SOU 1978:16

Regional konsumentpolitisk verksamhet

tå (- — tu 0 'X'

(lo-t'9

National Library of Sweden

Regional konsument- politisk %

& Statens offentliga utredningar

ww 1978:16

& Handelsdepanementet

Regional konsumentpolitisk verksamhet

Betänkande av utredningen om regional konsumentpolitisk verksamhet (RKV-utredningen) Stockholm 1978

Omslag Håkan Lindström Jernström Offsettryck

ISBN 91-38-03957-5 ISSN O375-250X Gotab, Stockholm 1978

Till Statsrådet och chefen för handelsdepartementet

Den 2 september 1976 bemyndigade regeringen chefen för handels- departementet att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter

, med uppdrag att utreda frågan om regional konsumentpolitisk ! verksamhet. Genom beslut den 30 december l976 förordnades yt—

terligare två ledamöter.

Med stöd av dessa bemyndiganden tillkallades den 9 september l976 generaldirektören Sven Heurgren, ordförande, riksdagsleda- möterna Ingegärd Oskarsson och Hans Pettersson, ombudsmannen Klas Petersson, avdelningschefen Turid Ström, länsrådet Uno Williamsson, direktören Lars Ågren samt den 30 december l976 riksdagsledamöterna Margot Håkansson och Birgitta Rydle.

Att som sakkunniga biträda utredningen utsågs den 9 september l976 hemkonsulenten Ulla Gustafsson, kanslisekreteraren Stefan Noreen, numera departementsrådet Carl—Gunnar Peterson, konsu-

mentsekreteraren Åke Tidbeck samt den 3 februari l977 direktö- ren lnge Johanson och jur.dr. Sten Tengelin. Sedan kanslisekre— teraren Stefan Noreen begärt entledigande utsågs i hans ställe från den l juli l977 departementssekreteraren Ann—Christin Ny-

kvist.

Som experter åt utredningen förordnades den 30 december l976 avdelningsdirektören Ingrid Sundberg och den 22 februari l977 informationssekreteraren Kerstin Plym Forshell.

Genom beslut den ll november l976 förordnades förste byråsekre— teraren Margareta Ousback som sekreterare från den l3 december l976. Fil.kand. Gun Hjertstrand har svarat för bl.a. utskriften

av utredningens betänkande.

Utredningen har antagit namnet RKV-utredningen.

Utredningen har nu slutfört sitt uppdrag och far härmed överläm— na betänkandet Regional konsumentpolitisk verksamhet.

Reservationer har avgivits dels av Oskarsson och Rydle, dels av Agren. Särskilda yttranden har avgivits dels av Gustafsson, dels av Tidbeck.

Stockholm i februari l978

Sven Heurgren

Margot Håkansson Ingegärd Oskarsson Klas Petersson Hans Pettersson Birgitta Rydle Turid Ström Uno Williamsson Lars Agren

/Margareta Ousbäck

INNEHALL

Sammanfattning .

I

II

NNNNNN

wwa-d

INLEDNING

Utredningens uppdrag

Direktiven för utredningen om regional konsument- politisk verksamhet .

Bakgrund till utredningsuppdraget .

Genomförande av uppdraget .

Samrad med andra utredningar

KONSUMENTPOLITISK VERKSAMHET - UTVECKLING OCH NU— VARANDE SITUATION M.M.

Kommunal nivå - konsumentvägledare Historik l974 ars utredning

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet i Stockholm .

Svenska kommunförbundet .

Utvecklingen av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten

Utredningens undersökning .

Regional niva - hemkonsulenterna Historik

3.l.l Utredningar m.m. 3.l.2 Verksamheten Utvecklingen under senare ar Utredningens undersökning .

l7

l7 l8 20 2l

23 23 25 26 28

28 30

33 33 33 36 37 40

4.l 4.2

mwmmmwm XJO'iU'l-äb—JNQ

Central nivå — konsumentverket . 43 Historik . 43 Konsumentverket 44 4.2.l Riktlinjer . 48 4.2.2 Samarbete med kommunal och regional konsu-

mentverksamhet . 49 Andra myndigheter och organisationer — inhämtade synpunkter . 53 Länsstyrelser 53 Statens pris— och kartellnämnd, SPK 54 Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning . 56 Statens livsmedelsverk . 57 Skolöverstyrelsen 57 Husmodersförbundet Hem och Samhälle 58 Studieförbund . . . . 59 5.7.l Arbetarnas Bildningsförbund, ABF . 59 5.7.2 Studieförbundet Vuxenskolan 60 5.7.3 Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet, NBV 6l Utredningar på det konsumentpolitiska omradet 63 Angående relationer centrala nwndigheter — regionala organisationer m.m. 69 Regionala organisationer . 69 Pågående utredningar . 72 OVERVAGANDEN OCH FÖRSLAG Principer för samhällets insatser pa det konsument— politiska området 73 Den regionala instansens framtida verksamhetsinrikt- ning och arbetsuppgifter . 77 Allmänna utgångspunkter 77 9.l.l Vägledning till enskilda konsumenter . 79 9.l.2 Stöd till kommunal konsumentpolitisk verk—

samhet 8l 9.l.3 Utbildningsinsatser 84

Allmän konsumentinformation .

9.l.4 9.l.5 Bevakning, rapportering, utredning 9.l.6 Uppgifter inom länsstyrelsen

9.l.7 övriga frågor i anslutning till den fram-

tida verksamheten . 9.2 Kompetensfrågor m.m. l0 Organisatoriska frågor

l0.l Organisatorisk inplacering m.m. lO.2 Relationerna till konsumentverket .

i 1

l ll Resursfrågan ! ? Reservationer och särskilda yttranden l

Bilaga l Direktiv för utredningen om regional konsument- politisk verksamhet

Bilaga 2 Sammanställning av enkät till ett antal kommun— styrelser (5 bilagor)

Bilaga 3 Sammanställning av enkät till hemkonsulenterna (6 bilagor)

Bilaga 4 Sammanställning av skrivelse till ett antal länsstyrelser

90 95

97 98

l0l

lOl

lO3

105

lll

. ll9

l23

l43

SAMMANFATTNING

Bakgrund

Konsumentpolitisk verksamhet i offentlig regi bedrivs i dag lo- kalt, regionalt och centralt.

Den lokala verksamheten bygger på frivilliga åtaganden av lan— dets kommuner. Vid årsskiftet l977/78 fanns någon form av kom— munal konsumentpolitisk verksamhet i drygt l60 kommuner. I 62 kommuner leds verksamheten av en konsumentnämnd. I andra kommu- ner är verksamheten knuten till kommunstyrelsen, sociala cen— tralnämnden, informationsnämnden eller annan nämnd. I 29 kommu- ner finns för det löpande arbetet en eller flera heltidsanstäH- da konsumentsekreterare. I övriga kommuner utom Stockholms kom- mun fullgörs konsumentsekreterarens arbete av deltidsanställda tjänstemän — ofta med även andra arbetsuppgifter än konsument— frågor. I Stockholm motsvaras konsumentsekreterarna av de kom— munalt anställda hemkonsulenterna (ett 30—tal).

Den regionala organisationen på konsumentområdet utgörs av hem— konsulenterna, som är knutna till länsstyrelsernas planerings— avdelningar. Vid utgången av är l977 fanns 39 hemkonsulenter vid landets länsstyrelser. Tio län har en hemkonsulent, tretton län har tva och ett län (Västerbottens) tre hemkonsulenter.

Pa central nivå har konsumentverket ett övergripande ansvar för konsumentfrågorna. Konsumentverket svarar enligt sin instruktion för den regionala konsumentverksamheten och för kontakter med företrädare för kommunal och annan lokal konsumentverksamhet. Verket utfärdar härvid anvisningar för inriktning och planering av den regionala verksamheten. Hemkonsulenterna biträder konsu-

mentverket i bl.a. utredningsarbete och utbildningsfragor. Kon— sumentverket svarar för fortbildningen av konsumentsekreterare

och hemkonsulenter.

I maj l974 tillsattes en arbetsgrupp inom handelsdepartementet med uppdrag att utarbeta förslag i fråga om kommunernas medver— kan i konsumentpolitiken. Arbetsgruppen förordade i sitt betän- kande Kommunal konsumentpolitisk verksamhet - innehall och or— ganisation (stencil H l974:l) att kommunernas medverkan i kon— sumentpolitiken skulle byggas ut väsentligt samt att hemkonsu- lenttjänsterna vid länsstyrelserna skulle dras in. I proposi- tion l975 40 anslöt sig regeringen till arbetsgruppens förslag.

Aven riksdagen fann utbyggnaden av den konsumentpolitiska verk— samheten inom kömmunerna angelägen. Riksdagen ansåg emellertid att en regional konsumentverksamhet behövdes och att hemkonsu— lenttjänsterna därför inte borde dras in. Riksdagen framhöll att den regionala organisationen borde anpassas till en utbyggd kommunal verksamhet.

I samband med behandlingen av ett antal riksdagsmotioner varen l976 uttalade riksdagen att det fanns goda skäl för en konsu- mentpolitisk verksamhet på regional nivå även när verksamheten på den kommunala nivån hade blivit fullt utbyggd. Riksdagen an- såg att frågan om inriktningen av och resurserna för en sadan regional verksamhet borde utredas så att klarare riktlinjer ska— pades för en anpassning av den regionala konsumentpolitiska or- ganisationen till den kommunala verksamhetens utbyggnad. Upp- draget borde anförtros en kommitté med parlamentariskt inslag.

Det är detta uppdrag som utredningen angående regional konsu- mentpolitisk verksamhet (RKV—utredningen) - enligt direktiv av regeringen i september l976 - nu fullgjort.

Utredningens arbete har i enlighet med statsmakternas intentio— ner avsett inriktningen av och resurserna för en framtida regio- nal konsumentpolitisk verksamhet. Två viktiga förutsättningar i utredningens direktiv har varit att l975 ars riksdagsbeslut om kommunal konsumentpolitisk verksamhet skall beaktas och att

den regionala verksamheten för framtiden bör ges en renodlat konsumentpolitisk inriktning.

Utredningen har bl.a. genom en enkät till hemkonsulenternakart— lagt deras verksamhet. En enkät beträffande kommunal konsument- verksamhet har tillställts ett stort antal kommuner. Ett tiotal

länsstyrelser har för utredningen redovisat i vilken omfattning hemkonsulenterna för närvarande tas i anspråk för länsstyrelser- nas verksamhet. Enkäterna har givit nämnda instanser tillfälle att framföra synpunkter på en framtida konsumentpolitisk verk—4

samhet på regional nivå.

Olika myndigheters och organisationers syn på inriktningen av en framtida regional konsumentverksamhet har inhämtats genom hearings. Utredningen har tagit del av konsumentverkets samman— ställningar och material angående central, regional och kommu—

nal konsumentverksamhet.

Utredningens överväganden och förslag

Utredningen anser det angeläget att den kommunala konsumentverk— samheten inom en 5—årsperiod är så utbyggd att vägledning till enskilda konsumenter samt allmänna informationsinsatser i huvud— sak då har kunnat föras över från regional till lokal niva. Skulle emellertid i början av l980—talet detta inte visa sig vara fallet bör enligt en majoritet i utredningen frågan om ob— ligatorisk kommunal konsumentverksamhet bli föremål för stats—

makternas prövning.

Enligt statsmakternas ställningstagande l975 skall en huvudupp— gift för den kommunala konsumentverksamheten vara rådgivning

till konsumenter i enskilda fall. Verksamheten bör dessutom om— fatta bl.a. allmän konsumentinformation och rapportering av kon—

sumentproblem till centrala organ pa konsumentomradet.

Nu angivna uppgifter för den kommunala verksamheten har emeller— tid hittills dominerat ocksa manga hemkonsulenters arbete regio— nalt.

Starka praktiska skäl talar enligt utredningens mening för att tyngdpunkten i rådgivningen till enskilda konsumenter förläggs till kommunerna. Även den allmänna informationen till konsumen— ter bör i första hand förläggas till kommunal niva. Utredningen anser därför att hemkonsulenternas nuvarande arbete med rådgiv- ning till enskilda konsumenter och allmän konsumentinformation bör föras över från regional till kommunal niva. Ett sadant över- förande ligger väl i linje med riksdagens ställningstaganden be— träffande den kommunala verksamheten. Att helt föra över dessa uppgifter till kommunerna låter sig dock inte göra förrän den kommunala verksamheten blivit fullt utbyggd. Under mellantiden måste man räkna med att hemkonsulenterna får tas i anspråk för enskild rådgivning och för allmän konsumentinformation i de de— lar av länet som saknar kommunal konsumentverksamhet. Vad gäller allmän information anser utredningen lämpligt att vissa samord- nande uppgifter i fraga om konsumentinformationen inom länet även på längre sikt förläggs till den regionala nivan. Utred— ningen utgår därvid fran att den regionala och den kommunala

konsumentverksamheten skall samverka på frivillig bas.

Bland hemkonsulenternas nuvarande arbetsuppgifter ingar också att stödja den kommunala verksamheten, t.ex. vid uppläggningen av rådgivningsarbetet. Utredningen finner att denna uppgift bör ligga kvar på den regionala nivån under uppbyggnaden av den kom- munala verksamheten.

Med utredningens förslag att rådgivningen till enskilda konsu- menter och allmäninformationen i huvudsak skall föras över till den kommunala nivån skapas utrymme för annat arbete regionalt. Enligt utredningens mening bör den kapacitet som frigörs utnytt- jas bl.a. för bevakning och utredning av konsumentfrågor paläns- niva.

Konsumentverket har under senare tid fått flera nya och omfattan- de arbetsuppgifter. De avser bl.a. produktsäkerhet och produkt— utformning, informationsplikt i reklam och konsumentkrediter. I arbetet på dessa områden behövs medverkan av befattningshavare

på olika håll i landet. Det kan gälla att rapportera problem

till konsumentverket eller att delta i projekt i verket - t.ex.

arbete med riktlinjer för företagens produktutformning eller

marknadsföring — eller att kontrollera att sådana riktlinjer ef—

terlevs. På konsumentkreditområdet har statsmakterna nyligen (se prop. l976/77 l23) framhållit att hemkonsulenterna bör kunna

medverka i arbetet med att kontrollera att konsumentverkets rikt— linjer för kreditköp följs av företagen.

Det kunde invändas att också den kommunala konsumentverksamheten bör rapportera konsumentproblem till konsumentverket och att rap— portering bade lokalt och regionalt kan leda till dubbelarbete.

Utredningen kan emellertid inte finna annat än att både den kom— munala och den regionala rapporteringen behövs för att arbetet skall bli sa effektivt som möjligt.

Uppgifter som avser kontroll av efterlevnaden av verkets rikt—

linjer och motsvarande skall enligt utredningens mening utföras

, på regional nivå.

Ett sedan länge använt medel i konsumentpolitiken är utbildning. Flertalet hemkonsulenter har lång och gedigen erfarenhet av un— dervisning i konsumentfrågor. Utredningen finner det naturligt att hemkonsulenterna - eller deras motsvarighet i framtiden — ocksa i fortsättningen verksamt bidrar till bättre kunskaper på konsumentområdet. Konsumentverket har ett omfattande ansvar för utbildningen i konsumentfrågor. I detta arbete bör den regionala verksamheten utgöra en naturlig länk. Man kan regionalt bistå konsumentverket i dess kontakter med utbildningsorgan, t.ex. när det gäller uppläggning och genomförande av lärares studiedagar eller av studieprogram inom folkbildningsarbetet.

Hemkonsulenterna medverkar i dag i viss utsträckning i arbetet pa länsstyrelserna. På sina håll är dock denna medverkan mycket blygsam. Enligt utredningens mening bör hemkonsulenternas sak- kunskap bättre tas till vara inom länsstyrelserna vid behandling av frågor med konsumentpolitisk anknytning. Som exempel kan näm— nas bistånd vid prövning av ärenden angående stöd till kommer— jsiell service i glesbygd eller angående tillfällig handel samt vid remissbehandling av frågor inom det konsumentpolitiska områ- ldet.

Utredningens förslag vad gäller arbetsuppgifterna på regional nivå kan sammanfattas så att verksamheten i framtiden bör omfat— ta bevakande, utredande och kunskapsförmedlande uppgifter.

Utredningen understryker i olika sammanhang att det är viktigt att de statliga och kommunala resurserna på konsumentområdet ut— nyttjas rationellt. Detta kräver fortlöpande samverkan mellan konsumentverket samt de regionala och kommunala konsumentorga— nen. Bl.a. är det angeläget att de håller varandra underrättade om insatser av betydelse för respektive verksamheter. Utredning— en anser att fasta rutiner för sådant informationsutbyte bör ut— vecklas.

Det bör ankomma på konsumentverket att från nu angivna utgångs— punkter utarbeta närmare anvisningar för den regionala verksam—

heten.

Med det arbetsområde som utredningen föreslår för de regionala handläggarna på konsumentområdet är det tveksamt om beteckningen ”hemkonsulent" bör användas i fortsättningen. Befattningen synes kunna ges samma beteckning som övriga tjänstemän med motsvarande handläggande uppgifter på länsstyrelserna, med tillägget "hand- läggare av konsumentfrågor” som en arbetsbeskrivning.

Bland de kvalifikationer som utredningen bedömer önskvärda för att de regionala handläggarna skall kunna genomföra de föreslag— na arbetsuppgifterna märks kunskaper i konsumentekonomi och kon- sumenträtt samt pedagogisk erfarenhet. Utredningen förutsätter att konsumentverket även i framtiden svarar för vidareutbild—

ningen av de regionala handläggarna.

Utredningen har inte funnit anledning att organisatoriskt place— ra de regionala handläggarna på annat sätt än för närvarande, dvs. vid planeringsavdelningarna inom länsstyrelserna. Vissa ändringar föreslås i länsstyrelseinstruktionen i syfte att beto- na konsumentfrågornas vikt inom länsstyrelsearbetet.

Utredningen förordar att i de län där två hemkonsulenter är pla— cerade på olika orter inom länet eller där hemkonsulent finns på

i l !

annan ort än länsstyrelsen tjänsterna förs över till länsstyrel— seorten. Härigenom kan ett bättre samarbete etableras både mel— lan de regionala handläggarna inbördes och mellan dessa hand— läggare och länsstyrelsen.

Utredningen anser att genomförandet av de framtida arbetsupp— gifterna kommer att ställa krav på ökade resurser regionalt och förordar att personalen förstärks efter hand. Behovet av större resurser kommer att bli särskilt märkbart i län med en tjänst och ett stort antal kommuner och invånare. Utredningen finner önskvärt att det på sikt finns åtminstone två handläggare på alla länsstyrelser med undantag av de minsta. Personalbehovet

i framtiden bör enligt utredningen bedömas av konsumentverket

i samverkan med länsstyrelserna.

Den nuvarande kapaciteten på regional nivå skulle kunna ökas väsentligt genom förstärkningar av biträdespersonalen. Hemkon- sulenternas möjligheter att anlita sådan personal är för närva— rande mycket begränsade på många länsstyrelser. Utredningen an— ser angeläget att det finns minst en heltidstjänst som biträde åt hemkonsulenterna vid varje länsstyrelse.

Utredningen föreslår att länsstyrelserna i fortsättningen direkt tilldelas vissa medel för regionala utbildnings— och informa- tionsinsatser på det konsumentpolitiska området. Storleken av dessa medel bör prövas i anslutning till länsstyrelsernas an— slagsframställningar.

INLEDNING

UTREDNINGENS UPPDRAG

l.l Direktiven för utredningen om regional konsumentpoli-

tisk verksamhet

Den 2 september l976 bemyndigades chefen för handelsdepartemen- tet att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med upp- drag att utreda frågan om regional konsumentpolitisk verksamhet Genom beslut den 30 december l976 förordnades ytterligare två ledamöter. l direktiven till kommittén anförde handelsministern bl.a. följande (se bilaga l).

Våren l976 behandlade riksdagen fem motioner med för- slag om att det regionala ledet i den konsumentpoli- tiska verksamheten borde bestå och att hemkonsulent— organisationen åtminstone tills vidare borde bibehål- las oförändrad. Riksdagen (NU l975/76:3l, rskr l975/76 l78) biföll i huvudsak motionsyrkandena och uttalade att det fanns goda skäl för en konsumentpoli— tisk funktion på det regionala planet även när den kommunala verksamheten hade blivit fullt utbyggd. Riksdagen ansåg också att frågan om inriktningen av och resurserna för en sådan regional verksamhet borde utredas så att klarare riktlinjer skapades för en an— passning av den regionala konsumentpolitiska organisa— tionen till den kommunala verksamhetens utbyggnad. Uppdraget borde anförtros åt en kommitté med parla— mentariskt inslag. l avvaktan på utredningsarbetets fullgörande samt beslut av statsmakterna i frågan me- nade riksdagen att den regionala organisationen borde bestå intakt och lediga tjänster normalt återbesättas i vanlig ordning.

Den utredning om regional konsumentpolitisk verksam— het som riksdagen har uttalat sig för bör nu komma till stånd. En kommitté bör därför tillkallas för det- ta ändamål.

Kommittén bör lämna förslag till verksamhetsinrikt- ning och arbetsuppgifter för en framtida regional kon- sumentpolitisk organisation. En utgångspunkt härför

bör vara riksdagens beslut är l975 om utbyggnad av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten. Den kommande regionala verksamheten måste infogas i den ram som detta beslut anger. Det är ocksa angeläget att verksamheten får en renodlat konsumentpolitisk inriktning.

Kommittén bör i sammanhanget överväga arbets- och re— sursfördelningen mellan central och regional niva. Kommittén bör härvid utgå från att särskilda perso— nalresurser även framdeles skall tilldelas den regio- nala nivån. Det bör enligt min mening vara naturligt att även fortsättningsvis knyta det regionala ledet i konsumentarbetet till länsstyrelserna. Kommittén bör närmare pröva utformningen av denna anknytning. I denna del bör samråd ske med den organisationsöver— syn av länsstyrelsernas planeringsavdelningar Och ad— ministrativa enheter m.m. som chefen för kommundepar— tementet senare denna dag kommer att begära regering- ens bemyndigande att förordna om.

Kommittén bör även samråda med den nyligen tillsatta reklamationsutredningen (H l976:02), som enligt direk— tiven har möjlighet att pröva frågan om viss regional utbyggnad av allmänna reklamationsnämndens verksamhet.

l.2 Bakgrund till utredningsuppdraget

l proposition l972 33 med förslag till riktlinjer för och orga— nisation av samhällets konsumentpolitik m.m. redovisades vissa riktlinjer för en utbyggd och förnyad konsumentpolitik. Det hu— vudsakliga målet borde därvid vara att stärka konsumenternas ställning på marknaden. Vidare föreslogs att ett statligt kon— sumentverk skulle inrättas. l nämnda proposition framhölls be- hovet av en lokalt förankrad konsumentpolitik. Riksdagen förut- satte i sin behandling av frågan (NU l972 40) att regeringen och de konsumentpolitiska organen skulle betrakta vidareutveck- lingen av den lokala konsumentverksamheten som en angelägen upp- gift.

I maj l974 tillsattes en arbetsgrupp inom handelsdepartementet med uppdrag att utarbeta förslag i fråga om kommunernas medver— kan i konsumentpolitiken. l utredningens betänkande Komnunal konsumentpolitisk verksamhet - innehåll och organisation (sten— | cil H l974 l) förordades en väsentlig utbyggnad av kommunernas medverkan i konsumentpolitiken. Som lämpliga arbetsuppg fter an— ' gavs bl.a. vägledning till enskilda konsumenter, allmän informa-

tion i konsumentfrågor och stöd till konsumentpolitiska aktivi— teter i kommunerna. Betydande delar av hemkonsulenternas arbete skulle föras ut i kommunerna samtidigt som stödjande aktiviteter blev en uppgift för konsumentverket. l anledning härav föreslogs att hemkonsulenttjänsterna vid länsstyrelserna skulle dras in.

I proposition till riksdagen (l975 40) anslöt sig regeringen till de förslag som förts fram av nämnda arbetsgrupp.

Riksdagen underströk vid sin behandling av propositionen vikten av en utbyggd kommunal konsumentpolitisk verksamhet (NU l97526) Emellertid fanns det enligt riksdagen inte underlag för en in— dragning av hemkonsulenttjänsterna i en nära framtid. Riksdagen uttalade vidare att den regionala organisationen borde anpassas till en utbyggnad av den kommunala verksamheten. Regeringen skulle fortlöpande följa utvecklingen och lägga fram förslag till sådana organisatoriska förändringar som ansågs påkallade.

Med anledning av riksdagens beslut fick konsumentverket i upp- drag av regeringen att utarbeta anvisningar för hemkonsulenter- nas verksamhet. Sådana utfärdades i juni l975 och enligt dessa skall hemkonsulenternas arbete inriktas på att stimulera och stödja kommunal konsumentpolitisk verksamhet, att bevaka och rapportera konsumentfrågor inom länet, göra utredningar på upp- drag av konsumentverket, svara för vägledning till enskilda kon— sumenter i kommuner som saknar konsumentpolitisk verksamhet, svara för utbildnings— och informationsåtgärder samt biträda länsstyrelsen vid handläggning av ärenden med konsumentpolitisk anknytning. Anvisningarna gäller tills vidare.

Våren l976 uttalade riksdagen att det fanns goda skäl för en konsumentpolitisk verksamhet på regional nivå även när verksam— heten på den kommunala nivån hade blivit fullt utbyggd. Uttalan— det skedde i samband med behandlingen av ett antal motioner med förslag att den regionala verksamheten borde bestå. Som framgått av avsnitt l.l ansåg riksdagen att frågan om inriktningen av och resurserna för en sådan regional verksamhet borde utredas. Upp— draget borde anförtros åt en kommitté med parlamentariskt in— slag.

l.3 Genomförande av uppdraget

Utredningen har genom en enkät till hemkonsulenterna vid läns- styrelserna (se kapitel 3) sökt kartlägga hemkonsulenternas verksamhet, däribland arbetsuppgifternas innehåll och fördel— ning. Kontakt/samarbete med företrädare för kommunal konsument— politisk verksamhet, med lokala och regionala organisationer, med konsumentverket och andra centrala myndigheter liksom arbe- tet inom länsstyrelsen har kartlagts. Hemkonsulenterna har även haft möjlighet att ge sin syn på den framtida verksamhetsinrikt-

ningen.

En liknande enkät har tillställts ett urval kommunstyrelser (se kapitel 2). Genom denna önskade utredningen kartlägga huruvida den kommunala konsumentpolitiska verksamheten lyder under kon— sumentnämnd eller ej, om referensgrupp finns samt konsumentväg- ledarens arbetstid och arbetsuppgifter. Förekomsten av kontakt/ samarbete med kommunala organ, lokala och regionala föreningar och organisationer, hemkonsulent, konsumentverket samt andra centrala myndigheter och organisationer har undersökts. Möjlig— het gavs även att framföra synpunkter pa en framtida regional konsumentpolitisk verksamhet.

Ett urval länsstyrelser har genom en skrivelse från utredningen givits möjlighet att ange i vilken omfattning hemkonsulenterna för närvarande tas i anspråk för länsstyrelsens verksamhet, hur man ser på behovet i framtiden av en sådan resurs inom länssty- relsen samt vilka synpunkter man har på den organisatoriska pla- ceringen av hemkonsulenterna (se kapitel 5).

Olika myndigheters och organisationers Syn på arbetsinriktning för en framtida regional konsumentpolitisk verksamhet har in— [ hämtats genom hearings inför kommittén (se kapitel 5). Sålunda har företrädare för statens pris— och kartellnämnd, statens

livsmedelsverk, socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning och skolöverstyrelsen hörts liksom företrädare för Husmodersförbun- det Hem och Samhälle, ABF, Studieförbundet Vuxenskolan och Nyk—

terhetsrörelsens Bildningsverksamhet.

l.4 Samråd med andra utredningar

Enligt direktiven skall RKV—utredningen samråda med den utred- ning som har till uppgift att se över organisationen av läns— styrelsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m.m., OPAL—utredningen (Kn l976 03).

Samtliga länsstyrelser — utom Stockholms - organiserades l97l på tre avdelningar, nämligen en planeringsavdelning, en skatte— avdelning och en förvaltningsavdelning. Länsstyrelsen i Stock— holms län fick vid omorganisationen fem avdelningar inklusive en planeringsavdelning. Planeringsavdelningarna — utom i Got- lands län — delades upp i sex enheter - en juridisk enhet, en regionalekonomisk enhet, en naturvardsenhet, en planenhet, en lantmäterienhet och en försvarsenhet. Dessutom finns - utom i Gotlands län - ett planeringskansli vid varje planeringsavdel- ning. Hemkonsulent och priskontor är i regel organisatoriskt knutna till planeringskansliet. l Gotlands län, som saknar juri— disk enhet och planeringskansli, är hemkonsulenten inte knuten

till en särskild enhet inom planeringsavdelningen.

l direktiven till nämnda utredning anges bl.a. att planerings- avdelningen redan har många arbetsenheter och att ytterligare nya arbetsuppgifter övervägs. Av den anledningen finns det skäl att se över avdelningens uppgifter, arbetsformer och inre orga— nisation. Fragor om länsstyrelsens(avdelningens) samordnande roll gentemot andra regionala organ liksom formerna för samar- betet med kommunerna och landstingskommunerna bör ocksa behand— las.

Vid RKV—utredningens kontakter med OPAL-utredningen angående frågan om organisatorisk placering av hemkonsulenterna har fmmr kommit att denna fraga hittills inte bedömts i sak av utredning— en. Från utredningens sida uttalades dock att planeringsavdel— ningen inom länsstyrelsen för närvarande är den mest lämpliga placeringen med hänsyn till de arbetsuppgifter RKV—utredningen

föreslår för den regionala instansen.

22 Utredningens uppdrag SOU 1978:16 RKV-utredningen skall även samråda med reklamationsutredningen (H l976:02) som bl.a. skall lämna förslag rörande Allmänna rek- lamationsnämndens framtida verksamhet och ställning. Allmänna reklamationsnämnden inrättades l968. Konsumentverket är sedan l973 huvudman för nämnden, vars arbete har karaktär av försöks— verksamhet. Nämnden har till uppgift att på begäran av konsu- ment pröva tvist mellan enskild konsument och näringsidkare an— gående varor och tjänster. Besluten utformas som rekommendatio—

ner.

Parallellt med arbetet i Allmänna reklamationsnämnden har en viss verksamhet skett på regional och lokal nivå. Hemkonsulen- terna och de kommunala vägledarna i konsumentfrågor bistår kon—

sumenter i reklamationsfrågor.

Enligt direktiven skall reklamationsutredningen i sitt arbete utgå från att någon form av nämndförfarande skall finnas kvar. Arbetet skall inriktas på att få till stånd en samordning mel- lan de resurser för tvistlösning som finns inom domstolsväsen— det, konsumentverket och reklamationsnämnden. Vidare skall ut- redningen överväga om det kan vara lämpligt med en viss regio—

nal utbyggnad av nämndverksamheten.

Vid RKV-utredningens kontakter med reklamationsutredningen an- gående en regionalisering av Allmänna reklamationsnämndens verk- samhet har framkommit att reklamationsutredningen inte kommer att föreslå en sådan regionalisering. Reklamationsutredningen har heller inte övervägt någon ny roll för hemkonsulenterna vid

behandling av reklamationsärenden.

II KONSUMENTPOLITISK VERKSAMHET - UTVECKLING OCH NUVARANDE SITUATION M.M.

2 KOMMUNAL NIVA — KONSUMENTVAGLEDARE

2.l Historik

Den kommunala konsumentpolitiska verksamheten har, med undantag för verksamheten i Stockholms kommun, vuxit fram under senare år. Utvecklingen kan sägas ha börjat med försöksverksamheten med lokala konsumentkommittéer.

Den s.k. Skoglundgruppen, tillsatt av det socialdemokratiska partiet och Landsorganisationen, föreslog i en skrivelse till regeringen att kommunala konsumentnämnder skulle inrättas. Dess- förinnan borde en försöksverksamhet genomföras med de stora lön— tagarorganisationerna som huvudmän. Förslaget togs upp i propo- sition l967 75 om effektivisering av verksamheten på pris- och konkurrensområdet. Därvid uttalades att lokala konsumentkom- mittéer skulle kunna göra värdefulla insatser som förmedlare av konsumentupplysning. Det ansågs lämpligt att börja med en för- söksverksamhet på ett mindre antal platser. Frågan om kommunala nämnder skulle få prövas närmare sedan erfarenheter vunnits om verksamhetens genomförande.

Ar l967 inrättades lokala konsumentkommittéer på sex orter i landet samt ett centralt råd för att leda och stödja verksamhe- ten. Förutom LO deltog Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Arbetarnas Bildningsförbund ABF, Tjänstemännens Bildningsverk— samhet TBV och Kooperativa gillesförbundet i verksamheten. Se- nare utökades kretsen med Husmodersförbundet Hem och Samhälle.

Till kommittéernas uppgifter hörde att bistå konsumenter i olika konsumentfrågor, genomföra lokala undersökningar samt sprida

allmän konsumentinformation. De lokala kommittéerna sammanträdde

en gång i månaden. Inkommande ärenden behandlades av de olika

kommittéernas kontaktsekreterare.

Verksamheten upphörde år l972. Det centrala rådet konstaterade i sin sammanfattning av erfarenheterna bl.a. att man i högre grad än centrala organ nådde ut till de konsumenter som bäst behövde hjälp och att man i de flesta fall lokalt lyckades lösa

konsumentproblem.

Konsumentutredningen, som hade i uppdrag att utreda frågan om

riktlinjerna för den statliga konsumentupplysningen samt därmed sammanhängande forsknings-, provnings— och undersökningsarbete, tog i sitt betänkande (SOU l97l 37) Konsumentpolitik - riktlin— jer och organisation upp frågan om lokal konsumentpolitisk verk

samhet. Utredningen anSäg att det fanns behov av sadan verksam— het och tillmätte den stor betydelse i det framtida konsument— politiska arbetet. En väsentlig uppgift pa lokal niva skulle kunna vara att samla upp och registrera konsumentproblem. Vida— re skulle ett lokalt organ kunna sprida information till konsu— menterna genom rådgivning, utställningar, föredrag m.m. Ett lo- kalt organ skulle även kunna verka för förbättringar i den ytt— re miljön. Den lokala konsumentverksamheten borde enligt utred- ningen vara en kommunal uppgift, byggd på frivilliga åtaganden. Nagon författningsreglering ansågs inte nödvändig.

I proposition l972 33 framhölls att lokal konsumentpolitisk verksamhet är en uppgift för offentliga organ. Fortsatta över- väganden om ett kommunalt engagemang borde inriktas på lösning- ar som inte i nagon högre grad belastade kommunernas ekonomi. Enligt propositionen borde huvuduppgifter för en kommunal kon- sumentverksamhet vara att svara på allmänhetens fragor och läm— na rad och anvisningar till konsumenterna. Organisationen av en sådan verksamhet skulle kommunerna själva avgöra. Riksdagen an- tog detta förslag (NU l972 40). Samtidigt förutsattes att rege— ringen och de konsumentpolitiska organen skulle komma att be- trakta en vidareutveckling av den begränsade lokala konsument- verksamheten som en angelägen uppgift och lägga fram sadana för- slag som ytterligare erfarenheter och överväganden kunde ge an- ledning till.

2.2 l974 års utredning

I anledning av riksdagens beslut började kommunerna i varieran— de grad och på olika sätt engagera sig i den konsumentpolitis— ka verksamheten. Vid behandlingen av två motioner våren l974 betonade riksdagen vikten av att centrala och regionala konsu— mentorgan på alla sätt stimulerar och stödjer insatser från kommunernas sida på det konsumentpolitiska området. I en skri- velse till handelsdepartementet i april l974 underströk konsu— mentverket behovet av en lokal konsumentverksamhet samt efter- lyste ökade kommunala insatser. Mot bakgrund av dessa uttalan- den tillsatte handelsministern en arbetsgrupp med uppdrag att utarbeta förslag i fråga om kommunernas medverkan i konsument—

politiken.

Arbetsgruppen presenterade sitt förslag i betänkandet Kommunal konsumentpolitisk verksamhet — innehåll och organisation (sten- cil H l974 l). Enligt arbetsgruppen visade erfarenheterna att en lokal konsumentverksamhet hade de bästa förutsättningarna att upprätthålla en direktkontakt med konsumenterna och deras problem. En väl utvecklad lokal konsumentpolitisk verksamhet borde därför tillskapas. Gruppen fann att övervägande skäl ta- lade för att kommunerna i samverkan med folkrörelserna skulle

svara för verksamheten.

Beträffande konsumentverksamhetens innehåll föreslog arbets— gruppen att en huvuduppgift skulle vara vägledning till enskil- da konsumenter. Denna uppgift delades upp i allmän vägledning i syfte att ge konsumenterna underlag för en rationell fördel— ning av sina resurser, rådgivning före köp samt rådgivning vid tvister. Den sistnämnda uppgiften, bl.a. reklamationsfrågor, förutsattes bli relativt vanligt förekommande. Kommunens med— verkan borde där begränsas till att undersöka huruvida tvist över huvud taget förelåg samt att genom kontakt med berörda parter söka ställa saken till rätta. I annat fall borde konsu— menten få råd om hur han kan gå vidare med sin sak, exempelvis till Allmänna reklamationsnämnden (ARN).

Förutom vägledning föreslog arbetsgruppen att den kommunala verksamheten skulle utgöras av allmän informationsverksamhet som utställningar m.m., rapportering av förhållanden av intres- se till centrala myndigheter, utarbetande av remissyttranden samt stöd till komsumentpolitiska aktiviteter inom kommunen.

Arbetsgruppen ansåg att lagstiftning inte var påkallad utan ut- gick ifrån att kommunerna genom frivilliga åtaganden skulle tillgodose behovet av konsumentpolitisk verksamhet.

Beträffande konsumentverksamhetens organisation skulle denna betraktas som en kommunal angelägenhet och inte bindas av be- slut från statsmakternas sida. Två principlösningar diskutera- des emellertid av arbetsgruppen. Den ena innebar att en särskild konsumentnämnd inrättades och den andra att konsumentfrågorna fick sortera direkt under kommunstyrelsen. För samråd och infor— mationsutbyte med folkrörelserna föreslogs att särskilda refe- rensgrupper skulle inrättas. Det löpande arbetet skulle skötas av särskilda vägledare, förslagsvis benämnda konsumentsekrete- rare. Verksamhet i kommuner med 20 000-30 000 invånare motive- rade enligt arbetsgruppen en heltidstjänst som konsumentsekre— terare. I kommuner med lägre invånarantal kunde en tjänsteman avdelas eller anställas för att på deltid svara för konsument- vägledning och därmed sammanhängande frågor. Alternativt före— slogs att flera kommuner samarbetar om en konsumentsekreterare.

I proposition l975 40 anslöt sig regeringen till arbetsgruppens förslag om kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Riksdagen an- tog vad som anförts i propositionen om kommunal verksamhet och underströk samtidigt vikten av att den konsumentpolitiska verk-

samheten byggs ut i kommunerna. 2.3 Kommunal konsumentpolitisk verksamhet i Stockholm

Utredningen har funnit det vara av intresse att i detta samman-

hang helt kort beröra situationen i Stockholm.

Stockholms kommun har sedan l940—talet bedrivit en konsumentupp-

lysande verksamhet inom två huvudområden, systugeverksamhet och

egentlig konsulentverksamhet. Den första systugan öppnades år l942 och bakgrunden var krigstiden och dess brist på varor. I systugan skulle folk få hjälp med att sy om och ändra gamla klä- der. Den egentliga konsulentverksamheten startade l944, då en bosättningskonsulent tillsattes. Året därpå utökades verksamhe- ten med konsulenter för rådgivning i frågor om kost och hemvård

samt sömnad och textil.

I anledning av ett utredningsförslag utvidgades och breddades verksamheten från år l955. Antalet konsulenter utökades l955 till sex och systugeverksamheten inordnades under hemkonsulent- verksamheten. Organisatoriskt placerades verksamheten som en självständig enhet under lärlings- och yrkesskolstyrelsen och med en rådgivande nämnd. Från l964 överfördes hemkonsulentverk- samheten till Stockholms skoldirektion.

Ar l97l tillsattes en utredning för översyn och omorganisation av hemkonsulentverksamheten i Stockholm. Utredningen föreslog bl.a. att verksamheten skulle anpassas successivt till såväl den statliga konsumentpolitiska målsättningen som till lokala behov och förutsättningar och att verksamheten skulle föras över till socialnämnden. Utredningens förslag har behandlats i drätsel- nämnden som i oktober l977 uttalade sig för att hemkonsulent-

verksamheten inordnas under kommunens informationsnämnd.

Antalet anställda i hemkonsulentverksamheten har ökat successivt under åren En särskild pensionärskonsulent tillsattes l969 och hösten l974 tillkom en budget— och ekonomikonsulent. Vidare av- delades tva konsulenter för verksamhet vid de sociala service— centralerna och invandrarverksamhet. En verkstad för råd och tips om reparationer och förbättringar startades l973.

Verksamheten kan delas in i rådgivning och vägledning - person— lig radgivning, genom utställningar, kurser, demonstrationer,

föredrag, medverkan i massmedia m.m. - samt praktisk service vid systugor och verkstad. Under l970—talet började hemkonsulenter- na satsa allt mer på utställningar om aktuella konsumentfrågor,

arrangera debatter och ge information och råd i anslutning där- till.

Verksamheten kostade under l975 inemot 5 miljoner kronor och un— der l976 ca 5,6 miljoner. För l977 budgeteras 6,4 miljoner, var—

av löner utgör 5,l miljoner.

2.4 Svenska kommunförbundet

Svenska kommunförbundet är en organisation som tillvaratar kom— munernas intressen och förser dem med service inom en mångfald områden. Förbundet tillkom den l juli l968 genom en sammanslag— ning av tva likartade förbund, det ena med tyngdpunkt på stä— derna och det andra med landsbygdsdominans. Samtliga kommuner är medlemmar i förbundet.

Kommunförbundets uppgifter är att ge rad och service i juridis- ka, ekonomiska och kommunaladministrativa frågor samt att tjänstgöra som opinionsorgan, språkrör och remissinstans för kommunala intressen och synpunkter. Vidare är förbundet central förhandlingsorganisation på den kommunala arbetsmarknaden. Yt- terligare en uppgift är att till kommunala befattningshavare, förtroendevalda saväl som anställda, förmedla information, upp- lysning och fortbildning.

Kommunförbundet har en regional organisation med länsavdelning- ar till vilka samtliga kommuner i ett län hör. Länsavdelningar- nas uppgifter är att vara organ för kontakt och samverkan saväl

mellan kommunerna inom länet som mellan dessa och förbundet.

2.5 Utvecklingen av den kommunala konsumentpolitiska verk-

samheten

Genom en enkät från handelsdepartementet till samtliga kommuner kunde omfattningen av den kommunala konsumentpolitiska verksam— heten kartläggas per den l juni l974. Kommunala konsumentnämnd- er fanns då i tre kommuner. l nio kommuner hade referensgrupp inrättats. Dessutom fanns fem av de sex lokala konsumentkom- mittéerna kvar från försökstiden. l2l kommuner hade kontaktman till hemkonsulenterna medan 22 kommuner mer självständigt sva-

rade för viss radgivnings— och upplysningsverksamhet. I fyra av

.,.-

de senare fanns heltidsanställd personal. Förslag om konsument-

politisk verksamhet fanns i ytterligare 87 kommuner.

Utvecklingen av den kommunala verksamheten framgår av en av Kom— munförbundet genomförd enkät, som avsåg förhållandena den l ja— nuari l977. Enkäten visade att l48 av landets 277 kommuner hade inrättat någon form av konsumentverksamhet. Härmed avsågs kommu- ner som har någon tjänsteman, som på hel- eller deltid ger all- mänheten vägledning i konsumentfrågor. Dit räknades också kom- muner, som genom samarbetsavtal köper tjänster av annan kommun,

vilket skedde i 7 områden i landet omfattande 2l kommuner.

Av dessa l48 kommuner hade 52 inrättat en särskild konsument— nämnd. Antalet ökade med ett tjugotal i samband med årsskiftet l976/77. I 85 kommuner hade kommunstyrelsen ansvaret för konsu- mentfrågorna. Sociala centralnämnden var ansvarigt organ i 8 kommuner, medan 3 kommuner lagt frågorna under en informations- nämnd. I 23 kommuner behandlades frågorna av ett särskilt ut— skott, delegation eller beredning under kommunstyrelsen eller sociala centralnämnden. l3 av dessa organ behandlade enbart kon-

sumentfragor.

Antalet kommuner som hade inrättat en referensgrupp för konsu— mentfrågor uppgick till 37. I grupperna ingår företrädare för bl.a. fackliga organisationer och studieförbund.

Av enkäten framgick att personalresurserna för konsumentvägled— ning var relativt blygsamma. 22 kommuner hade anslagit minst en heltidstjänst. Deltidstjänster om 20-34 timmar per vecka fanns i 28 kommuner. Det stora flertalet kommuner avsatte resurser som motsvarar mindre än en halvtid. Sålunda hade 39 kommuner 5-l9 timmar per vecka för konsumentvägledning, medan 55 kommu- ner avsatte resurser för högst 4 timmar per vecka. Fördelningen

över landet var ojämn.

Slutligen kan nämnas att konsumentverksamhet i högre grad före- kom i de större kommunerna än i de mindre. Ungefär 80 procent av de kommuner som har mer än 30 000 invånare hade konsument—

verksamhet. Motsvarande för kommuner med mindre än l5 OOO inva-

nare var 36 procent. Aven antalet timmar för konsumentvägledning

varierade i förhållande till kommunstorleken.

Sedan den l januari l977 har ytterligare kommuner beslutat om inrättande av konsumentverksamhet. Det totala antalet verksam- heter beräknas den l december l977 uppgå till l63, varav 60 med

konsumentnämnd. 2.6 Utredningens undersökning

Som nämnts i avsnitt l.3 har RKV—utredningen genom en enkät till ett urval kommunstyrelser sökt få en inblick i hur den kommunala konsumentpolitiska verksamheten bedrivs. I bilaga 2 ges en sam- manställning av de inkomna svaren. Av denna framgår att de kom— munala konsumentvägledarnas arbetstid till övervägande del (upp- skattningen för l977 utgör 68 procent) upptas av vägledning till enskilda konsumenter, dvs. rådgivning före köp, reklamationsfrå— gor och rådgivning i konsumenträttsliga frågor. Aktiviteter som kan benämnas allmän konsumentinformation, t.ex. utställningar, information i skolor, föreningar och organisationer, samt stöd till konsumentpolitiska aktiviteter i kommunen, vilket kan ta sig uttryck i information till studieförbund, uppskattas till— sammans ta i anspråk drygt en femtedel av arbetstiden under l977 Bland övriga uppgifter märks bevakning och rapportering av kon- sumentproblem, vissa projekt och undersökningar samt konsument-

nämndsarbete.

Ett annat sätt att studera den kommunala konsumentverksamheten är att kartlägga kontakter och samarbete med olika organ, före— ningar m.m. Av de kommunala organen nämns socialförvaltningen som det organ med vilket ett flertal vägledare har mest kontakt. Samarbetet anges oftast ske i form av information om konsument- politiska frågor. Bland lokala organisationer tas studieförbund upp i flest fall, men pensionärsföreningar och andra föreningar nämns också i ett antal fall. Några vägledare anger att man har kontakt med länsstyrelsens olika enheter, såsom priskontor och förvaltningsavdelning, i frågor som faller inom dessa enheters

ram.

Beträffande kontakterna med hemkonsulenten vid länsstyrelsen an- ger de flesta vägledare att dessa bl.a. gäller råd i informa- tions— och reklamationsfrågor, lån av material, diskussion av samarbetsfrågor. Vidare förekommer samarbete i form av utställ- ningsaktiviteter. Här kan nämnas att kommuner med mer omfattan- de verksamhet i något större utsträckning anger samarbete i oli- ka former medan kommuner med mindre omfattande verksamhet mer anger förfrågningar om material vid kontakter med hemkonsulen—

terna.

Vägledarnas kontakter med konsumentverket anges i flera fall ta sig uttryck i förfrågningar om information på olika områden, ex- empelvis konsumenträttsliga frågor för vägledning till enskilda konsumenter. I några fall nämns deltagande i utredningsarbete

samt rapportering av konsumentproblem till konsumentverket. All— männa reklamationsnämnden kontaktas av ett antal vägledare i re- klamationsfrågor. Som framgår av bilaga 2 nämner kommuner med

mer omfattande verksamhet i fler fall juridiska frågor, delta—

gande i undersökningar och rapportering av konsumentproblem vid kontakterna med konsumentverket än vad som är fallet för kommu-

ner med mindre omfattande verksamhet.

1 3 REGIONAL NIVÅ — HEMKONSULENTERNA 3.l Historik 3.l.l Utredningar m.m.

Redan omkring l9l0 anställde några hushållningssällskap hemkon-

, sulenter med uppgift att ge landsbygdens kvinnor råd och anvis—

ningar i frågor om hemmets skötsel. Andra hushållningssällskap följde detta initiativ. Frågan om hemkonsulenternas verksamhet har sedan dess varit föremål för olika utredningar.

l937 års hemkonsulentutredning tillsattes för att utreda frågan om behovet av hemkonsulentverksamhet. Enligt utredningen skulle hemkonsulenternas huvuduppgift vara rådgivnings-, föredrags— och kursverksamhet samt anordnande av studieresor. Instruktion

; för hemkonsulent skulle utfärdas av vederbörande hushållnings- , sällskap och underställas lantbruksstyrelsen för godkännande. , Utredningens betänkande ledde till att regeringen i proposition

l938z232 framlade förslag om anvisande av statsbidrag till än- ställande av 28 hemkonsulenter vid hushållningssällskapen. Riks- dagen biföll förslaget.

Utredningen för hem- och familjefrågor behandlade i sitt betän- kande om familjeliv och hemarbete (SOU 1947 46) även frågan om hemkonsulenternas arbetsuppgifter. I utredningen föreslogs att kost— och hemvårdsundervisning skulle handhas av hemkonsulenter- na. Tillsättning av särskilda sömnads- och hemslöjdskonsulenter föreslogs liksom även bosättningskonsulenter. Vidare framhölls att huvudmannaskapet borde handhas av landstingen. Förslag till omorganisation av hushållningssällskapen framlades i proposition l947 76. Landstingen skulle ta över hemkonsulentverksamheten för

att sammanföra den med verksamhet, som landstingen bedrev på andra områden. Förslaget antogs inte av riksdagen.

Behovet av hemkonsulenter i städer framhölls i flera sammanhang bl.a. i motioner vid l957 års riksdag. Riksdagen anförde då att de inom hushållningssällskapen anställda hemkonsulenterna hade möjlighet att verka även i stadskommunerna och att en eventuell utvidgning av hemkonsulentkåren borde ske inom ramen för den existerande organisationen. Motionerna föranledde ingen åtgärd

från riksdagens sida.

Lantbruksstyrelsen tillkallade l96l en arbetsgrupp för att ut— reda hemkonsulenternas framtida verksamhet. Arbetsgruppen fram— höll i sin utredning (Utredning angående hushållningssällska- pens hemkonsulentverksamhet, 1963) att det förelåg ett stort be— hov av såväl konsumentupplysning och individuell rådgivning Ull samtliga konsumenter i till hushållet hörande frågor som en me- ra specialiserad rådgivning för jordbrukarfamiljerna. För att bättre kunna tillgodose behovet av konsumentupplysning föreslogs en utökning av antalet hemkonsulenter till 38 ordinarie och 20 biträdande hemkonsulenter. Organisatoriskt skulle verksamheten även fortsättningsvis sortera under hushållningssällskapen och lantbruksstyrelsen. En särskild befattningshavare inom lant- bruksstyrelsen skulle svara för den centrala samordningen av verksamheten. Inom varje hushållningssällskapsområde borde fin— nas lokala hushållsnämnder och en central hushållsnämnd. Ett samarbete mellan olika hushållningssällskap inom en region för— ordades i syfte att effektivisera verksamheten. - Arbetsgrupp— ens förslag föranledde lantbruksstyrelsen att begära anslag för en tjänst för samordning av hemkonsulentverksamheten. Styrelsens begäran bifölls inte.

l965 års lantbruksorganisationsutredning fick i uppdrag att framlägga förslag om utformningen av lantbruksnämndernas orga- nisation och därmed sammanhängande frågor. Utredningen behand— lade bl.a. hemkonsulentorganisationens framtida ställning. I be— tänkandet (SOU l966 49) förordade utredningen att hemkonsulen- terna skulle bedriva upplysning såväl till jordbrukarhushållen som till övriga hushåll. Utredningen föreslog att hemkonsulen—

terna i avvaktan på organisationsfrågans definitiva lösning tills vidare skulle tillhöra lantbruksnämnderna. Statsmakterna godtog utredningens förslag, och hemkonsulenterna blev tjänste— män hos lantbruksnämnderna från den l juli l967.

l965 års hemkonsulentutredning hade till uppgift att utreda henr konsulentverksamheten. Utredningen konstaterade i sitt betänkan- de Den framtida hemkonsulentverksamheten (stencil H l969 3) att hemkonsulenterna hade en stor funktion att fylla som kontakt—, rådgivnings— och upplysningsorgan, särskilt för svaga konsument- grupper. Mer tid borde därför anslås åt rådgivning.

Beträffande verksamhetens målgrupp framhölls att skillnaderna mellan jordbrukarhushåll och andra hushåll hade utjämnats, var— för konsumentverksamheten borde inriktas på alla hushåll. Utred— ningen förordade av den anledningen en överflyttning av hemkon- sulenterna från lantbruksnämnderna till länsstyrelserna. Stats- makterna godtog förslaget, vilket ledde till att den befintliga organisationen överfördes till länsstyrelserna den 1 juli l970 med placering utanför sektionsindelningen, direkt under lands- kanslierna. Samtidigt fick konsumentinstitutet medel för led— ningsverksamheten. Efter omorganisation av länsstyrelserna l97l tillhör hemkonsulenterna planeringsavdelningarna.

Hemkonsulentutredningens betänkande överlämnades till den år 1967 tillsatta konsumentutredningen, vilken hade i uppdrag att utreda frågan om riktlinjerna för den statliga konsumentupplys- ningen samt därmed sammanhängande forsknings-, provnings— och undersökningsarbete. I det i tidigare avsnitt nämnda betänkan— det (SOU l97l:37) Konsumentpolitik - riktlinjer och organisa— tion föreslogs att ett konsumentverk skulle inrättas. Beträffan— de hemkonsulenterna föreslogs att de skulle stödja och främja utvecklingen av kommunal och annan konsumentpolitisk verksamhet samt förmedla material och synpunkter från sådan verksamhet tHl . konsumentverket. Vidare föreslogs att antalet tjänster skulle

” er. Riksdagen godtog detta förslag (NU i972:40).

utökas med fyra. I proposition l972 33 föreslogs att antalet tjänster skulle ökas med sex till totalt 39 hemkonsulenttjänst-

3.1.2 Verksamheten

Enligt en instruktion från l938 ålåg det hemkonsulenterna att lämna husmödrarna på landsbygden ”råd och anvisningar angående hemmets vård och husligt arbete i övrigt samt angående sådana yttre göromål i lanthushållning, som lämpligen bör utföras av husmor". Denna instruktion upphörde att gälla l953. Vid flerta- let hushållningssällskap tillämpades därefter en normalinstruk- tion, utarbetad av Hushållningssällskapens förbund. Enligt den- na skulle varje hemkonsulent inom sitt verksamhetsfält bl.a. ge råd och upplysningar till allmänheten genom föredrag och kurser samt följa utvecklingen inom verksamhetsgrenen.

Verksamheten kom att domineras av stöd till lanthushållen. Arbe— tet bedrevs genom råd och upplysning till enskilda hushåll, ge— nom föredrag, kurser, demonstrationer och utställningar samt ge-

nom skrifter och pressmedverkan.

Som exempel kan nämnas att enligt den förut nämnda, av lantbruks styrelsen tillsatta, arbetsgruppen ägnade hemkonsulenterna 25 procent äv sin tid under l961 åt individuell rådgivning i sam- band med konsultation på expedition, ritarbete för planering av kök samt besök i hem och institutioner rörande rationaliserings- och investeringsfrågor m.m. Grupprådgivning i samband med kurs— er, studieresor och undervisning tog i anspråk 4l procent av ti- den. övrig verksamhet i samband med planering av kurser, utställ- ningar, föredrag m.m., genomgång av litteratur m.fl. uppgifter tog 28 procent av hemkonsulenternas arbetstid.

Vad gäller rådgivningens ämnesområden tog sådan rådgivning som avser maskinell utrustning och redskap i hemmen mest tid i an- språk. Därefter följde köksinredningar, hemvård, kostfrågor m.m. Det största ämnesområdet vid kurser och föredrag var kost- och näringsfrågor, matlagning m.m. som upptog 36 procent av antalet kursdagar.

Enligt hemkonsulentutredningen tog den rådgivande verksamheten i anspråk omkring 40 procent av arbetstiden l965. De viktigaste ämnesområdena för verksamheten var kost— och näringsfrågor

(lO procent av arbetstiden), frågor om inredning av kök och eko- nomiutrymmen (7 procent) samt frågor om ekonomi (5 procent).

Inriktningen på olika ämnesområden har förändrats med tiden. På tvättområdet har verksamheten från l940—talet utvecklats från medverkan för att skapa andelstvätterier till rådgivning om tvättmaskiner. På l940-talet ägnades frågan om köksmodernise- ring omfattande intresse. Köksstandardiseringen har senare fört med sig att arbetet på köksområdet koncentrerats till val av kökskomponenter samt placering av dem. På djupfrysningsområdet har intresset flyttats från kollektiva frysanläggningar till råd beträffande frys för enskilda hushåll. Frågor om rationella ar— betsmetoder och om hjälpmedel i hushållsarbetet har påkallat ö— kad uppmärksamhet i och med kvinnornas förändrade förvärvssitua- tion.

Under den tid som hemkonsulentorganisationen sorterade under lantbruksstyrelsen/lantbruksnämnderna (l967—l970) fanns ingen särskild instruktion för verksamheten. Emellertid fick verksam- heten under denna tid en något ökad inriktning på lanthushållen och en intensifierad rådgivning beträffande bl.a. lanthushåll- ens ekonomiska problem, driftsplanering och arbetsrationalise- ring.

3.2 Utvecklingen under senare år

Som nämnts ovan tjänstgör hemkonsulenterna sedan den l juli l970 på länsstyrelserna. Konsumentinstitutet svarade fram till ut- gången av l972 för ledningsverksamheten. Konsumentverket över- tog denna uppgift, då det inrättades den l januari 1973.

Den arbetsgrupp inom handelsdepartementet, som lade fram för- slag beträffande kommunal konsumentpolitisk verksamhet, före- slog att hemkonsulenttjänsterna skulle dras in. Anledningen an— gavs vara att betydande delar av hemkonsulenternas verksamhet - enskild konsumentvägledning och allmän konsumentinformation - skulle föras ut i kommunerna. Den s.k. stödjande verksamheten, dvs. rådgivning, information, viss utbildning m.m. skulle i hu— vudsak bli en uppgift för konsumentverket (stencil H l974 l).

Arbetsgruppens förslag kom att ligga till grund för proposition l975:40 om kommunal konsumentpolitisk verksamhet.

Riksdagen gick i sin behandling av frågan mot förslaget att hem-l konsulenttjänsterna skulle dras in med hänvisning till att det ' inte fanns underlag för ett beslut om indragning av tjänsterna i en nära framtid (NU l975 26). Samtidigt uttalade riksdagen

att en anpassning av den regionala organisationen borde komma till stånd i takt med utbyggnaden av den kommunala konsument— verksamheten.

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen åt konsu- mentverket att utarbeta anvisningar för hemkonsulenternas verk- samhet. Sådana utfärdades i juni l975 och gäller tills vidare. Enligt anvisningarna, som följer de i regeringsuppdraget angiv- na riktlinjerna, skall hemkonsulenternas arbete inriktas på att stimulera och stödja utvecklingen av den kommunala konsumentpo— litiska verksamheten samt bevaka och rapportera konsumentfrågor inom länet. Vidare skall utredningar utföras på uppdrag av kon— sumentverket. Ytterligare uppgifter skall vara att svara för ut- bildning och allmän information i konsumentfrågor och bistå länsstyrelsen vid handläggning av ärenden som kräver konsument- politisk sakkunskap. Vägledning till enskilda konsumenter skall begränsas och endast ges till konsumenter i kommuner som saknar konsumentpolitisk verksamhet.

Sedan l970 har den regionala konsumentverksamheten breddats til att omfatta alla kategorier hushåll. Den individuella rådgiv- ningen har fått förhållandevis stor volym. Amnesmässigt har verksamheten särskilt rört dels allmänna konsumentfrågor OCh

dels bl.a. frågor om ekonomi och arbetsrationalisering.

Enligt en sammanställning av hemkonsulenternas verksamhet utar- betad av konsumentverket (l977 6—04) kan verksamheten delas upp på följande områden:

- stöd till kommunal konsumentpolitisk verksamhet

— bevakning, rapportering och utredning

- vägledning till enskilda konsumenter

— utbildning och allmän konsumentinformation

- uppgifter inom länsstyrelsen.

Vad gäller uppgiften stöd till kommunal konsumentpolitisk verk- samhet tog den mer tid i anspråk l975/76 än tidigare. Hemkonsu- lenterna använde i genomsnitt 8 procent av sin tid åt denna upp— gift mot 1 procent l973/74. Åtgärderna kan avse dels att stimu- lera kommunerna att starta egen verksamhet, dels att stödja kom- munerna i det löpande arbetet, när dessa kommit i gång med kon- sumentpolitisk verksamhet.

Området bevakning, rapportering och utredning har tidsmässigt ökat från 5 till l3 procent under perioden l973/74—l975/76 för hemkonsulenterna i genomsnitt. Uppgifterna innebär bl.a. att följa utvecklingen på området, att rapportera konsumentproblem till konsumentverket samt att göra marknadsundersökningar och utredningar på uppdrag av konsumentverket. - Skillnaderna i ak- tivitet är stora mellan olika län vad gäller de nämnda arbets- områdena.

Vägledning till enskilda konsumenter skall enligt riksdagsbeslu- tet l975 bli en uppgift för de kommunala vägledarna. Under peri- oden l973/74—l975/76 använde hemkonsulenterna i genomsnitt 45 procent av sin arbetstid för denna uppgift. Det finns en skill- nad i arbetsinsats mellan olika län, vilket till en del beror på olika grad av utbyggnad av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten.

Tidsåtgången för aktiviteter inom områdena utbildning och all- män information har minskat från 44 procent l973/74 till 30 pro- cent l975/76. Som exempel på det första området kan nämnas före- läsningar och föredrag på kurser av olika slag varvid utställ- ningar i viss mån ingår som komplement. Den allmänna informa— tionsverksamheten omfattar utställningar samt t.ex. massmedia- kontakter. Utställningsverksamheten kan delas in i sådan som förutsätter viss muntlig information och annan utställningsverk— samhet - s.k. passiva utställningar. Antalet visningsdagar med muntlig information har i stort sett varit oförändrat under pe- tioden l973/74—l975/76 medan antalet visningsdagar för s.k. pas— siva utställningar har ökat kraftigt under samma period.

Hemkonsulenternas uppgifter inom länsstyrelserna består i stor utsträckning av att biträda vid handläggningen av ärenden som kräver konsumentpolitisk sakkunskap. Tidsåtgången i genomsnitt för hemkonsulenterna har varit 5 procent under perioden l973/74 —l975/76.

Fördelningen mellan de olika arbetsuppgifterna har i stort inte förändrats under l976/77 jämfört med året innan. Det bör dock nämnas att bevakning, rapportering och utredning har ökat från l3 till l8 procent medan vägledning till enskilda konsumenter samt insatser på utbildnings- och informationsområdet minskat något under l976/77.

3.3 Utredningens undersökning

Utredningen har genom en enkät till landets samtliga hemkonsu- lenter sökt kartlägga den regionala instansens arbetsuppgifter.

En sammanställning av svaren finns i bilaga 3. Av denna framgår att inemot en tredjedel av hemkonsulenternas arbetstid beräknas under l976/77 upptas av vägledning till enskilda konsumenter. Uppgifterna stöd till kommunal verksamhet samt bevakning, rap— portering och utredning beräknas ta l5 procent vardera av ar- betstiden. Insatser på utbildningsområdet och området allmän konsumentinformation tar tillsammans 30 procent av arbetstiden enligt gjorda beräkningar. Uppgifter inom länsstyrelsen svarar under l976/77 för resterande 7 procent.

Ett annat sätt att studera den regionala verksamheten är att kartlägga kontakter och samarbete med olika organ, föreningar m.m. Kontakterna med den kommunala konsumentpolitiska verksam- heten anges gälla bl.a. reklamationsärenden, information i väg- ledningsärenden, diskussion av verksamhetens uppläggning samt gemensamma aktiviteter av olika slag exempelvis utställningar.

Bland de kommunala organen nämns socialförvaltningen som det organ med vilket ett flertal hemkonsulenter har mest kontakt. Av lokala organisationer tas studieförbund upp av flertalet

. hemkonsulenter. Aktiviteterna rör i båda fallen främst informa-

; SOU 1978:16 Regional nivå — hemkonsulenterna 41 ? tion i konsumentpolitiska frågor. 5

' Samarbetet inom länsstyrelsen gäller främst frågor om tillfällig handel, som behandlas av förvaltningsavdelningen, samt prisfrå- gor vid kontakt med priskontoret. Bland övriga instanser inom länet märks landstinget och Kommunförbundets länsavdelning som samarbetsorgan när det gäller allmän konsumentinformation. And— ra kontaktorgan på länsplanet är studieförbund, hushållnings- sällskap, politiska och ideella föreningar m.fl., vilka tar del av hemkonsulenternas insatser på utbildningsområdet och infor- mationsområdet.

lelefonkontakt med konsumentverket tas i flera fall för att få

information om varor och tjänster samt i juridiska frågor. And— ra typer av samarbete är framför allt deltagande i projekt, un— dersökningar eller annat på uppdrag av konsumentverket. Andra områden är bevakning och rapportering av konsumentproblem samt utställningar av olika slag.

Bland andra myndigheter med vilka hemkonsulenterna har kontakt märks statens livsmedelsverk, som får förfrågningar i livsme- delsfrågor.

4 CENTRAL NIVÅ — KONSUMENTVERKET

4.l Historik

De tidigaste insatserna på konsumentområdet bars i avgörande grad upp av olika frivilliga organisationer. En samverkan mel- lan dessa möjliggjordes genom inrättandet av bl.a. Hemmens Forskningsinstitut (HFI) l944, vars verksamhet åtnjöt stats- bidrag. Detta institut utgjorde grunden för de statliga insats- erna på konsumentområdet. Statens institut för konsumentfrågor, som bildades l957, hade sitt ursprung i HFI. Vid samma tidpunkt inrättades statens konsumentråd.

Konsumentinstitutet (KI) hade till uppgift att verka för en ra— tionalisering av arbetsförhållandena i hushållen samt för att produktion och konsumtion inriktades på goda och ändamålsenliga konsumentvaror. I detta syfte bedrev KI forsknings-, provnings- och undersökningsverksamhet samt upplysning om egna och andra institutioners resultat av sådan verksamhet. Hemkonsulenternas verksamhet handlades centralt av KI fr.o.m. l970.

Statens konsumentråd hade till uppgift bl.a. att främja och stödja initiativ till forskning, upplysning eller andra åtgär- der till nytta för konsumenterna. Rådet fördelade statsmedel för sådana ändamål. Vidare administrerade och finansierade rå—

det Allmänna reklamationsnämnden, som inrättades som en för— söksverksamhet l968.

Varudeklarationsnämnden (VON) började sin verksamhet l95l. Nämn- dens uppgift var att verka för ökad användning av upplysande va— rudeklarationer för konsumtionsvaror och att därvid tillse att deklarationerna blev vederhäftiga och enhetligt utformade.

4.2 Konsumentverket

Konsumentutredningen föreslog i sitt betänkande (SOU l97l:37) Konsumentpolitik - riktlinjer och organisation att ett konsu- mentverk skulle inrättas. Samtidigt skulle konsumentinstitutet och konsumentrådet samt varudeklarationsnämnden gå upp i det nya verket. Utredningen ansåg att det fanns ett behov av att samord- na de statliga insatserna på det konsumentpolitiska området.

Konsumentutredningens förslag ledde fram till att ett konsument— verk inrättades som central förvaltningsmyndighet för konsument— frågor med uppgift att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Konsumentverket började sin verksamhet den l januari l973. Vid samma tidpunkt fördes huvudmannaskapet för Allmänna reklamationsnämnden över från konsumentrådet till konsumentverket. Nämnden har till uppgift att pröva tvister mel- lan företag och enskilda konsumenter angående varor och tjänst—

er och avge rekommendationer i sådana ärenden.

Konsumentombudsmannen (KO) började sin verksamhet l97l. KO hand— lade ärenden om otillbörlig marknadsföring och oskäliga avtals- villkor med stöd av l970 års marknadsföringslag och l97l års lag om oskäliga avtalsvillkor. Marknadsföringslagen gäller åtgärder som näringsidkare vidtar vid marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter. Enligt lagen kan varje kommersiell mark- nadsföringsåtgärd förbjudas som strider mot god affärssed eller som är otillbörlig på annat sätt mot konsumenter eller närings— idkare. Avtalsvillkorslagen avser att skydda konsumenter mot 0- skäliga avtalsvillkor som näringsidkare använder. Om ett avtals— villkor oskäligt gynnar säljaren på konsumentens bekostiad kan villkoret förbjudas enligt lagen.

I proposition l975/76 34 föreslogs en utvidgning av marknadsfö- ringslagen. Förutom bestämmelsen om otillbörlig marknadsföring (& 2) kan näringsidkare enligt 5 3 åläggas att i reklam eller annan marknadsföring lämna sådan information som är av särskild betydelse för konsumenten. Försäljning eller uthyrning av varor, som medför särskild risk för skada på person eller egeniom, kan förbjudas enligt 5 4.

I nämnda proposition föreslogs även att K0 och konsumentverket skulle föras samman till en organisation, där chefen tillika skulle vara konsumentombudsman. Riksdagen biföll propositionen. Med anledning av riksdagens beslut i organisationsfrågan till— sattes en särskild utredning, Organisationskommittén för konsu— mentverket, som lade fram förslag med den innebörden i betänkan— det Organisation av nya konsumentverket (stencil H l976 2). En på grundval av utredningens organisationsförslag utarbetad pro- position bifölls av riksdagen (prop. l975/76 l59, NUl975/76163).

Den l juli l976 gick konsumentverket och KO samman till en ny myndighet. Samtidigt trädde den nya utökade marknadsföringsla- gen i kraft. Inom den nya myndigheten har de båda organisatio- nerna förenat sin verksamhet samtidigt som uppgifterna utökats på grund av den nya marknadsföringslagen. Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor med uppgift att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på mark— naden.

Det åligger konsumentverket särskilt att undersöka konsumenter— nas förhållanden och uppmärksamma konsumentgrupper som är efter— satta på olika sätt, granska marknadens utbud av varor och tjäns ter, genomföra undersökningar och provningar, bevaka företagens säljvillkor och marknadsföring och vid behov ingripa med stöd av marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen, ta fram riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning samt påverka näringslivet att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas be— hov, informera konsumenterna om fakta och förhållanden som är viktiga för dem, främja och medverka vid utbildning i konsument— frågor, stödja forskning inom verkets arbetsområden, främja ut- vecklingen av den kommunala konsumentverksamheten, samt svara för den regionala konsumentverksamheten och för försöksverksam-

heten med Allmänna reklamationsnämnden.

Konsumentverket är organiserat på två avdelningar om vardera två byråer samt en allmän byrå, en informationsbyrå, en teknisk by— rå, en administrativ byrå och ett KO—sekretariat. KO-sekretaria- tet sorterar direkt under verkschefen i dennes egenskap av K0 och biträder KO med hans uppgifter enligt marknadsföringslagen

och avtalsvillkorslagen. Till detta kommer försöksverksamheten vid Allmänna reklamationsnämnden och glesbygdsnämnden, som är en rådgivande nämnd i frågor angående stöd till butiker i gles-

bygd.

Verksamheten inom konsumentverket struktureras i tre huvudpro— gram, nämligen marknadsinriktade aktiviteter, systeminriktade aktiviteter och allmän information. Målet för det första pro— grammet är att för konsumenterna ange möjligheter till ett re— sursutnyttjande som bättre tillgodoser deras behov och att på— verka producenter, distributörer och marknadsförare att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas behov. KO-sekretariatet in- går som en del i detta program.

Arbetet med de marknadsinriktade aktiviteterna bedrivs inom två avdelningar. Dessa arbetar med utredningar och förhandlingar, till stor del med stöd av marknadsföringslagen och avtalsvill- korslagen. Avdelningarna är uppdelade på fyra byråer. De ämnes— områden som behandlas inom respektive byrå är hemproduktion, bo— ende, transporter m.m. samt övrig konsumtion. Byråerna behand— lar problem som rör konsumenternas köp och användning av varor, tjänster och andra nyttigheter. Det kan också gälla vilseledan- de marknadsföring, oskäliga avtalsvillkor osv. Problemen upp- märksammas bl.a. genom anmälningar från konsumenter och företa— gare, påpekanden från hemkonsulenter och konsumentvägledare samt verkets egen bevakning av marknaden.

Byråerna har dessutom till uppgift att utarbeta riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning (se avsnitt 4.2.l). Vidare granskas villkor i standardkontrakt som används av privata, statliga eller kommunala företag.

Arbetet är främst inriktat på att genom frivilliga överenskom- melser med näringslivet söka komma till rätta med problem be- träffande marknadsföring, produktutformning eller avtalsvillkor. I de flesta fall träffas en uppgörelse. Om det inte går att kom- ma fram på frivillig väg kan ett ärende som faller under mark— nadsföringslagen eller avtalsvillkorslagen föras över till KO-

sekretariatet. Sekretariatet utfärdar vitesförelägganden, för talan i Marknadsdomstolen och handlägger åtalsärenden.

Byråerna skall även behandla frågor som gäller hushållens ekono- mi och rationalisering av hushållsarbetet. Vidare skall byråerna svara för rådgivning och annan information till kommunala och

regionala vägledare.

påverkan av producenter och myndigheter förändra distributions— systemets utformning, att förbättra undervisning och utbildning i konsumentfrågor samt utveckla den kommunala konsumentpolitis- ka verksamheten. Arbetet bedrivs inom den allmänna byrån, som är uppdelad på tre enheter. Enheten för distribution och hus- hållsekonomi handlägger ärenden om investeringsstöd i form av lån och bidrag till upprustning och nybyggnad av dagligvarubu- tiker i glesbygd. Enhetens arbete med hushållsekonomi omfattar bl.a. undersökningar om konsumenternas användning av tid, peng—

ar och andra resurser. Målsättningen för de systeminriktade aktiviteterna är att genom Utbildningsenheten inom allmänna byrån har i första hand till

uppgift att förbättra utbildningen i konsumentfrågor inom skol- systemet. Ekonomiskt stöd ges till studieförbundens kursverksam- het på konsumentområdet. Enheten genomför också kurser för tjäns temännen inom den kommunala och regionala konsumentverksamheten. Vidare handlägger enheten ärenden om stöd till forskning vid universitet och högskolor.

Kommunenheten svarar för konsumentverkets uppgifter rörande den kommunala och regionala konsumentverksamheten. Enheten följer och analyserar utvecklingen av kommunernas konsumentverksamhet _ och bistår kommunerna i samband med att den kommunala verksam- . heten byggs upp och i det löpande arbetet. Insatserna på områ- det görs i nära samverkan med bl.a. folkrörelserna och kommun— förbundet. I fråga om såväl kommunal som regional konsumentverk— samhet svarar enheten bl.a. för systematisering av verkets ma-

terialservice till konsumentvägledare och hemkonsulenter, sam-

ordning av projekt och annat direkt samarbete mellan verket och

den kommunala och regionala verksamheten samt utveckling av ru— tiner för inrapportering och dokumentation av problem.

Syftet med programmet allmän information är att sprida kännedom om förhållanden av konsumentpolitiskt intresse. lnformationsby- . rån svarar för denna verksamhet. Arbetet bedrivs via en rad oli— ' ka informationskanaler, bl.a. tidskrifterna Råd och Rön och Kon— sument - Rätt & Ekonomi. Kontakterna med massmedia samordnas av presstjänsten. Kampanjenheten inom byrån svarar för inprmations- aktiviteter som riktar sig främst till allmänheten. Det kan gäl- la annonsering, utställningar m.m. om t.ex. prisfrågor och kon- sumenträtt. Förlagsenheten slutligen ger ut handböcker, rapport- er och andra trycksaker både till allmänheten och andra motta-

gargrupper. 4.2.l Riktlinjer

Enligt konsumentverkets instruktion skall verket söka påverka producenter, distributörer och marknadsförare att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas behov. Riktlinjerna och de över- läggningar med näringslivet som föregår dessa ser verket som det ) viktigaste instrumentet för sådan påverkan.

Konsumentverket mottar fortlöpande olika konsumentreaktioner. Sådana reaktioner kanaliseras till verket bl.a. via den kommu- nala och regionala konsumentverksamheten. Härutöver har verket ständiga kontakter med konsumenter i anslutning till anmälning— ar, påpekanden och förfrågningar till Allmänna reklamations— nämnden och verket centralt. Vid de överläggningar som normalt föregår utfärdandet av riktlinjer kommer verket att redovisa det erfarenhetsunderlag som verket åberopar för att inleda över-

läggningar med näringslivet.

De utfärdade riktlinjerna är formellt sett inte bindande för företagen utan skall ses som rekommendationer. I det fall en näringsidkare inte följer en riktlinje kan konsumentverket in-

gripa, i första hand genom förhandlingar. Visar det sig inte

möjligt att få godtagbart resultat på frivillig väg kan KO föra | ärendet vidare till Marknadsdomstolen. Om Marknadsdomstolen bi— ! faller KO:s talan meddelas motparten ett förbud eller ett åläg- * gande som normalt är förenat med vite. Marknadsdomstolens be— ' slut kan inte överklagas. )

Riktlinjerna publiceras i konsumentverkets författningssamling. : Vad gäller bevakningen av hur utfärdade riktlinjer praktiskt itillämpas får konsumentverket reaktioner via olika kanaler. Hem— )konsulenter och kommunala konsumentvägledare informeras om inne- 'hållet i utfärdade riktlinjer samt uppmanas att följa utveck-

lingen på det lokala och regionala planet.

)4.2.2 Samarbete med kommunal och regional konsumentverksam- het i l —Konsumentverket skall enligt sin instruktion svara för den re- .gionala konsumentverksamheten och för kontakterna med företrä- .dare för kommunal konsumentverksamhet. Beträffande den kommuna- ;la konsumentverksamheten åligger det verket särskilt att bistå fkommunerna med material och vägledning i samband med att den lkommunala verksamheten byggs upp, att lämna kommunerna råd i 'det löpande arbetet samt att ordna fortbildning för kommunala ;tjänstemän. Även den regionala konsumentverksamheten får bistånd 'i det löpande arbetet och vid fortbildning av tjänstemännen. Konsumentverket ger service till kommuner vid start eller ut- veckling av konsumentverksamhet. Vidare bistår verket konsument- sekreterare och hemkonsulenter genom telefonkontakter med tjäns- temän vid verket och Allmänna reklamationsnämnden. Ofta gäller idessa kontakter mer komplicerade konsumentfrågor och problem. iVägledare och hemkonsulenter förses också med informations- och lfaktaunderlag för vägledning till konsumenter. Vidare svarar lverket för fortbildning av vägledare och hemkonsulenter, vilket isker i form av introduktionskurser för nyanställda, påbyggnads- lkurser och temakurser. De sist nämnda innehåller information, ierfarenhetsutbyte och diskussion kring ett begränsat ämnesområ- ide. Verket medverkar dessutom i länskonferenser, andra regiona- la sammankomster och i utåtriktade kommunala arrangemang.

Samarbetet mellan konsumentverket och den regionala respektive kommunala konsumentverksamheten är varierande i fråga om såväl omfattning som kontaktform. Detta beror till en del på att ver— kets formella relationer till respektive instans är olika. Ver- ket svarar enligt sin instruktion för den regionala konsument— verksamheten medan kommunerna själva svarar för den kommunala konsumentverksamheten. Formerna för kontakt och samarbete är

också under utveckling.

I det följande ges exempel på samarbetsprojekt och kontakter

som främst berör den regionala verksamheten.

Till programmet marknadsinriktade aktiviteter hänför sig bl.a. projektarbete. Ett samarbete med den regionala instansen i den- na form kan innebära medverkan av hemkonsulenterna vid upplägg— ning av projekt samt vid insamling och sammanställning av upp- gifter. Som exempel kan nämnas ett projekt som omfattar kart— läggning och analys av konsumentproblem i samband med auktioner Ett annat projekt syftar till att precisera brukarkrav i fråga 1 om funktion, säkerhet, information m.m. avseende kylar och fry— .' sar. Dessa krav skall sedan användas som underlag för riktlin- jer. Medverkan vid framtagning av bakgrundsmaterial inför över- 1 läggningar om riktlinjer kan förväntas öka. När riktlinjer ut— färdats kan ytterligare insats krävas för kontroll av efterlev-

naden.

Andra uppgifter inom detta program kan vara olika typer av till- fälligt samarbete som mindre marknadsundersökningar, synpunkter på marknadsföringsåtgärder samt rapportering av problem inom ett visst varuområde. Det är här fråga om mer begränsade arbets- insatser från hemkonsulenters och kommunala vägledares sida jäm— fört med projektsamarbete. Vidare rapporterar både hemkonsulen- ter och vägledare konsumentproblem till konsumentverket.

Verksamheten inom programmet systeminriktade aktiviteter bedrivs bl.a. i projektform. Exempel på samarbetsprojekt inom utbild- ningsområdet är en kartläggning av lärares användning av kom— mersiellt material i undervisningen. Ett annat projekt, Mode— karusellen, syftade till att undersöka hur man genom intensifi—

erade åtgärder kan stimulera konsumentaktiviteter i skolorna. Detta projekt genomfördes på försök i ett län tillsammans med hemkonsulenterna, som bl.a. svarade för viss samordning regio- nalt. Utvärderingen visar att samarbete av denna typ bör fort— sätta. Till detta kan läggas pågående samarbetsprojekt. I ett av dessa medverkar hemkonsulenterna vid framtagning av hushålls- budgetunderlag. Enligt planerna skall hemkonsulenterna även i fortsättningen få ett löpande ansvar för vissa uppgifter på det-

ta område.

Uppgifter av mera tillfällig natur kan omfatta synpunkter på 0— lika läromedel, kontakter med AV-centraler angående kon5ument- politiska läromedel samt medverkan vid studiedagar. Dessutom genomför hemkonsulenterna egna utbildningsinsatser, i många fall grundade på material från konsumentverket, exempelvis insatser

avseende konsumentpolitik och konsumenträtt.

Konsumentverket har vidare kontakt och samarbete med länsstyrel— serna i frågor av mer administrativ karaktär. Till dessa hör att svara för anvisningar för den regionala konsumentverksamheten samt att följa upp utvecklingen på det regionala planet. Detta sker bl.a. genom länsstyrelsernas verksamhetsplaner och verksam- hetsberättelser, anordnande av regionala planeringskonferenser, överläggningar med företrädare för länsstyrelserna och hemkonsu- lenterna m.m. Vidare kan nämnas sådana personal- och verksam- hetsfrågor som tjänstetillsättningar och fördelning av anslag för regionala utbildnings- och informationsaktiviteter.

I anslutning till programmet som omfattar allmän information kan samarbete med kommunal och regional verksamhet i samband med bl.a. kampanjer nämnas. Hemkonsulenterna har härvid bl.a. samordnande uppgifter.

5 ANDRA MYNDIGHETER OCH ORGANISATIONER - INHAMTADE SYNPUNKTER

5.l Länsstyrelser

Utredningen har i en skrivelse till ett antal länsstyrelser öns- kat få upplysning om i vilken omfattning och för vilka typer av arbetsuppgifter hemkonsulenterna används i länsstyrelsernas verksamhet i dag. Vidare har utredningen önskat få synpunkter

på vilket behov länsstyrelserna anser sig ha i framtiden av en regional konsumentpolitisk verksamhet samt var sådan verksamhet lämpligen bör bedrivas inom länsstyrelsen.

En sammanställning av synpunkter framförda av företrädare för länsstyrelserna finns i bilaga 4. Av denna framgår att hemkonsu- lenterna vid flertalet tillfrågade länsstyrelser deltar i hand- läggning av ärenden rörande tillfällig handel. Vidare anges att hemkonsulenterna deltar vid behandling av ärenden som berör oli— ka frågor på konsumentområdet, exempelvis stöd till kommersiell

' service i glesbygd.

Samtliga tillfrågade länsstyrelser anser att det finns behov av konsumentpolitisk sakkunskap inom länsstyrelsen även i framti— den. Uppgifter inom länsstyrelsen på området kan vara att bistå vid behandling av ärenden med konsumentpolitisk anknytning samt vid prövning av tillstånd om tillfällig handel. Några länssty- relser pekar på samarbete med olika enheter inom länsstyrelsen som priskontoret, länsveterinären, naturvårdsenheten, regional- ekonomiska enheten inom ramen för länsplaneringen exempelvis i fråga om glesbygdsstöd, samt med planenheten beträffande bo- stadsfrågor och service i bostadsområden.

Vad gäller frågan om placering av hemkonsulenterna inom länssty— relsen anför de flesta länsstyrelser att den nuvarande place— ringen, dvs. planeringsavdelningen, förefaller naturligast. Man pekar här på betydelsen av närheten till fackkunskap inom pla- neringsavdelningen. Från några håll görs förbehållet att annan placering kan diskuteras om en förändring i de nuvarande arbets-% uppgifterna ger anledning därtill. Samtidigt hänvisas i flera fall till den pågående utredningen om organisation av länssty- relsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m.m.

5.2 Statens pris— och kartellnämnd, SPK

! i SPK är central förvaltningsmyndighet för frågor rörande prisö-

vervakning och har bl.a. till uppgift att följa utvecklingen av

i inom näringslivet utom i fråga om bank- och försäkringsväsendet.

och främja allmän kännedom om pris- och konkurrensförhållanden

Enligt nämndens instruktion åligger det nämnden särskilt att ut— föra undersökningar rörande prisbildningen inom visst område av

ra omständigheter ger anledning till det. I syfte att söka på— verka prissättningen i en för konsumenterna gynnsam riktning skall nämnden enligt sin instruktion ha överläggningar med före-

i näringslivet om prisbildning, konkurrensförhållanden eller and-

i

i

i

tag och organisationer.

i Priskontoren vid länsstyrelserna är SPK:s regionala organisa- * tion. Det finns 23 sådana i landet. I Stockholm sköts verksam— , heten direkt från SPK. Priskontoren är organisatoriskt inplace—l

rade på länsstyrelsernas planeringsavdelningar liksom hemkonsu— lenterna. Den statistiska byrån på SPK svarar för kontakterna med priskontoren (se även kapitel 7).

Från SPK:s sida har följande synpunkter förts fram inför kommit—

ten.

Priskontoren vid länsstyrelserna har tidigare haft relativt sto- ra möjligheter att, vid sidan av uppgifter från SPK, genomföra en egen verksamhet bl.a. för länsstyrelsernas räkning. Sedan 5-6 år tillbaka arbetar de emellertid så gott som uteslutande

åt SPK. Arbetsuppgifterna rör såväl prisövervaknings— som utred-

ningsområdet.

En uppgift för priskontoren är bl.a. att för SPK:s räkning admi—

nistrera viss del av den skyldighet att anmäla pris— och margi- nalförändringar, som åvilar företag i branscher, vilka saknar marknadsledande företag. En annan uppgift är att via speciella pris— och marginalmätningar utföra ett rapporteringsarbete gent- I i | i i ! emot SPK, som därigenom får en grund för de månatliga rapporter— na till statsmakterna och allmänheten om ändringar i den allmän- na prisnivån. På prisregleringssidan knyts priskontorens arbets- uppgifter till en direkt kontroll av regleringarnas efterlevnad ute i butikerna. Priskontoren utreder eventuella överträdelser av regleringarnas bestämmelser. i På utredningssidan biträder priskontoren med att samla in mate— rial från företag inom olika branscher. I vissa län engageras 1 priskontoren i glesbygdsfrågor. Dessutom tar kontoren emot för— frågningar från allmänheten på prisområdet.

i SPK har under senare år blivit alltmer specialiserat inom ramen för prispolitiken. Vad gäller informationssidan kan sägas att

, SPK skall svara för information i kortsiktigt perspektiv, medan konsumentverket skall svara för det mer långsiktiga perspekti- vet. Detta förhållande avspeglas bl.a. i samarbetet med hemkon- sulenterna. Något samarbete mellan priskontoren och hemkonsulen- terna initieras inte från SPK centralt. Olika former av samarbe- te mellan priskontoren och hemkonsulenterna förekommer dock, men omfattningen beror främst på föreliggande omständigheter på re— gional nivå.

Som svar på en fråga om sammanslagning av priskontoren och hem— ; konsulenterna, vilken diskuterats tidigare, anfördes att en så— : dan sammanslagning inte är aktuell med hänsyn till den utveck- ling som varit och som medfört att priskontoren blivit en inte- grerad del av SPK s verksamhet.

56. Andra myndigheter och organisationer — inhämtade synpunkter SOU 1978:16 5.3 Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning

Socialstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden

som rör socialvården, hälso— och sjukvården samt läkemedelsför— sörjningen i den mån det inte ankommer på annan statlig myndig- het att handlägga sådana ärenden.

Organiserad hälsoupplysning bedrivs både centralt och regionalt Socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning, den s.k. h—nämnden, är sedan början av l970—talet det centrala organet. I h—nämnden medverkar företrädare för konsumentverket, livsmedelsverket, skolöverstyrelsen, landstingsförbundet, kommunförbundet, folk- rörelser och näringsliv. Nämndens arbetsmetoder är kurser, kon— ferenser, medverkan i olika utbildningssammanhang, utsändning av informationsmaterial, kampanjer m.m. Landstingen har ansva—

ret för hälsoupplysningen på regional nivå. Företrädare för h-nämnden har fört fram följande synpunkter.

Hälsoupplysning kan anses vara en erkänd och allmänt tillämpad metod i den förebyggande hälsovården. Tre områden prioriteras av h-nämnden, nämligen beroendeframkallande medel, sexualitet och samlevnadsfrågor samt kost och motion. I upplysningsarbetet kan man inte från centralt håll direkt nå enskilda konsumenter, utan information på de olika områdena förs främst ut på regio— nal och lokal nivå. I de olika regionerna finns i allmänhet sam- arbetsgrupper bestående av företrädare för stat, kommuner och landsting. Statens företrädare är i allmänhet länsläkare och i vissa fall hemkonsulenterna. Från dessa grupper förs information ut på fältet, och via grupperna återförs erfarenheter till h- nämnden. Hemkonsulenterna har spelat en viktig roll på det re— gionala planet bl.a. som kostinformatörer och initiativtagare

till olika aktiviteter.

Genomsnittskonsumentens intresse för kosten är i hög grad knu- tet till ekonomin och till kulinariska och praktiska frågor som t.ex. livsmedelsval, hantering. Många har i dag otillfreds— ställande kunskaper i dessa frågor. Näringsinformation blir in— tressant och mer meningsfull först när de praktiska kunskaperna

förbättrats. Hemkonsulenternas information tillgodoser skilda aspekter på kostområdet: ekonomi, smak, inköp, hantering samt näringsinnehåll. I dessa frågor är hemkonsulenterna också värde- fulla som experter för de kommunala informatörerna och konsu— mentrådgivarna. Av dessa skäl bör hemkonsulenterna finnas kvar på detta arbetsområde.

5.4 Statens livsmedelsverk

Statens livsmedelsverk är sedan l972 central förvaltningsmyndig- het för ärenden som rör livsmedel. Det åligger verket särskilt att bevaka konsumentintresset inom livsmedelsområdet och att ha tillsyn över efterlevnaden av livsmedelslagen.

På det regionala planet arbetar länsveterinären och på det kom- munala planet hälsovårdsnämnden med hithörande frågor. Länsvete- rinären är organisatoriskt placerad på länsstyrelsens planerings— avdelning liksom hemkonsulenten.

Vid en hearing med företrädare för livsmedelsverket framfördes följande.

Hemkonsulenterna har på den regionala nivån fyllt en viktig funk— tion inom livsmedelsområdet som vidareinformatörer med kunskap om livsmedel. Vidare har informationsmaterial spritts i de oli- ka regionerna genom hemkonsulenternas försorg. Hemkonsulenterna fångar också upp synpunkter och önskemål från enskilda konsumen- ter och från kommunala konsumentsekreterare i fråga om livsme— dels beskaffenhet, hantering, märkning m.m. Hemkonsulenterna ut— ' gör ett värdefullt komplement till länsveterinärerna. Från livs-

medelsverkets sida ser man positivt på att hemkonsulenterna kan fortsätta med denna verksamhet.

5.5. Skolöverstyrelsen

, Skolöverstyrelsen är den centrala förvaltningsmyndigheten för

skolväsendet. I varje län finns en länsskolnämnd som har det re- gionala inseendet över skolverksamheten i länet. Varje kommun har en skolstyrelse som lokalt ansvarar för skolverksamheten.

Företrädare för skolöverstyrelsen har inför utredningen framfört följande.

Konsumentfrågorna behandlas på olika stadier i skolundervisning- en. I grundskolan kommer frågorna in i olika ämnen, och i gymna— sieskolan finns den yrkesinriktade konsumtionslinjen, där konsu- » mentfrågor ingår i flera ämnen, t.ex. konsumentkunskap, barnkun— skap, kostkunskap, bostads/miljökunskap. På vissa linjer före— kommer ämnet som tillvalsämne. Vad gäller vuxenutbildningen tas konsumentfrågor upp i vissa kurser. Hemkonsulenterna anses vara en betydelsefull resurs för lärare som önskar ta upp frågorna i undervisningen. Hemkonsulenterna kan bistå med råd och material samt medverka vid studiedagar för lärare.

5.6 Husmodersförbundet Hem och Samhälle

Företrädare för Husmodersförbundet Hem och Samhälle har redovi- sat följande synpunkter.

Husmodersförbundet har cirka 35 000 medlemmar fördelade på 23 länsförbund med sammanlagt 477 lokalföreningar. Bildningsverk— samheten bedrivs i form av studiecirklar i samarbete med Folk- universitetet. Exempel på ämnesområden är kost- och näringsfrå— gor, hemvård och bostadsfrågor. I övrigt förekommer de studie- ämnen som är vanliga i alla studieförbund såsom språk, konst- hantverk, konsumentfrågor på olika områden, familjejuridik, u—landsfrågor m.m.

Förbundet ser positivt på hemkonsulenterna, vilka i viss grad utnyttjas i verksamheten. Den framtida regionala verksamheten bör få en övergripande karaktär på så sätt att hemkonsulenterna kan vara samarbetsorgan för regionala och lokala organ och ha övergripande kontakter med bildningsorganisationer för att föra ut information i länen. Andra uppgifter kan vara att stödja den kommunala konsumentverksamheten och svara för kontakter med mass— media.

Vad gäller huvudmannaskapet för hemkonsulenterna förordas den nuvarande, dvs. länsstyrelsen. I fråga om hemkonsulenternas ut-

bildning anser förbundet att den husliga utbildning som flerta— let f.n. har, påbyggd med en administrativ utbildning, kan vara

lämplig.

5.7 Studieförbund

Konsumentverket har möjlighet att efter ansökan bevilja medel till bildningsorganisationer för utbildning av s.k. vidareinfor—

matörer inom följande studieområden:

— konsumentpolitiska kurser

- informatörsutbildning

|

i

i

— ämnesinformation (cirkelledarutbildning)

- konsumentpolitisk utbildning för medlemmar i handikapporgani-

sationer.

För l975/76 beviljade konsumentverket 450 000 kronor i bidrag till ABF, Studieförbundet Vuxenskolan och Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet NBV. Motsvarande uppgift för l976/77 är 53l 000. För verksamhet under l977/78 har beviljats sammanlagt 9l6 000 kronor.

i Vid en hearing med företrädare för de tre nämnda studieförbunden ! framfördes följande synpunkter. i 5 7.l Arbetarnas Bildningsförbund, ABF Ar 1954 inrättades ABF:s konsumentupplysningskommitte, som är driva en konsumentpolitisk verksamhet. Studiekampanjer planläggs

inom denna kommitté. I de 25 ABF—distrikten i landet finns sedan l965 s.k. kooperativa studiekonsulenter. Dessa är verksamma med

i i ' ett samarbetsorgan för medlemsorganisationerna med syfte att be- |

information till och utbildning av studieorganisatörer och cir— kelledare för studieverksamhet lokalt i ABF.

Av ABF:s totala cirkelverksamhet svarar konsumentpolitiska cirk— lar för lO procent av deltagarantalet. Under verksamhetsåret l975/76 uppgick antalet sådana cirklar till 8 300 med 74 000 deltagare.

Kursverksamheten inom ABF är omfattande. Kurserna är ämnade för utbildning av informatörer, studieorganisatörer och cirkelleda- re. Utöver dessa bedrivs konsumentpolitiska ämneskurser för oli- ka kategorier bland medlemsorganisationerna. Ett antal informa— tionskurser för förtroendevalda, exempelvis ledamöter i kommuna— la konsumentnämnder och referensgrupper, genomförs också.

Från ABF:s sida ser man positivt på att statliga medel tillförs den konsumentpolitiska verksamheten, men man är tveksam till att resurserna satsas på regional nivå. En anledning anges vara att man vid en utbyggd kommunal konsumentpolitisk verksamhet inte ser några konkreta arbetsuppgifter för en regional instans. Upp— gifter som stöd till kommuner vid en uppbyggnad av konsumentpo- litisk verksamhet och råd till människor i kommuner som saknar

sådan verksamhet kommer att minimeras eller försvinna. Vad gäl—

ler området utbildning och information vill man från ABF:s sida förbehålla sig rätten att inom medlemsorganisationerna utbilda dem som skall ingå i verksamheten. Verksamheten är dock inte sluten utan man når ut till ett genomsnitt av landets befolk— ning. Något större samarbete med hemkonsulenterna har inte ut- vecklats — i den mån det förekommer är det i begränsade aktivi— teter — och man frågar sig inom ABF vad en regional resurs skäl ha för arbetsuppgifter som kan vara förenliga med den grundsyn man har inom medlemsorganisationerna. ökade medel skulle i stäl- let satsas på folkrörelserna och bildningsorganisationerna för att utbilda människor i medlemsorganisationerna.

I den mån man i en studiecirkel anser sig sakna kunskap tas den- na fram via medlemsorganisationerna eller kommunen och inte via hemkonsulenterna. Vidare kan man inom ABF inte se något behov !

av ett regionalt mellanled för bevakning och rapportering till centrala institutioner.

5.7.2. Studieförbundet Vuxenskolan

Studieförbundet Vuxenskolan bildades l967 genom en sammanslag— ning av Liberala Studieförbundet och Svenska Landsbygdens Stu— dieförbund. Vid den tidpunkten upprättades en konsumentnämnd

för att arbeta vidare med den konsumentupplysande verksamheten.

Förbundet arbetar genom distrikten, vilka i sin tur förutses svara för den lokala verksamheten.

Enligt Studieförbundet är kontakterna med hemkonsulenterna myck- et goda. En anledning kan vara att distrikten har hand om mycket av utbildningen på detta område, och man har där funnit det na- turligt att samarbeta med hemkonsulenterna. En viss tradition ligger också i detta. Förbundet har använt sig av hemkonsulen— terna i så gott som samtliga kurser på distriktsnivå. Lokalav- delningarna utnyttjar hemkonsulenterna genom bl.a. studiebesök.

Som framtida uppgifter för en regional instans ser Studieför- bundet en medverkan vid utbildning av kommunala konsumentnämnds- ledamöter vid förslagsvis länsvisa utbildningsdagar. För denna uppgift är ökade resurser till studieförbund önskvärda, exempel- vis i form av bidrag från centralt håll.

En annan uppgift regionalt kan vara att utöka informationsverk- samheten från centralt håll till kommunerna. Hemkonsulenterna bör få ökade resurser att resa ut i kommunerna för att stödja konsumentverksamheten och bistå vid uppbyggnaden av en sådan verksamhet. I ett längre perspektiv kan andra insatser tänkas

från hemkonsulenternas sida.

5.7.3. Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet, NBV

Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet NBV utgör en sammanslut— ning av l5 organisationer inom nykterhetsrörelsen. Äldst av med- lemsorganisationerna är Godtemplarordens studieförbund. Andra återfinns inom hälsoorganisationer av olika slag. Särskilda sek- tioner i organisationerna arbetar med konsumentfrågor. Som ex- empel kan nämnas IOGT—NTO s hem- och konsumentkommitté.

Studieverksamheten på det konsumentpolitiska området bedrivs i form av riks— och länskurser. Vid dessa utbildas informatörer och studieledare. Hemkonsulenterna används i stor omfattning i all kursverksamhet på det konsumentpolitiska området och även vid utställningar. De ämnen som behandlas på detta område är kost— och hälsofrågor.

Från NBV 5 sida ser man positivt på hemkonsulenterna. Man anser det viktigt att det finns tjänstemän på regional nivå som kan ha vissa övergripande uppgifter och svara för information på det konsumentpolitiska området. Hemkonsulenterna kan ge stöd åt upp- byggnaden av en kommunal konsumentverksamhet och bistå de konmu- nala tjänstemännen samt även hjälpa till att utbilda dessa tjän- stemän. Länsstyrelsen anses vara lämplig som huvudman även i framtiden. Vad gäller hemkonsulenternas utbildning ser NBV en , huslig grundutbildning med viss juridisk påbyggnad som betydel— sefull. Man konstaterar från NBV:s sida att så länge landsting— en inte bygger ut friskvården bör hemkonsulenterna svara för in—» formation i frågor inom detta område.

6 UTREDNINGAR PÅ DET KONSUMENTPOLITISKA OMRÅDET

I detta kapitel redovisas översiktligt ett antal utredningar, vars resultat kan få återverkningar på det konsumentpolitiska området. Bland sådana märks reklamationsutredningen, insynsut- redningen, sådana som behandlar köp— och avtalsrättsliga regler samt distributionsutredningen m.fl.

Reklamationsutredningen (H l976:02) har till uppgift att se över reklamationsförfarandet och behandla vissa därmed sammanhängande frågor (se kapitel l). Bakgrunden till utredningsuppdraget är

att Allmänna reklamationsnämnden hittills haft karaktären av för-

; söksverksamhet. Antalet ärenden vid nämnden har ökat kraftigt.

Lagen om rättegång i tvistemål om mindre värden har inte fört med sig någon mer markant stegring av antalet mål där konsumen- ten söker sin rätt vid domstol.

Enligt utredningens direktiv bör arbetet inriktas på att få till stånd en samordning mellan de resurser för lösande av tvister som finns inom domstolsväsendet, konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden. Utredningen skall utgå från att någon form av nämndförfarande skall finnas kvar. Frågan är om förfarandet bör byggas ut och hur verksamheten närmare bör anordnas.

I direktiven anges inledningsvis att parallellt med uppbyggnaden av den centrala reklamationsnämnden har en viss verksamhet skett på regional och lokal nivå. De kommunala konsumentvägledarna och

* hemkonsulenterna på regional nivå har bistått konsumenter i re-

klamationsfrågor. Utredningen bör överväga om det kan vara lämp- ligt med en viss regional utbyggnad av nämndverksamheten. Enligt direktiven talar dock flera skäl mot att sätta i gång en regio— nal nämndverksamhet, bl.a. svårigheten att rekrytera representa-

tiva företrädare för de intressegrupper som bör vara med i en

nämnd. Vidare anförs att så länge förfarandet är helt skriftligt torde värdet av en sådan reform vara begränsat. Utredningen bör dock enligt direktiven vara oförhindrad att behandla frågan. i

i Reklamationsutredningen skall pröva sambandet mellan konsument- verket och nämnden. Utredningen skall också överväga en utvidg- ning av möjligheterna att ta upp olika sakfrågor inom ramen för nämndverksamheten. Som exempel kan nämnas att nämnden f.n. inte prövar ärenden rörande fast egendom. Vidare skall utredningen pröva frågan om möjlighet för konsumentombudsmannen att föra en— skild konsuments talan i tvistemål inför allmän domstol. Detta skulle förbättra möjligheterna att få fram avgöranden av domstol

i konsumentfrågor som är av principiell betydelse.

Bakgrunden till utredningen om insyn i företagens marknads- och produktplanering m.m., insynsutredningen (H l976:03), är följan— de. Konsumentverket är när det gäller underlag för sitt produ- centpåverkande arbete i huvudsak hänvisat till uppgifter om va— ror och tjänster som redan har förts ut på marknaden samt mark— nadsföringsmetoder som redan har kommit i bruk. Företagen har vanligen lagt ned betydande resurser på marknads— och produkt— planering samt produktion och distribution. När en produkt kom— mer ut på marknaden eller när en marknadsföringsaktivitet inleds är därför möjligheterna att påverka företagen många gånger be- gränsade.

Utredningen skall undersöka hur konsumentverket kan tillförsäk- ras möjligheter att erhålla olika uppgifter från företagen. Sär— skilt skall uppmärksammas behovet av att få del av uppgifter om företagens marknads- och produktplanering. Men även uppgifter om redan framtagna produkter anses intressanta. Utredningen skall i sammanhanget observera de olägenheter som en vidgad insyn i fö— retagen skulle kunna medföra. En viktig fråga är företagens be- hov av sekretesskydd.

Bland utredningar som behandlar köp— och avtalsrättsliga regler märks den utredning som skall se över lagstiftningen om konsu- mentköp (dir.l977:83). Konsumentköplagen (l973 877) garanterar

k nsuncnten vissa grundläggande rättigheter vid köp av vara från r'ringsidkare. Utredningen skall bl.a. överväga vilka förstärk-

_r ngar av konsumenternas skydd som behövs.

l rrzr onsumentköplagen eller den allmänna köplagen är i prin— c p tillämpliga på avtal om serviceverksamhet, t.ex. reparations- orh rzcerhallsarbeten. När det gäller sådana avtal saknas i ston *S' & —w—'wring i lag, vilket leder till betydande osäkerhet om v*lka rattigheter och skyldigheter som tillkommer parterna. Kon- ;imnyitijänstutredningen (Ju l972:07) har därför fått i uppdrag att ut; beta förslag till lagstiftning till konsumenternasskydd

på serviceområdet.

Ytterligare en utredning på detta område är försäkringsrätts— kommitten (Ju l974:O9), som har till uppgift att se över för— |säkringsavtalslagen m.m. Förslag till ny konsumentförsäkrings— (lag har nyligen framlagts (SOU 1977 84). Småhusköpkommittén ((du l975 02) har att behandla frågan om förbättrat konsument- (skydd vid köp av småhus m.m.

|

i l

hemförsäljningskommittén (Ju l973zl0), har tillkallats för att se över lagen (l97l 238) om hemförsäljning m.m. Inom ramen för (uppdraget beträffande öppet köp har delbetänkandet (SOU l977 32) (Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil lagts fram. I be- (tänkandet föreslås bl.a. en lag om rätt att frånträda köp av be- |gagnad bil. Konsumentverket föreslås få till uppgift att sprida 'allmän information till konsumenterna om den nya lagen.

!Ett förslag till konsumentkreditlag (prop. l976/77 l23) har 'framlagts. Syftet med lagen är att stärka konsumenternas ställ— Vning i kreditsammanhang. Lagen innehåller regler om information om kredit samt bestämmelser om kontantinsats och återtaganderätt. :Reglerna anknyter till det näringsrättsliga systemet i marknads- (föringslagen och avtalsvillkorslagen. Det betyder att närmare (riktlinjer för tillämpningen av dessa regler skall utformas av *konsumentverket, i första hand efter förhandlingar mellan verk- Jet och berörda näringslivsorganisationer.

l i t

I propositionen föreslås att konsumentverket skall utöva till- syn över efterlevnaden av lagen. För utövande av sådan tillsyn bör verket ges rätt att företa inspektion hos näringsidkare och att därvid ta del av samtliga handlingar som behövs för tillsy- nen. En kontinuerlig bevakning av alla näringsidkare som säljer varor på kredit anses varken vara möjlig eller nödvändig utan konsumentverket bör få möjlighet att stickprovsvis kontrollera att näringsidkare följer bestämmelserna i konsumentkreditlagen. Verket får närmare pröva hur detta kan ske. Det anges i propo- sitionen att det kan vara lämpligt att viss del av inspektions— rätten genomförs av en regional organisation på det konsument— politiska området. — Riksdagen har vid behandlingen av nämnda proposition i de delar som nu berörts godtagit den föreslagna lagstiftningen (LU l977/78 5).

l975 års affärstidskommitté, som skulle göra en samlad bedöm— ning av verkningarna av de sedan år l972 fria affärstiderna, har nyligen lagt fram sitt betänkande (SOU 1977 72) Affärsti- derna. En majoritet i utredningen anser att affärstiderna bör regleras i särskild lag, medan en minoritet förordar att de fria affärstiderna skall bestå.

I proposition l977/78 8 behandlas frågor om åtgärder på distri— butionsområdet. Det framhålls i propositionen att tillgången till närservice i tätorter och glesbygd måste tryggas. Olika åtgärder som bör vidtas för att trygga medborgarnas varuför- sörjning anges. Bl.a. föreslås konsumentverket få i uppdrag att utreda möjligheterna att tillföra glesbygdsbutiker fler ser- vicefunktioner utöver vad som förekommer i dag.

Beträffande varuförsörjningsplaner uttalas i propositionen att ett villkor för statliga stödåtgärder kommer att bli att kommu— nen har genomfört den varuförsörjningsplanering som behövs för att stödet skall komma till bästa användning. Med hänsyn till

att kommunerna inte generellt förutsätts upprätta varuförsörj— ningsplaner förordas inte någon skyldighet för kommunerna att inge eventuella planer till länsstyrelsen. I propositionen för- utsätts emellertid att många kommuner frivilligt upprättar va-

ruförsörjningsplaner och att ett nära samarbete mellan länssty-

relse och kommuner kommer till stånd i denna fråga.

Beträffande det statliga stödets utformning föreslås att detta

i huvudsak utformas som en utbyggnad av det nuvarande stödet till kommersiell service i glesbygd. Bl.a. slopas den geografis— ka begränsningen till det inre stödområdet. Länsstyrelserna fö- reslås liksom hittills pröva frågan om statsbidrag till kommun- er som subventionerar hemsändning av dagligvaror. övriga statli- ga stödåtgärder - avskrivningslån och investeringslån, kredit- garantier och i vissa undantagsfall driftsstöd till näringsid— kare - skall prövas av konsumentverket — i vart fall under en

övergångstid.

Riksdagen har vid behandlingen av nämnda proposition godkänt i propositionen angivna riktlinjer för åtgärder på distributions- området (NU l977/78:l4).

7 ANGÅENDE RELATIONER CENTRALA MYNDIGHETER - REGIONALA ORGANISATIONER M.M.

I detta kapitel redovisas olika centrala myndigheters regionala organisationer. Vidare behandlas ett antal utredningar med an- knytning till detta område.

7.l Regionala organisationer

En typ av regional organisation är länsnämnderna. Utmärkande för dessa är att de utgör ett centralt verks regionala organisation och leds av en nämnd bestående av lekmän. Länsstyrelserna samar— betar med dessa nämnder t.ex. i fråga om den översiktliga sam— hällsplaneringen. Särskilda bestämmelser i länsstyrelseinstruk- tionen och i de olika organens egna instruktioner reglerar hur samråd skall ske. Länsnämndernas anknytning till länsstyrelsen sker på så sätt att de kan vara beredande organ åt länsstyrelsen inom respektive arbetsområde samt att vissa frågor skall beslu- tas i länsstyrelsens styrelse.

Arbetsmarknadsstyrelsen är chefsmyndighet för länsarbetsnämnder- na och arbetsförmedlingarna. Länsarbetsnämndens uppgift i stort är att följa utvecklingen på arbetsmarknaden inom länet samt planlägga och föreslå de åtgärder som utvecklingen fordrar.

Bostadsstyrelsens regionala organ utgörs av länsbostadsnämnderna. Skogsstyrelsen utgör samordnande organ för skogsvårdsstyrelser— na, som finns i varje län. Dessa har till uppgift att främja och stödja den enskilda skogshushållningen. Skolöverstyrelsens re— gionala organisation utgörs av länsskolnämnderna.

En annan typ av regionala organ som lyder under ett centralt verk är länsexperterna. De intar delvis en dubbelställning på så sätt att de organisatoriskt lyder direkt under det centrala verket, men i sin verksamhet är de nära knutna till länsstyrelsen. Ut— vecklingen har under senare år gått mot ett inordnande av läns—

experterna i länsstyrelsen bl.a. vid omorganisationen av läns— styrelserna l97l.

Socialstyrelsen är chefsmyndighet för och har tillsyn över två regionala organ, nämligen länsläkarorganisationen och social- vårdskonsulenterna. Länsläkaren, som är socialstyrelsens tjänst- eman med lokalmässig placering vid länsstyrelse, har främst till uppgift att svara för tillsyns— och inspektionsverksamhet inom hälso- och sjukvården i länet. Socialvårdskonsulenterna utövar tillsyns— och inspektionsverksamhet inom social- och barnavård direkt under socialstyrelsen. Socialstyrelsens regionala organi-

sationer är för närvarande föremål för översyn inom styrelsen.

Länsstyrelsen är regionalt organ för de myndigheter som inte har en egen regional organisation. Det utmärkande för en sådan kon- struktion är bl.a. att de centrala verken får yttra sig över länsstyrelsernas anslagsframställningar. Vidare måste länssty— relserna samråda med de berörda verken när det gäller tillsätt-

ning av vissa tjänster.

I det följande ges en beskrivning av planeringsavdelningens upp— byggnad. I tablån anges ingående enhets arbetsuppgifter samt den centrala myndigheten inom respektive område.

Enhet Arbetsuppgifter Central myndighet Naturvårds- Naturvård, vattenvärd, Statens naturvärdsverk enhet luftvård Planenhet Ärenden enligt bygg- Statens planverk nadslag, planläggning, bebyggelseförhållanden Lantmäteri- Fastighetsregistrering, Lantmäteriverket enhet fastighetsbildnings-, tomtindelningsärenden Försvarsenhet Planläggning av civil— Civilförsvarsstyrelsen,

Priskontor

Länsantikvarie

Länsveterinär

försvar, ekonomiskt försvar, psykologiskt försvar, utbildning

Insamlar uppgifter om prisutveckling och kon- kurrensförhållanden

Kulturminnesvård

Ärenden om livsmedels-

överstyrelsen för eko— nomiskt försvar

Statens pris- och kar— tellnämnd

Riksantikvarieämaetet

Lantbruksstyrelsen,

kontroll, djurskydd, åt— statens livsmedelsverk gärder mot djursjukdomar

Utöver nämnda enheter finns hemkonsulenter, planeringskansli, juridisk enhet och regionalekonomisk enhet. Inom planeringsav— delningen har överlantmätaren och länsveterinären en dubbelsäll- ning genom att de dels är ansvariga för länsstyrelsens arbets- uppgifter inom respektive område, dels ansvariga för vissa or- ganisationer utanför länsstyrelsen.

I länsstyrelseinstruktionen anges att länsstyrelsen är huvudman för priskontorsverksamheten och hemkonsulentverksamheten. Vad gäller priskontorsverksamheten kan följande sägas.

Statens pris— och kartellnämnd, SPK, är central förvaltningsmyn— dighet för frågor rörande prisövervakning (se kapitel 5). För sin verksamhet har SPK en regional organisation. Denna utgörs av de på varje länsstyrelse - med undantag för länsstyrelsen i Stockholms län — placerade priskontoren. Inom Stockholms län handhas verksamheten direkt av SPK. I regleringsbrev till läns- styrelserna l973 framhålls att det ankommer på länsstyrelserna att biträda SPK vid inhämtande av uppgifter enligt lagen om upp— giftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden.

Länsstyrelsen, dvs. priskontoret, skall efter anvisningar från SPK inhämta uppgifter om priser och marginaler m.m. hos företag och butiker för SPK s utredningsverksamhet. De olika byråerna på SPK är ansvariga för utredningsverksamheten. Vidare skall länsstyrelsen bedriva en allmänt prisövervakande verksamhet in- om länet. Länsstyrelsen skall rapportera till nämnden påträffade eller till länsstyrelsen anmälda konkurrensbegränsande företeel— ser inom näringslivet. Enligt anvisningar från SPK utför läns- styrelsen vidare särskilda utredningar av pris- och konkurrens— förhållanden. När prisregleringslagen är i kraft svarar länssty- relsen enligt SPK s direktiv för den regionala administrationen av prisreglering/prisstopp. Samtliga dessa uppgifter utförs av priskontoren.

7.2. Pågående utredningar

Som nämnts ovan är socialstyrelsens regionala organisationer fö- remål för översyn inom styrelsen.

Ett antal utredningar har till uppgift att företa en allmän över— syn av länsstyrelsernas ställning inom statsförvaltningen. Ut- redningen (Kn l976:O4) om vidgad länsdemokrati har tillsatts för att överväga i vad mån vissa av planeringsavdelningens uppgifter kan föras över till landstingen. Utredningen om länsdomstolarnas organisatoriska ställning har att överväga en eventuell utbryt— ning av länsdomstolarna ur länsstyrelserna (dir l977 4). I be- tänkandet (SOU l977 80) Länsdomstolarna finns förslag om en sa- dan utbrytning. Länsdomstolskommittén förordar att till OPAL—ut— redningen överlämnas att ytterligare överväga vissa organisato- riska frågor inom länsstyrelserna.

Decentraliseringsutredningen (Kn l975 Ol) har till uppgift att ? utreda frågan om ökad decentralisering inom statsförvaltningen av uppgifter från central till regional nivå. För att utreda i första hand frågan om organisation av planeringsavdelningarna och de administrativa enheterna har OPAL tillsatts Gelepitell). Denna utredning kan få ökade uppgifter i anslutning till de öv— riga utredningarnas arbete.

Statskontrollutredningen (Kn l976:06) har till uppgift att se över statens tillsyns- och kontrollfunktioner gentemot kommuner och landsting. Byråkratiutredningen (Kn l976:05) slutligen har att ge förslag till åtgärder för att underlätta medborgarnas kon- takter med myndigheterna.

III ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

PRINCIPER FOR SAMHÄLLETS INSATSER PA DET KONSUMENT— POLITISKA OMRÅDET

Målsättningen för samhällets konsumentpolitik har, som framgår av tidigare kapitel, behandlats i riksdagen vid ett flertal Ull- fällen under l970-talet, nämligen i proposition l972 33 med för— slag till riktlinjer för och organisation av samhällets konsu- mentpolitik, i proposition l975/76:34 med förslag till marknads— föringslag samt i proposition l975/76 l59 med förslag till orga- nisation av det nya konsumentverket. Av propositionerna framgår att det övergripande målet för konsumentpolitiken skall vara att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Samhällets insatser avser de problem som sammanhänger med konsu- menternas köp och användning av varor och tjänster som bjuds ut på den privata marknaden eller på marknader som arbetar enligt

liknande principer.

Konsumentverket har som central förvaltningsmyndighet det över- gripande ansvaret för samhällets konsumentpolitik. Målsättningen att stödja konsumenterna och stärka deras ställning på marknaden kan. som framgar av kapitel 4, anges i ett antal arbetsuppgifter. Bland dessa kan nämnas att konsumentverket skall granska markna- dens utoud av varor och tjänster samt arbeta för att konsumenter- na far den information och utbildning som kan anses erforderlig för att på bästa sätt kunna tillgodogöra sig de nyttigheter som bjuds ut på marknaden. Verket skall även tillse att företagen in- te använder otillbörliga metoder i sin marknadsföring samt arbe— ta för att konsumenternas intressen tillgodoses i fråga om av- talsvillkor på marknaden. Vidare skall riktlinjer tas fram för marknadsföring och produktutformning samt näringslivet påverkas

att anpassa sin marknadsföring efter konsumenternas behov. Verk—

et skall främja utvecklingen av den kommunala konsumentverksam-

heten och svara för den regionala konsumentverksamheten. Till

arbetsuppgifterna hör också frågor som avser varudistribitionen.

I samband med riksdagsbehandlingen av proposition l972 33 fram— hölls, som redovisats i kapitel 2, behovet av att konsumentpo- litiken ges en lokal förankring. I proposition l975 40 on kom- munal konsumentverksamhet anfördes att en nära kontakt mellan samhällets konsumentverksamhet och enskilda konsumenter thör en grundläggande förutsättning för att konsumentverksamheten skall bli framgångsrik. Erfarenheten visar att en lokal konsu- mentverksamhet har de bästa förutsättningarna att nå kontakt med olika konsumentgrupper och bistå vid problemlösning.

Vid riksdagsbehandlingen av sistnämnda proposition underströks vikten av att den konsumentpolitiska verksamheten byggs ut i kommunerna. Vidare framhölls att kommunernas medverkan i konsu- mentpolitiken skall komma till stånd genom frivilliga åtaganden och att statsbidrag inte bör utgå för verksamheten. Som framgår av avsnitt 2.2 föreslogs att kommunerna i första hand skulle ge vägledning till enskilda konsumenter och lämna allmän informa— tion i konsumentfrågor. Andra arbetsuppgifter kunde vara att stödja konsumentpolitiska aktiviteter i kommunen i samarbete med lokala organisationer och föreningar, rapportera förhållan— den av intresse till centrala myndigheter samt avge remissytt— randen i konsumentpolitiska frågor.

Med hänvisning till nämnda riksdagsbeslut uppdrog regeringen åt konsumentverket att intensifiera samarbetet med den kommunala konsumentverksamheten. Verket skulle särskilt bistå kommunerna vid uppbyggnad av verksamheten och i det löpande arbetet samt anordna fortbildning för kommunala tjänstemän. Verket borde i dessa frågor samråda med Kommunförbundet.

I proposition l975 40 föreslogs, som framgår av kapitel 3, att hemkonsulenttjänsterna skulle dras in. Anledningen angavs vara att betydande delar av hemkonsulenternas verksamhet skulle för— as ut i kommunerna och att andra delar av verksamheten i huvud— sak skulle bli en uppgift för konsumentverket. Riksdagen gick

i sin behandling av frågan mot förslaget att hemkonsulenttjänst-s

erna skulle dras in med hänvisning till att det inte fanns under- lag för ett beslut om indragning av tjänsterna i en nära framtid. Samtidigt uttalade riksdagen att en anpassning av den regionala konsumentverksamheten borde komma till stånd i takt med utbygg- naden av den kommunala konsumentverksamheten. Regeringen borde enligt riksdagen fortlöpande följa utvecklingen och lägga fram förslag till sådana organisatoriska förändringar som föranleddes

därav.

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen åt konsu— mentverket att utarbeta anvisningar för hemkonsulenternas fort— satta arbete. Enligt uppdraget skulle verksamheten inriktas på stöd till kommunal konsumentverksamhet. Vägledning till enskilda konsumenter skulle endast ges till konsumenter i kommuner som saknade kommunal verksamhet. I mån av tid borde hemkonsulenterna även svara för utbildning och allmän information varvid samarbe- te så långt möjligt borde ske med de kommunala organen. Härutöver skulle hemkonsulenterna vara länsstyrelserna behjälpliga med kon—

sumentpolitisk sakkunskap. Konsumentverket utfärdade år l975 an-

visningar i överensstämmelse med riktlinjerna.

DEN REGIONALA INSTANSENS FRAMTIDA VERKSAMHETSINRIKTNING OCH ARBETSUPPGIFTER

Allmänna utgångspunkter

Enligt utredningens direktiv bör förslag lämnas till verksamhets- inriktning och arbetsuppgifter för en framtida regional funktion på det konsumentpolitiska området. Utgångspunkten härvid skall vara riksdagens beslut år l975 om utbyggnad av den kommunala kon— sumentpolitiska verksamheten. Den framtida regionala verksamhet- en skall enligt direktiven infogas i den ram som beslutet anger. Enligt riksdagsbeslutet bör, som tidigare redovisats, den kommu-

nala konsumentverksamheten svara för bl.a. vägledning till en—

I skilda konsumenter i konsumentfrågor. Även de allmänna informa- tionsinsatserna på konsumentområdet bör ske på kommunal nivå. För närvarande upptar dessa uppgifter en stor del av hemkonsulenter- nas arbetstid, såsom närmare redovisats under avsnitt 3.2.

Utgångspunkten för utredningens överväganden är - mot bakgrund av riksdagens ställningstaganden - att vägledningsfunktionen och de allmänna informationsinsatserna skall flyttas över från regio— nal till kommunal nivå i takt med att den kommunala verksamheten byggs ut. Allt efter som detta sker måste den regionala verksam- l heten förändras och anpassas till den nya situationen.

( Utredningen vill understryka att en förutsättning för att de i ; det följande föreslagna arbetsuppgifterna skall kunna utföras på regional nivå är att den kommunala konsumentverksamheten byggs ut med den verksamhetsinriktning som rekommenderades i 1975 års riksdagsbeslut.

' Olika tidsramar kan tänkas för omvandlingen av den regionala kon-

sumentverksamheten.

Ett alternativ kan bygga på en skyldighet för kommunerna att vid en viss tidpunkt ha etablerat kommunal konsumentverksamhet. Där— igenom skulle en fast utgångspunkt föreligga vad gäller föränd- ringarna i den regionala verksamheten. Utredningen hänvisar till riksdagens uttalande i samband med behandlingen av proposition l972 33 om riktlinjer för och organisation av samhällets konsu— mentpolitik. Riksdagen förutsatte att regeringen och de konsu- mentpolitiska organen skulle betrakta en vidareutveckling av den begränsade lokala verksamheten som en angelägen uppgift och så snart möjligt lägga fram de förslag som ytterligare erfarenheter och överväganden kunde ge anledning till. Vid behandlingen av proposition l975 40 om den kommunala konsumentverksamheten utta— lade riksdagen att regeringen fortlöpande borde följa utveckling- en på det lokala planet. Samtidigt framhölls att den kommunala verksamheten skall bygga på frivilliga åtaganden.

Utredningen anser att det ännu gått för kort tid för att frågan om obligatorisk kommunal konsumentverksamhet nu skall kunna över-

vägas.

Ett annat alternativ kan vara att ange en tidpunkt vid vilken den regionala funktionen skall upphöra med vägledning till en— skilda konsumenter. Nackdelen med ett sådant förfarande är att konsumenter i kommuner som saknar verksamhet då inte längre får tillgång till service från den regionala konsumentverksamheten.

Utredningen anser det angeläget att den kommunala verksamheten inom en 5—årsperiod är så utbyggd att vägledning till enskilda konsumenter samt allmänna informationsinsatser i huvudsak då har

kunnat föras över från regional till lokal nivå. Skulle emeller— tid i början av l980-talet detta antagande inte visa sig riktigt bör enligt utredningens mening frågan om obligatorisk kommunal konsumentverksamhet bli föremål för statsmakternas prövning.

Vid bedömningen av de framtida regionala arbetsuppgifterna har utredningen inte funnit realistiskt att närmare ange hur den gradvisa övergången mellan det nuvarande skedet och den framtida verksamheten bör ske. Anledningen är att utvecklingen av den kom— munala konsumentverksamheten sker olika snabbt inom länen. Den

regionala konsumentpolitiska verksamheten får således under

övergångsperioden anpassas i takt med att den kommunala verk—

samheten inom länet byggs ut. På sikt, dvs. i slutet av den

5—årsperiod som nyss angivits, bör samtliga regionala verksam-

heter fungera på i stort samma sätt.

. Utredningen anser att den framtida verksamheten för en regional

funktion på konsumentområdet bör vara inriktad på att inom län-

et svara för konsumentfrågor med anknytning till konsumentver- kets verksamhet. Funktionen bör vara konsumentverkets regionala organ och därvid biträda i arbetet inom det konsumentpolitiska området. I ett längre perspektiv kommer verksamheten att präg- las av utredande, bevakande och kunskapsförmedlande uppgifter

såsom närmare framgår av det följande.

9.l.l Vägledning till enskilda konsumenter

Framförda synpunkter

Hemkonsulenter och länsstyrelser har i utredningens enkäter gi- vit vissa synpunkter på arbetsuppgiften vägledning till enskil- _ da konsumenter. Flertalet hemkonsulenter har anfört (se bilaga 3) att direktrådgivning till enskilda konsumenter bör upphöra

i framtiden för deras del och överföras till kommunal nivå i enlighet med riksdagens beslut. Man anser dock att uppgiften bör vara kvar på regional nivå så länge den kommunala konsumentverk- samheten inte är utbyggd i hela länet. Några hemkonsulenter framhåller dock att de borde ha kvar vissa vägledande uppgifter även sedan den kommunala verksamheten är fullt utbyggd för att de inte skall förlora kontakten med konsumentproblemen.

, Ett antal länsstyrelser har (se bilaga 4) pekat på den långsam- ma utvecklingen av kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Denna får enligt länsstyrelserna delvis ses som en följd av det kom— munalekonomiska läget. Vägledning till enskilda konsumenter kan väntas förbli en uppgift för den regionala konsumentfunktionen

en lång tid framöver, anför man. Vidare sägs att befolkningsun— derlaget i många kommuner är för litet för att motivera en hel-

tidstjänst som konsumentvägledare. Även av den anledningen kom-

mer denna arbetsuppgift att vara viktig och omfattande i framti- den för den regionala instansen. Liknande synpunkter fra.i rs av

några hemkonsulenter.

Utredningen

Det står enligt utredningens mening helt klart att i ett första skede, då samtliga kommuner inte har inrättat en konsumentpoli- tisk verksamhet, hemkonsulenterna måste svara för vägledning i

konsumentfrågor till enskilda konsumenter i de kommuner inom lä- net som saknar sådan verksamhet. Vägledningen bör, liksom för närvarande, omfatta rådgivning före och efter köp inklusive råd- givning i reklamationsfrågor samt rådgivning i konsumenträttsli— ga frågor.

Allteftersom kommunerna inrättar en konsumentverksamhet kommer denna uppgift att minska för hemkonsulenternas del för att i framtiden upphöra.

Vid en fullt utbyggd kommunal konsumentverksamhet skall kommun— erna svara för rådgivningen i enlighet med l975 års riksdagsbe- slut. Kommunerna förutsätts då ha erhållit en inte oväsentlig kunskapsbas och erfarenhet. I vissa frågor kan emellertid expert- hjälp fordras för att konsumenterna skall kunna få tillräckligt kvalificerad rådgivning. Enligt utredningens mening bör konsu— mentverket kunna bistå den kommunala verksamheten med sådan råd—

givning.

Utredningen vill betona att det är angeläget att den regionala konsumentverksamheten inte förlorar kontakten med konsumentpro-

blemen. Utredningen anser att det finns goda möjligheter till så-! dan kontakt inom ramen för det utrednings—, bevaknings- och kun- skapsförmedlande arbete som de regionala handläggarna - enligt vad som framgår av det följande — föreslås få i framtiden.

Stöd till kommunal konsumentpolitisk verksamhet

rtamförda synpunkter

I utredningens enkät till ett urval kommuner har, som framgår av

bilaga 2, framförts att hemkonsulenterna kan stimulera kommuner—

na att bygga upp en konsumentpolitisk verksamhet. Dessutom fram-

förs önskemål om bistånd från hemkonsulenterna i konsumentpoli-

tiska frågor, dels vid uppbyggnaden av kommunal konsumentverksam- het, dels i det löpande arbetet med denna verksamhet i ett sena- re skede. Som exempel på insatser i ett uppbyggnadsskede anges diskussion med hemkonsulenterna om hur verksamheten kan läggas upp samt hjälp i vissa rådgivningsfrågor och reklamationsären- den. Även i det löpande arbetet i ett utbyggt skede anses bistånd från en regional organisation önskvärt. En sådan kan förmedla idéer och erfarenhet, bistå i vissa rådgivningsärenden, anordna länsträffar för de kommunala vägledarna samt arrangera studie— ) besök på företag och institutioner.

Några länsstyrelser och hemkonsulenter har framfört liknande syn- 3 punkter angående bistånd i ett uppbyggnadsskede av kommunal kon- . sumentverksamhet och senare i det löpande arbetet. Från länssty— relsehåll anges vidare att den regionala organisationen kan ut-

i göra ett samordningsorgan för utställningsverksamhet och större kampanjer i syfte att föra ut allmän konsumentinformation i lä- net. Hemkonsulenterna har framfört att den framtida regionalain- stansen kan tjäna som service- och kontaktorgan för de kommunala vägledarna, samordna och informera om kommunala aktiviteter på det konsumentpolitiska området, utgöra depå för informationsma- terial samt över huvud samordna den konsumentpolitiska verksam— heten i länet. Ett antal hemkonsulenter förutser ett utökat sam- ( arbete med de kommunala vägledarna.

Vad gäller den näraliggande frågan om utbildningen av de kommu— nala konsumentvägledarna framgår av bilaga 2 att en kommun anser att den regionala organisationen endast i begränsad omfattning bör befatta sig med fortbildning av kommunala konsumentvägledare eftersom denna uppgift skall utföras av konsumentverket. Andra kommuner menar att detta skulle kunna vara en lämplig uppgift

för de regionala handläggarna. Ett antal hemkonsulenter anser att medverkan i utbildning av konsumentvägledare är en lämplig uppgift för den regionala organisationen.

Medverkan vid gemensam utbildning för förtroendevalda och konsu— mentvägledare anser ett antal hemkonsulenter samt några kommuner vara en lämplig uppgift. Som framgår av avsnitt 5.7.2 ser även Studieförbundet Vuxenskolan medverkan vid utbildning av ledamö— ter i kommunala konsumentnämnder, exempelvis vid länsvisa ut—

bildningsdagar, som en framtida uppgift. Utredningen

Utredningen vill inledningsvis erinra om att regering och riks— dag understrukit vikten av att den kommunala konsumentpolitiska verksamheten byggs ut samt att regeringen år 1975 uppdragit åt konsumentverket att intensifiera samarbetet med den kommunala konsumentverksamheten. I regeringsuppdraget till konsumentverket ingick även, som nämnts tidigare, att utarbeta anvisningar för hemkonsulenternas fortsatta arbete. Enligt konsumentverkets an- visningar, som följer de i regeringsuppdraget angivna riktlinjer— na, skall hemkonsulenterna stimulera utbyggnaden av den kommuna- la konsumentverksamheten och ge kommunerna önskad hjälp och ser- vice. Vidare bör så långt möjligt hemkonsulenterna samarbeta med de kommunala organen vid utbildnings- och informationsinsatser. Nämnda insatser bör enligt anvisningarna ske i samråd med Kom- munförbundets länsavdelningar.

Konsumentverkets insatser för den kommunala verksamheten i nu- läget innebär bl.a. att verket följer utvecklingen av den kommu— nala konsumentpolitiska verksamheten, ger allmänt stöd i samband med den kommunala verksamhetens praktiska uppläggning, ger kom- % munerna specialinriktad och aktuell information och anordnar fortbildning av de kommunala handläggarna. Konsumentverket sak- nar emellertid enligt egen utsago möjlighet att i den omfattning som erfordras bistå varje kommun, eftersom denna service i många fall ställer krav på direktkontakter och andra tidskrävande in— : satser. Den regionala organisationen kan enligt utredningens me-

ning utgöra ett viktigt och värdefullt tillskott till konsunent-

verkets service för den kommunala verksamheten.

Utredningen anser att det måste vara väsentligt att de kommuna- la konsumentvägledarna i uppbyggnadsskedet av konsumentpolitisk

verksamhet ges tillfälle att tillvarata hemkonsulenternas kun-

skap inom områdena vägledning till enskilda konsumenter och all-

män konsumentinformation. Bistånd kan också erhållas från kon-

sumentvägledare i näraliggande kommuner, vilka har erfarenhet av sådan verksamhet. Hemkonsulenterna kan vidare biträda de kom— munala vägledare som så önskar vid genomgång av referensmateri- al som används vid rådgivning till enskilda konsumenter. Detta innebär, främst under uppbyggnadsskedet, en viss delegering från konsumentverket till regional nivå vad gäller stöd till den kommunala verksamheten.

Allteftersom kommunerna bygger ut en konsumentverksamhet är det enligt utredningens mening naturligt att ett samarbete utveck- las mellan kommunal och regional verksamhet i syfte att på bäs- ta sätt utnyttja de samlade resurserna för konsumentpolitisk verksamhet inom exempelvis utbildnings- och informationsområ- : det. Ett sådant samarbete kan baseras på initiativ från endera parten. En successiv utveckling av samarbetet finner utredning- en angelägen. Formerna för samverkan bör enligt utredningens

. mening inte närmare regleras utan utvecklas på grundval av för- utsättningarna i varje län.

Utredningen vill framhålla att en kommunal konsumentpolitisk

_ verksamhet förutsätter en återkommande fortbildning av kommuna- la handläggare i konsumentpolitiska frågor, t.ex. lagstiftning på konsumentområdet. Det kan här erinras om att regeringen år l975 uppdrog åt konsumentverket att anordna sådan fortbildning och att verket därvid borde samråda med Kommunförbundet. Utred-

i ningen utgår från att dessa förutsättningar kommer att råda även

i framtiden.

Enligt utredningens bedömning är det av betydelse att de regio— nala handläggarna kan bistå konsumentverket vid fortbildning av

kommunala konsumentvägledare. En lämplig arbetsuppgift kan vara

att medverka vid anpassning av kurser och konferenser till regnr nala behov. En sådan medverkan kan vara nödvändig för att konsu— mentverket skall kunna genomföra kurser och konferenser i till-

fredsställande omfattning. Utredningen anser också att de regionala handläggarna vid behov kan medverka vid kurser för förtroendevalda i Kommunförbundets

eller olika studieförbunds regi.

9 l.3 Utbildningsinsatser

Framförda synpunkter

Hemkonsulenterna förutser ett fortsatt engagemang på utbildnings- området bl.a. av det skälet att hemkonsulenterna besitter stora kunskaper och många är vana pedagoger. En uppgift har angivits vara att samordna utbildningsinsatser inom länet. Insatserna bör enligt hemkonsulenterna inriktas på bl.a. lärare och s.k. vida— reinformatörer. Som exempel nämns personal vid olika institutio- ner, studieförbund och organisationer av olika slag. Uppgifter på utbildningsområdet förs fram även från länsstyrelsehåll.

Företrädare för skolöverstyrelsen har inför utredningen anfört (se avsnitt 5.5) att hemkonsulenterna är en betydelsefull resurs för lärare som önskar ta upp konsumentfrågor i undervisningen. Hemkonsulenterna kan bistå med råd och material samt även med-

verka vid studiedagar för lärare.

Utredningen

Enligt konsumentverkets anvisningar skall hemkonsulenterna ver— ka för att de konsumentpolitiska frågorna får en bred förankring

inom utbildningen på alla stadier. De skall därvid hålla kontakt med länsskolnämnd och andra organ med utbildningsverksamhet på regional nivå. Som framgår av avsnitt 3.3 och bilaga 3 samarbe- tar hemkonsulenterna redan nu med sådana organ liksom med olika organisationer och föreningar på regional nivå, exempelvis stu- dieförbund. Utredningen anser det vara av vikt att de regionala handläggarna även i framtiden kan utföra insatser på utbildnings—

området. Konsumentverket har en rad betydelsefulla uppgifter på detta område, som förutsätter en medverkan från den regionala organisationen.

Konsumentverket skall medverka till att utbildningen i konsu- mentfrågor förbättras inom såväl ungdomsskolan och vuxenutbild— ningen som högskolan. Målsättningen är att konsumenterna skall få en kunskapsbas för kritiskt tänkande. Konsumentverket kan av naturliga skäl inte upprätthålla de direkta kontakter med regio— nala myndigheter och lärare på de olika utbildningsenheterna i landet som krävs för att konsumentfrågorna skall få tillräckligt genomslag i undervisningen. Den regionala organisationen bör följaktligen kunna bistå konsumentverket vid dess kontakter med regionalt verksamma utbildningsorgan som länsskolnämnder, folk— högskolor, högskolor och studieförbund. En förutsättning för denna medverkan är kunskap om marknaden och varukännedom.

Genom sådana kontakter med länsskolnämnderna nås via olika lä- rargrupper ungdomar i grund— och gymnasieskolorna. På liknande sätt erhålls kontakt med vuxenutbildningen genom studieförbund, folkhögskolor, arbetsmarknadsutbildning (AMU—utbildning) och högskolor.

De regionala handläggarnas samverkan med dessa olika organ bör inte ta formen av direkt medverkan i undervisningen, vilket skulle ta alltför mycket tid i anspråk. I stället bör de exem- pelvis medverka vid planering och genomförande av lärares stu- diedagar och vid utbildning av s.k. vidareinformatörer i studie- förbund. Vad gäller kontakterna med studieförbunden förutsätts initiativet komma från respektive förbund. Detsamma gäller kon— takterna med andra föreningar och organisationer på regional nivå, där handläggarna vid behov kan biträda vid uppläggning och genomförande av studieprogram.

Konsumentverket anordnar fortbildningskurser i konsumentfrågor för lärare. Det kan enligt utredningens mening vara lämpligt att lägga delar av denna verksamhet på regional nivå för att man skall nå ut till så många som möjligt. De regionala hand-

läggarna bör enligt utredningens mening biträda konsumentverket vid planering och genomförande av sådana kurser.

En del av konsumentverkets utbildningsaktiviteter bedrivs i pro— jektform. Projekten syftar t.ex. till att praktiskt prova olika metoder för att integrera de konsumentpolitiska frågorna i un— dervisningen. Sådana aktiviteter förutsätter omfattande regio— nala och lokala samordningsinsatser. Konsumentverket saknar re- surser för detta. En lämplig uppgift för den regionala organisa— tionen kan därför vara att på uppdrag av konsumentverket sam- ordna regionala utbildningsinsatser. Exempel på ett sådant pro— jekt är Modekarusellen, som genomförts i Bohuslän tillsammans

med hemkonsulenterna.

Exempel på samverkansprojekt på utbildningsområdet under l977/78 är ett projekt om bilekonomi m.m. Syftet är att med bilen som utgångspunkt finna former för ett samarbete mellan konsumentver—f ket, hemkonsulenterna och den kommunala konsumentverksamheten i ' syfte att vidga och fördjupa insatserna inom ungdomsskolan. Hem-E konsulenterna har ett regionalt samordningsansvar för projektet. Två andra projekt går ut på att i samarbete med länsskolnämnd och hemkonsulenterna inom två län utreda hur fortbildningsverk- samheten för lärare skall kunna utvidgas och förbättras bl.a. genom att kurserna förläggs regionalt.

Konsumentverket utarbetar även undervisningsmaterial. Utrednng— en finner att den regionala organisationen liksom tidigare bör sprida kännedom om konsumentverkets läromedel och övriga under- visningsmaterial. I detta arbete kan bl.a. ingå kontakter med de centraler för audivisuella hjälpmedel (AV—centraler) som finns i varje län angående konsumentpolitiska läromedel. 9.l.4 Allmän konsumentinformation

Framförda synpunkter Hemkonsulenter, länsstyrelser och kommuner har anfört att en lämplig uppgift för en regional organisation i framtiden kan vara att samordna den allmänna konsumentpolitiska informations—

verksamheten inom länet. Samtliga nämner kampanj— och utställ-

ningsverksamhet.

Några kommuner har nämnt att den regionala organisationen bör anordna utställningar och ta fram regionalt anpassat material som ansluter till den allmänna informationsverksamheten. Det Se— nare framförs även från hemkonsulenthåll.

Ett antal hemkonsulenter har framhållit att den regionala in— stansen med fördel kan föra ut allmän information från andra centrala myndigheter än konsumentverket. Som exempel nämns so- cialstyrelsen, bostadsstyrelsen och livsmedelsverket. Den regio- nala organisationen kan härvid utgöra materialdepå för informa— tionsmaterial från de olika myndigheterna.

Några kommuner föreslår att den regionala funktionen skall hålla kontakt med branschorganisationer, organisationer och föreningar på regional nivå i syfte att föra ut information. Även några henr konsulenter framför sådana synpunkter.

Några hemkomsulenter anför att den regionala verksamheten i fram- tiden i informationssyfte bör ha regelbunden kontakt med massme— dia, exempelvis lokalradio.

h-nämnden inom socialstyrelsen anser (se avsnitt 5.3) att det är en viktig uppgift för den regionala funktionen att föra ut infor- mation på kostområdet. Den regionala organisationen bedöms vär- defull som expert i sådana frågor åt kommunala rådgivare. Liknan- de synpunkter framförs från livsmedelsverket (se avsnitt 5.4). Man hänvisar till hittillsvarande samarbete och de kunskaper som hemkonsulenterna besitter på detta område.

Bland ämnesområden som den regionala funktionen anses böra ta upp inom området allmän konsumentinformation nämner hemkonsulen- terna konsumenträtt, ekonomi, kost, bostad och planeringsfrågor. Några kommuner anger viss specialkunskap inom områdena köksplane- ring, kost och heminredning. h-nämnden och livsmedelsverket har som redan nämnts särskilt framhållit information på kostområdet.

Utredningen

I ett första skede, då samtliga kommuner inte har inrättat en konsumentpolitisk verksamhet, bör hemkonsulenterna enlig: utred— ningens mening svara för allmänna informationsinsatser i de de- lar av länet som saknar sådan verksamhet. Denna uppgift Lan, lik- som fallet är för närvarande, omfatta främst kampanjaktiviteter vari utställningar ingår som delmoment. De kommuner som startat konsumentpolitisk verksamhet skall svara för de allmänna infor- mationsinsatserna i enlighet med l975 års riksdagsbeslut. De re— gionala handläggarna skall därför i ett utbyggt skede av kommu- nal verksamhet inte längre själva svara för sådana aktiviteter.

I konsumentverkets strävan att sprida det konsumentpolitiska kun- nandet bland allmänheten utnyttjas olika kanaler för att infor- mationen skall nå ut. Den regionala och kommunala verksamheten är härvid en naturlig länk för att nå olika konsumentgrupper. Den regionala och den kommunala organisationen kan enligt utred- ningens bedömning biträda konsumentverket vid genomförandet av t.ex. kampanjaktiviteter inom länen.

Samarbetet med konsumentverket vad gäller informationsinsatser

kan, på samma sätt som vid utbildningsinsatser, ofta med fördel bedrivas i projektform. Ett sådant försöksprojekt under l977/78 gäller informationsåtgärder om bilekonomi. Hemkonsulenterna i

två län svarar tillsammans med konsumentverket för uppläggning och genomförande av kampanjer i respektive län. Ett samarbete sker med bl.a. de kommunala konsumentorganen i länet.

Konsumentverket utarbetar särskilt informationsmaterial, exem— pelvis utställningsmaterial, för olika kampanjaktiviteter. I vis-| sa fall kan det vara önskvärt att genom kompletteringar anpassa ' sådant material till regionala förhållanden. Den regionala orga- nisationen kan fylla en uppgift på detta område. Utredningen i vill här peka på de möjligheter som finns att ta upp något pro- blem som kan vara specifikt för ett visst län. Även kommunerna i länet kan på detta sätt få hjälp att ta upp problemområden som *

är av mer lokal natur.

Utredningen vill framhålla vikten av att de regionala handlägg—

arna håller kontakt med massmedia inom regionen bl.a. i samband

med olika informationsaktiviteter.

Utredningen övergår härefter till frågan huruvida den regionala organisationen skall föra ut information från olika centrala

myndigheter. Eftersom de allmänna informationsinsatserna i fran-

tiden skall ske på kommunal nivå bör informationsmaterial från

centrala myndigheter såvitt möjligt föras direkt till kommunal . nivå. Emellertid kan det enligt utredningens mening vara lämp— ligt att referensmaterial beträffande exempelvis lagstiftning, utredningsresultat, utbildning och information på konsumentom- rådet även framdeles finns samlat hos den regionala organisa-

tionen.

De regionala handläggarna bör också fortsättningsvis ha kontak— ter med föreningar och organisationer på regional nivå i syfte

att stimulera intresset för konsumentpolitiska frågor.

Utredningens förslag i denna del medför att tyngdpunkten i den allmänna informationen på konsumentområdet på sikt kommer att ligga på kommunal nivå. Detta innebär dock inte — som framgått av det föregående - att den regionala organisationen helt kom- mer att sakna uppgifter på detta område. Utredningen ser det som naturligt att man regionalt söker samordna sådan allmän in- formation som berör hela länet. Utgångspunkten är därvid att en naturlig samverkan på frivillig bas kan ske mellan regionala och kommunala organ.

Utredningen vill här slutligen beröra frågan om framtida infor- mationsverksamhet på regional nivå inom kost- och hälsoområdet. l Utgångspunkten är att h—nämnden inom socialstyrelsen är det centrala organet för hälsoupplysning (se avsnitt 5.3) och att * landstingen har ansvaret för den regionala hälsoupplysningen. Hälsoupplysning förmedlas till patienter i det dagliga hälso- och sjukvårdsarbetet. En särskild personalgrupp, dietisterna, har till uppgift att ge information om specialkost i samband med sjukdom. Många landsting bedriver även annan hälsoupplysan-

de verksamhet. För att samordna en sådan verksamhet finns i all-

mänhet särskilda länskommittéer vari ingår företrädare för stat (länsläkarorganisationen), landsting, kommuner, frivilliga or- ganisationer m.fl. Dessa kommittéer svarar i samverkan med h— nämnden för information i hälsofrågor, exempelvis i form av kampanjer i hälsofrämjande syfte. Dessutom har en del landsting tillsatt politiskt förankrade nämnder som styrorgan för hälso- upplysningsverksamheten. Vid två landstingskanslier finns sär- skilda näringskonsulenter.

Enligt utredningens mening bör det ankomma på landstingen att informera om kostvanornas betydelse från hälsosynpunkt. De re- gionala handläggarna på konsumentområdet bör medverka i infor- mationsverksamheten angående kosthållets betydelse i hushållens ekonomi och i frågor rörande hushållning i allmänhet. De olika sidorna av denna informationsverksamhet hänger givetvis samman. Ett nära samarbete mellan de olika grenarna av informationsverk- samheten behövs därför. Utredningen finner det lämpligt att de regionala handläggarna ingår i ovan nämnda länskommittéer.

9.l.5 Bevakning, rapportering, utredning

Framförda synpunkter

Hemkonsulenter, länsstyrelser och kommuner har anfört att upp— gifter inom området bevakning, rapportering och utredning kan vara lämpliga för hemkonsulenterna. Flertalet hemkonsulenter ser en framtida uppgift i att medverka vid uppfångning av kon— sumentproblem, att svara för eller samordna genomförandet av projekt och utredningar på uppdrag av konsumentverket eller på eget initiativ samt att bevaka konsumentsituationen i länet. Liknande synpunkter har framförts av tillfrågade länsstyrelser

och kommuner. En länsstyrelse anser det vara av vikt att konsu— mentverket ger hemkonsulenterna vissa uppgifter och utnyttjar dem för t.ex. olika projekt verket avser att genomföra. En kom—3 mun påpekar att hemkonsulenterna kan ha en samordnande funktion|

för problem som kan vara speciella för regionen.

Utredningen

Hemkonsulenternas nuvarande arbetsområde innefattar bevakning och rapportering av konsumentproblem av olika slag till centra- la myndigheter samt i viss mån undersökningar och utredningar av konsumentproblem på eget initiativ eller på uppdrag av kon- sumentverket.

Samarbete mellan konsumentverket och hemkonsulenterna på detta område sker för närvarande i form av projekt eller mindre mark- nadsundersökningar, rapportering av problem inom visst varuom- råde, synpunkter på marknadsföringsåtgärder m.m. (se avsnitt 3.3 samt bilaga 3). I de sist nämnda fallen är det fråga om mer begränsade arbetsinsatser från hemkonsulenternas sida. Som ex-

_ empel från senare tid kan nämnas ett projekt som avser insam—

ling, rapportering och analys av olycksfall och olyckstillbud i samband med snölek. Ett annat projekt omfattar kartläggning av konsumentproblem i samband med auktioner.

Konsumentverket har till uppgift att bl.a. övervaka marknadens utbud samt kartlägga olika konsumentgruppers problem. Enligt ut- redningens mening är det naturligt att den regionala funktionen biträder konsumentverket med bevakning av olika produkt— eller tjänsteområden. Verket avser enligt uppgift att med vissa mel- lanrum inventera marknadens utbud och i samband därmed granska reklam, avtals— och kreditvillkor, säljmetoder m.m. En effektiv konsumentpolitik förutsätter denna typ av utredning och bevak- ning beträffande marknaden i olika delar av landet.

' Ett annat angeläget bevakningsområde är hushållens budgetfrågor

Det kan i sammanhanget nämnas att för att tillgodose det växan- de behovet av underlagsmaterial beträffande hushållens budget— frågor pågår f.n. ett samarbete i projektform mellan konsument-

verket och några hemkonsulenter.

Arbetsområdet bör inbegripa rapportering av konsumentproblem

* till centrala myndigheter, främst konsumentverket men även livs—

medelsverket, socialstyrelsen m.fl. Genom det breda kontaktnät den regionala verksamheten medför skapas naturliga förutsätt-

ningar för denna rapportering. Rapporteringen kan i sin tur ge underlag för åtgärder av de centrala organen.

Konsumentverket har till uppgift att undersöka olika konsument-

problem. Sådana undersökningar kan utföras i projektform. Ett exempel på detta är ett projekt angående brandsäkerhet i vilket ett antal hemkonsulenter deltar. Syftet med projektet är att kartlägga och analysera brandolyckor för att fa underlag för producentpåverkan.

Konsumentverket skall också med anledning av t.ex. anmälnings— ärenden kontrollera speciella produkter och förhållanden på mark- naden. Det är här fråga om mer begränsade och tillfälliga arbets- uppgifter. Arbetsuppgifterna på regional niva kan bestå av mind— re undersökningar (t.ex. besök i några butiker) och kontakter med enskilda företagare.

Utredningen anser det angeläget att konsumentverket tillförs den

erfarenhet som hemkonsulenterna nu har och som kommer att vidgas genom den föreslagna intensifierade marknadsbevakningen. Till viss del sker detta genom hemkonsulenternas medverkan i olika projekt. Utredningen anser det värdefullt att de regionala hand- läggarnas erfarenhet tas till vara på ett tidigt stadium genom att de deltar i olika arbetsgrupper inom konsumentverket.

En betydelsefull uppgift för konsumentverket är att ta fram rikt- linjer för företagens marknadsföring och produktutformning med stöd av marknadsföringslagen (se kapitel 4). Riktlinjer utfärdas av konsumentverket och föregås i allmänhet av kontakter med be- rörda näringslivsorganisationer och/eller branschföreträdare. Normalt sker detta i form av överläggningar i anslutning till

diskussionsunderlag eller utkast till riktlinjer som verket pre- senterar. ! 1 Arbetet med riktlinjer kan delas in i olika arbetsmoment, nämli— ? gen framtagande av underlag, förhandlingar om och utfärdande av % riktlinjer samt tillsyn över att utfärdade riktlinjer efterlevs. De regionala handläggarna har en väsentlig uppgift att fylla ge-

nom att medverka vid framtagande av bakgrundsmaterial inför dis-

kussioner om riktlinjer.

Uppgiften att ta fram bakgrundsmaterial kan lämpligen ske i pro— jektform, där ett antal handläggare på regional nivå deltar i arbetet. Under l977/78 genomförs flera sådana projekt. Ett pro- jekt syftar till att precisera brukarkrav för hushållskapitalva— ror i fråga om funktion, säkerhet, information och ekonomisk trygghet. Dessa krav skall därefter användas för riktlinjer av— seende information för nämnda varor. I syfte att få underlag för riktlinjer för marknadsföring av sällskapsresor granskar hemkon- sulenterna sällskapsreseagenternas marknadsföring. I samband med omarbetning av riktlinjer för leksaker granskar hemkonsulenterna marknadsföring och säkerhet beträffande leksaker. Ett projekt angående kommersiellt ursprung syftar till att ge underlag för riktlinjer för märkning som ger besked om vem som tillverkar, importerar eller saluför olika varor. Hemkonsulenterna insamlar och sammanställer uppgifter om nuvarande märkning med angivande

av kommersiellt ursprung.

Ett led i konsumentverkets riktlinjearbete är kontrollen av hur riktlinjerna fungerar i praktiken, t.ex. hur konsumenterna drar nytta av dem, företagens benägenhet att följa dem samt tolknings- och tillämpningsproblem på fältet. De regionala handläggarna bör biträda verket i detta arbete. Efter hand som allt fler riktlin- jer träder i kraft kommer ökade regionala insatser att behövas för dessa uppgifter.

'En särskild fråga i detta sammanhang är möjligheterna att utföra inspektion hos näringsidkare för att tillse att utfärdade rikt-

,linjer efterlevs. Utredningen erinrar om att den nya konsument- 1kreditlagen (se kapitel 6) förutsätter att konsumentverket skall utarbeta riktlinjer för information, kontantinsats och återtagan- iderätt vid kreditköp av konsumentvaror. Verket skall även utöva ttillsyn över efterlevnaden av lagen. Konsumentverket eller den som verket förordnar har rätt att företa inspektion hos närings— idkare och att därvid få ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. En fortlöpande bevakning av alla näringsidkare som

säljer varor på kredit anses vara varken möjlig eller nödvändig.

Det anses tillräckligt att verket får möjlighet att stickprovs—

vis kontrollera att näringsidkare följer bestämmelserna. Form— erna för inspektionen får prövas i konsumentverkets löpande ar— bete med tillsynen. En möjlighet anges vara att konsumentverket genom egna tjänstemän verkställer inspektion. Det anförs vidare i förarbetena till lagen att det kan vara lämpligt att inspek— tionsrätten till en del utövas genom den regionala organisatio— nen på det konsumentpolitiska området.

Sammanfattningsvis kan följande sägas om de regionala insatser— na inom området bevakning, rapportering och utredning. De regio— nala handläggarna bör följa utvecklingen i länet på det konsu- mentpolitiska området och rapportera konsumentproblem. De skall biträda konsumentverket med att utföra undersökningar inom lä— net. Ett visst samarbete i projektform förekommer redan, och ytterligare samarbete bör planeras för kommande år. En betydel— sefull ny uppgift inom detta arbetsområde blir att medverka Ull» att ta fram bakgrundsmaterial till förhandlingar med stöd av marknadsföringslagen mellan konsumentverket och näringslivet angående riktlinjer för företagens marknadsföring och produkt— utformning. En annan ny uppgift blir att medverka vid kontroll— en av att utfärdade riktlinjer efterlevs. Utredningen förutser

att detta område i framtiden blir en viktig del i den regionala konsumentpolitiska verksamheten.

Avslutningsvis vill utredningen något beröra relationerna mel- lan den regionala och den kommunala verksamheten på detta områ- de.

Enligt uttalanden av statsmakterna bör en av uppgifterna för den kommunala verksamheten vara att rapportera konsumentproblem till centrala myndigheter, främst konsumentverket. Det skulle kunna hävdas att sådan rapportering innebär en onödig dubble- ring av den rapportering som här föreslås ske från den regiona— la verksamheten. Utredningen kan emellertid inte finna att det behöver innebära onödigt dubbelarbete om både den kommunala och den regionala verksamheten löpande rapporterar aktuella konsu— mentproblem. Både den kommunala och den regionala rapportering—

en behövs för att den samlade verksamheten skall bli så effektiv

som möjligt.

Uppgifterna som avser kontroll av efterlevnad av konsumentverk— ets riktlinjer och motsvarande skall enligt utredningens mening utföras på regional nivå.

Utredningen vill understryka att det är viktigt att de statliga och kommunala resurserna utnyttjas rationellt. Detta kräver fort- löpande samverkan mellan konsumentverket samt de regionala och kommunala konsumentorganen. Bl.a. är det angeläget att de håller varandra underrättade om insatser av betydelse för respektive verksamheter. Fasta rutiner för sådant informationsutbyte bör -utvecklas.

i9.l.6 Uppgifter inom länsstyrelsen

| ) Framförda synpunkter

! lLänsstyrelserna har, som framgår av avsnitt 5.l och bilaga 4, (anfört att det finns och kommer att finnas behov av konsumentpo- llitisk sakkunskap inom länsstyrelsen. Det gäller uppgifterna att bistå vid prövning av tillstånd vid tillfällig handel samt vid behandling av ärenden med konsumentpolitisk anknytning. Några *länsstyrelser pekar på behovet av samarbete mellan den konsument- ipolitiska funktionen och olika enheter, exempelvis länsveterinä- ren i livsmedelsfrågor, priskontoret i prisfrågor, regionaleko— nomiska enheten inom länsplaneringen i fråga om glesbygdsstöd och andra distributionsfrågor, planenheten i bostadsfrågor och *service i bostadsområden samt naturvårdsenheten i fråga om häl- sofarliga varor och miljövård. I något fall nämns attsärskildsak- kunskap behövs för länsstyrelsens samarbete med organ utanför

denna såsom landsting, länsbostadsnämnd och länsläkare.

Även hemkonsulenterna förutser ett ökat samarbete inom länssty- relsen. Den regionala organisationen kan vara utrednings- och »remissorgan för frågor av konsumentkaraktär på länsplanet inom jexempelvis områdena distribution, bostadsplanering, konsument— lpolitik och hushållsekonomi.

Utredningen

Ett flertal länsstyrelser har i enkätsvaren till utredningen an- fört att hemkonsulenterna ansvarar för den konsumentpolitiska verksamheten på länsplanet. Enligt uppgift från olika länssty— relser deltar hemkonsulenterna även i remissbehandling och ytt— randen i ärenden, som berör olika frågor på det konsumentpolitis— ka området, och vid handläggning av ärenden rörande tillfällig handel. Hemkonsulenterna har på liknande sätt beskrivit det nu- varande arbetet inom länsstyrelserna.

Utredningen anser det angeläget att den sakkunskap hemkonsulen- terna besitter tas till vara inom länsstyrelsen även i framtiden. Detta sker naturligt vid behandling av frågor som har konsument- politisk anknytning. Som exempel kan nämnas bistånd vid prövning av ärenden om stöd till kommersiell service i glesbygd och till- fällig handel samt vid remissbehandling av frågor med konsument- politisk anknytning.

Handläggare av konsumentfrågor bör även inom ramen för länspla- nering och översiktlig bebyggelseplanering medverka i planerings- avdelningens arbete. De bör också kunna biträda länsbostadsnämnd- en i dess verksamhet. Hemkonsulenterna besitter i allmänhet en värdefull kunskap och erfarenhet om utformning av bostäder främt vad gäller kök, tvättstuga och övriga våtutrymmen liksom när det, gäller utformningen av bostädernas närmaste omgivning. Detta bör bl.a. kunna utnyttjas i länsbostadsnämndens informativa arbete.

Inom ramen för länsplaneringen behandlas bl.a. frågor som rör försörjningen med dagligvaror och drivmedel. Utredningen vill här hänvisa till vad som sagts från riksdagens sida om åtgärder på distributionsområdet angående varuförsörjningsplaner (se ka- pitel 6). Upprättande av varuförsörjningsplaner är en frivillig uppgift för kommunerna. I konsekvens härmed följer ingen skyl— dighet att inge sådana planer till länsstyrelsen. Det förutsätts! emellertid att många kommuner frivilligt upprättar varuförsörj— ningsplaner och att ett nära samarbete i denna fråga mellan läns- styrelse och kommuner kommer till stånd. Utredningen finner det även angeläget att handläggare av konsumentfrågor deltar i pla—

neringsarbete och handläggning av ärenden rörande stöd till kom- mersiell service i glesbygd.

9.l.7 övriga frågor i anslutning till den framtida verksam- heten

Framförda synpunkter

Några kommuner föreslår att den regionala verksamheten skall svara för den övergripande planeringen av konsumentfrågor i lä- net.

Ett par länsstyrelser anser att möjligheten till en specialise- lring och en samtidig förstärkning av resurserna till minst två tjänstemän vid varje länsstyrelse bör övervägas. Detta skulle (kunna medföra en avlastning från konsumentverket till regional nivå. Några kommuner är inne på samma tanke. Man önskar till- gång till ekonomisk och juridisk expertis på länsnivå för att därigenom avlasta konsumentverket.

Utredningen

Vad gäller frågan om avlastning från konsumentverket erinrar

utredningen om att de ovan framförda förslagen att de regionala (handläggarna skall biträda konsumentverket vid genomförandet av vissa uppgifter innebär en viss delegering till regional nivå.

Prioriteringen av framtida arbetsuppgifter på regional nivå bör enligt utredningens mening ske så att tyngdpunkten kommer att ligga på uppgifter inom områdena bevakning, rapportering och utredning samt insatser på utbildningsområdet. De regionala handläggarna bör biträda konsumentverket genom exempelvis pro- jektsamarbete. De bör även utföra vissa egna insatser på sätt som redovisats i tidigare avsnitt. Arbetsuppgifter i anslutning wtill verkets service till och samarbete med den kommunala kon- sumentverksamheten förtjänar uppmärksamhet. De föreslagna upp- igifterna inom länsstyrelsen är enligt utredningens mening vikti-

.ga men kan i framtiden inte förväntas ta i anspråk mer än en mindre del av arbetstiden. - Utredningen vill här framhålla att

projektsamarbete med konsumentverket samt föreslagna uppgifter inom länsstyrelsen innebär nya arbetsuppgifter.

Utredningen förutser som tidigare nämnts att de nuvarande arbets- uppgifterna ändras allteftersom kommunerna satsar på konsument- politisk verksamhet och övertar uppgiften vägledning till enskil- da konsumenter och delar av de allmänna informationsinsatserna. ! De successivt frigjorda resurserna på regional nivå bör i ökad utsträckning tas i anspråk för bevakning, rapportering och ut— redning samt utbildningsinsatser. Dessa arbetsuppgifter får ut— vecklas och anpassas efter förhållandena i respektive län. Fak- ? torer av betydelse i sammanhanget är främst omfattningen av den , kommunala konsumentverksamheten i länet, länets befolkningsstruk- tur och de resurser som står till buds på regional nivå. '

9.2 Kompetensfrågor m.m.

Med en utbyggd kommunal konsumentpolitisk verksamhet kommer den regionala funktionens arbetsuppgifter att vara av utredande, be- vakande och kunskapsförmedlande karaktär. Kvalifikationer som utredningen bedömer som önskvärda för att de regionala handlägg- arna skall kunna genomföra de föreslagna arbetsuppgifterna är

- Kunskaper i konsumentekonomi — däribland varukännedom — och konsumenträtt

- Erfarenhet av utredningsverksamhet, viss kunskap i admini- strativa frågor samt god samhällsorientering

- Pedagogisk erfarenhet

Som närmare framgår av kapitel ll anser utredningen att resurser- na för handläggartjänster på sikt bör förstärkas i flertalet läni I de fall det finns två handläggare i länet kan dessa med fördel' ha olika utbildningsbakgrund, som totalt sett medför att de kom— pletterar varandra i arbetet. — Samråd mellan länsstyrelserna och konsumentverket bör äga rum även framdeles vad gäller tjänste tillsättningar. ! Utredningen förutsätter att konsumentverket också i fortsätt- ningen ansvarar för vidareutbildning av personal på regional ni—

vå. Utredningen vill här även peka på andra möjligheter till vidareutbildning t.ex. de olika kurser på högskolenivå med kon- sumentinriktning som startats under senare år.

Med hänsyn till de arbetsuppgifter som föreslås anser utredning- en att beteckningen på de regionala handläggarna bör ändras. Be- teckningen "hemkonsulent”l) är knappast adekvat för den verksanr het som utförs i dag och blir det än mindre om utredningens för- lslag genomförs. Befattningen synes kunna ges samma beteckning *som övriga tjänstemän med motsvarande handläggande uppgifter på länsstyrelsenivå med tillägget "handläggare av konsumentfrågor" som en arbetsbeskrivning.

» Utredningen vill erinra om att beteckningen hemkonsulent ( används av de kommunalt anställda konsumentvägledarna i » Stockholm. Den används också av ett mindre antal rådgiva- re i lanthushållsfrågor, anställda av hushållningssällskap.

ORGANISATORISKA FRÅGOR

lO

Organisatorisk inplacering m.m.

Framförda synpunkter

Flertalet tillfrågade länsstyrelser har anfört att den nuvaran- de placeringen, dvs. planeringsavdelningen inom länsstyrelsen, förefaller naturligast. Man pekar här på närheten till fackkun- skap inom de olika enheterna på planeringsavdelningen, exempel- vis juridiska enheten, naturvårdsenheten, planenheten och re-

l gionalekonomiska enheten. Några länsstyrelser anför att om ar-

; betsuppgifterna kan komma att förändras det kan finnas anled-

» ning att överväga annan placering inom länsstyrelsen. Samtidigt * hänvisas till utredningen om organisationsöversyn av länssty- relsernas planeringsavdelningar och administrativa enheter m.m., OPAL-utredningen.

Några länsstyrelser anger planeringskansliet, till vilket hem- konsulenterna för närvarande hör, som lämplig enhet. Samtidigt anförs att den regionala verksamheten rent fackmässigt torde ha större anknytning till den regionalekonomiska enheten. En läns— styrelse anser att, om utredningsarbete blir ett dominerande inslag i verksamheten, den regionalekonomiska enheten ligger närmast till hands. Blir huvuduppgiften av administrativ art anses planeringskansliet vara lämpligare. Från något håll pekas på möjligheten att låta priskontor och den regionala konsument- politiska funktionen ingå i samma enhet. Skälet till detta an- ges vara att det kan föreligga lokalmässiga, organisatoriska och arbetsmässiga fördelar med en särskild enhet, förslagsvis kallad konsumentenheten. En länsstyrelse anför slutligen att

det bör överlämnas till respektive länsstyrelse att besluta om lämplig placering inom planeringsavdelningen.

Utredningen

Hemkonsulenterna är för närvarande placerade vid länsstyrelser- nas planeringsavdelningar. I utredningens direktiv anges att det är naturligt att även fortsättningsvis knyta det regionala ledet i konsumentpolitiken till länsstyrelsen. Kommittén bör, anges det vidare, närmare pröva utformningen av denna anknyt- ning. Samråd skall ske med OPAL—utredningen.

Utgångspunkten är således att den regionala funktionen på det konsumentpolitiska området är knuten till länsstyrelsens plane- ringsavdelning. Utredningen finner inte skäl frångå denna pla- cering. De föreslagna förändringarna i arbetsuppgifterna ger inte anledning därtill. Närheten till fackkunskap inom olika enheter inom planeringsavdelningen anser utredningen betydelse— full och ägnad att främja samarbete med dessa enheter.

Utredningen går inte in på frågan om lämplig enhet inom plane- ringsavdelningen med hänsyn till att OPAL-utredningen ännu inte lagt fram förslag angående organisation av planeringsavdelning—

arna.

I länsstyrelseinstruktionens 5 & anges ett antal uppgifter som det åligger länsstyrelsen att särskilt ta befattning med. Bland dessa är den regionalpolitiska planeringen, plan- och byggnads— väsendet, livsmedelskontrollen, den allmänna hälsovården samt den sociala omvårdnaden. Vidare stadgas i 6 5 att länsstyrelsen är huvudman för hemkonsulentverksamheten.

Utredningen föreslår vissa ändringar i nämnda bestämmelser. I 5 & bör uttryckligen anges att det åligger länsstyrelsen att ' särskilt ta befattning med konsumentpolitiska frågor. Syftet med kompletteringen är att betona de konsumentpolitiska frå- gornas vikt i länsstyrelsearbetet.

Beträffande 6 5 kan först erinras om att utredningen i avsnitt 9.2 ifrågasätter om beteckningen "hemkonsulent" bör användas i framtiden. Detta kan föranleda en följdändring i nämnda para- graf. Länsstyrelsens huvudmannaskap anges inte för andra verk- samhetsområden i 5 &. Det är därför enligt utredningens mening tveksamt att ange det just vad gäller konsumentpolitiska frå- gor. Dessutom är det osäkert vad termen huvudmannaskap innebär i detta sammanhang eftersom det i konsumentverkets instruktion anges att verket skall svara för den regionala konsumentverk— samheten. Utredningen föreslår av angivna skäl att uppgiften i 6 5 att länsstyrelsen skall vara huvudman för den regionala konsumentverksamheten utgår.

Utredningen vill understryka vikten av att länsstyrelserna och konsumentverket samarbetar beträffande den regionala konsument—

verksamheten.

lO.2 Relationerna till konsumentverket

De uppgifter för en framtida regional organisation som angivits i kapitel 9, innebär en närmare knytning till konsumentverket. Verket behöver en regional organisation för utredande och kon- trollerande verksamhet, insatser på utbildningsområdet och ser— vice till den kommunala verksamheten.

Relationerna mellan konsumentverket och den regionala organisa- tionen har vissa likheter med förhållandet mellan priskontoren vid länsstyrelserna och SPK (se kapitel 7). Priskontorens upp- gifter är att övervaka marknaden på prisområdet, rapportera problem till SPK och efter anvisningar biträda SPK i utrednings- verksamhet.

Vid utvecklandet av former för de regionala handläggarnas bi- träde till konsumentverket när det gäller utrednings- och bevak- ningsuppgifter är det enligt utredningens mening naturligt att beakta de erfarenheter som gjorts beträffande samarbetet mellan SPK och länsstyrelserna.

Som nämnts i tidigare kapitel (3 och 8) har konsumentverket ut- arbetat anvisningar för den regionala konsumentverksamheten. Nuvarande anvisningar utarbetades i juni l975 och gäller tills vidare. Utredningen föreslår att konsumentverket får i uppdrag att utarbeta detaljerade anvisningar för den framtida regionala verksamheten med ledning av utredningens bedömningar.

ll RESURSFRÅGAN

Bakgrund

'" På regional nivå finns enligt 1972 års riksdagsbeslut 39 hem- konsulenttjänster. De under länsstyrelsernas anslag redovisade kostnaderna för den regionala konsumentverksamheten uppgick till cirka 5 miljoner kronor under budgetåret l976/77. I detta belopp ingår lönekostnader för hemkonsulenter och uppskattade resurser för ett antal kontorsbiträden samt ett schablonpålägg för lokalkostnader, resor och övriga expenser. Kostnaden för kontorsbiträden särredovisas inte utan den ingår i planerings- * kansliernas totala kostnader för kontorsbiträden.

Fördelningen av hemkonsulenttjänsterna över landet är ojämn. I tio län finns sålunda en tjänst, i tretton län två samt i ett län tre tjänster. Antalet tjänster är inte relaterat varken till antal kommuner eller antal invånare i respektive län. Län med en tjänst omfattar t.ex. i några fall ett större antal kommuner och invånare än län med två tjänster. Denna fördelning kan del- vis förklaras av historiska skäl.

Enligt vad utredningen inhämtat från länsstyrelserna (septem- ber 1977) är biträdespersonalens arbetstid olika i länen. I två län med en hemkonsulenttjänst saknas biträdespersonal medan i övriga län en sådan tjänst finns på hel- eller halvtid. I ett

län med en hemkonsulenttjänst står både en hel- och en halvtids- tjänst till förfogande.

Framförda synpunkter

Flera hemkonsulenter har framhållit att den regionala konsument- verksamheten bör ges ökade resurser så att det vid varje läns- styrelse finns minst två hemkonsulenter. Man framhåller att en hemkonsulent inte kan arbeta med alla de arbetsuppgifter som bör ankomma på denna. Med två hemkonsulenter kan man dela upp arbetsområdena och samtidigt genomföra en viss specialisering, vilket upplevs som angeläget. Även ett antal länsstyrelser och kommuner förordar en förstärkning av resurserna för att konsu— mentverket skall avlastas vissa uppgifter. Några hemkonsulenter i län där den ena tjänsten är placerad på annan ort än länssty— relsen anför att detta förhållande upplevs som otillfredsstäl- lande. En omlokalisering till en och samma ort, dvs. residens— orten, anses önskvärd. Några hemkonsulenter framhåller att bi— trädespersonalen skulle kunna avlasta dem förutsatt att biträ- i despersonalen erbjuds viss utbildning.

Utredningen Den förändring i arbetsuppgifterna som utredningen föreslagit

torde inte omedelbart medföra att fler handläggartjänster to— talt sett behövs på regional nivå. Som tidigare angivits är de

nuvarande personalresurserna inte relaterade till antalet kom- muner och antalet invånare i länet. Utredningen har av den an— ledningen diskuterat en viss omfördelning av hemkonsulenttjänst— erna mellan länen. Utredningen vill dock inte förorda en sådan omfördelning. Utredningen utgår nämligen från att personalre- surserna på sikt kommer att förstärkas i flertalet län. Motiven för en sådan förstärkning redovisas i det följande.

I fem län är de två tjänsterna placerade på olika orter inom

länet. I ett län - Skaraborgs - är därtill de två tjänsterna

placerade på annan ort än residensorten. De kontakter hemkonsu- lenterna måste ha med olika enheter inom länsstyrelsen i dessa fall försvåras. Utredningen finner det uppenbart att det regio- nala arbetet kan utföras på ett mer rationellt sätt av två ? tjänstemän på samma ort än av två tjänstemän på olika orter. Ut- *

redningen föreslår därför att tjänsterna i fråga överförs till länsstyrelserna på residensorterna.

Enligt utredningens bedömning kommer genomförandet av de framti- da arbetsuppgifterna att kräva ökade resurser. Såväl utrednings- och bevakningsuppgifter som regionala utbildningsinsatser för- väntas ta mer tid i anspråk. Detta förutsätter i regel länsom-

1 fattande åtgärder i samband med t.ex. insamling av bakgrundsma- terial och kontroll av uppgifter. Detsamma gäller bearbetning av insamlat material, kontakter och samverkan med den kommunala konsumentverksamheten samt uppgifter inom länsstyrelsen. Behovet av utökade personalresurser på handläggarnivå kommer att bli spe- ciellt märkbart i län med en tjänst och ett stort antal kommuner och invånare. Med två handläggartjänster skulle den önskvärda arbetsfördelningen och specialiseringen kunna komma till stånd. Utredningen vill i detta sammanhang hänvisa till avsnitt 9.2 om olika utbildningsgrund för regionala handläggare.

* Utredningen förordar i första hand en framtida förstärkning till två handläggartjänster i Kristianstads, Jönköpings, Orebro och

. Gävleborgs län. Dessa har för närvarande bara en tjänst men stort antal kommuner och invånare. Möjligheten att vid lämplig tidpunkt föra över en av de tre tjänsterna i Västerbottens län bör härvid beaktas.

Utredningen vill samtidigt framhålla att utökade utrednings- och bevakningsuppgifter, behovet att utveckla regionala utbildnings- insatser och samverkan med den kommunala konsumentverksamheten

i ett längre perspektiv kan ställa ytterligare krav på personel- la resurser. Viktiga faktorer i sammanhanget är länets befolk- ningsstruktur och antalet kommuner i länet. Det är dock inte möjligt att i dag närmare överblicka kommande resursbehov. — Med den successiva övergång till nya uppgifter som förväntas förord- ar utredningen att frågan om ökade personalresurser för handläg— gande uppgifter i framtiden får bedömas av konsumentverket i sam— verkan med länsstyrelserna. Härvid bör bl.a. behovet av mer än två handläggare i storstadslänen beaktas. Beträffande Gotlands län torde även på sikt en tjänst få anses tillräcklig.

Den regionala organisationens nuvarande kapacitet skulle emel— lertid enligt utredningens bedömning kunna ökas väsentligt ge- nom förstärkningar av biträdespersonalen. Som framgått inled- ningsvis varierar omfattningen av biträdespersonalens arbetstid mellan länen. I två län saknas sådan personal helt.

Biträdespersonalen bör enligt utredningens bedömning kunna sva— ra för insamling och sammanställning av enklare uppgifter i sam— band med projektarbete samt för vissa uppgifter av administra- tiv art, vilka nu utförs av hemkonsulenterna. Vidare kan biträ— despersonalen under ett övergångsskede svara för en del av kon- takterna med enskilda konsumenter. Handläggarna får därigenom tid till andra — nu eftersatta — men angelägna uppgifter. Ut- redningen finner det önskvärt att biträdespersonalen ges viss utbildning i konsumentfrågor. Det synes lämpligt att konsument- ' verket svarar för sådan utbildning.

Enligt uppgift från så gott som samtliga länsstyrelser finns ej angivet i länsstyrelsernas personalplaner att biträdespersonal skall arbeta med uppgifter i anslutning till hemkonsulenternas verksamhet. Sådan biträdespersonal finns däremot upptagen bland planeringskansliets övriga biträdespersonal enligt personalplan Utredningen anser att det bör skrivas in i länsstyrelsernas per-

sonalplaner att fasta biträdestjänster skall tillhöra konsument— verksamheten.

Vilket antal biträdestjänster som behövs hänger nära samman med verksamhetens nuvarande omfattning och arbetsuppgifternas fram— tida utveckling. Enligt utredningens mening behövs minst en hel- tidstjänst vid varje länsstyrelse. 1

Kostnader för hemkonsulenternas resor ingår som nämnts såsom en

schablonberäknad post i totalkostnaden för den nuvarande verk— » samheten. Enligt uppgift från länsstyrelserna varierar rese- kostnaderna mellan länen, främst beroende på länens olika stor— * lek. Även i fortsättningen kommer handläggarna att behjva resa ganska mycket som ett led i sin kontaktverksamhet på det lokala l planet. Vidare kommer ett ökat projektarbete, insamling av bak—

grundsmaterial samt bevakningsuppgifter att medföra ett ökat re- sande, både inom länen och för centrala genomgångar med konsu—

mentverket. Utredningen vill understryka att sådana resurser måste ställas till länsstyrelsernas förfogande att de regionala

handläggarna kan företa de resor som är nödvändiga för att full- göra sina arbetsuppgifter.

Utredningen tar slutligen upp frågan om resurser för utbildnings-

. och informationsverksamhet på regional nivå (se avsnitt 9.l.3 * och 9.l.4).

Centralt utarbetat material kan behöva anpassas och kompletteras * efter regionala förhållanden. Länsstyrelserna bör ges möjlighet att gå ut med information om frågor och problem som kan vara av . speciellt intresse för länet. Av stor vikt är samverkan med den kommunala konsumentverksamheten i länet.

; Länsstyrelserna tillförs inte direkt via statsbudgeten några me-

, del för hemkonsulenternas utbildnings— och informationsverksam-

l het. Konsumentverket tilldelar emellertid inom ramen för sitt förvaltningskostnadsanslag länsstyrelserna anslag, som för bud-

* getåret l977/78 sammantaget uppgår till ca 300 000, dvs. i ge- nomsnitt ca 8 000 per hemkonsulent.

För att förstärka de regionala utbildnings- och informationsin- satserna på det konsumentpolitiska området föreslår utredningen att länsstyrelserna direkt tilldelas ytterligare medel. Storle- ken av de belopp som krävs hänger nära samman med regionala för- utsättningar, antalet kommuner i länet och de regionala handlägg— arnas samverkan med den kommunala verksamheten och med olika or- gan inom länet. Utredningen vill därför inte ange några bestämda belopp utan föreslår att frågan prövas i anslutning till läns- styrelsernas årliga anslagsframställningar.

Utbildning av handläggare och biträdespersonal på regional nivå kommer att ställa ytterligare krav på konsumentverkets resurser. Därtill kommer för konsumentverkets del framtagande av underlag för kampanjer och andra projekt med anknytning till den kommuna- la och regionala konsumentverksamheten. De ökade resurser som

verket behöver bör enligt utredningens mening regleras inom ra- men för verkets årliga anslagsframställning.

RESERVATIONER OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN

Reservation av Lars Ågren mot RKV-utredningens förslag

Riksdagsbeslutet år 1975 med rekommendation till kommunerna att bygga upp en konsumentpolitisk verksamhet och inom denna handha dels rådgivningen till enskilda konsumenter, dels den allmänna konsumentinformationen på lokal nivå var ett beslut om decen- tralisering. Samtidigt var det ett beslut om överförande av uppgifter från stat till kommun, varav följer att de kommunala politikerna i fortsättningen avses bestämma verksamhetens in- riktning och omfattning.

; Beslutet var alltså ett led i den numera så aktuella processen att flytta samhällsfunktioner så nära medborgarna som möjligt. Detta är enligt min mening särskilt angeläget när det gäller konsumentrådgivning och -information.

En sak missades emellertid. Någon överenskommelse träffades in- te om att från statligt huvudmannaskap till kommunalt flytta de befattningshavare som sedan lång tid tillbaka med betydande framgång arbetat med dessa frågor; ofta på lokal nivå men under statligt regionalt huvudmannaskap.

Kommunal konsumentpolitisk verksamhet är enligt riksdagsbeslu- tet år l975 en frivillig aktivitet. Utbyggnaden går inte så snabbt som många önskar. Detta hänger bl.a. samman med kommu- nalpolitikernas värderingar rörande vilka verksamheter som skal prioriteras under nuvarande kärva ekonomiska situation. Kommuna- la satsningar på konsumentpolitikens område har inte heller pri-

oriterats vid överenskommelserna mellan regeringen och kommun—

förbunden om den kommunala ekonomin.

Samtidigt finns rådgivnings- och informationsresurser tillgäng— liga hos länsstyrelserna. Ibland med mycket ändamålsenliga ut— ställnings- och sammankomstutrymmen. För vissa kommuners del till och med i den egna centralorten. Detta har fått till re- sultat den rådande något komplicerade situationen mellan stat och kommun när det gäller uppgiftsfördelning och verksamhets—

inriktning.

RKV—utredningens uppgift är att lägga fram förslag till verk— samhetsinriktning och arbetsuppgifter för en regional funktion på det konsumentpolitiska området. Skriftliga synpunkter har inhämtats från hemkonsulenter, länsstyrelser och ett antal kom- muner med konsumentpolitisk verksamhet. Vidare har utredningen genom samtal med representanter för organisationer och centrala statliga organ med intressen på detta speciella område sökt skaffa sig en uppfattning om lämpliga uppgifter för en regional funktion.

Såväl de hördas uttalanden som utredningens diskussion har en— ligt min mening i alltför stor utsträckning utgått från nuva— rande och tidigare förhållanden och inte beaktat den decentra- lisering av rådgivnings— och informationsverksamheten från stat- ligt regional till kommunal nivå som riksdagsbeslutet innebär och som nu pågår.

Konsumentpolitiken i Sverige har under de senaste åren fått en klar accentuering åt det konsumentjuridiska hållet. Det har bl.a. åstadkommit viss osäkerhet bland kommunerna om vilken in- riktning deras verksamhet bör ha. De tjänstemän som anställts som konsumentvägledare i kommunerna saknar ofta erfarenhet av specialområdet konsumentrådgivning och —information. De har vanligen en bakgrund som allmänutredare och allmäninformatörer samt inte sällan en personlig intresseinriktning mot konsument- juridiken.

l l l l l

Samtidigt har några viktiga sektorer (kost, textilier, bostad, familjeekonomi) i viss utsträckning kommit i bakgrunden. Sekto- rer som lämpar sig mycket väl för aktiviteter på lokal nivå of— ta i samarbete med organisationslivet. Dessa sektorer kräver emellertid viss tillgång till personal med specialinriktning. * Kommunerna bör genom samverkan exempelvis på länsnivå kunna

( skaffa sig tillgång till personal med sådant kunnande.

! 1 Enligt min mening leder utredningsmajoritetens förslag till att i man får betydande överlappningar av den kommunala och den stat- ligt regionala verksamheten framöver. Inte minst förslagen om 1utbyggnad av personalresurserna på länsstyrelserna visar på *detta.

*Som jag tidigare angivit är enligt riksdagens beslut konsument— politisk verksamhet en frivillig uppgift för kommunerna. Att sådan verksamhet anordnats av vissa kommuner men inte av andra kan medföra vissa problem. Kommuner med en väl utbyggd verksam- .het får exempelvis motta besök och telefonförfrågningar från .grannkommunernas invånare. Av praktiska skäl kan de inte avvi— sas eller avkrävas ersättning. Några kommuner har påbörjat ak- tioner för att begränsa rådgivningsverksamheten till den egna ikommunens invånare.

Staten svarar främst genom länsstyrelsernas hemkonsulenter för rådgivnings— och informationsverksamheten i de kommuner som in-

te engagerat sig. Medborgarna får i flertalet av dessa kommuner längre till den här aktuella samhällsservicen.

Utredningens majoritet tar till diskussion upp frågan om ett åläggande för kommunerna att anordna konsumentpolitisk verksam- het. En speciallagstiftning avseende rådgivnings- och informa- tionsverksamhet synes mig knappast lämplig och är dessutom svår att utforma. Den skulle förmodligen också medföra en viss byrå- krati med statlig styrning och tillsyn från olika nivåer.

Om statsmakterna vill påskynda utbyggnaden av den kommunala verksamheten synes en enklare väg vara att frågan tas upp till prövning vid de numera årligen förekommande överläggningarna om

den kommunala ekonomin mellan regeringen och kommunförbunden. Därmed kunde underlag skapas för Kommunförbundet att verka för att en konsumentpolitisk verksamhet byggs upp i varje kommun i och att samverkan kommer till stånd mellan kommunerna om vissa specialistfunktioner inom konsumentrådgivningen och —informa—

tionen.

Jag vill förorda en klar uppdelning av funktionerna mellan den l kommunala sektorn och den statligt regionala sektorn av sam— ? hällsorganisationen. En sådan uppdelning bör också göra det ] lättare för konsumenter och näringsliv att förstå vem som gör I ! 1 vad inom "konsumentområdet" (sidan 79 rad 7).

Förslag:

KOMMUNALA UPPGIFTER STATLIGA UPPGIFTER PÅ REGIONAL NIVÅ PÅ REGIONAL NIVÅ ' Rådgivnings- och in- Myndighetsutövning och därmed ; formationsverksamhet sammanhängande verksamhet

A Specialkunnande för råd- B Bevakning och utrednings- i givnings- och informations- verksamhet betr. konsumentlag- verksamhet inom främst sek- stiftning och Konsumentverkets . torerna kost, textilier, riktlinjer.

bostad, familjeekonomi.

Lämplig huvudman: |

B Länsstyrelsen och (onsument-

A Kommunförbundets länsav- delningar eller större kom- verket. | mun, som säljer tjänster

till andra kommuner i länet.

Aktiviteterna bedrivs inom

ramen för den lokala verk-

samheten, men oftast i sam—

verkan mellan flera kommuner.

Lämplig utbildning:

A Avgörande är den huvud- B Juridisk, företagsekonomisk inriktning kommunerna kan och/eller samhällsvetenskaplig

vilja ge verksamheten. För

närvarande synes hushålls—

lärarutbildning med på—

byggnad av vissa universi— tetskurser vara mest lämp- lig.

Resurser och lokalisering:

A Efter kommunernas gemen— B Se anmärkning. samma bedömning, exempelvis

kansliet för Kommunförbun—

dets länsavdelning och i nä-

ra anslutning till AV-central.

Anmärkning:

För uppgifter enligt B torde inte erfordras ett så stort antal befattningshavare som 39. En övergång till den av mig tänkta uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun bör emellertid kun- na ske successivt. Förutsättningarna för ett smidigt inväxande i den något förändrade organisationen bör därvid vara goda.

2. Reservation av Ingegärd Oskarsson och Birgitta Rydle

Enligt vår mening är det viktigt att kommunerna får den tid som erfordras för att inordna också konsumentrådgivningen i den öv— riga kommunala verksamheten. Vi anser emellertid det högst an- geläget att detta sker så snabbt som möjligt och att i varje fall inom en 5-årsperiod verksamheten är så utbyggd att vägled- ning till enskilda konsumenter samt allmänna informationsinsat- ser i huvudsak då har kunnat föras över från regional till lo-

kal nivå.

Även om förutsättningarna skiftar från den ena kommunen till den andra finns det anledning anta att man på ansvarigt kommunalt håll inser betydelsen av konsumentrådgivning och information och

på sätt som passar den egna kommunen, vidtar de åtgärder som er— fordras för att tillgodose de behov, som finns i berört avseende.|

Enligt riksdagsbeslutet 1975 ankommer det på regeringen att fort-i löpande följa utvecklingen på det lokala planet. Samtidigt fram- | hålls att den kommunala verksamheten ska bygga på frivilliga I åtaganden. ! 1 1

Skulle det efter en 5-årsperiod trots allt visa sig att verksam- , heten inte är tillräckligt utbyggd eller fungerar tillfredsstäl- % lande bör statsmakterna i samråd med kommunförbundet se över i

frågan.

3 Särskilt yttrande av Ulla Gustafsson

Utredningen har lagt fram nya angelägna arbetsuppgifter för den regionala verksamheten. För att dessa skall kunna genomföras krävs förutom resursförstärkning regionalt att den kommunala verksamheten byggs ut. En arbetsfördelning i det konsumentpoli- tiska arbetet är nödvändig för att på sikt nå alla de människor som av olika anledningar behöver stöd och information.

i Hemkonsulenterna är idag hårt belastade genom stor efterfrågan när det gäller rådgivning till enskilda konsumenter. En utbygg-

|

nad av konsumentverksamheten i samtliga kommuner skulle innebära ' en kraftig resursförstärkning inom konsumentpolitiken. i

Om denna utbyggnad ej skett inom de närmaste åren bör frågan om obligatorisk kommunal verksamhet bli föremål för statsnakternas

prövning.

Hemkonsulenternas förening ansluter sig härmed till majoritetens förslag i denna fråga och till utredningens förslag i stort.

Särskilt yttrande av Åke Tidbeck angående övervägande om ett obligatorium av kommunal konsumentverksamhet

Statsmakterna har vid flera tillfällen anfört att en nära kon- takt mellan samhällets konsumentverksamhet och enskilda konsu—

menter utgör en grundläggande förutsättning för att konsument-

politiken skall bli framgångsrik. Erfarenheten visar också att

* den lokala konsumentverksamheten har de bästa förutsättningarna att upprätthålla en direktkontakt med konsumenterna och deras problem.

Kommunal konsumentverksamhet har nu funnits i ett tio-tal år vilket har givit ytterligare belägg för att den kommunala för- ankringen av konsumentfrågorna är grunden för samhällets konsu- mentpolitik.

Vill vi nu mena något med ett samhällsengagemang i konsument— frågor anser vi från konsumentvägledarnas förening att frågan om ett obligatorium av den kommunala konsumentverksamheten bör bli föremål för prövning om inte verksamheten är utbyggd inom en S-årsperiod.

DIREKTIV FOR UTREDNINGEN OM REGIONAL KONSUMENTPOLITISK VERKSAMHET

BILAGA 1

Regeringsprotokoll 1976-09-02

Riksdagen fattade år 1972 beslut om riktlinjer för och organisa- tion av samhällets konsumentpolitik (prop. l972z33, NU 1972140, rskr 1972z225). I samband därmed framhölls behovet av en lokalt förankrad konsumentpolitik. Riksdagen förutsatte att regeringen och de konsumentpolitiska organen skulle betrakta en vidareut- veckling av den begränsade lokala verksamheten som en angelägen uppgift och så snart det var möjligt lägga fram de förslag som ytterligare erfarenheter och överväganden kunde ge anledning till.

I prop. 1975 40 om kommunal konsumentpolitisk verksamhet m.m. förordade regeringen en väsentlig utbyggnad av kommunernas med— verkan i konsumentpolitiken. Som lämpliga arbetsuppgifter förden kommunala konsumentpolitiska verksamheten nämndes bl.a. vägled- ning för enskilda konsumenter, allmän information i konsumentfrå- gor och stöd till konsumentpolitiska aktiviteter i kommunerna. Enligt regeringens förslag skulle betydande delar av hemkonsu— lenternas verksamhet föras ut i kommunerna och den s.k. stödjan- de verksamheten, dvs. rådgivning, information, viss utbildning m.m., i huvudsak bli en uppgift för konsumentverket. Regeringen ansåg därför att hemkonsulenttjänsterna skulle dras in.

I flera riksdagsmotioner riktades kritik mot förslaget om indrag- ning av hemkonsulenttjänsterna. Samtliga motionärer uttalade tvi- vel om att en kommunal konsumentpolitisk verksamhet skulle vara

utbyggd inom en snar framtid, och många menade att hemkonsulent- tjänsterna skulle bibehållas.

120

Riksdagen underströk vikten av en utbyggnad av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten och anslöt sig till huvuddragen i regeringens proposition (NU l975z26, rskr l975:l70). Beträf— fande hemkonsulenttjänsterna delade riksdagen i huvudsak motio— närernas uppfattningar och menade att det inte fanns underlag för ett beslut om indragning av hemkonsulenttjänsterna i en nära . framtid. Samtidigt uttalade sig riksdagen för en anpassning av den regionala organisationen i takt med utvecklingen på det kom- * munala planet. Regeringen borde fortlöpande följa utvecklingen på det lokala och regionala planet och lägga fram förslag till sådana organisatoriska förändringar som föranleddes därav.

Med anledning av riksdagens beslut uppdrog regeringen åt konsu— mentverket att utfärda anvisningar för hemkonsulenternas verk- samhet. Enligt de i uppdraget angivna huvudprinciperna för verk- samheten skulle hemkonsulenternas arbete inriktas på att stimu- lera och stödja kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Vidare skulle hemkonsulenterna svara för konsumentvägledningen i de kon- ' muner där ingen verksamhet hade påbörjats. Om arbetet med dessa uppgifter medgav det skulle de även svara för utbildning och in- formation. Härutöver skulle hemkonsulenterna liksom tidigare va— ra länsstyrelserna behjälpliga med konsumentpolitisk sakkunskap.

I syfte att få till stånd en anpassning av den regionala organi- sationen till den kommunala verksamheten föreskrev regeringen i regleringsbrev till länsstyrelserna den 7 maj 1975 att tjänst l som hemkonsulent hos länsstyrelse skulle vid uppkommande ledig— het få återbesättas först efter medgivande av regeringen. Medel som frigjordes i samband med uppkommande vakans skulle inte hel— ler få utnyttjas utan sådant medgivande.

Våren 1976 behandlade riksdagen fem motioner med förslag om att det regionala ledet i den konsumentpolitiska verksamheten borde bestå och att hemkonsulentorganisationen åtminstone tills vidare borde bibehållas oförändrad. Riksdagen (NU 1975/76 31, rskr l975/76:178) biföll i huvudsak motionsyrkandena och uttalade att det fanns goda skäl för en konsumentpolitisk funktion på det re— gionala planet även när den kommunala verksamheten hade blivit fullt utbyggd. Riksdagen ansåg också att frågan om inriktningen

av och resurserna för en sådan regional verksamhet borde utredas

så att klarare riktlinjer skapades för en anpassning av den re- gionala konsumentpolitiska organisationen till den kommunala verksamhetens utbyggnad. Uppdraget borde anförtros åt en kom— mitté med parlamentariskt inslag. I avvaktan på utredningsarbe- tets fullgörande samt beslut av statsmakterna i frågan menade riksdagen att den regionala organisationen borde bestå intakt och lediga tjänster normalt återbesättas i vanlig ordning.

' Den utredning om regional konsumentpolitisk verksamhet som riks- dagen har uttalat sig för bör nu komma till stånd. En kommitté bör därför tillkallas för detta ändamål.

Kommittén bör lämna förslag till verksamhetsinriktning och ar- betsuppgifter för en framtida regional konsumentpolitisk organi-

* sation. En utgångspunkt härför bör vara riksdagens beslut årl975 om utbyggnad av den kommunala konsumentpolitiska verksamheten. Den kommande regionala verksamheten måste infogas i den ram som detta beslut anger. Det är också angeläget att verksamheten får en renodlat konsumentpolitisk inriktning.

Kommittén bör i sammanhanget överväga arbets- och resursfördel- ningen mellan central och regional nivå. Kommittén bör härvid ut- gå från att särskilda personalresurser även framdeles skall till- delas den regionala nivån. Det bör enligt min mening vara natur- ligt att även fortsättningsvis knyta det regionala ledet i kon- sumentarbetet till länsstyrelserna. Kommittén bör närmare pröva utformningen av denna anknytning. I denna del bör samråd ske med den organisationsöversyn av länsstyrelsernas planeringsavdelning- ar och administrativa enheter m.m. som chefen för kommundeparte- mentet senare denna dag kommer att begära regeringens bemyndigan- de att förordna om.

Kommittén bör även samråda med den nyligen tillsatta reklama— tionsutredningen (H l976:02), som enligt direktiven har möjlig- het att pröva frågan om viss regional utbyggnad av allmänna re- klamationsnämndens verksamhet.

Med hänvisning till det anförda hemställde departementschefen att regeringen måtte bemyndiga honom att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda frågan om regional konsumentpolitisk verksamhet.

Regeringen anslöt sig till departementschefens överväganden och biföll hans hemställan.

BILAGA 2 SAMMANSTÄLLNING AV ENKÄT TILL ETT ANTAL KOMMUN- STYRELSER (5 bilagor)

I mitten av april 1977 tillställde utredningen ett antal kommun- styrelser ett frågeformulär angående kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Genom formuläret önskade utredningen kartlägga huru— vida verksamheten lyder under konsumentnämnd eller ej, om refe- rensgrupp finns samt hur mycket arbetskraft som är avdelad för handläggning av konsumentfrågor. Vidare frågades efter handlägg- ares arbetsuppgifter, kontakter/samarbete med kommunala organ, lokala organisationer och föreningar, hemkonsulenter, regionala organisationer samt med konsumentverket och andra centrala myn- digheter. Kommunstyrelserna gavs även tillfälle framföra syn- punkter på vilka uppgifter en regional instans på det konsument- politiska planet borde ha.

I det följande ges en sammanställning av de inkomna svaren. Urval. Svarsfrekvens.

Kommittén har valt att sända formuläret till ett antal kommun- styrelser. I varje län (utom Gotlands län) har två kommuner valts ut - en med omfattande verksamhet och en med begränsad verksam- het. I Kalmar län har endast en kommun tagits med och i Malmöhus län tre. Detta gör sammanlagt 46 kommuner, vilka redovisas i bi- laga 2a till denna bilaga. - Svar har inkommit från samtliga kommunstyrelser utom en, dvs. totalt 45.

Fråga l_;_Ansvar för verksamhgteg

I 24 kommuner av de 45 lyder den konsumentpolitiska verksamheten under en konsumentnämnd. I de övriga 21 svarar kommunstyrelsen för verksamheten.

124

Fråga 2 - Referensgrupp för konsumentfrågor

Av de 45 kommunerna har 16 angivit att referensgrupp för konsu- mentpolitiska frågor finns, medan detta inte är fallet i de öv— riga 29 kommunerna. Här kan nämnas att 8 kommuner har både kon- sumentnämnd och referensgrupp.

Fråga 3 - Arbetskraft för konsumentfrågor

Denna fråga gäller hur mycket arbetskraft som finns avdelad för konsumentpolitiska frågor samt benämning och organisatorisk in- placering av handläggare respektive övrig arbetskraft. Totalt har 44 svar inkommit.

Benämningen konsumentsekreterare, konsumentvägledare eller kon— sumentrådgivare används i 34 kommuner. I 5 fall har handläggaren titeln kommunsekreterare, kommunassistent eller kanslisekretera- re, i 2 fall utredningssekreterare och i ett fall informations- . sekreterare. I en kommun är handläggaren förtroendeman i kommun- styrelsen och i en annan kommun ledamot av konsumentnämnden. Dessutom kan nämnas att 7 kommuner har angivit fler än en hand- läggare. Handläggaren kallas i dessa fall assistent, kanslist, konsumentrådgivare eller konsumentsekreterare.

Den organisatoriska inplaceringen utgörs i 26 kommuner av kom- munkansliet/stadskansliet. I en kommun vardera återfinns hand- läggaren på informationskontoret, drätselkontoret respektive

ekonomikontoret. Tio kommuner anger att verksamheten utgör en egen förvaltning, i flertalet fall uttryckt som konsumentnämnd- 1 ens kansli eller konsumentbyrå under nämnden. Slutligen har en kommun angivit att verksamheten är samordnad med invandrarbyrån och en att handläggaren är placerad på konsumentbyrå under kom- munkansliet. Uppgift saknas för 3 kommuner.

16 kommuner anger att personal finns utöver handläggare. I 15 fall benämns denna kontorist eller kanslist på hel— eller del- tid. I ett fall utgörs den övriga personalen av sekreterare i konsumentnämnden, tillika föreståndare för invandrarbyrån. Den organisatoriska inplaceringen anges i 8 fall vara kommunkansli-

et/stadskansliet, i ett fall vardera drätselkontoret respektive

ekonomikontoret och i 5 fall den egna förvaltningen.

Fråga 4 - Handläggares arbetstid för konsumentfrågor

Den tid handläggare har för konsumentfrågor efterfrågades, ut-

tryckt i antal timmar per vecka under 1976 och 1977. Antal svar och fördelning beroende på arbetstidens längd ges i uppställ— ningen nedan.

MEM

l - 4 tim/vecka 6 5 5 - l9 ” - 9 7 20 - 34 ” - 9 l2 35 - 40 " - lO ll 40 + 20 " — 3 2 x 40 " - 3 3 x 40 " — _l __ Summa kommuner 35 42

Fråga 5 — Handläggares utbildning

42 kommunstyrelser har besvarat frågan om handläggares utbild- ning. I ett antal fall har konsumentvägledare och liknande en akademisk bakgrund som fil.kand. (8 st.), pol.mag. (4), jur. kand. (l), civilekonom (1) och socionom (9). I 8 kommuner utgörs vägledarens utbildning av realexamen eller gymnasieexamen. Tre vägledare anges ha facklig och politisk bakgrund. Bland övriga utbildningar finns en hushållslärare, en ingenjör, en sekretera- re och en internatföreståndare. Så gott som samtliga har genom— gått konsumentverkets kurser.

Fråga 6 - Handläggares arbetstid och uppgifter per verksamhets- område

Konsumentvägledarnas arbetstid kan fördelas på några olika verk- samhetsområden, nämligen vägledning till enskilda konsumenter, allmän konsumentinformation och stöd till konsumentpolitiska ak- tiviteter i kommunen. Den procentuella fördelningen av arbetsti-

den på dessa områden samt eventuella övriga framgår av uppställ- ningen nedan, där dels det ungefärliga utfallet för l976 anges och dels den beräknade fördelningen för l977.

Procent Vägledning Allm. kons. Stöd t.kons.pol. Övrigt

t.enskilda inf. aktiviteter i kommunen l976 7l 13 3 13 l977 68 18 4 10

Utfallet för l976 beräknas som ett genomsnitt av 26 svar. Mot- svarande för l977 är 32 svar.

Eftersom rubrikerna för ovanstående arbetsområden är relativt

allmänt hållna frågade vi även efter vad som anses vara innehål- let i de olika områdena.

l. Vägledning till enskilda

Arbetsområdet kan delas in i rådgivning före köp, rådgivning ef; ter köp inkl. reklamationer samt rådgivning i konsumenträttsli- ga frågor. De ämnesområden som nämns i ett antal fall är bilar och hushållskapitalvaror.

Ur några kommuners svar kan fördelningen mellan de tre uppgift— erna utläsas. Sålunda anges rådgivning före köp svara för ca 45 procent av vägledningen, reklamationsfrågor för ca 46 och köp— rättsliga frågor för ca 9 procent. Därvid bör uppmärksammas att gränsen mellan reklamationer och köprätt är helt flytande.

2. Allmän konsumentinformation

Information i skolor, föreningar och organisationer bl.a. i form av föredrag nämns i ett antal fall. Utställningar och i viss mån kampanjer är en annan ofta nämnd åtgärd. Kontakt med massmedia, spridande av material från konsumentverket och från annat håll,

gruppkorsband till hushållen m.m. är andra åtgärder för att föra ut en allmän konsumentinformation. Ämnesområden som nämns i någ— ra fall är konsumenträtt, information om den egna verksamheten

i kommunen samt mode—området.

Stöd till konsumentpolitiska aktiviteter i kommunen

Stöd till konsumentpolitiska aktiviteter i kommunen tar sig bl.a. uttryck i medverkan i studiecirklar samt information till studieförbund, organisationer och föreningar. I ett fall nämns projektarbete tillsammans med företrädare för folkrörelser.

I några fall har man angivit att det är svårt att skilja mellan allmän informationsverksamhet och stöd till aktiviteter i kom— munen. Båda områdena anses innehålla uppgiften att föra ut all- män konsumentinformation i kommunen. Tillsammans svarade dessa båda områden för l6 procent av arbetstiden 1976, vilket kan jämr föras med 22 procent enligt beräkning för l977.

4. Övriga uppgifter

Bland övriga uppgifter märks bevakning och rapportering av lo— kala konsumentproblem samt vissa projekt och undersökningar. Andra områden är inläsning av informationsmaterial och konsu- mentnämndsarbete.

Under punkterna l till 4 varierar procenttalen mellan olika kan- muner, vilket delvis torde kunna tillskrivas olika grad av ut- byggnad av den kommunala verksamheten.

En analys av de inkomna svaren visar att några större skillna- der vad gäller arbetstid och arbetsuppgifter inte föreligger mellan de båda grupperna av kommuner med mer, respektive mindre omfattande verksamhet. Kommuner som faller i den först nämnda gruppen ägnade mer tid åt "övriga arbetsuppgifter" under l976 och beräknar göra detta även under l977. Dessa kommuner nämner bl.a. deltagande i konsumentnämndsarbete samt arbete med utred- ningar och remisser på det konsumentpolitiska området medan kom- muner med mindre omfattande verksamhet endast i något fall näm— ner remissarbete.

Fråga 7 — Handläggares kontakter/samarbete med kommunala

organ/tjänstemän

Denna fråga tar upp kontakter och samarbete med kommunala organ och tjänstemän. I bilaga 2b ges en förteckning över vilka kommu— nala organ som nämnts under denna fråga, hur många som har angi— vit de olika organen samt på vems initiativ kontakt främst ta— gits.

Av bilagan framgår att socialförvaltningen är det organ vägle- darna har mest kontakt med. Aktiviteterna sker främst i form av föredrag eller information till bl.a. personalen om den kommuna- la verksamheten, konsumenträtt, bosättningslån m.m. I några fall anges att man diskuterat frågan om samarbete och formerna där- för.

Skolförvaltningen nämns i ett antal fall. Samarbetet tar här of- tast formen av informationsaktiviteter om bl.a. konsumentpoli— tisk verksamhet för både lärare och elever.

Samarbetet med hälsovårdsnämnden tar sig främst uttryck i för— frågningar angående livsmedel.

Kontakterna med kommunstyrelsen kan gälla den egna verksamheten men även frågor om glesbygdshandel och varuförsörjning.

Fråga 8 - Handläggares kontakter/samarbete med lokala organisa— tioner/föreningar

___—__M—

Denna fråga behandlar kontakt och samarbete med organisationer och föreningar i kommunen. I bilaga 2c ges en förteckning över vilka organisationer och föreningar som tagits upp, hur många som har angivit de olika föreningarna samt på vems initiativ kontakterna främst tagits.

Studieförbund som ABF, TBV, Vuxenskolan och NBV har nämnts i etti antal fall. Vägledaren har i flertalet av dessa fall medverkat vid studiecirklar och informerat om bl.a. den kommunala konsu- mentverksamheten och konsumentpolitik.

Bland föreningar på lokal nivå märks pensionärsföreningar, po- litiska, fackliga, husmoders— och olika typer av ideella före— ningar. Aktiviteterna har i de flesta fall tagit sig uttryck i

information om den kommunala verksamheten, konsumenträtt m.m.

(vid föreningsmöten.

Fråga 9 — Handläggares kontakter/samarbete med hemkonsulenter

Denna fråga har delats upp i två delar, nämligen förekomsten av telefonkontakter med hemkonsulenten vid länsstyrelsen och före- komsten av andra typer av kontakter eller samarbete med hemkon- sulenten.

l. Telefonkontakt med hemkonsulent

Antalet telefonkontakter per månad mellan kommunal vägledare och hemkonsulent varierar från kommun till kommun. Uppställning- en nedan visar i hur många fall antalet har angivits inom de 0- lika intervallen.

antal kontakter per månad antal kommuner 0 - 5 27 6 - 10 7 11 - 15 3

I 20 av de 37 kommunerna anges initiativet främst ha tagits av Vägledaren, och i 4 kommuner anges hemkonsulenten som initiativ— tagare. I 13 kommuner ligger initiativet lika mycket hos båda

parter.

De frågor kontakterna gäller är i flertalet fall råd i informa— tionsfråqor och reklamationsfrågor, lån av material, framför allt där sådant saknas på kommunal nivå, samt diskussion och planering av utställningar. Exempel på ämnesområden är kost, hushållstekniska frågor samt kapitalvaror, vilka nämns i några fall.

2. Andra typer av kontakt/samarbete

Antalet kontakter per månad förutom telefonkontakter varierar

något mellan olika kommuner.

antal kontakter per månad antal kommuner 0 - 5 21 6 — 2

Tyngdpunkten ligger i intervallet 0—5 kontakter per månad. I 9 fall anges Vägledaren vara initiativtagare och i 7 fall hemkon- sulenten. Båda parter anses vara initiativtagare i 11 kommu- ner] ) .

Innehållet i kontakterna kan vara diskussion av samarbetsfrågor och hur verksamheten kan läggas upp i kommunen, lån av material och hjälp i vissa rådgivningsärenden. Den mest omnämnda samar— betsformen är utställningar och i viss omfattning kampanjer. I något fall företas gemensamma studiebesök. s.k. länsträffar med samtliga konsumentvägledare och hemkonsulenter anges förekomma

i ett par län.

En genomgång av innehållet i komnunernas kontakter med hemkonsu— lenterna visar inte på några större skillnader mellan de båda grupperna av kommuner med mer, respektive mindre omfattande verksamhet. Det kan nämnas att kommuner i den först nämnda grup- pen i något större utsträckning har angivit samarbetsfrågor vid kontakt med hemkonsulent medan kommuner med mindre omfattande verksamhet angivit förfrågningar om material.

Fråga 10 — Handläggares kontakter/samarbete med regionala orga—

nisationer/föreningar

Under denna rubrik behandlas kontakt och samarbete med organisa— tioner och föreningar på länsnivå. Även regionala organ kommer in under denna fråga. I bilaga 2d ges en förteckning över vilka

]) Summan blir 27 mot 23 enligt uppställningen, beroende på att i 4 fall har initiativ angivits men ej antal kontakter.

organ och föreningar som har tagits upp, hur många som har angi-

vit de olika organen och föreningarna samt på vems initiativ kontakterna främst tagits.

. Av bilagan framgår att handläggarna i flera kommuner tar kontakt med priskontoret på länsstyrelsen i prisfrågor. Förvaltningsav—

delningen nämns i några fall, och kontakterna rör då frågan om tillfällig handel.

Några vägledare anger att de har kontakt med tingsrätten eller allmän advokatbyrå i juridiska frågor, exempelvis angående för-

enklat rättegångsförfarande.

Samarbetet med olika studieförbund tar sig uttryck i medverkan vid olika kurser på det konsumentpolitiska området.

Fråga 11 - Handläggares kontakter/samarbete med konsumentverket I likhet med fråga 9 är denna uppdelad i två delar i syfte att kartlägga dels telefonkontakterna och dels andra typer av kon— takter med konsumentverket.

l. Telefonkontakter med konsumentverket

Antalet telefonkontakter per månad mellan konsumentvägledare och konsumentverket varierar från kommun till kommun.

antal kontakter per månad antal kommuner 0 — 5 17 6 - 10 11 11 - 15 3 16 - 20 3 21 - 30 5

Av de 39 kommunerna anger 38 att initiativet främst ligger hos den kommunala Vägledaren medan initiativet anses ligga hos båda parter i ett fall.

De frågor kontakterna gäller är framför allt information i kon— sumenträttsliga frågor exempelvis tolkning av köprätt samt till- lämpning av marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen. Infor— mation för vägledningsarbetet nämns i ett antal fall bl.a. för hushållskapitalvaror och "uddavaror” där referensmaterial saknas Tester, undersökningar och annat informationsmaterial efterfrå— gas. Fastighetsärenden nämns i några fall, både vad gäller bygg— , nadsvaror och tjänster. Bilfrågor är en ofta förekommande ären-

detyp.

Kontakt tas även i reklamationsfrågor och då oftast med Allmän— na reklamationsnämnden. Slutligen nämns i något fall rapporte- ring av marknadsföringsfrågor. 2. Andra typer av samarbete/kontakt

Antalet kontakter per månad förutom telefonkontakter varierar något mellan kommunerna. Uppställningen nedan visar fördelning—

en.

antal kontakter per månad antal kommuner

0 - 5 11 6 — 10 2 11 - 20 1 21 - 25 1

I 9 kommuner anges initiativet främst ligga hos Vägledaren, i

1)

9 fall främst hos konsumentverket och i 4 hos båda parter .

Kontakterna rör i ett antal fall frågor om material - i ett fall ;

material för kampanj i egen regi. Diskussion av "svåra konsu— mentfall samt samråd om konsumentnämndsarbetet anges i ett fall vardera. Andra frågor är rapportering av konsumentproblem, del— tagande i utredningar och undersökningar samt utprovning av blanketter. Slutligen nämner några kommuner deltagande i kurser och konferenser som ettled i fortbildningen av konsumentvägledare.

]) Summan blir 22 mot 15 enligt uppställningen, beroende på att Å

& i : r 1 "”*—” 1 i

i 7 fall har initiativ angivits men ej antalet kontakter. (

Här kan nämnas att kommuner med mer omfattande verksamhet i någ-

ra fler fall nämner juridiska frågor vid kontakt med konsument-

verket än vad som är fallet för den andra gruppen av kommuner.

Samma gäller för deltagande i undersökningar och rapportering

av konsumentproblem.

Fråga 12 - Handläggares kontakter/samarbete med andra centrala

myndigheter/organ

Denna fråga tar upp kontakt och samarbete med centrala myndig— heter och organ förutom konsumentverket. I bilaga 2e ges en upp- ställning över vilka myndigheter och organ som har tagits upp, hur många som har angivit de olika myndigheterna samt på vems initiativ kontakterna främst tagits.

Av bilagan framgår att Allmänna reklamationsnämnden har kontak- tats i ett antal fall. Som nämnts ovan under fråga 11 har ären- den till nämnden i viss utsträckning behandlats som kontakt med konsumentverket. Bilärenden anges vara en ofta förekommande ä-

rendetyp.

Statens pris— och kartellnämnd kontaktas i prisfrågor och soci- alstyrelsen i frågor om hälsoinformation, kost och motion m.m. De båda myndigheterna anges i några fall sända ut informations- material. Statens livsmedelsverk slutligen tillfrågas bl.a. om

näringsfrågor.

Olika branschorganisationer kontaktas angående tolkning av avtal och praxis inom branschen i olika frågor.

Fråga 13 - Beskrivning av hur samarbetet Upplevs

Under denna fråga gavs en möjlighet att beskriva hur samarbetet med hemkonsulenterna och med konsumentverket upplevs.

l. Samarbetet med hemkonsulenterna

I de flesta av de 39 svaren på denna fråga beskrivs samarbetet med hemkonsulenterna som bra, positivt eller mycket bra. I någ-

ra fall har det tillagts att kontakter sällan tas, och i ett fall anges samarbetet vara flytande på grund av att respektive

arbetsområde inte anses vara klart definierat. En annan kommun upplever det som positivt att få hjälp vid uppbyggnaden och med utställningsverksamhet m.m.

Ett par kommuner finner samarbetet bristfälligt och trevande. Några kommuner anger att samarbete sällan förekommer. Bland kom- mentarerna kan nämnas att man upplever resurserna som för små för länsomfattande aktiviteter av den regionala instansen. En kommun upplever sig sakna stöd hos hemkonsulenten och anser det vara förvirrande för allmänheten med två instanser i samma kom- mun. Slutligen kan nämnas att en kommun anser att en del hemkon— sulenter kan se på vägledarna som konkurrenter och ej som medar— betare, vilket försvårar samarbetet.

2. Samarbetet med konsumentverket (

Så gott som samtliga av de 41 svaren anger att samarbetet upp- levs som positivt, bra eller mycket bra. Ett antal finner det svårt att nå rätt person. Några anser kontakterna vara operson— liga, då en ny person svarar varje gång. En kommun upplever svå- righeter med ett rationellt samarbete på grund av ett byråkra—

% tiskt tillvägagångssätt och utnyttjar många gånger andra kanaler1 i stället. En annan kommun önskar fler jämförande tester, efter— som konsumenterna efterfrågar detta. Slutligen finner en kommun att verket har alltför litet material att erbjuda för kampanjer, utställningar och föreningskontakter samt att det tar alltför lång tid att framställa önskat material.

|

Fråga 14 - övriga kommentarer 1. Kommunal konsumentpolitisk verksamhet

Här gavs en möjlighet att ange huruvida den konsumentpolitiska : verksamheten anses vara tillräckligt omfattande för att tillgo— dose behovet i kommunen. 15 av 38 kommuner anser att så är fal— ( let, några med tillägget "för närvarande". Ett par kommuner hän— visar till beslut om fler tjänster de närmaste åren. :

övriga 23 kommuner anser att verksamheten inte är tillräckligt

omfattande. De skäl som redovisas är i ett antal fall av ekono-

misk art och i något fall av politisk natur. Några kommuner an—

för att verksamheten är relativt ny och att man vill känna sig

för.

Elva kommuner redovisar att man planerar att begära medel för ytterligare en tjänst eller utökning av timantalet under de när- maste åren medan 8 kommuner anger att planer saknas.

2. Arbetsuppgifter för en regional instans

Under denna rubrik fanns möjlighet att ge synpunkter på vilka uppgifter en regional instans på det konsumentpolitiska området borde ha. 35 kommuner har i olika omfattning besvarat denna frå— ga. I det följande görs ett försök att strukturera svaren efter de olika typer av arbetsinsatser som hemkonsulenternas nuvaran- de verksamhet kan delas in i.

Inledningsvis kan konstateras att en kommun anför att den regio— nala verksamheten har stor betydelse för län med begränsad om- fattning av kommunal verksamhet. Hemkonsulenterna kan enligt flera kommuner bistå vid uppbyggnaden av kommunal verksamhet och stimulera kommuner som saknar verksamhet att bygga upp en sådan. Andra uppgifter som nämns är att bistå i det löpande ar- betet när verksamheten kommit i gång med bl.a. material, idéer, vissa reklamationsfrågor samt att arrangera studiebesök på fö- retag och institutioner.

Enligt en kommun bör hemkonsulenterna endast i begränsad omfatt— ning befatta sig med fortbildning av konsumentrådgivare, medan några andra anser att detta skulle kunna vara en lämplig upp- gift. I något fall tillägges att det bör ske i samarbete med konsumentverket. Vissa kommuner för fram att förtroendemän skul— le kunna inbegripas i sådan utbildning/fortbildning. Att arran— gera kurser eller träffar för samtliga konsumentvägledare i lä— net för erfarenhetsutbyte m.m. är enligt flera kommuner en lämp- lig uppgift för en regional instans.

I flera fall framförs att hemkonsulenterna bör kunna svara för regionala utredningar och undersökningar på uppdrag av konsu—

mentverket eller eventuellt kommunal vägledare samt även ha en samordnande funktion för projektarbete i länet. En kommun anför att den regionala instansen kan ha en samordnande funktion för problem, vilka kan vara speciella för regionen. En annan slut— ligen önskar se en samordning från hemkonsulenternas sida för åtgärder i syfte att ”komma till rätta med företagare och nä— ringsidkare”.

Vad gäller arbetsområdet vägledning till enskilda konsumenter

l anför en kommun att det är viktigt att en klar uppdelning görs % i detta fall och menar att den kommunala nivån skall svara för 1 vägledning i framtiden. ; 1 På områdena allmän information—utbildning anser flera kommuner att hemkonsulenterna skall kunna samordna utställningsverksamhe— ten i länet. Några nämner i detta sammanhang även kampanjverk— samhet. Andra anser att hemkonsulenterna också skall anordna ut- ställningar samt ta fram regionalt anpassat material till den allmänna informationsverksamheten. Vidare anförs i flera fall att hemkonsulenterna kan tjäna som materialbank för bl.a. ut— ställningsmaterial. I några fall anges som exempel på ännesområ- den där hemkonsulenterna skulle kunna svara för specialkunskap

l l l 1 1 I köksplanering, kost och heminredning. 1 Andra uppgifter som kan klassificeras som allmän informations- ] verksamhet är att hålla kontakt med regionala branschorganisa— 1 tioner, regionala organ och föreningar, massmedia samt skolor, ? vilka nämns av ett antal kommuner. Flera kommuner framhåller att samordnande och övergripande frågor av informationskara(tär är , lämpliga uppgifter för en regional instans. I dessa frågor för-

utsätts hemkonsulenterna samråda med de kommunala vägledarna.

Ett par kommuner anser att man på regional nivå bör ha tillgång till ekonomisk och juridisk expertis för att avlasta k0isument— ( verket och därigenom kunna ge kommunerna en snabbare se*vice. 1

Endast i något enstaka fall har uttalats tveksamhet inför vilka ; uppgifter en regional instans på konsumentområdet bör ha

Bilaga 2a

Enkäten utsänd till kommunstyrelsen i följande kommuner.

] Botkyrka Stenungsund

Täby " — Trollhättan P-län Enköping C—län Vänersborg " - östhammar ” — Skövde R—län Eskilstuna D-län Grästorp " - Oxelösund " — Karlstad S—län Norrköping E—län Kristinehamn " - Åtvidaberg ” - Kumla T-län Gislaved F—län Karlskoga " — Jönköping " - Västerås U-län Växjö G-län Kungsör " - Ljungby ” — Borlänge w—län Kalmar H-län Leksand ” — Karlskrona K-län Söderhamn X-län Karlshamn " — Sandviken ” — Kristianstad L—län örnsköldsvik Y—län Ängelholm ” - Kramfors " - Malmö M—län Strömsund Z-län Helsingborg " - Ragunda " — Vellinge " - Skellefteå AC—län Varberg N—län Norsjö " — Kungsbacka " - Luleå BD-län

Härryda 0-län Boden -

Bilaga 2b

Fråga 7 — Handläggares kontakter/samarbete med kommunala

organ/tjänstemän

36 svar

Socialförvaltningen, inkl. hemsamariter, dagmammor m.fl. Skolförvaltningen Hälsovårdsnämnden Byggnadsnämnden

Kulturförv. (biblio— tek) Fastighetskontor, stadsarkitektkontor

Kommunstyrelsen Kommunkansliet Invandrarbyrån Fritidsnämnden Informationsavd. Planeringsavd. Tekniska nämnden Bostadsförmedlingen Brandstyrelsen Trafikplaneringskom. Affärsverken Förmedlingsorganet

ANN—'NNNOJOWUTI

—'—4—'—'NNwa—)mmmm

Främst organets initia— om ini— : initia- tiv tiv

Uppgift

tiativ saknas

SOU 1978:16 Bilaga 2c

Fråga 8 — Handläggares kontakter/samarbete med lokala organisationer/föreningar

Främst org./för. initiativ

Främst eget ini— tiativ

32 svar

Studieförbund Pensionärsföreningar Politiska föreningar Fackliga föreningar Konsumentgillen, hus- hållsnämnder

Husmodersföreningar, kvinnoklubbar

Ideella för., inkl. vil— laägareför., lottakåren

Företagareför., köpman— naför., hantverksför., branschorg. Konsumentkooperationen Privata företag

Bilaga 2d

Fråga 10 — Handläggares kontakter/samarbete med regionala organisationer/föreningar

Främst Främst eget ini- org./för. tiativ initiativ

Länsstyrelsen, förv.avd. " , priskont. " , momskont. Bilregister Tingsrätt

Allm. advokatbyrå Polismyndighet Statens vägverk Riksbanken Kommunförbundets länsavd. Hyresgästförening Studieförbund

MRF Hushållningssällskap Uppsala Gilleskrets Blekinge konsumentför.

Skånes köpmannaförbund

_N—H—wm—mgdwwb—mmb

Göteborgs handelskam.

Göteborgsreg. kommu- nalförbund

örebro läns soc.dem. kv.distr.

Bilaga 2e

Fråga 12 - Handläggares kontakter/samarbete med andra centrala

myndigheter/organ

Främst mynd./org. initiativ

Främst eget initiativ

23 svar

Allm. reklamations— nämnden

SPK Socialstyrelsen

Statens livsmedelsverk Bostadsstyrelsen

Statens trafiksäker- hetsverk

Svenska Kommunförbundet

Försäkringsbolagens upplysningstjänst Svensk Byggtjänst

Svenska Brandförsvars- föreningen

MRF

Olika branschorgani- sationer

Lekmiljörådet KF, inf.avd.

Stockholms hemkonsu— lenter

BILAGA 3 SAMMANSTÄLLNING AV ENKÄT TILL HEMKONSULENTERNA (6 bilagor)

I slutet av februari 1977 tillställde utredningen landets samt- liqa länsstyrelseanställda hemkonsulenter ett frågeformulär. Ge- nom formuläret önskade utredningen kartlägga hemkonsulenternas olika arbetsuppgifter, kontakter/samarbete med kommunal konsu— mentverksamhet, med statliga och kommunala organ, samt med loka— la och regionala föreningar. Vidare frågades efter kontakter/sam— arbete med konsumentverket och andra centrala myndigheter samt inom den egna länsstyrelsen. Slutligen kunde hemkonsulenterna beskriva hur de upplever samarbetet med olika organ, vilka prob- lem de upplever som störst i arbetet samt hur de ser på den

framtida verksamhetsinriktningen. I det följande ges en sammanställning av svaren.

Svarsfrekvens

Vid tidpunkten för enkäten var en av de 39 tjänsterna vakant me— dan två personer delade på en tjänst. Samtliga 39 hemkonsulenter svarade på enkäten i större eller mindre omfattning. Flera hem- konsulenter har framhållit att det har varit svårt att ange re— sursåtgång i dagar per månad under frågorna 2 till 9.

Fråga 1 — Arbetstid och arbetsuppgifter per verksamhetsområde

Hemkonsulenternas arbetstid kan fördelas på ett antal olika verksamhetsområden nämligen stöd till kommunal konsumentpolitisk verksamhet; bevakning, rapportering och utredning; vägledning till enskilda konsumenter; utbildning; allmän konsumentinforma- tion och uppgifter inom länsstyrelsen. Den procentuella fördel- ningen av arbetstiden på dessa olika områden samt eventuella öv—

144

riga framgår av nedanstående uppställning. Där anges dels utfal— let för 1975/76, dels den av hemkonsulenterna beräknade fördel- ningen för 1976/77 och dels fördelningen enligt konsumentverkets anvisningar. Uppgifterna för l976/77 baseras på 37 svar.

Procent Stöd t. Bevakn. Vägled- Utbild- Allmän Uppg. öv—

kommun. rappor— ning t. ning konsu— inom rigt verk- tering, enskil— ment- länsst samhet utredn. da inf.

Utfall 75/76 8 ' 13 44 12 18 5

Beräk-

ning

76/77 15 — 30 - 15 31 13 - 30 -17 7 2

KOV:$ anvis- ningar 40 - 45 20 30 5-10

Då rubrikerna för ovanstående arbetsområden är ganska allmänt hållna frågade vi även efter vad varje hemkonsulent ansåg vara innehållet i de olika områdena.

l. Stöd till kommunal verksamhet

Jämfört med utfallet l975/76 förutses en ökning av denna arbets— insats under l976/77. I genomsnitt beräknas 15 procent av ar— betstiden avsättas för denna verksamhet mot 8 procent l975/76. Skillnaderna i aktivitet mellan olika hemkonsulenter är stora, och beräkningen varierar mellan lägst 3 och högst 35 procent. Detta kan till viss del tillskrivas skillnaderna i förekomst av

kommunal verksamhet i de olika länen.

Under rubriken innehåll i arbetsuppgifterna har en mängd olika insatser tagits upp, vilka kan delas in i några grupper. Den mest frekventa rör hjälp från hemkonsulentens sida i den löpan— de verksamheten i kommunen. Detta har uttryckts som salbesked per brev eller telefon, hjälp med informationsmaterial och över- läggningar i problematiska ärenden, exempelvis reklamationsfrå- gor.

i

En annan ofta nämnd insats rör kontakter med kommunala förtro- endemän, både när verksamhet saknas och när sådan finns. Vidare

anges kontakter med konsumentsekreterare samt deltagande i kon- sumentnämndssammanträden. En tredje grupp insatser rör gemen- Wsamma aktiviteter, främst utställningar men även kampanjer av 'olika slag. Slutligen har frågan om hjälp vid uppbyggnaden av , en kommunal verksamhet nämnts i ett antal fall, t.ex. uttryckt som information till kommunen om vad konsumentverksamhetinnebär.

2. Bevakning, rapportering, utredning

En liten ökning beräknas i denna aktivitet för l976/77 jämfört med utfallet l975/76, från 13 till 15 procent. Beräkningen va- rierar mellan lägst 5 och högst 30 procent. Tillsammans kommer de två hittills nämnda verksamhetsområdena att ta i anspråk

30 procent av hemkonsulenternas arbetstid l976/77.

Arbetsinsatserna anges främst gälla bevakning och rapportering av konsumentproblem av olika slag. Ett annat ofta nämnt område är marknadsstudier och utredningar, egna eller på uppdrag av konsumentverket, samt projekt och uppdrag av olika slag på kon- sumentverkets initiativ. Andra områden inom denna verksamhet anges vara bevakning av press samt upprättande av verksamhets- redogörelser och verksamhetsplaner.

3. Vägledning till enskilda konsumenter

Verksamhetsområdet vägledning till enskilda konsumenter beräk- nas ta i anspråk 31 procent av hemkonsulenternas arbetstid l976/77, en minskning från 44 procent l975/76. Skillnaderna i aktivitet är stora och varierar mellan lägst 10 och högst 50 procent. Flera hemkonsulenter anger att så länge kommunerna in—_ te har startat egen verksamhet och tagit över denna uppgift el- ler verksamhet bara finns på papperet kan hemkonsulenterna inte minska aktiviteten på detta område. En kraftig nedskärning av rådgivningen skulle enligt flera hemkonsulenter innebära att konsumenterna drabbas.

Konsumenträttsliga frågor har ett flertal hemkon5ulenter angi— vit som en ofta förekommande typ av rådgivningsärende. Andra gäller reklamationsärenden, frågor om kost och livsmedel samt hushållsekonomi men även frågor om rationalisering av kök- och våtutrymmen, arbetsrationalisering och hemvård.

4. Utbildning

I genomsnitt beräknas hemkonsulenterna använda 13 procent av sin tid åt utbildningsinsatser, vilket är i stort sett samma tidsåtgång som under l975/76. Insatserna varierar i detta fall mellan lägst 5 och högst 25 procent av arbetstiden för olika hemkonsulenter.

Det stora flertalet hemkonsulenter anger att man medverkar vid kurser, konferenser, informationsträffar och studiedagar i ut- bildningssyfte. Några hemkonsulenter har angivit att föredra- gen riktar sig till studieledare, lärare, social- och fritids- personal. I ett mindre antal fall har angivits utställnings— verksamhet med muntlig information.

Bland de ämnesområden som i några fall tagits upp under denna typ av verksamhet kan nämnas ekonomi, bosättning, kost och kon- sumenträtt.

5. Allmän konsumentinformation

Insatser på området allmän konsumentinformation kan vara svåra att skilja från insatser på utbildningsområdet. Åtgärder av det sist nämnda slaget kräver dock troligen mer aktiv insats från hemkonsulenternas sida. Tillsammans beräknas de två verksam— hetsområdena svara för 30 procent av arbetstiden, vilket inne— bär 17 procent för allmän konsumentinformation. Denna beräkna- de arbetsinsats för de två aktiviteterna är lika stor som ut- fallet för 1975/76. För olika hemkonsulenter beräknas lägst 7 och högst 40 procent av arbetstiden tas i anspråk för allmän konsumentinformation. Sådana som har en låg procentuell andel för utbildningsinsatser har i allmänhet en hög andel för all-

män konsumentinformation, vilket avspeglar svårigheten att av- gränsa aktiviteterna sinsemellan.

Vad gäller innehållet i arbetsuppgifterna har flertalet hemkon- sulenter angivit utställningsverksamhet. Andra ofta nämnda akä— viteter är kampanjer av olika slag, föredrag vid kurser och in—

formationsträffar samt kontakter med massmedia.

Ämnesområdet kost och motion har nämnts i några fall liksom be— lysning och köksplanering.

6. Uppgifter inom länsstyrelsen

En liten ökning i denna aktivitet beräknas för l976/77 jämfört med utfallet l975/76, från 5 till 7 procent. Insatserna varie- rar för olika hemkonsulenter mellan lägst 1 och högst 15 pro-

cent.

I de flesta fall rör denna verksamhet ämnesområdet tillfällig handel. En annan ofta nämnd insats gäller samråd i samband med remissvar från länsstyrelsen samt samråd och information på oli- ka enheter inom länsstyrelsen. Administrativa ärenden anges som en uppgift i ett antal fall.

7. Eventuella övriga uppgifter

1 sammanställningen över utfallet för l975/76 återfinns inte denna rubrik, varför de insatser några hemkonsulenter angivit under denna rubrik för l976/77 kan ha tagits in under andra rub— riker l975/76. Den beräknade insatsen för l976/77 uppgår endast till 2 procent. De aktiviteter som anges är främst tid för egen fortbildning.

Fråga 2 - Kontakter/samarbete med kommunal konsumentverksamhet Denna fråga har delats upp i två delar, nämligen förekomsten av

telefonkontakter med kommunal konsumentverksamhet och förekonst— en av andra typer av kontakt/samarbete med sådan verksamhet.

Telefonkontakter

Antalet telefonkontakter per månad mellan hemkonsulent och kom— munal verksamhet varierar mellan de olika hemkonsulenterna.

antal kontakter per månad antal hemkonsulenter 0 — 5 8 6 — 10 15 11 - 20 5 21 — 30 4

I 21 fall uppges kontakterna ha kommit till stånd på kommunens initiativ och i 2 fall på hemkonsulentens initiativ. Tio hemkon- sulenter har angivit att initiativet ligger lika mycket hos bå- da parter1).

De frågor kontakterna gäller är i flera fall frågor om budget, om kapitalvaror samt om konsumenträtt. Frågor i reklamations- ärenden är rätt ofta förekommande liksom efterfrågan på informa- tion om produkter där informationsunderlag saknas. Andra typer av frågor anges avse kök, tvätt, kost samt utställningar och frågor om själva verksamheten.

2. Andra typer av kontakt/samarbete

Antalet kontakter per månad förutom telefonkontakter varierar också mellan olika hemkonsulenter.

antal kontakter per månad antal hemkonsulenter 0 — .5 17 6 - 10 6 11 — 20 3

Av uppställningen framgår att tyngdpunkten ligger i intervallet 0-5 kontakter per månad. I 12 fall anges initiativet främst kom-

1) Summan blir här 33 mot 32 enligt uppställningen. Anledning- en är att i ett fall har initiativ angivits men ej antalet kontakter.

1 I | | 1 1 1

ma från hemkonsulentens sida och i 9 fall från kommunens sida. Sju hemkonsulenter har angivit att initiativet kommer lika ofta från hemkonsulenten som från kommunenl).

I de flesta fallen gäller denna typ av kontakter verksamheten som sådan, både inför uppbyggandet av en konsumentverksamhet

och diskussion av verksamhetsfrågor när en verksamhet satts i gång. En annan ofta nämnd aktivitet rör utställningar av olika slag. Slutligen förekommer i flera fall gemensamma aktiviteter på olika områden.

3. Resursåtgång Resursåtgången för denna typ av aktivitet räknat i dagar per må- nad varierar mellan hemkonsulenterna. Fördelningen framgår av uppställningen nedan, som ger ett genomsnitt på 1,9 dagar per

månad.

dagar per månad antal hemkonsulenter 0 - l 9 2 - 3 15 4 - 5 2

Fråga 3 - Kontakter/samarbete med andra kommunala organ/tjänste- män

Denna fråga tar upp kontakter och samarbete med övriga delar av den kommunala förvaltningen. I bilaga 3a ges en förteckning över vilka kommunala organ som hemkonsulenterna har nämnt under den- na fråga, hur många som har angivit de olika organen samt på vems initiativ kontakt främst tagits.

Av bilagan framgår att socialförvaltningen är den som hemkonsu- lenterna har mest kontakt med. Aktiviteterna sker främst i form av utställningar och föredrag inom områdena ekonomi, bosätt- ningslån, konsumentpolitik, kost och bostad m.fl.

1) Summan blir här 28 mot 26 enligt uppställningen. Anledningen är att i 2 fall har initiativ angivits menej antal kontakten

En annan ofta nämnd del av den kommunala förvaltningen är kul— turnämnd/bibliotek. Samarbetet gäller så gott som uteslutande utställningsverksamhet inom områdena kost och motion, bosätt- ningslån, konsumenträtt, ekonomi, barnsäkerhet, möbelfakta, för— säkringar m.fl.

Ett tredje samarbetsorgan är Skolförvaltningen. Aktiviteterna rör både information på exempelvis studiedagar och utställning— ar. Exempel på ämnesområden är kost, konsumenträtt, konsument— politik, bosättning.

En annan är fritidsförvaltningen. Samarbetet går här i de flesta fall ut på utställningsverksamhet och föredrag inom områdena kost, friskvård, barnkläder m.fl.

1 Slutligen kan nämnas hälsovårdsnämnden som angivits i ett antal i fall. Aktiviteterna rör främst föredrag och rådfrågning i bl.a. i

]

livsmedelsfrågor.

Resursåtgången i dagar per månad för denna typ av aktivitet framgår av nedanstående uppställning, vilken ger ett genomsnitt

på 2,5 dagar

dagar per månad antal hemkonsulenter 0 — 1,5 7 2 — 3 12 4 - 5 7

Fråga 4 — Kontakter/samarbete med lokala organisationer/före—

ningar

I bilaga 3b ges en uppställning över de föreningar och organisa- tioner på kommunal nivå som hemkonsulenterna har kontakt med, hur många som de angivit att de haft samarbete med samt på vems

initiativ kontakterna främst tagits.

Av uppställningen framgår att flertalet hemkonsulenter har angi— vit studieförbund av olika slag. Arbetsinsatsen har i de flesta

fall gällt medverkan i studiecirklar i ämnena konsumenträtt, kommunal konsumentverksamhet, bosättning, kost, ekonomi m.fl.

Andra lokala föreningar som nämnts i ett flertal fall är pensio- närs-, handikapp— och politiska föreningar men även idrottsför- eningar och ideella föreningar av olika slag. Hemkonsulentens arbetsinsats är i övervägande grad föredrag i olika ämnesområ- den som kost, konsumentpolitik, ekonomi m.fl.

Som framgår av bilagan sker hemkonsulenternas insatser främst på föreningarnas initiativ.

Resursåtgången räknat i dagar per månad framgår av nedanstående tabell. Genomsnittet för hemkonsulenterna ligger på 2,5 dagar

per månad. dagar per månad antal hemkonsulenter 0 - 1,5 7 2 — 3 16 4 - 5 5 6 1

Fråga 5 — Kontakter/samarbete inom den egna länsstyrelsen

Av bilaga 3c framgår de olika enheterna inom länsstyrelsen hem- konsulenterna angivit att de har kontakt med samt på vems ini- tiativ samarbetet kommit till stånd.

Den mest omnämnda enheten är allmänna enheten på förvaltnings- avdelningen. Samarbetet har här gällt diskussion i frågor om tillfällig handel och initiativet kommer främst från enheten.

En annan ofta nämnd enhet är priskontoret och kontakterna, som i stor utsträckning tas av hemkonsulenterna, rör prisfrågor. Länsveterinären tillfrågas också ganska ofta, i detta fall främst i livsmedelsfrågor i anslutning till livsmedelslagen och livsmedelshygien. Från planeringsavdelningens sida tas främst kontakt i verksamhetsfrågor.

Resursåtgången per månad för denna typ av verksamhet är*i genom—

snitt 1,2 dagar med nedanstående fördelning.

dagar per månad antal hemkonsulenter 0 — 1,5 22 i 2 — 3 5

Fråga 6 — Kontakter/samarbete med statliga och landstingskommu— nala organ i länet

I bilaga 3d har angivits de statliga och landstingskommunala or- gan hemkonsulenterna haft kontakt med samt vem som främst har varit initiativtagare.

Landstinget är det ojämförligt största samarbetsorganet på re- gional nivå. I flera fall har endast benämningen landstinget an— vänts och i flera fall har man tillagt sjukhus, skolor, dist— riktssköterskor och barnavårdscentral. I några fall har de sena- re angivits separat. Aktiviteterna i samarbete med landstinget har i de flesta fall tagit formen avutställnings- och föredrags— verksamhet inom områdena kost och motion, bosättning, barnkläden mathållning, konsumenträtt, kommunal konsumentverksamhet m.fl.

Kommunförbundets länsavdelning har ett antal hemkonsulenter haft kontakt med angående kommunal konsumentverksamhet. Ett antal hemkonsulenter har angivit att de, främst på initiativ utifrån, bl.a. hållit föredrag vid AMU—centra i kostfrågor, konsumenträtt ekonomi, konsumentpolitik m.fl. frågor. Vidare har ett antal hemkonsulenter haft kontakt med länsskolnämnd och medverkat vid studiedagar. Vid sådana dagar har man informerat om bl.a. konsu— mentverksamhet.

Hemkonsulenterna använder i genomsnitt 1,5 dagar per månad för denna typ av verksamhet. Uppställningen nedan ger en fördelning.

dagar per månad antal hemkonsulenter 0 - 1,5 20 2 — 3 5

4 2

Fråga 7 - Kontakter/samarbete med regionala organisationer/för-

eningar

I bilaga 3e ges en uppställning över de regionala organisatio- ner och föreningar som hemkonsulenterna angivit att de haft kon-

takt med samt på vems initiativ kontakterna tagits.

Studieförbund har nämnts i ett antal fall. Hemkonsulenterna har här angivit att de medverkat vid kurser för främst studieledare bl.a. i ämnena kost, ekonomi och konsumenträtt.

Andra ofta nämnda föreningar är hushållningssällskap, idrotts- förbund och ideella organisationer samt Husmodersförbundet Hem och Samhälle. Hemkonsulenternas verksamhet har främst tagit sig uttryck i föredrag och medverkan vid sammankomster. Ämnesområ- dena har rört bl.a. ekonomi, kost och motion, konsumentpolitik.

Hemkonsulenterna använder i genomsnitt 1,7 dagar per månad åt denna typ av verksamhet. Fördelningen mellan olika hemkonsulen- ter anges i uppställningen nedan.

dagar per månad antal hemkonsulenter 0 - 1,5 12 2 - 3 12

Fråga 8 — Kontakter/samarbete med konsumentverket

Denna fråga är uppdelad i förekomst av telefonkontakter respek- tive andra typer av kontakter med konsumentverket. Dessutom frå- gas om någon förändring i resursåtgång har skett jämfört med ti- digare år för denna typ av verksamhet.

1. Telefonkontakter

Antalet telefonkontakter mellan hemkonsulent och konsumentver— ket varierar från hemkonsulent till hemkonsulent. Uppställning- en nedan ger en uppfattning om detta.

antal kontakter per månad antal hemkonsulenter 0 - 5 7 6 - 10 14 11 - 15 11 16 - 25 6

I 35 fall anges initiativet till kontakterna ha tagits av hem— konsulenterna och i ett fall har båda lika stor del i initiati-

1) vet . 1

De frågor som diskuteras vid telefonkontakterna gäller framför allt besked om informationsmaterial, rådgivning i fall där fak- tamaterial saknas samt sakuppgifter om varor och tjänster. En annan grupp frågor kan klassificeras som juridiska. En tredje

rör reklamationsärenden av olika slag. 1 2. Andra typer av kontakt/samarbete

Antalet kontakter per månad för andra typer av samarbete varie-

ningen i detta hänseende.

antal kontakter per månad antal hemkonsulenter 0 — 5 21 6 - 10 5

I 22 fall anges att samarbetet kommit till stånd främst på kon- sumentverkets initiativ, i 6 fall skedde det främst på hemkonsu— lentens initiativ och i 6 fall anges att båda parter har lika stor del i att samarbete kommit till ståndz).

1 l

(

rar mellan hemkonsulenterna. Uppställningen nedan visar fördel— 1

Samarbetsområdena är framför allt deltagande i projekt, under— sökning eller annat på uppdrag av konsumentverket. Andra områ-

1) Summan blir här 36 mot 38 i uppställningen. I 2 fall har antal kontakter angivits men ej initiativtagare. Summan blir här 34 mot 26 i uppställningen. Anledningen är att i 8 fall har initiativtagare angivits men ej antal kon— takter.

den är bevakning och rapportering av konsumentproblem samt ut-

ställningar av olika slag.

Resursåtgång

Hemkonsulenterna beräknas använda i genomsnitt 1,6 dagar per

månad åt denna typ av verksamhet. Fördelningen mellan hemkon- sulenterna framgår av uppställningen nedan.

dagar per månad antal hemkonsulenter O - 1,5 17 2 — 3 9 4 1

Vad gäller beskrivningen av förändringen i kontakter jämfört med tidigare år kan konstateras att 15 av 38 hemkonsulenter in— te besvarat denna fråga, i vissa fall beroende på att hemkonsu— lenten i fråga arbetat endast en kort tid, varför underlag för jämförelse saknas. Av kommentarerna från de övriga hemkonsulen- terna kan utläsas att kontakterna har ökat mellan hemkonsulent och konsumentverket. I några fall anges detta bero på att frå- gorna blivit alltmer komplicerade och faktamaterial saknas, var— för hemkonsulenterna anser sig behöva ta fler kontakter med kon- sumentverket för att få information. Andra hemkonsulenter anger att konsumentverket visar mer intresse för synpunkter från re- gional nivå än tidigare och att fler kontakter tas från verkets sida, exempelvis i fråga om projekt och konferenser. Åter andra hemkonsulenter pekar på bättre kontakt med verket som helhet men att det kan vara svårt att nå rätt person. Ytterligare en kom— mentar gäller frågan om att hemkonsulenterna numera får sina skrivelser bekräftade med besked om handläggare, vilket upplevs som positivt. Slutligen kan sägas att några beräknar att kontak— terna kommer att öka ytterligare i framtiden, då man förutser en klarare linje i den regionala verksamheten.

Fråga 9 — Kontakter/samarbete med andra centrala myndig— heter/organ

Denna fråga berör hemkonsulenternas kontakter med andra centra— la instanser än konsumentverket. Av bilaga 3f framgår vilka des- sa är samt på vems initiativ kontakterna främst tagits.

l Statens livsmedelsverk har nästan samtliga hemkonsulenter om- nämnt. Kontakterna tas i de flesta fall på hemkonsulenternas initiativ och rör förfrågningar på livsmedelsområdet samt in- formationsmaterial.

En annan myndighet är socialstyrelsen. Kontakterna gäller främst aktiviteterna utställningar, kampanjer, rådfrågning och begäran om informationsmaterial inom områdena kost, tobak och friskvård.

Möbelinstitutet tar flera hemkonsulenter kontakt med främst för att fråga om möbelfakta och informationsmaterial.

Resursåtgången för denna typ av verksamhet beräknas i genomsnitt till 0,8 dagar per månad med följande fördelning.

dagar per månad antal hemkonsulenter 0 — 1,5 24 2 2

Fråga 10 — Arbetsinsatser, initiativ och resursåtgång, ex— klusive vägledning

( Här frågades efter hur stor andel av hemkonsulenternas arbets- 1 tid, exklusive tiden för vägledning till enskilda konsumenter,

som grundas på helt egna initiativ, på material från konsument- verket och på material från andra myndigheter eller organ.

Totalt 28 svar har inkommit. Vad gäller frågan om den procentu- ella fördelningen ger materialet inte möjlighet att dra några slutsatser.

Aktiviteter grundade på helt egna initiativ anges i stor ut- sträckning vara föredrag men även utställningar och informa—

tionsinsatser av olika slag. Exempel på ämnesområden är kost,

bostad och konsumentpolitisk verksamhet.

Insatser grundade på material från konsumentverket nämns i de flesta fallen utgöras av utställningar av olika slag. Exempel på ämnesområden är bosättning och kost.

Arbete grundat på material från andra myndigheter eller organ anges omfatta utställningar, föredrag och informationsinsatser (bl.a. spridande av informationsmaterial).

Fråga 11 — Beskrivning av hur samarbetet upplevs

På denna fråga erhölls 37 svar. 1 2 fall saknades beskrivning av samarbetet med kommunal verksamhet.

1. Samarbetet med kommunal verksamhet

Flertalet hemkonsulenter anger att de upplever samarbetet med kommunal verksamhet som bra eller gott och i några fall upplevs samarbetet som mycket bra eller alldeles utmärkt. I några fall har kommentaren kopplats med att konsumentverksamhet inte finns i någon större utsträckning. Några hemkonsulenter anger att man har otillräcklig kontakt med förtroendevalda.

2. Samarbetet inom länsstyrelsen

Samarbetet inom länsstyrelsen upplevs av de flesta hemkonsulen- ter som bra eller mycket bra. Några anger att kontakter sällan tas, i vissa fall beroende på att man befinner sig på olika or- ter.

3. Samarbetet med konsumentverket Flertalet hemkonsulenter upplever samarbetet som bra eller myck-

et bra. Flera nämner att det kan vara problem med att få tag i rätt person. Andra anser att verket skulle kunna utnyttja hem—

konsulenterna bättre i samband med projekt och på utbildnings— sidan. Bland andra kommentarer kan nämnas att i något fall upp- levs stödet från kommunenheten som dåligt samt att ledningen och samordningen av verksamheten från verkets sida upplevs som

bristfällig.

!

Fråga 12 - Beskrivning av de problem som upplevs vara de

största i arbetet 36 hemkonsulenter har besvarat denna fråga.

En mängd problem av olika slag har tagits upp under denna punkt. Ett problem som många angivit är de under senare år företagna omorganisationerna, vilket skapat en otrygg känsla och försvå— rat planeringen av arbetet. Andra problem som rör själva är— betssituationen är splittringen på många arbetsområden och upp- gifter, vilket gör att många upplever att de inte kan något om— ; råde ”riktigt på djupet". Att hinna med alla uppgifter, att släppa uppgifter (exempel vägledning) innan någon annan kan överta dem samt att vara ensam hemkonsulent i länet eller vara två på två olika orter upplevs som problem.

Vad gäller den kommunala verksamheten upplever flera problem med det bristande intresset hos många förtroendevalda, den o— jämna situationen beträffande kommunal konsumentverksamhet, att stödja och stimulera kommunerna trots att intresse saknas för detta hos kommunerna samt avsaknaden av klara riktlinjer för

kommunal respektive regional verksamhet.

Ett annat problemområde behandlar svårigheterna att förverkliga konsumentverkets rekommenderade procentsatser för olika typer av verksamhet. Vidare upplever många att planeringsperioderna för olika insatser är för korta och att samordning och uppfölj— ning av insatserna saknas från konsumentverkets sida. Några an— ser även att bristen på bakgrundsmaterial försvårar rådgivning till enskilda konsumenter.

SOU 1978:16 Fråga 13 - Den framtida verksamhetsinriktningen

Samtliga hemkonsulenter har besvarat denna fråga.

En mängd olika synpunkter har redovisats under denna fråga. I det följande görs ett försök att strukturera dessa efter de oli- ka typer av arbetsinsatser som verksamheten kan delas in i.

Vad gäller arbetsområdet stöd till kommunal konsumentverksamhet menar flera hemkonsulenter att de skulle kunna medverka i ut- bildning av konsumentsekreterare och ledamöter i konsumentnämnd. Hemkonsulenterna kan tjäna som service— och kontaktorgan för kommunal verksamhet, samordna och informera om kommunala akti- viteter, utarbeta informationsmaterial med regional anknytning samt samordna och följa upp lokala problem. Åtskilliga hemkon- sulenter förutser ett utökat samarbete med kommunal konsument— verksamhet.

På området bevakning, rapportering och utredning ser åtskilliga hemkonsulenter en uppgift i att medverka vid problemuppfångning och att samordna genomförande av informationskampanjer, projekt och utredningar inom länet på uppdrag av konsumentverket eller på eget initiativ. Vidare kan hemkonsulenten följa upp och be- vaka konsumentsituationen på regional nivå. Några hemkonsulen— ter för fram tanken på ett mer aktivt deltagande i lösande av reklamationstvister som en framtida uppgift.

Flertalet hemkonsulenter anser att rådgivning till enskilda kon- sumenter bör kunna upphöra i framtiden. Den bör finnas kvar så länge ”den kommunala verksamheten endast fungerar på papperet". Några hemkonsulenter anser emellertid att den bör vara kvar på regional nivå även i framtiden, eftersom man dels inte förutser en utbyggnad i glesbygdskommuner och dels eftersom hemkonsulen- ten i annat fall kanske tappar kontakten med konsumentproble— men.

På området utbildning förutses ett fortsatt engagemang bl.a. av det skälet att hemkonsulenterna besitter stora kunskaper och är vana pedagoger. Några förutser en samordning av utbildningsin—

satserna inom länet. Kursverksamheten skall inriktas på s.k.

vidareinformatörer.

Flera hemkonsulenter för fram att en uppgift kan vara att föra ut allmän konsumentinformation från centralt håll i länet. Vi— dare kan hemkonsulenterna samordna kampanjer av olika slag in- om länet liksom även utställningsverksamhet. Allmän konsument—

information i förebyggande syfte inom exempelvis områdena kon— sumenträtt, ekonomi, kost, bostad och planeringsfrågor anges som lämplig uppgift. Hemkonsulenterna bör även ha regelbunden kontakt med massmedia i informationssyfte.

Många hemkonsulenter förutser ett utökat samarbete inom läns- styrelsen. Hemkonsulenterna kan vara utrednings— och remissor- gan för frågor av konsumentkaraktär på länsplanet inom exempel- vis områdena distribution, bostadsplanering, konsumentpolitik och hushållsekonomi.

I övrigt slår några hemkonsulenter fast att det är angeläget att fastställa arbetsfördelningen mellan regional och (ommunal

nivå.

Några hemkonsulenter hänvisar till remissvar från Sveriges hem— konsulenters förening över PM H l974:l Kommunal konsumentpoli- .

tisk verksamhet. I detta anges lämpliga arbetsuppgifte" för en regional verksamhet vara bl.a. att ansvara för länsomfattande aktiviteter av informations- och utbildningskaraktär, att vara kontaktorgan för centrala, regionala och lokala instanser, att vara utrednings— och remissorgan på länsplanet samt at: medver- ka vid problemuppfångning och undersökningar.

Slutligen kan nämnas att flera hemkonsulenter anfört lämplighe- ten av att det finns mer än en hemkonsulent vid varje länssty- relse.

sou 1978:16 161 Bilaga 3a

Fråga 3 - Kontakter/samarbete med andra kommunala organ/tjänstemän

Främst Uppgift

36 svar hemkon— eget organets initia- om ini— sulen- initia- tiv tiativ tiv saknas

Socialförvaltning inkl.åldringsvård

Kulturnämnd/bib— liotek

Skolförvaltning Fritidsförvaltning Hälsovårdsnämnd Barnomsorgen Kommunkansli, -styrelse m.fl.

Informationscentral

Kommunala vuxensko- lan

Konsumentnämnd Energisparkommitte Byggnadsnämnd

Bostadsförmedling

Bilaga 3b

Fråga 4 — Kontakter/samarbete med lokala organisa-

tioner/föreningar

initia- om ini—

Studieförbund

Pensionärs-, han— dikappföreningar

Politiska före- ningar

Husmodersförening— ar, Husmodersför— bundet Hem och Samhälle

Hem och Skola, föräldraförening— ar

Trafik- och nykter— hetsföreningar, villaföreningar, konsumentgillen m.fl.

Ideella föreningar Idrottsföreningar Kyrkliga förening— är

Näringsidkare Banker

Bilaga 3c

Fråga 5 - Kontakter/samarbete inom den egna länsstyrelsen

Främst eget enhetens initia— initia- initia- tiv

tiv

38 svar

Planeringsavdel— ningen Planeringskans- liet

Priskontoret Juridiska enheten

Regionalekonomiska enheten

Naturvårdsenheten Planenheten Personalenheten Länsveterinären Skatteavdelningen Allmänna enheten

Bil-bolags-företags- register Länspolischef

Bilaga 3d

Fråga 6 - Kontakter/samarbete med statliga och landstings- '

kommunala organ i länet

Antal Främst hemkon- eget initia-

36 svar sulen— ter tiv

Landstinget 31 Distriktssköt.

Barnavårdscentr. Tandhälsogruppen

NNU'IUW

Länsläkare Kommunförbundets

länsavdelning 18 14 Länsskolnämnd 12

Universitet, lärar-, folk—, socialhögskola Länsbibliotek Länsarbetsnämnd Länsbostadsnämnd Hyresnämnd Lantbruksnämnd Allm. advokatbyrå Tingsrätt, polis Regementen Statens Vägverk Kriminalvårdsstyr. St. provningsanst. Riksbanken, avd. AMU l AMS

Svensk bilprovning

N—lU'lkD—l-dwmww-lä—wa—JXJ

_Ap—J—Jw

Ui—a—lwwww

1 i i 1

Främst Bådas Uppgift org. initia— om ini- initia- tiv tiativ tiv saknas 16 10 3 2 2 l l 1 l 2 1 4 3 4 2 4 2 4 ? 13 2 ,

Bilaga 3e

Fråga 7 — Kontakter/samarbete med regionala organisa- tioner/föreningar

Antal Främst Främst Bådas Uppgift

35 svar hemkon- eget org/för. initia- om ini- sulen- initia- initia- tiv tiativ ter tiv tiv saknas

Studieförbund 24 2 16 6

Hushållningssäll-

skap, LRF, läns- hemslöjdskonsu— lent 22 19 3 Köpmannaförbun—

det 8 6 1 1 Företag, konsu—

mentkooperatio-

nen 11 2 8 l

Politiska org. 7 3 3 l

Idrottsförbund 12 3 6 3

Pensionärs-,

handikappför-

bund 5 3 2 Husmodersförbun-

det Hem och Sam- hälle 8 8

Ideella och övriga

organisationer 11 4

Massmedia 5 4 l

Banker

. Bilaga 3f * Fråga 9 - Kontakter/samarbete med andra centrala myndig— 1

heter/organ

Antal Främst Främst Bådas Uppgift

37 svar hemkon- eget mynd/org.initia- om ini- sulen- initia- initia— tiv tiativ

Statens livsme- delsverk 35 21 4 9 1

1 1 ter tiv tiv saknas i Socialstyrelsen 33 15 10 7 l

Statens planverk 5 5 ' Möbelinstitutet 18 17 1 j Bostadsstyrelsen 5 3 l l * Byggnadsstyrelsen 1 1 Svensk byggtjänst 4 4

Sjöfartsverket 2 2 . Trafiksäkerhets—

verket 4 3 l Försäkringsbolagens !

upplysningstjänst 6 4 2 1 Sparbankernas bud- )

getrådgivning 2 l l ? LON 1 1 ' Energisparkom-

mi ttén 1 1 ! SPK 2 2 ; Allm. reklama— '

tionsnämnden 4 4 Sv. industriför— ;

bund l l Branschorganisa-

tioner 6 6

Textil-, konserv- forskningsinsti- tuten 2 2

Sveriges radio

BILAGA 4 SAMMANSTÄLLNING AV SKRIVELSE TILL ETT ANTAL LÄNSSTY- RELSER

Utredningen har tillställt ett antal länsstyrelser en skrivelse angående regional konsumentpolitisk verksamhet. Genom denna öns- kade utredningen bl.a. få synpunkter på vilket behov länsstyrel- serna anser sig ha i framtiden av en regional konsumentpolitisk instans samt var en sådan instans lämpligen bör placeras inom länsstyrelsen.

Totalt tio länsstyrelser har erhållit skrivelsen, nämligen läns- styrelserna i Västerbottens, Jämtlands, Kopparbergs, örebro, Stockholms, östergötlands, Älvsborgs, Hallands, Blekinge och Malmöhus län. Samtliga länsstyrelser har — genom tjänstemän vid respektive länsstyrelse - inkommit med synpunkter.

Fråga 1 — Hemkonsulenternas nuvarande arbetsuppgifter inom läns- styrelsen

Den första frågan i skrivelsen avser i vilken omfattning och för vilka typer av arbetsuppgifter hemkonsulenterna används i läns— styrelsens verksamhet i dag.

Flertalet länsstyrelser hänvisar till att hemkonsulenterna ansva- rar för den konsumentpolitiska verksamheten på länsstyrelsen. Länsstyrelserna i Älvsborgs, Hallands och Malmöhus län anför att hemkonsulenternas arbetsuppgifter till största delen utgörs av den verksamhet konsumentverket svarar för.

Hemkonsulenterna deltar vid flertalet länsstyrelser i handlägg- ning av ärenden för tillstånd angående tillfällig handel. Allmän- na enheten inom förvaltningsavdelningen svarar för denna typ av frågor. En annan ofta nämnd uppgift är det samråd med hemkonsu-

lenterna som sker i samband med remissbehandling och yttranden i ärenden på det konsumentpolitiska området. Som exempel anges i några fall handel, distribution och stöd till kommersiell ser- vice i glesbygd. Exempel på enheter i detta sammanhang är regio— nalekonomiska enheten, planenheten, naturvårdsenheten samt pla- neringskansliet inom planeringsavdelningen.

Länsstyrelserna i östergötlands och örebro län pekar på samarbe- te med priskontor och länsveterinär i prisfrågor och livsmedels- frågor. Länsstyrelsen i örebro län nämner här även länsläkaren.

Slutligen kan sägas att länsstyrelserna i örebro och Kopparbergs län anför att hemkonsulenterna medverkar i den interna informa—

tionen.

Fråga 2 - Hemkonsulenternas framtida arbetsuppgifter inom läns-

styrelsen

Denna fråga behandlar vilket behov av en regional konsumentpoli- tisk instans som kan antas föreligga för länsstyrelsernas del i framtiden samt vilka typer av arbetsuppgifter en sådan bör ha.

Samtliga länsstyrelser anser att det finns behov av sakkunskap på det konsumentpolitiska området inom länsstyrelsen även i fram— tiden. Uppgifter inom länsstyrelsen för en sådan instans skall vara att bistå vid prövning av tillstånd för tillfällig handel samt vid behandling av ärenden med konsumentpolitisk anknytning.

Länsstyrelserna i Blekinge, östergötlands, örebro och Malmöhus län pekar på att hemkonsulenterna i framtiden bör samarbeta med länsveterinären i ärenden som rör livsmedel, priskontoret i pris— frågor, regionalekonomiska enheten inom ramen för länsplanering- en, exempelvis i fråga om glesbygdsstöd och distribution samt med planenheten om bostadsfrågor och service i bostadsområden. Länsstyrelserna i Jämtlands och Kopparbergs län tar också upp frågan om samarbete beträffande glesbygdsstöd och distributions—

frågor.

sou 1978:16

Naturvårdsenheten nämns av länsstyrelserna i Blekinge och Malmö-

hus län. Samarbetet skall där gälla bl.a. upplysning om hälso-

farliga varor och miljövård. Förutom länsstyrelsen i Malmöhus

län tar länsstyrelsen i örebro län upp frågan om samarbete med

länsläkarna på kost- och hälsovårdsområdet.

Länsstyrelsen i örebro län anför slutligen att det kan finnas behov av konsumentpolitisk sakkunskap för samarbete med lands— ting, länsbostadsnämnd och socialkonsulenter. östergötlands läns-

styrelse nämner också samarbete med socialkonsulenterna som en uppgift.

Fråga 3 — Hemkonsulenternas organisatoriska placering inom läns—

styrelserna

Vad gäller frågan om var inom länsstyrelsen hemkonsulenterna lämpligen bör placeras anser de flesta länsstyrelser att den nu- varande placeringen, dvs. inom planeringsavdelningen, förefaller naturligast. Länsstyrelsen i östergötland pekar i detta samman- hang på betydelsen av närhet till fackkunskap inom de olika en— heterna på planeringsavdelningen, exempelvis juridiska enheten, naturvårdsenheten, planenheten och regionalekonomiska enheten. Länsstyrelsen i östergötland gör förbehållet att i det fall ar— betsuppgifterna ändras kan det finnas anledning att överväga an- nan placering på länsstyrelsen. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelserna i Älvsborgs och Hallands län, vilka anser att placeringen blir beroende av hur de framtida arbetsuppgifterna kommer att se ut.

* örebro län framhåller planeringsavdelningen som lämplig under förutsättning att nuvarande organisation består. Samtidigt hän- visas, liksom från andra håll, till utredningen om organisation av länsstyrelsernas planeringsavdelningar och administrativa en- heter m.m., OPAL.

Några länsstyrelser har lämnat synpunkter på vilken enhet inom planeringsavdelningen som kan anses vara lämpligast. Länsstyrel- serna i Kopparberg och Blekinge förordar planeringskansliet. Rent fackmässigt torde hemkonsulenternas verksamhet ha större anknyt—

ning till regionalekonomiska enheten anför Kopparbergs länssty- relse vidare. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att om utred— ningsarbete kommer att bli ett dominerande inslag i verksamheten ligger regionalekonomiska enheten närmast till hands. Blir hu- vuduppgiften av administrativ art anses planeringskansliet vara lämpligare. Man pekar även på möjligheten att låta priskontor och hemkonsulenter ingå i samma enhet. Denna tanke framför också länsstyrelsen i Jämtlands län, som ser lokalmässiga, organisa- toriska och arbetsmässiga fördelar med en särskild enhet, för— slagsvis kallad konsumentenheten.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att någon författningsmäs— sig eller annan reglering av hemkonsulenternas placering inom planeringsavdelningen inte är nödvändig. Det bör överlämnas till respektive länsstyrelse att besluta i denna fråga.

Fråga 4 - Ytterligare synpunkter på hemkonsulenternas framtida arbetsinriktning

Inledningsvis kan nämnas att några länsstyrelser, bl.a. i Väs- terbotten och Jämtland, pekar på den långsamma utvecklingen av i kommunal konsumentpolitisk verksamhet. Rådgivning till invånare i kommuner som saknar verksamhet kommer enligt länsstyrelserna [ därför att vara en uppgift på regional nivå en tid framöver. Länsstyrelsen i Kopparbergs län hänvisar till rekommendationen att kommuner med minst 20-30 000 invånare skall ha en heltids- tjänst för konsumentfrågor, vilket för Kopparbergs del innebär

att endast 4 av 15 komnuner kommer att kunna inrätta sådana tjänster. Länsstyrelsen anser av den anledningen att vägledning till enskilda konsumenter även i framtiden är en viktig och om- fattande arbetsuppgift på den regionala nivån, dvs. till invåna- re i kommuner som saknar verksamhet.

Flertalet länsstyrelser nämner att hemkonsulenterna bör bistå kommunerna vid uppbyggnaden av den kommunala verksamheten. Även då denna är utbyggd finns det enligt flertalet behov av en regio- nal instans för att bistå den kommunala verksamheten i det lö— pande arbetet. Denna instans bör också utgöra samordningsorgan för utställningsverksamhet och större kampanjer i syfte att fö-

ra ut allmän information i länet samt i övergripande frågor på konsumentområdet. Andra uppgifter som förs fram är bevakning och rapportering av konsumentproblem samt uppgifter på utbildnings— området. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser att utbildningsin— satser i kost- och bostadsfrågor är en lämplig uppgift. Stock- holms länsstyrelse anför att hemkonsulenterna kan ge kommunerna hjälp bl.a. avseende fortbildningsverksamhet.

Länsstyrelsen i Hallands län anser det viktigt att konsumentver- ket ger den regionala verksamheten vissa fastställda uppgifter och utnyttjar den för t.ex. olika projekt som verket avser att genomföra. Från Blekinge läns sida framförs att hemkonsulenterna kan hålla kontakt i konsumentfrågor med olika utbildningsorgan, studieförbund, politiska organisationer m.fl. samt tjäna som förbindelselänk mellan konsumentverket och den kommunala vägled-

ningen.

Länsstyrelserna i Jämtlands och Kopparbergs län anser att man bör överväga möjligheterna till en specialisering på regional nivå i syfte att utnyttja resurserna rationellt. En sådan speci- alisering och samtidigt en förstärkning av resurserna — enligt Jämtlands länsstyrelse till minst två hemkonsulenter på varje länsstyrelse — skulle medföra en avlastning från konsumentverket centralt till den regionala nivån.

Slutligen kan nämnas att länsstyrelsen i Västerbottens län fram- håller att den regionala verksamheten bör ingå som en integrerad del i den övergripande samhällsplaneringen. Utrymme bör ges för en regional tillämpning och anpassning av verksamheten med hän— synstagande till olika läns speciella förhållanden. Detta bör enligt länsstyrelsen klarläggas vid kompetens— och ansvarsfördel- ningen mellan central, regional och kommunal nivå. En stor del av de medel verksamheten disponerar tas i anspråk för centralt initierade uppgifter. Den regionalt initierade verksamheten får på grund härav alltför litet utrymme enligt länsstyrelsen.

Statens offentliga utredningar 1978

Kronologisk förteckning

1. Stat—kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyr— kan. Kn. Stat—kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. Kn. Stat—kyrka. Bilaga 2—12. Utredningar i delfrågor. Kn. Skolplanering och skolstorlek. Faktaredowsning och bedöm- mngsunderlag. U. Föräldrautbildning. S. i Ny skogspolitik. Jo. ) Skog för framtid. Jo. 1 Hyresrätt 2. Lokalhyra. Ju. ' Ny konkurrensbegränsningslag. H. Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. Ju. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. E. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 1. E. . Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2—4. E. . Arbete ät handikappade. A. . Praktikfrågor—åtgärder i ett kort perspektiv. U. . Regional konsumentpolitisk verksamhet. H. ."

PP

sss__s_ mmewN—opPNPw

Statens offentliga utredningar 1978

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Hyresrätt 2. Lokalhyra. [8] Barnets rätt. 1. Om förbud mot aga. 110]

Socialdepartementet Föräldrautblldning. 15]

Ekonomidepartementet

Kapitalmarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden i svensk eko— nom|.[11]2. Kapitalmarknaden 1 svensk ekonomi. Bilaga 1.11213. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 241.113].

Utbildningsdepartementet

Skolplanenng och skolstorlek. Faktaredovusning och bedömnings- underlag. [41

Jordbruksdepartementet

1973 års skogsutredning. 1. Ny skogspolitik. [6] 2. Skog för fram- tld. 171

Handelsdepartementet

Ny konkurrensbegränsnmgslag. [91 Regional konsumentpolitisk verksamhet. [16]

Arbetsmarknadsdepartementet Arbete ät handikappade. [14]

Kommundepartementet

Kyrkoministerns stat-kyrka grupp. 1. Stat-kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan. 11] 2. Stat—kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organlsation. [21 3. Stat—kyrka. Bilaga 2—12. Utredningar | deltrågor. [3]