. En genomgående tendens för samtliga kommuner är annars - i jämförelse med FoB 1970 — den starkt minskade andelen medelålders fiskare. Detta beror enligt länsstyrelsen troligen på att avgången av ekonomiska orsaker har varit större i dessa åldersgrupper. Den ökande andelen äldre i kombination med en mycket svag nyrekrytering — utom i Göteborgs kommun — leder enligt länsstyrelsens bedömning till en ökad avgång under de närmaste åren. I prognosen i tabell 9.1 har endast beaktats utvecklingen till följd av naturlig avgång/nyrekrytering. Hänsyn har således inte tagits till avgång av ekonomiska skäl. Om bedömningen även skulle innefatta denna avgång kan antalet fiskare år 1980 enligt länsstyrelsen uppskattas till omkring 1 100 under förutsättning att samma ekonomiska villkor som nu gäller kommer att gälla framledes.

Länsstyrelsen har även undersökt vilka skillnader i fiskets inriktning som föreligger mellan fiskare i de olika kommunerna. Av undersökningen framgår bl. a. att fiskare från Göteborgs och Öckerö kommuner främst är inriktade på sillfiske i Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön medan fiskare från Styrsö församling i hög grad är inriktade på fiske efter 5. k. vitfisk i Nordsjön och Skagerrak. Fiskare från Sotenäs, Tanums och Strömstads kommuner bedriver främst räkfiske i Skagerrak och Nordsjön.

Mot bakgrund av den olika inriktningen i fisket skulle enligt länsstyrelsen inskränkningar i fisket drabba kommunerna mycket olika beroende på vilka fiskslag och områden som berördes.

Omfattningen av fiskeanknutna verksamheter framgår i tabell 9.3. Det måste framhållas att redovisningen av andra fiskeanknutna verksamheter än fiskberedningsindustri inte är fullständig för vissa kommuner. Detta gäller främst Göteborgs kommun. Det verkliga antalet sysselsatta är där högre än vad som anges i tabellen. Vidare har genomgående angetts endast direkt sysselsatta i dessa verksamheter. Härutöver finns sysselsättningstillfällen

Tabell 9.3 Fiskeanknutna verksamheters betydelse i vissa kommuner och kommun- delar år 1975

Kommun Antal syssel- Andel (%) av satta i total syssel- fiskeanknutna sättningen verksamheter i kommunenb

(skattning)

Göteborg ' > 300 0 därav Styrsö församling 20 3 Öckerö 85 4 Kungälv (Marstrand) 36 8 Tjörn 350 13 Orust 200 7 Lysekil 562 9 Sotenäs 672 22 Tanum 73 2 Strömstad 22 10 Uddevalla 205 1 Summa > 2 500

a Om sysselsatta inom tillfällig verksamhet (oljeplattformsbygge) botttäknas b Avrundade procenttal Källa: Länsstyrelsen

som är beroende av fisket exempelvis inom transportsektorn.

Det framgår av tabell 9.3 att fiskeanknutna verksamheter har särskilt stor betydelse för Sotenäs kommun, där mer än var femte sysselsatt arbetar inom i huvudsak fiskberedningsindustrin. Fiskeanknutna verksamheter har också betydelse för sysselsättningen i Tjörn, Lysekil och Orust.

Konservindustrin är dock inte helt beroende av att svenskt fiske bedrivs eftersom en inte obetydlig del av råvaran importeras.

Länsstyrelsen har sökt klarlägga fiskberedningsindustrins beroende av svensk råvara genom en enkät i oktober 1975. Sammanställningen av denna enkät återfinns i tabell 9.4. Kommunsammanställningen baserar sig på enskilda företags uppgifter om normal importandel av råvarorna (kostnad). Denna andel har sedan relaterats till antal sysselsatta i resp. företag. Det bör understrykas att uppgifterna i tabellen måste tolkas med försiktighet då flera felkällor är möjliga. Exempelvis har inte beaktats hur arbetsintensiva olika råvaror är. Vidare har i vissa fall endast cirkauppgifter om importandelen erhållits.

Enligt länsstyrelsens bedömning utgör svenskt fiske ingen absolut förut- sättning för fiskberedningsindustrin i länet. Länsstyrelsen har uppskattat att ca 40 % av sysselsättningen i ifrågavarande industri är baserad på svensk råvara. Länsstyrelsen påpekar dock att fördelningen mellan svensk och importerad råvara kan variera starkt. Vissa arbetsställen är i mycket hög utsträckning beroende av importerade råvaror för att kunna hålla en kontinuerlig produktion då tillgången till svenskfångade råvaror kan variera kraftigt. Detta anser länsstyrelsen främst bero på nuvarande avsättnings- system inom fisket.

Om det svenska fisket skulle minska kraftigt eller upphöra är det enligt

Tabell 9.4 Konserv- och fiskberedningsindustrins beroende av svenskt fiske

Kommun Anställda okt 1975 Antal anställda beroende av svenskt fiske

Totalt därav Totalt Andel (%) av

!

1 kvinnor anställda

1 totalt”

! Göteborg 192 136 128 65 Öckerö 15 11 3 20 Kungälv 26 15 25 95 Tjörn 300 193 188 60 Orust 210 120 92 45 Lysekil 540 387 187 35 Sotenäs 584 400 178 30 Tanum 50 40 12 25 Strömstad —b — — — Uddevalla 205 142 52 25 Hela länet 2 122 1 444 865 40

a Ungefärliga procentangivelser. [7 Företag nedlagda 1975/76.

sysselsatta

Kommun Fiskebered- Övriga verk- Summa ningsind ustri samheter

Göteborg 150 > 85 > 235 Öckerö 4 68 72 Kungälv

(Marstrand) 33 1 34 Tjörn 220 10 230 Orust 70 5 75 Lysekil 187 22 209 Sotenäs 180 82 262 Tanum 15 20 35 Strömstad — 22 22 Uddevalla 50 50 Källa: Länsstyrelsen. Tabell 9.5 Fiskeanknutna verksamheters beroende av svenskt fiske 1975. Antal Summa 909 > 315 > 1224 I Källa: Länsstyrelsen, kommunerna och CFR.

| länsstyrelsen dock troligt att alla incitament för nyetableringar och utvidg- 1 ningar av industrin i Sverige skulle upphöra. Länsstyrelsen bedömer det 1 nämligen då rent företagsekonomiskt förmånligare att etablera fiskbered- 1. ningsindustri inom EG-området, främst Danmark.

1 tabell 9.5 framgår även övriga fiskeanknutna verksamheters beroende av svenskt fiske. Dessa "övriga verksamheter” har ett direkt samband med ! sysselsättningsnivån inom fiskerinäringen. [jämförelse med tabell 9.3 har

vissa justeringar skett av sysselsättningsuppgifterna för fiskberedningsindu- strin bl. a. på grund av att fler företag ingår här än i länsstyrelsens tidigare nämnda enkät.

Sammanfattningsvis kan således konstateras att fiskeanknutna verksam- heteri Göteborgs och Bohuslän sysselsätter ca 1 200 personer i verksamheter som är baserade på svenskt fiske. Totalt var år 1975 enligt länsstyrelsens uppgifter ca 4 200 personer i Göteborgs och Bohus län sysselsatta i fiske och fiskeanknutna verksamheter.

Länsstyrelsens bedömning av alternativa sysselsättningsmöjligheter för fiskare i de undersökta kommunerna finns sammanfattad i tabell 9.6. Bedömningarna avser perioden 1976—1980. 1 tabell 9.6 har antalet fiskare grupperats efter möjlighet att erhålla alternativ sysselsättning. Bokstäverna i tabell 9.6 betecknar följande:

A = goda möjligheter till alternativ sysselsättning B = vissa möjligheter till alternativ sysselsättning C = små möjligheter till alternativ sysselsättning D = inga möjligheter till alternativ sysselsättning.

Av tabell 9.6 framgår klart att inga eller endast små möjligheter finns till annat arbete inom fiskeläget för merparten av fiskarna. Detta beror bl. a. på att över hälften av länets fiskare eller ca 870 är bosatta på öar utan landfast förbindelse där arbetsmarknaden är mycket svag. Vidare är många fiskare bosatta inom sysselsättningssvaga kommuner eller kommundelar i norra och mellersta Bohuslän.

Inom 45 minuters pendlingsavstånd med bil och/eller båt från fiskeläget bedöms möjligheterna att finna annan sysselsättning som bättre. Trots denna relativt långa restid finns emellertid stora grupper som fortfarande bedöms ha

Tabell 9.6 Länsstyrelsens bedömning av möjligheterna att erhålla alternativ syssel- sättning 1976—80. Antal fiskare

Kommun Alternativa sysselsättningsmöjlighetet

Inom fiskeläget Inom 45 min pendl.avstånd med bil eller båt

A B C D A B C D

Göteborg 185 — 201 63 185 210 54 — Öckerö — — 244 153 238 45 114 — Kungälv — — 1 9 — 3 — 7 Tjörn — — 55 70 — 125 — — Orust — — 14 48 — 38 5 19 Lysekil — 16 — 61 — 76 — 1 Sotenäs — — 206 32 — 237 1 — Tanum — — 31 128 — 70 63 26 Strömstad — — 31 114 — - 81 64

Summa 185 16 783 678 423 804 318 117

små eller inga möjligheter till annat arbete. Detta gäller främst fiskare som är bosatta i skärgården. Det skall också påpekas att angivna 45 minuter inte har satts som absolut gräns för bedömningen. I många fall har beteckningen vissa eller goda arbetsmöjligheter angivits trots att restiden överstiger 45 minu- ter.

9.2.2. Hallands län

1 Hallands län har kommunerna Varberg, Falkenberg, Kungsbacka och Halmstad ingått i undersökningen. Samtliga kommuner som ingår i undersökningen uppvisar enligt länssty- relsen en expansiv bild med befolkningsökning och sysselsättningsökning. Länsstyrelsens prognos tyder på en fortsatt expansion fram till år 1980. Halmstad är befolkningsmässigt störst med ca 74000 invånare. Övriga kommuner har en befolkning runt 30—40 000. Fiskets betydelse är enligt länsstyrelsen marginell. I Varberg med 160 helårssysselsatta fiskare betyder fisket mest men svarar ändå för mindre än 1 % av totalsysselsättningen. Iden mån fiskelägena inte ligger helt nära centralorten kan pendling ske för att finna alternativ sysselsättning. Möjligheterna att erhålla alternativ sysselsättning betecknas som goda. De fiskeanknutna verksamheterna spelar en marginell roll i samtliga kommuner. I Varberg finns viss verksamhet som sysselsätter mindre än 100 personer. I Falkenberg och Halmstad sysselsätts något tiotal personer i fiskeanknuten verksamhet. I Hallands län utgör fisket således endast en marginell del av sysselsätt- ningen och länsstyrelsen har inte pekat på någon särskild region där fisket har speciell vikt. Samtliga fiskare i länet kan genom pendling nå andra arbetsmarknader med möjligheter till alternativ sysselsättning.

9.3. Sydkusten

9.3.1. Blekinge län

I Blekinge län har kommunerna Karlskrona, Karlshamn och Sölvesborg ingått i undersökningen.

I Sölvesborgs kommun svarade fisket år 1970 för 3,3 % av helårssyssel- sättningen i kommunen. Sölvesborg var därmed den kommun i Blekinge för vilken fisket har störst betydelse från sysselsättningssynpunkt.

I Karlskrona och Karlshamn har fisket mindre betydelse på kommunal nivå. 1 Karlskrona svarade fisket år 1970 för 0,7 % av det totala antalet arbetstillfällen i kommunen. I Karlshamn var motsvarande andel 0,4 %. - Även om fisket har en blygsam roll på kommunal nivå spelar det enligt länsstyrelsen en väsentlig roll på öar och fiskelägen i skärgården.

Verksamheter med anknytning till fisket är av relativt stor omfattning i Karlskrona. En beräkning ger vid handen att ca 275 personer sysselsätts, vilket dock inte motsvarar mer än ca 1 % av sysselsättningen. Drygt 200 av dessa återfinns inom fiskförädlingsindustrin. Ett par arbetsställen är relativt

betydande och har över 50 anställda.

Ett fyrtiotal personer sysselsätts i Karlshamn i verksamheter som har anknytning till fisket. De flesta återfinns inom fiskberedningsindustrin. Arbetsställena inom denna industrigren är dock små. Den fiskeanknutna verksamheten är av marginell betydelse för sysselsättningen i kommunen.

Antalet sysselsatta i fiskeanknuten verksamhet i Sölvesborgs kommun är relativt stort. Av de drygt 250 personer (ca 4 % av sysselsättningen i kommunen) som sysslar med sådan verksamhet är en helt dominerande del (215 personer) verksamma inom fiskförädlingsindustrin. Därtill kommer verksamhet för beredning av fiskfoderråvara till en omfattande pälsdjursupp- födning.

Beroendet av det lokala fisket är mycket stort för denna typ av verksamhet. I samband med en undersökning av den fiskberedande industrin i Blekinge län, som länsstyrelsen genomförde i slutet av år 1975, framkom att ca 85 % av all fiskråvara till den fiskberedande industrin kom från leverantörer inom länet.

Alternativa sysselsättningsmöjligheter finns enligt länsstyrelsen för fis- karna i Blekinge som regel inom rimligt pendlingsavstånd.

För den äldre, ortsbundna delen av befolkningen på de mindre fiskelägena torde dock enligt länsstyrelsen andra arbetstillfällen framstå som föga realistiska alternativ. I vissa fall krävs även långa och besvärliga resor.

9.3.2. Kristianstads län

I Kristianstads län har kommunerna Simrishamn, Kristianstad och Båstad ingått i undersökningen.

I Simrishamns kommun sysselsätter fisket knappt tvåhundra personer. Det motsvarar i runda tal två procent av de yrkesverksamma. Fiskets såväl direkta som indirekta betydelse för sysselsättningen är dock enligt länssty- relsens bedömning avsevärt större. Det beror framför allt på att fiskarna är koncentrerade till ett fåtal platser där fiske är den huvudsakliga sysselsätt- ningen. I fiskelägena Skillinge och Brantevik är ungefär var fjärde yrkes- verksam person sysselsatt i fiske, fiskförsäljning och -beredning. I flertalet fiskelägen saknas dessutom alternativa sysselsättningsmöjligheter. De fiske- anknutna verksamheterna sysselsätter i Simrishamns kommun i runda tal lika många som fisket dvs. tvåhundra personer vilket år 1975 motsvarade 2,4 % av den totala sysselsättningen i kommunen. Dessa verksamheter är i huvudsak koncentrerade till Simrishamns tätort. Viss sådan verksamhet förekommer även i fiskelägena Skillinge och Brantevik. I Simrishamn, som enligt uppgift är den fiskehamn i landet där det landas mest tisk finns flera partihandelsföretag i fiskbranschen, fryserier, fiskförädlingsindustrier, varv och fiskeredskapstillverkare.

Skälen till att de fiskeanknutna verksamheterna lokaliserats till Simris- hamns kommun är att ett omfattande fiske har bedrivits och förhoppningsvis kommer att bedrivas i regionen. Fisket i regionen är grunden för dessa verksamheter. Om fisket i regionen skulle upphöra innebär det att förutsätt- ningen för dessa verksamheters lokalisering till kommunen bortfaller. En omlokalisering av de fiskeanknutna verksamheterna förefaller då sannolik. Detta skulle enligt länsstyrelsen innebära en kraftig försämring av sysselsätt-

ningsläget i en region som redan har stora arbetsmarknadsproblem.

De alternativa sysselsättningsmöjligheterna i fiskelägena Baskemölla, Brantevik, Kivik, Skillinge och Vik är enligt länsstyrelsen mycket små. Detta framgår inte minst av att alla dessa orter med undantag av Kivik hade negativ nettopendling. l Simrishamn är sysselsättningsmöjligheterna något bättre men regionen som helhet har under en följd av år förlorat ett flertal sysselsättningstillfallen.

I kommunerna Kristianstad och Båstad är fisket av marginell betydelse.

9.3.3. Malmöhus län

I Malmöhus län har kommunerna Helsingborg, Lomma, Landskrona, Ystad, Skurup, Trelleborg, Vellinge, Höganäs och Malmö undersökts. Andelen helårssysselsatta i fiske enligt fiskeriinventeringarna uppgår inte i någon kommun till mer än en halv procent av det totala antalet sysselsatta. Fisket har alltså mycket liten betydelse för kommunernas sysselsättning i stort. Även totalantalet fiskare per kommun är mycket litet med t. ex. 8 fiskare i Lomma kommun.

I alla fiskelägen i Malmöhus län finns alternativa sysselsättningsmöjlig- heter inom pendlingsavstånd.

9.4. Ostkusten

9.4.1. Kalmar län

I Kalmar län har kommunerna Västervik, Oskarshamn, Mönsterås, Mörby- långa och Borgholm ingått i undersökningen. Sysselsättningsmässigt har fisket enligt länsstyrelsen relativt liten betydelse i de fem berörda kommuner- na. Antal helårssysselsatta i fiske kan antas minska något i framtiden.

I de tre skärgårdskommunerna Västervik, Oskarshamn och Mönsterås har dock fisket stor betydelse för skärgårdsområdet. Skärgården har under de senaste decennierna avfolkats. En starkt bidragande orsak är enligt länssty- relsen näringslivets strukturförändring, vilket negativt påverkat skärgårdens traditionella näringar. Antalet sysselsättningstillfållen har minskat. Samti- digt har andra verksamheter inte etablerats i skärgården. Man kan enligt länsstyrelsen befara en fortsatt negativ befolknings- och sysselsättnigsut- veckling i området, om inte samhälleliga åtgärder sätts in för att hejda denna utveckling. Fisket är enligt länsstyrelsen av primär betydelse, speciellt på öar utan fast landförbindelse, både som heltidssysselsättning och binäring till framför allt jordbruket. Möjligheterna till alternativ sysselsättning är mycket begränsade i området. Försvinner arbetstillfällen inom fisket innebär det att befolkningen tvingas flytta in till fastlandet.

Länsstyrelsen framhåller att varje arbetstillfälle är av stor betydelse för att hålla skärgården levande. Då fisket är en viktig inkomstkälla för många skärgårdsbor och därigenom av avgörande betydelse för hela områdets utveckling, måste enligt länsstyrelsen förutsättningar skapas för att behålla och utveckla denna verksamhet.

1 de två Ölandskommunerna har fisket en inte oväsentlig betydelse för de

enskilda fiskelägena. Möjligheterna till alternativ sysselsättning är begrän- sade. Nästan hälften av befolkningen i kommunerna är sysselsatta inom jord- och skogsbruk.

Västerviks kommun har viss sysselsättning inom fiskeanknutna verksam- heter. För övrigt har fiskeanknutna verksamheter marginell betydelse för kommunerna. I länsstyrelsens utredning poängteras, att man bör ta tillvara på möjligheten att förlägga fiskförädling till skärgården exempelvis filébered- ning, konservering och rökning av strömming. Sysselsättningsmöjligheterna i området skulle härigenom förbättras. De fiskeanknutna verksamheter som idag finns i kommunerna är helt beroende av att svenskt fiske bedrivs i regionen.

I samtliga fiskelägen, förutom Västervik och Händelöp, är möjligheterna till alternativ sysselsättning praktiskt taget obefintliga. I skärgården och på Öland saknas helt möjlighet till alternativ sysselsättning inom ett pendlings- avstånd av 45 minuter.

9.4.2. Östergötlands län

Kommunerna Söderköping, Valdermarsvik och Norrköping har ingått i undersökningen.

Sysselsättningsmässigt intar fisket och fiskeanknutna verksamheter enligt länsstyrelsen en förhållandevis blygsam position på kommunal nivå.

Lokalt har fisket däremot stor betydelse dels som huvudsysselsättning och dels som binäring till annan verksamhet, företrädesvisjordbruk. En stor del av antalet fiskare är bosatta på vissa orter i skärgården. Fiskets betydelse ur försörjningssynpunkt i synnerhet på öar utan fast landförbindelse är påtaglig. Detta faktum har bl. a. framkommit i samband med en analys av bruknings- enheter i skärgården som lantbruksnämnden har utfört som ett led i länsstyrelsens utredning "Arbete och service i skärgården".

Det fastighetsanknutna fisket spelar således en viktig roll ur sysselsätt- ningssynpunkt och inte minst i strävan att bibehålla en levande skärgård.

Fiskeanknutna verksamheter är av liten omfattning. [ skärgården är alternativa sysselsättningsmöjligheter obefintliga.

9.4.3. Gotlands län

Sysselsättningen inom fisket och av fisket beroende näringsgrenar är mindre än 1% av Gotlands totala sysselsättning. För Gotlands del är varje arbetstillfälle av största betydelse och ett par hundra arbetstillfällen som härrör från fisket kan enligt länsstyrelsen svårligen ersättas med annan sysselsättning.

Genomsnittsåldern bland fiskarna är relativt låg, hälften av de yrkesverk- samma fiskarna var1970 under 40 år och endast 14 över 60 år. Tyngdpunkten i det gotländska fisket ligger sysselsättningsmässigt utmed öns ostkust. Då denna region i övrigt är sysselsättningssvag utgör fisket här ett betydande sysselsättningstillskott.

Fiskeanknutna verksamheter är av liten omfattning. Fiskelägena på Gotland är enligt länsstyrelsen i regel lokaliserade till områden med besvärande små möjligheter till annan sysselsättning och de allmänna

kommunikationernas standard möjliggör inte alltid arbetspendling till kommuncentrum.

9.4.4. Övriga län vid ostkusten

I de övriga ostkustlänen har fisket och fiskeanknutna verksamheter liten eller ingen betydelse på kommunal nivå. Fisket har dock i många fall stor lokal betydelse som underlag för en bofast befolkning i kust- och skärgårdsområden där alternativa sysselsättningsmöjligheter oftast saknas. Exempel på områden där fisket har betydelse för sysselsättningen är Höga kustområdet i Väster- norrlands län och Kalix-området i Norrbottens län.

9.5. Fiskets och fiskberedningsindustrins andel av skatteintäkterna i vissa kommuner

Kommunförbundet har på kommitténs uppdrag, undersökt fiskets och fiskberedningsindustrins betydelse för vissa kommuners ekonomi.

Syftet med undersökningen är att utröna i hur hög grad ett bortfall av inkomster från fisket och fiskberedningsindustrin skulle påverka skattein- täkterna i de olika kommunerna. Minskningen av skatteintäkterna kan ses som ett — av flera — mått på fiskets betydelse i kommunen. Vid beräkningarna har bortsetts från att miskade skatteintäkter kan medföra att kommunen får statligt skatteutjämningsbidrag som helt eller delvis kompenserar bortfal- let.

9.5.1. Grundmaterial och beräkningsmetodik

Underlaget för beräkningarna har lämnats av statistiska centralbyrån (SCB). Detta material innehåller, vad gäller yrkes- och binäringsfiskare, uppgifter om nettoinkomst av fiske och sammanräknad nettoinkomst till statlig taxering samt belopp att taxera till kommunal inkomstskatt. Uppgifterna gäller för år 1975. SCB:s undersökning omfattar 38 kommuner med minst 50 fiskare.

För fiskberedningsindustrin har SCB sammanställt uppgifter om antalet anställda och total lönesumma för år 1974. Undersökningen omfattar industrier med mer än 5 anställda och berör 13 kommuner.

Grunden för en kommuns skatteintäkter är skatteunderlaget, dvs. kommunmedlemmarnas beskattningsbara inkomster.

Vid bedömningen av om ett bortfall av inkomster från fiskenäringarna skulle inverka på kommunernas skatteintäkter har SCB:s material använts på följande sätt. För yrkesfiskare har skatteunderlagsbortfallet antagits vara lika med "beloppet att taxera till kommunal inkomstskatt” minus grundavdraget (4 500 kr.). För binäringsfiskare har skatteunderlagsbortfallet antagits vara enbart ”nettoinkomst av fiske”.

Lönesumman för 1974 inom fiskberedningsindustrin har skrivits upp med löneökningen mellan 1974 och 1975 vilken beräknas till 19 %1. För att komma från bruttolön till taxerad inkomst har schablonavdrag använts. Schablonavdraget uppgår till 1 000 kr. och består av avdragsgill sjukförsäk- ringsavgift (500 kr.) samt därutöver reseavdrag, avdrag för livförsäkringar,

' Uppgift från Svenska Li vsmedelsarbetarför- bundet.

arbetslöshetskassa osv. (500 kr.). Övriga inkomstkällor. t. ex. kapital och fastighet ingår inte i beräkningarna. För de anställda i fiskberedningsindustrin, liksom för yrkesfiskarna, har skatteunderlagsbortfallet antagits vara lika med det framräknade ”beloppet att taxera till kommunal inkomstskatt" minskat med grundavdraget. Beräkningarna förutsättter att den anställda vid fiskberedningsindustrin är 1 bosatt i samma kommun där han har sitt arbete. 1 Eventuella bolagsskatter från fiskberedningsindustrin innefattas inte i undersökningen.

9.5.2. Brister i grundmaterialet

SCB:s grundmaterial möjliggör inte en exakt beräkning av skatteunderlags- bortfallet. Det är framför allt två förhållanden som särskilt bör observeras.

I beloppet "att taxera till kommunal inkomstskatt" ingår sociala förmåner (sjukpenning m.m.) vilka utgör beskattningsbar inkomst fr.o.m. 1974. Kommunalskatten på de sociala förmånerna tillfaller emellertid staten. Detta innebär att det framräknade skatteunderlagsbortfallet är överskattat vad gäller yrkesfiskare och anställda inom fiskberedningsindustrin. Det visar sig emellertid att inverkan på resultatet blir mycket litet. För exempelvis Sotenäs skulle intäktsminskningen uttryckt i procent av de totala skatteintäkterna bli 18,44 i stället för 19,00.

1974 års skatteomläggning innebar bl. a. att grundavdraget, som tidigare avtrappats vid stigande inkomster, utgår med ett och samma belopp för alla inkomsttagare fr.o.m. 1976 års taxering. Dessutom är avdraget för den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften maximerat till 500 kr. vid 1976 års taxering mot att tidigare ha saknat sådan begränsning. Den första åtgärden minskar kommunernas skatteunderlag medan den andra går i motsatt riktning. Kommunerna kompenseras dock för effekterna av dessa åtgär- der.

9.5.3. Resultat

Resultatet av beräkningarna har sammanställts i tabell 9.7. För tolkningen av siffermaterialet är, i första hand, följande kommentarer värda att beaktas. SCB:s material bygger på en undersökning avseende samtliga personer som enligt fiskeriinventeringen 1973 var yrkes- eller binäringsfiskare. Undersök- ningen visar att antalet avgångar mellan åren 1973 och 1975 var mycket stort. Avgångarnas andel uppgår till ca 40 % och för vissa kommuner är andelen avgångar ännu större. Bortfallet av deklarationer stannar vid 5 %.

Inkomsterna från fisket påverkar ostkustkommunerna i relativt liten omfattning. Mest betydelse har fiskeinkomsterna för västkustkommunerna och i viss mån även för sydkustkommunerna.

Fiskeinkomsterna har visat sig väga tyngst i Öckerö där ett bortfall av fiskeinkomsterna skulle leda till en minskning i skatteintäkterna med 2,5 milj. kr., eller ca 10 %. Annorlunda uttryckt och fortfarande med bortseende från skatteutjämningsbidraget uppgår intäktsminskningen till ca 2 kr. per skattekrona.

Skulle fiskberedningsindustrin läggas ner och de anställda därigenom bli

Tabell 9.7 Kommunvisa beräkningar av hur inkomstbortfall från fisket och fiskberedningsindustrin påverkar skatteintäkterna.”

Kommun Fisket Fiskberedningsindustrin Fisket + Fiskberedningsindustrin

Skattein- [ % av 1977 Kr/Skkr Skattein- l % av 1977 Kr/Skkr Skattein-b l % av 1977 Kr/Skkrf täktsminsk- års skatte- täktsminsk- års skatte- täktsminsk— års skatte- ningar (kr) intäkter ningar (kr) intäkter ningar (kr) intäkter

] 2 3 4 5 6 7 8 9

Ostkusten

Norrtälje 68 400 0,05 0:01 Tierp 29 200 0,04 0:01 Östhammar 41 400 0,06 0:01 Nyköping 170 100 0,08 0:01 Norrköping 98 200 0,02 0:00

Söderköping 133 100 0,43 0:08 Valdemarsvik 324 600 1,22 0:25 Borgholm 196 000 0,81 0:15 Oskarshamn 187 000 0,20 0:04 Västervik 413 900 0,30 0:06

Gotland 691 000 0,26 0:08 Gävle 121 100 0,04 0:01 Söderhamn 116 000 0,11 0:02 Sundsvall 78 900 0,02 0:00 Skellefteå 37 700 0,01 0:00

Umeå 82 100 0,03 0:01 Haparanda 57 700 0,25 0:05 Kalix 331 200 0,64 0:11 Luleå 166 400 0,06 0:01 Piteå 101 100 0,08 0:02

Sydkusten

Karlshamn 283 400 0,27 0:05 39 100 0,04 0:01 322 500 0,31 0:06 Karlskrona 939 400 0,45 0:09 927 500 0,45 0:09 1 863 700 0,90 0:18 Sölvesborg 1 083 800 2,45 0:45 599 300 1,35 0:25 1 683 100 3,80 0:70 Simrishamn ] 495 900 2,76 0:49 1 159 700 2,14 0:38 2 655 600 4,90 0:88 Malmö 185 800 0,01 0:00 64 500 0,00 0:00 203 800 0,01 0:00 Trelleborg 268 500 0,25 0:04 212 300 0,20 0:03 483 500 0,45 0:08

___—___—

Kommun Fisket Fiskberedningsindustrin Fisket + Fiskberedningsindustrin

Skattein- 1 % av 1977 Kr/Skkr Skattein- ] % av 1977 Kr/Skkr Skattein-b 1 % av 1977 Kr/Skkrf täktsminsk- års skatte— täktsminsk- års skatte- täktsminsk- års skatte- ningar (kr) intäkter ningar (kr) intäkter ningar (kr) intäkter

1 2 3 4 5 6 7 8 9

Västkusten

Falkenberg 498 000 0,54 0:09

Varberg 1 240 400 0,87 0:16

Göteborg 4 745 700 0,17 0:05 2 087 400 0,07 0:02 6 842 500 0,24 0:07 Lysekil 409 200 0,72 0:15 3 628 100 6,39 1:38 4 037 400 7,11 1:55 Orust 197 200 0,69 0:14 1 400 700 4,90 1:02 1 597 900 5,59 1:17 Sotenäs 1 100 400 4,23 0:83 3 840 900 14,77 3:11 4 941 300 19,00 4:12 Strömstad 627 500 1,95 0:42 1 529 600 4,76 1:04 2 157 100 6,72 1:49 Tanum 621 500 2,09 0:44 369 300 1,24 0:26 993 900 3,35 0:71 Tjörn 685 100 2.32 0:45 1 393 000 4,72 0:93 2 078 100 7,04 1:41 Öckerö 2 522 200 9,84 2:04

Insjöfisket Lidköping 87 700 0.08 0:01 Jokkmokk 6 800 0,02 0:00 ” Skatteintäkterna är beräknade på kommunernas skatteunderlag exklusive skatteutjäm ningsbidrag.

9 P. g. a. bidragsunderlaget kan för vissa kommuner (kol 1 + kol 2) avvika från kol 7. (' För vissa kommuner uppstår differenser mellan (kol 3 + kol 6) och kol 9, vilket beror dels på att skatteintäktsminskningarna fördelas på olika skatteunderlag,

dels på avräkningsfordran.

arbetslösa förlorar framför allt Sotenäs skatteintäkter. Skatteintäktsminsk- ningen har beräknats till närmare 15 % eller uttryckt i kr./skkr. ca 3:10.

När det gäller fiskberedningsindustrin har i föreliggande avsnitt endast beaktats företag med minst 5 anställda. Detta innebär med all sannolikhet en underskattning av fiskberedningsindustrins betydelse. Övriga fiskeanknutna verksamheter har inte beaktats.

Länsstyrelserna har i samband med enkäten angett vissa uppgifter om antalet sysselsatta i fiskberedningsindustri och övriga fiskeanknutna verk- samheter. Länsstyrelserna redovisar genomgående större antal sysselsatta i fiskberedningsindustrin än vad som legat till grund för kommunförbundets beräkningar. Detta bör observeras vid analys av siffermaterialet tabell 9.7.

9.6. Sammanfattning

Av undersökningen framgår att fiske och fiskeanknutna verksamheter är av stor betydelse i två kommuner i landet. Detta gäller Öckerö och Sotenäs kommuner i Göteborgs och Bohuslän där fiske och till svenskt fiske knutna verksamheter svarar för omkring 20 % av sysselsättningen i resp. kommun. Ett annat mått på fiskets betydelse i kommunen är dess andel av kommunens skatteintäkter. Öckerö kommun får ca 10 % av sina skatteintäkter från fiskare. 1 Sotenäs kommun svarar fisket för drygt 4 % och anställda i fiskberedningsindustrin för nära 15 % av skatteintäkterna i kommunen.

Av mycket stor betydelse är fisket också i Styrsö församling som numera tillhör Göteborgs kommun. Av totala sysselsättningen i församlingen beräknas fisket svara för 40 %.

1 kommunerna Tjörn, Orust och Lysekil svarar fiske och fiskeanknutna verksamheter för mellan 10 % och 20 % av sysselsättningstillfa'llena inom kommunen. I dessa kommuner svarar dock fiskeanknutna verksamheter, främst beredningsindustri, för merparten av denna sysselsättning. Andelen sysselsatta direkt beroende av svenskt fiske blir därmed lägre än vad de ovan angivna procenttalen utvisar eftersom en stor del av råvaran till berednings- industrin importeras. Skatteintäkterna från ifrågavarande verksamheter utgör 6—7 % av de totala skatteintäkterna i kommunen. 1 Tanums och Strömstads kommuner svarar fisket och fiskeanknutna verksamheter för 6 % resp. 4 % av sysselsättningen och 3 % rsep. 7 % av skatteintäkterna.

Av de fiskare i Göteborgs och Bohus län som omfattas av undersökningen bor omkring en fjärdedel i områden där alternativ sysselsättning inom pendlingsavstånd på 45 minuter saknas. Med hänsyn till alternativa syssel- sättningsmöjligheter är fisket av särskild betydelse exempelvis på Kosterö- arna, Källö-Knippla, Vrångö, Tjärnö, Käringön, Havstenssund m. fl. platseri Göteborgs och Bohus län.

I Hallands län svarar fiske och fiskanknutna verksamheter för mindre än 1 % av såväl sysselsättning som skatteintäkter i alla kommunerna. Länssty- relsen har bedömt att möjligheterna till alternativ sysselsättning inom pendlingsavstånd från fiskelägena är goda. På sydkusten är fisket förhållandevis av störst betydelse i Sölvesborgs kommun i Blekinge län och Simrishamns kommun i Kristianstads län. Fiske och fiskeanknutna verksamheter svarar i dessa kommuner för 7 resp. 5 % av

sysselsättningen. Motsvarande andelar av skatteintäkterna är i respektive kommun 4 % och 5 %. 1 Karlskrona kommun svarar ifrågavarande verksam- het för ca 2 % av sysselsättningen och i Karlshamn för ca 1 %. [ Malmöhus län är fisket av helt marginell betydelse.

Enligt länsstyrelserna kan man från fiskelägena på sydkusten som regel inom rimligt pendelavstånd få alternativ sysselsättning. Fisket har dock enligt länsstyrelsen stor betydelse som underlag för sysselsättning i Blekinge skärgård. Även på Österlen är fisket av betydelse eftersom området enligt länsstyrelsen har stora arbetsmarknadsproblem.

På ostkusten ger fisket underlag för en bofast befolkning i kust- och skärgårdsbygder. Flera länsstyrelser poängterar fiskets betydelse som binä- ring till främstjordbruket. Fiskets och fiskeanknutna verksamheters andel av sysselsättningen i ostkustkommunerna överstiger i allmänhet inte 1 % av totalsysselsättningen. 1 Valdemarsviks kommun svarar dock fisket och fiskeanknutna verksamheter för ca 3 % av sysselsättningen. [ kommunerna Borgholm, Kalix och Haparanda är motsvarande andelar omkring 2 %. I samtliga kommuner på ostkusten har fisket liten betydelse för skatteintäk- terna i kommunen.

Lokalt har fisket stor betydelse i norra Kalmar läns kustbygd, i Gryts och S:t Annas skärgårdar i Östergötlands län, där fisket ger sysselsättning för en bofast befolkning. [ dessa bygder är en stor del av fiskarna bosatta på öar utan fast förbindelse och möjligheterna till pendling är därför mycket små. I dessa områden är kombinationen fiske—jordbruk vanlig.

Även på östra Gotland ger fisket ett betydande sysselsättningstillskott i en sysselsättningssvag bygd. Andra områden där fisket lokalt har stor betydelse för försörjningsmöjligheterna är Höga Kusten i Västernorrlands län och Kalixområdet i Norrbottens län.

10. Översikt av nuvarande statligt stöd till fisket

10.1. Prisreglering på fisk

De nuvarande formerna för pris- och marknadsreglering på fisk tillkom genom beslut av 1968 års riksdag. Från den 1 juli 1968 handhas prisregle- ringsverksamheten på väst- och sydkusten av en gemensam prisreglerings- förening, Svensk fisk, ekonomisk förening. Medlemmar i föreningen är organisationer inom fisket samt företrädare för handel och fiskberednings- industri. Föreningens stadgar har godkänts av statens jordbruksnämnd, som även har tillsyn över föreningens verksamhet. Av de elva ledamöterna i föreningens styrelse utses tre av regeringen. Av dessa tre är en föreningens opartiske ordförande och en representerar konsumentintresset. För varje styrelseledamot utses en personlig suppleant. Suppleanten för ordföranden är föreningens vice ordförande. Från den 1 juli 1972 svarar Svensk fisk även för prisregleringsverksamheten på ostkusten. l Prisregleringen innebär att föreningen Svensk fisk fastställer minimipriser på viktigare fiskslag. Härigenom möjliggörs för fiskarna att få ut lägst dessa I priser för den fisk som säljs till konsumtion inom landet eller för export till I sådana länder där införseln inte är centraliserad. Den fisk, som inte kan säljas till fastställda minimipriser, övertas av föreningen Svensk fisk. Den över- tagna fisken säljs inom landet till djurföda eller beredning av fiskmjöl och för export till länder med centraliserad införsel. Föreningen får dessutom under . vissa förutsättningar till priser som understiger minimipriset avsätta över- skottskvantiteter även till andra länder än sådana som har centraliserad . införsel. Om särskilda skäl föreligger kan detta också tillfälligtvis ske vid avsättning på den inhemska marknaden. För fisk som övertagits av ' föreningen Svensk fisk utbetalas till fiskaren ett garantipris. Minimipriset skall normalt överstiga garantipriset. Föreningen har dock möjlighet att påverka marknadsutvecklingen genom att i vissa fall fastställa ett minimipris som understiger garantipriset. Förutom genom minimi- och garantipriser kan prisstöd lämnas genom pristillägg, prisutjämningsbidrag eller regionalt fraktstöd. * För att förbättra lönsamheten inom fisket beslöt regeringen den 23 juni 1976, efter förslag från fiskerikommittén, att införa särskilda pristillägg på ; svenskfångad fisk för konsumtion eller beredning inom landet. Regeringen i bemyndigade den 2 september 1976 statens jordbruksnämnd att besluta om pristillägg även för fisk som exporteras. Särskilt pristillägg utgår med belopp som i stort sett motsvarar 15 % av de

minimipriser som enligt beslut av regleringsföreningen Svensk fisk gällde i juni 1976. Förutom på de fiskslag som åsatts minimipris av Svensk fisk lämnas särskilt pristillägg även för räka och långa. Särskilda pristillägg utgår även under budgetåret 1977/78. Den utformning som systemet med särskilda pristillägg f. n. har är ett provisiorium i avvaktan på förslag från fiskerikom- mittén till mera långsiktiga lösningar.

Prisregleringen finansieras med medel ur prisregleringskassan för fisk. Under budgetåren 1975/76, 1976/77 och 1977/78 har prisregleringen även tillförts budgetmedel. Till prisregleringskassan, som förvaltas av statens jorbruksnämnd förs prisreglerings- och införselavgifter, särskilda avgifter för torsk på ostkusten samt ränta på innestående medel och i förekommande fall vissa fettvaruavgifter.

Prisregleringsavglft tas ut på såväl svenskfångad saltvattensfisk som importfisk av motsvarande slag. På västkusten utgår avgift på flertalet fiskslag samt på räka. För fisk som ilandförs på sydkusten tas avgift ut på sill, torsk, horngädda, skrubba och rödspätta. På ostkusten tas prisregleringsavgift ut på strömming och en särskild avgift tas ut på torsk. I princip utgår avgift inte för fisk som säljs för annat ändamål än förbrukning till människoföda. På svenskfångad fisk är avgiften 3 % av inköpspriset — lägst minimipriset — och på importerad fisk 3 % av importvärdet. För saltad, sockersaltad eller kryddad sill som importeras eller bereds ombord på svensk fiskebåt är dock avgiften 0,2 % av värdet. För ostkustströmming tas prisregleringsavgift ut med 4 öre/kg utom för sådan strömming som exporteras, för vilken avgiften utgör 2 öre/kg. För torsk på ostkusten uttas en särskild avgift på 5 öre/kg, Även för räkor och räkprodukter tas avgift ut med 20 öre/kg rå räka med skal och 40 öre/kg kokt räka med skal. För räkprodukter har avgiften avvägts med utgångspunkt i avgiften för rå räka med skal. Avgiften erläggs av förstahands- köpare resp. importörer. För viss import av filead färsk, kyld eller fryst torsk, kolja, gråsej, vitling eller kungsfisk utgår dessutom införselavgift. Avgifterna tas ut med stöd av lagen (l974z226) om prisreglering på fiskets område.

Mellan statens jordbruksnämnd och fiskets förhandlingsdelegaiion sker årligen överläggningar om grunderna för prisregleringsverksamheten. Jord- bruksnämnden, som även hör konsumentdelegationen överlämnar därefter förslag till regeringen. Grunderna för prisregleringen liksom storleken av det belopp som skall ställas till föreningen Svensk fisks förfogande, fastställs av statsmakterna.

10.2. Gränsskyddet

Gränsskyddet på fiskvaruområdet i Sverige lämnas i första hand genom kvantitativa regleringar. Vidare utgår tullar och införselavgifter på vissa produkter. Ett begränsat system med importminipriser tillämpas för frysta fiskfiléer.

10.2.1. Kvantitativa regleringar

Importen av fisk skall enligt gällande grunder för importregleringen begränsas i den omfattning som behövs för att upprätthålla prisregler ngen på

fisk. Möjligheterna att reglera importen begränsas dock av Sveriges handels- politiska åtaganden inom ramen för bl. a. det allmänna handels- och tullavtalet (GATT) samt avtalen med EFTA och EG.

Vid tillämpningen av importregleringen medger jordbruksnämnden import utan licens av bl. a. beredda fiskvaror.

Den kvantitativa regleringen tillämpas genom olika former av importli- censer.

Importlicens förekommer på fiskvaruområdet i två former, nämligen individuell licens och generell licens. Den individuella licensen ger möjlighet till en noggrann övervakning av importutvecklingen och innebär att importen kan kvantitativt regleras. Behovsprövningen av importanspråken sker fn för ca 10 % av importen av oberedd fisk. Varor som omfattas av behovsprövningen är bl. a. färsk sill och strömming (hel, styckad eller filead), fryst sill och strömming samt färsk torsk (hel eller styckad). Dessutom till- lämpas individuell licens i övervakningssyfte utan kvantitativ begränsning f.n. för drygt 25 % av importen av fiskvaror hänförliga till kapitel 03 i tulltaxan.

För flertalet övriga fiskvaror hänförliga till kapitel 03 i tulltaxan tillämpas generell importlicens. Vara som tagits upp på sådan licens får tills vidare föras in på samma villkor som de licensfria varuslagen under förutsättning att fisken har inköpts i fast räkning och att den inte inköpts direkt från fiskebåt d. v. s., direktlandats. De varor som omfattas av generell licens uppgår till ca 45 % av importen av fiskvaror hänförliga till kapitel 03. Dessa varor kan i princip med kort varsel återföras till individuell licens för övervakning av importutvecklingen eller för en faktisk kvantitativ reglering.

10.2.2. Tullar och införselavgifter

Vid import från EFTA och EG av fisk och fiskprodukter hänförliga till kapitel 03 i tulltaxan utgår tull endast på ostron, viss sockersaltad fisk och sockersaltad fiskrom. Införselavgift utgår på färska filéer av torsk, kolja, gråsej och vitling. Avgiften är 25 öre/kg vid import från EFTA-länder d.v.s. främst Norge och med 45 öre/kg vid import från Danmark. Vid import från övriga länder är avgiften också 45 öre/kg.

På frysta filéer av torsk, kolja, gråsej, vitling och kungsfisk utgår införselavgift med 45 öre/kg. Avgiften utgår dock inte vid import från EG och EFTA.

Vid import från övriga länder utgår tull på ostron och viss sockersaltad fisk och liskrom samt vidare på vissa fiskkonserver o. d. och beredda eller konserverade kräft- och blötdjur (hänförliga till tulltaxenummer 16.04 och 16.05). Införselavgift utgår på färska och frysta filéer av torsk, kolja, gråsej, vitling och kungsfisk. Avgiften är 45 öre/kg.

Importen från utvecklingsländerna är i huvudsak tullfri.

10. 2.3 lmportminipriser

Minimipriser vid import gäller fr. o. m. år 1970 för frysta filéer av torsk och kolja. Vid import av ifrågavarande varor gäller licenstvång för att möjliggöra kontroll av att minimipriserna inte underskrids.

Importpriserna för frysta filéer av torsk och kolja har stigit kraftigt sedan år 1970. Minimipriserna har dock inte ändrats. Detta förhållande har medfört att importminimipriserna inte innebär något reellt skydd mot lågprisimport.

10.3. Stöd till investeringar i fisket

Statligt stöd till investeringar i fisket utgåri form av fiskerilån och i form av statlig lånegaranti. Bestämmelserna för dessa stödformer finns i kungörelsen (1971:445) om statligt stöd till fiskerinäringen (ändrad senast 1977z48).

10.3.1. F iskerildn

Fiskerilån utgår för inköp av fiskefartyg eller redskap för yrkesmässigt fiske samt maskinell eller teknisk utrustning eller säkerhetsutrustning till sådant fartyg. Lån kan vidare utgå för inköp av mindre båt eller andra hjälpmedel för transport av fisk, för uppförande av mindre anläggning där fiskets produkter skall tillgodogöras eller förädlas, samt för fiskodling.

Fiskerilån får inte beviljas till högre sammanlagt belopp än 200 000 kr. eller, om särskilda skäl föreligger, 300 000 kr. Har fiskerilån beviljats enligt äldre bestämmelser får nytt fiskerilån inte beviljas till högre belopp än att summan av lånen inte överstiger 300000 kr. Innan fiskerilån beviljas skall investe- ringskalkyl ha upprättats, om inte den åsyftade åtgärdens lönsamhet utretts på annat sätt eller är uppenbar.

Fiskerilån är amorteringsfritt under högst två år från lyftningsdagen och skall därefter återbetalas inom viss tid, högst tio år. Lånet är även räntefritt under två år från lyftningsdagen. Därefter utgår ränta med 5 % per år för obetald del av länet. Dröjsmålsränta utgår om kapital- eller räntebelopp inte betalas inom föreskriven tid.

För fiskerilån skall ställas betryggande säkerhet. Kan den som söker lån inte ställa sådan säkerhet, får lån ändå beviljas, om det med hänsyn till låntagarens eller företagets förhållanden bedöms kunna ske utan oskälig risk.

Den årliga låneramen för fiskerilån uppgår sedan budgetåret 1966/67 till 9 milj. kr.

Ansökan om fiskerilån prövas av fiskeristyrelsen efter samråd med särskilda av regeringen utsedda sakkunniga

10.3.2. Lånegaranti

Statlig garanti för lån i banker och andra kreditinrättningar som tas i samband med investeringar i fisket kan lämnas för

]. förvärv av fiskefartyg,

2. åtgärd som är ägnad att effektivisera och förbilliga driften av fiskefartyg eller varaktigt förbättra de tekniska anordningarna på sådant fartyg eller annan åtgärd som behövs för att fisket skall kunna bedrivas effektivt eller för att fångsten skall kunna tas om hand på ett rationellt sätt,

3. utgifter som är nödvändiga för att sätta igång fiske i samband med förvärv av fiskefartyg eller annan mera omfattande investering (driftslån).

Lånegaranti lämnas inte för lån som kan erhållas som bottenlån i kreditinrättning eller för åtgärd som bedöms kunna bli genomförd på skäliga villkor utan sådant stöd. Amorteringstiden för lån för vilket garanti beviljas får inte överstiga den beräknade ekonomiska livslängden för den åtgärd som lånet avser. För lån till ny motor eller annan utrustning med relativt kort varaktighetstid eller för driftslån får amorteringstiden inte överstiga 10 år från lyftningsdagen. För lån till andra ändamål gäller en längsta amorteringstid av 20 år från lyftningsdagen. Ränta utgår från lyftningsdagen. För garantilån skall ställas betryggande säkerhet. Kan sådan säkerhet inte ställas får garanti ändå beviljas om det med hänsyn till låntagarens eller företagets förhållanden kan ske utan oskälig risk.

Den årliga låneramen för statlig lånegaranti i samband med investeringar i fiskeföretag och i samband med konsolidering av fiskeföretag (jfr avsnitt 10.7) är 20 milj. kr.

Statlig lånegaranti beviljas av fiskeristyrelsen efter samråd med särskilda sakkunniga.

10.4. Bidrag till säkerhetsutrustning

Statsbidrag utgår för anskaffning av livräddningsfiotte. ekolod och brand- skyddsutrustning samt radar och radiotelefon till fiskefartyg. För livrädd- ningsfiotte, ekolod och brandskyddsutrustning är bidraget 80 % av den godkända anskaffnings- och installationskostnaden för sådan utrustning som svarar mot gällande minimikrav för ifrågavarande fiskefartyg. Bidrag utgår i motsvarande mån även till fiskefartyg för vilket särskilda minimikrav i fråga om sådan utrustning inte gäller, om fartyget används i ett rationellt bedrivet yrkesmässigt fiske och utrustningen behövs från säkerhetssynpunkt med hänsyn till fartygets storlek och fångstplatser.

Bidrag för radar och radiotelefon utgår med 80 % av den del av anskaffnings- och installationskostnaden som uppgår till högst 10000 kr., med 40 % av den del av kostnaden som överstiger 10 000 kr men ej 20 000 kr. och med 20 % av den del av kostnaden som överstiger 20 000 kr. men ej 50 000 kr.

Fråga om bidrag till säkerhetsutrustning prövas av fiskeristyrelsen.

10.5. Stöd vid fångstbegränsningar

Till besättningen på fiskefartyg som drabbas av fångstbegränsningar kan ersättning lämnas enligt samma regler som gäller vid arbetslöshet. Till fiskeföretag som har haft fiskefartyg stillaliggande p. g. a. fångstbe- gränsningar kan stöd lämnas i form av bidrag och lån. Fångstbegränsningsbidrag utgår om fiske som tidigare bedrivits inte längre är tillåtet p. g. a. att

1. fisket i visst havsområde eller efter vissa arter i sådant område har förbjudits 2. Sverige helt har utnyttjats kvot som har tilldelats landet genom interna-

tionell överenskommelse eller

3. från fartyget har fångats hela den kvantitet för viss period som kan ha tilldelats det av fiskeristyrelsen och styrelsen har funnit att fartyget inte kan få ytterligare tilldelning.

Fångsbegränsningsbidrag utgår med följande belopp per stilleståndsdag.

Fartygets Bidrag per stilleståndsdag i kr. motorstyrka i hk högst 399 195 400 — 649 260 650 — 899 325 900 — 1 199 390 1 200 - 1 499 455 1 500 — 520

Fångstbegränsningslån kan lämnas fiskeföretag som har fått likviditetssvå- righeter p. g. a. fångstbegränsning. Lånet får uppgå till högst 30 000 kr.

Under åren 1976 och 1977 har arbetsmarknadsstyrelsen och fiskeristy- relsen genomfört tillfälliga sysselsättningsskapande åtgärder för fiskare och fiskefartyg som drabbats av fångstbegränsningarna. För verksamheten har anslagits sammanlagt 16,4 milj. kr.

10.6. Särskilt omställningsstöd till fiskare

Särskilt omställningsstöd kan beviljas som ett engångsbidrag till fiskare som önskar övergå till annan yrkesverksamhet. Som villkor för stöd gäller att sökanden under de senaste fem åren före omställningen stadigvarande har varit sysselsatt inom fisket och härav erhållit huvuddelen av sin inkomst under de tre senaste åren. Omställningsstöd beviljas inte till sökande som lämnat fisket fore viss tidpunkt och inte heller till sökande som det år han lämnat fisket fyller minst 60 år. Stödet lämnas endast om omställningen medför behov av särskilt stöd. Omställningsstödet utgår med ett belopp som motsvarar sökandens genomsnittliga nettoinkomst av fisket under de senaste tre åren, dock med högst 12 000 kr. Ansökan om omställningsstöd prövas av fiskeristyrelsen efter samråd med särskilda sakkunninga.

10.7. Stöd till konsolidering av fiskeföretag

Fr. o. m. budgetåret 1970/71 infördes efter förslag från fiskerinäringsutred— ningen statliga garantier för lån i banker och andra kreditinrättningar för konsolidering av fiskeföretags ekonomiska förhållanden. Lånegarantierna ersatte en tidigare form av statliga konsolideringslån. Enligt bestämmelserna i kungörelsen (1971 1445 ändrad senast 1977:49)om statligt stöd till fisket utgår lånegaranti i samband med konsolidering av fiskeföretag för långfristigt lån som skall ersätta kortfristigt lån, för lån som behövs för driftsändamål samt som ersättning för borgensförbindelse. Lån för vilket statlig garanti ställts

(garantilån) skall återbetalas inom högst 20 år från lyftningsdagen. För garantilån skall ställas betryggande säkerhet. Kan den som söker lånegaranti inte ställa sådan säkerhet, får garanti ändå beviljas, om det med hänsyn till låntagarens eller företagets förhållanden bedöms kunna ske utan oskälig risk.

10.8. Stöd till avsättningsfrämjande åtgärder

Stöd till åtgärder som främjar avsättningen av fisk kan lämnas i form av fiskberedningslån samt statlig lånegaranti.

Fiskberedningslån utgår för sådan åtgärd inom fiskets berednings- och konservindustri vilken väsentligt underlättar avsättningen av fisk eller förbättrar fiskarnas möjligheter att köpa förnödenheter.

Lånet är amorteringsfritt under högst två år och skall återbetalas inom tjugo år från lyftningsdagen. Ränta utgår med 5 % om året från lyftningsdagen. Räntefrihet får dock medges under två år eller om särskilda skäl föreligger tre år från lyftningsdagen.

Regeringen har möjlighet att medge befrielse från återbetalningsskyldighet av fiskeberedningslån med högst 15 % av lånebeloppet. Förutsättningen för att sådan befrielse skall kunna ges är att åtgärden vartill lån beviljats är av avgörande betydelse för fortsatt fiske inom visst område och inte kan väntas bli genomförd utan befrielse.

Lånegaranti kan lämnas för åtgärd som är avsedd att höja effektiviteten inom berednings- och konservindustrin på fiskets område, om åtgärden kan antas medföra förbättrade avsättningsmöjligheter för svenskt fiske.

Lånegaranti får om särskilda skäl föreligger även lämnas för lån till rörelsemedel.

10.9. Övriga stödformer

Utöver de stödformer som behandlats i det föregående utgår stöd till fisket bl. a. i form av statsbidrag till fiskehamnar, särskilda lån till fiskeredskap som skadas eller förlorats samt genom restitution av bensinskattemedel.

11. Fiskets framtida förutsättningar

11 Tillgången på fiskevatten för svenskt fiske

11.1. Havsrättsutvecklingen

Förenta nationernas (FN:s) generalförsamling beslöt i november 1973 att sammankalla en allmän havsrättskonferens, den tredje i organisationens historia. Konferensen har hittills hållit sex sessioner. Ytterligare en session avses äga rum under år 1978. Det har hittills inte varit möjligt för konferensen att nå enighet om en allmän havsrättskonvention. I slutet på konferensens fjärde session, som hölls under våren 1976, presenterades dock ett utkast till konventionstext.

Enligt konventionsutkastet får kuststaterna rätt att inrätta en ekonomisk zon om högst 200 nautiska mil från kusten. Förhandlingarna vid havsrätts- konferensen har visat att det knappast råder någon oenighet om själva rätten för kuststaterna att inrätta ekonomiska zoner. När det gäller de aspekter som är av intresse från fiskets synpunkt har förhandlingarna vid de senaste sessionerna kretsat kring frågorna om den ekonomiska zonens juridiska status samt vilka rättigheter kustlösa och geografiskt missgynnade stater skall ha i en kuststats zon. Sverige räknas i detta sammanhang som geografiskt missgynnad stat.

Beträffande den ekonomiska zonens juridiska status koncentrerades diskussionerna vid den senaste sessionen till frågan om zonen skulle vara en del av det fria havet eller om den skulle ha en mellanställning mellan fritt hav och territorialhav. Enligt den reviderade enhetstexten utgör zonen ej en del av det fria havet men är ej heller territorialhav.

Gruppen kustlösa och geografiskt missgynnade stater hävdade vid den senaste sessionen att den ekonomiska zonen endast var ett område inom vilket kuststaten hade viss jurisdiktion men att i övrigt reglerna om det fria havet borde gälla. Den motsatta uppfattningen framfördes främst av kuststater från u-länderna. Alternativet skulle vara att zonen betraktades som territorialhav.

När det gäller frågan om de levande tillgångarna i den ekonomiska zonen har motsättningarna varit stora. Kuststaterna har hela tiden hävdat att varje reglering av fisket i zonen måste baseras på att övriga stater endast kan få del i fisket om det föreligger överskott. Med överskott menas i detta sammanhang att kuststaten inte har kapacitet att fånga den mängd som biologiskt sett kan fångas. I princip är man sålunda inställd på att inte ens medge dem som haft traditionellt fiske inom annan stats ekonomiska zon fortsatt fiskerätt. Denna uppfattning har bestridits från de kustlösa och geografiskt missgynnade

staternas sida, vilka bl. a. har framhållit att deras rättigheter skulle kunna bli helt skenbara om inte åtminstone någon möjlighet till fiske förelåg även i situationer av icke-överskott. Vidare kan ju kuststaten genom en kraftig utbyggnad av sin egen fiskeflotta i praktiken göra fiskerättigheterna illuso— riska. Från vissa håll har anförts att frågan huruvida överskott föreligger kan vara svår att bedöma och att kuststatens ensidiga inflytande på siffran för högsta tillåtna fångst ibland kan medföra ogynnsamma konsekvenser för övriga stater.

De kustlösa och geografiskt missgynnade staterna har hävdat att en lösning måste sökas i en reglering som innefattar dels möjligheter till visst fiske för dessa stater, även i en situation av icke-överskott. dels ger berörda grupp av stater företräde till överskott framför tredje stat. Kuststaterna mjukade i någon mån upp sin hållning mot slutet av femte sessionen men kan dock inte sägas ha vikit från sin linje om överskott som oundgängligt villkor. Vidare förklarades från flera håll att någon företrädesrätt till ett överskott av politiska skäl inte kunde tillerkännas de kustlösa och geografiskt missgynnade staterna. Det fanns nämligen ofta anledning för en kuststat att tillgodose andra stater där det förelåg ömsesidighet i fråga om fiskerättigheter.

Enligt konventionsutkastet har geografiskt missgynnade stater inga särskilda rättigheter. Däremot har de kustlösa staterna fått vissa smärre rättigheter. Detta anses av berörda stater vara en orimlig situation. Vad som yrkades var rättigheter för dessa länder att fiska i andra i-länders ekonomiska zoner, varvid man var beredd att undanta sådana kuststater som var i synnerlig grad beroende av sitt fiske. Med detta uttryck avsågs i första hand Island. Genomgående förutsattes vidare att det rörde sig om regionala lösningar.

Under senare tid har en rad stater i Nordatlanten utvidgat sin fiskejuris- diktion utan att avvakta havsrättskonferensens slutresultat. Under hänvis- ning till hotet mot fiskbestånden flyttade Island ut sin fiskegräns till 200 nautiska mil den 15 oktober 1975. Med samma motivering har de europeiska gemenskapernas (EG:s) medlemsländer samt Kanada och Norge inrättat zoner om 200 nautiska mil fr. o. m. den 1 januari 1977. EG:s utvidgning av fiskejurisdiktionen avser bara Nordsjön och Nordatlanten. Även USA har beslutat inrätta en fiskezon om 200 nautiska mil längs sina kuster, och Sovjetunionen har i avvaktan på havsrättskonferensens slutresultat beslutat utvidga sin fiskejurisdiktion till 200 nautiska mil i Barents hav, Norra Ishavet och Stilla Oceanen.

11.2. Sveriges egna fiskevatten

Den internationella utvecklingen har nödvändiggjort en utvidgning också av den svenska fiskezonen. Regeringen har fått riksdagens bemyndigande att längs hela Sveriges kust utvidga den svenska fiskezonen intill den gränslinje som kan överenskommas med angränsande stat eller intill mittlinjen. Med stöd av detta bemyndigande beslutade regeringen den 11 augusti 1977 att den svenska fiskezonen i Skagerrak och Östersjön skall utvidgas fr. o. m. den 1 januari 1978. Den närmare omfattningen av fiskezonen har ännu inte fastställts. Avgränsningen av zonen kommer att bli föremål för jverlägg-

ningar med berörda stater.

En utvidgad svensk fiskezon ger det svenska fisket större fångstmöjlighe- ter. Samtidigt innebär det ett betydligt större ansvar för de bestånd som finns i den svenska zonen.

11.3. Bilaterala avtal

1 1.3.1 Skagerrakavtalet

1 Skagerrak och i en mindre del av norra Kattegatt gäller 1966 års överenskommelse mellan Sverige, Norge och Danmark om ömsesidig rätt till fiske i Skagerrak och Kattegatt. I överenskommelsen föreskrivs att var och en av de fördragsslutande staterna skall, utan hänsyn till de fiskegränser som må fastställas i framtiden, tillåta fartyg från de båda andra staterna att bedriva fiske intill ett avstånd av 4 nautiska mil från baslinjerna. De båda andra staternas fiskefartyg är därvid inte underkastade kuststatens jurisdiktion. I överenskommelsen förpliktar sig vidare de tre staterna att söka fastställa så enhetliga regler som möjligt för fiskets utövning inom överenskommelsens geografiska tillämpningsområde. Överenskommelsen har en första giltig- hetstid om 35 år. Först därefter kan den sägas upp. Om överenskommelsen inte sägs upp av någon av staterna förlängs den automatiskt med fem år åt gången. I överenskommelsen den 5 april 1967 om avgränsningen av Sveriges och Norges fiskeområden i nordöstra Skagerrak föreskrivs att även efter utgången av Skagerrakavtalets giltighetstid och även om Norge utsträcker sin fiskeju- risdiktion får svenskt fiske fritt bedrivas inom ett visst område i nordöstra Skagerrak. Denna rätt upphör tidigast 60 år efter utgången av Skagerrakav- talets giltighetstid.

1 1.3.2 Kattegattavtalet

l Kattegatt och i en delav södra Östersjön gäller mellan Danmark och Sverige konventionen den 31 december 1932 angående fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen. [ Kattegatt är enligt konven- tionen vartdera landets fiskare berättigade att fiska intill ett avstånd av tre nautiska mil från det andra landets kust. 1 Öresund skall fiske överallt vara gemensamt för båda ländernas fiskare. Detta gäller dock med den inskränk- ningen att innanför ett djup invid stranden av sju meter, det andra landets fiskare inte får bedriva annat fiske än sillfiske med garn samt under månaderna juli, augusti, september och oktober även krokfiske. I fråga om Östersjön omfattar konventionen den svenska kusten från Falsterbo fyr till Simrishamns fyr samt Bornholms och ögruppen Kristiansös kuster. Inom dessa områden skall sillfisket med drivgarn vara gemensamt för de båda ländernas fiskare fr. o. m. den 1 maj t. o. m. den 31 augusti. Konventionen innehåller också föreskrifter för fiskets bedrivande inom de områden konventionen avser. Överträdelser av föreskrifterna skall beivras i det land där fartyget hör hemma. Konventionen kan sägas upp med 6 månaders varsel.

11.3.3. Fiskerättsavtalet med Norge

Sverige och Norge slöt i slutet av år 1976 ett ramavtal som garanterar ett fortsatt svenskt fiske i den norska ekonomiska zonen i Nordsjön. Hur stora fångster de svenska fiskarna får ta upp skall bestämmas efter särskilda överläggningar. Omfattningen av och formerna för det svenska fisket skall då beaktas. Avtalet gäller i första hand under tio år men förlängs automatiskt med sex år åt gången om det inte sägs upp av någondera parten.

11.3.4. Fiskerättsavtalet med EG

Sverige och EG ingick i början av år 1977 ett avtal om ömsesidig rätt till fiske. I likhet med den norska överenskommelsen är avtalet med EG ett ramavtal, vilket betyder att kvoter och andra bestämmelser fastställs vid separata överläggningar. Avtalet ger svenska fiskare rätt till fortsatt fiske i EG- staternas fiskezoner och dessa stater får motsvarande rätt i den svenska zonen. Vid kvotförhandlingarna är målsättningen att det svenska fisket i EG- staternas zoner skall motsvara EG:s fiske i den svenska utvidgade fiskezonen. Den balans som avses skall ses över en längre tidsperiod så att inte tillfälliga ändringar av fiskemönstret medför stora variationeri kvoterna. När det gäller avtalsperiodens längd finns samma konstruktion som i avtalet med Norge.

12. För svenskt fiske tillgängliga fiskresurser

12.1. Inledning

Fiskeristyrelsen har på fiskerikommitténs uppdrag gjort en kartläggning av tillgången på fisk och avkastningen i de fiskevatten som beräknas komma att stå till det svenska fiskets förfogande i framtiden. Utgångspunkten har varit att söka bedöma vilka kvantiteter fisk av olika slag som långsiktigt kan tas ut ur de olika fiskbestånden, samtidigt som beståndens avkastning bibehålls på en så hög nivå som möjligt.

För de områden som beräknas komma att omfattas av den svenska fiskezonen har således den långsiktiga biologiska avkastningen av fisk uppskattats. Svenska fiskare kommer också att få fiska i Norges och EG- ländernas zoner i Nordsjön. Vilka kvantiteter som svenska fiskare får fiska i Nordsjön bestäms efter särskilda överläggningar med Norge resp. EG.

För att kunna bedöma hur stor del av den biologiska avkastningen som kan stå till förvärvsfiskets förfogande har fångsterna i det icke förvärvsmässiga fisket uppskattats. I förutsättningarna för undersökningen har ingått att fiskbestånden skall utnyttjas så rationellt att högsta möjliga varaktiga avkastning kan erhållas.

I bilaga ] återfinns den fullständiga rapporten från fiskeristyrelsen. I detta kapitel redovisas fiskeristyrelsens rapport i sammandrag.

12.2. Nuvarande fångstuttag

12.2.1. Havsfiske

I tabell 12.1 redovisas svenska fångster av olika fiskslag i Västerhavet år 1975. Härvid har fångstuttagen kunnat delas upp på fiskezoner. Fångstuttagens storlek i Nordsjön fastställs fr. o. m. år 1977 efter årliga förhandlingar med EG resp. Norge. I Skagerrak och Kattegatt har svenska fiskare rätt att bedriva fiske även i norsk och dansk fiskezon.

Det framgår av tabellen att de svenska fångsterna i Nordsjön och angränsande del av Atlanten år 1975 uppgick till knappt 39 000 ton, varav ca 23 000 ton fångades i EG-zon och ca 15 000 ton i norsk zon. Sillfisket som var föremål för fångstbegränsning avkastade drygt 5 000 ton. Störst andel av nordsjöfångsten utgjorde foderfisken med ca 25000 ton, huvudsakligen tagen i EG-zon. Makrillfångsten uppgick till drygt 3 000 ton, kolja 2 000 och torsk 900 ton.

Tabell 12.1 Svenska fångster år 1975 per fångstområde och potentiell fiskezon. Ton

Fångstområde Nordsjön + Ö. Atlanten Skagerrak Kattegatt Skagerrak + Kattegatt

Zon EG Norsk Summa Svensk Dansk Norsk Summa Svensk Dansk Summa Alla länder

Sill 3314 2168 5482 2248 6575 2541 11364 12665 4566 17231 120987 Skarpsill 9 10 19 893 41 29 963 1 842 234 2 076 105 927 Makrill 937 2 320 3 257 275 367 386 1 028 237 10 247 10 994 Gråsej 72 288 360 262 236

Kolja 560 1 519 2 079 87 251 136 ' 474 295 149 444 6 115 Kummel 40 210 250 125 35 Lyrtorsk/Bleka 5 46 51 227 394 Långa 552 147 699 49 10 5 64 30 5 35 579 Torsk 359 542 901 649 286 88 1 023 2 955 923 3 878 32 284 Villing 110 146 256 128 483 Övr. torskfisk 17 14 31 1 1 Rödspätta 24 11 35 46 37 8 91 222 127 349 15 681 Övr. flatlisk 19 28 47 211 186 42 439 264 62 326 5 765 Havskräfta 0 2 2 144 22 5 171 214 6 220 3 034 Råka 46 208 254 1 053 297 380 1 730 13 4 17 3 943 Foderfisk 17 074 7 502 24 576 1 528 7 003 1 220 9 751 19 242 4 774 24 016 (36 363) Övr. arter 112 162 274 186 112 35 333 630 91 721 46 062

Totalt 23 250 15 323 38 573 7 369 15 187 4 875 28 174 38 609 10 951 50 709 420 878

Tabell 12.2 Fångstmängder av viktigare fiskslag från Östersjön 1965—1975. Totalfångst och svensk fångst. Ton

Art/ År Sill” Skarpsill Torsk Skrubba Ål Lax

Sverige Tot. Sverige Tot. Sverige Tot. Sverige Tot. Sverige Tot. Sverige Tot. alla alla alla alla alla alla länder länder länder länder länder länder

1965 33 250 228 624 83 059 21 705 145 596 586 12 373 1 517 4 529 529 3 415 1966 31 440 255 189 91 638 22 525 175 639 632 14 041 1 641 5 148 431 2 907 1967 38 530 314 396 71 633 23 363 194 659 642 12 435 1 349 4 793 504 3 211 1968 55460 356 300 90 803 24 008 214 378 615 12 134 1 507 5 371 470 3 514 1969 40 780 304 828 124 696 22 301 209 785 559 12 104 1 365 4 721 477 2 909 1970 36 650 319 357 151 047 17 756 196 980 484 12 568 991 3 966 483 2 578 1971 36 920 339 227 183 545 15 670 163 903 444 11 794 1 132 4 054 416 2 197 1972 45 170 346 154 2 300 209 228 16 471 192 112 466 14 248 1 007 3 876 420 2 207 1973 60 931 404 002 7 291 210 296 18 389 193 917 502 13 838 972 4 186 651 4 186 1974 61 388 396 699 6 529 242 625 16 435 191 587 470 12 061 792 3 707 640 2 955 1975 60 555 408 848 2 644 208 357 17 965 236 169 561 12 597 1 123 4 172 630 2 922

" Sill fångad som foderfisk ingår.

Skagerrak och Kattegatt spelar numera en större roll för svenskt fiske än Nordsjön och fångsten i dessa båda områden uppgick till knappt 80 000 ton eller dubbelt så mycket som fångsten i Nordsjön. Sill utgjorde fortfarande en stor andel av fångsten med 11 000 ton i Skagerrak och 17 000 ton i Kattegatt. Andra betydelsefulla arter är i Skagerrak makrill, torsk, flatfisk och räka. I Kattegatt är förutom sill, foderfisk, torsk och flatlisk betydelsefulla. Av de totala fångsterna i Skagerrak och Kattegatt på 420 000 ton utgör de svenska knappt 20 00.

De svenska fångsterna under åren 1965—1975 av de ekonomiskt betydelse- fulla fiskarterna i Östersjön redovisas i tabell 12.2. Av tabellen kan utläsas att fångsterna av sill år 1975 uppgick till ca 60 000 ton, vilket innebär att de i det närmaste har fördubblats sedan år1965. De svenska skarpsillfångsterna utgör mindre än 5 % av den totala skarpsillfångsten och ingår nästan uteslutande i foderfisken. Torskfångsterna i Östersjön var år 1975 ca 18000 ton, vilket innebär en minskning sedan senare delen av 1960-talet med ca 5 000 ton. Sammantaget är det svenska östersjöfisket litet i förhållande till det totala fångstuttaget i Östersjön.

1222. K ust/isket

Någon tillförlitlig statistik över fångsterna i kustfisket finns inte. Osäkerheten om fångstmängderna beror bl. a. på att uppgifter om fritidsfiskets fångster i kustvattnen saknas.

1 tabell 12.3 redovisas en uppskattning av nuvarande fångstuttag i kust- fisket. Den officiella statistiken för år 1975 ligger till grund för vad som huvudsakligen är yrkesfiskets fångster. Häri ingår dock en del fångster av deltidsfiskare och binäringsfiskare, varför en del fångster kan ha dubbelräk— nats. Hänsyn har tagits till denna felkälla vid skattning av möjlig fångst i kustvattnen.

Tabell 12.3 Uppskattad avkastning i kustfisket. 1975. Ton. Alla arter

Län Huvudsakligen Icke yrkesfiske yrkesfiske Göteborgs och Bohus 4 529 Hallands 1 6487 1 646 Malmöhus 1 602 742 Kristianstads 1 545 329 Blekinge 3 951 741 Gotlands 510 247 Kalmar 3 013 1 676 Östergötlands 1 608 1 407 Södermanlands 1 023 1 005 Stockholms ] 172 2614 Uppsala 427 459 Gävleborgs 872 732 Västernorrlands 627 1 052 Västerbottens 448 686 Norrbottens 887 1 647 Totalt 24 172 19 512

Som framgår av tabellen är fångsten för hela kusten ungefär lika stor för båda kategorierna fiskare.

I Göteborgs och Bohus län utgörs yrkesfiskarnas fångster främst av sill, skarpsill och foderfisk. Det icke yrkesmässiga fisket är starkt inriktat på torsk med över 3000 ton i fångst år 1975. Ekonomiskt betydelsefullt för båda kategorierna av fiskare är fisket efter krabba, som totalt uppgår till ca 450 ton. I östersjölänen är det yrkesmässiga kustfisket i stor utsträckning inriktat på fiske efter sill, torsk och ål. Särskilt på ostkusten tas dessutom stora fångster av s. k. sötvattensfisk.

Det icke yrkesmässiga kustfisket är på sydkusten och Gotland starkt inriktat på fiske efter torsk, öring och ål. På ostkusten är fisket efter speciellt gädda och abborre vanligt för de icke yrkesfiskande. Enligt beräkningar i rapporten uppgår fångstrna av gädda och abborre till över 5 000 ton per år.

12.2.3 Inlandsvattnen

Fångsterna i det yrkesmässiga insjöfisket uppgår till ca 2 000 ton per år med gös, sik och siklöja som särskilt viktiga fiskslag.

Fångsterna av icke yrkesfiskare har uppskattats till 20 000 ton per år, varav de mest aktiva fiskarna svarar för ca 15 000 ton.

12.3. Möjligt fångstuttag

12.3.1. Havs/isket

1 havsfisket, dvs. fisket utanför territorialvattengränsen, har de olika ländernas fiskeflottor hittills konkurrerat om samma fisktillgångar. Under tiden efter år 1945 hari Nordsjöområdet en stark ökning av fångstkapaciteten skett p. g. a. ökat tonnage och effektivare fångstmetoder hos alla fiskande staters fiskeflottor. Detta har i sin tur lett till allvarlig överbeskattning av många fiskbestånd, bl. a. Nordsjöns sillbestånd.

Från den 1 januari 1977 har fiskerätten i Nordsjön, som tidigare nämnts, delats mellan Norge och EG-staterna. Hur stora fångster som svenska fiskare får ta i Nordsjön regleras genom särskilda överläggningar mellan Sverige och Norge resp. Sverige och EG. Det är således inte möjligt att enbart med ledning av information om den biologiska avkastningen av Nordsjöns fiskbestånd bedöma hur stora fångster som det svenska fisket kommer att få ta i Nordsjön i framtiden.

Avtalet med EG innebär att Sveriges fångster i EG-zon i Nordsjön ungefärligen skall motsvara värdet av EG-ländernas fångster i en svensk zon i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön minskat med värdet av Sveriges fångsteri en ev. framtida EG-zon ide tre sistnämnda havsområdena. Detta skulle med de senaste årens fångster enligt svensk uppfattning innebära att Sverige får fiska ca 28 000 ton till ett värde av ca 50 milj. kr. i EG:s Nordsjözon.

I norsk zon i Nordsjön kommer fångsterna att bestämmas med hänsyn till faktorer som beståndens situation och omfattningen av det tidigare svenska fisket i området. Mot bakgrund av bl. a. fiskbeståndens situation är det inte sannolikt att någon väsentlig ökning av fångsterna kommer att medges under de närmaste åren.

1 tabell 12.4 redovisas fiskeristyrelsens bedömning av de fångstkvantiteter som svenska fiskare kommer att få fiska i Nordsjön under de närmaste åren.

I Skagerrak har endast Norge inrättat ekonomisk zon. Till följd av en överenskommelse mellan Sverige, Norge och Danmark från år 1966 hävdar Norge inte sin exklusiva fiskerätt gentemot Sverige och Danmark i Skagerrak. Inom ramen för 1966 års överenskommelse kan de tre länderna avtala om fångstbegränsningar Enligt en överenskommelse som ingicks mellan de tre länderna i september 1977 begränsas Sveriges sillfiske under år 1978 till 5 000 ton. Av skarpsill och makrill får Sverige fiska 22 500 ton resp. 2 000 ton år 1978. Kattegatt omfattas inte av EG:s utvidgade fiskejurisdiktion. Mellan Sverige och Danmark finns en överenskommelse rörande sillfisket i Katte- gatt, som innebär viss fångstbegränsning.

Med hänsyn till angivna förhållanden och till att beståndsutvecklingen — särskilt i Skagerrak — är beroende av vilka åtgärder som vidtas i Nordsjön bör

Tabell 12.4 Ton

Långa 500 Torsk 800 Kolja 2 000 Vitling 900 Rödspätta 50 Övr. flatfisk 30 Makrill 5 000 Kolmule/blåvitling 5 000 Skarpsill 14 000

Tabell 12.5 Möjligt fångstuttag i Skagerrak och Kattegatt enligt fiskeristyrelsens bedömning”

Art Skagerrak Kattegatt Sumna ' ton ton Sill 5000 22 000 27 060 Skarpsill 3 000 2000 5 00) Torsk ] 000 3 500 4 50) Kolja 1 000 1 500 2 50) Långa 100 — 10) Övrig torskfisk 1 000 100 1 10) Rödspätta 100 500 60) Övrig flatfisk 500 500 1 00) Makrill 2 000 500 2 50) Foderfisk 19 500 20 000 39 50) Havskräfta 300 200 507 Räka 1 700 — 1 70) Övriga arter 500 600 1 10)

" Sedan fiskeristyrelsens rapport om möjliga fångstuttag gjordes har öveienskom- melser ingåtts om begränsningar för år 1978 i bl. a. sillfisket i Skagerrak och Kittegatt.1 tabellen har dessa överenskommelser beaktats.

Tabell 12.6 Fångstuttag i Östersjön

Förutsättning Sill Skarpsill Torsk ton andel % ton ande 916 ton Traditionell fångstandel 53 600 13.4 2 100 1.4 11 500 Svensk fiskezon intill mitt—

linjen!l 110 000 31 .0 83 000 37.0 41 400 Rekommenderad fångst i svensk

zon 1978/' 81 000 18.0 24 000 13.0 27 200

Summa

andel % ton 7.7 67 200 23,0 234 400

16,0 132 200

(' Avser det beräknade biologiskt möjliga fångstuttaget. b Rekommenderade fångstuttag fastställs för varje år av fiskerikommissionen för Östersjön.

man under de närmaste åren inte räkna med ett större uttag än det nuvarande. Regleringen av fisket efter sill och foderfisk, som framför allt har begränsat danskt fiske av foderfisk, bör på sikt väsentligt öka de möjliga fångsterna i konsumtionsfisket.

För Östersjön har fiskeristyrelsen redovisat två alternativ beträffande möjligt fångstuttag i framtiden. [ det första alternativet har de möjliga fångsterna beräknats med utgångspunkt i Sveriges traditionella fångstandelar i Östersjön. I det andra alternativet har möjliga fångster beräknats med hänsyn till den biologiska produktionen i det område som beräknas komma att omfattas av en svensk fiskezon intill mittlinjen i förhållande till främmande stater. På grundval av det material internationella havsforsk- ningsrådet (ICES) presenterat har den optimala, varaktiga avkastningen uppskattats till 350 000 ton för sill, 225 000ton för skarpsill och 180 000 ton för torsk. De möjliga fångsterna enligt de båda alternativen redovisas i tabell 12.6.

12.3.2. Kustfisket

Kustfiskets avkastning är i många fall helt beroende av fångstuttagen i havsfisket. Av bl. a. denna anledning har sill, torsk och skarpsill i sin helhet hänförts till havsfisket. För andra aner, som påverkas starkt av havsfisket är de i det följande angivna fångstkvantiteterna beräknade under förutsättning av i stort sett oförändrat fångstuttag i havsfisket. Av andra arter än sill, torsk och skarpsill räknar fiskeristyrelsen med att det nuvarande fångstuttaget i det yrkesmässiga kustfisket uppgår till 7400 ton och i det icke yrkesmässiga fisket till 13600 ton, dvs. totalt 21000 ton. Enligt fiskeristyrelsen skulle kustfiskets fångster kunna öka med ca 25 % till 26 500 ton. Någon uppdel- ning på arter medger inte den använda metodiken.

12.4. Särskilda åtgärder som möjliggör ökade fångster

I avsnitt 12.3 har redovisats fiskeristyrelsens bedömning av möjliga fångster i havsfisket och kustfisket under de närmaste åren. Förutsättningen för bedömningarna har varit oförändrat fiskemönster och oförändrade insatser i fråga om fiskodling. I många fall är det dock möjligt att genom särskilda

åtgärder öka fångsterna. Detta kan gälla fiskevårdande åtgärder i form av t. ex. odling och utsättning av fiskungar eller att fisket bedrivs på ett annat sätt så att beståndet kan utnyttjas mera rationellt. I bilagorna 1 och 2 diskuteras närmare hur fångstuttagen av sill, nordhavsräka. lax, öring och ål skall kunna ökas. Vidare diskuteras möjligheterna att odla konsumtionsfisk, musslor och ostron.

1 l l ___;

13. Avsättningsmöjligheter

13.1. Inledning

Som framgår av kapitel 4 har under de senaste åren i Sverige förts i land ca 95 000 ton konsumtionsfisk per år. Härav har 60 OOO—65000 ton årligen avsatts för konsumtion eller beredning inom landet. De svenska fångsterna av vissa fiskslag är dock otillräckliga för marknadens behov och därför har ca 15 000 ton oberedd fisk årligen importerats. Utöver konsumtionsfisk produ- cerar det svenska fisket ca 80 000 ton foderfisk per år.

En betydande del av det svenska fiskets fångster exporteras. Svenska fiskares direktlandningar i utländska hamnar uppgår till ca 50 000 ton/år. Av den fisk som landas i Sverige exporteras årligen ca 20 000 ton.

Enligt statens jordbruksnämnds konsumtionsberäkningar uppgick kon- sumtionen av färsk fisk i Sverige år 1965 till 76500 ton. År 1975 hade konsumtionen minskat till 56 800 ton. Den procentuella nedgången i färskfiskkonsumtionen har i genomsnitt under perioden 1965—1975 varit 3.5 % per år. Konsumtionen av djupfrysta fiskfiléer ökade däremot mellan åren 1965 och 1975 från 13 100 ton till 20 500 ton, dvs. en genomsnittlig ökning med ca 4 % per år.

Det svenska fiskets framtida avsättningsmöjligheter påverkas av bl. a. följande faktorer.

Cl fiskets inriktning på olika fiskslag Cl fiskens förådlingsgrad när den når konsumenten Cl konsumentpriserna på fisk i förhållande till andra livsmedel Cl exportmöjligheterna

13.2. Faktorer som påverkar avsättningen av fisk

13.2.1. Fiskets inriktning på,/iskslag oc/i fiskens förädlingsgrad

Det svenska havsfisket är starkt inriktat på fiske efter sill/strömming, torskfisk och foderfisk.

Fångsterna av sill överstiger betydligt den svenska marknadens behov av oberedd sill av den kvalitet och storlek som f. n. fångas. Under senare år har en allt större delav fångsterna varit småsill. Sill/strömming avsättes dels för färskkonsumtion, dels som råvara till fiskberedningsindustrin. Mot bakgrund av att konsumtionen av färsk sill minskat sedan lång tid är det inte

sannolikt att avsättningen av färsk oberedd sill/strömming på den svenska marknaden kan ökas under de närmaste åren.

Av särskilt intresse är att konservindustrin importerar betydande kvanti- teter sill som råvara eller halvfabrikat. Omräknat till hel färskvikt motsvarar denna import ca 15 000 ton sill, vilket är nära dubbelt så mycket som den svenska avsättningen till ifrågavarande ändamål. Iden utsträckning som det svenska fisket kan tillhandahålla sill av de kvaliteter och storlekar som beredningsindustrin efterfrågar borde ökad avsättning till beredning vara möjlig.

Torskfisket äri huvudsak inriktat på att förse den svenska marknaden med färsk fisk för direkt konsumtion samt råvaror för filéberedning. Konsum- tionen av färsk torskfisk minskar sedan flera år. Förutom de svenska fångsterna tillförs marknaden genom import betydande kvantiteter djupfryst file av torskfisk. Omräknat till hel färskvikt motsvarar importen ca 40 000 ton eller nära två gånger den svenska fångsten. Mot bakgrund av den stora importen av fiskfiléer och vidarebearbetade produkter, t. ex. panerade filéer, bör det vara möjligt att öka avsättningen av svenskfångad torsk och torskfisk till beredning.

Andra fiskslag än sill och torsk importeras i hög grad för att komplettera det svenska fiskets fångster. Fisket efter exempelvis flatfisk, ål och laxfisk kan öka betydligt utan att avsättningsproblem uppstår.

Det svenska jordbrukets behov av fiskmjöl uppgår till ca 75 000 ton per år. vilket motsvarar ca 350 000 ton foderfisk. 1 Sverige landas årligen ca 55 000 ton foderfisk för fiskmjölsframställning. Avsättningen inom landet av svensk fisk till fiskmjöl begränsas av mottagningskapaciteten vid befintliga fisk- mjölsfabriker. vilken uppgår till ca 90 000 ton fisk per år.

Större delen av de beredda fiskprodukter som konsumeras i Sverige är importerade. Färsk fisk är i huvudsak svenskfångad. En fortsatt ökning av konsumtionen av beredda produkter och en otillräcklig vidareförädling av svenskfångad fisk kan därför befaras leda till att den importerade fiskens andel iden totala konsumtionen av fisk ökar ytterligare. Statens industriverk har bedömt att konsumtionen av beredda fiskprodukter per person kommer att öka med ca 2 % per år i fasta priser fram till år 1985. lndustriverket förutsätter härvid att köttsubventionerna inte ökas i framtiden. Vidare förutsätts att tillgången på fiskråvara tillåter konsumtionsökningen samt att den reala prisökningen på fiskprodukter inte nämnvärt överstiger prisök- ningen under den gångna tioårsperioden.

För att avsättningen av svenskfångad fisk på den svenska marknaden skall kunna bibehållas på nuvarande nivå eller ökas krävs således, om prognosen är korrekt, en gradvis ökning av beredningen i minst samma takt som avsättningen till färskkonsumtionen minskar.

13.2.2. Fiskens relativpris

Mellan åren 1973 och 1976 steg priset på färsk fisk betydligt snabbare än priset på kött och fläsk. Konsumtionsstatistiken tyder på att färskfiskkonsum- tionen påverkades negativt av den starkt försämrade prisrelationen mellan fisk och kött. Åtgärder som vidtas för att skydda konsumenternamot stora prishöjningar på jordbruksprodukter kan således inverka negativt på konsumtionen av fisk och Hskprodukter.

13.2.3. Export/nöj/ig/ieter

Avsättningen till exportmarknaderna är viktig för det svenska fisket. Exporten sker dels genom att svenska fiskefartyg landar sina fångster direkt i utländska hamnar, dels genom att fisk landad i Sverige exporteras i oberett eller berett skick. Större delen av den svenska fiskexporten går till de nordiska länderna.

Den svenska fiskexporten avser i huvudsak antingen råvara för bered- ningsindustrin eller beredda fiskprodukter. Om samma konsumtionsten- denser råder på exportmarknaderna som i Sverige, borde en viss ökning av fiskexporten kunna förväntas. Avsättningen till export kan dock även påverkas av konkurrensen från andra länder som exporterar likartade råvaror och produkter. samt av variationer i det internationella marknadsläget för fisk. Vidare försvårar tullen på beredda fisk- och skaldjursprodukter som exporteras till EG den svenska konservindustrins möjligheter att konkurrera på denna marknad.

Med hänsyn till den betydande osäkerhet som råder i fråga om avättnings- möjligheterna på exportmarknaderna har fiskerikommittén inte räknat med någon ökad expon av fisk och fiskprodukter under de närmaste åren.

13.3. Väntade förändringar i fiskkonsumtionen

Under perioden 1965—1975 har konsumtionen av färsk fisk per person minskat med ca 3,5 % per år. Därvid har sillkonsumtionen minskat med ca 2,5 % och konsumtionen av färsk torskfisk med ca 6 % per år. Konsum- tionen av färsk sill och färsk torskfisk utgörs till nära 100 % av svenskfångad vara. Med nuvarande utvecklingstendenser skulle konsumtionen av färsk sill och färsk torskfisk minska med ca 6000 ton resp. 5 500 ton fram till år 1985.

För annan färsk fisk än ovan nämnda fiskslag är importen i allmänhet stori förhållande till den svenskfångade kvantiteten. Detta gäller t. ex. flatfisk och laxfisk. För dessa fiskslag bör en ökning av avsättningen av svenskfångad fisk vara möjlig under förutsättning att det svenska fisket kan konkurrera med importen i fråga om pris och kvalitet.

Fryst filead fisk består främst av olika torskfiskar. Importen svarar för ca 85 % av den svenska försörjningen. Konsumtionen av frysta filéer ökade starkt under 1950- och 1960-talen. Under 1970-talet synes vissa stagnations- tendenser ha uppstått. Under senare år har nya färdiglagade fiskrätter, t. ex. fiskpinnar, panerade fiskfiléer och fiskgratäng introducerats på marknaden. Dessa varor är filéer av främst torskfisk som ytterligare bearbetats. Konsum- tionen av varor ur varugruppen ”fiskbullar och annan beredd fisk”, där de färdiglagade fiskrätterna ingår, beräknas ha ökat med 5,5 % per år under tiden 1965—1975. Med nuvarande utvecklingstakt skulle konsumtionen av varu- slag tillhörande gruppen öka från 13,9 milj. kg år 1975 till närmare 25 milj. kg år 1985. Omräknat till hel färskvikt kan konsumtionsökningen under denna period uppskattas till 15 000 a 20 000 ton torskfisk.

Konsumtionen av sillkonserver har inte nämnvärt förändrats under tioårsperioden 1965—1975. För år 1975 har konsumtionen beräknats till ca 1,9 kg per person eller totalt 15,3 milj. kg. I motsats till beredda fiskprodukter i

allmänhet kan någon ökning i avsättningen av sillkonserver i Sverige inte anses trolig med hänsyn till hittillsvarande utvecklingstendenser i konsum- tionen. En ökad avsättning av svenskfångad sill till konservindustrin kräver således att svensk råvara kan ersätta den importerade som nu i stor utsträckning används för beredning av sillkonserver.

Konsumtionen av saltad fisk — främst sill — minskar i genomsnitt med ca 6,5 % per år. För beredda produkter av typen rökt fisk, kaviar och fiskkonserver synes under 1970-talet en stabilisering i konsumtionsnivån ha uppnåtts.

Sammanfattningsvis gäller för beredda produkter att konsumtionen förväntas öka. Ökningen ligger dock främst på färdiglagade fiskrätter m. m. i huvudsak baserade på torsk- och flatfisk. Konsumtionen av flertalet andra produkter har däremot stagnerat elleri vissa fall t. o. m. minskat och någon konsumtionsökning torde därför inte kunna förväntas.

14. Fiskeflottans kapacitet i förhållande till fisktillgången

14.1. Inledning

Fångstkapaciteten hos ett fiskefartyg eller en fiskeflotta är svår att entydigt bestämma. Kapaciteten beror inte enbart på fartygets eller fartygens storlek och utrustning. Den är i minst lika hög grad beroende av faktorer i omgivningen, t. ex. tillgången på fisk, avståndet mellan fiskeplatser och landningshamn samt bestämmelser om hur fisket får bedrivas. Vidare påverkas i hög grad kapaciteten av vilken fångstinriktning fartyget eller fartygen har.

För att beräkna storleksordningen av det ekonomiska utbyte som behövs för att fisket skall få täckning för sina totala kostnader har kommittén ställt fiskefiottans totala kostnader i relation till värdet av de möjliga fångsterna. Därigenom kan en översiktlig bedömning göras av fiskefiottans kapacitets- förhållanden. Beräkningarna gör inte anspråk på absolut exakthet, eftersom ett antal osäkerhetsfaktorer alltid finns i beräkningar som denna. Materialet är dock av sådan beskaffenhet att det kan tjäna som underlag för de överväganden som är erforderliga från kommitténs utgångspunkt.

14.2. Kostnaderna inom fisket

I avsnitt 7.3 har de genomsnittliga kostnaderna för fiskefartyg i vissa storleks- och fångstgrupper på kort och lång sikt beräknats. De kortsiktiga kostnaderna måste årligen täckas om fisket skall kunna bedrivas. Till de kortsiktiga kostnaderna bör emellertid läggas kostnader för det i näringen investerade kapitalet, dvs. avskrivningskostnader och ränta på investerat kapital. Dessa kostnader behöver inte täckas varje enskilt år men över en längre period måste även dessa kostnader täckas av inkomsterna från fisket för att fisket på längre sikt skall kunna bedrivas.

Totalkostnaden för en grupp av fartyg kan beräknas genom att genom- snittskostnaden för resp. grupp multipliceras med antalet fartyg i gruppen. Genom att addera totalkostnaden för samtliga fartygsgrupper på t.ex. västkusten erhålls den beräknade totalkostnaden för västkustflottan. Utgångspunkten för beräkningarna har varit antalet fartyg enligt fiskefar- tygsregistret i april 1977. En genomgång av fartygsregistret har därefter gjorts i samråd med Sveriges fiskares riksförbund och länens fiskerikonsulenter för att erhålla den faktiska fiskeflottan sommaren 1977. Vid denna genomgång

Tabell [4.1 Fiskefartyg över 10 brt i Hallands samt Göteborgs och Bohus län. Kostnader i kr. ___—___—______________

Summa (tkr)

Hallands län Antal fartyg Kostnad per fartyg Kort sikt Lång sikt Göteborgs och Bohus län 1. Räktrålare Antal fartyg Kostnad per fartyg Kort sikt Lång sikt

2. Övriga fartyg Antal fartyg Kostnad per fartyg Kort sikt Lång sikt

Totalt

Antal fartyg Kostnad Kort sikt (tkr) Lång sikt (tkr)

10—25

6

83111. 112231

9

112680 140321

34

81675 110971

26—50

226 915 266 035

23

181819 218053

52

172 961 207 570

51—75

17

296 874 346 577

28

235 080 282 470

37

252 343 299 908

76—100

20

432 355 505 857

12

331084 416610

46

452 886 535 391

101—150

20

633 419 750117

151—200

201—

14

696 397 869 990

2 200 000 2 800 000

51

16 007,9 18 810,6

74

16 4134 200198 210 79 758,31 97 073.4

335 112 1796

135 9038

___—v. .__—____ ___—___,

har det visat sig att av fartygen i registret har ett trettiotal sålts utomlands och ett fyrtiotal används till annat än fiske.

Som framgår av tabell 14.1 kan den kortsiktiga totalkostnaden för fiskeflottan i Hallands län beräknas uppgå till storleksordningen 16 milj. kr. och den långsiktiga totalkostnaden till 19 milj. kr. i 1975 års kostnadsläge. För räkfiskeflottan i Göteborgs och Bohus län beräknas totalkostnaderna i 1975 års kostnadsläge till 16 milj. kr. på kort sikt och 20 milj. kr. på lång sikt. Kostnaderna för övriga fartyg i Göteborgs och Bohus län har beräknats uppgå till storleksordningen 80 milj. kr. på kort sikt och 97 milj. kr. på lång sikt i 1975 års kostnadsläge.

För fiskefartyg större än 200 bruttoton finns inga uppgifter i deklarations- materialet. Totalkostnaden för de sju fartygen i denna storleksgrupp har uppskattats med ledning av uppgifter från Västkustfisk SVC AB som äger två av fartygen i denna storleksgrupp. Den sålunda uppskattade totalkostnaden per fartyg är 2,2 milj. kr. på kort sikt och 2,8 milj. kr. på lång sikt.

För att samtliga fiskefartyg på minst 10 brt. på västkusten skall kunna täcka sina långsiktiga kostnader behöver värdet av fångsterna således uppgå till storleksordningen 136 milj. kr. per år i 1975 års kostnadsläge.

För fisket på syd- och ostkusten finns för närvarande inga fiskelagsunder- sökningar eller annat deklarationsmaterial, som möjliggör en beräkning av kostnaderna i fisket. Kommittén har dock bedömt att kostnadsstrukturen i hallandsfisket någorlunda väl bör överensstämma med östersjöfiskets. Totalkostnaden för fiskeflottan på ost- och sydkusten har därför uppskattats med utgångspunkt i kostnaderna för fartyg av motsvarande storlek i Hallands län. Beräkningarna framgår av tabell 14.2.

Den kortsiktiga totalkostnaden för sydkusten har uppskattats till 28 milj. kr., för södra ostkusten till 24 milj. kr. och för norra ostkusten till drygt 5 milj. kr. Den långsiktiga kostnaden kan uppskattas till 33 milj. kr. för sydkusten, 29 milj. kr. för södra ostkusten och drygt 6 milj. kr. för norra ostkusten. För att samtliga fartyg i syd- och ostkustfisket på minst 10 brt. skall kunna täcka sina långsiktiga kostnader behöver värdet av fångsterna således uppgå till storleksordningen 70 milj. kr. per år. Beräkningarna av fiskets kostnader omfattar inte fiske med fartyg under 10 bruttoton.

Tabell 14.2 Fiskefartyg i östersjölänen

BRT Kostnad per fartyg Antal fartyg Kort sikt Lång sikt Syd- Södra Norra Kr Kr kusten ostkusten ostkusten 10—25 83111 112231 37 70 9 26—50 226 915 266 035 34 36 8 51—75 296 874 346 577 34 17 4 76—100 432 355 505 857 16 11 3 Total kostnad (tkr) Kort sikt 27 801 ,6 23 789,5 5 047,9 Lång sikt 33 075,1 28 889,7 6 042,2

Tabell 14.3 Totala kostnader år 1975 för samtliga fiskefartyg över 10 brt. Milj. kr

Huvudgrupp Kort sikt Lång sikt Hallands län 16,0 18,8 Räktrålare 16,4 20,0 Ovriga fartyg från Göteborgs och Bohus län 79,8 97,1 Summa västkusten 112,2 135,9 Sydkusten 27,8 33,1 Södra ostkusten 23,8 28,9 Norra ostkusten 5,0 6,0 Summa östersjöfisket 56,6 68,0 Hela fiskeflottan på minst 10 brt. 168,8 2039

Tabell 14.4 Uppskattning av kustfiskets kostnader. Tkr

Västkusten Östersjö— fisket Fångstvärde 4 580 47 000 Uppskattad kostnad 6 200 63 450 Andel havsfisk av fångstvärdet % 87 18 Kostnad för fiske efter havsfisk 4 500 11 400

I tabell 14.3 redovisas totalkostnaden på kort resp. lång sikt för samtliga fartyg på minst 10 brt. i det svenska fisket i 1975 års kostnadsläge. Av tabellen framgår att de långsiktiga kostnaderna uppgår till storleksordningen 205 milj. kr.

För att beräkna den totala kostnaden för hela den svenska fiskeflottan måste kostnaderna för fartyg under 10 brt. uppskattas eftersom dessa inte ingår i undersökningen. Fångstvärdet för fartyg under 10 brt. uppgick år 1975 till ca 52 milj. kr. Om man antar att relationen mellan fångstvärde och långsiktiga kostnader är densamma som för ört-gruppen 10—25 ört., kan den långsiktiga kostnaden för fartyg under 10 brt. uppskattas till 70 milj. kr. Härav utgörs dock 77 % av fångster som enbart fiskas i kustfisket. Av de arter som även fångas i havsfisket erfordras således för fartyg under 10 brt. ett fångstvärde av ca 16 milj. kr.

För att hela den nuvarande svenska havsfiskeflottan skall få täckning för sina långsiktiga kostnader måste således värdet av de möjliga fångsterna i havsfisket uppgå till storleksordningen 220 milj. kr. i 1975 års prisläge.

14.3 Fiskeflottans kostnader och värdet av fångstuttagen

I kapitel 12 har kommittén redovisat de möjliga fångstuttagen i havsfisket under de närmaste åren.

Genom att ställa havsfiskeflottans kostnader i relation till värdet av dessa fångstuttag kan en bedömning göras av hur väl fiskefiottans totala fångst-

kapacitet är anpassad till fångstmöjligheterna under de närmaste åren.

De möjliga fångstuttagen i Nordsjön kan i 1975 års priser värderas till ca 18 milj. kr./år för de närmaste åren. Fördelningen på olika fiskslag redovisas i tabell 14.5.

Fiskslag som inte angivits i tabell 14.5 får i norsk zon fiskas i samma utsträckning som skett tidigare. Detta gäller främst för räka. vars fångstvärde kan beräknas till 2 milj. kr. Totala fångstvärdet i Nordsjön kan således beräknas till ca 18.2 milj. kr.

De möjliga fångstuttagen i Skagerrak och deras värde framgår av tabell 14.6. Värdet av det möjliga fångstuttaget i Skagerrak kan beräknas till

Tabell 14.5 Möjliga fångstuttag i Nordsjön

Fiskslag Kvantitet Pris Värde (ton) (per kg) (tkr.)

Sill 0 1.30 0 Torsk 800 2.50 2 000 Kolja 2 000 2.16 4 320 Vitling 900 1.81 1 629 Långa 500 3.00 1 500 Rödspätta 50 4.10 205 Övr. flatfisk 30 6.18 185 Makrill" 5 000 0.58 2 900 Foderfiskb 14 000 0.25 3 500

Summa 23 280 16 239

" Här har antagits att 2 000 ton avsätts till konsumtion och 3 000 ton till foderfisk. [7 Här har bortsetts från 5 000 ton blåvitling som Sverige bedöms få rätt att fånga i EG-zon i s. k. försöksliske.

Tabell 14.6 Möjliga fångstuttag i Skagerrak”

Fiskslag Kvantitet Pris Värde (ton) (kr/kg) (tkr.)

Sill 5 000 1.37 6 850 Skarpsill 3 000 2.32 6 960 Torsk 1 000 2.56 2 560 Kolja 1 000 2.25 2 250 Långa 100 3.00 300 Övr. torskfisk 1 000 2.14 2 140 Rödspätta 100 4.71 471 Övr. fiatftsk 500 4.43 2 215 Makrill 2 000 1.81 3 620 Foderfisk 19 500 0.23 4 485 Havskräfta 300 11.32 3 396 Räka. kokt 1 000 14.75 14 750 Käka. rå 350 4.44 1 554 Ovr. arter 500 3.00 1 500

Summa 35 350 53 051

” Hänsyn har här tagits till överenskommelsen mellan Norge. Danmark och Sverige om högsta fångstuttag år 1978.

storleksordningen 53 milj. kr.

Av tabell 14.7 framgår de beräknade möjliga fångstuttagen i Kattegatt. Värdet av de möjliga fångsterna i Kattegatt kan beräknas till storleksord- ningen 62 milj. kr./år.

Totalt i Västerhavet. dvs. i Nordsjön. Skagerrak och Kattegatt kan det svenska fisket räkna med att få fånga fisk och skaldjur för storleksordningen 130 milj. kr./år under de närmaste åren i 1975 års prisläge. Sannolikt kan det möjliga fångstuttaget och därmed fångstvärdet höjas väsentligt på längre sikt när beståndet av nordsjösill har återställts på en nivå som tillåter beskatt- ning.

Värdet av fångsterna i Nordsjön.Skagerrak och Kattegatt är inte tillräckligt för att ge täckning för västkustfiottans långsiktiga kostnader. Beräkningarna som framgår närmare av tabell 14.8. visar att underskottet uppgår till storleksordningen 7 milj. kr./år.

Fiskeristyrelsen har redovisat två alternativ för de möjliga fångstuttagen i Östersjön. I det lägre alternativet har styrelsen utgått från Sveriges traditio- nella fångstandelar i förhållande till den långsiktiga varaktiga avkastningen av sill. skarpsill och torsk. 1 det högre alternativet har styrelsen gjort motsvarande beräkning med utgångspunkt i den biologiska produktionen i den del av Östersjön som kan beräknas omfattas av en svensk fiskezon fr. o. m. är 1978. Förutom dessa båda alternativ redovisas i tabell 14.9 även av

Tabell 14.7 Möjliga fångstuttag i Kattegatt”

Fiskslag Kvantitet Pris Värde (ton) (kr/kg) (tkr.)

Sill 22 000 1.45 31 900 Skarpsill 2 000 2.31 4 620 Torsk 3 500 2.01 7035 Kolja 1 500 2.30 3 450 Övr. torskfisk 100 1.90 190 Rödspätta 500 3.79 1 895 Övr. flatfisk 500 3.57 1 785 Makrill 500 3.29 1 645 Foderfisk 20 000 0.24 4 800 Havskräfta 200 13.85 2 770 Övr. arter 600 3.00 1 800

Summa 51 400 61 890

a Hänsyn har här tagits till överenskommelsen mellan Sverige och Danmark om högsta fångstuttag för år 1978.

Tabell 14.8 Kostnader i fiske och värdet av möjligt fångstuttag i Västerhavet. Milj. kr.

Fiskeflotta Kostnad. lång sikt Möjligt fångstuttag Räktrålare 20 18 (endast räka) Andra fiskefartyg på västkusten 120 115

Summa 140 133

SOU 1977:74 F iskejlottans kapacitet i förhållande till jisktillgången 121 Tabell 14.9 Värdet av teoretiskt möjliga fångstuttag i Östersjön. 1975 års prisläge Sill” Skarpsilll7 Torsk Summa ton tkr. ton tkr. ton 1 Traditionell fångst— andel 53 600 53 600 2 100 420 11 500 16 905 70 925 11 Svensk fiskezon 110 000 110 000 83 000 16 600 41 400 60 900 187 500 111 Rekommenderat uttag i svensk zon 1978 81 000 81 000 24 000 4 800 27 200 40 000 125 800

”Om all sill antas kunna bli avsatt till mänsklig konsumtion. bOm all skarpsill antas användas till liskmjölsråvara.

Tabell 14.10 Kostnader i fiske samt möjliga fångstuttag. Milj. kr.

Fiskeflotta Kostnad. Möjligt fångstuttag lång sikt Högre 1978 Lägre Västerhavet 140 133 133 133 Östersjön” 80 191 130 75 Summa 220 324 263 208

”[ värdet för de möjliga fångstuttagen ingår här i havet fångad lax med 4 milj. kr.

fiskerikommissionen för Östersjön rekommenderat fångstuttag för år 1978 i den svenska fiskezonen.

Om man utgår från att den nuvarande fiskeflottan i Västerhavet och Östersjön skall kunna fånga fisk i den utsträckning att fiskeflottan kan täcka sina långsiktiga kostnader. kan följande alternativ uppstå för fångstuttagen (tabell 14.10).

Det framgår av tabell 14.10 att de traditionella fångstandelarna i Östersjön inte är tillräckliga för att ersätta fångstbortfallet i Västerhavet. Med utgångs- punkt från de bedömningar av fångstmöjligheterna i Västerhavet som fiskeristyrelsen har gjort skulle Sverige behöva fånga fisk för storleksord- ningen 90 milj. kr. i Östersjön. vilket är 12—15 milj. kr. mer än de traditionella fångstandelarna kan ge. Om det svenska fisket i Västerhavet måste minskas ytterligare måste fångstuttagen i Östersjön ökas i motsvarande mån.

HI Överväganden och förslag

15. Sammanfattande bedömning av fiskets framtida förutsättningar

Under 1950- och 1960-talen skedde en snabb utveckling inom fiskerinä- ringen. Fram till år 1965 ökade således produktionskapaciteten i fisket mycket kraftigt genom investeringar i stora och moderna fiskefartyg inom främst västkustfisket. Kapaciteten på ost- och sydkusten ökades genom att västkustfiskarnas äldre tonnage i stor utsträckning såldes till dessa kust- sträckor. Denna utveckling möjliggjorde större fångster än förr. År 1964 uppnådde det svenska fisket sin största fångstkvantitet någonsin. 375 000 ton. Under perioden 1950—1965 minskade antalet yrkesfiskare till ca hälf- ten.

I slutet av 1960-talet drabbades främst sillfisket på västkusten av en kris och ett flertal fiskeföretag drabbades av akuta ekonomiska svårigheter och avvecklades. Priserna på exportmarknaderna sjönk samtidigt som fångsterna minskade bl. a. genom överbeskattning av sillbestånden i Nordsjön. Genom de stora investeringarna hade fiskets konjunkturkänslighet ökat. Det svenska fiskets fångster har sedan slutet av 1960-talet varit omkring 200000 ton/ år.

Under tiden från slutet av 1960—talet till år 1974 byggdes praktiskt taget inga nya fartyg inom det svenska fisket. I stället såldes en stor del av fiskeflottan utomlands. På grund av svårigheterna minskade fiskefiottans produktions- kapacitet under denna period och härigenom haren viss anpassning av fiskets totala produktionskapacitet till de minskade fångstmöjligheterna skett.

Under år 1973 och första halvåret 1974 förbättrades avsättningsförhållan- dena inom fisket väsentligt och lönsamheten ökade. Detta ledde i sin tur till att ett antal stora. moderna fiskefartyg tillfördes flottan. Under andra halvåret 1974 försämrades emellertid avsättningsförhållandena på den internationella marknaden för fisk. Svårigheterna drabbade främst fiskare vars fångster landades utomlands eller eljest exporterades medan priserna inom landet till viss del hölls uppe genom insatser inom ramen för prisregleringen på fisk. Efter år 1976 har avsättningsförhållandena åter förbättrats.

Under de senaste tio åren har en successiv försämring ägt rum i tillståndet för de viktigaste fiskbestånden i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Detta har lett till allt hårdare internationella fångstbegränsningar i syfte att reparera bestånden och förhindra en total utfiskning.

Utvecklingen av fiskbestånden och förändringarna på havsrättens område har i grunden ändrat förutsättningarna för det svenska fisket.

Under de senaste åren har således Sveriges tidigare mycket omfattande

Nordsjöfiske reducerats starkt. vilket har lett till betydande svårigheter för västkustfisket. Omfattningen av det framtida Nordsjöfisket är beroende av hur fiskbestånden utvecklas och av vilka fångstkvantiteter som kan uppnås vid överläggningar med Norge resp. EG. Den internationella utvecklingen på havsrättsområdet och särskilt uppdelningen av Nordsjön har gjort det nödvändigt att utvidga också den svenska fiskezonen.

1 de vatten som kommer att omfattas av den utvidgade svenska fiskezonen kommer Sverige att få ökade fångstmöjligheter. men också ett ökat ansvar för vården av fiskbestånden. Självfallet måste Sverige också tillåta att andra länder får fortsätta sitt fiske i den svenska zonen. i den mån Sverige inte kan utnyttja hela det möjliga fångstuttaget. Enligt fiskerikommitténs bedömning är utvidgningen av den svenska fiskezonen en nödvändig förutsättning för att fisket i framtiden skall kunna bedrivas i åtminstone samma omfattning som för närvarande.

De beräkningar som fiskerikommittén har gjort över kapaciteten i fiskeflottan visar att de fångst- och avsättningsmöjligheter. som med hänsyn till fiskegränsutvidgningen beräknas föreligga under de närmaste åren. bör kunna ge sysselsättning åt en fiskeflotta av den storlek som Sverige f. n. har. Utan de ökade fångstmöjligheter som fiskegränsutvidgningen medför skulle en mycket betydande överkapacitet föreligga i den svenska fiskeflottan. För att de ökade fångstmöjligheterna skall kunna tas till vara krävs dock ökad flexibilitet i fråga om fångstinriktningen hos fiskefartygen och en planering av fisket så att fisktillgångarna utnyttjas på bästa möjliga sätt.

Flera viktiga fiskbestånd är f. n. hårt beskattade och fångstbegränsningar har införts eller övervägs för att förhindra överliskning och för att återställa beståndens avkastning. Fiskeristyrelsen har på kommitténs uppdrag gjort en bedömning av fångstmöjligheterna under de närmaste åren. vilken redovisas i kapitel 12. Om de åtgärder som vidtagits för att återställa överbeskattade fiskbestånd ger resultat. kan fångstmöjligheterna i Nordsjön. Skagerrak och Kattegatt på längre sikt komma att öka. Tillsammans med de ökade fångstmöjligheterna i Östersjön som skapas genom fiskegränsutvidgningen kan det därför enligt fiskerikommitténs bedömning i framtiden finnas utrymme för en viss ökning av det svenska fiskets omfattning. Kommittén vill emellertid starkt betona att en ökning av fiskets omfattning endast bör tillåtas om den kan ske inom ramen för möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning av fångsterna.

Fiskeflottan har emellertid f. n. en hög medelålder och för att fångstka— paciteten i flottan skall kunna vidmakthållas på sikt krävs en fortlöpande förnyelse av fartygsbeståndet genom att äldre fartyg ersätts med nya. Även från arbetsmiljösynpunkt är det angeläget att en sådan förnyelse sker. Denna förnyelse kan komma att medföra en ökad kapacitet i fisket.

Det är enligt fiskerikommitténs bedömning nödvändigt att noggrant följa kapacitetsutvecklingen i fisket så att denna håller sig inom de ramar som anges av fångst- och avsättningsmöjligheterna.

Totalt sett producerar det svenska fisket ca en tredjedel av den fisk som konsumeras inom landet. Fångsterna av sill och strömming av mindre storlek överstiger dock behovet inom landet och stora kvantiteter måste därför exporteras. i vissa fall till mycket låga priser. Trots exporten uppstår normalt stora överskott av sill/strömming som måste tas om hand av Svensk fisk. 1

fråga om de flesta andra fiskslag understiger fångsterna behovet av fisk på den svenska marknaden. Även i fråga om beredda fiskprodukter. av vilka konsumtionen i motsats till färsk fisk ökar. är importbehovet mycket stort. Det råder således en betydande obalans mellan den svenska produktionen av olika fiskslag och efterfrågan inom landet.

Det material som fiskerikommittén har tagit fram om inkomstförhållan- dena i fisket visar att många fiskare alltjämt har låga inkomster. Detta gäller särskilt insjöfiskare och fiskare vid ostkusten. Ett annat problem är att inkomstskillnaderna är stora och att inkomsterna i vissa fall varierar p. g. a. marknadsläget.

Enligt fiskerikommitténs bedömning finns det goda möjligheter för en bärkraftig svensk fiskerinäring i framtiden. För att utvecklingsmöjligheterna i fiskerinäringen skall kunna tas till vara ställs emellertid ökade krav på planering och samverkan inom näringen. De förslag som kommittén redovisar i det följande förutsätter ett vidgat samarbete mellan fiskerinä- ringens utövare och en aktiv medverkan från samhällets sida. En förutsätt- ning för att kommitténs förslag skall kunna genomföras är vidare att fiskdistributionen effektiviseras genom en bättre samordning av förstahands- utbudet i t. ex. de former som föreslagits i riksförbundets utredning. som redovisas i kapitel 24.

16. Målen för fiskeripolitiken

Enligt beslut av 1970 års riksdag skall målet för fiskeripolitiken vara att genom marknads- och strukturpolitiska åtgärder skapa stabila ekonomiska förhållanden för ett fiske som är väl anpassat till avsättningsmöjligheterna på den svenska marknaden och vid export.

Förhållandena inom landet skall. enligt riksdagsbeslutet. stabiliseras genom prisreglerande och avsättningsstimulerande åtgärder. Genom struk- turpolitiska åtgärder skall vidare rationaliseringen inom svenskt fiske främjas. Utgångspunkten för åtgärderna skall "vara att ta till vara produk- ' tionsförutsättningarna inom svenskt fiske samtidigt som produktionskapaci- teten hålls inom de gränser som ges av möjligheterna till en lönsam avsättning på längre sikt.

Bakgrunden till de angivna målen var den utveckling som hade ägt rum inom fiskerinäringen under 1950- och 1960-talen och som närmare beskrivits i kapitel 15.

Kommittén har vid sina överväganden om fiskeripolitikens framtida utformning utgått från att de som arbetar inom fiskerinäringen skall ha en god försörjning och trygghet i tillvaron samtidigt som konsumenterna erbjuds en bra vara till rimliga priser. Detta förusätter att man på bästa möjliga sett kan ta tillvara och utnyttja de fångstmöjligheter som står till förfogande.

Fångstmöjligheterna är avhängiga av såväl beståndens storlek som tillgången på fiskevatten och flottans storlek och effektivitet. Kommittén redovisar i det följande sina förslag till övergripande mål för den statliga fiskeripolitiken. Enligt fiskerikommitténs mening bör härvid anges såväl produktions-. rationaliserings- som inkomst- och konsumentmål.

Storleken av de framtida fångstmöjligheterna i Nordsjön. Skagerrak och Kattegatt liksom i viss utsträckning i Östersjön är ytterligt svåra att beräkna. Enligt nyligen ingångna avtal om fisket i Nordsjön bestäms nämligen den för svenska fiskare tillåtna fångstmängden för ett år i sänder. Också för Skagerrak. Kattegatt och Östersjön kommer fångstkvoter att bestämmas inom ramen för internationella överenskommelser.

Avtalen om fiskerättigheter i Nordsjön med EG resp. Norge löper till utgången av år 1986 och förlängs med sex år i sänder om ingen uppsägning dessförinnan sker. Detta innebär att ett fortsatt svenskt fiske i Nordsjön kan bedrivas åtminstone fram till år 1987.

Vid beräkning av fångstvolymen på längre sikt. dvs. efter år 1986. måste hänsyn tas till risken för ändrade förutsättningar för det svenska fisket i Nordsjön. Fiskerätten i hela Skagerrak är säkrad fram till år 2002. De olika

fiskevattnens betydelse för det svenska fisket framgår av fångstområdessta- tistiken. Enligt denna svarade fångsterna i Nordsjön år 1975 förca 15 % av det svenska fiskets totala fångstvärde. Motsvarande andelar för Skagerrak resp. Kattegatt var 25 % resp. 20 %.

Produktionsvolymen påverkas givetvis också av möjligheten att sälja fångsterna till priser som täcker produktionskostnaderna. Inom ramen för prisreglering och gränsskydd på fiskets område finns vissa möjligheter att skydda den inhemska avsättningen från störningar av tillfälliga överskott i utlandet. Avsättningen till export är däremot beroende av de internationella avsättningsförhållandena och möjligheterna till en lönsam avsättning kan därför variera kraftigt från år till år.

Ytterligare en faktor som påverkar fångststorleken är kapaciteten och effektiviteten i fiskeflottan. Som framgår av kapitel 4 Den svenska markna- dens försörjning med fisk tas det ut för mycket av vissa fiskslag medan fångsterna av andra är otillräckliga. I fråga om mindre sill torde en klar överproduktion föreligga. medan förhållandet är det motsatta i fråga om torskfisk.

Kommittén vill mot bakgrund av det sagda framhålla att en viktig förutsättning för ett bärkraftigt svenskt fiske är att så god överensstämmelse som möjligt uppnås mellan tillgång och efterfrågan på fisk.

Fångststorleken bör sålunda avvägas så att vi får en produktion, som ger oss den fisk vi behöver för färskkonsumtion. för beredningsindustrin och för foderändamål samt för en lönsam export. Om en sådan avvägning av produktionen kan åstadkommas att olönsamma överuttag undviks. skapas förutsättningen för att bestånden skall räcka för ett också på sikt uthålligt fiske.

Olika åtgärder behöver dock sättas in för att utnyttja fiskeflottan på ett rationellt sätt. Därigenom kan nuvarande brist- resp. överskottssituation på enstaka fiskslag undvikas. Ett effektivt utnyttjande av fiskeflottan för att tillgodose konsumenternas och industrins behov av fisk är bästa garanten för en rimlig utkomst för fiskarna och lägsta möjliga priser för konsumen- terna. ' Som ett komplement till det egna fiskets fångster kommer också i framtiden import av fisk och fiskprodukter att behövas. Avvägningen mellan vilka kvantiteter av olika fiskslag som skall produceras inom landet reSp. importeras bör göras med utgångspunkt i en bedömning av den långsiktiga utvecklingen av importpriserna i förhållande till kostnaderna för svensk- fångad fisk av motsvarande slag. Tillfälliga variationer i importprisnivån bör däremot inte föranleda en ändrad produktionsvolym inom landet. Detta innebär att gränsskyddet på fiskvaruområdet bör ges en sådan utformning att avsättningsförhållandena inom landet inte påverkas av pristryckande import p. g. a. tillfälliga överskott av fisk i andra länder eller p. g. a. tillfälligt ändrade konkurrensförhållanden på den internationella marknaden för fisk.

Kommittén vill dock understryka vikten av att regional- och sysselsätt- ningsmässiga skäl beaktas vid de bedömningar som krävs för att avgöra omfattningen och inriktningen av fisket. Behovet av sysselsättning för en bofast befolkning i kust- och skärgårdsområden där fisket är av stor omfattning och möjligheterna till alternativ sysselsättning är små måste tryggas. Av det material som fiskerikommittén tagit fram om fiskets

regionala betydelse framgår att fisket spelar en särskilt stor roll för syssel- sättningen i vissa kommuner och församlingar i skärgården i Göteborgs och Bohus län. Även i vissa kommuner i Blekinge och längs ostkusten har fisket stor betydelse.

Kommittén kommer i det följande att föreslå ett system för prisreglering som bygger på överläggningar mellan företrädare för konsumenter och fiskare. Därvid skall överenskommas också om den kvantitet fisk som skall omfattas av prisstöd. Det mål för omfattningen av fångstuttaget som kommittén ovan redovisat bör ligga till grund för dessa överenskommel- ser.

Som kommittén ovan angett är det nödvändigt att den tillgängliga fångstkapaciteten utnyttjas så effektivt som möjligt. Endast då kan kostna- derna för den fisk som det svenska fisket producerar hållas så låga som möjligt. Det är självfallet också ett samhällsekonomiskt välmotiverat krav att de resurser som tas i anspråk för produktionen utnyttjas på bästa möjliga sätt. Från fiskerinäringens synpunkt är effektivaste möjliga produktionsförhål- landen en nödvändig förutsättning för en tillfredsställande konkurrensför- måga såväl på den svenska marknaden som vid export. Då föreligger även de bästa förutsättningarna för en tillfredsställande inkomstutveckling för näringens utövare.

Kommittén redovisar i det följande sina överväganden för att främja effektiviteten i fiskeflottan.

Som kommittén ovan framhållit är ett effektivt utnyttjande av tillgången på fisk och flottans kapacitet viktiga förutsättningar för att skapa trygghet för dem som arbetar inom fiskerinäringen. Den trygghet som gäller på arbets- marknaden i övrigt bör också gälla fiskets utövare.

Kommitténs förslag till prissystem utgår från att en rimlig inkomst skall garanteras dem som verkar inom fiskerinäringen. Priserna på fiskets produkter blir härvid tillsammans med effektiviteten i näringen avgörande. Utgångspunkten för prisöverläggningarna bör vara att de som arbetar inom fiskerinäringen skall ha en med de inom andra näringar verksamma jämförbar inkomst.

För att detta skall kunna nås utan att konsumenterna i oskälig utsträckning drabbas måste. som kommittén tidigare angett. fiskerinäringen arbeta så rationellt som möjligt. Man bör eftersträva en fiskproduktion som inte är större än vad som kan avsättas till priser som täcker produktionskostna- derna.

Om inkomstutvecklingen inom fisket skall kunna följas krävs ett konti- nuerligt statistiskt underlag. Det enda material om inkomstutvecklingen inom fisket som f. n. finns är den deklarationsundersökning som statistiska centralbyrån gör varje år. Eftersom en deklarationsundersökning av naturliga skäl redovisar inkomstutvecklingen i efterhand och med l a 2 års fördröjning ger den nuvarande undersökningen inte tillräckligt underlag för åtgärder i syfte att påverka den omedelbara inkomstnivån inom fisket. Deklarations- undersökningarna bör därför kompletteras med en enkel indexserie och utvecklingen av förstahandspriserna för de viktigaste fiskslagen liksom de viktigaste kostnadsposterna för fiskefartyg av olika storlek. Deklarationsun- dersökningarna bör dock behållas och byggas ut och användas för att kontrollera indexberäkningarna.

Sammanfattningsvis vill kommittén ange följande mål för den svenska fiskeripolitiken.

Målet för fiskeripolitiken bör vara att skapa förutsättningar för en effektiv och bärkraftig fiskerinäring som ger dem som arbetar inom näringen god försörjning och trygghet i tillvaron. Fångsternas storlek bör inom de gränser som ges av tillgången på fisk bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning samt med hänsyn till kravet på sysselsättning i kust- och skärgårdsområden där fisket har stor regionalekonomisk betydelse. Fisket skall bedrivas så rationellt och fångsterna tas om hand. beredas och distribueras så effektivt att de som är sysselsatta i fiskerinäringen kan få en ekonomisk standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar. samtidigt som konsumenterna erbjuds en bra vara till rimliga priser.

17. Avgränsning av förvärvsmässigt fiske genom ett licenssystem

17.1. Bakgrund och motiv

Under senare år har fångsttekniken inom fisket utvecklats snabbt och fisket har härigenom kunnat bedrivas på ett tekniskt mera effektivt sätt. Därigenom har den totala produktionskapaciteten i fisket ökat så starkt att det lett till överfiskning av värdefulla fiskbestånd.

För att i möjligaste mån förhindra överfiskning och för att låta redan överfiskade fiskbestånd återhämta sig har överenskommelser om begräns- ning av fångsterna träffats mellan berörda länder. Fångstbegränsningen innebär att den totalt tillåtna fångsten fördelas mellan länderna genom kvotering.

Enligt fiskerikommitténs bedömning kommer med all sannolikhet alla viktigare fiskarter i havet att vara föremål för fångstbegränsning antingen genom internationella överenskommelser eller genom beslut av ifrågava- rande kuststat. Det förhållandet att allt väsentligt fiske i framtiden torde komma att vara reglerat ställer mycket stora krav på planering av fiskets omfattning och inriktning.

Vilken total produktionsvolym som kan hållas i fisket bestäms således i första hand av tillgången på fisk men naturligtvis också av avsättningsmöj- ligheterna. För att fisket skall kunna bedrivas rationellt och fiskeflottan utnyttjas så effektivt som möjligt krävs att fiskefiottans totala fångstkapacitet är väl anpassad till den önskvärda produktionsvolymen inom fisket.

På grund av de nyss angivna förhållandena krävs en noggrann planering av fiskeflotta ns kapacitetsutveckling så att denna hålls inom de ramar som anges av de tillgängliga fångstmöjligheterna i framtiden. Den planering som erfordras bör åvila samhället i samarbete med näringen i dess helhet.

Även inom kustfisket och insjöfisket är tillgången på fisk och fångstmöj- ligheternas utveckling i många områden svåra att överblicka för en enskild fiskare som vill etablera sig i näringen. Också i kust- och insjöfisket är det i många fall nödvändigt att genom särskilda bestämmelser om fiskets vård och bedrivande förhindra överfiskning.

Fiskerikommittén kommer i det följande att föreslå ett väsentligt ökat statligt stöd till fisket. Förslagen avser att skapa ökad trygghet för fiskets utövare. För att stödåtgärderna ska få avsedd effekt är det nödvändigt att på ett administrativt enkelt sätt kunna avgränsa det yrkesmässiga fiske som skall få del av stödet från andra former av fiske. t. ex. fritids- och husbehovsfiske.

För att möjliggöra bästa möjliga utnyttjande av de tillgängliga bestånden och av fiskeflottan. är det som kommittén tidigare framhållit. nödvändigt med en noggrann planering inom näringen. Om en sådan planering skall kunna genomföras måste det yrkesmässiga fisket avgränsas från annat fiske. Om trygghet skall kunna skapas för dem som bedriver yrkesmässigt fiske. måste nämligen de tillgängliga fångstmöjligheterna i första hand förbehållas detta fiske liksom de i det följande redovisade stödåtgärderna. Kommittén föreslår mot bakgrund av detta att en särskild licens — förvärvsfisketillstånd — utfärdas för dem som bedriver yrkesmässigt fiske.

17.2. Fördelningen av förvärvsfisketillstånd

Enligt fiskerikommitténs bedömning är de fångst- och avsättningsmöjlig- heter som beräknas föreligga under de närmaste åren tillräckliga för att ge sysselsättning åt en fiskeflotta av ungefär nuvarande storlek.

Förvärvsmässigt fiske kan bedrivas av enskild fiskare. av flera fiskare tillsammans i ett fiskelag eller av bolag med anställda fiskare. Sådana bolag är dock ovanliga i Sverige. När det gäller fiske med fartyg som i sjölagens mening är skepp. dvs. har en längd av minst 12 meter och en bredd av minst 4 meter är fiskelagsfiske vanligast men också bolagsfiske förekommer. I dessa fall vore det från praktisk synpunkt inte lämpligt om var och en som skall delta i fisket skall ha förvärvsfisketillstånd. För fiske med sådant fartyg bör tillståndet i stället avse fiskefartyget. Det bör i första hand vara befälhavaren på fartyget som svarar föratt förvärvsfisketillstånd finns. Om befälhavare inte är utsedd bör det ankomma på ägarna att ansöka om förvärvsfisketillstånd. För övrigt förvärvsmässigt fiske bör tillståndet vara personligt och sökas av var och en som vill utöva sådant fiske.

17.2.1. Kriterierförförvärvsfisketillstånd vid Iicenssystemets införande

Individuell licens

När licenssystemet införs bör i princip alla som i dag bedriver yrkesmässigt fiske få förvärvsfisketillstånd om de så önskar. Som kriterier på yrkesfiske bör härvid gälla att vederbörande under den senaste toleånadersperioden har bedrivit fiske under minst sex månader och av detta fiske kan redovisa en bruttointäkt av minst det belopp som är gränsen för redovisning av mervärdeskatt dvs. f. n. 10 000 kr. samt vara registrerad som momsredovis- ningsskyldig.

Den som vid licensieringstillfället är heltidssysselsatt i annat yrke än fiske bör endast om särskilda skäl föreligger kunna få förvärvsfisketillstånd.

Om särskilda skäl föreligger bör tillstånd kunna beviljas sökande som inte uppfyller de angivna kriterierna. Möjligheten till undantag är nödvändig för att hänsyn skall kunna tas till lokala förhållanden. Bl.a. på ostkusten förekommer t. ex. ett omfattande binäringsfiske i skärgårdsområdet. där fiske måste kombineras med annan verksamhet för att ge tillräckligt försörjnings- underlag. Även om bruttointäkten av fisket under ett visst är har understigit 10 000 kr. kan fisket ändå vara en nödvändig del av vederbörandes

försörjning. Vidare kan fisket t. ex. i Norrland vara begränsat till kortare tid än sex månader.

F öretags/icens

Vid licenssystemets införande bör förvärvsfisketillstånd beviljas för svenskt fiskeskepp som under den senaste tolvmånadersperioden har använts till fiske under minst sex månader. Vidare bör fisket med fartyget ha inbringat lägst det belopp som är gränsen för redovisning av mervärdeskatt. Fiskefö- retaget bör vara registrerat som skattskyldigt för mervärdeskatt. Om särskilda skäl föreligger bör tillstånd även kunna beviljas för fiskeskepp som inte uppfyller dessa kriterier.

17.2.2. Fördelning av förvärvsfisketillstånd vid licenssystemets fort- löpande tillämpning

Dimensioneringen av fisket. dvs. det antal förvärvsfisketillstånd som kan beviljas vid den fortlöpande tillämpningen av systemet. får beräknas i särskild ordning. Hänsyn bör härvid tas till fiskbeståndens storlek samtavsättnings- möjligheterna.

Samtliga licenser bör omprövas med jämna mellanrum. Det bör därvid undersökas om licensinnehavaren fortfarande är att anse som förvärvs- fiskare. 1 den mån licensinnehavaren inte längre ägnar sig åt fiske i sådan omfattning att han uppfyller kraven för förvärvsfisketillstånd bör detta kunna dras in.

Det bör särskilt påpekas att avsikten med omprövningen inte skall vara att dra in tillståndet för den som kontinuerligt bedriver förvärvsfiske. Den som en gång fått licens och som därefter ägnar sig åt förvärvsfiske skall alltså inte behöva räkna med att hans licens dras in. 1 den mån fisktillgången skulle minska får man i stället i första hand lita till naturlig avgång och hindra nyetablering samtidigt som vissa stödåtgärder från statens sida kan bli erforderliga.

Nya förvärvsfisketillstånd för fiskeföretag eller enskilda fiskare bör således beviljas i den mån tillgången på fisk samt avsättningsmöjligheterna medger det.

17.3. Förvärvsfisketillståndets innebörd

Innehav av förvärvsfisketillstånd bör varaen förutsättning för att få del av de stödåtgärder som utgår till fisket. För vissa former av statligt stöd till fisket. t. ex. rationaliseringsstöd. krävs förutom sådant tillstånd även en prövning av förutsättningarna i det enskilda fallet för att stöd skall kunna utgå.

Den som inte har förvärvsfisketillstånd bör således inte kunna få del av sådant statligt stöd som avser förvärvsfisket.

Innehav av förvärvsfisketillstånd bör berättiga till fiske med alla tillåtna fiskeredskap. Frågan om vilka fiskeredskap som skall få användas av olika kategorier fiskare som inte har förvärvsfisketillstånd behandlas av 1973 års fiskevattenutredning.

Förvärvsfisketillstånd bör vidare vara förenat med skyldighet att lämna uppgift om erhållna fångster samt fartygs- och redskapsinnehav m. m. i sådan omfattning att den fiskeriinventering som f. n. vart tredje år genomförs av SCB och fiskenämnderna blir överflödig.

17.4. Administrationen

Licenssystemet bör administreras av fiskeristyrelsen och fiskenämnderna.

F.n. finns i den svenska fiskeflottan ca 600 fiskeskepp . Fiskeskeppen svarar tillsammans för den helt övervägande kapaciteten inom havsfisket. Fiskeskeppen fiskar ofta långt från sin hemort. inte sällan inom andra länders fiskejurisdiktion. Mot bakgrund härav bör förvärvsfisketillstånd för fiske med fiskeskepp prövas inom fiskeristyrelsen.

Vid prövning av fråga om förvärvsfisketillstånd för enskild fiskare krävs stor kännedom om de lokala förhållandena. Med hänsyn härtill bör individuella förvärvsfisketillstånd beviljas av fiskenämnden i det län där sökanden är bosatt. I den mån någon ledamot i fiskenämnden anmäler skiljaktig mening i beslut rörande tillstånd skall frågan hänskjutas till fiskeristyrelsen. När fråga om förvärvsfisketillstånd behandlas i fiske- nämnden bör nämnden förstärkas med ytterligare en företrädare för yrkes- fisket.

1 fiskeristyrelsen bör frågor om förvärvsfisketillstånd handläggas av en särskild licensdelegation. 1 delegationen bör styrelsens chefvara ordförande. 1 övrigt bör ingå representanter för statens jordbruksnämnd och Sveriges fiskares riksförbund.

Det bör ankomma på fiskeristyrelsen att utforma förslag till de närmare bestämmelser om förvärvsfisketillstånd som erfordras.

18. Fiskets omfattning och inriktning under de närmaste åren

18.1. Utgångspunkter

Enligt de mål för fiskeripolitiken som fiskerikommittén föreslår i kapitel 16 skall fångsternas storlek. inom de gränser som ges av tillgången på fisk. bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning.

I kapitel 4 har fiskerikommittén redovisat hur den svenska marknaden försörjs med fisk av olika slag. Därav framgår att flertalet fiskslag inte produceras i tillräcklig mängd av det svenska fisket och därför importeras i betydande kvantiteter. Samtidigt överstiger fångsterna av sill/strömming avsättningsmöjligheterna inom landet. Betydande kvantiteter måste därför avlastas marknaden och exporteras. i vissa fall till mycket låga priser. Överskott uppstår främst i fråga om sill/strömming av mindre storlekssor- tering. Det råder såldes f. n. en betydande obalans mellan produktionen av olika fiskslag i det svenska fisket och avsättningsmöjligheterna på markna- den.

I kapitel 12 redovisar fiskerikommittén en undersökning av fångstmöjlig- heterna i de fiskevatten som kommer att stå till det svenska fiskets förfogande i framtiden. Av undersökningen framgår att fisktillgången på längre sikt inte behöver hindra en viss ökning av fiskets omfattning. Under de närmaste åren är dock fångstmöjligheterna när det gäller flera viktiga områden och fiskslag starkt begränsade på grund av de senaste årens överfiskning främst i Skagerrak. Kattegatt och Nordsjön. När det gäller sill i Kattegatt och Skagerrak anser fiskeristyrelsen att fisket efter småsill bör minskas. 1 Nordsjön och Nordostatlanten kommer Sverige att tilldelas vissa fångstkvan- titeter efter beslut av Norge resp. EG. De fångstkvantiteter som tilldelats Sverige för år 1977 innebär starkt minskade fångster i förhållande till Sveriges traditionella Nordsjöfiske. Sillfisket. som traditionellt är det viktigaste fisket i Nordsjön. är således f. n. totalförbjudet.

Möjligheter att öka det svenska fisket under de närmaste åren finns endast i Östersjön. Eftersom totalfångsten i Östersjön inte kan ökas måste ett ökat svenskt fiske innebära att andra länders fiske i den svenska fiskezonen minskas. Hur stora fångster som andra länder skall tillåtas att fiska i den svenska fiskezonen i Östersjön kan avgöras först sedan Sveriges behov av fångster i denna zon fastställts. Utgångspunkten bör härvid vara att inom ramen för de kvantiteter fisk som efterfrågas på den svenska marknaden för färskkonsumtion. beredning och som fodermedelsråvara eller för export. så långt möjligt utnyttja den svenska fiskefiottans produktionskapacitet.

Däremot anser fiskerikommittén att olönsam överskottsproduktion skall undvikas.

Mot bakgrund av att fångstkvoter för flertalet fiskslag kommer att fastställas årligen har fiskerikommittén inte underlag för att exakt ange vilka fångster av olika fiskslag som det svenska fisket kan producera under de närmaste åren. Kommittén har därför valt att ange de förändringar av fiskets omfattning och inriktning som kommittén. med hänsyn till den sannolika utvecklingen av fångst- och avsättningsmöjligheterna för fisk under de närmaste åren. har ansett nödvändiga för att uppnå en bättre balans mellan fångster och avsättningsmöjligheter.

De fångstvolymer av bl. a. sill/strömming. torskfisk och foderfisk som anges i det följande bör enligt kommitténs bedömning kunna uppnås efter en tid av tre till fem år. Volymerna har beräknats utifrån de bedömningar av fångst- och avsättningsmöjligheterna som nu kan göras. Därför bör de angivna volymerna närmast ses som riktmärken för fångsterna.

18.2. Nuvarande fångst- och avsättningsförhållanden

I kapitel 4 har fiskerikommittén redovisat hur den svenska marknaden försörjs med fisk av olika slag.1 tabell 18.1 redovisas för de viktigaste fiskslagen de nuvarande fångsterna och avsättningen av dessa samt importen av motsvarande fiskslag.

Överskott uppkommer i huvudsak endast i fråga om sill/ strömming samt torskfisk. Sill/strömmingsöverskotten torde i huvudsak vara att anse som strukturellt betingade. Under de senaste åren har som en följd av överfisk- ning. främst i Nordsjön. Skagerrak och Kattegatt. sillfångsterna bestått av en allt större andel småsill. Denna sill har inte nått lekmogen ålder och således inte bidragit till reproduktionen av sillbestånden. Fisket efter icke lekmogen sill anses utgöra en allvarlig risk för total utfiskning av sillbestånden. Samtidigt är det mycket svårt att till rimliga priser finna avsättning för de stora kvantiteter småsill som f. n. fångas.

Tabell 18.1 Fångst och avsättning år 1975. Ton (Delvis uppskattningar)

Fiskslag Fångst” Export” Kons. och Över- Import” Total av- beredn.i skott sättning Sverige i Sverige Sill/strömming 80 500 32 300 33 200 15 000 20 000— ca 55 000 Torskfisk 25 000 (exkl. långa) 23 400 1 100 18 600 3 700 35 000 53 600 Flatfisk 1 900 100 1 700 100 8000 9 700 Övrig saltv.fisk 9700 3 500 6 200 — 4 900 11 100 Laxfisk 2 000 700 1 300 — 5 600 6 900 Räka 2 000 100 1 900 - 12 000 13 900

” Landad vikt. b lnkl. utlandslandingar(obehandlad fisk). _ ( Hel eller filead (färsk eller fryst)i landad vikt. För sill avses saltsill och kryddsill.

Överskotten av torskfisk är däremot i huvudsak konjunkturellt betingade. År 1973 övertog Svensk fisk endast ca 375 ton torskfisk. Under år 1975 och första halvåret 1976 präglades det internationella marknadsläget för torskfisk av betydande avsättningssvårigheter. Detta påverkade även avsättningsmöj- ligheterna för torsk inom landet genom den stora importen av frysta filéer av torskfisk. För frysta fiskfiléer är gränsskyddet förhållandevis svagt. Vidare minskade den kommersiella exporten av hel färsk torsk mycket starkt. Under år 1977 har emellertid beredningskapaciteten byggts ut och det har tidvis rått brist på torsk.

18.3. Fiskerikommitténs förslag

18.3.1. Torsk/isk

Av det föregående framgår att en betydande del av efterfrågan på torskfisk (torsk. kolja. vitling.sej m. m.) i Sverige tillgodoses genom import. I kapitel 12 För svenskt fiske tillgängliga fiskresurser har fiskerikommittén redogjort för fångstmöjligheterna när det gäller torskfisk. 1 tabell 18.2 redovisas en sammanställning av tillgången på torskfisk och i tabell 18.3 fångsterna av torskfisk år 1975. Av tabell 18.2 och 18.3 framgår att fångsterna av torskfisk enligt fiskeristyrelsens bedömning kan ökas avsevärt. 1 Skagerrak och Kattegatt kan de årliga uttagen av kolja ökas med ca 1000 ton enligt fiskeristyrelsens bedömning.

1 Östersjön skulle uttagen av torsk i svenskt fiske kunna öka med drygt 20 000 ton enligt fiskeristyrelsens bedömning. Utgångspunkten för fiskeris- tyrelsens bedömning är att den svenska fiskezonen utvidgas till mittlinjen i förhållande till främmande stater.

Tabell 18.2 Möjligt uttag av torskfisk enligt fiskeristyrelsen. Ton

Fiskslag Nordsjön Skagerrak Östersjön Summa Kattegatt

Torsk 800 4 500 41 400 46 700 Kolja 2 000 2 500 4 500 Övrig torskfisk 900 1 100 — 2 000

Tabell 18.3 Fångster av torskfisk 1975

Fiskslag Nordsjön ' Skagerrak Östersjön Summa Kattegatt

Torsk 901 4 901 . 17 965 23 765 Kolja 2 079 918 — 2 997 Ovrig torskfisk 948 1 892 — 2 840

Fiskerikommittén anser att ett ökat torskfiske är nödvändigt för att trygga sysselsättningen och lönsamheten i fisket. Ökningen av torskfisket begränsas emellertid av vissa faktorer. Även om Sverige genom att utvidga fiskezonen får ökade fångstmöjligheter måste Sverige tillåta andra nationer att fiska inom zonen. Vidare begränsas möjligheterna att öka torskfisket av kapaciteten för torskfiske i fiskeflottan samt av mottagnings- och beredningskapaciteten i land.

Mot bakgrund av den stora importen av torskfisk till Sverige bör det enligt fiskerikommitténs bedömning finnas avsättningsutrymme inom landet för ökade fångster av torskfisk.

På sydkusten och södra ostkusten bedrivs torskfisket f. n. praktiskt taget uteslutande under månaderna januari—maj. då torsken står nära den svenska kusten. Under hösten samlas torsken längre ut till havs bl. a. i ett område söder om Gotland. där den fiskas bl. a. av fiskare från Bornholm. Det svenska torskfisket i Östersjön under höstmånaderna är litet.

Den torsk som fiskas i södra Östersjön används främst för beredning av färska och frysta filéer. På sydkusten (Blekinge. Kristianstads och Malmöhus län) finns en väl utbyggd beredningskapacitet för filéer. som dock endast kan utnyttjas under de månader som torskfiske bedrivs på sydkusten. dvs. istort sett under första halvåret. Under andra halvåret kan beredningskapaciteten inte utnyttjas p. g. a. brist på råvara.

Fiskerikommittén föreslår mot bakgrund härav att torskfisket i Östersjön ökas bl. a. genom att fiske och beredning av torsk också bedrivs under andra halvåret. Även under första halvåret kan normalt ett ökat torskfiske bedrivas. Ökningen bör genomföras successivt under de närmaste åren genom att vissa av de fartyg som f. n. under andra halvåret fiskar sill/strömming stimuleras att i stället fiska torsk. I kapitel 19 föreslår kommittén att rationaliseringstödi form av bl.a. statsbidrag skall kunna utgå till fiskeföretag som vill byta fångstinriktning. Som riktmärke för produktionen av torsk i Östersjön föreslår fiskerikommittén 25 000 ton per år. vilket innebär en ökning med 8 000—10 000 ton.

Även i Kattegatt och Skagerrak bör ett ökat fiske av torskfisk eftersträvas. Fiskerikommittén anser att de fångstuttag som fiskeristyrelsen angett som möjliga bör utnyttjas. Som riktmärke för den framtida produktionen av torsk i Kattegatt. Skagerrak och Nordsjön bör gälla de kvantiteter som angetts i tabell 18.2. Totalt bör således eftersträvas en sammanlagd fångst av ca 37 000 ton torskfisk per år.

18.3.2. Sill/strömming

Det framgår av det föregående att betydande kvantiteter sill/ strömming inte kan avsättas utan får tas om hand av Svensk fisk som överskott. Overskotten består huvudsakligen av småsill. Samtidigt kan fisket av stora kvantiteter liten. icke lekmogen sill innebära betydande risker för de redan överfiskade sillbestånden i Nordsjön. Skagerrak. Kattegatt och Östersjön. Om fisket av småsill minskar innebär detta att fisket efter stor sill på några års sikt kan öka. Efterfrågan på stor sill överstiger tillgången inom landet. vilket bl. a. innebär att konservindustrin importerar betydande kvantiteter sådan sill som råvara eller halvfabrikat.

! 1 | | i |

Mot bakgrund av angivna förhållanden föreslår fiskerikommittén en begränsad minskning av sill/strömmingsfisket i syfte att förhindra dels överbeskattning av vissa sillbestånd. dels att pristryckande överskott av liten sill/strömming uppstår. Utgångspunkten bör vara att inte större kvantiteter av sill förs i land än vad som kan avsättas inom landet eller på export till priser som täcker produktionskostnaden. Minskningen bör genomföras genom att ett antal fiskefartyg som f. n. bedriver sillfiske i Östersjön under andra halvåret i stället stimuleras att fiska torsk. [ den mån tillgången på stor sill i Skagerrak och Kattegatt är otillräcklig bör även sillfiskare från dessa områden stimuleras att fiska torskfisk. Vid begränsningen av sillfångsterna bör emellertid hänsyn tas till att sill/strömmingsfisket i vissa områden har mycket stor betydelse för sysselsättningen i fisket och att några alternativa fiskarter inte finns i dessa områden. Detta gäller i första hand mellersta och norra ostkusten. 1 dessa områden kan fisket efter strömming sannolikt inte minskas.

För den svenska marknaden (färskkonsumtion och beredning) torde som framgår av det föregående 32 000—35 000 ton sill/strömming per år behövas. Härtill kommer ca 27 000 ton som normalt direktlandas i utländska hamnar samt ca 10000 ton i kommersiell export.

Med hänsyn till nuvarande fångst- och avsättningsförhållanden för sill föreslår fiskerikommittén att den årliga fångsten av sill/strömming av mindre storlekssortering minskas med 10 000—12 000 ton. Som riktmärke för sill/strömmingsfisket bör under de närmaste åren. då tillgången på stor sill är begränsad. gälla en fångst av ca 70 000 ton per år. När tillgången på stor sill ökar. som en följd av de nu vidtagna fångstbegränsningarna. bör fångsterna åter kunna ökas.

18.3.3. Foder/isk

Det svenska jordbruket förbrukar årligen 70 000-80 000 ton fiskmjöl som fodermedel. Over 80 % av fiskmjölsbehovet tillgodoses dock genom

import. Produktionen av fiskmjöl i Sverige sker i huvudsak vid västkustfiskarnas

egen fabrik vid Ängholmen på Tjörn. Råvaruinköpen till Ängholmenfab- riken ligger normalt mellan 50 000 och 60 000 ton foderfisk per år. Vid en jämn tillförsel av råvara skulle fabrikens nuvarande kapacitet tillåta ca 90 000 ton per år i råvaruinköp. Större delen av råvaran landas direkt från fartygen vid fabriken. Cirka 1 500 ton har dock vissa år transporterats i containers från landningsplatser på ostkusten. Totalt under de senaste åren har råvarutill- förseln av fisk fångad i Östersjön uppgått till ca 20000 ton per år. År 1976 sjönk kvantiteten från Östersjön till endast 7 400 ton.

Av följande sammanställning framgår råvaruinköp och produktion vid Ängholmens fiskmjölsfabrik (Ton. avrundade siffror).

1974 1975 1976

Fiskmjölsråvara (foderfisk) 56 000 63 000 52 000 Fiskmjölsproduktion 13 000 15 000 12 000

Relationen fisk—fiskmjöl är ungefär 5/ 1. Viktreduceringen är en följd av att råvarans vattenhalt är mycket hög. medan slutproduktens vattenhalt är låg.

Tillförseln under främst är 1976 innebar ett mycket lågt kapacitetsutnytt- jande i fabriken vid Ängholmen.

Fiskerikommittén anser att en viss ökning av fisket efter foderfisk är nödvändig för att bereda sysselsättning för de fiskare och fartyg som fått sysselsättningssvårigheter genom begränsningarna av sillfisket i Nordsjön. Skagerrak och Kattegatt. Kommittén vill emellertid starkt betona att fisket måste ske under sträng kontroll och i första hand med inriktning på sådana arter som inte kan avsättas som direkt människoföda.

Fiskeristyrelsen har gjort bedömningar av det möjliga uttaget av foderfiski svenskt fiske. Det gäller i samtliga fall arter som inte kan avsättas för mänsklig konsumtion. Enligt styrelsen kan maximalt 134 000 ton foderfisk fångas per är. Sverige har hittills endast i mycket begränsad omfattning fiskat skarpsill i Östersjön. len utvidgad fiskezon skulle Sverige enligt fiskeristyrel- sens bedömning kunna fiska maximalt 83 000 ton skarpsill per år. 1 den mån östersjöfångad skarpsill inte kan avsättas till färskkonsumtion eller beredning bör den komma ifråga för produktion av fiskmjöl.

Av det föregående framgår att mottagningskapacitet finns för sammanlagt högst 90 000 ton foderfisk vid den befintliga fiskmjölsfabriken på Tjörn. Mot bakgrund härav vill fiskerikommittén som riktmärke för omfattningen av fisket efter foderfisk ange 80 000—90 000 ton per år.

18.3.4. Räkor

Fångsterna av kokräka har minskat sedan början av 1970-talet och är nu omkring 1 100 ton/år. Fångsterna av råräka ökade starkt under de första åren— av 1970-talet för att år 1972 nästan halveras. Efter 1972 har råräkfångsterna åter ökat och var år 1976 t. o. m. större än fångsterna av kokräka. Det sammanlagda fångstvärdet av kok- och råräka har under åren 1970—1976 varierat mellan 20 och 23 milj. kr.

Det svenska fiskets fångster av räka beräknas motsvara endast ca 10 % av avsättningen av räkor och räkprodukter på den svenska marknaden. Importen av kokt räka med skal (färsk och fryst) beräknas år 1976 ha uppgått till ca 7 400 ton. Härutöver importeras betydande kvantiteter färdiga räkpro- dukter.

Bestånden av nordhavsräka beskattas enligt fiskeristyrelsen på ett sätt som inger farhågor för beståndens framtid. En stor del av fångsterna — majoriteten av antalet individer — är ung räka som inte deltagit i fortplantningen. De kvantiteter räkungar som fångas som bifångst vid räkfisket. i genomsnitt 300 perl 000 råräkor. förs inte i land utan kastas överbord och dör. Genom att öka maskstorleken i räktrålarna kan fångsterna av råräka och räkungar minskas. medan fångsterna av större och värdefullare kokräka kan ökas.

Fiskerikommittén föreslår att Sverige tar initiativ till förhandlingar med berörda länder om en reglering av råräkefisket.

18.3.5. Lax/isk och äl

Fisket efter laxfisk och ål har stor betydelse för kustfisket och för fisket i insjöarna. Lax fiskas dessutom till havs i Östersjön. när det gäller svenskt

fiske främst av fiskare från Gotland. Några avsättningsproblem föreligger inte för ål och lax. 1 Östersjön fiskas f. n. totalt ca 3 000 ton lax per år. Av denna fångst tar Sverige ca 600 ton eller 20 %. Av all laxsmoltl som produceras i östersjöområdet. såväl naturlig som odlad svarar Sverige för ca 70 %. Fångsterna av lax kan enligt fiskeristyrelsen ökas bl. a. genom utsättning av laxsmolt.

Fångsterna av ål i Östersjön har minskat från 1 500—2 000 ton/år under 1940- och l950-ta1en till ca 800 ton under år 1974. En uppgång skedde dock under år 1975 till ca 1 400 ton. År 1976 minskade dock fångsten åter till ca 650 ton. Enligt fiskeristyrelsens bedömning beror de minskade fångsterna på att bestånden har minskat och inte på minskad fiskeansträngning.

Enligt fiskeristyrelsen föreligger goda möjligheter att öka fångsterna av ål och laxnsk i Östersjön genom utsättning av fiskungar. Fiskeristyrelsen har redovisat flera utsättningsalternativ.

Fiskerikommittén kommer att i kapitel 23 föreslå att prisregleringsavgift tas ut på bl. a. laxfisk och ål. Prisregleringsmedel bör kunna användas för att finansiera ökad utsättning av laxfisk och ål i kustvatten och insjöar. Vilka belopp av prisregleringsmedel som bör anslås för ifrågavarande åtgärder bör beslutas av statsmakterna efter överläggningar mellan jordbruksnämnden och fiskets förhandlingsdelegation.

I fråga om utplantering av lax och ål i insjöar föreslår fiskerikommittén ett särskilt utsättningsprogram under i första hand en femårsperiod.

18.4. Fortlöpande planering av fiskets omfattning och inriktning

1 det föregående har fiskerikommittén redogjort för sina förslag beträffande fiskets omfattning och inriktning under de närmaste åren. De fångstmängder som kommittén har angett som riktmärken för produktionen av olika fiskslag bör enligt kommitténs bedömning kunna uppnås på tre till fem års sikt. Riktmärkena har angivits mot bakgrund av de bedömningar av fångst- och avsättningsmöjligheter som nu kan göras.

Det är emellertid uppenbart att förutsättningarna såväl i fråga om fångst- möjligheter som i fråga om avsättningsmöjligheter kan ändras under en ganska kort tidsperiod. Kommittén vill särskilt peka på att utvecklingen av vissa viktiga fiskbestånd f.n. är utomordentligt svårbedömd. Detta gäller t. ex. sillbestånden i Nordsjön. Skagerrak och Kattegatt.

Mot bakgrund härav anser fiskerikommittén att en fortlöpande planering av fiskets omfattning och inriktning är nödvändig för att de fiskresurser som står till det svenska fiskets förfogande skall kunna utnyttjas på bästa sätt.

Fiskerikommittén föreslår att den fortlöpande planeringen sker i två olika tidsperspektiv. Dels bör en årlig produktionsplan utarbetas. dels bör en rullande planering för fisket under de närmaste tre till fem åren tillämpas.

Utgångspunkten för planeringsarbetet bör vara de resurser av olika slags fisk som kan beräknas stå till förfogande för fisket under planeringsperioden. Vidare bör avsättningsmöjligheterna för olika fiskslag under planeringspe- rioden så långt möjligt bedömas. Syftet med planeringen bör vara att på bästa sätt ta till vara landets fisktillgångar samtidigt som fiskeflottan utnyttjas så rationellt som möjligt.

1 Utvandringsfärdiga laxungar.

Planen bör vara vägledande för fisket under planeringsperioden. Underlaget för planeringen bör. när det gäller tillgången på fisk och produktionsresursernas rationella utnyttjande tas fram av fiskeristyrelsen och när det gäller avsättningsförhållandena för fisk av statens jordbruks- nämnd.

Planeringsarbetet bör samordnas av fiskeristyrelsen. som efter överlägg- ningar med Sveriges fiskares riksförbund och i samråd med statens jord- bruksnämnd bör lägga fram förslag till fiskeplaner. Planerna bör underställas statsmakterna.

18.5. Fiskeflottans kapacitet och av'sättningsförhållandena för fisk

1 avsnitt 18.3 har kommittén mot bakgrund av fångst- och avsättningsmöjlig- heterna för olika fiskslag föreslagit riktmärken för fångstuttagen. 1 tabell 18.4 redovisas de fångstkvantiteter som enligt kommitténs förslag bör uppnås under de närmaste åren.

Medelpriserna påverkas av de antaganden som görs om fångsternas fördelning i olika vatten. Utgångspunkten för förslagen är att fångstmöjlighe- terna i västerhavet utnyttjas till fullo samt att resterande kvantiteter upp till de föreslagna riktmärkena för fångsterna fiskas i Östersjön. Det på detta sätt beräknade fångstvärdet uppgår till storleksordningen 220 milj. kr. i 1975 års prisläge. Den långsiktiga kostnaden för fiskeflottan hari kapitel 14 beräknats till 220 milj. kr. Detta innebär. enligt fiskerikommitténs bedömning. att en fiskeflotta av nuvarande storlek kan beredas full sysselsättning under de närmaste åren om åtgärder för ökad flexibilitet i fångstinriktningen vidta- ges.

Tabell 18.4 Riktmärken för fångstuttagen de närmaste åren och deras värde. Ton. tkr (1975 års priser)

Fiskslag Kvantitet Medelpris Värde Sill 70000 1.17 81900 Torskfisk 37 000 1.69 62 530 Foderfisk 90 000 0.23 20 700 Kokräka 1 100 14.75 16 225 Råräka 350 4.44 1 554 Övriga fiskslag (saltvattensfisk

inkl. havsfångad lax i Ostersjön) 15 380 2.60 39 960

Summa 213 830 222 869

19. Fiskets rationalisering

19.] Allmänna utgångspunkter för fiskets rationalisering

Som framgår av det mål kommittén föreslagit i kapitel 16 är det nödvändigt att genom olika åtgärder skapa en effektiv svensk fiskerinäring. Detta är nödvändigt från såväl konsumenternas som näringens synpunkt.

Det svenska fisket möter konkurrens från andra länders fiske dels genom att betydande kvantiteter fisk och fiskprodukter exporteras. dels genom att ca två tredjedelar av den fisk som konsumeras i Sverige är importerad. En fortlöpande effektivisering av fisket i takt med den tekniska utvecklingen och rationaliseringen i andra länders fiske är därför nödvändig om det svenska hsket skall kunna bevara och stärka sin konkurrensförmåga.

Staten medverkar redan nu till fiskeföretagens rationalisering genom att lämna lån och lånegarantier till investeringar i fisket. Det nuvarande statliga stödet till investeringar i fisket beskrivs närmare i kapitel 10.

En betydande rationalisering av det svenska fisket har genomförts under de senaste 25—30 åren. Vid mitten av l950-talet erfordrades ca 18 000 yrkes- och binäringsfiskare för att ta upp en årlig fångst av i stort sett samma storlek som nu tas av 6 000—7 000 fiskare.

Detta innebär dock inte att en fortsatt rationalisering är obehövlig. Som ovan framhållits kommer kraven på förbättrad effektivitet att vara stora också i framtiden. Därtill kommer nödvändigheten av åtgärder för att förbättra arbetsmiljön inom fiskerinäringen.

Det är självfallet i första hand de enskilda företagarnas sak att ta initiativ till åtgärder i syfte att effektivisera sina företag. I en fiskerinäring som uppfyller kravet på hög effektivitet och som har en tillfredsställande lönsamhet borde sådana åtgärderi princip finansieras av företagen själva. I nuvarande läge kan dock inte näringen själv klara den erforderliga kapitalförsörjningen till investeringarna. varför ett fortsatt statligt stöd behövs.

Utgångspunkten för de statliga insatserna bör vara att skapa ett konkur- renskraftigt svenskt fiske. som kan ge sina utövare tryggad sysselsättning och rimliga utkomstmöjligheter samtidigt som konsumenten tillförsäkras lägsta möjliga pris på fiskprodukterna. Bedömningen av stödåtgärderna måste sättas in i sitt samhällsekonomiska och regionalpolitiska sammanhang. Bl. a. måste tillgången på fisk och fiskefiottans totala fångstkapacitet noga beaktas. 1 vissa delar av landet samt i skärgårdsområdena kan särskilda stödåtgärder komma att erfordras (avsnitt 22z8).

19.2. Möjligheter att effektivisera fisket

Den fortsatta rationaliseringsverksamheten bör inriktas såväl på åtgärder för att anpassa fångstkapaciteten till fångst- och avsättningsmöjligheterna för olika fiskslag som på förnyelse och förbättring av den befintliga fiskeflot- tan.

För att fiskerinäringen i sin helhet skall kunna arbeta rationellt krävs att dess totala fångstkapacitet är väl anpassad till fångst- och avsättningsmöjlig- heterna för olika fiskslag. F. n. råder överkapacitet i vissa delar av fisket samtidigt som produktionen av vissa fiskslag inte är tillräcklig för den svenska marknadens behov. En möjlighet för fisket att uppnå högre effektivitet är därför enligt fiskerikommitténs uppfattning att styra över fångstkapacitet från fiskslag där överproduktion förekommer till fiskslag där bristsituation råder.

För att fisket på längre sikt skall kunna bestå som näring är det vidare nödvändigt att fiskeflottan successivt förnyas. En sådan förnyelse bör i princip också innebära en viss rationalisering. eftersom nya fartyg är effektivare än äldre.

Den svenska fiskeflottan har. som framgår av kapitel 8 Struktur/örha'l/an- den, f.n. en förhållandevis hög medelålder. Särskilt gäller detta syd- och ostkustflottan. Den höga medelåldern hänger samman med att investeringar i nya fiskefartyg dels i första hand har skett på västkusten. medan ost- och sydkustfisket tagit hand om västkustfiskets äldre tonnage. dels med att investeringarna på västkusten under de senaste 10—12 åren varit små.

En förnyelse av fiskeflottan har inte bara betydelse från ekonomisk synpunkt. Ett nytt fiskefartyg erbjuder en avsevärt bättre och säkrare arbetsmiljö än många av de äldre fartyg som nu används. Fiskerikommittén redovisar senare i detta kapitel förslag till särskilda åtgärder för att successivt förnya fiskeflottan.

Äldre fartyg kan göras effektivare och deras fångstkapacitet ökas genom att de exempelvis förses med starkare motorer. som ger ökad dragförmåga vid trålning.

En stor mängd arbetsbe'sparande utrustning har konstruerats och under senare år börjat användas i fisket. Exempel på sådan utrustning är tråltrumma. kraftblock. fisksorteringsmaskin. fiskrensningsmaskin. fisk- pump m. m. 1 den mån äldre fartyg inte redan har försetts med sådan utrustning kan deras effektivitet ökas genom att de förses med sådana hjälpmedel.

Det finns även utrustning som underlättar fartygens sökande efter fisk. Genom att använda sådan utrustning kan fiskeföretagen minska den tid det tar att leta efter fisk och i stället öka den tid som används för effektivt fiske.

På längre sikt bör det vara möjligt att utveckla de tekniska hjälpmedel som används i fiske och att göra fiskeredskapen effektivare. Forsknings- och utvecklingsarbete i detta syfte pågår i de flesta större fiskeländer.

Som tidigare nämnts bör rationaliseringspolitiken medverka till att skapa ett konkurrenskraftigt svenskt fiske som kan ge sina utövare tryggad sysselsättning och rimliga utkomstmöjligheter samtidigt som konsumen- ternas intresse av prisbilliga produkter beaktas.

Enligt kommitténs mening kräver detta fortsatt statligt stöd till fiskets rationalisering.

Stödet bör inriktas på att möjliggöra nyetablering. modernisering. struk- turomvandling samt forskning. utveckling och rådgivning.

19.3. Villkor för statligt rationaliseringsstöd

Det statliga rationaliseringsstödet bör som regel utgå endast till företag som kan bedömas ha förutsättningar att klara sig i framtiden och ge sina utövare tryggad utkomst.

För att ett företag skall bedömas uppfylla detta villkor måste företaget på sikt kunna uppnå en sådan lönsamhet att de i fisket heltidssysselsatta såväl på kort som lång sikt kan få en tillfredsställande manslott samtidigt som medel för framtida erforderliga rationaliseringar skapas.

Därutöver bör stöd kunna utgå till företag som utan att fullt ut uppfylla ovan angivna krav ändå bedöms kunna erbjuda rimliga villkor. Avgörande för om stöd skall ges eller ej bör bl. a. vara övriga sysselsättningsmöjligheter i området. För att avgöra om nödvändig lönsamhet kan uppnås och tillfredsställande manslott tas ut fordras en lönsamhets- och likviditetsbedömning.

19.3.1. Förutsättningsbedömning

Vid nyetablering blir en bedömning av förutsättningarna för investeringen särskilt viktig. För att ett nybildat fiskeföretag skall få statligt stöd till investeringen bör krävas att tillgången på fisk av det eller de slag som företaget avser att fiska finns i tillräcklig mängd i de vatten där fartyget är avsett att användas. Även avsättningsmöjligheterna bör självfallet beaktas. Förutsättningsbedömningen bör i princip avse den tid som företaget kan förväntas bestå. dvs. som regel fartygets beräknade ekonomiska livslängd. Självfallet kan förutsättningar för en etablering skapas genom att äldre fiskeföretag avvecklas. Förutsättningsbedömningen bör normalt kunna samordnas med prövningen av förvärvsfisketillstånd.

Även ifråga om ett bestäendefiske/öretag måste en förutsättningsbedöm- ning göras innan statligt stöd lämnas. Innebär den tilltänkta investeringen att företagets fångstkapacitet ökas är det angeläget att de biologiska och marknadsmässiga förutsättningarna för detta prövas. Även om investeringen inte innebär kapacitetsökning är det angeläget att klarlägga om företaget har möjligheter att bestå på sikt och utvecklas till ett effektivt företag eller om den fångstkapacitet som fartyget representerar i stället bör överföras till ett annat fiskeföretag som bedöms ha bättre möjligheter att utvecklas.

19.3.2. Lönsamhets- och likviditetsbedömningförfiskeföretag

lnom jordbruksområdet har lönsamhets- och likviditetskriterier för att få statligt rationaliseringsstöd gällt sedan lång tid. lnom lantbruksverket — som administrerar det statliga rationaliseringsstödet till jordbruket — finns special- utbildade lantbrukskonsulenter — ekonomikonsulenter — för att göra dessa

bedömningar. Ekonomikonsulenterna har kvalificerad lantbruksekonomisk utbildning.

Några ekonomikonsulenter finns f. n. inte inom fisket. För att lönsamhets- och likviditetsbedömningarna i samband med rationaliseringsstödet till fisket skall bli meningsfulla krävs att de görs av personer med tillräckliga kunskaper i företagsekonomi. Det är därför nödvändigt att fiskeristyrelsen och fiske- nämnderna tillförs personer med företagsekonomisk utbildning och erfaren- het. Tjänster som ekonomikonsulent bör således inrättas för fiskets rationa- lisering - i första hand en för västkusten. en för sydkusten samt en för ostkusten och insjöfisket.

19.3.3. Övriga allmänna villkor/ör rationaliseringsstödet

För att komma ifråga för statligt stöd bör sökande.för att åtgärden skall kunna genomföras vara i behov av statligt stöd.

Statligt stöd för förvärv av fiskefartyg bör högst avse kostnaden för förvärvet. Köpeskillingen för fartyget skall för att statligt stöd skall kunna utgå vara skälig med hänsyn till den avkastning som kan förväntas från fiske med fartyget.

Statligt stöd för andra åtgärder. t. ex. ombyggnad av fartyg eller investering i utrustning eller redskap. bör högst avse kostnaden för åtgärden. Åtgärden och kostnaden för denna skall godkännas av fiskeristyrelsen eller fiskenämn- den.

Statligt stöd i form av om fiskerilån och statsbidrag bör kunna minskas om detta är motiverat med hänsyn till sökandens ekonomiska ställning och möjligheter att själv finansiera ett fartygsförvärv eller en annan åtgärd på rimliga villkor.

Åtgärd vartill statligt stöd söks bör inte utan fiskeristyrelsens/fiskenämn- dens medgivande ha påbörjats innan ansökan om statligt stöd avgjorts.

För statligt lån eller lån med statlig garanti skall ställas tillfredsställande säkerhet. Kravet på säkerhet bör dock kunna efterges om särskilda skäl föreligger.

19.4. Något om fiskets kapitalförhållanden

[ samband med deklarationsundersökningen för fiskare samlar statistiska centralbyrån in uppgifter om fiskarnas tillgångar och skulder samt om fiskeföretagens skulder i relation till vissa värden för fiskefartyget.

Fiskerikommittén har låtit centralbyrån göra en specialbearbetning av deklarationsmaterialets uppgifter om kapitalförhållandena i fisket. Resultatet av Specialbearbetningen redovisas i tabell 1911.

Det framgår av tabellen att skuldprocenten för fiskarna på ostkusten och inom sötvattensfisket är låg. Fiskarna på ostkusten och inom sötvattensfisket har således i betydande utsträckning finansierat sina företag med eget kapital. Den högre skuldprocenten inom väst- och sydkustfisket torde återspegla ett kapitalintensivare fiske än på ostkusten och inom sötvattensfiskez.

I tabell 19:2 redovisas uppgifter om skuldsättningen hos fiskeföretagen på västkusten.

Tabell l9:1 Fiskarnas tillgångar och skulder enligt deklarationsundersökningar. Kr

1970 1975 Till- Skulder Skuld- Till- Skulder Skuld- gångar procent gångar procent Ostkusten Inkomstgrupp 1 52 800 18 100 34 78 700 20 500 26 11 58 800 16 800 29 87 800 28 400 32 111 99 500 28 600 29 156 100 41 800 27 Sydkusten Inkomstgrupp [ 46 600 18 800 40 66 400 12 800 19 11 61 700 28 400 46 77 200 37 700 49 111 71400 41400 58 141 300 74 800 53 Västkusten inkomstgruppl 81 100 49800 61 82900 30 100 36 11 86 700 50 100 58 122 200 63 600 52 111 104100 49 600 48 181500 101600 56 Sötvattens/isk?! Inkomstgrupp 1 42 900 5 400 13 45000 11 400 25 11 39 900 5 600 14 96 300 19 900 21 111 104 300 38 200 37 142 700 43 400 30

Det framgår av tabellen att skulderna för västkustens fiskeföretag år 1975. utom vad gäller de minsta företagen. motsvarade 50—60 % av inköpsvärdet för fartyget. För företagen med fiskefartyg i storleken 10—25 bruttoton motsvarade dock skulderna endast ca en tredjedel av inköpsvärdet för fartyget.

19.5. Kostnaderna för vissa typer av fiskefartyg

Som underlag för sina överväganden rörande utformningen av rationalise- ringsstödet på fiskets område har fiskerikommittén inhämtat uppgifter om kostnaderna för nybyggda fiskefartyg av den typ som är aktuella för svenskt fiske. Ifrågavarande uppgifter är dock endast att betrakta som exempel på vad moderna fiskefartyg kostar. 1 praktiken kan kostnaderna för fartygen variera starkt beroende på bl. a. utförande och utrustning.

De kostnadsexempel som redovisas i det följande avser kostnad för fartyg försett med motor samt sedvanlig fiske- och navigationsutrustning.

] . K ustfiskefartyg

Mindre fiskefartyg avsett för kustfiske med garn m. m. ca 12 m långt. 10—15 brt. Motor ca 130 hkr.

Pris ca 550 000 kr. För redskap tillkommer ca 50 000 kr.

Tabell 19:2 Fiskeföretagens skulder

Medeltal per fiskeföretag. Kr Fiskefartygens bruttotonnage Samtliga tonnage- 10—25 26—50 51-75 76—100 101—150 151—200 201— klasser

Göteborgs och Bohus län lnköpsvärde 41 400 73 036 158 513 409 507 687 475 1 128 662 . . 309 257 Taxeringsmässigt restvärde 17 290 34 160 52 793 132 320 241 322 459 159 . . 124 778 Förmögenhetsvärde 23 050 27 990 32 901 99 905 178 913 335 615 . . 96 741 Skuld på fartyget 12 881 40 744 72 832 182 259 329 008 535 573 . . 156 701 i % av inköpsvärde 31 56 46 45 48 47 51 tax. m restvärde 75 113 138 138 136 117 126 förmögenhetsvärde 56 146 221 182 184 160 162

Hallands län lnköpsvärde . . 122 750 186 290 287 529 204 403 Taxeringsmässigt restvärde . . 64 360 117 419 137 133 107 289 Förmögenhetsvärde . . 61 150 97 373 145 459 104 805 Skuld på fartyget . . 69 367 119 637 152 841 115 142 i % av inköpsvärde 57 64 53 56 tax. m. restvärde 108 102 111 107 förmögenhetsvärde 1 13 123 105 1 10

2. Mindre trä/are

Häcktrålare. ca 50 bruttoton. ca l7x6 m i stål. Motor 280 hkr. Lämplig för fiske i Kattegatt. Skagerrak och Östersjön efter t. ex. konsumtionsfisk eller räka.

Pris ca 1 300 000 kr. För redskap tillkommer ca 100 000 kr.

3. M ede/stor trålare

Trålare. ca 90 bruttoton. 23.5x6.7 m. motor 565 hkr. avsedd för fiske i Kattegatt. Skagerrak. Östersjön samt i Nordsjön efter sill. annan konsum- tionsfisk samt foderfisk. Pris ca 4 000 000 kr. För redskap tillkommer ca 150 000 kr.

4. Större trä/are

Trålare. lämplig för i första hand fiske av sill. makrill och foderfisk i samma områden som 3) ovan. men på ca 150 bruttoton.

Pris ca 4 700 000 kr. För redskap tillkommer ca 150 000 kr.

19.6. Rationaliseringsstödets utformning

Som framgår av ovan lämnad redovisning krävs betydande kapitaltillgång för investeringar i fisket. Kommittén har tidigare framhållit att detta kapital saknas inom fiskerinäringen. varför särskilda statliga insatser krävs om den erforderliga rationaliseringsverksamheten skall kunna genomföras. Rationaliseringsstöd bör lämnas till:

Cl Förvärv av fiskefartyg endera i samband med nyetablering — varvid giltig licens erfordras för stödets beviljande — eller för att rationalisera driften i ett bestående fiskeföretag El Större ombyggnad av fiskefartyg. motorbyte eller annan liknande åtgärd som gör fartyget mer rationellt El För utrustning av fartyget i samband med förvärv av fartyg eller större ombyggnad. Stöd bör vidare utgå för utrustning eller redskap som behövs för övergång till annat fiske enligt vad som närmare framgår av avsnitt 19.8 El Till fiskodling och utsättning av fisk Cl Till utveckling av fiskeredskap.

Rationaliseringsstöd bör utgå som statsbidrag. fiskerilån och/eller statlig lånegaranti.

19.6.1. Villkorför rationaliseringsstöd

1 samband med att frågan om stöd prövas skall lönsamhets- och likviditets- bedömning upprättas för att avgöra om företaget uppfyller de villkor som

tidigare angivits. I samband med stöd till förvärv eller byte av fartyg eller annan åtgärd som kan medföra att företagets fångstkapacitet ökar skall också förutsättningsbedömning göras för att bedöma om åtgärden står i överens- stämmelse med kravet på en fiskeflotta som är anpassad till biologiska och marknadsmässiga förutsättningar.

19.6.2. Statsbidrag

Statsbidrag bör utgå i samband med nybyggnad av fiskefartyg. Om särskilda skäl föreligger bör statsbidrag även utgå vid byte av fartyg om bytet leder till modernisering av flottan. Bidraget bör utgå med högst 10 % av godkänd kostnad för fartyget. dock med högst 100 000 kr. Statsbidrag bör också kunna utgå till fiskodling och utsättning av fisk med högst 25 % av godkänd kostnad. dock högst 50 000 kr.

Statsbidrag bör inte lämnas om sökanden själv eller tillsammans med familjemedlem har likvida medel eller inkomst av sådan storlek att statsbidrag inte kan anses motiverat.

Statsbidrag bör lämnas som avskrivningslån.

19.6.3. F iskerilån

Fiskerilån bör lämnas med högst 1 milj. kr. till ett och samma företag. Om statsbidrag har utgått till företaget bör fiskerilånet minskas med bidragsbe- loppet.

Lånets återbetalningstid bör anpassas till den ekonomiska varaktighets- tiden för fartyget eller den utrustning som lånet avser. Det bör ankomma på fiskeristyrelsen att lägga upp amorteringsplan för här avsedda län samt meddela närmare bestämmelser.

Fiskerilån bör som hittills vara räntefritt under de två första åren. Räntan bör därefter löpa med en räntesats som motsvarar två tredjedelar av statens normalränta. F. n. skulle detta innebära 5.5 % om året.

För fiskerilån bör ställas tillfredsställande säkerhet. Kan den som söker fiskerilån inte ställa säkerhet bör lån ändå få beviljas. om det med hänsyn till låntagarens eller företagets förhållanden bedöms kunna ske utan oskälig risk.

19.6.4. Statlig lånegaranti

Statlig lånegaranti bör förutom för de ändamål som angetts i det föregående även kunna lämnas för lån till driftskapital.

För lån för vilket garanti beviljas bör ställas tillfredsställande säkerhet. Kan den som söker garanti inte ställa säkerhet bör garanti ändå kunna beviljas om det med hänsyn till låntagarens eller företagets förhållanden bedöms kunna ske utan oskälig risk. Lånegaranti bör ställas endast för lån i bankaktiebolag. sparbank. hypoteksförening eller jordbrukskassa eller annan kreditinrätt- ning. som den garantibeviljande myndigheten godkänner som långivare.

Lånegaranti bör kunna lämnas för driftslån också till belopp som erfordras för att bestrida nödvändiga driftsutgifter för att få igång fisket efter förvärv av fiskefartyg eller annan mera omfattande investering. Storleken av driftslån

(

bör avvägas bl. a. med hänsyn till att sökandens eget kapital i första hand bör användas till drift- och rörelsekapital och att möjligheterna utnyttjas till en sund finansiering av företaget.

Det bör ankomma på fiskeristyrelsen att utfärda bestämmelser om amorteringstid också för lån med statlig lånegaranti.

19.7. Särskilt rationaliseringsstöd

Ett särskilt rationaliseringsstöd bör kunna utgå i kust- och skärgårdsområden eller vid insjöar där fisket har särskild betydelse som försörjningsunderlag för en bofast befolkning och där alternativa sysselsättningsmöjligheter inom rimligt pendlingsavstånd saknas.

Sådant särskilt rationaliseringsstöd bör lämnas som statsbidrag i form av avskrivningslån för samma ändamål som ordinarie rationaliseringsstöd. Stödet bör utgå med högst 50 % av det bidragsberättigade investeringsbelop- pet. Statsbidraget bör dock inte överstiga 100000 kr. Bidraget bör efter särskild prövning kunna lämnas också till annan investering än till nybygge eller moderniseringsbyte av fartyg.

19.8. Särskilda åtgärder för att anpassa fiskets inriktning på olika fiskslag till fångst- och avsättningsmöjligheterna

Som kommittén redovisat i kap. 18 finns skäl att stimulera företag som är inriktade på visst fiske att övergå till annat fiske. Som exempel har angetts att ett företag. vars fiske huvudsakligen är inriktat på sill, bör stimuleras att övergå till fiske efter torsk, kolja, vitling m. fl. fiskslag som normalt anses som ””bristfiskar”, dvs. där efterfrågan överstiger utbudet inom landet. För att ett fiskeföretag skall kunna ändra sin fångstinriktning krävs ofta vissa investe- ringar. [ vissa fall är det nödvändigt att fiskeföretaget byter fartyg, i andra fall räcker det med att komplettera redskap och utrustning.

För att främja en önskvärd inriktning på fisket bör särskilt stöd kunna lämnas till fiskeföretag som vill byta fångstinriktning på ett sätt som leder till ett bättre utnyttjande av bestånden och flottan.

Stödet bör kunna utgå som statsbidrag i form av avskrivningslån upp till 50 % av kostnaderna för de investeringar som föranleds av den ändrade fångstinriktningen, dock högst 100000 kr. För återstoden av investeringen bör fiskerilån kunna lämnas enligt tidigare redovisade regler.

En förutsättning för stödet bör vara att företaget uppfyller de lönsamhets- och likviditetskriterier som ovan angetts.

19.9. Särskilda åtgärder för en successiv förnyelse av fiskeflottan

[ kapitel 8 har fiskerikommittén redovisat åldersfördelningen hos den svenska fiskeflottan. Det framgår av ifrågavarande kapitel att fiskeflottan har en hög medelålder. Särskilt gäller detta de mindre och medelstora fartygen.

Av 216 fiskefartyg i Göteborgs och Bohus län i storleksklassen 10—75 bruttoton ärinte mindre än 129 eller nära 60 % av antalet fartyg byggda före år 1940. På sydkusten är 40 % av fartygen i samma storleksklass byggda före år 1940. Även på ostkusten är många fartyg gamla. Särskilt påfallande är att endast ett litet antal mycket stora fartyg byggts sedan mitten av 1960-talet. Det bör dock framhållas att många äldre fiskefartyg har moderniserats och är effektiva och rationella fartyg.

För att fisket på sikt skall kunna bestå som näring krävs dock enligt fiskerikommitténs bedömning att fiskeflottan successivt förnyas. Fiskeri- kommittén anser att den utformning av rationaliseringsstödet på fiskets område som kommittén föreslår bör kunna bidra till en förnyelse av fiskeflottan.

Kommittén vill i detta sammanhang peka på ytterligare åtgärder som bör kunna vidtas för att dels förbilliga, dels påskynda en förnyelse av flottan.

Av avsnitt 19.5 framgår att ett nybyggt fiskefartyg kräver mycket stora investeringar. En medelstor trålare kostar t. ex. ca 4 milj. kr. Enligt fiskerikommitténs bedömning bör kostnaderna för att bygga fiskefartyg kunna minska om fartygen byggs i längre serier. Under senare år har knappast något fiskefartyg (bortsett från mindre fiskebåtar) byggts på svenska varv. Mot bakgrund härav och av de sysselsättningssvårigheter som råder inom varvsindustrin föreslår fiskerikommittén att fiskeristyrelsen och styrelsen för teknisk utveckling får i uppdrag att i samarbete med Sveriges fiskares riksförbund och svenska varv utveckla fiskefartyg som är lämpade för fiske i svenska fiskevatten. och som kan tillverkas i längre serier och till rimliga kostnader vid svenskt varv.

Fiskerikommittén anser att en plan för fiskefiottans förnyelse bör upprättas i samråd mellan fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares riksförbund. Planen bör vara vägledande för tillämpningen av rationaliseringsstödet i detta avseende. Planen bör utgå från att de fartyg som är byggda före år 1940 ersätts före år 1990.

19.10. Överväganden rörande medelsbehovet för rationaliseringsstödet

Fiskerikommittén har beräknat behovet av låne- och garantiramar för rationaliseringsstödet. För att genomföra det rationaliseringsprogram kommittén förordar beräknar kommittén att en årlig fiskerilåneram på 25 milj. kr. behövs. Härutöver kan beräknas 5 milj. kr./år till statsbidrag i de olika former kommittén har föreslagit.

För lånegarantier torde den nuvarande ramen på 20 milj. kr. vara tillräcklig enligt fiskerikommitténs bedömning.

20. Allmänna utgångspunkter för gränsskydd och prisreglering på fisk

Fiskerikommittén redovisari kapitel 16, Målen/ö;1/iskeripo/itiken. sina förslag till övergripande mål för den framtida fiskeripolitiken. Därav framgår att fångsternas storlek inom de gränser som ges av tillgången på fisk bör bestämmas av möjligheterna till en lönsam och stabil avsättning på längre sikt samt med hänsyn till kravet på sysselsättning i kustbygder där fisket har stor regionalekonomisk betydelse.

Vidare föreslås att de som är sysselsatta i fisket skall få en ekonomisk standard som är jämförbar med den som erbjuds inom andra näringar, samtidigt som konsumenterna erbjuds en bra vara till rimliga priser.

Sedan lång tid har prisreglering och gränsskydd tillämpats för fisk. Syftet med marknadsåtgärderna är enligt statsmakternas beslut (prop. 1970:61 sid. 24) att förhållandena inom landet skall stabiliseras dels genom prisreglerande åtgärder. dels genom åtgärder som allmänt stimulerar avsättningen av fisk.

Bakgrunden till att marknadsreglerande åtgärder behövs på fiskets område är att förstahandspriserna på fisk under helt fria marknadsförhållanden varierar mycket starkt. I fiskets natur ligger att fångsterna och därmed även utbudet av fisk kan variera kraftigt från dag till dag. Även avsättningsför- hållandena för fisk internationellt varierar i betydande grad från tid till annan och skulle utan någon inhemsk prisreglering starkt påverka inkomster och lönsamhet även i det svenska fisket.

Även i framtiden kommer enligt fiskerikommittén fångster och avsätt- ningsförhållanden att variera så att förstahandspriserna på fisk inom landet behöver stödjas genom gränsskydd och prisreglering. Dessa stödåtgärder bör ses som medel att nå de tidigare angivna målen för fiskeripolitiken.

Prisregleringens och gränsskyddets utformning liksom finansieringen av prisregleringen på fisk påverkar bl. a. följande förhållanden.

El Fiskarnas totala inkomster och inkomstfördelning mellan olika grupper av fiskare. El Fiskets totala omfattning samt inriktningen på olika fiskslag. El Konsumentpriserna på fisk och fiskprodukter. El Råvarukostnaderna för fiskberedningsindustrin

Ett av huvudsyftena med prisregleringen på fisk är, som tidigare antytts, att skapa sådana lönsamhetsförhållanden för fisket att inkomstmålet kan nås. lnkomstmålet enligt fiskerikommitténs förslag innebär att de som är verksamma inom fiskerinäringen skall kunna få en ekonomisk standard som

ärjämförbar med den som erbjuds inom andra näringar. Enligt kommitténs uppfattning bör dock inte en automatisk inkomstföljsamhet för fisket i förhållande till någon bestämd grupp i samhället tillämpas. I stället bör övervägandena bygga på en allsidig bedömning av inkomstförhållandena inom näringen. Förutom inkomstutvecklingen för näringen som helhet, måste även inkomstfördelningen mellan olika fiskargrupper beaktas.

len prisreglering som syftar till att påverka inkomsterna för fisket krävs ett beslutsunderlag i form av statistik över inkomst- och kostnadsutvecklingen inom fisket. F. n. görs årliga undersökningar över yrkesfiskarnas inkomster och förmögenhet på de olika kuststräckorna och i insjöfisket. Till grund för undersökningen ligger ett urval av deklarationer från yrkesfiskare. Ianslut- ning till deklarationsundersökningen för fiskare görs också en undersökning av bruttoförsäljningen och vissa kostnadsposter samt nettointäkter för fiskelagen på västkusten.

Deklarationsundersökningen ger på grund av sin omfattning en god bild av de taxerade inkomsternas utveckling samt av vissa kostnadsposters utveck- ling. I deklarationsmaterialets natur ligger dock att inkomsternas och kostnadernas nivå påverkats av de skattemässiga dispositioner som skatte- lagstiftningen ger utrymme för. För att ett tillfredsställande beslutsunderlag skall erhållas krävs vissa förbättringar och kompletteringar av deklarations- undersökningen. Fiskerikommittén behandlar denna fråga i kapitel 27.

Under perioden 1970—1975 steg yrkesfiskarnas taxerade inkomster med i genomsnitt 14 % per år, samtidigt som den allmänna prisnivån steg med 8 %. Som jämförelse kan nämnas att inkomsterna förjordbru kare under samma tid steg med i genomsnitt 19 % per år.

Av det material som fiskerikommittén har tagit fram om fiskarnas inkomster framgår att såväl inkomstnivån som inkomstutvecklingen xarierar starkt mellan olika grupper av fiskare. Inkomstnivån, sådan den fram- kommer i deklarationsundersökningen, är trots den redovisade inkomstut- vecklingen fortfarande låg för stora grupper av fiskare.

Enligt fiskerkommitténs mening är det såväl från det allmännas som från fiskets synpunkt viktigt att fiskets produktionsvolym anpassas till avsätt- ningsmöjligheterna för olika fiskslag på den inhemska marknaden och vid export.

Fiskets produktionsvolym och inriktning på olika fiskslag kan påverkas av prisregleringens utformning och avvägningen av förstahandspriserna för olika fiskslag.

Prisregleringen bör således utformas så att den stimulerar fisket att i ökad utsträckning producera de fiskslag där efterfrågan på främst den inhemska marknaden är större än utbudet, medan fångsterna av de fiskslag som normalt ger stora överskott bör begränsas.

En självklar utgångspunkt för prisregleringens och gränsskyddets utform- ning är att konsumentpriserna på fisk skall hållas på en i förhållande til andra livsmedel rimlig nivå. Att konsumentpriserna inte är högre än nödvändigt ligger också fiskerinäringens eget intresse, eftersom i förhållande till andra livsmedel höga konsumentpriser på fisk kan leda till minskad konSLmtion och därmed till minskat avsättningsutrymme för näringens produkter.

Av särskild betydelse i detta sammanhang är hur prisstödet påjordaruks- området är utformat och vilken prisnivå som tillämpas på substitcerbara

jordbruksprodukter. Vid avsättningen inom landet konkurrerar fiskets produkter nämligen med andra livsmedel, vilkas prisbildning bestäms inom ramen för jordbruksregleringen. Fram till början av 1970-talet avvägdes priserna inom jordbruksregleringens ram med hänsyn till överväganden om bl. a. jordbrukarnas inkomstutveckling i förhållande till andra befolknings- gruppers. Under senare år lämnas med utgångspunkt i samma avvägning stödet till jordbruket i betydande utsträckning även i form av direkta pristillägg. Detta innebär att konsumentpriserna på vissajordbruksprodukter på den inhemska marknaden blir lägre än om jordbrukets inkomstkrav helt skulle tillgodoses genom höjda konsumentpriser. Så länge detta förhållande råder är det enligt fiskerikommitténs uppfattning inte möjligt att genom marknadsreglerande åtgärder och gränsskydd höja priset på fisk till den nivå som skulle erfordras för att nå den för fisket tidigare angivna önskvärda inkomsten. Även från konsumentsynpunkt är en sådan utformning av prisregleringen på fisk enligt kommitténs mening olämplig. Om den i så fall eftersträvade prisnivån på svenskfångad fisk skall kunna upprätthållas krävs nämligen att även priserna på importerad fisk höjs till motsvarande nivå. Eftersom svenskfångad fisk endast utgör ca en tredjedel av den fisk som konsumeras inom landet skulle detta uppenbarligen vara mycket oförmånligt för konsumenterna.

Prisstödet till fisket bör därför enligt kommitténs mening i stället lämnas genom pristillägg på den inhemska produktionen iden mån de i det följande föreslagna normpriserna inte uppnås på marknaden.

De åtgärder som kan vidtas inom ramen för prisregleringen på fisk är dock inte tillräckliga för att främja låga konsumentpriser på fisk. Förstahandspri- serna utgör nämligen endast en liten del av priset i konsumentledet.

1 den utredning om en gemensam fiskförsäljningsorganisation som jordbrukets utredningsinstitut gjort på uppdrag av Sveriges fiskares riksför- bund påvisas i vissa fall långa distributionskedjor för fisk. Fiskerikommittén anser mot bakgrund härav att en effektivisering av distributionen av fisk är mycket angelägen från såväl konsumenternas som näringens synpunkt. Kommittén vill i detta sammanhang även betona att en fortgående rationa- lisering av fisket är nödvändig för att priserna på fisk skall kunna hållas så låga som möjligt.

Prisregleringens utformning påverkar även råvarukostnaderna för den industri som vidareförädlar fiskets produkter. Fiskberedningsindustrin har stor betydelse för avsättningen av fisk. Genom sin starka koncentration till Göteborgs och Bohus, Kristianstads och Blekinge län har denna industri också stor betydelse för sysselsättningssvaga regioner. Mot denna bakgrund har fiskerikommittén ansett att prisreglering och gränsskydd bör utformas så att den svenska fiskberedningsindustrins avsättningsmöjligheter inte försvå- ras.

21. Prisregleringens utformning

21.1. Utgångspunkter för prisregleringens framtida utformning

Den nuvarande prisregleringen på fisk innebär. som närmare framgått av kapitel 10, att föreningen Svensk fisk fastställer minimipriser på viktigare fiskslag. Minimipriset är avsett att vara det lägsta pris fiskaren kan få för den fisk som säljs till konsumtion inom landet eller för export till sådana länder där införseln inte är centraliserad. Den fisk som inte kan säljas till fastställda minimipriser, övertas av föreningen Svensk fisk. För fisk som övertagits av föreningen Svensk fisk betalas till fiskaren ett garantipris. Minimipriset skall normalt överstiga garantipriset.

För att förbättra lönsamheten i fisket utgår. efter förslag av fiskerikom- mittén.sedan september 1976 som ett provisorium i avvaktan på kommitténs slutgiltiga förslag, särskilda pristillägg på svenskfångad fisk som säljs till konsumtion eller beredning inom landet eller på export. Pristilläggens storlek har fastställts av regeringen.

De nuvarande formerna för prisreglering på fisk innebär således att en lägsta prisnivå upprätthålls på den svenska marknaden för färskkonsumtion och beredning. För de flesta fiskslag som omfattas av regleringen bestäms priserna på den svenska marknaden i hög grad av det internationella marknadsläget. För att främja avsättningen av fisk och på bästa sätt tillvarata marknadens efterfrågan måste minimi- och garantipriserna anpassas till utvecklingen av marknadspriserna för ifrågavarande fiskslag. Vid en inter- nationell prisuppgång kan minimipriserna som regel höjas och fisket således få ökade inkomster. När fiskpriserna på den internationella marknaden sjunker måste, om avsättningen av fisk skall kunna bibehållas, minimipri- serna i princip sänkas, vilket leder till minskade inkomster för fisket. I praktiken kan emellertid en nedgång i priserna för fisk som förs i land i Sverige i viss utsträckning motverkas av prisregleringsåtgärder. Möjlighe- terna att upprätthålla i förhållande till marknadsprisnivån höga minimipriser begränsas dock av de medel som står till Svensk fisks förfogande. Enligt grunderna för prisregleringen bör nämligen Svensk fisk, när minimi- och garantipriserna fastställs, beakta att utgifterna för prisstödet håller sig inom ramen för de medel som enligt statsmakternas beslut disponeras av föreningen.

1 ett svagt marknadsläge kan således inom vissa gränser förstahandspri- serna på fisk inom landet hållas uppe genom regleringsåtgärder. Detta kan dock medföra att betydande kvantiteter fisk måste undandras marknaden

som överskott. Dessa får avsättas till låga priser på export eller inom landet för djurföda och beredning av fiskmjöl, vilket medför stora kostnader för regleringen.

Under regleringsåret 1975/76, då den internationella marknaden för fisk präglades av betydande avsättningssvårigheter och låga priser. övertog Svensk fisk 12 800 ton överskottsfisk från väst- och sydkusten. Kostnaderna för regleringen uppgick till 26 milj. kr. inkl. kostnaderna för regleringen på ostkusten. Under det från marknadssynpunkt mera normala regleringsåret 1973/74 övertog Svensk fisk 3 300 ton överskottsfisk från väst- och sydkusten och kostnaderna för regleringen stannade vid totalt 5,7 milj. kr.

Fiskets inkomstförhållanden och kostnaderna för prisregleringen på fisk påverkas således i stor utsträckning av det internationella marknadsläget för fisk. I ett svagt internationellt marknadsläge har det visat sig att minimipris- systemet i praktiken är otillräckligt för att inom en rimlig kostnadsram tillförsäkra fiskarna en rimlig inkomstnivå. När priserna på den internatio- nella marknaden för fisk stiger, leder detta ofta till starkt ökade priser på fisk inom landet, vilket inte är tillfredsställande från konsumentsynpunkt.

Kommittén vill i detta sammanhang erinra om att den mot bakgrund av svårigheterna för fisket under 1975/76 ansåg det nödvändigt att föreslå särskilda pristillägg på fisk. Enligt kommitténs bedömning behövdes pristill- läggen för att förbättra lönsamheten inom fisket. lnkomstförbättringar för fisket kunde visserligen tekniskt uppnås inom ramen för minimiprissyste- met. Höjda minimipriser på fisk skulle dock ha lett till ökade konsument- priser, vilket sannolikt skulle minskat avsättningen och medfört ökade överskott av fisk.

Fiskerikommittén anser inte att den internationella marknadssituationen bör vara avgörande för fiskets inkomstutveckling och för priserna på fisk inom landet. Förstahandspriserna på fisk bör enligt fiskerikommitténs mening i stället avvägas med utgångspunkt i av kommittén i kap. l6angivna mål. Härvid bör fisket tillförsäkras de priser som med hänsyn till kostnads- utvecklingen inom fisket behövs för att de inom fisket verksamma skall tillförsäkras en med andra grupper jämförbar standard. samtidigt som konsumenterna erbjuds en bra vara till rimliga priser. Om fiskpriserna hålls på en i förhållande till andra livsmedel rimlig nivå främjas också avsättningen av fisk.

Mot bakgrund härav har fiskerikommittén utformat ett förslag till prisregleringssystem, som beaktar såväl fiskarnas som konsumenternas intressen. Förslaget innebär att prisstöd utgår i den mån det efter överlägg- ningar överenskomna priset inte kan uppnås på marknaden. Konsumen- ternas intressen tillvaratas genom att de får ett ökat inflytarde över prissättningen och genom att särskilda åtgärder kan sättas in om priserna överstiger den nivå som krävs för att ge fisket tillfredsställande inkoms- ter.

21.2. Kommitténs förslag

Fiskerikommittén föreslår att 5. k. normpriser för olika fiskslag och sorte- ringar fastställs. Om de förstahandspriser som uppnås på marknaden

understiger normpriserna bör pristillägg utgå till fiskaren. Pristillägg bör dock utgå endast för vissa s. k. normkvantiteter som fastställs på samma sätt som normpriserna. Normkvantitet skall fastställas med utgångspunkt i behovet av fisk för färskkonsumtion, beredning och foderändamål inom landet samt för lönsam export.

Normpriset

Normprisernas funktion är att ange den nivå för förstahandspriserna på fisk som behövs för att de inom fisket verksamma skall få en rimlig utkomst av sitt arbete. Om marknadspriset inte når upp till normpriset bör pristillägg utgå. Därigenom får fiskaren en inkomsttrygghet. Pristillägget föreslås utgå med 75 % av skillnaden mellan överenskommet normpris och uppnått marknadspris. Detta för att fiskförsäljningsföreningarna alltid skall stimu- leras att söka få ut så högt pris som möjligt på marknaden.

Pristillägget kan i praktiken beräknas på de genomsnittliga marknadspriser som uppnåtts för olika fiskslag och sorteringar under en viss regleringsperiod, t. ex. en månad. Beräkningen av genomsnittspris och pristillägg bör ske gemensamt för alla fiskelag som tillhör en viss fiskförsäljningsförening. ] en fiskförsäljningsförening tillämpas ofta kollektiv försäljning (s. k. poolning) vilket innebär att alla fiskelag tillgodoräknas samma avräkningspris oavsett faktiskt uppnått försäljningspris för enstaka leveranser under en viss period. Enligt kommitténs uppfattning är det i ett normprissystem naturligt att tillämpa kollektiv avräkning. Beräkningen av uppnått marknadspris bör kunna ske med utgångspunkt i partipriset. Normprissystemet förutsätter vidare att partipriset noga definieras.

Normprisema bör normalt fastställas för hela regleringsåret, som omfattar tiden 1 juli—30 juni. Det bör dock vara möjligt att fastställa olika normpriser för olika delar av regleringsåret.

Normkvantiteten

Som kommittén ovan angett bör normpriset knytas till en likaledes överenskommen normkvantitet. Detta för att motverka att det av kommittén förordade trygghetssystemet för prisreglering leder till icke önskvärda överuttag av fisk.

Kommittén föreslår således att normpriset skall gälla endast för en överenskommen normkvantitet, som skall gälla för hela regleringsåret och omfatta hela landet. Normkvantitet bör fastställas för alla fiskslag där risk för olönsam överproduktion föreligger.

Vid fastställande av normkvantitet bör hänsyn tas till behovet av fisk för olika avsättningsändamål. 1 den mån fiskefiottans struktur inte är anpassad till avsättningsmöjligheterna för olika fiskslag, måste under en övergångstid även detta beaktas. Temporärt kan det således vara nödvändigt att fastställa större normkvantiteter för vissa fiskslag än vad som är motiverat med hänsyn till avsättningsmöjligheterna.

Formerna för fördelningen av normkvantiteterna mellan olika delar av landet och mellan olika tider av året bör ingå som ett led i den förutsatta överenskommelsen.

För de fångster som överstiger normkvantiteten skall inte den i normpris- sättningen inbyggda inkomsttryggheten garanteras. Enligt kommitténs mening bör det vara en uppgift för näringen att utan stödåtgärder avyttra dessa fångster. Dock menar kommittén att en lägsta prisnivå för denna försäljning bör fastställas. Detta pris kallas lägstapris. Fisk som inte kan säljas till lägstapris betraktas som överskott. Överskotten skall som hittills övertas av föreningen Svensk fisk.

För de överskott som fortlöpande uppstår under en viss period bör Svensk fisk betala ett s. k. överskottspris. Överskottspriset bör fastställas av Svensk fisk och i huvudsak motsvara vad Svensk fisk kan beräknas få in vid försäljning av överskotten. Överskottspriset bör således vara lägre än lägstapriset.

Fisken måste bjudas ut till minst lägstapris innan den anmäls som överskott.

Vid slutet av en regleringsperiod bör en avstämning göras mot den för perioden gällande normkvantiteten. Om den kvantitet som under reglerings- perioden sålts till minst lägstapris understiger normkvantiteten bör kvanti- teter som övertagits av Svensk fisk till överskottspris kunna räknas in upp till normkvantiteten. För de kvantiteter som på detta sätt räknas in i normkvan- titeten bör pristillägg utgå med 75 % av skillnaden mellan överskottspris och normpris.

Lägstaprisernas funktion i ett normprissystem

Som framgått i det föregående år det i ett normprissystem nödvändigt att stödja prisbildningen med lägstapriser. Lägstapriserna behövs för att mark- nadens efterfrågan bäst skall kunna tas till vara. Lägstapriserna bör därför i mycket hög grad kunna anpassas till marknadsläget.

Det bör ankomma på föreningen Svensk fisk att fastställa lägstapris för de fiskslag som åsatts normpris. ] samband med att Iägstapriset fastställs bör föreningen eftersträva att avsättningen av fisk i största möjliga utsträckning främjas och att kostnaderna för prisregleringen blir så låga som möjligt. Beslut om lägstapriser bör bygga på överväganden om marknadsläget för olika fiskslag. och avvägningen av lägstapriserna göras så att överskotten blir så små som möjligt.

Fastställande av normpriser och normkvantiteter

Det bör ankomma på statensjordbruksnämnd att årligen efter överläggningar med fiskets förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen komma in med förslag till normpriser och normkvantiteter för viktigare fiskslag för det kommande regleringsåret. I samband med överläggningarna bör även frågan om vilka fiskslag som skall omfattas av systemet med normpriser behandlas. Enligt kommitténs uppfattning bör under vissa förutsättningar även fisk som av svenska fiskare landas utomlands kunna omfattas av normprissyste- met.

Förslaget till normpriser och normkvantiteter bör före regleringsårets början prövas av statsmakterna. Statsmakterna bör samtidigt ta ställning till en fiskeplan för regleringsåret enligt de grunder som kommittén har föreslagit

i kapitel 18.

I samband med överläggningarna behövs ett omfattande underlag i form av statistik över inkomst- och kostnadsutvecklingen i fisket samt bedömningar och prognoser över marknadsutvecklingen under regleringsåret. Enligt kommitténs uppfattning bör materialet om kostnads- och inkomstutveck— lingen inom fisket kunna bygga på statistiska centralbyråns deklarationsun- dersökning för fiskare. Denna undersökning bör emellertid byggas ut och förbättras. Eftersom deklarationsmaterialet inte visar de löpande aktuella inkomst- och kostnadsförhållandena måste deklarationsmaterialet komplet- teras med vissa uppgifter. De viktigaste kostnadsposternas utveckling, liksom fiskprisernas utveckling,börlöpande följas och genom kalkylmodeller relateras till den senast tillgängliga deklarationsundersökningen.

Kommittén behandlar närmare frågan om beslutsunderlaget för de fiskeripolitiska åtgärderna i kapitel 27.

Konsumenternas lHlI'FSSFH

Enligt fiskerikommitténs mening är det angeläget att konsumenternas krav på ett tillfredsställande urval av fisk till acceptabla priser beaktas vid utformningen av prisstödet till fisket. Kommittén anser att höga konsument- priser på fisk kan vara till nackdel också från fiskets synpunkt eftersom avsättningsmöjligheterna för fisk påverkas av fiskprisernas relativa nivå.

På jordbruksområdet föregås förslag om prisregleringens utformning, som statens jordbruksnämnd lägger fram, av överläggningar i vilka en lantbru- karnas förhandlingsdelegation och en till jordbruksnämnden knuten konsu- mentdelegation deltar. Jordbruksnämndens förslag rörande utformningen av prisregleringen på fisk föregås f. n. av överläggningar med en fiskets förhandlingsdelegation, varvid nämnden också hör konsumentdelegatio- nen.

Fiskerikommittén föreslår att konsumenterna ges ett motsvarande infly- tande över utformningen av prisregleringen på fisk som de har när det gäller prisregleringen på jordbruksprodukter. Detta bör enligt fiskerikommitténs uppfattning ske genom att konsumentdelegationen aktivt medverkar i de överläggningar som enligt kommitténs förslag skall föregå fastställandet av normpriser och normkvantiteter för olika fiskslag som skall omfattas av regleringen. Konsumenterna har ett starkt intresse av att delta i överlägg- ningarna också därför att finansieringen av prisstödet till fisket enligt fiskerikommitténs förslag också i framtiden i betydande utsträckning bör ske genom avgifter som tas ut på förstahandsförsäljningen och importen av fisk. Avgifterna påverkar konsumentpriserna på fisk.

1 det prisregleringssystem som kommittén föreslår är normpriset en avvägning mellan fiskerinäringens intresse av att nå tillfredsställande inkomster och konsumenternas intresse av rimliga priser på fiskets produk- ter. Det är självfallet angeläget från konsumentsynpunkt att priserna på fisk inte under någon längre tid väsentligt överstiger fastställda normpriser. Även fiskerinäringens intresse av största möjliga varaktiga avsättning av fisk talar starkt för att fiskpriserna inom landet inte genom t. ex. utvecklingen på den internationella marknaden för fisk stiger till en nivå som leder till köpmot- stånd. Fiskerikommittén anser därför att det bör finnas möjlighet att när

förstahandspriserna på fisk tenderar att stiga väsentligt över de överens- komna normpriserna vidta särskilda åtgärder. Om prisökningarna beror på inflytande från den internationella marknaden för fisk bör en exportavgift kunna tas ut. Denna möjlighet finns redan nu och bör således behållas. Andra åtgärder som bör kunna användas för att motverka alltför höga fiskpriser är att tillfälligt sänka eller helt ta bort prisregleringsavgiften för importfisk samt att mjuka upp eller slopa de kvantitativa begränsningarna av importen. Förstahandspriserna är endast en liten del av konsumentpriset på fisk. Fiskerikommittén anser därför att ytterligare åtgärder inom ramen för prisregleringen än dem som kommittén i det föregående har föreslagit f. n. inte är påkallade. Enligt kommitténs uppfattning är det mest angeläget att effektivisera fiskdistributionen om lägre konsumentpriser på fisk skall åstadkommas. Förslag till en effektivisering av distributionen har. som redovisas 1 kap. 24, utarbetats på uppdrag av Sveriges fiskares riksförbund. Kommittén vill understryka vikten av att effektiviseringen snarast kommer till stånd.

Privata _ fiskmottagare.

Det framgår av beskrivningen i det föregående att ett system med normpriser bäst lämpar sig för en situation där huvuddelen av förstahandsomsättningen av fisk sköts av fiskarägda fiskförsäljningsföreningar. F. n. omhänderhas också större delen av utbudet av fisk. om man bortser från auktionsförsälj- ningen på västkusten, av sådana föreningar. ] bl. a. Skåne finns dock ett antal privata grossister som köper fisk direkt från fiskare.

Enligt fiskerikommitténs mening finns självfallet inget hinder mot att de fiskare som säljer sina fångster till en privat fiskmottagare också omfattas av systemet med normpriser. Den praktiska tillämpningen av systemet kan dock behöva avvika något från vad som tillämpas för producentkooperativa föreningar. Det kan t. ex. bli aktuellt med vissa särskilda bestämmelser föratt trygga att prisstöd oavkortat kommer fisket tillgodo. Vidare bör i samband med överläggningarna en viss del av normkvantiteten avskiljas för de fiskare som levererar sina fångster till mottagare utanför en gemensam organisation av försäljningsföreningar.

21.3. Tidpunkten för normprissystemets införande m. m.

I det föregående har fiskerikommittén lagt fram förslag till riktlinjer för ett nytt prisregleringssystem för fisk. Den närmare tekniska utformningen av normprissystemet blir beroende bl. a. av hur en gemensam organisation av fiskförsäljningsföreningar utformas. I detta sammanhang vill kommittén utan att ta ställning till hur en gemensam fiskförsäljningsorganisation byggs upp understryka att normprissystemet förutsätter att en sådan kommer till stånd. När normprissystemet kan börja tillämpas är också beroende av när en sådan organisation kommer till stånd. Enligt kommitténs mening är det angeläget att organisationen kan börja sin verksamhet så snart som möjligt. Ett nytt prisregleringssystem torde tidigast kunna tillämpas fr. o. m. budget- året 1979/80.

Mot bakgrund av att något beslut inte föreligger om bildande av en gemensam organisation har det inte varit möjligt för fiskerikommittén att gå in på den närmare tekniska utformningen av systemet med normpriser. Kommittén föreslår därför att regeringen snarast tillsätter en särskild arbetsgrupp med uppgift att utarbeta förslag till den närmare tekniska utformningen av normprissystemet.

22. Gränsskyddets utformning

22.1. Utgångspunkterna för kommitténs förslag

Som redovisats i kapitel 10 lämnas gränsskyddet på fiskets område i första hand genom kvantitativa regleringar. Vidare utgår tullar och införselavgifter på vissa produkter och importminimipriser gäller i fråga om vissa slag av frysta fiskfiléer. lmportminimipriserna har dock inte höjts sedan år 1970 och saknar därför numera praktisk betydelse.

Fiskerinäringsutredningen utformade i sitt betänkande (Ds Jo 1975:8) Statligt stöd till fisket ett system med minimipriser vid import av fiskvaror till Sverige. Betänkandet jämte remissvaren häröver har överlämnats till fiske- rikommittén.

Enligt fiskerikommitténs mening har Sverige ett i förhållande till andra länder begränsat gränsskydd på fiskvaruområdet. Genom kvantitativ regle- ring upprätthålls dock ett starkt gränsskydd för de från det svenska fiskets synpunkt viktigaste arterna av färsk fisk.

Enligt fiskerikommitténs uppfattning behöver det nuvarande gräns- skyddet förstärkas för att förhindra import till onormalt låga priser. som hotar att störa den inhemska prisregleringen.

Enligt fiskerikommitténs mening kan ett vidgat system med importmini- mipriser medverka till stabilare avsättningsförhållanden på den svenska marknaden och härigenom underlätta tillämpningen av prisregleringen på fisk. Kommittén vill erinra om att åren 1975 och 1976 präglades av betydande avsättningssvårigheter och låga priser på den internationella marknaden för fisk. Marknadsstörningarna medförde även ett betydande tryck på den svenska marknaden. Även om priserna på fisk som landades i Sverige för konsumtion inom landet i viss utsträckning kunde upprätthållas genom prisregleringsåtgärder, skedde detta till priset av mycket stora överskott av fisk och med stora kostnader för regleringen som följd. Även i framtiden kan avsättningssvårigheter eller ändrade konkurrensförhållanden på den interna- tionella marknaden för fisk leda till allvarliga marknadsstörningar inom landet. Vidare kan tillämpningen av en restriktiv importpolitik i andra länder, t. ex. medelst de 3. k. referenspriserna i EG, medföra ett ökat tryck på den svenska marknaden, som har ett relativt svagt gränsskydd. Liberaliseringen av den svenska importpolitiken gentemot bl. a. länder med centraliserad export kan också skapa behov av importskydd om ett pristryck på den svenska marknaden därigenom skulle bli följden. lmportminimipriserna bör följaktligen syfta till att priserna allmänt stabiliseras. Förutom att ett skydd

för den svenska fiskproduktionen skapas kan då också skyddseffekter för viss inhemsk fiskberedningsindustri uppnås.

Vid utformningen av ett system med importminimipriser bör hänsyn tas till konsumenternas krav på ett tillfredsställande urval av fisk till så låga priser som möjligt. Det är vidare angeläget att inte genom att fördyra fiskbered- ningsindustrins råvaruinköp ytterligare försämra denna industris redan ansträngda konkurrensläge.

Fiskerikommittén föreslår mot denna bakgrund en viss utvidgning av systemet med importminimipriser.

22.2. Omfattningen av systemet med importminimipriser

Enligt fiskerinäringsutredningens förslag skulle systemet med importmini- mipriser kunna omfatta färsk, kyld eller fryst (hel, rensad, styckad eller filead) sill, torsk, kolja, makrill. rödspätta, gråsej och vitling. [ sina remissvar över fiskerinäringsutredningen har statens jordbruksnämnd. statens pris- och kartellnämnd samt Kooperativa förbundet och LO ansett att systemet med importminimipriser i huvudsak bör begränsas till frysta fiskfiléer.

Enligt fiskerikommitténs mening är importen av färsk fisk begränsad och har redan ett starkt gränsskydd. Större delen av denna import utgörs för övrigt av råvaror till beredningsindustrin. Genom att från importminimiprissy- stemet undanta färsk fisk kan undvikas en fördyring av de importerade råvaror som beredningsindustrin behöver. Även möjligheterna att kontrol- lera att importminimipriserna inte underskrids ökar om färsk fisk undantas från systemet.

Om behov skulle uppstå att utvidga den kvantitativa regleringen till att omfatta även andra slag av färsk fisk, vilka f. n. får importeras fritt på s. k. generell licens, kan dessa underkastas individuellt licenstvång.

Importen av frysta fiskfiléer till Sverige är betydande. År 1976 uppgick den totala importen av frysta fiskfiléer till 16 000 ton. vilket motsvarar ca 85 % av konsumtionen.

F. n. utgår som framgår av det föregående en införselavgift på 0,45 kr./kg vid import av frysta filéer av torsk. kolja, gråsej. vitling och kungsfisk. Avgiften utgår dock inte vid import från EFTA och EG samt från Färöarna. Övriga slag av frysta fiskfiléer saknar gränsskydd. De importminimipriser för frysta filéer av torsk och kolja som infördes från den 1 januari 1970 har därefter inte justerats och saknar därför f. n. betydelse.

Enligt fiskerikommitténs mening har frysta fiskfiléer ett svagt gränsskydd. som inte utgör tillräckligt skydd mot lågprisimport. Med hänsyn till den stora konsumtionen iSverige av frysta fiskfiléer har priserna på dessa varor mycket stor betydelse för prisbildningen i allmänhet på fiskvaror i Sverige. Fiskeri- kommittén anser därför att ett skydd mot import av frysta fiskfiléer till onormalt låga priser skulle väsentligt bidra till en allmän prisstabilisering på fisk inom landet och väsentligt underlätta tillämpningen av prisregleringen på fisk.

Med hänsyn till de skäl som redovisats i det föregående föreslår fiskeri- kommittén att ett system med importminimipriser införs för fryst filead fisk hänförlig till tulltaxenummer 03.01.

Systemet bör vid behov kunna utvidgas till att omfatta även hel fryst fisk hänförlig till tulltaxenummer 03.01 samt vissa slag av vidarebearbetade frysta fiskfiléer (panerade fiskfiléer m. m.) hänförliga till tulltaxenummer 16.04.

Den närmare omfattningen av systemet med importminimipriser på fisk bör beslutas av regeringen eller efter dess bemyndigande avjordbruksnämn- den.

22.3. Handelspolitiska aspekter

lmportminimiprisernas förenlighet med det allmänna tull- och handelsav- talet (GATT) har aldrig prövats. Det kan nämnas, att för jordbruks- och fiskeriprodukter får restriktioner för importen införas om de är nödvändiga för att genomföra statliga åtgärder, som har till syfte antingen att begränsa de kvantiteter som får saluhållas eller produceras av samma inhemska produkt eller att avveckla ett tillfälligt överskott av samma produkt. Då kvantitativa restriktioner förekommer får dessa enligt GATTzs artikel Xlll inte tillämpas på ett diskriminatoriskt sätt.

Inom det europeiska frihandelsområdet (EFTA) har Sverige åtagit sig att inte införa eller skärpa kvantitativa importrestriktioner (eller öka tullar) vad gäller det egentliga fiskvaruområdet (lista E-varor). När det gäller tulltax- enummer 16.04 och 16.05, som är hänförliga till industrivarusektom, råder enligt konventionens artikel 10 direkt förbud mot tillämpningen av kvanti- tativa restriktioner. Med kvantitativa restriktioner avses ”förbud eller restriktioner med avseende på importen från andra medlemsstaters områden, vilka upprätthålls genom kontingenter, importlicenser eller andra åtgärder med motsvarande verkan, däri inbegripna administrativa åtgärder och bestämmelser som begränsar importen” (artikel 10:11). För frysta filéer, som även tillhör industrivarusektom, gäller dock i EFTA-avtalet speciella regler (Record of Understandings punkterna 13 och 14), som tidigare har åberopats till stöd för att införa importminimipriser.

Fiskerikommittén anser, att Sveriges internationella åtaganden inte utgör något hinder för att införa ett vidgat system med minimipriser vid import av frysta fiskfiléer till Sverige. Ett system av ifrågavarande karaktär gäller i princip redan i Sverige genom importminimipriser för frysta filéer av torsk och kolja. Vidare utgör referenspriser vid import en central del av EG:s marknadsreglering.

22.4. Avvägningen av importminimipriserna

Fiskerikommittén vill betona att ett system med minimipriser vid import av fisk självfallet bör tillämpas så att importen inte diskrimineras i förhållande till den inhemska produktionen.

För att kunna fastställa ett minimipris vid import måste klarläggas vilken prisnivå som skall skyddas. Om minimipriserna nära ansluter till den faktiska marknadsprisnivån ställs större anspråk på att priserna är rätt avvägda med. avseende på den rådande marknadssituationen och att de är klart definierade med avseende på varans handelsegenskaper, såsom utförande, sortering

m. m. Om det primära syftet är att skydda marknaden mot lågprisimport och dumping kan en i förhållande till marknadsprisnivån lägre minimiprisnivå väljas. Valet av en sådan lägre nivå ger vissa fördelar. Systemet blir administrativt enklare och priserna kan fastställas för en längre period.

[ EG-systemet tar avvägningen av referenspriserna sikte på att skydda marknaden mot störningar i form av import till onormalt låga priser. Därigenom har referensprisnivån kunnat hållas lägre än marknadsprisnivån och utgör för de frånsvensk synpunkt viktigare fiskslagen ca 70 % av denna. Tull uttas dock på flertalet fiskslag som åsatts referenspris.

I samband med ett system med minimipriser vid import måste beaktas riskerna för en snedvridning av handeln. På fiskvaruområdet torde det vara möjligt att i relativt stor utsträckning ersätta ett varuslag eller ett varuutfö- rande med ett annat. Felaktigt avvägda importminimipriser kan medföra att införseln överflyttas från reglerade till inte reglerade varuslag t.ex. från obehandlade frysta filéer till vidareförädlade filéer av typen panerade fiskfiléer o. d.

Enligt fiskerikommitténs mening bör det primära syftet med importmini- mipriserna vara att skydda mot import till onormalt låga priser som hotar att störa den inhemska prisregleringen på fisk. Mot denna bakgrund bör importminimipriserna kunna sättas något lägre än marknadspriserna. Genom en sådan tillämpning anser fiskerikommittén att systemet med importminimipriser bör kunna accepteras också från konsumentsynpunkt. lmportminimipriserna bör dock inte sättas så lågt att de inte ger den avsedda stabiliseringen av fiskpriserna. Exempelvis bör importminimipriserna inte sättas lägre än nivån för EG:s gränsskydd för att man ska kunna förhindra att kvantiteter som inte kan avsättas inom gemenskapen slussas in på den svenska marknaden till lägre priser.

I övrigt bör vid avvägningen av importminimipriserna beaktas marknads- läget för olika varuslag samt prisutvecklingen för den svenskfångade varan och för motsvarande importerad vara. Vid avvägningen av priserna bör hänsyn även tas till de prisvariationer som normalt förekommer. Eftersom importminimipriserna syftar till att hindra lågprisimport bör enligt fiskeri- kommitténs uppfattning systemet sättas i kraft endast vid behov och gälla tills vidare. Priserna bör kunna ändras när förhållandena ger anledning till det.

lmportminimipriserna bör enligt fiskerikommitténs uppfattning fastställas av statens jordbruksnämnd efter förslag av prisregleringsföreningen Svensk fisk.

22.5. Vissa administrativa frågor

Kontrollmöjligheterna vid ett system med importminimipriser måste ägnas särskild uppmärksamhet. I praktiken finns nämligen åtskilliga sätt att underskrida eller kringgå importminimipriserna. Om ett system med import- minimipriser kan kombineras med ett system med exportminimipriser i exportländerna förbättras förutsättningarna för att systemet skall bli effektivt samtidigt som övervakningen kan förenklas.

En noggrann uppföljning av importen krävs bl.a. för beslut om import-

minimiprisernas nivå. Ett rapporteringssystem för den aktuella införseln. förslagsvis liknande det som tillämpas på jordbruksområdet, måste därför tillämpas. Genom en särskild författningsbestämmelsel har importörer av vissajordbruksvaror skyldighet att till jordbruksnämnden via tullanstalterna kontinuerligt lämna uppgifter om importen, varigenom en snabb övervak- ning av pris- och importutvecklingen möjliggörs. Sådan möjlighet finns numera även i fråga om fiskvaror.2

De metoder som kan tillämpas vid den administrativa övervakningen av importminimipriserna och vid eventuell tillämpning av sanktioner bestäms dels av vilka varuslag som kan bli aktuella. dels av det sätt på vilket importen av ifrågavarande varuslag sker. Tillämpningen av importminimipriser kan ske genom att lmporttillstånd (licens) endast beviljas om det dokumenterade importpriset inte understiger importminimipriset. lmporttillstånd bör även kunna beviljas om en särskild utjämningsavgift. motsvarande skillnaden mellan importpriset och importminimipriset. erläggs.

[ vissa fall vid kontinuerlig import bör endast krävas särskilda införselupp- gifter i form av en kopia av ingående varuanmälan. På grundval av ifrågavarande uppgifter bör kontrolleras att importpriset inte understiger importminimipriset och om så krävs utjämningsavgift uttas.

Möjlighet bör finnas att medge befrielse från att iaktta importminimipri- serna eller att erlägga utjämningsavgift. Återbetalning av sådan avgift bör även kunna ske.

ISFS l967:524.

? SFS 19741227.

23. Prisregleringens finansiering

23.1. Nuvarande förhållanden

Prisregleringen på fisk finansieras med medel ur prisregleringskassan för fisk, vilken förvaltas av statens jordbruksnämnd. Under innevarande budgetår samt under de två närmast föregående budgetåren har för prisregleringen på fisk även utgått budgetmedel. Till prisregleringskassan förs prisreglerings- och införselavgifter, särskilda avgifter för torsk på ostkusten samt ränta på innestående medel och i förekommande fall vissa fettvaruavgifter.

Prisregleringsavgift tas ut på såväl svenskfångad saltvattensfisk som importfisk av motsvarande slag. På västkusten utgår avgift på flertalet fiskslag samt på räka. För fisk som ilandförs på sydkusten tas avgift ut på sill, torsk, horngädda, skrubba och rödspätta. På ostkusten tas prisregleringsavgift ut på strömming och en särskild avgift tas ut på torsk. [ princip utgår avgift inte för fisk som säljs för annat ändamål än förbrukning till människoföda. På svenskfångad fisk är avgiften för närvarande 3 % av inköpspriset — lägst minimipriset — och på importerad fisk 3 % av importvärdet. För saltad. sockersaltad och kryddad sill som importeras eller bereds ombord på svensk fiskebåt är dock avgiften 0,2 % av värdet. För ostkustströmming tas prisregleringsavgift ut med 4 öre/kg utom för sådan strömming som exporteras, för vilken avgiften utgör 2 öre/kg. För torsk på ostkusten uttas en särskild avgift på 5 öre/kg. För råräka är avgiften 20 öre/kg och för kokräka 40 öre/kg. Avgift tas även ut på beredda räkprodukter vilken är avvägd i förhållande till avgiften på råräka. Avgiften erläggs av förstahandsköpare resp. importörer. För viss import av filead färsk, kyld eller fryst torsk, kolja, gråsej, vitling eller kungsfisk utgår dessutom införselavgift. Avgifterna tas ut med stöd av lagen (1974z226) om prisreglering på fiskets område.

23.2. Kommitténs förslag

Prisregleringen på fisk har hittills i princip finansierats med avgifter som tas ut vid förstahandsomsättningen av fisk. Under de senaste budgetåren har dock inte prisregleringsmedlen varit tillräckliga. Budgetmedel har därför tillförts fiskets prisreglering i ökande utsträckning. Under budgetåret 1977/78 har således för prisregleringen på fisk (minimiprisreglering och särskilda pristill- lägg) anvisats 55 milj. kr.. varav 10 milj. kr. från prisregleringskassan för fisk och 45 milj. kr. av budgetmedel

Vid nuvarande avgiftsbeläggning och avgiftsnivå kan nettoinkomsterna i prisregleringskassan beräknas till ca 13 milj. kr. för innevarande budgetår.

Kostnaderna för prisregleringen under de senaste budgetåren framgår av följande uppställning (milj. kr).

1970/71 1971/72 1972/73 1973/74 1974/75 1975/76 1976/77

3.7 5.7 7.6 5.7 14.2 26.0 13.7"

” Härtill kommer kostnader för särskilda pristillägg med 15.9 milj. kr.

Finansieringen av prisregleringen på fisk påverkar priserna på fisk. Om prisregleringen finansieras med avgifter på svenskfångad och importerad fisk kan man anta att avgiften slår igenom på konsumentpriserna på fisk. Kostnaderna för prisregleringen får således bäras av konsumenterna i förhållande till deras konsumtion av fisk. Ökade konsumentpriser kan också befaras leda till minskad avsättning av fisk. Om prisregleringen i stället finansieras med budgetmedel leder det inte till ökade konsumentpriser på fisk. Kostnaderna för stödet betalas i detta fall i stället av konsumenterna som skattebetalare.

Det är självfallet ett starkt allmänt intresse att konsumentpriserna på fisk hålls så låga som möjligt. Även frånfiskets egen synpunkt är låga konsument- priser på fisk önskvärda för att främja avsättningen. Kommittén anser emellertid att en ökning av avgiften med någon enstaka procentenhet inte rimligtvis kan påverka konsumtionen.

Genom en utvidgning av avgiftsunderlaget kan vidare ökade medel tillföras prisregleringen. F. n. finns ett antal fiskslag och fiskprodukter som inte är avgiftsbelagda. Exempel på sådana fiskslag är ål, lax, långa samt foderfisk. Av fiskprodukter utgår f. n. inte avgift på torrfisk och fiskmjöl och inte heller på vidareberedda fiskfiléerav typen panerade fiskfiléer m.m.

Tabell 23.1 Beräknade inkomster i prisregleringskassan för fisk vid olika avgiftsut- tag. Milj. kr.

3 % 4 % Nuvarande omfattning” 13.0 15.3 Utökad omfattning Lax 3.1 4.2 Ål 0.4 0,6 Långa 0.3 0.3 Torrfisk 0,6 0.8 Foderfisk 0.5 0.6 Fiskmjöl 1.8 *2.4 Utlandslandningar 1,5 2.0 Panerade fiskfiléer m. m. 1.3 1.7 Summa 9.5 12.6 Totalt 22.5 27.9

a Ränteinkomster och inkomster från avgifter på räka ingår med ett fast belopp på 5.5 milj. kr.

Fiskerikommittén anser att prisregleringsavgift bör tas ut även på de nämnda fiskslagen och fiskprodukterna. Vidare bör avgift tas ut även på fisk som landas utomlands. Tekniskt kan avgiftsuppbörden i det sistnämnda fallet ske genom att fiskarnas organisationer åtar sig att betala in en avgift för den fisk som deras medlemmar landar utomlands.

Fiskerikommittén föreslår mot bakgrund av det anförda att prisreglerings- avgift införs för svenskfångad och importerad ål. lax. långa och foderfisk samt på fiskmjöl, torrfisk och panerade fiskfiléer m. ni. som importeras till Sverige. Prisregleringsavglften bör i fortsättningen uppgå till 4 %. Genom kommit- téns förslag beräknas inkomsterna i prisregleringskassan komma att öka till ca 28 milj. kr/år.

Enligt fiskerikommitténs mening bör det ankomma påjordbruksnämnden att i förslag till normpriser och normkvantiteter för det framförliggande regleringsåret också redovisa en beräkning av de kostnader som förslaget medför. Härvid bör jordbruksnämnden efter överläggningar med de båda delegationerna även föreslå de ändringari avgiftsuttaget som behövs. Det bör därefter ankomma på statsmakterna att besluta om kostnaderna skall täckas genom avgifter eller till viss del av budgetmedel.

24. Åtgärder för effektivare marknadsföring och distribution av fisk

24.1. SFR:s utredning

Utredningen om en gemensam fiskförsäljningsorganisation, som har genom- förts på uppdrag av Sveriges fiskares riksförbund, har kortfattat refererats i kapitel 2. I detta avsnitt redovisas utredningens förslag i sammandrag. Fiskerikommitténs egna överväganden redovisas i avsnitt 24.2.

1 riksförbundets utredning konstateras att splittringen inom förstahands- utbudet av fisk är till stor nackdel för näringen.

] syfte att samla resurserna och förbättra marknadsföring och distribution, föreslår utredningen därför att de fiskarägda försäljningsföreningarna bildar en riksorganisation, Sveriges fiskförsäljningsföreningars riksförbund, eko- nomisk förening. Denna förening skulle i huvudsak biträda den fackliga organisationen i olika förhandlingar, behandla frågor som rör förhållandena medlemmarna emellan samt ha en allmänt intressebevakande uppgift.

Den ekonomiska föreningen föreslås i sin tur bilda ett marknadsförings- bolag, Svensk fiskförsäljning AB, med arbetsnamnet Svefisk. Styrelsen består enligt förslaget av minst nio ledamöter. varav två från vardera av de tre kuststräckorna, en representant från vardera av insjöfiskarna och Sveriges fiskares riksförbund samt affärsledare. Åtminstone en ledamot per kust- sträcka bör vara affärsledare i medlemsföretag, dvs. fiskförsäljningsför- ening.

Bolagets verksamhet föreslås organiserad i tre regioner med vardera ett regionkontor för ostkusten, sydkusten och västkusten.

Svefisk skulle enligt förslaget få bl. a. följande uppgifter:

Fastställa partipriser för organisationens utbud av fisk av olika slag. Planera och samordna marknadsföring och kontakter med kedjor och andra kunder samt ingå centrala leveransavtal med konservindustrin.

D Fördela större beställningar på medlemsföreningarna. t. ex. i samband med centralt planerade kampanjer eller vid andra centralt ingångna leveransavtal. [1 Vara kommunikationscentral och så långt möjligt försöka utjämna över-

resp. underskott mellan olika regioner eller på annat sätt försöka avsätta överskott. Samordna organisationens export och import. Samordna av produktion samt produkt- och förpackningsutveckling. Utarbeta transportsystem och centralt upphandla vissa transporttjänster. D E]

DDD

E] I samråd med föreningarna utarbeta system för kvotering vid bristsitua- tioner. som sedan handhas av resp. medlemsförening.

För att få fram en effektiv samordning mellan de fiskarägda föreningarna föreslås ett internt regleringssystem med följande innehåll:

D Differentierade förmedlingsavgifter på olika fiskslag vid medlemsför- eningars försäljning till kund i annan region. El Ett utjämningssystem för sill/strömming, dvs. ett slags gemensam ”poolning" för varje storlekssortering. Syftet med detta system är att utjämna de skillnader i möjligheter att sälja till den s.k. färskmarknaden som kan uppkomma vid en indelning i olika regioner.

När det gäller organisationens omfattning redovisar utredningen följande tre alternativ:

1. Samtliga nuvarande fiskförsäljningsföreningar samt de fiskare som idag säljer via auktioner övergår till försäljning via lokala föreningar (en sådan nybildas för Göteborg—Smögen).

2. Nuvarande uppdelning på auktioner och föreningar, men med ett Svefisk som samordnar föreningarnas försäljning.

3. Massfiskar säljs av nuvarande fiskförsäljningsföreningar medan bristfi- sken säljs via auktioner.

Utredningen rekommenderar bildandet av en gemensam organisation med den omfattning som anges under punkt 1 ovan, dvs. att man helt slopar försäljning via auktioner. En organisation som omfattar alla yrkesfiskare ger enligt utredningen de nödvändiga möjligheterna till en förbättrad marknads- föringsplanering och en rationalisering av hantering och distribution av färsk fisk. Genom en rikstäckande organisation bör man också kunna tillskapa de resurser som behövs för att möta de krav på leveranskvantiteter, produkt- och förpackningsutveckling som köparsidan redan idag ställer.

Till en början skulle organisationen enligt förslaget bestå av totalt femton anställda, varav sex på huvudkontoret och vardera tre på de tre regionkon- toren. Under första året beräknas kostnaden för personal och administration,i 1977 års priser, uppgå till 2,5 milj. kr. Själva organisationen föreslås finansierad genom en avgift per kg landad fisk. Dessutom föreslås en marknadsföringsbudget på omkring 2,5 milj. kr. som i huvudsak finansieras genom en provision på det försäljningsvärde organisationen uppnår.

För långtransporter av fisk används i första hand de stora transportföreta- gens fasta linjer. Dessutom utgår från i första hand Göteborg speciella tu rbilar i fasta rutter till vissa delar av landet. Smältande is och lukt gör det enligt utredningen svårt att transportera fisk tillsammans med andra varor. Speciella bilar för långtransporter av fisk blir sannolikt ett alltför dyrbart alternativ. Utredningen föreslår därför att det i samband med framtagandet av ett nytt emballage också utvecklas en mindre container, något slags fisktransportskåp. som skall kunna transporteras tillsammans med andra typer av gods på transportföretagens reguljära linjenät.

Den av utredningen rekommenderade försäljningsorganisationen föreslås bli genomförd i två etapper. l etapp 1 skulle några massfiskar, som nu bl. a. säljs via auktion,övergå till att säljas genom en nybildad försäljningsförening.

Vidare skulle skarpsillförsäljningen i denna etapp övergå till direktförsäljning från Västkustfiskarnas service AB till konservindustrin, i stället för som nu via auktionen i Lysekil. I etapp 2 skulle sedan övriga fiskslag. inklusive räkor, övergå till den lokala föreningen och auktionerna därmed försvinna.

24.2. Fiskerikommitténs överväganden

Enligt fiskerikommitténs uppfattning är en effektivisering av förstahands- försäljningen och distributionen av fisk ett nödvändigt led i lösningen av fiskets långsiktiga problem. Kommittén anser därför att de fiskarägda försäljningsföreningarna bör samordna sin verksamhet inom ramen för en gemensam organisation. Vidare medför nuvarande auktionsförsäljningar på västkusten i många fall onödigt långa och fördyrande distributionskedjor. Fiskauktionerna bör därför enligt fiskerikommitténs uppfattning avskaffas senast när kommitténs förslag till nytt prisregleringssystem genomförs,och de fiskare som försäljer sina fångster på auktioner bör bilda fiskförsälj- ningsföreningar inom ramen för en ny gemensam riksorganisation av producentkooperativa fiskförsäljningsföreningar. Härigenom kan distribu- tionen av fisk effektiviseras till fördel för såväl fiskare som konsumenter.

En samordning av förstahandsförsäljningen av fisk enligt angivna riktlinjer är en nödvändig förutsättning för att ett prisregleringssystem av det slag som fiskerikommittén har föreslagit skall kunna genomföras. Fiskerikommittén anser dock att den närmare utformningen av en sådan gemensam organisa- tion i första hand är en fråga för fiskets organisationer. Kommittén tar därför inte ställning till detaljerna i det förslag till samordnad fiskförsäljning som angetts i riksförbundets utredning. Kommittén vill dock understryka vikten av att gemensam organisation snarast kommer till stånd. Kommittén har utformat sina förslag med utgångspunkt från att så sker.

25. Åtgärder för att främja beredning och vidareförädling av fisk

25.1. Bakgrund

Berednings- och konservindustrin på fiskets område är en viktig avnämare av fiskets produkter. Därför utgår också statligt stöd till åtgärder inom bered- nings- och konservindustrin som främjar avsättningen av fisk.

Statens industriverk har på regeringens uppdrag genomfört en undersök- ning av fisk- och fiskkonservindustrin.1 Utredningen behandlar bl. a. bran- schens struktur, effektivitet och lönsamhet samt innehåller prognoser över konsumtion. produktion. sysselsättning och struktur fram till år 1985 med en bedömning av de faktorer som kan ha en avgörande betydelse för branschens framtida strukturomvandling.

Fiskerikommittén redovisar i det följande industriverkets utredning i

sammanfattning.

25.2 lndustriverkets utredning om fisk- och fiskkonservindustrin

Konsumtionen

Under år 1976 konsumerades nära 78 000 ton industriellt beredda fisk- och skaldjursprodukter till ett värde av 1 807 milj. kr. Konsumtionen i kg räknat ökade med 4,9 procent i genomsnitt per år mellan 1960 och 1970. Under 1970- talets första hälft minskade däremot konsumtionen med i genomsnitt 0,7 procent per år.

Utvecklingen av fiskkonsumtionen har förskjutits i riktning mot mer förädlade produkter vilket har inneburit att konsumtionsandelen för djup- fryst filead fisk och framför allt färdiglagade fiskrätter har ökat. Konsum— tionsökningen av förädlade fiskprodukter avbröts under lågkonjunkturåren i början av 1970-talet, vilket speglar de förädlade produkternas konjunktur- känslighet. Sannolikt inverkade de samtidigt införda subventionerna på kött och fläsk tillsammans med relativt kraftiga prisstegringar på fisk på konsumtionsmönstret till nackdel för fiskprodukter.

Konsumentpriserna på fisk-och skaldjursprodukter ökade mellan 1970 och 1975 med i genomsnitt 11,1 procent per år. Detta var mer än den genomsnittliga ökningen för samtliga livsmedel, 8,4 procent, och samtliga konsumentvaror som ökade i pris med 8,0 procent per år.

lDjupfrysnings- och konservindustri. Utred- ning från statens indu- striverk, SlND l977:3.

Produktion och sysselsättning

Produktionen inom fisk- och fiskkonservindustrin. mått som saluvärde i arbetsställen med minst 5 sysselsatta, uppgick 1974 till 409 milj. kr. utgörande 1.9 procent av livsmedelsindustrins och 0,2 procent av hela tillverkningsin- dustrins saluvärde.

Produktionsvolymökningen inom fisk- och fiskkonservindustrin. som under 1960-talet uppgick till mellan 3,5 och 3.8 procent per år. upphörde helt under 1970-talets början främst till följd av en lO-procentig produktionsvo- lymminskning mellan 1970 och 1971.

Antalet anställda iarbetsställen med minst 5 sysselsatta uppgick 1974 inom fisk- och fiskkonservindustrin till 2722. Fisk- och fiskkonservindustrins sysselsättning har varit relativt stabil. Under 1970-talet kan dock en svag nedåtgående tendens skönjas.

Andelen kvinnor av fisk- och fiskkonservindustrins anställda uppgick till 63 procent.

Under 1960-talets första hälft var fiskkonservindustrins produktivitetsök- ning på 7 procent per är högre än livsmedelsindustrins och i nivå med hela tillverkningsindustrins ökningstakt. Därefter har ökningstakten inom fisk- och fiskkonservindustrin successivt avtagit för att under perioden 1970—1974 uppgå till i genomsnitt 2,6 procent per år.

Utrikeshandeln

Utrikeshandeln med fisk och fiskprodukter karaktäriseras av en omfattande import och en relativt begränsad export. År 1975 importerades ca 68 milj. kg beredda fiskprodukter till ett värde av ca 391 milj. kr. Samtidigt exporterades 13 milj. kg för ca 61 milj. kr. Importen, exklusive fiskavfall som används till fodermedel, var tämligen konstant under 1970-talet. Fisk- och skaldjurskon- server utgör nära hälften av importvärdet och består till stor del av varor som i liten utsträckning tillverkas i Sverige,t. ex. sardiner,skaldjur.tonlisk. makrill och liskrom etc. Djupfryst filead fisk utgör drygt en fjärdedel av importvär- det. Dominerande importländer är Danmark och Norge. Exporten har under senare år utgjort omkring 20 procent av producerade kvantiteter inom fisk- och fiskkonservindustrin. Exporten utgörs till större delen, nära 90 procent av exportvärdet, av konserver och inläggningar inkl. kaviar. Till följd av att frysta fiskfiléer samt beredda eller konserverade fisk- och skaldjursprodukter inte ingår i Sveriges frihandelsavtal med EG men är föremål för frihandel inom EFTA, har tullarna för dessa produkter efter Danmarks och Storbri- tanniens inträde i EG successivt trappats upp i handeln med dessa länder. EG-avtalets konsekvenser för Sverige har för dessa varor blivit att svensk export till Danmark och Storbritannien försvårats och drastiskt minskat utan att motsvarande skydd finns mot importkonkurrens. Från svensk fisk- och fiskkonservindustris sida är det därför ett angeläget önskemål att beredda och konserverade fisk— och skaldjursprodukter inkluderas i Sveriges frihandels- avtal med EG för att därigenom erhålla tullfrihet för ifrågavarande produkter eller att effekten av EG-tullarna på annat sätt neutraliseras och rättvisa konkurrensvillkor mellan industrin i olika länder säkerställs.

Struktur och lokalisering

Fisk- och fiskkonservindustrin domineras av mindre arbetsställen. Fiskbe- redningsindustrin bestod 1974 av 77 arbetsställen med minst 5 sysselsatta varav endast ett med över 200 arbetare. Dessutom tillkommer ett lika stort antal arbetsställen med färre än 5 sysselsatta.

Fisk- och fiskkonservindustrin äri mycket hög grad regionalt koncentre- rad. Göteborgs och Bohuslän svarar för 75 procent av sysselsättningen inom branschen. De tre största länen med avseende på sysselsättningen inom fisk- och fiskkonservindustrin.Göteborgs och Bohus. Kristianstads samt Blekinge län har tillsammans 92 procent av branschens anställda. Till följd av branschens lokalisering till ofta mindre orter med få alternativa sysselsätt- ningstillfällen är branschens sysselsättningsmässiga betydelse stor i flera kommuner av vilka kan nämnas Sotenäs, Tjörn, Orust. Lysekil, Tanum. Simrishamn och Sölvesborg.

lnom fisk- och fiskkonservindustrin är Abba AB det ojämförligt största företaget med en omsättning på 230 mkr och ca 900 anställda. Abba ingår sedan 1975 i Beijerinvestkoncernen.

Foodia AB (KF) tillverkar fiskprodukter till ett värde av ca 62 milj. kr och har ca 360 anställda.

AB Nordhav, även detta ett KF-företag, har en omsättning på 63 milj. kr och har 116anställda. Merparten av verksamheten består emellertid av försäljning av fiskprodukter. medan en mindre del. ca 8 milj. kr.. utgör egen tillverkning av färska och frysta fiskfiléer.

AB Findus försäljning av samtliga produkter innehållande fisk och skaldjur uppgår till ca 120 milj. kr. Den inhemska tillverkningen av fiskprodukter är dock betydligt mindre då huvuddelen (ca 85 procent) av försäljningen av djupfrysta torskfiléer importeras.

Bland övriga företag inom fisk- och fiskkonservindustrin märks t.ex. Västkustfisk SVC AB med dotterbolagen Fiskebröderna AB och Bohusräkor AB & Co KB. CPC Svenska Livsmedel AB, Skånedelikatesseri Bromölla AB samt AB Göteborgs Konservfabrik.

Merparten av branschens sortiment distribueras via partihandeln. Storhus- hållsleveranserna har ökat mer än leveranserna till detaljhandeln. Djupfrysta produkter inom fisk- och fiskkonservindustrins sortiment distribuerades 1975 till 32 procent av konsumerade kvantiteter i form av storhushållsför- packningar.

Ekonomiska förhållanden.

Kostnadsstrukturen inom fisk- och fiskkonservindustrin skiljer sig från livsmedelsindustrins genomsnittliga kostnadsstruktur genom en lägre råva- ruandel och högre löne- och emballageandelar.

Råvarusituationen för den svenska fiskberedningsindustrin har på senare tid kommit i blickpunkten på grund av det svenska fiskets begränsade tillgång till fiskevatten efter EG-staternas och Norges utökning av sina fiskegränser. Enligt en utredning av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län beräknas den andel av antalet anställda inom länets fiskberedningsindustri som är beroende av svenskt fiske till ca 40 procent. Med hänsyn till fiskberednings-

industrin utanför Göteborgs och Bohus län torde andelen av landets fiskberedningsindustri som är beroende av svenskt fiske överstiga 40 procent. De svenska företagen uppger sig föredra svenskfångad råvara bl. a. på grund av billigare transporter och större möjligheter att erhålla färsk fisk, varför det från industrins synpunkt är angeläget att det svenska fiskets framtid säkerställs. Om inte, torde det vara möjligt att utöka importandelen. En drastisk minskning av det svenska fisket skulle, tillsammans med de problem som branschens avsättningssvårigheter för med sig, förmodligen öka risken för etablering inom EG (Danmark) från den svenska fiskkonservindustrins sida.

Lönsamheten, mått som procentuell avkastning på totalt kapital var under perioden 1973—1975 lägre inom fiskberedningsindustrin än genomsnittet för livsmedelsindustrin och tillverkningsindustrin. Den genomsnittliga avkast- ningen åren 1973—1975 var för fisk- och fiskkonservindustrin 4,5 procent. livsmedelsindustrin 6.5 procent och tillverkningsindustrin 8,2 procent. Lönsamheten inom de minsta företagen inom fiskkonservindustrin, företag med färre än 20 anställda, var väsentligt lägre än vad branschgenomsnittet visar.

En likviditetsförsämring inom fisk- och fiskkonservindustrin mellan 1973 och 1974 medförde att branschens likviditet kom att understiga genomsnittet för livsmedelsindustrin 1974 men förbättrades något under 1975.

Även soliditeten. eget kapital plus hälften av Obeskattade reserver i procent av balansomslutningen, var fr. o. m. 1974 lägre än inom livsmedelsindustrin och tillverkningsindustrin. Mindre ökningar av soliditeten noterades under 1975.

Investeringsaktiviteten. beskriven som bruttoinvestering per anställd var 1974 och 1975 lägre inom branschen än livsmedelsindustrins och tillverk- ningsindustrins genomsnitt. För fisk- och fiskkonservindustrins del har investeringarna per anställd minskat kraftigt mellan 1973 och 1975.

Kapitalintensiteten totalt per anställd är relativt låg inom fisk- och fiskkonservindustrin och utgjorde i genomsnitt under perioden 1973—1975 ca 60 procent av livsmedelsindustrins. Fisk- och fiskkonservindustrins låga kapitalintensitet beror bl. a. på att en stor del av branschens företag är små och relativt gamla samt att vissa arbetsmoment av produktionen är svåra att mekanisera.

Prognoser

Den framtida utvecklingen av konsumtion, produktion, sysselsättning och struktur inom fisk- och fiskkonservindustrin belyses i utredningen i form av räkneexempel för perioden fram till 1985.

Konsumtionen av fisk- och fiskkonservindustrins produkter beräknas öka med i genomsnitt 2,5 procent per år i fasta priser fram till 1985 vilket är en något lägre ökningstakt jämfört med föregående lO-årsperiod.

Eftersom exportvolymen för fisk- och fiskkonservindustrin i huvudsak beräknas bli oförändrad och importvolymen öka i samma takt som konsum- tionen, bedöms produktionsvolymtillväxten inom fisk- och fiskkonservin- dustrin stanna vid 2 procent per år.

Sysselsättningen inom fisk- och fiskkonservindustrin bedöms däremot

komma att minska under den närmaste framtiden. För detta talar den relativt begränsade produktionsvolymtillväxten tillsammans med en antagen produktivitetsförbättring om 3 procent per år. Sysselsättningsminskningen beräknas uppgå till. med hänsyn till osäkerheten i beräkningarna, mellan 1 och 2 procent per år eller i genomsnitt 30—50 anställda per år. År 1975 sysselsattes ca 2 700 anställda inom fisk- och fiskkonservindustrin. Den förväntade sysselsättningsutvecklingen skulle leda till att sysselsättningen 1980 har minskat till 2 500—2 600 anställda och 1985 till mellan 2 200 och 2 400 anställda.

Inom fisk- och fiskkonservindustrin torde den förväntade sysselsättnings- minskningen fram till 1985 med i genomsnitt 30—50 anställda per är troligtvis ske både genom naturlig avgång och genom nedläggningar och driftsin- skränkningar av mindre och medelstora företag. Således förväntas strukturen inom branschen att påverkas under den närmaste framtiden. Bland de faktorer som närmast förorsakat branschens pessimistiska framtidsutsikter märks en vikande eller stagnerande efterfrågan på hemmamarknaden samt på vissa exportmarknader till följd av prisstegringar, konkurrens från subventionerade köttvaror, EG-tullar etc. Många företag inom branschen har haft lönsamhetsproblem under de senaste åren. Vidare föreligger ett visst kapacitetsöverskott inom branschen delvis till följd av den minskande exporten till EG, vilket medför att företag med överkapacitet, företrädesvis de största företagen, har större förutsättningar att ta hand om en eventuellt ökande efterfrågan. Den framtida branschutvecklingen kommer troligen att stärka de nu stora företagens och ägargruppernas ställning. dvs. främst Abba AB, Foodia AB och Västkustfisk SVC AB med dotterbolag kan förväntas öka sina produktionsandelar på bekostnad av ett antal mindre och medelstora företag. Produktionen kommer således att centraliseras till ett mindre antal företag och till vissa orter.

lndustriverkets bedömningar och förslag

Således kan man under den närmaste framtiden förvänta att fisk- och fiskkonservindustrins strukturutveckling kan komma att medföra driftsin- skränkningar eller nedläggningar av ett mindre antal små och medelstora företag. Med tanke på branschens regionala koncentration kan sysselsätt- ningsminskningar medföra mycket negativa konsekvenser på arbetsmark- naden inom några kommuner med få alternativa sysselsättningsmöjligheteri främst Göteborgs och Bohus, Kristianstads och Blekinge län. Mindre orter där befolkningens utkomstmöjligheter i huvudsak består av arbete inom konservindustrin riskerar följaktligen att råka i stora svårigheter om den beskrivna branschutvecklingen kommer till stånd.

Det bedöms emellertid finnas möjligheter att vissa mindre och medelstora företag eller grupper av sådana företag i samverkan kan utveckla sin konkurrensförmåga så att på sikt livskraftiga företagskonstellationer uppnås. En ökad produktutveckling, där speciellt storhushållens behov beaktas, är ett medel att söka påverka efterfrågan. Lämpliga marknadsföringssatsningar utgör en annan åtgärd för att expandera försäljningen. Det är emellertid ofrånkomligt att EG-tullarna på branschens produkter medför ett svårt hinder för export till EG-länderna och medverkar till att etablering eller

legotillverkning inom EG ter sig allt mer lockande.

Mot bakgrund av att branschen består av ett stort antal små företag med blygsamma finansiella resurser torde en förutsättning för att klara eventuella intensifierade exportansträngningar vara att branschen mer ingående prövar möjligheterna till samarbete på försäljnings- och marknadsföringssidan. Ett sådant samarbete har av några företag inletts på inköpssidan. Ett utvidgat inköpssamarbete skulle ytterligare öka förutsättningarna att möta de förvän- tade strukturproblemen. Sådant samarbete kunde utgöra en inledning till en mer kontrollerad strukturomvandling där vissa grupper av mindre företag som genom lokalisering, produktionsapparat. produktionssortiment etc. bedöms kunna uppnå effektivitetsvinster av ett intensifierat samarbete, även prövar förutsättningarna för ett samgående. På detta sätt torde negativa verkningar av den förväntade strukturutvecklingen kunna lindras.

För att underlätta fisk- och fiskkonservindustrins anpassning till de krav som den förväntade branschutvecklingen kommer att ställa på de enskilda företagen och för att undvika alltför negativa följdverkningar av den framtida strukturomvandlingen på den lokala arbetsmarknaden inom här aktuella regioner föreslår statens industriverk att fisk- och fiskkonservindustrin erhåller stöd inom ramen för den av verket administrerade branschfrämjande åtgärderna eller 5. k. branschprogram.

Branschprogrammen är avsedda att säkra de ingående branschernas effektivitet genom att medverka till en smidig övergång från nuvarande struktur till en struktur som är mera anpassad till nya konkurrensbetingelser. Stödet syftar till att uppnå effektivitetshöjande omställningar inom enskilda företag eller grupper av företag som bedömes vara livskraftiga eller expansiva. Frågor sammanhängande med företagens behov av specialisering samt med lämpligheten av samarbete mellan olika företag bör stå i centrum. Åtgärderna bör vara inriktade på att stimulera och underlätta för lönsamma företag med goda framtidsutsikter att expandera genom förvärv av företag eller driftsen- heter. Även andra former av företagssamgåenden kan bli aktuella. Stödet har dels formen av bidrag till kostnader för konsultutredningar och dels formen av särskilda strukturgarantier.

Stödet till fisk- och fiskkonservindustrin föreslås utgå under tre till fem år med början under budgetåret 1977/78. Omfattningen av stödprogrammet föreslås under perioden uppgå till 10 milj.. kr. .

Kostnaderna för stödprogrammet. totalt ca 10 milj. kr. fördelar sig på förberedande branschstudier, där företagens förutsättningar. konkurrens- kraft och marknader närmare studeras, för 620 tkr., konsultbidrag för samverkans- och omställningsprojekt, utbildning etc. för 2 410 tkr., samt räntekostnader och avskrivning av lån mot särskild strukturgaranti. Ramen för de särskilda strukturgarantierna föreslås uppgå till 20 milj. kr. Särskilda strukturgarantier kan. under vissa förutsättningar. lämnas till företag som långsiktigt bedöms ha förutsättningar att upprätthålla lönsam produktion. Lånen är ränte- och amorteringsfria under de två första åren och kan avskrivas med upp till 25 procent.

Industriverket betonar att stödet baseras på frivillig medverkan från företagens sida. De mindre företagen är viktiga ur regional synvinkel och bör självfallet beredas möjligheter att förbättra sin konkurrenskraft i framtiden. Därmed kan också strukturomvandlingen inom branschen bättre bemötas

och förutsättningar skapas att lindra verkningarna av en ur samhällseko- nomisk synvinkel negativ branschutveckling.

25.3. Fiskerikommitténs överväganden och förslag

Fiskerikommittén har i det föregående (Kapitel 5) redogjort för utvecklingen av fiskkonsumtionen i Sverige. Konsumtionen av fa'rsk fisk minskar således sedan lång tid medan konsumtionen av beredda och vidareförädlade fiskprodukter ökar. Det svenska fisket är f. n. i hög grad inriktat på att förse den svenska marknaden med sill- och torskfisk för färskkonsumtion. En fortsatt minskning av färskfiskkonsumtionen kan därför leda till successivt minskad avsättning av svenskfångad fisk. Mot bakgrund härav är det enligt fiskerikommitténs bedömning nödvändigt att det svenska fiskets fångster i ökad utsträckning bearbetas till beredda och färdiglagade produkter om avsättningen av svenskfångad fisk skall kunna ökas.

[ det följande redovisar fiskerikommittén förslag till åtgärder för att främja avsättningen av svenskfångad fisk genom en ökad beredning och vidareför- ädling.

25.3.1. Vissa handelsfrågor

Vid import av frysta fiskfiléer till Sverige utgår införselavgift. För fisk- och skaldjurskonserver utgår tull. Enligt EFTA-avtalet gäller dock tull- och avgiftsfrihet vid import av dessa produkter från EFTA. EFTA-länderna har medgivit motsvarande lättnader för svensk export till EFTA.

Frysta fiskfiléer samt fisk- och skaldjurskonserver omfattas däremot inte av Sveriges frihandelsavtal med EG, vilket innebär att tull utgår på svensk export till EG av beredda fiskvaror. Danmarks och Storbritanniens inträde i EG har således medfört att frysta fiskfiléer samt fisk- och skaldjurskonserver beläggs med tull även i dessa länder.

l samband med EG-avtalet åtog sig dock Sverige i en särskild skriftväxling att behålla tullfriheten för frysta fiskfiléer samt fisk och skaldjurskonserver vid import från Danmark och Storbritannien samt att utsträcka dessa förmåner att gälla hela EG.

[ en särskild note till Danmarks regering förbehöll sig dock Sverige rätten att ompröva åtagandet "i händelse av en genomgripande förändring i konkurrensförhållandena inom fiskerinäringen". Som exempel på sådana förändringar nämndes beslut av EG att upphäva suspensionen av silltullen, att inte längre tillåta direktlandningar av svensk fisk, eller en utvidgning av 5615 fiskegränser.

I praktiken innebär den ensidiga tullfriheten att frysta fiskfiléer samt fisk- och skaldjurskonserver av EG kan exporteras tullfritt till Sverige. Svensk export av motsvarande produkter till EG beläggs däremot med tull. Detta förhållande har lett till att svensk export till Danmark och Storbritannien av ifrågavarande varor försvårats och drastiskt minskat utan att motsvarande skydd finns mot importkonkurrens.

Av industriverkets utredning framgår att fiskberedningsindustrins svårig- heter när det gäller bl. a. avsättningen av branschens produkter kan öka

risken för en utfiyttning av svensk fiskberedningsindustri till EG.

Mot bakgrund av den stora betydelse som fiskberedningsindustrin har som avnämare för fiskets produkter skulle en sådan utveckling i kombination med den minskande avsättningen av färsk fisk inom landet, kunna medföra stora avsättningsproblem för fisk. Fiskerikommittén vill också erinra om den stora betydelse som fiskberedningsindustrin har för sysselsättningen i Göteborgs och Bohus, Blekinge och Kristianstads län.

Enligt fiskerikommittén är det frånfiskets synpunkt angeläget att svensk export av beredda och konserverade fisk- och skaldjursprodukter till EG ges samma tullfrihet som beviljats EG för motsvarande varor vid import till Sverige. Fiskerikommittén föreslår därför att förhandlingar härom tas upp med EG. Skulle förhandlingarna inte leda till önskat resultat bör Sverige överväga att återkalla det ensidiga åtagandet gentemot EG.

25.3.2. Stöd till produktutveckling

Som framgår av avsnittet om konsumtionen av fisk och fiskprodukter ökar konsumtionen av vissa beredda fiskprodukter mycket starkt medan konsum- tionen av färsk fisk minskar. Särskilt starkt ökar f. n. konsumtionen av vissa färdiglagade fiskrätter, som introducerats på den svenska marknaden under de senaste åren. Efterfrågan på dessa produkter, t. ex. djupfrysta panerade fiskfiléer och fiskgratänger, på den svenska marknaden tillgodoses f.n. nästan uteslutande genom import.

För att främja avsättningen av svenskfångad fisk vore det enligt fiskeri- kommitténs bedömning önskvärt om svensk fiskberedningsindustri i ökad utsträckning kunde ta upp tillverkning av nya och expansiva fiskprodukter baserade på svensk fiskråvara. Utveckling av nya produkter och marknads- introduktion av dessa är numera mycket kostnadskrävande. För små och medelstora företag är det därför oftast inte möjligt att i egen regi utveckla nya produkter. Den svenska fiskberedningsindustrin består — som framgår av industriverkets utredning — förutom av ett fåtal större företag, nästan uteslutande av små och medelstora enheter, vilka inte torde ha tillräckliga resurser för produktutveckling.

För att främja produktutvecklingen och marknadsintroduktion av nya fiskprodukter föreslår fiskerikommittén att statligt stöd utgår till sådan verksamhet. Stödet bör främst utgå till mindre och medelstora företag. Stödet bör lämnas inom ramen för det stöd till fiskets berednings- och konservin- dustri som administreras av fiskeristyrelsen. Härvid bör fiskberedningslån kunna lämnas till utveckling av nya fiskprodukter baserade på svensk fiskråvara, om det bedöms kunna främja avsättningen av svenskfångad fisk. Till marknadsintroduktion av sådana produkter bör stöd kunna utgå i form av statlig lånegaranti.

25.3.3. Stöd till investeringar i ,fiskberedningsindustrin

Som framgår av kapitel 10 kan statligt stöd i form av fiskberedningslån lämnas för sådan åtgärd inom fiskets berednings- och konservinduSiri vilken väsentligt underlättar avsättningen av fisk. Vidare kan statlig lånegaranti lämnas för åtgärd som är avsedd att höja effektiviteten inom berednings- och

konsert industrin på fiskets område om åtgärden kan antas medföra förbätt- rade avsättningsmöjligheter för svenskt fiske.

Industriverket har i sin utredning. som har refererats i det föregående, föreslagit att fisk- och fiskkonservindustrin får stöd inom ramen för de av verket administrerade branschfrämjande åtgärderna, de s.k. branschpro- grammen.

Stödet syftar till att uppnå effektivitetshöjande omställningar inom enskilda företag eller grupper av företag som bedömes vara livskraftiga eller expansiva. Åtgärderna bör bl. a. vara inriktade på företagssamgåenden och andra former av samverkan t. ex. på försäljnings- och marknadsföringssidan. Stödet har dels formen av bidrag till konsultutredningar dels formen av särskilda strukturgarantier.

Fiskerikommittén anser att det av industriverket föreslagna stödpro- grammet bör kunna leda till ökad konkurrensförmåga hos fiskberedningsin- dustrin. Mot bakgrund av den stora betydelse som denna industri har för avsättningen av fiskets produkter är det enligt kommitténs mening angeläget att stärka dess konkurrensförmåga och bidra till en effektiv struktur inom branschen. Fiskerikommittén ansluter sig till industriverkets bedömningar och förordar att de i utredningen framlagda förslagen genomförs.

Fiskerikommittén vill betona att det av industriverket föreslagna stödet bör ses som ett komplement till det stöd som f. n. kan utgå till berednings- och konservindustrin på fiskets område. Medan det av industriverket föreslagna stödprogrammet är inriktat på fiskberedningsbranschens struktur— problem bör det stöd som f. n. administreras av fiskeristyrelsen i samråd med statens jordbruksnämnd liksom hittills användas för åtgärder som mera direkt främjar avsättningen av svenskfångad fisk.

För att en ändamålsenlig samordning av stödåtgärderna skall komma till stånd bör statens industriverk samråda med fiskeristyrelsen om åtgärder inom ramen för branschprogrammet för fisk- och fiskkonservindustrin. Fiskeristyrelsen bör på motsvarande sätt samråda med industriverket om stöd i form av fiskberedningslån och lånegaranti.

Fiskberedningslån utgår ur lånefonden till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. Under budgetåret 1977/78 beräknas ca 3 milj. kr. kunna lånas ut från fonden.

Fiskerikommittén förutser ett ökat lånebehov mot bakgrund av att fisk i ökad utsträckning bör beredas och vidareförädlas. Vidare behövs ytterligare medel med hänsyn till att stöd även föreslås kunna utgå för produktutveck- ling och marknadsföring. Fiskerikommittén föreslår därför att fonden förstärks så att län kan beviljas med 10 milj. kr. per år.

Den årliga ramen för statliga lånegarantier bör höjas till 15 milj. kr.

26. Särskilda åtgärder för insjöfisket

26.1. Insjöfiskets omfattning

Enligt fiskeriinventeringen fanns år 1973 inom insjöfisket 309 yrkesfiskare och 642 binäringsfiskare. Av insjöfiskets fångster omsattes år 1975 ca 2 000 ton i den reguljära handeln. Förstahandsvärdet av fångsterna har uppskattats till 12 milj. kr,

Insjöfisket bedrivs främst i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren där närmare 70 % av antalet yrkesfiskare är verksamma. Andra för yrkesfisket viktiga insjövatten finns i Malmöhus län samt i Norrland.

De från ekonomisk synpunkt viktigaste fiskslagen inom insjöfisket är gös, gädda, sik och siklöja. laxfiskar samt ål. I många insjöar förekommer ett mycket stort kräftfiske. men detta fiske saknar nästan helt betydelse för yrkesfisket.

I Norrland dominerar fisket efter lax, sik och siklöja m. fi. laxartade fiskslag. Siklöjan används förutom till direktkonsumtion även för beredning av löjrom. I Mälaren och Hjälmaren är gös det från ekonomisk synpunkt helt dominerande fiskslaget. [ Vättern fiskas främst röding. sik, siklöja samt lax. l Vänern fiskas bl. a. gös. gädda. lake. ål, siklöja och lax. I de skånska insjöarna är ålfisket av stor betydelse.

Insjöfiskarna är organiserade i Svenska insjöfiskarenas centralförbund som har ca 500 medlemmar.

Insjöfiskarna säljer sina fångster i stor utsträckning direkt till grossister och detaljister på orten eller i området. Endast i undantagsfall förekommer organiserad försäljningssamverkan mellan insjöfiskare. I fråga om främst ål förekommer en inte obetydlig export.

I södra Sverige föreligger inga avsättningsproblem för insjöfisk. Detta beror främst på närheten till stora avsättningsmarknader och möjligheten till export. I mellansverige råder vissa avsättningssvårigheter för bl. a. gös och siklöja och konkurrensen mellan fiskare i olika sjöar leder till en viss prispress. I Norrland är det periodvis svårt att avsätta sik till rimliga priser.

Insjöfisket omfattas inte av den statliga prisregleringen på fisk. På försök utgick dock under budgetåret 1976/77 stöd i form av bl. a. pristillägg på viss insjöfisk. Vidare bedrivs efter förslag från fiskerikommittén försöksverk- samhet med fiskodling och inplantering av bl.a. ål med statligt stöd. Försöksverksamheten syftar till att utveckla nya metoder för ett rationellt yrkesfiske i insjöarna.

26.2. Förslag från Svenska insjöfiskarenas centralförbund

I en skrivelse till fiskerikommittén har Svenska insjöfiskarenas centralför- bund redovisat förslag till åtgärder inriktade på det yrkesmässiga insjöfisket. Förslagen syftar till rationalisering och förbättrad lönsamhet i det yrkesmäs- siga insjöfisket. I det följande redovisar fiskerikommittén centralförbundets förslag.

26.2.1. Fortsatt försöksverksamhet för att utveckla och rationalisera insjöfisket

Centralförbundet framhåller att ytterligare rationaliseringar är möjliga inom det yrkesmässiga insjöfisket om tillräckliga medel ställs till förfogande för att utveckla och utprova nya metoder. Angelägna projekt är enligt centralför- bundet försök med ålbottengarns— och storryssjefiske, mekaniserat nätfiske med rulle i samband med vittjningen och trålfiskeförsök. Vidare är det angeläget att fortsätta de försök som inletts med odling av konsumtionsfisk i s.k. nätkassar direkt i sjöar och vattendrag (i stället för konventionella odlingsdammar). I odlingsförsöken ingår också försök med att ta till vara 5. k. skräpfisk, dvs. fisk som inte är lämplig som matfisk, till foder för den odlade Gsken.

För att fullfölja dessa och vissa andra mindre försök under en treårsperiod erfordras enligt centralförbundet sammanlagt 300 000 kr.

26.2.2. Utsättning avfisk i insjöar

Centralförbundet föreslår vidare att medel ställs till förfogande för utsättning av främst ål och lax i insjöar i syfte att förbättra lönsamheten i fisket.

Ett givande ålfiske baserat på årliga utsättningar av gulål, på senare år också 5. k. glasål, bedrivs i den näringsrika Vombsjön i Skåne. Avkastningen av detta fiske uppgår till ca 14 kg/ha eller ca 280 kr/ha.

Centralförbundet framhåller att det enligt fiskeribiologisk expertis är möjligt att vissa andra sjöar i medeltal kan ge ca 20 % av Vombsjöns avkastning vid ett rationellt fiske. Det skulle innebära 4 ålar/ha till ett värde av 56 kr/ha. Om man med utgångspunkt i detta gören överslagsberäkning för ett lS-tal av de sjöar i Götaland och Svealand som har förutsättningar att försörja minst två yrkesfiskare så skulle det ge en bruttointäkt av 56 milj. kr. Inplanteringsbehovet av glasål per år beräknas då bli 10 ton till ett värde av 1 milj. kr.

För exempelvis Mälaren, med en yta på ca 114 000 ha, skulle avkastningen från ålen teoretiskt kunna ge drygt 6 milj. kr. i intäkter. Inplanteringsbehovet uppgår då till ca 1 ton till en kostnad överstigande 100 000 kr.

Ovanstående överslagsberäkningar ger enligt centralförbundet en antydan om vad en rejäl satsning på ålinplantering kan innebära för insjöfisket på lång sikt. Det är dock sannolikt inte möjligt att i ett framtida praktiskt fiske uppnå dessa avkastningssiffror.

Det är också enligt centralförbundet orimligt att ställa sådana krav på förräntning av investerat kapital överhuvudtaget i någon verksamhet.

När lönsamheten i fisket ökar genom de föreslagna åtgärderna, kan

fiskarena själva förväntas bekosta framtida inplanteringar. I de sjöar där man nu bedriver ett bärkraftigt ålfiske satsar verksamma fiskare avsevärda summor till ålinköp.

Vid märkningsförsök i samband med utsättning av gullspångslax i Vänern har erhållitsen återfångst av ca 500 kg/I 000 st utsatta smolt. Kostnaden för utsättningsfisken uppgår till ca 4 OOOkr/I 000 st. Värdet av fångsten ger enligt centralförbundet en bruttointäkt på 10 000 kr. Liknande resultat har uppnåtts vid utsättningar av östersjölax i Vättern.

Intäkterna av ålfisket är för många de helt dominerande och för andra fiskare ett behövligt komplement till annan inkomst av fiske. Ett årligt bidrag från statsmakterna för inplantering av både ål och laxfiskar skulle enligt centralförbundet innebära ett väsentligt stöd för ett framtida lönsamt insjöfiske. För att klara ett utsättningsprogram av tillräcklig omfattning, uppgår medelsbehovet till ca 600 000 kr/år.

Centralförbundet framhåller vidare att det för närvarande hos ansvariga fiskerimyndigheter inte finns personella och ekonomiska resurser att följa upp och mera seriöst utvärdera de utsättningar av ål som pågått under åren. Ett rimligt krav är enligt centralförbundet att få vetskap om hur lönsam inplantering av ål egentligen är. Därför måste i framtiden till utsättningspro- grammen kopplas exempelvis modellstudier i försökssjöar, redskapsförsök med anknytning till aktuell inplanterad fisk för optimal fångst osv. 1 ovan angivet medelsbehov inrymmes skisserade uppföljningsåtgärder.

Möjligheten till ett utökat ålfiske med bottengarn har ett stort värde för beskattningen av sjöarnas skräpfiskbestånd. Nyttan av denna typ av aktiv fiskevård bör därför enligt centralförbundet noga beaktas. Indirekt skapas bättre förutsättningar för de mer matnyttiga och värdefulla fiskarterna till gagn för både yrkes- och fritidsfisket.

Det bör också nämnas att all inplanterad ål inte kan fångas i insjöarna. Men den del som istället vandrar ut bidrar till en ökad lönsamhet i ålfisket längs kusterna.

26.2.3. Ekonomiskt stöd vid investeringar i fisket m. m.

Statligt stöd till fisket kan för närvarande lämnas i form av lånegaranti, fiskerilån, fiskberedningslån, omställningsstöd och säkerhetsutrustningsbi- drag.

För att utveckla det yrkesmässiga insjöfisket till en ännu bärkraftigare näring måste enligt centralförbundet låne- och bidragsmöjligheterna väsent- ligt förbättras. De medel som staten anvisar till ifrågavarande fonder kan inte tillgodose de behov som finns. En kraftig prioritering måste tillämpas bland inkomna ansökningar, vilket inte främjar näringens utveckling.

Centralförbundet framhåller vidare att den enskilde fiskaren måste ges tillräckligt ekonomiskt stöd vid anskaffning av bl. a. båtar, redskap, fiskod- lingskassar och säkerhetsutrustning. Rationell hantering av fångsten kräver investeringar i kyl-, frys-, is- och beredningsanläggningar. Kraven på säkerhet bör inte utgöra ett hinder för en skicklig yrkesfiskare utan borgensmöjligheter att erhålla lån.

En övergång till rationellare fiskemetoder kräver troligen en viss fortbild- ning av fiskare. Även för yngre nyetablerade är det nödvändigt att kurseri

t.ex. redskapstillverkning startas. Under kurstiden bör deltagarna kunna kompenseras och erhålla viss täckning för inkomstbortfall.

Det totala kapitalbehovet för ekonomiskt stöd vid investeringar i insjö- fisket och till viss kursverksamhet kan inte nu preciseras.

26.2.4. Arrendeavgifierna pä kronans vatten

Fiskerikommittén bör slutligen enligt Svenska insjöfiskarenas centralför— bund utreda vilka möjligheter som finns för en nedsättning av de ständigt stigande arrendeavgifterna på kronans vatten när upplåtelsen avser förvärvs- mässigt fiske. Det är ekonomiskt betungande för yrkesfiskaren och har enligt centralförbundet definitivt inget att göra med ett statligt stöd till fiskerinä- ringen, då domänverket på riksdagens uppdrag måste förvalta fiskevatten helt efter företagsekonomiska principer.

26.3. Fiskerikommitténs överväganden och förslag

Fiskerikommittén anser att det är angeläget att främja en fortsatt rationali- sering och utveckling inom det yrkesmässiga insjöhsket. Kommittén vill särskilt framhålla behovet av att utveckla nya metoder i insjöfisket och möjligheterna att plantera in värdefulla fiskslag som ål och lax i insjöar. Genom åtgärder av detta slag finns enligt fiskerikommitténs bedömning möjlighet att förbättra lönsamheten i befintliga insjöfiskeföretag och even- tuellt också för ett begränsat antal nyetableringar inom insjöfisket. En annan möjlighet att skapa tillräckligt försörjningsunderlag i vissa mindre insjöar är att kombinera insjöfiske efter t. ex. ål och lax med odling av konsumtionsfisk i s. k. nätkassar. Härvid kan den skräpfisk som en insjöfiskare erhåller som bifångst tas till vara som foder för den odlade fisken. Som framhållits i skrivelsen från Svenska insjöfiskarenas centralförbund är det nödvändigt för ett rationellt insjöfiske efter konsumtionsfisk att bestånden av skräpfisk beskattas tillräckligt.

Fiskerikommittén kan i allt väsentligt ställa sig bakom de förslag som framförts av Svenska insjöfiskarenas centralförbund. Kommittén föreslår således att 100000 kr./år under de närmaste tre åren anslås för fortsatt försöksverksamhet och metodutveckling med inriktning på det yrkesmässiga insjöfisket i enlighet med centralförbundets förslag. Vidare föreslår fiskeri- kommittén att 600 000 kr./år under i första hand en femårsperiod anslås för inplantering av fisk i insjöar och vattendrag. Såväl försöksverksamheten som inplanteringsverksamheten bör handhas av fiskeristyrelsen. Styrelsen bör samråda med Svenska insjöfiskarenas centralförbund om användningen av medlen.

Stöd till investeringar i insjöfisket bör utgå inom ramen för det rationali- seringsstöd till fisket som fiskerikommittén föreslåri kapitel 19. Kommittén anser att rationaliseringsstöd, såsom nämnare anges i kapitel 19, bör kunna utgå för fiskodling i samband med insjöfiske samt för inplantering av fisk i insjö. I de fall åtgärder av angivet slag bedöms ha förutsättningar att leda till en bestående förbättring i lönsamheten för ett insjöfiskeföretag anser fiskerikommittén att det mot bakgrund av de genomsnittligt låga inkoms-

tema i insjöfisket är motiverat att rationaliseringsstöd till fiskodling och utplantering av fisk ges högre prioritet.

Inom insjöfisket förekommer vissa särskilda regionala stödformer t. ex. transportstöd. Fiskerikommittén vill i detta sammanhang framhålla att sådana stödformer är angelägna och bör behållas.

Statligt stöd till kursverksamhet och utbildning av insjöfiskare i nya och rationella fiskemetoder bör ges prioritet inom ramen för de medel som anslagits till kursverksamhet på fiskets område.

Regeringen bör uppdra åt domänverket att i samråd med fiskeristyrelsen och Svenska insjöfiskarenas centralförbund utreda frågan om arrendeavgif- ternas storlek på de av kronans vatten som upplåtes för yrkesmässigt fiske.

27. Statistiskt underlag för de fiskeripolitiska åtgärderna

27.1. Inledning

1 föreliggande kapitel föreslår fiskerikommittén en viss utökning av stati- stiken över fiskerinäringen. Kommittén tar endast upp sådan statistik som bör bli offentlig och som skall kunna användas som underlag för bedömning av fiskets kostnads- och inkomstutveckling samt avsättningsmöjligheterna bl. a. i samband med överläggningar om prisregleringen på fisk. Annan statistik,som krävs t. ex. i samband med utbetalande av pristillägg under löpande regleringsår, förutsätts kunna ställas till statens jordbruksnämnds och prisregleringsföreningens förfogande av fiskförsäljningsföreningar och andra förstahandsmottagare av fisk.

27.2. Kapaciteten inom fiskeflottan

Fiskerikommittén har i kapitel 14 redovisat en bedömning av kapacitetsför- hållandena inom fiskefiottan. Kommittén föreslår att motsvarande material fortlöpande tas fram. Materialet bör användas såväl i samband med överläggningarna om normpriser som vid bedömningen av investeringsbe- hovet i fiskefiottan. För att deklarationsmaterialet bättre skall tjäna dessa båda syften bör dock vissa förändringar i grundmaterialet göras.

El Reparations- och underhållskostnader bör delas upp på kostnader som hänför sig till dels lejt arbete (varv), dels sådant som ägarna utfört själva (t. ex. målningsarbeten). Betald ränta bör redovisas separat. Kostnader för försäkringspremier bör redovisas separat. Kostnad för redskap som normalt avskrivs direkt bör redovisas sepa- rat. För att möjliggöra en beräkning av kalkylmässig ränta bör det totala investerade kapitalet i företaget redovisas. Undersökningen bör utvidgas att gälla fier län än Göteborgs och Bohus samt Hallands län.

[I [] DDD

Nya uppgifter och en utvidgning av uppgifterna till att avse fier län förutsätter att de vid vissa länsstyrelser använda båt- och samfiskebilagorna till självdeklarationerna ändras samt att fier länsstyrelser inför båt— och samfiske-

bilagor.

Båtbilagan bör även innehålla uppgifter om hur lång tid fiske bedrivits med fartyget under året samt orsak till ev. stillaliggande. Fiskets huvudinrikt— ningar bör även anges för att möjliggöra undersökning av lönsamheten inom olika grenar av fisket.

27.3. Index över vissa kostnadsposter

Eftersom deklarationsmaterialet föreligger först ca ett år efter det år uppgifterna avser, måste de olika kostnadsposterna skrivas fram till aktuell tidpunkt. Detta bör ske genom indexberäkningar över t.ex. följande kostnadsposter:

olja

is och lådor reparationer och underhåll på varv försäkringspremier redskap nybyggnad av fartyg

DDDDDD

Avskrivningsberäkningar, baserade på återanskaffningsvärdet bör göras för vissa typfartyg med olika fångstinriktningar och bruttotonnageklasser.

27.4. Avsättningsstatistik

För närvarande saknas i stor utsträckning statistik över fångsternas använd- ning. I och med att fiskförsäljningen i framtiden kan antas bli mer samordnad, bör det bli bättre möjligheter att samla in uppgifter om kvantiteter av olika fiskslag till olika användningsändamål. Användnings- statistik är nödvändig om prognoser över avsättningsmöjligheterna skall kunna göras med tillfredsställande säkerhet.

27.5 lnkomststatistik

I avsnitt 7.1 har kommittén presenterat en specialundersökning av fiskarnas självdeklarationer. Denna typ av bearbetning kompletterar de sedvanliga bearbetningar som SCB gör av fiskarnas deklarationer. Fiskerikommittén föreslår att dessa bearbetningar görs årligen.

Bilaga 1 För svenskt fiske tillgängliga fiskresurser

1 Utgångspunkter 2 Arbetets bedrivande. använt material

3 Beräkningsmetoder 3.1 Havsfiske 3.2 Kustfiske

4 Nuvarande fångstuttag 4.1 Havsfiske 4.2 Kustfiske 4.3 Inlandsvatten

5 Möjligt fångstuttag 5.1 Havsfiske 5 .2 Kustfiske

6 Särskilda åtgärder som möjliggör ökadefångster 6.1 Sill i Kattegatt 6.2 Nordhavsräka 6.3 Laxfisket i Östersjön 6.4 Utplantering av laxfisk 6.5 Ålutsättning i Östersjön

7 Odling . . . . . . . . 7.1 Odling av konsumtionsfisk 7.2 Odling av musslor och ostron

8 Utveckling avfisketekniken

9 Diskussion

198

198

199 199 199

205 205 207 209

209 209 213

213 214 214 215 216 218

218 218 220

221

222

198

1 Utgångspunkter

Fiskeristyrelsen har på fiskerikommitténs uppdrag gjort en kartläggning av tillgången på fisk och avkastningen i de fiskevatten som beräknas komma att stå till det svenska fiskets förfogande i framtiden. Utgångspunkten har varit att söka bedöma vilka kvantiteter fisk av olika slag som långsiktigt kan tas ut ur de olika fiskbestånden, samtidigt som beståndens avkastning bibehålls på en så hög nivå som möjligt.

För de områden som beräknas komma att omfattas av den svenska fiskezonen har således den långsiktiga biologiska avkastningen av fisk uppskattats. Svenska fiskare kommer också att få fiska i Norges och EG— ländernas zoner i Nordsjön. Vilka kvantiteter som svenska fiskare får fiska i Nordsjön bestäms efter särskilda överläggningar med Norge resp. EG.

För att kunna bedöma hur stor del av den biologiska avkastningen som kan stå till förvärvsfiskets förfogande har fångsterna i det icke förvärvsmässiga fisket uppskattats. I förutsättningarna för undersökningen har ingått att fiskbestånden skall utnyttjas så rationellt att optimal varaktig avkastning kan erhållas. I ett särskilt avsnitt redovisas beräkningar av hur avkastningen av vissa fiskbestånd kan ökas genom särskilda åtgärder t. ex. utplantering av fiskungar eller genom ändring av det nuvarande fiskemönstret.

2 Arbetets bedrivande, använt material

Inom fiskeristyrelsen har arbetet med utredningen gjorts av fiskeriintendent Lennart Nyman, laborator Bengt Sjöstrand och fiskerikonsulent Hugo Rundberg. För att leda och planera arbetet har en referensgrupp varit verksam. I denna har ingått överdirektör Lennart Hannerz,byråchef1ngemar Sörensen, byrådirektör Ingemar Olsson, fiskeriassistent Bo Essvik, ombudsman Bertil Johansson samt laboratoriecheferna Armin Lindquist och Gunnar Svärdsson. Utredningen om laxfisket i Östersjön (bilaga 2) har utförts av Bo Essvik. Följande material har använts för gjorda ställningstaganden:

Fiskestatistisk årsbok utgiven av statistiska centralbyrån (SCB), uppdelning av svenska fångster på ekonomiska zoner (SCB),

Bulletin Statistique utgiven av Internationella havsforskningsrådet, ICES. rapporter från ICES:s arbetsgrupper för beståndsuppskattning, enkätundersökning över fritidsfiskets omfattning utförd av SCB. Laxforskningsinstitutets resultat av laxmärkningar,

rapporter från den dansk-svenska arbetsgruppen rörande Kattegatts fiskbe— stånd.

Synpunkter har i relevanta fall inhämtats från fiskeriintendenter, fiskeristy- relsens laboratorier samt fiskerikonsulenter vid lantbruksnämnderna.

i i

3 _ Beräkningsmetoder

Tillvägagångssätter vid beräkning och/eller uppskattning av nuvarande och möjliga fångstmängder framgår av det följande.

3.1 Havsfiske

Från och med år 1975 anges svenska fångster gjorda av fiskare från västkusten efter fångstområde i den officiella statistiken (Fiskestatistisk årsbok. SCB). De kvantiteter som där redovisas under "okänt område" har fördelats proportionellt på övriga fångstområden.

Uppgifter om landningar av sill, torsk, skarpsill och skrubba från Östersjön är hämtade från ICES:s arbetsgrupper för beståndsberäkning av fisk i Östersjön. Uppdelningen av foderfiskfångster i ingående arter har gjorts av arbetsgruppernas svenska experter. Mängden landad ål härrör från 1CES:s arbetsgrupp för ål. I övrigt har Bulletin Statistique (ICES) använts för uppgifter om andra länders fångster.

Möjliga fångster i havsfisket har uppskattats på grundval av data som insamlats och sammanställts av ICES:s arbetsgrupper för beståndsberäk- ningar. Bakgrundsmaterialet utgörs av fångsten (alla länder tillhopa) uttryckt i antal individer per åldersgrupp. Med kompletterande uppgifter om mängden fisk som dör av andra orsaker än fiske, samt om det årliga nytillskottet av ungfisk kan uppskattningar göras över optimalt varaktigt fångstuttag.

3.2 K ust/iske

Som kustfiske har räknats allt fiske inom territorialgränsen. För sydkusten och ostkusten har allt fiske utom trålfisket medräknats. ,Vid tveksamhet om hur stor andel av t. ex. laxfångsten som hänför sig till kustfisket har samråd skett med länsfiskekonsulenter. För beräkning av kustfiskets fångster på västkusten har uppgifterna av fångst fördelad på redskap och fångstområde 1975 legat till grund.

Vid uppskattningar av den möjliga fångsten har sill, torsk och siklöja ej inkluderats i kustfisket i Östersjön, ej heller sill och skarpsill på västkusten. Anledningen härtill är svårigheten att särskilja fångsterna i havsfiske och kustfiske, samt att avkastningen i kustfisket är starkt beroende av utveck— lingen i havsfisket.

Bristen på relevanta data för de fiesta i kustfisket ingående arterna har medfört att en mera osäker metodik fått användas för skattning av möjligt uttag. För varje län har den vattenareal beräknats som ligger innanför territorialgränsen. Den totala avkastningen av konsumtionsfisk — exklusive de tidigare nämnda arterna och inklusive fritidsfiskets fångster— har uttryckts i kg per hektar och år. Baserad på nuvarande fångstmängd och med hänsyn till produktionsförutsättningarna har den möjliga totalavkastningen uppskattats för varje län. Denna totalavkastning har dock ej uppdelats på arter av brist på kunskap om de fiesta arters exploateringsgrad.

Fångsterna i kustfisket av icke yrkesfiskare har uppskattats med ledning av en enkät till ca 11 000 fritidsfiskare som statistiska centralbyrån gjort för 1973 års fiskevattensutrednings räkning. Resultatet av enkätundersökningen har

av fiskevattensutredningen ställts till förfogande för ifrågavarande fångst- uppskattningar. I enkätundersökningen redovisas antal fritidsfiskare, deras redskapsinnehav och fiskefrekvens.

Undersökningen tillämpade följande regionindelning: Norra ostkusten sträcker sig till Östhammars kommun i Uppland.

Södra ostkusten utgör kuststräckan från denna kommun till Torhamn— sudde i Blekinge.

Sydkusten. västkusten samt Gotland omfattar övriga kuststräckor.

Yrkesfiskare har definierats som person som har mer än 50 % av sin inkomst från fisket. Yrkesfiskare har ej medtagits i redovisningen beträffande fritidsfisket.

Undersökningens uppgifter om antalet när som varit tillgängligt per fiskare har reducerats vid beräkning av antalet fiskeansträngningar med detta redskap. Detta har skett med motiveringen att alla tillgängliga nät troligen ej används vid varje fisketillfälle.

Uppgivet antal nät Reducerat antal nät vid varje fisketillfålle

1—2 3—5 6—20 > 20 1

,5

Oasm—

Fångstuppskattningen har gjorts genom att en rimlig fångstmängd per fiskeansträngning (fisketillfa'lle, eller för nåt per nätdag), har multiplicerats med antalet fiskeansträngningar.

Uppskattade fångstmängder per fiskeansträngning:

___—___—

Område Fångst per redskap och fiskeansträngning nät övr. icke handredskap

N ostkusten 0,8 kg 0.6 kg

S ostkusten 1,2 " 0.8 " Syd-, västkusten jämte Gotland 1,5 " 0.8 " Inlandsvatten 0.6 " 0,5 "

Fångst med handredskap per fisketillfälle då antalet fisketillfa'llen per fiskare och år är:

1,5 4 8 15 35 60

Samtliga kuststräckor 0,2 kg 0,4 kg 0.6 kg 0.8 kg 1,2 kg 1,5 kg Inlandsvatten 0,2 ” 0,4 " 0.6 " 1,0 " 1,2 " 1,5 "

Artsammansättningen i fritidsfiskets fångster har uppskattats med ledning av yrkesfiskets fångster med samma redskap, och dessa artfördelningar har modifierats i samråd med respektive länsfiskekonsulenter. Vidare har hänsyn tagits till tillgängliga uppgifter från provfisken.

Antalet fiskande, fiskeansträngningar samt uppskattad fångstmängd har sammanställts i tabell 1, fördelade på kustavsnitt och redskapstyp.

Den uppskattade fångsten har delats upp på län efter det antal fiskande som SCB:s undersökning anger för varje län.

H timme/fiske

På uppdrag av 1973 års Fiskevattensutredning genomförde lantbruks- nämnden i Göteborgs och Bohus län under 1975 en inventering av antalet utestående fiskeredskap. På ett tiotal undersökningsområden längs bohus- kusten räknades samtliga utstående tinor, garn och ryssjor under tiden vecka 23 till vecka 43. Räkningar skedde 1—3 gånger per vecka. Redskapstyp och ägarens namn noterades vid inventeringarna. På grundval av namnuppgif- terna delades materialet på yrkesfiskare och icke yrkesfiskare. Till yrkes- fiskare räknades personer som själva ansåg sig vara yrkesfiskare (L. Lettesjö, lantbruksnämnden, Uddevalla, muntl.). Materialet delades även med hänsyn till tid på året: förbudstid resp. tillåten tid för hummerfiske.

Resultatet av inventeringen i form av antal redskap framgår av tabell 2. Detta resultat har nyttjats för att uppskatta den hummerfångst som inte yrkesfiskare tar.

Varje kombination av redskapstyp. tid på året och fiskarekategori har givits ett tal som anger dess relativa effektivitet vid hummerfångst. Effektivitets- talen har utarbetats i samråd med lantbruksnämnden i Uddevalla, fisketill- synsmän och skaldjurssakkunniga vid havsfiskelaboratoriet.

Effektivitetstal vid hummerfångst för olika redskap, årstider och fiskare- kategorier framgår av tablån.

Effektivitetstal vid hummerfångst för olika redskap, årstider och fiskarekategorier

Redskap Kategori fiskare Förbudstid "Hummertid" Tina yrkesfiskare 0.00 1.00 ej yrkesfiskare 0.00 1.00 Garn yrkesfiskare 0.00 1.00 ej yrkesfiskare 0.40 1.50 Ryssja yrkesfiskare 0.00 0.00 ej yrkesfiskare 0.05 0.10

Produkten av antal redskap och respektive effektivitetstal tjänar som index på den fiskeridödlighet hummern åsamkas i de inventerade områdena. Indexet har sorten "tinekvivalenter", efter 1 tina = 1.0. Fördelningen av tinekvivalenter för alla områden tillsammans visas i tabell 3.

Relationen mellan yrkesfiskare och icke yrkesfiskare befanns vara 1:1.37 tinekvivalenter, dvs. icke yrkesfiskare skulle fånga 37 % mer hummer än yrkesfiskare. Den av yrkesfiskare till SCB rapporterade fångsten av hummer för 1975 var 31 ton (hela västkusten). Under förutsättning att relationerna

Tabell 1 F ritidsfiskets omfattning

Område Redskap Totalt Lågaktiva fiskare (10ti11f./år Högaktiva fiskare >10 tillf./år

1 OOO-tal 1 OOO-tal Fångst l OOO-tal 1 OOO-tal Fångst 1 OOO-tal 1 OOO—tal Fångst utövare fisketillf. ton utövare fisketillf. ton utövare fisketillf. ton resp. nät- resp. nät- resp. nät- dagar dagar dagar

Norra Nät 66 3 680 2 944 48,5 880 704 17,5 2 800 2 240 ostkusten Ovr. ej

handredskap 6 72 43 Handredskap 222 1 7935 1 576,9 182 6985 3229 40 1 095 1 254

Summa 294 4 564 230 1 027 58 3 494 Södra Nät 80 3 272 3 926,4 59,0 877 1 052,4 21 ,0 2 395 2 874 ostkusten Ovr. ej

handreskap 9 90 72 Handredskap 334 2 957 2 7023 26] 1 007 470.3 73 1 950 2 232

Summa 423 6 700 320 1 522 94 5 106 Gotland Nät 93 3 305 4 9575 67,0 795 1 192,5 26,0 2 510 3 765 syd- och Övr. ej västkust handredskap 9 81 65

Handredskap 469 3 644,5 3 281,5 383 1 379,5 6175 86 2 265 2 664

Summa 571 8 304 450 1 810 112 6 429 Tot. kust 1 288 19 568 1 000 4 359 264 15 029 lnlands- Nät 234 8 8825 5 329,5 177 3 017,5 1 810,5 57 5 865 3 519 vatten Övr. ej

handredskap 77 693 3465 Handredskap 1 330 13 9285 14 OOO,1 967 3 9335 1 869.1 363 9 995 12 131

Summa 1 641 19 676 1 144 3 680 420 15 650

Tabell 2 Hummerfiskeundersökning. Antal redskap fördelade på kategori fiskare, tidsperiod och redskapstyp

_________________________—____.__—_——__———————-—————-—

Redskap Yrkesfiskare Ej yrkesfiskare Förb.tid Hummertid Grand total tot. tot.

Förb.tid Hummertid Tot. Förb.tid Hummertid Tot.

Garn ant 1 167 876 2 043 2 165 1 227 3 392 3 332 2 103 5 435 % 6,8 5,2 12,0 12,8 7,2 20,0 19,6 12,4 32,0

Tina ant. 238 2 398 2 636 152 1 614 1 766 390 4 012 4 402 % 1,4 14,1 15,5 0,9 9,5 10,4 2,3 23,6 25,9

Ryssja ant. 2 200 2 695 4 895 913 1 324 2 237 3 113 4 019 7 132

% 13,0 15,9 28,8 5,4 7,8 13,2 18,3 23,7 42,0 _______________________________.____——_——— Alla redskap ant. 3 605 5 969 9 574 3 230 4 165 7 395 6 835 10 134 16 969

% 21,2 35,2 56,4 19,0 24,5 43,6 40,3 59,7 100,0

___—__—_____________._.__—_____—————————_———

Tabell 3 Hummerfiskeundersökning. Antal tinekvivalenter fördelade på kategori fiskare, tidsperiod och redskapstyp

_______________—___—____._._____.—_—_———_——————_———

Redskap Yrkesfiskare Ej yrkesfiskare Förb.tid Hummertid Grand total [Ol. 101.

Förb.tid Hummertid Tot. Förb.tid Hummertid Tot.

_________________—______._____—————_———-————————

Gam ant. 0 876 876 866 1 840 2 706 866 2 716 3 582 ”0 0,0 11,3 11,3 11,1 23,7 34,8 11,1 34,9 46,1

Tina ant. 0 2 398 2 398 0 1614 1614 0 4012 4 012 % 0,0 30,8 30,8 0,0 20,8 20,8 0,0 51,6 51,6

Ryssja ant. 0 0 0 46 132 178 46 132 178 % 0,0 0,0 0,0 0,6 1,7 2,3 0,6 1,7 2,3

Alla redskap ant. 0 3 274 3 274 912 3 586 4 498 912 6 860 7 772 % 0,0 42,1 42,1 11,7 46,1 57,9 11,7 88,3 100,0

Tabell 4 Svenska landningar 1975 per fångstområde och zon. Ton

Fångstområde, zon

Nordsjön + Ö. Atlanten Skagerrak Kattegatt Skagerrak +

Kattegatt EG—zon Norsk zon Summa S Dk N Summa S Dk Summa Alla länder

Sill 3 314 2168 5 482 2 248 6 575 2 541 11 364 12 665 4 566 17 231 120 987 Skarpsill 9 10 19 893 41 29 963 1 842 234 2 076 105 927 Makrill 937 2 320 3 257 275 367 386 1 028 237 10 247 10 994 Gråsej 72 288 360 262 236

Kolja 560 1 519 2 079 87 251 136 474 295 149 444 6 115 Kummel 40 210 250 125 35

Lyrtorsk/ Bleka 5 46 51 227 394

Långa 552 147 699 49 10 5 64 30 5 35 579 Torsk 359 542 901 649 286 88 1 023 2 955 923 3 878 32 284 Vitling 110 146 256 128 483 Övr. torskfisk 17 14 31 1 1

Rödspätta 24 11 35 46 37 8 91 222 127 349 15681 Övr. liatfisk 19 28 47 211 186 42 439 264 62 326 5 765 Havskräfta 0 2 2 144 22 5 171 214 6 220 3 034 Räka 46 208 254 1 053 297 380 1 730 13 4 17 3 943 Foderfisk 17 074 7 502 24 576 1 528 7 003 1 220 9 751 19 242 4 774 24 016 (36 362) Övr. arter 112 162 274 186 112 35 333 630 91 721 46 062 Totalt 23 250 15 323 38 573 7 369 15 187 4 875 28 174 38 609 10 951 50709 420 878

mellan fiskarekategorierna är likartade i Halland och Bohuslän skulle icke yrkesfiskare fånga totalt ca 42 ton på västkusten. Den sammanlagda mängden landad hummer 1975 blir således 73 ton.

4 Nuvarande fångstuttag

4. 1 Havsfiske

Fångstuttaget 1975 i Nordsjön och angränsande farvatten väster därom, Skagerrak och Kattegatt framgår av tabell 4. Mängder av olika fiskslag redovisas fördelade på fångstområde och fiskezon. För Skagerrak och Kattegatt tillhopa redovisas även samtliga länders fångster. Det är därvid att notera att i den internationella statistiken är de fiesta arter som ingår i "foderfisk” hänförda till resp. art. Motsvarande gäller ej för den svenska fångsten.

Det framgår av tabellen att de svenska fångsterna i Nordsjön och angränsande del av Atlanten uppgick till knappt 39 000 ton varav ca 23 000 ton fångats i EG-zon och ca 15 000 ton i norsk zon. Sillfisket som var föremål för fångstbegränsning avkastade drygt 5 000 ton. Största andel av nordsjö- fångsten utgjorde foderfisken med ca 25 000 ton huvudsakligen tagen i EG- zon. Makrillfångsten uppgick till drygt 3 000 ton, kolja 2 000 och torsk 900 ton.

Skagerrak och Kattegatt spelar numera en större roll för svenskt fiske än Nordsjön och fångsten i dessa båda områden uppgick till knappt 80 000 ton eller dubbelt så mycket som fångsten i Nordsjön. Sill utgjorde fortfarande en stor andel av fångsten: 11 000 ton i Skagerrak och 17 000 ton i Kattegatt. Andra betydelsefulla arter är i Skagerrak makrill, torsk, fiatfisk och räka. 1 Kattegatt är förutom sill, foderfisk, torsk och fiatfisk betydelsefulla. Av de totala fångsterna i Skagerrak och Kattegatt på 420 000 ton utgör de svenska

Tabell 5 Svenska landningar av sill inklusive uppskattad andel av sill i foderfisklandningar. Ton”

Nordsjön Skagerrak Kattegatt Totalt 1960 89 289 30 000 11 600 130 889 1961 103744 24000 11900 139644 1962 110353 28000 18000 156353 1963 140012 46000 19100 205112 1964 130 132 84 000 30 400 244532 1965 132 182 68 000 33 000 233 182 1966 121970 38000 31000 190970 1967 121591 66000 27900 215491 1968 88 061 45 000 41 800 174 861 1969 33109 41357 31700 106166 1970 34 670 26 930 40 453 102 053 1971 36 880 19 763 49 760 105 403 1972 7 366 19 644 39 972 66 982 1973 4 222 20 429 40 418 65 069 1974 3 561 11 683 39 779 55 023 1975 6 858 12 348 23 769 42 975

” Från Working Group on Herring Assessment (ICES).

Tabell 6 Fångstmängder av viktigare fiskslag från Östersjön 1965—1975. Totalfångst och svensk fångst. Ton

År Sill Skarpsill Torsk Skrubba Ål Lax

Sv. Tot. Sv. Tot. Sv. Tot. Sv. Tot. Sv. Tot. Sv. Toth landn. alla landn. alla landn. alla landn. alla landn." alla landn. alla länder länder länder länder länder länder

___—Mm 1965 33 250 228 624 83 059 21 705 145 596 586 12 373 1 517 4 529 529 3 415 1966 31 440 255 189 91 638 22 525 175639 632 14041 1 641 5 148 431 2 907 1967 38 530 314 396 71 633 23 363 194 659 642 12 435 1 349 4 793 504 3 211 1968 55 460 356 300 90 803 24 008 214 378 615 12 134 1 507 5 371 470 3 514 1969 40 780 304 828 124 696 22 301 209 785 559 12 104 1 365 4 721 477 2 909 1970 35 650 319 357 151 047 17 756 196 980 484 12 568 991 3 966 483 2 578 1971 36 920 339 227 183 545 15 670 163 903 444 11 794 1 132 4 054 416 2 197 1972 45 170 346 154 2 300 209 228 16 471 192 112 466 14 248 1 007 3 876 420 2 207 1973 60931 404002 7291 210296 18389 193917 502 13838 972 4186 651 4186 1974 61 388 396 699 6 529 242 625 16 435 191 587 470 12 061 792 3 707 640 2955 1975 60 555 408 848 2 644 208 357 17 965 236 169 561 12 597 1 123 4 172 630 2922

a inkl. Bälten, Öresund. b ur Bull. Stat.

knappt 20 procent.

För att belysa tyngdpunktsförskjutningen i det svenska sillfisket allt eftersom överfiskningen i Nordsjön framskridit har svenska landningar av sill i västerhavet sammanställts i tabell 5. Förutom landningar av konsum- tionssill har även inkluderats den uppsakttade andelen sill i foderfisken (skrapfisken). Fram till 1968 utgjorde landningarna från Nordsjön mer än hälften av de totala landningarna, dvs. mellan 100 000 och 140 000 ton. Sedan minskade fångsten från Nordsjön drastiskt för att 1975 uppgå till mindre än 7 000 ton. Fångstutvecklingen i Skagerrak är likartad den i Nordsjön, men visar en viss tidsförskjutning. I Kattegatt har uttaget av sill stigit från ca 12 000 ton 1960 till ca 40 000 ton 1968. Fångstmängden har hållit sig på denna nivå till 1975 då en minskning, trots ökad fiskeintensitet, gjort sig märk- bar.

De svenska fångsterna under åren 1965—1975 av de ekonomiskt betydel- sefulla fiskarterna i Östersjön redovisas i tabell 6. Av tabellen kan utläsas att fångsterna av sill som i det närmaste har fördubblats sedan 1965 uppgick till ca 60 000 ton år 1975. De svenska skarpsillfångsterna utgör mindre än 5 % av den totala skarpsillfångsten och ingår nästan uteslutande i skrapfisken. Torskfångsterna i Östersjön var ca 18 000 ton vilket innebär en minskning sedan senare delen av 1960-talet med i genomsnitt 5 000 ton. Sammantaget är det svenska östersjöfisket litet i förhållande till det totala fångstuttaget.

4.2 K ustfisket

Någon tillförlitlig statistik över fångsterna i kustfisket finns inte. Osäkerheten om fångstmängderna beror bl.a. på att uppgifter om fritidsfiskets fångster i kustvattnen saknats.

I tabell 7 redovisas en uppskattning av nuvarande fångstuttag i kustfisket. Den officiella statistiken för 1975 ligger till grund för vad som huvudsakligen

Tabell 7 Uppskattad avkastning i kustfisket. 1975. Ton. Alla arter

Län Huvudsakligen Icke yrkesfiske yrkesfiske Göteborgs och Bohus 4 529 Hallands l 6 487 1 646 Malmöhus 1 602 742 Kristianstads I 545 329 Blekinge 3 951 741 Gotlands 510 247 Kalmar 3 013 1 676 Östergötlands 1 608 1 407 Södermanlands 1 023 1 005 Stockholms 1 172 2 614 Uppsala 427 459 Gävleborgs 872 732 Västernorrlands 627 1 052 Västerbottens 448 686 Norrbottens 887 1 647

Totalt 24172 19 512

Tabell 8 Kustfisket. Nuvarande fångstuttag. Alla arter. Ton

Västkusten

Sydkusten + Gotland

Södra ostkusten Norra ostkusten

Yrkesfiske

Sill

Skarpsill Makrill Lyrtorsk/Bleka Torsk

Övr. torskfisk Rödspätta Tunga

Övr. flatfisk Skrubba

Lax

Öring

Ål

Hummer Krabba Foderfisk Sik Siklöja Abborre Gädda Lake

Gös Övr. arter

Totalt

1281 1654 141 81 185 18

10

_NDNNIÖ

icke yrkes- nske

Yrkesfiske Icke yrkes-

hske

Yrkesfiske icke yrkes-

Gske

Yrkesfiske lcke yrkes—

Hske

190 200 216 3 245 418 450 25 140 500 10 250 100

40 360

2 568 60

— 22

3 592 689 24 66 20 60 225 166 10 15 29 263 497 150 353 — 27 248 124 281 69 36 7 608 2 059

3 738 870 1 537 735

252 627 4 40 12 67 616 320

131 — 113 400 122 1 641 174 1 762 22 80

95 —

2 107 600 26 30

60 398 10 30

396 1 208 328 360 38 900 42 900 21 90

6816 6702

3 261 4576

är yrkesfiskets fångster. Häri ingår dock en del fångster av deltidsfiskare och binäringsfiskare varför en del fångster kan ingå i bägge kategorierna fiskare. Därför har ingen summering gjorts av kolumnerna. Hänsyn har tagits till denna felkälla vid skattning av möjlig fångst i kustvattnen (se 5.2). Uppskattningen av fritidsfiskets fångster avser här alla arter.

Som framgår av tabellen är fångsten för hela kusten ungefär lika stor för båda kategorierna fiskare.

Artsammansättningen i yrkesfiskets och fritidsfiskets fångster i kustvatt- nen har uppskattats så som framgår av tabell 8.

Det bör framhållas att fördelningen av icke yrkesfiskares fångster på arter är osäker. Trots sin karaktär av en första approximering ger resultaten en klar antydan om att för flera fiskarter utgör det icke yrkesmässiga fisket en mycket stor andel av den totala fångsten. Så tycks vara fallet för t. ex. abborre, gädda, Skrubbskädda. lake, ål. öring, sill och hummer.

4.3 Inlandsvatten

Det yrkesmässiga sötvattensfiskets fångster uppgår till ca 2 000 ton per år.

Fångsterna av icke yrkesfiskare har uppskattats på samma sätt som i fråga om kustfisket och redovisas i tabell 1. Uppskattningen ger en årlig fångstmängd av i runt tal 20 000 ton, varav de högaktiva fiskarna svarar för ca 15 000 ton.

5 Möjligt fångstuttag

5.1 Havsfiske!

I havsfisket, dvs. fisket utanför territorialvattengränsen, har de olika ländernas fiskefiottor hittills konkurrerat om samma fisktillgångar. Under tiden efter år 1945 har i Nordsjöområdet en stark ökning av fångstkapaciteten skett p. g. a. ökat tonnage och effektivare fångstmetoder hos alla fiskande staters fiskefiottor. Detta har i sin tur lett till allvarlig överbeskattning av många fiskbestånd, bl. a. Nordsjöns sillbestånd.

Från den 1 januari 1977 har fiskerätten i Nordsjön delats enligt mittlinje principen mellan Norge och EG-staterna. som inrättat ekonomisk zon resp. fiskezon. Sverige har träffat avtal med Norge och EG som ger svenska fiskare rätt till fortsatt fiske i Nordsjön. Hur stora fångster som svenska fiskare får tai Nordsjön regleras dock inte av avtalet. Fångstkvantiteterna kommer i stället att bestämmas periodiskt efter särskilda överläggningar mellan Sverige och Norge reSp. Sverige och EG. Det är således inte möjligt att med ledning av information om den biologiska avkastningen av Nordsjöns fiskbestånd bedöma hur stora fångster som det svenska fisket kommer att få ta i Nordsjön i framtiden.

Avtalet med EG innebär att Sveriges fångster i EG-zon i Nordsjön ungefärligen skall motsvara värdet av EG-ländernas fångster i en framtida svensk zon i Skagerrak. Kattegatt och Östersjön minskat med värdet av Sveriges fångsteri en ev. framtida EG-zon ide tre sistnämnda havsområdena. Detta skulle med de senaste årens fångster enligt svensk uppfattning

innebära att Sverige får fiska ca 28 000 ton till ett värde av ca 50 milj. kr. i EG:s Nordsjözon.

41 norsk zon i Nordsjön kommer fångsterna att bestämmas med hänsyn till faktorer som beståndens situation och omfattningen av det tidigare svenska fisket i området. Mot bakgrund av bl. a. fiskbeståndens situation är det inte sannolikt att någon väsentlig ökning av fångsterna kommer att medges under de närmaste åren.

Nedan redovisas fiskeristyrelsens bedömning av de fångstkvantiteter som svenska fiskare kommer att få fiska i Nordsjön under de närmaste åren.

Ton Långa 500 Torsk 800 Kolja 2 000 Vitling 900 Rödspätta 50 Övr. flatfisk 30 Makrill 5 000 Kolmule/blåvitling 5 000 Skarpsill 14 000

Efter överläggningar mellan fiskeristyrelsen och norska fiskemyndigheter har följande fångstkvantiteter fastställts för svenska fiskare i norsk Nord- sjözon under år 1977.

Ton

Torsk 500 Kolja 1 500 Vitling

Sej 4 1000 Lyrtorsk Makrill 2 500 Foderfisk 7 000

Övriga fiskslag samt räkor får fiskas i samma omfattning som hittills - ' EG har tilldelat Sverige följande fångstkvantiteteri EG:s Nordsjözon under de tre första kvartalen 1977.

Ton Kolja 1 375 Skarpsill 4 470 Makrill 3 189 Vitling 675 Blåvitling 5 000 (foderfisk) Långa 500

I Skagerrak har endast Norge inrättat ekonomisk zon. Till följd av en överenskommelse mellan Sverige, Norge och Danmark från år 1966 hävdar Norge inte sin exklusiva fiskerätt gentemot Sverige och Danmark. Kattegatt

omfattas inte av EG:s utvidgade fiskejurisdiktion.

Uppgifter om fiskbestånden i Kattegatt har sammanställts av en svensk- dansk arbetsgrupp av fiskeribiologer. Arbetsgruppen har påvisat en allvarlig överfiskning av sillbeståndet i Kattegatt. Även bestånden. av torsk och rödspätta är för hårt beskattade. Beståndens avkastning skulle enligt fiskeristyrelsen kunna förbättras om regleringsåtgärder genomfördes (se 6.1).

Med hänsyn till angivna förhållanden och till att beståndsutvecklingen — särskilt i Skagerrak —är beroende av vilka åtgärder som vidtas i Nordsjön bör man under de närmaste åren inte räkna med ett större uttag än det nuvarande. En reglering av fisket efter foderfisk som framför allt berör danskt fiske skulle emellertid väsentligt öka de möjliga fångsterna i konsumtionsfisket.

Lämpligt fångstuttag i Skagerrak och Kattegatt enligt fiskeristyrelsens bedömning”

Art Skagerrak. ton Kattegatt, ton Sum'ma

Sill (se avsnitt 6.1) Skarpsill (för konsumtion) 3 000 2 000 5 000 Torsk 1 000 3 500 4 500 Kolja 1 000 1 500 2 500 Långa 100 — 100 övrig torskfisk 1 000 100 1 100 Rödspätta 100 _500 600 Övrig flatfisk 500 500 1 000 Makrill 1 000 500 1 500 Foderfisk 10 000 22 000 32 000 Havskräfta 300 200 500 Räka ] 700 — 1 700 Övriga arter 500 600 1 100

a För år 1978 har överenskommits om fångstkvoter för vissa fiskslag. Dessa har ej beaktats i tabellen.

För Östersjön har fiskeristyrelsen redovisat två alternativ. beträffande möjligt fångstuttag i framtiden. 1 det första alternativet har de möjliga fångsterna beräknats med utgångspunkt. från Sveriges traditionella fångstan- delar i Östersjön. I det andra alternativet har de möjliga fångsterna beräknats med hänsyn till den-biologiska produktionen i det område som skulle komma att omfattas av en svensk fiskezon intill mittlinjen i förhållande till främmande stater. På bas av det material ICES presenterat har den optimala, varaktiga avkastningen uppskattats till 350 000 ton för sill. 225 000 ton för skarpsill och 180000 ton för torsk. De möjliga fångsterna enligt de båda alternativen redovisas här.

Förutsättning Sill Skarpsill Torsk Summa ton andel ton andel ton andel

Traditionell ' '

fångstandel 53 600 13.4 % 2 100 1.4 % 11 500 7.7 % 67 200 Svensk fiske— zon intill

mittlinjen 110000 31% 83000'3796 412100 23% 234400

Tabell 9 Möjligt fångstuttag i kustfisket

Län Kustvattenareal Nuvarande fångster Möjligt uttag km2

Yrkesfiske lcke yrkesfiske Summa ton kg/ha/år kg/ hal år ton ton ton (avrundat) %

Göteborgs och Bohus 3 244

Malmöhus 670 420 546 966 14,4 19 1 300 Kristianstads 1 000 373 246 619 6,2_ 8 800 6

Blekinge 2 100 483 515 998 4.8 1 300 Gotlands — 172 199 371 — 400 Kalmar 5 500 1 111 1 146 2257 4,1 5,5 3000 Östergötlands 2100 242 963 1 205 5.7 6.5 1400 Södermanlands 1 300 52 662 714 5.5 6.5 850 Stockholms 5 600 136 1 739 1 875 3.3 5,5 3000 Uppsala 2 800 106 358 464. 1.6 3 800 Gävleborgs 2 700 110 565 675 2.5 3.5 950 Västernorrlands 2 700 152 786 938 3,5 4 1 100 Västerbottens. 3 700 119 528 647 1.7 3 1 100 Norrbottens 4 300 338 947 1 285 3,0 4- 1 700 Totalt 7 366 13 636 21 002 26 500 ___—___—

_ _ _H;._ fru—"___ .__w_—__—_______—____—_E_AM =_._ wa.

5 . 2 K usr/iska

Kustfiskets avkastning är i många fall helt beroende av fångstuttagen i havsfisket. Av bl. a. denna anledning har sill. torsk och skarpsill i sin helhet hänförts till havsfisket. För andra arter. som påverkas starkt av havsfisket. är de i det följande angivna fångstvärdena beräknade under" förutsättning av i stort sett oförändrat fångstuttag i havsfisket.

Den nuvarande totalavkastningen i kustfisket (yrkes- och fritidsfiske). beräknad avkastning per hektar och ett beräknat möjligt uttag i kustfisket. framgår av tabell 9. Vid beräkningen av den totala avkastningen har hänsyn tagits till att en del fångster återfinns såväl i den beräknade fångsten av ej yrkesfiskare som i den officiella statistiken. Orsaken till detta är att gränsdragningen för vilka som skall räknas som yrkesfiskare är olika i statistiken och i det underlagsmaterial från enkätundersökningen som legat till grund för beräkningen av fritidsfiskets fångster. Fångsteri icke yrkesfisket med annat än handredskap har därför reducerats med 20 %.

Avkastningsberäkningarna har främst grundats på arealen kustvatten och de allmänna förutsättningarna för fiskproduktion. Underlaget för bedöm- ningar av kustvattnens maximala produktionsförmåga är bristfälligt. Beräk- ningarna i det följande får därför betraktas som minimisiffror.

Siklöjefisket i Norrbotten avkastar för närvarande i yrkes- och övrigt fiske 1 216 ton. Underlaget för bedömningen av beståndet år inte tillfreds- ställande. men ett uttag av 1 800 ton kan enligt fiskeristyrelsen bedömas som rimligt. En förutsättning är att uttaget i det finska fisket inte ökas nämnvärt. eftersom det är samma bestånd som beskattas.

De av fiskeristyrelsen beräknade möjliga fångstuttagen i kustfisket framgår av tabell 9. Enligt den redovisade bedömningen skulle kustfiskets fångster kunna öka med ca 25 % från 21 000 ton till 26 500. Det nuvarande yrkesfisket i kustvatten är i denna framställning angivet till drygt 7 000 ton.

Det har bedömts som tillfyllest att enbart ange den totala fångsten och inte söka uppdela den på arter. med tanke på den stora osäkerhet som är förknippad med uppskattningen av fritidsfiskets fångster och på den ofullständiga kunskap som finns om de flesta arters exploateringsgrad.

6 Särskilda åtgärder som möjliggör ökade fångster

1 avsnitt 5 har redovisats fiskeristyrelsens bedömning av möjliga fångster i havsfisket. kustfisket och sötvattensfisket i framtiden. Förutsättningen för bedömningarna har varit oförändrat fiskemönster och oförändrade insatser i fråga om fiskodling. 1 många fall är det dock möjligt att genom särskilda åtgärder öka fångsterna. Detta _kan gälla fiskevårdande åtgärder i form av t. ex. odling och utsättning av fiskungar eller att fisket bedrivs på ett annat sätt så att beståndet kan utnyttjas mera rationellt.

1 föreliggande avsnitt skall möjligheterna att genom särskilda åtgärder öka fångsterna behandlas.

6.1 Sill i Kattegatt och Skagerrak

Den totala fångsten av sill i Kattegatt har ökat från ca 20 000 ton/år under l950-talet till ca 100 000 ton/år under början av 1970-talet. Under de 3—4 senaste åren har fångstnivån stagnerat eller minskat trots en ökad total fiskeansträngning. De uppgifter om fångsten i antal per åldersgrupp som föreligger sedan juli 1969 visar att antalet vuxna sillar successivt minskat och att nu ca 90 % av fångsten i antal utgörs av ung sill.

Enbart dessa drag i utvecklingen ger anledning att hysa allvarliga farhågor för sillbeståndens och sillfiskets framtid i Kattegatt.

De analyser den dansk-svenska arbetsgruppen utfört indikerar att fiskeri- dödligheten för alla åldersgrupper varit mycket hög. Beräkning av det vuxna beståndets biomassa. visar att mängden könsmogen sill varit låg under perioden 1970—1974 och att den under 1975 och 1976 sjunkit ytterligare. En kollaps av bestånden synes ofrånkomlig om inga åtgärder vidtages.

Beräkningar av sannolika effekter av fångstrestriktioner i Kattegatt tyder på att om fisket efter ung sill (industrlfiske) minskas från och med 1978 till en nivå som enbart tillåter viss bifångst av 5111 i andra fisken. dvs. 10 000—15 000 ton årligen. samt om fiskdödligheten för vuxen sill sänkes gradvis kan en relativt snabb uppbyggnad av lekbeståndet förväntas. Det skulle således vara möjligt att med insats av skyddsåtgärder i början av 1980-talet uppnå ett bestånd av vuxen sill på ca 200 000 ton — mot nuvarande 10 000-20 000 ton. Det årliga fångstutbytet efter uppbyggnad av sillbeståndet kan uppskattas till ca 145 000 ton.

Om denna totalfångst fördelas mellan Danmark och Sverige i enlighet med tidigare fångstandelar. dvs. ca 45 % till Sverige och ca 55 % till Danmark. skulle den svenska andelen bli omkring 60 000 ton.

Beträffande reglerande åtgärder under de närmaste åren har förhandlingar om sådana fötts under år 1977 både vad gäller Kattegatt och Skagerrak. För år 1978 har för Kattegatt svenska och danska myndigheter kommit överens om en reglering av fisket. Överenskommelsen innebär att Sverige får fånga högst 22 000 ton sill. I denna kvantitet skall också inräknas den sill som fås som bifångst vid annat fiske. Vad beträffar sillfisket i Skagerrak har vid förhandlingar Sverige. Norge och Danmark kommit överens om en total- fångst av konsumtionssill på 14 500 ton. av vilken mängd Sverige tilldelats 5 000 ton. Dessa begränsningar i fångstuttagen av sill i Kattegatt och Skagerrak har i övrigt inte beaktats i denna bilaga.

6.2 Nordhavsräka

Bestånden av nordhavsräka beskattas på ett sätt som inger farhågor för beståndets och fiskets framtid. Fångsterna i Nordsjön och Skagerrak har ökat starkt sedan mitten av 1960-talet. En stor del av fångsten — majoriteten av antalet individer — är ung räka som inte deltagit i fortplantningen. dvs. sorteringarna råräka och räkungar.

Skälen emot fångst av råräka och räkungar är följande

— råräkan är ung, drygt 1 till 2 år gammal. och har inte fortplantat sig som hona. dvs. inte bidragit till att förnya beståndet. — med nu tillämpad maskstorlek i trålarna tas en avsevärd mängd räkungar (gny) som bifångst. Räkor av denna storlek ilandförs ej. utan kastas

överbord och dör. I genomsnitt fångas 300 gny per 1 000 råräkor. — eftersom en räka endast kan fångas en gång i sitt liv medför ett ökat uttag av råräka att beståndet och fångsten av kokräka minskar.

Genom att öka maskstorleken så att fångster av råräka och räkungar minskas kan fångsterna av större och värdefullare kokräka på sikt ökas.

Effekten av sådan ökning av maskvidden att fångsten av råräka reduceras med ca 70 % har uppskattats och resultatet presenteras nedan. Den totala fiskeansträngningen förutsätts oförändrad.

Tot. Kokräka Råräka Räk- Lekbe- fångst ungar stånd Nuvarande fiskemönster 1.0 0.54 0.38 0.08 1.0 Råräkefisket redu- cerat 70 % 1.13 0.99 0.12 0.02 2.1

6.3 Laxfisket i Östersjön

Svensk fångst och den totala Iaxfångsten i Östersjön framgår av tabell 10. I medeltal har den svenska Iaxfångsten uppgått till ca 20 % av totalfångsten under perioden 1967—1975. Prisets variation med storleken kan illustreras med medelpriset under januari 1977 vid Blekingefiskamas centralförening.

Sortering = kg Pris i kr per kg

1 > 7.0 40.33 11 A 6.0—6.9 35.00 11 B 5.0—5.9 35.00 111 A 4.0—4.9 26.77 IIIB 3.0—3.9 25.48 IV ( 3.0 22.27

Tabell 10 Fångster av lax (källa: Bulletin Statistique.,ICES)

År Östersjön. Ton Danmark. Finland” Sverige Förb.rep. Polen” Sovjet Tyskland

1967 1 918 425 504 183 61 120 1968 2039 513 470 211 140 141 1969 1 602 495 477 122 85 128 1970 1 347 450 483 120 70 108 1971 1045 401 416 96 58 181 1972 1 045 456 420 106 87 93 1973 1 119 640 651 97 98 122 1974 1 224 747 640 47 119 176 1975 1 210 693 639 63 88 237

Tyska dem. Republiken

Totalt

3 211 3 514 2 909 2 578 2 197 2 207 2 728 2 955 2931

Sammantagna ger dessa uppgifter följande förändring av värdet på 1 000 utsatta laxar.

Ant. år Ant. överlevande Medel- Total Pris Totalt i havet vid periodens vikt vikt kr/kg värde slut kg kg kr

1 150 1.5 225 (20) 4 500 135 3.8 513 25 12 800 3 121 8.7 1052 40 42400

En empirisk modell av laxbeståndets dynamik i Östersjön har utarbetats av Larsson 1976 (LFI. Medd. 4/1975) på grundval av märkningsåterfynd. Den har använts för att simulera effekter av olika fiskemönster. T. ex. visar den att minskas Iaxfångsten i havet med 25 % minskar dess värde med 6 % medan totalfångstens värde stiger med 20 %. Dessutom skulle antalet lekvandrande laxar öka med 37 %.

F. n. tas ca 80 % av den svenska Iaxfångsten i havet. En minskning av andelen havsfångad lax innebär ett förbättrat utbyte och en rationellare hushållning med denna resurs.

6.4 Utplantering av laxfisk

Svenska fiskodlingar kan öka sin smoltproduktion med ca 0.5 milj. smolt per år utan tillbyggnader av odlingarna (till en kostnad av ca 1.7 milj. kr.). Effekterna för svenskt fiske av en ökad smoltproduktion har uppskattats för olika utsättningsalternativ. För samtliga alternativ har två fördelningsprin- ciper använts för beräkning av andelen svenskfångad fisk: a) nuvarande fångstandel. b) andel i proportion till ytan av en fiskezon.

Lax

Tabell 11. Förutom de i tabellen visade skillnaderna i ekonomiskt utbyte medför alternativ 1 och 3 att effekterna av utplanteringarna sprids längs hela kusten. medan alternativ 2 medför att endast en kortare kuststräcka i södra Sverige samt havsfisket får nytta av utplanteringen.

Öring

Tabell 12. Då öring endast i ringa grad fångas i annat än svenskt fiske har bara en allokeringsprincip tillämpats. Effekterna av alternativ 1 och 3 fördelas längs hela kusten. Alternativ 2 kommer fisket på sydkusten och i någon mån havsfisket tillgodo. ] alternativ 4 blir fångsterna koncentrerade kring utsättningsplatserna och i alternativ 5 spridda utefter en längre kust- sträcka.

Som framgår av sammanställningen i det föregående år kustutsättningar av öring (s. k. långvandrande) det gynnsammaste alternativet med nuvarande fiskemönster. Om övriga östersjöstater bidrager till ökade utsättningar av lax och/eller öring ändras dock de ekonomiska förutsättningarna för fiskeristy-

Tabell 1]. Lax. Beräknat utfall vid utsättning av 500 000 smolt vid olika utsättningsalternativ

Utsättnings- Återfångst Total- Andel i svenskt fiske (Hav + kust + älv) alternativ kg/l 000 ut— fångst satta Nuvarande fiskeutövning Vid inrätt. av fiskezon ton milj. % ton milj. % ton milj. kr kr kr 1. Jämt utfördelat 450 225 4.5 45 100 2.0 62 1395 2.79

mellan samtliga älvar

2. I de bästa älvarna 800 400 8,8” 35 140 3.08 52 208 4.58 med bästa möjliga laxstammar

3. Kustutsättning med 850 425 8.5 35 148 2.96 52 221 4.42 bästa möjliga laxstammar

” Högre pris per kg p. g. a. högre medelvikt i fångsten än alternativ 1 och 3.

Tabell 12. Öring. Beräknat utfall vid utsättning av 500 000 smolt vid olika utsättningsalternativ

Utsättnings- Återfångst Total fångst Andel i svenskt fiske alternativ kg/l 000 ut- satta ton milj. % ton milj. kr kr 1. lämnt fördelat mellan älvarna. 200 100 1.5 95 95 1.425 Alveget material __ 2. Ide bästa älvarna. Alveget mate— 400 200 3.6 85 170 3.06 rial 3. Kustutsättning jämnt fördelad 350 175 2.625 100 175 2.625

längs kusten. "Stationär" öring (t. ex. Dalälvsöring).

4. Kustutsättning på sträckan 500 250 3.75 100 250 3.75 fr.o.m. Stockholms t. o. m. Kal- mar län. material som ovan.

5. Kustutsättning som i alt. 4 med 750 375 6.75 90 3375 6.075 bästa material ur återfångstsyn— punkt 1. ex. vid Gullspångsöring.

relsens uppskattningar.

Utsättningarnas effekter bör värderas med hänsyn till att lax och öring fångas i skilda typer av fisken. Ökad laxutsättning kommer främst yrkesfisket i havet till del samt i mindre omfattning kust- och älvfisket. Öringsutsätt- ningar gynnar däremot nästan bara kustfisket. Den största delen av öringsfångsten torde tas av icke yrkesfiskare med såväl handredskap som med andra redskap. medan laxen väsentligen beskattas av yrkesfiskare.

Öringsfångsten fördelar sig mellan olika kategorier av fiskare på kust- sträckan fr. o. m. Norrbottens län t. o. m. Kalmar län sålunda:

Kustbundet Icke yrkesfiske Totalt yrkesfiske _— Handredskap Övriga red- skap Ton 86 185 197 468 % 18 40 42 100

6.5 Ålutsättning i Östersjön

De svenska yrkesfiskarnas fångst av ål i Östersjön har minskat från 1 500—2 000 ton under 40- och 50-talen till ca 800 ton år 1974. En uppgång skedde dock under 1975 till 1 399 ton. År 1976 minskade fångsten åter till ca 650 ton. Eftersom fångstminskningen har åtföljts av en nedgång i fångst per fiskeansträngning. torde ett minskat bestånd och inte en reducerad fiskean- strängning vara orsaken till det försämrade utfallet. Bland tänkbara orsaker till den sannolika nedgången av ålbeståndet kan nämnas:

a) den utvandrade ålen har sökt nya vandringsvägar och är därför mindre tillgänglig för svenskt fiske.

b) invandringen av ålungar (glasål) till Östersjön har minskat av ”natur- liga" orsaker eller p. g. a. föroreningar.

Uppgifter om att danskt ålfiske fått vidkännas en motsvarande minskning av fångst per fiskeansträngning pekar på att en väsentlig ändring av vandringsvanorna är mindre sannolik. För en minskad invandring av glasål talar sjunkande fångster i ålyngeluppsamlare i vattendragen på både ost- och västkusten. Om huvudorsaken till den avtagande åltillgången är minskad rekrytering. förefaller kompensationsåtgärder i form av utsättningar vara en framkomlig väg. Uppskattningar har gjorts av effekten av utsättning med ål av varierande ålder.

En årlig utsättning av 70 ton glasål beräknas ge en svensk ålfångst av ca 2 500 ton dvs. en ökning med ca 1 700 ton.

Kostnaden föratt plantera ut 70 ton ål uppskattas till 5—6 milj. Fångstvärdet av 1 700 ton ål vid ett pris av ca 18 kr./kg är ca 30 milj. kr.

7 Odling

7.1 Odling av konsumtionsfisk

Möjligheten att odla fisk för direkt konsumtion har under senare år förbättrats högst avsevärt. De faktorer som bidragit till detta är dels utvecklingen av tekniken att odla fisk i kassar som ankras i sjön eller havet. dels de stigande priserna på regnbågslax i handeln.

Fördelen med kasseodling jämfört med konventionell odling i dammar är den mycket låga investeringskostnaden samt att kasseodlingar kan lokali- seras dit tillgången på foder är riklig. Dock krävs att kassar placeras där vattenomsättningen är god och skyddet mot vind och vågor gott.

Genom att konsekvent utnyttja möjligheten att kasseodla konsumtions- fisk där tillgången på foder. i detta sammanhang "skräpfisk" dvs. all fisk som

5 l;

inte kan avsättas till konsumtion. är tillräckligt stor. skulle en avsevärd resurs av fisk med hög kvalitet kunna skapas. Förutom odling av fisk i kassar med skräpfisk som foder. kan kasseodling med torrfoder bedrivas. Lönsamheten av den sistnämnda odlingsformen verkar efter de försök som lantbrukshög- skolan utfört(muntligen G. Paczkowski 1976)vara fullt tillfredsställande. Vid enjämförelse mellan de två slagen av fisk är fördelarna med torrfoderdels den ringa arbetsinsatsen vid odlingen. dels att odlingen kan lokaliseras oberoende av fodertillgången. Våtfoder i form av skräpfisk. färsk eller frusen. ger en högre kvalitet på fisken. lägre foderkostnad/kilo producerad fisk men kräver betydligt större arbetsinsats i odlingsarbetet. Dessutom krävs vid en anlägg- ning för kasseodling med fisk som foder att tillräckligt frysutrymme finns för att utjämna tillförseln av foder. I det följande diskuteras endast odlingsmöj— ligheterna med skräpfisk som foder, för torrfoderuppfödning är de begrän- sande faktorerna endast lönsamhet och tillgången på lämpliga platser. Givetvis kan avsättningssvårigheter uppstå om denna verksamhet får stor omfattning. men för närvarande importeras odlad regnbågslax i storleksord- ningen 800 ton/år. vilket ger en antydan om marknadens omfattning. Dessutom finns möjligheten att odla andra arter än regnbågslax. (t. ex. lax, bäckröding. öring) men detta är ännu på försöksstadiet i vårt land.

Potential

]. Sötvatten

Av den utredning som gjorts om sötvattensfiskets potentiella avkastnings- möjligheter.' framgår att mängden skräpfisk uppgår till 35 % av fångsten av övriga fiskarter i Syd- och Mellansverige, vilket motsvarar 5 000 ton och i Norrland till 15 % av övrig fångst. vilket motsvarar 1 500 ton. Av denna mängd kan högst 30 % användas för odling. då övriga fångster är för geografiskt spridda och/eller för små för att praktiskt kunna tillvaratagas. Med en genomsnittlig foderkonvertering av 1:7 ger detta en odlingspotential av 278 ton. Även denna siffra är i överkant. då det är osäkert hur långt norrut odlingen kan bedrivas lönsamt samt att det i vissa områden är brist på lämpliga vatten för odling, varför en reducering till 200 ton får anses realistisk.

2. Ostkusten

Det område som bedöms lämpligt för denna verksamhet är ostkusten fr.o.m. Gävleborgs län t.o.m. Blekinge län. I ostkustfisket finns flera foderresurser för odling, dels sådan strömming från trålfisket som är för liten för konsumtionsändamål. dels rens från strömmingsfiletering samt skräp- fisk som tas som bifångst vid bottengarns- och storryssjefiske (även till en del vid nätfiske och småryssjeliske).

Trålfiskets fångster av "skräpfisk", dels det som landas. dels det som slängs överbord. uppgår i Östersjön till ca 70 ton. Den största delen av detta landas på sydkusten. där de naturliga förusättningarna för kasseodling måste bedömas som mycket dåliga på de flesta platserna. Den mängd som kan landas i områden lämpade för denna verksamhet omfattar ca 30 ton.

Mängden rens från filéskärning av strömming inom områden lämpade för

1 Lennart Nyman: In- landsvattnens potentiella avkastning. Fiskeristy- relsen 1976.

kasseodling uppgår enligt uppgifter från fiskförsäljningsföreningarna till ca 1 000 ton. Mycket av detta finner redan avsättning som foder till pälsdjur. men de priser som betalas är så låga att odling av fisk bör vara ett lönsamt alternativ. Den mängd skräpfisk som fångas i övrigt fiske är svårare att bedöma men bör uppgå till 20 % av fångsten av övriga fiskarter i storryssje- och bottengarnfisket. På de aktuella kuststräckorna skulle detta ge 225 ton foderfisk. Mängden iövrigt fiske (nät. småryssjor. m. ni.) har skattats till 125 ton. Med reducering för de fångster som är för små och/eller för geografiskt spridda skulle en trolig mängd tillgänglig foderfisk från dessa fisken vara 250 ton.

Sammantaget ger detta. med samma foderkonverteringsfaktor som tidi- gare en odlingspotential av 607 ton. Av samma skäl som tidigare anförts bör denna siffra reduceras och en möjlig potential av 500 ton är mera realistisk.

3. Västkusten

På denna kuststräcka är tillgången på lämpligt foder knappast något problem. Landningarna av skräpfisk uppgick under 1974 till 55 000 ton. vilket är så mycket att endast en bråkdel är nog för all tänkbar fiskodling. För västkustens del ligger snarare problemet på det odlingstekniska planet. Kasseodling här är oprövat i allt väsentligt och ekonomin för en sådan verksamhet okänd. Troligen skulle övervintring av fisken. vilket förmodligen är nödvändigt för att uppnå en god lönsamhet. stöta på avsevärda problem i detta område (främst p. g. a. risken för underkylt vatten vintertid). Det synes dock mycket angeläget att försök utförs för att utröna möjligheterna till kasseodling på västkusten av olika fiskarter.

Summan/anning: Den tillgängliga odlingspotentialen för konsumtionsfisk uppgår i sötvatten och längs ostkusten till 700 ton. För att utröna möjlighe- terna på västkusten behöver försök utföras som visar om det är odlingstek- niskt och ekonomiskt möjligt att bedriva konsumtionsfiskodling i detta område.

7.2 Odling av musslor och ostron

M usslor

De tekniska och biologiska förutsättningarna att odla musslor på der. svenska västkusten har i pilotförsök som utförts under senare år visat sig goda. Problem kan visserligen uppstå t. ex. genom ansamling av ejder sont betar på musslorna men dessa problem synes fullt möjliga att bemästra. Den teknik som använts och synes mest lovande är att låta musslorna växa på rep som placeras hängande från horisontella linor eller vajrar vilka i sin tur fästes i berget över ett smalt sund och hålls uppe av kraftiga bojar. Även försök med ankrade anläggningar har givit goda resultat. Musslor som produceras i dessa anläggningar har god kvalité dvs. hög procent kött i förhållande till totalvikten.jämn storlek och frihet från främmande partiklar. Produktions- kostnaden i dessa anläggningar är dock ännu av storleksordningen 170 kr./ kg och detta pris är inte konkurrenskraftigt för konserveringsändamål. Över huvud taget kan burkinläggning av musslor knappast ekonomiskt bedrivas i

Sverige. Det blir billigare att importera färdiga produkter. För färskkonsum- tion är däremot odlade musslor konkurrenskraftiga. men denna marknad är så liten att det inte ger underlag för någon ekonomiskt meningsfull verksamhet. Den enda möjligheten i dag att få en större omfattning av musselodlingen skulle således vara att genom förbättrad marknadsföring öka konsumtionen av färska musslor. något som dock torde ta avsevärd tid och medföra betydande kostnader. Möjligheten att lansera nya produkter. t. ex. frysta musslor. bör också ses som en väg att förbättra lönsamheten av musselodlingen och öka avsättningsmöjligheterna. Genom den stora odlingspotentialen och de låga energikostnader som denna odling har kan den dock i framtiden få betydelse som proteinkälla.

Ostron

Under det senaste året har en viss försöksverksamhet vad gäller ostronodling igångsatts i regi av STU. Vad som framför allt undersökts är möjligheten att häri landet odla detjapanska ostronet (Crassostrea gigas). Preliminära resultat visar att de biologiska förutsättningarna för en sådan odling föreligger och även lek av dessa ostron har lyckats under 1976. Mycket arbete återstår dock ännu för att utröna de ekonomiska förutsättningarna att odla ostron i landet. Troligen måste en mindre arbetskrävande teknik utvecklas och detta är en av huvudpunkterna i den pågående försöksverksamheten.

8 Utveckling av fisketekniken

Den senaste 25-årsperioden har fisketekniken utvecklats synnerligen kraftigt genom nytt material. nya elektroniska hjälpmedel osv.. vilket lett till att effektiviteten av fisket nu nått en sådan utveckling att även i världshaven fisket förmår allvarligt hota bestånden av värdefulla fiskarter. Mot denna bakgrund framstår inte fisketekniken omedelbart som en begränsande faktor för färskproduktionen. Redan med nuvarande fisketeknik kan en effektiv beskattning av traditionella fiskarter ske. Vad som däremot kan vara av betydelse är att utveckla ny teknik för att bedriva rationellt fiske efter arter som i dag inte är föremål för effektiv beskattning t. ex. kolmule (blåvitling). bläckfisk eller djupvattensfiskar som myciphider.

En ytterligare betydelse för det möjliga fiskuttaget kan fisketekniken ha i de fall en förbättrad teknik kan göra fisket lönsamt efter arter som med dagens teknik fångas i allt för små mängder per ansträngning eller i övrigt är alltför kostsamt att fånga för att ett rationellt fiske skall vara möjligt. Den troliga utvecklingen av fisketekniken inom den närmaste framtiden kommer inte att innebära utvecklandet av helt nya fiskemetoder. utan framför allt inrikta sig på att sänka kostnaderna och höja effektiviteten av redan använda metoder. Dessutom kommer sannolikt metoder som används inom ett område att modifieras för användning inom andra fisken eller geografiska områden.

Med den utveckling av fiskbestånden som skett inom de områden där svenskt fiske bedrives kan också förväntas en förändring av båtmaterialet. så att flera slags fiske kan bedrivas med samma båt utan stora ombyggnader. Detta blir följden. då många fiskarter är så hårt beskattade att fiskestopp

måste tillgripas under längre eller kortare tider. och för att inte tvingas till stillaliggande måste då båtarna kunna användas för annat fiske.

Mekaniseringen av fisket kommer givetvis att fortskrida. men är i detta sammanhang av underordnad betydelse. Endast i de fall att en effektiv mekanisering av garnfisket och krokfisket ger möjligheter för ytterligare kustfiskare att bedriva ett lönsamt fiske. kan detta nämnvärt påverka de totala avkastningsmöjligheterna. När det gäller objektiv effekt fordras reella restriktioner vad gäller fångstutvecklingen (O. Oskarsson. 1976. Sött och Salt).

För odling av konsumtionsfisk i nätkassar har tekniken utvecklats avsevärt under senare år. men på detta område finns fortfarande många olösta problem. Utvecklingen här ligger avsevärt efter den när det gäller att fånga fisk och en snabb utveckling kan förväntas. vilken ytterligare förbättrar lönsamheten av denna verksamhet. Vad som framför allt saknas här är kassar som kan användas i exponerade lägen och samtidigt är okänsliga för is.

Som sammanfattning kan sägas att redan med nuvarande fisketeknik kan bestånden av traditionella fiskarter beskattas till gränsen för sin produktions- förmåga och utvecklingen av ny teknik har betydelse endast för tidigare icke använda arter.

9 Diskussion

De möjliga fångster som redovisats ide föregående avsnitten. är grundade på biologiska förutsättningar samt möjligheten att bedriva svenskt fiske i andra länders ekonomiska zoner. En ytterligare begränsning för fisket är möjlig- heten att avsätta fångsten till lönsamma priser. Ramen för avsättningsmöj- ligheterna bestäms av inhemsk konsumtion. exportmöjligheter samt importen av fisk.

Utöver de biologiska begränsningar för fisket som tagits hänsyn till tidigare skall här beröras ytterligare några faktorer som innebär ett osäkerhetsmo- ment i bedömningen av den möjliga fångsten.

Vid beräkningen av den möjliga fångsten i kustfisket på ost- och sydkusten. har för ål beräknats en fångst som motsvarar medelvärdet för den senaste femtonårsperioden. Fångstutvecklingen är dock sådan att den framtida fångsten kan befaras bli betydligt mindre. Sedan slutet av 1950-talet har minskning i antalet uppvandrande ålungar kunnat registreras i praktiskt taget alla ålyngeluppsamlare i de vattendrag som mynnar i Östersjön. Samtidigt har fångsten av vuxen ål minskat mycket kraftigt. Minskningen av ålfångsterna framgår tydligast om fångsten/bottengarn beräknas. Medeltalet var under femårsperioden 1961—65 0.859 ton/bottengarn. för perioden 1971—75 0.368 ton/bottengarn. Om man utgår från relationen uppvandrande ål/fångst per bottengarn och förutsätter en genomsnittlig uppväxttid av tio år för ålarna fram till fångsten kan man med ledning av uppvandringen av ål under de senaste två femårsperioderna göra en grov uppskattning av fångsten under de två kommande femårsperioderna. se figur 1.

Indexet för åluppvandringen har beräknats som den årliga procentuella avvikelsen från medelvärdet för varje uppsamlingsplats där tillgängliga serier varit tillräckligt långa. Därefter har femårsmedelvärdet beräknats utan

l l

_. .-::—a-.

;___-G.v._.—_=.

. om.

Index för åluppvandring

500- 400- 51261 3004

200—

tool

i —1 —1 —-r —1 l— i— 'v—

500 1 de'—0 Kg Figur]

vägning av de olika åarnas totala åluppgång. dvs. en procentuell minskning i en liten å får samma värde som samma relativa minskning i ett stort vattendrag. Ur denna relation skulle avkastningen/redskap för den närmaste femårsperioden bli 250 kg och för perioden 1981—85 150 kg. Detta motsvarar en totalfångst av 480 reSpektive 290 ton vid oförändrat antal redskap. Troligen kan nedgången förväntas bli något större. då den vikande lönsamheten redan gjort att fiskare upphört med bottengarnsfiske för ål och med en starkt negativ fångstutveckling bör detta bli allt vanligare och antalet redskap minska ytterligare. Då en utveckling som den ovan redovisade förefaller sannolik. kan möjligheterna att bedriva rationellt fiske efter Östersjökusten försämras avsevärt. inte bara för de fiskare som har ålfisket som enda inkomstkälla. utan också för en stor grupp fiskare som är beroende av att kompletteralövrigt fiske med ålfiske.

Ett annat fiske för vilket problem har uppstått under senaste året är laxfisket i Österjön. Av den lax som fångas härstammar en stor del från odling (se bilaga 2). Detta faktum gör att laxens reproduktion blir särskilt känslig för sjukdomsangrepp. En tidigare endast från Storbritannien och Irland känd sjukdom på lax och öring. "Ulcear dermal necrosis" (UDN) har sedan två år konstaterats i laxförande vattendrag i Östersjön. Sjukdomen yttrar sig som skadade partier i huden. vilka sedan sekundärt utsätts för svampangrepp. Laxen drabbas när den når sötvatten för att leka. och dödligheten är mycket hög. Där sjukdomen är känd sedan tidigare har den inte i hög grad påverkat rekryteringen. men förhållandena i vårt land är i två avseenden väsentligt annorlunda än på de brittiska öarna. Dels förekommer ett mycket intensivt havsfiske i Östersjön. vilket inte har någon motsvarighet när det gäller den brittiska laxen. och som väsentligt reducerar mängden uppvandrande lekfisk. dels är Östersjölaxen i stor utsträckning beroende av odlad smolt för sin rekrytering. Dessa faktorer kan mycket väl innebära att UDN här får betydligt allvarligare konsekvenser för reproduktionen av lax än i de områden där den tidigare uppträtt. Ytterligare en komplikation när det gäller laxens reproduk- tion är den sedan 4—5 år alltmer tilltagande yngeldödligheten. Denna

”sjukdom" drabbar ynglet omedelbart efter kläckningen och orsakar för närvarande 60 % dödlighet. Orsakerna till denna dödlighet är ännu okända. Samtidigt med att UDN och yngeldödligheten försvårar rekryteringen har kustfiskets uttag av den uppvandrande laxen av allt att döma ökat genom användandet av effektivare redskap (laxfa'llor av finsk modell). Dessa faktorer tillsammans kan medföra svårigheter att i vissa älvar erhålla tillräckligt antal avelslax. I några av de älvar som har naturlig reproduktion har sommaren 1976 konstaterats väsentligt lägre täthet av laxungar på uppväxtområdena än tidigare. Orsakerna till detta är ej klarlagda.

Den slutsats som kan dragas ur de resultat som denna utredning givit är att. trots de begränsningar som svenskt fiske får vidkännas. och trots de problem som omnämnts i det föregående.en tillräcklig fångstpotential finns tillgänglig ide vatten som är disponibla för svenskt fiske för att tillåta ett fångstuttag av ungefär nuvarande omfattning och sammansättning. Om fiskbestånden i Nordsjön. Skagerrak och Kattegatt sköts rationellt. t. ex. så att Nordsjösillen återtillåter en beskattning. kan på sikt en viss ökning av fångstuttaget ske. Ett ökat svenskt fiske i Östersjön på beskostnad av fisket i Västerhavet kommer att leda till ändrad fångstsammansättning. dvs. fa'rre arter kommer att fångars. vilket kan medföra avsättningsproblem.

Bilaga 2 Det svenska laxfiskets utvecklings- möjligheter i Ostersjön

1. Bakgrund

Denna kortfattade utredning har utförts dels som underlag för fiskeristyrel- sens bedömningar av laxfrågan vid internationella förhandlingar dels som information till fiskeristyrelsens fiskproduktionsutredning (Bilaga 1).

2. Laxfångster i Östersjön

Enligt preliminära uppgifter från statistiska centralbyrån och som framgår av tabell 1 uppgick det svenska laxfisket i Östersjön till 630 ton under år 1975. Detta år uppvisade kustfisket en klar ökning medan havsfiskets avkastning sjönk (figur 1). Under de senaste 3 åren har det totala utbytet av det kommersiella laxfisket varit relativt gott och legat över de bästa fiskeåren under 1960-talet.

Tabell 1 Laxfiske i Östersjön 1960-1975 (hel färskvikt. ton)

År Bottengarn Storryssja Havsfiske Total (ton) (ton) 1960 15 82 343 440 1961 9 175 391 575 1962 19 121 244 384 1963 15 99 270 384 1964 15 118 485 618 1965 17 99 398 514 1966 13 86 309 408 1967 18 87 513 618 1968 16 70 384 470 1969 14 51 412 477 1970 17 75 394 483 1971 9 67 340 416 1972 12 80 328 420 1973 13 90 548 651 1974 19 115 506 640 1975 10 149 471 630

Uppgifterna ur SCB:s årsstatistik

226

Svenskt laxfiske

5OOJ hav , 4001 1

i Östersjön

300-

200*l

__. k st , :;”-':'. oct ———— L ___-___-————;t;i-_N— alv ______ ,'/ | | ' T _r——|_7_—_—T—l——_

Figur] 1966 ——67 —68 —69 —70 —71 —72 —73 —74 —75 år

023 Tabell 2 visar det kommersiella utbytet av laxfisket i Östersjöns laxförande 024 älvar enligt fiskeristyrelsens egen statistik. Åren 1973—75 uppvisar mer än en 025 fördubbling av fångsterna i förhållande till de närmast föregående årens 026 fiske. 027 Den svenska Iaxfångststatistiken för Östersjön är i huvudsak baserad på 028 rapporter från fiskförsäljningsföreningarna. Uppgifterna rörande havsfisket 9 torde vara ganska säkra medan en större osäkerhet föreligger beträffande

Tabell 2 De svenska östersjöälvama. Sammanställning av fångstmängden av lax 1966—1975. Kg

Vattendrag Laxfångst

1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975

Mörrumsån 3 039 2283 3 352 3 037 2 367 1 811 1 502 3 184 2 909 2520 Dalälven 3 191 6 930 3 370 2400 1 916 3 303 2 823 2 710 4 085 6 950 Ljusnan 4 012 2 689 2975 2 181 2 388 2344 2924 3 708 5410 5 856 Ljungan 3 701 1 934 996 820 860 1 291 1 818 1 759 1 538 1 400 Indalsälven 10 613 14511 10 798 5 429 3 965 5 227 7 956 30173 34 020 21991 Ångermanälven 12 440 10120 10 783 6 289 5 948 10 294 10528 23 447 32 184 33 163 Lögde älv 187 71 73 49 62 105 102 117 — — Öre älv — — — 146 8 8 — — — — Ume älv 9 469 1 075 906 784 376 273 812 3 427 2 471 — Vindelälven 5 487 3 008 4 119 3 432 1 848 2 902 2 864 4 145 3 119 — Skellefte älv 949 4 516 6 042 2 847 1 371 1 114 1 840 4 317 3577 4 834 Lule älv 16 064 13 940 13 807 14 706 9 731 5 700 7 948 8 777 17 286 12 400 Kalix älv 9 659 6 049 8 950 12 233 4 102 4 537 7 205 11 189 5938 2 543 _ Torneälv 12565 5610 6400 4586 2142 2952 5122 7772 4818 2016 |

91376 72736 72571 58939 37084 41861 53444 104725117355

kustfisket. Det senare fisket utövas i stor utsträckning som deltids- eller binäringsfiske med storryssjor och olika typer av bottengarn. Återfyndsfrek- vensen av märkta laxar tyder på att fångstmängderna borde vara betydligt större än vad som framgår ur den officiella statistiken. Dessutom bör inslaget av öring i det som lax redovisade materialet vara betydande på vissa lokaler.

Enligt den officiella statistiken är det svenska laxfisket till havs två till tre gånger så stort som kust- och älvfisket tillsammans. Trots att Sverige bidrar med ca 70 % av den totala smoltproduktionen i naturlig och odlad form representerar vårt havsfiske bara 16 % av det totala fångstutbytet i Östersjön (tabell 3).

Tabell 4 redovisar Iaxfångsterna i Östersjön enligt uppgifter ur Bulletin Statistique. Fångststatistik är också redovisad i senaste Reference Report on Baltic Salmon (ICES. Cooperative Research Report No 45, 1975). För några nationer föreligger dålig överensstämmelse mellan uppgifterna i de båda publikationerna och orsakerna till dessa skillnader har inte gått att utreda. I Reference Report anges kvantiteterna i rensad vikt utom för Finland och Sovjetunionen. Uppgifterna i Bulletin Statistique förefaller åtminstone

Tabell 3 Smoltproduktion iÖstersjön 1972. Antal

Naturlig Odlad Summa

Sverige 1 550 000 1 801 000 3 351 000 Finland 435 000 120 000 555 000 Danmark 0 2 000 2 000 Polen 0 1 000 1 000 Förb. rep. Tyskland 0 obetydl. — Sovjet (1970) 204 000 575 000 779 000

Totalt 2 189 000 2 499 000 4 688 000

Uppgifterna ur Reference Report on Baltic Salmon. LFl Medd. 2/1975.

Tabell 4 Laxfångster i Östersjön 1967—74. Ton (ur Bulletin Statistique)

År Dan- FinlandaSverige BRDab Polen” Sovjet DDRC Totalt mark 1967 1918 425 504 183 61 120 3211 1968 2039 513 470 211 140 141 3514 1969 1 602 495 477 122 85 128 2 909 1970 1 347 450 483 120 70 108 2 578 1971 1045 401 416 96 58 181 2197 1972 1 045 456 420 106 87 93 2 207 1973 1 119 640 651 97 98 122 1 2 728 1974 1 224 747 640 47 119 176 2 2 955

a Inkluderar 8—10 % havsöringfångster. År 1974 redovisar Finland enbart lax. b Förbundsrepubliken Tyskland. (' Tyska Demokratiska Republiken.

för vissa år och nationer vara korrigerade till hel färskvikt. Reference Report ger troligen exaktare siffror men uppgifterna sträcker sig inte längre än fram till år 1971. Bulletin Statistique lämnar uppgifter fram t. o. m. är 1974 och ger åtminstone en uppfattning om trenden under senare år varför dessa siffror redovisats i tabellen.

Enligt dessa uppgifter ökade det totala uttaget av lax i Östersjön under åren 1973 och 1974. Eftersom Östersjöns laxproduktion till mer än hälften är baserad på odlade laxungar (smolt) måste utvecklingen bl. a. tillskrivas lyckade smoltutsättningar och goda tillväxtförhållanden.

Några uppgifter om laxfiskets intensitet föreligger inte från svensk sida. Av danska uppgifter (Dansk fiskeritidende nr 7. 1976) framgår att man under säsongerna 1973/74 och 1974/75 haft de största fångstmängderna per redskapsinsats sedan fiskeribokföringen påbörjades i slutet av l950-talet.

Förstahandsförsäljningsvärdet av den svenskfångade laxen i kust- och havsfisket uppgick år 1975 till ca 10 milj. kr. Denna lax härstammade bl. a. från 1973 års utsättningar av smolt. Kostnaderna för den då utsatta smoltmängden uppgick till över 7 milj. kr. De danska fångsterna, som säsongen 1974/75 uppgick till 1 361 ton. betingade ijämförelse med svenska fisket ett mer än dubbelt så stort ekonomiskt värde utan att insats för fortsatt laxproduktion förekommit.

3. Nuvarande skyddsbestämmelser

Laxfiskekonventionen, dvs. Sveriges överenskommelse med Danmark och Förbundsrepubliken Tyskland av den 20 december 1962 rörande skydd för beståndet av lax i Östersjön, trädde i kraft år 1966. Polen biträdde sedermera konventionen och Finland tillämpar sedan några år bestämmelserna genom intern lagstiftning.

I bestämmelserna som omfattar dessa nationers fiske i hela Östersjön sägs att maskstorleken för drivgarn skall vara 165 mm.. gapet på använda krokar vid drivlinefiske minst 19 mm. och minimimåttet på laxen 60 cm.

1 en genom konventionen inrättad kommission har senare rekommende- rats en förbudstid för laxfiske fr. o. m. 1 juni t.o.m. 25 augusti på internationellt vatten och en annan för hela konventionsområdet från 20 decembertill och med 10januari kombinerat med landningsförbud. Laxfiske med flyttrål skall också vara förbjudet. Innanför svenska baslinjer skall medges att lax fångad norr om 600 N och i fasta redskap får ha ett minimimått av 50 cm.

Dessutom finns, åtminstone för Sveriges del, lokala bestämmelser till skydd för laxen i kust- och älvfisket.

4. Sysselsättning, båtar och redskap

Enligt 1973 års fiskeriinventering uppgick antalet yrkesmässigt sysselsatta i laxfisket med rörligt redskap (dvs. drivgarns- eller laxlinefiske till havs) till 228 personer i östersjölänen. 135 personer hade detta fiske som enda yrke varav 59 var hemmahörande i Gotlands län. 40 i Blekinge län och 17 i Kalmar

l l l l _l

län.

Åldersgenomsnittet för dessa fiskare var ca 35 år. Motsvarande siffror för bottengarns- och storryssjefisket efter lax framgår inte av inventeringsmaterialet. lllöstersjöfiskare fiskade emellertid på heltid med dessa redskapstyper. varav över hälften var bosatta i Norrbottens län. Ålbottengarnfisket är inte inräknat i detta sammanhang. Laxen represente- rade det största ekonomiska värdet i storryssjefisket 1975 och näst efter torsken i bottengarnsfisket samma år. Det sammanlagda värdet av fisket, ålen som ovan nämnts oräknad. i bottengarns- och storryssjefisket utgjorde 1973 4.46 milj. kr. varav laxen svarade för 1.8 milj. Större delen av de redovisade lll yrkesfiskarna är starkt beroende av laxen som inkomstkälla och i synnerhet gäller detta de fiskare som bedriver storryssje- och kilnotsfiske norr om Stockholms län vilka enligt inventeringen var 79 st.

Minst 200 östersjöfiskare var således enligt denna tolkning av 1973 års fiskeriinventering helt beroende av laxfisket. Antalet övriga mer eller mindre av laxfisket beroende(deltidsfiskare) inom det yrkesmässiga fisket uppskattas med ledning av inventeringsuppgifterna till ca 400 personer.

Trots att både havs- och kustfisket varit givande sedan 1973 verkar en minskning i antalet utövare ha skett de senaste åren. Fiskerikonsulenten i Gotlands län uppskattar antalet helt sysselsatta i havsfisket efter lax till ca 35 yrkesfiskare medan motsvarande uppskattning för Blekinge län är 30—35 man. I Kalmar län förefaller ingen båt för närvarande vara engagerad i enbart laxfiske. Dessa tre län redovisade sammanlagt 116 personer 1973 med laxfiske med rörligt redskap som enda yrke. En nedgång i antalet huvudsak- ligen sysselsatta fiskare inom havsfisket efter lax har troligen skett. 1976 års fiskeriinventering, som beräknas ligga klar under hösten 1977. kommer att ge besked härom.

Någon officiell statistik över antalet båtar sysselsatta med laxfiske föreligger inte. Muntliga uppgifter från fiskerikonsulenten i de län varifrån havsfisket bedrives ger underlag för en uppskattning. Antalet svenska fiskefartyg i Östersjön utrustade för laxfiske till havs utgör f. n. mellan 50—60 st. I allmänhet är de mellan 35—50 fot långa.

Antalet laxdrivgarn utgjorde 1973 51 574 st. och antalet laxlinor var 8 265. Normalt fiskar en laxbåt med 600—750 garn.

1 det danska östersjöfisket efter lax deltog säsongen 1974/75 115 fartyg under mer eller mindre begränsade perioder. 27 av dessa deltog hela säsongen.

Uppgifter för de övriga laxfiskande nationerna föreligger ej.

5. Laxfiskeområden i Östersjön

Över 70 % av Östersjöns laxproduktion utgår från svenska älvar (tabell 3). 50 000—100 000 laxungar(smolt) märkes årligen före utvandringen i havet. Ca 12 % rapporteras återfångade varvid bl. a. fångstplatsen uppges. Återfångs- tuppgifterna programmeras in på data via laxforskningsinstitutet där åter- fångstplatserna sedan hänföres till ett system med särskilda fångstområ- den.

Från datacentralen har erhållits uppgifter på återfynd av 1966—72 års

årgångar märkt laxsmolt inom respektive återfångstområden. Denna lax har varit föremål för fångst från och med 1968. Följande nationer har därvid beaktats.

Nation Antal återfångster Danmark 24 076 Sverige 11 867 Finland 4 447 Västtyskland 2 517 Polen 104

Totalt har 43 011 återfynd rapporterats.

Genom bearbetning har sedan antalet återfynd per fångstområde kunnat uttryckas i procent av varje nations totala återfångst. Endast områden utanför territorialgränserna har beaktats. Resultatet har överförts på kartor. En uppfattning om fiskefrekvensen i fångstområdena har på så sätt erhållits.

Värdet av varje punkt på en sådan karta kan försiktigt sättas i relation till medelvärdet av Iaxfångsten från år 1968 och framåt (tabell 4) för nationen ifråga.

Sovjetunionen och DDR har inte medtagits i redovisningen. Sovjet bedriver ett kustfiske med fasta redskap utanför de egna laxproducerande vattendragen och bedriver inte något laxfiske till havs. DDR:s fiske ligger på nivån ] ä 2 ton om året.

6. Temporala variationer i havsfisket

Figur 2 beskriver det svenska laxfiskets fördelning på olika månader under perioden 1962—74 grundat på statistiskt material från Gotlands och Blekinge läns fiskförsäljningsområden. Man kan tala om två säsonger under året. en vårsäsong i april—maj och en höstsäsong som kulminerar i september och oktober. Under den senaste 20-årsperioden har höstsäsongen dominerat för samtliga nationer.

Viss bearbetning har också skett av återfångstmaterialet beträffande de temporala variationerna inom några av de viktigasre områdena. Några anmärkningsvärda skillnader mellan olika nationers fiske under säsongernas olika delar har inte framkommit. Utförlig redovisning över säsongvariatio- nerna för hela Östersjön föreligger i Laxforskningsinstitutets publicerade material (senast LFl information nr 4/1976).

Havsfisket bedrives med garn eller krok. Drivgarnsfisket dominerar och har ökat under senare år i förhållande till fisket med laxrev eller drivkrok som främst försiggår under vintermånaderna. Av 1975 års gotländska laxfångst fångades ca 15 % av laxen med krok.

Man kan notera att det danska drivkroksfisket ökade under säsongen 1974/ 75. Ca 30 % av den landade danska laxen krokfångades. Krokfisket skedde under perioden december—februari.

...g. ..

% Laxfisket i Östersjön 1962—1974

30

20

10

månad

'_1' l 1 | i ] _T—T—T—T—T—a Jan Feb Mars April Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec

7. Laxfiskeområden och fiskezoner

Befintliga kartor över fångstområden ger en statistisk bild av de mest frekventerade laxfiskeområdena under en 8-årsperiod. Laxens vandring dikteras främst av tillgången på näring men man vet genom undersökningar att en population från en viss älv företrädesvis kan uppehålla sig i en viss del av Östersjön före lekvandringen. De viktiga fiskeområdena varierar således från den ena säsongen till den andra och laxfiskeflottorna samlas där mest lax finns att få. Man kan därför knappast fastlägga den ena eller andra nationens traditionella laxfiskeområde utanför kusterna även om t. ex. svenskt laxfiske huvudsakligen bedrivits i de västra delarna av centrala Östersjön under senare år. För 15 år sedan bedrevs däremot det svenska laxfisket till största delen i Östersjöns sydöstra delar där numera Danmark, Västtyskland och Polen bedriver ett omfattande fiske. ._ Det kan ändå vara intressant att se hur eventuella fiskezoner enligt mittlinjeprincipen skulle ha inverkat på fångstfördelningarna under den genomsnittsperiod som fångstområdeskartorna representerar. Om man förutsätter att den märkta laxen är någorlunda jämnt fördelad i det totala laxbeståndet, samt undantar beståndet i Finska viken som endast obetydligt rekryteras från svenska älvar och är intresseområde enbart för Finland och Sovjet, kan de punkter som representerar märkningsåterfynden sättas i

Figur 2

% Förändring av värdet av kust— och älvfisket.

F igur 3

relation till medelårsfångsten under återfyndsperioden för varje nation. Genom att räkna antalet punkter inom och utom den tänkta svenska zonen. erhålles följande fångstmängder.

Medelårsfångster % punkter inom Fångstmängd

1968—74 svensk zon inom svensk zon Danmark ca 1 200 ton ca 50 % (103 st) ca 600 ton Finland ca 350 ton ca 35 % ( 72 st) ca 120 ton Västtyskland ca 114 ton ca 50 % ( 98 st) ca 57 ton Polen ca 94 ton , ca 20 % ( 38 st) ca 18 ton

Su mma:ca 795 ton

Medelårsfångsterna är beräknade ur uppgifterna i tabell 4. Med ledning av uppgifter i Reference Report har de finska årsfångsterna reducerats med en tredjedel för fisket i Finska viken.

Från de svenska fiskeområdena till annan zon faller ca 10 % av det svenska laxfisket. Sveriges fångst i havsfisket var perioden 1968—74 i genomsnitt 416 ton (tabell 1). En fångstmängd motsvarande drygt 40 ton skulle falla på Danmark (4,5 %), Finland (2 %), Polen (2 %)och Sovjet (1,5 %). Kvar skulle stå 755 ton för Sveriges del.

Enligt den hypotetiska modellen skulle Sveriges laxfiske till havs kunnat uppgå till i genomsnitt närmare 1 200 ton per år med den fiskeinsats som denna fångstmängd hade erfordrat.

De konsekvenser som zongränserna hade inneburit vid fiskets bedrivande. dvs. att fiskeflottan varit begränsad i möjligheterna att följa laxvandringen, har inte beaktats.

% Förändring av värdet av havsfisket samt 1001 totala värdet J

',51e s. ! _,4ze v.

1 _/'

504 ,-

,. 4:e s. ./

haisfiisket

25% o 5 10 15 20 25% mitskningav

1 l

Danmarks och Västtysklands laxfiske hade reducerats högst avsevärt. Även det finska fisket hade minskat medan utvecklingsmöjligheterna för Polen och Sovjet skulle varit goda.

Nyinvesteringskostnaderna för att kunna erhålla erforderlig kapacitet vid havsfisket hade förmodligen blivit betydande. Om Sverige avstått från att fiska sin utökade andel (755 ton) till havs hade den minskade fiskeintensi- teten medfört en mycket betydande uppgång av kust- och älvfisket. Med mångåriga undersökningar som underlag har Laxforskningsinstitutet beräknat att en minskning av havsfiskets intensitet med 25 % medför en ökning med 100 % av kust- och älvfiskets värde (se figur 3, hämtad ur LFI med 4/75).

8. Utvecklingsalternativen

Inrättandet av nationella fiskezoner skulle kunna gynna det svenska laxfisket i hög grad men det finns även andra vägar att gå för att öka det ekonomiska utbytet.

I takt med havsfiskets utveckling har en ekonomisk överfiskning av laxen ägt rum. För närvarande fångas mellan 70 och 80 % av laxen redan under andra vintern i havet dvs. innan den nått full tillväxt. Detta inverkar på fångstutbytet i kust- och älvfisket och har dessutom selektiva effekter som missgynnar laxaveln i odlingsanstalterna. Laxforskningsinstitutet har beräknat att en minskning av havsfiskets intensitet med 25 % skulle minska värdet av fångsten med bara 6 % (se figur 3). Antalet lekvandrare skulle då öka med 37 % och bidra till en förbättring av avelsmaterialet.

Föratt påverka havsfisket i rätt riktning kan man ändra skyddsbestämmel- serna t. ex. genom införande av större maskmått på drivgarnen eller fiske- förbud under vissa delar av året. En effektivare åtgärd torde vara att införa ett internationellt kvoteringssystem. Storleken av den kvot som på så sätt reglerar Iaxfångsten för varje nation kan sättas i relation till det bidrag till laxpopulationen odling och naturlig reproduktion svarar för och volymen av det traditionella fisket samt arealen av en fiskezon.

Om man förutsätter att Sverige förfogar över 40 % av Östersjöns totala vattenareal. fiskar upp 21 % av den totala fångsten och bidrar med 71 % av smoltproduktionen skulle svensk andel av den totala kvoten om dessa tre komponenter viktas bli:

total kvot -0.40 total kvot - 0.21 total kvot - 0.71 + + 3 3 3 =t0tal kvot ' 0.44

Sverige skulle således erhålla 44 % av den totala kvoten som, grundad på forskningserfarenheter, borde sättas så att överfiskning skulle undvikas. Förutsättningarna för att andra nationer skulle öka sin kvot vore att de odlade laxsmolt själva eller bidrog till kostnaderna för odling. Inom landet finns för närvarande 19 privatägda eller statliga laxodlingar som årligen producerar ca 2 milj. laxsmolt. De svenska odlingarna haren ledig kapacitet för ytterligare 500000 smolt. Dessutom finns möjligheter till

utbyggnad av vissa odlingar för utvidgad produktion.

Kostnaderna för varje producerad laxsmolt uppgick 1976 till omkring 3:25 kr.

Beträffande havsfisket torde goda möjligheter till teknisk utveckling föreligga. Radar spelar en mycket stor roll vid orientering efter redskap och hydrauliska anordningar vid bärgandet av dessa. Ekolodstekniken har gjort stora framsteg under senare år och en utveckling av t. ex. ekointegratorn för praktiskt bruk skulle kunna betyda mycket vid sökandet efter laxen.

kf; ut. EiuL. ? M n v 1977 STOCKHOLM

Kronologisk förteckning

PPNQE—"PPN?

40. 41. 42 43. 44. 45. 46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 58. 57.

58.

59.

60.

Totalförsvaret 1977—82. Fö. Bilarbetstid. K. Utbyggd regional näringspolitik. A. Sjukvårdsavfall. Jo. Kvinnlig tronföljd. Ju. Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. B. Rätten till vapenfri tjänst. Fö. Folkhögskolan 2. U. Betygen i skolan. U. Utrikeshandelsstatistiken. E. . Forskning om massmedier. U.

Kommunal och enskild väghållning. K. Sveriges samarbete med u-Iänderna. Ud. Sveriges samarbete med u-Iänderna. Bilagor. Ud. . Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. 1.

Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. 1. . Översyn av jordbrukspolitiken. Jo.

Inflationsskyddad skatteskala. B. Radio och tv 1978—1985. U. Kommunernas ekonomi 1975-1985. 8.

. Svensk undervisning i utlandet. U. . Arbete med näringshjälp. A. . Psykiskt störda lagöverträdare. Ju. . Näringsidkares avbetalningsköp m. m. Ju. . Båtliv 2. Registerfrågan. Jo.

Kvinnan och försvarets yrken. Fö. . Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. . Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. . Konkursförvaltning. Ju.

Elektronmusik i Sverige. U.

. Studiestöd. U.

Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. Ju.

. Allmänflygplats—Stockholm. K. . Inrikesflygplats—Stockholm. K. . lnrikesflygplats—Stockholm. Bilagor. K. . Ersättning för brottsskador. Ju. . Underhåll till barn och frånskilda. Ju. . Folkbildningen i framtiden. U. . Företagsdemokrati i kommuner och Iandstingskommuner.

Kn. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg. S. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg. Sammanfattning. S. Kronofogdemyndigheterna. Kn. Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. I. Skyddad verkstad-halvskyddad verksamhet. A. Information vid kriser. H. Pensionsfrågor m.m. S. Billingen. I. Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. B. Översyn av rättshjälpssystemet. Ju. Häktning och anhållande. Ju. Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—73. H. Forskningspolitik. U. Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1. U. Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. U. Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3. U. Energi — program för forskning, utveckling. demonstration. l. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. I. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga 8. !. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. i. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. 1.

61.

62.

63. 64. 65. 66. 67. 68.

69.

70. 71 72. 73. 74.

Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E. |. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. I. Fortsatt högskoleutbildning. U. STUs stöd till teknisk forskning och innovation. l. Kommunernas gatuhållning. Bo. Patienten i sjukvården — kontakt och information. 5. Energi, hälsa, m'l'" Jo. Energi, hälsa, miljo Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila bränslen. Jo Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av kärnkraft. Jo. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. Jo. Svensk informationsförsörjning inför 80-talet. U. Affärstiderna. H. U—landsinformation och internationell solidaritet. Ud. Fiskerinäringen i framtiden. Jo.

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Kvinnlig tronföljd. [5] Psykiskt störda lagöverträdare. [23]

Näringsidkares avbetalningsköp rn. m. [24] Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. [27] Konkursförvaltning. [29] Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. [32] Ersättning för brottsskador. [36] Underhåll till barn och frånskilda. [37] Översyn av rättshjälpssystemet. [49] Häktning och anhällande. [50]

Utrikesdepartementet

Biståndspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u- Iänderna. [13] 2. Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. [14] U-landsinformation och internationell solidaritet. [73]

Försvarsdepartementet

Totalförsvaret 1977—82. [1] Rätten till vapenfri tjänst. [7] Kvinnan och försvarets yrken. [26]

Socialdepartementet

Socialutredningen. 1. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. [40] 2. Socialtjänst och sociaIförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41] Pensionsfrågor m. m. [46] Patienten i sjukvården — kontakt och information. [66]

Kommunikationsdepartementet

Bilarbetstid. [2] Kommunal och enskild väghållning. [12] Allmänflygplats-Stockholm. [33] Brommautredningen. 1. Inrikesflygplats—Stockholm. [34] 2. Inrikes- flygplats—Stockholm. Bilagor. [35]

Ekonomidepartementet Utrikeshandelsstatistiken. [ 10]

Budgetdepartementet

Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. [6] Inflationsskyddad skatteskala. [18] Kommunernas ekonomi 1975—1985. [20] Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. [48]

Utbildningsdepartementet

Folkhögskolan 2. [8] Betygen i skolan. [9] Forskning om massmedier. [1 1] Radio och tv 1978-1985. [191 Svensk undervisning i utlandet. [21] Elektronmusik i Sverige. [30] Studiestöd. [31] Folkbildningen i framtiden. [38] Forskningsrädsutredningen. 1. Forskningspolitik. [52] 2. Sektorsan- knuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1.[5313. Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. [54] 4. Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3. [55] Fortsatt högskoleutbildning. [63] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71]

Jordbruksdepartementet

Sjukvårdsavfall. [4] Översyn av jordbrukspolitiken. [17] Båtliv 2. Registerfrägan. [25] Energi- och miljökommittén. I. Energi, hälsa, miljö. [67] 2. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila bränslen. [68] 3. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av kärnkraft. [69] 4. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. [70]

Fiskerinäringen I framtiden. [74]

Handelsdepartementet

information vid kriser. [45] Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—73. [51] Affärstiderna. [72]

Arbetsmarknadsdepartementet Utbyggd regional näringspolitik. [3]

Arbete med näringshjälp. [22] Kortare väntetider i utlänningsärenden. [28] Skyddad verkstad—halvskyddad verksamhet. [44]

Bostadsdepartementet Kommunernas gatuhällning. [65]

lndustridepartementet

Handelsstälsutredningen. 1. Handelsstälsindustrin inför 1980-talet. [15] 2. Handelsstålsindustrin inför 1980—talet. Bilagor. [ 16] Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. [43] Billingen. [47] Delegationen för energiforskning. 1. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. [56] 2. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. [57] 3. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B. [58] 4. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. [59] 5. Energi-program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. [60] 6. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E. [61] 7. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. [62] STUs stöd till teknisk forskning och innovation. [64] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71]

Kommundepartementet

Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. [39] Kronofogdemyndigheterna. [42]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen