SOU 1979:83

Om vi avvecklar kärnkraften

Till statsrådet Carl Axel Petri

Konsekvensutredningen tillsattes efter bemyndigande av regeringen den 7 juni 1979.

Utredningen har haft följande sammansättning landshövding Lennart Sandgren tillika ordförande, direktör Per-Olof Boman, docent Alf Carling, ekonom Gösta Dahlström, byråchef Suzanne Frigren , driftdirektör Sven Lalander, förbundsordförande Peter Larsson (1. o. m. 7 oktober 1979), tekn. lic. Carl-Erik Lind, fil. dr. Nils Lundgren, statssekreterare Robert Nilsson, (t. o. m. 16 oktober 1979), avdelningschef Göran Persson, avdel- ningsdirektör Peter Steen och förhandlingschef Stig Söderberg. Sakkunniga har varit civilingenjör Torbjörn Granström och planeringscherlfJakobsson. Expert att biträda utredningen har varit överdirektör Svante Englund.

En parlamentariskt sammansatt grupp har fortlöpande följt utredningens arbete och lämnat synpunkter på utformningen av utredningens betänkande. Gruppen har bestått av statssekreterare Carl Bildt (m), riksdagsledamot Pär Granstedt (c) (t.o.m. den 7 oktober 1979), f.d. riksdagsledamoten Knut Johansson (s), författare Per Kågeson (vpk) (t. o. m. den 7 oktober 1979), riksdagsledamoten Hans Lindblad (fp) och utredningsekreterare Monica Sundström (s).

Huvudsekreterare har varit fil.lic. Gösta Guteland. Våra överväganden bygger i väsentliga delar på material som tagits fram inom sex arbetsgrupper rörande energisystemet, energianvändningen, sam- hällsekonomiska konsekvenser, regionala effekter, konsekvenserna för de kommuner som har kärnkraftverk samt konsekvenser för hushållen. Arbets- gruppernas rapporter liksom de särskilda utredningar som lagts ut kommer att i sin helhet publiceras i den s. k. departementstencilserien.

Till en utförligare redogörelse för uppläggningen av utredningens arbete hänvisas till kapitel ].

Reservation har lämnats av ledamoten Peter Steen och särskilda yttranden av ledamoten Sven Lalander samt experterna Knut Johansson och Monica Sundström.

Konsekvensutredningen får härmed överlämna sitt betänkande och anser sig därmed ha fullgjort sitt uppdrag.

Stockholm den 23 november 1979

Lennart Sandgren

Per-O/ofBoman Al/"Carling Gösta Dahlström Suzanne Frigren Sven Lalana'er (”ari—Erik Lind Nils Lundgren Göran Persson Peter Slam

Stig Söderberg / Gös/a Gute/and

Sammanfattning med slutkommentar

1. Utredningens uppgifter 1.1 Uppdraget . . . 1.2 Uppläggningen av arbetet

2 Introduktion

3 Elanvändning i referens- och avvecklingsalternativ 3.1 Inledning . . . . . . . . 3.2 Den allmänna ekonomiska bakgrunden 3.3 Elanvändningen i referensalternativet 3.3.1 3.3.2 3.3.3 3.3.4 3.4 Styrmedel 3.4.1 3.4.2 3.4.3 3.4.4 3.4.5 3.4.6 3.4.7

Industrin Samfardsel Övrigsektor Sammanfattning

Principer för prissättning på el Prisets inverkan på elanvändningen Stimulansåtgärder och information

Förbud mot viss elanvändning . Tillståndsprövning av elkrävande industri Ransoneringar för att begränsa elanvändningen Sammanfattande synpunkter på styrmedlen

3.5. Elanvändningen i avvecklingsalternativet 3.5.1 3.5.2

Elanvändningsnivån 105 TWh Elanvändningsnivån 95 TWh

4. Beskrivning av energisystemet i referens- och avvecklingsalternativ 4.1 Inledning . . . . . . 4.2 Energialternativens förutsättningar 4.2.1 4.2.2 4.2.3

Allmänt . . . . Det nuvarande energisystemet . Energiråvarornas priser och tillgänglighet

4.3 Det framtida energisystemet i ett referensalternativ 4.4 Energisystemet i avvecklingsalternativet

23 23 23

25

33 33 34 37 37 39 39 42 43 44 46 48 48 49 49 53 53 56 57

61 61 61 61 62 63 68 72

4.5 4.6

Konsekvenser för försörjningstryggheten Utvärdering

5. Miljökonsekvenser av kärnkraftens avveckling 5.1 5.2

5.3 5.4 5.5 5.6

Allmänna utgångspunkter Emissioner och avfall

5.2.1 Koldioxid .

5.2.2 Svaveldioxid

5.2.3 Nitrösa gaser . . 5.2.4 Stoft samt bly, vanadin och nickel 5.2.5 Kvicksilver

5.2.6 Kadmium . .

5.2.7 Polycykliska kolväten

5.2.8 Avfall 1 form av aska . 5.2.9 Avfall från rökgasavsvavling . 5.2.10 Högaktivt avfall från kärnkraftverk 5.2.1] Sammanfattning Miljökonsekvenser på lokal nivå Miljökonsekvenser på regional nivå Miljökonsekvenser på global nivå Sammanfattande synpunkter

6. Kärnkraftavvecklingens konsekvenser för samhällsekonomin 6.1 6.2 6.3

6.4

Inledning . . . . . . Översikt över de samhällsekonomiska problemen Samhällsekonomiska kostnader — en långsiktskalkyl 6.3.1 Referensalternativet . .

6. 3. 2 Avvecklingsalternativ 105 TWh

6. 3. 3 Avvecklingsalternativ 95 TWh

6. 3. 4 Känslighetsanalyser . . . Omställningen och de stabiliseringspolitiska problemen 6.4.1 Referensbilden .

6.4.2 Avvecklingsbilden 6.4.3 Anpassningsproblem

7. Kärnkraftavvecklingens regional- och sysselsättningspo/itiska konse- kvenser 7.1 Inledning . . 7.2 Sysselsättningen på branschnivå

7.3

7.4

7.5 7.6

7. 2. l Referensalternativet

7. 2. 2 Avvecklingsalternativet . . . . . . Regionala konsekvenser av förändrad branschsammansättning 7.3.1 Referensalternativet

7.3.2 Avvecklingsalternativet . . . . . . . Sysselsättning och regional utveckling inom elintensiva process- industrier . . . . . . Energiförsörjningssystemets direkta regionala effekter Sammanfattning

78 79

83 83 84 84 84 85 85 86 87 87 87 88 88 88 90 91 93 93

97 97 98 101 102 103 104 105 107 107

" 110

113

117 117 117 118 120 122 122 124

125 130 135

8 Konsekvenser för de kommuner som har kärnkrajisanläggningar, kra/t/öretagen och dessas anställda 8.1 Inledning

8.2 Sysselsättning . .

8.3 Konsekvenser för de anställda . . . . .

8.4 Konsekvenser i de kommuner som har kärnkraftsanlägg- ningar . . . .

8.5. Konsekvenser för kärnkraftsföretagen och kärnkraftsindustrin 8.6 Åtgärdsprogram

9 Konsekvenser för enskilda människor 9.1 Inledning . . . . . 9. 2 Hushållens energi- och elanvändning 9.2.1 Energianvändningen 9. 2.2 Elanvändningen . . . . 9.3 Effekter av elprishöjningar och andra styrmedel 9. 3 l Effekter av prishöjningar 9. 3. 2 Elvärmeförbud . . . 9.4 Styrmedlens effekter 1 avvecklingsalternativet . 9.5 Sammanfattande synpunkter på effekter för enskilda hushåll av en kärnkraftavveckling

Reservation och särskilda yttranden

Appendix l Utredningens direktiv . . . . . . . .

Appendix 2 Förteckning över ledamöter, sakkunniga, experter och sekreterare Appendix 3 Bilageförteckning

137 137 137 139

140 141 143

147 147 147 147 149 152 152 153 154

157

159

171

177 181

1.4.7 '! JJ] . J ,- . lla-II:." |].

' .-

*ä'l _ |. l.: _| it'- "I '. ..- .=

Sammanfattning med slutkommentar

Kapitel 1 Utredningens uppgifter

Konsekvensutredningen har haft till uppgift att beskriva förändringar i samhället som kan uppstå vid en avveckling av kärnkraften fram till år 1990. 1 direktiven (se appendix 1) framhålls att effekter på ekonomi, sysselsättning och miljö skall belysas, liksom konsekvenser för kommuner som har kärnkraftverk.

Utredningen har byggt sitt arbete på resultat från arbetsgrupper och särskilda utredningar. Viktiga underlag har också varit energikommissionens betänkande och rapporter liksom 1979 års energiproposition.

Kapitel 2 Introduktion

För att förstå hur begränsningar i tillgången på el kan påverka samhällsut- vecklingen är det viktigt att ha kunskap om hela energisystemet och den roll som el spelar i detta. Utvecklingen på energiområdet innebär bl. a. att den slutliga energianvändningen under perioden 1955—1978 har vuxit från 180 TWh till 398 TWh.

Den slutliga energianvändningen per capita har praktiskt taget fördubblats från 1955 till 1978. För närvarande förbrukas per person och är ca 47 000 kWh bränslen och el.

Elanvändningen har under hela perioden ökat väsentligt kraftigare än BNP med en tendens till ökad skillnad under senare år. Elanvändningen inom industrin har nära följt den samtidiga förändringen av industrins produk- tionsvolym, dock med en tendens till långsam stegring av elkonsumtionen per produktionsenhet. Åtgärder för att minska elkonsumtionen i besparings- syfte speciellt under 1970-talet har motverkats bl. a. av elkrävande insatser för att förbättra den inre och yttre miljön vid arbetsplatserna.

Om förslagen i 1979 års energiproposition fullföljs kommer el även under 1980-talet att finnas till priser som är lägre än i många andra länder.

Vid ett användande av de kärnkraftverk som är färdigbyggda eller under byggnad på det sätt som föreslås i 1979 års energiproposition kommer kärnkraften år 1990 att svara för omkring 40 procent av Sveriges elförsörjning. Vattenkraften skulle svara för närmare 50 %. Resten produceras huvudsak- ligen i oljeeldade kraftvärmeverk och inom industrins mottrycksanlägg- ningar. El kan användas för att minska oljeberoendet såväl inom industrin

som inom uppvärmningssektorn. Omvänt kan el i viss utsträckning ersättas av andra energislag.

En avveckling av kärnkraften innebär att elproduktionen helt eller delvis skall produceras på annat sätt eller att el ersätts med andra energislag. Man kan också begränsa elanvändningen genom restriktioner eller minska elförbrukningen genom att upphöra med verksamhet. Avvecklingen av kärnkraft får därmed en rad effekter på samhällsutvecklingen.

1 betänkandet redovisas konsekvenserna av de två alternativ för det svenska energisystemets utveckling som vi fått i uppdrag att utreda. De kan beskrivas på följande sätt:

R eferensa/terna tivet

13 Enligt detta alternativ fullföljs den nuvarande planeringen, vilket bl.a. innebär att kärnkraften byggs ut till 12 aggregat, som används under sin livslängd.

A vveck/ingsalternativet

n Kärnkraften avvecklas inom en 10-årsperiod. Inga ytterligare kärnkraft- verk laddas utöver de 6 som nu är i drift.

Med konsekvenser av en kärnkraftavveckling avses här skillnader mellan referensalternativet och avvecklingsalternativet.

Referensalternativet utgår från en elanvändning år 1990 på 125 TWh. Denna siffra är baserad på regeringens energiproposition våren 1979. För avvecklingsalternativet diskuteras elanvändningsnivåerna 125 TWh, 105 TWh och 95 TWh.

125 TWh i avvecklingsalternativ ger samma elanvändning som i referens- alternativet. Svårigheterna att ersätta kärnkraften fullt ut är emellertid så stora att detta fall inte bedömts vara realistiskt. 105 TWh-nivån kan vara möjlig att nå till år 1990. Det förutsätter en snabb utbyggnad av kolkraftverk. Problem kan uppkomma med att få fram dessa tillräckligt snabbt. Vi har därför granskat konsekvenserna av en avveckling vid en väsentligt lägre elanvändningsnivå, 95 TWh år 1990. Denna nivå har förordats av dem som önskar en avveckling av kärnkraften under 1980-talet. Det krävs då en stark begränsning av elanvändningens tillväxt. Den får utgöra mindre än 1 TWh per år 1979—1990, vilket kan jämföras med ca 3 TWh per år under perioden 1970—1978 då den ekonomiska utvecklingen var svag.

Kapitel 3 Elanvändning i referens- och avvecklingsalternativ

Sverige har en hög förbrukning av el. Stora delar av industrin har baserat sin produktion på att elkraften har varit och är relativt billig. De största utnyttjarna ärjärn- och stålindustrin och massa- och pappersindustrin — de svarar för cirka hälften av industrins totala elbehov. Ett motiv för satsningen på kärnkraften var att el skulle kunna erhållas till relativt sett lågt pris även efter det att vattenkraften var utbyggd. De bedömningar av den framtida

elanvändningen som presenterats sedan 1960-talet och framåt har i regel byggt på denna förutsättning.

Elanvändning i referensalternativet

Materialet från 1978 års långtidsutredning och industriverkets uppgifter om åtgång av el har, efter revideringar med hänsyn till det senaste årets händelser, legat till grund för vår bedömning av elkonsumtionens utveckling fram till år 2000 i ett alternativ där kärnkraften byggs ut enligt de riktlinjer som angivits i 1979 års energiproposition. ,

De genomgångar som konsekvensutredningen utfört pekar mot att industrins elanvändning år 1990 kan komma att ligga något lägre än vad som angavs i energipropositionen. Ett skäl till detta är att elanvändningen inom skogsindustrin inte väntas öka lika snabbt som man tidigare bedömde. För år 1990 antas elanvändningen inom industrin bli 57 TWh.

Bedömningarna av samfärdselsektorns elanvändning är desamma som i energipropositionen, dvs. 3 TWh år 1990.

För övrigsektorn antas elanvändningen ligga högre än vad som angavs i energipropositionen. I första hand är det elvärme som svarar för att värdena är högre. Bakgrunden till detta är att om elproduktionen byggs ut enligt de riktlinjer som anges i energipropositionen kommer el att kunna tillhanda- hållas till relativt sett låga priser. En ytterligare utbyggnad av elvärme ger också besparingar av olja. Elförbrukningen inom övrigsektorn skulle därmed bli 65 TWh år 1990.

Sammanlagt skall elanvändningen år 1990 enligt referensprognosen bli 125 TWh.

S tyrmedel

Referensalternativet bygger på att om programmet med 12 kärnkraftsaggre- gat genomförs kan elanvändningsnivån ligga vid 125 TWh år 1990. Det är enligt utredningen inte möjligt att hinna med att bygga ut så många kolkondenskraftverk som behövs för att i avvecklingsalternativet nå denna elanvändningsnivå. Det blir därför nödvändigt att i detta alternativ begränsa ökningen i elanvändningen.

I kapitel 3 diskuteras olika styrmedel för att åstadkomma begränsningar. Därvid görs en åtskillnad mellan

121 priset som styrande instrument n stimulansåtgärder och information l:] förbud mot elanvändning El tillståndsprövning av elkrävande industri i: ransoneringar för att begränsa elanvändningen

Alla dessa medel kan bli aktuella då ökningen i elanvändningen skall dämpas. Elanvändningen i avvecklingsalternativet

En avveckling av kärnkraften nödvändiggör att elandelen i den totala energianvändningen åtminstone temporärt minskas. Avvecklingen bör dock

enligt utredningens direktiv så långt möjligt genomföras så att långvariga elransoneringar eller andra långtgående ingrepp i elanvändningen kan undvikas. Utgångspunkten är också att landets oljeberoende skall minska och att den totala energianvändningen är lika i referens- och avvecklingsal- ternativ.

En slutsats i kapitel 3 är att e/användningsnivän 105 TWh inte kan nås med de prishöjningar på el som aktualiseras om normala prissättningsprinciper tillämpas. Antingen måste då skatter tillgripas för att ytterligare höja konsumenternas pris eller också måste olika restriktioner för användning av el tillgripas. I det förra fallet tillämpas en knapphetsprissättning. Avsikten med denna är bl. a. att stimulera till besparingsinsater. Om priset måste sättas mycket högt för att fåjämvikt mellan utbud och efterfrågan på el kan detta få ogynnsamma effekter på industrin. Andra begränsningsåtgärder kan då vara att föredra.

Elefterfrågan skulle kunna reduceras betydligt genom minskad använd- ning av elvärme. Om elvärme förbjuds i nyproducerade hus (med undantag för fritidshus) skulle elanvändningen år 1990 kunna reduceras med högst 14 TWh i förhållande till referensalternativet.

En begränsad elprishöjning bör stimulera till åtgärder för att begränsa elanvändningen. Bl.a. blir investeringar i energibesparande åtgärder mer lönsamma. Ytterligare statliga bidrag för investeringar utöver vad som ingår i energisparprogrammet bör kunna övervägas. Sammanlagt räknas med att industrins elanvändning skulle bli 4 TWh och övrigsektorns 2 TWh lägre än i referensalternativet. Elanvändningsnivån 105 TWh innebär då att industrin skulle använda 53 TWh, samfärdsel 3 TWh och övrigsektorn 49 TWh år 1990.

För att nå elanvändningsnivän 95 TWh är det troligt att en kombination måste tillgripas av prishöjningar, förbud mot installation av elvärme, konvertering av elvärme till andra bränslen samt bidrag till åtgärder som minskar elåtgången.

Det elpris som skulle tillämpas vid nivån 95 TWh torde bli avsevärt högre än kostnaderna för att producera el. Man får tänka sig att denna skillnad mellan pris och produktionskostnad tas ut som en statlig skatt.

Huvuddelen av minskningen av elanvändningen i förhållande till 105- nivån torde sannolikt åstadkommas genom att minska åtgången av el för uppvärmning. Av de 10 TWh som skiljer nivåerna skulle en betydande del kunna tas genom bättre isolering av elvärmda hus och ombyggnad av vissa av dessa hus till uppvärmning med olja eller andra bränslen. Antingen då så att husen ansluts till fjärrvärme eller att pannor sätts in i varje hus. Om prishöjningar på el driver fram åtgärder för att minska elanvändningen av annat slag inom övrigsektorn, minskar kravet på att reducera elvärmen. Övrigsektorn skulle med här gjorda antaganden få en elanvändning år 1990 på 42 TWh.

Även om industrins elanvändning prioriteras genom extra beskattning av el för andra ändamål är det oundvikligt att den ökade knappheten på el får struktureffekter i industrin. Det innebär att på sikt kommer det en snabbare förskjutning från elkrävande industri till t. ex. verkstadsindustri att äga rum jämfört med de andra alternativen. Som närmare redovisas i bilaga 2 finns det en rad möjligheter till besparingar som kan bli lönsamma om priset höjs till

den nivå som kan bli aktuellt i 95-fallet. Hit räknas varvtalsreglering av pumpar, dimensionering av kablar efter energikriterier, effektivare belysning m. m. Tillsammans med struktureffekterna antas denna typ av åtgärder ge ca 3 TWh lägre elanvändning i industrin än vid 105 nivån.Elanvändningsnivån 95 TWh innebär med dessa antaganden att industrin skulle få 50 TWh, samfärdsel 3 TWh och övrigsektorn 42 TWh.

Det är osäkert om man faktiskt lyckas att till rimliga kostnader nå elanvändningsnivån 95 TWh år 1990 genom att i första hand låta begräns- ningarna gälla hushålls- och servicesektorn. Vi har därför också studerat ett fall där en större del av begränsningen åstadkoms inom industrin. 1 första hand utnyttjas då elpriserna som styrmedel.

Kapitel 4 Beskrivning av energisystemet i referens- och avvecklingsalternativen

I kapitel 4 lämnas en redogörelse för hur energisystemet skulle kunna byggas upp i referens- och avvecklingsalternativ med en elproduktion som svarar mot de elanvändningsnivåer som diskuteras i kapitel 3.

Energisystemet i referensalternativet

Elenergisystemet karakteriseras av att fram till år 1990 elproduktionen byggs ut obetydligt utöver kärnkraftblocken II och 12. Den totala elproduktionen skulle då ligga vid 138 TWh, vilket efter avräkning för distributionsförluster ger en elanvändning på 125 TWh. Vattenkraften skulle svara för 65 TWh, kärnkraften för 58 TWh, industriellt mottryck 7 TWh, kraftvärme 6 TWh, oljekondens 1 TWh och vindkraft 1 TWh.

Den förutsatta utbyggnaden av vindkraft innebär en idrifttagning av ett 2MW-aggregat varje vecka fr. o .m. år 1987.

Tillskottet i elproduktionen mellan år 1980 och år1990 bestårtill över 90 94; av kärnkraft. Mellan år 1990 och år 2000 består tillskottet till 70 % av kraftvärme och industriellt mottryck, medan vindkraft och kolkondens svarar för vardera 15 %.

Inom industrin förutses en snabb ökning av kolanvändningen. Dessutom introduceras flis som bränsle. Inom transportsektorn sker en stor satsning på metanol och etanol som ersättning för bensin och dieselolja. Torv, flis och biomassa frånjordbruk används för att framställa metanol och etanol. Inom övrigsektorn sker lokaluppvärmning med fjärrvärme och el i allt större utsträckning. Oljeberoendet inom uppvärmningssektorn minskas genom att kol utnyttjas som bränsle.

E nergisystemet i avvecklingsalternativet

Om man räknar med en maximalt forcerad satsning på industriellt mottryck och kraftvärmeverk och behåller de oljekondensverk i drift som antagits bli skrotade i referensalternativet skulle det fordras en utbyggnad av tretton stora kolkondensblock på 600 MW vardera för att helt kompensera kärnkraftsbort- fallet. Nio anses vara ett teoretiskt maximum bl. a. med hänsyn till den tid

som det tar att få tillstånd att bygga en anläggning av detta slag.

Någon fullständig kompensation för den planerade kärnkraften är därför inte praktiskt och ekonomiskt möjlig.

Avvecklingen antas genomföras på så sätt att kärnkraftblocken tas ur drift successivt med ett block per år från 1985 till 1990.

För att uppnå elanvändningsnivån [05 TWh måste dagens elproduktions- system tillföras produktion som till 40 % består av kolkondens, till knappt 40 % av industrins mottryck och kraftvärme och till drygt 20 ")/I) av oljekondens och vattenkraft.

För perioden 1990 till 2000 består tillskottet till helt övervägande del av kolkondens. Sammanlagt 14 kolkondensblock finns installerade år 2000. Möjligheterna att hinna med utbyggnader av de erforderliga 6 kolkraftverken till år 1990 är begränsade.

I fallet med 95 TWh antas utbyggnaden av elproduktionssystemet fram till år 1990 till 30 % bestå av kolkondens och till 40 % av industriellt mottryck och kraftvärme i övrigt sker främst viss ökning av oljekondens. För perioden 1990—2000 består tillskottet till övervägande del av kolkondens.

Fram till år 1990 behöver 3 kolkondenskraftverk byggas och 9 till år 2000.

I kapitlet berörs också skillnaderna i de direkta kostnaderna för energisys- temet i referens- och avvecklingsalternativen.

Kapitel 5 Konsekvenser för miljön

Användning av såväl fossila bränslen som kärnbränslen och förnyelsebara energikällor innebär någon form av miljöpåverkan. En avveckling av kärnkraften innebär självklart att, när denna är avslutad, de miljörisker som är förknippade med det svenska kärnkraftprogrammet försvinner eller — vad gäller förvaring av radioaktivt avfall — minskar. I stället får vi risker och problem med kolkraftverk och andra typer av avfall.

Vi har beräknat mängden luftföroreningar av fast avfall i de båda alternativen. Siffrorna för avvecklingsalternativet är genomgående högre. Vi har belyst betydelser av den större belastningen på miljön i avvecklingsal- ternativet genom att beskriva problemen på lokal, regional och global nivå.

Om kärnkraften avvecklas måste kolanvändningen öka i snabb takt. Kol är det miljöfarligaste fossila bränslet. Endast ur transportsäkerhetssynpunkt har det fördelar framför olja och gas. Hantering av kol medför buller och dammning, som kan vålla problem i den närmaste omgivningen. Liksom vid förbränning av olja bildas svaveldioxid och nitrösa gaser. som kan ge hälsoeffekter och medför försurning av mark och vatten. Kol innehåller tungmetaller och särskilt kvicksilver och kadmium medför risker. Den snabba uppbyggnaden av kolkraftverk som förutsätts i avvecklingsalternativ 105 TWh medför risk för att man väljer lösningar som inte är tillräckligt genomtänkta eller utprovade under svenska förhållanden.

Hur stora de negativa effekterna är av avvecklingsalternativets större utsläpp av svaveldioxid, nitrösa gaser och kvicksilver, beror i stor utsträck- ning på utvecklingen i de delar av Europa som påverkar försurningssituatio— nen i Sverige. Den kalkningsverksamhet, som under alla omständigheter

synes vara nödvändig under de närmaste två decennierna minskar i viss mån betydelsen av skillnaderna i utsläpp mellan avvecklingsalternativet och referensalternativet. Den planerade kalkningsverksamheten minskar emel- lertid inte risken för försurning av mark och grundvatten. För Sveriges internationella ansträngningar att åstadkomma minskade utsläpp av försu- rande ämnen är det viktigt att utsläppen i vårt land reduceras så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.

Kapitel 6 Kärnkraftavvecklingens konsekvenser för samhällsekonomin

Den samhällsekonomiska innebörden av en kärnkraftavveckling kan sägas vara att man avstår från att använda ett av de tekniska alternativen för elkraftproduktion — en kapitalintensiv teknik med relativt låga bränslekost- nader. Kärnkraftens relativa fördel i form av låga rörliga kostnader accen- tuerasju mer prisena på olja och kol stiger i förhållande till priserna på andra resurser. Stora resurser har redan lagts ner på kapitalinvesteringari kärnkraft— verk. Den helt dominerande delen av dessa kapitalresurser ”förloras" vid en avveckling — de kan inte ges någon annan produktiv användning. I stället måste kärnkraftverken rivas och ersättas med helt nya produktionsanlägg- ningar i den mån man inte i stället begränsar elanvändningen med hjälp av olika styrmedel.

I kapitel 3 och 4 beskrivs hur samhället kan agera för att klara en kärnkraftavveckling. Ett sätt är att göra investeringar i mindre energikrävan- de teknik. Ett annat är att försöka behålla elproduktionsnivån genom att bygga ut kolkondensverk och andra anläggningar för elproduktion. Ett tredje är att ersätta el med andra bränslen.

Kärnkraftavvecklingen och valet mellan olika sätt att ”betala” den kommer på olika vägar att påverka produktionens tillväxt och inriktning i hela ekonomin. En bibehållen tillväxtmålsättning innebär bl. a. att den andel av samhällets resurser som går till produktiva, investeringar i näringslivet bibehålls oförändrad. Därmed kommer de nya energiinvesteringarna att inkräkta på utrymmet för övrig resursförbrukning. Kostnaden för att producera el i de nya anläggningarna blir dessutom med all sannolikhet högre än i de existerande kärnkraftsanläggningarna. Detta bör påverka elpriset, och om elpriserna stiger snabbare än andra priser kommer detta i sin tur att påverka produktion och sysselsättning i olika branscher. En del av denna påverkan går via konkurrenskraft och exportsammansättning. Höjningen av elpriset påverkar också valet av produktionsteknologi i alla elanvändande sektorer i riktning mot energisnålare produktionsprocesser. Den takt i vilken dessa kan införas i produktionen beror bl.a. på investeringsaktiviteten utanför energisektorn.

Viktiga samhällsekonomiska effekter uppkommer också via utrikeshan- deln. En ökad import av energiråvaror (kol, olja) blir ofrånkomlig. Vid oförändrat bytesbalanskrav ökar kravet på vår export i motsvarande grad. Om vi skall kunna öka exporten, måste kostnadsläget inom svenskt näringsliv sänkas i förhållande till de utländska konkurrenternas. För att åstadkomma den ökade exporten kommer det att krävas en nedskrivning av kronans värde eller på annat sätt återhållen reallöneutveckling.

Långsiktiga förändringar i samhällsekonomin

Den ekonomiska utvecklingen enligt referensalternativet beskrivs i kapitel 3. Där konstateras att bruttonationalproduktens ökningstakt förväntas vara lägre under perioden 1975—1990 än under den tidigare femtonårsperioden. Den privata konsumtionen kommer att öka långsammare. Näringslivet måste förändras så att exporten kan öka och balansen i utrikeshandeln återställas.

I avvecklingsalternativet med elanvändningsnivån 105 TWh år 1990 sker en omfattande utbyggnad av energisystemet med stora investeringar bl.a. i kolkraftverk. Importen av kol och andra bränslen får effekt på betalnings- balansen. Samtidigt blir emellertid importen av konsumtionsvaror lägre till följd av att den privata konsumtionen måste reduceras för att finansiera investeringarna.

År 1990 skulle enligt beräkningarna utrymmet för privat konsumtion ligga drygt 8 miljarder kr lägre vid en avveckling (räknat i 1979 års priser) än i referensalternativet. För år 2000 är motsvarande konsumtionsbortfall något mindre.

För att få ett samlat mått på ”kostnaden" under hela tjugoårsperioden, mätt i konsumtionsutrymme, har vi räknat om de årliga effekterna till ett nuvärde med 4 % realränta. Det på detta sätt beräknade totalbeloppet är 70—75 miljarder kronor.

I långsiktskalkylen framkommer också mått på skillnaderna då det gäller produktionens fördelning mellan olika sektorer. Med den grova sektorindel- ning, som utnyttjats i långsiktskalkylen, blir dock dessa struktureffekter mycket små i 105 TWh-fallet. Huvudorsaken till detta är givetvis att ”anpassningsbördan” här till största delen läggs på bostadssektorn (bl. a. via ett förbud mot installation av elvärme), och att kravet på begränsning av industrins elanvändning därigenom reducerats till 4 TWh.

Då det gäller avvecklingsalternativet med elanvändningsnivån 95 TWh behövs kraftigt verkande styrmedel avseende såväl industrins som hushål- lens och tjänstesektorernas elanvändning. Med hänsyn till den osäkerhet som råder om olika styrmedels effekter har vi genomfört två olika kalkyler beträffande de samhällsekonomiska konsekvenserna i detta avvecklingsal- ternativ. Den första av dessa kalkyler (fall A) avser den fördelning av elanvändningen mellan olika samhällssektorer, som redovisas i kapitel 3. Den innebär att industrins elanvändning skall reduceras med 3 TWh,jämfört med 105 TWh-fallet.

Vår andra kalkyl för 95-fallet (fall B) avser den situation som uppkommer, om de styrmedel som gäller hushållens och tjänstesektorernas elanvändning visar sig otillräckliga. En större del av anpassningen kan då behöva åstadkommas genom prishöjningar på elkraft, vilka också påverkar indu- strin.

Den sammanlagda minskningen i konsumtionsutrymmet (nuvärde) under hela tjugoårsperioden blir ungefär densamma som vid elanvändningsnivån 105 TWh, dvs. 70—75 miljarder kronor ijämförelse med referensalternativet. Det bör dock observeras att den negativa effekten på ekonomins produk- tionsförmåga (bruttonationalprodukten) vid periodens slut är större vid 95 TWh-nivån. Det betyder att den kvarstående, negativa effekten efter

sekelskiftet är större, och att den totala kostnaden för avvecklingen följaktligen blir högre än vid 105 TWh-nivån. Det bör också framhållas, att det vid den lägre nivån ställs större krav på ändrad konsumtionsinriktning, och att kalkylerna för konsumtionsbortfall i fasta priser då i viss mån underskattar den negativa inverkan på hushållens konsumtionsstandard. Något försök att beräkna vilken typ av kraftverk som kommer att byggas efter år 2000 har inte gjorts, däremot ingår i den beräknade kostnaden på 70—75 miljarder också avskrivningsmedel som kan utnyttjas för ersättningsinves— teringar.

Omställningen pa" kort och mede/läng sikt

I de långsiktiga kalkylerna förutsätts att anpassningen av ekonomin i avvecklingsalternativet — som innebär ett kraftigt trendbrott när det gäller elåtgångstalens utveckling i olika samhällssektorer— kan åstadkommas utan att ekonomins stabilitet påverkas. Det måste emellertid understrykas, att risken för att den samhällsekonomiska balansen rubbas under omställnings- processen är stor.

I kapitlet diskuteras några av de stabiliseringspolitiska problem som kan uppstå. De gäller

:] inflationsrisker 121 oljeberoendet El krav på den utlandskonkurrerande sektorn EI krav på arbetskraftens omställning

Sammantaget medför en avveckling av kärnkraften en skärpning av stabili- seringspolitiska problem, som är svåra att hantera redan i referensalternati- vet. Samtidigt har diskussionen kring 1978 års långtidsutredning visat att flexibiliteten i den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv är relativt låg. Det är inte möjligt att ge något sammanfattande, ekonomiskt mått på de indirekta kostnader. som en kärnkraftavveckling medför genom sin inverkan på möjligheterna att upprätthålla samhällsekonomisk balans. Om man inte snabbt lyckas övervinna anpassningsproblemen kan de visa sig utgöra en mer betydelsefull negativ effekt av avvecklingen än de kostnader som framkom- mit i långsiktskalkylen.

En politik som bygger på regleringar och förbud —t. ex. förbud mot elvärme eller tillståndsprövning för utbyggnad av elkrävande produktion — snarare än på prisstyrning kan möjligen underlätta anpassningen i ett medellångt perspektiv. Genom införande av pris- och lönekontroll skulle exempelvis inflationsproblemen kanske kunna lösas. Erfarenheten visar dock att en politik av detta slag kan leda till stora problem på längre sikt. I en marknadsh ushållning av svensk typ, kan ingrepp som sätter prismekanismen ur spel medföra betydande effektivitetsförluster.

Kapitel 7 Kärnkraftavvecklingens regional- och sysselsättningspolitiska konsekvenser

De förändringar i samhället som uppstår vid en kärnkraftavveckling fördelar sig inte jämnt över landet. Minskningar i tillgången på el får regionala

konsekvenser för industrins sysselsättning. Ett energisystem utan kärnkraft får delvis en annan lokalisering än ett system med kärnkraft. För de kommuner som idag har kärnkraftsaggregat uppstår emellertid också väsent- liga förändringar. Problemen för dessa kommuner diskuteras i kapitel 8.

R eferensa/ternativet

Analyserna av samhällsutvecklingen i referensalternativet visar att det är nödvändigt att kraftigtöka exporten för att skapajämvikt i bytesbalansen. För att klara detta krävs en betydande förändring i näringslivet. Målsättningen om ökad sysselsättning kräver också förändringar inom näringslivet.

Enligt referensalternativet bedöms sysselsättningen inom den offentliga sektorn öka, liksom också inom kemisk industri,jord- och stenindustri samt verkstadsindustri. Den regionala fördelningen skulle innebära att sysselsätt- ningen skulle öka något högre än riksgenomsnittet i Stockholmsregionen och Östra Mellansverige.

A vvecklingsa/ternative!

Fallet med elanvändningsnivån [05 TWh år 1990 skiljer sig från den långsiktiga bilden i referensalternativet främst när det gäller sysselsättningen inom byggnadssektorn och tjänstesektorerna. På grund av det tunga investerings- programmet inom elsektorn i avvecklingsalternativet ökar sysselsättningen inom byggnadsverksamheten under 1980-talets senare hälft. Tjänstesekto- rernas expansion bromsas därmed något. Den sysselsättningstopp som inträffar inom vissa industrigrenar kring 1990 enligt referensalternativet tenderar att förstärkas vid en kärnkraftavveckling (verkstadsindustri, jord- och stenindustri).

De regionala skillnaderna i förhållande till referensalternativet är margi- nella. Detta beror på att näringslivets sammansättning är likartad i de båda alternativen. En viss omfördelning av sysselsättningsefterfrågan sker till förmån för de mellansvenska länen. I enskilda orter kan emellertid svåra sysselsättningsproblem uppstå.

Den mest påfallande skillnaden mellan de två kalkylerna för 95 TWh-nivån gäller inverkan på produktionsinriktningen i ekonomin, och då särskilt på utvecklingen för processindustrier med stor elanvändning.

Fram till 1990 kan sysselsättningsutvecklingen i fall 95 A i stort sett bli densamma som vid 105 TWh-nivån. Detta förutsätter dock att de stabilise- ringspolitiska problemen löses.

I fallet 95 B måste strukturomvandlingen gå betydligt snabbare än i referensalternativet. Skogsbruk och trä-, massa- och pappersindustri skulle sammanlagt få 20 000 färre sysselsatta 1990. Ingen hänsyn har därvid tagits till möjligheter att öka skogsråvaran som bränsle då industrins efterfrågan minskar. Verkstadsindustrin behöver öka ännu snabbare under 1980-talet än vad som förutses i referensalternativet. Ökningen skulle bli minst 120 000 jämfört med 100000 1 referensalternativet.

Storstadsområdena expanderar kraftigare fram till år 1990 i fallet 95 B än i 95 A. Stockholms, Malmöhus och Göteborgs- och Bohus län skulle vinna över 10000 sysselsatta medan norrlandslänen förlorar över 8 000. De

regionala obalanser som uppkommer redan i referensalternativet skulle därmed förstärkas ytterligare.

Orsakerna till att skogslänen förlorar andelar i avvecklingsalternativ 95 B är att de elintensiva branscherna massa- och papperstillverkning och kemisk industri går kraftigt tillbaka. Det drar också med sig en nedgång för skogsbruket. Minskningen i bassysselsättningen i respektive region påverkar även servicesektorernas utveckling negativt.

En särskild genomgång görs i kapitlet av de elintensiva branschernas utveckling.

Energisystemets direkta regionala effekter

Sysselsättningen i driften av energianläggningar hari flertalet län en likartad utveckling i referens- och avvecklingsalternativ. Större skillnader uppstår endast i de län som i referensalternativet har kärnkraftverk och de som i avvecklingsalternativ antas få kolkraftverk.

Kapitel 8 Konsekvenserna i de kommuner som har kärnkraftanläggningar

Kärnkraftanläggningar finns på fyra platser i Sverige. Ringhals utanför Varberg, Barsebäck nära Malmö, Forsmark i Norra Uppland samt i Oskars- hamn.

Nu arbetar drygt 4 200 personer vid kärnkraftverken, 2 200 byggnadsarbe- tare och 2 000 driftpersonal. Hälften av driftpersonalen är ingenjörer och tekniker.

3500 byggnadsarbetare kommer att arbeta med att bygga färdigt de återstående aggregaten under första hälften av 1980-talet. När alla 12 aggregaten är i drift sysselsätter de närmare 3 000 personer.

Om kärnkraften avvecklas kommer antalet arbetstillfällen under första hälften av 1980-talet att minska till 1 500—2 000. Under andra hälften av 1980-talet minskar de till 1 000—1 500. Många anställda kommer redan under 1980-talet att mista sitt nuvarande arbete.

De flesta av de anställda bor i villa — drygt hälften är gifta, flertalet har barn. Konsekvenserna blir allvarligast i Forsmark där avvecklingen sker direkt eftersom inget aggregat är i drift. Tiden för att skaffa nya arbetstillfällen blir kort — det finns dessutom ont om alternativa arbeten där. I Ringhals, Oskarshamn och Barsebäck är avvecklingstiden längre.

Om kärnkraften ersätts med kolkraftverk på samma orter kommer läget delvis bli ett annat. En kolkraftanläggning i Forsmark skulle skapa ca 330 arbetstillfällen för driftpersonal mot ca 400 nu. Jämfört med en utbyggnad av kärnkraften blir det dock en personalminskning med ca 300 personer. En svårighet är att det är en tidsmässig ”lucka” på fyra år mellan det att kärnkraften avvecklas och till dess kolkraftverket kan stå färdigt.

För Oskarshamn innebär en kolkraftutbyggnad att sysselsättningen på lång sikt kommer att öka jämfört med dagsläget medan det i förhållande till ett fullföljande av kärnkraftsprogrammet innebär en minskning med ca 300 personer.

Om ett kolkraftsaggregat läggs till Landskrona kan anställda vid Barsebäck få arbete där.

Om kärnkraften avvecklas kommer företagens investeringar att kunna utnyttjas endast till en mindre del. Vidare kan företagen bli tvungna att stänga av aggregat tidigare än planerat om personal som behövs för en säker drift slutari förtid.

För kärnkraftsindustrin betyder en avveckling stora problem. ASEA- Atom harjust nu ca 1150 anställda i Västerås, moderbolaget ASEA ca 100 och därtill kommer ca 200 inhyrda konsulter.

En stor del av de anställda vid Stal-Laval Turbin AB i Finspång och Stal-Laval Apparat AB i Linköping tillverkar utrustning till kärnkraftverken — i Finspång ca 600 och i Linköping ca 200. Turbiner behövs också i t. ex. kolkraftverk. Produktutveckling tar dock lång tid.

Under en övergångsperiod måste beredskapsarbete m. m. ordnas.

Omställningsproblemen för individerna, kommunerna och kraftföretagen är så omfattande att arbetet med att lösa dessa frågor måste starta omgående efter ett avvecklingsbeslut.

Kapitel 9 Konsekvenser för enskilda hushåll

En kärnkraftavveckling berör enskilda medborgare på olika sätt. Den negativa effekt på den privata konsumtionens utveckling som beskrivs i kapitel 6 fördelas inte lika mellan landets hushåll om inte särskilda åtgärder sätts in. Vi har också i kapitel 7 pekat på att konsekvenserna blir olika i skilda regioner.

Kapitel 9 ägnas åt fördelningsfrågorna. Det inleds med en redogörelse för energi- och elanvändningens fördelning mellan olika hushållsgrupper. Även om hushåll med hög inkomst har en högre energikonsumtion än sådana med låg är skillnaderna inte så stora när det gäller den direkta energianvänd- ningen, till vilka räknas energi för uppvärmning, transporter m.m. När det gäller direkt elanvändning, i vilken hushållsel och eluppvärmning ingår. är skillnaderna mellan olika inkomstgrupper obetydlig.

Stor skillnad mellan inkomstgrupper finns det emellertid i den indirekta elanvändningen. Dit räknas sådan el som åtgått för att producera de varor och tjänster som köps. En höginkomstfamilj med barn förbrukar i det närmaste dubbelt så mycket indirekt el som en barnfamilj med låg inkomst.

De som bor i elvärmda småhus har den i särsklass högsta elanvändningen av alla kategorier.

Även i övrigt har småhusfamiljerna hög elkonsumtion. Det torde sam- manhänga med att småhusfamiljer ofta har flera barn och att båda makarna arbetar. Den höga elanvändningen är en av förutsättningarna för att hushållsarbetet skall förenklas.

De två nivåer i avvecklingsalternativet som diskuteras i betänkandet har något olika konsekvenser för enskilda hushåll.

Elanvändningsnivån 105 TWh år 1990 innebär att hushållen främst känner av avvecklingen genom höjda elpriser, förbud mot installation av elvärme och en sänkning av den privata konsumtionen ijämförelse med referensal- ternativet.

Prishöjningar av den storleksordning som är aktuell vid 105 nivån, här räknat till mellan 25 och 35 %, kan ge kostnadsstegringar för barnfamiljer som bor i elvärmda småhus på omkring 2 000 kronor per år. lflerfamiljhus får motsvarande familjer kostnadsstegringar på 700 kronor.

Kostnaderna blir ännu något högre för de barnfamiljer som flyttar in i småhus som i referensalternativet skulle ha försetts med elvärme, men som i avvecklingsalternativet värms med bränslen.

Elanvändningsnivån 95 TWh innebär större elprishöjningar och fler restrik- tioner för elanvändning än vid 105 nivån. I fallet 95 A bär hushållen en relativt stor del av reduktionen i elanvändningen, medan industrin tar en större del i 95 B. I stället blir det i detta fall fler byten av yrke och bostadsort.

Sammanfattningsvis kan konstateras att effekterna är ojämnt fördelade mellan olika grupper i samhället. Speciella bidrag kan behöva sättas in för att mildra effekterna för t. ex. barnfamiljer och pensionärer.

Slutkommentar

in En avveckling av kärnkraften fram till år 1990 kräver omfattande åtgärder för såväl produktions— som användarsidan.

Vi har i vårt arbete funnit att det inte är realistiskt att räkna med att man år 1990 kan producera el för större konsumtion än ca 105 TWh. Vi har vidare kommit fram till att den lägsta elanvändningsnivån som över huvud taget kan diskuteras är 95 TWh år 1990. [1 Vi har diskuterat förutsättningarna för att nå nivåerna och konsekvenser- na för ekonomi, sysselsättning, miljö och försörjningstrygghet. Effekterna i enskilda regioner och kommuner har tagits upp liksom konsekvenserna för enskilda hushåll. i: Det har inte varit vår uppgift att lämna ett konkret detaljförslag om hur avvecklingen skall genomföras. Vår uppgift i detta sammanhang är att beskriva olika vägar för en avveckling och att diskutera deras konsekven- ser och realism. 1:1 Vi har förutsatt att vår utlandsskuld år 2000 inte skall vara större i avvecklingsalternativet än i referensalternativet. Vi har också utgått från att målen om full sysselsättning och ökning av antalet förvärvsarbetande skall ligga fast, liksom målen om prisstabilitet och försörjningstrygghet. Miljömålen är också centrala, varför vi förutsatt att en ökad kolanvändning måste inrymma omfattande miljöskyddsåtgärder. n Ett viktigt resultat är att den samhällsekonomiska effekten blir av samma storleksordning vid de båda nivåerna i avvecklingsalternativet. Totalt rör det sig om en kostnad i form av bortfall i privat konsumtion på 70—75 miljarder kronor för 20-årsperioden fram till år 2000. Elanvändningsnivån 95 TWh ger dock ijämförelse med 105 TWh-nivån större kvardröjande effekt med lägre produktionsförmåga och lägre tillväxt i den privata konsumtionen efter år 2000. Vi har förutsatt att man lyckas med att föra en stabiliseringspolitik som ger samhällsekonomisk balans. Om man miss- lyckas med detta tillkommer kostnader utöver de som här har angivits.

n Även om den samhällsekonomiska kostnaden är av samma storleksord-

ning vid de båda nivåerna är det mycket som skiljer dem åt. 13 Vid 105 TWh sker en förhållandevis stor satsning på kolkraft. Ett viktigt inslag är också att elanvändningens expansion dämpas med hjälp av bl. a. förbud mot nyinstallation av elvärme.

Bland fördelarna med att bygga ut elproduktion till 105 TWh bör framhållas att näringslivet inte behöver påverkas så kraftigt som vid 95 nivån. Sysselsättningens sammansättning blir i stort sett densamma som i referensalternativet. Kolkraftverk kan också i viss utsträckning byggas i de gamla kärnkraftslägena, vilket underlättar omställningen i de kommuner som i dag har kärnkraftsanläggningar.

Bland nackdelarna kan för 105 TWh nivån framhållas miljöproblemen. Det finns också många osäkerhetsfaktorer, blir det t. ex. på grund av kommunernas inställning möjligt att bygga så många kolanläggningar, kommer kol att finnas tillgängligt och vilket blir priset? [1 Vid 95 TWh måste mer långtgående åtgärder vidtas för att dämpa ökningen i elanvändningen. El får endast i blygsam skala användas för uppvärmningsändamål. Elpriserna blir relativt sett höga.

Bland fördelarna med att begränsa elanvändningen till 95 TWh kan nämnas att miljöproblemen kan bli relativt sett mindre än vid 105 nivån. Riskerna för att bygga fast sig vid ett energisystem som kan bli omodernt redan i början av 2000-talet blir mindre.

Bland nackdelarna bör framhållas den stora osäkerheten i möjligheterna att begränsa ökningen i elanvändningen och att de medel som måste sättas in i flera fall är oprövade. Speciellt gäller detta om långtgående regleringar och kontrollåtgärder och ev. ransoneringar måste användas. Om man inte lyckas med att begränsa ökningen i elanvändningen genom att ta bort elvärme och kraftigt höja elpriset blir det troligen nödvändigt att starkt begränsa elanvändningen inom industrin. Detta kan ge upphov till svåra sysselsättningsproblem.

Riskerna för akuta elbristsituationer på 1980-talet bör vidare framhållas liksom för de sysselsättningsproblem som kan uppstå om kraftfulla åtgärder måste sättas in i sådana bristsituationer. o Avsevärda svårigheter föreligger att bygga ut elproduktionen till så mycket som 105 TWh år 1990, liksom att begränsa elanvändningen till 95 TWh.

111 En slutsats av det förda resonemanget är att en möjlig strategi om kärnkraften avvecklas skulle kunna vara att man planerar för en elpro- duktion på 105 TWh samtidigt som man beslutar om åtgärder för att söka begränsa användningen till 95 TWh. En del av riskerna för att landet skall komma i akuta bristsituationer bör kunna elimineras med en sådan strategi. Även med denna strategi finns emellertid risker för att en jämvikt mellan utbud och efterfrågan på el inte uppnås. I ett sådant läge måste ytterligare åtgärder sättas in t. ex. ransoneringar. Allmänt gäller också om avvecklingsalternativet att det innebär att våra möjligheter att snabbt minska vårt oljeberoende försämras och att vi blir mer känsliga för störningar på den internationella oljemarknaden.

1 Utredningens uppgifter

1.1. Uppdraget

Utredningens uppgift har varit att, inför folkomröstningen om kärnkraften år 1980, i lättillgängliga former belysa konsekvenserna för samhället av en avveckling av kärnkraften fram till år 1990. Energikommissionens material (se betänkandet Energi, SOU 1978117, och dess bilagor) och de riktlinjer för energipolitiken som anges i prop. 1978/79:115 skall enligt direktiven bilda grund för arbetet. Kommittén har dock varit oförhindrad att göra egna bedömningar av förutsättningar i den mån som energikommissionens antaganden inte bedömts vara tillämpliga. En viktig skillnad i förhållande till energikommissionens uppdrag har varit att kommittén skulle redovisa utvecklingen fram till år 2000. Kommissionens analyser stannar som regel vid 1990.

En annan väsentlig skillnad har varit att de samhällsekonomiska, syssel- sättnings- och regionalpolitiska frågorna givits större tyngd.

Dessa skäl och bl.a. det faktum att oljepriserna stigit snabbare än man tidigare räknade med har gjort att utredningsuppdraget inte kunnat begränsas till att uttolka material från energikommissionen.

Direktiven innebar att viss ny faktainsamling måste göras och att en analys skulle genomföras inom ett helt spektrum av samhällsområden på kortare tid än sex månader.

Kommitténs direktiv återfinns i appendix 1.

1.2. Uppläggningen av arbetet

Arbetets omfattning och den korta tid som stått till förfogande har gjort det nödvändigt att organisera arbetet i ett flertal arbetsgrupper. De har bl. a. tagit upp energisystemets utformning, den framtida elanvändningen, samhälls- ekonomiska och regionalpolitiska konsekvenser av en kärnkraftavveckling, konsekvenser i de kommuner som idag har kärnkraftsverk samt effekter för enskilda hushåll av en kärnkraftavveckling. I arbetsgrupperna har ingått ledamöter från utredningen, experter från företag, organisationer, statliga verk och myndigheter. En förteckning över arbetsgruppernas deltagare återfinns i appendix 2. Grupperna har utarbetat rapporter som återfinns som bilagor till betänkandet. En bilageförteckning återfinns i appendix 3.

En parlamentariskt sammansatt grupp har fortlöpande följt utredningens

arbete. Den har i ett inledningsskede lämnat förslag till uppläggning av arbetet och har under slutskedet lämnat synpunkter på utformningen av utredningens betänkande och står bakom huvuddragen i dess innehåll.

Särskilda uppdrag har lämnats ut för att få vissa frågor belysta. Det har gällt utredningar om den framtida oljemarknaden, möjligheterna att utnyttja naturgas och förutsättningar för att bygga ut vattenkraft i framtidenDess— utom har arbetsgrupperna i sin tur lagt ut ett stort antal uppdrag till utomstående experter.

Viktiga underlag har också kommit fram genom delegationen för energi- forskning och oljeersättningsdelegationen. Dessa har haft regeringens upp- drag att utreda förutsättningarna att utnyttja förnybara energikällor och att snabbt införa kol i det svenska energisystemet.

I arbetets inledningsskede gjordes preliminära bedömningar av elanvänd- ningens utveckling. Dessa låg sedan till grund för uppskattningar av investeringsbehov och behov av bränslen inom energisystemet. Uppgifter av detta slag har bildat grund för samhällsekonomiska analyser och beskriv- ningar av den regionala utvecklingen i alternativ med och utan kärnkraft. Den första omgångens resultat har sedan utnyttjats i fortsatta analyser av elanvändning och energisystem.

Den knappa utredningstiden har givetvis inneburit svårigheter igenom- förandet av utredningsarbetet. Det har t. ex. medfört att det inte alltid varit möjligt att på nytt räkna igenom konsekvenserna inom ett områdes alla delar då nya uppgifter förts över från en arbetsgrupp till en annan. Vissa skiljaktigheter mellan grupprapporterna kvarstår av detta skäl. I flertalet fall är det fråga om mindre betydelsefulla skillnader. I några fall är de av större vikt. Våra slutsatser är emellertid inte beroende av skillnaderna. Det tar varit vår ambition att i största möjliga utsträckning markera var skillnaderna kvarstår. Tidspressen har också medfört att vårt betänkande inte är så genomarbetat och lättillgängligt som vi skulle önskat. På vissa punkter kunde resonemangen också ha varit fullständigare.

Arbetet i grupperna har i huvudsak varit klart i oktober månad Utred- ningen har tagit ställning till materialet och fogat in det i betänkandet Någon fullständig återgivning av underlaget har emellertid inte eftersträvas. Den som önskar tränga djupare in i bakgrundsmaterialet hänvisas till grupprap- porterna och rapporterna från de enskilda utredarna. Det har varit en strävan att i stor utsträckning göra hänvisningar till bilagorna för att underägga för dem som önskar få en mer ingående information.

I en särskild sammanfattning återges utredningens huvudresuitat i en omfattning som bedömts vara mer lättillgänglig än huvudbetänkandet och de olika arbetsgruppernas rapporter.

2. Introduktion

Energiförbrukningen i Sverige har ökat starkt under en lång period. Industrialiseringen, utbyggnaden av transportsektorn och standardsteg- ringen inom enskilda hushåll har alla byggt på ökad energianvändning. De stigande energipriserna, problem med försörjningstryggheten och ökad insikt om miljö- och hälsorisker i samband med produktion och konsumtion av energi kan nämnas som exempel på faktorer som medfört att energipolitiken under 1970-talet fått vidgade uppgifter. 1975 års energipolitiska beslut innebar bl. a. att energikonsumtionens ökningstakt skulle begränsas till högst 2 % i genomsnitt per år för perioden 1975—1985 jämfört med en årlig ökningstakt på drygt4,2 % under efterkrigstiden. I 1979 års energiproposition angavs åtgärder för att ytterligare begränsa ökningstakten i energianvänd- ningen. De energianvändningsnivåer som föreslogs innebär en ökning av energianvändningen mellan år 1978 och år 1985 på 0,6—1,5 % och från år1978 till år 1990 på O,4—1,0 %. Ökningen ielanvändningen som varit 6 % skulle bli i genomsnitt 3,7 % per år mellan åren 1978 och 1990.

Den slutliga inhemska energianvändningen omfattar all förbrukning inom sektorerna industri, samfärdsel och den s.k. övrigsektorn som omfattar bostäder, lokaler för offentlig verksamhet m.m. Den slutliga inhemska energianvändningen har under perioden 1955—1978 vuxit från 174 TWh till 385 TWh, se tabell 2.1.

Tabell 2.1 Energianvändningens utveckling 1955—1978

1955 1965 1978 Årlig procen- TWh TWh TWh tuell förändr. 1955—1978 Industri 78 125 147 2,8 Samfärdsel 27 45 67 4,0 Övrigsektor 69 115 171 4,0 Summa användning 174 285 385” 3,8 därav el 21 42 81 6,0 Medelfolkmängd 7 262 7 734 8 276 0,6 ( ] OOO-tal) Energianvändning/ 24 000 37 000 47 000 2.9 capita (kWh) Elanvändning/capita 2 900 5 400 9 800 5,5

(' 398 TWh inkl. bunkring för utrikes sjöfart.

Tabell 2.2 Utveckling av energi, el och BNP 1955—1978

Årlig procentuell förändring

1955—65 1965—70 1970—75 1975—78 1955—78

Total energianvändning 5,1 4,4 0,7 1,3 3,5 Därav el 6,7 6,4 5,1 3,9 5,9 BNP (i volym till

marknadspris) 4,3 3,8 1,9 0,5 3,2

En jämförelse mellan olika förbrukarkategorier visar att energianvänd- ningen inom industrin ökat med 2,8 % per år medan förbrukningsökningen för övriga sektorer varit 4 %.

Omräknas den slutliga energianvändningen i energianvändning per capita kan konstateras att denna praktiskt taget har fördubblats från 1955 till 1978. För närvarande förbrukas per person och år ca 47 000 kWh bränslen och el.

I tabell 2.2 relateras den totala energianvändningen till bruttonationalpro- dukten (BNP). Räknat från 1955 till 1978 har energiförbrukningen stigit med i genomsnitt 3,5 % per år medan tillväxten för BNP varit 3,2 % per år. Av tabell 2.2 framgår vidare utvecklingen under olika delperioder under perioden 1970—75. Då oljekrisen 1973/74 inträffade växte energianvändningen endast obetydligt och i lägre takt än BNP. Den ökade medvetenheten om samhällets sårbarhet för störningari energitillförseln i kombination med snabbt stigande priser på energi medförde en höjd sparbenägenhet i flertalet förbrukarkate-

gorier. Elanvändningen, vars utveckling sedan 1955 framgår av figur 2.1, har

under hela perioden ökat väsentligt kraftigare än BNP med en tendens till ökad skillnad under senare år. Elanvändningen inom industrin har nära följt den samtidiga förändringen av industrins produktionsvolym, dock med en tendens till långsam stegring av elkonsumtionen per produktionsenhet. Åtgärder för att minska elkonsumtionen i besparingssyfte speciellt under 1970-talet har motverkats bl. a. av elkrävande insatser för att bibehålla den inre och yttre miljön vid arbetsplatserna.

Figur 2.2 visar med grova mått hur elanvändningen inom industrin utvecklats jämfört med produktion och sysselsättning. Figuren visar indu- strin som helhet.

Eftersom kärnkraften i första hand används för att producera el har ett viktigt led i vårt arbete varit att göra bedömningar av det framtida behovet av el. Vi har därför med utgångspunkt från bl. a. 1978 års långtidsutredning, gjort en bedömning av den svenska ekonomins utveckling i det fall då kärnkraften byggs ut enligt tidigare uppgjorda planer. Utvecklingen inom industrin och andra samhällssektorer har tagits upp liksom utrymmet för privat och offentlig konsumtion.

Vid ett användande av de kärnkraftverk som är färdigbyggda eller under byggnad på det sätt som föreslås i 1979 års energiproposition kommer kärnkraften år 1990 att svara för omkring 40 procent av Sveriges eltörsörjning. Vattenkraften skulle svara för närmare 50 %. Övriga delar prcduceras av

TWh 90

80

ml

60—

50—1

40—

so—l

20

10

1955 1960 1965 1970 1975

Figur 2.1 Total elanvänd— 300 ning 1955—1978.

Elanvändning . _o-

I & 250 .//' * s ;(, Produktion 200

150

100

Total arbetstid för arbetare Figur 2.2 Elanvändning. produktion, antal anställ- da totalt och total arbets- . tid för arbetare i industrin 1955 1960 1965 1970 1975 1978 1955—1977. index— 50

bl. a. kraftvärmeverk och inom industrins mottrycksanläggningar. I grova drag såg energitillförseln ut på följande sätt är 1978 räknat i TWh.

Olja 310 Kol 20 Vedavfall m. m. 40 Vattenkraft 55 Kärnkraft 20

Som synes är oljan den dominerande energikällan. Vattenkraft och kärnkraft utnyttjas uteslutande för elproduktion. I tabellen anges producerad el från dessa energislag. För att producera samma elenergimängd i t. ex. olje- eller koleldade kraftverk skulle åtgå ca 190 TWh olja eller kol beroende på den låga verkningsgraden i sådana kraftverk. Det finns därför risk att betydelsen av vattenkraft och kärnkraft underskattas ijämförelser av detta slag.

En avveckling av kärnkraften innebär att motsvarande elproduktion helt eller delvis skall produceras på annat sätt eller att el ersätts med andra energislag. Man kan också begränsa elanvändningen genom restriktioner eller minska elförbrukningen genom att upphöra med verksamhet. Avveck- lingen av kärnkraft får därmed en rad effekter på samhällsutvecklingen.

På den ekonomiska sidan får avvecklingen effekten att investeringar måste genomföras i anläggningar för energiproduktion som annars inte skulle ha byggts eller som måste tidigareläggas. Behovet av import av bränslen ökaL

Olika åtgärder för att begränsa elanvändningen måste sättas in om man inte klarar att producera lika mycket el som efterfrågas. Ett behov av omstrukture- ring av näringslivet kan uppstå, med skilda utslag i olika delar av landet.

Sysselsättningen påverkas. Av vad som här har sagts framgår att konsekvenserna av en kärnkraftav-

veckling inte kan beskrivas med ett enda mått. De direkta effekterna i form av att anläggningar som ersätter kärnkraftsaggregaten behöver byggas utgör endast en av flera effekter.

Andra uppstår på

ekonomi

miljö sysselsättning och regional utveckling utveckling för enskilda hushåll försörjningstrygghet

DDDDD

Vi skall i det följande redovisa konsekvenserna av de två alternativ för det svenska energisystemets utveckling som vi fått i uppdrag att utreda. De kan beskrivas på följande sätt:

Referensalternativet

[1 Enligt detta alternativ fullföljs den nuvarande planeringen, vilket bl.a. innebär att kärnkraften byggs ut till 12 aggregat, som används under sin livslängd.

A vveck/ingsalternati vet

CI Kärnkraften avvecklas inom en lO-årsperiod. Inga ytterligare kärnkraft- verk laddas utöver de 6 som nu är i drift.

Vår uppgift är som framhålls i inledningskapitlet att i lättillgängliga former belysa skillnader mellan de båda alternativen vad gäller miljö, ekonomi, sysselsättning, försörjningstrygghet, regional utveckling och utveckling för enskilda hushåll.

Dessa skillnader kallar vi konsekvenser av en kärnkraftavveckling. Vi har inte haft till uppgift att komma med i detalj utarbetade konkreta förslag till åtgärder för att spara el eller trygga elförsörjningen. Vår uppgift har varit att visa hur olika åtgärder kan sättas in för att nå balans mellan utbud och efterfrågan på el i referens— och avvecklingsalternativ. Skillnaderna i kostnader för dessa åtgärder och de förändringari levnadsförhållandena som uppstår då de sätts in ses här som konsekvenser av kärnkraftavveck- lingen.

Elbalanserna ger ett mått på behovet av utbyggnader av elproduktion och ökat behov av bränsleinsatser samt krav på åtgärder för att begränsa elanvändningen för att nå balans. De ger därmed ett mått på de direkta kostnaderna av en avveckling. När dessa uppgifter förs in i de samhällseko- nomiska kalkylerna och i bedömningarna av miljöeffekterna erhålls mått på de indirekta kostnaderna och konsekvenserna.

De skäl som har anförts mot kärnkraften gäller främst de risker som är förknippade med drift av kärnkraftverk, upparbetning av använt kärnbränsle och förvaring av avfall. Det har inte varit vår uppgift att behandla dessa frågor. Reaktorsäkerhetskommittén kommer i sitt betänkande att belysa främst riskerna vid driften av kärnkraftsaggregat. De resultat som därvid presenteras kompletterar resultaten från konsekvensstudierna. Tillsammans ger de en bild av positiva och negativa sidor av en kärnkraftavveckling.

På den tid som stått till vårt förfogande har det inte varit möjligt att göra någon fullständig belysning av alla konsekvenser som en kärnkraftavveck- ling får. Vi har emellertid haft tillgång till flera omfattande källmaterial. I första hand gäller detta energikommissionens betänkanden och rapporter och energipropositionen. Viktigt material har därutöver kommit från delegatio- nen för energiforskning och utredningar som vi initierat för att belysa olika delfrågor kring landets energiförsörjning.

En utgångspunkt för arbetet har varit att det väsentligaste inte är att mera precist fastställa vilken utveckling som kan förväntas i alternativ med och utan kärnkraft. Det viktiga är att klargöra skillnaden mellan de båda utvecklingslinjerna. Vissa osäkerheter i framtidsbedömningarna spelar inte så stor roll om de är lika i båda fallen.

På ett tidigt stadium i vårt arbete togs frågan upp om hur ett avvecklings- alternativ skulle utformas. Vi fann att det inte torde finnas förutsättningar att i ett enda alternativ fånga upp de skilda uppfattningar som finns om hur landets elanvändning skall se ut efter en kärnkraftavveckling. Vi har därför analyserat olika kombinationer av kärnkraftsersättande elproduktion och begränsningar i elanvändningen. De tre elanvändningsnivåer som utkristal- liserats karakteriserar vi i det följande med förbrukningen år 1990 som för de tre fallen är 125 TWh, 105 TWh resp. 95 TWh.

Referensalternativet utgår från en elanvändning år 1990 på 125 TWh. Denna siffra är baserad på regeringens energiproposition våren 1979.

Då det gäller avvecklingsalternativet har elanvändningsnivån 125 TWh inte givits så stort utrymme i utredningen. Svårigheterna att ersätta kärnkraften helt ut är nämligen så stora att det inte bedömts vara realistiskt. Vår genomgång visar att utbyggnad till nivån 105 TWh kan vara möjlig att åstadkomma fram till 1990. Det förutsätter en snabb utbyggnad av kolkraft- verk, och som framgår av kapitel 4 kan förseningar uppkomma som medför att det är svårt att få fram denna produktionskapacitet tillräckligt snabbt. Vi har därför också granskat konsekvenserna av en avveckling vid en väsentligt lägre elanvändningsnivå, nämligen 95 TWh 1990. Denna nivå har också föreslagits av dem som förordar en avveckling av kärnkraften under 1980-talet. Problemen på tillförselsidan blir givetvis väsentligt mindre i detta fall. Å andra sidan krävs då en stark begränsning av elanvändningens tillväxt —den får utgöra mindre än 1 TWh per år under perioden 1979—1990, vilket kan jämföras med ca 3 TWh per år under perioden 1970—1978 då den ekonomiska utvecklingen var svag. Också då det gäller betingelserna för att uppnå en så stark begränsning på användningssidan föreligger osäkerhet. De två under- sökta elanvändningsnivåerna, 105 och 95 TWh kan alltså uppfattas som övre reSpektive undre gräns för elanvändningens utveckling vid en avveckling av kärnkraften. Vilken nivå som faktiskt nås år 1990 blir beroende av en avvägning mellan tillförsel- respektive användningspåverkande åtgärder. Härvid måste de erfarenheter som fortlöpande framkommer beträffande olika styrmedels effekter beaktas.

För både referes- och avvecklingsalternativen gäller en strävan att spara energi och att minska oljeanvändningen.

Av våra direktiv framgår att vi skall belysa utvecklingen och de konse- kvenser som en avveckling kan få fram till år 2000. En analys över en så lång tidSperiod är självfallet förknippad med stor osäkerhet. Det förstärker motiven för att i första hand eftersträva jämförelser av två utvecklingsalter- nativ, där osäkerheterna för båda till en del är gemensamma. Tidsaspekten är emellertid intressant också från andra utgångspunkter. Konsekvenserna av en kärnkraftavveckling får olika karaktär i skilda delperioder. Om avveckling äger rum fram till år 1990 är det troligt att effekterna under de första åren på 1980-talet främst gäller kostnader för olja och andra bränslen som måste importeras som ersättning för kärnkraften. Under andra hälften av 80-talet kommer effekterna också att uppkomma till följd av investeringar i anläggningar för drift med andra energislag än kärnkraft. Under 1990-talet kommer skillnaderna i bränslekostnader för kol att bli de mest avgörande. En viktig fråga är om kostnaderna för avvecklingen skall fördelas mellan olika generationer av människor så att del av investeringarna på 1980-talet finansieras med utlandslån som betalas igen under 1990-talet. För att klara en sådan återbetalning måste Sverige stärka sin konkurrenskraft gentemot utlandet. De ekonomiska konsekvenserna kommer därmed att gälla inves- teringar, konsumtion och utrikeshandeln. Den tidsmässiga förläggningen av investeringar, utlandslån och återbetalningar av dessa får stor betydelse för konsumtionsutvecklingen för landets hushåll.

En utgångspunkt för vår analys av konsekvenserna av en kärnkraftavveck- ling är att den enbart gäller Sverige. I andra länder förutses att kärnkraften

bibehålls som energikälla. Studier inom OECD visar emellertid att en viss dämpning i utbyggnaden av kärnkraften i förhållande till tidigare planer är att förutse. Det kan i sin tur ge effekter på efterfrågan på främst kol och olja. Så länge kärnkraften behålls bedöms dessa effekter emellertid vara begränsade. Andra länders konkurrenssituation gentemot Sverige antas därmed inte förändras på annat sätt än genom de ändringar som föranleds av att Sverige avvecklar kärnkraften.

Konsekvenserna av en avveckling fördelar sig intejämnt över landet. Inte heller får en avveckling samma effekt för alla hushåll. Det är därför väsentligt att bl. a. belysa konsekvenserna för de kommuner som idag har kärnkrafts- anläggningar eller industrier med stor elanvändning. Vi diskuterar också om det uppstår några regionala och lokala effekter av en utökad användning av inhemska energikällor.

Sammanfattningsvis kan framhållas att de konsekvensbeskrivningar som genomförts gäller flera områden. Den viktigaste utgångspunkten är emeller- tid att det ärjämförelserna mellan alternativen med och utan kärnkraft som är väsentliga. Skillnaderna är viktigare än de absoluta nivåerna för ekonomi. sysselsättning och andra områden som tas upp i belysningen.

3. Elanvändning i referens- och avvecklingsalternativ

3.1. Inledning

Sverige använder mycket el i förhållande till sin folkmängd. Stora delar av industrin har baserat sin produktion på att elkraften har varit och är relativt billig. De största utnyttjarna är järn- och metallindustrin och massa- och pappersindustrin — de svarar för cirka hälften av industrins totala elbehov. Men därutöver spelar elkraften en väsentlig roll även för stora delar av t. ex. verkstadsindustrin, sågverken, den kemiska industrin m. m. När den svenska oljeimportens ökning under 1950—talet började te sig allt allvarligare från försörjningssynpunkt bedömde man att en fortsatt relativt stor andel av el i energibalansen var angelägen. Ett av motiven för att då satsa på kärnkraften var att man bedömde att el därigenom skulle kunna erhållas till relativt sett lågt pris, även efter det att vattenkraften var utbyggd och att oljeberoendet skulle minska. Man såg då också framför sig möjligheter att framställa kärnbränslet inom landet. De bedömningar av den framtida elanvändningen som presenterats sedan 1960-talet och framåt skall bl. a. ses mot den bakgrunden.

En iakttagelse vid bedömningen av vår framtida elanvändning är att det hittills rått ett nära samband mellan ekonomisk tillväxt och elanvändningens utveckling. Speciellt har detta ansetts gälla för industrin. Redogörelsen i kapitel 2 stärker ett sådant antagande (se figur 2.1). Prognoserna över elanvändningens utveckling som gjordes på 1960-talet låg emellertid mycket högre än de prognoser som görs i dag. Det beror främst på att man ansåg att den ekonomiska tillväxten skulle bli högre än vad den blivit under 1970—talet. Industrins produktion och bostadsbyggandet har inte utvecklats så snabbt som under 1960-talet.

Tabell 3.1 visar några exempel på tidigare prognoser över elanvändningen år 1985. Spännvidden är stor, men förklaras alltså till stor del av förändringari bedömningar i den ekonomiska utvecklingen. Detta illustreras av bedöm- ningarna i 1970 års långtidsutredning och dess avstämning år 1972. Enligt den förra skulle bruttonationalprodukten öka med 3,8 procent per år under perioden 1970—1975. Tillväxten skulle därmed i stort sett bli densamma som under 1960-talet. I 1972 års avstämning utgick man från att de höga tillväxttalen skulle gälla också för perioden 1972—1977. Utfallet har dock blivit en årlig BNP-tillväxt på mellan 1 och 2 procent. Elanvändningen har ökat med mellan 4 och 5 procent per år.

Bedömningarna av elanvändningens utveckling har som regel utgått från

Tabell 3.1 Prognoser över elanvändningen år 1985

Prognos Elanvändning, TWh Energikommittén alt. 1 (1967) 160 Centrala driftledningen (1972) 178 Energiprognosutredningen alt. 3 (1973) 156 Prop. 1975130 141 Statens industriverk (våren 1977) 123 Statens industriverk alt. A (hösten 1977) 113 Prop. 1978/791115 110

långtidsutredningens prognoser. Om förutsättningarna för dessa förändras, t.ex. genom yttre störningar av det slag som inträffade år 1973, då oljepriserna steg kraftigt och industriproduktionen stagnerade. ändras också förutsättningarna för elanvändningen. Under 1970-talet har flera händelser inträffat som påverkat världshandeln. Begränsningarna i oljeleveranserna från Iran under 1978 och 1979 kan här nämnas utöver tidigare åberopade exempel. I prognosen i prop. 1978/79:115 har bl.a. sådana händelser beaktats. Det är en mycket svår uppgift att göra förutsägelser om den ekonomiska utvecklingen under en så lång period som är aktuell i vårt utredningsarbete. Uppdraget innebär att energiförsörjningen fram till år 2000 skall analyseras. Långtidsutredningen, som ger ett viktigt underlag för analysen, omfattar främst ett femårsperspektiv. De senaste utredningarna har dock omfattat vissa överväganden om utvecklingen i ett mycket långsiktigt perspektiv. Främst har då diskuterats hur folkmängd, konsumtion och kapitalbildning kan komma att utveckla sig. För tiden efter år 1990 har inte förelegat några uppgifter om utvecklingen inom enskilda sektorer.

3.2. Den ekonomiska bakgrunden

Enligt 1978 års långtidsutredning skulle den svenska ekonomin kunna utvecklas relativt snabbt under perioden 1977—1983. Bruttonationalproduk- ten skulle enligt ett av utredningens utvecklingsalternativ stiga med 3,7 procent per år och möjliggöra en ökning av den privata konsumtionen med 1,8 procent och den offentliga med 22.

Tabell 3.2 Försörjningsbalansens utveckling 1960 till 2000 (årlig procentuell ök-

ning) 1960— 1975— 1977— 1979— 1985— 1990— 1975 1977 1979 1985 1990 2000 Bruttonationalprodukt 3,7 —0,5 4,0 3,1 2,7 2,5 Import 5,3 2,0 0,9 4,4 4,2 4,1 Investeringar 3,9 —10,2 2,2 4,7 3,5 2,8 Konsumtion — privat 3,0 1,7 0,8 1,3 1,9 2,3 — offentlig 4,7 3,7 3,3 2.2 1,2 1,2 Export 6,1 2,4 8,2 6,4 5,3 4,5

I ett mer långsiktigt perspektiv antog man att den ekonomiska tillväxten kommer att gå något långsammare och konsumtionsökningen bli lägre. Utrymmet för reformer som medför tillväxt av den offentliga konsumtionen blir då mindre.

Utgångsåret 1977 för analysen i 1978 års långtidsutredning präglades av att industrin inte utnyttjade sin kapacitet och att det fanns en obalans i ' utrikeshandeln.

Den utvecklingsbild som långtidsutredningen gav byggde på förutsätt- ningen att balansen i utrikeshandeln skulle återställas i mitten av 1980-talet. Exporten av varor och tjänster måste då öka kraftigt och importen hållas tillbaka. Detta ställer krav på att investeringar genomförs och att utrymmet för konsumtionsökning begränsas.

Utvecklingen efter 1977 har på vissa punkter avvikit från långtidsutred- ningens bedömningar. Det gäller framför allt den offentliga konsumtionstill- växten som varit snabbare än vad som anges i alternativet. Vid slutet av 1979 råder dock fortfarande ett visst underutnyttjande i ekonomin.

Ett viktigt led i vårt arbete har varit att göra en översyn av underlag och slutsatser i 1978 års långtidsutredning. Resultatet av denna genomgång har legat till grund för prognoser över elanvändningen i referensalternativet. De har också utgjort en grund för analysen av de ekonomiska konsekvenserna av en kärnkraftavveckling, se kapitel 6. Genomgången har inte föranlett några väsentliga revideringar av materialet (se bilagorna 2 och 3). För bedömning- arna av elanvändning och energikonsumtion innebär detta att en väsentlig utgångspunkt är i stort sett densamma i dag som då energipropositionen arbetades fram.

Långtidsutredningens analyser av näringslivets skilda delar sträcker sig enbart fram till år 1990. Enligt våra direktiv skall vi emellertid också granska utvecklingen under 1990-talet. Möjligheterna att göra utsagor om näringsli- vets utveckling i ett så långt perspektiv är mycket begränsade. Vi har mot den na bakgrund i första hand analyserat en utveckling som under 1990-talet i stort sett följer de trender som 1978 års långtidsutredning angav för 1980-talet.

Tabell 3.2 visar vår bedömning av utvecklingen fram till år 2000 i ett referensalternativ då kärnkraften bibehålls efter år 1990. I bilaga 3 återfinns en beskrivning av kalkylernas uppläggning. Vissa förutsättningar för kalkylerna bör speciellt uppmärksammas. En är att investeringskvoten år 2000 förutsätts återställd till 1975 års nivå, dvs. ca 21 procent av bruttonationalprodukten. En annan är att den offentliga konsumtionens tillväxt bromsas upp kraftigt i förhållande till 1970-talet. Tillväxten blir speciellt svag under 1980-talet. Till en del förklaras detta av att den offentliga konsumtionen ökat kraftigare under slutet av 1970-talet än långtidsutredningen förutsatte och att tillväxten måste gå långsammare under 1980-talet för att den offentliga sektorn skall ligga kvar på den långsiktiga trenden.

Flera invändningar kan resas mot de uppgifter som presenteras i tabell 3.2. Avvägningen mellan offentlig och privat konsumtion kan göras på annat sätt. Antagandena om exportutvecklingen kan diskuteras.

Med den knappa tid som stått till utredningens förfogande har det varit naturligt att lägga huvudvikten i arbetet vid analyser av de avvikelser från den i tabell 3.2 skisserade utvecklingen som kan inträffa om kärnkraften avvecklas under 1980-talet.

Bakom uppgifterna om bruttonationalproduktens utveckling ligger analy- ser av enskilda branscher. Uppgifterna om branscherna är också nödvändiga som underlag för elprognoserna. Ett relativt omfattande arbete har lagts ned på analyser av de branscher som utnyttjar mycket el. Speciellt gäller detta skogsindustrin, järn- och stålindustrin samt kemisk industri. Tabell 3.3 sammanfattar utvecklingen för vissa branscher.

I förhållande till bedömningarna i energikommissionens betänkande och i 1978 års långtidsutreding innebär denna att den årliga tillväxten i träföräd- lingsindustrin och kemisk industri blir lägre.

Allmänt bör noteras att utvecklingen enligt tabell 3.3 innefattar en betydande strukturomvandling. Sysselsättningen inom verkstadsindustrin måste som framgår av kapitel 7 öka med 100 000 under perioden 1985—1990 medan jordbruk och fiske går tillbaka med 50000 och Skogsindustri med 30 000. Om målet full sysselsättning skall uppnås krävs en storomställning av industriproduktionen vilket erfordrar omfattande sysselsättningspolitiska åtgärder.

När det gäller gruvindustrin sammanhänger den beräknade uppbroms- ningen med ett antagande om en försämrad internationell konkurrenskraft för de svenska järnmalmsgruvorna. Gruvindustrin beräknas minska sin andel av den totala industrivaruexporten från ca 3,5 % i mitten av 1970-talet till 2 % år 2000. I fråga om skogsindustrins uppbromsning är förklaringen i stället den begränsade råvarubasen. I perspektivet fram till år 1990 beräknas skogsin- dustrin kunna fortsätta att expandera i relativt snabb takt genom råvarube- sparingar och ökad vidareförädling. Andelen massa som vidareförädlas till papper antas öka från ca 60 % år 1975 till ca 75 % år 1990. Inom massaproduktionen förutsätter kalkylen dessutom en vedråvarubesparing, genom att andelen mekanisk massa ökar från 20 % år 1975 till 30 % år 1990. Energikommissionen har utförligt behandlat denna näringsgren. I avsnitt 3.5 återkommer vi till dess elanvändning.

Efter år 1990 har man, av bl. a. handelspolitiska skäl, att räkna med att vidareförädlingen inom skogsindustrin endast kan öka obetydligt. Totalt sett

Tabell 3.3 Bruttoproduktionens utveckling 1963—2000 (årlig procentuell förändring. fasta priser)

1963— 1975— 1977— 1990— 1975 1977 1990 2000 Jordbruk 1.9 0 1.0 0,9 Skogsbruk —0.1 —7.5 2.3 0.8 Industri 4,2 —1,9 3.9 3.3 — Gruvor , 4.3 -3,8 3,5 2,4 — Skogsindustri 4.6 —3.1 3,2 1,4 — Kemisk industri 8.9 -3.9 5.0 3,7 — Järn och stål 4.2 1,7 3.0 2.9 — Verkstadsindustri 5.5 —5.6 6,7 5,0 Byggnadsindustri 2,1 —2,6 2,6 1,9 Privata tjänster 2.9 -O.4 2,0 1,7 Offentliga tjänster 4.7 4.2 1.4 1,2

beräknas skogsindustrin minska sin andel av industrivaruexporten från ca 20 % i mitten av 1970-talet till ca 10 % vid slutet av seklet.

Den bild som ges av kalkylen är att industritillväxtens tyngdpunkt, liksom hittills, kommer att ligga inom kemisk industri och verkstadsindustri. Även om en viss uppbromsning förutsätts av tillväxten inom den kemiska industrin beräknas dess andel av den totala industrivaruexporten öka från 5,7 % år 1975 till 7,5 % år 2000.

Verkstadsindustrin tillsammans med varven svarade år 1975 för ca 50 % av den totala exporten av industriprodukter. Genom att varvsindustrin beräknas minska sin exportandel från ca 6,5 % år 1975 till endast ca 0,5 % år 2000 samtidigt som råvarubranscherna också minskar sina andelar, kommer stora krav att ställas på verkstadsindustrin. Kalkylen pekar här på att det krävs en ökning av exportandelen från ca 45 % år 1975 till 70 % år 2000.

Framför allt under perioden 1977—1990 krävs en utomordentligt snabb tillväxt inom verkstadsindustrin. Den årliga tillväxten beräknas till 6,7 % jämfört med 5,5 % under perioden 1963—1975. Denna expansion skall visserligen ses mot bakgrund av den låga nivån år 1977 men innebär ändå stora krav på anpassning, inte minst i form av satsningar på nya produkter och upparbetande av nya marknader.

3.3. Elanvändning i referensalternativet

Materialet från 1978 års långtidsutredning och industriverkets uppgifter om åtgång av el har, efter revideringar med hänsyn till det senaste årets händelser, legat till grund för vår bedömning av elkonsumtionens utveckling fram till år 2000 i ett alternativ där kärnkraften byggs ut enligt de riktlinjer som angivits i 1979 års energiproposition. De besparingsinsatser som riksdagen beslutat om ingår i dessa bedömningar. Däri ingår bl. a. insatser för att förbättra värmeisolering av fastigheter samt bidrag till energibesparande insatser inom industrin.

Två förändringar i samhällsekonomin måste speciellt beaktas. Den ena är den något långsammare ekonomiska tillväxtenjämfört med tidigare bedöm— ningar. Den andra är de höjda oljepriserna.

Vi vill ännu en gång påminna om den stora osäkerhet som gäller för prognoser av det slag som här presenteras. Ändå är det väsentligt att presentera en samlad bild av det behov av el som idag kan förutses.

3.3.1. Industrin

De genomgångar som konsekvensutredningen utfört (se bilaga 2) pekar mot att industrins elanvändning år 1990 kan komma att ligga något lägre än vad som angavs i energipropositionen. Prognoserna för industrin sammanfattas i tabell 3.4. Det bör observeras att ökningstakten jämfört med produktionsvo- lymens ökningstakt ligger lägre än den har gjort under hela 1970-talet,jfr figur 3.1

Takten i introduktionen av elbesparande åtgärder är svår att bedöma. Den sammanhänger bl. a. med takten i branschernas expansion. Ju snabbare tillväxt inom industrin desto större investeringar aktualiseras. Besparingsåt-

Figur 3 . 1.

Specifik

elanvändning i industrin

1970 = 100

Tabell 3.4 Industrins elanvändning 1978—2000, TWh

1978 1990 2000

Gruvor 2 3 4 Skogsindustri 15 21 22 Kemisk industri 5 7 9 Järn och metallverk 7 11 15 Verkstadsindustri 4 8 14 Ovrig industri 6 6 8

Summa 39 57 72

gärderna är ofta kopplade till investeringarna, varför tillväxttakt och bespa- ringar ofta följs åt.

Skogsindustrins värde i tabell 3.4 är ett värde som ligger mellan olika bedömningar av åtgången av el per producerad enhet räknat i värdetermer inom massa- och pappersindustrin. Högre värden har angivits av bl. a. branschföreningen SCPF i en promemoria till konsekvensutredningen. Lägre värden har presenterats av företrädare för dem som önskar en snabb avveckling av kärnkraften. Som närmare redovisas i bilaga 2 skiljer sig uppfattningarna främst beträffande behovet av el för rationaliseringar, arbetsunderlättande åtgärder och miljövård. Konsekvensutredningen har inte tagit ställning till om det högre eller lägre värdet är det mest sannolika. I våra kalkyler har vi utgått från ett värde som

_ Utveckling 1960—78

__ _ __ E nligt referensprognosen

ligger mellan dem. Den totala elenergianvändningen inom industrin år 1990 skulle därmed uppgå till 57 TWh.

3.3.2. Samfära'sel

Elförbrukningen i samfärdseln avser drift av järnvägar jämte den el som förbrukas för belysning, signalanordningar och uppvärmning av växlar och vagnar. Dessutom ingår SL:s och pendeltågens förbrukning och övriga spårvägars förbrukning. Elförbrukningen för samfärdsel sammanfattas i tabell 3.5.

3.3.3. Övrigsektorn

lövrigsektorn samlas all energianvändning som inte kan hänföras till industri eller samfärdsel. Det betyder att sektorn innefattar energiförbrukning för uppvärmning och belysning inom bostäder och servicesektorns lokaler.' Denna förbrukning svarar för närvarande för ca 90 % av den totala energianvändningen i övrigsektorn. Dessutom ingår energiförbrukningen i fritidshus, areella näringar(=jord- och skogsbruk) samt vissa tjänstesektorer. Den energi som åtgår för uppvärmning av industrins lokaler ingår däremot i industrins energiuppvärmning.

Bostäder

Beräkningarna över elanvändningen i bostadssektorn utgår från antalet bostäder vid mitten av 1977. Utgångspunkten har varit SCB:s folk- och bostadsräkning 1975 samt uppgifter om påbörjade byggen och avgång av lägenheter för åren 1975—1977. Fördelningen på olika uppvärmningsformer för det befintliga bostadsbeståndet har gjorts utgående från SCB:s el- och tjärrvärmestatistik. Framskrivningen av bostadsbeståndet till 2000 har utgått från de antagan- den som industriverket gjorde i beräkningarna till energikommissionen, men har, som framgår av bilaga 2, för den närmaste framförliggande perioden modifierats med hänsyn till bl. a. de senaste årens utveckling. Antaganden om prisutvecklingen för olika bränslen är av avgörande betydelse för prognosen över elvärmens utveckling i referensalternativet. Här har antagits att oljepriset kommer att stiga betydligt snabbare än elpriset. I bilaga 1 lämnas en närmare redogörelse för gjorda prisantaganden. Som framgår av avsnittet om industrin räknar vi med att elanvändningen inom denna sektor blir något lägre än vad som anges i 1979 års energiproposition. l”Lokaler” brukar i Samtidigt utgår vi från att energiprogrammet med utbyggnad av 12 dessa sammanhang an- kärnkraftverk kommer att fullföljas i referensalternativet. Mer el kan därmed Vändfs SOF" samlinnge' teckning för alla bygg- disponeras för elvärme än vad som angavs i energipropositionen. nader som inte är bostä— der eller industribyggna- Tabell 3.5 Elförbrukning för samfärdsel, TWh der. Hit hör Således (. Ex. lokaler för handel, sjuk- 1978 1990 2000 vård, undervisning osv. I dessa lokalers elkon- Summa 19 2,8 3,2 sumtion ingår elbehovet

även för driften.

Tabell 3.6 Bostadsprognos 1977—2000 (] OOO-tal lägenheter)

1977 1990 2000 Småhus 1 500 1 800 2 100 därav elvärmda 400 1 100 1 500 Flerbostadshus 2 100 2 200 2 300 därav elvärmda 50 90 120

I tabell 3.6 sammanfattas de gjorda antagandena om bostadsbeståndets utveckling fram till 2000 liksom utvecklingen av antalet elvärmda fastighe- ter.

Åtgången av el för bostadsuppvärmning i befintlig bebyggelse skiljer sig från åtgångstalen i nybebyggelse. Orsaken till detta är bl. a. att det nuvarande beståndet består av gamla och sämre isolerade hus. För det tillkommande beståndet ställs större krav på isolering genom tillkomsten av den nya byggnormen (SBN-75). Här har förutsatts att dessa byggnormer får full effekt omedelbart. Av dessa skäl hålls utvecklingen av åtgångstalen för nya och gamla bostadshus åtskilda.

För bostäder som går över från t. ex. oljevärme till elvärme antas åtgångstalen vara desamma som de i den ursprungliga uppvärmningsformen. Det innebär att konvertering inte i och för sig antas ge någon nettoenergi- besparing.

Under 1978 fattade riksdagen ett principbeslut om en energisparplan baserad på prop. 1977/78:76. Tyngdpunkten i detta program ligger på åtgärder som berör oljevärmda fastigheter. Vissa besparingsåtgärder kommer dock sannolikt att genomföras i sådana elvärmda hus som tidigare konverterats från annan uppvärmningsform. Av det 1977 befintliga beståndet av elvärmda småhus var ca 40 % byggda före 1960.

Utöver den elanvändning som utnyttjas för uppvärmningsändamål till- kommer. förbrukningen av hushållsel för apparater m.m. i småhus och flerbostadshus. Den gemensamma elförbrukningen i tvättstugor, trapplyse, hissar m. m. ingår i hushållselförbrukningen i flerbostadshus.

Vid bedömningen av hur hushållens elförbrukning kommer att utvecklas måste hänsyn tas till två faktorer, som verkar i var sin riktning. Å ena sidan får man räkna med att den allmänna standardstegringen till en del tas ut i form av ökad användning av elkrävande hushållsutrustning. Visserligen kommer mättnadsnivåer troligen att uppnås för vissa typer av hushållsappa- rater, men samtidigt utvecklas nya produkter som ställer krav på el, och andra blir mer elkrävande därför att deras kapacitet ökas. Å andra sidan pågår en teknisk utveckling, som bl. a. medför att hushållsapparaterna blir mindre elkrävande. I takt med att apparaterna byts ut tenderar då den specifika elåtgången att minska. Totalt sett bedöms de nämnda utvecklingstendenser- na i stort sett ta ut varandra, och elanvändningen per hushåll har därför förutsatts stagnera från mitten av 1980-talet. Det bör observeras att minskad elkonsumtion i hushållsapparater kräver mer energi för uppvärmning under uppvärmningssäsongen.

En annan faktor som försvårar en bedömning av utvecklingen för bostädernas elanvändning är den s. k. dolda elvärmen dvs. el som komple-

Tabell 3.7 Slutlig elanvändning i bostäder 1978-2000, TWh

1978 1990 2000 Elvärme 9 22 27 Hushållsel 14 17 18 Summa 23 39 45

ment till annan uppvärmning. Med den uppläggning av elstatistiken som för närvarande gäller kommer nämligen denna att ingå i hushållsförbrukningen. Vid den antagna relationen mellan el- och oljepris är det inte osannolikt att denna typ av elvärme kommer att få en betydande omfattning. Det skulle i så fall leda till högre elanvändning än som prognoserats.

Med dessa förutsättningar angivna är det möjligt att ställa samman beräkningarna över elanvändningen i bostadssektorn. Detta görs i tabell 3.7.

Service m. m.

Servicesektorn innehåller bl. a. hela den offentliga sektorn liksom näringsli- vets tjänstesektorer som t. ex. varuhandeln och hotell- och restaurangverk- samheten. Enligt de kalkyler som utförts inom utredningens ram förväntas en relativt långsam ekonomisk utveckling i dessa sektorer fram till 2000.

En sådan information är emellertid otillräcklig som underlag för en bedömning av elanvändningen för uppvärmning och drift av motorer, fläktar m. m. Utgångspunkterna är i dessa hänseenden likartade de som gällde för industriverkets beräkningar för energikommissionen. Istället är det nödvän- digt att arbeta med en rad schablonantaganden. Från prognossynpunkt är det i själva verket så att energianvändningen för framför allt lokaler tillhör de mest svårbedömbara.

Utöver lokaler i den offentliga förvaltningen och näringslivets tjänstesek-

Tabell 3.8 Slutlig elanvändning i service m. m. 1978—2000, TWh

1978 1990 2000

Lokaler (barnstugor m. m.) värme 4 5 6 drift av apparater och maskiner 8 11 13 Summa 12 16 19 Fritidshus 2 4 5 Renhållning m.m. 1 3 3 Byggnadsverksamhet 1 1 1 Gatu- och vägbelysning ] 1 2 Jordbruk, drift ] l 1

Totalt 18 26 31

Tabell 3.9 Slutlig elanvändning i övrigsektorn 1978—2000, TWh

1978 1990 2000 Bostäder 23 39 45 Lokaler 12 16 19 Ovrig service 6 10 12 Summa 41 65 76 Därav elvärme (inkl. fritidshus) 14 30 38

törer ingår också inom service m.m. elanvändningen för renhållning, byggnadsverksamhet, väg- och gatubelysning, fritidshus samt el för maskin- drift m.m. inom jordbruket. Dessa beräkningar redovisas i tabell 3.8 tillsammans med elanvändningen för lokaler. För dessa mindre sektorer gäller att de skrivits fram med de antaganden som gjordes av industriverket i dess prognos till energikommissionen.

Slås elanvändningen i bostadssektorn samman med elanvändningen i lokaler m. m. och övrig service erhålls den totala elanvändningen i övrigsek- torn. Denna sammanfattas i tabell 3.9.

3.3.4. Sammanfattning

Det finns flera skäl för att se över de prognoser över elanvändningen som presenteras i 1979 års energiproposition. Ett viktigt skäl är de redan höjda oljepriserna liksom den ändrade framtidsbedömningen härvidlag. Ett annat är att en översyn av 1978 års långtidsutredning tyder på en något långsam- mare ekonomisk utveckling än man tidigare räknade med.

De ändrade förhållandena verkar i olika riktning på efterfrågan på el. Den långsammare ekonomiska utvecklingen verkar dämpande och de stegrade oljepriserna i höjande riktning.

Vår slutsats från genomgången av industri-, samfärdsel- och övrigsekto- rerna är mot denna bakgrund att prognosen för elanvändning fram till år 1990 i energipropositonen alltjämt kan tjäna som riktvärde. En väsentlig för- ändring har dock gjorts och det är att industrins andel minskats och övrigsektorns ökat. Totalt rör det sig för år 1990 om 5 TWh som flyttats mellan sektorerna.

1 tabell 3.10 sammanfattas vår bedömning av elanvändningen i referens- alternativet.

Industrins värde har satts som ett medelvärde mellan två alternativ som tagits fram inom utredningen. Samfardseln är oförändrad i förhållande till bedömningen i energipropositionen. Övrigsektorns andel har ökat mot bakgrund av de höjda oljepriserna och bedömningen att det nuvarande energiprogrammet ger relativt sett låga elpriser under 1980-talet.

Bedömningarna för år 2000 är osäkra. bl. a. kan oljepriserna förändras på annat sätt än vi här räknat med. Detsamma gäller den tekniska utvecklingen när det gäller mindre elkrävande processer och apparater. I kapitlet 4 och i bilaga 1 presenteras ett elproduktionssystem för år 2000

Tabell 3.10 Total slutlig elanvändning 1978—2000, TWh

1978 1990 2000 Industri 39 57 72 S_amfa'rdsel 2 3 3 Ovrig sektor 41 65 76 Summa 82 125 151

Anm. Uppgifterna överensstämmer inte helt med motsvarande 1 bilaga 2. En avrundning har ägt rum.

som ligger ca 10 TWh under den nivå som här angivits för elanvändningen. Här och i bilaga 2 har antagits att elvärmen byggs ut mer än vad som anges i bilaga 1. Beräkningarnai bilaga 1 bygger på en provisorisk ansats som gjordes i ett tidigt utredningsskede. Skillnaderna i nivåerna har inte någon större betydelse för de slutsatser som dras i betänkandet. De speglar den osäkerhet som gäller bedömningar i ett så långsiktigt tidsperspektiv som här är aktuellt. En sådan osäkerhet gäller takten i introduktion av elbesparande teknik. Skulle denna gå snabbare än som antagits i referensprognosen närmar man sig det lägre värde som utnyttjats i bilaga 1.

3.4. Styrmedel

I referensalternativet med 12 kärnkraftsaggregat i drift år 1990 bedöms elanvändningsnivån ligga vid 125 TWh år 1990. Som närmare beskrivs i kapitel 4 och i bilaga 1 är det inte praktiskt och ekonomiskt möjligt att i avvecklingsalternativet bygga ut elproduktionen till en sådan nivå. För år 1990 anges 105 TWh som en rimlig nivå ur produktionssynpunkt. Problemen med att bygga ut produktionskapaciteten är dock som framgår av kapitel 4 betydande. Nivån 95 TWh har valts för att visa hur elbalansen kan se ut i ett fall då elanvändningen endast får öka relativt lite i förhållande till dagens nivå, som för 1979 beräknas bli ca 85 TWh. Den har föreslagits av dem som förordar en snabb avveckling av kärnkraften.

För att reducera elanvändningen i förhållande till referensalternativet kan en rad styrmedel komma i fråga. 1 det följande görs en åtskillnad mellan

El priset som styrande instrument D statliga ekonomiska stimulansåtgärder och information El förbud mot viss elanvändning Cl tillståndsprövning av elkrävande industri D ransoneringar för att begränsa elanvändningen.

Alla dessa medel kan bli aktuella då ökningen i elanvändningen skall dämpas.

Medlen förutsätts verka på två sätt. Det ena är att de gör vissa elsparande åtgärder lönsamma inom industri, samfärdsel och hushåll rn. ni. som varit olönsamma i referensalternativet. Det andra är att de reducerar användandet av vissa processer och apparater. Mest uppenbart blir detta då hela företag

måste läggas ned till följd av att höjda elpriser eller reduktioner i tillgång på el gör att produktionen blir olönsam.

Effekter av detta slag diskuteras i avsnittet om avvecklingsalternativet (3.5). Som en introduktion till detta avsnitt görs här en genomgång av de olika styrmedlen, varvid deras effekter diskuteras från principiella utgångspunk- ter.

3.4.1. Principe/för prissättning på e!

Prissättning på el har till uppgift dels att ge elleverantörerna erforderlig täckning för sina kostnader, dels att påverka efterfrågan på el så att den överensstämmer med utbudet. Prissättningen bör också vara sådan att investeringar inom kraftproduktionen ger samma avkastning som investe- ringar inom andra områden. Iden mån elleverantörernas prissättning inte ger jämvikt mellan utbud och efterfrågan kan staten genom skatter och subventioner påverka konsumentens elkostnad.

Det råder i princip enighet om den allmänna målsättningen för prissätt- ningen på elenergi. I praktiken förekommer emellertid olika uppfattningar om såväl beräkningen av elleverantörens kostnader som framför allt storleksordningen av de samhällsekonomiska kostnaderna. Det är också mycket svårt att fastställa hur konsumenterna reagerar på förändringar i elpriserna.

Allmänt om kostnadsbegreppen

Elförsörjningen karakteriseras av att den är mycket kapitalintensiv och att planerings- och byggnadstiden för nya anläggningar är lång, upp mot tio år för produktionsanläggningar. Detta ställer stora krav på elprognoserna, vilka i sin tur baseras på de allmänna bedömningar som görs av industrins, hushållens och servicesektorernas utveckling. Om prognoserna slår fel kan samhället och företagen drabbas av merkostnader som kan få återverkningar på elpriserna. Som regel förorsakar underutbyggnad väsentligt större kostnads- stegringar än motsvarande överutbyggnad. Underutbyggnad är dessutom svårare att undvika, om planeringen inriktats fel, eftersom utbyggnadstider- na är långa. Överutbyggnad är planeringsmässigt lättare att undvika genom att t. ex. skjuta på utbyggnader eller sänka byggnadstakten.

Elproduktionskostnaden är inte ett entydigt begrepp. Vid kraftföretagens prissättning tas hänsyn dels till genomsnirtskostnader per kWh för elproduk- tionen, dels till matginalkostnader.

Ett företags genomsnittliga produktionskostnad per kilowattimme består av samtliga kostnader för bränsle, drift, kapital och underhåll, dividerade med antalet producerade kilowattimmar. Att genomsnittskostnaden påverkar prissättningen beror på de krav beträffande kostnadstäckning, som ställs på elproducenterna. Olika företag har olika genomsnittskostnader i första hand beroende på produktionsapparatens sammansättning (vattenkraft, kärnkraft, kolkraft etc.) och på anläggningarnas ålder. Generellt kan sägas att ju större andelen tidigare utbyggd vattenkraft är, desto lägre är genomsnittskostna- derna. Ju yngre produktionsanläggningarna är desto högre blir produktions- anläggningarnas aktuella kapitalkostnader. Eftersom kraftföretagen tar lån på

kapitalmarknaden för sina investeringar måste nominell ränta användas vid beräkning av kapitalkostnaderna i genomsnittskalkylen.

Med ett företags "angina/kostaade/' menas den ökning av kostnaderna som uppkommer vid högre elproduktion. Kostnaderna kan uttryckas i öre/kWh genom att merkostnaden divideras med den ytterligare producerade elmäng- den. Syftet med en prissättning baserad på marginalkostnaderna är att åstadkomma en effektiv hushållning med el. Det är också viktigt att skilja mellan långsiktiga och kortsiktiga marginalkostnader.

I konsekvensutredningen liksom i energikommissionen har marginalkost- naden beräknats på grundval av 4 % real kalkylränta (motsvarar ca 12 % nominell bankränta vid 8 % inflation). Vid kalkylering av produktionskost- naden med 4 % realränta erhålls ett uttryck för den genomsnittliga produk- tionskostnaden i fast penningvärde under anläggningens hela livstid. För en ny anläggning ligger kraftföretagets finansiella produktionskostnad högre än detta värde under anläggningens första år och lägre än detta värde de sista åren anläggningen används. Det finns anledning att erinra sig denna skillnad mellan reala och nominella kalkyler då man gör bedömningar av genom- snittskostnader i olika alternativ.

Den långsiktiga marginalkostnaden är den marginalkostnad som uppkom- mer om produktionssystemet kontinuerligt anpassas till efterfrågan på el. I den ingår alla kostnader för en ny anläggning, dvs. såväl kapitalkostnader som kostnader för bränsle, drift och underhåll. Vid beräkning av kapitalkost- nader får valet av kalkylränta stor betydelse för resultatet. Vattenfall, som får anses vara prisledare på elenergimarknaden, baserar i likhet med energikom- missionen och konsekvensutredningen sina marginalkalkyler på 4 % real- ränta.

I situationer där kapaciteten för elproduktion inte kan anpassas fullständigt till efterfrågan finns skäl att i prissättning avvika från de långsiktiga marginalkostnaderna. Detta gäller såväl vid kortsiktiga variationer i efterfrå- gan (t. ex. mellan olika delar av året) som vid mer långvariga kapacitetsöver- skott eller -underskott. Med hänsyn till de regler beträffande bl. a. kostnads- täckning, som gäller för elproducenternas verksamhet, kan elskatter eller subventioner behöva användas som komplement till elpriserna om mer långvariga avvikelser från företagens normala prissättningsprinciper blir aktuella.

Utgångspunkten för en samhällsekonomiskt effektiv prissättning i sådana fall är de kortsiktiga märg/naIkast/raderna. I situationer då elproduktionen kan ökas inom existerande anläggningar utgörs dessa av rörliga kostnader, i de anläggningar som tas i anspråk för den ytterliga produktionen. I lägen med överkapacitet är den kortsiktiga marginalkostnaden normalt lägre än den långsiktiga. Ett sådant läge uppkommer under första hälften av 1980-talet om kärnkraften får utnyttjas. Om kärnkraften inte får byggas ut uppkommer i stället ett kapacitetsunderskott under 1980-talet, innan nya produktionsan- läggningar hinner tas i drift. Den kortsiktiga marginalkostnaden utgörs i den situationen antingen av kostnader för att utnyttja mycket dyra produktions- alternativ (oljekondens eller gasturbiner) eller av ett "knapphetspris", som vid given produktionsnivå krävs för att anpassa elanvändningen till denna nivå. Om inte kraftigt verkande styrmedel av annat slag sätts in för att begränsa elanvändningen. kan priset i detta fall behöva sättas väsentligt högre

än den långsiktiga marginalkostnaden.

Prisbildningen på el (exkl. skatter) sker idag genom ett tariffsystem som kan skilja sig åt något mellan olika kraftföretag. Vattenfall har emellertid genom sin storlek haft rollen av prisledare. Tarifferna innehåller som regel en fast avgift (för stora konsumenter kompletterad med en s. k. effektavgift för uttagen maximibelastning) och en energiavgift som relateras till förbruk- ningen av el.

Vattenfalls prissättning har sedan länge i princip relaterats till den långsiktiga marginalkostnaden. Så långt som möjligt har den mot elförbruk- ningen proportionella avgiften (energiavgiften) anpassats till den kortsiktiga marginalkostnaden. Härigenom stimuleras konsumenten till konsumtions- minskning under högbelastning med dess höga marginalkostnad och till högre konsumtion under de perioder, då den totala elbelastningen är låg, t. ex. under nattid och sommartid. Däremot utjämnas kostnadsvariationerna mellan år med varierande vattentillgång av kraftproducenten.

Enligt vår bedömning är en prissättning efter långsiktig marginalkostnad samhällsekonomiskt berättigad under normala förhållanden. Däremot kan det vara nödvändigt att frångå denna princip under mera exceptionella förhållanden, t. ex. då betydande överskott eller underskott föreligger inom elförsörjningen, för att därigenom återställa balansen i elsystemet.

I princip är det möjligt att återställa balansen ielsystemet genom en sådan prissättning — inkl. skatter — att utbud och efterfrågan balanserar varandra. Det föreligger emellertid i praktiken stora svårigheter att beräkna vilket elpris, som ger den rätta balansen. Vid stora kapacitetsunderskott kan den nödvändiga kostnadsökningen bli så stor, att den skulle leda till icke önskvärda konsekvenser på välfärdsfördelningen i samhället. Det kan därför vara nödvändigt att komplettera prissättningen med olika slag av tvångsmäs- sig reglering av elkonsumtionen för att få ned elkonsumtionen i erforderlig utsträckning.

3.4.2. Prisets inverkan på elanvändningen

De prispåverkande styrmedlen på energiområdet är dels skatter inkl. reglering av priser och tariffer dels olika former av subventioner till energibesparande investeringar. Dessa styrmedel påverkar företagens och hushållens energianvändning och val mellan olika energiformer. Denna typ av åtgärder brukar betraktas som långsamt och långsiktigt verkande. Orsaken till detta är att snabba omställningar, och omställningar som bara skall avse energiutnyttjandet, är kostsamma. Redan gjorda investeringar i byggnader, maskiner och apparater skapar bindningar som gör det olönsamt och besvärligt att snabbt ställa om förbrukningsmönstret vid prisförändringar.

En uppfattning om de prispåverkande åtgärdernas effekter bygger på bedömningar om elefterfrågans priskänslighet. De överväganden om elan- vändningens priskänslighet som redovisas i bilaga 2 bygger dels på kända studier på området dels på resultaten av några av konsekvensutredningen utlagda konsultuppdrag. Erfarenheterna och kunskaperna om de prispåverk- ande styrmedlens effekter på elområdet är starkt begränsade. De empiriska studierna pekar dock samstämmigt på att priskänsligheten på kort sikt är lägre än på lång sikt. Osäkerheten om effekterna på elanvändningen är betydan- de.

I referensprognosens kalkyler över industrins elanvändning har inte någon särskild hänsyn tagits till de begränsade reala prishöjningar på el som förutsätts ske under prognosperioden, vilka ligger under de antagna prishöj- ningarna på fossila bränslen.

Däremot har försök gjorts att bedöma effekterna på elanvändningen av de högre elpriser som med nuvarande principer för prissättning kan bedömas uppstå i de båda avvecklingsalternativen. Priselasticiteten för industrin har antagits vara —0,5, dvs. en ökning av elpriset med 1 % leder till att förbrukningen minskar med 0,5 %.

Minskad elförbrukning uppkommer bl. a. genom att el ersätts med andra energislag eller att el ersätts med andra produktionsfaktorer som arbetskraft eller kapital. Vilken riktning denna ersättningsprocess tar är beroende av prisutvecklingen på olika produktionsfaktorer liksom på vilka möjligheter som industrin har att övervältra sina höjda kostnader på konsumenterna. Takten och inriktningen är dessutom kopplade till investeringsverksamheten i stort inom industrin.

På hushållssidan föreligger motsvarande problem att uppskatta priskäns- lighetens storlek. 1 en konsultutredning som utförts för konsekvensutred- ningens räkning framkommer uppgifter som tyder på att hushållens val av uppvärmningssystem skulle vara relativt känsligt för prisskillnader på olika energislag (se bilaga 2).

I kalkylerna över elanvändningen i hushållssektorn ide båda avvecklings- alternativen har antagits att hushållens priskänslighet på lång sikt skulle vara mindre än industrins. De studier som legat till grund för detta antagande visar också en större tröghet i anpassningen till förändrade priser hos hushållen. Dessas lägre priskänslighet visar att det är förhållandevis dyrt för hushållen att spara elenergi och anpassa sig till en lägre elförbrukning. Den låga priskänsligheten gäller främst el för annat ändamål än uppvärmning.

I samband med diskussionen om priset som styrmedel för att minska elanvändningen har möjligheterna att införa en s. k. trappstegstariff över- vägts. En sådan tariff skulle i första hand avse hushåll och fritidshus och innebära att elförbrukningen över en viss årlig förbrukning (gränsvärde) skulle bli väsentligt dyrare per kWh än under detta gränsvärde. Svenska Elverksföreningen har för utredningens räkning genomfört en studie som belyser möjligheterna att införa en sådan tariff och konsekvenserna därav (se bilaga 2).

Enligt studien skulle besparingseffekten sannolikt bli ca 1 TWh, motsva- rande drygt 1 % av elförbrukningen i landet. Denna siffra baseras bl. a. på antagandena att prishöjningen vid gränsvärdet är 100 % och att priselastici- teten för el är —0,1. '

En väsentlig fråga vid ett eventuellt införande av en trappstegstariff är att bestämma olika gruppers gränsvärden för konsumtion. Dessa gränsvärden behöver av rättviseskäl påverkas av en lång rad faktorer, t. ex. hushållens storlek, bostadens art (permanent bostad eller fritidshus). elvärme eller ej, speciella behov t. ex. av sociala skäl osv. De blir härigenom mycket besvärliga att fastställa. En slutsats är att trappstegstariffer har samma karaktär som en ransonering (se avsnitt 3.4.6).

3.4.3. Stimulansätgärder och information

I energikommissionens rapport diskuteras olika typer av stimulansåtgärder. Statliga bidrag till energibesparande investeringar och ändrade avskrivnings- regler för sådana investeringar tas upp. Det betonas att åtgärder av detta slag får starkast effekt vid nyinvesteringar. Trögheter i systemet gör att bidragen har effekt främst på medellång och lång sikt. Efterhand har energisparstödet också kommit att i allt större utsträckning gälla ny teknik och tidigarelägg- ning av energisparande investeringar.

I samband med en snabb avveckling av kärnkraften kan det finnas motiv att utöka stödåtgärderna och att specialinrikta dessa mot elbesparande åtgärder. Det kan också finnas motiv att utöka informationsverksamhe- ten.

I samband med hotande brist på elenergi och bränslen har man tidigare genom information sökt påverka hushåll och näringsliv att spara energi. Sedan 1975 bedrivs genom den statliga energisparkommittén en systematisk informationsverksamhet som syftar till att hushålla med energi av alla slag.l en situation med starkt begränsade möjligheter att producera elenergi kan ökade informationsinsatser vidtas genom att t. ex. den typ av verksamhet som energisparkommittén bedriver inriktas särskilt även på elbesparingar. Vilken effekt sådana insatser kan få är svårt att bedöma. Största effekten föreligger dock i regel vid mera tillfälliga insatser. Information som styrmedel har vidare sin största betydelse när den sker i samband med andra förändringar t. ex. vid prisökningar och bristsituationer.

3.4.4. Förbud mot viss elanvändning

För att åstadkomma en kraftig minskning av elkonsumtionen kan det bli nödvändigt att förbjuda viss typ av elanvändning. Om måttliga restriktioner endast ger relativt liten konsumtionsminskning aktualiseras möjligheten att förbjuda elenergi för bostadsuppvårmning, dvs. elvärme. Man skulle då teoretiskt kunna minska elanvändningen med betydande belopp. Elvärmen skulle därvid ersättas med lätt eldningsolja eller andra bränslen.

Antalet eluppvärmda bostäder har från mitten av 1960-talet ökat snabbt och uppgick 1978 till ca 500 000. Ökningen ägde från början rum framför allt i nya gruppbyggda småhus, där elvärmen nådde upp till ca 75 % marknads- andel i början av 1970-talet. Under 1970-talet har elvärmen gått starkt framåt även i styckebyggda småhus, särskilt efter oljekrisen 1973/74. Också i flerfamiljhus fick elvärmen ett uppsving efter oljekrisen, främst på mindre orter utan fjärrvärme.

Eluppvärmningen sker antingen med direktverkande elradiatorer eller med vattenburna system med elpanna eller kombinationspannor för el eller andra bränslen. Till för ett par år sedan var elradiatorer dominerande på marknaden; därefter har försäljningen minskat och i stället har de vatten- burna systemen ökat.

Ett förbud mot elvärme kan inte införas med omedelbar verkan. Om ett principbeslut fattas 1980 måste genomförandet utredas varför ett riksdags- beslut troligen inte kan fattas förrän i början av 1981. På marknaden förekommer många olika elapparater som kan användas för att värma vatten och luft. Det kan därför vara svårt att i praktiken fullständigt hejda all

elanvändning för uppvärmning. Ett elvärmeförbud så som här diskuteras avser emellertid elvärme som enda eller helt dominerande uppvärmnings- system, dvs. särskilda installationer förutsätts. Elvärme som komplement, t. ex. genom användning av lösa element, Värmefläktar m. m., är betydligt svårare att förbjuda. Sådan elanvändning begränsas sannolikt mest effektivt genom prishöjningar.

Oberoende av när ett elvärmeförbud träder i kraft måste hänsyn tas till redan inköpt utrustning och till de byggnadstillstånd som redan lämnats varför det sannolikt dröjer ytterligare minst ett år innan ett elvärmeförbud får genomslag. Ett totalt elvärmestopp från slutet av 1981 eller i början av 1982 skulle innebära att elvärmeförbrukningen år 1990 når upp till 16 a 17 TWh (se bilaga 2).

Vissa av de lagar som idag reglerar eldistributionsbranschen kan behöva omarbetas. Hittills har exempelvis inte elleverantören behövt kontrollera vad abonnenterna använder sin el till. Via debiteringsunderlagen kan elleveran- tören upptäcka om en abonnent helt skulle gå över till elvärme. Däremot kan inte installation av elvärme som tillsatsvärme i t. ex. oljeeldade bostäder upptäckas. '

På grund av de antydda kontrollproblemen och andra praktiska problem kan det bli nödvändigt att tillåta vissa undantag från elvärmeförbud. Bristen på alternativ i värmeförsörjningen kan också leda till att en viss typ av bebyggelse, t. ex. fritidshusen. undantas från förbudet, att viss elvärme som tillsats tillåts och att elanvändning för värmepumpar tillåts. Även undantag av sociala skäl kan bli nödvändiga.

3.4.5. Til/ständsprövning av elkrävande industri

Nuvarande lagstiftning medger att nya industrianläggningar prövas bl. a. med hänsyn till energiförsörjningen (paragraf 136 a i byggnadslagen). I ett läge med avsevärt lägre tillgång på el vid en ev. snabb avveckling av kärnkraften kan detta koncessionsförfarande utnyttjas för att styra den mest elkrävande industrins utbyggnad. Det är möjligt att ställa krav på att elsnål teknik utnyttjas i större omfattning än vad som är företagsekonomiskt motiverat. Dels kan förfarandet utnyttjas för en styrning av industrins strukturutveckling— t. ex. inom massa- och pappersindustrin mot en fortsatt inriktning mot kemisk massa som ju kräver liten externt tillförd elenergi. Inom järn- och stålindustrin kan utbyggnad av elkrävande elektrostålproces— ser begränsas. Den mest avgörande faktorn för industrins elbehov är valet av tillverkningsprocesser t. ex. om man producerar pappersmassa med kemiska eller mekaniska processer. Den statliga styrningen med hjälp av ett konces- sionsförfarande måste i huvudsak inriktas på en strukturstyrning om den skall kunna spela någon större roll för elbehovet. Styrningen måste sannolikt kombineras med betydande statliga stödåtgärder.

3.4.6. Ransoneringar/fir att begränsa elanvändningen

Elransonering är en åtgärd som bör användas endast för kortare perioder, och då i situationer där det visar sig omöjligt att med hjälp av andra åtgärder nå balans i elförsörjningen. Med hänsyn till osäkerheten om övriga medels effekter har vi emellertid gjort bedömningen att beredskapen för att sätta in

Vad används elenergin till?

Bilderna visar elanvändningen på de olika nivåerna år 1990. Som synes sker det vid en avveckling en kraftig reducering i övrig sektor — dvs i bostäder, barnstugor, inom sjukvården, i varuhus m m.E1minskningen sker genom att elpriserna höjs och förbud för ny installation av elvärme. På 95-nivån måste de kraftigaste neddrag- ningarna ske. Ytterligare reduktion av användning av el för uppvärmning är aktuell liksom ytterligare stimulans till investeringar för att minska elanvändningen.

125. TWh

Industri 57 TWh Skogsindustrin förväntas vara den största förbrukaren och tar mer än en tredjedel eller 21 TWh av industrins elan- vändning. Järn- och metall- verk tar 11 TWh och verk- stadsindustrin 8 TWh.

Samfärdsel 3 TWh Ovrig sektor 65 TWh Elförbrukningen för samfärd- Till övrigsektorn räknas bl a sel avser främst drift av järn— bostäder som beräknas kräva vägar. 39 TWh varav 22 TWh för el-

uppvärmning. Andra områ- den: uppvärmning i barnstu- gor och andra servicelokaler 5 TWh, fritidshus 4 TWh samt gatu- och vägbelysning 1 TWh.

105. TWh

Industrin 53 TWh Elprisstegringar på 30 till 50 % för industrin väntas sti- mulera till minskad elanvänd- ning. En förutsättning är dock att produktions- och syssel- sättningsnivån inom export- industrin är oförändrad. Den ökade importen av kol och olja måste ju betalas.

Samfärdsel 3 TWh Samma som i referensalter- nativet.

95. TWh

Industrin 50 TWh Totalt måste elanvändningen reduceras med 7 TWh i för-

hållande till referensalternati- vet. Prishöjningar på upp till 70 % för elkrävande process- industri och 40 % för verk- stadsindustrin väntas stimu- lera tilI elbesparande investe- ringar. Nedläggningar av el- intensiva industrier och struk-

turförändringar inom närings- livet påskyndas.

Samfärdsel 3 TWh Samma som i referensalter- nativet.

Övrig sektor 49 TWh

Förbud mot ny installation av elvärme förväntas minska el- användningen med upptill 14 TWh. Elprishöjningar kan leda till en reduktion på ytter- ligare minst 2 TWh.

Övrig sektor 42 TWh Elanvändningen måste redu— ceras med en tredjedel i för- hållande till referensalterna- tivet, dvs med 21 TWh. Högst 14 TWh tas genom förbud mot nyinstallation av elvärme. Ekonomiska bidrag för extra isolering av elvärmda hus och

installation av fjärrvärme är exempel på åtgärder som kan komma att krävas för att minska ytterligare minst 7 TWh.

ransoneringsåtgärder bör höjas inför den omställningsperiod som uppkom- mer vid en avveckling av kärnkraften. Olika typer av ransoneringsåtgärder diskuteras i bilaga 2.

Måttliga restriktioner

I ett läge då frivilligt sparande inte är tillräckligt, kan måttliga restriktioner beträffande användning av el för vissa ändamål tillgripas. Därmed avses i första hand sådana restriktioner som tillämpades under vintern 1973/ 74 t. ex. förbud mot uppvärmning av obebodda fritidshus, garage och vissa lagerlo- kaler, förbud mot användning av motor- och kupévärmare samt extra elvärmeapparater, begränsningar av gatu- och vägbelysning samt reklambe- lysning m. m. Måttliga restriktioner kan dessutom vara motiverade som stöd för det frivilliga sparandet.

Ransonering

Steget ransonering kan följa på lätta och måttliga restriktioner. Ransoner- ingsperiodens förväntade längd bör påverka valet av ”målgrupp” för ransoneringen. Vid en förväntad kortvarig ransonering kan det av kostnads- skäl vara önskvärt att man väljer en grupp som är administrativt enkel att hantera. Det skulle betyda att man i första hand valde ut en mindre grupp konsumenter med hög förbrukning, dvs, väsentligen större industriföretag. Detta kan dock stå i konflikt med Önskemål att i en bristsituation skydda produktion och sysselsättning.

Även valet av metod för att bestämma tilldelning påverkas av ransone- ringsperiodens längd. I det korta perspektivet är det rimligt, och framför allt administrativt nödvändigt, att grunda tilldelningen på den enskilda konsu- mentens tidigare förbrukning. 1 ett längre perspektiv kan det bli nödvändigt att grunda tilldelningen på andra värden.

Hårda restriktioner

Om ytterligare nedskärning krävs kan hårda restriktioner behöva tillgripas. Det kan t. ex. bli aktuellt att reducera arbetstiden och produktionen i den mest energikrävande industrin. Det kan också bli nödvändigt att begränsa användningen av varmvatten och sänka inomhustemperaturen samt delvis åsidosätta person- och egendomssäkerheten genom minskad trafik- och arbetsbelysning.

Periodisk bortkoppling och spänningssänkning

Som sista steg aktualiseras konsumtionsbegränsningar genom periodisk bortkoppling och spänningssänkning. Sådana metoder tillgrips först sedan tidigare steg visat sig otillräckliga och i kombination med ytterligt hårda restriktioner.

3.4.7 Sammanfattande synpunkter på styrmedlen

Vi har i avsnittet diskuterat priser och regleringar som medel för att påverka elanvändningen. Vi har tagit upp medlen var för sig. Några jämförelser mellan medlen har inte utförts. Vi vill sammanfattningsvis betona att både prissättning och regleringar har för- och nackdelar, vilka bör vägas mot varandra.

Ett skäl till att låta prisbildningen styra elanvändningen är att priserna på elområdet, likaväl som priserna på andra områden, på ett lättöverskådligt sätt ger konsumenterna information om samhällets kostnad för ökad elanvänd- ning. Är det dyrt att producera el bör priserna stiga för att begränsa efterfrågan. Förbrukarna väljer själva att spara där det är lättast. Priset som styrmedel är lätt att administrera och man behöver inte på myndighetsnivå bygga upp någon särskild kompetens för att fördela el.

Trots prisbildningens fördelar har det ändå i många situationer visat sig att andra styrmedel har fått tillgripas. Speciellt har så varit fallet då kortvariga störningar i tillförseln av en vara inträffat. Om priserna då utnyttjats för att begränsa konsumtionen skulle detta ha medfört att störningen drabbar olika grupper i samhället mycket ojämnt. De som har höga inkomster har lättare för att bära en prishöjning än de lågavlönade.

Om priset utan reglering även på lång sikt blir mycket högre än tidigare är det i allmänhet att föredra att ge särskilt ekonomiskt stöd till de grupper som inte skulle få råd att köpa varan än att bibehålla ett lågt pris, kombinerat med reglering av användningen.

Effekter av regleringar och förbud kan ofta förutses med större säkerhet än effekter av prishöjningar.

Nackdelen med regleringarna är att de åtminstone i ett långsiktigt perspektiv är svåra att administrera. En omfattande kontrollapparat kan behöva byggas upp. En effektivitetsförlust kan också uppstå till följd av att regleringarna slår mot områden som behöver verka ostörda därför att de har stor betydelse för andra områdens utveckling.

I valet mellan att höja priset på el eller införa förbud mot elvärme kommer för- och nackdelarna med styrmedlen fram på ett tydligt sätt. En kraftig elprishöjning ger stort utslag för dem som idag bor i elvärmda småhus. Den kan också medföra att vissa industrier slås ut. Om elpriset på lång sikt bedöms vara något lägre än det som kan krävas för att nå jämvikt i kort- och medelfristigt perspektiv kan regleringar av typ förbud mot elvärme i nyuppförda hus och tillståndsprövning av elkrävande industri vara att föredra framför elprishöjningar.

Enligt de utredningar som vi gjort är, som redovisats tidigare, möjligheterna att bygga ut elkraftproduktionen under 1980-talet begränsade. l gynnsam- maste fall kan en ökad elproduktion baserad i huvudsak på kolkraftverk byggas ut till en nivå svarande mot en elanvändning på ca 105 TWh, se kapitel 4. 1 det följande diskuteras möjligheterna att anpassa elanvändningen till denna nivå,

Förutsättningar för att till l990 bygga ut kolkraften på detta sätt är dock osäkra. lett längre tidsperspektiv under 1990—talet har vi emellertid bedömt att det inte finns några sådana avgörande hinder att bygga ut kraftproduk— tionen. Med hänsyn till osäkerheten om möjligheterna att bygga ut kraftpro- duktionen till l990 diskuterar vi också möjligheterna att i det tidsperspektivet begränsa elanvändningen till ca 95 TWh. Förespråkare för dem som önskar en snabb avveckling av kärnkraften har också föreslagit att elanvändningen skall begränsas till en sådan nivå.

I följande figur visas hur utvecklingen av elanvändningen i förhållande till bruttonationalprodukten skulle bli i de olika alternativ som vi diskuterar. För jämförelse anges också utvecklingen under 1960- och 1970-talet. En stor del av förändringen i relationen kan härledas till att branschsammansättningen inom industrin ändras och att relationen mellan industri. offentlig sektor och övrig verksamhet ändras.

Den mest ansträngda perioden för elförsörjningen är senare delen av 1980-talet och de första åren under 1990-talet. Enligt de beräkningar som gjorts, se bilaga 3. skulle elpriset (inklusive skatter) behöva höjas till en nivå som är avsevärt högre än elproduktionskostnaderna för att elefterfrågan skall begränsas tillräckligt, Ett s. k. knapphetspris skulle därför tillämpas. När utbyggnaden av energisystemet kommit i takt med elefterfrågan under 1990-talet skulle elpriset kunna sättas i nivå med elproduktionskostnaderna och mer normala prissättningsprinciper tillämpas. Det högre elpriset skulle således gälla under en begränsad period — under andra hälften av 1980-talet och början av 1990-talet. Ett sådant elpris under perioden. skulle innebära stora påfrestningar för i synnerhet den mest elkrävande industrin med risk för nedläggningar till följd av högre elkostnader. Även företag som på lång sikt har förutsättningar för lönsamhet skulle drabbas. För hushållen skulle som framhållits i föregående avsnitt fördelningseffekterna bli negativa.

Dessa effekter är angelägna att undvika eller dämpa. Därför kan motiv finnas fören statlig reglering av elmarknaden i syfte att på andra vägar än via elpriset under den aktuella perioden åstadkomma en bättre balans.

Vi har utgått från att teknik finns tillgänglig för att begränsa elanvänd- ningen jämfört med referensalternativet. En redovisning av tekniska spar- möjligheter återfinns i bilaga 2. I vilken utsträckning dessa möjligheter kommer att utnyttjas beror i första hand på de ekonomiska förutsättningarna. Den successivt allt större begränsning i elanvändningen som förutsätts när man går från referens- till 95-nivån kommer att kräva allt större kostnader för att åstadkomma besparingarna.

De bedömningar vi gjort utgår vidare från att företag och hushåll i sina investeringsbeslut, driftbeslut och val av konsumtion reagerar på prishöj- ningar och andra styrmedelsinsatser på i stort sett samma sätt som för närvarande.

1 det följande diskuterar vi vilka möjligheter det finns för staten att styra elanvändningen med de styrmedel som beskrivits i avsnitt 3.4. Vi har därvid utgått från att man så långt möjligt kommer att vilja skydda industrin från de negativa effekterna av en tidsbegränsad situation med knapphet på el.

De styrmedel som kan komma till utnyttjande är — vid sidan av priset — förbud mot elvärme, förbud mot viss annan elanvändning, tillståndspröv- ning av elkrävande industri, ransoneringar under kortare tider samt stimu-

GWh/BNP

500

Trend I I

/ Referensalt.

400—i

Avveckl.alt. 105 TWh

300 Avveck|.a|t. _] 95 TWh / I 200 100

F [gu/' 3 .2 Utveckling av elanvändningen i förhål— O_l_'T—T—l—7—_r———j— År lande till den samlade 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1990 produktionen.

lansåtgärder och information. Vi räknar i fortsättningen inte med att ransoneringar normalt skall behöva tillgripas. För att inför en snabb kärnkraftavveckling begränsa elanvändningens ökning är flera kombinatio- ner av dessa styrmedel tänkbara. Ju större begränsning som krävs desto fler och desto starkare måste styrmedlen vara. Desto säkrare måste det också vara att den förutsatta effekten av styrmedlen uppnås. De i det följande behandlade nivåerna 105 resp. 95 TWh skall mot denna bakgrund inte ses

som två skilda alternativ. De illustrerar i stället en situation där en mer eller mindre kraftig begränsning av elanvändningen skall åstadkommas.

3.5.1. Elanväm/ningsnivän 105 TWh

Svårigheterna att bygga upp ett elproduktionssystem, som kan tillgodose en elanvändningsnivå över 105 TWh år 1990 har som nämnts gjort det nödvändigt att överväga olika former av efterfrågedämpande åtgärder. En naturlig första ansats har varit att granska möjligheterna att med hjälp av prishöjningar uppnå en sådan minskad ökningstakt i elanvändningen att nivån l05 TWh år 1990 inte överskrids. En överslagsberäkning utgående från de samband mellan elefterfrågan och priset på el som presenterats i avsnitt 3.4 visar att mycket stora prishöjningar, troligen i storleksordningen 50—l00 % . skulle behövas. Bl.a. med hänsyn till risker för negativa konsekvenser för industrin av starkt stegrade elpriser har vi funnit att andra åtgärder än prishöjningar i första hand bör prövas. Ett elvärmeförbud är en åtgärd som därvid kan aktualiseras. Om elvärme — utom för drift av värmepumpar — förbjuds i nyproducerade hus — med undantag för fritidshus — och ingen konvertering till elvärme tillåts skulle elanvändningen kunna reduceras med upp till 14 TWh i förhållande till referensalternativet. Återstående nödvändig dämpning av elefterfrågan — minst 6 TWh —bör kunna åstadkommas genom höjning av elpriset.

Fördelningen av elanvändningen vid nivå 105 TWh mellan olika sektorer skulle bli såsom den framgår av tabell 3.11. I förhållande till referensalter- nativet skulle industrins elanvändning bli 4 TWh och övrigsektorns 2 TWh lägre utöver den minskning på 14 TWh som ett elvärmeförbud skulle kunna innebära. Den exakta effekten av ett elvärmeförbud kan inte anges. Det beror på när det kan träda i kraft, hur det utformas och i vilken utsträckning det efterlevs. Osäkerheten i uppskattningen kan ligga på 3—4 TWh beroende på hur utvecklingen blir av värmepumpar. fritidshus och s. k. dold elvärme. Inte minst för att motverka den senare behövs ett elpris som medför att kostnader för elvärme inte väsentligt understiger kostnaden för andra uppvärmnings- former. En prishöjning av minst 30—35 % i förhållande till referensalternati-

Tabell 3.11 Elanvändning i referens- och avvecklingsalternativ 105 TWh år 1990 och 2000

Referens— Avvecklings- alternativ alternativ 105

1990 2000 1990 2000

___—___—

lndustri 57 72 53 60 Samfardsel 3 3 3 3 Övrigsektorn 65 76 49 62

varav elvärme 30 38 16 23 (inkl. fritidshus)

Summa 125 151 105 125

vet torde bli aktuell. Ett hushåll kan vid en avveckling på grund av högre elpriser få extra motiv för att isolera sitt hus bättre vilket skulle leda till ett lägre elbehov för uppvärmning på sikt.

Elpriset för industrin får sättas så att den nödvändiga dämpningen till nivån l05 TWh år 1990 erhålles. Priset fårjusteras efter hand så att önskad effekt erhålles. En aktuell prishöjning för större industrier torde vara 30—50 %.

Ett tredje styrmedel som kan användas är investeringsbidrag till energibe- sparande åtgärder både inom industrin och övrigsektorn.

Åtgången av el för uppvärmning av nya bostäder och lokaler skulle med de säkerheter som här angivits kunna bli 10—14 TWh lägre än i referensalter- nativet. industrins elanvändning 4—7 TWh och övrigsektorns (exkl elvärme- förbudet) 2—3 TWh lägre. Elanvändningsnivån 105 TWh innebär då att industrin skulle få 50—53 TWh. samfärdsel 3 TWh och övrigsektorn 49—52 TWh. Vi har i det följande utgått från de värden som framgår av tabell 311 där industrins elbehov i första hand tillgodoses.

3.5.2. Elanvändningsnivån 95 TWh

I det följande skall vi diskutera möjligheterna att ytterligare begränsa elanvändningen i förhållande till den tidigare diskuterade nivån 105 TWh. Syftet ärbl. a. att ge underlag för bedömning av frågan om det med hänsyn till ekonomiska faktorer och miljöfaktorer är fördelaktigt att från början av 1980-talet inrikta elproduktionen och styrningen av elanvändningen på en sådan lägre nivå.

Enligt vår bedömning är elanvändningsnivån 95 TWh år 1990 den lägsta som det kan vara värt att undersöka. Detta är också en användningsnivå som inom utredningen föreslagits av dem som önskar en snabb avveckling av kärnkraften. De motiv som anges för detta avvecklingsalternativ kan sammanfattas på följande sätt:

Energi i lämplig form och i tillräcklig mängd måste finnas tillgänglig för användning inom olika områden. Miljöförstöring och risktagande bör därvid reduceras till ett minimum. Utnyttjandet av icke förnyelsebara energikällor bör vara så litet som möjligt. Från kostnadssynpunkt bör man vid konstruktion av avvecklingsmodellen eftersträva en optimal avvägning mellan investeringar i syfte att hålla tillbaka förbrukningen och investeringar i syfte att bygga ut produktionen. Så länge kostnaden för en årligen inbesparad kilowattimme är lägre än motsvarande kostnad för tillförseln. bör följaktligen hushållningsåtgärder komma till stånd. Detta gäller både bränslen och elektricitet. Hela den under 1980-talet tillgängliga besparingspotentialen för el bör utnyttjas.

När det gäller industrins elanvändning har angivits att ca 7 TWh per år kan sparas i förhållande till referensprognosen. ] första hand bör detta åstadkommas genom en snabbare introduktion av varvtalsreglering av elektriska motorer och förbättrad processteknik. För att de skall komma till stånd kan det dock bli nödvändigt med statliga garantier för finansieringen och ev. förändringar i lagstiftningen.

För transportonu'är/et har angivits att elanvändningen kan bli något högre belopp än de 3 TWh som redovisas i referensprognosen om utnyttjandet av spårbunden trafik stimuleras.

Beträffande elvärme har angivits att utbyggnaden måste bli marginell vid en avveckling av kärnkraften. På grund av att ett förbud mot fortsatt utbyggnad av direktverkande elvärme inte kan träda i kraft omedelbart måste man räkna med en viss

ökning utöver dagens nivå upp till ca 15 TWh per år, Vidare anges det som rimligt atti någon utsträckning tillåta el som komplement till andra uppvärmningsformer eller för drift av värmepumpar. En avsevärd minskning av elförbrukningen i bostäder och lokaler som redan nu har elvärme bedöms dock vara möjlig till år 1990 med hjälp av riktad kommunal information till hushållen.

Förbrukningen av hushållsel har antagits stanna på nuvarande nivå vid en kärnkraftavveckling. Detta innebär 2 TWh lägre än referensalternativet. För service- sektorn - inklusive fritidshus. jord- och skogsbruk. gas, vatten. el, värme- och reningsverk. byggnadsverksamhet samt väg- och gatubelysning — förutsätts med utgångspunkt i material från energikommissionen en besparing om ca 3 TWh per år i förhållande till referensalternativet.

Utifrån de förslag till fördelning av elanvändningen vid nivå 95 TWh som kommit från dem som förespråkar snabb avveckling har i bilaga 2 fördel- ningen enligt tabell 3.12 arbetats fram.

Vi skall i detta avsnitt först diskutera möjligheterna att begränsa elanvänd- ningen till 95 TWh-nivån med den sektorfördelning som anges i tabellen. Detta motsvarar det alternativ som i kapitlen 6 och 7 kallas 95 A. Utmärkande för detta är att en mycket stor del av begränsningen faller på övrigsektorn. Avslutningsvis berörs ett annat alternativ för fördelningen (95 B), där en större del av nedskärningen drabbar industrin.

Fördelningen av elenergi enligt tabell 3.12 innebär att hushållen. den offentliga sektorn och andra delar av övrigsektorn, skall få samma nivå som 1978, vilket med hänsyn till utvecklingen 1978—1981 torde innebära en viss minskning under 1980-talet. för att ge utrymme för en ökad elanvändning inom industrin.

Under 1980-talet har antagits att antalet bostäder och arbetslokaler utanför industrin skall öka med ca 15 procent. För att detta skall vara möjligt inom ramen för en totalt sett minskad elanvändning inom övrigsektorn måste elförbrukningen per hushåll och motsvarande enhet räknat minska med ungefär 20 procent under perioden.

inom utredningen har som tidigare framhållits en genomgång gjorts av de tekniska möjligheterna att begränsa elanvändningen genom tekniska föränd- ringar och snabbare utbyte av hushållsapparater, belysningsutrustning och apparater inom varuhandel och andra tjänstesektorer. Till en del förutsätts dessa möjligheter till "elbesparingar" ha tillvaratagits redan i referensalter-

Tabell 3.12 Elanvändning i referens- och avvecklingsalternativ 95 TWh år 1990 och 2000

Referens- Avvecklings- alternativ alternativ

1 990 2000 1990 2000 industri 57 72 50 60 Samfärdsel 3 3 3 3 Övrigsektorn 65 76 42 42

Summa 125 151 95 105

nativet, ytterligare ett antal blir lönsamma vid en begränsning till 105 TWh-nivån. De åtgärder av detta slag som därutöver aktualiseras, då elanvändningen skall begränsas till 95 TWh-nivån, medför relativt höga investeringskostnader per sparad enhet el. Enligt vår bedömning är det osäkert om det är ekonomiskt motiverat att åstadkomma en huvuddel av den begränsning av elanvändningen med 7 TWh år 1990. som här aktualiseras, med denna typ av åtgärder.

En stor del av minskningen får sannolikt åstadkommas genom att elanvändningen för uppvärmning ytterligare begränsas. Elvärmeförbudet måste då utvidgas i förhållande till 105-alternativet. Vi har också räknat med att ytterligare åtgärder måste vidtas, t. ex. ökad isolering i byggnader som redan har elvärme. Också ersättning av elvärme med t.ex. oljevärme i befintliga bostäder kan behöva genomföras. Sådana åtgärder kan knappast åtadkommas genom föreskrifter, utan måste åstadkommas genom ekono- miska stimulansåtgärder.

Elvärmda bostäder är i genomsnitt betydligt yngre än bostadsbeståndet som helhet och har därför förhållandevis lågt uppvärmningsbeh0v_ Kostna- derna att ytterligare minska uppvärmningsbehovet blir mot den bakgrunden höga. Med utgångspunkt i bl.a. bostadsstyrelsens utvärdering av det hittillsvarande energisparstödet och en utredning från planverket år 1977 räknar vi med att investeringskostnaden för att genom t. ex. bättre isolering minska elbehovet i befintliga elvärmda bostäder uppgår till minst 3 miljarder kr per årligen inbesparad TWh. Att byta från el till olja skulle enligt en utredning som utförts inom utredningens ram (se bilaga 2) fordra investe- ringar på drygt 1 miljard kr per TWh minskning av den årliga elförbruk- ningen. Till detta kommer drift och bränslekostnader för varje TWh på 01—02 miljarder kr. Vid övergång till andra bränslen än olja blir enligt samma utredning investeringskostnaden avsevärt högre.

Såväl den praktiska genomförbarheten som kostnaderna för att på detta sätt begränsa elförbrukningen inom övrigsektorn är dock osäkra. För att ett statligt stöd skall få effekt måste det sannolikt kompletteras med väsentliga höjningar av elpriset — t. ex. genom ett skattepålägg — utöver nivån i 105 TWh-fallet så att bostadsägarna får ett direkt ekonomiskt incitament att ansöka om bidrag till de aktuella åtgärderna och för att stimulera till att elenergin används mera sparsamt i allmänhet.

Industrins elanvändning har förutsatts bli 7 TWh lägre än i referensalter- nativet år 1990. Vi har här förutsatt en något större prishöjning än i 105 TWh-fallet — 60—70 % högre än referensalternativets för elkrävande process- industri, ca 40 % för verkstadsindustrin.

En ökning av den statliga bidragsgivningen till investeringar som begränsar elåtgången i industriella processer kan aktualiseras i detta fall. Genom att styra de mest elkrävande företagens investeringar kan man uppnå viss begränsning av elanvändningen. Ett ökat utnyttjande av olika tekniska möjligheter utöver dem som förutsätts i referensalternativet och i 105- alternativet kan uppnås på det sättet. Till dessa möjligheter hör bl. a. de som redovisas i bilaga 2 — t. ex. varvtalsreglering av pumpar, och installation av mera elsnål belysning. Styrningen kan ske genom statliga bidrag till näringslivet av den typ som nu finns för energibesparande åtgärder, Sådana åtgärder är dock sannolikt inte tillräckliga. En möjlighet är då att staten

begränsar utbyggnaden av elkrävande industri. Det kan ske t. ex. genom tillståndsprövning av elkrävande industri. Ett annat sätt är att staten går in med särskilda strukturstöd för omvandling av den eltunga industrin. i praktiken innebär bägge dessa metoder att utbyggnaden av massa- och pappersindustrin,järn- och stålindustrin m. fl. eltunga industrier begränsas eller ges en annan inriktning.

I det fall, som hittills diskuterats. framstår kraven på regleringar beträff- ande industrins elanvändning som tämligen begränsade. Det sammanhänger med att industrin prioriterats genom starka riktade åtgärder, som drabbar elanvändningen inom hushållen och andra delar utanför industrin. Enligt vår bedömning är det emellertid osäkert om en så stark begränsning av övrigsektorns elanvändning som här förutsatts faktiskt kan åstadkommas till rimliga kostnader.

Mot den bakgrunden har vi också studerat ett alternativ (95 B)där en större delav minskningen av elanvändningen görs för industrin och en mindre del för hushållen. En sådan fördelning av elenergin liknar den man skulle få om priset fick styra elefterfrågan. Eftersom hushållens elefterfrågan är mindre känslig för prisökningar än industrin kommer prisökningar att i första hand påverka industrins elförbrukning, I realiteten torde emellertid begränsningen av industrins elanvändning här få åstadkommas genom en kombination av prishöjningar, ”energisparbidrag” och tillståndsprövning. Det blir då också ofrånkomligt att den minskade tillgången på el får påtagliga struktureffekter inom industrin, vilka främst drabbar elkrävande processindustri. Sådana konsekvenser diskuteras i kapitlen 6 och 7.

Sammanfattningsvis har vi angivit följande åtgärder för att begränsa elanvändningen till en nivå av 95 TWh år 1990:

[:| förbud mot installation av elvärme

El tillståndsprövning för elkrävande industri Ei utökade investeringsbidrag till åtgärder för elbegränsningar och övergång från el till annan energianvändning inom industrin och övrigsektorn [:| höjda elpriser för företag och hushåll Cl beredskap att sätta in ytterligare åtgärder såsom elransonering eller förbud mot viss elanvändning.

4 Beskrivning av energisystemet i referens- och avvecklingsalternativen

4.1 inledning

Energikommissionen lämnade i sitt betänkande en utförlig beskrivning av hur tillförseln av energi skulle kunna ordnas i de energianvändningsalterna- tiv som togs upp. Energikommissionen behandlade såväl alternativ med avveckling av kärnkraften som alternativ med bibehållande av kärnkraften. Det material som energikommissionen presenterade har varit av stort värde i vårt arbete. Bl. a. oljeprisstegringarna och nya kunskaper från forsknings- och utvecklingsarbete om förnybara energikällor har emellertid delvis ändrat förutsättningarna för kalkylarbetet.

I bilaga 1 lämnas en utförlig redogörelse för hur energisystemet skulle kunna byggas upp i referensalternativet och i avvecklingsalternativet med en elproduktion som svarar mot de elanvändningsnivåer som diskuterats i föregående kapitel. Framställningen i detta kapitel inleds med redogörelse för de förutsättningar som måste preciseras innan uppbyggnaden av energisys- tem kan göras. t. ex. beträffande möjligheter att anskaffa energiråvaror och priser för dessa. Därefter följer en beskrivning av energisystemen i de alternativ som utredningen behandlat. På någon punkt avviker beskriv- ningen något från redovisningen i bilaga ]. Framställningen avslutas med en utvärdering av systemen.

4.2. Energialternativens förutsättningar 4.2.1 Allmänt

En grundläggande förutsättning förarbetet med energisystemens utformning är att landets energiförsörjning vid given fördelning av elanvändningen i övrigt inom givna ramar ska ske till lägsta samhällsekonomiska kostnader. Det innebär att miljö— och säkerhetsfrågor skall beaktas och att också regionalpolitiska överväganden och hänsyn till landets internationella kon- kurrenskraft skall vägas in i energibesluten. Liksom för andra delar av näringslivet förutsätts emellertid att de som producerar energi följer företags- ekonomiska kriterier.

De samhällsekonomiska övervägandena kommer in via lagar och förord- ningar om bl. a. miljö- och säkerhetskrav och via ekonomiska stödinsatser. skatter och restriktioner från samhällets sida.

1 utredningsdirektiven framhålls att en kärnkraftavveckling inte bör

föranleda någon principiellt ändrad inriktning beträffande energitillförseln. Det innebär exempelvis att den långsiktiga inriktningen mot en ökad andel uthålliga. helst inhemska och förnybara. energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan bör vara densamma oberoende av om kärnkraften skall avvecklas snabbt eller om någon förtida avveckling inte antas äga rum.

Det finns många olika energiråvaror att välja mellan då ett energisystem skall sättas samman. En del ärtillgängliga till rimliga priser redan idag. medan andra inte är tillgängliga förrän ett betydande forsknings- och utvecklings- arbete genomförts.

De energislag som är aktuella att utnyttja på kort eller lång sikt är bl. a.

följande:

Ändliga Förnybara

Olja Vattenkraft Kol Vind Naturgas Sol Torv Skogsenergi (flis. ved) Uran Halm

Bark och lutar

Med undantag för olja, kol och naturgas kan energiråvarorna hämtas från inhemska källor.

Tillgängligheten och priserna skiljer sig kraftigt åt för de skilda energisla- gen. Under lång tid har oljan huvudsakligen svarat för den Ökade energikon- sumtionen. Den har varit relativt sett billig och också lättillgänglig. Elförsörj- ningen har väsentligen baserats på en utbyggnad av vattenkraften. som — frånsett bark och lutar — är den enda förnybara energikälla som f. n. är kommersiellt tillgänglig.

4.2.2. Det nuvarande energisystemet

Energitillförseln år 1978 uppgick till 435 TWh. C:a 20 procent kom från energikällor inom landet. Ungefär 40 procent av importen bestod av energibä- rare klara att distribueras till användaren. nämligen oljeprodukter samt kol och koks. Resten var energiråvaror — främst råolja — som måste förädlas ytterligare före användning.

Den tillförda energin fördelar sig enligt följande tabell. Slutlig energian- vändning inkl. bunkring för utrikes sjöfart utgjorde 398 TWh. Skillnaden mellan summa tillförsel och slutlig energianvändning utgör omvandlings— och överföringsförluster.

Kärnkraft och vattenkraft svarar för sammanlagt 80 TWh och anges i tabellen som producerad el. Betydelsen av kärnkraft och vattenkraft framgår av att för att producera samma elenergimängd i t. ex. olje- eller koleldade kraftverk skulle åtgå ca 200 TWh olja eller kol.

Förädlingen av energiråvarorna liksom distributionen av energi till konsu- menterna innebär förluster. Verkningsgraden i kondenskraftverk eldade med olja eller koi är ca 40 % och i kärnkraftverk ca 33 %. Kraftvärmeverk och hetvattencentraler har verkningsgrader kring 85 %.

Tabell 4.1 Energitillförsel år 1978

TWh %

Int/torterat! energi Olja 300 69 Kol och koks 18 4 Kärnkraft" 2317 5 lnhemsk ene/jul Ved,lutar och avfall 37 9 Vattenkraft 57” 13

Summa tillförsel 435 100

(' Kärnkraft och vattenkraft anges som producerad el.

Tabell 4.2 Elenergibalansen 1977 och 1978

Kraftslag 1977 1978 TWh % TWh %

Vattenkraft 52.8 62 56,9 64 Kärnkraft 19.0 22 22,7 26 Industriellt mottryck 3,4 4 3,9 4 Kraftvärme 4.6 5 5.3 6 Oljekondens 7.5 9 1,2 1 Gasturbiner 0.1 0 0,1 0 Nettoimport —l .8 —2 —l .0 —1

Summa produktion 85.6 100 89,1 100 Varav distributionsförluster 7.1 7,9 Varav slutlig elanvändning 78.5 81.3

Elenergibalanserna för år 1977 och 1978 ser ut på det sätt som framgår av tabell 4.2. Ökningen mellan 1977 och 1978 var 3,5 TWh. Från 1975 har ökningen varit 16 TWh. För år 1979 kommer elförbrukningen inkl. förluster att uppgå till ca 95 TWh.

4.2.3. Energiråvarornas priser och tillgänglighet

Referens- och avvecklingsalternativen bygger på av utredningen antagna förutsättningar om hur pris och tillgång på energiråvaror kan komma att utveckla sig framöver. Dessa förutsättningar finns beskrivna i bilaga 1. Tabell 4.4 återger de prisantaganden som gjorts efter rekommendationer från skilda experter och som finns närmare motiverade i avsnitt 5.3 i bilaga 1. Det är självklart att prisbedömningar av detta slag är behäftade med stora osäkerhe- ter. Senare i kapitel 4 och i kapitel 6 diskuterar vi konsekvenserna av avvikelser uppåt och nedåt från de angivna värdena.

Utgångsvärdena i tabellen kan i vissa fall tyckas höga, i vissa fall låga. men de har bedömts som representativa utgångsvärden för den långsiktiga

Tabell 4.3 Priser på energiråvaror

Energiråvara/ 1979 % ökning 1990 ”(> ökning 2000 energibärare per är per år Kärnbränsle" öre/kWh 3.4 2.1 4.3 1.3 4.9 Tunn eldningsolja kr/ton 850 3.5 1 250 3 1 500 Tjock. lågsvavlig

eldningsolja kr/ton 650 3 900 2 1 150 Lågsvavligt ångkol kr/ton 250 3 350 3 465 Naturgas kr/toe — — 1 015 2.2 1 265 Torv kr/ton — — 140 0 140 Ved kr/m3 - — 120 0 120

” Inkl. kostnaderna för kärnbränslecykelns slutsteg. dvs. hantering av använt kärn- bränsle och slutförvaring av avfall. Urankostnaden beräknas uppgå till knappt 2 öre/kWh år 1990.

utvecklingen. Givetvis sker inte den verkliga prisutvecklingen så lugnt och stadigt som värdena antyder. utan i stället i oregelbundna återkommande trappstegsförändringar. Oljepriserna avser priserna i svensk östersjöhamn för stora leveranser (större än 10 000 m3) och exklusive skatter, avgifter osv. De avser alltså inte priserna hos konsumenterna. För att illustrera osäkerheten i bedömningarna kan nämnas att oljeersättningsdelegationen i sin rapport om förutsättningar för ökad kolanvändning i Sverige anger ett kolpris år 1990 på 250—300 kr per ton. Utredningens kolexpert Yngve Larsson anser i ett särskilt yttrande att under intryck av den alltmer skärpta oljesituationen synes det just nu mest sannolikt att det verkliga priset hamnar över 350 kr./ton år 1990.

Kostnaderna för elproduktion i några olika kraftverkstyper anges i tabell 4.4. 1 kostnaderna ingår kapitalkostnaden för anläggningarna, drift- och underhållskostnader samt bränslekostnader. För kondenskraftverken har räknats med 6 000 timmars årlig utnyttjningstid, för kraftvärmeverken 4 000 timmar.

De anläggningskostnader som ingår i tabell 4.4 bedöms vara någorlunda säkra för anläggningar av sådan typ som är under projektering eller byggna- tion i kommersiell skala. Kostnadsangivelsen för vindkraft är osäkrare än de övriga och baseras på uppskattningari samband med de beställningar av stora prototypanläggningar som nyligen genomförts.

Kärnkraftkostnaden avser en anläggning som byggs i normal takt. Den är alltså inte tillämplig på Forsmark 3 där byggtiden av olika skäl blir väsentligt längre än normalt. Den långsammare kostnadsutvecklingen för kärnkraft i förhållande till t. ex. kolkondenskraftverk beror på att kärnbränslekostnaden är en liten del av totalkostnaden i kärnkraftverk. Även stora procentuella ökningar i uranpriset slår därför inte igenom så hårt i totalkostnaden.

Det kan noteras att eftersom 10 av de 12 aktuella reaktorerna redan är praktiskt taget färdigbyggda är det i första hand kärnbränsledelen av kärn- kraftens totala kostnader som är intressant för kalkylresultaten.

Uppgifterna i tabell 4.3 innebär bl.a. att det i många tillämpningar är ekonomiskt förmånligare att utnyttja kol än olja. De inhemska bränslena torv och biomassa väntas successivt bli mer konkurrenskraftiga.

Tabell 4.4 Elproduktionskostnad för olika kraftverkstyper (nytillkommande anlägg- ningar), 4 % kalkylränta, prisnivåjuli 1979

Anläggning Elproduktionskostnad öre/kWh 1979 1990 2000 Vattenkraft" 9 9 9 Kärnkraft 10 11 12 Kraftvärme

— olja 15 17 20 »— kol 15 16 18

— torv 20 20 20 Oljekondens 19 24 30 Kolkondens 15 18 22 Vindkraftb — 20 20

" Antagen anläggningskostnad 1.75 kr per årligen producerad kWh. För t. ex. Vindelälven och Piteälven beräknas anläggningskostnaden vara 1—1.5kr/kWh. ** lngen hänsyn har tagits till kostnaderna för utjämning av vindkraftproduktionen. Delegationen för energiforskning anger att vindkraften i gynnsammaste fall skulle kosta 14 öre/kWh inkl. kostnaden för produktionsutjämning. Nämnden för energipro- duktionsforskning anger 30 öre/kWh som en grov övre gräns för vad vindkraften kan kosta vid seriemässig produktion.

Möjligheterna att få tillgång till skilda energislag är av avgörande betydelse vid bedömningen av energisystemets framtida utseende. Debatten om de förnybara källornas tillgänglighet har förts under en längre tid och bedöm- ningarna av möjliga energibidrag har varierat. En utförlig redovisning har lämnats av bl. a. energikommissionen.

Delegationen för energiforskning har på regeringens uppdrag gjort bedöm- ningar av förutsättningarna att utnyttja förnybara energikällor i landet under de närmaste årtiondena.

Delegationen bedömer att konkurrenskraften hos de 5. k. biobränslena, dvs. Skogsenergi (flis. ved), torv och halm, knappast kommer att påverkas vid en svensk kärnkraftavveckling. Det hänger samman med att biobränslena i första hand konkurrerar med olja och kol i små anläggningar. Biobränslena bedöms inte under den närmaste tioårsperioden i någon nämnvärd grad vara ett alternativ till elanvändning. Det innebär att torv. Skogsenergi och halm sannolikt bara i liten grad kan användas för att ersätta kärnkraft under 1980-talet.

Möjligheterna att snabbt öka användningen av torv är begränsade av fiera olika skäl. För det första måste man ange en stor mängd torvmossar som

— är lämpliga för torvproduktion — inte ligger för långt från dem som ska använda torven — inte måste bevaras av hänsyn till naturmiljön.

Det tar 3—4 år att dika ut mossarna för att förbereda torvproduktionen. Att få de tillstånd som behövs för att sätta igång tar f. n. två år, I Finland där man satsar hårt på torv har ökningstakten i torvanvändningen varit 0.5 TWh/år under senare tid. Vi räknar med en ökning på 1 TWh/år. vilket kräver att man tar i anspråk 3 000 hektar mossmarker per år.

Vindkraften. som enbart utnyttjas för elproduktion. blir däremot mer

konkurrenskraftig om kärnkraften avvecklas. Det är emellertid mycket osäkert om vindkraft blir billigare än t. ex. kolkraft. Dessutom anser delega- tionen att vindkraften inte hinner få någon påtaglig betydelse i energisyste- met före år 1990.

För att utnyttja solvärme i större skala fordras system för lagring av värme från sommar till vinter. F. n. pågår en omfattande forskningsverksamhet på solvärmeområdet med målsättningen att under senare delen av 1980-talet ha fått tillräcklig erfarenhet av solvärmesystem med årstidslagring. föratt kunna besluta om fortsatta framtida satsningar. Under 1980-talet bedöms endast solvärmesystem för tappvarmvatten utan årstidslagring kunna få någon mer allmän användning. Sådana system kan dock endast ge begränsade energibi-

drag.

Delegationen anger att solvärmesystem för lokaluppvärmning har de bästa förutsättningarna i den typ av gruppbebyggelse som i dag ansluts till centralt värmeverk. Det innebär att sådana solvärmesystem i första hand kan användas för att minska användningen av bränslen som tjock eldningsolja. kol och torv. Många grundläggande osäkerhetsfaktorer kvarstår. t. ex. beträffande kostnaderna. inom solvärmeområdet. Man kan därför inte nu räkna med solvärme som en betydelsefull del av energiförsörjningen till år 1990.

Delegationens slutsats är att det ännu år 1990 endast är i begränsad omfattning som de förnybara energikällorna kan ge bidrag till energiförsörj- ningen. Under senare delen av 1980-talet räknar man med att det pågående forsknings- och utvecklingsarbetet ska ha gett ett bättre underlag för att bedöma de förnybara energislagens framtida möjligheter. Under 1990-talet kan energibidragen från dessa energikällor öka påtagligt.

Vattenfall och Svenska kraftverksföreningen har på utredningens uppdrag studerat möjligheterna att bygga ut vattenkraften utöver de 65 TWh år 1990 som bedöms möjligt att uppnå med nu gällande undantag för utbyggnad. Om bl. a. två av de outbyggda huvudälvarna byggs ut kan den årliga produktions- förmågan öka till ca 70 TWh år 1990 och ca 80 TWh på längre Sikt. Detta

skulle dock innebära utbyggnad av älvsträckor med bevarandevärden.

Möjligheten att introducera naturgas i det svenska energisystemet är osäker. Ett naturgassystem enbart baserat på tillförsel av naturgas via båt (LNG) har i tidigare svenska överväganden inte bedömts acceptabelt från försörjningssynpunkt. Avgörande för möjligheterna att teckna leveransavtal för rörbunden naturgas är sannolikt utvecklingen av naturgasproduktionen på norskt område. Användningen av naturgas för elproduktion är under avveckling i länder där sådan. ännu förekommer. t. ex. Holland och USA. Motivet är att naturgas är en högvärdig och knapp energitillgång och att många andra energiråvaror kan användas för att producera el. Naturgas kan därför inte räknas som ersättning för kärnkraft under 1980-talet.

De kända utvinningsbara oljereserverna i världen beräknas med nuvaran- de utvinningstakt räcka i drygt 30 år. Det råder stor enighet om att användningen av olja i Sverige måste minska. Det höga oljeberoendet. avsaknaden av egna oljetillgångar och ett starkt beroende av köp på korttidsmarknaden för färdiga oljeprodukter. den s. k. spotmarknaden. gör att Sverige tidigt och i större omfattning än i flertalet andra länder får känning av internationella försörjningsstörningar.

Inte minst det senaste årets händelseutveckling i Iran har visat hur politiska händelser direkt påverkar världens oljeförsörjning. Det har visat sig "att skillnaden mellan produktionskapaciteten för råolja och dagens efterfrå- gan på olja i världen är så liten att ett produktionsbortfall på några få procent medför stora problem och starkt stigande priser. Inga nämnvärda ökningar av oljeproduktionen är nära förestående. Nästan alla oljeproducerande länder har fattat beslut om att sätta ett tak för sin oljeproduktion.

En väsentlig faktor är också att de närmaste årens ökande produktion i t. ex. Nordsjön kommer att motvägas, möjligen även överträffas. av mins- kande produktionskapacitet i äldre produktionsområden som t. ex. USA. Venezuela och Sovjetunionen.

Inom ramen för en stagnerande världsproduktion kommer olika länders konkurrens om oljetillförseln att hårdna. De olika ländernas betalningsför- måga och relativa beroende av oljetillförsel kommer rimligen att leda till stora variationeri t. ex. förutsättningarna för ekonomisk tillväxt. En högre fortsatt ekonomisk tillväxt och kraftigt ökande egen oljekonsumtion är att vänta inom de oljeproducerande länderna. Utvecklingsländer utan egen oljepro- duktion men även industriländer med stort oljeberoende måste väntas möta större svårigheter. Prisutvecklingen blir svår att förutse. då den uppenbart blir beroende av politiska beslut i ett stort antal länder. Den ringa marginal som visat sig föreligga mellan efterfrågan och nu tillgänglig maximal produktion är dock ett nytt faktum som ökat det inflytande som även de mindre producent- länderna nu kan utöva på prisutvecklingen. Denna bakgrund gör att det av såväl ekonomiska som försörjningsmässiga skäl är angeläget att snabbt minska Sveriges oljeberoende.

Oljeersättningsdelegationen har på regeringens uppdrag bedömt förutsätt- ningarna föratt utnyttja kol i Sverige. Världshandeln med kol uppgår f. n. till ca 75 milj. ton. Sveriges kolbehov år 1990 skulle i ett avvecklingsalternativ kunna uppgå till 10—15 milj. ton. Sverige skulle därigenom bli en betydande kolimportör inom en tioårsperiod. Som jämförelse kan nämnas att hela EG-områdets kolimport år 1990 beräknas i en EG-rapport uppgå till ca 55 milj. ton eller ca 30 milj. ton mer än år1978.En kraftigt ökad kolbrytning och världshandel med kol är förenad med osäkerhet. En sådan osäkerhet är risken fören kraftig ökning av kolbehovet i världenjämfört med nuvarande planer. En sådan ökning skulle kunna leda till betydande prisstegringar på kol utöver vad vi antagit och kan exempelvis uppkomma vid en ytterligare begränsning för eller avveckling av kärnkraften i de stora industriländerna. Som tidigare framhållits gäller därför våra kalkyler endast vid en ensidig svensk kärnkraft- avveckling. En annan osäker faktor är USA:s roll som kolexportör.01jeersätt- ningsdelegationen anser det emellertid vara möjligt att importera de kol- mängder som kan komma i fråga i både referens- och avvecklingsalternativet. förutsatt att man redan idag köper brytningsrättigheter för att exploatera kolgruvor i andra länder. Härigenom kan man förbättra förutsättningarna för att få säkra kolleveranseri framtiden.

4.3. Det framtida energisystemet i ett referensalternativ

I föregående kapitel beskrev vi elanvändningens utveckling i ett referensal- ternativ. där kärnkraften svarar för en betydande del av elproduktionen och priset på el endast i smärre grad avviker från dagens under perioden fram till år 1990. Osäkerheten i bedömningarna betonades. Som ett genomsnittsvärde för användningen av el år 1990 angavs emellertid 125 TWh. Det kan då jämföras med användningen år 1978 som låg vid 81 TWh. Ökningstakten fram till år 1990 skulle därmed bli 3.7 % per år.

Med hänsyn till de förluster som uppstår vid överföring och distribution av elkraften måste produktionen av el ligga vid ett högre värde än det här angivna. 125 TWh i användningsledct år 1990 motsvaras av 138 TWh i produktionsledet. Elsystemet för år1985, 1990 och är 2000 ser i referensalter- nativet ut på det sätt som framgår av tabell 4.5. Elproduktionen i TWh anges för ett år med normal vattenkraftproduktion.

Som framgår av tabellen är den förutsatta elanvändningen år 2000 lägre än den som angavs i kapitel 3. Detsamma gäller för avvecklingsalternativet. Detta sammanhänger med att arbetsgrupperna för elanvändningens utveck- ling resp. energisystemets utformning arbetat parallellt och att det av tidsskäl inte varit möjligt anpassa kalkylerna i alla delar till varandra. Eftersom antaganden om utvecklingen fram till år 2000 nödvändigtvis måste vara mycket osäkra och eftersom det totala ekonomiska utfallet för energisystemet endast påverkas obetydligt av variationer i elandelen påverkas inte slutresul- tatet av detta förhållande.

Elsystemet är uppbyggt så att den slutliga elanvändningen kan tillgodoses med den leveranssäkerhet som kraftföretagen f. n. räknar med. nämligen att elbrist får uppträda högst ett år av trettio. Samma princip tillämpas även i avvecklingsalternativen.

Elenergisystemet karakteriseras av att fram till år 1990 elproduktionen

Tabell 4.5 Elsystemet år 1980. 1985. 1990 och 2000 i referensalternativet

Kraftslag 1980 1985 1990 2000

MW TWh MW TWh MW TWh MW TWh

Vattenkraft 15 000 62 15 900 64 16 200 65 16 200 65 Kärnkraft 3 700 23 8 400 47 9 450 58 9 450 58 Industriellt mot— tryck 900 5 1 000 5 1 200 7 1 500 9 Kraftvärme 2 150 6 2450 4 2 450 6 3 750 15 Oljekondens 3 100 4 3 000 l 2 500 1 800 — Kolkondens — — — — — — 3 000 3 Gasturbiner 1 800 — 1 800 — 1 800 — 1 800 — Vindkraft — — — — (300) 1 (1 300) 4 Pumpkraft — — — — — — 500 — Summa 26 650 100 32 550 121 33 600 138 37 000 154 Slutlig elanvändning 91 110 125 140 Distributionsförluster 9 11 13 14

byggs ut obetydligt utöver kärnkraftblocken 11 och 12. Visst industriellt mottryck och viss kraftvärme byggs ut. Dessutom tillkommer smärre bidrag från vattenkraft och vindkraft medan vissa av de befintliga oljekondensaggre- gaten skrotas. Den förutsatta utbyggnaden av vindkraft innebär en idrifttag- ning av ett 2 MW-aggregat varje vecka fr. o. m. år 1987. Efter 1990 byggs huvudsakligen kolkondenskraftverk och kraftvärme kompletterat med indu- striellt mottryck och vindkraft. Tillskottet i elproduktionen mellan år 1980 och år 1990 består till över 90 % av kärnkraft. Mellan år 1990 och år 2000 består tillskottet till 70 % av kraftvärme och industriellt mottryck medan vindkraft och kolkondens svarar för vardera 15 %.

l kalkylerna ingår inte hetvattenöverföring för tjärrvärmeändamål från kärnkraftverken till storstadsregionerna. Kostnadsutfallet torde inte på något avgörande sätt påverkas härav.

I bilaga 1 redovisas också energisystemen för lokaluppvärmning. indu- striella processer och transportsektorn.

Lokaluppvärmningen karakteriseras av en fortsatt ökning av fjärrvärme och elvärme på bekostnad av enskild oljeuppvärmning. Fjärrvärmesektorn antas i stor utsträckning gå över från olja till kol och i mindre utsträckning till torv och flis. Härigenom kan det stora oljeberoendet inom uppvärmningssek- torn successivt minskas.

Även inom industrin förutses en snabb ökning av kolanvändningen. Dessutom ökas användningen av flis under 1980-talet som bränsle inom industrin.

Inom transportsektorn har vi räknat med en omfattande satsning på metanol och etanol som ersättning för bensin och dieselolja. Härigenom kan den förutsedda ökningen av oljeprodukter i denna sektor begränsas. Huvud- sakligen inhemska energiråvaror (torv. flis och biomassa från jordbruket) antas bli utnyttjade för framställningen av metanol och etanol.

Sammantaget innebär detta att energisystemet i referensalternativet får det utseende som framgår av tabell 4.6.

Referensalternativet innehåller en betydande satsning på inhemska energi- råvaror främst inom transportsektorn och uppvärmningssektorn. En kraftig

Tabell 4.6 Tillförsel av energiråvaror i referensalternativet (TWh)

Energiråvara 1980 1985 1990 2000 Olja och oljeprodukter

inkl. metanolimport 313 266 225 179 Kol 3 21 40 83 Kokskol 17 19 20 24 Vattenkraft 62 64 65 65 Vind — — 1 4 Sol — 1 3 6 Bark. lutar 37 38 41 41 Skogsenergi. energiskog. halm m. m. 3 13 25 37 Torv — 1 4 20 Kärnkraft 23 47 58 58

Summa 458 470 482 517

Teckningen på denna sida visar hur många TWh varje ener- gikälla kan producera år 19901 referensalternativet — dvs med kärnkraft. Summan blir 138 TWh — men eftersom 13 TWh går bort iform av förluster vid överföringen till konsumenterna reduceras summan till 125 TWh.

Teckningen på nästa sida visar hur många TWh de olika energikällorna kan producera i avvecklingsalternativet

—- dv 3 utan kärnkraft år 1990 — vid elanvändningsnivåerna 105 och 95 TWh. På 105-nivån är överföringsförlusterna 11 TWh och på 95-nivån 10 TWh.

125 TWh

Vattenkraft 65 TWh Hittills har förutsatts att intex

ytterligare någon av de stora älvarna skall byggas ut.

Vindkraft 1 TWh Den förutsatta utbyggnaden

av vindkraft innebär ett 2 MW- aggregat tas i drift varje vecka fro m är 1978. Denna satsning är gemensam för alternativen.

X__

Oljekondens 1 TWh / Vissa av de befintliga olje- kondensaggregaten kommer att skrotas.

Kraftvärme 6 TWh Industriellt mottryck Kärnkraft 58 TWh Referensalternativet innehål- 7 TWh Kärnkraften byggs ut till 12 ler en relativt sett stor sats- Industrins ångpannor förses aggregat som används under ning på koleldade kraftvärme- med 5 k mottrycksturbin i sin livslängd. verk. Dessa är effektivare än samma utsträckning i refe. kolkondenskraftverk, men rens— och avvecklingslaterna- efter 1990 måste också några tiv. sådana byggas.

Vattenkraft 65 TWh Samma som i referensalter- nativet.

Vindkraft 1 TWh

Samma som i referensalter- nativet.

Vattenkraft 65 TWh

Samma som i referensalter- nativet.

Vindkraft 1 TWh Samma som i referensalter- nativet.

Industriellt mottryck / 8 'rwn

[ stort sett samma som i refe- rensalternativet.

. / Kärnkraft 2 TWh

Under 1990 stängs det sista blocket.

& Kolkondens 16 TWh

Sex stora kolkondensblock behöver stå färdiga år 1990. Sammanlagt 14 block beräk- x nas Vara installerade år 2000.

Kraftvärme 16 TWh Oljekondens 8 TWh För att nå nivån 105 TWh De befintliga oljekondens— krävs en omfattande utbygg- aggregaten behålls.

nad av kraftvärmeanlägg-

ningarna. Sammanlagt 20

kraftvärmeblock antas till- komma framtill år 1990.

95 TWh

Industriellt mottryck / 7 rum

Samma som i referensalter- nativet.

' —— Kärnkraft 1 TWh

Det sista kärnkraftblocket tas ur drift något tidigare under 1990 än vid 105 TWh nivån.

X

Kolkondens 8 TWh

Ett tillskott av 3 kolkondens- block fordras fram till år 1990.

Kraftvärme 15 TWh Oljekondens 8 TWh I stort samma som vid nivån Samma som vid nivån 105 105 TWh. TWh.

ökning av kolanvändningen förutses främst inom industrin och inom lokaluppvärmningen. En dominerande del av den ökade elanvändningen täcks genom att man utnyttjar kärnkraften. Vi har räknat med att kärnkraft- verken försörjs med importerat uran. Någon inhemsk uranbrytning har ej förutsatts.

Kolanvändningen år 1990 uppgår till ca 5 milj. ton (40 TWh). Härav utnyttjas ca 1 milj. ton inom elsektorn. År 2000 uppgår kolanvändningen till call milj. ton varav ca 3 milj. ton inom elsektorn.

4.4 Energisystemet i avvecklingsalternativet

Användningsnivä [25 TWh

Om kärnkraften avvecklas under l980—talet kommer närmare hälften av produktionskapaciteten i referensalternativet år l990 att falla bort. Som framgått av det föregående måste huvuddelen av bortfallet ersättas med kolkraftverk om vi inte är beredda att acceptera en utbyggnad av oljekraft- verk. Under en tioårsperiod hinner man emellertid inte att bygga tillräckligt många kraftverk för att ersätta hela bortfallet.

För att man skall få bygga ett nytt stort kraftverk fordras lokaliseringstill- stånd. fastställd stadsplan och tillstånd enligt miljöskyddslagen och vattenla- gen. Tidsåtgången för tillståndsprövning och byggande av energianlägg- ningar behandlas i bilaga 1 och i oljeersättningsdelegationens rapport. Samtliga tillstånd skall finnas innan bindande åtgärder för nytt projekt får vidtas. Den totala behandlingstiden för att erhålla samtliga erforderliga tillstånd för ett kolkraftverk i ett nytt läge anges i bilaga 1 till 2,5 år. I ett etablerat läge bedöms det gå något snabbare. Byggnadstiden är normalt ca 5 år.

Sammantaget räknar vi med att hela processen med projektering, tillstånd och byggande tar ca 9 år i ett nytt läge och något kortare tid i ett etablerat läge. Vi har antagit att tillståndsprövningen för kraftvärmeverk kan gå något snabbare.

Även om man räknar med en maximalt forcerad satsning på industriellt mottryck och kraftvärmeverk och behåller de oljekondensverk i drift som antagits bli skrotade i referensalternativet skulle det fordras en utbyggnad av tretton stora kolkraftblock på 600 MW vardera för att helt kompensera kärnkraftbortfallet. Oljeersättningsdelegationen anser att ett utbyggnadspro- gram på nio block till år 1990 är ett teoretiskt maximum. För att därutöver täcka upp bortfallet fordras en utbyggnad av oljekondenskraftverk och/eller gasturbiner. Detta skulle dock leda till oacceptabla kostnader — 25 (oljekon- dens) till 50 öre (gasturbiner) per producerad kWh.

Någon fullständig kompensation för kärnkraftbortfallet kan därför av praktiska och ekonomiska skäl inte bli aktuell. Även el från kolkraft är dyrare än el från kärnkraft, vilket leder till att elpriset måste höjas om samma principer för elprissättningen ska tillämpas som idag. Härigenom dämpas elefterfrågan till en nivå som är lägre än i referensalternativet.

Användningsnivå 105 TWh

Vår genomgång av möjligheterna att ersätta kärnkraften med andra energi- slag visar att en utbyggnad som motsvarar användningsnivån 105 TWh år 1990 kan vara möjlig att åstadkomma, även om problem kan uppkomma också då det gäller att få fram denna produktionskapacitet tillräckligt snabbt.

Elsystemet ser i detta fall ut på det sätt som framgår av tabell 4.7. 1 bilaga 1 anges 103 TWh som den maximala elanvändning som kan tillgodoses med normal leveranssäkerhet år 1990. Vi har här räknat med att man genom särskilda åtgärder ska nå upp till nivån 105 TWh. Exempel på sådana åtgärder anges i bilagan.

Kärnkraftblocken antas bli tagna ur drift successivt från år 1986 till år 1990. Den exakta ordningsföljden blir beroende på flera olika faktorer, bl.a. tidpunkten för utbyggnad av ersättande kolkraftverk och lokaliseringen av dessa.

Från strikt ekonomisk synpunkt skulle det vara gynnsammare att driva samtliga sex block fram till år 1990 och därefter stänga alla block samtidigt. Det är emellertid angeläget att planera för en successiv överflyttning av driftpersonal till de ersättande kraftverk som byggs under 1980-talet. Man kan vidare förutsätta att det kommer att möta svårigheter att hålla kärnkraft- verkens driftorganisationer intakta under en så lång period som 10 år i ett avvecklingsfall. En successiv avveckling skulle kunna mildra sådana pro- blem. Mot denna bakgrund och mot bakgrund av det sätt på vilket vi tolkat andan i förslaget om en kärnkraftavveckling har vi valt att räkna med en successiv avveckling.

Den bortfallande kärnkraften ersätts i första hand med en med hänsyn till industrins förutsatta utveckling och fjärrvärmesystemens utbyggnad nära maximal satsning på industriell mottryckskraft och kraftvärme. Sammanlagt

Tabell 4.7 Elsystemet år 1980, 1985. 1990 och 2000 i avvecklingsalternativet. använd- ningsnivå 105 TWh

Kraftslag 1980 1985 1990 2000

MW TWh MW TWh MW TWh MW TWh

Vattenkraft 15 000 62 15 900 64 16 200 65 16 200 65 Kärnkraft 3 700 23 3 700 19,5 — 2 — — Industriellt mot— tryck 900 5 1000 6 1 200 8 1 500 10 Kraftvärme 2 150 6 2 750 8 4 350 16 4 550 18 Oljekondens 3 100 4 3 100 10 3 100 8 800 1 Kolkondens — — — — 3 600 16 8 400 34 Gasturbiner 1 800 0 1 800 0,5 1 800 0 1 800 0 Vindkraft — — — — (300) l (1 300) 4 Pumpkraft — — — — — — 500 0 Summa 26 650 100 28 250 108 30 250 116 33 750 132 Slutlig elanvändning 91 98 105 120 Distributionsförluster 9 10 11 12

20 kraftvärmeblock antas tillkomma fram till år 1990, merparten koleldade och ett antal mindre enheter eldade med torv och flis. Ett sådant kraft— värmeprogram är mycket ansträngt.

Dessutom fordras en omfattande utbyggnad av kolkondenskraftverk. En bedömning av möjligheterna att under den kommande tioårsperioden bygga sådana kraftverk är givetvis mycket vansklig att göra. En optimistisk bedömning är att sex kolkondensblock skulle kunna stå färdiga år 1990. Tre av dessa skulle då vara placerade i Forsmark. två i Karlshamn och ett i ett nytt läge, exempelvis Sunnäs vid södra Norrlandskusten. Om man antar en mindre forcerad utbyggnad i Forsmark skulle ytterligare ett nytt läge, t. ex. Landskrona eller Oskarshamn, behöva tas i anspråk före år 1990.

Under perioden fram till år 1990 blir behovet av nya stora kraftledningar förhållandevis begränsat i referensalternativet. Däremot kommer behovet av mindre kraftledningar att bli större än i avvecklingsalternativet beroende på den större elanvändningen.

En kärnkraftavveckling medför speciella problem för kraftnätet, eftersom det är planerat för elproduktionssystemet i referensalternativet. Behovet av nya ledningar blir i stor utsträckning beroende på var nya kolkraftverk kan placeras. En nedläggning av Ringhals innebär att Västsverige blir ett underskottsområde och att nya kraftledningar måste byggas för att förse området med elström. Det kan nämligen inte anses troligt att koleldade kraftverk skulle kunna placeras längs Västkusten för att ersätta bortfallet på över 3000 MW i Ringhals. Elförsörjningen till Västsverige kan klaras genom att bygga en 800 kV-ledning eller tre 400 kV-ledningar från Östra Mellansve- rige till Västkustområdet.

Tillskottet mellan år 1980 och 1990 for att dels täcka den bortfallande energin från kärnkraftverken, dels tillgodose det ökade elbehovet består till drygt 40 % av kolkondenskraft,till knappt 40 % av industrins mottryckskraft och kraftvärme och till drygt 20 % av oljekondens. vattenkraft och vindkraft. För perioden 1990—2000 består tillskottet till helt övervägande del av kolkondens. Sammanlagt 14 kolkondensblock finns installerade år 2000.

Många svårigheter måste övervinnas för att ett utbyggnadsprogram av den omfattning som vi här skisserat ska kunna genomföras.

De riktlinjer som har utarbetats i den fysiska riksplaneringen påverkar lokaliseringen av bl. a. kolkraftverk. Enligt ett nyligen utarbetat förslag inom den fysiska riksplaneringen bör kolkondensverk ej lokaliseras till bl. a. västkusten och Karlshamn med hänsyn till försurningen av mark och vatten samt risken för ökad svartlistning av sjöar och vattendrag. I rapporten framhålls vidare:

”Om den framtida energipolitiken ges en väsentligt annorlunda inriktning än vad som föreslås i propositionen (1978/791115) — t. ex. om en snabb avveckling av kärnkraft skulle genomföras — blir en förändring av de i det följande redovisade bedömningarna sannolikt nödvändig. Bl. a. torde ett ökat behov av mark för elproduktionen behöva tillgodoses".

Vi anser att en sådan förändring i bedömningarna blir nödvändig i detta alternativ.

Även om riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen medger en utbyggnad av ett kolkraftverk i ett visst läge kan den berörda kommunen stoppa projektet genom det 5. k. kommunala vetot. Ett sådant kommunalt veto för

något av de tilltänkta lägena för utbyggnad under 1980-talet medför att utbyggnad iden omfattning som vi antagit inte kan genomföras.

Den tid som går åt för att erhålla nödvändiga tillstånd för att bygga kolkraftverk är som tidigare framgått en kritisk faktor då det gäller att ersätta bortfallande kärnkraftverk. För att få denna fråga belyst har vi inhämtat ett yttrande från ordföranden i koncessionsnämnden för miljöskydd, Lennart af Klintberg, över de antaganden som arbetsgruppen för energisystemets uppbyggnad använt sig av i bilaga 1. I yttrandet framhålls att de tider som arbetsgruppen använt — och som är en förutsättning för att sex kolkondens- block överhuvud taget ska kunna byggas till år 1990 — inte håller med nuvarande prövningsregler. Mer realistiska skulle de enligt koncessions- nämndens ordförande bli om det kommunala vetot avskaffades och miljö- skyddslagen ändrades så att villkorsprövningen vid koncessionsnämnden kan ske parallellt med lokaliseringsprövningen enligt byggnadslagen. Den senare ändringen har föreslagits av miljöskyddsutredningen. Det ifrågasätts också i yttrandet om det överhuvud taget — med hänsyn till försurningsrisker- na — blir möjligt att få tillstånd till nya kraftverk vid väst- och sydkusterna.

Härtill kommer osäkerheten om möjligheterna att anskaffa tillräckliga mängder kol och om miljöproblemen. De senare diskuteras närmare i kapitel 5. Den skisserade utbyggnaden förutsätter också beslut under 1980-talet i ca 15 kommuner om att bygga ut kol-, torv- eller fliseldade kraftvärmeverk.

Ytterligare en svårighet är problemen med att genomföra de kraftlednings- utbyggnader från östra till västra delen av landet som erfordras för att trygga Västsveriges elförsörjning. Motsvarande problem uppstår för Sydsveriges del om bortfallet i Barsebäck inte kan ersättas med en kolutbyggnad i Karlshamn (eller Landskrona).

Om utbyggnaden av kolkraftverk av något skäl inte får den omfattning som vi här har antagit återstår i realiteten knappast något annat alternativ än att söka åstadkomma en större vattenkraftutbyggnad. En fortsatt utbyggnad av oljebaserade kraftverk möter nämligen i princip samma problem som en utbyggnad av kolkraftverk och får dessutom anses som oacceptabel från försörjningssynpunkt. Även möjligheterna att få till stånd en ökad vatten- kraftutbyggnad är osäkra. En första förutsättning härför är att riksdagen fattar beslut om att ändra de riktlinjer i den fysiska riksplaneringen som f. n. begränsar vattenkraftutbyggnaden.

Uppvärmningssektorn skiljer sig från referensalternativet genom att fort- satt installation av elvärme — såväl vattenburen som direktverkande med elradiatorer — antas förbjuden. Konsekvenserna härav blir ett i långsammare takt minskat oljeberoende inom uppvärmningssektorn. Kolanvändningen i fjärrvärmesystemen är påtagligt större än i referensalternativet beroende på den större omfattningen av koleldade kraftvärmeverk.

Industrins energiförsörjning skiljer sig endast obetydligt från referensalter- nativet. Transportsektorns energiförsörjning antas vara densamma som i referensalternativet.

Energisystemet i avvecklingsalternativet, användningsnivå 105 TWh, får därmed det utseende som framgår av tabell 4.8.

Avvecklingsalternativet innehåller liksom referensalternativet en bety- dande satsning på inhemska energiråvaror. Kolanvändning ökar i detta alternativ kraftigt inte bara inom industri- och uppvärmningssektorerna utan

Tabell 4.8 Tillförsel av energiråvaror i avvecklingsalternativet. användningsnivå 105 (TWh) Energiråvara 1980 1985 1990 2000 Olja och oljeprodukter

inkl. metanol 313 305 254 200 Kol 3 23 96 169 Kokskol 17 19 20 24 Vattenkraft 62 64 65 65 Vind — — 1 4 Sol — 1 3 6 Bark, lutar 37 38 41 41 Skogsenergi, energiskog, halm m. m. 3 14 28 39 Torv — 1 5 21 Kärnkraft 23 20 2 —

Summa 458 485 515 569

också — och framför allt — inom elsektorn.

Den tillförda energin är i detta fall större än i referensalternativet, särskilt under senare delen av perioden. Detta sammanhänger med att förlusterna vid omvandling av energiråvaror till nyttig energi är större i avvecklingsalternati- vet med den redovisningsmodell som valts.

Kolanvändningen år 1990 uppgår till ca 13 milj. ton (96 TWh). Härav utnyttjas ca 7 milj. ton inom elsektorn. Kolanvändningen år 2000 uppgår till ca 23 milj. ton varav ca 14 milj. ton inom elsektorn.

Användningsnivå 95 TWh 1 föregående kapitel diskuterade vi också möjligheterna att begränsa elan- vändningen år 1990 till 95 TWh. Eftersom elförbrukningen redan år 1980 väntas uppgå till ca 90 TWh innebär detta att elförbrukningen måste hållas i stort sett konstant under hela 1980-talet. Vi konstaterade att det fordras långtgående åtgärder på flera områden för att uppnå detta. Svårigheterna ligger alltså i detta fall i första hand på användningssidan medan problemen på tillförselsidan blir mindre.

Elsystemets utseende framgår av tabell 4.9. Kärnkraftavvecklingen förutsätts ske successivt med början år 1985, alltså ett år tidigare än vid nivån 105 TWh. Den bortfallande kärnkraften ersätts i första hand med utbyggnad av industriellt mottryck och kraftvärme. Dess- utom fordras ett tillskott av 3 kolkondensblock fram till år 1990 och därefter ytterligare sex fram till år 2000. Dessa antas lokaliserade till Karlshamn, Forsmark. Sunnäs och Landskrona eller Oskarshamn.

Tillskottet mellan år 1980 och 1990 för att dels täcka den bortfallande kärnkraften, dels tillgodose det ökade elbehovet består till 30 % av kolkon- dens och till 40 % av industriellt mottryck och kraftvärme. För perioden 1990—2000 består tillskottet till övervägande del av kolkondens.

Uppvärmningssektorn ser i detta fall i stort sett ut som vid användningsni- vån 105 TWh. Den återkonvertering från elvärme till främst oljeuppvärm-

Tabell 4.9 Elsystemet år 1980, 1985. 1990 och 2000 i avvecklingsalternativet, använd- ningsnivå 95 TWh Kraftslag 1980 1985 1990 2000 MW TWh MW TWh MW TWh MW TWh

Vattenkraft 15 000 62 15 900 64 16 200 65 16 200 65 Kärnkraft 3 700 23 3 100 18 - 1 — — Industriellt mot—

tryck 900 5 950 5 1 100 7 1 300 9 Kraftvärme 2 150 6 2 450 8 4 100 15 4 550 18 Oljekondens 3 100 4 3 000 7 3 000 8 800 1 Kolkondens — — — — 1 800 8 5400 19 Gasturbiner 1 800 — 1 800 — 1 800 — 1 800 — Vindkraft — — — — (300) 1 (I 300) 4 Pumpk raft — — — — — — 500 —

Summa 26 650 100 27 200 102 28 000 105 30 550 116 Slutlig elanvändning 91 93 95 105 Distributionsförluster 9 9 10 11

ning som diskuteras i kapitel 3 har inte beaktats här. Om en sådan skulle komma till stånd skulle oljeanvändningen öka med ca 10 TWh i tabell 4.10. Förändringarna inom industrisektorn får bl. a. till följd att mottryckspro- duktionen minskas något. Transportsektorn antas vara densamma som i referensalternativet. Energisystemet i avvecklingsalternativet, användningsnivå 95 TWh, får därmed det utseende som framgår av tabell 4.10. Den lägre elanvändningen i förhållande till nivån 105 TWh medför en viss minskning i oljeanvändningen för elproduktion under 1980-talet och en något minskad kolanvändning framförallt under 1990-talet. Det bör påpekas att den slutliga energianvändningen i detta fall är lägre än vid nivån 105 TWh.

Tabell 4.10 Tillförsel av energiråvaror i avvecklingsalternativet. användningsnivå 95 TWh Energiråvara 1980 1985 1990 2000 Olja och oljeprodukter

inkl. metanol 313 297 247 201 Kol 3 20 72 129 Kokskol 17 19 20 24 Vattenkraft 62 64 65 65 Vind — — l 4 So] — l 3 6 Bark, lutar 37 38 41 41 Skogsenergi, energiskog, halm m. m. 3 14 28 39 Torv — 1 5 21 Kärnkraft 23 18 1 —

Summa 458 472 483 530

Kolanvändningen år 1990 uppgår till ca 9 milj. ton (71 TWh). Härav utnyttjas ca 4 milj. ton inom elsektorn. Kolanvändningen år 2000 uppgår till ca 17 milj. ton (129 TWh) varav ca 9 milj. ton inom elsektorn.

4.5 Konsekvenser för försörjningstryggheten

Åtgången av olja och kol skiljer sig mellan de olika alternativen såsom framgår av tabell 4.11. Som framgår av tabellen är oljeåtgången och framför allt kolåtgången mindre i referensalternativet än i avvecklingsalternativet.

En rad osäkerheter är som redan nämnts förknippade med dessa oförutsed- da importökningar. Det kan visa sig svårt att på den ännu relativt begränsade internationella marknaden för kol få tillgång till och träffa inköpsavtal till rimligt pris för de kvantiteter som behövs. För oljan gäller att en lugn marknads— och prisutveckling är mindre sannolik det närmaste decenniet. Kraftiga prisförändringar och återkommande tillförselstörningar kan inte uteslutas. Inför ett sådant perspektiv är det ytterst angeläget att snabbast möjligt sänka vån oljeberoende.

Kärnkraften kommeri avvecklingsalternativet att i huvudsak ersättas med kol. Det kan noteras att kärnkraft på kort sikt i en fredskris har betydligt större uthållighet än elproduktion baserad på kol. En mer betydelsefull skillnad mellan alternativen är dock skillnaden i oljeutnyttjande och i elproduktions- förmåga.

Vårt oljeberoende är större för såväl elproduktion som lokaluppvärmningi avvecklingsalternativet, främst vid nivån 105 TWh. Under 1980-talet är större delen av ökningen tung eldningsolja för el- och fjärrvärmeproduktion. Men även lätt eldningsolja för uppvärmning ökar i användning genom att den förutsätts ersätta större delen av elvärme som antas bli förbjuden i avveck- lingsalternativet. Under 1990-talet består ökningen av oljeförbrukningen i avvecklingsalternativet huvudsakligen av lätt eldningsolja. Skillnaden i elvärmeanvändning — exkl. den återkonventering från el till olja som diskuteras i kapitel 3 vid nivån 95 TWh — (ca 5 TWh år 1985, ca 14 TWh år 1990 och ca 22 TWh år 2000) motsvarar uttryckt i olja 600 000 ton år 1985. 1,8

Tabell 4.11 Användningen av olja och kol i referens- och avvecklingsalternativen (milj. ton)

1980 1985 1990 2000 1981—2000

Olin och ()(/(>pr'odiikiel' Referensalternativet 27 23 19 15 400 Avvecklingsalternativet.

nivå 105 TWh 27 26 22 17 459 De, nivå 95 TWh 27 25 21 17 447 Kol Referensalternativet 0 3 5 11 120 Avvecklingsalternativet, nivå 0 3 13 23 236 105 TWh D:o_ nivå 95 TWh 0 3 9 17 185

milj. ton år 1990 och 2,8 milj. ton år 2000. Ett större beroende av lätt eldningsolja är särskilt allvarligt eftersom lätt eldningsolja/dieselbrännolja hör till den grupp av oljeprodukter som det internationellt sett väntas bli mest om om på grund av bl. a. starkt ökad efterfrågan från särskilt transportområ- det, där möjligheterna att använda andra bränslen under överskådlig tid är små.

Samtidigt är lätt eldningsolja (”villaolja”) och dieselbrännolja produkter som i stor utsträckning tekniskt kan ersätta varandra. I en situation med oljebrist är det angeläget att så långt möjligt reservera dessa produkter för användningsområden där andra energislag inte snabbt kan sättas in —dvs. här främst dieseldriven kollektivtrafik och tung landsvägstrafik samt jord- och skogsbrukets traktorer och maskiner. En sådan reservering skulle vara möjlig om en relativt hård ransonering kan ske av lätt eldningsolja på uppvärm- ningsområdet. Effekten av den hårda ransoneringen kan i sin tur lindras genom att låta konsumenterna utnyttja el som komplement där elsystemet tillåter det. Möjligheterna att utan resulterande elkris genomföra en sådan omdisponering mellan energislagen vid en oljebrist försämras emellertid i avvecklingsalternativet.

På användningssidan gäller således att det är nödvändigt att de förutsatta effekterna av olika styrmedel verkligen uppnås i sin helhet. Risken för att så inte skall bli fallet kan naturligtvis inte beräknas statistiskt, men den finns. Om prognoserna slår fel upptäcks detta inte förrän vid en tidpunkt då investeringsprogrammet redan är mycket ansträngt och inte kan utvidgas. Även om ytterligare investeringsarbeten då skulle kunna inledas tar det flera år att bygga ifatt.

Av central betydelse inom energipolitiken och för försörjningstryggheten på energiområdet är frågan om att minska landets oljeberoende. Beroendet kan minskas genom att ersätta olja med andra bränslen och med el. Utredningens arbete har visat att det kan vara möjligt för det svenska samhället att avveckla kärnkraften genom en koncentrerad satsning under 1980-talet på dels begränsningar i elanvändningen, dels utbyggnad av koleldade anläggningar. Om en sådan satsning skulle göras även i referensal- ternativet, dvs. med bibehållen kärnkraft. skulle en avsevärd minskning av vårt oljeberoende kunna ske. Om det om några år visar sig önskvärt att snabbare än nu planerat minska oljeberoendet — på grund av sämre pris — och/eller tillförselutveckling än väntat — då är i avvecklingsalternativet investeringsprogrammet redan delvis intecknat. En kärnkraftavveckling innebär att man under överskådlig tid får mindre möjligheter att minska oljeberoendet.

4.6 Utvärdering

Kostnaderna under perioden 1981—2000 för de alternativ som vi studerat framgår av tabell 4.12.

De siffervärden som finns i tabellen är givetvis mycket osäkra. De baseras bl. a. på antaganden om anläggningskostnader för kraftverk och värmeverk och kostnader för inköp av olika energiråvaror. Som framgår av tabellen är bränsleimporten den dominerande kostnadsposten.

Tabell 4.12 Diskonterat nuvärde för utbetalningar i referens— och avvecklingsalter- nativet under perioden 1981—2000, miljarder kr.

Referens— Avvecklingsalternativet

alternativet ————————— Nivå 105 TWh Nivå 95 TWh

Elproduktion 145 175 140 Lokaluppvärmning 145 165 165 Industriella processer 100 100 100 Samfördsel 160 160 160

Summa 550 600 565 — varav investeringar 100 115 100 — varav bränsleimport 370 415 395

Utvecklingen i avvecklingsalternativet användningsnivå 105 TWh är enligt tabellen ca 50 miljarder kr högre än referensalternativet under perioden fram till år 2000. Vid nivån 95 TWh är differensen 15 miljarder kr. Siffrorna avser nuvärden av samtliga utbetalningar fram till år 2000 diskonterade efter 4 % realränta. I kalkylen ingår inte utbetalningar som i referensalternativet eventuellt behöver göras före år 2000 för investeringari kraftverk som ersätter kärnkraftverk. Substansvärdet år 2000 är något högre i avvecklingsalternati- vet 105 TWh än i övriga alternativ. Om hänsyn tas till detta minskar differensen mellan avvecklingsalternativet 105 TWh och referensalternativet till 45 miljarder kr. Merkostnader för bränslen efter år 2000 i avvecklingsalter- nativet i förhållande till referensalternativet ingår inte. Direkta jämförelser mellan alternativen är svåra att göra eftersom elproduktionsförmågan skiljer sig åt väsentligt i de studerade fallen.

Det är viktigt att notera att de angivna merkostnaderna enbart hänför sig till merkostnaderna för energiproduktionssystemet. Kostnaderna för all energitillförsel ingår liksom alla investeringar i energiproduktionsanlägg- ningar. Även kostnaderna för att ersätta den i avvecklingsalternativet förbjudna elvärmen ingår. Däremot ingår inte kostnaderna för samhället i övrigt att anpassa sig till den nya situationen, t. ex. kostnaderna för energibe— sparande åtgärder hos användarna. Dessa kostnader är väsentligt större vid nivån 95 TWh än vid nivån 105 TWh. Samhällets totala kostnader för avvecklingen diskuteras närmare i kapitel 6.

Eftersom användningen av importerade bränslen är större i avvecklingsal- ternativet kommer detta att vara känsligare än referensalternativet för förändringar i bränslepriserna. I tabell 4.13 anges de ekonomiska konsekven- serna av variationer i de antagna priserna för olja och kol. Eftersom det är sannolikt att olje- och kolpriserna följer varandra anges i tabellen även resultat vid samtidig variation av olje- och kolpriserna.

Skillnaden i bränsleimportkostnaden är år1985 drygt 2 miljarder kr. Enligt tabell 4.13 ökar skillnaden till 4 miljarder vid importpriser enligt det högre värdet och minskar till 1 miljard vid det lägre värdet. Skillnaden i bränsleim- portkostnad år 1990 är 3 miljarder kr., vilket ökar till 6,5 miljarder vid det högre värdet och minskar till 1,5 miljard vid det lägre värdet.

Om en utbyggnad av kolkraftverk i den omfattning som vi här skisserat inte skulle accepteras och en fortsatt utbyggnad av oljeeldade kraftverk inte

Tabell 4.13 Mer- resp. mindrekostnad för avvecklingsalternativet (nivå 105 TWh) jämfört med referensalternativet vid varierande olje- och kolpriser, miljarder kr.

1985 1990 2000 Olja + 50 % i pris + 2,0 + 1.9 + 1,5 — 30 % i pris — 0,9 — 0,9 — 0,3 Kol + 50 % ipris + 0.1 + 1.4 + 3.4 — 30 % ipris i 0 — 0.6 — 1,8 Olja och kol + 50 % i pris + 2 + 35 + 5 —30%ipris —] _]_5 _2

heller kan komma i fråga återstår möjligheten att ytterligare bygga ut vatten- kraften. I bilaga 1 redovisas vilka objekt som med hänsyn till bevarandevär- dena i första hand skulle kunna komma ifråga för en fortsatt vattenkraftut- byggnad upp till ca 75 TWh år 2000, dvs. en ökning med 10 TWhjämfört med referens— och avvecklingsalternativet. För en stor del av denna ökning skulle Vindelälven och Kalix- alternativt Pite älv svara. Resten skulle fördelas på ett stort antal redan ianspråktagna älvar från Lule älv i norr till Dalälven och Klarälven i söder. En sådan utbyggnad skulle innebära att utbyggnaden av kolkondensverk skulle kunna minskas i motsvarande mån. Investeringarna i energisystemet ökar i detta fall med ca 10 miljarder kr. fram till sekelskiftet. Samtidigt minskar kostnaden för bränsle, huvudsakligen kolimport, med ca 13 miljarder kr. Efter år 2000 innebär den ökade vattenkraftutbyggnaden att kolimporten minskar med knappt 4 milj. ton per år och att kostnaden för elproduktion minskar med knappt 2 miljarder kr. per år.

Beskrivningen av avvecklingsalternativet utgår som vi tidigare nämnt ifrån att betydande utbyggnader av främst koleldade kraftverk ska kunna genom- föras under 1980-talet.

Stora svårigheter måste övervinnas för att detta ska vara möjligt. Kalkyler- na förutsätter t. ex. att nödvändiga tillstånd för kraftverksbyggena ska ges utan förseningar och att kolförsörjningen ordnas på ett betryggande sätt. Tillståndsfrågorna är som tidigare betonats kritiska för möjligheterna att bygga koleldade kraftverk i stället för kärnkraft. Vi har förutsatt långtgående emissionsbegränsande åtgärder och att miljöeffekterna därför ska bli accep- tabla och hinder för lokalisering inte resas. Trots detta kan lokala opinioner mot kolkraftverk uppstå. Kraftverksbyggen i den storlek som det här är fråga om kan stoppas med hjälp av den kommunala vetorätten. Svårigheterna att verkligen få till stånd de utbyggnader som vi räknat med understryks av det yttrande som lämnats av koncessionsnämndens ordförande. Detta bekräftas av de erfarenheter som kraftföretagen har av utbyggnader av värmekraftverk. Redan förseningar i utbyggnadsprogrammet på ett eller två år ökar givetvis riskerna för obalans i elförsörjningen omkring år 1990.

Även om kraftverksbyggena kan genomföras på det sätt som vi räknat med är det inte säkert att de avvecklingsalternativ som vi skisserat kan genomför- as. Det är t. ex. inte alls säkert att kärnkraftavvecklingen kan ske successivt fram till år 1990. Sannolikheten måste betecknas som stor för att personalav- gång kommer att ske i en sådan omfattning att reaktorerna av säkerhetsskäl måste tas ur drift snabbare än beräknat.

5 Miljökonsekvenser av kärnkraftens avveckling

5.1. Allmänna utgångspunkter

Användning av såväl fossila bränslen som kärnbränslen och förnyelsebara energikällor innebär någon form av miljöpåverkan. Olika energislags miljö- effekter har utförligt beskrivits av energi- och miljökommittén i betänkandet Energi, Hälsa, Miljö (SOU l977:67) och av energikommissionen i slutbetänk- andet Energi. Hälso- miljö och säkerhetsrisker (SOU 1978:49). Vi diskuterar med utgångspunkt i detta material och kompletterande information ski/Ina- (Ierna mellan referensalternativet och avvecklingsalternativet.

Det har dock inte varit vår uppgift att närmare belysa och värdera kärnbränslecykelns miljörisker. En avveckling av kärnkraften innebär själv- klart att, när denna är avslutad, de miljörisker som är förknippade med det svenska kärnkraftsprogrammet försvinner eller — vad gäller förvaring av radioaktivt avfall — minskar.

Den för miljön viktigaste skillnaden mellan referensalternativet och avvecklingsalternativet är att elproduktion i kärnkraftverk ersätts med elproduktion i nybyggda koleldade kondenskraftverk. Andra skillnader av betydelse för miljön fram till år 2000 är att koleldade kraftvärmeverk byggs ut i snabbare takt i avvecklingsalternativet samt att i dessa alternativ en större produktion av el sker i befintliga oljeeldade kondenskraftverk.

De miljöproblem som kan uppkomma genom övergång från olja till kol inom industri och uppvärmning uppträder i båda alternativen. Miljöproblem förknippade med användning av torv och förnyelsebara energikällor är också i stort sett likvärdiga i de olika alternativen.

Trafiken ger det dominerande bidraget till halten nitrösa gaser, stoft, bly och kolväten i våra tätorter. Bilavgasproblemen påverkas inte av en kärnkraftavveckling.

Vi har endast behandlat miljökonsekvenser i Sverige. Skillnader i exem- pelvis yrkesskador vid gruvarbete som kan uppkomma om uran ersätts med kol har inte studerats. De finns belysta och jämförda i Energi, Hälsa, Miljö-Arbetsmiljö vid energiproduktion (SOU 1977:70), varvid alla steg i produktionskedjan beaktats.

Vi har beräknat mängden luftföroreningar och fast avfall i de båda alternativen i avsnitt 5.2.

Siffrorna för avvecklingsalternativet är genomgående högre. För en bedömning av betydelsen av dessa skillnader krävs att föroreningsmängder- najämförs med utsläpp från andra källor. Det är vidare nödvändigt att belysa problemen på olika nivåer — lokal, regional och global.

Tabell 5.1 Utsläpp av COZ i Mton/år

1985 1990 2000 Referens- Avveckl.- Referens- Avveckl.- Referens- Avveckl.- alt alt 105 alt alt 105 alt alt 105 Kol 8 8 16 35 33 66 Olja 74 85 61 69 48 54 Torv — — 1 2 6 6 Summa 82 93 78 106 87 126

5.2. Emissioner och avfall

I det följande redovisas utsläpp av luftföroreningar och avfallsmängder för referensalternativet och avvecklingsalternativet 105. Värdena för avveck- lingsalternativ 95 ligger ungefär mitt emellan. Förutsättningar och utsläpp från olika källor ges i Bilaga 1 — Energisystemets uppbyggnad (Ds I 1979:10).

5 .2.1 Koldioxid

Användning av biomassa, bark och lutar ger inget nettobidrag av koldioxid till atmosfären. Den koldioxid som bildas vid förbränning av dessa bränslen ingår i ett naturligt kretslopp bestående av fotosyntes och nedbrytning.

Förbrukningen av fossila bränslen ger utsläpp av koldioxid i enlighet med tabell 5.1.

5.2.2. Svaveldioxid

För befintliga tjockoljeeldade pannor och nya mindre koleldade anläggningar har vi räknat med ett tillåtet utsläpp av 0.24 gram svavel per megajoule (gS/MJ). Det motsvarar en svavelhalt i olja av 1 %. Om inget svavel binds i kolaskan blir den tillåtna svavelhalten i kol 0.65 %. I praktiken räknar man med att kol med en svavelhalt av 0.8 % klarar gränsen 0.24 gS/MJ. För nya olje- och koleldade kraftverk har vi förutsatt rökgasrening och ett högsta tillåtet utsläpp av 0.1 gS/MJ.

Tabell 5.2 Utsläpp av 502 i Kton/år

1985 1990 2000 Referens— Avveckl.- Referens— Avveckl.- Referens— Avveckl.- alt alt 105 alt alt 105 alt alt 105 Kol 23 21 40 68 62 121 Olja 242 304 183 225 130 153 Torv — — 2 3 5 6 Biomassa — — 2 2 3 3

Summa 265 325 227 298 200 283

Tabell 5.3 Utsläpp av NOx i Kton/år

1985 1990 2000 Referens- Avveckl.— Referens- Avveckl.- Referens- Avveckl.- alt alt 105 alt alt 105 alt alt 105 Kol 27 26 50 113 97 202 Olja 273 306 239 261 190 196 Torv ] 1 3 3 5 5 Biomassa 2 l 9 9 14 14 Summa 303 334 301 386 306 417

Vid tillverkning av cement binds svavlet i produkten. Detta minskar utsläppen med 10, 7 och 7 Kton SO2 för år 1985, 1990 och 2000.

Utsläppen av svaveldioxid 1979 i Sverige är från energisystemet ca 350 Kton och från industriprocesser ca 150 Kton. De totala utsläppen i Väst- och Östeuropa är ca 60 milj. ton.

5 .2.3 Nitrösa gaser

Nitrösa gaser eller kväveoxider släpps ut huvudsakligen som kväveoxid (NO) men omvandlas i atmosfären till kvävedioxid (NOZ). Nitrösa gaser betecknas NOX och anges som Kton NOZ. Utsläppens storlek beror delvis på bränslets kvävehalt men i första hand på hur förbränningen sker.

Utsläppen av nitrösa gaser från energisystemet år 1979 är ca 250 Kton. Industrins processutsläpp är små. Inom energisystemet svarar motorfordo- nen för 65 % av utsläppen.

5.2.4. Staf! sam! bly, vanadin och nickel

Stoft är en gemensam beteckning på partiklar, som kan ha skiftande storlek och sammansättning. Värden för stoftutsläpp i Kton ger begränsad informa- tion. Därför anges också i det följande utsläppsvärden för ett antal metaller som förekommer i partikelform.

Tabell 5.4 Stoftutsläpp i Kton/år

1985 1990 2000 Referens— Avveckl.— Referens- Avveckl.- Referens- Avveckl.— alt alt 105 alt alt 105 alt alt 105 Kol 1 l 3 6 5 11 Olja 32 33 28 29 24 27 Torv — — — l 1 2 Biomassa — — 1 l 2 2

Summa 33 34 32 37 32 42

Tabell 5.5 Utsläpp av kvicksilver i kg/år

1985 1990 2000 Referens— Avveckl.— Referens— Avveckl.- Referens- Avveckl.- alt alt 105 att att 105 alt alt 105 Kol 250 250 460 1 100 1 000 2 000 Olja 75 80 60 65 45 50 Torv 10 6 40 50 160 170 Summa 340 340 560 1 200 1 200 2 200

Trafiken svarar för ungefär hälften av energisystemets stoftutsläpp. Från industrins processer kommer betydligt större utsläpp än från energisyste-

met. Bilarnas blyutsläpp är för närvarande ca 1 000 ton/år. Genom införande av

blyfri bensin kommer blyet från trafiken att gradvis försvinna. Utsläppen från energisystemet i övrigt är 10—20 ton/år år 2000.

Utsläppen av vanadin och nickel härstammar från förbränning av tjockolja och minskar i takt med oljeförbrukningen. Det innebär att dagens utsläpp av vanadin och nickel 360 respektive 135 ton/år kommer att halveras fram till år 2000.

5.2.5. Kvicksilver

Vi har räknat med att kol innehåller 0.1 miljondelar kvicksilver och att 90 % släpps ut med rökgaserna. Kvicksilvret är gasformigt och fångas därför inte upp av vanliga filter för stoftrening. Eventuellt kan viss rening åstadkommas i samband med rökgasavsvavling.

Utsläppen av kvicksilver från dagens energisystem är ca 100 kg/år. Kvicksilverutsläppen till luft från industri och sopförbränningsanläggningar är 5—7 ton/år. Osäkerhet råder om hur stora kvicksilvermängder som ingår i det naturliga kretsloppet.

Tabell 5.6 Utsläpp av kadmium i kg/år

1985 1990 2000 Referens- Avveckl.— Referens- Avveck1.- Referens- Avveckl.- alt alt 105 alt alt 105 alt alt 105 Kol 16 16 30 68 63 126 Olja 150 150 100 124 85 97 Torv 3 2 12 15 50 53

Summa 170 170 140 210 200 280

5.2.6. Kadmium

Av kadmiuminnehållet i kol antas 3 % passera de elektrofilter som används för stoftavsklljning. Det kan möjligen innebära en viss underskattning eftersom en del kadmium kan förekomma i gasform. Å andra sidan kan man räkna med mindre utsläpp från anläggningar med rökgasavsvavling. Utsläppen av kadmium från dagens energisystem är ca 150 kg/år. En uppskattning av den mängd kadmium som tillförs åkerjorden i Sverige från olika källor ger följande resultat:

atmosfäriskt nedfall 2 700 kg/år slam från reningsverk 500 kg/år handelsgödsel 5 400 kg/år stallgödsel 800 kg/år

Energisystemets totala bidrag kan knappast vara merän några tiotals kg/år. Bidraget till åkerjord i den närmaste omgivningen av ett stort koleldat kraftverk kan uppgå till storleksordningen 10 %.

5.2.7. Polycykliska kolväten

Polycykliska kolväten är ett samlingsnamn på en 'stor grupp organiska ämnen,som ofta betecknas POM (Polycyclic Organic Matter). I gruppen ingår polyaromatiska kolväten, av vilka flera anses vara cancerframkallande.

Tillgängliga data är alltför osäkra som underlag för beräkningar av utsläpp. Hur stora mängder, som bildas. beror på förbränningsförhållandena. Ju ofullständigare förbränning, jur mer polycykliska kolväten bildas. Små värmepannor eldade med fasta bränslen och bilmotorer synes ha de största utsläppen per tillförd bränslemängd. Koleldade kraftverk är knappast en stor källa till polycykliska kolväten eftersom förbränningen är effektiv och en viss avskiljning uppnås vid rökgasrening.

5.2.8. Avfall iform av aska

Kol antas innehålla i genomsnitt 10 % aska. Av denna mängd blir 10 % smältaska som förs ut från pannans botten. Övrig aska följer med rökgaserna och avskiljs i filter utom ca 0.5 % som passerar ut i luften.

Tabell 5.7 Askmängd i Kton/år

1985 1990 2000

Referens— Avveckl.— Referens- Avveckl.- Referens- Avveckl.- alt alt 105 alt alt 105 alt alt 105 Kol 270 270 500 1 140 1 060 2 130 Torv 9 5 36 43 144 155 Biomassa 5 4 35 34 59 70

Summa 280 280 570 1 220 1 270 2 360

Tabell 5.8 Avfall från rökgasavsvavling i Kton/år

1985 1990 2000

Referensalt 18 48 180 Avvecklingsalt 105 25 260 530 Tabell 5.9 Högaktivt avfall i Kton/år och m3/år

1985 1990 2000

Referens- Avveckl.- Referens- Avveck1.- Referens- Avveckl.- alt alt 105 alt alt 105 alt alt 105 Avfall (Kton) 0.74 0.28 0.91 0.02 0.91 — Avfall (m3) 100 38 122 3 122 —

5.2.9. Avfall från rökgasavsvavling Mängd avfall bestäms av

El hur mycket svavel som tas bort vid reningen Cl vilken vattenhalt slammet har D avskiljningsgraden, eftersom hög avskiljningsgrad kräver större överskott av kalksten.

Vi har räknat med att en svavelmängd motsvarande 0.7 %S avlägsnas vid reningen, dvs. en avskiljningsgrad av 70 % vid 1 %Si kol. Vi har dessutom räknat med användning av den nya torrskrubbertekniken, som i stället för slam ger ett torrt pulver.

Om den äldre tekniken med våtskrubber användes ökar avfallsmängderna med 25—30 %. Vid framställning av fosforsyra erhålles i dag gipsslam i mängder som motsvarar vad som kan erhållas från rökgasavsvavling år 2000.

5.210. Högaktivt avfall från kärnkraftverk

Vi har förutsatt att det använda bränslet upparbetas före slutförvaring och att denna sker enligt den av KBS redovisade metoden. Den innebär att avfallet blandas med en glasmassa, som innesluts i en kapsel av titan och bly. Varje sådan kapsel beräknas få en vikt av 3.9 ton och en volym av 0.53 m3.

5211. Sammanfattning

Vi har beräknat de totala mängderna föroreningar till luften och de uppkomna avfallsmängderna för 20-årsperioden 1981—2000.

Tabellen gör inte anspråk på att vara fullständig. Utsläpp av exempelvis polyaromatiska kolväten, av vilka flera anses vara cancerframkallande. har inte medtagits. Tillgängliga data är alltför osäkra som underlag för beräk- ningar.

Tabell 5.10 Emissioner och avfall från energisystemet 1981—2000 i Kton.

Typ Referens- Avveckl.- alt. alt. 105 Koldioxid 1 600 000 2 100 000 Svaveldioxid 4 700 6 000 Nitrösa gaser 6 000 7 400 Stoft 650 750 Bly 5.0 5.1 Vanadin 5.0 5.4 Nickel 1.8 2.0 Kvicksilver 0.012 0.022 Kadmium 0.0033 0.004] Aska 12 000 22 000 Avfall från avsvavllng 1 300 4800 Högaktivt avfall 16 2.2

Vi har också beräknat utsläpp och avfallsmängder för ett 600 MW koleldat kondenskraftverk. Denna storlek är mest aktuell för att ersätta elproduktion i kärnkraftverk. Luftutsläpp, avfall och kylvatten från ett sådant redovisas i tabell 5.11.

Tabell 5.1] Luftutsläpp. avfall och kylvatten från ett koleldat kondenskraftverk

Tekniska (la/a

Storlek 600 MW Drifttid 6 000 tim/år Kolförbrukning ] 440 000 ton/år Askhalt 10 % Svavelhalt 1 % Avsvavlingsgrad 70 %

Utsläpp av ltt/'t/öroreningar ton per år

Koldioxid 4 000 000 Svaveldioxid 7 200 Nitrösa gaser 13 000 Stoft 670 Kvicksilver 0.12 Kadmium 0.008

Avfall per år

Slagg och aska från panna 15 000 Stoft från elfilter 120 000 Avfall från avsvavling 50 000 [(v/vatten

22 m3/s vid 1(PC tempökn.

5.3. Miljökonsekvenser på lokal nivå

Genomgående för samtliga alternativ är utbyggnaden av fjärrvärme. som medför att utsläppen av luftföroreningar på låg höjd minskar. Eftersom dessa ger det största bidraget till föroreningshalterna i utsläppens omedelbara närhet kan man i samtliga alternativ räkna med en förbättrad luftkvalitet i sådana områden som är aktuella för fjärrvärme. Det är mot den bakgrunden man skall bedöma betydelsen av de större totalutsläppen av luftföroreningar i avvecklingsalternativen.

Referensalternativet skiljer sig från avvecklingsaltcrnativet genom att det senare innebär förbud mot elvärme. individuell uppvärmning med fasta bränslen eller olja är en från miljösynpunkt olämplig uppvärmningsform i tätare bebyggelse. I avvecklingsalternativet förutsätter vi därför att ny gruppbebyggelse.som inte kan anslutas till fjärrvärmesystem. uppvärms från gemensam värmecentral.

De största lokala problemen med koleldade kraftverk ligger i nedsmuts- ning och buller från kolhantering och i deponering av aska och slagg samt avfall från rökgasavsvavling. För att minska miljöproblem är det därför särskilt viktigt att noga överväga placering och utformning av koleldade kraftvärmeverk. som med hänsyn till tjärrvärmesystemen måste ligga i närheten av bebyggelse.

Av kolmängden måste 10 % eller mer tas om hand som aska. För att kunna förvara denna mängd aska om den inte kan användas exempelvis som inblandning i cement. måste man reservera mark som fyller vissa krav på belägenhet och markförhållanden. Det vatten som sipprar genom askan lakar ut tungmetaller. varför det måste samlas upp och renas eller återföras till avsvavlingsprocessen.

Vid rökgasavsvavling uppkommer ett avfall som även det kräver utrymme för deponering. Kol med 1 % svavel ger vid rökgasavsvavling en avfalls- mängd. som är ungefär en tredjedel av mängden aska. Ett koleldat kraftverk har stora markbehov. Ytbehoven för deponering av avfall är av samma storleksordning som för kraftverket inklusive kollager och ställverk.

Det finns naturligtvis en betydande erfarenhet att hämta utomlands när det gäller lösningen av deponeringsproblemen. Å andra sidan har problemen med urlakning av tungmetaller ur aska och slagg samt omhändertagandet av stora mängder avfall från rökgasavsvavling bearbetats först under senare år. Risken med den snabba uppbyggnad av kolkraftverk som förutsätts i avvecklingsalternativ 105 är att man väljer lösningar som inte är tillräckligt genomtänkta eller utprovade under svenska förhållanden. Resultaten av Vattenfalls uppdrag att utreda frågor om miljövänlig teknik för kolanvänd— ning blir här av stor betydelse men föreligger först om 2—3 år och kan därför inte utnyttjas vid projekteringen av de första kolkraftverken.

Bidraget till de lokala föroreningshalterna från koleldade kondenskraft- verks och kraftvärmeverks rökgasutsläpp kan begränsas till acceptabla nivåer genom långtgående rökgasrening och utsläpp på hög höjd. Vid rökgasav- svavling eller användning av mycket lågsvavliga kol och effektiv stoftav- skiljning blir det i regel utsläppen av nitrösa gaser som avgör skorstenshöjden. Höga skorstenar är ett bra hjälpmedel för att åstadkomma låga förorenings- halter i den närmaste omgivningen kring en föroreningskälla men påverkar

inte situationen nämnvärt på större avstånd än några tiotals kilometer.

Skillnaderna inom området arbetsmiljö inom landet för de olika alternati- vens elproduktionssystem har vi inte bedömt vara av sådan betydelse att de motiverat särskilda studier.

5.4. Miljökonsekvenser på regional nivå

Försurning av sjöar och vattendrag är en välkänd effekt av svavelutsläpp. Även nitrösa gaser bidrar till försurningen. ! dagens läge är ca 10 000 sjöar i Sverige allvarligt försurade och ytterligare lika många hotas av försurning under de närmaste åren. I vissa områden finns också farhågor för markens produktionsförmåga och grundvattnets kvalitet.

Det innebär ett särskilt problem att endast en mindre del av svavelnedfallet i Sverige härrör från källor inom landet. Sverige har i olika internationella organ hårt drivit frågan om begränsning av svavelutsläpp och därvid åberopat 5521 imiljödeklarationen från FN:s miljökonferens i Stockholm 1972. I denna sägs att varje stat har ett ansvar för att verksamheten inom eget område icke förorsakar skada på andra länders miljö.

För att motverka försurning av vatten och mark inom landet. för att undvika att svenska utsläpp orsakar skada i andra länder och för att ge trovärdighet åt Sveriges internationella agerande finns långtgående svenska bestämmelser om begränsning av svavelutstläpp. Bestämmelserna reglerar svavelhalten i eldningsolja. En målsättning. som formulerades i betänkandet Mindre svavel — Bättre miljö (Ds Jo 1976:2) och som riksdagen senare anslutit sig till är att utsläppen av svaveldioxid iSverige bör minskas till nivån i början av 1950-talet eller ca 300 000 ton/år.

Som framgår av tabell 5.2 är det möjligt att uppnå denna målsättning i referensalternativet om utsläppen från industrins processer begränsas till ca 100 000 ton/år. De senare uppgåri dag till 150 000 ton/år. Mer än en halvering torde vara svår att uppnå av både tekniska och ekonomiska skäl varför i avvecklingsalternativet målsättningen 300000 ton/år inte kan nås inom överskådlig tid.

Referensalternativet och avvecklingsalternativet måste i första hand jämföras med hänsyn till påverkan på svavelnedfallet i Sverige. I en OECD-studie 1974 beräknades 70—80 % av nedfallet vara av utländskt ursprung. Eftersom de svenska utsläppen minskat sedan dess bör det svenska bidraget i dag vara närmare 20 än 30 %. Detta gäller som ett genomsnitt. De inhemska bidragen i mellersta Sverige är större än i Sydsverige och på Västkusten. Det totala svavelnedfallet i Sverige motsvarar ca 800000 ton svaveldioxid. Svaveldioxidutsläppet i avvecklingsalternativ 105 är ca 75 000 ton högre per år jämfört med referensalternativet. Det motsvarar då ett tillskott av ca 15 000—20 000 ton per år i Sverige eller. i jämförelse med referensalternativet. en ökning med ungefär 2—3 % av det totala svavelned- fallet.

1 november 1979 undertecknades av medlemsländerna i FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) en konvention om gränsöverskridande luftföroreningar. Denna konvention kan så småningom medföra minskade svavelutsläpp i Europa eftersom den innebär ett åtagande för länderna att

särskilt i nya anläggningar använda sig av bästa tillgänglig och ekonomiskt rimlig teknik för begränsning av utsläppen. Av det material som samman- ställts under arbetet med konventionen framgår emellertid också att en väsentlig minskning av svavelutsläppen i Europa före år 2000 är osannolik. Det innebär att vi i Sverigejämsides med långtgående åtgärder för att minska utsläppen även måste pröva andra vägar för att hejda försurningen.

För närvarande pågår en försöksverksamhet med kalkning av sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket och fiskeristyrelsen förutskickade i en läges- rapport i september 1979 ett förslag om en omfattande permanent kalknings- verksamhet. Kostnaderna som beroende på omfattningen beräknats till 100—300 milj. kronor per år påverkas endast obetydligt av de ökade utsläppen i avvecklingsalternativet.

Kalkning av landområden i den omfattning som skulle behövas för att motverka försurning av mark och grundvatten stöter på stora praktiska svårigheter. Det råder också osäkerhet om eventuella bieffekter av kalkning. exempelvis på skogsmark. Kalkning måste därför ses som en form av uppehållande försvar och inte som ett alternativ till begränsning av utsläp- pen.

Användningen av kol medför ökade utsläpp av tungmetaller. exempelvis kvicksilver och kadmium. Varje ökning av tungmetallutsläppen är negativ för miljön. Kvicksilverutsläppen har ansetts vara ett särskilt stort problem eftersom man riskerar ytterligare svartlistning av sjöar på grund av för höga kvicksilverhalteri fisk. Beräkningar och nyare undersökningar talar föratt det finns en direkt koppling mellan sjöförsurning och kvicksilverhalteri tisk. Det är endast i försurade sjöar som luftnedfall av kvicksilver lett till värden över gränsen för svartlistning. Att återföra försurade sjöar till normala surhets- värden har därför betydelse även för kvicksilverhalterna i fisk. Om en kalkningsverksamhet kommer till stånd skulle de högre kvicksilverutsläppen i avvecklingsalternativet inte behöva leda till en utökad svartlistning av sjöar.

De i tabell 5.5 angivna kvicksilverutsläppen är behäftade med betydande osäkerhet. De kan visa sig vara större om halterna i kol är högre än vad som antagits. De kan bli mindre om. såsom preliminära försök antyder. kvicksil- ver i viss utsträckning avskiljs i samband med avsvavling av rökgaser.

Utsläpp av kadmium ide olika alternativen innebär en ökning med några få procent av det luftnedfall av kadmium som sker för närvarande ide områden som är aktuella för större koleldade anläggningar.

Lokaliseringen av koleldade kondenskraftverk påverkas av många fakto- rer. Miljöaspekterna har kommit att få en allt större betydelse. I bostadsde- partementets senaste rapport om fysisk riksplanering anges inverkan på försurningssituationen som styrande för var koleldade kondenskraftverk bör placeras. Användning av rökgasavsvavling. som förutsätts i samtliga alter- nativ. och ett kalkningsprogram för sjöar och vattendrag minskar försur— ningskänslighetens betydelse för lokaliseringen. En placering närmare stora förbrukningsområden har utom ekonomiska fördelar även en positiv inverkan på miljön genom att behovet av stora kraftledningar minskar.

5.5. Miljökonsekvenser på global nivå

Halten koldioxid iatmosfaren ökar i allt snabbare takt. Under åren 1958—1968 var den genomsnittliga årsökningen 0.7 miljondelar. Under de senaste 10 åren har ökningen per år varit 1.3 miljondelar. Avgörande för halten koldioxid i atmosfären är den hastighet med vilken vi fortsätter att bränna fossila bränslen. Många klimatologer anser att med nuvarande ökningstakt klimatförändringar på jorden är att vänta i början av nästa sekel. Dessa kan komma att innebära förändrade odlingsbetingelser i olika delar av vår]- den.

1 det tidsperspektiv vi haft att behandla är det inte möjligt att värdera betydelsen av avvecklingsalternativets högre utsläpp av koldioxid. Det finns emellertid anledning att ifrågasätta kol som en långsiktig lösning på energiproblemen.

5.6. Sammanfattande synpunkter

En avveckling av kärnkraften inom 10 år medför att koleldade anläggningar för både el- och värmeproduktion måste byggas i stor skala. Kol är det miljöfarligaste fossila bränslet vars användning kräver omfattande miljö- skyddsåtgärder. Ur transportsäkerhetssynpunkt har kolet fördelar framför olja och gas. Hantering av kol medför buller och öammning, som kan vålla problem iden närmaste omgivningen. Liksom vid förbränning av olja bildas svaveldioxid och nitrösa gaser som kan ge hälsoeffekter och medför försurning av mark och vatten. Kol innehåller tungmetaller och särskilt kvicksilver och kadmium medför risker. Om kärnkraften avvecklas måste kolanvändningen öka i snabb takt. Under tidspress kan det bli svårare att alltid finna bra lösningar på miljöproblemen.

Ett elvärmeförbud. som vi räknat med i avvecklingsalternativet. kan medföra försämrad luftkvalitet i tätare bebyggelse. som ej kan inlemmas i fjärrvärmesystem.

Avvecklingsalternativet innebär större utsläpp av försurande ämnen — svaveldioxid och nitrösa gaser — samt kvicksilver än i referensalternativet. Hur stora de negativa effekterna av detta är beror i stor utsträckning på utvecklingen i de delar av Europa som påverkar försurningssituationen i Sverige. Den kalkningsverksamhet som under alla omständigheter synes vara nödvändig under de närmaste två decennierna minskar i viss mån betydelsen av skillnaderna i utsläpp mellan avvecklingsalternativet och referensalternativet. Den planerade kalkningsverksamheten minskar emel- lertid inte risken för försurning av mark och grundvatten. För Sveriges internationella ansträngningar att åstadkomma minskade utsläpp av försu- rande ämnen är det viktigt att utsläppen i vårt land reduceras så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.

Om kärnbränsle ersätts med kol ökar utsläppen av koldioxid. Klimatför- ändringar föranledda av ökande koldioxidhalter i atmosfären är ett globalt problem som endast obetydligt påverkas av Sveriges kolanvändning. Det har emellertid betydelse så tillvida att risken för klimatförändringar kan nödvän- diggöra en omprövning av alla länders energipolitik i riktning mot minskad

användning av inte enbart olja och gas utan även kol. En sådan omprövning kan komma att aktualiseras redan omkring sekelskiftet.

Belastningen på miljön av en ökad kolanvändning skall jämföras med minskade risker i kärnbränslecykelns alla led.

O 500 1000m

Vågbrytare

Bandtransportör - Skepps- , I L ' lossar: as ar. &_ _ N %& Fartyg &50 000 dwt Resorvlager Kullager för 100000 ton kol 2,1 Mton , & . _ _ _ _ _ Kylvatten- . utlopp _ _ , l , _._— -

Skiss äver ko/kondenskra/"tverk med kollager och hamn. Kmm:CDL

Over ledn i ng

» av vatten X /

Järnväg eller bandt ransportör

.»

Kraft -

_ j_ station Djupbrunnar for

kontroll av ln- tiltrerat vatten

Rör eller Ronin sverk bandtransportör 9

321 &

" för tvätten ! Askdeponerlng y ca 10m höjd ]: 'no-ooooooo-ooi' Rörtransport av slam

/8

'x. - 7. X_ Slamdeponenng

inom 6-8m vall

Deponeringsomradets N

yttre gräns (vattendelatefx (5 .x. Nc | 1 0 1 2 3km I 1_ 1. L. __J

Illustration av markbehov/ör deportering. Källa: CDL

6 Kärnkraftavvecklingens konsekvenser för samhällsekonomin

6.1. Inledning

En viktig del av vårt uppdrag är att belysa de samhällsekonomiska konsekvenserna av avvecklingen. Med hänsyn till den vikt som energiför- sörjningen i allmänhet och numera även kärnkraften har för vår ekonomi kan det inte undvikas att en avveckling kommer att få konsekvenser som ingriper i praktiskt taget samtliga medborgares levnadsbetingelser Detta kan beskri- vas som konsekvenser för både inkomstutvecklingen. sysselsättningsmöjlig- heterna. den regionala omflyttningen. förmögenhetsfördelningen och där- utöver även för arbetsmiljön och den yttre miljön.

1 föreliggande kapitel beskriver vi dessa konsekvenser med hjälp av olika samhällsekonomiska mått. Vi har utfört analysen i termer av den totala privata och offentliga konsumtionens utveckling. Vi diskuterar kravet på totala investeringar och inverkan på bl. a. bytesbalans och inflationstakt. Sådana sammanfattande mått är inte tillräckliga för att beskriva de ekono- miska och sociala konsekvenserna. I kapitel 7 försöker vi konkretisera vilka effekter en avveckling får på sysselsättningen och den regionala utveck- lingen. I kapitel 9 ger vi en mera detaljerad beskrivning av konsekvenserna för de enskilda hushållens ekonomi och valmöjligheter.

Vi har i kapitel 3 diskuterat direkta kostnader för åtgärder för att minska elanvändningen och i kapitel 4 givit mått på de direkta kostnaderna i form av investeringar för ersättning av kärnkraften och ökade driftkostnader för produktion av el i andra energianläggningar. 1 den samhällsekonomiska analysen vägs dessa kostnader samman med olika typer av indirekta kostnader. Den samlade analysen ger bl. a. mått på hur mycket privat och offentlig konsumtion påverkas liksom på utrymmet för investeringar av andra slag än i energianläggningar.

Referensalternativet och avvecklingsalternativets elanvändningsnivåer analyseras i kapitlet från samhällsekonomiska utgångspunkter. Vi har funnit det väsentligt att göra en åtskillnad mellan effekter i skilda tidsperspektiv, Skilda typer av känslighetsanalyser har genomförts.

Den följande framställningen inleds med en översikt över de samhällseko- nomiska problem som uppstår vid en kärnkraftavveckling. Avsnitt 6.3 behandlar den långsiktiga förändringen av samhället och de kostnader i form av sänkt privat konsumtion m. m. som är förknippade med en kärnkraftav- veckling på denna sikt. Framställningen avslutas med redogörelser för omställningskostnader på kort och medellång sikt (6.4).

6.2. Översikt över de samhällsekonomiska problemen

Den samhällsekonomiska innebörden av en kärnkraftavveckling kan sägas vara att man avstår från att använda ett av de tekniska alternativen för elkraftproduktion — en kapitalintensiv teknik med relativt låga bränslekost- nader. Kärnkraftens relativa fördel i form av låga rörliga kostnader accen' tuerasju mer priserna på olja och kol stiger i förhållande till priserna på andra resurser. Stora resurser har redan lagts ner på kapitalinvesteringari kärnkraft- verk. Den helt dominerande delen av dessa kapitalresurser ”förloras" vid en avveckling — de kan inte ges någon annan produktiv användning. I stället måste kärnkraftverken rivas och ersättas med helt nya produktionsanlägg— ningar i den mån man inte i stället begränsar elanvändningen med hjälp av olika styrmedel.

I kapitel 3 och 4 beskrivs hur samhället kan agera för att klara en kärnkraftavveckling. Ett sätt är att göra investeringar i mindre energikrävan- de teknik. Ett annat är att försöka behålla elproduktionsnivån genom att bygga ut kolkondensverk och andra anläggningar för elproduktion. Ett tredje är att ersätta el med andra bränslen. 1 diskussionen om dessa sätt att agera har effekterna på näringslivets sammansättning inte närmare berörts. Uppenbart är emellertid att de prishöjningar på el som kan bli aktuella vid en avveckling. driver fram strukturförändringar. Branscher med låg elanvändning får en relativt sett bättre ställning än den elintensiva processindustrin.

För att kunna belysa vilka påfrestningar på den svenska ekonomin som uppkommer om kärnkraften avvecklas. är det nödvändigt att utgå från en bedömning av den allmänekonomiska utveckling som kan förutses för de närmaste årtiondena. I kapitel 3 lämnas en redogörelse för utredningens syn på den framtida ekonomiska utvecklingen. Den bygger på en översyn av 1978 års långtidsutredning som utförts inom utredningens ram. En viktig slutsats från denna genomgång är att den långsiktiga ekonomiska tillväxttakten kommer att bli lägre än den tillväxt som gällde för perioden 1955—1975.

En näraliggande men ingalunda helt självklar utgångspunkt är att den grundläggande ekonomisk-politiska målsättningen förblir opåverkad av ett avvecklingsbeslut. I våra beräkningar har den linjen inte kunnat hållas helt. men vissa antaganden. bl. a. given sysselsättningsnivå och utjämning av bytesbalansen till 1990. har använts genomgående i alla alternativen.

Bortfallet av produktionskapacitet för elkraft måste kompenseras genom investeringar på tillförselsidan och genom besparingsåtgärder. De senare måste innebära en övergång till mindre elkrävande produktionsteknik och produktionssammansättning i olika samhällssektorer. De torde bl. a. kräva ytterligare besparingsinvesteringar utöver de 30 a 40 miljarder kronor för en tioårsperiod. som energisparplanen för det befintliga bostads— och lokalbe- ståndet innebär. Man måste följaktligen ta ställning till frågan om varifrån dessa resurser skall tas. Här finns olika alternativ: privat konsumtion. offentlig konsumtion eller kapitalbildning. Kärnkraftavvecklingen och valet mellan olika sätt att "betala” den kommer på olika vägar att påverka produktionens tillväxt och inriktning i hela ekonomin. En bibehållen tillväxtmålsättning innebär bl. a. att den andel av samhällets resurser som går till produktiva investeringar i näringslivet bibehålls oförändrad. Därmed kommer de nya energiinvesteringarna att inkräkta på utrymmet för övrig

resursförbrukning. Kostnaden för att producera el i de nya anläggningarna blir dessutom med all sannolikhet högre än i de existerande kärnkraftsan- läggningarna. Detta bör påverka elpriset. och om elpriserna stiger snabbare än andra priser kommer detta i sin tur att påverka produktion och sysselsättning i olika branscher. En del av denna påverkan går via konkurrenskraft och exportsammansättning. Höjningen av elpriset påverkar också valet av produktionsteknologi i alla elanvändande sektorer i riktning mot energisnå- lare produktionsprocesser. Den takt i vilken dessa kan införas i produktionen beror bl. a. på investeringsaktiviteten utanför energisektorn.

Viktiga samhällsekonomiska effekter uppkommer också via utrikeshan- deln. En större import av energiråvaror (kol. olja) blir ofrånkomlig. Vid oförändrat bytesbalanskrav ökar kravet på vår export i motsvarande grad. Om vi skall kunna öka exporten. måste kostnadsläget inom svenskt näringsliv sänkas i förhållande till de utländska konkurrenternas. För att åstadkomma den ökade exporten kommer det att krävas en nedskrivning av kronans värde eller på annat sätt återhållen reallöneutveckling.

Kärnkraftavvecklingens effekt på utrymmet för privat och offentlig konsumtion i perspektivet fram till 1990 beror av politikens uppläggning. I diskussionen ovan har förutsatts att bytesbalansmål och investeringsmål ligger fast. Utrymmet för att öka den privata och offentliga konsumtionen reduceras då. 1 perspektivet fram till år 1990 kan man emellertid tänka sig att reduktionen i konsumtionsutrymmet blir något mindre om man accepterar ett fortsatt underskott på bytesbalansen. En sådan politik innebär i princip att man "lånar till kärnkraftavvecklingen" och därmed också att man gör en inteckning i konsumtionen och den ekonomiska tillväxten även efter år 1990. 1 ett längre perspektiv måste nämligen externbalansen förr eller senare återställas.

Diskussionen i detta kapitel bygger på förutsättningen att tillväxtmålet bibehålls i huvudsak oförändrat. Man kan emellertid också tänka sig en medveten satsning på en övergång till ett lågtillväxtsamhälle för att på den vägen spara energi. En sådan neddragning av produktionstillväxten skulle i princip kunna ske på olika sätt.

En minskning av den andel av samhällets resurser som går till investe- ringar skulle på sikt minska kapacitetstlllväxten i näringslivet och samtidigt ge utrymme för ytterligare energiinvesteringar utan att omedelbart inkräkta på konsumtionsutrymmets tillväxt. På längre sikt innebär emellertid också detta alternativ en inteckning i den framtida konsumtionstillväxten. Ett annat sätt att dra ner produktionstillväxten i ekonomin är genom att en växande andel av produktivitetstillväxten tas uti form av fritid samtidigt som den materiella konsumtionstillväxten minskas i motsvarande grad.

Även om tillväxtmålet bibehålls i huvudsak oförändrat får anpassningen antas ske genom en kombination av investeringar på tillförselsidan (t. ex. i kol- och vattenkraft) och med olika styrmedel återhållen elanvändning. De alternativ för avvecklingen som beskrivs i det följande visar olika kombina- tioner i detta avseende.

Beskrivningen av samhällsekonomiska konsekvenser av en avveckling har i huvudsak koncentrerats till att omfatta tjugoårsperioden 1981—2000. Det kan vara praktiskt att indela den tiden i tre delperioder:

r:] Under åren fram till 1985 kommer sex kärnkraftaggregat att vara i drift. Möjligheterna att begränsa elanvändningen på så kort sikt är ganska små. Bortfallet av ”ny" kärnkraft måste därför till största delen kompenseras genom ökad produktion i oljebaserade kraftverk. Detta kräver en större oljeimport. vilken i sin tur måste betalas med minskad förbrukning av andra varor inom landet (för att möjliggöra ökad export eller minskad import) och/eller genom en ytterligare ökning av utlandsskulden. Stabi- liseringspolitiska problem. bl. a. betingade av påfrestningen på betalnings- balansen. kan göra det svårt att nå fullt kapacitetsutnyttjande i ekonomin före mitten av 1980-talet. Cl Först under 1980-talets senare hälft kan man genomföra det stora investeringsprogrammet i elproduktionssektorn för att ersätta kärnkraf— ten. Det är troligen under den delperioden. som de största påfrestningarna uppkommer på utrymmet för privat och offentlig konsumtion. Detta därför att resurser måste avsättas både för att bygga kolkraftverk och för en stor bränsleimport. Här liksom under de övriga delperioderna måste dessutom investeringar sättas in i olika samhällssektorer för att begränsa elanvändningen. El Några år in på 1990-talet har investeringsprogrammet genomförts. Kon- sekvenserna gäller då åter främst utrikeshandeln. Kraven på bränsleimport blir väsentligt högre än i referensalternativet. Detta beror delvis på ett större bränsleimportbehov i elsektorn (kol). Dessutom krävs större oljeimport för att ersätta en del av elanvändningen. särskilt för bostads- uppvärmning.

Vi kommer i det följande att föra resonemangen om de samhällsekonomiska konsekvenserna i två steg:

Först görs ett försök att belysa hur tillväxtmöjligheterna och utrymmet för höjning av levnadsstandarden påverkas i ett långsiktigt perspektiv. En grundläggande förutsättning i denna långsiktskalkyl är att en avveckling kan genomföras vid full sysselsättning och i övrigt under bibehållen samhälls- ekonomisk balans. En huvudfråga i avsnitt 6.3 gäller hur utrymmet för privat och offentlig konsumtion påverkas på lång sikt. Långsiktskalkylen bygger på en översiktlig modell av det svenska produktionssystemet. som belyser det inbördes beroendet mellan ekonomins olika delar. Den innefattar anpass- ningar i teknikval. produktions- och konsumtionsinriktning. kapitalbildning och utrikeshandel — anpassningar som är nödvändiga om en avveckling av kärnkraften skall kunna genomföras vid full sysselsättning och med jämvikt i bytesbalansen.

Det bör understrykas att långsiktskalkylen inte beskriver de påfrestningar och kostnader för samhällsekonomin. som följer av trägheteri anpassningen eller av stabiliseringspoli/iska problem under omställningsperioden (särskilt 1980-talet). Det innebär att den inte kan —och inte är avsedd att —ge ett samlat mått på de samhällsekonomiska konsekvenser. som uppkommer om kärn- kraften avvecklas.

1 avsnitt 6.4 diskuteras vilka krav som ställs på den ekonomiska politiken under omställningsperioden. och vilka risker som föreligger för allvarliga balansproblem. t. ex. i form av inflation och arbetslöshet. Detta är betydel- sefulla frågor för en samhällsekonomisk bedömning. inte minst därför att

man redan i referensalternativet kan förutse stora svårigheter för den ekonomiska politiken under 1980-talet.

Bristande jämvikt i utrikeshandeln har för många länder under senare år skapat ekonomiska balansproblem. Man har sökt öka sin export genom devalveringar och genom strukturförändringar i näringslivet. [ många fall har omställningen medfört arbetslöshet.

En viktig fråga är om en avveckling av kärnkraften medför att struktur- omvandlingen i den svenska ekonomin måste gå snabbare. Förändringar i produktionens fördelning mellan branscher ger utslag i sysselsättningen. En snabb strukturomvandling kan ge upphov till arbetslöshet och utslagning av arbetskraft. För den äldre arbetskraften kan krav på byte av arbetsplats (och kanske också av bostadsort) vara oöverstigliga arbetshinder.

En undersökning av strukturomvandlingsfrågorna och av de därmed sammanhängande sysselsättningsproblemen kräver att man går ned på ganska detaljerad bransch- och regionnivå. Dessa frågor kommer att behandlas i nästa kapitel.

De förändringar av näringsliv och levnadsförhållanden som krävs vid en kärnkraftavveckling tar lång tid att genomföra. Under 1980-talet kan det krävas avsteg från den långsiktiga förändringen av samhället för att nå bl. a. full sysselsättning. Prishöjningar på el kan leda till att branscher med stor elförbrukning får lönsamhetsproblem. Under en övergångsperiod kan spe- ciella åtgärder sättas in för att mildra omställningsproblem av detta slag.

6.3 Samhällsekonomiska kostnader — en långsiktskalkyl

Vi skall här belysa de långsiktiga konsekvenserna av en kärnkraftavveckling genom en jämförelse mellan ett referensalternativ. där elanvändningen år 1990 är ca 125 TWh. och avvecklingsalternativ där elanvändningen blir ca 105 och 95 TWh. De grundläggande förutsättningarna beträffande den svenska ekonomins utveckling har i görligaste mån anknutits till bedömningar som gjorts i långtidsutredningens arbete.

Kalkylerna beskriver en kombination av anpassningar på både elanvänd- nings- och eltlllförselsidan. Uppgifterna om resursåtgång för ersättning av kärnkraftproducerad elkraft med annan kraftproduktion har hämtats från bilaga ]. liksom antagandena om bränsleprisutvecklingen. På användnings- sidan handlar det om anpassningar — som följd av elprishöjning och andra styrmedel — genom såväl ändrat teknikval som förändrad sammansättning av produktion. konsumtion och utrikeshandel. Bedömningarna av ekonomins anpassningsförmåga i dessa avseenden har baserats på speciella studier som genomförts bl. a. i olika internationella undersökningar. För en närmare presentation och diskussion av valda förutsättningar hänvisas till bilaga 3.

Idet följande redovisas resultaten i form av skillnader mellan referens- och avvecklingsalternativet under följande förutsättningar

D investeringarna i elsektorn för att ersätta kärnkraft tillåts inte inkräkta på utrymmet för kapitalbildning i andra delar av ekonomin. [ utvecklingen i den offentliga sektorn skall lämnas opåverkad av avveck-

lingen.

t: full sysselsättning upprätthålls i båda alternativen.

Dessa förutsättningar innebär att den samhällsekonomiska kostnaden för en kärnkraftavveckling i huvudsak skall "betalas” med minskat utrymme för privat konsumtion under perioden 1981—2000. Vissa ekonomiska effekter kvarstår dock efter år 2000. I elproduktionssektorn har man då i avvecklings- alternativet å ena sidan ett produktionssystem som ställer krav på större bränsleimport. å andra sidan anläggningar med i genomsnitt längre återstå- ende livslängd. Skillnaderna i kraftverkens åldersfördelning — och därmed behovet av ersättningsinvesteringar de första årtiondena efter sekelskiftet — beaktas i kalkylerna genom att värdeminskning för anläggningarna (avskriv- ning) ingår i de olika alternativens kostnader för elproduktion. Avskrivnings- medlen kan utnyttjas för nya investeringar. Däremot görs inget försök att beräkna vilken typ av kraftverk (baserade på kol. sol, Skogsenergi eller andra energislag). som kan utgöra den samhällsekonomiskt sett lämpligaste ersättningen för kärnkraft omkring och efter år 2000.

För avvecklingsalternativ med låg elanvändning återfinns emellertid den viktigaste skillnaden inom andra sektorer i ekonomin. Eftersom man där fått avsätta betydande kapitalresurser för "elsparande” investeringar. blir pro- duktionskapaciteten omkring och efter sekelskiftet lägre än i referensalter- nativet. Storleksordningen hos dessa kvardröjande effekter illustreras av de kalkylresultat för år 2000. som skall redovisas i det följande.

Att den privata konsumtionen skall bära hela kostnaden vid en avveckling är givetvis inte en självklar förutsättning. Tillväxten i den offentliga sektorn har emellertid redan i referensalternativet pressats mycket lågt i förhållande till tidigare trender. En ytterligare begränsning betraktas här som orealistisk med hänsyn till de stora utbyggnadsbehoven i fråga om bl. a. sjukvård och barntillsyn.

6.3.1. Referensalternativet

Den ekonomiska utvecklingen enligt referensalternativet har beskrivits i kapitel 3. Där konstateras att bruttonationalproduktens ökningstakt förvän- tas vara lägre under perioden 1975—1990 än under den tidigare femtonårspe- rioden.

Det innebär bl. a. att den privata konsumtionen kommer att öka långsam— mare. Investeringarna förutsätts dock ligga på samma nivå under de båda perioderna. Utgångspunkten är att svenskt näringsliv skall förändras i en

Tabell 6.1 Försörjningsbalansens sammansättning 1979 (miljarder kronor. 1979 års prisnivå) och årlig förändring fram till 1990 enligt referensalternativet

1979" 1990 Årlig procentuell ökning l079—l990 Privat konsumtion 228 270 1.6 Offentlig konsumtion 131 160 1.7 Bruttoinvesteringar 84 130 4.2 Export 132 250 5.9 Import 139 220 4.3 Bruttonationalprodukt 436 590 2.9

" Källa: konjunkturinstitutets rapport Konjunkturläget hösten 197913.

sådan riktning att effekterna av de höjda oljepriserna mildras. Exporten måste öka för att balansen i utrikeshandeln skall återställas och för att utlandsskul- den skall kunna återbetalas.

Tabell 6.1 visar försörjningsbalansens sammansättning i absoluta tal är [979 och förändring fram till år 1990 enligt referensalternativet.

Det bör hållas i minnet att den privata konsumtionen består av en rad olika varor och tjänster. Sammansättningen påverkas av förändringar i priserna. Om elpriset går upp blir varor som produceras i elintensiva processer relativt sett dyrare. vilket kan minska efterfrågan på dessa varor. Här har antagits att prisrelationerna i stort sett är desamma 1979 och 1990.

63.2 .4vroc/(lingsa/rcrnariv [05 TWh

I avvecklingsalternativet med elanvändningsnivån 105 TWh år 1990 sker en omfattande utbyggnad av energisystemet med stora investeringar bl. a. i kolkraftverk. Importen av kol och andra bränslen får effekt på betalnings- balansen. Samtidigt blir emellertid importen av konsumtionsvaror lägre till följd av att den privata konsumtionen måste reduceras för att finansiera investeringarna.

Det viktigaste styrmedlet för att begränsa elanvändningen är i detta fall ett förbud mot ny installation av elvärme och mot konvertering till elvärme. Kostnaderna för detta framkommer häri form av ökad bränsleimport. För att ytterligare begränsa elanvändningen (bl.a. inom industrin) krävs högre elpriser. I kalkylen blir den genomsnittliga elprishöjningen. jämfört med referenskalkylen ca 30 %, men för leveranser till den elintensiva processin- dustrin blir höjningen nära 50 %.

Tabell 6.2 visar förändringarna i försörjningsbalansen vid denna elanvänd- ningsnivå i förhållande till referensalternativet. År 1990 skulle enligt beräkningarna utrymmet för privat konsumtion ligga drygt 8 miljarder kr lägre vid en avveckling (räknat i 1979 års priser). För år 2000 är motsvarande konsumtionsbortfall något mindre.

För att få ett samlat mått på uppoffringen under hela tjugoårsperioden. mätt i konsumtionsutrymme, har vi räknat om de årliga effekterna till ett nuvärde med 4 % realränta. Det på detta sätt beräknade totalbeloppet är 70—75 miljarder kronor.

Tabell 6.2 Avvecklingens effekter på försörjningsbalansen vid elanvändningsnivån IOS TWh (skillnad respektive år. jämfört med referenskalkylen)

Miljarder kronor Procent av referens- (1979 års prisnivå) alternativets värden

1990 2000 1990 2000 Privat konsumtion —8.4 —6.7 —2.9 —l.9 Offentlig konsumtion O 0 0 0 Bruttoinvesteringar +3.3 0 +2.3 0 Export +3.2 +4.4 +] .2 +l.2 Import 0 —0.6 0 —0.6 Bruttonationalprodukt —l _9 —l .7 —0.3 —0,2

Effekten på bruttoinvesteringarna år 1990 avspeglar behovet av kraft- verksutbyggnad för att ersätta kärnkraft. På utrikeshandelssidan noteras främst den exportökning i förhållande till referensalternativet. som krävs för att betala den ökade importen av kol och olja. Det bör också observeras att importen av ”icke-energivaror" blir lägre i avvecklingsfallet. Dessa föränd- ringar ställer krav på sänkning av produktionskostnadsnivån i Sverige relativt utlandet. vilket bl.a. måste ta sig uttryck i en lägre real löneökning än referensalternativets.

I långsiktskalkylen framkommer också mått på skillnaderna då det gäller produktionens fördelning mellan olika sektorer. Med den grova sektorindel- ning. som utnyttjats i långsiktskalkylen. blir dock dessa struktureffekter mycket små i 105 TWh-fallet. Huvudorsaken till detta är givetvis att "anpassningsbördan" här till största delen läggs på bostadssektorn (via ett förbud mot installation av elvärme). och att kravet på begränsning av industrins elanvändning därigenom reducerats till 4 TWh (7—8 %). För de mest elberoende delarna av industrin innebär dock också denna nedskärning svåra omställningsproblem. Sådana effekter— bl. a. inom delar av massa- och pappersindustrin och den metallproducerande industrin — behandlas i kapitel 7.

6.3.3. Avvecklingsa/fernativ 95 TWh

Då det gäller avvecklingsalternativet med den lägre elanvändningen behövs kraftigt verkande styrmedel avseende såväl industrins som hushållens och tjänstesektorernas elanvändning. Med hänsyn till den osäkerhet som råder om olika styrmedels effekter har vi genomfört två olika kalkyler beträffande de samhällsekonomiska konsekvenserna i detta avvecklingsalternativ. Den första av dessa kalkyler (fall A) avser den fördelning av elanvändningen mellan olika samhällssektorer. som redovisats i kapitel 3. Den innebär att industrins elanvändning skall reduceras med ytterligare 3 TWh. jämfört med 105 TWh-fallet. En mycket stor del av anpassningen förutsätts alltså ske i andra delar av ekonomin. framför allt bostadssektorn. Tabell 6.3 visar hur försörjningsbalansen i detta fall förändras. jämfört med referensalternati- vet.

Den mest påfallande skillnaden. jämfört med den högre användningsni-

Tabel16.3 Avvecklingens effekter på försörjningsbalansen vid elanvändningsnivån 95 TWh (fall A). Skillnad respektive år. jämfört med referenskalkylen

Miljarder kronor Procent av referens- (1979 års prisnivå) alternativets värden

1990 2000 1990 2000 Privat konsumtion —6.5 —11.3 —2.2 —3.2 Offentlig konsumtion 0 0 O 0 Bruttoinvesteringar —0.8 — 1.2 —0.5 —0.7 Export +0.3 — 0.5 +0.l —0.I Import —3.5 — 5.6 —1.8 —2.2 Bruttonationalprodukt —3.5 — 7.4 —O.5 —O.9

Tabell 6.4 Avvecklingens krav på förändringar i produktionsvolymen i vissa branscher år 1990. Skillnad i procent. jämfört med referensalternativet

95 TWh. 95 TWh. fall A fall B Skogsbruk —l — 8 Massa- och pappersindustri —3 —l4 Kemisk industri 0 — 6 Järn- och stålindustri +l — 4 Verkstadsindustri 0 + 2

vån. är att effekterna fördelas olika över tiden. Ser man enbart på år 1990. blir den negativa effekten på konsumtionsutrymmet här mindre än i 105 TWh-fallet. Det beror bl. a. på ett mindre investeringsbehov i elproduktions- sektorn och en mindre kolimport. Längre fram i tiden går skillnaden dock i motsatt riktning. Högre oljeimport och investeringar för att minska elbehovet i företag och hushåll ökar belastningen på samhällsekonomin. Den samman- lagda effekten i form av minskat utrymme för privat konsumtion (nuvärde) under hela tjugoårsperioden blir ungefär densamma som vid elanvändnings- nivån 105 TWh.dvs. 70—75 miljarder kronor. Det bör dock observeras att den negativa effekten på ekonomins produktonsförmåga (bruttonationalproduk- ten) vid periodens slut är större vid 95 TWh-nivån. Det betyder att den kvarstående. negativa effekten efter sekelskiftet är större. och att den totala kostnaden för avvecklingen följaktligen blir högre än vid 105 TWh-nivån. Det bör också framhållas. att vid den lägre nivån måste inriktningen på hushållens konsumtion ändras betydligt.

Vår andra kalkyl för 95 TWh-fallet (fall B) avser den situation som uppkommer. om de styrmedel som gäller hushållens och tjänstesektorernas elanvändning visar sig otillräckliga. En större del av anpassningen kan då behöva åstadkommas genom prishöjningar på elkraft. vilka också påverkar industrin. Vi har i denna kalkyl dessutom förutsatt att den lägre elanvänd- ningen skall åstadkommas utan att oljeförbrukningen ökas.jämfört med 105 TWh-fallet.

Avvecklingens effekt på konsumtionsutrymmet blir under dessa förutsätt- ningar större än den som redovisats ovan. För år 1990 stiger siffran från 6.5 till 8.3 miljarder kronor. för år 2000 från 113 till 16.5 miljarder. Den samman- räknade. negativa effekten på konsumtionsutrymmet under tjugoårsperio- den ligger här i storleksordningen 90 miljarder kronor (nuvärde i 1979 års priser).

Den mest påfallande skillnaden mellan de två kalkylerna för 95 TWh-fallet gäller emellertid inverkan på produktionsinriktningen i ekonomin. och då särskilt på utvecklingen för processindustrier med stor elanvändning. Detta illustreras i tabell 6.4. där skillnaden i produktionsvolym jämfört med referensalternativet anges för åren 1990 och 2000. Som tidigare framhållits blir effekterna betydligt större i vissa elintensiva delbranscher.

6.3.4. Känslighersanalyser

De kalkyler. som redovisats i de två föregående avsnitten bygger på en rad förutsättningar— beträffande efterfrågans tillväxt och priskänslighet. olje- och

kolprisernas utveckling. möjligheterna att ersätta el med bränslen osv. Beträffande flera av dessa förutsättningar råder en betydande osäkerhet. Vi har därför relativt noggrannt undersökt. hur känsliga resultaten är för ändringar i olika förutsättningar. Det visar sig då att de väsentliga kalkylre- sultaten (beträffande t. ex. avvecklingens inverkan på konsumtionsutrym- met) påverkas ganska litet även vid stora förändringar i grundläggande förutsättningar.

Man bör hålla i minnet. att kalkylerna avser skillnader mellan alternativ med och utan kärnkraft. Ändrade förutsättningar i ovan nämnda avseenden kan få betydande inverkan på den ekonomiska utvecklingen i referens- och avvecklingsalternativen var för sig. Men båda alternativen påverkas i samma riktning, och skillnaden mellan dem — dvs. ”kostnaden" för en avveckling — blir därför väsentligt mindre känslig för valet av förutsättningar.

Vi skall här ta upp två av de centrala förutsättningar som görs i kalkylerna. Den första gäller prisutvecklingen för importerade bränslen. den andra kostnaderna (i termer av ökade insatser av kapital och arbetskraft) för att begränsa elanvändningen.

I huvudkalkylen antas importpriserna på olja och kol stiga ca 3 % per år snabbare än den allmänna prisnivån under 1980-talet. Prognoserna beträff- ande olje- och kolpriserna är mycket osäkra. Varken fall med väsentligt högre priser eller sådana med väsentligt lägre priser än de här antagna kan uteslutas. Det kan t. ex. noteras. att oljeersättningsdelegationen angivit en lägre prisnivå för kol under den aktuella perioden. Vi har genomfört en kalkyl för ett lägre bränsleprisalternativ. där utgångsvärderna för 1980 är lägre och prisökningen per år under l980-taletär2 % för tung eldningsolja,3 % förlätt eldningsolja och 2.6 % för kol. Det innebär att bränslepriserna år 1990 är drygt 30 % lägre än i huvudkalkylen.

Med de förutsättningar i övrigt som valts i 105 TWh-fallet blir avveck- lingens negativa effekt på konsumtionsutrymmet här 7.2 miljarder kr. Detta kan jämföras med 8.4 miljarder kr i huvudkalkylen. Dessutom reduceras elanvändningens ökning i såväl referens— som avvecklingsalternativet. eftersom oljan vid den lägre prisnivån blir mer konkurrenskraftig i de fall den konkurrerar med el.

Kostnaderna för "elsparande” investeringar i olika sektorer är en annan punkt där osäkerheten är betydande. Vi har gjort beräkningar för ett fall där kostnaderna för sådana åtgärder i alla sektorer satts väsentligt lägre än i huvudkalkylen. Att det rör sig om en optimistisk kalkyl illustreras av att den implicerar en priselasticitet för el på ungefär — 1 eller nästan dubbelt så hög som i huvudkalkylen.

Den mest påfallande effekten är att elanvändningen reduceras kraftigt i såväl referens- som avvecklingsalternativet. Vid de lägre kostnaderna blir nämligen många ”elsparande” åtgärder lönsamma redan i referensalternati- vet. Skillnaden i konsumtionsutrymme mellan alternativen år 1990 blir i detta fall 6.2 miljarder kr (mot 8.4 och 6.7 miljarder i huvudkalkylens IOS TWh resp 95 TWh-fall).

Sammanfattningsvis framstår långsiktskalkylens resultat i fråga om en kärnkraftavvecklings samhällsekonomiska kostnader som ganska robusta vid ändrade förutsättningar. även då dessa ger stort utslag i referens- och avvecklingsalternativen var för sig. Ett osäkerhetsintervall i storleksord-

ningen "; 25 % förefaller rimligt att ange. då det gäller inverkan på utrymmet för privat konsumtion.

6.4. Omställningen och de stabiliseringspolitiska problemen

Det finns flera skäl som talar för att de stabiliseringspolitiska problemen i svensk ekonomi blir svåra att bemästra under 1980-talet. Som tidigare framhållits får man räkna med en jämförelsevis långsam tillväxt i världseko- nomin. vilket påverkar efterfrågeutvecklingen för våra exportvaror. Utgångs- läget för svensk del uppvisar också vissa negativa drag. Visserligen har. efter den djupa lågkonjunkturen 1976—77. en relativt snabb återhämtning skett det senaste året. Men investeringsverksamheten i industrin har under flera år legat på en låg nivå. och konkurrensläget för en del av exportindustrin. särskilt gruvor och järn- och stålverk. är otillfredsställande. Liksom många andra industriländer har Sverige också de senaste åren haft betydande underskott i utrikeshandeln. vilket begränsar handlingsfriheten för den ekonomiska politiken.

Risken för allvarliga balansproblem under 1980-talet sammanhänger inte minst med utvecklingen på de internationella oljemarknaderna. och då särskilt med riskerna för kraftiga. svårförutsebara prishöjningar på oljepro- dukter. De direkta effekterna av sådana prisändringar är givetvis en kostnadshöjning, särskilt i bostadssektorn och den tunga processindustrin, och en negativ effekt på bytesbalansen. Händelseförloppet efter 1974 års oljeprishöjningar illustrerar samtidigt att effekterna på den internationella konjunkturen och på världshandeln kan skapa större problem för den svenska ekonomin än dessa direkta effekter. _

Huvudfrågan i detta avsnitt är hur en avveckling av kärnkraften påverkar betingelserna för att upprätthålla samhällsekonomisk balans under 1980- talet. Till stor del handlar det då om möjligheterna att uppnå och bibehålla fullt utnyttjande av produktionsresurserna. Beskrivningen av referens— och avvecklingsalternativet i avsnitt 6.3 gäller tillväxtmöjligheterna vid full sysselsättning. En diskussion av balansproblem och anpassningskostnader för samhällsekonomin blir med nödvändighet mindre preciserad. Den siffermässiga belysningen kan endast ges i form av två räkneexempel. som illustrerar hur olika slags anpassningströgheter påverkar kostnadskalkyler- na.

I det följande ges först en bild av utvecklingen i referensalternativet under 1980-talet. baserad på LU 78 och de tendenser som kunnat observeras sedan den utredningen skrevs. I avsnitt 6.4.2 diskuteras hur denna framtidsbedöm- ning förändras om kärnkraften avvecklas. och då särskilt med hänsyn till kravet att uppnå balans i utlandsbetalningarna senast 1990. Kapitlet avslutas med en kortfattad genomgång av olika anpassningsproblem.

6.4.1. Referensbilden

I avsnitt 3.2 gavs en kort redogörelse för den bedömning av den svenska ekonomins utveckling på medellång sikt. som gjordes i 1978 års långtidsut- redning. Den bedömningen baserades bl.a. på ett fullföljande av det

Fördelning av landets resurser med och utan kärnkraft

— Avvecklingsalternativ 105 TWh innebär att konsum- tionen år 1990 blir drygt 8 miljarder lägre än i refe- rensalternativet. Ar 2000 blir reduktionen 7 miljar- der

— Avvecklingsalternativ 95 TWh innebär att den pri- vata konsumtionen år 1990 blir 7 miljarder lägre och år 2000 11 miljarder

lägre.

Offentlig konsumtion

Den offentliga konsumtionen är densamma i referens- och avvecklingsalternativ.

Investeringar

[avvecklingsalternativ 105 TWh måste investeringarna öka kraftigt under 1980-talet. Ar 1990 ligger investerings- nivån drygt 3 miljarder högre än i referensalternativet. lavvecklingsfallet 95 TWh minskar investeringsbehovet något i förhållande till refe- rensalternativet.

Export och import

Utgångspunkten är att bytes- balansen skall vara ijämvikt år 1990. Detta ställer stora krav på exporten i avveck- lingsfallet 105 TWh. Exporten måste där ligga 3 miljarder högre än i referensalternativet.

nuvarande kärnkraftsprogrammet. och den ger en lämplig referensram för diskussionen av en avvecklings effekt under de närmaste åren.

Huvudalternativet i LU 78 anger en utvecklingsväg där konkurrenskraften gentemot utlandet återställs. den externa balansen kraftigt förbättras och fullt kapacitetsutnyttjande i näringslivet uppnås fram till 1983. Förbättringen i bytesbalansen förutsätts komma till stånd genom en snabb exportökning. medan importökningar hålls tillbaka. En avgörande förutsättning är dels en återhållsam inhemsk kostnadsutveckling. dels den relativt kraftiga produk- tivitetsstegring. som kan åstadkommas om man når fullt kapacitetsutnytt- jande.

I långtidsutredningen framhålls att den skisserade utvecklingsbilden kan realiseras endast om de stabiliseringspolitiska problemen löses. En stor delav produktionstillväxten måste avdelas för investeringsökning och för en förbättring av bytesbalansen. Det utrymme som kvarstår för ökning av privat och offentlig konsumtion blir därför mycket begränsat. Man framhåller också att betydande krav ställs på strukturomvandling inom näringslivet.

Med hänsyn till de senaste årens utveckling har konsekvensutredningen på vissa punkter uppdaterat kalkylerna i LU 78. Resultatet då det gäller försörjningsbalansens utveckling framgår av tabell 3.2. Vi har förskjutit startåret till 1978. och gjort beräkningar för delperioderna 1979—85 och 1985—90. Vidare har hänsyn tagits dels till att den offentliga konsumtionen de två senaste åren ökat avsevärt snabbare än vad som förutsattes i LU 78. dels till inverkan av oljeprisstegringarna under 1979.

Allmänt kan konstateras att LU 78:s problembild kvarstår. men att problemen förstärkts. särskilt genom den senaste tidens händelser på oljemarknaderna. Det kan nu inte längre bedömas vara rimligt att uppnå bytesbalansjämvikt vid mitten av 1980-talet. utan upplåningen utomlands måste fortsätta fram till 1990. Det bör också framhållas att bytesbalansens utveckling i hög grad blir beroende av prisutvecklingen för importerade bränslen. främst olja och kol.

Höga krav ställs på stabiliseringspolitiken. om den här skisserade utveck- lingen skall komma till stånd. En förutsättning är att tillväxten i såväl offentlig som privat konsumtion kan begränsas till nivåer som är väsentligt lägre än dem som förekommit tidigare under efterkrigstiden. Som framgår av LU 78 innebär enbart ett fullgörande av redan gjorda åtaganden en årlig tillväxt i den offentliga konsumtionen med ca 1.5 %. Då dessutom gjorda utfästelser till pensionärerna måste infrias. blir utrymmet för ökning av andra gruppers disponibla inkomster mycket litet. Det kommer utan tvivel att bli svårt att realisera en sådan utveckling vid en låg inflationstakt. En snabbare inflation än i omvärlden medför å andra sidan att den kalkylerade export- och importutvecklingen äventyras och att bytesbalansen försämras.

6.4.2. Avvecklingsbilden

Vid en avveckling av kärnkraften är det framför allt två slags direkta kostnader som drabbar samhällsekonomin:

För det/älsta ställs anspråk på ökade investeringar. Sådana investerings- krav uppstår dels inom elkraftsektorn för att ersätta kärnkraftbortfallet. dels inom värmesektorn för att ersätta utebliven elvärmeutbyggnad. I de fall inte

hela bortfallet av kärnkraft ersätts på dessa två vägar måste dessutom investeringar göras inom näringsliv. bostäder och offentlig sektor för att begränsa elförbrukningen.

För de! andra ökar kravet på bränsleimport och därmed belastningen på bytesbalansen. jämfört med referensalternativet. Detta gäller särskilt vid de elanvändningsnivåer. där en stor del av kärnkraften skall ersättas med kolbaserad elproduktion. Vid användningsnivån 95 TWh blir bytesbalans- effekten under 1980-talet ganska liten men på längre sikt uppkommer här ett väsentligt större behov av bränsleimport för bostadsuppvärmning än i referensalternativet.

De kalkyler. vi hittills presenterat beträffande avvecklingens ekonomiska konsekvenser. bygger på förutsättningen att anpassningsproblemen klaras vid bibehållen samhällsekonomisk balans. Det förutsätter en betydande flexibilitet i ekonomin och en välavvägd stabiliseringspolitik. Kraven på dessa punkter är stora redan i referensalternativet och skärps ytterligare om kärnkraften avvecklas.

Vi skall i det följande diskutera de stabiliseringspolitiska problemen under de båda delperioderna 1979—1985 resp. 1985—1990 mot bakgrund av en kalkyl över försörjningsbalansens olika poster i avvecklingsalternativet. Kalkylen. som sammanfattas i tabell 6.5. ger en uppfattning om vilka krav som ställs på den svenska ekonomin. om en avveckling skall kunna genomföras utan allvarliga störningar i samhällsekonomin.

Det bör framhållas att denna kalkyl skiljer sig från den förut presenterade långsiktskalkylen i ett viktigt avseende. nämligen då det gäller antagandena om utrikeshandeln. Här antas att exportvolymens tillväxt kan upprätthållas men inte ökas utöver den nivå som gäller i referensalternativet. Inte heller antas den importkonkurrerande industrin kunna öka sin marknadsandel. jämfört med referensalternativet. Vid höjda elpriser förutsätter båda kalky- lerna att andra produktionskostnader (t. ex. lönerna) stiger långsammare och/eller att växelkurserna justeras. Men kostnadsanpassningen antas här inte vara tillräcklig för att dessutom kompensera den högre bränsleimportens effekt på bytesbalansen. Den ytterligare anpassningen för att uppnå bytes- balansmålet får då åstadkommas genom en ekonomisk åtstramningspolitik under senare delen av 1980-talet. Kalkylen beskriver således ett (bland flera tänkbara) fall där trögheter i kostnadsanpassningen påverkar utvecklingen under 1980-talet.

I utgångsläget är produktionsresurserna i ekonomin inte fullt utnyttjade. Vi förutsätter att detta ”kapacitetsgap” i både referens— och avvecklingsal- ternativet successivt sluts fram till 1985.

För att utjämna belastningen på byggnadsindustrin mellan perioderna samt för att sprida den nödvändiga konsumtionsuppoffringen jämt över perioden förutsätts att vissa investeringar inom den offentliga sektorn samt inom bostadssektorn tidigareläggs i avvecklingsalternativen. I 105-alternati- vet förutsätts sålunda en mycket kraftig ökning av bostadsinvesteringarna under perioden 1979—1985. Under senare delen av 1980-talet kan dessa investeringar sedan minska för att ge rum åt kraftverksinvesteringarna. Den största ökningen av investeringsanspråken under första delen av 1980-talet sker i 95-alternativet på grund av att vissa hushållningsåtgärder kan genomföras med kortare planeringstid än kraftverksinvesteringarna.

Tabell6.5 Försörjningsbalansens utveckling i fallet utan exportökning. Årlig pro- centuell volymförändring

1979—1985 1985—1990 Ref. Av- Av- Ref. Av- Av- alt. veckl. veckl. alt. veckl. veckl. alt. 105 alt. 95 alt. 105 alt. 95 BNP 3.1 3.1 3.1 2.7 2.4 2.6 Import 4.4 4.5 4.3 4.2 3.9 4.2 — Bränslen —l.0 0.8 —0.5 —l .5 0.6 0.6 Konsumtion 1.6 1.5 1.4 1.7 1.1 1.5 — Privat 1.3 1.0 1.0 1.9 1.1 1.7 — Offentlig 2.2 2.2 2.2 1.2 1.2 1.2 Bruttoinvesteringar 3.4 4.1 4.2 3.3 3.2 3.2 — Näringsliv" 3.4 3.3 4.1 3.9 6.5 5.0 — Offentlig sektor 1.6 3.5 2.5 2.4 —2.0 0.3 — Bostäder 4.9 6.8 5.8 2.4 —2.1 0.2 Export 6.4 6.4 6.4 5.3 5,3 5.3 Bytesbalans i procent av BNP i slutåret —l.5 —l.8 —l.3 0 0 0

" Inklusive investeringar i kraft- och värmesektorerna samt i energihushållning.

För att ytterligare utjämna belastningen på ekonomin vid ett beslut om kärnkraftavveckling tillåts underskottet i bytesbalansen öka fram till år 1985 i 105-alternativet jämfört med referenskalkylen. Fram till slutet av 1980-talet antas externbalansen dock vara återställd. Detta innebär krav på en restriktiv ekonomisk politik under senare delen av 1980-talet för att hålla tillbaka importens tillväxt. Bruttonationalproduktens tillväxt i perioden 1985—1990 minskar härigenom från 2,7 % per år i referensalternativet till 2.4 % per år i 105-alternativet. I 95-alternativet är nedgången i BNP-tillväxt mera obetyd- lig. Här uppkommer som framhölls i avsnitt 6.3. större delen av kostnaden i stället under 1990-talet.

Som framgår av tabellen kan bränsleimporten minskas med 1—l.5 % per år. om kärnkraftprogrammet fullföljs. I avvecklingsalternativet med den högre elanvändningsnivån uppkommer i stället en viss ökning. Vid användnings- nivån 95 TWh blir bränsleimporten 1990 ungefär lika stor som 1979 men en del av oljeimporten ersätts successivt med kol.

I båda avvecklingsalternativen ökar investeringsbehovet. Det rör sig i 105 TWh-fallet till stor del om kraftverksutbyggnad. Vid den lägre elanvänd- ningsnivån är däremot investeringarna i kraft- och värmesektorerna av ungefär samma storlek som i referensalternativet. Ökningen beror här i stället på att kapitalresurser måste avsättas för att begränsa elanvändningen i olika samhällssektorer.

Hela kostnaden för kärnkraftavvecklingen antas i kalkylerna drabba den privata konsumtionens tillväxt. I 105 TWh-fallet. där bränsleimporten stiger. slår den antagna trögheten i kostnadsanpassningen hårt på konsumtionsut- rymmet. särskilt under 1980-talets senare del. År 1990 blir den privata

konsumtionen här 5—6 % lägre än referensalternativets. Det innebär att konsumtionsbortfallet är ungefär dubbelt så stort som vid fullständig kostnadsanpassning. Vid elanvändningsnivån 95 TWh är däremot effekten på konsumtionsutrymmet obetydligt större än den som angavs i långsikts- kalkylen. Detta förutsätter dock att det ambitiösa programmet för begräns- ning av hushållens elanvändning ger avsedd effekt (jämför diskussionen kring alternativen 95 A och B i avsnitt 6.3).

6.4.3. Anpassningsprob/em

Att en kärnkraftavveckling innebär påtagligt ökade omställningsproblem för den svenska ekonomin framgår redan av de beräkningar av direkta kostnader som redovisas i bilaga 1 och av de kalkyler som presenterats tidigare i detta kapitel. I långsiktskalkylerna förutsätts att hela denna anpassning — som innebär ett kraftigt trendbrott när det gäller elåtgångstalens utveckling i olika samhällssektorer— kan åstadkommas utan att ekonomins stabilitet påverkas. Många av de erfarenheter vi haft under 1970-talet tyder emellertid på att det är mycket optimistiskt att förutsätta att en anpassning av denna storleksord- ning kan ske utan betydande störningar. Det måste understrykas. att avvecklingen också medför ökade risker för att den samhällsekonomiska balansen rubbas under omställningsprocessen.

Även om inga långtgående paralleller kan dras är det i detta sammanhang belysande att peka på händelseförloppet efter den kraftiga oljeprishöjningen 1973/ 74. Prishöjningen ledde då inte till någon snabb anpassning mot lägre oljeförbrukning. I stället bidrog den — via en hög inflationstakt och bytesbalansproblem — till uppkomsten av den djupaste internationella konjunkturnedgången hittills under efterkrigstiden. Utvecklingen efter oljekrisen belyser framför allt de svårigheter man i industriländerna har att hantera sådana störningar som blir följden av kraftiga prishöjningar på viktiga insatsvaror, t, ex. i energisektorn.

De kostnader för samhället. som uppkommer vid trögheter i omställnings- processen och under en anpassning utanförjämvikt. är svåra att kvantifiera. Vi har emellertid försökt att i räkneexemplets form belysa storleksordningen av dessa kostnader. om man inte lyckas åstadkomma en tillräcklig anpass- ning till lägre specifik elåtgång under 1980-talet. Utgångspunkten för räkneexemplet är elanvändningsnivån 95 TWh i avvecklingsalternativet. dvs. det fall där de största kraven ställs på anpassning av elanvändningen.

Som framgått av diskussionen i kapitel 3 ställs vid en kärnkraftavveckling

— betydande krav på anpassning nedåt av elåtgången per producerad enhet i ekonomin. Redan referensalternativet innebär ett betydande trendbrott i detta avseende. jämfört med hittillsvarande utveckling. delvis beroende på en förskjutning i den ekonomiska tillväxten bort från de elintensiva branscher- na. För avvecklingsalternativet med elanvändningsnivå 95 TWh år 1990 krävs att relationen mellan elanvändning och den totala produktionen i samhället sänks till den nivå som gällde i slutet av 1960-talet. I förhållande till referensalternativet innebär detta en sänkning med ca 25 %. Industrins totala elanvändning förutsätts i detta fall ligga 7 TWh (eller ca 12 %) lägre än i referensalternativet år 1990.

I långsiktskalkylen förutsätts en anpassning till lägre elåtgång i förhållande

Tabell 6.6 Avveckling vid begränsad anpassningsförmåga. Ett räkneexempel. Årlig procentuell volymförändring under 1980-talet

Referens- Avveckl ings- alternativ alternativ 95 A BNP 2.9 2.1 Import 4.3 3.0 Konsumtion 1.7 0.9 Bruttoinvesteringar 3.4 2.5 Export 5.9 4.6

till nationalprodukten ske via ett stort antal olika mekanismer. De innebär dels en teknisk anpassning. där el ersätts med bränslen eller investeringar sätts in för att begränsa elanvändningen. dels en omfördelning av produktion. konsumtion och utrikeshandel mellan mer och mindre elkrävande produk- ter.

I det följande räkneexemplet antas att man under 1980-talet inte kan nå lägre i denna anpassning än vad som förutsätts i 105 TWh-fallet.

Den ytterligare begränsningen av elanvändningen måste då åstadkommas genom en restriktiv ekonomisk politik. som minskar produktionstillväxten och därmed anpassar aktivitetsnivån i ekonomin till den begränsade tillgången på el. Om trögheterna i övriga anpassningsmekanismer är så stora. att en sådan politik måste föras under hela 1980-talet. uppkommer den utveckling som beskrivs i tabell 6.6. Det förutsätts då också att kravet på bytesbalansjämvikt år 1990 måste uppfyllas även i detta fall.

Bakom uppbromsningen av den årliga BNP-tillväxten från ca 3 % i referensalternativet till ca 2 % i 95 TWh-fallet ligger således en rad olika anpassningströgheter. Ett sådant problem utgörs av att en långsammare exporttillväxt i elintensiva branscher inte kan kompenseras med snabbare exportökning i andra branscher. Detta får ses mot bakgrunden av att kraven på exportökning i verkstadsindustrin är mycket stora redan i referensalter- nativet. Om kravet på balans i utrikeshandeln Skall kunna uppfyllas krävs här en kraftig minskning av konsumtionsökningen i Sverige. Ett resultat av kalkylen är att tillväxten i konsumtionsutrymme halveras i förhållande till referensalternativet.

I princip kan den lägre tillväxten i ekonomin ske på tre olika vägar: snabbare arbetstidsförkortning. lägre produktivitetstillväxt med dold arbets- löshet eller en öppen arbetslöshet. Ett problem med produktivitetsanpassning vid full sysselsättning är emellertid att inflationsrisken ökar påtagligt. Inte minst erfarenheterna från den s. k. överbryggningspolitiken i samband med oljekrisen 1973/74 visar detta.

Slutsatsen måste därför bli. att om möjligheterna att hantera anpassnings- problemen är så begränsade som antagits i detta exempel så finns betydande risker för allvarliga inflationsproblem och andra störningar i ekonomins funktionssätt.

Flera av de stabiliseringspolitiska problemen i samband med en avveckling av kärnkraften kan sägas innebära att problem som finns redan i referensal- ternativet förstärks. Vi skall avslutningsvis kortfattat kommentera några

sådana problem:

ln/lationsrisker: Redan i referensalternativet är utrymmet för att öka den privata konsumtionen inom de yrkesverksamma åldersgrupperna mycket knappt. Den ytterligare begränsningen vid en kärnkraftavveckling sker. beroende på energipolitikens utformning. antingen genom högre allmän skattenivå eller genom prishöjningar på el. I båda fallen ökar riskerna för en löne- och prisspiral. som försvårar upprätthållandet av industrins konkur- renskraft gentemot omvärlden och därmed också politik som bedrivs för att hålla en hög sysselsättning. Inflationsrisken torde bli särskilt stor under senare delen av 1980-talet. beroende på risker för ”överhettning” i samband med de stora anläggningsinvesteringar. som krävs under denna period.

Oljeberoendet: Omkring 75 % av Sveriges energiförsörjning baseras idag på olja. Den direkta effekten på den allmänna prisnivån av en lO-procentig oljeprishöjning kan beräknas till ca 0.5 %. och härtill kommer indirekta effekter i ungefär samma storleksordning. I referensalternativet har vi räknat med att oljeberoendet successivt kan minskas. Vid en kärnkraftavveckling måste oljeimporten i 105 TWh-fallet fortsätta att öka fram till mitten av 1980-talet. och minskningen därefter går långsammare än i referensalterna- tivet. Dessutom måste kolimporten ökas snabbare. om kärnkraften avveck- las. De problem. som har att göra med ett större oljeberoende. har diskuterats i kapitel 4.

Krav på den iir/andskonkurrerande industrin: Med högre bränsleimport följer ökade krav på produktion inom exportindustrin och den importkon- kurrerande hemmamarknadsindustrin. Som tidigare framhållits kan en sådan produktionsökning realiseras endast om kostnadsläget (trots elprishöj- ningar) förbättras i förhållande till de utländska konkurrenterna. Om inte en sådan förbättring kan åstadkommas tillräckligt snabbt. blir det också svårt att upprätthålla den nödvändiga investeringsnivån i näringslivet. Kravet på exportökning kommeri högre grad än i referensalternativet att falla på mindre elberoende branscher främst verkstadsindustrin. eftersom processindustrier som massa- och pappersindustri ellerjärn- och stålverk drabbas relativt hårt av elprishöjningar. Den importkonkurrerande industrins konkurrenskraft måste ökas. om man skall undvika att i stället begränsa importen genom en restriktiv ekonomisk politik. som medför risker för arbetslöshet. Om ekonomin inte anpassas till en snabbare exporttillväxt och/eller en långsam- mare tillväxt av varu- och tjänsteimporten kan långvariga bytesbalanspro- blem bli följden. På längre sikt kan dessa framtvinga en hånhånt restriktiv ekonomisk politik som minskar tillväxtmöjligheterna i ekonomin.

Krav pa" arbetskraftens omställning: Redan i referensalternativet förutsätts en betydande omfördelning av arbetskraft från processindustrierna till framför allt verkstadsindustrin. Dessa tendenser förstärks vid en kärnkraft- avveckling med därav följande elprishöjning. Samtidigt måste byggnadsverk- samheten öka sin sysselsättning under 1980-talet. Dessa omställningar ställer krav på både yrkesmässig och geografisk rörlighet hos arbetskraften. De måste också ske under en period. då utrymmet för höjning av reallönerna är mycket begränsat.

Ett problem som speciellt bör uppmärksammas är att de indirekta effekterna kan komma att förstärka varandra. Om utvecklingen "spårar ur" jämviktsbanan finns det få mekanismer i det ekonomiska systemet som

tenderar att återföra utvecklingen mot jämvikt. På samma sätt som när det gäller den störning som förorsakades av oljekrisen 1973/74 kan de direkta effekterna komma att förstärkas av en pris-lönespiral. sänkt konkurrenskraft för näringslivet och bristande anpassningsförmåga i ekonomin.

Sammantaget medför en avveckling av kärnkraften i flertalet fall en förstärkning av stabiliseringspolitiska problem. som är svåra att hantera redan i referensalternativet. Samtidigt har diskussionen kring 1978 års långtidsut- redning visat att flexibiliteten i den svenska ekonomin i ett medelfristigt perspektiv är relativt låg. Det är inte möjligt att ge något sammanfattande. ekonomiskt mått på de indirekta kostnader. som en kärnkraftavveckling medför genom sin inverkan på möjligheterna att upprätthålla samhällseko- nomisk balans. Men det torde framgå av diskussionen i detta avsnitt. att dessa stabiliseringspolitiska konsekvenser under 1980-talet kan innebära påfrest- ningar på den svenska ekonomin. om kärnkraften avvecklas fram till 1990. Om man inte snabbt lyckas övervinna anpassningsproblemen kan de visa sig utgöra en mer betydelsefull negativ effekt av avvecklingen än de kostnader som framkom i långsiktskalkylen.

Med en politik byggd på regleringar och förbud — t. ex. förbud mot elvärme eller tillståndsprövning för utbyggnad av elkrävande produktion — snarare än på prisstyrning kan man möjligen säkrare åstadkomma den nödvändiga anpassningen i ett medellångt perspektiv. Genom införande av pris- och lönekontroll skulle exempelvis inflationsproblemen kanske kunna lösas. Erfarenheten visar dock att en politik av detta slag kan leda till större problem på längre sikt. I en marknadshushållning av svensk typ, kan ingrepp som sätter prismekanismen ur spel medföra betydande effektivitetsförluster.

7 Kärnkraftavvecklingens regional- och sysselsättningspolitiska konsekvenser

7.1. Inledning

De förändringar av sysselsättningen som uppstår vid en kärnkraftavveckling fördelar sig inte jämnt över branscher och regioner. Ett energisystem utan kärnkraft får delvis en annan lokalisering än ett system med kärnkraft. Höjda elpriser får också regionala konsekvenser för industrins sysselsättning. För de kommuner som idag har kärnkraftsverk uppstår väsentliga förändringar. Till problemen för just dessa kommuner återkommer vi i nästföljande kapitel.

I föreliggande kapitel diskuteras regional- och sysselsättningspolitiska konsekvenser av en kärnkraftavveckling. Framställningen inleds med av- snitt om förskjutningar i sysselsättningen mellan branscher på riksnivå. Där- efter diskuteras hur den regionala fördelningen av hela näringslivets syssel- sättning påverkas av en kärnkraftavveckling. I ett följande avsnitt specialbe- handlas utvecklingen inom branscher som innehåller elintensiva processin- dustrier. Dessa industriers betydelse på läns- och kommunnivå diskuteras. Avslutningsvis redovisas hur sysselsättningen inom el- och värmeproduk— tion skiljer sig mellan referens- och avvecklingsalternativet. Därvid diskute- ras också de regionala förutsättningarna för utnyttjande av olika energi- slag.

7.2. Sysselsättningen på branschnivå

Förändrade konkurrensbetingelser för den svenska industrin gör att man för 1980-talet får räkna med en betydande strukturomvandling. En avveckling av kärnkraften med därav följande elprishöjningar påverkar takten och inriktningen i denna omställningsprocess. särskilt för processindustrier som arbetar i internationell konkurrens. Elprishöjningarna torde framför allt medföra förskjutningar inom de branscher som innehåller elberoende processindustrier. Kraven på omställning under 1980-talet kan drabba orter och regioner ojämnt. Till dessa frågor återkommer vi i följande avsnitt. En viktig förutsättning för konsekvensutredningens arbete har varit att de övergripande målen för den ekonomiska politiken förblir oförändrade vid en kärnkraftavveckling. I både referensalternativet och avvecklingsalternativet eftersträvas sålunda full sysselsättning och fullt kapacitetsutnyttjande. De kalkyler över sysselsättningsutvecklingen i olika branscher under l980- och 1990-talet som redovisas nedan bygger på dessa grundläggande förutsätt-

Tabell 7.1 Utvecklingen av den totala sysselsättningen på 1980- och 1990-talet. Årlig procentuell förändring

Tidsperiod l975—2000 1975—1990 1990—2000 Arbetade timmar — 0.6 — 0.4 — 0.9 Antal sysselsatta + 0.5 + 0.7 + 0.3

ningar. Resultaten är baserade på de samhällsekonimiska kalkylerna i avsnitt 6.

Bedömningarna av den totala sysselsättningens utveckling fram till sekelskiftet återges i tabell 7.1. Underlaget är 1978 års långtidsutredning.

Mätt i antal sysselsatta innebär denna utveckling en ökning med 460 000 under perioden 1975—1990.

Sysselsättningsutredningen gjorde bedömningen att en ökning av antalet sysselsatta enligt tabell 7.1 knappast skulle komma till stånd vid oförändrade politiska åtgärder. Ökade insatser på sysselsättningspolitikens olika områden skulle behövas för att uppnå en sysselsättningsökning på 300000 under 1980-talet.

7.2.1. Referensalternativet

Figur 7.1 och 7.2 visar att strukturomvandlingen enligt referensalternativet bedöms innebära en fortsatt ökning av sysselsättningen inom den offentliga sektorn. Ovriga näringsgrenar stagnerar eller minskar. Sammantaget förvän- F'g'” 7-1 U'l'm'kh'w" (” tas dock takten i strukturomvandlingen mellan branscher bli något långsam- antaler sysselsatta (1000- .. . ., _ . mare an under 1960- och 1970-talet. tal) I olika naungsg/ena/ _. . . __ . . ml,-g, ,.e/€,.€,,Sbedö,,,_ Flertalet sektorer vantas minska sm sysselsattnmg fram till år 2000. tabell ningen/ör 1990 Ol'/12000. 7.2. De enda undantagen utgörs av kemisk industri. jord- och stenindustri

Offentliga tjänster

2000 I. I.,. r'l. . 1 o "" 5 0 .,», Privata tjänster .... ...-o"""""" I:. ..oooooo-uo ...-......" Oo... I.” oceanen.-.onoooooJ-oo ...... .,. .... _, I 1000 'I- , . /' Gruvor och till- /' verkningsindustri

Jord- och skogsbruk

1960 1970 77 78 1980 85 1990 95 2000

44,1

Tjänster

41,3 :: lndustrföch ” .. .. " bvggnesfsvfffhsamhet

— I/ 14,6 _ & ogsbrukwölf” x

1960 1978 1980 1990

samt verkstadsindustri. Dessa tre sektorer väntas öka sin sysselsättning fram till sekelskiftet med inemot 50 000 jämfört med 1975. varav verkstadsindu- strin svarar för en ökning på ca 44 000. Privata tjänster ökar med närmare 150 000 och offentliga tjänster med över 900 000 under perioden 1975—2000.

Sysselsättningsutvecklingen uppvisar något olika bild på 1980-taletjämfört med 1990-talet. Flera branscher (bl. a. livsmedelsindustrin) förväntas öka sin sysselsättning fram till 1990. medan alla branscher utom privata och offentli- ga tjänster minskar sysselsättningsmässigt under 1990-talet. Tillsammans svarar de expanderande industrigrenarna för en sysselsättningsökning 1975—1990 på drygt 120 000. varav närmare 100 000 inom verkstadsindustrin. Sammantaget väntas strukturomvandlingen under 1980-talet ske inom

Tabell 7.2 Sysselsättningen branschvis enligt referensaltenativet. Antal sysselsatta (1 OOO-tal) och ärlig procentuell förändring

Bransch 1975 1990 2000 1975—1990 1990—2000 Jordbruk.skogsbruk. fiske 273 208 192 — 1.8 — 0,8 Skogsindustri 151 120 80 — 1.5 — 4.0 Kemisk industri 61 71 63 + 1.0 — 1.2 Järn-. stål och metallbruk 74 63 45 — 1.1 — 3.4 Totalt elintensiva branscher 286 254 188 — 0.8 — 3.0 Verkstadsindustri 428 527 472 + 1.4 — 1.1 Övrig tillverkningsindustri

inkl gruvindustri och el-,

gas-. vatten- och värmeverk 365 333 259 — 0.6 — 2.5 Byggnadsverksamhet 332 297 234 — 0.8 — 2.3 Varuhandel. samfärdsel 780 685 634 — 0.9 — 0.8 Privata tjänster 557 651 703 + 1.0 + 0.8 Offentliga tjänster 1 000 1 525 1 915 + 2.9 + 2.3

Totalt 4 021 4 480 4 597 + 0.7 + 0.3

70,8

Figur 7.2 Utvecklingen av sysselsättningens ande/- smässiga färde/ning enlig! referensbedömningen för 1990 och 200/).

1 Se t. ex L. Halmarsson: Energi och samhällseko- nomi. T. Restad: Model— ler för samhällsekono- misk perspektivplanering. SOU 1976:51.

ramen för en oförändrad nivå på den totala industrisysselsättningen. medan under 1990-talet motsvarande strukturomvandling sker inom ramen för en krympande industrisysselsättning.

För de elintensiva industrisektorerna förväntas nästan genomgående en negativ sysselsättningsutvecklingi referensalternativet. Antalet sysselsatta i såväl skogsindustrin som järn- och stålindustrin väntas gå tillbaka i snabb takt. särskilt under 1990-talet. Den kemiska industrin ökar enligt referensbe— dömningen sysselsättningen till 1990 men minskar sedan fram till sekelskif- tet. Sammantaget skulle sysselsättningen inom Skogsindustri och järn- och stålindustri minska med 45 % under perioden 1975—2000. Industrins utred- ningsinstitut har i sin långtidsbedömning för 1980-talet uppskattat andelen hotadejobb inom skogsindustrin och järn- och stålverk till 36 %.

7.2.2. Avvecklingsalternativet

Beräkningar av de sysselsättningsmässiga konsekvenserna av en kärnkraft- avveckling har gjorts för såväl 1980-talet som för utvecklingen fram till sekelskiftet. Resultaten för år 1990 sammanfattas i tabell 7.3.

Elanvändningsniva" 105 TWh: Enligt kalkylerna blir sysselsättningen i de elintensiva sektorerna i stort sett oförändrad och inom verkstadsindustrin något högre än i referensalternativet. Inom tillverkningsindustrin uppvisar endast ett fåtal sektorer däribland livsmedelsindustri och textilindustri lägre sysselsättning. De växande exportkraven på grund av ökad import av fossila bränslen är huvudorsaken till denna utveckling. Exportkraven klaras genom en kostnadsanpassning. bl. a. genom långsammare löneutveckling. som motverkar effekterna av ökade elpriser. Samtidigt sker vissa förskjutningar av produktionens sammansättning och valet av produktionsteknik i elbesparan- de riktning.

Resultaten bekräftar tidigare observerade tendenser]:

cr En viss grad av ökad knapphet på energi behöver inte leda till några dramatiska effekter på näringslivets struktur i stort. Ju hårdare restriktio- ner desto större omställningar krävs dock på lång sikt. :| Takten i strukturomvandlingen tenderar på branschnivå att bli något långsammare vid måttligt ökad energiknapphet. dels beroende på förän- drad produktionsinriktning och produktionsteknik och dels beroende på långsammare förändringar i den slutliga efterfrågans sammansättning på grund av långsammare inkomstutveckling.

Konsekvenserna under 1980-talet skiljer sig från den långsiktiga bilden främst när det gäller sysselsättningen inom byggnadssektorn och tjänstesek- torerna. På grund av det tunga investeringsprogrammet inom elsektorn i avvecklingsalternativet (105 TWh. 1990) ökar sysselsättningen inom bygg- nadsverksamheten under 1980-talets senare hälft. Ökningen går ut över tjänstesektorerna. vars sysselsättningstillväxt därmed blir något långsamma- re än i referensalternativet. Den sysselsättningstopp som inträffar inom vissa industrigrenar kring 1990 enligt referensalternativet tenderar att förstärkas vid en kärnkraftavveckling (verkstadsindustri.jord- och stenindustri). Elanvändningsnivä 95 TWh: Inom utredningen har olika sätt att begränsa elanvändningen till 95 TWh år 1990 studerats. I tabell 7.3 redovisas ett

Tabell 7.3 Sysselsättning branschvis i avvecklingsalternativ. Skillnad i förhållande till referensalternativet (1000-tal) 1990

Branch Avvecklingsalternativ

105 TWh 95 TWh

A B

Jordbruk. skogsbruk. fiske — 2 0 — 7 Skogsindustri +1 - l — 12 Kemiskindustri 0 +1 — 4 Järn-. stål och metallverk + 1 + 1 — 1 Totalt elintensiva branscher + 2 + 1 — 16 Verkstadsindustri + 6 0 + 19 Övrig tillverkningsindustri

inkl. gruvindustri och el-. gas—. vatten—

och värmeverk — 7 — 5 — 5 Byggnadsverksamhet +3 — 2 + 5 Varuhandel. samfärdsel + 3 + 7 + 6 Privata tjänster — 4 — 2 — 2 Offentliga tjänster — 1 + 1 0

alternativ med starka selektiva styrmedel inriktade mot hushållen (A) och ett alternativ med högre grad av generell elbesparing via höjda elpriser (B).

Fram till 1990 förväntas utvecklingen i det förstnämnda fallet (95 A) bli i stort sett densamma som i 105 TWh-alternativet, Förskjutningarna mellan branscher i förhållande till referensalternativet är små. Under 1990-talet uppkommer en viss ytterligare neddragning (—3000) inom skogsindustrin i förhållande till referensalternativet.

Avvecklingsalternativet 95 B förutsätter en betydligt snabbare struktur- omvandling än referensalternativet. se tabell 7.3. Skogsbruk och trä-. massa- och pappersindustri skulle sammanlagt få 20000 färre sysselsatta 1990. Verkstadsindustrin måste öka ännu snabbare under 1980-talet än som förutses i referensalternativet. Ökningen under perioden 1975—1990 skulle bli minst 120 000 jämfört med 100 000i referensalternativet.

Tillbakagången för träförädlingsindustrin jämfört med en avveckling vid elanvändningsnivå 105 TWh förklaras av minskad tillgång på el och mindre exportkrav. Vid tolkning av de resultat som kommit fram beträffande skogsbruket bör beaktas att ingen hänsyn tagits till möjligheter att öka utnyttjandet av skogsråvaror som bränsle då industrins efterfrågan på skogsråvara minskar. Möjligheterna att snabbt introducera flis som bränsle antas genomgående vara desamma i referens— och avvecklingsalternativet.

Ökningen för verkstadsindustrin kan delvis sättas i samband med elbespa- rande åtgärder. särskilt inom bostadssektorn. Den i stort sett oförändrade sysselsättningen inom järn-. stål- och metallverken kan också härledas till en ökad inhemsk efterfrågan.

7.3. Regionala konsekvenser av förändrad branschsammansättning

I föregående avsnitt redovisades beräkningar av förväntad sysselsättningsut- veckling inom olika näringsgrenar i referens- och avvecklingsalternativen. Dessa resultat har brutits ned till regional nivå med hjälp av observerade trendmässiga förskjutningar i branschernas lokaliseringsmönster. Metoden är densamma som tidigare använts inom långtidsutredningar och länsplane- ring.

I konsekvensutredningens beräkningar har landet delats in i åtta s.k. riksområden. Eftersom man valt att arbeta med så relativt stora områden kommer dessa att sinsemellan uppvisa ganska likartad näringsgrens- och branschstruktur. Ökningar och minskningar av sysselsättningen inom regio- ner tar till en del ut varandra. Följden blir att vissa sysselsättningseffekter inte kan avläsas. I det följande avsnittet 7.4 kompletteras därför redovisningen med branschvisa studier av sysselsättning och regional utveckling inom elintensiva processindustrier.

Inom ramen för länsplanering 1980 skall bedömningar redovisas av sysselsättningsutvecklingen fram till sekelskiftet. Detta arbete har inte kommit tillräckligt långt för att kunna utnyttjas inom konsekvensutred- ningen.

7.3.1. Referensalternativet

Tabell 7.4 visar förändringarna i totala arbetskraftsefterfrågan under perioder- na 1975—1990 och 1990—2000 för vart och ett av åtta riksområden. Tabellen speglar alltså den regionala utveckling av näringslivet som kan förväntas om nuvarande energiproduktionssystem bibehålls och kompletteras samt om energikonsumtionen utvecklas i enlighet med referensprognosen. Hänsyn till energisystemets utformning tas genom att kalkylerna baseras på den branschvisa sysselsättningen enligt föregående avsnitt.

Tabell 7.4 Förändring i totala arbetskraftsefterfrågan i olika riksområden enligt referensalternativet

Riksområde Förändring i totala arbets— Procentuell tillväxttakt kraftsefterfrågan (1000-tal per år anställda)

1975—1990 1990—2000 1975—1990 1990—2000

Stockholm + 108 + 105 + 0.8 + 1.1 Östra Mellansverige + 111 + 28 + 1.0 + 0.4 Sydostsverige + 38 - 19 + 0.7 — 0.5 Sydsverige + 60 + 16 + 0.7 + 0.2 Västsverige + 80 + 1 + 06 + 0.0 Nordvästra Mellansverige + 20 — 11 + 03 — 0.3 " Nedre Norrland + 18 — 1 + 0.6 — 0.1 Övre Norrland + 24 — 2 + 0.7 — 0.1

Riket + 459 + 117 + 0.7 + 0.3

Det bör betonas att kalkyler av näringslivsutvecklingen över en så lång period som 25 år inte kan göra anspråk på att vara precisa utsagor om den mest sannolika utvecklingen.

Stockholm. Sydsverige och Norrland har haft en tillväxttakt i sysselsätt- ningen 1970—1975 som är minst lika stor som riksgenomsnittet. Enligt beräkningarna skulle efterfrågan på arbetskraft stiga ganska likformigt i riksområdena 1975—1990. Tillväxttakten skulle dock vara lägre än riks- genomsnittet i Västsverige. Nordvästra Mellansverige och Nedre Norrland. Bilden av utvecklingen under 1990-talet är mera splittrad. Beräkningarna pekar på en koncentrerad tillväxt i Stockholm och Östra Mellansverige. Detta är en konsekvens av tillväxten i tjänstesektorerna och den minskande industrisysselsättningen.

Arbetskraftsefterfrågans förändring över perioden bör ställas mot progno- ser av utbudet av arbetskraft i olika regioner. Det är först då som man mera slutgiltigt kan bedöma om en viss regional utveckling är förenlig med regionalpolitikens mål.

Ibilaga 4 har en sådan hopvägning utförts. Den pekar mot att efterfrågan på arbetskraft kommer att öka snabbare än utbudet i Stockholm och Östra Mellansverige. Motsatsen. dvs. en svagare utveckling av efterfrågan än av utbudet på arbetskraft. gäller särskilt för Nordvästra Mellansverige (och Västsverige). De regionala obalanserna skulle därmed förstärkas i referensal- ternativet.

Bakom de totalsiffror som redovisas i tabell 7.4 ligger förskjutningar i den branschvisa sysselsättningen. Tabell 7.5 visar beräknad utveckling inom vissa nyckelbranscher under perioden 1975—1990.

Skogsindustrin förväntas gå tillbaka särskilt starkt i Sydostsverige. Väst- sverige och Nordvästra Mellansverige. Den kemiska industrins ökning är jämnt fördelad över södra och mellersta Sverige medan järn- och stålindu- strins tillbakagång särskilt drabbar de mellansvenska länen. Verkstadsindu- strins tillväxt är inte tillräcklig för att kompensera sysselsättningsbortfallet inom de energitunga branscherna i Bergslagslänen.

Tabell 7.5 Förändrad i sysselsättning inom fyra branscher under perioden 1975—1990 enligt referensalternativet (1000-tal anställda)

Riksområde Skogs- Kemisk Järn- och Verkstads- industri industri stålindustri industri

Stockholm — 2 +2 + 1 + 16 Östra Mellansverige — 3 + 2 — 5 + 18 Sydostsverige — 9 +] + 1 + 11 Sydsverige — 1 +2 — 1 + 19 Västsverige — 6 + 2 0 + 16 Nordvästra Mellansverige — 7 +1 — 6 + 11 Nedre Norrland — 2 —1 0 + 6 Övre Norrland — 1 0 — 1 + 2

Riket —31 +9 —11 +99

7.3.2. Avvecklingsa/ternarivel

För avvecklingsalternativen med elanvändningsnivå 105 TWh och 95 TWh (A och B) 1990 har på motsvarande sätt de branschvisa sysselsättningssiff— rorna brutits ned till riksområden. Skillnaderna i förhållande till referensal- ternativet redovisas i tabell 7.6.

Avvecklingsalternativen ger enligt tabell 7.6 upphov till olika regionala konsekvenser i 105 TWh- och 95 TWh-fallen. Även de båda 95 TWh- alternativen ger sinsemellan något olika konsekvenser. särskilt vad gäller effekterna fram till 1990.

Om avveck/ingsa/rernarivet med elanvändning 105 TWh år 1990 kan sägas att de regionala skillnaderna i förhållande till referensalternativet är marginella. Detta beror på att näringslivets sammansättning är likartad i de båda alternativen. En viss omfördelning av sysselsättningsefterfrågan sker till förmån för de mellansvenska länen.

Förhållandet är likartat vad gäller konsekvenserna av avveck/ingsa/rernariv (A) med elanvändningsnivå 95 TWh, åtminstone beträffande 1980-talet. På längre sikt ger detta avvecklingsalternativ något större utslag på branschsam- mansättningen och därmed också på den regionala strukturen. Södra och Östra Mellansverige (inkl Stockholm) växer snabbare än i referensalternativet på bekostnad av övriga regioner.

Avveck/ingsa/rernariver (B) med elanvändningsnivå 95 TWh 1990 uppvisar ännu tydligare och mera karakteristiska skillnader på regional nivå i förhål- lande till referensalternativet. Storstadsområdena expanderar kraftigare fram till år 1990. se tabell 7.7. Stockholms. Malmöhus och Göteborgs- och Bohus län skulle vinna över 10 000 sysselsatta. medan norrlandslänen förlorar över 8000. De regionala obalanser som förväntas redan i referensalternativet skulle därmed förstärkas ytterligare.

Tabell 7.6 Beräknad arbetskraftsefterfrågan i olika riksområden 1990 och 2000. Skillnad mellan referensalternativ och avvecklingsalternativ med 105 TWh respekti- ve 95 TWh (antal sysselsatta)

1990 2000 Avveck- Avveckling 95 Avveck- Avveckling 95 ling 105 — referens ling 105 — referens — referens — referens A B A B Stockholm — 400 + 300 + 6 100 — 200 + 2 600 + 9 600 Östra Mellansverige + 1 400 — 100 + 3 200 + 900 + 1 700 + 6 800 Sydostsverige + 500 0 — 2 500 + 400 — 900 — 3 800 Sydsverige — 800 + 700 + 2 300 — 500 + 800 +2 600 Västsverige — 1 000 + 300 + 3 300 — 1 200 — 600 + 1 800 Nordvästra Mellansverige + 900 0 — 6 000 + 800 — 1 000 — 6 800 Nedre Norrland — 300 — 900 - 2 800 - 200 — 1 500 — 4 800 Övre Norrland — 300 — 300 — 3 600 0 — 1 100 — 5 400

l..-...- .,_ ._-._._ .

Tabell 7.7 Beräknad arbetskraftsefterfrågan i vissa län 1990. Skillnad mellan referensalternativ och avvecklingsalternativ (B) med 95 TWh (antal sysselsatta som arbetar mer än 20 tim/vecka)

Län Skillnad inom Skillnad industrin totalt Stockholm + 1 000 + 5 300 Göteborgs o Bohus + 1 100 + 3 600 Malmöhus — 100 + 1 600 Västmanland + 800 + 1 600 Blekinge + 600 + 1 300 Jämtland — 300 — 1 000 Jönköping — 600 — 1 200 Värmland — 400 — 1 300 Kopparberg — 500 — 1 400 Norrbotten — 600 — 1 400 Västerbotten — 400 — 1 600 Västernorrland — 300 — 1 700 Gävleborg — 900 — 2 500

Orsakerna till att skogslänen förlorar andelar i avvecklingsalternativ 95 TWh (B) är (som framgått av avsnitt 7.2) att de elintensiva branscherna massa- och papperstillverkning och kemisk industri går kraftigt tillbaka. Det drar också med sig en nedgång för skogsbruket. Minskningen i bassysselsätt- ningen i respektive region påverkar även servicesektorernas utveckling negativt.

Nedgången i skogsbruket och skogsindustrin och de negativa regionala följdeffekterna av detta. pekar på att ett ökat utnyttjande av skogsråvara och skogsavfall för energiändamål kan vara regionalpolitiskt motiverad i detta fall.

7.4. Sysselsättning och regional utveckling inom elintensiva processindustrier

I tidigare avsnitt har vissa resultat redovisats beträffande en kärnkraftav- vecklings långsiktiga inverkan på sysselsättningens branschmässiga och regionala fördelning. En grundförutsättning i långsiktskalkylen är att man — genom bl. a. en lägre löneökningstakt och/eller ändrade växelkurserjämfört med referensalternativet — kan åstadkomma tillräcklig konkurrenskraft gentemot utlandet för industrin som helhet. Under denna förutsättning blir effekterna på den totala produktionen i energiintensiva branscher som skogsindustri och stålindustri (i varje fall idet högre elanvändningsalternati- vet) mycket begränsade.

Om man vill ge en konkret bild av hur tillgång och priser på elkraft påverkar strukturomvandlingen. måste man emellertid gå ned på betydligt mer detaljerad branschnivå. Det föreligger nämligen stora skillnader mellan olika delbranscher då det gäller elkraftkostnadernas betydelse och känsligheten för ändrade elpriser.

Mot denna bakgrund har konsekvensutredningen genomfört särskilda undersökningar av de mest elintensiva processindustrierna; elektrokemisk och elektrotermisk industri. massa- och pappersindustri samt järn- och stålverk. Underlaget har till största delen hämtats från studier som för utredningens räkning genomförts av branschutredningar och branschexper- ter. Utgångspunkten för branschstudierna har varit en ensidig svensk höjning av elpriset med i storleksordningen 50 %. I förhållande till referensalternati- vet innebär en kärnkraftavveckling att prishöjningen tidigareläggs ca 15 år. Detta påverkar strukturomvandlingen under 1980-talet. Idet följande ges en kort sammanfattning av branschundersökningarnas resultat. För en utförli- gare redogörelse hänvisas till bilaga 3 och 4.

Elektrotermisk och elektrokemisk industri: Inom denna bransch återfinns de mest elkrävande företagen i svensk industri. Kostnaden för elenergin svarar för i genomsnitt ca 20 % av saluvärdet. Ställs elkostnaden i relation till förädlingsvärdet blir motsvarande genomsnittssiffra ca 60 %.

Till elektrokemisk industri räknas klor/alkalitillverkning. kloratindustrier och aluminiumsmältverk. 1 elektrotermisk industri innefattas här ferrolege- ringsverk. koppar— och blyframställning samt tillverkning av kisel. kalcium- karbid och grafitelektroder. I tabell 7.8 ges några basdata om branschen år 1977. Ökning av sysselsättningen är knappast aktuell i referensalternativet. Vissa delar av branschen är på sikt beroende av kapacitetshöjande investe- ringar. Produktionen av ferrolegeringar och grafitelektroder avsätts delvis inom den svenska järn- och stålindustrin. Den osedvanligt höga elkraftkostnadsandelen inom elektrokemisk och elektrotermisk industri har sedan länge utgjort ett starkt incitament till en effektiv energianvändning. Möjligheterna att ytterligare minska elförbruk- ningen är sålunda starkt begränsade. Större delen av branschen är utsatt för internationell konkurrens vid avsättning både på export och till den svenska marknaden. Den avgörande konkurrensfaktorn är härvidlag priset.

Vid en ensidig svensk höjning av priset på elenergi kommer branschens internationella konkurrenskraft att drastiskt försämras. Mot bakgrund av den stora känsligheten för elprisstegringar skulle en elprishöjning på 50 % innebära att stora delar av verksamheten i denna bransch måste läggas ned.

Enligt branschens bedömning skulle produktionen av aluminium och ferrolegeringar i stort sett få läggas ned inom några år liksom tillverkningen av grafitelektroder. kisel och karbid. För koppar- och blytillverkningen är elpriskänsligheten betydligt mindre. Klorat och klor/alkali utgör viktiga råvaror för bl. a. massa- och pappersindustrin. Större delen av produktionsan- läggningarna för dessa produkter är också skogsbolagsägda. Konsekvensen

Tabell 7.8 Rasdata om elektrokemisk och elektrotermisk industri

Antal Produktion. Elenergiför- anställda milj. kr. brukning.TWh Elektrokemisk industri 1 780 907 3.4 Elektrotermisk industri 2 450 1 049 1,7 Totalt 4 230 1 956 5.1

av elprishöjningar överförs sålunda delvis på cellulosaindustrin. För den del av tillverkningen som är inriktad på export saknas möjligheter till sådan ”övervältring". och denna del av produktionen torde därför slås ut vid en elprishöjning av här aktuell storleksordning.

Produktionen är koncentrerad till Älvsborgs län och Västernorrlands län där sammanlagt mer än 3 000 sysselsätts. Totalt beräknas ca 1 200 sysselsätt- ningstillfällen vara hotade i dessa län vid en elprishöjning på 50 %. Trestads- regionen (Trollhättan. Vänersborg) och Sundsvalls. Härnösands och Ånge kommuner är närmast berörda. Sysselsättningsbortfallet varierar mellan 5 % och 15 % av totala industrisysselsättningen.

Massa- och pappersindustri: Bland de 26 huvudbranscher vi arbetat med ide tidigare kalkylerna är massa- och pappersindustrin den största energiförbru- karen. och dess andel av industrins elanvändning är över 30 %. I utredning- ens referensprognos beräknas branschens elförbrukning år 1990 uppgå till ca 17 TWh. varav drygt 5 TWh kan täckas genom egen mottrycksproduktion. Massa- och pappersindustrin har under 1970-talet svarat för ca 8 % av produktionsvärdet i svensk industri. och antalet sysselsatta i branschen är nu ca 45 000.

Bakom referensprognosen ligger en snabb strukturomvandling under 1980-talet med övergång till ökad andel termomekanisk massa och ökad pappersproduktion i stora. integrerade anläggningar. Branschens sysselsätt- ning kan förväntas minska (jfr avsnitt 7.2).

Elkraftberoendet. och därmed känsligheten för elprishöjningar. varierar mycket starkt mellan olika delbranscher. Ångpanneföreningen har beräknat kostnadsgenomslaget för branschens viktigare produkter vid elprishöjningar (utan hänsyn till den anpassning som kan ske i fråga om priser på arbetskraft. vedråvara och andra produktionsresurser). Vid en elprishöjning på 50 % blir effekten mycket stark vid produktion för avsalu av termomekanisk massa och slipmassa (8 resp. 6 % av saluvärdet). Kostnadshöjningar i storleksord— ningen 5—6 % uppkommer dessutom vid integrerad produktion av tidnings- och journalpapper. För branschens övriga produkter ligger kostnadseffekteni allmänhet omkring eller under 2 % av saluvärdet.

Vid en bedömning av kärnkraftavvecklingens totaleffekt måste hänsyn tas till möjliga anpassningar i olika avseenden — elsparande teknikförändring. ökad mottrycksproduktion. ”övervältring bakåt” särskilt på virkespriserna. höjda försäljningspriser för vissa papperssorter. Bedömningen av dessa anpassningsmöjligheter skiftar starkt mellan de olika expertutredningar. som redovisats för utredningen. Vi har dock gjort den bedömningen att den del av branschens produktion. som huvudsakligen baseras på kemisk massa. på lång sikt i varje fall inte kommer i ett sämre läge genom den kombination av prisförändringar som blir följden om kärnkraften avvecklas. I referensalterna- tivet ligger en snabb avveckling av sådana anläggningar. Man får räkna med att strukturomvandlingen i sådana delbranscher snarast går långsammare än i referensalternativet. Detta kan vara till fördel för sysselsättningen i ett antal orteri västra Bergslagen och längs Norrlandskusten.

Avsaluproduktionen av mekanisk massa skulle däremot drabbas mycket hårt av högre elpriser. Nedläggningen av sådan produktion påskyndas vid en kärnkraftavveckling. och en elprishöjning med 50 % leder enligt Ångpanne- föreningens bedömning till att produktionen vid samtliga 8 anläggningar

avvecklas inom ca två år. Antalet sysselsatta är ca 1 800. Hälften av arbetstillfällena finns i Västerbotten (Umeå och Skellefteå). Mellan 200—300 sysselsatta skulle beröras i Värmlands. Västernorrlands. Älvsborgs och Örebro län. Vissa av de 8 anläggningarna skulle sannolikt vara nedläggnings- hotade även med referensalternativets elpriser.

Då det gäller den pappersproduktion som baseras på mekanisk massa får man räkna med en väsentligt långsammare kapacitetsutbyggnad än den som nu planeras för 1980-talet. Även detta kan givetvis medföra allvarliga sysselsättningskonsekvenser i vissa regioner. men underlag saknas för mer preciserade beräkningar av dessa effekter.

Ett genomgående resultat i de senaste årens bedömningar av den svenska massa- och pappersindustrins framtida konkurrensmöjligheter är att man förordar en starkare inriktning på trähaltiga pappersslag. baserade främst på termomekanisk massaframställning. En för branschen allvarlig effekt av höjda elpriser är därför. att de försvårar sådana strukturförändringar som skulle möjliggöra ett bättre utnyttjande av vedråvaran. Härtill kommer att branschens konkurrensläge på råvarumarknaderna gentemot sågverk och träindustri försämras.

Järn- och stå/industri: Elenergiförbrukningen i denna bransch har under 1970-talet legat mellan 4 och 5 TWh per år. Huvudparten. ca 60 % . används för drivning av motorer. belysning etc. För skrotsmältning i elektriska ugnar åtgår ca 30 % och för värmebehandling av stål ca 10 %.

Totalt för stålindustrin utgjorde elkostnaden år 1978 ca 5 % av saluvärdet. Spridningen mellan olika grupper av företag är betydande. Både bland handels— och specialstålverken varierar elkostnadsandelen mellan 2 och 9 %. 1 de allra mest elintensiva företagen ligger andelen över 10 %. Bland handelsstålverken är det skrotbaserade elektrostålverk som är de mest elintensiva. På specialstålsidan är de flesta företagen helt eller delvis baserade på elektrisk smältning. men här utgör smältkostnaden en betydligt mindre andel av saluvärdet. I stället är det värmebehandlingar. valsning o. dyl. som ger de relativt höga elenergiandelarna. I tabell 7.9 ges sysselsättningen inom järn- och stålindustrin år 1978. Järn- och stålindustrin står inför svåra omställningsproblem under 1980-

Tabell 7.9 Sysselsättning inom järn- och stålindustrin

Antal anställda

Handelsstä/verk

Malmbaserade integrerade verk 12 300 Skrotbaserade verk med martinugn 1 200 Skrotbaserade elektrostålverk 2 600

Sneda/stålverk

Elintensiva specialstålverk” 8 300 Övriga specialstålverk 21 000 Totalt 45 400

" Specialstålverk där elkostnaden utgör mer än 5 % av saluvärdet.

talet. Det är i den situationen mycket svårt att isolera effekterna på konkurrenskraft och strukturomvandling av höjda elpriser. Också möjlighe- terna att inom olika delar av branschen kompensera elprishöjningens effekt genom en lägre ökningstakt för lönekostnaderna och genom övervältring via t. ex. ändrade skrotpriser och höjda försäljningspriser på vissa produkter är svåra att fastställa. 1 viktiga avseenden blir utvecklingen beroende av hur industripolitiken utformas under de närmaste åren. Man får emellertid räkna med att en kärnkraftavveckling förstärker strukturomvandlingsproblemen i de mest elberoende delarna av järn- och stålindustrin. För företag med hårt pressad lönsamhet i utgångsläget kan den enda möjliga ”anpassningsåtgär- den" vid höjda elpriser bli en snabb nedläggning av produktionen.

Vid en kraftig elprishöjning är det de skrotbaserade handelsstålverken med elektrostålugnar som drabbas hårdast. För den i tabellen nämnda produkt- gruppen skulle resultatet försämras med ca 35 %. Vid en elprishöjning på 50 % aktualiseras i första hand nedläggning av den skrotbaserade handels- ståltillverkningen. Totalt sysselsätts ca 1 200 personer inom de nedläggnings— hotade delarna av produktionen. Halland. Kopparbergs län och Blekinge berörs.

För de mest elintensiva specialstålföretagen kan det bli fråga om nedlägg- ning av vissa delar av verksamheten eller i varje fall kraftiga omstrukture- ringar. För specialstålindustrin som helhet torde marknadsförutsättningarna vara gynnsammare än för handelsstål. Höjda elpriser medför krav på besvärliga omställningar i produktval och tillverkningsprocesser. Även här får man räkna med vissa sysselsättningseffekter utöver referenskalkylen.

Konsekvenser pa" länsnivå

Tabell 7.10 visar fördelningen på län av sysselsättningen inom de mest elintensiva delarna av näringslivet. Där anges också totala effekter på länsnivå av de nedläggningar som ovan diskuterats.

Tabell 7.10 Total sysselsättning inom vissa elintensiva processindustrier. Antal direkt nedläggningshotade arbetstillfällen vid 50 % elprishöjning

Län Antal sysselsatta inom Direkt nedlägg- ningshotade ar- Elektrokemisk Framställning Skrotbaserade betstillfallen och elektro- av mekanisk elektrostål- vid 50 % el- termisk ind massa verk prishöjning Blekinge 200 200 Halland 900 300 Göteborg 0 Bohus 90 90 Älvsborg 1 520 200 1 480 Värmland 170 250 250 Örebro 220 220 Kopparberg 1 500 700 Gävleborg 90 Västernorrland 1 520 250 1 530 Västerbotten 840 880 880 Riket 4 230 1 800 2 600 5 650

Jämfört med de effekter som redovisades i tabell 7.6—7.7 tyder således branschanalysen på en något större koncentration av sysselsättningsproble- men till Västsverige (2 500). Bergslagen (1 200) och Västernorrland-Väster- botten (2 500). Det bör dock understrykas att det inte varit möjligt att studera tillväxtbranschernas lokaliseringsmönster på samma detaljerade sätt. Tabell 7.5 antyder dock att såväl kemisk industri som verkstadsindustri känneteck- nas av ett utspritt tillväxtförlopp. För att balansera de nedläggningar som kommer till stånd vid kraftiga elprishöjningar skulle därför behövas riktade regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

K onsekvenscr på kommunnivå

Bilden blir än tydligare på kommunnivå. Figur 7.3 visaratt tre kommuner har merän 15 % av industrisysselsättningen inom anläggningar som är nedlägg- ; ningshotade vid 50 % elprishöjning: Sunne. Smedjebacken och Härnösand. Ytterligare två kommuner är till mer än 10 % beroende av elintensiv produktion: Vänersborg och Ånge. Sju kommuner har mellan 5 och 1 ”13 av industrisysselsättningen inom produktion som är nedläggningshotad: Sunds- l vall. Lilla Edet. Ale. Umeå. Skellefteå. Ronneby och Trollhättan. 1 Sysselsättningskonsekvenserna borde egentligen relateras till situationen på berörda lokala arbetsmarknader. 1 en del fall döljs effekterna av kommunstorleken. i andra fall kan den lokala arbetsmarknaden omfatta flera kommuner med en mindre ensidig sysselsättningsstruktur. Vi har dock varit . hänvisade till befintlig statistik på kommunnivå. l Slutsatsen är att det kommer att krävas riktade arbetsmarknads- och regionalpolitiska insatser för att problemet på just dessa orter skall klaras. Det måste dock framhållas att medan med den strukturomvandling som ligger i referensalternativet är stark och att problemen för de elintensiva industrierna | innebär skärpta krav på sådana insatser vid en avveckling (jfr tabell 7.5). | Om även de indirekta effekterna på orternas service och näringsliv ' medräknas blir de totala sysselsättningseffekterna (i brist på ersättningsin- ; dustri) betydligt större än vad som ovan redovisats. Sysselsättningseffekterna | blir då också spridda till andra orter och regioner. Vissa beräkningar av de l indirekta effekternas storlek och spridning har utförts med hjälp av regionala ! sysselsättningsmultiplikatorer. Resultaten (se bilaga 4) tyder på att även om 1 en nedläggning kan kompenseras genom ny industri på orten så kan de 1 uppkomna kedjeeffekterna via produktionsbortfall i underleverantörsystem ! och servicenäringar bli svåra att motverka.

7.5. Energiförsörjningssystemets direkta regionala effekter

Förutsättningarna i olika delar av landet för att producera energiråvaror och/eller anlägga kraftverk påverkas av flera faktorer. bl. a. av att

vindkraft) El energiråvarorna kan vara svåra (dyra) att transportera (gäller biobränslen.

kol)

1 | 1 l El energiresurserna kan vara geografiskt bundna (gäller vattenkraft och l i

Andel av industrisyssel— satta inom företag som är nedläggningshotade vid 50 % elprishöjning

. >15% ' 10—14%

A 5—9%

0 1—4%

Figur 7:3 Kommuner med elintensiv produktion som är ned/äggningshotad vid 50 % elprishöjning.

' Lokalisering av kust- förlagda koleldade vär— mekraftverk. CDL 1978.

:| produktionen kan vara geografiskt bunden till användningen (gäller fjärrvärme och mottryckskraft) E kostnader för distributionsnät samt energiförluster ökar med överförings-

avståndet (gäller elkraft. fjärrvärme) i: energiomvandlingen kan vara beroende av tillgång på stora mängder kylvatten (gäller kärnkraft. fossilkondenskraft).

Elanvändningen har sin tyngdpunkt i södra Sverige. Eftersom överförings- kostnaderna (för kraftledningar och energiförluster) ökar med avståndet. framstår lokalisering av kraftproduktion till södra Sverige som företagseko- nomiskt gynnsam. Från regionalpolitiska utgångspunkter kan det dock vara lönsamt att antingen förlägga mer av elanvändningen till Norrland eller att lägga ytterligare elproduktion dit.

1 det följande diskuteras lokaliseringsförutsättningarna för olika energian- läggningar.

Vattenkra/i

Sysselsättningseffekten av en utbyggnad av vattenkraften varierar betydligt från projekt till projekt. Den av statens vattenfallsverk och kraftverksför- eningen föreslagna utbyggnaden av ytterligare 19 TWh skulle överslagsmäs- sigt skapa ett behov av arbetskraft motsvarande 60 000—70 000 årsverken under perioden fram till år 2000. Som mest skulle. vid slutet av 1980-talet. omkring 5000 personer vara sysselsatta med utbyggnad av vattenkraften. Den föreslagna utbyggnaden skulle ge en bestående ökning av sysselsätt- ningen i drift av kraftverken med 350—400 personer.

Den totala föreslagna utbyggnaden fördelar sig på län ungefärligen enligt följande.

TWh

Norrbottens län Västerbottens län Jämtlands län Västernorrlands län Gävleborgs län Kopparbergs län Värmlands län Ospecificerade vattendrag

wO———'NONU*4 &I!

3

Summa

Från regionalpolitisk synpunkt har de utbyggnadsvärda vattenkraftstillgång- arna en gynnsam spridning och lokalisering.

Kol

Kraftföretagens samarbetsorgan Centrala Driftledningen (CDL) har under- sökt och år 1978 redovisat tänkbara lägen för etablering av kolkraftverk'. Utredningen gjordes under förutsättning att utbyggnaden av kärnkraften till 12 reaktorer fullföljs. Detta har påverkat resultaten eftersom regionala

över-/underskottsförhållanden vägt tungt vid prioriteringen mellan olika lägen. Exempelvis blir sydvästra Sverige ett överskottsområde om utbygg- naden av kärnkraftverken i Ringhals och Barsebäck fullföljs. men ett underskottsområde om kärnkraften avvecklas. I utredningen behandlas inte heller möjligheten att förlägga kolkondenskraftverk till de nuvarande kärnkraftslägena.

Koleldade kondenskraftverk bör med hänsyn till transportförhållanden och kylvattenbehov förläggas till kusten. Vid prioritering mellan olika lägen bör en lång rad faktorer beaktas. dels kostnadsfaktorer gällande bl. a. koltransporter. farleder och hamnar. kylvatten. kraftleder. dels kvalitetsfak- torer gällande bl. a. naturpåverkan. luft- och vattenrecipienter. avfallsdepo- nering.

Enligt den fysiska riksplaneringen bör av miljöskäl lokalisering till Västkusten. sydligaste Sverige och Östra Mellansverige undvikas. Med hänsyn även härtill framstår en lokalisering till Smålandskusten. Uppland eller södra Norrland som mest lämplig.

Förläggning till Norrbotten har tagits upp i CDL:s undersökning. Inom konsekvensutredningens ram har en sådan lokalisering studerats närmare från regionalpolitiska utgångspunkter. Undersökningen finns presenterad i bilaga 4. Den skall ses som ett exempel på hur regionalpolitiska argument kan föras in i överväganden om energisystemets lokalisering. Den innehåller inte något ställningstagande till en lokalisering.

Kalkylen visar att de samhällsekonomiska kostnaderna blir förhållandevis höga vid en Norrbottenlokalisering av ett kolkraftverk. En jämförelse mellan lokalisering i södra Sverige och Luleå visar att merkostnaden för överföring av el. koltransporter och kollager blir knappt 5 miljarder. Den samhällseko- nomiska intäkten har beräknats vara av storleksordningen drygt 1 miljard. Mellanskillnaden är drygt 3,5 miljarder kronor för att under en 25-årsperiod skapa en sysselsättning i Norrbotten motsvarande ca 12 000 årsarbeten.

Den genomsnittliga kostnaden. 250 000—300 000 kronor per sysselsätt- ningstillfälle kan jämföras med kostnaderna för att via regionalpolitik och sysselsättningspolitik eller annat stöd till näringslivet skapa motsvarande sysselsättning.

Torv

Tio procent av Sveriges yta är myrmark med torvmäktighet över 30 cm. Omkring 70 % av arealen liggeri norra Sverige. 15 % i mellersta Sverige och 15 % i södra Sverige. För södra och mellersta Sverige. dvs. Göta- och Svealand utom Dalarna finns någorlunda tillfredsställande inventeringar gjorda. Stora kvantiteter torv finns enligt nu tillgängligt material i Krono- bergs. Jönköpings. Älvsborgs. Örebro och Skaraborgs län. I de östra delarna av Götaland och Svealand är däremot frekvensen av torvmarker låg. För Dalarna och Norrland har endast summariska undersökningar gjorts. 1 södra Norrland är det främst i de västra delarna som tillgången på torv är god. I norra Norrland är tillgången god även närmare kusten.

Skogsenergi

1DFE”s utredning ”förnybara energikällor” räknar man med tre alternativ för tillvaratagande av Skogsenergi. Av dessa bedömer DFF. fall 2 som möjligt för år 1990 och fall 3 för år 2000. Följande tabell redovisar tillgängliga volymer bedömningsmässigt fördelade på geografiska områden.

Fall 1 Fall 2 Fall 3

Milj TWh Milj TWh Milj TWh m3f m3f m3f Övre Norrland 1.0 2 2.8 5.5 3.7 8 Nedre Norrland 1.2 2.5 3.3 7 4.5 9 Svealand 1.0 2 2.8 5.5 3.9 8 Götaland 1.3 2.5 3.6 7.5 4.9 10

Summa 4.5 9 12.5 25.5 17.0 35

Anm.: Till nedre Norrland har förts de norra delarna av Gävleborgs. Kopparbergs och Värmlands län; till Svealand har förts de södra delarna av nämnda län.

Arbetskraftsbehovet. per kubikmeter. skiljer sig något mellan de ovan nämnda fallen. För överslagsberäkningar kan dock siffran 500 årsverken per miljon fastkubikmeter användas(motsvarar 250 årsverken per TWh). Det bör framhållas att det så gott som helt och hållet är fråga om säsongarbete. Enligt DFE”s rapport motsvarar den totala sysselsättningen. per miljon kubikmeter. ungefär dubbla ovannämnda antal under i genomsnitt halva året. främst sommarhalvåret.

Vindkraft

Sverige har relativt gynnsamma förutsättningar för vindkraft. Energitill- gången är störst utefter Götalands- och Svealandskusterna. Skåne. Öland. Gotland. slättlanden kring Vänern. Vättern. Mälardalen-Uppland samt ; Västerbottens kustland. Vindförhållandena i fjällområdena ärinte kartlagda. Under senare tid har intresset ökat för även havsförlagda vindkraftverk.

Vid en bedömning av vindkraften från regionalpolitisk synpunkt bör man 1 beakta att vindkraftverken förutsätts bli industriellt serietillverkade. Detta innebär att en avsevärd del av den sysselsättning som skapas genom en utbyggnad av vindkraften kommer till stånd på andra orter än där kraftverken placeras. Vidare är arbetsbehovet för driften av vindkraftverk litet. Vid en eventuell utbyggnad av vindkraften. har därför kraftverkens lokalisering begränsad betydelse från regionalpolitisk synpunkt.

Naturgas

Naturgasen och dess möjliga användning i Sverige behandlas i en särskild utredning (se bilaga 10). Där konstateras att ett naturgasnät skulle kunna byggas från Malmö till Göteborg och vidare mot Stockholm. Under vissa , omständigheter kan även Norrlands kustland bli aktuellt för naturgasdistri-

bution. I bilaga 4 framhålls att södra Sverige skulle. för att naturgasen skall kunna introduceras. få en betydande subvention. En sådan subvention skulle medverka till en förstärkning av redan existerande regionala obalanser mellan södra och norra Sverige.

Energisystemets direkta regionala s_vsse/sättningse/fekter

I kapitel 4 och bilaga 1 beskrivs energisystemets uppbyggnad i referens- och avvecklingsalternativ. Sysselsättningen i energisystemet och dess regionala fördelning beskrivs närmare i bilaga 4. Sysselsättningen i drift av energian- läggningar har i flertalet län en likartad utveckling i referens- och avveck- lingsalternativ. Större skillnader beräknas endast i de län som i referensal- ternativet har kärnkraftverk (Uppsala län. Kalmar län. Malmöhus län och Hallands län) och de som i avvecklingsalternativ antas få kolkondensverk (Gävleborgs län. Uppsala län. Kalmar län. Blekinge län och Malmöhus län).

Avvecklingsalternativet med elanvändningsnivån 105 TWh ger ökad sysselsättning på anläggningssidan under 1980-talet i förhållande till refe- rensalternativet. Detta sammanhänger främst med det omfattande byggande av kolkraftverk som antas ske. I förhållande till referensalternativet ökar sysselsättningen med ca 13000 årsarbeten under 1980-talet. Motsvarande ökning i avvecklingsalternativet med elanvändningsnivå 95 TWh 1990 är ca 5 000. Under 1990-talet är skillnaderna små mellan referens- och avveck- lingsalternativ.

Den regionala fördelningen av den ökade sysselsättningen inom anlägg- ningssektorn betingas av kolkraftverkens lokalisering och utbyggnaden av kraftvärme. Storstadslänen beräknas få drygt hälften av sysselsättningsök- ningen. Norrlandslänen. särskilt Gävleborgs län. beräknas få ett sysselsätt- ningstillskott under 1980-talet på ca 4 500 årsarbeten.

7.6. Sammanfattning

Genomgången av en kärnkraftavvecklings sysselsättnings— och regionalpoli- tiska effekter visar att referens- och avvecklingsalternativen kan få en relativt likartad utveckling under förutsättning att de anpassningar av samhällseko— nomin som beskrivs i kapitel 6 går friktionsfritt. Skulle emellertid de insatser som satts in för att begränsa elanvändningen inom hushålls- och servicesek- torn visa sig otillräckliga eller om utbyggnaden av elproduktionen inte går att genomföra i den takt som är nödvändig kan betydande regionala obalanser uppstå. Om kraftiga prishöjningar på el eller andra begränsningar i industrins elanvändning måste tillgripas påskyndas strukturomvandlingen. I kapitlet visas att detta drabbar massa- och pappersindustri och kemisk industri.För att klara målet full sysselsättning kan det bli nödvändigt att stimulera expansion inom verkstadsindustrin som i ett av de fall som diskuteras skulle behöva öka med 120 000 personer under perioden 1975—1990 jämfört med 100 000 i referensalternativet. Strukturomvandlingen skulle framför allt påverka utvecklingen efter Norrlandskusten och i Bergslagen.

Utvecklingen för elintensiva branscher påverkas kraftigt av elprishöj-

ningar. Om nedskärningar av verksamheten måste tillgripas påverkar detta enskilda orter. Speciellt uppmärksammas Trollhättan. Vänersborg. Sunds- vall. Härnösand och Ånge.

Utbyggnaden av energisystemet kan också få betydande effekt i vissa orter. I första hand gäller detta orter till vilka kolkraftverk lokaliseras. Som närmare redovisas i bilaga 4 ger avvecklingsalternativet med elanvändningsnivån 105 TWh störst sysselsättningseffekt. Under 1980-talet åtgår 63 000 årsarbeten om denna nivå skall uppnås. vilken kan jämföras med referensalternativets 50 000. Under 1990-talet sysselsätter båda alternativen drygt 20 000 årsarbe- tande i utbyggnadsarbeten. Under 1980-talet ger utbyggnaden av energisys— temet i avvecklingsalternativet ett relativt sett stort tillskott i Norrlandslä- nen.

8. Konsekvenserna för de kommuner som har kärnkraftanläggningar, kraftföretagen och deras anställda

Ringhalsverket ägs helt av staten. Vattenfall producerar elkraft från flera olika energikällor.

Forsmarksverket ägs av Forsmarks Kraftgrupp som är ett aktiebolag med staten som huvuddelägare. Vattenfall är huvudentreprenör för både byggan- de och drift. Andra delägare är kommunal- och privatägda bolag.

Barsebäcksverket ägs av ett helägt dotterbolag till Sydkraft. Sydkraft är ett

kommunal- och privatägt aktiebolag som producerar elkraft från flera olika energikällor. En väsentlig del av Sydkrafts produktion kommer från kärn- kraften.

Oskarshamnsverket ägs av Oskarshamnsverkets Kraftgrupp som är ett privat- och kommunalägt aktiebolag. Bolagets produktion kommer enbart från kärnkraftverk.

Kraftföretagens investeringar i kärnkraftsanläggningar är per den 1 juli 1980 drygt 21 000 miljoner kronor. Fullföljes kärnkraftsutbyggnaden enligt referensalternativet tillkommer investeringar om 14 600 miljoner kronor och totala investeringar i kärnkraftsanläggningarna blir närmare 36 000 miljoner kronor. Anläggningarnas totala produktionsförmåga blir ca 58 TWh. 1 refe- rensalternativet tillkommer under 1990-talet investeringar i kolkraftverk i storleksordningen 10 000 miljoner kronor.

Avbrytes kärnkraftsutbyggnaden stannar investeringarna i kärnkraftsan- läggningarna vid drygt 28000 miljoner kronor. Tillkommande kostnader. dvs. utöver redan gjorda investeringar på drygt 21 000 miljoner. avser betalning för påbörjad tillverkning av beställd ej levererad utrustning. rivning av anläggningar som ej tagits i drift och avveckling av verksamheten vid ej idrifttagna anläggningar samt kostnaden för ett reducerat centralt lager för använt bränsle.

Ca 8 300 miljoner kronor av investeringarna har finansierats med extern upplåning dels på den svenska kapitalmarknaden och dels genom upplåning i utlandet. Om kärnkraften avvecklas har företagen inte längre möjligheter att betala räntor och amorteringar på dessa skulder.

Kostnaderna för rivning av de anläggningar som varit i drift blir ca 3 000 , miljoner kronor enligt preliminära beräkningar i en studie av Svensk l Kärnbränsleförsörjning AB. Projekt Kärnbränslesäkerhet. Kraftföretagen har i i sin planering räknat med att under ett aggregats livslängd avsätta medel för rivning och omhändertagande av det använda bränslet. 1 och med att aggregaten stängs av långt innan hela avsättningen har kunnat göras har inte kraftföretagen tillräckliga medel för rivningen och omhändertagandet av det använda bränslet.

Om beslut fattas om snabb avveckling av kärnkraften enligt en plan på 5 a 10 år finns en allvarlig risk att en icke oväsentlig del av den välutbildade. relativt unga personal det här är fråga om kommer att söka sig till annan verksamhet. Ett relativt begränsat antal avgångar inom driftorganisationen vid ett kraftverk kan omöjliggöra planerad drift.

De statliga organ som utövar tillsynen över att kraftföretagen följer . säkerhetsbestämmelserna kommer också att behöva finnas kvar och deras i personal måste också vara skickad för sina arbetsuppgifter. Även dessa organ ' kan få problem.

För driftpersonalen gäller speciella kompetenskrav inom olika specialom- råden såsom underhåll. kontroll. säkerhet. teknisk översyn. kvalitetssäkring. kemi och radiologi. Tillsynsmyndigheterna skall hållas underrättade om dessa personers kvalifikationer. För varje kärnkraftsaggregat finns vidare föreskrivet en viss minimibemanning.

Utöver kvalificerad grundutbildning samt praktik från annan meriterande verksamhet erfordras en utbildningstid av 2—3 år för ett stort antal tjänster inom driftorganisationen vid ett kärnkraftverk.

Om kärnkraften snabbt avvecklas ställs kraftföretagen i en situation som innebär att en produktion som avsetts täcka en stor del av elbehovet inte kommer till stånd. Att övergå till andra ersättande produktionskällor innebär att företagen får avsevärda kapitalbehov. Övergång till kolkraft innebär att nya anläggningar med delvis ny teknik snabbt måste byggas.

Nivån 105 TWh innebär en utbyggnad av 14 kolkraftaggregat med en sammanlagd effekt på 8 400 MW fram till år 2 000. Nivån 95 TWh innebär 9 kolkraftaggregat med en sammanlagd effekt på 5 400 MW.

Om man antar att de totala investeringarna för att bygga ett kolkraftaggre- gat (600 MW) liggeri storleksordningen 2 000 miljoner kronor. kostar denna utbyggnad 20 000—30 000 miljoner kronor.

Vid en utbyggnad av kolkraft är enligt vad som ovan framgår investerings- kostnaderna visserligen av ansenlig storlek. Kolpriset är emellertid den avgörande faktorn för produktionskostnaden. Detta kan leda till betydande merkostnader för produktionen under perioden fram till år 2000 som väsentligt överstiger de angivna investeringskostnaderna.

Kärnkraftsindustrin sysselsätter ett stort antal personer i landet. De stora tillverkarna och leverantörerna har i sin tur legotillverkning på olika platser i landet. Tillverkningen av kärnkraftskomponenter bildar en komplicerad produktionskedja som det i detta sammanhang inte är möjligt att beskriva. Den totala arbetsinsatsen inom industrin i landet för att bygga ett kärnkraft- aggregat har dock i annat sammanhang uppskattats till drygt 25 000 årsverken. Däri inräknas alla tillverkningsled inom industrin. De senaste 10 åren har i genomsnitt byggts ett aggregat om året.

Konsekvenserna vid en avveckling blir givetvis negativa för tillverkarna av kärnkraftutrustning även om företagen på sikt förmår inrikta sin verksamhet på andra produkter. Omställning av produktionen skapar problem. Proble— men förstoras för de företag som tillverkar komponenter som enbart kan användas i kärnkraftverk. 1 den beskrivning av avvecklingsalternativet som ges i direktiven ingår även ett förbud mot export av reaktorer och reaktortek— nologi.

Utredningen vill fästa uppmärksamheten på att gränsdragningsproblem kan uppkomma vid ett eventuellt genomförande av ett sådant exportför- bud.

8.1. Inledning

Det ingår i vårt uppdrag att belysa följderna av en kärnkraftavveckling för de kommuner som har kärnkraftverk samt för berörda kraftföretag och deras anställda. Vi har också haft till uppgift att utarbeta ett åtgärdsprogram i syfte att så långt möjligt minska de omställningsproblem som uppstår vid en avveckling av kärnkraften. En särskild arbetsgrupp med representanter från bl. a. berörda kommuner. länsstyrelser. kraftföretag och fackliga organisatio- ner har behandlat dessa frågor. se bil. 5.

Beskrivningarna har koncentrerats till effekter på sysselsättningen och ekonomin. Vi vill understryka att även om dessa effekter är mindre i jämförelse med de samhällsekonomiska och regionala effekter vi tidigare behandlat är konsekvenserna för den berörda personalen och kommunerna mycket påtagliga.

8.2. Sysselsättning

Vid kärnkraftverken finns personal som är anställd av kraftföretagen och dessutom entreprenörspersonal av olika slag. Den totala sysselsättningen vid kärnkraftverken framgår av figur 8.1.

Den redovisade avvecklingen bygger på ett något annorlunda antagande än vad som redovisas i kapitel 4. Här redovisas nämligen utvecklingen av sysselsättningen om det första av de två aggregat som finns på varje ort stängs av 1986-01-01 och det andra 1988-01-01. I kapitel 4antas kärnkraftblocken bli tagna ur drift successivt med ett block per år från 1985 till år 1990.

Figurerna 8.1 och 8.2 är ritade utifrån gällande lagar och avtal. Hänsyn har ej tagits till beräknad produktivitetsutveckling eller arbetstidsförkortning.

Förutom den sysselsättning som finns angiven i figurerna förekommer entreprenörspersonal som årligen ser över kärnkraftaggregaten. Denna s. k. revision pågår vid varje aggregat under 6—8 veckor och sysselsätter då 300—600 personer.

Avvecklingsalternativet är här utformat så att i Forsmark tas inget aggregat i drift och de uppförda anläggningarna rivs omgående. ] Oskarshamn. Ringhals och i Barsebäck stängs ett aggregat av den 1 januari 1986 och det andra den 1 januari 1988. Så snart ett aggregat är avstängt påbörjas rivningen.

Antal

| | .. . sysselsatta Tota 5Y$59 Sättning

_ = Referensalternativet ———— = Successiv avveckling 1986 och 1988

6 000

5 000

4 000

3 000

2 000

1 000

Figur 8. / SiiSSU/Sii/lning i'ir/ Åärnkra/ivc'rsz i 117/'P- rcns— (n'/1 avvecklingsal- lm'na/ir. 1980 82 84 86 88 90 92 94 År Antal Antal sysselsatta Forsmark sysselsatta Oskarshamn 2000 1 000 _ ___-'— — ss- - _ _ _ | | r—r—r r—r I T_l_l"7 88 92 År Antal sysselsatta Ringhals Barsebäck 2000 2000 1000 1000 - _ _ -_s 80 84 88 92 År Figur 8.2 .Sii'xsvlsr'illuiuy vid kr'irnkrafiiwk uppr/ela! på (mer. Av figur 2 framgår sysselsättningen vid reSpektive kärnkraftverk.

Sysselsättningen av en avveckling av kärnkraften påverkas också vid de företag som tillverkar utrustning till kärnkraftverken. Exempel på företag är ASEA-Atom i Västerås och Stal—Laval i Finspång och Linköping.

ASEA—Atom samt moderbolaget ASEA sysselsätter ca 1 250 anställda samt ca 200 konsulter i Västerås. Företaget är i hög grad specialiserat på tillverkning av kärnkraftsutrustning.

Stal-Laval sysselsätter för tillverkning av kärnkraftsutrustning i Finspång ca 600 personer och i Linköping ca 200. Bland större underleverantörer till ASEA-Atom och Stal-Laval kan nämnas Uddcomb AB i Karlskrona. Sandvik AB i Sandviken. Industrirör AB i Sölvesborg och Bofors AB i Karlskoga.

Möjligheterna att klara en omställning av produktionen i dessa industrier varierar och sammanhänger bl. a. med om verksamheten kan inriktas mot produktion för andra energislag. Produktutveckling tar dock ganska lång tid.

8.3. Konsekvenser för de anställda

Vid kraftverken finns personal som är anställd av kraftföretagen och dessutom entreprenörspersonal av olika slag. Totalt finns för närvarande ca 4 250 personer vid kraftverken och dessutom periodvis personal för översyn av kraftverken.

Kraftverkens egen personal (kraftverkspersonalen) fördelar sig på drift och anläggning på följande sätt (avrundade siffror)

Drift Anläggning Totalt

Forsmark 400 850 I 250 Oskarshamn 310 — 310 Barsebäck 290 — 290 Ringhals 830 470 1 300 Summa 1 830 1 320 3 150

Av de forsmarksanställda bor nära hälften i Östhammars kommun och sammanlagt ungefär två tredjedelar i Östhammars, Tierps och Älvkarleby kommuner i Norduppland. Många är därutöver bosatta i övriga delar av Uppsala län, främst Uppsala kommun.

Personalen vid kraftverken i Oskarshamn och Ringhals är till övervägande del bosatt i de kommuner där kraftverken ligger, dvs. Oskarshamn respektive Varberg. Personalen vid kraftverket i Barsebäck är till stor del bosatt i Kävlinge kommun men merparten bor ändå utanför kommunen i angränsan- de områden.

Det är naturligt nog en ganska stor skillnad i bosättningsmönstret mellan driftpersonal och anläggningspersonal. Driftpersonalen bor i stor utsträck- ning nära kraftverket. medan anläggningspersonalen ofta pendlar in från angränsande områden och också från mer avlägsna regioner.

[:| Av hela personalstyrkan bor nära 6 % i eget hus. [:| Drygt hälften av kraftverkspersonalen är gifta. 1: Totalt uppgår de kraftverksanställda med familjemedlemmar till ca 7 300

personer. Av dessa är drygt 2 400 barn. Familjestorleken är i genomsnitt 2.4 personer. E För driftpersonalen är medelåldern låg. 34 år. Anläggningspersonalen är i genomsnitt något äldre. 41 år.

De som mest uppenbart drabbas av en avveckling är de som arbetar vid kärnkraftverken eftersom verksamheten där helt upphör. De kraftverksan- ställda riskerar att som en direkt konsekvens av avvecklingen mista sina arbeten. För övriga kommer konsekvenserna att variera beroende på hur uppbunden den verksamhet man sysslar med är till just kärnkraften. En rad faktorer påverkar kraftverkspersonalens situation vid en avveckling. De har huvudsakligen att göra med arbetsmarknadsläget och personalens egna förutsättningar att klara omställningen; exempelvis ålder. utbildning. yrkes- erfarenhet och familjeförhållanden såsom civilstånd. anhörigas sysselsätt- ning. barn i skolåldern m. m.. samt boendeform.

Osäkerheten om framtiden. hotet om arbetslöshet och ofrivillig flyttning innebär givetvis stora påfrestningar för dem som drabbas. För familjerna kan svårigheter uppstå genom att de anhöriga kan tvingas lämna en anställning och flytta utan att ha fått nytt arbete. Barnen måste byta skolor. barnomsor- gen lösas på nytt och egnahem säljas. Dessa förhållanden kan skapa personliga problem som är svåra att lösa.

8.4. Konsekvenser i de kommuner som har kärnkraftanläggningar

Nedanstående tabell visar den betydelse som den kärnkraftsbaserade syssel- sättningen har för kärnkraftskommunerna i relation till det totala antalet förvärvsarbetande kommuninvånare.

Totalt antal Kärnkraftsbaserad förvärvsarb. sysselsättning Antal % Östhammar 7 800 1 070 14 Oskarshamn 11 800 460 4 Kävlinge 8 500 150 2 Varberg 18 650 1 590 9

Redovisningen bygger på de administrativa kommungränserna. inte på ”lokala” arbetsmarknader. Konsekvenserna för delar av kommuner kan bli annorlunda. Detta gäller t. ex. för Figeholm inom Oskarshamns kommun.

Kommunernas hittillsvarande investeringar för exempelvis skolor dag- hem. vägar. etc. till följd av kärnkraftsetableringen kan beräknas vara i storleksordningen 85 miljoner kronor. De sammanlagda kostnaderna för

räntor och avskrivningar fördessa investeringar uppgår f. n. till ca 11 miljoner kronor per år.

Vid ett genomförande av referensalternativet kan för tiden fram till mitten av 1980-talet förutses ett investeringsbehov som uppgår till ca 30 miljoner kronor (inkl. redan påbörjade investeringar).

Även vid en avveckling får kommunerna utgifter för ytterligare investe- ringar som redan påbörjats och som måste fullföljas. Dessa utgifter är i storleksordningen 10 miljoner kronor.

Vid en avveckling av kärnkraftverken kan investeringarna — med några undantag — nyttiggöras om ett motsvarande antal arbetstillfällen skapas på respektive ort. Om så inte blir fallet innebär investeringarna en överdimensio- nering i vart fall i förhållande till kommunernas behov under de närmaste åren.

De merkostnader som avvecklingsalternativet kan förorsaka kommunerna jämfört med referensalternativet sammanfattas i följande tabell för åren 1985. 1990 och 1995. Med hänsyn till att kommunerna är olika stora redovisas också det utdebiteringsbehov i ören per skattekrona som dessa merkostnader

motsvarar. Kommun 1985 1990 1995

Mkr. Öre/skr. Mkr. Öre/skr. Mkr. Öre/skr. Östhammar 10.0 121 0.5 5 0.0 0 Oskarshamn 1.5 13 2.5 16 3.0 13 Kävlinge 0.0 0 0.0 0 2.0 10 Varberg 3.0 17" 3.0 13 2.0 6

Summa (Vägd utdebitering) 14.5 31 6.0 11 7.0 8

” 1 Varberg är effekterna större 1982—83. då de motsvarar 25—30 öre i utdebitering.

Som framgår av tabellen blir det stora variationer mellan de enskilda kommunerna vid olika tidpunkter.

En avveckling av kärnkraftverken kan i kommunerna Varberg. Östham- mar och Oskarshamn fr.o.m. mitten av 1980-talet komma att medföra hyresförluster i storleksordningen 15 miljoner kronor per år för outhyrda lägenheter.

8.6. Åtgärdsprogram

Enligt direktiven skall kommittén — utöver en beskrivning av konsekvenser- na av en avveckling — utarbeta ett åtgärdsprogram i syfte att i görligaste mån minska de omställningsproblem som uppstår.

I likhet med vad som gäller vid företagsnedläggningar i allmänhet kommer en avveckling av kärnkraften att få betydande effekter för de anställda vid verken samt för berörda kommuner. Kommittén vill dock peka på vissa speciella förhållanden som i dessa avseenden är förknippade med en avveck- ling av kärnkraften. För det första lokaliserades vissa av kärnkraftverken till de aktuella kommunerna av bl.a. sysselsättningsmässiga skäl. Dessutom finns särskilda säkerhetsbestämmelser som måste uppfyllas såväl under som en tid efter en avveckling av kärnkraften. Kommittén anser att det mot denna

bakgrund sannolikt blir nödvändigt att aktualisera insatser som sträcker sig längre än sedvanliga arbetsmarknads—. närings- och regionalpolitiska åtgär- der. Avvecklingen på några av orterna kan dock komma att bli mer utdragen i tiden än vad som är vanligt vid företagsnedläggningar. något som kan underlätta möjligheterna att finna alternativa sysselsättningsmöjligheter. För Forsmarks och till viss del även Ringhals del gäller att avvecklingen inträffar år 1980.

I bilaga 5 redovisas som exempel hur sysselsättningen i Forsmark och Oskarshamn påverkas vid en avveckling av kärnkraftverket och en uppbygg- nad av ett kolkraftverk i dessa orter.

Uppförandet av ett kolkraftverk i Forsmark skulle på lång sikt för en stor del av driftpersonalen kunna innebära en möjlig sysselsättning. Under en relativt lång period (ca 4 år) kommer dock denna personal inte kunna beredas ”normala" arbetsuppgifter utan vara hänvisad till olika former av arbets- marknadspolitiska åtgärder. De närmast aktuella åtgärderna är i detta fall arbetsmarknadsutbildning med sikte på de nya arbetsuppgifterna i kolkraft- verket. beredskapsarbete och arbetslöshetsersättning. Det bör emellertid påpekas att det föreligger svårigheter att anordna för driftpersonalen lämpligt anpassad beredskapssysselsättning under en så lång tid som det här blir fråga om.

För anläggningspersonalen gäller i princip samma situation. Uppförandet av ett kolkraftverk innebär en viss fortsättning på nuvarande sysselsättning med en kraftig svacka under åren 1981—1985. Betydande arbetsmarknadspoli- tiska åtgärder måste således sättas in även för denna grupp.

Det framstår som nödvändigt att regeringen i samband med ett avveck- lingsbeslut till följd av folkomröstningen lägger fast riktlinjer för hur ett åtgärdsprogram skall genomföras. Detta får också ses mot bakgrund av att flera frågor närmast är att betrakta som förhandlingsfrågor. dels mellan berörda kraftföretag och de anställdas fackliga organisationer. dels mellan staten å ena sidan och berörda kraftföretag eller kommunerna å andra sidan.

På nuvarande stadium saknas förutsättningar att utarbeta ett preciserat åtgärdsprogram bl. a. med hänsyn till osäkerheten beträffande möjligheterna att till berörda regioner lokalisera annan energiproducerande verksamhet. främst kolkraftverk. För att upprätta ett konkret åtgärdsprogram krävs också betydande insatser från berörda organ. främst kommuner. länsstyrelser och länsarbetsnämnder. Berörda kommuner. länsstyrelser och länsarbetsnämn— der har påbörjat arbetet med ett sådant åtgärdsprogram. I bilaga 5 redovisas exempel på arbetsmarknads-. närings- och regionalpolitiska åtgärder som kan behöva tillgripas.

I ett kortsiktigt perspektiv får berörda kommuner kostnader för den överkapacitet som i olika avseenden (skolor. bostäder. etc.) kommer att följa en eventuell avflyttning från orten. Kommittén förutsätter att hithörande frågor kommer att bli föremål för förhandlingar mellan staten och berörda kommuner.

Som redovisats i det föregående uppkom mer en rad kostnader och problem för kärnkraftföretagen om kärnkraften avvecklas. dels för avvecklingen av kärnkraften. dels för uppbyggande av nya energisystem.

Enligt kärnkraftföretagen kommer företagen i en avvecklingssituation att

ställas inför avgörande förändringar i sin totala ekonomiska. tekniska och organisatoriska situation.

Kommittén förutsätter att dessa frågor blir föremål för förhandlingar mellan staten och kraftföretagen. Det framstår som nödvändigt att regeringen i samband med ett avvecklingsbeslut till följd av folkomröstningen lägger fast riktlinjer även för dessa frågor.

9. Konsekvenser för enskilda hushåll

9.1. Inledning

En kärnkraftavveckling berör enskilda medborgare på mycket olika sätt. Vi hari tidigare kapitel pekat på behov av förändringari näringslivet som medför att enskilda hushåll måste flytta och att enskilda individer måste byta yrke. Vi har också tagit upp situationen för dem som idag arbetar i kärnkraftverk. På ett mer generellt plan har vi belyst utvecklingen av den privata konsumtio- nen.

När vi nu går över till en beskrivning av konsekvenserna för enskilda människor håller vi oss alltjämt till sådana effekter som kan mätas i fysiska mått eller i pengar. Innebörden för individernas bekvämlighet. den yttre miljön samt inverkan av ransoneringsrisker och minskad valfrihet lämnas utanför. De konsekvenser som i första hand tas upp är de prishöjningar på el och de olika regleringar av elanvändningen som behandlats i kapitel 3. Framställningen bygger på underlag från bilaga 6.

Kapitlet inleds med en redovisning av förändringar i hushållens elanvänd- ning (se avsnitt 9.2). Därefter diskuteras effekter av elprishöjningar och andra styråtgärder för olika typer av hushåll (avsnitt 9.3). Denna principiellt hållna diskussion ligger till grund för analyser av en kärnkraftavvecklings effekter för hushåll i bl. a. olika inkomstklasser. i skilda delar av landet och med olika uppvärmningsform i bostäderna (avsnitt 9.4). Effekterna på inkomstfördel- ningen i samhället tas upp. liksom frågan om en rättvis fördelning av kärnkraftavvecklingens kostnader mellan sådana som idag bor i elvärmda hus och sådana som efter en kärnkraftavveckling måste välja annan uppvärmningsform. 1 ett avslutande avsnitt (9.5) diskuteras från mer principiella utgångspunkter de förändringar i levnadsförhållandena som kan inträffa vid en kärnkraftavveckling.

9.2. Hushållens energi- och elanvändning

9.2.1. Energianvändningen

För att få en allmän bild av hur olika inkomstgrupper använder sina inkomster för konsumtion av olika varor och tjänster och hur mycket energi som åtgår för deras konsumtion har vi indelat hushållen i tre grupper med utgångspunkt från den inkomst som hushållen disponerar över. Den

Figur 9.1

disponibla inkomsten har räknats fram för varje hushåll med hjälp av uppgifter från taxeringsmyndigheterna och vad beträffar de ingående icke- skattepliktiga inkomstkomponenterna från resp myndighet.

Följande intervall har valts för indelningen.

El låginkomst under 40 000 kronor per år El medelinkomst mellan 40 000 och 80 000 kronor per år El höginkomst över 80 000 kronor per år

1 de två lägsta intervallen finns ca 1.6 miljoner hushåll i vardera medan den högsta omfattar ca 200 000 hushåll. Genom att kombinera uppgifter om de olika hushållens konsumtion med energiåtgångstal för olika varugrupper och energipriser för hushållen har vi beräknat hur mycket energi som går åt inom och utanför landet för deras konsumtion. Underlaget om hushållens konsumtion har hämtats ur SCB:s Hushållsbudgetundersökning för 1978. Vi har därmed erhållit mått både på den direkta energi- och elkonsumtionen i form av uppvärmning m. m. och på den indirekta som finns inbyggd i olika varor.

Resultatet. som illustreras i figur 9.1. visar stora skillnader i olika inkomstgruppers energianvändning. För att få så stor jämförbarhet som möjligt har enbart barnfamiljer med barn under 18 år i skilda inkomstklasser

Hög- MWh inkomst

100

Övrigt Indirekt energi- användning

50

Direkt energi- Bränsle inköp

Tabell 9.1 Energianvändning för olika inkomstgrupper i kWh per krona konsum- tionsutgifter 1978

låg Medel Hög

Totalt 1.08 1.05 0.95 därav direkt el 0.09 0.11 0.07 bränsle 0.34 0.29 0.22 drivmedel 0.17 0.17 0.12

indirekt el (inom landet) 0.09 0.09 0.09

tagits med. I den lägsta inkomstklassen finns ca 100000 hushåll. i medel- inkomstklassen ca 700 000 hushåll och i den högsta endast ca 65 000 hushåll. Såväl den direkta som den indirekta användningen ökar kraftigt med stigande inkomst.

Vidare framgår det av diagrammet att ökningen i energianvändning till stor del beror på den indirekta förbrukningen. Den direkta energianvändningens andel av totalen minskar från ca 55 % för den lägsta inkomstgruppen till 47 % för den högsta.

Av stort intresse för bedömning av energiprisets eller energiskattens fördelningseffekter är energianvändning räknat i kWh i förhållande till konsumtionsutgifterna. Det framgår av tabell 9.1 att det finns en viss skillnad mellan grupperna. Energianvändningen räknat på detta sätt minskar med stigande inkomst. Energiåtgången per krona konsumtion är drygt 13 % högre för den lägsta inkomstgruppen än den är för den högsta.

Resultaten visar att likformiga pris- eller skattehöjningar på all energi skulle drabba låginkomsttagare något hårdare än höginkomsttagare. En elprishöjning skulle däremot bli något ogynnsammare för medelinkomsthus— hållen.

9.2.2. Elanvändningen

I tabell 9.2 anges den direkta elförbrukningen samt elförbrukningen per krona konsumtionsutgifter för hushållen indelade efter boendeform (flerfamiljhus

Tabell 9.2 Direkt elanvändning i hushåll i småhus resp. flerfamiljshus i kWh samt kWh per krona konsumtionsutgifter. 1978

Inkomstgrupp Låg Medel Hög Samtliga Elanvändningen kWh småhus 7 100 11 200 11 600 9 700 flerfamiljhus 1 700 3 100 3 500 2 400 kWh/kr konsumtion småhus 0.18 0.14 0.12 0.14 flerfamiljhus 0.05 0.05 0.04 0.05

Anm. Hushållsbudgetundersökningen medger inte särredovisning av elvärmda och icke elvärmda småhus.

Tabell 9.3 Medelförbrukning för olika elabonnenter. 1978 MWh/abonnent

Småhus Lägenheter Fritidshus Med elvärme" 22.8 11.3 3.6 Utan elvärme 4.8 1.9

” Inkl. hushållsel. Källa: SCB Elstatistik.

resp småhus) samt disponibel inkomst. Den genomsnittliga elförbrukningen är betydligt högre för småhusfamiljerna än för andra. Beträffande elanvänd- ningen kan konstateras markanta skillnader mellan de två bostadsformerna lika väl som mellan inkomstgrupperna. En elprishöjning skulle således drabba småhusfamiljer nästan tre gånger så hårt som flerfamiljhusboende. Av de småhusboende är inverkan på konsumtionsutrymmet störst på hushåll med de lägsta inkomsterna. För elvärme gäller att det är en stor skillnad i åtgångstalen mellan småhus och lägenheter se tabell 9.3. Detta förklaras dels av att lägenheter vanligtvis är mindre och dels av att energibehovet är lägre för flerbostadshus. Även då det gäller hushållsel är åtgångstalen högre för småhus än för lägenheter i flerbostadshus. De större bostadsytorna i småhus kräver mer el för belysning. ger möjligheter att ha flera hushållsapparater samt mer ”gör det själv" typ aktiviteter som kan kräva mer elström för drift av olika maskiner. Småhusbo- ende är också ofta förknippat med en privatisering av vissa hushållfunktioner —såsom tvättning— vilka anordnas kollektivt i flerfamiljshus. där elström för drift av anläggningar ej betalas direkt av hushållet utan ingår som del av hyran. Elström för tvättstugor. trapplyse. hissar m. m. uppskattas till ca 1.2 MWh per år och hushåll.

Undersökningar om innehavet av ett stort antal större och mindre elapparater visar att innehavet av samtliga apparater är betydligt högre för småhusfamiljerna. Uppgifter om några av de mest elkrävande återfinns i tabell 9.4. Förutom innehavet anges andelen hushåll som har tillgång till kollektiva anordningar. Trots att få lägenheter är utrustade med egna tvätt- och torkmaskiner har majoriteten av de boende tillgång till kollektiva tvättstugor. Även om skillnaderna i innehav delvis kan förklaras av att småhusfamiljerna har genomsnittligt högre inkomster och flera barn än de

Tabell 9.4 Tillgång till vissa elapparater i småhus och lägenheter i % . 1978

Lägenheter Småhus

Egen Kollektiv Egen Kollektiv Diskmaskin 7 — 39 — Frys 61 — 93 — Tvättmaskin 32 43 87 3 Tork 11 25 24 2 Bastu 1 5 15 2

Källa: SCB: Hushållens energianvändning. 1978.

Tabell 9.5 Direkt elförbrukning för hushåll i norra och södra Sverige samt glesbygds- hushåll i kWh samt i kWh per krona konsumtionsutgifter. 1978

Låg Medel Hög Samtliga

Elförbrukning kWh

Norra Sverige 4 900 8 600 12 100 7 100 Södra Sverige 3 500 7 200 7 700 5 500 Glesbygd 7 300 8 700 — 7 800 kWh/ Kr

Norra Sverige 013 0.12 0.10 0.12 Södra Sverige 0.09 0.10 0.07 0.09 Glesbygd 0.20 0.12 — 0.15

som bor i flerfamiljhus är det utan tvekan så att småhusboende är ett levnadssätt som är förknippat med en högre elanvändning.

Skillnader i klimat mellan olika delar av landet påverkar elanvändningen. Detta gäller i första hand el för bostadsuppvärmning. För att belysa denna skillnad har vi gjort en geografisk indelning av hushållen i norra och södra Sverige. Dessa fördelade även efter inkomstgrupp redovisas i tabell 9.5. Tabellen anger den genomsnittliga elförbrukningen i varje grupp samt relativa elanvändningstal i kWh/kr konsumtionsutgifter. Som väntat är elanvändningen både absolut sett och i relation till totala konsumtionsutgif- ter väsentligt högre i norra Sverige än i södra Sverige. Detta avspeglar huvudsakligen det större värmebehovet i norra delen av landet.

Tabellen avser också elanvändning för glesbygdshushåll. Av dessa finns det ca 100 000 hushåll i den lägsta inkomstgruppen. Hushåll i glesbygd har i genomsnitt lägre inkomster än övriga hushåll samt har få möjligheter att bo i annat än småhus.

Familjesammansättningen. dvs. antalet familjemedlemmar och deras ålder har också en betydande inverkan på ett hushålls elanvändning. Barnfamiljer kräver mer utrymme och således mer energi för bostadsupp- värmning och belysning. Flera familjemedlemmar kräver också mer varmt vatten för sin hygien och även mer elström för matförvaring. matlagning och tvätt. Äldre människor kan tänkas behöva starkare belysning och högre inomhustemperatur än de yngre. Inverkan av dessa faktorer belyses i tabell 9.6 där hushållen indelas efter familjetyp samt disponibel inkomst. Elanvänd- ningen ökar med antalet familjemedlemmar i varje inkomstgrupp. Två vuxna använder ca 80 % mer el än ensamstående. medan skillnaderna är väsentligt större för barnfamiljer. Pensionärshushåll. som i genomsnitt har 1.5 familje- medlemmar. visar sig använda mer elström än hushåll med två vuxna under pensionärsåldern.

Sett i relation till totala konsumtionsutgifter är elanvändningen betydligt högre för pensionärer och barnfamiljer än för övriga hushåll. En elprishöjning skulle därför få de starkaste effekterna på just dessa familjer. För samtliga familjetyper är elåtgången per kronas konsumtion högre för låginkomsthus- håll än för höginkomsthushåll. För samtliga icke pensionärshushåll är dock elåtgången högre för medelinkomsthushåll än för de med låginkomst. Detta förklaras huvudsakligen av att en större andel låginkomsttagare bor i flerfamiljhus medan medel- och höginkomstfamiljer oftare bor i småhus.

Tabell9.6 Direkt elanvändning i olika familjetyper i kWh samt kWh per krona knnsumtionsutgifter. 1978

Låg Medel Hög Samtliga k Wh En vuxen 2 700 5 300 - 3 000 Två vuxna 3 500 5 600 7 200 5 400 Barnfamiljer 6 200 9 100 8700 8 900 Pensionärer 4 400 6 800 — 5 000 kWh/kr En vuxen 0.07 0.10 — 0.07 Två vuxna 0.07 0.08 0.06 0.08 Barnfamiljer 0.09 0.11 0.07 0.10 Pensionärer 0.15 0.13 — 0.14

9.3. Effekter av elprishöjningar och andra styrmedel

I kapitel 3 diskuteras olika typer av styrmedel som kan sättas in för att begränsa elanvändningen. Prishöjningar. stimulansåtgärder. förbud mot elvärme och ransoneringar tas upp. I föreliggande avsnitt förs analysen ett steg vidare. Effekterna för enskilda hushåll av en prishöjning och kostnader- na som orsakas av förbud mot elvärme diskuteras.

9.3.1. Effekter av prishöjningar

Det konstateras i kapitel 3 och 6 att prishöjningar på upp till 30—50 % för industrin och 30—35 % för hushållen kan vara nödvändiga för att i kombi- nation med bl. a. elvärmeförbud i nybyggda fastigheter nå jämvikt mellan utbud och efterfrågan på el i avvecklingsalternativet med 105 TWh. Nivån 95 TWh skulle kräva ännu högre elpriser. Genomgången i föregående avsnitt visar att effekterna av de elprishöjningar som är aktuella inom hushållssek- torn inte kan förväntas få en jämn fördelning mellan olika hushåll. För att närmare belysa dessa fördelningseffekter har vi i räkneexemplets form studerat hur en elprishöjning slår på olika hushållstyper. Vi har här valt en prishöjning på 25 % för dem som inte har elvärme och 35 % för sådana som har detta. 1 räkneexempel förutsätts att elprishöjningen företas isolerat, dvs. den kombineras inte med några restriktioner för elanvändningen. Vi antar vidare att elprishöjningen i industrin slår igenom på konsumtionsvarupriser- na. Inverkan bestäms av hur mycket el som går åt vid framställningen av olika konsumtionsvaror.

Som närmare redovisas i bilaga 6 ger elprisstegringarna till effekt att familjer som bor i småhus med elvärme får en kostnadsstegring på drygt 3 % av konsumtionsutgifterna. Familjer som bor i flerbostadshus får sina kostnader ökade med knappt 1 %. Familjer i norra Sverige drabbas något hårdare än familjer i södra Sverige. Tabell 9.8 visar kostnadsökningarna i absoluta tal.

Tabell 9.8 Total kostnadsökning per år i kr vid en elprishöjning på 25 % resp. 35 % för hushåll utan och med elvärme samt 50 % i industrin

Småhus Flerfamiljshus

Med elvärme Utan elvärme

Norra Sverige 2 000 700 500 Södra Sverige 1 800 600 500 En vuxen 1 400 400 300 Två vuxna 1 800 600 500 Barnfamiljer 2 100 900 700 Pensionärer ] 500 400 300

9.3.2. Elvärmeförbud

Om man väljer en kombination av prishöjningar och elvärmeförbud uppstår flera typer av kostnader för hushållen. Priseffekter av det slag som redovisas i föregående avsnitt läggs då bl. a. till installations- och driftkostnader för värmesystem som ersätter elvärmen.

Förbud mot nyinstallation av och konvertering till elvärme uppskattas omfatta 450000 småhus och lägenheter i flerfamiljhus under 1980-talet. Värmebehovet i flerfamiljhus tänks alternativt huvudsakligen tillgodoses genom en ökad utbyggnad av fjärrvärme. För merparten av småhusen är dock oljeuppvärmning det enda alternativet. Hur påverkas då dessa hushåll som annars skulle ha valt elvärme?

För oljevärmesystem beräknas årskostnaden för underhåll. sotning m. m. till ca 1100 kr. Denna kostnad är hämtad från bilaga 1 och innehåller omfattande skötsel och underhåll. 1 bilaga 2 diskuteras en något lägre kostnadsnivå för denna del. Vi har dock valt det högre beloppet främst med motivet att skillnaden uppväges av en bättre bränsleekonomi. De årliga underhållskostnaderna för elvärmesystem är ca 100 kr. Bränslekostnaderna är däremot ej så lätt att fastställa. utan beror på prisutvecklingen på olja och el. 1 referensalternativet uppskattas oljepriset öka i reala termer med ca 3 % per år och elpriset med 1 % per år. Under dessa förutsättningar blir år 1990 bränslekostnaderna i stort sett desamma för olja och el. De lägre investerings- och övriga driftkostnaderna för elvärme medför dock att de totala årliga kostnaderna är 25 % lägre än vid oljeuppvärmning.

Med en elprishöjning på 35 % blir elvärme betydligt dyrare än i referensfal- let. Jämfört med oljeuppvärmning är dock de årliga kostnaderna för elvärme ca 7 % lägre år 1990.

En elprishöjning av 35 % kombinerad med ett elvärmeförbud skulle leda till ökade uppvärmningskostnader på ca 1 400 kr för hushåll som redan har elvärme och ca 1 900 kr för hushåll som förhindras installera elvärmesystem. I detta exempel är det alltså de som vid en fortsatt utbyggnad av kärnkraft skulle ha installerat elvärme som drabbas hårdast. De högre uppvärmnings- kostnaderna innebär att hushållens utrymme för konsumtion av övriga varor minskar.

Hur hushållen upplever ett elvärmeförbud beror inte enbart på de ekono- miska uppoffringar som det medför. Hushållen kan föredra elvärme före

individuella bränsleeldade värmeanläggningar av en rad olika skäl. Den är renare och lättare att reglera. Mindre tid och arbete krävs för underhåll och översyn.

Hushållens förväntningar om framtida bränslepriser och den framtida bränsleförsörjningen är också av betydelse. Erfarenheten av oljekrisen och därefter följande oljeprishöjningar och oljebrist har sannolikt lämnat sina spår. Oron inför plötsliga prishöjningar och även ransoneringar kan påverka hushållens önskemål beträffande uppvärmningssystem.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det är främst de familjer som bor— eller kommer att bo — i småhus som får ta på sig de största uppoffringarna om styrmedel av det slag som här diskuteras sätts in. För småhusbor — barnfamiljer. hushåll i norra Sverige och glesbygdsfamiljer—blir boendekost- naden en allt större del av inkomsten. Övrig konsumtion måste därmed minska i motsvarande grad. Om elpriset eller elskatten används som enda styrmedel blir kostnadsökningen störst för de hushåll som redan har elvärmda bostäder. Alternativt. om måttligare elprishöjningar kombineras med ett förbud mot ny installation av elvärme mildras effekterna för dessa hushåll. I detta fall är det främst de hushåll som i stället för elvärme tvingas använda t. ex. oljeeldad panna som bär den större delen av kostnaderna.

9.4. Styrmedlens effekter i avvecklingsalternativet

De föregående exemplen och diskussionerna skall inte uppfattas som prognoser om hur kärnkraftavvecklingen kommer att påverka olika hushåll. Beräkningarna syftar huvudsakligen till att belysa de fördelningsproblem som uppstår om olika styråtgärder tas i anspråk för att dämpa elanvänd- ningen.

Idet följande diskuteras konsekvenserna på olika hushåll av de styråtgär- der som gäller för de två elanvändningsnivåerna.

I kapitel 3 diskuteras elanvändningen inom olika sektorer i avvecklingsal- ternativet. Användningsnivdn [05 TWh år 1990 karakteriseras av att förbud mot elvärme i nyuppförda fastigheter införs. Härutöver sker en prishöjning för att nå jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Övrigsektorns elanvändning läggs 2 TWh lägre än i referensalternativet.

Storleken på den nödvändiga prishöjningen kan vara svår att bedöma. Här diskuteras hur en kombination av åtgärder bestående av en elprishöjning på 35 % och förbud mot nyinstallation av elvärme slår på olika hushåll. Kalkylen bör ses som ett räkneexempel eftersom prishöjningarna kan variera. En utgångspunkt för kalkylen är att de hushåll som förhindras installera elvärme i stället installerar individuella uppvärmningssystem för olja. Kost- nadsökningen för dessa hushåll inkluderar även merkostnaden för oljevär- mesystem. Resultaten framgår av tabell 9.9.

De hushåll som redan har elvärme får betala högre kostnader för bostads-

, uppvärmning än i referensfallet. Kostnadsökningen är dock ca 600 kr mindre än för de hushåll som p. g. a. förbudet tvingas använda oljevärme.

För samtliga hushåll blir konsekvenserna en kostnadsökning av 200—300 kr per år för hushållsel. Iden mån hushållen kan anpassa sin elförbrukning till de höjda priserna genom elsparande mildras effekterna på deras övriga konsum-

Tabell 9.9 Kostnadsökning för bostadsuppvärmning och hushållsel i 105 TWh-fallet jämfört med referensalternativet 1 kr. 1990

Småhus med elvärme innan förbudet 1 600 Nya småhus med oljevärme i stället för elvärme 2 200 Äldre småhus/' utan elvärme 300 Flerbostadshus” med elvärme 800 Flerbostadshusa utan elvärme 200

” Inkl. elkostnader som ingår i hyran för gemensamma elförbrukningen i tvättstugor. trapplyse. hissar. m. m. ” Uppvärmningskostnader i dessa hus blir också högre än idag pga. stigande oljepriser. Dessa kostnader är dock samma i referens- och avvecklingsalternativen.

tion.

För att begränsa elanvändningen till elanvändningsnivån 95 TWh år 1990 måste i alternativ 95 A hushållens elanvändning hållas vid samma nivå som 1978. Under samma period förutses antalet bostäder och fritidshus att öka. För att skapa utrymme för elanvändningen i tillkommande hus måste elanvändningen i befintlig bebyggelse minskas med ca 20 % jämfört med i dag. Utöver elvärmeförbudet kan det bli nödvändigt att höja elpriset för hushållen enbart för att åstadkomma en sådan minskning. En mycket kraftig höjning av elpriset enbart för hushållen kan som tidigare tas ut exempelvis i form av en höjning av elskatten.

För att närmare studera fördelningseffekterna vid nivån 95 TWh har också i detta fall i form av ett räkneexempel studerats effekterna av en fördubbling av elpriserna i kombination med elvärmeförbud. Kostnader för kärnkraftavvecklingen betalas i detta fall främst av familjer med elvärmda småhus. Kostnadsökningen för bostadsuppvärmning och hushållsel för småhus och flerfamiljshus redovisas i tabell 9.10. De högre elpriserna innebär en betydande ökning i boendekostnader för samtliga hushåll.

Det högre elpriset medför att omfattande elbesparande åtgärder t. ex. förbättring av isolationsstandard blir lönsamma. Vidare skulle prisökningen innebära att elvärme förlorar sin ekonomiska fördel över individuell oljeupp- värmning och blir 1990 ca 36 % dyrare för hushållen. Utbyggnaden av elvärme kan tänkas upphöra även utan förbudet och konvertering från elvärme till bränsleeldade värmesystem kan bli lönsamma för många hus- håll.

Tabell 9.10 Kostnadsökning för bostadsuppvärmning och hushållsel i avvecklingsal- ternativ 95 A jämfört med referensalternativet. kra

Småhus med elvärme 4 100 Nya småhus med oljevärme

istället för el 3 100 Äldre småhus utan elvärme 1 200 Flerbostadshus med elvärme 2 300 Flerbostadshus utan elvärme 700

" Elförbrukningen antas ligga vid 80 % av dagens nivå.

De negativa effekterna av sådana drastiska elprishöjningar är uppenbara. Förutom småhusfamiljerna — barnfamiljer. glesbygdshushåll — skulle andra grupper i samhället — låginkomstfamiljer och pensionärer — drabbas hårt. Även om statens ökade inkomsteri form av elskatt i viss män kan användas för att kompensera dessa hushåll — genom ökade pensioner. barnbidrag eller glesbygdsstöd — blir omställningsproblemen omfattande.

En kärnkraftavveckling påverkar de enskilda hushållen både genom de höjningar av elpriserna som kan bli nödvändiga och av den sänkning av den disponibla inkomsten i förhållande till referensalternativet som kan fram- tvingas för att skapa utrymme för investeringar.

För att visa hur elprishöjningar och förändringar i den disponibla inkomst- en samverkar har vi granskat effekterna av elprishöjningar vid 95 TWh-nivån något närmare.

För genomsnittshushållet blir konsekvenserna av en avveckling av kärn- kraften enligt elanvändningsnivå 95 TWh en konsumtionsminskning på ca 3 On fram till år 2000.jämfört med referensalternativet. En del av denna lägre konsumtion kommer till stånd genom att disponibla inkomsten och därmed köpkraften blir lägre. En annan del orsakas av att elpriserna höjs eller att restriktioner för elanvändningen införs. Hur olika hushåll påverkas beror i stor utsträckning på de styrmedel som används för att hålla nere elanvänd- ningen. Här illustreras 95 TWh-nivån. liksom ovan. med en fördubbling av elpriserna.

Den del av den totala konsumtionsminskningen som orsakas av att disponibla inkomsten är lägre antas i exemplet vara jämnt fördelad mellan olika hushållsgrupper. Den konsumtionsminskning som är en följd av de höjda elpriserna slår dock inte på samma sätt för alla grupper. Om elpriset fördubblas och disponibla inkomsten sänks så att den privata konsumtionen sammanlagt blir 3 % lägre än i referensalternativet påverkar detta olika hushålls konsumtionsstandard på det sätt som redovisas i tabell 9.1 1 och 9.12. Det framgår att vissa hushåll ”betalar” mer än 3 %. medan andra hushåll betalar något mindre. För pensionärer och glesbygdshushåll — särskilt i låginkomstgruppen — kan det innebära stora uppoffringar. Mest missgynnade är dock de hushåll som bor i elvärmda småhus och främst de i norra Sverige.

Tabell 9.11 Konsumtionsbortfall i förhållande till referensalternativet om elpriset fördubblas. i %

Inkomst

Låg Medel Hög Samtliga En vuxen 2.8 3.0 — 2.7 Två vuxna 2.8 2.8 2.6 2.8 Barnfamiljer 3.0 3.1 2.7 3.1 Pensionärer 3.8 3.4 — 3.5

Glesbygd 4.1 3.3 — 3.7

Tabell9.12 Konsumtionsbortfall i förhållande till referensalternativet vid en fördubbling av elpriset. i %

Småhus Flerfamiljhus

Med elvärme Utan elvärme

Norra Sverige 6.3 2.4 2.2 Södra Sverige 5.5 2.2 2.1

Ovanstående exempel gäller om elanvändningen styrs helt via priset och ett förbud mot utbyggnaden av elvärme. För att undvika sådana kraftiga elprishöjningar och de fördelningsproblem som medföljer kan andra styråt- gärder tillgripas.

En åtgärd som diskuteras i kapitel 3 och bilaga 2 gäller införandet av en trappstegstariff (eller skatt) för hushållselektricitet. Syftet är dels att dämpa elanvändningen och dels att begränsa de orättvisor eller oönskade fördel- ningseffekter som en allmän höjning av elpriset kan orsaka. Ibilaga 2 pekas på de problem som uppstår då trappstegens gränsvärden skall bestämmas. Hushållens bostadsförhållanden måste noggrant analyseras genom exempel- vis en värmetaxering. Utöver detta måste hänsyn tas till individuella familjeförhållanden och deras speciella behov. Möjlighet till ändring av bestämda gränsvärden måste ges genom besvärsförfarande. Allt detta kräver en omfattande administrativ apparat.

En annan åtgärd gäller ransonering. Ett problem med ransonering är att den kan innebära att hushållen övergår till att köpa marknadstjänster som kan ersätta relativt elkrävande verksamheter i hemmet. Detta kan vara allt från att köpa färdig mat till utlämning av tvätt. På så sätt kommer den indirekta elförbrukningen att öka på den direktas bekostnad. Anpassningen kan ske genom mindre användning av existerande hushållsutrustning eller övergång till elsnålare apparater. Detta kräver ökade utgifter för hushållen. En värdering av sådana effekter ur välfärdssynpunkt på individnivå är mycket svår eller omöjlig att göra.

9.5. Sammanfattande synpunkter på effekter för enskilda hushåll av en kärnkraftavveckling

Syftet med föreliggande kapitel är att visa hur enskilda hushåll kan påverkas av en kärnkraftavveckling. Vi hari kapitel 6 konstaterat att avvecklingen kan innebära ett konsumtionsbortfall på totalt ca 3 procent i förhållande till referensalternativet. »

Räknat per förvärvsarbetande medborgare motsvarar detta en kapitalför- lust på 20 000 kronor om konsumtionsbortfallet räknas om i nuvärde. Det bör emellertid observeras att minskningen av den privata konsumtionen kan bli större om man misslyckas med att bevara den samhällsekonomiska balansen på det sätt som utvecklats i kapitel 6.

En viktig slutsats som kommer fram i analyserna är att effekterna blir ojämnt fördelade mellan olika grupper i samhället. Barnfamiljer. pensionärer

får bära en relativt sett stor andel av kostnaderna, liksom de som bor i norra Sverige och i glesbygder. Detta under förutsättning att enbart elpriset utnyttjas som styrmedel.

En något annorlunda fördelning av kostnaderna kommer fram om elan- vändningen pressas ned genom förbud mot elvärme. Vid stigande bränslepri- ser förhindras hushållen att övergå till elvärme som ett billigare och bekvämare alternativ. Alltjämt torde det vara framförallt barnfamiljer som får bära kostnaderna eftersom det ofta är denna befolkningsgrupp som bosätter sig i småhus där elvärmeförbudet är mest tillämpat.

En rad medel kan sättas in för att mildra problem av det slag som här har beskrivits. Speciella bidrag till barnfamiljerna, glesbygdshushåll och pensio- närerna är ett sådant medel. Ett annat är någon typ av kvotering av elenergi. Införandet av elvärmeförbud kräver i sig en särskild kontrollapparat från myndigheternas sida. En kvotering skulle skapa ytterligare krav på kontrol- ler.

Den genomgång av hushållens elanvändning och effekter av höjda elpriser som gjorts täcker en mindre del av förändringar i hushållens levnadsvillkor som kan uppstå vid en kärnkraftavveckling. Vi har i tidigare kapitel diskuterat andra typer av effekter. De gäller bl. a. kraven på att flytta eller byta yrke som kan uppstå i avvecklingsalternativet. Hur sådana effekter slår på enskilda hushåll har vi emellertid inte kunnat ta upp i utredningen.

Reservation och särskilda yttranden

Reservation av Peter Steen

1. Inledning

Jag kan inte ställa mig bakom den helhetsbild utredningen ger. Bakom utredningens presentation ligger nämligen en rad tveksamma antaganden till vilka jag återkommer i det följande avsnitten. Presentationen är därtill oklar och återger ej på ett balanserat sätt utredningens resultat. Utredningens betänkande visar bl. a. följande. vilket inte framgår så tydligt.

a)

b)

Det finns en uppsättning åtgärder för effektivisering av elanvändningen respektive för produktion av el. som innebär att någon brist på el ej behöver inträffa. vid en avveckling av kärnkraften till år 1990. Den totala samhällsekonomiska kostnaden blir. med de antaganden som utredningen valt. följande: Om hela kostnaden för avvecklingen drabbar den privata konsumtionen så innebär det att en genomsnittssvensk år 1990 kan ha 32 500 kr i privat konsumtion om kärnkraften behålles och 31 500 kr. vid en avveckling av kärnkraften till 1990. Att jämföra med hans genomsnittskonsumtion på 27 500 kr idag (genomsnitt över alla invånare i Sverige och räknat i 1979 års penningvärde). Samtidigt ökar den offentliga konsumtionen i båda alternativen lika mycket.

Detta förefaller mig vara ett begripligt sätt att uttrycka kostnaden för en avveckling av kärnkraften, men denna uppfattning har ej delats av utredningens majoritet. Skillnaden kan också uttryckas som att den ökade privata konsumtionsnivå som i referensalternativet uppnås år 1990 i avvecklingsalternativet skulle uppnås först omkring år 1992. Det förut- sättes i båda fallen att den ekonomiska politiken förs på ett framgångsrikt sätt.

Frågan är således om man skall använda en del av den framtida välståndsökningen för att avveckla kärnkraften.

Oljeanvändningen ökar inte relativt idag i något av de analyserade alternativen. Däremot sjunker den något långsammare vid en avveckling av kärnkraften än vid ett användande av 12 reaktorer.

Genom den korta tid som stått till kommitténs förfogande har inte en kritisk granskning hunnit ske i kommittén av det underlag som framkommit i de olika expertgrupperna. Jag har deltagit i de två expertgrupperna som behandlade energitillförseln respektive elanvändningens utveckling och

anser tyvärr att viktiga delar av underlaget inte är acceptabla ur saklig synpunkt. Främst borde det som sägs om elanvändningen ha diskuterats i kommittén. Den knappa tiden har inneburit att det i betänkandet finns ett antal slutsatser vilka ej är tillräckligt väl underbyggda.

Jag känner mig nödsakad att här peka på och diskutera ett antal för slutsatserna avgörande antaganden. Jag hoppas härmed kunna inleda en diskussion av mina sakargument på ett annat plan än för— mot kärnkraft — en polarisering som ju tenderar till att göra all sakdebatt meningslös. Jag menar att man måste ta reda på och klart ange vilka antaganden som har avgörande betydelse. Endast på detta sätt ges en läsare möjlighet att göra en egen bedömning av om dragna slutsatser står sig.

Om man påstår att en avveckling av kärnkraften kostar stora resurser, eller att man vid en avveckling måste begränsa elanvändningen, så måste man tala om vilka antaganden detta stöder sig på och även ge läsaren en möjlighet att bedöma deras giltighet. Nedan vill jag ta upp några sådana antaganden.

2. Utbyggnad av elproduktionen som ersättning/ör kärnkra/iverken

Utredningen antyder att det i avvecklingsalternativet är omöjligt att uppnå en högre produktionsnivå än motsvarande 105 TWh elanvändning. Nivån 110 TWh anses som ouppnåerlig.

Den nivå som kan uppnås är av stort intresse då den återverkar på behovet av att begränsa elanvändningens ökning. Nivån 110 TWh erhålles om man från referensalternativets elprognos 1990 drar bort effekten av ett förbud för nyinstallation av elvärme. Vid denna nivå kan således industri och övrig- sektor disponera lika mycket el som i referensalternativet. Vid denna nivå behövs inte knapphetspriset.

Utredningen anger för att nå 105 TWh nivån år 1990 behöver omkring 17 kraftvärmeverk och upp till sex kolkondenskraftblock byggas. Ytterligare insatser på tillförselsidan är emellertid möjliga. Avgörande för utbyggnads- takten för kolkondens är tillståndsfrågan.

Ur energitillförselgruppens sammanfattning framgår följande (Bilaga 1 kap. 6.6.2): ”Den snabbhet med vilken systemen kan byggas ut och kärnkraften ersättas bestäms varken av tillverkarnas Ieveransförmåga eller kraftföretagens kapacitet att planera, projektera och bygga nya anläggningar utan av rillsrändsgivningen".

Därtill kommer att dieselkraftvärmeverk kan byggas, s. k. återkylare kan installeras på kraftvärmeverken, m.m. (se bilaga avsnitt 1) vilka kan ge ytterligare bidrag. Detta innebär att utredningens resonemang inte beaktat dessa möjligheter till ytterligare elproduktion eller tiilståndsfrågornas bety- delse för den mängd kolkondens som kan byggas. Det föreligger alltså inga ekonomiska eller tekniska hinder för en sådan utbyggnad.

Det är vidare av intresse att ytterligare klargöra den faktiska betydelsen av dessa nivåer och vad det innebär om de inte helt uppnås. Som utredningen nämner dimensioneras elsystemet för att upprätthålla en viss leveranssäker- het mot variationer av typen torrår och maskinskador samt variationer i efterfrågan. Detta innebär att vid genomsnittsår finns en betydande över— kapacitet. Kapaciteten dimensioneras så att risken för elbrist under ett år är ca 3 %.

Om två av de nämnda kolkraftverken fördröjs, och allt annat hålles lika ökar risken för elbrist från 3 % till 9 %. Denna högre risk finns under ett begränsat antal år tills den fördröjda utbyggnaden genomförts. Inträffar elbrist innebär det att viss elanvändning måste reduceras. Detta kan åstadkommas genom inskränkningar av t. ex. särskilt elintensiv produktion under en begränsad tid. Den därvid uteblivna produktionen utgör den samhällsekonomiska kostnaden för en inträffad elbrist.

3. K olpriser

Av betydelse för vad en avveckling av kärnkraften kostar och vilket elpris som på sikt kommer att gälla när kärnkraften ersättes med kol, är kolprisantagandena för 1990-talet. År 1990 anges som normalvärde 350 kr/ton i grupp A.

Oljeersättningsdelegationen. som haft regeringens uppdrag att samman- ställa och redovisa förutsättningarna för att utnyttja kol i Sverige, anger i sina överväganden och slutsatser, att ”priset på kolet i svensk hamn i 1979 års penningvärde är i dag ca 200 kr/ton och uppskattas år 1990 ha stigit med ca 25—50 % i fast penningvärde”, dvs. till 250—300 kr/ton (Ds 1 19799 5. 15).

Grupp A:s antaganden är högre än de värden som Oljeersättningsdelega- tionen angivit (se vidare bilaga avsnitt 2). Man har efter det att Oljeersätt- ningsdelegationens rapport kommit vägrat att göra ändringar i beräkningar- na. Detta har betydelse för elpriset och totala kostnader vid en avveck- ling.

4. E lpriser

Kolpriserna har betydelse förelprisnivån på sikt. Använder man av Vattenfall i grupp B angivna beräkningsprinciper med långsiktig marginalkostnad och grupp A:s respektive Oljeersättningsdelegationens kolprisantaganden så leder det till följande elprishöjningar 1990 för olika konsumentkategorier:

Enligt grupp Med olje- Alternativ B:s rapport ersättnings- beräkning," och med grupp delegationens % A:s kolpriser. kolpriser, % % Högspänningskonsumenter + 50 + 35 + 10 (större elkrävande industrier) Mindre industrier och + 35 + 20 + 5 elvärmda bostäder Normal hushållskonsument + 25 + 15 + 5

utan elvärme

” Med lägre elproduktionskostnad från kolkraftverk och högre från kärnkraftverk. Antaget kolpris av 250 kr/ton och ett högre alternativ avseende kärnkraftens kostnader (investeringskostnad 4 600 kr/kW, tillgänglighet 60 % . övre gräns för kärnbränslekost- nad enligt grupp A:s rapport).

'Se t. ex. Carling, Björk, Kjellman: Internationella energimarknader. Prog- nosmetoder och fram- tidsbedömningar. 1979.

IUI, EFI, FFE, Stockholm.

De i dessa kalkyler antagna kostnaderna för kärnkraftverk understiger kostnaderna för byggande av Forsmark 3 och Oskarshamn 3. På 1990-talet kommer elpriset i referensalternativet att sammanfalla med avvecklingsal- ternativens elpriser eftersom det har antagits att tillkommande elproduktion består av kolkraft även i referensalternativet.

Under 80-talet kan det föreligga ett knapphetspris på el som överstiger dessa skillnader i långsiktig marginalkostnad. Detta skulle bero på att efterfrågan överstiger möjlig elproduktion. Om detta kommer att inträffa är helt avhängigt av hur efterfrågan utvecklas samt hur snabbt kolkraftverk kan tas i drift (dvs. beror främst på tillståndsfrågan) m. fl. åtgärder (se avsnitt 1 ovan) och när avvecklingen av kärnkraftverken sker.

5. Oljemarknadens utveckling

En fundamental osäkerhet som föreligger är hur oljepriset kommer att utveckla sig. I avvecklingsalternativen är oljeimporten ca 15 % större än i referensalternativet varför stora ändringar i oljepriserna kommer att avsevärt påverka båda alternativen. De oljeprisantaganden som utredningen gjort är en relativt pessimistisk bedömning jämfört med flertalet internationella prognoser för den långsiktiga prisutvecklingen.l

De kända mängderna olja är avsevärda och det anses att ytterligare avsevärda mängder finns men ännu ej upptäckts. Livslängden vid oförändrad utvinningstakt för världens råoljetillgångar uppgick 1976 till 34 år, baserad på ”kända utvinningsbara reserver” och till 100 år för ”återstående utvinnings- bara reserver”. Vid tänkt eller oförändrad utvinningstakt skulle därför en av tillgänglig råoljemängd betingad knapphet på råolja teoretiskt ej behöva inträda vare sig till 1985 eller är 2000, även om inga nya fynd skulle göras. (Jfr Ds I 197839 sid. 56). Den politiska osäkerheten om oljetillförseln motiverar enligt min mening snabbare oljeersättning än vad dessa siffror pekar på. För både avvecklings- och referensalternativet uppfyller man kravet att oljeim- porten avsevärt reduceras.

6. Elanvändningens utveckling

Betänkandet präglas av en samhällssyn som utgår från att energitillförseln måste öka för att välståndet skall öka. I debatten om vår energitillförsel har en sådan syn ifrågasatts. Jag har uppfattat att en av orsakerna till att utredningen inledningsvis valt flera elanvändningsnivåer var just för att fånga in även andra synsätt. T.ex. att en effektiv energianvändning inte behöver stå i konflikt med ökat välstånd. Det ärinte utredningens uppgift att avgöra vilket synsätt som skall ligga till grund för Sveriges energipolitik men väl att beskriva konsekvenserna av en kärnkraftavveckling mot bakgrund av dessa olika synsätt.

Det står dock helt klart för mig nu att det lägre alternativet inte alls är utformat med någon sådan tanke. Det anses att man med kraftiga styrmedel måste pressa ned elanvändningen. Det diskuteras t. o. m. att man kan behöva ersätta uppvärmningen i dagens elvärmda hus med andra uppvärmningsfor- mer. Detta gör att diskussionen av 95 TWh alternativet i betänkandet görs från fel utgångspunkter.

Den prognos för elanvändningen inom industrin år 1990 som utredningen använt i referensalternativet ligger ca 5 TWh lägre än tidigare prognoser. Den huvudsakliga skillnaden mellan de olika prognoserna ligger inte i lägre tillväxt i industrin utan i förändring av industrins inriktning. Expansionen i de elkrävande industrierna är lägre än tidigare samtidigt som verkstadsindu- strin förväntas expandera mer.

Vad gäller elanvändningens utveckling kan man notera att det finns flera studier som visar att elanvändningen kan effektiviseras (se bilaga avsnitt 3).

Tekniska och ekonomiska möjligheter finns således att utnyttja elektricitet effektivare. Det innebär, om inte en sådan effektivare elanvändning mot- verkas, att elprognosen överskattar elefterfrågan. Om man utgår från en utveckling i nämnd riktning, underlättad genom statliga stimulansåtgärder av samma typ som energisparplanen för befintlig bebyggelse, får det följande konsekvenser.

a) Om denna utveckling är alternativskiljande, dvs. att i referensalternativet kommer intresset för hushållning att vara sämre så innebär det att man skulle kunnajämföra referensalternativet med ett lägre avvecklingsalter- nativ. Samhället satsar då resurser på att stimulera en effektivare elanvändning (jag har ej fått utredningen med på att närmare studera storleken av denna siffra). Ur grupp A:s rapport framgår t. ex. att de totala kostnaderna för samhällets energitillförsel är knappt 3 % högre i avveck- lingsalternativ 95 TWh jämfört med referensalternativet. Göres dessutom korrektioner för vissa tveksamma antaganden (t. ex. kolpriser) så försvin- ner även denna skillnad. Kvarstår då de erforderliga investeringarna för effektivare elanvändning.

b) Om denna utveckling kommer till stånd även i referensalternativet innebär det att referensprognosen skall justeras ned. Grupp A har haft i uppdrag av kommittén (se protokoll 1979-09-07, Dnr 79:77 & 4) att även i referensalternativet utreda nivån 110 TWh år 1990, men har inte gjort det. Därför kan ingen jämförelse med detta alternativ ske. Viss belysning av detta har emellertid skett i betänkandets avsnitt 6.3.4.

A vs/utning

Ovanstående visar att de av utredningen angivna siffrorna för konsekven- serna av en kärnkraftavveckling till 1990 ligger i osäkerhetsintervallets överkant snarare än i dess mitt.

Bilaga

Här motiveras utförligare ett antal punkter av betydelse för konsekvenserna av en avveckling av kärnkraften.

? Nämnden för energipro- duktionsforskning: ”Kol i Sverige”, Planeringsrap- port NE l977:23.

3 Syftar på installation

av s. k. "cat crackers" för att ur tjockoljan erhål- la lättare produkter. Skul— le kunna innebära att efterfrågan på tjockolja ökar och då även priset.

1. Möjligheter att uppnå en elproduktion som överstiger avvecklingsalternativ 105

Grupp A har genom att välja ett antal förutsättningar angivit att en elanvändningsnivå på 105 TWh är den högsta som normalt kan uppnås. Det finns ett antal åtgärder som kan vidtagas och som skulle innebära att elproduktion med 5—10 TWh skulle överstiga avvecklingsalternativ 105 TWh. De har diskuterats i grupp A och jag har ej fått något skäl till varför inte en del av dem skulle kunna genomföras så att elproduktionen blir avsevärt större. Exempel på sådana åtgärder:

[1 Avvecklingstakten för kärnkraftverken. De avvecklas fr.o.m. år 1985 med en takt av ett om året. En avvecklingstakt som motsvarar drifttag- andet av kolkraftverken skulle ge ca 3 TWh ytterligare per år. Det har även antagits att kärnkraftverkens tillgänglighet sjunker avsevärt under 80- talet.

Cl Oljeersättningsdelegationen anger att man skulle kunna räkna med att 7 kolkondensverk är i drift år 1990, vilket skulle ge uppskattningsvis 20 TWh el år 1990 (Ds I 1979z9). De sex kolkraftverk som grupp A har antagit producerar 14.5 TWh detta år. i] Möjligheter finns att bygga dieselkraftvärmeverk i mindre orter i stället för hetvattencentraler. Skulle kunna medge uppemot 4 TWh/år. El Användande av s. k. återkylare vid kraftvärmeverken. Innebär ökad elproduktion genom att man kyler bort värmet då fjärrvärmebehovet är lågt. Har en potential av uppemot 5 TWh/år.

2. Den framtida ko/marknaden

Det finns två uppfattningar om hur det framtida kolpriset kommer att utveckla sig. En baserar sig på att det kommer att följa med priset för tjock eldningsolja. Den andra att det finns så många kolfyndigheter att det vid en tillräcklig lönsamhet kommer att släppa kopplingen till oljepriset.

I rapporten ”Kol i Sverige” från Nämnden för energiproduktionsforsk ning2 konstateras

”Efter de stora oljeprishöjningarna i början av 1974 har också priset på ångkol blivit högre och det ligger nu (1977) på en nivå som ger större delen av världens kolindustri lönsamhet, i flera fall dessutom god lönsamhet.” (Sid 58)

”Det är sannolikt att en sådan utveckling3 kommer att innebära att dagens starka koppling mellan kol- och tjockoljepriserna (en vanlig prisklausul idag är att kol säljs till 65 a 75 % av priset på tjockolja räknat i kr/GJ) successivt släpper och att kolpriset till följd av konkurrens från olika kolproducenter kommer att ligga väsentligt under tjockoljepriset om 15 år.

Skulle tjockoljepriset fortsätta att öka, får kolproducenterna också möjlig— heter att höja priserna. Koltillgångarna i världen är emellertid utomordentligt stora och geografiskt väl fördelade och ger inte samma förutsättningar för kartellbildning som oljan. Merparten av kolet i den fria världen produceras och säljs fritt med ingen eller obetydlig statlig kontroll. Det är därför inte osannolikt att konkurrensen mellan olika kolproducenter kommer att bidra

till att kolpriserna fåren avsevärt lugnare utveckling än vad gäller olja, gas och kanske även uran”. (sid 60—61)

Oljeersättningsdelegationen anger att kolpriset år 1990 uppskattas ha stigit till 250—300 kr/ton (Ds I 197919). Detta stämmer väl med i Energikommis- sionens material använd siffra, ca 275 kr/ton (omräknat från i Ds I l978:lO. sid 30, angiven siffra på 38 kr/Gcal). Dessa bedömningar förefaller även stämma med rapporten ”Kol i Sverige” (NE l977:23). Det är därför märkligt att grupp A i beräkningarna har använt avsevärt högre kolpris (350 kr/ton år 1 990).

Vad kan hända med kolmarknaden om andra länder skulle avveckla kärnkraften?

[avsnittet om kol i världsenergikonferensens materiall från 1977 finns en prognos över den framtida kolproduktionen. Till detta underlag som presenterades vid konferensen har ett tillägg gjorts efter diskussionerna vid konferensen. Där anges att nästan alla kolproducenter anser att bristande ekonomiskt incitament är det huvudsakliga hindret för att öka kolproduk- tionen och kolexporten. Om detta incitament kan etableras så kommer den övre gränsen för kolproduktionen att sättas av tekniska faktorer. Mot bakgrund av dessa förhållanden gjordes en annan bedömning av maximal kolproduktion enligt tabell nedan

Global kolproduktion, 1975 1985 1990 2000 2020 miljoner ton/år

Enl underlagsrapporten 2 600 3 900 4 400 5 800 8 800 därav export 200 300 600 800 Maximal prod. från teknisk utgångspunkt 2 600 4 500 5 300 7 400 13 100

I avsnittet om kärnkraft i världsenergikonferensens material anges bedöm- ningen att år 1985 303 GWel kommer att finnas i världen. År 1990 skulle det vara 520 GWheL Avvecklas denna kärnkraft år 1985 respektive år 1990 kommer det att leda till följande kolbehov om all produktionskapacitet ersättes med kolkondenskraftverk.

Ersättning av 300 GW ger ett årligt kolbehov av ca 600 miljoner ton/år. Ersättning av 520 GW ger ett årligt kolbehov av 1 050 miljoner ton/år. Detta ökade kolbehov skulle således kunna täckas genom den ökning av kolproduktionen som ovan ansågs möjlig om det förelåg ekonomiska incitament.

Vid vilket pris som detta skulle kunna gälla framgår ej av rapporten. Man kan dock notera att om det sker en global avveckling av kärnkraften och kolpriserna då höjs så kommer elpriserna att stiga på ett likartat sätt som i Sverige.

3. Effektiviseringar av elanvändningen

Det finns avsevärda möjligheter att effektivisera elanvändningen. (Jfr t. ex. energikommissionens hushållningsgrupp eller Energisparkommittén. För närmare preciseringar se mitt särskilda yttrande till grupp B:s rapport). Möjligheter till att utnyttja varvtalsreglering inom bl. a. industrin kan

1 ”World Energy Reso— urces 1985—2020, Execu— tive Summaries, World Energy Conference, 1978. (Istanbul 1977).

innebära effektivisering motsvarande 4—6 TWh/år. Sådana investeringar är samhällsekonomiskt lönsamma, ca 30—70 öre per årlig inbesparad kWh dvs. de betalar sig på några få är. (Se Bilaga 2. kap. 6 samt underbilaga 6) men tydligen inte företagsekonomiskt lönsamma. Lönsamhet är dock inget givet utan påverkas av regler, skatter m. m.

Inom massa- och pappersindustrin finns studier av nya fabriker, som med nu känd teknik, har avsevärt lägre energiåtgång per producerad enhet än dagens. Beräkningar baserade på att nytillkommande fabriker är av denna typ leder till ett elbehov för massa- och pappersindustrin som, med användande av branschens egen volymprognos, är 3 TWh lägre år 1990 (dvs. 15 TWh) än vad som använts i referensprognosen (18 TWh). Den lägre siffran stämmer dessutom väl överens med vad en konsultfirma (Jaakko Pöyry) anger, utifrån något andra utgångspunkter, som en trolig elanvändning inom branschen år 1990.

Effektivare ljuskällor och armatur samt reducering av överdimensionerad belysningseffekt för bostäder och industrin bedöms av Energisparkommittén ge en besparing i storleksordningen 1.5 TWh.

För lokaldrift (dvs. belysning, fläktar etc.) antages i referensprognosen att elanvändningen per m3 ökar framöver. Detta stämmer inte med uppgifter från bl. a. Energisparkommittén. Moderna kontorshus har t. ex. en elanvänd- ning per m3 som ligger vid dagens genomsnitt, dvs. en ökning är inte nödvändig. Vidare bedömde energikommissionens hushållningsgrupp att ca 2 TWh av el för lokaldrift kunde sparas genom effektivare drift av elapparater, effektivare belysning m. m.

Hushållsapparater kan utformas effektivare. De apparater som säljs idag är 10—15 % effektivare än de äldre och år 1985 räknar producenterna att sälja apparater som är 25—35 % effektivare. Konsumentverket anger i sitt remiss- yttrande till energikommissionen att den totala elförbrukningen för hushålls- apparater kommer att vara densamma år 1990 som idag genom denna effektivisering trots att det totala antalet apparater ökar under denna period.

Man kan minska förlusterna i eldistributionssystemet genom att i större utsträckning överdimensionera kablarna. Vidare har moderna transformato- rer betydligt lägre förluster än många äldre enheter. I vissa fall kan skillnaden vara så stor att det är lönsamt att i förtid byta ut äldre transformatorer mot nya. Det finns alltså flera skäl som talar för att förlusterna på sikt kommer att minska (se bilaga 2 kap. 6.8).

Med en lämplig utformning av energipolitiken kan en effektivisering av elanvändningen stimuleras och leda till en avsevärd begränsning av elanvändningen.

Särskilda yttranden

1. Av Sven Lalander

Utredningen har haft mycket kort tid för att genomföra sitt uppdrag. Det gäller i synnerhet tiden för bedömningen av flera av de i expertgrupperna utförda kalkylerna samt för genomgången av slutrapporten. Det har därför på flera punkter varit svårt att kvantifiera slutsatserna. Det är emellertid möjligt

att draga slutsatser av kvalitativ att.

Jag anser att en eventuell avveckling av kärnkraften kräver, å ena sidan, att sådana åtgärder omedelbart genomföres att förutsättningar finns att uppnå en elproduktion, som är tillräcklig för att täcka en elanvändning på 105 TWh år 1990, men att, å andra sidan, omedelbara åtgärder beslutas för att elanvänd- ningen år 1990 skall kunna begränsas till 95 TWh. Mina erinringar mot rapportens utformning hänför sig till beskrivningen av de konsekvenser, som sådana åtgärder skulle få på det svenska samhället samt bedömningen av möjligheterna att i praktiken snabbt genomföra de nödvändiga åtgärderna.

Förutsättningarna för att uppnå ovannämnda elproduktion är att ett mycket omfattande utbyggnadsprogram för kolkraftverk kan genomföras redan under 1980-talet. Härför krävs enligt min uppfattning bl. a. ett snabbt beslut av statsmakterna om slopande av det kommunala vetot ifråga om lokalisering av stora kolkraftverk samt även ett genomförande av beslutade utbyggnader, vilka enligt kraftföretagens erfarenheter ofta kommer att väcka starkt lokalt motstånd. Jag bedömer det ej möjligt att nuvarande inställning i båda dessa frågor skall kunna ändras så snabbt, att det planerade utbyggnads- programmet kan genomföras fram till år 1990. Den elanvändning som produktionsapparaten år 1990 i verkligheten kommer att kunna täcka blir därför enligt min uppfattning betydligt mindre än 100 TWh. Det blir därför nödvändigt att kunna begränsa elanvändningen till ca 95 TWh år 1990.

Utredningen har klarlagt svårigheterna att begränsa elanvändningen till ovannämnda 95 TWh. Rapporten har dock enligt min uppfattning alltför litet uppehållit sig vid de allvarliga konsekvenser detta skulle få för samhället. Man förordar en reglering av elmarknaden i kombination med höjda elpriser. Det förutsätts bl. a. ett förbud mot elvärme. som skulle tvinga hushållen att övergå till fossila bränslen, främst olja med dess väsentligt högre kostnader och osäkra bränsletillförsel. För industrin har förutsetts en statlig reglering för att begränsa elanvändningen. Innebörden av de föreslagna åtgärderna är en statligt styrd elförsörjning med övergivande av marknadshushållningen på detta område och kraftiga ingrepp såväl i hushållens som näringslivets handlingsfrihet. För att detta överhuvudtaget skall fungera krävs enligt min uppfattning betydligt större prisstegringar på elenergi än vad utredningsmajo- riteten angivit.

I utredningen har de samhällsekonomiska konsekvenserna av kärnkraf- tens avveckling, mätt som bortfall i privat konsumtion, grovt angivits till 70 a 75 miljarder kronor fram till år 2000. Denna beräkning förutsätter dels att industrin trots den statliga regleringen av elkonsumtionen och de betydande prishöjningarna, skall kunna expandera kraftigt under 1980-talet, dels att den samhällsekonomiska balansen skall kunna upprätthållas. Enligt min uppfatt- ning kommer ett eventuellt beslut om kärnkraftens avveckling att få en starkt negativ effekt på investeringsviljan inom industrin. Därtill kommer de betydande kostnadsökningarna genom elprishöjningarna samt de stora svårigheter som i praktiken föreligger att få arbetskraften att acceptera de nödvändiga begränsningarna i lönekostnader. Jag bedömer det därför osan- nolikt att den av utredningsmajoriteten förutsatta betydande industriexpan-' sionen under 1980-talet med dess omfattande strukturomvandling kan komma till stånd. Enligt min uppfattning kommer därför den ekonomiska utvecklingen vid en eventuell kärnkraftavveckling att gå ej oväsentligt

långsammare än vad utredningsmajoriteten förutsatt. Härtill bidrager de stora svårigheterna att — vid de påfrestningar en kärnkraftavveckling i kombination med rådande osäkerhet på världens energimarknad medför — kunna upprätthålla erforderlig balans i den svenska ekonomin.

Såsom framgår av ovanstående är det min bedömning att de ekonomiska konsekvenserna för det svenska samhället blir betydligt svårare än utred- ningsmajoriteten angivit. Kostnaderna för de enskilda människorna, som i sista hand måste bära bördan av den försämrade ekonomiska utvecklingen, blir väsentligt större än de exempel som återges i utredningen.

Den kanske allvarligaste följden av ett eventuellt beslut om kärnkraftav- veckling blir enligt min uppfattning ändock att möjligheterna att kraftigt minska oljeimporten under 1980-talet bortfaller. Den sannolika förseningen av kolkraftutbyggnaden tordei realiteten leda till att oljeimporten i detta fall ökar ej oväsentligt. Ett fullföljande av kärnkraftprogrammet möjliggör däremot genom en begränsad utbyggnad av kolkraftverk redan under 1980-talet att oljeimporten redan på relativt kort sikt kan väsentligt begrän- sas.

2. Av Knut Johansson och Monica Sundström angående långtidsutredningens ställning i konsekvensutredningen

Resultaten från 1978 års långtidsutredning spelar en väsentlig roll i konse- kvensutredningens olika överväganden. De utgör huvuddelen av det prog- nosmaterial på vilka utredningen grundar sitt referensalternativ och kommer därigenom även att påverka beräkningarna för de olika avvecklingsalternati- ven.

lnom ramen för konsekvensutredningens arbete har visserligen ett försök gjorts att stämma av resultaten från 1978 års utredning för att belysa om den i några väsentliga avseenden inte längre gäller. Men resultaten av denna avstämning ”har inte föranlett några väsentliga revideringar av materialet” (avsnitt 3.2). Vissa punktvisa nedjusteringar är de enda revideringar som gjorts.

Vi har från socialdemokratiskt håll tidigare riktat allvarliga invändningar mot 1978 års långtidsutredning. I väsentliga avseenden byggde den på orealistiska förutsättningar om t.ex. samband mellan investeringar och produktivitet och på löntagarnas beredvillighet att acceptera mycket snabba vinstuppgångar inom näringslivet och en ökad geografisk rörlighet för arbetskraften samtidigt som reallönerna hålls oförändrade under en följd av år. Vi pekade också redan 1978 på riskerna att man överskattat den internationella ekonomiska tillväxten och att vi härigenom skulle vara hänvisade till lägre tillväxtmöjligheter för vår egen del till följd av en svagare tillväxt av exporten.

Vi har emellertid samtidigt också förståelse för att det inte varit möjligt att inom konsekvensutredningens ram utarbeta en ny långtidsutredning som både tagit hänsyn till våra uppfattningar om den svenska ekonomins långsiktiga utvecklingstendenser och den nya situation som nu framträder på det internationella området. Av tidsskäl har utredningen varit hänvisad till att utgå från den bild som 1978 års långtidsutredning givit — med de modifikationer som kunnat göras. Att konsekvensutredningens analyser

likväl enligt vår mening kan ha ett visst intresse sammanhänger med att vår huvuduppgift inte varit att presentera ekonomiska prognoser över framtiden, utan att analysera skillnaderna mellan en utveckling med bibehållen kärnkraft och olika alternativ då denna avvecklats. Dessa olikheter mellan alternativen behöver inte i någon mera avgörande utsträckning vara påverkade av detta val av ekonomisk utgångspunkt. Däremot är det uppenbart att kostnaderna för en kärnkraftavveckling blir mer kännbara om de drabbar oss i ett kärvt ekonomiskt läge med långsam tillväxt och stagnerande standardutveckling än i en mer expansiv ekonomi. Mot denna bakgrund är det givetvis av betydelse att även de relativt dystra framtidsperspektiven i 1978 års långtids- utredning framstår som alltför optimistiska.

Om man kunnat arbeta fram en helt aktuell långtidsutredning som dessutom tagit hänsyn till den kritik som framförts från socialdemokratiskt håll är det mycket som tyder på att konsekvenserna av en avveckling hade förstärkts. Visserligen skulle ett sådant utvecklingsperspektiv ha inneburit en sannolikt lägre allmän utvecklingstakt än de optimistiska prognoser som ligger till grund för 1978 års utredning. Men detta är inte liktydigt med att vi då också kunde räkna med en lägre anspråksnivå när det gäller energiförsörj- ningen. Snarare tvärtom — eftersom om den svenska ekonomin blir utsatt för en ännu hårdare internationell konkurrens och en ännu långsammare internationell ekonomisk utveckling så skärps kraven på att vi även fortsätt- ningsvis kommer att få ha tillgång till en säker och billig energikälla. Isåfall skulle alltså konsekvenserna av en kärnkraftavveckling kunna bli ännu mera kännbara om man hade valt denna utgångspunkt.

Men med detta allmänna framhållande av att valet av 1978 års långtidsut- redning som utgångspunkt snarare lett till en underskattning än en överskatt- ning av effekterna är vi dock beredda att med hänsyn till den snäva tidsmarginalen och i detta sammanhang ändå acceptera utredningen som en allmän utgångspunkt för konsekvensutredningens analyser.

På en bestämd punkt vill vi dock anmäla en konkret reservation. Det gäller konsekvensutredningens bedömning av den offentliga sektorns utveckling framöver. För oss är det helt främmande att utgå ifrån att den offentliga konsumtionstillväxten under åren efter 1985 kommer att ligga markant under den privata konsumtionens. Visserligen har den offentliga konsumtio- nen ökat kraftigt under senare år men detta är ju en återspegling av den grundläggande behovsstrukturen i vårt samhälle. De många eftersatta beho- ven — inom t. ex. barntillsynen, skolan, sjukvården, åldringsvården — kom- merju inte att vara avvecklade fram till mitten av 80-talet utan kommer med stor sannolikhet att göra sig gällande under hela den tidsperiod som konsekvensutredningen analyserar.

Nu skulle man visserligen kunna hävda att om man i de överslagsberäk- ningar som görs i den ekonomiska modellen ökar tillväxten i den offentliga konsumtionen på den privata konsumtionens bekostnad så kommer detta att leda till en — relativt sett — lägre energiförbrukning. Vi kan emellertid inte dela ett så statiskt synsätt på dessa frågor. Möjligheterna att i framtiden bygga ut den offentliga verksamheten är nämligen nära sammankopplade med den allmänna ekonomiska utvecklingen i vårt land. Ju starkare ekonomi vi har — ju mera konkurrenskraftigt vårt näringsliv är — desto bättre möjligheter har vi att förverkliga angelägna reformer inom den offentliga verksamheten — desto

bättre förutsättningar skapar vi då för en fortsatt utbyggnad av vår sociala välfärd.

En i förhållande till utredningens bedömningar högre takt i den offentliga konsumtionen leder alltså inte till lägre krav på en säker och billig energiförsörjning utan tvärt om skärps dessa krav.

Appendix 1 Direktiv

Beslut vid regeringssammanträde 1979-06-07.

Statsrådet Tham anför. För att förbereda 1978 års energipolitiska beslut tillsattes en särskild energikommission (l l976:05) den 22 december 1976. Senare flyttades tidpunkten för det energipolitiska beslutet fram till våren 1979. Enligt direktiven var energikommissionens huvuduppgifter att samla, utvärdera och redovisa material samt göra nödvändiga kompletterande studier som kunde tjäna som underlag för regeringens ställningstaganden och förslag till riksdagen om den svenska energipolitikens inriktning för tiden fram till omkring år 1990.

Isitt huvudbetänkande (SOU 1978: 17) Energi redovisar energikommissio- nen utgångspunkter för energipolitiken, beräkningar och bedömningar av några alternativa huvudinriktningar av energipolitiken för tiden fram till år 1990 samt en översiktlig bedömning avseende tiden fram till omkring år 2000. I betänkandet redovisas också överväganden och förslag till åtgärder som statsmakterna bör vidta.

I slutbetänkandet (SOU l978z49) Energi Hälso-, Miljö och Säkerhetsrisker redovisar kommissionen — utöver vad som tagits upp i huvudbetänkandet — utredningsresultat samt kommissionens bedömningar och ställningstagan- den beträffande hälsorisker, risker för stora olyckor och sabotage samt risker med avfallshantering.

Kommissionens överväganden bygger i väsentliga delar på material som har tagits fram inom fem expertgrupper rörande säkerhet och miljö, energitillförsel, energihushållning, styrmedel samt forskning och utveck- ling.

Kommissionen har utvalt fyra energialternativ för närmare studier. Vad beträffar inriktningen på kärnkraftområdet gäller följande i kommis— ionens alternativ.

— A, kärnkraften avvecklas till omkring år 1985 — B, energipolitiken inriktas mot att avveckla kärnkraften under en tioårsperiod, med år 1990 som riktpunkt — C, viss fortsatt kärnkraftutbyggnad accepteras under 1980-talet men låsningar för tiden därefter undviks — D, kärnkraftutbyggnad accepteras under 1980-talet i något större omfatt- ning än i C och en mer markerad inriktning på fortsatt kärnkraftutnyt- tjande förutsätts ske, bl. a. i form av utveckling av och satsning på en inhemsk kärnbränslecykel.

Enligt energikommissionen har det i utredningsarbetet visats att det under vissa angivna förutsättningar skulle vara tekniskt möjligt att ersätta kärn- kraften med annan energi om avvecklingen sker under en tioårsperiod. De ekonomiska konsekvenserna av en avveckling skulle emellertid bli betydan- de. Enligt de kalkyler som redovisats i huvudbetänkandet uppgår under perioden till år 2000 de totala merkostnaderna vid en avveckling av kärnkraften enligt alternativ B till ca 100 miljarder kr.jämfört med ett fortsatt utnyttjande av kärnkraft enligt alternativ C, förutsatt att den totala energi- användningen är densamma i de båda alternativen.

Energikommissionens betänkande har remissbehandlats. Kommissionens arbete får överlag stort erkännande av remissinstanserna. De framlagda förslagen får också i allmänhet stöd. Merparten av remissinstanserna ställer sig således bakom kommissionens grundläggande värderingar, övervägan- den och förslag.

Regeringens proposition 1978/79:115 om riktlinjer för energipolitiken lades fram i mars 1979. Till grund för propositionen låg bl. a. energikommis- sionens båda betänkanden.

Enligt propositionen bör kärnkraftprogrammet begränsas till tolv reaktorer och någon utbyggnad därutöver bör inte komma i fråga. Detta innebär att de kärnkraftblock som f. n. är färdigställda eller under byggnad skall användas förutsatt att den s. k. villkorslagens (19771140) krav kan uppfyllas. Bidraget från kärnkraft år 1990 enligt energipropositionen motsvarar ca 12 milj. ton olja per år om elproduktionen alternativt skulle ske i oljeeldade kondenskraft- verk.

Efter det haveri som inträffade i det amerikanska kärnkraftverket Three Mile Island i mars 1979 råder politisk enighet om att beslut beträffande de delar av energipropositionen som berör kärnkraften bör anstå till våren 1980. Riksdagsbeslutet bör enligt riksdagsmajoriteten föregås av en rådgivande folkomröstning om kärnkraftens roll i den svenska energiförsörjningen. I avvakten härpå bör, såsom framgår av regeringens proposition 1978/79:218 om lag om förbud mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle, m. m., inga nya kärnkraftreaktorer tas i drift.

Vid överläggningar mellan de fem riksdagspartierna har det framkommit att ett alternativ i folkomrösnintgen bör vara att kärnkraften avvecklas under en tioårsperiod. Alternativet har beskrivits på följande sätt:

Ett alternativ i folkomröstningen bör vara att en plan för avveckling av all kärnkraft inom högst tio år och en hushållningsplan för minskat oljeberoende skall genomföras på grundval av fortsatt och intensifierad energibesparing och kraftigt ökad satsning på förnybara energikällor. Alternativet innebär vidare att omedelbart stopp genomförs för fortsatt utbyggnad och idrifttag- ning av kärnkraftverk och att ingen uranbrytning skall tillåtas i vårt land. För de reaktorer som kommer att vara i drift under viss tid skall skärpta säkerhetskrav gälla. Om pågående eller kommande säkerhetsanalyser så kräver, skall självfallet en omedelbar avstängning ske av samtliga kärnkraft- reaktorer. I alternativet ingår också att arbetet mot kärnvapenspridning och atomvapen skall intensifieras och att export av reaktorer och reaktorteknologi upphör samt att sysselsättningen ökas genom alternativ energiproduktion, ökat nyttjande av inhemska råvaror och effektivare energihushållning i

produktionen.

En kommitté (1 1979107) har tidigare tillkallats för utredning om reaktor- säkerhet mot bakgrund av bl. a. det tidigare nämnda haveriet i kärnkraft- verket Three Mile Island. Kommitténs uppgift är att dels överväga om det finns skäl att väsentligt omvärdera kärnkraftens risker, dels utreda vilka åtgärder som bör vidtagas för att stärka säkerheten vid de svenska kärnkraft- verken.

Jag finner mot denna bakgrund att en särskild kommitté bör tillkallas för att belysa konsekvenserna av en avveckling av kärnkraften. För kommitténs arbete bör följande riktlinjer gälla.

Utgångspunkten för avvecklingsalternativet är att kärnkraften skall avvecklas inom en tioårsperiod räknat från år 1980. Avvecklingsalternativet bör relateras till ett referensalternativ som baseras på de riktlinjer för energipolitiken som anges i regeringens proposition 1978/791115.

Kommittén bör så långt möjligt utnyttja det underlagsmaterial och de beräkningsprinciper som energikommissionen har använt. Kommittén bör dock vara oförhindrad att göra egna bedömningar av förutsättningar i de fall där energikommissionens antaganden inte bedöms vara tillämpliga. Konse- kvenserna bör redovisas för perioden fram till år 2000.

En utgångspunkt för arbetet bör vara en strävan att så långt som möjligt minska Sveriges beroende av olja.

Utöver de förändringar i energitillförseln som motiveras av den minskade kärkraftproduktionen bör kärnkraftavvecklingen inte föranleda någon prin- cipiellt ändrad inriktning beträffande energitillförseln. Det innebär exempel- vis att den långsiktiga inriktningen mot en ökad andel uthålliga, helst inhemska och förnybara, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan bör vara densamma oberoende av om kärnkraften skall avvecklas snabbt eller om någon förtida avveckling inte antas äga rum. Om kommittén finner det rimligt att räkna med en snabbare introduktion av förnybara energikällor än vad som bedömdes möjligt i energipropositionen bör detta särskilt anges.

Regeringen har uppdragit åt delegationen (1 1975202) för energiforskning att sammanställa och redovisa aktuella bedömningar av förutsättningarna föratt utnyttja förnybara energikällor i landet under de närmaste årtiondena.

För att ge underlag för en bedömning av möjligheterna att snabbt införa kol i det svenska energisystemet har regeringen vidare gett delegationen (1 1979101) för solvärme och bränslen som kan ersätta olja i uppdrag att belysa denna fråga. Båda dessa uppdrag skall redovisas senast den 20 september 1979.

Kommittén bör utgå från att sådana energihushållningsåtgärder vidtas att de nivåer för den totala energianvändningen som anges i energipropositionen inte överskrids. En avveckling av kärnkraften torde dock nödvändiggöra att elandelen i den totala energianvändningen måste minskas. Avvecklingen bör så långt möjligt genomföras så att långvariga elransoneringar eller andra långtgående ingrepp i elanvändningen kan undvikas. Kommittén bör ange vilka restriktioner eller andra åtgärder som kan bli nödvändiga för att begränsa elanvändningens ökningstakt.

Kommittén bör redovisa en konkret plan för kärnkraftavvecklingen innehållande ungefärliga tidpunkter när de sex befintliga reaktorerna kan tas ur drift samt ange hur elproduktionen ska byggas ut för att möjliggöra avvecklingen.

Det är angeläget att kommittén så långt som möjligt konkret anger vilka typer av kraftverk som kan komma i fråga, samt lokalisering och bränsle för dessa. Kommittén bör vidare ange i vilken mån färdigbyggda men inte utnyttjade kärnkraftanläggningar kan nyttjas för andra ändamål och om kärnkraftlägena kan utnyttjas för andra typer av kraftverk. Kommittén bör också, utan hinder av de beslut som redan har fattats rörande vattenkraft- utbyggnad, ange om och i vilken utsträckning ytterligare vattenkraftutbygg- nad bör komma i fråga.

Tillståndsbehandlingen för nya kraftverk förutsätts ske enligt gällande lagstiftning.

Översiktliga energibalanser bör redovisas för åren 1985, 1990 och 2000 varvid bränsleimporten liksom användningen av inhemska energikällor bör redovisas. I avvecklingsalternativet kan elbalanser behöva studeras för varje år under 1980-talet. En särskild bedömning bör göras av möjligheterna att på världsmarknaden anskaffa de extra kvantiteter olja som behövs till följd av kärnkraftavvecklingen.

Kommittén bör göra en bedömning av förändringen i försörjningstrygg- heten vid kärnkraftavvecklingen samt översiktligt redovisa belastningen på miljön i form av utsläpp, deponering av restprodukter m. m. De beslut i olika avseenden som erfordras för att genomföra kärnkraftavvecklingen bör också anges liksom tidpunkterna för desa beslut.

Kommittén bör vidare bedöma de samhällsekonomiska konsekvenserna av avvecklingen. En utgångspunkt för de ekonomiska bedömningarna kan vara den senaste långtidsutredningen (SOU 1978278) och dess framtidsper- spektiv. Kommittén bör belysa de direkta konsekvenserna för landets bytesbalans samt konsekvenserna för näringslivets utveckling och interna- tionella konkurrenskraft. Även de regional- och sysselsättningspolitiska konsekvenserna bör belysas bl. a. med utgångspunkt från länsplaneringen både i fråga om direkta och indirekta effekter. Kommittén bör så långt som möjligt söka bedöma konsekvenserna för industrin, särskilt den energiinten- siva industrin, samt _belysa konsekvenserna av ökade energipriser. För att kunna göra detta måste den sannolika utvecklingen av eltarifferna vid en kärnkraftavveckling bedömas. Kommittén bör vidare söka ge en bild av de samlade samhällsekonomiska kostnaderna för avvecklingen. Bl. a. bör konsekvenserna vad gäller investeringsbehov och tillgängligt utrymme för privat och offentlig konsumtion diskuteras. Även de statsfinansiella effek- terna och effekterna för kapitalmarknaden bör belysas i detta sammanhang. En utgångspunkt för bedömningen av de statsfinansiella effekterna kan, vad gäller den första hälften av 1980-talet vara den långtidsbudget som har framlagts i prop. 1978/79:150.

I ett särskilt avsnitt bör kommittén belysa följderna för de kommuner som har kärnkraftverk samt för berörda kraftföretag och deras anställda. Kom- mittén bör utarbeta ett åtgärdsprogram i syfte att i görligaste mån minska de omställningsproblem som uppstår. Detta arbete bör ske i nära kontakt med bl. a. berörda kommuner, länsstyrelser, företag och fackliga organisationer. Kommittén bör bilda en allsidigt sammansatt arbetsgrupp för att behandla dessa frågor.

Regeringen har tidigare bemyndigat mig att tillkalla en särskild förhandlare i de diskussioner som ska föras med Asea AB om nytt konsortialavtal för AB

Asea-Atom. Frågan om Asea-Atoms framtid i händelse av en kärnkraftav- veckling bör därför inte tas upp av kommittén.

Kommittén bör avge en rapport med en översiktlig och så långt möjligt fullständig redovisning av uppdraget senast den 15 november 1979. Frågan om följderna för de kommuner som har kärnkraftverk kan dock redovisas senare. Kommittén är oförhindrad att fortsätta sitt arbete efter denna tidpunkt med inriktning på fördjupning av analysen. Kommittén bör fasta stor vikt vid att presentera resultatet av arbetet på ett lättillgängligt sätt.

Jag avser att senare tillkalla en parlamentariskt sammansatt grupp med uppgift att följa kommitténs arbete. Kommittén bör lämna denna grupp fortlöpande information om kommitténs arbete samt inhämta gruppens synpunkter på vilka problem som särskilt bör bli föremål för kommitténs analys.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en kommitté med högst 13 ledamöter med uppdrag att redovisa konsekvenserna av en avveckling av kärnkraften i Sverige,

att utse en av ledamöterna att vara ordförande i kommittén, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde i kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

AppendixZ Deltagarförteckning

Ordförande:

Sandgren, C. Lennart. landshövding

Ledamöter."

Boman, Per-Olof, direktör Carling, Alf G., docent Dahlström, Gösta E., ekonom Frigren, Suzanne M., byråchef Lalander. N. Sven O., driftdirektör Larsson, Peter V., förbundsordförande (t. o. m. den 7 oktober 1979) Lind, Carl-Erik, tekn.lic. Lundgren, Nils G.H., docent Nilsson, N. Robert, statssekreterare (t. o. m. den 16 oktober 1979) Persson, Göran A., avdelningschef Steen, F. Peter, avdelningsdirektör Söderberg, Stig, förhandlingschef

Sakkunniga."

Granström, L. A. Torbjörn, civilingenjör Jakobsson, Ulf G., planeringschef

Experter:

Agfors, Gunnar, direktör Albinsson, Harry, docent Anefall, Bengt G., arkitekt Bergendorff, Hans, tekn. lic., fil. kand. Bergsten, E. Rune, departementsråd Bern, Lars. tekn. dr. Bildt, Carl. statssekreterare Blomqvist, Bo G., länsråd Bond, Staffan, förste byråsekreterare Borgman. L. Erik F., direktör Bryntse, Göran E., herr (t. o. m. den 7 oktober 1979)

Bäckström. 0. Anders, utredare Canarp, Curt S. T., byråchef Christersson. N. E. Bengt, kommunalråd Dahlberg, L. Åke, avdelningsdirektör Edin, Karl-Axel, fil.dr. Englund, K. Svante, överdirektör Grahm, N. 0. Leif, forskningssekreterare Granstedt, Pär, led. av riksdagen (t. o. m. den 7 oktober 1979) Hansson, Stig G., agronom Helzen, Berndt-Olof, civilingenjör

Hilding, Sten, driftchef Hinnfors, S. Ivar, länsråd Hjalmarsson, Lennart. professor Hvalgren. G.A. Filibert, kommunstyrelseordförande Håål, C.E. Sture, civilingenjör Höjeberg, Mats, utredningssekreterare Hörmander, Olof. civilingenjör

Johansson, Knut, f.d. led. av riksdagen Kaijser, R. Arne, civilingenjör (t. o. m. den 7 oktober 1979) Kalldin, Brita, konsulent Kjellegård, N. Peder, avdelningsdirektör Kjellström, Björn O.J., docent Kågeson. Per, författare (t. o. m. den 7 oktober 1979) Larsson, Yngve, direktör

Lidström, Ivar, pol.mag. Lindblad, Hans, led. av riksdagen Linder-Aronson. N. Lennart, länsråd Myhrman. Johan C.D., fil.dr. Norhammar. S. Ulf, civilingenjör Nytén, Tage, planeringsdirektör Näslund. Hans, avdelningsdirektör

Olsson, E. Birgitta, ekonom Olsson, Gösta, kommunalråd Persson. Arvid, verkst.direktör Restad, Tomas, ekon.dr. Sandlund, Maj-Britt L., länsråd Silenstam, N. Per., länsarbetsdirektör Sjöström, Ove B., bitr.direktör Snickars, Folke, tekn.dr.

Ström, Turid, avdelningschef Sundström, Monica, utredningssekreterare Svensson, S. Torsten A., avdelningsdirektör Söderström, Bengt J., marknadschef Tallberg. Edvin. kommunalråd Waldenby, Torbjörn, direktör Westerberg, Ulf L., ombudsman Wångby. Erik, ombudsman Öhman, Christer L., avdelningsdirektör

Sekreterare:

Guteland, Gösta, fil.lic.

Assistent:

Odelbrink, Mona

Bitr. sekreterare:

Anebäck, R. Kristina, förste kanslist Askestig, H. Bertil S., departementssekreterare Dargay, Joyce, forskningsassistent Djerf, Olof, departementssekreterare Jelf, Hans R., byrådirektör Nilsson, Per-Olof, förste avdelningsingenjör Sjöblom, Åke, byrådirektör Svensson, Lars B., planeringschef

Konsulter ingående i sekretariatet:

Bergman, Lars, ekon.dr. Brundin, Lars, verkst.direktör Cleverdal, Per, ingenjör Erixon, Bo, fil.kand. Lundqvist, Lars, civilingenjör Reidius, Mats, fil.kand. Tydén, Thomas, psykolog

Appendix 3 Förteckning över bilagor

Bilaga 1 — Energisystemets uppbyggnad (Ds I 1979110)

Rapport från arbetsgruppen för studier av energisystemets uppbyggnad (A-gruppen)

Bilaga 2 — Elanvändningens utveckling (Ds I 1979211) Rapport från arbetsgruppen för studier av elanvändningens utveckling (B-gruppen)

Bilaga 3 — Samhällsekonomiska effekter av en kärnkraftsavveckling (Ds I 1979:12)

Rapport från arbetsgruppen för studier av effekterna på samhällsekonomin (C-gruppen)

Bilaga 4 — Regionala effekter av en kärnkraftsavveckling (Ds I 1979zl3) Rapport från arbetsgruppen för studier av de regional- och sysselsättnings- politiska konsekvenserna (D-gruppen)

Bilaga 5 — Konsekvenser för berörda kommuner, kraftföretag och anställ- da vid en kärnkraftsavveckling (Ds I 1979214)

Rapport från arbetsgruppen för studier av konsekvenserna för de kom- muner som har kärnkraftverk, kärnkraftföretagen och deras anställda (E-gruppen)

Bilaga 6 — Konsekvenser för hushållen (Ds I 1979115) Rapport från arbetsgruppen för studier av effekter på enskilda hushåll (F—gruppen)

Bilaga 7 — PM om naturgas och dess möjliga användning i Sverige (Ds I 1979:18)

Arvid Persson Bilaga 8 — Utredning om oljemarknaden (Ds 1 1979119) Gunnar Agfors Bilaga 9 — Fortsatt vattenkraftutbyggnad (Ds I l979:20) Statens vattenfallsverk, Svenska Kraftverksföreningen Bilaga IO— Särskilda utredningar (Ds 1 197921)

Kronologisk förteckning

PSP'P'PPNH

10.

11.

12. 13. 14. 15. 16.

17. 18. 19. 20. 21.

22. 23. 24. 25. 26. 27. 38. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. 41. 42. 43. 44.

45.

46. 47. 48. 49. 50. 51. 52. 53. 54.

55.

Utbyggt skydd mot höga värd- och läkemedelskostnader. S. Naturmedel för injektion. S. Regional Iaboratorieverksamhet. Jo. Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. Ju. Konsumentinflytande genom insyn? H. Polisen. Ju. Tandvården i början av 80—talet. S. Löntagarna och kapitaltillväxten 1. Löntagarfondet — bakgrund och problemanalys. E. Löntagarna och kapitaltillvä xten 2. Den svenska förmögenhets- fördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden- en introduktion. lnternationella koncerner och löntagarfonder. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala lönebildningen och företagets vinster — en preliminär analys. E. Löntagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen — ideologi och verklighet. E. Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. Kn. Konkurs och rätten att idka näring. Ju. Naturvård och täktverksamhet. Jo. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. Jo. Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn. A. Kulturhistorisk bebyggelse — värd att vårda. U. Museijärnvägar. U. Jaktvärdsomräden. Jo. Anhöriga. S. Plötslig och oväntad död — anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. S. Barn och döden. S. Avgifter i staten — nuläge och utvecklingsmöjligheter. B. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. A. Nya namnregler. Ju. Sjukvårdens inre organisation — en idépromemoria. S. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. A. Barnolycksfall. S. Lotterier och spel. H. Lotterier och spel. Bilagor. H. Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. Kn. Fastighetstaxering 81. B. Fastighetstaxering 81. Bilagor. B. Bilarna och luftföroreningarna. Jo. Rationellare girohantering. E. Konsumenttjänstlag. Ju. Aktivt boende. Bo. Lagerstöd. A. Vattenkraft och miljö 4. Bo. Malmer och metaller. l. Barnen i framtiden. 3. Vår säkerhetspolitik. Fö. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Jo. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 1—8. Jo. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. Bilagor 9—13. Jo. Koncernbegreppet m. m. Ju. Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. U. Arbetstiderna inför BO-talet. A. Grundlagsskyddad yttrandefrihet. Ju. Huvudmannaskapet för specialskolan. U. Öst Ekonomiska Byrån. H. Viltskador. Jo. Nytt skördeskadeskydd. Jo. Hushållning med mark och vatten 2. Del I. Överväganden. Bo. Hushållning med mark och vatten 2. Del II. Bakgrundsbeskriv- ning. Bo.

56. 57. 58. 59. 60. 61. 62. 63. 64. 65. 66. 67. 68. 69. 70. 71. 72. 73. 74. 75. 76. 77. 78. 79. 80. 81. 82. 83.

Steg på väg. .. A. Barnomsorg — behov, efterfrågan, planeringsunderlag. S. Barnomsorg. Redovisning av särskilda undersökningar. S. | livets slutskede. S. Bidrag till folkrörelser. Kn. Förnyelse genom omprövning. B. Kooperationen i Sverige. I. Barnets rätt 2. Om föräldraansvar rn. rn. Ju. Ny utlänningslag A. Ny plan- och bygglag. Del 1. 80. Ny plan- och bygglag. Del II. Bo. Svensk sjöfartspolitik. K De allmänna advokatbyråerna. Ju. Nya vyer. Datorer och nya massmedier — hot eller löften. U. Tandvård i fred för värnpliktiga. Fö. Handläggningen av anmälningar mot polispersonal. Ju. Rationalisering och ADB i statsförvaltningen. B. Krigets lagar. Fö. Serviceföretagen—vägar till utveckling. H. Polisen i totalförsvaret. Ju. Ny hemförsäljningslag. Ju.

Hemslöjd-kulturarbete, produktion, sysselsättning. 1. Mål och medel för hälso- och sjukvården. S. Produktansvar 2. Produktansvarslag. Ju. Prognoser och arbetsmarknadsstatistik för högskolan. U. Fastighetstaxering -81. lndustribyggnader. B.

Personell assistans för handikappade. U. Om vi avvecklar kärnkraften. l.

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Avskildhet och gemenskap inom kriminalvården. [4] 1975 års polisutredning. 1. Polisen. [6I 2. Polisen i totalförsvaret. [75] Konkurs och rätten att idka näring. [ 13] Nya namnregler. [25] Konsumenttjänstlag. [36] Koncernbegreppet m. m. [46] Grundlagsskyddad yttrandefrihet. [49] Barnets rätt 2. Om föräldraansvar m.m. [63] De allmänna advokatbyråerna. [68] Handläggningen av anmälningar mot polispersonal. [71] Ny hemförsäljningslag. [76] Produktansvar 2. Produktansvarslag. [79]

Försvarsdepartementet

Vår säkerhetspolitik. [42] Tandvård i fred för värnpliktiga. [70] Krigets lagar. [73]

Socialdepartementet

Utbyggt skydd mot höga vård- och läkemedelskostnader. [1] Naturmedel för injektion. [Zl Tandvården i början av BO-talet. [7] Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets slutskede. 1. Anhöriga. [20] 2. Plötslig och oväntad död — anhörigas sjuklighet och psykiska reaktioner. [21] 3. Barn och döden. [22] 4. l livets slutskede. [59] Sjukvårdens inre organisation — en idépromemoria. [26] Barnolycksfall. [28] Barnen i framtiden. [41] Planeringsgruppen för barnomsorg. 1. Barnomsorg — behov, efter- ' frågan, planeringsunderlag. [57] 2. Barnomsorg. Redovisning av särskilda undersökningar. [58] Mål och medel för hälso— och sjukvården. [78]

Kommunikationsdepartementet Svensk sjöfartspolitik. [67]

Ekonomidepartementet

Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. l. Löntagarna och kapitaltillväxten 1. Löntagarfonder-bakgrund och problemanalys.l8] 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 2. Den svenska förmögenhets- fördelningens utveckling. Löntagarfonder och aktiemarknaden- en introduktion. Internationella koncerner och löntagarfonder. [9] 3. Löntagarna och kapitaltillväxten 3. Löner, lönsamhet och soliditet i svenska industriföretag. Vinstbegreppet. Den lokala Iönebildningen och företagets vinster — en preliminär analys.] 1014. Löntagarna och kapitaltillväxten 4. Lantbrukskooperationen — ideologi och verklig- het. [1 1] Rationellare girohantering. [35]

Budgetdepartementet

Avgifter i staten — nuläge och utvecklingsmöjligheter. [23] 1976 års fastighetstaxeringskommitté. 1. Fastighetstaxering 81. [32] 2. Fastighetstaxering 81. Bilagor. [33] 3. Fastighetstaxering -81. lndustribyggnader. [81]. Förnyelse genom omprövning. [61] Rationaliseringar och ADB i statsförvaltningen. [72]

Utbildningsdepartementet

Kulturhistorisk bebyggelse — värd att vårda. [17] Museijärnvägar. [18] Utredningen om studiedokumentation och statistik för högskolan. 1. Dokumentation och statistik om högskoleutbildning. [47]

2. Prognoser och arbetsmarknadsstatistik för högskolan. [80] Integrationsutredningen. 1. Huvudmannaskapet för specialskolan. [50] 2. Personell aSSISIans för handikappade. [82] Nya vyer. Datorer och nya massmedier — hot eller löfte. [69]

Jordbruksdepartementet

Regional laboratorieverksamhet. [3] Naturvårdskommittén. 1. Naturvård och täktverksamhet. [14] 2. Naturvård och täktverksamhet. Bilagor. [15] Jakt- och Viltvårdsberedningen. 1. Jaktvårdsområden. [19] 2. Vilt- skador. [52] Bilarna och luftföroreningarna. [34] Miljörisker vid Sjötransporter. 1. Ren tur. Program för miljösäkra sjötransporter. [43] 2. Ren tur. Program för miljösäkra sjötranspor- ter. Bilagor 1—8. [44] 3. Ren tur. Program för miljösäkra sjötrans— porter. Bilagor 9—13. [45] Nytt skördeskadeskydd. [53]

Handelsdepartementet

Konsumentinflytande genom insyn? [5] Lotteriutredningen. l. Lotterier och spel. [29] 2. Lotterier och spel. Bilagor. [30] Öst Ekonomiska Byrån. [51] Serviceföretagen—vägar till utveckling. [74]

Arbetsmarknadsdepartementet

Sysselsättningsutredningen. 1. Ökad sysselsättning. Finansiella effekter i offentliga sektorn.] 16] 2. Svsselsättningspolitik för arbete åt alla. [24] 3. Sysselsättningspolitik för arbete åt alla. Bilagedel. [27] Lagerstöd. [38] Arbetstiderna inför 80-talet. [48]

Steg på väg. . . [56]

Ny utlänningslag.164l

Bostadsdepartementet ' Aktivt boende. [37] Vattenkraft och miljö 4. [39] Hushållning med mark och vatten 2. Del I. Överväganden. [54] Hushållning med mark och vatten 2. Del II. Bakgrundsbeskrivning. [55] PBL—utredningen. 1. Ny plan- och bygglag. Del I.[65] 2. Ny plan- och bygglag. Del ll. [66]

Industridepartementet

Malmer och metaller. [40] Kooperationen i Sverige. [62] Hemslöjd-kulturarbete, produktion, sysselsättning. [77] Om vi avvecklar kärnkraften. [83]

Kommundepartementet

Svenska kyrkans gudstjänst. Band 4. Evangelieboken. [12] Bättre kontakter mellan enskilda och myndigheter. [31] Bidrag till folkrörelser. [60]

Bilaga 1 — Energisystemets uppbyggnad (Dsl 1979: 10) Rapport från: arbetsgruppen för studier av energisystemets uppbyggnad. (A-gruppen) Bilaga 2 — Elanvändningens utveckling (Dis [' 1979:11.)1 Rapport från arbetsgruppen för studier av "dank/andningens utveckl i ng. ([B-gruppen). Bilaga 3.:-— Samhällsekonomiska effekter av en [Ekar-nr

kra'ftsaweckling (Dsl 1979:1.2)

. , j: Rapport fran. arbetsgruppen för studier av effekterna (på ' . samhällsekonomin (C- gruppen)

_Bi1a'ga 4...-.— Regionala effekter .av en kamkraftsaweckimg. '»

(Dsl 1979 13) _

fi Bilaga 5 Konsekvenser för .de kommunersom har " karnikraftver kraftf retagen och deras att ställda id, k kraftsaweckling (Dsl

_ Rapport från arbetsgruppen för studier av konsekvenserna.. för die'lkommuner som här kamkraftverk karnkraftföxe- . '

tagen och deras anstall'da (E_- gruppen)

Bilaga 6— Konsekvenser för hushallen (Is I 1979: 15) — Rapport från arbetsgruppen för studier av effekter på enskil

da hushåll (F- g'TUPPEn)

Bilaga 7 — PM öm naturgas och dess möjliga—användning i. Sverige (Ds,"l 1979118) Arvid» Persson

(Bilaga 8 — Utredning om oljemarknaden (Ds [ 1979zl9) Gunnar Agfors

Bilaga 9 — Fortsatt vattenkraftutbyggnad (Ds [ 197920) Statens vattenfallsverk, Svenska Kraftverksföreningen.

Bilaga 10— Särskilda utredningar (Ds] 1979:21)

Bilagorna kan köpas hos LiberDistribution, Förlagsorder, 162 89 Vällingby. Ordertelefon: 08/89 0120. Huvudbe— tänkandet kan köpas ibokhandeln eller genom Liber Distribution.

. LiberForla

nder—*».

_ .... ___-.a. ,...—. .... ..

. . L-J- img-__a—A» ga GW'E**a—_.*'*l r— 9 -—.-—.-c-v —-9- ...—.,..- —-—.v..;;=, k:a-md